# ID: svediakorp-gov2440
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 124,047
# sentences: 3,554
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Erpeditions-UIskottets Förslag till Fikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 25
§ 12.
Utbyte af makuleradt stämpelpapper.
i:o Utbyte af makuleradt stämpelpapper tillåtes, när det är synbart att
misskrifning eller annan orsak vållat dess obrukbarhet, samt det blad, hvarå stämpeln
är satt, finnes ostympadt. Härvid skall likväl för papperet betalas 3 öre.
Samma stadgande gälle äfven rörande stämpelpapper, hvarmed skuldsedlar
vid inteckningar, till låns erhållande ur Rikets Ständers Bank eller publika kassor,
varit belagda, då med vederbörandes betyg styrkes, att ansökningarne derom blifvit
afslagna samt att skuldebrefven af sådan orsak blifvit öfverkorssade.
Utbyte af obegagnade vexelblanketter å hitintills förekommande värden får
ske utan afgift.
2:o Påtecknade stämplar och underskrifna expeditioner må dock icke till
utbyte emottagas, innan orsaken till deras obrukbarhet blifvit behörigen styrkt, eller
intygadt är, att lösen för deni icke erhållits, eller att de icke varit för ändamålet
begagnade. Äfvenså må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter det makuleradt
stämpelpapper i Landskontoret undergått granskning, förordna ej mindre
om det utbyte af dylikt stämpelpapper, som författningsenligt finnes böra ega rum,
än ock om detsammas afförande ur räkenskaperna, vid hvilka det makulerade
stämpelpapperet skall biläggas för att åtfölja till Kammar-rätten; börande emellertid
stämpelpapperet i försäljningsmännens räkningar under behållningen af stämpelpapper
upptagas. Det makulerade stämpelpapper, som af redogörare och försäljningsman
morn hufvudstaden emottages, skall i Statskontoret granskas och, jemte
den generalräkning, som af Statskontoret upprättas, till Kammar-rätten öfverlemnas.
Dessförinnan bör dock det makulerade stämpclpapperet vara af vederbörande
märkt, på det detsamma icke må kunna till inlösen åter företes, för hvilket ändamål
ordet ”makulerad” skall af Landskontoret, medelst begagnande af en härtill
afsedd stamp, i trycksvärta anbringas å hvarje särskild stämpel, så att detta märke
icke kan borttagas, utan att stämpelpapperet derigenom blir till vidare utbyte enligt
stadgade grunder oanvändbart.
§ 13.
Uppbörd och redovisning af stämpelpappers-medlen.
l:o Landskontoren i riket skall det åligga att hålla en noga och uppmärksam
tillsyn öfver hvad i 10 §, angående stäm^elpappers försäljning, stadgadt
är, samt till den ändan föra ordentlig anteckningsbok ej mindre öfver in- och utlemning
af stämpelpapper i landtränterierna, än med Räntmästare och hvarje försäljningsman
inom länet, öfver hvad han utfått och betalt samt emottaga och i Ränteriet
förvara borgensskrifter af dem, som till försäljning erhålla stämpelpapper;
och skall Landskamereraren ansvara för den förlust, Kongl. Majit och Kronan
tillskyndas kan, derest han antingen vid vederbörandes underlåtenhet att penningarne
i rättan tid aflemna ej genast hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen
sökt handräckning till deras utbekommande, eller försummar att om inventeringarnes
förrättande och redogörelsernas infordrande i rättan tid draga försorg,
eller ock till försäljningsman utlemnat och förtrott mera stämpelpapper från Landtränteriets
förråd, än som svarar mot dennes uppbördsborgen. Statskontoret ålig
-
Hih. lill It. St. Fröt. 1805 åi 1866. 10 Sami. 1 Afd. 6 Uäft.
4
26 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
ger att iakttaga och bevaka Kronans rätt i afseende å det stämpelpapper, som till
försäljningsman och redogörare i Stockholm utlemnas.
2:o För hvarje halft år skola Landskontoren, inom Juli månad af det löpande
och Januari månad af det påföljande året, till Statskontoret insända förslag
öfver uppbörd och försäljning af stämpelpapper i hvarje län.
Inom den 31 Januari årligen skall Landtränteriets räkning öfver uppbörden
af stämpelpappersmedlen för det nästförflutna året vara till Landskontoret inlemnad,
åtföljd af alla till debet- och kredit-posterna hörande verifikationer, vid vite
af 25 öre för hvarje öfverskjutande dag; och bör Landskontorets general-räkning
för det föregående året jemte Landtränteri- och försäljnings-räkningarne samtidigt
med Landtränteriets special-räkning, direkte till Kammar-rätten insändas, vid 25
öres böter för hvarje dag, som derutöfver under en månads tid med nämnda insändande
fördröjes: åliggande det vederbörande att å ifrågavarande räkningars angifvande
inom nu stadgade tid hålla noga tillsyn samt, i sådant afseende, der så
påfordras, särskilda vitén utsätta; hvaremot, då hvad här anbefalles blifvit fullgjordt
samt Kongl. Maj:ts och Kronans rätt såmedelst bevakad, Landskontoret och Landträntmästaren
ega att hvardera undfå två procent af hvad inom året i Kronans
kassa uti stämpelpappersafgift influtit samt Kongl. Majit och Kronan tillkommer.
Försäljningsmännens och Kedogörarnes i hufvudstaden, äfvensom stämpelpapperskassörens
redogörelser skola, försäljningsmännens och redogörarnes inom den 31
Januari och stämpelpappers-kassörens inom påföljande Februari månads utgång,
vid den påföljd, som för Landtränteriets redogörelse är stadgad, öfverlemnas till
Statskontoret, som, efter emottagandet deraf, låter öfver dem upprätta särskild
general-räkning, hvilken sedermera, tillika med samma redogörelser, vid förutnämnda
tid jemväl bör till Kammar-rätten öfverlemnas.
3:o Förrådet af stämpelpapper skall inventeras de sista dagarne i Juni och
December månader, samt instrumenten deröfver åtfölja de halfårsförslag, som enligt
nästföregående 2:dra punkt böra till Statskontoret insändas.
4:o Allmänna tillsynen öfver stämpelpappersmedlens indrifvande och redovisande
i behörig ordning åligger i Stockholm Statskontoret och i landsorterna
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka myndigheter i sådant afseende böra, genom
vitens föreläggande eller andra lämpliga åtgärders vidtagande, tillhålla försumliga
redogörare eller tjenstemän att små skyldigheter fullgöra; egande den, som
med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i dylika ärenden icke nöjes, att deruti
hos Kammar-rätten i vanlig ordning söka ändring. Sådana mål åter, som
angå brist hos redogörare eller försäljningsman å honom anförtrodt stämpelpapper,
böra handläggas på sätt och i den ordning, som uti 11 § af Kongl. Instruktionen
för Kammar-rätten den 15 Oktober 1831 är för balansmål stadgad.
§ 14.
Allmän tillsyn å författningens efterlefnad.
l:o Fiskaler, Kronoåklagare och Stämpelpappers-ombudsmän skola vaka
öfver denna författnings efterlefnad samt öfverträdelser deraf lagligen åtala.
2:o Dervid ega de att njuta Kongl. Maj:ts nådiga hägn och beskydd till
godo samt skyndsam och kraftig handräckning hos Domare och Embetsmän.
3:o Fmnas desse betjente ej härutinnan fullgöra sina pligter, låte JustitieKanslers-Embetet
med dem efter lag och omständigheter förfara.
Expedit ions-Vtshot t et* Förslag till Itihets Ständer* vnd. Skrifvelse, jYVo 71. 27
4:o Tid att emot Domare och expeditionshafvande anställa åtal för underlåten
eller felaktig stämpelbeläggning i de fall, Kongl. Cirkulär-brefVet af den 11
Februari 1847 omförmäler, skall i hvarje fall beräknas till två år från den dag, då
renoveradt protokoll till Hofrätten inkommit.
§ 15.
Domstol i mål rörande stämpelpapper.
l:o Öfverträdelse af denna författning pröfvas och afdömes i den rätt eller
det embetsverk, der försnillningen eller förseelsen gjord eller upptäckt är; men
eger verket eller embetsmannen ingen domsrätt, förvises målet till Härads- eller
Rådstufvurätt. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Konsistorierna äro äfven
behörige att döma öfver de förbrytelser, som emot denna författning hos dem förekomma.
2:o Felar den, sorn sjelf domare är, i hvad honom uti sådan egenskap åligger,
hörer målet till den Öfverdomstol, under hvilken han lyder.
3:o Vill någon tilltala stämpelpappers-försäljnmgsmän för begångna fel i
och för denna befattning, anmäle sådant tillika hos den myndighet, som försäljningsmannen
förordnat.
§ 16.
Ansvar för öfverträdelse af denna författning.
l:o Vid de tillfällen, då Embetsmän eller enskilda personer ega rätt att
till embetsverk, domare eller embetsmän insända förseglade handlingar, som med
stämpel böra vara försedda, åligger det insändarne att, på sätt 8 § 2 mom. stadgar,
sådant fullgöra vid ansvar af böter, motsvarande 25 procent af det felande eller
undanhållna stämpelbeloppet, dock ej under 5 R:dr samt skyldighet att ersätta hvad
som brister i stämpel.
2:o Domare, Embets- och Tjenstemän i Kollegier eller andra Verk, Landtmätare,
Notarii Publici, liksom hvar och en annan, hvilken vid handlingars emottagande
och utfärdande i och för tjenstebefattning antingen underlåter att tillse,
det de ingifna handlingarne äro rigtigt med stämpel försedda, eller att de för öfrigt
derom gifna föreskrifter äro iakttagna, eller utlemnar sådana handlingar utan
stämpel, som med stämpel böra förses, eller dem för ringa stämpel åsätter, eller
ock försummar den honom genom denna författning i allmänhet eller isynnerhet
uppdragna tillsyn, vare för hvarje gång han, i följd af åtal, blifvit till förbrytelse
förvunnen, förfallen till böter, motsvarande 50 procent af det undanhållna stämpelbeloppet,
dock ej under 10 R:dr, och ersätte dessutom den Kongl. Maj:t och Kronan
tillskyndade förlust.
3:o Allt underslef med stämpelpapper, uppbärande af högre betalning än
utsatt är, förfalskning eller annan grof förbrytelse, åtalas vid laga domstol och
straffas efter allmän lag.
4:o Agent för utländskt Försäkringsbolag vare ansvarig för behörig stämpel
å försäkringshandling, som af honom utlemnas. Beträdes han med underlåtenhet
i detta hänseende, skall han böta 25 procent af den undansnillade afgiften,
dock ej under 50 R:dr, samt ersätta Kongl. Maj:ts och Kronans förlust.
5:o Den, som utlemnar vexel, hvilken icke blifvit med stämpel behörigen
försedd, bote 25 R:dr.
28 Frpedilions-Ulskoltels Förning lill Pikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 72.
6:0 Underlåter vexelgifvare att innan vexel utlemnas makulera dithörande
stämpel, bote 5 R:dr.
§ 17.
Om fördelning af böter och om åklagares rätt till desamma.
Den, som åtalar underslef emot eller öfverträdelse af denna författning, erhåller
hälften af det ådömda bötesbeloppet; hvarförutan honom alltid tillkommer
hälften af den undansnillade eller för ringa erlagda stämpelafgiften. Återstoden af
denna afgift, äfvensom af böterna, tillfaller Kongl. Maj:t och Kronan.
Denna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande års början
till slutet af det år, under hvars lopp ny stämpelpappers-bevdlning varder af
Riksdagen fastställd.
N:o 72.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Juni 1866.
Preste-Siåndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den ] 1 —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om indragning af
de s. k. prebende-pa stor atén.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 12 samt Mern. Niis 46, 66 och 91.)
S. A. K.
Redan vid 1853—1854 års riksdag framställdes hos Rikets Ständer förslag,
att de prestmän vid läroverk eller annorstädes, hvilka efter gällande författningar
Expedition $-Ul skot tets Forning lill Rikets Ständers tind. Skrifvelse, N:o 72. 29
vore berättigade att erhålla prebenden, måtte i stället af Staten få sig anslagen
en viss årlig tillökning i lönerna, motsvarande prebendets afkastning under en
viss tid, och prebendena förses med egna själasörjare. Detta förslag vann endast
i så måtto Rikets Ständers bifall, att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit den 18 Oktober 1854 anhöllo, att Kongl. Majit täcktes utreda, om och hvilka
prebende-pastorater lämpligen kunde, utan mehn för kyrkan och det kyrkliga undervisningsväsendet,
från deras egenskap af prebende fritagas, utan äfven det ersättningsbelopp,
som för åvägabringande deraf kunde erfordras, samt derefter för
Rikets Ständer framlägga den nådiga Proposition i ämnet, som Kongl. Majit kunde
finna för ändamålet lämplig. Till stöd för denna undåniga begäran åberopades
»de olägenheter, som föranledas deraf, att de prestman, hvilka innehafva prebenden,
icke sjelfva kunna besörja själavården inom församlingarne; hvadan det vore
angeläget och önskvärdt, om i allmänhet prebenden kunde tillfalla sådane prestman,
som vore i tillfälle att sjelfve utöfva vården hvar om sin församling.» Men
Rikets Ständer uttalade härvid den mening, att, under dåvarande förhållanden och
med gällande institutioner, vissa undantag borde ega rum, såsom att biskopar,
theologie professorer och theologie lektorer tillika förblefve pastorer, på det de
måtte »ega tillfälle att såsom prester verka och för att icke vara skiljde ifrån det
kyrkliga lif, sorn tillhör deras befattningar.»
Ofver denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse behagade Kongl. Majit
infordra utlåtanden såväl från samtliga Konsistorierna i riket, som från Kanslersembetet
för universiteten samt Kammar-kollegium; men ärendet hann icke att bereredas
till vidare föredragning inför Kongl. Majit, innan nästpåföljande riksdag,
år 1856, inträffade. I sammanhang med då verkställd omorganisation af elementarläroverken
och upprättandet af nya aflöningsstater för desamma, beslöto Rikets
Ständer att fastställa det vilkor för rättigheten att komma i åtnjutande af de nya
lönerna, att, der prebendepastorat vore med lärareplats förenadt, detsamma
skulle, i mån af inträffande ledighet indragas, med undantag likväl för sådana,
som åtföljde theologie lektorsbeställningar, hvilket Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 25 Februari 1858 gåfvo Kongl. Majit tillkänna. Detta beslut blef
af Kongl. Majit, på sätt af Dess nådiga Cirkulär till Domkapitlen i riket och Direktionen
för Stockholms stads undervisningsverk den 20 Mars sistberörda år inhemtas,
i nåder bifallet; och, till följd häraf, lärer redan ett och annat prebendepastorat,
efter innehafvarens afgång, blifvit indraget från läroverksstaten och i vanlig
ordning med pastor försedt.
id innevarande riksdag har hös Rikets Ständer framställning blifvit gjord
om samtliga prebendepastoratens indragning; till stöd för hvilket förslag blifvit anfördt,
hurusom hela institutionen af prebenden alltför tydligt hvilade på den grundsats,
att pastoraten med thy åtföljande inkomster vore till för att betala eller belöna
åtskilliga arter af verksamhet eller förtjenst, hvartill man sålunda på ett beqvämt
sätt egde medel, och denna institution utgjorde såsom sådan den mest
åskådliga motsats till det enda rigtiga förhållande att församlingen endast såvida
borde vara skyldig att aflöna en pastor, som hon i honom egde en verklig och åt
församlingens vård helt och hållet sig egnande själasörjare. Redan häraf borde,
såsom helt naturlig följd, kunna inses, att prebendepastoraten utgjorde en bland
de statskyrkliga institutioner, som blott alltför lätt kunde leda till likgiltighet eller
motvilja mot sjelfva statskyrkan såsom sådan. Rådfrågade man åter erfarenheten,
så behöfde man ej söka, för att i medlemmarnes af prebendeförsamlingar
åsigter och önskningar i afseende på deras ställning finna bekräftelsen på det anförda;
och man hade hört, att Domkapitlen bland motiverna för öfverflyttning af
30 Fxprditinns-Htskoftets Forsing till Hikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 72.
prebendenatur från ett till annat pastorat offentligen andraga äfven det, att det
pastorat, som förut länge varit prebende, numera behöfde en kraftigare och noggrannare
själavård. Väl förefunnes, utom ekonomiska skäl, den ej ovigtiga betänklighet
mot upphäfvandet af prebendepastoraten för theologiska lärare och Domkapitels
ledamöter, att desse, så länge de tillika vore prebende-innehafvare, dymedelst,
såsom tillika praktiskt verksamma prester, finge förblifva i omedelbar vexelverkan
med församlingen och derigenom icke allenast blefve i tillfälle att förvärfva
presterlig erfarenhet och på samma erfarenhetsväg lära känna församlingens behof,
utan ock sålunda vore i mindre fara att råka i sådana theoretiska förirringar,
hvarpå exempel ej saknades hos andra länders blott theoretiska theologer. Men
huru stor betydelse denna anmärkning än finge erkännas hafva, syntes den likväl
icke kunna eller böra uppväga afseendet på hvad som utgjorde församlingarnes
billiga anspråk och oafvisliga behof, likasom det ej alldeles torde saknas utvägar
att förekomma de befarade olägenheterna af prebendepastoratens upphörande, i
hvilket hänseende exempelvis blifvit föreslagen föreskrift om skyldighet för den
theoretiske theologen till viss presterlig tjenstgöring ej mindre såsom vilkor för
befordran, än äfven fortfarande efter vunnen sådan.
Rikets Ständer hafva icke kunnat annat än instämma i den sålunda uttalade
mening.
Sedan ofvanomförmälda, redan beslutade indragning af läroverks-prebendena
egt rum, och jemväl den reglering enligt Kongl. Brefvet den 26 Februari 1864
vidtagits, att der, vid skeende undersökning af beloppet af biskoparnes löner, en
sådan lön finnes öfverstiga ett visst faststäldt belopp med så stort värde, som svarar
emot afkastningen af ett eller flera med tjensten förenade prebendepastorat,
lönereglerings-nämnden eger föreslå frånskiljande af ett eller flera af dessa pastorat,
med iakttagande deraf, att alltid ett prebendepastorat vid hvart biskopsembete
bibehålies, utgöras de återstående prebendena af sådana, som äro anslagna åt biskopar,
domprostar, theologie professorer och adjunkter vid universiteten samt en
del theologie lektorer vid elementarläroverken. Likasom hufvudändamålet med
dessa prebendens inrättande ursprungligen utan tvifvel varit att såmedelst bereda
de nämnda embetsmännen och lärarne löneinkomster — hvilket torde temligen tydligt
framgå bland annat deraf, att vid vaigt af för ändamålet tjenliga pastorat afseende
icke alltid fästats å deras belägenhet och deraf beroende möjlighet förprebendarien
att sjelf sköta dem —, så är det dock af erfarenheten bekräftadt, att
prebendenas innehafvare oftast icke sjelfva bestrida pastoralvården inom desamma.
Vid sådant förhållande förfaller hela betydelsen af det inkast, som vanligen gjorts
emot prebendenas upphörande, att nemligen såväl biskoparne, som ofvannämnde
lärare i theologi böra hafva ett fält för presterlig verksamhet. Såvidt behofvet
häraf kan tillfredsställas dermed, att tillfälle till predikande och annan dylik tjenstgöring
icke saknas, bör sådant kunna beredas på annat sätt; hvaremot den djupare
ändliga erfarenhet, som endast vinnes genom den dagliga själavården i den personliga
beröringen med församlingsmedlemmarne, icke kan förvärfvas af den, som,
ofta på icke ringa afstånd från församlingen, mäste egna sin mesta tid åt ett annat
embete, hvilket endast tillåter honom flyktiga, mer och mindre regelbundna
besök inom den församling, hvars själasörjare han till namnet är. Det ligger i
sakens natur, att två så vigtiga embeten, som biskopens, eller den theologiske lärarens
vid ett lärdomsinstitut, och kyrkoherdens, icke väl kunna hos en person
förenas, utan att det ena varder en bisak. Beggedera kräfva i vår tid sin man,
oell om det än för en biskop eller theologie professor må anses nyttigt att ega tillfälle
att såsom prest verka och lefva det kyrkliga lif, för hvars vidmagthållande
Expcditions-Utskottcls Förslag lill Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 13. 31
och utbredande de äro satta att verka, så måste det deremot vara i högsta grad
olämpligt att till själasörjarens ansvar och mångfaldiga åligganden lägga de skyldigheter,
som åtfölja förenämnda embeten. Ett billigt afseende på prebendeföinsamlingens
rätt bjuder derjemte att låta henne komma i åtnjutande af den fördel,
andra församlingar ega, att nemligen hafva sm själasörjare bosatt midt ibland sig
och icke nödgas i hvarje angelägenhet söka honom ofta en eller annan mil utom
församlingens område.
I betraktande af nu anförda omständigheter hafva Rikets Ständer funnit sig
böra hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, om icke prebendepastoraten kunde, i den mån mnehafvarne afgå,
indragas, samt att Eders Kongl. Maj:t i sådant fall ville till nästkommande Riksdag
aflåta nådig Proposition i ämnet, jemte förslag till ersättning åt vederbörande för
de löneinkomster, som för närvarande från dessa pastorat utgå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juni 1866.
N:o 73.
Uppläst fich godkändt hos Ridd. och Adelil den 9 Juni
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 11 —
Bonde-Ståndet den 12 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, avgående ömsesidig frihet
för undersåter inom Sverige och Norge att vistas och bosätta
sig inom ena eller andra riket, äfvensom att derstädes
idka handel och vissa andra yrken.
(Ekonomi-Utsk:s Betänkande N:o 36, samt Mern. N:is 64, 78 och 92.)
S. A. K.
Med anledning af särskilda hos Rikets Ständer vid innevarande riksdag
väckta förslag angående ömsesidig rättighet för Sveriges och Norges innevånare att
hvar inom andra riket idka handel, handtverk och andra yrken, hafva Rikets Stän
-
32 Expeditions-U Iskollets förslag lill Rikeis Ständers tind. Skrifvelse, N:o 13.
der funnit sig föranlåtna att hos Eders Kongl. Maj:t göra följande underdåniga
framställningar.
Den lyckliga uppfattning af gemensamheten i begge rikenas intressen, som
sednaste tid bragt till mognad, gör det öfverflödigt att här utveckla, huruledes
hvarje hinder, som qvarstår för det ömsesidiga närmandet emellan folken inom de
förenade rikena, motverkande den naturliga och sunda utvecklingen af sjelfva föreningen,
är för hvartdera rikets egen förkofran lika menligt, och att de begge folken
aldra bäst genom lefvande umgänge med hvarandra befrämja en sådan förkofran, i
det att derigenom uppkallas den täflan och vexelverkan, som ovilkorligen har till
följd, att hvad det ena landet har framför det andra öfverlägsen sträfvar det sednare
att tillegna sig — en sträfvan, som aldrig i samma mån frammanas utaf föredömen,
skådade mera på afstånd.
Sedan utländsk mans eller qvinnas rätt att här i riket idka handels- eller
fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering blifvit genom Kongl. Förordningen
angående utvidgad näringsfrihet af den 18 Juni 1864 bestämd, innehåller
nämnda författning i § 31: »Om och i hvad mån Norsk man eller qvinna må tillerkännas
vidsträcktare rätt än nu sagdt är, varder särskildt stadgadt.»
Men om än således denna punkt innefattar löfte om en särskild lag beträffande
Norrmäns näringsfrihet i Sverige, och om än tidpunkten för utfärdandet af en
sådan må bero af ifrågasatta eller beslutade åtgärder till vinnande af reciprocitet,
så gifva dock ordalagen i omförmälda § förhoppning allenast om »vidsträcktare»
rätt för Norrmän, än för utländingar i allmänhet; och då Rikets Ständer ansett
det numera icke längre böra ifrågasättas, att icke Norrmän böra få åtnjuta lika
näringsfrihet härstädes som landets egna innebyggare, likasom Svenskar en motsvarande
förmån i Norge, hafva Rikets Ständer funnit sig icke böra i förväntan på
det särskilda stadgande angående Norrmäns rätt i omförmälda hänseende, hvilket
är att emotse, uppskjuta att i den nu väckta frågan yttra sig till förmån för brödrafolket,
och detta desto heldre som, efter hvad Rikets Ständer erfarit, förslag i enahanda
syfte är vordet understäldt Norges nu församlade Storthings pröfning.
Rikets Ständer hafva sökt göra sig reda för, hvilka inkast skulle kunna göras
mot en ömsesidig tillåtelse för de begge rikenas undersåter att, utan i förväg
/ uppställda hinder, idka borgerlig näring i hvilket af de begge länderna som helst,
men hafva icke kunnat finna någon giltig anmärkning emot en sådan anordning,
sedan näringsfrihetens grundsats blifvit i begge länderna erkänd, och då de begge,
med så stor likhet i sociala förhållanden, religion, språk, seder, naturliga näringstillfällen
och industriel utveckling, tillika hafva under en redan mångårig politisk
förening gemensam Konung och häruti ett medel till ernående af öfverensstämmelse
i lagstiftning och institutioner, som förete olikhet, der sådan med fördel för begge
kunde försvinna.
På grund häraf hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos Eders Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Majit täcktes vidtaga sådana åtgärder, att,
jemte det Svensk man tillåtes att vistas och bosätta sig i Norge, och Norsk man i
Sverige, enahanda ömsesidiga frihet tillerkännes de begge rikenas undersåter i afseende
på rättigheten att i det ena eller andra riket idka handel och annat näringsyrke.
Hvad särskildt angår behörigheten att föra fartyg, derom Kongl. Förordningen
den 1 Mars 1841 innehåller, att Svenskt fartyg ej må »med sjömansrulla förses,
derest icke befälhafvaren och styrmannen derå äro Svenske undersåtar», och
Kongl. Förordningen den 7 Maj 1842 stadgar, hvilka kunskapsprof böra vara
aflagda
Expt d ilians- !J t skol tels Förslug till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 73. 33
aflagda för att kunna vinna behörighet till den ena eller andra befattningen; så, enär
numera Sverige och Norge på främmande platser hafva gemensamma konsuler och
inför hvarje utländsk magt betraktas såsom ett politiskt helt, samt följaktligen icke
några förvecklingar kunna befaras deraf, att Svenskt fartyg föres af Norsk man
eller tvärtom, och då den säkraste borgen, att endast fullt skicklige befälhafvare få
sig anförtrodda dylika befattningar, ligger deri, att vederbörande rederi, som saken
hufvudsakligen galler, i allt fall eger beslutanderätt i berörda hänseende,
få Rikets Ständer hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida icke de i Sverige och Norge, i fråga om behörighet
att såsom skeppare eller styrman föra befäl å fartyg, gällande författningar
kunna bringas i öfverensstämmelse med hvarandra, och derefter vidtaga sådan
åtgärd, att rättighet för det ena landets skeppare och styrmän till dylik anställning
å fartyg, som tillhöra rederi i det andra landet, ömsesidigt varder i författningarne
medgifven.
I närmaste samband med yrkandet å likställighet i näringsrättiglieter står
frågan om ömsesidig giltighet af de för yrkesutöfning erforderliga kunskapsprof.
Likheten i samhällsutveckling och allmän bildning har medfört väsendtligen lika
fordringar inom de förenade rikena i afseende på speciel yrkesbildning. Allmänt
torde medgifvas, att läkarebildningen inom de båda rikena befinner sig på den
ståndpunkt, att inga grundade betänkligheter kunna andragas mot Norska läkares
rätt att praktisera och tvärtom. Den kännedom om Svenska rättsförhållanden, som
fordras af Svensk läkare, men som ej kan förutsättas hos den, hvilken studerat och
aflagt kunskapsprof i brödrariket, är till omfånget ringa och lätt förvärfvad; derest
så funnes nödigt vore genom föreskrift om särskildt förhör inför Svensk myndighet
all behöflig garanti i det afseendet vunnen. Det sist anförda gäller äfven om tilläfventyrs
behöfligt supplementarförhör till de för farmaceuter stadgade prof å de
insigter, som apothekare-yrkets utöfning förutsätter.
Med afseende härå, och då för öfrigt likställighet i kunskapsprofven torde
finnas lika lämplig, hvad yrkesutöfning än må vara i fråga, få Rikets Ständer hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
sådan åtgärd, att den kompetens, som till utöfning af vissa yrken, såsom läkarens,
veterinärläkarens, apothekarens, tandläkarens, fältskärsmästarens och barnmorskans,
der yrkesexamen är i lag föreskrifven, blifvit vunnen i Norge, äfven må tillgodonjutas
i Sverige, såvida samma rätt äfven i Norge tillerkännes Svensk undersåte,
samt såvida i de särskilda rikena kunskapsprofven äro och fortfara att vara hufvudsakligen
lika.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juni 1866.
Rih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 8 Haft.
I
34 Eocp editions-Ut skot tets Förslag till Rikets Ständers undt. Skrifvelse, N:o 74.
N:o 74.
Uppläst och godkämlt hos Ridd. och Adeln den 9 Juni lS6fi.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet dea 11 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om utvidgande af
qvinnans medborgerliga rättigheter.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 39 samt Mern. N:ris 75, 84 och 93.)
S. A. K.
Sedan uti underdånig skrifvelse af den 14 Mars 1863 Rikets sednast församlade
Ständer, med anmälan, att Rikets Ständer ansågo tidpunkten vara inne
att utvidga qvinnans rätt till anställning i det allmännas tjenst och att Rikets
Ständer hade sig bekant, det qvinnor i andra länder med fördel användas vid
telegrafanstalter, postexpeditioner med flera dylika inrättningar, hos Eders Kongl.
Maj:t anhållit, det Eders Kongl. Majit täcktes vidtaga åtgärder, hvarigenom tillfälle
bereddes qvinna att erhålla anställning i sådan tjenstebefattning, som kunde för
henne vara passande, och till hvars skötande hon visade sig ega erforderliga kunskaper
och skicklighet; så har, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, Eders Kongl.
Majit, vid pröfning af en utaf enskild qvinna gjord underdånig ansökning att varda
i Telegrafverkets tjenst anställd, och i sammanhang dermed af Rikéts Ständers
under tiden inkomna underdåniga skrifvelse, medelst nådigt beslut den 10 Juli
1863 förklarat, det Eders Kongl. Majit icke funnit skäl frångå den af Eders Kongl.
Majit förut biträdda mening, att en dylik anställning af qvinna icke är i allmänhet
lämplig eller med telegrafverkets sanna fördel öfverensstämmande; men att, enär
särskilda förhållanden någon gång torde förekomma, då undantag från nämnda regel
skulle kunna utan olägenhet medgifvas, såsom t. ex. ifall hustru eller syster
till telegraftjensteman anställdes vid station, der mannen eller brödren voro tjenstgörande
och der således icke någon svårighet för besörjandet af de utom stationen
förefallande tjenstegöromålen torde förefinnas, Eders Kongl. Majit, för att under
dylika förhållanden icke göra en qvinnas anställande omöjligt, funnit skäligt för
-
Expeditions-Ut.skottets Förslag till llikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 74. 35
klara Telegrafstyrelsen oförhindrad att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje
särskildt förekommande fall och med de vilkor rörande tjenstgöringsskyldighet och
aflöning, hvilka kunde vara nödiga och lämpliga i telegrafverkets tjenst till bestridande
af Assistentbefattning, antaga jemväl qvinna, hvilken behörigen styrkt sig
ega härtill erforderliga kunskaper och skicklighet.
Enligt hvad Rikets Ständer vidare inhemtat, har Telegrafstyrelsen, som till
ofvanberörda underdåniga ansökning, på anförda skäl, afstyrkt nådigt bifall, likväl
numera till Eders Kongl. Majit aflåtit ett förslag, enligt hvilket icke mindre än 13
stationer, nemligen sådana, som äro så belägna, att tillsyn å deras linier kan åt andra
stationers Ingeniörer uppdragas, skola besättas med qvinliga föreståndare.
Emellertid är målet härmed icke uppnådt och en mängd andra befattningar i Statens
tjenst förefinnas, till hvilka qvinnan är lika passande som mannen. Särskildt
må erinras om tvänne yrken, i hvilka qvinnan på ett framstående sätt i NordAmerikas
Förenade Fristater utvecklat förmåga, nemligen läkarens och skollärarens.
I afseende å det förra invändes vanligen, att ensamt den blygsamhet, hvarmed
qvinnan blifvit begåfvad, uppreste sig emot tanken derpå, att hon skulle befatta
sig med åtskilliga bestyr, som äro oskiljaktiga från läkareyrket. Men för
visso glömmer man då, att på en enda läkare komma hundratals patienter, af hvilka
hela den qvinliga delen, just af blygsamhetsskäl, i de aldra flesta fall heldre skulle
vilja anlita en qvinlig läkare än en manlig. I fråga åter om skollärarekallet, synes
det uppenbart, att qvinnans deltagande deri icke kan annat än bidraga att åt
ynglingens uppfostran gifva den förädling, som man eljest förväntar af familjelifvets
inflytande, och erfarenheten i åtskilliga länder har bestyrkt, att disciplinen ibland
lärjungarne icke under den qvinliga lärarens närvaro är mindre än under den
manliges.
Vilkoret för att åt qvinnan skall kunna anförtros den verksamhet, hvartill
tillfälle sålunda synes böra henne beredas, är likväl att hon erhåller rätt att begagna
de medel, Staten erbjuder till danande af den skicklighet och pröfvande af
de kunskaper, som i hvarje särskildt fall erfordras.
På grund af hvad nu sålunda blifvit anfördt och med anledning af hos Rikets
Ständer äfven vid innevarande riksdag gjorda framställningar i detta ämne, få
Rikets Ständer, —: med anmälan, att Rikets Ständer anse anställning i tjenster och
befattningar, hvartill qvinna kan pröfvas lämplig, och hvarifrån hon ej genom
grundlag eller civillag är utestängd, hädanefter böra henne tillkomma, när hon visar
sig dertill ega erforderliga kunskaper och skicklighet, samt fördenskull tillfälle
böra beredas qvinna att aflägga de för dylik anställning föreskrifna kunskapsprof,
J— hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t måtte
vidtaga och, der så nödigt finnes, hos Riksdagen föreslå de åtgärder, som för genomförande
af en sådan förändring i hittills bestående förhållanden finnas erforderliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juni 1866.
36 Expeditions-Utskottets Förslag lill Rikets Ständers tind. Skrifvelse, N:o 75.
N:o 75.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Juni 181)6.
Preste Ståndet den 9 —
Borgare-Ståndet den 11 - —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om tillämpning af
nu gällande stadgande angående ersättning ät militieboställsinneliafvare
för å bostället för Kronans räkning
huggen ek.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 83 och Mern. N:o 85.)
S. A. K.
Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning har uppmärksamhet blifvit
fästad å det förhållande, som eger ram med utstämpling af ekvirke å militieboställen,
och med den ersättning derför, hvilken tillfaller boställets innehafvare.
Enligt gällande föreskrifter eger den sednare icke förfoga öfver den ekskog, som
finnes å bostället, men undfår, när för Kronans — vanligen flottans — räkning
hugges dylikt virke, ersättning, derför enligt särskild taxa, såsom en uppmuntran
»för det han vårdat skogen.» År bostället för löningsfondens räkning utarrenderadt,
tillfaller denna ersättning arrendatorn, såvida ej särskildt förbehåll derom i arrendekontraktet
annorlunda bestämmer. Nu skall det, enligt hvad omförmäldt blifvit,
hafva handt, att å boställe af icke större godhet, än att vid den år 1833 verkställda
lönereglering med indelta armeen dess afkastning uppskattats till allenast 213 R:dr
Banko, år 1864 för Kongl, flottans räkning huggits ekvirke till den myckenhet, att
ersättningen derför enligt nu gällande taxa uppgått till mer än 5,000 R:dr R:mt,
som enligt lag tillfallit boställshafvaren. I betraktande af den oj emna och obilliga
fördelning af ett boställes förmåner och afkastning, som härigenom uppkomme, i
det att en blifvande innehafvare af bostället icke kunde påräkna någon afkomst af
ekskogen, sedan en så betydlig afverkning nyligen skett, har blifvit hemstäldt, att
i gällande stadganden rörande förevarande angelägenhet måtte vidtagas sådan förändring,
att berörda betalning för ekvirke måtte komma bostället till nytta och i
sådant
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N.o 75. 37
sådant ändamål erläggas till vederbörande Regements-boställsdirektion, att af densamma
förvaltas.
Denna framställning och de derför anförda skäl hafva Rikets Ständer ansett
icke böra lemnäs utan afseende. Sedan tillgången å ekvirke, användbart för flottans
behof, betydligen minskats inom landet, torde det ofta inträffa, att en betydlig
mängd deraf på en gång fälles å ett boställe, som befinnes ega en sparad tillgång
derå; och med afseende på den långa tid, som åtgår, innan eken uppnår den mognad,
som för berörda ändamål erfordras, skulle afsigten med nu gällande bestämmelse,
att nemligen betalningen för det huggna virket skall tillfalla boställsinnehafvaren
såsom en ersättning för det han vårdat skogen, icke kunna uppfyllas, när
på en gång ett så betydligt belopp, som exempelvis blifvit anfördt, tillfaller allenast
den, som vid tillfället för nedhuggningen är i besittning af bostället, efter att måhända
helt kort tid förut hafva tillträdt detsamma, ännu mindre när ett sådant belopp
tillfaller en arrendator. Också har redan tillförene den grundsats vunnit tillämpning,
att, när i följd af tillfälliga omständigheter ett boställe eger rätt till utbekommande
af ett större penningebelopp, som icke är att hänföra till en vanlig
och, lika för alla innehafvare deraf, återkommande afkastning, detta belopp icke
kan af dåvarande innehafvaren få fritt disponeras, utan bör till sjelfva boställets
nytta användas. Genom Kongl. Brefvet den 28 Januari 1862, kungjordt genom
Krigs-kollegii Cirkulär den 25 Februari samma år, har, i afseende å användandet 1
af vissa medel, hvilka med de ifrågavarande äro jemförliga, såsom: ersättning för
exproprierad jord från boställen, hvilka äro indelningshafvare på lön anslagna;
auktionsmedel för försåld afverkningsrätt å skog, som vid laga skifte frångått bostadsboställe;
ersättning för åverkad skog å dylika boställen; eller brandstodsmedel
för nedbrunna byggnader å boställe, som är till indelningshafvare upplåtet, —
blifvit stadgadt, att tills vidare och så framt ej, af förekommen anledning, för något
särskildt fall annorlunda i nåder förordnas, indelta regementens och korpsers boställsdirektioner
skola mottaga och förvalta de ersättningsmedel af omförmälda beskaffenhet,
som tillflyta boställen vid dessa regementen och korpser, och göra samma
medel fruktbärande antingen genom uppköp af räntebärande obligationer eller genom
insättning uti någon i orten befintlig, med Kongl. Maj:ts oktroj försedd bank,
äfvensom att räntan å det ersättningsbelopp, som för exproprierad jord tillerkänts
ett boställe, bör till samma boställes innehafvare eller arrendator utbetalas.
I öfverensstämmelse med den härigenom fastställda grundsats, och då det synes
billigt att boställsinnehafvaren kommer i åtnjutande af räntan å de medel, som
tillflutit bostället för nedhuggen ekskog, likaväl som af hvad eljest kan anses utgöra
boställets verkliga afkastning, hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
i hvad mån Kongl. Brefvet den 28 Januari 1862, angående förvaltningen
af ersättningsmedel, som tillflyta militie-boställen, äfven må ega tillämpning å
de fall, då betalning för å bostället för Kronans räkning hugget ekvirke skall erläggas.
Rikets Ständer framhärda etc. '
Stockholm den 12 Juni 1866.
Rik. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 8 Eäft.
6
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Expeditions-Vtskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. 1
N:o 76.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln dea 13 Juni 1866.
Preste-StSndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående reglering af utgifterna
under Riks-statens Sjette Hufvudtitel.
(Stats-Utakottets Utlåtanden N:is 60, 81, 98 och 116.)
S. A. K.
1 afseende på Riks-statens Sjette Hufvudtitel, omfattande anslagen till Civildepartementet,
hafva dels med anledning af Eders Kongl. Maj :ts nådiga Propositioner
och dels i följd af hos Rikets Ständer gjorda framställningar blifvit beslutade
de förändringar, hvilka Rikets Ständer nu få i underderdånighet anmäla i den
ordning, hvaruti anslagen äro i Riks-staten uppförda.
Departementets Expedition.
l:o. Såsom ärligt arfvode åt ett biträde vid de kommunala ärendenas beredning
och expedierande har Eders Kongl. Majit äskat att tills vidare måtte å extra stat
anvisas ett belopp af 1,800 Ridr; och hafva Rikets Ständer för ofvanberörda ända“ål
till Eders Kongl. Majits nådiga disposition anvisat en summa af 1,800 R:dr, att
fran Rikgälds-kontoret utgå.
Landtmäteristaten.
A) General-Landtmäteri-Kontoret.
2:o. Jemte det Eders Kongl. Majit föreslagit, att en ingeniörstjenst i lägre
lönegraden måtte indragas och den derigenom disponibla ing enior slönen ä 1,200 B:dr
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 1
2 Expeditions-Utslcotlets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, No 76.
öfverflyttas till lön åt en Amanuens hos Landtmäteri-styrelsen, har Eders Kongl. Maj:t
äskat, att löneförhöjning kunde beviljas Landtmäteri-fiskalen med 600 Ii:dr och
Aktuarien med 500 R:dr, eller tillhopa 1,100 R:dr.
Hvad nu först angår den del af förevarande nådiga framställning, som afser
indragning af en ingeniör stjenst och öfverflyttning af den samma tjenst åtföljande
lön till aflöning åt en Amanuens hos Landtmäteri-styrelsen;
så hafva Rikets Ständer bifallit hvad Eders Kongl. Majit i detta hänseende
behagat föreslå.
I afseende å den åt Landtmäteri-fiskalen äskade löneförhöjning förekommer,
enligt hvad det den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och
behof bilagda Protokoll öfver Civil-ärenden den 13 Oktober 1865 innehåller, att
Landtmäteri-styrelsen, enär denne tjensteman vore lågt aflönad och de för honom
förut såsom sportler påräknade andelar i ådömda böter vid General-landtmäterikontoret
blifvit genom den förnyade Landtmäteri-instruktionen förminskade, samt
han ej kunde förvärfva sig några inkomster genom sysselsättning utom tjensten,
derest denna skulle blifva bestridd med all erforderlig omsorg, hemställt att Landtmäteri-fiskalen,
såsom ersättning för minskad sportelinkomst och i löneförhöjning,
måtte undfå 600 R;dr, samt hans fasta lön, som nu utgjorde 2,400 R:dr, således
blifva lika stor med Öfveringeniörens, eller 3,000 R:dr; samt att Landtmäteri-fiskalen
uti särskild underdånig ansökning anhållit att, med afseende å ökade göromål,
minskade sportler och fur öfrigt jemförelsevis mindre aflöningsförmåner, än
dem, som tillkomma Advokatfiskalerne i rikets Kollegier och flera andra embetsverk,
honom måtte tilläggas en fyllnad i ordinarie lönen af åtminstone 1,600
R:dr.
Då, enligt hvad af Statsråds-protokollet vidare inhemtas, landtmäterigöromålen
äro i så starkt aftagande, att, efter 11 års förlopp, föga deraf anses återstå,
och vid sådant förhållande antagligt är, att Landtmäteri-fiskalens göromål, hvilka
icke ens för närvarande torde, på sätt han förmenat, vara fullt jemförliga med Advokatfiskalernes
i rikets Kollegier, äfven komma att småningom undergå förminskning,
hafva Rikets Ständer, under sådana förhållanden, ansett sig ej kunna
bevilja förhöjning uti den nämnda tjenst åtföljande fasta aflöning; — dock som den
nuvarande tjensteinnehafvaren billigtvis icke torde böra lida någon förminskning
uti de inkomster han af tjensten förut haft att påräkna, men en sådan förminskning,
oaktadt han torde finnas berättigad till särskild ersättning för den förlust honom
drabbat i följd af nya strafflagens innehåll, att deri stadgade böter skola Kronan
tillfalla, antagligen är att emotse till följd dels af nedsättning i beloppen af
de böter, hvilka, enligt den förnyade Landtmäteri-instruktionen af den 6 Augusti
1864, ådömas, och hvaraf viss andel Landtmäteri-fiskalen tillkommer, dels af öfriga
mddrande bestämmelser, som uti berörda Instruktion influtit, hafva Rikets
Ständer funnit skäl att på det sätt bifalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning att,
jemte det Landtmäteri-fiskalens lön å General-landmäteri-kontorets stat bibehålles
vid sitt nuvarande belopp, 2,400 R:dr, en årlig ersättning för mistade sportler af 400
R:dr må nuvarande tjensteinnehafvaren för hans tjenstetid tilläggas och å allmänna
indragningsstaten uppföras.
Vidkommande den åt Aktuarien hos Landtmäteri-styrelsen äskade löneförhöjning,
500 R:dr, så hafva Rikets Ständer bifallit hvad Eders Kongl. Majit i
detta hänseende behagat föreslå.
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
3
B) Landtmäteristaten i länen.
3:o. Sedan, enligt den af Rikets Ständer gjorda beräkning af Statsverkets
inkomster, de indelta räntor till värde af 1,304 Ridr 99 öre, hvilka förut ingått
i den för förste Landtmätaren i Westmanlands län å denna Hufvudtitels anslag till
Landtmäteriet uppförda lön, numera blifvit, enligt Kongl. Brefvet den 19 Februari
1864, till Statsverket indragna, har Eders Kongl. Majit till iakttagande föreslagit, att
berörda räntor måtte från utgiftsstaten uteslutas, emot upptagande, såsom kontant anslag,
af skilnaden emellan nuvarande tjensteinnehafvarens lön, 1,800 R:dr, och företrädarens
i kontant utgående aflöning, 495 R:dr 1 öre, med 1,304 R:dr 99 öre;
och hafva Rikets Ständer bifallit hvad Eders Kongl. Majit i förevarande
hänseende behagat föreslå.
4:o. Vidare har Eders Kongl. Majit, i afseende å Landtmäteristaten i länen,
föreslagit, att till bestridande af nödiga skrif- och ritmaterialiers inköp för Landtmät
eri-kontorens behof, äfvensom af kostnaden för eldning och städning af Landtmäteri-kontorens
rum måtte anvisas ett årligt anslag att utgå till förste Landmätarne
i länen med 200 Ridr till dem hvardera, eller tillhopa 4,800 Ridr.
Angående behofvet af ifrågavarande anslag yttras väl af Landtmäteristyrelsen,
att exempellöst vore, det andra föreståndare för offentliga embetsverk, än förste
Landtmätare, sjelfve nödgades bekosta nödigt vaktmästarebiträde för städning
och eldning af embetslokalen samt med sina små löner (1,800 Ridr) bestrida de
utgifter, som fordrades för inköp af papper och andra skrifmaterialier till en mängd
inneliggande och utgående expeditioner, äfvensom att de tjensten åtföljande sportler,
bestående af lösen för kopior af kartor och för afskrifter af handlingar, skulle vara
obetydliga och stundom inga; men då, enligt 15 § af Eders Kongl. Majits förnyade
Landtmäteri-instrulction den 6 Augusti 1864, kostnaden för de vid Landtmäterikontoren
i länen erforderliga inventariers anskaffande och underhåll samt ved och
öfriga utgifter, som af Eders Kongl. Majits Befallningshafvande pröfvas nödiga för
noggrann vård af Kontorets kartor, handlingar och böcker, skola af allmänna medel
bestridas, och, på sätt handlingarne utvisa, biträde för eldning och städning af
Landtmäteri-kontoren, hvilka endast å första och sista helgfria dagen i hvarje månad
hållas för allmänheten tillgängliga, uti några län kostnadsfritt lemnäs af de
hos länsstyrelserna anställde vaktmästare, samt de utgifter för sådant biträde, som
i de öfriga länen måste anskaffas, synas, likasom kostnaden för skrifmaterialier,
uppgå till mycket ringa belopp och, hvad de sednare beträffar, blifva till en del
genom inflytande lösen för kopior och afskrifter ersatta,
hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att denna nådiga framställning bifalla.
5:o. I afseende å Landtmäteristaten i länen har Eders Kongl. Majit härförutom
föreslagit, att, äfven om pensionsväsendet i sin helhet icke vid innevarande riksdag
hinner ordnas, förhöjda pensioner åt landtmätarne likväl måtte beviljas, nemligen
för förste Landtmätare lika med de för Kronofogdar, eller 2,500 Ridr, samt
för andre Landtmätare och Kommissions-landtmätarc 1,200 Ridr. Då det emellertid
icke synts Rikets Ständer lämpligt, att frågan om nämnde tjenstemäns pensionering
till slutlig pröfning företages annorledes än i sammanhang med reglering
af pensionsväsendet i sin helhet, men en sådan allmän reglering af pensionsväsendet
icke vid innevarande riksdag är att emotse,
hafva Rikets Ständer funnit Eders Kongl. Majits nådiga framställning i
förevarande hänseende icke böra för närvarande bifallas.
4 Expeditions~ Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 16.
Rikets ekonomiska karteverk.
6:0. Till arbetenas fortsättande härmed så väl i mellersta Sverige som i
Norrbottens län, har Eders Kongl. Majit begärt ett årligt extra anslag af, 20,000
Ii:dr för arbetena inom Norrbottens län och 40,000 R:dr för öfriga arbetena, eller
tillhopa 60,000 Ridr;
och hafva Rikets Ständer medgifvit:
a) att utöfver det för rikets ekonomiska karteverk å ordinarie stat uppförda
belopp, 6,000 R:dr, ett extra statsanslag af 60,000 R:dr må för samma ändamål
från Riksgälds-kontoret utgå; och
b) att, af detta sednare belopp, 20,000 R:dr må användas för kartearbetena
i Norrbottens län.
öfverståthållare-embetet.
7:o. Till fyllande af Underståthållarens aflöningsförmåner, så att desamma
må uppgå till 8,000 R:dr, har Eders Kongl. Majit begärt anvisande af ett belopp
utaf 1,250 Ridr.
På sätt Statsråds-protokollet gifver vid handen, utgöres Underståthållarens
löneförmåner för närvarande af
lön på rikets stat Ridr 4,500: —
från hufvudstaden utgående bidrag, under benämning taffelpenningar
» 2,250: —
eller tillsammans Ridr 6,750: —
I fråga oin behofvet af den äskade lönetillökningen har Öfverståthållare-embetet
uti underdånig skrifvelse den 1 Augusti nä.stlidet år anfört, hurusom Underståthållaren,
hvilken, enligt Instruktionen för Öfverståthållaren den 25 Augusti
1791, hade att, i Öfverståthållarens frånvaro eller då han vore hindrad, Ofverståthållare-einbetet
förvalta och hans ställe företräda, samt att alternerande med Fogaten
uti embetets kansli handlägga alla skuldfordringsmål och särskildt att öfvervaka
exekutionsväsendet, sedermera, i följd af folkmängdens tillökning och ärendenas
tillvext i allmänhet, fått sig uppdragna flera bestämda tjensteåligganden,
hvarom i Statsråds-protokollet närmare förmäles.
Visserligen kan icke förnekas att vigten och mångfalden af de göromål,
hvilka numera äro med Underståthållare-befattningen förenade, påkalla att inne
hafvaren
af denna befattning åt densamma uteslutande egnar sin tid och omtanka,
hvilket åter svårligen kan ega rum, derest han icke uppbär en aflöning, som är
tillräcklig för hans utkomst i den samhällsställning embetet medför, och gör andra
inkomster umbärliga; dock som flera af de göromål, hvilka blifvit bemälde embetsman
på sednare tiden uppdragna, äro af en öfvervägande kommunal beskaffenhet
och företrädesvis komma Stockholms stad tillgodo, har det synts Rikets Ständer,
som Statens medel icke borde tagas i anspråk till vedergällning af så beskaffade
göromål; hvadan
Rikets Ständer ej funnit skäl bifalla hvad Eders Kongl. Majit i förevarande
hänseende föreslagit.
8:0. Vidare har Eders Kongl. Majit äskat, att aflöningen för Konungens
Fogat måtte höjas från 4,000 Ridr till 4,500 Ridr, eller med 500 Ridr.
Rikets Ständer hafva funnit skäligt bifalla Eders Kongl. Majits ifrågavarande
nådiga framställning.
Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. 5
9:o. För den till Fogatens biträde anställde Kanslist, som nu innehar en
lön af 600 R:dr, har Eders Kongl. Maj:t äskat en löneförhöjning af 400 R:dr, så att
hans hela aflöning komme att utgöra 1,000 R:dr;
och hafva Rikets Ständer äfven i denna del bifallit Eders Kongl. Maj:ts
nådiga framställning.
10:o. För befrämjande af ärendenas gång inom Sekreterare-expeditionen
har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att till Öfverståthållare-embetets disposition måtte
i staten uppföras ett belopp af 1,000 R:dr;
och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
ll:o. Äfvenledes är af Eders Kongl. Maj:t föreslaget, att till arfvode åt en
tjensteman, som under benämning Exekutions-kommissarie eller Stadsfogde skulle
Biträda såsom underexekutor, måtte anvisas 3,000 R:dr, och dels för ett tjenstebiträde
åt bemälde tjensteman måtte anslås ett belopp af 1,000 R:dr.
Med erinran om det olika förhållande i afseende på exekutionsväsendet,
hvaruti hufvudstaden befunne sig mot öfriga delar af riket, i det att uti samtliga
länen utmätningar, qvarstadsåtgärder, bysättningar samt verkställighet af de beslut
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, såsom öfverexekutor, meddelade, gjordes
genom underordnade myndigheter eller underexekutorer, då deremot i hufvudstaden
icke funnes anställd någon tjensteman, motsvarande underexekutorerne i
öfriga delar af riket, hvaraf blifvit en följd att de beslut, som af Öfverståthållareembetet,
såsom öfverexekutor, meddelades, öfverlemnades för verkställighet omedelbart
till exekutionsbetjente, hos hvilka, med lön af allenast 200 till högst 400
R:dr, icke kunde förutsättas sådan bildning eller i öfrigt sådana egenskaper, som
erfordrades för så beskaffade förrättningar, hvilka ofta voro af invecklad och magtpåliggande
samt i allmänhet af grannlaga beskaffenhet, har Öfverståthållare-embetet
ansett af nöden, att, för öfvervakandet och ledningen af exekutiva verkställighetsåtgärder,
inom Ufverståthållare-embetet anställdes en tjensteman med benämning
exekutionskommissarie eller stadsfogde, hvilken i exekutiva ärenden skulle
hafva samma åliggande, som kronofogdarne på landet, eller att af allmänheten
emottaga utslag i och för utmätning eller bysättning, samt för sina åtgärder ansvara
och redovisa i öfverensstämmelse med lag och särskild instruktion, samt förthy
i underdånighet hemställt, att till arfvode för en tjensteman såsom underexekutor
samt till kanslibiträde åt honom måtte anvisas ett belopp af 4,000 R:dr
årligen.
Då emellertid det i allmänhet tillkommer städerna sjelfva att bestrida de
kostnader, som med exekutionsväsendet derstädes äro förenade, hafva Rikets Ständer,
med hänsigt för öfrigt till det angifna inskränkta ändamålet med anställandet
af ifrågavarande tjensteman jemte biträde, ansett något bidrag från Statens sida
för detsamma icke böra ifrågakomma;
hvadan Rikets Ständer ansett sig ej kunnat bifalla hvad Eders Kongl. Majit
i förevarande hänseende föreslagit.
12:o. I sammanhang med förestående framställningar, rörande Öfverståthållareembetet,
har Eders Kongl. Majit slutligen föreslagit, att på Öfverståthållare-embetets
stat måtte uppföras såsom hyresersättning för Öfverståthållare-embetets kanslis
embetslokal enahanda belopp, som hittills utgått från indragningsstaten med 1,500
Ridr. Rikets Ständer, som anse förändrade förhållanden möjligen kunna framdeles
medgifva, att Öfverståthållare-embetets kansli inrymmes i något Kronan tillhörigt
hus i hufvudstaden;
hafva såvida bifallit ifrågavarande förslag, att på Öfverståthållare-embetets
6 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
stat såsom h yresersättning för Öfverståthållare-embetets kanslis cmbetslokal blifvit
tills vidare uppför dt ett belopp af 1,500 R:dr.
Landtstaterna i länen.
13:o. Sedan, i afseende å det af Eders Kongl. Majit, uti den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof, framställda förslag om afsättande af
190,000 R:dr i och för reglering af Landtstatens löneförmåner, Rikets Ständer sedermera
erhållit det meddelande, att den för frågans afgörande erforderliga utredning
icke hunne verkställas så skyndsamt, att någon framställning i ämnet vid innevarande
riksdag derefter kunde ega rum, och att således det belopp, som Eders
Kongl. Majit äskat, skulle för landtstaterna i länen afsättas, icke för detta ändamål
blefve vid innevarande riksdag erforderligt; så har i följd häraf berörda nådiga
framställning icke föranledt till någon Rikets Ständers åtgärd.
Till följd af Rikets Ständers beslut vid innevarande riksdag, i fråga om
beräkning af inkomsterna under titlarne: ordinarie ränta och tiondespanmål, blir
emellertid nödigt, att, på sätt Statskontoret uti sin före riksdagen afgifna berättelse,
angående Statsverkets tillstånd och förvaltning, föreslagit, de indelta räntor
och den indelta spanmål, som under anslaget till Landtstaterna i länen finnas upptagna
för Landshöfdingen i Wester-Norrlands län, de förra med ett förslagsvärde
af 3,197 Ridr 81 öre, och den sednare med 2,672,ii kubikfot spanmål, tillika med
de för honom i kontant der uppförda Räfstetingspenningar, 480 Ridr, från staten
uteslutas, samt i stället den nya landshöfdmgelönen, bestående, enligt Kongl. Brefvet
den 21 September 1860, utaf följande räntepersedlar, nemligen: 535,5 kubikfot
råg, 2,142 kubikfot korn, 50 centner smör, 50 centner kött och 320 centner hö, att,
efter tio års medelmarkegångspris, från Landtränteriet till Landshöfdingen kontant
utbetalas, i staten upptagas på det sätt, att nämnda spanmålsqvantiteter, tillsammans
2,677,5 kubikfot, införas i kolumnen för oindelt spanmål samt att, till bestridande
af lösen för de öfriga i lönen ingående räntepersedlarne, ett förslagsanslag,
i likhet med hvad under enahanda förhållande förut skett för Biskopen i Wisby
stift, beviljas och å stat uppföres; och som värdet å sistnämnda räntepersedlar,
beräknadt efter de tre sista årens medelmarkegångspris, i medeltal uppgått till
följande belopp, nemligen:
å 50 centner smör till Ridr 2,777: —
» 50 » kött » » 1,198:50.
» 320 » hö » » 969:60,
tillhopa R:dr 4,945: 10.
synes det erforderliga förslagsanslaget lämpligen kunna bestämmas till 5,000 R:dr;
med anledning hvaraf Rikets Ständer beslutat dels att de indelta räntor och den
indelta spanmål, som under ofvannämnda anslag uti nu gällande Riks-stat finnas för
Landshöfdingen i Wester-Norrlands län upptagna, de förra med ett förslagsvärde
af 3,197 R:dr 81 öre och den sednare med 2,672,(> kubikfot spanmål, skola tillika
med de under samma län i kontant uppförda s. k. Räfstetingspenningar, 480 R:dr,
från den blifvande Riks-staten uteslutas, dels att de uti omförmälda landshöfdingelön
nu ingående spanmålsqvantiteter, utgörande tillhopa 2,677,5 kubikfot, böra uti samma
Riks-stat i kolumnen för oindelt spanmål upptagas, dels ock att till bestridande
af lösen för de öfriga i lönen ingående räntepersedlarne må förslagsvis anvisas ett
årligt belopp af 5,000 R:dr, att under rubrik:
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. 7
Särskildt förslagsanslag för Landtstaterna i länen,
Landshöfdingens i Wester-Norrlands län lön,
å stat uppföras.
Färjor och Färjekarlar.
14:o. Jemte omförmälande af de svårigheter, hvarmed färjningen öfver Fårösund,
beläget emellan nordöstra ändan af Gotland och den något öfver 2,000 alnar
derifrån belägna Fårön, vanligen vore förenad, har hos Rikets Ständer blifvit
föreslaget, att, då de derstädes anställde färjemännen, som för sin ofta med lifsfara
förenade möda blott uppbure en ringa afgift, uppgående till 25 öre för ensam
person, hvilken färdades öfver sundet, men endast 12 öre för person, då tvänne
eller flera samtidigt fortskaffades, dessutom hade sig ålagdt att utan vedergällning
öfver sundet föra i tjensteärenden stadda personer samt Kronans folk, Rikets Ständer,
till ersättning för nämnda åliggande, ville bevilja ett årligt anslag af 50 R:dr,
att emellan färjemännen vid Fårösund och Fårön fördelas efter den grund Edets
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i orten kunde finna lämpligt.
Rikets Ständer hafva, med bifall till denna framställning, för berörda ändamål
anvisat ett årligt anslag af 50 R:dr, att emellan färjemännen vid Fårösund och Fårön
fördelas efter den grund Eders Kongl. Majits Befallningshafvande i orten kan finna
lämpligt bestämma.
Jordbruket, Handeln och Ffäringarne.
Skiften och Afvittringar.
15:o. Jemte meddelande huruledes de vid förlidna riksdag till Storskiftesoch
Afvittring sförrättning arne i rikets norra län beviljade medel, utgörande, utom
ordinarie anslag, 63,000 Ridr, ett å extra stat anvisadt belopp af 87,000 R:dr, eller
tillhopa 150,000 ll:dr årligen, blifvit, jemlikt nådigt Bref den 13 November 1863,
emellan de särskilda länen fördeladt, har Eders Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, uti särskild nådig Proposition den 29 December sistlidet år, på anförda
skäl, föreslagit, att Rikets Ständer, till fortsättande af storskiftes- och afvittringsförrättningarne
i rikets norra län, måtte för år 1867 utöfver det å Riks-staten uppförda
anslag till skiften och afvittringar, 63,000 R:dr, anvisa å extra stat ett belopp
af 97,000 R:dr.
I likhet med hvad uti Eders Kongl. Majits nådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof, blifvit begärdt för öfrige landtmätare i länen, har Eders
Kongl. Majit af Rikets Ständer äskat, att, äfven om pensionsväsendet i sin helhet
icke hinner ordnas vid innevarande riksdag, förhöjda pensioner likväl må beviljas
jemväl styresmännen och landtmätarne vid storskiftes- och afvittrings verket; i
hvilket afseende Eders Kongl. Majit föreslagit att pensionen för styresmännen må utgå
till det i nämnda Proposition för förste Landtmätarne föreslagna belopp, 2,500 Ridr,
under vilkor, att, om styresman tillika är förste Landtmätare, särskild pension i
sådan egenskap icke må honom tillkomma; att, enär de vid storskiftes- och afvittringsverket
anställde landtmätarne äro af Staten antagna tjenstemän, hvilka för
sitt arbete helt och hållet af Staten aflönas, och följaktligen någon giltig grund
för beräknande af deras pensioner efter annan måttstock, än för tjenstemän i allmänhet,
icke förefinnes, storskiftes- och afvittrings-landtmätarnes pensioner måtte
8 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
bestämmas efter aflöningen i den lönegrad, till hvilken de vid afskedstagandet
höra; samt att så väl styresmännen, som storskiftes- och afvittrings-landtmätarne
måtte komma i åtnjutande af pension vid sextio lefnads- och trettio tjensteår.
Rikets Ständer, som, på sätt i 5:te punkten härofvan rörande öfriga landtmätares
pensionerande blifvit yttradt, icke anse lämpligt att frågan om de vid storskiftes-
och afvittringsverket anställde tjenstemäns pensionering till slutlig pröfning
företages annorledes än i sammanhang med reglering af pensionsväsendet i
sin helhet, hafva vid granskning af öfriga delar utaf den nådiga framställningen
icke funnit något att dervid erinra;
hvadan, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning,
Rikets Ständer, till fortsättande af storskiftes- och afvittrings-förrättningarne i rikets
norra län, för år 1867, utöfver det å Riks-staten uppförda anslag till skiften och afvittringar,
63,000 R:dr, anvisat å extra stat ett belopp af 97,000 R:dr, att till Eders Kongl.
Maj:ts nådiga disposition ifrån Riksgälds-kontoret utgå; hvaremot Rikets Ständer
ej funnit skäl att för närvarande bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t i afseende å
Styresmännens samt Landtmätarnes vid storskiftes- och afvittringsverket pensionerande
föreslagit.
Undervisningsanstalter för jordbrak och landtmannanäringar.
16:o. För betäckande af den Alnarps Landtbruksinstitut hos enskilda
personer ådragna skuld, som, enligt Styrelsens för Institutet uti underdånigt memorial
af den 28 Juni 1865 gjorda utredning, skulle, såvida då gällande priser å landtmannaprodukter
komme att fortfara samt institutet och åkerbruket lemnade enahanda
förlust, som under nästförutgångna räkenskapsår eller 5,964 R:dr 16 öre,
vid midfastan innevarande år uppgå till 50,861 R:dr 70 öre, har Eders Kongl. Maj:t
äskat ett tillfälligt eller extra statsanslag af 50,000 R:dr; och hafva Rikets Ständer,
utan att derigenom godkänna Styrelsens förfarande, att öfverskrida de efter behofvens
pröfning fastställda anslagen, till gäldande af ifrågavarande skuld för en gång
anvisat ett belopp af 50,000 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå.
l7:o. I afseende å nya ekonomibyggnader vid Alnarps Landtbruksinstitut,
hvarför kostnaderna, enligt en af institutets styrelse till Eders Kongl. Maj:t ingifven
och till Rikets Ständer sedermera öfverlemnad plan, uppgå till 100,000 R:dr,
har Eders Kongl. Maj:t föreslagit att Rikets Ständer måtte bevilja berörda, för
byggnadernas uppförande, hufvudsakligen efter den af styrelsen framlagda plan
beräknade kostnadssumma, 100,000 R:dr, deraf dock under år 1867 icke borde utgå
mera än 50,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, för ifrågavarande byggnaders uppförande, hufvudsakligen
efter den af institutets styrelse framlagda plan, beviljat det derför
äskade anslag, 100,000 R:dr, samt deraf å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af
50,000 R:dr, att, enligt Eders Kongl. Maj:t nådiga disposition, under år 1867 utgå.
18:o. Sedan Rikets Ständer vid förlidna riksdag, såsom bidrag till en af
Lomnpa församling, inom hvilken Alnarp är beläget, i behörig ordning beslutad
kyrkotillbyggnad, anvisat ett belopp af 7,500 R:dr, att, enligt Eders Kongl. Maj:ts
nådiga disposition, från Riksgälds-kontoret utgå, men detta anslag ej ännu blifvit
disponeradt, har Eders Kongl. Maj:t nu föreslagit, att samma anslag måtte få
bibehållas;
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. 9
Och hafva Rikets Ständer bifallit Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning
i detta hänseende.
19:o. Uti det Alnarps Landtbruhs-institut nu beviljade ordinarie år sanslag,
18,000 Ridr, har Eders Kongl. Maj:t äskat en förhöjning af 14,000 Ridr, hvaruti
likväl inginge det belopp, 6,000 R:dr årligen, som Rikets Ständer vid sistlidna
riksdag för institutets behof å extra stat anvisat.
För att ådagalägga behofvet af tillökning i årsanslaget, hade institutets styrelse
före förlidna riksdag till Eders Kongl. Majit inkommit med fullständigt förslag
till Stat för institutet, slutande sig å ett belopp af 32,675 R:dr. Eders Kongl.
Majit ansåg Sig emellertid vid nänpida riksdag icke böra ifrågasätta berörda anslagstillökning,
men i anledning af särskild hos Rikets Ständer gjord framställning
blef likväl ett extra anslag af 6,000 Ridr ärligen beviljadt.
Enligt Statsråds-protokollet hade styrelsen uti underdånigt memorial den
28 Juni nästlidna år förnyat sin framställning om höjande af det ordinarie årsanslaget
från 18,000 Ridr till 32,675 Ridr samt i afseende å behofvet deraf åberopat
icke blott sitt förut afgifna detaljerade förslag till stat, utan äfven den sedandess
under tre år vunna erfarenhet, som i allo skulle hafva bekräftat nödvändigheten
af anslagstillökningen.
Vid granskning af nämnda förslag hafva Rikets Ständer väl funnit tillökning
i det förut varande årsanslaget vara af behof påkalladt, men ansett inskränkning
böra ega rum uti vissa af de föreslagna utgiftsposterna. Sålunda synas de i förslaget
upptagna lönerna för föreståndaren 4,500 Ridr och för läraren i agrikulturkemi,
geologi och fysik 3,000 Ridr, böra minskas, den förra med 1,000 Ridr och
den sednare med 500 Ridr, samt de underrubriken betjening och renhållning uppförda
poster för lön och kost åt en betjent och tre betjentgossar, 1,600 Ridr, icke
vara af beskaffenhet att statsmedel dertill böra tagas i anspråk. Någon inskränkning
äfven uti de poster, som under sistnämnda rubrik upptagas för handtlangning,
såsom vedhuggning, vattenpumpning, eldning af värmapparater m. m., 400 Ridr,
samt renhållning af alla elevrum, salar, korridorer, samlingsrum m. m., 300 Ridr,
torde icke vara omöjlig; men äfven om så icke kan ske, synas i allt fall ifrågavarande
utgifter i allmänhet ej böra å institutets stat uppföras, enär den afgift af
750 Ridr om året, som af betalande elever erlägges, mäste vara afsedd att betäcka
icke blott kostnaden för mathållningen, utan äfven utgifterna för uppassning, eldning,
renhållning och dylikt, samt synes äfven dertill förslå, då mathållningen ej
belöper sig till mera än 456 Ridr 25 öre för år. Likaså synas samtliga de under
rubriken institutets mathållning uppförda poster, underhåll af en häst för entreprenörens
räkning, 250 Ridr, hushållsinventariers slitning och underhåll, 200 Ridr
och fyra frielevers kosthåll, 1,825 Ridr, tillhopa 2,275 Ridr, icke böra å institutets
stat upptagas, såsom dels egentligen icke tillhörande institutet, dels ock, hvad kosthållningen
för frielever beträffar, innefattande blott Uppfyllandet af det vilkor, som
vid anslags beviljande till institutet förut blifvit fästadt. Afdragas samtliga anmärkta
poster, utgörande tillsammans 6,075 Ridr, från det af styrelsen äskade årsanslag
32,675 Ridr, återstå 26,600 Ridr, hvilka Rikets Ständer anse vara behöfliga,
derest institutet fortfarande skall kunna uppfylla dermed afsedda ändamålet; vid
sådant förhållande, och enär af sistberörda belopp redan 18,000 Ridr äro å ordinarie
stat uppförda, hafva Rikets Ständer funnit skäligt på det sätt bifalla den nådiga
framställningen, att nuvarande anslaget förhöjes med 8,600 Ridr.
20:o. Afven uti det till Ultuna Landtbruhs-institut utgående årsanslag, 12,000
Ridr, har Eders Kongl. Majit äskat förhöjning med 6,000 Ridr.
Bill. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 A/d. 9 Haft. 2
10 Expeditions-Utskoltets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
Då, enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, det hittills varande årsanslaget
till nämnda institut visat sig vara otillräckligt, så att under de sednare
fem åren en brist, i medeltal uppgående till 12,249 Ridr 25 öre, för år uppstått,
hafva Rikets Ständer väl ansett oundgängligt att årsanslaget äfven för detta institut
något höjes; dock som de icke obetydliga kostnader, hvilka nedlagts å förbättrande
af jordbruket vid den åt institutet utan arrende upplåtna Ultuna kungsladugård,
numera böra genom ökad afkastning åtminstone till någon del återgäldas,
och den stigande afkastningen bör förbättra institutets ekonomiska ställning, hafva
Rikets Ständer funnit sig sakna giltig anledning i vidsträcktare mån bifalla den
nådiga framställningen i förevarande hänseepde, än att uti det till Ultuna landtbruks-institut
nu utgående årsanslag, 12,000 Ridr, beviljas en förhöjning af 4,000 R:dr.
21:o. Såsom bidrag till underhåll af två lägre landtbruks skolo r på de orter
och enligt de grunder, Eders Kongl. Majit kan finna skäligt bestämma, har Eders
Kongl. Majit äskat att å ordinarie stat må uppföras ett belopp af 4,000 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer bifallit hvad Eders Kongl. Majit i detta hänseende
behagat föreslå.
22:o. Eders Kongl. Majit har vidare äskat att, till löneförhöjning åt Agronomen
Alfred Nathorst, såsom resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen,
måtte å ordinarie stat anvisas ett belopp af 1,500 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer, med tillämpning af här nedan omförmälda grunder
i fråga om gradvis skeende förbättring af landtbruksingeniörers aflöning, för
Nathorst, hvars nuvarande lön å stat endast utgör 1,500 Ridr, beviljat den äskade
löneförhöjningen, 1,500 Ridr, att å ordinarie stat uppföras.
23:o. Såsom arfvode jemte resepenningar åt en ytterligare undervisare i
boskapsskötseln och mejerihushållningen har Eders Kongl. Majit äskat ett belopp
af 2,500 Ridr, att äfvenledes å ordinarie stat uppföras;
Och hafva Rikets Ständer bifallit hvad Eders Kongl. Majit i förevarande
hänseende behagat föreslå.
24:o. Dessutom har Eders Kongl. Majit äskat Rikets Ständers medgifvande
dertill, att resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen tillförsäkras
samma rätt till gradvis skeende förbättring i löneförmånerna, som för landtfcruksingeniörerne
kan varda bestämd;
Och hafva Rikets Ständer till Eders Kongl. Majits nådiga framställning i
detta hänseende lernnat bifall.
Agronomer och deras elever.
25:o. Under denna rubrik, hvilken, på sätt Eders Kongl. Majit föreslagit,
kommer att utbytas mot
Landtbruks-ingeniörer och deras biträden, har Eders Kongl. Majit, i afseende
å landtbruks-ingeniörernes aflöning äskat Rikets Ständers godkännande att, jemte
det den första aflöningen fortfarande bibehålles vid 1,500 Ridr, densamma sedermera
efter tio års verksamhet och berömvärd tjenstgöring måtte höjas med 1,000
Ridr till 2,500 Ridr och efter ytterligare tio års lika beskaffad tjenstgöring utgå
med 3,500 Ridr, hvilket belopp skulle utgöra högsta lönegraden.
I afseende å denna fråga har, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas,
Landtbruks-akademien yttrat, att akademien ansåge en efter hand med hvart femte
år fortgående lönetillölming vara lämpligare, än det hittills följdå systemet, att
Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. 11
landtbruks-ingeniörerne efter tio års tjenstgöring erhöllo lönen fördubblad, men sedermera
icke någon vidare tillökning, hvadan akademien hemställt, att landtbruksingeniörernes
årsarfvoden måtte regleras i öfverensstämmelse med hvad stadgadt
blifvit för lärarne vid elementarläroverken, eller med 500 Ridrs förhöjning för
hvart femte år intill det tjugonde tjensteåret, hvarigenom således en högre aflöning
skulle komma landtbruks-ingeniörerne till del, allt efter som de användt en längre
tid i tjensten och med större erfarenhet kunde mera gagna det allmänna; Och då
landtbruks-ingeniörerifes tjenstebefattningar vore ganska magtpåliggande för modernäringens
fortgående utveckling samt derjemte ytterst mödosamma och ansträngande,
äfvensom då, med nutidens stegrade fordringar för kompetens till dessa
tjenster, landtbruks-ingeniörerne, innan de såsom sådana vinna anställning, måste
genomgå en flerårig och kostsam lärokurs, fullt jemförlig med den, som erfordras
för vinnande af akademisk grad eller anställning vid Statens högre verk, samt då
landtbruks-ingeniörerne icke kunde vänta någon ytterligare befordran, ansåge akademien
en sådan löneförhöjning högeligen påkallad.
Vid underdånig föredragning af ärendet ansåg val Departements-chefen
billigheten fordra att, efter vissa års tjenstgöring, löneförhöjning kunde landtbruksingeniörerne
tillgodokomma, men hyste deremot den åsigt, att de olika löneklasserna
icke borde vara så många, eller uppflyttning ske efter så korta mellantider,
som akademien föreslagit. En så hastig förhöjning i löneinkomster, fastän medgifven
lärarne vid elementarläroverken, förekomme dock icke i allmänhet för tjenstemän
inom andra klasser och betingades, enligt Departements-chefens tanke,
icke heller i allmänhet af1 inträffade förändringar i de verkliga behofven.
Då, enligt hvad kändt är, behofven i allmänhet småningom tillvexa, hafva
Rikets Ständer deremot ansett det af Landtbruks-äkademien framställda förslag
om landtbruks-ingeniörernes uppflyttning i högre lönegrad hvart femte år med en
löneförhöjning af 500 R:dr förtjena företräde framför hvad Eders Kongl. Majit i
detta hänseende behagat föreslå; men om löneförhöjning, samtidigt med de stigande
behofven, efter så korta mellantider beviljas, synes det ej vara erforderligt
att löneförhöjningen fortgår till så högt belopp, som det af Eders Kongl. Majit
föreslagna, eller så att lönen komme att uppgå till 3,500 Ridr, utan torde böra
stadna vid 3,000 Ridr, som skulle utgöra den högsta lönegraden. I öfverensstämmelse
härmed hafva Rikets Ständer i så måtto bifallit den nådiga framställningen i ämnet,
att, jemte det den första aflöningen för landtbruks-ingeniörerne fortfarande bibehålles
vid 1,500 Ridr, densamma sedermera må höjas, efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring till 2,000 Ridr, efter vidare fem års sådan tjenstgöring till 2,500 Ridr
och slutligen efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring till 3,000 Ridr årligen.
26:o. Vidare har Eders Kongl. Majit äskat att å ordinarie stat måtte anvisas
ett belopp af 1,500 Ridr, på det att den löneförhöjning af enahanda belopp,
som hittills af tillgängliga medel tilldelats Landtbruhs-ingeniören A. V. Uddman,
må, på sätt-vid förlidna riksdag beviljades, i afseende å de två öfrige äldste landtbruks-ingeniörerne,
kunna honom fortfarande tillgodokomma.
Af Statsråds-protokollet upplyses, att Eders Kongl. Majit den 15 Januari
1864, uppå anmälan af Landtbruks-akademiens förvaltnings-komité, i nåder beviljat
Landtbruks-ingeniören Uddman, efter tio års tjenstgöring, en lönetillökning af
1,500 Ridr, att under innevarande statsregleringsperiod utgå af tillgängliga besparingar
å anslaget till jordbruket, handeln och näringarne, hvarigenom hans årliga
aflöning utginge med 3,000 Ridr, eller samma belopp, som efter vitsordad tioårig
12 Expeditions- U(skottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
berömlig tjenstgöring hittills tilldelats Statens äldre landtbruks-ingeniörer; men då
Uddman, enligt den af Rikets Ständer i nästföregående punkt antagna grund för
landtbruks-ingeniörernes uppflyttning i högre lönegrad, icke skulle blifva berättigad
till högre lönetillökning än 1,000 R:dr, anse Rikets Ständer sig icke böra medgifva
att större belopp än detta varder å ordinarie stat till löneförhöjning åt Uddman
uppfördt, helst Eders Kongl. Maj:t är oförhindrad att af tillgängliga medel
tilldela honom fyllnaden i den lönetillökning, han hittills åtnjutit;
I följd hvaraf Rikets Ständer, till förhöjning uti den för Landtbruksingeniören
Uddman å stat uppförda lön, 1,500 R:dr, anvisat ett belopp af 1,000 R:dr,
att äfvenledes å stat uppföras.
27:o. Till aflöning åt ytterligare två landtbruks-ingeniörer har Eders Kongl.
Maj:t, äskat 3,000 R:dr, jemte vanligt belopp till rese- och traktaments-ersättning
åt dem, sammanlagdt för båda 2,000 R:dr, hvarförutom Eders Kongl. Maj:t begärt
att för anställande inom Westerbottens län af en kringresande undervisare i landthushållning
ens särskilda delar ett anslag å extra stat till belopp af 2,500 R:dr måtte
anvisas, för att på de vilkor, Landtbruks-akademiens förvaltnings-koinité föreslagit,
till länet utgå, med skyldighet för hushållningssällskap, landsting eller annan förening
inom länet att tillskjuta det ytterligare belopp, som, för anställande af fullt
lämplig person vid befattningen, må, finnas erforderligt.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer till behandling förehaft en
inom Riks-Stånden gjord framställning att, jemte den af Eders Kongl. Maj:t begärda
aflöning för tvänne nya landtbruks-ingeniörer, aflöning till ytterligare en
tredje, landtbruks-ingeniör måtte anvisas att utgå med 1,500 R:dr utom rese- och
traktaments-ersättning 1,000 R:dr.
Vid granskning af hvad uti denna fråga förekommit, hafva Rikets Ständer
funnit skäl för anställande af ytterligare trenne landtbruks-ingeniörer, hvarigenom
deras antal skulle uppgå till tolf, af hvilka, enligt Rikets Ständers tanke, icke någon
uteslutande bör fästas vid något visst län; men enär behofvet af sådant biträde,
som af landtbruks-ingeniörerne meddelas, för närvarande synes vara ganska
stort inom Westerbottens län, samt anställandet derstädes på Statens bekostnad af
en särskild undervisare i landthushållningen, hvars åliggande skulle i det närmaste
vara detsamma som landtbruks-ingeniörernes, icke kan Vara lämpligt, torde en af
de nya landtbruks-ingeniörerne böra tillsvidare uti detta län företrädesvis användas.
Aflöningen för desse landtbruks-ingeniörer anse Rikets Ständer böra, utan afseende
å tjenstgöringsort, bestämmas till lika belopp för dem hvardera och utgå, på sätt
Eders Kongl. Maj:t föreslagit, med 1,500 R:dr, jemte rese- och traktaments-ersättning,
beräknad till 1,000 R.dr för dem hvar;
Med anledning hvaraf Rikets Ständer till aflöning åt ytterligare trenne
landtbruksingeniörer, hvaraf en bör företrädesvis inom Westerbottens län tillsvidare
användas, å stat anvisat 4,500 R:dr, jemte rese- och traktamentskostnads-ersättning
3,000 R:dr, med tillhopa 7,500 R:dr.
28:o. I afseende å de tre landtbruks-stipendiater, hvilka såsom elever åtfölja
och biträda landtbruks-ingeniörerne vid deras agronomiska förrättningar, har
Eders Kongl. Maj:t äskat, att anslaget till dessa stipendiater, hvilket sedan förlidna
riksdag utgått till den äldste med 800 R:dr samt till hvardera af de båda
yngre med 600 R:dr årligen, måtte höjas med 400 R:dr, så att årliga understödet
för den äldste stipendiaten komme att utgå med 1,000 R:dr, för den andre med
800 R:dr och för den tredje med 600 R:dr, mot skyldighet för dem att, då de dertill
finnas kompetente, utan något vidare tillskott eller arfvode, än ersättning för
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers anderd. Skrifvelse, N:o 16. 13
resekostnader och dagtraktamente i likhet med hvad som tillkommer landtbruksingeniörerne,
tjenstgöra såsom extra ingeniörer vid de tillfällen, då antingen reqvisitionernas
antal eller förfall för någon af de ordinarie ingemörerne kunde påkalla
särskildt förordnande för extra landtbruks-ingeniör;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att, till löneförhöjning åt landtbruksstipendiaterne
må, på sätt Eders Kongl. Majit, föreslagit, å stat uppföras' ett belopp af
400 R:dr.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar.
29:o. Till utdelande vid landtbruksmöten af högre prisbelöningar för husdjur,
redskap och machinerier samt ladugdrdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
har Eders Kongl. Majit äskat ett extra anslag af 6,000 Ridr, eller enahanda
belopp, som vid sednaste riksdag för sådant ändamål anvisades;
Och hafva Rikets Ständer till Eders Kongl. Majits ifrågavarande nådiga framställning
lemnat bifall.
30:o. I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majits framställning, hafva Rikets
Ständer såsom extra anslag för år 1867, på Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp
af 3,000 Ridr, att användas till afsedda årliga täflingsmöten med gödboskap,
smör, ost, fläsk och kött uti städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, för så vidt
hushållningssällskaperna distriktvis vilja förena sig om sammanskott af medel till
dessa utställningar.
31:o. Sedan, enligt vid förra riksdagen fattadt beslut, utbyte skett emellan
Landtbruks-akademiens dåvarande hus och tomt här i staden Nio 36 vid MästerSamuelsgatan
emot Teknologiska Institutets f. d. hus Nio 43 vid samma gata, med
vilkor, att uti den nya byggnad, som komme å akademiens gamla tomt att hufvudsakligen
för Slöjdskolan i Stockholm uppföras, lokal bereddes akademien för
utställning af landtbruksredskap och modeller m. m., har Eders Kongl. Majit, — efter
anmälan äf Landtbruks-akademien, att den nya expositionslokalen väl vore beräkna^!
att för det med densamma afsedda ändamål blifva för akademien disponibel
under loppet af år 1867, men att för dess användning i uppgifna syfte erfordrades
inredning och aptering af densamma, så att expositionsföremålen, med intagande
af minsta möjliga rum, kunde lätt och beqvämt öfverskåda^ samt äfven ufi detalj
studeras af de besökande, som för dem äro intresserade, — nu föreslagit, att till
inredning af den lokal i slöjdskolans nya hus i Stockholm, som är ämnad att åt
Landtbruks-akademien upplåtas för utställning af landtbruksredskap och modeller,
måtte anvisas ett extra anslag till belopp af 5,000 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer bifallit hvad Eders Kongl. Majit i förevarande
hänseende äskat.
32:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade Svenska Trädgårdsföreningens
styrelse uti underdånig skrifvelse af den 29 Juli 1865 hos Eders
Kongl. Majit anhållit om aflåtande af nådig Proposition till Rikets Ständer, dels
att trädgårdsföreningen äfven för nästa statsregleringsperiod måtte få åtnjuta det
årliga extra anslag, stort 4,500 Ridr, som den hittills åtnjutit på vissa dervid stadgade
vilkor, dels ock att ett anslag för en gång af 10,000 Ridr måtte anvisas för
beredande af undervisningslokal och bostäder åt ett ökadt antal elever vid föreningens
skola å Rosendal; och hade styrelsen, då den s. k. vinterträdgården å
Rosendal vore såsom vexthus för föreningen obehöflig, ansett lämplig lektionslokal
14 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
lättast och med minsta kostnad kunna erhållas, om denna byggnad, utan väsendtlig
förändrig af dess yttre form blefve dertill inredd, hvarigenom, enligt uppgjordt
kostnadsförslag, skulle för en kostnad af 10,500 R:dr erhållas en beqväm, ljus och
för framtiden fullt tillräcklig undervisningssal samt beredas bostad för ytterligare
tolf elever; — och skulle undervisningen derigenom kunna utsträckas och med
väsendtligen större gagn handhafvas, dock under förutsättning att skolan äfven för
framtiden finge fortfarande uppbära det extra årliga anslag, som densamma hittills
åtnjutit och hvarförutan den icke skulle kunna vidmagthållas ens i sin nuvarande
utsträckning.
Sedan Landtbruks-akademiens förvaltnings-komité, uti afgifvet underdånigt
utlåtande, tillstyrkt bifall till styrelsens ofvanberörda ansökning, har Eders Kongl.
Maj:t nu hos Rikets Ständer äskat anvisandet äfven för år 1867, af det utaf Svenska
Trädgårdsföreningen förut åtnjutna årliga extra anslag, 4,500 R:dr, äfvensom
att, för beredande af undervisningslokal och bostäder åt ett ökadt antal elever vid
nämnda förenings skola, mätte för en gång anvisas 10,000 R:dr.
Rikets ’ Ständer hafva ansett trädgårdsföreningen jemväl för år 1867, böra
komma i åtnjutande af det hitintills erhållna extra anslaget till dess elevskola,
4,500 R:dr, emot samma vilkor som förut, eller att föreningen, så vidt ske kan,
verkställer utdelning af fruktträd och plantor till mindre bemedlade jordbrukare
och, jemte behörig redovisning för det erhållna statsbidraget, till Landtbruks-akademien
årligen afgifver berättelse om antalet af de elever, hvilka vid inrättningen
njuta undervisning, äfvensom rörande verkställd utdelning af fruktträd samt om
öfriga föremål för föreningens verksamhet;
Hvarjemte Rikets Ständer, för beredande af undervisningslokal och bostäder
åt ett ökadt antal elever vid nämnda skola, för en gång anvisat ett belopp af
10,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå.
33:o. Eders Kongl. Maj:t har äskat, att till bildande af lämpliga holländerier för
de Norrländska länen samt till andra för stamholländeri-styrelsens verksamhet nödiga
utgifter måtte för år 1867, å extra stat anvisas enahanda belopp, som till införskaffande
af goda afvelsdjur af utmärktare boskapsracér förut varit å samma stat
beviljadt eller 10,000 R:dr;
Till hvilken nådiga framställning Rikets Ständer lemnat bifall.
34:o. Uti särskilda inom de olika Riks-Stånden gjorda framställningar är
vordet anfördt, hurusom ett af Jemtlands vigtigare behof vore det af en förbättrad
häst- och fårafvel.
Och är, med afseende härå, föreslaget, att till Eders Kongl. Maj:ts disposition
måtte anvisas dels 5,000 R:dr till inköp af 4 stycken hingstar, hvilka, till befrämjande
af en god afvel arbetshästar, borde stationeras å lämpliga ställen i Jemtlands
län, för att till stobetäckning användas, dels ock 5,000 R:dr, till uppköp af
tackor och baggar af en för Jemtland passande race, att till fårafvelns förbättring
likaledes uppsättas å passande ställen i nämnda län, allt på sätt samt under de
vilkor och kontroller, som Eders Kongl. Maj:t, för de afsedda ändamålens vinnande,
kunde finna för godt bestämma.
Hvad först angår det äskade anslaget för befrämjande i nämnda län utaf
en god afvel af arbetshästar, så, enär åtskilliga anförda omständigheter ådagalägga
behofvet af ifrågavarande anslag, genom hvars beviljande fördelar skulle tillskyndas
icke blott provinsen Jemtland, för hvilken hästafveln är af synnerlig vigt, utan
ock andra landskap, dit de Jemtländska hästarne, genom försäljning, spridas, samt
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers under d. Skrifvelse, N:o 76. 15
det åsyftade ändamålet är af den allmännyttiga beskaffenhet, att det förtjenar med
statsmedel understödjas,
hafva Rikets Ständer, till befrämjande i provinsen Jemtland af en god afvel
af arbetshästar, till Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition, å Riksgälds-kontoret anvisat
ett belopp af 5,000 R:dr, att på det sätt och under de vilkor, Eders Kongl.
Majit kan finna lämpligt föreskrifva, för berörda ändamål användas.
Beträffande det begärda anslaget till fårafvelns förbättrande i nämnda provins,
så enär framställningen äfven i denna del är förtjent af uppmärksamhet, men
det äskade anslaget är afsedt till inköp af både tackor och baggar af utländsk
race, och erfarenheten ådagalagt, att resultatet af utländska tackors införskrifvande
till landet i allmänhet ej utfallit särdeles fördelaktigt,
hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit framställningen i denna del, att
Rikets Ständer, till förbättrande af fårafveln i Jemtland, genom inköp af baggar
utaf en för detta landskap] passande race och deras stationerande på lämpliga
ställen i länet, till Eders Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisat
ett belopp af 2,500 R:dr, att på det sätt och under de vilkor, Eders Kongl. Maj:t
kan finna lämpligt bestämma, för ändamålet användas.
35:o. Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget att Rikets Ständer måtte
anvisa ett belopp af 6,000 R:dr, till införskrifvande och uppköp samt stationering
på Gotland af 50 stycken får af den s. k. »Blackfaced» racen, från hvilken stam
får skulle vidare å lämpliga platser på ön kringspridas.
Då åvägabringandet af en förbättrad fårskötsel på ön Gotland, som för en
sådan näring lärer vara synnerligen lämplig, synts Rikets Ständer vara af den
vigt, att Staten icke bör undandraga sig att med den enskilde dertill medverka,
och nämnda ö, hvars näringar i allmänhet torde från Statens sida hafva erhållit
jemförelsevis mindre uppmuntran än fastlandets, ur billighetens synpunkt således
icke saknar stöd för det anspråk, som nu blifvit väckt,
hafva Rikets Ständer, som emellertid icke äro i tillfälle att föreslå de närmare
bestämmelser, angående sättet och villkoren för medlens ändamålsenliga
användande, hvilka tvifvelsutan erfordras, till Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af 6,000 R:dr, att, på det sätt och
under de vilkor, Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, kan finna lämpligt
bestämma, för berörda ändamål användas.
36:o. På* sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, hade chefen för de geologiska
under sökning arne i riket, i underdånigt memorial af den 10 Juli nästlidet år, afgifvit
förslag till stat öfver de för berörda undersökningar nödvändiga utgifter för
åren 1867—1869, enligt hvilket dessa skulle i medeltal för hvarje år uppgå till
60,000 R:dr, deruti dock ej den för år 1867 med 2,000 R:dr utgående hyran för
den disponerade arbets- och samlingslokalen vore inbegripen, af orsak, att denna
utgift ansetts kunna bestridas genom inkomster af blifvande försäljning af karteverket.
För fortsättande af de geologiska undersökningarne beviljade Rikets Ständer
vid sistlidna riksdag ett belopp af 50,000 R:dr. — Beträffande det nu ifrågavarande
högre anslaget har uppmärksamheten fästats derå, att aflöningen åt medhjelparne
vid förevarande undersökningar under de sex första åren ökas gradvis
för hvarje år från 600 till 2,000 R:dr; att med år 1867 alla dessa medhjelpare
uppnått högsta lönegraden samt att dagtraktamente och skjutsersättning under resorna
något förhöjas i mån af längre tjensgöring; — och har Eders Kongl. Maj:t.,
16 ExpeditionsrUtshottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
sorn, i anledning af Chefens underdåniga hemställan, ansett nödigt, att ett arfvode
af minst 500 II:dr redan under år 1867 göres tillgängligt för Chefen att disponera
till dén af dessa medhjelpare, som kunde finnas innehafva egenskaper att blifva
Chefen ett biträde i den nödiga kontrollen öfver de under sommaren i olika delar
af landet stationerade medarbetarrie äfvensom i andra hänseenden, samt att kunna,
vid möjligen inträffande förfall för Chefen, förordnas att provisoriskt leda undersökningarne,
äskat att, till fortsättande af de geologiska undersökningarne inom riket,
med tdlämpning dervid af ofvan omförmälda grunder för aflöningen, saint utgifvande
af geologiska kartor, måtte för 1867 anvisas ett belopp af 60,000 R:dr.
Rikets Ständer hafva, till fortsättande af de geologiska undersökningarne
inom riket samt utgifvande af geologiska kartor, för år 1867 till Eders Kongl. Maj:ts
nådiga disposition anvisat ett extra anslag af 60,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
37:o. Enär, enligt hvad Chefen för de geologiska undersökningarne i sitt
uti föregående punkt omförmälda memorial vidare anmält, den nya för Slöjdskolan
i Stockholm afsedda byggnad, uti hvdken, enligt Eders Kongl. Maj:ts medgifvande,
äfven det geologiska undersökningsverket komme att inrymmas, under loppet af år
1867 hunne så fullbordas, att inflyttning derstädes då kunde ega rum, har Eders
Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att, för inredande af den åt geologiska
byrån uti Slöjdskolans nya hus anvisade arbets- ock samlingslokal m. m., måtte beviljas
ett extra anslag för år 1867 af 18,000 R:dr.
Enligt det i sådant afsende uppgjorda kostnadsförslag, af hvilket Rikets
Ständer tagit kännedom, skulle utaf hela det erforderliga beloppet, 12,600 R:dr
användas för inköp af samlmgsskåp uti den stora museisalen samt 5,400 R:dr för
inredning af laboratorii-lokalen med smältugn, kapellskåp, laboratoriibord med
tillhörande skåp o. s. v.;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
Eders Kongl. Maj:t har äskat att, till aflöning åt en uppsyningsman och förevisare
vid den utställning af landtbruksredskap och modeller, som enligt hvad under
punkten 31 här ofvan omförmäles, är afsedd att ega rum i Landtbruks-akademiens
lokal, äfvensom till lokalens städning samt för putsning och vidmagthållande
af expositions-artiklarne, måtte anvisas ett ordinarie anslag af 1,500 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer, med bifall till Eders Kongl. Majus förslag, för
ifrågavarande ändamål å ordinarie stat anvisat ett anslag af 1,500 R:dr.
Undervisningsanstalter för slöjderna.
39:o. I afseende å anslaget till Teknologiska Institutet, 55,500 R:dr, hvilket
för närvarande är till en del å extra stat uppfördt, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit
Rikets Ständer, att detsamma må till hela sitt belopp uppföras å ordinarie stat,
under vilkor för föreståndare och lärare att vara underkastade den förändring i
tjensteåligganden, sorn, derest Bergsskolan i Falun och den undervisning, som
nu vid Högre artilleri-läroverket å Marieberg meddelas civilingeniörer, framdeles
till institutet förflyttas, deraf må kunna blifva en följd.
Beträffande denna fråga förekommer hufvudsakligen, att sedan Kongl. Maj:t
hos Rikets Ständer vid 1859 — 1860 årens riksdag gjort framställning derom, att den
vid 1856—1858 årens riksdag provisoriskt beviljade förhöjda anslagssumma måtte
å definitiv stat uppföras, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 24 Oktober
1860
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. 17
1860 tillkännagåfvo, att betänkligheter hos dem uppstått, rörande ändamålsenligheten
af vissa föreskrifter uti de för institutet den 19 November 1858 utfärdade förnyade
nådiga stadgar, i hvilket hänseende i första rummet anmärktes, att det syntes
mindre lämpligt, att innehafvaren af den vigtiga föreståndarebefattningen icke
genom att sjelf deltaga uti lärarnes åligganden erhölle det tillfälle till närmare beröring
med dem och med eleverna, hvarförutan han svårligen kunde vinna noggrann
kännedom om undervisningens gång och beskaffenhet eller tillförlitligen
bedöma läroverkets ställning och behof, hvilket dock vore destomera angeläget,
som styrelsens öfriga ledamöter kunde stå helt och hållet utom läroverket, och institutets
lärare följaktligen, om föreståndaren ej deltoge i undervisningen, saknade
tillfälle till beröring med styrelsen, hvarigenom denna åter i viss mån blefve främmande
för allt hvad som afsåge sjelfva undervisningen. Med afseende å dessa och
flera betänkligheter uppfördes anslaget icke å definitiv stat, utan beviljades fortfarande
blott provisoriskt. Vid förlidna riksdag förnyade Eders Kongl. Maj:t sin
nådiga framställning i ämnet. Lika med Kommers-kollegium, som blifvit i frågan
hördt, hade Eders Kongl. Maj:t funnit öfvervägande skäl förekomma emot att stadga
undervisnings meddelande såsom en föreståndaren ovilkorligen tillhörande skyldighet;
dock förklarade Eders Kongl. Maj:t att, vid den omarbetning af institutets
stadgar, som blefve nödvändig, derest Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning
om Falu Bergsskolas förflyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska
institutet bifölles, Eders Kongl. Maj:t ville tillse, att det medgåfves läroanstaltens
föreståndare, att, så vidt tiden sådant tilläte, deltaga i undervisningen och i dylikt
fall efter eget bepröfvande välja läroämne. Till svar å denna nådiga framställning
meddelade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 11 November
1863, att då någon definitiv reglering af nämnda undervisningsanstalt ännu icke
blifvit af Kongl. Maj:t fastställd och, enligt hvad i den nådiga Propositionen antyddes,
åtskdliga förändringar i afseende å de för institutet nu gällande stadgar
ytterligare vore att emotse, hvarvid Rikets Ständers underdåniga framställning om
skyldighet för institutets föreståndare att deltaga i undervisningen derstädes ånyo
torde komma att tagas i öfvervägande, Rikets Ständer ansågo mest lämpligt att institutets
anslag fortfarande blefve endast provisoriskt uppfördt. Enligt hvad af Statsråds-protokollet
inhemtas, hade Departements-chefen under den 13 Oktober nästlidet
år i underdånighet föredragit det af institutets styrelse uppgjorda förslag till
nya stadgar, deruti jemväl en del förändringar i de förut gällande blifvit upptagna; och
hade Eders Kongl. Majit förklarat att, då fråga vore väckt om Bergsskolans i Falun
förflyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska institutet, äfvensom
angående sådant ordnande af undervisningen vid institutet, att civilmgeniörerne
der kunde genomgå sin kurs i stället för vid det Högre artilleriläroverket å
Marieberg, men ingendera af dessa frågor ännu vore slutligen pröfvad, Edets Kongl.
