# ID: svediakorp-gov2442
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 127,765
# sentences: 3,168
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAMTLIGA RIKS-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
FÖRSTA SAMLINGEN.
Ista Afdelningen:
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner och Skrifvelse^ jemte
Utdragen af de inför Kongl. Majit uti Stats-Rådet
i ämnet förda Protokoll.
FÖRSTA BANDET.
Kongl. Majtts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
%
4
KONGL. MAJ.-TS
NÅDIGA
PROPOSITION
TILL
Rikets Ständers Statsutskott
angående Statsverkets tillstånd och behof.
Gifven Stockholms Slott den 27 Oktober 1865.
Jemlikt Grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof.
Dervid förekommer först frågan om de ordinarie och extraordinarie statsinkomsterna;
och anser Kongl. Maj:t dessa inkomster böra för nästa statsregleringsperiod
beräknas på följande sätt:
Ordinarie eller ständiga inkomster:
1:o Ordinarie räntan, hvilken antingen är på vissa ernbets- och tjenstemän, stater
och inrättningar indelad eller ock Kronan behållen, uppskattades, såvidt densamma är
indelad, vid sistlidna riksdag till 2,709,400 R:dr. Från denna summa bör dock nu
afräknas:
a) Värdet å de indelade räntor, hvilka förut ingått i den för förste Landtmätaren
i Westmanlands län å Sjette Hufvudtitelns anslag till Landtmäteristaten uppförda
lön, men numera blifvit enligt Kongl. Brefvet den 49 Februari 4 864 till Statsverket
indragna  R:dr 4,304: 99.
Bih. till K. St. Prot. 1865—1866. 1 Sami., 1 Afd. I
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
b) Värdet å de för Landshöfdingebeställningen i Westernorrlands
län under Sjette Hufvudtitelns anslag till Landsstaterna i länen uppförda
indelade räntor, hvilka, tillika med den i lönen för samma befattning
indelade spanmål, numera till följd af Kongl. Brefvet den 21 September
1860 ingå till statsverket  R:dr 3,197:.8J.
c) Ett belopp af 10 R:dr 50 öre, som, utgörande
s. k. limstenspenningar för åtskilliga hyttor i Filipstads
bergslag, förekommer bland de under Sjette Hufvudtitelns
anslag för befrämjande i allmänhet af bergsbruket uppförda
indelade räntor, men numera jemlikt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Wermlands län, af Kammar-kollegium
fastställda, Utslag den 30 April 1857, skall till Kronan
ingå
10: 50.
d) Värdet af åtskilliga under Sjunde Hufvudtitelns
anslag till Jägeristaten uppförda indelningar, som i följd af
jägeritjenstemäns och betjentes afgång från sina platser blifvit
indragna  1,119: —
e) Då Kongl. Maj:t härnedan vid Fjerde Hufvudtiteln
föreslår Rikets Ständer, att de till Chefslönen vid f.
d. Adelsfane-regernentet hörande indelade räntor skola till
Statsverket indragas, anser Kongl. Maj:t ock, att vid beräknandet
af den indelade ordinarie räntan bör afdragas
det belopp, hvartill nyssberörda räntor på de senare åren
i medeltal utgått eller i rund summa
10,500: —
16,132: 30-
Och uppföres således den indelade ordinarie räntan nu i jemnadt tal till allenast
R:mt R:dr 2,693,200: —
Den till Statsverket inflytande eller Kronan behållna
andelen af ordinarie räntan, som vid 1860 års
statsreglering beräknades till  R:dr 1,990,000: —
och vid 1863 års d:o »
1,957,000: —
har uppgått 1861 till
R:dr 2,127,060: —
1862 »
2,163,372: —
1863 »
2,166,864: —
eller i medeltal för dessa 3 år till  R:dr 2,152,432: —
hvadan, med tillägg af nyssberörda till Chefslönen vid f. d. Adelsfane
regernentet
hörande räntor, denna inkomst nu beräknas till  2,160,500: .—
2:o Tiondespanmålen, som också är antingen indelad eller Kronan
behållen, beräknades, så vidt densamma är indelad, 1863 till 656,650
kub. fot, motsvarande 1,313,300 R:dr.
Transport R:dr 4,853,700: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
3
Transport R:dr 4,853,700: —
Dä nu från nämnda spanmålsbelopp afräknas:
a) den indelade spantnål, som, förut uppförd för Landshöfdingen
i Westernorrlands län under Sjette Hufvudtitelns anslag till Landsstaterna,
numera, efter hvad ofvan är nämndt, ingår till Statsverket
kub. fot 2,672,6.
b) behagligtids-förläningsspanmål, som från Åttonde
Hufvudtitelns anslag till Kleresistaten på grund af särskilda
nådiga Bref indragits
322,7.
c) den spanmål, som å sistnämnda Hufvudtitels anslag
för Elementarläroverken finnes upptagen såsom indelad till
Luleå och Piteå läroverk, men numera, likasom den till läroverken
anslagna oindelade spanmål, ersättes lärarne kontant
efter statspris  412,3.
S:a kub. fot 3,407,6.
Så kommer den indelade tiondespanmålen att uppgå till kub. fot
653,242,4; och då värdet af denna spanmål under åren 1861 —1863
icke öfverstigit 2 R:dr 18 öre kubik foten, anses nämnda spanmålsbelopp
böra med bibehållande af nuvarande statspris, 2 R:dr kub. foten,
utföras med
1,306,485: —
Den Kronan behållna tiondespanmålen, som beräknades
år 1860 till 140,000 kubikfot, eller
R:dr 280,000: —
» 1863 till 143,000 » »
» 286,000: —
har utgjort
år 1861 143,938 kubikfot eller  R:dr 317,765: —
» 1862 144,984 » »
» 329,931: —
» 1863 147,029 » »
» 332,626: —
eller i medeltal 145,317 kubikfot, eller  » 326,774: —
Med iakttagande af ofvan omförmälda under Landshöfdingelönen
i Westernorrlands län upptagna men från och med år 1863 till Statsverket
ingående spanmål, synes Kronans behållna tiondespanmål kunna,
i närmaste likhet med hvad den år 1863 verkligen utgjort, beräknas
till 147,000 kubikfot med värde efter 2 R:dr pr kubikfoten af  294,000: —
3:o Tiondespanmålslösen efter bestämda pris, som vid senaste statsregleringen
beräknades till 6,700 R:dr, har, enär denna inkomst under
åren 1861—• 1863 i medeltal uppgått till 6,800 R:dr 78 öre, ansetts
nu böra upptagas till
6,800: —
4:o Arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter beräknades
1860 till 310,000 R:dr och 1863 till 331,000 R:dr samt hafva
utgjort:
Transport R:dr 6 460,985: —
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
i penningar ar
, Transport R:dr 6,460,985:
1864
R:dr 58,419: —
1862
59,832: —
1863
68,370: —
och
i s
ar
eller i medeltal för
1861
1862
1863
de 3
136,476
141,507
142,032
åren:
kubikfot, värde R:dr
penningar  R:dr
och spanmål  kubikfot 140,005, värde »
340,542
315,767
298,163
62,207:
318,157:
33.
Denna inkomst
staten, på grund af
fastan 1865
boställens
af dessa medel är
R:dr 3 8 0,3 6 4: 33-  del boställen vid Lands
-
kommer dock, sedan en
särskilda nådiga Bref, blifvit från och med midtill
Kronan, att ökas med de medel, som dessa
för Kronans räkning kan inbringa. Beloppet
ännu icke kändt, men beräknas här lika med den summa,
indragna
utarrendering
hvartill boställenas uppskattningsvärden jemte boställsräntorna äro i staterna
upptagna eller i jemnadt tal 27,400 R:dr; och då denna summa
efter 2 R:dr kub. foten motsvarar 13,700 kub. fot spanmål, synes alltså
inkomsten af arrendemedlen kunna upptagas till:
Penningar  R:dr 62,000: —
Spanmål: kub. fot 154,000 å 2 R:dr  308,000: —
5:o Silfvertionde, myntarelön och slagskatt. Denna inkomst, som
vid 1860 års statsreglering antogs till 16,000 R:dr, beräknades 1863
till endast 15,000 R:dr, men har under åren 1861—1863 i medeltal
utgjort 16,949 R:dr och uppföres således nu med samma belopp som
1860 eller
6:o Kopparräntan beräknades 1860 till 1500 centner h 70 R:dr
eller 105,000 R:dr, men 1863 endast till 1100 centner å 67 R:dr
eller 73,700 R:dr. Då denna ränta under åren 1861 —1863 i medeltal
utgjort 1142 centner, synes det år 1863 antagna beloppet 1100
centner böra bibehållas; men, då medelpriset å koppar, som år 1863
var 67 R:dr 86 öre pr centner, år 1864 uppgick till 70 R:dr 8 öre
pr centner, anses dessa 1100 centner här kunna, efter 69 R:dr pr
centner, utföras med
7:o Tiondetackjernet. Inkomsten häraf beräknades vid de två senaste
statsregleringarne till 17,000 centner, motsvarande, å 2 R:dr, ett
värde af 34,000 R:dr, och har under åren 1861 —1863 i medeltal
uppgått till 16,192 centner med ett värde af 41,023 R:dr. På
grund
370,000:
16,000: —
75,900:
Transport R:dr 6,922,885: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, Om Statsverket 1865.
5
Transport R:dr
häraf synes denna inkomst nu böra upptagas till endast 16,000 centner,
men efter 2 R:dr 50 öre pr centner utföras med
8:o Svafvelbrukstionden, hvilken innefattar jemväl tionde af vitriol
och rödfärg, beräknades år 1860 till 1700 R:dr och år 1863 till 4000
R:dr samt har utgjort år 1861  R:dr 4,696,
186
1863
3,731.
Och torde denna inkomst, i anseende till dess föränderlighet, nu icke
böra uppskattas högre än till
9:o Mantalsp enning arne, hvilka beräknats 1860 till 560,000 R:dr
och 1863 till 525,000 R:dr samt år 1861 utgjort 600,621 R:dr,
hafva väl derefter uppgått: 1862 till 630,865 och 1863 till 639,873,
eller i medeltal för de 3 åren till
R:dr 623,786: 33,
men synas dock, i anseende till den vid sistlidna riksdag beslutade nedsättning
i afgiften för qvinnor till hälften, hvilken nedsättning först från
och med år 1864 börjat tillämpas och antagligen icke uppväges af den
förhöjning, som i andra afseenden egt rum, nu icke böra beräknas högre
än till
10:o Bötesmedlen beräknades vid de 2 senaste statsregleringarne
till 90,000 R:dr och hafva under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort
93,648 R:dr 33 öre. Då nu, enligt nya Strafflagen, alla deruti fastställda
böter skola med hela sitt belopp tillfalla Kronan, lärer deraf
äfvensom af de i nämnde Lag intagna bestämmelser, hvarigenom bötesbeloppen
betydligt förhöjts, blifva en följd att Statens inkomst af dessa
medel hädanefter kommer att uppgå till vida högre belopp än hittills.
Enär likväl den nya Lagen först med innevarande år börjat tillämpas
samt således ali ledning af erfarenheten saknas för beräkningen af den
förökning uti ifrågavarande inkomst, som af omförmälda orsak är att
emotse, finner Kongl. Maj:t samma inkomst nu icke kunna beräknas
annorlunda än till summan af dess senast uppskattade belopp 90,000
R:dr och det anslag 250,000 R:dr, som Kongl. Maj:t här nedan under
Andra hufvudtiteln af Rikets Ständer äskar till ersättning åt vederbörande
för dem i följd af nya Strafflagen frångångna bötesandelar,
eller
1 1:o Kavalleri-regementenas hästvakansspanmål, som till och med
åren 1870 och 1871 utgår på grund af kontrakter mellan Kronan och
rusthållare samt följaktligen icke kan vara underkastad någon rubbning
under nästkommande statsregleringsperiod, upptages derföre lika som vid
senaste riksdagen till 140,175 kubikfot ä 2 R:dr
Transport R:dr
6,922,885: —
40,000: —
3,000: —
605,000: —
340,000: —
280,350: —
8,191,235: —
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:dr
12:o. De ständiga rotevakansafgifterna vid Skånska Infanteriregementena,
hvilka vid de båda senaste statsregleringarne beräknats till 29,000
R:dr, böra deremot nu, sedan Kongl. Maj:t den 24 Maj 1864 i nåder
förordnat om återuppsättande från och med år 1866 af de rotenummer,
hvarifrån dessa afgifter hittills utgått, icke vidare bland inkomsterna
upptagas.
13:o. Tillfälliga rotevakansafgifter beräknades 1863 till 8,000
R:dr, men hafva utgjort: år 1861
R:mt R:dr 6,716: —
1862
» » 7,365: —
1863
» » 8,346: —
eller i medeltal » » 7,4 7 5: 67.
och synas derföre nu icke böra uppföras med högre belopp, än som antogs
vid 1860 års statsreglering eller
14:o. Vakansafgifter af nyroterad jord beräknades 1860 till
55.000 R:dr och 1863 till 56,000 R:dr, men hafva under åren 186 1
—1863 i medeltal uppgått till 64,587 R:dr och kunna således nu upptagas
till åtminstone
15:o. Rotevakansafgift af utsokne frälsehemman i Halland, beräknad
1860 till 16,000 R:dr och 1863 till 17,000 R:dr, har under åren
1861 1863 i medeltal utgjort 19,137 : 33 och kan således nu uppföras
till
16:o. Trosspassevolans-afgiften, som under de 3 åren 1861 —
1863 med obetydlig vexling uppgått till något mer än 26,500 R:dr
om året, bör alltså nu, likasom vid 1863 års statsreglering, till nämnda
belopp beräknas
17:o. Båtsmansvakansafgiften upptogs både 1860 och 1863 till
65.000 R:dr samt har utgjort: år 1861  R:mt R:dr 66,947: —
186
186
eller i medeltal » » 64,386: —
Då denna afgift till en del är af mera oviss beskaffenhet, synes densamma
nu icke böra beräknas till högre belopp än som antogs vid
1858 års statsreglering eller
18:o. Kontrollståmpelmedel, som uppskattades 1860 till/ 25,000
R:dr och 1863 till 22,000 R:dr, hafva utgjort:
år 1861  R:mt R:dr 23,476: —
186
186
8,191,235: —
7,000: —
63,000: _
18,000: —
26,500: _
60,000:
Transport R:dr 8,365,735:
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
7
Transport R:dr 8,365,735: —
och anses nu, i anseende dertill, att denna inkomst år efter år minskats,
böra utföras med allenast  20,000: —
19:o. Båk- och lotsmedlen beräknades 1860 till 240,000 R:dr
och 1863 till 350,000 R:dr samt hafva utgjort:
år 1861
R:mt R:dr 478,333: —
1862
» » 499,081:
1863
» » 551,107: —
Medeltalet häraf är 509,507 R:dr; och, som denna inkomst visat sig vara
i jemnt stigande, beräknas den här til!  500,000: —
20:o. Observationsmedel, som upptogos 1860 till 5,000 R:dr och
1863 till 6,000 R:dr, hafva under åren 1861—1863 i medeltal uppgått
till endast 3,666 R:dr; Och torde denna af mera tillfälliga omständigheter
beroende inkomst icke böra nu beräknas högre än till
3,000: —
21:o. Extra medel och uppbörder beräknades 1863 till 100,000
R:dr och hafva utgjort: år 1861
R:mt R:dr 189.690: —
1862
» » 170,584: —
1863
» » 147,945: —
eller i medeltal » » 169,4 0 6 : 33.
Från denna inkomsttitel böra dock afräknas de deruti nu ingående
s. k. Stubböresafgifterna, hvilka rätteligen böra, enligt hvad jemväl
Rikets Ständer vid sistlidna Riksdag yttrat, inflyta i Skogsplanteringskassan
för att till Skogshushållningens befrämjande användas, om hvilket,
jemte annat i samma ämne, Kongl. Maj:t kommer att till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition. Och som efter afdrag af berörda afgifter
öfriga extra medel och uppbörder under åren 1861—1863 utan synnerligen
stor vexling hållit sig vid ett medeltal af nära 70,00 Rdr, anses
endast detta belopp böra här upptagas
70,000: —
22:o. Intressemedel, bestående hufvudsakligen af räntan å Lappmarks-Ecclesiastikverks
år 1835 till Rikets Ständers Riksgälds-Kontor
öfverlemnade fond, hafva under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort
5223 Rdr och beräknas derföre nu likasom 1863 till
5,000: —
Summa ordinarie inkomster Rmt Rdr 8,963,735: —
Extra Ordinarie inkomster
hvilka jemlikt 60 § Regerings-formen utgå såsom Bevillning, äro:
A) Tullmedlen, som 1863, då de första gången upptogos med sitt bruttobelopp,
beräknades till 13,500,000 Rdr, hafva väl utgjort
år 1861  Rdr 15,354,076: —
8
Kongl. May.ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
år 1862  Rtlr 14,309,786: —
» 1863  » 15,364,713: —
och » 1864  » 13,861,860: —
men synas dock i anseende till den nedsättning i åtskilliga tullsatser,
som under innevarande år egt rum, nu ej böra beräknas högre
än 1863 skett, eller till
B) Postmedlen beräknades 1860 till 1,400,000 Rdr och 1863
till 1,500,000 Rdr samt hafva utgjort: år 1861 Rdr 1,675,446: —
» 1862 » 1,953,949: —
» 1863 » 2,128,820: —
Då dessa medel, som 1864 anses hafva uppgått till mer än
2,200,000 Rdr, således de senare åren varit i oafbrutet stigande samt
den betydliga utveckling, postväsendet i Riket på den senaste tiden
vunnit, icke kan undgå att äfven på inkomsten deraf öfva ett fördelaktigt
inflytande, synas dessa medel nu kunna med säkerhet uppskattas
till
C) Ståmpelpappersmedlen, hvilka beräknades 1860 till 1,300,000
Rdr och 1863 till 1,200,000 Rdr hafva utgjort:
år 1861  Rdr 1,544,382: —
» 1862  » 1,790,138: —
» 1863  » 1,764,619: —
eller i medeltal  » 1,699,713: —
och synas derföre nu kunna upptagas till
D) Brånvinstillverkning saf giften beräknades 1863 till 8,400,000
Rdr och har under åren 1861 —1863 i medeltal lemnat 9,115,000
Rdr. Derest åter den nuvarande afgiften, 60 öre pr kanna, varder,
enligt hvad Kongl. Majit vid innevarande Riksdag arnar föreslå, förhöjd
till 75 öre per kanna, skulle — äfven om derigenom tillverkningen
af ifrågavarande genom missbruk förderfliga vara, som uppgått 1863
till 15,670,000 kannor, 1864 till 14,467,000 kannor och för inne
varande
år kan på grund af redan kända förhållanden med sannolikhet
beräknas till 15,000,000 kannor, komme, såsom önskligt vore,
att något inskränkas och uppgå till endast 14,000,000 kannor, —
inkomsten af denna titel likväl utgöra 10,500,000 Rdr, och upptages
således här till sistnämnda belopp
13,500,000: —
2,000,000: —
1,600,000: —
10,500,000: —
Summa extra ordinarie inkomster Rdr 27,600,000: —
Om efter tillägg af de ordinarie inkomsterna  -• » 8,963,735: —
hela det sammanlagda beloppet  Rdr 36,563,735: —
Kongl. Magd Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
9
jemföres med de vid sistlidna Riksdag för hvarje af åren 1864, 1865
och 1866 påräknade: Ordinarie inkomster  Rdr 8,309,950: —
och Extra Ordinarie inkomster  » 24,600,000: —- gg ggy ggQ.
så utvisar beräkningen af inkomsterna för nästa statsregleringsperiod
en förökning af  3,653,785: —
Då Kongl. Majit nu öfvergår till en framställning af de utgifter, som under
de särskilda hufvudtitlarne funnits nödiga, dervid under hvarje hufvudtitel, såsom i
senare tiden varit brukligt, kommer att upptagas först de anslag, hvilka äro af en
stadigvarande natur och derefter, när anledning dertill förefinnes, sådana till hufvudtiteln
hänförliga utgifter, som äro af en mera tillfällig och öfvergående beskaffenhet,
vill Kongl. Majit till en början i fråga om sistnämnda utgifter erinra, att det till
grundlagsenligt afgörande vid nu innevarande Riksdag hvilande, af Kongl. Majit vid
nästlidna Riksdag afgifna förslag till ny Riksdags-Ordning och dermed sammanhängande
ändringar i Regerings-Formen innehåller bland annat, att den tid af 3 år, som för
närvarande är i grundlag bestämd att förflyta mellan Rikets Ständers lagtima sammanträden,
skall utbytas mot en mellantid af endast ett år och lagtima Riksdag begynna
den 15 Januari, så att, i händelse detta förslag varder af Rikets Ständer bifallet,
nytt Riksmöte följaktligen kommer att ega rum den 15 Januari 1867; Och
som Kongl. Majit vid sådant förhållande ansett riktigast, att Rikets nu församlade
Ständers öfverläggningar och beslut rörande anslagsfrågor, som tillhöra den 8. k. extra
statsregleringen, icke sträckas utöfver 1867 in på en tid, som antagligen kommer att
omfatta nya ordinarie statsregleringsperioder, har Kongl. Majit icke heller velat af
Rikets Ständer nu äska anslag till andra tillfälliga behof än sådana, som före utgången
af år 1867 böra fyllas.
Första Hufvudtiteln
innefattande Kongl. Hof- och Slottsstaterna, upptager för närvarande
de förra till
Rmt Rdr 1,106,900: —
och de senare till
» » 123,100: —
tillsammans Rmt Rdr 1,230,000: —
Då anslaget till Kongl. Maj:ts Hofhållning, hvilket, under det priset å nästan
alla förnödenheter på senare årtionden högst betydligt stegrats, icke sedan år 1823
undergått någon förändring, numera visat sig vara otillräckligt för de dermed af
sedda
utgifter, finner Kongl. Majit, som af enahanda anledning aflåtit proposition till
Norska Storthinget om höjande af den från Norge utgående hofhållningssumman, Sig
Bih. till R. St. Prof. 1865—1866. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
föranlåten att af Rikets Ständer äska, det ofvan berörda anslag må från sitt nuvarande
belopp 630,000 Rdr ökas med 170,000 Rdr till 800,000 Rdr.
Sedan Kongl. Majit redan vid 1859—60 årens Riksdag hos Rikets Ständer
gjort framställning, att anslaget till H. K. H. Hertigen af Dalarne skulle i händelse
af H. K. H:s förmälning ökas med 17,000 Rdr, men Rikets Ständer af anförd orsak,
det icke kändt vore, att H. K. H:s förmälning vore nära förestående, ansett något
beslut derom då icke vara af behofvet påkalladt, så vill, efter det H. K. H:s förmälning
under nästlidna år egt rum och då den ökade lefnadskostnad, som deraf för H.
K. H. blifvit en följd, icke motsvaras af det åt H. K. H. för närvarande anvisade
anslag, Kongl. Majit nu, med förnyande af ofvanbemälda framställning, hos Rikets
Ständer föreslå, att den på Sverige belöpande andel af anslaget till H. K. H. Hertigen
af Dalarne må förhöjas med 17,000 Rdr och sålunda bestämmas till 53,000 Rdr.
Uti det å nuvarande Riksstat uppförda anslaget för underhåll och vård af möhler
och andra Staten tillhöriga inventarier i de Kongl. Slotten inbegripes en summa af 44,000
Rdr, som endast är beviljad för innevarande Statsregleringsperiod; Då emellertid, enligt
hvad bilagde den 13 innevarande månad öfver finansärenden förda protokoll närmare
utvisar, berörda anslag funnits fortfarande vara till hela det i Riksstaten nu upptagna
belopp för sitt ändamål oundgängligen behöfiigt, anser K. M. detsamma böra till oförändradt
belopp i den nya Riksstaten uppföras; och skulle, med iakttagande häraf samt
af ofvan föreslagna anslagsförhöjningar, den första hufvudtitelns anslagssumma komma
att utgöra Rdr 1,417,000.
Då H. K. H. Hertigens af Dalarne förmälning inträffat redan år 1864 samt
nästa statsregleringsperiod antagligen icke kommer att börja förr än med år 1867,
vill Kongl. Majit i öfverensstämmelse med den Nådiga propositionen af den 27 Oktober
1859 hos Rikets Ständer nu föreslå, att omförmälda förhöjning må beräknas
och utgå från början af det år, då förmälningen egde rum, eller för åren 1864, 1865
och 1866 med en sammanlagd summa af  Rmt Rdr 51,000: —
Beträffande öfriga behof, för hvilka extra anslag under denna huf
vudtitel
erfordras, finner Sig Kongl. Majit, på grund af ofvannämnde
protokoll öfver finansärenden, föranlåten hos Rikets Ständer begära:
1) Att till inköpande af en Brädhandlanden A. G. Enblom nu
tillhörig egendom å Kungsholmen och verkställande derå för de Kongl,
fatburarnas räkning af föreslagna byggnads- och inredningsarbeten må
anvisas för en såna; en summa af
100,000: —
O O
att utgå under år 1866.
och 2) att till uppförande af ett nytt vagnshus vid Haga lustslott
må beviljas ett anslag för en gång af  10,645: —
Summa Extra Anslag Rdr 161,645: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
11
Andra tlnfvudtiteln,
innefattande anslagen till Justitie Departementet.
Nu gällande riksstat upptager för detta departement:
Penningar  R:mt R:dr 2,179,396: 11.
Indelta räntor, enligt markegång förslagsvis beräknade
till
» » 5,903: 89.
Summa R:mt R:dr 2,185,300: —
I enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda utdrag af de inför Kongl.
Maj:t i Statsrådet den 13 innevarande månad samt den 29 sistlidne Augusti förda
protokoll öfver Justitie-departementsärenden, föreslår Kongl. Maj:t en sådan reglering
af denna hnfvudtitel, att de å densamma nu uppförda belopp måtte fortfarande komma
att utgå, endast med nedan omförmälda förändringar, nemligen i afseende på:
Svea Hofrätt med derunder lydande Justitiestat:
att såsom ersättning åt innehafvaren af Häradshöfdingebostället Lindhof i Botkyrka
socken och Svartlösa härad för den samma boställe genom expropriation till Vestra
Stambanan frångångna jord, derför den influtna expropriationssumman till Riksgäldskontoret
öfverlemnats, måtte, till utgående årligen från och med nästa statsregleringsperiod,
å Andra hufvudtiteln uppföras ett belopp af 50 R:dr; samt
att för hvad, intilldess denna reglering träder i verkställighet, blifvit för tiden
från den 1 Maj 1864 af Statskontoret efter enahanda grund förskjutet till följd af
Kongl. Maj:ts den 15 November 1864 gifna och i förstnämnda protokoll omförmälda
föreskrift, godtgörelse måtte varda åt Statskontoret anvisad.
Anslaget till fångars vård och underhåll:
Beträffande den del af detta anslag, hvilken såsom »bestämdt anslag» omfattar
aflöningen till en del af fångvårdens embets- och tjenstemän samt betjente,
att den årliga aflöningen för Registratorn och för Kammarförvandten hos Fångvårds-styrelsen
måtte, med tillökning i hvarderas nuvarande lönebelopp af 300 R:dr,
bestämmas till 2,500 R:dr för hvardera; hvaremot de för Registratorn, Kammarförvandten
och förste Revisorn uppförda personella arfvoden, tillsammans utgörande 900
R:dr, skulle komma att utgå;
att, sedan, efter hvad anmäldt blifvit, innehafvaren af predikantsbefattningen vid
arbetsfängelset i Göteborg icke vidare är berättigad till förhöjd presterlig tjenstårsberäkning,
den för sådant fall i aflöningsstaten upptagna anmärkning beträffande aflöningsbeloppet
måtte från staten utgå;
att det för femte kronoarbetskompaniets befäl i stat uppförda aflöningsbelopp,
tillhopa 3,187 R:dr 50 öre, måtte indragas;
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
att, i stället för det åt en kompanichef vid tionde och elfte kronoarbetskompanierna
uppförda arvode af 1,550 R:dr, måtte, sedan af dessa kompanier, hvilka
förut begge varit förlagda i Waxholm, det tionde numera förflyttats till Carlsborg,
upptagas arvode för en kompanichef vid elfte kompaniet med endast 1,350 R:dr, och
således 200 R:dr indragas;
att arvodet till en predikant vid tionde och elfte kronoarbetskompanierna, 750
R:dr, måtte ur ordinarie aflöningsstaten uteslutas, men den för religionsvården vid elfte
kompaniet erforderliga kostnad få af förslagsanslaget för fångvården efter Kongl. Maj:ts
bestämmande utgå;
att det till belopp af 250 R:dr i ordinarie aflöningsstaten upptagna arvode för
en predikant vid det numera indragna kronohäktet i Sundsvall måtte ur staten uteslutas;
att, för befälets vid elfte kronoarbetskompaniet tillökning med en subaltern-officerare,
arvode till en sådan måtte i staten upptagas med 787 R:dr 50 öre; samt
att för hvartdera af de numera till begagnande upplåtna kronohäktena i Uddevalla
och Haparanda måtte i ordinarie aflöningsstaten upptagas för en direktör såsom
lön 1,300 R:dr och för en predikant såsom arvode 450 R:dr.
Nytt anslag till personer, menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom Nya
Strafflagens införande frångångna bötesandelar:
Rikets Ständer hafva i underdånig skrifvelse den 21 Oktober 1863 anmält det
beslut, att såsom ersättning för de förluster, som till följd af Nya Strafflagens inne
håll,
att deri stadgade böter böra kronan tillfalla, kunna drabba personer, menigheter
eller allmänna inrättningar, finge af inflytande bötesmedel från och med det år, Strafflagen
trädde i verkställighet, tillsvidare dem tilläggas ett belopp, motsvarande hvad de,
efter medelberäkning för senaste fem år, hitintills årligen uppburit;
Och Kongl. Maj:t, som under den 29 sistlidne Augusti beslutat utfärdandet af
allmän kungörelse, innefattande bestämmelser om tid och sätt för vederbörande att anmäla
anspråk på ersättning af förenämnda beskaffenhet, vill i anledning af Rikets
Ständers berörda beslut härmed göra den nådiga framställning:
dels att tillsvidare jemväl under nästa statsregleringsperiod måtte, enligt de af
Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag bestämda grunder, få till vederbörande utbetalas
de belopp, hvilka varda godkända vid den pröfning af väckta ersättningsanspråk,
sorn Kongl. Majit antingen sjelf företager eller åt annan myndighet uppdrager; och
dels att, då för innevarande och nästkommande år dessa utbetalningar väl sålunda
skulle komma att enligt Rikets Ständers beslut afföras på influtna bötesmedel,
men det icke i allmänhet synes lämpligt, att utgifter anordnas å en inkomsttitel, Rikets
Ständer måtte för nästa statsregleringsperiod anvisa ett särskildt förslagsanslag, att under
rubrik: ersättning till personer, menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom
Niia Strafflaqens införande frånqånqna bötesandelar, uppföras å Riksstatens Andra hufvudtitel
med 250,000 R:dr.
Konyl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 13
De på andra hnfvudtiteln äskade förhöjningar i anslag utgöra således:
för Svea Hofrätts Justitiestat
R:dr 50:
» nytt anslag till personer, menigheter eller allmänna
inrättningar för dem frångångna bötes
andelar
» 250,000: — 250,050:
hvilka med tillägg af hufvudtitelns nuvarande slutsumma  2,185,300: —
uppgå till  2,435,350: —
men då derifrån drages den nedsättning, som skulle på bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll uppkomma genom de beträffande
detta anslag föreslagna förändringar med
400: —
kommer hufvudtitelns slutsumma för nästa statsreglering att utgöra R:dr 2,434,950:
Dessutom, under åberopande af bifogade Statsråds-protokoll öfver Justitiedepartementsärenden
för den 13 innevarande Oktober, äskar Kongl. Majit;
a) att till uppförande af en ny Arkivbyggnad för Göta Hofrätt och ombyggande af
den Hofrättshuset omgifvande kaj måtte anvisas, att under år 1867 utgå, 40,000
R:dr, utgörande omkring |:delar af den för dessa byggnadsföretag beräknade kostnadssumma;
och
b) att för verkställande af ifrågasatt tillbyggnad vid kronohäktet å Långholmen och
för ett nytt kronohäktes uppförande i någon af städerna Sundsvall eller Hudiksvall
måtte ej mindre få användas de uti nämnda Statsråds-protokoll omförmälda
besparade medel, i den mån dessa blifva tillgängliga, än ock anvisas, att under år
1867 utgå, ett belopp af 70,000 R:dr.
Hufvudsummorna för föremål inom denna hufvudtitel skulle i följd häraf blifva:
för ständiga utgifter årligen
R:mt R:dr 2,434,950: —
deraf förslagsanslag R:dr 1,431,914: 52,
för tillfälliga utgifter under år 1867
» » 1 10,000: —
Tredje lin fou dtiteln,
innefattande anslagen till Utrikes-departementet.
De för detta departement nu bestämda anslag uppgå sammanlagda till 479,200
R:dr R:mt årligen.
I likhet med hvad vid senaste tre riksmöten blifvit äskadt och af Rikets Ständer
beviljadt, och på grund af hvad uti Statsråds-protokollet öfver Utrikes-dpartementets
u
Kongl. May.ts Nåd. Prop. Nio 1, om Statsverket 1865.
ärenden den 13 i denna månad blifvit anfördt, finner Kongl. Maj:t sig böra föreslå,
att enahanda årsanslag af tillsammans 479,200 R:dr R:mt, motsvarande ungefärligen
}^:delar af hela det anslag, som till detta departement från de Förenade Rikena utgått,
måtte jemväl fortfarande från Svenska Statsverket till Ufrikes-departementet mot
nu gällande redovisningsskyldighet utgå; äfvensom att af detta belopp anslagen till
Minister-staten samt till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter fortfarande må,
utan hinder af fördelningen i dessa utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år,
användas till att fylla möjligen uppkommande brist å någon af dessa titlar.
Fjerde HufmidtUeln,
innefattande anslagen för Landtförsvars-departementet.
För de årliga eller ständiga utgifterna under denna hufvudtitel finnes enligt nu
gällande riksstat anvisadt:
Penningar  R:mt R:dr 6,590,265: 20.
Indelta räntor, enligt markegång, på förslag  2,121,897: —
Indelt spanmål, på förslag, 125,955 kubikfot 9 kannor, ä 2 R:dr för
kubikfot,
251,91 1: 80-
Oindelt spanmål, 12 1.063 kubikfot, förslagsvis å 2 R:dr för kubikfot, 242,126: —
Tillhopa R:mt R:dr 9,206,200: —
I afseende på regleringen af denna hufvudtitel framställer Kongl. Maj:t, i
enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda utdrag af det inför Kongl. Maj:t i
Statsrådet den 13 innevarande Oktober öfver Landtförsvarsärenden förda protokoll, följande
förslag:
Landtförsvars-departementet.
Krigskollegium (Arméförvaltningen). — Kongl. Maj:t, som under den 28 sistlidne
Februari förordnat, att med utgången af innevarande år Dess och Rikets Krigskollegium
skall förändras till en Armé för vältning, samt sedermera under den 26 sist—
lidne September, på sätt bifogade transsumt af Statsråds-protokollet för sistnämnde dag
bland annat utvisar, låtit för det ombildade embetsverket utfärda här jemväl bilagda
aflöningsstat, att från 1866 års början och tillsvidare tillämpas, vill, med öfverlemnande
af denna aflöningsstat, i nåder föreslå, att. — då, till fyllande af aflöningsstatens slutsumma
112,000 R:dr, Kongl. Maj:t anvisat, utom det på Krigskollegii stat nu uppförda
anslag 108,000 R:dr, jemväl ett belopp af 4000 R:dr från behållningarne på
den 4:de hufvudtiteln tillhörande f. d. Chefslönen vid Adelsfane-regementet, af hvilken
f. d. chefslön, bestående af indelta räntepersedlar och utgörande omkring 10,500 R:dr
årligen, utgått ej allenast den derifrån påräknade fyllnad i aflöningen vid Lifregementets
Grenadiercorps samt Uplands och Södermanlands regementen med tillhopa 6,287
Kvngl May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
15
R:dr 44 öre årligen, utan äfven arvodet 3000 R:dr till t. f. Presidenten i Krigskollegium,
— berörda f. d. Adelsfane-indelning må till statsverket indragas, emot det att
på riksstatens 4:de hufvudtitel uppföras bestämda kontanta anslag af så väl 6,287 R:dr
44 öre såsom tillökning i anslaget till indelta kavalleri- och infanteri-regementena,
som ock 4000 R:dr såsom tillökning i anslaget för Arméförvaltningen (n. v. Krigs
kollegium);
och föreslår Kongl. Maj:t derjemte, att det af Rikets Ständer sedan längre
tid beviljade, nu med 500 R:dr årligen utgående, extra anslag för upprättande af de
så kallade statistiska tabellerna, hvilket äfven hädanefter måste afses till godtgörelse
för en del af arbetet inom Arméförvaltningens bokslutskontor, må förändras från tillfällig
till ständig eller ordinarie egenskap, samt i sådant fall få tilläggas det i Arméförvaltningens
stat upptagna belopp till gratifikationer åt extra tjenstemän och betjente,
med vilkor att statistiska tabellverket rörande 4:de hufvudtitelns anslag allt framgent
O O
inom Arméförvaltningen upprättas och dess årliga hufvudböcker åtföljer; hvilket
allt således icke påkallar något nytt anslag, utan hufvudsakligen är en omföring af
redan inom 4:de hufvudtiteln befintliga tillgångar och för öfrigt har sin naturliga grund
deruti, att Embetsverket, enligt Rikets Ständers uttryckta åsigt, erhållit ett 4:de Departement,
kollegialt inrättadt, som medtagit ett opåräknadt lönbelopp.
I följd häraf föreslår Kongl. Maj:t, att Arméförvaltningens anslag, med tillägg
af nuvarande anslag för Utredningsförråden 10,700 R:dr,
må komma att utgöra  R:dr 123,200: —
och, då närvarande anslag för Krigskollegium, jemte Utredningsförråden,
är i Riksstaten utfördt med  1 18,700: —
alltså erhålla en tillökning af
R:dr 4,500: —
Härvid vill Kongl. Maj:t dock Rikets Ständer meddela, att granskningen
af vissa till landtförsvaret hörande årsredogörelser, hvilken, i sammanhang
med Aflöningsstaten, hos Kongl. Majit föreslagits att till Kammarrätten
öfverflyttas, men som Kongl. Majit funnit böra hos Arméförvaltningen
fortfarande verkställas, möjligen kommer att framdeles göra aflöningsinedel
för en något förstärkt revisionspersonal i Arméförvaltningen erforderliga.
Generalitetsstaten. — Sedan 1:sta Lifgrenadier-regementets öfversteindelning,
med derunder inbegripna bostället Kungsbro, efter den 17 sist—
lidne April aflidne f. d. Brigadchefen, Generalmajoren m. m. Friherre E.
G. Ulfsparre till regementet återkommit med undantag af nämnda boställe,
hvilket af sterbhuset under fardagsrätt innehafves till midfastan 1867, föreslår
Kongl. Majit, att Generalitetsstaten må minskas med beloppet af den
löneersättning 4,950 R:dr årligen, som till regementet för saknad öfversteindelning
hittills utgått från den till indragning bestämda 6:te Fördelningsgeneralslönen,
samt att Generalitetsstatens anslag alltså nedsättes från 82,250
Transport R:mt R:dr 4,500: —
46
Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport Runt R:dr 4,500: —
till 77,300 R:dr, dock med vilkor, att ett extra anslag af 520 R:dr 31 öre
för en gång beviljas för första fjerdedelen af år 1867.
Kommendantsstaten. — Med anledning deraf, att kommendantsbefattningen
å Carlshamns kastell blifvit indragen, samt tvenne arvoden, för kapellanen
vid f. d. Dalarö skans F. E. Hofberg och vaktmästaren C. J.
Spegel, numera upphört att utgå, kan Kommendantsstatens anslag minskas
med 709 R:dr 50 öre; hvaremot och sedan för vestra jernvägsstambanan
blifvit exproprierad en del af den skansen Lejonet vid Göteborg tillhörande
och af kommendanten derstädes disponerade jord, hvarför lösen erhållits
med 943 R:dr 44 öre, Kongl. Maj:t tillerkänt bemälde kommendant
en årlig ersättning af 50 R:dr för förlorad inkomst af jordrymden: Och
föreslår Kongl. Maj:t, att, mot öfverlemnande till Riksgäldskontoret af förenämnde
lösen 943 R:dr 44 öre, kommendantens i Göteborg nu på stat
varande arvode 900 R:dr förhöjes med 50 R:dr, samt att för öfrigt Kommendantsstatens
anslag minskas med skillnaden häremellan och ofvanberörda
till indragning föreslagna belopp, 709 R:dr 50 öre, eller med 659 R:dr
50 öre, i följd hvaraf ifrågavarande anslag kan nedsättas från 15,006 R:dr
50 öre till 14,347 R:dr.
Krigs-Akademien. — Vid de i Statsråds-protokollet anförda förhållanden
och ehuru tiden, då organisationen af den nya krigsskolan kan
vara genomförd, beräknas kunna inträffa mot slutet af år 1866, men någon
stat för krigs-skolan för det närvarande icke kan föreslås, vill Kongl. Maj:t
nu, likasom vid förra Riksdagen, förbehålla Sig, att anslaget för KrigsAkademien
må, såsom tillgång för organisationen, förblifva i detta afseende
orubbadt, men derjemte föreslå, att, för krigsskolans praktiska öfningar,
måtte beviljas dels ett årligt anslag af
6,224: 52.
dels, till anskaffning af materiel och hästar, ett extra anslag af 5,573 R:dr.
Allmänna Garnisonssjukhuset. — Kongl. Maj:t föreslår följande förändringar
i aflöningsvilkoren för nedannämnde, vid sjukhuset anställde personer,
utan att tillökning i statsanslaget 62,650 R:dr ifrågasattes, nemligen:
för Sjukhuskommissarien från 1,800 till 2,200 R:dr eller årlig
tillökning af  R:dr 400: —
» Sjukhusskrifvaren från 750 till 1,000 R:dr eller årlig tillökning
af
250: —
» 3 Vaktmästare från 87^ öre till 1 R:dr om dagen för hvarje
jemte förut åtnjuten naturaportion, utgörande denna tillökning
för dem hvar 4-5 R:dr 62^ öre eller tillsammans
136: 87i
Transport Runt R:dr 7 8 6: 87^ 10,721: 52.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
17
Transport Runt R:dr 786: 87^. 10,72 4: 52.
för Sjuksköterskan för officerarne från 62^ till 75 öre om dagen
jemte förut åtnjuten naturaportion eller årlig tillökning af--- 45: 62^.
Tillhopa R:dr 8 3 2: 50.
Indelta Arméen.
Kavalleri- och, Infanteri-regementena. — Derest, på sätt Kongl. Maj:t
här ofvan vid »Krig s-kollegium» föreslagit, f. d. chefslönen vid Adelsfane-regementet
varder till statsverket indragen, emot vederlag, bland
annat, af  6,287: 44.
såsom fyllnad i aflöningen vid Lifregementets Grenadier-corps samt Uplands
och Södermanlands regementen, kommer det kontanta anslaget i
Riksstaten till indelta kavalleri- och infanteri-regementena att erfordra
förhöjning med det här utförda beloppet eller från 402,703 R:dr 69 öre
till 408,991 R:dr 13 öre. \
Löneförbättringar vid Indelta Arméen. — Kongl. Maj:t föreslår, att
det för ifrågavarande ändamål nu utgående årliga anslag 100,000 R:dr,
hvilket, enligt Rikets Ständers skrifvelse den 17 Oktober 1863, blifvit
beviljadt endast för innevarande statsregleringsperiod, måtte, af de i Statsråds-protokollet
anförda skäl, äfven efter nu löpande statsregleringsperiods
slut, tillsvidare få utgå med oförändradt belopp och enligt förut meddelade
föreskrifter.
Värfvade Arméen.
Då större eller mindre brister årligen uppstått i anslagen till Garnisonsregementenas
kokinrättningar, vill Kongl. Majit föreslå följande förhöjningar
i dessa anslag:
för Lifgardet till häst
R:dr 900
» Hussarregementet Konung Carl XV
900
» Svea Lifgardet
500
»
»
»
»
Andra Lifgardet  250
Svea Artilleriregemente
1,050
Göta d:o
800
Wendes d:o
350
» Fyrverkare-corpsen
75
2,275: —
Artilleribatteriet i Hernösand 50 R:dr, att utgå utaf Norrbottens
Hästjägare-sqvadrons fond;
Artilleri-stamtruppen på Gotland  250:
Transport Runt R:dr 17,0 0 8 : 96.
Bih. till R. St. Prot. 1865 — 1866. l:a Sami. l:a Afd. 0
18
Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr 17,0 0 8: 96.
hvilka särskilda belopp skulle tilläggas vederbörande anslag, på sätt här
nedan kommer att föreslås.
Lifgardet till häst. — Såsom förhöjning i anslaget till kokinrätt
ningskostnader
utföres här i följd af hvad nyss föreslaget blifvit  ••••• 900: —
Hussarregementet Konung Carl XV. — En förhöjning i anslaget till
kokinrättningskostnader utföres här med
900: —
Svea Lifgardet. — Likaledes för detta regemente upptages den föreslagna
förhöjningen i anslaget till kokinrättningskostnader med
500: —
Andra Lifgardet. — Afven här ifrågakommer förhöjning i anslaget
till meranämnde kostnader med
250:
Svea, Göta och Wendes Artilleriregementen. — På de i Statsrådsprotokollet
anförda skäl föreslår Kongl. Maj:t beviljandet af följande årliga
anslag;
till lönförhöjning åt Vei'kmästaren vid Svea Artilleriregementes
Tygstat  R;dr 2,000: —
» Resestipendier åt Artilleri-officerare  4,000: —
» Skjutöfningar för Artilleribefälet  5,000: —
» Traktamentsersättningar, transportkostnader med flera ut
gifter
för Göta Artilleriregementes exercis- och skjutöfningar
på dess nya mötesplats Tånga hed
3,500: —
hvartill kommer det sammanlagda beloppet af ofvan föreslagna
förhöjningar i kokinrättningsanslagen för de särskilda Artilleriregementena
med Fyrverkare-corpsen  2,275: —
Ingeniör-corpsen. — Kongl. Majit föreslår uppsättning af det tredje
kompaniet ingeniörtrupper, hvarigenom en bataljon sådana trupper blir
fulltalig; och anser Kongl. Majit denna afdelning af ingeniörtrupper, så
som
afsedda för krigsbrygge-utredningen, böra benämnas Pontonier-bataljonen.
_ Kongl. Majit finner Sig derjemte föranlåten att, för ett numera
oundvikligen nödigt befäl vid denna bataljons stab, äska särskildt anslag:
Härtill erfordras:
för stabens aflöning  R:dr 7,321: 25.
» kompanibefälets aflöning
9,916: 25.
» truppens aflöning och underhåll, m. m
13,612: 84.
hvarunder inbegripes naturaspanmål 1518,720 kubikfot samt,
till underhåll af beklädnads-, remtygs-, utrednings-, m. fl.
persedlar, årligt anslag af 10,504 R:dr 50 öre, att tilläggas
anslaget , för Försvarsverket i allmänhet; och till truppens
första anvärfning ett extra anslag af 5,400 R:dr: hvaremot,
16,775:
Transport R:mt R:dr 30,8 5 0: 34. 36,3 3 3 : 96.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7, om Statsverket 1865.
19
Transport R:mt R:dr 30,8 5 0 : 34. 36,3 3 3: 96.
till bestridande af öfriga kostnader för det nya kompaniets
första uppsättning, medel kunna beredas inom ofvanberörda
anslagsbelopp. — Ett extra anslag af 60,000 R:dr till ett
krigsbrygge-équipage vill Kongl. Maj:t här nedan äska.
Kongl. Maj:t föreslår vidare en aflönings-förköjning för
Ingeniör-corpsens vaktmästare, med  50: — 30 900- 34
Lega för hästar till Artilleriets exercis. — Till lega m. m. för ytterligare
behöfliga exercishästar vid Pontonierbataljonen, föreslår Kongl. Maj:t,
att på ofvannämnda anslag måtte uppföras ett tillökningsbelopp af  3,064: 6.
Furagering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar. — Furageringskostnaden
för nyssnämnda, Pontonierbataljonens nya exercishästar
föreslår Kongl. Maj:t måtte få bestridas af detta förslagsanslag, utan att
någon förhöjning i detsamma ifrågasättes.
Mathållningen för manskapet vid Garnisonsregementena. — Enligt hvad
Kongl. Majit för Gotlands Nationalbeväring här nedan vill föreslå, skulle
detta anslag, i följd af den emellan exercistiderna tjenstgörande styrkans
vid Artilleristamtruppen tillökning, komma att höjas med
1,850: —
Beväringen.
Gotlands Nationalbeväring. — På det Artillericorpsens stamtrupp
vid denna beväring må kunna uppfylla sitt ändamål af en elitcorps, som
kan tjena till föresyn för beväringen genom sin större krigsbildning, anser
Kongl. Majit nödigt, att den emellan exercistiderna tjenstgörande styrkan
ökas med 26 man, eller från 34 till 60; Och föreslår Kongl. Majit, att,
till bestridande af de häraf uppkommande kostnader, följande anslag
måtte beviljas:
för manskapets aflöning och till brödkorn under den
ökade tjenstgöringstiden
R:dr 2,491: 10.
med derunder beräknade 418 kubikfot 1 kanna spanmål;
för bestridande af samma manskaps mathållningskostnad
1,850 R:dr, att tilläggas, på sätt förut är erinradt, anslaget till
»Mathållning för garnisonsregementena»;
till beklädnads-slitnings-ersättning 1,497 R:dr, att tillläggas
anslaget för Försvarsverket i allmänhet.
Vidare föreslår Kongl. Majit, att, för fyllande af behofvet
utaf ökadt antal exercishästar för Artilleriet å Gotland,
Transport R:mt R:dr 2,491: 10. 72,148: 36.
£0 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport Kont R:dr £,491: 10. 7£,148: 36.
det å Nationalbeväringens stat nu uppförda anslag 750 R:dr
till lega för exercishästar måtte förhöjas med  750: —
hvartill kommer ofvan föreslagna tillökning i kokinrättningsanslaget
med  £50: — 3 491- io.
Till uppförande af en kasern i Wisby för Artillericorpsens stamtrupp
vill Kongl. Mai:t här nedan föreslå beviljandet af ett extra anslag
å 44,300 R:dr.
Beväringsmanskapets vapenöfning. — Detta förslagsanslag, hvilket vid
förra riksdagen höjdes till sitt nuvarande belopp, föreslår Kongl. Maj:t
måtte tillsvidare, och intilldess en förändrad reglering af beväringsinrättningen,
hvarom Kongl. Maj:t vill till Rikets Ständer framställa särskild
proposition, kan komma att vidtagas, blifva oförändradt; hvaremellertid
den för beväringsmanskapet i allmänhet nu bestämda exercistid af trettio
dagar, fördelade på två år i lika terminer, under det dervid stadgade
vilkor, att de två beväringsklasser, som i följd häraf årligen sammandragas,
icke exerceras samtidigt, jemväl tillsvidare må bibehållas.
Matericlen.
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigskollegii Afdelningar
(Arméförvaltningens Departementer), — Kongl. Maj:t äskar, för underhållet
af rikets fästningar och landtförsvaret tillhörande hus och byggnader, ett
förhöjdt anslag af  R:dr £0,000: —
Vidare, och sedan Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref af
den £4 Maj 1864 förordnat, att vid Norra Skånska infanteriregementet
183 och vid Södra Skånska infanteri-regementet
£0£ soldatnummer, hvilka allt ifrån regementenas uppsättande
till följd af Kongl. Brefvet och Roteringsverket den
£1 Oktober 1817 stått vakanta för Statsverkets räkning,
skola från och med år 1866 rekryteras; så kommer, utom
den kostnad, som Kronan för en gång måste vidkännas för
ifrågavarande 385 rekryters förseende med första uppsättningen
af beklädnads-, utrednings-, remtygs- och tross-persedlar,
för hvilken kostnad Kongl. Maj:t här nedan begär
ett extra anslag, underhållet af denna materiel för den tillökade
nummerstyrkan att medföra följande, förslagsvis beräknade
årliga utgifter, nemligen:
Transport R:mt R:dr £0,000: — 75,639: 46.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
21
Transport R:mt R:dr 20,000: -—- 75,639: 46.
för kapotter, personella utrednings- samt remtygs- och
trosspersedlar
1,540: —
för lif- och släp-munderings-persedlar, 5,317 R:dr 23
öre eller i rund summa 5,320 R:dr, att tilläggas anslaget
till »Lif- och Släp-munderingar»;
hvilka anslag nu af Kongl. Maj:t äskas.
För öfrigt bör anslaget till »Försvarsverket i allmänhet»
påföras:
dels det här ofvan beräknade underhållsanslaget för
3:dje pontonier-kompaniets beklädnad, m. m.  10,504: 50.
dels jemväl förut anmärkt behof af anslag till beklädnads-slitnings-ersättning
för Artilleri-stamtruppen vid Gotlands
National-beväring, med  1,497: — gg 541- 50
Lif- och Släp-munderingar vid rotehålls-regementena. — På sätt
Kongl. Majit nyss föreslagit, skulle detta anslag, för underhåll af lif—
och släpmunderings-persedlar för 385 nummer vid Skånska infanteriregementena,
ökas med  5,320:
Salpeter-uppköp. — Kongl. Majit, — som, jemte hvad bifogade StatsRåds-protokoll
vidare innehåller, bland annat förklarat, att statens åtagande
att inlösa den inom riket bevisligen tillverkade salpeter, kommer
från 1867 års början att upphöra, med undantag för Westerbottens och
Norrbottens län, der sådan inlösen tillsvidare må ega rum; att, af de till
2:dra och 3:dje salpetersjuderi-distrikten ännu hörande län, salpetersjuderistaterna
i Upsala, Stockholms, Westmanlands och Christianstads län skola
med 1867 års början upplösas; samt att i Kronobergs län salpetersjuderi-staten
må genast indragas; — vill, med afseende på Rikets Ständers
vid förra riksdagen gjorda framställning i fråga om salpeterväsendets
ordnande, härmed föreslå: att, emot det att salpeterfonden, sådan
den vid 1866 års utgång efter afslutad hufvudbok befinnes, till Rikets
Ständers disposition öfverlemnas, Rikets Ständer i stället måtte på Riksstatens
4:de hufvudtitel, såsom ordinarie anslag till »Salpeter-uppköp»,
uppföra ett förslagsanslag af 110,000 R:dr och således en tillökning i
nuvarande anslag, med  50,000: —
att från 1867 års början utgå samt användas till förefallande dylika utgifter,
hvilka förut bestridts från salpeterfonden; äfvensom att statsverket
öfvertager fondens nuvarande eller i följd af indragningen blifvande expektans-,
pensions- eller indragnings-stater; Och vill Kongl. Majit derefter
taga i öfvervägande, huruvida Komitén för salpeterärendena må
Transport R:mt R:dr 164,500: 96.
22 Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr 164,5 0 0 : 96.
konna upphöra och befattningen med den återstående salpetertillverkningen
inom riket tillika med salpeteruppköp må öfverflyttas på Armé
förvaltningen.
Diverse anslag.
Ridskola. — Kongl. Maj:t föreslår, på skäl som i Stats-Råds
protokollet
finnas anförda, att för en Ridskola vid Strömsholms kungsgård
måtte beviljas och på Riksstaten under 4:de hufvudtiteln uppföras
ett årligt anslag af
R:dr 14,200: —
samt till Resestipendier för kavalleri-officerare eller stallmästare-elever
ett årligt reservationsanslag af
4,000: — 18 200-
med rättighet att för Ridskolans ordnande få använda medel af första
årets anslag.
Dessutom erfordras, för uppförande af en stallbyggnad på stället,
ett extra anslag af 18,000 R:dr.
Kavalleriskolor. — För hållande af sådana, för kavalleri-befälet
afsedda skolor, hvartannat år i Stockholm och hvartannat år i Malmö,
för öfrigt så inrättade, som i Stats-Råds-protokollet angifves, föreslår
Kongl. Majit, att ett fortgående årligt anslag af  5,400: -—
måtte beviljas och på 4:de hufvudtiteln uppföras.
Öfriga i Riksstaten under 4:de hufvudtiteln upptagna anslag föreslår
Kongl. Majit må oförändrade bibehållas.
Summa tillökning R:mt R:dr 188,100: 96.
med derunder beräknade 19 3 6,820 kubikfot spanmål in natura.
Då från denna tillökningssumma afdragas ofvanberörda minskningar
i anslagen:
för Generalitets-staten
R:dr 4,950: —
» Kommendants-staten  659: 50. g 609- 50
uppgår tillökningen i 4:de hufvudtitelns ordinarie anslag till— R:mt R:dr 182,491: 46.
Dessutom aflemnas från Landtförsvaret:
Indelta räntor, tillhörande f. d. chefslönen vid Adelsfane-regementet, beräknade
till ett årligt medelvärde af
R:mt R:dr 10,500: —
Lösen för exproprierad jord från skansen Lejonet vid Göteborg  9 4 3: 44.
Salpeterfonden, utgörande omkring
600,000: —
Hvad derefter angår de Landtförsvarets behof, för hvilka erfordras tillfälliga
eller extra anslag, finner Kongl. Majit, på grund af hvad uti förut åberopade Stats
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
23
Råds-protokoll öfver Landtförsvars-ärenden blifvit utredt och upplyst om hvart och ett
af nedannämnde föremål, hvartill medel behöfva för år 4867 anvisas, Sig föranlåten
att af Rikets Ständer äska beviljandet af följande extra anslag:
Till
4:o. För Artilleribehof.
skjutförsök
R:dr R:mt 30,000:
anskaffning af refflade kanoner och spetsprojektiler,
ammunitionsvagnars inredning, riktinstrumenter, m. fl.
mindre utgifter  65,000:
Ammunitionsvagnar
4,470:
med tillstånd att härtill jemväl använda de 14,235
R:dr, som finnas besparade på anslag för dylikt ändamål
vid 1856—1858 års riksdag.
Fältsmedjor, 4 å 1200 R:dr
4,800
Sjuk- och Medicinal-vagnar, 4 å 850 R:dr  3,400
Reserv-lavetter, 2 ä 1100 R:dr
2,200
Tross- och Expeditions vagnar, 2 ä 500 R:dr  1,000
Furage-vagnar, 4 ä 800 R:dr
3,200
Rid- och Anspanns-persedlar
50,373
Positions- och Belägrings-Artilleri
73,500
Infanterigevär, 7,000 st. k 4-5 R:dr 75 öre  320,250
utom 3,000 sådana, i ersättning för målskjutningsgevär,
som här nedan föreslås till utlåning åt de
frivilliga Skarpskytte-föreningarne;
Modeller för Tändnålsgevär
15,000
Kavalleri-skjutvapen  45,000
Sablar  10,200
Till
2:o. För Fortijikationsbehof.
fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad
R:dr 200,000: —
Förrådsbyggnader derstädes  300,000: —
förstärkning af Waxholms fästningsmurar 90,000
en skansanläggning vid Oxdjupet  450,000
befästningarne vid Carlskrona, nemligen:
till verket å Dynen  160,000
» försänkningar i stora inloppet ■■ 100,000
» skansen å vestra Hästholmen 60,000
» försänkningar derstädes  24,000
40.
500,000: —
240,000:
61 8,393: 40.
344,000: — ^084,000:
Transport R:mt R:dr 1,702,393: 40.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr 1,702,393: 40.
3:o. Beklädnadsbehof.
För beklädnadspassevolans vid värfvade regementen R:dr 80,984: 71.
» indelta arméens utredning, fyllnadsanslag  4,963: 83.
» underhåll af beväringsmanskapets beklädnad  189,000: — 274,948: 54.
4:o. Topografiska corpsens arbeten.
Till fortsättande af dessa arbeten, till kartgraveringen och till
aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras för det militära
kartarbetets skyndsamma utförande  75,000: —
5:o. Arméens pensionering.
Så vida Arméens pensionering fortfarande kommer att tillsvidare
besörjas såsom hittills, och icke af Staten helt och hållet öfvertages, i
hvilken sednare fråga särskild framställning från Kongl. Maj:t till Rikets
Ständer skall ega rum, erfordras:
till upprätthållande af Arméens pensionskassas egen pensionering
R:dr 76,680: —
jemte medgifvande, att de för åren 1861, 1862 och 1863
uppkomna brister, utgörande 20,925 R:dr 24 öre,
äfvensom den mindre brist, som ytterligare kan uppstå
för år 1864, få af möjligen blifvande öfverskott
under påföljande åren kassan ersättas;
för fortfarande tillämpning af nu gällande pensionsstater
af den 9 Februari 1858 och den 6 November
1860, ett kreditiv å  180,000: —
att användas till betäckande af den skillnad, som
för Arméens pensionskassa kan uppstå under år
1867 i följd af denna pensionering;
till betäckande af möjlig brist för år 1866 i det vid förra
riksdagen beviljade kreditiv å 150,000 R:dr, ett
fyllnadskreditiv å
15,000: — 271,680:
Kongl. Maj:t vill, i sammanhang härmed, föreslå, att vissa, i
Stats-Råds-protokollet omförmälde löntagare vid Gotlands Nationalbeväring,
hvilka numera erhållit inträde i Arméens pensionskassa, äfven
må, under stadgade vilkor, berättigas till fyllnadspension af statsmedlen,
samt deras pensioner bestämmas till de i åberopade statsrådsprotokoll föreslagna
belopp.
Transport R:mt R:dr 2,324,021: 94.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 25
Transport R:mt R:dr 2,324,021: 94.
6:o. Officerares anställande i utländsk krigstjenst.
Till understöd åt sådana officerare
9,000: —
7:o. De frivilliga Skarpskytteföreningarne.
För instruktörers aflöning  R:dr 40,000: —
» beredande af tillgång å målskjutnings
premier
10,000: —
» skarp ammunitions anskaffande
10,000: — 60 000*
» anskaffning af 3,000 st. infanterigevär, å 45 R:dr
7 5 öre, till ersättande af ett lika antal målskjutningsgevär,
som från kronans förråd skulle till Skarpskytteföreningarne
utdelas
137,250: — 197 250-
8:o. Skyddstält.
För anskaffande af 10,000 tältdelar, å 8 R:dr, af hvilka sammansättas
2,500 soldattält, hvarje för 4 man  80,000: —
9:o. Arrestlokaler vid indelta arméen.
Till kostnader för arreststraffets tillämpning vid indelta arméen,
ett förslagsanslag af  5,000: —
10:o. Militie-boställskassan.
Till uppförande af karaktershus vid åtskilliga kompanichefs
boställen
vid indelta arméen  -  30,000: —
1 1:o. Materiel vid Norra och Södra Skånska infanteri-regementena.
Till första uppsättningen af materiel för de 385 nummer vid
skånska infanteri-regementena, hvilka med 1867 års början skola rekryteras
76,655: e.
12:o. Byggnader vid Carlbergs läroverk.
Till ett exercishus  R:dr 38,000: —
» en sjukhusbyggnad  69,4 9 8: 80.
» reparationer i äldre byggnader  4,896: 50. 112 395- 3^
13:o. Kyrko- och skolbyggnad för garnisonsförsamling
arne i Stockholm.
Till uppförande af en sådan byggnad, som enligt förslag skulle
medföra en kostnad af sammanlagdt 144,000 R:dr, begäres för år »867 40,000: —
Transport R:mt R:dr 2,874,322: 30.
Bih. till R. St. Prot. 1865—1866. %l:a Sami. l:a Afd. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt Ridr 2,874,322: 30.
14:o. Kasernbyggnad för Svea artilleri-regemente.
Vid de i statsråds-protokollet anförda förhållanden vill Kongl.
Majit till berörda kasernbyggnad äska ett anslag för år 1867 af
250,000: —
1 5:o. Etablissementet för ingeniör-truppen.
Till uppförande af kasernbyggnad och kokhus för ingeniörtruppens
behof, hvarför sammanlagda kostnaden beräknas komma att
165,570 R:dr 74 öre, begäres för år 1867 tredjedelen
utgöra
16:o. Byggnader till förvarande och vård af de till regementen och
corpser utlemnade krigsgevår.
För detta ändamål erfordras
17:o. Magasinsbyggnader å Ladugårdsgärdet.
För uppförande derstädes af proviantmagasin R:dr 35,000
» » furagemagasin
» » hö-förrådshus
samt arvode för tillsyn öfver byggnadsarbetet
26,000
18,000
2,000
18:o. Stall och ridhus för Smålands hussar-regemente.
För uppförande af dessa lägenheter, afsedda för regementets
exercissq vadron
-
gärdet
19:o. Sjukhusbyggnad för Lifregementets dragonkorps.
För uppförande häraf vid korpsens mötesplats å Ladugårds
20:o.
Uppskattning af indelta arméens bostadsbostållen.
För en noggrannare kännedom om de tillgångar, som inom indelta
arméen förefinnas för den afsedda nya löneregleringen, anser Kongl.
Majit en uppskattning af de för arméen anslagna bostadsboställen böra
ega rum; och föreslår Kongl. Majit, till bestridande af kostnaderna för
denna uppskattning, som skulle verkställas på sätt statsrådsprotokollet
derom innehåller, beviljandet af ett extra förslagsanslag å
I öfrigt upptagas här de af Kongl. Majit, i sammanhang med
ordinarie statsregleringen, såsom behöfliga ansedda oeh der omförmälda
extra anslag, nemligen:
55,190:
74,262: 52.
8 1,000:
40,000:
24,000:
50,000:
Transport R:mt R:dr 3,448,775:
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 27
Transport Runt R:dr 3,448,775: 7.
i anledning af öfverste-indelningens vid Irsta lifgrenadierregementet
med bostället Kungsbros återgång till regementet, på sätt vid
g ener alitets-staten är meddeladt
520: 31.
till anskaffning af materiel och hästar för krigsskolan vid Carlberg  5,573: —
» rekrytering af det föreslagna 3:dje kompaniet ingeniör
trupper
R:dr 5,400: —
» ett nytt krigsbrygge-équipage  60,000: — 65 400-
» kasernbyggnad i Wisby för Gotlands nationalbevärings artillerikorps’
stamtrupp
44,300: —
» stallbyggnad för den föreslagna ridskolan vid Strömsholm
18,000:
Summa extra anslag R:mt R:dr 3,582,568: 38.
Hufvudsummorna af de till 4:de hufvudtiteln eller landtförsvaret
hörande anslag skulle i följd häraf komma att utgöra:
För utgifter på ordinarie stat
R:dr 9,388,691: 46.
deraf förslagsanslag  1,114,930: 98.
» extra ordinarie behof  3,5 8 2,5 6 8: 38.
Summa för år 1867 R:mt R:dr 12,971,259: 84.
Femte Hufvudtiteln,
innefattande anslagen till Sjöförsvars-departementet.
Å nu gällande riksstat finnes under denna hufvudtitel till årliga eller ständiga
utgifter anvisadt:
i penningar  R:mt R:dr 3,392,943: 60.
» indelta räntor efter markegång på förslag  » » 81,510: —
» oindelt spanmål, 59,623 kubikfot 2 kannor, förslagsvis
å 2 R:dr kubikfoten
» » 119,246: 40.
tillhopa R:mt R:dr 3,593,700: —
De af departementschefen till närlagda 2:ne, inför Kongl. Maj:t uti Statsrådet
den 16 sisth September och den 13 innevarande månad förda protokoll afgifna underdåniga
betänkanden, hvilka Kongl. Maj:t till alla delar gillat och hvartill härigenom
hänvisas, innehålla fullständiga utredningar öfver de sjöförsvaret rörande anslagsfrågor,
som ansetts nu böra komma under Rikets Ständers pröfning; och upptagas de här nedan
i den ordning, hvaruti de i protokollen förekomma.
28
Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Aflöningsstatcr.
Sedan beskaffenheten af flottans nya krigsmateriel kunnat något närmare bestämmas
och derefter de häraf beroende förändringarne i sjöförsvarets personalorganisationer
blifvit genom anbefalld indragning af tjenster förberedda, har Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med de uti Dess viii sistförflutne Riksdag till Rikets Ständer aflåtna Nådiga
Proposition om statsverkets tillstånd och behof antydda åsigter, i nåder gillat det uti
förstnämnda af här ofvan åberopade protokoll intagna förslag till förändrad organisation
af flottans officers- och underofficerspersonal, hvilket, ämnadt att träda i verkställighet den
1 April 1866, Kongl. Maj:t funnit närmast öfverensstämma med behofvet, i förhållande
till befintliga tillgångar och till sjökrigsvetenskapens nuvarande ståndpunkt; Och ehuru,
enligt Rikets sistförsamlade Ständers medgifvande, de genom tjensteindragningar redan
beredda och än vidare uppkommande besparingar äro för denna organisations tillvägabringande
att tillgå, och ökade statsanslag dertill icke blifva erforderliga, har Kongl.
Majit likväl velat Sitt rörande denna organisationsfråga fattade beslut Rikets Ständer
meddela, på det att de för bemälde personals aflöningsstater nu anvisade medel, för den
beslutade organisationens fullständiga genomförande, må fortfarande och allt framgent
göras tillgängliga.
Den af Rikets Ständer vid en förfluten riksdag begärda om bildning af flottans
konstruktionskorps är genom sedermera skedda tjensteindragningar underlättad; och har,
på sätt i förberörde protokoll af den 13 dennes omförmäles, af departementschefen
blifvit uppgjordt ett förslag, enligt hvilket af nämnde corps och flottans machinist-officerare
skulle, med de för dem hittills anvisade aflöningstillgångar å tillhopa 41,950
Ridr, bildas en ny corps, men, för att genast kunna bringa denna nya organisation till
verkställighet, komma att erfordras ett årligt förslagsanslag på allmänna indragningsstaten
af högst 15,200 R:dr till aflönande af de konstruktions-officerare, som icke kunde
till den nya corpsen öfverflyttas. Sedan detta förslag hunnit af Kongl. Majit närmare
pröfvas, kommer särskild nådig framställning i ämnet att till Rikets Ständer aflåtas.
I följd af tjensteindragningarne vid flottans officerscorps kommer vid innevarande
års utgång att å 5:te hufvudtiteln finnas särskildt afsatt ett lönebesparingsbelopp af
omkring 21,000 Ridr, hvilken tillgång dock, såsom blott tillfällig, icke kan för nämnde
corps’ nya organisation påräknas. Kongl. Majit begär derföre Rikets Ständers medgifvande,
att omförmälda belopp jemte ytterligare af enahanda anledning, intilldess nyssberörde
organisation sättes i verkställighet, å corpsens aflöningsanslag uppkommande
besparingar må under tiden för nästa statsreglering få användas till såväl aflönande af
extra machinister, hvilka kunna pröfvas böra tillfälligtvis till förstärkande af flottans
ordinarie machinistpersonal antagas, som andra under nu förestående personalregleringar
inom de sjöförsvaret tillhörande stater och corpser tilläfventyrs sig yppande tillfälliga
aflöningsbehof.
Likaledes begär Kongl. Majit af Rikets Ständer, att, till befrämjande af nu pågående
personalregleringar inom de sjöförsvaret tillhörande corpser och stater, å hufvud
-
Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
29
titeln måtte få qvarstå icke blott de öfverskott till sammanräknadt belopp af 2,362 R:dr
50 öre, som, enligt hvad anmäldt blifvit, på aflöningsanslagen för flottans officerscorps
och civilstat uppstått genom dels fortsatt reglering af amiralslönerna och dels åtskilliga
på indragning ställde civile tjenstemäns afgång, utan äfven vidare, genom tjensteindragning,
uppkommande besparingar, intilldess de för omförmälda regleringar icke längre
behöfvas.
Vidare förslår Kongl. Maj:t, att hvad af de under rubriken aflöning sstat er uppförda
40,446 kubikfot oindelt spanmål för närvarande ej behöfver för nämnda stater
begagnas, ändock må, såsom hittills ägt rum, på hufvudtiteln qvarlemnas, såsom fortfarande
erforderligt till minskande af bristen i det otillräckliga natura-spanmålsanslaget
på flottans underhållsstat.
Materielcn.
Flottans underhåll. I anseende hufvudsakligen till den dryga kostnad, som underhållet
af ångmachiner och pannor å flottans nyare fartyg visat sig medföra, och hvilken
måste ökas i den mån nya, med ångkraft försedda fartyg tillkomma, kan från detta
anslag icke vidare påräknas det årliga bidrag af 100,000 R:dr till nya krigsfartygs
byggnad, hvilket vid sednaste riksdag förklarades böra derifrån utgå; och föreslår Kongl.
Maj:t derföre, att ifrågavarande anslag må med oförminskadt belopp, 631,242 R:dr 70
öre värdet af 19,177 kubikfot 2 kannor spannmål inbegripet, hädanefter åter blifva
afsedt ensamt för sitt Ursprungliga ändamål, eller underhållet af flottans fartygs- och
öfriga materiel samt af dess etablissementer.
Flottans nybyggnad. På de grunder, sora uti departementschefens till protokollet
för den 13 dennes afgifna betänkande finnas närmare utvecklade, anser Kongl. Maj:t
väl icke heller nu, lika litet som vid tiden för sistförflutne riksdag, på förhand kunna
noggrannt bestämmas, till hvilka krigsfartygsbyggnader medel böra finnas att tillgå, men
håller dock före, att till anskaffande af de i berörda betänkande uppgifna fartyg kunna
under den närmaste framtiden med fördel användas omkring 3 millioner Riksdaler, och
af denna summa redan år 1867 ett belopp, stort
Runt R:dr 1,700,000: —
hvartill påräknas såsom tillgångar:
a) den uti fonden för krigsfartygs nybyggnad, derest från densamma
med tillhopa 94,200 R:dr för en beställning af grofva kanoner
m. m. förskottsvis bestridda utgifter blifva godtgjorda, vid 1866 års slut
antagligen befintliga behållning af
R:dr 434,200: —
b) enligt f. d. sjöförs vars-kommittéens beräkningar:
af fartyg, afsedda att utrangeras
och slopas
100,000: —
från flottans materialförråd omkring 20,000: —
» flottans virkesförråd  40,000: — 160 000'
eller tillhopa
594,200: —
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
då således för det uppgifna behofvet ytterligare erfordras  K:dr 1,105,800: —
tilf hvilken brists fyllande Kongl. Majit nu begär, att, jemte det anslaget
till flottans nybyggnad på hufvudtiteln oförminskadt bibehålies med 162,000: —
dessutom må såsom extra anslag varda beviljad en summa af  943,800: —
att under år 1867 utgå och tillika med öfriga uppgifna, för anskaffande af ny krigsfartygsmateriel
afsedda tillgångar på anslaget till flottans nybyggnad öfverföras, för att
samfäldt med detta redovisas på sätt med de vid sistförflutne riksdag för enahanda
ändamål beviljade medel äger rum.
Med anledning af Rikets sednast församlade Ständers begäran om vidtagande af
nödiga åtgärder, hvarigenom rust- och rotehållarne vid båtsmanshållet kunde på enahanda
grunder, som uti Kongl. Förordningen om båtmansbeklädnaden af den 22 December
1848 finnas antagna, befrias från skyldigheten att anskaffa och underhålla båtsmännens
kappsäckar och s. k. småpersedlar, har förslag i ämnet blifvit af en för ändamålet
nedsatt kommitté utarbetadt och kommer att med särskild nådig framställning till
Rikets Ständer öfverlemnas; och vill Kongl. Majit derföre nu endast meddela, att, enligt
de af bemälda kommitté uppgjorda beräkningar, nämnda bestyrs öfvertägande af
kronan på föreslaget sätt skulle medföra en årlig statsutgift af omkring 50,000 R:dr,
helst på Rikets Ständer ankommer att, i händelse förslaget vinner deras bifall, förordna
om uppförande på 5:te hufvudtiteln af det för dess verkställande erforderliga anslag,
hvilket i sådant fall lärer böra förslagsanslaget till båtsmännens beklädnad tilläggas.
För handeln.
Uti det under denna rubrik ensamt förekommande reservationsanslaget: Lots- och
fyrinrättning en med dertill hörande personal, hvilket å nu gällande riksstat är uppfördt
med 362,900 R:dr, föreslår Kongl. Maj:t en förhöjning af  R:dr 153,560: —
motsvarande dels nu beräknade tillökningen i statsverkets inkomst af
bålt- och lotsmedel och dels förhöjd beräkning å förvaltningens af sjöärendena
andel i uppbörden vid Landsorts fyrbåk; hvarvid Kongl. Maj:t
tillika förutsätter, att de på nyssnämnda statsinkomst utöfver beräknade
beloppet deraf uppkommande öfverskott fortfarande få, såsom hittills, för
de med ifrågavarande anslag afsedda behof användas.
Då öde hufvudtitelns öfriga anslag böra oförändrade bibehållas,
skulle således, om den begärda förhöjningen i nyssberörda reservationsanslag
tillägges hufvudtitelns nuvarande slutsumma
3,593,700: —
denna komma att uppgå till , R:mt R:dr 3,747,260: —
deraf på förslagsanslagen belöpa 137,436 R:dr 5 öre.
Under hänvisande till hvad i merberörda protokoll öfver sjöförsvarsärenden af
den 13 innevarande månad blifvit framstäldt rörande hvart och ett af nedannämnde
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
3 1
föremål, föranlåtes Kongl. Maj:t att vidare af Rikets Ständer äska beviljandet af följande
för sjöförsvaret erforderliga särskilda eller extra anslag, nemligen:
till flottans nybyggnad eller anskaffande af ny krigs far ty gsmateriel, att
användas och redovisas tillsammans med andra för ändamålet afsedda
tillgångar på sätt här ofvan är föreslaget  R:mt R:dr 943,800: —
» ersättande af förskottsvis anvisade medel till anskaffning af 10 st.
9-tums jernkanoner med projektiler samt en sådan kanons förseende
med bakladdnings-mekanism och profskjutning af densamma, tillhopa 94,200: —
» skjutförsök med upprefflade äldre kanoner af svår kaliber  22,500: —
» andra nödiga artilleri försök  30,000: —
» försöks anställande med s. k. undervattensminor, hvilka anslag alla
skulle utgå under loppet af år 186T
10,000: —
» ett förlagslån för tillvägabringande af inhemsk tillverkning af 12-
■ • decimaltums-jernkanoner
90,000: —
att genast eller år 1886 utgå, på sätt Kongl. Maj:t vill i särskild
framställning begära;
hvarförutan Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskar, att på Riksgäldskontoret
må för år 1867 beviljas följande 2:ne kreditiv, nemligen: dels
för att fortfarande ej mindre sätta amiralitetskrigsmanskassan i stånd att
till flottans pensionsberättigade embets- och tjenstemän, som söka afsked,
genast utgifva pensioner enligt de för kassan nu gällande pensioneringsgrunder,
än äfven bereda tillgång till de dem tillförsäkrade fyllnadspensioners
utbetalande, med
R:dr 30,000: —
dels ock för upprätthållande af den flottans gemenskap förunnade
förbättrade pensionering med
40,000:— 70 000- —
med direktionen öfver förenämnda kassa leornad rättighet att å berörde
2:ne kreditiv under loppet af år 1867 lyfta hvad för de omförmälde
ändamålen finnes vara behöfligt, sedan styrkt blifvit, i hvad mån de för
innevarande statsregleringsperiod beviljade kreditiv för pensioneringen
åtgått; dock att hvad under samma period icke för ändamålet erfordrats,
må för 1867 års pensionering få i mån af behof användas; äfvensom
att Rikets Ständer må medgifva, att för förstberörde pensionering får
fortfarande användas det å femte hufvudtiteln uppförda anslag till flottans
reservstat i den mån det redan är och framdeles, genom afgång
bland derå öfverflyttade officerare, kan blifva disponibel.
Summa R:mt R:dr 1,260,500: —
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
Sjette Mlu feudt Hein,
innefattande anslagen för Civildepartementet.
Nu gällande riksstat upptager för denna hufvudtitel:
Penningar
R:mt R:dr 3,469,647: 49.
Indelta räntor, förslagsvis beräknade enligt markegång till  211,088: 71.
Indelt spanmål, 8,581 kubikfot, värderade efter 2 R:dr kubikfoten, till 17,162: —
Oindelt spanmål, 4,450 kubikfot 9 kannor, efter enahanda värde  8,901: 80.
Tillhopa Runt R:dr 3,706,800: —
På sätt närlagda den 13 innevarande månad öfver civilärenden förda protokoll
utvisar, har Kongl. Maj:t vid pröfningen af de till reglering af sjette hufvudtiteln hörande
frågor funnit följande förändrade bestämmelser i afseende å anslagen på denna
titel vara erforderliga, nemligen:
l:o Departementets Expedition.
Såsom årligt arvode åt ett biträde vid de kommunala ärendenas beredning
och expedierande föreslår Kongl. Maj:t, att tills vidare å extra stat
må anvisas
R:mt R:dr 1,800: —
2:o Landtmäteristaten.
A) General-Landtmäterikontoret.
Jemte det Kongl. Maj:t föreslår, att en ingeniörstjenst i lägre lönegraden
indrages och den härigenom disponibla ingeniörslön å 1,200 R:dr
öfverflyttas till lön åt en amanuens hos landtmäteristyrelsen, vill Kongl. Maj:t
af Rikets Ständer äska, att löneförhöjning måtte beviljas landtmäterifiskalen
med 600 R:dr och aktuarien med 500 R:dr, eller tillhopa
1,100: —
hvarjemte Kongl. Majit, af anledning, som under inkomsttiteln
ordinarie räntan omförmäles, vill till iakttagande föreslå, att
de under anslaget till landtmäteristaten för förste landtmätaren i
Westmanlands län uppförda indelta räntor från utgiftsstaten uteslutas,
emot upptagande här, såsom kontant anslag, af skillnaden
emellan nuvarande tjensteinnehafvarens lön, 1,800 R:dr, och företrädarens
i kontant utgående aflöning, 495 R:dr 1 öre, med  1,304: 99.
B) Landtmäteristaten i lånen.
I afseende härå föreslår Kongl. Majit, att, till bestridande
af nödiga skrif- och ritmaterialiers t inköp för landtmäterikontorens
behof, äfvensom af kostnaden för städning och eldning af landt
-
Transport Runt R:dr 2,404: 99.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
33
Transport R:mt R:dr 2.404: 99.
mäterikontorens rum måtte anvisas ett årligt anslag, att utgå till
l:ste landtmätarne i länen med 200 R:dr till dem hvardera, eller
tillhopa  - 4,800: — 7,204: 99.
Härförutan får Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äska, att, äfven om
pensionsväsendet i sin helhet icke vid innevarande riksdag hinner ordnas, förhöjda
pensioner åt landtmätarne må beviljas, nemligen för l:ste landtmätare,
lika med de för kronofogdar eller 2,500 R:dr R:mt, samt för 2:dre landtmätare
och kommissionslandtmätare 1,200 R:dr.
3:o Rikets ekonomiska karteverk.
Till arbetenas fortsättande härmed såväl i mellersta Sverige som i
Norrbottens län vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå, att, utöfver de härför på
ordinarie stat redan uppförda 6,000 R:dr, måtte anvisas ett årligt extra anslag
af 20,000 R:dr för arbetena inom Norrbottens län och 40,000 R:dr för
öfriga arbetena, eller tillhopa
60,000: —
4:o Ofverståthållare-Embetet.
Kongl. Maj:t vill i nåder föreslå:
a) att, till fyllande af underståthållarens aflöningsförmåner,
så att de uppgå till 8,000 R:dr, anvisas ett belopp af  1,250: —
b) att aflöningen för fogaten höjes från 4,000 R:dr till
4,500 R:dr, eller med
500: —
c) att lönen för den fogaten till biträde anställda kanslist
ökas från 600 R:dr till 1,000 R:dr, eller med
400: —
d) att till Ofverståthållare-embetets disposition för befrämjande
af ärendenas gång inom sekreterare-expeditionen i staten
uppföres ett belopp af  1,000: —
e) att till arvode åt en tjensteman, som under benämning
Exsecutionskommissarie eller Stadsfogde skulle biträda såsom underexsecutor,
måtte anvisas  3,000: —
/) att till arvode för ett tjenstebiträde åt bemälde tjensteman
måtte anslås
1,000: —
g) att på Ofverståthållare-embetets stat må uppföras såsom
hyresersättning för Ofverståthållare- embetets kanslis embetslokal
enahanda belopp, som hitintills utgått från indragningsstaten, med 1,500: — g ggQ.
5:o Landstaterna i länen.
Då frågan om beräknandet af den afkastning, hvartill landsstatstjenstemännens
boställen, jemlikt Rikets Ständers vid senaste riksdag fat
Transport
R:mt R:dr 15,8 5 4 : 99.
Bih. till R. St. Vrot. 18 ti b—1866. l:a Sami. l:a Afd. ^
34 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr 1 5,854: 09.
tade beslut, skola uppskattas, är beroende af det taxeringsvärde, samma
boställen i en del län fått vid innevarande års taxerings- och pröfningskomitéer
sig åsatt, men fullständiga upplysningar härom ännu icke hunnit
ingå, utan den nödiga utredningen i ämnet för närvarande saknas, men
snart torde vara att emotse; samt i sammanhang med den definitiva regleringen
af landsstatens löneförmåner jemväl förekomma åtskilliga framställningar
dels om tillökning i landsstatens personal i vissa län, dels om förhöjning
i dess aflöning, vill Kongl. Maj:t, som är sinnad att framdeles aflåta
nådig proposition i ämnet, emellertid föreslå afsättande af för de särskilda
ändamålen nödiga medel, till belopp af
190,000: —
6:o Jordbruket, handeln och näringarne
A) Skiften och afvittringar.
Kongl. Maj:t, som vill aflåta särskild framställning till Rikets Ständer
angående anslag till fortsättande af storskiftes- och afvittringsförrättningarne
i rikets norra län, föreslår emellertid afsättande af de för ändamålet
nödiga medel att, utöfver de å riksstaten uppförda 63,000 R:dr,
utgå på extra stat med ett årligt belopp af
R:mt R:dr 97,000: -—
B) Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Under denna rubrik föreslår Kongl. Maj:t till utgående
såsom tillfälliga anslag:
1) För betäckande af den skuld till enskilda, som
blifvit vid Alnarps landtbruksinstitut dels redan åsamkad dels
förutsattes under löpande året till midfastan 1866 vidare
uppkomma  50,000: .—
2) I afseende å nya ekonomibyggnader vid nämnde
institut, hvarför kostnaderna, enligt en af institutets styrelse
bifogad plan, uppgå till 100,000 R:dr, föreslår Kongl. Maj:t,
att Rikets Ständer måtte bevilja berörde, för byggnadernas
uppförande, hufvudsakligen efter den af styrelsen framlagda
plan, beräknade kostnadssunnna 100,000 R:dr, deraf dock
under år 1867 icke bör utgå mera än  50,000:
Summa tillfälliga anslag Runt R:dr 100,000: —
hvarförutan Kongl. Majit till Rikets Ständer hemställer, att det redan vid
förra riksdagen å Riksgäldskontoret anvisade bidrag, 7,500 R:dr, för tillbyggnad
af Lomma församlings kyrka måtte få bibehållas;
Transport R:mt R:dr 205,854: 99.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr
såsom årliga ordinarie anslag:
1) Förhöjning af det till Ultuna landtbruksinstitut utgående
årsanslag med  R:dr
2) Förhöjning af det till Alnarps landtbruksinstitut
utgående årsanslag med  ,
hvaruti jemväl komme att ingå det belopp, som svarar
emot de vid förra riksdagen å extra stat beviljade 6,000
R:dr om året.
3) Såsom bidrag till underhåll af två lägre landtbruksskolor
på de orter och enligt de grunder, Kongl. Majit
kan finna skäligt bestämma
4) Löneförhöjning åt agronomen Alfred Nathorst såsom
resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen
5) Arvode jemte resepenningar åt en ytterligare
undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen
hvarförutan Kongl. Majit äskar Rikets Ständers medgifvande
dertill, att resande undervisare i dessa ämnen tillförsäkras
samma rätt till gradvis skeende förbättring i löne
O
O
förmånerna, som kan varda af Kongl. Maj.-t för landtbruksingeniörerna
bestämd
C) Agronomer och deras elever.
Under denna rubrik hvilken med afseende å numera gällande benämningar
bör utbytas emot
Landtbruksingeniör er och deras biträden,
föreslår Kongl. Majit, att Rikets Ständer — med godkännande i afseende å
landtbruksingeniörernas aflöning att, jemte det den första aflöningen fortfarande
bibehålies vid 1,500 R:dr, densamma sedermera efter tio års verksamhet
och berömvärd tjenstgöring må höjas med 1,000 R:dr till 2,500
R:dr och efter ytterligare tio års lika beskaffad tjenstgöring utgå med
3,500 R:dr, hvilket belopp skulle utgöra högsta lönegraden, — måtte på
ordinarie stat anvisa:
a) på sätt vid sednaste riksdag beviljades i afseende å
de två öfrige äldste landtbruksingeniörerna, ett belopp af R:dr 1,500: —
på det att den löneförhöjning af 1,500 R:dr, som hittills af
tillgängliga medel tilldelats jemväl landtbruksingeniören A.
Y. Uddman, måtte fortfarande kunna honom tillgodokomma;
Transport Runt R:dr 1,500: —
6,000: —
14,000: _
4,000:
1,500: _
2,500:
35
205,8 5 4: 89.
28,000: —
233,8 5 4: 99.
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr 1,500: — 233,854: 99.
b) till aflöning åt ytterligare två landt
bruksingeniörer
R:dr 3,000:
jemte vanligt belopp till rese- och traktaments
ersättning
åt dem, sammanlagdt för båda  2,000: — g qqq.
c) till löneförhöjning åt landtbruksstipendiaterna
400: — g 900-
Härförutan vill Kongl. Maj:t äska, för anställande inom Westerbottens
län af en kringresande undervisare i landthushållniugens särskilda
delar, ett anslag å extra stat till belopp af  2,500: —
för att, på de vilkor Landtbruksakademiens Förvaltnings-Komité,
på sätt i ofvanberörda protokoll öfver
Civilärenden den 13 innevarande månad förmäles, föreslagit,
till länet utgå, med skyldighet för hushållningssällskap,
landsting eller annan förening inom länet att tillskjuta
det ytterligare belopp, som för anställande af fullt
lämplig person vid befattningen må finnas erforderligt.
D) Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Kongl.
Majit vill under denna rubrik i nåder äska:
såsom extra anslag:
a) till utdelande vid landtbruksmöten af högre prisbelöningar
för husdjur, redskap och machinerier samt ladugårdsprodukter,
sädesslag och andra jordbruksalster, enahanda
anslag, som vid sistlidne riksdag  6,000: ■—
b) att användas till afsedda årliga täflingsmöten med
gödboskap, smör, ost, fläsk och kött uti städerna Stockholm,
Göteborg och Malmö, för såvidt hushållningssällskaperna
distriktvis vilja förena sig om sammanskott af medel till
dessa utställningar  3,000: —
c) till inredning af den lokal i slöjdskolans nya
hus i Stockholm, sorn är ämnad att åt Landtbruksakademien
upplåtas för utställning af landtbruksredskap och
modeller
5,000: —
d) det af Svenska Trädgårdsföreningen förut åtnjutna
årliga extra anslaget ■■■  4,500: —
e) för beredande af undervisningslokal och bostäder
åt ett ökadt antal elever vid nämnda Förenings skola,
för en gång  10,000: —
Transport Ruut R:dr 28,500: — 240,754: 99.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 37
Transport R:int R:dr 28,500: — 2 40,754: 99.
/) till bildande af lämpliga Holländerier för de
Norrländska länen, samt till andra för Stamholländeristyrelsens
verksamhet nödiga utgifter, enahanda årliga
anslag, som till införskaffande utaf goda afvelsdjur af utmärktare
boskapsracer förut varit å extra stat beviljadt, eller 10,000: —
g) till fortsättande af de geologiska undersökningarna
inom riket, med tillämpning dervid af de grunder
för aflöningen, som i bifogade protokoll för Civilärender
den 13 innevarande månad omförmälas, samt utgifvande
af geologiska Kartor
60,000: —
h) till inredande af den nya arbets- och samlingslokal,
som är afsedd att för geologiska byrån beredas uti
slöjdskolans nya hus, m. m  18,000: —
Summa extra anslag Runt R:dr 116,500: —
Såsom ordinarie anslag:
till aflöning åt uppsyningsman och förevisare vid den utställning
af landtbruksredskap och modeller, som är afsedd att ega rum i Landtbruksakademiens
lokal uti Slöjdskolans nya hus, äfvensom till lokalens
städning samt för putsning och vidmakthållande af expositionsartiklarna 1,500: —
E) Undervisningsanstalter för slöjderna:
I afseende å anslaget till Teknologiska Institutet 55,500 Rdr,
hvilket för närvarande är till en del å extra stat upp förd t, vill Kongl.
Maj:t föreslå Rikets Ständer, att detsamma må till hela sitt belopp uppföras
å ordinarie stat, under vilkor för Föreståndare och Lärare att
vara underkastade den förändring i tjensteåligganden, som, derest Bergsskolan
och den undervisning, som nu vid högre Artilleriläroverket
meddelas Civilingeniörer, framdeles till Institutet förflyttas, deraf må
kunna blifva en följd.
Kongl. Maj:t vill i nåder äska beviljande af en förhöjning i
det nuvarande årliga anslaget till Chalmerska slöjdskolan i Göteborg
med 18,500 R:dr, så att detsamma kommer att uppgå till 32,000 Rdr;
kommande dock af berörda förhöjda belopp att under år 1867 erfordras
allenast  8,000: —
Sedan Rikets sednast församlade Ständer anvisat bidrag
till uppförande af en ny byggnad till inrymmande
bland annat af den utaf Svenska slöjdföreningen uti hufvudstaden
inrättade söndags- och aftonskola, har Styrelsen
Transport Runt R:dr 8,000: — 242,2
Oi
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1866.
Transport Runt Rulr 8,000: — 242,254: 99.
för nämnda skola inkommit med underdånig framställning
O o
om tillökning i det för skolan nu utgående, men efter
dess inflyttning i nya lokalen otillräckliga årsanslag. Som
emellertid infordradt utlåtande öfver denna framställning
C>
ännu icke från vederbörande myndighet inkommit, vill
Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande att särskild nådig proposition
i ämnet kommer att till Rikets Ständer aflåtas,
föreslå, att för skolans behof måtte förslagsvis beräknas ett
belopp af  32,000: —
F) Undervisningsanstalter för handel och sjöfart:
För beredande af aflöning åt en andre underlärare vid navigationsskolan
i Göteborg äskar Kongl. Maj:t, att ett. årligt anslag för
nämnda skola må på extra stat anvisas att utgå med  1,200:
För skeppsbyggeriinstitutet i Carlskrona, hvartill vid
sistlidne riksdag af Rikets Ständer anvisades å Riksgäldskontoret
ett anslag af 7,000 Rdr, äskas för år 1867 enahanda
anslag å extra stat med  7,000:
Summa extra anslag 8,200: —
G) Undervisningsanstalter för bergsbruket:
Sedan Kongl. Maj:t till Rikets sednast församlade Ständer framställt
förslag om Fahlu Bergsskolas flyttning till Stockholm och förening
med Teknologiska Institutet, men Rikets Ständer på anförda skäl funnit
sig förhindrade att den då i ämnet gjorda framställningen bifalla, har
förnyad utredning af frågan blifvit i nåder anbefalld; men då slutligt
yttrande deruti icke hunnit från Kommers Kollegium inkomma, innan
förslag till reglering af 6:te hufvudtiteln blifvit uppgjordt, vill Kongl.
Maj;t, med tillkännagifvande af sin nådiga afsigt att framdeles till Rikets
Ständer aflåta nådig proposition i ämnet, hos Rikets Ständer äska,
att till de för ändamålet nödiga byggnadsföretag under är 1867 måtte
afsättas det härför beräknade belopp  60,000:
H) Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
I enlighet med hvad under inkomsttiteln vordinarie räntan» blifvit
förmäldt angående den under förevarande anslag uppförda indelning
10 Rdr 50 öre, utgörande s. k. limstenspenningar för åtskilliga hyttor
i Filipstads bergslag af Wermlands län, hemställer Kongl. Maj:t, att
denna ränta må från utgiftsstaten uteslutas.
40,000:
Transport Runt R.dr 282,254:
Kongl. Majit Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport Rimt Ridr
7 :o Diverse anslag:
I öfverensstämmelse med derom från Kongl. Maj:ts och Rikets
Statskontor gjord underdånig framställning, föreslår Kongl. Majit, att
det vid sistförflutna riksdag, såsom ersättning till Sala bergslag för förlust
genom vissa räntors förvandling beviljade anslag 4,165 kubikfot 5 kannor
spanmål, hälften råg och hälften 'korn, att efter årligt medelmarkegångspris
utgå, måtte från penningekolumnen i riksstaten, hvarest detsamma
såsom förslagsanslag nu är upptaget med 2,400 Rdr, uteslutas
och deremot i likhet med andra likartade anslag uppföras i kolumnen
för oindelt spannemål.
På sätt uti ofvannämnda protokoll öfver Civilärenden den 13
innevarande månad närmare förmäles, vill Kongl. Majit föreslå Rikets
Ständer att, till bidrag vid regleringen af Ronneby Köpings nya område,
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet anvisa  30,000: —
till godtgörande af det från Statskontoret i nämnda hänseende, under
vissa vilkor, redan utbetalda belopp.
Widare vill Kongl. Majit på de i nämnde protokoll anförda
skäl af Rikets Ständer begära deras medgifvande, att de nödiga kostnaderna
för Sveriges deltagande uti den tillämnade allmänna expositionen
af åkerbruks-, industri- och konstalster i Paris år 1867 må på förskottstitel
anordnas, för att sedermera blifva i behörig ordning till
godtgörande anmälda.
I afseende å alla de öfriga delar af Sjette Hufvudtiteln, hvaruti
någon förhöjning eller nedsättning nu icke blifvit af Kongl. Majit ifra—
gaställd, föreslår Kongl. Majit, att Riksstaten må blifva oförändrad.
De summor, hvilka Kongl. Majit nu äskat såsom ordinarie anslag
å Sjette Hufvudtiteln, utgöra tillhopa  Runt Ridr 282,25 4.- 99.
Då härifrån afräknas
1) Det belopp, som under anslaget, till »Landtmäteristaten))
ur kolumnen för indelta räntor bortfaller derigenom att
motsvarande kontant anslag blifvit äskadt med  1,304: 99.
2) en under anslaget iför befrämjande i allmänhet af
bergsbruket» uppförd, men till uteslutande anmäld indelning 10: 50.
39
282,254: 99.
eller tillhopa  1,315: 49.
så återstår såsom föreslagen tillökning Runt Ridr 280,939: 50.
Transport Runt Ridr 280,939: 50.
40 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr 280,9 3 9: 50.
Sammanlägges nu detta belopp med hufvudtitelns nuvarande
slutsumma
3,706,800: —
så erhålles det belopp, hvartill sjette hufvudtiteln skulle, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga förslag uppgå, eller  R:mt R:dr 3,987,739: 50.
De inom linien förda belopp, hvilka Kongl. Maj:t, i sammanhang
med den ordinarie regleringen af sjette hufvudtiteln, här ofvan
äskat såsom extra anslag, utgöra:
1) Såsom årligt arvode åt ett biträde inom Departementets
expedition vid de kommunala ärendenas beredning
och expedierande  1,800: —
2) till arbetenas fortsättande med rikets ekonomiska
karteverk  60,000: —.
3) till fortsättande af storskiftes- och afvittringsförrättningarna
i rikets norra län 97,000: —
4) dels för betäckande af Alnarps landtbruksinstituts
skuld till enskilde, dels till uppförande af nya ekonomibyggnader
vid nämnde institut  100,000: —
5) för anställande inom Westerbottens län af en
kringresande undervisare i landthushållningens särskilda delar 2,500: —
6) till utdelande af högre prisbelöningar vid landtbruksmöten;
till årliga täflingsmöten i Stockholm, Göteborg
och Malmö med gödboskap m. m.; till inredning af
utställningslokal för landtbruksredskap och modeller i slöjdskolans
hus; till Svenska trädgårdsföreningen och till undervisningslokal
m. m. vid nämnda förenings skola; till
bildande af Holländericr för de Norrländska länen m. m.;
till fortsättande af geologiska undersökningarne inom riket,
O O ~
samt till inredande af anbets- och samlingslokal för geo
-
logiska byrån i slöjdskolans nya hus  116,500: —
7) till en andre underlärare vid Navigationsskolan
i Göteborg, samt till skeppsbvggeriinstitutet i Carlskrona 8,200: — ,
8) till byggnadsföretag i och för Fahlu bergsskola 60,000: —
9) till bidrag vid reglering af Ronneby Köpings
nya område  30,000: —
Tillhopa R:mt R:dr  476,000: —
Transport R:mt R:dr 476,000: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ar:o 1, om Statsverket 1865.
Transport Rimt Ridr
Med tillkännagifvande, att Kongl. Majit har för afsigt att till
Rikets Ständer aflåta särskild nådig proposition om anslag till fortsättande
af statens jernvägsbyggnader, samtidigt hvarmed åtskilliga underdåniga
framställningar 'ora statsbidrag till jernvägsanläggningar, deraf en del
äro afsedda att förenas med statens stambanor, skola komma under
nådig pröfning, vill Kongl. Majit, med hänvisande till ofvanomförmälda
protokoll öfver Civilärenden äfvensom till styrelsens för allmänna Vägoch
Vattenbyggnader den 16 sistlidne September afgifna underdåniga
förslag i fråga om statsunderstöd för åtskilliga allmänna arbeten m. m.,
i nåder föreslå Rikets Ständer att, utöfver ofvanberörda summa, 476,000
R:dr, för följande arbetsföretag Särskilda bidrag till nedan upptagna
belopp måtte företrädesvis anvisas, nemligen:
1) af de redan vid förra riksdagen beviljade bidragen:
a) till segelledens öppnande från Hattefura vid Wenern förbi
Köpmannabro till Bjön Stora Lee, anslag  50,000: —
lån  180,000: —
b) för utsträckningen af Kinda båtled från sjön
Rengen till Linköpings hamn, anslag  60,000: —
lån  60,000: —
c) för anläggning af väg från Öhrträsk till Fredrika kyrka och
vidare till Åsele inom Westerbottens län, anslag
d) för anläggning af väg mellan Letsbo by i Ljusdals socken
och Ramsjö kyrka, anslag
e) för sänkning och upprensning af Lida å, lån
2) nu begärda bidrag:
aj för sjöarna Westra och Östra Siléns förening medelst kanal
och slussar i sammanhang med pågående arbetena vid Dalslands kanal
äskar Kongl. Majit,, att Rikets Ständer må bevilja ett belopp af
63,950 R:dr, deraf 12,750 Ridr såsom anslag och 51,200 R:dr så•tsom
lån, af hvilka belopp under år 1867 skulle utgå anslag 7,000: —
lån  28,000: —
b) för hamnens vid Ystad utvidgande äskar Kongl. Majit ett
anslag af 63,000 R:dr, deraf under år 1867 skulle utgå
c) till hamnens utvidgande och fördjupning vid Uddevalla äskås
ett anslag af 79,000 Ridr, deraf under år 1867 skulle utgå likaledes
Transport Rimt Ridr
Bill. till R. St. Brot. 1865—1866. l:a Sami. l:a Afd.
4
476,000:
230,000:
120,000:
20,000:
25,000:
30,000:
35,000:
25,000:
25,000:
986,000:
6
4 2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Nio 1, om Statsverket 1865.
Transport R:tnt R:dr
d) till rensningar för flodvattnets afledande i en del af Umeå eif
äskas ett anslag af 11,000 R:dr, deraf under år 1867 skulle utgå
Vidare föreslår Kongl. Maj:t att Rikets Ständer må anvisa:
a) till fond för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, anslag
b) till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands,
Gefleborgs och Stora Kopparbergs län, samt Elfdals, Fryksdals, Jösse
och Nordmarks härader i Wermlands län, som företrädesvis afse att
förminska frostländigheten, anslag
c) till lånefond för befrämjande af utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom rikets
öfriga delar
d) till fond för understödjande af mindre hamnbyggnader samt
upprensningar af åar och farleder, anslag
Beträffande så väl vilkoren för erhållande och åtnjutande af
statsbidrag till allmänna arbeten af ofvan omförmälda särskilda slag,
som kontrollen å arbetenas utförande enligt fastställda planer, föreslår
Kongl. Majit bibehållande af de i berörda afseenden nu gällande föreskrifter.
Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader generalförslag
rörande understöd för ifrågasatta allmänna arbetsföretag skola meddelas
Rikets Ständers Statsutskott. Kommande de kartor, kostnadsförslag
och öfriga handlingar, hvilka för vidare upplysningar i dessa ämnen
kunna blifva för Rikets Ständer erforderliga, a,tt vara hos bemälda
Styrelse att tillgå.
Slutligen vill Kongl. Majit af Rikets Ständer äska följande anslag:
1) till undersökningar, inspektionskostnader och expenser för allmänna
arbeten
2) till aflöning för Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden som i landsorterna
3) till arvode för Civilingeniörers undervisande vid Mariebergs artilleriläroverk
eller den läroanstalt, som i följd af väckt fråga om denna undervisnings
förflyttande kan framdeles i nåder bestämmas  3,000: —•
samt till stipendier för elever, som genomgå den för
Civilingeniörer bestämda kurs  3,000: —
Summa Rant R:dr
986,000: —
5,000: —
150,000; —
100,000: —
50,000: —
20,000: _
30,000: —
32,800: —,
6,000: —
1,379,800: —
Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Enligt livad Kongl. Majit nu föreslagit skulle såsom ordinarie
anslag för sjette liufvudtiteln under år 1867 utgå
Kunt R:dr 3,987,739: 50.
och dessutom till föremål hörande till Civildepartementets
handläggning erfordras tillhopa  Runt R:dr 1,379,800: —
Sjunde Itu friid titeln,
innefattande anslagen för Finans-departementet, hvilka anslag i nu gällande riksstat
utgöra:
Penningar  Runt R:dr 5,524,198: 20.
