# ID: svediakorp-gov2439
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 124,232
# sentences: 3,598
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAMTLIGA RIKS-STANDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN 1 STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
-===s=ae30^O0G«s===--
TIONDE SAMLINGEN.
I6ta Afdelningen:
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. MaJ:t, m. m.
‘
.
I
' .
I
Exp edit) o u s- lj Is k o 11 e Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:u 1.
1
\:w 1.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Dec. 186 5.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående godtgörande genom
Riksgälds-kontoret af de utaf Siats-kontoret förskjutna
riksdag skostnader.
(Stals-Utskottels Mein. N:o 4.)
S. A. K.
Rikets Ständer fä härmedelst i underdånighet anmäla, det Rikets Ständer, i likhet
med hvad vid flera föregående riksmöten egt rum, äfven nu beslutat, att sådana af
innevarande riksdag föranledda utgifter, som, i anseende till deras föremål eller beskaffenhet,
dels redan blifvit och dels framdeles under riksdagens lopp varda af E. K. Maj:t
godkända och å Stats-konloret anvisade, skola, elter erhållna reqvisitioner och anställd
granskning af derför aflemnade verifikationshandlingar, Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret
godtgöras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 December 1865.
Bih. lill B St. Prut. 1865 ^ 1866. 10 Sami. 1 Afd. i Haft.
1
Expeditions-Utskottets Eili-sing till underd. Skrifvelse., N:o
!%:0 «.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 13 Dec. 1865.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den "20 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga. Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-Statens Första hufvudtitel.
(Siats-Utskottets Utlåtande N:o 8.)
S. A. K.
Uti den af' E. K. Maj:t vid innevarande riksdag aflåtna nådiga Proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, her E. K. Maj:t, i afseende på utgifterna under
Riks-statens Första Hufvudtitel, — hvilken innefattar anslagen till Kongl. Hofoch
Slotls-staterne, vid sista riksdagen fastställda till en summa af 1,230,000 R:dr,
deraf 1,106,900 R:dr för den förra och 123,100 R:dr för den sednare af nämnde stater,
— behagat till Rikets Ständer göra nedanstående framställningar.
Jemte tillkännagifvande, att anslaget till hängt. Majlis Hofhållning, hvilket, under
del priset å nästan alla förnödenheter på sednare årtionden högst betydligt stegrats.
icke sedan år 1823 undergått någon förändring, numera visat sig vara otillräckligt
för de dermed afsedda utgifter, äfvensom att E. K. Maj:t af enahanda anledning
aflåtit Proposition till Norska Storthinget om höjande af den från Norge utgående hofhällningssumman,
har E. K. Maj:t funnit sig föranlåten begära, all ofvanberörda anslag
måtte från sitt nuvarande belopp, 630,000 R:dr, ökas med 170,000 R:dr eller till
800,000 R:dr.
Sedan E. K. Majit redan vid 1859—1860 årens riksdag hos Rikets Ständer
gjort framställning, att anslaget till H. K. Höghet Hertigen af Dalarne skulle, i händelse
af H. K. Höghets förmälning, ökas nied 17,000 R:dr, men Rikets Ständer af anförd
orsak, det icke kändt vore, att H. K. Höghets förmälning vore nära förestående,
ansett något beslut derom då icke vara af behofvet påkalladt, sä har, efter det H. K.
Höghets förmälning numera under nästlidne år egt rum och då den ökade lefnadskostnad,
sorn deraf för H. K. Höghet blifvit en följd, icke motsvarades af det åt H. K.
Höghet för närvarande anvisade anslag, E. K. Majit nu, med förnyande af ofvanbemälda
framställning, hos Rikets Ständer föreslagit, alt den på Sverige belöpande andel
af anslaget lill H, K. Höghet Hertigen af Dalarne måtte förhöjas med 17,000 R:dr och
sålunda bestämmas till 53,000 R:dr.
■ Erpedilions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N.o 2. 3
l)å, i anledning al' E. K. Maj:ts vid sednasle riksdag aflåtna nådiga Proposition,
att del lör underhåll af möbler å de Kongl. Slotten i Riks-staten uppförda anslag al
12.000 R:dr måtte förökas med 44,400 R:dr, Rikets då församlade Ständer beslutat, all,
med bibehållande å definitiv stat af omförmälda anslag å 12,000 R:dr, en årlig förhöjning
i samma anslag finge under åren 1864, 1865 och 1866 utgå med 44,400 R:dr, under
rubrik : för underhåll och vard aj möbler och andra Stalén tillhöriga inventarier i de
Hony!. Slätten; men berörda anslag fortfarande visat sig vara lill liela det i Riksstaten
nu upptagna belopp för sitt ändamål oundgängligen behöfligt, har E. K. Majit
äskat, att detsamma måtte till oförändradt belopp i den nva Riks-staten uppföras.
Samtliga förenämnda framställningar hafva Rikets Ständer pröfva! skäligt bifalla
och sålunda beslutat:
alt anslaget till Kongl. Maj:ts hofhållning skall från och med nästa statsregleringsperiod
utgå med 800,000 R:dr R:mt ärligen :
alt anslaget till H. K. Höghet Hertigen af Dalarne skall från nuvarande beloppet,
36.000 R:dr, lill 53,000 R:dr förhöjas; samt
att från och med nästa statsregleringsperiod anslaget för underhåll och vård af
möbler ocb andra Staten tillhöriga inventarier i de Kongl. Slotten skall i Riks-staten
definitivt upptagas till 56,400 R:dr.
Öfriga till denna hufvudtilel hörande ordinarie anslag äro, enligt närlagda tabell
Litt. A., uppförda till enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag; kommande alltså,
pä sätt nämnda tabell utvisar, bufvudtitelns anslagsbelopp att utgöra 1,417,000 R:dr.
I afseende pä de behof, lör hvilka tillfälliga eller extra anslag under Första
bufvudtiteln ansetts erforderliga, har E. K. Majit, enär H. K. Höghet Hertigens af Dalarne
förmälning inträffat redan år 1864, men nästa statsregleringsperiod icke komme
alt börja förr än med år 1867, föreslagit, att den här ofvan omförmälda anslagsförhöjning,
17,000 Ridr årligen, måtte beräknas och utgå från början af det är, då förmälningen
egde rum;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall härtill, å Riksgälds-kontoret anvisat en
emot berörda anslagsförhöjning för åren 1864, 1865 och 1866 svarande sammanlagd
summa af 51,000 Ridr.
Vidare har E. K. Majit, till inköpande af en Brädhandlaren A. G. Enblom nu
tillhörig egendom å Kungsholmen och verkställande derå för de Kong). Fatburarnes
räkning af föreslagna byggnads- och inredningsarbeten, äskat för en gång en summa af
100,000 Ridr, att utgå under år 1866.
Beträffande denna fråga hafva Rikets Ständer af det vid den nådiga Propositionen
fogade Statsråds-protokoll öfver Finans-Ärenden för den 13 sistlidne Oktober inhemtati
ali de uti en flygel af Herr Stats-Ministerns för Utrikes Ärendena hoställsegendom
ä Blasieholmen befintliga lägenheter, hvilka för närvarande begagnas såsom
fatbur för H. K. Majit Enke-Drottningens samt D. K. Högheter Hertigarnes af Östergötland
och Dalarne hofhållningar, numera äro i ett särdeles förfallet skick; samt att,
när fråga blifvit väckt om uppgörande af plan och kostnadsförslag till bebyggande af
nämnda boställes tomt. för att bereda lokal för ett eller flera af de embetsverk, som
nu saknade sådan, den tid ansetts icke vara aflägsen, då fatburen, som på sednare tider
4
Expeditions-IJtskottds Förslå;/ till underd. Skrif reise, .\:o 3?.
ej erhållit behöflig reparation, icke kunde eller finge bibehållas å berörda tomt, hvilken
dessutom, efter fullbordan af den beslutade ocb redan påbörjade ulfyliningen af Nybroviken,
icke vidare komme alt, såsom nu, hafva sitt lage vid vatten, utan vid en af
hufvudstadens ansenligare öppna platser; i följd hvaraf inrättningens bibehållande i berörda
egendom icke kunde anses ändamålsenligt, vare sig att afseende fästades å inrättningens
behof eller å de anspråk pä egendomens utseende och användningssätt, som af
en sådan belägenhet framkallades; hvartill komme att. i anseende till den väsendtliga
inskränkning i utrymmet för Kongl. Maj:ts egen fatbur ä Riddarholmen, som af sammanbindningsjernbanans
framdragande öfver den dertill nu begagnade tomt föranleddes,
del antagligen blefve olämpligt att bibehålla denna fatbur å sin nuvarande lokal.
Oaktadt de sålunda meddelade upplysningarne visserligen antyda, ali de Kongl,
hofbållningarnes fatburar icke äro i del skick, som kunde vara önskligt, har det likväl
synts Rikets Ständer, som skulle frågan om anslag för uppförande ocb inredande af de
för ändamålet afsedda nya byggnaderna kunna utan synnerlig olägenhet någon lid anstå;
och som Rikets Ständer ansett Statsverkets tillstånd påkalla sträng sparsamhet vid
pröfningen af de mångahanda anslagsfrågor, som föreligga Rikets Ständer, hafva Rikets
Ständer funnit sig icke kunna den nådiga framställningen om anvisande af det ifrågaställa
byggnadsanslaget bifalla; men, då den till inköpande föreslagna egendomen,
hvilken, i areal innehållande 35,018 qvadratfot, Enblom erbjudit sig ali lill den 1 April
1866 hålla Kronan tillhanda för en köpeskilling lika med den, hvartill egendomen nyligen
blifvit till honom sjelf försåld, eller 45,000 R:dr, vitsordas vara för samtliga de
Kongl, fatburarne fullt rymlig och för ändamålet särdeles välbelägen, samt tillfället att
för ett, såsom det synes, icke obilligt pris förvärfva samma egendom möjligen icke med
de nu erbjudna vilkoren återkommer; hafva Rikets Ständer funnit ined klok hushållning
öfverensstämmande, att denna egendom, hvilken otvifvelaktig! inom en icke aflägsen
framtid blifver för i frågakomna ändamålet behöflig, redan nu inköpes;
Och hafva Rikets Ständer alltså, till inköp för Statens räkning af Brädhandlare!)
Enbloms ifrågavarande egendom, å Riksgälds-kontoret anvisat en summa af 45,000
R:dr, att under år 1866 utgå.
Slutligen har E. K. Majit begärt, att, till uppförande af ett nytt vagnshus vid
Haga Lustslott, måtte beviljas ett anslag för en gång af 10,645 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, som funnit behofvet af ifrågavarande byggnad fullständigt
ulredt, pröfvat skäligt å Riksgälds-kontoret jemväl anvisa omförniälda belopp,
att under år 1867 i män af behof utgå;
Kommande, på grund af hvad sålunda blifvit beslutadt, de för tillfälliga behof
under Första Hufvudtiteln för en gång nu beviljade anslag att, på sätt närlagda tabell
Litt. B. äfven utvisar, uppgå till ett sammanlagd! belopp af 106,645 R:dr.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 December 1865.
Expedition.1;-Utskottats Förslag lili anderd. Skrifvelse, N:o 2.
5
Litt. 4.
Tabell ofver Riks-statens Första Hnfvadtitel.
j E:mt B: dr. !
Kongl, ilof- och Slotts-staterne.
Kongl. Hofstals-ans/agen.
Kongl. Maj:ls Hofhållning:
Nuvarande beloppet  630,000:
Förhöjning  170,000:
| Hennes Maj:t Enke-Drottningen Josepbinas Hofhållning
Ha ns Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland
Deruti inbegripna handpenningar för Hans Kongl. Höghets Gemål,
i Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne:
Nuvarande beloppet  36,000:
Förhöjning  17,000:
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie
För underhåll och vård af möbler och andra, Staten tillhöriga, inventarier
i de Kongl. Slotten
Kongl. Holstallets utfodring
Polis-, lys- och renhållning vid Kongl. Slottet och Arfprinsens palats. .
Rosersbergs Slott
Ved och kol för de Kongl. Hofven
Sgr
Kongl. Slotten,.
Reparationer å Stockholms Slott med flera för de Kongl. Hofven upplåtna
byggnader
Brandväsendet och yttre ijshållningen vid Kongl. Slottet och Arfprinsens
palats
j Drottningholms och Svartsjö Slott
! Gripsholms Slott
Ulriksdals Slott
Haga Lustslott och park
Strömsholms Slott
Sgr
Summa | 1.417,000
800,000
120,000
126,000
53.000
18.000 I
56,400
45.000
22,500 i
3,000
50.000
1,293,900
63,000
11,250 !
24,600
5.000
8,250
8.000
3,000
123,100
f)
Expedilions-lHskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 2.
Tabell öfver Extra Statsregleriisgs-anslag under Riks-statens Första Iliifvudtitel.
Litt. B.
Ernit R:dr. j
Anslag för En gäng.
Till Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne: Eli emol den Hans
Kongl. Höghet på ordinarie slat beviljade anslagsförhöjning, 17,000
R:dr årligen, svarande belopp för åren 1864, 1865 och 1866 . . . 51,000
Till inköpande af en Brädhandlare!) A. G. Enblom tillhörig egendom å
Kungsholmen . 45,000
Till uppförande al ett vagnshus vid Haga lustslott j 10,645
Summa ! 106,645
Expeditions-Utskottets Förslag lili anderd. Skrifvelse, J\:o 3.
Uppläst och godkämlt hos Ridd. och Adeln den 16 Dec.. 180ö.
Preste-St&ndet den 2 0 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 3 0 — —
Riket.s Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kangl.
Majds nådiga Proposition, angående åtgärder till behöfvandes
undsättning i missvextär.
(Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 9.)
S. A. K.
i
Under åberopande af innehållet utaf såväl E. K. Maj:ts vid de sednaste riksdagarne,
i fråga otti åtgärder för behöfvandes undsättning vid inissvext eller felslagen
skörd, aflåtna nådiga Propositioner och Rikets Ständers derpå grundade beslut, som ock
E. K. Majrls och Rikets Stats-kontors den 26 sistlidne Juli afgifna' underdåniga berättelse
rörande, bland annat, jemväl undsättningsfonden, bar E. K. Maj:t uti nådig Proposition
af den 7 sistlidne November föreslagit, alt Rikets Ständer i denna fråga måtte
besluta i öfverensstämmelse med de stadganden, som rörande fondens användande blefva
vid sistförflutna riksdag meddelade.
Vid behandlingen af detta ärende hafva Rikets Ständer dels af förenämnda berättelse
och dels af meddelade uppgifter i ämnet inhemtal:
all undsättningsfonden, inberäknadt utestående fordringar, vid slutet af är 1863
utgjorde 1,727,042 Rulr 16 öre;
att från början af år 1864 till Juni månads utgång innevarande år blifvit af
undsättningsmedlen beviljade: med återbetalningsskyldighet 150,900 R:dr och utan sådan
skyldighet 88,800 R:dr, eller tillsammans 239,700 Rulr;
ali af fondens hos Riksgälds-kontoret innestående medel blifvit under år 1864
och första hälften af 1865 lyftade tillsammans 195,000 R:dr, hvaremot under samma
tid blifvit till nämnda Kontor levererade 110,000 R:dr;
alt Statsverkets fordringar för meddelade undsättningslån vid sistlidne Juni månads
utgång utgjorde tillsammans 305,660 R:dr 64 öre: hvarvid dock bör erinras, att
en del af de undsättningsfordringar, som till det betydliga beloppet af tillsammans
195,649 R:dr 9 öre voro utestående inom Westerbottens och Norrbottens län, utgjordes
al äldre lån, för hvilka godtgörelse ej kunde med säkerhet påräknas;
8
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, Alto 3.
atl af de 150,000 R:dr, sorn under stalsregleringsperioden 1864—1866 få utgå
utan återbetalningsskyldighet, blifvit använda:
under år 1864
74,650 R:dr,
och under år 1865 intill den dag, då Stals-kontoret afgaf sin berättelse 14,150 „
eller tillsammans  88,800 R:dr,
samt att vid meranämnda berättelses afgifvande undsättningsfondens tillgångar
utgjordes af:
medel, innestående hos Riksgälds-kontoret R:dr 1,188,731: 66.
och dito bos Stats-kontoret
„ 16,749: 25.
eller tillhopa
R:dr 1,205,480: “öT,
utom hvad i afbetalning pä utgifna undsättningslån komme att till fonden inflyta;
Och som de stadganden, hvilka för närvarande äro gällande i fråga om sättet
och vilkoret! för meddelandet af undsättningar vid missvexter och felslagna skördar,
synts Rikets Ständer vara ändamålsenliga, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med hvad E. K. Maj:l i olvanberörda nådiga Proposition behagat föreslå, fattat följande
beslut, nemligen:
l:o att till E. K. Maj:ls fortfarande disposition för behöfvandes undsättning vid
inträffande missvex! eller felslagen skörd må öfverlämnäs såväl den hos Rikets Ständers
Riksgälds-kontor och på Kongl. Räntekammarens räkning i Rikets Ständers Bank
innestående behållning af undsätlningsmedel, sorn hvad genom återbetalningar å med
delade
undsättuingslån kan inflyta;
2:o atl af de sålunda till E. K Maj:Is förfogande ställda medel en summa, beräknad
efter 50,000 R:dr årligen, må under tiden för nästa statsreglering få begagnas
till undsättningar utun ålerbetalningsslcy Idig het ät sådana behöfvande, som icke äro i
tillfälle atl sjellVe förskaffa sig arbete eller i stånd alt af egna tillgångar återgälda de
undsältningsanslag, hvilka dem tilldelas: börande dylika understöd företrädesvis tillgodokomma
de kommuner, sorn tillförbinda sig sä använda desamma, att för dithörande
fattiga och arbetslösa personer herodes sysselsättning och möjlighet alt genom eget arbete
förtjena sitt uppehälle;
3:o att ofvan omlörmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till räll tefria
låneunderstöd med bestämda äterbetalningsterminer och mot vederbörande större eller
mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af E. K. Maj:t godkänd säkerhet;
4:o
att, sä vidt omständigheterna medgifva, tillfällen skola för de behöfvande
beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
5:o att de för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar alsedda medel
böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgäldskontoret
öfverlämnäs, emot skyldighet för delta verk att det sålunda emottagna beloppet,
vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål E. lv. Maj: t tillhandahålla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 December 1865.
N.o 4.
Expeditions- Utskottets Forslin) till underd. Skri frelse, l\:o 4.
9
No 4.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Dec. 1865.
Preste-Ståndet. den 2 0 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om anslag till ett förlagslån
för tillväg åhring ande inom riket af tillverkning af 12-  decimaltums gjutna jernkanoner.
;(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.)
S. A. K.
Utaf en den 27 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
med dertill hörande handlingar hafva Rikets Ständer inhemtat, att då ett under sistlidna
år vid Finspångs styckebruk anstäldt försök att af svenskt tackjern gjuta kanoner
af nio svenska df limaltums kaliber utfallit med den framgång, all all anledning vore för
handen till del a itagande, att af svenskt tackjern äfven skulle inom riket kunna tillverkas
kanoner af den ännu svårare kaliber, som erfordrades för de vid inhemsk verkstad
redan beställda s. k. tornfartygen, i den mån dessa hunne färdigbyggas, hade E.
K. Maj:t med anledning deraf låtit genom Förvaltningen af Sjö-ärendena infordra
yttranden från egarne af Akers och Finspongs styckebruk, huruvida och till hvad pris
kanoner af tolf svenska decimaltums kaliber, eller den för nämnda fartyg erforderliga,
skulle af dem kunna förfärdigas; hvarefter, — och sedan egarne af Åkers styckebruk
förklarat sig för närvarande icke kunna åtaga sig en dylik tillverkning samt egaren af
Finspångs bruk ingifvit tvänne alternativa anbud, af hvilka intetdera ansetts kunna antagas,
— sistnämnde bruksegare inkommit med ett ytterligare förslag, deri han, som
beräknat att kostnaderna för den för ändamålet nödiga förändring af brukets verkstäder
skulle komma att uppgå till 120,000 R:dr, förklarat sig villig att, om honom lemnades
ett mot tre fjerdedelar af denna summa svarande räntefrilt förlagslån af 90,000
R:dr, för hvilket lån han erbjöd sig att anskaffa nöjaktig säkerhet, verkställa den ifrågavarande
kanontillverkningen under följande vilkor i öfrigt:
l:o att intilldess el t antal af 30 jernkanoner, af tolf svenska decimaltums kaliber
och omkring 491 centners vigt hvardera, blifvit, efter fastställd modell, för Kro
Bih.
till R St. Prat. 1865 $■ 1866. 10 Serni. 1 Afd. 1 Höft. 2
10 Expeditions- Utskottets Förslag lil/ initiera. Siiri/velse, N:a 4.
nans räkning förfärdigade och enligt de grunder för profning, som E. K. Maj:t kunde
finna lämpligt att för kanoner al så grof kaliber bestämma, approberade samt derefter
levererade, hvarje sådan kanon af Kronan betalas med 15,000 R:dr, deraf tillverkaren
erhåller kontant 12,000 R:dr och återstående 0,000 R:dr innehållas för amorterande af
det meddelade förlagslånet;
2:o alt tillverkaren, derest han i öfrigt fullgör de bestämmelser, som i det blifvande
kontraktet om leverans af ifrågavarande 30 kanoner kunna stadgas, icke är skyldig
att på annat sätt, än genom ofvanberörda afdrag å den betingade betalningen förde
kanoner, sorn enligt kontraktet till Kronan levereras, det erhållna lånet återgälda; och
3:o att, i händelse aftal framdeles skulle komma alt med tillverkaren träffas om
leverans af ännu större kanoner, förberörda vilkor i öfverensstämmelse dermed rättas.
Och har, — under förmälan att, enligt de uppgifter, som i officiel väg ingått,
tillverkningskostnaden i Nord-Amerikas Förenta Stater för kanoner af den kaliber,
hvarom här vore fråga, utgör mera än 20.000 R:dr, i jemförelse hvarmed det pris, som
af Finspångs styckebruksegare nu sednast betingats, icke syntes obilligt, — E. K. Maj:t
uti omförmälda nådiga Proposition, med afseende å angelägenheten deraf, att inom vårt
eget land snart blefve lillvägabragl en tillverkning, hvarigenom icke allenast Flottans
tornfartyg, utan ock rikets fästningar kunde med fullt tidsenlig bestyckning förses, och
då det ifrågavarande förslaget syntes vara af beskaffenhet alt kunna antagas under förbehåll,
att nöjaktig säkerhet ställdes för såväl förlagslånets ofördröjliga användande till
alsedt ändamål, sorn öfriga nödigblilvande vilkors noggranna fullgörande, föreslagit Rikets
Ständer att såsom extra anslag bevilja det för omförmälda förlagslåns utgifvande
erforderliga belopp, 90,000 R:dr R:mt, att utgå genast eller så snart som möjligt efter
ingången af år L866.
Med afseende å de af E. K. Majit sålunda anförda förhållanden och under förutsättning
att i det blifvande förlagskontraktet, bland öfriga i den nådiga Propositionen
antydda vilkor till betryggande af det med ifrågavarande kanontillverkning afsedda ändamål,
jemväl kommer att införas förbehåll om de nödiga befunna verkstads-förändringarnes
fullbordande inom den tid, som vederbörande myndighet finner skäligt bestämma,
hafva Rikets Ständer, med bifall till nämnda Proposition, beslutat, att det för ifrågavarande
förlagslåns utgifvande erforderliga belopp, 90,000 R:dr R:mt, skall, såsom extra
anslag, ställas till E. K. Maj:ts disposition, atl, uppå skeende reqvisition, från Riksgäldskontoret
utbetalas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 December 1865.
Expeditions-Utskottfils Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 5. It
HfiO 5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Jan. 1 86 6.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga. Skrifvelse, angående åtskilliga af
Rikets Ständer vid innevarande riksdag beslutade förändringar
i Tryckfrihets-Förordningen.
(Konstitutions-Ulskotlets Mern: N:is 3 och 5.)
S. A. K.
Vid förehafd pröfning af åtskilliga vid sistlidna riksdag väckta och till slutligt
afgörande vid den nu innevarande lagligen beredda förslag till ändringar i Rikets Grundlagar,
hafva Rikets Ständer, för sin del, samfäldt godkänt och antagit:
dels de af dessa förslag, hvilka afse förändringar i Tryckfrihets-förordningen,
för alt bringa der förekommande straffbestämmelser till öfverensstämmelse med Straff
,
agen 5
dels ock en jemväl föreslagen förändring i Tryckfrihets-förordningens 1 § 11
morn., angående boktryckares åliggande att aflemna friexemplar af tryckta arbeten;
Och skulle, enligt hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, nedannämnda delar af
Tryckfrihets-förordningen
komma att erhålla följande lydelse, nemligen:
\
§ 1.
8:o. Vid rättegångens — — — inkalla.
Skulle — — — böter.
Har boktryckare, ulan författarens eller utgifvarens tillstånd, dess namn en skrift
åsatt, dömes till fängelse från och med två månader till och med ett år.
9:o. Hvarje skrift — — — ensak.
Lag samma — — — utgifva.
Utgifvare — — — utgifver. Hvilken som å en skrift bedrägligt titelblad eller
orätt författare- eller utgifvare-namn utsätter, dömes till straffarbete från och med sex
månader till och med två år. Diktadi hemtad.
12 Expeditiom-Utskottets Förslag titt underd. Skrif reise, N:o 5.
10:o. Å hvarje — förlustig. Utsätter någon å tryckt skrift falskt boktryckarenamn
eller orätt tryckningsort, skall han derutöfver dömas till straffarbete
från och med två månader till och med ett år. Hvad — — — beskaffenhet.
liro. Af allt hvad sorn tryckes vare boktryckaren pligtig att, utom del exem
plar,
hvarom i 4 § 2 mom. stadgas, från upplagan aftaga och utan betalning aflemna
till Kongl. Bibliolheket samt till hvartdera af Hikets Universiteter ett fullständigt och
felfritt exemplar, jemte dertill hörande plancher, hvilket aflemnonde verkställes sålunda,
all före slutet af Juni månad hvarje år bör vara levererad/ hvad under det
nästförHutna året är vordet utgi/vet. Underlåter någon detta, brite för hvarje särskildt
falt tjugufem Riksdaler, och vare ändock pligtig att, vid enahanda ansvar, inom
ny förelagd tid behöriga exemplar aflemna.
§ 3.
Under — — — arifes:
l:o. Hädelse emot Gud eller gäckeri af Guds Ord eller Sakramenten; brottet
straffes efter allmän lag, och skriften konfiskeras.
2:o. Förnekelse af en Gud och ett lif efter detta, eller af den rena Evangeliska
läran; förbrytaren skall straffas med böter från och med tretiolre Riksdaler sexton
skil ling ar till och med trehundratretiotre Riksdaler sexton skilling ar, eller fängelse
från och med två månader till och med ett år, och skriften konfiskeras.
3:o. Gäckeri af den allmänna Gudstjensten; förbrytelsen skall umgällas efter
allmän lag, och skriften konfiskeras.
4:0. Allt slags lastligt yttrande om den regerande Konungens Höga person eller
gerningar, eller Dess Geniål Drottningen, eller Rikets bestämda Thronlöljare; brottet
skall straffas efter allmän lag, och skriften konfiskeras.
5:o. Smädliga uttryck emot någon af de öfriga personer af det regerande Ko
nungahuset,
hvilka kunglig eller furstlig värdighet inom Riket åtnjuta; brottet skall
straffas efter allmän lag, och skriften konfiskeras.
6:o. Smädliga uttryck om Rikets Ständer, eller någon af deras fördelningar;
brottet skall straffas efter allmän lag, och skriften konfiskeras.
7:o. Uppmaning till myteri eller uppror; brottet skall straffas efter allmän lag,
och skriften konfiskeras.
8:o. Smädliga — — — allmän lag.
9:o. Smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande magier syftpnde omdömen
och yttranden om samtida nationer eller stater, med hvilka riket är i fredligt
förhållande, om deras varande öfverhet, regering och regeringssätt, höga embetsman och
sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar; förbrytelsen skall
anses enligt 8 Kap. 28 § Strafflagen, och skriften konfiskeras. Är — — — kon
fiskeras,
I0:o. Allt kungörande i tryck af hvad som hörer till Statens å färde varande
underhandlingar med främmande magier, eller eljest af Konungens, i sammanhang med
dem, tillärnade beslut och alsigter, samt Dess ministrars, råds och sändebuds värf, om
det ej sker med regeringens tillstånd, eller med officiel tillåtelse; förbrytelsen straffes
enligt allmän lag, och skriften konfiskeras.
ll:o. Angripelser emot enskild man, hvilka å ära gå eller för dess borgerliga
namn och rykte förklenliga äro; brottet straffes enligt allmän lag, och varde dessutom
skriften konfiskerad.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 5.
13
12:o. Lögnaktiga — — — konfiskeras.
13:0. Sedernas vanhelgd, vare sig genom offentliga läror till någon last, särdeles
den som sårar ärbarheten, eller sådana ohöljda och skändliga framställningar af
denna lasts utöfning, hvarigenom främjandet af ett förderfligt lefnadssätt åsyftas; brottet
skall straffas enligt nilman lag, och skriften konfiskeras.
Såsom — ansett.
§ 4.
9:o. Hvar som — — — grunder. Rubbning af qvarstad, hvaruppå försäljning
eller utspridande icke följt, umgälles enligt allmän lag.
15:o. Alla mål — — — behandlas, äfvensom den brottslige, i alla de fall, då
han ej redan gjort sig saker till dödsstraff eller straffarbete på lifstid, skall — — —
ådragit.
Böter, sorn i denna lag utsatta liro, förvandlas efter allmän lag.
16:o. Böter efter denna lag tillfälle Kronan, de fall undantagna, då böter, en
ligt
hvad här ofvan stadgadt är, mälseganden ensamt tillkomma.
Med anmälan härom, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att ifrågavarande
förändringar i TryckIrihets-förordningen måtte vinna E. K. Maj:ts nådiga bifall samt
sedermera varda i vanlig ordning kungjorda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Januari 1866.
14 EcepediHons-(Jlsleottete Förslag lill underd. Skrifvelse, S-o ti.
\:o 6.
Uppläst, och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Jan. 186G.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 1 7 — —■'
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majlis nådiga Proposition, angående en af Blekinge läns
landsting gjord ansökning om, inköp af en Kronan tillhörig
tomt i Carlskrona.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.)
S. A. K.
Sedan E. K. Maj:t, enligt nådigt Bref af den 16 December 1864, bifallit Blekinge
läns landstings den 28 lörutgångne September fattade beslut att lill inköp af en
fastighet i Carlskrona stad. för att tillsvidare upplåtas till begagnande åt det der befintliga
Institutet för döfstumma barns vård och undervisning, anslå en summa af högst
20,000 R:dr R:mt att under loppet af tio år utgå, och tre al landstingets ledamöter,
enligt uppdrag, sedermera för omförmälda ändamål inköpt en tomt med hus och gård
under N:o 5, jemte delar af Niis 2 och 4 i 13:de qvarteret af staden, emot en köpeskilling
af 10,500 R:dr, hade, enligt hvad E. K. Majit, uti nådig Proposition till Rikets
Ständer af den 27 Oktober sistlidna år behagat meddela, samma ledamöter hos Befälhafvande
Amiralen vid Flottans station i Carlskrona framställt begäran att för ofvannämnda
inrättnings behof jemväl få inköpa en lill förstberörda fastighet gränsande,
Kronan tillhörig ödetomt, hvilken under en längre följd af år varit egaren af samma
fastighet upplåten emot ett årligt arrende af 10 Ridr 39 öre; och hade för ifrågavarande
ödetomt, som, enligt upprättad karta, innehölle 242 qvadratfamnar, en köpeskilling
af 189 R:dr Rimt blifvit erbjuden.
Till denna ansökning hade Befälhafvande Amiralen, som till Förvaltningen af
Sjö-ärendena insändl de ingifna ansökningshandlingarna, tillstyrkt bifall, enär den omförmälda
ödetomten, hvilken tillkommit hufvudsakligen genom utfyllning åt sjösidan eller
den s. k. Borgmästarefjärden, vore aflägse belägen och, efter all sannolikhet, icke
komme att för Kronan blifva till ringaste nytta eller bruk i framliden : Och hade Förvaltningen
af Sjö-ärendena, som härefter öfverlemnat frågan till E. K. Majit, med hänseende
till såväl de af Befälhafvande Amiralen anförda omständigheter, som det ända
-
Evpeditions-Ulskoltets Förslag lill undevi/. Skrifvelse, JS:o 7.
15
mål, hvartill ifrågavarande kronotomt skulle af landstinget användas, hemställt om dess
alyttrande till landstinget emot den derför erbjudna köpeskillingen.
Med anledning häraf hade E. K. Maj:t funnit godt i nåder uppdraga ål Förvaltningen
af Sjö-ärendena att låta verkställa behörig värdering af merberörda tomt
samt med instrumentet deröfver inkomma, till följd hvaraf sådan besigtning och värdering
af utsedda värderingsman blifvit anställd ; dervid desse, med hänsyn lill såväl den
afkastning, största, hittills utarrenderade delen af tomten lemnat, som densammas belägenhet
i en aflägsen del af staden, och enär dessutom tomten, såsom mycket sidländ
och bestående af lerjord, i anseende till gränserna icke syntes vara lämplig att särskildt
bebyggas, ansett densamma i värde ej skäligen kunna antagas till högre belopp än hvad
Blekinge läns landsting derför i köpeskilling erbjudit, eller 189 R:dr R:ml.
Vid sålunda upplysla förhållanden och med hänsigt till det med ifrågavarande
tomt afsedda allmännyttiga ändamål, har E. K. Majit, för sin del, funnit skäl antaga
den af Blekinge läns landsting för densamma erbjudna köpeskilling lill ett jemnadt belopp
af 190 R:dr R:mt, samt föreslagit Rikets Ständer att härtill jemväl för deras del
lemna bifall;
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad i saken förekommit, funnit sig
böra denna E. K. Maj:ts nådiga framställning bifalla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Januari 1860.
H:o 9.
Uppläst och godkändt hos Kidd- och Adeln den 5 Jan. 186 6.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående befrielse från rotering
för hemmanet Fångåmon N:o i i Jemtlands län.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer med anledning af en under sislförflutna riksdag gjord
framställning, att hemmanet Fångåmon N:o 1 om } mantal i Undersåkers socken af
16
KxuediUons-L Inko!teln Förslag lill underd. Skrifvelse. N:o 7.
Jemtlands län. i anseende tili sin ofruktbara jordman och särdeles svaga beskaffenhet,
måtte varda från åsatt rotering befriad!, uti underdånig skrifvelse den 16 Maj 1863
anhållit, att E. K Majit, efter verkställd undersökning och derest skäl dertill förefunnes.
täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition om hemmanets
befrielse från rotering, hade E. K. Majit, enligt hvad den nu i detta ämne den 27
Oktober sistlidna år aflåtna nådiga Propositionen innehåller, anbefallt Krigs- och Kammar-kollegierna
att låta verkställa den ifrågasätta undersökningen samt derefter med underdånigt
utlåtande i ämnet till E. K. Majit inkomma; och hade bemälda Kollegier, i
följd häraf, underdånigst anmält, att undersökning å hemmanet den 18 Juli 1864 blifvit
af landtmätare med gode mäns biträde förrättad, hvarvid inhemt ;ts i att å åkerjorden,
sorn innehölle 3 qvadratrefvar 15 qvadratslänger och beslode af sandblandad hvitmjunejord
med frostigasle läge, endast kunde utsås 9 kappar korn, som lemnade andra kornets
afkastning; att ängsafkastningen, efter länets skattläggningsmetbod reducerad till
första klassen, uppginge till 12 lass å 50 lispund lassel; att betesmarken till större
delen vore af sämsta beskaffenhet, men till någon del försvarlig, och gifvande tillräckligt
bete för de kreatur, som å hemmanet kunde vinterfödas; alt skogen, ehuru tillräcklig
för hemmanets behof, likväl vid den år 1830 verkställda gradering, som legat
till grund lör hemmanets skattläggning, blifvit alltför högt taxerad och kunde anses till
allenast en fjerdedel duglig, men till återstoden oduglig; och att fiske efter öling och
rör funnes till en afkastning af omkring 6 å 8 lispund; på grund af hvilka förhållanden
förrätlningsmännen, såsom vilkor för hemmanets bestånd, ansett detsamma böra, i
likhet med angränsande hemmanet Wallbo, lill lappmarkshemman hänföras. Härjemte
hade förbemälda Kollegier meddelat i att krononybygget Fångåmon, som vore upptaget i
Wägdalens afradsland, efter föregången afvittringsberedning, blifvit af Kongl. Majits
Befallningshafvande genom utslag den 17 Mars 1831 faststäldt till 1^ tunnland med 2
Ridr 24 skilling Banko grundränta, alt, efter åtnjutna 25 frihetsår, räknade frän och
med år 1831, till Kronan utgöras, dock till hälften sedan tre fjerdedelar af frihetstiden
tilländagått; saint alt uti det af Kongl. Majit i nådigt Bref den 8 Oktober 1851 för
provinsen Jemtland fastställda roteringsverk hemmanet, efter uppskattning af berörda
dess skattelal till 1 tunnland, blifvit jemte hemmanen Niis 1 och 2 Björnänge indeladt
till hel rote under Nio 897 lör erläggande tillsvidare af rotevakansafgift, hvilken afgift
dock upphört att utgå, sedan, i följd af den, jemlikt nyssberörda nådiga Bref, med intressenterna
i Gustafs och Carlbergs kopparverk träffade öfverenskommelse, hemmanet
inträdt i effektiv rotering.
I anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och då, beträffande den ifrågasatta
befrielsen för hemmanet från berörda rotering, af ofvan omförmälda undersökning, jemförd
med hvad Bikets Ständers undeidåniga skrifvelse i ämnet innehölle, tydligen ädagalades,
att hemmanet, med afseende å dess svaga egolormåner och synnerligast i betraktande
deraf, att något egentligt åkerbruk icke der kunde idkas, ej vöre att anse
förmånligare än lappmarkshemman i Jemtland, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 26 Januari
1847, vore från deltagande i ro.tering befriade, har E. K. Majit, i öfverensstämmelse
med hvad Krigs- och Kammar-kollegierna hemställt, föreslagit, att hemmanet
Fångåmon ej allenast måtte blifva befriadt från den detsamma åsätta rotering, så snart
lämpligt hemman kunde denna rotering öfvertaga, utan äfven, såväl för den förflutna
tiden, hvarunder roteringen af hemmansinnehafvaren utgjorts, som hädanefter intilldess
roteringsbesvärel kan varda derifrån flytladt, få tillgodonjuta ersättning för roteringskostnaden
på sätt, som, enligt 5 § 3 mom. i Kongl. Instruktionen för roterings-kommis
sionen
-
Expeditions-Viskottets Förslag lili underd. Skrifvelse, N:o 8.
il
sionen i Jemtland den 22 Maj 1846, tillkommer hemman, hvilka, ehuru innehafvande
frihetsår, likväl åtagit sig alt under tiden i rotering ingå.
Efter tagen kännedom af de till denna nådiga framställning hörande handlingar,
hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad i frågan förekommit, funnit sig böra bifalla
hvad E. K. Majit i ofvanberörda hänseende behagat föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Januari 1866.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 0 Jan. 1866.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 2 4 — —
Bonde-Ståndet den 31 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, avgående öfverlåtelse till
Westerbottens läns innevånare
naden i Umeå med tomt.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12.)
S. A. K.
Sedan ett nytt cellfängelse för Westerbottens län blifvit uppfördt i Umeå och
till begagnande upplåtet, samt Kongl. Fångvårdsstyrelsen, i anledning af väckt fråga
om försäljning för Kronans räkning af det derstädes befintliga gamla länshäktet, begärt
E. K. Majits Befailningshafvandes i länet yttrande och förslag i fråga om och på
hvad sätt nämnda byggnad kunde på förmånligaste vilkor föryttras samt — efter behörig
utredning af eganderälten till gamla länshäktets tomt — utlåtande rörande densammas
användande; så hade, på sätt E. K. Majit uti nådig Proposition af den 31
Bih. till B. St. Prut. 1865 <$■ 1866. 10 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 3
f gamla liinsfängelsebygg
-
18
Expedlions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 8.
Oktober sistlidna år behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, E. K. Majits Befallningshafvande
dels hos Fångvårdsstyrelsen föreslagit, att byggnaden, sorn befunnes i mycket
bristfälligt skick samt, enligt deröfver upprältadt besigtningsinstrument, ansetts, äfven
om den finge på sin nuvarande plats qvarstå, icke kunna jemte tillhörande uthus
och plank värderas högre än till 948 R:dr R:mt, måtte å auktion försäljas, med skyldighet
för köparen att bortflytta byggnaden, äfvensom att tomten, enär någon utred
ning
om eganderätten till densamma icke kunnat vinnas, måtte återfalla till staden, af
hvars mark den vore omgifven, dels ock hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, att
som Westerbottens läns innevånare bidragit med mer än halfva kostnaden till uppförande
af ifrågavarande gamla häkte, den blifvande köpeskillingen, i händelse byggnaden
komme att försäljas, måtte varda öfverlemnad till och fä användas af länets hushållningssällskap
för ändamål, som med dess verksamhet vore afsedda.
Med anledning häraf hade Fångvårds-styrelsen upplyst, dels, i afseende på
eganderätten till sjelfva tomten, att den under år 1840 upprättade och från Kammarkollegium
till Styrelsen öfverlemnade s. k. liggare öfver Kongl. Majits och Kronans hus
och byggnader innebölle, att köpebref om tomten den 26 Juni 1818 blifvit upprättadt
med Landskamereraren C- M. Thalin, men att Magistraten i Umeå förklarat sig hvarken
kunna lemna afskrift af nämnda köpebref eller uppgifva tiden, när uppbud och fasta
å tomten må hafva meddelats, emedan intet derom förekommer i Rådstufvurättens
ofullständiga protokoll för åren 1818—1824, samt att icke heller någon upplysning i
detta hänseende kunnat inhemtas af de hos Svea Hofrätt befintliga laglärtsprotokoll
från Umeå Rådstufvurätt, hvilka jemväl befunnits ofullständiga, men att dock ingen
anledning syntes förefinnas dertill att sjelfva tomten skulle tillhöra Kronan, dels, i afseende
på förhållandet med eganderätten till gamla fängelsebyggnaden, att, sedan innevånarne
i Westerbottens län, hvilka från längre tider tillbaka och innan länsindelningen
verkställdes, gemensamt med innevånarne i Norrbottens län uppbyggt ett länshäkte i
Piteå, i anseende till detta fängelses aflägsenhet från Umeå af icke mindre än 23 mil,
öfverenskommit att på egen bekostnad låta uti Umeå uppbygga ett nytt länshäkte, men
detta genom en i Februari månad år 1818 uppkommen eldsvåda alldeles nedbrunnit,
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, med anmälan att länsinnevånarne saknade
medel till uppförande af nytt länshäkte, hos Kongl. Majit anhållit om anslag af
allmänna medel till ny fängelsebyggnads uppförande, så hade Kongl. Majit genom nådigt
Bref den 23 Januari 1819 förklarat, alt, ehuru genom Kongl. Bref den 29 Juni
1814, i anledning af länets innevånares då gjorda erbjudande att vid Landshöfdingeresidenset
i Umeå låta uppföra ett nytt fängelse, samma erbjudande blifvit antaget och
faststäldt, och Kongl. Majit uti nådigt Bref den 9 Juli 1816 yttrat, att vid denna
åtagna och fastställda skyldighet, som innevånarne äfven dittills uppfyllt, borde för
blifva,
med iakttagande af hvad förrberörda nådiga Bref stadgade och föreskrefve, nemligen
alt innevånarne vore förbundne att det lillämnade nya fängelset äfven framgent
underhålla, Kongl. Majit likväl, i anseende till de särskilda omständigheter, som härvid
förekomme, att nemligen länets i allmänhet mindre bemedlade innevånare varit föranlåtne
att så nyligen uppföra ett alldeles nytt länshäkte, som genom olyckshändelse gått
förloradt, och då åter skulle bestå kostnaden till en annan fängelsebyggnad, funne skäligt
i nåder bevilja dem såsom bidrag till kostnadens bestridande hälften af den summa,
som i upprättadt kostnadsförslag funnes upptagen, att med 1,514 Ridr 7 sk. 5 rst.
Banko utgå af de till allmänna byggnader i landsorten på stat anslagna medel för
samma år, hvilken summa Stals-kontöret erhållit bemyndigande att utbetala; och hade,
efter användande af detta statsbidrag, återstoden af byggnadskostnaden, som på det
hela utgjort 3,150 Ridr Banko, utgått från länet. Sedan derefter vid 1828—1830 årens
Expedition v- UIskaHets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 8.
19
riksdag fråga blifvit väckt om länsfängeisernas i Wester-Norrlands samt Wester- och
Norrbottens län öfvertagande af Staten, emot befrielse för länets innevånare från byggnadernas
framtida underhållande, hade Kongl. Majit genom nådigt Bref den 31 Oktober
1829, i enlighet med Rikets Ständers i ämnet gjorda hemställan, förordnat, att, under
vilkor det. allt anspråk på vidare ersättning för sjelfva längelsebvggnaden förfölle och
hvarken då eller framdeles finge väckas, Staten skulle underhållet af ifrågavarande fängelsebyggnad
ensam bekosta.
Efter meddelande af dessa upplysningar hade Fångvårdsstyrelsen — enär anledning
icka vore för handen att, efter det nuvarande nya länscellfängelse blifvit till
begagnande upplåtet, gamla länshäktesbyggnaden i Umeå vidare kunde behöfva användas
till förvarande af länets fångar, hvartill det dessutom vore olämpligt, samt E. K.
Majit i Bref den 31 Januari 1860 medgifvil all gamla länshäktet i Piteå finge
till Norrbottens läns hushållningssällskap upplåtas, för att af detsamma användas på
sätt, som för befrämjande af sällskapets ändamål lämpligast syntes — i underdånighet
hemställt, huruvida ifrågavarande gamla länshäklesbyggnad måtte lill Westerbottens läns
innevånares disposition afträdas eller huru med samma byggnad eljest måtte förhållas.
Justitiekanslers-embelel, hvars underdåniga utlåtande i ämnet derefter blifvit infordradt,
hade bland annat anfort, att då båda Slalsmagterna befriat de norra länens
innevånare från den dem förut ålagda skyldighet att bygga och underhålla länshäkten,
endast med uttryckligt vilkor, det något anspråk på ersättning för sjelfva fängelsebyggnaden
hvarken då eller framdeles finge väckas; då, om äfven innevånarne i Westerbottens
län icke veterligen genom något öppet förklarande ingått på detta vilkor, de
likväl borde anses hafva lemnat ett tyst bifall dertill, enär de under en tidsföljd af
öfver 30 år begagnat sig af den endast under berörda vilkor dem förunnade fördel;
då statsmedel äfven blifvit använda för fängelsets uppförande och fullbordande ; samt
då det icke kunde medgilvas, att ett för allmänt ändamål, om ock genom tillskott eller
biträde af innevånarne i orten, uppfördt hus borde helt och hållet, eller i mån af
utgjordt biträde eller annat bidrag, anses tillhöra dem, som bidragen lemnat; hade Justiliekanslers-embetet
funnit sig böra i underdånighet afstyrka bifall till Fångvårds-slyrelsens
och E. K. Majits Befallningshafvandes ifrågavarande hemställanden och förslag;
men med afseende derå att Westerbottens läns innevånare otvifvelaktigt sednare, än i
de flesta län, lemnat ett ej obetydligt tillskott för uppförande af länsfängele, hvilket
nu vore för fångvården umbärligt, hade Justitiekanslers-embetet hemställt, om icke E.
K. Majit skulle läckas göra frågan om öfverlåtande till Westerbottens läns innevånare
af nämnda byggnader och tomt, med den rätt statsverket dertill egde, till föremål för
nådig Proposition till Rikets Ständer.
Vid förehafd pröfning af detta ärende den 17 Maj 1864 hade E. K. Majit,
med afseende å hvad beträffande frågan om eganderätten till ifrågavarande fängelsebyggnad
blifvit upplyst, väl förklarat den gjorda framställningen om afträdande af
samma byggnad jemte uthus och plank samt den tomt, hvarå dessa byggnader äro uppförda,
icke kunna, uti ärendets dåvarande skick, bifallas; men på de af Justitiekanslers-embetet
anförda skäl har E. K. Majit nu föreslagit Rikets Ständer, att nämnda
byggnader och tomt, med den rätt statsverket dertill eger, måtte öfverlåtas till Westerbottens
läns innevånare; och har E. K. Majit emellertid tillåtit länets landsting att byggnaderna
för länets innevånares räkning begagna tillsvidare och intilldess Rikets Ständer
i ämnet sig yttrat.
Rikets Ständer hafva i öfvervägande tagit denna E. K. Majits nådiga framställning
och dervid, efter tagen kännedom af de til) ärendet hörande handlingar, ansett
20 Expeditions-1 Isko Hets Förslug lill underd. Skrifvelse, iS:o 9.
sig, med afseende å de i den nådiga Proposition anförda förhållanden, böra bifalla
hvad E. K. Maj:t i ofvanberörda hänseende behagat föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 31 Januari 1806.
9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den, 2 0 Jan. 186 6.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 2 4 — —
Bonde-Ståndet den 81 — —
Bikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående öfverlåtelse till Jemtlands
läns innevånare af gamla länsfängelsebyggnaden i
östersund.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.)
S. A. K.
Sedan nytt cellfängelse för Jemtlands län blifvit uppfördt i Ostersund samt
Kongl. Fångvårds-styrelsen i fråga om dispositionen af det gamla länsfängelset anmodat
E. K. Maj:ts Befallningshafvande i länet dels att, efter hållen besigtning och värdering
af byggnaden, till Styrelsen med yttrande i detta hänseende inkomma, dels ock att, efter
behörig utredning af frågan angående eganderätlen till den tomt, hvarå häktet är beläget,
rörande densammas användande meddela det yttrande, hvartill samma utredning
kunde föranleda; så hade, enligt hvad E. K. Majit uti nådig Proposition till Rikets
Ständer af den 31 Oktober sistlidna år behagat meddela, Jemtlands läns landsting hos
E. K. Majit i underdånighet hemställt, att Kronans rätt till ifrågavarande gamla fängelsebyggnad
måtte utan lösen till landstinget öfverlåtas, för hvilken framställning såsom
grund blifvit anfördt, att byggnaden, sorn blifvit uppförd på den till Landshöfdingen
anslagna löningsjord och således icke kunde jemte grunden föryttras, icke egde något
synnerligt värde och vid besigtning uppskattats, för händelse af nedrifning och platsens
Expeditions-lils kol te Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 9.
21
afrödjande, till endast 150 R:dr R:mt, men, anslagen till något allmänt för orten nyttigt
ändamål, kunde antagligen åtminstone tills vidare få bibehållas på sin nuvarande
plats och åstadkomma ett vida högre gagn, än som motsvarade nyssnämnda ringa belopp.
Ett sådant allmänt behof vore ock för handen, i det att, då, genom aflidna Prolessoren
Zetlerströms testamente, en större boksamling blifvit skänkt till den förr å
Frösön varande skola, hvilken, förvandlad till fullständigt högre läroverk, numera är
flyttad till Ostersund, men testamentet föreskrefve att bibliotheket skulle förvaras i
stenhus och denna föreskrift hittills utgjort hinder för bibliothekels förflyttning till staden,
der något dylikt för ändamålet passande hus icke varit att tillgå eller kunnat anskaffas.
det deremot vore antagligt, att den gamla fängelsebyggnadeu skulle till ändamålet
kunna användas; men, äfven för den händelse att byggnaden härtill icke skulle befinnas
vara användbar, hade landstinget anhållit att få dispositionen af byggnaden på sig
öfverlåten, på det alt länet, som till byggnadens uppförande bidragit med nära 5,400
R:dr Runt, måtte komma i tillfälle att emot den ringa godtgörelse, som kunde betingas
och som skulle tillfalla landstingskassan, upplåta byggnaden till Östersunds stad för något
dess allmänna behof, såsom fattighus, arbetarebostad eller dylikt; och hade beslut
redan blifvit fattadt, att, derest denna hemställan i nåder bifölles, landstinget, i förstnämnda
fäll utan allt anspråk på ersättning och om byggnaden komme att till staden
öfverlåtas, mot uppskattningsvärdet 150 R:dr skulle afstå byggnaden.
Fångvårdsstyrelsen, hvars underdåniga utlåtande i anledning af denna ansökning
blifvit infordradt, bade i afseende pä ifrågavarande fängelsebyggnads tillkomst upplyst,
att, sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län i underdånighet hemställt,
att, då fängelset i Östersund genom vådeld den 1 April 1826 afbrunnit och länets
innevånare af uppgifna anledningar voro oförmögne att en emot ändamålet svarande
fängelsebyggnad af egna tillgångar ånyo uppbygga, ett nytt länshäkte af sten
måtte få af allmänna medel uppföras, hade Kongl. Maj:t, som i ämnet hört Rikets
Ständer, genom nådigt Bref den 31 Oktober 1829 dels förordnat alt ifrågavarande fängelsebyggnad
för länet skulle uppföras af sten i enlighet med en dertill af Öfverintendenls-embetet
uppgjord ritning, dels ock, beträffande kostnaden, uppgående enligt förslaget
till 7,188 R:dr 40 sk. Banko, förklarat, att Kongl. Majit, på enahanda skäl, som
för Westerbottens län genom nådigt Bref den 23 Januari 1819 åberopats, funnit godt
tillåta, att hällten af nämnda summa, eller 3,594 Ridr 20 sk., finge af det allmänna
bekostas att utgå af allmänna byggnadsanslaget för de publika husen i landsorterna;
hvarjemte Kongl. Majit, i enlighet med hvad Rikets Ständer hemställt, förordnat, att,
sedan fängelsehuset blifvit behörigen uppfördt och godkändt, det framtida underhållet
deraf komme att af Staten öfvertagas, med vilkor att allt anspråk på vidare ersättning
för sjelfva fängelsebyggnaden för folie och hvarken då eller framdeles finge väckas, och,
som anledning icke vore för handen att, sedan det nuvarande länscellfängelset i Östersund
blifvit uppfördt, den gamla under åren 1832—1834 uppförda fängelsebyggnaden, som
icke vore lill reservhäkte lämplig, vidare behöfde till fångars förvarande användas och
E. K. Majit efter derom gjord ansökning, enligt nådigt Bref den 31 Januari 1860,
medgifvit, alt gamla länsfängelset i Piteå finge till Norrbottens läns hushållningssällskap
upplåtas, för att af detsamma användas, på sätt, som för befrämjande af sällskapets
ändamål lämpligast syntes, hade Fångvårds-styrelsen i underdånighet till E. K.
Majits förordnande hemställt, huruvida ifrågavarande gamla länshäktesbyggnad måtte,
på grund af den derom framställda anhållan, till Jemtlands läns landstings disposition
öfverlemnas eller huru med byggnaden eljest måtte förhållas.
På enahanda grunder med dem, hvilka i fråga om gamla länshäktets i Umeå
öfverlåtande till Westerbottens läns innevånare blifvit af Justitiekanslers-embetel an
-
22
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9.
dragna och hvilka finnas intagna i Rikets Ständers rörande detta ämne afiåtna underdåniga
skrifvelse, hade bemälda embete uti infordradt underdånigt utlåtande jemväl
afstyrkt bifall till nu ifrågavarande hemställan och förslag, men hade, med afseende
derå att Jemtlands läns innevånare lemnal ett betydligt tillskott för uppförande af gamla
länsfängelset i östersund, hvilket nu vore för fångvården umbärlig!, bland annat, hemställt,
om icke E. K. Maj:t skulle täckas göra frågan om öfverlåtande åt Jemtlands
läns innevånare af nämnda byggnad, med den rätt statsverket dertill egde, till föremål
för Proposition till Rikets Ständer.
Vid pröfning af delta ärende hade E. K. Maj:t med afseende å hvad rörande
eganderätten till ifrågavarande byggnad blifvit upplyst, väl förklarat den gjorda framställningen
om samma byggnads afträdande icke kunna i ärendets dåvarande skick bifallas,
men, på de af Juslitiekanslers-embelet anförda skäl, bar E. K. Maj:t sedermera
uti ofvan omförmälda nådiga Proposition föreslagit, att nämnda byggnad mätte, med
den rätt statsverket dertill eger, öfverlåtas till Jemtlands läns innevånare och har E.
K. Maj:t emellertid tillåtit länets landsting att, för länsinnevånarnes räkning tillsvidare
och intilldess Rikets Ständer sig i ämnet yttrat, byggnaden begagna.
Rikets Ständer hafva tagit i öfvervägande denna E. K. Maj:ts nådiga framställning
och dervid, efter tagen kännedom af de lill ärendet hörande handlingar, funnit sig,
likasom i frågan om upplåtelse till Westerbottens läns innevånare af gamla länsfängelsebyggnaden
i Umeå, böra bifalla hvad E. K. Maj:t i förevarande hänseende behagat
föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 31 Januari 1866.
Expeditions- (J t sko Itel a Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 10. 23
N:o fO.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Ådeln den 20 Jan. 186 6.
Preste-St&ndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 2 4 -— —
Bonde-Ståndet den 31 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående öfverlåtelse till WesterNorrlands
läns innevånare af gamla länsfängelsebyggnaden
i Hernösand med tomt.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.)
S. A. K.
Enligt hvad en af E. K. Maj:t den 31 Oktober sistlidna år till Rikets Ständer
allåten nådig Proposition omförmäler, hade E. K. Maj:ts Befallningshafvande i WesterNorrlands
län hos Kongl. Fångvårds-styrelsen framställt anhållan derom, att, sedan nytt
län scellfängelse i Hernösand blifvit uppfördt och till begagnande upplåtet, Styrelsen
måtte hos E. K. Maj:t i underdånighet hemställa, att gamla länshäktet vid nämnda
stad jemte den Kronan tillkommande rätt till tomten, hvarå häktet blifvit uppfördt,
kunde vara öfverlemnadt till landstinget, sä att berörda, numera för fångars förvarande
obebölliga byggnad finge för länets gemensamma bästa användas.
Fångvårds-styrelsen —, sorn, med afseende derå att E. K. Maj:t i Bref af den
31 Januari 1860 medgifvit, alt gamla länsfängelset i Piteå finge till Norrbottens läns
Hushållningssällskap upplåtas, för att af detsamma användas på sätt, som för befrämjande
af sällskapets ändamål lämpligast syntes, i underdånighet anhållit om E. K. Maj:ts
förordnande, huruvida gamla länsfängelsebyggnaden i Hernösand, hvilken blifvit af Ångermanlands
innevånare uppbyggd samt, enligt protokoll öfver derå anställd besigtning,
ansetts, om den finge pä sin nuvarande plats bibehållas och blelve för en kostnad af
2.500 R:dr iståndsatt, kunna, utöfver nämnda reparationskostnad, i värde uppskattas till
5.500 R:dr, nu måtte, såsom ej vidare för fångvården användbar, på grund af ofvanberörda
anhållan, till landstinget afträdas, eller huru med byggnaden och dertill hörande
uthus eljest borde förhållas, — hade derjemte i underdånighet meddelat: alt gamla
länshäktesbyggnaden vid Hernösand blifvit uppförd år 1812 af Ångermanlands innevånare
och älven af dem underhållits tilldess, i anledning af väckt fråga vid 1829 års
riksdag om länsfängelsernas i Wester-Norriands m. 11. län öfvertagande af Staten emot
befrielse för länens innevånare från byggnadernas framtida underhållande, Kongl Maj:t,
24 Expeditions-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse, N:o i0.
i enlighet med Rikets Ständers i ämnet gjorda hemställan, den 31 Oktober 1829 förordnat,
att, under vilkor att allt anspråk på vidare ersättning för sjelfva fängelsebyggnaden
förfölle och hvarken då eller framdeles finge väckas, Staten skulle ensam bekosta
underhållet af ifrågavarande fängelsebyggnad; att, i fråga om tomten, å hvilken
fängelsebyggnaden blifvit uppförd och som utgöres af ungefär 7T7ff kappland af Gådeå
bys egor i Säbrå socken, Säbrå Häradsrätt genom beslut, som efter sakens fullföljd
vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse, förklarat Kronan böra för tomtlägenheten utgöra afgäld
till en af byns hemmansinnehafvare i förhållande till hvad pä hans skatt i byn,
jemförd med öfriga delegares, kunde finnas belöpa, och hvilken afgäld sedermera
blifvit slutligen bestämd till 2§ kannor korn årligen; alt efter det samma hemmansegare
ånyo instämt Kongl. Majit och Kronan med påstående att, derest icke egandeeller
nyttjanderätten till tomtplatsen kunde med laga fång värjas, Kronan måtte åläggas
genast utrymma densamma och deraf till nämnda hemmansegares disposition ställa
den del, hvartill han kunde visa sig berättigad, Häradsrätten genom beslut, som ej blifvit
motvädjadt, förklarat anspråket på lägenhetens afträdande icke kunna bifallas; men
att Kongl. Majits Befallningshafvande dock tillika i detta ämne anmärkt, att, som det
icke lyckats tillrättaskaffa den åtkomsthandling, hvarigenom tomten blifvit från Gådeå
by upplåten, och det icke, såvidt tillgängliga handlingar utmärkte, med laglig tillförlitlighet
kunde antagas, att Kronan dertill lörvärfvat full och oinskränkt eganderätt, utan,
derest upplåtelsen skulle anses innefatta endast besittningsrätt emot årlig afgäld, samma
rätt, författningarne likmätigt, icke egde giltighet för längre lid än 50 år, utöfver hvilken
tid föga anledning vore att nuvarande jordegare kunde förmås att upplåtelsen genom
nytt kontrakt utsträcka, en utan sammanhang med tomten skeende försäljning af
det derå befintliga, utaf tegel och gråsten uppförda huset skulle blifva för Kronan föga
fruktbringande.
Justitiekanslers-embetet, hvars underdåniga utlåtande i ämnet blifvit infordradt,
hade, uppå enahanda grunder med dem, hvilka af samma embete blifvit anförda i fråga
om gamla länshäktets i Umeå ölverlåtande till Westerbottens läns innevånare och finnas
upptagna i Rikets Ständers rörande denna fråga afiåtna underdåniga skrifvelse,
alstvrkt nådigt bifall till E. K. Maj:ts Refallningshafvandes samt Fångvårds-styrelsens
hemställan och förslag i ämnet, men hade, med afseende derå alt Ångermanlands innevånare
bekostat uppförande af gamla länsfängelset vid Hernösand, hvilket nu vore för fångvården
umbärlig!, i underdånighet hemställt, om icke E. K. Maj:t skulle täckas göra
frågan om öfverlåtande till Ångermanlands innevånare af byggnaderna och tomten, med
den rätt statsverket dertill egde, till föremål för nådig framställning till Rikets Ständer.
Med afseende å hvad beträffande frågan om eganderätlen till ifrågavarande fängelsebyggnad
blifvit upplyst, hade E. K. Maj:t, vid pröfning af della ärende, väl förklarat
den gjorda framställningen om afträdande af samma byggnad jemte uthus och
plank samt den tomt, hvarå dessa byggnader finnas uppförda, icke kunna i ärendets
dåvarande skick bifallas, men på de af Justitiekanslers-embetet anförda skäl, har E. K.
Majit föreslagit Rikets Ständer, att nämnda byggnader och tomt, med den lätt statsverket
dertill eger, mätte fä öfverlåtas till Wester-Norrlands läns innevånare; och
har E. K. Majit emellertid tillåtit länets landsting att, tillsvidare och intill dess Rikets
Ständer sig i ämnet yttrat, byggnaderna för Ångermanlands innevånares räkning
begagna.
Efter tagen kännedom af de lill detta ärende hörande handlingar, hafva Rikets
Ständer, på de af E. K. Majit anförda skäl och i öfverensstämmelse med hvad af Rikets
Ständer blifvit beslutadt uti tvänne andra dylika frågor, nemligen om upplåtelse
till
Esupeditions-iltskaUats Förslag till lindard. Skrifvelse, N:o 11. 25
till Westerbottens och Jemtlands läns innevånare af gamla fängelsebyggnaderna i Umeå
och Ostersund, lunnit godt bifalla hvad E. K. Maj:t uti förevarande hänseende i nåder
föreslagit.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 31 Januari 1866.
\G 11.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Jan. 1866.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 31 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majds nådiga Proposition angående öfverlåtelse till Westernorrlands
läns innevånare af gamla kronohäktesbyggnaden
vid Sundsvall med tomt.
(Stals-Utskotlets Utlåtande N:o 15.)
S. A. K.
Sedan E. K. Majit, med bifall till Fångvårds-styreisens underdåniga hemställan,
genom nådigt beslut den 13 Januari 1863 förordnat om indragning af det invid Sundsvall
befintliga kronohäkte och, i sammanhang dermed, förelagt bemälde styrelse att med
framställning rörande dispositionen af häktesbyggnaden till E. K. Majit inkomma; hade,
enligt hvad en lill Rikets Ständer den 31 Oktober sistlidet år aflåten nådig Proposition
innehåller, styrelsen meddelat, hurusom, i afseende på tillkomsten af nämnda kronohäkte
och eganderällen dertill, E. K. Majlis Befallningshafvande i Wester-Norrlands
län upplyst: uti hemmansegarne i Medelpads fögderi, hvilka frän äldre tider haft och
underhållit ett i Sundsvall beläget, sä kalladt länsfängelse, som dock omkring år 1821
ansetts icke längre vara ändamålsenligt, genom köpebref den 7 Juli nyssberörda år
förvärfva! sig »ländig eganderätt till en tomtplats ä Skönsmon invid staden och derå
Bih. till R. St. Fröt. 1865 §• 1866. 10 Sami. 1 AJd. 1 Hafi. 4
26
Expeditions-Utskotlets Förslag lill underd. Skri/velse, l\:o Ii.
uppfört eli njIt landsfängelse; att, i anledning af derom vid 1828 — 1830 årens riksdag
väckt fråga, Rikets Ständer, enligt deras till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse
den 25 September 1829, befriat innebyggarne i Wester-Norrlands med flera län
ifrån byggande och underhållande af länshäktena, emot det alt allt anspråk på ersättning
för uppförandet af sjelfva fängelsehusen förfölle och hvarken då eller sedermera
finge väckas, hvaremot Staten derefter skulle ensam bekosta underhållet af länsfängelserna
i dessa län, och att Kongl. Maj:t deruppå den 31 Oktober samma år derom utfärdat
nådigt Bref; att, då icke desto mindre vissa utgifter för Medelpads landsbäkte
årligen drabbade fögderiets innevånare, motion vid 1834—1835 årens riksdag blifvit
väckt om befrielse derifrån, hvilken framställning dock Rikets Ständer ansett, såsom redan
år 1829 afgjord, icke föranleda lill någon vidare åtgärd från Rikets Ständers sida;
samt att, uppå derefter hos Kongl. Majit gjord ansökning om förständigande för Kongl.
Majits Befallningshafvande att icke vidare betunga Medelpads innevånare med underhållskostnaden
för nämnda fängelse, Kongl. Majit den 24 Februari 1837 förklarat, att
fängelset vid Sundsvall, i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829,
skulle, uti det skick, hvari det befunnes, af Staten öfvertagas ocb för framtiden underhållas.
Beträffande användandet af ifrågavarande byggnad hade E. K. Majits Befallningshafvande
uti särskild skrifvelse till Fångvårdsstyrelsen väckt fråga derom, alt samma
byggnad borde till länets landsting öfverlemnas, med anledning af hvilken framställning
bemälde styrelse i underdånighet anfört: att ifrågavarande bäktesbyggnad, hvilken,
enligt upprättadt värderingsinstrument, blifvit uppskattad till 3,150 R:dr Rimt, icke vidare
syntes vara för Kronan behöflig, samt ali, — ehuru styrelsen, på sätt uti särskildt
memorial rörande behofvet af medel för nya cellfängelsebyggnader i underdånighet
blifvit tillkännagifvet, ansett dylik fängeisebyggnad i Sundsvall vara af behofvet påkallad,
— sådant icke syntes lägga hinder i vägen för afträdande af den gamla häktesbyggnaden
jemte dertill hörande tomt, enär denna sednare vore, i anseende till belägenheten
utom staden, olämplig för nytt fängelses anläggande, samt Sundsvalls stads
innevånare erbjudit sig att för sådant ändamål tillhandahålla lämplig plats, hvarå tillgång
på (lera ställen inom staden skulle förefinnas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse med
hvad E. K. Majit i likartade fäll genom särskilda nådiga Propositioner framställt rörande
dispositionen af de gamla länsfängelserna i Östersund, Umeå och Hernösand,
har E. K. Majit föreslagit Rikets Ständer att gamla kronohäklesbyggnaden vid Sundsvall
jemte tomten måtte, med den rätt Statsverket dertill eger, till Wester-Norrlands
läns innevånare öfverlälas.
Rikets Ständer hafva, efter lagen kännedom af de lill denna fråga hörande
handlingar, densamma till pröfning förehåll och dervid, under förutsättning att, enligt
del gjorda erbjudandet, lämplig plats lör den ifrågasatta cellfängelsebyggnaden i Sundsvall,
derest denna byggnad kommer till stånd, kostnadsfritt upplätes,/ funnit godt med
detta vilkor bifalla hvad E. K. Majit i förevarande nådiga Proposition behagat föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 31 Januari 1866.
Erry ed i Un n v -Utskott e Is Förslag till unden). Skr)frelse, N:n 4&, 27
N:o 19.
Uppläst och godkänd t hos Ridd. och Adeln den 20 Jan. 1866.
Preste-Ståndet den 2 4 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 31 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i nu
gällande föreskrifter om skyldighet föd vissa Statens tjenstemän
att ställa horgen för den upphörd, de omhänderhafva.
(Allm. Besv. och Ekon.-Ulskotlels Betänkande N:o 25.)
8. A. K.
Hos Rikets Ständer har, på anförda skäl, fråga blifvit väckt om upphäfvande
eller ändring af nu gällande föreskrifter angående skyldighet för vissa Statens tjenstemän
att ställa borgen för hela eller en del af den uppbörd, sorn med tjensten är förenad;
och hafva Rikets Ständer, sorn. vid pröfning af denna fråga, ansett sig ej ega
skäl att tillstyrka fullständig befrielse för uppbördsman från att anskaffa säkerhet för
omhänderhafvande medel, likväl funnit sig böra föreslå en utväg lill fullgörande af
ifrågavarande skyldighet, hvarigenom, på samma gång det dermed afsedda ändamål vunnes,
den, hvilken egde tillgång till annan underpant, kunde undvika att i sådana fall
anlita andra personer om en löftesförbindelse. I äldre tider, då föreskrifterna i förevarande
hänseende uppkomma, voro nemligen icke s. k. statspapper i vårt land tillgängliga
i allmänna rörelsen och följaktligen ej heller lätta att realisera. Men sedan
numera förhållandet är omvändt och en deposition af dylika värdepapper skulle tillfullo
motsvara hvad med en borgensförbindelses aflemnande åsyftas, synes det böra kunna
medgifvas en uppbördsman alt få välja hvilketdera sättet för presterande af ifrågavarande
säkerhet han sjelf föredrager. Det är deremot klart, att icke alla slag af värde
papper kunna vara härtill användbara, i anseende till de olägenheter, besvär och omgångar,
som skulle uppstå vid vissa tillfällen, då t. ex. ränta borde lyftas och å handlingen
((vitteras, inteckning förnyas, o. s. v.: och då del ej bör mola svårighet för
uppbördsmannen att, medelst afyttrande af ett papper af sist antydda slag, förskaffa
sig ett sådant, som för ändamålet är tjenligt, hafva Rikets Ständer i detta sednare hänseende
troll sig böra föreslå, att, i stället för borgen, endast må godkännas sådana af
Staten eller allmänna verk och inrättningar utfärdade obligationer, hvilka icke för det
28 Expeditions-Utskottets Förslöf/ till anderd. Skrifvelse. JY:o 45.
embetsverk, hos hvilket de skola förvaras, medföra annat besvär, än räntekupongernas
utlemnande till egaren, då anmälan derom göres.
I öfverensstämmelse härmed få Rikets Ständer alltså hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla, det E. K. Maj:t täcktes utfärda en författning, hvarigenom
dels stadgas, att i alla de fall, der enligt lag en Statens tjensteman åligger att
lör omhänderhafvande medel ställa borgen, det må vara honom obetaget att i stället
hos det embetsverk, hvarest borgensförbindelsen skal! pröfvas, nedsätta en eller liera
af sådana Statens eller allmänna verks eller inrättningars obligationer, — i värde motsvarande
det belopp, hvarför i hvarje särskildt fall den föreskrifna borgen borde vara
ingången, — hvilka icke vid ifrågakommande ränteliqvider påkalla annan åtgärd från
nämnda embelsverks sida, än utlemnande till vederbörande af s. k. kuponger;
dels ock meddelas de vidare föreskrifter i ämnet, hvilka E. K. Maj:t kan finna
erforderliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 31 Januari 1866.
lo 13.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 20 Jan.