Majit funne de nya stadgarne för institutet icke för det dåvarande böra vinna nådig
fastställelse. Det vore således ännu icke af Eders Kongl. Majit bestämdt, huruvida
institutets föreståndare skall hafva skyldighet att sjelf undervisa i något ämne
eller icke; men det syntes Departements-chefen som vore nu, liksom tdlförene,
grundade betänkligheter emot en sådan anordning af styrelsen för institutet anförda
uti det underdåniga memorial, med hvdket de föreslagna nya stadgarne blifvit
till Kongl, Majit öfverlemnade.
Enär emellertid den definitiva regleringen af Teknologiska institutet såsom
undervisningsanstalt möjligen skulle komma att, i följd af de väckta frågorna om
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 0 Haft. 3
18 Expeditions-Utskotlets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76 ■
bergselevernes och civilingeniörernes bildande derstädes, för flera års tid uppskjutas,
men det provisoriska tillstånd, hvaruti hela personalen med afseende å sina
löneförmåner sig för närvarande befunne, icke kunde vara för institutets utveckling
annat än hämmande, tillstyrkte Departements-chefen Eders Kongl. Majit att
till Rikets Ständer aflåta den här ofvan omförmälda nådiga framställning.
Då frågan fortfarande är i fullkomligt enahanda skick, som vid förlidna
riksdag, och Rikets Ständer destomera sakna anledning att frånträda sitt då i frågan
fattade beslut, som den af Rikets Ständer vid tvänne föregående riksdagar
gjorda underdåniga framställning om skyldighet för institutets föreståndare att deltaga
i undervisningen synes vara på goda skäl grundad, hafva Rikets Ständer
icke heller nu funnit skäl bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t behagat i förevarande
hänseende föreslå. Kommande således de för institutet förut beviljade anslag, att
under oförändrad egenskap jemväl för instundande statsregleringsår fortfarande
utgå.
40. På sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, hade direktionen för Chalmerska
slöjdskolan i Göteborg uti skrifvelse den 18 Juli sistlidet år, jemte anmälan
af behofvet utaf en lämpligare och rymligare lokal för skolan än den nuvarande,
i underdånighet föreslagit de åtgärder, som, enligt direktionens tanke, borde leda
till uppfyllande af berörda behof, och dervid anfört att, under förutsättning, att Göteborgs
stad lemnade kostnadsfri, lämplig byggnadstomt, en för skolan fullt tidsenlig
lokal kunde uppföras för en kostnad af omkring 160,000 R:dr, hvartill för anbringande
af en värmeapparat, ångmaskin för verkstadens drifvande, inredning af
auditorier och laboratorier, m. m. ytterligare borde tilläggas 70,000 R:dr, så att
hela kostnaden skulle uppgå till 230,000 R:dr; samt att, i brist af annan utväg till
de behöfliga medlens anskaffande, härtill kunde användas skolans kapitaltillgång,
uppgående den 1 Januari 1865 till ett belopp af 143,807 R:dr 32 öre, jemte de
medel, som kunde erhållas genom försäljning af den nuvarande fastigheten och
hvilken försäljning ansåges kunna inbringa omkring 100,000 R:dr.
I ändamål att bringa detta förslag till verkställighet, hade direktionen vändt
sig till Frimurarebarnhus-direktionen, hvilken från skolans början den 6 November
1829 intill slutet af år 1836 utgjort skolans styrelse, och under hvars vård och inseende
donationsfonden vore ställd, med anhållan om dess medverkan, under förhoppning
att den brist, som genom ett sådant användande af skolans kapitaltillgång
skulle uppkomma i årsanslaget, blefve fylld genom ökadt statsbidrag; och har
Frimurarebarnhus-direktionen uti skrifvelse den 8 Februari sistlidna år förklarat
sig vilja medgifva kapitalets användande till åstadkommande af ny lokal för skolan
på vilkor, som finnas i Statsråds-protokollet upptagna.
Då sålunda Frimurarebarnhus-direktionen för sin dej bifallit den åtgärd,
som skulle möjliggöra utförandet af ifrågavarande förslag, hade direktionen, under
förhoppning att Eders Kongl. Maj:t godkände detsamma och hos Rikets Ständer
gjorde framställning om beviljandet af det ökade statsanslag, som för skolan komme
att erfordras, beräknat och Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställt den
utgiftsstat, som direktionen ansett erforderlig för upprätthållandet vid skolan af
en grundlig undervisning i öfverensstämmelse med den plan, som de af Eders
Kongl. Majit nådigst stadfästade stadgar för skolan uppställde, hvilken stat upptoge
ett belopp af 33,050 R:dr.
Så vida nu donationsfondens kapital komme att användas till uppförande af en
ny byggnad för skolan och således ingen ränta deraf vidare vore att tillgå för utgifts
-
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. !9
staten, så skulle skolans egna tillgångar inskränkas till räntan å Gibsonska fonde n
utgörande 600 Ridr, hvartill komme det nuvarande anslaget till stipendier från
Kommers-kollegium, utgörande ett belopp af 450 R:dr, eller tillsammans 1,050 R:dr,
som, fråndraget förstnämnda 33,050 R:dr, lemnade en summa af 32,000 R:dr såsom
erforderligt årligt statsanslag till läroverkets upprätthållande. Då skolan för närvarande
uppbure i statsanslag 13,500 R:dr årligen, utgjorde den tdlökning i årsanslaget,
som direktionen i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t måtte af
Rikets Ständer äska, 18,500 R:dr.
Då den föreslagna ombyggnaden af Chalmerska slöjdskolans lokal vore af
omständigheterna påkallad och medel dertill kunde inom inrättningens egna tillgångar
beredas, allenast densamma betryggades för nödig förhöjning i årsanslaget
till undervisningens bestridande; då en tillökning i lärarekrafter jemväl syntes oundgänglig,
när denna särdeles gagnande läroanstalt vunne de genom ombyggnaden
åsyftade medel till utvidgning och ett ändamålsenligare ordnande af undervisningen;
och då emot det uppgjorda förslaget till aflöningsstat någon anmärkning icke vore
att anföra; hemställde Departements-chefen i underdånighet, att Eders Kongl. Majit
ville af Rikets Ständer äska beviljande af en förhöjning i det nuvarande årliga anslaget
till skolan med 18,500 R:dr, så att detsamma komme att uppgå till 32,000 R:dr,
deraf, oansedt det vore af vigt att det förhöjda anslagets hela belopp redan vid
innevarande riksdag för läroanstaltens betryggande bestämdes, likväl, enär de nya
byggnaderna icke hunne blifva färdiga förrän år 1868, under år 1867 erfordrades
endast så stort belopp, som svarade emot räntan af inrättningens för byggnaderna
åtgående kapitaltillgång, från hvilken således under samma år icke kunde beräknas
eljest utgående bidrag till undervisningens upprätthållande, — eller i jemnt tal
8,000 R:dr; och har, med bifall härtill, Eders Kongl. Majit äskat den af Departementschefen
tillstyrkta anslagsförhöjning för nämnda läroverk, af hvilken förhöjning dock
under år 1867 icke erfordrades mer än 8,000 Ridr.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande; och funnit skäligt
bifalla hvad Eders Kongl. Majit i förevarande hänseende behagat föreslå.
41:o. Af Eders Kongl. Majit är i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof, vordet begärdt att, såsom tillökning i det nu till den af
Svenska slöjdföreningens uti hufvudstaden inrättade söndags- och aftonskola utgående
årliga anslag, 15,000 Ridr måtte för år 1867 beviljas ett belopp af 32,000 Ridr; och
har sedan frågan om det behöfliga årsanslaget till denna undervisningsanstalt, hvars
benämning Eders Kongl. Majit numera bestämt till Slöjdskolan i Stockholm, blifvit
behörigen utredd, Eders Kongl. Majit uti särskild nådig Proposition uppgifvit de
anslagstillökningar, som erfordrades, på det att denna för slöjderna och industrien
allmänt gagnande skola måtte, efter det Rikets sednast församlade Ständer anvisat
medel till uppförande af egen byggnad för densamma, kunna i den nya lokalen
utveckla sig på ett tidsenligt sätt och så fullständigt som möjligt meddela den för
särskilda industriela yrken erforderliga undervisning.
På sätt af den nådiga Propositionen inhemtas, har Slöjdskolans styrelse i
underdånigt memorial af den 16 Augusti nästlidna år, jemte yttrande i fråga om
de åtgärder, som erfordrades för ordnande af skolans verksamhet, tillika föreslagit
aflöning för tjenstemän och betjente vid läroverket samt upprättat förslag till stat,
slutande sig å en summa af Ridr 105,000: —
20 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
Transport R:dr 105,000:
Om från detta belopp afdroges skolans enskilda inkomster
genom lärjungarnes skolafgifter, beräknade till . . . 4,400 R:dr
och Svenska slöjdföreningens bidrag,
600 » » 5,000:
så erfordrades statsanslag Runt R:dr 100,000
hvaraf Rikets Ständer redan anvisat R:dr 15,000
och sålunda erfordrades ytterligare . 85,000:
Sedan Kommers-kollegium häröfver afgifvit underdånigt utlåtande, har Eders
Kongl. Maj:t, som ansett mest ändamålsenligt, att en del af de i Staten förekommande
utgifter såsom till lärare, ordningsmän, med flere, icke nu fastställas annorlunda,
än till vissa belopp för de särskilda ändamålen i deras helhet, och att sedermera
tills vidare efter det skolans styrelse till Kommers-kollegium afgifvit förslag
till stat för hvarje år, en sådan stat för året fastställdes, nu föreslagit, att nedannämnda
belopp må vid årsanslagets beviljande tagas i beräkning, nemligen
Till Föreståndaren: lön R:dr 4,000: —
hyresersättning
Kassaförvaltaren
Bibliothekarien
Matrikelföraren
Predikanten
Sekreteraren
Ordningsmän
Öfverlärare
Underlärare
Biträdande lärare
1,000
400
1,000
1,200
300
300
4.000
27.000
6,200
5.500
400
1.000
600
300
400
400
10.000
7.000
500
1.500
5.000
1.000
5,000
Summa R:dr 84,000
Om från detta belopp afdrages skolans nuvarande statsanslag 15,000 R:dr
och skolans enskilda inkomster af skolafgifter, Svenska slöjdföreningens bidrag, m. m.,
5,000 R:dr, eller tillhopa R:dr • 20,000: —
återstode R:dr 64,000: —
Jemte det Eders Kongl. Maj:t äskat Rikets Ständers medgifvande, att de
besparingar å en titel, som, efter det utgifterna under samma titel blifvit bestridda,
möjligen kundé uppkomma, finge användas till utgifter under en annan, som deraf
kunde vara i behof, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att för Slöjd
-
Tillfälliga föreläsningar . . .
Machinist
Förste Vaktmästarelön ....
för renhållning
Andre Vaktmästaren ....
Två portvakter
Gaslysning
Brännmaterialier
Vattenförbrukning
Bibliothek och
Undervisningsmateriel
Inventariers underhåll
Diverse utgifter . .
samlingar
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. 21
skolan i Stockholm bevilja en förhöjning i dess årsanslag med 64,000 R:dr, deraf
dock, med anledning af skolans inrymmande i dess nya lokal först till höstterminen
nästkommande år, erfordrades under år 1867 allenast hälften eller 32,000 R:dr.
Rikets Ständer hafva tagit kännedom af de till ärendet hörande handlingar;
och då, såsom i den nådiga Propositionen erinrats, bestämmandet af åtskilliga folskolan
erforderliga anslagsbelopp är beroende af det sätt, hvarpå skolan i den nya
lokalen kan blifva ordnad, och flyttningen dertill beräknas icke kunna ske förr än
nästkommande års hösttermin, finna Rikets Ständer det vara för tidigt att nu fastställa
en definitiv utgifts-stat för inrättningen, helst de nya förhållanden, som af
flyttningen föranledas, torde medföra behofvet af ändringar i de för inrättningen nu
gällande stadgar, som på utgifternas reglering kunna hafva inflytande, hvarvid för
öfrigt det synes böra tillses, att för kostnadernas inskränkande, såvidt möjligt är, ej
andra läroämnen föreskrifvas, än som för skolans egentliga ändamål erfordras. Utan
att nu ingå i någon närmare pröfning af det framställda förslaget till utgiftsstat,
hafva Rikets Ständer på grund af de beräkningar, som i Eders Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition äro angifna, för instundande statsregleringsperiod till slöjdföreningens
behof anvisat det af Eders Kongl. Majit äskade belopp af 32,000 R:dr med
rättighet att, derest skolans inrymmande i den nya lokalen skulle blifva fördröjdt
utöfver den tid, som derför beräknats, den derigenom besparade del af anslaget må
kunna under följande år för ändamålet blifva att tillgå; hvarjemte, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Majit härvid föreslagit, Rikets Ständer
medgifvit: att de besparingar, som under berörda tid kunna uppkomma å i förslaget
beräknade specialsummor, må till andra utgifter för skolan få användas, med den
inskränkning likväl, att till aflöning icke anvisas hvad i förslaget till andra behof
afsetts.
42:o. Jemte erinran hurusom vid förlidna riksdag på ordinarie stat uppfördes
ett vid 1859—1860 årens riksdag beviljadt extra statsanslag af 3,000 Ridr årligen
till reseunderstöd åt sådana arbetare i de särskilda näring syrkena, hvilka önska
i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet, hafva hos Rikets
Ständer förslag blifvit väckta om förhöjning af berörda anslag.
Då, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, det hittills för ändamålet beviljade
belopp varit otillräckligt, så att af sådan anledning understöd till flera bland de
sökande icke kunnat meddelas, och Rikets Ständer anse det vara för den inhemska
industrien särdeles gagneligt att arbetare i de särskilda yrkena få tillfälle att i
främmande länder, med mera utvecklad industri, förskaffa sig ökade insigter och
konstfärdighet, hafva Rikets Ständer funnit skäligt höja ifrågavarande anslag från
3,000 R:dr till 6,000 R:dr,
Undervisningsanstalter för handel och sjöfart.
43:o. Eders Kongl. Majit har af Rikets Ständer äskat, att för beredande af
aflöning åt en andre underlärare vid navigationsskolan i Göteborg, ett årligt anslag
för nämnda skola måtte på extra stat anvisas att utgå med ett belopp, motsvarande
det, enligt nu gällande stat, till en underlärare vid skolan årligen utgående arfvode,
eller 1,200 R:dr; och hafva Rikets Ständer för berörda ändamål för instundande
statsreglering å extra stat anvisat ett belopp af 1,200 R:dr, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
44:o. Vid sednaste riksdag anvisades af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret
ett årligt anslag af 7,000 R:dr till Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona; hvar
-
22 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
jemte Rikets Ständer anhöllo om vidtagandet af sådana förfoganden, hvarigenom
institutet blefve ordnadt till en tillämpningsskola, vid hvilken så kallade machinistexamina
äfven kunde afläggas. Sedan, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, i
öfverensstämmelse med Rikets Ständers sålunda uttalade åsigt, förändring i institutets
organisation egt rum och förnyadt reglemente blifvit den 18 Juni 1864 för
detsamma utfärdadt, samt, enligt anmälan från direktionen för institutet, elevernes
antal under året från den 1 Maj 1864 till den 1 Maj 1865 utgjort 11, hvaraf 9 i
skeppsbyggeri-afdelningen och 2 i machinist-afdelningen, har enahanda anslag för
institutet äfven för år 1867 blifvit af Eders Kongl. Majit’ äskadt med 7,000 R:dr,
och hafva Rikets Ständer beviljat ifrågavaranda extra anslag, 7,000 R:dr, att jemväl
för år 1867 från Riksgälds-kontoret utgå.
45:o. Sedan Eders Kongl. Majit efter vederbörandes hörande, genom nådig
Proposition den 9 Mars 1860 föreslagit, att den i Falun inrättade Bergsskolan måtte
förflyttas derifrån och förenas med Teknologiska institutet, och att erforderligt anslag
måtte af Rikets Ständer beviljas till uppförande af en byggnad för Bergsskolans
behof å Teknologiska institutets nya tomt, hvarest byggnad för institutets
räkning då pågick; men Rikets Ständer uti sitt härå aflåtna svar af den 24 Oktober
1860 på anförda skäl funnit frågan om denna förändring i vissa uppgifna hänseenden
erfordra ytterligare utredning, innan Rikets Ständer kunde derom besluta;
samt, i anledning af hvad Rikets Ständer sålunda begärt, Eders Kongl. Majit den
20 Februari 1863 aflåtit förnyad framställning i ämnet till Rikets Ständer, som uti
underdånig skrifvelse den 11 November sistnämnda år af anförda orsaker förklarat
sig förhindrade att Eders Kongl. Majits framställning för det dåvarande bifalla; så
har Eders Kongl. Majit, vid innevarande riksdag uti särskild nådig Proposition
den 2 sistlidne Januari gjort ytterligare framställning angående Bergsskolans flyttning
till Stockholm och förening med Teknologiska institutet; varande, på sätt af
den nådiga Propositionen inhemtas, i anledning af Rikets Ständers sednaste skrifvelse
i ämnet, Kommers-kollegium jemte öfrige vederbörande angående denna fråga
ytterligare hörde.
På sätt i Eders Kongl. Majits vid sednaste riksdag aflåtna Proposition
meddelades, skulle, för den händelse att Bergsskolan blefve..förenad med Teknologiska
institutet, kostnaderna, enligt då aflemnade och af Ofverintendents-embetet
godkända förslag, för en för Bergsskolan behöflig nybyggnad å Institutets tomt utgöra
95,019 Ridr och, med tillägg af 5,000 Ridr för värmeapparat, gas-och vattenledning,
100,019 Ridr, hvarförutan för laboratoriernas aptering och förseende med nödiga
inventarier skulle erfordras minst 6,000 Ridr.
De årliga utgifter, som för bergsläroverket, efter dess reorganisation, skulle
erfordras, vore, för den händelse detsamma komme att utgöra en afdelning af Teknologiska
institutet, af Kommers-kollegium, i likhet med hvad i Eders Kongl. Majits
nådiga Proposition vid sistlidna riksdag uppgafs, upptagna till 19,500 Ridr.
Innan frågan, huruvida bergsläroverket skall utgöra en afdelning af Teknologiska
institutet eller bibehållas i Falun, blifvit slutligen afgjord, ansåg Eders
Kongl. Majit något beslut om dess organisation icke böra fattas, helst, derest läroanstaltens
förening med Teknologiska institutet skulle komma till stånd, åtskilliga
närmare bestämmelser i detta hänseende, både hvad lärokurserna och andra förhållanden
beträffade, blefve erforderliga. Tillräckligt rådrum för ordnandet häraf
förefunnes dock under den tid, som åtginge till uppförandet af den i sådant fall
erforderliga tillbyggnaden vid institutet. Det vore emellertid nödigt att redan vid
innevarande riksdag den tillökning i anslag för undervisningens upprätthållande,
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76. 23
som påkallades, blefve på förhand bestämd; och, såvida det åsyftade målet, — undervisnings-anstaltens
fullständiga ordnande, skulle vinnas, syntes den af Kommerskollegium
beräknade tillökning i årsanslaget vara till fullo erforderlig. Eders
Kongl. Majit har derföre föreslagit Rikets Ständer, att, oansedt den afsedda förhöjningen
icke komme att utgå förr än läroanstalten blifvit efter den utvidgade
planen ordnad, densamma dock nu måtte tillförsäkras om den tillökning, som då
blefve nödig i anslaget till »undervisnings-anstalter för bergsbruket», hvilket nu
utgjorde 7,500 R:dr, men då skulle komma att uppgå till 19,500 R:dr.
Hvad åter anginge det för Bergsskolans förflyttning nödiga byggnadsanslag,
har Eders Kongl. Majit föreslagit, att, för tillökande åf Teknologiska institutets
byggnader med en för bergsläroverket erforderlig nybyggnad på institutets tomt, i
öfverensstämmelse med det af intendenten Scholander uppgjorda förslag, äfvensom
till inredning af laboratorier och deras förseende med behöfliga inventarier, ett anslag
af 106,000 Ridr måtte beviljas, deraf under år 1867 erfordrades 60,000 Ridr.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande och på grund af
hvad sålunda förekommit, funnit skäligt bifalla hvad Eders Kongl. Majit uti ofvanberörda
hänseenden föreslagit.
Befrämjande i allmänhet af bery,sbruket.
46:o. Bland de under detta anslag uppförda indelta räntor förekommer ett
belopp af 10 Ridr 50 öre, utgörande såkallade limstenspenningar för åtskilliga hyttor
i Filipstads bergslag; men då dessa numera, jemlikt Eders Kongl. Majits Befallningshafvandes
i Wermlands län, af Kammar-kollegium fastställda utslag den
30 April 1857 skola till Kronan ingå, har Eders Kongl. Majit föreslagit, att denna
ränta måtte från utgiftsstaten uteslutas; och hafva Rikets Ständer bifallit att en
sådan åtgärd må vidtagas.
Diverse anslay.
47:o. I enlighet med derom från Statskontoret gjord underdånig framställning
har Eders Kongl. Majit föreslagit, att det vid sistförflutna riksdag, såsom ersättning
till Sala bergslag för förlust genom vissa räntors förvandling beviljade anslag,
1,165 kubikfot 5 kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, att efter årligt
medelmarkegångspris utgå, måtte från penningekolumnen i Riks-staten, hvarest detsamma
såsom förslagsanslag nu är upptaget med 2,400 Ridr, uteslutas och deremot,
i öfverensstämmelse med andra likartade anslag, uppföras i kolumnen för oindelt
spanmål; och hafva Rikets Ständer medgifvit vidtagandet af den äskade
åtgärden.
48:o. Sedan i anledning af den eldsvåda, som den 6 och 7 April 1864 öfvergått
köpingen Ronneby, hvarvid köpingen till största delen nedbrunnit, dess
kommunalstyrelse uti en till Eders Kongl. Majit ställd, af Länsstyrelsen i Blekinge
län insänd underdånig skrift, anhållit, dels att Eders Kongl. Majit ville i nåder
fastställa en af dertill förordnad landtmätare upprättad plan till tomtreglering, enligt
hvilken kostnaderna derför beräknades komma att utgöra tillsammans Ridr
68,245,77; hvartill komme ytterligare 7,000 Ridr, i händelse jernrör vid anbringande
af den föreslagna vattenledningen begagnades; dels ock att Eders Kongl. Majit
täcktes i nåder bereda köpingen anslag af allmänna medel till de i kostnadsförsla
-
24 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
get upptagna arbeten, å hvilken anhållan Länsstyrelsen för egen del, såväl i ena
som andra afseendet tillstyrkt nådigt bifall.
Vid detta ärendes föredragning den 27 Maj 1864 hade Eders Kongl. Majit,
jemte det tomtregleringsplanen blifvit fastställd att bringas till verkställighet i den
mån sådant utan förnärmande af enskilds rätt kunde ega rum, med afseende å de
stora och kännbara förluster som drabbat köpingens innevånare, samt svårigheten
för dem att under dåvarande förhållanden bekosta hela den för regleringen erforderliga
summa, och då Ronneby köping i folkmängd och rörelse vore fullt jemförlig
med flera bland rikets städer, hvilka vid inträffade större eldsvådor blifvit med
bidrag af allmänna medel hugnade, i nåder beslutat, att till Rikets Ständer aflåta
Proposition om anvisande af ett bidrag utan återbetalningsskyldighet för nämnda
ändamål till belopp af 30,000 Riksdaler, med vilkor att den ifrågasatta vattenledningen
blefve utförd på ett för dess framtida vidmagthållande betryggande sätt genom
användande dervid af jernrör, samt att utläggning och planering af gator och
allmänna platser verkställdes under ledning af sakkunnig person.
Tillika och på det köpingens reglering måtte kunna så skyndsamt som möjligt
bringas till stånd, har Eders Kongl. Majit anbefallt Statskontoret att efter reqvisition
af Länsstyrelsen i Blekinge län inom förenämnda belopp af 30,000 R:dr,
i mån af behof förskjuta dertill erforderliga medel, så framt köpingens innevånare
på kommunalstämma åtogo sig att, för den händelse Rikets Ständer skulle föreskrifva
återbetalning af större eller mindre del af det sålunda förskjutna beloppet,
kommunen då skulle detsamma återgälda å de tider Rikets Ständer kunde finna
skäligt bestämma.
På sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, har efter det så beskaffad förbindelse
blifvit af köpingens innevånare vid kommunalstämma ingången och till Eders Kongl.
Majis Befallningshafvande i Blekinge län aflemnad, hela det anvisade beloppet,
30,000 R:dr, blifvit i Statskontoret lyftadt.
Tdl godtgörande af detta belopp har Eders Kongl. Majit nu äskat, att Rikets
Ständer, såsom bidrag vid regleringen af Ronneby köpings nya område, måtte
utan återbetalningsskyldighet anvisa 30,000 Ridr; och hafva Rikets Ständer bifallit
hvad Eders Kongl. Majit i förevarande hänseende föreslagit.
49:o. Angående beviljande af anslag till ny reglering af torg, gator och
tomter i Carlstad efter den staden i Juli månad förlidna år öfvergångna brand, har
Eders Kongl. Majit under den 2 Januari innevarande år i nåder aflåtit särskild
Proposition, deri meddelas redogörelse för planen till den ifrågavarande regleringen.
Enligt deröfver uppgjordt, till Eders Kongl. Majit insändt förslag skulle
kostnaden för den nya tomtregleringen utgöra:
för inlösen af tomtplatser i gamla staden, till torg, öppna platser
och gator Ridr 110,693: lil.
» expropriation af mark inom broarne, utom den gamla stadsplanen,
till gator och tomtplatser . » 48,058: 44.
» inlösen af qvarstående hus och källare ........ » 9,900: —
» expropriation1 af mark och byggnader i östra förstaden till
öppen plats och gator ,
» 14,898: 20.
» expropriation af mark och byggnader från hemmanet Wåxnäs
till öppna platser, gator och tomtplatser
. » 20,807: 4 8.
» planeringsarbeten  » 37,644: GI.
» stensättning och grusning .... ■ ...... » 101,276: 05.
» inlösen af magasiner på Salttorget  » 9,000: —
eller tillsammans R:dr 352,278: 57-
hvaraf
Fxpeditions-Utslcottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, No 76. 25
Transport R:dr 352,278: 57.
hvaraf dock staden påräknade att genom försäljning af tomtplatser
framdeles återfå R:dr 101,651: —
så att återstoden, hvarför ersättning ej kunde beredas, utgjorde . R:dr 250,627: 57.
Då de med ifrågavarande tomtreglerings utförande förenade kostnader voro
vida större, än att de kunde af stadens innevånare bäras, helst ett stort antal af
dessa lidit betydliga förluster genom branden, i följd hvaraf ensamt de ordinarie
utgifterna till stadens förvaltning redan i och för sig sjelfva blefve betungnade, samt
enär härtill kommo de för nödiga allmänna byggnaders uppförande erforderliga
utgifter, hade stadsfullmägtige uti underdånig skrifvelse anhållit, det Eders Kongl.
Majit måtte täckas att, genom nådig Proposition till Rikets Ständer bereda staden
för tomtregleringens utförande ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 250,500
R:dr, motsvarande de kostnader för tomtregleringen, hvarför någon godtgörelse icke
kunde af staden påräknas, och dels såsom lån 101,500 R:dr, hvartill sådana kostnader
uppgingo, som staden kunde påräkna att genom nya tomters försäljning framdeles
få ersatta; varande den gjorda anhållan om understöd så väl af Magistraten
som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordad; och har, beträffande frågan
om beviljande af anslag för tomtregleringens genomförande, Eders Kongl. Maj:t,
i anseende till den svåra hemsökelse, som inträffat genom den staden öfvergångna
brand, väl funnit statsbidrag härtill böra af Rikets Ständer äskas, men då understöd
från det allmännas sida skäligen icke kunde påkallas för så beskaffade utgifter,
som beräknats för planering och stensättning af torg och gator, eller till inlösen
åfjord, som är afsedd att sedermera till enskilde åter upplåtas, har Eders Kongl.
Majit endast föreslagit Rikets Ständer att för inlösen af den jord, med derå varande
byggnader, som enligt den fastställda planen erfordrades till gator, torg och allmänna
platser, bevilja staden Carlstad ett anslag utan återbetalningsskyldighet,
motsvarande den härför beräknade utgift, eller i jemnadt tal 112,000 R:dr.
Hvad sålunda och i öfrigt förekommit hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande;
och enär vid beräkning af kostnaden för inlösen af den jord med derå varande
byggnader, som enligt den fastställda planen erfordras till gator, torg och
allmänna platser i staden, en förhöjning af 50 procent i allmänhet tillagts det åsätta
taxeringsvärdet, men, sedan Rikets Ständer numera antagit det af Eders Kongl.
Majit vid innevarande riksdag framlagda förslag till ny expropriationslag, blott ett
belopp, motsvarande högsta värdet af den egendom, som för ändamålet erfordras,
kan komma att utgå, hvilket värde icke torde böra antagas uppgå till högre summa
än 100,000 R:dr; samt enär Rikets Ständer vid föregående riksdagar i likartade
fall plägat bevilja blott en del af understödet utan återbetalningsskyldighet, men en
annan del såsom lån, hvarpå såsom exempel Jean anföras, hurusom vid 1853—1854
årens riksdag till ny tomtreglering i staden Orebro, anvisats dels 37,500 R:dr såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet, dels ock ett lika belopp eller 37,500 R:dr såsom
lån mot en annuitet af 6 procent, deraf 4 procent ränta och 2 procent kapitalafbetalning,
dock utan ränta och kapitalafbetalning de tre första åren, har Eders
Kongl. Maj:ts nådiga framställning blifvit endast på det sätt bifallen, att Rikets
Ständer för ifrågavarande ändamål till utgående från Riksgäldskontoret anvisat
50.000 R:dr såsom understöd utan återbetalningsskyldighet, och enahanda belopp,
50.000 R:dr, såsom lån, samt i afseende å det sednare beloppet fastställt följande
betalningsvilkor, nemligen:
l:o. För lånesumman skola stadsfullmägtige i stadens namn och på dess
vägnar afgifva sin till Riksgälds-kontoret eller ordres ställda skuldförbindelse, inne
Bih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. .9 Häft. 4
26 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 76.
fattande de af Rikets Ständer för lånets användande och återbetalning stadgade
vilkor.
2:o. Hvad utaf lånet ieke blifvit hos Riksgälds-kontoret uttaget före slutet
af år 1867 får derefter icke utbekommas.
3:o. Det i Riksgälds-kontoret lyftade lånebeloppet får utan ränta och kapitalafbetalning
innehafvas till 1870 års slut, 1 (varefter och intilldess lånet blifvit till
fullo godtgjordt sex procent å dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret
årligen återbetalas, deraf ränta efter fyra för 100 å det oguldna kapitalet först beräknas
och afgår samt öfverskottet utgör kapitalafbetalning.
4:o. Den uti näst ofvanstående punkt omförmälda årliga ränta och kapitalafbetalning
bör vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest detta inbetalningsbelopp
före den 16 Januari nästderpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer,
samma betalning anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan i sådant fall den
sedan nyssnämnda månads början å kapitalafbetalningsbeloppet ytterligare upplupna
ränta eftergifves.
50:o. Sedan i ministeriel väg inbjudning skett angående Sveriges deltagande
uti en allmän exposition af åkerbruks-, industri- och konstalster i Faris år 1867,
hade, enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, Eders Kongl. Maj:t den 24
nästlidne April i nåder förklarat att, då erfarenheten ådagalagt, att vid hittills anordnade
allmänna större expositioner, de flesta stater med anspråk på högre utveckling
och med tillgång på värdefulla industri- och slöjdarbeten samt konstalster,
deruti tagit del, och Rikets Ständer, vid föregående likartade utställningar, uttalat
sig för landets deltagande i desamma samt för ändamålet då anvisat erforderliga
medel, om hvilkas anordnande till förevarande exposition tiden nu jemväl medgåfve
att till Rikets näst sammanträdande Ständer göra nådig framställning, — åtgärder
äfven nu borde vidtagas, på det att Sverige vid ifrågavarande exposition icke lemnades
orepresenteradt, dervid hufvudsakliga ordnandet af hvad med denna angelägenhet
eger gemenskap skulle, i likhet med hvad förut egt rum, öfverlemnas åt
dertill utsedde sakkunnige komiterade, i hvilket afseende Eders Kongl. Maj:t
förordnat, att den Centralkomité, som under förenämnda dag blifvit utsedd att utöfva
högsta ledningen af den till innevarande år utsatta industriutställningen i
Stockholm, jemväl skulle utgöra den myndighet, hvilken egde att för Sverige dels
öppna de närmare underhandlingar med den redan tillsatta Kejserliga Franska
komitéen, hvilka af omständigheterna kunde påkallas, dels inom landet vidtaga nödiga
åtgärder till befrämjande af Sveriges värdiga uppträdande vid utställningen.
Med anledning häraf och då det icke läte sig med någon säkerhet beräkna
till hvad belopp kostnaderna lör Sveriges deltagande i förberörda exposition kunna
uppgå och desamma icke ens kunde blifva bestämda under Rikets Ständers sammanvaro,
men någon ledning vid bedömandet vore att hemta af erfarenheten vid
sednaste allmänna exposition i London år 1862, för hvilken utgifterna uppgingo till
159,384 R:dr 18 öre, deraf likväl 26,000 R:dr utgjordes af understöd åt medellöse
skicklige industriidkare, hvilka bereddes tillfälle att besöka expositionen, har Eders
Kongl. Maj:t af Rikets Ständer begärt deras medgifvande att de nödiga kostnaderna
för nu ifrågavarande exposition må på förskottstitel anordnas, för att sedermera
blifva i behörig ordning till godtgörande anmälda.
Enligt livad Rikets Ständers förlidna år församlade Revisorer efter granskning
af redovisningen för Sveriges deltagande uti 1862 års allmänna industri- och
konstexposition i London anmärkt, hade kostnaderna för Sveriges deltagande i
föregående tvänne allmänna industri- och konstexpositioner, nemligen i London år
Expeditions-Utskottels Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, No 16. 27
1851 och i Paris år 1855, utgjort för den förra 9,744 R:dr och för den sednare
69,909 R:dr 35 öre; och enär ändamålet med deltagandet i dessa expositioner torde
lika fullständigt som förut kunna ernås, äfven om ett noggrannare urval af de för
expositionen afsedda alster eger rum, än som hittills lärer hafva varit förhållandet,
hvarigenom kostnaderna, som visat sig vara i allt för ansenligt stigande skulle
kunna i någon mån nedbringas; samt utgifterna för nu instundande exposition
kunna antagas blifva något lägre än vid den sista Londoner-expositionen, äfven i
följd deraf att, enligt hvad kändt är, prisen uti Paris i allmänhet icke äro så höga
som i London, synes det Rikets Ständer, som skulle ett belopp af 100,000 R:dr
vara för ändamålet fullt tillräckligt, hvartill utgiften alltså torde böra begränsas.
På grund häraf och då, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 22 April
1857, några andra utgifter icke böra under förskottstitel anvisas än för sådana ändamål,
som ej varit af Rikets Ständer förutsedda och till hvilka anslag således icke
kunnat af dem beviljas, hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit Eders Kongl.
Maj:ts nådiga framställning, att Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål till Eders
Kongl. Maj:ts disposition för en gång anvisat ett belopp af 100,000 R:dr att från
Riksgälds-kontoret utgå.
51:o. Till undersökningar, inspektionskostnader och expenser för allmänna
arbeten, hvartill vid förra riksdagen anslogs 30,000 R:dr årligen, har Eders Kongl.
Maj:t nu äskat enahanda belopp 30,000 R:dr, för instundande statsregleringsår; och
hafva Rikets Ständer denna nådiga framställning bifallit.
52:o. Till aflöning för Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden som i landsorterna har af Rikets
sednast församlade Ständer anvisats för löpande statsregleringsperioden 28,900 R:dr
årligen, hvilka medel utgå, enligt den af Eders Kongl. Majit i nåder utfärdade
aflöningsstat den 13 November 1863.
På sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, har Styrelsen för nämnda byggnader
förnyat sin förut gjorda framställning att, enär Distriktchefernes och Distriktadjutanternes
tid, i den mån inspektionsförrättningar och granskning af planer ökades,
numera lemnade mindre tillfälle än förut till extra förtjenster, och billigheten
påfordrade att Staten aflönade dessa tjenstemän något högre, en löneförhöjning
måtte beviljas till hvardera af de fem Distriktcheferne med 600 R:dr och till hvar
och en af de sex Distriktadjutanterne med 150 R:dr eller tillsammans 3,900 R:dr;
i anledning hvaraf Eders Kongl. Majit nu äskat, att till aflöning åt Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden
som i landsorterna måtte anslås 32,800 R:dr, uti hvilket belopp inginge den ifrågasatta
löneförhöjningen af tillhopa 3,900 R:dr, och hafva Rikets Ständer för berörda
ändamål till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat det af Eders Kongl. Majit
äskade förhöjda belopp 32,800 R:dr.
53:o Till arfvode för Civiling enior ers undervisande vid Mariebergs artilleriläroverk
eller den läroanstalt, som i följd af väckt fråga om denna undervisningsanstalts
förflyttande kunde i nåder varda bestämd, har Eders Kongl. Majit äskat
enahanda belopp, som förut för ändamålet utgått eller 3,000 R:dr; hvilket anslag
Rikets Ständer funnit skäligt äfven nu bevilja.
54:o. Likaledes har Eders Kongl. Majit begärt, att det nuvarande anslaget,
3,000 R:dr, till stipendier för elever, som genomgå den för Civiling enior er bestämda
kurs, måtte fortfarande få utgå för instundande statsregleringsår; och har denna
nådiga framställning jemväl blifvit af Rikets Ständer bifallen.
28 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse. N:o 77.
55:o. Slutligen få Rikets Ständer i underdånighet anmäla att, med anledning
af de uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof gjorda framställningar, angående anvisande af medel för kanal- och
slussanläggningar, för hamnbyggnader, för anläggning af nya samt förbättrande
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, äfvensom för befrämjande
af utdikningar och vattenaftappningar med flera allmänna arbeten, Rikets
Ständer, i likhet med- hvad vid de sednaste riksdagarne iakttagits, komma att
öfver dessa frågor afgifva särskildt utlåtande.
56:o. Beträffande öfriga delar af Sjette Hufvudtiteln, hvaruti någon förhöjning
eller nedsättning icke blifvit ifrågaställd, så hafva Rikets Ständer uti den
blifvande Riks-staten uppfört samtliga ordinarie anslagen med oförändrade belopp,
dock att, till jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m., som för närvarande utgör 50,047 R:dr 16 öre,
blifvit bestämdt till ett belopp af 50,044 R:dr 67 öre.
I följd af Rikets Ständers nu anmälda beslut kommer Sjette Hufvudtitelns
ordinarie anslag för nästa statsregleringsår att uppgå till 3,786,000 Rull-.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Juni 1866.
N:o 77.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 13 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståudet den 15 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående förändring i gällande
bestämmelser om godtgörande af kostnader vid laga skifte
ä boställe.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46 samt Mern. N:is 84, 126 och 131.)
S. A. K.
Sedan uti underdånig skrifvelse af den 2 December 1863 Rikets sist församlade
Ständer, jemte anmälan, det de anvisat ett belopp af 150,000 R:dr att af
Expeditions-Utslcottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 77. 29
Riksgälds-kontoret utbetalas under innevarande statsregleringsperiod till godtgörande
förskottsvis af de kostnader för laga skifte å boställe, hvilka af boställshafvaren
måste gäldas, tillika anhållit om utfärdande af nådig Förordning, hvarigenom
nu gällande bestämmelser i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 angående beräkning
och fördelning af den ersättning, sorn boställshafvare i anledning af verkställda
egoskiften kunna erhålla eller få vidkännas, sålunda förändrades, att boställshafvare
befriades från skyldigheten att förskjuta de å boställe belöpande kostnader
för laga skifte och endast förpligtades att å berörda förskott, intilldess detsamma
blifvit till fullo guldet, årligen till Statsverket erlägga fem procent i ränta
och två procent i amortering; har Eders Kongl. Maj:t, efter inhemtande af ej mindre
Krigs- och Kammar-kollegiernas samt Stats-kontorets, än ock Öfverdirektörens
vid landtmäteriet underdåniga utlåtanden i detta ämne, uti nådig Proposition
af den 10 November sistlidna år förklarat sig hafva funnit skäl icke vara för handen
att på föreslaget sätt disponera omförmälda anslag och följaktligen icke heller
att meddela nådig föreskrift om föreslagen förändring i de genom Kongl. Kungörelsen
den 4 Maj 1827 i förevarande ämne gifna bestämmelser; utan har Eders
Kongl. Maj:t i stället föreslagit Rikets Ständer, att de kostnader, som fordras för
verkställighet af laga skifte å boställen och af sådant skifte blifva en följd samt
nu åligga boställenas innehafvare och enligt ofvan åberopade kungörelse på tjugu
års tid fördelas, må utgå af statsmedel i hvad civila och militära boställen angår,
men i afseende å ecklesiastika boställen gäldas af vederbörande kyrkor eller församlingar;
äfvensom att såväl dessa kostnader, som de, hvilka redan nu åligga
Statsverket för landtmäteri-förrättningar, må, enär sammanlagda beloppet icke på
förhand kan bestämmas, utgå från förslagsanslagen till rese- och traktamentspenningar
och anordnas å samma anslag till den hufvudtitel, hvarunder det boställe,
som undergår skifte, anses höra.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga
framställning, men, ehuru det må anses ådagalagdt, att väsendtliga svårigheter
möta för tillämpningen af den anordning, dertill Rikets sist församlade Ständer
anvisat medel, och att samma anordning är olämplig, torde dock deraf icke följa,
att Statsverkets uppoffringar till förmån för boställsinnehafvare böra utsträckas utöfver
hvad Rikets Ständer ansett lämpligt. Aflöningen medelst boställe har såväl
för tjenstemannen som för Statsverket både olägenheter och fördelar; men att den
fördelning af dessa, som sedan lång tid tillbaka funnits ändamålsenlig, skulle vara
orättvist betungande för boställsinnehafvaren, kan icke afgöras utan i sammanhang
med en fullständig och omfattande undersökning och derpå grundad pröfning af
samtliga dessa olägenheter och fördelar. Det synes emellertid icke kunna anses
mera obilligt, att boställsinnehafvaren får vidkännas kostnaden för skifte af boställets
jord, än att han har skyldighet bygga och underhålla de laga husen å bostället.
Den omedelbara fördelen af skiftet tillkommer honom ensam, och det lärer icke
kunna betviflas, att kostnaderna till fullo godtgöras genom boställets ökade afkastning
under de tjugu år, på hvilka skifteskostnaden, enligt gällande stadgar,
fördelas.
Enligt hvad den nådiga Propositionen innehåller, skola de flesta i skifteslag
med andra hemman liggande boställen redan undergått enskifte eller laga
skifte, i följd hvaraf antalet icke bör vara betydligt af de boställen, för hvilka
skifteskostnaderna skulle af Staten eller kommunerna bekostas. Då likväl all utredning
derom saknas, hafva Rikets Ständer icke kunnat uppgöra någon beräkning
af de kostnader, som af det föreslagna stadgandet skulle för Statsverket eller för
vederbörande församlingar förorsakas. Men dessutom har förslaget hos Rikets
30 Expeditions-fctslioUets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 78.
Ständer mött en annan betänklighet, enär Rikets Ständer trott sig ega synnerlig
anledning att befara, att genom bifall till den nådiga Propositionen vida betydligare
utgifter, än de, som nu äro i fråga, komma att uppstå, enär ett sådant bifall
utan tvifvel skulle från den stora mängden af boställsinnehafvare, hvilkas boställen
redan undergått skifte, framkalla anspråk på godtgörelse af Statsverket eller kommunerna
för redan erlagda skifteskostnader. I likartade fall, då likväl sådana anspråk
haft långt mindre befogenhet, hafva de, efter hvad erfarenheten visat, framträdt;
och rigtigt torde det ej heller vara, att tillskynda den likgiltige brukaren
en förmån, som mången driftig och företagsam måst sakna.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer ansett
sig ej kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Juni 1866.
N:o 78.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 13 Juni 1866.
Preste-Ständet den 13 -- —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående upplåtelse till Göteborgs
stad af Elfsborgs Kungsladugård med dertill hörande
lägenheter.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73 samt Mern. Niis 99, 117 och 131.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 24 November sistlidna år
har Eders Kongl. Majit behagat meddela, hurusom särskilde, å sockenstämma med
Expeditions-TJIskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 78. 31
Carl Johans församling eller s. k. Majorna vid Göteborg för ändamålet utsedde
komiterade under den 2 Maj 1856 till Kongl. Maj:t inkommit med underdånig
framställning, deruti de anfört, att innevånarne i nämnda församling belägen å den
Landshöfdingen i Länet på lön anslagna Elfsborgs Kungsladugårds egor, till största
delen idkade stadsmannayrken, till följd hvaraf de ock stöde i ett nära samband
med Göteborgs stad och på hvarjehanda sätt bidroge till bedrifvandet och utvecklingen
af stadens handel, sjöfart och industri, deraf de likaledes för sin utkomst
vore i väsendtlig mån beroende, men att de, detta oaktadt, fortfarande lydde under
landsrätt och således, i afseende å lagskipning och hvad dermed stöde i sammanhang,
egde olika och mindre fördelaktiga rättigheter, än dem, som äro Göteborgs
innevånare förunnade; hvarjemte komiterade anmärkt, att för ett samhälle
i de egna förhållanden, hvari, så tdl belägenhet som till befolkning, församlingen
sig befunne, de kommunala institutioner, hvilka för landsbygden äro gällande,
vore olämpliga och otillräckliga. Komiterade hade derföre förnyat en tillförene
gjord underdånig anhållan, att ofvannämnda församling måtte införlifvas med Göteborgs
stad under lika rättigheter och skyldigheter, som stadens förstäder, dock
med de jemkningar, som församlingens läge och förhållanden i öfrigt kunde påkalla;
och sedan, i anledning deraf, vederbörande blifvit hörde och sökanderne afgifvit
påminnelser samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län med underdånigt yttrande inkommit, hade Kongl. Maj:t den 3 December
1858 förordnat om nedsättande af en ytterligare komité af ledamöter, valde såväl
af Carl Johans församling som af Göteborgs stad, hvilken komité skulle ega att i
vissa af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dess underdåniga utlåtande uppgifna
omständigheter verkställa erforderlig utredning samt afgifva yttrande och förslag i
frågan.
Sedan denna komité den 1 Juni 1863 afgifvit sitt förslag i ämnet och dervid
förklarat sig anse det enda fullt tillfredsställande sättet för den afhandlade frågans
lösning vara, att, i enlighet med sökandernes anhållan, Carl Johans församling
blefve såsom förstad lagd till Göteborgs stad, under vissa i förslaget uppställda
vilkor; samt detta förslag blifvit den 12 Augusti nyssnämnda år af församlingen
antaget och derefter i hufvudsakliga delar jemväl godkändt af Göteborgs
stads fullmägtige och magistrat; så, och efter det såväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet afgifvit förnyadt utlåtande i frågan, som ock Kammarkollegium
deröfver sig yttrat, hade, vid ånyo skedd föredragning af ärendet den
12 Maj sistlidna år, Eders Kongl. Maj:t förklarat, att framställning till Rikets
Ständer om upplåtelse till Göteborgs stad, för nu ifrågavarande ändamål, af Elfsborgs
Kungsladugård med dertdl hörande lägenheter komme att aflåtas under vilkor,
att staden åtoge sig utgifva årlig godtgörelse för den inkomst, som, efter hvad
upplyst blifvit, Landshöfdingen af lägenheterna åtnjutit; och hade uti det förnyade
yttrande, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts då tillika meddelade befallning, stadsfullmägtige
i Göteborg afgifvit, desse förklarat, att, derest billigare vilkor icke
kunde erhållas, hinder från stadens sida icke mötte för föreningen på de vilkor
för lägenheternas öfverlåtelse, hvarunder Eders Kongl. Maj:t funnit nådig Proposition
derom böra till Rikets Ständer aflåtas.
På gifven anledning hade jemväl Förvaltningen af Sjö-ärendena anmält, att,
enär Kongl. Maj:ts flotta redan för längre tid sedan afhändt sig gamla eller f. d.
Amiralitets-varfvet med tillhörigheter och derför icke vidare uppbure något slags
afgift, ifrån Förvaltningens sida icke vore något att erinra emot samma varfsområdes
ifrågasatta förening med Göteborg; och, sedan derefter slutligen äfven Kommers-kollegium
med infordradt underdånigt utlåtande inkommit samt dervid, med
32 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 78.
hänsigt till handelns och industriens samt sjöfartens intressen, förordat verkställandet
af den ifrågasatta föreningen af Carl Johans församling med Göteborgs stad,
om ock sådant skulle komma att ske med någon uppoffring från det allmännas
sida;
har Eders Kongl. Maj:t, i betraktande såväl häraf som af hvad i öfrigt
blifvit utaf vederbörande i ämnet anfördt, uti ofvanberörda nådiga Proposition föreslagit
Rikets Ständer, att, med afssende å de betydliga kostnader, hvilka otvifvelaktigt
konlme att drabba Göteborgs stad för de nya förhållandenas ordnande,
och de utgifter staden äfven framgent torde få vidkännas till följd af föreningen,
Rikets Ständer måtte, för sin del, medgifva, att till staden finge, för nu ifrågavarande
ändamål, upplåtas gamla Elfsborgs Kungsladugård jemte dertill hörande
lägenheter, med undantag af den mark, tillsammans utgörande 88 tunnland 14]
kappland, som Kronan för eget behof sig förbehållit, samt staden berättigas, att, i
stället för Landshöfdingen" i länet, uppbära och disponera de grundlegor, arrenden
och andra afgifter, som för lägenheterna erläggas, äfvensom framdeles inflytande
skatteköpeskillingar för de lägenheter, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 14 November
1854, böra, i den mån ansökningar derom inkomma, till skatte försäljas;
dock med förbindelse för staden att, i den ordning Eders Kongl. Majit vid ärendets
slutliga pröfning kunde finna skäligt fastställa, årligen utbetala Tolf Tusen
R:dr, motsvarande i jemnadt tal den inkomst, som Landshöfdingen på sednare tiden
af lägenheterna åtnjutit, och under förbehåll att den till en del af slottskogslägenheterna
hörande dugliga skog bibehölles, för att till parkanläggning för staden
användas; och blefve Eders Kongl. Majit sedermera, derest Rikets Ständer lemnade
bifall till detta Eders Kongl. Majits förslag, i tillfälle att meddela de närmare
vilkor och bestämmelser, som med hänsigt till föreningen kunde finnas af behof
påkallade.
Rikets Ständer hafva, efter pröfning af detta ärende, väl funnit att, för befrämjande
af ett äfven från det allmännas synpunkt så vigtigt ändamål, som det
ifrågavarande, Staten icke bör undandraga sig att i någon mån göra uppoffring till
fördel för nämnda samhälle; men då lägenheterna, i den mån nuvarande arrende
upphör, inom en icke aflägsen framtid sannolikt erhålla ett vida högre värde, än
som motsvarar den inkomst, hvilken på sednare tiden deraf erhållits, samt uppoffringen
följaktligen skulle blifva allt för betydlig genom ett obetingadt bifallande
af Eders Kongl. Majits nådiga framställning, hafva Rikets Ständer ansett, att Statens
rätt till erhållande af skatteköpeskillingarne för de ännu icke skattelösta lägenheterna,
hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 14 November 1854, få af vederbörande
innehafvare skatteköpas, bör bibehållas; samt att det af Eders Kongl. Majit till
12,000 Ridr föreslagna årliga afgiftsbeloppet för lägenheternas upplåtande skäligen
kan bestämmas till 16,000 Ridr.
På grund häraf och med hänsigt till hvad anfördt blifvit angående åtskillige
tomtinnehafvares i Majorna rätt till skattelösen, hafva Rikets Ständer alltså,
för sin del, medgifvit, att till Göteborgs stad för ofvanberörda ändamål må upplåtas
gamla Elfsborgs Kungsladugård, jemte dertill hörande, icke skatteförsålda lägenheter,
med undantag af den mark, tillsammans utgörande 88 tunnland 14] kappland,
som Kronan för eget behof sig förbehållit, samt staden berättigas att uppbära
och disponera de grundlegor, arrenden och andra afgifter, hvilka af såväl de
skatteförsålda som öfriga lägenheterna erläggas, dock utan inskränkning i den rätt,
som, på grund af Kongl. Brefvet den 14 November 1854, tillkommer innehafvare
af ännu icke skatteförsålda lägenheter i Carl Johans församling att desamma till
skatte
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 79. 33
skatte lösa, samt med rättighet för Kronan att fortfarande uppbära de inflytande
skatteköpeskillingarne för sådana lägenheter, hvilka, enligt nyssberörda nådiga
Bref, kunna, i den mån ansökningar derom inkomma, till skatte försäljas, äfvensom
med^ förbindelse för staden att, i den ordning Eders Kongl. Maj:t vid ärendets
slutliga pröfning kan finna skäligt fastställa, årligen utbetala Sextontusen
Riksdaler, samt slutligen under förbehåll, att den till en del af slottsskogs-lä genheterna
hörande dugliga skog bibehålles, för att till parkanläggning för staden
användas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Juni 1866.
N:o 79.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelli den 13 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljadt anslag
för Jernvägens mellan örebro och Arboga fortsättande
till Köping.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.)
S. A. K.
Med anledning af särskilda hos Rikets Ständer vid innevarande riksdag
gjorda framställningar, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja Köping-Hults
jernvägs-aktiebolag ett anslag för en gång af Etthundra Sextiotusen Riksdaler
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 A/d. 9 Haft. 5
34 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 79.
att utan återbetalningsskyldigbet från Rikgälds-kontoret utgå såsom bidrag till
fortsättande af Örebro-Arboga jernväg till Köping, emot följande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad under föregående riksdagar föreskrifvits vid Iåns beviljande
till enskilda jernvägsanläggningar, stadgade vilkor, nemligen:
a) att, före medlens lyftning, till Riksgälds-kontoret aflemnas af Eders
Kongl. Maj:t godkänd säkerhet för arbetets fullbordande inom ett år efter det anslaget
blifvit lyftadt, och sednast inom 1867 års slut;
b) att Köping-Hults jernvägs-aktiebolag likaledes före medlens lyftningskall
tillförbinda sig att, derest bolagets jernväg framdeles skulle komma att försäljas,
Staten skall af bolaget återbekomma berörda anslagssumma, 160,000 R:dr;
c) att, i den mån jernvägen mellan Arboga och Köping varder fullbordad
och till allmänt begagnande upplåten, bolaget skall vara skyldigt att, mot den ersättning
Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, pröfvar skäligt bestämma,
på densamma fortskaffa trupper och allmänna posten samt ombesörja alla
andra för Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande personal- och varutransporter;
hvarjemte det skall åligga bolaget att utan ersättning medgifva anbringande
längs efter nämnda jernväg af elektriska telegraf-linier med hvad dertill
hörer; samt
d) att afgifterna för passagerare- och vai-utrafiken å oftanämnda jernväg
skola utgå enligt den taxa, som Eders Kongl. Maj:t, efter dertill af bolaget afgifvet
förslag samt Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvandes hörande,
i nåder fastställt, och hvilken taxa i allmänhet hvart femte år lämpas efter sig då
företeende förhållanden. t
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.
Stockholm den 15 Juni 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 80. 35
N;o 80.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 13 Jani 18^6.
Preste Ståndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående förändrade bestämmelser
i fråga om upplåtande åt enskilde af Kronans
mark i Norrland och Kopparbergs län samt om dispositionen
af Stubböresmecllen.
(Sammans. Stats- och Ekon.-Utsk:ts Bet:de N:o 7 samt Mern. N:o 11.)
S. A. K.
Vid sistförflutna riksdag afläto Rikets då församlade Ständer till Eders
Kongl. Majit den 30 November 1863 en underdånig skrifvelse, deruti Rikets Ständer,
jemte framställning om tillståndet i afseende å skogarne i riket, om den lagstiftning,
som, beträffande odlandet och tillgodogörandet af dem, förr varit gällande
samt om nödvändigheten att förekomma deras ytterligare förminskande och förstörande,
yttrade den åsigt, att lämpligaste sättet för bevarandet af dessa skogars
framtida bestånd vore, att Staten sjelf, i vidsträcktare mån än hittills egt rum,
uppträdde såsom skogsegare, samt att, hvad särskildt anginge rikets norra landskap,
der faran af skogarnes förödelse vore störst, och der till följd af gällande
författningar betydliga delar af Kronans skogar nästan dagligen öfverginge på
enskildes händer för att till det mesta afverkas, Rikes Ständer ansåge Kronan
icke vidare böra afhända sig denna för Staten nödvändiga egendom, utan i stället
vidtaga kraftiga åtgärder, ledande till densammas bevarande för det allmänna; i
anseende hvartill Rikets Ständer i underdånighet hemställde:
36 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 80.
dels att Kronans öfverloppsmarker och sådana trakter af oafvittrade skogar
i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens och
Norrbottens län, hvilka funnes dertill tjenliga, måtte för kronoparker förklaras,
ställas under vård och förvaltning af Skogsstyrelsen samt behandlas efter sådana,
på vetenskapliga reglor grundade hushållsplaner, som afsåge skogens framtida bestånd
och högsta afkastning; dock att hinder derigenom ej finge läggas för afvittring
af skogsanlag åt redan anlagda hemman och nybyggen;
dels ock att det genom Kongl. Brefvet den 25 Maj 1860 meddelade förbud
mot nybyggens anläggande å öfverloppsmarkerna i de Norrländska länen, intill
dess undersökning och reglering af desamma försiggått, måtte utsträckas jemväl
till Kronans blifvande öfverloppsmarker i Stora Kopparbergs län, samt oafvittrade
skogar i samma samt Westerbottens och Norrbottens län, att gälla intilldess undersökning
försiggått, huruvida öfverloppsmarkerna i sin helhet eller de oafvittrade
skogarne till någon del borde för kronoparker förklaras.
Vid innevarande riksdag har Eders Kongl. Maj:t uti till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition af den 21 December sistlidna år gifvit Rikets Ständer tillkänna,
att Eders Kongl. Maj:t, efter inhemtande af vederbörandes underdåniga
^yttranden, tagit i nådigt öfvervägande såväl de i Rikets Ständers omförmäld a skrifvelse
berörda frågor, som äfven flera öfriga ämnen, hvilka rörde skogshushållningen
i rikets norra landskap, och att Eders Kongl. Majit funnit skäl på det sätt
bifalla Rikets Ständers anhållan om öfverloppsmarkernas användande till kronoparker,
att, jemlikt nyssnämnda dag utfärdad nådig Förordning angående åtgärder
för kronoparken bildande i Stora Kopparbergs och de Norrländska länen samt
vissa iakttagelser vid afvittringar och storskiften i nämnda län, Eders Kongl. Majit
förordnat, att sådana öfverloppsmarker och delar deraf, som, i anseende till deras
sammanhängande läge, skogsmarkens äfvensom sjelfva skogens allmänna beskaffenhet,
lägenhet till flottning, tillfälle till afsättning af skogsalster, virkesbehofvet i
orten samt andra dylika omständigheter, voro till kronoparker lämpliga, skulle
dertill användas; äfvensom meddelat föreskrifter, dels att vid de afvittringar och
storskiften, som derefter företagas, skulle, i sammanhang dermed och efter särskildt
angifna grunder, viss mark till kronoparker afsättas, dels ock huru förfaras borde då
undantagsvis anledning förekomme att, äfven från oafvittrad skog och utan sammanhang
med den allmänna afvittringen, kronopark lämpligen kunde och borde
afsättas, hvaremot, med afseende å den af vederbörande embetsverk vitsordade
svårigheten att, utan sammanhang med allmän afvittring, verkställa dylika åtgärder
på ett sådant sätt, att hinder derigenom icke lades för afvittring af skogsanslag åt
redan anlagda hemman och nybyggen, samt enär, vid sådant förhållande, den af
Rikets Ständer vid sistlidna riksdag äskade allmänna undersökningen af de oafvittrade
skogarne skulle utan motsvarande gagn förorsaka högst betydliga kostnader,
Eders Kongl. Majit ansett någon föreskrift derom icke böra meddelas; samt
att Eders Kongl. Majit, som sålunda funnit, att från de oafvittrade skogarne
endast undantagsvis kunde utbrytas mark till kronoparkers bildande, emellertid,
med afseende på de af Rikets Ständer anmärkta förhållanden, ansett, att
Kronan på annat sätt borde förbehålla sig rättigheten att deltaga i vården
om den vexande skogen i dessa vidsträckta trakter; att dervid icke borde
ifrågakomma någon inskränkning i den dispositionsrätt, som enligt gällande
författningar tillkomme egare af redan befintliga skattehemman i afseende å
dertill hörande skog, eller innehafvare af redan lagligen anlagda nybyggen i
afseende å den skog, som genom framdeles skeende afvittring kunde dem tillfalla,
men att Eders Kongl. Majit deremot icke funnit någon betänklighet möta för att i
Expeditions-Utskottets Förslag tilt Rikets■ Ständers underd. Skrifvelse, N:o 80. 37
fråga om nybyggen, hvilkas anläggande icke blifvit af vederbörande myndighet
medgifvet, eller sådana idre nybyggen, för hvilka föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter
icke ii; n behörig tid blifvy, i ‘ idej het med gällande författningar,
verkställda, och öfver hvilke Kronans dispositionsrätt i följd deraf måste anses vara
återställd, bestämmelser meddelades, hvarigenomaf dylika nybyggen,
äfven sedan desamma, etter fullgjorda odlings- och byggnadsskyldigheter, i öfrigt
iklädt sig natur af skatte i e mman, underkastades den inskränkning i rättigheten till
skogens begagnande, som, med iiänsigt till det allmännäs intresse kunde anses erforderlig;
men då genom berörda bestämmelser, hvarm. d Eders Kongl. Majit icke
åsyftat att på något sätt förhindra sådana nybygge..anläggningar, som hade till
verkligt ändamål icke skogens afverkande, utan landets varaktiga uppodling, skulle
föranledas uppkomsten af ett nytt slags skattehemman med särskilda . förpligtelser
och skyldigheter, — har Eders Kongl. Majit, som ansett sig icke böra'utan Rikets
Ständers hörande i detta ämne förordna, på anförda skäl i nåder föreslagit:
att de nybyggen, hvilka hädanefter i Norrland och Stora Kopparbergs län
anläggas, äfvensom sådana äldre nybyggen, för* hvilka föreskrifna odlings- och
byggnadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande författningar
verkställda, ej måtte erhålla vidsträcktare rätt öfver den skog, som, efter
fullgjorda odlings- och byggnadsskyldigheter, under skattemannarätt dem tillfälle, än
l:o att uppodling af_skogsmark till åker och äng finge, efter anmälan och
syn, medgifva» ,-j af Eders Kongl. Maj :ts Befallningshafvande med föreläggande af
vite för underlåtenhet att inom viss lämplig tid ödängen fullborda;
2:o att hemmanets nödiga husbehof af virke och bränsle måtte utan utsyning
å skogen få tagas; och
3:o att allt det virke, som å hemmanets sirog kunde i öfverensstämmelse
med gällande utsyningsförfattningar af skogs-statens tjenstemän och betjente utsynas
och stämplas, måtte få af nybyggaren eller skattemannen fritt användas och försäljas,
mot skyldighet allenast att till betäckande af kostnaderna för utsyningen
erlägga den afgift, som af Eders Kongl. Majit i nåder bestämdes; samt att, om nybyggaren
eller skattehemmansegaren öfverskrede den honom sålunda tillkommande
rättighet till skogen, han skulle straffas såsom för åverkan;
Och har Eders Kongl. Majit derjemte tillkännagifvit, att Eders Kongl. Majit,
i afvaktan på Rikets Ständers beslut i detta ämne, medelst nådig kungörelse tillsvidare
förbjudit all anläggning af nybyggen.
Tillika och enär Eders Kongl. Majit ansett, att de delar af öfverloppsmarkerna,
hvilka, med afseende på förut omförmälda omständigheter, vore mindre tjenliga
till kronoparken icke borde såsom sådana bibehållas, utan lämpligast till skogsbruk
användas under enahanda kontroll å afverkningen, som Eders Kongl. Majit
ansett böra ega rum för skogarne till de nybyggen, som hädanefter kunde anläggas;
har Eders Kongl. Majit, som, emot 77 § Regeringsformen, ej kunde annorlunda än
i sammanhang med odlingsskyldighet upplåta samma öfverloppsmarker åt enskilde,
vidare i nåder föreslagit: att sådana trakter å öfverloppsmarkerna i Stora Kopparbergs
och de Norrländska länen, hvilka erbjöde ringa tillfälle till odling och till
följd af sitt läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans
områden, eller annars, till följd af sin särskilda beskaffenhet, icke voro lämpliga
att såsom kronoparker bibehållas, måtte enligt Eders Kongl. Majits bepröfvande,
på grund af sig företeende omständigheter,
antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot
smörränta, med dessa hemman förenas utan skatteköpeskilling, men med tillökning
i hemmanens mantal och ränta, på sätt afvittrings-författningarne föreskrefve,
38 Expeditions-Utskottets Eörslag till Mikets Ständers underd. Skrifvelse, N:o 80.
eller och beläggas med skogs ränta, på sätt Kongl. Förordningen den 28
Juni 1775 samt Kongl. Brefvet den 5: December 1780 för skattläggningarnes verkställande
i Savolax och Kareler fi^reskrefve, samt åt den högstbjudande under
eganderätt försäljas med förpligtelse för köparen, om marken vore renbetsland eller
mot smörränta upplå*. fifthp^slä^enhet, att lemna innehafvarne deraf ostörda i deras
rätt till bete och n^Vigt. bränsle;'dock att i begge dessa fall de, som blefve enskilde
egare af marken, ej måtto annorlunda än till husbehof eller efter utsyning,
enligt ofvan omförmälda i fråga om nybyggen och nya skattehemman föreslagna
grunder, få begagna derå vexande skog och vara pligtige, att till betäckande af kostnaden
för utsyningen erlägga den afgift, som af Eders Kongl. Maj:t kunde i nåder
bestämmas.
Slutligen har Eders Kongl. Maj:t, som utfärdat nådig Förordning angående
utsyningen i dessa län, i sammanhang dermed och i öfverensstämmelse med Rikets
sednast församlade Ständers i deras ofvanberörda underdåniga skrifvelse uttryckta
mening, tillika föreslagit, hvad äfven i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition vid
beräkningen af Statsverkets inkomster blifvit iakttaget, att stubböresmedlen från de
Norrländska länen, hvilka hitintills uppburits såsom allmänna statsmedel, ej vidare
måtte så behandlas, utan, jemte de medel af enahanda beskaffenhet, hvilka kunde
inflyta från Stora Kopparbergs län, från början af år 1867 ingå till skogsplanteringskassan,
för att, på samma sätt, som nämnda kassa, disponeras och användas; i hvilket
fall det å Riks-statens 7:de Hufvudtitel för närvarande uppförda årliga reservationsanslag
för skogsväsendets ordnande, 75,000 R:dr efter nämnda års utgång i
sannolikt ej vidare blefve för ändamålet nödigt.
Rikets Ständer, som i allo instämma i de åsigter, hvilka blifvit i dessa ämnen
uttalade såväl uti Eders Kongl. Maj:ts förevarande nådiga Proposition, som,
enligt dervid fogade Statsråds-protokoll, utaf vederbörande Departements-chef samt
föreställa sig, att i afseende å de syner, som, enligt hvad föreslaget blifvit, böra
föregå tillåtelsen till uppodling af skogsmark, föreskrifter komma att meddelas,
hvarigenom desamma blifva verkställda med minsta möjliga kostnad för nybyggarne,
hafva alltså funnit sig böra till alla delar bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t uti förevarande
Proposition behagat i nåder föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Juni 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, J\:o SF 1
\:o §1.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866
Preste-Ståndet den 13 — —
Borgare. Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel.
(Stats-Utskottets Utlåtande Niris 66, 95, 96 och 116.)
S. A. K.
o
I afseende å Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, innefattande anslagen för
Eck! esias tik-departementet, hafva dels i följd af E. K. Majits nådiga Propositioner
och dels med anledning af derom hos Rikets Ständer gjorda framställningar
ifrågakommit följande förändringar, hvilka Rikets Ständer nu få i underdånighet
anmäla i den ordning, hvaruti anslagen äro i Riks-staten uppförda.
Departementets Expedition.
l:o. Uti underdånig skrifvelse den 21 November 1863 auhöllo Rikets
Ständer att E. K. Majit täcktes taga i öfvervägande lämpligaste sättet att för
elementarläroverken åstadkomma en gemensam tillsyn och vård samt i detta
ämne till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådigt förslag; dervid Rikets
Ständer tillika omförmält de olika framställningar, som blifvit hos Rikets Ständer
gjorda angående lämpligaste sättet att till enig samverkan och stigande utveckling
leda elementar-undervisningen.
Utaf det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll den 12 Maj
1865 inhemtas, hurusom E. K. Majit vid pröfning af denna fråga funnit företrädet
böra lemnäs åt den i skrifvelsen jemväl omnämnda utvägen att utvidga
den inom Eeklesiastik-departementet redan befintliga byrå för handläggandet af
ärenden, som angå undervisningen. Fördelen af denna plan vore först den, att
man fortginge på en redan banad väg. Omisskännelig vore äfven den inverkan,
Bilt. lill R. St. Prut. 1865 fy 1866. 10 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 1
•2
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
som undervisningen redan erfarit af denna inrättning. Första steget till den be*
höfliga ytterligare utbildningen af densamma vore redan taget genom den åtgärd,
Rikets Ständer vid sistlidna riksdag beslutat, att bevilja nödiga medel för upprättande
af en särskild byrå för folkundervisningen, i följd hvaraf den bär ifrågavarande
afdelningen af departementet mera uteslutande fått egna sin verksamhet
åt elementarläroverken. Det andra steget återstode att taga, nemligen utbildandet
af det element i byrå-chefens verksamhet, som afsåge inspektionen öfver läroverken.
Denna inspektion hade redan sedan ett år begynt, men borde fortsättas
och vidare utvidgas. För den möda, en genomförd inspektion förorsakade utöfver
de göromål, som med byrå-chefens befattning i öfrigt vore förenade, fordrade dock
billigheten, att bans lön blefve något förhöjd och, på det ärendena inom byrån
måtte under inspektörens frånvaro på sina resor kunna under Departementschefens
tillsyn vederbörligen uppehållas, fordrades för embetsbiträde på byrån ett
något förökadt anslag. I följd häraf bar F. K. Haj:t nu begärt, att i anslaget
till byrån för ärenden rörande den högre undervisningen måtte beviljas förhöjning
dels såsom lönetillägg åt byrå-chefeu i egenskap af öfverinspektor lör elementarläroverken
1,500 R:dr, och dels för tjenstebiträde 1,000 R:dr.
Det af E. K. Maj:t sålunda framställda förslag, att åt chefen för den inom
Ecklesiatik-departementet- inrättade byrå för ärenden rörande den högre undervisningen
uppdraga öfverinspektionen öfver rikets elementarläroverk, synes Rikets
Ständer särdeles välbetänkt. Endast i afseende på beloppet af den för bemälde byråchef
föreslagna löneförhöjning hafva Rikets Ständer ansett någon förändringböraifrågakomma.
Då nemligen Stats-departcmenternas Expeditions-chefer i lön åtnjuta 5,500
ll:dr, torde ifrågavarande byrå-chef ej heller höra erhålla högre belopp; hvadan och då
hans lön nu utgör 4,500 R:dr, förhöjningen torde böra till 1,000 R:dr bestämmas.
I enlighet härmed hafva Rikets Ständer medgifvit:
a) att byrå-chefen för ärenden rörande den högre undervisningen i egenskap
af Öfverinspektor för elementarläroverken må tilläggas löneförhöjning med
1,000 R:dr; och
b) att det å stat uppförda belopp, 1,800 R:dr, till tjenstebiträde åt bemälde
byrå-chef, må med 1,000 R:dr förhöjas.
2:o. Vid sistlidna riksdag ställdes till E. K. Maj:ts nådiga disposition ett
årligt anslag af 4,500 R:dr, att under nu löpande statsregleringsperiod från Riksgälds-kontoret
utbetalas, på det en särskild byrå inom Ecklesiastik-departementet
måtte kunna inrättas för handläggning af ärenden angående folkskoleväsendet.
Enligt hvad af ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver
Ecklesiastik-ärenden den 13 Oktober nästlidet år inhemtas, hade E. K. Maj:t
under den 5 Februari 1864, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 21 November 1863 uppställda grunder, beslutat,
att till chefens för Ecklesiastik-departementet biträde vid handläggning af de
ärenden, som angå folkskoleväsendet, äfvensom för tillsyn öfver de till detsamma
hörande läroanstalter skulle inom Departementet anställas en Expeditions-sekreterare,
hvilkens åligganden i allmänhet äro:
l:o att uti de till Departementet inkommande mål, som röra folkskoleväsendet.
besörja den utredning, som erfordras för deras föredragning samt ansvara
för beslutens uppsättande och expedierande;
2:o att, efter dertill af Departements-chefen erhållen befallning, verkställa
inspektionsresor till läroverken, för att om deras tillstånd, de der följda undervisniugsmethodcr
m. m., afgifva redogörelse;
Expedilions-Uts/cotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84.
3
3:o att med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor, som röra folkundervisningen
och dermed ega sammanhang, samt för Departements-chefen föreslå de
åtgärder, som i dessa afseenden anses behöfliga och gagneliga;
4:o att utarbeta de förslag och utlåtanden i dithörande ämnen, hvarom han af
Departements-chefen erhåller uppdrag;
5:o att tillse, det inom expeditionen föras de statistiska och andra anteckningar,
som för noggrann kännedom om folkundervisningens tillstånd äro nödiga.
Gagneligheten och behofvet af denna åtgärd, hvarom Rikets Ständer sålunda
hemställt, hade genom den sedermera vunna erfarenheten fullständigt bekräftats.
Men, enligt hvad Departements-chefen anmält, kunde de många och
magtpåliggande göromål, som äro denna byrå uppdragna, svårligen af byrå-chefen
behörigen skötas utan biträde af annan tjensteman, 6om kunde odeladt egna sin
tid och uppmärksamhet åt de ärenden, hvilka inom denna afdelning af Departementet
förekomma, och särdeles vore ett biträde behöfligt för förandet af de statistiska
anteckningarne och vid de tillfällen då byrå-chefen vore på inspektionsresor
frånvarande.
I följd häraf och då det vore af största vigt att en organisation, som visat
sig för en så magtpåliggande del af undervisningsväsendet vara behöflig och
nyttig, icke gjordes till sin tillvaro beroende af ett blott tillfälligt beviljadt anslag
och att den vunne en genom erfarenheten anvisad utbildning, har E. K. Maj:t
nu begärt, att på Åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat måtte uppföras följande
anslag till afdelningen inom Ecklosiastik-departcmentet för ärenden rörande folkundervisningen,
nemligen till byrå-chefen 4,500 R:dr, och till bestridande af kostnaden
för behöfligt tjenstebiträde derstädes 1,800 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer medgifvit:
a~) att såsom lön åt chefen för den inom Ecklesiastik-departementet inrättade
byrå för ärenden rörande folkundervisningen å Åttonde Hufvudtitelns stat må
uppföras ett belopp af 4,500 R:dr; och
b) att för tjenstebiträde å nämnda byrå må å enahanda stat anvisas
1,800 R:dr.
Riksarkivet.
3:o. För den äldre af de två för uppassningen vid Riksarkivet anställde
vaktmästare har E. K. Maj:t föreslagit löneförhöjning med 150 R:dr, eller från
450 till 600 R:dr; rnen då på Riksarkivets stat finnas uppförda två vaktmästarelöner,
den ena å 600 R:dr och den andra å 450 R:dr, hafva Rikets Ständer icke
kunnat den nådiga framställningen i vidare mån bifalla, än att den sednare lönen
må till 500 R:dr förhöjas; i följd hvaraf Rikets Ständer till förhöjning i lönen
för en vaktmästare vid Riksarkivet beviljat 50 R:dr årligen.
Roug!. Bibliotkckct
4:o. Beträffande Kongl. Bibliothekariens lön är i åberopade Statsrådsprotokollet
af den 13 Oktober nästlidet år anfördt, att denna, ehuru vid tidpunk
-
i Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, l\:o 81.
ten för sednaste allmänna lönereglering af E. K. Majit föreslagen att utgå med
samma belopp som för Riksarkivarien och Riksantiqvarien eller med 5,000 R:dr,
likväl blifvit bestämd till allenast 4,500 R:dr, hvarmed den ock sedan dess fortfarande
utgått, utan att den flera gånger deri begärda förhöjning af 500 Ridr
kuiinat vinnas. I ändamål att åter tillvägabringa den före sednaste lönereglering
befintliga lönelikställighet mellan ofvannämnda Irenne embetsman har derföre
E. K. Majit ånyo föreslagit att Kongl. Bibliothekariens lön måtte med 500 R:dr
förhöjas;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt bifalla förevarande nådiga framställning.
5:o. Yidare har E. K. Majit begärt att andre vaktmästarens lön må ökas
med 50 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer för denne vaktmästare, hvars aflöning för närvarande
endast utgör 450 Ridr, beviljat den äskade lönetillökningen 50 Ridr.
Kleresi-staten.
6:o. Med afseende å de förhållanden, som blifvit uti Statsråds-protokollet
för den 8 Juli 1864 omförmälda, har E. K. Majit föreslagit, att till fyllnad i den
åt kyrkoherden i Botkyrka och Salems församlingar af Stockholms län på lön
anslagna vederlagsspanmål måtte anslås 9 kubikfot 1,85 kannor oindelt spanmål,
hälften råg och hälften korn, att årligen utgå i penningar efter tioårigt inedelmarkegångspris
för lånet;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit att, med jemnande af kannetalet, till
fyllnad i den åt bemälde kyrkoherde på lön anslagna vederlagsspanmål, må å
Riks-staten uppföras 9 kubikfot 2 kannor oindelt spanmål, hälften råg och hälften
korn, att årligen utgå i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för länet.
7:o. I anledning af en utaf Biskopen i Westerås stift gjord underdånig
framställning om anslående af prostetunnor från de nybildade pastoraten Enviken
inom Stora Tuna kontrakt samt Malingsbo och Ludvika inom Norrberkes kontrakt
af Stora Kopparbergs län, har E. K. Majit uti särskild, den 21 December
nästlidet år aflåten nådig Proposition, i enlighet med Kammar-kollegii och Statskontorets
tillstyrkande, föreslagit, att berörda tre prostetunnor måtte af Rikets
Ständer anvisas, att, efter årligen gällande medelmarkegång inom Stora Kopparbergs
län, utgå till kontraktsprosten i Stora Tuna kontrakt med en tunna eller
6 kubikfot 3 kannor dubbelhafra af Envikens pastorat, samt till kontraktsprosten
i Norrberkers kontrakt med 2 tunnor eller 12 kubikfot 6 kannor råg af Ludvika
och Malingsbo pastorater, hvartill Kronan behållen kronotionde-tillgång förefunnes
inom hvart och ett af de fögderier, der dessa pastorater äro belägna;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att å Riks-staten uppföres såsom prostetunna
åt kontraktsprosten i Stora Tuna kontrakt för Envikens pastorat 6
kubikfot 3 kannor dubbelhafra samt åt kontraktsprosten i Norrberkes kontrakt för
Ludvika och Malingsbo pastorater 12 kubikfot 6 kannor råg, allt oindelt spanmål,
att årligen utgå i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för länet.
8:o. Uti nådig Proposition af den 21 sistlidne December har E. K. Majit
likaledes, i öfverensstämmelse med vederbörande embetsverks tillstyrkande, föreslagit
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt kronotionde-anslag af 6 kubikfot
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81. 5
3 kannor, två tredjedelar råg och cn tredjedel korn från hvardera af Bodarne och
Skagershults socknar i Örebro län, att, efter årligen gällande medelmarkegångspris
för Nerike, till kontraktsprosten i Edsbergs kontrakt såsom prostetunnor för
nämnda socknar utgå;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit att de föreslagna prostetunnorna må
å Riks-staten uppföras med 12 kubikfot 6 kannor oindell spanmål, två tredjedelar
råg och en tredjedel korn, att efter tio års medelmarkegång för Nerike i penningar
utgå.
9:o. Likaledes har E. K. Maj:t, uti en samma dag aflåten nådig Proposition,
uppå derom gjord underdånig framställning och i enlighet med Kammarkollegii
och Statskontorets tillstyrkande, föreslagit Rikets Ständer att bevilja ett
årligt kronotionde-anslag af 6 kubikfot 3 kannor korn, att, efter årligen gällande
medelmarkegång för Helsinglands distrikt, till kontraktsprosten i Helsinglands
Vestra Öfra kontrakt såsom prostetunna för Ramsjö socken utgå;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Maj:ts nådiga framställning,
medgifvit att å Riks-staten må uppföras ett belopp af 6 kubikfot 3 kannor oindelt
spanmål, att i penningar, efter tioårig medelmarkegång i nämnda distrikt, årligen
utgå.
10:o. Slutligen har E. K. Maj:t den 2 nästlidne Februari till Rikets Ständer
aflåtit nådig Proposition med hemställan, att, som Borås pastorat af Skara
stift blifvit deladt uti två särskilda pastorat, bestående det ena af Borås stad jemte
Torpa och Brämhults socknar och det andra af Fristads, Borgstena och Gingrids
församlingar, men prostetunna icke finnes anordnad för det förra af de begge nya
pastoraten, Rikets Ständer måtte, i enlighet med hvad Kammar-kollegium och
Statskontoret i infordradt underdånigt utlåtande tillstyrkt, bevilja ett årligt anslag
af 9 kubikfot 4,5 kannor, en tredjedel råg och två tredjedelar korn att, efter
årlig medelmarkegång för Elfsborgs län, såsom prostetunna för Borås stads samt
Torpa och Brämhults församlingars pastorat till kontraktprosten i Åhs kontrakt
utgå;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit att, med jemnande af kannetalet, den
begärda prostetunnan må å Riks-staten uppföras med 9 kubikfot 5 kannor oindelt
spanmål, en tredjedel råg och två tredjedelar korn, att efter tio års medelmarkegång
för Elfsborgs län utgå.
ll:o. På sätt i den underdåniga Skrifvelsen angående Statsverkets inkomster
erinras, bör, på grund af E. K. Maj:ts särskilda nådiga beslut, den i anslaget
för Kleresi-staten ingående indelta spanmål minskas med 322 kubikfot 7 kannor,
till Statsverket indragen behagligtids-förlänings-spanmål, med ett värde, efter 2
R:dr kubikfoten, af 645 R:dr 40 öre; och är detta afdrag uti bilagda tabell Litt.
D iakttaget.
Universiteten.
12:o. Till lön åt en Professor inom Juridiska fakulteten vid Upsala universitetet
har E. K. Maj:t äskat ett årligt belopp af 4,500 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att till E. K. Maj:ts förevarande
nådiga framställning lemna bifall.
3 Expeditions- UIskottets Förslug lill underd. Skrifvelse, N:o 81.
13:o. För Upsala universitet, har E. K. Maj:t jemväl begärt ett årligt anslag
af 2,500 R:dr till lön åt en adjunkt eller laborator i medicinsk kemi.
Såsom stöd för denna framställning är anfördt, att ifrågavarande tjensteman
icke blott för den vetenskapliga undervisningen utan äfven för ledandet af de
studerandes laborationsöfningar vore högst behöflig. Professoren i medicinsk kemi
vore nu, då han saknade ett sådant biträde, den ende lärare, hvars insigter och
erfarenhet de studerande kunde under dessa öfningar rådfråga, i följd hvaraf hans
närvaro på laboratoriet nästan ständigt erfordrades och derigenom så starkt togo
hans tid och krafter i anspråk, att hans egna vetenskapliga arbeten, oundgängliga
för uppfyllandet af en akademisk lärares kall, mäste deraf lida.
Rikets Ständer hafva tagit förevarande nådiga framställning i öfvervägande,
men icke funnit skäl att densamma bifalla.
14:o. Till förhöjande af de såväl vid Upsala som vid Lunds universitet
utgående sex docentstipendier från nuvarande beloppet 500 R:dr till 750 R:dr har
E. K. Maj:t föreslagit att hvartdera universitetets anslag till docentstipendier måtte
med 1,500 R:dr tillökas;
Och hafva Rikets Ständer beviljat de föreslagna anslagstillökningarne, tillhopa
3,000 R:dr.
15:o. Vidare har E. K. Maj:t, uppå derom gjord underdånig framställning,
föreslagit att de båda vid hvartdera universitetet anställde så kallade rörliga ad/unkturerna,
för hvilka något visst undervisningsämne icke är faststäldt och för hvilkas
innehafvare lön nu är bestämd till 2,000 R:dr, måtte varda berättigade att
efter tjensteålder, lika med öfriga adjunkter, få tillträda bögre adjunktslön samt
att derför erforderliga belopp måtto anvisas med tillhopa för begge universiten
2,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. Maj:t sålunda föreslagit,
beviljat de ifrågavarande anslagstillökningarne, tillsammans 2,000 R:dr.
16:o. För Upsala universitet har E. K. Majit begärt att till underhåll af
materielen vid de medicinska och kirurgiska klinikerna å det nya sjukhuset måtto
anvisas ett årligt belopp af 2,500 R:dr.
Beträffande detta anslagsbehof hafva Rikets Ständer inhemtat, hurusom
medicinska fakulteten vid nämnda universitet uti skrifvelse till Kanslers-embetet
anfört att öfverenskommelse väl vore träffad med Upsala län och stad om sjukes
mottagande, men att en klinisk anstalt, för att kunna erbjuda nödig omvexling
och rikedom af sjukdomsfall, ej borde vara inskränkt till en kommunal-
eller provincial-sjukvårdsanstalt, der blott de inom orten vanliga sjukdomar
förekomme, utan måste vära ett allmänt och för alla, utan afseende på deras hemvist,
öppet stående sjukhus, hvarföre framställning gjorts om behofvet af ett årligt
anslag, för att kunna utsträcka möjligheten att från andra delar af landet
emottaga sjuka och för att kunna bestrida de större kostnader, som med en klinisk
sjukvård vore förenade.
Rikets Ständer, som af berörda framställning funnit det begärda anslaget
hufvudsakligen vara afsedt att användas för beredande af tillfälle till intagande
å Upsala akademiska lasarett af sjuka från andra delar af riket, hafva på det
sätt bifallit E. K. Majlis förevarande nådiga framställning att, till underhåll å
Upsala akademiska lasarett af fattiga sjuka från orter utom Upsala län, anvisas,
emot särskild redovisning, ett årligt anslag af 2,500 R:dr.
17:o. Uti anslaget till Fysiologiska institutionen vid Upsala universitet har
E. K. Majit äskat förhöjning med 500 R:dr; och då det hittills varande anslaget,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
7
500 Ridr, icke torde kunna anses vara tillräckligt för denna vigtiga institutions
förseende med nödig materiel,
hafva Rikets Ständer beviljat den begärda anslagsförhöjningen, 500 R:dr.
18:o. Sedan Consistorium Academicum Majus i Lund bos E. K. Maj:t
gjort framställning om anvisande af ett årligt anslag af 2,000 R:dr till underhåll
af universitetets byggnader, alldenstund de för sådant ändamål nu användbara medel,
eller inkomsterna vid inträffande ledigbeter af de till universitetet anslagna
prebendepastorater, dels vore af tillfällig beskaffenhet och således icke alltid
kunde påräknas, dels hädanefter komme att minskas, sedan två af berörda pastorater
nyligen frångått universitetet, under det å andra sidan de årliga behofveu
ökades i den mån universitetets byggnader tillvexte i antal, samt Kanslern å
denna anhållan tillstyrkt nådigt bifall; bar E. K. Maj:t nu föreslagit, att till underhåll
och förbättring af nämnda byggnader måtte anvisas årligen 2,000 R:dr;
Och bar det begärda anslaget, 2,000 R:dr årligen, blifvit af Rikets Ständer
beviljadt.
19:o. För Lunds universitet har E. Iv. Majit vidare äskat förhöjning i anslagen
för Bibliotheket med 1,800 R:dr, för Zoologiska museum med 200 R:dr och
för Kemiska institutionen med 700 Ridr; och då, enligt hvad konsistorium anmält,
de för berörda ändamål nu utgående anslag visat sig otillräckliga, hafva Rikets
Ständer medgifvit att de ifrågavarande anslagen må med tillhopa 2,700 R:dr
förhöjas.
20:o. Slutligen har, i anledning af konsistorii underdåniga hemställan att,
med afseende på mängden och omfattningen af de läroämnen, i hvilka det nu
vore kirurgie professoren vid Lunds universitet ålagdt att meddela undervisning,
ett årligt anslag till en adjunkt i kirurgi och obstetrik måtte beviljas, E. K
Majit, enär de läroämnen, hvilka blifvit åt Professorn i kirurgi och obstetrik anvisade,
vore så vidt omfattande, att undervisningen i dem alla icke kunde af en
lärare medhinnas, hvartill komme nödvändigheten att, i händelse af inträffande
förfall för nämnde lärare, vid universitetet ega någon skicklig person att tillgå
för undervisningens uppehållande, föreslagit Rikets Ständer anvisande af 2,500
Ridr till lön åt en adjunkt i nämnda läroämnen.
Rikets Ständer hafva ansett den begärda adjunktslönen böra beviljas, dock
ej till högre belopp, än som i allmänhet är för adjunkter i första lönegraden bestämdt,
eller 2,000 Ridr; i följd hvaraf Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K.
Majits förevarande nådiga framställning, att till lön åt en adjunkt i kirurgi och
obstetrik vid Lunds universitet anvisas ett årligt anslag af 2,000 Ridr.
Elementarläroverken.
f
21:o. Härvid har E. K. Majit i främsta rummet begärt, att till aflöning,
enligt gällande grunder, för samtlige nuvarande rektorer, lektorer, adjunkter och
kolleger, äfvensom för öfningslärare vid de på ena eller begge linierna fullständiga
läroverken måtte, utöfver det för närvarande anvisade belopp, beviljas
48,002 Ridr 46 öre; och hafva Rikets Ständer beviljat den äskade anslagstillökningen.
8 Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 81.
22:o. Yidare har E. K. Maj:t föreslagit, att till löner för nya lektorsoch
adjunktsbefattningar vid de redan befintliga läroverken samt till arfvoden åt
extra lärare måtte anslås 75,000 R:dr, hvilket anslag, enligt hvad Statsrådsprotokollet
gifver vid handen, är beräknadt dels till löner åt 9 lektorer och 36
adjunkter, hvilka skulle på stat uppföras, dels till arfvoden åt de extra lärare,
som redan äro eller till följd af lärjungarnes stigande antal under den närmaste
tiden blifva af behofvet påkallade.
Yid pröfning af denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer jemväl
förehaft hos Rikets Ständer väckta förslag om inrättande af högre fullständiga
elementarläroverk i Helsingborg och Hudiksvall, hvarest de befintliga läroverken
för närvarande endast på reallinien äro fullständigt organiserade; och är i afseende
härå upplyst, att Helsingborg för få år tillbaka hufvudsakligen på egen bekostnad
uppfört ett nytt läroverkshus, hvilket vore afsedt för 3Ö0 lärjungar och
genom förändrad inredning skulle kunna inrymma 400 å 500, samt att jemväl i
Hudiksvall under sednare åren uppförts ny skolbyggnad med tillräckligt utrymme
för ett högre läroverk. Rikets Ständer, som bifallit de gjorda framställeingarne
om dessa skolors utvidgning till högre elementarläroverk, hafva funnit att, derest
undervisningen vid desamma äfven på den klassiska linien skall kunna på ett
ändamålsenligt sätt ordnas, utom redan befintliga lärarepersonalen ytterligare två
lektorer erfordras, hvarförutan dels rektorslönen bör med 500 R:dr förhöjas, dels
i anslagen för lärare i gymnastik samt musik och sång jemte teckning en tillökning
af 400 R:dr är, enligt gällande grunder för desse lärares arfvoden, behöflig.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer beviljat det af E. K.
Majit till löner för nya lektors- och adjunktsbefattningar vid de redan befintliga
läroverken samt till arfvoden åt extra lärare äskade belopp, 75,000 R:dr; samt
för Hudiksvalls och Helsingborgs skolors utvidgning till fullständiga högre elementarläroverk
9,800 R:dr årligen.
Derjemte hafva Rikets Ständer, med hänseende dertill att en tillökning i
det redan betydliga antalet lärare, hvilka sakna den för ett ändamålsenligt bestridande
af undervisningskallet erforderliga och lagligen bestämda bildning, icke
skulle lända till undervisningens båtnad, funnit sig böra hos E. K. Majit i underdånighet
anhålla, att de nya lärarebefattningar vid elementarläroverken, för
hvilka anslag vid innevarande riksdag blifvit anvisade, må tillsättas endast i den
mån fullt kompetente personer derför finnas att tillgå.
23:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Direktionen för Stockholms
stads undervisningsverk i underdånighet gjort framställning om inrättande
i Stockholm af ett nytt femklassigt läroverk, hvilket lämpligast kunde förenas med
det nuvarande gymnasium, hvarigenom detta, sorn för närvarande omfattar endast
de två öfversta klasserna af ett elementarläroverk, komme att, i öfverensstämmelse
med gällande skolstadga, utgöra ett fullständigt sådant, och tillika en
besparing i kostnaden kunde vinnas; och har i följd häraf E. K. Majit nu föreslagit,
att Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt anslag af 10,500 Ridr för ett
nytt femklassigt läroverk i Stockholm, till det omfång, som förutvarande läroverk
af detta slag derstädes, således med rektor och 7 kolleger, dervid E. K. Majit
dock förbehållit sig att efter framdeles skedd pröfning besluta, huruvida detta
läroverk skulle blifva fristående eller med gymuasiets redan befintliga högre
klasser förenas, med iakttagande att, i sednare händelsen rektorslönen icke komme
att utgå samt anslaget således att till 7,000 Ridr nedsättas.
Med
Expedit), o n s - Ut sko 11. e Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o SI.
9
Med bifall till hvad E. K. Majit sålunda föreslagit, hafva Rikets Ständer,
till inrättande af ett nytt feniklassigt elementarläroverk i hufvudstadon, anvisat
ett årligt belopp af 10,500 R:dr, under förutsättning att kostnaden för såväl byggnad
och underhåll af lärohus sorn bostad åt rektor af kommunen bekostas.
24:o. Till ett nytt treklassigt elementarläroverk i Göteborg har E. K. Majit
äskat ett årligt anslag af 4,500 R:dr; Och hafva Rikets Ständer till ett sådant
läroverk med rektor och två kolleger anvisat ett årligt anslag äf 4,500 Ridr, under
förutsättning att kostnaden för såväl byggnad och underhåll af lärohus som
bostad åt rektor af kommunen bekostas.
25:o. Likaledes har E. K. Majit begärt, ett årligt anslag af 4,500 Ridr,
för inrättande af ett treklassigt elementarläroverk i Sköfde.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, att den i Sköfde nu befintliga tvåklassiga
pedagogi under de sednaste läsetermiuerna städse haft sig en extra lärare
beviljad, äfvensom att skollokalen i Sköfde är genom tillbyggnad och utvidgning
anordnad för ett treklassigt läroverk, hvarjemte staden vore villig att, närhelst
större utrymme för skolan erfordras, detsamma anskaffa;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att skolan i Sköfde må å elementarläroverkens
stat uppföras med lön för rektor och tvänne kolleger till ett sammanlagdt
belopp af 4,500 Ridr.
26:o. Slutligen har E. K. Majit föreslagit, att till tvåklassiga elementarläroverk
i Trelleborg och Wernamo måtte anvisas för hvartdera 3,000 Ridr
årligen;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall härtill, för tvåklassiga läroverk i
Trelleborg och Wernamo med rektor och en kollega vid hvartdera, anvisat tillhopa
6,000 Ridr, under förutsättning att vederbörande kommuner bekosta såväl
byggnad och underhåll af lärohus som bostad åt rektor.
27:o. Under anförande, att vid det treklassiga elementarläroverket i Arboga
E. K. Majit, sedan ortens innevånare genom enskilda sammanskott beredt
medel till aflöning åt en fjerde lärare, i nåder tillåtit, att undervisningen finge
utsträckas äfven till fjerde klassens läroämnen, år vordet genom särskilda framställningar
hos Rikets Ständer hemstäldt, att nämnda läroverk måtte till femklassigt,
uppflyttas;
Och hafva Rikets Ständer med bifall till ifrågavarande förslag, för Arboga
läroverks utvidgning till femklassigt med rektor och fem kolleger, beviljat en
tillökning i läroverkets anslag- med 3,500 Ridr årligen, under förutsättning att
kommunen fortfarande bekostar såväl lärohus som bostad åt rektor.
28:o. Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar är föreslaget,
att Rikets Ständer måtte anvisa medel för Enköpings treklassiga elementar-läroverks
utvidgande till femklassigt med lön för rektor och fem kolleger. — Och
har i afseende härå blifvit upplyst, att staden med bidrag från stiftets byggnadskassa
låtit uppföra ett ändamålsenligt, för femklassigt läroverk afsedt skolhus
med rymlig gymnastiklokal; samt att genom bidrag såväl af staden sorn af enskilda
i orten deromkring boende personer från höstterminen 1862 en och från
nästlidet års höst två lärare aflönats, så att för närvarande undervisning meddelades
af fem lärare i fem klasser.
Rikets Ständer hafva med anledning häraf för Enköpings skolas utvidgning
till femklassigt elementarläroverk med rektor och fem kolleger beviljat en
tillökning i skolans anslag af 3,500 Ridr årligen.
Bill. lill Ii. St. Prof. 1865 §r 1866. 10 Sami. 1 A/d. 10 Häjt. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
29:o. Med anledning af gjord framställning om utvidgning af Arvika tvåklassiga
läroverk, och sedan upplyst blifvit att kommunen nyligen låtit på egen
bekostnad uppföra ett nytt skolhus,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt att för nämnda läroverks förändring till
treklassigt med rektor och två kolleger bevilja 1,500 R:dr årligen.
30:o. Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget att vid Skellefteå tvåklassiga
skola lön för en tredje lärare måtte anvisas;
Och hafva Rikets Ständer för nämnda skolas utvidgning till treklassigt
läroverk med rektor och två kolleger beviljat en tillökning i skolans anslag af
1,500 R:dr årligen.
31:o. För Eskilstuna läroverks utvidgning till femklassigt med rektor och
fem kolleger hafva Rikets Ständer, med anledning af derom gjord framställning,
beviljat en tillökning i läroverkets anslag med 3,500 R:dr årligen, under förutsättning
att kommunen bekostar såväl lärohus som hostad åt rektor.