Indelta räntor, förslagsvis beräknade enligt markegång » » 25,600: —
Indelt spanmål 967 kub. fot 4 kannor, värderade efter
2 R:dr kubikfoten till  » » 1,934: 80-
Oindelt spanmål 283 kubikfot 5 kannor, värda efter
enahanda beräkningsgrund
» » 567: —
Tillsammans R:mt R:dr 5,552,300: —
Enligt hvad här bilagde, den 13 innevarande månad öfver Finansärenden förda
protokoll utvisar, har Kongl. Majit vid pröfning af de till Sjunde hufvudtitelns reglering
hörande frågor ansett följande förändrade bestämmelser i afseende å anslagen under
denna titel erfordras, nemligen:
1:o Kammarkollegium,
dels att löneförhöjningar må beviljas:
a) för de 3:ne äldre Notarierna i kollegium å 800 R:dr för
hvardera  R:mt R:dr 2,400
h) för de 2:ne yngre Notarierna ä 300 R:dr  600
c) för de 2:ne äldre Kammarförvandterna å 800 R:dr  1,600
och d) för de 2:ne yngre Kammarförvandterna ä 300 R:dr  600
dels att såsom hyresersättning för förste vaktmästaren i kollegium
må anvisas
deist ock att Kollegii anslag till gratifikationer åt e. 0. tjenstemän
och vaktbetjente måtte ökas med
3,500
2:o Statskontoret,
att ett å anslaget för Statskontoret med Kronomagasinerna befintligt
odisponeradt belopp af 700 R:dr må såsom icke vidare behöfligt
från staten uteslutas och anslaget således med nämnda belopp minskas.
150:
Transport R:dr 8,850:
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:dr 8,850
3:o Öfverintendents-Embetet,
dels att löneförhöjningar må medgifvas:
a) för Ofverintendenten med  1,000
b) för Intendenten vid ritnings- och byggnadsafdelningen  1,000
c) för Sekreteraren, under vilkor att med denna befattning ej får
förenas annan tjenst med lön på rikets stat  1,100
och d) för Kamereraren och Kassören  800
dels att, jemte det nuvarande arvodet till en Kanslist och Kammarskrifvare
å 1000 R:dr bibehålies såsom arvode för en Kanslist, ett
särskildt arvode för en Kammarskrifvare må beviljas till belopp af  400
dels att till arvode för en i värmnings- och ventilationsinrättningars
konstruerande och vård kunnig Ingeniör må för nästa statsregie
ringsperiod
anslås
1,000
dels att till löner för åtta Länsarkitekter, med de åligganden, som
Ofverintendents-embetet, på sätt omförmälda protokoll öfver Finansårenden
närmare utvisar, föreslagit, må under vilkor, att vederbörande
Landsting, derom hörda, åtaga sig att till enahanda ändamål utgöra
samma belopp, anvisas och i riksstaten uppföras
8,000
4:o,
att då inkomsten af postmedlen här ofvan blifvit beräknad till
2,000,000 R:dr, det under nu förevarande hufvudtitel uppförda kontanta
förslagsanslag, att af postmedlen direkte utgå till postverket, måtte
bestämmas till samma belopp och således förhöjas med
500,000
5:o,
att, då indelta räntor, som med ett förslagsvärde af 1,119 R:dr
äro uppförda å anslaget till Jägeristaten, men numera, efter åtskilliga
jägeritjenstemäns och betjentes afgång från sina befattningar, till statsverket
indragits, här ofvan blifvit vid beräkningen af den indelta ordinarie
räntan derifrån uteslutna, samma räntor ock, i öfverensstämmelse
dermed, må från utgiftsstaten utgå, äfvensom att en, af enahanda anledning,
med 207 R:dr 93 öre uppkommen behållning å den kontanta
delen af berörda anslag må derifrån afdragas.
O O
6:o,
att deremot det kontanta anslaget till SJcogsplanteringslcassan må
ökas med en summa, motsvarande ej mindre nyssnämnda, på anslaget
för Jägeristaten uppkomna behållning, 207 R:dr 93 öre, än äfven 4,431
R:dr 66 öre, hvarmed de, omförmälda kassa tillkommande, ersättningar
för till Statsverket indragna hemmansräntor och arrenden vid 1863 års
Transport R:dr 522,150
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
4 5
Transport R:dr 522,150: —
slut befunnits öfverstiga anslagets nuvarande belopp, tillsammans 4,639
R:dr 59 öre eller i jemnadt tal
4,640:
7:o,
att det reservationsanslag å 75,000 R:dr, som för Skogsinstitutet,
lägre skogsskolor samt öfriga till skogsstaten hörande tjenstemåns aflöning,
nu är beviljadt att utgå under hvardera af åren 1864, 1865 och 1866,
må, såsom fortfarande behöfligt, varda på stat uppfördt jemväl för nästa
statsregleringsperiod.
8:o,
att, då det under Sjunde hufvudtiteln uppförda reservationsanslag
till byggnader och reparationer i landsorterna visat sig för behofvet alldeles
otillräckligt, samma anslag må förhöjas till 70,000 R:dr eller ökas med 9,175: —
För öfrigt har Kosgl. Maj:t ingen annan förändring i de under
denna hufvudtitel nu uppförda anslag att föreslå, än att, för vinnande
af jemnadt tal i hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till Skrifmaterialier
och expenser m. m. minskas med 38 R:dr 7 öre.
De föreslagna förhöjningarne under denna hufvudtitel utgöra således
tillsammans  R:mt R:dr 535,965: —
och efter afdrag af de belopp, hvarmed nuvarande riksstat skulle
minskas,
dels å anslaget till Statskontoret m. m  700: —
dels å anslaget till Jägeristaten  1,326: 93.
och dels å anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m. 38: 7. g 065-
en summa af
533,900: —
eller med ytterligare afdrag af den mot förhöjningen i beräknade in-komster
af postmedlen svarande tillökningen i Postverkets förslagsanslag 500,000: —
allenast
33,900
Om till hufvudtitelns nuvarande slutsumma  R:dr 5,552,300
lägges ofvanstående förhöjningsbelopp  533,900
så erhålles den summa, hvartill hufvudtiteln enligt Kongl. Maj:ts förslag
skulle uppgå  6,086,200:
deraf 5,193,711 R:dr 51 öre äro förslagsanslag.
Dessutom äskar Kongl. Maj:t, att å de för tillfälliga behof afsedda tillgångar
må under denna hufvudtitel för år 1867 anvisas:
1) Till uppförande i Jönköping af ett nytt Landshöfdingeresidens, som beräknats
i sin helhet komma att kosta 130,000 R:dr,  Runt R:dr 70,000:
Transport R:dr 70,000: —
46
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:dr 70,000:
2) Till inköp af Grosshandlamlen Lindstrands egendom i Carlskrona
och dess apterande till Landstats-embetshus
40,000:
3) Till inköp af den intill Landshöfdingeresidensets i Wisby
norra gafvel gränsande egendom och derå varande hufvudbyggnads inredande
för Landstats-embetsverkets behof  30,000
4) Till arvoden åt Jordebokskontorets tjenstemän  24,700
5) Till bestridande af utgifter för kolonien S:t Barthelemy  18,000
Summa R:mt R:dr 182,700
Åttonde Hufvudtiteln,
innefattande anslagen för Ecclesiastik-departementet upptager i nu gäl
lande riksstat:
Penningar
R:mt Kalr 2,6 7 9,104 : 70.
Indelta räntor, efter förslagsvis beräknadt markegangspris  2 5 9,7 6 0: 50.
Indelt spanmål 521,011 kubikfot 1 kanna, efter 2 R:dr kubikfoten 1,042,022: :?0.
Oindelt spanmål 25,556 kubikfot 3 kannor, efter 2 R:dr kubikfoten 51,112: 60.
Tillsammans R:mt R:dr 4,032,000: —
På sätt bilagda utdrag af protokollen öfver Ecclesiastik-ärenden för den 27 Maj
och den 8 Juli 1864, den 12 och den 19 Maj, den 2 Juni, den 13 och den 16
September samt den 13 Oktober 1865 utvisa, har Kongl. Majit i fråga om anslagen
å denna hufvudtitel velat i nåder föreslå följande förändringar och bestämmelser:
1:o. Departementets expedition:
att i anslaget till Byrån för ärenden rörande den högre undervisningen
beviljas förhöjning dels såsom lönetillägg åt Byråchefen i egenskap
af Öfverinspektor för elementarläroverken  R:dr
och dels för tjenstebiträde
att såsom lön åt chefen för Byrån för handläggning
af ärenden angående folkskoleväsendet uppföres å
ordinarie stat
och att för tjenstebiträde å denna Byrå anvisas
! ,5 0 0:
1,000:
4,500: —
1,800: —
8,800:
2:o. Riksarkivet:
att en Vaktmästares lön höjes med  R:dr 150: —
Transport Rant R:dr 8,950: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
47
Transport Ruut R:dr
3:o. Kongl. Bibliotlieket:
att Kongl. Bibliothekariens lön ökas med ••• R:dr 500: —
och andre Vaktmästarens med
50: —
4:o. Kleresi-staten:
att till fyllnad i den åt Kyrkoherden i Botkyrka och Salems
församlingar af Stockholms län på lön anslagna vederlagsspanmål anslås
9 kubikfot 1,85 kanna oindelt spantnål, hälften råg och hälften korn, att
årligen utgå i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för länet.
5:o. Universiteten.
Upsala:
att nya löner anslås åt en professor inom Juridiska
Fakulteten  R:dr 4,500: —
och en adjunkt i den högre lönegraden
2,500: —
att anslaget till docentstipendier ökas med  1,500:
att, på det de två adjunkter, för hvilka vissa läroämnen
ej äro bestämda, må, lika med öfrige adjunkter,
inträda i högre lönegrad, beviljas  1,000: —
att till underhåll af materielen å de medicinska
och kirurgiska klinikerna anvisas
2,500: —
och att anslaget till Fysiologiska Institutionen förhöjes
med  500: —
Lund:
att till underhåll och förbättring af universitetets byggnader anslås
R:dr 2,000: —
att förhöjning beviljas i anslaget för bibliotheket med 1,800: —
d:o d:o zoologiska museum » 200: —
d:o d:o kemiska institutionen » 700: —
att till en ny adjunktslön anslås  2,500: —
att för de två adjunkternes utan bestämda läroämnen
uppflyttning i högre lönegrad anvisas
1,000: —
och att anslaget till docentstipendier ökas med 1,500: —
8,950: —
550: —
12,500: —
9,700: —
Transport Runt R:dr 31,700: —
48
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr
6:o. Elementarläroverken:
att till aflöning, enligt gällande grunder, för samtlige nuvarande
Rektorer, Lektorer, Adjunkter och Kolleger samt öfningslärare vid de
på ena eller begge linierna fullständiga läroverken må, utöfver det för
närvarande anvisade belopp, beviljas
R:dr 48,002: 46.
att till löner för nya lektors- och adjunktsbefattningar
vid de redan befintliga läroverken samt till arvo
O
O
den åt extra lärare anslås
75,000: —
att anslag beviljas till följande nya elementarläroverk,
nemligen:
ett femklassigt i Stockholm med  10,500: —
ett treklassigt i Göteborg »
4,500: —
ett d:o i Sköfde »
4,500: —
ett tvåklassigt i Trelleborg »
3,000: —
ett d:o i Wernamo »
3,000: —
att, med afseende å behofvet af lärare i gymnastik
vid dessa nya skolor, det för gymnastiklärares aflöning
vid de lägre elementarläroverken nu anvisade anslag
höjes med  1,700: —
att, likaledes med afseende å behofven vid dessa
skolor, nuvarande anslaget för lärare i musik och sång
äfvensom i teckning vid de lägre elementarläroverken
förhöjes mect  1,050: —
att det i nu gällande riksstat upptagna belopp till
arvoden åt bibliothekarier vid de högre läroverken ökas med 1,000: —
att det till vikariearvoden och oförutsedda behof
uppförda anslag höjes med
25,000: —
att till arvoden för biträden åt de högre läroverkens
rektorer vid ombesörjandet af läroverkens angelägenheter
m. m. anvisas
3,000: —
att för tillämpning af bestämmelsen derom, att de
lärare, som, innan de blefvo till lektorer utnämnde, hafva
haft full lektors-undervisningsskyldighet, ega beräkna
denna sin tjenstgöring, med undantag af fem år, vid löneförhöjning
inom lektorsgraden, måtte, utöfver de vid sist—
lidne riksdag beviljade 2000 R:dr, anvisas
4,000: —
att läraren i teckning vid Nya Elementarskolan i
Stockholm J. G. Köhler må varda uppflyttad i tredje
lönegraden, hvartill erfordras ett anslag af  250: —
31,700
Transport Runt R:dr 184,502: 46.t
31,700:
Kongl. M.aj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
49
Transport R:mt R:dr 184,502: 46.
att såsom ersättning för en i länsstaten för Ostergötlands
län under en adjunktslön vid elementarläroverket
i Norrköping upptagen, från nämnde stads kassa under
titel »Apologistens lön och discretion» hittills utgå
ende,
afgift må å läroverkens stat uppföras motsvarande
belopp eller  137 : 50.
att, sedan Ekers och Skerikes pastorater numera
upphört att vara prebenden för lärare vid elementarläroverk,
ersättning för den i vederbörande lärares löner tillförene
inberäknade behållna årliga inkomst af samma
prebenden, utgörande för Ekers pastorat 114 R:dr och
för Skerikes d:o 4Ö0 R:dr, måtte anvisas med tillhopa 564: —
samt att de af begge universiteternas docenter, hvilka varda anställda
såsom lärare vid elementarläroverken, må ega att, vid lönegradens
bestämmande, få sig till godo räknade fem år af den tid, de med
vitsord om nit och skicklighet såsom docenter varit i tjenstgöring.
7 :o. Pedagogierna:
att till inrättande af en ny pedagogi i Mönsterås anslås  R:dr
och att återstoden af det vid riksdagen 1856—1858, till löneförbättring
vid och utvidgning af pedagogier, å Riksgäldskontoret anvisade
anslag må äfven under nästa statsregleringsperiod för berörda ändamål
af Kongl. Maj:t disponeraå.
8:o. Folkskolorna:
att tillökning måtte beviljas:
i anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande med R:dr 1 5,000: —
» » till stipendier för seminarii-elever med  15,000: —
» » till arvoden och resekostnads-ersättning? för folk
O
skoleinspektörer
med
;  10,000: —
att till understöd för högre folkskolor upptages på
ordinarie stat ett belopp af -
10,000: —
att likaledes på ordinarie stat uppföres anslag till
folkskoleväsendets utveckling och förbättring med  100,000: —
att det åt sällskapet för vexelundervisningens befrämjande
anvisade belopp ökas med
1,500: —
Transport Runt R:dr
Bih. till R. St. Prot. 1865—1866. 1 Sami. 1 Afd.
31,700: —
185,203 : 96.
1,000: —
151,500: —
3 6 9,4 0 3: 96;
7
50
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr .369,403: 96.
att samtliga å ordinarie stat uppförda anslag för folkskoleväsendets
befrämjande må med deras sammanlagda belopp såsom ett serskildt
reservationsanslag anses, samt
att tillförordnade föreståndaren för folkskolelärare-seminarium i
Lund C. L. Wåhlin och tillförordnade hufvudläraren vid folkskolelärareseminarium
i Linköping K. W. Kastman måtte, vid bestämmande af
lönegrad vid seminarium, tillgodonjuta den af dem såsom ordinarie lärare
vid elementarläroverk förvärfvade uppflyttningsrätt.
9:o. Sundhetskollegium med Medicinalstaten:
att löner anvisas för tre nya provincialläkare med 1,500 R:dr till
hvarje, eller tillhopa  R:dr 4,500: —
att tjugutvå extra provincialläkare-befattningar uppföras
på ordinarie stat med full provincialläkarelön, samt
att anslaget till Svenska Läkaresällskapet förhöjes
med
750:..— 5,250: —
10:o. Witt er hets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien:
att anslagen till arvode åt en Antiqvitets-intendent och ersättning
för hans resekostnader öfverflyttas på ordinarie stat med  R:dr 3,500: —
11:o. Akademien för de fria konsterna:
att för meddelande af en fullständigare undervisning i de särskilda
skolorna och för genomförande af ny stat nuvarande anslaget
höjes med  16,000:
12:o. Musikaliska Akademien:
att det för bildande af ett Conservatorium erforderliga anslag beviljas
med  6,900: —
och till löneförhöjning för Akademiens embetsman
och vaktbetjening, expenser m. m. anslås  1,100: — 8,000:
13:o. Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
att af det endast för innevarande statsregleringsperiod beviljade
anslag till Allmänna Institutet för döfstumma och blinda 19,800 R:dr
Transport R:dr R:mt 402,153: 96.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
51
Transport R:mt R:dr 402,153: 96.
öfverföres på ordinarie stat och hela anslaget ökas med 20,200 R:dr,
i följd hvaraf här utföres  40,000: —
och att till understöd för andra anstalter af samma
beskaffenhet anvisas
15,000: — rjr pop.
14:o. Kyrkors underhåll:
att till vin- och byggnads-säd för Trollhättans församling af Elfsborgs
län anslås 18 kubikfot 9 kannor oindelt spanmål, en tredjedel
råg och två tredjedelar korn, att årligen utgå i penningar efter tioårigt
medelmarkegångspris för länet;
äfvensom att öfriga i nu gällande riksstat under åttonde hufvudtiteln
upptagna anslag bibehållas oförändrade.
De på samma hufvudtitel äskade kontanta förhöjningar utgöra
således  457,153: 96.
hvartill kommer, enligt 4 och 14 punkterna här ofvan, värdet af 28
kubikfot 0,85 kannor spanmål efter 2 R:dr kubikfoten
56: 17.
eller tillsammans 457,210: 13.
Om från denna summa afdrages värdet, efter ofvan antagna beräkning,
af .322 kubikfot 7 kannor, på grund af Kongl. Maj:ts särskilda
nådiga beslut, till statsverket indragen behaglig-tids-förlänings8panmål,
hvarmed sålunda den i anslaget för Kleresi-staten ingående in
-
delta spanmål bör minskas, eller  6 4 5: 40.
och till återstoden  456,564: 73.
läggas de i nu gällande riksstat upptagna anslag  4,032,000: —
skulle denna hufvudtitels slutsumma för ständiga behof utgöra
4,4 8 8,5 6 4 : 73.
deraf förslagsanslag 135,602: 57;
börande härvid anmärkas:
dels att den för elementarläroverken i Luleå och Piteå å åttonde hufvudtitelns
anslag för elementarläroverken såsom indelt upptagna spanmål, hvilken numera med penningar
efter statspris lärarne ersättes, utgörande för det förra läroverket 113 kubikfot
4 kannor och för det senare 298 kubikfot 9 kannor, eller tillhopa 412 kubikfot 3
kannor, bör från den under omförmälda anslag uppförda indelta spanmål afräknas och
i stället i kolumnen för oindelt spanmål införas,
dels ock att den under titeln Sundhetskollegium och Medicinal-staten, med ett förslagsvärde
af 3,908 R:dr 40 öre upptagna indelta spanmål 1,954 kubikfot 2 kannor,
52
Kongl. Majlis Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
såsom rätteligen tillhörande det i riksstaten nästpåföljande anslaget för Barnmorskeundervisningen
och Barnbördshusen, hvilket förut varit inbegripet under nyssnämnda
anslagstitel, men, när det vid nästlidne Riksdag derifrån skiljdes, kommit att blott med
den del af beloppet, som kontant utgår, i riksstaten uppföras, bör från det förra anslaget
till det senare nedflyttas.
Härförutan vill Kongl. Maj:t äska, atf Rikets Ständer för tillfälliga behof å
denna hufvudtitel bevilja:
1:o för tjenstebiträde vid handläggning af de i Ecclesiastik-departementet förekom
mande
ärenden rörande den nu pågående löneregleringen för presterskapet i riket,
ett årligt anslag, att å extra stat uppföras med
3,000: —
2:o för förbättring af de svagast aflönade komministrars, kapellpredikanters,
pastorats- och socken-adjunkters lönevilkor  10,000: —
3:o för reparation af domkyrkan i Linköping
13,500: —
4:o för grundläggande af ett konstmuseum vid Upsala universitet, för
en gång  6,000: —
5:o för uppförande af ny byggnad för högre elementarläroverket i
Upsala ett anslag af 100,000 R:dr samt ett amorteringslån af
140,000 R:dr, och tord? af anslaget få under år 1867 utgå  40,000: —
6:o för folkundervisningen:
till löneförbättring utöfver minimilönen åt examinerade folkskolelärare
30,000: —
» understöd åt sådana församlingar, hvilka till
följd af medellöshet icke kunna till erforderligt
belopp bekosta aflöning åt sina folkskolelärare
20,000: —
b undervisning i trädgårdsskötsel vid folkskolelärare-seminarierna
3,000: —
b inköp och tillredning af jord dertill, för en
gång
10,000: —
b folkskolelärares undervisning i gymnastik- och
militäröfningar  10,000: —
b uppförande af byggnad för folkskolelärare-se
minarium
i Linköping ett anslag af 50,000
R:dr, hvaraf under år 1867 skulle utgå  25,000: —
B inredning och förändring af den för folkskole
lärarinne-seminarium
i Stockholm upplåtna
byggnad, för en gång
10,000: — J08,000:
Transport R:mt R:dr 180,500: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
53
Transport R:mt R:dr
och att besparingarne å de särskilda extra anslagen till folkskoleväsendets
befrämjande må af Kongl. Maj:t för folkundervisningen
tillhörande föremål användas;
7:o till ny byggnad för Kongl. Bibliotheket, att utgå under år 1867
8:o för löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets- och tjenstemän samt
vaktbetjente
9:o för Farmaceutiska Institutet
10:o för Gymnastiskt-orthopediska Institutet
11:0 för bidrag till vård och skötsel af de. i provinsen Helsingland af
sjukdomen spetälska angripna personer
12:o för hospitalsfondens förstärkning ett kreditiv  90,000: ™
till utredning och underhåll för ett förökadt antal
sjukplatser vid hospitalerna
10,000: —
för betäckande af en i hospitalsfonden uppkommen
brist, för en gång  50,000: —
för utvidgning pch förbättring
af hospitalet i Wexiö, för en gång  3,500: —
med rättighet för hospitalets öfverstyrelse att
för hospitalet använda öfverskottet, omkring
7,400 R:dr, å det vid sistlidne Riksdag för
hospitalet beviljade byggnadsanslag, och
af hospitalet vid Upsala, för en gång  6,900: —
för tillbyggnad och utvidgning af hospitalet i Nyköping
20,000 R:dr, hvaraf för år 1867 skulle
utgå  10,000: —
samt att, för uppförande af en portvaktarestuga vid hospitalet i
Wisby, hospitalets öfverstyrelse berättigas att använda besparingarne,
omkring 2,700 R:dr, å ett af Rikets senast församlade
Ständer beviljadt anslag till byggnader vid hospitalet;
13:o för ordnande och uppställning af Naturhistoriska Riksmusei samlingar,
för en gång
14:o för ökande af samma musei pakeontologiska samlingar, likaledes för
en gång
15:o för vårdande och underhåll af Nationalmusei-byggnaden och der
förvarade samlingar m. m
hvartill kommer ett för enahanda ändamål under år 1866 erforderligt
belopp af
180,500: —
70,000: —
8,050: —
6,875: _
8,250: —
3,000: —
170,400: —
15,000: —
3,000: —
17,650: —
5,000: —
Transport R:mt R:dr 487,725: —
54
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:mt R:dr
16:o för uppsökande och aftecknande af runstenar samt dessa tecknin
-
gars utgifvande  '1,500: —
för undersökning af fornlemningar och upprättande
af förteckningar öfver sådana
£,000: —
O ' '
för fortsatt utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra historiska märkvärdigheter i statens
historiska museum samt svenska sigill från
medeltiden
2,000: —
till höjande af Vitterhets-, Historie - och Antiqvitets-Akademiens
å stat uppförda anslag till vetenskapligt
bildade biträden
1,500: —
för tillökning i Akademiens vaktbetjening
1,936: —
för vårdande af fornlemningarne i Wisby
1,500: —
17:o för inköp af en orgel åt Musikaliska Akademiens läroverk
18:o för fortsatt utgifvande af arbetet ”Svenska språkets lagar”
19:o för bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga föredrag
i ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän bildning
20:o för fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet och andra samlingar
befintliga handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia
och offentliga förhållanden
samt att återstoden af det för samma ändamål tillförene beviljade
belopp fortfarande må derför användas, och
21:o för tillämpning jemväl under åren 1864—1866 af bestämmelsen,
att lärare, hvilka, före deras utnämnande till lektorer, haft full
lektors-undervisningsskyldighet, ega att i fråga om löneförhöjning
inom lektorsgraden beräkna, på sätt här ofvan förtnäles, sådan
tjenstgöring sig till godo, — ett anslag af
För tillfälliga behof erfordras således å denna Hufvudtitel
487,725:
10,436
4.000
1,500
10,000
3.000
11,000
527,661
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
55
Nionde Mlufvudtileln,
innefattande Pensions- och Indragningsstaterna, upptager i nuvarande Riksstat de
I afseende härå vili Kongl. Majit föreslå:
dels, att, då det såsom Bidrag till Kongl. Tlieaterns pensionskassor nu
uppförda anslag af 6,000 R:dr blifvit beviljadt endast för innevarande stats
regleringsperiod, men detta anslag, som afser beredande af ersättning åt
omförmälda pensionskassor för inkomster, som de förlorat i följd af Kongl.
Maj:ts, på Rikets Ständers begäran, meddelade nådiga förordnande om
upphörande från och med år 1862 af de serskilda afgifter, hvilka förut
till kassorna erlagts af kringresande skådespelaretrupper m. fl., fortfarande
är för ifrågavarande pensionskassors bestånd och ostörda verksamhet af
behofvet påkalladt, berörda anslag må till enahanda belopp som hittills
varda fortfarande å Riksstaten uppfördt;
dels ock, att, sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, med gillande
af Kongl. Maj:ts förslag örn bildande af en pensionsanstalt för fartygsbefälhafvare,
styrmän och annat sjöfolk, medgifvit, att till en sådan
pensionsanstalt finge af tullmedlen utgå ett emot den såkallade föringen
ungefärligen svarande belopp, hvilket, enligt de grunder, ofvanberörda förslag
innehållit, dä blifvit bestämdt till 24,000 R:dr årligen, samt Kongl.
Majit på grund häraf under den 29 Januari 1864 förordnat om inrättande
af en dylik pensionsanstalt och för densammas förvaltning fastställt
Reglemente, omförmälda belopp, 24,000 R:dr, må varda under nionde
hufvudtiteln uppfördt under rubrik: "Bidrag till Handelsflottans pensionsstat
att af Tullmedlen direkte utgå, förslagsanslag;
hvarigenom anslagssumman till pensionsstaterna skulle med
24,000:
vill Kongl. Majit i nåder föreslå:
a) Enligt härvid bilagda protokollsutdrag öfver Justitie-departements ärender:
att kanslisterna i Göta Hofrätt, Häradshöfdingen Willielm Kugelberg, vice Häradshöfdingen
Carl Thorell samt Gustaf Lorentz Hjertström, må, emot det att de afstå
ej mindre ali andel i lösen för Hofrättens domar, än ock från det tillskott, som nu till
dem utgår af de åt Notarierna i tredje lönegraden i stat fastställda löner och åt extra
förra eller
Pensionsstaterna till
R:mt R:dr 501,495: 58.
förhöjas till
Runt R:dr 52 5,4 9 5: 58.
Beträffande
hvars slutsumma i nu gällande Riksstat utgör
763,004: 42.
56
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
ordinarie Notarier afsedda arvoden, men bibehållas å Hofrättens stat vid den del af
deras löner, som utgår af Amanuens-arvoden, eller 600 R:dr för hvardera, förklaras
berättigade att, från och med månaden näst efter den, då ett sådant förklarande varder
dem meddeladt och så länge de icke innehafva annan tjenst å stat än kanslist-befattningen,
å allmänna indragningsstaten uppbära de belopp, som motsvara hvad de sålunda
afstå, nemligen: Kugelberg och Thorell hvardera 6TI R:dr och Hjertström 561
R:dr, hvilket sistnämnda belopp dock bör höjas till 611 R:dr jemväl för Hjertström,
om och när den honom tillförsäkrade rättighet att i sin tur tillträda högre kanslistlön,
kan göras gällande; samt att bemälde Kanslister må, derest de vilja från sina befattningar
afgå, utöfver ofvanberörda åt dem föreslagna ersättningsbelopp, uppbära jemväl
återstoden af sina löner å allmän indragningsstat från och med månaden näst efter
den, då afsked dem beviljas;
att Direktören vid Länscellfängelset i Carlstad Peter Holmgren må berättigas att
från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från nämnde befattning,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid,
till belopp af 1,500 R:dr Runt;
att Direktören vid Straff-fängelset i Norrköping August Leopold Hård af
Segerstad, när han uppnått en ålder af 60 år och derjemte styrker, att hans helsa är
så försvagad, att han icke förmår sin befattning vid fångvården bestrida, samt på sådan
grund erhåller afsked, må från och med månaden näst efter den, då honom beviljas
afsked från nyssberörda befattning, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension för sin återstående lifstid, till belopp af 2,000 R:dr;
att Direktören vid Länsfängelset för Stockholms län, Under-löjtnanten i Arméen
David Ludvig Lock må berättigas att från och med månaden näst efter den,
då han erhåller afsked från berörde Diréktörs-befattning, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid, till belopp af 1,500 R:dr;
att Kompani-chefen vid Krono-arbetskörpsén, Kaptenen i Ai*mébn Wilhelm
Ulrik Kuglenstjerna må från Och med månaden näst efter den, då han för styrkt
sjuklighet undfår afsked från Kompani-chefs-befattningen, komma i åtnjutande af en
ärlig pension för sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten af 1,350 R:dr;
att Direktören vid Länscellfängelset i Orebro Isaak Fredrik Ohlin, när han
styrker, att hans helsa är så försvagad, att han icke förmår sin befattning vid fångvården
vidare bestrida, samt på sådan grund erhållet' afsked, må från och med månaden
näst efter den, då honom beviljas afsked från nämnda befattning, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid, till belopp af
1,500 R:dr;
‘ att Vaktknekten vid Länscellfängelset i Gefle Olof Wennberg må berättigas att
från och med månaden näst eftef den, då han erhåller afsked från berörde Vaktknektsbefattning,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående
lifstid, till belopp af 400 R:dr;
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
57
att Vaktknekten vid Länscellfängelset i Örebro Per Pettersson må berättigas att
från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från nämnde Vaktknektsbefattning,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återståesde
' lifstid, till belopp af 400 R:dr; ^
att Vaktqvinnan vid Straff- och Arbetsfängelset å Norrmalm Anna Catharina
Eriksson må berättigas att från och med månaden näst efter den, då hon erhåller afsked
från sin befattning såsom vaktqvinna vid nämnde fängelse, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid, till belopp af 225 R:dr;
att, sedan Kongl. Maj:t tillåtit, att till Expeditions-sekreteraren m. m. Johan Gabriel
Richerts enka Sofia Schönherr finge, tillsvidare och intilldess en sådan förbindelse
hunne af Rikets Ständer Ofvertagas, af Statskontoret förskjutas ett belopp, motsvarande
den pension, som varit åt Richert å allmänna indragningsstaten anvisad, dels en summa
af 3,000 R:dr R:mt måtte å nämnda stat uppföras, för att såsom årlig pension tilldelas
Expeditions-sekreteraren Richerts bemälda enka under bennes återstående lifstid,
dels enahanda belopp, efter år räknadt, till Statskontoret utgå såsom ersättning för
hvad derifrån redan under detta år blifvit och vidare blefve till följd af Kongl. Maj:ts
förenämnda beslut till enkan Richert utbetaldt, intilldess ifrågasatta pensions rätt komme
att träda i kraft;
att såsom ersättning för biträde och andra kostnader vid fortsatt utgifvande af
O O
arbetet "Sveriges gamla lagar”, hvarmed Professorn, Doktor C. J. Schlyter fortfarande
är sysselsatt, må å allmänna indragningsstaten uppföras ett årligt belopp af 900 R:dr
Runt, att af utgifvaren uppbäras emot redovisning i vanlig ordning;
att ett belopp af 150 R:dr Runt må på allmänna indragningsstaten uppföras,
för att årligen från och med innevarande år komma Häradshöfdingen Pehr Erik Bosceus,
så länge han innehar Öster-Dalarnes domsaga, till godo såsom ersättning för minskning
i inkomsterna af domsagan genom förändring af dess område;
c) på grund af särskilda på Landtförsvars-departementets föredragning fattade beslut:
att nedannämnde personer må vid afgång ur tjensten uppföras å allmänna indragningsstaten
till följande pensionsbelopp, nemligen:
Krigsrådet Samuel Conrad Nisser  R:dr 3,600: —
Förste Löjtnanten vid Uplands Regemente Erland Joachim Bring  525: —
Förste Löjtnanten vid Westmanlands Regemente Daniel Feodor Aminoff 525: —
Förste Löjtnanten vid Nerikes Regemente Johan Henrik Ijundh  525: —
> Förste Bataljonsläkaren vid Uplands Regemente, Doktor Anton Fredrik
Jacobssoti >•  1,200: —
Förste Bataljonsläkaren vid Skaraborgs Regemente, Doktor Thure
Fredrik Lundberger
1,200; —
Qvartermästaren vid Krigs-akademien, Majoren m. m. Johan Gustaf
Lyström
600: —
Bih. till R. St. Fröt. 1865—1866. t . Sami. 1 Afd. 8
58
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Regements-kommissarien vid Smålands Grenadier-bataljon Johan Magnus
Friman
370: —
* (alternativt — 550 R:dr).
Regements-kommissarien vid Kronbergs regemente Carl Fredrik Schmaltz 450:
Trumpetaren vid lifgardet till häst Johan Magnus Wahlqvist
400: —
Regements-stallmästaren vid Lifregementets husarcorps, Ryttmästaren
Mathias Leijon
400: —
f. d. Kaptenen Nicolas Christiernin von Hess  400: —
och att till understöd åt de sedan 1808 och 1809 års krig qvarlefvande Landtvämsmän,
som deraf äro i behof, må å Allmänna Indragningsstaten för år 1867 uppföras
ett belopp af 20,000 R:dr;
c) Enligt beslut fattadt på Sjöförsvars-departementets föredragning:
att för Kaptenlöjtnanten vid Kongl. Majrts Flotta C. O. L Rudbecks efterlemnade
Enka Magdalena Rudbeck, må å Allmänna Indragningsstaten uppföras en årlig
pension till belopp af 500 R:dr, att af bemälda enka åtnjutas så länge hon lefver ogift.
d) Enligt härvid bilagde protokollsutdrag öfver Civil-departementets ärenden,
att åt Kanslisten i Kommers-kollegium Otto Fredrik Ulff, må för hans återstående
tjenstetid å Allmänna Indragningsstaten uppföras ett belopp af 300 R:dr årligen,
såsom ersättning för minskning i inkomster genom expeditionslösens indragande till
statsverket;
att Kronofogden i Strömsholms fögderi J. D. Iverus efter erhållet afsked må,
oaktadt han ej uppnått föreskrifven lefnadsålder, få uppföras till åtnjutande å Allmänna
Indragningsstaten af 2,500 R:dr årligen såsom pension;
att Länsmannen i Films och Dannemora Tingslag Alfred Theod,or Ahlgren må
efter erhållet afsked uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande såsom pension
under sin återstående lifstid af 675 R:dr årligen;
att för Länsmannen i Sunnerbo Härads sydvestra distrikt A. P. Pettersson, när
han med behörigt läkarebetyg styrker, att han är till vidare tjenstgöring oförmögen,
ett belopp af 675 R:dr må å Allmänna Indragningsstaten uppföras för att af Pettersson
efter erhållet afsked såsom pension åtnjutas;
att Kommissions-landtmätaren i Jemtlands län Theodor Sandström må efter erhållet
afsked få uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande såsom pension
af 900 R:dr årligen;
att Länsmannen i Ramsele distrikt B. A. Teurnqvist må efter erhållet afsked
uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående lifstid af
en årlig pension å 700 R:dr; / ,
och att Länsmannen i Allbo Härads mellersta distrikt Fridolf Lekander må vid
afskedstagandet och sedan han dessförinnan med läkarebetyg styrkt sig vara tili vidare
tjenstgöring oförmögen, uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande derifrån
af en årlig pension å 675 R:dr.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
59
e) Med afseende å de i protokoilet öfver Finans-departements-^,renden för den
43 dennes anförda omständigheter:
att f. d. Statsrådet, General-Tulldirektören m. m. J. F. Fåhrasi Enka Immanuella
Fåhreeus, född Sturtzenbecker, må för sin återstående lifstid få å Allmänna Indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af '1,500 R:dr;
att Landshöfdingen i Kopparbergs län Olof af Geyerstams Enka Juliana Erasmina
af Geijerstam, född Lundström, må å Allmänna Indragningsstaten uppföras till en
pension af 600 R:dr att under hennes återstående lifstid utgå;
att Statskommissarien Abraham Victor Kocks Enka Abrahamina Engel Kock,
född Oldenburg, må från och med innevarande år under sin återstående lifstid å Allmänna
Indragningsstaten erhålla en årlig pension af 900 R:dr;
att f. d. Majoren Nils Johan Giertzs Enka Lona Fredrika Giertz, född Bahr,
må å Allmänna Indragningsstaten uppföras till en pension af 300 R:dr att under hennes
återstående lifstid årligen utgå;
att Sekreteraren i Stockholms läns Hushållningssällskap Johan Theodor Bergelins
Enka Emilia Maria Bergelin, född Olbers, må för sin återstående lifstid få från
Allmänna Indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 R:dr;
att för Generallöjtnanten Grefve Gustaf Mörners Enka, Grefvinnan Augusta Mörner,
född Virgin, som redan i egenskap af f. d. Statsfru hos H M. Enkedrottningen Desideria från
Allmänna Indragningsstaten åtnjuter en pension af 750 R:dr, må derutöfver å nämnde
stat uppföras ett belopp af 450 R:dr, under hennes återstående lifstid årligen utgå;
och att Assistenten vid Telegrafverket Claes Magnus Bergmans Enka Ulrika
Bergman, född Kleen må, så länge hon lefver ogift, få från Allmänna Indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 200 R:dr,
samty) Enligt bilagde protokollsutdrag öfver Ecclesiasiik-departements-ärenden:
att från Allmänna Indragningsstaten må jemväl under nästa statsregleringsperiod
utgå ett årligt understöd af '1,200 R:dr för anskaffande af originalmålningar utaf växter
ur Sveriges flora samt utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål, och
att å Allmänna Indragningsstaten må uppföras:
för Intendenten vid Naturhistoriska Riksmusei entomoiogiska samlingar, Professorn
Carl Henric Boheman, en årlig pension af 4000 R:dr, att utgå från och med må
naden
näst efter den, då afsked varder honom meddeladt;
för Palasontologise Intendenten vid samma museum, Professorn Nils Peter Angelin,
såsom ersättning för öfverlemnande till museum af honom tillhöriga samlingar, ett årligt
belopp af 2000 R:dr från och med nästkommande år och framgent under Angelins
återstående lifstid;
för Forn forskaren Richard Dybeck, mot förbindelse för honom att till Ecclesiastikdepartementet
aflemna 50 exemplar af tidskriften »Runa» och under de resor, han kan
komma att för antiqvariskt ändamål företaga, tillse, att forntida minnesmärken bibehållas
och vårdas, en årlig pension af 2000 R:dr;
60
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
för Adjunkten vid högre Elementarläroverket i Skara, Filosofie Magistern Johan
Mathesius, en årlig lifstidspension af 3000 Ridr räknadt från och med månaden näst
efter den, under hvilken afsked honom meddelas;
för Rektorn vid Jacobs lägre Elementarläroverk, Filosofie Magistern Carl Olof
Rundberg, med enahanda beräkning från afskedstagandet, under hans återstående lifstid
en årlig pension till belopp af 3000 R:dr;
för Rektorn vid Nya Elementarskolan i Stockholm, Filosofie Magistern Pehr
Adam Siljeström, från och med år 1866 en årlig lifstidspension af 3000 R:dr;
för Adjunkten vid högre Elementarläroverket i Calmar, Filosofie Magistern Gustaf
Wolmar Sylvander, en pension af 1,500 R:dr årligen att utgå från och med månaden
näst efter den, då han erhåller afsked;
för Lektorn vid högre Elementarläroverket i Upsala, e. o. Professoren Anders
Uppströms Enka Maria Charlotta af Uhr, en lifstidspension till belopp af 750 Ridr
årligen;
för Läraren vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda Johan Gerhard
Holtz, en lifstidspension till belopp af 2000 R;dr att utgå från och med månaden näst
efter den, då afsked honom beviljas;
och åt de vid samma Institut för elevernas undervisning anställda Handtverksmästarne
Johan Nordfeldt och Elias Grönstedt årliga pensioner till belopp af 400 Ridr
för dem hvardera, att utgå från och med månaden näst efter afskedstagandet.
Då Riksmarkegångspriset för åren 1863, 1861 och 1865 utgör i medeltal 2
Ii:dr 3 öre per kubikfot, motsvarande 12 R:dr 77 öre per tunna spanmål eller 2 R:dr
27 öre per tunna utöfver det värde, hvartill spanmålen vid 1841 års statsreglering
beräknades, äro jemlikt då stadgade grunder de, som före vidtagandet af berörde statsreglering
tillträdt och ännu bibehålla löner med derunder beräknad spanmål, försäkrade
om tillgodonjutande af en lönefyllnad, som torde af Rikets Ständer bestämmas efter
nämnda prisskillnad å spanmålen, 2 R:dr 27 öre tunnan, till utgående af Allmänna
Indragningsstaten. Vid det af Statskontoret upplysta förhållande, att den spanmål, som
inbegripes under lönerna för dylika äldre, före år 1841 utnämnde löntagare, nu utgör 1,872
tunnor eller 11,793 kubikfot 6 kannor, skulle således till omförmälda spanmålsersättning
erfordras ett anslag i jemnt tal af 4000 R:dr eller 4000 R:dr mindre, än i nu
gällande stat är för ändamålet beräknadt.
Då de besparingar i utgifter från Indragningsstaten, som uppkomma dels genom
nyssnämnda nedsättning i anslaget till spanmålsersättning och dels genom äldre pensionstagares
afgång, skäligen kunna antagas ungefärligen motsvara de ytterligare anvisningar
å nämnda stat, hvarom Kongl. Maj:t här ofvan gjort framställning, anser Kongl.
Majit sig ej böra föreslå någon annan förändring i beloppet af nuvarande anslag å
Indragningsstaten, än att detta anslag, som nu utgör R:mt Ridr 763,004: 42 må till
vinnande af jemn slutsumma för hela Riksstaten minskas med 5 Ridr 69
öre till  '
762,9 9 8 73.
\
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 6 'I
Och skulle, om härtill läggas Pensions-statsanslagen
525,495: 58.
hela Nionde hufvudtitelns slutsumma blifva R:mt R:dr 1,288,494: 31.
Då enligt här ofvan intagna beräkningar Statsverkets inkomster
uppgå till
Runt R:dr 36,563,735:
och Ordinarie statsreglering en innefattar följande anslagssummor:
Första
hufvudtiteln
Andra
d:o
Tredje
d:o
Fjerde
d:o
Femte
d:o
Sjette
d:o
Sjunde
d:o
Åttonde
d:o
Nionde
d:o
»
» »
» »
» 2,434,950: —
479,200: —
9,388,691: 46.
» » 3,747,260: —
»> » 3,9 8 7,7 3 9 : 50.
» » 6,086,200: —
» » 4,488,564: 73.
» » 1,288,494: 31.
33,318,100:
visar sig ett årligt öfverskott af  Runt R:dr 3,245,635: —
att till Rikets Ständers Riksgäldskontor öfverlemnas såsom bidrag till bestridande
af de på detta kontor anvisade utgifter, bland hvilka förekomma här ofvan omförmälda,
för tillfälliga behof erforderliga anslag, tillhörande Extra statsreglering en, till följande
belopp, nemligen:
under första hufvudtiteln
R:dr 161,645
andra d:o
110,000
fjerde d:o
3,582,568: 38.
femte d:o
1,260,500
sjette d:o
1,379,800
sjunde d:o
182,700
åttonde d:o
527,661
Summa R:mt R:dr 7,204,874
38.
Härtill kommer dels att enligt en af Statskontoret aflemnad förteckning öfver de
utgifter till oförutsedda behof, hvilka blifvit af nämnda kontor under förskottstitel anordnade
för att hos Rikets Ständer till ersättande anmälas, vid sistlidna Juli månads
början utgjort 244,631 R:dr 16 öre, dels ock att Riksgäldskontoret jemväl bör ersätta
en summa af 18,912 R:dr 48 öre, utgörande, på sätt en af Statskontoret likaledes
afgifven uppgift utvisar, åtskilliga af Länsstyrelserna^ i Wester-Norrlands och
Bilt. till R. St. Prot, 1865—1866. 1 Sami. 1 Afd. 9
62
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Norrbottens län anordnade poster, hvilka enligt Kongl. Brefvet den 3 Februari 1860
blifvit uti Rikshufvudböckerna under förskottstitel uppförda; uppgående således samtliga
under förskottstitel anordnade medel tillhopa till 263,543 R:dr 64 öre.
Såsom af härvid bilagde protokollsutdrag öfver Finansärenden upplyses, kunna
Riksgäldskontorets behållna och disponibla tillgångar vid 1867 års början antagas utgöra
R:mt R:dr 4,540,000: —
och dess inkomster under samma år  10,108,301: 66.
Summa Runt R:dr 1 4,6 4 8,301: 66.
Om härifrån afdragas:
de utgifter, hvilka böra af Riksgäldskontoret under år 1867 bestridas
enligt af kontorets fullmäktige gjorda beräkningar
R:mt R:dr 5,564,000: —
samt annuitet för ny fonderad upplåning, beräknad
efter 5^j procent för ett kapital af 26,000,000 R:dr 1,456,000: —
Summa R:mt R:dr 7,020,000: —
så blifver summan af Riksgäldskontorets disponibla tillgångar för
år 1867 i rundt tal beräknad
7,628,000: —
De af Kongl. Majit nu äskade extra anslag på de olika hufvudtitlarne
utgöra tillsammans
R:mt R:dr 7,204,874: 38.
De under förskottstitel anordnade medel, som
böra ersättas  263,543: 64. 7,468,418: 2.
så att alltså återstår en odisponerad tillgång af omkring 159,000: —
Samtliga de här ofvan åberopade eller för öfrigt med statsregleringen sammanhang
egande handlingar skola Rikets Ständers Statsutskott tillhandahållas; och Kongl.
O £!* O V
Maj:t förblifva Statsutskottet med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Ar
och dag som ofvan.
CARL
J. A. Gripenstedt.
STOCKHOLM;, 1865. P. A. NORSTEDT & SÖNER.
Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. gm Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln.
1
Utdrag- af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Majd Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Onsdagen den
13 September 1865,
*
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie Stats Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Stals-Ministern anmälde i underdånighet:
En af de vid Göta Hof-rätt anställde ordinarie och extra ordinarie Notarier den
20 Maj innevarande år framställd underdånig ansökning, sorn, jemte afgifna yttranden af
Hof-rättens Sekreterare, Aktuarie och Kanslister, blifvit af Hof rätten tillika med underdånig
skrifvelse af den 12 sistlidne Juni insänd.
Af dessa handlingar inhemtades:
att, sedan vid fastställande af ny aflöningsstat för Göta Hof-rätts tjenstemän, sådan den
af Rikets Ständer vid 1856-1858 årens riksdag blifvit beviljad, Hof-rättens fem kanslisttjenster
förklarats böra indragas, men dåvarande innehafvarne af dessa tjenster berättigats
att, så länge de vid desamma qvarblefvo. mot det de förrättade den för framtiden åt nyinrättade
Amanuens platser afsedda tjenstgöring, utbekomma sig tillkommande löneförmåner
af dels arfvoden, som i Staten vore åt Amanuenser anslagna, och dels vissa andelar uti
den aflöning, som eljest skolat utgå till fem Notarier i tredje lönegraden och fem med
egen protokolls-tur försedde extra ordinarie Notarier, så qvarstode ännu tre af Hof-rättens
Kanslister vid sina befattningar, nemligen Häradshöfdingen Wilhelm Kugelberg, som är
född 1801. inträdde i Statens tjenst 1822 och utnämndes till Kanslist 1839, vice Häradshöfdingen
Carl Thorell, som föddes 1806, kom i tjenst 1828 och blef Kanslist 1850, samt
Gustaf Lorenz Hjertström, som föddes 1812. ingick i tjenst 1833 och utnämndes till Kanslist
1852;
Bih. till R. St. Prot. 1865. ha Sami. l:a A fel. 1
2 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln.
att af dessa Kanslister åtnjöte i årlig lön de båda äldsta hvardera 900 Riksdaler, samt
den yngste 850 Riksdaler, med rättighet dock för honom, jemlikt Nådigt Rref till Hofrätten
den 9 Februari 1861, att, när någon af de äldre Kanslisterne afgår, uppflyttas till
den sålunda lediga högre lönen;
att berörde löner, som tillsammans utgjorde 2,650 Riksdaler, för närvarande utginge dels
af det ordinarie anslaget till Amanuens-arfvoden med 1,800 Riksdaler, dels af de fem Notariernes
i tredje lönegraden löner, i Staten bestämda till 1000 Riksdaler, med 70 Riksdaler
af hvardera, eller tillsammans 350 Riksdaler, och dels af det i Staten till 2,500 Riksdaler
uppförda anslag till arfvoden för biträde vid Notariegöromålen med 500 Riksdaler;
att de tre Kanslisterna derjemte, på grund af Kongl. Rrefvet den 14 December 1858,
vore lottegare i den gemensamma kassa, som bildas af inflytande lösen för Hof-rättens
domar, och derutur erhållit utdelning, som eljest bort tillfalla de fem extra ordinarie Notarierna,
uppgående under de sednare åren (1859—1864) i medeltal till 311 Riksdaler
för hvardera;
att de ordinarie och extra ordinarie Notarierna nu anhållit, dels att ett belopp, motsvarande
hvad som af ordinarie och extra ordinarie Notariers löner, arfvoden och andelar i
domslösen för närvarande användes till fyllnad i Kanslisternas aflöning, kunde blifva å
Riksstaten anvisadt att till sistnämnde tjenstemän utgå, så länge sådant erfordras, på det
att samtlige Notarierne måtte få åtnjuta de till deras befattningar afsedda inkomster oafkortade;
och dels att åt Sekreteraren och Aktuarien, hvilka jemväl åtnjuta andelar i domslösen,
måtte för framtiden beviljas en kontant lönetillökning, utgörande nöjaktig ersättning
för dessa andelar, mot att de från all lott i denna lösen afstode;
att enär det syntes billigt, att Notarierne i tredje lönegraden och de med egna protokollsturer
försedde extra ordinarie Notarier, hvilka redan en längre tid varit i mistning af en
del utaf de inkomster, som rätteligen borde åtfölja deras befattningar, komma i fullt åtnjutande
af samma inkomster, utan afbidan på den möjligen aflägsna framtid, då sådant
kan komma att ske i följd af de qvarstående Kanslisternes afgång, Hof-rätten, som icke
ansett sig ega giltig anledning understödja ansökningen, så vidt dermed åsyftades att Sekreteraren
och Aktuarien skulle utlösas från de lill dem anslagne andelar i domslösen, i
underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t täcktes så bereda, att antingen bemälde Kanslister
måtte varda i vederbörlig ordning öfverflyttade på allmänna Indragningsstaten med
rätt att bibehålla sina innehafda löner och att få ersättning för sina andelar i domslösen;
eller ock, i händelse bifall härtill icke knnde vinnas, och Kanslisterne således komme att
fortfarande vidkännas den dem nu åliggande tjenstgöringsskyldighet, ett särskildt anslag
måtte varda beviljadt, hvaraf Kanslisternes aflöning kunde utgå, utan att Notarierne behöfde
af de till dem afsedda inkomster något uppoffra; hvilken hemställan likväl en af
Hof-rättens ledamöter icke i vidsträcktare mån biträdt, än att han tillstyrkte, det Kugelberg,
Thorell och Hjertström måtte i behörig ordning tillerkännas rättighet att vid deras afskedstagande
varda uppförde å indragningsstat med bibehållande af full lön, utan hinder deraf,
att de icke upphunnit den för åtnjutande af en sådan rättighet i allmänhet bestämda ålder.
På de af Hof-rätten anförda skäl och då i Rikets öfrige Hof-rätter, till följd af
samtlige dervarande Kanslisters afgång, alla tjenstemännen redan för flera år sedan fullständigt
kommit i åtnjutande af de åt dem i stat afsedda löneförmåner, hemställde Hans
Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå
Rikets Ständer,
dels att Kanslisterne Kugelberg, Thorell och Hjertström måtte, mot det att de
afstå ej mindre all andel i lösen för Hof-rättens domar, än ock från det tillskott,
som nu till dem utgår af de åt Notarierne i tredje lönegraden i stat fastställda löner och
åt extra ordinarie Notarier afsedda arfvoden, men bibehållas å Hof-rättens stat vid den
Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln. 3
del af deras löner, som utgår af Amanuens-arfvoden, eller 600 Riksdaler för hvardera,
förklaras berättigade att från och med månaden näst efter den, då ett sådant förklarande
varder dem meddeladt och så länge de icke innehafva annan tjenst å stat än Kanslistbefattningen,
å allmänna Indragningsstaten uppbära de belopp, som motsvara hvad de sålunda
afstå, nemligen Kugelberg och Thorell hvardera 611 Riksdaler och Hjertström 561
Riksdaler, hvilket sistnämnda belopp dock borde höjas till 611 Riksdaler jemväl för Hjertström,
om och när den honom tillförsäkrade rättighet att i sin tur tillträda högre Kanslistiön
kan göras gällande;
dels ock att bemälde Kanslister må, derest de vilja från sina befattningar afgå, utöfver
ofvanberörda, åt dem föreslagna ersättningsbelopp, uppbära jemväl återstoden afsina löner
å allmän Indragningsstat, från och med månaden näst efter den, då afsked dem beviljas.
Hvad Herr Justitie-Stats Ministern sålunda i underdånighet hemställt
och föreslagit, täcktes, uppå tillstyrkan af Stats-Rådets öfrige
ledamöter, Hans Maj:t Konungen i Nåder gilla; och skulle utdrag af
detta protokoll till Finans-Departementet öfverlemnas, på det att
berörda framställning må vid förslaget till reglering af Nionde Hufvudtiteln
iakttagas.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Onsdagen den
13 September 1855,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve MANDERSTRÖM,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet:
En af Fångvårds-Styrelsen med underdånig skrifvelse den 23 sistlidne Juni insänd
ansökning af Kompanichefen vid Kronoarbetscorpsen, Kaptenen i Arméen och Riddaren af
4
Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtileln.
Svärds-Orden Wilhelm Ulrik Kuylenstjerna, att vid nästa Riksmöte blifva i Nåder föreslagen
till åtnjutande af pension å allmänna Indragningsstaten, sedan han uppnått en ålder af
sextiofem år.
Af de denna ansökning bifogade handlingar inhemias, att Sökanden, som är född
den 12 Januari 1803 och år 1822 inträdt i Statens Ijenst, från den 15 Oktober 1843 i
egenskap af Kompanichef tjenslgjort vid Kronoarbetscorpsen; utvisande gällande aflöningsstat
att för nyssnämnda befattning är arivisadt ett årligt arfvode af Ett tusen trehundrafemtio
Riksdaler, jemte personel tillökning för Kaptenen Kuylenstjerna af Etthundrafemtio Riksdaler;
och har Fångvårds styrelsen förthy, samt under åberopande af de i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets senast församlade Ständer upptagna grunder för pensionering
af tjenstemän vid fångvården, hemställt om ailåtande till Rikets Ständer af den framställning,
att Sökanden mätte från och med månaden näst efter den, då han på grund af lä
karebetyg erhåller afsked från nämnde Kompani-Chefs-befattning, komma i åtnjutande af
en lönen motsvarande årlig pension af Ett tusen trehundrafemtio Riksdaler Riksmynt, att
för hans återstående lifstid från allmänna Indragningsstaten utgå.
Hans Excellens Herr justitie -Stats-Ministern hemställde i underdånighet, att, med
afseende å hvad sålunda förekommit, Kongl. Maj:t behagade besluta att till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att Kaptenen Kuylenstjerna må
från och med månaden näst efter den, då han för styrkt sjuklighet undfår afsked från befattningen
såsom Kompani-Chef vid Kronoarbetscorpsen, komma i åtnjutande af en årlig
pension för sin återstående lifstid från allmänna Indragningsstaten af Ett tusen trehundrafemtio
Riksdaler Riksmynt.
Denna, af Stats-Rådets öfrige Ledamöter biträdda hemställan
täcktes Hans Maj:t Konungen i Nåder bifalla; Och skulle utdrag af
detta protokoll till Finans-Departementet öfverlemnas, på det att berörda
framställning må vid förslaget till reglering af Nionde Hufvudtjteln
iakttagas.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
Bil. N:o 1 till Kongl. Majds Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln. 5
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Onsdagen den
13 September 1885,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve MANDERSTRÖM,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie Stats Ministern anmälde i underdånighet:
En af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län, med förord, till Fångvårds-Styrelsen
öfverlemnad och derefter af denna senare med skrifvelse den 12 sistlidne
Juni i underdånighet insänd ansökning af Direktören vid länsfängelset för nämnda län,
Under-Löjtnanten i Arméen David Ludvig Lock att, då han vöre tili sin helsa så försvagad,
att han redan vid slutet af nästlidet år nödgats begära tjenstledighet och, enligt hvad bifogadt
läkarebetyg utvisade, föga anledning förefunnes att han, vid snart uppnådd ålder af
sextipfyra år, skulle blifva till helsan så återställd, att han vidare kunde i tjenst inträda,
Kongl. Maj:t måtte bereda honom, vid afskedstagande från berörde Direktörsbefattning, under
hans återstående lifstid en årlig pension, svarande mot den samma befattning åtföljande
kontanta lön.
Af handlingarne inhemtas, att Sökanden, som är född den 22 December 1801 och
år 1820 inträdt i krigstjensten, men år 1828 derifrån erhållit afsked och påföljande året
utnämnts till Under-Löjtnant i Arméen, den 17 Juni 1845 erhållit tjenst vid fångvården och
den 1 Mars 1848 blifvit till omförmälde Direktörsbefattning befordrad; utvisande gällande
aflöningsstat, att Sökanden såsom Direktör åtnjuter i lön Ett tusen femhundra Riksdaler
jemte skrifvare-arfvode Trehundrade Riksdaler, utom andra förmåner; Och har Fångvårdsstyrelsen
till denna underdåniga ansökning tillstyrkt Nådigt bifall.
Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern hemställde i underdånighet, att, med
afseende å hvad sålunda förekommit, Kongl. Maj:t behagade besluta att till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att Sökanden må berättigas att
6
Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865.t 9 Hufvudtiteln.
från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från Direktörsbefattningen
vid Stockholms läns cellfängelse, ä allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension
för sin återstående lifstid till belopp af Ett tusen femhundra Riksdaler Riksmynt.
Denna, af Stats-Rådets öfrige Ledamöter biträdda hemställan
täcktes Hans Maj:t Konungen i Nåder bifalla; Och skulie utdrag af
detta Protokoll till Finans-Departementet öfverlemnas, på det att berörda
framställning må vid förslaget till reglering af Nionde Hufvudtiteln
iakttagas.
Ex protoeollo
G. W. Westberg.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Onsdagen den
13 September 1865,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Eåden: Herr Friherre Gripenstedt,
Gefvc von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet:
En af Direktören vid Straff-fängelset i Norrköping, Riddaren af Wasa-Orden, August
Leopold Hård af Segerstad i underdånighet afgifven, af Fängvårds-Styrelsen med skrifvelse
den 23 sistlidne Juni insänd ansökning att, enär han, på sätt jemväl af bilagdt läkarebetyg
bestyrktes, vore till såväl kropps- som själskrafter så försvagad, att han möjligen innan
kort blefve oförmögen att sin befattning utöfva, rättighet måtte honom beredas att vid uppnådd
ålder af sextio år, och såvidt då med läkarebetyg ådagalades, att han vore urståndsatt
sin befattning vid fångvården vidare bestrida, å allmänna Indragningsstaten uppbära ett
årligt pensionsbelopp, motsvarande den lön, han såsom Direktör åtnjuter.
Bil, N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln. 7
Handlingarne utvisa, att Sökanden, soni är född den 2 Juli 1808 och år 1831 inträdt
i Statens tjenst, år 1840 blifvit anställd vid fångvården samt år 1843 befordrad till
Direktör vid omförmälda fängelse, och således vid pass tretiofyra år egt anställning i Statens
och deraf tjugufem år i fångvårdens tjenst; egande Sökanden, enligt gällande stat, i
lön Två tusen Riksdaler jemte skrifvarearfvode Trehundra Riksdaler årligen, utom andra
förmåner; Och Ilar Fångvårds-Styrelsen, med åberopande af Kongl Brefvet den 24 Maj
1841, angående pensionsrätt för åtskilliga fångvårdstjenstemän, samt de i Kongl. Maj:ts
Kådiga Proposition till Rikets senast församlade Ständer upptagna grunder för pensionerande
af tjenstemän vid fångvården, hemställt att Kongl. Maj:t måtte täckas genom Pro
position till Rikets Ständer bereda Sökanden rättighet att från och med månaden näst efter
den, då han, efter uppnådd sextio års ålder, erhåller afsked från Direktörsbefattningen, å
allmänna Indragningsstaten uppbära ett lönen motsvarande pe'sionsbelopp af Två tusen Riksdaler
Riksmynt.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern hemställde i underdånighet att, med afseende
å hvad sålunda förekommit, Kongl. Maj:t behagade besluta att till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta Nådig Proposition derom att Sökanden, när han uppnått en
ålder af sextio år och derjemte styrker att hans helsa är så försvagad, att han icke förmår
sin befattning vid fångvården vidare bestrida, samt på sådan grund erhåller afsked,
må från och med månaden näst efter den, då honom beviljas afsked från befattningen såsom
Direktör vid Straff fängelset i Norrköping, å allmänna Indragningsstaten uppbära en
årlig pension för sin återstående lifstid till belopp af Två tusen Riksdaler Riksmynt.
Hvad Herr Justitie-Stats-Ministern sålunda i underdånighet hemställt
och föreslagit, täcktes, uppå tillstyrkan af Stats-Rådets öfriga
Ledamöter, Hans Maj:t Konungen i Nåder gilla; Och skulle utdrag
af detta protokoll till Finans-Departementet öfverlemnas, på det att
berörda framställning må vid förslaget till reglering af Nionde Hufvudtiteln
iakttagas.
Ex protocollo
Gr. W. Westberg.
8
Bil. N:o l till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtitelru
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti
Stats-liådet å Stockholms Slott Onsdagen den
13 September 1865,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern, Friherre De Geee,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Maxdeesteöm,
Stats-Råden: Herr Friherre Geipenstedt,
Grefve von Platen,
Lageesteåle,
Beedbeeg,
Thulsteup,
Reuteeskiöld,
Caelson.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats Ministern anmälde i underdånighet:
En af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län till Fångvårds styrelsen
med förord öfverlemnad och derefter af Styrelsen med skrifvelse den 18 sistlidne Juli i
underdånighet insänd ansökning af Direktören vid Länscellfängelset i Carlstad Peter Holmgren
att, då han numera, med en, efter hvad genom bilagd t läkarebetyg vitsordades, försvagad
helsa saknade nödiga krafter för ett fortsatt utöfvande af Direktörsbefattningen vid
fängelset, Kongl. Maj:t måtte, till beredande af framtida bergning för Sökanden och hans
familj, i nåder aflåta Proposition till Rikets Ständer, att Sökanden från och med månaden
näst efter den, hvarunder afsked från Direktörsbefattningen erhölles, för sin återstående
lifstid finge från allmänna Indragningsstaten uppbära en emot hans lön svarande pension.
De ansökningen bilagde handlingar upplysa, att Sökanden är född den 8 Oktober
1802 och att han, efter att hafva deri 21 Augusti 1827 blifvit konstituerad att vara förste
Enspännare i Wermlands län, den 30 September 1834 erhållit tjenst vid fångvården såsom
Vaktmästare vid länsfängelset i Carlstad samt från den 1 Juli 1847 framgent, på grund
af erhållna förordnanden, förestått Direktörsljensten vid då öppnade nya länscellfängelset
derstädes; utvisande gällande aflöningsstat att Sökanden åtnjuter såsom Fängelse-Direktör
i lön Ett tusen femhundra Riksdaler jemte skrifvare arfvode Etlhundrafemtio Riksdaler,
förutom andra förmåner; och har Fångvårdsstyrelsen till denna underdåniga ansökning
tillstyrkt Nådigt bifall.
Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern hemställde i underdånighet att, med
afseende å hvad sålunda förekommit, Kongl. Maj:t behagade besluta att till Rikets näst
Bil. N:o 1 till Kongl, 3faj:ts Prep. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln. y
sammanträd ande Ständer allat» Nådig Proposition derom, att Sökanden må berättigas att
från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från Direktör sbefattningen
vid Wermlands läns cellfängelse, å allmänna fndragningsstaten uppbära en årlig pension
för sin återstående lifstid till belopp af Ett tusen femhundra Riksdaler Riksmynt.
Denna, af Stats Rådets öfriga Ledamöter biträdda hemställan täcktes
Hans Majit Konungen i nåder bifalla: och skulle utdrag af detta
protokoll till Finans Departementet öfverlämnäs, på det att berörda fram
ställning må vid förslaget till reglering al Nionde Hufvudtiteln iakttagas.
Ex protocollo
Gr. W. Westberg.
Utdrag af protokollet öfver Justitie-Depai tern erits
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Onsdagen den
13 September 1865,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern, Friherre De Geee,
Haus Excellens Herr Stats Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats Råd en: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagebstbåle,
Bredbebg,
Th TJLSTRtJP,
Re uterskiöld ,
CaELSON.
Bans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern anmälde i underdånighet:
Fångvåids Styrelsens underdåniga skrifvelse af den 23 sistlidne Juni, hvarigenom
ar veidet anmäldt, att uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län till
Bih. till R. St. Brot. 1865. l:a Sami. l:a Afd. 2
10 Bil. N:o 1 till Kongl Maj:ts Prop. om Statsverket 186 <5, 9 Hufvudtiteln
Styrelsen insänd och förordad ansökning Vaktknekten vid Länscellfängelset i Gelle Olof
Wennberg, i anledning af sin höga ålder och sjuklighet, anhållit dels örn afsked från sin
berörda befattning, dels ock att Styrelsen måtte bereda honom något årligt underhåll; och
har. i anledning häraf. Styrelsen, med bifogande af prest-, läkare- och tjenstgöringsbetyg
angående Wennberg, anfört, att Wennberg, som är född den 23 Januari 1791, från den
1 September 1847 varit såsom Vaktknekt vid Länsfängelset i Gefle anställd, derför lönen
numera utgår med Fyrahundra Riksdaler jemte beklädnadshjelp, men att han i anseende
till sjuklighet och ålderdomssvaghet alltsedan den 1 Augusti 1863 åtnjutit tjenstledighet
med uppbärande af lönen, dock efter stadgadt afdrag: varande af Styrelsen, med afseende
å Wennbergs höga ålder och derå att Wennberg, enligt läkarebetyget, fortfarande lider
af försvagade kropps- och själskrafter, i följd hvaraf han vore oförmögen att vidare tjenstgöra.
i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t måtte täckas genom Proposition till Rikets
Ständer föreslå Wennberg till erhållande från och med månaden näst efter den, då
afsked blifvit honom beviljadt, af en årlig pension å allmänna Indragningsstaten, motsvarande
nuvarande Vaktknektslönen. Fyrahundra Riksdaler Riksmynt.
Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern hemställde i underdånighet, att, med
afseende å hvad sålunda förekommit, Kongl. Maj:t behagade besluta att till Rikets näst
sammanträdande Sländer aflåta nådig Proposition derom, att Vaktknekten Wennberg må
berättigas att från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från Vaktknektsbefattningen
vid Länscellfängelset i Gefle, å allmänna Indragningsstaten uppbära en
årlig pension för sin återstående lifstid til! belopp af Fyrahundra Riksdaler Riksmynt.
Hvad Herr Justitie-Stats-Ministern sålunda i underdånighet
hemställt, täcktes, uppå tillstyrkan af Stats-Rådets öfriga Ledamöter,
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag af
detta protokoll till Finans-Departementet öfverlemnas, på det att
berörda framställning må vid förslaget lill reglering af Nionde Hufvudtiteln
iakttagas.
Ex protocollo
Gr. W. Westberg.
Bil. N:o 1 till Kongl. Majus Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln. 11
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti
Stats-Kådet å Stockholms Slott den 13 September
1865,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Mini?tern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie Stats Ministern anmälde i underdånighet:
Fångvårds-Slyrelsens underdåniga skrifvelse den 23 nästlidne Juni, hvari Styrelsen
anmält, att, uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Orebro län dit insänd och förordad
ansökning, Vaktknekten vid länscellfängelset i Orebro Per Pettersson anhållit dels
om afsked vid nu uppnådd sextio års ålder från Vaktknektsbefattningen, dels ock att Styrelsen
måtte bereda honom någon årlig pension.
I anledning häraf har Styrelsen, med öfverlemnande af prest-, läkare- och tjenstgöringsbetyg
angående Pettersson, anfört, att Pettersson, som är född den 19 November
1804, tjenstgjort i egenskap af Vaktknekt först vid gamla länsfängelset i Örebro från den
4 Mars 1829 till Oktober 1859 och derefter vid nya länsfängelset derstädes till Juni månads
slut 1861, från hvilken tid han i anledning af sin försvagade helsa åtnjutit tjenstledighet,
samt att Pettersson under denna sin tjenstetid af trettiotvå år skött sin befattning
väl och utan anmärkning, dels ock att Petterssons nuvarande lön å fångvårdens stat utgör
Fyrahundra Riksdaler jemte beklädnadsbidrag; Och har Styrelsen, under åberopande af
de i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets sednast församlade Ständer upptagna
grunder för pensionering af tjenstemän vid fångvården, hemställt om föreslående af årlig
pension för Pettersson, motsvarande hans nämnda aflöning, att å allmänna Indragningsstaten
utgå irån och med månaden näst efter den, då han undfår afsked.
Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern hemställde i underdånighet, att, med
afseende å hvad sålunda förekommit, Kongl. Maj:t behagade besluta att till Rikets näst
12 Bil. N:o 1 till Kongl. Majus Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln.
sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition derom, att Vaktknekten Per Pettersson
må berättigas att från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från
Vaktknektsbefattningen vid länscellfängelset i Örebro, å allmänna Indragningsstaten uppbära
en årlig pension för sin återstående lifstid till belopp af Fyrahundra Riksdaler
Riksmynt.
Hvad Herr Justitie-Stats-Ministern sålunda i underdånighet
hemställt, täcktes, uppå tillstyrkan af Stais-Rådets öfrige ledamöter,
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag af detta
protokoll tili Finans-Departementet öfverlämnäs, på det att berörda
framställning må vid förslaget ti l reglering af Nionde hufvudtiteln
iakttagas.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Onsdagen den
13 September 1885,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet:
Fångvårds Styrelsens underdåniga skrifvelse den 21 nästlidne Augusti, hvarigenom
är vordet anmäldt, att, uti en af Kongl. Majrts Befallningshafvande i Örebrolän till Styrelsen
insänd och förordad ansökning, Direktören vid länscellfängelset i Örebro Isaak
Fredrik Ohlin anhållit, att Styrelsen måtte bereda honom rätt till pension, då han i följd
af ålder eller sjukdom kunde finna sig nödsakad att taga afsked från sin berörda befattning.
Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hu/vudtiteln. 13
I anledning häraf har Fåiigvårds-sfyrelsen, med öfverlemnande af prest-, läkare
och tjenstgöringsbetyg angående Oldin, anfört, att Ohlin, sorn är född den 26 Mars 1804
blifvit, efter att förut hafva förrättat fångvakfmästaretjcnst, den 31 December 1836 till Vakt
mästare vid länsfängelset i Orebro utnämnd och sedan den 6 September 1859 iDnehaft befattning
såsom Direktör vid det derstädes inrättade nya länscellfängelset, samt att Ohlin,
enligt gällande stat, för berörde befattning åtnjuter i lön Ett Tusen Femhundra Riksdalerjemte
skrilvarearfvode Trehundra Riksdaler, förutom andra förmåner; hvarjemte Fångvårds
Styrelsen, under åberopande af de i Kongl. Majt:s nådiga Proposition till Rikets sednas
församlade Ständer upptagna grunder för pensionering af tjenstemän vid fångvården, hem
stäiit, att Kongl. Majit måtte täckas genom Nådig Proposition till Rikets näst härefter
sammanträdande Ständer bereda Ohlin rättighet afl, när han med läkarebetyg styrker sig
ej längre kunna sin berörda befattning utöfva och af sådan anledning derifrån erhåller afsked,
få från oell med månaden näst efter den, då afsked beviljas, å allmänna Indragningsstaten
uppbära en årlig pension af Ett Tusen Femhundra Riksdaler Riksmynt.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern hemställde i underdånighet, att, med
afseende å hvad sålunda förekommit, Kongl. Majit behagade besluta att till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att Ohlin, när han styrker att
hans helsa är så försvagad, att han icke förmår sin befattning vid fångvården vidare bestrida,
samt, på sådan grund erhåller afsked, må från och med månaden näst efter den,
då honom beviljas afsked från befattningen såsom Direktör vid länscellfängelset i Orebro,
å allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid till belopp
af Ett Tusen Femhundra Riksdaler Riksmynt.
H\ad Herr Justitie-Stats-Ministern sålunda i underdånighet hemställt,
täcktes, uppå tillstyrkan af Siats-Rådets öfrige ledamöter,
Hans Majit Konungen i Nåder bifalla: Och skulle utdrag af detta
Protokoll till Finans-Dtpartementet öfverlemnas, på det att berörda
framställning må vid förslaget till reglering af Nionde Hufvudtiteln
iakttagas.
Ex protocollo
6r. W. Wettberg.
\
14 Bil. N:o 1 till Kongl. Majds Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Onsdagen den
13 September 1865
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens^Herrf Justilie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet:
En af Fåugvårds-Styrelsen med skrifvelse af den 16 December sistlidna år insänd
ansökning af Vaktqvinnan vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm Anna Catharina
Eriksson, att, som hon numera, enligt bifogadt läkarebetyg, vore icke allenast oförmögen
att förrätta sin tjenst'vid fängelset, utan ock saknade förmåga att genom arbete bidraga
till sitt framtida underhäll, Kongl. Maj:! mätte till Rikets Ständer allåta Nådig Proposition
om pension för henne under återstående lifstiden, motsvarande den kontanta aflöning hon
vid fängelset innehar, eller Trehundra Riksdaler Riksmynt.
Med afseende å hvad genom läkarebetyget blifvit vitsordadt och då, enligt hvad
Direktörens vid fängelset afgifna betyg utvisade, sökanden, som från den 1 Juni 1850 innehaft
Vaktqvinnebefattning derslädes, under sin tjenstgöring i sådan egenskap ådagalagt
mycket nit i förening med ett redbart och i allo hederligt uppförande, har Fångvårdsstyrelsen
ansett sig böra på; det sätt förorda ifrågavarande ansökning, att sökanden, som
är född den 26 December 1812 och således ännu icke uppnått sextio års ålder, måtte,
då hon erhåller afsked från Vaktqvinnebefattningen, tilläggas för sin återstående lifstid en
årlig pension till belopp af trefjerdedelar af den kontanta aflöning hon nu innehar.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats Ministern hemställde i underdånighet att. med
afseende å hvad sålunda förekommit, Kongl. Majit behagade besluta att tili Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåta! Nådig Proposition derom, att sökanden må berättigas att
från och med månaden näst efter den, då hon erhåller afsked från Vaktqvinnebefattningen
vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm, å allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig
pension för sin återstående lifstid tili belopp af Tvåhundratjugufem Riksdaler Riksmynt.
Bä. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln. 15
Denna, af Stats-,Rådets öfrige ledamöter biträdda hem ställan
läcktes Hans Majit Konungen i Nåder bitalia: Och skulle utdrag af
detta Protokoll till Finans-Departementet öfverlemnas, på det att
berörda framställning må vid förslaget till reglering af Nionde Hufvudtiteln
iakttagas.
Fx protocollo
G. W. Westberg.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
Stats-Kådet å Stockholms Slott Tisdagen den
26 September 1865,
i närvaro af:
Hans Fxcellerts Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredderg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
15:o.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern hemställde i underdånighet att, — sedan,
efter Expeditions Sekreteraren m. m. Johan Gabriel Richerts den 2 Januari 1864 timade
död, Kongl. Maj:t under den 5 i samma månad behagat, såsom ett erkännande af Richerts
förtjenster om det allmänna, tillåta att till hans efterlemnade enka, Sofia Schönherr, finge,
intilldess en sådan förbindelse hunne af Rikets Ständer öfvertagas, af tillgängliga medel
tillsvidare utbetalas ett belopp, motsvarande den pension, som varit åt Richert å allmänna
Indragnings-staten af Rikets Ständer anvisad; samt Kongl. Maj:t, Som anbefallt Statskontoret
att af under händer hafvande medel qvartaliter från och med Februari månad sistlidne
år förskjuta nämnda belopp, uppgående för helt år tili 8000 Riksdaler Riksmynt, seder
-
16 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln.
mera genom Nådigt beslut den 30 December 1804 förordnat, att, för det under samma
år af Statskontoret förskjutna beloppet 2,750 Riksdaler, ersättning finge från de å Riksstatens
Andra Hufvudtitel uppförda extra utgiffsmede! utaf Statskontoret uttagas ; —Kongl,
Maj:t nu måtte i Nåder besluta att föreslå Rikets näst sammanträdande Ständer dels det
å allmänna Indragningsstaten måtte uppföras ett belopp af Tre Tusen Riksdaler Riksmynt för
att såsom årlig pension tilldelas Eypeditions Sekreteraren Richeits bemälda enka Sofia
Schönherr under hennes återstående lifstid, dels att derjemte enahanda belopp, efter år
räknadt, finge från och med innevarande års ingång til! Statskontoret utgå såsom ersättning
för hvad deiifrån redan under detta år blifvit och vidare blefve till följd af Kongl. Majlis
förenämnda beslut til! enkan Richert utbetaldt, intilldess ifrågasatta penan nsrätt komme
att träda i kraft.
16:o.
Hans Excellens anmälte vidare, i fråga om utgifvandet af Sveriges gamla lagar, att
sedan Magnus Erikssons Landslag vid slutet af år 1862 blifvit färdigtryckt, så hade. enligt
hvad Professorn m. m. Doktor C. J. Schlyter till Hans Excellens meddelat, jemväl
tryckningen af Stadslagen numera så fortgått, att detta arbete, derest oförutsedda hinder
ej inträffade, komme att före årets slut lemna pressen, så att derefter af dessa lagar till
utgifvande återstode endast Christophers Landslag. — Då Rikets Ständer vid sistförflutna
riksdag, med bifall til! hvad Kongl. Maj:t derutinnan begärt, jemte det såsom arfvode under
nuvarande statsregleringsperiod åt Professor Schlyter anvisats 1,100 Riksdaler årligen,
tillika förklarat honom berättigad att under sin lifstid årligen uppbära beloppet af berörda
arfvode, äfven om han skulle komma att med utgifningen af Sveriges gamla lagar upphöra,
och någon vidare framställning till Rikets Ständer angående detta arfvodes utgående
således ej erfordrades; men derjemte för fortsättande af arbetet, hvarmed Professor Schlyter
fortfarande är sysselsatt, vore nödigt, att ersättning såsom hittills för biträde och andra
kostnader vid arbetets utförande blefve utgifvaren tillförsäkrad, hemställde Hans Excellens
i underdånighet att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer att såsom ersättning i
uämnda hänseende finge å allmänna Indragningsstaten uppföras ett årligt belopp af Niohundra
Riksdaler Riksmynt, att af utgifvaren uppbäras emot redovi-ning i vanlig ordning.
Hvad Hans Excellens sålunda under denna och nästföregående
N:o i underdånighet hemställt, täcktes, enligt Stats-Rådets öfrige
ledamöters tillstyrkande, Hans Majit Konungen gilla; och skulle
dessa beslut genom note ur Protokollet Finans Departementet meddelas,
för att vid regleringen af utgifterna å Riks-statens Nionde
Hufvudtitel iakttagas.
Ex protocollo
C. H. Brobeg.
Bil. N:o 1 till Kongl. Makts trop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln. 17
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen
den 3 Oktober 1865,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern, Friherre De Geeb,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Man
DEBSTEÖM,
Stats-Råden: Grefve von Platen,
Laoeesteåle,
Malmsten,
Beedbebg,
Tiittlstbup,
Reutebskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern anmälde vidare Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
,i Stora Kopparbergs län skrifvelse den 22 sistlidne September, hvarmed
Koncl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet öfverlemnat och förordat en af Häradshöfdingen
i Oster Dalarnes domsaga Per Erik Bosaeus afgifven underdånig ansökning om
godtgörelse för den minskning i inkomster, som, genom det af Kongl. Maj:t medelst Nå
digt
beslut den 13 November 1863 anbefallda afskiljande af Hamra Kapellförsamling jemte
dit hörande Fogelsjö by från nämnde domsaga, Sökanden drabbat.
I afseende härå inhemtades af dels ansökningen bilagde dels i öfrigt tillgängliga
handlingar att, efter vederbörande menighets derom gjorda ansökning, Kongl. Maj:t genom
förenämnda Nådiga beslut förordnat, att den del af Orsa finnmark, som utgör Hamra
kapell-lag, och hvartill den till Mora socken förut räknade men enligt Kongl. Maj:ts beslut
den 18 September 1863 i fråga om afvittring till Orsa socken hänförda Fogelsjö by
jemväl hörer, skulle skiljas från Stora Kopparbergs län och Öster Dalarnes domsaga och
öfverdyttas till Gefleborgs län samt Vestra Helsinglands fögderi och domsaga; samt att
beträffande denna förändring, som i judicielt hänseende skulle träda i verkställighet den
1 Januari 1865, Kongl. Maj:t jemte andra föreskrifter stadgat — ;
hvarjemte, angående den af Häradshöfdingen Bosaeus gjorda framställning, huruvida
ersättning kunde honom medgifvas för den minskning i inkomster, som genom Hamra
kapell-lags skiljande från nyssnämnda domsaga komroe att honom tillskyndas, i hvilket
hänseende han sig förbehöll att derom inkomma med särskild ansökning jemte handlingar,
Bilt. till R. St. Brot. 1865. l:a Sami. l;a Afd. 3
18 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverket 1865, 9 Hufvudtiteln.
som beloppet af ifrågasatta minskning bestyrkte, Kongl. Maj:t i Nåder förklarat Sig vilja,
sedan sådan ansökning afgifvits, taga frågan derom under pröfning —  .
Uti den nu afgifna ansökningen har Bosaeus, hvilken den 20 Mars 1852 undfått ovilkorlig
fullmakt å häradshöfdinge-embetet i Öster Dalarnes domsaga begärt dels att honom
måtte från och med innevarande års början och så länge han samma domareembete innehafver
tillerkännas godtgörelse af statsmedel för den minskning i expeditionslösen och öfriga
extra inkomster, som genom nämnde förändring för honom uppkomme, med minst
150 Riksdaler årligen till stöd ; för hvilken framställning af Sökanden åberopats ej mindre
bestyrkt utdrag ur de fem sista årens expeditionslistor för Mora och Orsa Häradsrätter,
utvisande att den lösen, som för expeditioner erlagts af parter och rättssökande från Hamra
kapell-lag med Fogelsjö by, utgjort i medeltal 137 Riksdaler 4 öre årligen, än ock att beräkningen
af 12 Riksdaler 96 öre, till fyllnad i förstnämnde belopp och som afsåge för
lorad
inkomst af stämningar samt icke förtecknade embetsbetyg inom ifrågavarande tingslagsdelar,
säkerligen vore för låg, äfven om i betraktande toges de kostnader samtliga expeditionerna
honom tillskyndat; — — — — — — — — — —
— — —
Med afseende å hvad sålunda blifvit af Häradshöfdingen Bosaeus
styrkt och uppgifvet, behagade efter Stats-Rådets tillstyrkande Hans
Maj:t Konungen i nåder besluta dels att hos Rikets näst sammanträdande
Ständer göra framställning derom att ett belopp af 150
Riksdaler Riksmynt finge på allmänna Indragningsstaten uppföras för
att årligen komma Häradshöfdingen Bosaeus, så länge han innehar
Öster Dalarnes domsaga, till godo såsom ersättning för den genom
omförmälde förändring af domsagans område förorsakade minskning
i inkomsterna af densamma, och att denna ersättning finge från och
med innevarande år utgå, om hvilket beslut note ur Protokollet skulle
till Finans-Departementet öfverlemnas, för att vid regleringen af utgifterna
under Riksstatens Nionde Hufvudtitel iakttagas; dels — —
Ex protocollo
Joh.,Flach.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1865.
Bil. N:o 1 a) till Kongl. May.ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865,
1
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Maj;t Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Fredagen den
13 Oktober 1865,
i närvaro af:
Hans Excellens Justitie Stats-Ministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Sfats-Ministern hemställde i underdånighet att hos Rikets
Ständer måtte föreslås en sådan reglering af Riksstatens Andra Hufvudtitel, att de å
densamma nu uppförda belopp måtte fortfarande komma att utgå, endast med de förändringar,
som kunde föranledas af följande underdåniga framställningar:
Angående Svea llof-Ilätt med derunder lydande Justitiestat:
Sedan för den mark, som till Vestra Stambanan blifvit från Häradshöfdingebostället
Lindhof i Botkyrka socken och Svartlösa härad exproprierad, i vederbörlig ordning bestämd
ersättning öfverlemnats af Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Stockholms län med 1,009 Rdr 68 öre; så har bemälde Befallnings
hafvande uti underdånig skrifvelse den 21 Maj 1864, med tillkännagifvande att innehafvaren
af nämnda boställe, Häradshöfdingen m. m. N. C. Claeson, hvilken intill den 1 nyssberörde
Maj fått af Styrelsen uppbära sex procent årlig ränta å beloppet, uttryckt önskan
att, så länge han innehade bostället, få antingen sjelf disponera ifrågavarande medel eller
fortfarande tillgodonjuta sex procent ränta derå, hemställt huruvida icke medlen borde
öfverlemnas till Statskontoret, för att göras fruktbärande samt ränta å beloppet efter sex
procent årligen från Statskontoret vederbörande boställsinnehafvare tilldelas.
Efter Kammar-Kollegii hörande har Kongl. Majit under den 15 November 1864
föreskrifvit, att ifrågavarande expropriationsmedel skulle af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stockholms län till Statskontoret aflemnas, för att Riksgäldskontoret tillgodokom
Bill. till Ii. St. Brot. 1865. l:a Sami. l:a Afd. 1
% Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
ma, hvarjemte Statskontoret förständigats att af underhand ägande medel till Häradshöfdingen
Claeson årligen utbetala 50 Rdr, utgörande omkring fem procent å medlen, från den
1 Maj 1864 räknadt, intilldess denna årliga ersättningssumma kunde vara å ordinarie stat
under Andra Hufvudtiteln uppförd.
Med anledning häraf, hemställde Hans Excellens, att Kongl. Maj:t måtte hos Rikets
Ständer äska, att såsom ersättning åt innehafvaren af nämnda boställe för den detsamma
genom expropriation till Vestra Stambanan frångångna jord, derför den influtna expropria
tionssumman till Riksgäldskontoret öfverlemnats, linge, till utgående årligen från och med
1867, å Andra Hufvudtiteln uppföras ett belopp af 50 Rdr, svarande i jemnadt tal emot
5 procent af berörde expropriationssumma, samt att för hvad, intilldess denna reglering
komme att träda i verkställighet, blifvit af Statskontoret till följd af Kongl. Maj:ts derom
gifna föreskrift i enahanda hänseende förskjutet, godtgörelse måtte varda åt Statskontoret
anvisad.
Angående Anslaget till fångars vård och underhåll:
Uti Kongl. Maj:ts till sista riksdag aflåtna proposition angående utgifterna under
denna titel hade Kongl. Maj:t i fråga om den del deraf, hvilken såsom bestämdt anslag
omfattar atlöningen till en del af fångvårdens embets- och tjenstemän samt betjente, föreslagit
aflöningen för Fångvårds-Styrelsens Registrator, Kammarförvandt och Förste Revisor
till årlig lön af 2,500 Rdr för hvardera, i likhet med hvad förut gällande stat jemväl
upptagit; men Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 17 September 1863 angående
regleringen af Andra Hufvudtitelns utgifter, förmälte, att, då dessa tjensters vederlikar i
åtskilliga andra embetsverk ej uppbure högre aflöning än 2,200 Rdr, hade Rikets Ständer
funnit endast sistnämnda lönebelopp böra för dessa tjenster bestämmas; dock skulle i betraktande
deraf att tjensternas då varande innehafvare alltsedan 1860 varit i åtnjutande af
2,500 R:drs lön och således billigheten fordrade, att de bibehölles vid en löneförmån,
hvars fortfarande utbekommande de haft skälig anledning att förvänta, berörde tjensters
då varande innehafvare utöfver ordinarie lönen ega att uppbära arfvoden af 300 R:dr för
deras tjenstetid.
I afseende härå har Fångvårds-Styrelsen i underdånig skrifvelse af den 11 sistlidne
Juli erinrat att, hvad Registratorstjensten anginge, aflöningen för densamma blifvit redan
genom Kongl. Maj:ts beslut den 16 Mars 1858 bestämd till 2.500 R:dr och att enahanda
aflöningsbelopp vore af Rikets Ständer anvisadt för dylik tjenst i de flesta uti hufvudstaden
förlagda embetsverk, såsom Krigs- och Kammar-Kollegium, Statskontoret och Kammar-Rätten
; vid hvilket förhållande och då Registratorn hos Styrelsen, enligt nyligen af
Kongl. Maj:t meddeladt beslut, icke erhållit tillstånd att med denna tjenst förena annan
befattning, samt beskaffenheten af samma tjenst, för hvars bestridande ständig närvaro
å embetslokalen under de vanliga arbetstimmarne vore af nöden, i allmänhet för dess
innehafvare utgjorde hinder att genom ombesörjande af uppdrag af enskild beskaffenhet bereda
sig någon inkomst, Styrelsen ansåge billigheten fordra, att aflöningen för Registratorsbefattningen
fortfarande utgingo med 2,500 R:dr årligen.
Reträffande aflöningen för Kammarförvandten har Fångvårds-Styrelsen anfört: att,
genom den nådiga Instruktionen för Styrelsen den 16 December 1859, hade bland annat
indragits en Rokhållare-befattning i Styrelsen och en stor del af de till denna befattning
hörande göromål öfveiflyttats på Kammarförvandten, hvilken tjensteman dessutom erhöll
ett nytt och vigtigt åliggande i upprättandet af Styrelsens hufvudböcker. För detta ändamål
hade förut ett särskilt årligt arfvode utgått af 300 R:dr, och Styrelsen hemställde i
anledning häraf i underdånig skrifvelse rörande de förändringar i aflöningsstaten, som af
Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 3
deii för embetsverket utfärdade nya Instruktionen kunde påkallas, att den åt Kainmarförvandten
förut anslagna aflöning 2,200 R:dr, mätte förhöjas med ett mot nyssnämnda arfvode
svarande belopp och således bestämmas lill 2,500 R:dr årligen. Uti samma underdåniga
skrifvelse yttrade Styrelsen i fråga om den då för förste Revisorn ifrågasatta enahanda
förhöjda aflöning, bland annat, att den derigenom för Styrelsens tvenne Revisorer
uppkommande skiljaktiga aflöning visserligen icke föranleddes af någon väsendtlig olikhet i
deras tjensteåliggandeu, men utom det att tjenstemännen i allmänhet genom den nya Instruktionen
fått sig ålagda ganska trägna tjenstegöromål, förekomme i afseende derå, att
med de få tjenstebefattningar, som lunnos inom Styrelsen, ringa utsigt till befordran vore
att påräkna, hvadan det icke kunde blifva sällsynt, att mången tjensteman för hela sin
återstående tjenstetid stannade i andra lönegraden, samt att dylik skiljaktighet i aflöningsbeloppet
blifvit af Rikets Ständer godkänd i afseende på Revisorerne i Kammar-Rätten.
Oaktadt de af Styrelsen i följd af den nya Instruktionen föreslagna och genom Kongl.
Maj:ts beslut den 10 April 1860 fastställda förhöjningar i aflöningsbeloppen hade likväl,
hufvudsakligen genom indragning af förut befintliga tjenster, en besparing i den tillförene
för embetsverket gällande aflöningsstat uppkommit, till belopp af 2,625 R:dr årligen. Då
genom denna Instruktion embetsverkets åligganden väl blefvo närmare bestämda men icke
minskade, .borde denna besparing i aflöningsstaten otvetydigt ådagalägga, att tjenstemännens
göromål blifvit i icke ringa mån ökade, och om den af Rikets Ständer åberopade
jemförelse, beträffande aflöningen till vederlikar i åtskilliga andra embetsverk, blifvit utsträckt
jemväl till tjenstegöromålens mängd och beskaffenhet, skulle måhända, så förmenade
Fångvårds-Styrelsen, giltig grund till den af Ständerna bestämda nedsättning i de af
Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsbeiopp hafva saknats. Instruktionens tillämpning hade
gifvit vid handen, att företrädesvis Kammarförvandtens tjenstegöromål voro mycket trägna,
särdeles som denne tjensteman, vid förfall för Kamereraren, vanligen måste förrätta hans
tjenst samt tillika derunder ombesörja det till Kammarförvandtens tjenst hörande bokslutsarbetet,
hvilket icke lämpligen kunde för kortade tid på annan person öfverflyttas; hvadan
och då denne tjenstemaus göromål icke voro af den beskaffenhet, att han, lika med Revisorn,
kunde genom observationsprocent komma i åtnjutande af någon tillökning i sin
löneinkomst, Styrelsen ansåg att åtminstone för Kammarförvandten den förut bestämda
aflöningen af 2,500 R: Jr borde utgå.
På grund af hvad sålunda blifvit i detta ämne anfördt hemställde Hans Excellens
att Kongl Maj:t täcktes ånyo föreslå Rikets Ständer att årliga aflöningen för Registratorn
och Kammarförvandten hos Fångvårds-Styrelsen måtte, med tillökning i hvarderas nuvarande
lönebelopp af 300 R:dr, bestämmas till 2,500 R:dr för hvardera; och hemställde Hans
Excellens i öfrigt, beträffande aflönings-staten för fångvårdsanstalten^, såvidt den uti det
bestämda anslaget för fångvården ingår, att framställning om följande förändringar måtte
till Rikets Ständer atlåtas:
att, sedan innehafvaren af >Predikants-befattningen vid arbetsfängelset i Göteborg
icke vidare, efter hvad Fångvårds-Styrelsen anmält, är berättigad till förhöjd presterlig tjenstårsberäkning,
den för sådant fall i aflöningsstaten upptagna anmärkning beträffande aflöningsbeloppet
måtte derifrån utgå; att då, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 22 November
1864, 5:e kronoarbets-kompaniet i Carlskrona dels redan blifvit dels under nästa år är afsedt
att blifva förllyttadt till Carlsborg och fördelas på der förut befintliga kompanier af
kronoarbets-corpsen, det för befälet vid förstnämnda kompani i staten uppförda aflöningsbelopp,
tillhopa 3,187 R:dr 50 öre, måtte indragas;
att då, enligt nu gällande stat, ett arfvode af 1,550 R:dr är anslaget åt Chefen för
10:de och ll:te kronoarbets-kompanierna, hvilka varit förlagda i Waxholm, men numera
det 10:de kompaniet, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 28 Juli 1863, blifvit förflyttadt till
4 Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Carlsborg, och arfvodet till Kompani Chefen derelter utgått i likhet med hvad för Kompani
Chefer i allmänhet är bestämdt eller 1,350 R:dr, skillnaden emellan dessa båda arfvodesbelopp,
200 R:dr, måtte indragas och arfvodet för Kompani Chefen vid 11:te kompaniet
således upptagas till endast 1,350 R:dr;
att arfvodet till en Predikant vid 10:de och 11:te kronoarbets-kompanierna 750
R:dr, hvaraf, sedan 10:de kompaniet förflyttades till Carlsborg, endast 500 R:dr utgått
för bestridande af religionsvården vid 11:te kompaniet, helt och hållet måtte ur ordinarie
aflöningsstaten uteslutas; men att, enär fråga är huruvida jemväl sistnämnda kompani skall
till annan arbetsstation förflyttas, och på förhand icke kan bestämmas huru med bestridande
af religionsvården dervid kan lämpligast och fördelaktigast blifva ordnadt, den i detta
hänseende erforderliga kostnad måtte, i likhet med hvad vid Disciplin-kompaniet eger rum,
af förslagsanslaget för fångvården efter Kongl. Maj:ts bestämmande utgå;
att sedan kronohäktet i Sundsvall, genom Kongl. Maj:ts beslut den 13 Januari
1863 blifvit indraget, det i ordinarie aflöningsstaten för en predikant vid detta häkle upptagna
arfvode af 250 R:dr måtte ur Staten uteslutas;
att deremot, då vid 11:te kronoarbets-kompaniet endast fcn Subaltern-Officerare är
i Staten upptagen, men, efter 10:de kompaniets förflyttning, befälet vid förstnämnda kompani
måst ökas med ytterligare en Subaltern-Officerare, arfvodet till en sådan-måtte med
787 R:dr 50 öre i Staten upptagas; samt
att, då nya kronohäkten blifvit öppnade i Uddevalla under år 1863 och i Haparanda
i nästlidne September månad, för hvartdera häktet måtte i ordinarie aflöningsstaten
upptagas för Direktören såsom lön 1,300 R:dr och för Predikanten såsom arfvode 450
R:dr, i likhet med hvad Kongl. Maj:t för nuvarande tid bestämdt genom i nåder fastställda
Stater för Uddevalla häkte den 7 Augusti 1863 och för H paranda häkte den 18 sistlidne Juli.
a
I sammanhang härmed anmälte Hans Excellens att sedan Rikets sednast församlade
Ständer uti underdånig skrifvelse den 17 September 1863, i fråga om uppförande å
ordinarie Riksstat af aflöningen för en del vid fångvården anställda embets- och tjenstemän,
yttrat sig anse nödigt, för vinnande af en bestämd kännedom om aflöningarnas belopp, att
de förmåner af ved och ljus, boställsrum eller hyresersättning, planteringsland och servismedel,
som vissa af fångvårdens embets- och tjenstemän samt betjente tillkomme, blefve
efter det penningevärde, hvartill de kunde uppskattas, i aflöningsstat uppförda, hvarföre
Rikets Ständer anhållit att Kongl. Maj:t ville, efter ärendets behöriga utredning, angående
en sådan komplettering af ifrågavarande aflöningsstat till Rikets näst sammanträdande
Ständer göra nådig framställning ;
så hade, till följd af nådig befallning till Fångvårds-styrelsen att med underdånigt
förslag i de sålunda af Rikets Ständer omförmälda hänseenden till Kongl. Maj:t inkomma,
bemälda Styrelse med underdånig skrifvelse den 4 April innevarande år insändt dels instrumenten
öfver verkställd uppskattning och värdering af ifrågavarande löneförmåner, dels
ock ett af Styrelsen uppgjordt i åtskilliga delar från nämnda värderingsinsfcrument skiljaktigt
förslag till dessa förmåners uppskattning; varande för öfrigt af Styrelsen, bland annat,
yttrat att en sådan åtgärd som den ifrågasatta, att nemligen i ordinarie aflöningsstat uppföra
nämnda löneförmåner, syntes Styrelsen hvarken lämplig eller med kronans fördel öfverensstämmande,
enär derigenom, hvad de väsentligaste af dessa förmåner nemligen boställsrum
och planteringsland vidkomme, hinder skulle möta dels att efter sig företeende förhållanden
vidtaga lämpliga förändringar i afseende på boställslokalernas fördelning, dels
pck att, då behof deraf uppstode, för fångvårdens räkning använda den fängelserna tillhö
-
Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 5
riga jord, som tjensteinnehafvärne för närvarande endast tillsvidare egde disponera; hvarförutan,
i fråga om längre tjenstledighet, svårigheter skulle uppstå vid tillämpningen af gifna
föreskrifter rörande afstående af en del utaf löneförmånerna; i anseende hvartill Styrelsen
i underdånighet afstyrkt den af Rikets Ständer i detta hänseende ifrågasatta förändring.
Hans Excellens hemställde med afseende å de öfvervägande olägenheter, hvilka sålunda
syntes blifva en följd af bifall till Rikets Ständers härutinnan gjorda framställning,
att densamma ej måtte till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda, men att Fångvårdsstyrelsens
i ämnet aflåtna skrifvelse med bilagor skulle, jemte öfriga till hufvudtitelns reglering
hörande handlingar, till Rikets Ständers Statsutskott öfverlemnas.
Derest dessa framställningar bifölles, komme Staten i hvad den rörer det bestämda
fångvårdsanslaget att förete följande förändringar:
derutur skulle komma att utgå
personela arfvoden till Fångvårds-styrelsens Registrator, Kammarförvandt och förste Revisor
å 300 R:dr
900. —
arfvoden till befälet vid 5:te kronoarbets-kompaniet
3,187: 50.
nedsättning i arfvodet till en Kompani Chef
200. —
arfvode till en Predikant vid 10:de och ll:te kronoarbets-kompani
erna
750. —
samt arfvode till en Predikant vid Sundsvalls kronohäkte
250. — 5 287: 50.
hvaremot förhöjning skulle ske i
lönen lör Fångvårds-styrelsens Registrator och Kammarförvandt å
300 R:dr
600. —
arfvode till en Subaltern Officerare vid 11:te kronoarbets-kompaniet 787: 50.
löner till Direktörerna vid kronocellfängelserna i Uddevalla och Haparanda
å 1,300 R:dr
2,600. —
arfvode till Predikanter vid samma häkten å 450 R:dr
900. •— 45887: 50
och således en minskning i det bestämda fångvårdsanslaget uppstå af
400: —.
hvarigenom detsamma, nu utgörande 183,627 R:dr 50 öre, komme att utgöra 183,227
R:dr 50 öre.
Angående nytt anslag till personer, menigheter eller allmänna inrättningar för dem
genom nya Strafflagens införande frångångna bötesandelar:
Rikets Ständer hade i underdånig skrifvelse den 21 Oktober 1863 anmält det beslut,
att såsom ersättning för de förluster, som, till följd af nya Strafflagens innehåll att deri
stadgade böter böra kronan tillfalla, kunna drabba personer, menigheter eller allmänna inrättningar,
finge af inflytande bötesmedel, från och med det år Strafflagen trädde i verksamhet,
tillsvidare dem tilläggas ett belopp motsvarande hvad de, efter medelberäkning för
senaste fem år, hitintills årligen uppburit.
Med anledning häraf hade Kongl Maj:t den 29 sistlidne Augusti, på sätt Statsrådsprotokollet
öfver Justitie Departements-ärenden för samma dag utvisar, beslutat dels utfärdandet
af allmän kungörelse, innefattande bestämmelser om tid och sätt för vederbörande
att anmäla anspråk på ersättning af förenämnda beskaffenhet; dels att, på förekomna
skäl, endast den framställning i ämnet skulle till Rikets Ständer nu göras, att tillsvidare
6 Bil. N:o 1 a) till Kongl. Majus Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
jemväl under nästa statsregleringsperiod finge, enligt de af Rikets Ständer vid sistförflutna
riksdag bestämda grunder, till vederbörande utbetalas de belopp, som blefve godkända vid
den pröfning Kongl Maj:t antingen sjelf företoge eller åt annan myndighet uppdroge;
Och Hans Excellens hemställde nu under åberopande af hvad sagda Statsråds protokoll
vidare innehåller, att då för innevarande och nästkommande år dessa utbetalningar
väl sålunda skulle komma att, enligt Rikets Ständers beslut, aftoras på influtna bötesmedel,
men, efter hvad Statskontoret erinrat, det icke i allmänhet syntes lämpligt att utgifter
blefve anordnade å en inkomsttitel, Kongl Maj:t måtte för ifrågavarande utgifters bestridande
af Rikets Ständer för nästa statsregleringsperiod äska ett särskildt förslagsanslag,
hvilket borde å Riksstatens andra hufvudtitel uppföras under rubrik: ”ersättning till personer,
menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom nya Strafflagens införande
frångångna bötesandelar, förslagsanslag”, samt att, hvad anginge frågan om detta anslags
belopp, detsamma, enligt de af Statskontoret i utlåtande, som tinnes i nämnda Statsrådsprotokoll
intaget, angifna beräkningsgrunder, måtte upptagas till 250,000 Rdr, eller samma
belopp, hvarmed vid de ordinarie inkomsternas beräkning blifvit föreslaget att öka nu uppförda
”Rötesmedel”.
Extra anslag:
l:o till en ny Arkivbyggnad för Göta Hofrätt.
Uti underdånig skrifvelse den 31 sistlidne Maj har Göta Hofrätt förmält, att det förfallna
skick, hvari dess arkivbyggnad länge befunnits, och det otillräckliga utrymme densamma
erbjöde — hvilka omständigheter redan åren 1852 och 1855 föranlåtit Hofrätten
att i underdånighet framställa behofvet af en ny arkivbyggnads uppförande — numera gjorde
detta behof oafvisligt; hvarför Hofrätten funne sig föranlåten i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anslag till uppförande
af en ny arkivbyggnad af sten å Hofrättshusets tomt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af Hofrätten insända förslagsritningar; varande kostnaden för ifrågavarande byggnad,
enligt jemväl bilagdt förslag, beräknad till 52,642 Rdr 60 öre.