Preste-Ståndet, den 2 4 — — -
Borgare-Ståndet, den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga SJcrifvelse, angående riksdagens förlängning
på, en månad.
S. A. K.
Då en mängd ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt, ännu återstå att
al Rikets Ständer under innevarande riksdag handläggas, få Rikets Ständer, med underdånig
anmälan om detta förhållande, hos E. K. Maj:t äska, att riksdagen måtte fortfara
ytterligare en månad, räknadt från och med den 1 nästkommande Februari.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Januari 1866.
Ea.jteditiom~Ulskoltets Förslag lill vårfru/. Skrifvelse, l\:o 14.
29
N:« 14.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Febi'. 18(i6.
Preste-St,åmlet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — -—
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående verkställd omröstning
öfver Högste Domstolens ledamöter.
S. A. K.
Att den i öfverensstämmelse med 103 § i Regeringsformen och 64 § Riksdagsordningen
valda Nämnd, medelst omröstning den 17 sistlidne Januari, förklarat Högste
Domstolens samtlige ledamöter hafva gjort sig förljente att i sitt vigtiga kall bibehållas,
fä Rikets Ständer härigenom hos E. K. Maj:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Februari 1866.
30
Expeditions-Utskottris FHrsfoy lill underd. Skrifvelse. N.-o 1f>.
j«:0 15.
Uppläst och godkänrlt, hos Ridd. och Adeln den 3 Fehr. 186 6.
Preste-Ståndet den 7 — ——
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Erkels Ständers underdåniga Skrifvelse, angående val af Justitieombudsman
ock hans Suppleant.
S. A. K.
Rikets Ständer få härmed i underdånighet anmäla, att förut varande Justitieombudsmannen,
Advokatfiskal och Riddaren af E. K. Maj:ts Nordstjerne-orden Nils
August Fröman, blifvit utsedd att ånyo vara Rikets Ständers Justitie-ombudsman, samt
Expeditions-chefen i E. K. Maj:ts Justitie-statsexpedition, Revisions-sekreteraren och
Riddaren af nämnda Orden, m. m., Arendt Dreijer, ånyo vald att vara Justitie-ombudsmannens
suppleant.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Februari 18fif>.
Ea/> edit i o n s-U Is kulle ts Forstag till anderd. Skri/re/se, N:o Ib. 31
N:o 16.
Uppläst ocb godbändt lius Ridd och Adeln den 3 Febr. 186(i.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers förordnande för Advokatfiskal^ m. m. iV. A.
Fröman, att vara Rikets Ständers Justitie-ombudsman.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap
och Adel, Presterskap, Borgerskap och Menige Allmoge, sorn härstädes å lagtima
riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, enligt hvad §§ 96 och 97 Regeringsformen
samt § 63 Riksdags-ordningen stadga och förmå, Wära Elektorer i laglig
ordning valt Advokatfiskal, Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden, Nils August
Fröman, att bekläda Justitie-ombudsinans-embetef; så vilje Wi, i krall häraf, halva
förordnat honom, Nils August Fröman att vara Wär Justitie-ombudsman, hvarvid honom
åligger att ställa sig till efterrättelse Rikets grundlagar och laga stadgar, jemte den
särskilda instruktionen, som under den 1 Mars 1830 blifvit för Justitie-ombudsmannen
utfärdad; och kommer han att åtnjuta de lönevilkor och öfriga förmåner, som Wi för
detta embete anslagit.
Till yttermera visso bafve Wi detta förordnande underskrifva och med Wära insegel
bekräftat; som skedde i Stockholm den 14 Februari 1866.
32
Kap edil i o n s - Li Is kölle Is Förslag till underd Skri/velse. I\:o 17.
H:o i».
Uppläst och goitkändt i Ridd. och Adeln den 3 Febr. 1866.
Preste-Ståndot den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers förordnande för Expeditions-chefen m. m. A.
Dreijer, att vara Rikets Ständers Justitie-ombudsmans
Suppleant.
Wi efterskrilne Sveriges Rikes Stander, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap
och Adel, Presterskap, Borgerskap och Menige Allmoge, som härstädes å lagtima riksdag
äro församlade, gore veterlig) : att, sedan vid anstäldt val i öfverensstämmelse med
§ 98 Regeringsformen och ,3 63 Riksdags-ordningen, Wäre Elektorer utsett Expeditionschefen
i Kongl. Maj:ts Justitie-statsexpedition. Revisions-sekreteraren och Riddaren
af Kongl. Maj:ls Nordstjerne-orden in. m. Arendt Dreijer ali, i den ordning berörda
Grundlags-paragrafer stadga, Wår Justilie-ombudsman efterträda; så vilje Wi, i
kraft häraf, hafva förordnat honom, Arendt Dreijer, ali i sådant läll inträda i ulöfningen
af Justitie-ombudsmans-embelet; och hat han under tiden att ställa sig till efterrättelse
hvad den (ör Justitie-ombudsmannen den 1 Mars 1830 utfärdade instruktion
i § 25 stadgar och förmår.
Till yttermera visso håfve Wi detta förordnande underskrifva och med Wära insegel
bekräftat; som skedde i Slockholm den 14 Februari 1866.
N:o 18
Expedition*-Utskottets Förslag tili undmi. Skrifvelse. N:o 48. 33
H!:0 1$.
Uppiået och godkändt boa Ridd. och Adeln den 3 Febr. 1 866.
Preste-Ståndet dell 7 — —
Borgare - Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers Förordnanden för de, utsedda ledamöterna i Tryckfrihets-komitéen.
Rikets Ständers Förordnanden för
Riks-Aritiqvarien och Kommendören af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden, m. m., Bror
Emil Hildebrand;
Revisions-Sekreteraren och Riddaren af Kongl. Majrts Nordstjerne-Orden, m. m., Friherre
Carl Gustaf Leijonhufvud;
Riks-Arkivarien och Kommendören af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden, m. m., Johan
Jakob Nordström;
F. d. Kongl. Bibliothekarie!), Kommendören al' Kongl. Maj:ls Nordstjerne-Orden, m. m..
Johon Erik Rydqvist;
Prolessoren och Riddaren af Kongl. Majrts Nordstjerne-Orden, m. m., Nils Haqvin
Selander; samt
Professoren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden, m. m , Johan Arrhenius;
att vara ledamöter i Komitéen för Tryckfrihetens vård.
Vi efterskrilpe Sveriges Rikes Ständer, Grefvar, FViherrar, Biskopar, Ridderskap
och Adel. Presterskap, Borgerskap och Menige Allmoge, som härstädes å lagtima riksdag
äro församlade, gore veterligt: att, sedan, enligt § 108 Regeringsformen och § 65
Riksdags-ordningen, Wi genom utsedde Elektorer vall de män, som, jemte Wår Justilie-ombndsman,
böra värda tryck friheten och dertill i laglig ordning blifvit kallad
Bih. till R St. Prat. 1865 1866. 10 Sami. i Afd. 4 Höft. 5
34
Expeditions- U tskottrt.s Forsing till underd. Skri frelse, N:o 19.
IX. JV.; vilje Wi, i krall häraf, hafva förordna! honom, /V. N., all vara ledamot i
Komitéen för tryckfrihetens värd; och eger han att, i utöfningen af denna befattning,
ställa sig Tryck irihets-förordningen samt Rikets öfriga Grundlagar till efterrättelse och
för öfrigt noga iakttaga hvad, i öfverensstämmelse dermed, befrämjar allmän upplysning
under bevarande af allmänt lugn.
Till yttermera visso håfve Wi detta förordnande underskrifva och med Wära
insegel bekräftat ; som skedde i Stockholm den 14 Februari 1861).
Yo 19.
Uppläst och godkändt bosyRidd. och Adeln den 3 Febr. 1866.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikeis Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående upplåtelse af f. d.
piparebostället Bränn Årby vid Södermanlands regemente
för uppförande af skolhus åt Wansö församling.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 20.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition lill Rikets Ständer af den 27 Oktober sistlidet år har E.
K. IVIaj:t behagat i nåder meddela, hurusom Wansö församling i Åkers härad och Södermanlands
län hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, att församlingen, emot den
afgäld, som i laga ordning blelve åsatt, måtte tilläggas ständig besittningsrätt till det
inom Wansö socken och i närheten af kyrkan belägna f. d. piparebostället vid Södermanlands
regemente Bränn Årby om \ oförmedladt eller r'5 förmedladt mantal, i ändamål
att derå uppföra nytt skolhus samt bereda utrymme dels för ungdomens undervisning
i trädgårdsskötsel äfvensom för dess kroppsöfningar, dels ock för planteringsland
åt skolläraren; och hade dervid blifvit anfördt, det församlingen helt och hållet saknade
tillfälle att lör ändamålet erhålla nödig jordvidd vid det hittills begagnade skolhuset,
E.vp editions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 1.9.
35
upplordl på en areal af endast 7,8 kappland, som voie instängd emellan kyrkogården
på ena sidan oell Wansö bys tomter på den andra, hvaremot till utrymme för erforderligt
nytt skolhus jemte tomt deromkring icke någon lokal blefve lämpligare än förenämnda
boställe, hvilket vore beläget invid kyrkan på dess södra sida, med torrt och
sundt läge, i midten al socknen, samt med lätt kommunikation till alla dess delar.
Bostället vore för närvarande utarrenderadt intill midfaslau år 1869, mot en årlig afgift
af tre tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, samt nio R:dr R:mt, men, om
den sökta upplåtelsen hi folies, skulle öfverenskommelse redan på förhand kunna träffas
med nuvarande arrendatorn om upplåtelse af mark för del ändamål, som åsyftades.
E. K. Maj:ts och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier, som blifvit anbefallda
ali häröfver inkomma med underdånigt utlåtande, bade, sedan vederbörande blifvit
hörda, med öfverlemnande af underdåniga yttranden från Boslälls-direktionen och
Chefs-embetel vid Södermanlands regemente äfvensom från Konsistorium i Strengnäs
stift samt E. K. Majlis Befallningshafvande i Södermanlands län, för egen del i underdånighet
meddelat, att ifrågavarande boställe, som enligt 1825 års jordebok droge
ränta i kronovärdi) 1 Rdr 1 sk. 10 rst., deraf Kronan behållet 5 sk. 11 rst. och det
öfriga indelt, samt kronotionde 7 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, jemlikt
beskrifning till en vid laga skifte är 1839 författad, i General-landtmälerikontorel
förvarad, karla, hade en egovidd af 4 tunnland 30& kappland åker och tomter, 3 tunnland
2i\ kappland äng och 4 tunnland 16J kappland afrösningsjord eller tillsammans
13 tunnland 7^ kappland, samt att detsamma, sorn uti 1840 års Aflönings-indelningsverk
för Södermanlands regemente vore upplaget bland de till utarrendering afsedda
boställen med en beräknad behållen afkastning af 13 R:dr 31 sk. 7 rst. Banko, enligt
kontrakt den 6 Mars 1838, vore af regementets boställsdirektion utarrenderadt lill Orgelnisten
Joh. H. Thorselius pä 30 år intill den 14 Mars 1869, emot ett årligt arrende
af tre tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, jemte tillagd forlön, samt en kontant
penningeafgifl af 6 R:dr Banko; och som ifrågavarande boställe borde för regementets
löningsfonds räkning utarrenderas, samt Wansö församling, hvilken redan egde
7,8 kappland nära kyrkan belägen jord, hvarå dess nuvarande skolhus vore uppförd),
icke kunde för ungdomens undervisning i trädgårdsskötsel och till planteringsland åt
skolläraren behöfva använda hela bostället, ulan borde ålnöjas med en mindre del deraf, ansågo
sig Kollegierna endast kunna i underdånighet tillstyrka, all af den till bostället hörande,
kyrkan jemväl närbelägna jord, finge vid arrendetidens utgång den 14 Mars 1869 eller
derförinnan, derest öfverenskommelse nied nuvarande arrendatoren derom kunde träffas,
till församlingen upplåtas så stor rymd, att den, i enlighet med 3 mom. 4 § i Kongl.
Stadgan den 18 Juni 1842 angående folkundervisningen i riket, blefve tillräcklig såväl
till skollärarens behof af jordfrukter, sorn till undervisning i trädplantering och trädgårdsskötsel;
för hvilken jordrymd, som vid behörig landtmäteriförrällning i vederbörandes
närvaro skulle utses, församlingen borde lill boställets arrendator erlägga årlig
afgäld, ali bestämmas enligt 9 § i Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864, angående
grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring.
Med afseende å bostället Bränn Århys ringa areal af endast 13 tunnland 7^
kappland, i följd hvaraf såväl boslällsdirektionen som Chels-embetet vid Södermanlands
regemente ansett detsamma vara af ringa användbarhet för regementet, har E. K.
Majit, efter nådigt öfvervägande af hvad i äreudet förekommit, föreslagit Rikets Ständer,
att nämnda boställe måtte från 1869 års midfasta, då nuvarande arrende oin^boställel
tilländaginge, under full dispositionsrätt upplåtas åt Wansö församling, att för
det uppgifna ändamålet användas, emot erläggande till regementets boställsdirektion af
årlig afgift, hvilken borde åsältas i enahanda ordning, som för bestämmandet af maximi
-
36
Expeditions-Etsk otte ts Förslag tilt anderd. Skrifvelse, A; o 19.
och minimibelopp vid kronoanenden är sladgad; och har E. K. MajU ansell, att, derest
detta af Rikets Ständer bifölles, något hinder icke mölle för Wansö församling att,
innan öfverlåtelse!) af bostället trädde i verkställighet, med nuvarande arrendatorn
träffa öfverenskommelse om användande af större eller mindre del af bostället för det
afsedda ändamålet.
Rikets Ständer hafva tagit denna nådiga framställning i behörigt öfvervägande;
och som Rikets Ständer dervid icke funnit annat att erinra, än dels att, derest arréndeafgilten
skulle åsätlas i fullkomligt enahanda ordning, som för bestämmande af
maximi- pcb minimibelopp vid kronoanenden är stadgad. Wansö församling, hvilken
icke eger optionsrätt till arrendet, möjligen kunde gå miste om upplåtelsen, som komma
ali ske till den, hvilken vid auktion erbjöde högsta glädjan, dels att de i den nådiga
Propositionen nyttjade ordalag i afseende å sjelfva upplåtelsen möjligen skulle i framtiden
gifva anledning till olika tankar angående densammas fortfarande bestånd; alltså
och då del med upplåtelsen åsyftade ändamål synes kräfva visshet för församlingen så
väl att vid den uppgifna tiden komma i besittning af bostället, som att denna besittning
sedermera ej må afbyylas, hafva Rikets Ständer, med hulvudsakligt bifall till den
nådiga framställningen i ämnet, för sin del beslutat, att ifrågavarande boställe må från
1869 års midfasta under ständig besittningsrätt ål Wansö församling upplåtas, att för
det uppgifna ändamålet användas, emot erläggande till Södermanlands regementes boställsdirektion
af en årlig arrendeafgilt, motsvarande del maximibelopp, som, vid uppskattning
af bostället, i den ordning Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847, jemförd
med Kongl. Kungörelsen den 7 Augusti 1863, föreskrifver, vederbörligen kan varda
bestämdt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Februari 1866.
Expeditiom-UtskolteU Förslag till underd. Skri/velse. iV.-o 20.
37
®:« 90.
Uppläst och gorlkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Febr. 1 866.
Preste-Ståridet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majlis nådiga Proposition, angående f örsäljning till skatte
af gatuhusen N:o 7, Glemminge, och N:o 21, Hannas, i
Christianstads län.
(Slals-Utskottets Utlåtande Nio 23.)
S. A. K.
Uti uådig Proposition till Rikets Ständer af den 7 November sistlidet år bar
E. K. Majit behagat meddela, att, sedan E. K. Majit, efter vederbörandes hörande,
under den 26 Februari I864 i nåder beslutat, att från och med den 14 Mars 1865
åtskilliga landtstatsboställen skulle till Statsverket indragas och för dess räkning utarrenderas,
så hade Kammar-kollegium uti underdånig skrifvelse den 7 November 1864
anfört, att, då ibland dessa bostadslägenheter gatuhusen N:o 7, Glemminge i Glemminge
socken och N:o 21. Hannas i Hannas socken af Ingelstads härad och Christianstads
län, hvilka intill den 14 Mars 1865 innehades af Häradsskrifvaren i fögderiet, till
arealen bestode: Nio 7 Glemminge endast af 6,5 kappland eller 1 ref 13,75 stänger
med ränta af 12 öre, och Nio 21 Hannas endast af 10,3 kappland eller 1 ref 80,25
stänger med ränta af 19 öre, berörda lägenheter alltså syntes vara för obetydliga att
bibehållas för Statens räkning; hvadan Kollegium hemställt, huruvida icke, på sätt i
enahanda fäll förut egt rum, E. K Majit matte täckas till Rikets Ständer aflåta 'nådig
Proposition oin samina lägenheters försäljande till skatte samt derjemte tillkäunagifvit,
att, intilldess frågan härom blifvit slutligen afgjord, Kollegium ämnade föranstalta om
lägenheternas utarrenderande, med skyldighet för arrendatorn att, derest den ifrågaställa
skatteförsäijningen beslutades, lägenheterna, efter åtnjuten laga fardag, till en
blifvande köpare afträda ; och har, med afseende på hvad Kollegium sålunda i underdånighet
anfört och hemställt, E. K. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer, att nämnda
tvänne lägenheter måtte få till skatte försäljas.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehafl detta ärende och dervid jemväl tagit
kännedom af de lill frågan hörande handlingar: och hafva Rikets Ständer, med afseende
38 Expeditions-Utsknttela Förs/og till undan!. Skrifvelse, N:o 21.
å de i den nådiga Propositionen anlörda förhållanden, funnit sig böra till E. K. Maj:ts
förevarande framställning lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Februari 1866.
V
\o 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Febr. 1866.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 8 —r —
Bonde-Ståndet den 14 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, med förslag till förnyad Förordning,
angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof.
(Lag-Utskollels Betänkande N:o 14.)
S. A. K.
Sedan, med anmärkning, att det ofta icke utan skäl ölverklagade förhållande
att, vid al händande al jord eller lägenhet för allmänt behof, derför merendels måste
erläggas en i jemförelse med det verkliga värdet alltför hög löseskilling, hade sin förnämsta
grund i sjelfva den derom gällande lagstiftning, Rikets sednast församlade Ständer
i underdånig skrifvelse af den 7 November 1863 framställt förslag till förändring
i vissa delar af Förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof af
den 20 November 1845. sådan den blifvit ändrad genom Förordningen den 27 November
1854; men Eders Kongl. Maj:!, med afseende å de mot samma förslag framställda
anmärkningar, funnit Sig icke kunna dertill lemna nådigt bifall; ■— har Eders
Kongl. Maj:t nu uti nådig Proposition af den 31 Oktober sistlidet år för Rikets Ständer
framställt eli i ämnet upprättadt motförslag; uti hvilket förslag tillika, — med
anledning al en hos Eders Kongl. Maj:l, i sammanhang med väckt fråga om åtgärder
Exprditions-Ulskot tut.s Fiirs/tig lill willérd. Skrifvelse, N:o Si. 39
lill hämmande af flygsand, gjord underdånig hemställan alt såsom grundsats i allmänhet
borde stadgas, att innan Staten sjelf toge vård om flygsandsfält och derå nedlade
kostnader, dessa fält borde tillhöra Staten, under full eganderätt, — blifvit intaget det
i berörda hänseende nödiga stadgande, hvartill Rikets Ständers medverkan erfordrades.
I öfrigt hade den granskning af gällande expropriationslag, som nu hos Eders Kongl.
Maj: t egt rum, varit inskränkt tili de delar deraf, i hvilka förändringar ansetts nödiga
för att undanrödja eller åtminstone förminska de olägenheter af författningens tillämpning,
som föranledt Rikets Ständers omlörmälda framställning i ämnet, fastän Eders
Kongl. Maj:t ansett det lända till större beqvämlighet för allmänheten att, i stället för
att genom en särskild författning ändra vissa §§ i gällande expropriationslag, låta en
ny sådan lag utfärdas, uti hvilken jemväl intoges de §§, sorn ej komme att undergå
förändring;
Och tiar Eders Kongl. Maj:t alltså, med öfverlemnande af de i Stats-Rådet och
Högsta Domstolen i ämnet hållna protokoll, enligt 87 § Regeringsformen, till Rikets
Ständers antagande framställt följande förslag lill
Förnyad förordning angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof.
“Med upphäfvande af Kongl. Förordningen om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof af den 20 November 1845, sådan denna Förordning blifvit ändrad
genom Kongl. Förordningen den 27 November 1854, förordnas som följer:
§ 1
Der Konungen prölvar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man, meinighet
eller inrättning tillhörer, begagnas skall, antingen till rikets försvar, till allmän
väg, bro, hamn eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, (ill uttappning eller sänkning
af sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning, till allmän byggnad
eller till dylikt allmänt behof, vare egare pligtig att afstå hvad för ändamålet fordras;
njute dock den, som härigenom skada lider, ersättning derför. Har egare afflvgsandslält
försummat att derom taga sådan vård, som särskildt föreskrifven är; ege ock Konungen
förordna, att det (alt afstås skall; och gälle i öfrigt, i fråga om vilkoren för
afträdande deraf, hvad i denna Förordning om annan jord eller lägenhet stadgas.
Är fråga om jords eller lägenhets begagnande endast för utläggning af elektriska
ledningstrådar, ulan att genom anläggningen eller dess framtida skötsel och vård
något synnerligt men i nyttjanderätten till jorden eller lägenheten egaren tillskyndas, bör
hvad för ändamålet behöflig! är upplåtas, utan att jorden eller lägenheten löses. För
intrång, som derigenom må kunna förorsakas, vare dock den, som intrånget lider, om
han derå gör anspråk, berättigad till ersättning.
Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättning, som, efter hvad ofvan sägs,
utgå bör; då skall frågan härom pröfvas af särskild Nämnd, som vid Under-Rätt i den
ort, der jorden eller lägenheten ligger, tillsattes pä sätt här nedan stadgas.
Göres hos den i § 1 nämnda Under-Rätt skriftlig ansökning ora särskilda
Nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt behofvet af jordens
40
Eatpeditions-UIsko Hets För.slag tilt millert!. Skrifvelse, N:n 2!
eller lägenhetens afstående eiler begagnande, samt alt tiden, då den skall afstås eller
upplåtas, blifvit genom Konungens förordnande eller parternas öfverenskommelse bestämd;
utfärde Rätten stämning på egare och andie, som uppgifvas i saken hafva
del. Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande okände
eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande varder, såväl från predikstolen
i den sockens kyrka, der fastigheten är belägen, som ock genom allmänna
tidningarne, kungjord tre gånger, sista gången minst Ijorton dagar före den dag,
hvilken till sakens företagande är utsatt. Jördens eller lägenhetens egare, då han
höres, vare skyldig att hos Rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, sorn i
anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vid äfventyr som i § 25
stadgas. Hos Rätten skall jemväl, företes bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten
är med inteckning besvärad; och egen parterne, att, innan Nämnden sättes, i
laga ordning sin talan i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande
utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande lill utläggning af elektriska
ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida derigenom må förorsakas så betydlig
skada, att jorden eller lägenheten lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet,
att ersättning derför, enligt hvad i § 1 inom. 2 stadgadt är, utgå bör. pröfve och
afgöre Rätten sådant, innan Nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra ega
rum, bestämme ock Rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående eller fortfarande,
huruvida slik ersättning skall utgå på en gång eller i årlig afgift under den
tid, intrånget kommer att fortfara.
Emot Rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i Hol-Rätt genom besvär
inora den tid, i 25 Kap. 5 § Rättegångs-Balken stadgas. I Hof-Rättens beslut
må ändring sökas likaledes genom besvär, sorn, jemte borgen för kostnad och skada,
skola till Konungen ingifvas inom den lid. 30 Kap. 18 § samma Balk bestämmer.
§ 3.
Till särskilda Nämnden skall hvardera parten föreslå sex och Rätten nämna
fem i orten boende män. af hvilka, sedan de blifvit af domstolen ojäfvige förklarade,
tre ibland de af vederpailen föreslagna och en ibland de af Rällen nämnda personer
böra af hvardera parten, utan anförda skäl, Uteslutas. De nio, som så utsedde blifvit,
skola Nämnden utgöra.
Äro å någondera sidan flere, sorn del i saken hafva, och kunna de ej sämjas
om förslaget; gifve hvardera upp en man till Nämnden: går ej antalet då till sex;
gifven de ytterligare upp en hvardera: går antalet öfver sex; varde det genom lottning
minskadl. Sämjas de ej, hvilka bland dem, sorn å andra sidan föreslås, eller
hvilken ibland de utaf Rätten nämnda, må uteslutas; varde ock då sådant genom lottning
utrönt.
§ 5-
Uteblifver parl, utan förfall, då hafi till val af Nämnd kallad varit; gore Rätten
förslag i hans ställe; och varde genom lottning utrönt, hvilka i Nämnden ingå skola
bland
Expeditions-Utskottets Förslag lill. anderd. Skrifvelse, N:o 24.
41
bland deni, sorn å andra sidan föreslås. Samma lag vare, der part drager sig eljest
undan att val till Nämnd göra. Finnes annan, den der del i saken häfver med honom,
som uteblifvit eller sig undandragit; vare det val, som af den förre göres, för båda
gällande.
§ 6-
Jäf emot den, sorn till ledamot i särskilda Nämnden utses, äro: örn lian ej
fyllt tjugofem år: om han står under annans målsmanskap eller under någondera
partens husbondevälde: om han såsom allmän enibets- eller tjensteman under någondera
partens förmanskap lyder: om han är med någondera parten i den skyldskap
eller svågerlag, som, enligt 13 Kapitlet Rättegångs-Balken, utgör jäf emot domare:
om han sjelf eller någon, som med honom i sådant skyldskaps- eller svågerlagsförhållande
är, eger i saken del, eller kan någon synnerlig nytta eller skada deraf vänta:
om han med någondera parten uppenbar ovän är eller i oafgjord delo ligger: om han
begått brott, som van frejd medförer. Domaren i den Rätt, der Nämnden sättes, må
ej lill ledamot i samma Nämnd väljas.
8 7-
Komma parterne å ömse sidor öfverens om val af särskild Nämnd; då skall
den utgöras af de män, som valde blifvit, utan att så förfares, som i § 3 stadgadt är.
Parterne egen, i ty fall, äfven alt större eller mindre, dock alltid ojemnt, antal lill
Nämnd välja.
§ 8.
De man, som till Nämnd valde blifvit, skola af Rätten kallas, att å viss dag
sig infinna, der de ej genast tillstädes äro; och vardén vid kallelsen erinrade om den
påföljd för förfallolöst uteblifvande, hvarom i § 9 stadgas.
§ Il
Di
in, som bor längre bort, än fyra mil från det ställe, der Rätten sitter, eller
är öfver 60 år gammal, vare ej skyldig att i särskild Nämnd deltaga. Ej må eljest
någon, som till särskild Nämnd kallad varder, draga sig utan laga förfall det förtroende
undan. Sker det, och vilja ej parterne annan i hans ställe antaga, eller åsämjas
de ej om nytt val, efter ty i § 10 sägs; håfve Rätten magt genom vite tillhålla den
uleblifne att sig infinna; ersätte ock han de kostnader, som för Rätten, parterne oell
de öfrige af Nämnden af uppehållet vållas.
8 10.
I
Finnes någon, som kallad varder, af laga förfall hindrad att i Nämnden sitta,
gifve del Rätten tillkänna. Är han bland dem, som parterne valt, gifve den part, som
honom föreslagit, upp tvänne andra i hans ställe, och uteslute vederparten en af dem:
är han af Rätten utsedd, nämne Rätten andra, bland hvilka parterne utesluta en hvardera,
efter ty i § 3 sägs.
lith. lill H. St. Fröt. 4SOS tfr 4SOU. 40 Sami 4 Afd. 4 Haft. 6
42
Expeditions- Vtsko t tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 21.
§ ii.
När lulllalig Nämnd tillstädeskommit, skall den inför Katten denna ed svärja:
uJag lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag, utan väld och
mannamån, efter mitt bästa förstånd och samvete, skall den pröfning verkställa, hvartill
jag nu kallad blifvit: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.*
§ 12.
Nu är ed svuren, som i § 11 sägs; då skall domhafvande!) eller Rättens ordförande
underrätta Nämnden om det ämne, som i fråga är, och om hvad lill Nämndens
pröfning hörer; lemne ock till Nämnden de handlingar, parterne ingifvit. Sedan träde
Nämnden tillsamman, välje inom sig en ordförande och öfverlägge, inom lyckta dörrar,
om det beslut, som fattas skall.
§ 13.
Då jord eller lägenhet afstås skall, uppskatte Nämnden i penningar såväl jorden
eller lägenheten efter hvad jord eller lägenhet af lika beskaffenhet och godhet i orten
högst gäller, som ock särskildt, till högsta skäliga belopp, den skada, annan än egaren
genom jordens eller lägenhetens afslående lider, allt med afseende på tiden för afträdandet.
Uppkommer, genom begagnandet af jord eller lägenhet för allmänt behof,
skada för egaren eller annan, och är sådan skada ej beräknad i det belopp, som, enligt
hvad ofvan stadgadt är, bestämdt blifvit, då skail ock ersättning derför bestämmas
lili högsta belopp, hvartill skadan skäligen skattas må.
I det fall att endast ersättning för intrång eger rum, uppskatte Nämnden i
penningar till högsta skäliga belopp den skada, som genom intrånget förorsakas. Ar
af Rätten stadgadt, att ersättningen skall utgå i årlig afgift, rätte Nämnden/uppskattningen
derefter; och bör i detta fall ersättning bestämmas särskildt lör det intrång,
sjelfva anläggningen medför, och särskildt för det, som sker genom inrättningens skötsel
och drift.
Är fråga om flera lägenheter, som tillhöra särskilda egare, varde ersättningen
bestämd särskildt för hvardera.
§ 14.
Erfordras för ändamålet, att blott en del af jord eller lägenhet afstås, och blifver
jorden eller lägenheten, genom afskiljande af denna del, för egaren eller innehafvaren
onyttig, eller uppkommer derigenom synnerligt men i nvttjanderätten; då bör
hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder, lösas, der egaren det äskar. I dessa frågor
meddele Rätten beslut, innan Nämnden sättes, och må klagan öfver det beslut
föras i den ordning, uti § 2 stadgas.
§ 15-
Har egare, efter väckt fråga om jords eller lägenhets afträdande, i uppenbar
afsigt att vinna högre ersättning, å jorden eller lägenheten nedlagt kostnader, må desamma
ej tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.
Expeditions-lits ko/.tets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o Si. 43
§ 16.
Anser Nämnden nödigt att, innan hufvudsakligt beslut fattas, parterne ytterligare
höra, närmare underrättelse i saken infordra, eller syn hålla, ege der rätt till.
§ 17.
Hvad de Heste i Nämnden säga, gälle för Nämndens beslut.
§ 18.
Dä Nämndens beslut fattadt är, läte ordföranden det upptecknas och af Nämnden
underskrifvas; och lemne det sedan till Rätten eller på landet till dornhafvanden.
Ej skall dervid kungöras, huru Nämnden inom sig röstat, ej heller skola skälen för
beslutet uppgifvas.
§ 19
Sedan Nämndens beslut så aflemnadt är, som i 18 § sägs, läte Rätten det i
sitt protokoll införas, och meddeie det parterne i laga ordning.
I § 20.
Hvad Nämnden beslutat skall till efterrättelse lända Ej må i Nämndens beslut
ändring någorstädes sökas. Dock ege ej Nämnden att sätta ut värdet lägre än ersättningsskyldig
medgifvit: och der så hända skulle, att Nämnden höjde ersättningsbeloppet
utöfver hvad ersättningstagande yrkat, gälle ej heller beslutet för mera, än äskadt
varit, såvida ej jord eller lägenhet, som afstås skall, är besvärad med inteckning, öfverstigande
den fordrade summan: i hvilket fall Nämnden må, utan afseende på ersätt
ningstagandes
anspråk, utsätta löseskiliingen så högt. som den finnes, enligt här ofvan
stadgade grunder, böra uppgå.
§ 21.
Vill egare af jorden eller lägenheten klaga deröfver, att han icke varit i målet
stämd, eller vill annan klaga på den grund, att ärendet icke blifvit, enligt § 2, frän
predikstolen eller genom allmänna tidningarne rätteligen kungjordt, eller vill någon klaga
öfver Rättens pröfning af jäf emot den, som i Nämnden sutit, eller påstår någon eljest,
att vid Nämndens sättande ej så tillgått, sorn 1111 löreskrifvet är; den talan må, sedan
Nämndens beslut är, efter § 19. parterne meddeladl, i Hof-Rätten föras, genom besvär,
inom den tid, som i 25 Kapitlet 5 § Rättegångs-Balken sägs. Varder den talan gillad,
förlälle all verkan af Nämndens beslut, såvidt del klagandens rätt rörer, ocb förordne
(Hof-Rätten, att Nämnd ånyo sättas skall. Ej må Hof-Rätten till pröfning upptaga jäf,
som icke vid Under-Rätten yppadt varit, då Nämnden sattes. Öfver Hof-Rättens beslut
må klagan föras i den ordning, 30 Kapitlet 18 § Rättegångs-Ralken föreskrifver.
§ 22.
Var part från Rätten borta, när Nämnden valdes, och vill han sedan visa, att
han då hade laga förfall, och att han ej kunde gifva det Rätten tillkänna, stånde ho
-
44
Expeditions-li(skottets Förslag till underd. Skrifvelse. J\:o SI.
nom frill ali, inom en månad derefter, ä sin vederparl lill samma Kält uttaga stämning:
gitter han, sedan sä stämdt är, bevisningen fullgöra, förfalle Nämndens beslut,
såvidt det på kärandens rätt verkar, och läte Kåtten Nämnd ånyo väljas. 1
§ 23.
Skulle någon, som i särskild Nämnd sutit, vilja betalning derför laga. dä må
han hos Rätten det anmäla, och lägge Rätten honom till så mycket, som emot hans
verkliga kostnad för den förrättning svara kan. Den ersättning skall gäldas, på sätt i
§ 28 föreskrifves.
§ 24.
Lösen för jord eller lägenhet, som alstäs skall, sä ock ersättning för inträng,
hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för sjelfva anläggningen, vare den,
som jordens eller lägenhetens begagnande yrkat, skyldig att till ersättningstaganden
utgifva inom den för jordens eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid 1
eller, om ersättningsbeloppet derförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader efter
det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte Rätten ut tid, der parterne
ej åsämjas.
Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller Nämnden sitt beslut k
meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller upplåtas bör, må sådant^
ej hindra arbetets företagande, derest sökanden hos Konungens Befallningshafvande
ställer full borgen för lösnings- eller ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada.
Kronan väte för sådan borgen fri.
Är jord eller lägenhet, som alslås skall, intecknad, varde ersättningsbeloppet
derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade tid nedsatt i Ränteriet hos
Konungens Befallningshafvande, som kungör sådant vederbörande ersättningstagande
och inleckningsegare, samt liqvid dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. Finnes
härvid ersättningsbeloppet vara laststäldt genom öfverenskommelse emellan den
ersättningstagande och den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsegaren värdet
halva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, der ej tull liqvid för hans
fordran honom lemnäs, äska jordens uppskattning af Nämnd, i den ordning förut i
denna lag är vordet stadgadt; dock gånge beslutet oni jordens afträdande icke dess
mindre i verkställighet.
Sådan talan, som efter §§ 21 och 22 föras kan, må ej heller utgöra hinder för '
vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom stadgad tid erlagdt eller nedsatt,
jorden eller lägenheten tillträda eller begagna. Fördröjes utöfver nämnde tid betalningen;
då skall, i händelse någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om
jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande, så vidt på hans rätt inverkar,
vara förfallen och ankomma på nv pröfning.
Tvista egare, inteckningshafvare eller andra om bättre rätt lill hvad såsom er- 1
sättning eller betalning är vordet bestämdt att utgå; derom må talan särskildt i laga
ordning utföras. Uppstår dervid hos Rätten fråga om lyftning; ege Rätten derom förordna,
efter ty skäligt pröfvas. Skulle sådan tvist yppa sig i sammanhang med frågan
ota skadeståndets bestämmande, må den ej uppehålla slut i denna fråga, utan varde
Expeditions-Uts kottets Förslag till lindard. Skrifvelse, N:o 21.
45
hänvist till särskildt utförande; och ege förty Hatten, der så erfordras, vid val af
Nämnd, göra förslag i de tvistandes ställe, på sätt i § 5 sagdt är. Har egare underlåtit
att hos Rätten, såsom § 2 bjuder, i ändamål af instämning, uppgifva den, som i
anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vare egaren skyldig att,
efter Rättens bepröfvande, hålla sådan medpart skadeslös.
§ 26.
Den, till hvilken jord, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden afträdd, hvaruti en
eller Hera inteckningar finnas, till hvilkas gäldande ersättning icke förslår, ege, sedan
ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt, för inteckningarnes dödande anmäla sig, med
bevis om fullgjord betalning, jemte gravationsbevis, hos domaren i den ort, der jorden
är belägen; hvarefter denne åligger att, genom anslag å Rättens dörr och kungörelse,
hvilken genom sökandens försorg bör tre gånger införas i allmänna tidningarne, kalla
och förelägga de inteekningshafvare, som antingen alldeles icke, eller endast till någon
del, fått sina inteckningar utur ersättningsbeloppet guldna, alt, i stad, inom en månad
från den dag kungörelsen i tidningarne sista gången finnes införd, och ä landet vid det
Ting, som först infaller, sedan en månad Irån sista kungörelsedagen förflutit, hos domstolen
anmäla, huruvida något kan vara att påminna deremot, att den afträdda jorden
eller lägenheten från inteckning befrias; börande domstolen, ehvad inteckningshafvarne
då begagna rättigheten alt varda hörde, eller icke, och jemväl utan hinder deraf, att
original-inteckningshandlingarne icke uppvisas, angående inteckningarnes dödande sig
utlåta.
§ 27.
Varder, på grund al denna författning, jord eller lägenhet styckad, och uppstår
fråga, om och i hvad mån grundränta eller andra allmänna skyldigheter böra vidlåda
den afträdda eller qvarvarande delen; gånge med pröfningen deraf, efter hvad om
skattläggning i allmänhet stadgadt finnes.
§ 28.
All undersöknings- och rättegångskostnad, som förorsakas af väckt fråga om
jords eller lägenhets användande för ofvanberörda allmänna ändamål, skall den, hvilken
användandet begär, ensam vidkännas. Tvist härom skall af Rätten pröfvas.
§ 29.
Varder ej jord eller lägenhet, som afträdd är, för uppgifvet ändamål använd ;
då håfve egaren af den egendom, hvarifrån jorden eller lägenheten afsöndrad är, eller,
der hela egendomen afträdd blifvit, den som deraf då egarefvar, eller hans rättsinnehafvare,
våld att den afträdda jorden eller lägenheten återlösa.
Vill den, som sådan återiösningsrätt eger, den rätt utöfva, och sämjes han ej
om vilkoren derför med innehafvaren af det, som återlösas skall; stämme då denne
till Under-Rätt i den ort, der jorden eller lägenheten ligger; och pröfve Rätten af omständigheterna,
huruvida det tillämnade företaget bör såsom öfvergifvet anses eller om
med pröfning af kärandens talan bör på viss, af Rätten bestämd tid anstå. Ej må
stämning, hvarom nu sagdt är, ske sednare än tio år efter den tid, som, på sätt i § 2
stadgadt är, blifvit för jordens elier lägenhetens afstående eller upplåtande bestämd.
Bilt. till It. St. Prot. 1865 §• 1866. 10 Sami. 1 AJd. 1 Haft. 7
46 Expedilions-U/skotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 21.
Kunna, sedan så stämdt år, parterne ej sämjas om det belopp, hvarför jorden
eller lägenheten återlösas skall, läte Rätten tvisten derom af särskild Nämnd pröfvas,
såsom förut sagdt är; dock må Nämnden ej sälta ut högre belopp, än det, hvarför
jorden eller lägenheten afträdd blifvit.
§ 30.
Om ändring eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada jord
eller hindra dess odling, är särskildt stadgadt. “
Rikets Ständer hafva, efter noggrant öfvervägande af hvad Eders Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nådiga Proposition och dervid fogade handlingar finnes anlördt samt sorgfällig
pröfning af författnings förslaget, — hvaruti endast i §§:ne 1, 3, 13, 14, 15, 25
och 29 förekomma mera betydande afvikelser från nu gällande expropriatiouslagstift
ning
—, funnit såväl i de nämnda §§ föreslagna tillägg och förändringar tiil alla delai
lämpliga och behöfliga, som ock förslaget i allt öfrigt stå i öfverensstämmelse med nu
gällande föreskrifter i ämnet; hvadan den nådiga Propositionen alltså blifvit af Rikets
Ständer bifallen
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Februari 1866. ,
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till linderö. Skrifvelse, N.-o 22. i
\:» 22.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Febr. 1866.
Preste-Ståndet den 17 — -—
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af de under
åren i 863 och i 864 verkställda revisioner af Statsverkets
m. fl. allmänna fonders förvaltning under åren i86 i
och i 862.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 21.)
S, A. K.
Efter tagen kännedom al ej mindre Rikets Ständers åren 1863 och 1864 församlade
revisorers berättelser rörande då verkställda granskningar af Statsverkets samt
andra al allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse "och förvaltning" under
åren 1861 och 1862. än ock vederbörande förvaltande verks och myndigheters i anledning
deraf till E. K. Maj:t afgifna underdåniga utlåtanden och förklaringar, fä Rikets
Ständer uti nedanskrifna ämnen, hvilka blifvit upptagna särskildt för hvarje dermed
befattning egande embetsverk eller myndighet, i underdånighet anföra följande: g
Stats-kontoret.
Sedan, till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmaterieljäfvensom
till understöd för utgilvande af lämpliga läroböcker, kartor m. m., för folkskolorna,
Rikets Ständer dels beviljat och till Kongl. Majlis disposition ställt ett årligt anslag af
12.000 R:dr, att utgå under statsregleringsperioden 1858—1860, dels medgifvit att de
besparingar, som under ett år uppkomme, finge under ett följande år för ändamålet
användas, hade E. K. Maj:t, jemlikt nådiga Bref af den 8 April och den 30 December
1859, på Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet disponeratjett belopp af
25.000 R:dr, alt för berörda ändamålet utgå; och sedan af dessa medel 24,985 R:dr
15 öre blifvit till Deparlements-chefen utbetalde, hade E. K. Maj:t, jemte öfverlemnande
till Stats-kontoret af den utaf Deparlements-chefen öfver medlen upprättade räkning
med verifikationer, jemlikt nådigt Bref af den 16 Mars 1860, meddelat honom
Bih. lill B. St. Prof. 1865 §r 1866. 10 Sami. 1 J/d. 2 Hafi. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o Sä.
full decharge för medlens användande. 1 anseende dertill ansågo 1861 års revisorer!
sig förhindrade att granska berörda redogörelse. Hos 1862 års revisorer gjorde sig
åter en motsatt åsigt efter omröstning gällande. Granskning af redogörelsen kunde
emellertid då ej ega runi, emedan densamma ej kunde tillrättafås. Sedan samtliga
Riks-Stånden vid sistlidna riksmöte godkändt den af dåvarande Stats-Utskott, i anledning
af revisorernes uti 1861 års berättelse gjorda anmälan att de funnit sig förhindrade
granska redogörelsen, uttalade åsigt, alt enär för ifrågakomna räkenskaps granskning
andra grunder icke voro stadgade, än de föc statsmedels redovisning i allmänhet
gällande, samt den af Kongl. Majit Departements-chefen beviljade decharge å frågan
icke finge anses verka annorlunda, än genom att å det eller de Statsråd, hvilka till- '
styrkt den beviljade dechargen samt det statsråd, sora kontrasignera! nämnda regleringsåtgärd,
öfverflytta ansvarigheten, i händelse af anmärkning mot räkenskapen, revisorerne
lika litet uti ifrågavarande fall, som andra, angående statsmedels användande,
egde undandraga sig den dem åliggande granskmngsskyldighet, — samt redogörelsen
sedermera tillrättakommit och blifvit till 1863 års revisorer öfverlemnad, ansågo desse
sig oförhindrade att granskningen af berörda räkenskap omsider företaga. Dervid hade,
enligt hvad revisorerne nu omförmält, hvarken i afseende å användandet af berörda
medel eller vid
sjelfva dispositionsåtgärden hade icke kunnat undgå att ådraga sig revisorernes uppmärksamhet.
Det syntes nemligen revisorerne som borde allmänna medel blott undantagsvis
och så att säga i yttersta nödfall disponeras å vederbörande Departements-chef
till redovisning, och revisorerne hade i förevarande läll icke funnit några sådana omständigheter
vara för handen, att detta ovanliga och med vårt statsskick föga förenliga
redovisningssätt behöft anlitas. Redan af den redogörelse för frågans föregående behandling,
revisorerne meddelat, ansågo revisorerne tydligt framgå, att detta redovisningssätt
lätteligen kunde medföra meningsstridigbeter och måhända förvecklingar emellan
Statsmagterna, och endast denna omständighet innefattade, enligt revisorernes tanke, en
giltig anledning för inskränkande af berörda redovsiningssätt till de få fall, då det
icke kunde undvaras, såsom när medel anvisas “till eli af Kongl. Majit kändt behof11/
Toges vidare i betraktande att, om än den regeringsåtgärd, hvarigenom decharge åt
redovisningsskyldige statsråd meddelas, icke hade annan påföljd än den härofvan förmäles,
ansvarsskyldigheten i sjelfva verket ändock ofta blefve blott skenbar, enär rovisorerne
vanligen icke kunde utöfva sin granskningsrält förr, än uppå Konstitutionsutskottets
hemställan, decharge redan meddelats för den redovisniugsåtgärd, granskningen
afsåge; och då berörda redovisningsskyldighet således ingalunda motsvarade den,
som förvaltande verk och myndigheter under alla förhållanden ålåge, hvaraf följde at!
det allmänna redovisningssättet förtjenade företräde framför det, som uti ifrågavarande
hänseende blifvit begagnadt, och då revisorerne icke kunde finna någon olägenhet, utan
fastheldre fördel deri, att likformighet i afseende å redovisningssättet för allmänna meJ
del, så vidt möjligt vöre, för framtiden infördes, hafva revisorerne i sådant syftemål å
förhållandet fästat Rikets Ständers uppmärksamhet.
Den likformighet i redovisningssättet för allmänna medel, hvilken med revisorernes
ofvanberörda framställning åsyftas, har ock synts Rikets Ständer icke vara oförtjent
af den uppmärksamhet, revisorerne påkallat. En sådan likformighet kan emellertid
i fullständig måtto endast vinnas på det sätt, att samtliga redogörelser för statsmedels
användande blifva, för undergående af granskning, till Kammar-rätten öfverlemnade;
men då med våra konstitutionela former icke torde vara förenligt, alt Konungens
rådgifvare skulle inför Kammar-rätten aflägga redovisning för de medel, som kunna
af Kongl. Majit ställas till deras disposition, synes det antydda målet lämpligare ernås
E:vpeditions-Utskottcls Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 22. 3
derigenom, att utbetalning af djlika mede! verkställes genom någon underordnad embetsman
eller myndighet, hvilken då åligger för medlen i vanlig ordning redovisa; och
få Rikets Ständer fördenskull hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att. då för något
visst angifvet ändamål statsmedel af Kongl. Majit ställas till disposition af någon
Stals-rådets ledamot, medlens lyftning och redovisning må uppdragas åt underordnad
embetsman eller myndighet.
Sedan den berättelse, en af lärarne vid Strengnäs högre elementarläroverk till
Ecklesiastik-departemenlet afgifvit öfver en af honom under år 1861 på allmän bekostnad
företagen utländsk resa, blifvit, enligt förordnande, införd uti det för nämnda läroverk
vid slutet af 1862 års vårtermin utkomna program, hade, uppå gjord underdånig
framställning, E. K. Majit, jemlikt nådigt Bref den 11 September sistnämnda år,
inedgilvit, att kostnaden för tryckning och häftning af samma berättelse, uppgående till
ett sammanlagdt belopp af 353 Ridr 14 öre, finge af anslaget till elementarläroverken
nämnda läroverks kassa ersättas; men då dylika utgifter, hvilka ej för något annat läroverk
under revisionsåret 1862 ifrågakommit, enligt revisorernes tanke, vore af beskaffenhet
att ersättning derför icke borde af statsmedel utgå, hade revisorerne ansett sig
böra anmärka detta förhållande.
Då anslaget till elementarläroverken, hvilket enligt 1860 års Riks-slat utgick såsom
ett särskildt reservationsanslag, icke synes hafva varit afsedt för dylika
utgifter, till hvilkas bestridande, derest de äro al nödvändig beskaffenhet, andra medel
såsom Hufvudtitelns besparingar eller anslag till extra utgifter, äro att tillgå, hafva Rikets
Ständer funnit sig böra hos E. K. Majit anhålla, att, derest utgifter af dylik beskaffenhet
framdeles skulle behöfva af allmänna medel bestridas, anslaget till elemenarläroverken
ej dertill må anlitas.
t
Fångvårds-styrelsen.
Vid granskning af Fångvårds-styrelsens räkenskaper hafva 1863 års revisorer,
ned förmälan, att ersättning långvården tillgodokommit med 13,671 Ridr 75 öre för
le dagsverken, som af femte kronoarbetskompaniet blifvit under året utgjorda vid Flotans
varf i Carlskrona, hvaremot icke någon godtgörelse erhållits för andra och tredje
arnt tionde och elfte kompanierna, af hvilka de tvänne förstnämnda varit sysselsatta
id Carlsborgs fästningsbyggnad och de sednare vid befäslningarne å Waxholm och
lindö samt utgjort tillsammans 118,033 dagsverken, fästat uppmärksamheten derå, att
et vore mindre konseqvent, att godtgörelse bereddes fångvården för de arbeten, sora
f kronoarbetskarlarne för Flottans räkning verkställdes, under det någon ersättning
ör de dagsverken, som i större mängd utgjordes för försvarsverket till lands eller för
ästningsbvggnaderna, icke erhölles, samt att ej ens de genom arbetet fördyrade bevaklingskostnaderna
fångvården ersattes. Häraf blefve en följd, att räkenskaperna såväl
ifver fångvården som fästningsbyggnaderna ej utvisade hvad kostnaden för hvardera i
jelfva verket utgjort, och att andra Hufvudtiteln belastades med utgifter, som rätteligen
orde drabba den fjerde, ett förhållande, som, ifall denna sednare Titels anslag till fäst
-
4
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 22.
ningsbyggnaderna icke medgåfve någon ersättning till långvården lör ifrågavarande
arbeten, lätteligen kunde afhjelpas derigenom, att anslaget till fästningsbyggnaderna höj-S
des och till långvården minskades med enahanda belopp.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Fångvårdsstyrelsen, som, lika
med revisorerne, ansett alt ersättning borde tillgodokomma fångvårdsanslaget, jemväl
för de kronoarbetskarlar, hvilka sysselsättas med befästningsarbetena, bland annat, be- I
träffande uppkomsten af det anmärkta förhållandet, meddelat, att Kongl. Maj:t vid j
kronoarbetskorpsens inrättande, genom nådigt Bref den 8 Augusti 1842 förordnat, att, — t
enär Rikets Ständer under den 19 Maj 1841, med anhållan, att korrektionister och ar- j
betsfångar samt arbetslöse personer mätte lill befästningsarbetena uti Stockholms skär- 1
gård å Waxholm, samt vid Carlsborg, Carlsten och inloppen till Carlskrona företrädesvis
användas, medgifvit, att de kostnader, hvilka erfordrades för de vid dessa arbeten
använda långars vård och underhåll m. m., linge af fångvårdsanslaget fortfarande
utgå, samt af Chefen för ingeniör-korpsen blifvit fullständigt utredt, att, med de till påföljande
riksdag beviljade fortilikationsanslag, sysselsättning ej kunde vid befästningsarbetena
beredas för ökadt antal pionierer eller kronoarbetskarlar, om icke sistnämnda
anslag befriades åtminstone från den ersättning för dagsverken och sjukvård, som då
egde rum, — fästningsbyggnadsförslaget finge intill nästa statsregleringsperiod befrias
från ersättning för dagsverken och för sjukvård till arbetskompanierna; hvaremot, då
alla kostnaderna för de i Carlskrona förut förlagda kompanier af allmänna arbetskarlar
varit bestridda af Flottan, för hvars räkning, intilldess annorlunda kunde i nåder förordnas,
dessa kompanier derefter, likasom förut, borde arbeta, Kongl. Maj:t i nåder
förordnat, att detta arbete af Flottans anslag skulle ersättas med ett visst af Kongl.
Maj:t bestämdt pris, hvilket sednast genom Kongl. Brefvet den 11 Februari 1847 blifvit
faststäldt lill 12 sk. Banko eller 37| öre Riksmynt för hvarje effektivt dagsverke.
Sedermera hafva 1864 års revisorer, jemte anmälan, att förhållandet i afseende
å ersättning för berörda arbeten under år 1862 varit enahanda som under nästförutgångna
år, förnyat den af ofvanbemälde revisorer gjorda framställning i ämnet.
Sedan det förut i Carlskrona stationerade och för Flottans räkning i arbete använda
femte kompaniet numera, jemlikt Kongl. Brefven den 22 November 1864 och
den 4 April 1865, blifvit från nyssnämnda arbete entledigadt samt till en del förflyt!
tadt till Carlsborg och till återstående delen förlagdt vid straflf-fängelsebyggnaden i Carlskrona
för att vid detta byggnadsarbete sysselsättas, är icke något kronoarbetskorpsens
manskap med arbete för Flottans räkning sysselsatt och den af revisorerne anmärkta
inkonseqvensen i afseende på godtgörelse för kronoarbetskarlar användande vid arbe-!
ten för (jerde och femte Hufvudtitelns räkning har sålunda upphört att vidare ega rum.
Beträffande åter det väckta förslaget, alt ersättning borde tillgodokomma fångvårdsanslaget
för de kronoarbetskarlar, hvilka vid befästningsarbetena sysselsättas, hafva
Rikets Ständer ansett den dermed åsyftade fördel, eller alt räkenskaperna såväl öfver
fångvården som öfver fästningsbyggnaderna komme att utvisa hvad kostnaden för hvardera
i sjelfva verket utgjort, lättare och enklare kunna vinnas derigenom, att den efter
ett visst af Kongl. Maj:t bestämdt pris beräknade dagsverkskostnaden för de med
fästningsbyggnaderna anställda kronoarbetskarlar blefve i de särskilda räkenskaperna
inom linien utförd.
Och få i följd häraf Rikets Ständer i underdånighet hemställa, det E. K. Maj:l
behagade meddela nådig föreskrift för vederbörande att så väl i Fångvårds-styrelsens
som i de särskilda fästningsbyggnadernas räkenskaper inom linien utföra dagsverkskostnaden
för de vid nämnda byggnader auvände kronoarbetskarlar, beräknad efter det pris
E. K. Maj:t kan finna skäligt i sådant hänseende bestämma.'
Exp e (lil iöns- UIs k n/le Is Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o 22.
5
Vid granskning af redogörelsen för straff- och arbetsfängelset å Långholmen
hade hos 1863 års revisorer förekommit, att vederbörande redogörare fått sig tillgodoförd
t ett belopp af 1,299 R:dr 94 öre, afskrilhingsprocent å till bageriet under året
levereradl rågmjöl; men då leverantören, enligt upprättadl kontrakt, vore skyldig alt,
i mån af behof, leverera mjölet och detta, enligt revisorernes tanke, lämpligen kunde
ske direkte (ill bageriet, så att någon magasinering med åtföljande rätt till afskrifningsprocent
ej behöfde ifrågakomma, hvarigenom denna utgift skulle helt och hållet besparas,
hade revisorerne i sådant syftemål å förhållandet fästat Rikets Ständers uppmärksamhet.
1 afseende härå har Fångvårdsstyrelsen uti sitt häröfver afgifna underdåniga
utlåtande anfört, alt, då bageri år 1849 vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm
inrättades, ordnades först leveransen af del för bageriet erforderliga mjöl på det sätt,
som revisorerne föreslagit, så alt samma mjöl, hvilket af redogöraren reqvirerades,
hos leverantören mottogs och afvägdes af den vaktqvinna, som egde tillsynen öfver
bageriet, hvarefter redogöraren, enligt vaktqvinnans uppgift, på god tro antecknade
del levererade mjölet såsom taget lili uppbörd och redovisning; men sedan direktören
vid nämnda fängelse, efter någon tids erfarenhet, anmält att behörig kontroll under ett
sådant förfaringssätt saknades, förordnade Styrelsen, i öfverensstämmelse med hvad
direktören hemställt, att del för bageriet erforderliga mjöl skulle, likasom öfrig proviant,
mottagas af fängelsets redogörare och af honom efter behof utlemnas samt behörigen
redovisas. Likaledes föreskref Styrelsen, sedan bageri jemväl blifvit inrältadt vid straffoch
arbetsfängelset å Långholmen, att redogöraren derstädes egde att, efter af fängelsedirektören
utfärdad och attesterad reqvisition, ur proviantmagasinet utväga och utlemna
det mjöl, som för bageriet erfordrades, samt, sedan bakningen blifvit verkställd, brödet
efter vigt mottaga till utproviantering och redovisning. Vid straff-fängelset i Norrköping,
hvarest bageri sedan äldre tider varit för fängelsets behof inrättadt, hade på enahanda
sätt alltjemt förfarits. Enligt uppbördsförfattningarne borde Kronans varor och effekter
i allmänhet mottagas och vårdas under uppbördsmanna-ansvar. Mottagandet och vården
af varor för Kronans räkning innefattade, enligt Styrelsens åsigt, ett så magtpåliggande
tjenstebestyr, att detsamme icke lämpligen borde ölverlemnas åt underordnade betjente
utan ansvarighet såsom uppbördsmän. Vidare, och ehuru de om proviantleveranser
till fängelserna upprättade kontrakter vanligen förbunde leverantören att aflemna varorna
i mån af behof, voro dermed likväl icke afsedl del dagliga behofvet, utan hvad som
lerfordrades för en eller annan vecka, allt i mån af leveranspartiets storlek. Ett annat
förfaringssätt, eller att, jemnlikt revisorernes förslag, en viss qvantitet mjöl skulle levereras
hvarje dag bakning vid fängelset verkställdes, skulle genom ökade transportkostnader
höja leveranspriset och minska konkurrensen vid upphandlings-auktionerna. Härförutom
och om än leverantör kunde tillhållas att iakttaga den noggrannhet i afseende
på leveranstiden, att mjölet, på sätt nu skedde, blefve aflemnadt omedelbart före bakningens
företagande, skulle dock vid de fall, då det levererade mjölet icke ansåges vara
af kontraktsenlig beskaffenhet, utan borde undergå behörig besigtning, genom den härigenom
förorsakade tidsutdrägt ej mindre hinder för bakningens och provianteringens
verkställande i behörig tid än ock svårighet för mjölets vård och förvarande uppstå. Af
dessa och andra omständigheter, som, enligt Styrelsens åsigt, störande skulle inverka på
ordningen inom fängelserna genom den ifrågasatta förändringens införande, ansåge
Styrelsen sig böra helt och hållet afstyrka revisorernes förslag i förenämnda hänseende.
Detta förslag syntes Styrelsen i öfrigt hafva sin grund mindre i någon felaktig anordning
i afseende å fängelsernas förvaltning än i afskrifningsreglementels stadgande rörande
den redogörarne tillkommande afskrifningsprocent, hvilken åter tagits i betraktande vid
reglering af redogörarnes aflöning.
6 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 22.
1864 års revisorer, som häraf tagit kännedom, meddelade, att under revisionsåret
1862 hade, enligt hvad räkenskaperna för nämnda fängelse utvisade, samma redogörare
tillgodofört sig afskrifningsprocent å levererade proviantartiklar m. m. till ett
sammanräknadt belopp af icke mindre än 2,975 Ridr 66 öre, hvaraf belöpte sig för
levereradt rågmjöl 1,716 R:dr 82 öre; och då beloppet, på det hela taget, syntes vara
allt för högt, hade revisorerne, som erfarit, att ett nytt afskrifningsreglemenle vore
under bearbetning, ånyo fästat uppmärksamhet vid förhållandet, på det, vid reglementets
upprättande, i betraktande måtte tagas, huruvida afskrifningsprocenten i allmänhet ej
kunde nedsättas. Häröfver har Fångvårdsstyrelsen jemväl afgilvit underdånigt utlåtande,
men deruti endast åberopat hvad i anledning af 1863 års revisorers framställning i ämnet
blifvit anfördt.
Vid öfvervägande af hvad i denna fråga förekommit, hafva Rikets Ständer, med
afseende å hvad Fångvårdsstyrelsen anfört, icke funnit skäl tillstyrka någon åtgärd uti
den af 1863 års revisorer uttalade syftning; men då de af såväl 1863 som 1864 årens
revisorer anförda förhållanden i afseende å beloppet, hvartill afskrifningsprocenten för
närvarande vid nämnda fängelse uppgår, otvifvelaktig! förtjena tagas i betraktande vid
utarbetande af förslag till nytt afskrifningsreglemente, hvarmed Krigs-kollegium, Förvaltningen
af Sjö-ärendena och Stats-kontoret fått sig anbefaldt att gä i författning, få
Rikets Ständer i sådant syftemål hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, att hvad i
denna fråga rörande afskrifningsprocenls belopp förekommit mätte tagas i öfvervägande
vid utarbetande af det nya alskrifningsreglemenlet.
Flyinge och Dahlby kungsgårdar samt stuteri-inrättning.
Af 1863 års revisorer har i afseende å räkenskapen för denna inrättning blifvit
anmärkt, att de med räkenskapen fogade medikamentsräkningar icke, i enlighet med
gällande föreskrifter, ingifvits till granskning i Sundhets-kollegium, i anledning hvaraf
vederbörande redogörare uti afgifven förklaring anfört, att, sedan uti Kammar-rätten
anmärkning vid samma stuteris räkenskaper för år 1832 förekommit derom, att rabbattering
å medikamentsräkningar icke iakttagits, samt Kammar-rätten ålagt vederbörande
att godtgöra hvad såmedelst under åren 1827 till och med 1832 icke blifvit rabatteradt,
Kongl. Majit, uppå häröfver anförda underdåniga besvär, genom nådigt Bref den 28 :
April 1837, förklarat de tili stöd för Kammar-rättens utslag åberopade författningar ,
icke vara å de förevarande fallen tillämpliga samt befriat klaganden från den honom
ålagda ersättningsskyldighet, och då apothekare således, enligt redogörarens tanke, ej
vore förbundne att å de lill stuteriet levererade medikamenter lemna rabatt, droge
redogöraren deraf den slutsats, att de icke heller vore skyldige att till Sundhets-kollegii
granskning ingifva sina räkningar.
Då uti Kongl. Reglementet för apothekare af den 11 Augusti 1819, jemfördl med
sednare föreskrifter i ämnet, stadgas, alt räkningar öfver£medikamenter, reqvirerade
och utlemnade pä publik bekostnad, böra, innan betalning derför erhålles, till granskning
hos Sundhets-kollegium ingifvas, och det af redogöraren anförda förhållande icke i ringaste
måtto synas kunna inverka å förevarande fråga, få Rikets Ständer, på det rättelse
i anmärkta hänseendet för framliden må ega rum, hos E. K. Majit anhålla, att veder
-
Expeditions-Ut sko Hels Färslag lill underd. Skrifvelse, N;o 2%. 7
börande mätte förständigas för framtiden ställa sig till noggrann efterrättelse hvad gällande
författningar i afseende å medikamentsräkningars granskning uti Sundhets-kollegium
föreskrifva.
Expensmcdels-räkningariif.
1 anledning af Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse den 22 April 1857
gjorda anhållan om meddelande för framtiden af bestämda föreskrifter, huru stort antal
statskalendrar samt hvilka tidningar och huru många exemplar deraf finge vid hvarje
embetsverk af expensmedlen bekostas, hade Kongl. Maj:t, genom nådigt Cirkulär den
6 November 1858, bland annat, förordnat, beträffande stalskalendrarne, att deraf icke
finge för hvarje embetsverk inköpas flera exemplar, än som för begagnande i embelsrummen
vore behöfiiga, samt, hvad anginge prenumeration å tidningar, i hvilket ämne föreskrifter
för Kongl. Maj:ts Kansli blifvit under den 19 December 1835 meddelade, att
öfriga embetsverk, för hvilka expensmedel vore anslagna ulan fastställande af visst belopp,
finge derföre af Post- och Inrikes-tidningar anskaffa så mångå exemplar, som hvarje
verk ansåge för sig och underlydande erfordras, dock icke i något fall utöfver det dem
i vederbörlig ordning tillerkända antal exemplar af Svensk Författningssamling.
Vid tillämpning af berörda föreskrifter hade dessa, enligt hvad 1864 års revisorer
anmält, blifvit af särskilda verk olika uppfattade. Så upploge exempelvis expensmedelsredovisningen
för Hof-rälten öfver Skåne och Blekinge, med två divisioner, prenumeration
å 12 exemplar af Post- och Inrikes-tidningar, under det Svea Hof-rätt, med fem divisioner,
åtnöjt sig med blott 6 exemplar af samma tidning. För Justitie-Stats- och JustitieRevisions-expedilionerna
hade 18 exemplar deraf anskaffats, medan Civil-deparlemeutet,
som försett sig med icke mindre än 7 statskalendrar, inköpt blott 5 exemplar af
nämnda tidning; och då häraf vore uppenbart, att syftemålet med Rikets Ständers ofvanberörda
underdåniga anhållan ännu ej blifvit ernådl, hade revisorerne, som ansåge önskvärdt
ali all möjlig sparsamhet i afseende å expensmedelsutgifterna äfven uti ifrågavarande
hänseende iakltoges, af sådan anledning å förhållandet fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet; varande derjemte af revisorerne anmärkt, att å Civil-departementets
expensmedelsräkning vore uppförda 79 R:dr 78 öre för tvänne utländska tidningar,
deraf en illustrerad, och alt denna utgift lör ett departement, hvilket endast hade vården
af en del landets inre angelägenheter sig anförtrodd, syntes revisorerne af behofvet vara
mindre påkallad.
Vid granskning af de häröfver algifna underdåniga förklaringar, hafva Rikets
I Ständer, — som deraf, bland annat, inhemlat, att E. K. Maj:t under den 10 Januari 1862
j i nåder tillåtit, alt utaf Civil-departementets expeditions expensmedel ett belopp af högst
150 R:dr finge för år 1862 och tillsvidare årligen användas till prenumeration för expeditionens
räkning å sådana utländska tidningar och tidskrifter, som Departementschefen
funne för expeditionen behöfiiga, vid hvilket förhållande och då decharge för
denna regeringsåtgärd redan vore meddelad, revisorernes anmärkningar angående prenumeration
å berörda tvänne utländska tidningar numera icke kan till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda, — funnit förklaringarne i öfrigt i flera hänseenden icke vara
fullt tillfredsställande, hvadan Rikets Ständer, som lika med revisorerne, anse en större
sparsamhet med expensmedels-utgifterna äfven uti ifrågavarnde hänseende önskvärd och
8 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N.-o £2.
möjlig, få i sådant syftemål i underdånighet anhålla, ali E. K. Majit täcktes i ämnet
meddela sådana bestämdare föreskrifter, att för framtiden större sparsamhet med expensmedlen
i berörda hänseende må blifva betryggad.
Konsistorium i Wexiö.
Vid granskning af redogörelsen för Wexiö Konsistor» kassor hade hos 1863 års
revisorer förekommit, att uti räkningen öfver caducsmedel samt befordrings- och sterbhusafgifter
ingingo bland inkomsterna ett belopp af 26 R:dr 25 öre, utgörande besparing
under tvänne månaders ledighet af den 8:de adjunktslönen vid Wexiö högre elementarläroverk
anslagna indelta spanmål; men sedan numera en definitiv lönereglering vid elementarläroverken
kommit till stånd, borde besparingarne, som uppkomme ä de till lärare vid elementarläroverken
anslagna löner, vare sig att dessa utgå i penningar eller spanmål,
till Statsverket ingå; hvadan, och då räkenskaperna ej antydde något förhållande, som
i förevarande fall kunde berättiga till undantag från hvad i afseende å dylika besparingar
i allmänhet vore stadgadt, revisorerne ansett sig böra härvid fästa uppmärksamhet.
Jemte åberopande af det i 133 § 3 mom. af Kongl. Majlis förnyade nådiga Stadga
för elementarläroverken den 29 Januari 1859 förekommande stadgande, att emerilikassan
tillsvidare finge behålla sina dittills varande inkomster, har Konsistorium, uti häröfver
afgifvet underdånigt utlåtande, anfört, att, då Kongl. Majit, genom nådigt Bref till
Konsistorium den 22 Augusti 1843, funnit godt bifalla Konsistorii underdåniga förslag
att lönebesparingar vid lärarebeställningar finge tillsvidare tillfalla stiftets emeritikassa
Konsistorium ansåge sig hafva ådalagt lagligheten af den anmärkta besparingen. Att
ater denna besparing ej fått sträcka sig till det kontanta löneanslaget, ulan endast
omfattade indelt kronotionde, hemtade stöd af Kongl. Cirkulärbrefvet den 16 November
1839.
Delta nådiga cirkulärbref innehåller emellertid tydlig föreskrift, alt lönebesparingar
af ifrågavarande beskaffenhet ej finge ingå till någon af de i 1820 års skolordning
uppräknade kassor längre, än intilldess en definitiv lönereglering vid läroverken kommit ,
till verkställighet. Det af Konsistorium jemväl åberopade nådiga Bref af den 22 Augusti
1843 kan destomindre anses stå i strid med dessa allmänna stadganden, som syftemålet
dermed endast var alt, uppå den af Konsistorium, till följd af föreskriften uti olvanåberopade
nådiga cirkulärbref den 16 November 1839, gjorda underdåniga framställning,
bestämma, till hvilken af de i 1820 års skolordning uppräknade kassor vissa lönebesparingar
vid läroverken skulle ingå; och då, till följd af Rikets Ständers beslut vid
1856—1858 årens riksdag, en definitiv lönereglering för elementarläroverken från och
med sistnämnda års början inträdt, vid hvilket förhållande föreskriften i 1859 års läroverksstadga,
att emerilikassan finge tillsvidare behålla sina dittills varande inkomster,'
icke lärer, såsom Konsistorium förmenat, afse lönebesparingar för elementarläroverken,'
hvilkas ingående till emeritikassan med 1858 års början helt och hållet borde upphöra,
synes revisorernes förevarande anmärkning vara välgrundad, och, ehuru den icke afser något
större belopp, få likväl, med afseende å frågans principiela beskaffenhet, Rikets Ständer hos
E. K. Majit i underdånighet anhålla, att rättelse i det anmärkta hänseendet mätte i
behörig ordning beredas.
Expeditions- Visko Ilek Förslug till under d. Skrifvelse, N:o 22.
9
Anslaget till ersättning för biträde och kostnader vid ntgifvandet af
Sveriges gamla lagar.
Då jemlikt Kongl. Brefvet den 23 November 1860 ett visst belopp, nemligen
1,000 R.dr, blifvit för revisionsåret 1862 anslaget till ersättning för biträde och andra
kostnader under fortsatt uigifvande af Sveriges gamla lagar, ansågo sig 1864 års revisorer,
ulan att inlåta sig i bedömande af frågan, huruvida det anslagna beloppet varit
för det afsedda ändamålet otillräckligt, böra uttala den mening, att, oaktadt räkenskapen
för detta anslag blifvit i Kammar-rätten ulan anmärkning granskad, ett öfverskridande
af nämnda anslag icke gerna kunde grundlägga någon ersättningsskyldighet å
Statsverkets sida för hvad utgilvaren af nämnda lagverk af egna medel förskjutit,
uppgående, enligt hvad redogörelsen gåfve vid handen, till 3,489 R:dr 93 öre, som vid
revisionsårets slut balanserades redogöraren till godo.
I anledning af hvad revisorerne sålunda anfört, och enär närmare utredning om
berörda förhållande saknas, få Rikets Ständer härmed i underdånighet anhålla, det
E. K. Maj:t täcktes genom vederbörande låta utreda, dels huru utgifvarens af nämnda
lagverk fordran uppkommit och hvari den består, dels ock om någon betalningsskyldighet
för samma fordran kan för Statsverket ifrågakomma.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Februari 1866.
Bih. till R. St Prat. 1865 1866.
10 Sami. 1 Afd. 2 Hafi,
2
10 Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 23.
\:o 33.
Upplä8t och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Febr. 186 6.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — •—
Bonde-Ståndet den 2 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Andra Hufvudtitel.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.)