32:o. Med afseende på behofvet af en lärare i Gymnastik vid de af E. K.
Maj:t föreslagna nya skolor, har E. K. Maj:t begärt att det för gymnastiklärares
aflöning vid de lägre elementarläroverken nu anvisade anslag måtte höjas med
1,700 Ridr; och då detta belopp är beräkuadt i enlighet med de af Rikets Ständer,
i afseende på dylika lärares aflöning, vid sistlidna riksdag godkända grunder,
hafva Rikets Ständer, med iakttagande af den tillökning, som föranledes af
den här ofvan beslutade utvidgningen af skolorna i Arboga, Enköping och Eskilstuna
till femklassiga läroverk, medgifvit, att anslaget till Gymnastiklärare vid de
lägre läroverken må med 2,300 R:dr förhöjas.
33:o. Likaledes har E. K. Majit med afseende å behofven vid de nya skolorna,
föreslagit, att anslaget för lärare i musik och sång äfvensom i teckning vid
de lägre elementarläroverken måtte förhöjas med 1,050 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, jemväl med iakttagande af den tillökning, som
bör blifva en följd af de härofvan beslutade förändringar, i afseende å läroverken
i Arboga, Enköping, Eskilstuna, Arvika och Skellefteå medgifvit, att anslaget för
lärare i musik och sång, äfvensom i teckning vid de lägre elementarläroverken
må med 1,650 Ridr förhöjas.
34:o. Sedan boksamlingarne vid de större elementarläroverken dels genom
gåfvor och dels genom inköp icke obetydligt ökats och dessa boksamlingar börjat
alltmera anlitas äfven af personer utom läroverken, hade, enligt hvad af Statsråds-protokollet
inhemtas, de för bibUothekarie-befattning arne nu anvisade arfvoden
befunnits i allmänhet alltför knappa i förhållande till den tid och möda, som dessa befattningar
taga i anspråk, hvadan ock framställningar blifvit gjorda dels om ökande
af de nuvarande arfvodena, dels om anvisande af sådana för läroverk, der arfvode
för bibliothckets vårdande och tillhandahållande åt allmänheten hittills icke funnits
att tillgå; — Och har i följd häraf, E. K. Majit begärt, att det i nu gällande
Riks-stat upptagna belopp till arfvoden åt bibliothekarie)' vid de högre läroverken,
3,000 Ridr, måtte med 1,000 Ridr förhöjas;
Och hafva Rikets Ständer till E. K. Majits förevarande nådiga framställning
lemnat bifall.
35:o. Enär det visat sig att, för vikarie-arfvodenas bestridande under
den sedan sistlidna riksdag förflutna tid, erfordrats vida större belopp än det för
detta ändamål vid nämnda riksdag beviljade, och det numera ökade antalet af
ordinarie lärarebeställningar naturligen påkallar större tillgångar än förut till bestridande
af kostnaderna för fyllnadsarfvoden åt vikarier, har E. K. Majit funnit
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81. 11
en förhöjning' af detta till 10,000 R:dr bestämda anslag af oundgängligt behof påkallad
och derföre föreslagit, att det nuvarande anslaget för omförmälda ändamål
måtte med 25,000 Hulr förhöjas; men sedan för alla de nya lärareplatser, hvilkas
inrättande Rikets Ständer härofvan medgifvit, löner till fulla beloppen blifvit
anvisade, måste derå icke obetydliga besparingar under år 1867 uppkomma och
dymedelst ökad tillgång beredas för de med nu ifrågavarande anslag afsedda
ändamål; Och i följd deraf torde en mindre betydlig förhöjning i detta anslag,
än den af E. K. Maj:t ifrågasatta, kunna, åtminstone för den närmaste framtiden,
fullt motsvara behofvet.
Rikets Ständer hafva fördenskull på det sätt bifallit E. K. Maj:ts förevarande
nådiga framställning, att det nuvarande anslaget till vikarie-arfvoden och
oförutsedda behof, 10,000 R:dr, må med 20,000 R:dr förhöjas.
36:o. Till arfvodeu för biträden åt de högre läroverkens rektorer vid ombesörjandet
af läroverkens angelägenheter m. m. har E. K. Maj:t begärt ett årligt
belopp af 3,000 R:dr.
Beträffande denna fråga inhemtas af Statsråds-protokollet, hurusom de i
slutet af Juni månad nästlidet år på E. K. Maj:ts nådiga befallning i Stockholm
församlade rektorer från de högre elementar-läroverken i riket, uti skrifvelse till
Ecklesiastik-departementet, anfört, att, ehuru gällande läroverksstadga tillförbinder
innehafvare af rektorsbefattning att, jemte fullgörandet af den honom i egenskap
af lärare åliggande undervisningsskyldighet, med all möjlig uppmärksamhet följa
undervisningens gång i det hela, ordna densamma på bästa sätt, gifva nödiga anvisningar
och råd åt lärare, taga kännedom om lärjungarnes framsteg och skriftliga
arbeten, samt i öfrigt söka befrämja uppnåendet af det läroverket föresätta
mål, likväl ett stort antal andra för en rektors egentliga embetsutöfning främmande
bestyr, såsom t. ex. utskrifning och kopiering af protokoller, läseordningar,
räkenskaper med dertill hörande verifikationer, lönereqvisitioner, årsberättelser,
kataloger, embetsskrifvelser, afgångsbetyg m. m. i betänklig mån toge hans tid
och uppmärksamhet i anspråk. — Med anledning hvaraf, och då det vore i hög
grad angeläget, att rektors-embetets vigtigaste åligganden ej behöfde stå tillbaka
för en ofta brådskande expedition af en mängd ärenden, hvilka visserligen stöde
i samband med skolans verksamhet och sålunda fortfarande måste utgöra föremål
för rektors behandling och företagas på hans ansvar, men dock vore af sådan
beskaffenhet, att deras omedelbara, ofta med stor tidsspillan förenade utförande
mycket väl kunde fullgöras af en annan person, rektorerne funnit sig böra göra
framställning om behofvet af ett årligt anslag till arfvode åt ett af rektor, helst
bland läroverkets lärare, utsedt biträde, som skulle gå rektor tillhanda vid utförandet
af ofvan omförmälda sekreterare- och kamererare-göromål; — varande,
i afseende å arfvodets belopp, af rektorerne föreslaget, att detsamma måtte bestämmas
att utgå till hvarje högre elementarläroverk med 150 R:dr, såvida lärjungeantalet
utgjorde 200 eller derunder, samt att ökas med 50 R:dr för hvarje
deröfver stigande hundradetal.
Rikets Ständer hafva tagit denna nådiga framställning i öfvervägande, men
ej lunnir, skäl att till densamma lemna bifall.
37:o. Sedan, med anledning af Rikets sednast församlade Ständers medgifvande,
“att de lärare, som, innan de blefvo till lektorer utnämnde, haft full
lektorsundervisnings-skyldighet, få beräkna denna sin tjenstgöring, med undantag
af fern år, vid löneförhöjning inom lektorsgraden, i likhet med hvad andra extra
lärare, duplikauter och vikarier inom adjunkts- och kollegagraden fått sig tiller
-
12 Exp t'ditio ns- lits ko t le ts Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 81.
kändt, E. K. Maj:t från vederbörande infordrat uppgifter å samtlige de lärare, som,
på grund af sagda medgifvande, skulle vara berättigade att under innevarande
statsregleringsperiod i högre lönegrad uppflyttas, så hade, enligt hvad inhemtas af
ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver ecklesiastik-äreuden
den 27 Maj 1864, do inkomna uppgifterna gifvit vid handen att ej mindre än 22
lärare anmält sig till erhållande af ifrågavarande förmån, och att de fleste äfven
blifvit dertill af vederbörande skolstyrelser förordade. — Vid granskning af de
skäl, som till bestyrkande af desse lärares rätt blifvit anförda, hade det visat sig,
att, om Rikets Ständers ofvannämnda medgifvande skulle utsträckas till alla dem,
på hvilka detsamma enligt ordalydelsen borde ega tillämpning, de derutaf betingade
löneförhöjningarne skulle för innevarande statsregleringsperiod uppgå till mer
än 25,000 R:dr; och då Rikets Ständer för berörda ändamål endast anvisat 2,000
R:dr årligen, har E. K. Maj-.t nu, i anseende till otillräckligheten af denna summa,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte för tillämpning af berörda bestämmelse, ej
mindre framgent, än äfven under åren 1864—1866 anvisa dels utöfver förut beviljade
anslaget, 2,000 R:dr, ett årligt belopp af 4,000 R:dr, och dels för en gång
en summa af 11,000 R:dr.
Såväl utaf beloppet af ofvanberörda, vid sistlidna riksdag beviljade anslag,
som äfven af de då hos Riks-Stånden hållna diskussioner framgår otvätydigt, att Rikets
Ständer endast afsågo att åt fyra lärare, på hvilka namnen angåfvos, medgifva den
ifrågavarande förmånen . — Af' detta beslut bör således icke kunna hemtas anledning
att till ett större antal lärare utsträcka samma förmån, och dessutom förekommer,
att vid de läroverk, som icke före år 1858 varit fullständiga på begge linierna,
den undervisning, hvarför numera lektorer äro anställde, varit i flera ämnen helt
annan och till omfånget vida mera inskränkt, än den sedermera blifvit, hvadan
i månget fall det vore alldeles origtigt, att såsom full lektorstjenstgöring anse er.
undervisniugsskyldighet, som afsctt undervisningen i samma ämnen, men innan
den blifvit så anordnad, som nu, sedan lektor för densamma blifvit anställd. —
I hvad mån detta egt rum med afseende å de lärare, som blifvit till den ifrågavarande
förmånen föreslagnc, är ej vordet utredt.
Rikets Ständer hafva alltså ej funnit anledning E. K. Maj:ts förevarande
nådiga framställning bifalla.
38:o. Vidare har E. 1\. Maj:t föreslagit, att läraren i teckning vid Nya
elementarskolan i Stockholm J. G. Köhler måtto varda uppflyttad från och med
år 1867 i tredje lönegraden och, i följd deraf, elementarläroverkens anslag med
250 R:dr årligen förhöjas.
I afseende härå är i Statsråds-protokollet den 13 Oktober nästlidet år
meddeladt, att Köhler, som redan år 1830 anställdes såsom lärare i teckning vid
Nya elementarskolan, sedermera, med undantag af åren 1832 och 1833, då han
var stadd på en konstresa i utlandet, oafbrutet tjenstgjort i sådan egenskap; att
denna tjenstgöring, ehuru skolans lärjunge-antal i början var ringa, likväl, i anseende
till den vigt, som vid Nya elementarskolan sedan långliga tider fästats vid
undervisningen i omförmälda ämne, varit mer än vanligt trägen; att Köhler genom
utgifna lärokurser och särskildt genom sitt undervisningssystem för frihandsteckningar
utöfvat en för den sköna konstens allmännare utbredande i landet
gagnande verksamhet, samt att, enär någon aflöning för lärare i teckning vid
AT i . . ^ . ..
Nya elementarskolan icke förr än vid 1859—1860 års riksdag blifvit å stat uppförd,
Köhler, i följd deraf, oaktadt sin långvariga och synnerligen väl vitsordade
Expeditions- Utshoftels Förslag till underd. Skri frelse, N:o 81.
13
lärareverksamhet, först innevarande år vore berättigad att uppflyttas i andra lönegraden
med ett lönebelopp af 750 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, med hänseende till hvad sålunda blifvit upplyst,
den begärda anslagstillökningen, 250 R:dr, beviljat.
39:o. Med anledning af stadsfullmägtiges i Norrköping underdåniga ansökan,
att E. K. Maj:t måtte till Rikets Ständer afgifva nådig Proposition om
befrielse för nämnda stad från utgörande efter innevarande statsregleringsperiods
utgång af en under namn af “Apologistens lön och diskretion“ till elementarläroverket
derstädes årligen utgående afgift, 138 R:dr, har E. K. Maj: t föreslagit,
att å elementarläroverkens stat måtte uppföras det belopp, hvartill ifrågavarande
afgift funnes i lönestaten under en adjunktslöu vid Norrköpings läroverk upptagen
eller 137 R:dr 50 öre;
Och hafva Rikets Ständer det begärda anslagsbeloppet, 137 R:dr 50 öre,
beviljat.
40:o. Likaledes har E. K. Maj:t föreslagit, att sedan Elcers och Skerikes
pastorater numera upphört att vara prebenden för lärare vid elementarläroverk,
ersättning för den i vederbörande lärares löner tillförene inberäknade behållna årliga
inkomst af samma prebenden, utgörande för Ekers pastorat 114 R:dr och för
Skerikes 450 R:dr, måtte anvisas med tillhopa 564 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
41:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom begge universiteter nas
docenter uti särskilda, af vederbörande konsistoriers förord beledsagade skrifvelser
hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, att docent, som vid elementarläroverken
vinner anställning, måtte, i afseende på uppflyttning till högre lönegrad, få beräkna
sig till godo sin akademiska tjenstetid, med lika rätt som om han vid elementarläroverk
innehaft ordinarie tjenst; till stöd för hvilken underdåniga anhållan
blifvit anfördt, att docenterne i sednare tider gått i mistning af rättigheteu att
beräkna dubbla tjensteår i afseende på presterlig befordran, en rättighet, sorn de
af ålder haft sig tillerkänd lika med elementarläroverkens lärare, och att utan
någon förbättring i deras ställning, det vore att befara, att doceuternes antal
skulle alltför mycket minskas, hvadan sålunda ett upphjelpande af deras vilkor
vore af vigt ej mindre för universitetet, som svårligen kunde undvara deras biträde,
än äfven för elementarläroverken, hvilka i docentgraden hade att påräkna
lärare med den jemförelsevis grundligaste theoretiska underbyggnad. Universiteternas
kansler hade härtill förordat bifall, åtminstone i så måtto, att docent, som
vid elementarläroverk vinner anställning, måtte i fråga om uppflyttning till högre
lönegrad få beräkna sig till godo sin akademiska tjenstetid för fem eller sju år,
med lika rätt som om han vid elementarläroverk innehaft ordinarie tjenst.
E. K. Maj:t, som, vid föredragning af detta ärende, funnit de underdåniga
framställningarne påkalla billigt afseende, har, i följd deraf, nu föreslagit, att de
af begge universiteternas docenter, hvilka varda anställde såsom lärare vid elementarläroverken,
måtte ega att, vid lönegradens bestämmande, få sig tillgodoräknade
fem år af den tid, de med vitsord om nit och skicklighet såsom docenter
varit i tjenstgöring.
Då det icke synes vara med billighet öfverensstämmande, att ensamt innehafvandet
af en docent-befattning, hvarmed ej någon föreläsningsskyldighet är
förenad, skulle i fråga om de fem första tjensteåreu berättiga till enahanda lönetursberäkning
vid elementarläroverken, som den mödosamma tjenstgöringen såsom
skollärare, samt dessutom beviljandet af den föreslagna förmånen otvifvelaktigt
14 Expedilions-Elskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, IV:o 81.
skulle från redan vid elementarläroverken anställde lärare, hvilka förut varit docenter,
framkalla anspråk på rättighet att jemväl för sin del få såsom grund för
lönetur vid elementarläroverken beräkna någon del af den tid, de varit vid universitetet
anställde, anspråk, som, efter det banan en gåug blifvit beträdd, säkerligen
blefve svåra att afvisa, men, i händelse af godkännande, skulle för Statsverket
medföra betydliga kostnader,
hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att till E. K. Maj:ts förevarande
nådiga framställning lemna bifall.
42:o. Uti särskild, den 29 December nästlidet år till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition har E. K. Majit behagat meddela, hurusom domkapitlet i
Strengnäs, — med anledning deraf att Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag
medgifvit, att hushyresmedel finge af elementarläroverkens lärare åtnjutas utan
att inberäkuas i den ordinarie lönen, samt under åberopande af nådiga Brefvet
den 5 Februari 1808, hvarigenom vore förordnadt, att tre lektorer vid Strengnäs
gymnasium skulle erhålla bostadslägenheter och fyra hushyresmedel, till hvilka
hushyresmedel användts för hvarje lektor en tiondedel af de utaf vissa inom Fellingsbro
socken belägna hemman utgående räntor, hvilka Drottning Christina den
20 November 1651 till nämnda gymnasium anslagit såsom godtgörelse för en af
Konung Carl IX:s Enkedrottning Christina, genom testamente till Strengnäs gymnasium
skänkt, men allt sedermera för Statens behof innehållen summa af 10,000
daler silfvermynt, — i underdånighet anhållit, att berörda hyresmedel, hvilka
efter år 1808 af lektorerne innehafts utom ordinarie lönen, intilldess de vid i sednare
tider gjord indragning af donationer till elementarläroverkens lärare, inberäknats
uti densamma och således, ehuru i Staten till namnet qvarstående, i
sjelfva verket voro alldeles försvunna, måtte på det sätt utgå, att fyra af de sju
äldste lektorerne vid elementarläroverket egde att, utom sin ordinarie lön, hvardera
uppbära sådana hushyresmedel med en tiondedel af hela den donerade räntan,
som ännu utginge under namn af Fellingsbromedlen, hvilken tiondedel vore
i staten beräknad till 162 R:dr Runt, samt att hvar och en af de tre äldste lektorerne
måtte tillåtas att välja antingen någon af de befintliga tre boställslägenheterna
eller hushyresmedel; Och har E. K. Maj:t, efter vederbörandes hörande,
i högstberörda nådiga Proposition föreslagit, att förutnämnda hushyresmedel måtte
få af fyra bland de sju äldste lektorerne vid elementarläroverket i Strengnäs åtnjutas,
utan att i de å stat uppförda lönerna inberäkuas.
Uti afgifvet utlåtande hade Statskontoret, enär ifrågavarande donationsmedel
icke ursprungligen vore gifna till aflöning åt lärarne vid Strengnäs läroverk,
än mindre såsom hyresmedel åt dem, och den omständighet, att genom nådiga
Brefvet af den 5 Februari 1808 af dessa medel hushyra tilldelats fyra af
dervarande lektorer, numera icke syntes berättiga desse lärare att, efter erhållna
löneförhöjningar, i likhet med andra lärare vid elementarläroverk, derutöfver allt
framgent uppbära ifrågakomna hyresersättning, på dessa och i öfrigt anförda
skäl hemställt, att domkapitlets ofvanberörda framställning måtte lemnäs utan
afseende.
Med anledning af Rikets Ständers, i skrifvelse den 25 Februari 1858,
derom gjorda framställning, hafva vederbörande erhållit nådig befallning att inkomma
med upplysningar angående de utaf kommuner och enskilde personer till
Rikets elementarläroverk gjorda donationer och vilkoren, hvarunder de meddelats;
men, såvidt utaf den med ledning af berörda upplysningar uppgjorda, vid
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, I\:o 81.
15
1859—1860 års riksdag framlagda utredning inhemtas, har någon anmälan i afseseendo
på nu ifrågasatta donationsmedel då icke skett;
Och hafva Rikets Ständer, ined hänseende till hvad Statskontoret i förevarande
fråga erinrat, och hvilket icke blifvit af domkapitlet vederlagdt, ej funnit
skäl att förevarande nådiga framställning bifalla.
43:o. Uti en den 29 December nästlidet år till Rikets Ständer aflåten nådig
Proposition har E. K. Majit jemväl föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja
relctorn vid högre elementarläroverket i Westerås hushyresersättning med 500
R:dr årligen, att å Åttonde Hufvudtitelns anslag för elementarläroverken uppföras.
På sått i den nådiga Propositionen är meddeladt, har Westerås stad, jemlikt
nådig Resolution den 10 Mars 1865, förklarats icke kunna åläggas att till
rektor vid dervarande elementarläroverk upplåta embetsgård eller utgifva hyresersättning;
Och
hafva Rikets Ständer beviljat det begärda anslagsbeloppet, 500 R:dr.
44:o. Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om förhöjning af rektorernos
vid de femklassiga elementarläroverken löneförmåner;
Och då rektorerne vid såväl de fullständiga högre som de treklassiga och
tvåklassiga läroverken vid sistlidua riksdag erhållit berättigande att efter särskildt
bestämda tjenst.göringstider uppflyttas i en högre lönegrad, samt billigheten fordrar,
att jemväl rektorerne vid de i allmänhet talrikt besökta femklassiga läroverken
komma i åtnjutande af enahanda förmån, dervid dock undantag bör stadgas för
rektorerne vid de femklassiga läroverken i Stockholm, hvilka redan vid sistlidna
riksdag erhållit förhöjning i aflöningen;
hafva Rikets Ständer funnit skäligt dels medgifva, att rektorerne vid de
femklassiga elementarläroverken utom Stockholm, efter 10 års tjenstgöring i sådan
egenskap, erhålla 500 R:drs tillökning i lönen, dels förhöja läroverksanslaget
med den summa af 2,000 R:dr, som beräknats för den närmaste framtiden vara
för ifrågavarande ändamål erforderlig.
45:o. Slutligen har E. K. Majit anmärkt, att den för läroverken i Luleå
och Piteå under anslaget för elementarläroverken såsom indelt upptagna spanmål,
hvilken numera med penningar efter statspris lärarne ersättes, utgörande för det
förra läroverket 113 kubikfot 4 kannor och för det sednare 298 kubikfot 9 kannor,
eller tillhopa 412 kubikfot 3 kannor, bör från den under omförmälda anslag
uppförda indelta spanmål afräknas och i stället i kolumnen för oindelt spanmål
införas; och är denna rättelse i bilagda tabell Litt. D. iakttagen.
46:o. Elementarläroverkens anslag är i nu gällande Riksstat bestämdt
till
R:dr 1,413,270: 35.
Då härtill kommer sammanlagda beloppet af de tillökningar
i ordinarie anslaget, som här ofvan blifvit medgifna . . „ 200,203: 96.
skulle förenämnda anslag uppgå till R:dr 1,613,474: 31.
hvarifrån bör afräknas värdet för 36 kubikfot 1 kanna till
Statsverket indragen indelt spanmål, sorn, ehuru rätteligen
tillhörande anslaget för pedagogierna, varit i Riks-staten
påfördt anslaget för elementarläroverken  „ 72: 20.
till följd hvaraf anslaget för elementarläroverken uppgår till . R:dr 1,613,402: 11.
Och enär de besparingar, som å detta auslag uppkomma, synas böra endast
för elementarläroverkens behof användas, få Rikets Ständer, jemte anmälan, att
16
Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse, ±X:o 81.
samina anslag blifvit uppfördt såsom reservationsanslag, i underdånighet anhålla,
det E. K. Maj:t täcktes, för den händelse en sådan åtgärd finnes behöflig, medgifva
och förordna, att utaf de allmänna besparingar, som vid slutet af innevarande
statsregleringsperiod å Åttonde Hufvudtiteln förefinnas, någon lämplig del
må afskiljas och vid afslutandet af innevarande års räkenskaper utbalanseras såsom
en för elementarläroverkens behof reserverad behållning till år 1867.
47:o. Hos Rikets Ständer hafva särskilda förslag blifvit väckta om upprättandet
genom Statens försorg af allmänna lägre elementarläroverk för flickor,
dervid är vordet anfördt, att vid dessa läroverk den särskilda afgiften lör hvarje
elev borde, på det ej alltför stort, statsanslag måtte behöfvas, beräknas högre, än
hvad som af ynglingarne vid Rikets elementarläroverk erlägges. Eör intagning
skulle hufvudsakligen erfordras detsamma, som för intagning i elementarläroverken
för gossar. Läroverken skulle med trenne afdelningar omfatta en sexårig
kurs, så att, då flickor af 8 å 9 års ålder ansågos kunna vara färdiga till intagning,
skulle do i vanliga fall vid 14 ä 15 år från skolan utgå. Undervisningen
borde upptaga 9 månader af året, delade i tvänne terminer, samt 4 å 5 timmar
om dagen med tio minuters uppehåll mellan hvarje lektion. Obligatoriska undervisningsämnen
skulle utgöras af Kristeridomskunskap, Svenska språket, Geografi
och Historia, Naturkunnighet, Fransyska språket, Arithmetik, välskrifning, teckning
och sång, enklare qvinliga handarbeten samt, under de lediga stunderna
eller på en särskild halftimma, enklare kroppsrörelser på öppen gårdsplan, när
väderleken det medgåfve, eljest i skolsal. Antalet af dessa lägre elementarläroverk
är föreslaget till en början till 24. Af dessa skulle sju ega en större läro
stat
och förläggas, ett uti Stockholm, som redan eger en normalskola för flickor
i förening med seminariet, tvänne i Göteborg samt, ett i hvardera af städerna
Norrköping, Malmö, Carlskrona och Gefle. Sjutton skulle få en mindre lärostat
och hafva blifvit föreslagna att förläggas, ett i hvardera al följande städet-: Upsala,
Lund, Jönköping, Calmar, örebro, Linköping, Christianstad, Wisby, Falun,
Hernösand, Carlstad, Nyköping, Westerås, Uddevalla, Wexiö, Mariestad och Wenersborg.
Mot förbindelse att kommunen på sin bekostnad anskaffade lämplig
skollokal, borde Staten bevilja åt hvarje af de sju läroverken med högre lärostat,
för en gång, till materiel 1,500 R:dr samt årsbidrag 4,500 ll:dr och till hvarje at
de sjutton med lägre lärostat, för en gång, till materiel 1,000 R:dr samt årsbidrag
3,500 R:dr, eller tillsammans, för alla 24 läroverken, för en gång 27,500 R:dr
jemte ett årligt bidrag af 93,000 R:dr. Till Chefens för Ecklesiastik-departementet
disposition i och för inom Departementet ökade arbeten i följd af denna nya
del utaf undervisningsverket borde ställas ett årligt anslag af 2,000 R:dr.
Jemväl vid sistlidna riksdag väcktes hos Rikets Ständer förslag i enahanda
syftning, som de nu omförmälda, men Rikets Ständer funno de då gjorda tramställningarne
icke böra till annan åtgärd föranleda, än att medel anvisades för en
med seminarium för bildande af lärarinnor förenad normalskola för flickor. —
Rikets Ständer hafva hittills ansett, att Statens omsorg för den qvinliga undervisningen
hufvudsakligen borde afse underhållet och den ändamålsenliga utvecklingen
af sådana läroanstalter, som för bildande af lärarinnor äro erforderliga.
Det för sådant ändamål af Staten inrättade seminarium har, enligt hvad Rikets
Ständer inkemtat, städse varit talrikt besökt och således visat sig vara väl behöfligt.
Möjligen kan det dock ifrågasättas, om icke i den mån fullt skickliga
lärarinnor hinna bildas och äfven tillgången på lärare blir mindre knapp, Staten
Expeditions-Utskottets Förslag till lindard. Skrifvelse, S:t> 81. 17
bör äfven på ett mera direkt sätt åtaga sig' omsorgen om den qvinliga ungdomens
ändamålsenliga undervisning; men då en fullständig utredning af denna ytterst
vigtiga fråga nu icke kunnat af Rikets Ständer verkställas,
hafva Rikets Ständer ansett sig böra, i underdånig skrifvelse, anhålla, att
E. K. Majk behagade, på sätt i nåder prölvas lämpligt, låta utreda och undersöka,
dels i hvad mån offentliga läroanstalter för qvinlig ungdom må anses ytterligare
böra på det allmännas bekostnad upprättas, och dels huru, i sådan händelse,
dylika anstalter böra organiseras, samt att E. K. Maj:t täcktes för en kommande
riksdag låta framlägga den utredning, som sålunda kan i frågan vinnas,
jemte de förslag, som deraf kunna föranledas.
Pedagogien^.
48:o. Till inrättande af en ny pedagogi i köpingen Mönsterås, har E. K.
Majk begärt ett årligt anslag af 1,000 R:dr; hvarförutom E. K. Majk, på det nödiga
medel ej måtto saknas för den utvidgning af redan befintliga pedagogier medelst
anställande dels af ordinarie, dels af extra lärare derstädes, hvilken redan
under innevarande statsrcgleringsperiod visat sig behöflig och sannolikt snart ytterligare
på andra ställen erfordrades, föreslagit att återstoden af det vid 1856—
1858 årens riksdag, till löneförbättring vid och utvidgning af pedagogier, å Riksgälds-kontoret
anvisade anslag måtte äfven under nästa statsregleriugsperiod för
berörda ändamål af E. K. Majk disponeras.
Beträffande E. K. Majks nådiga framställning om anslag för inrättande af
en pedagogi i Mönsterås,
hafva Rikets Ständer beviljat det begärda anslagsbeloppet, 1,000 R:dr.
I fråga om återstoden af det vid 1856—1858 års riksdag till löneförbättring
vid och utvidgning af pedagogier beviljade anslag, hafva Rikets Ständer inhemta!,
att, sedan under loppet af nästlidet år 14,057 R:dr 20 öre af dessa medel
blifvit ifrån Statskontoret återlevercrade till Riksgälds-kontoret, behållningen å
anslaget i sistnämnda embetsverk för närvarande utgör 34,057 R:dr 20 öre; och
då någon utbetalning å anslaget under innevarande statsregleringsperiod ännu
icke egt rum, torde ett vida mindre belopp vara för år 1867 tillräckligt;
hvadan Rikets Ständer funnit skäligt så till vida bifalla E. K. Majks
förevarande nådiga framställning, att det belopp, hvarmed berörda återstod öfverstiger
30,000 R:dr, må äfven under år 1867 af E. K. Majk för ändamålet
disponeras.
Sedan pedagogien i Sköfde blifvit å elementarläroverkens stat uppförd, är,
enligt hvad Statsråds-protokollet innehåller, det samma pedagogi nu anvisade belopp
för andra pedagogiers ökade behof afsedt; och då i nämnda belopp jemväl
ingår 184 kubikfot indelt spanmål, som vid sådant förhållande icke lämpligen bör
under lörevarande anslag qvarstå,
hafva Rikets Ständer ansett, att, jemte det qvantiteten af den för pedagogierna
uppförda indelta spanmål minskas med 184 kubikfot, som således till Statsverket
indragas, det kontanta anslaget bör med motsvarande belopp, 368 R:dr,
förhöjas.
Bih. till B. St. Prat. 1865 $ 1861). 10 Sami. i A fä. /0 H<i/t. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd Skrifvelse, l\:o 81.
Folkskolorna.
49:o. Beträffande seminarierna för folkskolelärares och lärarinnors bildande,
hvilka läroanstalter hitintills varit till antalet tretton för hela riket, men med
lärarekrafter och undervisningsmateriel endast svagt försedda, så hemställde Rikets
sednast församlade Ständer i underdånig skrifvelse den 21 November 1863 att
dessa läroanstalter skulle utvidgas och förses med tillräckligt antal lärare, dervid
Rikets Ständer beräknat årliga kostnaden för ett fullständigt seminarium för folkskolelärare
till något mer än 11,000 R:dr och för ett för lärarinnor, der lärjungarnes
antal antagligen blefve mera inskränkt, till något mindre än nämnda
summa. Deremot och sorn antalet manliga lärjungar vid seminarierna under de
sednaste åren utgjort mellan 300 och 400, och 100 lärjungar beräknats kunna vid
hvarje seminarium med framgång undervisas, ansåges fem seminarier för sådana
lärjungar kunna motsvara behofvet, äfven om lärjungarnes antal, i anseende till
lärokursens ökade längd, komme att stiga till 500, och då de qvinliga lärjungarnes
antal i hela riket cj uppgått till mer än omkring 60, syntes ett seminarium
för dessa för närvarande vara tillfyllest. Bland de föreslagna fem seminarierna
för manliga elever borde, enligt Rikets Ständers yttrade åsigt, ett förläggas i
Norrland, der det af de lokala förhållandena vore oundgängligen påkalladt. Men
då antalet lärjungar vid det seminarium, som varit förlagdt derstädes, under åren
1854 med 1863 ej öfverstigit 18 och äfven sedermera ej uppgått till flera än högst
28, måste den andel, detta seminarium skulle kunna öfvertaga af det för hela
riket beräknade antalet af 500 seminariilärjungar, blifva jemförelsevis ringa. Enligt
hvad nu af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokollet inhemtas,
har E. K. Maj-.t derföre funnit godt i nåder förordna, att feni seminarier för
manliga lärjungar skulle bibehållas och utvidgas, utom seminariet i Norrland,
hvilket af lokala skäl icke kunde indragas; äfvensom E. K. Maj:t med fästadt
afseende derpå, att afstånden inom riket äro så betydliga och det knappt kunde
påräknas, att qvinliga seminarii-elever skulle för sin bildning företaga längre
resor, funnit godt förordna, att tvänne seminarier för bildande af folkskole-lärarinnor
skola bibehållas. — I den mån de nya läroanstalternas organisation hunnit
utvecklas, hade det emellertid, på sätt i berörda protokoll vidare är meddeladt,
visat sig, att den mera fullständiga undervisningen, långt ifrån att afskräcka från
dess sökande, lockat till seminarierna ett allt mera vexande antal lärjungar, så
att detta icke stadnat vid det af Rikets Ständer beräknade antalet af 500, utan
gått vida derutöfver och nästlidna läsetermin stigit till icke mindre än 741 eller
ungefärligen dubbelt emot det antal, som förefanns, då Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse i ämnet afläts, och nära 50 procent öfver det högsta antal, som
Rikets Ständer vid bestämmande af anslagssumman beräknat. Då en så stark
tillvext i lärjungarnes antal fordrade betydlig tillökning i utgifter för anskaffande
af mera tillräckliga lärarekrafter, af större och rymligare lokaler och af rikligare
undervisningsmateriel, blefve en förhöjning i det för seminarierna afsedda anslag
oundgängligen behöflig. Det minsta belopp, hvartill denna förhöjning kunde beräknas,
vore 15,000 R:dr; och har E. K. Maj:t i anslaget för folkskolelärareseminarierna
äskat tillökning med nämnda belopp.
Expeditions- lits kotte Is Förs Ing till underd. S/trifrelse, J\':o 81. 19
Beträffande denna fråga är derjemte hos Rikets Ständer vordet anfördt,
hurusom den af E. K. Maj:t begärda förhöjning i anslaget till folkskolelärareseminarierna
otvifvelaktig! vore otillräcklig, såvida något mer åsyftades än att
blott i afseende på lärarekrafter, lokaler, undervisningsmateriel och andra nödiga
hjelpmedel försätta i fuligodt skick de seminarier, som, enligt Kongl. Kungörelsen
angående seminariernas organisation den 22 April 1864, borde ombesörja ifrågavarande
undervisning; och ansåges det antagandet icke sakna skäl, att den nådiga
Propositionen hufvudsakligen afsett denna redan beslutade organisation. Att åtminstone
ett stort behof, utom do nyss uppräknade och närmast afsedda, redan
förefunncs, vöre alldeles uppenbart. Den åberopade kungörelsen upptoge för
rikets vestra provinser från gränsen af Dalarne och Nerike ned till Skåne endast
eli seminarium lör manliga lärjungar, nemligen det i Göteborg förlagda, vid hvilket
under 1865 års hösttermin 115 lärjungar varit inskrifna. Att detta antal
inom mycket kort tid skulle komma att ansenligt ökas, om den uppgjorda anordningen
verkligen blefvc genomförd, vore lätt att förutse, då i sådant fall provinserna
Wermland, Westergötland, Dalsland, Bohuslän och Halland med en sammanräknad
lolkmängd af 1,122,595 innevånare komme att förse det nämnda seminariet
med sina skollärare-ämnen. Carlstads seminarium hade för närvarande
omkring 60 lärjungar. Om nu denna läroanstalt nästkommande höst blefve indragen,
så skulle vid Göteborgs seminarium med den tillökning, som i sådant fall
vore att från Wermland förvänta, lärjungeantalet med nästa läseårs början utan
tvifvel uppgå till aldraminst 180 lärjungar. Det vore icke att antaga, att mau
under dessa förhållanden skulle kunna bereda någon minskning i detta ötverdrifna
antal genom att hänvisa t. ex. någon del af de från Halland kommande eleverna
till Lund och af Vestgötarne till Wexiö; ty seminariet på förra stället räknade
redan 117 och på det sednare, fastän ännu icke lullständigt ordnadt, 76 lärjungar.
Häraf ansåges vara klart, att då såväl Rikets Ständer som E. K. Maj:t på goda
grunder förklarat ungefärligen 100 vara det högsta antal lärjungar, som vid hvarje
bildningsanstalt för blifvande folkskolelärare kan med framgång undervisas, ett
seminarium för de vestra provinserna, utom det i Göteborg inrättade, vore af
högsta bebof påkalladt. E. K. Maj:t hade ock redan erkänt detta behof, då domkapitlet
i Carlstad erhållit tillåtelse att sistlidna höst inskrifva nya elever vid dervarande
seminarium och följaktligen dermed tillkännagifvit, att denna anstalt
måsto tillsvidare bibehållas. Men skulle den bibehållas eller till annan lämplig
plats i rikets vestra del förläggas, så borde äfven de medel anslås, förutan hvilka
den ej kunde komma att motsvara sin bestämmelse och tidens kraf. Med ledning
af sednast församlade Ständers beräkning och af den i Ecklesiastik-departementet
uppgjorda utgifts-stat för seminarierna är derföre vordet föreslaget, att den af E.
K. Maj:t äskade anslagssumman, 15,000 R:dr, till seminarierna för folkskolelärares
bildande, måtte af Rikets Ständer höjas till 25,000 R:dr, på det att, utöfver det
i Kongl. Kungörelsen den 22 April 1864 bestämda antalet af dylika bildningsanstalter,
en fullständig sådan på tjenlig plats i rikets vestra del måtte kunna
inrättas.
Ilos Rikets Ständer har derjemte blifvit föreslaget, att folkskolelärareseminarium
i Wisby, som våren 1864 räknat 24 elever, måtto tills vidare
få fortfara i sin verksamhet samt förblifva i åtnjutande af det anslag och
de stipendiiförmåner, som det hittills innehaft. Såsom skäl för dessa framställningar
hafva blifvit åberopade dels den allmänna och varma nitälskan, hvarmed
Gotlands befolkning omfattat folkundervisningen och hvarigenom denna provins,
20
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, iV:o 81.
i afseende på sitt folkskoleväsende, icke endast kunde mäta sig med, utan i ett
eller annat hänseende stöde framför de landskaper, der nämnda fosterländska
angelägenhet visat den mest lofvande utveckling; dels öns aflägsna läge, de kostsamma
sjö- och landtresorna till det seminarium på fastlandet, som skulle af elever
från Gotland besökas, samt svårighet för dessa elever att uppehålla sig på
en från hemmet så långt afskild ort, der alla små, men relativt mycket vigtiga
förbindelser med hemmet i hänsyn till seminaristers hushållning alltid blefve dyra
och vissa tider af året kanske omöjliga; dels ock slutligen den omständigheten,
att på Gotlands landsbygd ännu bland allmogen fortlefde en mycket egendomlig,
för fastlandsbon länge obegriplig, provinciel munart, likasom ock många i lynne
och folksed starkt utpreglade egendomligheter, hvarigenom ömsesidig svårbegriplighet
skulle uppstå, om från någon provins på fastlandet en sou af folket, med sin
provins starkare eller svårare språk brytning, skulle uppträda såsom barnalärare bland
en befolkning med en för honom ny dialekt, nya folkseder och mångartade egendomliga
förhållanden, dem han icke förstode och kanske aldrig skulle lära sig att
rätt uppfatta.
Rikets Ständer, sorn vid sistlidna riksdag åt E. K. Majit öfverlemnat att
närmare bestämma såväl antalet af seminarier, som de orter, der dessa läroanstalter
borde bibehållas eller nya sådana inrättas, hafva vid sådant förhållande
ej funnit lämpligt att nu ingå i definitiv pröfning af det väckta förslaget
om bibehållande af seminarium i Wisby; men då de omständigheter, hvilka blifvit
anförda såsom skäl derför, synts förtjenta af behjertande, hafva Rikets Ständer ansett
sig böra derå fästa E. K. Maj-.ts nådiga uppmärksamhet.
Vidkommande derefter E. K. Majits nådiga förslag om tillökning i anslaget
för folkskolelärare-seminarierna samt den i enahanda syftning gjorda framställning,
så ock i betraktande deraf, att det vid sistlidna riksdag anvisade anslag
af Rikets Ständer beräknats för fem manliga och ett qvinligt seminarium, men
E. K. Majit funnit sex manliga och två qvinliga vara af nöden, synes med den
af E. K. Maj:t nu föreslagna anslagsförböjningen endast vara afsedt att bibehålla
i deras nuvarande utsträckning de seminarier, som, enligt ofvanberörda nådiga
kungörelse, böra ombesöja ifrågavarande undervisning. Då emellertid elevernas
antal, som af Rikets Ständer beräknats komma att, uppgå till högst 560, numera
stigit till 741, måste, med den ojemna fördelning af detta antal, som af lokala förhållanden
är en följd, åtskilliga seminarier erhålla elever vida utöfver det antal
af 100, hvilket Rikets Ständer ansett med framgång kunna vid hvarje seminarium
undervisas. Denna betydliga tillökning i seminarii-elevernas antal synes göra till
en nödvändighet, att antingen på någon tjenlig plats i rikets vestra del, hvilken
synes deraf vara mest i behof, inrättas ett fullständigt seminarium för manliga
elever, eller ock åtskilliga af de seminarier, hvilka E. K. Maj:t ansett framgent
böra ombesörja undervisningen, erhålla den utvidgning och den förändrade anordning
i öfrigt, att de kunna, utan men för undervisningen eller ordningen iuom
anstalten, emottaga vida större antal elever, än det, hvarför de ursprungligen
varit afsedda.
I enlighet med dessa åsigter och på det E. K. Majit icke må sakna
medel för ett fullt ändamålsenligt ordnande af folkskolelärare-seminarierna
hafva Rikets Ständer ansett tillökningen i förevarande anslag böra bestämmas
till 25,000 R:dr och således medgifvit, att det till seminarier för folk
skolelärares
bildande uppförda anslag må med detta belopp förhöjas; hvarjemte
Rikets Ständer, i underdånighet anhålla, att E- K. Majit täcktes taga under
Expeditions- lilskot/e/s Forsing lill underd. Skrifvelse, N:o 81. 21
öfvervägande, huruvida icke, med hänseende till ofvan anförda omständigheter,
dels i rikets vestra del ett seminarium, utom det i Göteborg, må vara bohöfligt,
dels seminarium i Wisby må fortfarande böra bibehållas.
50:o. I afseende på anslaget till stipendier för seminarii-elever bar E. K.
Maj:t föreslagit att detta anslag, för närvarande bestämdt till 30,000 R:dr, måtto
höjas till 45,000 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer beviljat den föreslagna anslagstillökningen, 15,000
Riksdaler.
51:o. Uti det. den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll är erinradt,
hurusom, hvad anginge inspektionen öfver folkskolorna, Rikets Ständer
för befrämjande af denna inrättning, hvars gagnande inflytande varit allmänt erkändt,
anvisat ett belopp af 30,000 R:dr, att användas till arfvoden samt rcseoch
traktamentsersättning för Inspcktörerne, oell dervid ansett det vara af vigt,
dels att arfvodet för hvarje Inspektör blefve ökadt, dels ock att inspektionsdistrikten
förminskades tili omfång. För den tid innevarande statsregleringsperiod
omfattade hade båda dessa åtgärder blifvit vidtagna. Hernösands stift
hade fördelats i fyra, hvartdera af Upsala, Linköpings, Westerås, Wexiö och
Göteborgs stift i tre, samt Skara, Strengnäs och Lunds stift i två distrikter, och
hade Calmar, Carlstads och Wisby stift hvartdera utgjort ett distrikt. För Inspektörcrne,
hvilkas antal uppgått till 28, hade ock arfvoden blifvit anvisade med
ett, såvidt anslaget medgifvit, förhöjdt belopp. Då det emellertid vore af synnerlig
vigt, att icke genom anslagets otillräcklighet hinder måtte läggas i vägen
för verkliggörandet af Rikets Ständers uttalade önskan derom, att hvarje folkskola
måtte, så vidt möjligt vore, årligen af Inspektören besökas, har E. Ii. Majit
nu föreslagit, att det till arfvoden åt Folkskoleinspektörer och kostnaden för deras
resor afsedda anslag måtte förhöjas med 10,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer beviljat den begärda anslagstillökuingen,
10,000 R:dr.
52:o. Till understöd för högre folkskolor ansågo Rikets Ständer vid sistlidna
riksdag, enär antalet af dylika skolor då icke tilltagit, utan snarare visat
sig vara i aftagande, så att af do för nästförutgångna statsregleringsperiod härtill
anslagna 12,000 Ridr endast 5,666 R:dr utgått, högre anslag ej böra anvisas, än
som kunde vara tillräckligt att fylla det dåvarande behofvet, helst, i händelse
detta skulle vexa, medel borde finnas derför tillgängliga i besparingarne å de till
folkundervisningens befrämjande beviljade anslag; och blef i följd deraf ett
årligt belopp af 6,000 R:dr för ändamålet anvisadt att från Iiiksgälds-kontoret
utgå.
Under innevarande statsregleringsperiod hafva, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifver vid handen, dessa förhållanden förändrat sig så, att antalet af högre
folkskolor begynt tillvexa. Till de förut befintliga sex högre folkskolor hafva
kommit tre nya, så att till understöd för dylika läroanstalter beviljats 8,000 Ridr
att årligen utgå och derutöfver 867 Ridr, för hvartdera af åren 1865 och 1866.
I anledning häraf och till betryggande af dessa läroanstalters fortfarande bestånd
har E. K. Majit nu begärt att för ifrågavarande ändamål måtte å ordinarie stat
uppföras ett belopp af 10,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. Majit föreslagit,
till understöd för högre folkskolor anvisat ett årligt belopp af 10,000 Ridr, att
bland Åttonde Hufvudtitelns anslag på stat uppföras.
22 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 81.
53:o. Vidare) har E. Iv. Majrt föreslagit., att ett årligt anslag af 100,000
R:dr till folkskoleväsendets utveckling och förbättring mätte på stat uppföras.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer till behandling förehaft åtskilliga
hos Rikets Ständer gjorda framställningar att hela den personliga skyddsafgiften
måtte användas till folkundervisningens befrämjande och utveckling.
Sedan vid 1844—1845 årens riksdag Rikets Ständer, i sammanhang med
den personliga skyddsafgiftens nedsättning till hälften, beslutat, att ett den andra
hälften af nämnda afgift motsvarande belopp skulle till folkundervisningens befrämjande
direkte till församlingarne utgå, hafva vid flera af de följande riksmötena
framställningar inom de särskilda Riks-Ståuden blifvit gjorda om anvisande
af jemväl den återstående skyddsafgiften för berörda ändamål. Dessa framställningar
hafva hittills icke vunnit Rikets Ständers bifall och skälet dertill
torde hufvudsakligen vara att söka i den åsigt, att på vederbörande kommuner
visserligen borde ankomma att med egna medel tillvägabringa en tidsenlig utveckling
af folkskolorna, men att angeläget vore, det Staten förblefvc i tillfälle ej
allenast att genom direkta bidrag och genom bestämmande af vissa vilkor för
dessa bidrags åtnjutande verka till folkskoleväsendets lyftning i allmänhet och
dymedelst göra dess gagnande inflytande för den stora allmänheten åskådligt,
utan äfven att föreskrifva grunderna för folkskolans organisation och öfver dess
verksamhet utöfva noggrann kontroll. Under nuvarande förhållanden, då dels
folkskolans väsendtligt ordnande bör kunna anses hafva försiggått och organisationen
till och med vunnit en viss stadga, dels ock de särskilda landtkommunerna
i landstingen fått cn sammanhållningspunkt, som särskildt för skolväsendet
bör kunna blifva af stort gagn, torde det med skål kunna ifrågasättas, huruvida
icke tidpunkten må anses vara inne, att, åtminstone till hufvudsaklig del, befria
Staten från den direkta omvårdnad om folkskoleväsendet, som hittills funnits
nödig. Då emellertid för denna frågas fullständiga pröfning erfordras en noggrann
utredning- i afseende på de följder, som i ekonomiskt hänseende skulle af en dylik
förändring kunna förväntas,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet anhålla, att E. K.
Maj:t måtte låta dels undersöka och utreda, huruvida, utan uppoffring af den nödiga
kontrollen öfver folkskolorna, Statens nuvarande bidrag till dem må kunna
i sin helhet eller till någon del upphöra derigenom att den återstående delen af
skyddsafgiften anslås till hvarje församling, dels ock låta uppgöra och framlägga
beräkning öfver de medel, som kunna erfordras för det understöd, hvilket åtskilliga
församlingar under vissa förhållanden möjligen icke skulle kunna undvara,
samt afgifva förslag om sättet för beredande af dessa medel.
Yid sistlidna riksdag hafva för nuvarande statsregleringsperiod Rikets
Ständer anvisat ett årligt belopp af 75,000 R:dr att användas till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring i allmänhet uti de församlingar, som till lärares
och lärarinnors aflöning redan tillskjutit eller åtoge sig att tillskjuta samma belopp
sorn den till församlingen öfverlåtna andelen af personliga skyddsafgiften;
och enär af Statsråds-protokollet inbemtas att berörda anslag visat sig otillräckligt,
så att de understöd, som kunnat beviljas, cj obetydligt understigit de belopp,
hvilka skulle efter stadgade grunder hafva kommit församlingarne till del;
samt detta förhållande på åtskilliga orter haft den menliga följd, att dels skolor,
som församlingarne beslutat inrätta, ej kommit till stånd, dels ock redan inrättade
skolor måst indragas, hafva Rikets Ständer, som dessutom inhemtat, att,
efter det förevarande nådiga framställning blifvit afgifven, till Ecklesiastik
-
Expeditions- Utskottets Fur-siat) lill underd. Skrifvelse. N:o 81.
23
departementet inkommit ett betydligt antal ansökningar om understöd utaf omförmälda
anslag, på det sätt bifallit E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning,
att till folkskoleväsendets utveckling och förbättring å Åttonde Hufvudtiteln
uppföres ett anslag af 150,000 R:dr, att användas för detta ändamål i allmänhet
uti de församlingar, hvilka till lärares oller lärarinnors aflöning redan
tillskjutit eller åtaga sig att tillskjuta lika stort belopp, som den till församlingen
öfverlåtna andel af personliga skyddsafgiften utgör.
54:o. Vidare har E. K. Maj:t begärt, att alla de för folkskoleväsendets
befrämjande å stat uppförda anslag måtto, på det de för samma ändamål afsedda
medel må i sin helhet komma folkundervisningen till godo, och, i händelse brist å
något af anslagen funnes uppstå, denna skulle kunna fyllas af det möjligen upp
kommande
öfverskotta å ett annat, med deras sammanlagda belopp få såsom ett
särskildt reservationsanslag anses;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
55:o. I det åt Sällskapet för vexelundervisningens befrämjande anvisade belopp
har E. K. Maj:t äskat tillökning med 1,500 R:dr; och då, enligt hvad af
Statsråds-protokollet inhemtas, denna anslagsförhöjning, hvilken är beräknad att
utgöra ersättning för do kostnader, som nämnda sällskap nedlagt å inrednino- och
utvidgning af den numera till lokal åt. seminarium för folkskolelärarinnor upplåtna
Statens egendom, dessutom är afsedd att användas för vidare utsträckning
af sällskapets verksamhet till folkbildningens befrämjande i allmänhet,
hafva Rikets Ständer medgifvit, att det åt sällskapet för vexelundervis
vingens
befrämjande anvisade anslag, nu utgörande 3,000 R:dr, må till 4,500 R:dr
årligen förhöjas.
56:o. Slutligen har E. K. Majit begärt, att tillförordnade föreståndaren för
folkskolelärare-seminarium i Lund C. L. Wåhlin och tillförordnade hufvudläraren
vid folkskolelärare-seminarium i Linköping K. W. Kastman måtte, vid bestämmande
af lönegrad vid seminarium, få tillgodonjuta den af dem såsom ordinarie
lärare vid elementarläroverk förvärfvade uppflyttningsrätt;
Och hafva Rikets Ständer till förevarande nådiga framställnin°' lemnat
bifall.
Sundhets-kollegium med Mciiicinal-statcn.
57:o. Enligt det af Sundhets-kollegium på nådig befallning den 11 April
1859 afgifna förslag till ordnande af den civila hälsovården i riket, skulle 48 nya
provincialläkare, hvardera med lön af 1,500 R:dr årligen, anställas och inom länen
fördelas; och hafva, med användande af derför vid de två sistförflutna riksdagarne
anvisade medel, 28 af dessa nya provincialläkarebeställningar redan blifvit
inrättade i de orter, der sådana beställningar ansetts vara af behofvet mest påkallade.
På sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, hade, efter det från sex särskilda
kommuner framställningar blifvit gjorda om beviljande af anslag för inrättande
af nya provincialläkarebefattningar, Sundhets-kollegium i underdånig skrifvelse
hemställt, att åtta nya provincialläkare måtte anställas inom de orter, som ansåges
vara i största behof af förbättrad läkarevård; men med hänseende till den
24 Esup edilin n s- Uts k o t lutt: Förslug lilI underd. Skrifvelse, N:o 8L
kortare tidrymd, som nästa statsreglering komme att omfatta, har E. K. Majit
nu äskat anslag till endast tro ytterligare provincialläkarebefattningar, med 1,500
Ridr för hvarje eller 4,500 R:dr, att, enligt E. K. Maj:ts disposition, användas till
inrättande af sådana beställningar inom de orter at riket, der de finnas mest behöfliga,
dock med samma vilkor, som vid de förut beviljade anslagen af enahanda
beskaffenhet varit iästadt, nemligen att innevånarne i hvarje distrikt skola
på egen bekostnad anskaffa och underhålla lämplig bostad åt läkaren vid den
för honom bestämda station.
Med afseende å landtbcfolkningens behof af ökade tillfällen till läkarevård,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt anvisa ett årligt anslag af 9,000 R:dr,
att, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, användas till löner, hvardera å 1,500
R:dr, åt sex nya provincialläkare inom de orter af riket, der de finnas mest behöflige,
med vilkor, att innevånarne i hvarje distrikt på egen bekostnad anskaffa
och underhålla lämplig bostad åt läkaren vid den för honom bestämda station.
58:o. Yid sistlidna riksdag anvisade Rikets Ständer ett reservationsanslag
af 11,000 R:dr, att, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, användas till löneförhöjning,
med 500 Ridr åt hvardera, för de extra provincialläkare, som icke innehade
annan tjenst. Utåt de inom riket anställde 20 extra provincialläkare hafva
21 redan erhållit omförmälda lönetillökning, så att endast 5 extra provincialläkare,
hvilka tillika äro bataljonsläkare, ännu åtnjuta det lägre arfvodet; och har
E. K. Maj:t föreslagit, att 22 af do nuvarande extra provincialläkarebefattningarne
måtte varda på ordinarie stat uppförda med full proviucialläkarelön.
Rikets Ständer hafva till E. K. Majlis förevarande nådiga framställning
lemnat bifall.
59:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och
behof har E. K. Majit erinrat, att den under titeln Sundhets-kollegium och Medicinalstaten,
med ett förslagsvärde af 3,908 R:dr 40 öre upptagna indelta spanmål
1,954 kubikfot 2 kannor, såsom rätteligen tillhörande det i Riks-stateu nästpåföljaudc
anslaget för Barnmorske-undervisningen och Barnbördshusen, hvilket förut
varit inbegripet under nyssnämnda anslagstitel, borde från det förra anslaget till
det sednare nedflyttas; och är detta i bilagda tabell Litt. D. iakttaget.
60:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Svenska Läkaresällskapet,
hvars ändamål är “att för läkare och apothekare i riket bilda en litterär
föreningspunkt samt att verksamt bidraga till de medicinska vetenskapernas förkofran,
spridande och praktiska tillämpning", hos E. K. Majit anhållit att, då
Sällskapet, i brist af tillräckliga medel, funne sin framtida litterära verksamhet i
väsendtlig mån begränsad, E. K. Majit måtto täckas till Rikets Ständer aflåta
nådig Proposition derom, att det åt Sällskapet nu lemnado årliga statsbidrag af
2,250 Ridr måtto från och med nästa statsregleringsperiod höjas till 3,000 Ridr;
Och har, efter det Sundhets-kollegium, med vitsordande af det förtjenstfull sätt,
hvarpå Svenska Läkaresällskapet städse verkat för vetenskapens förkofran och
utbredning, denna underdåniga framställning förordat, E. K. Majit nu begärt att
anslaget till Svenska Läkaresällskapet måtte förhöjas med 750 Ridr.
Med bifall till E. Iv. Majits förevarande nådiga framställning hafva Rikets
Ständer medgifvit, att det åt Svenska Läkaresällskapet nu anslagna årliga statsbidrag
må höjas till 3,000 Ridr.
Barnmorske
-
Expedition s-Utshottets Förslug till underd. Skri frelse, i\:o 81.
25
BaruDiorskc-Miidcrvisiiings-austalteriia och Barnbördshusen.
61:o. Hos Rikets Ständer är förslag vordet väckt oni beviljande af ett årligt
anslag af 2,000 R:dr, att lika fördelas emellan tvänne biträdande barnmorskelärare,
en vid läroverket i Stockholm och en vid läroverket i Göteborg; och då Rikets
Ständer funnit denna fråga väl förtjent af uppmärksamhet, men icke vara af beskaffenhet,
att böra omedelbart af Rikets Ständer pröfvas,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet anhålla, att E. K.
Majit ville låta behörigen utreda, huruvida hehofvet af ökade lärarekrafter vid
barnmorske-undervisnings-anstalterna må vara af den angelägna vigt, att ytterligare
statsanslag derför bör anvisas, samt, för sådan händelse, göra till nästa Riksdag
den nådiga framställning, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
Vctcrinär-iuröttuingarnc i riket
G2:o. Jemte erinran om boskapsskötselns utveckling inom landet och hurusom
det, i följd deraf, blefve af allt större vigt för landtmannen att ega tillgång
på skicklige veterinärläkare, är vordet, uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda
framställningar, föreslaget, att, för beredande af ökadt tillfälle till undervisning i
behandlingen af nötboskapens sjukdomar, Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag
af 3,000 R:dr årligen till lön för en lärare vid veterinär-inrättningen i Stockholm
med hufvudsaklig befattning af elevernas handledning i praktisk sjukvård utom
inrättningen;
och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att för berörda ändamål å extra
stat anvisa ett belopp af 3,000 R:dr.
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademieu.
G3:o. Sedan Akademien, jemte redogörelse för den tillförordnade Antiqvitetsiutendenteus
förtjenstfull verksamhet, hemställt, att det vid sista riksmöte beviljade
anslaget för en sådan tjensteman, nemligen till årligt arfvode 2,000 R:dr och
till expenser 1,500 R:dr, måtte förnyas, så bar, vid föredragning af detta ärende,
E. K. Majit, lika med Akademien, ansett det önskvärdt, att den för fornlorskningen
gagnande verksamhet, som Rikets Ständer framkallat genom anslag till en
Antiqvitcts-intendent, måtte kunna fortgå på den en gång beträdda banan; t följd
hvaraf och då erfarenheten alltmera ådagalagt det fortfarande behofvet af denna
befattning samt vidsträcktbeten af de arbeten och undersökningar, hvilka dertill
kunde hänföras, E. K. Majit nu föreslagit Rikets Ständer att bevilja till aflöning
och resekostnadsersättning för en Antiqvitets-intendent 3,500 R:dr samt att detta
belopp mätte å ordinarie stat uppföras.
Bih. till li. St. Fröt. 1865 $■ 1866. 10 Sami. 1 Afd. 10 Hä/\ 4
26
Expcditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
Med fullt erkännande deraf, att såväl för det historiska studiet i allmänhet,
som för den äldre språkforskningen det är af stor vigt, att jemväl framgent en
person med håg och insigter i denna rigtning sättes i tillfälle att egna sig åt undersökningar
af våra talrika fornlemningar och deras bevarande åt efterverlden,
anse Rikets Ständer beskaffenheten af det arbete, som sålunda bör vara med
den ifrågavarande intendentsbefattningen förenadt, utgöra giltig anledning, hvarför
innehafvaren af detta uppdrag, hvars fullgörande kräfver en rörlighet, som endast
i yngre åren kan med någon säkerhet påräknas, icke bör å ordinarie stat uppföras.
I följd häraf hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K. Maj:ts förevarande
nådiga framställning, att till arfvode och resekostnadsersättning åt en
Antiqvitets-intendent å Riksgälds-kontoret uppföres för år 1867 ett belopp af
3,500 R:dr.
Akademien för de fria konsterna*
64:o. Sedan vid 1856—1858 årens riksdag denna Akademis förutvarande
anslag, 24,500 R:dr, blifvit förhöjdt med 13,500 R:dr, deraf 7,500 R:dr till löneförbättringar
vid Akademien och återstoden, 6,000 R:dr, till inköp af Svenska
konstnärers arbeten, beviljade Rikets sist församlade Ständer uti samma anslag
en tillökning af 4,000 R:dr, på det att åt qvinnor mätte beredas tillfälle till kostnadsfri
undervisning vid nämnda Akademi, så att det för Akademien å nu gällande
stat uppförda anslag utgör 42,000 R:dr.
Utaf det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll inhemtas, hurusom
Akademien uti underdånig skrifvelse anhållit, det E. K. Maj:t täcktes hos
Rikets Ständer äska förhöjning uti det Akademien hittills beviljade statsanslag,
enär sådant befunnits alltmera, af nöden, dels med anledning deraf att det nuvarande
anslaget, till följd af tidsomständigheterna ej längre motsvarade inrättningens
verkliga behof, dels på grund af nödvändigheten för Akademien, att, om
än i ringa mån, följa den utveckling, som konstbildningen i främmande länder på
sednare tider vunnit, samt att utvidga och komplettera sina läroanstalter, dels ock
med hänsyn till ringheten af det belopp, hvarmed Akademiens inkomster blifvit
tillökta för beredande åt qvinnor af tillfälle till kostnadsfri undervisning vid Akademiens
läroverk; och hade Akademien till E. K. Maj:t öfverlemnat underdånigt
förslag till ny stat, hvilket förslag upptager en förhöjning af 16,000 R:dr, deraf
13,000 R:dr för den äldre institutionen och 3,000 R:dr för läroverkets qvinliga
afdelning.
Om beviljande af denna anslagsförhöjning har E. K. Maj:t i den nådiga
Propositionen gjort framställning; och Rikets Ständer finna jemväl behofvet af
ökade medel för befrämjandet af Akademiens tidsenliga utveckling och verksamhet
ådagalagdt, särskildt i fråga om den efter sistlidna riksdag inrättade afdelningen
för meddelande af kostnadsfri undervisning åt qvinliga lärjungar; men Rikets
Ständer, som ansett sig icke böra ingå i någon speciel pröfning af de i förslaget
upptagna arfvoden, hafva dock ej velat lemna oanmärkt dels att de för Sekreteraren
från 800 R:dr till 1,200 R:dr, för Amanuensen från 400 R:dr till 800 R:dr
och för Skattmästaren från 300 R:dr till 450 I4:dr föreslagna tillökningar synts
icke vara af de uppgifna förhållandena påkallade, och dels att i åtskilliga lärare
-
Expeditions-Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81. ‘27
arfvoden och andra utgiftsposter Rikets Ständer föreställt sig någon nedsättning
utan obillighet eller synnerlig' olägenhet kunna ega runi; i följd hvaraf Rikets
Ständer jemväl ansett anslagstillökningen kunna nedsättas till 11,000 R:dr.
Dessutom har hos Rikets Ständer uppstått tvekan huruvida under nuvarande
förhållanden de i staten till 3,300 R:dr upptagna konstnärsarfvoden fortfarande
böra bibehållas. Enligt hvad Rikets Ständer föreställa sig, hafva dessa
arfvoden tillkommit under en tid, då särskildt läroverk ännu ej var vid Akademien
inrättadt, och haft för ändamål att utgöra en godtgörelse åt desse konstnärer,
för det de skulle, hvar i sitt lack, hålla skolor till elevers handledning;
men vid den utveckling Akademiens läroverk redan vunnit och än vidare bör erhålla,
torde dessa konstnärers särskilda åtgärd för bildande af elever icke böra i
den mån anlitas, att bibehållandet af deras skyldighet i sådant hänseende kan
anses för det allmänna vara af någon vigt. Rikets Ständer anse sig emellertid
icke kunna i berörda hänseende meddela något bestämdt yttrande, helst kännedom
saknas derom, huruvida bemälde konstnärers verksamhet i öfrigt må vara af den
beskaffenhet, att den påkallar bibehållande af de för dem i staten upptagna
arfvoden. v
På grund häraf hafva Rikets Ständer medgifvit, att nuvarande anslaget till
Akademien för de fria konsterna må förhöjas med 11,000 R:dr, eller från 42,000
R:dr till 53,000 R:dr, för att, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, användas för
meddelande af en fullständigare undervisning i de särskilda skolorna; hvarjemte
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes låta tillse, huruvida
de nu å Akademiens stat upptagna arfvoden för konstnärer böra, efter
nuvarande innehafvares afgång, fortfarande bibehållas och utgå eller skulle kunna
till Statsverket indragas, samt att, för möjliggörande af en sådan indragning, om
den skulle befinnas ändamålsenlig, under tiden uppkommande ledigheter vid berörda
befattningar icke måtte återbesättas.
Musikaliska Akademien.
65:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom bemälda Akademi, som
ansett tidpunkten för en förändrad reglering af det under Akademiens vård ställda
läroverk numera vara inne och förslag härtill fördenskull utarbetat, uti underdånig
skrifvelse den 19 Maj nästlidet år till E. K. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat
ej mindre detta förslag under benämning “Reglemente för Kongl. Musikaliska
Akademiens konserv ator ium“, än äfven ett i sammanhang dermed uppgjordt
förslag till stat för Akademien, dess läroverk och embetsman, enligt hvilket förslag
erfordrades en ordinarie anslagstillökning af 8,000 R:dr; och hade Akademien
dervid vidare anfört, att det musikaliska läroverket, hvilket, till undvikande af en
nog allmän förvexling mellan Akademien och dess läroanstalt, blifvit af Akademien
föreslaget att, i likhet med dylika musikaliska läroanstalter utomlands,
benämnas konservatorium, ansåges böra hafva en tvåfaldig uppgift, den ena, att,
med afseende å kyrkans och Statens behof af i musik kunnige tjenstemän, bilda
kantorer och orgelnister för församlingarne, musiklärare för elementarläroverken
samt musikdirektörer för arméen och flottan, den andra att, med afseende å konstens
behof af fria idkare, theoretiskt och praktiskt utbilda konstnärer; af hvilka
uppgifter den förra, enligt reglementsförslaget, vore förlagd till läroverkets första
28
Expeditions- littha Hets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
afdelning och den sednare till dess andra. Inom första afdelningen, som utgjordes
af tvänne genom sina benämningar tillräckligt betecknade klasser, orgelnist- och
direktörsklasserna, och i afseende på hvilka noggranna rcglementariska stadganden
rörande läroämnen och examina med mera dylikt tunnits nödvändiga, men egentliga
förändringar i sakernas nu bestående ordning ansetts för närvarande böra
undvikas, vore lärjungarnes antal begränsadt, med hänsigt till det allmännas behof
i ofvan angifna rigtningar, till 60 i orgelnist- och 40 i direktörsklassen.
Konservatoriets andra afdelning vore afsedd att motsvara en musikalisk högskola
och att lemna tillfälle till konststudier i mera fri bemärkelse utan något faststäldt
maximum i afseende på lärjungarnes antal, men med försvårande bestämmelser
i afseende på inträdet, för att derigenom förekomma tillopp af lärjungar
med mera medelmåttiga anlag.
Vid underdånig föredragning häraf hade Departements-chefen anfört, att,
då, med hänseende till vidden af den ombildning utaf Musikaliska akademiens
läroverk, som föreslagits, Akademien syntes hafva på ett tillfredsställande sätt löst
uppgiften att med minsta möjliga anslagstillökning främja det med berörda ombildning
afspdda mål, Departements-chefen funne sig, med hänseende jemväl å
hvad Akademien i fråga om otillräckligheten af dess embetsmäns och lärares
löner m. m. anfört, böra i underdånighet tillstyrka, det E. K. Maj:t, jemte förklarande
att E. K. Majit ville låta slutliga pröfningen af det till nådig fastställelse
öfverlemnade reglementet för Akademiens läroverk tills vidare anstå, i nåder täcktes
föreslå Rikets Ständer att, såsom tillökning i det för Musikaliska Akademien
å stat upptagna anslag, bevilja,
dels för den föreslagna ombildningen af Akademiens musikaliska läroverk
Ikdr 6,900: —
dels ock till löneförhöjningar och expenser m. m  „ 1,100: —
eller ett samnvanlagdt belopp af R:dr 8,000: —;
och har E. K. Maj:t nu begärt, att berörda anslagstillökning måtte beviljas.
I anledning af hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer, med bifall
till förevarande nådiga framställning, i Musikaliska Akademiens nuvarande anslag,
22,300 R:dr, beviljat förhöjning med 8,000 R:dr, att, enligt E. K. Maj:ts nådiga
disposition, användas för utvidgande af Akademiens läroverk.
llndervisniugsanstalter för döfstumma och blinda.
66:o. Utöfver det på Riks-statens Åttonde Hufvudtitel till Allmänna Institutet
för döfstumma och blinda uppförda anslag, 45,000 R:dr, anvisade Rikets
sist församlade Ständer för berörda inrättning en sammanräknad summa af 19,800
R:dr, att under innevarande statsregleringsperiod årligen från Riksgälds-koutoret
utgå, men, vid anmälan härom, aDhöllo Rikets Ständer att E. K. Maj:t ville låta
behörigen utreda de omständigheter, som varit förenade med det nu utförda byggnadsföretaget
samt för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga fullständigt
förslag till ordnande af institutets verksamhet.
Utaf den af institutets direktion, i följd häraf, på nådig befallning afgifna
och i Statsråds-protokollet intagna utredning rörande förhållandena med den nu
-
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 81. 29
mera fulländade nybyggnaden för institutet inhemtas, att hela kostnaden för den
nu befintliga nya byggnaden utgjort 347,438 R:dr 22 öre.
Enligt den af direktionen framlagda plan för ordnande af institutets framtida
verksamhet, är uppgjordt förslag till utgiftsstat för institutet, beräknadt för
200 döfstumma och 60 blinda, jemte 5 lärare-elever, hvilket förslag upptager
till underhåll och vård I4:dr 66,250: —
„ löner och arfvoden  „ 33,400: —
„ administrationskostnad  „ 6,050: —
„ särskilda utgifter
„ 12,000: —
eller tillhopa R:dr 117,700: —
E. K. Maj:t har nu föreslagit att det endast för innevarande statsregleringsperiod
beviljade anslaget, 19,800 R:dr, måtte öfverföras på ordinarie stat och hela
anslaget ökas med 20,200 R:dr. Genom denna förhöjning af 40,000 R:dr skulle
således ordinarie statsanslaget komma att uppgå till 85,000 R:dr och, med tillägg
af öfriga för institutet påräkneliga årliga inkomster, 31,700 R:dr, i det närmaste
motsvara den summa, direktionen ansett för institutets utvidgade verksamhet
erforderlig.
Enligt hvad Rikets Ständer inhomtat, har institutet, mot slutet af nästlidna
år, efter det den nådiga Propositionen blifvit afgifven, fått mottaga en donation
af omkring 80,000 R:dr, derå således årliga räntan bör kunna för institutets
utgifter påräknas.
Rikets Ständer hafva visserligen, vid granskning af det uppgjorda förslaget
till utgiftsstat, funnit administrations-kostnaden nog högt beräknad; men då den
af E. K. Maj:t föreslagna anslagssumma något understiger det belopp, som direktionen,
i enlighet med statsförslaget, ansett behöfligt, har någon nedsättning i anledning
deraf icke synts Rikets Ständer böra ske; men med afseende å det belopp
af 4,000 R:dr, hvartill årliga räntan å ofvan omförmälda donationsmedel kan
beräknas,
hafva Rikets Ständer E. K. Maj:ts förevarande nådiga framställning endast
i den mån bifallit, att ordinarie anslaget till Allmänna Institutet för döfstumma
och blinda förhöjes med 36,000 Ii:dr, eller från 45,000 R:dr till
81,000 R:dr.
67:o. Sedan, uti underdånig skrifvelse den 11 April 1863, Rikets sednast
församlade Ständer anhållit, att vid påföljande riksmöte måtte, efter föregången
undersökning och vederbörandes hörande, förslag till inrättande å lämpligt ställe
af ytterligare ett institut för döfstumma och blinda på Statens bekostnad Rikets
Ständer föreläggas, hade, enligt hvad Statsråds-protokollct gifver vid handen,
direktionen öfver Allmänna Institutet för döfstumma och blinda häröfver afgifvit
underdånigt utlåtande; och hade Departements-chefen vid underdånig föredragning
af detta ärende anfört, hurusom han med bemälda direktion delade den öfvertygelsen,
att det af Rikets Ständer med anläggande af ett nytt större institut afsedda
syftemål, att bereda utväg till vård och undervisning för alla inom landet
befintliga döfstumma barn, på ett både fördelaktigare och vida mindre kostsamt
sätt kunde vinnas genom understödjande af förhandenvarande och blifvande mindre
skolor för döfstumma. Yidkommande de 65 döfstumma barn, som enligt direktionens
beräkning återstode, sedan ifrån uppgifna antalet 400 afräknades 200,
hvilka, i öfverensstämmelse med uppgjord plan, komma att emottagas vid Allmänna
Institutet, och omkring 135, som vårdades vid de sju på särskilda orter inrättade
30 Expeditions- U Is ko (tets Förslag till anderd. Skrifvelse, l\T:o Si.
så kallade tysta skolor, så gåfve inheintade upplysningar vid handen, att utrymme
för dem utan svårighet kunde vinnas genom utvidgande blott af en enda
bland de ofvannämnda skolorna, nemligen den i Göteborg. Det syntes emellertid,
särdeles vid en tidpunkt, då för ett fullt ändamålsenligt ordnande af det redan
befintliga institutet ett så betydligt anslag måste tagas i anspråk, vara lämpligast
att Statens bidrag till de i landsorterna upprättade anstalter till en början
inskränktes till ett något mindre belopp. Departements-chefen hade på dessa
skäl, och då icke heller någon ytterligare undervisningsanstalt för blinda kunde
för närvarande finnas oundgängligen behöflig, sedan numera Allmänna Institutet
kunde till undervisning emottaga 60 blinda elever, ansett sig, i anledning af
Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga skrifvelse, böra tillstyrka, att B. K.
Maj:t täcktes bos Rikets Ständer göra framställning om anvisande af ett årligt
anslag af 15,000 R:dr, att, efter E. K. Maj:ts nådiga pröfning, användas till understöd
för sådana mindre anstalter, i hvilka medellösa döfstumma baru till vård
och undervisning blefve intagna. Med godkännande häraf har E. Iv. Maj:t begärt
att sistnämnda belopp måtte af Rikets Ständer under denna Hufvudtitel
anvisas.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer till pröfning förekaft särskilda
bos Rikets Ständer gjorda framställningar att högre belopp måtte anvisas att
efter E. K. Maj:ts nådiga pröfning användas till understöd åt mindre undervisningsanstalter
för döfstumma eller s. k. tysta skolor.
Den af E. K. Maj:t föreslagna utväg att bereda tillfälle till vård och undervisning
åt alla inom landet befintliga döfstumma barn, eger, enligt Rikets
Ständers tanke, ett afgjordt företräde framför den ifrågasatta planen att för dessa
vanlottade barn uppföra ytterligare ett institut af större omfattning. Om det än
å ena sidan må vara Statens pligt att tillse det de döfstumma icke må sakna
tillfälle till erhållande af den undervisning, som med nutidens förbättrade läromethoder
kan dem bibringas, på det ej mindre deras andliga utveckling må möjliggöras,
än äfven vid läroanstalten förvärfvad arbetsskicklighet sätta dem i stånd
att, utan anhöriges eller kommunernas betungande, sig försörja, så måste det å
andra sidan, liksom i fråga om den allmänna folkundervisningen, vara kommunernas
pligt, att i första rummet taga denna angelägenhet om hand, och erfaren
heten
har visat, att det allmänna härvid kan påräkna ett kraftigt stöd af den
enskilda välgörenheten, som redan genom inrättandet af de s. k. tysta skolorna
visat sitt varma nit för vanlottade likars uppfostran. Den skyldighet uti ifrågavarande
hänseende, som derutöfver må åligga Staten, synes skäligen kunna inskränkas
till ett lämpligt understöd åt de mindre dylika undervisningsanstalter,
som redan finnas eller framdeles kunna uppstå. Rikets Ständer hafva föreställt
sig att, om, med antagande af den ofvan omförmälda beräkningen af 400 döf
stumma
barn inom undervisningsåldern, utrymme vid de mindre anstalterna således
skulle erfordras för 200 sådana barn, Statens bidrag för hvarje barn lämpligen
kunde bestämmas till 100 R:dr, så att för samtliga dessa anstalters understödjande
skulle erfordras ett anslag af 20,000 R:dr, eller 5,000 R:dr utöfver hvad
E. K. Maj:t i detta hänseende begärt, helst detta anslag, äfven om nyssnämnda
antal, såsom hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, är nog lågt beräknadt, dock
bör vara för den närmaste framtiden fullt tillräckligt, — I följd häraf och då,
genom utvidgningen af Allmänna Institutets afdelning för blinda, det angelägnaste
bebofvet i detta hänseende torde kunna anses nöjaktigt afhjelpt,
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 81. 31
hafva Rikets Ständer å Åttonde Hufvudtiteln uppfört ett anslag af 20,000
R:dr, att, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, användas till understöd och uppmuntran
åt mindre uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma barn, med vilkor,
att högre anslagshelopp ej må någon anstalt tilläggas, än som motsvarar 100
R:dr för hvarje å anstalten intaget barn.
Kyrkors underhåll.
68:o. I anledning af derom gjord underdånig ansökning har E. K. Maj:t
föreslagit att till vin- och byggnadssäd för Trollhättans från Gerdhems socken
afsöndrade församling af Elfsborgs län måtte anslås 18 kubikfot 9 kannor oindelt
spanmål, en tredjedel råg och två tredjedelar korn, att årligen utgå i penningar
efter tioårigt medelmarkegångspris för länet;
Och hafva Rikets Ständer berörda anslag beviljat.
69:o. I afseende på Åttonde Hufvudtitelns öfriga, härofvan ej särskildt
omförmälda, anslag, har fråga om förändring i nu anvisade belopp icke förekommit;
hvadan
dessa anslag blifvit bestämda till enahanda belopp, som i nu gällande
Riks-stat äro upptagna; — kommande, i följd af Rikets Ständers ofvanberörda
beslut, Hufvudtitelns slutsumma, sedan, för jemnande deraf, anslaget till
skrifmaterialier och expenser blifvit ökadt med 15 R:dr 61 öre, att uppgå till
4,560,200 R:dr på sätt närlagda tabell Litt. D. närmare visar.
För de under Åttonde Hufvudtiteln hänförliga behof af tillfällig beskaffenhet,
som således höra till den s. k. extra statsreglering en, äro nedan omförmälda
framställningar gjorda:
70:o. För tjenstebiträde vid handläggning af de i Ecklesiastik-departementet
förekommande ärenden, rörande den nu pågående löneregleringen för presterskapet i
riket, har E. K. Majt. begärt ett årligt anslag, att å extra stat uppföras med
3,000 R:dr; hvarförutan E. K. Majt, uti särskild, den 21 December nästlidna år
till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition, enär antalet af sådana ärenden, i
det skick att de kunnat inför E. K. Majt till afgörande anmälas, under de sednare
månaderna af året i betydlig mån tillvext, föreslagit att, på det behandlingen
af dessa göromål måtte kunna med erforderlig kraft och skyndsamhet fortgå,
ett extra anslag af 3,000 R:dr måtte äfven för innevarande år ställas till E. K.
Majts disposition;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att, för berörda ändamål, bevilja
ett anslag af 3,000 R:dr, att för hvartdera af åren 1866 och 1867 till E. K. Maj:ts
nådiga disposition, från Riksgälds-kontoret utgå.
71:o. Vid sistförflutna riksdag hade Rikets Ständer till förbättring af de
svagast ajlönade komministrars, kapellpredikanters samt pastorats- och socken-adjunk
-
32
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o SI.
ters lönevilkor, intilldess de genom den pågående allmänna löneregleringen för presterskapet
hunnit uppbringas till de belopp, som för en anständig bergning erfordras,
ställt till E. K. Maj:ts disposition ett reservationsanslag af 30,000 R:dr, vid
hvars användande likväl borde iakttagas, att löneförbättring icke komme någon
till godo, hvars tjenst af vederbörande löneregleringsnämnd ansåges böra vid innebafvarens
afgång indragas; Och har E. K. Maj:t för enahanda ändamål under innevarande
statsregleringsperiod begärt ett reservationsanslag af 10,000 R:dr.
Rikets Ständer hafva i anledning häraf, till förbättring af de svagast aflönade
komministrars, kapellpredikanters samt pastorats- och sockenadjunkters lönevilkor,
för år 1867 anvisat ett reservationsanslag af 10,000 R:dr, att till E. K.
Maj:ts nådiga disposition från Riksgälds-kontoret utgå samt användas enligt de
föreskrifter, som för dispositionen af det vid sistlidna riksdag till samma ändamål
beviljade anslag äro meddelade.
72:o. Sedan, för verkställande af åtskilliga reparationer å Linköpings domkyrka,
enligt kostnadsförslag beräknade till 100,586 R:dr, vid riksdagarne åren 1859—
1860 och 1862—1863 blifvit af Rikets Ständer, uppå E. K. Maj:ts nådiga Propositioner,
anvisade tillsammans 60,000 R:dr, har E. K. Majt på framställning af
Dess Befallningshafvande i Östergötlands län och Domkapitlet i Linköpings stift,
såsom vårdare af domkyrkans angelägenheter, föreslagit att, enär upplyst vore,
att kyrkan saknade medel till återstående reparationskostnaderna, 40,586 R:dr,
Rikets Ständer måtte för år 1867 anvisa omkring en tredjedel deraf, eller 13,500
R:dr, till utförande af de enligt fastställd plan ännu återstående reparationsarbeten,
som för den närmaste framtiden kunde finnas mest angelägna;
Öch hafva Rikets Ständer, till reparation af domkyrkan i Linköping, för
år 1867 anvisat ett belopp af 13,500 R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå.
73:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollct inhemtas, hade Consistorium
Academicum Majus i Upsala bos E. K. Majit gjort framställning om beviljande af
anslag till första uppsättningen af ett kabinett för skön konst med 10,000 R:dr och
dervid yttrat, att undervisningen i konsthistorien, tillhörande den estetiska professionen,
icke i egentlig mening kunde .ega rum utan lefvande åskådning af konstens
mästerverk. Eör att denna undervisning skulle blifva rätt gagnelig, beliöfdes
således tillgång till en konstsamling. Vid våra förhållanden funnes icke någon
möjlighet att anskaffa originaler af vare sig bildhuggare- eller målarekonstens
alster, men, om raan inskränkte sig till en anspråkslösare samling af afgjutningar
eller efterbildningar i gips eller annat mindre dyrbart material af plastikens
samt kopior af målarekonstens ur konsthistorisk synpunkt vigtigaste mästerverk,
kunde derigenom mycket vinnas för konstbildningen, och det vore för anskaffandet af
en sådan samling, som det omförmälda anslaget erfordrades. Universitetets kansler
hade, under erinran, hurusom vid flera af högskolorna på kontinenten sådana
muséer och samlingar blifvit för sagda ändamål i nyare tider anskaffade, samt att
denna angelägenhet otvifvelaktig!, egde betydelse för den allmänna bildningens
intressen, i underdånighet öfverlemuat denna fråga till E. K. Maj:ts närmare
pröfning; och har E. K. Majit, vid föredragning af detta ärende, funnit det af
konsistorium afsedda ändamål värdt den största uppmärksamhet, men likväl ansett
större vigt ligga på sjelfva bildandet af deh ifrågaställda konstsamlingen, än
dess första omfång, samt af sådan anledning för ifrågavarande ändamål äskat ett
anslag för en gång af 6,000 R:dr för bildande af ett konstmuseum vid Upsala
universitet.
Oaktadt,
Expeditions- (J tuko tlets Förslug till un der d. Skrifvelse, N:o 81. 33
Oaktadt Rikets Ständer ingalunda underkänna det verksamma gagn och
den lifvande inverkan, som en konstsamling, i den af konsistorium angifna syftning,
skulle på det vetenskapliga studiet utöfva, hafva Rikets Ständer dock ansett
detta anslagsbehof icke vara af den angelägna vigt, att det bör af Rikets
Ständer bifallas, helst genom de lättade kommunikationerna med hufvudstaden do
personer, som särskildt sysselsätta sig med konsthistoriens studium, komma i tillfälle
att i och för dessa sina studier begagna de samlingar i denna rigtuing, som
blifva i Nationalmuseum uppställda. Dessutom befara Rikets Ständer att den
föreslagna konstsamlingen, om den skulle utbildas till någon fullständighet, bomme
att för framtiden kräfva ytterligare och betydligt ökade anslag.
Rikets Ständer hafva derföre ej funnit skäl att till E. K. Maj:ts förevarande
nådiga framställning lemna bifall.
74:o. Innan Rikets Ständer gå att yttra sig angående väckta frågor om
medels anvisande till nya eller utvidgade byggnader för åtskilliga elementarläroverks
behof, anse Rikets Ständer sig böra i underdånighet erinra, hurusom Rikets sist
församlade Ständer, under uttalande af den åsigt att Staten endast undantagsvis
bordo betungas med kostnaden för uppförande af läroverksbyggnadcr och deras
underhåll, samt att det derföre vore särdeles af behof påkalladt, att på ett ändamålsenligt
sätt bilda kassor för de särskilda skolorna och sätta dem i tillfälle att
framdeles kunna bekosta uppförandet och vidmagthållandet af nämnda lokaler,
beslutade en förhöjning af 5 R:dr i den terminliga afgiften vid elementarläroverken,
för att dermed vid hvarje läroverk bilda en för nybyggnadsföretag och reparationer
afsedd fond. Genom denna anordning torde i en framtid Staten kunna
befrias från de betydliga utgifter, don under de sista tio åren fått för skolbyggnader
vidkännas; men då do afsedda byggnadsfonderna först småningom hinna
bildas och under de sednare åren lärjungarnes antal vid elementarläroverken så
betydligt ökats, att vid flera af dem anskaffandet af nya lokaler är af oundgängligt
behof påkalladt, derest icke såväl undervisningens ändamålsenliga ordnande,
som disciplinens uppehållande skola i betänklig grad äfventyras, torde, under nuvarande
förhållanden, Staten icke böra undandraga sig att, vid synnerliga fäll
och efter särskild pröfning af alla sig företeende omständigheter, lemna det understöd,
som kan uti ifrågavarande hänseende vara nödigt. Vid ett sådant understöd
anse Rikets Ständer dock böra fästas det oeftergifliga vilkor, att jemväl vederbörande
kommuner efter förhållandena till ändamålet bidraga, så att i bestridande
af kostnaderna för uppförande af ett läroverkshus må deltaga, ej endast läroverket
och Staten, utan äfven den stad och det landstingsdistrikt, hvarinom läroverket
är förlagdt; och torde dessutom vederbörande böra förpligtas att sist inom 1868
års utgång visa sig hafva fullgjort de för statsanslagens utgående stadgade särskilda
vilkor.
a) Till uppförande af en ny byggnad för högre elementar lär överhet i Upsala
har E. K. Maj:t begärt ett anslag af 100,000 R:dr, deraf dock, under loppet af år
1867 endast skulle utgå 40,000 R:dr, samt ett lån af 140,000 R:dr, att återgäldas med
ränta och årlig amortering af tillsammans 5 procent å det ursprungliga lånebeloppet.
Enligt hvad Statsråds-protokollet visar, bar ifrågavarande byggnad, hvartill
Upsala stad anskaffat vederbörligen godkänd byggnadsplats, uti kostnadsförslag,
som jemte ritningar af Öfverintendents-embetet vid granskning lemnats utan
anmärkning, blifvit beräknadt. till 300,000 R:dr, hvaraf funnes påräkneliga tillgångar
uppgående vid 1865 års slut till 60,000 R:dr; hvarförutan domkapitlet i
Bih. till li. St. Fröt. 1865 $ 1866. 10 Sami. t AJd. 10 Höjt. 0
34
Expeditions-Utskottets Färsing lill undmi. Skrifvelse, j\:u 81.
Upsala, under förutsättning, att såväl stiftets, som läroverkens byggnadskassör
finge behålla sina nuvarande inkomster, föreslagit, att nämnda inkomster, hvilka
lemnade en årlig tillgång af minst 7,000 R:dr, motsvarande 5 procent ränta på 140,000
R:dr, måtte få till liqviderande af ett amorteringslån å detta belopp användas.
Yid öfvervägande häraf, och enär värdet af den nuvarande läroverksbyggnaden
icke kunnat bland tillgångarne tagas i beräkning, samt halfva lånesumman
bör vara för det första året tillräcklig,
hafva Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för
Upsala högre elementarläroverk, beviljat, under förbehåll, att det nuvarande lärohuset,
efter skolans förflyttning, till Statsverkets disposition öfverlemnas, dels ett
anslag af 100,000 R;dr och dels ett låneunderstöd af 140,000 Rtdr, samt utaf dessa
summor anvisat på Riksgälds-kontoret för år 1867 såsom anslag 40,000 och såsom
lån 70,000 R:dr, emot vilkor att, sedan detta lån, derför bör aflemnas en sådan
skuldförbindelse, som af Fullmägtige i nämnda Kontor antages, under fem års tid fått
utan ränta innehafvas, fem procent å detsammas ursprungliga belopp skola före slutet
af hvarje år till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilken inbetalning beräknas fyra
procent årlig ränta för det oguldna lånekapitalet samt det överskjutande beloppet
kommer att såsom kapitalalbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit
till fullo gulden.
F) Uti särskild, den 2 sistlidne Februari till Rikets Ständer aflåten nådig
Proposition har E. K. Maj:t föreslagit, att till uppförande af ny skolhusbygguad
och nytt gymuastikhus för högre elementarläroverket i Carlstad måtte beviljas ett
anslag af 87,000 R:dr, hvaraf 40,000 R:dr att utgå under loppet af år 1867, samt
derjemte ett lån af 40,000 R:dr, att återgäldas med ränta och årlig amortering af
tillsammans 5 procent å det ursprungliga lånebeloppet; allt med vilkor att äfven
Wermlands läns landsting till ifrågavarande, för hela länet angelägna byggnadsföretag
bidroge med ett anslag af 30,000 R:dr.
Utaf högstberörda nådiga Preposition inhemtas, att såsom tillgångar för
det ifrågasatta byggnadsföretaget, derför kostnaden, enligt uppgjordt förslag, beräknats
till 194,565 R:dr, äro, utom det begärda statsbidraget samt det af landstinget
förväntade bidrag, upptagna såväl byggnadskassaus behållning, som influten
ersättning för det för undervisningens behof samt för vaktmästarebostad m. m. inköpta
numera afbrända s. k. hospitalshusen äfvensom den genom termins-afgiften
samlade nya byggnadsfonden, tillhopa 37,000 R:dr.
Rikets Ständer hafva, under antagande att det föreslagna byggnadsföretaget
är afsedt att på två år fullbordas, funnit skäligt på det sätt bifalla E. K. Maj:ts
nådiga framställning, att, såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för Carlstads
högre elementarläroverk, beviljas dels ett anslag af 87,000 R:dr och dels ett
låneunderstöd af 40,000 R:dr, samt att utaf dessa summor anvisas på Riksgäldskontoret
för år 1867 såsom anslag ä0,000 R:dr och såsom lån 20,000 R:dr,
emot enahanda vilkor för detta låns åtnjutande, som i nästföregående moment i
afseende på låneunderstöd lör läroverksbyggnaden i Upsala blifvit föreskrifna; allt >
under förutsättning, att Wermlands läns landsting med ett anslag af 30,000 R:dr
för ändamålet bidrager.
c) Hos Rikets Ständer hafva särskilda förslag blifvit väckta, att Rikets
Ständer måtte med ett anslag af 150,000 R:dr bidraga till uppförande i Wenersborg
af skol- och gymnastiklokaler för elementarläroverket, emot det staden derför
anskaffade ej mindre lämpliga tomtplatser än äfven de medel, som utöfver
Expedit iöns-U Is lc> Hels Förslog lill under il. Skrifoelse, N:o 81.
35
berörda anslag erfordrades till byggnadernas uppförande och inredning i öfverensstämmelse
med upprättade ritningar och kostnadsförslag.
De företedda kostnadsförslagen sluta pä en summa af 206,054 R:dr, men
enligt ritningen inrymmer byggnaden en fullständig boställsvåning åt läroverkets
rektor, oaktadt vederbörande kommuner obestridligen åligger att åt rektor an
skaffa
och bekosta embetsgård eller utgifva årlig hushyra, hvarjemte ritningen
upptager, förutom böne- och musiksal, en särskild solennitetssal. Bygguadsplanen
synes således icke vara inskränkt till hvad som för läroverkets behof vore erforderligt;
och då dertill kommer att för en särskild gymnastiklokal kostnaden blifvit
beräknad till ej mindre än 27,662 R:dr 50 öre, hafva Rikets Ständer antagit, att
genom byggnadens utförande efter en annan, närmare efter läroverkets behof lämpad
plan, kostnaden skulle kunna så betydligt nedsättas, att, utan någon synnerlig
förhöjning i kommunens bidrag utöfver hvad dertill är vordet afsedt, Statens
understöd skulle kunna nedsättas till 100,000 R:dr; och då den, jemlikt nådiga
Cirkulärbrefvet den 11 December 1863, till läroverkets egen byggnadskassa utgående
terminsafgift otvifvelaktigt lemnar tillgång för amortering af ett lån å
40,000 R:dr, torde endast återstoden, 60,000 R:dr, vara såsom anslag oundgängligen
nödig. I följd häraf och under antagande af byggnadskostnadens fördelning
på två år,
hafva Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för
Wenersboi’gs högre elementarläroverk, beviljat dels ett anslag af 60,000 R:dr och
dels ett låneunderstöd af 40,000 R:dr, samt utaf dessa summor anvisat på Riksgälds-koutoret
för år 1867 såsom anslag 30,000 R:dr och och såsom lån 20,000
R:dr, emot enahanda vilkor för detta låns åtnjutande, som i mom. a) härofvan i
afseende på låneunderstöd för lärovcrksbyggnaden i Upsala blifvit föreskrifna; allt
under förutsättning att Elfsborgs läns landsting eller Wenersborgs stad anvisar
det belopp, som utöfver de härofvan såsom statsbidrag beräknade 100,000 R:dr
kan för ändamålet erfordras.
d) Till utvidgande af läroverksbyggnaderna i Christianstad hafva hos Rikets
Ständer statsanslag blifvit begärda till belopp af dels 75,000 R:dr, dels 70,000
R:dr och dels 60,000 R:dr.
Enligt företedda ritningar och kostnadsförslag är en del af det nuvarande
skolhuset afsedd att qvarstå och inrymma, bland annat, bostad åt rektor; och
hafva stadsfullmägtige i Christianstad vid sammanträde den 22 sistlidne Januari
beslutat, att till uppförande af den föreslagna läroverksbyggnaden, hvarför kostnaden
beräknats till 76,959 R:dr 27 öre, bidraga med uppskattade värdet af
nämnda boställslägenhet eller 7,666 R:dr 67 öre.
Vid beräkning af anslagsbeloppet hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet
dels dervid att läroverkets egen byggnadskassa, oberäknadt dess redan hopsamlade
kapital, som vid innevarande års slut torde uppgå till omkring 5,000
R:dr, lemnar säker tillgång för amortering af ett lån å åtminstone 20,000 R:dr,
och dels dervid, att Christianstads läns landsting, som för innevarande år till hyra
för särskilda lägenheter åt läroverket anvisat ett belopp af 1,000 R:dr, skäligen
bör med ett motsvarande kapitalbelopp, eller jemväl 20,000 R:dr, för ändamålet
bidraga, och att således det uti en al de gjorda framställningarne såsom erforderligt
angifua belopp, 60,000 R:dr, skulle kunna sålunda fördelas, att Staten tilli
sköte 40,000 R:dr, deraf hälften anslag och hälften lån, samt landstinget 20,000
R:dr. I betraktande häraf och då ifrågavarande byggnad^féViftag ej torde iiWrm
kortare tid än två år kunna utföras,
36 E.rpeditinns-lJlskolte/s Förslag lill anderd. Skrifvelse, A:o 81.
hafva Rikets Ständer såsom bidrag till utvidgande af elementarläroverksbyggnadeu
i Christianstad beviljat dels ett anslag af 20,000 R:dr och dels ett
låneunderstöd af 20,000 R:dr, samt utaf dessa summor anvisat på Riksgäldskontoret
för år 1867 såsom anslag 10,000 R:dr och såsom lån 10,000 R:dr, emot
enahanda vilkor för detta låns åtnjutande, som i moment a) härofvan i afseende
på låneunderstöd för läroverksbyggnaden i Upsala blifvit föreskrifna, allt under
förutsättning att Christianstads läns landsting till byggnadsföretaget i dess helhet
bidrager med 20,000 R:dr samt att staden Christianstad tillskjuter hvad som utöfver
det sålunda för hela byggnadstiden till 60,000 R;dr beräknade bidrag kan
för ändamålet erfordras.
e) Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar är föreslaget,
att sedan för Westerviks på reallinien fullständiga läroverk plan och kostnadsförslag
till ett lämpligt lärohus, afsedt att i framtiden inrymma ett fullständigt
högre elementarläroverk, för en summa af 154,500 R:dr 30 öre genom kommunens
försorg upprättats, Rikets Ständer måtte såsom byggnadsunderstöd bevilja ett anslag
af 75,000 R:dr.
Rikets Ständer hafva funnit kommunens bemödande uti ifrågavarande
hänseende böra af Staten understödjas; men då äfven den kringliggande orten af
läroverkets ändamålsenliga utveckling hemtar eu direkt fördel, och något bidrag
från landtingets sida således billigtvis kan fordras, samt don till läroverkets
enskilda byggnadskassa inflytande terminsafgiften kan påräknas till belopp af
1.000 R:dr årligen, hafva Rikets Ständer, under antagande af tvänne års byggnadstid,
på det sätt bifallit de gjorda framställningarne att såsom bidrag till uppförande
af en ny byggnad för Westerviks elementarläroverk beviljats dels ett anslag
af 35,000 R:dr och dels ett låneunderstöd af 20,000 R:dr, samt för år 1867 å Riksgäl
ds-kontoret anvisats utaf anslaget 17,500 R:dr och utaf lånet 10,000 R:dr, emot
enahanda vilkor för detta låns åtnjutande, som i moment a) härofvan blifvit föreskrifna
i afseende på låneunderstöd för läroverksbyggnaden i Upsala; allt under
förutsättning, att Norra Calmar läns landsting till byggnadsföretaget i dess helhet
bidrager med 20,000 R:dr samt att Westerviks stad tillskjuter hvad som utöfver
det sålunda för hela byggnadstiden till 75,000 R:dr beräknade bidrag kan för
ändamålet erfordras.
f) Hos Rikets Ständer har jemväl framställning blifvit gjord, att Rikets
Ständer måtte, till ifrågaställd förändring och tillbyggnad af elementarläroverkets
hus i Skara, hvarför kostuaden enligt uppgjord plan och förslag uppgiuge till
80.000 R:dr, bevilja 60,000 R:dr såsom anslag och 15,000 R:dr såsom lån; och
hafva Rikets Ständer, som inliemtat att den årliga inkomsten för läroverkets enskilda
kassa uppgår till öfver 2,000 R:dr, samt jemväl i denna fråga anse sig böra
fasthålla grundsatsen om landstingets skyldighet att till företag af ifrågavarande
beskaffenhet bidraga,
i öfverensstämmelse härmed såsom bidrag till förändring och tillbyggnad
af elementarläroverks-byggnadcn i Skara, beviljat dels ett anslag af 15,000 R:dr
och dels ett låneunderstöd af 40,000 R:dr, samt för år 1867 å Riksgälds-kontoret
anvisat utaf anslaget 7,500 R:dr och utaf lånet 20,000 R:dr, emot enahanda vilkor
för detta lånä åtnjutande, som i moment a) härofvan blifvit föreskrifna i afseende
på låneunderstöd för läroverksbyggnaden i Upsala; allt under förutsättning, att
vederbörande landsting till byggnadsföretaget i dess helhet bidrager med 20,000
R:dr, samt att staden Skara tillskjuter hvad som, utöfver det sålunda för ifråga
-
Expeditions-Utskottats Förslag lill underd. Skrifvelse, N.-o 81.