I afseende härå har Hofrätten vidare åberopat, hurusom af ett vid dess berörda
skrifvelse fogadt protokoll öfver den besigtning å nu befintliga arkivbyggnad, som på Hof
rätteris
föranstaltande hållits den 5 sistlidne Maj, inhemtades, att byggnaden, som är af
trä och således icke lemnade behöfligt skydd emot eldfara, under tidernas lopp så förfallit,
att den icke vidare kunde iståndsättas, och att den fuktighet, hvaraf huset, egentligen till
följd af en från början felaktig grundläggning, besvärades, på ett betänkligt sätt hotade de
der förvarade vigtiga handlingar med förstöring. Sedan samtliga rummen i nedra våningen
af egentliga Hofrättshuset, hvilka från början användts till arkiv, tid efter annan måst
inredas till sessionsrum och kontor för vissa af Hofrättens tjenstemän, och de der tillför
éne befintliga handlingar derföre mäst inflyttas i arkivbyggnaden, vore ock utrymmet derstädes
så upptaget, att, fastän en mängd äldre handlingar till följd af Kongl. Maj:ts beslut
den 12 Oktober 1860 blifvit från arkivet afskiljda och förstörda, plats saknades för
de öfrigas behöriga ordnande, och såväl af denna anledning som derföre att huset icke
förmådde bära större tyngd än den af de handlingar, som der redan funnos, hade det blifvit
nödvändigt att annorstädes bereda rum för underdomstolarnas renoverade domböcker
och protokoll för de senare åren. Något annat förvaringsställe för dem hade dock icke
varit att tillgå än vinden öfver Hofrättshuset, men densammas fortsatta begagnande till arkivrum
inverkade menligt på beståndet af detta hus och försvårade i hög grad alla anordningar
till husets skyddande, i fall en eldsvåda skulle yppas i dess närhet. Utan skada
och olägenhet kunde således uppförandet af ett nytt ändamålsenligt arkivhus icke längre
V
Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o I, om Statsverket 1865. 7
uppskjutas. Och Hofrätten, som funnit sig, med afseende å förekomna skäl, böra frånträda
det förslag, som år 1855 vid fråga om ny arkivbyggnad varit å bane om byggnadens
uppförande såsom en med sjelfva Hofrätts-huset sammanhängande flygel, hade vid
de nämnda förslagsritningarnas och kostnadsförslagets upprättande låtit uppgöra dessa för
en fritt liggande byggnad, hvilken enligt gjord och å kostnadsförslaget antecknad beräkning
skulle komma att rymma nära tre gånger så mycket handlingar som den nuvarande
— ett utrymme, som på vidare anförda grunder Hofrätten antog vara tillräckligt ej blott
för alla nu befintliga, till arkivet höranda handlingar, utan äfven för en längre framtids behof.
Ofver-Intendents-Embetet, häröfver hördt, har i underdånigt utlåtande af den 15
sistlidne Augusti anfört, att Embetet, som redan vid föregående tillfällen, då underdånigä
framställningar varit af Hofrätten i detta hänseende gjorda, uti underdåniga utlåtanden den
27 September 1853 och 30 September 1856 vitsordat behofvet af ifrågavarande byggnad,
och sedan tjenstförrättande Ofver-Intendenten vid en under innevarande år företagen inspektionsresa
haft tillfälle att på stället taga kännedom om den nuvarande arkivbyggnadens
förfallna skick och fullkomliga oduglighet för sitt ändamål, finge i underdånighet förorda
Hofrättens förevarande framställning såsom särdeles förtjent af bifall.
Jemte framställande af några anmärkningar vid de insända ritningarna, genom hvilka
anmärkningars iakttagande likväl ingen rubbning skulle ske i kostnadsförslagets slutsumma,
emot hvars beräkning Embetet ej funnit skäl till anmärkning, har Ofver-Intendents-Embei
sammanhang med berörda fråga fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att ehuru
kajen omkring Hofrättshusets tomt, hvarå ifrågavarande arkiv vore afsedt att uppföras,
redan sedan flera år tillbaka varit af vederbörande syneförrättare utdömd, hade likväl den
för en ny kajbyggnad beräknade kostnadssumma af 11,510 R:dr, i anseende till bristande
tillgång, städse måst af Embetet uppföras i 3:dje klassen af de till Kongl. Maj:fs pröfning
insända generalförslag öfver de årligen behöfliga reparationerna å Kronans hus och byggnader
i landsorterna; vid hvilket förhållande och då tjenstförrättande Öfver-Intendenten under
ofvannämnda inspektionsresa varit i tillfälle iakttaga, att, i anseende till såväl kajens
förfallna skick som jordmånens lösa och sumpiga beskaffenhet å den till Hofrättshuset hörande
tomt, arkivbyggnaden ej lämpligen borde verkställas utan i sammanhang med kajens
ombyggande, genom hvilken åtgärd den största möjliga besparing i kostnaderna tillika
komme att vinnas, Ofver-Intendents-Embetet ansåge sig böra i underdånighet hemställa,
att Kongl. Majit, derest Göta Hofrätts ifrågavarande framställning vunne nådigt bifall, täcktes
hos Rikets Ständer jemväl anmäla behofvet af ett anslag å 11,510 R:dr till berörda
kajs ombyggande, hvilket arbete ej, utan uppoffring af andra angelägna reparationsåtgärder,
kunde af statsanslaget för byggnader och reparationer å Kongl. Majits och Kronans
egendomar i landsorterna bekostas.
Då, vid de af Hofrätten anförda och af Ofver-Intendents-Embetet vitsordade förhållanden,
uppförandet af en ny byggnad, afsedd för de till Hofrätts-arkivet hörande handlingars
ändamålsenliga förvarande, ej längre syntes kunna uppskjutas, utan att dermed
väsendtlig skada för dessa vigtiga handlingar äfventvrades, samt med afseende å hvad
Öfver-Intendents-Embetet andragit derom, att arkivbyggnadens uppförande ej lämpligen borde
verkslällas utan i sammanhang med det jemväl nödigt ansedda ombyggandet af den
Hofrättshusets tomt omgifvande kaj, hvartill det för sådana arbeten eljest afsedda statsanslag
ej utan hinder för andra angelägna reparationsåtgärder lemnade tillgång, fann sig
Hans Excellens böra i underdånighet hemställa att Kongl. Majit måtte begära att Rikets
Ständer till uppförande af en ny arkivbyggnad för Göta Hofrätt och ombyggande af den
Hofrättshuset omgifvande kaj, af hvilka den förra enligt kostnadsförslag skulle medtaga en
kostnad, i jemnadt tal beräknad, af 52,650 R:dr och det sednare af 11,510R:dr eller till
-
8 Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 7, om Statsverket 1865.
hopa 64,160 R:dr, måtte anvisas att under 1867 utgå omkring 2/3:delar deraf med 40,000
R:dr, som antoges blifva för samma år tillräckliga.
2:o till nya cellfängelsebyggnader.
Angående det behof, som härutinnan vore för handen, har Fångvårds-Styrelsen uti
underdånig skrifvelse den 16 sistlidne Juni anfört hufvudsakligen följande:
Med användande af de statsanslag, som Rikets Ständer vid 1840—41 samt 1847—
48 årens riksdagar, äfvensom vid fyra nästföljande riksmöten, för länscellfängelsers uppförande
anvisat, hade numera alla länsresidenser i riket blifvit med dylika fängelser försedda
samt särskilda kronohäkten blifvit uppbyggda eller inredda, för Stockholms stad å
Norrmalm och på Långholmen samt för en del af Halland i Warberg: hvarförutan, med
anlitande af de vid förstnämnda riksdag beviljade anslag för härads- och stadshäktens ombyggnad
och förseende med celler, andra kronohäkten, som tillika äro härads- och stadsfängelser,
och hvartill vederbörande kommuner derföre jemväl i mer eller mindre mån lemnat
kostnadsbidrag, blifvit uppförda i städerna Carlshamn, Eskilstuna, Kongsbacka, Norrtelje,
Norrköping, Uddevalla och numera äfven i Haparanda.
Som emellertid, i följd af de under senare tiden vidtagna förändringar i brottmålslagstiftningen,
cellfängelserna numera i betydlig mån begagnades såsom straff-fängelser, samt
jemväl antalet af sådana straff-fångar, som skola hållas i cellfängelse, mycket ökats, så
att på vissa orter svårighet uppstått att för dessa fångar bereda utrymme och ofta ej kunnat
afhjelpas på annat sätt, än att försända fångarna till fängelser utom fångarnas hemorter,
äfven på långt afstånd från dessa, ansåge Fångvårds-Styrelsen ytterligare cellfängelsebyggnader
på en del ställen vara behöfiiga. Och Styrelsen erinrade i detta afseende derom,
att Rikets Ständer, då anslag för länscellfängelser först beviljades, yttrat bland annat den
åsigt, att sådana fängelser icke borde anläggas ensamt vid landshöfdingeresidensen, utan
äfven å andra lämpliga ställen inom länen, då dessas vidsträckthet eller andra lokala förhållanden
dertill föranledde, hvilken senare åtgärd, i väsendtlig mån ledande dertill att tångarne
till ransakningens slut kunde stanna i det fängelse, som vore beläget närmast ransakningsstället,
såmedelst skulle underlätta ransakningen, jemte det betydlig besparing af
forslingskostnad derigenom bereddes. Äfven i fråga om straff-fångar vore det i flera hänseenden
fördelaktigt, om fången för straffets undergående icke behöfde allt för långt från
hemorten försändas. Oafsedt att olägenheterna och kostnaden af den längré fångtransporten
derigenom undvekes, vore fången, om han efter utsfåndet fängelsestraff försattes på
fri fot i närheten af sin hemort, sålunda lättare i tillfälle att vinna sin utkomst och derigenom
mindre blottställd för frestelser till återfall i brott.
Behofvet af ytterligare utrymme för cellfångar hade i synnerhet gjort sig gällande
vid kronohäktet på Långholmen. Fastän de ransakningsfångar, för hvilka detta häkte varit
afsedt, under senare tiden förvarats i Stockholms stads ransakningsfängelse, hade Fångvårdsstyrelsen
flera gånger, under sista året ej mindre än vid fem särskilda tillfällen, nödgats
för brist på utrymme från berörda kronohäkte förflytta straff-fångar till andra cellfängelser,
der utrymme dock stundom endast med svårighet funnits att tillgå. Dessutom förekomma
i fråga om detta häkte en annan ganska vigtig omständighet, som gjorde utvidgning deraf
behöflig. Genom Förordningen den 21 December 1857 angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum vore en väsendtligen olika fängelsedisciplin fastställd för fångar,
dömda till straffarbete och til! fängelsestraff. Sålunda bade fångar, dömda till sistnämnda
lindrigare straffart, laglig rätt att i fängelset åtnjuta en vida lindrigare behandling
än ?traflarbetsfångar. Dit hörde, bland annat, förmånen af att bebo s. k. fönstercell (enrum
med stort fönster) och att inom eller utom häktet, under vederbörlig uppsigt, vistas
tillsammans med andra till enahanda straff dömda fångar. Dessa förmåner kunde endast i
viss mån beredas vid kronohäktet på Långholmen, sorn egde blott ett par celler försedda
Bil. N:o 1 a) till Kongl. Majlis Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
9
med stort fönster samt hade en trång fånggård och saknade lämpligt ställe för fångarnas
vistande utom häktet. Styrelsen ansåge fördenskull behöfligt, att en sådan tillbyggnad vid
detta häkte verkställdes, hvarigenom icke blott ökadt antal celler erhölles utan ock nyssnämnda
brister afhjelptes, i sammanhang hvarmed tillfälle jemväl yppades att bereda tjenligare
lokaler för fängelsets ekonomi äfvensom bostäder inom häktet för dess vaktbetjening.
Afven i de norra orterna bade inom fängelserna brist på utrymme ofta visat sig
och föranledt försändningar af straffångar till cellfängelser i andra orter, och bland städerna
i de norra länen vore det företrädesvis Sundsvall, hvarest ett nytt kronocellfängelse vore
af behofvet påkalladt. Dels hade, efter den på senare åren yppade tillvext i antalet af sådana
straffångar, som borde i cellfängelse undergå sitt straff, länsfängelset i Hernösand visat
sig vara för länets behof otillräckligt, och dels förekomme i afseende på Sundsvall särskildt,
att, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkännagifva, brott och förseelser
derstädes och i trakten deromkring mera än i andra orter af länet föröfvades. I Sundsvall
hade ock förut funnits ett såsom kronohäkte begagnadt gemensamhetsfängelse, men
detta för ransakningsfångars förvarande olämpliga och för fängelsestraffs undergående oanvändbara
häkte hade år 1863 blifvit indraget.
Vidare erfordrades, efter Fångvårds-Styrelsens tanka, ett nytt cellfängelse i norra
delen af Calmar län, och denna åsigt grundades förnämligast dels på Calmar läns utsträckta
läge och den deraf nu föranledda långa fångtransporten från länets norra orter till dess på
cj långt afstånd från södra gränsen belägna länsfängele, dels ock derå att detta fängelse
stundom befunnits sakna nödigt utrymme för de fångar, som bort derstädes förvaras.
Frågor hade jemväl uppstått om uppförande i Hudiksvall och Borås af nya kronohäkte^
men Fångvårdsstyrelsen, som antog behofvet af nya fängelser på dessa ställen icke
vara så trängande som i fråga om de förenämnda, ansåg dessa frågor böra tillsvidare anstå.
För de nya fängelsebyggnader, hvilka Styrelsen sålunda ansåg icke utan olägenhet
kunna uppskjutas och som förslagsvis blifvit beräknade att utgöras vid kronohäktet på Långholmen
af sådan tillbyggnad, att 24 nya celler jemte ekonomilokaler erhölles, samt i Sundsvall
och i norra delen af Calmar län utaf fängelser med 34 celler och ekonomibyggnad på
hvartdera stället, skulle, enligt en i Styrelsens byggnadskontor summariskt uppgjord kalkyl,
kostnaden komma att uppgå till följande belopp, nemligen:
för tillbyggnaden vid kronohäktet på Långholmen
B:dr 65,000: —
» fängelsebyggnaden i Sundsvall
» 85,000: —
» d:o i norra delen af Calmar län
* 75,000: —
I fråga om beredande af tillgångar för bestridande af dessa byggnadskostnader, anmälte
Styrelsen, bland annat:
att af det vid 1840—41 årens riksdag beviljade anslag till stadsfängelsers
uppförande vore i Biksgälds-kontoret innestående en odisponerad
behållning af
R:dr 35,475: 02.
att hos Styrelsen funnes att tillgå uppkomna besparingar å anvisade byggnadsmedel:
af
anslaget till uppförande af länsfängelser  R:dr 6,800: 01.
* b » häradsfängelser  » 1,537: 23.
» r * stadsfängelser
» 1,930: 16. R;(jr 10,267: 40.
att, enligt Kongl. Brefvet den 23 Februari 1858, Norrtelje stad och angränsande
härader under loppet af 12 år, räknadt från och med 1859,
skulle såsom bidrag till uppförande af fängelse- och tingshusbyggnad i
nämnda stad erlägga omkring 458 R:dr årligen, om dispositionen af
Transport. R:dr 45,742: 42.
Bih. till B. St. Prof. 1865. l:a Sami. 1m Afd. 2
10
Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maf.-ts Prof. N:o 1, om Statsverket 186ä.
Transport R:dr 45,742: 42.
hvilket bidrag Styrelsen, enligt samma nådiga bref, hade att efter nämnde
tids förlopp hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning. Vid 1864
års utgång hade af detta bidrag influtit  » 2,807: 99.
och att, jemlikt Kongl. Brefvet den 18 Augusti 1859, Norrköpings stad
jemte åtskilliga kringliggande härader skulle såsom bidrag till uppförande
af ett kronoceilfängelse i nämnda stad erlägga ett sammanräknadt
belopp af omkring 17,988 R:chr 18 öre, hvaraf den på staden belöpande
andel, 9,000 R:dr, blifvit för byggnaden använd, hvaremot häradernas
andel borde reserveras intilldess Kongl. Maj:t på skeende underdånig
framställning annorlunda förordnade. Af denna andel hade
vid slutet af 1864 influtit
» 4,843: 72.
Summa R:dr 53,394: 13.
hvartill komme hvad intill slutet af nästa statsregleringsperiod ytterligare af omförmälda
byggnadsbidrag inflöte.
Dä ransakningar med häktade personer, i den mån sådant lämpligen kunde ske,
numera hölles på läns- och kronocellfängelserna, och behofvet af särskilda cellfängelser för
häradernas och städernas ransakningsfångar derigenom blifvit minskadf, samt i allt fall uppförande
på allmän bekostnad af sådana fängelser icke, åtminstone för den närmaste framtiden,
torde böra ifrågakomma, syntes det Styrelsen som om hinder för användande till
ifrågasatta byggnadsföretag af dessa från de särskilda extra statsanslagen för uppförande af
läns-, härads- och stadsfängelser härflytande tillgångar destomindre förefunnes, som kronocellfängelserna
i Sundsvall och norra delen af Calmar län skulle komma att motsvara samtliga
de ändamål, hvartill ofvannämnda särskilda statsanslag voro afsedda.
Med emförmälande vidare att, enligt hvad Styrelsen inhemtat, föga annat bidrag till
uppförande af fängelser i Sundsvall och norra delen af Calmar län kunde af de kommuner,
som i följd af dessa fängelsers uppförande icke vidare blefve i behof af egna förvaringsrum
för häktade personer, påräknas än kostnadsfri upplåtelse af fängelsernas byggnadstomter;
men alt denna omständighet icke syntes vara af den vigt, att uppförandet af ifrågavarande
för fångvården i allmänhet erforderliga fängelser skulle deraf förhindras, helst dessa
kommuner i allt fall icke komme i åtnjutande af andra eller större förmaner, an kommunerna
i och omkring länsresidenssläderna och af hvilka icke några bidrag i förevarande
hänseende blifvit ifrågasatta,
har, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, Fångvårds-Stvrelsen underdånigsf hemställt
att Kongl. Maj:t till Rikets näst sammanträdande Ständer täcktes göra framställning
dels att, för utvidgning af kronocellfängelset på Långholmen och uppförande af nya dylika
fängelser i Sundsvall och någon af städerna i norra delen af Calmar län, i enlighet med
de ritningar och kostnadsförslag, scm af Kongl. Maj:t blefve faslstäbda, måtte få användas
ofvan omförmälda befintliga anslag och andra tillgångar, dels att för samma ändamål måtte
anvisas ett belopp af 165.OfO R:dr, dels och att på Kongl. Maj:t må ankomma att pröfva,
om och i hvilken mån de bestämmelser, scm för användande af de för härads- och stadsfängelsers
uppförande anvisade anslag blifvit i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse elen
5 Juni 184l meddelade, må i förevarande fall vinna tillämpning.
Sedermera har lili underdånig skrifvelse den 21 sistlidne Juli Fångvårds-Stvrelsen
meddelat, hurusom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande j Gefleborgs län rörande behofvet af
ett kronoceilfängelse i Hudiksvall hos Styrelsen anfört: att länscellfängelset i Gefle visat
ig vara alldeles otillräckligt för länets alla fångar, hvarföre detsammas utvidgande eller
tt nytt cellfängelses uppförande inom länet vore af behofvet högt påkalladt; att med afeende
såväl å länscellfängeisets läge i yttersta södra delen af det vidsträckta länet, sona
Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 11
å den omständigheten att flertalet af derstädes förvarade fångar införpassades från Norra
och Vestra Helsinglands domsagor, uppförandet af ett nytt cellfängelse i länets norra del
uppenbarligen vore att föredraga framför länsfängelsets utvidgande, då derigenom vunnes
ej mindre besparing i transportkostnaderna än ock underlättade ransakningar med de i så’
dant häkte intagna ransakningsfångar, hvilka under den långa transporten till och från Gefle
oftast beredde sig tillfälle att med hvarandra och andra personer komma i beröring samt
erhålla och gifva sådana meddelanden, som nödvändigt försvårade ransakningarna; samt
att det ifrågavarande längelset, hvilket skulle begagnas såsom kronohäkte för Hudiksvalls
stad samt Norra och Vestra Helsinglands domsagor, och såsom ransakningshäkte för nämnda
stad jemte norra domsagan, borde uppföras till minst lika storlek som det i Uddevalla,
eller med 30 vanliga celler, 2 fönsterceller och 2 sjukcsller, nödiga ekonomilokaler samt
boställsrum för fängelsets befälhafvare och betjening; — i sammanhang hvarmed Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande insändt skriftliga yttranden af Magistraten i Hudiksvall och Domhafvanden
i Norra Helsinglands domsaga, åtföljda af protokoll öfver ärendets behandling
vid hållna sammanträden med Stadsfullmäktige och å kommunalstämmor i de särskilda
tingslagens socknar af nyssnämnda domsaga, utvisande dessa handlingar bland annat: att
Staden, under förutsättning att uti ifrågakomna häkte finge förvaras alia stadens såväl ransaknings-
som s. k. polisfångar, erbjudit sig att upplåta en för ändamålet lämplig och välbelägen
tomt, uppskattad under antagande att dertill erfordrades en plats af 270 fots längd
och 120 fots bredd, efter i staden gängse pris, till ett värde af 1,012 R:dr 50 öre, och
att, förutom godfcgörelse för stadsfångarnas förplägning, erlägga ett årligt bidrag till fångvården
af 75 R:dr; äfvensom att tingslagen under vissa vilkor förbundit sig att lemna dels
ett bidrag för en gång till fängelsets uppförande, dels ock en efter hemmanens öretal beräknad
årlig afgift, uppgående efter gjord beräkning det förra till ungefär 5,721 R:dr 19
öre och den senare till omkring 324 R:dr 74 öre.
Med anledning af denna Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställning har Fångvårds-Styrelsen
yttiat: att ehuru Styrelsen fortfarande ansåge ett nytt kronohäkte i Gefleborgs
län icke vara oundgängligt, enär länsfängelset i Falun, dit fångforslingen från Gefle
skedde på jernväg, åtminstone merendels kunde mottaga de fångar, för hvilka utrymme
saknades i Gefle länscellfängelse, så måste dock Styrelsen, lika med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
vitsorda, att betydande fördelar skulle genom uppförandet af ett kronohäkte
i Hudiksvall vinnas, såsom: att undvikas kunde den olägenhet, som förut någon
gång inträffat, eller att utrymmet i länsfängelserna i Gefle och Falun blefve för hårdt anlitadt,
ett förhållande som föranledt dertill, att Fångvårdsstyrelsen måst från Gefle länsfängelse
förflytta fångar till annat på långt afstånd beläget fängelse; att de långväga, för
Staten kostsamma och jemväl i öfrigt menliga fångtransporterna inom länet väsendtligen
förminskades; äfvensom att tillfälle bereddes till ransakningars hållande inom cellfängelse
på en ort, der brottens antal och brottslingarnas beskaffenhet gjorde ett sådant anordnande
mera än vanligt önskvärdt. Och på grund häraf samt med afseende jemväl derå, att vederbörande
kommuner voro villiga att för ifrågavarande kronohäktes uppförande och underhåll
utgifva icke obetydliga bidrag, hemställde Styrelsen i underdånighet, att Kongl.
Maj:t, i händelse Statsverkets tillgångar funnes sådant medgifva, täcktes af Rikets Ständer
äska beviljandet af nödiga medel för ändamålet; hvarjemte, beträffande beloppet af det
härtill erforderliga statsbidraget, Styrelsen slutligen anmälte att, då kronohäktet i Hudiksvall,
särdeles om det föreslagna fängelset i Sundsvall komme till stånd, icke torde böra byggas
större än länsfängelset i Umeå, innehållande, jemte vanlig ekonomibyggnad med ransakningslokal,
24 celler, kostnaden för det nya fängelset blifvit beräknad till omkring 65,000
R:dr utom byggnadstomt, hvadan, efter afdrag af de från kommunerna utgående medlen,
omkring 60,000 R:dr ytterligare skulle erfordras såsom statsanslag.
12 Bil. N:o 1 a) till Kongl. Maj:ts Prnp. N:o 1, om Statsverket 1865.
Hans Excellens yttrade med anledning häraf hurusom af hvad sålunda blifvit af
Fångvårds-Styrelsen anfördt syntes framgå, att en tillbyggnad vid kronohäktet på Långholmen
vöre företrädesvis erforderlig. I öfrigt, ehuru både ur fångvårdens och ur brotts
rnålslagskipningens
synpunkt vore önskvärdt om såväl i Sundsvall och Hudiksvall som norra
delen af Calmar län kronohäkten komme till utförande, så, utom det att Rikets Ständer
torde hysa betänklighet att på en gång bevilja anslag till så många nya häktens byggande,
förefölle det derjemte såsom ett sådant behof icke för Calmar län vore af egentligen trängande
beskaffenhet, äfvensom om, derest i endera af de båda städerna Sundsvall och Hudiksvall
kronohäkte uppfördes, det härutinnan för närvarande mest angelägna behofvet kunde
jemväl med afseende på dessa städers från hvarandra ej synnerligen stora afstånd, anses
uppfyldt. I fråga om valet mellan dessa bägge ställen vore, oaktadt det obetingade företräde
Fångvårds-Styrelsen dervid lemnat åt Sundsvall, Hans Excellens vid öfvervägande af
hvad jemväl beträffande Hudiksvall förekommit och med afseende å den nära belägenheten
mellan Sundsvall och Hernösand, der cellfängelse redan finnes, ej beredd att nu afgifva
ett slutligt tillstyrkande för den ena eller andra platsen, utan trodde denna fråga böra före
dess afgörande göras till föremål för ytterligare utredning. Men emellertid ville det synas
gifvet, att, näst tillbyggnaden vid Långholmens kronohäkte, ett nytt sådant häkte i någon af
förenämnda städer vore af verkligt behof påkalladt, och Hans Excellens ansåg sig förthy
böra i underdånighet tillstyrka, att nådig framställning måtte till Rikets Ständer göras angående
dels verkställande af ifrågasatta tillbyggnad vid kronohäktet å Långholmen dels ett
nytt kronohäktes uppförande i någon af städerna Sundsvall eller Hudiksvall, och att för
nämnda ändamål måtte, ej mindre få användas förut omnämnda odisponerade medel, i den
mån de blefve tillgängliga, än ock anvisas att utgå under år 1867 ett belopp af 70 000 R:dr,
med hvilka medel de ifrågasatta byggnaderne borde kunna fullbordas, derest det norra häktet
förlädes i Hudiksvall och ej uppfördes i större omfattning än Fångvårds Styrelsen för
denna stad föreslagit, men, om häktet i Hudiksvall ansågs böra innehålla liera celler eller
ett häkte byggdes i Sundsvall i öfverensstämmelse med Styrelsens förslag, i alla fall kunde
utföras så stor del af arbetet, som behöfde under 1867 företagas.
Hvad Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern sålunda föreslagit
och hemställt behagade, efter Stats-Rådets öfriga ledamöters
tillstyrkande, Hans Maj:t Konungen till alla delar gilia; och skulle
utdrag af Protokollet till Finans-Departementet expedieras, för behörigt
iakttagande vid upprättandet af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo
Oscar David Egge.
Bil. N:o 1 b) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 13
Transumt af Protokollet öfver Justitie-Departements
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti
Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen den
29 Augusti 1865,
i närvaro af:
flans Excellens Justitie-Stats-Ministern, Herr Friherre Ds Geek,
Stats-Råden: Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern anmälde derefter slutligen:
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 21 Oktober 1863 angående ersättning
till vederbörande för de i strafflagen stadgade böters indragande till Kronan; varande
samma skrifvelse af följande lydelse: — — — — — — — — — — —
Statskontoret, som, medelst nådig remiss, blifvit anbefaldt att inkomma med underdånigt
yttrande och förslag angående lämpligaste sättet att åt hvad Rikets Ständer sålunda
beslutat bereda verkställighet, har, uti afgifvet underdånigt utlåtande, som den 12
innevarande månad till Justitie-Departementet inkommit, anfört: »Uti ofvanberörda skrif
velse
hafva Rikets Ständer, efter omförmälande af förut gällande stadganden angående fördelning
af sådana böter, som numera efter nya Strafflagen ådömas, andragit, att Rikets
Ständer arisågo det vara en enkel fordran af rättvisa, att de embets- och tjenstemän,
hvilka till följd af Strafflagens stadgande ginge i mistning af de inkomster, som varit beroende
på beståndet af förut varande föreskrifter om böters fördelning, al Statsverket erhålla
full ersättning för sålunda inträffad minskning i deras påräknade inkomster af Rensten
och att det äfven syntes vara billigt, att de menigheter och allmänna inrättningar,
hvilka, i följd af dåvarande förhållanden, med fullt skäl grundat sina inkomst- och utgiftsstater
för den närmaste framtiden på beiäkningen, att dem fortfarande skulle tillflyta enahanda
inkomster, sorn ditintills, blefve, åtminstone intilldess de hunnit att, med afseende
på de nya förhållandena, vidtaga förändrade anordningar för sina penningebehofs reglerande,
bibehållne vid förutvarande, af bötesandelar beroende, inkomster; att då dervid endast
borde ifrågakomma bestämmande af ersättning för ditintills åtnjutna inkomster samt det
vore af vigt, att, genom de för sådant ändamål vidtagna åtgärder, någon rubbning icke
skedde i Rikets Ständers beslut angående ofvanberörde stadgande i Strafflagen, eller det
dermed afsedda ändamål motverkades, det vore nödigt att ersättningsbeloppen uteslutande
med. afseende å de förhållanden, som egt rum innan Strafflagen med dgs,s högre böter
14 Bil. N:o 1 b) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
trädt i verksamhet och efter en viss medelinkomst för de sistförflutna åren, bestämmas
till en fast summa att af dem, som för närvarande vore till sådan inkomst berättigade,
fortfarande eller tills vidare åtnjutas; att, beträffande sättet att bestämma dessa ersättningsbelopp,
Rikets Ständer föreställt sig, att det med tillräcklig omsorg om Statens och den
enskildes rätt vore förenligt att åt vederbörande ersättningstagares egen omsorg öfverlemna
att på laga sätt styrka, huru stor minskning för dem genom den ifrågavarande lagförändringen
uppstått och att, hvad anginge frågan om tillgångar för Staten till bestridande af
de deraf uppkommande utgifter, Rikets Ständer ansåge med fullkomlig säkerhet kunna
påräknas, att sådana skulle uppstå genom den förökning i Statens inkomster afbötesmedlen,
hvilken måste blifva en följd af så väl ifrågavarande, som ock öfriga stadganden i
Strafflagen, hvarigenom bötesbeloppen blifvit i betydlig grad förhöjda; att då det emellertid
å ena sidan icke af rättvisans och billighetens fordringar vore en ovilkorlig följd, hvarken
att ofvanberörda ersättningar måste vara vid vissa tjenstebefattnrngar fästade för längre tid,
än nuvarande innehafvares tjenstetid, hvilket vore så mycket otjenligare, som derigenom
skulle kunna uppstå invecklade förhållanden vid blifvande löneregleringar, eller att de
för all framtid skulle tilläggas kommunerna, för hvilka annan utväg till deras penningebehofs
fyllande blifvit genom kommunalförfattningarna beredd, eller att allmänna inrättningar,
hvilka, derest de förtjente och behöfde understöd af Staten, kunde erhålla detta
under en lämpligare och med vederbörlig enkelhet i finans-förvaltningen mera förenlig
form, än genom stadigvarande ersättningsanslag af allmänna medel, — skulle förklaras
till sådana berättigade, men å andra sidan till äfventyrs förekomme af Staten ingångna
förbindelser, som medförde fortfarande ersättningsskyldighet äfven i dessa fall, en utredning,
som genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga försorg lättast kunde verkställas, synts Rikets
Ständer vara erforderlig derom, huru en reglering för framtiden af ifrågavarande förhållanden
måtte kunna på enklaste och tjenligaste sätt åstadkommas.
En så fullständig utredning, som för ordnandet af ifrågavarande angelägenhet är af
nöden och blifvit af Rikets Ständer äskad, kan af liera skäl för närvarande ej åstadkommas.
Hit hörer nemligen, såsom i Rikets Ständers skrifvelse anföres, att undersöka,
huruvida i afseende å sådana bötesandelar, som hittills tillkommit vissa tjenstemän, rättigheten
till ersättning för förlusten deraf kan anses vara fästad vid tjenstebefattningen eller
böra med innehafvarens tjenstetid upphöra: huruvida vederbörande kommuners enahanda
rätt må vara af beskaffenhet, att dylik ersättning bör dem för obegränsad tid tilläggas,
oafsedt de tillgångar för deras behofs fyllande, som genom kommunalförfattningarna
blifvit dem beredde: huruvida vissa allmänna Inrättningar, med slik rätt till bötesandelar
och i fortfarande behof deraf, må erhålla sin ersättning i mer lämplig form: huruvida särskilda
af Staten ingångna förbindelser förefinnas, som i nämnde hänseende medföra en
ovilkorlig ersättningsskyldighet för all framtid o. s. v. ; och för åvägabringande af den
begärda utredningen saknas erforderliga upplysningar af tillgängliga räkenskaper och handlingar,
af hvilka icke med säkerhet ens kan inhemtas, huru stor del af bölerne ådömts
på grund af lagrum och särskilda författningar, hvilka genom den nya Strafflagen blifvit
upphäfda, eller hur stor del deraf fortfarande utgår, oberoende af den nya lagförändringen.
An mindre kan upplysning deraf vinnas rörande de öfriga omständigheter, hvilka måste
tagas i betraktande vid uppgörande af ett fullständigt förslag till reglering af ifrågavarande
förhållande.
för att kunna åstadkomma omförmälta utredning, synes den utväg, som Rikets
Ständer sjelfva antydt, äfven vara den lämpligaste, nemligen att åt vederbörande ersättningstagares
egen omsorg öfverlemnas att på laga sätt styrka, huru stor minskning i inkomst
för dem genom den skedda lagförändringen uppkommit, och i öfverensstämmelse
härmed hemställer Statskontoret i underdånighet, att alla de, vare sig tjenstemän, menig
-
Bil. N:o 1 b) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
15
heter eller allmänna inrättningar, hvilka anse sig ega grundade anspråk på ifrågavarande
slags ersättning, genom allmän nådig kungörelse föreläggas att inom viss tid. vid det äfventyr,
Eders Kongl. Maj:t kan i nåder finna lämpligt bestämma, sig dertill anmäla, de,
som landsorterna tillhöra, hos Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande, och
de i Stockholm varande hos Ofverståthållare-Embetet samt då med behöriga handlingar
styrka, hvad de under de sistförflutna 5 åren 1860—1864, åtnjutit i andelar af böter utaf
den beskaffenhet, hvarcm nu fråga är, äfvensom, derest rättigheten att uppbära andelar af
böter grundar sig å annat än allmän Lag och Författning, eller kan vara någon Inrättning
eller menighet för all framtid tillförsäkrad, sådant behörigen ådagalägga; lärande, sedan
dessa handlingar hos nämnde myndigheter blifvit granskade, desamma, åtföljda af deras
yttrande, böra till Eders Kongl. Majit i underdånighet insändas; hvarefter Eders Kongl.
Majit täcktes i nåder pröfva de väckta anspråken samt bestämma ersättningarna i alla de
fall, der frågan möjligen icke finnes vara af beskaffenhet, att Rikets Ständers underdåniga
yttrande derutinnan först må i nåder inhemtas.
Sedan Eders Kongl. Majit sålunda i nåder fastställt nämnda ersättningar, hvilka
icke i något fall lära böra tillkomma enskilda personer för mistade målsegande- och angifvare-
andelar af böter samt, hvad tjenstemän beträffar, ej utgå till dem, som befordrats
till innehafvande tjenst efter det den nya Straff-lagen blef till efterlefnad kungjord, eller längre
än för dåvarande innehafvares tjenstetid, torde tidpunkten vara inne att till Rikets
Ständer aflåta nådig framställning angående sättet för ersättningarnes gällande, eller bestämmandet
af de särskilda fonder, hvarifrån desamma må utbetalas.
Som emellertid dessa ersättningar skola utgå från och med innevarande års början,
då den nya Straff-lagen begynte att tillämpas, och vederbörande ersättningstagare icke
torde böra uppehållas i sin rätt, hemställer Statskontoret i underdånighet, det behagade
Eders Kongl. Majit redan vid nästa Riksdag göra nådig framställning till Rikets Ständer
derom, att berörda ersättningar må med de belopp, som vid nådig pröfning varda godkände,
till vederbörande få utbetalas samt beloppen för innevarande och nästkommande
år, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers härutinnan uttryckta mening, afföras å infiutne
bötesmedel, men deremot för följande statsregleringsperiod utgå af ett särskildt
derför bestämdt förslags-anslag, destohellre som det icke synes lämpligt att å en inkomsttitel
utgifter varda anordnade.
Beträffande beloppet af ifrågavarande förslagsanslag, så synes någon ledning derför
kunna vinnas utaf de utgifter, som hittills utgått af bötesmedlen. För de sista fem åren,
för hvilka upplysning härom kunnat vinnas, eller för åren 1858—1862, hafva dessa utgifter.
enligt landsboksräkenskaperna, för samtliga länen i medeltal för år uppgått till följande
belopp, nemligen:
Justitie-Statens andelar
37,219: 08.
Kyrkors d:o
3,525: 45.
Milda Stiftelsers d:o
98,627: 25.
Städers d:o
¥ 15,263: 72.
Åklagares, roålsegares m. fl. d:o
248,094 : 34 . 402,729: 84.
hvartill komma andelar i de böter, som blifvit ådömda vid Stockholms Rådstufvurätt
och Poliskammaren derstädes, utgörande, enligt från Ofver-Ståthållare-Embetet
infordrade, hit inkomna förteckningar, i medeltal under be
-
rörda fem år:
vid Rådstufvurätten:
Stadens andelar
885: 62.
Rättens d:o
435: 98.
Åkia gares och Målsegares andelar
715: 70.
16
Bil. N:o 1 b) till Kongl. Maj:ts Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
Kyrkors andelar
11: 60.
De fattiges d:o
40: 67. 2,089: 57.
och vid Poliskammaren:
Poliskassans andelar
2,414: 48.
Polispersonalens
pensionsfonds d:o
4.828: 96.
Allmänna Barnhusets d:o
5,227: 14.
Registratorns upp
bördsprovision
1,385: 62.
Stadsfiskalernas åklagare-andelar
361: 42.
Målsegares och angifvares andelar
1,160: 45. 15,878: 07. 47 467- 64
tillsammans R:mt R:dr 420,197: 48.
Härvid förekommer emellertid att uti ofvanstående utgifts-summa ingå andelar till
icke obetydliga belopp af sådana böter, hvilka, oberoende af den nya Straff-lagen, fortfarande
ådömas och fördelas enligt förut gällande stadganden. Hit höra exempelvis böter
och vitén för öfverträdelse af rättegångsordningen samt böter för oloflig tillverkning, utminutering
och utskänknig af bränvin m. m. Då härtill lägges, att ersättning för målsegares
och angifvares mistade bötesandelar ej bör ifrågakomma samt en del tjenstemän
ej heller lära vara berättigade till dylik ersättning, kan antagas, att det erforderliga ersättningsbeloppet
kommer att betydligt understiga ofvan omförmälta summa, och hemställer
Statskontoret i underdånighet, att det förslagsanslag, som för sagde ändamål må äskas,
i nåder föreslås lill belopp af 250,000 R:dr R:mt.
Och har derefter Justitie-kanslers embetet, uti infordradt underdånigt utlåtande,
afgifvit ett så lydande yttrande:
På Justitie-Statsministerns, af Statsrådets öfrige Ledamöter biträdda,
hemställan, täcktes Kongl. Maj:t i nåder besluta, dels att
Kungörelse skulle utfärdas af det innehåll bilagan till detta Protokoll
utvisar, och dels att då förslag till slutlig reglering af denna
ersättningsfråga, som af Rikets Ständer blifvit begärdt, icke kunde
uppgöras förr än utredning vunnits om de belopp, hvartill ifrågavarande
bötesandelar uppgått, men sådan utredning icke kunnat till
nu instundande Riksdag medhinnas, helst Statskontorets handläggning
af ärendet medfört icke obetydlig tidsutdrägt, endast den framställning
i ämnet måtte ske till Rikets härnäst sammanträdande
Ständer, att tills vidare jemväl under nästa Statsregleringsperiod finge,
enligt de af Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag bestämda
grunder, till vederbörande ulbetalas de belopp, hvilka varda godkända
ivid den pröfning af väckta ersättningsanspråk, som Kongl.
Maj:t antingen sjelf företager eller åt annan myndighet uppdrager;
och skulle för sådant ändamål detta ärende ånyo anmälas bland de
frågor, som böra behandlas i Kongl. Maj:ts Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof, då Kongl. Maj:t jemväl ville taga
i öfvervägande Stats-kontorets hemställan, att för bestridande af ifrågavarande
utbetalningar ett särskildt förslagsanslag måtte äskas.
Ex protocollo
Oscar David Egge.
Bil. 2 till Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition om Statsverket 1865.
Utdrag af Protokollet öfver Utrikes-Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen uti Stats-Råd å Stockholms Slott
den 13 Oktober 1865.
Närvarande:
i
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Flaten,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Statsministern för Utrikes Ärendena föredrog frågan om regleringen af utgifterna
under Riksstatens Tredje Hufvudtitel för instundande Statsreglerings-period och anförde
i underdånighet följande:
Uppå derom af mig gjord underdånig framställning, behagade Eders Maj:t vid
sistförflutna Riksdag i nåder föreslå Rikets Ständer,
att i öfverensstämmelse med hvad vid nästförutgångna två Riksdagar blifvit äskadt
och af Rikets Ständer beviljadt, samt på i öfrigt anförde skäl, dels ett belopp af
479,200 Riksdaler Riksmynt, motsvarande i det närmaste tolf sjuttondelar af hela den
summa, som till Utrikes-Departementet från de Förenade Rikena utgått, måtte uppföras
att jemväl under då instundande Statsreglerings-period från Svenska Statsverket till
nämnda Departement utbetalas, dels ock af detta belopp, hvaraf utgått
till Departements-Chefen, Statsministern för Utrikes ärendena R:dr R:mt 24,000,
för Departementets Expedition
» 25,500,
» Ministerstaten
» 359,700,
» Skrifmaterialier och expenser samt extra utgifter
»
» 70,000,
Summa R:dr R:mt 479,200,
Bil. till B. St. Brot. 1865—1866, 1 Sami, 1 Af i.
Bil. 2 till Kongl. Majds Nåd. Proposition om Statsverket 1865.
sistnämnda båda anslag under samma tid fortfarande måtte, utan hinder af fördelningen
i dessa utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år, få användas till att fylla möjligen
uppkommande brist å någon af dessa titlar,
samt att de i Utrikes-Departementets räkenskaper uppförde expektanslöner, godtgörelser
för tillfälliga uppdrag, rese- och kurirkostnader samt Beskickningarnes extra
utgifter måtte få på det sätt redovisas, att behöriga qvittenser af de personer, hvilka
från Utrikes-Departementets Kameral-afdelning emottagit medel för berörda ändamål,
anses vara såsom verifikationer tillfyllestgörande, äfvensom att af de under UtrikesDepartementets
förvaltning ställda medel årligen till hemliga utgifter, emot redovisning
endast inför Eders Maj:t, måtte få användas en summa af högst 34,000 Riksdaler,
hvaraf, enligt den antagna proportionsgrunden, 24,000 Riksdaler skulle utgöra Sveriges
bidrag till dessa utgifter.
Uti underdånig skrifvelse den 17 September 1863 anmälde Rikets Ständer, att
de bifallit allt hvad Eders Majit sålunda i nåder äskat.
Vidkommande nu anslagen till Utrikes-Departementet, finner jag någon förändring
i afseende å de af Rikets Ständer på ordinarie stat uppförda anslagen till Departementschefen
samt Departementets Expedition icke böra ifrågakomma, äfvensom och då det
alltjemt visat sig, att anslagen till Ministerstaten samt till skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter endast genom iakttagande af ytterlig sparsamhet blifvit, i förening med
det årliga bidraget från Konungariket Norge, för de dermed afsedda ändamål tillräckliga,
jag anser berörda båda anslag till nu bestämda belopp jemväl fortfarande vara för
Utrikes-Departementets behof oundgängligen erforderliga, och får jag i följd häraf i
underdånighet hemställa, att Eders Majit, som af Konungariket Norges nu församlade
Storthing äskat ett fortsatt anslag till Utrikes-Departementet af 50,000 Specier årligen,
motsvarande efter pari kurs 200,000 Ridr, uti den proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, som till Rikets Ständer kommer att aflåtas, behagade till oförändrade belopp
låta upptaga omförmälde anslag, att till Utrikes-Departementet utgå mot nu gällande
redovisningsskyldighet.
Uppå Stats-Rådets öfriga Ledamöters underdåniga tillstyrkande
behagade Kongl. Majit i nåder gilla hvad Herr Statsministern för
Utrikes Ärendena sålunda i underdånighet föreslagit och hemställt;
och skulle afskrift af detta protokoll aflenmas till Finans-Departementet,
för att tjena till grund vid författandet af Kongl. Majits
nådiga proposition angående Statsverkets tillstånd och behof.
In fidem
Otto Steenbock.
Stockholm, 1865. Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner.
till. N:o 5 ti. till Kungl. Majlis Nåd. Prop. N:o t, om Statsverket 1865. i
Utdrag af Protokollet ofver Landt) or sv ars-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i Stals-Rädet på Stockholms Slott
den 13 Oktober 1865.
Näi varande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Grefve Manderström
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtlörsvars-Departernentet, Stats-Rädet Reuterskiöld anhöll i
underdånighet, att inför Kongl. Maj:t nu få föredraga de frågor, som vid förslag
till reglering af utgifterna under Riksstatens 4:de Hufvudtitel för nästa statsregieringsperiod
borde i ett sammanhang tagas i öfvervägande; hvarvid anmäldes, att följande,
dermed gemenskap egande betänkande!), förslag och framställningar till Kongl.
Majit inkommit, nemligen:
l:o Landtförsvars-Komiténs den 12 sistlidna Maj afgifna betänkande, rörande
landtförsvarel;
2:o De, genom t. I. Presidenten i Krigs-Kollegium uti Memorial al den 24
sistlidna Augusti öfverlemnade förslag från Kollegii särskilda Afdelningar, angående
de för landtförsvaret i allmänhet nu erforderliga anslag;
3:o Chefens för Ingeniör-Korpsen Memorial af den 2 sistlidna Augusti, angående
uppsättning af ett 3:dje kompani ingeniörtrupper m. m ;
4:o H. K. H. Hertigens af Östergötland, i egeuskap af Ordförande i Komitén
för Stockholms befästande, Memorial af den 26 sistlidna Augusti, angående kostnaden
för södra landtfrontens befästning;
5:o Komiténs för salpeter-ärendena betänkande af den 13 sistlidna Juni,
angående salpeterväsendets ordnande;
lith. till K. St. Prut. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 1
2 Bil. iY:o 5 a. lill Kony!. Majlis Kail. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
6:o Kavalleri-Komiténs (ien lörsta sistlidna Maj afgifna förslag till organisation
al en Central-ridskola;
7:o General-Fälttygmiistarens Memorial af den 31 sistlidna Juli, om anslag
till Artilleribefiilets skjutöfningar;
8:o General-Fälttygmästarens Memorial af den 31 sistlidna Juli, om anslag
till resestipendier åt Artilleri-Officerare;
9:o t. f. Kanslerns för Krigs-Akademien Memorial af den 17 sistlidna Juli’
angående anslag för de praktiska ölningarna vid Krigsskolan;
10:o Chels-embetets vid Topografiska Korpsen Memorial af den 4 sistlidna
Augusti, om anslag till Korpsens arbeten;
11 :o Direktionens öfver Arméens pensionskassa skrifvelse af den 3 sistlidna
Juli, angående anslag för Arméens pensionering;
12:o Militär—Befiilhafvarens på Gotland Memorial af den 28 sistlidna Juli,
angående ökad aflöning för Underbefälet, m. fl. vid Gotlands Nationalbeväring;
om tillökning i tjenstgörande styrkan vid Artilleri-Korpsens stamtrupp och i anslaget
till lega för Artilleri-hästar; samt om kasernbyggnad i Wisby;
15:o General-Fälttygmästarens och Chefens för Artilleriet Memorial af den
18 sistlidna Augusti, om förhöjning i lönen för Verkmästaren vid Svea Artilleriregementets
tygstat;
16:o Direktionens öfver Allmänna Garnisonssjukhuset skrifvelse af den 10
sistlidna Juni, om afiöningsförhöjning lör åtskilliga vid sjukhuset anställda personer;
17:o Chefens för Ingeniör-Korpsen Memorial af den 19 December 1864, om
lönförhöjning åt Korpsens Vaktmästare, samt arvode åt en Extra Vaktmästare;
19:o Chefs-embetets vid Ingeniör-Korpsen förslag af den 10 sistlidna Augusti,
i fråga om en Kyrko- och Skolbyggnad för Stockholms garnison;
20:o t. f. Kanslerns för Krigs-Akademien Memorial af den 5 sistlidna Juli,
om uppförande af ett exercishus för Krigsskolan;
21:o t. f. Kanslerns för Krigs-Akademien Memorial af den 7 sistlidna Augusti,
om uppförande af en sjukhusbyggnad för Krigsskolan; m. m.
25:o Krigs-Kollegii skrifvelse af den 28 sistlidna September, angående beredande
af lokaler till förvarande af särskilda till regementen och korpser utlemnade
krigsgevär.
Deparlements-Chelen yttrade derefter följande:
Innan jag går att uppgifva de anslagsbelopp, som lör försvarsverket till lands
erfordras under nästkommande statsregleringsperiod, anser jag mig förut böra i
underdånighet framlägga den organisation af försvaret, hvars ernående man, efter
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 3
min tanke, bör eftersträfva för betryggandet af nationens politiska sjelfständighet
vid de förvecklingar, som möjligen kunna uppstå. Denna sjelfständighet bör i
främsta rummet grundas på förmåga af eget försvar. Andra staters hjelp, ehuru
god och värdefull då den lemnäs, är dock icke att påräkna, minst om nationen
icke sjelf genom beslutsamhet och uppoffringar visar sig vilja till det yttersta
bevara sitt urgamla oberoende och icke böja sig för ölvermakten förr än all kraft
är uttömd. Sålunda bibehållas aktning och anseende hos andra nationer. Det
säkraste medel att undvika anfall är att alltid stå färdig till försvar.
Utgående från dessa grundsatser, hvilka redan förut blifvit af mig uttalade
till det protokoll, som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts vid förra Riksdagen till Rikets
Ständer aflåtna Nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
anhåller jag i underdånighet, sedan den då omnämnda, genom Kongl. Brefvet den
16 Juli 1861 tillförordnade komité för landtförsvaret nu afslutat sina arbeten och
algifvit sitt underdåniga betänkande, hvilket pä Eders Kongl. Maj:ts befallning
blifvit till trycket befordradt och derigenom gjorts tillgängligt för en allmännare
kännedom, få, med åberopande i de flesta fall af de i komitébetänkandet anförda
motiver, andraga hufvudgrunderna för landtförsvarets organisation.
De olika förhållanden, som härvid i afseende på truppernas antal och utrustning
m. m. förekomma under krig och under fred, torde i det löljande för
korthetens skull få, likasom i nämnda betänkande, sammanfattas under benämningarne
krigsfot och fredsfot.
Den krigsstyrka, för hvilken befäl, vapen, beklädnad, m. m. mäste beräknas,
anser jag böra vara i öfverensstämmelse med den större krigsfot, som af mig ningame.
kommer att föreslås.
Att ständigt under vapen hålla den stridsstyrka, som för landets försvar är
behöflig, vore icke förenligt med god hushållning. Det bör derföre finnas en
fredsfot och en krigsfot, den förra alltid tillgänglig, den sednare att uppbåda vid
behof af förstärkning.
Vi måste vara beredda att hastigt kunna mobilisera våra stridskrafter, för att
afvisa ett fiendtligt anfall i dess första början och innan fienden, efter landstigning
på våra kuster, derest sådan icke kunnat förhindras, hinner draga till sig
förstärkningar. Härtill fordras att hafi a en mindre och en större krigsfot, samt
dessutom till ortförsvaret en landstorm.
Den mindre krigsfoten, som bör finnas färdig att genast rycka ut, anser jag,
i likhet med Landtförsvarskomitén, böra beräknas till SO,OOO man, samt vara så
öfvad, att den lätteligen kan mottaga förstärkning af beväringsmanskap och inom
kortare tid uppbringas till den större krigsfoten, eller 70,000 man, hvilken åter
efter någon längre förberedelse kan växa till 100,000 man.
I öfverensstämmelse med Landtlörsvarskomiténs förslag hemställer jag i underdånighet,
att försvarskrafterna måtte så ordnas:
4 Bil. N‘o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Piop. Nio 1 om Statsverket 1863.
att iredsfoten bestående af stamtrupper eller den ständiga arméen;
utgöres af
infanteri 50 bataljoner
med befäl vid hvarje bataljon för
en och en half sådan;
kavalleri  42 sqvadroner,
fältartilleri 25 batterier,
fästningsartilleri .... 4 kompanier,
ingeniörtrupper 2 bataljoner,
att en väl öfvad förstärkning åt denna ständiga armé må bildas, så att
styrkan utan uppskof kan uppbringas till den mindre krigsfoten eller
50,000 man; samt
att denna, inom icke allt för lång tid, kan ökas till 70,000 man,
hvilken större krigsfot bör, om så behölves, kunna förstoras till 5 00,000
man och vid detta antal bibehållas:
alla dessa stridande.
Såsom stöd för det rörliga försvaret och till upplagsplatser för materiel och
krigsförnödenheter, måste finnas befästade orter.
Dessa böra dock kunna inskränkas till några få platser, så framt på ställen
af större strategisk vigt, efter noggrann undersökning, redan under freden full
ständiga
förslag uppgöras till anläggande af större under krig behölliga fältverk,
så att dessa, då krigets gång det fordrar, hastigt må kunna vara att tillgå.
Egentliga fästningar borde, enligt Landtförsvarskomiténs mening, endast finnas
vid Carlsborg, Stockholm, Carlskrona och Marstrand. Komitén har ansett: att
Carlsborg borde fullbordas inom 10 år; att Stockholm borde befästas till så vid
omkrets, att staden icke kunde beskjutas; att Carlskrona borde befästas ej allenast
åt sjösidan utan äfven på landsidan; och att Marstrand borde förbättras genom
anläggande af det norra strandverket och fullbordande af jordverket, afsedt
att värna inloppet. Derjemte har komitén föreslagit, att inloppet till Göteborg
måtte blifva med några mindre verk skyddadt; att en befästning i Norrland anlägges
på vägen till Jemtland, äfvensom en befästning på Gotland, såsom stödjepunkt
för försvaret och att tjena till militärförråd.
Den af Eders Kongl. Majit tillförordnade särskilda Komité för uppgörande
af förslag till Stockholms befästande har väl ännu icke hunnit afsluta sina arbeten;
men af inkommen anmälan om anslagsbehof för befästningen å södra landt
fronten
synes, att denna komité äfven finner Stockholms befästande böra företagas.
Af hvad sålunda i detta afseende förekommit finner jag mig föranlåten i
underdånighet hemställa:
att Carlsborgs fästning så lort ske kan, jemte tillhörande förrådshus,
färdigbygges;
Iltl. N:o 3 a. till Kongl. Majlis Nåd /‘rop. N-'o 1. om Statsverket 1865. S
att Stockholm må befästas;
att Carlskronas befästning fullbordas;
att Marstrands fästning förbättras;
att inloppet till Göteborg varder befästadt;
att en befästning i Norrland anlägges; och
att på Gotland jemväl en befästning må uppföras.
Chefen för Ingeniör-Korpsen har för öfrigt inkommit med yttrande och förslag
rörande fästningsbyggnaderna, hvartill jag torde få återkomma vid anmälan
om anslagsbehofven härför, i sammanhang med nu förestående statsreglering.
Sättet att erhålla ofvannämnda rörliga krigsstyrka bör vara sådant, att målet
uppnås med minsta uppoffring af arbetskraft och penningar. Detta sker, om
stridskrafterna så ordnas, att en, efter omständigheterna, lämplig del deraf ständigt
underhålles såsom landels fredsfot, och den öfriga delen, efter i stadgad ord -  ning bibringad undervisning och öfning, får egna sig åt fredliga yrken, intilldess
äfven dess tjenst påkallas för landets försvar och arméen ställes på krigsfot. Den
ständigt underhållna stridsmakten eller fredsfoten är. såsom Landtförsvarskomitén
yttrar, den ram (cadre), i hvilken de uppkallade beväringspligtiga samlas, innefattas
och organiseras, den stam, som med fasta rötter förmår fasthålla och utveckla
de mjuka telningar, hvilka i densamma inympas. Det för Sverige egendomliga
sättet att anskaffa och under freden underhålla manskap, eller indelningsverket, är
en ovärderlig skatt, som, med hänseende till förhållanden inom vårt land, af intet
konskriptionssystem kan ersättas, hvarken om man betraktar kostnaden för staten
eller vinnande af en säker stam för de unga beväringsskyldiga.
Med den tillväxt, befolkningen vunnit sedan indelningsverket inrättades, och
den större försvarskraft, vi till följd deraf kunna utveckla, äfvensom med afseende
på de större stridsmassor, hvilka numera af alla länder uppställas, har behofvet
lör oss blifvit större att ega en stamtrupp, tillräckligt stark för att i sina led
kunna emottaga ett visst antal beväringspligtiga, utan att derigenom betydligt
nedsättas i stridsfärdighet, då den påkallas till aktivt uppträdande mot fiendtliga
härskaror.
Till följd af de olika vapnens fordringar och krafvet af ständig tjenstgöring,
med Hera skäl, har den indelta stammen blifvit förstärkt med en värfvad; men å
andra sidan har ock denna indelta stam blifvit förminskad för beredande af aflöningsmedei.
Den nuvarande styrkan af indelt och värfvad stam, som för sig
sjelf icke är på långt när tillräcklig för landets försvar, måste vid alla organisations-
och fältutrustningsfrågor betraktas endast och allenast såsom stam för den
armée, som uppstår genom beväringsmanskapets tillkomst; och betraktade såsom
lägsta klassen af de ledare, hvilka i högre klasser utgöras af befälet, böra stamsoldaterna
aldrig ensamt skickas i fält, utan alltid i förening med beväring, hvarigenom
arméen bildas.
6 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Bevärings
manskapet
-
Vid denna sammansättning af stam och beväring måste dock noga tillses,
att förhållandet emellan de begge slagen af trupper blir sådant, att tjenstbarheten
bevaras. Den nummerstyrka, hvaraf både indelta och värfvade stammen nu består,
är icke tillräcklig för emottagande af de för närvarande nog litet öfvade
beväringsskyldiga till det antal som erfordras, utan att tjenstbarheten i allt för
betydlig grad nedsättes.
Då den allmänna beväringen icke bör, utan i förening med stamtrupper, användas
mot fienden, på det beväringsmanskapet, medelst detta stöd och denna
sammanhållning, må undgå den ökade manspillan och förlust i anfallskraft, som
bland en oöfvad trupp uppstår vid möte med en väl öfvad och disciplinerad,
måste man söka komma derhän, att de trakter af riket, som nu sakna stamtrupp
för arméen, så vidt ske kan, sådan erhålla; och jag anser, att utan särdeles stora
uppoffringar bristen på stamtrupper skulle till god del kunna afhjelpas,
om den båtsmansrotering, som, vid flottans nya organisation, kan för denna
blifva öfverflödig, öfverflyttas till arméens förfogande;
om de nummer vid indelta arméen, som nu äro afsedda för andra ändamål
än nummerkarlars underhåll, i allmänhet kunde återgå till sitt ursprungliga
ändamål; och
om en viss del af allmänna beväringen komme att undergå en så fullständig
öfning, att den, utan menlig inverkan på stammen, kunde genast vid uppbåd
ingå i ledet och användas mot fienden, för att i sin tur äfven bilda stamtrupp,
under det andra delar af beväringspligtiga inkallas till depöterna och beredas att
förstärka arméen och ersätta uppkomna förluster.
Detta sätt för stamtruppernas förökande med förstärkningsmanskap bör ega
rum, så väl vid infanteriet som vid artilleriet och ingeniörtrupperna; men kavalleriet
måste redan vid fälttågets början vara uppsatt till afsedd styrka, och dess beväringsmanskap
endast bilda depoter för sedermera blifvande ersättningar och förstärkning.
För att erhålla den mindre krigsfoten, eller SO,OOO man stridande, hvilken
måste vara skicklig att genast vid uppbåd gå i fält, böra 5000 man ur hvarje
af fem beväringsklasser, eller 25,000 man, hafva en öfning någorlunda motsvarande
den, hvilken stammens rekryter vid indelta arméen erhålla, innan de såsom
stamsoldater kunna godkännas. Dertill erfordras en rekrytskola af minst 62 dagar
första året och derefter 15 dagars vapenöfning under 5 följande år tillsammans
med stammen. För försvarets betryggande vöre visserligen önskligt, att äfven
för den öfriga beväringsstyrkan öfningarne kunde utsträckas åtminstone till lika
lång tid, som nu är stadgad, men i anseende till den stora kostnaden derför och
den derigenom uppkommande förlusten af arbetskraft för uäringarne, å hvilken
sednare omständighet Rikets Ständer också fästat så stor vigt, att beväringsmanskapets
nuvarande vapenöfningar blifvit fördelade på två år, med föreskrift att de
begge klasserna icke må samtidigt vapenöfvas, torde böra tillses, om icke någon
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd, Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 7
lindring härutinnan kan medgifvas, utan att försvarets styrka i någon betänklig
mån nedsättes.
Härvid förekommer, dels att genom den medborgerliga krigsbildningen, som
vid undervisningsverken meddelas, ungdomen bör blifva invand vid uppmärksamhet,
hörsamhet och snabb uppfattning af hvad som skall verkställas, på samma gång
det egna herraväldet öfver kroppens rörelser utbildas, hvilket, jemte kamratbandet,
enighet, samverkan och hastigt utförande af den ledandes befallningar, utgör grunden
för soldatbildningen; dels att det varma nit, hvarmed det frivilliga skarpskytteväsendet
omfattas och utvecklas, synes hos den manliga befolkningen hafva
väckt tanken på nödvändigheten af att kunna bidraga till fäderneslandets försvar;
Och om den första krigsförstärkningen, på sätt förut nämndt är, kan lå en fullständigare
öfning och sålunda möjlighet beredas för den öfriga delen af samma
förstärkning att, före behofvet af dess användande, tilldelas en nöjaktig undervisning,
borde en lindring i beväringspligtens fullgörande kunna medgifvas, så länge
omförmälda, försvarskrafteu betryggande, förhållanden fortfara.
Under förutsättning häraf och af ofvannämnda fullständigare öfning för en
del af beväringen, skulle nemligen den öfriga delen kunna helt och hållet befrias
från vapenöfning i fredstid; dock med förbehåll att, om den medborgerliga krigs
bildningen
icke behörigen handhafves, eller de frivilliga skarpskytteföreningarnes öfningar
icke med fortfarande nit omfattas, beväringens allmänna vapenöfning åter må vidtaga.
Sättet för det årliga uttagandet af det manskap bland beväringen, hvilket i
fredstid skulle erhålla en fullständigare vapenöfning, kan vara olika. Frivillighet
vore det önskligaste, men derpå kan organisationen ej byggas, ehuru denna
frivillighet till icke obetydlig del torde kunna påräknas här i landet, om en
lämplig uppmuntran kunde tilldelas dem, som frivilligt anmäla sig till den drygare
beväringspligten, i stället lör att äfventyra tvungen uttagning dertill.
Tillgång till denna uppmuntran kunde beredas genom de medel, som inflyta
för befrielse från vapenöfning under fredstid och, om brist deruti uppstode, genom
anvisning på anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar. Emellertid, för att
fylla antalet af dem, som skulle undergå den vidsträcktare vapenöfningen, måste
sättet för uttagningen genom lag bestämmas. Enklast och rättvisast torde denna,
såsom i andra länder är antaget, kunna ske genom lottning och sådan verkställas
till viss procent af de pä hvarje mönstringsställe godkända beväringsynglingar,
som skola i lottningen deltaga. Ehuru härigenom naturligtvis icke kan erhållas
ett bestämdt antal inom hela landet, synes dock detta vara af mindre vigt, då
förändringar i alla fall ständigt inträda ibland de inmönstrade; men det medförer
lika behandling vid alla mönstringsställen och full rättvisa mot de beväringspligtiga.
Med erfarenhet af den långsamma kroppsutveckling, som i allmänhet hos
nordbon är rådande, och med kännedom om den sjuklighet och afgång, som
under krigets ansträngningar, försakelser och vedermödor uppstå bland yngre, icke
8 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
utbildadt manskap, samt då det derjemte visat sig, att första beväringsklassen i
allmänhet icke vunnit den styrka och uthållighet, som hos en soldat kräfvas,
men att andra klassen redan vunnit betydlig kroppsutveckling jemförelsevis till
den föi sta, bjuder omtanken för folkets väl och arméens bestånd, att, trots vanan
och de ekonomiska förhållandena, beväringsåldern framflyttas utöfver hvad nu
är bestämdt. Landtförsvarskomitén har på goda skäl föreslagit^ denna framtlyttning
med två år, men då detta djupt ingriper i den enskilda lefnadsställningen,
samt den första klassen vanligen kommer att tillhöra depöterna större delen af
första året, anser jag mig böra inskränka fordriugarne på beväringsålderns framflyttning
till ett år.
Beväringsinrättningen, som är ett hufvudsakligen bidragande medel för arméens
sättande på krigsfot, måste vara så ordnad, att den kan hålla krigsmakten
fulltalig. Såsom den nu är beskaffad, gifver den icke visshet derom; med afseende
hvarå beväringspligten bör utsträckas ett år öfver den nuvarande, så att
krigsförstärkningen kunde utgå af 6 beväringsklasser.
Under för landet ogynnsamma omständigheter och vid utomordentliga tillfällen
kan dessutom för försvaret erfordras större tillgång på folk för krigsstyrkans
uppehållande till tillräckligt antal, och inga medel få åsidosättas för att i
alla händelser gifva hopp om allvarligt försvar. Yärnepligten bör derföre i Sverige
vara minst lika utsträckt som i Norge, och således, utom förrberörda 6 krigsförstärknings-klasser,
ytterligare 4 reservklasser genom lag bestämmas.
Den armée, ett litet Iand kan underhålla, bör dock icke vara ensam det
medel, hvarigenom nationen betryggar sitt yttersta försvar mot vida mäktigare
grannar. Hos nationen måste den tanken lefvande framstå och kunna i handling
utföras, att för ortförsvaret hvar och en vapenför man är skyldig att, efter
bästa förmåga, bidraga till värnandet af egen härd och bevarandet åt efterkommande
af arfvet från förfäder, — sjelfständighet, politisk frihet och urgammal
national-ära. Genom lag bör en landstorm bildas och nationen tillförbinda hvarje
vapenför man att deltaga i denna ärofulla strid, hvilken, oaktadt de stora ansträngningar
och uppoffringar den ock må kräfva, icke får af någon åsidosättas,
då det gäller fosterlandets väl.
För bildande af detta nationalförsvar, får jag, i lika riktning med Landtförsvars-komitén,
i underdånighet föreslå följande:
att hvarje svensk man må vara skyldig att deltaga i allmänna beväringen
från och med året näst efter det, då han fyllt 21 år till och
med det år, då han uppnår 31 års ålder;
att beväringsmanskapet må delas i i 0 årsklasser, deraf de 6 första
utgöra arméens (flottans) krigsförstärkning och de 4 sednare arméens
(flottans) krigsreserv;
att
Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Majtls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1S65. !»
att en del af beväringsmanskapet må erhålla en fullständigare krigsbildning
och derföre öfvas under 62 dagar det första året och 15 dagar
under hvarje af de tre följande åren samtidigt med stammen;
att för sådant ändamål må hvarje år uttagas en fjerdedel af de ynglingar,
som det året tillhöra första beväringsklassen och finnas dertill
antagliga, samt att dessa må benämnas beväringssoldater;
att till beväringssoldater må uttagas först frivilliga, som sig dertill
anmäla, och återstoden genom lottning;
att, under vilkor af beväringssoldaternas ofvanberörda fyra-åriga öfning,
det öfriga bevärings-manskapets öfningar må inställas; — Kongl. Majit
och Rikets Ständer förbehållet att om deras återupptagande förordna,
derest sig visar att den medborgerliga krigsbildningen icke fortgår, eller
att de frivilliga skarpskyttekorpsernas öfningar försummas;
att den del af sjöbeväringsmanskapet, som hittills vapenöfvats vid arméen.
äfven må dit öfverföras, men vid krigstillfällen öfverlemnas till
sjöförsvaret så stort antal af beväringsmanskap, som för vapnet erfordras;
att, då vid krigstillfällen, eller rustning dertill, beväringsmanskap skall
till sjöförsvaret aflemnas, det må tagas från områden, som för sjörensten
äro de lämpligaste, men dessa områdens beväringssoldater alltid tillhöra
arméen;
att, utom infanteriet, äfven artilleriet och ingeniörtrupperna må tilldelas
beväring och beväringssoldater;
att kavalleriet endast under krig, eller vid rustning dertill, må tilldelas
beväring;
att till beväringssoldater må räknas endast de dertill uttagna af för
stärkningsklasserna;
att
reserven icke må utgå förr än förstärkningens alla klasser inom
samma ort blifvit uppkallade;
att ingen beväringsskyldig må vid mönstring godkännas, som icke är
till krigstjenst duglig;
att beväringsskyldig, som vid första mönstringen, till följd af tillfällig
åkomma eller sjukdom, icke kan antagas, må ställas på ett års förbättring;
att, utan förändring i öfrigt af nu gällande grunder för legning, det
må tillåtas beväringsskyldig af de sex förstärkningsklasserna att, vid inträffande
uppbåd till krigsrustning, lega äfven inom de fyra reservklasserna,
om de icke blifvit till krigstjenst uppbådade, men att då den legande
må ingå i årets sista reservklass;
att bevärigssoldat väl må tillåtas att under samma förhållanden, som
det öfriga beväringsmanskapet, sätta annan kail i sitt ställe, under förbehåll,
att denna icke allenast uppfyller de i allmänhet stadgade vilkor,
tilli, lill /{. St. Prol. 1865 & 1866, 1 Sami l Afd. i Haft. 2
10 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
utan äfven, antingen såsom beväringssoldat eller i krigstjenst, undergått
motsvarande vapenöfning med den, i hvilkens ställe han insättes;
att vid mönstring antalet af dem, hvilka mot afgift få befria sig från
vapenöfning i fredstid, icke må öfverstiga en femtedel af de till vapentjenst
godkända beväringsskyldiga och att, om flera sig härtill anmäla,
genom lottning skall bestämmas, hvilka må befrielse åtnjuta;
att derefter beväringssoldaterna bland de öfriga må uttagas, nemligen
först bland dem, som frivilligt anmäla sig, och fyllnaden i antalet genom
lottning bland öfriga godkända;
att byte emellan dem, som genom lottning blifvit till beväringssoldater,
och dem, som blifvit till allmänna beväringen bestämda, må vid mönstring
af mönsterherre medgifvas;
att beväringssoldat, som derefter önskar sådant byte ingå, må derom
hos Kongl. Maj:t göra ansökan, med anförande af de skäl, som kunna
verka för bifall till bytet;
att de, som sålunda ingått byte, må inträda i hvarandras skyldigheter
och rättigheter i afseende på beväringspligten, dock så att beväringssoldat
alltid skall genomgå en 62 dagars rekrytskola och derefter minst
16 dagars vapenöfning under hvarje af påföljande tre år; och
att beväringssoldat, som fullgjort sin pligt i krigsförstärkningen, må, om
han från dejnna tjenstgöring företer hedrande betyg och inom ett år
ånyo genom byte ingår såsom beväringssoldat, befrias från rekrytmötet, men
deltaga i vapenöfning så mångå år, som det ålegat den med honom bytande
att möte bivista, och öfvertaga den bytandes tjensteår i krigsförstärkningen.
Vidare, och som afgiften för vapenöfningsfrihet bör motsvara den verkliga
uppoffring, vapenöfningspligten kan medföra, men hvarken vara så hög, att den
endast af de mera förmögna kan erläggas, eller så låg, att den uppmuntrar till
otidigt begagnande af friköpet, föreslår jag i underdåmighet;
att vapenöfningsfrihetsafgiften för hvarje år må likasom nu af Eders
Kongl. Majit bestämmas.
Ju flera befrias från vapenöfningen, desto mera nedsättes antalet af dem,
bland hvilka beväringssoldaterna skola uttagas. Denna befrielse bör således icke
allt för långt utsträckas, och jag tillstyrker:
att den för medlemmar af frivilliga skarpskytteföreningar i vissa fall
medgifna befrielse från första årets vapenöfning med beväringsmanskapet
må, sedan den längre rekrytexercisen börjat, upphöra för dem, som blifva
bevärings-soldater.
Till följd af beväringssoldaternas nu föreslagna längre öfningstid, tillstyrkes:
-
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1865. 11
att den tid, inom hvilken beväringsskyldig, som för vapenöfning eller
tjenstgöring varit ur enskild tjenst frånvarande, är berättigad att i tjenst
eller lära återgå, må utsträckas från 8 till 12 veckor.
Med afseende på nu gällande föreskrifter för afskedadt manskaps pensionerande,
och i betraktande af beväringssoldatens ' utsträckta vapenöfning, tillstyrkes:
att beväringssoldat, som tager tjenst i nummer vid eller, befordrad i
befälsgrad, öfvergår till den stående arméen, må i afseende å pension få
beräkna de år, han varit beväringssoldat, såsom tjenst vid indelta arméen.
Med en ökad beväringspligt måste följderna för öfverträdelse af beväringslagen
ställas i förhållande derefter; hvadan jag i underdånighet tillstyrker:
att beväringsskyldig, som utan laga förfall eller andra dermed jemförliga
skäl undanhåller sig från mönstring, skall vara förfallen till böter af 10 rdr
första gången och 20 rdr hvarje påföljande gång, samt derjemte vara sjelfskrifven
till beväringssoldat, om han vid mönstring finnes dertill antaglig; och
att nu gällande föreskrifter om beväringsskyldigs qvarstående ett år
längre i beväringen för hvarje år, han utan laga förfall undandrager sig
vapenöfning, och öfverflyttande till den klass, med hvilken han bör vapenöfvas,
må tillämpas äfven på den utsträckta beväringspligten och beväringssoldaternas
fleråriga vopenöfningar.
Sedan lagstiftningen i brottmål undergått betydliga förändringar och, bland
annat, vanfrejd blifvit närmare betecknad genom uteslutande från medborgerligt
förtroende; och då det ovedersägligen är ett stort förtroende att deltaga i fosterlandets
försvar, hvilket hvarje krigare räknar sig till ära; tillstyrker jag i nu
gällande föreskrift deri förändring:
att vanfrejdad beväringsskyldig må uteslutas från hedern att såsom beväringsman
tillhöra rikets krigsmakt.
I det föregående har jag uttalat den åsigt, att stammen aldrig ensam bör
skickas i striden, utan alltid i förening med dess krigsförstärkning. Denna sednare
måste således vara disponibel utan tidsutdrägt, då deraf göres behof, och
lagen derom får ej vara tvifvelaktig. — Den nu gällande beväringslagen föreskrifver,
att beväringsmanskapet må uppbådas »under krig eller när eljest» Kongl.
Maj:t pröfvar »rikets försvar det påkalla». Ehuru jag deruti icke finnér något
hinder för Kongl. Maj:t att, vid mobilisering af en viss del af den stående arméen,
äfven uppbåda dertill hörande förstärkningsmanskap, så är dock uttrycket
icke bestämdt. Då den största vigt ligger derpå, att intet tvifvel härom uppstår,
hemställer jag, att 10 § af nu gällande beväringslag må erhålla en något
förändrad lydelse, nemligen:
»att under krig, eller rustning dertill, eller när eljest Kongl. Maj:t pröfvar
rikets försvar det påkalla, inå Kongl. Maj:t till vapentjenst uppbåda antingen
alla beväringssoldater, eller ock större eller mindre del af dem,
12 Bil. N:o 5 a. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865.
jennie så stor del af det öfriga beväringsmanskapet, som Kongl. Maj:t finnér
nödigt, vare sig från hela riket eller endast från vissa landsorter, utan
afseende derpå, huruvida eller till huru stor del beväringen inom rikets
öfriga landskap kallas till vapen».
För att befordra frivillig tjenst såsom beväringssoldat, tillstyrker jag:
att beväringspligtig, som frivilligt vid mönstring anmäler sig till beväringssoldat
och dertill antages, må under första årets vapenöfning tilläggas
en extra aflöning från allmänna beväringsfonden, beräknad efter SO öre
om dagen;
att, intilldess lagen om beväringssoldater träder i verkställighet, allmänna
beväringsfonden till hufvudsaklig del må afsättas för dessa extra aflöningars
bestridande; och
att, om de, sådant oaktadt, något år icke skulle af fondens inkomster
kunna bestridas, fyllnaden må tagas från anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar.
Genom nu föreslagna vapenöfning för beväringssoldaterna, kunna vapenfärdighet
och tjensteskicklighet hos dessa vinnas i större män, än hvad som i detta afseende
kan förväntas af nuvarande bevärings-eliter, hvadan all befordran bland beväringen
endast bör tillkomma beväringssoldaten; och jag föreslår således:
att den nuvarande inrättningen af bevärings-eliter må upphöra.
Såsom biträden åt befälet under marcher till och ifrån möten, kunde lämpligast
pålitliga beväringssoldater uttagas; hvarföre tillstyrkes:
att, bland beväringssoldaterna, ett antal af högst 24 på hvarje bataljon
må för visad skicklighet och pålitlighet förordnas till rotmästare, hvilka
borde erhålla vice korporals portionsskilling och tilläggas något utmärkelsetecken.
Till beredande af utväg för beväringssoldat att under fred vinna befordran
till underofficer föreslås:
att beväringssoldater, till ett antal af 2 på bataljon, må efter egen an
sökning beordras till korporals- eller underbefäls-skolor, samt der underhållas
af anslagen till beväringsmanskapets vapenöfningar;
att beväringssoldat må i samma ordning, som manskap vid stammen, befordras
till underofficer; och
att från beväringssoldater befordrade underofficerare utan lön må, till ett
antal af 4 på hvarje bataljon, under de år de eljest skolat Ijenstgöra såsom
beväringssoldater, åtnjuta dagtraktamente under regementets vapenölningar,
samt beklädriadsponningar och gratifikation enligt de i 29 § af
Kongl. Förordningen den 4 Februari 1862 stadgade grunder; börande dock
dagaflöningen utgå från samma anslag, som för det öfriga underbelälet, dä
sådan förmån detta tillkommer.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prog. N:o t. om Statsverket i865. 13
För bildande af en Officersreserv torde en elit-trupp kunna bildas; i hvilket
afseende jag tillstyrker:
att beväringsskvldiga, som aflagt afgångsexamen från rikets elementarläroverk
och blifvit till beväringssoldater uttagna, må, i stället för dermed
förenad vapenöfningspligt, anmäla sig att blifva beväringseliter;
alt äfven andra beväringsskyldig, som aflagt samma examen, må såsom
beväringseliter på egen begäran antagas;
att beväringselit under första året genomgår en 62 dagars rekryt- och
soldat-skola och under andra året 42 dagars befälsskola; samt
att beväringselit, som genomgått förestående vapenöfningar och dervid
blifvit godkänd, samt i öfrigt har de egenskaper, som fordras af ett blifvande
befäl, må vid uppbåd till krigstjenst konstitueras till underofficer
och i mån af visad skicklighet äfven till officer.
För en hastig öfvergång från freds- till krigsfot är dock icke nog, att beväringsinrättningen
så ordnas, att tillgång på folk finnes, det måste äfven beredas
möjlighet att kunna rätt beräkna den krigsförstärkning, hvarje stambataljon har
att påräkna och i mobiliseringsstunden kunna skyndsamt få denna förstärkning
under vapen. — Den redovisning af beväringsmanskapet, som nu förefinnes, vidlåda,
efter mitt förmenande, stora brister. De upplysningar, Landtförsvarskomitén
derom lemnar, visa behofvet af noggrannare bestämmanden deruti, och jag tillstyrker
att, i sammanhang med utfärdandet af den nya beväringsförfattning, hvars
hufvudgrunder jag nu i underdånighet framställt, åtgärder må vidtagas för dessa
bristers afhjelpande.
Hvad här är yttradt och föreslaget angående beväringen, torde icke böra
tillämpas på Gotlands National-Beväring, så länge särskild konvention derom är
gällande; — äfvensom bör erinras, att, derest en del af sjöbeväringen öfverilyttas
till Arméen, beväringsornrådena derefter måste rättas.
Såsom ett yttersta medel för fosterlandets försvar, har omnämnts Landstor- Landstormen.
— En sådan är lämplig för Sverige, som, med krigsstyrkan grundad på be- men'
väringssystemet, bör hafva att vänta en allmän vapenfärdighet bland den manliga
befolkningen, och der från gamla tider blifvit inympadt medvetandet af skyldig
heten
att gå »man ur huse» för att försvara hemmet. Men med afseende på denna
kunskap i vapnens bruk och på de uppoffringar, som skulle uppstå af föreskrift
om vapenöfningar för landstormen, finner jag för närvarande icke skäl att sådana
föreslå, helst det är att hoppas, att de frivilliga skarpskytteföreningarnas exempel
skall locka till skjutgillens anordnande, och landstormen derigenom öka sin användbarhet
för strid. Vid bildandet af landstormen blifva de frivilliga skarpskytteföreningarna
äfven dess rot och kärna. Såsom en öfvad stam kunna dessa erbjuda
goda ledare och tjenstkunnigt, öfvadt befäl och underbefäl af flera grader.
Med den ihärdighet, oförtrutenhet och fosterlandskärlek, dessa föreningar hittills
14 Bil. N;o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1865.
visat, lära deras bemödanden icke blifva mindre eller nitet svalare, om de erhålla
det lör troendefulla och hedrande uppdraget att blifva landstormens stam. Då i
sammanhang härmed tillämpning af bestämmelserna om gymnastik och vapenföring
i skolorna med nit och skicklighet fullgöres, bör nationen kunna vinna en utbildning
och en vapenkunnighet, som göra möjligt för landstormen att kraftigt uppträda,
der dess tjenst måste påkallas; hvarunder den äfven af en fiende lärer
kunna påräkna att åtnjuta den aktning och behandling, som tillkomma en genom
lag bildad krigsstyrka, då den uppfyller sina pligter, men vanligen icke tillerkännas
en utom lag bildad folkresning.
På dessa grunder tillstyrker jag i underdånighet:
att alla vapenföra män från 20 till SO år, hvilka icke tillhöra den ordinarie
krigsstyrkan, må förklaras utgöra en landstorm, som kan uppbådas
till hemortens försvar;
att landstormen må delas i tvenne uppbåd, af hvilka det första utgöres
af män från 20 till 40 år och det andra af män från 40 till SO år;
att hvarje län, i förhållande till dess vidsträckthet, utgör ett eller flera
landstorms-områden;
att landstorms-området för Stockholms stad må sträcka sig till yttre
befästningslinierna, då staden blifvit befästad;
att landstormen endast må af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på
Konungens i Stats-Rådet lättade beslut, kunna uppkallas då krig utbrutit;
att landstorm, uppkallad, må stå under krigslagarne, på samma sätt
som Gotlands Nationalbeväring;
att första uppbådet må hafva tjenstgöringsskyldighet inom landstormsområdet;
andra uppbådet inom socknen och Stockholms stads inom tullarne;
att staten under krig må anskaffa gevär åt dem, som icke ega sådana,
och tillhandahålla ammunition;
att landstormen icke må hafva någon föreskrifven uniform, men att
derom må kunna frivilligt öfverenskommas inom kompaniet;
att hvarje till landstormen hörande man må vara skyldig kläda och
föda sig på egen bekostnad, då han uppbådas, men att fattiga förses med
kläder oehs föda af kommunen;
att andra uppbådet ej må kunna uppkallas förr än det första förut utgått;
att de beväringsklasser eller delar deraf, hvilka ej äro inkallade till armeen,
må utgå med landstormens första uppbåd i sin ort;
att Landshöfdingen må hafva befäl öfver länets landstorm, intilldess den
uppbådas i tjenstgöring, då den skall träda under militärbefäl;
att landstormen må bildas i kompanier och bataljoner;
att kompaniernas och bataljonernas styrka må vara olika och rättas efter
lokala förhållanden;
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 15
att flera socknars manskap, deraf minst 500 tillhöra första uppbådet, må
bilda en bataljon;
att befälet må väljas på det sätt, att förslog på tre personer upprättas,
deraf en erhåller förordnande, uemligen:
Bataljonschef, efter val och förslag af bataljonen, förordnas af Kongl. Maj:t;
Kompani- och Plulonchefer, efter val och förslag af kompaniet, förordnas
af Landshöfdingen;
Af delning schef er och Korporaler, efter val och förslag af kompaniet, förordnas
af Kompanichefen;
att Kompanicheferna må hafva skyldighet föra rulla öfver sitt manskap;
med ledning af de årliga mantalslängderna; börande ett sammandrag af rullan
årligen insändas till Bataljonschefen, som iemnar en afskrift deraf till
Landshöfdingen;
att landsstorinens män må hafva samma rätt till krigsbelöningar för visad
mandom och samma rätt till pension för svår blessyr, som för arméen är
stadgadt; och
att de frivilliga skarpskytteföreningarna, ehuru vid uppbåd uppgående i
krigsförstärkningen eller landstormen, må, till förvärfvande af ökad vapenfärdighet,
fortfara efter nu gällande grunder, i hvad de icke strida mot landstormen.
Om Eders Kongl. Maj:l skulle finna för godt i nåder godkänna och bifalla
hvad jag, angående så väl beväringsmanskapet som landstormen nu föreslagit och
tillstyrkt, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i Nådig
Proposition framställa detta förslag till Rikets Ständers pröfning och antagande; hvarefter
förslag till en ny författning, i öfverensstämmelse med ofvanberörda grunder,
borde angående Bevärings- och Landstorms-inrättningen utarbetas och till en blifvande
riksdag framställas.
»Sedan jag nu i underdånighet afgifvit förslag till krigsförstärkningens, reservens
och landstormens bildande, anhåller jag i underdånighet få anföra hvad
jag anser vara erforderligt för åstadkommande af den uppgifna fredsfoten till stam
och de olika vapnens organisation.
Till den större krigsfoten, 70,000 man, beräknas 60,000 man infanteri, och infanteriet.
uti den mindre krigsfoten, 50,000 man, ingår en infanteristyrka af 40,000 man,
dé sednare alltid stridsfärdiga Med beräkning af 800 mans bataljoner, skulle
arméens infanteri, vid den större krigsfoten, utgöra 75 bataljoner; och då den
16 Bil. N:o 5 a. till Kungl. Maj:ls Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
stående arméen, med förbigående af Lifbeväringsregementet, som är under indragning,
samt Hallands och Wester-Norrlands beväringsbataljoner, hvilka ännu icke
ega någon stamtrupp, för närvarande har endast 49 bataljoner, deraf 6 värfvade,
skulle således erfordras en tillökning i stam af 26 bataljoner. Kostnaderna härför
skulle likväl blifva alltför kännbara, och då vid de större regementena redan
till en del finnes befäl, beräknadt för deras tillökning med beväring, torde stammens
organisation kunna ändamålsenligt, med minsta kostnad, i samma riktning
fortsättas. — Stambataljonerna böra derföre uppbringas till 50 och hvarje bataljon
erhålla befäl för 4 4, så att infanteriet på krigsfot kan uppsättas till 75 bataljoner
å 800 man i ledet, bestående af stam och krigsförstärkning.
I de flesta länder är regements-indelningen antagen såsom lämplig för infanteriet,
och då den i Sverige tillika är en gammal bepröfvad indelning, befrämjande
så väl det helas samband, som den militäriska andan, samt den tillika
medförer någon besparing i utgifter, i jemförelse med en organisation på fristående
bataljoner eller korpser, så torde densamma böra lemnäs i allmänhet
oförändrad samt nuvarande korpser derjemte bibehållas endast såsom undantag
derifrån, föranledda af särskildt inverkande omständigheter.
I sammanhang härmed anhåller jag få fästa uppmärksamheten på Wermlands
Fältjägareregemente, hvilket, endast 600 man starkt med 24 officerare och 18
underofficerare, icke kan med afseende på krigsförstärkningens införlifvande, formeras
på två större bataljoner, och ännu mindre på tre, som den allmänna planen
förutsätter, med mindre än att ett betydligt antal af så väl befäl som trupp
uppsättes. Då detta skulle förorsaka dryga kostnader, som icke kunna godtgöras
genom minskning på annat håll, torde detta regemente, jemlikt komiténs förslag,
böra försättas på 4 bataljon och förändras till korps. Härigenom minskades
visserligen stammen med en bataljon i beräkningen, men då någon del af den till
flottan anslagna rotering lärer kunna öfverflyttas till arméen och derigenom en
väsendtlig lucka i dess organisation skulle fyllas, i det att tvenne korpser, som
nu sakna stamtrupp, erhölle en sådan, på samma gång krigsförstärkningen i dessa
orter, nemligen Wester-Norrland och Halland, finge en stam att sluta sig till, så
komme arméen sålunda att uppgå till de förut nämnda erforderliga 50 stambataljoner;
hvartill torde framdeles böra läggas en dylik på Gotland.
Likasom tillökning af stammen är i allmänhet önskvärd för undanrödjande af
de olägenheter, som uppstå, då en krigsförstärkning i densamma insättes, så påkallas
den ock för att i enskilda fall gifva en del indelta regementen eller korpser
en lämpligare nummerstyrka, än de nu hafva. Sådant kan i någon mån vinnas
derigenom, att soldatrotar, nu disponerade för ändamål främmande för försvarsverket,
och sådana nummer, som äro indragna till aflöning åt andra än dem. som
tillhöra nummerstyrkan, varda rekryterade. För samma orsak borde den nya
or
-
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majlis Nåd. Prog N. o 1, om Statsverket 1865. 17
ordinarie roteringen inom knektehållet, och de delar af båtsmanshållet, som till
arméen öfverflyttas, fullgöra verklig rotering i stället för nu utgående vakansafgift,
samt detta tillämpas öfver allt der det fordras för ordnandet af truppernas styrka.
Då det icke är möjligt att gifva alla indelta bataljoner ett lika antal rusteller
rotehålls-nummer, samt anvisningen af nummer för spel och gevärshandtverkare
således vid regementena inverkar olika på antalet disponibla bajonetter, torde
behofvet af rust- och rotehålls-nummer för spelet och gevärshandtverkarne böra
beräknas för hela infauleriet, och fördelningen på regementen och korpser ske i
förhållande till deras styrka, så att de svagare finge färre eller inga och de starkare
flera indragna och anslagna nummer. Men intet regemente och ingen korps
bör få flera anslagna nummer, än regementet eller korpsen bör hafva spel och
gevärshandtverkare. De öfriga blifva indragna till regementets eller korpsens
lönefond, hvarigenom behofvet af kontant statsanslag der minskas, och de svagare
regementena och korpserna få, till fyllande af bristen i anslagna rust- eller rotehålls-nummer
för spel och gevärshandtverkare, motsvarande anslag i kontant. —
De till lönefonderna indragna nummer inberäknas i aflöningstillgångarne efter
medelvärdet af befintliga vakansafgifter vid regementet eller korpsen; men ersättningen
i kontant, för bristande anslagna nummer, som tillägges en del andra
regementen och korpser, utgår efter medelvärdet af samtliga inom arméen sålunda
till lönefonderna indragna nummer
Komitéu har visserligen, i sammanhang med ordnandet af indelta arméens
nummerstyrka, hemställt, att, vid bestämmandet af den inskränkning i bergslagsfriheten,
som vederbörande inom bergslag, jemlikt 3 § i Kongl. Förordningen
den 20 September 1859, prölvas skyldiga att vidkännas, Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, huruvida icke bergsmansjorden numera bör rätteligen underkastas
ständig eller ordinarie rotering i stället för den extra roteringsskyldighet.
som af brukande bergsmän nu utgöres; men med afseende på denna frågas
för närvarande outredda skick, anser jag densamma här icke böra tagas i be
traktande
Med afseende å den större rörlighet, som nu hos arméer fordras, och deraf
följande nödvändighet att hafva stamtruppen fullt tjenstbar, bör här i förbigående
fästas uppmärksamhet på nuvarande förhållanden med indelta soldatens tjeustepligt.
Denna soldat är nemligen, sedan han tagit lega för en rote, icke berättigad til!
afsked förr, än han är fullkomligt otjenstbar, så framt han icke insätter karl i sitt
ställe, eller rust- eller rotehållaren godvilligt åtager sig att anskaffa annan karl.
Detta leder dertill, att arméen får behålla en mängd gamla, mindre tjenstbare
soldater, staten slutligen betungas med ett större antal pensionärer, samt rustoch
rotehållarne ofta besväras af flera underhållstagare, än under andra förhållanden
skulle förefinnas. Den indelta soldaten, som oftast ingår i soldattjensten vid
B h. Hll It. St. Pral. 1865 & 1866 1 Sami. I Afd. 4 Haft. 3
18 Bil. N:o 3,'a. till Kongl. Majås Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
20 till 28 års ålder, är genom arbetsamhet, ordentlighet och hushållsaktighet i
tillfälle att under sin kraftfullare ålder hopspara en penning, som efter hans vilkor
kan bereda möjlighet att vinna en sjelfständig bergning. Efter 16 till 20
års tjenstetid torde han ofta för sig och sin familj finna fördelaktigare att lemna
soldattjensten och mera odeladt egna sig åt annat näringsyrke; men då framstår
svårigheten att blifva fri från legokontraktet, som snart sagdt är stäldt på lifstid.
Att sjelf ersätta legan för annan karl, skulle medlöra olägenhet och hinder för
hans framtida bergning Han nödgas således qvarstå i nummer, och sedan han
ytterligare några år med soldattjensten fortfarit, qvarstannar han der för att erhålla
pension, om ock all håg för tjensten slocknat och hans fulla tjenstbarhet
icke vidare kan påräknas. — Då soldatlegan i medeltal kan uppskattas till 100
R:dr, synes den iör rust- och rotehållarne icke blifva särdeles tryckande, om deri
återkommer hvart 16:de eller 20:de eller i medeltal hvart 18:de år, hvarförutan
soldaten väl kan sägas hafva under denna tid aftjenat densamma. Den borde af
alla dessa skäl icke binda för längre tid, dock obetaget för hvarje soldat, som har
lust och förmåga dertill, att utöfver denna tid fortfarande för numret i tjensten
tills vidare förblifva.
Beträffande värfvade infanteriets nummerstyrka, torde ingen annan förändring
komma i fråga, än den som blir en följd af Wermlands Fältjägare-regementes
förändring till en korps. Med undantag deraf, att Fältmusikanter vid värfvade infanteriet
icke stå i nummer, kan på detta infanteri tillämpas hvad som förut är
sagdt om Spel och Gevärshandtverkare, så vidt det är förenligt med värfvade
trupper.
För beredande af förbättring i Underofficers-korpsernas ställning samt af utsigt
till bättre befordran, torde Sergentemas antal böra något ökas, men Furirernas
deremot minskas; hvarjemte vid fotgardes-regementena, för likhets vinnande
med den på samma ställe förlagda artilleri-trupp, Furirerna borde uppflyttas till
Sergenter med lägre lön. — Korporalernas antal kunde bibehållas, dock så att,
i stället för nuvarande Distinktions-Korporaler, korporalsgraden delas i l:steKor~
poraler och Korporaler, samt att vice Korporaler tilldelas lön.
Med den befälspersonal, som nu tillhör regements- och korps-staberna, anser
jag mig icke böra föreslå annan förändring, än att de infanteri-regementen, som
icke hafva 3:dje Majorer, måtte dermed förses, i likhet med öfriga regementen,
hvilka på krigsfot bilda 3 bataljoner; äfvensom att Regementsväbel måtte anställas
vid alla korpser.
Vid stambataljonerna finnas soldater, afsedda för särskilda ändamål, nemligen
såsom skarpskyttar, timmermän och sjukvårdssoldater; af de begge sednare slagen
kunna dessa icke ökas till ett antal, som motsvarar behofvet under krig, men de
måste uttagas till behöfligt antal för att tjena till ledare och förgångsrnän åt beväringsmanskap,
som till pionnierarbeteu och sjukvård måste användas.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 19
Med ledning af hvad här om infanteriet blifvit anfördt, tillstyrker jag i un
-
derdånighet:
att infanteriets staratrupper må afses att utgöra minst 50 bataljoner,
och att hvarje bataljon erhåller befäl för l£ bataljon;
att Wermlands Fältjägare-regemente må sättas på en bataljon, eller förändras
till en korps på 4 kompanier, med tillsammans 520 man, inberäknadt
spelet;
att, sedan den båtsmansrotering, som för flottan kan umbäras, blifvit
till armén öfverflyttad, och hvaribland torde kunna påräknas dylik i de
norra och vestra provinserna samt på Gotland, af densamma tillika med ny
ordinarie rotering må bildas stamtrupp för den del af beväringen, som nu
icke eger sådan, och i första rummet en korps i Wester-Norrland och
en korps i Halland samt en på Gotland;
att 1 nummer på hvarje kompani af indelt regemente eller korps afses
för Volontär, men de nummer, som nu hållas vakanta för volontär-vakansmedelsfonden,
eller 1 på hvarje kompani, med soldater uppsättas;
att 2 nummer vid Andra Lifgrenadier-regementet och 7 nummer vid
Westgöta regemente, som nu användas till hingsthållning, samt 4 nummer
vid Kronobergs regemente, nu indragna till en soldat-barnskola, till soldatnummer
återgå;
att vid Norrbottens Fältjägare-korps 115 rotar, som enligt kontrakt af
år 1847 under en tid af 50 år, eller till år 1897, betala vakansafgift,
vid vakanstidens slut återgå till hållande af soldater;
att vakansafgiften för 99 af dessa rotar, hvilken nu ingår till den så
kallade Norrbottens Hästjägare-sqvadronsfond och hvaraf till en del artilleri-batteriet
i Hernösand underhålles, må till vakanstidens utgång, om så
erfordras, användas till organisation af Norrbottens korps, äfvensom att den
deraf bildade fonden må till samma ändamål användas;
att Norrbottens korps, som nu har effektiva
soldatnummer  325
må, i den mån hinder af gällande vakanskontrakt
icke möter, rekrytera nu indragna och
anslagna rotar  43
hvarigenom den intill år 1897 finge .... 368 nummer,
men efter år 1897 skulle tillkomma dels de till
denna tid vakanta, till lönfyllnad anslagna . . 16
dels de till Hästjägare-sqvadronsfonden anvisade 99
Korpsen, indelad på 4 kompanier af 119 man,
Transport 483.
20 Bil. N:o 3 n. till Kongl. Maj.is Nåd. Pr»p. N:o 1, om Statsverket 18(15,
Transport 483
skulle, för spel och gevärshandtverkare, erhålla
anslagna 7 roter och kontant anslag för .
tillsammans 497 nummer.
att Westerbottens korps, som nu har effektiva
soldatnummer
ma, efter kontraktstidens utgång, rekrytera nu
indragna och anslagna nummer ......
samt erhålla af båtsmansrotering, om sådan till
arméen öfverflvttas
och nyroterad jord inom håtsmanshållet
401
»9 460
4 17
477
Korpsen, indelad på 4 kompanier af 119 man,
skulle för gevärshandtverkare erhålla anslagen 1
rote och kontant anslag för spel .
20
tillsammans 497 nummer.
att indelta soldaten efter 18 års tjenstetid må vara berättigad till afsked,
om han det önskar, men vara oförhindrad att derutöfver qvartjena,
om han dertill är villig och har förmåga, för öfrigt i öfverensstämmelse
med nu gällande författningar;
att, vid alla regementen och korpser, så kallade nummerlöner anvisas
endast till spel och gevärshandtverkare, utom till förenämnda volontärer,
samt alt ingen erhåller mer än 1 nummerlön,
att spelet bestämmes till 20 på bataljon, deraf 4 fältmusikanter och 16
egentliga spel eller trumslagare;
att, i stället för särskilda Gevtirssmeder och Stockmakare, blott en Gevärshandtverkare
antages på hvarje bataljon;
att hela antalet, för spel och gevärshandtverkare behöQiga, rust- och
rotehålls-nummer vid indelta infanteriet fördelas på regementen och korpser
i förhållande till deras styrka, så att de svagare få färre eller inga
och de starkare flera anslagna och indragna nummer;
att af de starka regementena eiler korpserna, icke något regemente eller
någon korps må erhålla flera anslagna nummer än för sina spel och gevärshandtverkare,
eller 21 på bataljon jemte volontär-nummer, hvaremot
de öfriga, sorn blifva afsedda att stå vakanta, indragas till regementets
eller korpsens lönefond;
att de svaga regementena och korpserna få, i stället för fullt antal rusteller
rotehållsnummer till spel och gevärshandtverkare, ett motsvarande
i
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1. om Statsverket 1865. 21
kontant anslag att användas till kontanta numme&öner för hola eller en
del af denna personal;
att antalet till lönefonden indragna nummer vid en del regementen och
korpser således kommer att jemnt motsvara antalet kontanta nummerlöner
vid en del andra;
att de till lönefonden indragna nummer inberäknas i regementets eller
korpsens aflöningstillgångar, efter medelvärdet af befintliga vakansafgifter
vid regementet eller korpsen, men de kontanta nummerlönerna, som tilläggas
en del andra regementen och korpser, utgå efter medelvärdet af samtliga
salunda till lönefonderna indragna nummer;
att, med fästadt afseende derpå, att hvarje stambataljon bör hafva befäl
för l£ fält bataljon, befälets antal, utom regements- eller korps-staberna,
beräknas till 20 officerare och 18 underofficerare på hvarje stambataljon;
att, för vinnande deraf, de större indelta regementena, hvilkas kompanibefäl
redan utgöres af 56 officerare och 56 underofficerare okas med 4,
subaltern officerare;
att samtliga öfriga regementen få lika antal kompanibelal som förenämnda
regementen, men korpserna hälften af detta antal;
att underofficerarnes antal inom hvarje grad i allmänhet blir vid ett
regemeute: 8 fanjunkare, 16 sergenter och 12 furirer, samt vid en korps:
4 fanjunkare, 8 sergenter och 6 furirer, men vid ett fotgardesregemente:
8 fanjunkare och 28 sergenter, dessa sednare dock delade i två lönklasser;
att
nuvarande distinktions- korporaler må benämnas förste korporaler
och sådana förordnas till ett antal af £:del af korporalerna på bataljon.
att vice korporal vid stammen må såsom sådan åtnjuta årlig lön, men
att han för erhållandet deraf bör hafva genomgått Lorporalsskola eller aflagt
motsvarande kunskapsprof;
att med den befälspersonal, som tillhör regements- och korps-staber,
ingen annan förändring vidtages, än att gardesregementena till fot erhålla
tredje major i likhet med öfriga regementen, samt att Hallands, WesterNorrlands
och Wermlands Fältjägare-korpser, äfvensom den tillämnade
korpsen på Gotland, då de blifvit organiserade, få sina staber ordnade lika
med öfriga korpser;
att de korpser, som nu sakna regementsväbel, dermed förses;
att civil-staten vid regementen och korpser, utom läkare och till intendenturen
hörande personal, hvarom lärer få bestämmas i sammanhang med
blifvande reglering af arméens sjukvård och iutendeutsväsende, må utgöras
af en regementspastor, en regementsauditör och en regementsskrifvarc, hvar
-
22 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Stasverket 18t65.
Kavalleriet.
förutom vid alfa regementen, utom de begge Skånska Infanteriregementena,
borde bestås ett mönsterskrifvare-arvode;
att skarpskyttar, som nu äro 64 på regemente, må bestämmas till 48
på stambataljon, för att blifva 52 på fältbataljon;
att timmermän, som nu äro 8 på regemente, må blifva 6 på stambataljon,
för att vara 4 på fältbataljon, såsom förgångsman vid en timmermansafdelning,
bestående af dessa 4 timmermän och timmerraansbiträden
från beväringen, hvilka alla då bära någon lämplig verklvgsutredning; och
att sjukvåidssoldatei, sorn nu äro 8 på regemente, må ökas till minst 6
på bataljon.
För närvarande eger Kavalleriet en sammanlagd styrka af 4,290 man; hvilket
icke motsvarar arméens behof, då derifrån skola utgå depötsqvadroner, kommenderingar
till intendenturen, tross, ordonnanser vid staberna, detacheringar, bevakningstjenst,
reserv, m. m. Till Rikets senast församlade Ständer afgaf E. K. M.
Nådig proposition om kavalleriets ökande med 500 man, grundad på Landtförsvarskomiiéns
förslag att låta Smålands Hussar-regemente, i likhet med Smålands Grenadierbataljon,
förändras till infanteri och i stället låta det afsutna Westgöta rusthållsregementet
åter uppsitta; men Rikets Ständer, ehuru erkännande behöfligheten
af en tillökning i kavalleriets styrka, kunde för sin del icke godkänna förslaget,
utan ansågo, att kavalleriets förstärkande genom indelt eller värfvad trupp borde
kunna med största fördel åstadkommas i förening med vakans-kontrakternas förnyande
vid de afsutna rusthållsregementena och vakansafgifternas förhöjande till
ett belopp, närmare motsvarande värdet af den skyldighet, de äro beräknade att
ersätta.
Denna kavalleriets tillökning, ehuru angelägen, lärer således icke i sin helhet
kunna ifrågaställa förr än närmare den tid, då kontrakten med de afsutna rusthåiisregementena
skola förnyas, då det ock visar sig, om vederbörande rusthållare
äro hugade att erlägga en vakansafgift, närmare motsvarande värdet af den skyldighet,
den bör ersätta, och medel derigenom kunna beredas till uppsättande af
värfvadt kavalleri, eller om något regemente, hellre än att höja vakansafgilten, vill
återgå till den effektiva rustningen samt kavalleri-styrkan på detta sätt kan ökas.