S. A. K.
Uti Riks-statens Andra Hufvudtitel, innefattande anslagen till Jtistilie-departementet,
och hvilken vid sistförflutna riksdag fastställdes till 2,185,300 R:dr, hafva,
med föranledande af E. K. Maj:ls nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof, vid innevarande riksdag, nedannämnda förändringar ilrågakommit:
Svea Hofrätt med derunder lydande Justitie stat.
l:o Sedan E. K. Majit, jemlikt nådigt Bref den 15 November 1864, dels föreskrifvit,
alt den i vederbörlig ordning bestämda ersättning för mark, som till vestra A
stambanan blifvit från häradshöfdinge-bostället Lindhof i Botkyrka socken och Svarti
lösa härad expropierad, 1,009 R:dr 68 öre, skulle till Stals-kontoret allemoas, för att
Riksgälds-konloret tillgodokomma, dels ock förständigat Stats-kontoret att af under
hand egande medel till innehafvaren af berörda boställe, Häradshöfdingen N. C. Claeson,
årligen utbetala 50 R:dr, utgörande omkring fem procent å medlen, från den 1 Maj
1864 räknadt, intill dess denna årliga ersättningssumma kunde varda å ordinarie stat
under förevarande Hufvudtitel uppförd; så har E. K. Majit nu föreslagit, att såsom ersättning
åt innehafvaren af häradshöfdinge-bostället Lindhof för den bostället genom:
omförmälda expropriation frångångna jord mätte till utgående årligen från och medj
nästa statsregleringsperiod å Andra Hufvudtiteln uppföras ett belopp af 50 Ridr. \
Och hafva Rikets Ständer, med bifall till denna nådiga framställning, beviljat
50 Ridr årligen, att tilläggas anslaget för Svea Hofrätt med derunder lydande Justitie stat
2io l sammanhang härmed har E. K. Majit jemväl föreslagit, att för hvad, intill
dess nyssberörda reglering komme att träda i verkställighet, blifvit för tiden från den 1
Maj 1864 al Stals-konloret efter förutnämnda grund förskjutet, godtgörelse måtte varda
åt Stats-kontoret anvisad.
Expedilions-Utskotlels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 23. 11
Och hafva, i följd häraf samt då den ersättning, som, jemlikt högslberörda
nådiga Bref af den 15 November 1864, Stats-kontoret åligger att lill innehalvaren af
ifrågavarande boställe förskjuta, utgör för tiden frän den 1 Maj 1864 till innevarande
års utgång eller för 2g år, efter 50 R:dr för år räknadt, en summa af 133 R:dr 33 öre,
Rikets Ständer, till Slals-kontorels ersättande för berörda förskott, å Riksgälds-konloret
anvisat ett belopp af 133 R:dr 33 öre, alt, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, utbetalas.
Anslaget till fångars vård och underhåll,
3:o Uti E. K. Maj:ts till Rikets Ständer vid sist förflutna riksdag aflåtna Proposition,
angående utgifterna under denna Titel, bade E. K. Maj:t i fråga om den del
deraf, hvilken såsom bestämdt anslag omfattar aflöningen till en del af fångvårdens
embets- och tjenstemän samt betjente, föreslagit aflöningen för Fångvärds-styrelscns registrator,
kammarförvandt och förste revisor till årlig lön af 2,500 R:dr för hvardera, i
likhet med hvad förut gällande stat jemväl upptagit; men uti underdånig skrifvelse af
den 17 September 1863, angående regleringen af Andra Hufvudlilelns utgifter, anmälde
Rikets Ständer, att de, af anförda skäl, icke funnit högre lönebelopp, än 2,200 R:dr,
böra för dessa tjenster bestämmas; dock skulle tjenslernas dåvarande innehafvare för
sin tjenstetid utöfver ordinarie lönen ega att uppbära arfvoden af 300 R:dr.
På grund af Fångvårds-styrelsens i underdånig skrifvelse den 11 Juli sistlidet år
gjorda framställning, bar E. K. Majit nu ånyo föreslagit Rikets Ständer, att den årliga
aflöningen för registratorn och kammarförvandten hos bemälda styrelse måtte, med tillökning
af 300 R:dr i nuvarande lönebeloppen, bestämmas till 2,500 R:dr för hvardera;
hvaremot de för registratorn, kammarförvandten och förste revisorn uppförda personela
arfvoden, tillsammans utgörande 900 R:dr, skulle komma alt upphöra.
Och hafva Rikets Ständer beviljat den af E. K. Maj:t äskade löneförhöjning
för bemälde tjenstemän; hvarjemte, och då förste revisorsbefattningen numera blifvit
med annan person besatt, Rikets Ständer ansett de för ej mindre registratorn och
kammarförvandten än äfven förste revisorn å nu gällande Riks-stat uppförda personela
arfvoden, tillsammans 900 R:dr, böra från aflöningsstaten uteslutas.
4:o Med anledning af Fångvårds-styrelsens hos E. K. Maj:t gjorda underdåniga
anmälan, att innehafvaren af predikanlsbelällningen vid arbetsfängelset i Göteborg icke
vidare vore berättigad lill förhöjd preslerlig tjensteårsberäkning, har E. K. Majit föreslagit,
att den för sådant fall i aflöningsstaten upptagna anmärkning beträffande aflöningsbeloppet
måtte derifrån utgå;
till hvilken nådiga framställning Rikets Ständer lemnat bifall.
5:o Då, jemlikt E. K. M:ij:ts beslut den 22 November 1864, femte kronoarbets
kompaniet
i Carlskrona dels redan blifvit, dels under innevarande år är afsedt att
blifva förflyttadt till Carlsborg och fördelas på der förut befintliga kompanier afkronoarbelskorpsen;
hafva
Rikets Ständer, i enlighet med E. K. Maj:ts derom framställda förslag,
funnit det för befälet vid förstnämnda kompani i slaten uppförda aflöningsbelopp, tillhopa
3,187 R:dr 50 öre, böra indragas.
6:o Åt Chefen för tionde och elfte kronoarbetskompanierna, hvilka varit förlagda
i Waxholm, upptager nu gällande stat ett arfvode af 1,550 R:dr. Då emellertid
numera det tionde kompaniet, jemlikt E. K. Maj:ts beslut den 28 Juli 1863, blifvit
förflyttadt till Carlsborg och arlvodet till kompanichefen derefter utgått i likhet med
hvad för kompanichefer i allmänhet är bestämdt, eller 1,350 R:dr;
12
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 23.
hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med E. K. Maj:ts derom gjorda framställning,
ansett, att i stället för det åt en kompanichef vid tionde och elfte kompanierna
uppförda arfvode af 1,550 R:dr, bör upptagas arfvode för en kompanichef vid
tionde kompaniet med endast 1,350 R:dr, och således 200 R:dr indragas.
7:o Af arfvode! till en predikant vid tionde och elfte kronoarbetskompanierna,
750 R:dr, har, efter hvad af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokollet
inhemtas, sedan tionde kompaniet förflyttats till Carlsborg, endast 500 R:dr utgått för
bestridandet af religionsvården vid elfte kompaniet; och har E. K. Maj:t nu föreslagit,
att nämnda arfvode helt och hållet måtte ur ordinarie aflöningsslalen uteslutas, men
att, enär fråga vore, huruvida jemväl sistnämnda kompani skulle till annan arbetsstation
förflyttas, och på förhand icke kunde bestämmas, huru med bestridande af religionsvården
dervid kunde lämpligast och fördelaktigast blifva ordnadt, den i detta hänseende
erforderliga kostnad mätte, i likhet med hvad vid disciplin-kompaniet egde rum, af
förslagsanslaget för fångvården efter E. K. Maj:ts bestämmande utgå;
hvilken nådiga framställning Rikets Ständer bifallit.
8:o Likaledes hafva Rikets Ständer, i enlighet med E. K. Maj:ts nådiga förslag,
beslutat, att, sedan kronohäktet i Sundsvall genom E. K. Maj:ts beslut den 13 Januari
1863 blifvit indraget, det till belopp af 250 R:dr i ordinarie aflöningsstaten upptagna
arfvode för en predikant vid samma häkte skall ur staten uteslutas.
9:o Då vid elfte kronoarbetskompaniet endast en subaltern-officer är i staten
upptagen, men, efter tionde kompaniets förflyttning, befälet vid förstnämnda kompani
mäst ökas med ytterligare en sådan officer, har E. K. Maj:t föreslagit, att, för befälets
vid elfte arbetskompaniet tillökning med en subaltern-officer, arfvode till en sådan
måtte i slaten upptagas med 787 R:dr 50 öre;
och hafva Rikets Ständer denna nådiga framställning bifallit.
10:o Med anledning deraf, att nya kronohäkten blifvit till begagnande upplåtna
i Uddevalla under år 1863 och i Haparanda under September månad 1865, har E. K. Maj:t
föreslagit, att, i likhet med hvad E. K. Maj:t för nuvarande tid genom i nåder fastställda
stater bestämt, för hvartdera af berörda häkten måtte i ordinarie aflöningsstaten
upplagas för en direktör såsom lön 1,300 R:dr och för en predikant såsom arfvode
450 R:dr;
och hafva Rikets Ständer till hvad E. K. Maj:t i detta afseende föreslagit
lemnat bifall.
ll:o Sedan Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den;
17 September 1863, i fråga om uppförande å ordinarie Riks-slat af aflöningen fölen
del vid fångvården anställde embels- och tjenstemän, yttrat sig anse nödigt, för
vinnande af en bestämd kännedom om aflöningarnes belopp, att de förmåner af ved
och ljus, boställsrum eller hyresersättning, planteringsland och servismedel, som vissa
af fångvårdens embets- och tjenstemän samt betjente tillkomme, blelve efter det penningevärde,
hvartill de kunde uppskattas, i aflöningsstat uppförda, och med anledning
häraf Rikets Ständer anhållit, alt E. K. Maj:t ville, efter ärendets behöriga utredning,
angående en sådan komplettering af ifrågavarande aflöningsstat till Rikets näst sammanträdande
Ständer göra nådig framställning; så har, efter det en sådan utredning skett,
E. K. Maj:t, med afseende å de öfvervägande olägenheter, hvilka syntes blifva en följd
af bifall till Rikets Ständers härutinnan gjorda framställning, funnit densamma icke
böra till någon E. K. Majlis åtgärd föranleda;
och hafva jemväl Rikets Ständer ansett denna fråga, efter den pröfning, densamma
sålunda hos E. K. Maj:t erhållit, icke böra föranleda till någon vidare åtgärd.
Exp e di ti o ns-Ut.skotte ts Forsing lilt anderd. Skrifvelse, N:o 23. 13
I följd af hvad Rikets Sländer, eldigt mom. 3—10 härofvan beslulat, uppstår i
flet besläinda fångvårdsanslaget en minskning af 400 R:dr, hvarigenom detsamma, nu
uppgående lill 183,627 R:dr 50 öre, kommer alt utgöra 183,227 R:dr 50 öre.
!2:o Nytt anslag till personer, menig heter eiler allmänna inrättningar för
(lern genom nya Strafflagens införande frångångna bötesande/ar.
Uti underdånig skrifvelse den 21 Oktober 1863 hade Rikets då församlade Ständer,
— med lillkännagifvande, det ilikets Ständer beslutat, att såsom ersättning för de förluster,
sorn lill följd af strafflagens innehåll, att deri stadgade böter böra Kronan tillfalla,
kunde drabba personer, menigheter eller allmänna inrättningar, finge af inflytande bötesmedel
från och med det år, den nya strafflagen trädde i verksamhet, tillsvidare dem
tilläggas ett belopp, motsvarande hvad de efter medelberäkningen för sednasle fem år,
ditintills årligen uppburit, — tillika anhållit, alt E. K. Majit i Proposition till Rikets
näst sammanträdande Ständer måtte framlägga förslag lill ersättning åt vederbörande
för den förlust, som genom de i strafflagen stadgade böters indragande till Kronan dem
tillskyndades.
Enligt hvad af Statsråds-prolokollet inhemlas, har Stats kontoret, som medelst
nådig remiss blifvit anbefaldt att inkomma med underdånigt yttrande och förslag angående
lämpligaste sältet att åt hvad Rikets Ständer sålunda beslutat bereda verkställighet,
uti afgilvet underdånigt utlåtande anfört, bland annat: att en så fullständig utredning,
som för ordnandet af ifrågavarande angelägenhet vore af nöden, af flera utaf Slats-konloret
anförda skäl, ej kunde för närvarande åstadkommas; i följd hvaraf Stats-kontoret
hemställt, att alla de, vare sig tjenstemän, menigheter eller allmänna inrättningar,
i hvilka ansåge sig ega grundade anspråk på ifrågavarande slags ersättning, måtte genom
nådig kungörelse föreläggas att, vid lämpligt äfventyr, med företeende af de handlingar,
hvilka såsom grund för anspråken åberopades, sig dertill anmäla; hvarförutan Statskontoret,
som ansett det icke vara lämpligt att å en inkomsttitel utgifter blefve anordnade,
hemställt, att E. K. Majit mätte i nåder täckas hos Rikets Ständer göra framställning
derom, alt ifrågavarande ersättningar måtte för instundande statsregleringsperiod
utgå af ett särskildt derför bestämdt förslagsanslag, hvilket Stats-kontoret, enligt
angifven beräkningsgrund, ansett böra upplagas till 250,000 Ridr Rimt.
Sedermera har E. K. Majit genom nådig Kungörelse den 29 sisllidne Augusti
förordnat, att alla de, vare sig menigheter, allmänna inrättningar, tjenstemän eller
L andra personer, hvilka ansåge sig ega grundade anspråk på ersättning i ifrågavarande
■hänseende, borde före den 1 Mars 1866 till utbekommande af sådan ersättning anmäla
■sig hos E. K. Majits Befallningshafvande eller Öfverstålhållare-embetet samt dervid
med behöriga handlingar styrka hvad de under de sistförflutna fem åren 1860—1864
åtnjutit i andelar af ifrågavarande slags böter, äfvensom, derest rättigheten att uppbära
andelar af böter grundade sig å annat än allmän lag och författning eller kunde vara
någon inrättning eller menighet för all framlid tillförsäkrad, sådant behörigen ådagalägga,
hvarefter, och sedan handlingarne blifvit i vederbörlig ordning granskade, E. K.
Majit ville i anledning af de väckta anspråken vidare besluta; och har E. K. Majit,
under åberopande af hvad sålunda förekommit, nu föreslagit, dels alt tillsvidare jemväl
under nästa statsregleringsperiod måtte, enligt de af Rikets Ständer vid sistförflutna
riksdag bestämda grunder, fä till vederbörande utbetalas de belopp, hvilka vid den
pröfning af \äckla ersättningsanspråk, som E. K. Majit antingen sjelf företoge eller åt
annan myndighet uppdroge, blefve godkända, och dels att Rikets Ständer mätte för
sådant ändamål för nästa statsregleringsperiod anvisa ett särskildt förslagsanslag å
250,000 Ridr, att utgå under rubrik: ersättning till personer, menigheter eller allmänna
inrättningar för dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesan delar,
14 Expeditions-Utskottets Förslag till underd Skrifvelse, N:o 23.
Jemte det Rikets Ständer vid statsinkomsternas beräkning ökat titeln “Bötesmedel'’
med ofvanberörda belopp, 250,000 R:dr, hafva Rikets Ständer bifallit hvad
E. K. Majit i detta ämne föreslagit och sålunda för nästa statsregleringsperiod anvisat
å Andra Hufvudtiteln ett förslagsanslag å 250,000 R:dr under rubrik: ersättning till
personer, menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom nya strafflagens
införande frångångna hötesandelar.
13:o Beträffande öfriga anslag under denna Hufvudtitel, deruti förändring icke
blifvit ifrågasatt, hafva Rikets Ständer bestämt desamma till enahanda belopp, som vid
sistlidna riksdag, pä sätt hosföljande tabell närmare utvisar.
1 följd af hvad sålunda blifvit beslutadt, kommer summan af Andra Hufvudtitelus
anslag att uppgå lill 2,434,950 Riksdaler, eller 249,650 Riksdaler utöfver hvad nu
gällande Riks-slat upptager.
För tillfälliga behof under denna Hufvudtitel hafva framställningar skett i nedannämnda
hänseenden:
14:o Till uppförande af en ny arkivbyggnad för Göta Hofrätt och ombyggande
af den hofrättshuset omgifrände kaj har E. K. Majit äskat, att af Rikets Ständer
måtte anvisas, att under år 1867 utgå 40,000 R:dr, utgörande omkring två tredjedelar ,
af den för dessa byggnadsföretag beräknade kostnadssumma.
I afseende härå meddelas i förut åberopade Slalsråds-prolokoll, hurusom uti underdånig
skrifvelse den 31 Maj näsllidet år Göta Hofrätt, med förmälan, att det förfallna
skick, hvari dess arkivbvggnad länge befunnits, och det otillräckliga utrymme
densamma erbjöde, — hvilka omständigheter redan åren 1852 och 1855 föranlätit Hofrätten
att i underdånighet framställa behofvet af en ny arkivbyggnads uppförande, —
numera gjorde detta behof oalvisligt, i underdånighet anhållit, att E. K. Majit täcktes
til! Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om anslag till uppförande af en ny arkivbyggnad
af slen å holrättsbusets tomt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af Hofrätten
insända förslagsrilningar; varande kostnaden för ifrågavarande byggnad, enligt jern- i
väl insändt förslag, beräknad lill 52,642 R:dr 60 öre; och hade Ofverintendents-embe-1
tet, som redan uti underdåniga utlåtanden den 27 September 1853 och den 30 September
1856 vitsordat behofvet af ifrågavarande byggnad, jemväl i nu infordradt yttrande
förordat Hofrättens framställning, såsom särdeles förtjent af bifall; hvarjemte Embete!,
som emot kostnadsförslagets slutsumma ej funnit skäl till anmärkning, i sammanhang
med berörda fråga fästat E. K. Maj:ts uppmärksamhet derå, att, ehuru kajen omkring
hofrättshusets tomt, hvarå ifrågavarande arkiv vore afsedt att uppföras, redan sedan
flera år tillbaka varit af vederbörande syneförrätlare utdömd, hade likväl den för en
ny kajbvggnad beräknade kostnadssumma af 11,510 R:dr, i anseende till bristande tillgång,
städse måst af Embetet uppföras i tredje klassen af de till E. K. Maj:ts pröfning
insända generalförslag öfver de årligen behöfliga reparationerna å Kronans hus och byggnader
i landsorterna; vid hvilket förhållande, och då, i anseende till så väl kajens förfallna
skick som jordmånens lösa och sumpiga beskaffenhet å den till hofrättshuset
hörande tomt, arkivbyggnaden ej lämpligen borde verkställas utan i sammanhang med
kajens ombyggande, genom hvilken åtgärd den största möjliga besparingen i kostnaderna
tillika kornme att vinnas, Öfverintendents-embetet ansett sig böra i underdånighet hem
-
Expeditions-Utskullels Förslug lill underd. Skrifvelse, N.-o 23.
15
ställa, att E. K. Maj:t, derest Hofrättens framställning vunne nådigt bifall, täcktes
hos Rikets Ständer jemväl anmäla behofvet af ett anslag å 11,510 R:dr till berörda
kajs ombyggande.
I anledning häraf hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Maj:ts derom gjorda
framställning, funnit godt att till uppförande af en ny arkivbyggnad för Göta Hofrätt
och ombyggande af den hofrätlshusets tomt omgifvande kaj, å Riksgälds-kontoret anvisa,
att under år 1867 utgå, ett belopp af 40,000 riksdaler, utgörande omkring tvåtredjedelar
af den för dessa byggnadsföretag beräknade kostnadssumma.
15:o Angående de nya cellfängelsebyggnader, som nu vore erforderliga, har
Fångvårds-styrelsen uti underdånig skrifvelse den 16 Juni nästlidet år anfört, att behofvet
af ytterligare utrymme för cellfångar isynnerhet gjort sig gällande vid kronohäktet
vid Långholmen, äfvensom i de norra orterna inom fängelserna brist på utrymme
ofta visat sig samt bland städerna i dessa orter det företrädesvis vore Sundsvall, hvarest
ett nytt kronocellfängelse funnes af behofvet påkalladt; och bar styrelsen föreslagit dels
en sådan tillbyggnad af kronohäktet å Långholmen, att 24 nya celler jemte ekonomilokaler
erhölles, dels ock uppförande i Sundsvall utaf fängelse med 34 celler och ekonomibyggnad,
hvarför, enligt en i styrelsens byggnadskontor summarisk uppgjord
kalkyl, kostnaden komme att uppgå till följande belopp, nemligen:
för tillbyggnad vid kronohäktet på Långholmen R:dr 65,000: —
„ fängelsebyggnaden i Sundsvall  ,, 85,000: —
J fråga om beredande af tillgångar för bestridande af dessa byggnadskostnader
har styrelsen anmält, bland annat:
att af det vid 1840—1841 årens riksdag beviljade anslag till stadsfängelsers uppförande
vore i Riksgälds-kontoret innestående en odisponerad behållning af R:dr 35,475: 02.
att hos styrelsen funnes att tillgå uppkomna besparingar å
anvisade byggnadsmedel:
af anslaget till uppförandet af länsfängelser R:dr 6,800: 01.
,, „ „ häradsfängelser ... „ 1,537: 23.
,, ,, „ stadsfängelser .... „ 1,930: 16.
att, enligt Kongl. Rrefvet den 23 Februari 1858, Norrtelje stad
och angränsande härader under loppet af 12 år, räknadt från och
med 1859, skulle såsom bidrag till uppförande af fängelse- och tingshusbyggnad
i nämnda stad erlägga omkring 458 R:dr årligen, om
dispositionen af hvilket bidrag styrelsen, enligt samma nådiga Rref,
hade att efter nämnda tids förlopp hos E. K. Maj:t göra underdånig
framställning. Vid 1864 års utgång hade af della bidrag influtit . .
och att, jemlikt Kongl. Rrefvet den 18 Augusti 1859, Norrköpings
stad jemte åtskilliga kringliggande härader skulle såsom bidrag
till uppförande af ett kronocellfängelse i nämnda stad erlägga ett
sammanräknadt belopp af omkring 17,988 R:dr 18 öre, hvaraf den
på staden belöpande andel, 9,000 R:dr, blifvit för byggnaden använd,
hvaremot häradernas andel borde reserveras intill dess E. K. Maj:t,
på skeende underdånig framställning, annorlunda förordnade. Af
denna andel hade vid slutet af år 1864 influtit
Summa R:dr 53,394: 13;
hvartill komme hvad intill slutet af nästa stalsregleringsperiod ytterligare af omförmälda
byggnadsbidrag inflöte. Och ansåge styrelsen dessa tillgångar kunna för de ifrågasatta
byggnadsföretagen användas.
10,267: 40.
2,807: 9 9.
4,843: 7 2.
16 Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 23.
Sedermera hade uti underdånig skrifvelse den 21 Juli nästlidet år Fångvårdsstyrelsen,
på framställning af E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län, hemställt,
alt E. K. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska nödiga medel för uppförandet ali
ett kronohäkte i Hudiksvall, hvartill, om det föreslagna fängelset i Sundsvall komme:
till stånd, erfordrades ett statsanslag af 60,000 Riksdaler.
Sedan vid föredragning häraf E. K. Maj:t funnit tillbyggnad vid kronohäktet pä
Långholmen företrädesvis erforderlig, men ansett, ali, derest i endera af de båda städerna
Sundsvall och Hudiksvall kronohäkte blefve uppförd!, det härutinnan för närvarande
mest angelägna beholvet kunde, jemväl med afseende på dessa städers från hvarandra
ej synnerligen stora afstånd, anses uppfyldt, och dä frågan om valet mellan dessa
begge ställen, oaktadt det obetingade företräde Fångvårds-styrelsen dervid lernnat ål
Sundsvall, vid öfvervägande af hvad jemväl beträffande Hudiksvall förekommit och med
afseende å den nära belägenheten mellan Sundsvall och Hernösand, der cellfängelse
redan funnes, syntes före dess afgörande böra göras till föremål för ytterligare utredning,
har E. K. Maj:t nu föreslagit, all för verkställande af den ifrågasatta tillbyggnaden
vid kronohäktet å Långholmen och för eli nytt kronohäktes uppförande i någon af
städerna Sundsvall eller Hudiksvall, mätte ej mindre få användas omförmälda besparade
medel, 53,394 R:dr 13 öre, i den mån dessa blifva tillgängliga, än ock anvisat, ali
under år 1867 utgå, ett belopp af 70,000 Riksdaler.
Och hafva Rikets Ständer, i anledning häraf, dels för verkställande af den
ifrågasatta tillbyggnaden vid kronohäktet å Långholmen medgifvit, att berörda besparade
medel må användas i den mån, de blifva tillgängliga, samt anvisat, att under år 1867
utgå, ett belopp af 12,000 R:dr, dels ock ytterligare beviljat 58,000 R:dr, att likaledes
under år 1867 utgå för uppförande af nytt kronohäkte i någondera af städerna Hudiksvall
eller Sundsvall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Februari 1866.
\
Tabell
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 23.
17
Tabell öfver Riks-statens Andra Hufvud titel.
Justitie-Departementet.
partements-cbefen, Justitie-Slatsministern .
titie-Stats-Expedilionen
gsta Domstolen
titie-Kanslers-Expedilioneo
titie-Revisions-Expeditionen
:a Hof-Rätt, med derunder lydande Justilie-Stat:
Jenningar:
Nuvarande beloppet  193,989: 52.
Tillkommer:
Ersättning åt innehafvaren af
adsböfdinge-boslällel Lindhof i
kyrka socken och Svartlösa härad
den samma boställe genom
ropriation till Westra Stambanan
igångna jord
50: — 194,039: 52.,
ndelta Räntor (Justitie-Statens) upptagas oförändrade
2,201: 89.
a Hof-Rätt, med derunder lydande Justilie-Stat
tälten öfver Skåne och Blekinge, med derunder lydande
tilie-Stat
-Hof-Rätten
ars vård och underhåll,
stämda anslaget,
uvarande beloppet 183,627: 50.
Tillkommer:
Förhöjning i löför
Fångvårdsens
Registrator och
Penningar.
Indelta
Räntor, enligt
markegång
på förslag.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
15,000
23,200
129,600
16,400
128,100
194,039
188,771
88,237
12,555
Transp. 183,627; 50.
795,904
R:dr.
2,201
3,494
207
89
25
75
R:dr. öre
15,000
23,200
129,600
16,400
128,100
196,241
192,266
88,444
12,555
5,903|89; 801,80798
Bih. lill B. St. Prat. 1865 $ 1866. 10 Sami. 1 Afd. 2 Höft.
18
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 23.
Transp. 183,627:
Kammarförvandt å 300
R:dr ..... 600: —
Arfvode lill en
Subaltern-Officerare
vid 11: te
kronoarbetskompaniet
. . 787: 50.
Löner ål Direktörerna
vid krono-cellfängelserna
i Uddevalla
och Haparanda
å
1,300 R:dr . 2,600: —
Arfvoden till
Predikanter
vid samma
häkten å 450
R:dr  900: —
Afgår:
Personela arfvoden lill
Fångvårds-styrelsens Registrator,
Kammarförvandt
och förste Revisor
å 300 R:dr
Arfvoden till befälet vid
5:te kronoarbets kompaniet
Nedsättning i arfvodet till
en Kompanichef
Arfvodet till en Predikant
vid 10:de och ll:te
kronoarbets-kompanierna
Arfvodet lill en Predikant
vid Sundsvalls kronohäkte
50.
Penningar.
Indelta
Räntor, enligt
markegång
på förslag.
R:dr
795,904
4,887: 50. 188,515:
900:
3,187: 50.
200: —
750:
‘250: — 5,287: 50,
183,227: 50.
Förslagsanslaget upplages oförändradt  1,120,000: —
Vård och underhåll af Läns- och Kronohäkten, Reservationsanslag
1,303,227
R:dr
5,903
öre! R:dl
89 801,?
50
13,500—!
1,303
13
Transport |2,112,631 j59| 5,903|89|2,118
Expeditions-lltskottels Forsing lill underd. Skrifvelse, N:o 23.
19
Transport
Sico-legala besigtningar, Förslags-anslag ......
ifmaterialier och Expenser, Ved, in. m., Förslags-anslag .
e- och Traklaments-penningar, Förslags-anslag
ättning åt domare, viltnen och parter, Förslags-anslag . .
ätlning till personer, menigheter eller allmänna inrättningar
pr dem genom nja Strafflagens införande frångångna bötes
(ndelar,
Förslags-anslag
[ra utgifter, Reservations-anslag
Penningar.
R:dr
,ore
2,112,631 59
Summa
10,000
23,914
12,000
16,000
230,000
4,500
2,429,046
52
11
Indelta
Räntor, enligt
markegång
på förslag.
R:dr
5,903
89
Summa
Riksmynt.
R:dr öre
5,903:89
2,118,535
10,000
23,914
12,000
16,000
48
52
250,000
4,500
2,434,950j
-
Extra Statsrcgleriiigs-anslag.
Itgörelse i följd af exproprierad jord från bostället Lindof
i Botkyrka socken
uppförande af en ny arkiv-byggnad för Göta Hof-Rätt och
mbyggande af den Hof-Rälts-busets tomt omgifvande kaj;
är år 1867
tillbyggnad vid kronohäktet på Långholmen ; för år 1867
uppförande af nytt kronohäkte i någondera af städerna
ludiksvall eller Sundsvall; för år 1867
Summa
Riksmynt.
40,000
12,000
58,000
110,13333
20 Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skri frelse, N:o 24.
Nio 94.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Febr. 1866.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Bikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Tredje Hufvudtitel.
(Stats-Utskoltels Utlåtande N:o 27.)
S. A. K.
För Tredje Hufvudtiteln, innefattande anslagen till Ulrikes-deparlementet, äro i
nu gällande Riks-stat uppförda tillsammans 479,200 R:dr; och har, i likhet med hvad
vid sednaste treSriksmöten blifvit äskadt och af Rikets Ständer beviljadt, E. K. Maj:l
uli Sin vid innevarande riksdag aflåtna Proposition, angående Statsverkets tillstånd
och behof, i nåder föreslagit, dels att enahanda årsanslag af tillsammans 479,200
R:dr R:mt, motsvarande ungefärligen f?:delar af hela det anslag, som till detta Departement
från de förenade rikena utgått, måtte jemväl fortfarande från Svenska Statsverket
till Utrikes-departementet mot nu gällande redovisningsskyldighet utgå, dels ock att
af detta belopp anslagen till Minister-staten samt till skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter fortfarande må, utan hindel- af fördelningen i dessa utgiftstitlar eller inskränkning
till något visst _'år, användas till att fylla möjligen uppkommande brist å någon af
dessa titlar.
Hvad E.j K. Majit sålunda föreslagit hafva Rikets Ständer funnit sig böra bifalla;
hvadan anslagen under Tredje Hufvudtiteln, på sätt hosfogade tabell utvisar,
komma att upptagas lili enahanda belopp, som uti nu gällande Riks-stat.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Februari 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till lindard. Skrifvelse, iV:o 24. 21
Tabell öfver Riks-statens Tredje Hufvndtitel.
R:dr R:mt.
II trikes-Dcpartcmen tet.
Departements-chefen, Statsministern för Utrikes-Ärendena
24,000
—
Departementets Expedition
25,500
—
Minister-staten
359,700
—
Skrifmaterialier och Expenser samt Extra Utgifter
70,000
Summa R:mt R:dr
479,200
—
22 Expeditions-Utskottets Eiirslag lill anderd. Skrifvelse, ±X:o 25.
\ o 95.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Febr. 186 6.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 2 4 — —
Bonde-Ståndet den 2 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj.is nådiga Proposition, angående med Frankrike afslutade
Handels- och Sjö farts-traktater.
(Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 2.)
S. A. K.
Sedan E. K. Majit uti nådig Skrifvelse af den 21 November 1862 gifvit Rikets
då församlade Ständer tillkänna, det förberedande åtgärder blifvit vidtagna för öppnande
af underhandlingar om Handels- och Sjöfarts-traktater med Frankrike; så har E. K.
Majit uti vid innevarande riksdag till Rikets Ständer aflåten Proposition af den
17 November sistlidna år behagat i nåder meddela, att, efter det omförmälda underhandlingar
blifvit med Kejserliga Franska Regeringen i December månad år 1863 formligen
öppnade och fortgått till den 14 Februari 1865, de ifrågavarande traktaterne då
blifvit afslutade och undertecknade samt den 10 påföljande Mars af E. K. Maj:t ratificerade
och den 15 April samma år, på grund af träffade öfverenskommelser, satta i
verkställighet; och enär, enligt Handelstraktatens 16:de Artikel, denna traktat borde i
sin helhet underställas national-representationernas i Sverige och Norge godkännande,
har E. K. Maj:t i sådant afseende till Rikets Ständer öfverlemnat såväl nämnda traktat
som det samtidigt dermed afslutade Sjöfartsfördraget, hvars bestånd, enligt delsammas
15:de Artikel, är beroende af Handelstraktatens; hvarjemte E. K. Majit, med
erinran alt någon förändring i Handelstraktatens särskilda stadganden, hvilka tillsammans
utgöra ett oskiljaktigt helt, icke kunde ifrågakomma, behagat yttra, att E. K.
Majit, — som genom dessa fördrags afslutande gått en inom representationen länge och
ofta uttalad önskan till mötes och tillika derigenom befäslat de vänskapliga förhållandena
med en magt, med hvilken Sverige sedan århundraden stått i nära förbindelser, —•
hyste den tillförsigt, alt Rikets Ständer skulle bekräfta den med Frankrike ingångna
Handelstraktat.
Detta ärende hafva Rikets Ständer nu till behandling förehaft; och hafva Rikets
Ständer, efter sorgfällig pröfning af detsamma, funnit godt ali till ifrågavarande af E.
K. Majit med Frankrike uppgjorda Handelstraktat lemna sitt godkännande.
E.rpeditinns-Utskotlets Färt lag till underd. Skri/reise, N:n 26. 23
Hvilket, lill svar å den nådiga Propositionen, Rikets Ständer härmed få hos E.
K. Maj:t i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
> Stockholm den 24 Februari 1866.
N:o 26.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 4 Febr. 1866.
Preste-Ståndet den 2 8 — —
Borgare-Ståndet den 2 8 — —
Bonde-Ståndet den 7 Mars —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:t$ nådiga Proposition, i fråga om införsel för skatterätts-fordran
i kronosäteriet ölstorp i Skaraborgs län.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Maj:t uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 7 November
sistlidna år behagat meddela, har Kammar-kollegium, — hvarest Justitierådet
m. m. Adolf Alexanderson sökt, att för den honom af Kollegium den 27 November
1863 tillerkända skatterättsfordran, 76 daler 24 öre 14 penningar silfvermynt eller 25
R:dr 28 sk. 3^ rst. Specie, frän det den 23 November 1826 i nåder stadfästade byte
emellan Kronan samt framlidne Kongl. Rådet och Drotset Grefve Magnus Gabriel de
la Gardie, sökanden inåtte beviljas införsel uti skatterätten till kronosäterihemmanet Ölstorp
N:o 1 om ett mantal i Österbitterna socken, Laske härad af Skaraborgs län, —
medelst utslag den 15 Februari 1864, på den grund att kronosäterier vore att hänföra
till de kronogods, hvilka, enligt 77 § i Regeringsformen, icke utan Rikets Ständers samtycke
finge Kronan alhändas, förklarat sig icke kunna till den gjorda ansökningen
lemna bifall; hvarefter Justitierådet Alexanderson, uti en till E. K. Maj:t ingifven skrift,
i sammanhang med anförda besvär öfver Kammar-kollegii utslag, tillika i underdånighet
anhållit att, för den händelse E. K. Maj:t skulle, i enlighet med hvad samma utslag
innehölle, anse binder mola för ansökningens beviljande utan Rikets Ständers samtycke,
E. K. Maj:t, med afseende å härvid förekomna särskilda förhållanden, måtte
24 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o £6.
täckas i ämnet göra nådig framställning till Rikets Ständer; till stöd för hvilken anhållan
Justitierådet Alexanderson hufvudsakligen anfört: att han redan den 1 Augusti
1861, under afbidan på sin numera godkända fordrans pröfning, hos Kammar-kollegium,
i ändamål all underlätta fordringens realisering, å auktion inropat arrenderätten till/
ifrågavarande hemman utan aning om att detsamma icke skulle anses disponibelt; att.
arrendets maximibelopp, som af förrättningsmännen i orten och af E. K. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagits till 28 tunnor, blifvit al Kollegium förhöjdt till 53 tunnor
16 kappar samt att, då förre arrendatorn icke velat begagna sin optionsrätt, sökanden ]
bjudit nämnda maximibelopp jemte kontant städja 350 R:dr och blifvit såsom arrén- 'i
dator antagen; att sökanden sedermera vid hemmanet måst uppsätta inventarier och
vidkännas en mängd kostnader på stället, så att, med beräkning tillika af städja, arrendea
fgifter, brukningskostnad och räntor, hemmanet, efter afdrag af de obetydliga in- I
komster sökanden deraf haft, redan tillskyndat honom en förlust af mer än 5,000 R:dr;
att härförutom de flesta husen å hemmanet blifvit i laga ordning utdömda, men likafullt
afträdaren frikänd från allt ansvar för bristande 29£ års nybyggnad och sökanden
såsom tillträdare fått sig ålagdt att verkställa samma nybyggnad, för hvilken kostnaden
beräknades, ehuru alltför lågt, till 2,850 R:dr 67 öre; samt att sålunda för sökanden
uppkomme en utgift af sammanlagdt öfver 8,000 R:dr, som sökanden, i fall införsel uti
skatterätten fortfarande honom förvägrades, mäste anse förlorad, enär ingen visat sig
benägen att öfvertaga det höga arrendet, och ej heller någon utsigt funnes att afkastningen
skulle beläcka både arrendealgifl och brukningskostnad; och slutligen att, i anseende
till hemmanets beskaffenhet, Kronan icke kunde anses göra någon uppoffring
genom att låta detta hemman, i stället för något annat, gå i liqvid lör sökandens ofvanberörda
fordran, hvaremot, om sökanden beviljades införsel i skatterätten och såsom
följd häraf säterifriheten upphörde, fördel härigenom skulle beredas för både Kronan
och andra hemman i orten, emedan hemmanet då komme att utgöra eller deltaga i besvär
och utiagor af flera slag, hvarifrån detsamma nu vore befriadt;
Och har E. K. Maj:t, vid pröfning af detta mål den 19 Augusti 1864, efter
Kammar-kollegii hörande, icke funnit skäl (ill ändring af Kollegii deri meddelade utslag;
men, med afseende å härvid förekomna särskilda omständigheter och i enlighet
med Kollegii hemställan, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att medgifva omförmälda
hemmans användande för nu ifrågasatta ändamål.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande samt jemväl tagit kännedom
af de till målet hörande handlingar: hvarvid Rikets Ständer väl funnit, alt af sådana
till Statens omedelbara disposition behållna kronolägenheter, lill hvilka ifrågavarande
säteri är alt hänföra, genom de deraf utgående arrenden väsendtligen större
förmån tillflyter Statsverket än af kronohemman i allmänhet, som af enskilda under
stadgad åborätt, emot utgörande allenast af räntor och öfriga på jorden hvilande skatter
och besvär, innehafves: men då, i anseende dertill att med Kronans rätt vore oförenligt,
att, å åboledigt kronohemman, då någon icke finnes, som i följd af slägtskap
med förra åboen är till värdskapet berättigad, oskyld person till åbo antages, som sedermera
egde rätt att hemmanet skattelösa, E. K. Maj:t genom nådigt Bref af den 9 ■
November 1849 förordnal, att, när dylika fall inträffa, frågan om det åbolediga hem- fl
manets disponerande bör E. K. Maj:ls nådiga pröfning underställas, och sålunda åbo-®
lediga kronohemman alltså numera jemväl kunna, hvad ock skett, under arrende upp- H
låtas, hvadan i dessa fall någon skiljaktighet emellan sådana hemman och öfriga under fl
Statens omedelbara disposition stående jordlägenheter i detta hänseende icke förefinnes, B
samt det på vederbörande embetsverk, som har att handlägga liqvidalionsärendet, an- fl
kommer
Expeditions-Utskott fits Förslug till underd. Skrifvelse, Sto Utf].
25
kommer alt, eller undersökning i författningsenlig ordning, beträffande ränlans bestämmande
och sälerifrihelens indragning sami hvad lör öfrigt med skattläggningen och liqvidalionen
har gemenskap, tillse, all Kronans räll härvid behörigen iak tiages,
hafva Rikets Ständer, med anledning af E. K. Maj:ts ofvanherörda nådiga förslag,
medgifvit alt ifrågavarande hemman Ölstorps egenskap af kronosäteri icke må utgöra
hinder lör delsammas användande lill liqvid i laga ordning af Justitie-rådet
Alexandersons om förmälda skallerältslördran.
Rikets Ständer framhärda etc.
/
Stockholm den 7 Mars 1866.
I
H:o 27.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 4 Febr. 186 6.
Preste-Ståndet den 2 8 — —
Borgare-Ståndet den 2 8 — —
Bonde-Ståndet den 7 Mars —
I
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående restitution af ett utaf
Häradsskrif varén J. A. Lindgren till Statsverket inbetaldt
ers ät tning sbelopp.
(Slats-lltskottels Utlåtande N:o 34.)
8. A. K.
Af en lill Rikets Ständer aflålen nådig Proposition af den 7 November sistlidna
år inhemtas, hurusom E. K. Maj:ls Befallningshafvande i Westmanlands län med förord
till E. K. Maj:t insändt en af Häradsskrifvare:) i Strömsholms fögderi af nämnda län
Johan Albert Lindgren i underdånighet gjord ansökning, del mätte E. K. Majit till
Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om berättigande för sökanden alt återfå ett af
honom den 8 December 1864 lill länets ränteri levereradt ersättningsbelopp.
De frågan rörande handlingar utvisa, ali, sedan Komministern N Arenander,
hvilken på arrende innehaft indragna Irumpelareboslället Abv i Wäsby fögderi, West
Bih.
till R. St. Prat. 1865 $ 1866. 10 Samt. 1 A/d. °2 Hå/L 4
26
Expeditions- Vis kottets Förslag till Underd. Skrifvelse, N:o 27.
manlands län, underlåtit att å förfallodagen den 25 Februari 1851 inbetala nästföregångna
årets arrendea (gill lör nämnda hemman, 207 R:dr 43 sk. 2 rst. Banko, samt
berörda afgift hvarken blifvit å inställelsedagen den 6 påföljande November i den efter
Arenanders död yppade konkurs behörigen bevakad eller inom tolf månader utsökt bos
Arenanders löftesman, hvilka såsom för egen skuld borgat, hade E. K. Majlis bemälde I
Befallningshafvande, vid pröfning af Landskamereraren C. M. Sellings derstädes förda
talan emot ej mindre f. d. Kronofogden C. R. Lönbohms sterbhusdelegare, än äfven
Länsmannen C. J. Lehnberg, sökanden Lindgren och Kronofogden P G. Walén, hvilka tre
sistnämnde, jemte Lönbohm, under loppet af ett år efter den 25 Februari 1851 hvar
efter annan bestridt kronolbgdeljensten i Wäsby fögderi, genom utslag den 29 December
1858, af anförda skäl, dels ålagt Lehnberg och Lönbohms sterbhusdelegare att, gemensamt
eller hvilkendera gälda gitte, lill Kronan ersätta och i landlränleriel leverera !
berörda arrendemedel, dels förklarat ali, i fall ersättning för Kronans förlust icke skulle j
hos Lehnberg eller Lönbohms sterbhus utgå, sökanden först och, om tillgång hos honom ]
bruste, derefter Walén borde ansvara Kronan för full ersättning af ifrågavarande
arrendemedel; hvarefter Kammar-rätten, der Lönbohms sterbhusdelegare sig besvärat,
medelst utslag den 30 September 1862, uppå angifna grunder, E. K. Maj:ts Befallningshafvandes
utslag, i hvad det bemälde sterbhusdelegare rörde, undanröjt; och hade E. I
K. Majit med dess Högsta Domstol, i utslag den 5 April 1864, ej funnit skäl till ändring
af Kammar-rättens utaf sökanden i underdånighet öfverklagade beslut; i följd '
hvaraf, och sedan vid den 15 Juni 1864 hos Lehnberg anstäldt utmätningsförsök någon
tillgång lill gäldande af ifrågavarande ersättningsbelopp icke (Örefunnits, sökanden
den 8 derpåföljande December beloppet med 311 R:dr 85 öre till landtränteriet in- i
betalt.
Såsom stöd för sin underdåniga anhållan har sökanden hufvudsakligen anfört,
att han, som, efter det ordinarie Kronofogden Lönbohm under November månad 1851
sjelf förrättat kronofogdetjensten, endast från och med den 1 påföljde December till den 8
Februari 1852 och under första månaden på Lönbohms uppbördsansvar förestått samma j
befallning, icke egt eller af de till honom öfverlemnade handlingar kunnat vinna annan ■
kännedom om ifrågavarande i räkenskapen balanserade arrendesurnrna, än den, som
lemnades af anteckningen i sednaste balansrelation, att nemligen fordringsanspräket
blifvit med ed fästadt den 4 Juni 1851 samt att inslällelsedagen i Arenanders konkurs
in folie under nyssnämnde November månad, och alt, då således ordinarie kronofogden
handlagt göromålen såväl vid tiden för inställelsedagen i konkursen, som nära en månåd
derefter, bemälde kronofogde, om fordringsanspräket ej blifvit bevakadt, bordt genast
väcka talan mot löltesmännen.
Sedan Stals-konloret häröfver blifvit hördt samt, på anförda skäl, instämt i E. K. |
Maj:ts Befallningshafvandes förordande af nådigt bifall till sökandens underdåniga fram- ;
ställning, har, i betraktande af hvad i frågan förekommit, E. K. Majit föreslagit Rikets
Ständer, att sökanden må förklaras berättigad att frän Kronans kassa återbekomma
ofvanberörda dit levererade 311 Ridr 85 öre;
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å de i den nådiga Propositionen anförda
förhållanden, bifallit hvad E. K. Majit sålunda behagat föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Mars 1866.
Expedilions-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 28.
27
\:o 28.
Uppläst och godkändt hos Bidd. och Adeln den 24 Febr. 1866.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 2 8 — -—
Bonde-Ståndet den 7 Mars —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående nedsättning af
räntan för Trysunda fiske eller detsammas afträdande
till Kronan.
(Stals-Utskottels Utlåtande N:o 38.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, att, sedan E. K. Maj:t, jemlikt nådigt
Bref den 30 December 1856, pröfvat skäligt, i enlighet med Rikets Ständers förut fattade
beslut, bifalla del Nätra och Själevads socknemän finge luonofisket vid Trysunda
hamn med dertill hörande skär, holmar och fiskevatten, beläget i Nätra socken af Ångermanlands
norra fögderi, till skatte lösa, emot förbindelse alt årligen utgöra den
ränta, som enligt grunderna i E. K. Maj:ls nådiga Kungörelse af den 11 Maj 1855
motsvarade 94 tunnor saltad strömming samt emot erläggande, såsom skatte-köpeskilling,
af 1,253 R:dr 16 skillingar Banko jemte 6 procent å sistnämnda summa i afgift
till Wadstena krigsmanshus, och Kammar-kollegium under den 28 April 1857 utfärdat
skattebref å nämnda fiske med dertill hörande lägenheter; så hade bemälde socknemän
sedermera med skaltemannarält innehaft detsamma och derför till Kronan från och med
1857 utgifvit den åsätta räntan, utgörande 994 centner 20 €1 hö, som, efter förvandling
enligt de i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 bestämda grunder, motsvarade
den förra räntan, 94 tunnor strömming. Ehuru blott en kort tidrymd sålunda förflutit
efter det fisket blef med eganderätt åt socknémännen upplåtet, hade desse likväl
redan haft tillfälle erfara, alt fiskets bibehållande emot den årliga räntan blefve för
dem i högsta grad betungande, hvartill anledningen vore att söka uti ränteförvandlingen,
som syntes verka en allt större skilnad emellan den förra räntan i strömming och den
sednare i hö. Denna skilnad utgjorde nemligen, enligt en af vederbörande häradsskrifvare
upprättad uträkning:
28 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. i\:0 28.
för år 1857
472 R:dr 68 öre.
1858
418 „ 16 „
1859
634 97 „
„ 1860
914 „ 54 „
„ 1861  980 „ 01 „
„ 1862
1,074 „ 51 „
„ 1863
1,208 v 96 „
och „ 1864
1,354 „ 84 „
Socknemännen hade med ularrendering af fisket väl lyckats erhålla ett årligt
arrende af 135 tunnor saltad strömming, eller 41 tunnor mera än den förra räntan,
men dä priset ä strömming olla blefve lägre, under det markegångspriset å hö ständigt
höjdes, kunde socknemännen ändå ej undgå alt få vidkännas en stor förlust på fisket,
hvilken årligen ökades. Socknemännens skuld för fisket uppginge i följd deraf till icke
ringa belopp och utgjorde, enligt de år 1865 alslutade räkenskaperna för fisket, 6,089
R:dr 29 öre, oaktadt till skuldens amortering under år 1864 å socknemännen blifvit
uttaxeradt ett belopp af 1,500 R:dr. Dä nu detta ogynsamma förhållande härledde sig
Irån räntans förvandling, men socknemännen, vid den tid underdånig ansökning om
fiskets skattelösen gjordes, eller löle 1853—1854 arens riksdag, icke kunnat ega någon
kännedom om ränleförvandlingen och de följder den i förevarande hänseende kunde
medföra, syntes del obilligt att socknemännen skulle få vidkännas berörda, alltjemnt tillvexande
förlust, och med anledning häraf är vordet föreslaget, antingen alt bemälda
tvänne socknar finge, emot skatlelöseskillingens ålerbekommande, förenämnda fiske lill
Kronan afträda, eller alt den årliga räntan deraf måtte nedsättas till hälften, eller 47
tunnor saltad strömming, motsvarande efter förvandling 497 centner 10 <lt hö.
De sålunda anförda förhållanden synas visserligen förtjena uppmärksamhet och
behjertande; men då frågan, om och i hvad mån räntan af ofvannämnda fiske må böra
nedsättas eller fisket tili Kronan aflrädas, icke lämpligen kan afgöras förr, än undersökning
om förhållandet i behörig ordning egt rum,
lå Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes låta föranstalta
om behörig undersökning af förhållandet med nämnda fiske samt, derest omständigheterna
dertill skulle föranleda, till Riksdagen i ämnet aflåta nådig Proposition.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Mars 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 29.
29
lif:O 29.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Febr. 1866.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 2 8 — —
Bonde-Ståndet den 7 Mars —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om upplåtelse af
mark till staden Landskrona från det Landskrona fästning
tillhörande område.
(Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 45.)
8. A. K.
Hos Rikets Ständer har förslag blifvit väckt derom, att Rikets Ständer måtte
för sin del medgifva, att så stort område af de omkring Landskrona stad befintliga,
Kronan tillhöriga gamla fästningsverk, som, efter verkställd undersökning och utredning,
kunde finnas erforderligt för stadens utvidgning, finge för sådant ändamål till staden
ölverlåtas; till stöd för hvilken framställning är vördet anfördi: att under de tio sistförflutna
åren folkmängden inom Landskrona stad blifvit betydligt förökad och samtidigt
dermed inom staden uppstått stort behof af byggnadstomter lör uppförande af allmänna
och enskilda byggnader; alt, ehuru detta förhållande gjorde en utvidgning af
staden nödvändig, någon sådan emellertid vore omöjlig, såvida icke staden, som ät landsidan
vore hell och hållet omsluten af de gamla fästningsverken, på hvars område utvidgningen
borde verkställas, derifrån erhölle erforderlig mark; samt att, enär större
områden af fästningsverken pä längre och kortare tid bortarrenderades med rättighet
för arrendalorerne alt utjemna vallarne och uppodla marken för säd och jordfrukter,
häraf kunde få antagas, ali detta område ansåges för fästningen umbärlig!; att, beträffande
vidare det nu ifrågasatta beholvet af större utrymme, stadens folkmängd uppgått
år 1844 till 3,533, är 1854 lill 4,229 samt år 1865 till 6.598 personer och sålunda
pä de sista tio åren ökats med mera än femtio procent; att en mängd nya byggnader
blifvit under de sednare åren i staden uppförda, hvarigenom det till stadsplan knappt
tillmätta utrymmet blifvit helt och hållet upplaget); ali, då folkmängden äfven framgent
antagligen komrne alt betydligt ökas, utvidgning af stadens område nödvändigt erfordrades,
derest icke den fria utvecklingen skulle hämmas; att, i anseende lill stadens belägenhet
pä en udde, utvidgningen endast kunde verkställas i en riglning, men i denna
stängdes af fästningsverkens område, hvilket såsom ett bredt bälte skilde staden från
30
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 29.
dess förstäder; alt detta stadens egendomliga läge betydligen ökade olägenheterna af områdets
på andra sidan fästningsverken bebyggande, olägenheter, hvilka, särdeles med afseende
pågas- och vattenledning, polisuppsigt, m. m., hade gjort sig synnerligen kännbara;
att det derföre vore af största vigt för samhället att utvidgningen verkställdes så, att
stadens skilda delar sammanslötes till ett helt och den på samma gång erhölle utrymme
för sådana offentliga byggnader, hvilka erfordrade ett friare och rymligare samt från
galulrafiken mera afskildt läge, än inom stadsqvarteren kunnat åt dem beredas, såsom
för ett ytterligare folkskolehus och ett sjukhus, hvilka, änskönt staden fattat beslut om
deras uppförande, likväl, i brist af utrymme, ännu icke kunnat komma till stånd, äfvensom
för ett nytt elementarläroverkshus; att öppna platser för allmänna planteringar i
prydlighetens och sundhetens intresse jemväl erfordrades; samt att af allt detta klart
syntes, hurusom stadens normala utveckling samt ett lämpligt och tidsenligt ordnande
af dess undervisnings-, sjukvårds- och sundhetsanstalter ytterst vore beroende på förvärfvande!
åt staden af den del utaf fästningsverken, hvarom nu vore fråga; hvarjemte
såsom ytterligare stöd för antagandet alt den begärda marken ej vidare vore för fästningen
oumbärlig, erinrats derom, alt Eders Kongl. Majit redan till Landskrona—Eslöfs
jernvägsbolag upplåtit 14 tunnland deraf.
För närmare upplysning i ämnet hafva jemväl blifvit till Rikets Ständer ölverlemnade
dels ett af Magistraten den 20 December 1865 utfärdadt intyg derom, att, i
följd af verkstäldt bebyggande och gjorda upplåtelser, några tomter numera icke funnes
i Landskrona lediga, hvarken till enskilda eller offentliga byggnaders uppförande, dels
utdrag af ett utaf förste landtmätaren i Malmöhus län utgifvet embetsintyg, utvisande
att de år 1863 i Landskrona befintliga, Kronan tillhöriga vall-lotter Niis 28—37, 39—
48 samt 62—68 jemte plantagelyckan med litt, A. p. och A. q., utgjorde 34 tunnland
17,87 kappland i areal, dels en karta öfver de Landskrona oingilvande fästningsverk,
derå fanns särskildt betecknad den del deraf, som förevarande framställning afsåge,
hvilken del utgjordes af nyss uppräknade egofigurer, dels ock slutligen karla öfver
Landskrona stad, upprättad 1853 af Gustaf Ljunggren och utvisande, hurusom genom
sitt läge det begärda ego-området liksom medelst ett bredt bälte alskar sambandet
mellan den egentliga staden och dess öfriga område.
I sammanhang med hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer inhemlat, alt,
sedan Landskrona stad hos Eders Kongl. Majit är 1851 i underdånighet sökt att mot
lösen erhålla dispositionsrätt till åtskilliga inom fästningsområdet liggande kronolomter,
men denna ansökning efter vederbörandes hörande, enär, i anseende lill tomternas
belägenhet, deras bebyggande ansetts blifva för citadeliets försvar hinderlig!, blifvit lemnad
utan nådigt afseende, så, oell efter det vid 1856—1858 årens riksdag, i anledning
af derom gjord framställning, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse tillkännagifvit,
att, derest Eders Kongl. Majit, efter ärendets ytterligare utredning, skulle finna skäl i
nåder medgifva, det förenämnda byggnadstomter i Landskrona gamla stad finge till
större eller mindre del åt staden eller enskild försäljas, Rikets Ständer äfven lör sin
del sådant bi föllo, har Eders Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 22 Juli 1858, enär
behofvet af mark för Landskrona stads utvidgning ej kunde på annat sätt lämpligen
afhjelpas än genom öfverlåtelse dertill af Kronan tillhöriga tomter, i så måtto medgilvit
den sökta öfverlåtelsen, alt tomterna Niis 46—53 jemte södra hälften af tomten
Nio 55, hvilka utan särdeles skada kunde åt enskilde öfverlåtas, finge på offentlig auktion
åt den mestbjudande med eganderätt försäljas; äfvensom att, med nådigt bifall till
hvad Rikets Ständer vid 1862 och 1863 årens riksdag för sin del medgifvit, Eders
Kongl. Majit till Landskrona—Eslöfs jernvägsbolag upplåtit en större jordrymd af fästningsverkets
område.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 30.
31
Af hvad sålunda förekommit synes det, som vore behofvet af ökadt utrymme
för Landskrona stad oafvisligt och alt nämnda samhälle genom dess under de sednare
åren vunna utveckling förvärfvat billiga anspråk på ett sådant understöd, som det ifrågavarande.
Då emellertid af den företedda kartan visar sig, att den afsedda utvidgningen
ej kan ega rum annorledes än medelst användande af större eller mindre del
af läslningsområdet, deraf åter upplåtelse, om än mot ersättning, ej torde kunna medgilvas
i annan eller vidsträcktare mån, än marken för fästningens behof kan undvaras,
men, med föranledande af de i sednare lider från fästningsområdel gjorda upplåtelser
lill enskilda personer och bolag, det kan antagas, alt, under de, sedan likartad fråga
sednast förevar, tilländagångna åtta åren, förhållanden må hafva inträdt, som tilläfventyrs
kunna medgifva en vidsträcktare upplåtelse, än som i följd af då gjord framställning
sedermera egt rum,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla alt, derest Eders Kongl. Maj:t, efter
Eröfning, om och i hvad mån ifrågavarande egolotter kunna vara för försvarsverkets
ehof nödvändiga, och sedan vid ärendets ytterligare utredning sig visat alt behofvet
af mark i och för Landskrona stads ändamålsenliga utvidgning ej kan på annat sätt
afhjelpas, skulle finna lämpligt, att ifrågavarande område antingen hell och hållet eller
till en del finge, mot beredande af full ersättning ät Staten, till Landskrona stad upplåtas,
Eders Kongl. Maj:t i sådant fall behagade till Riksdagen derom aflåta nådig
Proposition.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 7 Mars 1866.
W:o 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 4 Pehr. 1 86 6.
Preste-Ståndet den 2 8 — —
Borgare-Ståndet den 2 8 — —
Bonde-Ståndet den 7 Mars —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående eftergift af 1863
års arrende för kungsladugården Åhs Moster i Hallands
län.
(Stats-Utskoltets Utlåtande N=o 47.)
S. A. K.
Enligt hvad inbemtas af en till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition af den
7 November sistlidna år, har E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands län uti un
-
32
Expedilions-Ulskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, A:o 30.
derdånig skrifvelse den 3 Mars 1864 till E. K. Majit öfverlemnat en af arrendatorn
utål' kungsladugården Åhs kloster om fyra mantal med dertill hörande Åhsbro laxfiske
i Åhs socken och Wiske härad af nämnda län B. J. Busck underdånigst gjord ansökning,
att, med afseende å den betydliga, till minst 9,573 R:dr Runi uppskattade förlust,
sorn, på sätt ansökningen bifogade syne- och värderingsinslrutnenler ej mindre af
vederbörande länsman med lyra närboende landtbrukare, än äfven af ortens domare
och nämnd, utvisade, sökanden fått vidkännas under en på Halländska kusten den 22
December 1863 inträffad storm, derigenom att ladugårdsbyggnaderna vid kungsladugården
blifvit förstörda samt nitton boskapskreatur och tio får af de nedstörtade byggnaderna
dödade äfvensom redskap och glöda skadade, E. K. Majit måtte läckas till
Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om eftergift af så stor del al arrendebeloppen
för kungsladugården, som motsvarade den bevisliga förlusten eller hvad E. K. Majit kunde
anse billigt, samt emellertid tillåta, alt med erläggande af 1863 års arrende, utgörande,
enligt tväune vid den underdåniga ansökningen fogade debetssedlar, tillhopa 4,828 Ridr
80 öre Runt, finge anstå intilldess Irågan om eftergift blifvit i nåder afgjord.
lili algifvet underdånigt yttrande i ämnet har E. K. Majlis Befallningshafvande
vitsordat de i den underdåniga ansökningen, lill stöd för densamma, uppgifna förhålhällanden
och med särskildt (åstadt alseende dels derå, att sökanden icke kunnat ge- I
nom assurans eller andra försigtighetsmått skydda sig emot ifrågavarande genom en
ovanlig olyckshändelse honom tillskyndade förlust, dels ock derå, alt sökanden under
arrendetiden betydligt såväl till byggnader som häfd förbättrat egendomen, hvars derigenom
ökade värde komme Staten till godo, samt dä billigheten syntes fordra, att en
Kronans arrendator, om än i kontrakt dertill förbunden, icke ensam borde vidkännas t
följderna af en å den arrenderade egendomens åbyggnader förorsakad skada, hvartill
ban icke genom någon uraktlåtenhet varit vällande, underdånigst hemställt, det E. K.
Majit måtte lill Rikets Ständer aflåta nådig Proposition, att 1863 års arrende för ifrågavarande
kungsladugård, hvilket motvarade omkring hälften af den lidna förlusten
och obetydligt mera än två tredjedelar af den till 6,650 Ridr uppskattade skadan å de
nedblåsta ladugårdsbyggnaderna, mätte sökanden efterskänkas.
Med anledning häraf och i enlighet med Kammar-kollegii och Stats-kontorets
i underdånighet algifna utlåtande i ämnet, deruti Kollegierna instämt i E. K. Majits
Befallningsha(Vandes underdåniga tillstyrkande, har E. K. Majit, som emellertid och
intilldess nådigt beslut blelve i anledning af förevarande ansökning meddeladt, förordnat
alt någon exekutiv åtgärd till indrifvande af 1863 års ifrågavarande arrende icke
borde ega rum, föreslagit, att Rikets Ständer ville för sin del medgifva, del omförmälda
arrendealgift för kungsladugården Åhs kloster, utgörande 4,828 Ridr 80 öre R:nit, må
varda sökanden efterskänkt.
Af de till detta ärende hörande handlingar hafva Rikets Ständer bland annat
inhemta!, att de byggnader, "hvilka vid omförmälda olyckshändelse förstördes, lill antalet
varit Ivänne, hvaraf den ena innefattat stall, fähus och fårhus samt den andra ■
tvänne logar och tre lador jemte tröskverkshus; all den förra byggnaden blifvit uppförd
1846 och den sednare 1847 samt alt de båda varit af varaktig beskaffenhet och
blifvit brandförsäkrade för ett sammanlagd! belopp af 10,500 Ridr; A
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å de särskilda bevekande omständig-B
heter, som i förevarande fråga förekommit, till ofvanberörda nådiga framställning lem-B
nät bifall.
Rikets Ständer framhärda etc. ■
Slockholm den 7 Mars 1866. B
Nio 31. I
Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, .\:o 54.
33
%:0 31.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Mars 1866.
Preste-Ståndet dén 10 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majlis nådiga Proposition angående afsöndring af jord
frän Rönö kungsgård för utvidgande af Rönö församlings
kyrkogård, m. rn.
(Stals-Utskottets Utlåtande N:o 49.)
8. A. K.
Sedan Rönö församling i Ostergötlands län år 1850 hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att från den inom socknen belägna Rönö kungsgård måtte få afsöndras
en å karta affattad och beskrifven jordrymd om 24,3 kappland åker till utvidgande
af församlingens kyrkogård samt lill plats för fattighus och jordland för skolläraren,
äfvensom att nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas, åsyftande att
åt bemälda församling bereda nyttjanderätt för everdeliga tider till nämnda jordrymd,
hvilken vid arrendetidens utgång skulle från vidare utarrendering för Kronans räkning
undantagas och af församlingen få kostnadsfritt disponeras; men Kongl. Maj:t genom
nådigt beslut den 28 December berörda år, bland annat, enär arrendet af Rönö kungsgård
räckte ända till midfastan 1868 och det således vore för tidigt att förordna om
användandet af kungsgårdens jord i en så aflägsen framtid, icke funnit skäl alt, i anledning
af berörda ansökning, nådig Proposition till Rikets Ständer aflåta; så hafva,
enligt hvad E. K. Maj:t uti nådig Proposition af den 21 December sistlidet år gifvit
Rikets Ständer tillkänna, församlingsboarne, som sedermera tillbyggt skolhuset, så att
deri äfven beredts utrymme för fattighus, genom utsedda ombud, med bifogande af omförmälda
karta och beskrifning, hos E. K. Maj:t i underdånighet förnyat sin ansökning
om afsöndring af ofvannämnda jordrymd, att tillträdas midfastan år 1868, samt tillika
erbjudit att derför gifva årlig afgäld till Kronan eller, på en gång, bestämd lösen; till
hvilken ansökning Konsistorium i Linköpings stift och E. K. Maj:ts Befallningshafvande
i länet tillstyrkt nådigt bifall.
1 anledning häraf har, efter inhemtande af Kammar-kollegii underdåniga utlåtande
i ämnet, och då, enligt hvad handlingarne utvisade, Rönö församling, hvars kyrka
Hih■ lill II St. Prot. 4865 fy 4866. 40 Sami. 4 Afd. 2 Haft. 5
34
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, Al:o 52.
och kyrkogård pä alla sidor omgifvas af Rönö kungsgårds egor, icke kunde få sitt
ådagalagda behof af utvidgad begrafningsplats och af jordland för sin folkskolelärare
på ändamålsenligt sätt afhjelpt annorledes, än genom den begärda jordafsöndringen från
kungsgården, E. K. Maj:l uti omförmälda nådiga Proposition, i öfverensstämmelse med
hvad Kammar-kollegium och öfrige vederbörande tillstyrkt, föreslagit Rikets Ständer, att
för ofvanberörda ändamål måtte af Rönö kungsgårds egor för alltid till Rönö församling
från midfastan 18(58 upplåtas ifrågavarande 24,3 kappland åker, emot skyldighet
för församlingen att härför till Kronan erlägga årlig afgäld, hvilken borde bestämmas
på sätt och i den ordning Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864 föreskrifver.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft detta ärende och dervid, på de i den
nådiga Propositionen anförda skäl, funnit godt bi lalla hvad E. K. Maj:t sålunda behagat
föreslå.
R ikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1866.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Mars 1866.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ifrågastäldt utfärdande
af en Ordnings-stadga för städerna i riket.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 47.)
S. A. K.
Sedan Kongl. Majit, efter inhemtande, att en stor del af de stadgar, som i städerna,
utom Stockholm, uti ekonomi- och polismål tillämpades, blifvit utfärdade af städernas
Magistrater, och att dervid ej sällan gränserna för dessas rättigheter öfverskridits,
i synnerhet så lill vida, som vitén och andra ausvarspålöljder, deribland till och
med kroppsstraff, blifvit i strid såväl emot antagna lagsliftningsgrunder, som emot gällande
lag och författningar bestämda, genom nådigt Cirkulär den 26 September 1840
Ecep edit i o n s- U Is ko lie Is Förslag till anderd. Skrifvelse, iV.-o 32.
35
anbefallt Sine Befallningshafvande i samtliga länen att från vederbörande Magistrater
eller i desses ställe varande stads-styrelser infordra underdåniga förslag till de ordningssladgar,
som kunde anses behöfliga att, i stället för de af nämnda myndigheter utfärdade,
af Kongl. Majit fastställas, hvarvid jemväl borde föreslås sådana jemkningar i de
af Kongl. Majit rörande städernas ekonomi- och polismål meddelade reglementariska
stadganden, som, i anseende till förändrade förhållanden, kunde finnas af behofvet påkallade;
så, och efter det åtskilliga sådana förslag, jemte Kongl. Majits Befallningshafvandes
deröfver algifna utlåtanden till Kongl. Majit inkommit samt förberedande åtgärder
i öfrigt vidtagits, förordnade Kongl. Majit den 19 Oktober 1855 en komité af
sakkunnige män att, efter tagen kännedom af alia handlingarne i målet, uti frågan afgifva
underdånigt uttlåtande och förslag i det fullständiga omfång nyssberörda nådiga
Cirkulär utmärkte. Denna komité blef år 1859 färdig med underdånigt förslag till en
“Ordniugs-stadga för rikets städer“; hvarjemte komitéen algaf särskildt underdånigt yttrande
angående städernas byggnads-, brand-, och hamn-ordningar.
Och har hos Rikets nu församlade Ständer fråga blifvit väckt om upprättande,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades åsigter, af förslag till Ordnings-stadga
för städerna, att af Rikets Ständer till E. K. Majit inlemnas, med underdånig anhållan,
att detsamma, så fort ske kunde, måtte af E. K. Majit pröfvas och i de delar, det
vunne E. K. Majits bifall, till allmän efterrättelse utfärdas.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer väl ansett sig, för sin del,
förhindrade att upprätta det ifrågavarande förslaget; men då Rikets Ständer ej kunnat
undgå att erkänna angelägenheten deraf, icke allenast att osäkerheten, beträffande hvad
i ordnings- och polismål för städerna skall anses fortfarande gällande eller icke, måtte
med det snaraste upphöra, utan äfven att stadsmyndigheternas behörighet i fråga om
lagstiftandet för sådana mål varder bestämd, helst tvifvelsmålen i dessa hänsee‘nden
kunna anses hafva blifvit ökade i följd af åtskilliga, sedan förenämnde komiterades underdåniga
betänkande och förslag afgåfvos, utfärdade författningar, såsom om kommunalstyrelse
i stad, om utvidgad näringsfrihet m. II., äfvensom af de i nya Strafflagen
upptagna grundsatser och meddelade bestämmelser, hafva Rikets Ständer funnit sig föranlåtna
att hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes, för vinnande
af det med ofvan omförmälda komités nedsättande afsedda ändamål, vidtaga de
åtgärder, som E. K. Majit kan finna lämpliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1806.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Expedit iöns-1] Iskottets Förslog till underd. S/fri/ve/se, N:o 33. 1
1V0 33.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ‘2 Juni 186 6
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
I Maj:ts nådiga Proposition, om antagande af ny Riks
dags-Ordning
och dermed sammanhängande ändringar i
Regerings-Formen.
(Konstilutions-Utskoltets Memorial N:is 2 och 4.)
[
| S. A. K.
Sedan Rikets nu församlade Ständer till slutligt afgörande förehafl och antagit
de från sistförflutna riksdag hvilande, af E. K. Maj:t medelst nådig Proposition af den
5 Januari 1863 lill Rikets Ständers pröfning framlagda förslag till nv Riksdags-Ordning
och dermed sammanhängande ändringar i Regerings-Formen, få Rikets Ständer, med
anmälan härom, särskildt öfverlemna sitt Beslut angående den nja Rihsdngs-Ordningens
antagande: Och kommer Regerings-Formen ali, i anledning häraf, erhålla följande
förändrade lydelse:
§ 1-
Sveriges Rike — — — Arf-Rike med den arfslöljd, som i fastställd Successions-Ordning
stadgad är.
§ 2.
Konungen skall — — — förklarad är.
§ 3.
Konungens Majestät — — — åtal fredade.
§ 4.
Konungen äger — Evangeliska läran.
Bih. till R. St. Prat. 1865 1860. IQ Sami. i Afd. 3 Hafi. I
Expedit lons-Utskottets Förslag till untlerd. Skrifvelse, N:o 33.
§ 5.
Slats-Rådel skall — — — Siats-Rådet.
§ 6.
Af Stats-Rådets — Civil Beställning.
§
Alla Regeringsärenden, — der afgöras.
§ 8.
Ej må — — — dylik beskaffenhet.
§ 9.
Uti alla mål, — — — det beslut fatta.
§ io.
Innan ärendena — — — beredas.
§ 11.
Ministeriella mål, — — — Stats-Rådet finnas.
9
§ 1
Konungen äger — — — Ledamot.
§ 13-
Vill Konungen — — — nyttigast finner.
§ 14.
Öfver Rikets Krigsmakt — — — Befälet.
§ 15.
Kommandomål, — — — godt synes.
§ 16.
Konungen bör — — — lyder.
§ 17-
Konungens domsrätt — — — såvida ej Konungen och Riksdagen, i den ordning
87 § 1 mom. stadgar, — — — bestämda.
§ 18-
Denna Högsta Domstol — — — försuten är.
§ 19-
Inkomma — — — .förklaringar gifva.
Ewpeditions-Utskollets Förslag lill anderd. Skri/velse, M:o 33. 3
§ 20.
Uti fredstider •— — — efter Krigsartiklarne.
§ 21.
Konungen äger — — — derom deltagit.
§ 22.
Uti Högsta Domstolen — mål deltaga.