37
varande byggnadsföretag till 75,000 R:dr beräknade bidrag, kan för ändamålet
erfordras.
75:o. Med afseende på billigheten deraf, att, på samma gång minimilönen
för examinerade folkskolelärare lasiställdes till 400 R:dr om året och anslag för
detta ändamål anvisades, ett understöd jemväl bereddes de församlingar, hvilka
ville och kunde försäkra lärarne vid sina folkskolor om löneförmåner utöfver detta
minimum, ställde Rikets sednast församlade Ständer till E. K. Maj:ts disposition
en å Riksgälds-kontoret anvisad summa af 30,000 R:dr årligen under innevarande
statsregleringsperiod, för att i mån af behof användas på det sätt, att, der församlingar,
hvilkas lärare redan i lön åtnjöte 400 R:dr eller derutöfver, förbundo
sig att höja lönen utöfver då utgående belopp, ett statsbidrag till lika belopp med
församlingarnes sålunda lemnade ytterligare tillskott finge, efter E. K. Maj:ts nådiga
pröfning, anvisas; dock att Statens bidrag för detta ändamål ej skulle öfverstiga
50 R:dr om året för hvarje lärare; och har E. K. Maj:t nu hemställt, att
enahanda anslag måtte jemväl för år 1867 anvisas.
Med bifall tillE. Iv. Maj:ts berörda nådiga framställning hafva Rikets Ständer
för år 1867, till E. K. Maj:ts disposition, å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp
al 30,000 R:dr, för att, under hittills gällande vilkor, användas till löneförbättring
utöfver minimilönen åt examinerade folkskolelärare.
76:o. Till understöd åt sådana församlingar, hvilka till följd af medellöshet
icke kunna till erforderligt belopp bekosta aflöning åt sina folkskolelärare, har
E. K. Maj:t begärt för år 1867 ett belopp af 20,000 R:dr;
och hafva Rikets Ständer anvisat det begärda anslaget, 20,000 R:dr, att
från Riksgälds-kontoret utgå.
77:o. Vidare har E. K. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja
dels till undervisning i trädgårdsskötsel vid folkskolelärare-seminarierna för år
1867 ett extra anslag af 3,000 R:dr och dels för inköp och tillredning af jord dertill,
för cu gång, 10,000 R:dr;
och hafva Rikets Ständer funnit skäligt de utaf E. K. Majit- uti ifrågavarande
hänseende begärda extra anslag, tillhopa 13,000 R:dr, för år 1867 å Riks
gälds-koutoret
anvisa.
78:o. Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 5 Oktober 1860
anhållit, att E. K. Majit måtte i nåder tillse, på hvad sätt en mera utbredd färdighet
i vapenföring och andra militäröfningar kunde genom undervisning i skolorna
bibringas det uppvexande slägtet, så hade, enligt hvad Statsråds-protokollet
upplyser, E. K. Majit, enär ett hinder för införande af gymnastik- och militäröfningar
vid de flesta folkskolor mötte i den omständighet, att folkskolelärarne i allmänhet
icke egde de insigter och den färdighet, som fordrades för att på ett ändamålsenligt
sätt lemna undervisning i dessa ämnen, under den 9 Januari 1863
anbefallt domkapitlen föranstalta att under den tid af sommaren, då läsningen i
folkskolorna i allmänhet vore afbruten, folkskolelärarne måtte kunna i ifrågavarande
öfrtingar erhålla undervisning. Till följd häraf hade inom de flesta stift under
sommaren år 1863 och inom åtskilliga stift äfven under sommaren år 1864
dylik undervisning blifvit folkskolelärarne meddelad; och till ersättning åt dem,
som bestridt undervisningen, samt understöd för folkskolelärare, hvilka deraf varit
i behof och af undervisningen sig begagnat, hade tillsammans utgått 20,000 Ridr,
hvilka kostnader kunnat under innevarande statsregleringsperiod bestridas af de
för denna period samlade besparingar å anslagen till folkskoleväsendets befrämjande.
Då likväl erfarenheten visat, att besparingarne blifvit betydligt mindre,
38
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o Hl.
och behofven deremot i alla rigtningar stigit, bado för innevarande år ersättning
för meddelad undervisning i detta ämne endast med högst ringa belopp kunnat
anvisas. För att således en säkerhet skulle finnas derom, att tillfälle till fortsatt
undervisning i dessa cfningar måtte stå folkskolelärarne öppet, har E. K. Maj:t
föreslagit, att ett särskildt anslag å 10,000 R:dr måtto tor ändamålet anvisas;
och hafva Rikets Ständer för år 1867 anvisat en summa af 10,000 R:dr, att
från Riksgälds-kontoret utgå och, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, användas
för folkskolelärares undervisning i gymnastik- och militäröfningar.
79:o. Tillika har E. K. Maj:t äskat, att besparingarne på de särskilda extra
anslagen till folkskoleväsendets befrämjande måtte af E. K. Majit för folkundervisningen
tillhörande föremål få användas;
och hafva Rikets Ständer denna nådiga framställning bifallit.
80:o. Till uppförande af byggnad för folkskolelärareseminarium i Linköping
har E. K. Majit begärt ett anslag af 50,000 Ridr, hvaraf under år 1867 skulle
utgå hälften eller 25,000 Ridr.
Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, att nämnda seminarium, hvilket från
och med höstterminen 1864 trädt i utvidgad verksamhet, måst, enär någon Staten
tillhörig byggnad ej funnes att till denna läroanstalt upplåta, inrymmas i förhyrd
lokal, som dels vöre otillräcklig för behofvet, dels ock i öfrigt föga lämplig. Vid
granskning af ritningar och kostnadsförslag till de föreslagna byggnaderna, har det
emellertid synts Rikets Ständer, som desamma voro_ större, än för det afsedda
ändamålet kan vara nödigt; och Rikets Ständer hafva derföre ansett det vara af
vigt att, innan början göres med uppförande af särskilda byggnader för folkskolelärare-seminarierna,
fullständig utredning blefve åvägabragt, angående den yttre
och inre anordning, som för dylika byggnader må finnas mest lämplig, äfvensom
i fråga om det omfång, som för dem kan, med hänseende till de särskilda seminariernas
lärjungeantal, vara behöflig t.
Rikets Ständer hafva således, till inköp af tomt för en seminariibyggnad i
Linköping samt till påbörjande och uppförande, så långt tillgångarne medgifva,
af denna byggnad efter den ritning, som af E. K. Majit kan komma att fastställas,
beviljat den af E. K. Majit för år 1867 äskade summa, 25,000 Ridr; men i sammanhang
härmed funnit sig böra i underdånighet anhålla att E. K. Majit, för vinnande
af fullständig utredning angående den yttre och inre anordning, som för
seminariibyggnader i allmänhet må finnas mest lämplig och det billigaste pris,
för hvilket desamma i förhållande till det för hvarje ställe påräkneliga lärjungeantal
må kunna uppföras, täcktes, innan byggnaden i Linköping begynnos, låta
utarbeta normalritningar och förslag till dylika byggnader.
81:o. Till inredning och förändring af den för folkskolelärarinne-seminarium
i Stockholm upplåtna byggnad har E. K. Majit äskat, för en gång, en summa af
10.000 R:dr;
och hafva Rikets Ständer funnit skäligt anvisa det begärda anslagsbeloppet,
10.000 Ridr, att, enligt E. K. Majits nådiga disposition, från Riksgälds-kontoret
utgå.
82:o. Vidare har E. Iv. Majit begärt att till uppförande af en byggnad för
Kongl. Bibliotheket måtte anvisas för år 1867 ett belopp af 70,000 Ridr.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, att, med anledning af det alltmera framstående
behofvet för Kongl. Bibliotheket af lämpligare lokal än den nuvarande,
E. K. Majit genom nådigt Bref den 23 September 1864 anbefallt Öfverintendentsembetet
att inkomma med fullständigt förslag till ny byggnad för nämnda Bi
-
Expeditions- Utskottets Förslag lili underd. Skrifvelse, N:o 81.
39
"bliothek. öfverintendents-embetet hade derefter med ledning af ett utaf Kongl.
Bibliothekarien meddeladt program och i samråd med honom låtit för berörda
ändamål uppgöra ritnings- och kostnadsförslag, det sednare slutande på en summa
af 742,554 R:dr, hvilka förslag Embetet med underdånig skrifvelse den 10 Oktober
nästlidet år öfverlemnat till E. K. Maj:ts nådiga pröfning.
Till plats för byggnaden hade hos Öfverintendents-embetet följande tomter
blifvit föreslagna: l:o en Kronan till inlösen för ett belopp af 240,000 R:dr er
bjuden
tomt, utgörande qvarteret “Grönlandet södra“ i Adolf Fredriks församling
och belägen mellan Drottning- och Holländaregatorna samt Adolf Fredriks vestra
och södra Kyrkogator; 2:o den Kronan tillhöriga Humlegården, och 3:o den Stockholms
stad tillhöriga, bredvid Nationalmuseibyggnadens område belägna s. k. Sillhofstomten
å Blasieholmen.
Utaf handlingar, som den 2 sistlidne Februari blifvit till Rikets Ständer
öfverlemnade, inhemtas vidare att, uppå gjord förfrågan, huruvida och på hvilka
vilkor staden kunde vara villig att för uppförande af en bibliotheksbyggnad till
Kronan öfverlåta viss uppgifven del af den s. k. Sillhofstomten, Stockholms stadsfullmägtige,
med hänseende till tomtens belägenhet invid Saltsjön och dess deraf
följande stora vigt för den allmänna, allt mer och mer tilltagande rörelsen samt
af i öfrigt anförda skäl, förklarat det st.adsfullmägtige ansåge sig icke böra densamma
för nämnda ändamål upplåta; hvarefter Kongl. Bibliothekarien, uti afgifvet
underdånigt utlåtande, uttalat den åsigt, att utaf de två öfriga föreslagna
byggnadsplatserna, qvarteret Grönlandet södra borde i anledning af dess mera passande
läge erhålla företrädet.
Oaktadt bebofvet af en ny byggnad för Kongl. Bibliotheket numera torde
vara oafvisligt och således hvarje ytterligare uppskof med afgörandet af denna
fråga otvifvelaktigt föranleder väsendtligt olägenheter, har likväl, med hänseende
till frågans outredda skick — då hvarken platsen för den föreslagna byggnaden
är bestämd eller de uppgjorda ritnkigarne och kostnadsförslagen ännu blifvit af
E. K. Maj:t i nåder pröfvade och således all tillförlitlig ledning saknas för bedömande
af de kostnader, som för fullbordande af detta byggnadsföretag kunna
blifva erforderliga — Rikets Ständer ansett sig förhindrade att nu för ändamålet
bevilja anslag. Det har dessutom ej kunnat undgå Rikets Ständers uppmärksamhet,
att den ifrågasatta kostnadssumman synes nog högt tilltagen och Rikets
Ständer föreställa sig att en, såväl till det yttre som till det inre, ändamålet fullt
motsvarande byggnad, skulle kunna åstadkommas till vida billigare pris.
Rikets Ständer få derföre i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga fullständigt förslag till eu
ny bibliotheksbyggnad, uppgjordt med iakttagande af all den sparsamhet, som med
byggnadens varaktighet och ändamålsenliga anordning är förenlig.
83:o. Uti särskild den 2 nästlidue Februari till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition har E. K. Maj:t behagat meddela, hurusom Direktionen öfver
gymnastiska centralinstitutet — med förmälan, att vid uppgörande af den för nu
pågående ny- och ombyggnader vid institutet fastställda plan, större reparation
eller ombyggnad af det gamla i flera hänseenden mindre ändamålsenliga gymnastikhuset
derstädes icke föreslagits, hufvudsakligen för att, intill dess sådan ombyggnad
bfefve oundgängligen nödvändig, icke föranleda kostnader, de der möjligen
kunde tills vidare undvikas — i underdånighet anhållit, att, då omförmälda
åtgärd under fortgången af byggnadsarbetena visat sig allt mera nödig, så väl i
anseende till det gamla gymnastikhusets betydliga bristfälligheter som ock med
40 Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 SI.
hänsigt till dess vanprydlighet i förhållande till de nya byggnaderna vid institutet,
E. K. Majit måtte åt Öfverintendents-embetet uppdraga att, i enlighet med
en på Direktionens begäran af Öfverintendents-embetet uppgjord ritning, låta såsom
tillägg till byggnadsplanen utföra ombyggnad af det gamla gymnastikhuset
med användande at erforderlig del af det öfverskott å de af Rikets Ständer till
ett belopp af 167,178 R:dr 84 öre för institutets öfriga byggnadsarbeten beviljade
medel, hvilket uppkommit genom billiga priser å byggnadsmaterialier m. m., och
ansåges med säkerhet betydligt öfverstiga den enligt det af Öfverintendentsembetet
upprättade kostnadsförslaget för ifrågavarande ombyggnad beräknade
summa af 25,000 R:dr; och har, med anledning häraf, E. K. Majit nu föreslagit,
det måtte Rikets Ständer medgifva, att till bestridande af kostnaderna lör ifrågaställda
ombyggnad må få användas erforderligt belopp af öfverskottet å det beviljade
byggnadsanslaget;
Och hafva Rikets Ständer till E. K. Majits förevarande nådiga framställning
lemnat bifall.
84:o. För löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets- och tjenstemän samt
vaktbetjente har E. K. Majit äskat en summa af 8,050 Ridr.
Vid sistförflutna riksdag beviljade Rikets Ständer, i anledning af derom
gjord nådig framställning, uti anslaget för Sundhets-kollegium en tillökning för
innevarande statsregleringsperiod af 8,000 Ridr årligen, att från Riksgälds-kontoret
utgå och af E. K. Majit på lämpligt sätt emellan Ordföranden, Medicinalråden
samt Kollegii tjenstemän fördelas; och då de lörhållanden, som föranledde beviljandet
af berörda tillökning, icke sedermera undergått någon förändring, samt utaf
Statsråds-protokollet iuhemtas, att Sundhets-kollegii förste vaktmästare i årlig
lön uppbär endast 550 Ridr eller 50 Ridr mindre än hans vederlikar vid ernbetsverken
i Stockholm vanligen åtnjuta,
hafva Rikets Ständer beviljat det för ifrågavarande ändamål äskade belopp,
8,050 Ridr, att enligt E. K. Majits nådiga disposition från Riksgäldskontoret
utgå.
85:o. Vid de tre sistförflutna riksdagarne hafva Rikets Ständer för Farmaceutiska
institutet anvisat ett årligt belopp af 3,750 Ridr, med vilkor, att Apothekare-societeteu
skulle med lika belopp till institutet årligen bidraga; och har,
med anledning af framställning från Institutets styrelse och sedan Sundhetskollegium
afgifvit yttrande, E. K. Majit hemställt, att nämnda anslag måtte lörhöjas
med 1,125 Ridr, under samma förbehåll som tillförene af ett mot statsanslaget
svarande tillskott från Apothekare-societeten, samt att derjemte, med afseende
å ifrågaställd skyldighet för Institutets lärare att deltaga i provisors- och
apothekare-examen, 2,000 Ridr måtte beviljas att ställas till Direktionens förfogande
;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att anslaget till Farmaceutiska institutet
må för år 1867 bestämmas till 6,875 Ridr, att utgå och användas på sätt
E. K. Majit föreslagit.
86:o. Uppå Sundhets-kollegii derom gjorda underdåniga hemställan har
E. K. Majit föreslagit, att det för Gymnastiskt-orthopediska institutet uppförda årliga
anslag, 8,250 Ridr, måtte jemväl för år 1867 på enahanda vilkor som hittills
få utgå;
Öch hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
87:o.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 81.
41
87:o. Vid sistförflutna riksdag anvisade Rikets Ständer å Rikgälds-kontoret
ett reservationsanslag’ af 9,000 R:dr, för att, under de vilkor i afseende på
kommunernas bidrag, som E. K. Majit funne lämpligt bestämma, med en tredjedel
årligen under innevarande statsregleringsperiod användas såsom understöd för
vård och skötsel af de i landskapet Helsingland befintliga personer, som voro
behäftade med sjukdomen spetälska. Sedermera har, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifver vid handen, E. K. Maj:t dels, såsom vilkor för statsanslagets tillgodonjutande,
föreskrifvit, att motsvarande bidrag skulle af Gefleborgs län för
ändamålet anvisas, och dels, i afseende på medlens användande, medgifvit, att ett
sjukhus för spetälske, beräknadt att inrymma omkring 20 sängar, finge inrättas
helst i Jerfsö socken, såsom medelpunkten för den trakt, der sjukdomen vore
gångbar och tillika utgörande station för distriktets provincialläkare: hvarjemte
blifvit förordnadt, att denna sjukvårdsanstalt, i likhet med länslasaretten,
skulle ställas under tillsyn af en särskild direktion med Landshöfdingen i länet
såsom ordförande; och hafva, i öfverensstämmelse med E. K. Maj:ts nu gjorda
framställning,
Rikets Ständer jemväl lör år 1867, till ifrågavarande ändamål, beviljat
ett anslag af 3,000 R:dr att, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, från Riksgälds-kontoret
utgå, emot vilkor att enahanda bidrag fortfarande af Gefleborgs
län för ändamålet anvisas.
88:o. Uppå derom vid sistförflutna riksdag gjord framställning funno Rikets
då församlade Ständer skäligt att, till understöd för den af Doktor O. Sandahl
i hufvudstaden inrättade Medico-pneumatiska anstalt, anvisa för åren 1864,
1865 och 1866 en summa af 6,000 R:dr, att med en tredjedel årligen utgå, med
vilkor likväl att anstalten blefve ställd under tillsyn af Sundhets-kollegium, dit
föreståndaren hade att årligen om inrättningens verksamhet afgifva berättelse,
älvensom att dagligen skulle lemnäs fribad åt minst två fattiga eller obemedlade
personer; och har nu uti en hos Rikets Ständer gjord framställning blifvit föreslaget,
att för år 1867 en summa af 2,000 R:dr måtte till understöd för berörda
anstalt af Rikets Ständer anvisas.
På sätt af de för åren 1863 och 1864 till Sundhets-kollegium afgifna berättelser
inhemtas, hafva under det förra året 159 och under det sednare 295
personer åtnjutit kostnadsfri vård vid denna anstalt samt der begagnat, år 1863,
4,647 och år 1864, 9,438 bad;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att till understöd för omförmälda
medico-pneumatiska anstalt anvisa lör år 1867 ett belopp af 2,000 R:dr, att under
enahanda vilkor, som hittills, från Riksgälds-kontoret utgå.
89:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, att Serafimerordens-gillet, såsom
Öfverstyrelse för hospitalen i riket, uti underdånig skrifvelse den 24 Juli nästlidet
år anfört, hurusom allmänna hospitalsf ondens inkomster visserligen genom förhöjda
arrenden vid förnyadt upplåtande af hospitalshemman och lägenheter samt genom
de i sednaste tid fastställda högre patientafgifter stigit, men ingalunda i ett mot
stegringen uti dess utgifter svarande förhållande; i följd hvaraf, och då Ordensgillet
ansett sig böra hufvudsakligen biträda ett af General-direktören öfver
hospitalen uppgjordt förslag till reglering och förbättring af hospitalsläkarnes
löner, hvilka för närvarande i flera fall icke motsvarade dessa läkares trägna och
ansvarsfulla befattningar, Ordens-gillct hemställt, att, för genomförande af berörda
förslag, hvartill erfordrades en årlig utgift af omkring 10,000 R:dr, hospitalsfonBih.
lill 11. St. Prut. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 6
42
Expeditions-Utskottels Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 81.
dens kreditiv, nu utgörande 80,000 Ridr årligen, måtte under nästa statsreglering
få utgå med ett till 90,000 R:dr förböjdt belopp; hvarefter, och derest detta af
Rikets Ständer biiölles, Ordensgillet afvaktade nådigt förständigande att med slutligt
yttrande ock förslag till reglering af omförmälda löner till E. K. Maj:t i underdånighet
inkomma.
Vidare hade Serafimerordens-gillet erinrat, hurusom utaf de till E. K.
Maj:t årligen afgifna berättelser öfver hospitalsförvaltningen visat sig, att under
åren 1862 och 1863 patienternas antal å de gamla hospitalen betydligt tilltagit,
samt att dels häraf och dels till följd af andra förhållanden, år från år uppkommit
en balans, nu utgörande omkring 70,000 R:dr, hvilken under förra hälften af
hvarje kalenderår kunnat af då influtna större inkomster betäckas, hvaremot vid
hvarje års slut en känbar brist uppstått. Till afhjelpande af den förlägenhet,
hvari hospitalsförvaltningen härigenom kommit, hade Serafimerordens-gillet anhållit,
det E.- K. Maj:t täcktes utverka ett anslag lör en gång af 50,000 R:dr, med
hvilket belopp Ordens-gillet, under förutsättning att öfriga begärda anslag beviljades,
föreställde sig att den för handen varande bristen skulle kunna betäckas.
Serafimerordens-gillet, som tid efter annan erfarit, hurusom vid de flesta hospitalen
erforderliga platser saknats för emottagande af personer, som varit till hospitalsvård
berättigade, hade derjemte funnit sig böra fästa E. K. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet å nödvändigheten att hospitalsförvaltningen erhölle medel för behörigt
vårdande af ett ökadt antal sinnessjuke, hvartill platser ansåges kunna
å nu befintliga hospitalsinrättuingar beredas, likväl icke utan kostnader, ehuru
dessa jemförelsevis blefve vida mindre, än om nya hospital skulle anläggas. Med
beräkning af 40 nya sjukplatser för hvarje af de kommando tro åren uppstode
behof af tillskott lör hospitalsfonden, under första året al 10,000 R:dr, under andra
året al 20,000 R:dr och under det tredje året af 30,000 R:dr.
Uti särskildt infordradt utlåtande öfver Rikets sist församlade Ständers, i
underdånig skrifvelse den 16 November 1863 framställda begäran om undersökning,
huruvida för det vexande antalet sinnessjuka ytterligare ett nytt hospital
eller endast utvidgning af de redan befintliga vore af nöden, hade derjemte Serafimerordens-gillet,
på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, funnit grundade skäl
för närvarande saknas, att på allmän bekostnad uppföra ännu ett nytt centralhospital,
eller att, för beredande af ökade tillfällen till sjukvård för sinnessvaga,
vidtaga andra åtgärder än dem Ordens-gillet i sin underdåniga skrifvelse angående
hospitalsvårdens för handen varande behof föreslagit,
I anledning af dessa framställningar har E. K. Majit, jemte särskildt förklarande,
att E. K. Majit, i betraktande af de utaf Ordens-gillet, med afseende på
utrymmet vid Statens anstalter för sinnessjuka anförda förhållanden, funne uppförande
af ytterligare ett nytt hospital för beredande af ökade tillfällen till sjukvård
för sinnessvaga för närvarande icke vara af nöden, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte bevilja:
för hospitalsfondens förstärkning ett kreditiv å 90,000 Ridr;
till utredning och underhåll för ett förökadt antal sjukplatser vid hospitalen,
ett belopp af 10,000 Ridr; och
för betäckande af den i hospitalsfonden uppkomna brist, för en gång, en
summa af 50,000 Ridr.
Med afseende å hvad anfördt blifvit rörande behofvet af de för hospitalsväsendet
begärda anslagen samt då det till utredning och underhåll för ett förökadt
antal sjukplatser vid hospitalen begärda särskilda anslag å 10,000 Ridr afser
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
43
samma föremål, för hvilka liospitalsfondens kreditiv är anvisadt, och således
lämpligast bör med detta kreditiv sammanföras,
hafva Rikets Ständer, till hospitalsfondens förstärkning, å Riksgälds-kontoret
för år 1867 anvisat ett kreditiv af 100,000 R:dr; och till betäckande af den
i hospitalsfonden uppkomna brist, anvisat, för en gång, en summa af 50,000 R:dr.
90:o. E. K. Majit har vidare begärt, för utvidgning och förbättring af
hospitalet i IVvxiö, för en gång, 3,500 R:dr, med rättighet för hospitalets Öfverstyrelse
att för hospitalet använda öfverskottet, omkring 7,400 R:dr, å det vid sistlidna
riksdag för hospitalet beviljade byggnadsanslag;
för utvidgning och förbättring af hospitalet i Upsala, för en gång, 6,900
R:dr; och
för tillbyggnad och utvidgning af hospitalet i Nyköping 20,000 R:dr, hvaraf
år 1867 skulle utgå 10,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer till E. K. Majits ifrågavarande nådiga framställningar
lemnat bifall.
91:o. Slutligen har E. K. Majit, uppå Serafhnerordens-gillets underdåniga
hemställan, föreslagit att för uppförande af en portvaktarestuga vid hospitalet i
Wisby hospitalets Öfverstyrelse måtte berättigas att använda besparingarne, omkring
2,700 R:dr, å ett af Rikets sednast församlade Ständer till byggnader vid
hospitalet beviljadt anslag, 13,221 R:dr 85 öre, som, till följd af billiga entreprenad-anbud,
ansetts kunna lemna ett öfverskott af nyssnämnda belopp;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
92:0. Hos Rikets Ständer är vordet föreslaget att, enär Malmö hospital,
afsedt för Sveriges folkrikaste provins och, näst Wadstena hospital, inrymmande
det största antalet sinnessjuka, till följd af sitt läge och sin beskaffenhet i öfrigt
ej kunnat, oaktadt Hospitals-direktionens bemödande, bringas i sådant skick,
som sednare tiders åsigter om sinnessjukas behandling fordrade, Rikets Ständer
måtte för sin del besluta flyttning af Malmö hospital till annan lämplig plats
inom provinsen Skåne samt för ändamålet anslå dertill erforderligt belopp,
600,000 R:dr.
Utaf en af General-direktören öfver hospitalen i riket till Serafimerordensgillet
afgifven berättelse öfver af honom verkställd inspektion å Malmö hospital
den 13 och 14 September 1863, hafva Rikets Ständer inhemtat, att med afseende
å dels anstaltens läge i midten af en folkrik stad, omgifven af trånga gator och
närliggande hus, dels beskaffenheten af byggnaderna, bland hvilka de flesta vore
inemot 200 år gamla och uppförda för andra ändamål samt, oaktadt ofta upprepade
reparationer, samtliga i bristfälligt skick, dels ock bristande utrymme,
såväl inom hus för de sjukas ändamålsenliga vård och sysselsättning, som utomhus
för beredande af tillfälle till arbeten i fria luften, General-direktören funnit
ej allenast hospitalet olämpligt ochotjenligt såsom vård- och kuranstalt för sinnessjuka
och ej en gång motsvarande nutidens billigaste anspråk, utan ock dess fortsatta
begagnande för detta ändamål oförenligt med civilisationens fordringar. Den enda
utväg, som återstode, vore sålunda att, så snart som möjligt, gå i författning om
upprättande af ett nytt centralhospital, enligt nutidens åsigter, på en passande
plats i och för vården af de sinnessjuka från rikets sydligaste provinser och det
nuvarande hospitalet helt och hållet indragas — en åsigt, som redan af de åren
1846 och 1850 nåuigst förordnade komiterade för sinnessjukvårdens ordnande blifvit
i deras afgifna utlåtanden uttalad.
44 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 81.
Behofvet af ett nytt hospital för rikets sydligaste provinser har således
redan länge varit af vederbörande framhållet; och då General-direktörens öfver
hospitalen här ofvan anmärkta berättelse angående sist hållna inspektion af
Malmö hospital synes antyda, att detta hospitals ersättande med en ny, såväl till
läge som anordning i öfrigt, mera tidsenlig dylik anstalt icke kan utan högst
väsendtliga olägenheter längre tid uppskjutas, men llikets Ständer, i saknad af
derför erforderlig utredning, nu icke kunna för ändamålet bevilja anslag,
föranlåtas llikets Ständer i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t, efter
behörig utredning af frågan, huruvida ett nytt hospital för rikets sydligaste provinser
är af oundgängligt behof påkalladt, äfvensom angående beloppet af de med
inrättandet af en sådan anstalt förenade kostnader, ville till kommande Riksdag
göra den framställning i ämnet, hvartill förhållandena kunna finnas föranleda.
93:o. För ordnande och uppställning af Naturhistoriska Riksmusei samlingar
har E. K. Maj:t begärt, för en gång, ett anslag af 15,000 R:dr.
Utaf ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver Ecklcsiastik-ärenden
den 19 Maj nästlidet år inliomtas, att berörda summa, enligt
uppgjord kostnadsberäkning, är erforderlig för ordnande och uppställning af
Naturhistoriska Riksmusei samlingar i Vetenskaps-akademiens dels nybyggda, dels
ändrade och reparerade lokal, äfvensom att årsanslagen till samliugarnes underhåll,
vård och förökning ej lemna tillgång till denna utgift;
Och hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning
lemuat bifall.
94:o. Enligt hvad ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll af
den 2 Juni 1865 gifver vid handen, hade Vetenskaps-akademien, uti underdånig
skrifvelse den 10 nästförutgångna Maj, anmält, att Palasontologim intendenten
derstädes, Professoreu Nils Peter Angelin, förklarat sig villig att till museum
öfverlemna sina högst betydliga samlingar inom nämnda vetenskapsgren, utgörande
mora än 96,000 exemplar och uppskattade till ett värde af öfver 40,000 R:dr, mot
det att han dels erbölle 3,000 R:dr till inköp, för musei räkning, af sådana dyrbarare
arter, som nu i samlingarne saknades, men vid uppställningen vore oundgängliga
för den allmänna öfversigten af fornverldens naturalster och ej med årsanslaget
kunde anskaffas, och dels finge, från och med år 1866 under sin återstående
lifstid årligen uppbära 2,000 R:dr.
Till följd häraf har E. K. Maj:t, som under Nionde Hufvudtiteln gjort framställning
angående det belopp, hvilket koinme att årligen utgå, föreslagit att å
förevararande Hufvudtitel måtte anvisas 3,000 R:dr, för en gång, till inköp af
vigtigare och dyrbarare föremål för samlingarnes fullständigande.
Rikets Ständer häfva med bifall till hvad sålunda föreslagits, för ökande
af Naturhistoriska Riksmusei palacontologiska samlingar, anvisat 3,000 R:dr, att
från Riksgälds-kontoret utgå.
95:o. Sedan den åt Öfverintendents-embetet i nåder anförtrodda inredningen
af nationalmusei-byggnaden numera så långt framskridit, att en del af de Staten
tillhörliga samlingar, hvilka äro afsedda att derstädes förvaras, kunnat öfverflyttas
till nämnda byggnad, som är beräknad att under innevarande år invändigt fullbordas,
hade, enligt hvad af ofvan åberopade Statsråds-protokoll för den 13 Oktober
nästlidet år inhemtas, Öfverintendents-embetet, jemte anmälan härom, afgifvit
förslag till de anordningar och utgifter, hvilka ansetts vara af behofvet påkallade
för framtida vård och underhåll af ej mindre sjelfva museibyggnaden, än äfven
Expeditions-Utskottets Förslug lill anderd. Skrifvelse, i\:o 81.
45
den del af berörda samlingar, hvilka äro ställda under Öfverintendents-embetets
inseende; och hade Embetet dervid törmält sig, vid öfvervägande af detta ärende,
visserligen hafva funnit såsom den enda fullt tillfredsställande anordningen i afseende
å förvaltningen och vården af de samlingar, hvilka voro afsedda att. bilda
det s. k. Nationalmuseum, att alla dessa, nemligen Kongl. Majt:s Musei, Kongl.
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens samt Kongl. Lifrustkammarens
samlingar kunde, tillika med konstsamlingarne vid Gripsholms och Drottningholms
slott, ställas under en gemensam styrelse, bestående af en chef och tvänne
intendenter, den ena för konstsamlingarne och den andra för de historiska samlingarne,
samt fyra amanuenser, deraf tvänne såsom biträden åt hvardera intendenten
jemte erforderligt kansli- och redogörarebiträde; men som hinder för verkställigheten
af en dylik organisationsplan synts för närvarande möta dels i svårigheten
att kunna föreslå någon definitiv aflöningsstat, åtminstone för den del af förvaltningspersonalen,
som skulle erhålla befattning med de egentliga konstsamlingarne,
förrän dessa hunnit fullständigare ordnas, samt erfarenheten derefter ådagalagt
det verkliga behofvet af dylik personals större eller mindre antal, dels äfven uti
det samband, som förefinnes emellan Kongl. Vitterhets-, Historie- och AntiqvitetsAkademien
och dess samlingar; så hade Öfverintendents-embetet ansett sig nu endast
böra hos E. K. Maj:t i underdånighet hemställa om anvisande af de för den
närmaste framtiden erforderliga medel; — och har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Ofverintendents-embetets förslag, E. K. Maj:t begärt för vårdande och underhåll
af Nationalmusei-byggnaden och der förvarade samlingar m. m. för år 1866
ett belopp af 5,000 R:dr och för år 1867 en sammanräknad summa af 17,650 R:dr.
Emot de af Öfverintendents-embetet uppgjorda, i Sta^sråds-protokollet intagna,
beräkningar öfver det nu anmälda anslagsbehofvet hafva Rikets Ständer
icke haft något att erinra; men deremot har hvad bemälda Embete anfört angående
framtida vården och underhållet af Nationalmusei-byggnaden och der förvarade
samlingar synts Rikets Ständer gifva skälig anledning till uttalande af den
önskan, att vid ordnandet af denna angelägenhet andra befattningar icke må inrättas,
än som äro för göromålens bestridande oundgängligen nödiga.
I följd häraf hafva Rikets Ständer för vårdande och underhåll af Nationalmusei-byggnaden
och der förvarade samlingar m. m. anvisat för år 1867 ett extra
anslag å 17,650 R:dr; och till enahanda ändamål för innevarande år anvisat ett
belopp af 5,000 R:dr; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att E.
K. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att vid uppgörande af förslag till personal-
och aflöningsstater för förvaltningen af Nationalmuseum och der förvarade
samlingar nödig sparsamhet må varda iakttagen.
96:o. För uppsökande och aflecknande af runstenar samt dessa teckningars
utgifvande, hvarföre under de tre sistförflutna riksdagarne beviljats 1,500 R:dr
årligen, har E. K. Maj:t för år 1867 begärt enahanda belopp;
Och hafva Rikets Ständer till * omförmälda ändamål jemväl för år 1867
anvisat ett extra anslag af 1,500 R:dr.
97:o. Vidare har E. K. Maj:t begärt, att det vid sistlidna riksdag beviljade
årliga anslag af 2,000 R:dr för undersökning af fornlemning ar och upprättande af
förteckningar öfver sådana måtte jemväl för år 1867 anvisas.
Och hafva Rikets Ständer jemväl för år 1867 beviljat det begärda anslaget,
2,000 R:dr.
46 Expeditions-Utskottets För st o g lill under d, Skrifvelse, N:o 81.
98:o. För fortsatt utgifvande af plancheverk öfver fornsaker och andra
historiska märkvärdigheter i Statens historiska museum samt Svenska sigill från
medeltiden har E. K. Majit äskat ett anslag, för en gång, af 2,000 R:dr;
och hafva Rikets Ständer, för år 1867, beviljat det för ifrågavarande
ändamål äskade anslag, 2,000 R:dr, att, i mån af behof, till vederbörande utbetalas.
99:o. Uppå Vitterhets-, Historie- oell Antiqvitets-akademiens underdåniga
framställning, angående de nya behof, som blefve en följd af de under akademiens
vård ställda samlingars öfverflyttning, anordning och offentliga förevisning i det
nya museet, har E. K. Maj:t begärt dels till höjande af akademiens å stat uppförda
anslag till vetenskapligt bildade biträden, ett belopp af 1,500 R:dr, och dels
för tillökning i akademiens vaktbetjening 1,936 R:dr.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas hade akademien föreslagit,
att utaf sistnämnda anslagsbelopp skulle utgå, 500 Ii:dr till lön åt en vaktmästare
för den dagliga tjenstgöringen och 500 R:dr till lön åt en vaktmästare såsom förman
för den extra betjeningen vid förevisningarne, hvaremot återstoden borde
användas till arfvoden åt sex extra vaktmästare, antagne att tjenstgöra endast
under förevisningstimmarne.
Då någon förhöjning i akademiens ordinarie anslag icke synes böra ega
rum, innan erfarenheten hunnit närmare angifva det belopp, som i sådant hän
seende
kan vara oundgängligen nödigt;
hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K. Maj:ts förevarande nådiga
framställning, att de begärda anslagsbeloppen, tillhopa 3,430 Riksdaler, må såsom
extra anslag för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisas.
100:o. Sedan, enligt hvad i Statsråds-protokollet är meddeladt, Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-akademien till E. K. Maj:ts nådiga pröfning hänskjutit,
huruvida icke från Statens sida någon åtgärd borde vidtagas för att skydda och
åt efterverlden, så vidt möjligt, bevara Wisby stads ruiner, samt öfverlemnat en
plan till de för berörda ändamål erforderliga åtgärder, har E. K. Majit föreslagit
Rikets Ständer, att härtill bevilja ett anslag af 1,500 R:dr;
och hafva Rikets Ständer för år 1867 anvisat ett extra anslag af 1,500
R:dr att, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, användas för vårdande af forn
lemningarne
i Wisby.
Men då Rikets Ständer, vid granskning af omförmälda plan, funnit sig
ega anledning befara att, i anseende till ruinernas mängd och storartade beskaffenhet,
genomförandet af samtliga de föreslagna åtgärderna skulle medtaga högst
betydliga summor,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet anhålla att, om ökadt
anslag för berörda ändamål skulle ifrågakomma, E. K. Majit då ville låta behörigen
utreda, hvilka utaf de ifrågavarande fornlemningarne företrädesvis äro af
det värde i konsthistoriskt hänseende, att de böra åt efterverlden bevaras, äfvensom
beloppet af de kostnader, som derför liunna vara oundgängligen nödiga.
101:o. För inköp af en orgel åt Musikaliska akademiens läroverk har
E. K. Majit begärt ett extra anslag af 4,000 Ridr;
och hafva Rikets Ständer beviljat detta belopp.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 8i.
47
102:o. Vidare har E. K. Maj:t föreslagit, att för fortsatt utgilvande af arbetet
“Svenska språkets lagar44 måtte för år 1867 beviljas ett anslag af 1,500
Riksdaler';
och hafva Rikets Ständer till berörda ändamål för nämnda år anvisat föreslagna
beloppet.
103:o. Vid sistförflutna riksdag anvisade Rikets Ständer ett belopp af
10,000 R:dr att under innevarande statsregleringsperiod årligen utgå, för att, enligt
E. K. Maj:ts nådiga disposition, användas för bekostande i hufvudstaden af
offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän
bildning; och bar É. K. Maj:t nu föreslagit, att enahanda belopp måtte ställas till
E. K. Maj:ts disposition, för att, under förutsättning att af staden bekostas ändadamålsenlig
lokal samt dess belysning, användas till föranstaltande af dylika
föredrag;
och hafva Rikets Ständer jemväl för år 1867 ställt till E. K. Majus disposition
ett extra anslag af 10,000 R:dr, för att, under förutsättning att af Stockholms
stad bekostas ändamålsenlig lokal samt dess belysning, användas till föranstaltande
i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen,
som företrädesvis tillhöra allmän bildning.
104:o. F 'ör fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet och andra samlingar
befintliga handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden,
bar E. Iv. Majit äskat att ett anslag å 3,000 R:dr måtte anvisas samt
att återstoden af det för samma ändamål tillförene beviljade belopp måtte fortfarande
få derför användas;
och hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts förevarande nådiga framställning
lemnat bifall.
105:o. Jemte erinran, hurusom Rikets sist församlade Ständer åt Artisten
N. Mandelgren anvisat för innevarande statsreglei ingsperiod ett årligt understöd
af 1,500 R:dr, för att derigenom sätta honom i tillfälle att genom resor inom landet
insamla ytterligare materialier till fortsättande al det arbete rörande de
i vårt lands gamla kyrkor ännu befintliga konsthistoriska lemningar från förgångna
sekler, hvars utgifvande han med understöd först af Fransmännens Kejsare
och sedan af Svenska Statsverket begynt under titel: “Monuments Scandinaves
du moyen åge44, har bos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att Rikets Ständer
ville för år 1867 åt Mandelgren fortfarande anslå ett understöd af 1,500 R:dr,
med förbindelse för Mandelgren att hädanefter såsom hitintills vid slutet af det
år, för hvilket han anslaget uppbär, till fria konsternas akademi inlemna de afteckningar
och ritningar, han under året gjort.
Rikets Ständer hafva tagit berörda framställning i öfvervägande; och funnit
skäligt å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 1,500 R:dr, att för år 1867
utgå till Artisten Mandelgren, på det han må blifva i tillfälle att verkställa de
resor inom landet, som för fortsatt aftecknande af ännu utaf honom ej undersökta
kyrkliga monumenter kunna vara af nöden, dock med skyldighet för Mandelgren
att vid slutet af nämnda år till fria konsternas akademi inlemna de afteckningar,
han under året gjort.
106:o. Vid de två sistförflutna riksdagarne hafva Rikets Ständer åt
Lithografen Billmark anvisat ett årligt belopp af 800 R:dr såsom understöd för
fortsatt utgifvande af planche-verket “Sverige, aqvarell-lithografier och tontryck41.
48 Expeditions-Fiskaitets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
Hos Rikets Ständer är nu vordet föreslaget, att dylikt understöd måtte Billmark
för år 1867 beviljas;
och hafva Rikets Ständer till enahanda ändamål jemväl för år 1867 beviljat
ett anslag af 800 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå.
107:o. Under åberopande af de skäl, som föranledt Rikets Ständer vid
föregående riksdagar att bevilja årliga anslag till fortsatt utgifvande af planclieverket
“Fordna och Närvarande Sverige11, hvilket arbete, påbörjadt af framlidne
Öfverste-löjtnanten U. Thersner, blifvit fullföljdt först af hans enka och sedermera
af deras efterlemnade dotter, Thora Thersner, har hos Rikets Ständer blifvit
föreslaget, att såsom uppmuntran till fortsatt utgifvande af ifrågavarande
planche-verk måtte fortfarande varda anvisadt enahanda belopp, som under
innevarande statsregleringsperiod i sådant hänseende årligen utgår eller 400
Riksdaler;
och har detta belopp jemväl för år 1867 blifvit till omförmälda ändamål af
Rikets Ständer anvisadt.
108:o. Med anförande, hurusom någon s. k. evangeliibok på Finska språket
med de nya för vårt land fastställda predikotexterna ännu icke funnes tryckt,
oaktadt det Sverige tillhörande Finska folket, hufvudsakligen bosatt inom NederTorneå,
Carl Gustafs, Öfvor-Torneå och Pajala socknar, uppginge till öfver 17,000
personer, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att anslag måtte beviljas till
betäckande af tryckningskostnaden för 4,000 å 5,000 exemplar af omförmälda
texter, hvilka in extenso och med så tydlig stil, att de äfven af äldre personer
kunde läsas, borde, så fört sig göra läte och till så billigt pris som möjligt, hållas
den Svensk-finska befolkningen tillhanda.
Rikets Ständer hafva tagit berörda framställning i öfvervägande; och då,
enligt hvad upplyst blifvit, konsistorium i Hernösands stift vid flera tillfällen
förgäfves sökt göra tryckningen al ifrågavarande predikotexter till föremål för
enskild spekulation, synes Statens mellankomst i sådant hänseende af oundgängligt
behof påkallad; men enär Rikets Ständer icke ega någon ledning för bedömande
af beloppet utaf det anslag, som skulle för ändamålet erfordras,
hafva Rikets Ständer härigenom velat i underdånighet fästa E. K. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet på behofvet af tillgång på predikotexter för Sveriges
finska befolkning, samt anhålla, att E. K. Maj:t täcktes låta vidtaga de åtgärder,
som för fyllande af nämnda behof kunna finnas nödiga.
109:o. Jemte erinran, hurusom det för inköp af skickliga inhemska konstnärers
arbeten anvisade årliga anslag af 6,000 R:dr ej kunde vara tillfyllest, då
frågan vore att tillegna sig ett skulpturarbete eller annat konstverk af ovanligare
art eller omfång, hvilket lyckats framför andra höja Sveriges anseende inom
konstverlden, är hos Rikets Ständer vordet föreslaget, att, då till dylika arbeten
onekligen borde räknas Molins grupp “Bältespännare11, hvilket arbete
så väl på verldsexpositionerna i Paris och London, som inom fäderneslandet
tillvunnit konstnären ett rättvist och allmänt erkännande såsom en af nutidens
största skulptörer, Rikets Ständer måtte ställa till E. K. Maj:ts nådiga disposition
en till 25,000 R:dr förslagsvis beräknad summa, för att sätta Professor
Molin i tillfälle att för Nationalmusei konstsamlingar i brons gjuta omförmälda
grupp.
Redan
I
Expedition.i-Utskoll.ets Förslag till underd. Skri/velse, N:o 81. 49
Redan vid sistlidna riksdag uttalade Rikets Ständer sin åsigt om önskvärdheten
deraf, att ett arbete af så erkändt konstvärde måtte, utfördt. i ett dyrbarare
material, komma att tillhöra Nationalmuseum, ehuru Rikets Ständer dels
funno tillgångarne icke medgifva anvisande af den då begärda summan, 30,000
R:dr, för konstverkets utiörande i marmor, dels ansågo med beviljande af anslag
lör detta ändamål kunna anstå närmare intill tiden för Nationalmusei fullständiga
ordnande. Då emellertid nu Nationalmusei samlingar redan under innevarande
år blifva för allmänheten tillgängliga; då, enligt hvad Rikets Ständer
inhemtat, den för gruppens gjutande i brons föreslagna summan af 25,000 R:dr
lärer, med någon förändring i planen, kunna utan väsendtlig olägenhet inskränkas
till 20,000 R:dr; och då, i fråga om utförande af ett arbete af nu ifrågavarande
beskaffenhet, det måste vara af synnerlig vigt, att detsamma företages
inom den tid, att ledningen deraf kan åt konstnären sjelf anförtros,
hafva Rikets Ständer, i betraktande af dessa omständigheter, för gjutning
i brons af Molins grupp “Bältespännare" anvisat ett belopp af 20,000 R:dr, att
enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition från Riksgälds-kontofet utgå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Juni 1866.
Bih. till Ii. St. Prot. 1865 1866. 10 Sami. 1 Afd. 10 Raft.
7
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Expedilions-litskotteLs Förslag lil! unden!. Skrifvelse. A.• o 81. 1
Tab. Litt. A.
klemi-stateii.
\
Oindelt spanmål.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Nya anslag.
Kub.-fot.
k.
R:dr j ö.
Till fyllnad i den åt kyrkoherden i Botkyrka och Sa-  lems församlingar af Stockholms län på lön anslagna
vederlags-spanmål
9
2
18 i 40
Prostetunnor:
Åt kontraktsprosten i Stora Tuna kontrakt för En-  vikens pastorat kub.-fot 6,B.
„ d:o i Norrberkes kontrakt för Lud-  vika och Malingsbo pastorater . „ 12,6.
„ d:o i Edsbei-gs kontrakt för Bodarne
och Skagershults socknar .... „ 12,6.
„ d:o i Helsinglands Vestra Öfra kon-  trakt för Ramsjö socken  „ 6,3.
„ dito i Åhs kontrakt för Borås stads
samt Torpa och Brämhults för-  samlingars pastorat  „ 9,5.
47
3
i
! i
94 i 60
i Summa
56
5
113 |-
Hör lil/ H. SI. nnd. Skrifvelse, 1865 fr 1866, i\:o 8j>
2 Expedilions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N;o S-I.
Tab. lii It. B.
lliiivcrsitctcrna.
Anslag för följande behof:
För Upsala Universitet.
4,500;
1,500;
Till lön åt en professor inom Juridiska fakulteten . . .
Förhöjning i anslaget till docent-stipendier .
För att de två adjunkter, för hvilka vissa läroämnen icke
äro bestämda, må, lika med öfrige adjunkter, åtnjuta
uppflyttning i högre lönegrad  1,000:
Till underhåll å Upsala akademiska lasarett af fattiga
sjuka från orter utom Upsala län
anslaget till Fysiologiska institutionen
mng i
2,500
500
För Lunds Universitet.
Till underhåll och förbättring af universitetets byggnader 2,000
Förhöjning i anslaget för bibliotheket . . . 1,800
Dito i dito för zoologiska museum  200
. .. • ? • • •
Dito i dito för kemiska institutionen  700
Lön åt en adjunkt i kirurgi och obstetrik . .
2,000
Förhöjning i anslaget till docent-stipendier 1,500
För de två adjunkternes, utan bestämda läroämnen,
uppflyttning i högre lönegrad
1,000:
Summa
Riksmynt.
10,000
9.200
19.200
Easpeditions-U Iskottets Förslag till unden!. Skrif reis?, N:<> 81. 3
Tali. Litt. C.
Elementarläroverken.
Anslag för följande behof.
Till aflöning, enligt gällande grunder, för samtlige nuvarande rektorer,
lektorer, adjunkter och kolleger samt öfningslärare
vid de på ena eller begge linierna fullständiga läroverken,
utöfver nuvarande beloppet
Till löner för nya lektors- och adjunkts-befattningar vid de redan
befintliga läroverken samt till arfvoden åt extra lärare
Till inrättande af nya läroverk, nemligen:
ett femklassigt i Stockholm  10,500:
ett treklassigt i Göteborg  4,500
ett d:o i Sköfde  4,500
ett tvåklassigt i Trelleborg  3,000
ett d:o i Wernamo  3,000
Till utvidgning af:
läroverket
i Hudiksvall
4,900
—
dito
i Helsingborg
4,900
—
dito
i Arboga
3,500
—
dito
i Enköping
3,500
—
dito
i Eskilstuna
3,500
—
dito
i Arvika
1,500
—
dito
i Skellefteå
1,500
—
Förhöjning i anslaget till aflöning åt gymnastiklärare vid de lägre
elementarläroverken
Dito i anslaget för lärare i musik och sång äfvensom i teckning
vid dito
Förhöjning i anslaget till arfvoden åt bibliothekarier vid de högre
elementarläroverken
Dito i anslaget till vikarie-arfvoden och oförutsedda behof
Riksmynt.
R:dr
48,002
75,000
25,500
23,300
2,300
1,650
1,000
20,000
46
Transport j 196,752 ! 46
4 Expeditions-U/skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 8i.
Riksmynt.
Transport
För läraren i teckning vid nya elementarskolan i Stockholm J. G.
Köhlers uppfattning i tredje lönegraden
Ersättning för en till elementarläroverket i Norrköping från nämnda
stads kassa, under titel “Apologistens lön och diskretion11 hit-
R:dr
196,752
250
137
öre.
46
50!
Dito för den i löningsstaterna beräknade årliga afkomst af Ekers
564
Hushyresersättning åt rektorn vid högre elementarläroverket i
500
j
Till löneförhöjning å 500 R:dr för rektorer vid femklassiga läro-  verk
2,000
Summa | 200,203 j 96
Tab. Litt. b).
6 Expeditions- Utskottets Förs/ag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
Tabell öfver Riks
-
Ecklesiastik-Departementet.
i
Departements-chefen * •
Departementets Expedition:
Nuvarande beloppet 44,500: — i
Tillkommer;
Till Byrån lör handläggning al ärenden, rörande den högre undervisningen
:
Löneförhöjning åt Byrå-chefen i egenskap af Öfver-inspektör för
elementarläroverken  1,000: —
Förhöjning i anslaget till tjenstebiträde  1,000: — 2,000:
Till Byrån för handläggning af ärenden rörande
folkundervisningen:
Lön åt Byrå-chefen  4,500: —
Till tjenstebiträde  1,800: — 6,300: — 8 300-
Riksarkivet:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Förhöjning i lönen för en vaktmästare
Kongl. Bibliotheket:
Nuvarande beloppet
Tillkommer:
Löneförhöjning för Kongl. Bibliotbekarien
Dito för andre vaktmästaren
Kleresi-staten:
Penningar, såsom i 1864 års Riks-stat  14 861: 0t
Indelta räntor, dito dito
130400-
Indelt spanmål: Mått. Värde.
1 tA 171 r7. n OAi t n j i a
Nuvarande anslag • • • 150,717: 2. 301,434: 40.
Afgår: Till Statsverket indragen beliag
ligtids-förläningsspanmål
.
322: 7. 645: 40.
S:gr 150,394: 5.
300,789: -
Transport
19,390: —
50: —
27,300: —
500: —
50: — 550: —
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
Statens Åttonde Hufvudtitel.
Penningar.
Indelta
räntor
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å, l.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
I
Oindelt.
Mått.
Värde
j förslagsYis
! å 2 R:dr
! kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
17,000
52,800
19,440
27,850
R:dr. I ö.
Kub.-fot.
k.
R:dr.
Kub.-fot. k.
R:dr.
ö. | R:dr.
17,000
52,800
19,440
27,850
117,090 -  <
— 117,090;—
8 Expeditions- UtskotleLs Förslag' till underd. Skrifvelse, l\:o 81.
Transport
Oindelt spanmål: Mått. Värde.
Nuvarande anslag  3,035: 9. 6,071: 80.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. A. . 56: 5. 113: —
^S:gr _3,09&_ 4. _____ 6,181: 80.
Särskilda Förslags-anslag för Kleresiet:
Biskopens på Gotland lön 3,000
Åt 13 Konsistorie-notarier å 270 R:dr, högst 3,510
Ersättning åt innehafvare af roterade Ecklesiastikboställen 3,000
Domkapitlens, expeditioner, Reservalions-anslag
Lappmarks Ecklesiastikverk, Förslags-anslag
Universiteterna (af kontanta beloppet ett Förslags-anslag å 30,000 R:dr för upprätthållande
till visst belopp af sådana löner vid Upsala Universitet, i hvilka
spanmål ingår):
Penningar:
Nuvarande summan 246,137: 25.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B
19,200: — 265,337: 25.
Indelta räntor, såsom i 1864 års Riks-stat  82,524: —
Indelt spanmål, dito dito dito
107,030) 20.
Carolinska medico-kirurgiska institutet
Elementar-läroverken, lieser nations-ans lag:
Penningar:
Nuvarande beloppet  1,164,159: 99.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. C  200,203: 96. 1,364,363: 95.
Indelta räntor, såsom i 1864 års Riks-stat  8,916: 96.
Indelt spanmål: Mått. Värde.
Nuvaraude anslaget  98,787: 5. 197,575: —
Afgå:
För Luleå och Piteå läroverk
412,8 k.-t.
„ Sköfde pedagogi å detta anslag
uppförde  36,1 — 448: 4. 896: S0.
~ S:gr 98,3391 L
196,678: 20.
Transport 1,569,959: 11.
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81. 9
Indelta
räntor
S p a n m å 1
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
xeimmgar.
i
I
enligt
markegång
på förslag.
!
Mått.
Värde
å 2 E:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
ruKsmynt.
K: dr.
Ö.
R:dr.
ö.
Kub.-fot.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-fot.
k.
R:dr.
5.
R:dr.
ö.
117,090
(
—
—
117,090
—
!
14,861
03
130,400
150,394
5
300,789
3,092
4
6,184
80
452,234
83
9,510
10,000
22,700
i
—
—
—
—
—
—
9,510
10,000
22,700
—
1 265,337
j 72,500
|
j
1
25
82,524
—
53,515
1
107,030
20
—
454,891
72,500
■
45
| 511,998128
j 212,924
—
203,909
6
407,819,20
3,092 4] 6,184180) 1.138,926
28
Hör Ull R. St. und. Skrifvelse, 1865 1866, A:o 81. 2
10
Expeditions-Utskottets Förslag tili underd. Skrifvelse, N:o 81.
Transport 1,569,959: 11.
Oindelt spanmål: Mått. Värde.
Nuvarande anslaget  21,309: 2. 42,618: 40.
Tillkommer: för läroverken i Luleå och
Piteå  412: 3. 824: 60.
S:gr 21,721: 5.  43,443: —
Seminarium för bildande af lärarinnor
Pedagogier och folkskolor.
O o
Penningar:
Nuvarande beloppet  41.999: 21.
Tillkommer:
För inrättande af en pedagogi i köpingen Mönsterås
1,000: —
Förhöjning i anslaget till vexclunder
visningens
normalskola  1,500: —
Ersättning för den till Sköfde pedagogi,
enligt löningsstaten utgående indelta
spanmål, 184 kub.-f., hvilken kommer
att till Statsverket indragas och
hvaraf 147 kub-f. 9 k:r aträknas
från detta anslag och återstoden 36
kub.-f. 1 k:a från anslaget till elementarläroverken
368: — 2,868: — 44,ö67: 21.
Indelta räntor, såsom i 1864 års Riks-stat  4,219: —
Indelt spanmål: Mått- Värde.
Nuvarande anslaget  5,166: 02. 10,332: 40.
Afgår: För Sköfde pedagogi  147: 09. 295: 80.
S:gr 5,018: 03.  10,036: 60.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Riks-stat  897: 80.
För folkundervisningen, Reservationsanslag:
Nuvarande beloppet
255,000: —
Transport 255,000: —
Expedilions-Utskoltets Förstag litt underd. Skrifvelse, I\:o 81. 11
Indelta
räntor
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1
Penningar.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Mått.
Värde
å 2 K:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr. 5.
511,998128
R:dr.
212,924
1,364,363 95 8,916
i 25,000
44,867
21
ö. j Kub.-fot.
203,909
96 98,339
4,219
5,018
k. | R:dr.
6 407,819 20
196,678
20
10,036 60
Kub.-fot.
3,092
21,721
R:dr.
6,184
43,443
5. R:dr.
801,138,92628
448
— 1,613,402
11
—! 25,000!—
9;
897
80 60,020 61
'1,946,229 44| 226,059 96 307,267
—j 614,534 - 25,262 8! 50,525602,837,349 -!
12
Ea p edih o n s- UIs kotte ts Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 81.
Transport 255,000: —
Tillkommer:
Till seminarier för folkskolelärares bildande  25,000: —
„ stipendier för seminarii-elever  15,000: —
„ arfvoden och resekostnadscrsättning för folk
skole-inspektörcr
10,000: —
„ understöd för högre folkskolor  10,000: —
„ folkskoleväsendets utveckling och förbättring . 150,000: — 210,000: —
Gymnastiska Central-institutet
Sundbets-kollegium med medicinal-staten. (Derunder ett Reservationsanslag å
6,000 R:dr.)
Penningar:
Nuvarande beloppet  267,002: —
Tillkommer
Löner åt sex nya provincialläkare å 1,500 R:dr . 9,000: —
Förhöjning i anslaget till Farmaceutiska institutet. 3,125: — 12,125: —
Indelta spanmålen, 1,954,2 kub.-f. med värde 3,908 R:dr 40 öre,
uteslutes från detta och upptages under nästföljande anslag . .
| Barnmorskc-undervisningcn och Barnbördshusen.
I Penniugar, såsom i 1864 års Riks-stat 19,841: —
Indelt spanmål:
Från Sundhets-kollegium till detta anslag öfverförda indelningar . 3,908: 40.
i Orthopcdiska institutet
i Yeterinär-inrättningarne i riket
j Vaccinationens befrämjande
j Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, Förslagsanslag
I Svenska Läkare-sällskapet:
i Nuvarande beloppet  2,250: —
! Tillkommer: Förhöjning
750: —
1 Svenska Akademien
Transport
Expeditions-Utskottets Förslag tilI underd. Skrifvelse, N:o 81. 13
Penningar.
1
Indelta
räntor
enligt
markegång
på förslag.
Sp
anmål
Summa
Riksmynt.
Indelt
på
förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 K:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
E:dr.
Ö.
B:dr.
a.
Kub.-fot.
k.
B:dr.
ö.
Kub.-fot.
k.
E:dr.
Ö.
E:dr.
a.
1,946,229
44
226,059
96
307,267
614,534
25,262
8
50,525
60
2,837,349
/
1
465,000
465,000
29,400
29,400
279,127
—
—
—
—
—
279,127
19,841
1,954
2
3,908
40
■ l: ■
23,749
40
8,250
—
—
—
_
—
8,250
—
26,4:30
—
—
\
—
—
26,430
—
3,600
—
—
—
—
3,600
—
40,000
40,000
3,000
3,000
12,000
—
12,000
—
2,832,877|44
226,059,96| 309,221| 2
618,442
40
25,262
8
50,525|60 3,727,905
40
14 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 81.
Transport
Vetenskaps-akademien
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien
Fria Konsternas Akademi:
Nuvarande beloppet .
42,000: —
Tillkommer: Förhöjning
11.000: —
S:gr 5a,000:
Nemligen:
Till aflöning m. m  39,000: —
„ utrikes resestipendier, Reservationsanslag
8,000: —
„ inköp af Svenska konstnärers arbeten, Reservationsanslag . . 6,000: —
Musikaliska Akademien:
Nuvarande beloppet  22,300: —
Tillkommer: Förhöjning  8,000: —
Naturhistoriska Riksmuseum
Institutet för blinda och döfstumma:
Undervisnings-austalter för döfstumma och blinda:
Allmänna institutet:
Nuvarande anslaget  45,000: —
Tillkommer: Förhöjning  36,000: — 81,000:
Till understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter
för medellösa döfstumma barn  20,000: —
Fattigvården i Stockholm och landsorterna
Fattigvården i allmänhet, Förslagsanslag
Serafimerordens-lasarettets underhåll
Hospitalers och lasaretters underhåll
Stora Barnhuset i Stockholm
Frimurare-barnhuset
Barnhusen i landsorterna
Kyrkors underhåll:
Penningar, såsom i 1864 års Riks-stat
6,528: —
Indelta räntor, d:o d:o d:o
14,542: 25.
Indelt spanmål, d:o d:o d:o
270,859: -
Transport
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 81.
15
Indelta
räntor
Spanmål
Indelt på förslag.
Oi udel t.
Summa
renningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 ll:dr
kubikfoten.
Kiksmynt.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
Kub.-fot.
k.
R:dr.
Ö.
Kub.-fot.
k.
R:dr.
ö-
R:dr.
ö.
2,832,877
14,710
16,150
44
226,059
96
309,221
2
618,442
40
25,262
8
50,525
60
3,727,905
14,710
16,150
40
53,000
—
—
—
—
—_
"
53,000
30,300
41,250
—
—
—
—
—
30,300
41,250
—
101,000
9,141
15.000
24.000
7,802
1,750
1,250
25
40
158
19,000
29
112
42,660
20,442
12,225
6
8
9
1
225
85,321
40,885
24,450
20
60
80
20
—
101,000
9,524
15.000
24.000
112,124
42,635
1,250
24,450
74
80
20
3,148,231109; 245,218
25
384,662
6
769,325 20
25,262
8
50,525|60 4,213,300:14
16 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 84.
Transport
Oindelt spanmål: Mått. Värde.
Nuvaraude anslag  762: 3. 1,524: 60.
Tillkommer: Vin- och byggnadssäd för Trollhättans
församling af Elfsborgs län  18: 9. 37: 80.
S:gr 781: 2.
1,562: 40.
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, Reservationsanslag . .
Rese- och traktamentspenningar, Förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved, m. m., Förslagsanslag:
Nuvarande beloppet
16,892: 57.
Tillkommer: För jemnande af Hnfvudtitelns slutsumma  15: 64.
Extra utgifter, Reservationsanslag
Summa
Expeditions-Utskottets Förslå y till unden!. Skr i/r«lsr, N:o 81.
17
Indelta
räntor
Spanmål
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
renningar.
enligt,
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 ll:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
K:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Kub.-fot.
k.
R:dr.
Ö.
Kub.-fot.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
3,148,231
09
245,218
25
384,662
6
769,325
20
25,262
8
50,525
60 4,213,300
14
6,528
20,000
1,500
14,542
25
135,429
5
270,859
—
781
■
2
1,562
40
293,491
20,000
1,500
65
1
16,908
15,000
21
—
-
—
. ■
16,90S
15,000
21
3,20S,167|30| 259,700 50 520.092 ] 1.010.181 20 26,044 - 52,088 — 4,560,200 -
Hör till H. St. und, Skrifvelse, 1865 §■ 1866. N:o 81.
3
18 Expeditions-U(skottets Förslog lil! anderd. Skrifvelse, N:o 81.
Tali. liitt. JE.
Extra Statsrcglcriiigs-ansiag i sammanhang med Åttonde Dufvudtiteln.
Riksmynt.
A) Anslag.
R:dr
öre.
Ecklesiastik-departementets Expedition:
För tjenstebiträde -Vid handläggning af ärenden, rörande prester-  skapets lönereglering:
För år 1866
3,000: —
1867  3,000: —
6,000
Kleresi-staten:
Till förbättring af komministrars, kapellpredikanters och socken-  adjunkters lönevilkor
10,000
i
Elementarläroverken:
För uppförande af ett nytt läroverkshus i Upsala. . 40,000: —
dito dito i Carlstad. 40,000: —
dito dito i Wenersborg 30,000: —
dito dito i Westervik . 17,500: —
„ utvidgande af elementarläroverksbyggnaden i
:
Christianstad . 10,000: —
|
j Till förändring och tillbyggnad af dito i Skara . . . 7,500: —
145,000
■ För folkundervisningen:
| Till löneförbättring utöfver minimi-lönen åt examinerade folk-  skolelärare
30,000: —
|
„ understöd åt sådana församlingar, hvilka till följd
af medellöshet icke kunna till erforderligt be-  lopp bekosta aflöning åt sina folkskolelärare . 20,000: —
„ undervisning i trädgårdsskötsel vid folkskole-  lärare-seminarierna  3,000: —-
„ inköp och tillredning af jord dertill  10,000: —
„ folkskolelärares undervisning i gymnastik och
militär-öfningar  10,000: —
„ uppförande af byggnad för folkskolelärare-semi-  narium i Linköping. . . . ,,  25,000: —
„ inredning och förändring af den för folkskole-  lärarinne-seminarium i Stockholm upplåtna
byggnad  10,000: —
108,000
i Transport
269,000
1
E ap e di. / io n s -Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 81. 19
Transport
Sundhets-kollegium:
Till löneförbättring åt Kollegii embets- och tjenstemän samt
vaktbetjente
Veterinär-inrättningen i Stockholm:
Till lön för ytterligare en lärare
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien:
Till arfvode och resekostnadsersättning åf en Antiqvitets-inten
dent
3,500: —
„ höjande af akademiens å stat uppförda anslag till
vetenskapligt bildade biträden  1,500: —
För tillökning i akademiens vaktbetjening  1,936: — j
Musikaliska Akademien:
För inköp af en orgel åt läroverket
Naturhistoriska Riksmuseum:
För ordnande och uppställning af naturhistoriska Riksmusei samlingar
15,000: — |
„ ökande af samma musei palasontologiska samlingar
3,000: —
Nationalmuseum:
För vårdande och underhåll af nationalmusei-byggnaden och der
förvarade samlingar m. m.:
För år 1866  5,000: —
„ „ 1867
17,650: —
För hospitalsvården:
För hospitalsfondens förstärkning, såsom kreditiv. . 100,000: —
Till betäckande af en i hospitalsfonden uppkommen
brist  50,000:
För utvidgning och förbättring af hospitalet i Wexiö 3,500
„ dito dito af hospitalet i Upsala 6,900:
„ tillbyggnad och utvidgning af hospitalet i Nyköping
10,000: —
Kyrkors underhåll:
För reparation af domkyrkan i Linköping
Diverse anslag:
Bidrag för vård och skötsel af de i provinsen Helsingland af
sjukdomen spetälska angripna personer, såsom Reservationsanslag
3,000: —
För uppsökande och af tecknande af runstenar .... 1,500: —
„ undersökning af fornlemningar och upprättande
af förteckningar öfver sådana  2,000: —
Transport 6,500: —
Riksmynt.
R:dr ö:
269,000 -
8,050 I
|
3,
000 —
6,936
4,000
18,000
22,650
170,400
13,500
515,536
'20 Expeditions Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
Transport 6,500: —
För fortsatt utgifvande af planche verk öfver fornsaker
och andra historiska märkvärdigheter .... 2,000: —
„ vårdande af fornlemningarne i Wisby  1,500: —
„ fortsatt utgifvande af arbetet “Svenska språkets
lagar“
1,500: —
„ bekostande i hufvudstaden af offentliga veten
skapliga
föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis
tillhöra allmän bildning  10,000: —
,, fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet och
andra samlingar befintliga handlingar, som äro
af vigt för Fäderneslandets historia och offentliga
förhållanden  3,000: —
Till artisten N. Mandelgren för verkställande af resor
inom riket i och för fortsatt aftecknande af
kyrkliga monume^iter  1,500: —
„ lithografen C. J. Billmark, för fortsatt utgifvande
af plancheverket: “Sverige, aqvarell-lithogra
fier
och tontryck" '  800: —
För fortsatt utgifvande af plancheverket: “Fordna
och närvarande Sverige"
■ 400: —
Till understöd för den af doktor O. Sandahl i hufvudstaden
inrättade medico-pneumatiska anstalt. 2,000: —
För gjutning i brons af professor Molins grupp “Bälte
spännare"
20,000: —
Anslag, tillhopa
Riksmynt.
R:dr
515,536
49,200
564,736
B) Att utgå såsom lån:
För uppförande af ett nytt läroverkshus i Upsala . . . 70,000
dito dito i Carlstad . . 20,000
dito dito i Wenersborg 20,000
dito dito i Westervik . 10,000;
„ utvidgande af elementarlä ro verldsbyggnaden i
Christianstad 10,000:
Til! förändring och tillbyggnad af dito i Skara .... 20,000:
150,000
Tillsammans anslag och lån ; 714,736
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS; 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
1
fV.-o 82.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Juni 1866.
» » » » Preste-Ståndet den 16 » »
» » » » Borgare-Ståndet den 18 » »
» » » » Bonde-Ståndet den 18 » »
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beräkningen af Statsverkets
inkomster.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 22 och Bevilln:s-Utsk:s Bet. N:o 20.)
/
S. A. K.
Efter tagen kännedom af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, i hvad angår Statsverkets inkomster, äfvensom af Statskontorets
i detta ämne till Eders Kongl. Maj:t afgifna underdåniga berättelse, och
sedan utredning jemväl blifvit verkställd rörande beloppen af hvad å de särskilda
inkomsttitlarna till Statsverket influtit under trenne föregående år, nemligen 1861,
1862 och 1863, de sednaste för hvilka rikshufvudböken hunnit afslutas, hafva Rikets
Ständer, i afseende på beräkningen i Riks-staten af Statsverkets inkomster folden
tid nästa statsreglering kommer att omfatta, eller från och med år 1867, fattat
de beslut, hvilka Rikets Ständer nu få i underdånighet anmäla.
Härvid och före behandlingen af frågan om de särskilda ordinarie inkomsterna,
få, i afseende på förslagspriset å Kronans spanmål, Rikets Ständer i underdånighet
tillkännagifva, att detsamma vid omförmälda beräkning blifvit, på sätt Eders
Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, bibehållet vid förut bestämdt belopp af 2 R:dr för
kubikfoten.
Rikets Ständer öfvergå härefter till de
Ordinarie eller ständiga inkomsterna.
l:o. Ordinarie räntan, hvilken antingen är på vissa embets- och tjenstemän,
stater och inrättningar indelad, eller ock Kronan behållen. Den förstnämnda delen af
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 1
2
JExpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
denna inkomst blef vid sistlidna Riksdag beräknad till 2,709,400 R:dr. Från denna
summa har dock Eders Kongl. Majit ansett nu böra afräknas:
a) Värdet af de indelade räntor, hvilka förut ingått i den för Förste Landtmätaren
i Westmanlands län å Sjette Hufvudtitelns anslag till landtmäteristaten
uppförda lön, men numera blifvit, enligt Kongl. Brefvet den 19 Februari 1864, till
Statsverket indragna  R:dr 1,304: 99.
b) Värdet å de för landshöfdingebeställningen i Wester-Norrlands
län under Sjette Hufvudtitelns anslag till landsstaterna i lånen
uppförda indelade räntor, hvilka, tillika med den i lönen för samma
befattning indelade spamnål, numera, till följd af Kongl. Brefvet den
20 September 1860, ingå till Statsverket R:dr 3,197: 81.
c) Ett belopp af 10 R:dr 50 öre, som, utgörande s. k. limstenspenningar
för åtskilliga hyttor i Filipstads bergslag, förekommer
bland de under Sjette Hufvudtitelns anslag för befrämjande i allmänhet
af bergsbruket uppförda indelade räntor, men numera, jemlikt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i Wermlands län, af Kammar-kollegium
fastställda, utslag den 30 April 1857, skall till Kronan ingå . R:dr 10: 50.
d) Värdet af åtskilliga under Sjunde Hufvudtitelns anslag till
jägeristaten uppförda indelningar, som, i följd af jägeritjenstemäns och
betjentes afgång från sina platser, blifvit indragna R:dr 1,119: —
e) De till chefslönen vid f. d. Adelsfane-regementet hörande indelade
räntor, hvilka Eders Kongl. Majit ansett böra till Statsverket indragas;
utgörande beloppet, hvarmed dessa räntor på de sednare å
ren
i medeltal utgått, i rund summa R:dr 10,500: —
tillsammans R:dr 16,132: 30;
Och har, efter afdrag häraf, den indelade ordinarie räntan blifvit, på sätt Eders
Kongl. Majit föreslagit, upptagen med ett jemnadt belopp af . R:dr 2,693,200: —.
Den till Statsverket inflytande eller Kronan behållna andelen af
ordinarie räntan har Eders Kongl. Majit, i enlighet med Statskontorets
hemställan, föreslagit att beräknas till 2,160,500 R:dr.
Enligt af vederbörande meddelad upplysning har emellertid vid
de sifferuppgifter, som legat till grund för Statskontorets underdåniga
skrifvelse angående Statsverkets tillstånd och behof, ett förbiseende
i så måtto egt rum, som dervid icke iakttagits att vid sednaste
Riksdag, i följd af beslutet om såg- och qvarnräntors upphörande,
den Kronan behållna delen af ordinarie räntan nedsattes med 100 000
R:dr; vid hvilket förhållande det nu beräknade beloppet af denna
stats-inkomst, hvilket grundar sig på resultaten för åren 1861, 1862
och 1863, hvarunder sagda räntor till Statsverket ännu ingingo, här
utföres, efter afdrag af nämnda summa med blott R:dr 2,060,500: —
Transport R:dr 4,753,700: —
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
S
Transport R:dr 4,753,700: —
2:o Tiondespanmål, som också är antingen indelad eller Kronan
behållen, beräknades, såvidt densamma är indelad, år 1863 till 656,650
kubikfot, motsvarande 1,313,300 R:dr.
Då, på sätt Eders Kongl. Majit föreslagit och hvarvid Rikets
Ständer icke funnit något att erinra, från nämnda spanmåls belopp
656,650 kubikfot, afräknas:
a) den indelade spanmål, som, förut uppförd för Landshöfdingen
i Wester-Norrlands län under Sjette Hufvudtitelns anslag till
landsstaterna, numera ingår till Statsverket . . . kub.fot 2,672, 6;
b) behagligtids-förlänings-spanmål. som från Åttonde
Hufvudtitelns anslag till kleresistaten, på grund af särskilda
nådiga Bref, indragits kub.fot 322, 7;
c) den spanmål, som å sistnämnda Hufvudtitels anslag
för elementarläroverken finnes upptagen såsom indelad till Luleå
och Piteå läroverk, men numera, likasom den till läroverken
anslagna oindclade spanmål, ersättes lärarne kontant
efter statspris kub.fot 412, 3;
Summa kubikfot 3,407, 6;
så kommer den indelade tiondespanmålen att uppgå till 653,242, 4 kubikfot,
som, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, beräknats
till ett värde af 1,306,485 R:dr, men här utföres med ett jemnadt
belopp af R:dr 1,306,490: —
Den Kronan behållna tiondespanmålen beräknades i medeltal för
åren 1861—1863 till 145,317 kubikfot, eller i värde 326,774 R:dr; och
synes, med tillägg af ofvan omförmälda under landshöfdingelönen i
Wester-Norrlands län upptagne, men från och med år 1863 till Statsverket
ingående spanmål, ifrågavarande Kronan behållna tiondespanmål
kunna, i närmaste likhet med hvad den år 1863 utgjort, beräknas,
på sätt Eders Kongl. Majit föreslagit, till 147,000 kubikfot, som,
å 2 R:dr kubikfoten, utföras med R:dr 294,000: —
3:o Tiondespanmålslösen, efter bestämda priser, hvilken vid sednaste
statsreglering beräknades till 6,700 R:dr, men under åren 1861—
1863 i medeltal uppgått till 6,800 R:dr 78 öre, är, på sätt Eders
Kongl. Majit föreslagit, nu beräknad till R:dr 6,800: —
4:o Arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter äro, i
enlighet med hvad Eders Kongl. Majit, på anförda skäl, föreslagit,
beräknade till
penningar  R:dr 62,000: —
spanmål, kubikfot 154,000, å 2 R:dr . . » 308,000: — qqq.
Transport R:dr 6,730,990: —
4
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
Transport R:dr 6,730,990: —
5:o. Silfvertionde, myntarelön och slagskatt. Vid behandling af så
väl denna som nästföljande trenne inkomsttitlar, hafva Rikets Ständer till
pröfning förehaft åtskilliga hos Rikets Ständer gjorda framställningar
angående upphörande ej mindre af all tionde å icke särskildt privilegierade
tillverkningar af metaller och mineralrikets alster, än äfven å
tackjernstillverkningen inom de privilegierade bergslagen, i hvilka
ämnen Rikets Ständer redan till Eders Kongl. Maj:t aflåtit underdåniga
skrifvelser; och hafva Rikets Ständer, hvad särskildt angår nu ifrågavarande
inkomsttitel, i likhet med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
beräknat den till samma belopp, som år 1860, eller .... R:dr 16,000: —
6:o. Kopparräntan hafva Rikets Ständer äfvenledes, i enlighet
med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit och på de af Eders Kongl.
Maj:t anförda skäl, beräknat till 1,100 centner efter 69 R:dr pr centner,
eller till R:dr 75,900: —
7:o. Tiondetackjern. Inkomsten häraf har, på sätt Eders Kongl.
Maj:t föreslagit, blifvit beräknad till 16,000 centner efter 2 R:dr 50 öre
pr centner, eller till R:dr 40,000: —
8:o. Svafvelbrukstionden, innefattande jemväl tionde af vitriol och
rödfärg, hafva Rikets Ständer, i anseende till löränderligheten* af denna
inkomst, lika med Eders Kongl. Maj:t, ansett icke kunna uppskattas
högre än till R:dr 3,000: —
9:o. Mantalspenningarne, hvilka beräknats, 1860 till 560,000 R:dr
och 1863 till 525,000 R:dr samt år 1861 utgjort 600,621 R:dr, hafva
väl derefter uppgått: 1862 till R:dr 630,865: —
och 1863 »  » 639,873: —,
eller i medeltal för de tre åren till 623,786 R:dr 33 öre, har Eders
Kongl. Maj:t, i anseende till den vid sistlidna Riksdag beslutade nedsättning
till hälften i afgiften för qvinnor, hvilken nedsättning först
från och med år 1864 börjat tillämpas och antagligen icke uppvägdes
af den förhöjning, som i andra afseenden egt rum, ansett nu icke
böra beräknas högre än till 605,000 R:dr:
Men då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, bevillningen efter
första artikeln, eller den personliga skyddsafgiften, hvilken från och
med år 1864 utgjorts med enahanda belopp som mantalspenningarne,
för nämnda år uppgått till ett sammanlagdt belopp af 617,637 R:dr 40
öre och antagligt är, att detta belopp sedermera, till följd af befolk
ningens
ständiga tillvext, något förökats, hafva Rikets Ständer ansett
den af JEders Kongl. Maj:t föreslagna summan böra höjas till . R:dr 620,000: —
Transport R:dr 7,485,890: —
Fxpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
Transport R:dr 7,485,890: —
10:o. Bötesmedlen hafva, på de af Eders Kongl. Maj:t anförda
skäl, Rikets Ständer, lika med Eders Kongl. Maj:t, ansett icke kunna
beräknas annorlunda, än till summan af deras sednast uppskattade
belopp, 90,000 R:dr; hvartill kommer det anslag af 250,000 R:dr, som
Rikets Ständer under Andra Hufvudtiteln beviljat till ersättning åt
vederbörande för dem i följd af nya Strafflagen frångångna bötesan
delar,
eller tillsammans  340,000: —
11 :o. Kavalleri-regementenas hästvakans-spanmål, som till och med
åren 1870 och 1871 utgår på grund af kontrakter emellan Kronan
och rusthållare samt följaktligen icke kan vara underkastad någon
rubbning under nästkommande statsregleringsperiod, hafva derföre,'
på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, blifvit beräknade lika som vid
sednaste Riksdagen, eller till 140,175 kubikfot ä 2 R:dr  280,350: —
12:o. De ständiga rotevakans-afgifterna vid Skånska Infanteriregementena
böra deremot, på sätt Eders Kongl. Majit erinrat, nu, sedan
Eders Kongl. Majit den 24 Maj 1864 i nåder förordnat om återuppsättande
ifrån och med år 1866 af de rotenummer, hvarifrån dessa
afgifter hittills utgått, icke vidare bland inkomsterna upptagas.
13:o. Tillfälliga rotevakans-afgifter hafva Rikets Ständer i enlighet
med hvad Eders Kongl. Majit föreslagit, ansett nu icke böra
uppföras med högre belopp än som antogs vid 1860 års statsreglering,
eller  7,000: —
14:o. Vakans-afgifter af nyroterad jord, hvilka beräknades år
1860 till 55,000 R:dr och 1863 till 56,000 R:dr, men under åren
1861—1863 i medeltal uppgått till 64,587 R:dr, hafva Rikets Ständer,
lika med Eders Kongl. Majit, ansett nu kunna upptagas till . . . 63,000: —
15:o. Rotevakans-af gift af utsockne-frålsehemman i Halland, beräknad
1860 till 16,000 R:dr och 1863 till 17,000 R:dr, och som under
åren 1861—1863 i medeltal utgjort 19,137 R:dr 33 öre, har blifvit
uppförd med det af Eders Kongl. Majit föreslagna belopp . . . 18,000: —
16:o. Trosspassevolans-afgiften, som under de tre åren 1861—
1863 med obetydlig vexling uppgått till något mera än 26,500 R:dr
om året, har blifvit nu, likasom vid 1863 års statsreglering, på sätt
Eders Kongl. Majit föreslagit, beräknad till  26,500: —
l7:o. Båtsmansvakans-afgiften upptogs både 1860 och 1863 till
65,000 R:dr och har under åren 1861—1863 utgjort i medeltal 64,386
R:dr; men, då denna afgift till en del är af mera oviss beskaffenhet,
har, på sätt Eders Kongl. Majit föreslagit, densamma nu icke blifvit
Transport R:dr 8,220,740: —
6
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
Transport R:dr 8,220,740: —
beräknad till högre belopp, än som antogs vid 1858 års statsreglering,
eller  60,000: —
18:o. Kontrollstämpel-medel, som uppskattades 1860 till 25,000
R:dr och 1863 till 22,000 R:dr, hafva utgjort:
år 1861 R:dr 23,476: —
» 1862
» 21,442: —
» 1863
» 20,646: —
och då denna inkomst således år efter år minskats, har densamma,
i enlighet med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit, blifvit beräknad
till allenast  20,000: —
19:o. Båk- och lotsmedlen beräknades år 1860 till 240,000 R:dr
och år 1863 till 350,000 R:dr, samt hafva utgjort:
år 1861 R:dr 478,333: —
» 1862
» 499,081: —
» 1863
» 551,107: —;
och som denna inkomst sålunda visat sig vara i jemnt stigande, har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit densamma att beräknas till 500,000 R:dr.
Då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, berörda inkomst för
år 1864 uppgått till 551,374 R:dr 46 öre, och för 1865 ytterligare stigit
till 670,000 R:dr, hafva Rikets Ständer ansett densamma kunna
beräknas till  600,000: —
20:o. Observationsmedel, hvilka år 1860 upptogos till 5,000 R:dr
och 1863 till 6,000 R:dr, hafva under åren 1861—1863 i medeltal
uppgått till endast 3,666 R:dr; och hafva Rikets Ständer ansett denna
af mera tillfälliga omständigheter beroende inkomst icke böra nu beräknas
till högre belopp än hvad Eders Kongl. Majit föreslagit, eller
till
. . . 3,000: —
2T.o. Extra medel och uppbörder beräknades år 1863 till 100,000
R:dr och hafva utgjort":
år 1861 ' R:dr 189,690: —
» 1862
» 170,584: —
» 1863
» 147,945: —
eller i medeltal 169,406 R:dr 33 öre. Från denna inkomsttitel har
dock Eders Kongl. Majit ansett böra afräknas de deruti nu ingående
e. k. stubböres-afgifterna, hvilka, enligt hvad jemväl Rikets Ständer
vid sistlidna Riksdag yttrat, rätteligen borde till skogsplanteringskassan
inflyta, för att till skogshushållningens befrämjande användas, om
hvilket, jemte annat i samma ämne, Eders Kongl. Majit ock till Rikets
Ständer vid innevarande Riksdag aflåtit nådig Proposition, hvil
Transport
R:dr 8,903,740: —
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
7
Transport R:dr 8,903,740:
ken blifvit af Rikets Ständer bifallen; och som, med undantag af berörda
afgifter, öfriga extra medel och uppbörder under åren 1861—
1863 utan synnerligen stor vexling hållit sig vid ett medeltal af nära
70,000 R:dr, hafva Rikets Ständer, på sätt Eders Kongl. Maj:t äfven
föreslagit, ansett endast detta belopp böra för närvarande här upptagas
70,000:
22:o. Intresse-medel, bestående hufvudsakligen af räntan å Lappmarks
ecklesiastikverks år 1835 till Rikets Ständers Riksgälds-kontor
öfverlemnade fond, hafva under åren 1861—1863 i medeltal utgjort
5,223 R:dr; och hafva desamma nu likasom 1863, blifvit, på sätt Eders
Kongl. Maj:t föreslagit, beräknade till  5,000:
Summa ordinarie inkomster R:dr 8,978,740:
Extra ordinarie inkomster.
l:o. Tullmedlen.
Tullverkets brutto-inkomst, som vid sednaste riksdag beräknades till 13,500,000
R:dr, har, enligt meddelade uppgifter, uppgått år 1864 till 13,861,860 R:dr och år
1865 till 13,999,556 R:dr samt under de fyra första månaderna af innevarande år
utgjort 3,870,613 R:dr, hvilket sistnämnda belopp med icke mindre än 900,000 R:dr
öfverstiger det föregående årets för samma tid.
Genom de af Rikets nu församlade Ständer beslutade införselstullar å de förut
afgiftsfria artiklarna ost, mjöl af hvete och råg, gryn, jern- och ståltråd samt å
koppar och annan ej specificerad metalltråd, andra slag, äfvensom den stadgade
förhöjningen i införselafgiften å karkasser, skulle, om införsel af dessa varor komme
att ske i lika myckenhet som år 1864, en ökad tullinkomst uppkomma af omkring
246,540 R:dr; men då deremot, genom de beslut Rikets Ständer fattat dels
om nedsättning, dels om afgiftsfrihet för vissa artiklar, kan föranledas en minskning
i inflytande tulluppbörd, hvilken minskning skulle, under oförändrade förhållanden
och så vidt den kunnat beräknas, uppgå till 242,267 R:dr, synas de af Rikets
Ständer vid denna riksdag, oberoende af Franska traktaten, vidtagna förändringar
i afseende å tulisatserna icke kunna utöfva någon inverkan på tulluppbördens
belopp; och ehuru de nedsättningar i införselafgifter, hvilka, till följd af
nämnda traktat, skola med år 1867 träda i kraft, beräknats kunna medföra en
minskning af 1,670,213 R:dr, hafva likväl, vid det förhållande att tullinkomsterna
under den tid Franska traktaten redan varit tillämpad och oaktadt de icke obetydliga
nedsättningar i tullafgifter, som redan inträdt, långt ifrån att undergå någon
förminskning, tvärtom visat sig vara i stigande, Rikets Ständer ansett samma
inkomster, i likhet med hvad Eders Kongl. Maj:t i Sin nådiga Propo
-
8
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
sition angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, kunna beräknas
till R:dr 13,500,000: —
2:o. Postmedlen.
I likhet med hvad Eders Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, och
oaktadt Rikets Ständer beslutat, att rekommendationsafgiften vid sluten
rekommendation skall nedsättas från 35 till 24 öre, hafva Rikets
Ständer ansett, att postmedlen, hvilka år 1864 uppgått till 2,200,000
R:dr och äro afsedda att uteslutande användas för Postverkets stat
och omkostnader, må så väl bland inkomster som utgifter uppföras
till R:dr 2,000,000: —
3:o. Stämpelpappers-afgiften.
Denna afgift har under åren 1861—1863 i medeltal lemnat en
årlig inkomst af 1,699,713 R:dr; och då i afseende å samma afgifts
utgörande några väsendtliga förändringar vid innevarande Riksdag
icke blifvit vidtagna, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit, upptagit densamma till . R:dr 1,600,000: —
4: o. Bränvinsbränning s-medlen.
Bränvinstillverkningsafgiften, hvilken vid sednaste Riksdag beräknades
till 8,400,000 R:dr, har under åren 1861—1863 i medeltal lemnat
9,115,000 R:dr, samt uppgått, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat,
år 1864 till 9,011,876 R:dr och år 1865 till 10,071,594 R:dr; och,
ehuru Rikets Ständer icke bifallit Eders Kongl. Maj:ts förslag om
denna afgifts höjande till 75 öre per kanna, under förutsättning af
hvilken förhöjning inkomsten deraf blifvit af Eders Kongl. Maj:t beräknad
till 10,500,000 R:dr, så, enär likväl under hösten år 1865 och
våren 1866 denna afgift bestigit sig till 10,616,560 R:dr samt den sålunda
visar en fortfarande tillvext, hafva Rikets Ständer, då icke heller
i öfrigt några väsendtligare förändringar i lagstiftningen för bränvinstillverkningen
vid denna Riksdag vidtagits, ansett årliga inkomsten
af denna afgift böra med säkerhet uppgå till ett bruttobelopp af 9,500,000: —
hvartill densamma derföre blifvit af Rikets Ständer beräknad.
Summa extra ordinarie inkomster R:dr 26,600,000: —
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Juni 1866.
. Tabell
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82. 9
Tabell
öfver Statsverkets inkomster.
— "
Riksmynt.
Ordinarie Inkomster:
It: dr*
ö.
Ordinarie ränta ....
2,693,200
2,060,500
1,306,490
294,000
Behållen .
Indelt. . .
Behållen .
Tionde-spanmål ....
653,245 kubikfot ä 2 R:dr
147,000 kubikfot å 2 R:dr
—
Tionde-spanmålslösen efter bestäm-
TYlMflP/r
6,800
62,000
308,000
Arrendemedel
Penningar
Spanmål .
154,000 kubikfot ä 2 R:dr
—
Silfvertionde, myntarelön och slag-
16,000
75,900
40,000
Koppar-ränta
Tionde-tackjern
1,100 centner ä 69 R:dr
16,000 centner ä 2 R:dr 50 öre
—
3,000
_
620,000
340,000
280,350
7,000
63.000
18.000
26.500
_
Kavalleri-regementenas hästvakans-  spanmål
140,175 kubikfot å 2 R:dr
—
Vakans-afgifter af nyro terad jord .
Rotevakans-afgift af utsockne fräl-
Trosspassevolans-afgift
Båtsmansvakans-afgift
Kontrollstämpelmedel
_
60,000
20,000
600,000
3.000
70,000
5.000
—
Sgr
Extra Ordinarie Inkomster:
Tullmedel
13,500,000: —
8,978,740
—
Postmedel, påräknade för Postverkets stat och om-  kostnader
2,000,000: —
Stämpelpappers-medel
Bränvinstillverkningsafgiften
1,600,000: —
9,500,000: —
Sgr 26,600,000: — [
Summa 26,600,000: — 18,978,740 |
S:a 35,578,740: —
Bih. till R. St. Fröt. 1865 8 1866. 10 Sami. 1 Afd. 11 Håft. 2
10
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
J%’:o *3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866.
» » » » Preste-Ståndet den 18 » »
» » » » Borgare-Ståndet den 19 » »
» » » » Bonde-Ståndet den 19 » »
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, hamnbyggnader och kanalarbeten, äfvensom
sjösänkningar och andra v attenaftappnings företag m. fl. dylika
föremål.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 78 samt Mern. N:ris 118 o. 131.)
S. A. K.
Jemlikt hvad i den underdåniga skrifve! sen angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Sjette Hufvudtitel blifvit tillkännagifvet, få Rikets Ständer
1 underdånighet afgifva yttrande rörande de under innevarande Riksdag genom Eders
Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner eller inom Riks-Stånden gjorda framställningar
Rikets Ständers pröfning underställda frågor om statsbidrags beviljande för väganläggningar
och vägför b ättringar, hamnarbeten, kanalanläggningar, sjösänkningar
och vattenaftappningar till beredande af odlingsföretag.
A) Väg anläggning ar och v äg förbättring ar.
l:o. För anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar, anvisade Rikets Ständer vid sistlidna Riksdag för då instundande
statsregleringsperiod eller åren 1864, 1865 och 1866 ett årligt anslag af
150,000 R:dr. Och har Eders Kongl. Maj:t, i Sin nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, föreslagit, att till enahanda ändamål måtte, för år 1867,
anvisas ett lika belopp;
Rikets Ständer hafva, i öfverensstämmelse med högstberörda Proposition, för
anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83. 11
vågar, till Eders Kongl. Maj:ts disposition, för år 1867, anvisat ett anslag af 150,000
R:dr att användas, der Eders Kongl. Maj:t finner medlen mest nödiga för att befordra
allmänt gagn.
2:o. Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag, för anläggning af väg
från Öhrträsk till Fredrika kyrka och vidare till Åsele inom Westerbottens län,
beviljat ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 100,000 R:dr, att under nu löpande
statsregleringsperiod utgå med halfva beloppet eller 50,000 R:dr; så har
Eders Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskat, att till fortsättning af detta vägbyggnadsarbete,
som, enligt upprättadt kontrakt, bör vara färdigt den 1 Oktober 1869,
måtte af det sålunda redan beviljade statsbidraget till utgående under år 1867 ytterligare
anvisas 20,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
3:o. För anläggning af väg från Letsbo by i Ljusdals socken till Ramsjö
kyrka i Vestra Helsingland, beviljade Rikets Ständer vid 1862—1863 årens Riksdag
ett anslag af 50,000 R:dr, men anvisade deraf endast 25,000 R:dr till utgående under
innevarande statsregleringsperiod. Då detta arbete kunde påräknas blifva färdigt
redan den 1 Oktober 1867, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att hela det
återstående beloppet måtte anvisas att utgå under sistnämnda år;
Och hafva, i öfverensstämmelse härmed, Rikets Ständer till utgående under år
1867 anvisat återstående 25,000 R:dr af det för omförmälda ändamål beviljade
anslag.
4:o. Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har blifvit föreslaget
att, enär den under 2:dra punkten omförmälda väg från Öhrträsk förbi Fredrika
kyrka till Åsele, för att rätt gagna orten, borde erhålla en ytterligare fortsättning
till Wilhelmina kyrka; Rikets Ständer under de förbehåll, som kunde finnas
lämpliga, måtte för anläggning deraf bevilja ett anslag af 50,000 R:dr.
Enligt det af Styrelsen för väg- och vattenbyggnader före innevarande Riksdags
början afgifna underdåniga generalförslag öfver sådana arbeten, för hvilkas
utförande statsbidrag blifvit ifrågasatta, skulle denna fortsättning för en väglängd
af 6 mil 25,600 fot komma att kosta 66,950 R:dr.
Rikets Ständer, som dela den jemväl af Styrelsen yttrade åsigt om nyttan af
den ifrågavarande väganläggningens ytterligare utsträckning i enlighet med derom
nu framställda förslag, och emot det ifrågasatta anslagets belopp icke funnit något
att erinra, hafva likväl ansett att, då den nedre mellan Öhrträsk och Åsele under
anläggning varande delen af ifrågavarande väg, enligt upprättadt kontrakt, icke
skall vara fullbordad förr än den 1 Oktober 1869, samt bristande arbetskrafter
inom dessa glest bebodda orter i allt fall icke torde medgifva någon större skyndsamhet
vid arbetets utförande, endast en mindre del af det nu begärda anslaget
må till utbetalning under år 1867 ifrågakomma;
Och, i öfverensstämmelse härmed, hafva Rikets Ständer, för anläggning af
den föreslagna vägen mellan Åsele och Wilhelmina kyrkoby i Westerbottens län,
12 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
beviljat ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 50,000 R:dr, samt deraf till utgående
under år 186*7 anvisat 10,000 R:dr, under enahanda förbindelse för vederbörande
i afseende å denna väganläggnings fullbordande och framtida underhåll,
som vid sistförflutna Riksdag stadgades, rörande väganläggningen mellan Öhrträsk
och Åsele.
5:o. Uti särskilda framställningar är vordet föreslaget, att Rikets Ständer,
dels för anläggning och förbättring af redan varande och dels för anläggning af ny
väg från Ramsele sockengräns genom Fjellsjö och Bodums socknar till Tåsjö kyrka
i Wester-Norrlands län, måtte anvisa ett anslag utan återbetalningsskyldighet af
76,250 R:dr, att med ena hälften utgå under år 1866 samt med återstoden då arbetet
blefve fullbordadt.