Under anta,-ande att rusthåilarnes fördel bäst befrämjas genom det förstnämnda
sättet, synes ändamålet då kunna lämpligen vinnas derigenom:
att nya värfvade sqvadroner uppsättas till den styrka, som för sqvadronsorganisationen
bestämmes samt förut varande värfvade sqvadroners styrka
höjes i samma mån.
Vid det indelta kavalleriet kan nummerstyrkan i någon mån höjas genom
samma medel, sorn för infanteriet föreslagits, nemligen att nummer, som nu äro
indragna eller anslagna till andra än nummeranter, uppsättas med ryttare.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 23
Af komitén uttalas den åsigt, att nuvarande sqvad roner äro för små, och
enär kavalleriet icke under fred kan för sig utbilda någon verklig förstärkning
af beväringsmanskapet, hvilket först vid krigsrustning kan till depöt indragas för
att bildas till ryttare, på samma gång remonter dresseras, blir det af större vigt
att söka ernå lämplig styrka i sqvadron såsom taktisk enhet, än att söka ett större
antal cadrer för förstärkningen, hvilken hufvudsakligen kommer att utgöra ersättning
för det ur ledet afgångna manskapet.
Olikheten här emellan freds- och krigs organisationen blir följaktligen ingen,
och den förra måste afse den sednare.
Befälets antal, icke liimpadt efter behofvet för fält- och depöt-sqvadronerna,
är ojemnt fördeladt och derigenom otillräckligt, hvilket bör ändras.
Med anledning häraf tillstyrker jag i underdånighet:
att en lämplig fördelning af indelta kavalleriets sqvadoner verkställes vid
slutliga organisationen af kavalleriet;
att med ryttare uppsättes:
l:o ett af de tvä nummer på sqvadronen, som vid de Skånska indelta
kavalleri-regementena och vid Jemtlands Hästjägarekorps äro till
hingsthållning anslagna;
2;o alla till musikkassan indragna nummer, med undantag af 4 nummer
vid Lifregementets Dragonkorps;
3:o de till hästläkare anslagna, emot det att kronan vid krigsrustning
förser hästläkarne med dugliga klippare;
att, vid Lifregementets Dragonkorps, som består af 505 nummer eller 5
nummer mer än vid öfriga indelta bataljoner, de öfverskjutande 5 numren
må användas, 1 att göra regementstrumpetaren beriden och 4 till musikens
underhåll, emot ett vakansafgifterna motsvarande afdrag § den summa, som
för detta ändamål å stat uppföres;
att hvarje sqvadron, utom vid Jemtlands Hästjägarekorps, som endast
har 200 nummer, skall bestå af 125 nummer;
att vid hvarje kavalleri-regemente och korps anställas 2 Andre Ryttmästare
på bataljonen, den ena afsedd för Depötsqvadronen och den andra
för den tjenst, hvartill behofvet af befäl på bataljonen kan föranleda;
att, ulom Andre Ryttmästare, sqvadronsstaten må bestå af 1 Sqvadronschef,
i Förste och 1 Andre Löjtnant, 1 Under-Löjtnant, 1 Fanjunkare
och 4 Sergenter; hvadan på bataljonen finnas 6 Ryttmästare, 12 Subalternofficerare
och 20 Underofficerare, eller det antal befäl, bataljonen för
närvarande eger;
att vid hela kavalleriet må anställas på sqvadronen 4 korporaler och 4
vice korporaler;
att vid Jemtlands Hästjägarekorps, som endast utgör en half bataljon,
24 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865
Artilleriet.
regementsqv artet mästarebefattningen torde kunna indragas, samt blott I
Andre Ryttmästare; och 1 Under-Löjtnant böra uppföras;
att Regements-stullmästaren, med afseende på dess tjenstebefattning, må
af Kongl- Majit utnämnas, på Chefens underdåniga förslag; och
all Regements stallmästare, vid tjenstens tillträdande, erhåller lika lön
och tillförsäkras lika pension, som Under-Löjtnant, samt derefter samtidigt
med den näst före honom i tur varande officer uppgår i lön och pensionsrätt
graderna igenom intill likhet med Andie Ryttmästare, dock att icke
i hans lön inbegripas högre häst- och furagemedel samt kavalleri-tillägg,
än som åt Under-Löjtnant bestås.
Då likväl denna organisation, så väl af infanteriet som af kavalleriet, i de flesta
delar sammanhänger med en lönreglering för arméen, hvilken, i anseende till skäl,
som jag anhåller här nedan få anföra, icke kan vid nu instundande riksdag till
slutligt afgörande förekomma, så hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
M ij:t, om den i Nåder gillas, täcktes föreslå Rikets Ständer:
att godkänna grunderna för infanteriets och kavalleriets organisation, så
vidt deruti förekommande frågor ej tillhöra Eders Kongl. Maj:ts pröfning
och afgörande; äfvensom
att indelta soldaten (ryttaren) efter 18 års tjenstetid må vara berättigad
till afsked, om han det önskar, men alt han tillika må vara oförhindrad
att utöfver denna tid i nummern qvarstå, om han dertill är villig och
har förmåga, med tillämpning i öfrigt af de för afsked gällande författningar.
Vid afgifvande af sitt förslag till organisation af Artilleriet, yttrar komitén,
att materielen för detta vapen måste först bestämmas och personalen derefter rättas.
Vid beräkning af det antal pjeser, fältartilleriet bör hafva i förhållande till arméens
styrka af infanteri och kavalleri, har antagits ett visst antal pjeser på hvarje
1000:de man. Detta är af Komitén beräknadt till 2 kanoner för infanteriet samt
£:del häraf för de öfriga vapnen, eller öfver hufvud taget 2£ kanoner för hvarje
lOOO:de man i arméen.
För 40,000 man skulle således fordras . . . 100 kanoner
» 60,000 » 150 »
» 80,000 »  200 »
Artilleriets taktiska enhet är batteriet; och som dettas storlek bör lämpas
efter den rörlighet, det måste ega, antages att det bör bestå af 6 i stället för,
såsom nu är förhållandet, 8 pjeser
Om arméen, vid dess ställande på krigsfot, utgör fem fördelningar, en kavalleri-reserv
och en artilleri-reserv, utom depöterna, samt artilleriet fördelas på de'Sa
arméens stöta enheter, så erfordras:
för
Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:tu Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 25
för Fördelningarne 15 batterier eller 90 kanoner.
» Kavalleri-reserven  1 » » 6 »
» Artilleri-reserven
9 » »54 »
tillhopa: 25 batterier eller 150 kanoner,
såsom Heserv-ar tilleri 8 » »48 »
eller för hela fältartilleriet: 53 batterier eller 198 kanoner;
hvilket är den styrka, som svenska fältartilleriet anses böra ega.
Till artilleriet anses äfven höra hela arméeus tyg- och park-väsende, så väl det
inom krigsorten, som det i depöterna erforderliga, äfvensom ledningen af vapnens
och ammunitionens tillverkning.
Vid beräkning af artilleriets styrka har Komitén ansett sig böra lägga hufvudsaklig
vigt derpå, att ett fullt tillräckligt befäl må finnas, samt funnit detta
syfte kunna vinnas, om samtliga fältbatterieruas personal beräknas efter hvad för
de 12S":ga mäste finnas.
För ett 12'B gt åkande batteri upptages;
5 Officerare.
5 Under-Officerare,
11 Konstaplar,
1 Batteritrumpetare,
3 Afdelningstrumpetare,
2 Batterihandtverkare,
64 Stam-artillerister,
12 Beväringssoldater,
63 af Beväringsmanskapet,
1 Läkare,
1 Hästläkare och
1 Kommissarie.
169 personer och 174 hästar,
För ett fotbatteri upptages;
4 Officerare,
6 Under-Officerare,
10 Konstaplar,
1 Batteritrumpetare,
2 Batterihandtverkare,
44 Stam-artillerister,
10 Beväringssoldater,
Bih, tilt R. St. Prol. 1865 å 1866. 1 Sami. 1 Afd. 4 Håft. 4
2ö Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
65 af Beväringsmanskapet,
1 Läkare,
1 Hästläkare och
1 Kommissarie.
145 personer och 135 hästar.
För ett kompani fättnings-artillen upptages:
3 Officerare,
3 Under-Officerare,
5 Konstaplar,
1 Trumpetare,
30 Stam-artillerister och
60 al Beväringsmanskapet.
102 personer.
Af de 33 batterierna har Komitén föreslagit, att 6 batterier skulle blifva
fotbatterier och 1 ridande, hvilket sistnämnda, till personal och hästar, är lika
med ett 122?:dt åkande.
Nu finnas, utom Gotlands Artilleri-trupp:
i Christianstad, ridande 4 batterier eller 32 kanoner.
i Stockholm, åkande 6 » »48 »
i Göteborg,
6 » » 48 »
i Landskrona, fotbatterier 2 » »16 »
i Hernösand, »  1 » »6 »
tillhopa 19 batterier eller 150 kanoner
samt 5 Depötkompanier.
Ehuru Komitén föreslagit, att ett depötkompani skulle indragas, och således
blott 4 sådana kompanier återstå, emedan manskap vid infanteriet anses kunna
inöfvas att till betydlig del användas såsom servis för kanonerna vid belägringstillfällen,
så uppstår dock, vid mobilisering, en betydlig brst på befäl.
Tillgången på hästar är äfven högst otillräcklig. Om 198 kanoner skola
ställas på krigsfot, erfordras dertill emelian 7000 och 8000 hästar. Mobiliseras
150 kanoner, behöfvas omkring 6000 hästar. För närvarande har artilleriet
372 egna hästar, men begagnar derjemte för sin exercis legda artillerihästar.
Till fyllande al den stora bristen härutinnan vid första krigsrustning, har Komitén
föreslagit, dels något ökadt antal af artilleriets egna hästar, dels uppförande
af kontrakt med rusthållare vid afsutna kavalleriet om artillerihästars tillhandahållande.
Ny organisation af artilleriet är af Komitén framställd, hvarmedelst hufvudsakligen
afses, att hela vapnet må utgöra, en korps, hvars chef styrer det hela,
Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1 nm Statsverket 1865. 27
samt att denna korps må bestå af Artilleri-sfaå och Artilleri-åaMenerna och kompanierna,
hvilka sedan sammanföras i större underordnade enheter eller Artillenbrigader,
allt efter enhet, som i disciplinärt, administrativt och ekonomiskt afseende
synes vara fördelaktigast. Den personal, som erfordras, är äfven uppgifven, och
dess fördelning föreslagen, hvarjemte en jemförelse göres med hvad som nu finnes;
— allt på sätt af komiténs betänkande inhemtas. Vidare behandlas befordrings-
och tjenstgöringsförhållanden samt öfvergångssättet från den närvarande
till den afsedda organisationen, och ,*|yttrar sig komitén slutligen om befälets
bildning.
Ehuru jag önskat att, med anledning häraf, i underdånighet framlägga ett
förslag till Artilleriets organisation med deraf följande anslagsbehof, är jag dock
derifrån hindrad, enär ärendet icke kunnat fullständigt utredas under den korta
tid, som förflutit sedan komiténs betänkande blef tillgängligt. Jag har således
vid detta tillfälle ansett mig endast i korthet böra lemna en öfversigt af komiténs
i ämnet framställda förslag.
Komitén har föreslagit, att Ingeniör-trupperna skulle bestå af en Pontonier- ingeniöroch
en .Sa;>pör-bataljon. Af de alternativa sätt, Komitén framställt för erhållande lruPPeraf
behöflig styrka i sådana trupper, torde det medelst värfning, såsom redan skett
med de 2:ne uppsatta kompanierna, böra antagas, i öfverensstämmelse med hvad
Komitén äfven ansett lämpligast, helst den bland annat ifrågasatta båtsmansroteringen
icke lärer kunna af flottan afstås. Nödvändigheten af ingeniör-trupper är
redan förut så många gånger ådagalagd och genom sakkunniga män samt andra
länders erfarenhet bekräftad, att vidare skäl derför synas mig vara öfverflödiga.
De af Komitén föreslagna två bataljoner, nemligen en bataljon Pontonicrcr och
en bataljon Sappörer, hvardera om 600 man, torde vara det minsta, hvarmed
arméen kan vara betjenad. Om dessa ställas hvardera på 5 kompanier af 200
man, erfordras dertill 120 man stamtrupp och 80 man förstärkningsmanskap.
Uti den Nådiga proposition, .sorn Kongl. Maj:t vid förra riksdagen till Rikets
Ständer afgaf. föreslogs, för besparing af utgifter, endast ett kompanis uppsättande,
hvilket af Riket) Ständer bifölls, hvarigenom med det redan förut uppsatta
kompaniet nu finnas två kompanier af ifrågavarande trupper För att komplettera
föreriämnda styrka, återstå således 4 kompanier.
Jag tillstyrker i underdånighet, att ingeniör-trupperna nu måtte tillökas med
ett 3:dje kompani, hvarigenom pontonier-bataljonen blefve fullständig, och att sedermera,
så fort ske kan, sappörbataljonen må varda uppsatt. På det att hvardera
bataljonen må få sin rätta benämning, hemställer jag i underdånighet, at
deri nu under uppsättning varande bataljonen må benämnas Pontonier-balaljon,
och anhåller jag att vid ordinarie statsregleringen få framlägga förslag till
dess komplettering.
28 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Generalitetet
och Generalstaben.
General
staben.
I förslaget om Generalitetets organisation har meranämnda Komité ansett
nuvarande militärdistrikt kunna till antalet förminskas samt blifva fyra i stället
för fem, hvarigenom en Generalbefälhafvarebeställning skulle kunna indragas, men
för öfrigt bibehållit Kavalleri-Inspektören, Generalfälttygmästaren och FortifikationsGeneralen,
samt tillagt en Chef för Generalstaben, att på Generalitetets stat uppföras;
och skulle, efter Komiténs förslag, Generalfälttygmästaren, såsom ensam
Chef för artilleriet, öfver dess personal föra befälet med Chefs makt och myndighet.
Helt och hållet instämmande i Komiténs åsigt om behofvet af personer, som
särskildt vaka öfver ordning, disciplin och tjenstbarhet inom regementen och
korpser uti de områden, der de på fredsfot äro iörlagde, kan jag icke tillstyrka
förslaget derom att Generalbefälen skulle förändras från fem till fyra och distriktsindelningen
derefter rättas.
Då arméens krigsfot är beräknad för 5 fördelningar, bör dess fredsfot, såsom
grundval för krigsfoten, äfven vara ställd på lika många fördelningar; och ehuru
krigsstyrka!), både stam och förstärkning, är utbredd öfver landet utan rätt fördelning
af de olika vapenslagen inom hvarje distrikt, hvadan det visserligen kan
sägas, att Distriktchefsbefattningen icke är i full öfverensstämmelse med en Fördelningschefs,
bör fredsorganisationen så vidt ske kan ordnas med afseende på en
hastig mobilisering samt Generalbefälen lämpas efter dessa förhållanden och distrikten
indelas i områden, som på sitt sätt utgöra stridsområden med der förlagde
försvarare och reserver, beredda att vid ordres genast stå stridsfärdiga med
påräknadt säkert understöd från andra distrikter.
Under fredsöfningarna, såsom förberedelser för strid, måste afseende vara
fästadt derpå, att Generalbefälen så fördelas, att det blir en möjlighet för Generalbefälhafvaren
att, jemte inhemtande af noggrann kännedom af sitt områdes
militär-statistiska och topografiska beskaffenhet, under behöflig tid vara tillstädes
vid öfningarne och derunder vaka öfver upprätthållandet af truppernas militäriska
anda, den enhet och den uppfattning af gifna bestämmelser, som grunda stridbarhet,
men hvilken sammanhållning, enär truppafdelningarne äro från hvarandra långt
skilda, eljest lätt kan äfventyras
Jag tillstyrker derföre, att militärdistriktens antal må blifva oförändradt, men
att de, i hänseende till gränserna, i några fall undergå jemkning.
I samma mån, som krigskonsten blifvit utvecklad, härarnes styrka förökad,
dess särskilda delars sammanhållning och vård samt sjelfva krigets ledning försvårade,
har äfven behofvet af en väl organiserad Generalstab visat sig alltmera kännbart.
Också har man i snart sagdt alla andra Europeiska länder, under senast
förflutna århundrade, egnat. den största omsorg åt denna vigtiga del af arméen.
Att Svenska Generalstabens organisation icke uppfyller de fordringar, man
eger rätt att derpå ställa, har vid flera tillfällen, synnerligen under 1836—1838
Bil Nio 3 a. lill Kongl Majlis Nåd. Prop. Nio 1, om Statsverket 1865. 29
års riksmöte, blifvit fullständigt ådagalagdt. Redan år 1855 nedsattes en komité,
för att upprätta förslag till ordnandet af denna maktpåliggande angelägenhet, och
på grund af denna komités betänkande afgaf Kongl. Maj:t den 30 Oktober 1856
tili Rikets Ständer förslag om Generalstabens förändrade organisation; men Rikets
Ständer ansågo, uppå anförda skäl, några medel för detta ändamål då ej böra
anvisas. Vid den påföljande riksdagen beviljades likväl, på Kongl Maj:ts derom
gjorda framställning, ett årligt anslag af 6.500 rdr till Generalstabsofficerares
bildande.
Gland de frågor, som utgjort föremål för Landtförsvarskomiténs verksamhet,
har äfven den om Generalstabens organisation blifvit behandlad uti det betänkande,
Komitén afgifvit. Organisationen enligt Komiténs förslag skulle, oberäknadt aflöningen
för Generalstabens Chef, föranleda till en ökad statsutgift af ej mindre än
91,200 rdr.
Delande Komiténs åsigt om nödvändigheten att afhjelpa de brister, som finnas
i Generalstabens närvarande organisation, på det denna stab må kunna uppfylla
sina vigtiga åligganden, så i fred som i krig, kan jag dock, för min del. ej
gilla de hufvudgrunder, på hvilka Komiténs förslag hvilar. Komitén har, efter
mitt förmenande, icke lyckats i väsendtlig mån häfva de mot det första komitéförslaget
af Rikets Ständer gjorda anmärkningar; och tvifvelaktigt synes mig dessutom
vara, om vidtagande af andra, från sistnämnda förslag afvikande, åtgärder,
som Landtförsvarskomitén tillstyrkt, skulle leda till det åsyftade målet. Utan
att misskänna åtskilliga fördelar, som derigenom skulle kunna vinnas, hyser jag
likväl den tanke, att dessa, i flera afseenden, kunna på ett annat med förut
bestående förhållanden mera öfverensstämmande sätt ernås, och finner mig. i betraktande
så väl af de olägenheter, den föreslagna organisationen skulle medföra,
som synnerligast af de stora utgifter, hvilka derigenom skulle drabba Statsverket,
icke kunna förorda dess antagande.
Det åligger mig, i följd häraf, att föreslå det sätt. hvarpå Svenska Arméens
Generalstab, enligt min åsigt, bör inrättas; men då Generalstabens beskaffenhet i
många delar sammanhänger med och beror af den ifrågasatta nya arméorganisationen,
hvilken ännu är oafgjord, anser jag mig nu ej böra framställa ett derifrån
afskildt iörslag om Generalstaben.
Sedan på förenämnda sätt den blifvande krigsstyrkan föreslagits, följa anord- Krigsbildningarne
för dess bildande till krigare, eller kr ig sbildningen:
Enligt Komiténs förslag skulle denna omfatta:
Almänna medborgerliga krigsbildningen.
V apenäfningarne,
Under befäls skotor,
Skjutskolor,
Ridskolor,
30 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865.
Kavalleriskolor,
Undervisning i gymnastik och vapenföring, samt
Officersbildningen, fördelad på krigsskolan och
krigshögskolan; hvartill kommer Styrelsen för officersbildningen.
Endast på grundsatsen: att hvarje vapenför man har vapenpligt under vissa
år. såsom det enda säkra medlet att anskaffa manskap, kan en mindre stat bygga
hoppet att försvara sig och sitt oberoende. Medlet för användbarheten härtill är
krigsbildning, hvilken kan beredas före. under och efter beväringsåldern. —
Före beväringsåldern bör allmän medborgerlig krigsbildning grundläggas genom
ungdomens fysiska uppfostran till helsa och krafter, till dristighet, beslutsamhet
och sinnesnärvaro, hvartill kommer bibringandet af allmän vapenfärdighet. Gymnastik
är grund lor den medborgerliga krigsbildningen. Bestämmelserna lör undervisning
i gymnastik, dess tillämpning och sammanbindning med militäröfningar
vid undervisningsverk, tillhöra annat Departements föredragning, hvadan jag här
förbigår dessa frågor. — Under beväringsåldern borde ynglingen undervisas i en
soldats alla pligter och honom bibringas begrepp om militärisk anda, den kraft
enhet gifver, känsla af krigsmannens ställning och ädla kall. Det undantag härifrån,
som i ofvanstående förslag skett, är föranledt af helt och hållet ekonomiska
skäl. — Efter beväringsåldern bör hvad sålunda inlärts bibehållas, och tanken på
fäderneslandets försvar fortlefva, samt medborgaren alltid tänkas förbunden med
krigaren i de gemensamma intressena. Moraliska band och lifligt medvetande af
den skuld, i hvilken en hvar står till sitt fosterland, äro här verksammast, men
yttre medel och inrättningar måste leda dit, och derpå har syftats vid afgifvandet
af förslagen om krigsreserv och landstorm. Frivilligt ordnade skjutöfningar och
andra vapenöfningar sätta en bestämdare och vacker prägel derpå.
För den stående hären och förstärkningsmanskapet är första bildningsmedlet
vapenöfningar. — Vid frågan om stammens krigsbildning och den dertill erforderliga
öfning, företer sig väsendtlig skillnad emellan den indelta och den värfvade stammen.
Då den sednare, förlagd i garnison, utan svårighet kan meddelas all önsklig undervisning,
är den indelta icke sammandragen mer än under den korta öfningstiden
och tillfälliga kominenderingar, då sammandragningen skett för visst ändamål
och sällan medgifver annan tjenstgöring, så att krigsbildningen i allmänhet
inskränkes tili de bestämda öfningstiderna.
Den indelta stammens Rekrytskola är icke ensamt en exercisskola; den måste
vara en militärisk uppfostringsskola, och med afseende på det nu för tiden brukliga
krigföringssätt mäste lordringarne på en stamsoldat blifva ganska omfattande.
För att bereda tillbörlig skicklighet och soldatbildning föreslår jag:
För Infanteriet:
Rekrytmöte i 42 dagar, med omkring 10 procent af verkliga nummerstyrkan,
derunder manskap, efter behof, må ombytas;
Bil. N:o 3 n. lill Kongl. Muj:ts Nåd- Prop. N:o 1, om Statsverket 1863. .il
Befälsmöte i 10 dagar med allt öfver- och underbefäl, spel, volontärer
och korporaler samt vicekorporaler och soldater till det antal, att nummerstyrkan,
spel och volontärer oberäknade, uppgår inalles till 18 nummerkarlar
på kompaniet;
Regementsmöte i 20 dagar med allt befäl och manskap;
För Kavalleriet:
Exercissqvadron i 90 dagar med 60 man å bataljonen, hvarunder manskap
och hästar få, efter hehof, ombytas;
Befälsmöte i 10 dagar, i likhet med infanteriet, men med 10 nummer*
karlar på sqvadronen;
Regementsmöte i 26 dagar med allt befäl och manskap;
Instruktionssqvadron i 45 dagar med 48 man på bataljonen, då fältridning
i synnerhet öfvas.
Uti förenämnda tider äro in- och utryckningsdagarne öfverallt oberäknade.
För de särskilda öfningarnes utförande erfordras, allt efter den styrka, som
på hvarje ställe är sammandragen, bajonettfäktningsgevär, fäktsablar och någon
enkel gymnastikinrättning med tillbehör, samt vissa skolinventarier.
1 afseende på öfning för olika användande, anser jag lämpligast vara:
att allt infanteri bildas för lika användning och således bör öfvas i all
vapnet tillkommande tjenstgöring;
att allt kavalleri bildas och öfvas efter samma grund;
att vid infanteriet tiraljörtjenstgöringen i större utsträckning öfvas med
manskap, som dertill i föreskrifven ordning uttages;
att timmermännen sammandragas till befälsmötena, utan att inberäknas
i den förut för dessa möten bestämda styrkan, för att öfvas enligt derför
utarbetad instruktion; samt
att till vederbörande chefers förfogande ställes någon mindre summa
ärligen, att användas till anskaffning och underhåll så val af de nödvändigaste
verktygen, hvilka nu icke finnas i trossutredningen, som ock af
materialier för arbetena;
att skarpskyttarne årligen sammandragas till 8 dagars öfningar, då
skjutbanorna icke äro af andra trupper upptagna.
Målskjutningen, en väsendtlig del af infanteriets öfningar, grundlägges i rekrytskolan
och vinner säkerligen god framgång, om den för rekryten utsträckes
till två års vapenöfningar
För den värfvade stammen torde, i afseende på öfningstiden, endast behöfva
stadgas:
att tjenstledighet icke gifves någon soldat förrän han är godkänd såsom
stamsoldat.
32 Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Hvad särskildt angår Wermlands Fältjägare-korps, föreslås:
att denna korps må erhålla lika årliga öfningar, som för indelta infanteriet
blifvit föreslagna, endast med den skillnad, att. i anseende till den
der förekommande hastigare omsättning, rekrytmötet beräknas lör 100 man.
Såsom tillämpningsskolor för arméens krigshildning, och der högre befälhafvare
och staber vänjas att leda större trupprörelser samt olika vapen till samverkan,
erfordras här, iikasom det är i Europas öfriga arméer såsom nödigt och nyttigt
erkändt, större öfningsläger; i hvilket afseende jag föreslår:
att sådana må hållas för uteslutande större trupprörelser och således
utan rubbning i regementenas här förut omnämnda möten;
att idten för dylika läger må bestämmas till omkring 8 dagar, bloch
ulryckningsdagarne oberäknade;
att dessa truppsammandragningar så ordnas, att hvarje afdelning al
arméen, så vidt ej särskilda hinder förefinnas, deruti kan deltaga hvart
4:de år.
Med åberopande af hvad förut anförts om sättet att uppbringa arméen till
en mot behofvet svarande krigsfot, föreslår jag för Bevaring s-manskapets vapenöfningar:
att
första klassens bevärings-so/dater årligeu inkallas till 62 dagars rekrytskola,
hvilken tager sin början samma dag, som stammens rekrytmöte;
att andra, tredje och fjerde klassernas beväringssoldater samtidigt in
kallas under de 15 sista dagarne af stammens regementsmöten och derunder
indelas pä kompanierna under gemensamt befäl med stammen, i
öfverensstämmelse med organisationsplanen, samt
att tider och samlingsställen böra så bestämmas, att beväringssoldaterna,
då de skola inträffa å mötesplats eller derifrån uppbryta samtidigt roed
stammen, kunna under samma befäl som denna tåga till och ifrån mötena.
Vid värfvade infanteriet ordnas beväringens vapenöfningar i hufvudsaklig likhet
härmed.
Vid artilleriet och ingeniörtrupperna, der äfvenledes beväringens vapenöfningar
blifva liktidiga med infanteriets, ordnas öfningarna i förhållande till dessa vapens
olika beskaffenhet och det mindre antal beväringsmanskap, som dem tilldelas.
I afseende pfi de vapenöfningar, som skulle åligga beväringens Elitklass, —
bestående af de beväringsskyldiga, som tagit afgångsexameu från elementar-läroverken
och sig anmält till eliter, — eller 62 dager första året och 42 dagar
andra året, föreslår jag:
att, i betraktande af dessa rekryters antagligen större uppfattningsförmåga
och deras föregående exercis vid läroverken, första årets öfningar
så ordnas, att eliterna kunna genomgå en nära nog fullständig rekrytskola
-
Bil. iV.-o 3 a. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o l, om Statsverket 1865. 53
skola, omfattande tjenstens alla delar, och äfven, så vidt ske kan, deltaga
i stammens bataljonsöfningar, med mera dylikt, samt aflägga kunskapsprof
i soldats- och korporals-undervisningen:
att, för andra årets öfningar, eliterna må genomgå här nedan omnämnda
underbefälsskola å de regementsmötesplatser, Kongl. Majit bestämmer;
och
att beväringseliter endast öfvas vid infanteriet.
För bildande af underbefäl finnas nu ej andra medel, än de praktiska öfningarne
på möten och korporalsskolor, som hållas hvart 3:dje år sam idigt och
på samma ställe med rekrytmöte eller exercissqvadron, samt med en styrka af
10 man för infanteri- och 12 man för kavalleri-bataljon, eller ock vid infanteriregementen,
som bestrida garnisonskommenderiugar vid Carlsten och vid Grisslehamn, för 20
man å det förra och 19 man på det sednare stället, i den tur regementet har sådan kommendering,
hvilket allmänneligen inträffar tvä till tre gånger på bataljon under
loppet af 10 år. — För underofficersbildningen finnes deremot ingen särskild
undervisningsanstalt, vidare än att på hvarje kompani en volontär kan antagas
såsom underofficerskandidat, hvilken har tillfälle att genomgå samma kurs som
korporalen — 1 ändamål att bereda tillgång på kunnigt och dugligt underbefäl
för fredsorganisal ionen, och för att, vid öfvergång till krigsorganisation, kunna
genom uppflyllning från lägre grader och ledet fylla de befälsplatser, som under
den förra, eller fredsorgauisationen, på sådant sätt kunna undvaras eller under
kriget blifva vakante, får jag, utom hvad förut är föreslaget, angående en nummer
på kompani eller sqvadron af indelta stammen för volontär, som aflönas en
ligt
hittills gällande grunder, i underdånighet hemställa:
alt den, som till volontär antages, bör hafva fyllt 17 år, vara konfirmerad
ega en för sin ålder kraftig och i öfrigt' till krigstjenst passande
kroppsbildning samt, i afseende på kunskaper, till det minsta kunna läsa
val innantill, skrifva en någorlunda redig stil och räkna quatuor species,
hvilket kunskapsmått bör vara styrkt med betyg, som af Regements-Chef
godkännes, eller ock pröfvas på sätt han förordnar;
att volontär skall vara skyldig att tjenstgöra under vapenöfningarne
vid det regemente, han tillhör, samt att deltaga i utgående kominenderingar,
hvaremot han deremellan må njuta tjenstledighet, dock bör han fritagas
från arbets- och andra kommenderingar, som icke kunna bidraga
att utbilda honom till underofficersämne: varande han i öfrigt underkastad
de bestämmelser, som härutöfver nu äro för volontärer gällande; samt
att underbefälsskolor må bildas samt utgöras af 3 afdelningar:
den första, för korporalsbildningen, hvilken skola afses för dem, som
icke genomgått korporalskursen;
Bth. lill It. St. Prot. 1865 & 1866 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. V>
Bil. N-.o 3 a. till Kongl Maj-.ls Nåd. Prop. N-.o 1, om Statsverket 1865.
den andra, för allmän underofficersbildning, eller underofficersskola,
afsedd för dem, som genomgått korporalskursen, men icke allagt underofficersexamen;
den
tredje för volontärer, korporaler och underofficerare, hvilka aflagt
underofficersexamen samt böra utbildas till användbarhet vid de flera
förrättningar, som i fält tillkomma subaltern-officerare, och derjemte
omvexlande biträda vid undervisningen i de tvenne föregående afdelningarne:
börande
lärokurserna för underofficersskolor fastställas i samma ordning,
som för öfriga militär undervisnings-anstalter;
att, vid indelta infanteriet, dessa skolor må inrättas distriktvis och förläggas
omvexlande vid regementenas mötesplatser, eller der eljest inom distriktet
finnes lämpligast;
att skolan må ställas under öfverbefäl af General-befälhafvaren i distriktet
och under ledning af Chefen för det regemente, hvarvid skolan
för året är förlagd;
att underbefälsskolorna må samlas årligen eller efter vissa mellantider,
allt efter bataljonernas antal inom distriktet, och så ordnas, att i medel -  tal för året minst 2 underofficerare, 4 korporaler eller vicekorporaler och
8 soldater från hvarje bataljon blifva till skolan beordrade, dock att vid
ingen skola den sammanräknade styrkan af korporaler och soldater understiger
110 till 120 man:
att volontär må inbegripas i förenämnda antal i den grad, dit han
med redan aflagd examen rätteligen hörer;
att tid och ställe för skolans sammanträde må bestämmas för hvarje
gång af Kongl. Maj:t på förslag af General-befälhafvaren;
att till befäl och lärare vid underbefälsskolorna må af Generalhefälhafvarne
beordras 1 kapiten och 2 till 5 subalternoffieerare, af hvilket befäl
1 bör hafva genomgått skjutskola och 1 gymnastiska central—institutet;
att af Chefen för det regemente, der skolan är förlagd, må för sjuk
vården beordras en bataljonsläkare och en sjukvårdssoldat, samt för exercisen
3 spel;
att ekonomien och redovisningen må besörjas af provianterings direktionen;
att lärotiden må beräknas till sex veckor, efter hvilken tids förlopp
uppvisning af skolan sker och examen, särskildt vid hvarje afdelning, an~
ställes inför en af Generalbefälhafvaren kommenderad Regementsofficer, som
utfärdar examensbetyg; hvarjemte den vid skolan anställda kapitenen må
hos regements- eller korps-chef til! utmärkelsetecken anmäla dera, som
enligt stadgade grunder dertill kunna ifrågakomma: egande befälhafvaren
för dem, som icke genomgå fullständig examen i någon afdelning, endast
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ta Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1865. SS
meddela betyg, att de bivistat skolan och i hvilken afdelning de begagnat
undervisningen;
att efter skolans slut befälhafvare!! må afgifva fullständig rapport om
skolans verksamhet till sin Regements- eller Korps-chef, hvilken densamma,
jemte eget utlåtande, till Generalbefälhafvare!) öfversänder; samt
att den materiel, som erfordras för Underbefälsskola, utöfver den, som
tillhandahålles regemente för rekryter, timmermän och»korporalsskolor, må
kompletteras.
Såsom förberedande skolor för Underofficersskolan, hemställer jag:
att regementenas egna korporalsskolor må, såsom hittills, fortfarande hållas,
dels i alla orter, der kommenderingar ur indelta arméen äro i garnison
förlagda och tjenstgöringsförhållandena det medgifva, dels ock för regementen
och korpser, sorn icke deltaga i sådana kommenderingar, å mötesplatserna
samtidigt med rekrytmötet.
Med afseende derpå, att kavalleriregementena äro så fåtaliga och att svårigheter
möta att från så skilda lägen för dem sammadraga gemensamma underbefälsskolor,
torde sådana icke för detta vapen ifrågakomma; men med någon förändring
i föreskrifterna om korporalsskolorna och med förut föreslagna instruk
tionssqvadroner
bör äfven kavalleriet kunna bilda erforderligt underbefäl.
Vid värfvade infanteriet och kavalleriet är, på sätt förut blifvit anfördt, icke
behölligt att anslå särskild tid för underbefälets bildande. Lika bestämmelser böra
dock, inom indelt och värfvad stam, vara gällande för underbefälsbildningen, examensbetyg
och utmärkelsetecken, m. m., om än undervisningen vid den värfvade
stammen kan blifva ännu mer fullständig.
Om Eders Kongl. Maj:t gillar detta förslag till krigsbildning, och Rikets Ständer
besluta den här förut föreslagna förändring i Beväringsförfattningen, hemställer
jag i underdånighet att, för blifvande åtgärders vidtagande till utförande häraf,
Kongl. Majit må begära Rikets Ständers godkännande af grunderna för krigsbildningen,
i hvad den rörer vapenöfningarna och underofficersbildningen
För officersbildningen föreslås af komitén:
en krigsskola,
en krigshögskola,
skjutskolor för infanteriet,
ridskolor för kavalleriet, artilleriet och staben,
kavalleriskolor för indelta kavalleriet, samt
undervisning i gymnastik och vapenföring.
Ordningen för skjutskolor, hvartill anslag redan finnes anvisadt, torde få förblifva
orubbad; äfvensom ock för undervisningen i gymnastik och vapenföring; dock
att antalet af dem, ^som från arméens regementen och korpser kommenderas till
Gymnastiska Cential-institutet, må ökas till 8 om året, hvilket gör en officer på
Officer sbildningen.
Arméens
aflöning.
36 Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj.is Nåd. Prof), N:o I, utn Statsverket 1865.
bataljon för hvart 8:de är, i stället för 3 om året, såsom nu eger rum, eller
10 under två är, hvilket gör endast eu officer på bataljon för hvart 12:te eller
13:de, år.
Frågorna om krigsskolans och krigshögskolans organisation hafva redan inför
Eders Kongl. Muj:t i underdånighet föredragits; och åtgärder derför äro vidtagna,
ehuru icke ännu afslutade.
Dock torde, med afseende på hvad upplyst blifvit om förhållandet med krigsskolans
organisation, de privata officersskolorua kunna upphöra den I Maj 1867,
hvarom jag hemställer tillkännagifvande må vederbörande meddelas.
Beträffande äter en ridskolas ordnande, samt inrättandet af kavalleriskolor,
anhåller jag i underdånighet att här nedan, i sammanhang med anmälan om derför
erforderliga anslag, få mig vidare yttra.
Då den för indelta arméens befäl år 1833 vidtagna löpreglering befunnits i
flera afseenden icke motsvara sitt ändamål, dels i följd af lönernas otillräcklighet,
dels genom deras olikhet vid särskilda regementen och korpser, föreslog Kongl.
Majit vid 1836 års riksdag nya provisoriska lönostater, att för detta befäl tillämpas,
intilldess afméens boställen hunnit undergå en förnyad uppskattning, hvarefter
lönerna skulle kunna slutligen regleras; och äskade Kongl. Maj:t för de föreslagna
staternas tillämpning ett årligt förslagsanslag af 230,000 rdr. Vid pröfningen af
denna råga funno Rikets Ständer uppenbart, att en ny allmän reglering af befälets
a flöningsförhållanden påkallades; men då, enligt Rikets Ständers åsigt, med
de tillgångar af indelta räntor, kronotionden, boställen och kontanta anslag, som
redan funnos anvisade, en dylik reglering torde kunna tillvägabringas utan ytterligare
bidrag från statens sida, funno Rikets ^tänder det betänkligt att för ifrågavarande
ändamål bevilja vidare anslag. Likväl, och som det emellertid icke kunde
förnekas, att de af befälet, hvilka icke hade boställen, utan endast kontanta penningelöner,
under befintliga förhållanden voro, lika med andra statens tjenstemän,
i behof af en snar förbättring i sina löneyilkor, syntes det Rikets Ständer vara
statens pligt att genom anvisande af medel söka afhjelpa de största behofven; och
anvisades till Kongl. Majits disposition en rund summa af 100,000 rdr årligen
för den påföljande statsregleringsperioden (hvilket anslag sedermera. fått fortfara enligt
Rikets Ständers beslut vid 1839 och 1862 års riksdagar), att vid de regementen
och korpser, som deraf företrädesvis voro i behof, användas till lönförbättring,
i första rummet åt underbefäl och subalternofficerare jemte deras vederlikar,
samt vidare, så vidt tillgångarne medgålve, jemyäl åt andre kapitener och rege
mentsqvartermästare,
dock med förbehåll, att en dylik förmån icke finge tillgodokomma
dem af bemälda löntagare, hvilka vore med bostadsboställon försedda.
Vid 1836 års riksdag bestämdes för öfrigt regements- och bataljons-läkares
aflöning; hvarjemte för befälet vid värfvade arméen och beväringstrupperna aflöningsförbåttringar
i allmänhet beviljades.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 57
Vid I 859 års riksdag gjordes af Kongl. Maj:t framställning om anvisande af
ett anslag å i 00,000 rdr för kartläggning af de arméens bostadsboställen, som
der, under förklarande alt Rikets Ständer icke åsyftat en reglering af så inskränkt
omfång, som den då förutsatta.
Då Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag medgåfvo, att anslaget till lönför
bättringar vid indelta arméen finge äfven för nuvarande statsregleringsperiod utgå
med oförändrad! belopp och enligt förut meddelade föreskrifter; — uttalade Rikets
Ständer den önskan, alt den af så väl Kongl. Maj:t som Rikets Ständer nödig
ansedda lönregleringen för indelta arméens beläl måtte blifva bragt till verkstäl
lighet,
så att anvisande af ytterligare anslag för ifrågavarande ändamål icke må
blifva erforderligt.
Uti afgifvet betänkande om »Arméens aflöning» har Landtförsvarskomitén, i
hvad rörer indelta aiméen, ansett de stora kostnader för statsverket jemte flera
olägenheter för arméen, som genom öfvergång till det kontanta löningssättet skulle
uppkomma, utgöra öfvervägande skäl för att i underdånighet tillstyrka den indelta
löningsgrundens bibehållande; och fnr komitéen, jemte förslag till Normalstat för
indelta arméens aflöning, samt uträkning, särskildt för kavalleriet och särskildt för
infanteriet, öfver den sammanlagda aflöniugen enligt den nya Normalstaten, anställt
en beräkning öfver indelta arméens tillgångar för den föreslagna lönerpgleringeu,
på sätt sorn följer:
1860 gällande värden å den
årliga afkastningen 287,300: 12
Hvaruti en förhöjning anses kunna,
genom utarrendering af en del
af dessa boställen, påräknas till
utgjorde ett mantal och deröfver, derest tillförlitliga kartor å dem saknades, samt
om företagande af ny boställsuppskaltning; men detta bifölls icke af Rikets Stän
-
Knv aller i et.
Tillgångar ;
Bostadsboställen, enligt de för år
belopp af ,
Löningsfondens boställen, 1860 års
arrenden
Påräknad1 förhöjning efter slutet af
147,503: 27.
nuvarande arrendetid
Indelta räntor och kronotionde .
Kontant anslag
35,886: 24. t83,389: 51.
. 156,093: 62
75,179: II.
Transport rdr 729,873: 51.
38 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport rdi 389,873: SI.
Vakansafgifter af 346 för aflönin
gen
anvisade nummer  52,028: 20. 781,901: 71.
Behof för den nya lönregleringen
enligt kommitterades förslag  653,225: —
Således öfverskott • 128,676: 71.
Men derifrån böra afdragas vakansafgifter
för 97 af förestående
346 nummer, hvilka äro
afsedda att rekryteras  19,178: 20.
Då det egentliga öfverskottet blir  109,498: 51.
Infanteriet.
Behof för den nya lönregleringen
enligt kommitterades förslag  ... 2,707,470: —
Tillgångar:
Bostadsboställen, afkastning enligt
de för år 1860 gällande värden 561,094: 31.
Hvaruti påräknas lörhöjning . . 22,050: 58, 383,144: 89.
Löningsfondernas boställen, 1860
års arrenden  390,590: 94.
Påräknad förhöjning .... 65,060: 69. 453 651: 63
Indeita räntor, kronotionde och
hemkall  654,276: 96.
Ersättning för afträdd jord  5,096: 7.
Kontant anslag  311,237: 99.
Vakansafgifter al 2260 för aflö
ningen
anvisade nummer  241,323: 5. 2,250,730; 59.
Således brist  456,739: 41.
Men dertill borde läggas vakansafgifterna
af 1315 nummer, som
sku,'e rekryteras, utgörande 141,153: 5.
Då bristen inalles utgör  597,892: 46.
Om nu från denna brist . . 597,892: 46.
Afräknas öfverskottet vid kavalleriet 109,498: 51
Återstår 488,393: 95.
Transport rdr 488,393: 95
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 39
Transport rdr 488,393: 93.
Hvaremot tillkommer ackordsränta,
som skulle till Statsverket
öfverflytta» .....
140,430: —
Summa lönregleringsbehof rdr 628,823: 95.
Om äfven frän dessa af komitén uppförda lönregleringsbehof afräknas ackordsräntan,
hvars öfvertagande af Statsverket komitén föreslagit, skulle den blifvande
bristen för lönregleringen efter komiténs förslag uppgå till omkring 488,000 rdr,
oberäknadi aflöningen för hela läkarepersonalen, hvartill särskildt anslag blifvit af
komitén ifrågastäildt i dess betänkande om »Arméens sjukvård» och dervid fogade
förslag till löner för Fältläkare-korpsen. Lönregleringsbehofvet ökas således ytterligare
med sammanlagda allöningsbeloppet för indelta arméens läkare. Efter detta
förslag skulle alltså föranledas en ganska betydlig statsutgift, men hvars egentliga
belopp för närvarande, och innan närmare utredning öfver de befintliga tillgångarne
vunnits, icke kan noga bestämmas. Genom den utredning öfver indelta arméens
tillgångar, komitén efter vederbörandes approximativa uppgifter nu lemnat, svnes
likväl vara ådagalagdt, att dessa tillgångar icke förslå för tdlvägabringande af en
nöjaktig lönreglering.
Men innan någon lönreglering för indelta arméen kan ega rum, med bibehållande
af det indelta löningssättet, har komitén ansett, såsom förberedande åtgärd,
nödigt, att en förnyad uppskattning sker ätminstone af bostadsboställena.
En formlig uppskattning af de för löningsfondernas räkning utarrenderade boställen
skulle, enligt komiténs tanke, icke medföra ett gagn, motsvarande de med uppskattningen
förenade olägenheter och kostnader, när å ena sidan tages i betraktande
det arbete och den tidsutdrägt, uppskattningarne skulle medföra, samt det
i allt fall approximativa resultat man vid uppskattning af jord i allmänhet ernår,
och å andra sidan, att det redan nu finnes för handen en af erfarenheten gifven
mätare å dessa boställens värden, nemligen de arrendebelopp, som för boställena
erläggas. Hvad deremot angår bostadsboställena, vore efter komiterades tanke en
formlig uppskattning, efter lika grunder, af dessa boställen för lönregleringen nödvändig,
då annat tillförlitligt sätt saknades att med erforderlig visshet kunna bestämma
afkastningen. Det ändamål, som genom en dylik uppskattning i första
rummet åsyftas, anser komitén visserligen icke vara ett till siffran fullt riktigt
värde på hvarje boställes afkastning, hvad som omöjligen kunde ernås, men väl
en med jemnhet och efter samma grunder inom olika orter verkställd beräkning
af boställshafvarnes inkomster utaf ifrågavarande lägenheter. Beträffande sättet
lör verkställandet af uppskattningen, hvilken komitén ansett kunna försiggå utan
fullständig kartläggning af de boställen, hvarå karta saknas, har komitén trott
detta kunna blifva enklare, än som förut varit ifrågasatt Man kunde t. ex. allt
40 Bil. N:o 3 a. till Kongl Maj:ls Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1885.
efter ortförhållanden och jordens beskaffenhet, beräkna en viss afkastning i spannmål
och foder på hvarje tunnland jord, med tillägg af fria (torp-) dagsverken, men
med afdrag af vissa procent för brukningskostnaden, eller ock, enligt sättet för
hypotheksvärderingarne, gifva åt hvarje tunnland jord, i förhållande till dess godhet,
ett visst kapitalvärde, och af det sålunda funna kapitalvärdet å hela jordrymdeti
taga en viss procent såsom behållen inkomst: och slutligen skule man kunna
beräkna arrendesumman af en lägenhet genom att åsätta ett visst arrendebelopp
för hvarje tunnland jord, efter dess beskaffenhet, lämpadt efter förhållandena i orten
o s. v. I afseende å värderingar, som på stället företagas, torde förrättningsmännen,
efter hvad komitén förmodar, hafva större gagn af att biträdas af s. k.
»gode män», än nämndemän, hvilka vanligen i dylika fall egde mindre insigt och
erfarenhet; och ehuru regementsbefälel borde vara skyldigt att tillhandagå med
erforderliga upplysningar, syntes samma befäl icke lämpligen böra i uppskattningen
deltaga, dock att hvarje Chefsembete för sitt regemente borde lemnäs tillfälle att
yttra sig öfver de förslagsvis bestämda värdena före deras fastställande, svnnerligast
med hänseende lill jemnheten i uppskattningen af de olika boställena inom regementet.
— I enlighet med hvad sålunda hufvudsakligen blifvit af komitén anfördt,
har komitén, rörande bostadsboställenas uppskattning hemställt: att dessa boställen,
efter å dera föregången egomätning, i de fall kartor saknas, måtte till sin medel
afkastning blifva uppskattade af en enda för detta ändamål förordnad komité, bestående
af två ständiga ledamöter, hvaribland ordföranden och den ena civil embetsman,
samt två tillfälliga ledamöter, särskildt utsedda för uppskattningarne inom
hvarje landskap; och att dessa förrättningar måtte ske i öfverensstämmelse med
det af Krigs- och Kammar-Kollegierna (den 11 Februari 1857) häröfver uppgjorda
förslag, men på det något förenklade och i öfrigt afvikande sätt, komitén
ansett vara säkrast och bäst befrämja ändamålet. Vidkommande beriikningsgrnnden
för spanmåls- och andra persedlars förvandling i penningar vid uppskattningen af
arméens boställen och andra indelta löntillgångar, har komitén föreslagit, till vinnande
af en för jemförelse!! nödig öfverensstämmelse i dessa hänseenden, samt
förekommande af större ojemnheter genom tillfälliga prisföi hållanden i olika orter:
att förvandlingsuträkningarne måtte ske efter medeltal af hvarje särskildt läns
markegångspris för vissa år. hvilka borde vara desamma för hela arméen, obero
ende
af uppskattningarnes verkställande oliktidigt vid olika regementen, äfvensom
att vakansalgifter må upptagas i öfverensstämmelse med gällande kontrakt, när
uppskattningen eger rum.
Då
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 41
Då indelta arméens tillgångar, så vidt de ej redan utgöras af kontanta anslag
eller medel, måste till sitt värde, så noga som möjligt, vara kända, för att
derefter må kunna bestämmas det ytterligare kontanta belopp, som erfordras för
den lönreglering, hvilken Eders Kongl. Maj:t, sedan armé-organisationen förut
pröfvats, kan komma att föreslå Rikets Ständer, hemställer jag i underdånighet,
att, så framt nödiga medel af Rikets Ständer anvisas, en uppskattning af arméens
bostadsboslällen, så snart ske kan, varder företagen. Denna uppskattning, som,
för att utgå från en och samma grundsats, torde böra visa hvad staten skulle
kunna påräkna såsom inkomst af samma boställen, borde afse det arrendebelopp,
hvilket af hvarje boställe, i händelse af utarrendering, skäligen bör utgöras, och
kunde, efter mitt förmenande, med tillbörlig noggranhet samt med minsta lidsutdrägt
och kostnad, samtidigt i Länen, genom Eders Kongl. Maj.ts Befallningshafvandes
försorg verkställas af Kronfogdarne med biträde af två Nämndemän eller
gode män samt, för egouppmätning, der sådan vore behöflig, jemväl af en
derlill förordnad Landtmätare eller annan i sådant göromål kunnig person; allt
mot lämplig ersättning. Sedan uppskattningarna på sådant sätt blifvit fullbordade,
skulle vederbörande Chefsembeten lemnäs tillfälle att deröfver sig yttra, hvarefter
samtliga handlingarne jemte Länsstyrelsernas utlåtanden i ämnet lill Eders Kongl.
Maj:t insändas. — Inkomsten af de för löningsfondernas räkning utarrenderade
boställen kunde deremot, utan dylik uppskattning, bestämmas efter de utgående
arrende-beloppen Föi vandlingsuträkningar i penningar för spanmål och andra
naturapersediar borde besörjas inom hvarje regemente eller korps, efter särskilda
föreskrifter. Dessa uträkningar, som borde omfatta alla regementets eller korpsens
tillgångar, så val i boställen, som i räntor och spanmål, m. m. skulle Chefsembetena
ega att lill Eders Kongl. Maj:t insända elter uppskaltnings-förrättningarnes
slut. Sedan alla dessa handlingar, dels från Länsstyrelserna, dels från Chefsembetena,
till Eders Kongl. Maj:t inkommit, torde, efter ytterligare granskning deraf
hos vederbörande embetsverk eller efter hvad Eders Kongl. Maj.t då funne lämpligt
förordna, fullständigt kunna erfaras, så väl tillgångarne inom arméen på det
hela, som tillgången inom hvarje regemente och korps.
Beträffande kostnaden för de af mig föreslagna boställs-uppskattningarne, är
det visserligen svårt att densamma förutsäga; men då antalet af de här ifrågavarande
bostadsboställena, enligt Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833, angående iudelta
arméens lönreglering, utgör 9S1 stycken, torde utgiften icke böra {öfverstiga
50,00,0 riksdaler; hvadan jag hemställer, det Eders Kongl. Majt täcktes för ändamålet
nu äska ett sådant belopp, såsom förslagsanslag, att i mån af behof användas.
Då således någon förändring i afseende å aflöningen för de tpi itära tjenstemän,
för hvilka nuvarande anslag til! »Lönförbättringar vid indelta arméen» är
Bill. t\ll B. Si. Prat. 1865 & 1866, 1 Samt. 1 Afd. i Haft. 6
42 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Muj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
Arméen» pen
sionering.
lntendents
vätendet.
Arméen»
sjukvård.
afsedt, nu icke kan ega rum, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Rikets Ständer att medgifva, att berörda anslag, äfven efter nu löpande statsregleringsperiods
slut, tillsvidare må utgå med oförändradt belopp och enligt förut
meddelade föreskrifter
Angående pensioneringen af Arméens befäl anhåller jag att få särskildt mig
yttra, samt dervid få föreslå den framställning i ämnet till Rikets Ständer, hvilken,
med afseende på förekommande förhållanden, jag anser böra ega rum.
Beträffande åter pensioneringen af Arméens manskap, hvaruti en förbättring,
i mån af tillgångar derför, borde beredas, och som kunde ske, om den del af
krigsmanshusinkomsterna, hvilken nu aflemnas till Arméens pensionskassa, blefve,
i sammanhang med öfverflyttning på statsverket af Armébefälets hela pensionering,
i stället afsedd för manskapets pensionerande; så, enär i allt fall, innan pensionerna
för manskapet förhöjas, en noggrann beräkning af tillgångarna måste föregå,
samt Krigs-Kollegium. hvars utlåtande öfver Landtförsvarskomiténs förslag i detta
hänseende blifvit infordradt. ännu icke sig utlåtit i ämnet, torde med pröfningen
häraf tillsvidare få anstå.
I fråga om Intendentsväsendets ordnande vid arméen har komitén föreslagit,
att förvaltningspersonalen vid de indelta trupperna må komma att utgöras af en
Regements-intendent med arvode af 2,000 rdr vid regemente och 1.600 rdr vid
korps samt en Förrådsförvaltare med arvode af 500 till 600 rdr efter förrådens
betydenhet. — Ett af de vigtigaste bestyren vid en armée på fältfot är intendentsväsendet,
På dess ändamålsenliga skick beror i väsendtlig mån möjligheten
för öfverbefälet att i rätt tid kunna verkställa de af omständigheterna påkallade
rörelser. En stamperso^al, sorn har vana vid intendentsgöromälen. är derföre äfven
nödvändig; hvadan en sådan, i öfverensstämmelse med komiténs förslag, synes
böra för fredstid organiseras, för att med behöflig tillökning under krig kunna
med fördel anlitas. Men som denna fråga står i nära sammanhang med arméenä
organisation, torde den icke böra afskild derifrån behandlas.
Af komiténs förslag, angående sjukvårdens ordnande vid en armée på krigsfot,
visar sig, alt för en styrka af 50,000 man stridande och 20,000 till 24,000
man i depöter erfordras en Läkarepersonal af 341 legitimerade läkare och 294
underläkare, eller tillsammans 635 läkare; och för en armée af 70,000 man stridande
och 15,000 man i depöter 414 legitimerade och 352 underläkare, eller
tillsammans 766 läkare. — Då för närvarande finnas:
vid Infanteriet, — 27 Regementsläkare, 43 Bataljonsläkare, = 70.
» Kavalleriet,— 7 » 12 » =19.
» Artilleriet, — 3 » 9 » = 12.
« Ingeniör-corpsen « » 1 » 1
Garnisonsläkare, » » 2 » 2.
Tillsammans: 37 Regementsläkare, 67 Bataljonsläkare, = 104,
Bil. N:o 3 a, till Kongl. Maj.-ts Nåd. Prop. N:o 1, orri Statsverket 1865. 43
Transport 404.
samt påräkneliga pensionärer i Fältläkare-korpsen . . . 17
Stipendiater » . 28 4g.
Summa 149.
så är bristen:
för den mindre krigsfoten inalles 486.
» den större krigsfoten » 617.
endast för arméen.
Till afhjelpande, i någon mån, af denna brist har komitén föreslagit flera
åtgärder, dels medelst tillökning af läkarepersonalen vid regementen och korpser;
dels genom inrättandet af en ny tjenstegrad i den så kallade extra fältläkarekorpsen,
under namn af Reservbataljonsläkare; m. m. hvarjemte komitén framlagt
förslag till fältläkarekorpsens förändrade organisation, samt till läkarepersonalens aflöning
och pensionsrätt; äfvensom komitén yttrat sig om behofvet af tillökad sjukvårdsutredning.
Då likväl Sundhets-Kollegium ännu icke inkommit med det från Kollegium
häröfver infordrade utlåtande, samt fältläkarekorpsens föreslagna nya organisation
för öfrigt icke torde kunna till pröfning företagas, förrän i sammanhang med arméens
afsedda lönreglering, lärer äfven denna fråga tillsvidare böra blifva hvilande.
Till kngsförnödenhcler har komitén räknat: beklädnads-, remtygs-, utred-KrigsförnOnings-
och trosspersedlar, fortskaffningstross, skjutgevär, sidogevär, samt ingeniör-, denheter.
artilleri och sjukvårds-materiel; och har komitén ansett sådana förnödenheter,
med afseende å den organisationsplan, komitén uppställt, böra, i händelse af behof,
genast vara att tillgå till jemväl uppgifven myckenhet. — På grund af hvad
komitén anfört anser jag nödigt:
att arméens reservförråd ökas med ett upplag af de nödvändigaste materialier
och persedlar för beklädnad, remtyg och utredning, allt beräknadt
för ytterligare en styrka af 13,000 man;
att 32,000 delar af skyddstält anskaffas;
att fullt ändamålsenliga krigsgevär anskaffas till ett antal af 160,000 stycken;
att kavalleriet varder försedt med nya skjutvapen af det slag, Kongl.
Maj:t, efter den tillsatta kavallerikomiténs afgifvande förslag, kan komma
att fastställa;
att för kavalleriet och artilleriet anskaffas en ny omgång sablar af den
beskaffenhet, som af Kongl. Maj:t varder godkänd;
att sadelmunderingar af ny och förbättrad modell tilldelas kavalleriet;
att full materiel och rustning för 33 fältbatterier alltid må vara att tillgå;
att gröfre positionsartilleriet tillökas med 30 pjeser, jemte det fästningsverk
och befästningar fullt bestyckas; och
44 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N-'o i, vm Statsverket 1865.
att krigsbrygge equipager mod tillbehör kompletteras till afsedt antal:
Men som anskaffning af detta allt, äfvensom af den särskildt förekommande
sjukvårdsmaterielen, icke på en gång kan ifrågasättas, anhåller jag att, i sammanhang
med förslaget till extra slatsregleringen, få i underdånighet anmäla de behof,
för hvilka, i anledning af särskildt gjorda framställningar, jag anser anslag böra
hos Rikets nu sammanträdande Ständer begäras.
Efter hvad jag sålunda anfört angående behofven i allmänhet för försvarsverket
till lands, anhåller jag i underdånighet få anmäla, hvilka anslag jag anser
erforderliga för kommande statsregleringsperiod: hemställande jag, att alla anslag
under 4:de hufvudtiteln, hvarom här nedan icke särskildt omförmäles, måtte blifva
oförändrade i enlighet med nu gällande Riksstat.
Landtforsvars-Departementet.
Krigs-Kollegium. — Sedan Eders Kongl. Majit, uti Nådig Proposition till Rikets
sednast församladeJStänder, begärt detas medgifvande, ätt Krigs-Kollegium finge
förvandlas till en, i^hufvudsaklig öfverensstämmelse roed vissa uppgifna grunder, organiserad
Arméförvaltning, derest Kongl. Majrt skulle finna skäligt att före påföljande
Riksdag derom förordna, samt att i sådan händelse det för Krigs-Kollegii
aflöning nu pä Riksstaten uppförda anslag finge för den nya förvaltningen användas,
intilldess en definitiv stat kunde i sadan t afseende varda i behörig ordning autagen;
så hade Rikets Ständer, uti underdåhig skrifvelse af den 4 December 1863,
lill svar härå meddelat, att Rikets Ständer, som funnit den nuvarande organisationen
af Krigs-Kollegium i flera afseenden olämplig och bristfällig, m.dgåfvo, att
Krigs-Kollégium förändras till en Arméförvalthing på det sätt, ätt inotli densamma
bildas tre särskilda afdelningar, hvardera ställd under eii Militärchef, och att åt
dessa Chefer uppdrages, att, hvar inom sin afdelhing, ined nödigt biträde, på eget
ansvar handlägga och afgöra alla sådana mål, Som i något hänseende fordra militäriskt
tekniska insigter, men att alla öfriga mål och ärenden öfverlämnäs till en särskild,
af Militärcheferna oberoende afdelning, sorn utgöres a! endast civila töedlemmar
och med kollegialt arbetssätt, åt hvilken afdelning tillika uppdrages den omedelbara
dispositionen af Arméfövaltniugens kassa och kontrollen deröfver, jemte den bokföring,
som afser att redovisa för embetsverkels hela förvaltning; och hade i sammanhang
häimed Rikets Ständer, dels anhållit att Kongl. Majit ville från Arméförvaltningen
skilja, såväl vården och inseendet öfver Arméen- boställen, sorn förvaltningen
af de laudtförsvarel tillhöriga fonder — hvilka ärenden, om de icke
komme att sålunda skiljas från Arméförvaltningen, skulle, enligt Rikets Ständers
Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 43
tillika yttrade åsigt, uppdragas åt samma förvaltnings nyssberörda civila afdelning,
—- äfvensom ock tillse, att kassaförvaltningen bringas i öfverensstämmelse med den
reglering af statens allmänna penningeförvaltning, som kan blifva en följd af Rikets
Stränders derom särskildt gjorda underdåniga framställning; dels tillkiinnagifvit, att,
om Kongl, Maj:t funne lämpligt att före påföljande Riksdag gå i författning om inrättande
af en Arméförvaltning i enlighet med nu uppgifna grunder, Rikets Ständer
medgåfve, att nuvarande anslaget till Krigs-Kollegium må för sådant ändamål användas,
dock under förbehåll, att Statsverkets utgifter icke derutöfver må ökas till
följd af anspråk af de nu der anställda ämbets- och tjenstemän; dels ock uttryckt
den åsigt, att alla frågor om tjenstetillsättningar, transporter och afsked, samt åtal
rörande fel och försummelser i tjensteu, för så vidt Arméförvaltningens egna tjenst‘män
anginge, borde af embetena vid gemensamma sammanträden afgöras.
Efter iuhemtande af Krigs- och Kammar-Kollegiernas utlåtande häröfver, i hvad
angick frågan om vården och inseendet olver Arraéens boställen, har Eders Kongl.
Maj:t den 28 Februari innevarande år detta organisationsärende till Nådig pröfning
förehaft, samt dervid bifallit, att Arméförvaltningen, enligt hvad Rikets Ständer yttrat
och föreslagit, må organiseras på tre särskilda afdeluingar, hvardera ställd under
en Militärchef; att ät dessa chefer uppdrages, att, hvar inom sin afdelning, med
nödigt biträde, på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana mål, som i något
hänseende fordra militäriskt tekniska insigter; samt att alla öfriga mål och ärenden
öfverlemuas till en särskild, af Militärcheferna oberoende, afdelning, bestående af
endast civila medlemmar och med kollegialt arbetssätt, åt hvilken afdelning tillika
borde uppdragas den omedelbara dispositionen af Arméförvaltningens kassa och kontrollen
deröfver, jemte den bokföring, som afser att redovisa för embetsverkets hela
förvaltning.
Rikets Ständers anhållan om afskiljande från Arméförvaltningen af vården och
inseendet öfver arméens boställen, hvilket Kammar-Kollegium tillstyrkt, men KrigsKoiiegium
afstyrkt, på af dem hvar för sig anförda skäl, har Eders Kongl. Majit
funnit Sig icke kunna för det närvarande bifalla; likasom Eders Kongl. Majit nu
icke heller kunnat samtycka till det af Rikets Ständer jemväl ifrågasatta afskiljaridet
från Arméförvaltningen af de under Krigs-Kollegii vård och förvaltning för närvarande
ställda kassor och fonder. — I förra afseendet, eller beträffande arméens
boställen, har Eders Kongl. Majit nemligen i betraktande tagiti att Kammar-Kollegii
ifrågaställa befattning med dessa boställen skulle blifva inskränkt till boställsjorden
och de så kallade laga husen, men Arméförvaltningen öfvertaga bestyren med
karaktershusen och tillhandahållande åt boställshavare af inqvarteringspenniogar, der
sådana hus saknas, samt utgifvande af brandstod, när husen albrunnit; att således
bestyr, hvilka, enligt deras natur, hittills varit förenade hos en embetsmyndighet,
skulle komma att splittras och emellan tvenne, af hvarandra oberoende, förvaltningsverk
fördelas; att Kammar-Kollegium, för den händelse att en del af dessa ärenden
46 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:it Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
skulle dit öfver flyttas, uttryckligen förbehållit sig att, om erfarenheten skulle ådagalägga
behofvet af tillökning i tjensternannaperonalen, hvilket Kollegium ansett sannolikt
skola inträffa, få i ämnet till Kongl. Maj:t göra den framställning, som af
omständigheterna kunde påkallas; att, enligt Rikets Ständers yttrande, Statsverkets
utgifter icke borde ökas, såsom följd af den i öfrigt tillstyrkta otnbildningen af
Krigs-Kollegium; att Rikets Ständer alternativt hemställt, att den civila afdelningen
af Arméförvaltningen »skulle jemväl få sig anvisad vården om arméens bo»ställen,
sä framt icke dithörande ärenden, såsom rättast och önskligt vore, komme
»att skiljas från nämnda förvaltning»; att boställsärendena, derest desamma varda åt
Arméförvaltningen anförtrodda, anses kunna af civila afdelningen» embets- och tjensteman!)
personal, i förening med denna afdelnings öfriga göromål, till behandling
öfvertagas; samt att, derest merberörda ärenden skulle till Kammar-Kollegium förflyttas,
en redan såsom sannolik förutsagd tillökning i detta Kollegii tjenstemannapersonal
och löneanslag mäste inträffa, utan att någon minskning i Arméförvaltningens
personal och aflöningssumma derigenom åstadkommes: — uppå hvilka alla
skäl Ed ers Kongl. Maj:t, i likhet jemväl med hvad Landtförsvarskomitén hemställt,
ansett behandlingen af indelta Arméens boställsärenden, åtminstone tillsvidare, böra
blifva ål Arméförvaltningen uppdragen.
Vidkommande åter förberörda kassor och fonder, samt frågan om deras skiljande
från krigsadministrationen, likväl med bibehållen rättighet för densamma att
för arméens behof använda såväl do inflytande räntorna, som äfven fondernas kapital,
om så nödigt pröfvas; hade den år 1838 tillsatta Komité, för behandling af
frågan om förändrad organisation af Rikets styrelse- och förvaltningsverk, uti sitt
till Kongl. Maj:t den 26 Maj 1839 afgifna underdåniga betänkande yttrat: att dessa
till Kongl. Maj:ts disposition, för försvarsverkets särskilda delar, ställda kassors och
fonders öfverflyttande til! annat embetsverks vård, förvaltning och redovisning skulle
framkalla behof af särskilda embets- och tjenstemän för ett sådant uppdrags fullgörande;
att detta lika betydliga som grannlaga förvaltningsbeslyr, sådant detsamma
för närvarande utföres, icke för Staten medförde någon särskild kostnad, enär befattningarne
med pensionsreglering, pensioners och gratifikationers utbetalning, samt
utgifternas redovisande, i alla händelser måste qvarstanna inom Arméförvaltningen,
hvilket embetsverk erfordrade enahanda tjenstemannapersonal, ehvad fonderna af~
skiijas eller ej; att, derest bestyret med fondernas redovisande, som nu är (ördeladt
emellan Krigs-Kollegii särskilda afdelningar, hädanefter skulle komma att i ett enda
kontor sammanföras, ej blott framdeles kunde indragas och besparas aflöningen för
Invalidbusfondens Kamererare och Ombudsman, utan ock tillvägabringa» erforderlig
enhet i utlåuingssättet: uppå hvilka skäl Komitén ansåg sig böra i underdånighet
hemställa, att merberörda kassor och fonder måtte blifva Arméförvaltningen till vård
och förvaltning anförtrodda, så mycket hellre, som Komitén, för sin del, fullkomligt
instämde i den af Rikets Ständers vid 1823 års Riksdag tillsatta särskildta Ut
-
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd, Prop. N:o l, om Statsverket. 1865. 47
skott uttalade mening, att alla allmänna kassor och lånefonder borde, såsom hittills,
förvaltas af de verk, hvilka det åligger att ombesörja de ärenden, hvarför nämnda
kassor och fonder blifvit inrättade, emedan för hvarderas förvaltning vissa särskilda
föreskrifter äro gällande, som med sjelfva ärendenas behandling hafva gemenskap.
Då den af Hikets sednast församlade Ständer deremot uttalade grundsats, att af
samtliga kassor och fonder bilda en enda gemensam, samt att indraga för särskilda
ändamål inrättade kassor, emot det att kontanta anslag för årsbehofven i stället
anvisas, likväl icke torde kunna gifvas allmän tillämplighet, såsom t. ex. i afseende
å Krigsmanshuskassan, som hufvudsakligen utgöres af framlidna Regenters, af
enskilda tillgångar anvisade gåfvor, hvilkas sammanförande med Statsverkets allmänna
tillgångar blelve oförenligt med gilvarnes afsigt och önskningar; samt då, på sätt
vid 1823 års Riksdag af Rikets Ständers ombud förordades, äfvensom af 1858
års Komité och af Landtförsvarskomitén, i afseende å förvaltningen af kassorna genom
en i stället för flera afdelningars försorg är vordet föreslaget, enhet i vård
och förvaltning skulle befrämjas, utan tillökning i Statskontorets tjenstemannapersonal
och aflöningssumma, derom Rikets Ständer i öfrigt sig icke utlåtit eller medel
dertill anvisat; har Eders Kongl. Maj:t funnit bestyret med utlånandet och redovisandet
af de under Krigs-Kollegii vård befintliga kassor och fonder sä mycket hellre
böra till Arméförvaltningens civila afdelning ölverflyttas, som någon ny och tillökad
förvaltningskostnad derigenom ickp uppsfode, samt Rikets Ständer såsom alternativ
jemväl förutsatt, att en sådan ölverflyttning må ega rum.
Hvad angick Rikets Ständers anhållan derom, att kassaförvaltnigen mätte bringas
i öfverensstämmelse med den reglering al Statens allmänna penningeförvaltning,
som kunde blifva en löljd af Rikets Ständers derom särskildt gjorda underdåniga
framställning, har Eders Kongl. Maj:t förklarat sig vilja detta i sammanhang med
den al Rikets Ständer omförmälda allmänna reglering, och sä vidt densamma på
Arméförvaltningen kan ega tillämplighet, framdeles till pröfning och afgörande låta
förekomma.
I afseende på sättet och ordningen för Arméförvaltningens inrättande i KrigsKollegii
ställe, hlef inför Eders Kongl. Maj:t af mig framlagdt förslag, åtföljdt af
personal- och allöningsstater, jemte Instruktion för Arméförvaltningen, äfvensom nödig
indragningsstat, m. rn.; och läcktes Eders Kongl. Maj:t, enligt min tillika
gjorda hemställan, åt en kommission af dertill utsedda personer i Nåder uppdraga,
att ej allenast till Eders Kongl. Majit inkomma med underdånigt yttrande öfver
berörda förslag till Instruktion samt personal- och allöningsstater för Arméförvaltningen.
jemte en till löljd af den med Krigs-Kollegium ifrågaställa förändringen
behöflig indragningsstat, utan ock utilia sig angående lämpligheten af de utaf mig
jemväl föreslagna formulär till diarier, antecknings- och föredragningslistor, samt
protokollsföring.
48 Bil. N:o 3 ». till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865.
Emellertid och då Rikets Ständer, pä sätt hiir ofvan blifvit anfördt, förklarat
sif; medgifva, att Krigs Kollegium rafi förändras lill en Arméförvaltning, uppfi vissa
al Rikets Ständer uppgifna grunder, så framt Eders Kongl. Majit skulle finna lämpligt,
att före kommande Riksdag derom gå i författning, täcktes Eders Kongl Majit,
i sammanhang med ofvan upptagna beslut, i Nåder förordna, alt med utgången af
December månad 1863 nuvarande Krigs-Kollegium må förändras till en Arméförvaltning,
hvilken, organiserad på fyra särskilda afdelningar, hvar och en med sin Chef,
skall öfvertaga alla de befattningar och göromål, som Krigs-Kollegium förut ålegat;
samt att, såsom följd häraf, Piesidentsembeiel i Krigs-Kollegium vid samina tid
kommer att upphöra; hvarjemte för verkställigheten häraf meddelades åtskilliga
föreskrifter.
Kongl. Majit hur, sedan bemälda kommission afgifvit betänkande i ämnet, un
der den 26 sistlidne September lålii utfärda Instruktion för Arméförvaltningen, till
följd hvaiaf detta embetsverk kominer att bestå af fyra, hvart och ett under sin
egen Chef ställda Departementer, äfvensom Kongl. Majit fastställt, dels personalsoch
aflöningsstat, att frän 1866 års början och tillsvidare tillämpas, dels ock en
af organisationen föranledd Indragningsstat. Till betäckande af uflöningsstatens slutsumma,
112,000 rdr, har Kongl. Majit, utom det på Kiigs-Kollegii stat nu uppförda
anslag, 108,000 rdr, anvisat ett belopp af 4,000 rdr från behållningarna på
den 4:de Hufvud t i t e I n tillhörande, f. d. Chefslönen vid Adelsfaneregementet, hvilken
f. d. Chefslön, beslående af indelta räntepersedlar, enligt meddelad uppgift, under
sednare åren ut gjort omkring 10,300 rdr årligen och således lemnade tillgång, ej
allenast till den derifrån påräknade fyllnad i aflöuingen vid Lifregementets Grenadierkorps
samt Uplands och Södermanlands regementen med tillhopa 6 287 rdr
44 öre årligen, utan äfven till bestridande af förr berörda för Arrnéförvaltningens
organisation behöfliga belopp, 4,000 rdr, hvaruti jemväl innefattas det för t. f
Presidenten i Krigs-Kollegium nu utgående .årliga arvode 3,000 rdr, hvilket af
samma tillgångar bestrides.
Jemlikt Kongl. Majlis i organisationsfrågan fattade beslut, torde Eders Kongl.
Majit nu, jemte öfverlemnande af Arméförvaltningens endast tillsvidare gällande Aflöniugsstal
(Bil. Litt. A) till Rikets Ständers pröfning, vilja föreslå Rikets Ständer, dels
att, då inkomsten af ofvanomförmälda f. d. Adelsfaoe-indelning, såsom af de indelta
räntepersedlarnes markegångspris beroende, är af oviss beskaffenhet, berörda indelning
mfi indragas lill statsverket, mot det att på Rikfietatens 4:de Hufvudtitr! uppföras
kontanta anslag af så väl 6287 rdr 44 öre, såsom tillökning i anslaget till
indelta »kavalleri och infanteri-regementena», som äfven 4000 rdr, såsom tillökning
i anslaget för Arméförvaltningen (nu varande Krigs-Kollegium), dels ock att, då
det af Rikets Ständer sedan längre tid beviljade, nu med 300 rdr årligen utgående
extra anslag, för upprättande af de så kallade statistiska tabellerna, hvilket
jemväl hädanefter måste afses till godtgörelse för en del af arbetet inom Armé
för
-
Bil. l\:o 3 a. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 49
förvaltningens Bokslulskontor, borde förändras från tillfällig till ständig eller ordinarie
egenskap, nämnda belopp 500 rdr måtte, såsom ytterligare tillökning, tilläggas
Arméförvaltningens aflöningsanslag, med vilkor att statistiska tabellverket, rörande
4:de Hufvudtitelns anslag, allt framgent inom Arméförvaltningen upprättas och dess
årliga hufvudböcker åtföljer; börande, så vida delta af Rikets Ständer bifalles, beloppet
500 rdr tilläggas det i aflöningsstaten upptagna anslaget till gratifikationer
åt extra tjenstemän och vaktbetjente.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall härtill, skulle anslaget till Arinélörvaltningen,
med tillägg af nuvarande anslag för Utredningsförråden, 10,700 rdr,
komma att utgöra rdr 123,200.
och då nuvarande anslag för Krigs-Kollegium, jemte utredningsförråden,
i Riksstaten är utlördt med » 118,700
blefve tillökningen  .rdr 4,500,
som dock, enligt hvad ofvan är anfördt, icke påkallade något nytt anslag, utan
hufvudsakligen vore en omföring af redan inom 4:de Hufvudtiteln befintliga tillgångar
och för öfrigt hade sin naturliga grund deruti, att embetsverket, enligt Rikets Ständers
uttryckta åsigt, erhållit ett 4:de Departement, kollegialt inrättadt, som medtagit
ett opåräknadt lönbelopp: lärande Eders Kongl. Maj:t härjemte vilja gifva Rikets
Ständer tillkänna, att granskningen af vissa årsredogörelser, hvilken vid aflöningsstatens
uppgörande af den för detta ärendes handläggning nedsatta kommission varit
afsedd att till Kammar-Rätten öfverflyltas, men som Eders Kongl. Majit, med afseende
på Kammar-Rättens i ämnet afgifna utlåtande, funnit böra hos Arméförvaltningen
fortfarande verkställas, möjligen kommer att framdeles göra aflöningsmedel
för en något förstärkt revisionspersoual i Arméförvaltningen erforderliga.
tieneralitets-Staten. — Enligt hvad Krigs-Kollegium upplyst, kan anslaget för
Generalitets-Staten minskas med den till Irsta Lifgrenadier-regementet utgående
ersättning 4,950 rdr årligen för saknad Ofverste-indelning, sedan innehafvaren af
samma indelning, f. d. Brigad-Chefen, General-Majoren m. m. Friherre Georg Ulfsparre
den 17 sisth April med döden afgått, hvarigenom indelningen till regementet
åteikommit, med undantag af derunder inbegripna bostället Kungsbro, hvilket af
sterbhuset under fardagsrätt, innehafves till midfastan 1867; denna minskning dock
med vilkor att ett extra anslag för en gång af 520 rdr 31 öre beviljas för första
fjerdedelen al nämnda år.
Berörda löneersättning 4,950 rdr har utgått från f. d. 6:te Fördelnings-Generals-lönen;
och då, jemlikt meddelad föreskrift, anslaget till Generalilets-staten skall
med dejina lön minskas i den mån derå anvisade utgifter upphöra, tillstyrker jag i
underdånighet, att ifrågavarande anslag nedsättes från 82,250 till 77,300 rdr; dock
att för ofvannämnda ändamål beviljas, för en gång, ett extra anslag af 520 rdr 31 öre.
Bih. till 11. St. Prot 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häfl. 7
SO Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Kommendants-Staten. — Sedan Kommendantsbefattningen å Carlshamns kastell,
enligt Kongl. Brefvet den 12 Januari 1864, blifvit indragen samt kapellanen vid f. d.
Dalarö skans, T. E. Hofberg, upphört att derstädes fjenstgöra, äfvensom dervarande
vaktmästaren C. J. Spegel erhållit lön på Tullverkets stat, har Krigs-Kollegium föreslagit,
att de härför utgående arvoden, m. m. tillhopa 709 rdr äO öre, såsom icke
vidare erforderliga, må ur staten uteslutas.
I anledning häraf får upplysas: att det med numera indragna kommendantsbefattningen
å Carlshamns kastell förenade arvode utgjort . rdr 575: —
hvarmed åtlöljt anslag till skrifmaterialier » 12: — ggy.
samt att, enligt Rikets Ständers beslut vid 1856—1858 års riksdag,
kapellanen vid f. d. Dalarö skans, Hofberg och f. d. vaktmästaren derstädes,
Spegel, fått med sina arvoden utgörande
för den förra 75: —
och för den sednare
247: 50. g22: 50.
rdr 709: 50.
på bestämda vilkor, nemligen till dess de tilläfventyrs erhölle annan ijenstebefattning
med lön eller arvode af allmänna medel, å kommendants-staten qvarstå.
Vid de af Krigs-Kollegium anförda förhållanden tillstyrker jag i underdånighet,
att ofvannämnda belopp 709 rdr 50 öre må indragas.
I afseende på detta anslag förekommer ytterligare, att sedan Kongl. Maj:t i
Nådigt Bref af den 8 Juni 1858, angående vilkoren för öfverlåtelse åt Vestra Jernvägsstambanan
af en del utaf den skansen Lejonet vid Göteborg tillhörande och al
kommendanten derstädes disponerade jord, anbefallt Krigs-Kollegium att, sedan
den summa, som af jernvägsbvggnadsmedlen borde för den behöfliga jordrymden
erläggas, blifvit till beloppet känd, förhållandet hos Kongl. Maj:t anmäla, på det
Kongl. Maj:l måtte blifva i tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida särskild framställning
i ämnet till Rikets Ständer borde ega rum, så hade Krigs-Kollegium i
underdånighet upplyst, att, jemlikt från Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader
inkommet utdrag af förteckningen öfver den lösen för exproprierad jord till Vestra
Stambanan, som för publika boställen eller kronojord inom Göteborgs och Bohuslän
blifvit bestämd, men ännu icke utbetald, värdet för den från skansen Lejonet exproprierade
jord, i areal 29,3 kappland, uppskattade till 20,127 kappland, efter beräkning
af 1500 rdr för tunnlandet, utgjorde 945 rdr 44 öre, deraf ränta utginge
efter 6 procent med 56 rdr 58 öre om året; hvilket räntebelopp, enligt ofvanberörda
Kongl. Bref, skulle tills vidare tillfalla vederbörande, som kunde vara berättigad
till jordens afkomst; anseende Kollegium denna vara Kommendanten i
Göteborg, enär innehafvaren af denna befattning på grund af gammal häfd åtnjutit
afkomsten af marken, såsom en väl behöflig tillökning i det för honom utgående
arvode.
Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj.-ts Nåd. Prop. N-'o 1. om Statsverket 1865 54
Efter mhemtande af Styrelsens för statens jernvägstrafik underdåniga utlåtande
häröfver, har Kongl. Maj:t under den 2 sistlidna Maj i Nåder bifallit, att den be
stämda
lösesumman 943 rdr 44 öre, för ifrågavarande från skansen Lejonet exproprierade
jordrymd må af bemälda Styrelse inbetalas till Krigs-Kollegii Fortifikations-Afdelni
ng, som tillsjvidare skulle ega att till kommendanten i Göteborg, såsom
ersättning för förlorad afkomst af berörda jordrymd, utbetala femtio rdr för år
räknadt och hvarför tillgång ansetts kunna beredas genom expropriationsmedlens
utlåning mot ränta: och förklarade Kongl. Maj:t sig vilja till Rikets nästsammanträdande
Ständer aflåta Nådig Proposition om kapitalets öfverlemnande till Riksgälds—
Kontoret och uppförande på stat af 30 rdr, i stället för räntan, till aflöningsförhöjning
åt bemälda kommendant.
I anledning häraf hemställer jag nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Rikets Ständer att, mot öfverlemnande till Riksgälds-Kontoret af
ofvannämnda lösen 943 rdr 44 öre, kommendantens i Göteborg nu på stat varande
arvode 900 rdr förhöjes med 30 rdr, hvarmed ock anslaget till kommendantsstaten
i Riksstateri, i sådant fall, borde tillökas
Nuvarande anslag till kommendantsstaten är enligt Riksstaten rdr 43,006: 30.
och om derifrån afdrages skillnaden emellan ofvanberörda belopp,
nemligen rdr 709: 30.
som föreslås till indragning och » 50: —
hvarmed anslaget torde böra tillökas, och hvilken skillnad utgör . » 659: 50.
kan anslaget för kommendantsstaten nedsättas till rdr 14,347: —
Krigs-Akademien. — Enligt Kongl. Brefvetden 14 Oktober 1862, och på sätt
äfven meddelades Rikets Ständer vid förra riksdagen, har Eders Kongl. Maj:t för -
ordnat, att Krigs-akademien skulle förändras till en militärisk tillämpningsskola för
bildande af alla vid arméen och flottan behöfliga officerare, under benämning af
Krigsskola, samt att denna Krigs-akademiens ombildning skulle efter hand försiggå
och från 1863 års början företagas; hvarjemte för öfvergången nödiga föreskrifter
lemnades. Uti det förslag till reglemente för Krigsskolan, hvilket t. f. Kanslern
för Krigs-akademien till följd af förenäranda Kongl. Bref afgifvit, har dock blifvit
i underdånighet hemställdt, att, innan sådant reglemente utfärdas, den sedermera
väckta och ännu oafgjorda frågan om Sjöofficersbildningens afskiljande från Krigsskolan
först måtte komma under Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Organisationen af
Krigsskolan står jemväl i sammanhang med Landtförsvarskomiténs, i fråga om krigsbildningen,
framställda förslag, att det nuvarande högre Artilleriläroverket vid Marieberg
skulle förändras till en Krigshögskola för officerare vid artilleriet, ingeniörkorpsen
och generalstaben, och hvarest äfven i visst fall undervisning kunde lemnäs
åt civil-ingeniörelever, samt att de begge läroverken skulle ställas under en gemensam
öfverstyrelse
82 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o I, om Statsverket 1865.
För utredning af flera i sammanhang härmed stående frågor, har Eders Kongl.
Maj:t under den S sistlidna September tillförordnat en komité, som har att i densamma
förelagda ämnen inkomma med underdånigt utlåtande.
Vid dessa förhållanden och ehuru, enligt hvad hos mig anmäldt blifvit, tiden,
då organisationen af Krigsskolan skulle kunna vara genomförd, af guvernörsembetet
vid Krigs-akademien beräknades kunna inträffa mot slutet af år 1866, men någon
stat för Krigsskolan af förenämnda skäl för det närvarande icke kan föreslås, hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes nu, likasom vid förra
riksdagen, endast förbehålla sig, att nuvarande anslaget för Krigs-akademien, 79,888
rdr 26 öre, må, såsom tillgång för den pågående omorganisationen, förblifva i detta
afseende orubbadt, men att emellertid följande framställning från nuvarande guvernörs-
och kanslersembeten vid Krigs-akademien måtte komma under öfvervägande.
Uti ett genom kanslersembetet vid Krigs-akademien öfverlemnadt underdånigt
memorial af den 14 sist lidna Juli, har nemligen Akademiens guvernörsembete anfört,
att då Akademiens, jemlikt Kongl. Brefvet den 14 Oktober 1862, efterhand
skeende ombildning till militärisk tillämpningsskola ständigt fortginge och den medeltid,
som förr ansetts erforderlig för genomgående af läroverket i samma mån
betydligt förkortats och sannolikt komme att utgöra högst två och ett halft år, i
öfverensstämmelse hvarffied antalet kadetter, som borde deltaga i Krigsskolans praktiska
öfningar, årligen ökades och i år redan uppginge till ISO och nästföljande
åren thed säkerhet komme att utgöra närmare 200, så hade deraf blifvit en följd,
att de i Akademiens förråd befintliga, för dessa öfningar alsedda instrumenter och
materialier icke vidare vore till antalet tillräckliga. Antoge man således Krigsskolans
landkadetter hädanefter till 200, så komme den årliga omsättningen inom
korpsen att belöpa sig till omkring 80. Detta antal, eller 80 kadetter, ansåge guvernörsembetet
böra läggas till stöd för beräkningen af de instrumenter med tillbehör
jemte nödig reserv-materiel, som för de årliga rekognosceriogs-öfningarne i
skalau '/2o,ooo, eller sista årets rekognoscering, blifva behöfliga. Då för undervisningens
ändamålsenliga bedrifvande nödigt vore, att hvarje rekognosceriugsparti icke
utgöres af mer än två kadetter, så följde häraf, att normalbéhofvet af instrumenter
måste beräknas efter 40 samtidigt utgående rekognosceringspartier, hvarjemte till—
komme nödig reserv-materiel, dels derföre att antalet kadetter naturligtvis komme
att båda öfver- neli understiga 80, som endast vore medelsiffra, och dels derföre
att instrumenter genom ovana och ovarsamhet vid behandlingen söndras eller försättas
i för tillfället obrukbart skick, hvarigenom öfningstiden skulle onödigtvis förspillas,
så vida ej reserv vore att tillgå. — Slutligen måste i betraktande tagas den
betydligt större kostnad, Akademien lör dessa öfningar finge vidkännas genom reseoch
traktamentsersättning åt så väl ökadt antal kadetter som instruktörer. Under
förra årens rekognosceringsöfningar hade deruti deltagande kadetters antal vexlat
mellan 20 och 40, samt i medeltal utgjort högst 50, för hvilkas undervisning
Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Majus Nåd. Prop. N: o i, om Statsverket 1865. 35
aldrig beräknats mer än 3 instruktörer; men hädanefter måste detta kadett-antal
beräknas till 80 och instruktörerna således ökas till 8.
På grund häraf, och enligt upprättade förslag, uppkomme följande kostnader:
för anskaffning af instrumenter ooh tillbehör, jemte nödig reserv-materiel, till
de ärliga rekognosceringsöfningarne med Krigsskolan, med en samtidigt utgående
medelstyrka af 80 kadetter Rdr 2,265: 50.
för underhållkostnad häraf årligen  » 269: 1.
till rese- och traktamentskostnad för tillökadt antal instruktörer
och kadetter vid rekognosceringarne, årligen » 2,250: —
I afseende på sistnämnda kostnadsförslag upplyses af guvernörsembetet, att
antalet af instruktionsofficerare vore beräknadt efter 1 officer för 10 kadetter, eller
1 instruktör för 5 rekognosceringspartier, hvilket ansåges väl behöfligt, så vida
undervisningen under den korta tid, som , dertill vore anslagen, skulle kunna behörigen
skötas och arbetet tillräckligen kontrolleras; men att resekostnadsersättningen
för så väl officerare som kadetter endast approximativt kunnat beräknas, med ledning
af kostnaderna under föregående årens öfniugar.
Hvad åter angick befästnings- och broslagningsöfningarne, skulle alla Krigsskolans
kadetter uti dem deltaga, således ett antal af omkring 200, enligt hvad
förut blifvit beräknadt. — l anledning häraf erfordrades:
för komplettering af fortifikations-arbetsförrådet, för öfning på en gång af 200
kadetter
Rdr 557: 50.
för den tillökning i årliga utgiften för berörda öfningar, som
föranledes af kadettantalets tillökning, årligen » 250: —
Beträffande undervisningen i ridning, åstadkomme Krigs-akademiens förändring
till Krigsskola, och kadetternas i följd deraf kortare vistelse på Carlberg, här samma
resultat som vid öfriga praktiska öfningarne, nemligen att, likasom vid dessa instrumenter
och materialier vore otillräckliga, hästarnes antal för ridöfningarne blefve
otillräckligt. Krigsskolans landkadetter hade här ofvan antagits till 200, och medeltiden
af deras vistelse på Carlberg vore beräknad till 2£ år. Under denna
jemförelsevis korta tidrymd skulle således med det befintliga ringa hästantalet, 5 ridhästar,
dessa 200 kadetter bibringas åtminstone så mycken ryttareskicklighet, att
de såsom Adjutanter nödtorftigt kunde styra hästen, hvilket väl vore det minsta i
den vägen, som af en utexaminerad elev från Krigsskolan borde fordras. Detta
blefve dock en omöjlighet, ty äfven om alla 5 hästarne dagligen användes, hvar
och en till två lektioner, skulle hvarje kadett under tiden för sin vistelse vid Krigsskolan
ändå ej kunna bekomma mer än 22^ ridlektioner, hvilket för vinnande af
ofvannämnda ändamål uppenbarligen vore för litet. I samma mån som medeltiden
af kadetternas vistelse vid Carlberg minskats, i samma mån mäste ridhästarnes antal *
ökas, så framt samma antal lektioner skola kunna komma kadelterna till del. Guver
-
S4 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:t* Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
nörsembetet föresloge derföre, att ridhästarnes antal må ökas med fern, då 45 lektioner
kunde hvarje kadett meddelas; och erfordrades, enligt förslag, härtill:
för inköp af 5 ridhästar, jemte sadlar, ridtyg, täcken, m. m. Rdr 2,750: —
för hästarnes utfodring, remontering och skoning, stallinventariers
underhåll, jemte aflöning för stalldrängar, årligen . . » 3,452: 5\.
Alla ofvannämnda anslagsbehof utgjorde således:
Utgifter för en gång:
Till komplettering af de för de årliga rekognosceringsöfningarne nödiga instrumenter
... Rdr 2,265: 50.
Till komplettering af fortifikations-arbetsförrådet . . » 557: 50.
Till inköp af 5 remonter, jemte sadlar, ridtyg och
täcken, m. m » 2,750: — g
Årliga utgifter:
Till befästnings- och broslagningsöfningar för 200
kadetter Rdr 250: —
Till underhållskostnad af de för rekognosceringsöfningarne
i skalan V^ooo» behöfliga instrumenter, med
tillbehör  » 269: 1.
Till rese- och traktamentsersättning för så väl det
ökade antalet instruktörer, som kadetter ... » 2,250: —
Till utfodring, underhåll och skötsel af 5 hästar, med
sadlar, ridtyg och täcken » 3,452: 51. (j g21 52
Jag tillstyrker, i anledning häraf, så väl att Krigs-akademiens anslag i Riks—
staten Rdr 79,888: 25.
måtte hos Rikets Ständer föreslås att tillökas med förestående
årliga anslagsbehof » 6,221: 52.
hvarigenom anslaget för läroverket skulle blifva Rdr 86,109: 77.
som ock att Eders Kongl. Maj:t täcktes, för anskaffning af ofvanstående materiel
och hästar, hos Rikets Ständer begära ett extra statsanslag af 5,573 rdr.
Allmänna Garnisonssjukhuset. — Då 1861 års stat för Allmänna Garnisonssjukhuset
i flera afseenden undergått förändring, dels genom Kamereraren, Assessoren Grandinsons
död och öfverflyttning af hans på indragningsstat innehafda aflöning 450 rdr till
■arvode för Civil-ledamoten i sjukhusets Direktion, dels genom den i Kongl brefvet den 18
September 1862 åt f. d. Apothekaren vid sjukhuset A. G. Engelgren anvisade pension
500 rdr, dels ock genom den i Kongl, brefvet den 5 Juli 1864 tillsvidare med
-
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. iiä
gifna gratifikation 50 rdr årligen för granskningen af sjukhusets räkenskaper; samt
således utfärdande af ny stat för sjukhuset under nästa statsregleringsperiod kunde
ifrågakomma; har sjukhusets Direktion hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt
om följande förändringar i aflöningsvilkoren för nedannämnda, vid sjukhuset anställda
personer, utan att tillökning i statsanslaget 62,650 rdr under något vilkor ifråga—
sättes, nemligen:
för Sjukhuskommissarien, i anseende till den trägna tjenstgöring,
som med hans i öfrigt ansvarsfulla uppbörds- och redogörarebefattning
vore förenad, från 1,800 till 2,200 rdr eller
en årlig tillökning af
Rdr 400:
för Sjukhusskrifvaren, som det ålåge att öfver uppbörd och utgift
utöfva kontroll och följaktligen ständigt måste vara tjenstgörande,
från 750 till 1,000 rdr, eller årlig tillökning af . . « 250: —
för tre Vaktmästare, hvilka hade persedeluppbörd och, i förhållande
till vaktbetjeningen vid embetsverken, vida trägnare
tjenstgöringsskyldighet, från 87| öre till 1 rdr om dagen för
hvardera, jemte förut åtnjuten naturaportion, utgörande denna
tillökning för dem hvardera 45 rdr, 62£ öre, eller för alla tre « 136: 87£.
lör Sjuksköterskan för Officerarne från 62£ till 75 öre om dagen,
jemte förut åtnjuten naturaportion, uppgående denna tillökning
till  » 45: 62|.
Summa Rdr 832: 50.
hvarför tillgångar kunde inom nuvarande statsanslag finnas att påräkna, på sätt
Direktionen jemväl angifvit.
Då den för ofvannämnda personer nu utgående aflöning blifvit af Rikets Ständer
vid 1856—1858 års riksdag bestämd, hemställer jag i underdånighet, det E.
K. M. täcktes begära Rikets Ständers samtycke till den föreslagna aflöningsförhöj
ningen,
hvartill Garnisonssjukhusets anslag lemnar tillgång.
Indelta Arméen.
Kavalleri- och Infanteri-regementena. — I öfverensstämmelse med hvad jag
förut, under rubriken «Krigs-Kollegium« anfört, och derest E. K. M:t beslutade
framställning till Rikets Ständer om indragning till statsverket af f. d. Chefsiönen
vid Adelsfane-regementet, emot vissa kontanta vederlag, hvaribland 6,287 rdr 44
öre såsom fyllnad i aflöningen vid Lifregementets Grenadier-corps samt Upplands
och Södermanlands regementen, varder af Rikets Ständer bifallen, skulle det kon
tanta
Riksstatsanslaget för indelta kavalleri- och infanteri-regementena 402,703 rdr
69 öre ökas med ofvanstående belopp, samt i Riksstaten upptagas med 408,991
rdr 13 öre.
56 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1S65.
Löneförbättringar vid indelta arméen. — Enligt hvad jag uti mitt yttrande
här ofvan, i fråga om arméens aflöning, anför!, hemställer jag, att det för ifrågavarande
ändamål nu utgående årliga anslag 100,000 rdr må förblifva oförändradt
och få användas enligt förut meddelade föreskrifter.
Värf vade Arméen.
Anslagen till Sedan större eller mindre brister årligen uppstått i anslagen till Garnisonskokinrättnin
gar.
regementenas kokinrättningar samt blifvit hos Kongl. Maj:t till ersättande anmälda,
anbefalldes genom Kongl. Brefvet den 30 Augusti 1864 Krigs-Kollegium att föreslå
de förhöjningar i anslagen, som i följd af de förändrade förhållanden, hvilka gjort
sig gällande genom tillämpningen af den nya provianteringsstaten för värfvade ar
méens
manskap af den 10 November 1863, kunde vara af behofvet påkallade. Efter
vederbörandes hörande har Krigs-Kollegium nu anmält de tillökningar i kokinrättningsanslagen,
som för de särskilda regementena och korpserna blifva begärda
och inhemtas af en öfverlemnad tablå; hvarvid Kollegium anfört, att ehuru Kollegium
icke ansett sig befogadt tillstyrka nedsättning i det för åtskilliga regementen
begärda beloppet, hade Kollegium likväl trott sig böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derpå, dels att tillökningen för vissa regementen icke motsvarade den för
år 1864 yppade brist, dels att anslagen icke stöde i direkt förhållande till hvar
andra
vid jemförelse sinsemellan af regementenas nummerstyrka, hvilken olikhet inom
samma garnisonsort tydligast förnummes i afseende å Lif-Gardesregementena och
Svea Artilleriregemente, dels ock att behofvet af ökade anslag ögonskenligen framstode
i högre grad för Artilleriregementena, hvilka hafva särskild kokinrättning vid
hvarje ort för deras förläggning, än vid sådana regementen, som blott inom en
garnisonsort äro förlagda: hemställande Kollegium i sammanhang härmed, att det,
enligt Kongl. Brefvet den 17 Juni 1862 anvisade årliga anslag 100 rdr till kokinrättningen
vid den i Ystad förlagda sqvadron af Hussar-regementet Konung Carl
XV måtte från extra utgiftsanslagel öfverflyttas till anslaget för sistnämnda regemente.
Af förenämnda tablå upplyses bland annat, att följande tillökningar i kok
-
inrättningsanslagen blifvit ifrågaställa:
för Svea Lifgardet Rdr 500: —
» Lifgardet till häst « 900: —
» Andra Lifgardet  « 350: —
» Svea Artilleriregemente:
Hufvudstationen och Waxholm . . » 1,050: —
Batteriet i Hernösand » 50: —
» Fyrverkare-korpsen » 75: —
» Göta Artilleriregemente . . » 1,000: —
» Wendes Artilleriregemente . » 350: —
Transport 4,278; —
Bil. N:o 3 a. till Kongl, Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 37
Transport 4,275: —
för Hussarregementet Konung Carl XV, med
Öfverflyttning tillika på ordinarie stat af
det för sqvadronen i Ystad från extra
utgiftsanslaget nu bekostade beloppet,
100 rdr, » 900: —
» Artilleri-stamtruppen på Gotland . » 250: — 5,425:
lag hemställer, i anledning häraf, att, till kokinrättningskostnader, följande anslag
måtte af E. K. M:t hos Rikets Ständer begäras:
för
Lifgardet till häst
Rdr
900
—
»
Hussar-regementet Konung Carl XV .
»
900
—
»
Svea Lifgardet
»
500
—
»
Andra Lifgardet
»
250
—
»
Svea Artilleri-regemente
»
1,050
—
»
Göta «
»
800
—
»
Wendes «
»
350
—
»
Fyrverkare-korpsen
»
75
—
»
Artilleri-batteriet i Hernösand, 50 rdr,
att utgå af Norrbottens Hästjägare-sqva-  dronsfond;
»
Artilleri-stamtruppen på Gotland
/>
250: —
hvilka särskildt utförda belopp torde få tilläggas vederbörande anslag, på sätt här
nedan skall erinras.
Lifgardet till häst. — 1 följd af hvad nyss hemställdt blifvit, skulle det till bestridande
af detta regementes kokinrättningskostnader nu på stat uppförda anslag
1,500 rdr ökas med 900 rdr, samt hela kontanta statsanslaget för detsamma, nu
utgörande 114,656 rdr 5 öre, alltså blifva 115,556 rdr 5 öre.
Hussar-regementet Konung Carl IK. — Anslaget till kokinrättningskostnader
skulle, enligt hvad jemväl för detta regemente förut anförts, ökas från nuvarande
belopp 800 rdr med 900 rdr, eller till 1,700 rdr, samt derigenom kontanta statsanslaget
för regementet höjas från 138,664 rdr 99 öre till 139,564 rdr 99 öre.
Svea Lifgardet. — Likaledes för detta regemente skulle en förhöjning i nu enligt
stat utgående anslag af 1,500 rdr till kokinrättningskostnader ega rum med
500 rdr, hvarigenom det kontanta anslaget för regementet, nu utgörande 144,622
rdr 70 öre, blefve 145,122 rdr 70 öre.
Andra Lifgardet. —• Äfven för detta regemente har ofvan blifvit begärdt ett med
250 rdr ökadt anslag til kokinrättningskostnader, så att detta, i stället för 2,250
Bil. till R. St. Prat. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 8
58 Bil. N:o 5 a. lill Kongl. Majli? Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverkef 1865.
rdr, koinme att utgöra 2,500 rdr. Det kontanta statsanslaget för regementet, nu
144,787 rdr 70 öre, skulle dä uppgå till 145,037 rdr 70 öre.
Aflöningsför- Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen. — Då, sedan aflöningen för Verk
täjningjör
en mästaren ä Svea Artilleri-regementes Tygstat vid 1856—1858 års riksdag bestämdes
till 1000 Rdr, Artilleri-verkstäderna och de arbeten, sorn derstädes utföras,
vunnit en mångfaldig och högst betydlig, nödig utvidgning, samt till följd
häraf hos den person, hvilkens åliggande det vore att dessa arbeten närmast tillse,
ordna och leda, fordrades sådana kunskaper och insigter, att med nuvarande lön
någon fullt lämplig och för verkmästaregöromålens ordentliga skötande skicklig per
son
icke kunde erhållas, helst de vilkor, enskilde verkstadsegare numera beviljade
sina verkstadsföreståndare, vida öfverstege detta lönbelopp; har General-Fälttyg
mästaren
i underdånighet föreslagit, att, på det en fullt skicklig och lämplig person
alltid må för denna, allt mer och mer vigtiga och maktpåliggande befatt
ning
vara alt påräkna, den ifrågavarande verkmästarelönen varder med nästa statsregleringsperiods
början förhöjd till det belopp, som i allmänhet motsvarar hvad
vid enskilda verkstäder i lönevilkor beviljas verkstadsföreståndare, med hvilken befattning
verkmästarens vid artilleri-verkstäderna närmast vore att förlikna, eller
3,000 rdr om året
Då för ifrågavarande arbetens utförande det är af största vigt att hafva anställd
en fullt skicklig verkmästare, samt då sådan icke kan erhållas, med mindre
än att lönen någorlunda motsvarar hvad uti privata verkstäder bestås, tillstyrker
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer äska, att aflöningen
för Verkmästaren vid Svea Artilleri-regementes Tygstat malte höjas från
1000 till 3000 rdr, hvartill således erfordras ett anslag af 2000 rdr.
Reseslipen- £)å det i allmänhet kunde anses tillkomma hvarje officer, med anspråk på
militärisk bildning, icke allenast att ega fullständig kännedom om den utveckling,
så väl i taktiskt som i vetenskapligt och tekniskt hänseende, hans vapen inom eget
land undergår, utan äfven att, så vidt på honom ankommer, söka förskaffa sig kun
skap
om de framsteg häruti, som i främmande länder kunna ega ruin; men detta gällde
i synnerhet för Artilleri-officeren; har General-Fälttygmästaren och Chefen för Artilleriet
hos Kongl. Majit anhållit, att till Rikets Ständer måtte aflätas Nådig Proposition
om uppförande på Artilleriets stat af ett årligt anslag af 4,000 rdr, deraf
tre fjerdedelar skulle årligen utgå såsom Resestipendier åt artilleri-officerare och
återstoden eller 1000 rdr användas i mån af behof, då, till följd af inom vapnet
inträffade förhållanden, sakkunnig person anses böra beordras att i särskildt uppdrag
afresa till utlandet.