§ 23.
Alla — — — Dess Secret.
§ 24.
Högsta Domstolen.
§ 25.
blifvit dömd.
§ 26.
— föreskrifver.
§ 27.
Till Justi t ie-Ca nzler — — — begångna blifva.
§ 28.
1:0. Konungen äger — — — på deras börd. Till civila Tjenster inom Riket
oc h till D ornare-Einbeten må sådane män endast nämnas, som äro af den rena Evangeliska
läran; härifrån dock undantagne lärarebeställningar och öfriga tjenster vid inrättningar
för slöjd och skön konst, äfvensom läkare-befattningar, till hvilka jemväi
andre, än bekännare af den rena Evangeliska läran, kunna utnämnas. Hvarje Departements-Ghef
— — — Departementet höra.
2:o. Konungen äger — — — de vilkor, som bestämmas genom särskild lag,
stiftad i den ordning 87 § 1 mom. stadgar. Sålunda naturaliserad — — — utnämnas.
§ 29.
Till Ärke-Biskop — — — föreslagne blifvit.
§ 30.
Konungen äger — — — valrätt bibehållna.
§ 31.
Städernas till deltagande i Riksdagsmannaval berättigade innevånare äge att till
Borgmästare-Tjenster — — — Stockholm.
§ 32.
Sändebud — — — närvaro.
Uti Konungens —
Konungen äger — — —
Då Juslitie-ärenden — —
4 Expeditions-Ulskotlets Förslug till underd. Skrifvelse, :Y.-o 33.
§ 33.
Enär — — — påminnelser göra.
§ 34.
Slats-Ministrarne — — — inneha Iva eller utöfva.
§ 35.
Stats-Rådets ledamöter — — — skäl äga.
§ 36.
De som — — — flyttas.
§ 37.
Konungen äger — — — berättigad är.
Riddarhus-Ordningen, som fastställes af Konungen samt Ridderskapet och Adeln
gemensamt, bestämmer huru Ridderskapet och Adeln må sammanträda, för att om sina
gemensamma angelägenheter besluta.
§ 38.
Alla ifrån — — — icke må återtaga förr, än Riksdagen hans förhållande pröfvat
och gillat. Emedlertid — — — bibehållen.
§ 39.
Vill Konungen — — — Sina Riken vistas,1 utan föres Riksstyrelsen under
Konungens frånvaro, i Hans namn, af den till thronföljden närmast berättigade Prins,
om han uppnått den ålder, som i 41 § sägs. Han styre såsom Regent med all
Konungslig makt och myndighet, enligt denna Regeringsform; dock må Han ej Adeligt
stånd och värdighet förläna, eller lill Greflig! och Friherrlig! stånd upphöja, eller Riddarevärdighet
utdela; äfvensom alla lediga förtroendesysslor endast tillsvidare kunna
förvaltas af dem, som Regenten dertill förordnar.
Finnes ej till thronföljden berättigad Prins, eller har den dertill närmast berättigade
ej uppnått den i 41 § för myndighet stadgade ålder, eller är Han af sjukdom
eller af vistande utom Sverige och Norrige hindrad att Riksstyrelsen öfvertaga, före
Stats-Rädet styrelsen med samma makt sorn Regent.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre lid än tolf månader ur Riket blifver,
derom varder i 91 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen — •— — vårdar, förhålles med Riksstyrelsen såsom i föregående
§ bestämmes.
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton år. Lag samma vare för den till thronföljden
närmast berättigade Prins. Dör Konung, innan Tbronföljaren denna ålder uppnått,
föres styrelsen af Stats-Rädet, enligt 39 §, i Konungens namn, intill dess Riksdagen
sammankommer, och den Förmyndare-Styrelse, Riksdagen förordnar, Regeringen
tillträdt; ställande sig Stals-Rådel denna Regeringsform till ovilkorlig efterlefnad.
Expedit/'oi/s-Cll.ihottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
5
§ 42.
Skulle den — — — Siats-Rådet Regeringen mpd den makt, 39 § stadgar, intill
dess Riksdagen hinner sammankomma och eli njtt Konungahus utkora, samt den
valde Konungen Regeringen tilli rädt.
Uli alla de lall, dä enligt denna och föregående tre §§ Riksstyrelsen föres af
Stats-Rådet, skola dess samtlige Ledamöter vara närvarande och rösta.
§ 43.
Går Konungen — — — 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är, galle ock i afseende på Regent, dä Riksstyrelsen
af honom utöfvas.
§ 44. -
Ingen Prins — — — efterkommande.
§ 45.
Hvarken Svea — — — de bära.
§ 46.
Landet skall — — — hädanefter förordnas.
§ 47.
Rikets Hof-Rätter — — — olagligen behandlas.
§ 48.
Konungens Hof — — — derifrån afsätta.
§ 49.
Riksdagen representerar Svenska Folket. De rättigheter och åligganden, som gällande
lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riksdagen. Den fördelas i två
Kamrar, hvilkas Ledamöter väljas, pä säll Riksdags-Ordningen stadgar. Kamrarne ega
i alla frågor lika behörighet och myndighet; skolande Riksdagen i kraft af denna Grundlag
sammankomma lill lagtima möte hvarje är den 15 Januari, eller, om helgdag då inträffar,
dagen derefter; Konungen dock obetaget alt, emellan Lagtima Riksdagar, Urtima
Riksdag sammankalla.
Hos Urtima Riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt Riksdagens
sammankallande eller af Konungen eljest för densamma framlägges, så ock hvad med
dylikt ärende slår i oskiljaktigt .sammanhang.
§ 50.
Riksdagen skall sammanträda i Rikets Hufvudstad, utom i de fall, då fiendes
framträngande eller pest eller andra lika vigliga hinder göra det omöjligt eller för Riksdagens
frihet och säkerhet vådligt. 1 dessa fäll tillkommer Konungen att, elter samråd
med Riksdagens Fullmäktige uti Banken och Riksgälds-Contoret, annan Riksdagsort utsätta
och kungöra.
6 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iY.-o 33.
§ 51.
I de fall, då Konungen eller Regenten eller Stats-Rådet sammankallar Riksdagen,
läslställes liden lör dess sammanträde efter Tjugonde och inom Tretionde dagen från
den, då kallelsen blifvit uti Hufvudstadens kyrkor kungjord.
§ 52.
Kamrarnes Talmän och vice Talmän utnämne Konungen.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa Utskott: ett Constitutions-Utskott
— — — yttranden deröfver till Riksdagen afgifva — — — utreda
och för Riksdagen uppgifva — Banko-förvaltningen gifva; samt eli Lag-Utskott
att utarbeta de från Kamrarna remitterade — — — förbättring.
Å Urtima Riksdag skola ej flera Utskott tillsättas, än som erfordras för beredning
af dervid förekommande ärenden.
§ 54.
Äskar Konungen af Riksdagen särskilde Deputerade att med — — — ärenden,
dem Han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas desse Deputerade af Kamrarna, dock
åge desse Deputerade icke makt — — — Konungen dem meddelar. De Deputerade
aflägge tysthetsed, der Konungen så fordrar.
§ 55.
Ej må Riksdagen, Kamrarne eller något Riksdagens Utskott i Konungens närvaro
öfver något ämne rådpläga eller besluta.
§ 56.
I hvilken ordning Konungens Propositioner, så ock af Riksdagsmän inom Kamrarna
väckta frågor, må til! afgörande företagas, derom stadgas i Riksdags-Ordningen.
§ 57.
Svenska Folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena.
Huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta, bestämmes genom
Kommunallagarne, hvilka af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftas.
§ 58.
För hvarje Lagtima Riksdag låte Konungen — — — fordringar och skulder.
Skulle genom — — — redovisas.
§ 59.
I sammanhang med uppvisandet af Stats-Verkets tillstånd och behof låte Konungen
för Riksdagen framställa förslag rörande sättet att genom Bevillningar fylla hvad
Slaten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra.
§ 60.
Till Bevillningar räknas Tull- och Accis-medlen, — — — Husbehofs-Bränrierimedlen
samt hvad hvarje Riksdag dessutom särskildt såsom Bevillning sig ålager. Ej
må — — — utan Riksdagens samtycke — — — monopolier fastställa.
Expedilions-Ulskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 33. 7
§ 61.
Alla afgifter, som Riksdagen under de — — — Bevillningen af Riksdagen fastställd
blifver.
§ 62.
Sedan Stats-Verkets behof blifvit af Riksdagen pröfvade, ankommer det på Riksdagen
att en deremot — — — anslå.
§ 63.
Dessutom böra, — — — utbetalning å Riksgälds-Contoret anvisas; — — —
Siats-Rådet in pleno hort och Riksdagen sammankallat. Riksdagens förseglade anordning
— — — kungjord.
§ 64.
Såväl Rikets — — — till Siats-Verket af Riksdagen anslås, — — — till de af
Riksdagen pröfvade behof — — — anordnas.
§ 65.
Dessa medel — — — anföra hvad Riksdagen i denna del förordnat.
§ 66.
Riksgälds-Contoret förbiifver under Riksdagens styrelse, inseende och förvaltning;
och då Riksdagen ansvarar för den Rikets gäld, Coniord ombesörjer, sä kommer Riksdagen,
sedan Contorets tillstånd och behof blifvit i vederbörlig ordning utredda, att genom
särskild Bevillning och vårdad.
§ 67.
Konungens Ombud — — — öfverlägga.
§ 68.
De till Riksgälds-Verket — — — behof än dem, Riksdagen bestämt. Allt
— — -- kraftlöst.
§ 69.
Då — — — till pröfning bos Riksdagen förehafves, — — — stadgas. Fatta
Kamrarne stridiga beslut, som ej varda samtnanjemkade, skola Kamrarna hvar för sig
rösta om de olika beslut, Iivari hvardera förut stad nät; kommande den mening, som
dervid erhåller de fleste Ledamöters af båda Kamrarna sammanräknade röster, att gälla
såsom Riksdagens beslut.
§ 70.
När i fråga om Riks-Rankens styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter,
Kamrarne stadna i stridiga beslut, skola Kamrarne derom hvar för sig rösta, såsom i
nästföregående § sägs.
§ 71.
På enahanda sätt förfares jemväl der Kamrarne sig icke förena om grunderna
— — — fördelning til! utgörande.
8 Expeditions-Ulskoltets Färsta# till underd. Skrifvelse, N:o 33.
§ 72.
Riks-Banken förbiifver under Riksdagens egen garantie och vård, så att
Fullmaglige, Kamrarne dertill förordna, — — — vidare af Riksdagen göras kunna.
Riksdagen allena äger rätt att — — — inlösas.
§ 73.
Inga nya utan Riksdagens fria vilja fordras.
§ 74.
Konungen åge — varda försedde.
§ 75.
De årliga — — — Deputerade, valde på sätt af Riksdagen särskildt stadgas.
Hvad desse i afseende på markegångssätlningen fastställa, tjene — — — vinnes.
§ 76.
Utan Riksdagens samtycke kan — — — belasta.
§ 77.
Kungsgårdar och — — Konungen icke utan Riksdagens samtycke genom — —
efter de grunder, Riksdagen derom föreskriiver; dock alt — — Skatte försäljas.
§ 78.
Ej må — — dylikt sätt.
§ 79.
Ingen förändring — — äga rum utan Riksdagens bifall; Konungens — —
oförkränkt.
§ 80.
Krigsmakten till — — intill dess Konungen och Riksdagen finna nödigt — —
utan genom Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut, tillkomma.
§ 81.
Denna Regeringsform samt Rikets öfriga Grundlagar kunna icke ändras eller
upphäfvas, utan genom Konungens och två Lagtima Riksdagars beslut.
Riksdagens beslut i Grundlagsfråga, väckt af Konungen, skall hos Honom anmälas,
pä sätt Riksdags-Ordningen föresklifver. Antager Riksdagen ett inom densamma
väckt Grundlagsförslag, skall beslutet derom Konungen underställas. Konungen inhemte
då, förr än Riksdagen åtskilts, hela Slats-Rådels tankar i ämnet, och tneddele
Riksdagen, på Rikssalen, Sitt samtycke eller de orsaker, för hvilka Han beslutet ej j
godkänner.
§ 82.
Hvad tili ändring af Grundlagarna, uti föreskrifveu ordning, Riksdagen beslulil
och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och Riksdagen antagit, äge kraft afl
Grundlag.
§ 83.
Expeditions-Ut sk otlets Forsla;/ till underd. Skrifvelse, N:o 53. 9
§ 83.
Ej må någon — — det sätt, som vid ändringar i dem iakttagas bör.
§ 84.
Grundlagarne skola efter deras ordalydelse i hvarje särskildt fall tillämpas.
§ 85.
Såsom Grundlagar — — — den Tryckfrihets-Förordning, hvilka i öfverensstämmelse
— bestämmas, Riksdagen och Konungen gemensamt fastställa.
§ 86.
Med Tryckfrihet — — — hemliga hällas.
§ 87.
l:o. Riksdagen äger gemensamt —  Civil- och Criminallag och att  —
utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens, — må i Riksdagens
Kamrar kunna väckas och skola, sedan Lag-Utskottet deröfver blifvit bordt, af
Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del någon ny Lag eller gammal Lags
upphäfvande och förändring, aflemnas Förslag derom lill Konungen, — beslut
fattat, meddele Riksdagen antingen Sitt samtycke lill dess åstundan eller Sina skäl att
det vä<*ra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes, låtta — underrätte
då Riksdagen vid dess nästa sammankomst — — — någon Lagfråga för Riksdagen
framställa, — — — samt meddele Sin — — yttranden åt Riksdagen, som med frågan
vidare förfar, såsom i Riksdags-Ordningen sägs.
2:o. Riksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra eller upphäfva
Kyrkolag: dock alt dervid erfordras samtycke jemväl af Allmänt Kyrkomöte.
Öfver Förslag angående dylik Lag skola, på sätt i mom. t sägs, Stats-Rådels och Högsta
Domstolens tankar inhemtas och jemte Konungens Proposition, då sådan göres, Riksdagen
meddelas. Har ej Förslag, hvarom nu fråga är, före början af Riksdagen näst
efter den, som framställt eller antagit Förslaget, blifvit såsom Lag genom Allmän Kungörelse
ulfärdadt, vare det förfallet, och Konungen underrätte då Riksdagen om de
skäl, som hindrat Förslagets antagande.
§ 88.
Med förklaring gifver, kunna ogillas af först derefter sammanträdande
Riksdag, så ock, om förklaring angår ämne, som tili Kyrkolag hörer, al det Allmänna
Kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles, och må dylika förklaringar,
der de sålunda ogillade blifvit, ej längre gälla eller af Domslolarne iakttagas och
åberopas.
§ 89.
Uti Riksdagens Kamrar må frågor — alla slag. Riksdagen äge dock
icke makt
finner. Vill Konungen åt Riksdagen öfverlemna angående
Lagfrågor är i 87 § 1 morn stadgadt.
Bih. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 10 Sami. 1 A/d. 3 Hå/t. 2
10 Expeditions-VIskottets Förslag; till underd. Skrifvelse, N:o 33.
§ 90.
Under Riksdagens, dess Kamrars eller Ulskotts öfverläggningar — — — annat
sätt, än Grundlagarne bokstafligen föreskrifva, komma frågor — — — Inrättning.
§ 91.
I den händelse — sammankalle Regenten eller Stats-Rådet, då det Riksstyrelsen
förvaltar, genom öppet Påbud Riksdagen, och läte — — — återkommit, tage
Riksdagen den författning om Rikets styrelse, hvilken Riksdagen nyttigast finner.
§ 92.
Lag samma — icke befattat.
§ 93.
Då Konung — — — kallelse å Riksdagen, hvilken kallelse — — — kungöras.
Riksdagen äge — — förordna en, tre eller fem Förmyndare — — — må utöfva.
§ 94.
Skulle den olyckliga — — utginge, sammankalle Stats-Rådet — — — död,
Riksdagen, som då skall ett nytt Konungahus utkora, — — — Regerings-Form.
§ 95.
Om, emot förmodan, Regenten eller Stats-Rådet — — omförmäla, Riksdagen
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen Rikets Hof-Rätler alt, genom offentliga
kungörelser, underrättelse härom meddela, på del Riksdagen må kunna sammankomma,
att sin och Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag sammanträder å Tretionde
dagen efter den, då Regenten eller Stats-Rådet — — kungöra.
§ 96.
Hvarje Lagtima Riksdag skall förordna en — — man, att såsom Riksdagens
Ombud, efter den Instruktion Riksdagen för honom utfärdat, hafva tillsyn — — —
olaglighet begått, eller underlåtit att sina — — Aktörer utstaka.
§ 97.
Denne Riksdagens Justitie-Ombudsman, som, så länge han embetet innehafver,
skall i alla afseenden anses lika med Konungens Justitie-Canzler, väljes på sätt Riksdags-Ordningen
stadgar; och bör dervid jemväl utses en man af de egenskaper, som
bos denna Embetsman erfordras, alt honom efterträda, ifall han, innan nästföljande
Lagtima Riksdag anställt nytt val af Justitie-Ombudsman, skulle med döden afgå, samt
att utöfva Embetet under den tid Justilie-Ombudsmannen kan vara af svår sjukdom
eller annat laga förfall derifrån hindrad.
§ 98.
I händelse Justilie-Ombudsmannen, under del Riksdag är församlad, afsäger sig
det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, skall Riksdagen i Embetet genast insätta
den man, sorn blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle Justilie-Ombudsmannens
utsedde efterträdare, under Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet eller i
Justitie-Ombudsmans-einbelet insättas, eller med döden afgå, utväljes, på ofvan stad
-
Expedilions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33. 11
gade sätt, en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något af dessa fall emellan
Riksdagarna, skall Riksdagens rätt härutinnan genom dess Fullmäktige i Banken och
Riksgälds-Contoret ulöfvas.
§ 99.
Juslitie-Omhudsmannen må, — — det askar.
§ 100.
Juslitie-Omhudsmannen åligge, att till hvarje Lagtima Riksdag aflemna redogörelse
för — — deras förbättring.
§ 101.
Skulle den — — egendom, vare Juslitie-Omhudsmannen pligtig, — — —
befordra.
§ 102.
Denna Domstol, — — — Rikets tjenst.
§ 103.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på säll Riksdags-Ordningen stadgar, tillsätta
en Nämnd, som äge att döma — — — skiljas. Beslutar denna Nämnd efter
omröstning, i den ordning, som i Riksdags-Ordningen sägs, att någon eller någre af
Hö gsta Domstolens Ledamöter skola anses vara ifrån Riksdagens förtroende uteslutne,
blifve han eller de derefter af Konungen, hos hvilken Riksdagen skall härom göra anmälan,
ifrån Embetet — — — halfva belopp.
§ 104.
Ej må Riksdagen ingå — — — förefalla.
§ 105.
Laglima Riksdags Constitutions-Ötskott äge — — fordras.
§ 106.
Finnér Utskottot — emot sådan öfverträdelse, eller den vållat och
upplysning eller att den Föredragande — — utaf Konungen och Riksdagen fastställd
varder.
§ 107.
Skulle — — tillkännagifva för Riksdagen, hvilken, om den Guner Rikets väl det
kräfva, kan hos Konungen skriftligen anmäla siti önskan, att — — — blifvit gjord.
Frågor — — i Riksdagens Kamrar väckas och af andra Riksdagens Utskott än
Constitulions-Utskottet hos Kamrarna andragas, men icke af Riksdagen afgöras — —
bordt. Under Riksdagens öfverläggningar någon Riksdagens pröfning underställas.
Allt hvad Riksdagen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, hör anses
hafva vunnit décharge i afseende på det granskade, och ingen'ny, till ansvarighet
förbindande, granskning al ny Riksdag i samma mål vara tillåten; dock bör, oaktadt
den af Riksdagens Utskott eller Revisorer förrättade generella öfversigt af Statsmedlens
utdelning, det åligga vederbörande Embetsman att verkställa den speciella revision, som
dem i kraft af deras Embetsbefattning tillkommer.
12
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
§ 108.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt i Riksdags-Ordningen sägs, förordna
Sex för kunskaper och lärdom kände Män att jemte Justitie-Ombudsmannen, som
bland dem förer ordet, utöfva vård öfver Tryckfriheten. Desse Committerade, af—• —
ligge det ä Committerade.
§ 109.
Lagtima Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra månader
tillsammans, derest icke Konungen, såsom i Riksdags-Ordningen sägs, förordnar
om nya val till båda Kamrarna eller den ena af dem, i hvilka läll Riksdagen skall,
med bibehållande af sin egenskap utaf Lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader
från det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer, samt må ej vidare
af Konungen upplösas förr än efter fyra månader från det sednare sammanträdets
början.
Urtima Riksdag äger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja, och vare Urtima
Riksdag alltid upplöst innan tid för Lagtima Riksdags sammanträde infaller.
Der så oförmodadt skulle hända, att Riksdag, när den afslutas, icke hade Staten
reglerat eller någon ny Bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, fortläre den förra
Statsregleringen och Bevillningen intill nästa Riksdag. Är åter Bevillningens hela belopp
bestämdt, men Hamrarne icke om fördelningen deraf ense, då skola, — — och
uppdrage Riksdagen sine Fullmäktige — — — utfärda.
§ no.
Ej må någon Riksdagsman under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för sina
gerningar eller yttranden i denna egenskap, utan att den Kammare, lill hvilken han hörer,
sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjelledelar af de röstande
instämt. Ej eller skall — — — försöka att våldföra Riksdagen, dess Kamrar eller
Utskott eller någon — — och ankomme på Riksdagen att slika förbrytelser i laga ordning
beifra låta.
Blifver Riksdagsman, medan Riksdag samlad är, eller under resa till eller ifrån
Riksdagen, när man vet honom i sådant ärende stadd vara, med ord eller gerning ofredad,
gälle derom hvad angående våld eller förolämpning emot Konungens Embetsmän,
i eller för Embete, i Allmän Lag stadgadt är. Samma lag vare, om Riksdagens Fullmäktige,
Revisorer eller Justitie-Ombudsman, eller Sekreterare eller Canzlibetjente i någon
af Riksdagens Kamrar eller i något dess Utskott, i eller för utöfning af sådan
befattning, våldföres eller förolämpas.
§ Hl
Beskylles
Riksdagsman för grof missgerning, må han ej i häkte kunna inmanas
förr än, efter anställd ransakning, Domaren sådant skäligt pröfvat, så vida ban ej å
bar gerning funnen varder; dock gälle, om han, efter Domstols kallelse, sig ej inställer,
hvad Allmänna Lagen i t hy läll stadgar. Ej må Riksdagsman i andra fall, än som i
denna och nästföregående § sagda äro, sin frihet beröfvas.
Riksdagens Fullmäktige och Revisorer kunna ej, i och för sin befattning, emottaga
befallningar utan af Riksdagen allena, och enligt dess Instruktioner, ej eller till
redo och ansvar ställas, utan efter Riksdagens beslut.
§ 112.
Uti Riksdagsmannaval) — — — Sysslan.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 35.
13
§ 113.
Taxeringsman, som Riksdagens Bevillnings föreskrifter å dess vägnar — — —
ställas.
§ H4.
De fordna Riks-Slåndens Privilegier, Förmåner, Rättigheter och Friheter skola,
der de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den Stånden förut tillkommande representationsrätt,
och således med denna upphört, fortfarande gälla. Ej må ändring eller
upphäfvande deraf ske, utan genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande beslut
och med bifall, om Irågan rörer Ridderskapet och Adelns eller Presterskapets Privilegier,
Förmåner, Rättigheter och Friheter, i förra fallet af Ridderskapet och Adeln
samt i det sednare af Allmänt Kyrkomöte.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Juni 1866.
/
14 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
Rikets Ständers
vid 1865—1866 årens Riksdag fattade
Beslut
angående antagande af ny
Riksdags-Ordning.
Vi efterskrifne Sveriges Rikets Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap
och Adel, Presterskap, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu, å egne och hemmavarande
medbröders vägnar, till allmän Riksdag församlade äro, gore veterligt: Att,
sedan Kongl. Majit medelst nådig Proposition af den 5 Januari 1863 till Vår pröfning,
i enlighet med 81 § Regerings Formen, öfverlemnadt ett förslag lill ny Riksdagsordning.
, så håfve Vi, elter grundlagsenlig behandling af detla vigtiga ärende, antagit
omförmälda nådigst framställda förslag, så lydande:
Allmänna grunder.
§ 1-
Svenska Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar, den Första
och den Andra, hvilka i alla frågor hafva lika behörighet och myndighet.
Riksdagsmännen kunna i utöfningen af sin befattning icke bindas af andra föreskrifter
än Rikets Grundlagar.
§ 2.
Lagtima Riksdag skall, i kraft af Rikets Regeringsform och utan särskild kallelse,
sammanträda hvarje år den 15 Januari eller, om helgdag då inträffar, dagen
derefter.
Expedilions-Vtskattets förslag till underd. Skrifvelse, N:0 35. 15
Urtima Riksdag sammankallas, då Konungen så nödigt finner, äfvensom i de
fall, hvarom i Regeringsformens 91, 92, 93 och 94 §§ förmäles. Hos Urtima Riksdag
må endast förekomma ärende, som föranledt Riksdagens sammankallande eller af Konungen
eljest för densamma framlägges, sä ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt
sammanhang.
§ 3.
Riksdagsmännen utses till båda Kamrarna genom val för viss tid; dock eger
Konungen, innan den tid lilländagått, att förordna om nya val i bela Riket till båda
Kamrarna eller den ena af dem.
§ 4-
Ej må någon Riksdagsman förmenas att sin Riksdagsmanna-befattning utöfva;
dock galler under krigstid undantag härutinnan för militärpersoner, då de af Konungen
i Rikets tjenst beordras.
§ 5.
Lagtima Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra månader
tillsammans, derest icke Konungen, medan Riksdagen är samlad, förordnar om
nya val till båda Kamrarna eller den ena af dem. I dessa fall skall Riksdagen, med
bibehållande al sin egenskap utaf Lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader
från det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer, och må den ej vidare af
Konungen upplösas förr än fyra månader från det sednare sammanträdets början förflutit.
Urtima Riksdag eger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja, och vare Urtima
Riksdag alltid upplöst innan lid för Lagtima Riksdags sammanträde infaller.
Kamrarnas bildande.
a) Första Kammaren.
§ 6.
Första Kammarens ledamöter skola, för en tid af nio år, utses af landstingen
och stadsfullmäktige i de städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje landsting och sådan
stad, som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden inom sitt område, en Riksdagsman
för hvarje fullt tal af trettiotusen. Går ej folkmängden upp till trettiotusen, väljes
dock en Riksdagsman.
§ 7-
Val till Riksdagsman i Första Kammaren anställas af vederbörande landsting
och stadsfullmäktige, så olta ledighet uppstår, eller då Konungen förordnat nya val.
Landsting sammanträder för det ändamål, der så erfordras, till urtima möte.
16 Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 33.
§ 8.
Riksdagsman i Första Kammaren, som vid Riksdags början sin befattning icke
nio år innehaft, må dermed till Riksdagens slut fortfara, ändå att under tiden nio år
från valet förflyta.
§ 9.
Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått trettiofem
års ålder samt ega och minst tre år näst före valet egt fastighet till taxeringsvärde,
ej understigande åttatiotusen Riksdaler, eller ock till Staten skatta, samt under tid,
som nyss är sagd, skattat för minst fyratusen Riksdalers årlig inkomst af kapital eller
arbete. Kommer Riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning, att han ej
längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren, frånträder han sin befattning.
§ 10.
F^ör den, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd, utfärdas vid valförrättningens
slut fullmakt, som, när valet verkställts af landsting, underskrilves af
dess Ordförande, med kontrasignation af landstingets Sekreterare, och, då valet skett al
stad, undertecknas af stadsfullmäktiges Ordförande jemte två af desse fullmäktige. Fullmakterna
böra hafva följande lydelse:
“I kraft af det Riksdagsmannaval, som af N. N. landsting (stadsfullmäktige i
N. N. stad) blifvit den — — förrättadt, varder N. N. härigenom befullmäktigad att fölen
tid af nio år från nämnde dag vara ledamot af Riksdagens Första Kammare.“
Ort och tid.
§ Il
Är
någon missnöjd med Riksdagsmannaval, som af landsting eller stadsfullmäktige
förrättadt är, må lian deröfver bos Konungen anföra underdåniga besvär. Flan
eger för sådant ändamål bos landstingets Sekreterare eller stadsfullmäktiges Ordförande
äska behörigt protokolls-utdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör
till klaganden utlemnas ; och skall han, vid förlust af talan, sina till Iionungen ställda
besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva lil! FOinungens Befallningshafvande,
som genom kungörelse, hvilken i allmänna tidningarna införes, utsätter
viss kort lid, inom hvilken underdånig förklaring må öfver besvären till Konungens Befallningshafvande
aflemnas. Sedan den tid tilländagålt, har Konungens Befallningshafvande
alt besvärshandlingarna jemle de förklaringar, som må hafva inkommit, ofördröjligen
till Iionungen insända, lör att i Dess Högsta Domstol skyndsamt föredragas
och afgöras.
§ 12.
Riksdagsman i Första Kammaren eger ej att för denna befattning något arfvode
uppbära. Vili han befattningen sig afsäga, eger lian det göra vid vallillfället eller sedermera,
mellan Riksdagar, hos Konungens Befallningshafvande.
b) Andra
Expcditions-U tskotlets Förslåg till underd. Skrifvelse, N:o 33.
17
b) Andra Kammaren.
§ 13-
1. Andra Kammarens ledamöter valjas för en tid af tre år, räknade från och
med Januari månads böljan året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Å landet, hvartill i fråga om Riksdagsmannaval älven räknas de städer, som
icke hafva egen jurisdiktion, och köpingar, utses för hvarje domsaga en Riksdagsman.
Domsaga med större folkmängd än lyra tiotusen varde dock af Konungen, såvidt ske
kan häradsvis, indelad i två valkretsar, som välja hvardera en Riksdagsman.
3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses en Riksdagsman
för hvarje fullt tal af tiotusen. Öfriga städer med egen jurisdiktion skola
första gången af Konungen, och derefter hvart tionde är af Kammaren, ordnas, såvidt
ske kan länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera utse en Riksdagsman, och skall
hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd af minst sextusen och högst tolftusen.
§ 14-
Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger eller med stadgad
åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst
ett tusen Riksdaler, eller för lifstid eller för minst lein år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande sextusen Riksdaler, eller ock erlägger till Slaten
bevillning för en lill minst åttahundra Riksdaler uppskattad årlig inkomst.
§ 15-
Val lill Riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom September månads
utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.
Förordnar Konungen nja val eller afgår eljest Riksdagsman för Andra Kammaren,
innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes ofördröjligen
nytt val för den återstående tiden.
§ Idvalen
förrättas, för landet, inför domhafvande!! medelst Elektorer, som utses
inför kommunalstämmans ordförande eller, om kommunen utgöres af stad, hvarom i
13 § 2 inom. förmäles, den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse. För hvarje
kommun väljes en Elektor och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal
af ett tusen.
1 de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför Magistraten en
Elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af
femhundra. Desse Elektorer sammanträda lill Riksdagsmannaval inför Magistraten i
den stad inom valkretsen, som största folkmängden eger.
Kommuner, som hafva att gemensamt välja Riksdagsman, ega dock begagna det
omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så beslutar. Då förslag härom
af de röstberättigade i en kommun väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalBih.
lill R. St. Prat. 1865 & 1866. 10 Sami. I Afl. 3 Haft. 3
18 Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse, N:o 33.
stämmas ordförande, Magistrat eller den för stad utan egen jurisdiktion särskildt tillsatta
styrelse, varder sådant rneddeladt Konungens Befallningshafvande, som från öfriga
till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och utfärdar kungörelse
om utgången, efter thy som de fleste afgifna rösterna varit för bifall eller afslag.
I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter förflutit,
ånyo upplagas. Beslutas åter förändringen, träder den i kraft vid det val, som näst
efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller för en lid af minst
fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande
fattas. Vid de omedelbara valen algifvas rösterna, särskildt lör hvarje kommun, inför
kommunalstämmas ordförande, Magistrat eller för stad särskildt tillsatt styrelse; och
skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt deri, som de flesta
rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna ä landet till domhafvanden
och för städer med egen jurisdiktion lill Magistraten i den stad, som största folkmängden
eger.
1 stad, som har alt ensam sända en eller flera Biksdagsmän, förrättas valen
omedelbart inför Magistraten; och må, der flere Riksdagsmän skola utses, staden, på
sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.
§ 17-
Vid såväl Elektors- som Riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en röst.
Den, som dervid erhållit de flesles röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan
dem, som erhållit lika röstetal.
Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna gällande röstlängder,
som böra innehålla anteckning om dem, hvilka enligt § 14 valrätt tillkommer.
§ 18-
Konungens Befallningshafvande åligger alt, när val till Riksdagsman i Andra
Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande valförrättare, som låter tid och
ort för valet i kyrkorna kungöra, med särskild föreskrift, att Elektorsval, der det eger
rum, skall hållas minst åtta dagar före Riksdagsmannaval^. Skulle i någon församling
offentlig Gudstjenst ej förrättas å Söndag, då kungörelsen bör uppläsas, skall, på presterskapets
anmodan, vederbörande kronobetjent kungörelsen skyndsamt kringsända.
För kallelse till Elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om kallelse till kom
munalstämma
och allmän rådstuga stadgadt är.
Der Elektorsval hållet är, skall ordföranden i kommunalstämma eller i Magistral,
som valet förrättat, åt den eller dem, som fått Eleklorsbefattning sig uppdragen, såsom
fullmakt meddela till ^.iktigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.
§ 19.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått tjugufem
års ålder samt, enligt 14 §, ega och minst ett år näst före valet egt valrätt inom
den kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de väljas.
§ 20.
För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen
fullmakt, underskrifven för valkrets å landet af domhafvanden, — för stad, som
ensam sänder Riksdagsman, af stadens Magistrat, — och för valkrets, som beslår af
flera städer, af den Magistrat, som valet slutligen handlagt. Fullmakterna böra hafva
följande lydelse:
Expeditions- (J Iskof tels Förslag till underd. Skrifvelse, I\:o 33. 19
“Vid Riksdagsmannaval, som den — — hållils i N. N. domsaga1*, (aN. N. valdistrikt
af N. N. domsaga41) eller “i N. N. stad44 (41städer“), “har N. N. blifvit utsedd
lill ledamot af Riksdagens Andra Kammare för en lid af tre år, räknade från och med
den 1 Januari nästkommande år“; (eller om valet hållits till följd af Konungens förordnande
om nya val eller om Riksdagsman eljest afgålt innan den tid, för hvilken han
blifvit vald, tilländalupit: “för tiden till den 1 Januari år — —“) “hvarom detta länder
till bevis och fullmakt.“ Ort och tid.
§ 21.
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, ej denna befattning sig
undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse. Såsom sådana anses:
l:o de hinder, allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2:o ålder öfver 60 år;
3:o att den valde tillförene såsom Riksdagsman bevistat tre Lagtima Riksdagar.
Afsägelse af Riksdagsmanna-uppdrag, som göres vid valtillfälle, pröfvas af valförrättaren.
Sker afsägelse efteråt, mellan Riksdagar, pröfvas den af Konungens Befallningshafvande.
§ 22.
1. Är någon missnöjd med val till Riksdagsman i Andra Kammaren, må ban
deröfver anföra besvär hos Konungens Befallningshafvande i valorten eller, der fråga
om val för flera städer handlagts inom särskilda län, hos Befallningshafvande:! i det
län, der slutliga handläggningen skett. För det ändamål eger klaganden hos domhafvande
eller Magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden ullemnas; och
skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens slut ingifva
sina besvär till Konungens Befallningshafvande, sorn, på sätt i § 11 stadgas, lemnar
vederbörande tillfälle alt sig förklara samt sist innan nästa dags utgång, efter det den
för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.
2. Den med Konungens Befallningshafvandes utslag missnöjde eger att. sist
inom älta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens Befallningshafvande inlemna
sina besvär ställda till Konungen, hvarefter med målet vidare så lörhålles, som ofvan
i § 11 sägs.
3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af Riksdagsmanna-uppdrag
ej blifvit godkänd, förfares i afseende derå, om afsägelsen egt rum
vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna § och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens
Befallningshafvande, enligt mom. 2.
§ 23.
Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad
lill och från Riksdagen samt arfvode af ett tusen tvåhundra Riksdaler för
hvarje Lagtima Riksdag: dock att, när antingen Konungen upplöser Riksdag, innan den
varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren eljest afgår från sin befattning
under Riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde förflutit, så ock under
Urtima Riksdag, Kammarens ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente
tio Riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra
Riksdaler.
20 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt lid vid Riksdagen sig inställer, skall
för hvarje dag, han uteblifver, vara förlustig tio Riksdaler af arfvode!.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 24.
Rösträtt inå ej utöfvas af annan valberättigad än den, sorn vid valtillfälle personligen
sig inställer.
§ 25.
Befinnes vid Riksdagsmannaval, hvilka böra med slutna sedlar förrättas, valsedel
lyda å person, som ej är valbar, eller på (lera eller färre, än som vid valtillfället böra
väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende tili den eller de valdes
namn, skall samma sedel anses ogild.
§ 26.
Riksdagsmannabefaltning kan endast utöfvas af Svenska medborgare, som bekänna
sig till Kristen-protestantisk lära.
Ej må såsom Riksdagsman godkännas:
a) den sorn slår under förmynderskap;
b) den som lill borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lag förmår,
gitter visa, att han från deras kraf befriad är;
c) den som för vaulrejdande brott är under tilltal, eller blifvit för sådant brott
till ansvar dömd eller under framtiden ställd;
d) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller förklarats ovärdig att inför
rälta föra andras talan;
e) den som blifvit förvunnen att hafva vid Riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva röster, eller emot vedergällning algifvit sin röst, eller genom
våld eller hot stört valfriheten.
§ 27.
Derest någon varder för samma tid vald till ledamot af begge Kamrarna eller
till ledamot af endera för två eller flera valkretsar, må på honom ankomma att bestämma
i hvilkendera Kammaren lian vill inträda eller för hvilken valkrets han vill anses
lill Riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konungens Befallningshafvande
i den ort, för hvilken han Riksdagsmanna-uppdrag ej mottager, derom göra skyndsam
anmälan.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera Kammaren anmälan om de ledigheter inom
Kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa Riksdag genom val fyllas,
hvarefter Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande föranstalta, att nya val anställas.
Om emellan Riksdagar ledighet i någondera Kammaren genom ledamots afgång
uppslår, åligger Konungens Befallningshafvande tillse och föranstalta, att nytt val
anslälles.
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33. 21
§ 29.
Medan Riksdag samlad är, må ej Riksdagsman siri befattning sig afsäga, utan
alt han -visar sådant hinder, som godkännes af den Kammare, till hvilken han hörer;
dock att härigenom ingen ändring sker i hvad ofvan är sagdt om rätt att vid valtilR
fälle Riksdagsmanna-uppdrag sig afsäga.
§ 30.
Hvardera Kammaren eger att bestämma påföljd af böter för den Kammarens
ledamot, som sig vid Riksdagen ej i rätt lid inställer och derför ej visar laga förfall,
eller som eljest ulan tillstånd af Kammaren från Riksdags-öfverläggningarna förfallolöst
sig afhåller. Dessa böter tillfalla Statsverket.
Riksdags början och npplösning.
§ 31.
Riksdagen skall sammanträda i Rikets hufvudstad utom i de fall, då fiendes
framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller för
Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. Konungen tillkommer då, på sätt RegeringsFormen
i § 50 stadgar, att annan Riksdagsort utsätta och kungöra.
§ 32.
1. Den, som blifvit till Riksdagsman vald, skall, första gången han efter valet
till Riksdag sig inställer, inför Justilie-Slals-Ministern, eller den Konungen i hans ställe
förordnar, sin fullmakt till granskning uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder
eller, om Riksdagsman sednare sig inställer, så snart derefter ske kan. Denna granskning,
som skall ske i närvaro af tre bland Fullmäktige i Rikets Rank och tre bland
Fullmäktige i Riksgäldskontoret, har lill föremål all undersöka, huruvida fullmakterne
blifvit i föreskrifven form utfärdade, och skall vid den Riksdag, för hvilken nya val af
begge Kamrarnes eller enderas samtliga ledamöter egt rum, vara inom tre dagar fulländad,
men vid andra Riksdagar samma dag, då fullmakterne uppvisas.
2. Hvardera Kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten till
Riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas fullmakter
ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot hvilka eljest, till följd af denna
Grundlag, anmärkning förekommer. Den, om hvars Riksdagsmannarätt fråga är hos
Kammare väckt, bibehåller emellertid sin befattning såsom ledamot i Kammaren, intilldess
han blifvit dertill obehörig förklarad.
§ 33.
Så snart fullmakterne undergått den i mom. 1 af nästföregående § föreskrifna
granskning samt berättelse om förloppet dervid blifvit af Justitie-Stats-Ministern, eller
den i hans ställe förordnad är, meddelad Kamrarna, hvar i hvad dess ledamöter angår,
begäre hvardera Kammaren ofördröjligen hos Konungen, medelst deputation, Talman
och vice Talman, dem Konungen då för hvardera Kammaren, bland dess ledamöter,
utnämner.
22 Expedit iöns-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 33.
Talman och vice Talman aflägga inför Konungen följande ed: “Jag N. N., ut
nämnd
och förordnad att vid denna Riksdag vara Talman (vice Talman) i Första (Andra)
Kammaren, lofvar och svär, vid Gud och Hans heliga evangelium, att jag vill och
skall med all min förmåga upprätthålla och försvara Konungamakten och Riksdagens
rättigheter, i öfverensstämmelse med Rikets Regeringsform. Jag skall ock ställa mig
till ovilkorlig efterlefnad Rikets öfriga Grundlagar. Detta allt lofvar jag troget hålla,
så sanni mig Gud hjelpe till lif och själ.® ,
Då i något af de fall, som i 91, 93 och 94 §§ Regeringsformen omlörmälas,
Riksdagen på de i samma Grundlags 95 § nämnde vederbörandes kallelse sammanträder,
eger hvardera Kammaren att, inom sig, välja Talman och vice Talman, hvilka inför
Kammaren aflägga den föreskrifna eden.
Innan Talmän äro förordnade eller valde, efter tby ofvan sägs, föres i hvardera
Kammaren ordet af den derstädes närvarande ledamot, som de flesta Riksdagar bevistat,
och, der två eller flere ledamöter i lika många Riksdagar deltagit, den af dem,
som är till lefnadsåren äldst.
§ 34.
Konungen låter offentligen kungöra den af Honom för Riksdags öppnande bestämda
tid, som ej må utsättas sednare än å femte söckendagen efter Riksdags början.
På den tid skola Riksdagsmännen, sedan Gudstjenst med dem hållen är, sammankomma
på Rikssalen, der Konungen eller, då Hail så för godt finner, någon af Siats-Ministrarna
förer ordet. Vid detta tillfälle låter Konungen meddela Lagtima Riksdag berättelse
om hvad i Rikets styrelse sedan näst föregående Lagtima Riksdags sammanträde
sig tilldragit, äfvensom till Riksdagen i två exemplar, deraf ett tillslälles hvardera
Kammaren, öfverlemna Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof, innefattande
äfven förslag rörande sältet att genom bevillningar fylla hvad Staten utöfver
de ordinarie inkomsterna erfordrar; men om Riksdagen Urtima är, kungöres för densamma
anledningen lill dess sammankallande och aflemnas de förslag och framställningar.
hvilka skola blifva föremål för Kamrarnas öfverläggningar; Konungen dock obetaget
att sedermera äfven andra förslag framställa.
Då Konungen, på sätt nu är sagdt, Riksdag öppnat, framföre, vid samma tillfälle,
Kamrarnas Talmän till Konungen, i Kamrarnas namn, deras undersålliga vördnad.
§ 35.
Hvardera Kammaren eger utse och förordna sin Sekreterare. Den betjening,
som hvardera Kammaren i öfrigt för sig under Riksdagen anser nödig, tillsättes af
Talmannen och några utaf Kammaren dertill utsedda ledamöter, efter samråd med
Sekreteraren.
§ 36.
Vill Konungen, med upplösande af Riksdag, förordna om nya val i hela Riket till
båda Kamrarna eller den ena af dem, skall Konungens beslut derom, sedan Han låtit
till Rik ssalen kalla Riksdagen, densamma derstädes meddelas.
Då Riksdag skall afslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrättad
Gudstjenst, Riksdagsmännen på Rikssalen och framföra genom Talmännen sina välönskningar.
Derefter uppläses Riksdagsbeslutet, hvaruppå Konungen, Sjelf eller genom någon
af Stats-Ministrarna, förklarar Riksdagen vara afslutad.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33-
23
Ärendenas beredning.
§ 37.
1. Å hvarje Lagtima Riksdag skola, inom åtta dagar efter dess öppnande, tillsättas:
ett Konstilutions-Utskott, ett Stats-Utskott, ett Bevillnings-Utskott, ett BankoUtskott
samt ett Lag-Utskott. Dessa Riksdagens ständiga Utskott skola bestå: Kon
stitutions-Utskoltet
af tjugo, Stats-Utskottet af tjugofyra, Bevillnings-Utskottet af tjugo,
Banko-Utskottet af sexton och Lag-Utskottet af sexton ledamöter, hvilka hvardera Kammaren
till halfva antalet inom sig väljer antingen omedelbart eller, om Kammaren så
beslutar, genom Elektorer; ankommande på Kamrarnas sammanstämmande beslut att,
när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt Utskott för upplagande af fråga,
som tillhör ständigt Utskotts behandling, så ock att, derest Utskott anmäler behof af
förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.
2. Hvardera Kammaren eger ock inom sig utse suppleanter, att. vid inträffadt
förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.
3. Derest i någondera Kammaren fråga väckes, som icke tillhör förenämnda
Utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att Utskotts yttrande deröfver erfordras,
skall för frågans beredande ett tillfälligt Utskott, bestående af så många ledamöter, som
Kammaren nödigt aktar, inom Kammaren tillsättas.
4. Å Urtima Riksdag skola ej flera Utskott tillsättas, än som erfordras för beredning
af de dervid, enligt § 2, förekommande ärenden.
§ 38.
1. Konstitutions-Ulskottet tillkommer att granska Rikets Grundlagar samt att
hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem Utskottet anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa, sä ock att meddela utlåtande öfver de från Kamrarna
till Utskottet hänvisade grundlagsfrågor.
2. Utskottet åligger ock att äska de i Siats-Rådet förda protokoll, med undantag
af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast, i hvad
som rörer kända och af Utskottet uppgifna händelser, kunna fordras. Om Utskottets
rätt och pligt alt, elter granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de an
märkningar,
hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med
anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af Riksdagsman eller
af annat Utskott än Konstitutions-Utskottet fråga blifvit väckt, att Stats-Rådet eller någon
dess ledamot eller föredragande sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, deröfver, före
frågans afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, derom är i Regeringsformen stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jemväl alt, då olika meningar mellan Kamrarna uppstå,
till hvilket Utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, derom besluta, så ock
att skilja mellan Kammare och dess Talman, då den sednare vägrar proposition.
§ 39.
1. Stats-Utskottet, som skall undfå del af Konungens angående Statsverkets
tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna Proposition och ega tillgång till alla Statsverkets
räkenskaper och handlingar, åligger alt granska, utreda och uppgifva Stats- och
24 Expeditions-Utskottets FÖt‘s/as till underd. Skrifvelse, N:o 53.
Riksgäldsverkens tillstånd och förvaltning samt (öreslå ej mindre hvad till fyllandet
af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna,
än äfven beloppet af de summor, hvilka, jemlikt 63 § Regeringsformen, skola för särskilda
händelser afsättas, så ock att uppgifva, huru mycket bör genom bevillningar
utgöras.
2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida gjorda eller förordnade
utbetalningar af statsmedlen icke öfversligit beloppet af de huivudlitlar, hvilka
af Riksdag uti uppgjord statsreglering blifvit fastställda, och huruvida utbetalningarne
äro grundade pä behörigen upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig kontrasignation
utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga qvittenser af dem, som
medlen emottagit. Skulle, mot Riksdagens beslut, de till någon hufvudtitel anslagna
summor befinnas dragna lill andra ändamål än dem, som under samma hufvudtitel
höra, eller något af Riksdagen faststäldt anslag befinnas öfverskridet, skall Utskottet
hos Kamrarna göra anmälan emot den embetsman, som en sådan anordning kontrasignera!,
hvarefter förläres enligt 106 och 107 §§ i Regeringsformen. Ej må dock,
emot föreskriften i 90 § Regeringsformen, Utskottet i något klander af Konungens
gjorda anordningar ingå; ej heller de för statsutgifterna redovisande tjenstemän personligen
för Utskottet eller Riksdagen till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes,
hos Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit att emot någon
sådan tjensteman i laglig ordning ansvar yrka.
§ 40.
Bevillnings-Utskottet åligger alt bereda alla dit från Kamrarna hänvisade frågor,
som angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings utgörande, att förslagsvis beräkna
inkomsterna af de särskilda bevillningarna, och alt, sedan Statsverkets behof blifvit utredda
och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens ökande, om det erfordras,
eller dess minskande, om sådant kan ega runi, och i sammanhang dermed till Riksdagen
afgifva förslag till bevillnings stadgar. Utskottet må derjemte uti bevillningsfrågor
föreslå hvad del anser billigt och nyttigt.
§ 41.
Banko-Utskottet tillhörer att undersöka Riksbankens styrelse och tillstånd samt
att hos Kamrarna föreslå och i mål, för hvilka Utskottet fått sig sådan makt af Riksdagen
uppdragen, gifva föreskrifter om Bankens förvaltning.
§ 42.
1. Lag-Utskottet skall meddela utlåtande öfver de frän Kamrarna dit hänvisade
förslag till stillande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminaloch
kyrkolag; börande under civil- och kriminallag äfven förstås de delar af krigslagar
och författningar rörande krigsväsendet, som ega tillämpning lill medborgare utom
krigsstaten.
2. Utskottet skall ock granska Justitie-Ombudsmannens afgifna redogörelse, äfvensom
hans embetsdiarier och registratur, samt med utlåtande deröfver till Riksdagen
inkomma.
§ 43.
Expedilians-Ulskollets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 33.
25
§ 43.
Ej må Stats-Råds-ledamot eller Justitie-Råd i Utskott eller val till Utskott deltaga;
ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott,
der redovisning för hans egna enibetsätgärder kan förekomma.
§ 44.
Utskotten välja, hvart inom sig, Ordförande och vice Ordförande. Intilldess
sådant val försiggått, töres ordet af den ledamot, som de flesta Riksdagar bevistat och,
der två eller flere i lika många Riksdagar deltagit, den af dem, sorn är (ill lefnadsåren
äldst. De ständiga Utskotten utse, hvart för sig, Sekreterare och, efter samråd med
honom, den öfriga betjening, som nödig finnes. 1 tillfälligt Utskott välja ledamöterne,
inom sig, för hvarje särskildt mål en föredragande, hvilken det derjemte åligger att
uppsätta Utskottets yttrande i ämnet.
§ 45.
Alla Utskott skola inom lyra dagar från den, dä de blifvit utsedda, sammanträda.
De böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden, sorn på deni ankomma.
Har ledamot af Utskott tre gånger å rad, utan laga förfall, från Utskottets sammanträden
sig alhällit, bör Ordföranden hos vederbörande Kammare sådant anmäla,
pä det annan ledamot i Utskottet må, i löreskrifven ordning, inväljas.
§ 46.
Finner Utskottet sig behöfva af någon Konungens embetsman eller af allmänt
verk inhemta mundtliga eller skriftliga upplysningar, eger Utskottet att, genom sin Ord
förande,
bos dea Stats-Rådets ledamot, som Konungen dertill vid hvarje Riksdag förordnar,
begära Konungens befallning lill vederbörande att de äskade upplysningarna
meddela, dock böra Slats-Kontorel samt Banko- och Riksgäldsverken, i frågor om redovisning
af medel, alla äskade upplysningar omedelbarligen afgifva.
§ 47.
Derest ständigt Utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något ärende,
med annat ständigt Utskott sammanträda, skall sådant ske genom deputerade, på sätt
Utskotten derom öfverenskomma. Sålunda sammansatt Utskott eger att i frågor, som
det handlagt, utlåtande afgifva, utan att Utskottens öfrige ledamöter deruti taga del.
§ 48.
Då inom Utskott omröstning med slutna sedlar anställes, bör en sedel alltid
uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast i del fall, att rösterna vid sammanräknandet
befinnas lika delade. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln genast
ouppbrulen förstöras.
Ledamot, sorn i Utskotts beslut ej instämt, är obetaget att jemte Utskottets
yttrande lemna Kamrarna del al sin skiljaktiga mening, som i sådant fäll bör lill Utskottet
skriftligen algifvas. Dock må Utskottets betänkande derigenom icke uppehållas.
Bih. till Ii. St. Fröt. 1865 1866. 10 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 4
26
Expeditions-Utskot tels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 53.
§ 49.
Expeditioner från Utskott underskrifvas af Ordföranden. (
§ 50.
Äskar Konungen af Riksdagen särskilde Deputerade att med Honom öfverlägga
om ärenden, dem Han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas dertill tolf ledamöter, deraf
hvardera Kammaren inom sig utser sex. Desse Deputerade ega dock ej makt att
lätta beslut, utan endast att till Konungen afgifva yttranden öfver de mål, Konungen
dem meddelar. Sekreterare och öfrige tjenstemän hos dessa Deputerade förordnas af
Konungen.
Ärendenas behandling i Kamrarna.
§ 51.
Talmännen eller, i händelse af förfall för dem, vice Talmännen åligger, hvar för
sin Kammare, att utfärda kallelse till sammanträden, att ärendena dervid föredraga,
att upplaga, reda och framställa de yttrade meningarna, alt göra propositioner för besluts
lättande och vidmakthålla ordning vid sammanträdena, allt eller de föreskrifter
denna Grundlag innehåller. Dock må den, som Talmansbefaltningen utöfvar, ej deltaga
i öfverläggning eller omröstning och ej heller något annat föreslå, än som erfordras till
verkställighet af Grundlagarna, af Riksdagens eller Kamrarnas särskilda beslut eller i
öfrigt af de reglementariska stadganden, som för riksdagsärendenas behandling blifvit
antagna.
Talman eger ej makt att, utan Kammarens samtycke, något dess sammanträde
afsluta.
§ 52.
Vid Kammares sammanträde eger *' hvarje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning komma, och om lagligheten
af allt, som inom Kammaren sig tilldrager. En hvar yttrar sig i den ordning,
han dertill sig anmält och uppropad blifver, och må ej någon vara berättigad alt tala
utom protokollet. Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck; sker det,
eger Kammaren pröfva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må af Talmannen
erhålla tjenlig föreställning och varning, eller om saken bör lill laga domslols
behandling öfverlemnas, eller ock alldeles förfalla.
§ 53.
Ej må Riksdagen eller Kamrarne i Konungens närvaro öfver något ämne rådpläga
eller besluta.
Uti hvardera Kammaren ega Stals-Rådets ledamöter tillträde, med rättighet alt
deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten, der de ej äro ledamöter af Kammaren.
Dock må ej Stats-Rådets ledamöter i de läll, då dem enligt Regeringsformen uppdraget
är att Riksstyrelsen föra, ej heller omyndig Konungs Förmyndare, öfvervara Kamrarnas
öfverläggningar eller beslut.
I mål, som personligen rörer någon ledamot i Kammare, må han väl öfverläggningarna,
men ej beslutet öfvervara.
Exp edilia ns-Uts kotte Is Förslag lill underd. Skrifvelse, IS: o 33. 27
§ 54.
Konungens skrifvelser och propositioner, med det undantag sorn i § 34 förmäles,
tillställas båda Kamrarna genom en Siats-Rådets ledamot samt böra alltid vara åtföljda
af Slats-Rådcts och i frågor om stillande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, jemväl af Högsta Domstolens yttrande.
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt Utskotts behandling, må af Riksdagsman i
den Kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från Riksdags öppnande. Sedermera
må sådan fråga, med undantag af Grundlagsförslag, icke kunna af Riksdagsman väckas,
utan såvida den af redan inom någondera Kammaren fattadt beslut eller upplaget
ärende eller annan under Riksdagen inträffad händelse omedelbarligen föranledes.
1 ämne, som icke tillhör ständigt Utskotts behandling, kan motion, så länge Riksdagen
är samlad, framställas.
Motion hör alltid skriftligen till protokollet aflemnas. Ej må i en skrift flera
mål af olika beskaffenhet sammanföras.
§ 56.
Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som tillhöra ständigt Utskotts
behandling, kunna icke till afgörande i Kammare företagas, innan Utskott der
öfver
afgifvil yttrande. Angår motion annat ämne, och rörer det ej Kammaren enskildt,
kail motionen ej utan remiss till Utskott bilällas. Frågor, som röra någondera
Kammaren enskildt, må genast algöras.
§ 57.
Derest af Riksdagsman eller af annat Utskott, än Konstitulions-Utskottet, fråga
hos Kamrarna väckes, att Slals-Rådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt
embete på obehörigt sätt utölvat, böra dervid endast följande ordalag nyttjas: “det är
anledning till anmärkning mot Stals-Rådet, eller den eller deri ledamoten eller föredraganden,
hvarom remiss begäres till Konstitulions-Utskottet, inför hvilket anledningen
skall uppgifvas®. Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas. Vid Kam
mares
öfverläggning om sådan fråga gälle i afseende på Konungens beslut uti mål, som
röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och angelägenheter, hvad uti 107 §
Regei ingsformen stadgadt är.
§ 58.
När proposition eller motion första gången i Kammare förekommer, skall den,
så framt ej Kammaren enhälligt densamma genast till Utskott förvisar, ligga på bordet
till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör ske, derest frågan ej nedlägges
eller, om den rörer Kammaren enskildt, eljest biifver afgjord. Hvarje ledamot eger i
målet afgifva yttrande, hvilket jemväl till Utskottet öfveriemnas; men ej må deraf remissen
till Utskottet uppehållas.
Uppstår fråga till hvilket Utskott ett mål bör hänvisas, skall denna fråga blott
för det sammanträde, då den vackt blifvit, kunna läggas på bordet, men vid det näst
följande
ovilkorligen afgöras.
28 Ex /j etli t/'on$-lils k o Hels Förslag till underd. Skrifvelse, iV:o 33.
§ 59.
Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott afgifvits,
skall i begge Kamrarna för ärendets afgörande, såvidt ske kan, samtidigt föredragas.
Efter betänkandets första föredragning skall detsamma hvila på bordet. Vid nästa föredragning,
ehvad öfverläggning dä eger rum eller ej, må det, på flera ledamöters
förenade begäran, äter göras hvilande. Men då saken tredje gången förekommer, skall
den till afgörande företagas.
Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott, föredrages i den Kammare, som
Utskottet tillsatt, och förfares derefter vidare med målet, såsom nyss är sagdt.
Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast afgöras, derest
icke någon Kammarens ledamot bordläggning begär.
§ 60.
När ärende skall slutligen afgöras, böra dertill hörande handlingar uppläsas, så
framt någon Kammarens ledamot sådant äskar. Ej må något mål, deri öfverläggning
egt rum, till slutligt afgörande företagas förr än Kammaren på Talmannens hemställan
förklarat öfverläggningen slutad; börande derefter proposition framställas. Kan fråga
blifva föremål för bifall eller afslag, bör Talmans första proposition lyda på bifall. Om
denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blifvit under öfverläggningen gjorda,
bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag
flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang afgöras, bör särskild proposition
å hvardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskrifven. — Proposition
skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och Talmannen tillkännagifve sin uppfattning
af det svar, som leinnats, hvarvid skall bero, såvida ej votering begäres, hvilken
då ej må vägras; en hvar i öfrigt obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet
antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva.—Då vo
teras
skall, bör voteringsproposition jemte tydlig kontraproposition genast författas, justeras
och anslås, samt omröstningen straxt derefter verkställas; men ej må proposition
göras, om votering skall ega rum, ej heller någon omröstning derom tillåtas.
Omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, lill undvikande af lika röstetal för ja och nej, i mål, der blott
enkel pluralitet erfordras, Talmannen vid hvarje omröstning före sedlarnas uppräkning
en bland dem uttaga och genast förseglad aflägga. Om vid sammanräknandet af de
öfriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och
afgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast
förstöras.
§ 61.
Talman må ej vägra proposition, utom när han finner väckt fråga strida mot
Grundlags lydelse; och bör han då alltid anföra skälen till sin vägran. Derest Kammaren
ändock yrkar proposition, skall Talman ega att förklara öfverläggningen b vilande,
och målet förvisas då till Konslitutions-Utskottet, som det åligger att ofördröjligen
inkomma med motiveradl och bestämdt utlåtande öfver frågans stridighet eller
enlighet med Grundlagen. Ä hvad Utskottet förklarat icke vara mot Grundlag stridande
kan proposition sedermera ej vägras.
ExpediIfons- UIsko/tets Förslag till underd. Skrifvelse, /V:o 33. 29
§ 62.
Kammares beslut i fråga, som Icke rörer Kammaren enskildt, skall Med-Kammaren
genom utdrag af protokollet delgilvas. Har målet varit af ständigt eller i dess
ställe särskildt tillsatt Utskott handlagdt, skall ock detta om beslutet på enahanda sätt
underrättas. Derest ledamot, sorn i Kammarens beslut ej instämt, vill sin särskilda
mening bos Med-Kammaren anmäla, skall sådant vara honom obetaget; börande han i
slikt fall sin skiljaktiga mening skriftligen till protokollet aflemna, hvarefter den genom
prolokollsuldrag Med-Kammaren delgifves; men ej må häraf i något fall beslutets expedierande
uppehållas.
§ 63.
När fråga, hvaröfver Utskott sig utlåtit, till afgörande förekommer, eger Kammaren
alt antingen genast med bifall till utlåtandet eller, ulan afseende å hvad Utskottet
föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare utredning, målet till
Utskottet återförvisa.
Sladnar Kamrarne öfver någon fråga, deri ständigt eller i dess ställe särskildt
till salt Utskott sig yttrat, uti hufvudsakligen eller till vissa delar olika beslut, då skall
Utskottet söka att de olika meningarna, såvida möjligt är, sammanjemka och med förslag
derom till Kamrarna inkomma.
Om frågan varit al tillfälligt Utskott handlagd och den Kammare, som Utskottet
tillsatt, icke afslår den i frågan väckta motion, skall beslutet genom utdrag af protokollet
delgilvas Med-Kammaren. som derpå om frågan beslutar antingen genast eller
efter dess hänvisning till eli för frågans vidare utredning inom Kammaren tillsatt Utskott.
Derest Kammaren då icke antager det af den Kammare, som saken först handlagt,
fattade beslut, varder det afslaget eller med ändring återlemnadt till sistnämnde
Kammare, hvilken i sednare fallet har alt målet till nv öfverläggning företaga, samt
eger att, om Med-Kammarens beslut icke oförändrad! anlages, ärendet dit ånyo öfverlemna
till förnyad ompröfning.
Hvad Kamrarne sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens beslut. Blifva
Kamrarne ej, efter den behandling ofvan är nämnd, om ett beslut ense, skall frågan,
utom i de läll 65 § upptager, anses hafva för den Riksdagen förfallit.
§ 64.
Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af Grundlag, hvarom
fråga endast vid Lagtima Riksdag må väckas, kan å samma Riksdag förkastas, men ej
slutligen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, hvilket lill den
Lagtima Riksdag, som, efter förrättade nya val i hela Riket till Andra Kammaren, först
sammanträder, skall hvila, för att då ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid af begge
Kamrarna antaget, blifver det Riksdagens beslut; egande Kamrarne ej rätt att uti hvilande
förslag ändring göra. Ej må beslut öfver hvilande förslag till annan riksdag, än
j nu är nämndt, uppskjutas, utan att Konungen och begge Kamrarne derom äro ense.
§ 65.
När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående Riksbankens eller
Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, Kamrarne fatta stri
-
30 Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, I\’:o 33.
diga beslut, sorn ej uppå vederbörligt Utskotts förslag varda sammanjemkade, skola I
begge Hamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut slädnät;
kommande den mening, som dervid erhåller de liesta ledamöters af båda Kamrarna '
sammanräknade röster, att gälla såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan omröst- ,
ning förekomma lika antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en
sedel, hvilken, i händelse de öfriga sammanräknade rösterna utfalla lika, öppnas och
afgör frågan. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast j
förstöras.
§ 66.
Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, tillsättes en Nämnd, be- 1
slående af sextiofyra personer, af hvilka hvardera Kammaren genom sluten omröstning '
inom sig utser trettiotvå med uppdrag att, vid förefallande skiljaktighet mellan Kamrarna,
bestämma valet. Dagen efter, sedan Nämnden är utsedd, skrida Kamrarna till
val af Konung eller Thronföljare. Förenas Hamrarne om en och samma person, är
han att såsom utkorad anse. I annat fall afgör Nämnden. Dock må ej hos densamma
komma under omröstning andra än de, som i hvardera Kammaren erhållit (lesia rösterna,
egande ingendera Kammaren att flera än en Kandidat framställa. Nämndens j
ledamöter, hvilka ej i och för denna befattning xnå uteslutas från deras Riksdagsmannarätt
i Kamrarna, sammanträda dagen efter den, då valet i Kamrarna förrättadt är, och
skilj as ej åt förr, än valförrättningen är fullgjord. Den ena af de begge under om- 1
röstning komna personerna, på hvilken då inom Nämnden de flesta rösterna falla, är
behörigen vald. I den händelse, som 94 § Regeringsformen omförmäler, skall Nämn- |
den väljas inom tionde dagen efter den, som i Riksdagskallelsen är till Riksdagens 1
sammankomst utsatt.
§ 67.
Skall Förmyndare för omyndig Konung tillsättas, utses af Kamrarna, sist dagen
efter Riksdagens öppnande, en Nämnd på det sätt och till del antal personer, som i i
nästföregående § sagdt är. Denna Nämnd röstar om de af Riksdagen till antalet be- i
stämda Förmyndare, som skola vara en, tre, eller fem. Hvarje, ledamot af Nämnden upptecknar
å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet värdiga, och sä många, j
alt de med en person öfverstiga del af Riksdagen bestämda antalet. Af dem, sorn dervid
kommit i åtanka, ställes först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröst- i
ning, då Nämndens pluralitet gifvet' utslaget. Pä samma sätt förfares med den, som j
näst honom blifvit af de flesta kallad o. s. v., tilldess det föreskrifna antalet af För- '
myndare blifvit fyldt. Nämnden kan ej förr åtskiljas, än valet fulländadt är; och gäl- |
ler detta val såsom Riksdagens beslut.
Om så händer, alt Hamrarne ej inom tre dagar efter Riksdagens öppnande om
Förmyndarnes antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och till lika antal, som ofvarr !
angående Nämnden är sagdt, en särskild Nämnd, att medelst omröstning denna fråga, ,
med samma kraft och verkan, sont Riksdagens beslut, inom två dagar afgöra; skolande j
sedermera den utsedda Nämnden, likaledes inom två dagar, hafva valet förrättat, så att
i alla händelser Förmyndarevalet, inom sju dagars förlopp från Riksdagens öppnande,
må vara verksläldt.
§ 68.
Till följd af Regeringsformens 96 § skall hvarje Lagtima Riksdag förordna en
för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att hafva tillsyn öfver lagarnas efter
-
Ewpeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
31
Befriad af domare och embetsman, samt alt inför den Riks-Rätt, som i bemälde Grundlags
102 § till dess inrättning och göromål beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar,
i laga ordning tilltala dem, sorn i sina embetens utöfning anses af väld, mannamån
eller annan orsak hafva någon olaglighet begått eller underlåtit att sina embetspligter
behörigen fullgöra.
Denne Riksdagens Justitie-Ombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden ytterligare
såväl i Regeringsformen som genom särskild instruktion utstakas, väljes af fvratioåtta
för tillfället nämnde valmän, af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser tjugofyra.
Desse valmän, hvilka böra lill valförrättningen sammanträda samma dag, då de
blifvit utsedde, och ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt, skola först samfäldt,
medelst slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de anse böra komma under
omröstning. Falla dervid rösterna lill mer än hälften på en man, är han behörigen
vald. Äro åter rösterna så delade mellan flera, att sådan pluralitet för någon icke
eger rum, anställes ny omröstning med slutna sedlar till antagande af den, som de flesta
rösterna erhållit, eller, om han icke antages, af den, sorn näst honom blifvit af de fleste
kallad o. s. v. Skulle, sedan alla omröstningarna sålunda försiggått, likväl ingen hafva
erhållit den här löreskrifna pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla dem, som vid
den lörsta omröstningen blifvit satte i fråga; skolande den, som erhållit de flesta rösterna,
anses behörigen vald.
Valmännen böra vid samma tillfälle, då Justitie-Ombudsman utses, och på enahanda
sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras, för
alt honom efterträda, ifall han, innan nästa Lagtima Riksdag anställt nvtt val af
Justitie-Ombudsman, skulle med döden afgå, samt att utöfva embetet under den tid
Justitie-Ombudsmannen kan vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad.
I händelse Justitie-Ombudsmannen, under det Riksdag är församlad, afsäger sig
I förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksdagen genast i embetet den man, som
1 blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle Justitie-Ombudsmannens utsedde efterträdare,
under Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet eller i Justitie-Ombudsmans
embetet
insättas eller med döden afgå, ulväljes på ofvan stadgade sätt en annan behö
rig
man i hans ställe.
Inträffar något af dessa fall mellan Riksdagarna, skall Riksdagens rätt härutinnan
genom dess Fullmäktige i Ranken och Riksgäldskontoret ulöfvas.
I § 69.
i
J Lagtima Riksdag skall hvart tredje är tillsätta en Nämnd af fyralioåtta personer,
' deraf hvardera Kammaren genom sluten omröstning inom sig utser tjugofyra, och hvil|
ken Nämnd, i den ordning 103 och 104 §§ Regeringsformen stadga, eger att döma,
| huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga
kall bibehållas, eller om visse af dem, ulan bevisligen begångna fel och brott, hvarom
Regeringsformens 102 § handlar, likväl kunna anses böra från utöfningen af Konungens
domsrätt skiljas.
Denna Nämnd träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans. Nämndens samtlige
ledamöter rösta först, man för man, öfver den frågan: skall omröstning anställas
till uteslutande af någon bland Högsta Domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga
enhälligt eller af de flesta rösterna med nej, blifva Högsta Domstolens samtlige ledamöter
bibehållne. Besvaras den åter med ja, uppgör hvar och en af Nämnden en sluten
lista på dem af Högsta Domstolens ledamöter, flera eller färre, som han anser böra
entledigas. De tre bland dessa, som då fått det största antal röster emot sig, ställas
32
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.o 33.
hvar elter annan under nv omröstning, hvarvid två tredjedelar af röslerne fordras emotfl
den eller deni, sorn skola anses vara från Riksdagens förtroende uteslutne, och för- ■
hålles derefter såsom i Regeringsformens 103 § vidare föreskri I ves. ■
§ 70. I
Lagtima Riksdag skall hvart tredje är förordna sex för kunskaper och lärdom
kände män alt, jemte Justitie-Omhudsmannen, som bland dem förer ordet, utöfva väld
öfver tryckfriheten. Desse kommilterade, af hvilka två, utom Justitie-Omhudsmannen,
skola vara lagfarne, väljas medelst omröstning genom tjugofyra valmän, deraf hvardera
Kammaren inom sig utser tolf. Afgår mellan Riksdagarna någon bland kommilterade,
välja de öfrige lill det lediga rummel en behörig man.
§ 71.
Hvarje Lagtima Riksdag skall genom fyralioätta valmän, af hvilka hvardera
Kammaren inom sig utser tjugofyra, välja Fullmäktige alt, jemlikt särskilda reglementen,
Riksbankens och Riksgäldskontorets medel och tillhörigheter förvalta. Desse Full- .
mäktige skola i hvartdera Verket vara sju; egande Ordföranden afgörande röst, derest
i frågor, som hos Fullmäktige komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga
meningar utfalla lika. Valen ske medelst slutna sedlar sålunda, alt för hvartdera Verket
först utses den, som bland Fullmäktige skall blifva Ordförande, och sedan de öfrige |
sex; tillkommande Fullmäktige för hvartdera Verket att sjellve bland sig välja en vice j
Ordförande att föra ordet, när hinder för Ordföranden inträffar. |
\
§ 72. |
Ä hvarje Lagtima Riksdag lörordnas Revisorer lill ett antal al loll för hvart är,
hvilka till halfva antalet af hvardera Kammaren utses, att enligt Regeringsformen och I
särskild instruktion glanska Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omlatla ett års alslutade räkenskaper.