Enligt Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader omförmälda generalförslag,
sönderfaller detta vägbyggnadsföretag i tvänne delar, af hvilka den ena
omfattar vägsträckningen från Ramsele sockengräns genom Fjellsjö till Bodums
kyrkoby, med en längd af 2 mil 31,852 fot, och den andra åter sträckan från Bodums
till Tåsjö kyrkoby, utgörande i längd 4 mil 3,502 fot. Ä den förra linien
hade menigheten med en uppgifven kostnad af 8,000 R:dr under sednare åren uppbrutit
en så kallad kärrväg, hvilken vore någorlunda farbar. Denna vägs iståndsättande
och förändring till fullt antaglig allmän landsväg ansågs likväl erfordra
en ytterligare kostnad af 34,400 R:dr, hvilket belopp Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet ansett böra af allmänna medel oafkortadt utgå, enär menigheten,
genom den provisionela lcärrvägens verkställande, kunde antagas redan hafva
fullgjort sin andel af arbetet. Ä den sednare linien mellan Bodum och Tåsjö
saknades för närvarande all körväg. Der skulle alltså anläggas en alldeles ny väg,
för hvilken kostnaden beräknats uppgå till 72,035 R:dr, hvaraf menigheterna förklarat
sig villiga bidraga med |:del. Om dessa vägarbeten yttrar vidare Styrelsen,
att då Tåsjö församling onekligen har ett tvingande behof att genom socknen
få en väg anlagd, för att sålunda kunna lättare än hittills komma i beröring med
öfriga delar af länet, Styrelsen visserligen funnit sig böra förorda bidrag af allmänna
medel för vinnande af detta ändamål och alltså antecknat detta företag bland
första klassens arbeten, men i afseende å det anslagsbelopp, som borde ifrågakomma
för vägens första afdelning — eller den mellan Ramsele och Bodum — ansåg
Styrelsen den af Eders Kongl. Mapts Befallningshafvande förordade summan böra
något nedsättas. Då det arbete, som menigheten å denna vägsträcka redan nedlagt,
uppgifves hafva kostat 8,000 R:dr, och nu ytterligare till samma vägsträckas
fullständiga anläggande erfordrades 34,400 R:dr, skulle följaktligen hela kostnaden
för denna del af vägen uppgå till 42,400 R:dr. Men enär, hvad vägens andra afdelning
beträffade, Tåsjö socknemän förklarat sig villige att delta_ga med l:del af
den beräknade kostnaden, borde, enligt Styrelsens åsigt, understödsbeloppet för
vägen från Ramsele till Bodum utgå efter samma beräkningsgrund, och alltså icke
bestämmas högre än till |:delar af kostnaden. I jemna tal hade Styrelsen alltså
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
13
antecknat för vägsträckan mellan Ramsele och Bodum ?:delar af den redan nedlagda
och ytterligare erforderliga kostnaden eller 28,250 R:dr, samt för vägen mellan
Bodum och Tåsjö 48,000 R:dr, eller tillsammans 76,250 R:dr.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst om denna vägs stora behöflighet
och vederbörande menigheters oförmåga att uteslutande med egna medel kunna
åstadkomma ett så kostsamt företag,
hafva Rikets Ständer, för anläggning af den föreslagna vägen från Ramsele
sockens gråns genom Fjellsjö till Bodums kyrka samt vidare derifrån till Tåsjö kyrka
inom Wester-Norrlands län, beviljat etf anslag utan återbetalningsskyldighet af
Sjuttiosextusen Tvåhundrafemtio R:dr, samt af detta anslag till utgående under
år 1867 anvisat Tjugufemtusen (25,000) R:dr, med dervid stadgad förbindelse för
vederbörande, att icke blott behörigen utföra och fullborda ifrågavarande väganläggning,
utan ock ansvara för densammas framtida underhåll.
6:o. Vid sistlidna Riksdag väcktes förslag derom, att Rikets Ständer, för åstadkommande
af en bättre och kortare förbindelse från Lagaådalen till södra stambanan
genom anläggande af en väg från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägsstation,
måtte bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 151,360 R:dr, motsvarande
?:delar af den för ifrågavarande väganläggning till 227,039 R:dr beräknade kostnad;
Och har detta förslag, som dåvarande Rikets Ständer förklarade sig icke kunna
bifalla, vid innevarande Riksdag uti särskilda framställningar blifvit förnyadt.
Den af Chefen för södra väg- och vattenbyggnads-distriktet, rörande ifrågavarande
vägbyggnadsarbete uppgjorda plan med dertill hörande kostnadsförslag,
upptog följande trenne hufvudafdelningar, nemligen:
a) vägsträckan från stranden af sjön Bolmen till Ljungby köping, af 40,000 fots
längd, beräknad att kosta R:dr 62,614: —
b) väg från Ljungby till Wäraboda bro, 48,200 fot, antagen att
kosta  » 101,100: —
och
c) väg från Wäraboda till Wieslanda, af 56,800 fots längd, erfordrande
en anläggningskostnad af » 63,325: —
eller tillsammans en väglängd af 4 mil 1,600 fot, med en anläggningskostnad
af R:mt R:dr 227,039: —
I sitt afgifna generalförslag förklarar Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
sig anse detta företag vara af särdeles vigt för landet i allmänhet, men
i synnerhet för ortens fattiga befolkning, enär de vidsträckta odlingslägenheter,
sorn inom denna trakt finnas, nu äro oanvänbara till följd af brist på kommunikationer.
På sådan grund och sedan ett bolag bildats i ändamål att bringa denna
vägbyggnad till utförande samt detta bolag åtagit sig att, derest ?:delar af den
beräknade kostnaden beviljades såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, ansvara
för arbetets utförande och tillskjuta den återstående tredjedelen, har Styrelsen äfvensom
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län, i underdånighet
14 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
förordat detta arbete; varande såsom bidrag dertill i första klassen i generalförslaget
antecknadt ett anslag i jemn summa af 150,000 R:dr.
Med afseende å vigten och nyttan af detta arbete, icke allenast för landet i
allmänhet utan jemväl och i synnerhet för den på kommunikationer jemförelsevis
vanlottade ort, som den ifrågasatta nya vägen skulle komma att genomlöpa, och
då denna orts befolkning, bestående företrädesvis af egare till mindre hemmanslotter,
saknar utvägar att, utan Statens biträde, åstadkomma och genomföra detta
vidtomfattande arbetsföretag,
hafva Rikets Ständer, för anläggning af våg från sjön Bolmen till Wieslanda
jernvägsstation å Statens södra stambana, beviljat ett mot ‘.'delar af den verkliga
anläggningskostnaden svarande belopp, dock högst Etthundrafemtio Tusen R:dr,
samt af detta belopp till utgående under år 1867 anvisat Trettiotretusen Trehundra
Trettiotre R:dr 33 öre, under förbindelse för vederbörande att icke blott behörigen
utföra och fullborda ifrågavarande väganläggning, utan ock ansvara för
densammas framtida underhåll; skolande intressenterne, hvilka hafva att ställa sig
till efterrättelse de vilkor, som i öfrigt varda föreskrifna för tillgodonjutande af de
under denna Riksdag för andra dylika företag anslagna medel, vara skyldige att,
i den mån det till utgående under år 1867 anvisade beloppet, 33,333 R:dr 33 öre,
utbekommes, af egna medel tillskjuta minst hälften af hvad som utaf statsanslaget
lyftes.
B) Hamnbyggnader.
7:o. Till fond för understödjande af mindre hamnbyggnader samt upprensningar
af åar och farleder har Eders Kongl. Maj:t, i den nådiga Propositionen om
Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit att för år 1867 måtte anvisas enahanda
anslag som hitintills årligen utgått eller 20,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, som ansett, att, på sätt vid sistförflutna Riksdag
föreskrefs, detta anslag, om så erfordras, må till någon del få användas jemväl för
smärre brobyggnadsföretag i öfverensstämmelse härmed, för understödjande af mindre
hamn- oell brobyggnader samt upprensningar af åar och farleder, till Eders Kongl.
Maj:ts disposition, anvisat ett anslag för år 1867 af Tjugutusen Riksdaler.
8:o. Derjemte har Eders Kongl. Maj:t, i den nådiga Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof, för hamnens vid Ystad utvidgande äskat ett anslag
af 63,000 R:dr, deraf 25,000 R:dr skulle utgå under år 1867.
Om ifrågavarande företag yttrar Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,
att, sedan jernvägen från Eslöfs station å södra stambanan till Ystad varder
färdig, blifver det, till underlättande af sjöfartsrörelsen och jernvägstrafiken, som
vid nämnda stad med hvarandra komma att få ett synnerligt samband, oundgängligt,
att stadens hamnbassin utvidgas inåt Iand midt för jernvägsstationen, dels för
att underlätta personbefordring samt lastning och lossning af anländande och afgående
gods och varor, dels ock för att under alla väderleksförhållanden och vind
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83. 15
rigtningar hafva skydd beredt åt de ångfartyg, hvilkas turer torde komma att bestämmas
i sammanhang med ankomst- och afgångstiderna för bantågen å jernvägen.
I den plan, som blifvit upprättad för hamnbassinens utvidgande i dylik syftning,
hade tillika upptagits förslag till ombyggnad af den nuvarande, mycket förfallna
lastbryggan, med en för begge dessa arbeten beräknad totalsumma af 125,000
R:dr; och hafva Ystads stadsfullmägtige, under uppgift att kommunen redan för
andra allmänna företag ådragit sig en skuldsättning af nära 600,000 R:dr, hos
Eders Kongl. Maj:t anhållit, det nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas,
att hela den beräknade kostnadssumman mätte anvisas dels såsom anslag och
dels såsom lån. Styrelsen, som, med anledning af denna stadsfullmägtiges ansökning,
erhållit befallning, att vid generalförslagets upprättande taga detta ärende
under öfvervägande, har, i berörda förslag, jemte förklarande att Styrelsen ansåge
den gamla lastbryggans ombyggnad, beräknad att kosta 30,000 R:dr, vara en åtgärd,
hvilken det tillhörde kommunen att verkställa utan understöd från det allmännas
sida, samt att alltså sjelfva hamnutvidgningen icke komme att erfordra
mera än 95,000 R:dr, hemställt, huruvida Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäligt
hos Rikets Ständer föreslå, att ?:delar af sistnämnda belopp måtte blifva till före
taget
anvisade med en till 63,000 R:dr jemnad summa.
Med afseende å de af Styrelsen anförda förhållanden och särskildt den fördel,
som af ifrågavarande hamnutvidgnings-arbete bör kunna påräknas för den öfver
Ystad på utlandet ställda ångbåtstrafiken, hafva Rikets Ständer, som, lika med
Styrelsen, finna lastbryggans ombyggande vara ett företag, hvars verkställande
uteslutande på kommunen bör ankomma, utan att, för detta ändamål, något bidrag
af allmänna medel må beviljas, ansett understöd af allmänna medel böra lemnäs
allenast för sjelfva hamnutvidgnings-arbetet; och, i öfverensstämmelse härmed,
hafva Rikets Ständer, på sätt Eders Kongl. Maj:t äskat, beviljat staden Ystad
ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Sextiotre Tusen Riksdaler samt deraf
till utgående under år 1867 anvisat Tjugufem Tusen Riksdaler, för att, i enlighet
med uppgjord plan, användas till utvidgande af hamnen vid nämnda stad, under
förbindelse för staden att bestrida den kostnad, som utöfver anslagsbeloppet för
ändamålet erfordras.
9:o. Vidare har Eders Kongl. Majt, i Dess högstberörda nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof, för utvidgande och fördjupning af hamnen
vid Uddevalla stad äskat ett anslag af 79,000 R:dr, deraf 25,000 R:dr skulle anvisas
att utgå under år 1867.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, till hvars yttrande Eders
Kongl. Maj:t öfverlemnat en af stadsfullmägtige i Uddevalla i underdånighet gjord
ansökning, hvilken afsåg att till i:delar såsom anslag och till ~:del såsom lån erhålla
hela den beräknade kostnadssumman, har i sitt generalförslag förklarat, att,
alldenstund hamnens vid Uddevalla förbättrande, i följd af den under arbete varande
jernvägen ifrån Herrljunga, vore för rörelsen påkallad och detta företag allt
-
16 Expeditions-Utskotteis Förslag till underd. Skrifvelse, Abo 83.
så syntes vara i det närmaste jemförligt med den i nästföregående punkt omförmälda
utvidgningen af Ystads hamnbassin, funne Styrelsen sig böra, jemväl i afseende
å detta hamnutvidgnings-arbete, hemställa, det nådig Proposition måtte till
Rikets Ständer aflåtas derom, att ^:delar af den beräknade kostnaden måtte med
79.000 R:dr till arbetets utförande anvisas.
I öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:t, enligt Styrelsens hemställan,
sålunda i nåder äskat,
hafva Rikets Ständer, som finna ifrågavarande hamnutvidgnings-arbete vara
af behofvet påkalladt, beviljat staden Uddevalla ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af Sjuttionio Tusen Riksdaler samt deraf till utgående under år 1867 anvisat
Tjugufem Tusen Riksdaler, för att, i enlighet med uppgjord plan, användas
till utvidgande och fördjupning af hamnen vid nämnda stad, med skyldighet för
staden att bestrida den kostnad, som utöfver detta anslagsbelopp för ändamålet
erfordras.
C) Kanal- och slussverks-anläggningar samt strömrensningar och
andra vattenkommunikationer.
l:o. För segelleds öppnande från Hattefura vid Wenern förbi Köpmannabro genom
sjöarne Akelången, Rogvarpen, Laxsjön och Lelången till Stora Lee samt anläggning
af en jernväg af 2,350 fots längd vid Håfveruds bruk beviljade Rikets
Ständer vid sistförflutna Riksdag ett statsbidrag af En million Riksdaler, deraf
200.000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och 800,000 R:dr såsom
lån. Utaf denna summa anvisades likväl till utgående under innevarande statsregleringsperiod
endast halfva anslagssumman, eller 100,000 R:dr och af lånet
450.000 R:dr, hvadan af anslaget 100,000 R:dr och af lånet 350,000 R:dr ännu voro
innestående.
Den plan, som rörande ifrågavarande kanaliserings-arbete blifvit upprättad och
enligt hvilken kostnaden för samma arbete beräknats till 1,208,367 R:dr, blef af
Eders Kongl. Maj:t i nåder gillad den 9 December 1864, hvarefter kontrakt den
31 i samma månad afslutades om arbetets utförande. Enligt nämnda plan skulle
kanaliseringens sträckning från Wenern leda genom sjöarne Akelången, Rogvarpen,
Laxsjön, Svärdlången, Vestra Silen och Lelången till Stora Lee, med afbrott
vid Håfveruds bruk, hvarest omlastningar skulle ske och jernväg anläggas för varornas
transport. Derefter företagna förnyade undersökningar föranledde emellertid
förslag till tvänne hufvudsakliga ändringar i denna plan, nemligen dels att kanalen
ifrån Laxsjön, utan att passera sjöarne Svärdlången och Vestra Silen, borde
ledas direkte till sjön Lelången, hvilken genom en bikanal skulle förenas med
Vestra Silen, dels ock att, i stället för jernvägen öfver Håfverud, en aqvedukt
med slussar derstädes borde åvägabringas. Vid pröfning af dessa ändringsförslag
fann
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83. 17
fann Eders Kongl. Majit skäligt desamma bifalla; och emedan anläggningen af
kanal, slussar och aquedukt vid Håfverud komme att erfordra en ytterligare kostnad
af 180,000 Ridr, blef, till understöd för detta arbete, från handels- och sjöfartsfondens
tillgångar af Eders Kongl. Majit anvisadt ett extra bidrag, att utgå med
37,000 Ridr såsom anslag och 120,000 Ridr såsom lån. Enligt ofvan åberopade
kontrakt skulle samtliga dessa kanaliserings-arbeten varda fullbordade inom 1868
års utgång, men uti underdånig ansökning har det bolag, som förbundit sig att
fullborda ifrågavarande kanalanläggning, anhållit, att Eders Kongl. Majit, för att
befordra kanalledens snara åvägabringande, täcktes till Rikets nu församlade Ständer
aflåta nådig Proposition derom, att återstoden af det utaf sednaste Ständer till
ineranämnda kanals utförande utlofvade anslag och lån måtte få utbetalas omedelbart
efter riksdagens början, utan afbidan på statsregleringens uppgörande.
Eders Kongl. Majit har funnit bolagets berörda anhållan icke böra i vidsträcktare
mån bifallas, än att i den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd
och behof äskats att af de för meranämnda arbete vid sistlidna riksdag beviljade
anslags- och lånesummor måtte anvisas, till utgående under år 1867, af anslaget
50,000 Ridr och af lånet 180,000 Ridr, eller tillsammans 230,000 Ridr.
Hos Rikets Ständer hafva deremot i särskilda framställningar bolagets ofvanberörda
hemställan blifvit i så måtto förnyad, att på anförda skäl är vordet hemstäldt,
att Rikets Ständer ville anvisa hälften af den återstående anslagssumman,
eller 50,000 Ridr, att af Riksgälds-kontoret utbetalas i Juli månad innevarande år
och den derefter varande återstoden af anslagsbeloppet, eller 50,000 Ridr, samt
hela återstående lånesumman, 350,000 Ridr, eller tillsammans 400,000 Ridr under
år 1867.
Enligt 134 § 13 mom. af det vid sistlidna riksdag för Riksgälds-kontoret utfärdade
reglemente skulle, innan större eller mindre del af den för detta företag
beviljade lånesumma finge lyftas, vederbörande bolag till Riksgälds-kontoret aflemna
en sådan förbindelse, som innefattade åtagande att årligen efter slutet af det
år, hvarunder hvarje för sig fristående del utaf arbetet blifvit fullbordad, och intill
hvilket års slut motsvarande del af lånet finge räntefritt innehafvas, inbetala fem
procent å det, i förhållande till hela kostnaden, mot samma del svarande lånebelopp,
af hvilket först skulle beräknas tre procent årlig ränta å det efter hvarje inbetalning
återstående kapital samt det öfriga komma att å kapitalet afgå. Då
likväl, enligt hvad afgifven arbetsberättelse utvisar, en sådan arbetsplan blifvit antagen,
enligt hvilken några fristående delar icke skulle ifrågakomma, utan arbetet
i hela sin utsträckning samtidigt utföras; men anmäldt blifvit, att. derest oförutsedda
hinder icke mellankomme, arbetet, om nödiga medel till dess drifvande funnes
att tillgå, kunde före 1867 års utgång i sin helhet fullbordas samt Statens rätt
till ränteberäkning å de lånebidrag, som hittills lemnats och vidare till detta företag
komme att lemnäs, skulle för sådan händelse kunna vidtaga redan vid 1868
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
års början, hvaremot, om arbetet först under sistnämnda år blefve färdigt, ränteberäkningen
icke vidtoge förr än med början af år 1869;
Och hafva Rikets Ständer alltså bifallit, att af de 100,000 R:dr, hvilka såsom
anslag, och de 350,000 R:dr, hvilka såsom lån ännu återstå af det statsbidrag, som
vid sistförflutna riksdag beviljades för segelleds öppnande från Hattefura till Stora
Lee, halfva återstående anslagsbeloppet eller Femtio Tusen R:dr må af vederbörande
bolag lyftas efter ingången af nästkommande Juli månad, samt återstoden
af anslaget, Femtio Tusen R:dr, äfvensom hela återstående lånet; Trehundrafemtio
Tusen R:dr, af samma bolag utbekommas under år 1867, med skyldighet för bolaget
att ej mindre å de nu till lyftning medgifna lånemedlen, än jemväl å det lånebelopp
af 450,000 R:dr, som förut uppburits, från och med 1868 års början erlägga
ränta, enligt de grunder och med de bestämmelser i öfrigt, som vid detta statsbidrags
beviljande blefvo af Rikets Ständer vid sistlidna riksdag stadgade.
ll:o. I den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har, bland arbetsföretag, som ansetts böra med särskilda statsbidrag understödjas,
jemväl upptagits det kanaliseringsarbete, som, i sammanhang med segelleds öppnande
från Hattefura till Stora Lee, blifvit till utförande ifrågasatt, att nemligen medelst
kanal och slussar åstadkomma en förening mellan sjöarne Westra och Ostra Silen.
För detta arbete har Eders Kongl. Maj:t äskat, att Rikets Ständer måtte bevilja
ett belopp af 63,950 R:dr, deraf 12,750 R:dr såsom anslag och 51,200 R:dr såsom
lån, samt att af dessa belopp måtte till utgående under år 1867 anvisas af
anslagssumman 7,000 R:dr och af lånet 28,000 R:dr, eller tillsammans 35,000 R:dr.
Denna framställning grundade sig på en af bestyrelsen för Dalslands kanalaktiebolag
gjord, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län insänd
och förordad ansökning, deruti bestyrelsen åberopat såväl de fördelar i allmänhet,
som för orten skulle kunna hemtas af detta kanaliserings-arbete, som särskildt den
besparing i kostnader, hvilken skulle vinnas, om detta arbete komme till utförande
samtidigt med den förut beslutade och under anläggning varande kanalbyggnaden
mellan Hattefura och Stora Lee;
Och hafva Rikets Ständer till Eders Kongl. Maj:ts berörda nådiga framställning
lemnat bifall.
12:o. Yid sistlidna riksdag blef, för utsträckning af Kinda båtled medelst kanalisering
af Stångån från sjön Rengen till Linköpings hamn, ett statsbidrag af
875,000 R:dr, deraf hälften såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och hälften
såsom lån, utaf Rikets Ständer beviljadt, med föreskrift att af detta statsbidrag endast
470,000 R:dr, deraf likaledes hälften såsom anslag och hälften såsom lån, finge
under innevarande statsregleringsperiod utbetalas till det bolag, som genom kontrakt
förbunde sig att i öfverensstämmelse med den plan, som af Eders Kongl.
Maj:t varder fastställd, utföra och fullborda samt för all framtid underhålla hela
den ifrågavarande båt- och kanalleden. För fortsättning af detta arbete har i den
nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof Eders Kongl. Maj:t
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83. 19
anhållit, att af de för sagda ändamål beviljade, men ännu i Riksgälds-kontoret innestående
medel måtte, till utgående under år 1867, anvisas, dels af anslaget 60,000
R:dr och dels af lånet 60,000 R:dr, eller tillsammans 120,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, på sätt Eders Kongl. Maj:t i nåder äskat, i ytterligax-e
afräkning å det statsbidrag, som vid sistlidna riksdag för ifrågavarande ändamål
beviljades, till utgående under år 1867, anvisat dels af anslaget SextioTusen
R:dr och dels af lånebidraget likaledes SextioTusen R:dr, eller tillhopa Etthundratjugo
Tusen R:dr, att af vederbörande bolag utbekommas under de vilkor, sorn
med afseende å detta statsbidrags åtnjutande blifvit af Rikets Ständer vid sistlidna
riksdag meddelade.
I)) Sjösänkningar och myr-utdikningar samt andra vattenaftappningsoch
odling sföretag.
13:o. För arbeten af denna beskaffenhet anvisade Rikets Ständer vid sist—
förflutna riksdag tvänne särkilda fonder, den ena å 300,000 R:dr att utgå med
100,000 R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866, för att användas såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet till understödjande med högst halfva kostnadsbeloppet
af sådana myr-utdikningar och vattenaftappningar inom Norrbottens, Westerbottens,
Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län,
samt Elfdals, Fryksdals och Jösse härader i Wermlands län, som företrädesvis afse
att förminska frostländigheten; och den andra å 150,000 R:dr, eller 50,000 R:dr för
hvart och ett af åren 1864, 1865 och 1866, att utgå såsom lån för befrämjande af
utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag
inom rikets öfriga delar.
Beträffande den förra af dessa fonder upplyser, i sitt afgifna generalförslag,
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, att, sedan denna fonds hela belopp
redan blifvit på åtskilliga frostafledande utdikningsarbeten inom de norra länen
fördelad, hafva hos Styrelsen ytterligare blifvit anmälda planer och kostnadsförslag
till en mängd dylika arbetsföretag, för hvilka Styrelsen antecknat särskilda
understöd af allmänna medel till ett sammanräknadt belopp af 368,024 R:dr; äfvensom
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län gjort framställning
derom, att, utom Elfdals, Fryksdals och Jösse härader, jemväl Nordmarks härad af
sistnämnda län måtte berättigas till erhållande af understöd från denna fond.
I fråga åter om den sednare fonden, eller den för utdikningsarbeten inom ri
kets
öfriga län, inhemtas af meranämnda generalförslag, att till understöd för dylika,
hos Styrelsen anmälda, arbetsföretag skulle erfordras statsbidrag till följande
belopp, nemligen:
för vattenaftappnings-arbeten i första klassen eller sådana, som ansetts företrädesvis
förtjena understöd  R:dr 115,625: —
Transport R:dr 115,625: —
20 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
Transport R:dr 115,625: —
för dito i andra klassen
» 145,375: —
och för dito i tredje klassen . . .
» 24,885: —
eller tillhopa R:dr 285,885: —
I den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof har Eders
Kongl. Maj:t för år 1867 äskat dels ett belopp af 100,000 R:dr, att utgå såsom anslag
utan återbetalning sskyldighet till understödjande af sådana myr-utdikningar och
vattenaftappningar inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands,
Gefleborgs och Stora Kopparbergs län, samt Elfdals, Fryksdal®, Jösse och Nordmarks
härader i Wermlands län, som företrädesvis afse att förminska frostländigheten,
och dels en summa af 50,000 R:dr, att såsom lån anvisas till fond för befrämjande
af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande
af odlingsföretag inom rikets öfriga delar; hvarjemte uti särskilda framställningar
hos Rikets Ständer föreslagits förhöjning af fonden för understödjande af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom de nordliga länen.
Rikets Ständer, som ansett de norra länens anslagsfond böra ökas från 100,000
R:dr till 120,000 R:dr och icke funnit något att erinra mot framställningen, att
jemväl Nordmarks härad af Wermlands län må komma i åtnjutande af det för
vattenaftappningar inom de norra länen anvisade anslag, hafva, med hänvisning till
de allmänna vilkor och stadganden i afseende på statsbidrag för sådana ändamål,
som de ifrågavarande, hvarom särskild underdånig skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t
aflåtes, beslutat:
a) att till Eders Kongl. Maj:ts disposition för år 1867 anvisa en summa af
EtthundratjuguTusen R:dr, för att användas såsom anslag utan återbetalnings
skyldighet
till understödjande af sådana myr-utdikningar och vattenaftappningar inom
Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs
län, samt Elfdals, Fryksdals, Jösse och Nordmarks härader i Wermlands län,
som företrädesvis afse att förminska frostländigheten, dock under vilkor, att sådant
understöd icke i något fall får öfverstiga hälften af den för arbetets utförande, enligt
fastställd plan, beräknade kostnad, och alltid med förbindelse för vederbörande
kommuner, föreningar eller enskilde, att icke allenast tillskjuta hvad derutöfver
för arbetets fullbordande erfordras, utan ock att för all framtid behörigen underhålla
de afloppsgrafvar och andra för ändamålets vinnande utförda arbeten, som
med statsbidrag blifvit understödda; egande Eders Kongl. Majit att i de fall, der
sådant anses vara af behofvet påkalladt, i nåder medgifva, att någon del af anslaget
må förskottsvis till vederbörande utbetalas;
b) att till Eders Kongl. Maj:ts disposition för år 1867 anvisa en summa af
Femtiotusen R:dr, att utgå såsom lån för befrämjande af utdikningar och aftappnin
gar
af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom rikets öfriga delar.
14:o. För sänkning och upprensning af Lida-ån beviljade Rikets Ständer vid
sistlidna riksdag ett låneunderstöd af 126,000 R:dr, med föreskrift att deraf 46,000
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83. 21
R:dr finge lyftas under innevarande statsregleringsperiod. I den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof har Eders Kongl. Maj:t äskat, att i
ytterligare afräkning å ifrågavarande understöd måtte till utgående under år 1867
anvisas 30,000 R:dr.
I den för detta lån utgifna skuldförbindelse har, i öfverensstämmelse med
stadgandet uti 140 § 14 mom. af det för Riksgälds-kontoret gällande reglemente,
direktionen åtagit sig att efter tre års förlopp efter slutet af det år under hvilket
första delen af lånet utbekommits, årligen till Riksgälds-kontoret eller ordres betala
åtta procent af den lyftade lånesumman, hvaraf ränta skulle godtgöras efter
fem för hundra af det obetalda kapitalbeloppet samt det öfriga komme att utgöra
afbetalning derå. Då detta företag, som, enligt upprättadt kontrakt, bör vara fullbordadt
sednast den 1 Oktober 1870, förutsatte en vida längre arbetstid än tre år
samt någon inkomst af företaget icke vore att påräkna förr än detsamma i sin
helhet hunne blifva färdigt, hvarförutan uppmätning och taxering af den genom
arbetet vunna mark samt bestämmandet af den andel, som hvarje i företaget intresserad
jordegare bör erlägga, först efter arbetets fullbordande kunde verkställas,
har hos Rikets Ständer särskildt förslag blifvit framstäldt om förlängning af tiden
för tillgodonjutande af frihet från räntebetalnings- och amorteringsskyldighet.
Af tillgängliga handlingar hafva sådana upplysningar erhållits om det ekonomiska
betryck, hvari ett stort antal uti detta arbete intresserade, allmogeklassen
tillhörande personer sig befinna, att, om ränte- och amorterings-inbetalningarne
skulle taga sin början redan vid den tid, som först bestämdes, största sannolikhet
förefinnes, att ganska många af dem, som i detta arbete äro deltagande och som
nu endast med största svårighet lifnära sig på sina små hemmanslotter, skulle
med en sålunda stadgad inbetalningsskyldighet icke vidare kunna vid sina fastigheter
sig bibehålla. Af sådan anledning finna Rikets Ständer sig för detta särskilda
fall böra undantagsvis frånträda den vid flera tillfällen yttrade åsigt derom
att bolag, som erhållit understöd af Statens medel, icke må komma i åtnjutande
af några förmåner utöfver dem, som vid understödens beviljande bestämdes;
Och hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, dels i ytterligare afräkning
å det för Lida-åns sänkning och upprensning vid sistlidna riksdag beviljade
låneunderstöd, till utgående under år 1867, anvisat det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
belopp Trettiotusen R:dr, dels äfven medgifvit, att ränte-inbetalningen oeh
kapital-amorteringen för ifrågavarande lån må taga sin början först efter tre års
förlopp från slutet af det år, hvarunder hela lånet från Riksgälds-kontoret utbekommits.
15:o. Vidare har Eders Kongl. Maj:t i högstberörda nådiga Proposition till
rensningar för flodvattnets afledande i en del af Umeå eif äskat ett anslag af 11,000
R:dr, deraf 5,000 R:dr skulle utgå under år 1867; hvarjemte uti en hos Rikets
Ständer särskildt gjord framställning vidare blifvit omförmäldt behofvet af statsbidrag
för ifrågavarande ändamål.
22
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader upplyser i sitt afgifna generalförslag,
att kostnaden för detta arbete, som afsåg att genom bortsprängning
af berguddar å elfvens stränder vid den s. k. Bergforsen utvidga vattnets sektionsarea
och sålunda för framtiden förekomma de nu ofvan nämnda fors ofta inträffande
öfversvämningarne, vore beräknad att uppgå till 21,400 R:dr; samt att, sedan
numera full utredning i frågan vunnits och Eders Kongl. Maj:t i Skrifvelse
till Styrelsen förklarat Sig vilja af Rikets Ständer äska den summa, mot hvars erhållande
jordegarne anmält sig villiga att utföra arbetet, Styrelsen på sådan grund
för samma arbete i generalförslaget upptagit ett särskildt anslag af 11,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer till rensningar för flodvattnets afled.ande i en del af
Umeå eif beviljat ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Elfva tusen R:dr, samt
deraf till utgående under år 1867 anvisat Fem tusen R:dr, under de vilkor, som
för andra dylika statsbidrag varda vid denna riksdag stadgade.
16:o. Under åberopande af de handlingar rörande nedannämnda arbetsföretag,
som blifvit till Eders Kongl. Maj:t ingifna, har uti en hos Rikets Ständer
gjord framställning blifvit föreslaget, att, sedan delegarne uti den på ön Öland belägna
s. k. Långebro mosse föranstaltat om undersökning rörande nämnda mosses
utdikning och deröfver låtit uppgöra ett kostnadsförslag, utvisande att arbetet,
hvarigenom 755 tunnland odlingsbar mark skulle vinnas, borde kunna åstadkommas
för 17,351 R:dr 40 öre, Rikets Ständer, till detta företags utförande, måtte anvisa
en mot nyssberörda kostnad svarande summa, att utgå med 9,000 R:dr såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet och med återstående 8,351 R:dr 40 öre såsom
räntefritt lån, stäldt på 20 års amortering.
Af de handlingar, som blifvit åberopade och hvilka för Rikets Ständer varit
tillgängliga, äfvensom af det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof fogade Statsråds-protokoll inhemtas, att, — sedan
delegarne i detta företag hos Eders Kongl. Maj:t gjort ansökning om erhållande
af anslag och lån till enahanda belopp, som nu föreslagits, samt Eders Kongl.
Majit, eftér det Landshöfdinge-embetet i Calmar län afgifvit yttrande, anbefallt
Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader att, vid upprättande af sitt
generalförslag, låta ifrågavarande arbete komma under öfvervägande, — bemälda
Styrelse i sagda förslag, af anförda skäl, ansett sig böra till Eders Kongl. Majit
hemställa, att frågan om bidrags meddelande till detta vattenaftappningsföretag
måtte blifva hänskjuten till Rikets Ständers afgörande; men som Eders Kongl.
Majit icke funnit några sådana särskilda omständigheter förefinnas, som borde föranleda
till beredande åt intressenterne i detta företag af större fördelar än som
lemnäs vid andra dylika arbeten, hade någon nådig Proposition i ämnet icke blifvit
aflåten.
Rikets Ständer, som i detta fall ansett sig icke böra frånträda den åsigt,
hvilken sedan föregående riksdagar hos Rikets Ständer gjort sig gällande derom,
att arbeten af ifrågavarande beskaffenhet, afsedda att närmast gagna dem, som i
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
23
företaget äro intresserade, böra understödjas endast medelst lån, hafva deremot,
med afseende så väl å hvad upplyst blifvit om delegarnes obemedlade ställning
och svårigheten för dem att i någon större mån kunna åstadkomma de för arbetets
utförande erforderliga kontanta bidrag, som ock å vidden af den förbättrade
mark, hvilken genom detta företag skulle vinnas, ansett sig kunna medgifva låneunderstöd
till något högre belopp än hvad för arbeten af dylik beskaffenhet eljest
plägar beviljas;
Och hafva alltså Rikets Ständer, för utdikning af Långebro mosse på Öland,
beviljat ett lån å Tolf tusen R:dr under de vilkor, som för andra dylika lån vid
innevarande riksdag blifvit bestämda.
Till upplysning om sammanlagda beloppet af de enligt denna underdåniga
skrifvelse beviljade anslags- och lånesummor bifogas härjemte ett deröfver uppgjordt
sammandrag.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
24 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
Sammandrag; af de utaf Rikets Ständer anvisade statsbidrag för väganläggnin
vattenaftapp
-
a) Väganläggningar ocl» VägfSrhfittrlngar:
Till fond för anläggning af nyari samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest
För anläggning af väg mellan Öhrträsk och Åsele
För anläggning af väg mellan Letsbo by och Ramsjö kyrka
För anläggning af väg mellan Åsele och Wilhelmina 1
För anläggning af väg mellan Ramsele och Tåsjö
För anläggning af väg mellan sjön Bolmen och Wieslanda jernvägsstation
b) Hamnbyggnader:
Till fond för understödjande af mindre hamn- och brobyggnader samt upprensningar af åar
För utvidgande af hamnen vid Ystad
För utvidgande och fördjupning af hamnen vid Uddevalla
c) Kanaler och andra vattenkommunikationer:
För segelled från Hattefura hamn till sjön Stora Lee . ... t.
För kanal- och slussanläggningar mellan sjöarne Vestra och Östra Silen
För utsträckning af Kinda båtled
d) Sjösänkningar oell Vattenaftappningar:
Till särskild fond för myrutdikningar inom de sex nordligaste länen, jemte fyra härader af
Till fond för understödjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar inom
För sänkning af Lida-ån
För rensningar i Umeå eif ,r
För utdikning af Långebro mosse på Öland . .
gar
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83. 25
gar och vägförbättringar, hamnarbeten, kanaler och andra vatteijkommunikationer samt
ningsföretag.
Anslag.
Lån
Af förestående anslags- och låne-  summor äro nedannämnda belopp
anvisade att utgå under år 1867,
nemligen:
Anslag.
Lån.
mindre goda vägar ....
150.000
20,000
25.000
50.000
76,250
150.000
——
—
150,000
20,000
25.000
10.000
25,000
33,333
33
— —
—
och farleder
20,000
63.000
79.000
—
—
20,000
25.000
25.000
—
—
—
—
—
100,000
12,750
60,000
—
350,000
51,200
60,000
—
100,000
7,000
60,000
—
350,000
28,000
60,000
—
Wermlands län
öfriga delar af riket . . .
120,000
—
50.000
30.000
12.000
120,000
—
50.000
30.000
12.000
—-
11,000
—
—
5,000
—
—
Summa R:dr R:mt
937,000
—
553,200
625,333
33
530,000
—
= 1,490,200: — — 1,155,333: 33.
Bik till R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 4
I
26 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84.
\
l
JV:o 84.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866.
» » » » Preste-Ståndet den 18 » »
» » » » Borgare-Ståndet den 19 » »
» » » » Bonde-Ståndet den 19 » »
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående allmänna vilkor och stad_
ganden i afseende på de under denna Riksdag beviljade statsbidrag
för väg anläggning ar och väx}förbättringar, hamnbyggnader och vattenkommunikationer
m. m,
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 79.)
S. A. K.
I sammanhang med de af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag fattade beslut
angående beviljande af statsbidrag för vägars anläggning eller förbättring,
hamnbyggnader samt kanaler, strömrensningar, sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag,
hafva Rikets Ständer ansett nedan intagna allmänna bestämmelser
och stadganden böra tillämpas i afseende på medlens lyftning och användande,
äfvensom beträffande deras återbetalning, der sådan bör ega rum. Som erfarenheten
ådagalagt, — hvad jemväl Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i
sitt afgifna generalförslag vitsordat, — att de af Rikets sednast församlade Ständer
i detta hänseende antagna stadganden varit lämpliga och ändamålsenliga, hafva Rikets
Ständer funnit samma stadganden, intagna i 140 § af det för Riksgälds-kontoret
gällande reglemente, icke påkalla annan ändring än i afseende å tiden, inom
hvilken de arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna Riksdag
beviljats, böra vara påbörjade. Denna tid, som för de företag, hvilka vid sistlidna
Riksdag erhöllo statsbidrag, bestämdes till slutet af år 1865, har, med afseende
å hädanefter blifvande ett-åriga statsregleringar och önskvärdheten deraf att
medlen, derest de af vederbörande lemnäs obegagnade, må vid slutet af nästa statsregleringsperiod
kunna af en blifvande Riksdag disponeras, nu blifvit med endast
två år framflyttad och sålunda bestämd till slutet af år 1867.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84.
27
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer fastställt följande stadganden
att i reglementet för Riksgälds-kontoret intagas:
»Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Ständers derom
fattade beslut, komma att tillämpas i afseende på de statsbidrag, som under
innevarande Riksdag blifvit till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade för väganläggningar
och vägförbättringar, brobyggnader, hamnanläggningar, kanaler och
andra vattenkommunikationer äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag,
hafva här nedan intagna allmänna vilkor och föreskrifter i afseende
på sådana statsbidrags erhållande och åtnjutande blifvit af Rikets Ständer fastställda;
hvilka föreskrifter, så vidt icke härifrån skiljaktiga bestämmelser eller stadganden
äro för de beviljade anslags- och lånesummorna särskildt meddelade, således
böra vid förekommande frågor rörande dessa anslag och lån iakttagas samt lända
till efterrättelse:
l:o. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kongl, Maj:ts nådiga
fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser vägförbättring, väganläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
3:o. Alla med understöd af allmänna medel anlagda eller förbättrade vägar
samt byggda broar böra af den menighet, det bolag eller den särskilda korporation,
som åtnjutit det för företaget beviljade understödet, vederbörligen för allmänna
trafiken underhållas, intill dess den framtida underhållsskyldigheten kan varda
i behörig ordning andra vederbörande ålagd och emellan dem fördelad.
4:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter efter arbetsföretagets
fullbordande skola komma att utaf de trafikerande upptagas, bör taxa härå
vara fastställd, så lindrig som skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda afgifter
få icke förhöjas, med mindre Kongl. Majit, på grund af särskildt förekommande
omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen
nedsättas, så snart det af redogörelse, som hvart femte år till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en viss,
af Kongl. Majit fastställd procent utaf de till företaget lemnade enskilda bidrag;
och skall dessutom en viss, af Kongl. Majit likaledes bestämd andel utaf de afgifter,
som uppbäras, till reparationsfond afsättas.
5:o. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller enskilde,
bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af Kongl.
Majit i nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad, menighet,
bolag eller enskilde dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda arbetsplanen
och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes kontroll,
påbörja, verkställa och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att vidare
väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels att, genom
28 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84.
egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan erfordras. Dessutom bör
uti de kontrakter rörande befordrandet af kommunikations-anstalter, i afseende å
hvilka Kongl. Maj:t finner för godt sådant föreskrifva, inflyta, att vederbörande Direktion
skall hafva skyldighet att under byggnadsåren, inom viss bestämd tid till
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader årligen afgifva berättelse om arbetets
fortgång under nästföregående året samt att, sedan kommunikationsanstalten
blifvit för trafiken upplåten, enligt af bemälda Styrelse uppgjorda formulär,
afgifva berättelser angående trafiken och hvad dermed eger gemenskap.
6:0. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, ifall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan säkerhet, som af
Kongl. Maj:t i nåder godkännes; varande dock städer och sådana menigheter, hvilka
Kongl. Maj:t anser derifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikallade.
7:o. Af Kongl. Maj-.t eller af Rikets Ständer beviljadt anslag eller lån kan i
allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter utan
återbetalningsskyldighet anslagna medel få successivt och i mån af arbetets fortgång
lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt af Kongl.
Maj-.t föreskrifvits; börande, såvida icke Kongl. Majit, med afseende å särskilda förhållanden,
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af sådant anslag i Riksgälds-kontoret
innestå, intilldess arbetet är vederbörligen afsynadt och godkändt.
Lånemedel få, sedan behöriga handlingar aflemnats, lyftas på en gång vid den tid
de, som åtagit sig arbetets fullgörande, sådant åstunda, såvida icke särskild föreskrift
angående tiden för lånets utbekommande blifvit meddelad.
8:0. Alla statsbidrag, som under denna Riksdag blifvit uti ifrågavarande afseende
beviljade, skola från Riksgäldskontoret utbetalas antingen omedelbart eller
ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet,
som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande,
innan större eller mindre del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret
företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af Kongl. Majit godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring i de fall, der sådan säkerhet, enligt mom. 6, erfordras;
c)
behörigt intyg att arbetet är börjadt; samt derjemte, då statsbidraget skall
utgå såsom lån,
d) en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmägtige godkänd skuldförbindelse,
som, i fråga örn låneunderstöd för vattenaftappning eller annat odlingsföretag,
skall innefatta vederbörandes betalningsansvar, intilldess sådant lån, jemnlikt
Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848, blifvit fördeladt
på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen
vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84.
29
e) af Fullmägtige godkänd borgen eller säkerhetshandling för den afgifna
skuldförbindelsens uppfyllande.
9:o. De lane- och säkerlie tshandlingar, som, för statsbidragets utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnats, förblifva uti Kontorets vård; dock skola sådana
handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof att begagna,
till dem på behörig reqvisition utlemnas.
10:o. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skett
från den fastställda arbetsplanen, eller arbetet, utan af Kongl. Maj:t medgifvet anstånd
med detsammas utförande, icke blifvit fullbordadt inom derför bestämd tid,
ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget
samt återfordra hvad deraf uppburits att på en gång eller successivt till Riksgäldskontoret
inbetalas inom den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t eller af Rikets
Ständer, till hvilkas pröfning frågan om uppburna medels återbäring lärer komma
att öfverlemnas, derest längre anstånd dermed, än till nästa Riksdag anses erfordras.
Fullmägtige böra tillse,fcatt sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
ll:o. Stad, ort, bolag eller enskilde, som af ett genom statsbidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån Kongl. Maj:t pröfvar
skäligt bestämma, jemväl till företagets fullbordande bidraga antingen genom kontant
tillskott eller med materialier och arbete. I annat fall beror af Kongl. Maj:t
att inställa utbetalningen af de beviljade medlen.
12:o. Vid alla med statsbidrag i större eller mindre män understödda arbeten
böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer användas.
13:o. De arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
Riksdag äro beviljade, böra sednast under loppet af år 1867 påbörjas; kommande
hvad Rikets Ständer nu anvisat för de vid sagda års utgång icke påbörjade arbeten
att reserveras till Rikets Ständers disposition.
14:o. För utbekomna låneunderstöd till sjösänkningar och myrutdikningar
eller andra vattenaftappnings-företag bör efter tre års förlopp från slutet af det år,
hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen erläggas
åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf räntan godtgöres efter fem för
hundra af obetalda kapitalbeloppet, och det öfriga utgör afbetalning derå. I afseende
på sättet och ansvarigheten för dessa inbetalningars verkställande lända
ofvan åberopade Kongl. Kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November
1848 till efterrättelse.
15:o. För andra, till vissa företags befrämjande beviljade lån skola i alla de
fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen, efter slutet af det år,
hvarunder lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den lyftade lånesumman,
hvarigenom räntan godtgöres efter fyra för hundra utaf obetalda kapitalbeloppet,
och utgör det öfriga afbetalning å detsamma. Dock, som särskild årlig
ränteliqvid ej behöfver verkställas, kommer någon föreskrift derom icke att i skuldförbindelsen
intagas, utan bör låntagaren endast förbinda sig att under den tid,
30 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84.
som åtgår för det erhållna lånets fulla återbetalning, före hvarje års slut erlägga sex
procent å lånets ursprungliga belopp. Verkställes ej inbetalning å bestämd tid, är
låntagaren pligtig att för det till liqvid förfallna oguldna beloppet erlägga sex procent
årlig ränta, intilldess betalning sker.
16:o. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd af erhållna anslag
eller lån föranledas för Riksgälds-kontoret, skola utan undantag bestridas eller
godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit; och bör erforderlig föreskrift
derom uti kontraktet införas.»
Jemte anmälan om de af Rikets Ständer sålunda beslutade stadganden få
Rikets Ständer tillika hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta underrätta Fullmägtige i Riksgälds-kontoret ej mindre
om de terminer, då beviljade statsbidrag böra utbetalas, än om sådana förändringar
uti de för statsbidragens lyftning m. m. meddelade bestämmelser, som under
arbetenas fortgång kunna varda i nåder medgifna.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85,
31
JS:o SS.
Uppläst oell godkändt. hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 1866.
» » » » Preste-Ståndet den 17 » »
» » » » Borgare-Ståndet den 19 » »
» » »> » Bonde-Ståndet den 19 » »
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående tullbevillningen.
(Bevilln:s.-Utsk:s Bet. Niis 8 och 17, Uti. Nås 14 och 18 samt
Mein. Nås 12 och 15)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den 4 November
1863 angående den af dem vid dåvarande riksdag verkställda reglering af
tullbevillningen, under förmälan att de ansett tulltaxan vara i behof af förbättringar
i flera andra delar än hvari sådana då kunnat beredas, anhållit, att, enär en
mera djupgående granskning af författningen, för att icke gå miste om den öfverensstämmelse
emellan dess särskilda delar, som i all lagstiftning vore af nöden,
förutsatte mångfaldiga detaljutredningar, för hvilkas åstadkommande Rikets Ständer
saknade tillfälle, Eders Kongl. Majit måtte, efter föregången utredning af sakkunnige
män, till Rikets näst sammanträdande Ständer i nåder aflemna förslag till
ny tulltaxa, utarbetad i öfverensstämmelse med då uppgifna grunder, har Eders
Kongl. Majit, vid underdånig föredragning af ett utaf särskilda af Eders Kongl.
Majit, med anledning af Rikets Ständers nyssberörda underdåniga begäran, den 6
November 1863 i nåder tillförordnade komiterade afgifvet betänkande med förslag
till ny tulltaxa, jemte underdånigt utlåtande deröfver af Eders Kongl. Majit och
Rikets Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, funnit Sig, med afseende på
den långt framskridna tiden för detta riksmöte, icke böra till Rikets nu församlade
Ständer aflåta nådig framställning i ämnet, men deremot täckts förordna, att så
32 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
väl komiterades berörda betänkande som omförmälda deröfver afgifna utlåtande
skulle tillställas Rikets Ständers Bevillnings-Utskott, för att vara tillgängliga vid
den behandling af frågan rörande tullbevillningen, som vid innevarande riksdag
förekomme.
Beträffande den för varors införsel gällande tarif hafva, vid det förhållande
att nedsättningar i de genom den med Frankrike afslutade, af Rikets Ständer godkända,
handelstraktat bestämda tullsatser icke nu bort ifrågakomma och de varuartiklar,
sorn i traktaten innefattas, således i allmänhet af Rikets Ständer lemnäts
ovidrörda, Rikets Ständer dock vid en och annan af dem vidtagit sådana ändringar
eller tillägg, som afsett att åt författningen bereda större tydlighet eller mera
följdrigtighet, äfvensom Rikets Ständer funnit sig böra endast å några få andra
artiklar, hvilka med nämnda traktat icke stå i sammanhang, besluta nedsättning
uti eller frihet från nu stadgade afgifter; hvaremot Rikets Ständer ansett sig böra
dels till förmån för landets förnämsta modernäring åsätta en del nu åfgiftsfria
landtmannaprodukter en lämplig tull, dels medgifva vissa förädlingsarbeten en sådan
passande skyddsafgift, dels ock för en viss särskild artikel stadga förhöjning i
nu belöpande tullsats; och få Rikets Ständer härigenom underdånigst redogöra för
de af dem beslutade jemkningar i afseende å införselstarifen äfvensom å Underrättelserna
om livad vid taxans tillämpning iakttagas bör.
larifen för Införselstullen.
I afseende på artikeln bläckpulver eller substans hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med hvad Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, lika med
Tullkomiterade, föreslagit, ansett uttrycket »substans» böra för mera bestämdhet
utbytas mot »bläcksubstans».
I 1865 års tulltaxa förekommer under stadgad tullfrihet artikeln flintor, huggna,
utom agat; men då, enligt handelstraktaten med Frankrike, »arbetad, oinfattad
agat», hvarå tull af 1 R:dr 50 öre skålpundet förut varit bestämd, numera äfven
får tullfritt införas, hafva orden »huggna, utom agat». ansetts böra ur förstnämnda
rubrik uteslutas.
Sedan ett slags garn af Indisk hampa eller s. k. Jute börjat mera allmänt i
handeln förekomma och hittills blifvit förtulladt såsom segel- och bindgarn, med
hvilka det ansetts lika i värde, samt derföre af Tullkomiterade i samma rubrik
upptagits till den af dem för dessa garnsorter från 10 till 5 öre per skålpund nedsatta
tull, hafva Rikets Ständer, som icke funnit skäl till en sådan tullnedsättning
å segel- och bindgarn, men väl ansett jutegarn, såsom icke utgörande föremål för
inhemsk tillverkning, böra få mot sistberörda tull införas, beslutat att näst efter
segel- och bindgarn må under särskild rubrik i taxan upptagas Jutegarn m,ed 5 öre
tull skålpundet, äfvensom Rikets Ständer, i sammanhang härmed, ansett råämnet
Jute
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 86. 33
Jute böra i taxan vid artikeln Hampa, till hvilken det är närmast hänförligt, till
tullfri behandling införas; och rubriken Hampa erhåller följande lydelse:
»Hampa, ohäcklad och häcklad, s. k. Jute derunder inbegripet ..... Fri.»
Då Kamfer hufvudsakligen användes inom medicinen, och sålunda ické mera
än apotheksvaror i allmänhet ansetts böra genom införselsafgift fördyras, hafva Rikets
Ständer, med fästadt afseende äfven å den ringa inkomst denna artikel i tull
inbringat, beslutat, att densamma må så väl i oraffineradt som raffineradt tillstånd
tullfritt till riket införas.
Som införseln af Karkasser och K arkas sband, hvilka för närvarande draga en tull
af 50 öre skålpundet, på sednare tider visat sig vara i ständigt stigande, och någon
tillökning i statsinkomsterna synts genom en lämplig förhöjning i införselstullen
å denna artikel kunna beredas, hafva Rikets Ständer bestämdt sagda tull
till 75 öre skålpundet.
Kommers-kollegium och General-tullsyrelsen hafva, med erinran hurusom Stålstick
och Träsnitt på sednare tider blifvit i handeln allt mer och mer allmänna samt
närmast vore jemförliga med de artiklar, hvilka, under medgifven tullfrihet innefattas
i taxerubriken »Kopparstick, Estamper och Litografiska arbeten, som utgöra
tillbehör till tryckta verk», ansett desamma, äfvensom, i enlighet med Tullkomiterades
förslag, Fotografiska arbeten, böra i sagda rubrik uppföras; hvarjemte, till förekommande
af möjligen skeende försök att kringgå författningen och afgiftsfritt
införa äfven plaucher, till hvilka text inom landet tryckts eller vore afsedd att
tryckas, stadgande synts böra upptagas derom, att samtliga till nämnda rubrik
hänförliga artiklar skulle, för att åtnjuta deri medgifven tullfrihet, tillhöra utrikes
tryckta verk; och hafva Rikets Ständer beslutat följande lydelse åden ifrågavarande
taxerubriken: »Kopparstick, Estamper, Stålstick, Litografiska och Fotografiska
arbeten, samt Träsnitt, som tillhöra utrikes tryckta verk.»
Derjemte hafva Rikets Ständer i sammanhang härmed ansett Fotografier äfvensom
Stålstick och Träsnitt böra på vederbörliga ställen i taxan upptagas med
hänvisning till kopparstick.
Enär med den under första rubrik afdelningen af artikeln Korgar och Korgmakarearbeten
förekommande benämningen »af oskalade qvistar och spån,» otvifvelaktig!
afses beredningsämnen af blott gröfre beskaffenhet, hafva Rikets Ständer, i likhet
med hvad embetsverken tillstyrkt, ansett att, till förekommande af missförstånd,
framför ordet »spån» bör tilläggas bestämningen »gröfre».
I betraktande af den icke ringa tillverkningskostnaden för artikeln Ost, då
denna vara i stort produceras, och den längre tids förlag densamma fordrar för att
kunna med fördel afsättas, samt vid det förhållande att en genom tull å nämnda
artikel åvägabragt prisförhöjning komme att i dubbelt hänseende verka fördelaktigt,
nemligen dels omedelbart såsom en uppmuntran och nödigt skydd för den
inhemska ostfabrikationen, och dels medelbart, sålunda att de oädlare sädesslagen,
Bih. till R. St. Pro t. 1865 <5i 1866. 10 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 5
34 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
hvilka nu till men för jordbruket exporteras, i stället kunna med fördel användas
till utfodring af ladugårdarne, och förmedelst derigenom erhållna större och kraftigare
gödningstillgångar rikare skördar af jorden framkallas, hafva Rikets Ständer
belagt artikeln Ost med en införselstull af 3 R:dr per centner.
Sedan vid artiklarne agat, bernsten, med flera liknande varuslag, blifvit stadgadt,
huru sådana, oäkta, infattade med guld eller silfver skola tullbehandla^, hafva
Rikets Ständer, i likhet med hvad Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen
föreslagit, ansett, att vid artikeln Perlor bör, näst efter rubrikafdelningen »oäkta»,
»andra slag», införas en afdelning af följande lydelse: »infattade med guld eller
silfver, vägas med infattningen och förtullas såsom den».
Då genom handelstraktaten med Frankrike tullafgifterna för Akta porslin blifvit
nedsatta till hälften af hvad de enligt 1863 års taxa utgjorde, hafva Rikets
Ständer, i betraktande häraf och då licencer i allmänhet böra i möjligaste måtto
undvikas, beslutat, att den under artikeln porslin förekommande anmärkning, att
kärl och redskap af äkta porslin för farmaceutiska och vetenskapliga behof kunna
i föreskrifven ordning få af vissa vederbörande tullfritt införas, må ur taxan utgå.
I öfverensstämmelse med hvad Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen,
lika med Tullkomiterade, föreslagit, och då jordbrukets betryckta ställning, samt
svårigheten äfven för flera andra inhemska näringar att, efter den väsendtliga
minskning i förut tillgodonjutet skydd dem genom Franska handelstraktaten vederfarits,
kunna bestå i kampen mot utländsk konkurrens, äfvensom den medellösare
befolkningens anspråk att icke för en så oundgänglig förnödenhetsvara som Salt
nödgas erlägga särskild skatt, fordrat en länge ifrågasatt eftergift af den statsintrad,
som genom tullen å nämnda artikel varit beredd, hafva Rikets Ständer ansett
tullfrihet böra medgifvas vid införsel af »Orajfneradt kok- och bergsalt».
Beträffande artikeln Spanmål, malen, så enär så väl mjöl både af hvete och
råg, som äfven gryn af alla sädesslag, varit föremål för en stigande import, nemligen
hvetemjöl från 1,557 centner åren 1847—1855 till 80,630 centner de påföljande
nio åren, samt rågmjöl från 34,516 centner under det förra till 221,563 centner
det. sednare tidsrummet, äfvensom gryn från 244 centner åren 1847—1855 till 1,414
centner åren 1856—1864, allt i medeltal årligen, hvaremot utförseln af d^sssa slag
malen spanmål, ehuru tilltagande, varit jemförelsevis obetydlig, hafva Rikets Ständer
ansett tull å dessa artiklar vara af behofvet påkallad och derföre beslutat följande
införselsafgifter, nemligen: å mjöl af hvete 80 öre, å mjöl af råg 50 öre och
å gryn, alla slag, 50 öre, allt per centner.
Då genom traktaten med Frankrike tullen å Champignoner och Tryffel, hvilka
förut varit inbegripna under rubriken Svampar, alla slag, blifvit bestämd till 16
öre per skålpund, hafva Rikets Ständer ansett andra slag af svampar icke heller
böra högre tullbeskattas samt derföre nedsatt den nu med 50 öre per skålpund
utgående tullen å »svampar, alla slag, ej specificerade,» till 16 öre.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85. 35
Enär af de genom Tullkomiterade verkställda undersökningar blifvit upplyst,
att de nuvarande tullsatserna å de särskilda slagen Arbetad tobak stå i ett öfverdrifvet
högt föi-hållande till kostnaden för deras åstadkommande, hafva Rikets
Ständer vid sådant förhållande funnit dessa tullsatser, utom hvad spunnen tobak
angår, böra nedsättas, nemligen: för cigarrer från 1 R:dr 80 öre till 1 R:dr 30 öre,
för karfvad tobak från 50 till 45 öre, för malen eller snus från 55 till 50 öre, samt
för stänger och karotter från 60 till 55 öre allt per skålpund.
Derjemte hafva Rikets Ständer ansett Cigarretter, som nu förtullas lika med
karfvad tobak, böra, såsom närmare jemförliga med cigarrer, i stället uppföras till
lika tullbehandling med dessa.
I afseende på artiklarne Jern- och Ståltråd samt Messingstråd, hvilka enligt 1854
års tulltaxa drogo tull, de förra slagen af 4 sk. 6 rst. banko i allmänhet, och då
de efter Kommers-kollegii tillstånd för vissa ändamål fingo införas, af 2 sk. banko
per skålpund stapelstadsvigt, samt »andra slag koppar- och messingstråd» af 8 sk.
banko skålpundet, hafva Rikets Ständer, med afseende å den betydliga tillvexten
de sednare åren uti införseln af dessa artiklar, för hvilka all tull vid 1857 års taxereglering
borttogs, men för tillverkning hvaraf anspråket på lämpligt tullskydd
icke ansetts mindre befogadt än för åstadkommandet af andra med dessa jemförliga
förädlingsarbeten, hvilka af sådant skydd äro i åtnjutande, å nämnda varor
beslutat tullsatser till följande belopp, nemligen: å jern- och ståltråd 6 öre per
skålpund samt å koppar- och annan ej specificerad metalltråd, andra slag, 8 öre
skålpundet.
Underrättelserna vid Tulltaxan.
I likhet med hvad Tullkomiterade föreslagit, hafva Rikets Ständer ansett det
i nuvarande rubrik förekommande ordet »verkställighet» böra utbytas mot det mer
egentliga uttrycket »tillämpning».
I afseende på § 4 i Taxeunderrättelserna angående lastpenningars utgörande,
hafva Rikets Ständer, för att ej mindre på ett ställe sammanföra de föreskrifter,
som angå denna afgift, än ock gifva den för närvarande beviljade afgiftsfriheten en
af det närmaste behofvet påkallad större omfattning, i likhet med hvad af Tullkomiterade
blifvit hemstäldt, ansett dels den i § 10 mom. 3 af nu gällande Taxeunderrättelser
intagna föreskrift böra hit uppflyttas, dels ock derefter införas ett
tillägg rörande de fall, för hvilka befrielse från lastpenningars erläggande antingen
redan finnes medgifven eller synts böra ytterligare medgifvas; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat, att hvad komiterade i afseende å 4 § föreslagit må,
med iakttagande af de utaf Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen tillstyrkta
jemkningar och tillägg, i författningen intagas och §:n erhålla den lydelse, som
hosföljande förslag till Taxeunderrättelser utvisar.
36 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Då enligt 6 § det skall i stapelstad ankomma på vederbörande Fabriks- och
Handtverks förening ar att utse personer, en eller flere, hvilka ega tillse, det varor,
som skola tullbehandlas, blifva efter rigtiga värden och benämningar förtullade,
men den i 1846 års Fabriks- och Handtverksordning, förekommande bestämmelsen,
att i hvarje stad skall finnas Fabriks- och Handtverksförening enligt Kongl. Förordningen
den 18 Juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, upphört att vara
gällande, och det förhållande sålunda kan uppstå, att dylik förening icke allestädes i stapelstad
finnes eller blifver bildad, har, för sådan händelse, den sagda förening tillbommande
rättigheten att personer för omförmälda ändamål utse funnits lämpligast
kunna utöfvas af vederbörande Kommunalstyrelse, hvadan ett tilläggsstadgande härom
blifvit, på sätt Tullkomiterade föreslagit, af Rikets Ständer i paragrafen infördt.
Sedan genom Kongl. Brefvet den 27 Mars 1846 restitution af tullmedel redan
blifvit medgifven för artikeln Punsch till belopp af 6 sk. banko per butelj, har
bland andra så beskaffade stadganden i 9 § äfven detta, enligt Tidlkomiterades
förslag, blifvit af Rikets Ständer upptaget med beloppets utförande i riksmynt till
19 öre per butelj.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad som hemställts
af Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, beslutat, att första mom. af
de för sådali restitutions beviljande meddelade föreskrifter må erhålla följande förändrade
lydelse: »att af de i vigt här upptagna varor minst 100 skålpund af hvardera
och af punsch minst 100 buteljer skola till export angifvas och på en gång
afsändas».
Då för utförsel af bomullsväfnad, tillverkad inom landet af garn i finhet af
N:o 32 eller deröfver, restitution för närvarande eger rum till samma belopp, som
tullen utgjort för ofärgadt bomullsgarn eller 12 öre skålpundet, men genom traktaten
med Frankrike sagda tull blifvit nedsatt till 8 öre per skålpund, hafva Rikets
Ständer ansett restitutionen för den exporterade väfnaden böra derefter jemka®
och utgå likaledes med 8 öre skålpundet, hvarvid likväl den utvidgning i afseende
på qvaliteten af väfnaden funnits kunna medgifvas; att för bomullsväfnad af
garn i finhet af N:o 26 eller deröfver, efter Engelsk beräkning, sådan restitution
må ega rum.
I likhet med hvad Tullkomiterade föreslagit, hafva Rikets Ständer ansett erforderligt,
att i oftaberörda 9 § stadgande intages om den genom Kongl. Brefvet
den 15 Oktober 1858 redan medgifna restitution dels för linneväfnad och dels för
jutegarnsväfnad, hvilka blifvit inom landet förfärdigade af utifrån infördt garn; och
då tullen för ofärgadt och oblekt linnegarn kommer, enligt Franska traktaten, att
från och med nästa år utgöra 10 öre, samt å jutegarn blifvit af Rikets Ständer bestämd
till 5 öre per skålpund, har restitutionen för nämnda väfnader® utförsel äfven
synts böra bestämmas till respektive samma belopp.
Derjemte har den i andra mom. af föreskrifterna om vilkoren i öfrigt för tillgodonjutande
af restitution förekommande bestämmelsen ori) styrkandet af att va
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85. 37
rån är inom landet tillverkad, hvilken hittills afsett endast bomullsväfnad, ansetts
böra äfven till andra till restitution berättigade slag af väfnader utsträckas.
I afseende å tredje mom. af de i samma paragraf för restitutions beviljande
gifna föreskrifter, hafva Rikets Ständer, på det att detta moment må bringas i närmaste
öfverensstämmelse med hvad för närvarande vid införsel af bränvin och sprit
från Frankrike är stadgadt, beslutat, att nämnda moment må, i likhet med hvad
Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen föreslagit, erhålla följande förändrade
lydelse:
»3:o att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet å
lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad; skolande dylikt intyg vara af
Svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort finnes anställd, behörigen
legaliseradt.»
Enär de i första mom. af 10 § nu upptagna bestämmelser ingå i de mera omfattande
stadganden rörande befrielse från lastpenningar, som blifvit tillagda vid 4
§, och andra mom. af förstnämnda § innehåller endast ett upprepande af hvad i
gällande Tullstadga finnes i samma hänseende föreskrifvet samt paragrafens tredje
moment blifvit till 4 § uppflyttadt, har hela 10 § i Taxeunderrättelserna ansetts
böra uteslutas och nummerföljden i de öfriga derefter rättas.
I nuvarande elfte, men blifvande tionde paragrafen hafva åtskilliga smärre
redaktionsförändringar blifvit al Rikets Ständer vidtagna, på sätt förslaget till
Taxeunderrättelser utvisar.
Rikets Ständer framhärda etc.
\
38
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse JVo 85.
TULL-TAXA.
att lända till efterrättelse från och nied den
Tarif för Införsels-tullen.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull
ningen.
Riksmynt
R:dr
öre.
Absintll; hänföres under Likör.
Accordioil; hänföres till Slöjdvaror af sammansatta ämnen.
Aether spirituösas oller s. k. Hoffmans droppar; tuli
behandlas elior hvad taxan stadgar för art. Bränvin
och Sprit.
Affall; se Spillning.
i Affall vid klädesberedning; se stoft.
Agat oarbetad eller arbetad, men oinfattad ....
—
lii
infattad med gul d eller silfver, väges med infattnin-
gen och förtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bi-
jouterivaror.
Aiguilletter; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Alabaster, oarbetad, äfvensom arbetad, ej specificerad
—
Fri
Alblimill eller Allilill; hänföres under kemiskt-tekniska
preparater.
Aloe; hänföres under Apotheksvaror.
JFx]jeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 85.
39
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningeu.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Alllll, alla slag . .
—
Fri
Ambra ....
—
Fri
Angelika ....
—
Fri
Anis
1 skålp.
7
Antimonium (rudum,
elier spetsglans och regulus. .
—
Fri
Apelsiner ....
1 skålp.
—
6
Apotheksvaror, alla i
taxan ej specificerade, enkla eller
sammansätta, lill
införsel af apothekare eller dem,
som erhållit Sundhets-kollegii tillstånd att med sådana
varor idka handel, eller, efter Sundhets-kollegii, We~
tenskaps-akademiens eller vederbörande Universitets-
fakultets hörande,
af vetenskapsmän till begagnande
för vetenskapliga ändamål, eller ock, efler Rommers-
koilegii pröfning,
af näringsidkare, som styrka sig
halva behof af dylika varor lör åstadkommaude af
sina tillverkningar
—
Fr;
a
Argentan eller Nysilfver; hänföres under Metaller, sam-
mansatta.
Arkitektoniska arbeten; se Bildhuggeriarbete^
Årrak- se Bränvin.
Arsenik, till införsel al
Apothekare och, efter erhållet till-
ständ af Kommers
-kollegium, för fabriksinrättuingar
—
Fri
Asfalt ....
■—
Fri
Asfaltfilt; hänföres under Papper, förbydnings-, press-
och tak-.
Asfaltrör; hänföras fil
Redskap och Machinerier.
Aska , rå, af träd elle
r andra vegetabilier ....
—
Fri-
pott-, vällad eller
öraffinerad, äfvensom raffinerad
eller kalcinerad
-
Fri.
koppar-; se Kopparskrot.
lenn- och bly-;
se Tennaska.
Åskar och Dosor, tullbehandlas lika med det ämne, ar-
betadt, hvaraf de bestå;
af sammansatta e
ler såsom arbetade ej specificerade
ämnen
1 skålp.
20
Assa foetida (Dyfvelsträck); lian förös under Apotheksvaror.
40
Expeditions- Utskottets 1'örslag till underd. Skrifvelse N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
uingeu.
Riksmynt.
R:dr
öre
Auripigmeilt; hänföros under Färger, oj specificerade.
Fl
ORlsälN, kopaive-, peruviansk och annan nativ
—
•i
Band:
silkessammets- och helsiden- *)
1 skalp.
2
—
halfsiden
1 skålp.
1
25
Anm. Ingen skilnad i lullberäkniugen göres, om uti half-
sidenband silket utgör blott eu ringa beståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna sådana, älven af
silke, hvari kautschuk, gutta percha eller likar-
50
•i.
tade ämnen ingå
Bark, »lia ej specificerade slag
1 skålp.
Fl
Barometrar; se Inslrumenter, fysiska m. 11.
Fr
Fr
a
Bast och Bastrep
—
Bastmattor
ci-
Beck och Beckolja
Fr
ci-
Bayerskt eller Tyrolerbeck; hänföres under Hartz.
Ben:
oarhetadt, alla siag, derunder inbegripna taiigenl-
skifvor lill s. k. klaviaturer, klufvet, spjelkadt och
Fri
it
sågadt ben samt fönnalda ben elier s. k. benmjöl
arbetadt:
Elfen- och Hvalrosständer
1 skålp.
—
50
andra slag
1 skålp.
—
15
BenspAll; hänföres under Spillning.
75
Bensvart, Benkol eller Bister
1 centner.
Fr
Berberisrötter
—
a
Bernsten, rå och oarbetad, äfvensom arbetad, men om-
fattad  *■
—
Fri
infattad med guld eller silfver, väges med infatt-
ningen och lörtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tuilbehandlas såsom Bi-
jouterivaror.
1) Enligt den med Frankrike afslutade Traktaten nedsättes tullafgiften från
1868 till 1 R:dr 50 öre.
2) Enligt den med Frankrike afslutade Traktaten nedsättes tullafgiften från
1868 till 1 R:dr
och med år
oell med år
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 85
41
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Bijouteri Varor af annat ämne än guld och silfver, enkla
eller sammansatta, såsom armband, bröstnålar, ked-
jor, kors, ringar, sigiller, spännen, urhakar, m. m.
1 skålp.
—
35
Anm. Afdrag i vigten göres ej för fodraler, hvari Bijou-
terivaror inkomma, eller för kartor, hvarå de äro uppfästade.
Bildhuggeri- och Arkitektoniska arbeten, som utgöra
Fr
a
konstnärsarbeten
—
andra slag bildhuggeri- och arkitektoniska arbeten:
Fr
af trä
—
a
af annat ämne, hvilket, såsom arbetad!, ej är i
25
taxan specificeradt
•
1 skålp.
—
Bill i kupor
—
Fr
a
Biscuit, arbeten deraf; hänföras till Porslin, äkta: hvitt
eller enfärgadt.
Bister; se Bensvart.
BlallllOltZ; hänföres till Färgträd.
Bleckslagarearbeten, ej specificerade:
1 skålp.
10
olackerade
—-
lackerade
1 skålp.
15
Blod, kreaturs-, alla slag
—
Fr
tt
Blodiglar
—
Fr
a
Blommor, naturliga
—
Fr
ä-
konstgjorda, af tyg, papper eller halm ....
1 skålp.
5
a
delar al konstgjorda blommor
1 skålp.
2
Anm. Med »delar af konstgjorda blommor» förstås endast
blad i bundtar, ax för sig, knoppar för sig o. s. v.
utan tillsatser eller sammanbindning.
Blomster, torkade
—
Fr
a
Blomsterlökar
—
Fr
a.
Blonder; se Spetsar.
Bly:
Fr
tt
oarbetadt, i tackor eller rullar
—
arbetadt, ej specificeradt:
1 skålp.
omåladt och olackeradt .
—
3
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. I Afd. 11 Haft.
42
Expeditions-Ut skottets Förslag till underd. Skrifvelse N;o 85.
Bly;
arbetad!, ej specificeradt:
måladt eller lackeradt
Blyerts
Blyertspennor, alia slag
Blyglete; se Glete.
Blysocker ; ■
Bly tran; hänlöres under kemiskt-tekniska preparater.
Blår, hamp- och lin- ...........
Bläck, skril-
Bläckpulver eler Bläcksubstans
Bobincr; hänföras lill Redskap och Maehinerier, eller
delar deraf.
Bokbindareclotll, eller klistrad och pressad bomullsväfnad;
se Väfnader, bomulls-.
Bokguld; se Guld.
Boksilfver; se Silfver.
Bokstafsstämplar samt Boktryck och Stilar
förslit na och obrukbara eller s. k. SlilsltlOf
Bok- och Koppartrycksvärta
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata . .
Bomull
Borax
Boraxsyrad! Natron eller Tinkal
Borst; hänlöres till Hår, andra slag.
Borstbindarearbeten:
med infattning af opoleradt eller måladt trä eller jern *)
med infattning af poleradt eller lackeradt trä ~)
med infattning af ben, horn eller andra ämnen 3)
murare- och målareborstar; hänföras till Verktyg.
Bouillon de pocke
Brefkuverter4)
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
1 skålp.
15
—
Fri-
1 skålp.
—
15
—
Fr
tt
Fr
a.
1 skålp.
—
5
1 skålp.
15
1 skålp.
10
—
Fria
1 skålp.
-
3
—
Fri-
—
Fri
—
Fri-
Fr
Hl-
1 skålp.
io
1 skålp.
—
20
1 skålp.
—
40
F
ri-
1 skålp.
12
1) Enligt Traktaten nedsättes tullafgifteu från och med år 1868 till 5 öre.
2) „ ,, „ 5, 11 11 11 ii 1868 » 10 ”
8) „ „ .• ii ii ii » i 1868 » 20 ”
*) n ii ii ii ii ii ii ii 1868 n 10 »
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 85.
43
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R;dr
öre
Bresilja; hänföres under Färger och Färgningsämnen, ej
specificerade.
Britailllianietall; hänföres linder Metaller, sammansatta.
Broderade arbeten, alla slag, draga lika tull med det
tyg, hvarå broderiet är anbragt, med tillägg af 20
procent.
Broderdnk, Marle och Stramalj;
af silke ')
1 skälp.
2
—
af silke med tillsats af annat material 2) .
1 skälp.
1
25
af ull 3)
1 skälp.
1
—
af papper
1 skälp.
—
15
andra slag, enkla eller blandade
1 skälp.
—
50
Anm. Påbörjade eller halffärdig» tapisseriarbeten förtullas
lika med duken, hvarå de äro anbragta, med tillägg af
20 procent.
Brodermönster *)
1 skälp.
.
10
Bronz; hänföres under Metaller, sammansatta.
Bronzpulver; hänföres under Metaller, sammansatta, ar-
betade, andra slag.
Brundier; se Plommon.
Brunsten
—
Fri.
Bränvin och Sprit
|1 kanna af 50
af säd, potates eller andra jordfrukter ....
Jproceats alko-  j holhalt vid
t + 15» C.
i 1
10
af ris: arrak
/I kanna af 50
'procents alko-  ) holhalt vid
' + 150 C.
1
10
)
it kanna af 50
i
af socker: rum
Jprocents alko-  j holhalt vid
1 + 15» C.
I1
10
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och ined år 1868 till 1 R:dr 50 öre,
2) v » » » » » » » 1868 1 Il:dr.
„ » .•? » !)»!)» 1868 » 75 öre.
*) » » » » » « » » 1868 » 8 öre.
44
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 85
Bränvin och Sprit:
af vindrufvor:
då varan är i Frankrike tillverkad och derifrån
sjövägen direkte införes:
på fastager
på buteljer eller krus
då varan är annorstädes tillverkad eller på annat
sätt införes
af annan frukt
Anm. 1. För tillgodonjutande af den för bränvin och
sprit utaf Fransk tillverkning här ofvan medgifna nedsättning
i tullafgiften, skall vid införseln genom intyg
af behörig embetsmyndighet i produktionsorten, eller af
föreståndare för tullkammare i exportorten, eller af Svensk
konsul eller vice konsul i lastningsorten styrkas att varan
är af vindrufvor och i Frankrike tillverkad; skolande
produktionsbevis af Fransk myndighet vara af
Svensk konsul eller vice konsul legaliseradt.
Anm. 2. Bränvin och sprit af annan alkoholhalt än den
här ofvan angifna reduceras till normalstyrka eller 50
procent, på sätt derom är särskildt föreskrifvet.
Anm. 3. Finnes varan försatt med socker eller annat
främmande ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves
origtigt å profvaren, erlägges tull såsom för Likör.
Bröd, alla slag
Buskär
Buteljer; se Glas.
Bålar; se Fartyg.
Bäfvergäll; hänföres under Apotheksvaror.
Bälten, Strumpeband, Klädnings- och Ärmhållare m. II.
dylika persedlar tullbehandlas efter hvad taxan bestämmer
för art. Hängslen.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Införselstull.
Riksmynt.
[1 kanna af 50
Iprocents alkoI
holhalt vid
! + 15» c.
jl kanna af 50
(procents alkoI
holhalt vid
( + 150 C.
(1 kanna af 50
Jprocents alkoj
holhalt vid
l + 150 C.
1 kanna af 50
procents alkoholhalt
vid
+ 150 c.
R:dr
ore.
75
90
10
10
Fr
tt.
Fria
Expeditions-Utskottets Förslag till under cl. Skrifvelse N:o 85.
45
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Rör
öre'
Bär, ej specificerade ; se Frukter.
Bärsaft, med tillsats af socker och sprit; hänföres under
Likörer.
utan sådan tillsats; hänlöres till Cider.
Böcker;
pä främmande språk tryckta; lexica, deri något
främmande språk ingår; samt not- och ritböcker
—
Fr
a
på Svenska språket tryckta biblar, gifna till Sven-
ska bibelsällskapet
—
Fr
a
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta,
då de reklameras al författaren eller förläggaren,
eller då två besigtningsmän, af hvilka minst den
ene bör vara boktryckare, intyga att böckerna
äro i Sverige tryckta
—
Fri
a
på Svenska språket i Finland tryckta och af Finske
undersåter författade
—
Fr
a
andra på Svenska språket tryckta
1 skålp.
15
med inbundet, rent eller linieradt papper, draga lika
tull som papperet med tillägg af 20 procent.
s. k. Album
i skålp.
—
40
Bönor, alla slag
—
Fr
a
Bössor; se Gevär.
Cassia Fistula; hänföres under Apotheksvaror.
Cassia Lignea; se Kanel.
Cement
—
Fr
tt
Chagriltskilin; hänlöres under Hudar och Skinn, ej Pels-
verk, beredda, andra slag.
Cliainiiignoner
1 skålp.
—
16
Cheililier; hänföras under Gulddragare-och Snörmakare-
arbeten.
Chocolad
1 skålp.
—
30
Crystaiiiftartari; se Vinsten.
Cider; tullbehandlas lika med Vin.
Cigarrer; se Tobak.
Cigaretter; se Tobak.
46 Expeditiom-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre*
Cikorierot •
1 skålp.
—
2
bränd eller malen; hänföres till hvad under rubri-
ken Kaffe är bestämdt lör alla till kaffesurrogat
användbara brända vexter.
Cinders;, se Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; hänföras under
Instrumenter, mat hema t iska.
6
Citroner
1 skålp.
—
Citronsaft
—
Fri
t.
Citronsalt eller kristalliserad Citronsyra ....
—
Fri
Citronskal, torra
1 skålp.
6
Coakes; se Stenkol.
Cremor tartari; hänföres under Vinsten.
Curciima, Gurkmeja; hänföres under Färger och Färg-
ningsämnen, ej specificerade.
15
Dadlar
• • •
1 skalp.
Deglar; hänföras lill Redskap och Machinerier.
Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Orna-
menter, ej specificerade, tullbehandlas lika med det
ämne, arbetad!, hvaraf de hufvudsakligen bestä.
Desman; se Muskus.
Dividvi eller libidvij; se Garlskidor.
D0S0r; se Askar.
Drakblod; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
ej specificerade.
Dref
—
rrut.
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 12 löts
Fri
tl.
längd sönderhugget tågvirke
—
Dricka:
40
porter
1 kanna.
—
öl och andra slag
1 kanna.
20
Dun,! alla slag
—
Fri
tt.
Dyfvelsträck; hänföres under Apotheksvaror.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben, se Ben.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 85. 47
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Eiksmvnt.
R:dr
öre.
Emalj, i massa
—
Fri
•
Enbär
—
Fri
a.
Enbärsmos; hänföres under Apotheksvaror.
Essenser ; se Oljor, flyktiga.
Estamper; se Kopparstick.
Etnis, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, sä-
som arbetade, ej specificerade ämnen ....
1 skålp.
—
35
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Fartyg och Båtar, med tillbehör
—
Fri
a.
Fayence; se Porslin.
Fenkol
• •
1 skålp.
—
7
Fernissa
1 skålp.
—
10
Anm. s. k. Fernissa af Sprit med en obetydlig tillsats af
harts tullbehandlas under tillämpning af hvad taxan
stadgar för art. Bränvin och Sprit.
Fikon
1 skålp.
—
7
Filar; hänföras under Verktyg.
Fingerborgar och Syringar af andra ämnen än guld
och silfver ')
1 skålp.
—
2,0
Fisk:
färsk
—
Fri
«
saltad eller inlagd:
anjovis, sardeller oell thonfisk
1 skålp.
—
25
lax
1 centner.
l
10
sill
1 kub.-fot.
—
12
strömming
1 kub.-fot.
—
12
all annan
1 centner.
—
75
torr eller rökt:
gråsidor eller sej
1 centner.
l
25
lax och ål
1 centner.
6
längor och torsk, med derunder inbegripne ret-  scher, samt klipp-, stock- och platt- eller
bred-fisk
1 centner.
1
50
andra slag
1 centner.
2
50
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 15 öre.
48
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 85.
Fiskben; se Ben.
Fiskskinn, obereclda eller beredda
Fjedrar:
till begagnande för jernvägsmateriel
s. k. krinolin-, öfverkladda, omspunna eller omväfda;
se Karkasser.
ur-; hänföras till delar af Ur, ej specificerade,
andra slag, ej specificerade, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Fjäder, ospritad
spritad
Fjäll, hvalfisk-, eller Ossa Sepise
Flaskfoder, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
Anm. Flaskorna med deras innehåll förtullas särskildt.
Flintor
Flintsten
Flottliolz; hänföres under Korkbark.
Flyttsaker:
reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de
af vederbörande tullkammare eller tullinspektion
finnas ej öfverstiga hans behof under resan .
inkomna för sådane Svenske undersåters räkning,
som varit å utrikes ort bosatte, så framt effekterna
vid införseln finnas gamla och brukade
samt på särskild anmälan hos General-tullstvrelsen
pröfvas ej öfverstiga egarens behof
öfriga inkommande gamla och brukade husgerådseller
andra lösörepersedlar (hvilkas införsel, äfven
såsom nya, ej genom denna taxa är i allmänhet
medgifven tullfritt eller emot lägre tull, än högst
10 procent af värdet, då sådan förtullningsgrund
bör tillämpas), när de vid införseln, på särskild
anmälan hos tullkammare eller tulldistriktchefer,
vid 300 R:dr Riksmynts värde eller derunder,
Qvantitet för
tullberäkningen.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr öre
Fria.
Fria.
1 skålp.
Fri.
- [15
Fria.
Fria.
Fri.
Fria.
Fria.
Flyttsaker:
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85. 49
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Flyttsaker:
samt hos General-tullstyrelsen, dä värdet ölver-
skjuter 300 R:dr R:mt, pröfvas icke öfverstiga
10
egarens behof
R:dr 100 Rimt.
—
Flädermos oell saft; hänföras under Apotheksvaror.
Fläsk
—
Fri
t.
FllÖske, beredt
—
Fri
t.
Fogelum; hänföres under Lim, andra slag.
Foglar, lefvande
—
Fria.
slagtade; hänföras under Kött.
preparerade till naturalie-samlingar; hänföras till
Naturalier.
Folier, tenn-, eller Stanniol
Foriliar, af jernbläck eller annat ämne för sockerbruken,
1 skalp.
15
tryck- och pappersformar, äfvensom formar, som be-  gagnas till pastellage-arbeten, hänföras till Redskap
och Machinerier.
Fosfor
1 skålp.
8
Fotografier; se Kopparstick.
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Friktionsstickor och Friktionssvamp; se Tändstickor
och Tändsvamp.
Fmkter oell Bär, ej specificerade:
friska
—
Fri
l.
inlagda i bränvin eller ättika
1 skålp.
—
30
torra
1 skålp.
—
6
insyltade; hänföras under Konfityrer.
Frö;
kan arie-
1 skålp.
—
4
andra slag
—
Fria.
Fyrverkeriarbeten
1 skålp.
25
Fällar; hänföras under Hudar och Skinn, Pelsverk.
Färger och Färgningsämnen:
blyhvitt, zinkhvitt och kremserhvitt
1 skålp.
3
kochenilj
1 skålp.
35
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 1
Häft.
7
50 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Färger och Färgniiigsäimieu:
indigo
Anm. Nämnda färger med olja eller annorledes beredda
må införas mot den för råämnet stadgade tull.
andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äfvensom färger
i musslor, glas o. s. v
Anni. Afdrag i vigten göres ej för lådan, musslan, glaset
eller annat tillbehör.
Färgmossa, alla slag
Färgträd, helt och oraspadt, alla slag, samt andra till
färgning användbara, oberedda vexter och vextdelar,
i taxan ej specificerade
Galangarot; hänföres under Apotheksvaror.
Gallipot; hänföres under Harts.
Gallizeilsten, hvit och blå; hänlöres under Vitriol.
Gallmeja
Galläpplen
GalOlier; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Gardiner, rull-, af bomulls-, linne- eller hampväfnad,
målade eller tryckta
Garfskidor
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å
bobiner:
ofärgadt
färgadt eller tryckt, aila slag
Anm. I händelse hos vederbörande tulltjensteman villrådighet
uppstår, huruvida icke en under benämning af
dubbleradt bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till
bomullstråd hänföras, åligger godsegaren, såsom vilkor
för tillgodonjutande af de för dubbleradt bomullsgarn
stadgade lägre tullumgälder, med sakkunnige personers,
efter besigtning å godset, afgifna betyg styrka, att varan
utgör garn af sistnämnda beskaffenhet,
kamel- och ull-, alla slag:
ofärgadt
färgadt eller blekt, s. k. brillantgarn derunder
inbegripet
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr öre.
— 9
Fria.
— 35
Fri.
Fritt.
Fri.
Fria.
— 40
Fria.
- 8
— 14
— 10
— 15
-Expeditions-TJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
51
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Garn
linne
ofärgadt och oblekt
1 skålp.
—
10
lärgadt eller blekt
1 skälp.
—
20
segel- och bind-
1 skålp.
—
10
j»te-
1 skålp.
—
5
af vegetabilier (gräsgarn); förtullas lika med segel-
ocli bindgarn.
Anni. För garn, dubbleradt af till färg och råämne olika
garnsorter, hvilka hvar för sig draga olika tull, beräk-
nas införselstullen, utan hänsigt till den större eller
mindre andel, hvarmed den ena eller andra garnsorten
deri ingår, efter den högre afgiftsbestämmelsen.
Gasmätare
5
Gande; hänföres till Färger, ej specificerade.
Gelatine; se Lim.
Gelé; hänföres till Konfityrer.
Genéver; hänföres under Bränvin och Sprit.
Gentianarot; hänföres under Apotheksvaror.
Gevär, skjut-, alla slag, viglen af fodraler och deri in-
lagda tillbehör inberäknad
1 skålp.
20
Gips
—
Fri
Gipsarbete»; ej specificerade
—
Fria.
Gipssten
—
Fri
Glas:
bunkar, burkar, buteljer och Ilaskor, äfvensom apo-
thekare-ståndkärl med inbränd signatur ....
i centner.
—
75
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, pä hvilka va-
ror inkomma, och som icke, enligt särskildt stad-
gande i taxan, inbegripas uti vigten för tullberäk-
ningen
—
Fri
!.
fönster-, alla slag
1 skålp.
-
3
kemiska
—
Frii
l.
Ijuskron-
1 skålp.
5
52
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
\
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Glas:
optiska, lösa och oinfattade
Fri
a.
patent- och glastakpannor
—
Fri
i.
spegel-:
råa och oslipade eller s. k. glasämnen
1 skålp.
—
3
slipade, ofolierade
1 skålp.
—
5
folierade
1 skålp.
—
10
ur-  ...
1 skålp.
—
10
andra slag, karafiner och pressade eller slipade fla-
15
skor derunder inbegripna
1 skålp.
—
Glasflnsser:
oslipade samt slipade, men oinfattade
1 skålp.
—
GO
infattade med guld eller silfver, vägas med in-
fattningen och förtullas såsom den.
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
Glasgalla
—
Fri.
Glasmästarediamanler, infattade; se Verktyg.
Fri
t.
Glasskärf eller Krasglas
—
Glasvaror, försedda med flätning, som icke utgöra varu-
emballage; se Glas.
GlasÖgOll, lorgnetter och andra monterade optiska glas;
se Inslrumenter, optiska m. fl.
Glaubersalt, se Salt.
Glete, eller Glitt, alla slag
_
Fri
i.
Glober
Fria.
Glycyrrlliza; se Lakritsrot.
GraillS d Avignon; hänföras till Färger, ej specificerade.
Granland'; se Gulddragare- och Snörmakarearbelen.
Granatäpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Granatäppleskal
- ■
Fri,
i.
Grifflar af sten, infattade eller oinfattade
Fria.
Gryn: af Spanmål; se Spanmål.
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
53
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Gryn:
ris-, äfvensom rismjöl
1 skälp.
—
2
andra slag
1 skälp.
—
4
Gräs, ej specificeradt, oarhetadt
—
Fri
tt.
fårgadt, trensadt eller upprispadt
1 skälp.
—
3
Gräsmattor och Gräsrep
—
Fria.
Grönsaker, friska,
1 centner.
50
inlagda i bränvin eller ättika
1 skälp.
30
torkade
1 skälp.
—
6
Guano
—
Fri
tt.
Gilld, oarhetadt
—
Fri
t.
arbetadt
1 ort.
5
bok-, äkta och oäkta
1 ort.
—
1
Anm. Vigten föl pappersbladen, mellan hvilka guldet lig-
ger, inberäknas.
musiv-, puder- eller unsen-
1 ort.
1
spinn-; se Träd.
Gnlddragarearbeten af guld eller silfver:
kantiljer, paljetter, fransar, galoner, gramaner, snö-
ren och andra, ej specificerade:
äkta eller oäkta
1 ort.
1
Guldtyg; hänföres under Väfnader, siden-.
Gummi, alla slag, ej specificerade
Fri
-t.
Gummi elasticum; se Kautschuk.
Gummi gllttO; hänföres under Färger, ej specificerade.
Gutta percha, oarbetad eller i skifvor utvalsad .
Fri
»
arbeten deraf:
vattenlednings- och gasrör, buffers samt sprut-
slangar
Fria.
andra slag, ej specificerade, och som ej äro hän-
förliga till Redskap och Machinerier eller delar
deraf
1 skälp.
—
40
Gördelmakarearbeten; hänföras under Metaller, samman-
satta, arbetade.
Hagel
1 skälp.
—
3
54
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels -
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Halm
R:dr
Fri
öre.
Halsduksvalkar
1
skålp.
1
Hammar lill; tullbehandlas såsom Filtar af ylle under
art. Väfnader.
Hampa, ohäcklad oell häcklad, s. k. Jute derunder in-  begripet
Fri
Handskar, alin slag
i
skålp.
i
Handskskinn, tillskurna till handskar
1
skålp.
—
30
Handtverkerivaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Harmoninm eller Fysbarmonika; se Instrumenler, mu-  sikaliska.
Haris och HarpoPs
Fri
a,
Hattar:
al siden, halfsiden eller annan i följande momenter
ej specificerad väfnad, äfvensom monterade frun-  timmershattar, alla slag
1
stycke.
l
50
af ull, bär, filt eller felb, färdiga eller halfiardiga
1
stveke.
—
40
af halm eller strå, äfvensom s. k. Panamahattar .
1
stycke.
—
40
andra slag, såsom af spån, rötter eller blad; vax-  duks-, vaxtafts- och oljade hattar eller s. k. syd—
vester m. fl
1
stycke.
40
Anm. Aro hattarne sammansatta af flera materialier, fortul-  las de såsom det ämne, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Hattflätor af halm eller strå samt öfriga halmarbeten,
ej specificerade
1
skålp.
40
Hattfoder och Hattkullar af siden eller annan väfnad
i förening med annat material
1
skålp.
75
Hattfomiar och Hattstommar, med eller utan styfning,
tullbehandlas lika med det ämne, arbetadt, hvartill
de närmast kunna hänföras.
Honing
1
skålp.
4
Horn:
oarbetadt eller raspadt
Fri
t.
arbetadt:
platter
—
Fri
t.
Enpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
55
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Horn:
arbetadt:
skifvor lill lyktor, m. m
1 skålp.
—
20
knappar med eller utan fernissning ....
1 skålp.
—
20
andra slag
1 skålp.
—
50
Hudar och Skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
Fr
a.
oberedda, alla slag
—
beredda:
sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvade (alu-  nerade) äfvensom sämskade hudar och skinn *)
1 skålp.
—
15
undra slag 2)
1 skålp.
—
30
pelsverk:
beredda och oberedda:
get-, ren- och skälskinn
1 skålp.
—
10
får- och lammskinn:
grå krimska samt äkta svarta kalmuck- .
1 skålp.
—
40
andra slag
1 skålp.
—
15
björn-, jerf- eller filfras-, kanin-, lo-, räf-,
sjupp- och vargskinn
1 skålp.
—
25
andra slag
1 skålp.
l
—
hopsydda, äfvensom fullfärdiga persedlar med pels-
verk lill öfvertyg, såsom skinnpelsar, muffar,
boas, m, m., förtullas lika med pelsverket, hvar-
af de bestå, med tillägg af 50 procent.
Humle
—
Fri.
Hummer
—
Fri.
Husblås; se Lim.
Hvalraf eller Spermaceti
—
Fri.
Hållrot; hänföres under Apotheksvaror.
Hår, häst-, eller tagel
1 skålp.
8
andra slag, ej specificerade
—
Fria.
Hår* eller TagelarbeteiL tued eller utan infattning och
lås
1 skålp.
—
35
4) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 10 öre.
*) » » » ” » » » » 1868 » 20 öre.
56
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Häktor, Hakar och Hyskjor *)
i skåip.
R:dr
öre.
20
Hängslen eller delar deraf:
af siden eller halfsiden
1 skålp.
1
andra slag
1 skålp.
—
50
Anm. För spännen och ringar medgifves icke något afdrag i vigten.
Hö
Fri
tt.
Indigo; se Färger.
Ingefära:
torr
1 skålp.
7
syltad
1 skålp.
—
40
Insekter; hänföras under Naturalier.
Instrumenter:
fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och naviga-  tions-, med eller utan fodral, alla slag, derunder
inbegripna monterade optiska glas samt barome-  trar och termometrar
1 skålp.
15
handtverks-; tullbehandlas säsom Verktyg, ej speci-  ficerade,
musikaliska:
flöjter, klarinetter och oboer
1 stycke.
50
gitarrer, lutor, violer, violonceller, kontrabasar,
valdhorn, trumpeter, post- och signalhorn, trum-  mor, pukor, klaver, positiv samt harpor .
fortepianon: tafflar samt stående s. k. kabinetts-  flyglar
1 stycke.
1
1 stycke.
40
flygel-
1 stycke.
60
—
speldosor
1 skålp.
—
50
Anm. Utgöres infattningen af Guld, Silfver eller Sköldpadd,
tullbehandlas hela dosan såsom arbeten af nämnda slag.
orgelverk, äfvensom Harmonium och Fysharmonika
ej specificerade, förtullas lika med sådana bland
ofvan uppräknade, hvarmed de närmast kunna
jemföras.
Anm. a) Högst 2:ne stråkar, munstycken och så vidare må få åt-  följa vid instrumentets förtullning. De öfriga, äfvensom sär-
R:dr 100 R:mt.
5
1) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 15 öre.
skildt
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85,
57
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
skildt inkommande tillbehör till instrumenter, förtullas
R:dr
öre.
efter 10 procent af värdet, b) Instrumenter, hvilka genom
sina mindre dimensioner och sin beskaffenhet i öfrigt syn-
barligen endast utgöra leksaker, hänföras till art. Leksaker.
Inventarier, skepps-:
nya, ej specificerade, icke hänförliga till husgeråds-
saker eller beklädnadspersedlar
R:drl00 R:mt.
5
brukade å förolyckade eller sjöskadade utländska
fartyg
—
Fr
a.
Ipecacuanha; hän fores under Apotheksvaror. ,
Ister, alla slag
—
Frit!.
Jalappa; hänföres under Apotheksvaror.
Jern:
gjutet:
tack- och barlast- samt kasserade kanoner, bom-
ber, mörsare och kulor
—
Fr
a.
bomber och kulor, ehamplunerade till visst mått
och renfilade, kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, stämplade och borrade, samt finare
och gröfre lavetter
1 centner.
1
25
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämp-
lade och oborrade samt hällar, vigter och lödjor
1 centner.
—
50
grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, spisar och ka-
bysser, gallerverk samt dertill apterade stolpar
och ledstänger, äfvensom slussportar
1 centner.
1
—
gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
till jernvägsmateriel samt till machinerier eller
delar deraf; tullbehandlas såsom Redskap och
Machinerier.
gröfre:
a) axlar, balanser, mortlar, pressjern, stryk-
jern, tappar, m.
1 skålp.
—
3
b) eldställshållare, fotskrapor, hänglås, kaffe-
qvarnar, kopiepressar, paraplyställ, spott-
lådor, m. m. *)
1 skålp.
—
8
*) Enligt Traktaten nedsättea tullafgiften från och med år 180 8 till 6 öre.
Bih. till R. St. Prot. 18G5 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 11 Höft, 8
F rpeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningeu.
Riksmyut.
R:dr
öre.
Jern:
gjutet t
gjutgods, allt annat, ej specificeraJt:
finare:
a) basreliefs, blomstervaser, byster, frukt-
skölar, korgar,-lampor, ljusstakar, medal-
jonger, pappershåliare, presenterbrickor,
rökelsekar, urställningar,- m. m.. med eller
1 skölp.
15
utan inälningar,eller lackering ’)
—
11) armband, kedjor, kors, nålar, ringar, rn. m.,
tull lie 1 la 11 il las såsom Bijouterivaror.
1 skölp.
G
knappar, olackerade eller lackerade
skostift
1 skölp.
—
3
smidt eller valsadt:
75
ankare
1 centner.
kuttingar, keltingstoppare och krokar ....
1 centner.
75
kedjor med länkjernet under samt till och med
1 centner.
0,2 tums diameter
5
—
armbullar, draggar, hammare, rodecjeru, skepps-  kran och smedjestad
1 centner.
—
75
släng-, platt-, band-, bult-, galler- och sänk-
smide, rundt eller kantigt, knipp- och fyr-
kant-, samt skär- och klippjern, älvensom
smältstycken
—
Fri
a.
jernvägsskenor med tillhörande skärtjern, skarl-
bultar, muttrar och railspik
—
Fria
kassakistor och sängar 2)
R:dr 1 OOR-.mt.
15
—
plåtar, förtente och oförtente
1 skölp.
Fr
a-
skostilt, klippt eller skuren
l
3
spik af 1,6 tums längd och deröfver ....
1 centner.
50
all annan spik samt allt annat manufaktur- oell
handtvei kssmide, ej speeilieeradl:
20
poleradt eller lackeradl 3)
1 skölp.
—
1) Enligt Traktaten nedsattes tullafgiften från oell med år 1868 till 10 öre.
2) „ „ „ v » » n 1868 till 10 procent.
■U 71 i; i; )j j; j? jj v 1868 till lo öre.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd, Skrifvelse, N:o 85.
50
Jern:
smidt eller valsadt:
ali annan spik samt allt annat manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt:
andra slag, med eller utan bestickning .
plätéradt; se Metaller, sammansatta.