General-Fälttygmästaren har härvid för öfrigt anfört, dels att artilleriets materiel
vore, om ordet tages i vidsträckt bemärkelse, af så stor omfattning och att besva
-
Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:t* Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 59
randet af dithörande frågor fordrade insigt i så många olikartade kunskapsgrenar,
att man dervid ofta måste vädja till andras erfarenhet, hvilket i mindre stater alltid
blefve händelsen, när frågan är af den natur, att dess lösande på experimentel väg
fordrar stor medelstillgång; dels ock att, ehuru uppfinningar af värde visserligen
numera icke länge kunde undgå att blifva föremål för offentligheten, och så förtjenstfull
en del af den utländska militär-litteraturen än ock vore, en på denna väg inhemtad
kunskap alltid torde komma att stå tillbaka för den erfarenhet, som vinnes
när man är i tillfälle att på stället undersöka förhållandet: — hvarjemte af General-Fälttygmästaren
omförmäles, att i Norge vöre, sedan 1860, till resestipendier
för officerare anslaget ett belopp af 1000 rdr Specie årligen, med vilkor att deraf
minst 400 rdr Specie skulle tillfalla artilleriet, hvarförutom Krigsstyrelsen i regeln,
alltid då någon vigtigare tilldragelse inom vapnet utomlands inträffar, utsände en
artilleri-officer för att deraf taga del; — äfvensom att åt Ingeniör-korpsen härstädes,
hvars officers-personal endast uppginge till en sjettedel af Artilleriets, vore till
resestipendier beviljadt ett årligt anslag af 5000 rdr.
På grund af hvad General-Fälttygmästaren och Chefen för Artilleriet härvid
anfört, tillstyrker jag i underdånighet framställning till Rikets Ständer om beviljande
af det begärda anslaget 4,000 rdr, att på föreslaget sätt användas.
Beträffande behof af anslag till Artilleri-befälets skjutöfningar, har General- Skjuts fninFälttygmästaren
och Chefen för Artilleriet { underdånighet anfört: att bland de årliga
öfningar, som utgöra föremål för Artilleriets verksamhet, skjutöfningarne borde
tillerkännas särdeles vigt, i synnerhet i närvarande tid då artilleri-materielen efter
de stora och hastiga förändringar den under de sednaste åren undergått, fordrade,
i samma mån den fullkomnats, större kännedom och vana i handhafvandet. Dessa
öfningar, hvilkas ändamålsenliga anordnande måste på vapnets tjenstbarhet ega ett
väsendtligt inflytande, utgjordes dels af sådana, som med truppen företagas och som
hafva till ändamål att praktiskt bibringa densamma en efter dess verkningskrets afpassad
kännedom om de olika slag af eld, hvilka kunna förekomma, dels af sådana
öfningar, som afse befälets instruktion och vapnets framåtskridande. Till de sednare,
hvilka borde gifvas en vetenskaplig riktning, hörde äfven utförandet af de försök,
hvartill tid efter annan inträffande förändringar i materielen kunna gifva anledning.
— Ett hufvudsakligt vilkor för ifrågavarande öfningars anställande vore, att
dertill lämplig plats finnes att tillgå. Göta Artilleri-regemente hade, sedan det år
1820 med dåvarande egarne till Dösebacka hed afslutade kontrakt om denna heds
upplåtande till exercis- och målskjutnings-plats för regementet blifvit af hedens nuvarande
egare uppsagdt, fått sig genom Kongl. Brefvet den 11 Augusti 1863 till
nämnda ändamål upplåtet ett invid Wårgårda jernvägsstation beläget fält, benämndt
Tångahed, hvilket, såsom exercisfält särdeles lämpligt, äfven kunde till skjutplats
användas, om ock det ännu i detta afseende lemnade åtskilligt att önska. Wendes
Artilleri-regemente egde å exercisfältet utanför Christianstad en någorlunda lämplig
60 Bil. N.-o 5 a. till Kongl. Mgj:ts Nåd, Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
skott—linie, ehuru, med afseende på nutidens förändringar, af ringa (ängd. Svea
Artilleri-regemente deremot vore inskränkt till den invid hufvudstaden. å Ladugårdsgärdet
befintliga och genom Kongl. Brefvet den 10 April 1804 åt regementet anvisade
skottlinie, hvilken, unpgående i längd till endast 5,400 fot, vore så väl i
detta som i flera andra hänseenden särdeles olämplig, men för befälets skjutöfningar
alldeles otillräcklig.
I anledning häraf har General-Fälttygmästaren i underdånighet föreslagit, att
artilleri-befälets skjutöfningar. hvilka hittills verkställts af hvarje regemente särskildt,
framdeles måtte få utföras gemensamt å en för sådant ändamål lämplig plats, samt
att dessa öfningar, hvilka skulle bivistas, under en Regemen ts-officers befäl, af så
många kapitener och examinerade subaltern-officerare, som den öfriga tjenstgöringen
tilläte, finge taga sin början efter vapenöfningarnes slut och fortfara två, högst tre
veckor. Derigenom skulle en årlig skjutskola uppstå, hvarest den tid, som ej upptoges
af öfningarne på fältet, borde, såsom vid arméens skjutskolor eger rum, enligt
bestämd plan fördelas mellan föredrag i så väl teoretiska som tekniska delar af
artillerivetenskapen, samt beräkningar af de vid skjutningarne erhållna resultat,
grafiska konstruktioner, m. m.; och skulle dessa öfningar, på sådant sätt anordnade,
enligt General-Fälttygmästarens tanke särdeles väl uppfylla sin bestämmelse och
derjemte medföra andra för vapnet väsendtliga fördelar.
Då emellertid ett sådant tillfälligt vistande under kortare tid å annan ort, än
den vanliga, alltid skulle för de officerare m. fl., som kunde komma att till deltagande
i dessa öfningar beordras, medföra ökade lefnadskostnader, har General-Fälttygmästaren
ansett billigheten fordra, att någon godtgörelse derför dem bereddes
genom erhållande af dagtraktamente under kommenderingstiden samt skälig feseersättning,
den sednare beräknad enligt den för statens jernvägar gällande tariff.
Den häraf uppkommande kostnad, tillhopa med åtskilliga andra utgifter, iltgjorde
omkring 5,000 rdr årligen, enligt förslagsvis uppgjord beräkning, som bifogas: —
dock borde härvid tagas i betraktande att, genom ett samfäldt utförande af skjutningarne,
besparades två tredjedelar af den ammunition, äfvensom af materialier och
öfriga effekter, som erfordras då samma öfningar anställas å tre särskilda platser,
hvilken besparing torde, i synnerhet då fråga blir om skjutning med kanoner af
större kaliber, uppgå till ganska betydlig del af nämnda summa.
För den händelse Kongl. Maj:t tacktes fästa afseende vid denna framställning,
har Generai-Fälttygmästaren i underdånighet hemställt, att till Rikets Ständer måtte
aflåtas Nådig proposition om uppförande å Artilleriets stat af ett reservationsanslag
af 5000 rdr årligen till Artilleribefälets skjutöfningar.
| Jemte hemställan om Nådigt bifall till de här föreslagna anordningarna för
artilleri-officerares skjutöfningar, äfvensom till reseersättning för dessa officerare med
begagnande af jernväg, samt dagtraktamente under kommenderingstiden, tillstyrker
jag i underdånighet, att ett reservationsanslag, stort 5000 rdr årligen* för Artilleri
-
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N'o 1, om Statsverket 1865. 6t
befälets skjutöfningar måtte hos Rikets Ständer äskas, samt uppföras under anslaget
på Riksstalen lör Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen.
Sedan ny exercis- och målskjutningsplats måst åt Göta Artilleri-regemente an- Åtskilliga
skaffas, i stället för den härtill begagnade Dösebaeka heden, hvarifrån Kronan af^QQta^rtiP
hedens egare blifvit uppsagd, har Kongl. Maj:l bifallit inlösen, för berörda ändamål, leri-regemenaf
Tånga hed, belägen vid Wårgårda jernvägsstation, hvdken hed, så till utrymme rång a. hed
sorn till markens beskaffenhet, särdeles väl lämpade sig för regementets skjut- och
andra öfningar, samt derjemte erbjöde fördelen att kunna användas till försöksskjutningar
med refflade kanoner; hvarefter Kongl. Maj:t förordnat om uppförande på
platsen af erforderliga byggnader. Då platsen likväl är belägen på större afstånd,
6,2 mil, från regementets hufvudstation, hafva följande kostnader för året uppstått
och blifvit beräknade, som följer:
traktaments-ersättningar för befäl och underbefäl rdr 2,129: 70
transportkostnader å jernväg för befäl, underbefäl och manskap . . » 1,177: 25
kanoners placering, m. m., samt vården och tillsvnen öfver byggnader
å Tånga hed » 125: —
tillhopa rdr 3,431: 93.
hvilka kostnader, enligt Kongl Maj:ts beslut, skulle tills vidare, och intilldess de
kunde blifva å ordinarie stat uppförda eller särskildt anslag för dem anvisadt, utgå
dels frän besparingar å anslaget lili artilleri-regementena, dels från anslaget til!
durcbmarschkostnader och dels från anslaget till Försvarsverket i allmänhet; men
då Göta Artilleri-regementes exercis- och skjutöfningar fortfarande komme att för
sig gå pä den nya mötesplatsen Tånga hed, samt detta föranledde till en ärlig utgift,
för hvars bestridande framgent icke kunde påräknas ovissa tillgångar, utan erfordi
ades bestämdt auslag, har Eders Kongl. Majit under deu 29 sistlidna Augusti
förklarat Sig vilja, i sammanhang med framställningen till Rikets nu sammanträdande
Ständer, angående statsverkets tillstånd och behof, äska ett efter den anmälda
utgifteu approximativt beräkuadt årligt belopp af 3,500 rdr, att för ifrågavarande
ändamål användas, samt såsom reservationsanslag uppföras under anslaget på 4:de
Hufvudtiteln till Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen; hvilket auslag nu
torde få begäras.
Slutligen förekommer här den ofvan omförmälda förhöjningen i anslagen till Kokinrättkokinrättningskoslnader
lör de tre Artilleri-regementena samt Fyrverkare-korpsen,
hvarigenom Svea Artilleri-regemente skulle för detta ändamål erhålla 3,000 i stället
för 1,950 rdr, Göta Artilleri-regemente 2,300 rdr i stället för 1,500 rdr, Wendes
Artilleri-regemente 1,750 rdr i stället för 1,400 rdr samt Fynerkare-korpsen 450
rdr i stället förj 375 rdr: utgörande således den sammanlagda förhöjningen af
dessa anslag 2,275 rdr.
Derest ofvauanförda anslag, nemligen
62 Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Mayl» Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1865.
Ingeniör
trupper.
till lönförhöjning åt verkmästaren vid Svea Artilleri-regementes
Tygstat .
rdr 2,000: —
till resestipendier ät artilleri-officerare » 4,000: —
till artilleri-befälets skjutöfningar » 5,000:
till bestridande af åtskilliga kostnader för Göta Artilleriregementes
exercis- och skjutöfningar på Tånga bed » 3,500: —
till kokinrättniugskostnader vid Svea, Göta och Wendes
Artilleri-regementen samt Fyrverkare-korpsen . » 2,275: — 16 775 rdr
varda af Rikets Ständer beviljade, skulle kontanta Riksstatsanslaget för Svea, Göta
och Wendes Artilleri-regementen, nu upptaget till 751,785 rdr 5 öre, blifva
768,560 rdr 5 öre.
Ingeniör-korpsen. — Vid föregående tillfällen, då förslag från Chefen för
Ingeniör-korpsen till Kongl. Maj:t ingått, rörande uppsättande af 3 kompanier ingeniör-trupper,
som skulle bilda en pontonier-bataljou, hade, enligt hvad korpschefen
uti underdånigt memorial af den 2 sistlidna Augusti yttrat, så fullständiga
skäl blifvit anförda för behofvet af en sådan trupps tillvaro och ordnandet af ett
fullständigt krigsbryggeväsende, att ett återupprepande deraf syntes korps-chefen
mindre nödigt. Dittills hade, på Kongl. Maj:ts förnyade framställningar till Rikets
Ständer, medel blifvit anslagne till uppsättande af tvä af dessa kompanier, deraf
det 2:dra, hvars anvärfning och uppsättning börjades år 1864, hunne kompletteras
inom innevarande års utgång. Det 3:dje kompaniet återstår således ännu, innan
bataljonen blir fulltalig; och då till dess uppsättande åtginge en tid af minst två år,
så skulle i bästa fall denna fulltalighet inträffa först i början af är 1869, då likväl
denna sist anvärfda (rupp ännu vore oöfvad och följaktligen ifrågavarande vigtiga del
af arméens behof i krig fortfarande ouppfylld eller åtminstone i ofullständigt skick.
Chefen för Ingeniör-korpsen har derföre anhållit, att Kongl. Maj:L täcktes till Rikets
Ständer aflåta proposition om anslag till det 3:dje kompaniet, enligt ett af Chefen
öfverlemnadt förslag och på samma vilkor, som för uppsättande af 2:dra kompaniet
beviljades eller utan särskild uppsättningskostnad, med undantag af den för anvärfningen,
dertill särskildt anslag begärdes; hvarförutan föreslagits inköp af 18 hästar
samt uppsättning af stallinventarier för dessa. — Vidare och då med 3:dje kompaniets
tillkomst hela pontonier-bataljonen blefve, hvad truppens numerär beträffar,
fullständig, samt dermed inträdde behofvet af en fullständig lefälspersonal, ehuru
detta behof, hvad staben angår, redan varit för handen allt sedan 2:dra kompaniet
börjat uppsättas och vid flera tillfällen varit ganska svårt att fylla; har korps-chefen
anhållit om anslags beredande härtill, i öfverensstämmelse med förslaget, enär det
vore till fullo bekant, hurusom Ingenior-korpsens personal, hvarken i hänseende till
befäl eller trupp, står till siri numerär i samma förhållande till den öfriga arméens
styrka, som inom andra europeiska arméer, utan är tvärtom vida fåtaligare, hvilket
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 63
redan i fredstid vid åtskilliga tillfällen vållade svårighet att rätt kunna bestrida de
Ingeniör-korpsen åliggande tjensteskyldigheter, men skulle vid ett krigstillfälle i äimu
högre grad blifva händelsen.
Enligt hvad jag förut baft tillfälle anföra, återstår att för pontonier-bataljonen,
innan den blir fullständig, uppsätta dess 5:dje kompani, jemte bataljonens stab. Med
åberopande för öfrigt af hvad jag yttrat om ingeniörtruppers nödvändighet, då Eders
Kongl. Majit vid sistlidna riksdag gjorde framställning om 2:dra kompaniets uppsättning,
hvartill Rikets Ständer ock beviljade anslag, hemställer jag i underdånighet
att för det 3:dje kompaniets uppsättande till lika styrka med hvartdera af de förut
befintliga två kompanierna, eller 120 man, samt med enahanda befälspersoual, äfvensom
för ett numera oundvikligt, nödigt befäl vid bataljonens stab, Eders Kongl.
Majit täcktes, då framdeles vid arméens allmänna organisationsreglering torde kunna
tagas i öfvervägande, om förändringar då kunna erfordras för pontonier-bataljonen
till erhållande af full krigsorganisation i likhet med öfriga bataljoner, nu föreslå
Rikets Ständer att bevilja följande anslag:
Staben.
i Major, lön
arvode
arvode
1 Underkonduktör, Bataljons-adjutant och Väbel,
lön
arvode
Hästläkare-arvode
1 Kapiten, lön
arvode .... . .
1 Löjtnant af lista klassen, lön . .
arvode
1 Underlöjtnant, lön
arvode
1 Konduktör, lön
arvode
4,000:
—
800:
—
4,800:
1,000:
—
547:
50.
1,547:
50.
500:
273:
75.
773:
75.
200:
—
kompani
3,000:
—
1,200:
—
4,200:
_
1,200:
—
547:
50.
1.747:
50.
800:
—
547:
50.
1,347:
50
800:
—
273:
75
1,073:
75.
Transport 8,368: 76. 7,321: 25.
64 Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj:ta Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
I Underkonduktör, lön .
arvode
Transport 8,368: 75. 7,321: 25
500: —
273: 75.
Dito
dito
Truppen.
1
1
1
3
1
5
1
17
Distinktionskorporal, arvode
Dito d:o
Korporal, d:o
Dito d:o .....
Vice korporal, arvode,
Dito d:o
Handtverkssoldat, arvode
Dito d:o
För truppens underhåll:
penningar
spanmål in natura, 1518,720 kubikfot,
å 2 rdr
Rekryteringspenningar för 120 man, å 7: 50
Medikamentspenningar för 120 man, ä 2: 25
Kommunionpcnningar för 120 mau, å 5 öre
Kokinrättningskostnader
7,435
3,037
773: 75.
773: 75.
138
138
90
270
48
240
30
510
9,916: 25
40.
10,472
900
270
6
500
84
13,612: 84.
Summa rdr 30,850: 34.
Vidkommande den årliga underhållskostnaden för det nya kompaniets beklädnads-,
remtygs-, utrednings- och sjukvårdspersedlar, samt musikaliska instrumenter,
hvartill enligt nu gällande passevolans, beräknad för nuvarande två kornpauier till
21,009 rdr, således erfordras hälften eller 10,504 rdr 50 öre, hemställer jag,
att sistnämnda belopp måtte, i sammanhang med regleringen af anslaget till »försvarsverket
i allmänhet», äskas för Arméförvallningens Intendents-Departement, hvarifrån
kostnaden för nu varande kompanier utgår.
Med afseende derpå, att rekryteringspenningarne äro beräknade att utgå med
£:de| om året, men vid kompaniets första uppsättning måste utgå på en gång
till fulla beloppet, eller 45 rdr för hvarje karl, hemställer jag, att, i sammanhang
med extra statsregleringen, särskildt anslag måtte begäras för 120 mans anvärfning
å 45 rdr med
rdr 5,400: —
Beträffande uppköp af egna hästar för pontonierbataljonen, hvilka såväl Landtförsvarskomitdn
som Chefen för Ingeniör-korpsen föreslagit måtte anskaffas, torde
dermed
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om, Statsverket 1865. 65
dermed böra anstå, tilldess erforderliga medel kunna beredas tor deras inrymmande
i lngeniörtruppens établissement. För truppens öfningar erfordras likväl ett ökadt
antal legda hästar, och jag hemställer således att dertill hos Rikets Ständer mätte
begäras ett anslag af .  rdr 3,064: 6.
eller lika med hvad, vid uppsättning af 2:dra kompaniet beviljades, och hvilket
belopp skulle påföras anslaget till »Lega för hästar till Artilleriets exercis», äfven omfattande
kostnaden för legning af lngeniörtruppens exercishästar. — 1 följd häraf
uppkommer äfven en ökad kostnad för dessa hästars furagering, som med Rikets
Ständers medgifvande torde få bestridas af nuvarande anslaget till furagering af
artilleriets och värfvade kavalleriets hästar, men hvilket, såsom förslagsanslag, icke
lärer för den ringa utgift, som häraf kan uppstå, böra undergå någon förändring.
Den af mig nu föreslagna årliga utgift för pontonierbataljonen uppgår alltså
till följande belopp:
Aflöning för befäl, truppens underhåll, m. m. . rdr 30,850: 34.
Persedelunderhåll  » 10,504: 50.
Lega, m. m. för exercishästar » 3,064: 6.
Tillhopa rdr 44,418: 90.
hvartill kommer berörda hästars furageringskostnad.
Kompaniets första uppsättningskostnad i öfrigt lärer kunna bestridas med ofvanstående
medel, så att särskildt anslag derför icke ifrågasättes.
Vidkommande pontonicr-materielen, hvaraf för närvarande funnes två äldre Brygg-équiéquipager
med pontoner, samt ett nytt med pontoner af jern, alla med tillhörande ))age''
rid- och anspanns-persedlar, har Chefen för Ingeniör-korpsen ansett vara af största
vigt, att de ännu felande 3 ytterligare équipager snart anskaffas, samt alltså anhållit
att medel härtill måtte varda anvisade med 180,000 rdr, för hvilken summa ifrågavarande
équipager med full utredning kunde anskaffas: — Men jag hemställer
i underdånighet, att Eders Kongl. Majit nu endast täcktes äska medel till ett
équipage med 60,000 rdr, hvilket belopp torde få upptagas vid extra statsregleringen.
Chefen för Ingeniör-korpsen har derjemte i underdånighet anhållit, att sedan Förhöjd aflökorpsen
numera erhållit en utvidgad embetslokal och i följd deraf den vid korpsen ^ktmdsta
anställde Vaktmästaren fått en betydligt ökad tjeustgöringsskyIdighet genom flera ren.
rums dagliga städning, eldning, m. m„ äfvensom hans biträde med beskickningar
nu oftare än förr behöfde anlitas efter Sappörtruppens upprättande, oaktadt afsändningar
af ordres, m. m. jemväl bestriddes med ordonnanser, Kongl. Majit täcktes,
såsom en billig ersättning för ökade göromål, i Nåder tilldela bemälda vaktmästare,
som enligt stat åtnjuter aflöning med 450 rdr årligen, en årlig lönförhöjning af 50
rdr, hvarigenom bans aflöning blefve lika med Krigs-Kollegii vaktmästare; äfvensom
Bih. till B. St. Pral. 1865 & 1866, 1 Samt. 1 Afd. 4 Baft. 9
66 Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
och då i allt lall biträde vid vaklmästaregöromålen erfordrades, särdeles vid sjukdoms-
eller andra förfall för den ordinarie vaktmästaren, ett belopp af 150 rdr
årligen måtte anvisas till arvode åt en extraordinarie vaktmästare vid korpsen; —
hvartill Krigs-Kollegium, uti afgifvet underdånigt utlåtande, tillstyrkt bifall.
Då den vid Ingeniör-korpsen anställde vaktmästaren åtnjuter endast 450 rdr,
eller 50 rdr mindre än Krigs-Kollegii kammardrängar, föreslår jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer begära en lönförhöjning åt bemälda
vaktmästare med 50 rdr. så att lönen må uppgå till 500 rdr; hvaremot j--g
icke kan tillstyrka uppförande på stat af något arvode för en extra vaktmästare vid
korpsen, utan torde denna del af framställningen lemnäs utan afseende.
Ingeniör-korpsens anslag, nu utgörande, naturaspanmålen
inberäknad  rdr 139,085: 17.
skulle således förhöjas med förutnämnda aflönings- och underhållskostnader
» 30,850: 34.
med derunder beräknade 1518,720 kubikfot spanmål in natura,
äfvensom med aflöningsföihöjningen för korpsens vaktmästare, . » 50: —
samt således uppgå till  r 169,985: 51.
Lega för hästar till Artilleriets exercis. — På sätt jag här ofvan i underdånighet
föreslagit, skulle detta anslag, för ökad utgift till lega af exercishästar vid Ingeniörtruppen,
höjas med 3,064 rdr 6 öre.
Furagering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar. — Af detta förslagsanslag
torde, enligt hvad jag förut hemställt, furageringskostnaden för pontonierbataljonens
nya exercishästar få bestridas, utan att någon förhöjning i anslaget lärer
behöfva ifrågasättas.
Mathållning för manskapet vid Garnisonsregementena. — Enligt b vad jag här
nedan kommer att för Gotlands National-beväring föreslå, skulle detta anslag, i följd
af den mellan exercistiderna tjenstgörande styrkans vid artilleri-stamtruppen tillökning,
komma att höjas med 1,850 rdr.
Beväringen.
Gotlands Nationalbeväring. — Mililärbefälhafvaren på Gotland bar hos Kongl. Maj:t
anmält åtskilliga behof för Gotlands Nationalbeväring, hvilka han ansett böra afhjelpas.
6:o. Uti underdånigt memorial af den 20 Augusti 1863 hade Militärbefälhafvaren,
rörande Artilleri-korpsens stamtrupp, som utgjordes af det från Svea artilleriregemente
till Nationalbeväi ingen öfverflyttade depötkompani, hufvudsakligen andragit,
att afsigten dermed syntes hafva varit, att den värfvade stamtruppen skulle danas
till en elitkorps och blifva en föresyn för beväringsmanskapet, samt att truppens
bildning icke allenast skulle omfatta det rent maskinmessiga af artillerivapnet, utan
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 67
äfven afse danandet, af befälsämnen i allmänhet, så vidt detta kunde åstadkommas.
Af stamtruppens styrka 75 man skulle, enligt nuvarande föreskrift, endast 34 man
förblifva i tjenstgöring emellan exercistiderna; men detta fåtal af den tjenstgörande
styrkan hade lagt oöfverstigligu hinder i vägen för utförandet af nyssnämnda afsigt.
Man hade sett sig inskränkt till den årligen anbefallda exercisen under en månad
med effektiva styrkan af f. d, depétkompaniet, numera 13:de 6®ga batteriet, enär
de deremellan tjenstgörande blott motsvarade behofvet för de dagliga kommenderingarna,
sedan 1 konstapel och 3 man blifvit detacherade lör befästningen vid Enholmen,
förutom den sålunda omförmälda bristen, härflöte jemväl utaf den ringa tjenstgörande
styrkan den väsendtliga olägenheten, att Underofficers gradpassering icke
kunde verkställas vid detta batteri. Fästande synnerlig vigt dervid, att tillfälle bereddes
till fullständigare bildning, än som hittills varit möjlig att bibringa vid Gotlands
Nationalbevärings artilleri-korps stamtrupp, och hvaraf vapnets framtida tjenstbarhet
otvifvelaktig! vore i högsta grad beroende, hade Militärbefälhafvaren, för att draga
all fördel af den organisation, artilleriets stamtrupp nu eger, i underdånighet anhållit
att tjenstgörande styrkan måtte få förökas med 26 man.
I anledning häraf upplyste Krigs-Kollegium, att de särskilda kostnader för
artilleri-korpsens stamtrupps beklädnad och underhåll, som af den tjenstgörande
styrkans ifrägaställda tillökning komme att årligen föranledas, vore följande:
Gage till 26 man under 335 dagar, ä 19 öre rdr 1,654: 90.
Brödspanmål för 26 man under 335 dagar » 836: 16.
Mathållningskostnadstillökning lör manskapet, hvilken ej med
bestämdhet kunde uppgifvas, såsom beroende af de vexlande prisen
å lifslornödenheter, men upptoges, med ledning af 1863 års portionspris,
till 21 öre per man om dagen, till » 1,829: 10.
Beklädnadsslitningsersättning, beräknad efter nu gällande grunder,
till omkring » 1,497: —
hvilket belopp likväl, med hänseende till förestående förändringar
i beklädnads- och passevofansbestämmelserna, möjligen kunde komma
att något öfver- eller underskridas.
Summa rdr 5,817: 16.
Kongl. Maj:t förklarade, genom Nådigt Bref den 12 Januari 1864, att, i betraktande
af de ökade kostnader, som genom denna förändring skulle uppstå, den
gjorda framställningen icke kunde då bifallas, men att Kongl. Maj:t ville framdeles
närmare nästa riksdag, uppå vidare anmälan af Militärbefälhafvaren, taga i öfvervägande,
huruvida proposition om medels anvisande för ändamålet må till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåtas
Nu anhåller Militärbefälhafvaren, att, då samma skäl, som förut anförts för
den tjenstgörande styrkans tillökning med stamtruppen, ännu qvarstode, Kongl.
68 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865.
Majit täcktes hos Rikets Ständer äska det anslag, som erfot dras för att den emellan
exercistiden tjenstgörande styrkan af Gotlands Nationalbevärings artillerikorps stamtrupp,
hvars manskapspersonal utgöres af 73 man, måtte kunna ökas från 34 till
60, eller med 26 man utöfver det för närvarande stadgade antalet.
7;o. I anseende till den i Wisby befintliga kaserns dåliga beskaffenhet, misslyckade
försök att genom de i allmänhet mindre bemedlade stadsboernas försorg
erhålla en ändamålsenligare, m. fl. anförda förhållanden, samt då enda utvägen att
erhålla bostad åt artilleri-korpens stamtrupp af jemförlig beskaffenhet med öfriga garnisonstruppers,
enligt Militärbefälhafvarens förmenande vore, att Kronan låter uppföra
en kasern i nämnda stad för allmänna medel, har Militärbefälhafvaren föreslagit:
det täcktes Kongl. Majit hos Rikets nästsammanträdande Ständer begära nödiga
medel till uppförande af en kasernbyggnad åt Gotlands Nationalbevärings artillerikorps
stamtrupp på artillerigården i Wisby, i öfverensstämmelse med en bifogad
ritning, hvars utförande, enligt jemväl bifogadt kostnadsförslag, skulle uppgå till
44,300 rdr.
8:o. Slutligen har Militärbefälhafvaren förmält, hurusom det å staten uppförda
anslaget 730 rdr, till lega för exercishästar vid beväringens artilleri, numera ej
vore tillräckligt för det dermed afsedda ändamålets nöjaktiga ernående. Anslaget
hade ursprungligen varit beräknadt till 3 dagars exercis med anspända pieser under
beväringsbatteriernas batterimöten; och hade äfven 5 dagars dylik exercis egt rum,
men på det sätt, att man, med anledning af ökadt pris på legan för hvarje häst,
begagnat förknappadt antal hästar för pieserna, hvilket varit möjligt på släta exercisfältet.
Då likväl detta sätt att anspänna kanonerna vore mindre lämpligt, dels
derföre att de härtill använda hästarna, som på ön vanligen voro särdeles små,
blefvo för mycket ansträngda och lätt skadade, dels derföre att manskapets öfning
ej blef densamma som afsetts; så borde det beräknade antalet hästar rätteligen användas.
Behof af ökadt antal hästar uppkomme vidare deraf, att större styrka hädanefter
komme att exerceras vid batterierna, sedan alla de artillerister, som tillhöra
landstormsklassen, numera blifva från batterierna till denna klass öfverförda, hvarigenom
artilleriets styrka komme att i allmänhet öfvas efter den för vapnet fastställda
effektiva numerär. Af dessa skäl, och efter skedda noggranna beräkningar, ansåge
Militärbefälhafvaren anslaget till exercishästar vid beväringsartilieriet böra ökas från
750 till 1,000 rdr.
Derjemte, och som artilleriets stamtrupp borde blifva ett mönster för beväringsbatterierna,
ansåge Militärbefälhafvaren denna stamtrupp böra öfvas i sex dagars
exercis med anspända pieser, utöfver den öfning den tillsammans med beväringsmanskapet
erhåller. Legan för nödiga hästar härtill skulle, enligt uppgjorda beräkningar,
uppgå till 500 rdr.
På grund häraf, och då denna stamtrupp härigenom skulle kunna utföra fältmanöver
och praktiska öfningar, har Militärbefälhafvaren i underdånighet anhållit:
Bil. N:o 3 a, till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 69
att Kongl. Maj:t täcktes bereda förhöjning i legan för exercishästar vid
Nationalbeväringens artilleri från 780 till 1,800 rdr.
Deremot och på det artillerikorpsens stamtrupp må kunna uppfylla sitt ändamål
af en elitkorps, som kan tjena till föresyn för beväringen genom sin större
krigsbildning, tillstyrker jag bifall till Militärbefälhafvarens hemställan om den emellan
exercistiderna tjenstgörande styrkans tillökning med 26 man, eller från 34 till
60, och får derföre, med ledning af den utredning, Krigs-Kollegium lemnat öfver
deraf uppkommande kostnader, i underdånighet föreslå, det Eders Kongl Maj:t täctes
för detta ändamål hos Rikets Ständer begära följande anslag:
till manskapets aflöning och brödkorn under den ökade tjenstgöringstiden
2,491 rdr 10 öre,
med derunder beräknade 418 kubikfot 1 kanna spantnål;
att tilläggas statsanslaget lör Gotlands Nationalbeväring;
till bestridande af samma manskaps mathållningskostnad i rund summa
1,880 rdr;
att tilläggas anslaget till mathållning vid garnisonsregementena;
till beklädnads—slitningsersättning 1,497 rdr;
att tilläggas anslaget till Försvarsverket i allmänhet lör Arméförvaltnin
gens
Intendents-Departcments räkning.
Vidare och på de af Militärbefälhafvaren anförda skäl, hvilka vittna om det
stora behofvet af en mera ändamålsenlig inqvartering för artilleristamtruppen, på
samma gång de upplysa om den ringa utsigten att genom Wisby stads innevånare
erhålla en tjenlig kasernbyggnad, och att dessa icke utan största olägenhet både
för sig sjelfva och för truppen kunna lemna inqvartering i sina egna hus, tillstyrker
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer måtte äska, till
uppförande på Artillerigården i Wisby af kasernbyggnad åt Gotlands Nationalbevärings
artillerikorps’ stamtrupp, ett extra anslag af 44,300 rdr.
Äfvenledes och med afeende å hvad Militärbefälhafvaren anfört om behofvet
af ökadt antal exercishästar för Artilleriet å Gotland, tillstyrker jag framställning
till Rikets Ständer, att det å Gotlands Nationalbevärings-stat nu uppförda anslag
780 rdr till lega för exercishästar måtte tillökas med 780 rdr;
samt det sammanlagda beloppet, 1,800 rdr, användes till lega af exercishästar
vid Nationalbeväringens artilleri.
Anslaget för Gotlands Nationalbeväring skulle i följd häraf blifva förhöjdt:
70 Bil. N:o 3 a. till Kongl, Maj.ts Nåd. Prop. Nio 1. om Statsverket 1865.
för den tillökade tjenstgöringsstyrkan vid artilleristam
truppen
med rdr 2,491: 10,
derunder beriiknadt 418 kubikfot 1 kanna spanmåi;
, för lega af exercishästar vid artillerikorpsen .... 750: —
hvartill kommer ofvanberörda tillökning i kokinrättningsanslagel
250: —
eller tillhopa med rdr 3,491: 10;
nuvarande Riksstatsanslaget  138,363: 40,
summa rdr 141,864: 50
Beväringsmanskapets vapenöfning. — Detta förslagsanslag, hvilket vid förra
Riksdagen höjdes till sitt nuvarande belopp, hemställer jag i underdånighet mätte
föreslås, all tillsvidare, och intilldess en förändrad reglering af Beväringsinrattningen,
hvarom jag framställt förslag, kan komma att vidtagas, blifva oförändradt; samt att
emellertid den för beväringsmanskapet i allmänhet nu bestämda exercistid af trettio
dagar, fördelade på två år i lika terminer, under det dervid stadgade vilkor, att
de tvä beväringsklasser, som i följd häraf årligen sammandragas, icke exerceras
samtidigt, jemväl tillsvidare må bibehållas.
Maiertelen.
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-Kollegii af delningar (Arméförvaltningens
Departementer). — Chefen för Ingeniörkorpsen har, i fråga om an
slaget
till underhåll, af Rikets fästningar och landtförsvaret tillhörande hus och byggnader,
i underdånighet anmält, att detta anslag, som vid sistlidna Riksdag förhöjdes
från 75,000 till 90,000 rdr, vore alldeles otillräckligt för berörda underhåll,
så att årligen flera sådana arbeten i följd af bristande tillgångar måste uteslutas,
sorn icke utan skada kunde uppskjutas; hvadan han, jemte erinrau det han redan
är 1862, vid anmälan af behofvet i detta hänseende för nuvarande statsregleringsperiod,
begärt anslagets förhöjning lill l00,000rdr, nu ansett sin pligt vara, att i
underdånighet föreslå detsammas tillökning frän 90,000 till 100,000 rdr.
Vidare och sedan Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 24 Maj 1864 förordnät,
att vid Norra Skånska infanteriregementet 183 och vid Södra Skånska infanteriregementet
202 soldatnummer, hvilka allt från regementenas uppsättande, till
följd af Kongl. Brefvet och roteringsverket den 21 Oktober 1817, stått vakanta
för Statsverkets räkning, skola från och med år 1866 rekryteras; så komme, enligt
Krigs-Kollegii anmälan, utom den kostnad, som Kronan för et: gång måste vid
-
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 71
känna» lik ifrågavarande 385 rekryters förseende med förslå uppsättningen af beklädnads-,
utrednings-, remtygs- och tross-persedlar, för hvilken kostnad ett extra
anslag för en gång erfordrades, underhållet af denna materiel för den tillökade nummerstyrkan
att medföra följande, efter nuvarande pris å materialier och arbeten samt
ålgångsstater förslagsvis beräknade ärliga utgifter, nemligen:
1:o för kapotter, personella utrednings- samt remtygs- och t ross-persed lar,
efter 4 rdr för nummern, vid hegge regementena 1,540 rdr; och
2:o för lif- och släpmunderigs-persedlar, genom tillökning, efter stadgade
grunder beräknad, i regementenas beklädnadsanslag,
vid Norra regementet, efter ,13 rdr 79 öre för nummern rdr 2,523: 57,
vid Södra regememtet, efter 43 rdr 83 öre för nummern » 2,793: 66,
tillhopa rdr 5,347: 23,
al hvilka det i 4:sta punkten upptagna beloppet, 4,540 rdr borde påföras anslaget
till »Försvarsverket i allmänhet», men det sednare beloppet, 5,347 rdr 23 öre,
tillhöra anslaget till »Lif- och Släpmunderingar vid rotehållsregementena»: — om
hvilka anslagstillökningar Krigs-Kollugium i underdånighet anhållit.
Jag tillstyrker i anledning häraf,
att anslaget till »Försvarsverket till lands i allmänhet» rdr 4,169,454: 15,
måtte förhöjas, så väl med det för fästningars
och landtförsvaret tillhörande byggnaders underhåll
begärda beloppet  20,000: —
som med beklädnadsunderhållskostnaden för
385 nummer vid de Skånska infanteriregementena
4,540: —
hvartill kommer, efter hvad jag ofvan föreslagit:
dels beklädnadsunderhåll för det 3:dje pontonierkompaniet
dels beklädnadsslitningsersättning för artilleristamtruppen
vid Gotlands Nationalbeväring
om anvisande af hvilka medell, tillhopa 33,544 rdr 50 öre, jag i
underdånighet föreslår framställning till Rikets Ständer:
kommande anslaget, med denna tillökning, att utgöra rdr 1,202,995: 65.
Lif- och släp-munderingarne vid rotehållsregementena. — 1 följd af 385 soldatnummers
nyrekrytering vid de tvänne indelta Skånska infanteriregementena, erfordras,
på sätt nyss nämndt är, en tillökning i detta anslag af ett förslagsvis beräknad!
belopp, stort 5,347 rdr 23 öre; — och föreslås i underdånighet,
alt anslaget, som i nuvarande Riksstat finnes upptaget till rdr 257,200,
mätte förhöjas med, i rund summa,  5,320,
samt således bestämmas till rdr 262,520.
21,540: —
10,504: 50,
4,497: —
72 Bil. N:u 3 a. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Salpeter-uppköp. — Vid 1859 och 1860 års Riksdag, då Kongl. Maj:t föreslog,
att det å Riksstaten uppförda anslag för salpeteruppköp skulle från sitt dåvarande
belopp, 270,000 rdr, nedsättas till 170,000 rdr, med vilkor, att salpeterfondens
tillgångar orubbade bibehölles och räntan deraf finge användas till dithörande
utgifters bestridande, yttrade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 5
Oktober 1860, att enär salpeterfondens utgifter för aflönings-, pensions- och transportkostnader,
m. m. under åren 1854—1857 i medeltal årligen öfverskjuta dess
ränteinkomster endast med omkring 19,000 rdr, och dessa utgifter icke kunde antagas
framdeles komma att uppgå till högre belopp, utan snarare borde komma att,
t mån af minskadt salpeteruppköp, nedgå, samt till det uppgifna årliga behofvet at
omkring 2,000 centner salpeter för tillverkningen af krigskrut skulle, efter 45 rdr
för centnern, erfordras ett belopp af 90,000 rdr, men hvad derutöfver levererades
komma att för salpeterfondens räkning försäljas, syntes fondens utgifter, utöfver ränteinkomsternas
belopp, icke kunna uppgå till högre summa än omkring 109,000 rdr
årligen, hvadan berörda anslag, med afseende härå, af Rikets Ständer bestämdes i
rundt tal till 110,000 rdr.
Enligt hvad Kongl. Maj:t sedermera vid 1862 och 1863 års Riksdag meddelat
Rikets Ständer, hade denna nedsättning i anslaget föranledt Kongl. Maj:t till
utfärdande af nya föreskrifter, rörande salpeterärendenas handhafvande, hvilka föreskrifter,
upptagna i Kongl. Brefvet den 29 Januari 1861, bland annat innefatta,
att den qvantitet salpeter, rå eller trublerad. som icke erfordrades för årliga kruttillverkningen
eller till ett för densamma behöfligt reservförråd af 2,000 centner,
motsvarande ett års behof af sistnämnda slag, borde försäljas och försäljningsmedlen
ingå till salpeterfonden, hvilken skulle, derest Kongl. Maj:t icke annorlunda förordnade,
hållas vid ett belopp af 800,000 rdr. — Då emellertid efter utländsk
salpeters befriande från införseltull vid 1859 års ingång, erfarenheten visat, att
sådan vara af fullgod beskaffenhet kunde härstädes erhållas för ett inköpspris af 30,
högst 40 rdr centnern, under det inlösningspriset för svensk salpeter varit alltifrån
1854, såsom uppmuntran för denna tillverkning, bestämdt till 45 rdr, hvarjemte
upprätthållande af den sålunda uppmuntrade binäringen medfört en mängd andra
utgifter till så betydligt belopp, att kostnaden för hvarje inlöst centner under åren
1858 och 1859 i medeltal uppgått ända till 57 rdr 85 öre; men de uppoffringar,
hvilka Statsverket underkastades, icke blott genom den för krigskrut behöfligu
varans inlösande till vida högre pris, än det i handeln allmänt gällande, utan äfven
genom förluster vid den för Kronans behof öfverflödiga varuqvantitetens föryttrande,
eller genom omöjligheten att för densamma finna köpare, vore alltför betydliga att
längre tid böra fortsättas; hade Kongl. Majit ansett, att, om lösniugspriset för inhemsk
salpeter nedsattes från 45 rdr till 40 rdr centnern, samt således komme att
för
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 73
för de till krigskrut påräknade 2,000 centner utgöra 80,000 rdr om året, och
öfriga kostnader för salpeterverket jemväl inskränktes till hvad, efter den minskade
rörelsen, biel ve oundgängligt, samtliga utgifterna för ifrågavarande behof skulle kunna
betäckas med räntan, efter 5 procent, å den redau samlade till minst 800,000 rdr
beräknade londén, eller årligen 40,000 rdr, jemte ett årligt statsanslag af 60,000
rdr: hvadan Kongl. Majit föreslog, att anslaget till salpeteruppköp nedsattes till
sistnämnda belopp.
Rikets Ständer vid förra Riksdagen anmälde, i underdånig skrifvelse den 17
Oktober 1863, att vid handläggning af detta ärende bos Rikets Ständer hade
blifvit ifrågasatt, huruvida till följd af den förändring, krut- och salpetertillverkningen
under senare åren undergått, det fortfarande må vara behöfligt att, jemte
årliga stastanslag, bibehålla deu s. k. salpeterfonden, och om icke dess tillgångar
möjligen skulle kunna sill Riksgäldskontoret öfverlemnas, emot det att erfoderliga
medel för upphandling af salpeter, m. m. biel ve af Rikets Ständer särskildt anvisade.
Den lätthet, hvarmed numera från utlandet kunde inhöpas god salpeter lill
billigare piis, än hvartill denna vara härstädes vanligen erhålles, salpeternäringens
aftagande inom landet, jemte flera andra omständigheter, syntes ock, enligt Rikets
Ständers tanke, böra föranleda dertill attj salpetertillverkningen, som i allmänhet
medförde ringa fördel för jordbrukaren, ej vidare borde åtminstone i någon vidsträktare
mån från statens sida uppmuntras. Under sådana förhållanden och då
följaktligen statens omkostnader för anskaffande af behöflig salpeter måste väsendtligen
kunna inskränkas, syntes en sä beskaffad åtgärd, som här blifvit antydd,
böra komma under öfvervägande. För vidtagande af <en förändrad reglering i detta
hänseende hade Rikets Ständer likväl ansett en fullständig utredning af ämnet er
forderlig;
men då emellertid, enligt hvad kändt vore, salpeterfonden, utom de utgifter
som af densamma egentligen bort bestridas, vid flera tillfällen blifvit anlitad lör fyllande
af behof, hvilka varit helt och hållet främmande för fondens ursprungliga bestämmelse,
samt användandet, på sådant sätt, af en icke obetydlig del utaf londens
medel under en tid, då dess tillgångar, vida mera än nu, togos i anspråk för salpeternäringens
undertsödjande, m. m., nogsamt antydde, att någon väsendtlig olägenhet
ej borde uppstå om numera, sedan förändrade förhållanden i afseende å salpeterärendena
inträd t, nämnda fond indroges och i stället beviljades bestämda anslag,
tillräckliga för de utgifter, som fonden vore afsedd att betacka; hade Rikets Ständer
för sin del ansett, att en dylik åtgärd skulle vara ändamålsenlig. — I öfverensstämmelse
härmed hade alltså Rikets Ständer, sorn, med godkännande af den
utaf Kongl. Majit i olvanberörda hänseende gjorda beräkning, för statsregleringsperioden
1864 —1866 anvisat, till salpeteruppköp, ett årligt anslag af 60,000 rdr,
tillika funnit sig böra hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes låta tillse, huruvida salpeterfonden må kunna indragas, samt vid nästa RiksBih.
lill R. St. Prot. 1865 & 1866 1 Sami. 1 Afd. 4 Bäft. 10
74 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1865
dag låta afgifva förslag till salpeterväsendets orduande, grundadt på fondens öfverlemnande
till Riksgäldskontoret och uppförande i stället å Rikssiaten af det anslagsbelopp,
som för anskaffande af erforderlig salpeter funnes behöfligt.
Sedan Kongl. Maj:t under den 10 November 1863 anbefallt Komitén för salpeterärendena
att till Kongl. Maj:l inkomma med utlåtande öfver denna Rikets Ständers
framställning samt, i anledning af Rikets Ständers samma år församlade Revi
sorers, pä anförda skäl. yttrade åsigt, att tiden torde vara inne för upphörande med
uppmuntran af salpeternäringen, hvilken dessutom beröfvade jordbruket ett kraftigt
och behöfligt näringsämne, Salpeterkoiniténs utlåtande jemväl häröfver blifvit infordradt;
så har denna Komité under den 13 sistlidne Jurd i ett sammanhang afgifvit
sitt underdåniga betänkande i ämnet.
Komitén har ansett sig böra till en början anföra de hufvudsakligaste omständigheterna,
beträffande salpeternäringens uppkomst inom landet, dess utveckling
och nuvarande ståndpunkt.
Redan från den tid, krut började att inom riket tillverkas, hade Kronan, för
anskaffande af inhemsk salpeter dertill, samtidigt förbehållit sig egande- och dispositionsrätt
till all under ladugårdshus befintlig jord, som borde framföras till Kronans
salpeterhus för att afsjudas; hvarjemte allmogen var förpligtad att vid sjudningsarbetet
tillhandahålla aska, halm och ved, utgöra dagsverken, torsein, sjudare
och redskap m. m. Emellertid befanns i längden detta onus allt för tryckande,
hvadan, 'efter 1800 års riksdag, Kronan afstod från nämnda egande- och dispositionsrätt
till salpeterjorden, i enlighet med Kongl. Förordningen den 26 Oktober
1801, hvaremot i stället bestämdes den s. k. salpetergärden, att utgå från och med
år 1805, och bestående deri, att af hvarje förmedladt belt hemman borde utgöras
en skatt af £ inrikes tillverkad, oluttrad salpeter in natura, hvarför Kronan
skulle betala tillverkningsvärdet med 1 rdr 24 sk. banko för Ld>. Elter förlusten
af Finnland, hvarifrån Sverige förut erhållit en ganska betydlig del af sin salpeter,
blef likväl gärden mycket minskad och bristen å inhemsk salpeter till den årliga
kruttillverkningen, som då, för så väl allmänt som enskildt behof, utgjorde ett Kronans
monopol, visade sig allt mer kännbar. Det ansågs med anledning deraf nödvändigt
att vidtaga kraftiga åtgärder till salpeternäringens upphjelpande, så att det
med densamma afsedda dubbla mål måtte ernås, nemligen att kunna inom landet
erhålla den för kruttillverkningen vigtigaste beståndsdelen, salpeter, oberoende af utländsk
tillförsel, somt att åt befolkningen i rikets olika delar bereda en behöflig
och lönande binäring. För sådant afseende förordnades genom Kongl. Brefvet den
11 Februari 1811 en Komité, som då hade fyra ledamöter, men hvilket antal
numera är minskadt till två, åt hvilken Komité uppdrogs högsta ledningen af salpeterärendena,
äfvensom förvaltningen ocb redovisningen af de till näringens befrämjande
och salpeters anskaffande anvisade medel, De anordningar, som derefter för
Bil. N.-o 3 a. till Kongl. Maj:ts 'Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1H65. 7S
det åsyftade ändamålets ernående egt rum, hafva hufvudsakligen bestått uti Länens
indelande i sjuderi—distrikter och anställande der af skickliga Styresmän; upplysningars
spridande för salpeterladors anläggning; undervisningsanstalters inrättande till
bildande af kunniga sjudare och sådanes införskrifvande från Österbotten; belöningars
utfästande för anläggning af salpeterlador; förskott till inköp af sjudningspaunor
af koppar och de Kronan tillhöriga pannors utlemnande mot billig lega; afbandlingars
författande om sättet att anlägga lador, lika med dem i Österbotten, om förberedelser
till erhållande af salpeter och om densammas renande från oarter m m
Vidare stadgades genom Kongl. Cirkuläret den 13 Februari 1813 att från och med
år 1816 salpetergärden skulle levereras in natura, men att till nämnda tid, då förbud
att införa utländsk salpeter skulle vidtaga, denna skatt fick mot ett af Kongl.
Maj:t faststäldt pris med penningar lösas; hvarjemte, genom Kongl Brefvet den 28
November 1815 ett inlösningspris af 7 rdr 24 sk banko för fM bestämdes för
den salpeter, som levererades utöfver det för hvarje hemman fastställda skattebelopp;
och såsom ersättning till Kronan af sådane gärdsskyldiga, som bruste i fullgörandet
af salpeterskatten in natura; äfvensom under den 26 November 1816 Reglemente
utfärdades för uppbörden af den årliga salpeterskatten.
Då i följd af dessa åtgärder salpeternäringen i allmänhet så förkofrat sig, att
rikets behof af den årliga tillverkningen ansågs kunna fyllas, blef, enligt Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers vid 1823 års Riksdag fattade beslut, på sätt Kongl.
Brefvet den 9 September samma år innehåller, salpetergärden nedsatt till hälften af
dess förutvarande belopp, eller 5 'tb af hvarje mantal från 1824 års början och
framgent, emot den dittills af Kronan erlagda tillverkningsafgiltens för gärdssalpetern
upphörande; hvarjemte förordnades, att med den af Rikets Ständer till Kongl Maj:t
öfverlemnade behållning af salpeterfonden, 473,102 rdr 10 sk. banko, skulle bestridas
alla för salpeterverket nödiga utgifter äfvensom inlösen af den salpeter, som utöfver
jordegarnes årliga gärdsskyldighet kunde tillverkas.
Med bifall till Rikets Ständers vid 1828 — 50 årens riksdag gjorda underdåniga
hemställan om salpetergärdens indragning, fann Kongl Maj:t derefter godt
genom Nådigt Bref af den 7 April 1830 medgifva att, sedan Rikets Ständer antagit
det af Kongl. Maj:t derför bestämda vilkor om beviljande af nödigt anslag till
salpeternäringens bestånd och bedrifvande, salpetergärden skulle med samma år upphöra;
i sammanhang hvarmed, och på det salpetersjuderi-egarne icke deraf måtte
hemta anledning befara bristande afsättning å denna vara och salpoternäringens förfall
såmedelst äfventyras, af Kongl. Maj:t stadgades, att inlösen för Kronans räkning
af inom riket bevisligen tillverkad salpeter komme att än vidare på lika sätt och
med iakttagande af enahanda föreskrifter och vilkor, som dittills, ega rum. Med
afseende å salpetergärdens upphörande jemte flera andra omständigheter utfärdades
den 17 Mars 1832 förnyadt Reglemente angående förvaltningen af salpeter-ärendena,
hvilket ännu med få ändringar är gällande,
76 Bil, N:o 5 a. till Kongl. Maj:t* Nåd. Pr,,p. N:o 1. om Statsverket 1865
Till följd af de sålunda anbefallda och vidtagna flerfaldiga åtgärder och anstalter
till salpeternäringens befrämjande och uppmuntran, syntes också densamma,
särdeles i de landsorter, der den af lokalförhållanden och tillgång på tjenliga ämnen
gynnades, hafva vunnit den utvidgning och stadga, att Kronans behof af salpeter
ansågs med all sannolikhet derigenom kunna fyllas, och då med anledning häraf det
alltsedan år 4 818 gällande inlösningspriset 7 rdr 24 sk. banko för IM antogs
kunna, utan farhåga för näringens aftagande eller förfall, nedsättas till ett belopp,
som närmade sig salpeterns pris på utrikes ort med tillägg af de vid införsel deraf
erforderliga kostnader, bestämdes i enlighet med Komiténs gjorda underdåniga framställning,
genom Kongl. Brefvet den 3 April 1833, Kronans inlösningspris ä bevisligen
inom landet tillverkad vara till 6 rdr 32 sk. banko för IM, hvarefter priset
ytterligare minskades år 4836 till 6 rdr och år 4837 till 3 rdr banko för
IM. Dessa prisnedsättningar åstadkommo likväl en lika hastig som oförmodad
minskning i den årliga salpeter-tillverkningen, såatt då beloppet deraf år 483S
utgjorde 33,904 IM, hade det år 4840 nedgått till 47,389 LM, Ytterligare utvägar,
bidragande till salpetertillverkningens återupphjelpande, ansågos derföre erforderliga,
; och, på Komiténs hemställan, meddelade Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref
af den 23 Januari 4842, Komitén tillstånd att från salpeterfonden till 4843 års
slut, hvilken termin derefter utsträcktes till 4 847 års slut, utgifva räntefria lån till
salpeterladors uppbyggande, samt förskott till sjudningspatinors inköp, båda delarne
mot räntefri återbetalning af en tiondedel årligen, hvilka lån och förskott, uppgående
från början till 303,833 rdr 46 sk. banko, numera vore återgäldade med undan
tåg af 573 rdr, hvarå afbetalningar ännu skedde, och 4,044 rdr, beroende på in
drifning eller afskrifning. Vidan; blef ånyo Kronans salpeter-inlösningspris genom
Kongl. Brefvet den 8 Februari 4844 höjdt till 3 rdr 32 sk. banko och genom
Kongl. Brefvet den 6 April 4 834 till 6 rdr banko för IM.
Oaktadt således alla medel, som stått till buds, synas hafva blifvit anlitade för
salpeternäringens återuppbringande till dess förra höjd, hade dock derefter under en
följd af år genom inhemsk tillverkning icke erhållits full tillgång för behofvet, utan
större eller mindre qvantiteter årligen måst införskrifvas till fyllande af bristen deri,
intilldess, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande den 43 Januari 4 837, KrigsKoliegii
bestyr med kruts tillhandahållande åt bergslager och enskilda förbrukare
från och med år 1839 upphörde, och samtidigt dermed Kronans kruttillverkning
nedsattes till 2,000 centner krigskrut årligen, hvartill erfordrades endast en ungefär
lika stor qvantitet rå salpeter, som det åligger Komitén att tillhandahålla.
1 stället för brist har den inhemska salpetertiliverkningen derefter lemnat årliga
öfverskott; och i afseende på användandet af sådan öfverskottssaipeter täcktes
Kongl. Majrt, sedan genom Dess Nådiga Bref af den 16 Juni 4839 och den 8
Juni 4 860 medgifvanden erhållits till densammas trubblerande och magasinering tills
vidare, under den 29 Januari 4 861 i Nåder förordna, att ett reservförråd af 2,000
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 77
centner trubblerad salpeter skulle till framtida behof afsättas och förvaras samt att
den salpeter, som dessutom ej erfordrades till den årliga kruttillverkningen, borde
genom Komiténs försorg försäljas; men oaktadt flera i sistnämnda afseende gjorda
försök hade det endast vid ett tillfälle till någorlunda antagligt pris lyckats komitén
föryttra en mindre qvantitet, och orsaken till detta ofördelaktiga förhållande borde
påtagligen sokas dels i det under senare tid varande låga pris på utländsk vara,
betydligt understigande Kronans inlösningspris jemte öfriga omkostnader för inhemsk
tillverkning, dels ock i lättheten att, sedan, med borttagande af förut gäilande importförbud,
tullfri införsel af salpeter, samtidigt med kruttillverkningens frigifvande,
från 1859 års början medgafs, från utländsk ort mot jemförelsevis ringa kostnad
inbekomma nämnda råämne. Och hade några vidare åtgöranden i afseende på salpeters
försäljning ej egt rum. sedan Kongl. Majit genom Nådigt Bref den 28 Oktober
1862 meddelat föreskrift om reservförrådets ökande till 3,000 centner och
under den 1 derpåföljde December anbefallt Komitön att tillsvidare och intilldess
annorlunda förordnades inställa all försäljning af salpeter.
På grund af alla dessa inträdda förändrade förhållanden och efter det, på sätt
ofvan är anfördt, ärliga statsanslaget till salpeter-uppköp blifvit vid 1859—60 årens
riksdag från sitt dåvarande belopp, 270,000 rdr, nedsatt till 110,000 rdr och
vid senast förllutna riksmöte ytterligare minskadt till 60,000 rdr, hade ock, i motsats
till hvad förut egt rum, åtgärder befunnits nödiga till åstadkommande af minskning
i den årliga salpetertillverkningen, dels för att motverka de årligen uppkommande
öfverskotten af varan, dels ock för alt söka inskränka utgifterna inom för
ändamålet disponibla tillgångar, men hvarvid jemväl bort tillses, att årliga tillverk—
ningsbeloppet blefve för behofvet tillräckligt, och hvilket resultat ansetts kunna bäst
vinnas derigenom, att i de landsorter, der salpeterhandteringen utgör en med framgång
och omsorg utöfvad, för invånarne vigtig binäring, eller förnämligast Westerbottens
och dernäst Norrbottens Län, densamma fortfarande uppehälles, under det
att i de öfriga salpeterproducerande länen, der näringen ej befinnes lönande och tydligen
sig visat, alt hågen derför i allmänhet upphört, densamma ej vidare af staten
understödjes och uppmuntras.
Främst bland derför vidtagna åtgärder borde bär omförmälas de genom Kongl.
Majits Nådiga Bref af den 8 Augusti 1863 fastställda två inlösningspris, nemligen
det dittills gällande eller 45 rdr centnern för ren och rabattfri salpeter, samt 35
rdr centnern för oren och rabatt underkastad vara, genom hvilken anordning afsetts,
att i Westerbottens Län, hvarifrån omkring f af årsbehofvet för närvarande vofe
att påräkna och der salpetern till större delen levererades ren och rabattfri, äfvensom
i Norrbottens Län, bibehålla tillverkningen vid dess nuvarande belopp, men att
deremot näringen i de öfriga Län, der den ännu bedrifves och hvarest i allmänhet
endast tillverkas rabatt underkastad salpeter, för hvilken således en nedsättning i inlösningspriset
af 10 rdr för centnern uppstode, skulle till följd af blifvande mindre
78 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Näri. Prnp. N:o 1, om Statsverket 1865.
vinst eller möjligen inträffande förlust vid tillverkningen, inom kort tid komma att
behörigen inskränkas eller till och med i de flesta orter alldeles upphöra.
Erfarenheten hade ock visat, att redan under den tid, salpeternäringen var i
jemnt stigande på det hela. eller till och med år 1833, och i flera af rikets län
med mindre vexlingar ungefär bibehöll sig samt i åtskilliga mer eller mindre ökades,
synnerligast i Wester- och Norrbottens, Kalmar och Christianstads Län, hade
densamma uti andra minskats och i några, nemligen Malmöhus, Göteborgs och Bohus
samt Wermlands Län helt och hållet upphört. Sedan derefter tillverkningen
varit nästan årligen uti fallande, helst om med åren 1833 och 1836 jemföres den
senast förflutna tiden, hade näringen ungefär oförändrad bibehållit sig i Westerbottens
och dernäst i Norrbottens län samt fortfarit, ehuru med betydligen minskadt
belopp, i Upsala, Stockholms, Kalmar, Kronobergs, Christianstads, Westmanlands och
Gefleborgs Län, samt i de öfriga numera alldeles afstannat; hvilka, så väl som öfriga
förut anförda förhållanden med salpetertillverkuingen inhemtades af ett Komiténs
betänkande bifogadt sammandrag öfver den i riket tillverkade och af Kronan
inlösta salpeter från och med år 1816 till och med år 1864.
Orsaken till salpeternäringens sålunda omförmälda aftagande eller upphörande
i de flesta länen hade, enligt hvad de årligen till Komitdn inkomna berättelser nogsamt
gåfvo vid handen, varit de nedsättningar i inlösningspriset, hvilka år 1835
och derefter vid flera tillfällen blifvit beslutade, i följd hvaraf den påräknade vinsten
af denna binäring minskats, om ej alldeles uteblifvit samt till och med medfört
förlust, synnerligast sedan aflöning för arbetsbiträde vid sjudningen och pris å
bränsle dertill under sednare tiden betydligt stegrats, äfvensom att i allmänhet hågen
för salpeternäringens bedrifvande aftagit i samma mån som jordbruksnäringen
utvecklat sig och det befunnits förmånligare att dertill begagna den arbetskraft och
de materialier, som hittills användts till salpetersjuderi-handteringen.
Beträffande åter Westerbottens län hade uti den af salpetersjuderi-direktören i
Usta distriktet afgifna, till Komitén af Kongl. Majrts Befallningshafvande i berörda
län utan erinran insända berättelse, angående salpeternäringen i länet under sistlidna
år, bland annat blifvit, hufvudsakligen i likhet med hvad under en följd af fir
derom yttrats, anfördt:
att allmogen i länet, som med fortfarande flit och omtanke egnar sig åt denna
binäring, hvars nytta mer och mer inses, påräknar deraf sin förnämsta hjelpkälla vid
de ofta nog påkommande och nu senast under tre på hvarandra följande år inträffade
missväxter;
att det ock visat sig under denna bekymmersamma tid, att nöden ej framstått
i den skepnad, som, derest ej en så betydlig inkomst kunnat hemtas af denna
binäring, otvifvelaktigt varit händelsen;
att det för staten alltid bör blifva en fördel, om ej en nödvändighet att fortfarande
omhulda salpeternäringen i de två nordligaste länen, samt för allmogen
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.] 79
en lycka och ett behof att idka densamma såsom hittills, eller att staten vid bestämda
uppbördsstämmor inlöser varan mot pris, hvilka ej undersga de nu gällande;
men
att, om från statens sida stödet för denna näring minskas eller undandrages,
densamma snart skall helt och hållet upphöra och i följd deraf statens
mellankomst med undsättning otvifvelaktigt under de täta missväxt-åren betydligt
mer tagas i anspråk, utan att, såsom nu är händelsen, dit och omtanke belönas
och, på samma gång staten erhåller något vederlag för sina utbetalta penningar,
nöd och elände afvärjes; hvarförutan det syntes vara vida bättre för befolkningens
moraliska utveckling, att den beredes utväg förtjena sitt uppehälle, än att den
brist, som genom felslagna skördar uppkommer, ersättes med lån eller allmosor.
1 bemälda Direktörs t8nke vore det således nödvändigt, att tillingarne för
salpeter-uppköp ej minskades utan om möjligt förökades, så att, på det näringen
åtminstone inom de nordligast belägna två länen måtte kunna fortfarande uppehållas
vid det belopp, hvartill den nu uppginge, någon nedsättning uti inlösningspriset ej
må ifrågakomma; och hade han ansett ett medel till att ej obetydligt öka salpetertillverkningen
vara: att höja lösen för den rena salpetern till 50 rdr ceatnern; i
hvilken händelse otvifvelaktigt Wester- och Norrbottens län skulle inom ganska få
år komma att tillverka omkring 2000 centner tillsammans, eller dén qvantitet,
hvartill statens behof under vanliga förhållanden beräknades, samt inga medel för
utländske salpeter skulle behöfva dragas ur landet.
Då således, enligt hvad här ofvan vore visadt, salpeterhandteringen inom de först
uppräknade länen helt och hållet förlorat sin betydelse såsom binäring, med undantag
möjligen för ett högst inskränkt antal af befolkningen derstädes, syntes hädanefter
till dess återupphjelpaude några uppoffringar från statens sida icke vara lämpliga
eller böra komma i fråga; hvaremot, i öfverensstämmelse med hvad som blifvit
anfördt med hänsigt till Westerbottens län, staten torde fortfarande böra understödja
denna binäring, hvaraf fördelen och vigten vore derstädes allmänt insedd och erkänd
af allmogen, som deraf hemtade en under alla förhållanden påräknad inkomst, hvilken,
dels i lösen för salpeter, dels i transportkostnad för densamma, under de senast
förflutna 10 åren i medeltal utgjort för Westerbottens län 69.472 rdr och för
Norrbottens län 21,424 rdr.
För staten kunde det icke heller vara annat än fullt ut lika maktpåliggande,
att, om äfven vid alla möjligen inträffande händelser hela dess årsbehof af salpeter
icke kunde af inhemsk tillverkning fyllas, likväl under vanliga förhållanden till största
delen vara för anskaffningen af detta för kruttillverkningen hufvudsakliga råämne
oberoende af utländsk tillförsel.
Härtill komme ock, att i händelse salpeternäringen, i följd af bristande understöd
från statens sida, helt och hållet inom landet upphörde, men det derefter likväl
JSO Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1865.
af nyssnämnda anledning skulle befinnas blifva af öfvervägande vigt och fördel för
staten att densamma återupplifva, blefve sådant, med ledning af hittills vunnen erfarenhet,
förenadt bade med stora kostnader och betydlig tidsutdrägt, ej mindre i
betraktande af dertill behöfliga laduanläggningar och ett omsorgsfullt skötande af
salpeterjorden, än äfven med hänsigt till den insigt och öfning, som för salpeterhandteringens
riktiga och ändamålsenliga utöfvande erfordras.
Af dessa maktpåliggande skäl, som, ehuru förr i betydligt vidsträcktare omfattning,
gjort sig gällande alltsedan salpeternäringen i landet införts och befrämjats,
hyste Komitén ock den öfvertygelse, att denna handtering borde äfven hädanefter
inom Wester- och Norrbottens län bibehållas och staten förbinda sig att inlösa all
den salpeter, som derstädes tillverkas, till de pris, hvilka Kongl. Maj:t kunde finna
skäl att, på sätt hittills egt rum, efter sig företeende omständigheter bestämma,
men hvilka pris Komitén för närvarande icke ansåge böra i någon mån nedsättas,
på det näringens bestånd inom desea orter icke må åtminstone för den närmaste
framtiden äfventyras, men deremot funne sig Komitén nu icke böra i vidsträcktare
mån understödja den af Direktören i Ira sjuderi-distriktet ofvan yttrade åsigt om
förhöjning till 50 rdr för centner, än att nämnda förslag till Kongl. Majrts Nådiga
pröfning hänskjuta.
Ehuru med bestämmandet af två iulösningspris afsetts, att salpeteruäringen
skulle inom kort tid upphöra i alla landets delar med undantag endast af de båda
nordligaste länen, syntes likväl, med stöd af den derefter vunna erfarenhet, detta
icke komma att ega rum så snart, som man föreställt sig, och ett verksammare
medel för vinnande af nämnda resultat torde derföre böra anlitas, och hvilket, i
öfverensstämmelse med ofvan uttalade åsigt, enligt Komiténs tanke vore, att hädanefter
all inlösen af inhemsk salpeter för statens räkning komme att upphöra, med
undantag endast för Wester- och Norrbottens län, der statens åtagande i nämnda
afseende skulle hädanefter pä lika sätt, som nu eger rum, orubbadt fortfara.
Enligt Komiténs förmenande mötte ej heller något hinder för statens rätt att
frångå denna förbindelse, då, Komitén veterligen, något annat stadgande i nämnda
syftning ej förefunnes, än det ofvan åberopade Kongl. Brefvet af den 7 April 1830,
hvaruti vore föreskrifvet, att inlösen för statens räkning al inom riket bevisligen
tillverkad salpeter komme att derefter än vidare ega rum, visserligen på del salpetersjuderi-egarne
icke deraf mätte hemta anledning befara bristande afsättning
på denna vara, men ock på det salpeternäringens förfall såmedelst icke måtte
äfventyras påtagligen derföre, att statens behof skulle kunna af inhemsk tillverkning
fyllas.
Genom en sådan inskränkning i den hittills å statens sida iakttagna inlösningsskyldigheten
skulle samtidigt dermed i första rummet tillskyndas salpeterfonden en
ganska betydlig besparing, motsvarande det för inlösen af salpeter i de ännu salpeter
pro
-
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 8i
producerande af rikets mellersta och södra län efter de tvenne inlösningsprisens fastställande
årligen utgifna belopp, hvilket utgjort för år 1863 rdr 35,514: 99. och
för fir 1864 28,584: 50, eller i medeltal rdr  32,049: 75.
Vidare skulle minskning i He årliga utgifterna beredas derigenom,
att, sedan inlösen af salpeter i nämnda delar a! landel upphört, någon
uppbörd och leverering af salpeter icke vidare ifrågakomme, och
hvarför under de sednast förflutna 2:ne åren kostnaden årligen uppgått
till 4,377 rdr 3 öre, eller i medeltal till rdr 2.188: 51.
tillsammans rdr 34,238: 26.
Slutligen skulle de åi liga omkostnaderna Sfven nedsättas genom indragning af
Salpetersjuderi-staterna uti ifrågavarande län och de nuvarande tjenstemännens förflyttning
på indragningssstat; och ansåge sig Komitén, i sammanhang med underdånigt
förslag i nämnda afseende, böra i korthet redogöra för Salpeter sjuderi statens
sammansättning och aflöning samt de förändringar, som deri hittills egt rum.
Vid första regleringen af denna stat efter år 1810 indelades riket i 13 distrikter,
och inom hvarje distrikt tillsattes en styresman eller direktör med arvode
af 300 rdr och i resepenningar 240 rdr, samt en understyresman med 100 rdr
såsom arvode och 66 rdr 32 sk. allt banko, tili resepenningar. Dessutom anställdes
i hvarje distrikt tillräckligt antal vaktmästare och lärlingar.
Då likväl, på sätt ofvan är nämndt, salpeter-näringen derefter i några län aftagit
och i andra upphört, anbefallde Kongl. Maj:t gonom Nådigt Bref dels af den
22 Oktober 1828, att inom dessa län. nemligen Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Wermlands, Kopparbergs, Gotlands, Elfsborgs och Hallands län, Salpeter-sjuderistaterna
skulle upplösas och tjenstemänneu på indragniugsstat uppföras med bibehållande
tillsvidare af sina arvoden, hvaremot deras resepenningar skulle till salpeterfonden
genast ingå, och dels af den 17 Mars 1832, att de öfriga salpeter-tillverkande
länen skulle i fyra distrikter indelas, hvilka distrikter likväl, i följd af näringens
ytterligare aftagande i flera län, genom Kongl. Brelvet den 25 Januari 1842
inskränktes till det nuvarande antalet af tre, bestående det lista af Wester- och
Norrbottens, Jemtlands och Wester-Norrlands län, det 2:dra af Upsala, Stockholms,
Gefleborgs och Westmanlands län samt det 3:dje af Östergötlands, Jönköpings,
Kalmar, Christianstads och Blekinge län, hvarmed framdeles Kronobergs län, der då
ännu efter gamla staten funnos anställda både styresman och understyresman, skulle
inlörlifvas, då bemälda tjenstemän afgingo; och blefvo i sammanhang med denna
regering tillsatte en direktör, med station i det först omnämnda län i hvarje distrikt,
samt i hvart och ett af de öfriga länen en understyresman. Genom ofvanberörda
Nådiga Bref af den 20 Oktober 1832 fastställdes aflöningen för direktör
till i 600 rdr i arvode och 400 rdr i resepenningar, samt för understyresman
till 150 rdr i arvode pcb 100 rdr i resepenningar, allt banko; och dessutom uppbures,
på grund af Kongl, reglementet den 17 Mars 1832, en provision för
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866, 1 Sami. 1 Å/d. 4 Baft. 11
88 Bil. N:o 5 a. (Hl Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Slasverkel 18(65.
hvarje Lfl salpeter med 4 sk banko af direktörer belt och hållet i de län, der de
hafva sin bufvudstation, och till hälften för öfriga distriktet tillhörande län; hvaremot
andra hälften utginge till vederbörande anderstyresmän,
I sammanhang med den genom förberörda Kongl. Bref den 25 Januari
1842 förändrade distriktfördelningen, blefvo äfven understyresmanstjensterna i Södermanlands,
Nerikes och Skaiaborgs län indragne och innehafvarne, lika som
enligt Kongl Brefvet den 22 Oktober 1828, på indragningsstat förflyttade. Likaså
har till följd af Kongl. Brefvet den 25 Maj 1858 egt rum i Wester-Norrlands,
Ostergötlands, Jönköpings och Kalmar samt af den gamla staten i Kronobergs län
i hvilket sistnämnda län, som då förenades med 3:dje distriktet, i stället tillförordnades
en Direktör för samma distrikt. Genom Nådigt Bref af samma dag förhöjdes
sistnämnda löneförmåner till de nuvarande beloppen lör Direktör till 1,200 rdr i
arvode och 800 rdr resepenningar samt för Understyresman till 300 rdr arvode
och i resepenningar 200 rdr, allt riksmynt, med undantag endast för direktören i
3:dje distriktet, som enligt Kongl. Brefvet den 18 Januari 1859 uppburit blott
hälften af det lör denna befattning anslagna arvode, men resepenningarnes hela belopp.
Vidare hade indragning skett af understyresmanstjensterna genom Kongl. Brefvet
den 29 Januari 1861 i Jemtlands län, der bemälda tjensteman på indragningsstat
fortfarande uppbar arvodet, och genom Kongl. Brefvet den 17 Februari 1863
i Gefleborgs län, hvarest understyresmannen nyss dessförinnan aflidit.
Slutligen hade Kongl. Majit uti Nådigt Bref den 22 Mars 1864 bemyndigat
Komitén alt, till följd af dåvarande Direktörens i 2:dra Sjuderi-distriktet, som haft
sin hufvudslation i Upsala län, kort förut inträffade dödliga frånfälle, mot ett arvode
af högst 500 rdr uppdraga åt lämplig person att verkställa de göromål, som
tillhörde nämnda direktörstjenst, hvilken Kongl. Majit i sammanhang dermed beslöt
att icke vidare tillsätta.
Beträffande Verkmästarne både i de indragna laneu och i dem, som ännu höra
till distrikten, så enar dessa betjente icke konstituerats på behaglig tid med arvoden,
utan enligt så väl förut gällande som det år 1832 faatstälida Nådiga Reglementet
för Salpeterärendenas förvaltning, antagits med löner, från hvilka de icke utan föregången
försummelse i uppfyllandet af sina åligganden kunde skiljas, hade de berättigats
att intill deras afgång genom afsked eiler dödsfall åtnjuta sin aflöning, 3
tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, alt af Salpeterfonden efter markegång
utbetalas.
Den besparing i årliga utgifterna, som genom indragning af Salpeter-sjuderistaterna
i de ännu till 2:dra och 3:dje Sjuderi-distrikterna hörande län skulle, samtidigt
med Nådigt besluts fattande derom, beredas, utgjorde:
inom Kronobergs län:
det t. f. Direktören i 3:dje distriktet anslagna halfva Direktörsarvodet
rdr  600
Bil. X:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 8.3
»arnt hela resepenningarne
800: —
äfvensom det f. d Understyresmannen i nämnda län på
mdragningsstat tillagda arvode . ISO; —
hvilket sammanlagda belopp redan nu blifvit disponibelt,
sedan innebafvaren deraf, f d. Understyresmannen och
t. f. Direktören D. Koraen den 29 sistlidna April aflidit,
enligt hvad Landsböfdinge-Emhetet i Kronobergs län ho*
Komitén anmält:
inom Christianstads län:
de Understyresmannee anslagna resepermingar  200: —
inom Stockholms län:
dito dito ..... 200: —
inom Westmanlands län:
dito dito
200: ——
samt det genom högstberörda Nådiga Bref af den 22 Mars
1864 anvisade belopp för direktörsgöromålens skötande i
2:dra distriktet, årligen  500: —
äfvensom den för inom 2:dra och 3:dje distrikten tillverkade
salpeter uti ofvanåberopade Nådiga Reglemente bestämda
provision, utgörande för nätslidet år i det närmaste . 300: — 2 950* —-
om dertill lägges förenämnda förslagsvis beräknade besparing
af sammanlagdt  34,238: 26.
skulle således på det bela genom ofvanomförmälda åtgärders
vidtagande samtidigt dermed de årliga utgifterna minskas
med rdr
37,188: 26-
och i den mån nuvarande innehafvare af de tjenster, som
blifvit ifrågasatta att indragas, afgå samt deras å indragningsstat.
uppförda arvoden försvinna, nemligen för:
Understyresmannen i Westmanlands län B. V. Ljungdahl 300: —
dito i Stockholms län F. T. Edman . 300: —
dito i Christianstads län N. M. Retzius. 300: —
samt Verkmästarne i nämnda län med årlig aflöning tillsammans
t,781: 34. a ggi- 34
Salpeterfondens utgifter på det hela med .... rdr 39,839: 60.
blifva mindre än hittills, hvartill borde läggas nuvarande
men småningom försvinnande expektans- och pensionsstater
till belopp af .
, . , . 4,748: 14.
Summa rdr 44,887: 74,
84 Bil. N:o 3 a. till KongI. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Under sådana förhållanden skulle de årliga utgifterna komma att med beräkning
af förstnämnda besparingsbelopp 37,188:26 utkora 101,163 rdr 36 dre, och
efter upphörande af alla pä expektans- och peusionsstat uppförda belopp, utgå med
tillsammans rdr 93,736:82, på sätt al en Komiténs betänkande böogad, till de
särskilda titlarna specificerad kalkyl inbemtas, varande i denna sistnämnda summa
inberäknad de enligt Kongl Brefvet den 17 Mais 1832 bestämda löneförmåner,
lör Sekreteraren och Kamererare!! hos Komitén. med 1,030 rdr, for hvardera, samt
för Komiténs vaktbetjent 130 rdr, eller tillsammans 2,230 rdr, men hvilka belopp,
i händelse Komitén» verksamhet skulle komma att upphöra, Komitén ansett böra
för tjensternas innehafvare under deras återstående lifstid å indi agniugsstut uppför as.
I afseende pä de lör närvarande befintliga tillgångarna till dessa utgifters be
stridande har Komitén meddelat följande:
l:o angående Salpeterfonden.
Denna fond, grundlagd och tillökad genom besparingar ä anslaget lill betalande
af tillverkningskostnaden för salpetergärden och genom lösen al de skattskyldiga
för den gärd salpeter, som icke kunde in natura uttagas, uppgick är 1823
till 683,102 rdr 10 sk. bko; och sedan vid samma ars riksdag 300,000 rdr
samma mynt blifvit af Rikets Ständer lill andra utgifter anvisade, öfverlemnades
återstoden lill Kongl. Maj:ts disposition, att användas till salpelernaringens beliam
jande m. m. Genom räntor och andra inkomster af ofvanantydda beskaffenhet tillväxte
fonden åter, så att den år 1848 utgjorde 390,334 rdr 33 sk. 2 rst. bko,
oaktadt, enligt Rikets Ständers beslut vid samma års riksmöte och Kongl. Brefvet
den 3 September 1848, ett från fonden till Serafimer-Ordens-Gillet utlemnadt lån
af 48,000 rdr samma år blef afskrifvet och till andra nödiga statsutgifter, enligt
Kongl. Brefvet den 7 November samma år, föranledt af Rikets Ständers derom
fattade beslut, det derpå följande året auvändts 200,000 rdr, allt banko, hvarefter
af fonden återstod ett belopp af 661,300 rdr imt Efter ytterligare förkofran
uppgick densamma vid 1863 års slut, till 899,643 rdr 16 öre, hvaraf, på grund
af Roug! Brefvet den 29 Januari 1861, rdr 800.000 borde hållas räntebärande.
Sedan likväl, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga bref af den 23 Febnuari 1864, ett belopp
af 200,000 rdr blifvit anvisadt att, för upphandling af 6,000 ceutner utländsk
salpeter, tillhandahållas Krigskollegium, och hvilken föreskrift blifvit af Komitén före
sistlidet års slut fullgjord, återstod vid samma tid endast af föndens räntebärande
tillgångar 636,500 rdr utlånade, hvaraf likväl, till oundgängliga utgifters bestri
dande, ytterligare måst under innevarande år anlitas 40,000 rdr.
2:o angående det d Riksstaten uppförda anslag till salpeter-uppköp.
Allt ifrån den tid, då salpetergärden blef påbjuden att utgå in natura, hade å Riksstalens
dåvarande 3:e Hufvud-Titel af de till samma gärds inlösen m. m., anvisade
medel, årligen varit afsa t te 38,000 rdr bko, som likväl med 1828 års riksdag indrogos.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N-'o 1, om Statsverket 1865. 85
I sammanhang med salpetergardens borttagande vid 1828—30 årens riksdag
beviljade Rikets Ständer ett årligt anslag till salpeternäi ingens upphjelpande . rdr 70,000
samt ersättning för den utaf hemmanen i riket förut utgångna, men
ifrån och med år 1851 upphörda salpetergärden ...... 124,000
Summa 194.000
men anslagets total-belopp blef vid Riksdagen ar 1848 minskadt med 14,000
till Bco Rdr 180,000
eiler 270,000 rmt, sorn derefter oafbrutet utgick till 1860 års slut, dä detsamma
vid 1859—60 årens riksdag nedsattes till 110,000 rdr rmt, hvarefter samma anslag
vid riksmötet 1862—63, för nu gällande statsregleringsperiod, ytterligare minskades
till 60,000 rdr.
Pä sätt af ett bifogadt utdrag af salpeterfondeus för år 1864 afslutade Hufvudbok
inhemtas, förslogo numera inkomsterna icke att betacka de årliga utgifterna,
oaktadt största möjliga sparsamhet iakttagits, och ännu mindre tillgång skulle de
lemna dertill, om stateus åtagande, att inlösa all inom landet tillverkad salpeter,
fortfarande komme att tillämpas, så vida ej lörhöjdt anslag vid kommande riksdag
beviljas, hvilket likväl med salpeterväsendets nuvarande organisation ej torde vara
att emotse.
Men äfven om, såsom ofvan, blifvit ifrågasatt, statens förbindelse att inlösa salpeter
af inhemsk tillverkning komme att inskränkas till Wester- och Norrbottens
län, hvarigenom enligt redan meddelad uppgift framdeles en årlig besparing af omkring
45,000 rdr vunnes, och således de årliga utgifterna nedsattes till en i jeront
tal beräknad summa ai 100,000 rdr, skulle det nuvarande årsanslaget och fondens
nu påräkneliga ränteinkomst ej blifva derför tillräckliga, och någon annan utväg att
betacka den sålunda årligen uppkommande bristen lärer ej återstå, än att dertill
använda erforderliga belopp af salpeterfonden, hvilken brist för hvarje år måste
blifva allt större i samina män som årliga ränteinkomsterna minskas, intilldess slutligen
det nuvarande kapitalet blefve helt och hållet medtaget, hvartill likväl under
sådana förhållanden skulle åtgå en tidrymd af mångå år.
Att sålunda använda salpeterfonden, berodde i Komiténs tanke, helt och hållet
pä Kongl. Maj:ts eget Nådiga godtfinnande, enär Rikets Ständer redan vid 1823
års riksdag till Kongl. Majit öfverlemnat den dåvarande behållningen al fonden för
att dermed låta besörja de erforderliga utgifterna lör gärdens uppbörd och transport
samt salpetertillverkningens bibehållande och befordran medelst inlösen lör statens
räkning af hvad salpeter utöfver skattskyldigheten kunde produceras, och någon
förändring uti denna öfverlåtelse hade, Komitén veterligen, derefter icke inträffat.
Men härvid ansåge Komitén det böra komma i nådigt öfvervägande, huruvida
det kunde befinnas förmånligare att. enligt hvad Rikets Ständer i sin ofvanomförmälda
skrifvelse ifrågasatt, salpeterfonden blefve till Rikets Ständers Riks
-
80 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. N:o i, om Statsverket 1865
gäldskontor öfverlemnad, och i stället uppfördes § Riksstaten det anslagsb elopp
som för anskaffande af erforderlig salpeter funnes behölligt.
I allmänhet syntes det Komitén vara af stor vigt, att bestyret med förräntande
af allmänna medel och fonder inskränktes till så få myndigheter som möjligt,
och särskildt i förevarande fall skulle det för Komitén, hvars ledamöter icke
uppbära några arvoden och som till biträde endast har en sekreterare och tillika
ombudsman samt en kamererare, i väsendtlig mån minska ansvaret och besväret
vid fullgörandet af dess åligganden, om derifrån skildes salpeterfondens lånerörelse.
Huruvida emellertid en sådan öfverlåtelse till Riksgäldskontoret af nämnda
fonds räntebärande tillgångar bör ega rum, ansåge Komitén det icke tillkomma
sig att bedöma; dock hyste Komitén den åsigt, att, i händelse det kommer att
ske, det förbehåll dervid borde göras, att i stället ett förslagsanslag, som, efter
ofvan antydda förhållanden, skulle kunna beräknas till 100,000 rdr årligen, å
Riksstatens 4:o Hufvudtitel, bland de ordinarie anslagen uppföres, på det Kongl.
Maj:t måtte ega nödig tillgång å medel för anskaffande åtminstone af största delen
utaf statens salpeterbehof inom landet, så länge Kongl. Majit kan Anna sådant
lämpligt.
På grund af hvad sålunda här ofvan blifvit anfördt har Komitén nu, i afseende
å salpeterväsendets ordnande för framtiden, i underdånighet hemställt:
att flen af Staten hittills iakttagna ovilkorliga förbindelse, att inlösa den salpeter,
som blifvit inom landet bevisligen tillverkad, må, med beräkning från och
med nästa statsregleringsperiod och framdeles fortfara inom Wester- och Norrbottens
län, men deremot samtidigt upphöra att tillämpas i de öfriga delarne af riket;
att tillsvidare, intilldess Kongl. Majit kan finna lämpligt annorlunda förordna,
de genom Kongl. Brefvet den 7 Augusti 1863 fastställda två inlösningspris, nemligen
45 rdr centner:» för ren och rabattfri samt 35 rdr centnern för oren och
rabatt underkastad salpeter måtte blifva gällande;
att, af de 2:dra och 3:dje distrikten ännu tillhörande län, salpetersjuderi-sta
terna
i Upsala, Stockholms, Westmanlands och Christianstads län måtte, äfven vid
nästa stasregleringsperiods början, upplösas och understyresmanstjensternas i de tre
sistnämnda länen nuvarande, ofvan uppräknade innehafvare, i likhet med hvad genom
ofvanåberopade Kongl. Bref af den 22 Oktober 1828 med flera medgifvits,
nemligen B. V. Ljungdahl i Westmanlands. F. T. Edman i Stockholms och N. M
Retzius i Christianstads län ä Indraguingsstat förflyttas, med bibehållande af sina
arvoden. 300 rdr ärligen för hvardera, men med frånträdande af resepenningnrne,
hvilka, likasom det nu Nådigt anvisade belopp af 500 rdr till direktörsgöromålens
bestridande i 2:dra distriktet, med Upsala län såsom hufvudstation, från samma tid
salpeterfonden besparas;
att i Kronobergs län. hvarest, på sätt ofvan vore upplyst, DirektÖrstjensten genom
den tjenstförrättande Direktörens dödliga frånfälle blifvit ledig, salpetersjuderi
-
Bil N:o 5 a. till Kongl Maj.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1865. 87
staten målte genast indragas och bernälda tjensteman* aflöning samtidigt tili fonden
återgå;
att Salpetersjuderi verkmästarnes, i berörda tili indragning löreslagna Ian, löner
besparas saipeterlonden, i den män de nuvarande Verkrnästarne genom dödsfall från
löne- eller pensionsstat afgå; samt
att, i fall Kongl. Maj:t skulle finna skäl bifalla Rikets Ständers ofvan omför
inälda
underdåniga framställning om saipeterlonden» öfverlemnande till Riksgäldskontoret,
Kongl. Maj:t måtte täckas i sammanhang dermed al Rikets Ständer äska,
att till Kongl. Majzts disposition å Riksstatens 4:de hufvudtitel uppföres bland de
ordinarie anslagen ett förslagsanslag af 110,000 rdr, att användas för de ändamål,
hvartill såväl saipeterlonden, som det å berörda hufvudtitel till salpeteruppköp hittills
anvisade årliga anslag, varit afsedda;
men att, om nuvarande förhållande roed salpeternäringen och inlösen af den
inom landet tillverkade varan skulle än vidare förblifva oförändrade, samt salpeterfonden
och ränteinkomsten deraf jemväl fortfarande hädanefter komma att vara
stäild till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, Kongl Maj:t mätte föreslå Rikets näst
sammanträdande Släuder, att för framtiden till 100,000 rdr öka det nu å 4:de
hufvudtiteln till salpeteruppköp uppförda anslag, på det i sådant fall fondens kapitaltillgångar
icke må till de årliga utgifterna behöfva anlitas.
Efter Öfvervägande af hvad sålunda härvid förekommit, och då upplyst är, att
salpetertillverkningen inom en de! provinser, som dermed förut sig sysselsatt, alldeles
upphört och, inom andra sådana icke utgör någon mera utbredd binäring, med
undantag af Westerbottens och Norrbottens län, hvarest den verksammare bedrifves
och äfven kan vara af större vigt för befolkningen, såsom en icke obetydlig inkomstkälla
under missväxtår;
då statens årsbehof af salpeter under vanliga förhållanden kan til! större delen
fyllas med tillverkningen häraf jnom nyssnämnda län, hvarförutan Staten, genom
ökadt reservförråd af denna vara, sökt förebygga laran, att vid krigsutbrott brist
på salpeter för ökad kruttillverkning skulle uppstå; samt
då tillgång för den enskilda förbrukningen är tillräckligen betryggad efter salpeterinförselns
frigilvande;
finner jag, enär således för Staten något skal numera icke förefinnes att göra
uppoffringar för denna binärings uppehållande i allmänhet, men det å andra sidan
torde vara al någon vigt, att salpetertillverkningen inom landet icke helt och hållet
försummas eller qväfves genom saknad af allt understöd, der sådant kan vara nödigt,
mig böra, i öfverensstämmelse med Salpeterkomiténs yttrande i detta lall i
underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t nu täcktes i Nåder förklara;
88 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N':o i. om Statsverket 1865
att Statens åtagande, att inlösa den inora riket bevisligen tillverkade salpeter,
kommer från 1867 års början att upphöra, med undantag för Westerbottens och
Norrbottens län, der sådan inlösen tillsvidare må ega rum;
att för dessa län de genom Kongl. Brefvet den 7 Augusti 1863 fastställda
två inlösningspri», nemligen 48 rdr centuern för ren och rabattfri samt 35 rdr
cenlneru för oren och rabatt underkastad salpeter, må tillsvidare förblifva gällande;
att af de till 2:dra och 3:dje salpetersjudeiidistrikten ännu hörande län, salpetersjuderistaterna
i Upsala, Stockholms, Westmanlands och Christianstads läu skola
med 1867 års början upplösas och Uuderstyresmansljensternas i de tre sistnämnda
länen nuvarande innehafvare, nemligen B. V. Ljungdahl i Westmanlands, F. T
Edman i Stockholms och N. M Retzius i Chistianstads län må på indragningsstat
förflyttas, med bibehållande af sina arvoden 300 rdr för dem hvardera årligen,
men med frånträdande af resepenningarne, hvilka, likasom det nu utgående belopp
af 500 rdr för Direktörsgöromålens bestridande i 2:dra distriktet, med Upsala län
såsom hufvudslation, från samma tid salpeterfonden böra besparas;
att i Kronobergs län, hvarest Direktörstjeusten geuom den tjenstförrättande
Direktörens dödliga frånfälle blifvit ledig, salpetersjuderistaten må genast indragas
och bemälde tjenstemans aflöning alltså upphöra att vidare utgå; samt
att Salpetersjuderiveikmästarnes löner på berörda tili indragning nu föreslagna
stater skola besparas salpeterfonden, i den mån de nuvarande Verkmästarne genom
dödsfall från löne- eller pensions-stat älgå.
Derjemte hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit, med afseende
på Rikets Ständers vid förra Riksdagen gjorda framställning i fråga om salpeterväsendets
ordnande, täcktes hos Rikets nu sammanträdande Ständer föreslå:
att, emot det att salpeterfonden, sådan deu vid 1866 års utgång, efter afslutad
hufvudbok, befinnes, till Rikets Ständers disposition öfverlemna», Rikets Ständer i
stället måtte på Riksstatens 4:de hufvud titel, såsom ordinarie anslag, till »Salpeteruppköp»
uppföra ett förslagsanslag af 110,000 rdr, att Irån 1867 års början utgå
samt användas till förefallande dylika utgifter, hvilka förut bestridts från salpeterfonden;
äfvensom att Statsverket ölvertager fondens nuvaiande eller i följd al indragningen
blifvande expektans , pensions- eller indragnings-stater.
Härefter torde Eders Kongl. Majit vilja taga i Nådigt öfvervägande, huruvida
Komitén för salpelerärendena må kunna upphöra och befattningen med den återstående
salpetertillverkningen inom riket, tillika med salpeteruppköp, må öfverflytta»
på Arméförvaltningen.
Diverse anslag.
Ridskola. — Så väl vid 1856—1858 års, som vid 1862 och 1863 års
riksdag, har Kongl. Majit hos Rikets Ständer gjort framställning derom, att medel
måtte anvisas för inrättande af ridskolor, hvarest det vid kavalleriet och artilleriet
-
Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, ont Statsverket 1865. 89
riet äfvensom vid Generalstaben inträdande befäl kunde ega tillfälle att förvärfva
nödig färdighet i ridkonsten, och der äfven passande elever skulle kunna utbildas
till beridare och stallmästare vid regementena. Vid förstnämnda Riksdag föreslog
Kongl. Majit sådana ridskolors tillvägabringande i Malmö och vid Stömsholm;
men vid sistförflutna Riksdag inskränkte Kongl Majit förslaget till endast en ridskolas
inrättande på det sednare stället. Rikets Ständer halva likväl icke, hvarken
vid det ena eller det andra tillfället, beviljat de nödiga anslagen härtill;
hvarvid Rikets sednast församlade Ständer anfört, att, ehuru det förr eller sednare
torde blifva nödigt att tillvägabringa en lämplig anstalt, der kavalleriets befäl
kunde erhålla undervisning i ridkonsten samt tillfälle till nödig utbildning i hästdressyr
beredas dem, som egna sig åt stallmästarebefattningar vid kavalleriregementena,
hade det dock visat sig, att meningarne om det lämpligaste sättet att
åstadkomma en dylik anstalt vore särdeles skiljaktiga; och då uppenbart vore,
att endast vid Strömsholm en ridskola kunde inrättas och underhållas för det af
Kongl. Majit äskade anslagsbelopp, hvilket med skolans ordnande på annat ställe
utan tvifvel skulle blifva otillräckligt, ansåge Rikets Ständer, att med ridskolans
inrättande borde anstå, intilldess åsigterna om lämpligaste stället för densamma
blifvit sammanjemkade och en tillförlitlig beräkning af de framtida underhållskostnaderna
kunnat ega rum.
Kongl. Majit har sedermera åt den tillförordnade Kavallerikomitén uppdragit,
att i detta ämne sig yttra, samt afgifva förslag; och har Komitén den I sistlidna
Maj sitt betänkande afgifvit.
Enligt Komiténs åsigter rörande åtgärderna för tillvägabringande af en ändamålsenlig
och omfattande undervisning i ridkonsten, borde denna undervisning ega
rum vid en för hela Riket gemensam Centralskola, hvarigenom på samma gång
vunnes fördelarne af större fullständighet och mindre kostnad, äfvensom kunde
ernås en högeligen önskvärd likformighet i bildandet af alla de olika kavalleriregementenas
Officerare och Instruktörer. Anordnandet af en sådan centralskola
borde, i Komiténs tanke, stödja sig på följande allmänna grunden
l:o Skolan bör, för att uppfylla sitt ändamål, meddela nödig teoretisk och
praktisk färdighet i ridkonst och instruktion åt alla vid kavalleriet, artilleriet och
generalstaben ingående Officerare, samt genom längre och vidsträcktare kurser till
stallmästare utbilda de elever, som visa sig dertill ega fallenhet, äfvensom, i den
mån platser vid skolan finnas lediga, åt arméens öfriga Officerare lemna utväg
till inhemtande af undervisning i ridkonsten.
2:o Hvarje kavalleri- och artilleriofficer, som anmäles till inträde vid skolan,
bör derförinnan hafva genomgått fullständig gradpasseringskurs och dervid blifvit
approberad i enskild ridning.
3io Kavalleriofficer bör vid skolan genomgå två års kurs, hvaremot för artilleri-
och stabsofficerare endast enkel, ettårig, kurs torde erfordras. StallmästareBih,
till R. SI. Prol. 1865 & 1866 1 Sami. 1 Afd. 4 Uäft. 12
90 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865.
eleverna åter böra hafva genomgått en kurs af tre år vid ridskolan samt visat
prof på skicklighet i ridning och hästdressyr, innan de få till stallmästare på rementena
antagas.
4:o Med iakttagande häraf och under antagande att antalet af de vid kavalleriet
årligen ingående Officerare kan hädanefter som hittills beräknas i medeltal
till tolf, bör skolan, sedan den blifvit i fullt ordnadt skick försatt, kunna
inrymma:
för Kavalleriofficerare 24 platser,
» Artilleri- och Stabsofficerare 12 »
» Stallmästareelever 4 »
tillhopa 40 platser;
börande, med beräkning af minst tre hästar dagligen till ridning för hvarje elev.
ett antal af 120 hästar för undervisningen vara tillgängliga.
5:o. Sedan skolan blifvit så organiserad, att den kan lemna tillträde åt alla
vid kavalleriet, artilleriet och generalstaben ingående officerare, må ingen föreslås till
löjtnant vid kavalleriet eller artilleriet eller anmälas till inträde i generalstaben, förrän
han genomgått föreskrifven kurs i ridskolan och dervid visat sig ega nöjaktig
skicklighet.
6:o. Då det för uppehållandet af den högre ridkonsten är af stor vigt, att
vid ridskolan finnes åtminstone ett mindre antal hästar, hvilka äro bearbetade i de
högre skolorna, men denna dressyr endast efter ett längre och mödosammare arbete
kan hästen bibringas, anser komitén, att. af det i 4:de punkten upptagna antal
hästar, 10 stycken böra såsom manögehästar af skolan efter hand inköpas och, i
mån af afgång, kompletteras samt att för sådant ändamål, äfvensom till ersättning
för möjligen uppkommen skada å öfriga till skolans bruk upplåtna hästar, borde
af skolan få disponeras ett årligt reservationsanslag af 3,000 rdr.
7:o. Enär öfningarne vid de indelta kavalleri-regementenas exercissqvadroner,
vid hvilka en stor del af skolans elever tjenstgöra, i allmänhet taga sin början omkring
den 1 Mars hvarje år, samt i öfrigt, med afseende å den här nedan föreslagna
utväg för anskaffande af det största antalet af de för skolan behöffiga hästar,
hinder möter att längre än til! denna tid för undervisningen använda desamma,
skulle tiden för undervisningen i skolan bestämmas från den 1 September till den
1 påföljande Mars.
8:o. Regementscheferna vid kavalleriet och artilleriet ega till chefen för Landtförsvars-Departementet,
före ridterminens början, anmäla de officerare inom deras
regementen, hvilka blifvit föreslagne att såsom elever genomgå skolan, hvarefter dessa
genom generalordres dertill kommenderas. På samina sätt bör ock förfaras vid antagande
af stallmästare-elever, då inom regementena finnas officerare eller underofficerare,
som dertill anses lämpliga; hvarjemte chefen för ridskolan eger till stall
-
Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1865. 91
mästare-elever föreslå äfven dem, som icke äro vid något regemente anställda. Dessa
stallmästare-elever?] erhålla ett årligt arvode af 300 rdr och kunna fortsätta Tidningen
vid skolan äfven sedan ridterminen för året är slutad, så vida omständigheterna
det medgifva.
9:o. Då endast officerare, som tillhöra kavalleriet, äro försedda med egna
tjenstehästar, men officer vid artilleriet begagnar kronans hästar, samt de, hvilka
tjenstgöra i generalstaben, ej äro skyldiga att i denna egenskap hålla sig tjenste
hästar, så torde böra föreskrifvas, att hvarje kavalleriofficer medförer sin tjenstehäst,
men att officer vid artilleriet och generalstaben är derifrån befriad, dock med rättighet
för de sistnämnda att till skolan medföra egna hästar och få dem underhållna
på skolans bekostnad.
10:o. För utfodringen af de vid skolan använda hästar syntes den grund
böra antagas, att hästrationen beräknas efter den för Lifgardet till häst under exercistiden
fastställda stat, med tillägg af 4 'tB halm till strö, och sålunda upptages
till 3 kannor hafre, 12 hö och 8 halm: börande utfodringsartiklarne å entreprenadauktion
upphandlas, med berättigande för den, som ombesörjer upphandlingen
och magasineringen, att derför tillgodoberäkna sig afskrifningsproeent enligt
Kongl. Reglementet den 11 Augusti 1812.
ll:o. Vid skolan bör undervisning meddelas äfven i veterinärvetenskap och
hofbeslagningslära, vapenföring och gymnastik
12:o. På det att ena årets besparingar må kunna få användas till betäckande
af möjligen uppkommande brister under ett annat år, torde det årliga anslag, som
kommer att för anordnandet af en ridskola beviljas, böra uppföras såsom reservationsanslag.
13:o. Beträffande styrelsen öfver skolan, bör åt kavalleri-inspektören uppdragas
högsta tillsynen öfver densamma; men skolan för öfrigt ega en chef, som ansvarar
för disciplin och ordning samt bestämmer undervisningens gång efter den in
struktion, som kan blifva för honom utfärdad.
Komitén har härefter yttrat sig i frågan om den lämpligaste platsen för en
dyiik ridskola.
Vid hvarje tillfälle, då frågan härom förekommit, hade skiljaktiga meningar i
detta afseende uppstått; och Komitén förmodade, att denna skiljaktighet torde hufvudsakligen
hafva föranledt, dertill, att det af Kongl. Maj:t vid sistlidna riksdag
äskade anslag icke blifvit af Rikets Ständer beviljadt. Komitén hade derföre åt
denna fråga, som i och för sig icke heller vore af ringa vigt, egnat en sorgfällig
pröfning. Då denna meningsskiljaktighet emellertid, enligt Komiténs uppfattning, till
hufvudsaklig del förorsakats af de olika föreställningar, man hyst om de kostnader
ä olika platser, skolans upprättande och underhåll skulle medföra, så hade Komitén,
för att i detta afseende lemna säkrare ledning för omdömet, ansett sig böra upprätta
i möjligaste måtto noggranna förslag öfver kostnaderna för anläggning och un
-
92 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj-ts Nåd. Prop. N:o 1, arn Statsverket 1865.
derhåll af en ridskola i den utsträckning, som blifvit föreslagen, å de särskilda platser,
hvilka synts Komitén böra härvid ifrågakomma.
De allmänna fördelar, som måste afses vid valet af en dylik plats, anser Komitén
vara:
tillgång i skolans grannskap å passande hästar;
redan befintliga stall och ridhus;
tillfälle till inqvartering i kronans bus och billig lefnadskostnad;
tjenliga ridbanor eller plats till sådanas anläggande;
tillräckliga slätter för fält- och binder-ridning; möjlighet af skolans utvidgning
i händelse af kavalleriets tillökande.
De platser, som med tillämpning häraf syntes kunna ifrågakomma vorq: Malmo
och Strömsholm, på sätt förr varit föreslaget; hvarförutom Komitén jemväl ansett
Herrevadskloster och Drottningholm böra härvid komma under öfvervägande. De
förslagsvis jemväl uppgifna platserna Upsala, Stockholm och Örebro har Komitén,
af anförda skäl, ansett icke böra för en ridskola ifrågakomma.
Hvad nu angick Strömsholm, så förmäler Komitén sig ej hafva förbisett de
vid flera tillfällen uttalade skäl, som för valet af denna ort blifvit anförda. Det
bufvudsakligaste af dessa skäl, eller tillgången på hästar från stuteriet. — så stor
vigt det än egde vid fråga om upprättande af en skola för ett mindre antal elever, —
kunde dock ej gälla i samma grad för en skola med den utsträckning, Komitén
föreslagit. Stuteri-öfverstyrelsen hade, uti infordradt yttrande, förklarat att för en
tillämnad ridskolas behof skulle kunna under viss tid af året lemnäs dels från Strömsholm
20 hingstar och dels från Flyinge 12 hingstar, hvilket yttrande väl afsåge det
fall, att skolan komme att förläggas på annat ställe, än vid någotdera af stuterierna;
men då öfverstyrelsen jemväl yttrat, att unghästar och ston icke kunde för
berörda ändamål få användas, syntes sålunda vara uppenbart, att, äfven med antagande
att flera än 20 af stuteriets hästar skulle kunna lemnäs till en skola vid
Strömsholm, i allt fall ett stort antal, troligen flertalet af hästar, finge från annan
ort anskaffas. Härvid syntes dock med skäl kunna ifrågasättas lämpligheten att vid
ett af statens stuterier sammandraga ett större antal främmande hästar. Men för
den händelse Kongl. Maj:t skulle finna en skola af mindre omfång, än den nu föreslagna,
böra upprättas, ansåge Komitén Strömsholm böra, vid valet af plats för skolan,
i första rummet ifrågakomma; och då detaljeradt kostnadsförslag för inrättande
af en mindre ridskola vid Strömsholm funnes intaget i Kongl. Maj:ts vid förra riksdagen
i ämnet aflåtna nådiga proposition, har Komitén ansett upprättande af nytt
förslag i detta afseende ej vara erforderligt. (Den årliga kostnaden beräknades i
detta förslag, Bilagan Lit. B., till 14,200 rdr, jemte ett extra anslag, för en gång, af
18,000 rdr till en stallbyggnad på stället.)