Revisionsförrättningen lager årligen sin böljan den 15 Augusti eller, om helgdag dä inträffar,
dagen derefter, och skall inom två månaders tid vara fullbordad. i
Revisorerne välja sjellve inom sig Ordlörande, hvilken eger afgörande röst, derest, |
vid omröstning, rösterna i något läll äro lika. 1
De anmärkningar, som Revisorerne finna sig belögade att i sin berättelse till j
Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, al nästföljande Lagtima
Riksdag öfverlemnas till vederbörande Utskotts granskning och vidare behandling. !
§ 73.
Pä samma gång och på lika sätt, som Fullmäktige och Revisorer enligt löre- ;
gående två §§ utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid inträffande lörlall lör dem,
träda i deras ställen, nemligen för Fullmäktige i Riksbanken tre, lör f ullmäktige i Riksgäldskontoret
likaledes tre och för hvarje års Revisorer sex.
§ 74.
Riksdagens Nämnder och Valmän utse sjelfve inom sig Ordförande.
§ 75.
Expeditions-Ulskoltrts Furslag till anderd. Skrifvelse, N:o 33. 33
§ 75.
Vid alla val iakltages, att namnsedlarne, så framt de skola blifva gällande, böra
vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende
till personernas namn, som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer,
som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.
§ 76.
Vid justering kan ett beslut ej ändras, men väl niå sådana tillägg göras, hvarigenom
ingen ändring i beslutet uppkommer. Ur protokoll må vid justeringen, med
Kammarens bifall och den talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck och äfven öfverläggning,
som deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet
tydligen sig grundar.
§ 77.
Riksdagsman, som varit frånvarande då något beslut fattats inom den Kammare,
ban tillhörer, skall ega att derefter till protokollet anmäla, det han ej i berörda beslut
deltagit, men icke hafva makt att lala å deras beslut, som dervid närvarit.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos
Kamrarna och Utskotten anses till iakttagande jemte Grundlagarna nödige, eger Riksdagen
eller i ämne, som angår Kammare enskildt, denna Kammare alt fastställa. Ej
må något deri införas, som mot Grundlag eller annan gällande Lag strider.
flcddclandc af Riksdagens beslut.
§ 79.
De framställningar lill Konungen, hvilka Riksdagen beslutar, skola, äfvensom
svaren på Hans tili Riksdagen aflåtna förslag, genom skrifvelse!' till Konungen aflemnas.
Å Konungens propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af Grundlag, skola Riksdagens svar, derest beslutet innefattar bifall lill Konungens
förslag, på Rikssalen å dag, som Konungen utsätter, öfverlemnas.
§ 80.
I mål, som blifvit af ständigt, eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott bandlagda,
skola de från Riksdagen utgående skrifvelse!- uppsättas och expedieras af Kansliet
hos det Utskott, som ärendet beredt.
Uppsättandet och expedierandet af andra för begge Kamrarna gemensamma skrifvelser,
äfvensom af Riksdagsbeslutet, besörjes genom ett särskildt Riksdagens Kansli
under inseende af två inom Första och två inom Andra Kammaren dertill utsedda leda
Bih.
till R. St. Prot. 1865 $ 1866. 10 Sami. 1 A/d. 3 Hå/t. 5
34
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
möter, hvilka jemväl, tillika med Kamrarnas Talmän och vice Talmän, tillkommer att
utse och förordna de tjenstemän, som Riksdagen anser för delta Kansli erforderliga.
Ej må expedition öfver något Riksdagens beslut utgå förr än den blifvit inför
Kamrarna justerad. Riksdagsbeslutet skall af Riksdagens ledamöter underskrifvas. Öfrige
från Riksdagen utgående expeditioner undertecknas endast af Talmännen.
§ 81.
D allmänna stadgar och förordningar, hvilka Konungen och Riksdagen gemensamC|beslutit,
skola endast i Konungens namn och med Dess underskrift utfärdas.
§ 82.
De i Kamrarna förda protokoll och öfriga riksdagshandlingar skola på Statens
bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas, de sednare fullständigt och protokollen
i den mån Kamrarna hvar för sig förordna.
Till yttermera visso håfve Vi detta med Våra namns och insegels undersättande
stadfästat och bekräftat, som skedde i Stockholm den Tjugondeandra dagen i Juni månad
året efter Christi börd del Ett Tusende Åtta Hundrade och på det Sextionde Sjette.
På Ridderskapet och Adelns
vägnar :
G. Lagerbjelke.
n. v. Landtmarskalk.
(L. S.)
På Borgare-Ståndets
vägnar:
J. G. Schwan.
n. v. Talman.
(L. S.)
På Preste-Slåndets
vägnar:
//. Reuterdahl.
Talman.
(L. S.)
På Bonde-Ståndets
vägnar:
Nils Larson.
n. v. Talman.
(L. S.)
-
^
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Expedition»:- Utskottets Förslag litt anderd. Skrifvelse, N:o 34. 1
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Mars 1866.
Preste-Stån det den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående rättighet att i
vissa brottmål svara genom fullmäktig.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 19.)
S. A. K.
Genom I § i 15 Kapitlet Rällegångs-fialkeu är ovilkorligen stadgadt, “att i brottmål
skall den svara sjelf, sorn anklagad är“ ; oell detta stadgande är fullt ändamålsenligt
i afseende på de gröfre brottmålen, der den tilltalades personliga närvaro inför
Underrätten är af största vigt icke allenast för ransakningen, utan i många fall äfven
tor ett tillförlitlig! bedömande af hans brottslighet. Hvad deremot angår vissa ringare
brottmål, eller sådana, som kunna hänföras till polismål, förekommer i dem endast undantagsvis
något behof all höra den tilltalade personligen, och vid domslolarne har
också sedan längre lid tillbaka utbildat sig en allmän praxis, att i dylika mål dömes pä
den tilltalades skriftliga erkännande, då det af lagligen befulimägtigadt ombud ingifves,
samt att rättegången äfven eljest får utföras skriftligen eller genom ombud för svaranden.
Emellertid qvarstår lagens bud oförändradt, och det är derigenom lemnadt i en
åklagares skön att, när han behagar, tvinga sin motpart till personlig inställelse, äfven
oin åtalade förseelsen är af den obetydligaste beskaffenhet och den tilltalade genom ombud
eller skriftligen erkänner densamma. En enskild kärande, sorn vill genom rättegång
uttrötta sin motpart, behöfver endasi i sina påståenden inblanda ett ansvarsyrkande
för att ega dylik magt öfver sin motståndare, under det han sjelf åtnjuter förmånen
att begagna ombud. Ett sådant förhållande är uppenbart till den trätlystnes fördel.
Det kan väl sägas, att lagen har tvänne korrektiv emot ett sådant missbruk, nemligen
den ersättning för inställelsen, som bör tilläggas en tilltalad, men frikänd person, och
det ansvar, som i 1(5 Kap. Strafflagen är utsatt för falsk angifvelse; men ganska ofta
saknar käranden tillgång att gälda den förra, och svaranden kan lida både förlust och
skymf af rättegången, utan att ändock anledning finnes att tillämpa det sednare. En
illasinnad person, som icke har några tillgångar att vedervåga och noga känner den
Bih. litt It St. Pmt. t Sti 5 <£ 1X66. 10 Samt. / Afd. 4 Höft. 1
2
Expeditions-Utskottets Förslöf/ till anderd. Skrifvelse. N:0 34.
gräns, der ansvaret för falsk angifvelse kan träffa honom, eger alltså öppet tillfälle att
med broltmålsslämningar förfölja personer, af hvilka han kan vilja utpressa penningar
eller bereda sig andra förmåner, och domstolarne, bundna af lagens bud, måste till en
sådan förföljelse lemna sitt biträde.
Med anledning häraf har hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt om afhjelpande
al omförmälda förhållanden; och hafva Rikets Stander funnit en lagförändring i berörda
hänseende vara af behofvel påkallad; men som, enligt Rikets Ständers tanke, lagens
nuvarande föreskrift bör såsom regel bibehållas och de anmärkta förhållandena
endast föranleda till ett undantag för de mindre grofva brottmålen; samt då, i fråga
om den klassifikation af brotten, som lör sådant ändamål blir nödvändig. Rikets Ständer,
med afseende på stadgandeoa i Strafflagens 5 Kapitels 14 §, angående preskription af
straff, samt i Kongl. Förordningen om Strafflagens införande af den 16 Februari 1864,
19 § 5 och 6 mom. angående häktning, ansett, att de brott, hvarå straffarbete kan
följa, böra hänföras till de gröfre brotten, der personlig inställelse skall vara ovilkorligt
loreskrifven, och undanlaget gälla de öfriga; hafva Rikets Ständer funnit skäligt forsin
del besluta, ali 1 § al 15 Kapitlet Rättegångs-Balken skall erhålla följande förändrade
lydelse:
•‘I brottmål, der efter lag straffarbete å brottet följa kail, svare den sjelf, som
anklagad är. Pröfvar domaren, att iian hjelp i rättegången tarfvar, då tillätes honom
fullmägtig med sig hafva. Mannen må ock hustrun och målsman den omyndiga i ty
lall bistånd göra. I ringare brottmål och tvistemål må man genom laga ombudsman
kära och svara; och skall hufvudman ändock för Rätta komma, när domaren det fordrar“.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. Majit i underdånighet anmäla: framhärdande
etc.
Stockholm den 26 Mars 1866.
Expeditions- Utskottets Förslöf/ till anderd. Skrifvelse, l\:o 35
\io as.
Uppläst och godkåndt hos Ridd, och Adeln den 17 Mars 186 6.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 2 1 — —
Bonde-Ståndet den 2 6 — —
Riket? Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändradt sätt
för doms eller utslags utgifvande. i Rådstufvurätt och hos
öfver ståthällar e-embetets Kansli.
(Lag-lltsltottets Betänkande N:o 22.)
8. A. K.
Andra momentet af 24 Kapitlet 5 § Rättegångs-Balken har, efter den förändring
detta lagrum undergått genom Kongl. Förordningen den 18 April 1849, följande lydelse:
“1 Rådstufvurätt böra parterna vid middagstimma dagen förut stämmas genom
anslag å Rättens dörr att dom å tid föresattan afhöra ; dock må Rådstufvurätt genast
och ulan anslag dom muntligen eller skriftligen kungöra, der saken af ringa värde är,"
I anledning af, bland annat, en framställning a( Rikets Ständers Justitie-ombudsman,
och enär lagens föreskrift om alkunnande af Rådstufvurälts dom efter anslag
medförde för parterne fl e r fa I d i ga olägenheter, — bestående dels i den tidsförlust,
parl finge vidkännas genom nödvändigheten alt nästan dagligen i Rätten efterse, om
anslag blifvit utfärdadt, dels deri, att parten genom en ganska ringa, ofta ofrivillig underlåtenhet
härutinnan äfventyrade att försitta tid att emot domen anmäla missnöje,
och dels i del dröjsmål, som, enligt hvad erfarenheten gäfve vid handen, stundom under
ganska lång tid vid Rådstufvurätt förelöpte med afgörande af sådana mål, deri
dom skulle efter anslag afsägas, — samt dä denna föreskrift jemväl af domstolarne
sjelfva betraktades såsom icke tillfylleslgörande, hvilket visade sig deraf, att de ofta läte
särskildt underrätta parterne om tiden för domens utgifvande, hvilket sistnämnda bruk,
då del icke grundade sig på något lagbud, kunde föranleda dertill, att, om det vid
något tillfälle åsidosattes, parterne förlorade sina fatalier, beslöto Rikets Ständer vid
sisthållna riksdag en så lydande författning:
“Med upphäfvande af 2 mom. af 24 Kap. 5 § Rättegångs-Balken, sådant detta
lagrum blifvit förändradt genom Kongl. Förordningen den 18 April 1849, förordnas, att
samina moment skall erhålla följande lydelse:
“I Rådstufvurätt skall genast, efter det saken blifvit utförd, antingen dom af.
sägas, eller ock viss tid tillkännagifvas, då parterne ega komma tillstädes för alt afhöra
dom."
4
Expeditions-U ts k o lie Is Förslag lill i/nderd. Skri frelse, 55.
Olver detta förslag, som hos E. K. Maj:t anmäldes genom underdånig skrifvelse
den 25 Juli 1863, algaf Högste Domstolen infordradt underdånigt utlåtande den 21
September samma år och, lemnande utan anmärkning den i Rikets Ständers förslag
följda grundsats, yttrade, att enär, om andra punkten af 24 Kap. 5 § Rättegångs-Balken
ändrades på sätt Rikets Ständer föreslagit, tredje punkten i samma § samt 6 och 7
§§ i nämnda kapitel ej lämpligen kunde vid deras nuvarande lydelse bibehållas, och förslag
till förändrad redaktion af sislberörda lagrum icke blifvit af Rikets Ständer framstäldl,
Högste Domstolen ansåge sig vara förhindrad att å förslaget tillstyrka bifall; och
enligt hvad E. K. Maj:t i nådig Skrifvelse den 31 Oktober sistlidna år gilvit Rikets
Ständer tillkänna, har E. K. Maj:t ej heller-funnit skäl att till förslaget lemna bifall.
Då de skäl, Rikets Ständer för berörda laglörslag andragit, fortfarande föreGnnas
och icke kunna anses genom E. K. Maj:ls alslag å detsamma till sin vigt och betydelse
underkända, samt enär dertill kommer, att stadgandet i ofvan åberopade 7 § af 24 Kap.
Rättegångs-Balken, “att alla Rättens domar eller utslag, som, efter kungörelse å Rättens
dörr afsägas eller utgifvas, böra förut tvä fald* färdiga skrifvas utan fel, att delomännen
må dem med Rättens underskrift och insegel, undfå mot den lösen, som särskildt stadgadt
är“, oaktadt den förklaring Kongl. Brefvet den 15 Januari 1856 innehåller, fortfarande
står i strid med gällande expeditionslaxas grundsats, att svarande part ej eger
skyldighet att lösa Rättens dom eller utslag, har Justitie-oinbudsmannen i sin till innevarande
riksdag afgilna berättelse förnyat berörda framställning; och har dessutom särskildt
hos Rikets Ständer förslag blifvit väckt i enahanda syftning.
På de sålunda vid sislhållna riksdag och nu sednast af Juslilie-ombudsmannen
anförda skäl och till följd af de anmärkningar, som vid granskningen af Rikets Ständers
förra beslut i ämnet blifvit inom Högste Domstolen framställda, hafva Rikets Ständer
för sin del beslutat en författning af följande lydelse:
“Med ändring af hvad i 24 Kap. 5 och 6 §§ Rättegångs-Balken, förstnämnda
lagrum sådant det lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, samt eljest i lag
finnes stadgadt om utgifvandet af Rådstufvurätts dom eller utslag efter anslag, förordnas,
alt i Rådstufvurätt skall genast, efter det saken blifvit utförd eller invändning till
Rättens pröfning öfverlemnad, antingen dom eller utslag afsägas, eller ock viss tid derför
tillkännagifvas“.
Enligt 2 Kap. 6 .3 Ulsöknings-Balken har äfven Konungens Befallningshafvande
i Stockholm eller Öfverstäthållare-embetels Kansli rättighet att utgifva utslag efter anslag.
Nämnda lagrum har följande lydelse:
“Konungens Befallningshafvande vare skyldig, att gifva skriftligt utslag med skälen
“dertill, och teckna derunder, inom hvad tid den, som dermed ej nöjes, får söka i Hofrätten
ändring, elter ty, sorn i 9 Kap. sägs. Konungens Befallningshafvande i Stockholm
kinigöre genom anslag vid middagstimma, att dess utslag i saken skall gifvas ut
“nästa dag derefter, och på den dagen bör utslaget stäldt vara: han må ock strax säga
“sitt utslag muntligen, der så tarfvas“.
Och då de skäl, sorn åberopats för en lagförändring med afseende på utgifvandet
af Rådstufvurätternas doniar, lika mycket tala för en förändring af det sätt, som derutinnan
begagnas hos Öfverståthållare-embelets Kansli, hafva Rikets Ständer, i öfverens
-
Exp edit in n s JJ t sko lin Is Förslog till underd. Skri/velse, \:o 36.
5
stämmelse äfven i denna del med Juslitie-ombudsmannens framställning i ofvanberörda
berättelse, för sin del beslutat, att 6 § af 2 Kap. Utsöknings-Balken skall erhålla följande
förändrade lydelse:
“Konungens Befallningshafvande vare skyldig alt gifva skriftligt utslag med skälen
dertill, och teckna derunder inom hvad tid den, som dermed ej nöjes, lår söka i
Hofrätten ändring, efter ty, som i 9 Kap. sägs. Konungens Befallningshafvande i Stockholm
skall, efter det saken så utförd är att utslag bör gifvas, genast bestämma dagen,
då utslaget ulgifves, hvarom, då part är frånvarande, anslag göres, vid middagstimma,
dagen före den, på hvilken utslaget utfärdas4'.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc,
Stockholm den 26 Mars 1866.
l':0 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den 17 Mars 1866.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 2 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående uppkörande af
pmninge-insamlingar vid bröllop ock barndop.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 55.)
8. A. K.
Hos Rikets Ständer bar blifvit anmärkt: att påbuden om upptagande af kollektmedel
vid bröllop och barndop vore af den beskaffenhet, att de numera icke kunde anses
med allmänna tänkesättet öfverensstämmande: att högst opassande vore att med
högtidliga religiösa förrättningar förena penningeuppbörd; samt att sådan dessutom medförde
eli i förhållande tili beloppet af de influtna medlen alltför vidlyftigt bokföringsocb
redovisningssätt; och har af dessa skäl blifvit föreslaget, att Kongl. Brefvet den 14
December 1753 och Kongl. Brefvet till Konsistorierna af den 4 April samma är måtte
upphöra att vara gällande.
I afseende härå hafva Rikets Ständer inhemta!, att, sedan Kongl. Majit, till befrämjande
af ett lasaretts inrättande i Stockholm, genom nådigt Bref till Öfverståtbållaren
Fuchs den 3 Mars 1743 anbefallt denne att genom tryckt publikation låta ut
-
ii
Expeditions-Utskottets Förslag tilt anderd. Skrifvelse. N:o 36
färda en tjenlig föreställning, att förmå vid bröllop gästerna och vid barndop faddrarne
alt “något efter deras eget behag® till ett lasaretts inrättande sammanskjuta; så, och
då redan tillförene varit vanligt, att insamlingar af penningar, hvilka efter äldre Kongl.
Förordningar skulle till stadens fattige utdelas, vid nämnda förrättningar egt ruin, bestämdes
genom Kongl. Brefvet till Konsistorium i Stockholm den 4 April 1753, “att
vid alla bröllop och barndop insamlingen af gästerna borde ske på en och samma tallrik
samt summan sedermera fördelas emellan lasarettet och fattighusen till hälften hvardera®.
Hvad sålunda angående insamling till lasarettet blifvit för Stockholm stadgadt
utsträcktes genom Kongl. Cirkulär-brefvet den 14 December 1753 till öfriga riket.
Sistnämnda författning innehåller nemligen, att, då Kongl. Majit funnit så mycket billi
gare
att, på sätt sorn i Stockholm skett, någon frivillig gåfva af gäster vid bröllop och
barndop, till lasarettets understöd, öfverallt i riket måtte insamlas, som åtskiliige sjuke
från landsorterna blifvit och dädanefter än vidare skulle blifva derstädes intagna, Kongl.
Majit velat anbefalla, ®atl Konsistorium antyder presterskapet i sti fiel att genom tjen
liga
föreställningar söka förmå vederbörande gäster och faddrar vid förefallande bröllop
och barndop att något efter råd och vilkor till lasarettet sammanskjuta; till hvilken
ända en tallrik kommer att gä ikring pä samma sätt, sorn enligt Kongl. Brefvet deri 3
Martii 1743 i Stockholm sker; kommandes sedermera dessa medel qvartaliter till Konsistorium
all aflemnas och Sundhets-kommissionen tillställas®.
Angående redovisningen af dessa lasarettsmedel. hvilka numera, sedan länslasaretter
blifvit inrättade, enligt Kongl. Brefvet till Herrar Serafimerriddare den 26 November
1776, tillfalla hvarje län. inom hvars gränser de inflyta, utan afseende på
biskopsstiltens indelning, stadgas genom Kongl. Lasaretts-direktioneus Cirkulär-bref
den ■ 28 Februari 1781 följande: “Hvarje pastor skall hafva en bok, hvaruti han vid
bröllop och barndop, sedan han under tjenlig uppmuntran (ill de närvarande gäster och
faddrar låtit tallrik kringgå, inskrifver beloppet på de gillia penningarne och, om möjligt
är, låter värden eller någon af gästerna det bestyrka. Vid hvarje uppbördsårs slut
den sisla April skall pastor utskrifva en förteckning på de under året influtna lasaretls
medel,
vid Walborgsmessotid eller försl i Maj månad vid den vanliga kvrkoransakningen
uppvisa densamma, för att med nyssnämnda bok jetnföras och al' någon vederbörande
i församlingen bestyrkas, samt inom Maj månads slut aflemna samma förteckning jemte
de influtna lasaretlsmedlen till kontraktsprosten. Denne åter. sedan han genast insatt
medlen i Landtränteriet eller insändl dem till Konsistorium, allt som lägligast är, skall
upprätta ett sammandrag deröfver och insända detsamma, jemte pastorernes förteckningar,
lill Konsistorium®.
Då nu, enligt hvad Bilsets Ständer inhemta!, sådana insamlingar som de ifrågavarande
mångenstädes i riket kommit ur bruk. men på andra ställen deremot ansetts
icke kunna uraktlåtas, så länge stadgande!) derom finnas i författningar, som ej blifvit
upphäfda, samt det behof, sorn, enligt hvad ofvan anförda Kongl. Bref utvisa, framkallat
föreskrifter i berörda hänseende, numera icke förefinnes, sedan lasarettens bestånd
blifvit oberoende af dessa frivilliga sammanskott, de der icke uppgå till betydligare
belopp, — få Bikets Ständer, med anmälan, att Rikets Ständer anse de föreskrifter,
hvilka äldre författningar innehålla om insamling vid bröllop och barndop af frivilliga
gåfvor, icke vidale böra bibehållas, härmed i underdånighet anhålla, att E. K. Majit
täcktes genom nådig Kungörelse upphäfva ifrågavarande föreskrifter.
Bikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Mars 1866.
E&fieditions* Utskottets Förstag till underd. Skrifvelse. iV:o 37
7
Vo Ht.
Uppläst och goiikändt hos Kidd. och Adeln den 26 Mars 1866.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 7 April —
Rikets Stäriders underdåniga Skrifvelse, angående kurhusa fgift ens
utgörande.
(Bevillnings-litskoltets Betänkande N:o 5.)
S, A. K.
1 öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut, hat
E. K. Majit genom nådig Kungörelse af den 13 Mars 18(53 förordnat, bland1 annat:
alt, till den veneriska smittans hämmande, skulle årligen från och med 1864 till och
med del år, hvarmed innevarande statsregleringsperiod afslutas, af enhvar, som erlade
mantalspenningar, utgöras äfven en kurhusafgift, för Stockholm med högst 50 och minst
3 öre, samt inom öfriga delar af riket med högst 25 och minst 3 öre. lika för alla
betalande inom hvarje kurhusdistrikt, elter dess behof; att afgiften skulle af vederbörande
inom distriktet bestämmas antingen till något af nämnda belopp eller deremellan,
men endast vid särdeles tvingande omständigheter till det högsta fastställas; att denna
afgift skulle utgå och redovisas inom hvarje kurhusdistrikt särskildt, alldeles skiljd från
hospitalens pcb lasarettens fonder och räkenskaper; samt all de genom berörda afgift
inflytande medel skulle i första rummel ovilkorligen begagnas för de, efter behof och
öfverenskommelse, på ett eller flera ställen inom länet inrättade kurhusanstalter, och
allenast hvad af nämnda medel icke vore för veneriska smittans hämmande erforderligt
derefter få användas för allmänna hälsovården i länet, särdeles såsom bidrag till bestridande
al lasarettens utgifter för svårare skador och sådana sjukdomstillfällen, som
fordrade kirurgisk behandling;
Och hafva, i öfverensstämmelse med hvad E. K. Majit uti nådig Proposition af
den 29 December nästlidna år föreslagit, Rikets Ständer jemväl tor år 1867 beviljat en
kurhusafgift, atl utgå på säll och lill de belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutna
riksdag bestämda och i enlighet dermed genom ofvan åberopade Kongl. Kungörelse
påbjudna;
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 7 April 1866.
8 Expeditions-Lis kottets Förslug litt underd. Skrifvelse. Di:o 38.
N:o »§.
Uppläst och godkänUt ho* Ridd. och Adeln den 26 Mars 1866.
Preste-Ståndet den 2 8 —
Borgare-Ståndet den 2 8 — -—
Bonde-Ståndet den 7 April —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående nedsättning i
af giften för sluten rekommendation.
(Bevilinings-Utskottets Betänkande N:o 6.)
8. A. K.
Rikets Ständer tå härmed hos E. K. Maj:! i underdånighet tillkännagifva, ati,
— med anledning af särskilda hos Rikets Ständer framställda förslag om nedsättning
af nu stadgade afgift för brefs afsändande under sluten rekommendation, samt enär
dels ifrågavarande, nu till 35 öre bestämda afgift synes vara i och för sig väl hög, isynnerhet
vid betraktande deraf att, sedan postbefoidringen numera til! stor del sker på
jernväg eller med postdiligenser, förluster genom poströfverier antagligen komma att
väsendtligen minskas, dels med allt skäl lärer kunna antagas, alt en nedsättning i samma
afgift skall hafva till följd en betydlig tillökning i antalet af rekommenderade bref. dä.
efter en sådan nedsättning, troligen mången kommer att under sluten rekommendation
afsända mindre penningebelopp. postremissvexlar, vigtigare handlingar och dylikt, sorn
för närvarande icke under denna form befordras, — Rikets Ständer pröfvat lämpligt
nedsätta rekommendationsafgiflen vid sluten rekommendation från nuvarande beloppet.
35 öre, till 24 öre, motsvarande två enkla portosatser.
Rikets Ständer framhärda elc.
Stockholm den 7 April 1866.
N:o 39,
Expeditions- Utskott ris Förslug lill under d. Skrifvelse, N:o 59.
9
I
ivo im.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 6 Mars 186 6.
Preste-Ståndet den 2 8 — —
Borgare-Ståndet den 2 8 — —
Bonde-Ståndet den 7 April —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majlis nådiga Proposition om antagande af en författ
ning
angående arfsrätt för oäkta barn.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 13 och Memorial N:o 33.)
8. A. K.
Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den G December 18G3 hos
E. K. Maj:t framställt förslag till förordning angående rätt för oäkta barn att laga arf
efter sin moder, har E. K. Majit uti nådig Proposition af den 31 Oktober sistlidna år
gifvit Rikets Ständer tillkänna, att E. K. Maj:!, i följd af de mot Rikets Ständers omförmälda
förslag gjorda anmärkningar, funnit Sig icke kunna detsamma bifalla, men
likväl ansett förändring i denna del af lagstiftningen vara af behofvet påkallad: Och
har E. K. Majit i sådant afseende, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Rikets Ständers
antagande nu framställt följande förslag lill Förordning angående arfsrätt för oäkta barn:
“Med ändring af hvad 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken stadgar derom att hain, som
äro aliade i lönskaläge ulan äklenskapslofven, eller i hordom, ej må laga annat arf än
efter egna barn och bröstarfvingar, lorordnas, att oäkta barn, som ej är afladt under
modrens äktenskap eller i förbudna led, må, derest modren låtit såsom sitt barn anteckna
det i kyrkoboken för den församling, i hvilken hon dä var kyrkoskrifven, lika
med äkta barn taga arf efter sin moder i den egendom, sorn ej utgör hröslarfvinges
laglott. “
Rikets Ständer, sorn till pröfning förehaft denna fråga, hafva funnit sig böra
E. K. Majäs ofvan omförmälda nådiga Proposition bifalla;
Hvilket Rikets Ständer härmed fä i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 April 1866.
Bih. till 11. St. Prot. 1865 Sf 1866. 10 Sami. 1 Afd. 4 Hafi.
10 Expeditions-U(skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 40.
iVo 40.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 6 Mars 1866.
Preste-Ståndet den 2 8 — —
Borgare-Ståndet den 2 8 — —
Bonde-Ståndet den 7 April —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af nu
gällande stadganden rörande väghdllningsbesväret.
(Sammans. Lag- och Ekon.-Utskollels Belänkande N:o 2.)
S. A. K.
Vid innevarande, liksom vid flera föregående riksdagar, hafva hos Rikets Ständer
blifvit framställda åtskilliga förslag, åsyftande ändring af nu gällande stadganden i
fråga om skyldighet all hygga och underhålla vägar och broar.
Bland bördor, som hvila endast på jorden, är i närvarande lid väghållningshesväret
utan tvifvel bland de mest tryckande. Den stora mängd förslag, som utaf personer
från de mest skiljda trakter af riket under en längre följd af riksdagar blifvit
framställda i syftning alt lätta detta besvär genom en jemnare fördelning af detsamma,
hära det mest otvetydiga vittnesbörd, att behofvel af ändring i derom gällande föreskrifter
är lika allmänt kändt som erkändl. Förändringar i samhällsförhållanden medföra
behofvet af förändringar i lagstiftningen. Ett lagbud, som den lid, då det gafs,
tillfredsställde alla billiga fordringar, kan ej efter ett eller annat sekels förlopp, utan
förfång för hela samhällsklasser, i sitt ursprungliga skick bibehållas. Utan tvifvel har
det från de gamla landskapslagarne hemtade, i 25 Kap. 8 § Byggninga-Baiken ännu qvarstående
stadgandet: “alle, som å landet hemman ega eller bruka, skola vägar rödja
och broar bygga“, för sin lid va rit ganska lämpligt. Man visste då icke af någon
annan befolkning på landet, än jordbrukare och så kallade löske män; och man kände
icke någon annan grund för de förras beskattning, än det hemmantal de innehade. Det
var således naturligt, att ingen annan än jordbrukaren kunde lå väghållningsbesväret
sig ålagdt, äfvensom att hemmantalet skulle komma att utgöra enda grunden för deltagandet
deri. Då nu delta utsträcktes till och med till den från så många andra bördor
befriade privilegierade jorden, och icke ens Konungens gårdar och ladugårdar undantogos,
kunde man naturligtvis icke hafva skäl till klagan. Helt annorlunda hafva förhållandena
under de sednare decennierna gestaltat sig. Vid sidan af jordbrukaren har
uppstått en befolkning af bruksidkare, fabrikanter, handlande och handtverkare, bland
hvilka mången för bedrifvande af sin rörelse och afsättning af sina produkter har vida
Expeditions- Els ko Hets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 40. II
större behof af lätta kommunikationsmedel, än den egentliga jordbrukaren, sorn, ulan
alt särdeles ofta skiljas från hemmet, stilla sköter sitt jordbruk; och för alla i sednare
lider tillkomna utskvlders utgörande har man äfven, sedan man allt mera larl sig inse,
att hemmantalet icke vore rätta grunden, lagt annan sådan.
Man torde invända, ali väghållningsbesväret är ett hemmanen åliggande onus,
hvars aflyftande från jordbruket och läggande på andra näringar icke vore rättvist.
Väghållningsbesväret är likväl till sin natur så föränderligt, ali det icke, såsom I. ex.
jordräntan, kan med säkerhet beräknas vid bestämmande af ett hemmans värde. Till
följd af nya kommunikationsleders upptagande, ökas på vissa orter och minskas å andra
lungan af denna skyldighet högst betydligt. Nya vägar pröfvas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
nödvändiga och åläggas till underhåll kommuner, som tillförene varit
derifrån fria. Nya fabriksanläggningar öka trafiken på redan befintliga vägar och försvåra
såmedelst deras underhåll. Med få ord: de vexlingar, denna börda är underkastad.
och hvilka göra den ännu mera tryckande, ådagalägga, att den icke i sjelfva
verket är jemförlig med andra till omfång och beskaffenhet bestämda onera.
Då således en förändring i sältet för utgörande af vägunderhållet torde få anses
nödvändig, så uppstår frågan, huru förändringen bör ske. Ett vid 1856 års riksdag hos
Rikets Ständer väckt förslag om vägarnes underhållande genom uigpenningar, som af de
trafikerande borde erläggas, blef, på giltiga skäl, af Rikets Ständer afslagel; och det
vill derföre synas, som skulle annan utväg ej återslå, än alt öfverflytta väghållningsskyldigheten
antingen på Staten eller kommunen. Den förra af dessa utvägar, h\ars
tillgripande man äfven tillförene, fastän utan framgång, påyrkat, hafva Rikets Ständer
ansett icke leda till målet, emedan den otvifvelaktig! skulle medföra mångdubbelt större
omkostnad, än hvartill väghållningsbesväret nu uppgår, helst hela bestyret i sådant fall
måste uppdragas ät entreprenörer, och bristande intresse alt genom konkurrens nedsätta
entreprenadkostnaden skulle föranleda obehörig stegring af densamma. Då förhållandet
tvifvelsutan blefve enahanda, i händelse ifrågavarande skyldighet öfverflyttades
på länet, torde enda utvägen vara att göra den till en häradets eller socknens gemensamma
angelägenhet.
Enär medgifvas mäste, att den, som har behofvet och njuter fördelarne af en
inrättning, jemväl bör vidkännas den kostnad och lunga, som dermed är förenad, så
torde väghållningsskyldigheten böra utsträckas till alla medlemmar i kommunen, hvilka
förmå i densamma deltaga, och sålunda den börda, som länge nog tryckt jordbruket
ensamt, lindras. Då numera å ena sidan, till följd af dels stegrade anspråk på goda
vägar och kommunikationsanstaller, dels den ökade trafik, industriel verk och inrättningar
med det omfång, de mångenstädes innehafva, föranleda, och dels ökade arbetslöner
samt bristande tillgång på väglagningsämnen, väghållningen blir för den redan
hård t beskattade jorden med hvarje år alltmera tryckande, under det att å den andra
sidan ifrågavarande verk och inrättningar blifvit af den betydenhet, att de icke allenast
äro fullt jemförliga med hemmanen, utan inom liera kommuner otvifvelaktig! utgöra de
största och mest inbringande possessioner, samt deras egare således äro bäst i stånd
att deltaga i kommunens besvär, till hvilkas förökande de obestridligen gifva anledning,
tillkommer det lagstiftningen, att, med afseende å sålunda förändrade förhållanden, bestämma
om medlemmarnes inom kommunen deltagande i dessa besvär. Mot rättsenlighelen
af en sådan, länge påkallad åtgärd lärer derföre någon befogad anmärkning ej
kunna framställas. Hvad särskildt beträffar bruk, qvarnar, fabriker och dylika inrättningar,
så hafva de aldrig blifvit genom några privilegier tillförsäkrade befrielse från
väghållningsskyldigheten; och enligt den grundsats, som alltmera börjat göra sig gällande,
att kommunala besvär böra drabba kommunens alla medlemmar, borde väl äfven nu
12
Expeditions- Utskottets För alag lill u/idird. Skrifvelse, IS: o 40
ifrågavarande skyldighet åläggas all derifrån icke frilagen, synlig förmögenhet inom kommunen.
Alt en annan lagtolkning hittills blifvit följd, lärer icke utgöra hinder för lagstiftaren
att meddela eli sådant stadgande eller en sådan förklaring, hvarigenom grundsatsen
gifves sin fulla utsträckning i tillämpningen. På delta sätt torde också förändringen
lättast-och med minsta uppoffring kunna åvägabringas.
Enligt Rikets Ständers tanke kan endast den mindre kommunen ordna väghållningsbesväret
efter hvarje orts särskilda förhållanden. Gör man blott kommunen i dess
helhet ansvarig för vägunderhållet, skall den nog tillse, ä ena sidan, alt vägarne behörigen
vidmagtbållas, och å den andra, att tungan deraf må blifva så lindrig som möjligt.
Vida lättare, än Slaten, skall den mindre kommunen, der den så önskar, kunna
upplåta väghållningen, åtminstone till en del, på entreprenad, dervid ej mindre konkurrensen,
än kommunalslvrelsens eget intresse af sparsamhels iakttagande, skall bidraga
att nedsätta kostnaden. Fördelningen af besväret blefve derjemte rättvis, hvilket ingalunda
nu kan sägas vara förhållandet, då hemmantalet derför ligger till grund, och
hemmanen kunna vara af den olika beskaffenhet, att t. ex., på sätt hos Rikets Ständer
blifvit anfördt och med utdrag af 1864 års taxeringslängd för Wester-Sysslets fögderi
af Wermlands län styrkt, inom samma fögderi finnas till mantalet lika stora hemman,
af hvilka det ena är taxeradt lill 8,300 Ridr och det andra till 281,495 R:dr.
Redan vid 1853—1854 årens riksdag anhöllo i underdånig skrifvelse Rikets
Ständer, det Kongl. Majit täcktes låta undersöka, enligt hvilka grunder och på hvad
sätt bruk och bergverksanläggningar, skattlagda mjöl- och sågqvarnar samt andra fabrik
sinättningar på landet kunde åläggas att till vägarnes byggande och underhållande
bidraga, samt, efter vederbörandes hörande, nådig Proposition i ämnet till Rikets Ständer
aflåta; men sedan Kongl. Majit häröfver hört Kammar-kollegium och samtlige Kongl.
Majlis Befallningshafvande, förklarade E. K. Majit att förenämnda underdåniga skrifvelse
icke borde till någon åtgärd föranleda, helst grunden för och verkställigheten af
väghållningsbesvärets inom kommunerna fördelning på andra skattdragande, än dem,
hvilka det hittils ålegat, måste, — ehvad denna fördelning skedde i det inskränktare
omfång, Rikets Ständer föreslagit, eller utsträcktes till de skattskyldige i allmänhet, —
stå i sammanhang med och i viss mån bero på de till behandling då väckta frågorna
om ändring i bevillningsgrunderna och om inrättande af kommunalstyrelser. Härmed
har E. K. Majit, enligt Rikets Ständers tanke, gifvit en otvetydig hänvisning, huruledes
denna angelägenhet rätteligen bör ordnas; och dä det hinder, E. K. Majit nämnda tid
fann möta' för nådigt bifall till omförmälda hemställan, nu mera. sedan såväl förändrad
bevillningstaxering, som kommunalstyrelser, kommit till stånd, icke ligger i vägen för
frågans lösning, hafva Rikets Ständer ansett tiden vara inne att vidtaga den länge åsyftade
förändringen. Enligt de åsigter, Rikets Ständer här ofvan uttalat, torde skyldigheten
att deltaga i väghållningsbesväret böra utsträckas icke blott till fastigheter af alla
slag, utan till en hvar, lill deltagande i kommunalutskylder förpligtad person, och utgöras
efter samma grund, som nämnda utskylder. Dervid torde likväl böra medgifvas
dels vissa undantag med afseende å tjenstemäns löner och pensioner samt några andra,
med dessa jeni förliga inkomsttitlar, dels måhända vissa modifikationer med afseende å
inkomslbevillningen i allmänhet Grunden för koinmunalufskyldernas utgörande kail
nemligen, med afseende å den korta tid, som förflutit från kommunallagens antagande,
ej anses hafva undergått de jemkningar, till hvilka omständigheterna må föranleda; och
tilläfventyrs skulle, genom ett ovilkorligl antagande af denna grund för väghålltiingsskyldigheten,
vissa kategorier blifva allt för hårdi betungade.
Då emellertid ett ändamålsenligt ordnande af denna lika vigtiga, som vidtomfattande
angelägenhet, oundgängligen klöfver kännedom om flera förhållanden, hvilka
Expedition s - U tsko/te Is Forslag lil/ underd. Skrifvelse, N:o 4l.
13
Rikets Ständer icke äro i tillfälle att utreda, få Rikets Ständer, med uttryckande af
deras åsigt om rättvisan och billigheten deraf, alt väghållningsbesväret inom kommunerna
å landet utslräckes till alla skattskyldige saint, med ofvan antydda undantag och
modifikationer, utgöres efter det fyrk tal, en hvar har sig åsatt, i underdånighet anhålla,
att E K. Majit täcktes, i öfverensstämmelse härmed, låta utarbeta och, så snart ske
kan, till Riksdagen framlägga nådig Proposition i ämnet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 7 April 1866
j*:0 41
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 April 186G.
Preste Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anvisande af
medel till ett vägarbete i Jemtlands län för beredande af
arbetsförtjenst åt den i följd af missvext nödställda befolkningen.
(Stats-litskotlels Utlåtande N:o 55.)
8. A. K.
Sedan E. K. Majlis Befallningshafvande i Jemtlands län, för beredande, al arbetsförtjenst
ät den i följd af missvext nödställda befolkningen inom länet, bos E. K.
Maj:t i underdånighet anhållit, att ett anslag till belopp af 60,900 R:dr, motsvarande
två tredjedelar af den i sådant afseende beräknade kostnad, måtte genom nådig Proposition
hos Rikets Ständer äskas för omläggning af vägen emellan Brunflo kyrka och
Pilgriinsstads skjuts-station; samt E. K. Majit, enär genom enskild framställning af t. f.
Landshöfdingen i länet denna fråga redan bli t vi l gjord till föremål för Rikets Ständers
pröfning, funnit E. K. Majits Befallningshafvandes förstnämnda anhållan icke erfordra
annan åtgärd, än att handlingarna i ämnet blifvit till Rikets Ständers Stals-Utskott
öfverlemnade;
t4
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 42.
Så hafva, vid pröfning af såväl dessa handlingar sorn den hos Rikets Ständer
gjorda framställningen, Rikets Ständer, enär minskning i den beräknade kostnaden bör
åstadkommas ieke allenast genom medgifvande af något större lutningar å den ifrågaställa
vägen än den framlagda planen upptager, ulan jemväl genom ett i förhållande
till ortens arbetslöshet jemkadl dagsverkspris, hvilket i kostnadsförslaget upptagits lill
2 R:dr, ansett det till 60,900 R:dr föreslagna bidrag kunna nedsättas lill 50,000 R:dr,
utan att genom en sådan nedsättning arbetets utförande beböfver äfventyras eller det
tillfälliga ändamål förfelas, som afser att åt ortens nödlidande befolkning bereda behöflig
arbetsförtjenst; hvarföre Rikets Ständer funnit skäligt, att af de för undsättningar vid
missvexter eller felslagna skördar afsedda, i Riksgälds-kontoret inneslående och till E.
K. Majlis disposition ställda medel, för beredande af arbetsförtjenst medelst omläggning
af omlörmälda väg emellan Rrunflo kyrka och Pilgrimsstads skjutsstation i Jemtland,
såsom anslag utan återbetalningsskjldighet till utgående under innevarande år, anvisa
ett belopp af Femtiotusen (50,000) Riksdaler: och få, jemte tillkännagifvande häraf,
Rikets Ständer, under förbehåll att behörig säkerhet ställes för vägomläggningsarbetels
fullbordande, härmed åt E. K. Majit öfverlemna alt meddela de föreskrifter i öfrigt,
som i afseende å berörda anslags användande kunna linnas erforderliga och med anslagets
ändamål öfverensstämmande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1866.
/
IVo 42.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 April 1 866.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga. Proposition avgående anslag till beredande
af arbetsförtjenst .dt den genom missvext lidande befolkningen
inom Pajala socken af Norrbottens län.
(Stals-Ulskollets Utlåtande Nio 56.)
S. A. K.
Med bifall till hvad E. K. Majit uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den
2 sistlidna Januari föreslagit, i fråga om anslag (ill beredande af arbetsförtjenst åt den
Exp e d i //oris-Ut s koll e Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 43
15
genom missvext lidande befolkningen inom Pajala socken flf Norrbottens län, hafva
Rikets Ständer af de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar afsedda
och i Riksgälds-kontoret innestående samt till E. K. Majlis disposition ställda medel,
till beredande af arbetsförtjenst medelst anläggande al en allmän häradsväg mellan Pajala
by och Junosuando samt en farväg mellan nämnda by och Kengis bruk inom Pajala
socken, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet beviljat och till utgående under
år 1866 anvisat ett belopp af Femtiolemtusen (55,000) Riksdaler, med skyldighet för
Pajala socknemän alt, utan vidare statsbidrag, fullborda anläggningen af ifrågavarande
tiänne vägar och dem derefter för all framtid underhålla; och få Rikets Ständer, med
anmälan härom, åt E. K. Majit öfverlemna att meddela de föreskrifter i afseende på
dessa medels lyftning och användande, som kunna finnas erforderliga och ledande till
det åsyftade ändamålets vinnande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1866.
i\;o 43.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 April 1 866.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikeds Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anvisande aj
medel till bestridande a f kostnaderna för åtgärder till härnmande
af boskapspesten, ifall den skulle inom landet
utbryta, m. m.
(.Ståts-Utskottets Utlåtande Nio 57.)
8. A. K.
X
llos Rikets Ständer hafva särskilda framställningar blifvit gjorda om anvisande
Jaf statsanslag, för alt, i händelse den i åtskilliga delar af Europa nu gängse boskapspest
skulle äfven bär i landet utbryta, användas till ersättning ät egare af de djur,
16 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 43.
hvilka i sådant fall kunde, på vederbörande aukloriteters befallning, komma att, till
förekommande af pestens vidare spridande, nedslagtas.
Under öfvervägande! af detta ämne hafva Rikets Ständer inhemtat, att, sedan
dels Landtbruks-akademiens Förvaltningskomité och dels Malmöhus läns Hushållningssällskap
till E. K. Maj-.t under sistlidna år inkommit med underdåniga framställningar
angående såväl anbefallande af nödiga åtgärder, för händelse af boskapspestens utbrytande,
som beredande af medel att bestrida de i sådant afseende erforderliga kostnader,
så hafva, uti gemensamt underdånigt utlåtande öfver den af Landtbruks-akademiens
Förvaltningskomité gjorda hemställan, Kommers- och Sundhets-kollegierna, efter alt
hafva i ämnet hört föreståndaren för Veterinär-inrättningen i Slockholm, pä anförda
skäl föreslagit åtskilliga tillägg till Kongl. Förordningen af den 23 Januari 1828, angående
hvad i händelse af yppad smittsam kreaturssjukdom bör iakttagas.
Enligt hvad såväl omförmälda embetsmyndigheter vitsordat sorn hos Rikets Ständer
blifvit anfördt, har al erfarenheten blifvit ådagalagdt, att, sä vidt hittills är kändt,
till hindrande af den ifrågavarande boskapspestens spridning icke förefinnes något annat
tillförlitligt medel, än att dels så skyndsamt som möjligt nedslagla alla de sjuka djuren
jemte hela den öfriga stammen af hornboskap, som ined nämnda djur varit i beröring,
och dels för någon tid fullkomligt' spärra det område, på hvilket sjukdomen upplrädt.
För genomförande af den förstnämnda åtgärden, eller ett allmänt nedslagtande af hornboskapen
på det smittade stället, erfordras föreskrift om en ovilkorlig skyldighet för
boskapens egare att ej mindre genast i behörig ordning göra anmälan om förekommande
sjukdomsfall, än äfven, uppå vederbörande myndighets befallning, låta nedslagla
såväl de af sjukdomen angripna som de friska djuren; men då den enskilde sålunda
är betagen möjligheten att försöka rädda ens de af sjukdomen ännu ej angripna djuren,
förutsätter berörda åtgärd nödvändigtvis skyldighet för Staten att godtgöra den
förlust, som den enskilde, i det allmännas intresse, fått vidkännas.
Beträffande beloppet af denna godtgörelse, hafva Kommers- och Sundhets-kollegierna
ansett, att sjukt djur borde ersättas med två tredjedelar samt friskt med fulla
beloppet af det värde, hvartill kreaturet blifvit af behörige värderingsman uppskattadt;
men då det, enligt Rikets Ständers tanke, måste befaras, att, utan full ersättning äfven
för sjuka djur, den landtman, hvars boskap angripes af pesten, skall söka att i del
längsta fördölja farsotens uppträdande och skyndsamt afyttra sina skenbart friska djur,
hvilka då till de ställen, dil de blefve förda, skulle sprida sjukdomen, samt då dessutom
utaf de kreatur, för hvilka, i händelse af farsotens utbrytande, Staten skulle utgifva
ersättning, otvifvelaktig! den minsta delen korinne alt bestå af sådana, som redan
vore af sjukdomen angripna, har del synts Rikets Ständer med klok omtänksamhet
mera öfverensstämmande, att Slaten äfven för sjuka djur utgilver full ersättning, helst, —
om ersättning till fulla värdet lemnäs för alta djur, som på myndighets befallning nedsinglas,
men deremot ingen ersättning för de djur, som af sjukdomen dött, hvarje
kreatursegare deraf mäste så mycket kraftigare manas ali skyndsamt anmäla möjligen
uppkommande sjukdomsfall.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter hafva Rikets Ständer funnit sig böra
ställa tilt E. K. Maj:ts disposition de för vidtagande af olvanberörda åtgärder erforderliga
medel; men dä någon tillförlitlig beräkning i afseende å beloppet icke är möjlig,
hafva Rikets Ständer ansett de ifrågavarande utgifterna lämpligast kunna utgå af det,
jemlikt 63 § Regeringsformen, lill rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål å Riksgälds-kontoret anvisade mindre kreditiv. Stadgandet om ersättning
för nedslagtade kreatur bör dock endast alse alt vid sjukdomens utbrott söka hämm;|
den
-
Expeditions-filsko lie ts Förslag lill anderd. Skrifvelse, l\:o 44.
17
densamma eller att i möjligaste måtto inskränka omkretsen för dess härjningar, enär,
på sätt Kommers- och Sundhels-kollegierna jemväl anljdt, de nu ifrågavarande åtgärderna
icke vidare torde vara lämpliga, derest sjukdomen skulle erhålla en större spridning
inom landet.
Med hänseende till beskaffenheten af de föreskrifter, som i afseende på hämmandet
af den ifrågavarande boskapspesten torde blifva meddelade, synes det äfven
vara åf stor vigt, alt allmänheten erhåller tillförlitlig underrättelse om kännetecknen på
berörda sjukdom och de försigtighetsmått, som böra iakttagas, derest den i någon ort
utbryter.
I anledning af hvad nu blifvit anfördt, få Rikets Ständer alltså hos E. K. Maj:l
i underdånighet anhålla, att, ifall E. K. Maj:t finnér lämpligt föreskrifva, att, lill hämmande
af boskapspesten, derest den skulle inom riket sig yppa, alla af nämnda sjukdom
angripna och i beröring med dessa varande djur skola nedslagtas, egarne af sådana
nedslagtade djur då må för djurens värde tilläggas full ersättning, samt att E. K.
Maj:t täcktes till utgående af det s. k. mindre kreditivet anvisa kostnaderna för de åtgärder,
som sålunda och i öfrigt kunna till förekommande af boskapspestens spridande
i landet i nåder pröfvas nödiga;
hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t ville låta så
skyndsamt som möjligt till allmänhetens kännedom meddela underrättelse 0111 kännetecknen
på berörda sjukdom och om de försigtighetsmått, som med hänseende till densamma
böra iakttagas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 186fi.
\:o 44.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 April 1 86 6.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utarbetande af
förslag till ny fördelning af städernas båtsmanshåll.
(Sammans. Stats- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 3.)
S. A. K.
Enär genom Kongl. iVlaj:ts nådiga Bref den 21 September 1839, angående städernas
samfällda båtsmanshåll, dels den grund blifvit fastställd, att delta båtsmanshåll
Bilt. till B. St. Prat. 1865 1866. 10 Sami. 1 Afd. 4 Hafi. 3
18 E xp ed i t i o n s - lits k o t tets Förslag till unden!. Skrifvelse, JS-.o 45.
skulle fördelas på städernas jord, på hus och tomter samt på borgerlig rörelse efter
bevillningsgrund, dels ock stadgats att på städerna sjelfva skulle bero att vid hvarje
riksdag hos Rikets Ständer göra anhållan om den förändring i en sådan reglering, hvartill
städernas stigande eller sjunkande välstånd eller andra omständigheter kunde föranleda:
så, och då, efter utfärdandet af omförmälda nådiga Bref, en icke obetydlig förändring
i afseende å flera städers välstånd egt rum;
få Rikets Ständer, med anledning af derom hos Rikets Ständer gjord fraftiställning,
hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, att E. K. Majit täcktes låta utarbeta
och till nästinstundande Riksdag framlägga ett på nuvarande förhållande bygd t förslag
till förnyad fördelning af städernas båtsmanshåll.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1866.
N:o 45
Uppläst och godkändt hos Eidd. och Adeln den 14 April 186 6.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående särskild föreskrift
i afseende på rättigheten till långtägt å hafsstränderna
i Halland.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 40 och Utlåtande N:o 72 )
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit vackt om närmare bestämmande af rättigheten
till långtägt å hafsstränderna i Halland, hvilken fråga redan vid riksdagen 1840—
1841 varit föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet och då föranledt utfärdandet af
Kongl. Maj:ts i detta ämne aflåtna nådiga Bref af den 20 Juni 1844. I samma ämne
har nu blifvit anfördl, atl, då de närmast stränderna boende delegarne i tångtäglen
vanligen tillegnade sig all den tång, som, synnerligen vid Hallands södra kust, uppflöte
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 46.
19
ur hafvet, samt öfverenskommelse!', för att jemväl åt de aflägse boende delegarne bereda
tillgång dertill, icke kunnat tillvägabringas, det alltså vore nödigt, att genom lagstiftningen
åtgärder vidloges för tängtägtens ordnande;
Och hafva Rikets Ständer vid pröfning af denna fråga och med dervid fästadt
afseende å livad Fiskeri-stadgan den 29 Juni 1852 i § 22 innehåller i fråga om sättet
för tillvägabringande af öfverenskommelse!' rörande samfälld fiskerättighet, funnit sig böra
hos E. K. Majit i underdånighet anhålla om utfärdande af en förordning, hvarigenom
stadgas, att. der emellan delegare i samfälld långtägt icke kail träffas godvillig öfverenskommelse
i afseende å sättet och ordningen för begagnandet deraf, eller ock sådan
öfverenskommelse — den der för öfverträdelse af densamma bör innefatta påföljd af
böter inom visst af Kongl. Majit bestämdt maximibelopp — finnes vara af beskaffenhet
att icke kunna vinna stadfästelse, Kongl. Majits Befallningshafvande eger att, etter hållet
sammanträde med vederbörande tångtäglsdelegare, meddela förordnande i ämnet medelst
utslag, hvaröfver klagan må föras i den ordning, som för hushållningsmål i allmänhet
är föreskrifven.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1866.
Hi:0 40.
Upplyst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 14 April 1 866.
Preste-St&ndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tilldelande dt
vederbörande kommunalstyrelser af ett exemplar utaf
Svensk Författningssamling.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande Nio 43 och Memorial Nio 65.)
8. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att den i Pastors-arkivel
varande Svensk Författningssamling mätte ölverlemnas till förvar åt Ordföranden i
20
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o 47.
kommunalnämnden samt att de till kyrkan ankommande författningar, sedan de blifvit
upplästa från predikstolen, mätte ullemnas till beinälde Ordförande, som borde för deras
vård ansvara. ^
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer väl, med hänsigt till hvad
såväl Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär af den 10 September 1743 som Kongl.
Cirkulär-brefvet till konsistorierna af den 2 April 1833 i delta afseende innehålla, funnit,
att det exemplar af Svensk Författningssamling, som tillsändes pastor, för att
uppläsas i kyrkan, måste anses vara afsedt för kommunens samtlige medlemmars räkning,
och att vid sådant förhållande nu gällande föreskrift, att Författningssamlingen
skall lörvaras i kyrkan, är lämplig ; men då Rikets Ständer ej kunnat förbise angelägenheten
deraf, att Svensk Författningssamling utan tidsutdrägt och särskilda kostnader
alltid må vara till hands för kommunens verkställande myndighet, halva Rikets Ständer,
med anledning af ofvan omförmälda framställning, funnit sig föranlåtna att hos E. K.
Majit i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes låta föranstalta derom, alt vederbörande
kommunalstyrelser må beredas tillfälle att hädanefter kostnadsfritt erhålla
ett exemplar af Svensk Författningssamling.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1866.
Mso 4T.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 4 April 1866,
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet, den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående några ändringar
i stadgarne för elementarläroverken.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande Nio 56.)
S. A. K.
Likasom vid närmast föregående riksmöten, har den allmännare uppmärksamhet,
hvarmed undervisningsväsendet numera följes, äfven vid innevarande riksdag yttrat sig
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N: o 47. 21
genom åtskilliga i detta ämne hos Rikets Ständer gjorda framställningar; och har i sådant
afseende, bland annat, Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad på innehållet
af 5 och 10 §§ i Kongl. Stadgan angående afgångsexamen vid rikets högre elementarläroverk
af den 11 April 1862. Uti denna examen, som är dels skriftlig, dels munt
|
lig, fordras i förra hänseendet lör dem, som läst klassiska språk, enligt 5 §, bland an
[
nät, en öfversättning från Svenska till Latinska språket, hvilken bör vittna om säker
bekantskap med det sednare språkets allmänna lagar, en öfversättning från Svenska till
Franska eller Tyska språket, och ett mathematiskt arbete, behandlande två geometriska
och två algebraiska problemer eller theoremer; samt för dem, som icke läst klassiska
språk, enligt 10 §, bland annat, ett mathematiskt arbete, behandlande två geometriska
och två analytiska problemer eller theoremer samt ett af mekaniskt eller fysikaliskt innehåll,
äfvensom en öfversättning till det Tyska och en till det Franska språket, hvilka
öfversättningar böra vittna om säker bekantskap med de allmänna lagarne för dessa
språk: egande lärjungen att, om han så önskar, i stället lör ettdera af dessa sednare
arbeten verkställa en öfversättning till det Engelska språket; och linnes uti nämnda §§
ytterligare stadgadt, att vid språkprofvet icke något annat hjelpmedel än lexikon, och
vid det mathematiska intet annat än logarilhmiska tabeller få begagnas. Denna stränghet,
som ej egde rum i den s. k. studentexamen, har synts Rikets Ständer ej vara fullt påkallad,
isynnerhet vid betraktande deraf, alt det ännu är i högre examina vid universitetet,
såsom för filosofiska eller medicinska graden m. fl. dylika, examinanden obetaget
att begagna sin grammatika såväl som sin samling af matematiska och fysikaliska
formler. 1 synnerhet synes det vid mathematiska prof obilligt att förmena en lärjunge
att använda den hjelpreda, som i egen samling af antydda formler är till finnandes.
1 betraktande häraf, och då det dessutom synes mindre följdrigtigt att samtidigt
med det man, i följd af klagomålen beträffande öfveransträngning, anser sig böra medgifva
en minskning af de i skolstadgan anvisade pensa, deremot skärpa fordringarne å
kunskapsprofven i maluritetsexamen, hvilket nödvändigtvis inåste innebära en ännu starkare
anledning lill öfveransträngning, hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K.
Maj:t i und erdånighet anhålla, att Kongl. Stadgan angående afgångsexamen vid rikets
högre elementarläroverk den 11 April 1862 måtte, beträffande den skriftliga examen,
ändras sålunda, att lärjunge vid öfversättningsprofven må få använda äfven grammatikaliska
hjelpredor och vid det mathematiska profvet äfven egen samling af formler.
Vidare har i afseende på de i Kongl. Stadgan för rikets allmänna elementarläroverk
af den 29 Januari 1859 meddelade bestämmelser angående erläggandet och användandet
af de för lärjungarne föreskrifna afgifter blifvit hos Rikets Ständer anfördt,
dels att, då, enligt 134 § 1 mom. a) af nämnda stadga, skall till läroverkets s. k.
egna kassa ingå en afgift af 4 R:dr 50 öre af hvarje lärjunge, som inskrifves; enligt
samma §:s 2 mom. b) till läroverkets premie- och fattig-kassa er. afgift af minst 1
R:dr; samt enligt 135 § mom. c) till bibliothekskassan en afgift af 50 öre; men från
dessa i allmänhet stadgade afgifter vore, enligt den nådiga stadgans 31 § frikallade
sådane lärjungar, som antingen äro bevisligen medellöse elter som öfvergå från
lägre till högre läroverk; samt denna sista bestämning klarligen antydde, att lagstiftarens
mening varit, det ifrågavarande inskrifningsafgifter af lärjunge icke borde
mer än en gång och vid ett läroverk erläggas, så vida icke sä lång lids uppehåll i studierna
och frånvaro från läroverk för lärjunge inträffat, att han i följd deraf måste såsom
nyinskrilven betraktas, — det alltså, i fråga om förflyttning af lärjunge från ett
till annat läroverk, syntes hafva undfallit lagstiftarens uppmärksamhet, att sådana fall
rätt ofta kunde inträffa, då lärjunge komme alt förflyttas från det ena högre läroverket
till ett annat af samma omfång;
22 Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 47.
dels ock alf, lill följd af den i 134 § 1 mom. af nämnda stadga föreskrifna
fördelning af den s. k. enskilda kassan i tvänne afdelningar, — nemligen den, som bil
das
af lärjungarnes inskrifningsafgifter, frivilliga gåfvör och lärjungarne tillfälligtvis
ålagda afgifter, samt den, som utgöres af de afgifter, hvilka böra för hvarje termin af
lärjungarne erläggas —, och då den ena af dessa afdelningar icke finge understödja
den andra, vid de flesta läroverk inträffat eller snart måste inträffa det oegentliga förhållande,
att, oaktadt dess inkomster på det hela skulle vara fullt tillräckliga för skolans
alla behof, om de vore sammanslagna, den förra afdelningens inkomster visat sig
alldeles otillräckliga för dess åligganden, då deremot den sednare icke kunde använda
alla sina inkomster, ulan lemnade betydliga årliga öfverskott.
Hvad beträffar den förra af dessa framställningar, har, med afseende å ändamålet
med de i 134 och 135 §§:na af ofvannämnda stadga föreskrifna afgifter, som vid
inträdet i ett elementarläroverk skola af lärjunge erläggas, äfvensom derå. att han'genom
förflyttning från ett läroverk till ett annat icke kommer i åtnjutande af någon ytterligare
fördel, det synts Rikets Ständer fullkomligt billigt, att en lärjunge, som öfverflyttas
från det ena till det andra läroverket, får, utan afseende å det sednares egenskap
af högre eller lägre, från erläggande af ny inträdesafgift njuta samma befrielse,
som nu tillkommer dem, hvilka flyttas från ett lägre till ett högre läroverk; och, hvad
angår den sednare framställningen, hafva Rikets Ständer inhemlat, att mången gång de
tillgångar, som bildas af den från hvarje icke medellös lärjunge årligen utgående afgiften,
9 R:dr, äro icke blott tillräckliga för det dermed afsedda ändamålet att anskaffa
undervisningsmateriel, utan derjemte lemnar öfverskott, så att behållningen deraf årligen
vexer, under det deremot den s. k. “egna kassans“ öfriga inkomster, bestående hufvudsakligen
af inskrifningsafgiften, 4 R:dr 50 öre, icke förslå att betäcka de utgifter,
som dermed skola bestridas, nemligen för ljus, ved, aflöning åt vaktmästare och tryckningskostnader,
utan alt en extra afgift måste utskrifvas. Att detta sednare vanligen
möter missnöje, isynnerhet då kändt är, alt skolan egde tillgångar till kostnadernas bestridande,
såvida icke lagstiftningen lade ovilkorlig! binder i vägen för deras användande
till det behöfliga ändamålet, synes icke sakna allt berättigande. Emellertid bör å andra
sidan icke förbises, alt, om än den förstnämnda afdelningen vid ett visst tillfälle kan
synas hafva ett öfverskott, som ej genast behöfver för det dermed ursprungligen afsedda
ändamål , nemligen undervisningsmaterielens underhåll, tagas i anspråk, nämnda materiel
likväl kan vara i det skick, att ett snart inträdande behof af förstärkning eller förbättring
kan uppstå, hvartill då påräkneliga medel icke förslå; och som härå måste i
(rämsta rummet fästas afseende, torde åt läroverks-kollegiet böra öfverlemnas att bedöma,
i hvad mån ifrågavarande kassa kan, med hänsyn till skolans behof och de tillgångar
lill deras fyllande, som äro alt påräkna, tåla att lill bestridande af de med den
ena eller andra afdelningen afsedda ändamål användas, och derefter bestämma, om och
till hvad belopp en extra afgift bör lärjungarne aflbrdras.
Rå grund häraf få Rikets Ständer hos E. K. Majit i underdånighet anhålla,
dels om den ändring i 31 § af Kongl. Stadgan för rikets allmänna elementarläroverk,
att sednare punkten deri erhåller följande lydelse: “Bevisligen medellöse, äf
vensom
de, hvilka från ett till annat läroverk öfvergå, äro från dessa afgifter frikallade“;
dels ock att den i 134 § af samma nådiga stadga förekommande bestämmelse,
enligt hvilken de medel, som genom den i mom. d) af denna § bestämda skolafgilt tillflyta
ett elementarläroverks s. k. egna kassa, skola särskildt bokföras och redovisas
saint användas uteslutande till anskaffande af böcker, undervisningsriiedel och eljest för
läroverket behöflig materiel, ändras derhän, att på läroverks-kollegiets pröfning må
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 48. 23
bero, huruvida, med hänsyn till läroverkets förhandenvarande eller emotsedda behof af
förstärkning eller förbättring i nämnda materiel, bidrag lill de i mom. c.) afsedda kostnaders
bestridande må utgå af de i mom. d) omförmälda tillgångar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1866.
i%T:« 48.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 April 1 8 66.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majds nådiga Proposition angående förändrad grund för
utgörande af Fjerdingsmans aflöning.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 69.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 8 December sistlidna år har E.
K. Majit behagat meddela, alt, då fjerdingsmanna-befaltningen, enligt Kongl. Stadgan
den 1 Juni 1850, förklarats utgöra ett menighetsbeslyr, hvars handhafvande åsyftar
uppehållande af ordning och säkerhet inom kommunen, samt skyldigheten att bidraga
till aflöning åt Fjerdingsman, der sådan med viss lön antagits, blifvit genom tid efter
annan meddelade stadganden utsträckt till jemväl andra kommunalmedlemmar, än innehafvare
af jord, E. K. Majit ansett skyldigheten att deltaga i Fjerdingsmans aflöning
böra såsom en kommunens gemensamma ordningsangelägenhet betraktas; hvadan E. K
Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att, med ändring af Kongl. Kungörelserna den 9
Augusti 1851 och den 23 Oktober 1857, i afseende å Fjerdingsmäns aflöning mätte
förklaras, att denna aflöning bör utgöras efter enahanda grund, som för kommunalutskylder
i allmänhet är eller kan varda föreskrifven;
Och som Rikets Ständer funnit sig höra E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition
bifalla, fä Rikets Ständer sådant härmed i underdånighet tillkännagifva; framhärdande
etc.
Stockholm den 14 April 1866.
24 Expeditions-Utskoitets Forsing tili underd. Skrifvelse, N:o 49.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 April 1866.
Preste-Ståndet den 1 Maj —
Borgare-Ståndet den 1 — —-
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående kostnadsfri upplåtelse
af kronomark för jernvägsanläggningen emellan Gellivara
malmfält och Luleå eif.
(Stats-Utskottets Ullålande N:o 61.)
S. A. K.
Sedan, till understödjande af en ifrågasatt jernvägsanläggning emellan de tili
Gellivara egendom hörande malmfält och Bottniska viken, Rikets Sländer uti underdånig
skrifvelse den 30 Juni 1860, med vilkor att bolag för jernvägens utförande blefve
bildadt och jernvägsanläggningen af detsamma påbörjad inom 1861 års utgång, medgifvit
kostnadsfri upplåtelse af dertill erforderlig, Kronan tillhörig mark, samt Rikets
sednast församlade Ständer, som inhemta!, att ofvanberörda jernvägsanläggning icke
kommit till utförande, men att egarne af Gellivara, under förutsättning att Luleå eif
blefve kanaliserad, afslutat förberedande aftal om byggande af en jernväg emellan Gellivara
och nämnda eif, genom underdånig skrifvelse den 19 November 1863 tili E. K.
Maj:ts disposition anvisat en summa af 852,000 R:dr, för ali, i händelse aftal, som af
E. K. Maj:t förklarades giltigt, blefve afslutadt om anläggande, inom viss af E. K.
Maj:t bestämd lid, utaf jernväg emellan Luleå eif och Gellivara malmfält, under stadgade
vilkor utbetalas, för verkställande af nödiga rensningar i elfven samt anläggande
af kanaler med lutande planer förbi Hedens och Ede forssar, till det bolag, som genom
kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års utgång borde vara vederbörligen afslutadt,
förbunde sig alt elter fastställd plan utföra och fullborda arbetet; så, och efter
det ett i England bildadt aktiebolag, benämndt “The Gellivara Company limited®, hvilket
genom Kongl. Resolution den 17 Maj 1864 erhållit nådig tillåtelse alt besitta de
af bolaget inköpta s. k. Gellivara-verken jemte derunder lydande jern- och sågverk,
hemman och lägenheter i Norrbottens län, i underdånighet, med förmälan alt bolaget
beslutat verkställa ofvanberörda såväl kanaliseringsarbete som jernvägsbyggnad, anmält
sig till att komma i åtnjutande af det statsbidrag, Rikets Ständer för omlörmälda rensnings
-
Expeditious-VtskoUeU Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 50
‘15
nings- och kanaliserings-arbeten anvisat, samt E. K. Maj:t den li Oktober 1864 uppdragit
ät Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader att rörande sislberörda ar
betens utförande inom den 1 Oktober 1867 med bolagets ombud afsluta kontrakt, har
E. K. Maj:t, efter ansökan af bolagets hufvudombud bär i Sverige, Grosshandlanden
V. Kjellberg och Kanslisten W. F. Dalman, uti nådig Proposition af den 15 December
sistlidna år föreslagit Rikets Ständer, ali medgifva kostnadsfri upplåtelse lill ofvannämnda
bolag af den Kronans odisponerade mark, sorn för nu ifrågavarande jernvägsanläggniog
erfordrades, mot del att jernvägen blefve för Statens behof och allmän
trafik upplåten enligt taxa, som komnte att af E. K. Maj:t fastställas, samt med förbehåll
derjemte att, derest järnvägsanläggningen icke blefve fullbordad inom föreskrifven
tid eller jernvägens trafikerande skulle komma att upphöra, Kronans fria disposition till
den afstådda jorden borde återställas.
Hvad E. K. Maj:t sålunda behagat i nåder föreslå, hafva Rikets Ständer funnit
godt bifalla; Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.
Stockholm den 2 Maj 1866.
i:o 50
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Maj 1866.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder tid
skjutsning sbesvärets ordnande.
(Santmans. Stats- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5.)
8. A. K.
Uti underdånig skrifvelse af den 2 December 1863 anböllo hos E K. Maj:t
Rikets sednast församlade Ständer, att E. K. Majit måtte täckas å alla gästgifvaregårdar
i riket låta, så vidi görligt funnes, inrätta entreprenader för skjutshållningen, hvarvid,
då sådant af förhållandena nödigt påkallades och entreprenader ej på annat sätt
kunde åvägabringas, en lega af högst 1 R:dr 50 öre per mil i stad och 1 Ridr 20 öre
Bih. till R St Prat 1865 $ 1866 10 Sami. t t/d. 4 Hafi. 4
2t5
Expeditions™(Jtskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 60.
per mil på landet linge uppbäras; hvarjemte Kikets Ständer hos E. K. Maj:t hemställde
att, för sakens ordnande, måtte meddelas de föreskrifter, hvilka såväl för de skjutsskyldiges
säkerhet som för de resandes beqvämlighet kunde erfordras, äfvensom att
vederbörande länsstyrelser mätte ega att vid de tillfällen, då behof af ny skjutsinrättning
å farväg samt vid jernväg eller kanalstation uppstode och sådan icke kunde åstadkommas
utan de gamla skjutslagens ytterligare betungande, på sådant ställe bereda
skjutsinrättning på det sätt, att skjutsskyldigheten efter entreprenadauktion öfverlemnades
til! den, som erbjöde sig att för minsta lega befordra resande, hvilka, utan afseende
å den allmänt gällande skjutslegan, skulle åligga alt betala för hvarje mil det belopp,
för hvilket entreprenören vid auktionen förbundit sig att bestrida skjutsen; Och
ställde Rikets Ständer tillika till E. K. Maj:ts disposition ett reservationsanslag af 100,000
R:dr R:mt, för att användas til! lättnad för skjutsningstungan i de fall, der densamma
genom entreprenad bestredes och befunnes särdeles tryckande.
1 anledning af omförmälda underdåniga skrifvelse har E. K. Maj:t, sedan samtlige
E. K. Maj:fs Befallningshafvande och Kammar-kollegium blifvit hörde, genom Cirkulär
den 24 Januari sistlidna år, jemte det särskilda föreskrifter angående ordnandet
af nya skjutsinrättningar och om användandet af omförmälda reservationsanslag meddelats,
i nåder förklarat, att del vore af vigt, att, innan den af Rikets Ständer endast
för utomordentliga fall föreslagna förhöjning af skjutslegan vidloges, dels någon erfarenhet
inhemlades, i hvad mån tillfälle till erhållande af bidrag från det anvisade statsanslaget
kunde medverka till entreprenaders mera allmänna införande, dels, i sammanhang
med en dylik förhöjning, om den visade sig vara erforderlig, utväg söktes till en
jemnare fördelning och ett ändamålsenligare ordnande af skjulningsbesväret och dermed
sammanhang egande frågbr, än under för handen varande förhållanden kunde skehvarföre
E. K. Maj:l, som ansett ett af E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län I sådant afseende framstäldt förslag vara förtjent af närmare öfvervägande och på
det åsigterna från landets olika delar angående de i samma förslag framställda hufvudgrunder
för skjutsningsanslalternas ordnande eller om de afvikelse!' derifrån, som af särskilda
förhållanden inom vissa orter funnes nödiga, mätte kunna inhemtas, förständiga!