Jcniskrot, pjutet, smidt eller valsadt
Jerntråd; se Tråd.
Jord, poler-
Jitte; se Hampa.
JllVClcr, oinfattade och infattade
Jäst, alla slag
Kalle
brändt och alla till kaflesurrogat användbara, brända
vexter
Kakao
Kakel, alla slag
Kalk, osläckt och släckt
Kalksten
Kalmus; hänföres till Apothcksvaror.
Kamfer, oraffinerad och raffinerad
Kärnäll; tullbehandlas lika med de genom reklificering
renade flygtiga fossila eller mineral- och genom
(orr distillation framställda oljor.
Kanel, Kaneikuopp och Cassia Lignea
Kantarider; i iäntöras under Apothcksvaror.
Kailtiljer; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Kappsäckar; se Nattsäckar.
Kapris
Kardborrar och Stråkardor
Kardemummor
Kardor oell Kardlädcr; hänföras till Redskap och Machinerier,
ej specificerade, eller delar deraf.
Karduan; hänföres under Hudar och Skinn, ej pelsverk,
beredda, andra slag.
Karkasser och Karkassband
Karmin; hänföres under Färger, ej specificerade.
‘) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 186:
Qvantitet för
tullberäk-  ningen.
Införsels-
tull.
Riksmynt.
R:dr
öre.
1 skålp.
—
8
—
Fr
It
—
F
ri-
Fria
Fri
1 skålp.
—
10
1 skålp.
—
15
1 skålp.
—
JO
1 skålp.
—
2
—
Fri
—
F
ri
—
F
ri
1 skålp.
—
30
1 skålp.
25
Fr
a
1 skålp.
40
1 skålp.
i
75
till 6 öre.
60 Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Karott; se Tobak.
Fri
a.
Kartor
-
Kastanicr
—
Fria.
Kautschuk:
oarbetad
—
Fri.
arbeten deraf, ej specificerade, och som ej äro hän-
förliga till Redskap och Machinerier, eller delar
deraf
1 skalp.
—
40
Kavjar
1 skålp.
—
60
Kedjor till innanverk i ur; se Ur, delar deraf.
Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade . . .
R:dr 100R:mt.
5
—
för medicinska behof, hänföras til! Apotheksvaror,
ej specificerade.
Kimrök • .
1 skålp.
—
6
Kinabark och Kinarot; hänföras under Apotheksvaror.
Kitt; hänföres till Blyhvitt under art. Färger och Färg-
ningsämnen.
Kli, alla slag
—
Fr
tt-
Klinker; hänföras under Tegel.
Klorkalk
1 skålp.
—
1
Kolsyrad t Kali; hänföres under Salt. medicinskt.
Kläder, ej specificerade:
nya gångkläder eller delar deraf, samt nya färdig—
sydda duktyg, handdukar, lakan, örongodt, m. 11.
dylika hushållspersedlar, äfven då sådana klädes-
eller hushållspersedlar eller delar deraf äro märkta
eller försedda med broderier, galoner, fransar,
spetsar eiler blonder, förtullas med 20 procents
förhöjning i den lull, som är bestämd för tygel
eller det ämne, hvaraf klädes- eller hushållsper-
sedeln hufvudsakligen består.
Aum. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tull-
beräkningen; men uppstår svårighet att bestämma hufvud-
beståndsdelen, tages till beräkningsgrund det material,
»om dräger högsta tullafgift.
Fk >'p editions-Ut skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
61
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Kläder, ej specificerade:
lör oljade eller fernissade kläder, derunder ej inbe-
gripna sådana, som iiro öfverdragna med kaut-
schuk eller guttapercha, beräknas tullafgiften efter
hvad för tyget är beslämdt, utan förhöjning.
Anm. Möter i något fall hinder för utrönande af hvad slags
tyg oljade eller fernissade kläder äro tillverkade, hänfö-
ras de till Väfnader, vaxade, andra slag.
kläder, som utgöras af knutna eller stickade eller på
strumpstol tillverkade persedlar, såsom hufvor,
tröjor, underkläder, m. m., äfven om dessa äro
färdigsydda, försedda med knappar och band
o. s. v., förtullas, utan förhöjning, efter hvad för
art. Strumpor och Strumpstolsarbeten är bestämdt;
gångkläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när
kläderna äro synbart brukade eller, af egarne
sjelfve medförda, pröfvas icke öfverstiga deras
Fr
personliga behof .
—
ia-
Klöfvan hänföras under liom, oarbetad!.
Knallhattar, askarnes vigt inberäknad
1 skålp.
—
50
Knapergall oell Ekollon, maina och omalna . . .
—
Fri
a-
Knappar ;|f sammansätta eller, såsom arbetade, ej spe-
cificerade ämnen *)
1 skålp.
—
40
Anm. Då knappar af Glas, Horn, Metall, Perlemor eller
Stenkol icke annorlunda äro af sammansatta ämnen till-
verkade, än att öglan är olikartad, böra de förtullas på
sätt taxan stadgar för det ämne, arbetadt, hvaraf sjelfva
knapparna äro förfärdigade.
Kn ifvar:
rak-, med eller utan fodral 2)
i skålp.
—
30
penn- 3)
1 skålp.
—
60
Anin. Såsom pennknifvar förtullas äfven knifvar, hvari fin-
nas pennknifblad jemte andra knifblad eller redskap.
') Enligt Traktaten ncdsättes tullafgiften från och med år 1863 till 30 öre.
2) » » » » » » v » 1868 » ‘25 öre.
3) » » » » » » » » 1868 » 50 öre.
62 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
ningen.
tull.
Riksmynt.
K» ifvar:
tälj-, sjömans- eller gröfre arbets- ’)
1 skalp.
R;dr
öre.
8
i bords- och andra slag, ej specificerade, samt galliar;
med skaft af silfver, pläter, ebenholz, elfenben 2)
1 skölp.
60
mi'd skaft af andra ämnen 3)
1 skalp.
—
15
[illy tu illmar; hänföras lill Strumpsloisarheten.
iiolioltmalm och Metall
F
ri
Rocheililj; se Färger.
Roeffyrcr, tullbehandlas i likhet med hvad för Kläder
är föreskrifvet.
K«l, trä-
Fr
a
Kolsyrad! Natron; se Soda.
Kompasser; liänföras under Instrumentet-, navigations-  m. 11.
Konfltyrer
1 skalp.
20
Konjak; se Bränvin.
Konserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förva-  rade ätbara varor .....
1 skölp.
16
Kopal; hänförcs under Gummi, alla slag, ej specificerade.
Koppar:
rä eller ga rad
Fi
i.
smidd, valsad eller gjuten:
pläter och andra ämnen för bearbetning
Fria
bleck och spik till lärtvgs förhydning
—
Fria
andra helfärdiga arbeten, opolerade ....
1 skölp.
—
lr>
polerade ....
i skölp.
—
30
Kopparnickel
—
Fri
.
Kopparrök; hänlörcs under Vitriol.
Kopparskrot eller gammal koppar, endast användbar till
omsmältning, samt kopparaska .
F
ri.
Kopparstick, Estamper, Stålstick, Lil Isog ro Ilska och
Fotografiska arbeten samt Träsnitt, som tillhöra
utrikes tryckta verk
•
Fr
a
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 6 öre.
2) » » » » » » » » 1868 » 50 »
n » » n » » » i) 1868 » 10 '>
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85
63
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
K:dr
öre.
Kopparstick, Estamper, Stålstick, Litbograliska ■«ch
Fotografiska arbeten samt Träsnitt:
andra slag, oinfattade x)
1 skålp.
—
10
infattade; se Tafvelramar.
Koppartrycksvärta; se Boksvärta.
Koppartråd; se Träd.
Koraller, äkta, oarbetade, äfvensom arbetade, men nin-
ia Itade
—
Fr
a
infattade med guld eller silfver, vägas med infatt-
ningen och förtullas säsom den.
infattade med andra ämnen, lullbeliandlas såsom
Bijouterivaror.
Korf; häri föres under Metvurst.
Korgar och Korgniakarearheten:
af »skalade qvistar och gröfre spån
1 skölp.
—-
4
andra slag
1 skölp.
25
Koriander
1 skölp.
i -.14-
5
Korin ler
1 skölp.
—
9
Korkar, skurna, utan beslag, äfvensom korksulor
1 skålp.
—-
15
med beslag
1 skölp.
—
50
Korkbark
-—
Fri.
Kort, spel-
1 ross.
J 8
—
Anm. Om hvad i afseende å korten vidare är att iakttaga,
innan de till egaren utleimias, är särskildt stadgadt.
KrailSÖgOll; hänlöras under Apolheksvai or.
Kreatur, aila slag
—
Fr
a
Krinoliner, förfärdigade af fjedrar med tråd eller garn
omspunna eller omväfda och sammanhållna genom
vidsydda band, förtullas såsom “Kläder11 af band;
iiro de af tyg, försedd» med fjedrar, tullbehandlas
de såsom “Kläder” af det tyg, hvaraf krinolinen
beslår.
Krislallarbelen; hänlöras under Glas, andra slag.
Krita, hvit och l\rifsten- omalen
—
Fri
1) Enligt Traktaten mdsättes tullafgiften från och roed år 1868 till 8 öre,
64 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R-.dr
öre.
Krita, hvit, och Hvitsten:
20
malen
1 centner.
Fi
röd och svart samt pastellkrita
—
i.
infattad; lullbehandlas såsom Blyertspennor.
Fr
Krokar, tili fiske
—
a
Kromsyradt, Kali; hänföres till Färger, ej specificerade.
Krilkinakare-arbeteil, ej specificerade, oglaserade eller
glaserade, omålade eller målade, äfvensom terra cotta
1 o /
och terra lith
1 skålp.
3
burkar och krus, på hvilka varor inkomna, och sorn
icke enligt särskildt stadgande i taxan inbegripas
Fr
uti viglen för lullberäkningen
—
a
Krut och s. k. patroner
1 skålp.
5
Kratz; se Tester.
Kubeber; hänföres under Apotheksvaror.
Kulör eller s. k. vinlinktur:
blandad med vatten; hänföres under Sirup.
blandad med sprit; hänföres under Likör.
50
Kummin
1 centner.
l
Käppar, alla slag
1 skålp.
l
Fr
15
4 4
Kött, alla slag
......
tl
Lacca Gummi; hänföres under Gummi, alla slag, ej spe-
cificerade.
Lack
1 skålp.
—
20
Lackerade arbeten:
al bleck; se Bleckslagare-arbeten.
al bly; se Bly, arbetadt.
al läder; se Läder-arbeten.
af papp; se Papp-arbeten.
af tenn; se Tenn, arbetadt.
af trä; se Trävaror, arbetade, ej specificerade.
af zink: se Zink, arbetad.
20
andra, ej specificerade
1 skålp.
—
Lackerade Skinn; hänföras under Hudar och Skinn, ej
pelsverk, beredda, andra slag.
Lannus
Fkcpeditions-Dtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
65
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Lacitius
—
Fr
i.
Lagerblad och Lagerbär
1 skålp.
—
3
Lallll, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Lakrits
1 skålp.
—
5
Lakritsrot eiler Glycyrrhiza
—
Fri.
Lampetter; se Speglar.
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskildt efter hvad
för Glas, andra slag, är bestämdt.
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller Trådband; se Metaller, sammansatta.
Leksaker elier Mrnbergerkram:
af trä eller sammansatta ämnen, med eller utan
betsning, målning eller lackering1) ....
1 skålp.
50
andra slag förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
Lera
—
Fi
i.
LerpipOl*; hänföras under Piphufvuden.
Liar; hänföras under Verktyg.
Likör
1 kanna.
2
—
Lim:
husblås och gelatin
1 skålp.
75
andra slag
1 skålp.
6
Limond', friska; hänföras under Citroner.
salla; hänföras under Frukter, inlagda.
LimOIlsaft; hänföros under Citronsaft.
Lill, ohäckladt och häckladt
—
Fri
t.
Linser; se Spanmål.
Litografier; se Kopparstick.
Litzari; hiinföres till Färger, andra slag, ej specificerade.
1) Enligt Traktaten nedsättes tullufgiften från oell med år 1868 till 25 öre,
Bih. till R. St. Prat. 18C5 & I8CG, 10 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
C6 Expeditiona-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Ljus:
talg- och palmilin-
1 skålp.
—
3
andra slag
1 skålp.
—
5
LjllskronOI' oller delar deraf, ej specificerade, förtullas
lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsak-
ligen bestå, och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
40
Luktvatten, alla slag (Ilaskornas vigt inbegripen) . .
1 skålp.
—
Lumpor och för pappersbrukens behof beredd lump.
—
rria.
Lunta
•
rn
•
Lyktor; se Lampor.
Läder; se Hudar och Skinn.
Lädcrarbeten, ej specificerade, förtullas nied 20 procents
förhöjning å tullen lör det fader, hvaraf arbetet
hufvudsakligen består.
Anin. Läderremmar, hopsydda eller med metallnaglar hop-
nitade och synbarligen ämnade att begagnas till maehi-
nerier, tullbehandlas såsom delar af machinerier.
Läster till skoarbeten
—
Fria.
Lök, alla slag, ej specificerade
1 skålp.
2
Machinerier, ej specificerade; se Redskap.
1 skålp.
Machin- och Vagnsinörja
—
2
Madrasser; hänföras till Sängkläder.
Alim. När madrasser äro försedda med ramar och fjedrar,
tullbehandlas de såsom Varor, i taxan ej nämnda, ar-
betade.
Magnesia; hänföres under Apotheksvaror.
Fri
Magnetsten, oinfattad
—
•
infattad; se Instrumenter, fysiska, m. 11.
Mais
—
Fri
•
Malm, alla slag, ej specificerade
—
Fri
•
Malmstuffer
—
rna.
Mandel
1 skålp.
—
12
Manna; hänföres under Apotheksvaror.
Manometrar; hänföras till Instrumenter, fysiska, m. 11.
Manufakturvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Marienglas
—
Fritt.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
67
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Marinmetall; se Metaller, sammansätta.
Markasit; hänföres under Vismut.
Marle; se Brodérduk.
Marmor, oarbetad eller arbetad
—
Fri.
Masker
1 stycke.
—
10
Mastix; hänföres under Gummi, alla slag, ej specificerade.
Mattor af spån, strå eller rötter, vass eller saf . . .
1 skålp.
—
3
Anm. Använda såsom garnering eller till skyddande af
lasten under transporten, fria.
bast-: se Bastmattor.
golf-; se Väfnader.
gräs-; se Gräsmattor.
Medaljer, aila slag .
.—
Fri
a.
Mercnrius; se Qvicksilfver.
Messing; hänföres under Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Metaller, sammansätta:
marinmetall eller annan komposition i form af bleck
och spik lill förhydning af fartyg
—
Fr
•
andra slag:
oarbetade, latun och trådband derunder inbe-
gripna
—
Fri
a.
arbetade, alla slag, gjutna, smidda eller pressade,
oäkta lalin och metallduk derunder inbegripna:
förgylda, försilfrade eller pläterade eller med
s. k. guldfernissa öfverstrukna ') . . .
1 skålp.
40
andra slag
1 skålp.
20
skrot samt gammal och brukad metai!( sammansatt,
endast tjenlig till omsmältnirig
—
Fri
a.
MetrOllOmer, eller musikaliska taktmätare; hänföras till
Instrumenter, mathematiska m. fl.
Metvnrst
1 skålp.
—
10
’) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 30 öre.
*)” ” » » » » ?? 3 1868 »15 »
68
JExpeditions-Utskottets Förslag till undercl. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Mikroskop; hänföras fil! Instrumenter, optiska, m. fl.
Mineralier för naturalie-samiingar
—
Fria.
Mjöd
1 kanna.
-T-
25
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, sorn . ej kunna in-
begripas under spanmål eller hänföras till medicinalier
1 skåJp.
12
af spanmål; se Spanmål.
af Arrow-rot; se Mjöl af vegetabilier.
Mosaikarbeten; hänföras till Sten, arbetad.
Muffar; se Hudar och Skinn, pelsverk, persedlar deraf.
Mullbärssaft; hänföres under Apotheksvaror.
Monkarmonikor; hänföras under Leksaker.
Munlack
1 skålp.
—
60
Murklor; hänföras under Svampar, aila slag, ej specifi-
cerade.
Mursten; hänföres under Tegel, olla slag.
Mnsikalier
—
Fria.
Muskött, torr, och Musko ttblomma
1 skålp.
40
insyltad; tullbehandlas såsom Konfityrer.
Muskus eller Desman
.
—
Fri.
MUSSlor, friska
insyltade eller saltade
—
Fria.
1 kanna.
— |40
Myilt, guld-, silfver- eller koppar-
—
Fritt.
Myntkoppar; hänföres under Koppar.
Myrrha; hänföres under Apotheksvaror.
Målningar och Ritningar, oinfattade
—
Fria.
infattade: se Tafvelramar.
MÖSSOr och Kasketter; tullbehandlas såsom Kläder, ej
specificerade.
Mössfoder och Mösskullar; se Hatffoder.
Natron, kolsyradt; se Soda.
ättiksyradt; hänföres under Kemiskt-tekniska pre-
parater.
Nattsäckar, Kappsäckar och Hattfodral ....
i skålp.
—
20
Naturalier till vetenskapliga samlingar
Fria.
Negerhead; hänföres till Tobak, arbetad, spunnen, hop-
vriden eller pressad.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
69
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Neglikor
1 skålp.
— ■
18
Nicht eller Tutia; hänförcs till Apolheksvaror.
Nickel; se Kopparnickel.
Nys- eller Prustrot; hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver; hänföres under Metaller, sammansatta.
Nålar af annat ämne än guld och silfver och ej hänlör-
liga till Bijouterivaror
1 skålp.
—
25
Näfver
—
Fri
•
Nät, alla slag; förtullas lika med det Garn, hvaraf de äro
gjorda, med tillägg af 10 procent.
Nötter:
kokos-
1 stycke.
5
hassel-, val- och andra slag
1 skålp.
-—
3
Oblat och Oblatskifvor; se Munlack.
Oleill; hänföres under Tran.
Oliver
1 skålp.
10
Olja, vitriol-; se Svafvelsyra.
Oljor:
fela, icke flygtiga:
bom- eller olivolja:
på fastager
1 skålp.
1
på flaskor eller andra kärl
1 skålp.
—
2
hamp-, kokosnöt-, palm- och spermaceti-
1 skålp.
2
andra till apolheksvaror ej hänförliga eller eljest
icke specificerade slag
i skålp.
3
kokade; se Fernissa.
flvgtiga vegetabiliska:
essencer, ej specificerade (flaskornas vigt deri in-
begripen)
1 skålp.
25
fossila eller mineraloljor samt genom torr distillation
framställda:
nativa eller råa, åfjord eller brännhartser, m. m.,
förorenade, af mörkbrun till svartbrun färg .
— 1
Fri
70 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Oljor:
fossila eller mineraloljor samt genom torr distilla-
tion framställda:
genom rektificering renade, färglösa eber af gul
till gulbrun färg; rektificerad stenkolsolja ellet
fotogén; rektificerad jordolja, nafta, petroleum
eller bergolja, solarolja, parafinolja med flera
1 skålp.
till lyse begagnade vätskor
2
Anm. s. k. belysningsvätska, sammansatt af flygtig olja och
sprit, förtullas lika med de genom rektificering renade,
flygtiga fossila eller mineral- och genom torr distilla-
tion framställda oljor.
Fri
Oljekakor
—
1.
Ornamenter, arkitektoniska; se Bildhuggeri-arbetcn.
ej specificerade; se Dekorationer.
Ossa Sepi®; se Fjäll, hvalfisk-.
i centner.
Ost, alla slag
3
—
Ostron: hänföras under Musslor.
Paddy; se Ris.
Paljetter; se Gulddragare-arbeteri.
1 skålp.
Papp
2
Papp- och Pappersarbeten, alla slag:
olackerade )
1 skålp.
20
lackerade, arbeten af papier mache derunder inbe-
gripna 2) . . ,
1 skålp.
30
Papper:
förhydning»-, press- och tak-
—
Fritt.
kardus-, makulatur-, polér- eller smergel- .
1 skålp.
—
1
sug-, färgadt eller ofärgadt, tryck- och tapet- 3) .
1 skålp.
—
5
alla andra slag, derunder inbegripet linieradt papper
1 skålp.
—
10
Papperstapeter och Border5)
1 skålp.
—
10
Paradiskorn; hänföres under Apotheksvaror.
*) Enligt Traktaten nedsattes tullafgiften från och med år 1868 till 15 öre.
n n n » » i> » » 1868 » 25 öre.
3) » n » r> n » » » 1868 » 4 öre.
*) » » v v » » n » 18 6 8 * 8 öre.
a) » » » » T> » n 7> 1868 » 8 öre.
Expeditiona-Utakottets Förelag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
71
Qvantitet för
Införsels
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Paraplyer och Parasoller:
af siden eller halfsiden, utan afseende i sednare fal-
let pä silkets större eller mindre qvantitet
1 stycke.
—
75
andra slag
1 stycke.
—
25
delar deraf:
ställningar
1 skålp.
—
15
öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika med
det väfnadsslag, hvaraf de äro gjorda, med
tillägg af 10 procent.
fodraler:
af läder, lösa eller päsatta
1 skålp.
—
50
af tyger, lösa, förtullas lika med väfnaden, hvar-
af de äro gjorda, med tillägg af 10 procent.
Pastellkritor; se Krita.
Pastiljer; se Konfityrer.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Penningebörsar; se Portföljer.
1 skålp.
Pennor, skrif-, ulla slag
—
25
Anni. Askars och kartors vigt inbegripes.
Peilslar; tullbehandlas såsom Verktyg.
Peppar, »Ha slag . .
1 skålp.
—
11
Anin. Vid förtullning af cayennepeppar inberäknas vigten
af de flaskor eller burkar, hvarpå denna vara inkommer.
Perganientsshinn; hänföras under Hudar och Skinn, ej
pelsverk, beredda, andra slag.
Fri
Perlemor, oarbetad
—
arbetad, oinfattad
1 skålp.
—
35
infattad med guld eller silfver; väges med
infattningen och lörtullas såsom den.
infattad med andra ämnen; tullbehandlas
såsom Bijouterivaror.
Fri
Perlor, äkta, oinfattade eller inlättade
—
i.
oäkta: glas- '
1 skålp.
—
15
andra slag
1 skålp.
—
50
infattade med guld eller silfver; vägas med
infattningen och förtullas såsom den.
72 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Perlor, oäkta:
R:dr
öre.
infattade med andra ämnen än guld och
silfver; tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
Anni. Efter sådan grund tullbehandlas äfven armband af
glasperlor, försedda med platter eller knäppen af glas.
PersikoKärilOr; hänföras under Apotheksvaror.
Perukmakare-arbeten
1 skalp.
—
50
Pimpsten
—
Fri.
Pilisback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
1 skålp.
1
—
andra slag
1 skålp.
—
40
PipOr, tobaks-; hänföras under Piphufvuden.
Pistacier; hänföras under Frukter och Bär, ej specifi-
cerade, torra.
Pistoler; se Gevär.
Fri
Plantor
—
a.
Platina, oaibetad eller arbetad
—
Fri
•
Platåer; se Dekorationer.
6
Plommon, Brundier och Sviskon
1 skålp.
—
Plymer, aila slag
1 skålp.
3
—
Pläter; hänföres under Metaller, sammansatta.
Pomada, burkarnes vigt inberäknad
1 skålp.
—
15
Pomeranser
1 skålp.
—
6
Pomeransknoppar och Skal
1 skålp.
—
6
Porfyr; hänföres till Slen, ej specificerad.
Porslin:
oäkta, sten- eller fayence:
hvitt eller enlärgadt, men omåladt:
talrickar
1 skålp.
—
3
andra pjeser *)
1 skålp.
—
6
måladt eller tryckt:
talrickar
1 skålp.
6
andra pjeser 2)
1 skålp.
—
10
1) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 5 öre.
*) » » » » » » » » 1868 » 8 öre.
Porslin:
Expeditions-Utskottets Förslag till underd, Skrifvelse, N:o 85.
73
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Porslin:
äkta:
livitt eller enfärgadt
lorgyldt eller måladt i figurer eller med blommor
Portemonnaier; se Portföljer.
Porter; se Dricka.
Portföljer, Penn inge börsar, Redikyler och Väskor:
af hel- eller halfsiden
andra slag
Potates
Potatesmjöl, eller malen potates
Anni. Om en under namn af potatesmjöl angifven vara
finnes utgöra den i potates befintliga, genom föregående
rifning och vattenpågjutning erhållna, stärkelse, hvilken
sedermera genom krossning och siktning blilvit försatt
i mjölform, bör varan tullbeliandlas efter hvad taxan
bestämmer för »stärkelse af hvete, potates eller andra
vegetabiliska ämnen.»
Pottaska; se Aska.
Pozzolana
Pressenningar; tullbehandlas såsom Väfnader, vaxade,
mattor.
Pudel*; tullbehandlas såsom Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier.
Quercitl‘011; hänföres till Färger, ej specificerade.
Qvicksilfver
Rabarber; hänföres under Apolbeksvaror.
Kaspar; hänföras under Verktyg.
Redikyler; se Portföljer.
Redskap och Macllinerier eller delar deraf, ej specificerade,
till begagnande vid fabriker eller handtverk,
eller för jordbruket, samt för jernvägarnes behof .
Resonnansbottnar, hyllade; se Trävaror, mer eller mindre
arbetade.
Rigabalsam, tullbehandlas efter hvad taxan stadgar för
art. Bränvin och Sprit.
Bih. till It. St. Prot. 1865 & 1866, 10 Sami, 1 Afd. 11 Haft.
Qvantitet för
tullberäk
-
1 skålp.
Införsels
tull.
Kiksmynt.
20
1 —
— 25
Fri.
Fritt.
Fri.
15
Fria.
10
74 Erpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, !V:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Ris, oskalad eller Paddy
R:dr [öre.
Fri.
blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad
ris
1 skålp.
1
Risgryn; se Gryn.
Rismjöl; se Gryn.
Ritllillgar, oinfattade; se Målningar.
infattade; se Tafvelramar.
Rosmarin; hänföres under Apotheksvaror.
Rotting; se Rör.
RUIllin; se Hränvin oell Sprit.
Russin
1 skålp.
G
Russinstjelkar
Fria
RätSiakor eller Häfkryddor; hänföras under Apolheks-  varor.
Rödfärg’; hänföres under Färger, ej specificerade.
Rökelse; hänföres lill Luktvatten.
Rör;
bambu- och spanska
1 skålp.
6
rottingar, vass och andra slag
1 skålp.
—
1
arbeten deraf, ej specificerade, som ej utgöra korg-  makare-arbeten
1 skålp.
15
inkommande såsom underbäddning för skeppsladd—
ningar
Fri
a.
af jern eller annan metall, äfvensom tegelrör, tull-  behandlas såsom Redskap och Machinerier.
RÖthe; se Färger, ej specificerade.
Rötter, ätbara, alla slag
förjApothekares behof, ej specificerade; hänföras till
Apotheksvaror.
Sablar; hänföras till Stålarbeten.
Saecarum Saturni; se Blysocker.
Sadelniakare-arbeten, ej specificerade:
med förgylda, försilfrade eller pläterade beslag ’) .
Fr
a.
1 skålp.
40
andra slag 2)
1 skålp.
—
30
') Enligt Traktaten nedsåttes tullafgiften från och med år 1868 till 25 öre.
2) '« » » » n » r » 1868 till 20 öre.
Fepeditious-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
75
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Saffian; hänföres under Hudar och Skinn, ej pelsverk,
beredda, andra slag.
Saffran
1 skålp.
2
—
Sagogryn; se Gryn.
Salmiak
—
Fri
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad, äfvensom chilisk
eller salpetersyradt natron
—
Fri.
Salpetersyra och Skedvatten
—
Fria.
Salt:
oraffineradt:
glauber-
—
Fritt.
kok- och berg-
—
Fritt.
raffineradt bordsalt, hvarmed förstås hvitt, mjölak-
tigt salt, ehvad det inkommer i särskilda embal-
lager eller i sammanpressade fösa stycken eller
kakor
1 skålp.
3
medicinskt
1 skålp.
3
Saltsyra
—
Fri.
Sand
—
Fri.
Sandarak; hänlores till Gummi, alla slag, ej specificerade.
Sandel; hånföres till Färger, ej specificerade.
Sassafras; hänföres till Apotheksvaror.
Saxar:
öfverskarare- samt saxar till klippning af plätar och
bleck; hänföras tili Redskap och Machinerier.
skräddare-, trädgårds- och ull-; tullbehandlas såsom
Verktyg.
andra slag: opolerade ’)
1 skålp.
—
15
polerade2) . .
1 skålp.
—
30
Schellak; hänföres till Gummi, alla slag, ej specificerade.
Segel:
införselstullen bestämmes elter den å väfnaden, hvaraf
de beslå.
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 10 öre.
2) ii ii y> n ii 'i ii v 1868 till 25 öre.
76
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Segel:
bergade från främmande förolyckade fartyg; se In-
ventarier.
Segelduk; se Väfnader.
Sejlergarn; se Garn, segel- och bind-.
Sard n 11 •
omalen
1 skålp.
3
malen och preparerad
1 skålp.
25
Senetsblftd; hänföras under Apotheksvaror.
Serpentinsten; se sten.
Shawlar, Sliawletter och andra Dllkar; se Väfnader.
Siktar och Såll
1 skålp.
25
Siktduk:
af sammansatt metall; se: Metaller, sammansatta,
andra slag, arbetade.
af jern; se Manufaktursmide.
af koppar; se Koppar, andra helfärdiga arbeten.
af stål; se Stålarbeten.
af annat material; se Väfnader.
Silfver, oarbetadt
—
Fritt,
arbetadt, förgyldt eller oförgvldt
1 ort.
—
3
bok-, äkta och oäkta
—
Fritt
musiv-, målare-, puder- eller unsen- ....
—
Fritt.
Silfverglitt; se Glete.
-
Silke, rått, ofärgadt
—
Fritt.
färgadt
i skålp.
40
Siriip, alfa slag
1 skålp.
4
Sjökort*, se Kartor.
Skafgräs
—
Fritt.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier och 8 § i Taxe-
underrättelserna.
Skiffer; se sten.
SkilUI; se Hudar och Skinn.
fisk-; se Fiskskinn.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, No 85.
77
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Skjälspäck; se Tran.
Skomakare-arbeten:
af siden
1 skålp.
1
■—
al andra tyger, samt af saffians-, karduaris-, fär-
gade, pressade och tryckta skinn
1 skålp.
—
60
becksöms- och s. k. sjöstöflar
1 par.
—
50
andra slag
1 skålp.
—
40
Skor af yllefilt utan lädersidor; förtulla® såsom Yllefilt.
Skriftaflor, alia slag .
Fria.
SkmbbOr; hänföras till Redskap och Machinerier.
Skytllar oell Skäror af jern; hänföras till Verktyg.
Sköldpadd:
oarbetad
Fri.
arbetad
1 skålp.
2
Slöjdvaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufak-
turvaror, i taxan ej nämnda, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå, eller
om detta ej kan bestämdt urskiljas J) ....
Smergel .
R:dr 100 R:mt.
15
Fi
i.
Smink ocb|Sminkflor
Fria,
Smör
Fritt.
Snickarc-arbeteil; se Trävaror, arbetade, ej specificerade.
Snils; se Tobak.
Slläckor; se Naturalier.
SllÖren; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
tarm-, se Strängar, andra slag.
Snörmakare-arbeten, såsom fransar, galoner, gramaner,
aiguilletter, snodder, snören, m. 11., ej specificerade:
af hel- och halfsiden 2)
1 skålp.
2
—
andra slag8)
1 skålp.
' 1
—
Socker:
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-,
samt krossadt eller puiveriseradt socker .
1 skålp.
—
12
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 10 procent.
2) » ” » » » » » 55 1868 till 1 R:dr 50 öre.
3 ) 55 55 55 55 55 55 55 55 1868 till 75 Öl'e.
78
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Socker:
oratfineradt:
a) tili färgen icke mörkare än N:o 18 af den i
verldshandel gällande Holländska standard,
hvarå normalprof genom General-tullstyrelsens
försorg hållas vederbörande tullkammare till-
handa
1 skålp.
—
12
t)) till färgen mörkare än nämnda standardnum-
mer, äfven om varan inkommer i upplöst eller
flytande tillstånd
1 skålp.
—
8
Alim. Derest ett och samma eolly innehåller särskilda soc-
kerslag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas den
högre tullsatsen för hela innehållet.
Soda eller kolsyrad! Natron, äfven kaustik . . .
Fri.
Soja och Såser
1 skålp
—
16
Solfjedrar
1 skålp.
—
50
Solfjäderspajiper; hänföres till Papper, andra slag.
Spadar; hänföras till Verktyg.
Spanmål:
omalen, alla slag
—
Fi
i.
malen:
Mjöl:
hvete- . .
1 centner.
—
80
råg-
1 centner.
—
50
andra slag
Fria.
Gryn, alla slag
1 centner.
—
50
Spanska Hugor; hänföras under Apotheksvaror.
Spanskgröna: hänföres till Färger och.Färgningsämnen,
ej specificerade.
—
Speglar och Fampetter
1 skålp.
—
10
SpeldOSOr; se Instrumenter, musikaliska.
Spermaceti; se Hvalraf.
Spermaceti-Olja; se Oljor, leta.
Expeditions-TJtskoitela Förslag till underd Skrifvelse, N:o 85.
79
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Spetsar, Uddar och Blonder:
•silkcs- och linne-, med eller utan blandning af an-  nat ämne l)
1 skålp.
lt:dr
2
öre.
andra slag
1 skålp.
1
—
Spetsglans; se Antimonium.
Spiauter; se Zink.
Spillning, Affall oell Spån- ej specificerade ....
Fri
a,
Spiritus Vini och annan
Sprit; se Bränvin.
SpfUtOr, brand-, med tillbehör
5
Spån; se Spillning.
Spån för bokbindning, tillverkning af värjslidor, m. m.;
hänföres till Fanérskifvor under art. Trävaror.
Späck; se Tran.
Spännhalsdukar äfvensom andra pä valk sydda halsdukar:
af hel- eller halfsiden 2)
1 skålp.
2
af andra tyger äfvensom af läder
1 skålp.
—
75
Stanniol; se Folier.
Stearin
1 skålp.
4
Sten, alla slag, oarbetad eller arbetad, ej specificerad
Fri.
Stenkol, Stenkolsstybb elier Cinders samt Coakes eller
afsvaflade stenkol
Fria.
Stenkolsarbeten, oinfattade eller infattade med annat
ämne än guld och silfver, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
infattade med guld eller silfver, vägas med infatt-  ningen och förtullas såsom den.
Stenkolstjära
1 centner.
25
Sticktyg eller Piqilé; se Väfnader.
Stilar oell Stilskrot; se Bokstafsstämplar.
Stoft, ofärgadt eller färgadt, till begagnande vid tapet-  tillverkning
Fri
\t.
Storax; hänföres under Apotheksvaror.
<) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 1 R:dr 50 öre.
2) n n n x> i> ” ” » 1868 » 1 R:dr 50 öre.
80 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Stramalj; se Brodérduk.
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stick-
ning tillverkade arbeten ej specificerade :
af hel- eller halfsiden ’)
1 skålp.
2
—
andra slag
1 skålp.
—
50
Strumpstickor2)
1 skålp.
—
15
Strutstjedrar; se Plymer.
Stråkardor; se Kardborrar.
Strängar:
1 skålp.
10
af metall
—
andra slag
1 skålp.
—
50
Stutkarl)eten; se Sten, arbetad, ej specificerad.
Stål, alia slag
—
Fri
tt.
Stålarbeten, ej specificerade:
15
opolerade 3)
1 skålp.
—
polerade4)
1 skålp.
—
30
Stålstick; se Kopparstick.
Ståltråd; se Tråd.
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen.
1 skålp.
—
6
Substans; se Bläckpulver.
Suckat; se Konfityrer.
Svafvel, alla slag
—
Fri
t.
Svafvelblomma
—
Fri
Svafvelsyra
—
50
Svampar, alla slag, ej specificerade
1 skålp.
—
16
Sviskon; se Plommon.
Svärta, bok- och koppartryck-; se Boksvärta.
Synålar; se Nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Sågar, försedda med skaft; hänföras till Verktyg.
Sågblad oell Sågbladsämnen eller otaggade Sågblad;
hänföras lill Verktyg.
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 1 R:dr 50 öre.
2) n » n 77 - » 77 77 77 1868 77 10 öre.
3) 77 77 » '7 77 77 77 77 1 868 77 1 0 Öre.
4) 77 ” » 77 7i 77 » ii 1868 » 25 öre.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85. 81
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Såll; se Siktor.
Såpa
1 skålp.
—
3
Såser; se Soja.
Säckar, nya lomma; införselstullen bestämmes efter den
för Väfnaden, med 5 procents förhöjning.
med varor fyllda, såsom emballage
—
Fri
1.
Sängkläder beläggas med deri (ullafgift, som är bestämd
för väfnaden, hvaraf öfvertyget består.
tillhöriga sjöfarande eller resande, när sängkläderna
äro synbart brukade eller, af egarne sjelfve med-
förda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga
behof
—
Fria.
Tafvelraniar förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvar-
af de hufvudsakligen bestå, utan afdrag i vigten
för taflan, derå anbragt glas, m. m.
för fotografier, af papp ensamt eller med samman-
bindning af glas; se Papparbeten, olackerade.
af bronseradt papp; se Papparbeten, lackerade.
Anni. Skulle sådana ramar inkomma, som böra tullbe-
handlas efter värde, må dock denna behandling icke
sträcka sig till den infattade målningen eller ritningen,
som egaren har att tullfritt utbekomma.
Tagel; se Hår.
TagelsUlTOgal, eller s. k. Artificiel Tagel, samt till
stoppningsmalerial preparerad mossa, tullbehandlas
lika med Gräs, ej specificeradt.
Talg
—
Fri
Tamarinder
1 skålp.
—
4
Tandpulver; tullbehandlas såsom Varor, i taxan ej nämn-
da, arbetade.
Tapetel*.af papper; se Papperstapeter.
Tegel, aila slag
—
Fri
t.
Tenlikor ’)
1 skålp.
—
20
!) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 15 öre.
Bih. till B St. Fröt. 1865 & 1866. 10 Sami, 1 Afd. 11 Haft. 11
82 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
K:dr
öre.
Teiill, oarbetad t samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet
—
Fri
t.
arbetadt, nytt:
olackeradt oell omåladt 1)
1 skålp.
—
20
Ihc k era dt eller målndl 2)
1 skålp.
—
35
Tenn- ocb Blyaska = • • • •
—
Fri
#
Teilllfolier; se Folier.
1
Tennsalt och Klortetin
Fri
a-
Teriak; hänföres under Apotheksvaror.
Termo Ilie t rar; se Instrumenter, fysiska m. fl.
Terpentin
Terpentinolja och Terpentinspiritus ......
1 skålp.
Fr
.
—
3
Terracotta och Terralitll, arbeten deraf: se Krukma-
kare-arbeten. ,
Terra Sigillata; se Bolus.
Tester oller Kratz ............
—
Fri
•
The
1 skålp.
—
50
Tidningar oell Tidskrifter, äfven då de äro tryckta på
Svenska språket, så framt i detta läll de, adres-
serade till Svenskt postkontor, med allmän post
inkomma .............
—
Fria
som inkomma annorlunda än med allmänna posten;
se Böcker.
Tinkal; se Boraxsyradt natron.
Tjära, Tjärbärma ocb Vraktjära
—
Fri
a.
Tobak:
oarbetad, blad och stjelk
1 skålp.
— ■
25
arbetad:
cigarrer och cigarretter ........
1 skålp.
1
30
karfvad
1 skålp.
—
45
malen eller snus
1 skålp.
—
50
spunnen, hopvriden eller pressad
1 skålp.
—4
35
stänger och karotter
1 skålp.
—
55
Tobakspipor af lera eller porslin; se Piphufvuden, andra
slag.
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 15 öre.
2) » » n n » » » n 1868 » 30 »
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85. 83
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Tomback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Tonkabönor
Fri
1.
—
Tran och Späck, aila slag • *
1 skålp.
1
Trapp; behandlas såsom Lora.
Tricot oell Tricotage; hänföras under Strumpor, m. m.
Fri
Trippel
—
.
Trummor och Trumpeter; se Instrumenter, musikaliska.
Tryffel
1 skålp.
—
16
Tråd:
guld- och silfver- • • • .
1 ort.
—
1
jern- och stål-
1 skålp.
•—
6
arbeten deraf draga den tull, som taxan bestäm-
mer för manufaktursmide eller stålarbeten.
koppar- och annan ej specificerad metall-:
förgyld, försilfrad eller pläterad
1 skålp.
l
—
andra slag
1 skålp.
—
8
bomulls-, alla slag
1 skålp.
—
20
linne-, oblekt
1 skålp.
—•
20
blekt eller färgad
1 skålp.
—
30
af silke, bomull eller lin, öfverspunnen med guld,
silfver eller annan metall; se Gulddragare-arbeten.
jern-, koppar-, messings- och stål- till instrumenter;
se Strängar.
af metall, öfverspunnen med silke eller tråd; se
Karkasser.
Träd, friska, alla slag
—
Fria.
Trädfrukter; se Frukter och Bär.
Träsnitt; SC Kopparstick.
Trävaror:
virke, oarbetadt, alla slag
—
\
bandstakar
—
1
bjelkar och sparrar, alla slag
—
Fri
a.
bräder och plankor, sågade, alla slag
—
enträd och enstafrar
—
i
gevärstocksämnen
—
>
84 Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Trävaror:
handspakar och handspaksämnen
lister och läkter, alla slag
master, bogspröt, spiror och pumpträd, alla slag
ribbor, alla slag
stäfver, lagg- och botten-, alla slag ....
tunnband
ved, alla slag
årträd
fanérskifvor af { tums tjocklek och derunder draga
hälften af den tull, som är bestämd för snickarearbeten
af samma träslag. Till fanérskifvor räknas
äfven till cigarrlådor ämnade träskifvor inom
sagda dimension.
tangentskifvor af ebenholtz
svarfvare-arbeten, ej specificerade, med eller utan
betsning, målning eller lackering *)
alla mer eller mindre arbetade trävaror, ej specificerade,
derunder inbegripna snickare- och stol—
makare-arbeten:
al furu eller gran, med eller utan betsning,
målning eller lackering
af alm, ask, björk, bok, ek, valnöt och andra
inhemska träslag, med eller utan betsning,
målning eller lackering, eller med fanering
af nämnda träslag
af mahogny, jacaranda och andra utländska träslag,
massiva eller dermed fanerade; äfvensom
arbeten, försedda med äkta eller oäkta
förgyllning
Alim. Ar arbetet sammansatt af flera träslag, sker fortullningen
efter det slag deribland, som drager högsta tullafgift.
Qvantitet för
tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr öre.
Fria.
Fria
- 50
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 25 öre.
Esrpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
85
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Trävaror:
möbler:
försedda med stoppning, men utan öfvertyg, för-
tullas efter ofvanstående bestämmelser, utan för-
höjning;
försedda med stoppning och öfvertyg, förtullas
elter nämnda bestämmelser, med 20 procents
förhöjning.
Tumstockar; se Instrumenter, handtverks-.
Tungspat, omalen; se Slen.
malen; hänföres till Färger och Färgnings-
ämnen, ej specificerade.
TUSCh; hänföres till Färger, ej specificerade.
Tutanego; se Zink.
Tutia; hänföres under Apotheksvaror.
Tvål:
parfymerad ‘)
1 skålp.
—
20
andra slag
1 skålp.
—
5
Tågvirke, nytt
1 skålp.
—
3
Tänder, konstgjorda; tullbehandla» såsom Varor, i taxan
ej nämnda, arbetade.
Tändstickor, jemväl af annat material än trä, äfvensom
Tändsvamp, närmaste emballagets vigt inberäknad
1 skålp.
2
Ull, alla slag
—•
Fri.
Ur:
fick- med boett af guld eller annat ämne
1 stycke.
1
boetter, lösa; förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
skeppskronometrar
1 stycke.
1
vägg- och studsare i foder:
af brons eller annan metall, äfvensom af alabaster
och porslin 2)
1 skålp.
—
40
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 12 öre.
2) » JJ n >> » n 55 55 1868 55 30 öre.
86 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
mngen.
Riksmynt.
Ur:
vägg- och studsare i föder:
af trä eller andra slag
1 skålp.
R:dr
öre.
20
urfoder, lösa, lod till ur, äfvensom tornur eller de-  lar deraf; förtullas lika med det ämne, arbe-  tadt, hvaraf de bestå,
lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej
specificerade
1 skålp.
75
Urglas; se Glas.
Vadd:
silkes-
1 skålp.
1
50
andra slag
1 skålp.
—
10
Vagnar och Ahdon:
arbetsfordon och lastvagnar
1 slycke.
5
tvåhjuliga samt droskor, trillor och slädar .
1 stycke.
20
—
öfriga slag
1 stycke.
100
—
synbart brukade, som af resande, för eget behof,
medföras, eller som blifvit ur riket bevisligen
qtförda
Fr
a.
Vagnmakare-arbeten, oj specificerade, hänföras under
Slöjdvaror, ej specificerade.
Vagnsmörja; se Machinsmörja.
Valnötter; se Nötter.
Vanilj
1 skålp.
5
50
Vantar:
hel- eller halfsiden- ')
1 skålp.
2
andra slag
1 skålp.
—
50
öfverklädda med skinn; tullbehandlas lika med Hand-  skar.
Vatten, mineral-
Fr
tt-
Vattenglas, eller en lösning af kiselsyra i kali eller na-  tron
5
.
VaD; hänföres till Färger, ej specificerade.
Vax, alla slag
—
Fri
tt
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 1 K:dr 50 öre.
Expeditions-Utshottets Förslag till underd. Skrifvelse, N;o 85.
87
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Vaxarbeteil; hänföras till Varor, i taxan ej nämnda,
R:dr
öre.
arbetade.
Vekar, lamp- och ljus-
1 skålp.
—
70
Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej speci-
ficerade
R:dr 100 R:mt
5
—
Verktygslådor för barn, med verktyg, hvilka icke kunna
såsom sådana begagnas; se Leksaker.
Viii, allt) slag:
af till och med 21 procents alkoholhalt:
Spå fastager
1 skålp.
—
7
spå buteljer
1 kanna.
—
55
af högre alkoholhalt:
J)å fastager
1 skålp.
—
14
på buteljer
1 kanna.
1
75
Vitldrilf, torr
—
Fri.
Vindrufvor
Fria.
Vinsten, i'å eller renad
Fri
Vinstenssalt
Frii
t.
Vinstenssyra och Vinsyra; hänföras till Kemiskt-tekniska
preparator.
Violrot; hänföres under Apolheksvaror.
Violsirap; hänföres under Sirup.
Visitkort1)
1 skålp.
10
Vismut
1 skålp.
14
Vitriol, alla slag
Fri-
Vitriololja och Vitriolspiritus; se Svafvelsyra.
Väfnader:
helsiden:
felb och plys
1 skålp.
1
andra slag, guld- och silfvertyg derunder inbe-
gripna 2)
1 skålp.
2
Auni. Sammet tullbehandlas såsom helsiden, andra slag, då
hela ytan utgöres af silke, ehuru frånsidan utvisar bomull.
’) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 8 öre.
2) n >i ii » ii » ii ii 1868 » 1 R:dr 50 öre.
88 Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
Väfnader:
halfsiden:
felb och plys, äfvensom fillar
andra slag J)
bomulls-:
bokbindare-cloth
felb och plys, älvensom filtar och parkum
gaz, halllinon, musslin, nettelduk, dimity och
batist
segelduk
tyll
andra slag:
oblekta och olärgade
blekta eller färgade
tryckta eller pressade
bomulls-, med blandning lill större eller mindre
del af lin eller hampa:
bolstervar
damast .
dräll
mattväfnad
andra slag; tullbehandlas såsom lika beskaffade
tyger af bomull allena.
ylle-, af ull allena eller blandad till större eller
mindre del med bomull, lin eller andra ämnen
utom silke:
filtar och mattor, derunder inbegripna kantade
res fil tar
machinfilt, rundväfd för fabriksbehof; se Redskap
och Machinerier samt delar deraf.
pressduk
andra slag 2)
1) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med ar 1803 till 1 Itali.
2^ jj 5j 33 v 5? » 1868 fl 75 öre.
Qvantitet för
tullberäk-  ningen.
Införsels-
tull.
Riksmynt.
R:dr
öre
1 skälp.
1
1 skälp.
1
25
1 skälp.
—
20
1 skälp.
'
40
1 skälp.
—
75
1 skälp.
—
6
1 skälp.
1
25
1 skälp.
—
25
1 skälp.
—
40
1 skälp.
50
' 1 skälp.
—
40
t*
1 skälp.
—
50
1 skälp.
—
65
1 skälp.
18
1 skälp.
—
25
1 skälp.
10
1 skälp.
1
—
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
89
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
ör e
Väfnader:
linne- och hamp-:
blaggarn, buldan, kanfas och sadelgjordsväf
1 skålp.
—
15
bolstervar
1 skålp.
—
40
batist, lior, kammarduk, linön, damast samt
lärft, alla slag , *
1 skålp.
—
75
mattväfnad af hampa eller a( hampa i förening
med annat i taxan ej specificeradt ämne
1 skålp.
—
18
segelduk och tältduk
1 skålp.
—
8
andra slag, drällväfnader derunder inbegripna
i skålp.
—
65
liär- och tagel-;
nöthfirsfilt
_
Fri.
andra slag ....
1 skålp.
25
vaxade och lackerade:
mattor
1 skålp.
—_
10
andra slag
1 skålp.
—
25
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta ge-
nom upplösning af kautschuk, gutta percha m.m.
1 skålp.
75
Värjor oell Värjklillgor; hänföras under Stålarbeten.
Väskor; se Portföljer.
Ympvax
Fr
It
Yxor; se Verktyg.
Zaller; hänföres under Färger, ej specificerade.
Zillk, Tutanego och Spiauter:
oarbetad och i plåtar
Fi
i.
bleck och spik till fartygs förhydning ....
Fr
a.
arbetad: omålad och olackerad . . ....
1 skålp.
3
målad eller lackerad
1 skålp.
15
förgyld, försilfrad eller pläterad *) .
1 skålp.
40
Zinkblende .
Fr
tt
ZitWerrOt; hänföres under Apotheksvaror.
Aktion; se Vagnar.
Ångmachiner och Ångpannor
—
Fr
a-
') Enligt Traktaten ncdsiittes ttdlafgiften från och med Sr 1868 till 30 öre,
Bill. till R. St. Prut. 1805 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
12
\
90
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
lss
Ängskära; hänföres under Färger, ej specificerade.
Ättika, alla slag
Öl; se Dricka.
Varor, sorn icke kunna hänföras under nägon af de
denna införselstarif upptagna bestämmelser:
råämnen
mer eller mindre arbetade 1)
Qvantitet för
tullberäkninaen.
1 skalp
Införsels
Riksmynt.
R:dr
Fria.
R:dr 100 R:mt _
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 10 procent
6
Fria,
15 I —
Anm. Med det för vissa i denna införselstarif förekommande varuartiklar af jern eller
annan metall tillagda ordet »poleradt» förstås att arbetet skall halva så mycken polityr,
att intet filstreck derå är synligt.
Expeditions Utskottets förslag till underd. Skrifvelse, N:0 85. 91
Underrättelser
om hvad vid Taxans tilläm pilin g iakttagas bör.
§ i
Hvad
vid tullklarering af brutet öretal ej hinner till halft- öre uteslutes, och räknas
deremot för ett öre hvad af sådant brutet tal stiger till eller öfver ett halft.
§ 2.
Med de i taxan förekommande mått- och vigtbestämmelser förstås de, som uti
Kongl. Majits nådiga Stadga den 10 November 1865 äro föreskrifna.
§ 3.
Varor, sorn med främmande fartyg införas, äro i Sverige icke underkastade andra
eller högre afgifter, än om de med Svenska fartyg införas.
§ 4.
Lastpenningar till Kongl. Majit och Kronan utgöras till lika belopp af Svenska
som af främmande fartyg, med 70 öre för hvarje ilig Utsi, beräknad efter Svenskt
mätarebref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande och utgående; dock om ett
fartyg, under loppet af ett kalenderår, gör flera resor mellan Sverige och utrikes ort,
erläggas dessa umgälder för iåtyåemlet allenast första resan och vid fomtgUtll
inhommande endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del deraf
lossar; och må härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg, hvilkas lastqvantitet är i förhållande
till deras drägtighet af ringare betydenhet; i hvilket hänseende bestämmelserna
uti mom. 2 i 27 § af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 9 Juli 1862, angående
lots- och fyrinrättningen i riket, skola lända till efterrättelse.
Då lossning eller lastning på flera ställen egt rum, erläggas lastpenningar endast
å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis på märkrullan eller passet meddelas.
92 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A; o 83,
Från lastpenningars erläggande befrias:
Fartyg, med eller utan destination till Svensk hamu, som inkommer och åter utgår
i barlast;
Fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper Svensk hamn och der endast
aflemnar medförde resande jemte deras effekter, eller ock endast aflastar
gods i annat fartyg för export;
Fartyg, som af tvingande orsaker eller till inhemtande af ordres för vidare resa
anlöper Svensk hamn och der icke verkställer lossning och icke heller företager
annan lastning än af förnödenheter för besättning, medförda resande och
fartyg;
Fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves, anlöper Svensk
hamn och der lossar sin last samt, efter verkställd reparation, densamma åter
intager och utför;
Fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma till större
eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes till hvad för bestridande
af reparationskostnaderna bevisligen erfordrats; samt
Fartyg, som, under resa emellan utrikes orter, i Svensk hamn lossar eller lastar
varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet. för beräknande hvaraf
fartygets skeppshandlingar skola tjena till grund.
I alla dessa fall skola dock fartygens skeppare ställa sig till efterrättelse de i Tullstadgan
gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste tullbetjent äfvensom om märkrullas
aflemnande, samt, i tillämpliga delar, jemväl iakttaga hvad i nämnda Stadga finnes anbefaldt
rörande uttagande af tullpass.
§ 5.
e
A inkommande varor, som enligt taxan förtullas med vissa procent af värdet, bör
godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af assurans, frakt och annan derå använd
kostnad, intilldess de till lossningsorten anländt. Godsegarens uppgift skall, så vidt
ske kan, styrkas af faktura och konnossement. Företes icke dessa handlingar, vare tullkammaren
pligtig, likasom den i allt fall är berättigad, att genom tillkallade tvänne
sakkunnige personer låta besigtiga varan och å angifningsinlagan anteckna antingen deras
godkännande af det uppgifna värdet eller den tillökning deri, sorn de anse skäligen böra
göras. Vill godsegaren icke verkställa förtuilning efter det af besigtningsmännen varan
åsätta värde, skall skriftligt bevis derom å angifningsinlagan tecknas och varan derefter,
så fort sig göra låter samt sist inom en månad från angifningen, genom tullkammaren
å offentlig auktion försäljas. Sedan tullafgiften, beräknad efter försäljningsbeloppet,
derest detta öfverstiger godsegarens värdeuppgift, men alltid minst efter denna sednare,
blifvit, jemte auktionsomkostnaderna, afdragen, skall behållna auktion ssumman godsegaren
tillställas.
Med brukade flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handelsgods,
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85.
§ 6.
På vederbörande Fabriks- och Handtverksföreningar eller, der sådana ej finnas,
på vederbörande Kommunalstyrelse ankommer att utse en eller flera personer i hvarje
stapelstad, som ega att tillse, det de till särskilda yrken hörande varor blifva efter
rigtiga värden och benämningar förtullade; dock må dessa ombuds frånvaro icke hindra
tullbehandlingens företagande och fortgång.
Om hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående varors angifning och journalisering
samt huru förhållas skall med varors undersökning, förtullning och utlemnande,
m. m., derom länder till efterrättelse hvad i särskilda författningar stadgas.
§ 8.
Egare af fartyg, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att, sedan
fartyget kommit i fullfärdigt skick, och sådant inför General-tullstyrelsen styrkt blifvit,
fä tillgodonjuta restitution af erlagda införselsafgifter för de materialier och skeppsförnödenheter,
dem egaren genom behöriga intyg visat hafva varit till fartygets byggnad,
tackling och utredning använda och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
De skeppsförnödenhetc-r, hvarmed ett Svenskt från utrikes ort återvändande fartyg
under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva i samma
fartygs bruk.
§ 9-
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt råämne inrikes tillverkade
varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för
l skålpund raffineradt socker, alla slag .
10
öre
»
1 butelj punsch
........ 19
»J
))
1 skålpund tobak, arbetad, alla slag . .
14
V
1 skålpund bomullsväfnad af garn, i finhet
N:o 26 eller derutöfver,
efter Engelsk beräkning
X
»
1 skålpund linneväfnad
10
n
1 skålpund jutegarnsväfnad
5?
hvarvid för öfrigt iakttages:
l:o att af de i vigt här upptagna varor minst 100 skålpund af hvardera och af
punsch minst 100 buteljer skola till export angifvas och på en gång afsändas;
•2:o att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig förpligtelse
afgifna och med två vittnen bestyrkta, försäkran, att varan är Svensk tillverkning
och af utländskt råämne, för hvilket full införselstull blifvit erlagd, äfvensom om väfnader,
att de äro tillverkade af utrikes spunnet garn och att, hvad särskildt angår
bomullsväfnader. garnet deri i finhet uppgår till N:o 26 eller deröfver, efter Engelsk
*}4 'Expeditions-Utskottets Förslag tili underd. Skrifvelse, N;o 85.
beräkning; kommande detta bevis att biläggas tullkammare-journalen å den tullplats,
hvarifrån varan utföres; och
3:o att utförseln verifieeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet å lossningsorten,
det varan derstädes blifvit lossad; skolande dylikt intyg vara af Svensk
konsul eller vice-konsul, derest sådan .å berörda ort finnes anställd, behörigen legaliseradt.
Den här ofvan medgifna tullrestitutionen eger icke rum vid utförsel till Norge,
§ 10.
Skeppare vare skyldig att, på sätt i l:a kapitlet af Tullstadgan är förordnadt, å
märkrullan noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet, vid den
påföljd för uraktlåtenhet deraf, som berörda förordning bestämmer; och må det förråd,
som för besättningens behof till begagnande om skeppsbord finnes nödigt, befrias från
tull och andra afgifter i lossningsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande qvantiteter
Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn, nemligen; för fartyg SiOtniliande fran
Östersjön eller till någon hamn i Halland samt Götebor ffS och
jBohuslän från Xordsjöorter samt Halland, England och
Franska Testersjöhatnnar: 2 kannor Vill, 1 kanna Bränvin, 2 skålpund
Kaffe och 3 skålpund Risgryn, räknadt på hvarje person af besättningens och passagerarnes
antal; samt för fartyg, hointnande från arter it lotti Östersjön,
med undantag för nyssnämnda fart till Halland och SS O linsif in t
3 kannor Vin, 2 kannor Bränvin, 4 skålpund Kaffe och 6 skålpund Risgryn, på enahanda
sätt beräknadt. Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Vin och Bränvin icke mot
hvarandra utbytas; så att den, sorn har mindre af den ena, ej får för sådan brist
njuta ersättning i den andra varan; äfvensom att hvad af förenämnda fyra provisionsartiklar
öfverstiger en skeppares sålunda bestämda förråd i lossningsorten skall, då fartyget
icke omedelbart ånyo användes för utrikes fart, ovilkorligen förtullas. Ar från
utrikes ort kommande fartyg, Svenskt eller främmande, ämnadt att omedelbart ånyo
användas för utrikes fart, må skepparen, då han vid sin ankomst till riket såsom provisionsartiklar
medhafver Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn i större qvantiteter, än genom
denna § bestämmes, vara berättigad att öfverskottet i märkrullan till återutförsel
upptaga, hvarefter det bör under tullförsegling i packhuset eller i något säkert och tjenligt
rum ombord å fartyget förvaras, till dess skepparen åter afseglar, då den kontroll
iakttages, som i 45 § Tullstadgan för reexportgods finnes föreskrifven. Likväl och derest
något af detta öfverskott, under sådant fartygs längre qvarblifvande i Svensk hamn, för
besättningen till begagnande om skeppsbord finnes nödigt, må det i mån af behof utlemnas,
hvarvid motsvarande afskrifning å de på märkrullan till återutförsel uppförda
qvantiteter bör ske.
Andra provisionsartiklar, än här ofvan nämnda, må likaledes, under iakttagande af
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 85. 95
erforderlig kontroll, till den del de icke under vistandet i Svensk hamn ombord användas,
eller till qvarblifvande i riket förtullas, med fartyget åter utföras.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget bevisligen utförda
provisionsartiklar öfverblifvit, må vid återkomsten, liksom utländska icke tullpligtiga
provisionsartiklar, tullfritt disponeras.
§ 11-
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon minskning
i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma disponera. Anser godsegaren
en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i införselstarifen utsatta tull,
må han, sedan skepparen, till upplysning om förhållandet, afgifvit sjöförklaring, äska
laga besigtning ä godset, hvilken då skall af Magistratsperson, med biträde af två sakkunnige
och ojäfvige män, verkställas i närvaro af vederbörande Tullkammareföreståndare,
som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet, för bevakande af Kronans rätt, besigtningsåtgärden
kontrollera; börande ock, derest godset är mot sjöskada försäkradt, assuradörernes
ombud, om sådant i orten finnes att tillgå, genom Magistratens försorg bevisligen
kallas till besigtningsförrättningen, likväl utan att denna genom ombudets frånvaro
må uppehållas. Befinnes godset hafva under transporten undergått förskämning,
skola besigtningsmännen ej allenast härom utfärda intyg, utan jemväl, efter granskning
af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af enahanda vara i oskadadt skick. Derest,
fog till anmärkning emot förrättningen icke förekommer, antecknar Tullkammareföreståndaren
sitt godkännande å besigtnings-instrumentet, som icke edsvurne besigtningsman
äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa. Tullkammaren försäljer sedermera,
efter föregången kungörelse, på öppen auktion i behörig ordning hvad förskämdt är,
hvarvid, under iakttagande, att godset såsom å nederlag befintligt eller oförtulladt för»
säljes, införselstullen för det, soro enligt tarifen förtullas efter Värde, beräknas efter
fastställd tullprocent å auktionspriset samt för annat gods emöt tarifbestämmelsen minskas
i samma mån, som auktionspriset understiger det vid besigtningen för oskadad enahanda
vara bestämda värde; kommande behållna auktionssumman att, sedan belöpande
tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas. Försummar godsegaren fullgörandet af bevis»
hingen om varans förskämning utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid, hvarinom
ängifningsinlagan, jemlikt Tullstadgäns 21 g, bör vara till tullkammaren aflemnad, ansVare
för tullafgifternas fulla erläggande, derest han icke genom skriftlig anmälan hos
tullkammaren, inom samma tid, afstår sin rätt till den skadade varan, som då, medelst
offentligt utrop, för Kronans räkning genom tullkammaren försäljes.
Hvad vid tullbehandlingen i öfrigt af varor, bergade från strandade, utrikes från
kömna fartyg, skall iakttagas, är i 5:te kapitlet af Tullstadgan förordnadt.
g 12.
1 afseende på Sveriges och Norges inbördes handelsförhållanden länder till efter*
rättelse hvad derom är eller varder stadgadt.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS SAMUEL RUMSTEDT, ISOR
Expeditions-Utskottets Förslug till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JU 86. 1
N:o 86.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —•
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändradt fösther
ökningssätt vid prestvalv äfvensom vid tillsättande af
folkskolelärare, orgelnister, klockare och annan kyrkobetjening.
(Sammans. Lag- o. Ekon.-Utsk. Bet. N:o 4 o. Mern. N:o 18.)
S. A. K.
Genom 16 § i Kongl. Förordningen om prestval den 1 April 1843 är grunden för
röstberäkning vid dylika val sålunda bestämd, att, med undantag för städerna, hvilka
hafva att följa den för hvarje ort stadgade grund, rösträttighet beräknas efter fast
egendom och allmänna utskylder, särdeles ecklesiastika, som deraf utgå, hvadan en hel
röst beräknas för hvarje helt oförmedladt mantal, en för hvarje masugn, för hvarje
stångjernshärd, äfvensom för två kniphamrar tillsammans, likaså vid messingsbruk en röst
för hvarje brännugn och vid glasbruk för två glaspottor. För spikhamrar, qvarnar
samt alla andra särskilda lägenheter och inrättningar bestämmes rösträttigheten efter
deras grundränta, eller, der sådan ej är åsatt, efter taxeringsvärdet, jemfördt med medelvärdet
på hemman i församlingen.
Mot det sålunda stadgade röstberäkningssättet hafva hos Rikets Ständer åtskilliga
anmärkningar blifvit framställda, på grund hvaraf yrkats förändrade föreskrifter
i detta hänseende. De klagomål, som mot nämnda röstberäkningssätt försports, röra
hufvudsakligen de missförhållanden mellan de enligt lag röstberättigade, till hvilka den
antagna grunden för utöfvande af rösträtt i tillämpningen leder, samt det tidsödande
räknebesvär, som af röstberäkningssättet förorsakas vederbörande valförrättare; och att
dessa klagomål ej föras utan skäl, kan icke vara tvifvel underkastadt, då man känner,
dels att hemmantalet, i synnerhet det oförmedlade, icke utgör någon lämplig grund för
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, M 86.
bestämmande af kommunala rättigheter och skyldigheter, dels ock att, till följd af den
på sednare tid långt utsträckta hemmansklyfningen, flertalet af de vid prestval i allmänhet
afgifna röster utgöras af brutna tal, hvilkas skyndsamma och tillförlitliga hopsummerande
fordrar en räknefärdighet, som icke alltid får hos valförrättaren förutsättas.
Dessa olägenheter kunna dock otvifvelaktigt afhjelpas och röstberäkningsgrunden
bestämmas i mera öfverensstämmelse med kommunallagarne, än för närvarande eger
rum, utan att någon väsendtlig rubbning i nu bestående förhållanden behöfver ske.
Rikets Ständer anse nemligen, att, derest såsom röstberäkningsgrund vid prestval, så
väl för jordbruks- som ändra fastigheter, bestämdes fastigheternas taxeringsvärde och
desamma derefter åsatt fyrktal, all anledning till skälig klagan skulle blifva undanröjd.
Derigenom skulle rösträttigheten blifva jemnare och mera rättvist fördelad, samt äfven
deras fordringar, hvilka vilja hafva rösträtten lämpad efter det större eller mindre bidrag,
man lemnar till presterskapets aflöning, i möjligaste måtto tillfredsställas, på
samma gång som all nödig enkelhet vid röstsummeringen blefve valförrättarne beredd.
Med anledning häraf få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, det E. K.
Maj:t täcktes, med ändring af Kongl. Förordningen om prestval den 1 April 1843, i
nåder förordna, att rösträtt vid dylikt val så väl för jordbruks- som andra fastigheter,
hvilkas innehafvande,, enligt ofvannämnda nådiga Förordning, berättigar till deltagande
i valet, skall utgöras efter fastigheternas taxeringsvärde och desamma i enlighet dermed
åsatt fyrktal.
I sammanhang härmed hafva hos Rikets Ständer särskilda framställningar äfven blifvit
gjorda angående ändring af gällande föreskrifter rörande val af orgelnister, klockare
och annan kyrkobetjening äfvensom af folkskolelärare.
Angående de förstnämnde stadgas i 24 Kap. 30 § Kyrkolagen, att »orgelnisten
väljes af kyrkoherden och församlingen, som honom lönar, allt som de deröfver kunna
förenas»; och i 31 § samma kapitel, att »klockaren skall i lika måtto af kyrkoherden
och församlingen väljas». Huru detta skall tillgå, bestämmes närmare genom Kongl.
Resolutionen på Allmogens besvär den 20 November 1786 och Kongl. Resolutionen den
20 Juni 1794 sålunda, att, sedan kyrkoherden af de till klockaresysslan sökande föreslagit
församlingen tre af de mest tjenliga och i alla afseenden skickligaste, skall han
anställa laglig votering efter gårdatal i socknestugan, hvarvid kyrkoherden slutligen
äfven aflemnar sin röst, hvilken i beloppet skall räknas lika med halfva församlingens,
och dervid bör allenast jemföras med beloppet af de församlingens röster, som vid valet
blifvit afgifna och lagligen erkända. I fråga örn val af folkskolelärare är genom Kongl.
Stadgan angående folkundervisningen i Riket den 18 Juni 1842 föreskrifvet, att, sedan
skolstyrelsen upprättat förslag, skall mellan de på förslaget uppförde val anställas af
församlingens i sockenstämman samlade röstegande ledamöter, hvarvid rösterna beräknas
som vid klockareval, och ordförandens i skolstyrelsen röst gäller lika med kyrkoherdes
vid klockareval; och genom 2 § i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, Ji’2 86. 3
kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 är den förändring i ofvanberörda föreskrifter
gjord, att valen förrättas å kyrkostämma.
Beträffande härvid den röstöfvervigt, som vid klockareval är kyrkoherde tillerkänd,
så synes dess bibehållande nu mera ej vara af behofvet påkalladt. Så länge
barnundervisningen ingick bland klockarens skyldigheter, och kyrkoherden hade sig ålagdt
tillse, att icke någon, som derutinnan ej egde erforderlig skicklighet, blefve till klockare
antagen, var det utan tvifvel i sin ordning, att kyrkoherden kunde på valet utöfva det
större inflytande, som hittills varit honom förbehållet; men då omförmälda skyldighet
nu mera blifvit från klockaren öfverflyttad på folkskoleläraren, synes något giltigt skäl
för kyrkoherdes vidsträcktare rösträtt vid klockareval ej kunna anföras; hvaremot densamma
bör i afseende på folkskolelärare bibehållas.
I fråga om röstberäkningssättet i öfrigt så väl vid val af klockare, orgelnist och
annan kyrkobetjening, som ock vid folkskolelärareval, så, enär samtliga dessa val hädanefter
skola ske på kyrkostämma, torde äfven, för åstadkommande af önskvärd reda och
enkelhet, den för utöfvande af rösträtt i kyrkostämma stadgade grund vid ifrågavarande
val böra följas.
Rikets Ständer få alltså hos E. Kl Maj:t i underdånighet anhålla, detE. K. Majit
täcktes, med ändring af gällande stadganden angående val af klockare, orgelnist och
annan kyrkobetjening, i nåder förordna, dels att desse tjenstemän och betjente, klockare
dock så vida med denna befattning ej förenas folkskolelärare^enst, skola, sedan
förslag blifvit af kyrkoherden upprättadt, af honom och församlingen gemensamt väljas,
samt rösterna dervid beräknas, på sätt i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd finnes stadgadt, dels ock att, med bibehållande
af den ordförande i skolråd tillagda vidsträcktare rösträtt vid val af folkskolelärare,
församlingens rösträtt vid dylikt val må efter enahanda grund utgöras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Juni 1866.
4 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Händers underd. Skrifvelse, JS 87.
N:o 87.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående ersättning för sådana
af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, för
hvilka statsanslag ej blifvit beviljade.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.)
S. A. K.
Uti den vid början af innevarande Riksdag aflåtna nådiga Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof, har E. K. Maj:t meddelat, hurusom Statskontoret i
underdånighet aflemnat dels en förteckning å de af detta embetsverk intill den 1 Juli
nästlidet år under förskott,stitel anordnade medel, hvilka borde hos Rikets Ständer till
ersättande anmälas, uppgående till en summa af 244,631 R:dr 16 öre, dels ock en uppgift
öfver åtskilliga af Länsstyrelserna i Wester-Norrlands och Norrbottens län anordnade
poster, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 3 Februari 1860, jemväl borde till ersättande
anmälas hos Rikets Ständer, utgörande 18,912 R:dr 48 öre, eller tillsammans
263,543 R:dr 64 öre;
Och hafva Rikets Ständer, till ersättning för ofvanberörda, förskottsvis bestridda
utgifter, anvisat en summa af 263,543 R:dr 64 öre, att, enligt E. K. Maj:ts nådiga
disposition, af Rikets Ständers Riksgälds-kontor utbetalas.
I sammanhang härmed och då statsmedels anvisande under förskottstitel lämpligen
ej bort ifrågakomma för andra behof, än sådana, som ej kunnat förutses och för
hvilka således särskilda anslag ej kunnat uppföras, men några af de nu till ersättning
anmälda utgifter torde vara af beskaffenhet, att de fortfarande blifva för de uppgifna
ändamålen erforderliga,
få Rikets Ständer, i underdånighet, anhålla, att, derest en eller annan af berörda
utgifter skulle befinnas vara af fortgående natur, E. K. Maj:t då måtte, för så vidt
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, d\s 88. 5
sådan åtgärd ej redan blifvit vidtagen, till kommande Riksdag göra nådig framställning
om de särskilda anslag, som i sådant hänseende kunna finnas erforderliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
N:o 88.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866,
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af K. Maj:ts
nådiga Proposition angående kostnadsfri utdelning af Postoch
Inrikes Tidningar till alla kommuner i riket.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 101.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 13 sistlidne Februari har, — med afseende dels derå,
att i de fall då, enligt gällande lagar och författningar, stämningar, andra kallelser eller
underrättelser af hvarjehanda slag skola meddelas allmänheten genom tidningar, sådant,
på sätt Lagberedningen i underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1850 anmärkt, icke
kunde anses ske på ett tillfyllestgörande sätt, derest icke nämnda meddelanden, på hvilkas
iakttagande ganska många menniskors hela välfärd beror, införas i något kungörelseblad,
som kostnadsfritt sprides till hvarje kommun för att öfverallt i Riket vara tillgängligt
för en hvar, som deraf vill hemta någon upplysning, dels ock å angelägenheten
deraf, att ej mindre folket eger tillfälle att taga kännedom af de redogörelser för all
-
6 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, 88.
manna ärenden, som böra intagas i en officiel tidning eller åtfölja densamma såsom
bilagor, än ock Regeringen eger en organ, hvarigenom den kan meddela allmänheten de
upplysningar, som anses behöfliga för att förklara Regeringens åtgärder och utveckla
grunderna för dess beslut, hvilken angelägenhet måste blifva af större vigt i samma
mån, som, till följd af stigande bildning och förändrad lagstiftning, allt flera medborgare
finna sig manade att med uppmärksamhet följa de allmänna ärendena, — E. K.
Maj:t, ehuru hinder mötte att för närvarande framlägga förslag till ett fullständigt ordnande
af en officiel tidning på ofvan antydda sätt, likväl, i ändamål att genom öfverenskommelse
med utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar tillsvidare, så vidt ske
kunde, bereda de fördelar, som med en officiel tidning skulle afses, i nåder föreslagit,
att Rikets Ständer ville för år 1867 till E. K. Maj:ts disposition ställa ett extra anslag
af 38,000 R:dr och medgifva att Post- och Inrikes Tidningar med fortfarande portofrihet,
måtte från stämpelafgift befrias; allt med vilkor att ett exemplar af nämnda tidning
för hvarje kommun i Riket tillhandahölles ordförande i kommunalstämman å det
postkontor han uppgåfve, utan annan afgift än vanligt postförvaltarearfvode, samt att
tidningen utan förhöjning af prenumerationspriset, för allmänheten utkomme med en
tillökning af det nuvarande formatet, motsvarande minst en spalt.
Uti det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver justitie-ärenden
den 13 Februari innevarande år är, beträffande Post- och Inrikes Tidningar, meddeladt,
hurusom genom Kongl. Brefvet den 22 December 1791 blifvit tillkännagifvet, att Kongl.
Maj:t behagat tillägga Svenska Akademien rättigheten att utgifva nämnda tidning, hvarjemte
förklarats, att som kungörelser eller de så kallade notifikationer icke ansåges
medföra laglig verkan, så framt de ej intoges nti denna tidning, men akademien icke
kunde förbindas att på sin bekostnad derom besörja, så borde vederbörande, hvilka icke
redan genom någon särskild Kongl. Resolution derifrån vore frikaliade, när kungörelserna
insändes, tillika derföre erlägga betalning enligt den taxa akademien allmänheten
i tidningen meddelade. Sedan Svenska Akademien erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att
på arrende upplåta utgifvandet af nämnda tidning, hvilken någon tid varit sålunda upplåten
till Hofkanslers-embetet och derunder utkommit under titel af »Statstidningen»,
hade vid återupptagandet af tidningens ursprungliga benämning, förmedelst Kongl. Kungörelsen
den 19 December 1844, upplifvats föreskriften, att de legala kungörelser, hvilka,
enligt lag eller särskilda föreskrifter, borde genom allmän tidning offentliggöras, skulle
införas i Post- och Inrikes Tidningar. Denna tidning hade sedermera oafbrutet utgifvits
af enskild person på grund af kontrakt med Svenska Akademien och mot erläggande
till akademien af ett arrende-belopp, utgörande intill år 1849 5,200 R:dr Banko
årligen och sedermera 5,000 R:dr Banko eller 7,500 R:dr Riksmynt, emot hvilken sistnämnda
summa utgifningsrätten vore upplåten för åren 1866—1868. Genom särskildt
kontrakt med utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar, hvilket på nådig befallning
blifvit den 19 April 1856 af dåvarande Kabinetts-sekreteraren upprättadt och sedermera
förnyats, så att det med någon förändring gällde jemväl för innevarande år, hade
Expeditions-Utskottets Förslag till Fikets Ständers underd. Skrifvelse, J\/s 88. 7
Kongl. Maj:t emot vissa tidningsutgifvaren beviljade förmåner och deribland den, att
äfven andra officiela tillkännagifvanden än de, som kunde hänföras till legala kungörelser,
skulle i främsta rummet lemnäs till införande i Post- och Inrikes Tidningar, förbehållit
Regeringen rättighet att få i tidningen införa jemväl andra meddelanden, som
funnes vara af beskaffenhet att böra komma till allmänhetens kännedom. Härförutan
och på det ej mindre tidningen måtte komma att för dylika meddelanden erhålla erforderligt
utrymme, än ock desamma skulle hållas allmänheten för billigt pris tillhanda,
hade pä E. K. Maj:ts befallning, den 16 December 1859 blifvit träffadt det aftal, att
tidningens förutvarande format skulle ökas med minst sexton procent, men prenumerationspriset
för helt år ändock nedsättas från 16 till 12 R:dr, emot en ersättning till
utgifvaren af 10,000 R:dr årligen, hvilket belopp för hvarje år blifvit fördeladt att utgå
af de särskilda hufvudtitlarnes extra utgiftsmedel, och jemväl skulle, enligt nådigt beslut,
för innevarande år så utgå.
Enligt en’ i Statsråds-protokollet intagen beräkning skulle för Post- och Inrikes
Tidningar, med den kostnadsfria utdelning och den utvidgning af dess format, som nu
är föreslagen, erfordras ett årligt bidrag af allmänna medel å 45,000 R:dr, deruti inberäknadt
det belopp af 10,000 R:dr, som nu af de särskilda hufvudtitlarnes extra utgiftsmedel
till nämnda tidning utgår; och skulle det erforderliga anslagsbeloppet kunna
minskas med 7,000 R:dr eller till den af E. K. Majit nu äskade summa af 38,000
R:dr, derest åt den officiela tidningen beviljades frihet från stämpelafgift.
Vid pröfning af förevarande nådiga framställning hafva Rikets Ständer ansett sig
ega giltig anledning betvifla, att de åsyftade ändamålen skulle genom den föreslagna
åtgärden vinnas i någon mån, som motsvarade dertill erforderliga kostnader. Ordföranden
i kommunal-stämman kunde icke förpligtas att i sitt hem hålla tidningen tillgänglig
för den, som önskade taga kännedom om densammas innehåll, och, äfven om lämplig
plats för läsningen blefve beredd, torde derigenom endast de närmast boende komma
i tillfälle att af den erbjudna förmånen sig begagna. Att åstadkomma en allmän cirkulation
af tidningen mellan kommunens medlemmar synes jemväl overkställbar^ Hvad
särskildt angår det åberopade behofvet för Regeringen att ega en organ inom tidningspressen,
så är Regeringen redan under nuvarande förhållanden i tillfälle att genom
Post- och Inrikes Tidningar meddela allmänheten erforderliga upplysningar, och ett
vidare deltagande å Regeringens vägnar i den offentliga diskussionen öfver politiska
och administrativa frågor synes hvarken vara af behofvet påkalladt eller kunna leda
till åsyftad följd.
Med afseende härå hafva Rikets Ständer icke funnit skäl att till den nådiga framställningen
lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
8 Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Stånders underd. Skrifvelse J/s 89.
N:o 89.
Uppläst och godkändt hos Ridd, och Adeln den 18 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående fortfarande anslag
för Kamereraren C. Sandberg.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 106.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer dels vid 1856—1858 årens Riksdag, jemte beviljande af ett
anslag af 5000 R:dr till inköp af åtskilliga Kamereraren i Kammar-kollegium Carl Sa7idberg
enskildt tillhörande anteckningar rörande hvarjehanda kamerala förhållanden i riket
sedan äldre tider, tillika å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af 1500 R:dr, deraf,
enligt Kongl. Maj:ts disposition, V3-del, eller 500 R:dr årligen, under påföljande statsregleringsperiod
skulle tilldelas bemälde Sandberg, emot det att han fortfarande bidroge
till nämnda samlingars förökande samt under behörig kontroll ordnade och vårdade
det hela, dels ock vid de två derefter följande Riksdagarne för sistberörda ändamål
anvisat enahanda belopp; så, och enär någon utbetalning af ofvan omförmälda anslag
ännu icke egt rum, i följd deraf, att det vilkor, som derför blifvit föreskrifvet, eller
att samlingarne dessförinnan borde vara ordnade och förtecknade, ännu icke blifvit
af Sandberg uppfyldt, samt nödigt vore att för samlingarnes ökande och vård anslag
fortfarande medgåfves, har hos Rikets Ständer blifvit vid innevarande Riksdag föreslaget,
att Rikets Ständer måtte, jemte ofvanberörda, redan beviljade anslag fortfarande
anvisa åt Kamereraren Sandberg ett belopp af 500 R:dr årligen för samlingarnes vårdande
och fortsatta förökande, att, efter deras aflemnande, qvartalsvis till honom utbetalas
under nästa statsreglerings-period.
Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, har Kamereraren Sandberg numera fullgjort
de i afseende på ifrågavarande samlingars inköpande för Statens räkning bestämda
vilkor; och då det vid sådant förhållande är af vigt att, för ökandet och vården af
Expeditions- Utakoitets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, Jks 90. 9
dessa samlingar, medel fortfarande anvisas, hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts nådiga
disposition för år 1867 ä Riksgälds-kontoret anvisat en summa af 500 R:dr, att, på
sätt och under vilkor, som E. K. Maj:t kan finna för godt föreskrifva, tilldelas Kamereraren
Sandberg för vidare fortsättning och vårdande af merberörda samlingar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
N:o 90.
Uppläst oeh godkandt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1868.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående föreskrifter rörande
ersättningar i händelse af olycksfall vid jernvägstrafiken.
(Stats-Utskottets utlåtande N:o 108.)
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer blifvit hemstäldt, att Staten måtte öfvertaga den förre
Lokomotivföraren G. A. Riex ådömda ersättningsskyldighet till åtskilliga personer i
följd af den vid Sandsjö jernvägsstation den 23 December 1864 genom två bantågs
sammanstötning timade olyckshändelse, hafva Rikets Ständer, som hvad särskildt beträffar
nämnda fråga, inhemtat, att densamma redan utgjort föremål för E. K. Maj:ts nådiga
pröfning, likväl, med anledning häraf, funnit sig böra i underdånighet anhålla, det
E. K. Maj:t måtte låta, på sätt som kan i nåder pröfvas lämpligt, undersöka och utreda,
huruvida icke särskilda lagstadganden må vara behöfliga i afseende på Statens och enBih.
till R. St. Prot. 1865 Si 1866. 10 Sami. 1 Afd. 12 Håft. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, M 91.
skilda jernvägsbolags skyldighet att, såsom i åtskilliga andra länder lärer vara föreskrifvet,
i händelse af olycksfall vid jernvägstrafiken, utbetala ersättningar för skada å person
eller egendom.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
N:o 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-St&ndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af år 1865
verkställd revision af Statsverkets med flera allmänna fonders
förvaltning under år 1863.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.)
S. A. K.
I anledning af hvad Rikets Ständers sistlidet år församlade Revisorer rörande då
verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1863 uti afgifven berättelse anmält, samt
vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar
hos E. K. Majit andragit, få Rikets Ständer i nedan omförmälda ämnen,
hvilka blifvit upptagna särskildt för hvarje dermed befattning egande embetsverk eller
myndighet, i underdånighet anföra följande:
Statskontoret.
Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade från äldre tider anvisningar icke sällan
egt rum på öfverskotten å Statsverkets inkomster, då statsanslag icke varit att tillgå
Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, J/S 91. 11
för utgifter, hvilka af allmänna medel måst bestridas. Af Rikets Ständers år 1855
församlade Revisorer erinrades emellertid att det vore mindre lämpligt att anvisningar
skedde å en så beskaffad titel, enär, i händelse statsinkomsterna under något år ej
uppginge till deras i Riks-staten påräknade belopp, dessa anvisningar egt rum å icke
befintliga tillgångar. Till undvikande deraf föreslogs, att utgifter af omförmälda beskaffenhet
skulle anordnas under förskottstitel, för att, efter anmälan hos Rikets Ständer,
framdeles ersättas. Detta förslag bifölls af Rikets åren 1856—1858 församlade Ständer,
som uti skrifvelse den 22 April 1857, jemte förmälan att de vid Riks-statens uppgörande
ville tillse, att de flesta sådana utgifter, som blifvit af öfverskotten å Statsverkets
inkomster bestridda, kunde å Hufvudtitlarne upptagas och beräknas,i underdånighet anhöllo,
att, om Kongl. Maj:t icke desto mindre skulle derefter finna nödigt att tillfälligtvis anvisa
statsmedel till sådana behof, hvilka ej blifvit af Rikets Ständer förutsedda och dertill
anslag således ej beviljats, dessa utgifter, derest de ej kunde bestridas med de för dylika
tillfälliga behof egentligen afsedda besparingarna å Riks-statens Hufvudtitlar, derefter
måtte under förskottstitel anordnas samt vid påföljande riksmöte för Rikets Ständer
tillkännagifvas, då, efter föregången pröfning, Rikets Ständer blefve i tillfälle att
i anledning af de gjorda anvisningarne besluta.
På den sålunda tillkomna förskottstiteln hade sedermera åtskilliga anvisningar
egt rum, hvarpå Revisorerne meddelat uppgift; och då vid granskning deraf Revisorerne
trodde sig finna, att större delen af de betydliga belopp, som blifvit ä förskottstitel
anvisade, innefattade utgifter för sådana behof, hvilka vore af natur att årligen återkomma,
samt anslag derför lätteligen kunde å Riksstat uppföras, hade Revisorerne, enär
för bestridande af de oförutsedda, tillfälliga utgifterna medel icke saknades, till Rikets
Ständers pröfning hemställt, huruvida bibehållandet af nämnda förskottstitel kunde vara
af behofvet påkalladt och öfverensstämmande med den i 64 och 65 §§ Regerings-formen
uttalade grundsats, att statsmedlen skola till de af Rikets Ständer pröfvade behof
och efter den upprättade staten anordnas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Statskontoret anfört, att vid
granskning af förteckningen öfver berörda anvisningar förekomme, att utaf der upptagna
utgiftsposter, som till största delen redan voro af Rikets Ständer godkända och
ersatta, de flesta utgjort kostnader för komitéer, hvilka, i följd af Rikets Ständers egna
underdåniga framställningar, för särskilda ändamål blifvit tillsatta; att en del förskott
vore sådana, som icke vidare ifrägakomme, såsom kostnaden för uppgörandet af formulär
till de förvaltande verkens räkenskaper och ersättningen till innehafvarne a,t
roterade ecklesiastika boställen, för hvilket sednare föremål anslag numera funnes å
Riks-staten uppfördt; att likaledes, beträffande ersättningen till innehafvare af vissa
kungsgårdar för den s. k. hofveri-skyldighetens upphörande, medel till godtgörelse åt
dessa indelningshafvare vid nästlidna riksdag blifvit å stat anslagna; att åter andra
utgifter vore af den beskaffenhet, att de lämpligen borde af Riksgälds-kontorets tillgångar
direkte bestridas, såsom ersättningen för de med statsrevisionerna förbundna
12 Expedition it- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrijvelse, %As 91.
kostnader, och de årliga tillskotten för betäckande af kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader,
den sednare utgiften medelst förhöjning af det å Riksgälds-kontoret för
ändamålet nu anvisade extra statsanslag, samt att för öfrigt utgifter förekomme till
ersättning för afskrifna eller förmedlade indelta räntor m. m., hvarom, sedan behörig
utredning hunnit ske rörande flera andra likartade utgifter, såsom ersättningen till vederbörande
indelningshafvare för mistade mjöl- och sågqvarnsräntor, Statskontoret framdeles
komme att i ett sammanhang göra underdånig anmälan, på det att ersättningsanslag
derför kunde å de särskilda Hufvudtitlarne uppföras; och ehuru det syntes Statskontoret,
som för utgifter af ifrågavarande beskaffenhet, för hvilka vid statsregleringens
uppgörande medel ej blifvit anvisade, en ytterligare anordningstitel utöfver de begge,
som redan förefunnes, nemligen de å de flesta Hufvudtitlarne uppförda anslagen till
extra utgifter och samma Hufvudtitlars besparingsmedel, icke borde erfordras, kunde
dock å andra :dan erinras, att, om kostnaderna för ofvanomförmälda komitéer skulle
af nyssnämnda båda fonder bestridas, dessas tillgångar utan tvifvel icke sällan blefve
otillräckliga för de många tillfälliga behof, som af samhällsodlingens framåtskridande i
alla rigtningar blefve en nödvändig följd, men om åter Rikets Ständer, i sammanhang
med sådana af dem gjorda underdåniga framställningar, som, för att kunna bringas till
verkställighet, medförde kostnader för Staten, tillika anvisade nödiga medel för dessas
betäckande, skulle, enligt Statskontorets tanke, den s. k. förskottstiteln blifva mindre
behöflig än nu vore fallet. För öfrigt och då, med hädanefter årligen återkommande
riksdagar, Representationen lättare än hittills blefve i tillfälle att omedelbart pröfva
anslagsbehof af ifrågavarande beskaffenhet, föreställde sig Statskontoret, att nämnda
anordningstitel i allt fall kunde komma att inom kort försvinna; och det vore under
sådant förhållande som Statskontoret ansåge, att någon särskild Rikets Ständers åtgärd
icke af Revisoiernes framställning påkallades.
Rikets Ständer, som vid granskning af ej mindre den af Revisorerne åberopade,
vid deras berättelse fogade, tabell öfver å förskottstitel gjorda anvisningar åren 1857
till och med 1863, än äfven förteckningen å de under förskottstitel sedermera anordnade
summor, hvilka i E. K. Maj:ts till innevarande riksdag aflåtna Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof blifvit till ersättning anmälda, funnit en stor del af
de derå upptagna utgiftsbelopp vara af beskaffenhet, att anslag derför lämpligen kunnat
å Riks-stat uppföras, anse Revisorernes omförmälda framställning redan på grund af
detta förhållande vara förtjent af uppmärksamhet; men ytterligare har ett kraftigt stöd
för densamma vunnits genom den vigtiga förändring, som efter revisionsberättelsens
afslutande inträffat medelst antagandet af ny Riksdags-ordning, i följd hvaraf riksdagarna
skola årligen återkomma. Derigenom att Representationen hvarje år kan reglera
Statens utgifter, bör det blifva möjligt att undvika utgifters anvisande på förskottstitel,
helst då, om ändamålet skulle fordra större skyndsamhet, än att den följande statsreglerings-perioden
kunde för utgiftsbeloppets anordnande afvaktas, det lika litet hädanefter
som hittills kan möta hinder, att, på E. K. Maj:ts särskilda framställning, anvisa
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, Jb? 91. 13
medel undantagsvis att utgå under det löpande riksdagsåret till fyllande af något angeläget
behof. Uti särskild underdånig skrifvelse hafva Rikets Ständer hos E. K. Maj:t
anhållit, att i afseende å sådana i ofvannämnda förteckning upptagna utgifter, som befunnos
vara af fortgående natur, framställning till kommande riksdag måtte göras om
derför erforderliga anslag. Af öfriga å berörda förteckning uppförda förskottsutgifter
äro emellertid de flesta och betydligaste, änskönt de icke kunna antagas fortfarande
komma att utgå, dock af den art, att extra anslag för året dertill lämpligen kunde
anvisas, såsom kostnaderna för Författnings-koinmissionen samt öfriga tillförordnade komitéer,
nämnderna för reglering af presterskapets löneinkomster, boställsersättning åt
landtstatstjenstemän o. s. v.; och torde hvad å förteckningen utöfver nu omförmälda
slags utgifter återstår, finnas vara af så ringa betydenhet, att tillgång dertill lätteligén
kunnat beredas å hufvudtitlarnes besparingar eller anslagen för extra utgifter.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få Rikets Ständer, med godkännande
af den grundsats att, sedan tiden, för hvilken statsreglering vid innevarande riksdag
blifvit fastställd, tilländagätt, statsutgifters anvisande på förskottstitel icke må ega
rum, hos E. K. Maj:t, jemte förmälan härom, i underdånighet anhålla att, utom de
utgifter? som Rikets Ständers ofvan åberopade underdåniga skrifvelse afse, äfven öfriga
förekommande, ä Riks-staten ej uppförda, kostnader, som till vissa eller ungefärliga
belopp kunna för statsregleringsäret beräknas, må varda till Riksdagen anmälda, för att
sätta denna i tillfälle att pröfva behofven och bestämma dertill erforderliga anslag.
Jemte redogörelse för behandlingen af besparingarne å de olika anslagen under
Riks-statens särskilda hufvudtitlar samt för de föreskrifter rörande besparingarnes
användande, som vid olika tider blifvit gifna, hafva Revisorerne meddelat tabellarisk
uppgift angående såväl besparingarnes belopp som deras användande under revisionsåret.
Hänvisande till dessa uppgifter yttra Revisorerne, att anledningen dertill att så
stora besparingar uppstått, som tabellen utvisade, hufvudsakligen läge deri, att åtskilliga
allmänna anslag under Riks-statens Femte Hufvudtitel ej blifvit under samma år,
för hvilka de beviljats, till de afsedda ändamålen använda. Uå emellertid de behof,
för hvilka anslagen blifvit beviljade, ej vore afhulpna, utan medlen derföre behöfde användas,
syntes det, vid bedömande af Statsverkets ställning, vara vilseledande, att
dessa medel inginge bland allmänna besparingarne, fastän de icke vore disponibla för
sådana behof, hvarföre besparingarne afsåges. Enligt nådigt Bref till Förvaltningen af
sjö-ärendena af den 17 April 1860 hade E. K. Maj:t ansett följande anslag å Riksstatens
Femte Hufvudtitel vara af beskaffenhet att böra såsom reservationsanslag behandlas,
nemligen:
till Flottans underhåll;
nybyggnad;
14 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JS 91.
till båtsmäns förseende med kojer och täcken;
„ beklädnad åt mariner, kanonierer m. fl.;
„ exercis af Flottans bemanning;
„ spanmålsupphandling och bagerikostnader.
Då likväl dessa anslag i Riks-staten icke vore upptagna såsom reservationsanslag,
inginge besparingarne derå uti rikshufvudboken till Hufvudtitelns allmänna besparingsfond,
hvilken derigenom betydligt förökades, och som uti denna fond, enligt Revisorernes
tanke, ej borde ingå andra medel, än sådana, som vore disponibla för tillfälliga
utgifter af oundgänglig beskaffenhet, hemställde Revisorerne, huruvida icke till vinnande
deraf, nämnda anslag å Femte Hufvudtiteln jemväl kunde i Riks-staten såsom reservationsanslag
uppföras.
Ett olika förhållande egde rum i afseende å åtskilliga andra allmänna anslag,
hvilka, ehuru de å Riks-staten icke heller vore upptagna såsom reservationsanslag, likväl
uti rikshufvudboken, i enlighet med derför i nåder faststäldt formulär, blifvit såsom
sådana anslag behandlade, i följd hvaraf besparingarne eller behållningarne å dessa anslag
icke tillgodoförts Hufvudtitelns allmänna besparingsfond, utan för hvarje anslag
särskildt reserverats. Sådana anslag voro: å Fjerde Hufvudtiteln till militie-boställskassan,
trossens underhåll och salpeteruppköp; å Sjunde för Myntets drift och underhåll
samt till Postverket och skogsplanteringskassan, samt å Nionde till Wadstena
krigsmanshuskassa och invalidhusfondeu. Beträffande anslagen till Myntets drift och
underhåll samt till Postverket, så vore dessa till följd af särskilda bestämmelser i sjelfva
verket reservationsanslag, ehuru de icke funnos såsom sådana upptagna i Riks-staten.
Hvad anginge de öfriga af ifrågavarande anslag, så vore dessa lemnade såsom bidrag
till åtskilliga för vissa ändamål bildade kassor och fonder, hvilkas betydliga tillgångar
skulle för de afsedda syftemålen oförryckt användas. Vid sådant förhållande låge det
i sakens natur, att dessa medel icke borde i allmänna besparingarne ingå, hvilket icke
heller skett, fastän anslagen vore såsom allmänna å Riks-stat uppförda; men dessa fonders
tillgångar inginge likväl uti de å Hufvudtitlarne reserverade behållningar äfvensom
uti statsregleringsfonden, ehuru de för Statens allmänna utgifter ej vore disponibla!
och då flera andra, af allmänna medel bildade kassors tillgångar icke behandlades på
samma sätt uti rikshufvudboken, utan der särskildt upptogos, oaktadt äfven de njuta
statsbidrag, hemställde Revisorerne, om icke, till vinnande af likformighet i bokföringen
och undvikande af möjliga misstag i afseende å beloppet af de medel, hvilka för allmänna
utgifter vore att disponera, samtliga fondernas tillgångar kunde från Hulvudtitlarnes
reserverade behållningar uteslutas, så att dessa endast innefattade besparingarne,
dels å reservationsanslagen, dels ock å allmänna anslagen under Riks-statens särskilda
Hufvudtitlar; hvarjemte, enär hvarje Hufvudtitels allmänna besparingsfond borde upptaga
samtliga de besparingar, som å Hufvudtitelns allmänna anslag uppkommit, det
syntes Revisorerne vara nödigt, att alla de anslag, som vore af beskaffenhet, att derå
uppkommande besparingar borde särskildt reserveras, i Riks-staten uppfördes såsom
Exped.itions-Utskott.ets
reservationsanslag, hvartill anslagen till Postverket samt Myntets drift och underhåll
alltså borde förändras.
Jemte erinran att samtliga ifrågavarande anslags behållningar vore bokförda i
öfverensstämmelse med Riks-staten och det för rikshufvudbokens upprättande fastställda
formulär, har Statskontoret, delande Revisorernes i ämnet uttryckta åsigt, så i ena som
andra hänseendet instämt uti deras ofvannämnda hemställan.
Rikets Ständer, som äfven biträda de af Revisorerne yttrade åsigter i denna
fråga, finna likväl, enär beskaffenheten af ofvannämnda anslag vid behandling af vederbörande
Hufvudtitlar redan blifvit i sammanhang med anslagens belopp för instundande
statsreglering af Rikets Ständer bestämd, det icke vara lämpligt att uti deras i detta
hänseende fattade och E. K. Majit i vissa delar tillkännagifna beslut nu vidtaga någon
ändring; men på det att syftemålet med Revisorernes ofvanberörda framställning ändock
må kunna ernås,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes dels uti den
nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, som till nästa riksdag
kommer att aflåtas, föreslå de förändringar i anslagens beskaffenhet, som af Revisorerne
blifvit ifrågasatta, dels förständiga vederbörande, att i afseende å bokföringen vidtaga
de åtgärder, hvilka erfordras för vinnande af det med Revisorernes framställning åsyftade
ändamål.