Vidkommande öfriga för ändamålet ifrågaställa platser, eller Malmö, Herrevadskloster
och Drottningholm, voro kostnadsförslag af Komitén uppgjorda, sär
-
Bil. N:o 3 a. (ill Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 93
skildt för hvartdlera stället. Enligt dessa förslag skulle kostnaden för inrättning
af en Centralridskola blifva:
i Malmö:
för nybyggnad af stall Rdr 24,300: —
och af ridhus  » 43,000: — 69,300: —
oberäknadt anskaffning af byggnadstomt;
årliga utgifter Rdr 44,300: —
Det här erforderliga antalet hästar, eller 3 för en hvar af de 40 eleverna,
skulle beredas sålunda:
Manege-hästar, för skolans räkning inköpta .... 40.
Hingstar från Flyinge stuteri 42.
Kavalleri-officerares egna tjenstehästar  24
Från Husarregementet Konung Carl XV, i mån af behof, 74. 120.
vid Herrevads kloster:
årliga utgifter Rdr 42,300: —
dock under förutsättning, att för de begge Skånska kavalleri-regementenas exercissqvadroner
erforderliga byggnader varda uppförda, på sätt vore ifrågastäldt, samt
lärare, elever och stallbetjening der kostnadsfritt erhålla bostad.
flästantalet beräknas här, såsom följer:
Skolans egna manége-hästar
40.
Hingstar från Flyinge stuteri . . : 42.
Kavalleri-officerares tjepstehästar 24.
Öfriga  74. 120.
skulle erhållas dels från nyssnämnda indelta kavalleri-regementen, dels ock derigenom,
att enskilda personer tillhöriga hästar varda tili dressering eller utfodring vid skolan
insatta; och tviflade Komitén så mycket mindre på att rusthållare skulle vara villiga
att för skolans behof upplåta nummerhästar, som de derigenom hade hästarne kostnadsfritt
födda och finge dem nresserade och väl vårdade, helst utfodringskostnaden
för rustningshästar i orten vanligen betalades med 73 til! 400 rdr under vintermånaderna.
— Till fördel för Herrevadskloster anmärkes af Komitén, att det läge
i Sveriges hästrikaste provins och att, förutom tillräckliga ridplaner, der funnes det
största exercisfält i Sverige, omfattande Ljungby och Bonarps hedar, hvarpå synnerligt
afseende borde fästas vid ordnandet af en inrättning af ifrågavarande beskaffenhet.
vid Drottningholm :
årliga utgifter  ... rdr 33,300: —
så vida de vid skolan anställda lärare och elever kunde med Kongl. Maj:ts nådiga
tillstånd (å kostnadsfritt bebo de vid kungsgården befintliga boningsrum, under förutsättning
hvaraf endast servisypedel blifvit för dem upptagna.
94 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:U Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Hästarne skulle utgöras af:
Skolans egna manégehästar  10.
Hingstar från Strömsholms stuteri 20.
Kavalleriofficerares tjenstehästar 24.
Anta! hästar, som bör anskaffas 66. ^o
Komitén har ansett dessa sistnämnda 66 hästar skulle kunna erhållas från
Lifgardet till häst; men då regementets Sekundchef uti afgifvet yttrande förklarat,
att sådant endast kunde ske på bekostnad af regementets tjenstbarhet, hade Komitén
ej längre trott sig böra ifrågasätta denna utväg för hästarnes anskaffande, i
annat fali, än att, såsom Landtförsvars-komitén föreslagit, Lifgardet till häst komme
att förstärkas, eller åtminstone de vid regementet befintliga 44 hästvakanser besättas.
För den händelse att ingendera af dessa åtgärder komme att vidtagas, har Kavallerikomitén
trott behofvet kunna fyllas genom öfverenskommelse med rusthållare vid
Lifregementets Dragonkorps samt genom hästar, som vid skolan insättas till dressering
eller utfodring, på sätt för en skola vid Herrevadskloster blifvit föreslaget. —
I sistberörda fall blefve dock den årliga kostnaden lika med den för Herrevadskloster
upptagna, eller 42,500 rdr.
Vid jemförelse af de sålunda föreslagna platserna funne Komitén i första
rummet ej ringa afseende böra fästas derå, att vid Drottningholm redan finnas alla
för en ridskola erforderliga byggnader. För elevernas öfningar finnes der äfven en
större ridplan bredvid ridhuset samt det af Lifregementets Dragon-korps begagnade
exercis-fält Vidare syntes en hufvudsaklig vigt böra läggas på skolans nära belägenhet
till hufvudstaden, hvarigenom allt hvad till skolans ekonomi hörer med lätthet
kunde anskaffas. I alla de ämnen, som borde ingå i kursen för skolan, såsom
veterinär-vetenskap, vapenföring, gymnastik, m. m. kunde der lättare och på bättre
vilkor, än i en aflägsen landsort, skickliga lärare erhållas. I grannskapet af hufvudstaden
kunde äfven utölvas en noggrannare kontroll öfver det sätt, hvarpå skolans
lärare fullgöra sina åligganden.
På dessa skäl, och så vida det med skolan åsyftade ändamål, att sä väl lemna
tillträde åt kavalleri-, artilleri- och stabs-officerare, som ock bilda stallmästare för
regementenas behof, må kunna vinnas, har Komitén ansett sig i första rummel böra
föreslå Drottningholm såsom plats för anläggande af en Central—ridskola. — Endast
för den händelse att detta förslag icke skulle vinna afseende eller hinder, som för
Komitén ej äro kända, skulle möta för dess verkställighet, föreslår Komitén i andra
rummet Herrevadskloster och i sista rummet Malmö.
I sammanhang härmed har Komitén, jemte det den anser nödigt att Regements-stallmästaren
erhåller en förbättrad samhällsställning, såsom Officers vederlike,
med möjlighet till vidare befordran samt motsvarande lönevilkor och pensionsförmåner,
hvarförutan ingen torde vilja offra tid och möda att vinna skicklighet i en så
trägen tjenstebelatlning, särskildt fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på den synner
-
Bil■ N:o 3 a. till Kongl. Alajrts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 95
liga vigten deraf, att resestipendier varda stiftade, för att bereda tillfälle åt kavalleri-officerare
eller lämpliga stallmästare-ämnen att, genom längre tids vistande i
främmande länder, förvärfva vidsträcktare kunskap och skicklighet till fullkomnande
af den bildning, hvilken ridskolan har för ändamål att meddela, och hvarförutan
svårighet möter att få vid skolan fullt dugliga Stallmästare anställda. Med afseende
härå har Komitén föreslagit, dels att dylika stipendier till en början bestämmas till
tvenne, att under två på hvarandra följande år tilldelas sådane för skicklighet vits
ordade
sökande, som hos Kongl. Maj:t genom Kavalleri-inspektören till deras erhållande
förordas, dels ock att, då stipendierna sannolikt komme att företrädesvis tilldelas
mindre bemedlade sökande, hvilka för sitt underhåll på utrikes ort blifva uteslutande
beroende af stipendiets storlek, dessa stipendier icke må bestämmas lägre
än 2000 rdr hvartdera, hvadan den summa, som härtill torde böra under titel re
servationsanslag
anvisas, skulle komma att uppgå till 4000 rdr årligen.
I anledning af förslaget om ridskolans förläggande på Drottningholm har,
sedan dervarande Ståthållare-embete blifvit hördt, Riksmarskalks-embetet sig yttrat.
Af hvad sålunda förekommit och utredt blifvit, lärer, såsom Rikets sednast församlade
Ständer äfven funnit, vara uppenbart, att endast vid Strömsholm en ridskola
kan inrättas och underhållas för det af Kongl. Maj:t vid 1862 års riksdag
äskade ansiagsbelopp, hvarförutom Kavalleri-komitén, endast med afseende på dess
förslag att anlägga en ridskola med större utsträckning, frångått Strömsholm, hvilket
ställe Komitén deremot ansett i första rummet böra ifrågakomma, derest, ridskolan
endast afsåges för det mindre antalet elever. Derjemte inhemtas af Kavalleri-komiténs
beräkningar, att, om en ridskola af större utsträckning skulle ifrågakomma,
kostnaderna för en sådan blefve:
i Malmö
Rdr 41,500.
vid Herrevadskloster » 42,500.
vid Drottningholm » 33,500.
Men då för detta sednare ställe beräknas, utom Officerarnes hästar, 20 hästar från
Strömsholm och 66 rusthålls-hästar, tillika med dessas transportkostnader och skötsel,
hvilket blefve något skiljaktigt ifrån kostnaderna vid Herrevadskloster, kunde de
årliga kostnaderna för en ridskola vid Drottningholm anses uppgå tili 46,500 rdr.
Deremot och i öfverensstämmelse med de beräkningar, som blifvit Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition i ämnet vid sistlidna riksdag bifogade, skulle de årliga kostnaderna
för en ridskola, med mindre utsträckning, vid Strömsholm blifva 14,200 rdr. För
denna sistnämnda skola erfordras visserligen uppförande af ett stall för officershästarna,
men anskaffandet af särskilda manégehästar blir obehöfligt, enär onekligt torde
vara, att stuteriets hästar för ridskolan både kunna och böra användas. Äfven
96 Bil. N:o 3 a. till Kongl Majlis Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket i865.
undvikes särskild aflöning af den för egna hästars skötsel nödiga personal. Häraf
synes, att icke någon ridskola kan på något annat ställe än Strömsholm anordnas
för lika låg underhållskostnad; och då det tillgängliga hästantalet derstädes, jemte
officershästarne, bör blifva tillräckligt för användande på stället af eleverna, samt
stuteriets hästar af ett dylikt användande, då det sker med nödig urskiljning, icke
för bästafveln bör kunna medföra någon olägenhet; finner jag med statens fördel
mest förenligt, att ridskolan anlägges vid Strömsholm, der för öfrigt förut finnas att
tillgå läkare, hästläkare och hofsmed; hvadan jag, med åberopande af förenämnda
Komiléers utarbetade förslag, i underdånighet tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t
måtte till Rikets Ständer afgifva förnyad framställning om anvisande af ett årligt
anslag för nämnda ridskola af 14,200 rdr.
Derjemte hemställer jag i underdånighet, att det af Kavalleri-komitén' högt
förordade understöd för kavalleri-officerare eller lämpliga stallmästare-elever, för att
kunna, genom längre tids vistande i främmande länder, fullkomna den bildning,
hvilken ridskolan har för ändamål att meddela, måtte dem beredas, samt att alltså
till resestipendier måtte äskas ett reservationsanslag af 4000 rdr årligen.
Anslag för en gång, till uppförande af ett stall vid Strömsholm för officerares
hästar, tillstyrker jag underdånigst måtte begäras till belopp af 18.000 rdr.
Tillika får jag i underdånighet hemställa, att för skolans iordningställande medel
dertill må få af första årets anslag bekostas.
Utom berörda anslag för en gång, 18,000 rdr till stallbyggnaden, hvilket torde
få erinras vid extra statsregleringen, skulle således ibland »Diverse anslag» på Riksstaten
under 4:de Hufvudtiteln upptagas:
för en »Ridskola» vid Strömsholm ett årligt belopp af 18,200 rdr, hvaraf
4000 rdr såsom reservationsanslag, att användas till resestipendier åt kavalleri-officerare
och stallmästare.
Kavalleriskolor. — Landtförsvars-komitén, som i sammanhang med indelta
kavalleriets vapenöfningar föreslagit särskilda instruktions-sqvadroner vid regementena
för manskapets utbildning i enskild fältridning, flankering och vapenföring till häst,
har grundat detta förslag på ölvertygelsen, att kavalleriets användbarhet, mera än
infanteriets, beror af den enskilda soldatens daning. Men hvad »f den simpla ryttaren
erfordras, måste i ännu högre grad egas af befälet.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, har Komitén ock föreslagit ridskolors
inrättande. Men sådana dessa nu kunnat ifrågasättas, bar Komitén ansett dem icke
ensamt tillräckliga Tiden vore dertill alltför kort. De sex höst- och vintermånaderna,
hvarunder ridskolorna skulle hållas, fordrades mer än väl för dessa skolors
egentliga ändamål, enskild ridning och hästdressyr med hvad dertill hörer.
Årstiden är dessutom till fältridning otjenlig, och skicklighet deruti, äfvensom i
vapen
-
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1865. 97
vapenföring till häst, mäste hvila på grunden af den ridfärdighet, som i ridskolan
skall inhemtas Tillfälle mäste således beredas indelta kavalleriets befäl att, efter
genomgången ridskola, utbildas till fältryttare i ordets vidsträcktare bemärkelse och
till skickliga vapenförare till häst. Detta skedde bäst vid de värfvaae kavalleriregementena,
vid hvilka all ryttareförmåga bör kunna drifvas längre än vid de indelta
med deras begränsade öfningstider. Att befäl frän indelta kavalleriet beordras
att vid de värfvade regementena genomgå en praktisk kavallerikurs, skulle äfven för
sistnämnda regementen blifva en sporre alt vinna och bibehålla den öfverlägsenhet,
som till följd af mer gynnsamma tjänstgöringsförhållanden hos dem bör finnas.
På grund häraf har Komitén föreslagit:
att hvarlannat år i Stockholm och hvartannat år i Malmö en kavalleriskola
bildas den 15 Juli och fortgår under tvenne månader;
att lill kavalleriskolan i Stockholm beordras två subalternofficerare och två
underofficerare från hvarje hel kavalleribataljon, utom de i Skåue förlagda,
samt en officer och en underofficer från Jemtlands hästjagorekorps, och till
kavalleriskolan i Malmö två subalternofficerare och tvä underofficerare från
hvarje kavalleribataljon i Skåne;
att skolan står under öfverinseende af chefen för det regemente, hvarvid
den är förlagd;
att till befäl och undervisare vid skolan kommenderas en ryttmästare,
en äldre löjtnant och en stallmästare; och
att i skolan öfvas enskild ridning, men hufvudsakligen fältridning, ridning
öfver hinder och vapenföring till häst.
Biträdande dessa Komiténs åsigter och förslag, hemställer jag i underdånighet,
att Ed rs Kongl. Maj:l täcktes för kavalleriskolors hållande i den af Komitén afsedda
ordning, föreslå Rikets Ständer att bevilja ett fortgående årligt anslag af 3,400
rdr, hvartill kostnaden i medeltal efter Komiténs beräkning ungefär kan anses uppgå;
— hvilket anslag lämpligen torde kunna uppföras bland »Diverse anslag» på denna
hufvudtitel.
Slutligen och innan jag öfvergår till de vid extra statsregleiingen förekommande Angående^
frågor, anser jag böra i underdånighet erinras, det Rikets Ständer vid förra riksda- e ^
gen, för innevarande statsregleringsperiod, till Kongl. Maj:ts dispotition anvisat ett värnsman.
belopp af 10,000 rdr årligen, till understöd åt sådana efter 1808—1809 årskrig
qvarlefvaude landtvärnsmän, sorn kunde anses vara af dylikt i behof. Antalet af
sådane personer har emellertid befunnits mycket öfverstiga det, vid anslagets anvisande,
beräknade. År 1864 hafva sig anmält 2214 sökande, af hvilka 1125 till—
Bih. till R. St. Prat. 1865 di 1866. 1 Sami. 1 A/d. 4 tiäft. 13
98 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1865.
delats understöd, hvartill, utom det af Rikets Ständer för året anvisade anslag, tillgång
måst beredas från Jnvalidhusfonden, och år 1865 omkring 1500 sökande, af
hvilka endast 969 hittills erhållit understöd, med i allmänhet 10 rdr för hvar och
en. Då detta, utgörande ungefär 2^ öre om dagen, synes vara nog knappt för män,
som numera sakna all arbetsförmåga, hemställer jag, det Eders Kongl Majit täcktes
föreslå Rikets Ständer att för år 1867 bestämma anslaget till landtvärnsmäns understöd
till 20.000 rdr; hvilket, i följd af den starka afgång, som årligen måste bland
dem inträffa i anseende till hög ålder, snart nog för följande år bör kunna förminskas;
och torde, i händelse af Kongl. Majits bifall till denna min hemställan,
underrättelse derom få meddelas Finans-Departementet till iakttagande vid förslag
till reglering af Riks-statens 9:de Hufvudtitel.
Beträffande härefter de föremål, hvartill endast tillfälliga statsbidrag eller så
kallade extra anslag ifragasättas, så förekommer dervid följande:
l:o. Artiller ibehof.
ArtiUeriförsö k. — Sedan Rikets sednast församlade Ständer anslagit ett belopp
af 160,000 rdr, att gemensamt af landtartilleriet och tioltan för detta ändamål
användas, så hade, enligt hvad Generalfälttygmästare!! anmält, inom det förstnämnda
följande försök redan blifvit utförda, nemligen:
l:o med en 6/Til (60 ©'ig) tackjernskanon med deruti i kammaren insatt cylinder
af Bessemersstål, i afsigt att utröna, om genom att endast till den delen af
kanonen, som vid skjutning mest åverkas af krutgasen, (kammarstycket), använda det
dyrbara stålmaterialet, det vore möjligt erhålla grofva kauoner af erforderlig styrka
och i öfrigt ändamålsenliga för en lindrigare kostnad, än om ämnet tiil hela kanonen
utgjordes af stål;
2:o med en 7/(.2 kanon, helt och hållet af Bessemersstål, försedd med ringar
af samma metall;
Till ett tredje försök vöre anskaffade och i det närmaste färdiga: en 6,"St
kanon, likaledes af Bessemersstål. omgifven af en tackjernshylsa, men utan ringar;
samt en skott—tafla, försedd med pansarbeklädnad af jero.
De för dessa pjesers m. m. anskaffning, bearbetning samt beskjutning berak
nade kostnader, uppgående till 50,000 rdr, skulle, enligt Kongl. Brefvet den 7 sistlidna
Mars, pä förslag af Komitön lör granskning af skjutlorsök med grofva kanoner,
utgå af förenämnda anslag till gemensamma artilleriförsök för landtartilleriet och
Bil N:o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Pro/), N:o I. om Statsverket IS65. 99
flottan, samt på afgifvande requisition utbetalas från nämnda anslag utaf Förvaltningen
af Sjöärendena; och utgjorde de af Krigs-Kollegium förskjutna medel för hittills
verkställda anskaffningar och försöksskjutningar omkring 52.000 rdr, hvilka af samma
anslag komme att Kollegium ersättas
Det återstående beloppet, 18,000 rdr, af de till artilleriförsöken anslagna
50,000 rdr, komme efter all sannolikhet att fullt erfordras för utförande af ännu
återstående försöksskjutningar m. m.; och då kostnaden för de redan inom flottan
verkställda artilleriförsök torde uppgå till omkring 64,000 rdr, återstode sålunda för
ytterligare gemensamma försök i nu ifrågavarande syftning inom landtartilleriet och
flottan under innevarande statsregleringsperiod endast omkring 46,000 rdr.
Då de resultat dessa försök lemnat, ehuru i många hänseenden upplysande och
vägledande för ernåendet af de stora hufvudändamålen dermed, eller utfinnandet af
tjcnligt material lör groft artilleri med projektiler och ändamålsenlig konstruktion af
dylikt artilleri, för uppfyllande af de stora fordringar på detsamma, nutiden kräfde,
dock icke ännu kunde på långt när anses fullt tillfredsställande för ifrågavarande
vigtiga, äfven utomlands ouppnådda syfte, har Generalfäittygmästaren föreslagit, att
såväl till fortsättande af försök i nu angifna ändamål, som till artilleriförsök i allmänhet,
måtte hos Rikets Ständer begäras ett anslag af 90,000 rdr, att under 5
år utgå med £:del årligen.
Fältartilleriet■ — Sedan Generalfäittygmästaren med Kongl. Maj:ts tillstånd under
loppet af sistlidna år låtit, dels från tillgångar på Krigs—Kollegii Artilleri-afdelnings
ordinarie statsanslag, dels af särskildt anvisade medel, anskaffa tillsammans 42 st.
3 ''24 2 "58
reffiade och 66 st. g’-^a kanoner med tillbehör, och dessa blifvit inlagda
i lavetter af 1831 års materiel, samt föreställare och ammunitionsvagnar, till
erforderligt antal, blifvit inredda för den nya ammunitionen till dessa kanoner, funnes
för närvarande fullt färdiga reffiade fältkanoner med lavetter, föreställare och fordon:
3,"24 st. 42.
2,"58 » 66. |0g
Men då af 1831 års materiel med släta kanoner och lavetter samt föreställare
ännu återstode följande:
12 <S\ge kanoner  .st 38.
6 S":ge dito
... » 22.
har Generalfäittygmästaren i underdånighet förslagit, att medel till nedanstående belopp
måtte af Rikets Ständer äskas, för anskaffning af reffiade kanoner till utbyte mot
ofvannämnda släta jemte nödig reserv, nemligen:
till 42 st. 3,"21 a 450 rdr  18,900: —
» 28 » 2,"58 ä 370 »
10,360: —
För anskaffning af spetsprojektiler:
Transport rdr 29,260; —•
100 Bil. N:o 3 a. till Kungl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport rdr 29,260
6.000 st. till 3,"24 kanoner å 2: 25  13,300
4.000 » » 2//S8 dito a 1: 50.
6,000
Till inredning af 255 st. ammunitionskistor ä 19 rdr . 4,845
lill förändring och nyanskaffning af riktinstrumenter m. fl.
mindre utgifter  1,395
tillhopa Rdr 55,000: —
att utgå under år 1867.
Om detta bifölles och Rikets Ständer beviljade de erforderliga medlen, skulle
inom loppet af 3 år fäItartillcriet komma att ega, inberäknadt de 24 kanoner, hvartill
medel redan förut blifvit beviljade:
refflade fältkanoner ined lavetter och föreställare 192 st,
eller i det närmaste det antal, som af Landtförsvars-Komitén ansetts erforderligt,
enligt den af densamma föreslagna Arméorganisationen, samt dessutom 10 kanoner
i reserv.
Behofvet af ammunitionsvagnar tili ofvannämnda antal refflade kanoner, eiler
192 st., utgjordes af:
för 80 st. eller 13^f batterier å 6 kanoner, 3,"24
kanoner, ä 8 på batteriet st. 107.
» 88 st. eller 14$ batterier ä 6 kanoner, 2,"58
kanoner, ä 6 på batteriet » 88.
» 24 st. eller 4 batterier, ä 6 kanoner, 2,"25 kanoner,
ä 6 på batteriet
» 24.
till Reservparker m. in »219. ^gg st
Härtill funnes af 1831 års modell st. 172.
medel anvisade till (3:ne refflade batterier) .... » 24.
af äldre modeller, användbare » 160.
och erfordrades således för behofvets fyllande ...» 82. ^gg st
Men då det icke torde vara nödvändigt, att detta behof på en gång eller under
endast en statsregleringsperiod fylles, skulle endast 29 st. ammunitionsvagnar med
tillbehör under nästinstundande period behöfva anskaffas till en kostnad, beräknad
efter 850 rdr stvcket. af 24,650 rdr
j ‘
Då emellertid af ett vid 1856—1858 års riksdag heviljadt anslag till 39 st.
sådana vagnar, ett öfverskott af 11,235 rdr förefunnes, har Generalfälttygrnästaren
hemställt, det nytt anslag, att utgå med en tredjedel under 3 år, måtte begäras
endast till belopp af 13,415
Under förutsättning likaledes, att fältbatterierna framdeles komme att utgöras
af endast, 6 i stället för nu varande tal af 8 kanoner, erfordrades nedan upptagna
tillökning af fordon, nemligen:
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865: töt
a. Fältsmedjor.
För 32 batterier
» rörliga parken och i reserv  „ 49
Nuvarande behållningen utgjorde:
Af 1831 års modell ...... .
Anslag funnes till
Af äldre modeller mindre användbara ....
Således erfordrades
b. Sjuk- och Medicinalfordon.
för 32 batterier erfordrades
Nuvarande behållningen utgjordes af:
Sjukkärror
Anslag funnes till
Således erfordrades
c. Reservlavetter.
För 32 batterier erfordrades
» rörliga parken
Nuvarande behållningen utgjordes af
Anslag funnes till
Således erfordrades
d. trossvagnar.
För 32 batterier erfordrades
» rörliga parken .
Nuvarande behållning
Anslag funnes till
Således erfordrades .
Furagevagnar.
För 32 batterier erfordrades .
» rörliga parken ....
Nuvarande behållningen utgjorde
Således erfordrades
st.
17
»
49
17
st.
»
8
»
21
»
49
32
19
st.
3
»
10
»
32
32
st.
7
»
39
21
st.
3
»
15
»
39
32
st.
3
»
35
21
st.
5
V
11
»
35
128
st.
8
»
136
91
st.
»
33
»
136
Då det måhända dels skulle medföra en alltför stor kostnad, om alla bär ofvan
som felande uppgifna fordon på en gång anskaffades, dels ock icke heller kunde vara
102 Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865
af bebofvet påkalladt att så sker, har Generalfälttygmästare!), med fästadt afseende
såvål å det antal af hvarje sort fordon, som brister, som ock å konstruktionen och
beskaffenheten af hvarje befintlig särskild sort, i underdånighet föreslagit, att följande
fordon till uppgifven kostnad nu finge anskaffas och medel dertill begäras, att utgå
under 3 år med en tredjedel årligen, nemligen:
10 st. fältsmedjor med tillbehör, ä 1,200 rdr
12,000: —
10 st Sjuk- och Medicinalvagnar. ä 850 rdr
8,500: —
6 Reservlavetter, å 1,100 rdr
6,600: —
6 Tross- och Expeditionsvagnar, h 500 rdr
, . , . 3,000: —
12 Furagevagnar, ä 800 rdr
.... 9,600: —
tillhopa rdr 39,700: —
hvarjemte och enär den nuvarande modellen för Furagevagnar, i anseende till sin
storlek, tyngd och mindre lämpliga konstruktion, i öfrigt borde förändras och fråga
kunde vara, huruvida icke dessa vagnar borde göras betydligt mindre och lättare,
men till följd deraf antalet måste ökas, Generalfälttygmästaren anhållit, att det här
ofvan föreslagna beloppet måtte, utan afseende å det antal vagnar derför kunde
erhållas, få utgå.
Rid- och Anspanns- m fl. persedlar. — Sådana funnos brukbara för 160
kanoner eller 26f batterier å 6 kanoner och medel anslagna till 4 batterier å
6 kanoner eller 24 kanoner, och felades således rid- och anspanns- m. fl. persedlar
till 8 kanoner eller 1-J batteri å 6 kanoner.
Vidare felades enahanda persedlar för här ofvan uppräknade bristande fordon.
Af samma skäl, som förut rörande den föreslagna anskaffningen af felande
fordon blifvit anförda, har Generalfälttygmästaren i underdånighet hemställt, att
endast följande rid- och anspanns- m. fl. persedlar finge anskaffas och medel dertill
begäras, att utgå under 3 år med en tredjedel om året, nemligen:
för ett batteri å 6 kanoner rdr 26,250
» 29 st. ammunitionsvagnar, ä 1072 rdr 25 öre . 51,095
» 10 st. fältsmedjor, å 581 rdr 30 öre . . 5,813
» 10 st. sjuk- och medicinalvagnar, å 581 rdr 30 öre 5,813
» 6 st. reserv-la vetter, å 1,072 rdr 25 öre 6,433
» 6 st. tross- och expeditions-vagnar, å 120 rdr 720
» 12 st. furagevagnar, å 1592 rdr 19,104
tillhopa rdr 95,228
Positions- och Belägrings-Artilleriet. — Då ett sådant Artilleri för närvarande
nära nog helt och hållet saknades, oaktadt detsamma inom ett land med
Sveriges skaplynne ofta kunde finna ett vigtigt användande, har Generalfältmästaren,
som, på grund af den erfarenhet gjorda försök lemnat, hyste den åsigt att i
refflade tackjernskanoner af 4,1 kaliber med lämpliga lavetter och föreställare
Bil. N-.o 5 a. lill Kongl. Maj-.ls Nåd. Prog. N:o i, om Statsverket (865. 103
kunde till en billig kostnad erhållas ett Artilleri fullt ändamålsenligt för ett sådant
användande, i underdånighet företagit, att till en början 50 st. sådana kanoner
mätte få anskaffas och medel dertill begäras sålunda:
till 50 st. 4,t tums refflade (ackjernskanoner med tillbehör, inberäk
nadt
kontrollpjeser, besigtning transport m fl kostnader, å 900 rdr 27,000
» lavetter och föreställare, å 800 rdr  24,000
* 5.000 spetsprojektiler 4.1, å 7 rdr 50 öre
22,500
tillhopa rdr 75,500
Fästnings-Artilleriet. — Rikets sednast församlade Ständer anslogo till an
skaffning
af 12 st. gröfre refflade kanoner med lavetter, projektiler m. m. för
Waxholms fästning med Rindö redutt en summa af 86,000 rdr.
Härför hade blifvit anskaffade 12 st. 5,63 refflade tackjernskanoner, konstruerade
för 7 S"s laddning och 70 ^s spetsgranat, jemte ett lika antal lavetter
samt 100 st. projektiler, hvarför utbetalts omkring 30,500 rdr.
Kanonerna, hvilka för närvarande funnos upplagda å släpor tillhörande förut
å fästningen befintliga 7 tums bombkanoner, skulle dock förses med nya sådana,
hvilka, likasom ytterligare 700 st. spetsprojektiler, vore under tillverkning.
Då, enligt hvad förut af Generalfälttygmästaren anfördt blifvit, något fullt
lämpligt material till grofva refflade kanoner, konstruerade för så stora laddningar
som nutidens fordringar å sädana kanoners verkningsförmåga förutsatte, ännu icke
kunnat erhållas, har Generalfälttygmästaren tillsvidare ansett sig förhindrad
att för sådant artilleris anskaffande, utöfver det, hvartill medel redan blifvit anvisade
ä kreditiv-anslaget för försvarsverkets fullständigare ordnande, framställa underdånigt
förslag i vidsträcktare mån än att, för ändamål att i en framtid ingå
i bestyckningen al Carlsborgs fästning, måtte anvisas följande medelsbelopp till
anskaffning af:
12 st. 5,63 refflade tackjernskanoner med lavetter, släpor, projektiler,
attiralj, kontrollpjeser, besigtnings- och transport- m. fl. kostnader
å 3,700 rdr  44,400
samt till 20 st. 4,1 refflade tackjernskanoner, likaledes med lavetter,
föreställare, projektiler, attiralj, kontrollpjeser, besigtnings- och transport-
m. fl. kostnader, å 2,375 rdr  47,500
tillhopa rdr 91,900
att utgå med en ^ årligen under tre år.
Dessa försl nämnda kanoner, ehuru konstruerade för svagare laddningar, men
med en projektil af ända till 70 ?s vigt, vore -väl icke särdeles verksamma emot
beponsrade fartyg, men egde dock stor verkningsförmåga, genom sin träffsäkerhet
äfven å längre afstånd och stora ihåliga projektiler, mot andra föremål och särde
-
104 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
les emot alla de arbeten ocb byggnader, hvilka under en belägring förekomma,
och utgjorde en högst vigtig beståndsdel af fästnings bestyckning.
De 4.1 kanonerna, konstruerade för relativt starkare laddning och med en
spetsgranat af omkring 30 ®s vigt, borde likaledes i hög grad finna ett nyttigt
och verksamt användande inom en fästning, ännu mer ökadt genom dessa pjesers
lätthet att förflyttas från ett ställe till annat.
Infanteri-gevär. — Rikets sednast församlade Ständer anslogo till anskaffning
af infanterigevär för arméen och frivilliga skarpskytteföreningar tillsammans
673,000 rdr.
Hittills hade af dessa medel, dels som förskott, dels i liqvid för färdiga gevär,
blifvit utbetalda 240,769 rdr 15 öre.
De levererade gevärens antal utgjorde 500 st, och härrörde det levererades
ringa belopp hufvudsakligen deraf, att modellen till kammarladdningsgevären, i
anseende till den tid. som åtgått för densammas behöriga profning och för vidtagande
af deraf föranledda förändringar å densamma, icke kunnat så tidigt aflemnas
till Faktorierna, att arbetet vid desamma i vanlig ordning kunnat bedrifvas,
hvadan, under det sådana delar å geväret och låset, hvilka icke varit under
kastade någon modellförändring, tillverkats i stort antal, de återstående delarne
först sedan modellen erhållits, kunnat sättas i verket, och således derigenom sammansättningen
af hela eller fullt färdiga gevär naturligtvis till en början måst
blifva fördröjd.
De till krigsbruk afsedda refflide gevär, Slaten för närvarande dels redan
egde färdiga, dels efter innevarande Slatsregleringsperiods utgång erhölle, utgjorde
visserligen ett icke ringa antal, bestående nemligen af:
kammarladdningsgevär, 1864 års modell  22,100 st.
till kammarladdning förändrade 1860 års gevär  4,000 »
1860 års gevär, oförändrade , 9,183 »
minié-gevär  19,562 »
1854 års upprefflade  37,389 »
eller tillsammans 92,234 »
men då dessa gevär dels hade 5 olika kalibrar, dels, till en del och särdeles
den sistnämnda sorten, icke kunde anses fullt ändamålsenliga, syntes det vara ,en
nödvändighet att, så fort ske kunde, söka uppbringa de fullt ändamålsenliga gevärens
antal i det minsta till det belopp, den i fält först utryckande styrkan erfordrade.
Då emedlertid vid de 2:ne Gevärsfaktorier, hvilka för närvarande flinnos
inom landet, tillverkningen af gevär icke torde kunna beräknas högre än til
sammanlagdt 10.000 st om året. och då så beskaffade politiska förhållanden
icke syntes vara för handen att, för ett hastigt erhållande af hela det antal gevär,
som i händelse af mobilisering vore erforderligt, om den utryckande styrkan
skulle
Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Majit* Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1865■ 105
skulle kunna förses med gevär af endast en sort eller af en gemensam kaliber,
beställning af gevär utomlands torde böra ifrågakomma; helst då fråga för närvarande
vore om ett betydligt utvidgande af det privata gevärs faktoriet vid Hus
qvarna;
så har Generalfälttygmästare^ ehuru erkännande det önskliga uti en
högre årstillverkning, ansett sig under för handen varande förhållanden endast
böra i underdånighet föreslå, att SO,000 gevär af 1864 års eller annan modell,
sorn under tiden kunde vinna antagande, måtte, med samma kaliber som 1860
års. anskaffas, och det härtill erforderliga medelsbelopp, utgörande, efter en beräkning
af 45 rdr 75 öre per gevär, inberäknadt besigtningskostnaden, 1,372,500
rdr begäras, att med ^ del, eller 457,500 rdr årligen utgå.
Modeller. — Då onekligt vore, att gevär med tändnålsinrättning egde stora
företräden äfven framför vanliga kammarladdningsgevär, icke allenast i anseende
till den hastigare skjutning, med dem kunde åstadkommas, och den besvärliga
tändhattens försvinnande, utan äfven i dessa gevärs större enkelhet, om de rätt
konstrueras; men de modeller, hvarom Generalfälttygmästare!) hittills haft kännedom,
icke varit af sådan beskaffenhet, att de kunnat anses fullt ändamålsenliga,
har Generalfälttygmästare» i underdånighet föreslagit, att för anskaffning af en
tjenlig modell för såväl infanteriets som kavalleriets skjutvapen med tändnålsinrättning
samt till nödiga försöks anställande med sådana gevär, måtte begäras ett
anslag af 15,000 rdr, att på en gång utgå.
Kavalleriskjutvapen. — De väsendtliga förbättringar, infänteriskjutvapnet på sednare
tider undergått, gjorde äfven nödvändigt, att rytteriet försåges med tidsenligare
sådana vapen, än dem. hvarmed detsamma för närvarande vore utrustadt;
och har, med anledning häraf. Generalfälttygmästare» i underdånighet föreslagit,
att, sedan frågan, huruvida kavalleriet skulle ega 2:ne eldvapen: ett för strid på
nära håll och ett för strid till fots på längre afstånd, eljer blott ett för det förstnämnda
ändamålet afsedt, blifvit afgjord, samt tjenliga modeller för ifrågavarande
vapen kunnat erhållas och vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, måtte få anskaffas
till en början 1,000 st., till en approximativt beräknad kostnad af 45 rdr, eller
tillhopa 45,000 rdr, att på en gång utgå.
Sablar. — Af de äfvenledes vid sista Riksdagen beviljade 56,000 rdr till anskaffning
af 2,000 st. nya kaiallerisablar vore hittills utbetalda 22,845 rdr, samt
1.333 sablar levererade, besigtigade och godkända; och har, till ytterligare förstärkning
af i förråden befintliga kavallerisablar, Generalfälttygmästaren i underdånighet
anhållit, att 2,000 st. af nu antagen eller annan af Kongl. Majit gillad
modell finge anskaffas för en kostnad af 34,000 rdr, att med | årligen utgå.
De af Generalfälttygmästaren begärda anslag äro alltså följande:
Bih. ull It. St. Prut 1865 & 1866. 1 Sami. 1 A/d. 4 llä/i. 14
106 Bil. N:o 3 a. till Kongl, Majus Nåd. Prop. N-o 1, om Statsverket 1865.
För 3 är med £ om året :
Till artilleriförsök
ammunitionsvagnar
fordon .
rid- och anspanns- m fl
fästningsartilleri^,
infanterigevär ....
sablar
rdr
diar .
90,000
13,415
39,700
95.228
91,900
1,372,500
54’000 1,736,743,
eller 578,914 rdr 33 öre årligen
För en gång:
Till fältartilleriet rdr 55,000
» positions och belägringsartilleriet .... 73,500
b modeller 15,000
b kavalleriskjutvapen  45,000
188,500.
1,925,243
Med stöd af hvad Generalfälttygmästaren sålunda anfört, tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer äska följande anslag
för artilleribehof, nemligen:
Till skjutförsök rdr 30,000: —
b fältartilleriet  55,000: —
b ammunitionsvagnar  4 470: —
med tillstånd att härtill jemväl använda
de 11,235 rdr. som finnas besparade
på anslag för dylikt ändamål
vid 1856 —1858 års Riksdag;
» fältsmedjor, 4 å 1,200 rdr. . . . 4,800
» sjuk- och medicinaivagnar, 4 å 850 rdr 3,400
b reservlavetter, 2 å 1,100 rdr . . . 2,200
b tross- och expeditionsvagnar, 2 å 500 rdr 1,000
b furagevagnar. 4 å 800 rdr . . . . 3.200
b rid- och anspannspersedlar .... 50,373: 40
b positions- och belägringsartilleri . 73,500
b infanterigevär, 7,000 st. ä 45 rdr 75 öre 320,250: —
jemte 3,000 sådana i ersättning för
målskjutningsgevär. som, enligt hvad
jag härnedan ernar föreslå, skulle
utlånas åt frivilliga skarpskytteföreningarna
;
Transport 548,193: 40
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj;ts Nåd, Prop. N;o I, örn Statsverket 1865. 107
*
Transport 848,193: 40.
Till modeller för tändnålsgevär .... 13,000: —
» kavalleriskjutvapen  43,000: —
» sabIar  10,200: — 618,393: 40,
hvaremot, och då Carlsborgs fästning icke ännu på några år kan blifva i det skick
att den kan bestyckas och under tiden bestyckningens beskaffenhet, i synnerhet
hvad beträffar de gröfre pjeserna, kan komma att undergå genomgripande förändringar,
jag i underdånighet hemställer, att med anskaffande af det föreslagna
fästningsartilleriet må för närvarande få anstå.
2:o Fortifikationsbehof.
Under åberopande af de förslag till fortsättande af Rikets fästningsbyggnader,
som den 11 Augusti 1862 afgåfvos med afseende å behofven för nuvarande statsregleringsperiod,
och hvaruti redogjordes för de åsigter, som derför lågo till grund,
samt de i flera hänseenden anmärkningsvärda förändringar, som det fasta försvaret
i den närmast förflutna tiden då redan undergått, har Chefen för Ingeniörkorpsen,
vid öfverlemnande af förslag angående fästningsbyggnaderna under den
kommande statsregleringsperioden, i underdånighet anfört, hurusom af den förut
lemnade utredningen framgick hufvudsakligen den för det fasta försvaret högst
vigtiga sanning, att, hvilka framsteg sjövapnet och artilleriet än gjort, behofvet af
så väl sjö- som landtbefästningar fortfarande icke allenast stod qvar med sin förra
vigt och betydenhet, men att dertill blifvit ådagalagdt, att alla dessa en sednare
tids förbättringar inom krigsväsendets skilda grenar i allmänhet bidragit till att
höja försvaret och gifva åt detsamma en öfvervigt, som det på länge icke innehaft;
att, hvad angick försvaret af krigshamnar och inlopp, stängningslinier inginge,
jemte befästningar, såsom ett nödvändigt vilkor deruti; samt att detta försvar hemtade
ett ytterligare stöd af flytande bepansrade batterier, der sådana med fördel
kunna användas Dessa sanningar hade under tiden sedermera bekräftats, hvarpå
exempel anföras från kriget i Nord-Amerika. Sålunda kunde Charleston, som på
detta sätt försvarades, aldrig af Unionstrupperna intagas från sjösidan, utan föll
först sedan de öppnat sig väg på landsidan. På samma sätt kunde aldrig försvaret
af Jamesfloden, vid fästet Darling, öfverväldigas utan blef vid flera tillfällen
Richmonds räddning, och kom först i Unionsarméens händer, sedan dess landtretranchementer
icke längre kunde af de konfedererade försvaras. Deremot mäktade
icke befästningarne vid Nedra Missisippi hindra Unionsflottan att gå floden
uppföre och anfalla Nevv-Orleans, enär tillräckligt starka pålverk och stängningar
tvärs öfver den 3,000 alnar breda floden-icke då kunnat åstadkommas.
Dessa fördelar hos det fasta försvaret hvilade naturligtvis på den enkla
omständighet, att en fästning kan bära pjeser af hvilken kaliber som helst och så
108 Bil. N:o B a. till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket. 1865.
konstrueras och förses med så stark jernbeklädnad, att dess eld icke kan tystas
af ett fartyg, hvarjemte den fasta ställningen i en kasemat eller på en fästnings
vallgång och den jemförelsevis större lätthet, hvarmed äfven de svåraste pjeser der
kunna serveras, gjorde fästningens eld vida säkrare än den från ett fartyg, hvars
bepansring dessutom alltid måste vara beroende af bärigheten och förmågan att
hålla sjön, hvilka egenskaper icke finge frestas utöfver vissa gränser. Det vore
ock i naturlig följd häraf, som den relativa öfvervigten hos fästningar i striden
med bepansrade fartyg är gradvis stigande i förhållande till den alltjemt tilltagande
grofleken hos bestyckningen.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter och erfarenheter vore de till Kongl.
Maj:ts pröfning nu ötverlemnade förslagen uppgjorda afseende att sätta sjöförsvaret
vid Waxholm och Carlskrona uti tidsenligt skick, så vidt detta försvar rörer
befästningar i sammanhang med de stängningslinier, som å begge dessa ställen
redan funnos färdiga och tillreds att när som helst kunna utläggas.
Hvad angick befästningar till lands, så hade de sista krigshändelserna i
Europa likaledes lemnat fakta, som väl förtjenade den största uppmärksamhet vid
ordnandet af detta försvar. De kunde innefattas uti tvänne väsendtlig vilkor vid
konstruerandet af hvarje landfäste, nemligen att dervid väl sörja för garnisonens
säkerhet och skydd mot den fiendtliga elden — helst sedan denna i så väsentlig
mån består af sprängprojektiler — så väl hvad logementer beträffar, som väl
skyddande förbindelser; samt att genom bepansringar och jordverk likaledes i det
längsta söka bibehålla fästningens bestyckning i verksamhet. Det vore begge
dessa vigtiga fördelar, som den anfallande svårligen i lika mån kunde tillegna sig
och som äfven till lands gifvit fästningsförsvaret en öfvervigt, som det tillförene
icke haft, och som äfven i motsvarande grad ökat värdet af detta försvarsmedel.
— På dessa grunder hade de projekter för befästningar till lands blifvit uppgjorda,
hvilka nu af Chefen för Ingeniörkorpsen framlades till Kongl. Maj:ts
pröfning.
Carlsborgs fästningsbyggnad.
Fästningsbyggnad^. Med det af Rikets Ständer vid förra Riksdagen beviljade
anslag af 100,000 rdr årligen till fästningsbyggnadens fortsättande hade,
enligt hvad Chefen för Ingeniörkorpsen meddelat arbetet bedrifvits hufvudsakligen
på slutvärnet, hvarmed ock så långt medhunnits att hela denna bvggnad detta
år komme under tak, så framt icke en alltför ofördelaktig väderlek skulle inträffa
under årets ännu återstående arbetstid. För denna byggnads fullständiga kompletterande
återstode emellertid en betydlig del af inre hvälfniugen och inredningen.
— Då Kongl. Majit uti Nådigt Bref af den 10 November 1863 anbefallt
Chefen för Ingeniörkorpsen att, på grund af Rikets Ständers framställning, tidigt
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1865. 109
innan nästa Riksdag inkomma med fullständiga beräkningar öfver återstående kostnaden
för Carlsborgs fästningsbyggnad, har korpschefen ingifvit ett i sådant afseende
af fortifikationsbefälhafvaren på stället uppgjordt förslag, slutande sig på en
jemn summa af 5,000,000 rdr, utom ett större permanent sjukhus, kruthus och
hamnanläggning, särskildt uppgående till 915,500 rdr. Till ytterligare upplysning
af denna fråga4 hade korpschefen ansett sig likaledes böra öfverlemna fortifikationsbefälhafvarens
algifna svar och upplysningar rörande åtskilliga frågor, framställda
af Rikets Ständers Revisorer vid deras besök på Carlsborgs fästning förlidet
år. ■— Ehuru, efter dessa meddelanden, Kongl. Maj:t torde täckas bestämma
det belopp, som hos Rikets Ständer bör för nästa statsregleringsperiod äskas till
fortsättning af Carlsborgs fästningsbyggnad, med fästadt afseende på öfriga förhållanden,
har Chefen för Ingeniörkorpsen likväl ansett sig böra i underdånighet föreslå,
att den blifvande summan icke måtte komma att understiga 200,000 rdr
årligen, eller 600,000 rdr för tre år, så framt Kongl. Majit icke skulle anse
äfven denna summa vara alltför ringa.
Förråds- och husbyggnader — På grund af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af
den 27 Juli iörlidet år, innehållande befallning om uppgörande af förslag till nya
bombfria förrådsbyggnader å Carlsborgs fästning, har Chefen för Ingeniörkorpsen,
sedan nödiga upplysningar från Krigs-Kollegium erhållits om mängden och beskaffenheten
af de persedlar och effekter, för hvilka utrymme borde å fästningen beredas,
till Kongl. Majit öfverlemnat så väl ritningar som kostnadsförslag öfver
dessa byggnader, med tillhörande promemorier. för att komma under Nådig pröfning,
nemligen:
a) För artilleriet;
Förslag till bombfria byggnader till förvaring af gevär och öfrig materiel, till
verkstäder, logementer och boningsrum för personalen, grundade på de från KrigsKollegii
artilleriafdelning erhållna uppgifter. Detta förslag, enligt en åberopad
plan, slutade sig på en kostnadssumma af 863,667 rdr 49 öre, dock beräknadt
på att arbetstiden icke utsträckes öfver 6 år. Då de här förekommande tvänne
alternativer icke innefattade någon större skillnad i kostnad, har Chefen för
Ingeniörkoprsen i underdånighet anhållit, att det måtte få anstå med bestämmandet
af hvilketdera borde utföras, tilldess detta arbete komme att taga sin början:
varande emellertid den större kostnadssumman här uppförd.
b) För Fortifikations- och Intendents-afdelningarne;
Alla för dessa behof afsedda förrådsbyggnader hade blifvit sammanförda för
att bilda en sluten borg i fästningens norra del, på sätt ritning och kostnadsförslag
utvisa. Detta förslag upptoge en kostnad af 1,623,012 rdr 8 öre, med en
byggnadstid af högst 10 år, och omfattade allt det utrymme och de särskilda
lokaler, som från Krigs-Kollegii Fortifikations- och Intendents-afdelningar blifvit
såsom nödvändiga uppgifna. De föreslagna byggnaderna voro dels bombfast hvälfda,
110 Bil. N:o 3 a till Kongl Maj:/* Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865.
dels sådana sorn endast i fredstid begagnas och således icke 'ordra annan än
vanlig soliditet för att uppfylla sitt ändamål. — Att förlägga slagterierna inom
fästningen hade under alla hänseenden funnits mindre ändamålsenligt, utan borde
de, vid en belägring, placeras utom densamma å norra udden, då för tillfället
uppresta skjul och blinderingar blifva fullt tillräckliga för detta behof. De hade
der, i närheten af vattnet och hamnen, sin rätta plats, hvarföre ingen särskild
kostnad nu behölt härför upptagas.
Vidare omförmäles af Chefen för Ingeniörkorpsen, att, på grund af Kongl.
Brefvet den 9 Mars 1849, i fråga om beredandet af lägenhet å Carlsborgs fästning
för förvarande af större eller mindre del af bankens redbarheter, inreddes
nödiga hvalf och lokaler härför uti södra slutvärnet, hvartill då blefvo använda de
af banken lemnade medel, 7*2,000 rdr, dock alltid med lastadt afseende på att
framdeles förlägga dessa förvaringsrum i norra borgen. Detta hade nu skett på
sätt ritningen utvisade; och, rörande detaljerna i inredningen, lemnade ritningen
alla öfriga upplysningar.
Som, genom norra borgens förläggning i denna del af lastningen, alla kaserner
och öfriga byggnader för kronoarbetskompanierna måste lör flyttas, så hade
i förslaget en särskild kostnad af *23,000 rdr deruti blifvit upptagen, enligt en
åberopad bilaga, hvarjemte särskild ritning blifvit bifogad öfver förenämnda etablissement,
som vid flyttningen skulle komma att förläggas nedanföre linien N:o VI,
hvarest dessa byggnader finge ett särdeles lämpligt läge.
De här omnämnda förslag omfattade, enligt Chefens för Ingeniörkorpsen an
mälan,
allt som ännu återstår för att bringa Carlsborgs fästning i fullständigt
skick, med undantag af bestickningen.
Stockholms befästande.
Då Kongl. Majit, genom Nådigt Bref al den 22 November 1864, nedsatt
en särskild Komité, för att taga det år 1836 uppgjorda befästningsförslag under
pröfning samt inkomma med fullständiga förslag till Stockholms befästande, till
hvilken Komité, deruti Chefen för Ingeniörkorpsen äfven vore ledamot, borde aflemnas
alla dithörande planer och förslag, som omfattade äfven försvaret af Brandalsund;
så hade, enär nämnda handlingar lära tillhandahållas genom bemälda
Komité, så fort densamma der hunnit utarbetas, Chefen för Ingeniörkorpsen ansett
något härom nu ej böra här upptagas.
I detta ämne har Hans Kongl. Höghet, Hertigen af Östergötland, i egenskap
af Ordförande i nyssnämnda Komité, i underdånighet anmält, att, ehuru Komitén
enligt Kongl. Majits föreskrift skolat inom den I sistlidna Augusti inkomma med
berörda förslag, för att tjena till grund för den framställning till Bikets Ständer,
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Moj-J.s Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. lil
hvilken Kongl. Maj:t möjligen kunde finna sig föranlåten att i ämnet göra, Komitén
likväl icke sett sig i stånd att inom denna tid sådant förslag fullständigt afgifva
I)e för besluts fattande i denna vigtiga sak oundgängliga kartorna voro
nemligen icke ens fullbordade på åtskilliga af de väsentligaste punkterna och
linierna Den ovanligt stränga vintern, med sina djupa snömassor, gjorde marken
otillgänglig för rekoguosceringar; och, oaktadt alla ansträngnigar, hade ännu icke
lngeniörkorpsen kunnat medhinna mer än en del af de planer och detaljkostnadsberäkningar,
som erfordras
] afseende på grunderna för Stockholms befästande hade, enligt hvad Hans
Kongl. Höghet vidare anmäler, Komiténs alla ledamöter redan för länge sedan
varit fullkomligt Öfverens, och, för vinnande af det vigtiga ändamålet och uppIlande
af de fordringar, som äro en följd af Kongl, brefvet den 22 November
sistlidna år, antagit såsom nödvändigt, att, utom sjöbefästningarnes förstärkande vid
Waxholm och ett nytt sjöfästes anläggande vid Södertelje-viken, både norra
och södra landsidan förses med t vänne linier detacherade verk; — ett system,
hvartill terrängen på de flesta ställen vore gynsam, och hvilket Komiterade ansåge
kunna på ett ändamålsenligt sätt med vida mindre kostnad utföras, än hvad
som för andra, af naturen i detta hänseende mindre gynnade hufvudstäder skulle
blifva fallet.
Sednast inom innevarande års utgång förmodas Komiterade kunna aflemna
förslag till Stockholms befästande enligt dessa grunder, med undantag af deu
norra landfronten, till hvilken dock en, ehuru mindre i detalj utarbetad, plan samt
ett ungefärligt kostnadsförslag skulle medhinnas.
Redan nu vore planer och kostnadsförslag till försvar af åtskilliga af de
vigtigaste positioner å södra landsidans yttre linie, nemligen vid Dufnäs och
Skarpneck samt Fittjabro, uppgjorda, äfvensom två alternativa förslag till södra
inre linien, mellan hvilka Komitén ej kunde bestämma sitt val innan styrkan och
beskaffenheten af den yttre liniens verk kunnat fullständigt bestämmas —• En
ligt de af Hans Kongl. Höghet bifogade uppgifter uppginge kostnaden för ofvannämnda
3 positioner å södra frontens yttre linie till omkring Rdr 5,400,000: —
och kostnaden för inre linien lägst omkring 4,900,000:—och högst 5,790,000: —
Befästningarna i Stockholms skärgård.
De planer och förslag, som för detta ändamål blifvit af Chefen för Ingeniörkorpsen
öfverlemnade, omfattade:
Waxholms fästning. —- Då denna fästning år 4 804 skulle sättas i försvarsskick,
medgåfvo hvarken tid eller medel andra åtgärders vidtagande, hvad fästningsverken
beträffar, än att förse desamma med tvänne provisionella bepansrade
112 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1863.
batterier, egentligen afsedda til! stängsel—linierrins försvar. En fullständig plan till
fästningens försättande i tidsenligt skick har af Chefen för Ingeniör-korpsen nu
blifvit framlagd, medelst ritning och tillhörande handlingar. Genom föreslagna förändringar
och nybyggnader komme denna fästning uti fullt försvarsbart skick för
en summa af 482,990 rdr 18 öre. Den erhölle då ett tillräckligt antal bepans
rade kasemater, samt ett ökadt utiymme för garnisonen, jemte permanenta batterier
tili skydd för stängselflottorna.
Rindö skans. — Sedan denna skans blifvit färdigbyggd, i enlighet med den
fastställda planen, har Chefen för Ingeniör-korpsen nu endast i underdånighet föreslagit,
att dess vallgångar förses med 6 bepansrade kasemater, hvilka upptoges
till en kostnad af 60,000 rdr, samt 8 invändiga bepansringar till en summa af
80,000 rdr, eller tillhopa 110,000 rdr.
Skansen å Rindön vid Oxdjupet. — Den til! Kongl. Maj:t förut insända plan
till befästning af denna vigtiga punkt hade nu blifvit omarbetad. Ritning och
kostnadsförslag häröfver hafva af Chefen för Ingeniör-korpsen blifvit öfverlemnade;
och upptager kostnadsförslaget en slutsumma af 831,281 rdr 38 öre.
Försvaret till inloppet genom Pålsundet- — Denna vigtiga genomgång blef
förlidet år försedd med passagera verk till sitt försvar; men då Pålsundet, utgjorde,
så att säga, hela försvarets bakport, genom hvilken egna fartyg kunna kommunicera
med den yttre redden framför Waxholm, så hade Chefen för Ingeniör-korpsen
ansett det vara oundgängligt, att försvaret här blir af rent permanent beskaffenhet,
på sätt en bifogad ritning utvisade, åtföljd af kostnadsförslag och beskrifning.
Detta förslag slutar på en summa af 288,298 rdr 19 öre.
Genom utförande af alla dessa nu föreslagna förändringar och nyanläggningar
för försvaret, vid Waxholm, anser Chefen för Ingeniör-korpsen detsamma blifva i
tidsenligt skick och, tillsammans med redan gjorda försänkningar och befintliga
stängselflottor, af den beskaffenhet att kunna motstå de fiendtliga anfall, som här
kunna vara att förvänta, sedan alla dessa verk och linier derjemte erhållit en fullt
ändamålsenlig bestyckning, och då äfven i beräkning tages det stöd, som försvaret
här hade att påräkna af flottan. Utan tvifvel vöre det önskvärdt, att alla dessa
anläggningar kunde utföras under den möjligen kortaste tid, eller åtminstone under
loppet af tvänne statsregleringsperioder, särdeles hvad angår försvaret vid Oxdjupet,
som Chefen för Ingeniör-korpsen anser vara mest af behofvet påkalladt.
Försvaret af Carlskrona inre redd.
Kungsholms fästning. — Af samma anledning, som förut anförts rörande
Waxholm, kunde icke heller under förlidet år några genomgripande åtgärder vidtagas
för att sätta Kungsholms fästning uti försvarsbart skick, efter de förän
-
Bil. IS: o 5 a. till Kongl. Maj-ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 113
dringar ocb vilkor, som nu måste uppfyllas af ett fast sjöförsvar. Dessa åtgärder
inskränkte sig då till anläggande af tvänne provisionella bepansrade batterier, hvilka
denna höst blefvo färdiga
Af Chefen för Ingeniör-korpsen hafva nu blifvit framlagda planer och förslag,
afseende i vidsträcktare mån fästningens förstärkning, samt stora inloppets försvar.—
Hvad Kungsholmen beträffade, hänvisas till den uppgjorda ritningen med dertill
hörande kostnadsförslag ocb beskrifning, hvilka alla afsågo att förstärka de gamla
linierna och tillskapa nya bombfria logementer för garnisonen, samt slutligen
insätta bepansrade kasemater till stängselflottornas försvar, för en sammanlagd kostnad
ai 521,195 rdr 90 öre; hvilken summa dock komme att ökas med 14,200
rdr för den händelse att arbetet å linien N:o 1 skulle fördelas på tre år, i stället
för två.
Stora inloppet. — Medelst dessa förändringar bringades visserligen Kungsholms
fästning i ett fullt brukbart stånd äfven mot nutidens anfallsvapen. Men
den kunde icke lemna något rätt kraftigt försvar åt stängsellinierna, hvartill verkens
lägen icke voro lämpliga, såsom helt och hållet förlagda efter helt andra besvärsgrunder,
eller att tidigt kunna möta en inseglaude fiendtlig flotta med skott
långskepps. Det blefve således, efter Chefens för Ingeniör-korpsen tanke, angeläget
att ordna detta försvar utom fästningen, och ingen plats egnade sig härtill så väl
som undervattensgrundet Dynan, beläget sydost från Drottningskär och omkring
800 fot från stranden af Aspö. Ett förslag hade derföre blifvit upprättadt, att
förse detta grund med en för ändamålet lämplig befästning, bestående af 11 stycken
bepansrad*' kasemater för de grofsta pjeser mot inloppet och stängsellinieu,
samt 10 stycken vanliga kasemater mot landsidan och till beskjutning af terrängen
framför Drottningskär. Detta gamla och i sig sjelf svaga verk, sålunda flan
keradt
från denna sida och från den norra af skärgårdsfartyg, skulle svårligen af
en landstigen fiende kunna tagas genom en coup de main. Genom denna enda
anläggning på Dynan vunnes således det dubbla ändamålet att få en ytterst kraftig
beskjutning mot inloppet och på samma gång ett godt försvar för Drottningskär
och Aspölandel. Ritning ocb kostnadsförslag öfver denna befästning hafva af
Chefen för Ingeniör-korpsen blifvit öfverlemnade, hvaraf inhemtades, att kostnaden
uppginge till 956,396 rdr 79 öre; och ansåges anläggningen af detta vigtiga
verk böra fulländas inom loppet af 6 år.
Sedan de här föreslagna befästningsarbeten blifvit utförda och vederbörligen
bestyckade, samt sedan den under byggnad varande skansen vid Vestra Hästholmen
blifvit fulländad, ansåge Chefen för Ingeniör-korpsen försvaret af Carlskrona inre
redd vara tillräckligen tryggadt, så vidt det är på befästningar beroende. Dertill
komme dessutom de redan färdiga stängselflottorna, utan fmlka något rätt tillför
litligt
försvar af inloppen icke kunde åstadkommas. Dessa inlopp hade dock ganska
betydliga bredder, särdeles det stora, som uppginge till icke mindre än 4,000
Bil. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 A/d. 4 Baft. 18
1U ffil. N:o 5 a. till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
fot. Då dej läge i sakens natur, att en stängsellinie af denna utsträckning icke
kan innebära samma säkerhet som en kortare, och då erfarenheten redan visat,
huru kostsamma dessa stängsellinier i längden måste blifva, helst de icke kunde
ega någon längre varaktighet, så innefattade dessa begge omständigheter talande
skäl för att medelst stenförsänkningar söka inskränka öppningarne af dessa inlopp.
Chefen för tngeniör-korpsen har derföre ansett sig har åter böra upptaga de summor,
som vid förra riksdagen af honom föreslogos, nemligen till försänkningar uti
det mindre inloppet vid Vestra Hästholmen 73,350 rdr, samt till försänkningar
uti stora inloppet emellan Kungsholmen och Drottningskär 545,985 rdr, hvilka
arbeten han ansåge vara af den vigt, att de borde fulländas inom loppet af 5 år,
efter hvilken tid de nuvarande stängsellinierna sannolikt icke längre äro brukbara,
utan måste ombyggas; och det vore äfven för att undgå större delen af denna
kostnad som berörda tid för jettéernas fullbordande blifvit föreslagen.
Visserligen inginge det uti försvaret af Carlskrona inre redd att anlägga ett
mindre, permanent verk på den högsta punkten å Aspö, för att hindra landstigningar,
äfvensom ett, likaledes mindre, permanent verk till försvar af jettéen i
Djupasund; men intetdera vore af den vigt, att Chefen för Ingeniör-korpsen ansåge
dem nu böra här upptagas.
Slutligen har Chefen för Ingeniör-korpsen upptagit 168,000 rdr, att utgå
med 56,000 rdr årligen, under åren 1867, 1868 och 1869, för fullbordande af
skansen d Vestra Hästholmen, för hvilken kostnaden väl endast var beräknad till
300,000 rdr, men med afseende på en byggnadstid af 3 år Sedan densamma
blifvit förlängd till dubbelt, erfordrades ytterligare 18,000 rdr, för att färdiggöra
detta verk.
Förutnämnda af Chefen för Ingeniör-korpsen beräknade kostnadssummor voro:
för Carlsborg:
Fästningsbyggnad , Rdr 5,915,500: —
Förrådsbyggnad
2,486,679: 57.
Flyttning af kronoarbets-kompaniernas kaserner
och öfriga byggnader » 25,000: —
för Waxholm:
Fästningsbyggnad Rdr 452,990: 15.
Rindö skans  » 110,000: —
Skansen yid Oxdjupet » 531,281: 3$.
Skansen vid Pålsundet
258,298: 19.
Transport Rdr 9,779,749|: 29,
Bil. N:o 3 a- till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865 11S
Transport Rdr 9,779,749: 29.
för Carlskrona:
Kungsholms fästning Rdr 821,198: 90.
Verket å Dynan
986,396: 79.
Skansen å Hästholmen » 168,000: —
Försänkningar
619,558: -j 2,044,676: 98.
Häraf har Chefen för Ingeniör-korpsen i underdånighet föreslagit följande
belopp, att utgå under nästa statsregleringsperiod, beräknad till 3 år, med årligen:
för Carlsborg:
Fästningsbyggnad Rdr 600,000: —
Förrådsbyggnad » 900,000: —
för Stockholms skärgård:
Waxholms fästning Rdr 270,000: —
Skansen vid Oxdjupet  » 480,000 —
för Carlskrona:
Stora inloppet: Verket å tfynan .... Rdr 480,000: —
» » försänkningar » 300,000: —
Vestra Hästholmen » 168,000: —
» » försänkningar ... » 72,000: —
Summa Rdr 3,240,000: —
I betraktande af hvad så väl Landtförsvars-komitén, som Chefen för Inge
niör-korpsen
yttrat och upplyst angående Carlsborgs fästning, samt med fästad
uppmärksamhet å vigten deraf, att denna central-fästning, der arméens hufvudsakligaste
förråder böra vara förlagda, må utan allt för lång tidsutdrägt komma i
det skick, att den uppfyller ändamålet med anläggningen, anser jag åtgärder böra
vidtagas för möjliggörande af större skyndsamhet med byggnaden, hvarigenom
besparing på det hela skulle beredas i byggnadskostnaderna. Jag hemställer således
att för denna fästningsbyggnad mätte hos Rikets Ständer begäras för år
1867 ett anslag af Rdr 200,000: —
samt för förrådsbyggnader derstädes för samma
år ett anslag af » 300,000: —
Hvad härefter angår befästningarne i Stockholms
skärgård finner jag i första rummet inloppet
vid Waxholm så snart som möjligt böra
betryggas; och då, mot sednare tiders artilleri,
det fordras starkare skyddsmurar, än dem Wax
Transport
800,000: —•
116 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:n 1, om Statsverket 1865.
holms fästning erhållit, bora dessa förstärkas,
hvadan jag tillstyrker för detta ändamål äskandet
af ett anslag för år 1867 af
Utan att inloppet vid Oxdjupet kan försvaras,
äro befästningarne vid Waxholm ofullständiga;
hvarföre jag anser mig böra tillstyrka
framställning om anslag till en skans derstädes,
att under år 1867 utgå med
För Carlskronas befästande tillstyrker jag,
det följande anslag måtte begäras att utgå
under år 1867, nemligen:
till verket å Dynan
» försänkningar i stora inloppet . . .
» skansen å Vestra Hästholmen . . .
» försänkningar derstädes
Transport 500,000: —
90,000:
150,000: — 240,000: —
Rdr »60,000
100,000
60,000
24,000
344,000: —-
tillhopa Rdr 1,084,000: —
Vidkommande slutligen Ordförandens i Komitén för Stockholms befästande
gjorda framställning i detta ämne; så enär förslaget i sin helhet nu icke kunnat
framläggas, anhåller jag i underdånighet att, sedan Komitén afslutat sina arbeten,
få dess förslag i underdånighet anmäla, då Eders Kongl. Maj:t torde täckas taga
i Nådigt öfvervägande, huruvida till Rikets Ständer bör ega rum framställning om
anvisande af större eller mindre del af de medel, som erfordras för Stockholms
befästning.
3:o Beklddnadsbeho/.
Enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den »7 Oktober 1863 och
dervid bilagda tabell (Litt. B) äro såsom extra anslag för beklädnadsbehof under
nu löpande statsregleringsperiod, beviljade följande summor:
till förhöjning i beklädnadspassevolansen,
vid Svea och Andra Lifgardes-regementena, Lifgardet till häst, Hussar-regementet
Konung Carl XV och dåvarande Sappör-kompaniet Rdr 35,113: 78.
vid Svea och Göta artilleri-regementen . ... » 15,187: 91.
vid Wendes artilleri-regemente » 4.355: 32.
till indelta arméens utredning, såsom fyllnadsanslag » 4,963: 83.
till underhållande af beväringsmanskapets beklädnad
i anledning af utsträckt exercistid » 189,000: —
tillhopa årligen Rdr 248,600: 84.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj'ts Nåd. Prop. N'o i, om Statsverket 1865. 117
eller för 3 år
till ytterligare tillökning i beklädnadspassevolansen:
vid Svea och Andra Lifgardes-regementena samt Sappör-kompaniet,
743,802: 32.
tillhopa .
vid Lifgardet till häst
Rdr 10,212: 12.
» 1,594: —
vid Bussar-regementet Konung Carl XV ...» 14,541: 58.
79,043: 10
Summa Rdr 824,845: 62.
Hvad först angår ofvanberörda till förhöjning å beklädnadspassevolansen vid
värfvade regementena beviljade extra anslag, har Krigs-Kollegium ansett någon
nedsättning i desammas belopp för den kommande tiden icke kunna emotses. Vid
de underhandlingar, som under sistlidet och innevarande år egt rum emellan
Kollegium och vederbörande passevolantörer. angående beklädnads-passevolansens
fortsättande från och med år 1867, hade från de flesta regementen anspråk blifvit
väckta, bland annat, dels om förhöjning i prisen å vissa persedlar, dels om nedsättning
i brukningstiderna å en del persedlar, såsom vilkor för passevolansens
bibehållande; och Krigs-Kollegium funne dessa anspråk, åtminstone delvis, icke vara
obilliga, enär arbetslöner och varupris snarare stigit än fallit. Emellertid och då
de prissättningar och de brukningstider, som legat till grund för bestämmande
af de ordinarie i förening med de extra beklädnadsanslagens belopp, endast af
passevolantörerna vid Svea artilleri-regemente, Gotlands artilleri-korps’ stamtrupp,
Fyrverkare-korpsen, Hussar-regementet Konung Carl XV och Wermlands Fältjägare-regemente
blifvit antagna, samt öfriga passevolantörer, som yrkat förändring
i passevolans-vilkoren, säkert icke komme att medgifva någon så beskaffad förändring.
som kan verka till nedsättning i deras nuvarande passevolans-anslag, har
Kollegium, jemte anhållan att, sedan sistbemälda passevolantörer afgifvit sina slutliga
yttranden i ämnet, få inkomma med förslag till reglering af beklädnadssättet vid
Lifgardes-regementena, Göta och Wendes artilleri-regementen samt Sappör-truppen,
äfvensom af det ytterligare anslagsbehof, som af en sådan reglering påkallas, i
underdånighet föreslagit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer äska, såsom
förhöjning i beklädnads-passevolansen vid värfvade regementena, ett extra anslag,
för hvartdera af åren 1867, 1868 och 1869, af 80,984 rdr 71 öre, eller för
5 år 242,954 rdr 13 öre, utgörande samma belopp, som för ändamålet nu finnes
af Rikets Ständer beviljadt.
Beträffande derefter det med 4963 rdr 83 öre till indelta arméens utredning
beviljade extra anslag, så hade detsamma såsom fyllnad i det å Intendentsafdelningens
stater för nämnda ändamål uppförda, men otillräckliga anslag till ett
belopp af 70,000 rdr blifvit af Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag
118 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
bland tillfälliga anslag uppfördt; och sorn de förhållanden, som legat till grund
för anslagets beviljande vid nämnda riksdag samt förnyande vid riksdågarne åren
1839 och 1860 samt 1862 och 1863, jemväl nu fortforo, har Kollegium i
underdånighet föreslagit, att för ifrågavarande ändamål ytterligare må uppföras ett
extra anslag af 4963 rdr 83 öre årligen, eller för 3 år 14,891 rdr 49 öré.
Vidkommande det med ett årligt belopp af 189,000 rdr beviljade anslag till
underhållande af beväringsmanskapets beklädnad, i anledning af utsträckt exercistid,
så enär berörda redan vid 1859 och 1860 års riksdag beviljade belopp
otvifvelaktigt erfordrades för detta manskaps förseende med behöflig beklädnad,
utredning, remtyg och tross, för den förlängda exercistid, som till följd af begge
statsmakternas beslut blifvit fastställd och hvarunder beväringsmanskapet gemensamt
med gamla stammen vapenöfvas och borde i möjligaste likhet med denna
vara utredd, har Kollegium i underdånighet tillstyrkt, att såsom éxtra stätsåhslåg
för detta ändamål under nästkommande statsregleringsperiod må af Rikets Ständér
äskas ett årligt belopp af 189,000 rdr, eller för 3 år 567,000 rdr
De vid sista riksdag beviljade extra statsanslag, hvilkas fortfarande uppförande
till oafkortade belopp för hvartdera af åren 1867, 1868 och 1869 af Kollegitim
i underdånighet föreslås, voro således:
till förhöjning i värfvade regementenas passevolansanslag Rdr 80,984: 71.
till indelta arméens utredning, såsom fyllnadsanslag » 4,963: 85.
till beväringsmanskapets beklädnad och utredning, i
anledning af utsträckt exercistid ...... 189,000: —
Summa årligen Rdr 274,948: 54.
eller för 3 år 824,845: 62.
Då behofvet af förenämnda extra bekhidnadsanslag, enligt hvad Krigs-Kollegium
anmält, ännu qvarstår, tillstyrker jag i underdånighet, att hos Rikets Ständer
måtte för år 1867 begäras:
för beklädnadspassevolansen vid värfvade regementen .... Rdr 80,984: 71.
för indelta arméens utredning, såsom fyllnadsanslag . ... » 4,963: 83.
för underhåll af beväringsmanskapets beklädnad . . . . » 189,000: —
tillhopa Rdr 274,948: 54.
4:o Topografiska korpsens arbeten.
Chefen för Topografiska korpsen har hos Kongl. Maj:t anmält behofvét af
förhöjning å korpsens årliga arbetsanslag, som utgår af extra anslag. — Dervid
Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 129
är af korpschefen anfördt, hurusom Rikets Ständer vid 1859 och 1860 års riksdag.
i ändamål att påskynda def af Kongl. Maj:t den 3 November 1857 anbefallda
utgifvandet af Topografiska korpsens karta öfver Sverige, hvilken förut hemlighölls,
funnit för godt att höja korpsens årliga arbetsanslag från 27,0,00 till
50,000 rdr, hvarjemte erhölls ett årligt anslag af 3,200 rdr till aflöning för
behöflig extra arbetspersonal. Dessa begge anslag beviljades äfven vid sistlidna
riksdag fortfarande för nuvarande statsregleringsperiod. Förmedelst dessa anslag
hade kunnat utgifvas:
Äldre graverade blad, sedan de blifvit på fältet granskade
och till gravyren rättade 11 blad
Nygraverade 10 «
tillhopa: 21 blad,
innefattandft en yta, då haf frånräknas, af omkring 350 qvadratmil. Under ny
gravering voro ytterligare 7 blad. Innevarande höst skulle 4 blad blifva alldeles
färdiga, väntande på gravering, och dessas antal komme årligen att ökas. dels med
ett. som ärligen nymätes, dels med flera nedan färdigraätta. som efter någon rättelse
på fältet kunna graveras, men hvartill allt nu saknades medel, och hvilka
färdiga blad måste hvila obehandlade, enär nu anställda gravörer voro för längre
tid upptagne med sina under arbete varande blad, af hvilka hvart och ett fordrar
2 till 5 års arbete. Att sålunda låta färdiga blad ligga, utan att kunna dem till
utgifning bereda, vöre naturligtvis, med den statistiska och ekonomiska vigt dessa
kartearbeten ega, en skada för landet, förutom att de färdig-liggande bladen, genom
uppkommande förändringar uti hvad på en karta är föränderlighet underkastad!,
måste, om utgiluingen försenas, erfordra kostnaden af en ny granskning pä
fältet. — Men äfven efter den nuvarande planen hade arbetena under de sednare
åren kämpat med svårigheten att göra det anvisade anslaget tillräckligt. — Genom
ett ökadt anslag skulle, dels medelst några utländska gravörers inkallande de redan
färdiga bladen kunna komma, under gravörens hand och skyndsammare komma i
allmänhetens, dels också den på fältet arbetande personalen kunna ökas, för att
lemna ökadt material till gravyrens behandling.
På dessa skäl har Chefen för Topografiska korpsen i underdånighet anhållit
om årliga anslagets höjande för korpsens arbeten till Rdr 75,000
och då det nuvarande anslaget är Rdr 50,000
samt dertijl kommer det i sådant fall icke vidare under denna
form utgående extra anslaget  3,200 ^oo
skulle således förhöjningen blifva Rdr 21,800
Såsom ytterligare skäl för denna anhållan har korpschefen erinrat, att Rikets
Ständers år 1864 församlade Revisorer, i deras skrifvelse om verkställd granskning
af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, fästande uppmärksamhet vid To
-
120 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. trop. N:o 1, om Statsverket 1865. ä?>.“
pografiska karteverkets långsamma utgifvande, yttrat att, »enär det vore af vigt,
att kartor öfver alla de delar af riket, som redan blifvit af Topografiska korpsen
affattade, kunde så fort möjligt, är blifva för allmänheten tillgängliga, men enligt
den arbetsplan, som hittills varit följd, många år äunu skulle åtgå, innan alla de
äldre bladen blifva reviderade, det vore önskligt, om en större skyndsamhet i
arbetet kunde åstadkommas.» — Denna anmärkning, vittnande om ett upplyst
omdöme om Svenska karteverkets vigt och om välvilja för dess fortgång, kunde,
enligt hvad Chefen för Topografiska korpsen upplyst, endast, undanrödjas genom ett
högre anslag, — det enda sätt att åstadkomma förändring i den genom de ringare
medlen nödvändigtvis visserligen inskränkta arbetsplanen.
Instämmande i Rikets Ständers Revisorers vid 1864 års statsrevision yttrade
åsigt om vigten af att Topografiska korpsens kartverk må, så fort möjligt är,
blifva i sin helhet för allmänheten tillgängligt, tillstyrker jag, att hos Rikets Ständer
måtte, till fortsättande af korpsens arbeten härmed, till kartgravering och till
aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras för det militära kartarbetets
skyndsamma utförande, begäras för år 1867 ett extra anslag af 75,000 rdr
5:o Arméens pensionering.
Rörande de af Rikets Ständer beviljade anslag, dels för upprätthållande af
Arméens pensionskassas egen pensionering, dels lill fyllnadspensioner, enligt Kongl.
Brefvet den 9 Februari 1858, hor Direktionen öfver Arméens pensionskassa, uti
underdånig skrifvelse den 5 sistl. Juli, framställt förhållandet under den sednare
tiden, hvad angick det förra anslaget till och med år 1863 och vidkommande det
sistnämnda till och med år 1864, för hvilka tvänne år räkenskaperna sednast vore
afslutade.
Det för pensioneringens upprätthållande beviljade anslag, hvilket, — efter afdrag
af det pensionskassan tillkommande förhöjda vederlag för de uti Wadstena
krigsmanshuskassas äldre inkomster ingående, men till statsverket indragna rusthålls
afgifterna, — från och med år 1856 ulgjort årligen 76,680 rdr, bade till och
med år 1860 varit för ändamålet, tillräckligt och deröfver lemnat öfverskolt för
nämnda fem år af tillhopa 48,049 rdr 34 öre, som blifvit till Riksgäldskontoret
återleveierade; hvaremot under åren 1861, 1862 och 1863 hela anslaget åtgått,
och brister derutöfver uppkommit af tillhopa 20,925 rdr 24 öre för dessa tre år.
Enär redovisning för pensionskassans inkomster under år 1864 från regementen
och korpser, m. m., ännu icke inkommit, och årets hufvudboksräkeuskap således
icke kunnat afslutas, vöre förhållandet emellan inkomster och utgifter för nämnda
år ännu icke kändt; men som under den sednare tiden afgång och tillkomst bland
pensio
-
Bil. N.-o 3 a. till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o t, om Statsverket 1865. 121
pensionärerna i det närmaste motsvarat hvarandra, hade Direktionen ansett kunna
antagas, att, utöfver nu beviljade anslagssumma, icke någon betydligare brist borde
kunna uppkomma, sedan med innevarande års sednare hälft räntan å en del af
kassans utlånade kapital blifvit förhöjd från 5 till 6 procent; hvadan Direktionen i
underdånighet hemställt, alt ifrågavarande anslag måtte få utgå lill oförändradt belopp,
på sätt hittills egt rum, äfvensom att antingen erforderliga medel måtte beviljas
för betäckande af förrberörda redan uppkomna brist 20,925 rdr 24 öre
och den mindre brist, som ytterligare kunde uppslå, eller ock att dessa brister
mätte af möjligen blifvande öfverskott under påföljande åren få kassan ersättas.
Hvad derefter beträffade det från och med år 1858 till fyllnadspensioner beviljade
årliga anslag, hvilket varit bestämdt för åren 1858, 1859 och 1860 till
150,000 rdr, för åren 1861 och 1862 till 100,000 rdr, samt för åren 1863—
1866 till 150,000 rdr; så hade, enligt hvad Direktionen upplyst, de å delta anslag
under nämnda tid verkställda utbetalningar uppgått till följande belopp, nemi.:
år 1858
12,675: 44.
» 1859
43,864: 94.
»1860
66,205: 17.
» 1861
83,307: 59.
» 1862
104,543: 84.
» 1863  , . . . 118,746: 66.
» 1864
138,189: 91,
och hade pensionssumtnan vid slutet af 1865 års 2:dra qvartal stigit till 143,295
rdr; till följd hvaraf och under antagande af ungefär enahanda tillökning under de
följande åren, Direktionen i underdånighet hemställt, dels att medel måtte anvisas
till betäckande af den brist, som för år 1866 kunde komma att uppstå, förslagsvis
beräknad till 15,000 rdr, dels att anslagssumman för den tid, under hvilken
den nya statsregleringen kommer att gälla, måtte höjas med omkring 15,000 årligen,
så alt densamma komme att utgöra 180,000 rdr för år 1867, 195,000 rdr för år
1868 och 210,000 rdr för år 1869, att utgå på sätt för närvarande eger rum.
I ovisshet om den tidpunkt, då pensioneringen af arméens befäl kunde, till
följd af den derom väckta fråga, komma att af Staten öfvertagas, hade Direktionen
alltså ansett sig böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, för så vidt
sådant kan komma att erfordras. Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer göra
framställning i enlighet med hvad Direktionen här ofvan hemställt.
I anledning häraf, och så vida arméens pensionering fortfarande komme att tillsvidare
besörjas såsom hittills och icke af Staten helt och hållet öfvertagas, i hvilken
sednare fråga särskild framställning till Rikets Ständer är af mig föreslagen, hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer:
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866 1 Sami. 1 Afd. 4 Käft. 16
122 Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
att, hvad angår det årliga bidrag från statsverket, som erfordras för upprätthållande
af Arméens pensionskassas egna pensionering och hvilket, enligt hvad Direktionen
upplyst, efter aldrag af det pensionskassan tillkommande förhöjda vederlag
för de uti Wadstena krigsmanshuskassas äldre inkomster ingående, men till
statsverket indragna rusthållsafgifterna, — från och med 1856 utgjort årligen
76,680 rdr, detta bidrag måtte för år 1867 få utgå till oförändradt belopp, på
sätt hittills egt rum, eller att berörd^ års anslag qvartalsvis utbetalas, med förbindelse
för pensionskassans Direktion att, så snart årets räkenskaper hunnit afslutas,
hos fullmäktige i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller
huru stor del deraf varit för ändamålet behöfligt, samt att, i händelse det lyftade
beloppet icke åtgått, öfverskottet återlemna; äfvensom att, i afseende å den anmälda
bristen för åren 1861, 1862 och 1865, utgörande 20,925 rdr 24 öre
jemte den mindre brist, som ytterligare kan uppstå för år 1864, Rikets Ständer
måtte, på sätt Direktionen alternativt begärt, medgifva, att samma brister finge af
möjligen blifvande öfverskott under påföljande åren kassan ersättas;
att, beträffande beloppet af det årliga kreditiv, som erfordras för fortfarande
tillämpning af nu gällande pensionsstater af den 9 Februari 1858 och den 6 November
1860, detta kreditiv måtte, på grund af Direktionens gjorda beräkning,
bestämmas till 180,000 rdr för år 1867, att användas till betäckande af den
skillnad, som för Arméens pensionskassa under detta år kan uppstå genom den
ifrågavarande pensioneringens tillämpning, samt att utbetalas sålunda, att hälften
deraf utgifves den 1 April och den andra hälften den 1 Oktober, med förbindelse
för Direktionen att, vid reqvirerande af första halfårets belopp, med afslutade räkenskaper
redovisa föregående årets utgift; hvarjemte det på Direktionen borde få
ankomma att, derest för berörda år kreditivet funnes vara för det dermed afsedda
ändamål otillräckligt, före påföljande riksmöte till Kongl. Maj:t afgifva den underdåniga
framställning, som kunde af omständigheterna påkallas samt möjligen föranleda
till anmälan hos Rikets Ständer; och att, till betäckande af den möjliga
bristen i det vid förra riksdagen beviljade kreditiv 150,000 rdr för år 1866,
hvilken brist icke torde komma att öfverstiga det af Direktionen härtill förslagsvis
beräknade belopp 15,000 rdr, ett fyllnadskreditiv till detta belopp jemväl måtte af
Rikets Ständer anvisas.
Då det innevarande år församlade krigsbefäl för sin del medgifvit, hvad äfven
af Eders Kongl. Maj:t lärer i nåder godkännas: att, utom den nya Regementsläkaren
vid Gotlands Nationalbeväring, i afseende på hvilkens pensionsrätt de för Arméens
Regementsläkare gifna föreskrifter torde böra lända till efterrättelse, samt två kapitener
vid f. d. Wisby stads beväring, nemligen Majoren Claas Petter Claasson och Kapi
tenen
Carl Henrik Holmberg, och två Löjtnanter vid samma stadsbeväring, nemligen
Rudolf Rolling och Carl Adam af Forselles, hvilka alla officerare, enligt Rikets
Ständers vid 1859 och 1860 års riksdag, rörande stadsbeväringen fattade beslut,
Bil. N:u 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 123
torde få åtnjuta samma rätt till fyllnadspension, som vederlikar vid nationalbeväringen,
— jemväl två Styckjunkare och en Sergeant vid Gotländska artilleri-korpsens
stamtrupp må erhålla inträde uti Arméens pensionskassa, de förra i 6:te och den
sednare i 7:de klassen af nämnda pensionsstat; att den i stat upptagna Regementstrurnslagaren,
som förrättar musikdirektörstjenst, må vinna inträde i 6:te pensionsklassen;
samt att två på National-beväringens tygstat upptagne gevärshandtverkare,
hvilka hafva lön på stat till högre belopp än gevärshandtverkarne vid arméen, må
undfå pensionsrätt i 7:de klassen af landtbeväringens pensionsstat; hemställer jag i
underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes begära Rikets Ständers medgifvande
att, under stadgade vilkor, äfven fyllnadspensioner af statsmedel må dessa tjenstemän
medgifvas, så att pensionerna i sin helhet blifva:
för Styckjunkarne
400 rdr,
» Sergenten  500 »
» Regementstrumslagaren eller Musikdirektören . 500 » och
» Gevärshandtverkarne  200 »
6:o. Officerares anställning i utländsk krigstjenst.
Vid de tre sistförflutna riksdagarne hafva Rikets Ständer anvisat ett anslag af
9,000 rdr för åren 1858 —1866, att enligt Kongl. Maj:ts disposition användas till
understöd ät officerare af arméens särskilda hufvudvapen, som kunde vara hugade
att inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande med Sverige stående
makt, hvars armé till större eller mindre del befinner sig på krigsfot, med
Kongl. Maj:t förbehållen rätt att hvad af anslaget inom ett år kan komma att besparas
få under ett följande år för ändamålet disponera. Jemte upplysning att de
härtill anslagna medel för de förflutna åren och till och med år 1865 äro disponerade,
med undantag af ett för sistnämnda år ännu återstående belopp af 500
rdr, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets
nu sammanträdande Ständer att, under samma vilkor, som blifvit fästade vid
de förra anslagen, för år 1867 bevilja ett extra anslag af 9,000 rdr, att till dylika
understöd, som förut nämndt är, användas.
7:o. De frivilliga Skarpskytteföreningarna.
Till understöd åt de inom riket bildade frivilliga Skarpskytteföreningar, föreslog
Kongl. Maj:t vid förra riksdagen tillhandahållandet åt dessa föreningar, så väl af
exercis- och målskjutningsgevär, som af skarp ammunition. Rikets Ständer, som
härtill lemnade bifall, beviljade derutöfver anslag till instruktörers aflönande och
målskjutningspremier. Af Rikets Ständer uttalades dervid, att då med frivilligheten
1241 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1865.
oskiljaktigt sammanhänger förpligtelseo för hvarje medlem af skarpskytleförening att,
så framt han dertill ej är alldeles oförmögen, medelst egna uppoffringar förskaffa
sig vapen och bestrida de med öfningarna förknippade kostnader, torde Statens mellankomst
endast böra afse att undanrödja de största svårigbeterna och i någon
mån underlätta de enskildas för det allmänna gagneliga bemödanden.
Berörda föreningar, som då nyligeu hade börjat bilda sig, förmodades kunna
under de följande tre åren växa till en styrka af ungefär 20,000 man, och Rikets
Ständer anvisade för nuvarande statsregleringsperiod, dels ett extra anslag af 75,000
rdr till anskaffande af 2,000 refflade infanterigevär, för ersättande af ett lika antal
sådana gevär, som skulle från Kronans förråd utlemnas till de enligt Kongl.
Kungörelse!) den 8 Mars 1861 bildade föreningar, dels ett extra anslag af 40,000
rdr att, enligt de grunder, som af Kongl. Maj:t blefve bestämda, användas, 30,000
r:dr till aflöning åt de instruktörer, förenirigarne kunde åt sig utse, 5,000 rdr för
beredande af tillgång till målskjutningspremier, samt 5,000 rdr för utdelning af
kostnadsfri ammunition.
Under den sedermera förflutna tiden har dock åtagandet att frivilligt deltaga
i fosterlandets försvar mot en anfallande fiende, samt förberedelserna dertill genom
vapenöfningar, omfattats med den värme, att antalet af föreningarnes antecknade
aktiva medlemmar redan uppgår till omkring 40,000 man, till hvilka exercisgevär äro
utlemnade. Vid de äldsta föreningarne hafva nu öfningar pågått så länge, att de
torde inom sig finna instruktörer, men för de större truppöfningarne är behofvet
af hjelp i ledning och instruktion i allmänhet ännu qvarstående, likasom de yngre
föreningarne fortfarande måste hafva instruktörer, hvilkas anskaffande är förenadt
med svårigheter och kostnader, särdeles i de orter, der indelta trupper icke finnas.
Då, i följd af dessa förhållanden, förenämrida anslag, så väl till instruktörers
aflöning, som till anskaffning af skarp ammunition och målskjutningspremier, befinnas
otillräckliga, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl Maj:t täcktes
föreslå Rikets Ständer att för år 1867 bevilja, till förmån för de i behörig ordning
bildade frivilliga Skarpskytteföreningarna :
för instruktörers aflöning
40,000: —
» beredande af tillgång å målskjutningspremier .
. »
10,000: —
» skarp ammunitions anskaffande
10,000: —
eller tillhopa ett extra anslag
af rdr
60,000: —
Vidare och då, genom de ofta förekommande ansökningarna hos Kongl. Majit
om lån af målskjulningsgevär, behofvet af sådana, för de mindre bemedlade, visat
sig vara för handen, men Kongl. Maj:t icke kunnat detta behof afhjelpa, enär den
af Rikets Ständer anvisade tillgång härå, eller 2,000 gevär, redan är uttömd, oaktadt
den afsedda fördelningsgrunden af ett sådant gevär för hvar 10:de man måst,
betydligt förändras genom förminskning i utdelningen, hemställer jag, att Eders
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer begära ett extra anslagsbelopp af 137,250 rdr,
Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 12S
för anskaffning af 3,000 infanterigevär, beräknade till 45 rdr 75 öre stycket,
hvaremot elt lika antal målskjutningsgevär skulle till frivilliga Skarpskytte-föreningar
från Kronans förråd utdelas.
8:o. Skyddstall.
Då, under innevarande års öfningsiäger å Axevalla hed, begagnandet af så
kallade skyddstält, särdeles vid marcher, visat sig ändamålsenligt och fördelaktigt,
men för arméens samtliga regementen och korpser ännu icke funnes att tillgå större
antal än 20,000 tältdelar, af hvilka 5,000 soldattält, hvarje för 4 man, samman
sättas,
har Krigskollegium i underdånighet föreslagit, att till upphandling af ytterligare
20,000 stycken tältdelar, förslagsvis beräknade efter ett pris af 8 rdr stycket,
ett exlra anslag af 160,000 rdr, för en gång, måtte af Rikets Ständer begäras.
Med afseende på de för handen varande medelstillgångar, nödgas jag inskränka
min begäran om anslag till endast hälften af det ifrågasatta antalet tält
delar
och tillstyrker således, det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer
göra framställning om ett extra anslag af 80,000 rdr för år 1867 till anskaffande
af 10,000 tältdelar.
9:o. Arrestlokaler vid indelta arméen.
Sedan, i följd af Kongl. Förordningen den 29 Mars 1859, angående förmanskap
och extrajudiciel bestraffning vid krigsmakten, och Kongl. Cirkulärbrefvet den
17 April 1860, angående verkställigheten af arreststraff vid indelta arméen, då
manskapet är på roten förlagdt, Rikets Ständer, i anledning af Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, för åren 1864, 1865 och 1866 beviljat ett reservationsanslag
af 10,000 rdr årligen, att användas till betäckande af de årliga kostnaderna
vid arreststraffets tillämpning, så hade, enligt hvad Krigskollegium med
delat,
Kollegium, i öfverensstämmelse med de af Kongl. Maj:t enligt nådigt bref
den 19 Januari 1864 gillade grunder, genom skriftvexling med regements- och
korps-chefer vid indelta arméen vidtagit erforderliga åtgärder för arrestlokalers inredande
i sjukhusen vid mötesplatser, eller förhyrande hos boställshafvare eller andra
enskilda personer; och ehuru redovisning för de förskottsmedel, Kollegium förlidet
och innevarande år anordnat till kostnaderna härvid, äfvensom till anskaffande af
fönsterluckor och annan inredning till nämnda förvaringsrum, ännu icke från samtliga
regementen inkommit, trodde likväl Kollegium, med hänseende till hvad inkomna
kostnadsförslag vid handen gåfvo, samt, beträffande de hittills förefallande
och redan kända kostnader både för arrestlokalers beredande och för arreststraffets
tillämpning, hvad erfarenheten ådagalagt, sig kunna antaga, att, så framt icke sär
-
196 Bil. N:o 3 a. lill Kongl.
skilda opåräknade utgifter ifrågakomma, eller den för indelta arméens förseende med
arrestlokaler antagna plan förändras, de för nu pågående statsregleringstid anvisade
30,000 rdr skola vid utgången af samina tid lemna behållning, hvadan Kollegium,
med skyldig omtanke, å ena sidan, om statsverkets rätt och bästa samt, å den
andra, om kronans rättmätiga fordran att nödig tillgång ej må saknas för fyllande
af de behof, hvartill omförmälda reservationsanslag blifvit beviljadt, i underdånighet
föresloge, att ett förslagsanslag af 5,000 rdr årligen, eller 15,000 rdr för 3 år,
måtte för nästa statsregleringsperiod hos Rikets Ständer äskas, för att till kostnader
för arreststraffets tillämpning vid de till arméen hörande regementen och korpser
användas.
Vid det af Krigskollegium upplysta förhållande tillstyrker jag, att för år 1867
måtte bos Rikets Ständer begäras för ändamålet ett förslagsanslag af 5,000 rdr.
10:o. Militie- f ostdllskassan.
Sedan, såsom undantag från föreskriften i Kongl. Brefvet den 10 Juli 1844
om inställande tills vidare af all nybyggnad, som af Militie-boställskassan bör bekostas,
Kongl. Majit genom nådig skrifvelse den 4 Juni 1859 förordnat, att uppräknade
9 stycken kompanichefs-boställen vid Norrbottens och Westerbottens fält—
jägarekorpser, Helsinge, Dal och Wermlands regementen skulle i viss ordning och
i mån af kassans tillgångar förses med karaktersbus af trä, hade, enligt hvad Krigskollegium
anmält, åtgärder till fullgörande häraf blifvit vidtagna, samt att, jemlikt
afslutade entreprenadkontrakt, två sådana hus skulle innevarande år fullbordas; men
att, enligt den utredning öfver kassans ställning, Kollegium under den 1 November
sistlidet är afgifvit i sammanhang med utlåtande, rörande väckt fråga om uppförande
af nytt karaktersbus å andra majorsboställe! Fogelsjö vid Westmanlands regemente,
kassans tillgångar sannolikt ej kunde medgifva uppförandet af de återstående 7
karaktershusen,
enär, af de 201 med karaktershus försedda boställena, minst '/i0:del eller 20
stycken årligen behöfde mer eller mindre iståndsättas, hvartill åtginge ungefär den summa,
som riksstaten anslår i ersättning för reservhernmansräntor m. m. rdr 23,756: 74.
och enär å öfriga 136 boställen saknades karaktershus, hvilkas
innehafvare författningsenligt åtnjöto inqvarteringspenningar, uppgående
årligen till omkring  14,800: —
hvarjemte utgifterna till skjuts- och traktaments-ersältningar m.m. enligt
Kongl, kungörelsen den 30 December 1863 beräknade förslagsvis till 2,500: —
fullt motsvarade årets räntor på kassans utlånade kapitaler;
utgörande således kassans årliga utgifter Rdr 41,056: 74.
eller enahanda belopp, hvartill kassans inkomster i medeltal uppgått under de
sednare fem åren.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 127
Då, i följd dels af Itegrade pris å byggnadsmaterialier och arbetslöner och
dels af den mängd karaktershus, som för ålder och sannolikt i ökadt antal behöfde
iståndsättas, militie-boställskassans utgifter blifvit så förstorade, att den genom ofvan
åberopade Kongl, bref föreskrifna nybyggnad icke kunde af kassans nuvarande årliga
inkomster fullbordas, bär Kollegium hemställt:
att, till uppförande af karaktershus utaf trä å kompanichefs-boställena Säfversta
och Nordanå vid Helsinge regemente, Stenbo vid Dalregementet, Skinnargården,
Tostebohl och Norra Ostbo vid Wermlands regemente, samt Bygdeåborg vid Westerbottens
fältjägarekorps, ett extra statsanslag af 90,000 rdr måtte för en gång
kassan beviljas, att utgå med 30,000 rdr årligen under den tid, nästa statsregleringsperiod
kommer att omfatta.
Enär de här uppräknade boställen äro belägna i sådana orter, der stora svårigheter
möta för kompani-cheferna alt kunna erhålla bostad inom sina kompanier,
så vidt de ej kunna bebo sina boställen, samt då äfven framdeles boställen torde
böra åt kompanichefer vid indelta arméen i allmänhet anvisas, hemställer jag i un
derdånighet,
att för nämnda behof ett extra anslag af 30,000 rdr måtte för år
1867 hos Rikets Ständer begäras.
ll:o Materiel vid Norra och Södra Skånska infanteri-regementena.
På sätt bifogade af Krigs-kollegium öfverlemnade uträkning (Bil. Lit. C.)
närmare utvisar, medförer första uppsättningen af den till Intendents-afdelningens
(Departementets) underhållslörsorg hörande materiel för de 385 nummer, som vid
Skånska infanteri-regementena komme att rekryteras, följande belopp för en gång:
vid norra regementet:
för 1 lif- och 1 släpmundering åt 183 man k
115: 11 rdr 21,065: 13.
för en omgåbg Icapotter, remtygs-,
personella utrednings- och trosspersedlar
åt lika styrka å 61: 8 . . 11,177: 64.
för kokkittlar, proviantsäckar och
ruuda tält  948: — 33,190- 77
vid södra regementet:
för 1 lif- och 1 släpmundering åt 202 man å
115: 45 rdr 23,320: 90.
Transport 23,320: 90. 33,190: 77.
Btetreuhui.
128 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Sto,(sverkel 1865.
Transport 23,320: 90. 33,490: 77.
för en omgång kapotter, remtygs-,
personella utrednings- och trosspersedlar
h 61: 8 för hvarje man 12,338: 16.
för kokkittlar, proviantsäckar och tält 948: — 36,607: 6. gg 7gj. gg
Och som rekryteringen af berörda 385 nummer borde vara
verkställd till 1866 års ingång, erfordrades derjemte, enligt hvad
Krigskollegium vidare anfört, för underhållet af materielen under
loppet af samma år,
vid norra regementet:
för lif- och släpmunderingar å 13: 79 för hvarje
nummer rdr 2,523: 57.
för öfriga persedlar å 4 rdr . . . . 732: — 3,255: 57.
vid södra regementet:
för lif- och släpmunderingar ä 13: 83. för hvarje
nummer rdr 2,793: 66.
för öfriga persedlar a 4 rdr . . . . 808: — 3,601: 66. 6857. 23.
tillhopa rdr 76,655: 6.
Varande af Krigs-kollegium i underdånighet hemställdt, att detta belopp
76,655 rdr 6 öre målte såsom extra anslag för en gång varda anvisadt.
Då, på sätt Krigs-kollegium utredt, ett sådant extra anslag är oundgängligen
nödigt, tillstyrker jag i underdånighet, att detsamma måtte af Eders Kongl. Maj:t
hos Rikets Ständer begäras.
12:o. Byggnader vid Läroverket på Carlberg.
Då, enligt Kongl, brefvet den 14 Oktober 1862, Krigs-akademien komme
att förändras till en militärisk tillämpningsskola för bildande af alla vid arméen
behöfliga officerare, der vistandet ej blefve längre än att hvarje elev i allmänhet
endast deltoge i tvänne års praktiska öfningar samt denna förändring numera så
fortgått, att densamma med nästa år kunde anses fullt genomförd, har kanslersembetet
vid akademien, uti underdånigt memorial af den 3 sistlidna Juli, framhållit
nödvändigheten att vara betänkt på sättet att under förenämnda korta tid kunna
bibringa kadetterna ej allenast den praktiska skicklighet i vapnens handterande och
bruk,
Bil. !S:o 3 a. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 129
bruk, som för hvarje officer vore nödvändig, ulan äfven någon vana att kommendera
och instruera mindre truppafdelningar. — Under fordna förhållanden, då medeltalet
af utexaminerade kadetter årligen uppgick lill endast 27 samt dessa förut
deltagit i tre till och med sex års infanteri-exercis, och vanligen näst före sista
sommaren af vistelsen vid akademien fått tjenstgöra såsom underbefäl, hade det
varit möjligt ali under de årliga infanteri-öfningarne på våren meddela åtminstone
någon vana att kommendera och instruera trupp; men med del ökade antalet af
70 till 80 kadetter, som hädanefter årligen borde kunna från krigsskolan utgå
såsom officerare, läte detta sig ej göra med mindre än att tillfälle beredes kadetterna
alt äfven under vintermånaderna, jemte gymnastik och fäktning, fortfarande
öfva rekrytexercis, hvarvid de äldre kadelterna skulle användas såsom instruktörer
under ledning al kompanibefälet. Dylika öfningar hade väl hittills tidtals försiggått,
ehuru i mindre skala, men hädanefter blefve de i större utsträckning en ovilkorlig
nödvändighet och måste med allvar bedrifvas, på det kadetterna må kunna bildas
till praktiska officerare.
Vid sådant förhållande och då någon tjenlig lokal för dylika öfningars anställande
under den kalla årstiden, eller då väderleken i öfrigt hindrar deras företagande
i fria luften, ej vid läroanstalten funnes, vore ett exercishus, i förening med gymnastiklokal
och afpassadl efter det blifvande rekrytantalet, af behofvet högt påkalladt;
och kanslers-embetet har i anledning häraf, med öfverlemnande af ritning och kostnadsförslag
till del ifrågaställa exercishuset, för hvilket tjenlig plats funnes att tillgå
strax! invid vestra flygeln af Carlbergs slott, på den s. k. Djurgårdens mark och
endast några hundra alnar från lektionssalarne, i underdånighet anhållit om beredande
af anslag till bestridande af den till 38,000 rdr beräknade kostnaden: —
varande berörda ritning och kostnadsförslag ulan anmärkning granskade i lngeniörkorpsens
mililärkonlor.
På grund häraf föreslår jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:l täcktes
hos Rikets Ständer göra framställning om beviljande af etl extra anslag ä 38,000
rdr för uppförande af ett exercishus vid ifrågavarande läroverk.
Vidare har hos Kongl. Majit blifvit anmäldt, att den lokal, sorn till sjukhusSjMiutbyggpä
Carlberg begagnas och hvilken redan af Rikets Ständers år 1861 församlade nad m m
revisorer bedömts vara för sitt ändamål otjenlig, vore belägen i östra flygelns tredje
våning och utgjordes dels af 3 rum med platser för 18 sängar, jemte ett derintill
liggande v iklrum, dels af 2 afskildt belägna reserv-sjukrum med 6 sängplatser, eller
inalles af 5 sjukrum med 24 sängplatser; att af alla dessa rum endast ett af reservrummen
tåge åt söder, men de andra åt norr; att samtliga rummen vore blott
7 fot höga. 15 fot djupa, med omkring 90 fots tillsammanräknad längd; att således,
då alla sängplatserna äro upptagna af sjuka, på hvarje person kunde beräknas omkring
525 kubikfot luft, hvilket af läkare ansåges vara för litet; att fönstren voro
Bil. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 17
150 Bil. N:o 3 a. (ill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o l. om Statsverket 1865.
lågt anbragta, hvilket gjorde sittplatserna derinvid dragiga och dessutom förhindrade
en tjenlig ventilering; samt att utrymmet, som under vanliga förhållanden kunde
anses tillräckligt, likväl, då någon epidemi inträffar, blefve alldeles för ringa. — I
följd häraf, och då mot dessa sjukrum i allmänhet kunde anmärkas, att de hade
för liten och otjenlig dager, för obetydlig höjd och otillräcklig luftvexling, att de
genom sitt läge mot norr vore för konvalesecnter otjenliga, samt under andra än
vanliga förhållanden dessutom otillräckliga, hade Guvernörs-embetet å Carlberg ansett
sig böra ännu en gång uttala sin redan förut tillkännagifna åsigt örn denna lokals
otjenlighet till sjukhus. Dertill komrne att, efter Krigs-akademiens förändrade organisation
till en krigsskola, det blir verkligt af nöden att kunna disponera, såväl den
nuvarande sjukhuslokalen, som den af slottsinspektoren nu innehafvande lokal, till
boningsrum åt befäl och lärare, hvarigenom nuvarande bostäder i öfra logementsoch
klassrumsvåningen kunde till logementer och lärosalar anslås och dymedelst det
större utrymme vinnas, som nu vore af beholvet högt påkalladt till följd af det
ökade kadett-antalet, enär 26 kadetter nu måste instufvas i samma logement, som
vid Krigs-akademiens instiftande endast afsåg att inrymma 20. I öfrigt förekomme,
att de kadetter, som nu intagas till krigsskolan, äro mycket äldre än de gossar,
hvarmed Krigs-akademien förr rekryterades. De förras medelålder utgjorde nu 18
till 20 år, då de sednares medelålder kunde antagas hafva utgjort 14 år. Med
gossar af denna sistnämnda ålder skulle en så trång inqvartering möjligen kunna
ega rum, men ynglingar af 18 till 20 år fordrade större utrymme, så vida icke
både helsa och trefnad skola lida.