Sine Befallningshafvande i länen att öfver förslaget infordra sistlidna års ordinarie
landstings yttranden ocb dermed jemte egna utlåtanden till E. K. Maj:l inkomma, så
att under nödigt öfvervägande kunde tagas, i hvad mån ärendet påkallade framställning
till Rikets Ständer antingen om statsbidrag elles rörande andra delar af frågan,
och hafva E. K. Maj:ts Befallningshafvande i slutet af nyssnämnda år insändl de infordrade
yttrandena, ulan att frågan hos E. K. Maj:t ännu vunnit vidare utredning
eller pröfning.
Vid sådant förhållande och dä Rikets Ständer fortfarande hysa den åsigt, att
{ordbruket må, såvidt med omständigheterna är förenligt, från utgörandet af skjutsnings
lesväret
Iritagas; då lämpligaste sättet för vinnandet af detta mål, enligt Rikets Ständers
tanke, är inrättandet af entreprenader å alla skjutsstationer; då sådant icke torde
kunna vinnas endast genom en skjutslagen beredd utsigt alt erhålla understöd af de
medel, som Rikets Ständer kunna till lindring i skjutsbördan anslå: då rättigheten att
för utomordentliga fall erhålla en utöfver dess nuvarande belopp förhöjd skjutslega otvifvelaktig!
är ett af de verksammaste medlen för åstadkommande af entreprenader; och
då en sådan förhöjning skulle utgöra en uppmaning för de resande att oftare än hittills
begagna sig af den postdiligensfart, som redan är eller framdeles kommer att
blifva inrättad ;
få Rikets Ständer, i enlighet med sin vid sistförfluten riksdag framställda begäran,
hos E. K. Maj:l i underdånighet anhålla, alt E. K. Maj:l mätte täckas å alla
«r
Eirpediti.ons~ljtsknlt.Pls
skjutsstallen i riket, nemligen der, hvarest entreprenader ej äro inrättade, så snart omständigheterna
det medgifva, samt å de öfriga, der entreprenader nu finnas, i den mån
de derom ingångna kontrakter tilländagå, låta, såvidt öfverenskommelse derom kan
träffas, inrätta entreprenader, med rättighet för entreprenörerne att uppbära en skjutslega
af högst 1 R:dr 50 öre i stad och I R.dr 20 öre på landet, hvilken skjutslegas
belopp bör genom entreprenadauktioner bestämmas;
äfvensom att, der entreprenader icke mot åtnjutande af ofvannämnda högsta
skjutslega kunna åstadkommas, utan vederbörande skjutslag nödgas för skjutsbestyrets
fullgörande medelst entreprenad lemna särskildt bidrag, skjutslagen då må, enligt de
grunder, E. K. Maj:t i ofvannämnda nådiga Cirkulär af den 24 Januari 1865 stadgat,
af statsmedel undfå ersättningsbidrag för hvad de till skjutsens bestridande på sådant
sätt nödgas utgifva ;
och hafva Rikets Ständer, till godtgörande af de ersättningar, som sålunda kunna
ifrågakomma, beslutat ställa till E. K. i\laj:ts disposition ett årligt reservationsanslag af
125,000 Riksdaler.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 Maj 1866,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Maj 1866,
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 2 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl~
Majlis nådiga Proposition om anslag till jernvägsbyggnader
och till rörelsemateriel å redan anlagda stambanor.
(Stats-lJtskoltets Utlåtanden N:is 48 och 54 samt Memorial N:is 68 och 82j.
S. A. K.
I nådig Proposition tili Rikets Ständer af den t December nästlidna år har
E. K Maj:t erinrat, hurusom, efter södra stambanans öppnande för allmän trafik,
28 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd Skrifvelse, \:o 51-
utaf de elter sednaste riksdag påbörjade stambanor ännu äterslode ofullbordade den
östra, den norra och den nordvestra, samt tillkännagifva, att särskilda underdåniga
framställningar till E K. Majit inkommit angående aflåtande till Rikets Ständer af nådiga
Propositioner angående åtskilliga andra jernvägsanläggningar; men, enär de financiel
förhållandena icke i allmänhet gjorde tillrådligt att för den närmaste tiden —,
vare sig till bekostande af de jernvägsanläggningar, som omedelbart af Staten utföras,
eller till understöd, medelst lån för sådana anläggningar, hvilka blifvit af enskilda bolag
eller korporationer ifrågasatta, upplåna alltför betydliga summor, har E. K, Majit,
— med åberopande af hvad i den till Rikets sednast församlade Ständer aflåtna nådiga
Proposition om Statens jernvägsbygnader blifvit yttradi om vigten af en jernvägsför
bindelse mellan de förenade rikenas bufvudstäder och de fördelar, sorn deraf vore att
vinna icke blott i militäriskt afseende och för underlättandet af varu-utbytet mellan de
båda rikena, utan ock för ett kraftigt befrämjande af de unionela förhållandenas utveckling
—, nu föreslagit Rikets Ständer att vid innevarande riksdag uteslutande för
nordvestra stambanans fortsättning anvisa de medel, som för jernvägsbyggnader kunde
komma att beviljas.
Denna bana vore nu från sina begge ändpunkter påbörjad. Rikets sednast
församlade Ständer anvisade nemligen deis erforderligt belopp för anläggning af den del
utaf nämnda bana, som bade sin sträckning från vestra stambanan till Christinehamn,
dels jemväl (500,000 Ridr. jemte blifvande räntevinst på statslånelönden, beräknad till
omkring 400,000 Ridr, för utförande på bandelen från riksgriinsen till Arvika, af sådana
arbeten, som fordrade längre lid för sin fulländning. Hela kostnaden för sist
nämnda
bandel med en längd al 3 mil 31,000 fot hade beräknats till 3,893,998 Ridr,
ocb skulle alltså det belopp, som för de återstående arbetena å denna bandel erfordrades,
uppgå till 2,893,998 Ridr. Då likväl i de beräknade vinstmedlen från statslåneforiden
någon minskning vore att emotse, har E. K. Majit, under antagande att de arbeten,
som å denna bandel återstå, skola, om icke oförutsedda binder inträffa, under
år 1867 kunna till hela sin omfattning fullbordas, äskat, att det för samma arbeten erforderliga
anslag måtte anvisas atljy jemnadt tal under nämnda är utgå med 2,900,000 Ridr.
Uti en särskild, Rikets Ständer meddelad promemoria, har cbefen för Statens
jernvägsbyggnader, •— jemte tillkännagivande alt af de lör nordvestra stambanans fortsättande
från statslånelönden anslagna vinstmedel, förslagsvis beräknade till 400,000
Ridr, blifvit under åren 1864 och 1865 h flade omkring 370,000 Ridr, hvaremot af
återstående 3(1,000 Ridr endast omkring 4,000 å 5,00(1 Ridr funnos tillgängliga, under
det att resten vorå bestående af osäkra fordringar, sorn åtminstone icke för innevarande
års arbeten kunde påräknas, — anmält att, derest tillgängarne redan under innevarande
år kunde medgifva utbetalning af ett anslag å 1,200,000 å 1,500,000 Ridr för
arbetenas fortsättning mellan Arvika och liksgränsen, i afräkning på det för denna
handels fullbordande i E. K Majlis nådiga Proposition äskade anslag af 2,900,000
Ridr, väsendlliga fördelar skulle vinnas, enär tillfälle derigenom gåfves att pä ändamålsenligare
sätt ordna de återstående arbetena, hvilka då skulle under detta och
nästa år kunna jemnare fortgå än som läte sig göra, ifall de bufvudsakligaste arbetena
måste uppskjutas till år 1867. Sålunda skulle man genom anslagets fördelning på
Svanne år kunna undvika att på en gång hafva å denna linie samlad den större arbetsstyrka,
som, om bela anslaget hänfördes till eli enda år, måste derstädes användas,
men hvars inqvartering ocb uppehälle i denna glest bebodda trakt vore förenade med
stora svårigheter; — vidare skulle redan i år rails och sleepers kunna anskaffas samt
sålunda railsläggningen och ballastningen tidigare påbörjas, hvarigenom icke allenast besparing
i anläggningskostnaden skulle uppstå, utan jemväl hela denna handels öpp
-
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse. N:o 51-
29
nande för allmän trafik i icke obetydlig mön fortskyndas; — och slutligen skulio derigenom
jemväl lemnäs tillfälle ali begagna Norska'jernbanans erbjudande att lör ballastarbetenas
fortskyndande tillhandahålla en ballaslmaterie! af eli lokomotiv och 50 vagnar,
som mot ersättning linge användas och genom hvilket erbjudande den förde! vunnes,
att egen ballastmateriel, hvars transporterande och underhåll alltid blefve med större
kostnader förenadt, icke skulie för denna bandel behöfva anskaffas.
Med afseende såväl härå som i öfrigt hos Rikets Ständer gjorda framställningar,
hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse nied hvad E. K. Majit behagat föreslå rörande
beloppet af det anslag, som lör ifrågavarande bandel erfordrades, funnit godt
att för fortsättning och a (slutande af de å nordvestra stambanan från Arvika tili riks
gränsen mot Norge återstående arbeten anvisa en summa af 2.900,000 Ridr, att utgå
med 1,200,000 R:dr under innevarande år samt med öfriga 1,700,000 Ridr under
år 1867.
Hvad derefter angår nordvestra stambanans fortsättande från Christinehamn mot
Arvika, har E. K. Majit i nåder tillkännagifvit, alt. i enlighet med Rikets'Ständers
derom gjorda framställning, förnyade undersökningar egt rum för utrönande af lämpligaste
Sträckningen af denna bandel, — antingen öfver Carlstad (södra linien) eller
öfver NiIs by sunde t mellan sjöarna södra och mellersta Fryken (norra linien) —; och
har E. K. Majit, jemte meddelande af hvad i detta afseende förekommit, på anlörda
skäl förklarat sig anse den förra linien ega företrädet samt alltså föreslagit, att Rikets
Ständer, til! utförande af nordvestra stambanan frän Christinehamn öfver Carlstad till
Arvika, beräknad alt för hela sin utsträckning kosta 11,770,000 Ridr, mätte, under
antagande af arbetets fulländande inom 1869 års slut, anvisa en tredjedel af samma
kostnad i jemnadt tal med 3,924,000 Ridr; varande dervid tillika af E. K. Majit hemstäldt,
dels att den nedsättning i utgifterna, som kunde blifva en följd al vederbörande
kommuners beslut om upplåtelse af jord tili bananläggningen eller om bidrag tili expropriationskostnaden,
måtte afräknas först å de följande årens anslag, dels jemväl alt,
tili förberedande arbeten å denna linie, likasom till fortsättning å dem pä linien mellan
Arvika och riksgränsen, som fordra längre tid för utförandet, mätte al förenämnda
belopp få förskottsvis under år 1866 utgå 500.000 Ridr, då återstoden lör år 1867
blefve 3,424,000 Ridr
Rikets Ständer hafva, efter sorgfällig pröfning af denna fråga, stadna! vid det
beslut, alt för nordvestra banan vid dess vidare fortsättning genom Wermland må bestämmas
den rigtning öfver Carlstad, som E. K. Majit i Sin nu aflåtna nådiga Proposition
föreslagit. — Beträffande åter anordnandet af medel för den ifrågavarande bandelens
bearbetande, hafva Rikets Ständer, med afseende å för handen varande tillgångar,
funnit sig föranlåtna att inskränka beloppet häraf till 500,000 Ridr.
f hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdagar blifvit i afseende
å Statens jernvägsbyggnader bestämdt, har E. K. Majit vidare uti omförmälda
nådiga Proposition föreslagit:
30 Expedit)ons-Utskottets Första;/ till underd. Skrifvelse, ,\:o 51,
att til! E. K. Maj:t må varda öfverlemnadt att vid jernvägsarbetenas utförande
närmare bestämma de orter, som statsbana eller bandel, hvartill anslag varder beviijadt,
skall genomgå, och de ställen den bör anlöpa; äfvensom att E. K. Majit må tili
ändamål, gemensamma för olika stambanor eller bandelar, anordna medel utan omedelbart
skeende fördelning dem emellan samt använda det öfverskott, sorn kan finnas
uppkomma ä ett stambanearbete, till att fylla den blist, som å ett annat möjligen
kan uppslå;
att E. K. Majit må af byggnadsanslaget använda hvad sorn erfordras till anställande
af undersökningar, med afseende å framtida fortsättande af stambanorna inom
de trakter, der yrkande om banornas utläggning i olika rigtningar blifvit framställda
eller E. K. Majit eljest kan tinna skäligt att låta dylika undersökningar anställa; samt
att Rikets Ständer mätte förklara hinder icke möta för användande vid jernvägsarbetena
af arbetskommenderingar ur arméen under de i Rikets Ständers skrifvelse
den 16 Sepiember 1857 upptagna vilkor;
Och hafva Rikets Ständer funnit godt bifalla hvad E. K. Majit i dessa hänseenden
sålunda hemställt.
Jemte erinran om det af Rikets Ständer vid sistlidna riksdag fattade beslut, enligt
hvilket 700,000 R:dr af dpn till Riksgälds-kontoret inlevererade trafikbehållningen
anvisades till bidrag vid utförandet af nya stambanor samt endast det öfverskott af
nämnda behållning, sorn derefter uppkomme, finge reserveras till betäckande af den
brist, som möjligen kunde i trafikinkomsterna uppstå, har, med åberopande af de förhållanden,
dem Styrelsen för Statens jern vägstrafik anfört uti en vid den nådiga Propositionen
fogad underdånig skrifvelse af den 26 sistlidne Oktober, E. K. Majit före
slagit,
att Rikets Ständer måtte, till komplettering af bristande irafikmateriel å redan
anlagda stambanor, anvisa det för detta ändamål nödiga belopp i jemnadt fal med
Två Millioner Riksdaler, inot del att den från och med år 1867 uppkommande behållningen
å trafikinkomsterna från Statens jernvägar varder tili Riksgälds-kontoret levererad.
Denna E. K. Maj:ts nådiga framställning hafva Rikets Ständer funnit sig böra
bifalla; och komma de sålunda anvisade medlen att från Riksgälds-kontoret i mån af
behof utbetalas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 Maj 1866.
Bspedition*-1!tskollett Förslag lill underd. Skrifvelse, Nio 62. 31
N:o St.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och A deln deri 18 Maj 1866.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition ont anvisande af medel till
utvidgning af den för jernvägen genom Stockholm beslutade
bangård vid Clara sjö och tillökning i de för trafiken
derstädes afsedda byggnader.
(Stats-Ulskoltets Utlåtande N:o 59 samt Memorial Niis <58 oell 82.)
8. A. K.
1 öfverensstämmelse med hvad E. K. Majit i Sin till Rikets Ständer den 25
November 1862 aflåtna nådiga Proposition i fråga om Statens jernvägsbyggnader föreslagit,
beslölo vid sistförfluten riksdag Rikets Ständer att för vestra stambanans framdragande
tili Clara sjö och en bangårds anläggande derstädes, gemensam för vestra och
norra stambanorna, bevilja en summa af 3.070,000 R:dr. Eniigt det kostnadsförslag
förre Chefen (ör Statens jernvägsbyggnader Öfversten m. m. Friherre N. Ericson afgifvit
rörande denna sammanbindningshana genom hufvudstaden, och hvilket förslag blifvit
lagdt tili grund för E. K. Majlis nyssberörda nådiga Proposition, skulle kostnaden för
uppförandet vid Clara sjö af stationshus jemte hanhal! med dertill hörande inredning,
gas- oell vattenledning, uppgå lill en summa af 250,000 R:dr, hvarförutan samma kostnadsförslag
för grundläggning af nämnda byggnader upptog ett belopp af 68,509 R:dr,
eiler tillsammans 318,509 R:dr. Då likväl ett stationshus jemte banhall, uppfördt med
de dimensioner, som den sålunda beräknade kostnadssumman medgaf, inom kort tid
skulle befinnas otillräcklig för den hastigt tillvexande rörelsen och således icke ens under
den närmaste framliden komma att uppfylla allmänhetens förväntan och billiga anspråk
på utrymme och beqvämlighet i förening med nutidens strängare fordringar på
prydlighet vid en hufvudstadens centralstation, hade, af sådan anledning och då det
syntes icke allenast vara ändamålsenligast utan jemväl i ekonomiskt hänseende fördelaktigast,
alt stationshusbyggnaden ocb banhällen redan från början uppfördes med så
tillräckligt utrymme och med en sådan anordning, att de fullkomligt motsvarade äfven
den framlida rörelsens större behof, den nuvarande Styrelsen öfver Statens jernvägs
-
32
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. !S:o 52.
byggnader, enligt hvad E. K. i\laj:t uti nådig Proposition af den 2 sistlidne Januari
gifvit Rikets nu församlade Ständer tillkänna, låtit uppgöra ritningar och kostnadsberäkning
öfver ett stationshus jemte banhali, det förra af 490 fots längd och 64 fots
bredd och den sednare af 500 fots längd och 103 fots bredd, inrymmande en bred
platform och fem genomlöpande banspår; och skulle kostnaden för dessa byggnader,
enligt deröfver gjorda detaljerade beräkningar, uppgå till 726,000 R:dr, eller 407,491
R:dr utöfver den i primitiva förslaget upptagna summa.
1 det underdåniga memorial, med hvilket jernvägsbyggnads-styrelsen till E. K.
Maj:t öfveriemnat det sålunda uppgjorda nya kostnadsförslaget med dertill hörande
ritningar, hade Stvrelsen derjemte anmält, att, likasom sjelfva stationshusbyggnaderna
funnits otillräckliga, jemväl det utrymme, som det primitiva kostnadsförslaget för centralstationen
upptog och hvilket utrymme vore afsedt att erhållas dels genom exproprialioner
och dels genom utfyllning i Clara sjö vore, enligt Styrelsens åsigt, allt för
mycket inskränkt för en sådan bangård som den ifrågavarande. Bangården skulle nemligen
enligt samma förslag icke erhålla större längd än 900 å 1,000 löt och alltså med
200 å 300 fot understiga den iängdsträckning. som erfarenheten visat vara nödvändig
och hvilken under de sednare åren ansetts böra iakttagas jemväl för de mindre trafikstationerna
utmed Statens stambanor. Vid sådant förhållande och då angeläget vore
att redan från början förvissa sig om ett så stort utrymme för hufvudstadens centralbangård,
att tillfälle derigenom gåfves til! ett ändamålsenligt ordnande icke allenast af
all den trafik, som de båda vid denna punkt sammanbundna stambanorna skulle tillföra,
utan jemväl den trafik, som från denna station komme att utgrena sig tili de särskilda
stationer och banspår, hvilka dels samtidigt med sammanhindningsbanan, dels
framdeles, blefve inom hufvudstadens område anlagda, ansåg Styrelsen att, utom de
tomter och tomtandelar, som enligt det primitiva kostnadsförslaget varit alsedda att för
bangårdsanläggningen inlösas, expropriation i och för bangårdens utvidgning jemväl
borde ega rum af den i qvarteret Cggleskans belägna. Handlanden A. G. Bergfalk tillhöriga
egendom, hvilken, såsom belägen i bangårdens midt, skulle, örn den bibehölles,
omöjliggöra såväl banhallens uppförande till erforderlig längd, som äfven anläggandet
derutanför af det antal banspår, som Styrelsen, för trafikens behöriga ordnande, funne
behöfiiga. I det primitiva kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan hade hela exproprialionskostnaden
blifvit beräknad alt uppgå till 602,242 R:dr. Denna summa hade
likväl befunnits otillräcklig, och sedan expropriationsåtgärderna numera så fortskridit,
att den verkliga kostnaden med temlig visshet kunde beräknas, funnes samma kostnad
uppgå till omkring 850,000 R:dr, eller omkring 250,000 R:dr utöfver den summa, som
det första kostnadsförslaget upptog. Lade:, nu härtill inlösningssumman för Bergfalkska
egendomen, approximativt uppgifven till 250,000 R:dr, skulle alltså expropriationskoslnaden
med omkring en hall’ million öfverstiga det för berörda ändamål försl beräknade
belopp. Visserligen skulle denna högre kostnad kunna icke obetydligt minskas, om
man, såsom det primitiva kostnadsförslaget jemväl afsåg, al de mellan Lappgatan och
Gamla Kungsholmsbrogatan exproprierade tomter försålde de andelar, som icke erfordrades
för den mindre bangård, som samma förslag upptog, men då en sådan försälj -  ningsåtgärd, såsom från början hindrande en bangårdsanläggning af tillräcklig utsträckning,
endast skulle leda derhän, att samma tomtandelar, då behofvet af en utvidgning
framdeles blefve oafvislig!, måste till ett sannolikt vida högre pris återköpas, funne
Styrelsen sig icke kunna tillstyrka en dylik åtgärd, såsom varande olämplig och förlustbringande.
Då alltså i expropriationskalkylen — med inberäkning af den till inlös,
en ursprungligen icke afsedda Bergfalkska egendomen — komme alt visa sig en brist
Bxpeditions-UtskoUets Första# tilt anderd. Skri/velse, N:o 52.
33
af omkring 500,000 R:dr, sam! vidare, såsom ofvan är nämnd!, kostnaderna för en sådan
större stationsbyggnad, som Styrelsen funnit behöflig, uppginge till 407,491 R:dr
utöfver den summa, som Friherre Ericsons kostnadsförslag för samma byggnad upptog,
skulle följaktligen utöfver det för sammanbindningsbanan vid sistförflulna riksdag beviljade
anslag nu ytterligare erfordras för stationshusbyggnad och bangård en tillskottssumma
af 907,491 R:dr. Styrelsen, som vid jemförelse med de kostnader, hvilka blifvit
använda på anläggandet af större jernvägsstationer i utlandet, funne den summa,
hvarom här vore fråga, icke kunna anses för hög, hade alltså, under åberopande af
hvad Styrelsen anfört såväl om ändamålsenligheten som den ekonomiska fördelen af en
från början till fullständiga dimensioner uppförd stationsbyggnad, i samma memorial
hemställt, att den nya centralstationen vid Clara sjö måtte få utföras efter den föreslagna
större planen, och at! bangården inålte få ökas såväl genom inlösen af Berg
falkska egendomen som äfven genom bibehållande af sådana redan inlösta tomtandelar,
som visserligen skulle kunna undvaras, ifall bangården, såsom till en böljan antagits,
blefve utlagd med endast två spår, men sorn, med den utvidgning af bangården, hvilken
Styrelsen funnit erforderlig, icke kunde densamma frånskiljas. Skulle åter det för
berörda ändamål erforderliga anslag icke för närvarande kunna åstadkommas, utan
kostnaderna för stationsbyggnaderna böra begränsas inom det belopp af 318,509 R:dr.
som det primitiva förslaget för samma byggnader upptog, funne Styrelsen för sin del
mera ändamålsenligt^ att den större byggnadsplanen i allt fall på det sältet bibehölls,
att, med uteslutande af banhällen, endast så stor del af stationshuset uppfördes, som
för den tillgängliga summan kunde åstadkommas, heldre än alt, såsom det primitiva
förslaget upptog, i sin helhet uppföra ett mindre stationshus med dertill hörande hanhäll;
varande i de vid memorialet fogade ritningar åskådliggjord! huru stor del af den
större planen skulle kunna uppföras för ilen kostnadssumma, som det första förslaget
upptog. Men ehuru den större planens parlieia antagande medförde den fördel, att en
utvidgning efter samma plan framdeles kunde verkställas, utan att de delar af byggnaderna,
som sålunda förut blifvit uppförda, då behöfde ombyggas, och detta förfaringssätt
följaktligen egde företräde framför det, som afsåg att åstadkomma såväl fullständigt
stationshus som hanhäll inom de inskränkta dimensioner, den ursprungligen beräknade
summan medgaf, ansåg likväl Styrelsen, hufvudsakligen ur synpunkten af trafikens
fordringar jemte den större kostnad och de olägenheter i öfrigt, som skulle blifva en
följd af byggnadsarbetenas fortsättande, sedan banan blifvit för rörelsen upplåten, sig
böra afstyrka att sålunda endast delvis uppföra den större stationsbyggnad, som Styrelsen
funnit vara behöflig.
Styrelsen öfver Statens järnvägstrafik, hvars yttrande öfver Jernvägsbyggnadsstyrelsens
ifrågavarande förslag E. K. Majyl låtit infordra, hade i sill med anledning
häraf afgifna underdåniga utlåtande hufvudsakligen yttrat enahanda åsigter i denna
fråga som Byggnadsstyrelsen, men dessutom ifrågasatt, huruvida icke skäl vore för
handen att genom påbyggande af en tredje våning å stationens hulvudbyggnad bereda
passande lokal för Trafikstyrelsen, hvarjemte Trafikstyrelsen, som anmärkt alt i Byggnadsstyrelsens
förslag icke funnes upptagen plats lör någon postexpedition, för hvilken likväl
rum borde finnas i hufvudbyggnadens bottenvåning, föreslagit att, då denna bottenvåning
torde lemna nog knappt utrymme för de många olika ändamål, som togo denna
våning i anspråk, en särskild byggnad utmed banbaliens vestra sidovägg måtte uppföras
och dit förläggas såväl stationsbetjeningens lokaler som jemväl åtskilliga förrådsrum,
samt sålunda inom stationens hufvudbyggnad nödigt utrymme beredas för den ifrågavarande
postexpeditionen: varande kostnaden för en sådan särskild byggnad af Trafik
Bih.
till II. St. Prat. 1865 $ 1866. 10 Sam/, t A/d. 4 Haft. 5
34 Expeditions-11 Iskottets Förslug tili unden/. Skrifvelse. N:o 52.
styrelsen approximativt beräknad till högst 63,000 R:dr; och hade Jernvägsbyggnadsstyrelsen,
som lemnats tillfälle att yttra sig öfver det tillägg, sorn Trafikstyrelsen sålunda
gjort vid Byggnadsstyrelsens förslag, väl förklarat sig instämma i Trafikstyrelsens åsigt
om önskvärdheten deraf, all den utmed banhallens vestra sidovägg ifrågasatta byggnad
kunde samtidigt med banhällen varda uppförd, enär, utom besparing i kostnad, derigenom
äfven skulle vinnas ökad styrka i den annars fristående och ganska höga banhallens
yttre sidovägg, som hade att uppbära eli tak af betydlig spännvidd, men deremot
anmält sig icke kunna biträda Trafikstyrelsens åsigt om inrymmande i sjelfva stationshuset
af centralförvallningen för Statens jernvägstrafik, som, enligt Byggnadsstyrelsens
åsigt, skulle kunna erhålla mera lämplig lokal i en särskild byggnad, uteslutande
inrättad med afseende endast å centralförvaltningens fordringar. Kunde uppförandet af
en sådan särskild byggnad ske samtidigt med de öfriga byggnaderna, skulle sådant
otvifvelaktig! leda till besparing i kostnader genom den tillgång på byggnadsmaterialier,
som kunde påräknas från liera af de för sammanbindningsbanans räkning inköpta, i
godt skick varande hus, hvilka måste rilvas och, derest malerialierna icke kunde af
Byggnadsstyrelsen tillgodogöras, sannolikt skulle lemna ett ganska ringa försäljningspris.
— Den af Byggnadsstyrelsen förordade större byggnadsplanen, nied tillägg af den särskilda
byggnad, som Trafikstyrelsen föreslagit alt uppföras utmed banhallens vestra sidovägg,
men utan beräkning af någon särskild lokal för centralförvallningen, skulle alltså,
i det al Rikets Ständer vid sistlidna riksdag för sammanbindningsbanan genom hufvudstaden
anvisade anslag af 3,070,000 R:dr, påkalla förhöjning med nedannämnda belopp,
nemligen: tillökning i expropriationskostnader, omkring R:dr 500,000; —
skilnaden mellan den byggnadssumma, 318,509 R:dr, som det ursprungliga
kostnadsförslaget upptager, och den summa af 726,000
R:dr, hvartill Byggnadsstyrelsen beräknat kostnaden för ett större
stationshus med hanhäll,  „ 407,491:
samt slutligen kostnaden för den särskilda byggnad, genom hvars
uppförande företrädesvis afsåges att inom stationens hufvudbyggnad
bereda plats för en postexpedition —,
„ 63,000: —
Summa R:dr Runt 970,491: —
Jemte meddelande af hvad sålunda i denna fråga blifvit af vederbörande myndigheter
anmält, bar E. K. Maj:t uti den nu aflåtna nådiga Propositionen anfört, alt,
enär redan vunnen erfarenhet af den hastigt vexande trafiken å Statens jernvägar ådagalagt
behofvet i allmänhet af större »lalionsplaner och rymligare stationsbyggnader, än
som vid kostnadslorslagens uppgörande, med afseende å då beräknad inskränktare rörelse,
ansågs erforderligt, och, hvad särskildt anginge centralstationen i Stockholm vid
Clara sjö, det lörekomme, att den för bangården beräknade areal är mera inskränkt
än hvad numera anses oundgängligt för en utvidgad rörelses ändamålsenliga handhafvande,
äfvensom att en stationsbyggnad af endast den storlek, hvartill den för ändamålet
redan anslagna koslnadssumtna lenmar tillgång, skulle inom kort, om icke omedelbart
elter stationens öppnande, befinnas otillräcklig, E. K. Maj:t, i betraktande häraf och då
det skulle både medföra svära olägenheter och blifva kostsammare, om bangården nu
anlades och stationsbyggnader uppfördes efter en mindre omfattande plan, men förändringar
och tillbyggnader sedermera, efter stationens emottagande af Trafikstyrelsen,
måste till stort men för trafiken utföras, ansett mest ändamålsenligt, att bangården från
början ordnades pä sådant sätt, att alla nödiga arbeten och byggnader kunde i ett
sammanhang bringas till utförande. I öfverensstämmelse härmed har E. K. Majit
alltså föreslagit, det Rikets Ständer mätte medgifva att — sedan af den under åren
Expeditions- (JIskotlets Forsing till underd. Skrifvelse, N:o 5%. 35
1866 och 1867 uppkommande behållning af trafikinkomsterna från Statens jernvägar
blifvit reserveradt så stort belopp, som Rikets Ständer, i anledning af E. K. Maj:ts
den 1 December nästlidna år afiåtna nådiga Proposition om anslag till jernvägsbyggna
der
och till rörelsematerie! å redan anlagda stambanor, kunde komma att för dessa
år anvisa till ränta och amortering å föreslaget lån för nämnda utgifter, — af samma
behållning måtte få användas, i män af behof, högst 970,000 R:dr för bangårdens utvidgning
och uppförande af ett stationshus med hanhäll och särskild tillbyggnad å banhallens
motsatta sida, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af Byggnadsstyrelsen
framställda förslag, hvars slutliga godkännande E. K. Majit dock velat uppskjuta,
till dess en del detaljer i afseende å inredning m. m. blifvit närmare bestämda. Hvad
särskildt beträffade den af Trafikstyrelsen i sammanhang härmed väckta fråga om beredande
af en lokal för cenlralförvaltningen af trafiken å Statens jernvägar, ville E. K,
Majit (il! Rikets Ständers afgörande hänskjuta, huruvida, med afseende å förutsedd
minskning i kostnaderna för åstadkommande af en sådan lokal, derest densamma finge
samtidigt med stationsbyggnaderna företagas, Rikets Ständer, oaktadt denna fråga icke
stöde med den om centralstationens utvidgning i oskiljaktigt sammanhang, ändock skulle
finna skäligt ål E. K. Majit öfverlemna att, sedan Öfverintendents-embetet blifvit i
ämnet hördt och närmare utredning åstadkommits om det mer eller mindre ändamålsenliga
alt inrymma berörda lokal antingen i en tredje våning af stationshuset eller i
en särskild byggnad, meddela förordnande örn ett sådant byggnadsföretag, så framt, behållningen
å trafikmedlen dertill lemnade tillgång.
Rikets Ständer hafva till pröfning förebaft detta ärende och dervid tillika tagit
kännedom af en utaf Chefen för jernvägsbyggnaderna sedermera afgifven särskild promemoria,
deruti han, på anförda skäl, förklarat sig anse det föreslagna utvidgade baugårdsområdet
vara särdeles nödvändigt och dess erhållande samtidigt med sammanbind
ningsbanans fullbordande utgöra ett oafvisligt behof, som borde tdlgodoses, äfven om
Rikets Ständer ansåge sig icke böra bevilja de 470,000 Ridr, dem E. K. Majit, för
stationsbyggnadernas utförande efter den större planen, äskat såsom tillökning i det
för samma byggnader förut beviljade anslag.
Enär E. K. Majit ännu icke slutligen godkänt planen för den blifvande stationsanläggningen
och grund följaktligen saknas för bedömandet af de i detta hänseendet
utaf Byggnads- och Trafikstyrelserna framställda förslag, hafva Rikets Ständer funnit
sig för närvarande icke kunna lör de i E. K. Majlis nådiga Proposition uppgifna
ändamål anvisa större belopp än som må anses erforderligt för beredandet af tillräckligt
utrymme för den blifvande jernvägsstationen med dertill hörande bangård; — hvarföre
Rikets Ständer, som ansett några medel nu icke böra anvisas för utvidgning af
sjelfva stationsbyggnaderna, — pä det sätt bifallit E. K. Majits ifrågavarande nådiga
Proposition, att en summa af Fem Hundra Tusen Riksdaler Riksmynt anvisats, att under
innevarande år från Riksgälds-kontoret utgå, för att af E. K. Majit, i mån af behof,
användas lill godtgörande dels af de ökade utgifter, som utöfver den i ursprungliga
koslnadslörslaget för sammanbindningsbanan genom Slockholm beräknade summa
erfordrats för verkställande af de i samma förslag afsedda exproprialioner, och dels för
inlösen eller expropriation af den i qvarteret Uggleskans belägna, A. G. Bergfalk tillhöriga
egendom.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den *23 Maj 1866.
36 Expeditions-Vtskotiets Förslug tili underd. Skrifvelse, N:0 53
\ o 53,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj 1866.
Preste-Ståndet den 2 3 — —
Borgare-Ståndet den 2 6 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga framställning angående upplåtelse åt Stockholms
stad af vissa tomtdelar å Riddarholmen.
(Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 77.)
8. A. K.
Sedan Stockholms stadsfullmäktige hos Öfvörståthållare-embetet anhållit, att bemäida
embete måtte bos E. Ii. Maj:t göra underdånig framställning om aflåtande af
nådig Proposition till Rikets Ständer derom, att till staden måtte för allmänna trafiken
varda upplåtna ej mindre den å en af stadens Ingeniör upprättad planritning inom bokstäfverna
o, s, t, u och o utmärkta del af tomten N:o 3 nedanför Rikets Ständers
hus å Riddarholmen, innehållande 15,420 qvadraifot, för att med stadens söder derom
belägna strandplats förenäs, utan äfven de delar af tomterna N:is 1 (f. d. Geijerska
egendomen) och 2 (f. d. Hebbeska egendomen) derstädes, hvilka icke komma att för
jernvägsanläggningen eller annat Statens behof användas.
Med anledning häraf, och sedan Öfverståthållare-embetet uti skrifvelse den 21
Oktober sistlidna år stadsfuilmägtiges ifrågavarande framställning till nådigt bifall förordat,
samt Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader uti infordrad! utlåtande upplyst,
att Styrelsen, på grund af Fullmägtlges i Rikets Ständers Riksgälds-kontor derom gjorda
begäran och E. K. Maj:ts i Skrifvelse den 22 Augusti sistlidna år dertill lemnade tillstånd,
til! bemälde Fullmägtige försålt hela den vester om sammanbindningsbanan be-,
lägna delen af egendomen N:o 2, och således äfven den del deraf, som Ofverståthållare-embetet
nu begärt få till Stockholms stad, för beredande af ökadt utrymme å
hamnplatsen vid södra sidan af Riddarholmen, upplåten ;
har E. K. Maj:t i nådig skrifvelse af den 2 sistlidne Januari gifvit Rikets Ständer
tillkänna, att, hvad anginge den öster om sammanbinduingshanan belägna och för densamma
obehöfliga andel af tomteu N:o !. eller f. d. Geijerska egendomen, E. K. Majit
tillåtit, att densamma må till Stockholms stad upplåtas, för att utläggas till strandplatsen
vid Riddarholmskanalen; och att, hvad beträffade framställningen om tillvinnande
för stadens räkning af den öster om sammanbindningsbanan belägna delen af tomten
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 53.
37
N:o 2, hvilken ej vöre för banans anläggande erforderlig, E. K. Maj:t förklarat, att de
af E. K. Maj:t redan förut i nådiga Brefvet den 22 Augusti sistlidna år meddelade bestämmelser
om rätt för Stockholms stad att tillvinna sig nämnda tomtdel antingen mot
ersättning i penningar eller i utbyte mot någon för sammanbindningsbanan erforderlig,
staden tillhörig egendom, som icke blifvit af staden till nämnda bana upplåten, skola
fortfarande lända till efterrättelse. Vidkommande åter Öfverstålhållare-embetets framställning
i öfrigt, har E. K. Maj:t, med afeende å den för hvarje år tilltagande ångbåtstrafiken
å Mälaren samt derigenom ökadt behof af utvidgning utaf Riddarholmsbamnen,
ansett sig böra till Rikets Ständer öfverlemna, huruvida icke de skulle finna
skäligt, att till Stockholms stad finge för berörda ändamål upplåtas dels den del af tomten
N:o 3 nedanför Rikets Ständers hus å Riddarholmen, sorn befunnes å den af stadens
Ingeniör upprättade planritning utmärkt med bokstäfverna o, s, t, u och o, ocb
hvilken tomt skulle förenas med stadens söder derom belägna strandplats, dels äfven
utaf den del af tomten N:o 2, eller f. d. Hebbeska egendomen, som ligger vester om sammanbindningsbanan
och af Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader numera blifvit
genom köp å Fullmägtige i Riksgälds-konloret öfverlåten, så stor rymd, som erfordras
för den blifvande hamnplatsens utsträckning intill jernbanan.
Rikets Ständer, som nyligen beslutat en sådan påbyggnad och förändring af Rikets
Ständers hus och f. d. Hebbeska huset, att desamma må blifva användbara för
inrymmande af den blifvande Riksdagens båda Kamrar med dertill hörande Utskott och
Kanslier m. m., hafva ansett sig icke kunna för närvarande medgifva någon upplåtelse
till Stockholms stad af de till dessa båda egendomar hörande tomtområden, helst i allt
fall, så länge arbetena pä den del af sammanbindningsbanan, hvilken sträcker sig öfver
Riddarholmen, icke hunnit fullbordas, någon upplåtelse till Stockholms stad af der belägna,
Staten tillhöriga tomtområden icke synes vara af behofvet påkallad. — Af dessa
skäl, och då del synts lämpligast vara, att Rikets nu församlade Ständer icke frånträda
tomtdelar, sorn åtminstone för den närmaste framtiden äro behöfliga för representationens
behof, hafva Rikets Ständer funnit sig förhindrade att bifalla den af E. K. Maj:t
i ofvanberörda nådiga Skrifvelse gjorda framställning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 186fi.
38
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 54-
\:U 54.
Uppläet och godkåndt hos Ridd. och Adeln den 2 3 Maj 1866
Prcste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 2 6 — —
Bonde-Ståndet den 2 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande åtgärder i afseende
pä tillämpningen af vissa stadganden angående
landväga varuförseln mellan Sverige ock Norge.
(Sammansatta Bevillnings- och Ekonomi Utskottets Betänkande N:o 2.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, det Rikets Ständer måtte hos E. K.
Majit i underdånighet anhålla, “alt E. K. Majit täcktes i nåder vidtaga de förfoganden,
som kunna erfordras för att göra me Hanrik sia g ens stadgande i afseende på den
landväga införseln gällande i Norge;* varande i sådant afseende hufvudsakligen anförd
t : alt ehuru det knappt funnes någon gren af vårt lands kommeröieia förhållanden,
som oftare varit föremål för allmänna uppmärksamheten och sakkunnige mäns ompröfning
än handelsförhållandena til! Norge, dessa likväl fortfarande befunne sig i ett
skick, som, i synnerhet från synpunkten af Sveriges intressen, vore mindre tillfredsställande,
samt alt, fastän, inom en tid af 20 år, tvänne särskilda tullkomitéer, sammansatta
af ett lika antal Svenskar och Norrmän, varit nedsatta, för att tillvägabringa
en mera liflig och ömsesidigt gagnande kommerciel gemenskap emellan de båda rikena,
dessa komitéers bemödanden dock icke burit någon frukt och ännu i dag i de tvänne
förenade rikenas inbördes handelsförhållanden saknades den reciprocitet i rättigheter,
som utgjorde grundvalen för hvarje tillfredsställande reglering af dylika förhållanden
äfven mellan för hvarandra helt och hållet främmande stater; hvarföre bland de af
detta sakernas tillstånd uppkomna missförhållanden, som, “jemte det att de medförde
en årligen vexande förlust för Svenska Statsverket, innefattade en alltför uppenbar
kränkning af de i ämnet utfärdade författningars anda och mening, för alt böra längre
förbises,“ Rikets Ständers uppmärksamhet särskild! blifvit fästad ä den tillämpning,
som nu egde rum af 5 § uti Kongl. Förordningen den 24 Maj 1825 samt af Kongl.
Kungörelsen den 25 Februari 1843, angående tullbehandlingen af varor, transporterade
öfver Idefjorden öster om Svinesund.
Nämnda kungörelse, som innehåller, att transporten af varor öfver berörda fjord
antingen i pråmar eller båtar under tvänne kommerslästers dräglighet eller om vintren
öfver isen, skall, med hänsigt tili tullväsendet, anses såsom om varorna vore landvågen
in- elier utförda, bade såsom undantagslag tillkommit på grund af ett enstaka
lokall förhållande, påtagligen i afsigt att underlätta varutrafiken mellan gränsboarne
på ömse sidor om Idefjorden. Författningen blef å Svenska sidan påyrkad, under uttryckligt
förbehåll af reciprocitet, men tiliämpades nu sålunda, att Norrmännen blefve
i tillfälle undandraga sig tullen för en stor del af deras sjötrafik på Sverige, hvaremot
Expeditions- lits ko t tuts Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 54.
39
särskilda restriktioner å deras sida gjorde samma förlättning loga gagnelig för Svenska
trafikanter.
Gynnade af staden Fredrikshalts belägenhet vid Ideljorden transporterade egare
af Norsk vara densamma i huru stora qvantiteter och från hvilken sjöstad som helst
till nyssnämude siad, derifrån varorna sedan i mindre farkoster forslades lill en midt
öfver Idefjorden belägen udde, Mossviken, hvarest desamma val för formens skull lossades
på Svenska landet, men omedelbart derefter inlastades i bredvid liggande fartyg,
som med dem seglade till Strömstad. Der förklarade tullkammaren, i stöd af åberopade
Kongl. Kungörelse, varan hafva införts landvågen, och erhölle sålunda varuegaren
fri disposition deraf samt kunde, utan någon slags afgift till Svenska statskassan,
föra densamma lund- eller sjövägen, hvart honom behagade inom hela Sveriges rike.
Detta sätt att, med kringgående af de för den sjöväga kommunikationen mellan
de förenade rikena gillia föreskrifter, sjöledes utan lull inpraktisera Norska produkter
till Sverige hade egentligen först för tre är sedan tagit sin början; och enligt företedda
utdrag af Strömstads sjötulikammares journal, hade införseln på denna väg i
ganska stor skala efter nämnde tid tilltagit. Så hade t. ex. införseln öfver Mossviken
af fisk, förnämligast saltad sill, hvilken är 1861 utgjorde 500 centner, år 1862 uppgått
till 3,175 centner 30 skålpund och år 1863 till 2,960 centner 86 skålpund, samt år
1864 bestigit sig till 4,114 kubikfot och intill den 21 Oktober sistlidna år till 5,794
' kubikfot. Af beredda hudar och skinn belöpte sig införseln under hvartdera af de
tre förstnämnda åren till respektive 16,824 skålpund, 109,479 skålpund och 166,482
skålpund samt uppgick under år 1864 till 308,439 skålpund och intill sagda tidpunkt
år 1865 lill 326,592 skålpund. Af jern (ugnar, spik och manufaktursmide) infördes
år 1861 centner 663.70, år 1862 centner 961,09, år 1863 centner 932,10, år 1864
centner 1,506,33 och intill den 21 Oktober 1865 centner 853,96.
Den omständigheten, att Svenska statskassan, enligt jemväl företedda uträkningar,
derigenom under år 1862 undandragits en tullinkomst af 13,924 R:dr och under
år 1863 af 24,162 R:dr, vöre väl af jemförelsevis underordnad vigt, ehuru dervid icke
borde förbises, att detta sätt att eludera mellanrikslagen ännu vore i sin början. Det
betänkjigaste syntes ligga deruti, att en Kongl. Författning kunde och finge begagnas
till täckmantel för ett uppenbart lurendrejeri, så att Norrmännen, — som, när fråga vore
om införseln lill deras land, högljudt beklagade sig öfver den tull-lindring, mellanriks
lagen
medgifver, och lade alla möjliga hinder i vägen för samma införsel, — till
lätes
undandraga sig all tull å de varor, som af deni på nämnda sätt till Sverige
infördes.
Under det stadgandet uti 5 § af 1825 års ofvan åberopade Kongl. Förordning
att “i Sverige eller Norge alstrade eller tillverkade varor, skola vid införseln landvägen
från ena till andra riket, vara från tullafgifter fria,* i Sverige respekterades och efterleldes,
gjordes detsamma i Norge betydelselöst genom en af dervarande Tulldepartement
(ill tullkamrarne utfärdad föreskrift, att “varer maae ikke uden tolds erleggelse
föres sövserts i Norge (herfraa stang-, bott- og bandjerns samt af bräkstenger, lier, spader
söm og spiger, 3 tömmer og derover undlagne);" hvarvid dock uti instruktionen för
tullkammaren i Fredrikshall det tillägg blifvit gjordt, att det *ikke betragtes som
sövaertsförsel, om varerne ber i riget bringes över fjerde, hvor disse afbryde den almindelige
landevei, som for ex. fra Moss till Horten.*
Det vore från år 1838, som det första förbud härledde sig för landvägen till
Norge utförda Svenska varors förskaffande utan tull. Före denna tid, likasom före den
politiska föreningens tillkomst, kunde Svenska, olver Iand förda varor i Norge passera
fritt hvar som helst, och i mer än 20 år efter unionens ingående fortgick denna praxis.
Sedan Norska Regeringen gifvit ofvannämnda tolkning af mellanrikslagens stadgande om
40 Expeditions- Utskottets Förs tua till underd. Skrifvelse. N:o 54.
tullfrihet, hade afsättningen af Svenska varor i hög grad försvårats i Norge, jemte det
icke så litet obehag och hinder uppstått för trafiken, äfven med rent Norska varor,
hvilkas ursprung icke alltid kunde styrkas, ett förhållande, sorn äfven inom Norge erkändes.
Det vore äfven eli faktum, som visserligen icke kunde frånkännas allt sammanhang
med den Svensk Norska tull-lagstiftningens närvarande beskaffenhet och tillämpning,
icke blott att Norge bibehölle den betydliga öfvervigt i den inbördes trafikens handelsvärde,
som della land alltsedan mellanrikslagens tillkomst innehaft, utan äfven att, medan
Sveriges utförsel till Norge årligen a/toge, införseln från detta sednare land, och
följaktligen äfven Norges förenämnda öfvervigt betydligt till toge, så att värdet af de
sjövägen frän Norge hit införda varor nu med mera än tre och en half millioner R:dr
öfverstege Sveriges utförsel samma väg till Norge, då deremot år 1860 införseln hit från
Norge med föga mer än en million öfversteg Sveriges utförsel till nämnda land; ty den
förra utgjorde det året endast 5,554,000 R:dr och den sednare 4,485,000 R:dr, men
sedermera tillvexte den förra, är 1861 till 5,641,000 R:dr och 1862 till 5,784,000 R:dr,
under det att Sveriges utförsel till Norge (allt sjöledes) förminskades, år 1861 till
3.097.000 R:dr och 1862 (ill 2,253,000 R:dr. Men ännu mera anmärkningsvärd! och
af närmare gemenskap med den fråga, som mera omedelbart utgjorde föremål för den
ofvannämnda framställningen, vore, att samma förhållande, sorn egde rum i afseende
på den sjöväga handelstrafiken. i de sednasle åren inträdt äfven på den landväga rörelsens
område, der en betydlig öfvervigt förut städse förefanns på Sveriges sida. Då
nemligen år 1837 införseln sistnämnda väg från Norge till Sverige endast innehade ett
värde af 70,500 R:dr. hvaremot det sednare landets utförsel till det förra uppgick till
värde af 436,000 R:dr, samt tio år derefter, eller år 1847, iaodväga införseln hit från
Norge endast stegrats till 82,500 R:dr, men vår utförsel dit deremot höjt sig lili
633.000 R:dr, så visade sig åter i sednare åren förhållandet sålunda, att, då införseln
derifrån besteg sig år 1855 till 210,000 R:dr, år 1860 lill 180,000 R:dr, år 1861 lili
226.000 R:dr och år 1862 till 505,000 R:dr, uppgick värdet af utförseln från Sverige
till Norge år 1855 till 196,500 R:dr, år 1860 till 267,000 R:dr, är 1861 tili 247,000
R:dr och år 1862 tili 208,000 R:dr; och hade således, likasom vid den sjöväga varutrafiken,
under sednaste tre åren den landväga införseln från Norge tilltagit samt till
och med nära tredubblats, under det att utförseln till Norge deremot a/tagit.
Detta med hvad mera blifvit i ämnet anfördt, hafva Rikets Ständer tagit i noggrann!
öfvervägande, och då nu befintliga stadganden i berörda hänseenden lära på ofvan
uppgifna sätt tillämpas, men angeläget är alt de förenade rikenas handelsförhållanden
varda så ordnade, att, jemte det en lifligare samfärdsel mellan dessa riken blifver befrämjad,
grundade anledningar lill missnöje öfver tillämpningen af de i sådant ändamål
utfärdade författningar icke måtte framkallas derigenom, att dessa lemna utrymme
vare sig att i det ena landet egenmägligt pålägga del andras produkter några af fördragen
icke godkända inskränkningar eller alt misstyda en för underlättande af den
inbördes trafiken meddelad föreskrift till undgående i det ena af de begge rikena utaf
de umgälder, som skola för det andra landets alster utgöras, få Rikets Ständer hos E.
K. Maj:! i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes i nåder vidtaga de förfoganden,
som kunna erfordras, för att mellanrikslagens stadganden i afseende på den
landväga varuförseln mellan de förenade rikena må vinna en rätt tillämpning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 55. 1
\ o 55.
Uppläst och godkändt kos Ridd. ock Adeln den 23 Maj 1 866.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 2 6 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtskilliga ändringar
i domstolsinrättningen ä landet.
(Lag-Utskoltels Betänkande N:o 15 och Memorial N:o 46.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva vid innevarande riksdag åtskilliga förslag hlifvi tväckta
angående förändring i nu gällande stadganden rörande domstolsinrättningen å landet:
och hafva med anledning häraf Rikets Ständer funnit dylik förändring vara i nedan
ornförmälda afseenden af beholvet påkallad.
Enligt 1 Kap. 1 § Rättegångsbalken, och Kongl. Förordningen den 18 December
1823 skola nämndemännen väljas af och bland “bönder"; men denna föreskrift
är både olämplig och svår alt noggrann! iakttaga, sedan gränserna emellan BondeStåndet
och den öfriga landtbefolkningen såväl i politiskt som socialt hänseende försvunnit.
Då likväl nämnden af ålder betraktats såsom folkelementets representant vid
lagskipningen, lära tjenstemän böra från valbarhet och valrätt uteslutas. Vidare, och
då det skäligen torde kunna befaras, alt i orter, der nämndemansbestyret ej är så värderadt
som borde vara, lösa personer kunde komma alt i nämnden insättas, och att
ej allenast domslolarnes anseende deraf skulle lida, utan äfven nämndemans-institutionen
undergräfvas, torde från behörighet till nämndemansbefaltning böra uteslutas sådana
personer, hvilka icke ega eller med åborätt eller på arrende innehafva jordbrukseller
annan fastighet inom kommunen, och sålunda i större eller mindre mån äro ali
räkna till den rörliga befolkningen. I sammanhang med förändrade föreskrifter härom
synes jemväl viss tid böra bestämmas, inom hvilken den, som afgått från nämndenianshefattning
må vara fri från skyldighet att sådan befattning ånyo mottaga. 1 öfverensstämmelse
härmed, och med iakttagande deraf, att kommunalstämma enligt gällande lag
öfverlagd sockenstämmas behörighet i förevarande hänseende, hafva Rikets Ständer
alltså, för sin del, beslutat, alt 1 Kap. 1 § Rättegångsbalken skall erhålla följande
förändrade lydelse:
B/h. lill B. St. Brot. 1865 1866. 10 Sami. 1 A/d. 5 Haft. 1
2
Expeditions-Utskottets Förslog lill underd. Skrifvelse, J\T:o 55.
“Underrätt å landet är Häradsrätt. Der dömer Häradshöfding med tolf män,
som i häradet ho och dertill valde äro. De tolf kallas Häradsnämnd. Då ledigt rum
i nämnden fyllas skall, varde i den eller de socknar, för hvilka ledigheten inträffat, val
hållet å kommunalstämma. Ej må annan dertill väljas än den, som är tjugufem år
gammal, samt eger, eller ock under åbo- eller nyttjanderätt innehafver hemman eller
annan fastighet inom socknen, och eger rösträtt vid kommunalstämma; ej heller den,
som innehar befattning i Konungens och Rikets tjenst. Den, som de flesta rösterna
erhållit, vare såsom nämndeman ansedd. Enhvar, som eger rösträtt å kommunalstämma
och sjelf är till nämndeman valbar, ege vid valet lika röst. Uppstår tvist om den valdes
behörighet, eller om valet rätteligen skett, gifve Häradsrätten utslag deröfver, och
gånge det utslag i verkställighet, ändå att klagan i högre Rätt föres. Den, som kallad
varder att i Rätten silla, på sätt nu sagdt är, vare pligtig att minst två år den tjenst
förrätta, der han ej från orten flyttar eller eljest visar sådana hinder, att Rätten pröfvar
skäligt honom dessförinnan entlediga; men vare ej skyldig emottaga nytt val förr
än fyra är förflutit, från det han sist nämndeman var. Éj heller må den, som öfver
sextio år gammal är, emot sin vilja till nämndeman väljas.®
Vidare hafva, i afseende på Häradsrätternas arbetssätt, åtskilliga framställningar
blifvit hos Rikets Ständer gjorda. Vid pröfning af dessa framställningar och öfvervägande
dervid af hvad tillförene blifvit i detta ämne på olika tider anfördt af särskilde
vederbörande, — särdeles Lagkomitéen och Lagberedningen —, hvilka haft att deröfver
sig yttra, hafva Rikets Ständer funnit vara af behofvet påkalladt, att, till förekommande
af den långsamhet i lagskipningen, som med skäl öfverklagats, Häradsrätterna
hällas oftare än nu är fallet tillgängliga och, så vidt möjligt är, förvandlas lill permanenta
domstolar. Såsom ett särskildt skäl härför tillkommer, att Häradsrätterna äfven
bestrida notariatsgöromålen på landet medelst handläggning af lagfarts- och intecknings-
somt andra s. k. småprotokollsärenden; att det blir af större vigt, alt ökade tillfällen
för dessa ärendens anhängiggörande beredas, i samma mån affärslifvet vinner en
större rörlighet; samt alt de förbättringar i lagfarts- och inteckningsväsendet, hvarom
för närvarande är fråga, icke torde kunna till fullo vinnas, om ej domstolarnes arbetssätt
förändras till större lämplighet för dylika göromåls bestridande.
Lika litel som Lagkomitéen och Lagberedningen anse Rikets Ständer, alt någon
för bela riket gemensam föreskrift kan meddelas i fråga om rältegångsdagarnes antal i
hvarje domsaga. Mångenstädes torde icke ens behofvet påkalla, att detta i någon väsendtligare
mån förökas; annorstädes skulle, äfven om dylikt behof förefunnes, olägenheterna
för domaren, nämnden och till och med för menigheten blifva större, än för
delarne.
Hvad som emellertid för alla orter skulle vara en lika stor fördel, vore om
stämning finge ske till alla de rältegångsdagar, då Häradsrätten är samlad, och förhållandet
med Häradsrätterna i detta /ull bleive lika med Rådstufvurätlerna. Nu mäste
alla stämningar ställas på tingets första dag, och sålunda finnes på hela året högst tre
dagar, då rättegång kan öppnas; försummas stämningstiden, kan en sådan försummelse
först flera månader sednare godlgöras. Men i de flesta härader - och tingslag äro de
årliga rättegångsdagarne åtminstone tio, ofta tjugu och i ganska många stora härader
och tingslag uppgå de. lill trettio eller fyratio, undantagsvis till och med derutöfver.
Tydligt är, alt då, oaktadt delta stora antal rältegångsdagar, stämningar icke kunna meddelas
till flera än lie, anordningen är i högsta måtto felaktig; hvaremot, om stämning
finge uttagas till flera af dessa rältegångsdagar, och dessa fördelades på flera månader,
rättvisan skulle vinna betydligt i skyndsamhet, och målen sannolikt derigenom blifva
mera jemnt fördelade på årets samtliga rätlegängsdagar, än nu är fallet. Likaledes skulle
det vara en synnerlig fördel, att icke, såsom för närvarande merändels sker, uppskjutna
Expeditions-Utskottets Förslag tilt anderd. Skrifvelse, N:o 55-
3
måls handläggning utan verkligt behof utställdes till ett påföljande ting, utan företoges
så fort ske kunde, och, der ej hinder mötte eller uppskofvet sålunda blefve för kort
för det dermed afsedda ändamål, helst å nästa rättegångsdag. Deraf blefve väl en
följd, att icke flera rättegångsdagai-/finge följa allt för tätt på hvarandra; men deras
jemnare fördelning på den lid, som tinget i allt fall, för expeditionens skull, måste
räcka, torde icke föranleda någon synnerlig olägenhet för domaren, helst behofvel af
särskilda rättegångsdågar för ransakningar med häktade personer derigenom minskades.
Slutligen skulle det för skyndsamheten i lagskipningcn vara en stor vinst, om det härdvunna
bruket, alt Häradsrätternas utslag afkunnas endast vid tingens afslutaude, kunde
brytas, och en viss kortare betänketid stadgas för domens aflatlande, efter del målet
blifvit af parterne öfverlemnadt.
Derest ofvan anförda grunder för Häradsrätternas arbetssätt blefve gällande,
hvaraf omedelbart följde, att den nuvarande indelningen af Häradsrätternas sammanträden
i vissa årliga ting förlorade all betydelse och till fördel för rättskipningen kunde
upphöra; så hade visserligen Häradsrätterna erhållit karakteren af permanenta domstolar:
men man vore ännu långt ifrån det mål, som af Lagkomitéen åsyftats, eller regelbundet
återkommande månadtliga sammanträden. Det var för delta ändamål, som
Lagkomitéen ansåg nödigt, att hvarje domsaga bildade endast en jurisdiktion och hade
en gemensam tingsstad; och för åstadkommande af en sådan reglering visade det sig sedermera,
att icke mindre än trettio domsagor utöfver det nuvarande antalet behöfde tillskapas.
Rikets Ständer anse icke en domsagereglering af denna omfattning lämplig, enär deraf
skulle ovilkorligen följa, antingen att åt vissa häradshöfdinge-beställningar måste anslås
betydliga kontanta lönebidrag, eller ali en del af underdomrarne skulle försättas i en
ekonomiskt ofördelaktig ställning, som menligt inverkade på deras embetsförvaltning.
Dessutom skulle en ganska lång tid åtgå, innan en sådan reglering kunde genomföras,
emedan man i allmänhet finge afvakta de nuvarande tjensteinnehafvarnes afgång: och
under denna öfvergångsperiod skulle allmänhetens missnöje och klagomål sannolikt snarare
ökas än minskas. Men Rikets Ständer föreställa sig, att, äfven med bibehållande
af nuvarande domsageindelning lill dess hufvudsakligaste delar, Lagkomitéens förslag
skall kunna i ganska väsendtlig mån genomföras. Rikets Ständer antaga nemligen att
menigheterna villigt skola underkasta sig att i någon mån uppoffra den fördel de för
närvarande kunna ega af tingsställenas närbelägenhet, om de genom en lagförändring i
ofvan antydd syftning erhålla visshet, alt en dylik uppoffring skall medföra den vida
större fördelen af oftare återkommande rättegångstillfällen och att det icke skulle möta alltför
stora svårigheter att förmå härader och tingsslag till frivillig sammanslutning för
gemensam jurisdiktion, om del för alla blir uppenbart, att rättvisan derigenom blir,
åtminstone i afseende på liden, för dem alla tillgängligare. Det är genom en sådan
menigheternas frivilliga medverkan och försakelse af vissa nu åtnjutna förmåner, som,
enligt Rikets Ständers förhoppning den ifrågavarande förändringen skall kunna genomföras;
och då orternas innevånare i detta afseende bäst torde känna sina egna behof,
så synes det Rikets Ständer icke ens välbetänkt alt, ulan en sådan medverkan, försöka
sakens genomförande. Det torde icke vara att förvänta, att i de domsagor, som beslå
af flera härader eller tingsslag, en dylik sammanslutning af hela domsagan på en gång
kan åstadkommas; men ej obetydligt vinnes, om två eller tre af dem förena sig om
gemensam tingsstad och gemensamma rättegängsdagar, som då kunna blifva dubbelt
eller tredubbelt så många som hvartdera tingslaget för sig tillförene åtnjutit, och slutligen
lärer äfven på de flesta mera bebyggda orter fördelen af en för hela domsagan
gemensam tingsstad och regelbundet på bestämda dagar i månaden återkommande sam
-
i
Expeditions-Utskottats Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 55.
manfräden af Häradsrätten blifva så i ögonen fallande, att domsagans innevånare
skola villigt göra allt hvad på deni ankommer för vinnande af en sådan fördel.
Rikets Ständer anse alltså, att man, för vinnande af månadtliga ting eller rättegångsdagar,
på säll Lagkomiléen föreslagit, icke bör vidtaga en så genomgripande åtgärd
sorn domsagornas styckning och reglering efter det år 1847 af dåvarande Justitiestatsminislern
framlagda förslag, utan att samma ändamål lättare bör vinnas genom en
successiv reglering och sammansmältning af de många härader och tingslag, i hvilka
domsagorna nu äro sönderstyckade, och att menigheternas beredvillighet för en sådan
reglering desto säkrare bör kunna påräknas, om lagen på förhand undergår en sådan
förändring i afseende på Häradsrätternas arbetsordning, att tingslagens sammanslutning
ovilkorligen måste föranleda ökade rättegängstillfällen.
Det är emellertid svårt alt beräkna, huru långt man, äfven på den väg som
Rikets Ständer sålunda antydt, för närvarande befinner sig från uppnåendet af nyssnämnda
önskningsmål. Enligt de upplysningar, Rikets Ständer kunnat inhemta, finnas
för närvarande endast nitton domsagor med en för hela domsagan gemensam tingsstad;
och för dessa finnes intet hinder alt genast införa månadtliga ting, på sätt Lagkomitéen
föreslagit. Rikets Ständer anse, alt man, för ett kraftigare befordrande af
reformens genomförande, kunde utan lära gå ett steg längre än Lagkomiléen föreslagit,
och föreskrifva månadtliga ting äfven lör de domsagor, som hafva två tingsstäder.
Om domaren t. ex. på den första måndagen i månaden håller ting på den ena
tingsstaden, så bör han ganska väl kunna på den andra eller tredje måndagen i samma
månad infinna sig å den andra. Detta skulle blifva förhållandet med trettio af Rikets
domsagor. Att bland dessa fvrationio domsagor, i hvilka sålunda månadslingen
efter Rikets Ständers omdöme genast kunde införas, några bestå af flera härader och
tinslag, än tingsstäder, torde icke utgöra något hinder för den föreslagna anordningen,
emedan följden deraf endast blefve att två särskilda nämnder finge vara på samma
dag tillstädes, och just delta förhållande skulle sannolikt verka dertill, att härader och
tingslag med gemensam tingsstad snart förklarade sig villiga att äfven sammansluta sig
lill gemensamt tingslag.
Rikets Ständer hafva genom upplysningar, lemnade af representanter från skilda
delar af riket, inhemlat, att den allmänna meningen redan gjort sig tillräckligt förtrogen
med behofvet af den ifrågavarande förändringen i Häradsrätternas arbetssätt! för
att denna saks ordnande efter de lokala bebofven skulle med intresse omfattas af de
särskilda orternas innevånare. Men derföre får icke förbises, att i de mindre bebyggda
delarne af landet de stora afstånden ännu utgöra det största hindret för domstolarnes
tillgänglighet, och att, såvida icke rättvisan derstädes skall ligga nere, domaren måste
såsom hittills någon gång, om också med långa mellantider, erbjuda folket i dess hemvist
lagens och rättvisans skydd mot våldet och orättvisan. Del ambulatoriska arbetssättet
torde derföre ännu ganska länge komma all förblifva den enda möjliga formen
för domstolarnes verksamhet i dessa trakter, och detta förhållande eger rum inom eii
stor del af de Norrländska landskapen. Men äfven derstädes rör sig nu för liden ett
allt mera omfattande affärslif, och della kan icke i längden nöja sig med en domstolsorganisation,
sorn egentligen är afsedd för kolonister och nomader. Det vore fara
värdi, att, om dessa aflägsnare orter skulle blifva i saknad af alla de fördelar, som
genom permanenta domstolar kunna beredas del öfriga landet, de skulle röna ett menligt
inflytande deraf i sina affärsförbindelser med de i delta afseende lyckligare lottade
orterna. Särdeles är det af vigt, att sådana rältsärenden, som närmast röra affarsverlden
och hvartill i främsta rummet måste räknas lagfarts- och inteckningsärenden,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 55.
5
kunna så ofta som möjligt anbängiggöras och med motsvarande skyndsamhet expedieras.
Det har synts Rikets Ständer, att åtminstone i detta afseende likhet för de olika
landsdelarne kunde utan svårighet beredas, och alt för detta ändamål i de domsagor,
der omständigheterna för närvarande ej medgifva, att allmän rättegångsdag hålles så
ofta som en gäng i månaden med hvarje härad och tingslag, till en början kunde
åtminstone för handläggning af lagfarts- och inleckningsärenden månadtligen hållas en
för hela domsagan gemensam särskild rättegångsdag, då parter kunde få dylika mål
skyndsamt afgjorda i domarens hemvist eller å annat ställe inom domsagan i närvaro
af ett mindre antal nämndemän.
Rikets Ständer hafva väl icke ansett lämpligt, att den nuvarande domsageindelningen
i någon väsendtligare mån rubbas; men, då den åsyftade sammanslutningen af
tingslagen otvifvelaktig! skulle på många orter underlättas, om i sammanhang dermed
utbyte af tingslag emellan angränsande domsagor kunde ske, loide tillfälle böra hållas
öppet för en sådan jemkning af domsageindelningen, som kan lända till lagskipningens
större beqvämlighet, och för detta ändamål vara nödigt, att afven de Häradsböfdingar,
som hädanefter, och intill dess månadstingen blifvit allmänt införda i de mellersta och sydliga
delarne af riket, komma att utnämnas, dervid förbindas att underkasta sig reglering af
domsagans område, på sätt som skedde under tiden från den 23 Mars 1847 till den
7 Februari 1860 med de Häradsböfdingar, som då utnämndes. En särskild anledning
härtill ligger i den omständighet, alt, om lagskipningen å landet vinner en ökad skyndsamhet,
åtskilliga mindre städer sannolikt skola önska att lägga sig under närmaste
landsrätts domvärjo; och då det otvifvelaktig! vore en fördel för lagskipningen i dess
helhet, om dessa mindre sladsdomstolar kunde alldeles upphöra, så torde också en
sådan önskan, der den yppar sig, böra, så vidt möjligt är, tillfredsställas; och dertill
torde i ett och annat fall erfordras någon jemkning i domsageindelningen.
Emot Lagkomiléens förslag har bland annat blifvit anmärkt, att nämndemansbestyret
skulle derigenom försvåras. En sådan följd måste också uppenbart inträffa,
örn en för hela domsagan gemensam nämnd skall öfvertaga de bestyr, som förut ålegat
flera särskilda nämnder i tingslagen. Rikets Ständer, som på ofvan anförda skäl, icke
kunna biträda Lagberedningens åsigt, att denna olägenhet bör afhjelpas genom en nedsättning
i antalelet af domför nämnd, anse, alt denna befarade olägenhet kan
på ett vida enklare och dertill fullständigare sätt afhjelpas derigenom, att de
tingslag, som förena sig med hvarandra, berättigas att fortfarande hvar för sig
välja fulltalig nämnd, och att de sålunda utvalde nämndemannen sedermera sins emellan
fördela tjenstgöringen vid de gemensamma rättegångsdagarne. Derigenom blefve
besväret med tingsuppvaktningen för nämndemännen på det hela taget alldeles oför
ändrad!.
Härmed hafva Rikets Ständer angifvit de hufvudgrunder, genom hvilkas tillämpning
det så länge eftersträfvade målet af permanenta domstolar å landet, efter Rikets Ständers
omdöme, torde kunna uppnås. Som emellertid denna fråga ingriper i den judiciela
administrationen och till följd deraf äfven har en ekonomisk sida, hafva Rikets
Ständer ansett sig icke böra, i fråga om ett förändradt arbetssätt för Häradsrätterna,
nu, för sin del, besluta några vissa lagförändringar, utan att ämnets vidare utredande
och den vigtiga förändringens befordrande böra åt E. K. Maj:ts visa omvårdnad ölverIemnas;
Och
få Rikets Ständer derföre — med tillkännagifvande alt Rikets Ständer, för
sin del, anse en förändring i Häradsrätternas arbetssätt vara af behofvet synnerligen
6
Exped iti a n s - Vis ko t le is Förslag till underd. Skrifvelse. A: o 56.
påkallad — hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att E. K. Majit täcktes vidtaga
nödiga åtgärder för att förbereda och, så fort ske kan, för Riksdagen framlägga förslag
till lagens ändrande i den af Rikets Ständer angifna syftning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 1866.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 2 3 Maj 186 6
Preste-Ståndet den 2 3 — —
Borgare-Ståndet den 2 6 — —
Bonde-Ståndet den 2 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrade föreskrifter
i afseende på sättet för kommunikationer af
besvär, som blifvit till Hofrätt ingifna.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 23 och Memorial N:o 41.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har vid innevarande riksdag fråga blifvit väckt om förändring
af gällande föreskrifter angående sättet för kommunikation af besvär, som blifvit
till Hofrätt ingifna; och hafva Rikets Ständer, med afseende å olämpligheten af berörda
för särskilda fall olika föreskrifter, genom hvilka tillfälle lemnäs tredskande parter alt
obebörigen uppehålla målens afgörande, för sin del, beslutat en författning, hvarigenom,
med ändring af hvad lag och författningar stadga i afseende på hvad iakttagas skall,
dä Hofrätt pröfvar besvär vara sådana att andra parten öfver dem höras bör, förordnas
som följer i
§ 1
"I mål, som hos Hofrätt genom besvär fullföljas, skola, på sätt i 27 Kap. 6 §
Rättegångsbalken för lagvadda och instämda saker stadgadt är, alla inlagor med bevis,
sorn dertill höra, tväfaldt ingifvas: den ena att vara i Hofrätten qvar, den andra att
gifvas till vederparten. Ej må protokoll eller utslag, som ena parten inlemnat, åt den
andra utgifvas.
E xp edit) o n s - Uts kott e ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 5 7. 7
§ 2-
Finnér Hofrätten, alt någon öfver besvären böras bör, och är målet ej af den
beskaffenhet, att offentlig myndighets åtgärd för sådant ändamål anlitas må, vare den
klagande pligtig, alt ena exemplaret af besvären med dertill hörande bevis uttaga och
vederbörande tillställa samt behörigt intyg derom till Hofrätten ingifva inom den tid,
som af Hofrätten bestämmes. Försummar klaganden att inom bestämd tid sådant intyg
ingifva, och kommer ej heller vederpartens förklaring inom samma tid in, varde
besvären ej till pröfning upptagna.“
§ 3.
Nu har den, som höras skall, fått del af besvären, såsom i 2 § sägs; vare då
skyldig att inom den tid, som af Hofrätten utsatt blifvit, sin förklaring till Hofrätten
tväfaldt ingifva. Kommer han ej inom den liden med förklaring in, må sådant ej
hindra målets afgörande.1'
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 1866.