Vidare hafva Revisorerne omförmält, hurusom E. K. Majit, enligt nådigt Bref den
14 April 1863, hade tillagt tjenstemän och vaktbetjening i Kanslirätten arfvode för år
1862, med 225 Ridr till Sekreteraren, 150 Ridr till Aktor och 25 Ridr till vaktbetjeningen,
att utgå af besparingarne å Riks-statens Andra Hufvudtitel, och att dylika
arfvoden äfven hade, på sätt räkenskaperaa utvisade, för flera föregående år utgått,
ehuru, enligt inhemtad upplysning, Kanslirätten under en längre följd af år ej haft
något sammanträde. Jemlikt Kongl. Instruktionen för Justitie-stats-departementet af
den 3 Juli 1840 borde embets- och tjensteman inom nämnda departement, sorn beträddes
mel fel eller färsummelse i tjensten för sådan förseelse, då den vore af mindre svår
beskaffenhet, af Justitie-statsministern erhålla tjenlig föreställning, men om den felande
sig deraf ej rättade, eller han beginge fel eller försummelse af svårare beskaffenhet,
egde Justitie-statsministern öfverlemna till Aktor att den felaktige vid Kanslirätten
i laglig ordning tilltala. En sådan rättighet tillkomme, på grund af särskilda
stadganden, äfven öfrige Departements-chefer inom E. K. Majits Kansli i afseende å
derstädes anställde embets- och tjenstemän, och utgjordes Kanslirätten af Justitiekanslern
såsom ordförande, samt Expeditionscheferne, Revisionssekreterarne och Kabinettssekreteraren
såsom ledamöter. Denna domstol hade, sedan dess domsrätt i afseende
å vissa delar af postväsendet, till följd af föreskriften i Kongl. Kungörelsen den
16 Expeditioni- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, J\/§ 91.
9 November 1836 upphört, numera, så vidt Revisorerne kände, endast att handlägga
ofvan omförmälda mål, jemte frågor om ansvar för Guvernören å S:t Barthelemy i det
som angår hans ministeriela göromål, hvarom funnes ett äldre stadgande af den 6 September
1797; men då den omständigheten, att Kanslirätten på flera år ej behöft sammanträda,
utvisade, att sådana ärenden, sorn kunde blifva föremål för dess handläggning,
ytterst sällan förekomme, vid hvilket förhållande behofvet att fortfarande bibehålla
nämnda inrättning med så mycket mera skäl kunde ifrågasättas, som behandlingen af
dylika ärenden ej syntes kräfva andra insigter, än dem ledamöterne i Öfverrätterna,
hvilka i allmänhet handlade likartade mål rörande andra einbets- och tjenstemän, borde
besitta, hade Revisorerne till Rikets Ständers bepröfvande hemställt, huruvida icke
giltig anledning förefunnes att, till besparing för framtiden af förenämnda årligen återkommande
utgift, ifrågavarande domstolsinrättning kunde helt och hållet indragas.
Lika med Revisorerne hafva Rikets Ständer funnit det vara önskvärdt, att ifrågavarande
domstolsinrättning, till besparande af förenämnda, af behofvet ej påkallade
utgift, kunde indragas, och få derföre i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t behagade
låta utreda, huruvida ifrågavarande domstolsinrättning må kunna indragas samt i
sådan händelse till Riksdagen derom aflåta nådig Proposition.
I anledning deraf, att, jemlikt Kongl. Brefven den 22 Augusti 1684 och den 4
Maj 1721, mantalspenningarne, som utgjordes af befolkningen i Waxholm, vore anslagna
till aflöning åt justitiestaten derstädes och till detta ändamål från de skattskyldiga
direkte utginge, hafva Revisorerne hemställt, att åtgärd måtte vidtagas i syftemål, att
nämnda mantalspenningar, förslagsvis beräknade till 180 R:dr, komme att, emot ersättning
åt vederbörande, till Statsverket ingå; och har Statskontoret lika med Revisorerne
ansett, att ifrågavarande mantalspenningar lämpligen borde, i samma ordning som mantalspenningarne
för den öfriga delen af riket, till Staten ingå, samt föreslagit att på
enahanda sätt, som, i enlighet med hvad Revisorerne jemväl anfört, egde rum vid
1850—1851 års riksdag i afseende å de till Upsala akademi dittills utgående mantalspenningar
utaf de å akademiens hemman skattskrifna personer, ett emot medium af nu
ifrågakomna mantalspenningar för de tio åren 1854—1863 svarande anslag, utgörande,
enligt räkenskaperna, i jemnt tal 183 R:dr, måtte anvisas till aflöning åt justitiestaten
i Waxholm, emot det att mantalspenningarne i stället komme att till Statsverket ingå;
och borde detta anslag uppföras under den å Riks-statens Sjunde Hufvudtitel förekommande
anslagsrubriken: Städers friheter.
Då regleringen af utgifterna under ofvannämnda Hufvudtitel vid innevarande riksdag
redan blifvit af Rikets Ständer fulländad, finna Rikets Ständer, ehuru delande den
af Revisorerne uttalade åsigt, likväl icke lämpligt att nu vidtaga de föreslagna åtgärderna,
men hafva härigenom velat i underdånighet anhålla, det E. K. Majit, vid aflå
tande
-
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, J\S 91. 17
tande till nästa riksdag af nådig Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
täcktes föreslå de åtgärder, hvilka för vinnande af det med Revisorernes framställning
afsedda syftemål må, vara erforderliga.
Efter erhållna uppgifter angående dels antal, beskaffenhet och omfång af de Kronans
hus och egendomar i hufvudstaden, hvilka äro ställda under Öfverintendentsembetets
förvaltning, dels antalet af de rum och lägenheter uti ifrågavarande byggnader,
som för myndigheters och embetsmäns inrymmande användas eller dertill voro användbara,
äfvensom sättet, hvarpå dessa lägenheter, i öfrigt, för närvarande disponerades,
hafva Revisorerne hemställt, huruvida icke, till förekommande eller minskning af de
hyresersättningar, som, enligt af Revisorerne meddelad uppgift, till betydligt belopp utginge
för en del härvarande embetsverk, Riksarkivets förra hus vid Skeppsbron samt
det af Staten nyligen förvärfvade så kallade Hebbeska huset å Riddarholmen, kunde
bringas i det skick, att vissa embetsverk och myndigheter der kunde inrymmas, äfvensom
om ej åtskilliga bostadslägenheter, hvaraf några syntes Revisorerne vara större,
än som erfordrades, andra åter vara så belägna, att de ej kunde af boställshafvarne
begagnas, kunde delvis, eller helt och hållet till embetslokaler upplåtas; Och hade Revisorerne,
såsom exempel på sådana bostadslägenheter, omförmält Justitie-statsministerns,
innehållande 30 rum samt Hof-statybildhuggarens med 19 rum, förutom kök och
atelier, belägna vid Östra Beridarebansgatan; Statsrådet och Chefens för Landtförsvarsdepartementet
boställe, 25 rum, jemte 2:ne kök, uti f. d. Preisiska huset, N:o 36
vid Drottninggatan, samt Öfverdirektörens boställe med 15 och Myntmästarens med
13 rum, utom kök, i Myntverkets hus å Kungsholmen.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Öfverintendents-embetet anfört,
hvad först angår Riksarkivets förra hus vid Skeppsbron, att, sedan E. K. Majit, genom
nådigt Bref den 24 sistlidne November, anbefallt Embetet att, innan nådigt beslut fattades
derom, huru denna, enligt Kongl. Brefvet den 7 Augusti 1863, tid försäljning afsedda
Kronans egendom borde vidare disponeras, efter anställd undersökning och besigtning
af densamma, tid E. K. Majit i underdånighet inkomma med förslag öfver de arbeten,
som funnos vara af behofvet påkallade för egendomens försättande i sådant skick,
att den måtte kunna för något Statens ändamål framgent användas, ett dylikt förslag
vore hos Öfverintendents-embetet under utarbetande; Och funne, med afseende å ej
mindre det bristande utrymme för enfbetslokaler, som, efter inrättande af Telegrafverket,
de särskilda Jernvägs-styrelserna med flera embetsverk samt utvidgning af andra
sådana, numera förefunnes inom Kronans egendomar, än äfven den å sednare tiden allt
mer och mer yppade svårigheten att, ens emot ganska höga hyresbelopp, erhålla till
läge och inredning passande lägenheter för de embetsverk, som deraf vore i afsaknad,
Öfverintendents-embetet, lika med Rikets Ständers Revisorer, denna byggnad, med
Bih. till R. St. Prat. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 12 Håft. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, 91.
hvars försäljning varit afsedt att undvika en behöflig, dyrbarare reparation samt betacka
kostnaden för nya Riksarkivets inredning och tillbyggnad, numera böra för Kronans
räkning bibehållas samt, med hänsigt ti'l dess läge vid Skeppsbron, företrädesvis
anordnas till lokaler för sådana embetsverk, som egde gemenskap med handel och
sjöfart, eller mindre beröring med de öfriga hufvudsakligen på Riddarholmen befintliga
embetsverken, såsom t. Ca. för Elektriska Telegrafverket och Styrelsen för Statens
jernvägsbyggnader, för hvilka båda embetslokaler för närvarande förhyrdes.
Beträffande det så kallade Ilebbeska huset å Riddarholmen, så hade Öfverintendents-embetet
redan uti underdånigt memorial af den 1 December 1863, då fråga väcktes
om denna egendoms inköp till embetslokal åt Kommers-kollegium, afgifvit det
yttrande, att samma egendom befunnits till embetslokal för Kollegium i alla afseenden
särdeles ändamålsenlig.
Vidkommande derefter ofvanuppräknade boställslägenheter inom Kronans egendomar
i hufvudstaden, hvilka af Revisorerne blifvit ifrågaställda att till embetslokaler användas,
så ansåge Öfverintendents-embetet det åt Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet
upplåtna boställe i f. d. Preisiska hus^t vid Drottninggatan kunna,
likasom det i samma bus befintliga Landshöfdinge-bostället, lämpligen användas tili
lokaler för de mindre embetsverken: Serafimer-ordensgillet, Öfverintendents-embetet,
Skogsstyrelsen, Konvoj-kommissariatet och Krigs-Hofrätten, för hvilka samtliga verk
embetslokaler nu förhyrdes.
Beträffande åter Öfriga omförmälda boställslägenheter, så funne Öfverintendentsembetet
de vid Beridårebans-gatan belägna Justitie-statsministerns- och Hof-statybilahuggare-boställena,
med afseende å ej mindre inredning än läge vid en aflägsen och
oansenlig gata, ej vara till embetslokaler lämpliga och så mycket mindre böra dertill
ifrågakomma, som dessa boställen numera vore, med E. K. Maj:ts nådiga tillstånd, af
boställshafvarne på längre tid uthyrda och derefter särskildt apterade till begagnande
af allmännyttiga inrättningar, nemligen Statens Seminarium för bildande af lärarinnor
samt Nya elementarskolan. Ej heller lämpade sig Öfverdirektörens och Myntmästarens
boställen vid Myntverket för embetsverks inrymmande, i följd af denna egendoms läge
å Kungsholmen samt den olägenhet, som mötte genom inrymmandet derstädes af för
Myntverket främmande personer.
De Statens embetsverk, för hvilka, enligt Rikets Ständers Revisorers förberörda
berättelse, lokaler förhyrdes inom hufvudstaden, voro: Skogsstyrelsen, Konvoj-kornmissariatet,
Elektriska Telegrafverket, Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader, Rikets ekonomiska
karteverk, Sveriges geologiska undersökning, Ofverståthållare-embetets kansli, Kommers-kollegium,
Öfverintendents-embetet, Serafimer-ordensgillet och Krigs-Hofrätten.
Af dessa borde, enligt E. K. Maj:ts nådiga Bref den 7 Augusti 1863 och 24 Mars
1865, Sveriges geologiska undersökning samt ekonomiska karteverket inrymmas, den
förra i det nya slöjdskolehuset vid Mäster Samuels-gata och det sednare i General-landtmäterikontorets
hus; och skulle, under förutsättning, att, enligt hvad Öfverintendents
-
Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JV§ 91. 19
embetet ifrågas tällt, lokaler kunde beredas för Telegrafverkét och Jernvägsstyrelsen
f. d. Riksarkivets hus vid Skeppsbron, för Koinmers-kollegium i f. d. Hebbeska egendomen
å Riddarholmen samt för Serafimer-ordensgillet med flera ofvan uppräknade
mindre embetsverk i f. d. Preisiska huset vid Drottninggatan, sålunda endast återstå
Öfverståthållare-embetets kansli såsom det embetsverk, för hvilket lokal fortfarande
behöfde genom hyra anskaffas, i hvilket sistnämnda hänseende någon förändring dock
vore af behofvet mindre påkallad, då välbelägen lokal för detta embetsverk för närvarande
förhyrdes i en Stockholms stad tillhörig egendom vid Myntgatan i närheten af
stadens embetsverk.
Då Rikets Ständer, vid innevarande riksdag, fattat beslut angående det så kallade
Hebbeska husets användande för den blifvande Riksdagens behof, måste frågan om
Kommers-kollegii inrymmande i detta hus anses hafva förfallit; men enär, beträffande
Revisorernes hemställan i öfrigt, densamma* i de delar den blifvit af ÖfverintendentsEmbetet
understödd, synes förtjena afseende;
hafva Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet anhålla, att, i den mån omständigheterna
sådant medgifva och det med god hushållning kan vara förenligt, Statens
embetsverk må i Kronans hus och byggnader inrymmas.
Förvaltningen af Sjöärendena.
Under förmälan, att utur den till årstjenst vid Kongl. Flottans station i Stockholm
uppfordrade båtsmansstyrka, vanligen utgörande omkring 300 man, sedan många
år tillbaka 25 man årligen varit kommenderade till handräckning vid Krigsskolan å
Carlberg, hafva Revisorerne anmärkt, att den tjenst, hvari dessa båtsmäh användas vid
nämnda skola, både vore främmande för och stridande emot det ändamål, hvarför de af
Staten och roten underhölios; Och ansågo Revisorerne dessa båtsmän desto heldre böra
befrias från dylik tjenstgöring, som den ingalunda befrämjade deras yrkesskicklighet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Förvaltningen af sjöärendena, i
likhet med Stationsbefälhafvaren i Stockholm, förklarat, att den gjorda anmärkningeu
vore välgrundad, hvaremot Kansleren för och Guvernörs-embetet vid Krigsskolan ansett
för densamma fördelaktigast, att ifrågavarande båtsmanskommendering fortfarande
finge bibehållas, men tillika hemställt, för den händelse E. K. Majit skulle finna densamma
böra indragas, att, till förekommande af de stora olägenheter, som användandet
af civil betjening i nämnda kommenderings ställe sannolikt komme att medföra, erforderligt
handräckningsmanskap ur arméen då måtte till Krigsskolan varda beordradt.
Då giltigheten af de skäl, som ligga till grund för Revisorernes ofvanberörda framställning,
icke kan förnekas, fä Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Majit
täcktes i nåder förordna om ifrågavarande båtsmanskommenderings indragning, på sätt
E. K. Majit kan finna lämpligt.
20 Expeditions-Utskottets Förslug till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, J/S 91.
Stu teri-öfver styrelsen.
Jemte meddelande af uppgift å de anslag, som till stuteriernas underhåll blifvit
anvisade, hafva Revisorerne, utan att ingå i bedömande huruvida de fördelar, som genom
stuterierna tillskyndas landet, motsvarade dermed förenade kostnader, ifrågasatt,
om stuterierna för närvarande i allo uppfyllde det med dem åsyftade ändamål, nemligen
hästafvelns befrämjande i hela riket, genom spridande af goda afvelsdjur, med hufvudsakligt
afseende fästadt å kavalleriernas behof. Detta mål vore, enligt Revisorernes
tanke, för stuterierna en hufvudsak, och åstadkommande af ett större eller mindre antal
vagns- och ridhästar blott en biomständighet. Af de från de särskilda stuterierna under
revisions-året försålda hingstar hade emellertid, såsom det syntes Revisorerna, högst
få blifvit inköpta för att till beskällare begagnas, och då det borde kunna antagas, att
endast sådana hingstar, som vore till beskällare fullt tjenliga, från stuterierna försåldes,
enär, med afseende å stuteriernas syftemål, de i annat fall bort före försäljningen
förändras, så medförde försäljningen; på sådant sätt den nu egde rum, enligt Revisorerues
tanke, en oberäknelig förlust för landets hästafvel; Och om, såsom det ville synas
Revisorerne, stuteriernas ändamål i vårt land ännu vore i viss mån förfeladt, ansåge
Revisorerne den hufvudsakliga anledningen dertill ligga i den omständigheten, att
till beskällare tjenliga hingstar, hvilka från stuterierna afginge, icke såsom beskällare
spriddes. Om deremot sådana hingstar till nedsatt pris leinnades dels åt de i flera
provinser bildade föreningar till hästafvelns förbättrande, dels åt enskilda personer,
hvilka deraf kunde vara i behof, skulle, enligt Revisorernes tanke, denna förändring
utöfva ett särdeles gynsamt inflytande på hela landets hästafvel, och den minskning i
stuteriernas inkomster, som af en sådan åtgärd bletve en följd, voro, i förhållande till
de stora statsbidrag, stuterierna årligen åtnjöte, af ganska ringa betydenhet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Stuteri-öfverstyrelsen, bland annat,
anfört, att dä Revisorerne sannolikt haft sig bekant, att Stuteri-öfverstyrelsen, för att,
så vidt möjligt varit, bibehålla dugliga hingstar för afveln, redan medgifvit hingstföreningarne
rabatt å auktionspriset pä hingstar, som af dem köptes, för att påföljande
fyra år tillhandahållas såsom beskällare, Revisorernes förslag, att sådana hingstar borde
utlemnas till nedsatt pris, antagligen afsåge en ytterligare prisnedsättning, än den redan
medgifna. En så beskaffad åtgärd afstyrkte emellertid Stuteri-öfverstyrelsen, emedan
derigenom skulle föranledas minskning i inkomster, som, åtminstone under närvarande
förhållanden, icke kunde umbäras, helst hingstföreningarnes företrädesrätt ej allenast
medförde uppoffringar genom den medgifna rabatten, utan derjemte menligt inverkade
på auktionsprisen, derigenom att mången spekulant uteblefve, då han visste, att de
bästa å auktionslistorna upptagna hästarne på förhand vore för föreningarne afsedda.
Då ernåendet af det mål, som med Revisorernes ifrågavarande framställning åsyftas,
onekligen icke är af ringa vigt och den åtgärd, Revisorerne i sådan syftning före
slagit.
synes vara förtjent att tagas under närmare ompröfning,
Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, M 91. 21
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. ,K. Majit, efter närmare utredning
af förhållandena, täcktes taga under nådig pröfning, huruvida någon åtgärd i den
af Revisorerne föreslagna syftning lämpligen bör vidtagas.
Statistiska Tabelikomuiissiunen.
På det Rikets Ständer måtte komma i tillfälle att med den närmare uppmärksamhet,
hvilken ett nytt verk af den vigt och beskaffenhet som Statistiska Centralbyrån
påkallade, följa denna byrås verksamhet och utveckling, hafva Revisorerne ansett
det vara angeläget, att samma verk årligen till E. K. Majit afgåfve underdånig berättelse
om de af detsamma utförda arbeten samt hemställt, att denna berättelse, i likhet
med de förvaltande verkens, sedermera borde till Statsrevisionerna öfverlemnas, för att,
vid räkenskapernas granskning, vara att tillgå; Och har t. f. Chefen för nämnda byrå.
uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, förmält, att han emotsåge E. K. Majits nådiga
befallning om en sådan årsberättelses afgifvande.
I anledning häraf få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Majit
täcktes anbefalla vederbörande att om afgifvande af ifrågavarande årsberättelse gå i
författning, samt att denna berättelse sedermera kunde, i likhet med de förvaltande
verkens, till Statsrevisionerna öfverlemnas.
Konsistorium i (löteborg.
Rå, enligt Revisorerne meddelad upplysning, en icke obetydlig stipendiifond, benämnd
den Sivertsonska, funnes vid Kongelfs skola, men redovisning för densamma uti
konsistorii-räkenskaperna alldeles saknades, hafva Revisorerne derå fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet.
Uti häröfver afgifven underdånig förklaring har läroverkets rektor upplyst, att uppgörandet
af stipendii-fondens räkenskaper och fondens förvaltning vore uppdraget åt
stadens borgmästare, som derför egde behörigen redovisa; hvarjemte en afskrift af 1863
års redovisning för nämnda fond blifvit den underdåniga förklaringen bilagd.
Som det synes Rikets Ständer vara med god ordning öfverensstämmande, att en
sådan afskrift af redogörelsen konsistorii räkenskaper för framtiden bilägges, då
dessa till granskning, i föreskrifven ordning, insändas, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit för åstadkommande af den med Revisorernes framställning
afsedda kontroll, täcktes efter omständigheterna anbefalla nödiga åtgärder.
I öfverensstämmelse med de grundsatser, Revisorerne, under åberopande af 64:de
och 65:te §§ Regeringsformen, uttalat i fråga om de å förskottstitel anvisade statsut
-
22 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JS 91.
gifter, ansåge sig Revisorerne jemväl böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på det
undantagsförhållande, som för närvarande egde rum i afseende på pröfningen och bestämmandet
af utgifterna för Post- och Tullverken.
Hvad Postverket anginge, hade väl Rikets Ständer vid 1853—1854 årens riksdag,
i sammanhang med antagande af ett medelporto och i öfrigt förändrade stadganden
angående postväsendet, beslutat att blifvande öfverskott å detta verks inkomster
tills vidare finge af Eders Kongl. Maj:t disponeras till postanstalters utvidgande
och förbättrande; men detta beslut syntes Revisorerne, lika litet som den omständigheten,
att Rikets Ständer, såväl vid nyssnämnda som följande riksdagar, bland
utgifterna å Riks-staten uppfört ett, den beräknade inkomsten af postbevillningen jemnt
motsvarande belopp, lägga hinder i vägen för Rikets Ständer att pröfva och bestämma
Postverkets olika utgifter, särdeles posttjenstemännens aflöningsförmåner i särskilda grader,
till hvilka förmåners förbättrande öfverskottet af Postverkets inkomster ej syntes
hafva varit afsedt. Emellertid hade ifrågavarande öfverskottsmedel äfven tagits i anspråk
till inrättande af nya tjenster vid Generalpoststyrelsen samt till förbättring af förut
varande tjenstemäns aflöning, utan att Rikets Ständer derom blifvit hörda. Aflöningen
till Styrelsens embets- och tjenstemän, som under år 1853, enligt stat, uppgick till
29,100 R:dr, utgjorde för revisionsåret 52,000 R:dr. Särskildt hafva Revisorerne anmärkt,
att inom nämnda Styrelse blifvit, enligt den för densamma fastställda nya instruktion
af den 6 November 1863, inrättade två departementschefs-embeten, ett för
kansli- och ett för kameral-ärenden, äfvensom en särskild sekreterare för skjuts- och
tabellärenden, i följd hvaraf Postverkets stat dessutom erhållit en tillökning af 12,000
R:dr om året, ett förhållande, hvarå Revisorerne ansågo sig desto heldre böra fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet, som vid jemförelse mellan lönebeloppen för ledamöter i
Rikets kollegier samt de för ifrågavarande departements-chefer bestämda aflöningsförmåner
en högst betydlig skilnad dem emellan visade sig. '-Genom nådigt Bref af nyssnämnda
dag hade E. K. Majit nemligen tillagt de då utnämnde departementscheferne
personlig rättighet, så länge de innehade dessa embeten, att, jemte tillgodonjutande
af derför anvisade löner och öfriga förmåner, uppgående för dem hvardera till 5,500 Ridr om
äret, uppbära af provisioner för utländska tidningar kanslidepartements-chefen 1,500 Ridr
och kameraldepartements-chefen 300 Ridr, samt denne sistnämnde att derjemte åtnjuta
förmånen af boställs våning eller deremot svarande ersättning med 1,200 Rdr om året.
Beträffande derefter Tullverket, anmärka Revisorerne, att förhållandet dermed vöre
nästan enahanda som i afseende å Postverket. Omkostnader och aflöning för Tullverket
utginge direkte af tullmedlen och vore i gällande Riks-stat förslagsvis beräknade till
1,800,000 Ridr. I verkligheten uppgingo dock dessa utgifter, hvilka icke i någon enda
detalj blifvit Rikets Ständers pröfning underställda, vanligen till högre belopp. För
revisionsåret utgjorde de 1,854,688 Ridr 7 öre. Aflöningen till General-tullstyrelsen
uppgick enligt stat för samma år till 77,550 Ridr. Tio år förut utgjorde denna aflöning
endast 53,078 Ridr; utvisande dessa summor, att en ganska väsendtlig förhöjning i
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, Jff 91. 23
Tullstyrelsens likasom i Poststyrelsens aflöningsförmåner på sednare tiden egt rum,
hvarvid Revisorerne särskildt anmärkt, att embets- och tjenstemän vid dessa Styrelser
i allmänhet blifvit tillagda högre aflöningsförmåner, än Rikets Ständer bestämt för
deras vederlikar, med stundom trägnare befattningar, i andra embetsverk.
Då Revisorerne funnit den omständigheten, att dessa verks utgifter hufvudsakligast
bestridas af den uppbörd utaf vissa statsinkomster, som i samma verk inflöte, icke föranleda
till något undantagsförhållande i afseende å den pröfningsrätt, Rikets Ständer
grundlagsenligt borde utöfva vid bestämmandet af samtliga statsutgifterna, hade Revisorerne,
jemväl med hänsyn till det sätt, hvarpå en del af dessa verks inkomster hittills
blifvit, uppå förslag af vederbörande Styrelser, uti hvilka Cheferna allena egde beslutande
rätt, utan Rikets Ständers hörande disponerad, trott sig ega giltig anledning
hemställa, huruvida icke tiden kunde vara inne för Rikets Ständer, att, i afseende å
den vigtiga frågan'om bestämmandet af dessa verks utgiftsstater, utöfva den rättighet,
som genom grundlagen blifvit dem tillförsäkrad.
Uti häröfver afgifna underdåniga utlåtanden har hufvudsakligen blifvit anfördt:
af General-poststyrelsen, att, derest för öfrigt Revisorernes ifrågavarande framställning
funnes vara af beskaffenhet att böra till någon åt?ärd föranleda, en för postutvexlingen
väsendtlig olägenhet måste uppkomma, om härigenom hinder skulle möta att,
såsom nu skedde, äfven emellan statsregieringariie, inrätta nya postanstalter och postgångar,
hvilken olägenhet visserligen komme att i någon' mån minskas till följd af de
härefter inträffande årliga riksdagarne, men ingalunda derigenom skulle upphöra, då hittills
nogsamt visat sig behofvet af att, vid olika tider af året, men synnerligast efter
fullbordandet af särskilda bandelar, vidtaga stora och genomgripande förändringar i
förutvarande postgångar, hvilka förändringar icke kunde undgå att väsendtligen inverka
på bestämmandet af Postverkets utgiftsstat;
samt af General-tullstyrelsen, att, så länge tullverkets tjenstepersonal, i följd af
ständigt vexlande förhållanden inom handelsverlden, årligen måste vara underkastad betydliga
förändringar, än genom en af behofvet påkallad förstärkning af bevakningspersonalen,
och än genom indragning af tjenster, som genom förändrad lagstiftning eller
tillkomsten af nya vägar för trafiken blifvit öfverflödiga, o. s. v., kunde, enligt Generaltullstyrelsens
förmenande, Riksförsamlingen, äfven sedan denna komme att årligen sammanträda,
icke lika ändamålsenligt uppgöra definitiv och detaljerad reglering af Tullverkets
utgiftsstat, som denna reglering nu verkställdes, då staten alltid grundades på
det nästföregående årets erfarenhet. Det följde nemligen af den för Riksförsamlingen
nödvändiga arbetsordning, att en af denna Församling uppgjord stat måste grundas på
förhållanden, sådana de voro sista året före det, då staten beslutades, och vinna tillämpning
först året efter det, då beslutet fattades. Den erfarenhet, som kunnat inhemtas
under året närmast den nya statens tillämpning, ginge sålunda förlorad. Ännu mindre
kunde det hittills, med riksdagar endast hvart tredje år, hafva varit med det allmännas
fördel val förenligt, att Rikets Ständer gjort Tullverkets utgiftsstat till föremål för de
-
24 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JUs 91.
taljerad pröfning; och då Riksförsamlingen alltid hade sig förbehållet, hädanefter som
hittills, både att medelst förslagsanslag bestämma utgiftsstatens hela belopp, och
att tillse, i hvad mån anordningarne för afsedda ändamål kunde hafva motsvarat hvad
Riksförsamlingen för sin del ansåge nyttigt och rätt, hemställde Styrelsen, att Revisorernes
anmärkning i denna del icke borde till någon åtgärd föranleda.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och anse det anmärkta
undantagsförhällandet, som sedan fordna tider fortfarande egt rum, väl till någon del
hafva haft sin grund i den omständighet, att förvaltningskostnaderna icke anvisats på
de allmänna statsmedlen, utan omedelbart på dessa verks egna uppbördsmedel. Men
enär dessa sistnämnda medel, likasom de ordinarie statsinkomsterna, ingå bland de i
Riks-staten påräknade tillgångar, och de af Revisorerne åberopade grundlagsstadganden
icke gifva någon anledning dertill, att Representationens pröfningsrätt, hvad statsutgifterna
angår, skulle vara inskränkt till endast de ordinarie statsmedlen, så synes från denna
omständighet icke kunna härledas något bestämmande skäl för berörda undantag. Deremot
har det skäl icke kunnat jäfvas, med hvilket man tillförene bemött förslag om
upphörande af detta undantagsförhållande, och som Öfverstyrelserna för bemälda embetsverk,
i anledning af Revisorernes omförmälda framställning, nu äfven i viss mån
sökt göra gällande, att nemligen bestämmandet af fleråriga aflönings- och omkostnadsstater
för dessa verk icke kunde undgå att medföra flerahanda olägenheter, i det att
hinder derigenom skulle uppkomma för de af den allmänna rörelsens vexlande förhållanden
påkallade förändringar i förvaltningsorganisationerna så skyndsamt som vederborde.
. Då emellertid, i följd af den vid innevarande riksdag antagna nya Riksdagsordning,
riksdagarne hädanefter skola årligen återkomma, anse Rikets Ständer jemväl
sistberörda skäl nu mera hafva förlorat all vigt och betydelse. Visserligen komma
statsförslagen icke att tillämpas förr än nära ett år, sedan de till riksdagen öfverlemnats;
men de oförutsedda behof, som under ett enda år, kunna uppstå af ökade utgifter,
i följd af förändrade förhållanden, kunna dock, jemförda med staterna i sin helhet, icke
blifva af annat än ganska ringa betydenhet, och torde i hvarje fall lätteligen kunna
afhjelpas genom bemyndigandet att provisoriskt vidtaga sådana förbättrade anstalter,
som af omständigheterna påkallas och ej utan olägenhet till fastställandet af nästa årsstater
kunna anstå; i hvilket afseende erforderliga extra anslagsbelopp för de delar af
aflönings- och omkostnadsstaterna, der dylika provisoriska förändringar möjligen vore
att emotse, lämpligen kunde vid statsregleringarne bestämmas. I betraktande häraf och
då emot Revisorernes framställning i denna del något annat giltigt skäl ej heller torde
kunna åberopas, anse Rikets Ständer sig böra instämma i den af Revisorerne uttalade
åsigt, att Rrepresentationens grundlagsenliga rätt att pröfva och fastställa omförmälda
embetsverks utgiftsstater hädanefter icke bör lemnäs obegagnad.
På grund häraf få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att förslag till utgiftsstater
för Post- och Tullverken måtte, i sammanhang med den öfriga statsregleringen,
till nästa riksdag afgifvas för att underkastas behörig pröfning och fastställelse, samt
att
Expeditions-Ulskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, J\S 92. 25
att derefter ifrågakommande förslag till ändringar i dessa stater likaledes framgent
måtte, i enahanda ordning, som för embetsverkens utgiftsstater i allmänhet eger rum,
varda för sagda ändamål Riksdagen delgifna.
Bikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
N:o 92.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den Staten tillhöriga
till Riksarkiv tillförene begagnade f. d. Ridderstol
peska
egendomen vid Skeppsbron.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 129.)
S. A. K.
Uti en till Rikets Ständer den 24 sistlidne Maj aflåten skrifvelse hafva Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret erinrat, huruledes Rikets sednast församlade Ständer beslutat
att, sedan ej mindre Riksarkivets, än äfven Witterhets-, Historie- och Antiqvitets-aka
demiens
samlingar blifvit förflyttade från huset n:o 2, eller f. d. Ridderstolpeska huset,
vid Skeppsbron, samma egendom borde öfverlemnas till Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
som skulle ega att å offentlig auktion försälja densamma, under förbehåll att försäljningssumman
ej finge understiga egendomens till 120,000 R:dr uppskattade värde. Sedan
bemälde Fullmägtige, af sådan anledning, i sistlidne Februari månad hos ÖfverBilt.
tili R. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 4
26 Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Stånders anderd. Skrifvelse, Jfå 92.
intendents-embetet gjort förfrågan, huruvida något binder mötte mot husets öfverlemnande
till Fullmägtiges disposition, samt Fullmägtige härpå fått emottaga det svar, att
Öfverintendents-embetet erhållit E. K. Maj:ts nådiga befallning att, efter anställd undersökning
och besigtning af ifrågavarande egendom, till E. K. Majit inkomma med
förslag och kostnadsberäkning för egendomens försättande i sådant skick, att densamma
kunde framgent användas för något Statens behof, hade E. K, Majit, genom nådig
Skrifvelse af den 20 sistliune April, delgifvit Fullmägtige innehållet af ett utaf Öfverintendents-embetet
i detta ämne till E. K. Majit aflåtet underdånigt memorial samt
jemväl till Fullmägtige öfve-lemnat en af Öfverintendents-embetet uppgjord ritning med
dertill hörande kostnadsförslag, på det, med ledning af dessa handlingar, hos Fullmägtige
kunde komma under öfvervägande, huruvida icke för närvarande, och intilldess näst
sammanträdande Riksdag blifvit i tillfälle att taga frågan under förnyadt öfvervägande,
med denna egendoms försäljning borde arsta. Och hafva Fullmägtige, som ansett sig
böra lemna Rikets Ständer kännedom om innehållet af berörda nådiga Bref, på det
Rikets Ständer måtte komma i tillfälle föreslå den förändring i det uti Riksgälds-kontorets
nu gällande reglementes 149 § meddelade stadgande, som de i detta Bref omförmälda
förslag och anförda förhållanden möjligen kunde föranleda, till Rikets Ständer
öfverlemnat afskrift af det åberopade nådiga Brefvet, äfvensom den derigenom Fullmägtige
tillställda ritning och kostnadsberäkning.
I ofvanberörda underdåniga memorial har Öfverintendents-embetet hufvudsakligen
anfört, att, enär kostnaden för egendomens iståndsattande medelst reparation skulle
uppgå till ej mindre än 98,000 R:dr, och då, genom en dylik anordning, ej skulle kunna
undvikas en olämplig indelning af rummen samt byggnaden dessutom, åtminstone till
någon tid, komme att besväras af sättningar och allt framgent förblifva af mindre fast
beskaffenhet, embetet, framför en dylik reparation, förordade husets fullständiga ombyggnad
med ny, efter dermed afsedda ändamål lämpad planindelning. Med hänsigt
härtill hade embetet låtit uppgöra ritning jemte dertill hörande kostnadsförslag, slutande
sig på 103,000 Ridr, eller obetydligt mera än der för husets reparation beräknade
kostnadssumma; Och hade embetet, som i underdånighet föreslagit husets ombyggnad
enligt nämnda ritning med de förändringar deri, hvilka af husets ännu oafgjorda
bestämmelse kunde föranledas, såsom skäl mot egendomens försäljning —• hvarmed,
då fråga derom väcktes, afsågs att undvika en behöflig dyrbarare reparation samt
att betäcka kostnaden för nya riksarkivs-husets inredning och tillbyggnad — åberopat
dels det bristande utrymme för embetslokaler, som, efter inrättande af telegrafverket,
de särskilda jernvägsstyrelserna med flera embetsverk samt utvidgning af andra sådana,
numera förefunnes inom Kronans härvarande egendomar, hvilka ej heller erbjöde tillfälle
att verkställa för embetslokaler ändamålsenliga tillbyggnader, dels den å sednare tiden
alltmera yppade svårigheten att, ens mot ganska dryga hyresbelopp, erhålla till läge
och inredning passande lägenheter för de större embetsverk, som deraf vore i afsaknad,
äfvensom slutligen omöjligheten att, utan alltför betydliga kostnader, inköpa och
Expedition*-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, Jfå 93. 27
till embetshus förändra privata egendomar, hvilka, med hänsigt till läge och öfriga förhålland
n, vore för sådant ändamål fullt tjenliga.
Rikets Ständer, som, på grund af hvad i denna fråga sålunda förekommit och af
Ofverintendents-embeiet blifvit anfördt, anse, att ifrågavarande egendom för närvarande
icke bör föryttras, hafva alltså beslutat, att, intilldess näst sammanträdande
Riksdag blifvit i tillfälle att taga under förnyad ompröfning, huruvida någon försäljning
af ifrågavarande egendom bör ega rum, samma egendom må fortfarande af E. K.
Majit disponeras; och få Rikets Ständer, jemte anmälan härom, i underdånighet anhålla,
att E. K. Majit täcktes till nästkommande Riksdag framställa det förslag om
egendomens framtida användande eller försäljning, som E. K. Majit må finna med
Statens fördel öfverensstämmande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
N:o 93.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande åtskilliga frågor
i anledning af den under innevarande riksdag verkställda
statsreglering.
(Stats-Utskottets Memorial Nio 137.)
S. A. K.
Såsom bidrag till bestridande af de utaf Rikets Ständer beviljade och till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter, har, på sätt den af Rikets Stän
-
28 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JU 93.
der utfärdade Riks-stat innehåller, för år 1867 anslagits ett belopp af 2,209,740 R:dr,
som Riksgälds-kontoret egde att utbekomma från Stats-kontoret i den mån dess tillgångar
det medgåfve; och hafva Rikets Ständer i sammanhang härmed, och med afseende
å angelägenheten deraf att, synnerligen under instundande statsregleringsperiod,
Riksgälds-kontoret så tidigt som ske kan må komma i åtnjutande af de för dess utgifter
afsedda tillgångar, funnit sig föranlåtne att i underdånighet anhålla:
att E. K. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande om och hvilka åtgärder
må kunna vidtagas för att sätta Stats-kontoret i tillfälle att så tidigt som möjligt
tillhandahålla Riksgälds-kontoret den åt detsamma anvisade del af statsmedlen.
Härjemte, och då Rikets Ständer genom bifall till E. K. Maj:ts nådiga Proposition
om anslag till komplettering af rörelsemateriel å Statens stambanor, vid beviljande
af derför äskade beloppet, 2,000,000 R:dr, fästat det vilkor, att den från och med 1867
uppkommande behållningen å trafikinkomsterna från Statens jernvägar skall till Riksgälds-kontoret
levereras, men det är af ic .e ringa vigt, att denna för bestridandet af
Riksgälds-kontorets utgifter påräknade tillgång, i den mån den uppkommer, blifver
utan tidsutdrägt Riksgälds-kontoret tillställd, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla:
att
E. K. Maj:t täcktes förständiga vederbörande att, så snart räkenskaperna
öfver trafiken för hvarje månad hunnit afslutas, så att behållningen för månaden kan
uppgifvas, ofördröjligen till Riksgälds-kontoret leverera det månadtligen uppkommande
öfverskottet å trafikinkomstjerna, under förbehåll att, i händelse utgifterna för rörelsen
och jernvägarnes underhåll någon månad icke af inkomsterna betäckas, den uppkommande
bristen med uppå vederbörlig reqvisition af Riksgälds-kontorets tillgångar ersättas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JtS då. 29
H:o 94.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af ny
Bevillning s-stad g a.
(Bevilln.-Utskottets Utlåt. N:ris 3 och 9 samt Mern. N:ris 13 och 21.)
S. A. K.
Den af Rikets Ständer under nästföregående riksdag antagna och sedan början
af år 1864 tillämpade Bevillnings-stadga har vid innevarande riksdag blifvit öfversedd
och granskad. Rikets Ständer hafva dervid, med vidblifvande af de grunder, på hvilka
denna författning hvilar och utan att finna skäl till någon förändring af de afgiftsoch
procentbelopp, som endgt stadgans Usta och 2:dra art. nu äro bestämda, beslutit, i
här nedan upptagna delar, de ändringar och tillägg, hvilka funnits vara af omständigheterna
påkallade, nemligen:
Art. II.
§ 4.
Då arrendatorer af jordbruksfastighet äro frie från bevillning icke blott för sjelfva
egendomen, utan äfven för inkomst af hvarje annat arrende än utaf sådan Kronan tillhörig
fast egendom, för hvilken bevillning enligt Förordningens 2 § icke utgöres, och
det sålunda mot de beskattningsåsigter, som härför legat till grund, är stridande, att,
jemlikt 4 § morn. b, särskildt värde skall i beskattningsändamål åsättas hvarje »mot
30 Expeditions-Utskottets Förslog till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, Jfs 94.
bestämd afgift och utan arbetsskyldighet eller tjenstbarhet upplåten» lägenhet, — hvilken
föreskrift dessutom, enligt hvad upplyst blifvit, lärer flerestädes ledt till den orättvisa
i tillämpningen, att bevillning, som städse måste utgöras för lägenheter, hvilka upplåtits
endast mot bestämd afgift, deremot ansetts icke kunna påföras för dem, som blifvit
upplåtna mot både kontant afgift och tjenstbarhet, ehuru i afseende på ändamålet med
deras upplåtande någon skilnad dessa lägenheter emellan icke förefunnits;
så hafva Rikets Ständer ansett nödigt att ur denna 4 § utesluta ofvan citerade
ord tillika med näst der framför stående ordet: «eller».
§ 6.
Med hänsigt till den mening, hvari ordet »Kronan» förekommer uti sista punkten
af denna §, hafva Rikets Ständer funnit lämpligt att utbyta detsamma emot ordet
»Staten»,
§ 7.
Rikets Ständer, som utan afseende lemnat väckt förslag om befrielse från bevillning
för pension, hafva dock ansett billigheten påkalla, att när, på grund af gällande
reglementariska föreskrifter, tjenstemän nödgas genom årliga inbetalningar till vtderbörande
pensionskassor förvärfva rätt till 'framtida åtnjutande af pension, beskattning
icke må ega rum å den del af deras lön, som till dessa inbetalningar åtgår; och hafva
Rikets Ständer af denna anledning funnit nödigt att i sista punkten af ifrågavarande
§:s andra afdelning införa ett tillägg, sorn berättigar sådan tjensteman att vid beräkning
af hans beskattningsbara årsinkomst njuta afdrag för berörda pensionsafgifter.
§ 9-
Enligt 9:de paragrafens nuvarande ordalydelse, skall bevillning för hela årsinkomsten
af ett på skiljda orter verkande bolags rörelse påföras å det ställe, der rörelsen
förnämligast drifves eller, då sådan bestämd ort icke förefinnes, der bolaget har sin
styrelse. Då nämnda bevillning utgör grunden för påförande af bidrag till fyllande af
kommunernas utgifter, så är det för hvarje kommun af vigt, att inkomsten af den rörelse,
som inom densammas område utöfvas, må der och icke annorstädes till allmän
bevillning upptagas, äfven om denna rörelse är af en å annan ort befintlig bolagsstyrelse
beroende. Genom tillämpning af omförmälda stadgande uppstår således för den
kommun, der bolaget har sin hufvudrörelse eller styrelse, en vinst, lika obillig, som
den förlust, hvilken derigenom tillskyndas de kommuner, der bolaget idkar filialrörelse.
För att i detta hänsende bereda ömsesidig billighet, hafva Rikets Ständer vidtagit
erforderliga förändringar i ofvanberörda §. Dessa ändringar innefatta bestämda
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, Jfé 94. 31
föreskrifter i fråga om enskilda banker, enär bankräkenskaper måste föras med den
fullständighet, att det ej bör möta någon svårighet att från bankstyrelse erhålla sådana
uppgifter, som utvisa huru stor del af bankens vinst, som härflutit från den vid hufvudkontoret
bedrifna rörelsen och huru stor del deraf, som uppkommit af rörelsen på hvarje
afdelnings- och kommissionskontor. Vidkommande deremot andra bolag, som utöfva
sin rörelse på mera än en ort i riket, hafva Rikets Ständer antagit en mindre bestämd
föreskrift, som dock antyder grundsatsen att bevillningen bör, der så ske kan, påföras
å hvarje ort, der rörelsen bedrifves.
Enligt samma §, sådan den nu lyder, skall egare af fartyg, deri flere hafva del,
påföras bevillning der hufvud- eller korrespondent-redaren, eller, om sådan ej finnes,
der skepparen är mantalsskrifven. I denna punkt hafva Rikets Ständer ansett sig
böra göra den ändring, att de sist citerade orden »der skepparen är mantalsskrifven»
utbytas mot det mera egentliga och med sjölagen öfverensstämmande stadgandet: »der
»fartyget har sin hemort.»
Då bestämd föreskrift för närvarande saknas angående den ort, der bevillning
skall påföras utrikes boende pensionstagare för de pensioner de åtnjuta från Svenska
Statsverket eller allmän inrättning, så hafva Rikets Ständer funnit nödigt att i 9 §
inrymma det stadgande, att bevillning för pension i nämnda fall skall påföras der
pensionen utbetalas.
Utom i ofvan i underdånighet angifna ändringar och tillägg i denna §, hafva
Rikets Ständer, till vinnande af större tydlighet i afseende på syftemålet med och omfattningen
af de uti lista och 2:dra momenterna deraf förekommande stadganden, funnit
behöfligt att åt dessa momenter gifva en äfven i öfrigt något förändrad redaktion.
Art. lil
§ 16.
Enär de i slutet af denna §:s första punkt åberopade 5 och 7 Kapitlen HandelsBalken
numera, på grund af Kongl. Förordningen den 15 Juni 1864, upphört att vara
gällande, hafva Rikets Ständer ansett nödigt att i denna punkt vidtaga en mindre
redaktionsförän dring.
32 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrif veke, JS 94.
Föreskrifter angående Allmänna Be vinningen s påförande,
uppbörd, afkortning och redovisning.
A) Uppgifter rörande fast egeudouis värde samt beloppet al' hvarje skattskyldigs
inkomster.
§ 27.
För att underlätta tillämpningen af det vid 9 § föreslagna stadgande angående
bolags bevillning, hafva Rikets Ständer ansett sig böra i föreskrifterna om de uppgifter,
hvilka enligt 27 § böra af aktiebolag meddelas, göra det tillägg, att berörda uppgifter
skola, hvad beträffar bankbolag, utvisa bolagets vinst, fördelad på hvarje hufvudkontor
samt afdelnings- eller kommissionskontor.
B.) Bevillningsafgifternas påförande.
\
l:o Bevillningsberedningarne.
§ 32.
Rikets Ständer, som funnit sig förhindrade att bifalla väckt förslag om borttagande
af E. K. Maj;ts Befallningshafvandes rätt att utse ordförande i Bevillningsberedningarne
å landet, hafva likväl ansett lämpligt att i denna § intaga föreskrift derom,
att sådan ordförande helst bör vara inom distriktet boende; Och hafva Rikets Ständer
derjemte i följande punkt af samma § vidtagit en arman mindre redaktionsförändring.
§ 38.
Då det i denna § nu förekommande stadgande, att den inom orten boende beredningsledamot,
som i egenskap af tjensteman eller utsedd ledamot af taxeringskomitéen
skall vid dess sammanträde sig inställa, bör dit medföra Beredningens förslag,
synes alltför litet betryggande mot möjligheten af uraktlåtenhet å vederbörandes sida
att detta för taxeringskomitéens arbeten nödvändiga förslag tillhandahålla; så hafva
Rikets Ständer ansett en förändring af ifrågavarande föreskrift vara af behofvet påkallad.
2:o Taxering skonat éer na.
§ 50.
Enär företagandet af utsatt taxeringsförrättning möjligen kan förhindras äfven af
annan orsak, än dervid befattningsegande tjenstemans uteblifvande, men det i hvad
fall
Expedition s-UtskciPts Förslag till Rikets Ständers anderd. Skrifvelse, Jt2 94. 33
fall som helst är angeläget att dylikt hinder varder hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anmäldt, hafva Rikets Ständer funnit nödigt att i denna § i stället för orden:
»sådan persons uteblifvande» insätta orden: »en eller annan anledning.»
Instruktionen för takcringslörrättningjirne.
§ 7.
T 7 § af Instruktionen för taxeringsförrättningarne stadgas, att sedan fast egendom
det år, dä allmänna bevillningen, med tillämpning af utfärdad ny Bevillnings-stagda,
första gången pälörts, blifvit enligt föreskrifna taxeringsgrunder till sitt verkliga värde
uppskattad, detta värde må under tre år bibehållas oförändradt, såvida icke åtskilliga
uppräknade till dess ökande eller minskning föranledande omständigheter inträffa, men
att, efter tre års förlopp förnyad uppskattning skall ega rum.
Rikets Ständer, som funnit betänkligt att medgifva tätare förändringar i fastigheters
värde — och derföre ansett lämpligt att en antydan derom i denna § fortfarande
bibehålles, hafva i öfrigt, efter inhemtad upplysning, att allmän omtaxering å
olika orter egt rum å särskilda år, föranlåtits att, till vinnande af likhet i tillämpningen,
gifva åt början af denna § en något förändrad lydelse; hvarjemte Rikets Ständer
funnit sig böra utesluta den förenämnda ovilkorliga föreskriften om förnyad uppskattning
efter tre års förlopp.
Ehuru den lydelse 8 § i 1861 års bevillningsstadga egde, innebar, att den eftergift
af eller lindring i bevillning, som för der bestämda inkomstbelopp af kapital eller
arbete fanns medgifven, skulle tillämpas utan afseende derpå, att den skattskyldige
kunde tillika innehafva fastighet, ansågs likväl, i anledning af väckta motioner, vid den
påföljande riksdagen sådan förändring häri vara af rättvisa och billighet påkallad, att
de inkomster skattskyldig, hvilken egde fastighet, eller del i särskildt beskattadt bolag,
eller drefve rörelse annorstädes än å mantalsskrifningsorten, deraf åtnjöte, jemväl borde
härvid tagas i betraktande.
Den lydelse § derigenom erh"'l och enligt nu gällande bevillningsförordning eger,
hafva Rikets Ständer väl ansett vara såsom allmän föreskrift tillfredsställande, och derföre
bibehållit densamma oförändrad; men dä emellertid äfven efter dess antagande det
förfaringssätt, hvartill det äldre stadgandet berättigade, lärer fortfarande hafva flerestädes
iakttagits, och då derjemte behöfligt må vara, att närmare ledning lemnäs för
uppskattning i sådana förekommande fall af fastigheters behållna afkastning, hafva
Rikets Ständer vid slutet af Instruktionen för taxeringsförrättningarne infört ett nytt
moment, innefattande, jemte erinran huru 8 § rätteligen bör tillämpas, föreskrift angående
ordningen dervid för beräknandet af fästighetsinkomst.
Bih. till R. St. Irot. 1865 k 1866. 10 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
5
34 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JVs 95.
Efter denna redogörelse för de af Rikets Ständer sålunda vidtagna förändringar
i Bevillningsstadgan och den dertill hörande Instruktionen för taxeringsförrättningarne,
få Rikets Ständer härmed till E. K. Maj:t i underdånighet öfverlemna transsumt, i ofvan
omförmälda delar, af nämnda författning, under anhållan att E. K. Maj:t täcktes låta
densamma till allmän efterrättelse kungöra.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1866.
N:o 95.
; Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring af nu
gällande stadganden rörande förlagslån.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 57 och Mern. Nås 59 och 61.)
S. A. K.
Enär de i lag och särskilda författningar spridda stadgandena angående förlagslån
befunnes dels ofullständiga och icke nog allmänna, dels, ehuru afseende likartade
förhållanden, icke sins emellan öfverensstämmande eller lämpade efter de för inteckningar
i fast egendom meddelade föreskrifter, hade Kongl. Maj:t vid riksdagen 1847—1848
i nådig Proposition till Rikets Ständer framlagt förslag till ny förlagsförfattning. Detta
förslag blef ej då af Riket Ständer antaget, men vid innevarande riksdag har denna
fråga, med anledning af särskilda framställningar, ånyo utgjort föremål för Riket Ständers
behandling och behofvet af förnyad lagstiftning i omförmälda hänseende blifvit
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Stånders underd. Skrifvelse, Jfs 95. 35
erkändt. Kongl. Maj:ts ofvannämnda förslag kunde visserligen anses tillfredsställa industriens
fordringar, men, i betraktande af jordbrukets under de sednare tiderna genom
förbättrade methoders användande allt mer ökade behof af dyrbara inventarier, hvarigenom
åter större förlagskapital blefve erforderligt, hafva Rikets Ständer ansett den i
nu gällande lagstiftning -befintliga och jemväl i berörda förslag bibehållna skilnaden i
förevarande hänseende mellan industrien och jordbruket vara för detta sednare lika
ofördelaktig som orättvis.
Med afseende så väl härå, som å hvad i öfrigt under frågans behandling förekommit,
hafva Rikets Ständer för sin del beslutat,
dels eD författning om förlagslån af följande lydelse:
”Med upphäfvande af hvad om förlagslån och förlagsfordringars intecknande och
betalningsrätt nu är genom särskilda författningar stadgadt, förordnas, som följer:
§ 1-
Gifver någon förlag i penningar eller varor att dermed drifva jordbruk, bergsbruk,
abrik, handtverk eller fiske, och vill det förlag inteckna, varde afhandling derom upprättad
med namn, dag, årtal och vittnen under. I den. afhandling skall uppgifvas såväl
försträckningens belopp och dess egenskap af förlag för viss uppgifven rörelse samt
vilkoren för återbetalningen, som ock stället för rörelsens drifvande eller, om förlaget
åt fiskare lemnats, dennes hemvist; och må inteckning icke fastställas, utan att förlagstagaren
i handlingen sådant uttryckligen medgifvit.
§ 2.
Förlagsgifvare ege, der afhandlingen efter nästföregående § upprättad är och intecknad
blifvit, att åtnjuta så stor vinst af förlaget, som han betingat, ändå att den
öfver sex för hundrade om året stiga skulle.
§ 3.
Räkning öfver intecknadt förlag skaij för hvarje år inom tre månader efter dess
utgång förlagstagaren af förlagsmannen bevisligen tillställas. Är räkningen förlagstagaren
vederbörligen tillställd, och har han ej, inom tre månader sedan han den mottog,
antingen tillsagt förlagsmannen, att räkningen ej godkännes, eller ock klander derå instämt,
vare då räkningen lika utmätningsgild som förfallet skuldebref.
§ 4.
Afhandling om förlag intecknas hos den Rätt, inom hvars domvärjo den rörelse
drifves, för hvilken förlaget är gifvet, eller fiskare har sitt hemvist, och intages i pro
-
36 Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, Jfs 95.
tokollet angående bouppteckningar, morgongåfvobref samt afhandlingar om lösöreköp.
I öfrigt skall angående förlagsinteckning tillämpas hvad om inteckning i fast egendom
stadgadt är.
§ 5.
Inteckning, hvarom i 4 § sägs, skall, för att vara gällande, förnyas inom två år
sedan den beviljades, så ock ytterligare inom två år efter hvarje förnyelse. Förnyelsen
sker vid Rätten i den ort, der jordbruket, bergsbruket, fabriken eller handtverket då
drifves eller fiskaren då har sitt hemvist; och förfares dermed på sätt om förnyelse af
inteckning i fast egendom är stadgadt.
Denna förordning träder i verksamhet frän och med den 1 Januari 1867. Förut
meddelade förlagsinteckningar bedömas efter dittills gällande föreskrifter, men böra
inom nämnda års utgång samt deruppå vidare, efter hvad i 5 § stadgadt är, förnyas
för att bibehålla sin förmånsrätt.”;
dels ock att, med upphäfvande af sista punkten i 7 § af 17 Kap. Handels-balken,
nämnda punkt skall erhålla följande förändrade lydelse:
”Gifver någon förlag i penningar eller varor att dermed drifva jordbruk, bergsbruk,
fabrik, handtverk eller fiske, oöh har han låtit förlaget intecknas, på sätt särskildt
är stadgadt, njute sådan förlagsman enahanda förmånsrätt i bergad gröda, tillverkning
och fångst, i de för rörelsen nödiga råa ämnen, i fordringar hos arbetare eller
andra för sådana förskott, som för rörelsens drift lemnade blifvit, så ock i all lös
egendom, som till rörelsen hörer, vare sig redskap, boskap, dragare, farkoster eller annat.
Om förlagsinteckningars inbördes företräde och betalningsrätt gäfle hvad här nedan i
9 § 1, 2 och 3 mom. om inteckning i fast egendom stadgadt är.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1866.
i
F,spedition*Utskottets Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, JW 36. 37
N:o 96.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds
nådiga Propositioner dels angående förändring i grunderna
för beväring sinrättning en samt om bildande af en landstorm,
och dels angående grunderna för infanteriets och
kavalleriets organisation, m. m.
(Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande
N:o 5 och Mern. Niis 19 och 27. Lag-Utskottets Mern.
N:o 62 samt Stats-Utskottets Utlåtande N:o 105.)
S. A. K.
Uti en till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition af den 21 November nästlidet
år har E. K. Majit till Rikets Ständers pröfning framställt förslag angående förändrade
grunder för beväringsinrättningen samt om bildandet af en landstorm; hvarjemte E. K.
Majit i nådig Proposition samma dag dels, jemte framställning af de grunder, som E.
K. Majit ansåge böra för ständiga infanteriets och kavalleriets organisation bestämmas,
föreslagit Rikets Ständer att godkänna berörda grunder, så vidt deruti förekommande
frågor ej tillhörde E. K. Majits pröfning och afgörande, äfvensom att indelta soldaten
eller ryttaren efter 18 års tjenstetid må vara berättigad till afsked, om han det önskar,
men att han tillika må vara oförhindrad att utöfver denna tid i nummern qvarstå, om
han dertill är villig och har förmåga, med tillämpning i öfrigt af de för afsked gällande
författningar, dels ock till Rikets Ständers godkännande framställt angifna grunder i
fråga om arméens vapenöfningar och underofficersbildningen; men då de af E. K. Majit
föreslagna förändrade grunder för beväringsinrättningen och för bildande af en landstorm
ännu inom landet äro föga kända; då de derjemte icke väl torde kunna pröfvas
Bih. till R. St. Fröt, 1865 & 1866. 10 Sand. 1 Afd. 12 Haft. 6
38 Expeditiona- Utskottats Förslag till Rikets Ständers underd. Skrifvelse, 96.
och bedömas förr, än förslag till arméens och beväringens organisation i helhet och
sammanhang blifvit framstäldt, och då slutligen med skäl kan ifrågasättas, om den
afgående representationen bör, genom yttrande i en fråga af så genomgripande art som
denna, i mer eller mindre mån binda en blifvande Riksdags beslut, få Rikets Ständer,
till svar å E. K. Maj:ts nådiga Proposition, i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t
behagade till en kommande Riksdags pröfning i sin helhet framlägga denna fråga; i
sammanhang med hvilken underdåniga framställning Rikets Ständer, med föranledande
af E. K. Maj:ts nådiga Proposition i fråga om infanteriets och kavalleriets organisation,
i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t måtte till en kommande Riksdags pröfning i
ett sammanhang framställa de särskilda förslag, som afse förändring i grunderna för
organisationen af landets försvar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juni 1866.
Stockholm, E. Westrell, 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd- Skrifvelse, N:o 97. 1
tf:o 97.
Uppläst och godkänilt hos Ridd. och Adeln den lil Juni 1866.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bondc-Slåndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens Nionde Hufvudtitel.
(Stats-Utskuttets Utlåtanden N:ris 74 & 94 samt Mein. N:ris 97 & 116.)
S. A. K.
Beträffande utgifterna under Riks-statens Nionde Hufvudtitel få Rikets Ständer,
efter pröfning af hvad under innevarande riksdag i afseende derå förekommit, underdånigst
anmäla sina beslut.
Pensions-staterna.
l:o. Vid sistlidna riksdag beviljade Rikets Ständer, uppå Eders Kongl. Maj:ts
derom gjorda nådiga framställning, såsom bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassor
ett anslag af 18,000 R:dr för innevarande statsregleringsperiod att med 6,000 R:dr
årligen utgå; och bar Eders Kongl. Maj:t uti den nådiga Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof nu äskat, att berörda anslag måtte till enahanda
belopp, som hittills, varda fortfarande å Riks-staten uppfördt;
och hafva Rikets Ständer medgifvit, att ett anslag af 6,000 R:dr såsom bidrag
till Kongl. Theaterns pensionskassor må å extra stat uppföras.
2:0. Sedan Rikets sednast församlade Ständer, med gillande af Eders Kongl.
Maj:ts till dem framlagda förslag om bildande af en pensionsanstalt för fartygsbefälhavare,
styrmän och annat sjöfolk, medgifvit, att till en sådan pensionsanstalt
finge af tullmedlen utgå ett emot den så kallade föringen ungefärligen svarande belopp,
hvilket, enligt de grunder ofvanberörda förslag innehållit, då blifvit bestämdt
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
till 24.000 R:dr årligen, samt Eders Kongl. Majit på grund häraf under den 29 Januari
1864 förordnat om inrättande af en dylik pensionsanstalt och för densammas förvaltning
fastställt reglemente, har Eders Kongl. Majit nu äskat, att omförmälda belopp,
24,000 Ridr, måtte å förevarande Hufvudtitel uppföras under rubrik: »Bidrag till
Handelsflottans pensionsstat att af tullmedlen direkte utgå, förslagsanslag»;
och hafva Rikets Ständer medgifvit, att omförmälda belopp, 24,000 Ridr, må
under förenämnda rubrik såsom reservationsanslag uppföras.
Allmänna Indragnings-staten.
3:o. Med föranledande af en utaf de ordinarie och extra ordinarie notarierne
i Göta Hofrätt hos Eders Kongl. Majit gjord underdånig ansökning derom, att — sedan
vid fastställande af ny afiöningsstat för Göta Hofrätts tjenstemän, sådan den af Rikets
Ständer vid 1856—1858 årens riksdag blifvit beviljad, Hofrättens fem kanslisttjenster
iörklarats böra indragas, men dåvarande innehafvare af dessa tjenster berättigats att,
så länge de vid desamma qvarblefvo, mot det de förrättade den för framtiden åt
nyinrättade amanuensplatser afsedda tjenstgöring, utbekomma dem tillkommande löneförmåner
af dels arfvoden, som i staten vore åt amanuenser anslagna, och dels vissa
andelar uti den aflöning, som eljest skolat utgå till fem notarier i tredje lönegraden
och fem med egen protokollstur försedde extra ordinarie notarier, — ett belopp, motsvarande
hvad af ordinarie och extra ordinarie notariers löner, arfvoden och andelar
i domslösen för närvarande användes till fyllnad i aflöningen åt de tre vid sina befattningar
ännu qvarstående Kanslisterne, Häradshöfdingen Wilhelm Kugelberg, vice
Häradshöfdingen Carl Thorell samt Gustaf Lorentz Hjertström, kunde blifva å Riksstaten
anvisadt att till sistnämnda tjenstemän utgå, på det att samtlige notarierne
måtte få- åtnjuta de till deras befattningar afsedda inkomster oafkortade, bär Eders
Kongl. Majit, efter det ej mindre Hofrätten än äfven bemälde tre kanslister i ämnet
sig yttrat, föreslagit Rikets Ständer, att Kanslisterne Kugelberg, Thorell och Hjertström
måtte, mot det de afstå ej mindre all andel i lösen lör Hofrättens domar, än
ock det tillskott, som nu till dem utgår af de åt notarierne i tredje lönegraden i
stat fastställda löner och åt extra ordinarie notarier afsedda arfvoden, men bibehållas
å Hofrättens stat vid den del af deras löner, som utgår af amanuens-arfvoden, eller
600 Eidr för hvardera, förklaras berättigade att från och med månaden näst efter
den, då ett sådant förklarande varder dem meddeladt och så länge de icke innehafva
annan tjenst å stat än kanslistbefattningen, å Allmänna Indragningsstaten uppbära
de belopp, som motsvara hvad de sålunda afstå, nemligen Kugelberg och Thorell
hvardera 611 Ridr och Hjertström 561 Ridr, hvilket sistnämnda belopp dock borde
höjas till 611 Ridr jemväl för Hjertström, om och när honom tillförsäkrad rättighet
att i sin tur tillträda högre kanslistlön kunde göras gällande, samt att bemälde
kanslister måtte, derest de vilja från sina befattningar afgå, utöfver ofvanberörda, åt
dem föreslagna ersättningsbelopp, uppbära jemväl återstoden af sina löner å allmän
indragningsstat, från och med månaden näst efter den, då afsked blefve dem beviljadt;
och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att till hvad Eders Kongl. Majit i förevarande
hänseende föreslagit lemna bifall.
4:o. Sedan Eders Kongl. Majit genom beslut af den 13 November 1863 förordnat,
att den del af Orsa finnmark, som utgjorde Hamra kapell-lag och hvartill
den till Mora socken förut räknade, men enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 18
September 1863 i fråga om afvittring till Orsa socken hänförda Fogelsjö by jemväl
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
3
hörde, skulle skiljas från Stora Kopparbergs län och Öster-Dalarnes domsaga och
öfverflyttas till Gefleborgs län samt Vestra Helsinglands fögderi och domsaga, hvilken
förändring i judicielt hänseende trädt i verkställighet den i Januari 1865, har Eders
Kongl. Maj:t, uppå en af Häradshöfdingen i Öster-Dalarnes domsaga Fehr Erik Bosaeus
gjord och af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län förordad
ansökning om godtgörelse för den minskning i inkomster, sorn till följd af berörda
förändring drabbat Bosaeus, nu föreslagit, att ett belopp af 150 R:dr R:mt måtte på
Allmänna Indragningsstaten uppföras för att årligen från och med år 1865 komma
Bosaeus, så länge han innehar Öster-Dalarnes domsaga, till godo såsom ersättning
för minskad inkomst af domsagan genom förändring af dess område:
och hafva Rikets Ständer, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga framställning, medgifvit att för Häradshöfdingen Bosaeus må uppföras å Allmänna
Indragningsstaten ett årligt belopp af 150 Ridr, att från och med år 1865
och så länge han nämnda domsaga innehafver, till honom utbetalas såsom ersättning
för minskade löneinkomster.
5:o. Hos Rikets Ständer har Eders Kongl. Majit i den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof, på grund af särskilda ansökningar och
enligt Fångvårds-styrelsens tillstyrkan, äskat, att följande vid fångvården anställde
tjenstemän och betjente, nemligen Direktören vid länscellfängelset i Carlstad Peter
Holmgren, Direktören vid straff-fängelset i Norrköping, Riddaren af Kongl. Wasaorden
August Leopold Hård af Segerstad, Direktören vid länsfängelset för Stockholms
län, Underlöjtnanten i arméen, David Ludvig Lock, Kompanichefen vid Kronoarbetskorpsen,
Kapitenen i arméen, Riddaren af Kongl. Svärds-orden Wilhelm Ulrik
Kuylenstjerna, Direktören vid länscellfängelset i Örebro Lsak Fredrik Ohlin, Vaktknekten
vid länscellfängelset i Gefle Olof Wennherg. Vaktknekten vid länscellfängelset
i Örebro Per Pettersson samt Vaktqvinnan vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm
Anna Catharina Eriksson måtte, vid sin afgång ur tjenst, varda uppförda till nedannämnda
pensioner å Allmänna Indragningsstaten, att beräknas från månaden näst
efter det afsked erhålles; och inhemtas af det den nådiga Propositionen bilagda
Statsråds-protokoll öfver Justitie-departements-ärenden den 13 September 1865 äfvensom
af till ärendet hörande handlingar:
angående Direktören Holmgren, att han, som är född den 8 Oktober 1802,
efter att hafva den 21 Augusti 1827 blifvit konstituerad att vara förste enspännare
i Wermlands län, den 30 September 1834 erhållit tjenst vid fångvården såsom vaktmästare
vid länsfängelset i Carlstad samt från den 1 Juli 1847 framgent, på grund
af erhållna förordnanden, förestått direktörstjensten vid då öppnade nya länscellfängelset
derstädes, samt att Holmgren, enligt gällande aflöningsstat, åtnjuter såsom
fängelsedirektör 1,500 R:dr jemte skrifvarearfvode 150 R:dr, förutom andra förmåner;
och har Eders Kongl. Majit föreslagit, att Holmgren må berättigas att uppbära en
årlig pension till belopp af 1,500 R:dr;
angående Direktören Hård af Segerstad, att han, som är född den 2 Juli 1806
och inträdt i Statens tjenst år (831, blifvit år 1840 anställd vid fångvården och år
1843 befordrad till direktör vid straff-fängelset i Norrköping; samt att Hård af Segerstad,
enligt gällande stat, eger i lön 2,000 R:dr jemte skrifvarearfvode 300 R:dr
årligen, utom andra förmåner; och har af Eders Kongl. Majit blifvit föreslaget, att
Hård af Segerstad, när han uppnått en ålder af 60 år och derjemte styrker, att hans
helsa är så försvagad, att han icke förmår sin befattning vid fångvården bestrida,
samt på sådan grund erhåller afsked, må uppbära en årlig pension för sin återstående
lifstid till belopp af 2,000 Ridr;
4 Expeditions-Utskottets Förslag lill imderd. Skrifvelse, N:o 97.
angående Direktören Lock, att han, som är född den 22 December 1801 och
år 1820 inträdt i krigstjenst, men år 1828 derifrån undfått afsked och påföljande året
utnämnts till underlöjtnant i arméen, den 17 Juni 1845 erhållit tjenst vid fångvården
och den 1 Mars 1848 blifvit till direktör vid länsfängelset för Stockholms län befordrad;
att Lock i berörda egenskap åtnjuter i lön 1,500 R:dr jemte skrifvarearfvode
300 R:dr, utom andra förmåner; att han i anseende till försvagad helsa redan vid
slutet af år 1864 nödgats begära tjenstledighet och, enligt hvad företedt läkarebetyg
utvisade, hade föga anledning att blifva till helsan så återställd, att han vidare kunde
i tjenst inträda; med afseende hvarå Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att Lock måtte
berättigas att uppbära en årlig pension till belopp af 1,500 R:dr;
angående Kapitenen Kuylenstjerna, som är född den 12 Januari 1803 och år
1822 inträdt i Statens tjenst, samt från den !5 Oktober 1843 i egenskap af kompanichef
tjenstgjort vid Kronoarbetskorpsen, att han hade cn årlig lön af 1,350 R:dr; och
har Eders Kongl. Maj:t hemställt, att Kuylenstjerna må, efter det han för styrkt sjuklighet
undfått afsked från kompanichefs-bcfattningen, komma i åtnjutande af en årlig
pension af 1,350 R:dr;
angående Direktören Ohlin, att han, som är född den 26 Mars 1804, blifvit,
efter att hafva förrättat fångvaktmästaretjenst, den 31 December 1836 till vaktmästare
vid länsfängelset i Örebro utnämnd, och från den 6 September 1859 innehaft befattning
såsom direktör vid det derstädes inrättade nya länscellfängelset, samt att Ohlin,
enligt gällande stat, för berörda befattning åtnjuter i lön 1,500 R:dr jemte skrifvarearfvode
300 R:dr, iörutom andra förmåner; och har Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
att Ohlin, när han styrker, att hans helsa är så försvagad, att han icke förmår sin
befattning vid fångvården vidare bestrida, samt på sådan grund erhåller afsked, må
uppbära en pension till belopp af 1,500 R:dr;
angående Vaktknekten Wennherg, att han, som är född den 23 Januari 1791,
från den 1 September 1847 varit såsom vaktknekt vid länsfängelset i Gefle anställd,
ehuru han sedan den 1 Augusti 1863, i anseende till sjuklighet och ålderdomssvaghet
åtnjutit tjenstledighet; att, enligt läkarebetyg, Wennberg fortfarande lider af försvagade
kropps- och själskrafter, i följd hvaraf han är oförmögen att vidare tjenstgöra,
samt att Wennbergs lön utgår med 400 R:dr jemte beklädnadshjelp; varande af Eders
Kongl. Majit föreslaget, att Wennberg må berättigas att uppbära en årlig pension till
belopp af 400 R:dr;
angående Vaktknekten Pettersson, att han, som är född den 19.November 1804,
tjenstgjort i egenskap af vaktknekt först vid gamla länsfängelset i Örebro från den
4 Mars 1829 till Oktober 1859 och derefter vid nya länsfängelset derstädes till Juni
månads slut 1861, från hvilken tid han i anledning af sin försvagade helsa åtnjutit
tjenstledighet; att Pettersson under denna sin tjenstetid skött sin befattning väl och
utan anmärkning; att han, enligt läkarebetyg, icke eger den själs- och kroppskraft,
som erfordras för tjenstens bestridande, samt att Petterssons nuvarande lön å fångvårdens
stat utgjorde 400 R:dr jemte beldädnadsbidrag; med föranledande hvaraf
Eders Kongl. Maj:t äskat, att Pettersson måtte berättigas att uppbära en årlig pension
till belopp af 400 R:dr; samt
angående Vaktqvinnan Anna Catharina Eriksson, att hon numera, vid en ålder
af 54 år och efter att hafva sedan den 1 Juni 1850 innehaft vaktqvinne-befattningen,
enligt läkares intyg, icke allenast är oförmögen att förrätta sin tjenst vid fängelset,
utan ock saknar förmåga att genom arbete bidraga till sitt framtida underhåll; att
Anna Catharina Eriksson under sin tjenstgöring ådagalagt mycket nit i förening med
ett redbart och i allo hederligt uppförande, samt att hennes kontanta aflöning utgör
Expeditions-Utskottets Förslag till widerd. Skrifvelse, N:o 97.
5
300 R:dr; och har Eders Kongl. Mnj:t föreslagit, att Anna Catharina Eriksson må
berättigas att uppbära en årlig pension till belopp af 225 R:dr.
Innan Ilikets Ständer öfvergå till behandlingen af förenämnda särskilda pensionsfrågor,
hafva Rikets Ständer ansett sig böra erinra om de olika förhållanden,
som, vid jemförelse med Statens tjenare i andra befattningar, ega rum i afseende å
pensioneringen af de vid fångvården anställde tjenstemän och betjente. I anledning
af Kongl. Maj:ts vid 1840—1841 årens riksdag gjorda framställning om pensionsrätt
för de vid korrektions-inrättningarne anställde tjenstemän, förklarade Rikets då församlade
Ständer uti underdånig skrifvelse den 20 Mars 1841, att de af anförda skäl
så tillvida bifallit den nådiga framställningen, att ifrågakomne tjenstemän och vaktbetjente
vid fångvården tillerkändes rättighet att, sedan de minst 10 år tjenstgjort
vid korrektions-inrättningar och i öfrigt under samma vilkor, som för civile embetsoch
tjenstemän redan vore stadgade, uppföras till pensioner å Allmänna Indragningsstaten,
beräknade efter de i då gällande stater bestämda arfvoden. Rikets Ständer
utgingo således dervid från den grundsats, att de vid korrektions-inrättningarne anställde
tjenstemän, för hvilka pensionsrätt då blifvit medgifven, borde, jemte det de
minst 10 är derstädes tjenstgjort, i öfrigt hafva fullgjort de vilkor, som i afseende
på civila tjenstemän i allmänhet äro för pensionsrätt stadgade och således kunna
åberopa antingen 70 lefnadsår och 30 års oafbruten tjenstetid i Statens värf, eller
65 års ålder och tillhopa vid pass 40 tjensteår samt försvagad helsa. Men äfven om
dessa vilkor skulle vara uppfyllda, hvilket icke i afseende på någon af de nu ifrågavarande
personerna eger rum, torde uppmärksamhet böra fästas dervid, att tjensterna
vid fångvården numera äro jemförelsevis ganska väl aflönade, samt att de personer,
som dervid användas, i allmänhet först vid en mognad ålder, utan några särskilda
vilkor i afseende på kompetens, antagas utan föregången anställning i Statens tjenst
eller ock till befattningen förflyttas från andra tjenster, der de åtnjutit vida lägre
aflöning. I förra fallet lära de sällan kunna uppfylla vilkoren för pensions erhållande,
så vida de icke qvarstadna äfven efter det de upphört att för befattningen vara fullt
lämpliga, och i sednare fället synes pensionen icke böra bestämmas uteslutande med
afseende å tjenstgöringen och aflöningen vid fångvården, der tjenstetiden oftast blifver
jemförelsevis kort. Det synes således temligen uppenbart, att de vilkor, som i allmänhet
gälla för pensionsrätt åt civila tjenstemän icke äro tillämpliga å de vid sjelfva
fångvården anställde personer, utan endast egnade att bibehålla dem vid tjensterna
äfven efter det de blifvit för befattningarne otjenliga och i öfrigt föranledande antingen
ett orättvist betungande af Statsverket eller den uttjente tjenstemannens fullkomliga
hjelplöshet. Intill dess andra och rigtigare grunder för bestämmande af det
understöd, som må tillkomma afskedade tjenstemän vid fångvården, hvilka deraf äro
i behof, blifvit uppställda och antagna, måste emellertid jemförelse hemtas från de
i 1841 års nådiga Bref godkända grunder. Vid sådant förhållande kan det icke anses
vara af billighet påkalladt, att dylika tjenstemän skulle, efter en kortare anställning
vid fångvården, få å de högre löner, som de der åtnjutit, beräkna pension i samma
förhållande, som öfrige Statens tjenstemän, hvilka, hvar inom den verksamhetskrets,
der de efter föregången särskild pröfning tjenstgjort, småningom blifvit till högre lön
befordrade. I enlighet med dessa åsigter och med hänseende till de särskilda omständigheter,
som i afseende å de ifrågavarande personerna förekomma, hafva Rikets
Ständer medgifvit:
a) att för Direktören Holmgren må uppföras å Allmänna Indragningsstaten en
årlig pension af 1,500 R:dr;
b) att för Direktören Hård af Segerstad må uppföras en årlig pension af 2,000 R:dr;
6 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
c) att, med hänseende till Direktören Locks kortare tjenstetid, lian må uppföras
till erhållande af en mot jj af hans lön svarande pension af 1,000 R:åi' årligen;
d) att, sorn1 Kapitenen Kuylenstjerna från Arméens Pensionskassa uppbär 600
Ridr årligen, pensionen för honom må bestämmas till 1,000 Ridr;
e) att jemväl i tlöljd af kortare tjenstetid Direktören Ohlin inå tilldelas pension
med 1,000 R:dr, motsvarande | af hans nuvarande lön;
f) att, i betraktande deraf att Vaktknekten Wennberg först vid fy llda 56 år
kommit i Statens tjenst, bans pension må bestämmas till 250 R:dr;
g) att Vaktknekten Pettersson må erhålla pension af 300 R:dr årligen;
h) att för Vaktqviunan Anna Catharina Eriksson må uppföras en årlig pension
af 200 R:dr; samt
i) att samtliga förenämnda pensioner må anvisas att utgå från och med månaden
näst efter den, då afsked från befattningen varder vederbörande meddeladt.
6:o. Uti särskild nådig Proposition af den 7 November nästlidet år, på underdånig
ansökan af Kommendanten och Direktören vid straff- och arbetsfängelset å
Långholmen, Majoren i arméen, Riddaren af Kongl. Wasa-orden Frans August Tellander,
och efter Fångvårds-styrelsens hörande, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
att ett belopp af 2,800 R:dr, motsvarande direktörslönen 2,000 R:dr, kommendantsarfvode
500 Ridr, samt det åt direktören vid straff-fängelset anslagna arfvode för
inseende öfver Stockholms stads kronohäkte å Långholmen 300 E:dr, måtte varda å
Allmänna Indragningsstaten beviljadt Majoren Tellander såsom årlig pension, att utgå
från och med månaden näst efter den, då afsked frän kommendants- och direktörsbefattningen
kan blifva honom meddeladt.
Enligt meddelade upplysningar är Tellander född den 1 Mars 1812, inträdde
1 Statens tjenst J828, och har, oberäknadt omkring tre års tjenstgöring såsom kompanichef
vid Kronoarbetskorpsen, innehaft kommendants- och direktörs-befattningeu
vid förenämnda fängelse i nära tolf år; och har Tellander sedan längre tid lidit af
särskilda sjukdomar, hvaribland njursten och hjertlidande.
Oaktadt Tellander, hvarken i afseende å lefnadsålder eller tjenstetid uppfyllt
de för pensionsrätts åtnjutande vid civila befattningar i allmänhet stadgade vilkor;
hafva Rikets Ständer, med afseende å hans synnerligen väl vitsordade femtonåriga
verksamhet i fångvårdens tjenst och hans sjuklighet, ansett sig böra förenämnda
nådiga förslag bifalla.
7:o. Sedan, efter Expeditions-sekreteraren m. m. Jokan Gabriel Richerts den
2 Januari 1864 timade död, Eders Kongl. Majit under den 5 i samma månad tillåtit,
att till hans efterlemnade enka, Sofia Schönherr, finge tillsvidare och intilldess en
sådan förbindelse hunne af Rikets Ständer öfvertagas, af Statskontoret förskjutas ett
belopp, motsvarande den pension, som varit åt Richert å Allmänna Indragningsstaten
anvisad, har Eders Kongl. Majit nu föreslagit, att dels en summa af 3,000 Ridr måtte
å nämnda stat uppföras för att, såsom årlig pension, tilldelas enkan Richert under
hennes återstående lifstid, dels enahanda belopp, efter år räknadt, till Statskontoret
utgå, såsom ersättning för hvad derifrån under år 1865 blifvit och vidare blefve till
följd af Eders Kongl. Majits förenämnda beslut till enkan Richert utbetaldt, intilldess
ifrågasatta pensionsrätt komme att träda i kraft;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt på det sätt bifalla Eders Kongl. Majits
förstberörda nådiga framställning, att ett belopp af 2,000 Ridr må från och med år
1867 å Allmänna Indragningsstaten uppföras, för att, såsom årlig pension, tilldelas
enkan Richert under hennes återstående lifstid.
Expeditions-TJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 97.
7
Vidkommande Eders Kongl. Majits framställning i öfrigt, så har, enligt livad
upplyst blifvit, Statskontoret, för hvad under år 1864 är uti ifrågavarande hänseende
förskjutet, redan erhållit godtgörelse från de å Riks-statens Andra Hufvudtitel uppförda
extra utgiftsmedel, till följd hvaraf de pensionsbelopp, som nämnda embetsverk
till enkan Richert sedermera förskjutit eller intill 1867 års ingång kan komma att
förskjuta, utgöra sammanräknade 6,000 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer, till Statskontorets ersättande för sistberörda förskott,
anvisat ett belopp af 6,000 R:dr, att, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
från Riksgälds-kontoret utgå.
8:o. Såsom ersättning för biträde och andra kostnader vid fortsatt utgifvande
af arbetet “Sveriges gamla lagar“, hvarmed Professoren, Kommendören af Eders Kongl.
Majits Nordstjerne-orden, Doktor O. J. Schlyter fortfarande är sysselsatt, har Eders
Kongl. Majit äskat, att å Allmänna Indragningsstaten måtte uppföras enahanda belopp,
som vid förra riksdagen för sådant ändamål anvisades, eller 900 R:dr årligen, att af
utgifvaven uppbäras emot redovisning i vanlig ordning;
Och hafva Rikets Ständer till Eders Kongl. Majits ifrågavarande nådiga framställning
lemnat bifall.
9:o. På sätt i den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och
behof, blifvit tillkännagifvet, har Eders Kongl. Majit, uti särskilda, sedermera afgifna
Propositioner, efter vederbörandes hemställan, äskat, att Krigsrådet, Riddaren af
Eders Kongl. Majits Nordstjerne-orden, Samuel Conrad Nisser, förste Löjtnanten vid
Uplands regemente Erland Joachim Bring, förste Löjtnanten vid Westmanlands regemente
Daniel Feodor Aminoff, förste Löjtnanten vid Nerikes regemente Johan
Henrik Lundli, förste Bataljonsläkaren vid Uplands regemente, Doktor Anton Fredrik
Jacobsson och förste Bataljons-läkaren vid Skaraborgs regemente, Doktor Thure Fredrik
Lundberger måtte, vid sin afgång ur tjenst, varda uppförda till nedannämnda pensioner
å Allmänna Indragningsstaten från och med månaden näst efter den, då de
erhöllo afsked, nemligen:
Krigsrådet Nisser, som sedan Juni månad 1863, efter föregånget slaganfall,
varit lam i högra armen samt mistat skrif- och talförmåga, 3,600 Ridr, motsvarande
fyra femtedelar af hans Krigsrådslön;
Löjtnanten Bring, hvilken en längre tid varit och fortfarande är af sinnessjukdom
angripen, 525 Ridr, motsvarande förste löjtnantslönen efter normalstat;
Löjtnanten Aminoff, hvilken under flera år lidit af en ögonsjukdom, som yttrat
sig uti en alltsedan år 1858 ständigt aftagande synförmåga, 525 Ridr, motsvarande
hans nuvarande lön efter normalstat;
Löjtnanten Lundh, hvilken sedan början af år 1860 lidit af förlamning, 525
Ridr, motsvarande hans lön efter normalstat;
Förste Bataljons-läkaren Jacobsson, hvilken redan en längre tid varit och fortfarande
är af sinnessjukdom angripen, 1,200 Ridr, motsvarande den honom på regementets
stat tillkommande aflöning;
och Förste Bataljons-läkaren Lundberger, hvilken år 1863 varit lidande af
nervös ögonsjukdom och derefter förlorat synen, 1,200 Ridr, motsvarande hans aflöning
på regementets stat;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit:
att, på sätt Eders Kongl. Majit föreslagit, följande årliga pensioner må, till
åtnjutande under pensionstagarnes återstående lifstid, å Allmänna Indragningsstaten
uppföras, nemligen:
8
Expeditions-Utskottets För siac/ till under d. Skrifvelse N:o 97.
a) för Krigsrådet Nisser 3,600 R:dr;
i) för Förste Löjtnanten Bring 525 IL:dr;
c) för Förste Löjtnanten Aminoff 525 R:dr;
d) för Förste Löjtnanten Lundh 525 R:dr;
e) för Förste Bataljons-läkaren Jacobsson 1,200 R:dr; och
f) för Förste Bataljons-läkaren Lundberger 1,200 R:dr;
att af dem uppbäras från och med månaden näst efter den, då de från sina ofvanberörda
tjenstebefattningar erhålla nådigt afsked.
10:o. Uti en den 27 Oktober nästlidet år till Rikets Ständer aflåten särskild
nådig Proposition har Eders Kongl. Maj:t, på framställning af t. f. Kansleren för
Kongl. Krigs-akademien, föreslagit att Qvartermästaren vid Akademien, Majoren och
Riddaren af Kongl. Svärds-orden Johan Gustaf Lyström, hvilken alltsedan år 1836
innehaft qvartermästare-befattningen samt dessförinnan vid Akademien tjenstgjort tre
år såsom kompaniofficer, och som innehar 600 R:drs pension ifrån Arméens Pensionskassa,
må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från qvartermästare-tjensten,
få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin
återstående lifstid af en årlig pension af 600 R:dr, motsvarande hälften af den lön,
han för närvarande på Akademiens stat uppbär;
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å den långa tid af 30 år Majoren
Lyström qvartermästare-befattningen med nit och skicklighet förestått, till Eders Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemnat bifall.
ll:o. Till Rikets Ständer hafva blifvit öfverlcmnade tvänue särskilda den 27
Oktober afiåtna nådiga Propositioner angående pension å Allmänna Indragningsstaten
för dels Regements-kommissarien vid Smålands Grenadierbataljon Johan Magnus
Friman och dels Regements-kommissarien vid Kronobergs regemente, f. d. Kapitenen,
Riddaren af Kongl. Wasa-orden Carl Fredrik Schmaltz, om hvilka handlingarne
upplysa:
att Friman, som är född 1794, blifvit den 11 Januari 1845 jemte erhållande af
afsked från ditintills innehafd Fanjunkarebeställning förordnad till sin ofvannämnda
regements-kommissarie-befattning, samt att Schmaltz är född 1796 och år 1844 till
regements-kommissarie förordnats; och har, efter det Krigs-kollegium i underdånigt utlåtande
meddelat att Frimans nuvarande regemements-kommissarie-arfvode, sedan
derifrån afdragits det deri till följd af Kongl. Brefvet den 1 Juli 1857 inbegripna
vaktmästare-arlvode, uppgår till 550 R:dr, samt att arfvodet för Schmaltz, efter afdrag
af det så kallade vaktmästarearfvodet, men med inberäkning af arfvodet för vården at
beväringsmanskapets materiel, utgör 1,050 R:dr, Eders Kongl. Maj:t föreslagit Rikets
Ständer, att Friman och Schmaltz må, med månaden näst efter den, i hvilken de
entledigas från regements-kommissarie-befattningarne, på Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension, Friman med
370 R:dr, hvilket belopp, tillika med den pension, 180 R:dr, han, såsom f. d. underofficer,
från Arméens Pensionskassa åtnjuter, motsvarar regements-kommissarie-arfvodet,
700 R:dr, efter afdrag af det deruti inbegripna vaktmästare-arfvodet, 150 R:dr;
hvarvid Eders Kongl. Majit dock till Rikets Ständers behjertande öfverlemnat huruvida
pensionen på Allmänna Indragningsstaten kunde höjas till det af Krigs-kollegium
föreslagna belopp 550 R:dr, att åtnjutas tillika med pensionen från Arméens Pensionskassa,
samt Schmaltz med 450 R:dr, motsvarande skilnaden emellan hans ofvannämnda
arfvode, 1,050 R:dr och den pension af 600 R:dr han såsom f. d. Kapiten från Arméens
Pensionskassa uppbär.
Ehuru
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
9
Ehuru, på sätt Krigs-kollegium uti dess utlåtanden erinrat, innehafvare af
regements-kommissarie-tjensterna vid arméens regementen och korpser icke äro berättigade
till pensionsunderstöd af allmänna medel, hafva Rikets Ständer likväl, med
hänsigt till de ifrågavarande tvänne Regements-kommissariernes höga ålder och långa
tjenstetid samt i öfrigt i afseende å dem förekommande omständigheter, ansett sig
böra Eders Kongl. Maj:ts angående dem gjorda framställningar bifalla, dervid Rikets
Ständer likväl icke funnit skäl att höja den af Eders Kongl. Maj:t för Friman föreslagna
pensionen till det af Krigs-kollegium ifrågasatta belopp;
Och hafva Rikets Ständer alltså medgifvit att Regements-kommissarien Friman
och Regements-kommissarien, f. d. Kapitenen Schmaltz må förklaras berättigade att
med månaden näst efter den, i hvilken hvardera från sin regements-kommissariebefattning
entledigas, under sin återstående lifstid å Allmänna Indragningsstaten uppbära
en årlig pension till belopp af, för Friman 370 R:dr och för Schmaltz 450 R:dr.
12:o. Eders Kongl. Maj:t har, uti särskild nådig Proposition af den 27 Oktober
nästlidet år, då ordinarie Trumpetaren vid Lifgardet till Häst, Johan Magnus Wahlqvist,
som för närvarande vårdades å Stockholms hospital för sinnessjuka, efter all sannolikhet
vore obotlig, föreslagit Rikets Ständer, att Wahlqvist må med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller afsked från krigstjensten, få på Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension
af 400 R:dr, motsvarande trumpetare-lönen på stat;
Och hafva Rikets Ständer, till Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning
lemnat bifall.
13:o. Uti en till Rikets Ständer öfverlemnad nådig Proposition af den 27 Oktober
nästlidet år är föreslaget att Regements-stallmästaren vid Lif-regementets
Husarkorps, Ryttmästaren i arméen, Riddaren af Kongl. Svärds-orden m. m. Mathias
Leijon, som är född 1800 och 1838 utnämnts till sin nuvarande Stallmästare-befattning,
vid afsked från samma befattning må, jemte den pension af 600 R:dr, han, enligt
författningarne, eger att i Arméens Pensionskassa uppbära, under sin återstående
lifstid åtnjuta på rikets Allmänna Indragningsstat en årlig pension af 400 R:dr.
Med afseende å Ryttmästaren Leijons långvariga och berömliga verksamhet,
hans numera uppnådda höga ålder samt hans obemedlade ställning, hafva Rikets
Ständer till Eders Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning lemnat bifall.
14:o. Eders Kongl. Maj:t har i nådig Proposition den 27 sistlidne Oktober
föreslagit att f. d. Kapitenen vid Gota Artilleri-regemente Nicolas Christiernin von
Hess, med afseende å hans krigsförtjenster och hans behof af understöd vid en uppnådd
ålder af 80 år, må, från och med år 1866 samt vidare under sin återstående
lifstid, på rikets Allmänna Indragningsstat åtnjuta en årlig pension af 400 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer förevarande nådiga framställning bifallit.
15:o. Vid sistlidna riksdag anvisade Rikets Ständer för innevarande statsregleringsperiod
ett belopp af 10,000 R:dr årligen till Eders Kongl. Maj:ts disposition att
användas till understöd åt sådane efter 1808 -1809 års krig qvarlefvande landtvärnsman,
som kunde anses vara af dylikt understöd i behof. Då emellertid antalet af
sådana personer befunnits mycket öfverstiga det vid anslagets anvisande beräknade,
har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att till landtvärnsmäns understöd måtte å Allmänna
Indragningsstaten för år 1867 uppföras ett belopp af 20,000 R:dr; hvilket, i
följd af den starka afgång, som årligen måste ibland dem inträffa i anseende tillhög
ålder, snart nog för följande år borde kunna förminskas;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att till understöd åt de sedan 1808 och
1809 års krig qvarlefvande landtvärnsmän, som deraf äro i behof, må för år 1867 å
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 2
10 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 97.
Allmänna Indragningsstaten uppföras, till Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition, ett
belopp af 20,000 R:dr.
16:o. Uti särskilda framställningar hos Rikets Ständer är vordet hemstäjdt,
att Underlöjtnanten i arméen, konstituerade Löjtnanten Lars Samuel von Schantz måtte
å Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande af årlig pension; varande till
stöd för denna framställning andraget, att von Schantz, hvilken år 1807 blifvit antagen
till underofficerare vid Calmar regemente och sedermera deltagit såväl i kriget
i Finland 1808 och 1809, som i Tyska fälttåget 1813 och 1814, hvarefter han år 1818
blifvit till Löjtnant konstituerad, numera vid uppnådd ålder af 76 år saknade andra
medel till sitt lifsuppehälle än ett af Eders Kongl. Majit honom förunnadt expektansarfvode,
som, enligt hvad upplyst blifvit, utgår med 150 R:dr årligen;
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å ofvan åberopade förhållanden, på
det sätt bifallit de gjorda framställningarne, att von Schantz må, med bibehållande
af nyssberörda expektans-arfvode, 150 R:dr, berättigas att på rikets Allmänna Indragningsstat,
för sin återstående lifstid, uppbära en pension af 250 R:dr årligen.
17:o. Med förmälan hurusom Expeditions-chefen vid Sjöförsvars-departementets
expedition af Eders Kongl. Maj:ts Kansli, Kommendören af Kongl. Nordstjerneorden,
Malcolm Gustaf von Schants, hvilken är född år 1801, sedan den 24 Maj 1844
oafbrutet beklädt expeditions-chefs-embetet, dels vid nyssnämnda expedition och dels
vid Landtförsvars-departementets Kansli-expedition, har Eders Kongl. Maj:t uti nådig
Proposition till Rikets Ständer af den 28 November nästlidet år, med afseende på
den långa tid, hvarunder Expeditions-chefen von Schantz till det allmännas båtnad
på ett synnerligen förtjenstfullt sätt med sällspordt nit och skicklighet utöfvat omförmälda
ansvarsfulla och magtpåliggande embete, föreslagit Rikets Ständer att medgifva
det bemälde Expeditions-chef må berättigas, att vid afskedstagandet efter upphunnen
pensionsålder, utöfver den honom tillkommande efter expeditions-sekreterarelön
beräknade pension af 3,600 R:dr, under sin återstående lifstid från Allmänna Indragningsstaten
uppbära ett årligt belopp af 800 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer till förevarande nådiga framställning lemnat bifall.
18:o. Uti särskild nådig Proposition af den 27 Oktober nästlidna år har Eders
Kongl. Majit äskat, att Kapiten-löjtnanten vid Flottan, Clas Olof Lorents Budhecks
enka, Magdalena, född Budheck, måtte å Allmänna Indragningsstaten erhålla en årlig
pension af 500 R:dr att, så länge hon lefver ogift, af henne åtnjutas.
Af den nådiga Propositionen inhemtas, att Kapiten-löjtnanten Rudbeck, hvilken
den 9 Maj 1865 erhållit nådig befallning att biträda vid fortsättande af de utaf
komitéen för undersökning af undervattensminor påbörjade försöken för omförmälda
försvarsmedels fullkomnande, under förberedelsenia till ett försök uti uppgifna syfte
den 15 derpåföljande Augusti, dervid explosion skedde, tillsatt lifvet vid 39 års ålder,
efterlemnande enkan med trenne späda barn; men oaktadt de angående Kapitenlöjtnanten
Rudbecks tjenstgöring meddelade fördelaktiga vitsord samt de upprörande
omständigheter, under hvilka hans död inträffat, hafva Rikets Ständer likväl, enär,
enligt hvad upplyst blifvit, Kapiten-löjtnanten Rudbecks enka befinner sig i den ekonomiska
ställning, att hon icke kan anses vara af understöd från Statens sida i behof,
ej funnit skäl att till förevarande nådiga framställning lemna bifall.
19:o. Enär Kanslisten, vice Häradshöfdingen Otto Fredrik Ulff, hvilken, i
egenskap af Kanslist vid Kommers-kollegii afdelning för bergsärenden, tillika bestrider
notariegöromålen vid nämnda afdelning, men, sådant oaktadt, icke åtnjuter annan
lön, än den med kanslisttjensten förenade af 1,000 R:dr, till följd af expeditions-lösens
indragande till Statsverket fått vidkännas en minskning i inkomst af 300 R:dr, har
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97. 11
Eders Kong]. Maj:t, efter det Kommers-kollegium gjort underdånig framställning om
motsvarande förhöjning i berörda kanslistlön, föreslagit att åt Ulff må, för hans återstående
tjenstetid, å Allmänna Indragningsstaten uppföras ett belopp af 300 K:dr årligen,
såsom ersättning för den honom på ofvanberörda sätt tillskyndade minskning i
inkomst af tjensten;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit att å Allmänna Indragningsstaten må uppföras
ett belopp af 300 R:dr, att till Kanslisten Ulff från och med år 1867 och så
länge han nämnda tjenst innehafver årligen utgå såsom ersättning för minskad inkomst
vid samma tjenst.