Guvernörs-embetet bar derföre föreslagit, att ett särskildt sjukhus lör krigsskolans
behof uppföres, samt att i denna byggnad äfven må beredas bostäder åt
såväl läkaren som slottsinspektoren eller kamereraren, jemte rum för förrådet; och
hade Guvernörs-embetet för sådant ändamål gått i författning om uppgörande af
ritningar och kostnadsförslag till den ifrågaställda sjukhusbyggnaden, för hvilken
funnes tjenlig byggnadsplats i närheten af slottets vestra flygel på den s. k. Djurgårdens
mark; hvarjemte särskildt kostnadsförslag, till förändring af Carlbergs äldre
byggnader, lör vinnande af ökadt utrymme för logementer och lårosalar, blifvit
upprättadt.
Kanslers-embetet vid läroverket bar, med instämmande uti hvad Guvernörsembetet
sålunda anfört och föreslagit, uti underdånigt memorial af den 7 sistlidna
Augusti anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta proposition om
anvisande af medel, såväl till den omförmälda sjukhusbyggnaden, i kostnadsförslaget
beräknad till 65,498 rdr 80 öre, som ock till de inom Carlbergs slott föreslagna
lokalförändringar, för verkställande hvaraf kostnaden upptagits till 4,896 rdr 50 öre.
Vid granskning hos Ingeniör-korpsen i Fortifikations-militärkontoret af förenätnnda
ritningar och kostnadsförslag, har blifvit anmärkt, att kostnaden för 10
stycken fyrkantiga och 21 stycken runda kakelugnar vore uteglömd i kostnadsförslaget
Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 131
för sjukhusbyggnaden, för hvilkas anskaffande med planer och tillbehör erfordrades
4,000 rdr, hvarigenom således slutsumman 63,498: 80 borde ökas till 69,498
rdr 80 öre: tillstyrkande Chefsembetet vid Ingeniörkorpsen för öfrigt förslagens
godkännande.
Jag tillstyrker i underdånighet, att, med afseende å hvad sålunda blifvit
anmäldt. Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer äska, så väl ett extra
anslag af 69,498 rdr 80 öre till uppförande af en sjukhusbyggnad vid Carlbergs
läroverk, som ett extra anslag af 4,896 rdr SO öre till verkställande af nödiga
förändringar af de äldre byggnaderna på stället.
13:o Kyrko- och skolbyggnad för garnisonsförsamlingarna i Stockholm.
Hos Kongl. Majrt hafva Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 4 Februari
1837 anmält, hurusom hos Rikets Ständer skett framställning om behofvet
att för de härstädes förlagda garnisonstrupper erhålla lokaler, så väl för gemensam
Gudstjenst, sorn ock till skola, der minderåriga personer, tillhörande garnisonsförsamlingarna,
kunde åtnjuta gemensam undervisning; varande detta behof,
så vidt det afser kyrka för ifrågavarande församlingar, vitsordadt af både HofKonsistorium
och Garnisonsbefälen, samt ådagalagdt deraf, att nämnda församlingar
af närmare 4,000 personer för närvarande icke hade annan lokal att för sin
Gudstjenst tillgå, än en hyrd läktare i Hedvig Eleonora kyrka med högst 200
platser, hvadan en person af garnisonsförsamlingarna ej mer än tre till fyra gånger
om året kunde påräkna tillträde till den söndagliga högmessogudstjensten: och
förekommer för öfrigt härvid, att, utom det Hedvig Eleonora församling, innefattande
en folkmängd af omkring 15,000 personer, sjelf hade behof af allt det utrymme,
dess kyrka kunde lemna, samt religionsvården inom denna församling ingalunda
knnde anses befordrad genom den omvexlande verksamheten af ett talrikt
främmande presterskap, de åt regementsförsamlingarna upplåtna platser vore ej
blott af allt för inskränkt utrymme, utan ock belägna i kyrkans mera aflägsna
delar, hvarigenom för dervarande åhörare försvårades uppfattningen af det från
altare och predikstol förkunnade ordet; att svårigheter icke sällan mötte för ordnande
af nattvardsgångarna inom de olika församlingarna på sådana sätt och tider,
som för församlingsmedlemmarna vore de tjenligaste; och att Hedvig Eleonora församling
vore oförhindrad att när som helst uppsäga de om platsernas upplåtande
i dess kyrka på obestämd tid afslutade kontrakt, med undantag af hvad angår
Svea artilleriregemente, hvilket möjligen torde kunna göra särskilda anspråk gällande.
— I fråga åter om skolan förekommer: att som den förmån af förhöjd
tjensteårsberäkning, hvilken varit tillagd lärarne vid garnisonsregementenas nuvarande
tre skolor och utgjort en icke oväsendtlig fyllnad i lärarnes inskränkta kon
-
132 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. K:o i, om Statsverket 1865.
tanta aflöning, blifvit genom Kongl. Brefvet den 6 Oktober 1852 afskaffad, hade
sådant haft och komme att framgent hafva till följd, att sökande med erforderlig
skicklighet vid lärareledigheter skulle saknas, så länge nämnda förlorade förmån
ej blefve med ökad penningelön ersatt; att, med anledning häraf, förslag blifvit
uppgjordt att förena de nuvarande regementsskolorna till en enda, fördelad i två
klasser med två lärare, hvilkas aflöning, jemte öfriga för skolans underhåll nödiga
kostnader, skulle bestridas af de medel, som för nuvarande lärares atlönande och
skolekostnader vore att tillgå; men att hinder för verkställigheten af förslaget
uppstått genom brist på ändamålsenlig lokal, samt att, då en hos Stockholms dåvarande
Stadsnämnd gjord framställning om bidrag från hufvudstadens folkskolemedel
för bristens afhjelpande blifvit afslagen, statens mellankomst ansetts såsom
enda återstående utvägen för genomförande af den antydda organisationsplanen,
som skulle på en gång för framtiden betrygga ifrågavarande gagneliga garnisonsskolors
bestånd och medföra den fördel, att, medelst sammanslående af de åt
spridda håll använda tillgångarna, en utvidgad och ändamålsenligare skolinrättning
kunde åstadkommas. Efter öfvervägande af dessa ämnen och med afseende å
vigten deraf att tjenliga lokaler må vara att tillgå, så väl för Gudstjents hållande
med garnisonsförsamlingarna i hufvudstaden, som för gemensam skolundervisning
för dessa församlingars barn, hade Rikets Ständer genom ofvanomförmälda skrifvelse
i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta närmare undersöka förhållandet,
huru ifrågavarande behof må, vare sig med begagnande af redan befintliga
lokaler eller annorledes, kunna lämpligen afhjelpas, samt derefter uti Nådig Proposition
till Rikets Ständer göra den framställning, som tilläfventyrs derför
blefve nödig.
Sedan Kongl. Majit under den 13 Februari 1857 anbefallt Öfverkommendanteri
för Stockholms garnison atl, efter vederbörandes hörande, till Kongl. Majit inkomma
med underdånigt utlåtande i ämnet, jemte förslag till de åtgärder, hvarigenom
de af Rikets Ständer åsyftade ändamål på lämpligaste sätt skulle kunna vinnas;
så hade Ölverkommendanten, efter samråd med Sekundcheferna för samtliga
gardesregementena samt Cheferna för Svea artilleriregemente och Ingeniörkorpsen,
enligt deras enhälliga tillstyrkan låtit, lör ärendets utredning, bilda en Komité under
numera Öfversten vid Ingeniörkorpsen C. Ståls ordförandeskap, samt med åtta
ledamöter, nemligen en Kapiten vid de begge gardesregementena till fot och Svea
artilleriregemente samt en Ryttmästare vid lifgardet till häst, hvilka af Cheferna
borde utses, och Regementspastorerna vid dessa regementen. Denna Komité hade
ansett sig böra i främsta rummet taga i öfvervägande, huruvida för det afsedda
ändamålet funnes att tdlgå tjenliga lokaler inom Kronan tillhöriga byggnader eller,
derest icke så vore förhållandet, om tillfälle kunde beredas garnisonsförsamlingarna
att få begagna någon inom hufvudstaden befintlig kyrka eller skola. För bedömandet
häraf hade varit nödigt att först göra sig reda för huru talrik den garnisons
-
Bil. N:o 3 a. (ill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1865. 135
församligarnet illhörande personal vore, som borde Gudstjensten bivista eller i skola
hållas. Kyrkoböckerna utvisade, att antalet personer, som då voro uti garnisonsförsamlingarna
inskrifna, utgjorde för hela garnisonen, Norska skarpskyttegardet inberäknadt,
följande:
Befäl 174,
Civila tjenstemän  42,
Underbefäl, hautboister och deras vederlikar .... ISO,
Manskap, handtverkare och spel  3,098,
Öfriga personer  1,066,
tillsammans 4,S30.
Af dessa vore befälet, civila tjenstemännen och de liesta under benämningen
»öfriga personer» boende inom hufvudstadens teriitorialförsamlingar och kunde således
ega tillträde till dessa församlingars kyrkor. Det vore fördenskull egentligen
det kasernerade underbefälet och manskapet, sorn kunde sägas sakna tillfälle att
bivista Gudstjensten. Af manskapet vore en del hela äret om, med undantag af
exercistiden, permitterad; en annan del åter vore genom vakt, kommenderingar och
sjukdom hindrad att vid Gudstjensterna närvara. Men om, af dessa skäl, från antalet
underbefäl och manskap, utgörande 3,248 personer, afräknades ända till två
tredjedelar, så återstod» ändock af garnisonsförsamlingarna minst 1,082 personer,
hvilka, derest de af garnisonsregementena i Ladugårdslands församlings kyrka förhyrda
omkring 200 platser af sistnämnda, i stark tillväxt varande församling uppsägas,
vore nära nog betagne ali utväg att få höra Guds ord predikas och sina
andliga behof i detta hänseende tillfredsställda. Detta beklagliga förhållande stridde
uppenbart mot krigslagens främsta och yppersta bud: »Hvar och en af krigsståndet
bör vinnlägga sig om en sann Guds kännedom och dyrkan, derförutan någon varaktig
lycka och välsignelse icke kan ernås.» — Med fästadt afseende på behofvet
af utrymme för gemensam Gudstjenst med deri såsom minst beräknade personal af
garnisonsförsamlingarne, hade Komitén icke inom Kronans härvarande byggnader
kunnat finna någon annan loka! med denna rymlighet, än Carl Johans kyrka å
Skeppsholmen. För att vinna upplysning, huruvida denna kyrka lemnade plats för
garnisonen att deltaga i församlingens Gudstjenst, hade hos Stationsbefälhafvaren begärts
uppgift pä antalet derstädes befintliga bänkrum; i anledning hvaraf Komitén
fått sig meddeladt, att församlingen under hela året utgjorde omkring 1,000 personer;
att hvarje Gudstjenst bivistas af i medeltal 318 personer och ä större högtidsdagar
af vid pass 638 personer; att der funnes, på fasta och lösa bänkar, plats
för 694 personer; samt att, genom flerdubbla bankraders uppställande utefter kyrkans
cirkelgång, möjligtvis ytterligare kunde beredas 300 platser. — Det visade
sig således, att Carl Johans kyrka skulle kunna lemna utrymme för omkring 330
personer af garnisonen att bivista Gudstjensten, men att i sådant fall den nu fria
134 Bil. N:o 3 a. till Kongl, Maj:ts Nåd. Prop. Nio 1, om Statsverket 1865.
cirkelgången måste upptagas af bänkar i flera rader, hvilket otvifvelaktigt skulle föranleda
ett för församlingen särdeles besvärande intrång, utan att ändå garnisonens
behof blefve tilifredsställdt. Att åter begagna denna kyrka till särskild Gudstjenst pä
helgedagseftermiddagar, uteslutande för garnisonen, syntes Komitén mindre lämpligt;
ty om än intet afseende göres å tjenstgöringsreglementets föreskrift, att »Gudstjenst
skall, då trupp är samlad, förrättas hvarje helgedagsförmiddag, dervid alla böra vara
närvarande», så mötte under vintermånaderna den stora olägenhet, att ljus eller
lampor behöfde tändas, i synnerhet då nattvardsgång egde rum; hvartill komme att
förenämnda cirkelgång, äfven i detta fall, blefve med bänkar upptagen. Olämpligt
syntes ock att å helgedagar lemna manskapet ledighet på förmiddagen under tiden
för den allmänna Gudstjensten, men på eftermiddagen åter samla det till kyrkoparad.
— Af hufvustadens kyrkor vore en del hvarje helgedag öfverfyllda med folk,
i ordets egentliga bemärkelse; och om än uti de öfriga kyrkorna vanligen lunnes
flera eller färre tomma platser, så vore dessa långt ifrån tillräckliga för garnisonens
behof, samt dessutom icke alltid, i synnerhet icke på större högtidsdagar, att påräkna.
— Koiniténs efterforskningar hade således ådagalagt, att garnisonsförsamlingarnas
behof i kyrkligt hänseende icke kunde tillfredsställas genom begagnande af
redan befintliga lokaler. För vinnande af det med Rikets Ständers underdåniga
framställning åsyftade ändamål, syntes Komitén följaktligen icke finnas annan utväg,
än att genom nybyggnad bereda ett för garnisonens gemensamma Gudstjenst lämpligt
samlingsrum af erforderlig storlek.
Beträffande dernäst frågan om gemensam undervisning för garnisonsregemtenas
skolungdom, hade Komitén sökt upplysning, huruvida de inom Ladugårdslands församling
befintliga skolor kunde för ändamålet få begagnas. Denna församling hade
icke mindre än fyra skolor, nemligen en lägre apologistskola med två klasser, en
fri- och fattigskola, en allmän folkskola samt den så kallade Djurgårdsskolan. Apologistskola!)
vore till utrymmet allt för inskränkt att kunna emottaga de mera försigkomna
iärjungarne från garnisonsregementena, hvarförutom den omständigheten, att
en del af dessa lärjungar dagligen vore af vakt, exercis och andra öfningar upptagen,
skulle störande inverka på undervisningen. Inom de öfriga skolorna, med utrymme
för tillsammans 560 barn, funnes visserligen flera lediga platser; men såsom
varande antingen gemensamma för gossar och flickor eller ock uteslutande för flickor,
utgjorde ingen af dem tjenlig läroanstalt för de vid garnisonsregementenas musikkorpser
anställda gossar och ynglingar, ännu mindre för anvärfvade soldater, som
någon gång måste i skolan undervisas. För dessa lärjungar, uppgående lill ett antal
af minst 80, måste följaktligen inrättas en egen skola; men passande lägenhet
härtill funnes ej inom Kronans hus.
På grund al detta allt hade Komitén för sin del föreslagit, att för garnisonsförsamlingarnas
gemensamma behof måtte uppföras en i tvänne afdelningar anordnad
byggnad, innefattande kyrka och skola.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj-Is Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 135
För en sådan byggnad funnes, efter Komiténs förmenande, ganska lämplig plats
å en kronan tillhörig, vid hörnet al Storgatan och Styrmansgatan belägen tomt,
hvilken för närvande vore till Lifgardet till häst upplåten. — Kostnaden för byggnaden
beräknades till 120,000 rdr, deruti inbegripet tomtens planering, Styrmansgatans
sänkning, nödiga hägnader, samt en för skolans behof erforderlig uthusbyggnad.
Detta Komiténs betänkande, af så väl Cheferna som Ofverkommendanten enhälligt
godkändt, blef den 20 Juli 1857 till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnadt;
men vid underdånig anmälan af ärendet den 4 September 1857 ville Kongl. Majit
med afgörandet uppskjuta, intilldess närmare kännedom vunnits, huruvida icke för
ifrågavarande behof en mera lämplig lokal än den föreslagna skulle kunna erhållas.
— Då förnyade efterforskningar i berörda hänseende icke led t till förslag om en
mera passande plats, hvarom Ofverkommendanten uti underdånigt memorial den 14
Mars 1859 sig utlåtit, har frågan om Gudstjensts- och skolbyggnad för härvarande
garnisonstrupper förblifvit hvilande; men då behofvet deraf ännu qvarstår, har jag
anmodat Chefen för Ingeniörkorpsen alt, enär hittills icke kunat uppgifvas någon
såsom fullt lämplig ansedd plats för meranämnda byggnad, samt för den händelse
icke heller nu en sådan kunde föreslås, till Kongl. Majit inkomma med utlåtande,
huruvida någon tjenlig plats, särskildt för hvardera af dessa byggnader, nemligen
kyrkobyggnad och skolbyggnad, må kunna förordas, samt att, efter sig företeende
förhållanden, låta uppgöra nödiga ritningar och kostnadsförslag, som tillika borde till
Kongl. Majit insändas.
Chefsembetet vid Ingeniörkorpsen har nu i underdånighet meddelat, att undersökning
blifvit anställd, huruvida någon Kronan tillhörig tomtplats vore för ändamålet
lämplig, vare sig att derpå uppföra ensamt kyrka eller ensamt skolhus. Men
dessa undersökningar hafva ledt derhän, att någon tjenligare plats, än den förut
föreslagna, ej kunnat uppletas, då, jemte ett fördelaktigt läge i afseende å garnisonsregementenas
kaserner, äfven toges i betraktande byggnadens uppförande på en
så fast mark, att grundläggningsarbete! icke må blifva förenadt med alltför stora
kostnader. Skulle intet afseende behöfva fästas på denna omständighet, så funnes
visser ligen, efter Chefsembetets uppgift , en i andra hänseenden både lämplig och
vacker plats för kyrkobyggnad, nemligen artilleriplanen, och i sådant fall kunde
skolhuset uppföras, antingen på tomten vid hörnet af Storgatan och Styrmansgatan,
eller på den större tomtplats, som är åt veterinärinrättningen upplåten. Chefsembetet
hade likväl, i anseende till de betydliga kostnader, som skulle blifva en följd
af byggnadernas särskiljande och förläggande på här ofvan angifna platser, ansett
sig icke kunna desamma föreslå.
Uti ofvannämnda underdåniga memorial af den 14 Mars 1859 hade Ofverkommendanten
uppgifvit åtskilliga andra Kronan tillhöriga platser, men jemväl fästat
uppmärksamhet på de olägenheter, som genom valet af någon bland dem skulle
uppstå. Hvad särskildt angår den emellan Svea lifgardets och Lifgardets till häst
156 Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
kaserner belägna höjdsträckning, sä vore det Chefsembetet bekant, att denna plats
redan var i Iråga hos den Komité, sorn år 1857 hade sig uppdraget att behandla
denna angelägenhet, och funnes i Ingeniörkorpsens arkiv jemväl då uppgjorda rit
ningar till en med lorn försedd kyrka, lampad efter denna plats; men bemälda
Komité ansåg sig, på grund af dels de med läget förenade olägenheter och dels den
betydligt ökade kostnaden, icke böra framlägga något förslag till byggnadens uppförande
på denna höjdsträckning.
Då, enligt Chefsembetets åsigt, lämpligare plats, än den af Komitén föreslagna,
ej vore att tillgå, så framt icke en sådan må kunna genom inköp erhållas, hade
Chefsembetet ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida de al Komitén föreslagna
byggnader borde i någon mån förändras. — Af Komiléns betänkande och
den bifogade situationsplanen framginge, att byggnadsplatsen blifvit på norra sidan
begränsad af lifgardets till häst exercisplats, i följd hvaraf byggnaderna måst dels
på längden hopkrympas och dels kyrkans södra gafvel komma helt nära invid Storgatan.
En förändring härutinnan ansåge Chefsembetet vara af behofvet påkallad;
och då Lifgardet till häst icke vore egare af exercisplatsen, utan denna blott blifvit
till begagnande upplåten, samt uågot synnerligt intrång icke förorsakades genom att
en liten del af denna ganska vidsträckta plats afskiljes, så förmodade Chefsembetet,
att hinder ej borde möta, att för en så vigtig angelägenhet, som kyrko- och skolbyggnad
för garnisonen, en del af exercisplatsen finge tagas i anspråk. Chefsembetet
hade fördenskull låtit omarbeta ritningarna, under iakttagande deraf att kyrkans
södra gafvel komme minst 32 fot från Storgatan, att kyrkans längd ökades från
110 till 132 fot och skolhusets längd från 52 till 60 fot. Kyrko- och skolhustomtens
sammanlagda längd komtne således att belöpa sig till 224 fot, i följd
hvaraf skolhuset komme att sträcka sig 50 fot inpå exercisplatsen. Genom tillökningen
af kyrkans längd blefve bänkplatserna rymligare, koret större, hvilket till
förekommande af trängsel vid nattvardsgång ansetts behöfligt, trappgångarna till läktaren
bredare och planen å läktaren, afsedd för regementsmusiken, större. 1 skolhuset
åter hade första klassens lärosal blifvit rymligare, och skolläraren hade, i stället
för ett boningsrum fått två rum, det ena med garderob. För öfrigt vöre planen
oförändrad. — De sålunda omarbetade ritningarna öfverlemnas nu af Chefsembetet,
äfvensom dertill hörande kostnadsförslag, slutande å 135,000 rdr.
I händelse Kongl. Majit skulle finna behöfligt, att garnisonskyrkan nu eiler
framdeles försåges med värmeinrättning, hade särskildt kostnadsförslag för en sådan
inrättning blifvit uppgjordt, hvilket förslag upptoge en summa af 9000 rdr; — för
hvilket fall dock den för inrättningen erforderliga källaren borde samtidigt med nybyggnaden
anläggas.
På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit måtte
till Rikets Ständer göra framställning om uppförande, i öfverensstämmelse med förslaget,
Bil. N:o 5 a. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1S65. 1S7
slaget, af en för garnisonsregementena härstädes gemensam kyrko- och skolbygguad
samt alt härtill målto för år 1867 anvisas 40,000 rdr.
14:o. Kasernbyggnad för Svea Artilleriregemente.
Vid siströrflulna riksdag gjordes af Eders Kongl. Majit framställning om anslag
lil! uppförande af kasernbyggnader för Svea artilleriregemente, hvilka beräknades
till en kostnad of 880,970 rdr, och då byggnadsarbetet skulle verkställas
under loppet af sex år, äskades allenast för de första tre åren halfva summan eller
440,289 rdr.
Vid pröfningen af denna fråga fästade Rikets Ständer sin uppmärksamhet
vid den plats eller den så kallade artilleriplanen, der byggnaderna afsågos att uppföras,
hvilken väl erkändes såsom lämplig för ett sammanhängande militärelablissement,
men Rikets Ständer funno afseende äfven böra fästas på den trafik, som
redan förefanns i denna trakt af hufvudstaden och hvilken sannolikt komme att
än ytterligare ökas, hvarförutom icke heller borde förbises, att, enligt uppgjordt
förslag, en bred strandgata skulle invid ofvanberörda plan anläggas, samt att denna
anläggning möjligen icke blefve utan allt inflytande på frågan om kasernbyggnaden.
Ehuru erkännande vigten af de skäl, som blifvit till stöd för Kongl. Maj:ts framställning
ondragna, funno Rikets Ständer likväl, i betraktande of de anslag, som
vid dåvarande riksmöte tagit statens tillgångar i anspråk, sig förhindrade att berörda
förslag då bifalla.
Med hvarje år, som framgår, upptagas byggnadsplatserna mer och mer i denna
stadsdel för uppförande af större byggnader och i samma mån ökas svårigheterna
att erhålla lämpliga lokaler för artilleritruppens inqvartering; och då hinder torde
möta för begagnande af artilieriplonen till plats för ifrågavarande kasernbyggnader,
hafva vederbörande erhållit befallning att till Kongl. Majit inkomma med förslag
till kaserns uppförande vid artillerigården, hvartill äfven ritning och kostnadsförslag
blifvit uppgjorda; men i följd häraf uppstår äfven fråga om åtskilliga artillerivapnets
gemensamma etublisscmentcrs förflyttning, derom förslag af Gener al-Fälttygmästaren
afgifvits, ehuru delta icke ännu hunnit undergå den slutliga granskningen.
Af förenämnda förslag framgår, att allt kan verkställas för hela den kostnadssumma,
som af Kongl. Majit vid förra riksdagen ifrågasattes, men sannolikt
betydligt derunder.
Ehuru jag af anförda skäl icke kan framlägga kostnadsförslag och ritningar
förr än längre fram, finner jag dock, med afseende å kasernbyggnadens nödvändighet,
mig böra i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Majit läcktes till Rikets
Ständer aflåta framställning om medel till kasernbyggnaden, hvartill för år i867
erfordrades ett anslag af 290,000 rdr.
Bih. till IL St. Prot. 1865 dl 1866, 1 Sami. 1 Afd. i Haft. 18
15 8 Bil. N:o 3 a. lill Kongl. Maj:Cs Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1865.
15:o. Elablissementet för ingeniår-truppen.
Jemte anförande, att, utom det dåliga skick, hvaruti ingeniör-truppens logementer
vid Jaktvarfvet här i staden befionas, utrymmet blelve alldeles otillräckligt,
när det 3:dje kompaniet tillkommer, har Chefen för Ingeniör-korpsen i underdånighet
föreslagit uppförande af en ny kasernbyggnad, hvartill ritning och
kostnadsförslag samt beskrifning jemväl af honom öfverlemnats. Enligt förslaget
erfordrades härtill ett anslag af Rdr 102,570: 74.
hvartill dessutom komme ett kokhus, be
räknadt
till en kostnad af » 63,000: —
samt en stallbyggnad för 18 hästar, beräknad
till
» 14,500: — 180,070: 74.
hvilka alla byggnader ansågos oundgängligen nödvändiga för Pontonier-bataljonens
behof samt böra uppföras under åren 1867, 1868 och 1869, hvarefter alla mindre
anläggningar kunde göras elter hand, utan extra anslag.
I anledning häraf har Chefen för fngeniör-korpsen till berörda ändamål begärt
anvisande af ett extra anslag af  Rdr 180,000: —
att utgå med £:del årligen under 1867, 1868 och 1869.
Då för Pontonier-bataljonens inqvarterande den föreslagna kasernbyggnaden
är nödvändig, samt för truppens mathållning en kokinrättning måste finnas, tillstyrker
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer begära
härtill för år 1867 ett anslag af Rdr 55,190: 25.
Hvad deremot beträffar det ifrågasatta anslaget till en stallbyggnad, hemställer
jag att dermed tillsvidare må anstå.
l6:o. Byggnader lill förvarande och vård af de till regementen och
korpser utlemnade krigsgevar.
Sedan Kongl. Maj:t befallt, dels att 8,000 st infanterigevär af 1857 års
modell skulle till de norra orterna af riket afsändas och, efter bestämd fördelning,
i framtiden förvaras och vårdas å mötesplatserna Frösön, Sångamo, Gumboda och
Pitholmen, uti derstädes befintliga förrådshus, dels att samtliga infanteri- och jägare-regementen
och korpser, undantagandes de afsuttna rusthållsregementena samt
Gotlands Nationalbeväring, skulle förses med ett för dem hvardera bestämdt större
antal för krigsbruk afsedda gevär af 1854 års upprefflingsmodell, att likaledes allt
framgent förvaras och vårdas uti regementenas förråder å mötesplatserna, dels ock
att Krigs-Kollegium borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå de förbättringar
eller tillbyggnader af å mötesplatserna befintliga förrådshus, äfvensom de föreskrifter
i öfrigt, hvilka för gevärens framtida vård kunde af behofvet påkallas;
Bil. N;o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 139
så hade bemälda Kollegium, för fullgörandet af denna Nådiga befallning, enligt
hvad Kollegium, uti underdånig skrifvelse af den 28 sistlidna September, anmält,
från regements- och korps-chels-embetena infordrat utförliga förslag till ifrågavarande
gevärs förvarande i framtiden på ändamålsenligaste sätt, jemte kostnadsberäkning
för härtill nödiga tillbyggnader eller förändringar af de nu befintliga
förrådslägenheterna, samt för den inredning uti dessa lägenheter, som för gevärens
uppläggande och vårdande erfordrades, dervid jemväl bort iakttagas, att lämpliga,
med förråden sammanhängande eller derifrån icke alltför långt aflägse belägna lokaler
skulle beräknas för gevärens förekommande besigtningar, rengöringar och reparationer.
Efter hos Kollegium skedd granskning af de inkomna förslagen hade
Kollegium från chefs-embetena vid de regementen, nemligen Södermanlands, Jönköpings,
Helsinge, Kalmar, Westgöta-Dals, Wermlands, Nerikes och Wermlands
fältjägare-regementen, hvarest, i brist på tjenliga förrådslägenheter för nu ifrågavarande
ändamål, ansetts nödigt att låta uppföra nya gevärs-förrådsbvggnader, infordrat
kostnadsförslag för sådana byggnaders uppförande, antingen af korsvirke,
der sådant byggnadssätt begagnades och lunnes lämpligt, eller ock af vanligt byggnadstimmer,
dervid skulle efterföljas en från chefs-embetet vid Ingeniör-korpsen öfverlemnad,
af majoren derstädes C Malmström uppgjord och hos Kollegium utan
anmärkning granskad förslagsritning till en byggnad af korsvirke för förvarande
vid Herrevadskloster af de för Norra Skånska Infanteri-regementet afsedda gevären,
hvilken byggnadskostnad, med höga materialpris inom orten, blifvit beräknad
till 6.500 rdr, kostnaden för gevarsställningarne deruti inbegripen.
Och ehuru sådant kostnadsförslag ännu icke från Nerikes regemente afgifvits,
bar Kollegium likväl, sedan de öfriga inkomna nybyggnadsförslagen der undergått
granskning, i underdånighet hemställt, det Kongl. Majit täcktes af Rikets Ständer
äska ett extra anslag lör en gång af 74,262 rdr 52 öre, att användas till nedannämnda
dels ny- och tillbyggnader, dels förbättringar och förändringar af redan
befintliga lörrådslokaler, såsom varande alldeles oundgängliga, såvida dels undvikas
skall ; tt gevären, genom otillräckliga eller otjenliga lokaler för deras förvarande
samt rengöring och reparation, taga skada, dels gevärsvården i öfrigt må
kunna på tillbörligt sätt handhafvas, nemligen vid
Första Lifgrenadier-regementet, den s. k. gymnastikbyggnadens inredning till beredande
af nu saknade lokaler för gevärens besigtning och rengöring, hvarför
kostnaden blifvit beräknad till Rdr 215: —
Södermanlands regemente, uppförande af nytt förrådshus med tillhörande
besigtnings- och rengöringslokaler samt utrymme tili
förvarande af effekter, såsom tomma ammunitions- och gevärskistor
m rn., allt i enlighet med ofvannämnda af majoren Malmström
uppgjorda och af Kollegium öfverlemnade ritning till dy
Transport
Rdr 215:~^
110 Bil. N:o S a. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport Rdr 215: —
lik byggnad för Norra Skänska Infanteri-regementet; varande
kostnaden vid Södermanlands regemente beräknad till ...» 8,548: 60-  Kronobergs regemente, tillbyggnad af beväringsmanskapets förrådshus,
i enlighet med en af regements-chefs-embetet insänd ritning,
hvarför kostnaden beräknats lill
» 2,710: —
Jönköpings regemente, nytt förrådshus lika med det för Södermanlands
regemente föreslagna, till beräknad kostnad af .... » 5,028: —
Dalregementet, uppförande af en byggnad för besigtningar, rengöring
och reparation af gevären samt förvarande af åtskilliga effekter,
enligt ritning, hvaruti Kollegium likväl föreslagit den förändring.
att byggnaden mätte förses med ett fönster på hvardera
gafveln och tvänne fönster på ena långsidan, samt byggnaden
afdelas i tvänne rum medelst en mellanväs" då den af
oo’
regements-chefsembetet uppgifna kostnaden 680 rdr borde ökas till » 780: —
Helsinge regemente, nytt förrådshus, i det närmaste enligt det för
Södermanlands regemente föreslagna, och mot en beräknad kostnad
of  a 5,356: 68.
Elfsborgs regemente, nybyggnad af en smedja med besigtnings- och
rengöringslokaler samt tillbyggnad och inredning af regementets
förrådshus, allt i enlighet med inkomna ritningar, och mot en
föreslagen sammanlagd kostnad af » 5,624: 13.
Westgöta-Dals regemente, nytt förrådshus, lika med det för Södermanlands
regemente föreslagna och till en uppgifven kostnad af » 5,640: —
Bohusläns regemente, ny byggnad för beredande af nödiga lokaler
till gevärens besigtigande, reparerande och rengöring, jemte uppförande
af ett plank, allt enligt ritning; varande kostnaden beräknad
till
1,491: 8.
Westmanlands regemente, iståndsättning och inredning af
nedra bottnen i regementets förrådshus, till gevärens förvarande,
mot kostnad af  683: 61.
samt en nybyggnad af korsvirke och bräder, till beredande
af besigtnings-, reparations-, rengörings- m. fl. lokaler,
mot kostnad af  1,744: — 2,427: 61.
varandes ritningar härå upprättade.
Norrbottens Fältjägare-korps, nytt förrådshus, uti hvilket
utrymme äfven kan lemnäs för en del af korpsen tillhörande
utrednings- m. fl. persedlar och effekter, mot
kostnad af  4,565: 22.
Transport Rdr 4,565: 22. 32,821: 10.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 141
Transport Rdr 4,563: 22. 32,821:10.
hvarförutan erfordras en smedja med lokaler för gevärens
rengöring m. m., enligt öfverlemnad ritning och mot en
kostnad af  675: 30. gt240: 52.
Westerbottens Fältjägare-korps, uppförande af en smedjebyggnad,
innehållande derjemte lokaler för gevärens besigtigande,
rengöring, m. m., mot uppgifven kostnad af Rdr 729: 58.
Kalmar regemente, nytt förrådshus, lika med det för Södermanlands
regemente föreslagna, mot beräknad kostnad af » 6,516: —
Nerikes regemente, nytt förrådshus, lika med det sistnämnda, hvarför
kostnaden, enär, såsom redan anmäldt blifvit, icke något
förslag härom ännu, oaktadt påminnelser, till Kollegium inkommit,
upptages till lika belopp, som af Chefsembetet vid Wermlands
regemente blifvit förslagsvis beräknadt för enahanda byggnads
uppförande på Trossnäs fält, eller » 6,500: —
Wermlands regemente, nytt förrådshus, lika med näst föregående,
mot beräknad kostnad af » 6,500: —
Jemtlands Fältjägare-korps, inredning af ett rum i korpsens förrådshus,
till beredande af utrymme för gevärs förvarande, mot
uppgifven kostnad » 223: 50.
Norra Skånska infanteri-regementet, nytt förrådshus, i öfverensstämmelse
med förutnämnda, af Majoren Malmström uppgjorda ritning
och kostnadsförslag » 6,500: —
Södra Skånska infanteri-regementet, nybyggnad af en smedja, innehållande
derjemte lokaler för gevärens besigtning och rengörande,
m. m., lika med den från Elfsborgs regemente insända
ritningen och mot beräknad kostnad af » 1,628: 42.
Wermlands Fältjugare-regemente, nytt förrådshus, lika med förut
föreslagna, och mot en här uppgifven kostnad af » 7,203: 40.
samt Wester-Norrlands bevärings-bataljon, nya gevärs-ställningar,
enligt uppgifven ritning och kostnad af » 400: —
tillsammans Rdr 74,262: 52.
Med afseende å vigten, att de till regementen och korpser utlemnade gevär
väl vårdas, finner jag mig föranlåten i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj.t täcktes hos Rikets Ständer föreslå, att för nu uppgifna behof varder anvisadt
den beräknade kostnadssumman 74,262 rdr 52 öre.
I® Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:!* Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1865.
17:o Magasinsbyggnader å Ladugårdsgärdet.
Sedan Krigs-Kollegium, i sitt den 25 Juli 1862 afgifna förslag till Intendents-
afdelningen utgifter under nu löpande statsregleringsperiod, förnyat sin under
den 26 Maj i 859 gjorda underdåniga hemställan om ett extra anslag, för
en gång, af 102,000 rdr till uppförande af en Magasinsbyggnad af sten å Ladu
gårdsgärdet,
i ersättning för den för samma ändamål derstädes förut befintliga,
men år 1856 uppbrunna byggnad; samt Kongl. Maj:t, enligt Nådigt Bref den 14
Oktober !862, väl ansett det vara bestyrkt af erfarenheten, att en magasinsbyggnad
på Ladugårdsgärdet vore ytterst behöflig, men dock, i betraktande deraf att
byggnaden syntes vara föreslagen större och till högre kostnad än det verkliga
behofvet kräfde och att således en mindre dyrbar byggnad skulle kunna motsvara
behofvet, icke funnit lämpligt att då till Rikets Ständer framställa behofvet af
anslag till sagde byggnad, utan anbefallt Kollegium att med förnyadt förslag, mera
lämpadt efter behofvet, till Kongl. Maj t inkomma , så hade Chefsembetet vid Ingeniör-korpsen,
på anmodan af Kollegium, upprättat och afgifvit förslag till o
särskilda Magasinsbyggnader slutande sig på en kostnad af sammanlagdt 79,000
rdr. — Detta förslag, vid hvars uppgörande bort iakttagas, att utrymme lemna
des
för 17,000 rationer, efter 15 % hö, 2^ kannor hafre och 6 kannor hackelse,
för 150,000 portioner af alla slags brukliga proviantartiklar och för 100,000 9;
lägerhalm; äfvensom att källare till vissa proviantartiklars förvarande och lokaler
till inventariers och en del trossfordons inrymmande blefve inredda, hade Kollegium,
med tillkännagifvande det Kollegium icke funnit något att vid samma förslag
påminna, till Kongl. Maj.t öfverlemnat och, i afseende på den föreslagna
åtgärden att tre magasinsbyggnader, i stället för blott en dylik byggnad, skulle
uppföras, i underdånighet anmält, att, då en af byggnaderna, afsedd för proviantartiklarne,
blefve helt och hållet af sten under plåttak, men de begge andra till
underdelen af sten med öfverbyggnad af resvirke samt klädda med bräder och
täckta med spåntak, sådant medförde mindre kostnad, än om endast en byggnad
af sten och plåtbetäckt skulle uppföras; och att, på sätt Ofverstelöjtnanten Lindman,
som uppgjort förslaget, uppgifvit, eldfara för byggnaderna och deri förvarade
effekter komme att förminskas genom murning af samtliga byggnadernas nedra
våningar och muröppningarnes förseende med jernportar och luckor, samt genom
förrådens fördelning i tre enstaka byggnader och den enas förseende med brandbotten.
Då behofvet af ifrågavarande byggnadsföretag blifvit af Kongl. Maj:t godkändt
och gjort sig alltmera gällande, sedan en till förvaringsrum af salpeter afsedd byggnad,
hvilken af Kollegii Artilleri-afdelning upplåtits till förvarande af en del proviantartiklar,
numera icke kunde för sådant ändamål påräknas, samt både olägenheter
och kostnader tillskyndades Kronan och de på Ladugårdsgärdet kamperande stam
-
Bil. N;o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 443
och beväringstrupper genom bristen å proviant- och furage-magasin, har Kollegium
i underdånighet tillstyrkt, att Kongl. Maj:t, med gillande af förslaget, täcktes
af Rikets Ständer äska, att till uppförande, i öfverensstämmelse dermed,
af Proviant-magasin
Rdr 35,000: —
» Furage-magasin » 26,000: —
» Höförrådshus .  » 18,000:
samt till arvode för tillsyn öfver byggnadsarbetet, med hänseende
till byggnadsplatsens aflägsenhet och vigten af tillsynens oafbrutna
handhafvande under arbetets fortgång » 2,000: —
eller sammanlagdt Rdr 81,000: —
måtte, såsom extra anslag på en gång, beviljas.
Då för det närvarande lägenheter saknas å Ladugårdsgärdet för uppläggning
af proviant och furage åt der sammandragna trupper, hvilket, utom deraf uppstående
olägenheter för truppernas proviantering, verkar högst menligt för förnödenheternas
upphandling, tillstyrker jag i underdånighet, att hos Rikets Ständer
måtte, för ofvannämnda byggnaders uppförande, begäras ett anslag af 81,000 rdr.
18:o Stall och Ridhus får Smålands Hussar-regemente.
Då Smålands Hussar-regementes vid Ränneslätt belägna stall och ridhus, hvilka
byggnader år 1807 uppfördes å regementets äldre exercissqvadrons mötesplats Qvarnarp
och år 1827 flyttades tili Ränneslätt, sedermera undergått flerfaldiga reparationer,
men numera, sedan vid hållen besigtning förrättningsmännen förklarat byggnaderna
icke vidare förtjena reparation, således kunde anses vara i det förslitna skick,
att det med god hushållning eller med en ändamålsenlig vapenöfning för regementets
exercissqvadron icke vore förenligt att påkosta ytterligare medel för deras vidmakthållande,
hade Chefsembetet till Krigs-Kollegium afgifvit förslag till uppförande
af nytt stall och nytt ridhus. Efter förslagets granskning hos Ingeniör-korpsen
hade, i anseende till anmärkta felaktigheter, derstädes uppgjorts förnyadt förslag
jemte ritning, enligt hvilka handlingar nytt staii för 96 hästar, i förening med ridhus,
uppfördt af resvirke under spåntak, skulle medföra en kostnad af 40,000 rdr.
— Jemte öfverlemnande af detta förslag, som Krigs-Kollegium för sin del godkänt,
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, har Kollegium i underdånighet föreslagit, att till
uppförande af stall och ridhus för Smålands Hussar-regementes exercissqvadron måtte
anvisas ett extra anslag, för en gång, af 40,000 rdr.
Vid de härvid anförda förhållanden, tillstyrker jag i underdånighet framställning
till Rikets Ständer om beviljande af det begärda anslaget 40,000 rdr.
144 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majus Nåd. Prog. N:o i, om Statsverket 1865.\
19:o Sjukhusbyggnad får Lifregementets Dragon-korps.
1 anledning deraf att den provisionella sjukhusbyggnad, hvilken vid Lifrege
mentets
Dragonkorps’ mötesplats å Ladugårdsgärdet på Officerskorpsens bekostnad
år 1836 blifvit uppförd, numera befunnes i det bristfälliga och förfallna skick, att
den icke kunde anses motsvara sitt ändamål, hade Sekund-Chefs-embetet vid nämnda
korps hos Krigs-Kollegium gjort framställning om uppförande af en ny sjukhusbyggnad
på bekostnad af allmänna medel, inrymmande tillika nödiga arrest-lokaler;
och som det icke skäligen kunde fordras, att ett dylikt byggnadsföretag å nyo skulle
bekostas af Officerskorpseu, samt flera olägenheter och kostnader vore förenade med
det sjuka manskapets förande till Allmänna Garnisonssjukhuset och vårdande derstädes,
hade Krigs-Kollegium från Chefsembetet vid Ingeniörkorpsen inbegärt ritning
och kostnadsförslag till dylik byggnad, under iakttagande dervid att utrymme beräknades
för 10 sjuksängar åt truppen, hvilka sängar företrädesvis borde fördelas i flera
rum, äfvensom särskilda rum afsåges för sjuka af befäl och underbefäl, för läkare,
för medicinal—attiraljen, för sjukvårdspersedlar, för bestraffning med mörk och ljus
arrest, samt till ständig bostad åt en vaktmästare. — Enligt det af Chefsembetet
vid Ingeniörkorpsen till följd häraf aflemnade förslag, skulle en för Lifregementets
Dragonkorps å Ladugårdsgärdet afsedd sjukhusbyggnad al murtegel med jernplåtstak,
86 fot lång, 45 fot bred och 17 fot hög från sockeln till takfoten, sockeln
al tuktad gråsten, 2 fot hög, samt yttertrappa af sten, kunna uppföras för en
kostnad af 24,000 rdr. — Krigs-Kollégium har, med öfverlemnande af berörda
förslag, som Kollegium för sin del gillat, i underdånighet hemställt, att till ifrågavarande
byggnadsföretag måtte anvisas ett extra anslag, för en gång, af 24,000 rdr.
Då icke skäligen kan fordras, att Officerskorpsen vid Lifregementets Dragonkorps
skall bekosta sjukhus å mötesplatsen, tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl.
Majit täcktes bos Rikets Ständer göra framställning om beviljande af det för en
sådan byggnad derstädes erforderliga anslag 24,000 rdr.
Uppå tillstyrkan af Stats-Rådets öfriga Ledamöter, täcktes Kongl.
Maj:t till alia delar i Nåder gilla och bifalla, hvad nu i afseende på
regleringen af utgifterna under 4:de Hufvudtiteln samt de för Landtförsvarets.
behof ifrågasatta nya, så väl ständiga som extra anslag,
äfvensom i öfrigt, blifvit af Departements-Chefen yttradt och hemstäldt;
hvarjemte Kongl. Majit, på Stats-Rådets tillstyrkan, i Nåder
förordnade att särskilda propositioner till Rikets Ständer skulle af~
låtas, dels om grunderna för Bevärings- och Landstorms-inrättningen,
dels ock om grunderna för Infanteriets och Kavalleriets organisation,
Bil. Nio 3 a. lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 145
sation, jemte rättighet för den indelta soldaten eller ryttaren till
tidigare afsked, samt i sammanhang härmed äfven om indelta arméens
vapenöfningar och underofficersbildningen: börande, i hvad
statsregleringen rörer, utdrag af protokollet om hvad Kongl. Maj:t
derutinnan beslutit, afgå till Finans-Departementet, för att läggas till
grund vid författandet af Kongl. Majrts Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, så vidt frågan angår Landtförsvars-Departementet;
samt de till denna statsreglering hörande handlingar
vederbörligt Rikets Ständers Utskott tillhandahållas.
Ex protocollo
K- E. Kindblad.
Bih. till R. St. Prat. 1865 A 1866. 1 Sami. 1 Afd. 4 Käft. 19
146 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Bilaga Lit. A.
Kongl. Maj:ts i Nåder fastställda Allönings-stat för dess Armé-förvaltning, att
från 1866 års början och tillsvidare tillämpas.
Artilleri-Dcpartemcutet.
Chef:
General-Fälttygmästaren, uppbär lön å Generalitets-staten.
Ledamöter:
Fälttygmästaren, uppbär lön och arvode å Artilleriets stat.
1
Krigs Råd
Rdr
4,500: —
Militär-kontoret:
1
Adjutant
»
800: —
Kammar-kontoret:
1
Kamererare
»
3,500: —
1
Revisor och Bokhållare
d:o
»
2,200: —
1
Kammarskrifvare
a
1,000: —
Kansliet ;
1
Sekreterare och protokollsförande
d:o
»
3,000: —
1
Kanslist
»
1,000: —
= 16,000 =
Forti fikations-Departeiuentet.
Chef :
Fortifikationsgeueralen, uppbär lön å Generalitets-staten.
Ledamöter :
Öfversten vid Ingeniörkorpsen eller, i hans frånvaro, Öfverstelöjtnanten
vid samma korps; uppbära löner på Ingeniörkorpsens
stat.
1 Krigs-Råd  Lön « 4.500:
Transport Rdr 20,500:
Bil. Nio 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o t, om Statsverket. 1865. 147
Transport Rdr 20,500: —
Militär-kontoret:
I Adjutant, uppbär icke aflöning på Arméförvaltningens stat.
Kammar-kontoret och Kansliet:
I Kamererare, tillika Sekreterare och Protokollsförande, Lön Rdr 5,500: —
I Revisor och Bokhållare d:o » 2,200. —
1 Kanslist
d:o » 1,000: —
= 11,200 ==
intendents- Departementet
Chef:
General-Intendenten (utom inqvartering)
d:o
»
6,750:
Ledamöter:
1 Intendent (utom inqvartering) ....
»
4.000:
1 Krigs-Råd
»
4,500:
Militär-kontoret:
1 Adjutant
»
800:
Kammar-kontoret:
1 Kamererare
»
3,500
1 Revisor
»
2.200
1 Bokhållare
»
2.200
1 Kammarskrifvare
»
1,000
Kansliet:
• Sekreterare och Protokollsförande
»
3,000
1 Kanslist .
»
1,000
. . . d:o
1,000
=> 29,950 =
Civila Departementet.
Chef:
Generalkrigskommissarien ....
6,000: —
Ledamöter:
1 Krigs-Råd
4,500: —
1 Dito
4,500: —
Transport Rdr
72,150: —
i-äJi Bil. N:u 3 a. lill Kongl. Majit» Nåd. Prop. iV-o /, om Statsverket 1865.
1
Åflo ning s-kontor et:
Kamererare ..........
Transport Rdr
72,130:
3,500:
1
Revisor
2.200:
—
1
Bokhållare
2,200:
—
1
Kammarskrifvare
1,000:
—
1
Pensions- och. Fondförvaltning s-kontor el:
Kamererare d:o »
3,500:
1
Revisor och Bokhållare
2,200:
—
1
Kammarskrifvare  . .
Kassa- kontoret:
1,000:
—
1 Krigskassör
1 Kammarskrifvare
FB Fr
ö c
o o
o o
© ©_
-
—
Boksluts-kontoret:
1
Kamererare
3,800:
—
1
Kammarskrifvare
Kansliet:
1,000:
—
1
Sekreterare och Protokollsförande . . .
3,000:
—
1
Kanslist
1,000:
—
1
Dito
1,000:
—
1
Advokatfiskal»-kontoret:
Advokatfiskal .
3,000:
1
Kanslist
1,000:
—-
1
Vaktbetjente:
Första Vaktmästare
.
600:
1
Vaktmästare
500:
—
3
Dito
. .
1,500:
—
Gr atifikalionsmedel:
För extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente
. . d:o »
3,130:
= 34,830 ==
Summa Rdr 112,000: —
Vederbörande löntagare äro skyldiga att underkasta sig de vilkor för lönernas
åtnjutande, sorn stadgas i Kongl. Cirkulärbrefvet den 9 November 1860.
Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:u 1, örn Statsverket 1865. Ii!)
Bilaga Lit. B.
Årlig kostnad för en ridskola vid Strömsholm.
1 Chef, ulan lön.
Befattningen bör företrädesvis innehafvas af Chefen för Strömsholms stuteri.
1 Stallmästare, arvode  1,800: —
Tjenstgöringspenningar  1,200: — g qqq.
1 Första Instruktör, arvode
1,030
1 Andra d:o d:o
Med skyldighet för dessa begge Instruktörer att vid
ridskolan tjenstgöra äfven en månad före kursens
början.
1 Veterinärläkare, arvode  200: —
För undervisning i hofbeslaget.... 100: —
750
500
750
600
1 Lärare i Gymnastik och Vapenföring, arvode . .
Arvoden åt 2 Stallmästare-elever, å 500 rdr.
1 Redogörare, som tillika besörjer upphandling och magasinering
af furage, arvode  200: —
1 Fodermarsk och 5 stalldrängar, för officerarnes hästar,
åtnjuta dagtraktamente för hela året, nemi.:
1 fodermarsk å 1 rdr 50 öre  547: 50.
5 stalldrängar å 1 rdr 25 öre hvardera . . 1,568: 75.
4 Stalldrängar, tillökade för stuteriet, åtnjuta dagtraktamente,
å I II:dr 25 öre hvardera, under 182 da
-
gar om året
910: —
9,476: 25.
lnqvarteringskostnader.
2 Instruktörer,
1 Lärare i vapenföring,
14 Elever,
tillsammans 17 personer åtnjuta i servisersättning för
ett halft år 12 rdr hvardera  204:
Yed till 2 rum för officerarnes stallbetjening, 4 famnar
å 7 rdr  28:
252.
Transport Rdr Rint 9,708: 25.
ISO Bil. N:o 3 a. Ull Kongl. Maj:Is Nåd. Prop N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport Rdr Rmt 9,708: 25.
Furage.
För 14 officershästar i 182 dagar, å 1 rdr om dagen
för hvarje häst, afskrifningsprocenten inberäknad . 2,548: —
» 30 af stuteriets hästar, tillökning af 130 tunnor
hafre, motsvarande 819 kubikfot, å 10 rdr tunnan,
afskrifningsprocenten inberäknad  1,300: — 3 848:
Diverse kostnader.
Lyshållning i stallet, stallpersedlar, sadlars underhåll, m. m, 150
Anskaffning och underhåll af fäktsablar, floretter m. m. 100
Underhåll af stallbyggnaden 200
Extra utgifter 193
75.
643: 75.
Summa Rdr Rmt 14,200: —
Bil. N:o 5 a, till Kongl. Mnj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om"Statsverket 1865. 151
Bilagan Lit. C.
Uträkning af kostnaden för ny uppsättning och årligt underhäll af beklädnads-,
remtygs-, personella utrednings- och tross-persedlar för 385 till rekrytering Nådigst
anbefallda nummer vid de Skånska Indelta Infanteri-regementena, deraf 183 nummer
vid Norra och 202 vid Södra regementet.
a) Upp sä 11 ning s ko s t na d (för en gång).
l:o. För Lif- och Släpmundering sper sedlar na:
Enligt § 8 i K ongl. Instruktionen för Beklädnads-direklionerna af den
23 Mars 1858, ändrad genom Kongl. Kungörelsen den 19 Februari
1861, skall hvardera munderingen bestå af följande persedlar, som här
upptagas till de för innevarande år fastställda pris, nemligen:
vid
Norra
regitet.
vid Södra reg:
1 halsduk
Rdr
0:
55.
0: 55.
1 vapenrock
»
21
69.
21: 77.
1 par klädesbyxor
»
12:
56.
12: 61.
1 par kalsonger
»
2:
18.
2: 18.
1 par linnestihletter
»
1:
40.
1: 41.
1 par linnebyxor
»
4:
80.
4: 83.
Säger: för hvardera munderingen
Rdr
45:
18.
43: 35.
och för begge munderingarne.
Rdr
86:
36.
86: 70.
Till begge munderingarne höra
gemensamt:
1 par stöflor
Rdr
9:
9: —
1 par skor
»
4:
—
4: —
2 par strumpor ä 1: 16
»
2:
32.
2: 32.
2 st. skjortor å 2: 12
)>
4:
24.
4: 24.
1 st. kask eller kepy
»
7:
10.
7: 10.
1 st. lägermössa
»
2:
09.
2: 09.
Summa per N:r R:dr 115: 11. 115: 45,
som utgör:
för 183 nummer vid Norra Regementet R:dr 21,065: 13.
och för 202 nummer vid Södra d:o » 23,320: 90. ^ ggg. qj
IS2 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. l\T:o 1, om Statsverket 1865.
2:0. För remtygs-, 'personella utrednings- och trosspersedlarna,
för hvarje man:
1 kapott af blåmeleradt kläde
1 ränsel af kalfskinn
1 bandoler med iifrem och tillbehör
1 dricksllaska nied rem ,
1 mattornist med skinnfodring och ren
. Rdr 31
58
. » 12
50.
. » 9
—
. » 5
—
. » 3
—
S:r Rdr 61
08.
hvilket belopp gifver för 385 nummer vid begge
regementena Rdr 23,515: 80.
och vid hvartdera regementet:
12 kokkittlar, tillsammans 24 å
9 rdr ........
20 proviantsäckar, tillsammans 40
ä 2 rdr
8 runda tält med tillbehör, tillsammans
16 å 100 rdr
216: —
80: —
1’600: ~ 1,896:
25,411: 80.
b) Underhållskostnad (årligen).
l:o. För Lif- och Släpmunderingspersedlarna; genom tillökning i regementenas
beklädnadsanslag, efter innevarande års pris, utgörande 13: 79 per nummer
vid norra och 13: 83 vid södra regementet, och således för hela
den nu ifrågavarande nummerstyrkan:
vid det förra regementet R:dr 2,523: 57.
vid det sednare
. » 2,793: 66.
5,317: 23.
2:o.
För remtygs-, personella utrednings- (kapolterna inbegripna)
och trosspersedlarna, genom tillökning i statsanslaget för
Försvarsverket i allmänhet, hvarifrån detta underhåll bestrides
och som kan beräknas till 4 rdr per nummer eller för
385 nummer
1,540:
R:dr 6,857: 23.
Bil. N:u 3 b. (ill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Nio /, om Statsverket 1865. 153
Transsumt af Protokollet öfver Landt]örsvars-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rädet å Stockholms
Slolt den 26 September 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Grefve Manderström
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Stats-Rådet Carlson anmäldes vara af opasslighet förhindrad att tillstädeskomma.
Chefen för Landtförsvars-Oepartementet, Stats-Rådet Reuterskiöld föredrog i
underdånighet:
l:o.
Den af Kongl Maj:t under den 28 sistlidne Februari, vid beslut om KrigsKollegii
förändring till en Arméförvaltning, tillförordnade Kommissions underdåniga
skrifvelser af den 45 sistlidne Juli, dels med betänkande öfver åtskilliga till Kommissionens
yttrande öfverlemnade frågor, rörande denna förändring, dels ock med
framställning om öfverflyttande till Kammar-Rätten af det Krigs-Kollegium nu åliggande
granskningsbestyr med årsräkenskaper, jemte Kammar-Rättens den 24 påföljde
Augusti öfver den sednare framställningen afgifna underdåniga utlåtande; af
hvilka handlingar inhemtas:
Bih. Till 11. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.
20
154 Bil. N:o 3 b. lill Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o I, om Statsverket 1S65.
Med afseende å hvad Kommissionen i flera delar om förevarande organisation
anfört, tillstyrkte Stats-Rådet i underdånighet:
att Arméförvaltningen skall bestå af fyra, hvart och ett under sin egen Chef
ställda Departementer, nemligen:
Artilleri- Departementet,
Fortifikations- Departementet,
Intendents-Departementet och
Civila Departementet
detta sistnämnda fördeladt i tvenne Afdelningar, eller Aflönings-Afdelningen och
Kassa-Afdelningen;
att Chefer för dessa Departementer skola vara:
General-Fälttygmästaren för Artilleri-Departementet,
Fortifikations-Generalen (Chefen för Ingeniör korpsen) för Fortifikations
Departementet,
General intendenten för Intendents-Departementet, och
General-Krigskommissarien (med General-Majors värdighet) för Civila Departementet;
att
hvarje Departement skall, utom Chefen, ega två Ledamöter och sin egen
underlydande tjenstemannapersonal, på sätt i Instruktion och Aflöningsstat vidare
bestämmes;
att Departementernas civila Ledamöter skola bibehålla den för civilledamot i
Krigs-Kollegium nu antagna benämningen af Krigs-Råd;
att de ärenden, sorn nu tillhöra Krigs-Kollegii Artilleri-Afdelning, skola öfvergå
till Arméförvaltningens Artilleri-Departement, som äfven genom sin Sekreterare
bör öfvertaga befattningen med Arméförvaltningens allmänna arkiv;
att de Krigs-Kollegii Fortifikations-Afdelning nu tillhörande ärenden skola
af Arméförvaltningens Fortifikations-Departement emottagas. med undantag af vår
den och redovisningen af En-per-mille-fonden, hvarmed bestyret, ölverflyttas till
Civila Departementet;
att till Intendents-Departementet skola höra de ärenden, med hvilka KrigsKollegii
Intendents-Afdelning nu har befattning, undantagandes dem, som stå i
gemenskap med 4:de Hufvudtitelns anslag till Rese- och Traktaments-penningar
samt Expensmedelsanslagen för Landtförsvars-Departementets Kansli-expedition och
för Arméförvaltningen ro. fl. verk, äfvensom med följande fonder, nemligen: lrosspassevolansfonden,
Förenade Mötespassevolansfonden, Norrbottens Hästjägare-sqvadronsfond
och Volontär-vakansmedelsfonden, hvilket allt skall öfvertagas af Civila
Departementet, hvaremot för Intendents-Departementet tillkommer bestyret med
Garnisons-regementenas mathållning;
att Civila Departementet, utom de ärenden, som, enligt hvad förut nämndt
är, skola dit öfverflyttas, men med befrielse Ir ån de Krigs-Kollegii Aflönings-Af
-
Bil. AV o 3 k. lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 4S,*>
delning nu åliggande göromål med garnisonsregementenas mathållning, skall emottaga
de denna Afdelning nu tillhörande ärenden;
att extra ordinarie afskrifningsmål skola i Armé-förvaltningens Plenum behandlas
i enlighet med stadgandet i Kongl Förordningen den II December 1830;
att härom samt om fördelningen i öfrigt af förekommande frågor emellan
Arméförvaltningens plenum och dess Departementer, likasom angående ärendenas
behandling i Arméförvaltningen, samt embets- och tjenstemännens skyldigheter,
m. m., den instruktion, som härjemte bifogas, och hvilken torde nu af Kongl.
Majit fastställas, måtte tjena till efterrättelse;
att, hvad beträffar den för Arméförvaltningen gemensamma arbetsordning,
hvars antagande och utfärdande räknas bland plenimål, dess föreskrifter må inskränka
sig till hvad som kräfver lika förfaringssätt på Arméförvaltningen i allmänhet
eller dess samtliga Departementer. och hvartill bland annat höra bestämmelser
och formulärer för Departementernas medelsanordningsväsende och bokföring,
hvilka mäste ställas i öfverensstämmelse med bokföringen inom de eljest under
Civila Departementet lydande Kassa- och Boksluts-kontoren; men att, med
afseende ä skiljaktiga förhållanden å Departementerna, alla andra till Arbets-Ordningen
hänförliga föreskrifter må, för hvarje Departement särskildt, utfärdas af
Departements Chef, efter öfverläggning med ledamöterna derstädes;
alt, då kungörelser och anslag om ledigheter, m. m. författningsenligt böra
ega rum eller ansökningar böra upphemtas. sådant må ankomma på vederbörande
Departements åtgärd och ärendena således, först sedan de på nämnda sätt blifvit
beredda, må öfverlemnas till pröfning och handläggning vid plenum, om de dit
eljest höra, samt att befordringsbesiut, m m , som vid plenum fattas, skola derfrån
meddelas vederbörande Departement, så att alla verkställighets-åtgärder, som
följa af en personalvård, må kunna fullständigt ordnas och handhafva* inom hvarje
Departement för sig: börande de närmare föreskrifterna härom intagas i Arméförvaltningens
gemensamma Arbetsordning;
att inom Arméförvaltningen må äfven för lista och 2:dra gradernas tjenstemän
utfärdas fullmakter på viss befattning efter staten, samt att således KrigsKollegii
vid 1865 års slut varande tjenstemän af berörda grader, sedan de, för
öfvergång till Arméförvaltningen, blifvit slutligen placerade till viss befattning derstädes,
må derefter anses vara, hvar och en, på samma befattning befullmäktigad,
dock under villkor som|jstadgas i Kongl. Cirkulär-Brefvet den 9 November 1860;
att Regements- och Korps-Chefer, hvilka hittills aflagt sin embetsed inför
Krigs-Kollegii plenum, '■efter 1865 års utgång, endast hafva att sin tro och huldhets-
samt embets ed skriftligen insända till Landlförsvars-Departementets Kommando-Expedition;
hvarom General-ordres torde få utfärdas;
och att Krigs-Kollegii befattning med Regementsskrifvares förordnande, samt
186 Bil. N:o 3. b. till Kongl. Majus Nåd. Prop. lS:o l. ont Statsverket 1865.
pröfning och förvarande af deras original-uppbörds-borgenshandlingar, må öfvergå
till Civila Departementet af Arméförvaltningen.
Hvad särskildt angår Kommissionens på anförda skäl gjorda hemställan, att
alla årsredogörelser från Arméförvaltningen underlydande eller landtförsvaret eljest
tillhörande allmänna verk och inrättningar, direktioner, regementen och korpser,
förråder, m. fl., för dem tilldelade kontanta anslag, eller under deras vård ställda
dersedlar och materiaiier, måtte från 1866 års början få ingå till Kammar-Rätten
för att endast inom Öfver-Revisions-Departementet granskas, ansåg Stats-Rådet, i
betraktande al hvad Kammar-Rätten i sitt häröfver afgilna underdåniga utlåtande
anfört, sig icke böra tillstyrka Kongl. Maj:ts bifall dertill, utan hemställde i underdånighet,
att den granskning af dylika och andra redogörelser, hvilken nu eger
rum i Krigs-Kollegium, framdeles må verkställas inom Arméförvaltningen.
Då likväl den al Kommissionen, under förutsättning af bifall till berörda
dess hemställan, för Arméförvaltningen beräknade Revisionspersonal möjligen icke
blir fullt tillräcklig för densamma åliggande granskningsgöromåls bestridande, samt
således någon tillökning af denna personal kan komma att erfordras, men detta
säkrast torde kunna bedömas först sedan Arméförvaltningen någon tid varit i
verksamhet, ansåg Stats-Rådet åt Arméförvaltningen böra öfverlemnas att, när behofvet
af en sådan tillökning är för handen och icke kan afhjelpas genom revisions-arbetets
lämpliga fördelning inom Departementerna och anlitande af de kamerala
tjenstemän, hvilka till en början icke kunna förflyttas till beställning på
stat i Arméförvaltningen, utan tillsvidare blifva öfvertalige. dock med tjenstgöring»-  skyldighet emot åtnjutande af sina nu i Krigs-Kollegium egande lönförmåner, till
Kongl. Majit inkomma med förslag till Revisions-personalens slutliga bestämmande,
då Kongl. Majit lärer täckas taga i Nådigt öfvervägande, hvilka åtgärder i anledning
häraf böra ytterligare vidtagas.
Den af Kommissionen föreslagna personal-stat för Arméförvaltningen tillstyrkte
Stats Rådet måtte i Nåder gillas, endast med den förändring att, i stället för en
Hufvudbokhållare i Bokslutskontoret, der må, såsom för närvarande, och med af
seende
å de med chefskapet för detta kontor förenade flera vigtiga åligganden,
blifva anställd en Kamererare; hvarjemte Stats-Rådet tillstyrkte Kongl. Majits
godkännande af Kommissionens förslag, såväl om Registrator»-kontorets indragning,
emot det att i hvarje Departement föres särskildt Diarium, som ock att AdvokatFiskals-kontoret
må tillhöra Civila Departementets personal-stat, dock med skyldighet
för kontorets tjenstemän att jemväl åt de öfriga Departementerna bestrida
de göromål och den handläggning, hvilka ett Advokat-Fiskals-embete tillhöra, på
sätt instruktionen närmare bestämmer; hvarförutan Vaktbetjeningens personal skall
lyda under det Civila Departementet, för så vidt Vaktbetjent icke under viss tid
eller tillsvidare är indelad till tjenstgöring på annat Departement efter den tjenstgöringsordning
för betjeningen, som af Arméförvaltningen bör utfärdas.
Bil. N'o 3 b. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 157
Vidkommande den af Kommissionen uppgjorda och till Kongl. Maj:ts pröfning
öfverlemnade Aflöningsstaten för Armé-förvaltningen, hemställde Stats-Rådet, att,
i stället för den deruti förekommande aflöning 2,500 rdr för en Hufvudbokhållare
i Bokslutskontoret, hvilken tjensteman Stats-Rådet föreslagit att utbytas mot en
Kamererare, lön för en sådan tjensteman må i staten upptagas med 3,500 rdr,
hvarigenom slutsumman uti denna stat komme att uppgå till 112,000 rdr Till
betäckande häraf ansåg Stats-Rådet böra användas, utom det på Krigs-Kollegii
stat nu uppförda anslag af 108,000 rdr jemväl ett belopp af 4,000 rdr från behållningarne
på den 4:de Hufvudtiteln tillhörande f. d. Chefslönen vid Adelsfane
regementet, hvilken I. d. Chefslön, bestående af indelta räntepersedlar, enligt meddelad
uppgift, under senare åren utgjort omkring 10,500 rdr ärligen och således
lemnade tillgång ej allenast till den derifrån påräknade fyllnad i aflöningen vid
Lifregementets Grenadier-korps, samt Uplands och Södermanlands regementen med
tillhopa 6,287 rdr 44 öre årligen, utan äfven till betäckande af förrberörda för
Armé-förvaltningens organisation behöfliga 4000 rdr, hvaruti jemväl innefattas det
för t. f. Presidenten i Krigs-Kollegium nu utgående årliga arvode 5000 rdr. hvilket
af samma tillgångar bestrides; men som i allt fall inkomsten af omförmälda f. d.
Chefsindelning, såsom af de indelda räntepersedlarnes markegångspris beroende, vore
af oviss beskaffenhet, hemställde Stats-Rådet. det Kongl. Maj:t läcktes föreslå Rikets
Ständer, alt berörda indelning må tillflyta statsverkets allmänna inkomster,
mot det att på Riksstatens 4:de hufvudtitel uppföras kontanta anslag af dels 6,287
rdr 44 öre, såsom tillökning i anslaget till »Indelda Kavalleri- och Infanteri-regementena,
» och dels 4000 rdr, såsom tillökning i anslaget för Armé-förvaltningen
(n. v. Krigs-kollegium).
Derjemte och då Stats-Rådet, lika med Kommissionen, ansåg, att det af Rikets
Ständer sedan längre tid beviljade, nu med 500 rdr årligen utgående extra
anslag, för upprättande af de så kallade statistiska tabellerna, hvilket jemväl hädanefter
måste afses till godtgörelse för en del af arbetet inom Armé-förvaltningens
Boksluts-kontor, borde förändras från tillfällig tili ständig eller ordinarie
egenskap, hemställde Stats-Rådet, det Kongl. Maj:t vidare måtte föreslå Rikets
Ständer, alt nämnda belopp måtte, såsom ytterligare tillökning, tilläggas Arméförvaltningens
aflönings-anslag, med vilkor att det så kallade statistiska tabellverket,
rörande 4:de Hulvudtitelns anslag, allt framgent inom Armé-förvaltningen upprättas
och dess årliga hnfvudböcker åtföljer: börande, så vida detta af Rikets Ständer
bifalles, beloppet tilläggas det i Aflönings-staten upptagna anslaget till gratifikationer
åt extra tjenstemän och vaktbetjente, hvarigenom samma anslag varder ökadt til!
3650 rdr och aflöningsstatens slutsumma till 112,500 rdr.
Med olvanberörda förändring af aflöning för en Kamererare i stället för en
Hufvudbokhållare i Bokslutskontoret, samt med hemställan att inqvarterings ersättning
till belopp af 750 rdr för General-Intendenten och 500 rdr för Intendenten
158 Bil. N:o 3 b. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1865.
årligen finge utgå från anslaget till Inqvarterings-kostnarler i Stockholm, tillstyrkt
Stats-Rådet i underdånighet, att Aflöningsstat, sådan den här finnes bilagd, måtte
för Armé-förvaltningen utfärdas, att från 1866 års början och tillsvidare tillämpas,
men att, innan den definitivt fastställes, Rikets Ständers samtycke till ofvanberörda
öfverflyttning af 4000 rdr från f. d. Adelsfane-regementet och tillägg af 500 rdr
från extra stat måtte inhemtas, hvarvid tillika torde böra tillkännagifvas, att framdeles,
i följd af revisionens qvarblifvande hos Armé-förvaltningen, möjligen komme
att erfordras allöningsmedel för en något förstärkt revisions-personal, samt alt
för öfrigt tillökningen i aflöningsmedlen för Armé-förvaltningen har sin naturliga
grund deruti, att embetsverket, enligt Rikets Ständers uttryckta åsigt, erhållit
ett 4:de Departement, kollegialt inrättadt, som medtagit ett opåräknadt lönbelopp.
Hvad angick kommissionens yttrande om det årliga arvode af 1200 rdr,
hvilket för närvarande utgår från Invalidhus-londen till f. d. Sekreteraren och
Ombudsmannen hos Direktionen öfver förra Invalid-inrättningen, samt beloppets
användande för Armé-förvaltningens behof, ansåg Stats-Rådet med pröfningen deraf
böra anstå, tilldess arvodet genom innehafvarens afgång blifver ledigt; i följd hvaraf
den af Kommissionen föreslagna dispositionen deraf, dels lill aflönings-förhöjoing
åt Advokat-Fiskalen och dels till ersättning åt erforderliga biträden hos Arméförvaltningen,
komme för närvarande att förfalla.
Till uppförande å Indragnings-stat har Kommissionen föreslagit, förutom den
skillnad af 500 rdr emellan äldste Krigs-Rådets lön på Krigs-Kollegii stat och
Krigs-Rådslönen pä Armé-förvaltningens stat, som bör tillfalla Krigs-Rådet C. F.
Laurén, följande tjenstemän inom Krigs-Kollegium, nemligen Adjutanten vid den
med detta år upphörande Presidents-Expeditionen, Ofverste-löjtnanten G. Schrirer
von Waldheim, Kollegiisekreteraren J R. Öfverström samt Registrator!) och Aktuarien
P. Waller, den förstnämnde till 800 rdr, Öfverström till 3,000 rdr och
Waller till 2,500 rdr, de begge sednare beloppen motsvarande de pensioner, som
skulle dem tillkomma, derest de redan nu hade fullt uppnått de såsom vilkor
derför föreskrifna lefnads- och tjensteår; men Stats-Rådet, som icke fann något
att erinra emot de föreslagna beloppen för Krigs-Rådet Laurén och ÖfversteLöjtnanten
Schurer von Waldheim, ansåg sig deremot, i fråga om Koilegii-Sekreteraren
Öfverström och Registratorn Waller, för hvilka lämplig verksamhet äfven
inom Armé-förvaltningen kunde yppa sig, böra i underdånighet tillstyrka, att derest
de icke anmäla sig till anställning i Armé-förvaltningen, de på indragningsstat
endast må åtnjuta hvad som motsvarar deras aflöning på ordinarie stat. nemligen
Öfverström 2,400 rdr och Waller 1,800 rdr, med stadgande tillika att beloppen
ä Indragningsstaten skola minskas eller upphöra att utgå i den mån någon af
ofvan nämnde personer genom befordran lill embete eller tjenst på rikets stat erhåller
så hög aflöning, att den, sammanlagd med beloppet på indragningsstat. skulle
Bil. N:o 3 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865. 1S9
öfverstiga hans nuvarande aflöningsförmåner, eller ock han till rikets allmänna indragningsstat
förflyttas; hvaremot Öfverström och Waller, i händelse de komma
att tillträda beställning inom Arméförvaltningen med ringare lön än den af hvardera
nu innehafvande provisoriska lönen, borde vara berättigade att, så länge ett
sådant förhållande fortfar, åtnjuta skillnaden på indragningsstat.
I öfverensstämmelse härmed tillstyrkte Stats-Rådet, att Indragningsstateu, sådan
den här finnes bilagd. måtte fastställas, samt att de deraf uppkommande kostnader
finge utgå från Förenade Mötespassevolansfonden, som vore öfverlåten till Kongl.
Maj:ts disposition och till denna utgift lemnade tillgång.
Då vid jemförelse emellan nuvarande antalet ordinarie tjenstemän i l:sta och
2:dra graderna å Kameralsidan inom Krigs-Kollegium, samt det föreslagna antalet
Kameral-tjenstemän inom Armé-förvaltningen uti motsvarande grader, åtskilliga
af dessa tjenstemän komma att blifva öfvertalige, tillstyrkte Stats-Rådet,
att sedan af Krigs-Kollegii ordinarie tjenstemän af Irsta och 2:dra graderna å
Kameralsidan, 6 i den förra och 7 i den sednare graden, blifvit af Armé-förvaltningens
plenum, i den ordning här nedan föreslås, placerade till viss befattning
uti hvar motsvarande grad inom Armé-förvaltningen, på hvilken befattning tjenstemannen
derefter bör anses innehafva fullmakt, Krigs-Kollegii öfverblifvande ordinarie
kameral-tjenstemän i nämnda grader må, från 1866 års början och så länge
behofvet fordrar, få jemväl från Förenade Mötespassevolansfonden åtnjuta sina nu
innehafvande löner, med förbindelse att, efter Armé-förvaltningens vid plenum fattade
beslut och lemnade anvisning, dels, i mån af inträffande ledigheter i Arméförvaltningens
kameralbefattningar, tillträda viss sådan befattning på förvaltningens
stat, dels ock emellertid biträda vid göromålen inom embetsverket.
Åt Armé-förvaltningen ansåg Stats-Rådet böra öfverlemnas att, i sammanhang
med den gemensamma Arbetsordningens fastställande, bestämma formulärer
för Diarier. Föredragningslistor och Protokoller, jemte behöfliga ansedda nya formulärer
för Anordningar, Bokföringar och Registreringar, m. m.
I fråga om de åtgärder, som mot slutet af innevarande år erfordras för öf~
vergången till den nya organisationen, på det att Armé-förvaltningen vid början
af år 1866 må kunna träda i full verksamhet, hemställde Stats-Rådet:
att Generalfälttygmästare!), m. m. Friherre Wrede, till hvilken Nådigt Bref
om detta allt, likasom ock till Krigs-Kollegium, borde afgå, måtte anbefallas att
genast föranstalta om uppgörande af förslag till Armé-förvaltningens gemensamma
arbetsordning, hvilken borde grundas på instruktionen för embetsverket och Kongl.
Maj:ts öfriga i sammanhang dermed fattade beslut;
att, sedan Chef för Armé-förvaltningens Civila Departement blifvit af Kongl.
Maj:t i Nåder utnämnd, och hvilket torde böra ega rum i början af nästkommande
December månad, Armé-förvaltningen skall ofördröjligen sammanträda i plenum, till
en början bestående af de fyra Departements-Cheferna och Krigs-Råden i Krigs
-
160 Bil. N:o 3 b. till Kongl. Maj t* Nåd Prop. N:o i, om Statsverket 1865.
kollegium, för att, sedan bemälde ordinarie Krigs-Råd, i ordning efter deras tur
sins emellan, dervid afgifvit sina förklaranden, hvilken Krigs-Rådsbefattning uti
Armé-förvaltningen hvar och en af dem vill öfvertaga, ej mindre hos Kongl. Maj:l
sådant anmäla, än ock företaga granskning af förslagen till gemensamma Arbetsordning
och Arbetsformulärer: börande samtidigt, för de öfriga Krigs-Rådsplatsernas
i Armé-förvaltningen tillsättande, vederbörande Departements-Chef till Kongl.
Majit ingå med förslag å passande person dertill;
att, sedan genom Kongl Majits utnämningar Civilledamöterna inom Armé
förvaltningen
blifvit fulltalig?, samt Kongi. Majit, uppå General-Intendentens hemställan,
likaledes utnämnt Intendenten, Armé-förvaltningens plenum, så sammansatt
som instruktionen bestämmer, bör utan uppskof sammanträda, för att
dels fastställa och utfärda gemensamma arbetsformulärer och gemensam arbetsordning,
hvaraf de förra borde Departementerna meddelas, men den sednare till
trycket befordras och vid årets slut till ordinarie embels- och tjenstemän utdelas;
ankommande på hvarje Departements-Chef att inom behörig tid delgifva Departementets
personal den speciella arbetsordning, som af honom för Departementet
kommer att utfärdas;
dels att hos Kongl. Majit anmäla konstituerade Kapereraren i AflöningsKontoret,
E H. W. Dahlqvist, om han så önskar och derest han icke under tiden
blifvit till annan befattning befordrad, till erhållande af Kongl. Majits Nådiga Konfirmalionts-fullmakt
på nämnda Kamererare-beställning;
dels vid plenum eller på vederbörande Departement, allt efter instruktionens
och arbetsordningens föreskrifter, vidtaga lagliga åtgärder för tillsättning och be
stridande
under tiden af öfriga lediga Kamererare-tjenster å Armé-förvaltningens stat;
dels hos Kongl. Majit anmäla lämplige tjenstemän i Krigs-Kollegium till erhållande
af Kongl, Majits Nådiga fullmakter å Sekreteraretjensterna vid Departementerua
i Armé-förvaltningen, äfvensom huruvida Kollegii-Sekreteraren Öfverström
och Registrator!! Waller, heldre än att med innehafvande ordinarie löner uppföras
på indragningsstat, önska anställning i det nya embetsverket; börande vid berörda
anmälan eller förslag till Sekreterare-beställningarnes tillsättande iakttagas, att Öfverström,
i händelse han åstundar dervid komma i åtanka, i första rummet har
valrätt och derefter i mån af tillgång nu varande 3 ordinarie Notarier, hvar och
en efter ålder i tjensten;
dels besluta placering till viss kanslisttjenst i Armé-förvaltningen af hvar och
en ordinarie kanslist i Krigs-Kollegium;
dels vid plenum eller på vederbörande Departement vidtaga lagliga åtgärder
för tillsättning eller, om så erfordras, bestridande under mellantiden af två kanslist—
tjenster inom Armé-förvaltningen, utöfver nuvarande antalet ordinarie kanslister i
Krigs Kollegium;
dels
Bil. N:o 3 b. till Kongl. Maj:l$ Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 161
dels besluta placering till viss befattning i motsvarande grad inom Armé
förvaltningen
af Krigs—Kollegii ordinarie Kameraltjenstemän af irsta och 2:dra lönegraderna,
så långt dylika befattningar inom Arméförvaltningen härtill förslå; och
dels fastställa och utfärda tjenstgöringsordning för vaktbetjeningen;
hvarförutan, om under återstående delen af detta år inträffat eller vidare
inträffar afgång af någon bland Krigs-Kollegii ordinarie civile embets- och tjenstemän
eller betjente, hvilken är afsedd att vid nästa års början öfvertaga befattning
inom Arméförvaltningen, behöriga åtgärder böra af Arméförvaltningen vidtagas
för sådan befattnings återbesättande och, om tillsättning ej kan ske före
detta års utgång, för befattningens upprätthållande under ledigheten.
Vidkommande slutligen den afleverering under årets sista vecka från KrigsKollegium
till Arméförvaltningen af embetsverkets samtliga tillhörigheter, hvarom
i Kongl. Brefvet den 28 sistlidne Februari blifvit omförmäldt, hemställde StatsRådet,
att densamma, till undvikande af omgång och med afseende på den mera
oberoende ställning, som Arméförvaltningens Departementer hufvudsakligen komma
att till hvarandra intaga, måtte få ske till berörda förvaltning, icke vid plenum
utan omedelbart till de förvaltningens Departementer, dit hvart och ett aflevereringsföremål
enligt instruktion skall komma att höra.
Utom de till General-Fält-Tygmästaren Friherre Wrede och Krigs-Kollegium
om detta allt afgående Nådiga Bref, torde Nådig Kungörelse om förevarande nya
organisation böra utfärdas, med förständigande till vederbörande att, i hvad på
en hvar ankommer, ställa sig Arméförvaltningens instruktion till behörigt iakttagande.
Till hvad Stats-Rådet sålunda i detta ärende tillstyrkt och föreslagit,
täcktes Kongl. Majit i Nåder lemna bifall; och skulle såväl Kungörelse
om Arméförvaltningens inrättande, som Instruktion för densamma, sådana
som de här vid protokollet finnas bilagda, i vanlig ordning af trycket
utfärdas.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
Bih. tilt R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.
21
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1865.
Bil. ;V:o 4 till Kongl. Maj.i» Nåd. Prog. N:o 1, otti Statsverket 1865. 1
Protokoll öfver Sjö för svars-Årende, hullet inför Hans Maj:t
Konungen, uti Stats-Rådet, ä Stockkolms Slott den
10 September 1865.
Når varande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsininistern, Friherre De Geer;
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes-Årendena, Grefve Manderström
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt;
Grefve von Platen;
Lagerstråle;
Bredberg;
Thulstrup;
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Grefve von Platen, anförde i underdånighet: Äng. un“Då
de åsigter om såttet att vid ordnandet af Sveriges Sjöförsvar tillvågagå, derå. belänhvilka
af mig under den 14 Oktober 1862 inför Eders Kongl. Maj:t i Stats-Rådet leande i fråframstålldes
uti då till Protokollet afgifvet underdånigt anförande, så till vida af qa om grunEders
Kongl. Maj:t i Nåder gillades, att de derefter kunde intagas bland grunderna derna för
för den vid sistförflutna riksdag till Rikets Ständer aflåtna Proposition om Stats- Sjöförsvaverkets
tillstånd och behof i hvad den rörde Sjöförsvaret, äfvensom de sedermera rets ombildbiföllos
af Rikets Ständer, för så vidt de utgjorde föremål för deras pröfning, har ning.
jag i öfverensstämmelse med samma åsigter vidare utvecklat grunderna för ombildningen
af Sveriges Sjöförsvar, sådana de, med Edex-s Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd . .
redan till trycket befordrade, i hårhos fogade tryckta bilaga i underdånighet fram- /•
läggas:
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad uti förestående framställning blifvit
anföi-dt, men med någon jemkning i tillämpningen af der förekommande förslag,
hemställer jag i underdånighet i afseende på:
Bil till R. St. Prof. 1865 S? 1866. 1 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 1
2 Bil. No 4 till Kongl. Maj:ts Nåd, Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
l:o. Kongl. Maj:ts Flottas Befälspersonal:
det måtte Eders Kongl. Maj:t nu i Nåder besluta och förordna:
att ifrån Kongl. Maj:ts Flotta, hvilken skall benåmnas "Kongl. Flottan“ samt,
med oförändrad rang, fortfarande och hufvudsakligast vara egnad åt rikets yttre kustoch
sjöförsvar, skall befäl till det antal, som längre fram bestämmes, öfverflyttas till
en kår, hvilken kommer att erhålla benämning af Kongl. Skärgårdsartilleriet och
rangnummer näst efter Kongl. Flottan, samt att förnämligast hafva till uppgift försvaret
af landets inre skärgårdar och farvatten, men derjemte att på flytande materiel
understödja sjöfåstningarnes försvar och öfvas, att den må kunna i någon mån,
om så skulle erfordras, tjenstgöra på dessa fästningar;
att denna förändring skall, hvad officerspersonalen vid de begge kårerna angår,
sålunda till vågabringas, att, sedan från Kongl. Maj:ts Flottas nuvarande Officerskår
till “Kongl. Skärgårdsartilleriet11 öfverflyttats det för denna kår erforderliga
antal Officerare, af öfrige Officerarne uppföres på “Kongl. Flottans11 nya stat det
antal, som för densamma år afsedt, samt de derefter återstående Officerarne ställas
på indragning, allt på sått nedanföre närmare bestämmes;
att Officerskåren vid “Kongl. Flottan“ skall, med förändrade benämningar i
de fyra nedre graderna, bestå af:
1 Konter-Amiral med General-Majors rang,
3 Kommendörer „ Öfversteg d:o,
5 Kommendör-Kaptener af l:sta klassen „ Ofverstelöjtnants d:o,
12 Kommendör-Kaptener af 2:dra klassen „ Majors d:o,
29 Kaptener „ Kaptens d:o,
28 Löjtnanter „ Löjtnants d:o,
18 Underlöjtnanter „ Underlöjtnants d:o;
S:ma 96,
för hvilken personal, deraf dock 2 Kommendör-Kaptens-, 4 Kaptens- och 4 Löjtnants-bestållningar
tillsvidare icke komma att tillsättas, så framt ej Eders Kongl.
Maj:t skulle finna lämpligt att häruti vid förändringens verkställande medgifva någon
jemkning, bestämmas de i nårlagda underdåniga förslag till normalstat upptagna
aflönings- och inqvarteringsförmåner; och skall för öfrigt benämningen af Amiral
jemte rang lika med General-Löjtnants vara förenad med befålhafvare-embetet vid
“Kongl. Flottans11 station i Carlskrona, derför bestås, till bestridande af representationskostnader,
ett årligt arvode af 5,000 rdr rmt samt derutöfver för Stations-befålhafvare,
som ej år Konter-Amiral på stat, sådan tillökning, att hans sammanlagda
aflöning blifver lika med hvad Konter-Amiralen skulle i samma befattning erhålla,
äfvensom i afseende på l:sta Officers- eller Underlöjtnantsgraden vid denna kår bör
iakttagas, att Underlöjtnanten, hvars utnämning sker medelst Nådigt förordnande,
bör under de tvånne första tjensteåren anses för och i tjensten benåmnas Officerskadett
samt, i stället för nu anbefallda gradpassering vid stationen, som skall upphöra,
hafva, för att kunna befordras till Löjtnant, inför behörig examensförråttning undergått
godkänd repetitionsexamen förnämligast uti den en Officer tillkommande praktiska
utöfningen af artilleri, navigation, ångmaskinlära och skeppsmanöver, hvilken
examen dock ej får aflåggas förr, ån tre år efter hans utnämning till Officer förflutit;
hvaremot vid befordringar till öfriga grader inom kåren skola fortfarande följas
redan gällande föreskrifter med endast den förändring, att från löjtnants-graden bland
tre uppflyttningar städse två komma att ske enligt tur och vid den 3:dje närmast
efter dessa följande afseende att uteslutande fästas på ådagalagd skicklighet;
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 3
att Officerskåren vid “Kongl. Skärgårdsartilleriet“ skall utgöras af:
1 General-Major,
2 Ofverstar,
5 Ofverste-Löjtnanter,
9 Majorer,
22 Kaptener,
22 Löjtnanter och
15 Underlöjtnanter;
S:ma 76,
åt hvilken personal, deraf likvål 2 Öfverstelöjtnants-, 3 Majors-, 4 Kaptens-, 5 Löjtnants-
och 7 Underlöjtnants-bestållningar tillsvidare böra hållas vakanta, anslås de
aflönings- och inqvarterings-belopp, som uti nårlagda underdåniga förslag till normalstat
finnas upptagna; och skall äfven vid denna kår benämningen Generalmajor
tillkomma befålhafvaren för dess hufvudstation och under vissa förhållanden jemväl
kunna tilldelas befälhafvare för en större truppafdelning af kåren, samt stationsbefålhafvaren,
i sådan egenskap, tillika ega General-Löjtnants rang och, om
han icke innehar General-Majors-lön på stat, undfå sådan förhöjning uti det befålhafvaren
vid Flottans Stockholms station nu bestådda arvode, att hans inkomster
blifva lika med hvad General-Majoren eller Kår-Chefen erhölle i samma befattning;
kommandes deremot, med hänseende till möjligen inträffande transport af Officerare
emellan armén och skärgårdsartilleriet, med befordringarna inom denna kår att förhållas
efter enahanda grunder, som för armén åro eller kunna varda i Kader stadgade;
att
de beställningar, hvilka, på sått berördt år, tillsvidare vid begge kårerna
lemnäs vakanta, komma att, sedan de för dem bestämda aflönings- och inqvarteringsmedel
hunnit blifva tillgängliga, framdeles i mån af behof tillsättas, samt att, når
tillsättning kan, men pröfvas icke böra ega rum, de medel, som icke behöft för
ifrågavarande beställningar användas, skola å 5:te Hufvudtiteln särskildt afsåttas och
redovisas;
t 7
att utaf aflöningen, hvilken, i likhet med hvad hittills vid flottan egt rum,
blifvit i de föreslagna staterna fördelad uti egentlig lön och tjenstgöringspenningar,
dessa sistnämnda innehållas då semester eller tjenstledighet utöfver en månad åtnjutes,
men få bibehållas under tjenstledighet, som beviljats för anställning i utländsk
krigstjenst, eller på grund af behörigt, af vederbörande hårläkare afgifvet, intyg om
behofvet deraf för lifsfarlig sjukdoms botande, samt att, beträffande inqvarteringspenningarne,
desamma böra utbekommas under all kommendering, men deremot
indragas vid all permittering, som, utan intyg om lifsfarlig sjukdom, fortfar utöfver
ett halft år, äfvensom når staten tillhörigt boställe innehafves; skolande för öfrigt
Officer af Kongl. Flottan ega att under tjenstgöring i hufvudstaden uppbära inqvarteringspenningar
till det belopp, som för den grad, han innehar, vid Kongl. Skärgårdsartilleriet
bestås;
att vid utförandet af nu föreslagna ombildning af Kongl. Maj:ts Flotta,
hvarigenom äfven i det fall, att de trettioen beställningar, som afsetts att vid de
nybildade 2:ne kårerna tills vidare hållas vakanta, skulle komma att tillsättas, nuvarande
antalet Officerare ändock blefve från 228 minskadt till 172 vid begge kårerna,
eller med 56,| jemte det, på sått i framställningen af grunderna för samma
ombildning blifvit utredt, i årliga utgifterna för Officers-kårens aflöning och inqvar
-
4 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o /, om Statsverket 1865.
tering slutligen uppkomme en besparing af 59,760 rdr, bor såsom allmänna grunder
iakttagas:
att icke någon Officer går i mistning hvarken af de inkomster, han redan
eger i lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering, eller af den befordran och uppfattning
till ökade inkomster, hvartill han, enligt nu gällande befordringsgrunder,
år berättigad, utan fast heldre behörigt afseende fästes vid hvad derutöfver må,
utan eftersättande af statens båsta, finnas billigtvis kunna medgifvas;
att Officerskårens fördelning, för så vidt af Eders Kongl. Maj:t i Nåder pröfvas
med tjenstens fördel vara förenligt, uppgöres i öfverensstämmelse med Officerarnes
egen önskan;
att i de fall, då delningen medför uppflyttning till högre grad eller lön,
denna sednare icke får tilltrådas förr, ån medel dertill förefinnas eller genom yppade
ledigheter hunnit beredas;
att de Officerare, som icke blifva upptagne uti de begge nya kårernas rullor,
öfverflyttas med då innehafvande aflönings- och inqvarterings-förmåner samt fortfarande
tjenstgöringsskyldighet till en särskild stat, kallad Nya Peservstaten, å hvilken
uppföras i främsta rummet de Kaptenlöjtnanter, som redan funnits ej kunna
befordras, och vidare de bland öfrige Officerarne, som sjelfve önska att varda på
denna stat öfverflyttade, eller af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpligast kunna å densamma
användas;
att sålunda på Nya Reservstaten öfverflyttad Officer skall, jemte det han,
såsom hår förut redan år antydt, får emot skyldighet att fortfarande göra tjenst, så
långe han på nämnde stat qvarstår, oafkortade behålla vid öfverflyttningstiden innehafvande
lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering, i afseende på hvilka förmåners
tillgodonjutande under semester, tjenstledighet eller kommendering dock äfven
framgent skola iakttagas nu gällande föreskrifter, tillika kunna, i mån af inträffande
afgång på samma stat, uppflyttas i sin tur till högsta lön med tjenstgöringspenningar
inom den grad, hantillhör, äfvensom undantagsvis, då Eders Kopgl. Maj:t pröfvar
ådagalagd synnerlig förtjenst dertill föranleda, till högre grad, samt för öfrigt hvarje
Premier- och Sekundlöjtnant genast vid öfverflyttningen, såsom godtgörelse för derigenom
förlorad inkomst af sjökommenderingar, undfå och derefter intill vunnen
Kaptenlöjtnantsbefordran, till hvars erhållande han förblefve berättigad, ega att tillgodonjuta
25 procents förhöjning å den lön med tjenstgöringspenningar, han under
tiden på Nya Reservstaten innehar; kommandes den nya Reservstatens Officerare
åliggande tjenstgöring att förnämligast omfatta vissa delar af stationstjenstgöringen
vid begge de nybildade kårerna samt kompanitjenstgöringen vid Kongl. Flottan,
äfvensom desse Officerare skall vara medgifvet att med bibehållande af lönen, men
utan tjenstgöringspenningar och inqvartering, kunna taga afsked, i hvilket fall de
uppföras på en särskild Indragningsstat och blifva intill uppnådd ålder af 55 år förbundne
att under krigstid åter ingå i tjenst, emot tillgodonjutande derunder af fulla
aflöningsförmåner enligt innehafvande grad;
att, då för ifrågavarande nya organisationer till en början endast finnas att
använda lönerna och inqvarteringspenningarne vid de beställningar inom Flottans
nuvarande Officerskår, hvilka i följd af Eders Kongl. Maj:ts den 3 Februari 1863
meddelade Nådiga beslut, redan åro och intilldess berörda organisationer få komma
till verkställighet vidare kunna varda indragna, och följaktligen derefter genomförandet
af samma organisationer blifver beroende af yppade ledigheter inom Nya
Reserv- och Indragningsstaterna, fördenskull vid öfvergången till de föreslagna normalstateima
för Kongl. Flottan och Skärgårdsartilleriet skall iakttagas, att de i dessa
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 186'o.
5
stater utöfver nuvarande löner och inqvarteringspenningar upptagna förhöjningar
icke få tilltrådas annorlunda ån i mån af befintlig tillgång, saint för öfrigt på det
sått förfaras, att förhöjningarna eller lönefyllnaderna turvis tilldelas de begge kårernas
grader, nemligen först Underlöjtnantsgraden vid Skärgårdsartilleriet, dernäst
samma grad vid Flottan och vidare de öfriga graderna vexelvis kårerna emellan i
enahanda ordning och uppåt, men inom hvarje grad först den äldste i graden och
vidare med fortsättning nedåt, så långt den hvarje gång för handen varande tillgång
- o’ O JO» o»
det medgifver;
att hvad angår det framställda förslaget att för en af behofvet påkallad förstärkning
af flottans maskinistpersonal använda de an slagsbesparingar, som efter
fullständigt genomförande af de oftanåmnda nya organisationerna komma att uppstå
på staten för flottans nuvarande Officerskår, samt att emellertid af Rikets nåstsammantrådande
Ständer måtte för åndamålet i Nåder åskas ett reservationsanslag af
20,000 rdr rint, denna fråga måtte närmare Riksdagen tagas under Nådig pröfning;
att beträffande Flottans Under-Officerskår, hvilken redan genom nuvarande
stationsfördelning år skild uti 2:ne af hvarandra oberoende och hvar vid sitt vapen
tjenstgörande afdelningar och således icke behöfver undergå någon vidare fördelning,
fördenskull nu endast måtte i Nåder förklaras, att kårens vid Carlskrona station
förlagda afdelning framgent skall tillhöra “Kongl. Flottan“ och den vid Stockholms
station förlagda afdelningen “Kongl. Skärgårdsartilleriet14, men, då äfven
Underofficerarnes antal visats vara större, ån behofvet kråfver, tillika, med bifall
till den af mig föreslagna nedsåttningeu deri, i Nåder förordnas;
att Under officerskår en vid „ Kongl. Flottan44 skall med bibehållande af nuvarande
gradbenåmningar, utgöras af:
5 Flaggstyrmån,
16 Öfverstyrman,
24 Understyrmån,
6 Flaggkonstaplar,
20 Öfverkonstapel-,
35 Underkonstaplar,
6 Flaggskeppare,
20 Öfverskeppare och
35 Underskeppare,
Suna 167
och för dem bestämmas de aflönings- och inqvarteringsförmåner, som finnas upptagna
på nårlagda underdåniga förslag till aflöningsstat, å hvilken äfven uppförts den
Underofficerarne hittills bestådda spanmål in natura med tre tunnor garnisonsmål,
eller deremot svarande kubikfot, för hvarje, helst spanmålens utbekommande ännu
af dem anses såsom en särskild förmån;
att Underofficerskåren vid Kongl. Skärgårdsartilleriet skall, med förändrade
gradbenåmningar, bestå af:
5 Styckjunkare af lista klassen,
25 Styckjunkare af 2:dra „ och
30 Sergeanter,
Suna 60
6 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Brog. N:o 1, om Statsverket 1865.
och för denna personal, af hvilken dock 1 Styckjunkare af l:sta klassen, 2 Styckjunkare
af 2:dra klassen och 4 Sergeanter tillsvidare icke tillsåttas, bestämmas de
uti nårlagda underdåniga förslag till ny aflöningsstat upptagna aflöningsförmåner,
bland hvilka, af det i afseende på Flottans Underofficerare anförda skål, jemväl
ingår den hittills bestådda spanmål in natura;
att det i följd af sålunda föreslagna reduktion af flottans nuvarande Underofficerskår
överskjutande antal Underofficerare, uppgående vid Carlskrona station
till 33 och vid Stockholms, så långe 7 Underofficersbestållningar ej få tillsåttas, till
27, skall, med bibehållande af då innehafvande aflöning och inqvarteringspenningar,
uppföras på s. k. Reservstater, en för hvardera af de 2:ne nya kårerna, till hvilka
stater företrädesvis öfverflyttas de, som pröfvas minst tjenstbare, under fortfarande
skyldighet till tjenstgöring i sina befattningar å vederbörande stationer, men med
rättighet att, i mån af afgång inom staten, blifva till högsta lön i graden uppflyttade
;
att då för de uti hår förut föreslagna nya aflöningsstater för Kongl. Flottans
och Skärgårdsartilleriets Underofficerskårer utöfver nu utgående löner och inqvarteringspenningar
upptagna förhöjningar påräknats såsom tillgång den besparing, som
genom afgång inom flottans nuvarande Underofficerskår skulle uppkomma dels å dess
aflöningsstat och dels å kårens andel uti Flottans inqvarteringsanslag, nu måtte, för
att desto snarare bereda en sådan tillgång, i Nåder förordnas, att tillsvidare och
intilldess de nya organisationerna få komma till verkställighet, de inom kåren yppade
ledigheter icke få återbesättas annorlunda, ån att, med iakttagande af de för
kåren gällande befordringsgrunder, uppflyttning till högre grad äfvensom till högre
lön inom grad vål må ega rum, men att dock vid hvarje ledighet alltid en beställning,
vare sig i lägsta eller högre grad, indrages,' samt att de med sålunda indragna
beställningar förenade löner och inqvarteringspenningar skola särskildt för hvarje af
Underofficerskårens 2:ne afdelningar å 5:te Hufvudtiteln afsåttas och redovisas;
att såväl de på sådant sått beredda årliga besparingar, som de, hvilka sedermera,
i följd af inträffande afgång å reservstaterna för Underofficerare, efter hand uppstå, skola
i den mån för hvardera kåren tillgång förefinnes eller uppkommer, användas till fyllande
af de i dess nya aflöningsstat upptagna förhöjda löner och inqvarteringsbelopp
sålunda, att, såsom för Officerarne år föreslaget, fyllnad erna tilldelas inom begge
Underofficerskår erne först lägsta graden och derefter de högre graderna nedifrån
uppåt, samt inom hvarje grad först den äldste och vidare de följande i tur nedåt, men
med iakttagande tillika, hvad Flottans Underofficerskår angår, att fyllnadstilldelningen,
hvarje gång den sker, i lika förhållande kommer kårens 3:ne särskilda afdelningar
eller stater till godo;
att vid de nya Underofficerskårerna skall i fråga om innehållning eller bibehållande
af tjenstgörings- och inqvarteringspenningar under semester, tjenstledighet
eller kommendering lånda till efterrättelse hvad derom blifvit hår ofvan för officerarne
föreslaget,^men i afseende på befordringar inom kårerna fortfarande följas hittills
gällande föreskrifter;
att, hvad angår framtida användandet af de besparingar, uppgående, utom
värdet af naturaspanmålen, till 18,600 rdr årligen, som, efter fullständigt genomförande
af nu jföreslagna förändringar i organisationen af Flottans Underofficerskår,
komma att på dess aflönings- och inqvarteringsanslag förefinnas, det derom i merberörda
grunder för sjöförsvarets ombildning väckta förslag måtte framdeles få Eders
Kongl. Maj:tsjnådigaspröfning underställas;
Bil. N:o å till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 7
att, på sått hittills varit stadgadt, befålsplatserna vid Lots- och Fyrstaterne
skola vara “Kongl. Flottans11 befålspersonal förbehållna, under vilkor att öfverflyttning
till nämnda stater medför afgång från flottans stat, men deremot verkställandet
af sjömåtningar hädanefter ensamt tillkomma “Kongl. Skärgårdsartilleriet11;
att uti frågor rörande befälspersonalens pensionering tillsvidare skall jemväl
vid begge de nya vapnen tillämpas nådiga Circulårbrefvet den 20 November 1860,
under iakttagande dervid, att pensionsbeloppen icke beräknas efter de föreslagna
förhöjda lönerna, utan efter dem. som, enligt hittills gällande aflöningsstater, åro
bestämda för der upptagna beställningar, om ån dessa, ehuru tillhörande samma
grader, i de nya aflöningsstaterna förekomma under förändrade benämningar; samt
slutligen och under förutsättning af Nådigt bifall till hvad hår förut blifvit
af mig i ena och andra hänseendet underdånigst hemståldt, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes, med fastställande af förberörda fyra nya aflöningsstater för Officerarne och
Underofficerarne vid Kongl Flottan och Skärgårdsartilleriet, nu tillika i Nåder förklara,
att dessa kårers nya organisation skall tråda i verkställighet den 1 April
nästkommande år, så framt Rikets Ständer då hunnit besluta i den del af frågan,
som tillhör deras afgörande, men i annat fall med månaden näst efter den, uti
hvilken sådant beslut blifvit inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldt, från
hvilken tid alltså de för dem föreslagna nya aflöningsstater böra, så vidt då för handen
varande tillgångar det medgifva, tillämpas, samt att under tiden skola med all
skyndsamhet vidtagas de för beredande af öfvergången till de nya staterna erforderliga
åtgärder, så att dessa, der så bör ske eller nödigt finnes, må dessförinnan
hinna underställas Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och Dess beslut derom
meddelas.