\:« Ä».
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj 1 866.
Preste-Ståndet; den 2 3 — —
Borgare-Ståndet den 2 6 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Kyrkolagens
föreskrift rörande tiden för barnaqvinnas kyrkogång.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 29 och Memorial N:o 44.)
S. A. K.
Enligt 5 Kap. I § Kyrkolagen "skola barnaföderskor bålla sig inne vid pvss sex
veckor efter födseln : emedan" (såsom det heter) “en kristlig sedvana, tukt och ärbarhet,
så ock deras egen helsa sådant fordrar,"
8 Expeditions-Uiskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 58.
Om ändring af detta stadgande har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord;
Och då erfarenheten ådagalagt, alt de flesta barnaföderskor, isynnerhet de af arbetsklassen,
vida tidigare än ses veckor efter barnets födelse återvinna helsa och arbetsförmåga,
hafva Rikets Stander, för sin del, beslulat en författning, hvarigenom, med
ändring af föreskriften i 5 Kap. 1 § Kyrkolagen om tiden för barnaqvinnors kyrkogång,
förordnas, alt kyrkogång må tillstädjas fyra veckor efter barnets födelse, eller tidigare,
om vederbörande kyrkoherde finnér giltiga skäl för banden, att det tillåtas må.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 1866.
\:a 58.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 3 Maj 186G.
Preste-Ståndet den 2 3 — —
Borgare-Ståndet den 2 6 — —
Bonde-Ståndet den 2 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 7 0 §
i Kongl. Förordningen om ko m mun als turels e ä landet.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 80.)
S. A. K.
Kongl. Förordningen af den 21 Mars 1862, angående komrnunalslyrelse å landet,
föreskrifver väl. att exekutor eger beräkna tre procent arfvode vid indrifning af resterande
kommunalutskylder, men bestämmer ej, hvem som skall ersätta dessa procent,
hvadan kronofogden nu afkortar beloppet vid medlens levererande. Emedan den betalningsskvldige
finner det vida beqvämare att i sitt hem aflemna ufskylderna till den,
som kommer att utkräfva dem, än att inställa sig vid uppbördsstänunan, helst han såmedelst
kan vinna en eller annan månads anstånd med liqvideti, har ofta inträffat,
alt många från uppbördsstämman uteblifvit; att kommunen, i saknad af påräknad uppbörd,
nödgats upplåna penningar, derå räntan, likasom ifrågavarande uppbördsprovision, sålunda
drabbat den ordentlige belalaren ; och att ett ökadt besvär tillskyndats kommunalstämmans
ordförande.
1 be
-
Expeditions-(Jtsfottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, !S:o 59,
9
1 betraktande häraf hafva Rikets Ständer, vid pröfning af hos Rikets Ständer i
detta ämne gjorda framställningar, för sin del ansett sista punkten i 70 § af Kongl.
Förordningen om kominunalst^reise å landet höra ändras till följande lydelse:
“Vid indrifvandet al dessa medel egei kronofogden att såsom uppbördsprovision
jemväl uttaga hos den restskvldige tre procent af det resterande beloppet";
Och få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t täcktes gilla en
sådan ändring al berörda § och derom utfärda nådig förordning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 1866.
No 59.
Upplä9t och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Maj 1 866.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 2 8 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, ang fiende regleringen af
utgifterna under Riks-statens Sjunde Hufvudtitd.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53 och Memorial Nös 69 och 82.)
S. A. K.
Vid pröfning af de uti E. K. Majrts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof gjorda framställningar rörande Riks-statens Sjunde Hufvudtitel, hvilken
innefattar anslagen till Finans-departementet, hafva Rikets Ständer fattat de beslut,
hvilka härnedan omförmälas i den ordning, hvari de särskilda anslagstillarne finnas
i Riks-stalen uppförda.
Kammar-kollegium.
1:o. På skäl, hvilka finnas intagna i det vid ofvannämnda nådiga Proposition
lögade Slatsräds-protokoll öfver Finans-ärenden, har E. K. Maj:l, i enlighet med KamBih.
till H. St. Prat. '1865 i 860. 10 Sami. i A fä. 5 Haft. 2
10
Expeditions- Ut sfi o t tets Förslöf/ till underd. Skrifvelse, N:o 59.
mar-kollegii uti underdånig skrifvelse af den 2 Juni sistlidna år gjorda hemställan, föreslagit,
att för Notarierne i Kollegium, hvilka för närvarande åtnjuta i lön 2,200 R:dr,
måtte beviljas löneförhöjning å 800 R:dr lor de tre äldre och å 300 R.dr för de två
yngre;
Men då den för de förstnämnde sålunda föreslagna förhöjning, hvarigenom deras
löner skulle komma att uppgå till 3,000 R:dr, möjligen kunde från andra håll föranleda
ökade anspråk, hafva Rikets Ständer ansett sig böra endast i den mån bifalla
E. K. Maj:ts nådiga framställning i detta hänseende, att för Kammar-kollegii Notarier
beviljats löneförhöjning med (500 R:dr för hvar och en af de tre äldre och 300 R:dr,
pä sätt begärdi blifvit, för hvardera af de två yngre.
2:o. Likaledes har E. K. Maj;t. i enlighet med Kammar-kollegii pä anförda skäl
gjorda hemställan, föreslagit, att för Kollegii A ammar förr nndter, hvilka, likasom Notarierne,
för närvarande åtnjuta i lön 2.200 R:dr, mätte beviljas en löneförhöjning af
800 R:dr för hvardera af de tvä äldre och 300 R:dr för hvardera af de två yngre;
Och hafva Rikets Ständer, äfven beträffande desse tjenstemän, ansett förhöjningen
för de äldre böra inskränkas till samma belopp, sorn för de äldre Notarierne, och
sålunda för Kammar-kollegii Kammarförvandter beviljat en löneförhöjning, för hvardera
af de två äldre med 600 R:dr och för hvardera af de två yngre med 300 R:dr.
Vidare har E. K. Majit begärt:
3:o anvisande af ett årligt belopp af 150 R:dr såsom hyresersältning för Kammar-kollegii
Förs/e Fäktmästare; hvilket Rikets Ständer bifallit; samt
4:o tillökning i Kollegii anslag till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vakthetjente
med 3,500 R:dr; hvilken anslagslörhöjning Rikets Ständer jemväl beviljat.
Genom hvad sålunda blifvit beslutadt har Kammar-kollegii anslag, nu utgörande
109,600 R:dr, blifvit förhöjdl lill 117,450 R:dr.
Statskontoret.
5:o. Härvid har E. K. Majit föreslagit, att eli å anslaget för Statskontoret
med Kronomngasincrna befintligt odisponeradt belopp af 700 R:dr må, såsom icke vidare
hehöfligt, från staten uteslutas och anslaget således med nämnda belopp minskas;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
öfver-1 n tendén ts-eml>etet.
6:o. Med anledning af Öfverintendenls-embelets uti till E. K. Majit ingifvet
memorial, på anförda skäl. gjorda framställning om löneförhöjning för åtskilliga af
detta verks embets- och tjenstemän, har E. K. Majit, med någon nedsättning i de utaf
Öfverintendents-embetet i sådant afseende föreslagna belopp .hemställt, dels att löneförhöjningar
mätte medgifvas, för Ofver-in tendén ten med 1,000 R:dr, för Intendenten vid
ritnings- och byggnads-afdelningen 1,000 R:dr, för Sekreteraren, under vilkor att
med denna befattning ej finge förenas annan tjenst med lön på rikets stat, 1,100 R:dr,
samt för Kamereraren och Kassören 800 R:dr, och dels att, jemte det nuvarande arfvode!
till en Kanslist och Kammarskrifvare ä 1,000 R:dr bibehölles såsom arfvode för
en Kanslist, ett särskildt arfvode för en Kammarskrifvare mätte beviljas till belopp
af 400 R:dr.
Expeditions-Ulskottets Förslag lill anderd. Skri/valsa, N:o 59.
11
Den allmänna reglering af aflöningsförhållandena lör Öfverintendenls-embetets
embets- ocb tjenstemän, som E. K. Majit sålunda föreslagit, bar synts Rikets Ständer
lämpligen icke böra för närvarande till hufvudsakligt afgörande företagas, utan torde
denna reglering, äfven om den må vara nödig, ulan olägenhet kunna till kommande
riksdag anslå; men då Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derå, att Öfverintendents-embelets
Sekreterare, hvilken icke, såsom Ijenstemännen inom Ritnings- ocb
Ryggnads-afdelningen, eger tillfälle ali genom utförande af enskilda uppdrag bereda sig
inkomst, och hvars göromål i tjensten dessutom lära fullt upptaga hans tid, i lön uppbär
endast 2,400 R:dr, hafva Rikets Ständer ansett billigheten fordra, att denne tjensteman
tillägges någon löneförhöjning, hvilken dock, vid jemförelse med lönebeloppen
för andra likartade tjenstebefattningar, synts icke böra utsträckas utöfver 600 R:dr.
I enlighet härmed hafva Rikets Ständer alltså funnit sig ej kunna bifalla E. K.
Maj:ls nådiga framställning, så vidt den angår löneförhöjning för Ö Iver-intendenten, Intendenten
och Karne pera ren samt arfvode åt en Kammarskrifvare; hvaremot lönen för
Sekreteraren blifvit, under vilkor alt med befattningen ej får förenas annan tjenst med
lön på rikets stat, förhöjd med 600 R:dr, eller från 2,400 R:dr lill 3,000 R:dr.
7:o. Till arfvode för en i viirinnings- och ventitations-inräUningars konstruerande
och vård kunnig Ingeniör har E. K. Majit för nästa statsregleringsperiod begärt ett
belopp af 1,000 Ridr.
Beträffande denna fråga bade, enligt Statsråds-protokollet, Öfverintendents-embetet
anfört, att, då uti åtskilliga offentliga byggnader inom landel apparater för en
centraliserad uppvärmning blifvit anbragla och befunnits ändamålsenliga, det vore af
synnerlig vigt, säväl för de publika byggnader, hvilka redan egde eller framdeles kunde
komma ali erhålla dylika uppvärmnirigsanstalter, som äfven med hänsigt till de särdeles
inom sjukhus, kaserner, fängelser och äfven skollokaler alltmera använda och till sin
behöflighet erkända ventilations-apparaterna, att en kontroll öfver berörda inrättningar
från Statens sida vederbörligen utöivades, för hvilket ändamål erfordrades ett särskildt
arfvode, för att utgå till en i konstruerande och vård af värmnings- och venlilationsinrältningar
kunnig och erfaren ingeniör, hvilken kunde biträda vid granskning af ritnings-
och kostnadsförslag till dylika inrättningar, kontrollera deras anbringande och
gifva anvisning till alhjelpande af de felaktigheter, som vid deras begagnande möjligen
yppades;
Men då det biträde, som för vården af ifrågavarande apparater må vara erforderligt,
bör, derest det icke kan lemnäs al någon bland Öfverintendenls-embetets arkitekter,
kunna beredas genom särskildt aftal med annan|person,l hvars godtgörelse af
den särskilda anstaltens anslag lärer kunna bestridas, hafva Rikets Ständer ej funnit
skäl bifalla E. K. Maj:ls förevarande nådiga framställning.
8m. Angående behofvet af tillsyn öfver byggnadsväsende! i landsorterna hade
Öfverintendents-embetet uti särskildt underdånigt memorial, på anförda skäl, hemställt,
att, till åstadkommande af en tillförlitligare kontroll öfver byggnadsarbetens rigliga
och ändamålsenliga utförande,’ än hittills funnits att tillgå, särskilde byggnadskunnige
tjenstemän, under benämning af Läns-arkitekler, skulle i vissa delar af riket anställas,
med åligganden enligt särskildt föreslagna bestämmelser.
Med godkännande häraf har E. K. Majit föreslagit, att till löner för åtta Länsarkitekler,
med de åligganden, Öfverintendents-embetet hemställt, måtte, under vilkor
alt vederbörande landsting, derom hörda, åtoge sig att lill enahanda ändamål utgöra
samma belopp, anvisas och i Riks-slaten uppföras 8,000 R:dr.
Äfven med erkännande af behöfligheten utaf en förbättrad och mera verk
sam
tillsyn öfver byggnadsväsende! i landsorterna, hafva Rikets Ständer dock icke an
-
12
Expeditions-11 In kottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, i\':o 59.
sett sig deri ega tillräcklig anledning alt för närvarande anvisa statsmedel för ifrågavarande
ändamål. Då nemligen behofvet af sådana personer, för hvilkas anställande
anslag nu blifvit äskadt, otvifvelaktig! i vida högre grad förefinnes lör kommuner och
enskilda personer, än för Kronan, har det sjuts Rikets Ständer mindre lämpligt att,
innan ens vederbörande kommunalmyndigheter blifvit i ämnet hörda, anvisa statsmedel
för tjensternas bildande. Med mera skäl torde det böra på bemälda myndigheter i
första hand bero, all för bebolvels fyllande vidtaga de förberedande åtgärder, sorn
kunna finnas för ändamålet erforderliga; Och hafva Rikets Ständer i följd häraf ansett
sig ej böra lill E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.
Postverket.
9:o. Då inkomsten af postmedlen blifvit beräknad (ill 2,000.009 R:dr, har E.
K. Maj:l hemställt, alt det under nu förevarande Hufvudlitel uppförda kontanta anslag
på förslag, att af postmedlen direkte utgå till postverket, måtte bestämmas till
samma belopp och således förhöjas med 500,000 R:dr: och har denna nådiga framställning
blifvit af Rikets Ständer bifallen, hvadan nämnda anslag uppförts med ett
belopp af 2,000,000 R:dr.
10:o. Enär indelta räntor, som med ett lorslagsvärde af 1,119 R:dr äro uppförda
å anslaget lill Jägeristaten, men numera, efter åtskilliga jägeriljenslemäns och
betjentes afgång från sina befattningar, till Statsverket indragits, blifvit vid beräkningen
af den indelta ordinarie räntan derifrån uteslutna, är af E. K. Maj:t föreslaget,
alt samma räntor ock, i öfverensstämmelse dermed, måtte från ulgiftsstalen utgå,
äfvensom att en, af enahanda anledning, med 207 R:dr 93 öre uppkommen behållning
å den kontanta delen af berörda anslag måtte derifrån afdragas; Och hafva
Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
Blifvande härigenom anslaget till Jägeristaten från nuvarande beloppet, 2,712
R:dr 37 öre, nedsatt till 1.385 R:dr 44 öre.
ll:o. Deremot har E. K. Maj:t föreslagit, att det kontanta anslaget till
Sk o gsp lant erin g v k n ss n n mätte ökas med en summa, motsvarande ej mindre nyssnämnda,
på anslaget lör Jägeristaten uppkomna behållning, 207 Rör 93 öre, än äfven 4,431
R:dr 66 öre, hvarmed de omförmäld.i kassa tillkommande ersättningar för till Statsverket
indragna hemmansränlor och arrenden vid 1863 års slut befunnits öfverstiga
anslagets nuvarande belopp, tillsammans 4,639 Rör 59 öre eller i jemnadt tal 4,640.
R:dr: Och. har jemväl denna nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen
Kommande i enlighet härmed Skogsplanteringskassans kontanta anslag alt uppföras till
22,940 Rör.
12:o. Enär del lör åren 1864, 1865 och 1866 i Riks-stalen upptagna reservationsanslag
af 75,000 Rör för 5k ags-institutet, lägre skogssko/or samt öfriga lill
skogsstaten hörande tjenstemäns aflöning fortfarande vore behöflig!, har E. K. Maj:t
äskat, att detsamma mätte jemväl lör nästa statsregleringsperiod varda uppfördt; och
hafva Rikets Ständer, med bifall till denna E K. Majlis nådiga framställning, jemväl
för är 1867 till omförmälda ändamål anvisat eli reservationsanslag af 75,000 Rör.
Expo.lilioiis-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 59. 13
l.‘3:o. Slutligen bar E. K. Maj:t föreslagit, att då del under Sjunde Hufvudtileln
uppförda reservationsanslag til! byggnader och reparationer i landsorterna visat
sig för behof'et alldeles otillräckligt, samina anslag, nu utgörande 60,825 R:dr, måtte
förhöjas till 70,000 R :dr eller ökas ined 9,175 R:dr; och har denna anslagstillökning
blifvit af Rikets Ständer beviljad.
14:o. I fråga om öfriga till Sjunde Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag, i
afseende hvarå någon förändring hvarken blifvit af E. K. Maj:t äskad eller eljest
i fråga k om mit, hafva Rikets Ständer funnit samma anslag böra i den blifvande Riksstaten
med oförändrade belopp uppföras, dock att, till jemnande af Hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., som för närvarande
utgör 18,659 R:dr 58 öre, minskas med ett belopp af 38 R:dr 7 öre, eller
till 18,621 R:d. 51 öre.
Kommande, i följd af hvad enligt förestående punkter blifvit beslutadt, Hufvudtitelns
samtliga till ordinarie statsregleringen hörande anslag, att på sätt hosföljande
tabell Litt. A närmare utvisar, uppgå till 6,072,500 R:dr.
Beträffande sådana, till föremål under Sjunde Hufvudtiteln hänförliga behof,
som äro af mera tillfällig beskaffenhet och således tillhöra den så kallade extra s/alsregleringen,
hafva Rikets Ständer all besvara följande af E. K. Maj:t gjorda framställningar.
15:o. Enligt hvad af ofvannämnda Slalsråds-protokoll inhemtas, har E. K. Maj:ts
Befallningshafvande i Jönköpings län, — som redan år 1861 gjort underdånig hemställan
om vidtagande af åtgärder för uppförande å Jönköpings fästningsområde af ett behöfligt
nytt Lan ds It öfd inge-v esidens, tillika innefattande lokaler för embetsrum och arkiv,
men för hvilket ändamål E. K. Maj:l ej funnit lämpligt att vid sistförflulna riksdag
begära något anslag, — nu, på ytterligare anförda skäl, i underdånighet förnyat sin
berörda framställning; och har, med anledning häraf E. K. Maj:t nu i nåder föreslagit
att utaf den för berörda byggnadsföretag beräknade kostnadssumma, 130,000
R:dr, ett belopp af 70,000 R:dr mätte för år 1867 anvisas.
Genom hvad E. 1\. Maj:ts Befallningshafvande i ämnet anfört, är visserligen
ådagalagdt alt lör såväl Länsstyrelsens som Landtmäteri-kontorets arkiver en ny loka!
kan, under vissa förhållanden, blifva oundgängligen nödig; men något angeläget behof
af ny byggnad för residens och Länsstyrelsens embetslokaler synes icke vara för handen,
och då tillräckligt utrymme lör arkiverna, när sådant erfordras, torde kunna beredas
utan en så betydlig statsutgift, som här blifvit ifrågasatt, hafva Rikets Ständer
ansett sig ej kunna lill E. K. Maj:ts förevarande nådiga framställning lenina bifall.
16:o. Till inköp af Grosshandlande!) Lindstrands egendom i Carlskrona och
dess apterande till /andlstats-evibetshus har E. K. Maj:t äskat ett anslag af
40,000 R:dr.
Frågan om utvidgande af ifrågavarande landtslats-embetsbus har, pä sätt i Statsrådsprotokollet
finnes omförtnäldl, blifvit väckt i följd afgjord anmälan om olämpligheten af den
för Provins-landtmäteri-konloret upplåtna lokal : men då det icke torde vara angeläget, att
berörda kontor, för hvilket något synnerligen stort utrymme ej bör vara erforderligt,
förläggas i samina byggnad som Länsstyrelsens embetslokaler, hafva Rikets Ständer
ansett behofvet af den föreslagna utvidgningen icke vara så utredl, att Rikets Ständer
14 Expeditions- Ltskotlels Förslag lill anderd. Skrifvelse, J\.-o 59.
funnit skäligt anvisa do derför erforderliga medel; hvadan det äskade anslagsbeloppel
icke blifvit af llikets Ständer bevil jarit.
17:o. Likades har E. K. Maj:! begärt ali till inköp af den intill Landshil/dingeresidensets
i (Visby norra gafvel gränsande egendom och derå varande hufvudbyggnads
inredande för landlstals-embelsverkens behof måtte anvisas 30.000 R:dr.
Vid öfvervägande af hvad härvid förekommit, hafva Rikets Ständer likväl funnit
äfven delta anslagsbehol icke vara af den angelägna vigt, att det ej bör slå tillbaka
för andra oundgängliga utgifter, för hvilka anslag vid denna riksdag påkallats; och
Rikets Ständer hafva derföre ansett sig ej heller kunna lill denna E. K. Maj:ts nådiga
framställning lemna bifall.
18:o. Till arfvoden åt Jordeboks-kontorets tjensteman bar E. K. Maj:l för år
1867 äskat enahanda anslag som hittills, eller 24,700 R:dr; och hafva Rikets Ständer,
med bifall härtill, ä Riksgälds-kontoret anvisat oniförmälda anslagsbelopp.
l9:o. Slutligen har E. K. Maj:t begärt, att (ill bestridande af utgifter för kolonien
S:t Barthelemy mätte anvisas för är 1867 en summa af 18,000 R:dr; hvilket
belopp Rikets Ständer jemväl beviljat, att från Riksgälds-kontoret utgå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Maj 1866.
16
Expedit iöns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 59.
Tabell öfver Riks
-
Finaiis-departeuicutet.
Departements-chefen
Departementets expedition
Kammar-kollegium:
Nuvarande anslaget  109,600: —
Tillkommer:
Löneförhöjning lör de 3:ne äldre Notaricrne å 600 Kalr . 1,800: —
D:o för de 2:ne yngre d:o ä 300 R:dr . 600: —
D:o för de 2:ne äldre Kammarförvandterne å 600 R:dr . 1,200: —
D:o för de 2:ne yngre d:o å 300 R:dr . 600: —
Hyresersättning för förste Vaktmästaren  150: —
Förhöjning i anslaget till gratifikationer ät extra ordinarie
Tjenstemän och Vaktbetjente
3,500: — 7,850: —
Statskontoret med Krono-magasinerna samt Våg-staterna i Falun och Avesta:
Penningar:
Nuvarande beloppet  108,255: —
Afgå: odisponerade  700: — 107,555: —
Oiudclt spanmål såsom i 1861 års Riks-stat  226: 80.
Stämpelpappers-omkostnader: Förslagsanslag
Mynt- och Kontrollverken
Omkostnader för Kontrollverket, Förslagsanslag
Kammar-rätten
öfver-Intendents-embetet:
Nuvarande beloppet  29,200: —
Tillkommer :
Löneförhöjning för Sekreteraren  600: —
Transport
Expedilions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 59.
17
Statens Sjunde Hufvud-titel.
Penningar.
Indelta
Räntor
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1
Summa.
Indelt på förslag.
0 indelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
17,000
17,000
38,200
38,200
117,450
—
■
—
117,450
—
107,555
113
01
226
SO
107,781
80
164,000
—
164,000
—
30.700
—
—
—
—
30,700
—
3,450
—
—
—
—
3,450
—
126,426 04
~
126,426
94
29,800
1
__
1
—i
29,800
634,581 [94
'
—
| —
113
04
226|80|
634,80874
Bih. till B. St. Prot. 1865 §• 1866. 10 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 3
18 Expedit i o n s- lils koltets Förslag till underd. Skrifvelse, A": o 59.
Transport
Postverket (kontanta anslaget på förslag att af postmedlen direkte utgå)
Penningar:
Nuvarande beloppet  1,500,000: —
Tilik omm er: i öfverensstämmelse med beräkningen
af Statsverkets inkomster  500,000: — 2,000,000:
Indelta räntor såsom i 1864 års Riks-stat  364: 50.
Indelt spanmål d:o d:o
75: 60.
Till Postdeligensernas fortskaffande på sådant sätt att de skjutsskyldige ej dermed
betungas; Reservationsanslag
Tullverket (Förslagsanslag att af tullmedlen direkte utgå)
Ersättning till städerna för mistad tolag, Förslagsanslag
Jägeri-staten:
Penningar:
Nuvarande beloppet  381: 68.
Aft/d: Till skogsplanteringskassan öfverflyttade indragna
kontanta löner  207: 93. 773; 75,
Indelta räntor:.
Nuvarande beloppet  2,330: 69.
Afgå: Till Stats-verket indragna indelningar 1,119: — 1,211: 69.
Skogsplanterings-kassan (kontanta anslaget såsom ersättning för hemmansräntor
och arrenden m. m., på förslag).
Penningar:
Nuvarande beloppet  18,300: —
Tillkommer:
Från Jägeri-staten öfverflyttade indragna kontanta
löner  207: 93.
Ersättning för åtskilliga uti 1864 års Riksstat
å anslaget till Jägeristaten uppförda
indelningar, hvilka i följd af jägeri-tjenstemäns
och betjentes afgång blifvit till
Statsverket indragna
4,431: 66.
SgTT4,639: 59.
eller i jemuadt tal
4,640: — 22,940:
Indelta räntor såsom i 1864 års Riks-stat  900: —
Transport
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 59.
19
Indelta
Räntor
S p a n m å 1
{
Indelt på förslag.
Oindelt.
rennmgar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått,
Yärde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått,
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa.
R:dr.
634,581
Ö.
94
R:dr.
5.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
113
k.
04
R:dr.
226
B.
80
R:dr.
634,808
8.
74
2,600,000
364
50
37
8
75
60
2,000,440
10
70,000
1,800,000
1,040,000
—
—
70,000
1,800,000
1,040,000
—
173
75
1,211
69
—
—
1,385
44
22,940
900
23,840
5,567,695169
2,47619
37| 8
75|60
113|04
226 80
5,570,474
28
•20
Expeditions-Utskottets Färsing tili anderd. Skrifvelse, N:o 59.
Transport
Skogsinstitutet, lägre skogsskolor saint öfrige till skogs-staten hörande tjenste
mäns
aflöning, Reservationsanslag
Till belöningar för rofdjurs dödande, Förslagsanslag
Lyshållning med flera utgifter för Kronans publika hus i Stockholm, Förslagsanslag
Byggnader och reparationer i Stockholm, Reservationsanslag . . .
B3rggnader och reparationer i landsorterna, Reservationsanslag
Nuvarande beloppet  60,825: —
Tillkommer; Förhöjning  9,175: —
Städers friheter, Förslagsanslag
- ©O
Transportkostnader för Statsverkets bergseffekter, Förslagsanslag
Observations- och Uppbörds-procenter m. m., Förslagsanslag
Mantalsskrifnings-provision, Förslagsanslag
Tionde-profvare
Restitutioner, Förslagsanslag
Uppköp af ved för Wisby s. k. Krono-kalkugn, Förslagsanslag
Rese- och traktameuts-penningar, Förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., Förslagsanslag:
Nuvarande beloppet
18,659: 58.
Afgå: för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma
38: 07.
Extra utgifter, Reservationsanslag ,
Kongl. Theatern
Summa
Exp editions- U Is kol tets förslag lill underd. Skrifvelse, J\:o 59.
21
Penningar.
Indelta
Räntor
enligt
markegång |
på förslag.
Sp
a n m å 1
|
Summa.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Yärde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
E:dr.
8.
Kalr.
ö.
Kub.-f. }
k.
K:dr.
„
0.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
K:dr.
ö.
5,567,(395
69
2,476
19
37
8
75
60
113
04
226
80
5,570,474
28
75,000
75,000
50,000
—
50,000
—
15,500
_
15,500
48,000
—
48,000
70,000
70,000
23,700
22,004
81
359
5
719
170
1
340
20
46,764
01
3,000
—
—
—
—
3,000
—
15,000
—
—
—
—
—
15,000
—
19,500
—
19,500
—
570
1
1,140
20
—
—
—
1,140
20
15,000
—
—
—
—
15,000
—
1,500
—
—
—
—
1,500
—
1,500
—
—
—-—
—
1,500
—
18,621
51
18,621
51
46,500
|
—
—
—
—
46,500
—
75,000;—
—
j
—
—
—
75,000
—
6,045,517|20
| 24,481|—
| 967
4] 1,934 80| 283| 5
5671—
6,072,500|—
I
22
liwfi v, di ti o ns- Lils ko Hels Förslag lill underd. Skrifvelse. IS: o 5 9.
Litt. SS.
Tabell öfver extra Statsregleringcn under Riks-statcns Sjunde Ilufvudtitel.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Till arfvoden åt tjenstemänucn
kontor
i Kammar-feollegii Jordcboks-
24,700
18,000
Till bestridande af utgifter för
kolonien S:t Barthelemy....
—
Summa
42,700
—
Ea;peditions-U Iskottats Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 60. 23
JH.o 60.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juni 186G.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt fråga
om tackjernstiondes upphörande inom bergslag.
(Slats-Utskoltets Utlåtande Nio 22 Litt. A., samt Meni. N:is 70 och 82.)
S. A. K.
Sedan hos Rikets nu församlade Ständer blifvit, på anförda skäl, hemsläldt, alt
tiondejernsafgilten från hyllor och masugnar, belägna inom bergslag, måtte från och
med 1807 års början upphöra, hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande hvad härvid
blifvit anförd äfvensom hvad i öfrigt uti denna fråga på sednare tiden förekommit;
Och dä, elter det skyldigheten till blåsning i bytta, som förut ålegat bergsmansjorden,
upphört och (lere delegare i hjllelagen numera derifrån utgått, de qvarvarande
delegarne fått vidkännas större kostnader för hyttornas uppvärmning m. m., samt sålunda
den förmån, hvilken blifvit beredd åt de förra, vunnits på de sednares bekostnad,
men ett sådant förhållande icke kan vara rättvist, utan synes kräfva snar rättelse,
likasom liera andra förhållanden onekligen ådagalägga behofvet af en skyndsam förändring
i den nu gällande beskattningen för tackjärnstillverkningen inom bergslag, hafva
Rikets Ständer, med anledning af den gjorda framställningen, funnit sig böra hos E.
K. Majit i underdånighet anhålla, det E. K. Majit behagade, efter detta ärendes behöriga
utredning, så vidt möjligt är till nästa Riksdag, aflåta nådig Proposition, om och
med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondes utgörande må kunna blifva de privilegierade
bergslagen tillerkänd; hvarjemte Rikets Ständer funnit skäligt förklara, att sådana
på sednare tider inom bergslagen nyanlagda masugnar, hvilka icke åtnjuta några
särskilda privilegier eller haft något hyttelag sig tillslaget, skola i beskattning anses likställiga
med masugnar utom bergslag.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 5 Juni 1866.
24
Empeditions- Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:d 61.
!Vo til.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juni 1 8 66.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphörande af
tionde för tillverkning af metaller, m. m.
(Stals-Utskottels Utlåtande N:o 22. Litt. B.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva särskilda framställningar blifvit gjorda angående upphörande
af all tionde å tillverkningar af metaller och tillgodogörande af mineralrikets
alster, der dessa tillverkningar icke äro i besittning af särskilda förmåner eller privilegier.
Till stöd för dessa framställningar har hufvudsakligen blifvit anfördt: ali, sedan
stångjernstillverkningen inom hela riket samt tackjernstillverkningen utom de privilegierade
bergslagen numera blifvit från tionde eller produktionsskatt befriade, konseqvensen
nödvändigt fordrade, att andra metalltillverkningar, som ej vore i besittning
af särskilda förmåner, komnie i åtnjutande af en dylik befrielse; att, då, enligt Kongl.
Förordningen den 20 September 1859 alla verk och inrättningar, som afse förädling
eller tillgodogörande af mineralrikets alster, förklarats vara att anse såsom fabriker,
enahanda beskattningsgrund för samtliga dessa verk och inrättningar borde tillämpas;
att emellertid de så kallade ädlare verken betungades hårdare än andra verk och inrättningar,
i det de, utom erläggande af bevillning i mån af inkomst, tillika måste, oberoende
af huruvida någon inkomst erhölles, utgöra grundskatt eller tionde; samt att,
hvad koppartillverkningen beträffade, bibehållandet af produktionsskatten för denna
handtering icke väl öfverensstämde med nu gällande tulltaxa, enligt hvilken all utförseltull,
således äfven å Malm, upphört; hvaraf följden kunde i allmänhet blifva, hvad redan
undantagsvis inträffat, att, lill undgående al den dryga produktionsskatten, den råa
malmen utskeppades, eller, såsom ifrågasatt blifvit, skärstenen, eller den första produkten
af smältningen, lill utlandet utfördes och der förädlades, samt vårt land ginge i
mistning af icke ringa arbetsförtjenst.
Rikets Ständer hafva, vid pröfning af dessa framställningar, ansett olämpligheten
och obilligheten af produktionsskatter i allmänhet icke vara ringaste tvifvel underkastad.
Bibehållandet af en sådan beskattning, der den förut eger rum, bör, enligt Rikets Ständers
-
Expeditions- Utxkottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 61. 25
ders tanke, icke heller ifrågakomma, derest ej särskilda förhållanden äro för handen,
hvilka i afseende å beskattningen påkalla undantag från den i gällande Bevillningsförordning
uttalade jemlikhetsgrundsats. Sådana saknas dock icke i förevarande hänseende;
ty flera af de så kallade ädlare verken — hvarmed här lörslås ej blott sådana,
der ädla metaller frambringas, utan äfven de verk, hvarmedelst tillgodogöras andra
mineralrikets produkter, med undantag af jernet — äro gynnade med privilegier och
särskilda förmåner af icke ringa värde. Produktionsskatten var nemligen i vissa fall
ursprungligen att anse såsom arrende eller en årlig ersättning till Kronan för de från
densamma erhållna förmåner, och om än lämpligheten att bestämma en sådan ersättning
till viss andel af den tillverkade produkten, antingen den frambringas med eller
utan vinst, kan ifrågasättas, lärer dock sjelfva beskattningsåtgärdens rättmätighet i detta
(all ej kunna förnekas, så iänge grunden för densamma qvarstår. Hvad de öfriga verken,
som icke äro gynnade med sådana förmåner, deremot angår, så synas billighet
och rättvisa påkalla, att de, i likhet med jernhandteringen samt andra fabrikationer,
varda befriade från annan afgift till Staten, än den allmänna bevillningen, och kan den
uppoffring uti inkomster, Statsverket, genom eftergift af tionde från dessa verk, finge
vidkännas, icke blifva särdeles stor, helst den till någon del kö turne alt ersättas genom
ökad bevillning. Som emellertid en fullständig utredning, om och hvilka privilegier
samt särskilda förmåner, hvaraf de olika verken kunna vara i besittning, erfordras, innan
frågan om deras befriande från tiondeskatt afgöres, hafva Rikets Ständer funnit
sig böra hos E. K. Majit härmed i underdånighet anhålla, det E. K. Majit behagade
låta inhemta de för frågans utredning nödiga upplysningar samt derefter, om möjligt
är, till näst härefter sammanträdande Riksdag aflåta nådig Proposition angående upphörande
af nu utgående kopparränta och tionde å tillverkningar af metaller samt tillgodogörande
af mineralrikets alster, der dessa tillverkningar icke äro i besittning af privilegier
eller särskilda förmåner.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 5 Juni 1866.
Bih. till R. St. Prat. 1865 1866. 10 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
4
26 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 62.
HI:0
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juni 186 6.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af Kronans
rätt till dan a-arf efter åtskilliga personer.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31 och Memorial N:is 71 och 82.)
S. A. K.
Med anledning af dels en den 17 November sistlidna år utaf E. K. Maj:t aflåten
nådig Proposition, dels ock hos Rikets Ständer i öfrigt gjorda framställningar, hafva
Rikets Ständer vid denna, likasom vid flera föregående riksdagar, beviljat eftergift för
vissa ändamål af Statsverkets rätt till arf, som fallit efter åtskilliga personer, hvilka
hvarken efterlemnal kända lagliga arfvingar eller i lifstiden meddelat några testamenlariska
föreskrifter rörande användandet af deras qvarlåtenskap.
l:o Uti omförmälda nådiga Proposition har E. K. Maj:t i sådant afseende föreslagit,
alt Kronan måtte, till förmån för enkan Maria Charlotta Säf, afstå sin rätt till
ett efter hennes man, Rotebålsmannen af Södra Roslags Andra Kompani Carl Johan
Saf, Kronan tillfallet dana-arf, utgörande ett belopp af 63 R:dr 35 öre; hvilken nådiga
framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen.
2:o Med förmälan, att Klockaren och Folkskoleläraren Johan Henrik Löfström
den 13 Mars 1860 aflidit, men att icke några arfvingar efter honom sig anmält, oaktadt
derom i allmänna lidningarne vederbörligen gjord uppmaning, har hos Rikets
Ständer blifvit föreslaget, alt, då Löfströms efterlemnade behållning, som, enligt en företedd
räkning, uppginge till 2,210 R:dr 33 öre, egentligen uppkommit genom de löneförmåner,
som han i sin dubbla befattning af lärare vid Dala pastorats gemensamma
folkskola och klockare inom Dala moderförsamling åtnjutit, Kronans rätt till dana-arf
efter honom måtte eftergifvas samt behållningen med derå upplupna räntan anslås till
förbättring af skolväsendet inom Dala pastorat, beslående af Dala, Borgunda och Högstena
socknar, samt fördelas socknarne emellan i mån af hvarderas antingen förmedlade
eller oförmedlade hemmantal;
Och hafva Rikets Ständer, med anledning häraf, för sin del medgifvit, att den
rätt. Kronan kan ega lill ifrågavarande qvarlåtenskap, må å Dala pastoral öfverlåtas;
dock med vilkor, att af medlen bildas en slående fond, hvaraf den årliga räntan an
vändes
till underlättande af skolgång för fattiga barn inom nämnda pastorat.
Expeditions-ilis kottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 62.
27
3:o Enär enkan Britta Chrislina Sandgren, hvilken aflidit i Strömstad den 15
November 1850, efterlemnat tillgångar till belopp af 859 R:dr 18 öre, som blifvit i
Göteborgs och Bohus läns ränteri deponerade, samt icke någon inom tio år från det
kungörelse om arfvet efter nämnda enka blifvit i Post- och Inrikes Tidningar införd,
styrkt sin arfsrätt till denna qvarlåtenskap, har hos Rikets Ständer framställning blifvit
gjord, att den Kronan sålunda tillkommande rätt till dessa arfsmedel måtte alstås till
förmån för lägre elementarläroverket i Strömstad, för att användas till påbyggnad eller
utvidgning af dess läroverkshus.
Med bifall härtill hafva Rikets Ständer, för sin del, medgifvit, att Kronans rätt
till dana-arf efter bemälda enka får å staden Strömstad öfverlåtas, med vilkor att medlen,
på sätt föreslaget blifvit, skola användas till påbyggnad och utvidgning af dervarande
lägre elementarläroverkshus.
4:o Sedan enkan Catharina Marschall, född Hemmendorff, som för någon tid
tillbaka atlidit i Södertelje utan kända arfvingar, kort före sitt frånfälle, enligt ett under
edelig förpligtelse utaf två personer, hvilka likväl ej varit samtidigt tillstädes, skriftligen
afgifvet intyg, förordnat, att all hennes qvarlåtenskap skulle tillfalla nämnda stads
flickskola, men denna skolas Styrelse, i betraktande af nyss omförmälda bristande formalitet,
ansett sig icke kunna med någon utsigt till framgång lagligen bevaka detta
testamente, hvadan sterbhusets behållning, 447 R:dr 62 öre, blifvit genom Magistratens
i Södertelje försorg den 12 sisllidne Oktober lill K. Maj:ts och Kronans disposition
under dana-arfstitel uti Stockholms läns ränteri inlevererad, har, med förmälan härom,
hos Rikets Ständer blifvit hemstäldt, alt ifrågavarande dana-arfsmedel måtte anslås till
disposition af Styrelsen för flickskolan i nämnda stad;
Och hafva Rikets Ständer funnit godt för sin del medgifva, att den Tätt Kronan
må ega till ifrågavarande qvarlåtenskap, får å staden Södertelje ölverlåtas, likväl med
vilkor att af medlen bildas en stående fond, deraf räntan årligen må användas till förmån
för den i nämnda stad inrättade flickskola.
5:o Med lillkännagifvande, att ogifta Abigael hvilhelmina Björklund den 31
Mars 1859 i Upsala aflidit och efterlemnat en förmögenhet, som, enligt bouppteckning,
uppginge till 3,340 R:dr 94 öre, utan att några lagliga arfvingar lill denna qvarlåtenskap
vore kända, har hos Rikets Ständer förslag blifvit väckt, att den Kongl. Maj:t
och Kronan härigenom tillfallna rätt till dana-arf måtte efter skänkas till förmån för Borgerskapets
Gubb- och Enkehus, fonden för Pauvres Honteux och ett ej längesedan stiftadt
Barnhem i nämnda stad.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer, för sin del, medgifvit, alt ifrågavarande
dana-arfsmedel, efter afdrag af de kostnader och arfvoden Kronan för deras
utbekommande fått vidkännas, må öfverlemnas till Upsala stad, dock med vilkor, att af
medlen bildas en stående fond, deraf den årliga räntan får användas till förmån för
det i staden inrättade s. k. Barnhem.
6:o Slutligen har hos Rikets Ständer blifvit hemstäldt, att, sedan Pigan Sigrid
Nilsdotter den 29 Oktober 1852 uti Hakarps församling af Tveta härad och Jönköpings
län aflidit och efterlemnat såsom enda arfvinge sin på okänd ort vistande broder
Johan Nilsson, hvilken dock icke inom tio år från det kungörelse om det honom
sålunda tillfallna arf varit uti Post- och Lnrikes-Tidningar införd, till dess utfående sig
anmält, utan inom orten allmänt ansågs vara död, — det i följd häraf Kronan tillkommande
dana-arfvet, utgörande 127 R:dr 87 öre, måtte till Hakarps församlings
fattigvård anslås:
28 Expeditions-Utskottets Förslog lill willérd. Skrifvelse, N:o 63.
Och hafva Rikets Ständer, för sin del, medgifvit, att den rätt Kronan kan ega
till ofvanberörda qvarlåtenskap inå å Hakarps församling öfverlåtas; dock att af medlen
bildas en stående fond, deraf den årliga räntan får användas till förmån för nämnda
församlings fattigvård.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Juni 1866.
N:0
Uppläst och godkändt hos Ridd.^och Adeln den 2 Juni 1866
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl,
Majds nådiga Proposition, angående ytterligare förlängning
i den för uppmuddring af Ystads hamn bestämda
arbetstid.
(Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 87.)
S. A. K.
Sedan vid 1853—1854 års riksdag Rikets Ständer för uppmuddring af hamnen
vid Ystad anvisat en summa af 60,000 R:dr Banko, att utgå med 20,000 R:dr såsom
anslag ulan återbetalningsskyldighet och 40,000 R:dr såsom lån, under vilkor, bland
annat, att staden förbunde sig ansvara för arbetets fullbordande inom lem år; samt
derefter mellan Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, å Kronans vägnar,
samt Hamn-direktionen i Ystad blifvit afslutadt kontrakt, hvarigenom vederbörande förbundo
sig att under loppet af September månad 1855 påbörja och till den 1 September
1860 fullborda detta muddringsarbete, hvilket dock, till följd af oförutsedda hinder och
svårigheter, icke medhanns inom den sålunda bestämda terminen, hvadan Hamndirektionen
lill E. K. Maj:l ingick med underdånig ansökning om fem års förlängning i
den för arbetets fullbordande föreskrifna tid; så, och efter det Rikets Ständer, till
hvars pröfning denna ansökning blifvit öfverjemnad, medgifvit den begärda förlängningen
och bestämt tiden för arbetets fullbordande till den l September 1865, men samma
Expeditions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 64.
29
arbete icke heller vid denna tid hunnit afslutas, har med anledning af ytterligare utaf
Hamn-direktionen gjord ansökning, hvilken blifvit af E. K. Maj:ts Befallningshafvande
i länet förordad, E. K. Majit, efter inhemtande af Styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader utlåtande i ämnet, uti nådig Proposition den 27 Oktober sistlidna år,
i enlighet med bemälda Styrelses tillstyrkande, föreslagit Rikets Ständer att medgifva
den ändring i vilkoren för lillgodonjutandet af det för ifrågavarande muddringsarbete
anvisade statsbidrag, att ytterligare anstånd intill den 1 September 1870 måtte för
samma arbetes fullbordande beviljas;
Och hafva Rikets Ständer funnit godt härtill lemna bifall, med föreskrift tillika,
att det afslutade arbetskontraktets bestämmelser i öfrigt böra fortfarande tillämpas, äfvensom
att den förbindelse, enligt hvilken staden Ystad, på sätt Rikets Ständer vid
förra anståndets beviljande derom stadgat, åtagit sig att ansvara för arbetets afslutande
intill den 1 September 1865, bör utbytas mot en dylik förbindelse för arbetets fullbordande
intill den nu bestämda tiden, eller den 1 September 1870.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Juni 1866.
N>o 64.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i planen
för sänkning af Solgen med flera sjöar i Jönköpings
län, med bibehållande af dertill beviljadt understöd.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 88.)
S. A. K.
Vid sistlidna riksdag beviljade Rikets Ständer ett låneunderstöd af 48,000 Ridr
för sänkning af sjöarne Solgen, Ass-sjön, Hafravikssjön samt Ingarps- och Kopparpssjöarne
med flera vattendrag inom södra Wedbo härad af Jönköpings län, under vilkor,
bland annat, ali arbetet skulle i sin helhet utföras i öfverensstämmelse med den
30 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 65.
uppgjorda planen, enligt hvilken hela kostnaden beräknats till 96,750 R:dr. Emellertid
hade, enligt hvad E. K. Maj:t uti nådig Skrifvelse till Rikets nu församlade Ständer af
den 2 sistlidna Januari meddelat, den för ifrågavarande företags utförande utsedda
arbets-direktion uti en till E. K. Maj.t ställd och genom Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader insänd skrift, på grund af anförda förhållanden, i underdånighet
hemställt, att den ursprungliga planen för ifrågavarande sjösänkningar måtte så ändras,
att de föreslagna arbetena mellan Hafravikssjön och Qvarnarps qvarn finge derifrån
utgå och, med användande af de medel, som derigenom besparades, i stället upplagas
afloppsgrafvar från Mellby göl till Solgen samt från Ingarps och Räffla gölar till Ingarps
sjö, i enlighet med ett i sådant afseende upprältadt kostnadsförslag, slutande å
en summa af 15,420 R:dr.
Med anledning af denna underdåniga framställning, till hvilken Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
tillstyrkt bifall, har E. K. Maj:t uti omförmälda nådiga Skrifvelse,
med afseende å hvad härvid förekommit, till Rikets Ständer hemställt, att det till
ifrågavarande företag beviljade låneunderstöd måtte lör arbetets utförande efter nu
föreslagna förändrade plan få bibehållas;
Och hafva Rikets Ständer härtill lemnat bifall, med föreskrift tillika om fortfarande
iakttagande af härvid i öfrigt stadgade vilkor.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm deu 5 Juni 1866.
X: O 65.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juni 186 6.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förhöjning af
räntan å Manufaktur-diskontens kreditiv i Riksbanken.
(Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.)
S. A. K.
Genom nådig Skrifvelse af den 27 Oktober sistlidna år har E. K. Maj:t meddelat
Rikets Ständer, att, derest kreditiv å Riksbanken fortfarande blefve beviijadt för
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 66.
31
den lånerörelse, som från Manufaktur-diskonten bestrides, E. K. Maj:l vore sinnad
framdeles fatta nådigt beslut om successivt öfverflytlande af 250,000 R:dr utaf Diskontens
medel till fonden för förlagslån, så att denna komme att utgöra 1,000,000 R:dr.
Vid öfvervägande af frågan, huruvida Manufaktur-diskonten borde än vidare
och till nästa riksdag bibehållas vid den kreditivrätt, nämnda diskontinrättning nu åtnjuter
från Riksbanken, hafva Rikets Ständer, i betraktande deraf, att en rubbning i
närvarande förhållanden möjligen skulle menligt inverka på den näringsgren, som frän
Manufaktur-diskonten hemtar en del af sina understöd, beslutat bibehålla kreditivet vid
oförändradt belopp; men då räntefoten i allmänhet stigit och den afkomst Banken å
kreditivet erhållit, jemförelsevis varit ganska ringa, hafva Rikets Ständer beslutat, att
till Fyra procent förhöja den nu lill Tre procent bestämda årliga räntan för de å kreditivet
dragna summor; och hafva Rikets Ständer alltså, endast med denna förändring,
bibehållit enahanda stadgande rörande omförmäida kreditiv, som i 44 § af nu gällande
reglemente för förvaltningen af Rikets Ständers Bank finnes intaget.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 5 Juni 1866.
N:o 66*
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående, ändring af SS
Kap. 1 § Bijggninga-Balken, i fråga om afståndet
mellan gästgifvaregårdar.
fSammans. Lag- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 11.)
S. A. K.
Under anförande, hurusom stadgandet i 28 Kap. 1 § Byggninga-Balken, att gästgifvaregårdar
ej må vara på längre afstånd från hvarandra belägna än högst två mil,
gifvit anledning att hindra föreslagen flyttning af gästgifveri, der längden af ett skjutshåll
endast med ftrdels mil öfverstigit nämnda maximum, fastän genom en sådan flytt
-
32 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 66.
ning mera än 36 procents nedsättning i entreprenadkostnaden kunnat beredas, samt då
berörda stadgande icke vore i ringaste mån gagneligt, men kunde på an tordt sätt användas
till skada för de skjutsskyldige, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att
hvad nyss åberopade lagrum innehåller om högsta afståndet mellan gästgifvaregårdar
måtte upphäfvas ;
Och ehuru, för att bereda de resande möjligheten af en någorlunda skyndsam
fortkomst, utan att de derför skola nödgas till misshandel anstränga skjutshästarne,
det är nödigt, att skjutshållen icke blifva alltför långa, samt den uti förenämnda lagrum
bestämda högsta längd af två mil mellan gästgifvaregårdarna visserligen icke kan
anses för lågt tilltagen, helst under de tider af året, eller vår och höst, då vägarne
äro djupa och tungkörda, hvadan Rikets Ständer ansett denna bestämmelse böra såsom
regel qvarstå; så, enär likväl fall, sådana som det ofvan anförda, kunna inträffa, då
en väsendtlig lindring kan beredas de skjutsskyldige genom att något förlänga ett skjutshåll,
utan att. deraf någon synnerlig olägenhet behöfver uppstå, samt sådant icke sällan
torde kunna bidraga till det önskvärda införandet af entreprenader för öfvertagande af
skjutsningsbesvär^, har det synts Rikets Ständer att för sådana händelser undantag
från den fastställda regeln böra medgifvas, på sätt äfven hittills skett, der, såsom i
mindre tätt bebyggda delar af landet, nödvändigheten sådant fordrat. Åt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som det tillhör att upptaga och pröfva frågor om gäslgifvaregårdars
anläggande och flyttning, torde ock lämpligen kunna öfverlemnas alt efter de
sig i hvarje särskildt fall företeende omständigheter medgifva dylika undanlag.
I öfverensstämmelse härmed halva Rikets Ständer alltså ansett sig böra hos E.
K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes låta utfärda nådig Förordning,
hvarigenom förklaras, att hvad i 28 Kap. 1 § Byggninga-Balken stadgas angående
högsta afståndet mellan gästgifvaregårdar icke må utgöra hinder för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, der sådant för befordrande af skjutsens öfvertagande på entreprenad
prölvas nödigt, medgifva gästgifvaregårds anläggande på något längre afstånd
än två mil från annan gästgifvaregård.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Juni 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Expedilions-Ulskotlets Forsin;/ lill underd. Skrifvelse, N:o 67.
1
\:o <*?.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Juni 186 6.
Preste-Ständet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Fjerde Hufvudtitel.
(Stats-U tskottets Utlåtande N:o 51 samt Memorial N:is 69 och 82.)
S. A. K.
*
I afseende på Riks-statens Fjerde Hufvudtitel, innefattande anslagen för
Landtförsvars-departementet, kafva, till följd af dels E. K. Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof och dels hos Rikets Ständer gjorda framställningar,
nedannämnda förändringar ifrågakommit:
Landtförsvars-departcmeutet.
Ro. Krig s-kollegium.
(Arméförvaltningen.)
Sedan E. K. Maj:t den 28 Februari 1865 förordnat att med samma års utgång
Dess och Rikets Krigskollegium skulle förändras till en Årméförvaltning,
samt den 26 sistlidue September låtit för det ombildade embetsverket utfärda aflöningsstat
att från innevarande års början och tills vidare tillämpas, har E. K.
Maj:t, med öfverlemnande af denna aflöningsstat, i nåder föreslagit, att, — då till
fyllande af densammas slutsumma, 112,000 R:dr, E. K. Maj:t anvisat, utom det på
Krigskollegii stat uppförda anslag, 108,000 R:dr, jemväl ett belopp af 4,000 R:dr
från behållningen på den Fjerde Hufvudtiteln tillhörande f. d. chefslönen vid
Adelsfane-regementet, af hvilken f. d. chefslön, bestående af indelta räntepersedlar
och utgörande omkring 10,500 R:dr årligen, utgått ej allenast den derifrån påräknade
fyllnad i aflöningen vid Lifregementets G-renadierkorps samt Uplands och Södermanlands
regementen med tillhopa 6,287 R:dr 44 öre årligen, utan äfven arfBih.
till R. St. Prut. 1865 $ 1866. 10 Sami. 1 Jfd. 6 Haft. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
vodet till t. f. Presidenten i Krigskollegium 3,000 R:dr, — berörda f. d. Adelsfaneindelning
må till Statsverket indragas mot det att på förevarande Hufvudtitel
uppföras kontanta anslag af såväl 6,287 R:dr 44 öre, såsom tillökning i anslaget
till “indelta kavalleri- och infanteri-regementena11, som ock 4,000 R:dr, såsom
tillökning i anslaget för Arméförvaltningen, äfvensom att det af Rikets Ständer
sedan längre tid beviljade, nu med 500 R:dr årligen utgående extra anslag för
upprättande af de s. k. statistiska tabellerna, hvilket äfven hädanefter måste afses
till godtgörelse för en del af arbetet inom Arméförvaltningens bokslutskontor,
måtte förändras frän tillfällig till ständig eller ordinarie egenskap, samt i
sådant fall få tilläggas det i Arméförvaltningens stat upptagna belopp till gratifikationer
åt extra tjenstemän och betjente, med vilkor att statistiska tabellverket
rörande Fjerde Hufvudtitelns anslag allt framgent inom Arméförvaltningen upprättades
och dess årliga hufvudböcker åtföljde; till följd hvaraf E. K. Maj:t föreslagit
att Arméförvaltningens anslag med tillägg af nuvarande anslag för utred
ningsförråden,
10,700 R:dr, må utgöra R:dr 123,200: —
och, då närvarande anslag för Krigs-kollegium, jemte utrednings
förråden,
är i Riks-staten utfördt med  „ 118,700: —
alltså skulle erfordras en tillökning af  R:dr 4,500: —
Härvid har E. K. Maj:t dock gifvit Rikets Ständer tillkänna, att granskningen
af vissa till landtförsvaret hörande årsredogörelser, hvilken, i sammanhang
med aflöningsstaten, hos E. K. Maj:t föreslagits att till Kammar-rätten öfverflyttas,
men som E. K. Maj:t funnit böra hos Arméförvaltningen fortfarande
verkställas, möjligen komme att framdeles göra aflöningsmedel för en något förstärkt
revisionspersonal i Arméförvaltningen erforderliga.
Rikets Ständer hafva funnit sig böra godkänna Arméförvaltningens omförmälda
aflöningsstat, samt, jemte det f. d. chefslönen vid Adelsfane-regementet
till Statsverket indrages, fastställa Arméförvaltningens anslag till 123,200 R:dr,
deruti nuvarande anslag till utredningsförråden, 10,700 R:dr, inbegripes.
i
°2:o. Generalitets-staten.
Jemte tillkännagivande, att l:sta Lifgrenadier-regementets öfverste-indelning,
med derunder inbegripna bostället Kongsbro, efter det f. d. Brigad-chefen,
General-majoren m. m. Friherre E. G. Ulfsparre den 17 April 1865 aflidit, åter
tillgodokommit regementet med undantag af nämnda boställe, hvilket af sterbhuset
under fardagsrätt innehafves till midfastan 1867, har E. K. Maj:t nu föreslagit,
att Generalitets-staten måtte minskas med beloppet af den löneersättning, 4,950
R:dr årligen, som till regementet för saknad öfverste-indelning hittills utgått från
den till indragning bestämda sjette fördelnings-generalslönen, samt att Generalitetsstatens
anslag alltså måtte nedsättas från 82,250 R:dr till 77,300 R:dr, dock med
vilkor, att ett extra anslag af 520 R:dr 31 öre för en gång beviljades för första
fjerdedelen af år 1867 till regementets godtgörande för saknaden af förberörda boställe
;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Maj:ts ifrågavarande förslag,
dels upptagit anslaget för Generalitets-staten till en summa af 77,300 R:dr,
dels ock anvisat å Riksgälds-kontoret ett belopp af 520 R:dr 31 öre, att enligt
E. K. Maj:ts nådiga disposition utgå.
Exped ilin n s-Uts k o t te Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67. S
3:o. Kommendants-staten.
Vidare har E. K. Maj:t behagat meddela att, efter det kommendantsbefattningen
å Carlshamns kastell blifvit indragen samt tvänne arfvoden, för Kapellanen
vid f. d. Dalarö skans P. E. Hofberg och Vaktmästaren C. J. Spegel, numera upphört
att utgå, kommendants-statens anslag kunde minskas med 709 R:dr 50 öre;
hvaremot, och sedan för vestra jernvägsstambauan blifvit exproprierad en del af
den skansen Lejonet vid Göteborg tillhörande och af Kommendanten derstädes
disponerade jord, hvarför lösen erhållits med 943 R:dr 44 öre, E. K. Maj:t tillerkänt
bemälde kommendant en årlig ersättning af 50 R:dr för förlorad inkomst af
jordrymden; — Och har E. K. Maj:t i anledning häraf föreslagit, att mot öfverlemnande
till Riksgälds-kontoret af förenämnda lösen, 943 R:dr 44 öre, Kommendantens
i Göteborg nu på stat varande arfvode. 900 R:dr, måtte förhöjas med 50
R:dr, samt att för öfrigt kommendants-statens anslag måtte minskas med skilnaden
häremellan och ofvanberörda till indragning föreslagna belopp, 709 R:dr 50
öre, eller med 659 R:dr 50 öre, i följd hvaraf ifrågavarande anslag kundo nedsättas
från 15,006 R:dr 50 öre till 14,347 R:dr.
Då emellertid, på sätt af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds
protokoll
inhemtas, innehafvaren af Kormnendantsbefattningen i Göteborg endast
på grund af gammal häfd åtnjutit afkomsten af den exproprierade marken, hafva
Rikets Ständer ansett det föreslagna ersättningsbeloppet icke böra uppföras på
ordinarie stat, utan på det sätt bifallit E. K. Maj:ts ifrågavarande framställning,
att, jemte det anslaget för Kommendants-staten minskas med ofvanberörda 709
R:dr 50 öre, eller från 15,006 R:dr 50 öre till 14,297 R:dr, å Allmänna Indragningsstaten
uppföres ett belopp af 50 R:dr, att till nuvai'ande Kommendanten i
Göteborg, så länge han vid denna befattning qvarstår, årligen utgå.
4:o. Krig s-akademien.
Då af flera i Statsråds-protokollet angifua orsaker Krigs-akademiens med
år 1863 påbörjade ombildning till en militärisk tillämpnings-skola för bildande
af alla vid arméen och flottan behöfliga officerare, under benämning af Krigsskola,
ännu icke blifvit genomförd och således någon stat för krigsskolan för
närvarande icke kunnat föreslås, har E. K. Maj:t nu, likasom vid förra riksdagen,
förbehållit sig, att anslaget för Krigs-akademien måtte som tillgång för organisationen
förblifva i detta afseende orubbadt; men, enär tiden, då organisationen
af den nya krigsskolan kunde vara genomförd, beräknats kunna inträffa mot
slutet af år 1866, har E. K. Maj:t derjemte föreslagit, att för krigsskolans praktiska
öfningar måtte beviljas dels ett årligt anslag af 6,221 R:dr 52 öre och dels,
till anskaffning af materiel och hästar, ett extra anslag af 5,573 R:dr. —
I anledning hvaraf Rikets Ständer, jemte medgifvande att det, för Krigsakademien
uppförda anslag, 79,888 R:dr 25 öre, nu såsom tillgång för organisationen
förblifver orubbadt, å Riksgälds-kontoret anvisat dels för krigsskolans praktiska
öfningar under år 1867 ett belopp af 6,221 R:dr 52 öre och dels till anskaffning
af materiel och hästar för en gång ett anslag af 5,573 R:dr.
4
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 67.
>
5:o. Allmänna Garnisonssjukhuset.
Utan att tillökning i det Allmänna Garnisons-sjukhuset beviljade statsanslaget,
62,650 R:dr, ifrågasatts har E. K. Maj:t i de af Rikets Ständer vid
1856—1858 årens riksdag bestämda aflöningsvilkor för nedannämnda personer
föreslagit följande förändringar, nemligen :
för sjukhuskommissarien från 1,800 till 2,200 R:dr, eller årlig tillökning
af R:dr 400: —
för sjukhusskrifvaren från 750 till 1,000 R:dr, eller årlig tillökning
af  „ 250: —
för tre vaktmästare från 87j öre till 1 R:dr om dagen för hvarje,
jemte förut åtnjuten naturaportion, utgörande denna tillökning
för dem hvar 45 R:dr 62j öre, eller tillsammans  „ 136: 87 J
för sjuksköterskan för officerarne från 62^ till 75 öre om dagen,
jemte förut åtnjuten naturaportion, eller årlig tillökning af . . „ 45: 62j
tillhopa R:dr 832: 50;
Och hafva Rikets Ständer bifallit förevarande nådiga framställning.
Indelta Arméen.
6:o. Kavalleri- och Infanteri-regementena.
Sedan, på sätt ofvan blifvit förmäldt, Rikets Ständer bifallit den föreslagna
indragningen af f. d. chefslönen vid Adelsfane-regementet, samt till följd deraf
vederlag af 6,287 R:dr 44 öre bör utgå såsom fyllnad i aflöningen vid Lifregementets
Grenadierkorps samt Uplands och Södermanlands regementen, hafva
Rikets Ständer, i enlighet med E. K. Maj:ts förslag, medgifvit, att det kontanta
anslaget till indelta kavalleri- och infanteri-regementena må höjas med omförmälda
belopp, eller från 402,703 R:dr 69 öre till 408,991 R:dr 13 öre;
Äfvensom indelta kavalleri- och infanteri-regementenas anslag af indelta
räntor kommer att minskas med ett belopp af 10,500 R:dr eller från 2,121,897
R:dr till 2,111,397 R:dr.
7:o. Löneförbättringar vid indelta arméen.
E. K. Maj:t har föreslagit att det till löneförbättringar vid indelta arméen
utgående årliga anslag, 100,000 R:dr, hvilket enligt Rikets Ständers skrifvelse den
17 Oktober 1863 blifvit beviljadt endast för innevarande statsregleringsperiod, måtte
äfven efter densammas slut tills vidare få utgå med oförändradt belopp och enligt
förut meddelade föreskrifter; Och hafva Rikets Ständer äfven för år 1867
anvisat ett belopp af 100,000 R:dr att för nämnda ändamål användas, i enlighet
med de för detta anslags fördelning hittills följda grunder.
Eajp ed il i o n s- lits k o t te Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 67
5
Värfvade Arméen.
8:0. Lifgardet till häst.
Sedan, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, större eller mindre brister
i anslagen till Garnisons-regementenas kokinrättning nr årligen uppstått och
blifvit bos E. K. Maj:t till ersättande anmälda, samt E. K. Maj:t genom nådigt Bref den
30 Augusti 1864 anbefallt Krigskollegium att föreslå de förhöjningar i anslagen,
som, i följd af de förändrade förhållanden, hvilka gjort sig gällande genom tillämpningen
af den nya proviant.erings-staten för värfvade arméens manskap af
den 10 November 1863, kunde vara af behofvet påkallade, hade Krigskollegium,
efter vederbörandes hörande, anmält de tillökningar i kokinrättnings-anslagen,
som för de särskilda regementena och korpserna blifvit begärda; Och har E. K.
Maj:t, efter pröfning af de sålunda anmälda anspråken för Lifgardet till häst
föreslagit för detta regemente en förhöjning af 900 R:dr.
Enär, vid jemförelse af samtliga, på sätt här nedan omförmäles, nu gjorda
framställningar om ökade anslag för kokinrättnings-kostnader, det visat sig att
dessa anslagsbehof vid särskilda värfvade regementen och korpser ej i någon mån
äro beräknade efter truppernas olika nummerstyrka, samt tillgängliga handlingar
icke lemna någon ledning för bedömande, huruvida detta förhållande må vara föranledt
af mer eller mindre ändamålsenliga anordningar, åsidosättande af nödig sparsamhet,
eller andra omständigheter, hafva Rikets Ständer ansett de uti ifrågavarande
hänseende begärda anslagsbelopp för närvarande och intilldess fullständig utredning
i frågan vunnits, icke böra å ordinarie stat uppföras; i följd hvaraf Rikets
Ständer på det sätt bifallit E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, att
det äskade beloppet, 900 R:dr, såsom extra anslag för år 1867 å Riksgälds-kontoret
anvisas; anhållande derjemte Rikets Ständer att E. K. Maj:t ville från
vederbörande infordra och för nästkommande riksdag låta framlägga fullständig
utreduing i afseende på det nu anmälda behofvet af förökade anslag för bestridande
af kokinrättnings-kostnader vid värfvade regementen och korpser.
9:o. Husar-regementet Konung Carl XV.
Likaledes har E. K. Maj:t i detta regementes anslag till kokinrättningskostnader,
för närvarande uppgående till 800 R:dr, äskat en förhöjning af 900 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, som härutinnan åberopa hvad i nästföregående
punkt blifvit aniördt, å Riksgälds-kontoret anvisat det äskade beloppet, 900 R:dr,
att för år 1867 utgå.
10:o. Svea Lifgarde.
För detta regemente, hvars nuvarande anslag till kokinrättnings-kostnader
utgör 1,500 R:dr, har E. K. Majit begärt förhöjning i samma anslag med
500 Riksdaler.
6 Expeditions-(Jiskotlets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 67.
Och hafva Rikets Ständer jemväl på det sätt bifallit denna nådiga framställning,
att beloppet 500 R:dr såsom extra anslag å Riksgälds-kontoret anvisas.
1 1:o. Andra Lifgardet.
Jemväl för detta regemente har E. K. Majit begärt ett med 250 R:dr
ökadt anslag till koki.nrättnings-koslnader, så att detta, i stället tör 2,250 R:dr,
komme att utgöra 2,500 R:dr; hvilken begärda summa, 250 R:dr, Rikets Ständer
beviljat att år 1867 från Riksgälds-kontoret utgå.
12:o. Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen.
a) Till löneförhöjning åt verkmästaren vid Svea Artilleri-regementets tygstat
har E. K. Majit äskat ett belopp af 2,000 Ridr;
Hvilken framställning Rikets Ständer icke funnit skäl att i vidsträcktare
mån bifalla, än att åt bemälde verkmästare, för hvilken vid 1856—1858 årens
riksdag aflöningen blifvit bestämd till 1,000 Ridr, beviljas en löneförhöjning med
1,000 Ridr.
b} Vidare har E. K. Majit under denna titel föreslagit uppförande af ett
årligt anslag å 4,000 Ridr till resestipendier åt ar ti! leri-officerare.
Enär, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, utaf den nu begärda summan
endast 3,000 Ridr beräknats såsom tillgång för egentliga resestipendier, under det
återstoden, 1,000 Ridr, skulle användas i mån af behof, då till följd af inom vapnet
inträffade förhållanden sakkunnig person ansåges böra beordras att i särskildt
uppdrag afresa till utlandet, men E. K. Majit icke lärer sakna tillgång för anvisande af
dylika tillfälliga reseuuderstöd, hafva Rikets Ständer ansett anslaget böra till 3,000
R:dr inskränkas; hvadan Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K. Majits ifrågavarande
nådiga framställning att till resestipendier för artilleri-officerare beviljas ett årligt
anslag af 3,000 Ridr.
c) Af Statsråds-protokollet inhemtas jemväl, hurusom, med hänseende till
olämpligheten af de målskjutningsplatser, som för närvarande vore för de särskilda
artilleri-regementena upplåtna, General-fälttygmästaren i underdånighet,
föreslagit, att artilleribefälets stejutÖ Unng ar, hvilka hittills verkställts af hvarje
regemente särskildt, framdeles måtte få utföras gemensamt å en för sådant ändamål
lämplig plats, samt att dessa öfningar, hvilka skulle försiggå under en regements-officers
befäl och bevistas af så många kapitener och examinerade subalternofficerare,
som den öfriga tjenstgöringen tilläte, finge taga sin början efter vapenöfningarnes
slut och fortfara två, högst tre veckor. — Derigenom skulle en årlig
skjutskola uppstå, hvarest den tid, som ej upptoges af öfningarne på fältet, borde,
såsom vid arméens skjutskolor eger rum, enligt bestämd plan fördelas mellan
föredrag i såväl theoretiska som tekniska delar af artillerivetenskapen, samt beräkningar
af de vid skjutningarne erhållna resultat, grafiska konstruktioner m. m.
Då emellertid ett sådant tillfälligt vistande under kortare tid å annan ort, än
den vanliga, alltid skulle för dem, som kunde komma att till deltagande i dessa
öfningar beordras, medföra ökade lefnadskostnader, hade General-fälttygmästaren
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 67. 7
ansett billigheten fordra, att någon godtgörelse derför dem bereddes genom er
hållande af dagtraktamente under kommenderingstiden samt skälig reseersättning,
den sednare beräknad enligt den för Statens jernvägar gällande tarif. — Den häraf
uppkommande kostnad, tillhopa med åtskilliga andra utgifter, utgjorde, enligt förslagsvis
uppgjord beräkning, omkring 5,000 Ridr årligen; dervid dock borde tagas
i betraktande att, genom ett samfäldt utförande af skjutöfningarne, besparades
två tredjedelar af den amunnition, äfvensom af materialier och öfriga effekter,
som erfordrades då samma öfningar anställdes å tre särskilda platser, hvilken
besparing skulle, i synnerhet då fråga blefve om skjutning med kanoner af större
kaliber, uppgå till ganska betydlig del af nämnda summa; Och har, i anledning
häraf, E. Iv. Majit nu af Rikets Ständer äskat för artilleri befälets skjutöfningar
ett anslag af 5,000 R:dr årligen.
I anledning häraf hafva Rikets Ständer bifallit att ett anslag af 5,000
R:dr må för berörda ändamål å artilleri-regementenas stat uppföras.
d) Till traktamentsersättningar, transportkostnader med flera utgifter för
Göta Artilleri-regementes exercis- och skjutöfningar på dess nya mötesplats Tånga
hed har E. K. Majit begärt ett anslag af 3,500 Ridr årligen.
Detta anslagsbehof är föranledt deraf, att omförmälda mötesplats, hvilken,
efter det Kronan blifvit af egaren till regementets förra exercis- och målskjutningsplats
Dösebacka hed derifrån uppsagd, måst för ändamålet inlösas, är belägen
vid Wårgårda jernvägsstation på ett afstånd af 6,2 mil från regementets
hufvudstation; Och hafva Rikets Ständer till förevarande nådiga framställning
lemnat bifall.
ej I likhet med hvad för öfriga värfvade regementen egt rum, har E. K.
Majit jemväl för de tre artilleri-regementena samt fyrverkarekorpsen begärt förhöjning
i anslagen lill kokinrätlningskoslnader, så att dessa skulle komma att utgöra
för Svea Artilleri-regemente 3,000 Ridr i stället för 1,950 Ridr, för Göta
Artilleri-regemente 2,300 R;dr i stället för 1,500 Ridr, för Wendes Artilleri-regemente
1,750 Ridr i stället för 1,400 Ridr samt för Fyrverkare-korpsen 450 Ridr i
stället för 375 Ridr, eller en sammanlagd tillökning af 2,275 Ridr;
Och få Rikets Ständer, under åberopande af hvad under punkten 8:o härofvan
finnes i ämnet anfördt, i underdånighet anmäla att å Riksgälds-kontoret
anvisats de ifrågavarande anslagsbeloppen, tillhopa 2,275 Ridr såsom extra anslag
för år 1867.
I följd häraf kommer det kontanta riksstats-anslaget för Svea, Göta och
Wendes Artilleri-regementen, nu upptaget till 751,785 R: dr 5 öre, att höjas till
764,285 Ridr 5 öre.