20:o. Hos Rikets Ständer har Eders Kongl. Majit föreslagit, att då Kronofogden
i Strömsholms fögderi I. D. Iverus, som är född den 6 Oktober 1804 och
under 41 år varit tjensteman samt i 35 år utöfvat kronofogde-tjensten, sedan många
år tillbaka lidit och i hög grad lider af en obotlig döfhet och under de sednare åren
äfven besvärats af en tilltagande yrsel och minnesslöhet, så att någon förhoppning ej
förefunnes att han kunde komma att i tjenstgöring återinträda, Rikets Ständer, jemväl
med afseende derå att Iverus med flera oförsörjda barn befunne sig i mindre god
ekonomisk ställning, måtte medgifva, att han, elter erhållet nådigt afsked från sin
tjenst, finge, oaktadt han ej uppnått föreskrifven lefnadsålder, uppföras till åtnjutande
å Allmänna Indragningsstaten af en mot kronofogde-lönen svarande pension af 2,500
Ridr årligen;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
21:o. Äfvenledes har Eders Kongl. Majit föreslagit att Länsmannen i Films
och Dannemora tingslag Alfred Theodor Ahlgren måtte, efter erhållet afsked, uppföras
på Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande såsom pension under hans återstående
lifstid af 675 Ridr årligen; men då, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit
anmäldt, Ahlgren numera aflidit,
hafva Rikets Ständer ansett den nådiga framställningen, i följd häraf, hafva
förfallit.
22:o. Enligt hvad af det den nådiga Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behof bilagda Statsråds-protokoll öfver Civil-ärenden den 29 September
nästlidet år inhemtas, hade uti en till Eders Kongl. Majit ställd, af Eders Kongl.
Majits Befallningshafvande i Kronobergs län med förord insänd skrift Länsmannen i
Sunnerbo härads sydvestra distrikt A. P. Peterson i underdånighet anhållit, att, då
han, som är född den 26 Maj 1824 och år 1840 inträdt i Statens tjenst samt år 1851
blifvit till Länsman utnämnd, enligt bifogadt läkarebetyg, under ,en längre tid å begge
benen haft svåra åderbråck, hvilka de sednare åren betydligt förvärrats, samt i anledning
deraf vore oförmögen, att, såsom sig borde, kunna utöfva den tjenstebefattning
han innehade, Eders Kongl. Majit, ehuru Peterson, såsom ordinarie Länsman,
icke tjenstgjort mera än 14 år, likväl måtte, i betraktande jemväl af det utblottade
tillstånd, hvaruti Peterson, på sätt af företedda betyg styrktes, med hustru och tre
barn befunne sig, tillägga honom, efter afskedstagandet, en pension å rikets Allmänna
Indragningsstat. Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Statskontoret, af
anförda skäl, på det sätt tillstyrkt bifall till den underdåniga framställningen, att
Eders Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition derom, att,
när Peterson med behörigt läkarebetyg styrkte, att han vore till vidare tjenstgöring
oförmögen, ett belopp, motsvarande det, som Peterson för närvarande, under tjenstledighet,
jemlikt författningarne eger af lönen, 700 Ridr årligen, uppbära, eller trefjerdedelar
deraf med 525 Ridr, måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföras, för
att af Peterson, efter erhållet afsked, såsom pension åtnjutas; men under erinran,
V
12 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
hurusom Peterson, under ledighet för sjukdomsfall, uppbär icke blott tre fjerdedelar
af lönen, utan jemväl oafkortad hyresersättning, 150 R:dr, har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Rikets Ständer, att, när Peterson med behörigt läkarebetyg styrker, att han
är till vidare tjenstgöring oförmögen, ett belopp, motsvarande tre ijerdedelar af hans
nu innehafvande länsmanslön, 700 R:dr årligen, tillika med den honom tillkommande
hyresersättning, må med 675 R:dr å Allmänna Indragningsstaten uppföras, för att af
Peterson, efter erhållet afsked, såsom pension åtnjutas.
Länsmannen Peterson är visserligen berättigad, att under tjenstledighet för
sjukdom uppbära, jemte tre fjerdedelar af lönen, hela hyresersättningen, 150 R:dr;
men då Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 28 November 1863, i fråga om
pensioneringen för landtstatens tjenstemän, bland annat, i enlighet med hvad Eders
Kongl. Maj:t föreslagit, stadgat att såsom lön bör beräknas totalsumman af de särskilda
slag af inkomster, med undantag af hyresersättningar, som enligt stat tillkomma
ifrågavarande tjenstemän, synes, vid bestämmandet af pensionsbeloppet för bemälde
Peterson, någon beräkning af hyresersättningen icke böra ifrågakomma. Rikets Ständer,
som, med hänseende till Petersons väl vitsordade tjenstgöring och medellösa
belägenhet, i öfrigt icke haft något att emot bifall till den nådiga framställningen
erinra,
hafva alltså funnit skäligt att förevarande nådiga Proposition på det sätt bifalla,
att, när Länsmannen Peterson med behörigt läkarebetyg styrker, att han är till vidare
tjenstgöring oförmögen, ett belopp, motsvarande tre fjerdedelar af hans nu innehafvande
länsmanslön, må med 525 R:dr å Allmänna Indragningsstaten uppföras, för
att af Peterson, efter erhållet afsked, såsom pension åtnjutas.
23:o. Enär Kommissions-landtmätaren i Jemtlands län Theodor Sandström,
hvilken är född 1822 och den 17 April 1841 antogs till landtmäteri-auskultant, sedan
han, till följd af brand efter en frostskada, blifvit amputerad å båda benen, af sådan
anledning är urståndsatt att sin tjenst utöfva, har Eders Kongl. Maj:t, i betraktande
jemväl deraf, att Sandström, med hustru och fem barn, af hvilka det äldsta är 14
och det yngsta 6 år gammalt, efter år 1863 iråkadt ekonomiskt obestånd, befinner
sig i fattigdom, uppå derom af Sandström gjord, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Jemtlands län, Landtmäteri-styrelsen och Statskontoret förordad underdånig
ansökning, föreslagit, att Kommissions-landtmätaren Sandström må, efter erhållet
afsked, uppföras å Allmänna Indragningsstaten, till åtnjutande af pension med
det belopp, som för nämnda klass af tjenstemän är bestämdt, eller 900 R:dr årligen;
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å de härvid förekomna omständigheter,
till denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning lemnat bifall.
24:o. Sedan Länsmannen i Ramsele distrikt af Wester-Norrlands län B. A.
Teurnqvist hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, som Teurnqvist, vid
numera upphunnen 65 års ålder, för sjuklighet icke längre kunde sköta sin tjenst
och derjemte befunne sig i torftiga omständigheter, Eders Kongl. Maj:t måtte, utan
afseende å det förhållande, att Teurnqvist ännu ej uppnått det enligt författningarne
erforderliga antal tjensteår, i nåder tillåta honom, att vid afskeds erhållande uppföras
å rikets Allmänna Indragningsstat till åtnjutande af full pension, 700 R:dr, så
har, efter det upplyst blifvit, att Teurnqvist, som vore öfver 65 år gammal, varit i
Statens tjenst anställd omkring 29 år, och derunder städse ådagalagt nit och skicklighet,
att han nu redan under flera år varit af sjukdom urståndsatt att sköta sin
tjenst, samt med en minderårig dotter befunne sig i torftiga omständigheter, Eders
Kongl. Majit föreslagit, att Teurnqvist måtte, efter erhållet afsked från länsmansbefattningen,
äfven om han då ännu ej uppnått föreskrifven tjensteålder, få uppföras
Expeditinns-TJtslcottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 97. 13
å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande af pension med ett mot länsmanslönen
svarande belopp af 700 Ridr årligen; och, med hänseende till hvad i denna fråga
förekommit, hafva Rikets Ständer medgifvit, att Teurnqvist må å Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af pension, hvilken dock, i anseende till Teurnqvists
kortare tjenstetid, synes böra bestämmas till något lägre belopp, än som motsvarar
den för länsmanstjensten uppförda lön;
i följd hvaraf Rikets Ständer funnit skäligt att Eders Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga framställning på det sätt bifalla, att för Länsmannen Teurnqvist må uppföras
en årlig pension å 600 R:dr, att utgå från och med månaden näst efter den, då afsked
från tjensten Teurnqvist beviljas.
25:o. Af Eders Kongl. Majit är jemväl föreslaget, att Länsmannen i Allbo
härads medlersta distrikt Fridolf Lekander måtte, vid afskedstagande!, och sedan
han dessförinnan med läkarehetyg styrkt sig vara till vidare tjenstgöring oförmögen,
uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande derifrån af en årlig pension
af 675 R:dr.
Utaf det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Civilärenden
den 6 Oktober nästlidna år inhemtas, att Lekander är född den 19 November
1815 och varit nära 29 år i Statens tjenst anställd; att han, enligt företedt
läkarebetyg, under 10 års tid lidit af flerfaldig sjuklighet och nu lider af vattusot;
samt att Lekander, som, under sin tjenstgöringstid, genom både duglighet och redbarhet
förvärfvat allmänhetens aktning och oinskränkta förtroende, med familj befunne
sig i torftiga omständigheter.
Enär det af Eders Kongl. Majit föreslagna pensionsbeloppet är beräknadt att
motsvara ej blott tre fjerdedelar af länsmanslönen, 700 Ridr, utan äfven hela hyresersättningen,
150 Ridr,
hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad under punkten 22:o härofvan
blifvit angående Länsmannen Petersons pensionering anfördt, funnit skäligt
Eders Kongl. Majits förevarande nådiga framställning endast på det sätt bifalla, att
Länsmannen Lekander må vid afskedstagande! och sedan han dessförinnan styrkt sig
vara till vidare tjenstgöring oförmögen uppföras å Allmänna Indragningsstaten till
åtnjutande derifrån af en årlig pension, motsvarande tre fjerdedelar af länsmanslönen
med 525 Ridr.
26:o. Uti en till Rikets Ständer särskildt afgifven nådig Proposition af den 10
November nästlidna år angående pension för Landshöfdingen i Skaraborgs län, f. d.
Statsrådet m. m. Jonas Wcern, meddelas, hurusom han hos Eders Kongl. Majit i
underdånighet anhållit, att nådig framställning måtte till Rikets Ständer aflåtas derom,
att, ehuru han icke uppnått föreskrifvet antal tjensteår, honom måtte vid afskedstagandet
beviljas pension å Allmänna Indragningsstaten i likhet med hvad för Landshöfdingar
i allmänhet vore stadgadt; varande till stöd för denna ansökning åberopadt,
att f. d. Statsrådet Waern, som är född den 16 Juli 1799 och inträdt i rikets tjenst
den 13 Maj 1819, då han blifvit antagen till e. o. kanslist i Kansli-styrelsen, samt
derefter tjenat Staten dels såsom officer från den 15 Februari 1820 till den 6 Februari
1830, dels såsom Statsråds-ledamot från den 18 Maj 1844 till den 10 April
1848 och dels såsom Landshöfding från den 14 December 1857, hvarjemte han varit
i hvarjehanda allmänna värf använd, under år 1863 träffats af ett slaganfall, som
efterlemnat ett försvagadt och i allmänhet aftagande helsotillstånd, hvilket vid utöfningen
af hans embete ofta måste finnas menligt och medföra ansträngningar, missgynnande
för möjligheten att återvinna en varaktigare helsa och ernåendet af en
längre lifstid, samt att f. d. Statsrådet Waern på sin ålderdom befunne sig i mindre
14 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
bekymmerfria ekonomiska omständigheter än tillförene, då han, oförhindrad af tjensteåligganden,
kunde åt vården af enskilda angelägenheter egna en oafbruten verksamhet;
och har Eders Kongl. Majit, då f. d. Statsrådet Wasrns helsotillstånd icke medgåfve
ett fortsatt utöfvande af Landshöfdinge-embetet intilldess han uppnått den för
pensions åtnjutande å Allmänna Indragningsstaten stadgade tjensteålder, med afseende
härå och i betraktande af de vigtiga värf, i hvilka f. d. Statsrådet Waern varit
i rikets tjenst använd, föreslagit Rikets Ständer, att han måtte från och med månaden
näst efter den, uti hvilken afsked från Landshöfdinge-embetet kunde varda honom
beviljadt, å Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af den för landshöfdingar bestämda pension af 6,000 Ridr.
Då f. d. Statsrådet Waern endast tillhopa 23 år varit i Statens tjenst anställd
och handlingarne icke föranleda, att han är af understöd från Statens sida i behof,
hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att till den nådiga framställningen lemna bifall.
27:o. Uti särskild nådig Proposition till Rikets Ständer af den 29 December
nästlidet år har Eders Kongl. Majit föreslagit, att Styresmannen för afvittringen i
Westerbottens län, förste Landtmätaren derstädes m. m. Anders Tunell, som är född
1797 och sedan 1818 vaiit vid Landtmäteristaten anställd, måtte, sedan han från sina
båda befattningar såsom förste landtmätare och styresman för afvittringsverket i
Westerbottens län blifvit entledigad, uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande
af en mot förste landtmätarelönen och hälften af styresmanna-arfvodet i det
närmaste svarande pension af 2,500 Ridr årligen, att utgå från och med månaden
näst efter den, uti hvilken afsked varder honom beviljadt;
Och hafva Rikets Ständer till Eders Kongl. Majits förevarande nådiga framställning
lemnat bifall.
28:o. Eders Kongl. Majit har vidare uti särskild nådig Proposition af den 27
Oktober nästlidet år föreslagit, att Chefen för Ottenby stuteri, Hofstallmästaren och
Kommendören af Kongl. Wasa-orden m. m. Jakok Wilhelm Beijer måtte vid afgång
från sin befattning såsom chef för nämnda stuteri-inrättning uppföras å Allmänna
Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension,
beräknad till 80 procent af de med befattningen förenade löneförmåner, eller 4,000
Ridr; och inhemtas af företedda handlingar att Beijer är född den 20 April 1796
samt sedan den 9 Juli 1831 tjenstgjort såsom chef för nämnda stuteri.
Rikets Ständer hafva den för Hofstallmästaren Beijer föreslagna årliga pensionen
beviljat.
29:o. Uti särskild nådig Proposition af den 27 Oktober nästlidet år är meddeladt,
hurusom, i sammanhang med beslutet om utfärdande af Förordningen angående
upphäfvande af skyldigheten för resande att vara med pass försedda, Eders
Kongl. Majit den 21 September 1860 förklarat, att der, till följd af nämnda förordning,
märklig minskning i påräknad inkomst af lösen för pass skulle inträffa för de
Öfverståthållare-embetet eller Eders Kongl. Majits Befallningshafvande underlydande,
af Statsverket afiönade tjenstemän, som innehaft sina befattningar före förordningens
utfärdande, Eders Kongl. Majit ville tillse, huruvida någon ersättning för sålunda
förlorad inkomst kunde af tillgängliga medel dem beredas.
I berörda hänseende hade Öfverståthållare-embetet och Eders Kongl. Majits
Befallningshafvande erhållit förständigande, att efter hvarje års slut till Eders Kongl.
Majit inkomma med uppgift å de belopp, hvarmed under äret passlösen för sådane
tjenstemän understigit medelbeloppet af samma lösen under åren 1855—1859; och
hade ersättningar för åren 1861 och 1862 till vederbörande tjenstemän utgått från
besparingarne å Andra Hufvudtiteln, hvilka besparingar dock, efter hvad anmäldt
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 97.
15
blifvit, icke ansågos kunna till de ersättningar, hvarom nu vore fråga, lemna ytterligare
tillgång.
I anledning häraf har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer att nedannämnde
tjenstemän må förklaras berättigade att, för tiden från och med år 1863
och så länge de sina befattningar innehafva, å Allmänna Indragningsstaten årligen
uppbära ersättning efter uppgifven beräkningsgrund för ifrågavarande mistade inkomst
med löljande belopp, att för åren 1863, 1864 och 1865 på en gång utbetalas och för
den kommande tiden utgå året näst efter det, för hvilket ersättning sökes, nemligen:
Sekreteraren vid Öfverståthållare-embetet för Polisärenden 0. B. Hult R:dr 1,471: —
Landssekreteraren i Skaraborgs län A. M. Bolinder
„ 100: —
Dito i Kronobergs län C. A. Holmberg  „ 357; —
Dito i Östergötlands län A. G. Lignell  „ 290: —
Dito i Elfsborgs län C. O. Almqvist
„ 71: —
Dito i Calmar län C. A. Palme  „ 304: —
Dito i Gefleborgs län M. Florman
„ 186: —
Dito i Wester-Norrlands län C. W. Rydvall
„ 132; —
Dito i Westerbottens län C. J. Cygnaeus
„ 105: —
Dito i Gotlands län J. Hambraeus
„ 123: —
Dito i Christianstads län C. A. Olson
„ 625: —
Dito *i Blekinge län H. W. Abelin
„ 220: —
Dito i Göteborgs och Bohus län H. Westin
„ 1,000: —
Dito i Jemtlands län P. G. Rissler
„ 250: —
Dito i Norrbottens län A. M. Eurén
„ 130: —
Vid bedömandet af denna fråga hafva Rikets Ständer icke kunnat undgå fästa
uppmärksamheten derå, att den inskränkning i inkomster, som till följd af minskad
passlösen åtskilliga tjenstemän fått vidkännas, torde hafva sin grund hufvudsakligen
i det förhållande, att uti de flesta europeiska länder skyldigheten för resande att
vara med pass försedda blifvit upphäfd eller åtminstone mindre strängt iakttagen, så
att berörda minskning endast till obetydlig del kan vara en följd af den åberopade
Förordningen den 21 September 1860, som endast afser resande inom landet. Redan
detta förhållande att icke någon från Svenska Statens sida vidtagen åtgärd varit den
egentliga orsaken till den minskade sportelinkomsten, torde, enär någon särskild utredning
af beloppet utaf den förlust, som genom nyssnämnda förordning drabbat
vederbörande tjenstemän, icke blifvit i den nådiga Propositionen meddelad, innefatta
tillräckligt skäl för afslag å Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning; men
dertill kommer, hvad för alla är väl bekant, att Landssekreterarnes inkomster, redan
förut ganska betydliga, under de sednare åren än ytterligare stegrats, hvadan den
förlust, som uti förevarande hänseende drabbat Landssekreterarne, kan anses dem
på annat sätt rikligen godtgjord.
Hvad särskildt Sekreteraren hos Öfverståthållare-embetet för Polisärenden
angår, företer sig visserligen förhållandet något annorlunda. För denne tjensteman
har nemligen passlösen utgjort en väsendtlig del af hans inkomster, hvarför han icke,
såsom Landssekreterarne, genom sportler från annat håll undfått ersättning, och billigheten
synes sålunda påkalla, att han för förlusten deraf hålles skadeslös. Rikets
Ständer anse likväl, att detta bör kunna ske på lämpligare sätt än det nu föreslagna,
och torde det derföre böra lemnäs åt vederbörande att, efter frågans närmare utredning,
och om dervid befinnes, antingen att den ifrågavarande tjenstemannens löneinkomster
numera böra förhöjas, eller att den honom tillskyndade förlust till någon
väsendtligare del varit föranledd af förändringen i den inhemska lagstiftningen uti
16 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
ifrågavarande hänseende, så att någon tillfällig ersättning vore af billighet påkallad,
då göra den framställning, som kan finnas vara af omständigheterna föranledd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer ej funnit skäl
att till Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.
30:o. Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning är föreslaget, att f. d.
Notarius Publicus i Stockholm Svante Jakob Callerholm måtte från och med år 1867
under sin återstående lifstid erhålla en årlig pension al 400 Ridr; till stöd för hvilken
framställning åberopats ej mindre det berömvärda sätt. hvarpå Callerholm skött den
magtpåliggande befattningen såsom notarius publicus, än äfven den förtjenstfulla verksamhet,
Callerholm dels såsom originalförfattare och dels såsom öfversättare af så
väl vetenskapliga som andra arbeten utur främmande länders litteratur ådagalagt,
hvarförutan är vordet anfördt, hurusom Callerholm, hvilken redan uppnått 69 års ålder,
numera i anseende till förlorad synförmåga vore alldeles ur stånd att till sitt
lifsuppehälle något förvärfva; samt att han under sin verksamma tid, oaktadt sträng
hushållning i förening med den berömvärdaste flit, likväl icke kunnat samla något
för sin ålderdom, hvadan den af Stockholms stadsfullmägtige honom beviljade pension
af 600 R:dr nu mera vore för hans torftiga bergning otillräcklig; och hafva Rikets
Ständer med lästadt afseende ej mindre å Callerholms förtjenster under en mångårig
litterär verksamhet än ock å den bekymmersamma ställning, hvari han numera
blifvit försatt, funnit skäligt medgifva,
att en årlig pension till belopp af 400 R:dr må för f. d. Notarius Publicus
Svante Jakob Callerholm å Allmänna Indragningsstaten uppföras.
31 :o. Då någon rätt till pension, vare sig i civilstatens eller i tullstatens enskilda
pensionsinrättning icke vore enka efter generaltulldirektör medgifven och följaktligen
efter f. d. Statsrådet, General-tulldirektören m. m., J. F. Fåhrai frånfälle
hans enka, Fru Immanuella Fåhreeus, född Sturtzenbecker, med tre oförsörjda döttrar
ick(?, utom deras andelar i hans ej särdeles betydliga qvarlåtenskap, egde annan tillgång
till en anständig utkomst än den pension af 562 R:dr 50 öre årligen, som, på
grund af den departements-chefsbefattning i General-tullstyrelsen, hvartill Generaltulldirektören
Fåhraus i lifstiden år 1836 utnämndes, tillkomme hans enka från tullstatens
enskilda pensionsinrättning, har Eders Kongl. Majit föreslagit, att Rikets
Ständer måtte med afseende jemväl å General-tulldirektören Fåhrai för fäderneslandet
synnerligen gagnande verksamhet under en nära femtioårig embetsmannabana,
derunder han bland annat i öfver 9 år såsom Statsråd och chef för Civil-departementet
innehaft en af samhällets på en gång vigtigaste och mödosammaste befattningar
samt derefter i mer än 8 år.såsom general-tulldirektör tjenstgjort i spetsen för ett af
Statens mest omfattande administrativa verk, tillägga hans ofvanbemälda enka för
hennes återstående lifstid en årlig pension af 1,500 Ridr;
och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att till förevarande nådiga framställning
lemna bifall.
32:o. Enär aflidne Landshöfdingen i Kopparbergs län Olof af Geijerstams
enka, Juliana Erasmina af Geijerstam, född Lundström, till sin och sina två oförsörjda
döttrars bergning vore i saknad af andra tillgångar än den ringa qvarlåtenskapen
efter mannen samt de pensioner, hon egde uppbära dels från civilstatens enskilda
enke- och pupillkassa och dels från häradshöfdingarnes, landssekreterarnes och landskamererarnes
gemensamma pensionsinrättning, har Eders Kongl. Majit hemställt, att
Rikets Ständer måtte, med afseende härå äfvensom i betraktande af Landshöfdingen
af Geijerstams under en lång embetsmannabana ådagalagda förtjenster, medgifva, att
för
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97. t7
för hans bemälda enka å Allmänna Indragningsstaten uppföres en årlig pension af
600 Ridr, att under hennes återstående lifstid utgå.
Rikets Ständer hafva jemväl till denna nådiga framställning lemnat bifall.
33:o. Eders Kongl. Majit har vidare föreslagit, att Stats-kommissarien Abraham
Victor Kocks enka, Abrahamina Engel Kock, född Oldenburg, måtte från och med år
1865 under sin återstående lifstid å Allmänna Indragningsstaten erhålla en årlig pension
af 900 R:dr..
Af de till ärendet hörande handlingar inhemtas, att Stats-kommissarien Koek,
hvilken den 20 Mars 1864 i tjensten afled, efterlemna!, förutom enkan, åtta oförsörjda
barn, deraf sju döttrar, saint att enkan, i anseende till sjukdom, oförmögen att genom
arbete i väsendtlig mån bidraga till sitt och de sinas uppehälle, i följd af det
skuldsatta skick, hvari vid mannens död boet befanns, saknar andra tillgångar, än de
pensionsunderstöd, hon från civilstatens pensionsinrättning årligen åtnjuter, med ett
sammanräknadt belopp af 780 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit.
34:o. I betraktande af det särdeles hedrande och nitiska sätt, hvarpå f. d.
Majoren Nils Johan Gjertz under mer än 22 år bestridt den mödosamma och ansvarsfulla
kommendants- och föreståndarebefattningen vid korrektions-inrättningen på
Långholmen, har Eders Kongl. Majit föreslagit, att hans efterlemnade enka Lona
Fredrika Gjertz, född Bahr, som nu vid en ålder af ,60 år befunne sig uti en för hennes
utkomst högst bekymmersam ställning, måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföras
till en pension af 300 R:dr, att under hennes återstående lifstid årligen utgå;
hvarförutan i särskild framställning hos Rikets Ständer är föreslaget, att bemälda
enka måtte tilläggas en pension af 500 R:dr, motsvarande en tredjedel af mannens
såsom föreståndare vid korrektions-inrättningen innehafda lön.
Med hänseende till majoren Gjertz’ långvariga och nitiska verksamhet i fångvårdens
tjenst och då enkan Gjertz till sitt uppehälle icke eger andra tillgångar än
en henne å tullverkets stat meddelad pension å 120 R:dr;
hafva Rikets Ständer funnit skäligt medgifva, att enkan Gjertz må på Allmänna
Indragningsstaten erhålla en årlig pension af 500 R:dr.
35:o. Enligt hvad ett Rikets Ständer delgifvet Statsråds-protokoll öfver Civilärenden
den 30 December 1864 utvisar, hade aflidne Sekreteraren i Stockholms läns
hushållningssällskap Johan Theodor Bergelins enka, Emilia Maria Bergelin, född
Olbers, hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att något understöd af allmänna
medel måtte henne tilldelas, till stöd hvarför hufvudsakligen åberopats, att
Bergelin vid sin död efterlemnat, förutom enkan, fyra minderåriga barn, samt att, enligt
företedd bouppteckning efter Bergelin, boets skulder betydligt öfverstege tillgångarne,
så att enkan saknade all utväg att sig och barnen försörja.
Med afseende å den gagnande verksamhet till Svenska landtbrukets förkofran,
Bergelin dels genom utgifna skrifter och dels såsom ledamot af Landtbruks-akademien
utöfvat, har Eders Kongl. Majit nu äskat, att Rikets Ständer måtte, såsom ett erkännande
af Bergelins förtjenster om det allmänna, medgifva, att hans efterlemnade
enka finge för sin återstående lifstid från Allmänna Indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 400 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer till Eders Kongl. Majits ifrågavarande nådiga fram
ställning lemnat bifall.
86:o. I betraktande deraf, att enkan efter framlidne General-löjtnanten Grefve
Bih. till R St. Brot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
Grustaf Mörner, hvilken under en lång följd af år tjenat riket och med utmärkelse
deltagit i dess sednaste krig, grefvinnan Augusta Mörner, född Virgin, numera sjuklig
och vid den höga åldern af 72 år befunne sig i förhållande till sin samhällsställning
uti ganska knappa omständigheter, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att för
Grefvinnan Mörner, som redan i egenskap af f. d. statsfru hos Hennes Majit Enkedrottning
Desideria från Allmänna Indragningsstaten åtnjuter en pension af 750 R:dr,
må derutöfver å nämnda stat uppföras ett belopp af 450 R:dr, att under hennes återstående
lifstid årligen utgå;
Och hafva Rikets Ständer härtill lemnat bifall.
37:o. Enär aflidne Assistenten vid telegrafverket Claes Magnus Bergman,
hvilken allt ifrån våren år 1855, då de stora telegrafanläggningarne här i riket börjades,
årligen varit vid dessa arbeten använd såsom arbetschef och i följd af öfveransträngning
derunder så skadats till sin synförmåga, att han genom operation mistat
sitt ena öga, hvaraf sannolikt den sjukdom föranledts, som i början af år 1865 slutat
hans lif, efterlemnat enka och en oförsörjd dotter i behöfvande omständigheter, har
Eders Kongl. Majit föreslagit, att Rikets Ständer, med afseende såväl å omförmälda
ömmande förhållanden, som derå att Bergman i sin ofvanberörda befattning såsom
arbetschef städse ådagalagt största nit och skicklighet samt genom en ovanlig klokhet
och omtanke vid arbetenas ordnande beredt icke obetydlig besparing för telegrafverket,
måtte medgifva, att hans enka Ulrika Bergman, född Kleen, finge, så länge
hon lefver ogift, från Allmänna Indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
200 R:dr;
Och hafva Bikets Ständer funnit skäligt att till Eders Kongl. Majits berörda
nådiga framställning lemna bifall.
38:o. Uppå Vetenskaps-akademiens derom gjorda underdåniga hemställan har
Eders Kongl. Majit föreslagit, att det årliga belopp af 1,200 Ridr, som akademien en
längre tid fått uppbära till anskaffande af originalmålningar utaf vexter ur Sveriges
flora samt till utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål, äfven måtte under
nästkommande statsregleringsperiod få utgå; och hafva Rikets Ständer till denna nådiga
framställning lemnat bifall.
39:o. Eders Kongl. Majit har föreslagit, att Intendenten vid naturhistoriska
riksmusei entomologiska samlingar, Professoren Carl Henrik Boheman, som uppnått
en ålder af 69 år och i 52 år varit i Statens tjenst anställd, deraf 24 år såsom Intendent,
måtte å Allmänna Indragningsstaten erhålla en årlig pension af 4,000 Ridr,
att utgå från och med månaden näst efter den, då afsked varder honom meddeladt;
till hvilken nådiga framställning Rikets Ständer lemnat bifall.
40:o. Sedan Vetenskaps-akademien hos Eders Kongl. Majit gjort underdånig
framställning derom, att, då i den för naturhistoriska riksmusei intendenter utfärdade
instruktion vore dem förbjudet att hafva egna samlingar, och Palaeontologise Intendenten
derstädes, Professoren Nils Peter Angelin förklarat sig villig att till museum
öfverlemna sina högst betydliga, till mer än 40,000 Ridr värderade samlingar, mot det
han dels erhölle för en gång 3,000 Ridr till inköp för musei räkning af sådana dyrbarare
arter, som nu i samlingen saknades, dels finge från och med år 1866 årligen
uppbära 2,000 Ridr; så har Eders Kongl. Majit under förevarande Hufvudtitel föreslagit,
att för Angelin måtte, såsom ersättning för öfverlemnande till museum af berörda
samlingar, å Allmänna Indragningsstaten uppföras ett årligt belopp af
2,000 Ridr från och med innevarande år och framgent under Angelins återstående
lifstid;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97. 19
Och hafva Rikets Ständer, som å Åttonde Hufvud-titeln anvisat det begärda
anslaget å 3,000 R:dr, med bifall till förevarande nådiga framställning, medgifvit, att
ett årligt belopp af 2,000 R:dr må till utgående från och med innevarande år för
Professoren Angelin å Allmänna Indragningsstaten uppföras.
41:o. Enligt hvad Statsråds-protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden den 16 September
nästlidna år utvisar, hade Richard Dybeck gjort underdånig framställning
derom, att Eders Kongl. Maj:t måtte täckas, med afseende på Dybecks under nära
30 år fortsatta antiqvariska fornforskningar och utgifna arbeten samt bans outgifna,
till Staten redan donerade samlingar och bans numera försvagade helsa, föreslå Rikets
Ständer, att åt honom under bans återstående lifstid bevilja en årlig pension
till belopp af 2,500 R:dr; hvaremot han förbundit sig dels att lemna 50 exemplar af
antiqvariska tidskriften Runa, hvars första häfte innevarande år utkommit, dels att
under de färre resor, han för detta arbete komme att framgent företaga, egna tillsyn
åt forntida minnesmärkens bibehållande och vårdande; — och hade Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-akademien uti häröfver infordradt utlåtande anfört, att, —
alldenstund Dybeck, hvilken sedan år 1842 med berömlig flit nästan uteslutande egnat
sig åt antiqvariska forskningar, för hvilka han under åren 1843 och 1846 uppburit
särskilda anslag af akademien samt från och med år 1848 dels af statsmedel,
dels af akademiens enskilda medel årligen uppbuiut efter hand ökade anslag och derjemte
från och med år 1858 fått uppbära det särskilda anslag, Rikets Ständer anvisat
till uppsökande och aftecknande af runstenar samt teckningarnes utgifvande, genom
gålvobref, dateradt den 3 Januari 1848, förordnat, att hans outgilna samlingar
skulle efter hans död till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien öfverlemnas,
samt enär han, vid nu uppnådd 54 års ålder och, enligt bifogadt läkarebetyg, bruten
helsa, icke kunde hoppas erhålla någon offentlig tjenstebefattning, som skulle kunna
gifva honom dagligt bröd, — akademien ansåge sig ega grundade skäl att tillstyrka
nådigt bifall till den underdåniga ansökningen.
Med afseende å hvad akademien sålunda anfört, har Eders Kongl. Maj:t nu
föreslagit, att Dybeck, mot förbindelse för honom att till Ecklesiastik-departementet
aflemna 50 exemplar af tidskriften “Runa“ och under de resor, han kan komma att
för antiqvariskt ändamål företaga, tillse att forntida minnesmärken bibehållas och
vårdas, måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande af en årlig pension
af 2,000 R:dr; men då Dybeck icke varit i rikets tjenst anställd, då, i betraktande
af de understöd och anslag, som, på sätt ofvan förmäles, under en lång följd
af år kommit Dybeck till godo, han ingalunda kan anses för sina antiqvariska forskningar
lemnad utan ersättning, då Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvud-titel medgifvit, att det till
uppsökande och aftecknande af runstenar samt dessa teckningars utgifvande anvisade
anslag af 1,500 R:dr, hvilket alltifrån år 1858 varit Dybeck tillagdt, må än vidare utgå,
och då detta anslagsbelopp fortfarande torde blifva Dybeck tilldeladt; hafva Rikets
Ständer ej funnit skäl att den föreslagna pensionen bevilja.
42:o. Eör Adjunkten vid högre elementar-läroverket i Skara, Filosofie Magisteim
Johan Mathesius har Eders Kongl. Majit äskat uppförande å Allmänna Indragningsstaten
af en årlig lifstidspension till lika belopp med hans nuvarande lön eller 3,000
R:dr, räknadt från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked honom
meddelas; till stöd för hvilken framställning blifvit åberopadt, att Mathesius, hvilken
varit anställd vid läroverket sedan höstterminen 1829 och numera fyllt 65 år, till följd
af sinnessjukdom alltsedan höstterminen 1859, med undantag af en del utaf derpåföljande
vårtermin, varit ur stånd att sin tjenst bestrida; att detta sjukdomstillstånd
20 Expeditions-Utskottets Förslag till undercl. Skrifvelse. N:o 97.
ännu fortfore, samt att, enligt af Domkapitlet i Skara Mathesius meddeladt intyg,
han före sin nu iråkade sjukdom städse med utmärkt nit och berömlig skicklighet
sina tjensteåligganden fullgjort;
Och halva Rikets Ständer, med afseende å hvad sålunda förekommit, till denna
Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning lemnat bifall.
43:o. Enär Rektorn vid Jacobs lägre elementarläroverk, Filosofie Magistern
Riddaren af Kongl. Vasa-orden Carl Olof Rundeberg, hvilken är född den ‘22 December
180 i och alltifrån höstterminen 1833 varit vid elementarläroverk anställd samt den
26 November 1858 blifvit till rektorsbefattningen utnämnd, numera till följd af ett
år 1863 honom påkommet slaganfall blifvit till kropps- och själskrafter så försvagad,
att han saknade förmåga att sin tjenst vederbörligen förrätta, har Eders Kongl. Majit,
med afseende jemväl å Rundebergs vitsordade sällsynta skicklighet och oiörtrutna
nit i läroverkets tjenst, föreslagit, att för Rundeberg, hvars lön utgör 3,500
R:dr, måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföras en årlig pension till belopp af
3,000 R:dr, att, räknadt från månaden näst efter den, då afsked honom meddelas,
under hans återstående lifstid utgå;
Och hafva Rikets Ständer denna nådiga framställning bifallit.
44:o. Enligt hvad det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll
öfver Ecklesiastik-ärenden den 22 September nästlidna år utvisar, hade Direktionen
för Nya Elementarskolan uti underdånig skrifvelse den 25 näst förutgångne Juli, —
under förmälan, att Rektorn vid nämnda skola, Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden,
Magister Per Adam Siljeström, jemte begäran om entledigande från sin rektorsbefattning,
anhållit, att Direktionen måtte hos Eders Kongl. Majit i underdånigiiet anmäla
honom till erhållande af lön å indragningsstat, enär, enligt bifogadt läkarebetyg,
Siljeström, som en längre tid lidit af en svårare sjuklighet och derföre åtnjutit tjenstledighet,
icke kunde utan väsendtlig fara för sin helsa, återtaga en så magtpåliggande
och mödosam befattning som rektorskallet vid ett större läroverk, om han ock möjligen
framdeles kunde blifva i tillfälle att åtaga sig något mindre ansträngande embete,
— förklarat sig desto heldre förorda denna begäran, som Siljeström under sin
tjenstetid vid nya elementarskolan, der han från år 1845 till 18r7 varit anställd såsom
lärare och från 1856 såsom rektor, ådagalagt utmärkta insigter, nit och skicklighet
samt derjemte såväl genom utgifna läroböcker som genom ett lifligt intresse
och oförtröttad verksamhet äfven före sin läraretid sökt gagna den allmänna undervisuingeu;
hvadan ock Eders Kongl. Maj:t nu föreslagit, att för Siljeström måtte från
och med innevarande år å Allmänna Indragningsstaten uppföras en årlig hfstidspension
af 3,000 R:dr.
Sedan Siljeström redan med sistlidna års utgång, till följd af fortfarande sjuklighet,
erhållit afsked från rektorsbefattningen;
hafva Rikets Ständer funnit skäligt bifalla Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, dock med vilkor, att, derest Siljeström erhåller någon annan befattning
i allmän tjenst, pensionen då bör minskas med ett belopp, motsvarande den lön,
han vid sådan befattning kan åtnjuta.
45:o. För Adjunkten vid högre elementarläroverket i Calmar Filosofie Magistern
Gustaf Wollmar Sylvander har Eders Kongl. Majit föreslagit att en pension af
1,500 R:dr årligen måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföras, att utgå från och
med månaden näst efter den, då han erhåller afsked.
De till ärendet hörande handlingar utvisa, att Sylvander, som är född 1816
och den 29 Mars 1847 blifvit till Collega scholae antagen, till följd af i hög grad för
svagad
hörsellörmåga redan under läseåren 1856 och 1857 varit permitterad från
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 97. 21
största delen af sina tjensteåligganden och allt ifrån år 1858 till all slags tjenstgöring
vid skolan oförmögen, ehuru han genom annan berömvärd verksamhet sökt vara det
allmänna till gagn; att enligt företedt läkarebetyg, den Sylvander påkomna hörselsjukdom
anses obotlig; samt att Sylvander för närvarande uppbär adjunktslön i tredje
lönegraden eller 2000 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer ifrågavai-ande nådiga framställning bifallit.
46:o. På sätt af Statsråds-protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden den 13 Oktober
sistlidet år inhemtas, hade Consistorium Academicum Majus i Upsala hos Eders
Kongl. Maj:t gjort hemställan om ett anslag af 750 R:dr till pension för Lektorn vid
högre elementarläroverket i Upsala, extra ordinarie Professoren Anders Uppströms
enka, Maria Charlotta af Uhr, och deras sex oförsörjda barn, under anförande, bland
annat, att Professoren Uppström, som egnat sina bästa krafter och sin mesta tid åt
nämnda läroverk, varit vid universitetet anställd sedan 1850 såsom docens och från
1859 såsom extra ordinarie professor med årligt arfvode för denna sednare befattning
af 1500 R:dr, samt att han under denna tid genom bearbetning och utgifvande
från trycket af alla de qvarlefvor, hvilka finnas af mosso-götiska språket, förvärfvat
sig både inom och utom fäderneslandet ett vetenskapligt anseende, som hedrade icke
mindre honom än det universitet han tillhört. Då han vid sitt frånfälle lemnat sin
familj nästan utan alla egna tillgångar och utan annat understöd än 300 R:dr ifrån
universitetets pensionskassa och vid pass 40 ä 50 R:dr gratial från erkestiftets pensionsmedel,
vore det, enligt Consistorii underdåniga mening, billigt att Staten älven
för sin del lemnade något understöd åt de qvarlefvande efter en vetenskapsman, som
under troget uppfyllande af sina tjenstepligter användt sina lediga stunder till arbeten,
hvilka gagnat vetenskapen och befordrat fäderneslandets anseende. Och hade
kanslern för Upsala universitet ansett sig böra iörorda denna underdåniga hemställan
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga behjertande, så mycket heldre som behållningen
i Professoren Uppströms sterbhus utgjorde, enligt bouppteckning, endast 692 R:dr.
I betraktande af hvad sålunda förekommit har Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
att för Professoren Uppströms ofvanbemälda enka måtte å Allmänna Indragningsstaten
uppföras en lifstidspension till belopp af 750 R:dr årligen;
, Och hafva Rikets Ständer bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
äskat.
47:o. Vidare hafva Rikets Ständer till behandling förehaft följande uti Eders
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof gjorda
framställningar om pensioner å Allmänna Indragningsstaten, nemligen:
a) för Läraren vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda Johan Gerhard
Holts till belopp af 2,000 R:dr att utgå från och med månaden näst efter den,
då afsked honom beviljas; och
b) för de vid samma Institut för elevernes undervisning anställde handtverks
mästarne
Johan Nordfelt och Elias Grönstedt till belopp af 400 R:dr för dem hvar
dera,
att utgå från och med månaden näst efter afskedstagandet.
Af det den nådiga Propösitionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastikärenden
den 13 Oktober nästlidet år inhemtas,
att Holtz, hvilken är född den 28 Mars 1803, sjelf döfstum, allt sedan år
1820, varit anställd såsom lärare vid institutets afdelning för döfstumma och för utmärkt
väl vitsordad tjenstgöring i nåder hugnats med guldmedaljen för medborgerlig
förtjenst samt uppbär en lön af 2,000 R:dr;
att Nordfelt, hvilken är född den 27 December 1793, sedan år 1829 varit vid
institutet anställd såsom de döfstumma elevernes lärare i skrädderiyrket och, utom
22 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
fri bostad, ved och ljus samt 300 R:dr af entreprenösen för elevernes beklädnad, åtnjuter
lön af 360 R:dr,
och att Grönstedt, hvilken, sjelf döfstum och född den 5 Januari 1800, från
år 1830 undervisat eleverne i smedsyrket, utom fri bostad, ved och ljus, jemväl åtnjuter
360 R:dr i aflöning; varande till stöd för dessa framställningar hufvudsakligen
andraget, att förbemälde personer, elter en ovanligt lång tjenstetid, numera samtlige,
hunnit den ålder, att de svårligen kunde längre fortfara med ett arbete, hvars mödosamma
beskaffenhet fordrade friskare krafter.
Rikets Ständer, som, i fråga om den pension, med hvilken Holtz må af Staten
hugnas, icke ansett sig ega anledning bevilja högre belopp än tre fjerdedelar af
lönen, hafva medgifvit,
a) att å Allmänna Indragningsstaten må för Holtz uppföras en lifstidspension
af 1500 R:dr årligen; och
b) att de för Nordfeldt och Grönstedt äskade pensionerna må å allmänna indragningsstaten
uppföras.
48:o. Hos Rikets Ständer är vordet föreslaget, att aflidne Häradshöfdingen,
Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden Carl Georg Levins enka, Wilhelmina Mathilda
Levin, född Grönblad, måtte beviljas en årlig pension af 300 R:dr, till stöd lör hvilken
framställning blifvit anfördt: att Häradshöfdingen Levin, efter att hafva i mer
än 20 år beklädt domare-embetet inom norra Helsinglands domsaga, år 1861 erhållit
transport till Hellestads och Tjellmo domsaga; att, enär hans föregångare i embetet
afiidit sjelfva Thomsedagen år 1860, dennes sterbhus fått till Midfastan 1863
innehafva det till sistnämnda domsaga hörande bostället stora Yxhult; att Levin atled
den 20 December sistnämnda år, till följd hvaraf hans sterbhus, som, derest han
upplefvat den 21 December, fått till den 14 Mars 1866 innehafva bostället, nu måste
afträda detsamma fardageu sistlidna år; samt att sterbhuset sålunda under ett år
gått miste om boställets afkastning, uppgående till 3,000 R:dr, en förlust så^ mycket
mera kännbar, som enkan vore sjuklig och befunne sig jemte fyra ogifta döttrar i
särdeles knappa omständigheter.
På grund af ofvan åberopade och styrkta förhållanden hafva Rikets Ständer
för Häradshöfdingen Levins bemäida enka,, beviljat en årlig pension af 300 R:dr.
40:o. Jemte erinran om aflidne Öfversten och Sekundchefen för Kongl. Marinregementet,
Kommendören af Kongl. Svärds-orden, Carl Christian Kreugers förtjenster
om det allmänna under en mer än fyratioårig tjenstetid såsom militär, äfvensom
särskildt om den nitiska och gagnande verksamhet, Öfverste Kreuger utölvat
inom den kommun han under större delen af sitt lif tillhörde, eller Carlskrona, hvars
fattigvård han i flera år på ett utmärkt sätt förestått, har hos Rikets Ständer blifvit
föreslaget, att, enär vid Öfverste Kreugers i November månad sistlidet år timade frånfälle,
skulderna i boet öfverstigit titlgåugarne, till följd hvaraf hans efterlemnade familj,
enkan Carolina Kreuger, född Fries, sonen Johan August, hvilken af lamhet i högra
armen och handen vore urståndsatt att bidraga till sin framtida bergning, samt dottren
Agda Carolina Augusta, befunne sig i särdeles torftiga omständigheter samt i
stort behof af ytterligare understöd utöfver den pension af 750 R:dr, som enkan skulle
hafva att från Amiralitets-krigsmanskassan förvänta, Rikets Ständer måtte åt Öfverste
Kreugers ofvanbemälda enka samt två oförsörjda barn å Allmänna Indragningsstaten
bevilja en årlig pension af 400 R:dr.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer åt Öfverste Kreugers bemäida enka
beviljat en årlig pension af 400 R:dr.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 97. 23
50:o. Hos Rikets Ständer är vordet föreslaget, att f. d. Öfverste-löjtnanten
Friherre Ulf Carlsson Sparres enka, Kerstin Sparre, född Vult von Steijern, måtte
erhålla en årlig pension af 600 R:dr.
I betraktande af Friherre Sparres långa tjenstetid samt då han derunder, med
erkänd utmärkelse, deltagit i tvänne fälttåg, och då, enligt hvad upplyst blifvit, Friherre
Sparres enka, som från Arméens pensionskassa åtnjuter en pension af endast
187 R:dr 50 öre, jemte sina sex döttrar, befinner sig i högst behöfvande omständigheter;
hafva
Rikets Ständer medgifvit, att för bemälda enka må å Allmänna Indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 600 R:dr.
51:o. Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att den vid 1859—1860 års
riksdag Kaptenen vid Göta Artilleri-regemente, Majoren i arméen m. m. Arvid Lönnroths
enka, Helena Brita Lönnroth, född Bredelius, tillagda pension af 200 R:dr
måtte höjas till 400 R:dr; och då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, enkan Lönnroth,
som är i saknad af egna tillgångar, vid sin numera långt framskridna ålder
samt deraf härflytande försvagade kroppskrafter, icke fortfarande eger förmåga att
genom arbete förskaffa sig de medel, som, utöfver det understöd, hon för närvarande
af Staten åtnjuter, äro för en tarflig utkomst erforderliga, samt jemväl med afseende
å majoren Lönnroths under hans särdeles långa militäriska bana ådagalagda förtjenster;
hafva Rikets Ständer medgifvit, att den från Allmänna Indragningsstaten till
enkan Lönnroth utgående pension, 200 R:dr, må förhöjas till ett belopp af 400
R:dr för år.
52:0. Vidare har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, att f. d. Andre majoren
vid Calmar regemente, Riddaren af Kongl. Svärds-orden Carl Wilhelm Braun vid
sin död den 3 November 1839 efterlemnat sin enka, Christina Braun, född Hård af
Thorestorp, i en tryckande och bekymmersam ekonomisk ställning, helst boets tillgångar
måst till borgenärerne afträdas, och delaktighet i någon pensions-inrättning
icke blifvit henne beredd. Genom egen arbetsamhet samt den hjelp, som från den
enskilda välgörenheten kommit henne till del, hade det hittills varit henne möjligt
att sig försörja; men numera hunnen till en ålder af öfver 60 år vore hon, med försvagad
helsa, ej mera i stånd att bereda sig en nödtorftig bergning. I anledning
häraf och under åberopande af den omständighet, att Majoren Braun, som i nära
29 år såsom officer tjenat Staten, med utmärkelse deltagit såväl i 1808—1809 årens
krig som 1813—1814 årens fälttåg i Tyskland och Norge, är vordet föreslaget, att
Rikets Ständer måtte bevilja enkan Braun en årlig pension å Allmänna Indragningsstaten
af 400 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer detta förslag bifallit.
53:o. Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning är föreslaget, att aflidne
Majoren i arméen, Kapitenen vid Wendes Artillei'i regemente, Riddaren af Kongl.
Svärds-orden Axel Beinhold Andersins två ogifta döttrar, Sofia Charlotta och Emilia
Christina, måtte af allmänna medel undfå en årlig pension af 200 R:dr hvardera;
till stöd för hvilken framställning är vordet anfördt, att Majoren Andersin, som, efter
att hafva med utmärkelse och tapperhet tjenat fäderneslandet i 43 år, redan år 1835
erhöll afsked, dervid honom tilldelats en pension af 600 R:dr, hvilken sedermera ökats
med en obetydlig årlig gratifikation. Med dessa små tillgångar hade han intill sin
död, den 22 September sistlidet år, försörjt sig sjelf och sina bemälda döttrar, hvilka
nu, båda sjukliga och oförmögna att genom arbete förskaffa sig sitt uppehälle, befunne
sig i stort behof af något understöd, utöfver de små gratifikationer, som de,
med anledning af fadrens, kort före hans död, derom till Eders Kongl. Maj:t ingifna
24
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
underdåniga ansökning, möjligen kunde hafva att förvänta, men hvilkas otillräcklighet,
äfven för den tarfiigaste utkomst, vore nogsamt känd.
Af handlingarne inhemtas, att Majoren Andersin bevistat fälttåg såväl 1808 i
Finland sorn åren 1813 och 1814 i Tyskland och Norge, samt under förstnämnda
krig, efter att hafva deltagit i flera träffningar, af en karteschkula sårats i ena benet;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att åt Majoren Andersina ofvanbemälda
två döttrar å Allmänna Indragningsstaten må uppföras en årlig pension af 200 R:dr,
att till hvardera utgå så länge hon ogift förblifver.
54:o. Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, hurusom aflidne Postmästaren i
Arvika, Kapitenen vid Wermlands Fältjägare-regemente, Gustaf Edvard Geijer, efter
att i 53 år hafva varit i Statens tjenst anställd samt derunder bevistat 1813-1814
årens krig, vid sin död år 1863 efterlemnat, jemte sex andra barn, äfven dottren
Christina Mathilda, hvilken, på sätt företedda handlingar utvisade, vore till sin kroppsbyggnad
i hög grad missbildad samt till förståndet ytterligt svag, och, till följd häraf,
oförmögen att i ringaste mån bidraga till sitt uppehälle, dertill hon, enär, vid fadrens
död, skulderna i boet öfverstego tillgångarne, saknade andra medel, än de ringa
understöd af tillsammans 84 R:dr 66 öre, hon från Civil-statens enke- och pupillkassa
samt allmänna fond årligen åtnjöte; med afseende hvarå blifvit föreslaget, att Rikets
Ständer måtte tillägga Kapitenen Geijers ofvanbemälda dotter en pension af 250 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att Kapitenen Geijers bemälda dotter må
å Allmänna Indragningsstaten erhålla en årlig pension af 200 R:dr, att utgå så länge
hon ogift förblifver.
55:o. Med erinran om aflidne Regementsläkaren, Medicine Doktor Gustaf Wilhelm
Beckers förtjenster som vetenskapsman och läkare samt den redbarhet, oegennytta
och välvilja mot fattige, han, vid utöfvandet af sitt yrke, städse ådagalagt, är
vordet hos Rikets Ständer föreslaget, att åt hans efterlefvande enka, Evelina Becker,
född Wennberg, som nu vid öfver 70 års ålder, samt lidande af kronisk sjukdom,
befunne sig i stort behof af ytterligare understöd för sitt uppehälle, utöfver den pension
af 150 R:dr, hon från Arméens enke- och pupillkassa åtnjuter, måtte å Allmänna
Indragningsstaten beviljas en pension af 400 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att detta förslag bifalla.
56:o. Hos Rikets Ständer är föreslaget, att åt aflidne Protokolls-sekreteraren
Anton Julius Ekmans enka Magdalena Sofia Ekman, född Nauckhoff, måtte beviljas
ett årligt understöd af 400 R:dr. Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, hade Ekman
i 36 år varit i Statens tjenst anställd samt vid sin död den 3 December 1864 efterlemnat
enka jemte fem barn, deraf det äldsta 13 och det yngsta 5 år gammalt.
Efter mannens död nödgades enkan till borgenärer afträda boet, hvadan hon nu, med
af sjukdom försvagade krafter, befunne sig i saknad af annan tillgång för sitt eget
och sina barns underhåll, än den årliga pension af omkring 600 R:dr, hon från Civilstatens
enke- och pupillkassa uppbär;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att bemälda enka må å Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af en årlig pension af 400 R:dr.
57:o. Med erinran hurusom vid sistlidna riksdag Rikets Ständer, uppå derom
af Eders Kongl. Majit gjord framställning, medgifvit, att numera aflidne t. f. Kameréraren
i Kammar-kollegii första provinskontor, Kammarrätts-rådet Baul Boland
Ferlin, som då i öfver 40 år varit i rikets tjenst anställd samt derunder i närmare
4 år med synnerlig drift och skicklighet bestridt ofvanberörda mödosamma kamererare
-
befattning, skulle, ehuru herim endast pä lörordnande innenade sistnamnda tjenst,
Expeditions-Utskottets Forslar/ till underd. Skrifvelse. N:o 97.
vid entledigande derifrån på Allmänna Indragningsstaten undfå skilnaden emellan det
pensionsbelopp, som då kunde vara för pensionsberättigade kamererare i Kammarkollegium
faststäldt, och den pension af 750 R:dr han vore berättigad att från Civilstatens
Pensions-inrättning uppbära, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att
Rikets Ständer ville åt hvardera af Ferlins efterlemnade tre ogifta döttrar, Angusta
Eugenia Anianda, Hildegard Lovisa och Augusta Wilhelmina, anslå en årlig pension
af 200 R:dr. Till stöd för denna framställning har åberopats dels Kammarrätts-rådet
Ferlins under ea lång tjenstemannabana ådagalagda skicklighet, dels hans döttrars
saknad af annat understöd för sitt uppehälle än de belopp, 27 Kalr årligen för hvardera,
sorn de från Civilstatens enke- och pupillfond erhölle, dels ock billigheten deraf
att de i någon mån finge tillgodonjuta den välvilja Rikets Ständer mot fadren visat,
men hvaraf döden betagit honom frukten;
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å förenämnda förhållanden, åt Augusta
Eugenia Amanda, Hildegard Lovisa och Augusta Wilhelmina Ferlin beviljat en pension
å Allmänna Indragningsstaten af 100 R:dr, att till hvardera årligen utgå, så länge
hon ogift förblifver.
5tS:o. Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning är föreslaget att aflidne
t. f. Kamereraren vid f. d. General-assistans-kontoret Gustaf Erik Grundens enka,
Wilhelmina Mariana Grundén, född Falk, måtte tilldelas en årlig pension af BOO
R:dr, till stöd tor hvilken hemställan blifvit anfördt, att Grundén, efter det han i 16
åv på berömligt sätt tjenstgjort vid det under Rikets Ständers styrelse stående General-assistans-kontoret,
vid samma verks indragning år 1832 blifvit skiljd från den
syssla han derstädes, efter förordnande, bestridt, men törst flera år derefter vid
1856—1858 årens riksdag erhållit en årlig pension af 600 R:dr. Med denna ringa
tillgång hade han icke kunnat göra någon besparing för sin familjs framtida bergning,
eller bereda någon pension åt sin enka, sorn nu vore sjuklig och, jemte en oförsörjd
dotter, befunne sig i de mest behöfvande omständigheter;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att enkan Grundén må å Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af en årlig pension af 300 R:dr.
59:o. Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att en årlig pension af 300 R:dr
måtte beviljas Kyrkoherden i Kettilstads och Fjärstads pastorat af Linköpings stift
m. m. Anders Jakob Cnattingii efterlemnade enka, Ulrika Mathilda Sofia Cnattingius;
varande til! stöd för berörda framställning anfördt, hurusom Cnattingius dels genom
egen lärareverksamhet och i synnerhet medelst utgifna läroböcker gjort sig i höggrad
förtjent om folkskolan, dels ock genom sin författareverksamhet i öfrigt gagnat
det allmänna;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja enkan Cnattingius en årlig
pension af 300 R:dr.
60:o. Med anförande hurusom det vöre samhället värdigt och äfven läge i dess
välförstådda intresse att med sin hjelp understödja familjen efter en man, som, lifvad
af nit för mensklighetens högsta angelägenheter, egnat sina krafter åt en verksamhet,
derigenom han varit urståndsatt att tillförsäkra sina efterlefvande en bekymmerfri
utkomst, är vordet uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar föreslaget,
att Rikets ^tänder måtte bevilja pension åt Komministern Eils Ignells efterlemnade
enka, Sigria Florentina Ignell, född Lindmark.
Med afseende å komministern Ignells förtjenster genom en framstående författareverksamhet,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja enkan Ignell en årlig pension å
Allmänna Indragningsstaten af 400 R:dr.
Bilt. till It. St. Fröt 1865 & 1806. 10 Sami. 1 Afd 13 Haft. 4
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse. N:o 97.
61:o. Med omförmälande af det utmärkta sätt, hvarpå aflidne Theologie lektoren
vid högre elementar-läroverket i Göteborg, Theologie doktorn Niklas Beckman
uppfyllt det lärarekall, han vid läroverket i 35 år beklädt, är vordet föreslaget, att
Rikets Ständer måtte bevilja hans enka, Albertina Elisabeth Beckman, född Höök,
en årlig pension af 300 R:dr, hvaraf hon nu vid 78 års ålder befunne sig i behof
för sin utkomst;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja enkan Beckman en årlig pension
af 300 R:dr.
62:o. Vidare är hos Rikets Ständer föreslaget, att Rikets Ständer måtte åt
aflidne Rektorn vid Tyska National-lyceum i Stockholm, Professoren U. W. Diederichs
enka, Maria Margaretha Dieterich, född Kullman, bevilja en årlig pension.
Med afseende å den väl vitsordade verksamhet Dieterich under en särdeles
lång bana såsom lärare till det allmännas nytta utöfvat, samt hans språkliga forskningar
och arbeten;
hafva Rikets Ständer funnit skäligt medgifva, att för hans bemälda enka må
uppföras en årlig pension af 300 R:dr.
63:o. Hos Rikets Ständer är föreslaget, att åt Professoren, Doktor Johan Hedenborgs
enka, Elise Hedenborg, född Danelon, måtte beviljas en årlig pension af
800 R:dr, till stöd för hvilket förslag erinrats, hurusom Hedenborg, efter ett verksamt,
hufvudsakligen åt vetenskapliga sysselsättningar egnadt lif, på sin ålderdom träffats
af svåra motgångar, hvarigenom hans förut bekymmerfria ställning hastigt förvandlats
i en belägenhet, som ådrog sig ej mindre den Svenska allmänhetens, än äfven Rikets
åren 1850—1860 församlade Ständers uppmärksamhet och behjertande; men hvad
som då genom lemnade bidrag kom honom till godo, kunde endast mildra de tryckande
behofven för dagen, och efter Hedenborgs i Augusti månad sistlidet år timade
död befunne sig nu hans enka, jemte en oförsörjd dotter, i högst behöfvande omständigheter;
Och
hafva Rikets Ständer, i betraktande af ej mindre Professor Hedenborgs
ådagalagda vetenskapliga förtjenster, än äfven de bevekande omständigheter, som i
detta fall äro för handen, åt hans enka beviljat en årlig pension af 800 R:dr.
64:o. Med erinran om de stora förtjenster, aflidne Professoren vid Kongl.
Musikaliska Akademien, förste konsertmästaren vid Kongl. Hofkapellet, Riddaren af
Kongl. Wasa-orden Andreas Randel såsom tonkonstnär ådagalagt, är föreslaget, att
Rikets Ständer måtte åt hans enka, Maria Cecilia Randel, född Laurent, anslå en
årlig pension af 500 R:dr; till stöd för hvilket förslag blifvit anfördt, hurusom Randel
under sin 57-åriga lefnad i 35 år tillhört Kongl. Hofkapellet, der han åtnjutit en
aflöning, som, ehuru under sednaste åren något ökad genom den inkomst, hans anställning
såsom lärare vid Musikaliska Akademien medfört, ingalunda satt honom i
tillfälle att genom besparingar betrygga sin familjs framtida bergning, hvadan äfven,
efter Randels i Oktober månad 1864 inträffade död, hans enka, jemte fyra oförsörjda
barn, deraf det yngsta 10 år gammalt, befunne sig i behöfvande omständigheter;
Och hafva Rikets Ständer medgifvit, att för enkan Randel må uppföras å Allmänna
Iudragningsstaten en årlig summa af .500 R:dr.
65:o. Jemte erinran hurusom Rikets Ständer vid sistlidna riksdag åt aflidne
Konrektorn vid Wisby högre lärdomsskola Jakob Eberhard Lytlis efterlemnade två
söner och en dotter, å Allmänna Indragningsstaten beviljat en årlig pension af 125
R:dr för hvardera, hvilka pensionsbelopp skulle utgå åt sönerne tills de uppnått 18
års ålder och åt dottern intilldess hon fyllt 25 år, såvida hon ej dessförinnan trädt
i äktenskap; har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att den sönerne tillagda pen
-
Expeditions-Utskottets Forsla!} till anderd. Skrifvelse. N:0. 97. 37
sionsrätt måtte utsträckas intill den tid, då de uppnå myndig ålder; till stöd för
hvilken framställning är anfördt att de, som äro födde, Per Gustaf den 6 Mars 1848
och Johan Axel den 28 Maj 1849, ännu åtnjuta undervisning vid Upsala högre
elementarläroverk;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt medgifva, att Per Gustaf och Johan
Axel Lyth må berättigas att fortfarande, intilldess de uppnå myndig ålder, uppbära
de dem förut å Allmänna Indragningsstaten tillagda årliga understöd, 125 Ridr för
hvardera.
66:o. Uti särskild framställning är vordet föreslaget, att Rikets Ständer måtte
åt framlidne f. d. Statsrådet, General-majoren Carl Ludvig von Hohenhausens tre
ogifta döttrar, Hilda Maria Elisäbeth, Clara Hedvig Sofia och Constance Carolina
Charlotta bevilja en årlig pension af 300 R:dr för hvardera, att utgå från och med
nästkommande års början; till stöd för hvilken framställning erinrats, hurusom General-majoren
von Hohenhausen, hvilken redan år 1803 inträdt i rikets tjenst såsom
officer vid dåvarande finska gardet, efter att hafva med utmärkelse deltagit i 1813—
1814 årens krig, derunder han, för visadt välförhållande i träffningen vid Dessau,
erhållit medaljen för tapperhet i fält, år 1841 befordrats till Chef för Westerbottens
* Fältjägare-bataljon och år 1845 till Öfverste och Chef för Kongl. Första Lif-Grenadierregementet,
hvarefter han år 1848 blifvit utnämnd till Statsråd och Chef för Landtförsvars-departementet,
hvilken befattning han innehaft intilldess han år 1853, efter
50 års anställning i rikets tjenst, erhållit afsked;
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att åt f. d. Statsrådet, General-majoren
von Hohenhausens ofvanbemälda tre ogifta döttrar bevilja pension å Allmänna Indragningsstaten
af 300 R:dr, att till hvardera årligen utgå, så länge hon ogift
förblifver.
67:o. De, på sätt ofvan förmäles, åtskilliga embets- och tjenstemäns efterlemnade
enkor tillagda pensioner hafva blifvit beviljade att utgå endast för den tid pensionärerna
förblifva i enkostånd.
68:o. Då riksmarkegångspriset för åren 1863, 1864 och 1865, enligt hvad
Eders Kongl. Majit i nåder meddelat, utgjort i medeltal 2 R:dr 3 öre per kubikfot,
motsvarande 12 R:dr 77 öre per tunna spanmål, eller 2 R:dr 27 öre per tunna utöfver
det värde, hvartill spanmålen vid 1841 års statsreglering beräknades, äro, jemlikt då
stadgade grunder, de, som före vidtagandet af berörda statsreglering tillträdt och
ännu bibehålla löner med derunder beräknad spanmål, försäkrade om tillgodonjutande
af en lönefyllnad, hvilken Eders Kongl. Majit ansett böra af Rikets Ständer bestämmas
efter nämnda prisskilnad å spanmålen, 2 Ridr 27 öre tunnan, till utgående af
Allmänna Indragningsstaten. Vid det af Statskontoret upplysta förhållande, att den
spanmål, som inbegripes under lönerna för dylika äldre, före år 1841 utnämnde löntagare,
nu utgör 1,872 tunnor, eller 11,793 kubikfot 6 kannor, skulle således till omförmälda
spanmålsersättning erfordras ett anslag i jemnt tal af 4,000 Ridr, eller 4,000
Ridr mindre än i nu gällande stat är för ändamålet beräknadt;
Och hafva Rikets Ständer, i anledning häraf, för de tjenstemän, hvilka äro
berättigade till spanmålstillökning utöfver det i staterna beräknade pris af 7 Ridr
banko, bestämt denna tillökning för hvarje tunna under lönerna beräknad spanmål
till 2 Ridr 27 öre.
69:o. Då de besparingar i utgifter från Indragningsstaten, som uppkomme dels
genom nyssnämnda nedsättning i anslaget till spanmålsersättning och dels genom
äldre pensionstagares afgång, skäligen kunde antagas ungefärligen motsvara de ytterligare
anvisningar å nämnda stat, hvarom Eders Kongl. Majit i den nådiga Proposi
-
28 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, 2i:o 97.
tiouen angående Statsverkets tillstånd och behof gjort framställning, har Eders KonglMaj:t
nu ej föreslagit någon förändring i beloppet af nuvarande anslag å Indragningsstaten;
och då de nya anvisningar, hvilka härofvan, dels på grund af särskilda nådiga
Propositioner och dels till följd af de hos Rikets Ständer gjorda framställningar blifvit
beviljade, icke äro af någon synnerlig betydenhet,
hafva Rikets Ständer ansett berörda anslag, helst detsamma har egenskap af
förslagsanslag, lämpligen kunna till oförändradt belopp, 763,004 R:dr 42 öre upptagas;
dock med iakttagande att vid den nya Riksstatens upprättande, Allmänna Indragningsstatens
förslagsanslag jemkas i den män, som blifver erforderlig för att till
jemnade belopp bringa Riksstatens slutsummor i afseende å såväl penningar, som
indelta räntor samt indelt och oiudelt spanmål.
Rikets Ständer framhärda etc..
Stockholm den 19 Juni 1866.
Tal». Litt. A.
30 Expeditions-Utskottets Forslar) till underd. Skrifvelse, N;o 97.
Riks-slatens Nionde
Pensions- och Indragnings-stateriia.
A) Pensions-staten.
Civil-statens pensionskassa:
Pensions-staten för Civile embets- och tjenstemän
37,500
Dito för deras enkor och omyndiga barn
45,000
Ersättning för mistade löne-innehållningar
2,245
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar
6,540
Arméens pensionskassa:
Pensions-staten för Militäre embets- och tjenstemäns samt Underofficerares enkor
och barn
37,500
Ersättning för mistade löne-innehållningar
4,639
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar
28,080
Wadstena krigsmanshus-kassa
Amiralitets-krigsmanskassan:
Förra anslaget under denna titel
43,100
Ersättning för mistade löne-innehållningar
615
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar
2,580
Invalidhus-fonden:
Ersättning för hemmansräntor och arrenden, Förslag s-anslag
För blesserade Öfver- och Under-officerare, Reservations-anslag
50
50.
Bidrag till handelsflottans pensions-stat att af tullmedlen direkte utgå, Reservations-anslag .....
Säger
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
Hufvudtitel.
Penningar.
Indelta rän-  tor enligt,
markegång
på förslag.
Sp
a n m å 1.
i
Indelt på förslog.
Oindelt.
Summa
Riksmynt.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubik
foten.
-
Mått.
Värde förslags-  vis å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
1
ö.
R:dr.
ö.l
Knb.-f.
k.
B: dr.
-.V-
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
fi i ,285
50
-.
91,285
'
50;
I 70,219
50
70,219
5o;
193,058
98
24,713
3
49.426
60
•242,485
58
40,295
...
—
—
46,295
37,710
—
—
—
—
37,710
7,500
—
_
—
—
—
7,500
-
24,000
—
24.000
—
470,068
98
•  |-
_ - —
24,713
3
49,426
60
519.495
58!
32
Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse. N:o 97.
Transport
ii) Altmann* Iudragnings-staten.
För diverse föremål, Förslag s-anslag.
Då de nya anvisningarne å Indragnings-staten ansetts kunna ungefärligen motsvara de besparingar
i utgifter från nämnda stat, hvilka uppkomma dels genom minskning i anslaget
till spanmålsförköjning åt äldre löntagare och dels genom pensionstagares afgång, utföres
här detta anslag till oförändradt belopp
S u m m a
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
33
Penningar
Indelta rän-  tor enligt
markegång
på förslag.
Sp
a n m å 1.
Summa.
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubik
foten.
-
Mått.
Värde förslags-  vis å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
It:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
470,0(38
98
24,713
3
49,426
60
519,495
58
759,035
72
3,639
90
134
6
269
20
29
8
59
§ 1
763,004
42
1
1 1,229,104 70
3,639
90
134
6
269 j20
CO
cv
1
49,486 (20| 1,282,500
Bih. till R St. Fröt. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 5
34
Ecpeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 91.
Extra Statsreglerings-anslag.
Riksmynt.
R:dr.
öre
Bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassor
6,000
Till Statskontorets ersättande för nästlidet och innevarande års
pension till Expeditions-Sekreteraren m. m. Johan Gabriel
1 Richert» enka, Sofia Schönherr
6,000
Summa
12,000
-
Expeditions-U-tskottets Forslar/ till underd. Skrifvelse, N:o 97.
35
Tab. Litt. R.
Allmänna Indragnings-statcn.
Ny anvisning
Kanslisten i Göta Hofrätt, Häradshöfdingen Wilhelm Kugelberg,
löneersättning
Dito dito, v. Häradshöfdingen Carl Thorell, dito
Dito dito, Gustaf Lorents Hjertström, dito
Häradshöfdingen i Österdalarnes domsaga Pehr Erik Bosceus, ersättning
för minskade löneinkomster vid nämnda domsaga, årligen
från och med 1865
Direktören vid läns-cellfängelset i Carlstad Peter Holmgren, årlig
pension
v
Dito vid straff-fängelset i Norrköping August Leopold Hård af Segerstad,
dito
Dito vid läns-fängelset för Stockholms län, Underlöjtnanten i arméen,
David Ludvig Lock, dito
Kompani-chefen vid kronoarbetskorpsen, Kapitenen i arméen, Wilhelm
Ulrik Kuylenstjerna dito.
Direktören vid länscellfängelset i Orebro Isaak Fredrik Ohlin, dito
Vaktknekten vid.länscellfängelset i Gefle Olof Wennberg, dito
Dito vid dito i Örebro Per Pettersson, dito
Vaktqvinnan vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm Anna
Catharina Eriksson dito
-
Kommendanten och Direktören vid straff- och arbetsfängelset å
Långholmen, Majoren i arméen, Frans August Tellander, dito
Expeditions-sekreteraren m. m. Johan Gabriel Richerts enka, Sofia
Schönherr, dito
Krigsrådet m. m. Samuel Conrad Nisser, dito
l:ste Löjtnanten vid Uplands regemente Erland Joachim Bring, d:o
Dito vid Westmanlands regemente Daniel Feodor Aminoff, dito ...
Dito vid Nerikes dito Johan Henrik Lundh, dito
Uste Bataljonsläkaren vid Uplands regemente, Doktor Anton Fredrrik
Jacobsson, dito
Transport
Riksmynt.
R:dr
öre
611
611
—
561
—
150
—
1,500
—
2,000
—
1,000
—
1.000
1,000
250
300
—
200
—
2,800
—
2,000
3,600
525
525
525
—
1,200
—
20,358
-
Sfi
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
Transport
l:ste Bataljonsläkaren vid Skaraborgs regemente, Doktor Thure Fredrik
Lundberger, årlig pension
Qvartermästaren vid Krigs-akademien, Majoren m. m. Gustaf Johan
Lyström, dito
Regementskommissarien vid Smålands grenadierbataljon Johan Magnus
Friman, dito
Dito vid Kronobergs regemente, f. d. Kapitenen Garl Fredrik
Schmaltz, dito
Trumpetaren vid Lifgardet till häst Johan Magnus Wahlgvist, dito
Regements-stallmästaren vid Lifregementets Husar-korps, Ryttmästa
ren
Mathias Leijon, dito
F. d. Kapitenen vid Göta artilleri-regemente Nicolas Christiernin
von Hess, dito, att utgå från och med år 1866
Till understöd åt de sedan 1808 och 1809 års krig qvarlefvande
landtvärn sm än, som deraf äro i behof
Löjtnanten Lars Lamuel von Schantz, årlig pension
Expeditions-chefen vid Sjöförsvars-departementets expedition Malcolm
Gustaf von Schantz, utöfver den honom efter upphunnen pensionsålder
såsom Expeditions-sekreterare tillko n. man de pension
Kanslisten i Kommers-kollegium Otto Fredrik Ulff, sportelersättning
Kronofogden i Westmanlands län J. D. Iverus, årlig pension
Länsmannen i Kronobergs län A. P. Peterson, dito
Kommissions-landtmätaren i Jemtlands län Theodor Sandström, dito
Länsmannen i Wester-Norrlands län B. A. Teurnqvist, dito
Dito i Kronobergs län Fridolf Lekander, dito
Styresmannen vid afvittringsverket i Westerbottens län, l:ste Landtmätaren
m. m. Anders Tunell, dito
Chefen för Ottenby stuteri, Hofstallmästaren m. m. Jakob Wilhelm
Beijer, dito
F. d. Notarius publicus i Stockholm Svante Jakob Callerholm, dito
Statsrådet, GeDeral-tulldirektöreu m. m. J. F. Fåhrcei enka, Immanuella
Fåhreeus, född Sturtzenbecker, dito
Landshöfdingen i Kopparbergs län Olof af Geijerstams enka, Juliana
Erasmina af Geijerstam, född Lundström, dito
Statskommissarien Abraham Victor Kocks enka, Abrahamina Engel
Kock, född Oldenburg, dito, att utgå från och med år 1865
Majoren Nils Johan Giertz's enka, Lona Fredrika Giertz, född
Bahr, årlig pension
Sekreteraren i Stockholms läns Hushållningssällskap Johan Theodor
Bergelins enka, Emelia Maria Bergelin, född Olbers, dito
Riksmynt.
R:dr
20,358
1,200
600
370
450
400
400
400
20,000
250
800
300
2.500
525
900
600
525
2.500
4,000
400
1.500
600
900
500
400
öre
Transport
61,378
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97. 37
Riksmynt.
Rdr
öre
Transport
61,378
Generallöjtnanten Grefve Gustaf Mörners enka, Grefvinnan Augusta
Mörner, född Virgin, dito
450
Assistenten vid Telegrafverket G. M. Bergmans enka, Ulrika Berg-  man, född Kleen, dito
Intendenten vid Naturhistoriska Riksmusei entomologiska samlingar,
Professoren Garl Henrik Boheman, dito
200
4,000
Palaeontologise-intendenten vid samma museum, Professoren Nils Pe-  ter Angelin, årligen från och med 1866
' 2,000
Adjunkten vid högre elementarläroverket i Skara Johan Mathesius,
årlig pension
3,000
Rektorn vid Jacobs lägre elementarläroverk Carl Olof Rundeberg,
dito
.. .
3,000
Dito vid nya elementarskolan i Stockholm Pehr Adam Siljeström,
årlig pension att utgå från och med 1866
3,000
—
Adjunkten vid högre elementarläroverket i Calmar Gustaf Wolmar
Sylvander, årlig pension
1,500
Lektorn vid högre elementarläroverket i Upsala, e. o. Professoren
Anders Uppströms enka Maria Charlotta af Uhr, dito
750
|
Läraren vid Allmänna institutet för döfstumma och blinda Johan
Gerhard Holtz, dito
1,500
Handtverksmästare!! vid samma institut Johan Nordfelt, dito
400
—
[Dito vid dito Elias Grönstedt, dito
400
—
(Häradshöfdingen C. G. Levins enka, Wilhelmina Mathilda Levin,
född Grönblad, dito
300
Öfversten m. m. G. Chr. Kreugers enka, Carolina Kreuger, född
Fries dito
400
Ofverstelöjtnanten, Friherre Ulf Carlsson Sparres enka, Kerstin
Sparre, född Vult von Steijern, dito
600
Majoren m m. Arvid Lönnroths enka, Helena Brita Lönnroth, född
Bredelius, pensionsförhöjning
200
_
Majoren m. m. C. W. Brauns enka, Ghristina Braun, född Hård af
Thorestorp, årlig pension
400
Majoren m. m. A. R. Andersins 2:ne döttrar Sofia Charlotta och
Emelia Christina, hvardera en årlig pension af 200 R:dr eller
tillsammans
400
Kapitenen G. E. Geijers dotter Christina Mathilda Geijer, årlig
pension
200
Regementsläkaren, Doktor G. W. Beckers enka, Evelina Becker, född
Wennberg, dito
400
Protokolls-sekreteraren A. I. Ekmans enka, Magdalena Sofia Ekman,
född Nauckhoff, dito
400
_
Transport
84,878 |
—
38
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
Transport
Kammarrätts-rådet P. R. Ferlins efterlemnade trenne döttrar,
Augusta Eugenia Amanda, Hildegard Lovisa och Augusta Wilhelmina
Ferlin, hvardera en årlig pension af' 100 R:dr, eller tillsammans
.....
Kamereraren G. E. Grundens enka, Wilhelmina Mariana Grundén,
född Falk, årlig pension
j Kontraktsprosten, Theol. Doktor A. J. Cnattingii enka Ulrika Mathilda
Sofia Cnattingius
Komministern Hils Ignells enka, Sigrid Florentina Ignell, född
Lindmark, årlig pension
Lektorn m. m. Niklas Beckmans enka, Albertina Elisabeth Beckman,
född Höök, dito  ...-
Professoren U. W. Bieterichs enka, Maria Margaretha Dieterich,
född Kullman, dito
| Professoren, Doktor J. Hedenborgs enka, Elise Hedenborg, född
Bandon, dito
Förste Konsertmästaren, Professoren A. Landels enka, Mathilda
Cecilia Randel, född Laurent, dito
i Statsrådet, Geueral-majoren C. L. von Hohenhausens efterlemnade
trenne döttrar, Hilda Maria Elisabeth, Clara Hedvig Sofia och
Constance Carolina Charlotta, hvardera en årlig pension af 300
R:dr, eller tillsammans
Summa
Riksmynt..
R:dr
öre
84,878
/
' 300
'
—
300
—
300
—
400
—
300
—
300
—
800
—
500
—
900
88,978
Anm. Enligt hvad inhemtas af Rikets Ständers underdåniga skfifvelser angående
regleringen af utgifterna under Riksstatens 4:de och 6:te Hufvudtitlar hafva
jemväl blifvit på Allmänna Indragningsstaten anvisade:
Löneersättning åt Kommendanten i Göteborg
50: —
Ersättning åt Landtmäteri-fiskalen för mistade sportler
400: —
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 98.
39
H:o 9®.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändringar
i de för Allmänna Hypoteksbanken samt Hypoteksföreningar
gällande stadganden.
(Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10 och Mern. N:o 13.)
S. A. K.
Enligt hvad Eders Kongl. Majit uti nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den
2 sistlidne Februari behagat meddela, har Styrelsen för Allmänna Hypoteksbanken
hos Eders Kongl. Majit till vederbörligt godkännande i underdånighet anmält ett af
delegarne i nämnde bank nästlidna år antaget förslag till ändringar i Kongl. Förordningarne
af den 26 April 1861, angående dels en allmän Hypoteksbank för riket
och dels de allmänna grunder, som vid hypoteks-föreningars bildande och framtida
verksamhet skola till efterrättelse lända; och då, jemlikt det af Rikets Ständer vid
anvisande af grundfond för den Allmänna Hypoteksbanken fästade vilkor, som blifvit
af Eders Kongl. Maj:t godkändt, ändringar uti ifrågavarande förordningar ej må ega
rum utan Rikets Ständers bifall, har Eders Kongl. Maj:t till Rikets Ständer pfverlemnat
nämnda förslag, på det Rikets Ständer, innan detsamma af Eders Kongl.
Maj:t till nådig pröfning upptages, måtte deröfver för sin del besluta.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer, efter tagen kännedom af hithörande
handlingar, nu till pröfning förehaft detta ärende, dervid jemväl under öfvervägande
kommit åtskilliga hos Rikets Ständer i öfrigt uti samma ämne gjorda framställningar;
och hafva Rikets Ständer, hufvudsakligen på de skäl, hvilka finnas härnedan intagna,
uti de omförmälda nådiga Förordningarne, för sin del, beslutat följande
lörän dringar:
40 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 98.
A) i Förordningen angående Hypoteksbanken
Enligt
bestämmelserna i 2:dra stycket utaf § 2 samt i § 3 beror för närvarande
hypoteksföreningens delaktighet i hypoteksbanken allenast af en anmälan till
vinnande af inträde för viss summa, hvarå, ehvad lån ur hypoteksbanken sökes eller
icke, trefjerdedels procent årlig inbetalning skall till hypoteksbanken erläggas. Nämnda
delaktighet hafva hypoteksbanks-delegarne, på andragna skäl, ansett böra annorlunda
bestämmas, så att densamma grundas dels på den årliga insättning, hypoteksförening
vill åtaga sig, dels ock på beloppet af från hypoteksbanken erhållet lån.
Nämnda inbetalningsprocent svarar emot en amorteringstid för erhållna lån af omkring
40 år, och såvida bestämmelsen om denna inbetalningsprocent kunnat föranleda
hypoteksbanken styrelse att anse sig förhindrad från upptagande af lån med annan
kortare återbetalningstid, har densamma utgjort och skulle, om den bibehålles oförändrad,
äfven framdeles utgöra ett hinder för en sådan upplåning mot obligationer
på kortare tider. Väl torde, vid jemförelse med I3:de § af förordningen angående
hypoteksföreningar, der det säges att årliga afbetalningarne på hufvudstolen af amorteringslån
skall utgöra minst % procent, en friare tydning af förstnämnda bestämmelse
kunna försvaras; men ett förtydligande torde dock icke vara öfverflödigt.
Med iakttagande häraf hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hypoteksbanks-delegarnes
förslag, beslutat, att 2:dra och 3:dje §§ i Kongl Förordningen
af den 26 April 1861, angående en allmän hypoteksbank må erhålla följande förändrade
lydelse:
§2-
"Såsom delegare i allmänna hypoteksbanken skall ingå hvarje hypoteksförening,
som hädanefter inom riket bildas; så ock hvarje allaredan inom riket bildad hypoteksförening
för all den upplåning, föreningen hädanefter finner sitt ändamål påkalla,
af sådan beskaffenhet, 3om i § 1 sägs.
Delaktighet i hypoteksbanken bestämmes dels efter det belopp, å hvilket hypoteksförening
förbundit sig att, utan låns erhållande, årlig insättning verkställa, dels
ock efter beloppet af från hypoteksbanken erhållet lån; dock må sådan delaktighet
icke medgifvas någon förening för mindre sammanräknadt belopp, än en million
Riksdaler.
§3.
På det belopp, för hvilket delaktighet i hypoteksbanken eger rum, skola årligen
minst tre fjerdedels procent till banken inbetalas. Å sådan inbetalning räknas
föreningen till godo lika stor ränta, som hypoteksförening för erhållet lån till hypoteksbanken
er!ägger.“
Det i 7:de §:s l:sta stycke befintliga stadgandet, enligt hvilket för amorteringslån
erforderliga säkerhetshandlingar böra vara i beredskap förr än anmälan om lån
hos hypoteksbanken göres, hafva hypoteksbanks-delegarne ansett, såsom icke med sakens
naturliga gång öfverensstämmande, böra borttagas; och föreslagit att nämnda
stycke skulle få denna lydelse: “I den mån de särskilda hypoteksföreningar, hvilka
såsom
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 98. 41
såsom delegare uti hypoteksbanken ingått, till erhållande af lån, ställda på viss årlig
afbetalning, sig anmäla, och hypoteksbanken styrelse i öfrigt kan beräkna det för
sådant ändamål erforderliga belopp, skall hypoteksbanken, såvida andra för ändamålet
användbara medel icke för densamma äro att tillgå, om upptagande af sådana
lån mot räntebärande, till innehafvaren ställda, på viss årlig afbetalning lydande
obligationer, vidtaga erforderliga åtgärder11; hvarjemte, då det, i händelse anskaffandet
och pröfningen af säkerhetshandlingar kunde få anstå till dess lån redan blifvit
afslutadt och ihbetalningar derå skett, kunde inträffa att en hypoteksförening bruste
i aflemnandet af sådana handlingar till det belopp, som motsvarade hans anmälda
lånebehof, ett nytt stycke, efter nuvarande 2:dra stycket föreslagits, så lydande: i-Befinnes
åter den på grund af föreningarnes anmälda lånebehof verkställda upplåning
öfverstiga beloppet af de vid lånets fördelning tillgängliga och pröfvade säkerhetshandlingar,
och gör i följd deraf hypoteksbanken på sådan upplåning ränteförlust,
svaren den eller de föreningar, som öfverupplåningen föranledt, för denna förlust, i
mån af hvars och ens utöfver behofvet gjorda anmälan."
Upphäfvandet af det föreskrifna vilkoret att säkerhetshandlingar skola, innan
lån upptages, vara i beredskap, skulle likväl kunna hafva till följd att, ännu efter
det lånet blifvit af långifvarne inbetaldt, sådana handlingar till behörigt belopp
saknades, och att således det vilkor, som uti hvarje kontrakt om dylika lån måste
ingå och är ett af de väsendtligaste, att nemligen säkerhet i jordhypotek skall linnas
till ett lånet motsvarande belopp, vore, åtminstone till en tid, ouppfyldt. Kännedomen
om att ett sådant förhållande kunde inträffa skulle ock kunna föranleda en betänklighet
hos långifvare att med hypoteksbanken ingå i affärer, hvilken vore för banken
menlig.
Rikets Ständer hafva derföre icke kunnat godkänna denna förändring, utan
anse lista stycket af 7:de § böra förblifva vid sitt nuvarande innehåll, allenast med
uteslutande af de deri förekommande, obehöfliga orden “för de sökandes behof«; vid
hvilket förhållande det ofvan omnämnda förslaget till ett nytt stadgande förfaller!
Deremot hafva Rikets Ständer funnit sig böra biträda den i 2:dra stycket af
7:de § föreslagna förändring, att, när flera föreningar anmält sig till erhållande af
amorteringslån, men deras önskningar i detta afseende ej på en gång kunna till fullo
motsvaras, fördelningen af de för ändamålet tillgängliga medlen skall bestämmas efter
beloppet af de inom de särskilda föreningarne vid ett visst tidsmoment — lämpligast
bestämdt efter kalenderår — pröfvade och godkända säkerhetshandlingar, i
stället för, såsom nu är föreskrifvet, i förhållande till det af föreningarne sökta lånebelopp.
Denna sistnämnda bestämmelse föranleder nemligen lätt dertill, att hypoteksföreningarne
anmäla sig för vida större belopp, än behofvet kräfver eller hvartill
säkerhetshandlingar kunna anskaffas, för att, i händelse penningar till hela beloppet
af hvad som anmälts icke af hypoteksbanken anskaffas, ändock få en så stor andel,
som möjligt vid fördelningen af de tillgängliga medlen.
Sista stycket i 7:de § föreskrifver, att lån ej må till föreningarne annorledes än
i kontanta penningar utlemnas, och 13:de § i förordningen angående hypoteksföreningar
förbjuder bestämmandet för amorteringslån till delegare i hypoteksförening af
högre ränta än fem procent.
Hypoteksbanks-delegarne hafva till det sistnämnda stadgandet föreslagit det
tillägg, att det skulle vara hypoteksförenings låntagare obetaget att vid låns erhållande
medgifva kapitalrabatt.
Rikets Ständer anse dock dessa inskränkningar böra betydligt modifieras, och
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 7866. 10 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 6
42 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
kunna ej finna det föreslagna tillägget vara tillfyllestgörande eller i alla afseenden
lämpligt.
Väl kan medgifvandet af kapitalrabatt för ett lån i vissa afseenden sägas hafva
likartad verkan med beviljandet af en högre ränta; men i flera andra äro dock verkningarne
af nämnda bestämmelser mycket olika. Särskildt vigtig, då man afser att
göra sig till godo inhemska kapitaltillgångar och inom landet göra obligationer gångbara,
torde den omständigheten vara, att, till följd af ovana vid beräkningar af förhållandet
emellan en viss kapitalrabatt och en högre räntefot, jemte annat, obligationer,
löpande med en lägre ränta, men utgifna och afsedda att i rörelsen öfverlåtas
med kapitalrabatt, sannolikt icke, åtminstone förrän man först hunnit vänja sig vid
enklare obligationsformer, samt endast småningom, skulle blifva allmännare begärliga
och vinna afsättning inom landet. Om man vill tillåta medgifvandet af kapitalrabatt,
synes något principielt skäl mot tillåtandet äfven af en högre ränta än 5 procent
icke finnas, utan en sådan tillåtelse desto heldre böra lemnäs, som utvägarne till det
afsedda ändamålets vinnande derigenom vidgas och man är i tillfälle att dymedelst
lämpa sig efter inom landet gängse kreditvanor och fordringar.
För borttagande af förbudet att annorledes än i kontanta penningar utlemna
lån gälla i det väsendtligaste samma skäl, som för tillåtelsen att bevilja kapitalrabatt
eller högre ränta.
Men Rikets Ständer anse sig dock icke kunna medgifva borttagandet af de
nuvarande begränsningarne annorlunda, än under vissa förbehåll, som torde vara behöfliga
för bevarandet af de respektive delegarnes inbördes rätt och förebyggandet
af att för det hela skadliga åtgärder må obetänkt eller under en stark påtryckning
från något mera enskildt håll vidtagas.
Sålunda anse Rikets Ständer högre ränta än 5 procent eller kapitalrabatt,
eller utlemnandet af obligationer från hypoteksbanken till föreningarne eller af dessa
till deras låntagare icke böra, hvar för sig eller tillsammans, få ifrågakomma annorledes
än efter derom af delegarne fattadt beslut och efter det Kongl. Maj:t dertill
lemnat bifall; och hafva Rikets Ständer för öfrigt ansett, att i intet fall högre ränta
än 6 procent må få föreskrifvas, hvilket dessutom för närvarande icke heller lagligen
får ske vid lån, för hvilka inteckning i fast egendom är lemnad såsom hypotek; varande
föreskriften härom intagen i det förslag till 13:de § i förordningen angående
hypoteksföreningar, som finnes här nedan intaget.
I öfverensstämmelse med nu uttalade åsigter hafva Rikets Ständer uppgjort
förslag till lydelsen af 7:de § i förordningen om hypoteksbanken samt af 13:de § i
förordningen angående hypoteksföreningar.
Det har härförutan synts lämpligt, att i sjelfva författningen intaga en antydning
derom, att, vid upptagande af amorteringslån, olika, längre eller kortare, återbetalningstider
böra, efter olika förhållanden, ifrågakomma, och att i 7:de § intaga
en anvisning härom.
Rikets Ständer hafva alltså beslutat följande förändrade lydelse af ifrågavarande
§
7.
“I den mån de särskilda hypoteksföreningar, hvilka såsom delegare uti hypoteksbanken
ingått, till erhållande af lån, ställda på viss årlig afbetalning, sig anmäla
Och erforderliga säkerhetshandlingar derför i beredskap hafva, skall hypoteksbanken,
så vida andra för ändamålet användbara medel icke för densamma äro att tillgå, om
Expeditions- Utskottets Förslag till underd Skrifvelse, N.-o 97. 43
upptagande af sådana lån, mot räntebärande, till innehafvaren ställda, på viss årlig
afbetalning lydande obligationer, vidtaga erforderliga åtgärder.
Hafva flera föreningar sig om sådana lån anmält, och kunna deras önskningar
i detta afseende ej på en gång till fullo motsvaras, må de medel, hypoteksbanken
genom upplåning eller annorledes sig för sådant ändamål beredt, mellan de lånesökande
föreningarne fördelas, i mån af de hos en hvar förening före nästiörutgångna
årets utgång pröfvade och godkända säkerhetshandligars belopp.
Hypoteksbanken ege, vid utlåning till hypoteksföreningarne, angående ränta,
återbetalningstider och öfriga lånevilkor, träffa de antal eller göra de bestämmelser,
som, med fästadt afseende dels på jordbruksnäringens behof af längre eller kortare
återbetalningstider, dels på möjligheten att inom eller utom landet kunna anskaffa
medel, befinnas ändamålsenliga eller nödiga. Dock må ej, utan förutgånget beslut af
hypoteksbanken delegare vid lagligen utlyst allmän sammankomst, samt Kongl.
Maj:ts dertill lemnade bifall, lån till hypoteksförening annorledes än i kontanta penningar,
eller emot högre ränta än fem för hundrade om året, eller med kapitalrabatt
kunna utlemnas.“
Då för närvarande föreskrift saknas om den påföljd hypoteksförening för underlåten
behörig inbetalning till hypoteksbanken bör vidkännas, och erfarenheten
visat att sådan föreskrift ingalunda är obehöflig, hafva bankdelegarne ansett lämpligt,
att för nämnda fäll stadgas en dröjsmålsränta, som, jemte det den bereder hypoteksbanken
full ersättning för de kostnader, som af försummelsen kunna härflyta,
tillika innefattar stark maning till punktlighet i liqvid em a; och hafva af enahanda
skäl delegarne ansett den i 14:de § af förordningen angående grunderna för hypoteksföreningars
bildande stadgade dröjsmålsränta af en half procent i månaden böra
förhöjas. Då emellertid, så vida dröjsmålsräntan för försummad liqvid af hypoteksförening
hos hypoteksbanken bestämdes till samma belopp, som för föreningsdelegare,
hvilka underlåta att i rätt tid fullgöra sina liqvider hos föreningen, den sistnämnda
icke erhöile någon godtgörelse för de extra kostnader, som för densamma uppstå
såsom ränta under den tid, som åtgår från det de resterande medlen till föreningen
inbetalas, intilldess de hinna till hypoteksbanken inkomma, hafva delegarne ansett
någon skilnad böra finnas emellan dröjsmålsräntan i ena och andra fallet och på
grund deraf föreslagit, att densamma måtte bestämmas för hypoteksförening till f:dels
procent och för förenings delegare till 1 procent i månaden.
Med gillande af detta förslag, hafva Rikets Ständer ansett, att i ll:te § af den
förevarande nådiga förordningen må intagas ett tillägg härom, och att denna § alltså
bör komma att lyda sålunda:
§ 11.
“Hypoteksförening, som i hypoteksbanken undfått lån, stäldt på viss årlig afbetalning,
vare pligtig att årligen på bestämda tider till banken verkställa liqvid af
den ränte- och kapitalafbetalning, som vid lånets utgifvande till föreningen blifvit bestämda;
erlägge ock bidrag till förvaltningskostnaderna, efter hvad derom är stadgadt.
Underlåtes någon sådan inbetalning, erlägge hypoteksföreningen ränta å oguldna
beloppet af tre fjerdedels procent i månaden“.
Då ändamålet med den reservfond, som af hypoteksbanken kan bildas, i
framsta rummet måste vara att betäcka tillfälliga förluster, hvilka kunna för hypoteksbanken
inträffa, har det icke synts förenligt med reservfondens hufvudsakliga ändamål
och icke heller för do särskilda föreningarne medföra något verkligt gagn, att,
44 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 98.
såsom i följd af nuvarande föreskrift i 17:de § måste ske, så stor andel ai vinsten —
hvaraf reservfonden bildas — som på hvar och en af de i hypoteksbanken delegande
hvpoteksföreningar vid hvarje års bokslut belöper, hvar och en af deni då tillgodoföres,
äfven förr än reservfonden uppnått det för hypoteksbankens möjliga behof afsedda
belopp, 500,000 R:dr, enär i allt fall utdelning ej får ske af annan vinst, än
deD, som kan komma att öfverskjuta reservfondens nyssnämnda belopp. Den enda
med ett sådant tidigare tillgodoförande i banklagen afsedda fördel, att dermed
från bankens början bestämma grunden för en sannolikt ganska aflägsen vinstfördelning
emellan de olika föreningarne har synts delegarne mer än motvägas af det
invecklade bokhålleri, som vid reservfondens tillvext och möjliga anlitande för sitt
ändamål skulle erfordras. Jemte det delegarne på dessa skäl ansett sig böra föreslå
den förändring, att vinstfördelning emellan föreningarne först skall vidtaga, sedan
reservfonden uppnått sitt afsedda belopp, hafva delegarne uttryckt den åsigt, att
denna vinstfördelning bör grundas icke på de särskilda föreningarnes hela delaktighet
i hypoteksbanken, utan endast på den genom derur erhållna lån grundade delaktigheten.
I enlighet med hvad sålunda föreslagits, hafva Rikets Ständer ansett § 17 i
förordningen om hypoteksbanken böra erhålla följande lydelse:
§ 17.
“Af den vinst, som från hypoteksbankens rörelse kan uppkomma, skall bildas
en reservfond och ingen utdelning af denna vinst få ega rum förr än reservfonden
uppgått till ett belopp, stort femhundratusen Riksdaler Riksmynt. Då vinsten öiverstiger
detta belopp, skall öfverskottet vid hvarje års bokslut tillgodoföras de i hypoteksbanken
delaktiga föreningarne i mån af de amorteringslån, hvar och en förening
från banken erhållit. “
Vid 20:de g är föreslaget ett tillägg i slutet af första stycket, innefattande att
fråga, som vid allmän sammankomst väckes om ändring i förordningarne om hypoteksbanken
eller hypoteksföreningarne, skall vara skriftligen affattad samt åtföljd af
styrelsens och revisorernes utlåtanden; och hafva Rikets Ständer, med gillande häraf,
beslutat, att nämnde 20:de § bör komma att lyda sålunda:
§ 20.
“Hvarje år efter det revisionen af hypoteksbankens förvaltning blifvit afslutad,
skall allmän ordinarie sammankomst emellan bankens delegare ega rum i hutvudstaden,
å dag, som i sådant afseende på nästföregående sammankomst bestämmes,
och hvarje förening dertill sända ti’e ombud, af hvilka minst en bör af föreningens
styrelse vara ledamot. Fullmägtige i Riksgälds-kontoret skola ock ett ombud dertill
utse.
På denna sammankomst, dervid revisorerne, så vidt ske kan, böra vara tillstädes,
skall revisionsberättelsen till granskning företagas, beslut rörande decharge
för styrelsen fattas, och val af de ledamöter och suppleanter, som af föreningarne
skola utses för att i styrelsen ingå, tillika då anställas. Äfven må vid ordinarie sammankomst
icke allenast, till efterrättelse för samtliga i hypoteksbanken delegande
hypoteksföreningar, de grunder bestämmas, efter hvilka inom hvarje förening särskild
värdering af jordegendom förrättas skall i de fall, der delegare i hypoteksförening
vill låta sin delaktighet i föreningen efter sådan grund beräknas, utan ock, under