Vidare och hvad angår
2:o de Kongl. Maj:ts Flotta tillhörande trupper och öfriga gemenskap,
så hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t, med förklarande, att
Matros- och Skeppsgossekårerna, om hvilken sednare kårs reduktion från 280 till
200 redan under den 25 sistlidne Augusti blifvit i Nåder förordnadt, skola tillhöra
“Kongl. Flottan11, och Kanonierkåren “Kongl. Skärgårdsartilleriet11, deremot måtte
med bestämmandet af hvilka Båtsmanskompanier böra tilldelas det ena eller andra
af dessa vapen låta i Nåder anstå, intilldess frågan derom, efter föregången öfverläggning
samfäldt med Chefen för Landtförsvarsdepartementet rörande det väckta
förslaget om en del Båtsmanskompaniers öfverlåtande till arméen, kan jemte denna,
fullständigt beredd, Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställas, samt jemväl
tillåta, att frågorna om dels Marinregementets framtida bestämmelse och dels Flottans
öfriga truppers och gemenskaps organisations- och aflöningsförhållanden få framdeles,
sedan de hunnit vederbörligen beredas, hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas; äfvensom att, beträffande
3:o Flottans Konstruktions- och Mekaniska kårer samt Civil-, Klereci- och
Läkarestater,
i afsende på de dem rörande frågor, hvilkas lösning i viss mån beror af det beslut,
Eders Kongl. Maj:t behagar fatta i anledning af förslaget om befälspersonalens vid
Flottan förändrade organisation, må på nyssberörda sått få förfaras, samt alltså de
8 Bil. N:o 4' till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
förslag, hvilka föranledas såvål häraf, som af hvad ofvanintagna grunder för Sjöförsvarets
ombildning i öfrigt innehålla, få, i den mån de hinna utarbetas, blifva
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställda, för att, efter deras beskaffenhet,
af Eders Kongl. Majit i Nåder afgöras eller till Rikets Ständer hånskjutas.“
Hvad Departements-Chefen sålunda nu uti detta ärende i ena och andra
hänseendet underdånigst föreslagit, täcktes Kongl. Majit, uppå
tillstyrkan af Stats-Rådets öfriga Ledamöter, till alla delar i
Nåder gilla och bifalla.
Iu fidem Protocolli:
L. Th. Neijber.
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:tu Nåd. Prof. N:o 1, öm Statsverket 1865.
9
Grnudcr för oiubildning af Sveriges Sjöförsvar.
Hvarje lands försvarsanstalter böra vara ordnade efter dess politiska och
geografiska förhållanden samt de anvisningar, som från dess historia kunna liemtas.
Om denna sats är riktig, hvilket svårligen skall kunna jälvas, måste ock vid dess
tillämpning på Sverige, såsom obestridligt framstå, att detta lands sjöförsvar bör,
jemte ett för öppna sjön passande örlogsvapen, i sig äfven upptaga ett för dess
skärgårdar och inlandsfarvatten lämpadt flytande artilleri, af helt olika beskaffenhet,
emot hvad behofvet kräfver i andra länder, hvilket vid fäderneslandets försvar,
särdeles emot en öfverlägsen fiende, utan tvifvel skall utöfva kraftigare inflytande,
än det vi kunna hoppas hädanefter åstadkomma på öppna sjön. Sverige måste
visserligen alltid ega större sjögående krigsfartyg, för hvilka, såväl under fred
som krig, mångå vigtiga åligganden fiuuas att uppfylla; men landets tillgångar
medgifva icke att underhålla en så stor och kostbar flotta, som skulle erfordras,
för att såsom fordom ute på sjön bekämpa en mäktig granne och afhålla honom
från våra kuster. Förhållandena äro numera så förändrade, att, vid blifvande
krig, vi måste emotse fiendens anfall på vår egen halfö; och då äro farvattnen
längs utmed stränderna af våra vidsträckta inre farleder och insjöar en vigtig
del af krigstheatern, hvilken, till stort gagn för vår armé, kan och bör beherrskas
af ett tidsenligt och efter de lokala förhållandena afpassadt flytande artilleri.
Dessa sanningar måste numera ligga tydliga och klara för hvar och en.
Men i och med detsamma de erkännas, blifver ock deraf en naturlig slutföljd, att,
inom ett sjöförsvar med tvänne så olikartade uppgifter, personalens åligganden
böra i enlighet dermed så fördelas, att svenska sjöofficern ej pålägges större börda
, än i andra länder tilldelas hans yrkesbröder, och han således fritages från det
mångstudium, okändt inom andra mariner, som nu fordras hos oss, vid Kongl.
Maj:ts Flotta, der anspråken äro att samma officer, som skall kunna manövrera
våra största krigsskepp och föra dem ute på de aflägsnaste haf, äfven skall veta
att leda försvaret uti våra svårkända och för vårt land helt och hållet egendomliga
skärgårdar och inre farvatten, der striden till ej ringa del kan komma att
föras uppe i land och alltid inom en krigstheater, hvarest segern vinnes mer genom
soldatens blick än sjömannens erfarenhet och der hela krigföringen måste
ordnas efter reglorna för ett landtkrig. Att tilltro en och samma personal vara
i stånd att förvärfva en så mångsidig kunskap och skicklighet var måhända icke
så oriktigt under fordna tiders outvecklade krigsbildning, men såsom förhållandena
nu äro, hvilar en dylik tro på en alltför osäker grund, innebär en öfverdrifven
tillit till individens förmåga, eller också ett förbiseende af hvad som fordras uti
det ena eller andra yrket, och den kan blifva af största våda för fäderneslandet;
ty denna yrkessammanblandning är och måste alltid blifva, åtminstone i någon
Bih.
Ull R. St. Prot. 1865 §■ 1866. 1 Sami. 1 A/d. 5 Haft. 2
10 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1885.
dera delen af den olikartade krigföringen, ett hinder mot frambringandet af en
tillfredsställande praktisk duglighet. Om äfven förmågor icke saknas, hvilka theorctiskt
kunna inhemta allt hvad som tillhör krigskonstens olika vapen, är det
dock aldrig att påräkna, att en och samma person skall uti mer än ett yrke
kunna på tillfredsställande sätt tillämpa theorien, — och faran är, att den föregifna
mångsidigheten, ehuru lofvande och säker under freden, blir en olycka när
det gäller att handla i närvaro af fienden. Tjenstgöringen ombord på sjögående
örlogsfartyg och den tjenstgöring, som tillhör det inre försvaret uti våra skärgårdar
och inlandsfarvatten, äro hvar för sig, om rätt vårdade, af en så skiljaktig
beskaffenhet, att de med allt skäl böra utgöra tvänne yrken. Att så fördela
arbetet är ej mer ån en skyldig gärd åt tidsandan. Krigsvetenskapens alla grenar
utveckla sig nu nästan dagligen till en den föregående dagen icke anad fullkomning;
och för att härvid ej blifva stillastående eller skrida tillbaka, måste konsten
att föra krig fördelas uti särskilda yrken eller vapen, så att hvarje vapen får
sina egna män, hvilka med odelad uppmärksamhet och nit och med sina bästa
krafter oafbrutet arbeta för vapnets framgång uti detsammas särskilda och naturliga
riktning. Utan en dylik fördelning af arbetet är det numera icke möjligt
att åt något yrke gifva, eller inom detsamma vidmakthålla en tidsenlig fulländning.
På grund af dessa skäl, och med stöd af hvad vidare kommer att anföras,
föreslås:
l:o.
Att från Kongl. Maj:ts Flotta öfverflyttas så många officerare, som erfordras
för det vapen, hvars åliggande uteslutande bör blifva krigföringen uti den inre
skärgården, äfvensom att, i öfverensstämmelse dermed och i enlighet med vårt
lands geografiska beskaffenhet, sjöförsvarets materiel så ordnas, att utom de fartyg,
hvilka äro beräknade hufvudsakligast för strid ute på öppen sjö, också andra
konstrueras med särskildt afseende på hvad numera fordras för striden inne i
skärgården.
2:o.
Att sedan ett tillräckligt antal officerare sålunda blifvit utbrutet för ett
inre sjöförsvar, den nuvarande Kongl. Maj:ts Flotta erhåller namn af Kongliga
Flottan, med oförändrad rang, och fortfarande blir ett vapen hufvudsakligast för
vårt yttre kust- och sjöförsvar. Detta vapen skall derjemte äfven på aflägsnare
haf upprätthålla svenska flaggans anseende och hos främmande folk bevaka våra
intressen, samt, ehvar handeln använder svensk undersåte, blifva ett stöd för
svensk lag och rätt. Ifrån denna del af sjöförsvaret bör Lotsstaten erhålla sitt
befäl (se Bil. A.), och skulle äfven statens navigationsskolor kunna derifrån erhålla
sina lärare.
På det att detta vapen må utvecklas i bästa öfverensstämmelse med vår
förmåga, samt uppfylla hvad fäderneslandet af detsamma kan fordra, och för öfrigt
erhålla den riktning och lifvas af den anda, som höjt andra länders mariner till
så mycket anseende, bör vid dess ordnande icke förgätas:
att för oss svenskar numera icke finnes någon möjlighet, hvilka ansträngningar
vi än må göra, att i mängden af fartyg eller kanonernas antal sätta
vårt örlogsvapen i jemnvigt med vår närmaste och farligaste granne;
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 11
att en marin, som i materielens och personalens numerär är den iiendtliga
betydligt underlägsen, icke kan vara sitt fädernesland till mycket gagn, så
vida don ej lyftes till en hög fulländning i sjömanskap och sjökrigsduglighet,
samt
att en fulländad yrkesskicklighet blir lättare att åstadkomma i samma förhållande
som personalens antal minskas, men deremot aflägsnas i den mån
ansträngningarna hufvudsakligast afse en myckenhet folk och fartyg.
Häraf följer att vid ordnandet och vården af vårt örlogsvapen, den förnämligaste
uppgiften bör blifva, icke att till det högsta möjliga öka vapnets numerär,
utan tvärtom, att utan tvekan nedhålla densamma vid en jemförelsevis
ringa grad af betydenhet, för att derigenom med desto större framgång blifva i
stånd att i verkligt sjömanskap och i strid ombord å fartyg kunna täfla med och
öfverträffa yrkesbröderna i andra länder, samt göra det möjligt för våra örlogsfartyg
att uppträda ute på öppna sjön, oaktadt der befintlig öfverlägsen fiende.
Att ernå en sä hög ståndpunkt af yrkesskicklighet blir visst icke något
lätt arbete; men vägen dit är dock ej svår att finna. Tydligt och klart ligger
den utstakad af såväl sunda förnuftet som sjökrigshistorien, och den vägen leder
ingalunda in uti stillvattnet af våra skärgårdar och färskvattenströmmar, ej heller
till lägeröfningar eller studier af “lilla kriget/1 eller till garnisonstjenstgöring,
vare sig i fästningar eller på stationerna — hvilket allt bör tillhöra ett annat
vapen och en annan personal — utan går den väg, som förer ett öi-logsvapen till
dess sanna fulländning, direkte ut på sjön, hvilken ännu i dag såsom tillförne är
sjöofficerns enda rätta tillämpningsskola.
En så mycket som möjligt oafbruten sjötjenstgöring är derföre den häfstång,
hvarmed vårt örlogsvapen skall lyftas till hvad det bör blifva. Hvarje annan
tjenstutöfning är mer eller mindre en afledare från det mål, som här är hufvudsak,
nemligen att i sjömanskap och sjöstmlsdngligbet blifva den fiendtliga örlogsmannen
öfverlägsen. Bringas svenska sjöofficern till denna vrkesftillandning, är dermed
vunnet allt hvad staten af honom kan begära; men att fordra mer vore att åsidosätta
fördelarna al arbetets fördelning, att omöjliggöra täflan med andra mariner,
samt att åter nedstiga till det sextonde århundradets outredda begrepp, hvilka ej
förmådde urskilja, ännu mindre uppdraga gräuslinien mellan hvarje särskildt vapen.
Engelska och franska skeppsbesättningars tillfälliga landsstrider mot halfvilda
indianer, mexikanare och seapoys, äro inga exempel för oss att taga till
ledning vid ordnandet af vårt för europeiska förhållanden afsedda örlogsvapen; och
icke mindre vilseledande vore det att anföra danskarnas fordna kanonbåtstrider
eller de sednare sjöstriderna vid de nordamerikanska flodmynningarna, — hvilka
strider aldrig antogo karaktären af skärgårdskrig, ehuru utkämpade med kanonbåtar
— såsom bevis för att vår örlogsflotta förmådde fullgöra både egna pligter
och allt hvad, enligt det efterföljande, skulle tillhöra skärgårdsartilleriet. Det är
att antaga att den fiendtliga landstigningsarmé, som förr eller sednare kan komma
att beträda vår jord, besitter den mest fulländade europeiska landtkrigsbildning;
och att emot dylika trupper uppställa sjömän, vore fullt jemförlig! med 1788 års
felsteg, då delar af armén utkastades såsom bemanning på örlogsflottan; — eller,
såsom ännu sednare har skett, att oaktadt örlogsofficern ej hade tillräcklig sjöbefarenhet,
måste han gå hemma, när de officerare, som skulle beredas för striderna
i våra skärgårdar, utkommenderades att besegla Atlantiska oceanen och
Medelhafvet, m. m.
12 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7, om Statsverket 1865
3:0.
Att den andra delen af sjöförsvaret, sora uteslutande skulle omfatta krigföringen
i våra skärgårdar och inlandsfarvatten, erhåller benämningen Kongliga Skärgårdsartilleriet;
samt att detta vapen, med rangnummer emellan Kongl. Flottan och
Flottans Konstruktionskår, ej bör annorlunda uppfattas än såsom ett artilleriregemente
med flytande lavetter, och hvars uppgift blefve, icke blott att hindra
fiendens fartyg framtränga genom positionerna i våra skärgårdar, samt att vid
dessa strider veta att begagna fältverk, försänkningar, stängsel, minor m. m., utan
äfven att ikläda sig den ej mindre vigtiga rölén, när fiendtlig armé nalkas stränderna
af våra inre farleder, att då angripa densamma, samt att blifva en flankbetäckning
för vår egen armé, när hon stöder sig vid ett farbart vattendrag.
Af ven kring våra sjöfästningar bör Skärgårdsartilleriet, medelst sina pansarklädda
flytande lavetter, bidraga till försvaret; och å sjelfva fästningarna, åtminstone de
vigtigare af dem, öfvertaga en del af befälsplatserna, vara kanonbetjeningens förhandsmäu
samt bestrida båttjenstgöringeD. (Se Bil. B.) Det skall derjemte betjena
och fortskaffa ett lättrörligt landstigningsartilleri, hvilket på land kan uppträda
i likartad tjenstgöring med armén. Rikets sjömätningar böra bestridas af
Skärgårdsartilleriet. (Se Bil. 0.)
Af Skärgårdsartilleriets personal erfordras således så mycken krigsbildning
och vidsträckt praktisk duglighet, som inom ett och samma vapen rimligen kan
begäras. Men skulle det åligga dess officerare, jemte uppfyllandet af ofvannämnda
fordringar, äfven navigera på verldshafven, samt eftersträfva de kunskaper och
den sjömannavana, som erfordras för att i strid på örlogsskepp ute på oceanen
eller öppna sjön mäta sig med fiendens sjöofficerare, hvilkas hela krigsbildning
omfattar endast denna del af krigskonsten, så är det ganska visst, åtminstone enligt
all mensklig beräkning, att så många olikartade pligter, hopade på en och
samma officer, skulle medföra en sorglig skörd af svikna förhoppningar, fäderneslandet
blottställas för oberäkneliga förluster, och kriget, som åt den yrkesskicklige
erbjuder så mycken oförvansklig ära, blifva för den tappre, men af de många
pligterna öfverbelastade svenska officern en bitter kedja af idel motgångar och
förödmjukelser. Han kunde vara förvissad att, såsom fartygsbefälhafvare, ute pä
hafvet möta en på detta element mer erfaren fiende, som vore honom öfverlägsen
i sjörnansskap, utmanövrerade honom och sålunda frånryckte honom segern: och
fastän han, iföljd utaf mångsidigheten af sina pligter, icke kunde hafva haft tillfälle
att använda någon synnerligt stor del af sin tjenstetid ombord å fulltacklade
örlogsfartyg, åt navigeringeu och manövern på verldshafven samt förvärfvandet af
de merkantila kunskaper hvarje sjöofficer, som rätt uppfattar sitt yrke, ej bör
uraktlåta inhemta, så hade dock denna tjenstgöring och dessa studier, ehuru otillräckliga
att bilda honom till en praktisk och kunskapsrik sjöofficer, varit en försummad
lid för de många nödvändiga arbeten och öfningar, som fordras för att
blifva vuxpn de strider, hvilka, såväl i samband med som oberoende af armén,
förekomma i skärgårdskriget. Vore det honom medgifvet, eller förenligt med den
dubbla yrkesskyldigheten, att fästa sina böjelser och sin kraft hufvudsakligast vid
det ena af de båda olikartade yrkena, kunde detta icke ske med mindre än att
han blefve en ofulländad, föga hedrad krigare i det andra. På den ståndpunkt
krigskonsten nu befinner sig, och utöfver hvilken den sannolikt än vidare kommer
att utvecklas, äro skärgårdskriget och örlogstjensten hvar för sig tillräckliga att
upptaga en intelligent mans hola verksamhetsförmåga; hvaremot den, som efter
-
Bil. N:o 4 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 13
sträfvar mästerskapet i båda, ätVentyrav att ej ens i något uppnå blotta medelmåttan.
Det länder derföre såväl till tjensteus sorn den enskildes bästa, att officern
vid Skärgårdsartilleriet, likasom olficerarne vid hvarje annat vapen, icke
ålägges annan tjenstgöring- än den honom tillhör, nemligen hvarken mer eller
mindre än hvad sorn erfordras och förekommer vid striderna i skärgårdskriget.
4:o.
Det yttre sjöförsvarets fartyg böra vara af den konstruktion, som motsvarar
fordringarna för öppen sjö. Alla böra de vara så beskaffade att de kunna kryssa
på närgränsande farvatten, och en del af dem bör vara afsedd att äfven kunna
besegla de aflägsnaste haf. Till Flottan böra således ötverlemnas sjöförsvarets alla
bevärade fartyg, som äro försedda med stående tackling, från och med det fregatttacklade
ned till den nuvarande kanonångslupen, äfvensom de, hvilka för nyssnämnda
fordringar äro till längd eller djupgående af så stora dimensioner att de
icke kunna med fördel manövreras i våra trängre skärgårdar. (Se Bil. D.j
5:o.
Skärgårds-artilleriets fartygs-materiel bör utgöras af grundgående fartyg,
hufvudsakligast framdriine medelst maskinkraft. Icke något fartyg tillhörande
detta vapen bör ega stående tackling, men väl lätta för tillfället uppsatta master
för flygande rå- eller snedsegel. Det sjömanskap, sorn här erfordras, inskränker
sig således till vanlig båtsegling, till att kunna styra och ro samt att ega vana
vid den del af ångbåtsmanövern, som omfattar bedömandet af fartygets rörelsekraft.
Beiälspersonalen bör jemväl ega erforderlig yrkesskicklighet att kunna gå utomskärs
längs utmed våra kuster.
6:o.
De olika fartygscerter och den särskilda beskaffenheten af desamma, hvilka
böra anskaffas för Flottan och Skärgårdsartilleriet, äfvensom antalet af dessa fartyg,
kunna ej med något sken af pålitlighet bestämmas under nuvarande förhållanden.
Dylika beräkningar hafva alltid, åtminstone hos oss, frambringat svikna
förhoppningar. Våra många sjöförsvarskommittéer allt sedan slutet af förra århundradet,
sammansatte af de skickligaste män, hafva alla utan undantag, äfven den
sednast i Nåder tillsatta, härvidlag uppgjort förslag, som aldrig förverkligats.
När dylika beräkningar hitintills icke inneburit någon säkerhet, vore det nu, då
fartygsmaterielen nästan dagligen förändrar form och egenskaper, i ännu högre
grad äfventyriigt att försöka framträda med ett förslag, hvars fullbordande, i följd
af ekonomiska skäl, ej genast kunde sättas i verkställighet, utan måste framskjutas
till en närmare eller fjermare framtid. Att på grund af i dag kända förhållanden
uppgifva hvilka fartygscerter och hvad antal fartyg, som böra föreslås till
nybyggnad äfven efter en så kort tid som blott 4 eller 5 år, vore antingen att
misskänna dea tid vi lefva uti, eller också, såsom förut redan är nämndt, att med
visshet missleda och nedlägga frön till svikna förhoppningar. Allt hvad man nu
med någorlunda anspråk på tillförlitlighet kan säga är att Sverige, med fästadt
afseende å hvad som fordras såväl under fred som krig, för sitt yttre sjöförsvar
bör förskaffa sig ett ej stort antal de mest snabbgående korvetter, försedda med
14 Bil. N:u 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
fullkraftig ångmaskin och bestyckade med några få kanoner af så grof kaliber
dylika fartyg äro i stånd att föra; samt derjemte, i mån af mouitorssystemets
ytterligare fulländning, så många pansarklädda, sjögående tornfartyg, som framtida
ekonomiska tillgångar kunna medgifva. De 3:ne “monitorer", som nu byggas, äro
af det djupgående oell för öfrigt af så stora dimensioner att de, ehuru kraftiga
för positionsförsvaret, ej kunna anses blifva så lättmanövrerliga som är erforderligt
för skärgårdskriget. i dess vidsträcktare bemärkelse, och då de dertill, enligt sednare
erfarenhet, äfven under storm på Atlantiska oceanen, visat sig vara säkra
sjöbåtar, och således ej kunna förnekas namnet af sjögående tornfartyg, böra de
i följd af dessa och flera andra deras egenskaper, tillhöra det yttre sjöförsvaret.
För det inre sjöförsvaret blir det nödvändigt att skaffa så grundgående fartyg som
möjligt. Ehuru de ej må anses annorlunda än såsom flytande lavetter, afsedde
för vattnen inuti våra skärgårdar, böra de fortskaffas med ångkraft, eea det gröf
,
O ' o 'o o
sta artilleri, vara pansarklädda, och ändock af ej större dimensioner än att de
genom slussarne å Göta Kanal i nödfall kunna inkomma på våra stora insjöar.
(Se noten till Bil. F.) Derjemte torde behofvet kräfva ännu mindre och lättrörligare
båtar för fortskaffandet af ett landstigningsartilleri, hvilket, tillgängligt på
våra talrika inre vattendrag, kunde landsättas och uppträda på en terräng, der
icke något annat artilleri, beroende af anspann, kunde röra sig.
Detta synes vara allt hvad man med någorlunda visshet kan förutsäga;
men utan tvifvel blefve det en kedja af misstag, om man försökte att ännu närmare
fastställa de blifvande fartygens certer, örn man bestämde antalet samt för
någon längre tid framlade kostnadsberäkningar m. m. (Se Bil. E.)
, 7:o.
Nedanstående befälspersonal antages förslagsvis för det yttre sjöförsvaret,
hvaraf dock några platser, enligt hvad längre fram anföres, tills vidare böra hållas
vakanta.
1 Konteramiral med Generalmajors rang.
3 Kommendörer  „ Ofverstes „
5 Kommendörkaptener af l:a kl  „ Ofverstelöjtnants „
12 Kommendörkaptener af 2:a kl  „ Majors
29 Kaptener  „ Kaptens „
28 Löjtnanter  „ Löjtnants „
18 Underlöjtnanter  „ Underlöjtnants
S:a 96.
Utom Amiralen på stat, tilldelas denna titel stationsbefälhafvare, äfvensom
befälhafvare för större eskader, eller flotta. För att dels förekomma tvekan i afseende
på rangen och dels lyfta stationens anseende, bör Stationsbefälhafvarens
amiralsvärdighet vara en grad högre än don på stat varande amiralsgraden, d. v. s.
af lika rang med Generallöjtnant. Underlöjtnanten bör icke utnämnas annorlunda
än genom förordnande, samt under de 2:ne första tjenståren anses och i tjernsten
benämnas Officerskadett; och, innan han befordras till Löjtnant, bör han inför
behörig förrättning hafva undergått repetitionsexamen i artilleri, navigation, ångmaskinlära
och skeppsmanövrer. Så snart trenne år voro förflutna efter officersutnämningen,
skulle han ega rättighet att taga denna examen. Deremot skulle
den nu anbefallda gradpasseringen på stationen upphöra. Benämningen Kapten,
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N;o 1, om Statsverket 1865. 15
som för närvarande tillhör yngsta regementsofficersgraden vid Kongl. Maj:ts Flotta,
är lör denna grad en oegentlig och orättvis benämning, som icke bör bibehållas.
Oegentlig är den derföre, att den är vilseledande och icke tillkännagifver personens
rang; och den är orättvis, emedan örlogskaptenen genom denna titel berölvas
det medborgerliga anseende, hvartill han enligt sina tjenstförhållanden är berättigad.
Flottans rangrulla är för de flesta utom vapnet en okänd auktoritet, och
om än Kongl. Maj:t förändrade benämningen till Örlogskapten, Fregattkapten eller
Korvettkapten, blefve den dock i dagligt tal aldrig annat än Kapten, i likhet,
med benämningen för arméns Kaptener. Kaptenstiteln är så mycket mindre lämplig
för cheferna på ståtens krigsskepp, bemannade med flere hundra mans besättning,
som nu äfven skepparen på den minsta fraktbåt låter kalla sig Kapten.
Det har derföre alla skäl för sig att regementsofficern, som nu bär denna titel,
erhåller en annan, mer öfverensstämmande med den grad han innehar. Något lån
behöfver härvid icke upptagas från armén, ty örlogsvapnet vill vara ett sjelfständigt
vapen, och är rikt i sina egna tillgångar. Alla fordringar tillfredsställas, om
Kaptenlöjtnanten erhåller titeln Kapten, och den nuvarande kaptensgraden förändras
till kommendörskaptensgrad, men med Majors rang.
Officerspersonalens reduktion är numera oafvislig. Sjökrigsmaterielens
mångdubbelt ökade kostnad har nödvändiggjort en betydlig nedsättning i fartygens
antal och storlek, hvaraf må3te följa en motsvarande reduktion af personalen.
Ett annat skäl dertill är att exercisanslagen icke äro, och sannolikt ej heller
blifva, tillräckliga att bibringa det nuvarande stora officersantalet en tillfredsställande
sjöerfarenhet. Fäderneslandet har mera gagn af ett mindre antal väl befarne
och praktiskt bildade officerare, än af ett mångfaldigt större antal, som, i
följd af expeditiousmedlens ringhet, nödsakades tjenstgöra mera på land än ombord
å fartyg, och följaktligen ej kunde förvärfva den sjövana, hvarförutan ingen krigslycka
på hafvet är att förvänta. Derföre är den enda rätta beräkningsgrunden
för officersantalet, att ej flere utnämnas än staten, medelst tillräckliga sjökommenderingar,
kan förskaffa fullgod yrkesskicklighet; hvaremot såväl statens anseende
som dess materiela fördelar sämst bevakades, om officersantalet bestämdes
efter möjligheten att gifva hvarje officer en knapp lön att lefva på, eller efter
hvad som erfordras i krigstid till befäl för så och så många tusende båtsmän och
beväringsynglingar, eller efter huru många grannrikena ega, eller hvilken annan
beräkning som helst iin den som grundar sig på möjligheten, att bibringa fulländad yrkesduglighet.
Under alla vanliga förhållanden är, åtminstone för den nuvarande sjökrigsmaterielen
äfvensom för hvad vi kunna förvänta under den närmaste framtiden,
det föreslagna officersantalet af 96 officerare fullt tillräckligt. Under krigstid
får man vid örlogsflottan, likasom annorstädes, gå "man ur huset," och om
detta ej gör tillfyllest, kan det rekryteras från krigsskolan och handelsflottan. Så
tillgår det vid andra mariner och inga skäl finnas för oss att derifrån göra undantag.
Dessutom bör ihågkommas, att det under alla förhållanden ombord å fartyg
är vida bättre att hafva en eller två väl befarne och praktiskt kunnige officerare,
än ett flerdubbelt antal, som på sjön ej känner sig hemmastadt. (Se Bil. F.)
Vid befordringarna böra samma lagar följas, som nu äro gällande, med undantag
att från löjtnantsgraden hvar tredje uppflyttning skedde efter förtjenst och
de tvänne efterföljande enligt tur. Derjemte bör Underlöjtnanten undergå repetitionsexamen,
såsom förut redan är nämndt, innan han befordras till Löjtnant. Det
bör ej förbises, att ehuru tjenstgöringen under krigstid är inom alla vapen lika
ansvarsfull, kommer dertill för tjensten ombord å fartyg, att äfven under freden
16 Bil. N:o 4 till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
flera hundrade menniskors lif, fäderneslandets anseende och en staten tillhörigegendom,
äro beroende af den vakthafvande olficerns yrkesskicklighet och nit.
Denna olikhet emellan örlogstjensten och den tjenstgöring, sorn, med undantag af
krigstid, förekommer inom andra militär-yrken, påkallar en motsvarande noggrannhet
i befordringarna, vid hvilka ensamt dugligheten borde, så vidt ske kan, ingå
i beräkningen; ty i motsatt fall blottställes, kanske dagligen, icke allenast ett
dyrbart vapen, utan äfven ännu högre och vigtigare intressen, för bittra förödmjukelser
och förluster.
8:o.
Skärgårdsartilleriets befälspersonal bör bestå af:
1 Konteramiral ) . „
eller Generalmajor! med Generalmajors rang.
3 Öfvers t ar.
5 Öfverstelöjtnanter.
10 Majorer.
25 Kaptener.
21 Löjtnanter.
18 Underlöjtnanter.
Sima 86.
Utom Amiralen på stat, bör denna titel äfven tilldelas Stationsbefälhafare
samt under vissa förhållanden befälhafvare för en större truppfördelning. Stationsbefälhafvarens
amiralsvärdighet bör vara en grad högre än den på stat varande
amiralsgraden, d. v. s. han bör hafva rang lika med Generallöjtnant.
Inom Skärgårdsartilleriet bör befordran ske efter samma grunder som inom
armén, helst officerstransport torde förekomma emellan dessa vapen.
9:o.
För det yttre sjöförsvaret föreslås att nedannämnde befälsplatser genast
tillsättas och erhålla, i den ordning längre fram uppgifves, efterföljande löneförmåner:
-
Lön.
Inqvartering.
R:dr. R:dr.
K: dr. R:dr.
1
Konteramiral
6,000
540
3
Kommendörer
. . . ä
4,500 = 13,500
400 = 1,200
5
Kommendörkaptener af l:a klass
4,000 = 20,000
400 = 2,000
12
D:o af 2:a klass
3,000 = 36.000
250 = 3,000
deraf 2:ne t. v. vakanta.
7
Kaptener • . . .
2,500 = 17,500
150 = 1,050
22
D:o
2,000 44,000
150 = 3,300
deraf 4 t. v. vakanta.
8
Löjtnanter
1,200 = 9,600
75 = 600 i
20
D:o
1,000 = 20,000
75 = 1,500 i
deraf 4 t. v. vakanta.
8
Underlöjtnanter
800 = 6,400
75 = 600 1
10
D:o
600 = 6,000
75 = 750 |
Sima 96 Officerare.
Summa
179,000
14,540 !
Befäl
-
Bil. N:o 4 till Kongl Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om. Statsverket 1865. 17
Befälhafvare!! vid Flottans station i Carlskrona bör, till bestridande af
representationskostnader, erhålla ett årligt arfvode af 5,000 rdr, för hvilken summa,
som i det närmaste öfverensstämmer med hvad han nu under olika titlar för
sagde ändamål erhåller, tillgång kan beredas inom Arfvodes-Staten. Ar stationsbefälhafvaren
af lägre grad än Konteramiral, bör lian hafva så stor förhöjning i
arfvodet, som enligt det föregående tillhör platsen, så att hans inkomster blefve
lika med hvad en Konter-amiral i samma befattning erhölle.
De tio ofvan antydda vakanserna böra icke tillsättas förrän framdeles, i
den mån behofvet det kräfver, och böra under tiden de indragna lönerna med
tillhörande inqvarteringspenningar, uppgående till 19,400 rdr, inom hufvudtiteln reserveras
med förbindelse att, sedan den föreslagna organisationen till fullo blifvit
utförd, derefter hvarje år till Riksgäldskontoret aflemnas hvad af nämnde summa
under årets lopp icke behöft för det afsedda ändamålet användas.
Två tredjedelar af lönen böra anses såsom fast lön och en tredjedel såsom
tjeiistgöriugspenningar, hvilka sednare innehållas, när officer åtnjuter semester, eller
permission utöfver en månad, hvarvid dock undantag eger rum, när permission
erhålles till utländsk krigstjenst. Inquarteringspenningarne böra utbekommas under
all kommendering, men indragas vid permittering, som fortfar utöfver ett halft
år, älvensom när statens boställe begagnas. Under tjenstgöring i hufvudstaden
bör samma inqvartering erhållas som vid Skärgårdsartilleriet.
10m.
Nedannämnde löneförmåner böra tilldelas Skärgårds-artilleriets befälsper
sonal;
-
Lön.
Inquartering.
R:dr. R:dr.
R:dr. R:dr.
1 Konteramiral eller Generalmajor
6,000
750
3 Öfvers tar å
4,800 = 14,400
750 = 2,250
deraf 1 t. v. vakant.
5 Öfverstelöjtnanter
4,000 = 20,000
550 = 2,750
1(* Majorer
3,500 = 35,000
400 = 4.000
deraf 1 t, v. vakant.
25 Kaptener ,
2,500 = 62,500
225 = 5,625
deraf 3 t. v. vakanta.
24 Löjtnanter
1,200 = 28,800
150 = 3,600
deraf 4 t. v. vakanta.
18 Underlöjtnanter ,
800 = 14,400
150 = 2,700
Suna 86 Officerare. Summa
181,100
21,675 |
Stationsbefälhafare vid Skärgårdsartilleriet, om af lägre grad än Konteramiral,
skulle hafva så stor tillökning i det för Stockholms station nu beviljade
Stationsbefälhafvarearfvodet, att hans inkomster blefve lika med hvad en Konteramiral
erhölle uti denna befattning.
Bih. till R. St. Prot. 1865 A 1866. t Sami. 1 Afd. 5 Haft. 3
18 Bil. N:o 4 till Kongl. Majda Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865.
De nio vakanserna vid Skärgårdsartilleriet böra icke heller tillsättas förrän
framdeles, i mån af behof, och de härigenom indragna lönerna jemte inqvarteringspenningarna,
utgörande 23,025 rdr, böra under tiden reserveras i likhet med hvad
nämndes med anledning af vakanserna i Flottan.
Två tredjedelar af lönen höra anses såsom fast lön och en tredjedel såsom
tjenstgöringspeiiiiiiigar, hvilka sednare innehållas när officer åtnjuter semester, eller
permission utöfver en månad, med undantag när permission erhålles till utländsk
krigstjenst. Inqvarteringspenningarna böra utbekommas äfveu under kommendering,
meri indragas vid permittering, som fortfar öfver ett halfår, äfvensom närstatens
boställe begagnas. (Se Bil. G.)
För personalens pensionering, vid såväl del ena som andra vapnet, bör
tillsvidare Kongl. Cirkulärbrefvet, af den 20:de November 1860 fortfarande tillämpas;
med iakttagande likväl, att pensionsbeloppet icke beräknas efter de föreslagna
höjda lönerna, utan efter de löneförmåner, som samma eller motsvarande grad
uppbär enligt nuvarande stat.
ll:o.
Den personal och utgiftsstat, som enligt det föregående skulle tillkomma
sjöförsvaret, står till den nuvarande uti efterföljande förhållanden.
Den vid Flottan föreslagna befälspersonaleu, som genast skulle utnämnas,
utgöres af 1 Flaggman, 18 Begementsofficerare, samt 25 Kaptener och 42 Subalternofficerare;
eller inalles 86 officerare. Om de förras antal, 19, divideras uti de
sednares antal. 67, blir quoten 3,5 2.
Den för Skärgårdsartilleriet föreslagna befälspersonaleu, som geuast bör
tillsättas, utgöres af 1 Flaggman eller Generalsperson, 16 Regementsofficerare
samt 22 Kaptener och 38 Subalterner; eller inalles 77 officerare. Om de förras
antal, 17, divideras uti de sednares antal, 60, blir quoten 3,52.
Enligt sednaste statsreglering består befälspersonalen vid Kongl. Maj:ts
Flotta af' 48 Flaggmän och Regementsofficerare samt 180 Kaptenlöjtnanter och
Subalternofficerare, eller inalles 228 officerare. Om de förras antal, 48, divideras
i de sednares antal, 180, blir quoten 3,7 5.
Statsutgifterna för den föreslagna Flottans befälspersonal uppgå, löner och
inqvarteringspenningar sammanlagda, till 193,540 rdr.
Motsvarande utgifter vid Skärgårdsartilleriet utgöra 202,775 rdr.
Statsutgifterna för den på stat sednast fastställda officerspersonalen vid
Kongl. Maj:ts Flotta belöpa sig: i löner till 395,500.samt uti inqvarteringspeuningar
till circa 38,000 rdr, eller tillsammans 433,500 rdr.
Af det ofvanstående synes att det föreslagna officersbefälet vid Flottan och
Skärgårdsartilleriet skulle nu genast utgöra inalles 163 officerare; men att nitton
officerslöner äro reserverade, så att, när behofvet det kräfver, sjöförsvarets officerspersonal
kan ökas till 182 officerare, eller 46 officerare färre än den officerspersonal,
som är fastställd för Kongl. Maj:ts Flotta. Vidare visar sig att utgiftsstaten
för de båda vapnens officersbefäl, när fulltaligt, upptager en årlig summa af
396,315 rdr, men att den för närmaste framtid utgör 3.53,890 rdr, eller 79,610 rdr
mindre än utgiftsstaten för den nuvarande officerspersonalen.
Den härigenom vunna besparing, hvilken framdeles skulle komma statsverket
tili godo. så vida ej Kongl. Maj:t ville af densamma reservera någon del till
förbättring af underofficers!önerna, är dock af ringa betydenhet emot fördelen af
Bil. fa:o 4 till Kongl Maj:ts Nåd. Prog. fa:o 1, om Statsverket 1865. 19
deu ökado yrkesskicklighet, som måste blifva eu följd af den föreslagna fördelningen.
Några sifferuppgifter blifva bär upplysande. Do årliga exercisauslagen äro
nu bestämda till 370,000 rdr för det yttre sjöförsvaret, och 110,000 rdr för det
inre. Dertill komma från Handels- och Sjöfarts-Fonden 150,000 rdr, afsedda för
expeditioner på aflägsnare farvatten; alltså kunna 520,000 rdr årligen användas såsom
expeditionsmedel för det yttre sjöförsvaret. Den månadtliga expeditionskostnaden
i medeltal för hvarje cert af fartyg, dividerad med de å fartyget kommenderade
officerarnes antal, ger en quot, som utvisar hvad det kostar att vidmakthålla
befarenbet och yrkesskicklighet bos en officerspersonal. Vid det yttre sjöförsvaret
blir denna quot i medeltal 2,500 rdr, och vid det inre ungefär 1,600 rdr.
Dessa summor äro, åtminstone för efterföljande jemförelseberäkning, tillfyllest noggrauna.
Enligt dessa värden och med nuvarande exercismedel, kunna 208 officerare
årligen erhålla trettio dagars sjökommendering vid det yttre sjöförsvaret; samt 68
officerare lika lång tid vid det inre. Om man antager att två tredjedelar af offieerspersonaleu
hvarje år böra sjökommenderas, skulle af det nuvarande otficersantalet,
faststäldt till 228 officerare, hvarje kommenderad officer årligen erhålla 41 dagars
sjötjenstgöring vid det yttre sjöförsvaret, samt ej fullt 13 dagars öfning vid det
inre. En så ringa öfningstid kan naturligtvis icke frambringa en tidsenlig yrkesskicklighet.
Förminskades officerspersonalen till inalles det antal, som nu för den
närmaste framtiden är föreslaget, d. v. s. till 163 officerare, men skyldigheten fortfore
att ömsom tjenstgöra på sjögående örlogsfartyg och ömsom vid Skärgårdsartilleriets
öfningar, blefve förhållandet visserligen något, men dock föga bättre.
Årets sjöltommenderade officerare, eller såsom det antogs, två tredjedelar af hela
antalet, erhölle då endast 57 dagars sjötjenstgöring ombord å örlogsfartyg och ej
fullt 19 dagars öfning för skärgårdskriget, hvarjemte officern qvarblefve uti deu
otillfredsställande osäkerheten om hvilket af dessa båda yrken, han egentligen tillhörde,
eller åt hvilket han borde egna sina bästa krafter. Fördelades deremot
dessa 163 officerare, såsom nu här är föreslaget, på tvänne från hvarandra skiljda
kårer, af hvilka hvar och en tjenstgjorde endast vid sitt vapen och blott vid detsamma
sökte förvärfva yrkesskicklighet, skulle inom Flottan hvarje officer erhålla
109 dagars sjökommendering i stället för 57 dagar; och hvarje officer, tillhörande
Skärgårdsartilleriet, erhålla 39 dagars praktiska öfningar i stället för ej fullt 19
dagar. (Se Bil. H.) Sveriges sjöförsvar i sin helhet skulle sålunda för hvart och
ett af de båda vapnen, Flottan och Skärgårdsartilleriet, erhålla ett officers befäl,
som uti vapnets praktiska fordringar vore dubbelt så erfaret emot hvad som hlefve
den torftiga verkligheten, om ingen fördelning till tvänne vapen egde rum; och
lika så, med hänseende till de theoretiska studierna, hade officern då tydligt och
klart framför sig sitt gifua mål, åt hvilket han skulle egna “sina bästa stunder
och sina bästa tankar®. Derjemte skulle hvarje officer, både genom sin grundligare
yrkesskicklighet och i medvetandet af att ej synas för mer än hvad han i
verkligheten vore, känna en vida större belåtenhet, än af den skörd, som nu vinnes
af deu föregifna mångsidigheten. När förhållandena blefve sådana, hvilket det
är fåfängt att vilja förneka, är det förlåtligt om man har svårt för att inse, huru
motvilja skulle kunna ega rum emot en dugligheten så befordrande förändring,
och stå tillsammans med den kärlek till vapnet man vet råda incm detsamma.
Icke heller är det lätt att förstå huru det kan anses vara öfverensstämmande med
ett klokt förutseende, att försumma fördelarna af att för det inre sjöförsvaret ega
ett sjelfständigt vapen under form af ett flytande artilleri, hvilket åtföljande ar
-
20 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. örn Statsverket 1865.
mén och afpassadt eftei' våra inre lokala förhållanden, kunde beherrska stränderna
vid våra inlandsfarvatten, samt derjemte vid många tillfällen göra tjenst som en
skicklig pioniärtrupp. Blir deremot den nu föreslagna fördelningen af arbetet en
verklighet, är det ej blott försvarsverkets och hvarje enskilds bästa som befrämjas,
utan i och med detsamma äfven hela fäderneslandets, hvars väl ju alltid måste
vara högsta målet för hvarje allmänt arbete eller företag.
12:o.
Vid tillämpningen af den nu föreslagna om bildningen af Kongl. Maj:ts
Flotta till tvänne kårer eller vapen bör så vidt möjligt är iakttagas, att den enskildes
såväl som det allmännas intressen bevakas, och icke endast staten skyddas
för extra utgiftsbördor, utan äfven hvarje individ betryggas uti sin författningsenliga
rätt.
Grunden för fördelningen bör derföre sammanfattas uti efterföljande vilkor:
att icke någon officer beröfvas de inkomster han eger i lön, tjenstgöringspenningar
och inqvartering, samt icke heller går miste om den befordran och uppfattning
till ökade inkomster, hvartill han, enligt nuvarande organisation, är berättigad;
hvarjemte bör fästas behörigt afseende vid allt hvad billigheten kan
medgifva utöfver de författningsenliga anspråken;
att så vidt med tjenstens fördel är förenligt, den föreslagna fördelningen
uppgöres i öfverensstämmelse med officerarnes eget fria val.
att ifall delningen medför uppfattning till högre grad eller lön, den sednare
icke får tillträdas förrän medel dertill erhållas genom inträffade vakanser:
att de officerare, hvilka icke blifva upptagne uti rullorna för de båda nya
vapnen, icke destomindre måste fortfarande tjena staten, så länge de åtnjuta
sina fulla löneförmåner.
Dessa vilkor, hvilka ej gå utöfver hvad rättvisa och billighet föreskrifva,
böra på ett frisinnadt och grannlaga sätt iakttagas. Hvarje åtgärd bör vara
grundad på en föregående pröfning emellan statens och den enskildes rättmätiga
anspråk.
Hinder kan då ej möta att låta hvarje officer sjelf få välja, om han vill öfvergå
till Skärgårdsartilleriet eller qvarblifva vid Flottan; men Kongl. Maj:t bör
dock vara förbehållet, i händelse det gjorda valet vid anmälan pröfvas icke kunna
förlikas med tjenstens fordringar, att dervid göra de ändringar, som omständigheterna
påkalla. Det vore lika mycket i strid mot officerns sanna fördel, som till
skada för det allmänna, om vid Skärgårdsartilleriet antoges andra än sådana, som
erkänna sig fatta vapnets värde och hafva verklig böjelse för den vid detsamma
förekommande tjenstgöring; likasom det icke vore öfverensstämmande med klokheten,
att vid antagandet till Flottan förbise vigten af att vid detta vapen erhålla
den mesta erfarenheten i verklig sjötjenstgöring.
De officerare, hvilka icke blifva upptagne på Skärgårdsartilleriets eller
Flottans rullor, böra öfverflyttas till en särskild stat, kallad Nya Reserv-Staten. Till
denna stat böra företrädesvis öfverflyttas de Kaptenlöjtnanter, som ej kunna befordras;
dernäst de regementsofficerare, som redan äro förbigångne, nära pensionsåldern,
eller icke komma att befordras, samt af Kongl. Maj:t anses kunna bättre
användas vid denna stat; och slutligen de subalternofficerare, som genom sjuklighet
eller af andra skäl ej äro lämpliga för sträng tjenstgöring. Officerarne på
Bil. N:o 4 titt Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 21
Nya Reserv-Staten böra få behålla oafkortade sina nuvarande löner, tjenstgöringspenuingar
och inqvartering, samt kunna i tur uppflyttas inom graden till högsta lön med
tjenstgöriugspenningar, äfvensom hvarje subalteruofficer bör vara lika som hittills berättigad
att befordras till Kaptenlöjtnant; allt detta dock endast i mån af afgång
från Nva Reserv-Staten, samt emot skyldighet att fortfarande göra tjenst. Derjemte
bör hvarje Premier- eller Sekuud-löjtnant, som öfverflyttas på denna stat,
genast erhålla 25 procents förhöjning å sin på stat innehafvande lön och tjenstgöringspenningar,
hvilken förhöjniug, som är afsedd att utgöra en ersättning för
minskning i inkomster genom förlusten af sjökommenderingar, han bör bibehålla
intill dess han befordras till Kaptenlöjtnant. Officerarne på Nya Reserv-Staten
bör äfven vara medgifvet att taga afsked med bibehållande af lön utan tjenstgöringspenningar
och inqvartering; och böra de officerare, som begagna sig af denna
rättighet, upptagas på en särskild lndragniugs-Stat. De på denna sednare stat upptagne
officerare skola, intilldess de fyllt 55 år, vara förbundne att, med erhållande
af full lön enligt graden, under krigstid åter ingå i tjensten. Nya Reserv-Statens
tjenstgöring skulle förnämligast omfatta vissa delar af stationstjenstgöringen
vid båda vapnen samt kompanitjenstgöringen vid Flottan.
Då vid grundläggningen af ett nytt vapen, särdeles när fordringarna blifva
så stora och vidtomfattande som vid Skärgårdsartilleriet, den första uppsättningen
officerare måste emotse ett mycket trägnare och ansvarsfullare arbete än vid ett
vapen hvarest institutionerna redan äro ordnade, fordrar tjenstens bästa att öfverflyttningen
af dessa officerare sker med noggrannt urval; äfvensom å andra sidan
det ej är mer än billigt att, vid tillsättandet af dessa maktpåliggande befälsplatser,
de fördelar ej försummas, som kunna beredas medelst befordran till en högre grad.
De dessa befordringar åtföljande högre lönförmåner böra dock icke bekommas
förrän medel dertill blifvit tillgängliga genom afgång, likasom tillträdet till de föreslagna
lönförhöjningarna inom de olika graderna måste blifva beroende af blifvande
ledigheter inom Nya Reserv-Staten. Fyllnaderna i dessa nya löner böra
turvis tilldelas håda vapnens grader sålunda, att början göres med Skärgårdsartilleriets
Underlöjtnantsgrad, derefter följer Flottans Underlöjtnantsgrad, sedermera
fortsättes vexelvis vapnen emellan gradvis och uppåt, men inom hvarje grad börjas
med den äldsta i gi-aden och fortsättes nedåt.
Medelst dessa förbehåll och medgifvanden blefve såväl officerspersonalens
som statens fordringar enligt all rätt och billighet bevakade. De officerare, som
öfverflyttas till de nybildade vapnen, erhålla genom delningen så afgjorda och
otvetydiga fördelar, både i ekonomiskt och i rent militäriskt hänseende, att derom
icke behof ver ordas mera än hvad här redan är sagd t. Af de öfrige officerarne,
upptagne å den föreslagna Nya Reserv-Staten, komma hvarken regementsofficerarne
eller kaptenlöjtnanterna i andra förhållanden än för närvarande, hvaremot
subalternofficerarne, hvilka naturligtvis icke kunna antagas bland sig räkna något
regementsofficersämne, vinna ej blott ökade lönförmåuer, utan kunna äfven, i följd
af den höga ålder Nya Reserv-Statens kaptenlöjtnanter uppnått, påräkna en hastigare
kaptenlöjtnantsbefordran än nu är att förvänta.
Flertalet af officerarne skulle således vinna på förändringen, ingen förlorade
och statens vinst blefve störst; ty pligternas fördelning och officersantalets förminskning
måste frambringa, såväl inom Flottan som Skärgårdsartilleriet, en vida
högre yrkesskicklighet än under nuvarande sammanblandade förhållanden är möjligt
åstadkomma.
22 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:is Nåd. Prop. N:o 1, örn Statsverket 186'.5.
13;o.
Sedan Kogl. Maj:ts Flottas officerspersonal blifvit fördelad i enlighet med
hvad i det föregående är föreslaget, måste en omreglering äfven ega rum med
Flottans Konstruktions- och Mekaniska kårer. Läkare- och Civil-Staterna, äfvensom
med Machinist- och Handtverkspersonalen. Dessa förslag blefve för vidlyftiga
att här framlägga, och icke heller skulle de bidraga att närmare än som skett
åskådliggöra den föreslagna organisationens anda och rigtning. Erinras bör dock,
att för machinistpersonalens, redan nu påkallade, tillökning och tidsenliga organisation.
erfordras att af nästkommande Rikets Ständer begäres ett reservationsanslag
stort 20,000 rdr att årligen utgå, intilldess detsamma kan ersättas genom erhållna
medel utaf de blifvande vakanserna i den Nya Reserv-Staten för officerarne, dock
icke förrän sedan officerslönerna blifvit fyllda.
14:o.
Underbefälet vid Kongl. Maj:ts Flotta är redan genom Stationsfördelningen
skiljdt uti tvänne af hvarandra oberoende aldelningar, tjenstgörande vid hvar sitt
vapen. Likaså fördelade äro matros- och kauonier-kårerna, hvarifrån underofficerarna
för närvarande rekryteras. Här är således icke behöfligt att göra någon vidare
fördelning: ty de underofficerskårer, som nu tillhöra Carlskrona station, äfvensom
matroskåren, böra förblifva vid Flottan, och underofficerarne vid Stockholms
station samt kanonierkåren böra tillhöra Skärgårdsartilleriet.
15:o.
Samma skäl, som nödvändiggöra en reduktion i det nuvarande officersantalet,
äro lika gällande för underofficerarne. Desse sednares antal är vid Carlskrona
station 200. För Flottan föreslås att antalet må blifva 148, fördelade uti nedannämnde
grader med dertill hörande kontanta löneförmåner.
5 Flaggstyrmän .
15 Öfverstyrman .
20 Understyrman
6 Flaggkonstaplar
18 Öfverkonstaplar
30 Underkonstaplar
6 Flaggskeppare
18 Öfverskeppare .
30 Underskeppare
S:a 148.
Lön.
lncjuartering.
R:dr.
R:dr.
E:dr.
R:dr.
. h
800 r
4,000
50 -
250
650 =
9,750
36 =
540
550 =
11,000
36 -
720
800 =
4,S00
50 =
300
650 =
11,700
36
648
550 =
16,500
36 =
1,080
800 =
4,800
50 =
300
650
11,700
36
648
550 -
16,500
36 =
1,080
Summa
90,750
5,566
Hvartill kommer 3:ue tunnor garnisonsmål, eller deremot svarande kubikfot,
spanmål in natura, derest icke denna förmån skulle anses böra för Flottans
Bil. N:o 4 till Kongl. Majit» Nåd. Prog. N:o /, om Statsverket 1865. 23
underbefäl, såsom redan egt ruin för arméns, upphöra, i hvilket fall dock lönerna
borde i förhållande dertill skäligen förhöjas.
Underofficerarnes löuer och inqvarteringspenniugar böra utfalla i enlighet
med de föreskrifter, som gälla för officerar ne; och deras befordran, som hittills
skett endast efter förtjenst, ej efter tur, bör oförändradt fortgå enligt samma grunder.
Så mångå af den nuvarande alltför stora underofficerskåren i Carlskrona, sorn
öfverskiuter det för Flottan föreslagna antalet, böra genast sättas på en Reservstat,
hvarest de få behålla sina löneförmåner och sin inqvartering samt rättighet
att i mån af afgång inom denna Reserv-Stat uppflyttas till högsta lön i graden,
men med skyldighet att fortfarande tjenstgöra på stationen.
Enligt nuvarande aflönings-stat för underofficerarne vid Styrmans-, Konstapels-
och Skeppar-staterna å Carlskrona station uppgå löner och inqvarteringsersättning
till 122,250 rdr. Den nu föreslagna aflönings-staten jemte inqvartering
för underofficerarne vid Flottan uppgår till 96,316 rdr. Det öfverskott, som härigenom
erhålles, utgörande 25,934 rdr, bör i mån af medlens tillgänglighet genom
afgång från Reserv-Staten och sedan de bestämda lönerna på ordinarie staten blifvit
fyllda, användas till förbättrade löneförmåner vid matroskåren och båtsmanshållet,
på sätt längre fram föreslås. Likaså bör värdet af den spanmål, som inbesparas
genom de indragna underofficerstjensterna, belöpande sig till circa 1,800
rdr, äfven ställas till Kongl. Maj:ts förfogande, för att användas vid båtsmanshåliet.
16:o.
Matroskåren i Carlskrona, som utgör 400 man, och är fördelad uti 100 lista
klass matroser, 100 matroser och 200 jungmän, bör, såsom förut är sagdt, tillhöra
Flottan. Vid denna kår är en förhöjning i löneförmånerna af behofvet påkallad.
Utan en duglig och belåten stående matroskår är det åtminstone för närvarande
knappast tänkbart att Sverige skall kunna erhålla ett örlogsvapen, till gagnet motsvarande
den kostnad, sorn nedlägges på detsamma; men en duglig matros, fullt
hemmastadd uti den mångsidiga arbetsskicklighet, som erfordras vid denna yrkesutöfning,
är en så värdefull person, att den, som ej betalar honom tillfyllest, icke
får behålla honom. Derföre föreslås, att utaf det öfverskott, 25,934 rdr, sorn erhölls
genom reduktion af nnderofficers-staten, 20,805 rdr må användas till aflöningsförhöjning
vid matroskåren. En lista klass matros har nu i aflöning 75 öre om
dagen, hvari portionen är inberäknad; en matros har 65 öre och en jungman 39
öre — allt när portionen inberäknas: derjemte har hvarje man brödportion, 60
rdi i beklädnad spenningar samt 12 rdr i inqvartering. Nedanstående tillökning
uti dagaflöningen föreslås:
För 100 lista klass matroser, 25 öre om dagen  9,125 rdr.
„ 100 matroser 10 öre  3,650 „
200 jungmän 11 öre  8,030 ,.
Sima 20,805 rdr.
Vilkoret för tillökningen bör dock blifva att den lista klass matros, matros
eller jungman, som är försumlig i tjensten eller icke iakttager ett godt uppförande,
förlorar tillökningen intilldess han åter deraf gör sig förtjent.
17:o.
Denna afiöniugs-förhöjning, som ej är större än att vår matroskår deraf är
väl förtjent, särdeles lista klass matroserna, hvilka alltemellanåt måste göra under
-
24 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
officerstjenst, bör i betydlig mån fästa matrosen vid tjensten samt sprida trefnad
och belåtenhet. Dock är icke allt dermed vunnet. Skall underofficern eller matrosen
blifva fullt nöjd med sin ställning och älska tjensten, är det icke nog med
en tillräcklig aflöning, utan måste äfven en väsendtlig ändring ske uti nu gällande
föreskrifter angående de theoretiska kunskapsprof matrosen och jungmannen måste
genomgå, innan han blir berättigad att befordras till underofficer. De nuvarande
fordringarna gå härvidlag vida längre än tjensten kräfver. Icke nog dermed att
staten förlorar en dyrbar arbetskraft under de många månader, som årligen uppoffras
på den för tjensten onödiga skolgången, utan, hvad värre är, matrosen anser
sig, sedan hail väl slutat den fleråriga kursläsningen, berättigad att blifva något
bättre än en arbetande matros. Befordras han icke snart till underofficer begär
han antingen sitt afsked eller qvarstannar tryckt och missbelåten med sin i haus
tanke alltför underordnade ställning. Afven sedan han blifvit underofficer, anser
han tjensten otillfredsställande för en man, som aflagt så stora kunskapsprof, hvilka
tydligen synas honom vara ämnade för en högre befattning, med motsvarande
större inkomster än som honom kunna erbjudas. Den friska och förnöjda anda, som
i alla länder utmärker den hurtige sjömannen, blir aldrig den gåfva, sorn fäller på
våra matrosers eller underofficerares lott, förrän examensprofven uti underolficersskolorna
nedsättas i närmare öfverensstämmelse med tjenstgöringeus fordringar.
(Se Bil. I.)
18:o.
Skeppsgossekåren, som nu upptager 280 gossar, bör äfven qvarblifva vid
Flottan. Genom underofficerskårens förminskning, samt enär de bättre vilkoren
för matroserna måste föranleda en högre belåtenhet inom denna kår, oeh afskedstagande
i följd deraf mindre ofta förekomma, torde det framdeles blifva nödvändigt
att reducera skeppsgossarnes antal till öfverensstämmelse med den årliga afgången
från matroskåren.
19:o.
De 80 underofficerare, som nu tillhöra Stockholms station, äro ett större
antal än som erfordras för Skärgårdsartilleriet, hvarest 60 underofficerare vore tillfyllest,
Dessa böra fördelas i efterföljande grader med dertill hörande löneförmåner:
Lön.
Inquartering.
R:dr. R:dr. |
R:dr. R:dr.
5 Flaggjunkare
25 Styckjunkare
å
800 = 4,000 i
700 = 17,500 |
100 = 500
80 : 2,000
80 = 2,400
’ 1
Summa
jS:ma 60.
39,500
4,900
Härtill komma 3:ne tunnor spanmål, hvarvid anmärkes hvad förut nämndes
angående spanmålen för underofficerarne vid Flottan.
Under
-
jBil. Nio 4 till Kongl.
Underofficerarnes löner och inqvarteringspenningar böra uppbäras under
samma vilkor, som äro föreskrifna för officerarne; men befordran bör ske, såsom
hittills, utan afseende på tur. Löneförmånerna för Skärgårdsartilleriets underofficerare
åro något större än de, som äro föreslagna för Flottans underofficerare, enär
de förra ej kunna påräkna så långvariga sjökommenderingar som de sednare. De
förstnämndes löner och inqvarteringspenningar äro i närmaste öfverensstämmelse
med hvad, som är faststäldt vid Svea Artilleri, men något lägre på grund af de
inkomster Skärgårdsartilleriets underofficerare erhålla under kommenderingarna.
Så många af de nuvarande underofficerarne vid Stockholms station, som
öfverskjuta antalet af de för Skärgårdsartilleriet föreslagna, böra, under samma
vilkor, som i punkt. 15 äro uppgifna, sättas på en Reserv-Stat. (Se Bil. K.)
20:o.
Enligt nuvarande aflöniugs-staten för de underofficerare, som tillhöra Stockholms
station, uppgå löner, tjenstgöringspenningar och inqvartering till inalles
48,700 rdr. Den nu föreslagna utgiftsstaten för Skärgårdsartilleriets underofficerare
deremot belöper sig till 44,400 rdr. Alltså erhålles här ett öfverskott af 4,300
rdr. Detta öfverskott, som först genom afgång å Reserv-Staten blir tillgängligt,
bör användas, såsom längre fram anföres, till förhöjning af de nu alltför knappa
löneförmånerna vid båtsmanshållet.
21:o,
Kanonier-kåren, utgörande 100 kanoniere!' och 100 underkanonierer, bör
tillhöra Skärgårdsartilleriet samt bibehållas vid sitt nuvarande antal. Äfven löneförmånerna
böra förblifva vid hvad de nu äro, enär dc äro tillräckliga. Kanoniererna
ligga alla inqvarterade i kasern, hvarest de åtnjuta full kost och äro beklädda
af staten, samt hafva dertill kontant dagtraktamente af 50 öre, 25 öre och
14 öre. Vid härvarande skolor och dithörande examensprof för att blifva berättigad
till underofficersbefordran, erfordras äfven en väsendtlig omreglering, så mycket
mera nödvändig, som de vidlyftiga kurserna i navigation, nautisk astronomi,
tackling m. m. icke för Skärgårdsartilleriets underofficerare äro behöfliga.
22:o.
Båtsmanshållet bör fördelas emellan Flottan och Skärgårdsartilleriet, samt
en del deraf tills vidare öfverflyttas till armén. Sjöförsvaret kan icke med sina
exercis-an slag gifva hela den nuvarande båtsmanspersonalen tillräcklig öfning i
sjötjenstgöring och vapenföring, och icke heller är det att förmoda att fartygsbyggnaden
på örlogsvarfven erfordrar en så stor handräckningsstyrka, som tillförne,
hvarförutom meningen är att gifva äfven båtsmanspersonalen den bästa möjliga
militärdaning, och spara den från alla deremot hinderliga släparbeten; men utom
dessa skäl finnes ännu ett, nemligen att landtförsvaret, om det skall kunna fullgöra
sin uppgift, är för vissa provinser i största behof af stamtrupp till beväringen.
23:o.
Till Flottan böra nedannämnda kompanier anvisas, nemligen:
Bih. till R. St. Prot. 1865 cj' 1866. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft.
4
26 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
3:dje Blekinge kompani  287 man.
4:de d:o d:o . /  257 „
5:te d:o d:o  244 „
6:te d:o d:o
278 ,,
l:sta Södra Möre d:o
274 „
2:dra d:o d:o
287 „
3:dje d:o d:o
255 „
lista Ölands d:o  125 „
2:dra d:o d:o  138 „
Smålands d:o  121 „
Tjusts d:o  118 „
Östergötlands d:o  194 „
S:ma 2,578 man.
24:o.
För Skärgårdsartilleriet föreslås efterföljande kompanier, nemligen:
Norra Roslags Irsta kompani 125 man.
D:o 2:dra d:o  142 „
Södra Roslags Irsta dro  125 „
Dro 2:dra dro  137 „
lista Norrlands Irsta dro  141 „
Irsta Södermanlands dro  134 „
2:dra d:o dro  142 „
Irsta Bohus dro  281 „
2:dra dro dro  188 „
Irsta Blekinge dro
263 „
2:dra d:o dro
228 „
Srina 1,906 man.
25:o.
Efterföljande båtsmanskompanier föreslås, att med Rikets Ständers begifvande
och på en tid af 25 år, ölverflyttas till landtförs varet:
Irsta .Norrlands 2:dra kompani 173 man.
2:dra dro Irsta dro  173 „
2:dra dro 2:dra dro  175 „
lista Gotlands d:o  122 .,
2:dra dro dro  138 „
Norra Hallands d:o
229 „
Södra dro dro  135 „
Westergötlands dro
87 „
Srma 1,232 man.
26:o.
För de kompanier, som skulle tillhöra Flottan, föreslås, att 32 distinktionskorporaler
utnämnas, hvardera med ett arfvode af 52 rdr utöfver det nuvarande
korporalsarfvodet, 38 rdr. Hessa distinktionskorporalers åliggande skulle blifva,
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 27
att biträda kompani-chefen uti kompaniets disciplinära och ekonomiska vård. Flottans
underofficerare, hvilka ifrån deras första uppfostran såsom skeppsgossar och
sedan alltjemt vant sig dels vid garnisonslifvet och dels vid sjölifvet, kunna icke
anses lämpliga att förläggas till kompani-tjenstgöriug på landsorten, hvarest de
skulle inträda i ett alltför sysslolöst lif och för dem främmande förhållanden.
Deremot böra distinktionskorporalerna, med erhållande af det föreslagna arfvodet,
blifva ett godt och väl behöfligt biträde för kompani-cheferna, hvilka icke, såsom
kompani-cheferna vid armén, hafva något underofficersbefäl till biträde.
Utaf def öfverskott, utgörande 25,934 rdr, som erhålles genom indragning
af 52 underofficersplatser vid Carlskrona station, föreslogos här förut 20,805 rdr till
löneförhöjning för matroskåren; alltså återstå 5,129 rdr, äfvensom circa 1,800 rdr
för den inbesparda spanmålen, eller inalles 6,929 rdr. Derjemte äro 8,440 rdr anslagna
till artilleri-båtsmansarfvoden för det Carlskrona station tilldelade båtsmanshåll.
Dessa summor, utgörande sammanlagda 15,369 rdr, föreslås att användas
på Flottans båtsmanshåll enligt följande fördelning:
32 Distinktionskorporaler å 52 rdr 1,664 rdr.
685 Förhandsbåtsmän „ 20 „ 13,700 „
S:ma 15,364 rdr.
Dessa förhandsbåtsmän, hvilka skulle utbytas emot de hittills så kallade ”artilleri-båtsmannen”,
borde uttagas ibland de båtsmän, som visat en framför de öfriga
kamraterna framstående duglighet i tjenstgöringen ombord å fartyg, vare sig
vid arbeten till väders eller vid kanonernas betjenande, och borde de, så vidt möjligt
är, uttagas från alla kompanierna i förhållande till dessas storlek. Yilkoren
för arfvodets utbekommande skulle dock vara ett punktligt iakttagande att vid
uppfordringsturerna infinna sig vid stationen, samt för öfrigt ett godt uppförande,
äfvensom ordentlighet och nit i tjensten.
Yidare föreslås ett ännu mer oeftergiflig^ vilkor för båtsmanspersonalens
duglighet: att hvarje nyantagen båtsman, vid första uppfordringarna till tjenstgöring
på stationen, bör genomgå en rekrytskola, — cn benämning, som den nuvarande
”exercis-skolan” skulle erhålla. I rekrytskolan skall undervisningen omfatta
icke allenast exercisskolans nuvarande öfningar: kauonexercis, marcher och
vapenföring; utan derjemte hvad är af lika mycken vigt, nemligen: segelbeslagning,
rodd, lodhyfning och, så vidt tiden det medgifver, rundhults påtackling samt
upp- och nedtagande. Förrän rekryten vunnit godkänd skicklighet uti rodd, segelbeslagning
och kanonexercis, får han icke användas till släparbeten å stationen,
och icke heller, om det utan olägenhet kan undvikas, sjökommenderas. För öfrigt
må tiden för rekrytbildningen bestämmas efter den nyantagnes särskildta anlag
samt Tygmästarens bedömande.
27:o.
För Skärgårdsartilleriet föreslås, till biträde åt kompani-cheferna vid bevakandet
af ordningen inom kompaniet, att vid dess båtsmanshåll tillsättas 30 di
stinktionskorporaler,
med ett arfvode af 52 rdr utöfver det nuvarande korporalsarfvodet.
Äfven Skärgårdsarti 11 eriets underofficerare synas icke vara lämpliga att
såsom underbefäl vid båtsmanskompanierna förläggas i landsorten, men om en sådan
åtgärd skulle befinnas blifva en fördel för tjensten, må anordningen deraf
komma att bero af framtida föreskrifter.
28 Bil. N:o 4 till Kongl. Majds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
Genom indragningen af 20 underofficersplatser vid Stockholms station, erhålles
utaf den nuvarande aflöningsstaten ett öfverskott af 4,300 rdr. Dertill kommer,
genom samma indragning, inbesparad spanmål till ett värde af 700 rdr.
Det nuvarande årsanslaget för artilleri-båtsmännens arfvoden är för Stockholms
station 3,720 rdr, hvilken summa, tillsammans med de förutnämnda summorna,
inalles utgör 12,720 rdr. Denna sednare summa, hvaraf en del redan är tillgänglig
och återstoden blir det i mån af afgång från underofflcerarnes Reserv-Stat
samt sedan de nya underofficerslönerna blifvit fyllda, föreslås att till upphjelpande
af Skärgårdsartilleriets båtsmanshåll användas enligt följande fördelning:
30 Distinktionskorporaler å 52 rdr 1,560 rdr.
558 l:sta klass artilleribåtsmän „ 20 „ 11,160 „
S:ma 12,720 rdr.
Dessa lista klass artilleri-båtsmän, hvilka skulle motsvara hvad nu kallas
•‘artilleri-båtsmän11 — en benämning, som icke mer innebär någon utmärkelse, då
hvarje man af Skärgårdsartilleriets båtsmanshåll måste vara en artilleri-båtsman —
borde, så vidt det med tjenstens bästa kunde förenas, uttagas från alla kompani
erna
i förhållande till dessas styrka. Förmånen af att vara l:sta klass artilleribåtsman
skulle medgifvas endast åt dem, som visa framstående duglighet i Rensten
jemte ett godt uppförande samt nit och noggrannhet i att ej försumma stationstjenstgöringen.
Vid stationens exercis-skola, som äfven här bör förvandlas till rekryt-skola,
skulle hvarje rekryt, så snart han till stationstjenstgöring sig inställt, undervisas
i kanon-, handgevärs- och kompani-exercis, äfvensom uti att ro, hyfva lod och
segla i båt. Till Tygmästaren borde det vara öfverlemnadt att bestämma huru
lång tid hvarje rekryt skall undervisas i rekrytskolan.
28:o.
Då flera klagomål blifvit framburna, att provinsen Blekinge är alltför strängt
roterad med båtsmän, föreslås att en af sakkunnige personer sammansatt komité
genast måtte tillsättas, för att undersöka förhållandet och till Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning framlemna förslag till lämplig lindring.
29:o.
De för båtsmanshållet nu föreslagna och så väl behöfliga arfvoden, äfvensom
de förutnämnda icke mindre nödvändiga löneförhöjningarna inom matroskåren,
skola icke på många år kunna utbetalas, såvida medel dertill icke erhållas förrän
alla de å Reserv-Staten öfverflyttade underofficerarna afgått och de derigenom
lediga lönerna blifva tillgängliga. Det kan dock icke med tjenstens bästa vara
förenligt, att under så lång tid åsidosätta beredandet af dessa utan tvifvel kraftigt
verkande förmåner åt tvänne för Sjöförsvaret så vigtiga kårer, hvarföre utaf
nästkommande Rikets Ständer bör begäras ett reservationsanslag af 32,730 rdr, för
att genast kunna utdela de ifrågavarande arfvodena och lönförhöjningarna inom
båtsmanshållet och matroskåren, med skyldighet för Styrelsen, att, sedan de nya
underofficerslönerna blifvit fulltaliga och i mån af sedermera tillgängliga medel
genom vakanser i den föreslagna Reserv-Staten för underofficerarne, till Riksgälds
-
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 29
kontoret hvarje år inbetala hvad som af reservationsanslaget öfverblifver: eller
också, att af Rikets Ständer äskas anslag till en indragningsstat för den del af
underofficerskåren, som skulle på underofficerarnes Reserv-Stat öfverflyttas.
30:o.
Det vore önskligt att statsanslagen för sjö-expeditionerna på aflägsnare farvatten
blefve så tillräckliga, att icke allenast Flottans fasta kårer, — matroskåren
och båtsmanspersonalen, — derigenom kunde erhålla en fullt tillräcklig sjöbefarenr
het, utan äfven att en del af handelsflottans matroser årligen kunde förhyras på
våra utgående örlogsfartyg. Läte det sig göra att i örlogsbesättningen upptaga
kofferdi-matrosei', vunnes derigenom det dubbla målet att de yppersta sjömannaelementer
blefve inympade på Flottans stamti-upper, samt att kofferdi-matrosen
lärde sig inse att han ingenstädes bättre bemöttes och vårdades än ombord å det
svenska öriogsfartyget. Häraf skulle åter följa, att, vid utbrott af krig, handelsflottans
bemanning beredvilligare anmälde sig till örlogstjensten, och att Sver ges
sjöförsvar komme att hvila på en mera nationel grund än den, som åstadkommes
genom den tvungna lydnaden för lagar och författningar. Såsom föi'hållandena
för närvarande äro, kan dock icke förväntas en så stor tillökning i exercis-anslagen,
att de utevarande fartygens antal i någon betydlig mån ökas; och detta förutan
kan icke heller någon del af bemanningen å våra örlogsfartyg tagas från
handelsflottan, med mindre än att Flottans stamtrupper beröfvas en för dem behöflig
sjötjonstgöring. Allt hvad mi utan skada för egna trupper kan föi-eslås, är
att befälhafvarne å våra utevarande örlogsfartyg åläggas, ehvar de å utrikes orter
tinna syenskt sjöfolk, som åstunda hyra, att, så vidt utrymmet ombord å örlogsfärtyget
medgifver samt utan att nyttja maktspråk, förhyra och till fäderneslandet
hemföra dessa för vår handelsflotta väi'defulla män, eller också, i mån af behof,
öfverlemna dem till svenska eller uoiTska handelsfartyg, som under loppet af resan
påträffas. Härigenom blefve åtminstone de första stegen tagna närmare det stora
mål, som aldrig bör lemnäs ur sigte och hvilket det tillhör framtiden att slutligen
uppnå, nemligen att sammanknyta rikets handelsflotta med dess örlogsmarin.
31:o.
Den del af sjöbeväringen, som under fredstid är förpligtad till vapenöfning,
bör öfverflyttas till armén, med förbehåll att vid krigstillfälle åt sjöförsvaret öfvorlemnas
så stor del som för krigsfartygens bemanning må kunna erfordras.
32:o.
Marin-regementets åligganden böra ej ingå i bemanningen af fartyg, utan
uteslutande blifva garni sons-tjenstgöring. Genom en sålunda oafbruten tjenstgöring
i land, skulle detta regemente utveckla sig till ett fulläudadt Infanteri, berättigadt
till ett af de första rummen inom detta vapen; hvaijemte tillfälle blefve att, i
stället för marinsoldaterna, sjökommendera ett större antal matroser och båtsmän.
(Se Bil. L.)
30 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
33: o.
Sjöförsvaret skulle således, enligt hvad nu i det föregående blifvit föreslaget,
till fartygens bemanning hafva att tillgå:
Flottan.
Skärgårds-
artilleriet.
Officerare
96
86
Underofficerare
148
60
Matroser och jungman
Kanonierer ...
400
200
Skeppsgossar . .
280
Båtsmän
2,578
1,906
Summa
3,502
2,252
I alla tider har en handling, som åsyftat en genomgripande förändring,
mött motstånd och varit förenad med svårigheter. Det kan derför icke förväntas,
att detta förslag till ombildning af Sveriges sjöförsvar skull härifrån göra ett undantag,
eller vinna ett odeladt godkännande. Hvarje upplyst vän af yrket måste
dock medgifva, att en grundlig reform uti de flesta institutionerna vid Kongl.
Maj:ts Flotta är af behofvet påkallad. Länge har detta varit erkändt, men det
stora arbetet har alltjemt blifvit undanskjutet, och de långvariga meningsstriderna,
som ohejdadt fortgått, hafva ej frambringat någon frukt, blott burit vittnesbörd
om svårigheten att komma till en gemensam åsigt. Det är icke för tidigt, efter
en fyratioårig inbördes strid, under hvilken nationen alltjemt blifvit gäckad uti
sin rättmätiga förväntan på ett med stadgade åsigter grundadt sjöförsvar, att nu
öfvergå från ord till handling. Genomträngd af denna öfvertygelse, har jag samvetsgrannt
pröfvat hvad som kan vara till fäderneslandets gagn och den enskildes
belåtenhet, samt med denna ledning sökt att utarbeta ett för Sveriges förhållanden
lämpadt förslag, hvilket med lika mycken kärlek och omtanka omfattar såväl
det ena, som det andra af hvad som fordras för vårt sjöförsvar, och hvilket, till sina
grundlinier och sin syftning, är i full öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till sednast församlade Rikets Ständer. Gillas detta förslag, skall frukten af
mitt arbete ej blifva utan nytta. I stället för den nuvarande ofulländade s. k. “skärgård
sflottan“ —, hvilken genom sitt outvecklade skick missledt mången att anse
skärgårdskrigets hela konst bestå endast i det lilla sjömanskap, som erfordras för
att kunna styra en kanonbåt, skjuta och ro —, erhölles, utan ökad kostnad, ett
för sitt yrke krigsbildadt skärgårdsvapen, som kände krigets alla fordringar i
skärgårdarna framför vår hufvudstad och andra vigtiga delar af vår kust. Genom
sin kunskap i minkriget och praktiska skicklighet i byggandet af fältverk, stängsellinier,
broslagning m. fl. pioniärarbeten, skulle detta vapen blifva af största
nytta äfven för striderna på land. I egenskap af ett grundgåendc flytande artilleri,
framdrifvet medelst å gkraft, fyllde det en lucka uti våra försvarsanstalter:
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 31
det blefve för vår armé en kraftig hjelptrupp, hvilken med sina grofva pansarskyddade
kanoner vore vid hennes sida, när hon nalkades skärgården, kunde med
sitt lätta landstigningsartilleri uppträda på en terräng, otillgänglig för fälta,rtilleriets
anspann, samt derjemte, på våra inre vattenvägar, under en fortsatt strid, följa
henne längst in i landet, om sådant blefve nödvändigt.
Och i och med detsamma från Kongl. Maj:ts Flotta utbrötes ett sålunda
sjelfständigt vapen under form af ett skärgårdsartilleri, så naturligt för Sverige
och för hvilket Svenska folket instinktmässigt uttalat den lifligaste åstundan, vunne
fäderneslandet äfven ett sjelfständigare och mera fulländadt örlogsvapen. Då, renad
från elementer, som aldrig borde henne tillhört, enär de, om ej helt och hållet
försummade, alltför mycket draga uppmärksamheten från den verkliga sjötjenstgöringen,
skulle Svenska Flottan, i anda och rigtning blifva hvad en örlogsflotta
är i andra länder, och med visshet tillvinna sig det höga anseende, hvartill detta
vapen, rätt vårdadt, kan uppbringas äfven i ett fattigt land; ty det är befälets och
besättningarnas yrkesskicklighet samt fartygens duglighet, ej det stora antalet,
som adlar en örlogsmarin.
Bil. A.
För Lots-staten bör det bästa befäl kunna erhållas från Flottan. Endast
sjömän, och dertill väl befarno sjömän, kunna utvisa eller med sakkännedom bédöma
hvarest fyrar och sjömärken böra byggas, samt med ledning af sjökorten
uppdraga och afpricka de lämpligaste segel lederna. Likaså erfordras det en mångårig
befarenhet och ett upplyst sjömannaomdöme, att kunna väl ordna lotsarnes
skyldigheter och rättigheter, så att de öfverensstämma med den sjöfarandes rättmätiga
anspråk. Uti dessa yrkesförhållanden måste deremot Skärgårds-artilleriets
officerare jemförelsevis vara okunniga, hvarföre till Lots-staten icke något befäl
bör uttagas från deras kår.
Bil. B.
Det kan icke vara tillfredsställande att tjenstgöringen å rikets sjöfästningar
bestrides ensamt af officerare, hvilka ej ega erfarenhet i vården och bruket af
groft artilleri, och hvilkas föregående tjenstgöring aldrig haft beröring med eller
rigtat uppmärksamheten åt hvad, som erfordras för att motstå anfall af örlogsfartyg
eller sättet att förstöra dylika fiender. Dessutom är det ju sannolikt att
vår armé, åtminstone i krigstid, väl behöfver för de rörliga operationerna allt
hvad henne med rätta tillhör, hvarjemte af hennes styrka ej ringa del åtgår till
garnison å landtfästningarna och andra bevakningar.
Skärgårdsartilleriets vapenöfningar äro deremot af den beskaffenhet, att de
dana denna trupp till den bästa garnison, en sjöfästning kan erhålla; och när
exercisen i fästningens kassematter är i full öfverensstämmelse med den artilleritjenstgöring,
som närmast tillhör skärgårds-artilleristen, måste den ifrågavarande
garnisonstjenstgöringen anses nyttig äfven lör hans yrkesutbildning
Det synes derföre vara goda skäl för att Skärgårdsartilleriet öfvertager
åtminstone en del af garnisonstjenstgöringen å rikets sjöfästningar.
32 Bil. N:q 4 till Kongl. Maida Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
Bil. €.
Sjömätningarna å rikets kuster äro för Skärgårdsartilleristen af stor nyttaHans
gifna vinst vore först och främst en, åtminstone distriktvis, noggrann lokalkännedom.
Han erhöll en skarp blick eller förmåga att snabbt uppfatta och i
minnet qvarhålla de framstående naturegenheter och förtoningar, som inom skärgårdar
och utmed kuster erbjudas till vägledning, men hvilka ofta äro af den
beskaffenhet, att de endast af ett erfaret öga kunna upptäckas. För skärgårdsartilleristen
äro derför sjömätningar en sysselsättning, som mycket bidrager att
ingifva honom den yrkesskicklighet, hvilken slutligen berättigar honom att ernå
de högsta poster inom vapnet. Deremot är sjömätningsarbetet till föga gagn,
såsom bildningsmedel för officern vid örlogsvapnet. Sjömätarens långvariga båttjenstgöring
är tvärtom menlig och störande för den slags tjenstvana, som ej kan
förvärfvas annorstädes än ombord å örlogsfartyget, och hvarförutan en officer, om
än aldrig så kunskapsrik, icke i örlogstjensten år hvad han bör vara. Icke heller
behöfs det för att blifva en skicklig sjömätare eller kustbeskrifvare, att vara en
fulländad sjöman eller örlogsofficer. Erfarenheten har härvid många ovedersägliga
bevis. Den uti sjömätaryrket kanske skickligaste vi på sednare tider egt,
har aldrig haft tillfälle att utveckla sina anlag för örlogstjensten, och icke heller
varit hvarken navigatör eller fartygsbefälhafvare förrän han blef sjömätare; men
under utöfningen af detta sednare yrke har han, likasom flera andra, förvärfvat
sig allt behöfligt sjömanskap och nog befälhafvarskicklighet att föra sitt lilla sjömätarfartyg.
Det bör äfven ihågkommas, att de astronomiska kunskaper, som
erfordras för att bestämma de vigtigare triangelpunkterna, äro för Skärgårdsartilleristen,
äfven såsom sjömätare, lika litet nödvändiga, som för hvarje officer vid
Topografiska kåren, för hvilken ifrågavarande arbeten undangöras, innan den allmänna
rekognosceringen börjar. Skulle deremot en särskild kår uppsättas endast
för rikets sjömätningar, kunde man motse, att dessa officerare, genom sina då
oafbrutna ögon-ansträngande arbeten, förr eller sednare skulle räkna ibland sig
lika många otjenstbara som tjenstgörande; hvarjemte befordran inom en så fåtalig
kår skulle, åtminstone tidtals, för de flesta blifva en okänd förmån
Bil. B.
Ehuru små de nuvarande kanonångsluparna än äro, böra de dock bemannas
med välbefaret sjöfolk, om ur deras segelarea skall kunna uttagas den kraft, densamma
innebär. Är det fråga om pressning under hårdt väder i hög sjö och
mörker, fordras andra män än halfbefarne artilleri-officerare för att leda ett dylikt
arbete. Skärgårdsartilleriets personal skulle visserligen kunna öfvas i dessa arbeten,
men sannolikt komme den aldrig till målet, enär öfningar i sjömanskap måste
och borde åsidosättas för de inomskärsöfningar, som för skärgårdsvapnet äro hufvudsak,
hvaraf följde, att sjömannadugligheten blefve otillfredsställande och ett eljest
alitningsvärdt vapen blottställde sig sjelft och fäderneslandet för bittra förödmjukelser.
Armens Flotta lemnade i detta hänseende ett lärorikt exempel. Under
dess tillvaro fanns icke ångmaskinen ombord å fartyg, utan måste å de flesta
skärgårdsfartygen under längre marscher begagnas segel, hvarföre befälet ansåg
segling såsom det hufvudsakligaste framdrifningsmedlet. Det blef derigenom svårt
att
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 33
att uppdraga en bestämd gränslinie emellan ett örlogsvapen och ett skärgårdsvapen.
Den mcnskliga fåfängan visste också att häraf begagna sig och gjorde
det till sin egen skada. Arméns Flotta framkallade sjelf sin undergång, genom
att vilja visa sig uti full sjömansdrägt och med fulltacklade fartyg uppträda såsom
kryssare ute på öppna sjön. Den rådande opinionen hos dessa och andra
officerare erhöll härigenom en alldeles falsk rigtning, — som ännu är synbar i
föreställningen att skärgårdskriget är ett yrke, hvilket hvar och en är vuxen som
eger erforderligt sjömanskap att manövrera en kanonbåt och kan betjena en kanon,
hvarföre örlogsofficern, som är både sjöman och artillerist, ansågs vara en
fulländad skärgårdsofficer. Man förbisåg vigten af att ega en god lokalkännedom
inom den blifvande krigstheatern, man tänkte icke på den ännu vigtigare militäriska
kunskapen att draga fördel af terrängen, att välja positioner, att tillverka,
handtera och utlägga minor, att bygga stängsel och försänkningar, att förstå och
hålla samband med arméns operationer, — eller i få ord, man tänkte endast på
sjömanskapet och förbisåg det vigtigaste, nemligen krigföringssättet. Följden af så
outredda irriga begrepp blef också, att Arméns Flotta, oaktadt traditionerna af
fordna lysande bedrifter samt en och annan densamma tillhörande utmärkt personlighet,
blef ett misskändt vapen, som ej förmådde uppehålla sig sjelft och slutligen
försvann, såsom ett eröfradt byte, uti syskonvapnet örlogsflottan. Tiden
var då ej mogen för något bättre. Sedan dess hafva fartygen erhållit ångkraften
till framdrifningsmedel, och skärgårdsfartygen samt hela den inre krigföringen
derigenom kunnat göras oberoende både af segel och åra; hvarför numera en
skarp gränslinie kan uppdragas emellan detta vapen och örlogsflottan, och dymedelst
alla frestelser till de gamla missbruken undanrödjas. Skärgårdsvapnet erhåller
derigenom mera kraft att antaga sin rätta form oeh rigtning, samt bör kunna
blifva hvad det alltid bordt vara, d. v. s. ett flytande artilleri, som genom krigföringssättet
är närmare befryndadt med Armén än Flottan, men, i följd af matcrielens
beskaffenhet, måste vara stäldt under sjöförvaltningens styrelse.
Det är visserligen en obestridlig sanning, att genom ångans tillämpning
äfven de största krigsskepp, såväl som kanonbåten, numera kunna röra sig inuti
skärgården, förutsatt att vattendjupet är tillräckligt. Man bör dock icke deraf
taga sig anledning, eller begå det misstag att förvexla 2:ne från hvarandra skiljda
ting. Derföre att all fartygsmateriel så till vida kan anses användbar i skärgård,
är deraf ingen följd att örlogsofficerns krigsvetenskapliga bildning i och med detsamma
blifvit fördubblad, eller att hans förmåga blifvit ökad att emottaga ett
dubbelt mått af vetande och praktisk skicklighet; ej heller att den personal, som
skall strida i skärgården, måste inhemta de kunskaper, som erfordras för striderna
ute på hafvet, för skeppsmanövern och occanseglingen. Snarare är det nu mer
än någonsin af vigt, i samma mån som faran för anfall utifrån blifvit större, att
skärgårdens försvar öfverlemnas åt en särskild, endast härtill afsedd personal,
hvilkens hela arbetskraft och skarpsinnighet uteslutande egnats åt denna del af
krigaryrket. Illa vore det om, såsom förut är nämndt, tvänne helt och hållet
olika ting förvexlades, hvarigenom sjöförsvarets ordnande och fäderneslandets säkerhet
komme att byggas på den falska grund: att fartygsmaterielens tidsenliga
fulländning är mäktig ingjuta i personalen en så mångsidig krigsbildning, att
olika yrken sammansmälte och sjöofficern ånyo, likasom under sextonde århundradet,
vore i stånd att äfven i landtstrid uppträda som en fulländad krigare. En
sådan återgång, eller tron på något dylikt, är i en alltför uppenbar strid mot vår
tids hela rigtning och fortgående utveckling, och kan icke vara sann.
Bih. till R. St. Prot. 1865 1866. 1 Sami. 1 A/d. 5 Häft. 5
34 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, mi Statsverket 1865.
Bil. E.
Sednaste sjöförsvarskomité, hvilken sammanträdde om hösten 1861, kom,
enligt dagens då rådande åsigt, till det resultat att Sverige för den närmaste
framtiden borde i sitt sjöförsvar ega 6 st. pansarfregatter, konstruerade i likhet
med en namngifven italiensk pansarfregatt. Komitén slutade sina förhandlingar i
Maj månad år 1862. Innan betänkandet hunnit blifva tryckt och innan det framlemnades
till Hans Maj:t Konungen, erhöllos upplysningar, hvilka gåfvo skäl att
betvifla lämpligheten af den italienska modellen; och, vid den 6 månader sednare
församlade riksdagen, sattes det icke i fråga, hvarken att begära eller gifva anslag
för den några månader förut föreslagna fartygcerten.
Från alla länder har man nu likartade exempel, och att döma af hvad som
föregår i de; stora marinerna, måste man stundligen vara beredd på alltjemt fortgående
förändringar, samt iföljd deraf äfven oförutsedda kostnader. Man måste
derföre taga dagen, som den kommer, och begagna sig af det bästa tiden frambringar;
men om man uppskjuter behöfliga regleringar med personalen, intilldess
krigsfartygen erhålla sin rätta form, blir väntan helt visst lika lång, som att stå
vid brädden af en flod och afvakta när den må sluta att rinna.
Af Flottans nuvarande fartyg äro alla de bevärade ångfartygen, med undantag
af ett linieskepp, mer eller mindre användbara till strid-, exercis- eller
transport-fartyg; hvarjemte fregatten “Vanadis4* och kanske äfven korvetten
“Gefle** äro fullt tidsenliga för en “Alabamas4* röle ute på oceanen.
Hvad våra nuvarande rodd-kanonslupar och kanonjollar beträffar, är det
naturligt att de icke mer äro egnade att uppträda i strider emot nutidens
sjökrigsmateriel. Man kan icke antaga att eu fiende nalkas våra kuster med
roddfartvg. Icke heller kan man förvänta att fiendtliga transport-flottor utsändas
utan betäckning eller konvoj af tidsenliga pansarklädda krigsfartyg,
hvilka sednare måste antagas, åtminstone under alla vanliga förhållanden, vara
osårbara af det artilleri, våra roddkanonslupar förmå att bära, samt ofelbart i
stånd att förstöra hvarje roddflotta, som i deras närvaro och i farvatten der de
kunde röra sig, försökte angripa konvojen. Det måste derföre anses vara slut
med rodd-krigsfartygens fordna röle att strida mot fiendens krigsfartyg. Icke
destomindre synas de, intill dess tjenligare materiel hinner anskaffas, fortfarande
böra användas, såväl vid försvaret af stängselliuier och försänkningar, som till
transportfartyg för delar af armén, äfvensom för Skärgårdsartilleriets eget manskap,
dess landstigningsartilleri och förråder. I många fall vid strider emot landttrupper,
hvilka nalkas stränderna af våra inre farvatten, äro de äfven användbara.
Bil. F.
För att visa att åtminstone under närmaste framtid 86 officerare vid det
yttre sjöförsvaret är ett tillräckligt antal, hvilket dock enligt det föregående kan
ökas till 96, torde efterföljande beräkning vara tillfyllestgörande. Man bör dock
ånyo förklara, att hvarje beräkning eller försök till förutsägelse angående beskaffenheten
och antalet af vår framtida sjökrigsmateriel nu mer än någonsin måste
anses såsom ett otillförlitligt arbete; men med förbehåll att ej blifva så förstådd,
som om man ville uppträda med någon säkerhet, kan man vara berättigad uttala,
att det yttre sjöförsvaret, ehuru tillökt med de 3;ne tornfartyg, som nu äro under
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 35
byggnad, inom närmaste 6 år ytterligare bör hafva erhållit 1 snabbgående ångkorvett
samt 1 sjögående tornfartyg, båda uppgående till en sammanlagd ungefärlig
kostnad af 2,400,000 rdr. Man torde älven förslagsvis kunna antaga, att vid
den tid dessa båda nya stridsfartyg blifva färdiga till tjenstgöring, skall af Flottans
nuvarande ångfartyg efterföljande antal vara i tjenstbart skick nemligen 1
linieskepp, 1 fregatt, 3 korvetter, 8 kanonslupar samt 1 transportfartyg. Dessa
14 fartyg, i förening med de förutnämnda 3:ne tornfartygen samt de påräknade
2:ne nybyggnaderna, klargjorda att gå i strid, skulle erfordra nedannämnda officerspersonal:
-
Stab
1 Flaggman
1
Regem:soff:r
2 Kapt:r el. Subalt:r.
1 linieskepp
55
1
,,
8
1 fregatt
55
1
55
5
3 korvetter
55
3
,,
12
8 kanonslupar ....
* 55
—
sy
8
1 transportfartyg . . .
55
—
5»
1
1 ny korvett
55
1
sy
4
4 sjögående tornfartyg
55
4
55
16
19 fartyg
1 Flaggman
11
Regem:soff:re
56 Kap:tr el. Subalt:r.
Alltså erfordras för att i krig utsända denna antagningsvis påräknade flotta,
68 officerare. Förslaget upptager dock för det yttre sjöförsvaret 96 officerare,
hvaraf följer, att 28 officerare finnas att tillgå utöfver det antal, som erfordras för
den aktiva sjötjenstgöringen. Ett så stort antal som 28 officerare i reserv synes
vara tillfyllest för staber i land, för stationstjenstgöringen samt för beräkning af
tillfälligt sjuke m. m. För öfrigt bör icke förbises, hvad ej nog ofta kan upprepas,
att den kraftigaste förberedelsen för kriget, är att under freden ej tillsätta
flera officerare än som kunna sysselsättas med fullt tillräcklig sjötjenstgöring och
sålunda bibringas den krigsbildning, som innebär vana och säkerhet i tjensten ombord.
Derjemte står det alltid öppet, såsom förut redan är nämndt och brukligt
inom alla andra mariner, att, vid opåräknadt. vidsträckta krigstillfällen, ytterligare
öka officersantalet genom utskrifning från krigsskolan och förhyrning inom handelsflottan.
Det antal af 77 officerare, som nu genast skulle tillsättas vid Skärgårdsartilleriet,
och hvilket i mån af tillkomna nya fartyg kan ökas till 86, grundar sig
på en med det föregående likartad beräkning. Samma förbehåll måste äfven här
uttalas, att efterföljande uppställning af fartygsmaterieleus framtida antal och beskaffenhet
ej måtte misstagas för ett bestämdt förslag. Det synes dock icke vara
någon öfverdrift i anspråken om man antager, att under loppet af närmaste 6 år
Skärgårdsartilleriet erhåller 3,000,000 rdr i nybyggnadsanslag, samt att vid slutet
af dessa 6 år 2:ne bataljoner laudstigniugs- och bombkanonslupar återstå af
den nuvarande rodd-kanonbåts-materielen. Dertill kan i beräkningen ingå 1 pansarklädd
kanonångbåt efter modellen N:o 2 uti Öfverste Ljungstedts förslag *), hvil
*)
I enlighet med undfådda order har Ofverste Ljungstedt, Sekund-chefen för Flottans Konstruktions-kår,
inlemnat förslag med ritningar och kostnadsberäkningar på pansarklädda kanonångbåtar.
Förslaget, framkalladt genom ett föregående af enskild ingeniör till pristäflan inlemnadt, upptager 4 modeller,
hufvudsakligast skiljaktiga genom de olika dimensionerna. Alla äro de dock så små att de kunna
gå igenom Göta kanal och inkomma på våra stora insjöar. De äro hvar och en bestyckade med blott
en kanon, men å modellerna N:o 1 och N:o 2 är denne en 460-pdg, vägande 44,000 skålp. Modellen
36 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1S65.
ken redan är anbefald till byggnad och för hvilken medel finnas. Sålunda förutsatt,
att Skärgårdsartilleriet under närmaste framtid af 6 år erhåller 3,000,000 rdr,
skulle detta vapen vid slutet af nämnde tid eller kort derefter, kunna ega följande
fartygsmateriel, hvilken vid krigstillfälle erfordrade nedannämnda officerspersonal:
-
Flagg- Regements- Kaptener el.
man. officerare. Subalterner.
Stab  1. 1. 2.
6 pansarklädda kanonångbåtar enl. N:o 1 af
Öfverste Ljungstedts förslag  — 6. 12.
2 enl. N:o 2 af d:o d:o  — 2. 4.
12 enl. N:o 4 af d:o d:o
— 1. 12.
1 minfartyg enl. förslag af utländsk ingeniör — — 2.
7 landstignings-artilleri-båtar  — 1. 3.
24 gamla modellen roddkanonbåtar  — — 5.
S:a 52 fartyg. 1. 11. 40.
Vidare för sjöfästningarna (Carlskronas och
Waxholms)
— 2. 10.
Alltså inalles officerare 1. 13. 50.
Förslaget, upptager 86 officerare, hvilkas antal således lemnar ett öfverskott
af 22 officerare för staber i land, stationstjenstgöring, sjuke m. m.
Norska sjöofficerspersonalen, hvilken är afsedd till befäl såväl för landets
yttre som inre sjöförsvar, utgöres af endast 84 officerare. Det här framlagda förslaget
upptager svenska sjöförsvarets officerspersonal till 163 officerare, — alltså
nära dubbla antalet, — men bereder dessutom tillfälle att kunna göra en tillökning
af 19 officerare, d. v. s. inalles 182 officerare. När så är förhållandet, måtte
man på frågan : huruvida det för vårt yttre eller inre sjöförsvar nu föreslagna officersantalet
kan vara otillräckligt, med visshet kunna svara, att ännu på flera år är
faran dervidlag ingen. Skulle åter en motsatt åsigt vilja göra sig gällande, nem
ligen
att det föreslagna officersantalet är för stort, finnes icke något hinder, när
bevisen derför blifva öfvertygande, att göra en ytterligare reduktion. De, enligt,
förslaget, indragna officerarnes antal är dock nära dubbla antalet af hvad 1862 års
sjöförsvarskomité föreslog till indragning.
Bil. O.
Af tvänne skäl äro löner och inqvartering vid Skärgårdsartilleriet föreslagna
något högre än vid Flottan. Det ena har redan länge gjort, sig gällande, genom
den förhöjning af 25 procent på inqvarteringen officerarne vid Stockholms station
N:o 1 förer sin kanon uti ett pansartorn bygdt af plåtar, hvilka i medeltjocklek tillsammans utgöra 7\
turn, men som kan ökas till 10 tum, utan att fartyget behöfver blifva större, än att det kan gå genom
slussarna å Göta Kanal. Detta lilla fartyg, beräknadt att göra 8 mils fart och att kosta 250,000 rdr, kan i
skärgårdsterräng tryggt angripa den största pansarfregatt, enär denna hvarken har så groft artilleri eller
så tjock pansarbeklädnad som kanonbåten, men erbjuder en tiofaldigt större skottyta. Derjemte kostar
pansar fregatten 6 å 7,000,000 rdr. — Modellen N:o 2 är beräknad att kosta cirka 140,000 rdr. N:o 4,
som är bestyckad med en 68-pdg kanon vägande 30,000 skålp. ligger endast 4^- fot djupt och kostar
cirka 80,000 rdr. Skärgårdsvapnet erhåller sålunda en fartygsmateriel, som åtminstone för det närvarande
motsvarar tidens alla fordringar.
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 37
erhållit, emedan det är dyi’are att bo i Stockholm än i Carlskrona. Men då icke
blott hushyran utan äfven hela lefnadskostnaden är högre, synes det ej vara mer
än följdrigtigt att äfven lönen och ej ensamt inqvarteringen blir något större för
den del af sjöförsvarets officerspersonal, som erhåller hufvudstaden till centralstation.
Det andra och vigtigare skälet för olikheten i de föreslagna lönerna är den
betydliga skilnad, som, i följd af de båda vapnens olika beskaffenhet, måste ega
rum i tidslängderna för officerarnes sjökommendering inom det ena och andra vapnet.
Om man företrädesvis håller sig vid de mellersta och lägre graderna, samt
undantager de officerare, som årligen användas till sjömätningar, kunna Skärgårdsartilleriets
officerare icke påräkna mer än ungefär 2:ne månaders årlig sjökommendering,
hvaremot officerarne inom samma grader vid Flottan böra i medeltal
komma att erhålla 5 eller G månader. Det dagtraktamente officern åtnjuter under
sjökommendering, hvilket i allmänhet är tillfyllest för utgifterna under kommenderingen,
är olika efter de olika farvatten som besökas, hvarigenom örlogsofficern
stundom har 100 och 200 procents förhöjning på hvad som bestås för kommendering
invid rikets kuster. Om emellan de båda vapnen jemförelse göres af årliga
inkomster i t. ex. lägsta regementsofficersgraden, hvarest olikheten emellan de föreslagna
lönerna är störst, kan man utan tära för stor missräkning antaga nedanstående
siffror:
Föreslagen lön
D:o inqvartering
i Ekiperingspenningar för sjökommendering . . .
Sjöaflöning för 2:ne månader med tillägg för
befäl å bataljon kanonslupar
Sjöaflöning för 5 månader med tillägg för befäl
å korvett samt 100 procents förhöjning för
2:ne månader
! Portionsersättning under sjökommenderingen,
ungefär
Summa
När sålunda de ekonomiska fördelarna, enligt all sannolikhetsberäkning,
falla på örlogsofficerns lott, äfven i den grad, hvarest de föreslagna lönerna äro
mest olika, måste förhållandet blifva ännu mer så i de andra graderna, der skilnaden
dels är mindre, dels ingen; och när dertill kommer, såsom förut är nämndt, att
utgifterna äro större för officerare i Stockholm än i Carlskrona, samt att befordran
måste blifva trögare vid Skärgårdsartilleriet, der kåren är fåtaligast, så följer
häraf att om anmärkning skulle göras emot de något större lönerna vid Skärgårdsartilleriet,
är det denna anmärkning, men icke den föreslagna lönfördelningen,
som innebär orättvisa. För att än ytterligare visa att de föreslagna lönerna, vare
sig vid det ena eller andra vapnet, ej kunna anses vara för högt tilltagna, anföres
efterföljande jemförelsetabell, upptagande de nuvarande lönerna vid Kongl.
Komm.-Kapt.
2:dra klass.
Major.
R:dr.
R:dr.
3,000
3,500
250
400
140
70
450
1,417
—
75
30
4,882
4,450
38 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o /, om Statsverket 1865.
Maj:ts Flotta jemte lönerna vid Svea Artilleri samt de föreslagna löne rna för Flottan
och Skärgårdsartilleriet.
Konteramiral
Kommendör eiler Öfverste
Komm.-kapten lista klass
eller Ofverstelöjtnant. .
Major eller Komm.-kapten
af 2:dra klass
Kaptenlöjtnant el. Kapten .
Premierlöjtnant eller Löjtnant
Sekundlöjtnant eller Underlöjtnant
Kongl. Maj:ta
Flotta.
Lön. inqvart.
6,000
4.500
4.000
3.500
3.000
2.500
2,200
2.000
1,200
1,000
800
600
540
360
360
240
96
72
72
Flottan.
Lön.
6,000
4.500
4.000
3.000
2.500
2.000
1,200
1,000
800
600
Inqvart.
Skärgårds
Artilleriet.
Lön.
540
400
400
250
150
75
75
6,000
4,800
4,000
3.500
2.500
1,200
800
Inqvart.
750
750
550
400
225]
150
150
Svea
Artilleri.
Lön.
6,000
4,500
4.000
3.000
2,400
2.000
1,200
1,000
800
Inqvart.
750
550
400
225
150
150
För officer vid Flottan, stationerad i Stockholm, är inqvarteringen lika med
den i motsvarande grad vid Skärgårdsartilleriet.
Bil. 11
Dessa 39 dagars öfningar för skärgårdskriget blefve dock icke Skärgårdsartilleriets
enda exercis- eller sjötjenstgöringstid. Vid stationen skulle sommaröiningarna
alltid börja med daglig exercis utan inmönstring eller sjöaflöning, såväl
ombord å fartyg som på land, och kunna utsträckas flera mil utanför stationen.
De afdelningar af Skärgårdsartilleriet, som blefve stationerade vid sjöfästningarna,
och således skulle ligga alltjemnt ute i skärgården, kunna under hela
årets lopp hafva mångfaldiga öfningar både ombord å fartyg och på land, hvarvid
exercis-anslaget endast undantagsvis behöfde anlitas. Dessutom blefve ej så
få af Skärgårdsartilleriets officerare turvis flere somrar å rad oafbrutet upptagne
med sjömätningar, utan att kostnaden derför drabbade exercismedlen. Häraf synes
att Skärgårdsartilleriets praktiska öfningar icke skola blifva otillräckliga. Äfven
vid Flottan kan saknaden af tillräckliga exercis-anslag i någon mån afhjelpas
medelst särskilda anordningar, hvilka icke heller skola uraktlåtas.
Såsom ledning vid bedömandet af den nödvändiga skilnaden i längd å
exercis-tiderna för de båda olika vapnen, anföres exempelvis efterföljande approximativa
beräkning för rekrytbildningen.
Ombord å örlogsfartyg^ bör båtsmannen först och främst vara artillerist
samt kunna bruka handvapen, och derjemte kunna styra, ro, hyfva lod, beslå och
refva segel, upp- och nedtaga rundhult samt sjömana och laga segel. Till en del
kan vapenföringen äfvensom sjömansarbetena läras hemma på stationen, men för
att kunna tillämpa dem ute på sjön, måste han erhålla en flerårig öfning på sjö
-