13:o. Ingeniör-korpsen.
a) Sedan hittills, uppå E. K. Majits framställningar till Rikets Ständer, medel
blifvit anslagna till två af de tre kompanier ingeniörtrupper, som enligt den
nu antagna planen skulle bilda en pontonierbataljon, har E. K. Majit, i anseende
till nödvändigheten af denna bataljons fullständiga ordnande, begärt att, för det
tredje kompaniets uppsättande till lika styrka med hvartdera af de förut befintliga
kompanierna eller 120 man samt med enahanda befälspersonal, äfvensom för nödigt
befäl vid bataljonens stab, måtte beviljas följande anslag, nemligen: för sta
-
8 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 67.
bens aflöning 7,321 R:dr 25 öre, för kompanibefälets aflöning 9,916 Ridr 25 öre,
för truppens aflöning och underhåll m. m. 13,612 Ridr 81 öre, hvarunder vore inbegripen
naturaspanmål 1,518,7 2 0 kubikfot, samt dessutom till underhåll af beklädnads-,
remtygs-, utrednings- m. fl. persedlar årligt anslag af 10,501 R:dr 50
öre, att tilläggas anslaget för Försvarsverket i allmänhet; och till truppens första
anvärfning ett extra anslag af 5,100 R:dr, hvaremot, till bestridande af öfriga kostnader
för det nya kompaniets första uppsättning, medel ansågs kunna beredas
inom ofvanberörda anslagsbelopp.
Med bifall till hvad E. K. Maj:t sålunda föreslagit, hafva Rikets Ständer
dets beviljat de af E. K. Maj:t för bildande af ett tredje kompani ingeniörtrupper
samt till aflöning åt den vid pontonierbataljonen nödiga stab begärda belopp, tillhopa
30,850 R:dr 31 öre årligen, deruti inbegripen naturaspanmål 1,518,7 kubikfot,
att å anslaget för Ingeniörkorpsen uppföras; dels till första anvärfningen af
truppen vid nämnda kompani å Riksgälds-kontoret anvisat ett anslag för en gång
af 5,100 R:dr; och
dels medgifvit att öfriga kostnader för det nya kompaniets första uppsättning
få bestridas af den nu beviljade ordinarie anslagsförhöjningen; Och komma
Rikets Ständer att härnedan bland anslagen till “Försvarsverket i allmänhet"
yttra sig angående den till underhåll af beklädnads-, remtygs- och utreduingsm.
fl. persedlar äskade summa.
h) Sedan i fråga om pontonierrnaterielen, hvaraf för närvarande funnes två
äldre eqvipager med pontoner samt ett nytt med pontoner af jern, alla med tillhörande
rid- oell anspannspersedlar, Chefen för Ingeniörkorpsen, som ansett det vara
af största vigt, att de ännu felande tre eqvipager snart anskaffades, hos E. K.
Maj:t anhållit att medel härtill måtte varda anvisade med 180,000 R:dr, för hvilken
summa berörda eqvipager med full utredning kunde anskaffas, har E. K.
Maj:t nu äskat anslag till ett eqvipage med 60,000 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål å Riksgälds-kontoret
anvisat ett anslag för en gång af 60<000 R:dr.
c) För den vid Ingeniörkorpsen anställde vaktmästaren har E. K. Majit
föreslagit en förhöjning af 50 Ridr i hans för närvarande till 450 R:dr årligen,
uppgående lön; Och har ifrågavarande löneförhöjning, 50 Ridr årligen, blifvit af
Rikets Ständer beviljad.
I följd häraf kommer Ingeniörkorpsens anslag, nu utgörande, naturaspanmålen
inberäknad, 139,085 Ridr 17 öre, att höjas till 169,985 Ridr 51 öre.
1 4:o. Lega för hästar till Artilleriets exercis.
Till lega m. m. för ytterligare behöfliga exercishästar vid pontonierbataljonen
har E. K. Majit begärt ett anslag af 3,064 Ridr 6 öre, som komme att påföras
anslaget till “Lega för hästar till Artilleriets exercis", äfven omfattande kostnaden
för legning af ingeniörtruppens exercishästar;
hvilken anslagstillökning Rikets Ständer jemväl funnit skäligt bevilja.
15:o.
Expeditions-Utskottets Förslag lil! underd. Skrifvelse, IS:o 67.
9
l5:o. Four agering af Artilleriets och värf vade Kavalleriets hästar.
Vidare har E. K. Maj:t föreslagit, att fourageringsknslnaden för nyssnämnda
pontonierbataljonens nya exercishästar måtte få bestridas af nuvarande förslagsanslaget
till fouragering af artilleriets och värfvade kavalleriets hästar.
Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att till förevarande nådiga framställning
lemna bifall.
i 6:0. Mathållningen för manskapet vid Garnisons-regementena.
I sammanhang med väckt förslag om tillökning i den mellan exercistiderna
tjenstgörande styrkan vid Artilleritruppen af Gotlands Nationalbeväring, har E.
K. Maj:t äskat förhöjning i förevarande anslag med 1,850 R:dr; men då Rikets
Ständer, som under nästföljande punkt afgifvit yttrande öfver förstberörda förslag,
dervid förklarat sig icke kunna detsamma bifalla, hafva Rikets Ständer ej
heller funnit skäl att bevilja förevarande anslagstillökning.
Beväringen.
lito. Gotlands Nationalbeväring.
På det artillerikorpsens stamtrupp vid denna beväring måtte kunna uppfylla
sitt ändamål af en elitkorps, som genom sin större krigsbildning tjenade till
föresyn för beväringen, har E. K. Maj:t ansett nödigt att den emellan exercistiderna
tjenstgörande styrkan blefve ökad med 26 man eller från 34 till 60, hvarföre
E. K. Maj:t nu föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja:
för manskapets aflöning och till brödkorn under den ökade tjenstgörings
tiden
2,491 R:dr 10 öre, med derunder inberäknade 418,1 kubikfot spanmål; hvartill
komme de för bestridande af samma manskaps mathållningskostnad erforderliga,
under 15:de punkten omnämnda 1,850 R:dr, och
till beklädnads-slitningsersättning behöfliga 1,497 R:dr, hvarom 19:de punkten
handlar.
På sätt här nedan finnes omförmäldt, har E. K. Maj:t jemväl väckt fråga
om uppförande af en kasern för ifrågavarande trupp;
Och då Rikets Ständer ansett sig icke kunna för närvarande anvisa medel
för en sådan byggnad, samt, enligt ett bland Rikets Ständer delgifna handlingar
befintligt syneinstrument, den åt truppen upplåtna kasern vid den 5 December
1861 hållen besigtning förklarats vara oduglig för 75 man, men kunna, efter förutgången
ändamålsenlig och fullständig reparation och förändring, rymma 35 man,
hafva Rikets Ständer, enär således berörda kasern icke torde lemna utrymme för
hela den nu till ständig tjenstgöring föreslagna styrkan af 60 man, funnit sig ej
kunna till E. K. Majäs förevarande nådiga framställning lemna bifall.
Bih. till B- St. Prot. 1865 Sp 1866. 10 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 2
10 Expeditions- U/sko/tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
Vidare har E. K. Maj:t föreslagit, att, för fyllande af behofvet utaf ökadt
antal exercishästar för artilleriet å Gotland, det å nationalbeväringens stat nu
uppförda anslag, 750 R:dr, till lega för exercishästar måtte förhöjas med 750 R:dr.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade militärbefälhafvaren anmält,
att det hittills å staten uppförda anslaget, hvilket ursprungligen varit beräknadt
till tre dagars exercis med anspända pjeser under beväringsbatteriernas
batterimöten, visat sig otillräckligt, så att, med anledning af ökadt pris på legan
för hvarje häst, förknappadt antal hästar för pjeserna måst begagnas. Då detta
sätt att anspänna kanonerna af flera skäl vore mindre lämpligt och dessutom, i
anseende till beväringens förändrade indelning, artilleriets styrka komme att i
allmänhet öfvas efter den för vapnet fastställda effektiva numerär, erfordrades,
enligt noggranna beräkningar, i berörda anslag en förhöjning af 250 R:dr. Derjemte
och som artilleriets stamtrupp borde blifva ett mönster för beväringsbatterierna,
hade militärbefälhafvaren ansett denna stamtrupp böra öfvas i sex
dagars exercis med anspända pjeser, utöfver den öfning, den tillsammans med beväringsmanskapet
erhåller, och komme legan för nödiga hästar härtill, enligt uppgjorda
beräkningar, att uppgå till 500 R:dr.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt, hafva Rikets
Ständer medgifvit att, för fyllande af behofvet utaf ökadt antal exercishästar för
artilleriet å Gotland, det å nationalbeväringens stat nu uppförda belopp, 750 R:dr,
till lega för exercishästar må till 1,500 R:dr förhöjas; — hvarigenom nationalbeväringens
nuvarande anslag, 138,363 R:dr 40 öre, kommer att ökas till 139,113
R:dr 40 öre.
Slutligen har E. K. Maj:t för artilleristamtruppen på Gotland äskat tillökning
i kokinrättningsanslaget med 250 R:dr; och hafva Rikets Ständer, med
afseende å hvad under punkten 8:o härofvan i en likartad fråga är vordet anfördt,
å Riksgälds-kontoret anvisat det begärda anslagsbeloppet, 250 R:dr, såsom extra
anslag för år 1867.
I anseende till den i Wisby befintliga kaserns dåliga beskaffenhet, misslyckade
försök att genom de i allmänhet mindre bemedlade stadsboernes försorg erhålla
en ändamålsenligaro bostad m. fl. anförda förhållanden, samt då enda utvägen
att erhålla bostad åt artillerikorpsens stamtrupp af jemförlig beskaffenhet med
öfriga garnisonstruppers, enligt militärbefälhafvarens förmenande, vore att Kronan
låter uppföra en kasern i nämnda stad för allmänna medel, hade, enligt hvad af
Statsråds-protokollet inhemtas, militärbefälhafvaren hos E. K. Majit gjort framställning
om beredande af medel till en kasernbyggnad åt Gotlands nationalbevärings
artillerikorps’ stamtrupp, för hvilken byggnad, afsedd att uppföras å Artillerigården
i Wisby, kostnaden enligt uppgjordt förslag, beräknats till 44,300 R:dr;
och har E. K. Majit, under åberopande af berörda framställning, hos Rikets Ständer
äskat, till uppförande af omförmälda kasernbyggnad, ett extra anslag till
nämnda belopp.
Oaktadt företedda handlingar vitsorda militärbefälets framställning om den
nu begagnade kasernens dåliga beskaffenhet, hafva likväl Rikets Ständer, enär truppens
inqvartering åligger Wisby stad, som i frågan icke meddelat hufvudsakligt
yttrande, ansett sig icke kunna bevilja det i förevarande hänseenden begärda ✓
anslag.
Riksmynt.
1,200:
7,000: —
Transport 112,000: —
Till inredande af den Geologiska Byrån uti Slöjdskolans
nya hus anvisade arbets- och samlingslokal
m. m  18,000: —_
Undervisningsanstalter för handel och sjöfart:
Till aflöning åt en andre underlärare vid Navigationsskolan
i Göteborg
Till lärares aflönande och elevers underhåll m. m.
vid Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona ....
Undervisningsanstalter för hergshruket:
För tillökande af Teknologiska Institutets byggnader
med en för bergsläroverk erforderlig nybyggnad,
äfvensom till inredning af laboratorier
och deras förseende med behöfliga inventarier .
Diverse anslag:
Bidrag vid regleringen af Ronneby köpings nya
område
Dito till ny reglering af torg, gator och tomter i
Carlstad
Till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande
uti en allmän exposition af åkerbruks-,
industri- och konstalster i Paris år 1867 ....
Till undersökningar, inspektionskostnader och expenser
för allmänna arbeten
Till aflöning för Styrelsen öfver allmänna vägocb
vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden
30,000:
50,000:
100,000: —
30,000: —
32,800: —
Till arfvoden för undervisnings meddelande åt
Civil-ingeniörer
• 3,000:
Till stipendier åt elever, som genomgå den för
Civil-ingeniörer bestämda kurs
258,800
130,000
8,200
60,000
3,000:
I 248.800
Anslag, tillhopa \ 705,»00
B) Alt utgå såsom låu:
Till Carlstad för en ny reglering af torg, gator och tomter efter i
den staden öfvergångna brand
50,000
Tillsammans anslag och lån ; 755,800
Tal>. Litt. 15.
Extra Statsrcglcrings-anslag i sammanhang
med Sjette Hiifviuhitcli!.
A) Anslag.
Juksmynt.
6,000:
3,000:
5,000:
4,500:
10,000:
10,000:
100,000
Civil-departementets Expedition:
Arfvode åt ett biträde vid de kommunala ärendenas beredning
och expedierande  1,800
För rikets ekonomiska karteverk  60,000
Skiften och afvittringar | 97,000
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-näringar:
Till betäckande af en brist i tillgångarne för Alnarps
landtbruksinstitut  50 000: —
Till uppförande af nya ekonomibyggnader vid nämnda
institut  50,000: —
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar:
Till utdelande vid landtbruksmöten af prisbelöningar
för husdjur, redskap och ladugårdsprodukter
m. m
Att användas till afsedda årliga täflingsmöten med
l gödboskap, smör, ost, fläsk och kött uti städerna
I Stockholm, Göteborg och Malmö
Till inredning af den lokal i Slöjdskolans nya hus
i Stockholm, som är ämnad att åt Landtbruksakademien
upplåtas för utställning af landtbruks
redskap
och modeller
Till Svenska Trädgårdsföreningen, utöfver ordinarie
anslaget åt föreningens elevskola .
För beredande af undervisningslokal och bostäder
, åt ett ökadt antal elever vid nämnda förenings
skola
Till bildande af lämpliga holländerier för de Norrländska
länen, samt till andra för stamholländeri
styrelsens
verksamhet nödiga utgifter
Till befrämjande i Jemtland af en god afvel af arbetshästar
5,000: —
Till förbättrande af fårafveln i Jemtland  2,500: —
För åvägabringande af en förbättrad fårskötsel på
ön Gotland  6,000: —
Till fortsättande af de geologiska undervisningarne
och utgifvande af derpå grundade kartor  60,000: —
Transport 112,000:
258,800
Hör till B. St. und. Skrifvelse M 76.)
(Till U. S. M 76.)
Tab. Litt. A.
Tabell öfver Riksstatens Sjette Hufvudtitel.
Civil-De|»artemcntct.
Statsråden utan Departementer:
3 k 12,000 R:dr , . .
Departements-chefen
Departementets Expedition
Kommers-kollegium
Statistiska tabellkommissionen:
Aflöningsmedel för Statistiska centralbyrån  15,450: —
Reservations-anslag:
Till bibliothekets underhållande
1,000: —
» arfvoden åt tillfälliga biträden  7.250: —
» det officiela statistiska trycket  5.000: —
» en statistisk tidskrift  1.000: — 14,250:
Landtmäteri-staten:
Penningar:
Nuvarande beloppet
95,495: 01.
Tillkommer:
Löneförhöjning för Aktuarien i General-landtmäteri
kontoret
-  500: —
, Ersättning för de indelta räntorna, hvilka numera blifvit,
jemlikt Kongl. Brefvet den 19 Februari 1864,
till Statsverket indragna .  1,304: 99. 1,804: 99.
För rikets ekonomiska karteverk, Reservations-anslag . .
Öfverståthållare-embetet:
Nuvarande beloppet /  73,867: —
Tillkommer:
Löneförhöjning åt Fogaten  500: —
Dito åt en Kanslist hos Fogaten  400: —
Till befrämjande af ärendenas gång inom Sekreterareexpeditionen
1,000: —
Såsom hyresersättning för Öfverståthållare - embetets
kanslis embetslokal, tills vidare  1,500: — 3,400: —
Landt-staterna i länen:
Penningar:
Nuvarande beloppet  993,004: 28.
Afgå, enligt 13:de punkten i den underdån. skrifvelsen 480: — 992,524: 28.
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet  164,480: —
Afgå, enligt 13:de punkten i den underdån. skrifvelsen 3,197: 81. 161.282: 19.
Mått. Värde.
Indelt spanmål:
Nuvarande anslaget  8,559: 2. 17,118: 40.
Afgå, enligt 13:de punkten i den underdåniga
skrifvelsen  2,672: 6.
S:gr 5,886: 6.
Oindelt spanmål:
5,345: 20.
11,773: 20.
M 8 i t.
2.
Värde.
7,736: 40.
5,355: —
13,091: 40.
Nuvarande anslaget  3,868:
Tillkommer, enligt 13:de punkten i den underdåniga
skrifvelsen  2,677: 5.
S:gr 6,545: 7.
Särskildt för slags-an slag för landt-staterna i länen:
Landshöfdingens i Wester-Norrlands län lön:
Till bestridande af lösen för åtskilliga i lönen ingående räntepersedlar • • • •
Gästgifvares friheter ,
. . .
Till lättnad för skjutsningstungan, der den genom entreprenad bestrides och är
särdeles tryckande, Reservations-anslag
Färjor och färjekarlar:
Penningar:
Anslag att emellan färjemännen vid Fårösund och Fårön fördelas . 50: —
Indelta räntor, såsom i 1864 års Riks-stat  184: 69.
Indelt spanmål dito dito . .
35: 40.
Penningar.
R:dr
36.000 —
17.000 —
45,600 —
88,750-
Indelta
Kantor,
enligt
markegång
på förslag.
S p ahl mål.
Indelt på förslag.
Mått.
R;dr.
29,700 -
97,300
6,000
77,267
Kub.-töt. k.
Värde
ä 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
R:<ir.
992,524 28
5,000
1,039 04
100,000
50
K.ub.-iot. k.
161,28219 5,886
17,500 —
184 69
17 7
11,773 20
8 20
3540
6,545
Värde
förslagsvis
å 2 Hulr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
R:ur.
36.000
17.000
45,600
88,750
29,700 —
13,091 40
97,300
6,000
77,267 —
1,178,671 07
5,000 —
18,547 24
ioo,oooL
270 09
S:gr | 1,496,230 32 178,96688; 5,908 41 11,816 80j 6,545j 7| 13,091^ 1,700,105 40
Jordbruket, handeln och niiringarne.
Reservations-anslag:
Skiften och afvittringar . . .
'Vägar och kommunikationer
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:
Nuvarande beloppet ,  144,000:
Tillkommer:
Förhöjning i anslaget till Alnarps landtbruksinstitut 8,600: —
Dito ' i dito till Ultuna dito 4,000: —
Bidrag till underhåll af två lägre landtb ruksskolor . 4,000: —
Löneförhöjning åt Agronomen Alfred Nathorst såsom
resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen
1,500: —
Arfvode jemte resepenningar åt ytterligare en undervisare
i boskapsskötseln och mej eri-hushållningen 2,500: — 20,600:
Agronomer och deras elever:
Landtbruks-ingemörer och deras biträden:
Anslaget tdl agronomer och deras elever  29,550: —
Tillkommer:
Löneförhöjning åt Landtbruks-ing eniören A. V. Uddman 1,000: —
Till aflöning åt ytterligare 3:ne landtbruks-ingeniörer ä
1,503 R:dr
4,500: —
» reseko3tnadsersättning och dagtraktamente åtbe
mälde
3:ne landtbruks-ingeniörer ä 1,000 R:dr . . 3,000: —
» löneförhöjning åt landtb ruks-stipendiaterne . . . 400: — 8,900: — |
63.000 —
12.000 —
164,600 —
Transport
38,450 —
"L774,28032
178,96688
5,908 4 11,816.80
6,545
63.000
12.000
164,600
38,450 —
7| 13,091 40 1,978,155,40i
/
Diverse anslag.
Utflyttningshjelp efter skiften, För slags-anslag
Ersättning till Sala bergslag för förlust genom vissa räntors förvandling:
Nuvarande kontanta anslag uteslutes och i stället uppföras 1,165 kubikfot 5 k:r
oindelt spanmål, hälften råg och hälften korn, att efter ärligt medelmarke
gångspris
utgå  '
Odlingshjelp för krononybyggare, För slags-anslag
Jordförluster genom kanal och väganläggningar, Förslags-anslag
Konvojkommissariatet: Förslags-anslag att utgå direkte af tullmedlen . .
Kontrollen å bränvmsförfattningarnes tillämpning, Förslags-anslag att direkte utgå
af inflytande bränvinstillverkningsmedel
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. Förslags-anslag. Nuvarande
beloppet
50,047: 16.
För jemnande af Hufvudtitelns slutsumma afgå  2: 49.
Rese- och traktaments-penningar, Förslags-anslag
.
Extra utgifter, JReservations-anslag . • •
S:gr
Penningar.
I
Indelta
, Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Transport
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Nuvarande beloppet  37,900: —
Tillkommer:
Till aflöning åt uppsyningsman ooh förevisare m. m. vid Landt
bruksakademiens
utställning af landtbruksredskap och modeller 1,500: —
Hästafvelns förbättrande
Undervisningsanstalter för slöjderna:
Nuvarande beloppet  137,150: —
Tillkommer:
Förhöjning i anslaget till Chalmerska slöjdskolan i
Göteborg  8,000: —
Dito i anslaget till Slöjdskolan i Stockholm, att disponeras
enligt 41:sta punkten i den underdåniga
skrifvelsen . .
• • • 32,000: — 409 00: —i
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Nuvarande beloppet
. 22,500: — j
Tillkommer:
Förhöjning i anslaget till reseunderstöd åt sådane arbetare ide
särskilda yrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva
sig ökade insigter och konstfärdighet  3.000: — |
Undervisningsanstalter för handel och sjöfart
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart
Undervisningsanstalter för bergsbruket  j
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Penningar, såsom i 1864 års Riks-stat
8,700: — i
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet  23,929: 80.
Afgår: Till Statsverket indragen indelning  10: 50. 23,919: 30.
Fiskerinäringens understöd I
rS:gr !
R:dr, : ö.
1,774,280 32
39,400 -  49,545
177,150
25.500
43,100
22.500 ■
7,500-
8,700!—
16,100—1
667,545 —
110,000-
4,500-  2,700 —
750.000 -
440.000 —
50,044 67
15,000 —
15,000!—
1,387,244 67
R:dr. I Ö.
178,966 88
23,919
30
23,919 30,
3,689 23
3,689 23
Spanmål.
Indelt på förslug.
Oindelt.
Mått.
Kub.-fot. | k.
5,908 4
Värde
å 2 lt:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 lt:dr
kubikfuten.
Summa
Ri:sraynt.
R:dr. j ö.
11,81680
Kub.-fot.
6,545
k. I R:dr.
330 7
330, 7|
1,165
252
13,091 40
R:dr.
1,978,15540
66140
66140
2,331
504
39,400-  50,206 40
177,150 —
25.500
43,100
22.500
7,500
32,619 30
16,lOOl—
692,125 70
110,000-
2,331
4,500
6,893
23
750,000
—
440,000
—
50,044
67
15,000
15,000
1,417 5j 2,835
1,393,768 9!)
Summa 3,551,01999 206,575 41 5,908 4 11,816 80 8,293 9 16,587 80 3,786,000 —
Expeditions-Utskottets Förslag till undenl. Skrifvelse, J\:o 67. 11
/ 8:0. Beväringsmanskapets vapenöfning.
Härvid har E. K. Maj:t föreslagit att, med bibehållande af den för beväringsmanskapet
i allmänhet bestämda exercistid af tretio dagar, fördelade på två
år, i lika terminer under det dervid stadgade vilkor, att de två beväringsklasser,
som i följd häraf årligen sammandragas, icke exerceras samtidigt, förslagsanslaget
till beväringsmanskapets vapenöfning, som vid förra riksdagen böjdes till sitt nuvarande
belopp, 500,000 Ridr årligen, måtte tills vidare och intilldess en förändrad
reglering af beväriugsinrättningen, hvarom E. K. Maj:t till Rikets Ständer framställt
särskild Proposition, kunde komma att vidtagas, blifva oförändradt; och
hafva Rikets Ständer berörda nådiga framställning bifallit.
Matcrielen.
11):o. Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
Departementer.
a) Med förmälan hurusom anslaget till underhåll af rikets fästningar och
landtförsvaret tillhörande hus och byggnader, hvilket vid sistlidna riksdag höjdes
från 75,000 R:dr till 90,000 R:dr årligen, vore alldeles otillräckligt för berörda
underhåll, så att årligen flera sådana arbeten, som icke utan skada kunnat uppskjutas,
måst i följd af bristande tillgångar uteslutas, har uppå Chefens för
ingeniörkorpsen underdåniga framställning om behofvet af tillökning i berörda
anslag, E. K. Maj:t begärt för underhållet af rikets fästningar och landtförsvaret
tillhörande hus och byggnader en anslagsförhöjning af 20,000 R:dr.
Visserligen hafva, enligt hvad befintliga handlingar ådagalägga, åtskilliga
reparationsarbeten, i anseende till brist på medel, fått från ett till annat år anstå,
men då något längre uppskof icke synes hafva ifrågakommit, torde det angelägnaste
behofvet kunna anses uppfyldt äfven med en mindre betydlig förhöjning, än
den nu af E. K. Maj:t föreslagna;
i följd hvaraf Rikets Ständer förhöjt ifrågavarande anslag från 90,000 till
100,000 R:dr.
b) Sedan E. K. Majit, genom nådigt Bref af den 24 Maj 1864, förordnat,
att vid norra Skånska infanteriregementet 183 och vid södra Skånska infanteriregementet
202 soldatnummer, hvilka allt ifrån regementenas uppsättande stått
vakanta för Statsverkets räkning, skola från och med innevarande år rekryteras,
har E. K. Majit, sorn på sätt här nedan under 47:de punkten förmäles, för första
uppsättningen af materiel för omförmälda 385 soldatnummer äskat anvisande af ett
extra anslag, begärt att till underhållet af omförmälda materiel måtte beviljas följande,
förslagsvis beräknade årliga anslag, nemligen: för kapotter, personela utrednings-
samt remtygs- och trosspersedlar 1,540 Ridr samt för lif- och släpmunderingspersedlar
5,317 Ridr 23 öre, eller i rund summa 5,320 Ridr; och hafva
Rikets Ständer, som här nedan anvisat medel för uppsättning af omförmälda materiel,
jemväl för underhåll af kapotter, personela utrednings- samt remtygs- och
12
Expeditions-(JIskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 67.
rosspersedlar för 385 nummer vid Skånska infanteriregementena beviljat ett årigt
belopp af 1,540 Ridr, att anslaget för “Försvarsverket i allmänhet" tilläggas.
Kommande Rikets Ständer här nedan under rubriken “Lif- och släpmunderingar
vid rotehållsregementena“, att meddela yttrande i fråga om den förhöjning,
E. K. Majit i detta anslag äskat.
c) Då till bestridande af den årliga underhållskostnaden för det ifrågasatta
tredje pontonier-kompaniets beklädnads-, remtygs-, utrednings- och sjukvårdspersedlar
samt musikaliska instrumenter, enligt nu gällande passevolans, beräknad för nuvarande
två kompanier ingeniörtrupper till 21,009 R:dr, erfordrades hälften, eller
10,504 Ridr 50 öre, har E. K. Majit begärt, att sistberörda belopp måtte för sådant
ändamål anvisas;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall, till E. K. Majits ifrågavarande nådiga
framställning för berörda ändamål, anvisat 10,504 Ridr 50 öre, att tilläggas anslaget
för försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens departementer.
d) På sätt här ofvan under 17;de punkten finnes omförmäldt, skulle, i händelse
af bifall till E. K. Majits förslag om tillökning af den emellan exercistiderna
tjenstgörande styrkan af ar tiller istamtrupp en vid Gotlands nationalbeväring, erfordras,
till betäckande af de särskilda kostnader för truppens beklädnad, som af densammas
tillökning blefve en följd, ett af E. K. Majit äskadt anslag af 1,497 Ridr årligen
till beklädnads-slitningsersättning; men Rikets Ständer, som ansett sig ej kunna
bifalla förstberörda förslag, hafva ej heller funnit skäligt bevilja ifrågavarande
belopp
Genom hvad här ofvan blifvit för försvarsverket till lands i allmänhet, eller
Arméförvaltningens departementer beviljadt, kommer dess anslag, som för när
varande
utgör 1,169,454 Ridr 15 öre, att förhöjas med 22,044 R:dr 50 öre eller
till 1,191,498 Ridr 65 öre.
20:o. Lif- och Släpmunderingar vid rotehälls-regementena.
Med hänvisning till hvad här ofvan under punkt 19 mom. b) blifvit anfördt,
hafva Rikets Ständer, i enlighet med E. K. Majits derom gjorda framställning,
bifallit,
att för underhåll al lif- och släpmunderingspersedlar för nyuppsatta 385
nummer vid Skånska infanteriregementena detta anslag må ökas med 5,320 Ridr,
eller från nuvarande beloppet, 257,200 Ridr, till 262,520 R:dr.
2 Lo. Salpeter-upplcöp.
Sedan, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, i anledning af Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 17 Oktober 1863, angående ifrågasatt indragning
af salpeterfonden, och jemväl med föranledande af Rikets Ständers samma
år församlade Revisorers, på anförda skäl, yttrade åsigt, att tiden torde vara inno
för upphörande med uppmuntran af salpeternäringen, hvilken dessutom beröfvade
jordbruket ett kraftigt och beböfligt näringsämne, komitéen för salpeterärendena
Ecvpeditions-Ulskottets Förslug lill under(1. Skrifvelse, iV:o 6‘7.
IS
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, samt E. K. Majit derefter på de i
Statsråds-protokollet upptagna skäl, under den 13 Oktober nästlidet år, i nåder
förklarat,
att Statens åtagande, att' inlösa den inom riket bevisligen tillverkade salpeter,
komme från 1867 års början att upphöra, med undantag för Westerbottens
och Norrbottens län, der sådan inlösen tills vidare må ega rum;
att för dessa län de genom Kongl. Brefvet den 7 Augusti 1863 fastställda
två inlösningspris, nemligen 45 R:dr centnern för ren och rabattfri samt 35 R:dr
centnern för oren och rabatt underkastad salpeter, må tills vidare förblifva gällande;
att af de till andra och tredje salpetersjuderidistrikten ännu hörande län,
salpetersjuderistaterna i Upsala, Stockholms, Westmanlands och Christianstads
län skola med 1867 års början upplösas och understyresmans-tjensternas i de tre
sistnämnda länen nuvarande innehafvare på indragningsstat förflyttas, med bibehållande
af sina arfvoden, 300 R:dr för dem hvardera årligen, men med frånträdande
af resepenningarne, hvilka, likasom det nu utgående belopp af 500 R:dr
för direktörsgöromålens bestridande i andra distriktet, med Upsala län såsom
kufvudstation, från samma tid salpeterfonden böra besparas;
att i Kronobergs län, hvarest direktörstjensten genom den tjenstförrättande
direktörens frånfälle blifvit ledig, salpetersjuderistaten må genast indragas och
bemälde tjenstemans aflöning alltså upphöra att vidare utgå; samt
att salpetersjuderi-verkmästarnes löner på berörda till indragning nu bestämda
stater skola besparas salpeterfonden, i den mån de nuvarande verkmästarne
genom dödsfall från löne- eller pensionsstat afgå;
Så har E. K. Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer, att, emot det att salpeterfonden,
sådan den vid 1866 års utgång efter afslutad hufvudbok befinnes, till
Rikets Ständers disposition öfverlemnas, Rikets Ständer i stället måtte på Riksstatens
Fjerde Hufvudtitel, såsom ordinarie anslag till “salpeter-uppköp“ uppföra
ett förslagsanslag af 110,000 R:dr, och således bevilja en tillökning i nuvarande
anslag med 50,000 R:dr, att från 1867 års början utgå samt användas till förefallande
dylika utgifter, hvilka förut blifvit från salpeterfonden bestridda; äfvensom
att Statsverket må öfvertaga fondens nuvarande eller i följd af indragningen
blifvande expektans-, pensions- eller indragnings-stater; hvarefter E. K. Maj:t
ville taga i öfvervägande, huruvida komitéen för salpeterärendena skulle kunna
upphöra och befattningen med den återstående salpetertillverkuingen inom riket
tillika med salpeter-uppköp öfverflyttas på Arméförvaltningen.
Emot hvad sålunda blifvit föreslaget hafva Rikets Ständer icke haft vidare
att erinra än att hvad angår öfvertagandet af salpeterfondens expektans-, pensionseller
indragningsstater, det synts mindre lämpligt att på förhand lemna ett medgifvande
i ofvan antydda syftning i afseende på sådana tjenstemän, hvilkas befattningar
först framdeles kunna till indragning förekomma. I öfverensstämmelse
# t DO
hvarmed Rikets Ständer medgifvit:
a) att, emot det att salpeterfonden, sådan den vid 1866 års utgång efter
afslutad hufvudbok befinnes, till Riksgälds-kontoret för Riksdagens disposition
öfverlemnas, det å Riks-stalens Fjerde Hufvudtitel uppförda anslag å 60,000 R:dr
till “salpeteruppköp“, i stället må, på sätt E. K. Majit äskat, upptagas såsom
förslagsanslag, och till 110,000 Ridr förhöjas; samt
b) att Statsverket öfvertager salpeterfondens nuvarande, eller i följd af redan
beslutad indragning blifvande expektans-, pensions- och indragningsstater;
hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes, efter
14 Expeditions-Ulskot tets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 67.
vederbörandes hörande, låta verkställa och för kommande riksdag framlägga behörig
utredning, huruvida salpeternäringen fortfarande är för innevånarne i Westerbottens
och Norrbottens län af den betydelse, att den bör, på sätt hittills egt
rum, af Statsverket understödjas.
Diverse anslag.
22:o. Eidskola.
Sedan den tillförordnade kavallerikomitéen efter erhållet uppdrag den 1
Maj nästlidet år afgifvit betänkande i frågan om åtgärderna för tillvägabringande af
en ändamålsenlig och omfattande undervisning i ridkonsten, har E. K. Maj:t begärt,
dels att för en i idskola vid Strömsholms kungsgård måtte beviljas ett årligt
anslag af 14,200 Ridr, med rättighet att för ridskolans ordnande få använda medel
af första årets anslag, och dels att för uppförande af en stallbyggnad på stället
måtte anvisas ett extra anslag af 18,000 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer för en ridskola vid omförmälda kungsgård uppfört
å Riks-statens Fjerde Hufvudtitel ett årligt anslag af 14,200 R:dr, och medgifvit
att för ridskolans ordnande medel af första årets anslag må få användas;
samt för uppförande af en stallbyggnad derstädes anvisat ett extra anslag af
18.000 R:dr, att i mån af behof från Riksgälds-kontoret utgå.
Dti omförmälda betänkande har Kavalleri-komitéen äfven fästat E. K.
Maj:ts uppmärksamhet på den synnerliga vigten deraf att resestipendier varda
stiftade för att bereda tillfälle åt kavalleri-officerare eller lämpliga stallmästareämnen
att, genom längre tids vistande i främmande länder, förvärfva vidsträcktare
kunskap och skicklighet till fullkomnande af den bildning, hvilken ridskolan
hade för ändamål att meddela, och hvarförutan svårighet mötte att få vid
skolan anställde fullt duglige stallmästare; med afseende hvarå komitéen ock föreslagit,
dels att dylika stipendier till en början måtte bestämmas till tvänne,
att under två på hvarandra följande år tilldelas sådane för skicklighet vitsordade
sökande, som hos E. K. Majit genom kavalleri-inspektören till deras erhållande
förordades, dels ock att, då stipendierna sannolikt komme att företrädesvis
tilldelas mindre bemedlade sökande, hvilka för sitt underhåll på utrikes
ort blefve uteslutande beroende af stipendiets storlek, dessa stipendier icke
måtte bestämmas lägre än 2,000 R:dr hvartdera, hvadan den summa, som härtill
borde under titel reservationsanslag anvisas, skulle komma att uppgå till
4.000 R:dr årligen.
I enlighet med hvad komitéen sålunda anfört, har E. K. Majit ock äskat,
att till resestipendier för kavalleri-officerare eller stallmästare-elever ett årligt
reservationsanslag till sistberörda belopp måtte af Rikets Ständer anvisas.
Efter hvad komitéens yttrande gifver vid handen, skulle detta anslag hufvudsakligast
afse att erhålla fullt duglige stallmästare vid den föreslagna ridskolan
; men då, enligt Rikets Ständers tanke, dét icke torde vara omöjligt för
personer, som vilja egna sig åt dessa befattningar, att inom landet förvärfva för
desamma erforderlig utbildning, samt, för den händelse E. K. Majit under de
första åren af ridskolans verksamhet för vinnande af nyssberörda ändamål skulle
anse nödigt, att en eller annan för skicklighet uti ifrågavarande fack känd per
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 67. 15
son utskickas till främmande länder, för att der fullkomna sin bildning, E. K.
Majit å Hufvudtitelns besparingar icke lärer sakna tillgång för bestridande af de
dermed förenade kostnader, hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att till hvad E.
K. Majit i detta afseende äskat lemna bifall.
23 :o. Kavalleriskolor.
Enligt hvad det den nådiga Propositionen bifogade Statsråds-protokollet
närmare utvisar, har Landtförsvars-komitéen, efter att förut hafva framlagt
förslag till särskilda instruktions-sqvadroner vid kavalleri-regementena lör manskapets
utbildning i enskild fältridning, flankering och vapenföring till häst,
vidare yttrat, att då hvad af den simple ryttaren erfordrades i ännu högre grad
måste egas af befälet, men de af komitéen tillika förordade ridskolorna icke
voro tillräckliga att bilda befälet till fältryttare i ordets vidsträcktare bemärkelse
och till skickliga vapenförare till häst, måste tillfälle att, efter genomgången ridskola,
förvärfva en dylik bildning beredas kavalleriets befäl, hvilket bäst kunde
ske vid de värfvade kavalleri-regementena, vid hvilka all ryttareförmåga borde
kunna drifvas längre än vid de indelta med deras begränsade öfningstider; och
hade komitéen på grund deraf föreslagit:
att hvartannat år i Stockholm och hvartannat år i Malmö skulle en kavalleri-skolu
bildas den 15 Juli och fortgå under tvänne månader;
att till kavalleriskolan i Stockholm skulle beordras två subaltern-officerare
och två underofficerare från hvarje hel kavalleribataljon, utom de i Skåne
förlagda, samt en officer och en underofficer från Jemtlands hästjägar-korps och
till kavalleriskolan i Malmö två subaltern-officerare och två underofficerare från
hvarje kavalleribataljon i Skåne;
att skolan skulle stå under öfverinseende af chefen för det regemente, hvarvid
den vore förlagd;
att till befäl och undervisare vid skolan skulle kommenderas en rytt
mästare,
en äldre löjtnaut och en stallmästare; och
att i skolan skulle öfvas enskild ridning, men hufvudsakligen fältridning,
ridning öfver hinder och vapenföring till häst;
varande, enligt hvad komitéen jemväl tillkännagifvit, kostnaden derför i
medeltal beräknad till 5,400 R:dr.
Med godkännande af komitéens åsigter och förslag, har E. K. Majit äskat,
att för hållande af dylika skolor, hvartannat år i Stockholm och hvartannat år
i Malmö, ett fortgående anslag af 5,400 R:dr måtte beviljas och på förevarande
Hufvudtitel uppföras.
Rikets Ständer, som ingalunda förbisett den nytta, kavalleri-skolorna
skulle komma att medföra för bildandet af skicklige kavalleri-officerare, hafva
likväl ansett inrättandet af dylika skolor icke vara af den angelägna vigt, att ju
icke frågan derom bör stå tillbaka för andra mera magtpåliggande företag, till
hvilkas utförande anslag blifvit vid denna riksdag äskade; hvadan och då Rikets
Ständer bifallit E. K. Maj:ts nådiga framställning om anslag till inrättande af en
ridskola, det tillfälle, som dymedelst blifvit beredt kavall eri befälet till förvärfvande
af nödig färdighet i yrket, torde för närvarande böra anses uppfylla det
mest angelägna behofvet i detta hänseende, Rikets Ständer ej funnit sig kunna
förevarande nådiga framställning bifalla.
16 Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 67.
24:o. I afseende å öfriga till Fjerde Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag,
uti hvilka någon förändring hvarken blifvit af E. K. Maj:t äskad, eller eljest
ifrågakommit, hafva Rikets Ständer uppfört dessa anslag i den blifvande nya
Riks-staten till oförändrade belopp, på sätt hosföljande tabell litt. A. närmare
utvisar.
I följd af de anslags förhöjningar Rikets Ständer sålunda beviljat och sedan
det till skrifmaterialier, expenser, m. m. för Landtförsvars-departementets kansliexpedition
uppförda anslag, som för närvarande utgör 2,930 R:dr 98 öre, blifvit
för summans jemnande minskadt med 6 R:dr 84 öre, komma Hufvudtitelns samtlige
till ordinarie statsregleringen hörande anslag att uppgå till 9,339,600 R:dr
eller 133,400 R:dr utöfver hvad nu gällande Riks-stat upptager.
Beträffande de landtförsvarets behof, för hvilka tillfälliga eller extra anslag
påkallas, har E. K. Majit äskat följande extra anslag att för år 1867 anvisas.
25:o. Artiller ibehof.
Vid sistlidna riksdag anslogo Rikets Ständer ett belopp af 160,000 R:dr, att gemensamt
af landtartilleriet och flottan för artilleri försök användas, för hvilka medel ock,
efter hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, försök dels redan blifvit verkställda, dels
ock voro till utförande bestämda. Då emellertid, enligt hvad General-fälttygmästaren
hos E. K. Majit tillkännagifvit, resultaten af de redan anställda försöken,
ehuru i många hänseenden upplysande och vägledande för ernåendet af det stora
hufvudändamålet dermed, eller utfinnandet af tjenlig materiel för groft artilleri
med projektiler och ändamålsenlig konstruktion af dylikt artilleri, för uppfyllande
af de stora fordringar på detsamma, nutiden kräfde, icke ännu kunde på långt
när anses fullt tillfredsställande för ifrågavarande vigtiga, äfven utomlands ouppnådda
syfte, har E. K. Majit, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af Generalfälttygmästaren
framstäldt förslag, nu iiskat att såväl till fortsättande af försök i
nu angifna ändamål, som till attilleriförsök i allmänhet måtte anvisas ett anslag
af 30,000 R:dr.
Då jemväl under Femte Hufvudtiteln anslag för artilleriförsök blifvit äskadt,
föreställa sig Rikets Ständer att, derest skjut försöken, i den mån sådant lämpligen
kan ega rum, anordnas gemensamt för landtartilleriet och flottan, dymedelst en
väsendtlig besparing i kostnaderna bör kunna ega rum, vid hvilket förhållande,
och enär, efter hvad Statsråds-protokollet vidare gifver vid handen, en tillgång
af 46,000 R:dr ännu förefinnes utaf det af Rikets Ständer vid förra riksdagen beviljade
anslag, Rikets Ständer ansett, att någon nedsättning i det nu äskade beloppet
utan synnerlig olägenhet skulle kunna ega rum; i öfverensstämmelse hvarmed
Rikets Ständer på det sätt bifallit ifrågavarande nådiga framställning, att till
skjutförsök för år 1867 anvisas ett belopp af 20,000 R:dr, att i mån af behof från
Riksgälds-kontoret utgå.
Ö D
26:o. Fältartilleriet.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, finnas för närvarande 108
stycken fullt färdiga refflade fältkanoner med lavetter, föreställare och fordon;
men
EiVpe.ditions-Vtskoltets Förslag lill irtiderd. Skrifvelse, A:o 67. 17
men då af 1831 års materiel med släta kanoner och lavetter samt föreställare
ännu återstode 60 stycken kanoner, hade General-fälttygmästaren ansett att, i
utbyte mot nämnda släta kanoner, jemte nödig reserv, 70 stycken refflade bordo
anskaffas, derför kostnaden af General-fälttygmästaren beräknats till 55,000 R:dr,
deruti inberäknadt hvad som åtginge för anskaffning af 10,000 stycken spetsprojektiler
äfvensom till inredning af 255 stycken ainmunitionskistor samt förändring
och ny anskaffning af riktinstrumonter m. fl. mindre utgifter.
I enlighet med Gencral-fälttvgmästarens berörda framställning, — hvilken
General-fälttygmästaren beledsagat med den upplysning, att, derest Rikets Ständer
beviljade de af honom såsom för behofvet erforderliga angifna medel, skulle inom
loppet af tro år fältartilleriet komma att ega, inberäknade de 24 kanoner, hvartill
medel redan förut blifvit beviljade, 192 stycken refflade fältkanoner med lavetter
och föreställare, eller i det närmaste det antal, som af Landtförsvars-komitéen
ansetts erforderligt, enligt den af densamma föreslagna armé-organisationen, samt
dessutom 10 kanoner i reserv, — har E. K. Maj:t nu begärt, att för anskaffning
af refflade kanoner och spelsprojektiler, ammunitionsvagnars inredning, nktinstrumenter
m. fl. mindre utgifter ett belopp af 55,000 R:dr måtte af Rikets Ständer
anslås och har den äskade summan, 55,000 R:dr, af Rikets Ständer blifvit beviljad.
27:o. Angående behofvet af a m man illo n s»ut/ n a r till ofvannämnda antal refflade
kanoner, eller 192 stycken, har General-fälttygmästaren meddelat, a& den
nuvarande tillgången på dylika vagnar icke vore för behofvet tillräcklig, utan
erfordrades för detsammas fyllande ytterligare 82 stycken, hvarför kostnaden beräknats
till 850 R:dr stycket, dervid General-fälttygmästaren dock erinrat, att af
ett vid 1856—1858 årens riksdag bcviljadt anslag till 39 stycken ammunitionsvagnar
ett öfverskott af 11,235 R:dr förefunnes.
Då emellertid det icke vore nödvändigt, att omförmälda behof på en gång
fylldes, har E. K. Maj:t till ammunitionsvagnar nu endast äskat ett belopp af
4,470 R:dr, med tillstånd att dertill jemväl använda de 11,235 R:dr, som. på sätt
ofvan förmäles, finnas besparade på anslag för dylikt ändamål vid 1856 — 1858
årens riksdag; och hafva Rikets Ständer till E. K. Majtts ifrågavarande framställning
lemnat bifall.
28:o. Vidare inhemtas af Statsråds-protokollet, att för fältbatterierna erfordrades,
förutom redan befintliga fordon, ytterligare 21 fullsmedjor 10 sjuk- och
m e di cia o Irrig n a r, 15 reserv/aveller, 11 trossvagnar och 33 fovragevagnar; men då
det dels skulle medföra allt för stor kostnad, om alla dessa fordon på en gång
anskaffades, dels ock icke heller vore af behofvet påkalladt att så skedde, har E.
K. Maj:t, med fästadt afseende såväl å det antal af hvarje slags fordon, som brister,
som ock å konstruktionen och beskaffenheten af hvarje befintligt slag, nu
föreslagit, att till följande fordon, efter nedan omförmälda, af General-fälttygmästaren
beräknade kostnad, medel måtte af Rikets Ständer anvisas, nemligen:
till fältsmedjor, 4 st., å 1,200 R:dr  4,800 R:dr
„ sjuk- och medicinalvagnar, 4 st., å 850 R:dr  3,400 „
„ reservlavetter, 2 st., å 1,100 R:dr  2,200 r
„ tross- och expeditionsvagnar, 2 st., å 500 R:dr  1,000 „
„ fouragevagnar, 4 st., å 800 R:dr  3,200 „
och hafva de af E. K. Maj:t äskade anslagsbelopp, tillhopa 14,600 R:dr, blifvit af
Rikets Ständer beviljade.
Bih. till R. St. Pral. 1865 §r 1866. 10 Sami. 1 Afd. 6 Hafi. 3
18
Ea;p edilin ris-lits kol le Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 67.
29:o. Till rid- och anspannspersedlar har E. K. Maj:t begärt ett anslag af
50,373 R:dr 40 öre; och då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, denna summa är
beräknad för anskaffande af dylika persedlar för ett batteri å 6 kanoner samt för
det antal ammunitionsvagnar och andra fordon, för hvilka Rikets Ständer här
ofvan beviljat anslag, hafva Rikets Ständer för anskaffande af rid- och anspannspersedlar
anvisat ett extra anslag å 50,373 R:dr 40 öre, att af Riksgälds-kontoret
utbetalas.
30:o. Då ett positions- och betag rings -artilleri för närvarande nära nog helt
och hållet saknades, oaktadt detsamma inom ett land med Sveriges skaplynne
ofta kunde finna ett vigtigt användande, har E. K. Majit nu föreslagit att till
anskaffande af 30 stycken 4,1 tums reffiade tackjernskanoner med nödiga lavetter
och föreställare samt spetsprojektiler måtte anvisas ett belopp af 73,500 R:dr.
Lika med E. K. Majit anse Rikets Ständer det vara vigtigt att ett positions-
och belägrings-artilleri finnes för arméen att tillgå; men då det icke torde
böra möta några synnerliga svårigheter att, i händelse af trängande behof, inom
kort tid komplettera en dylik materiel, hafva Rikets Ständer ansett att, till besparing
i Statsverkets för många andra vigtiga företag hårdt anlitade tillgångar,
någon nedsättning i det af E. K. Majit äskade beloppet må kunna ega rum, hvadan
Rikets Ständer, i anledning af E. K. Majits förevarande nådiga framställning,
till ett positions- och belägrings-artilleri om 15 reffiade tackjernskanoner med
tillbehör, lavetter, föreställare och spetsprojektiler anvisat för år 1867 ett belopp
af 36,750 Ridr.
31:o. Till anskaffning af 7,000 stycken infanterigevär har E. K. Majit nu
äskat ett extra anslag af 320,250 Ridr.
Enligt hvad Statsråds protokollet gifver vid handen utgöra do till krigsbruk
afsedda reffiade gevär, Staten för närvarande dels redan eger färdiga, dels
efter innevarande statsregleringsperiods utgång erhåller, tillsammans 92,234 stycken;
men då en stor del af dessa gevär icke kunde anses till krigsbruk fullt
ändamålsenlig, hade det synts E. K. Majit nödvändigt att, så fort ske kunde, söka
uppbringa de fullt ändamålsenliga gevärens antal i det minsta till det belopp, den
i fält först utryckande styrkan erfordrade; dock hade E. K. Majit, med afseende
å beloppet af gcvärstilivorkningen vid faktorierna inom landet, funnit sig icke
böra för år 1867 föreslå anskaffandet af mer än 7,000 infanterigevär, hvarom här
är fråga, jemte 3,000 sådana, i ersättning lör målskjutningsgevär, som blifvit föreslagna
till utlåning åt de frivilliga skarpskytteföreningarnc, och hvarom Rikets
Ständer här nedan under 42:dra punkten komma att yttra sig, eller tillsammans
10.000 stycken.
Rikets Ständer hafva, med bifall till E. K. Majits ifrågavarande nådiga
förslag, till anskaffande af 7,000 stycken infanterigevär för år 1867 beviljat det
af E. K. Majit äskade beloppet, 320,250 Ridr.
32:o. För anskaffning af en tjenlig modell för såväl infanteriets sorn
kavalleriets skjutvapen med tända åls inrullning samt till nödiga försöks anställande
med sådana gevär har E. K. Majit hos Rikets Ständer begärt ett belopp af
15.000 Ridr.
Och hafva Rikets Ständer bifallit hvad E. K. Majit i detta hänseende äskat.
33:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhcmtas, bade General-fälttygmästaren,
under anförande, hurusom de väsendtliga förbättringar infanteriskjutvapnet
på scduare åren undergått, gjorde nödvändigt att äfven rytteriet törsåges
med tidsenligare sådana vapen, än dem, hvarmed detsamma för närvarande vore
Expeditions- (Jisknllels Förslag lill under d. Skrifvelse, N:o 67. 19
utrustadt, i underdånighet hemställt att, efter det frågan blifvit afgjord, huruvida
kavalleriet skulle cga tvänne eldvapen, ett för strid på nära håll och ett för strid
till fots på längre afstånd, eller blott ett för det förstnämnda ändamålet afsedt, samt
tjenliga modeller för ifrågavarande vapen kunnat erhållas och vunnit E. K. Maj:ts
godkännande, till en början måtte få anskaffas 1,000 stycken sådana vapen till en
approximativt beräknad kostnad af 45 R:dr stycket; och har i följd häraf E. K.
Majit nu begärt för lea v a lieris k ju trap en 45,000 R:dr; men då med beviljande af
anslag för ifrågavarande ändamål lämpligast torde böra anstå intilldess frågan om
vapnens beskaffenhet blifvit af vederbörande pröfvad och af E. K. Majit afgjord
samt modeller i behörig ordning fastställda hafva Rikets Ständer ej funnit skäl
bevilja det äskade anslagsbeloppet.
34:o. Till förstärkning af förrådet å kavallerisablar har E. K. Majit äskat
anvisande af 10,200 Ridr; men enär, enligt hvad i Statsråds-protokollet finnes antydt,
jemväl för detta vapen förändrad modell torde ifrågakomma, synes frågan
om anvisande af medel för berörda ändamål utan olägenhet kunna tillsvidare
anstå; hvadan Rikets Ständer ej heller funnit skäl att förevarande nådiga framställning
bifalla.
Fortifikationsbchof.
35:o. Carlsborgs fästningsbyggnad.
Sedan, på grund af Rikets Ständers derom gjorda framställning, E. K. Majit
genom nådigt Bref af den 10 November 1863 anbefallt Chefen för Ingeniörkorpsen
att inkomma med fullständiga beräkningar öfver återstående kostnader för Carlsborgs
fästningsbyggnad, hade, på sätt Statsråds-protokollet gifvet- vid handen,
korpschefen ingifvit ett i sådant afseende af fortifikations-befälhafvaren på stället
uppgjordt förslag, slutande sig på en jemn summa af 5,000,000 Ridr, utom ett
större permanent sjukhus, kruthus och hamnanläggning, särskildt uppgående till
915,500 Ridr, i sammanhang hvarmed korpschefen omförmält, dels att med det af
Rikets Ständer vid förra riksdagen beviljade anslag af 100,000 Ridr årligen till
fästningsbyggnadens fortsättande arbetet bedrifvits hufvudsakligen på slutvärnet,
hvarmed ock så långt medhunnits, att hela denDa byggnad under år 1865 kommit
under tak, dervid dock för byggnadens fullständiga kompletterande återstode
en betydlig dol af inre hvälfningen och utredningen, dels att nödiga hvalf och
lokaler för förvarande af större eller mindre del af bankens redbarheter numera
blifvit i norra borgen inredda, dels att, i anseende till nödig befunnen förflyttning
af alla kaserner och öfriga byggnader för kronoarbetskompanierna, en särskild
kostuad derför af 25,000 Ridr blifvit i kostnadsförslaget upptagen, dels att, sedan
nödiga upplysningar från Krigs-kollegium erhållits om mängden och beskaffenheten
af do persedlar och effekter, för hvilka utrymme borde å fästningen beredas,
ritningar och kostnadsförslag blifvit upprättade till sådana byggnader, beräknade
till en kostnad, för artilleriafdelningen af 863,667 Ridr 49 öre med en arbetstid
af sex år och för fortifikations- och iutendents-afdeluingarne af 1,623,012 Ridr
8 öre med högst tio års byggnadstid, och dels att ofvannämnda förslag omfattade
allt, sorn ännu återstode för att bringa Carlsborgs fästning i fullständigt skick
med undantag af bestyckningen.
20
Expedilions-Uls/eollets Förslug till underd. Skrifvelse, l\r:o 67.
I betraktande af hvad Chefen för Ingeniörkorpson sålunda andragit, samt
med afseende å vigten deraf, att denna centralfästning utan allt för lång tidsutdrägt
kommo i det skick, att den uppfyllde ändamålet med anläggningen, har
E. K. Maj:t ansett åtgärder böra vidtagas för möjliggörando af större skyndsamhet
med b37ggnaden och af detta skäl äskat, till fortsättande af Carlsborgs fäst
ningsbyggnad
ett anslag af 200,000 R:dr samt till förrådsbyggnader derstädes
300,000 R:dr.
Den anordning af arbetet för Carlsborgs fästningsbyggnad, som i sednare
åren blifvit följd, har haft till syfte att bringa fästningen till fullbordan endast i
den mån sådant kunde ske utan att anlita Statsverkets tillgångar i sådan grad
att deraf skulle följa inskränkningar i än nödvändigare utgifter; och sedan nu
fästningen blifvit försedd med slutvärn och de angelägnaste arbetena inom dessa
torde kunna fullbordas, utan att det hittills anvisade årsanslaget för detta ändamål
kräfver tillökning, anse Rikets Ständer så mycket betänkligare att för anslagen
till denna fästningsbyggnad följa en annan ordning, som byggnadens fullbordan
i allt fäll fordrar en jemförelsevis lång tid, och fästningen således måste
genom tillfälliga anordningar sättas i försvarbart skick, om sådant under tiden
skulle af behofvet fordras. Då dessutom en icko aflägsen tid torde medföra lösningen
af den omtvistade frågan rörande lämpligaste sättet för fästningsbyggnaders
utförande, och alltså arbetets bedrifvande i den hittills följda ordning skall lemna
den största säkerheten för dess ändamålsenlighet för framtiden, hafva Rikets
Ständer ansett årsanslaget för fästningsbyggnaden böra inskränkas till enahanda
belopp, som vid sednaste riksdag anvisades, likasom ock Rikets Ständer trott påbörjande
af förrådshusen utan olägenhet kunna sättas tillbaka för andra utgifter,
för hvilka Statens tillgångar tag'as i anspråk;
och hafva fördenskull Rikets Ständer, till fortsättande af Carlsborgs fäst
ningsbyggnad,
anvisat för år 1867 ett belopp af 100,000 R:dr, att af Riksgäldskontoret
utbetalas; men deremot ej funnit skäl bevilja det af E. K. Maj:t begärda
anslag för påbörjande af förrådsbyggnader vid Carlsborg.
36:o. Befästning arne i Stochholms skärgård.
a) Till förstärkande af Waxholms fästningsmurar har E. K. Maj:t äskat
ett belopp af 90,000 R:dr;
Och har detta anslag blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
b) Enär befästningarne vid Waxholm vore ofullständiga, om ej inloppet
vid Oxdjupet kunde försvaras, har E. K. Maj:t äskat att till en skansanläggning
derstädes, hvarför kostnaden, enligt af Chefen för Ingeniörkorpsen afgifvet förslag,
beräknats till 531,281 R:dr 38 öre, måtte vid denna riksdag anvisas ett belopp af
150,000 R;dr.
Oaktadt vigtcn af det företag, som i denna E. K. Majrts nådiga framställning
afses. icke torde kunna förnekas, hafva Rikets Ständer likväl ansett att, till
besparing för andra lika vigtiga ändamål, någon nedsättning i det af E. K. Maj:t
nu äskade beloppet må kunna ega ruin; hvadan Rikets Ständer på det sätt bifallit
E. K. Majus förslag, att till en skansanläggning vid Oxdjupet anvisas för
år 1867 ett belopp af 100,000 R:dr.
Exp ed i ti o 11 s - Li (sko Hets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:n 67. 21
57 :o. Befästningar ne vid Carlskrona.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet iuhemtas, hade Chefen för Ingeniörkorpsen
framlagt planer och förslag, afseende Kungsholms fästnings förstärkande
och komplettering. Derest de härmed afsedda förändringar komme till verkställighet
bringades visserligen denna fästning i ett fullt brukbart stånd äfven mot
nutidens anfallsvapen. Den kunde likväl icke lemna något rätt kraftigt försvar
åt stängsellinierna, hvartill verkens lägen icke voro lämpliga, såsom helt och
hållet förlagda efter andra försvarsgrunder, eller att tidigt kunna möta en inseglande
fiendtlig flotta med skott långskepps. Det klefve således, efter Chefens för
Ingeniörkorpsen tanke, angeläget att ordna detta försvar utom fästningen, och
ingen plats egnado sig härtill så väl som undervattensgrundet Dynan, beläget
sydost från Drottningskär och omkring 800 fot från stranden af Aspö. Ett förslag
hade derföre blifvit upprättadt att. förse detta grund med en för ändamålet
lämplig befästning, bestående af 11 stycken bepansrado kasematter för de grofsta
pjeser mot inloppet och stängsellinien, samt 10 stycken vanliga kasematter mot landsidan
och till boskjutning af terrängen framför Drottningskär. Genom denna enda
anläggning på Dynan vunnes det dubbla ändamålet att få en ytterst kraftig beskjutning
mot inloppet och på samma gång ett godt försvar för Drottningskär och
Aspölandet; varande kostnaden för denna befästning beräknad till 956,396 Ridr
79 öre.
Sedan de sålunda föreslagna befästningsarbetena blifvit utförda och vederbörligen
bestyckade, samt sedan den under byggnad varande skansen vid vestra
Hästholmen fulländats, blefve försvaret af Carlskrona inro redd tillräckligen tryggadt,
så vidt det vore på fästningar beroende. Dertill komme dessutom do redan
färdiga stängselflottorna, utan hvilka något rätt tillförlitligt försvar af inloppen
icke kunde åstadkommas. Dessa inlopp hade dock ganska betydliga bredder,
särdeles det stora, som uppginge till icke mindre än 4,000 fot. Då det lågo i sakens
natur, att en stängsellinie af donna utsträckning icke kan innebära samma
säkerhet som en kortare, och då erfarenheten redan visat, huru kostsamma dessa
stängseilinier i längden måste blifva, helst de icke kunde ega någon längre varaktighet,
så innefattade dessa begge omständigheter talande skäl för att medelst
stenförsänkningar söka inskränka öppningarne af dessa inlopp, Chefen för Ingeniörkorpsen
hade derföre ansett sig böra i sitt förslag angående fästningsbygguaderna
upptaga till försänkningar uti det mindre inloppet vid vestra Hästholmen 73,350
Ridr, samt till försänkningar uti stora inloppet emellan Kungsholmen och Drottningskär
545,985 R:dr.
Slutligen hade Chefen för Ingeniörkorpsen upptagit 168,000 R:dr, att utgå
med 56,000 Ralr årligen under åren 1867, 1868 och 1869, för fullbordande af
skansen å vestra Hästholmen.
Ender åberopande af hvad Chefen för Ingeniörkorpsen sålunda anfört, har
E. K. Majit för befästniugarne vid Carlskrona äskat följande belopp:
a) Tili verket å Dynan 160,000 R:dr.
För försvaret af inloppet till Carlskrona och af redden innanför de dervarande
yttre befästningame hafva olika och särdeles skiljaktiga planer tid efter
annan blifvit framställda. Enligt det år 1820 uppgjorda förslaget borde befästningen
å Drottningskäret iståndsättas och på Hästholmen uppföras en tillräckligt
22 Expeditions-LJlskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
stark skans iör stängande af inloppet till Aspö samt i öfrigt med särskilda befästningar
förses åtta skär, nemligen Löfgrundet, Degerskär, Ekholmen, Länsman,
Jerskullen, Målaregrundet, Getskär och Törnholmen, af hvilka tre äro undervattensgrund.
Då sedermera möjligheten att forcera inloppet ansågs ökad genom
ångkraftens användning, och kostnaden för byggande å undervattensgruuden
borde undvikas, blef en annan plan uppgjord och vid riksdagen 1856—1858 framlagd.
Den afsåg att endast ett af de ofvannämnda skären, eller det, som bar
namnet Länsman, skulle befästas, men att deremot fem andra skär skulle delvis
med befästningar förses; hvarjemte tillkännagafs, att Hästholmens befästande af
militärmyndigheterna på stället ansetts öfverflödigt. Anslag beviljades vid nämnda
riksdag för påbörjande af berörda befästningar och vid den följande för fortsättningen
deraf; till följd hvaraf befästningar å skåren God Natt och Kurrholmen
lära vara uppförda. Vid sista riksdagen förekom icke fråga om do öfriga skärens
befästande, men deremot förklarades det högst angeläget att det af militärmyndigheterna
nyss förut öfvergifna förslaget om Hästholmens befästande blefve antaget
och i verket satt, hvartill ock anslag beviljades. Det nu framställda förslaget
afser, jemte fortsättning af nyssberörda befästning samt förstärkning af Kungsholms
fästning, anbringande af en befästning å undervattensskäret Dynan med en
kostnad af 956,396 R:dr 79 öre, hvarjemte är vordet anmäldt behofvet af befästningar
dels på Aspö och dels till försvar af jettéen vid Djupasund, af hvilka åtminstone
de två förstnämnda förut icke finnas omförmälda.
Om än antagliga förklaringar skulle kunna lemnäs för det anmärknings
värda
förfarandet att föranleda anslag för utförande af planer, som sedermera icke
blifvit fullföljda, så förefinnas dock synnerliga anledningar att, innan obetingadt
bifall lemnäs till utförande af nya och förändrade förslag, åsyftande utgifter till
belopp af mera än en million, noggrant pröfva samma förslag, hvilka, så vidt
bandlingarne utvisa, icke varit underkastade någon särskild granskning, motsvarande
den, som vid anskaffande äfven af mindre dyrbar krigsmateriel anordnas; och då
dessutom vigten af befästningarne vid Carlskrona till stor dol beror på de förfoganden,
som framdeles kunna vidtagas med afseende på antalet och beskaffenheten
af de fartyg, som der skola uppläggas, på omfånget af de förråd, som der böra
vara att tillgå, samt på de utvägar, som kunna erbjuda sig att i andra hamnar
verkställa nödiga reparationer, synas några nya befästningar icke böra påbörjas
förr, än behofvet och lämpligheten deraf undergått en alla nyssnämnda och dylika
omständigheter omfattande pröfning; hvadan Rikets Ständer ej funnit skäl att
till E. K. Maj:ts nådiga framställning om ansia»' till verket å Dynan lemna bifall.
b) Till försänkningar i stora inloppet 100,000 R:dr. På enahanda grund,
som i föregående moment blifvit åberopad, hafva Rikets Ständer ej heller funnit
skäl att bevilja det till försänkningar i stora inloppet begärda anslag.
c) Till skansen å vestra Hästholmen 60.000 R:dr. Till påbörjande af detta
arbete hafva Rikets Ständer redan beviljat medel, i det de vid sistförflutna riksdag
dertill anvisade 150,000 R:dr. Kostnaden för arbetet beräknades då till
300,000 R:dr, med afseende på en byggnadstid af tre år; men då densamma blifvit
förlängd till dubbelt, erfordras, efter hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen,
ytterligare 18,000 R:dr för att färdiggöra detta verk.
Rikets Ständer hafva beviljat det för ifrågavarande ändamål begärda anslaget,
60,000 R:dr.
d) Till försänkningar vid vestra Hästholmen 21,000 R:dr, hvilket belopp
Rikets Ständer för det afsedda ändamålet beviljat.
Expeditions- Utsko tle ts Förslag lill underd. Skri frelse, N:o 67.
23
5 8:0. Beklädnadsbehof.
Uppå Krigs-kollegii underdåniga framställning har E. K. Maj:t begärt, att
de för nu löpande statsregleringsperiod anvisade extra anslag,
för beklftdnadspassevolans vid värfvade regementen R:dr 80,984: 71.
„ indelta armécns utredning, fyllnadsanslag  „ 4,963: 83.
„ underhåll af beväringsmanskapets beklädnad  „ 189,000: —
eller tillhopa R:dr 274,948: 54.
årligen, måtte jemväl för nästa statsregleringsperiod få utgå; och hafva Rikets
Ständer jemväl för år 1867 anvisat den ifrågavarande summan, 274,948 R:dr 54
öre, att iråu Riksgäld s-kontoret utgå.
59:o. Topografiska korpsens arbeten.
Till fortsättande af dessa arbeten, till kartegraveringen och till aflöning åt
den ökade arbetspersonal, som erfordrades lör det militära karteverkets skyndsamma
utförande, har E. K. Maj:t äskat 75,000 Riksdaler; Och batva Rikets
Ständer till berörda ändamål för år 1867 den äskade summan beviljat.
4 0:o. Arméens pensionering.
Uti skrifvelse den 17 Oktober 1863 hade Rikets då församlade Ständer,
med vidhållande af de i Rikets Ständers skrifvelse den 5 Oktober 1860 uttalade
åsigter, att arméens pensionsväsende icke kunde blifva ändamålsenligt ordnadt
utan att detsamma öfverlemnades åt Staten, som, mot öfvertagande af arinéens
pensionskassa, ensam besörjde pensioneringen, — i underdånighet anhållit, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande, för påföljande Riksdag
framlägga så beskaffadt förslag till reglering af pensionsväsendet.
I anledning häraf hade ej mindro Landtförsvars-komitéen och Direktionen
öfver arméens pensionskassa afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, hvarvid
Landtförsvars-komitéen tillika öfverlemnat förslag till ny peusionsstat, särskildt för
arméous och särskildt för Gotlands nationalbevärings befäl, än älven Krigsbefälet,
som på E. K. Maj:ts kallelse nästlidet år sammanträdt och till hvars öfvervägande
E. K. Majit uti nådig Proposition framställt, “huruvida och på hvad sätt
“Krigsbefälet ville ingå på reglering af armécns pensionsväsende i öfvercnsstäm“mclsc
med de af Rikets Ständer i frågan uttryckta åsigter", i underdånig skrifvelse
den 29 April nämnda år yttrat, att Krigsbefälet funné den af Rikets Ständer
angifna utväg, att till Staten öfverflytta liela pensioneringen, vara egnad att.
underlätta ett ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet; att Krigsbefälet med
tacksamhet inginge på en sådan reglering deraf, att Staten öfvertogc pensioneringen
af såväl redan varande som blifvande pensionärer; samt att Krigsbefälet,
under förutsättning att pensioneringen komme att af Staten öfvertagas, för sin del
24 Eccpeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
medgåfve, att styrelsen och förvaltningen af arméens pensionskassa måtto till
Staten öfverlemnas, dock med följande vilkor och förbehåll:
l:o) att arméens pensionskassa städse skulle under särskild redovisning
och bokföring förvaltas af det Statens embetsverk, som förvaltade Wadstena
Krigsmanshuskassa eller finge arméens pensionering sig anförtrodd ;
2:o) att en omfattande pensioneringslag, byggd på de af Rikets Ständer
angifna grunder, att underlätta afgången för det äldre befälet och förskaffa
arméen en fullt tjenstbar beiälspersonal, af Konung och Rikets Ständer blefve
antagen;
3:oj att Staten öfvertoge annöens pensionskassas alla förbindelser af hvad
namn och beskaffenhet do vara må;
4:o) att arméen icke vidare betungades med afgifter för sin pensionering;
5:o) att arméen befriades såväl från förvaltningen af ackordsamorteringsfonden,
sorn från garantien för uppfyllandet af dess förbindelser.
Uti särskild den 7 November nästlidna år till Rikets Ständer aflåten nådig
Proposition har E. K. Majit, som för sin del icke funnit något att
erinra emot de af Krigsbciälet förutsatta vilkor och förbehåll, med godkännande
deraf, nu föreslagit Rikets .Ständer:
att från och med år 18(37 Staten måtte, jemte öfvertagande af förvaltningen
af arméens pensionskassa, ikläda sig förbindelsen att besörja arinéens hela
pensionering i enlighet med den pensiousstat och öfriga bestämmelser, som af
E. K. Majit och Rikets Ständer varda fastställda;
att Staten, tillika med förvaltningen af arméens pensionskassa, måtte öfvertaga
kassans alla förbindelser, af hvad namn och beskaffenhet som helst;
att från 1867 års början, någon afgift från arméen för dess pensionering ej
komme att erläggas; och
att förvaltningen af arméens ackordsamorteringsfond måtte ordnas och besörjas
af Staten, som äfven skulle ansvara för uppfyllandet af fondens förbindelser,
emot det att Staten berättigades uppbära de från arméen nu utgående
ackordsräntor, så länge dessa komme att fortfara.
En definitiv pensionsreglcring för arméen funne E. K. Majit likväl
sig icke kunna nu föreslå, enär en sådan pensionsreglcring måste stå i nära samband
med planen för arinéens organisation och löneregleringen för befälet, hvilka
för handen varande frågor ännu icke kommit till slutligt afgörande. Deaf Landtlörsvars-komitéen
afgifna ofvan omförmälda förslag till pensionsstater, dels för
arméens dels för Gotlands nationalbevärings befäl grundade sig ock på en sådan
förutgående reglering af armé-organisationen och aflöningen, särdeles hvad angår
indelta arméen. Uti dessa pensionsstater förekomma nemligen beställningar, som
ännu icke finnas, hvaremot der vore uteslutna flere nuvarande löntagare och deribland
hela arinéens civilstat, med undantag af handtverkare, hvilken stat komitéen
förmodat komma att innefattas under annan pensiousrcglering eller den så
kallade “Allmänna pensionsstaten.“
Ehuru således, vid dessa förhållanden, en definitiv pensionsreglcring för
militärstaten icke syntes kunna ifrågakomma, har E. K. Majit likväl, för den
händelse, att Rikets Ständer skulle finna för godt besluta, att, på de af Krigsbefälet
bestämda vilkor och förbehåll, hvilka hufvudsakligen innefattades i E. K.
Majits nu gjorda framställning, Staten skall öfvertaga arinéens hela pensionering,
låtit uppgöra förslag till pensionsstater, såväl för arméen som Gotlands nationalbeväring,
Expeditions-Utskottets Förslag Ull underd. Skrifvelse, N:o' 67.
25
beväring, begge pensionsstaterna grundade på närvarande förhållanden med personalen,
hvilka nya pensionsstater i nyssnämnda händelse kunde från 1867 års
början och tillsvidare tillämpas, intilldess, efter den ifrågaställa armé-organisationens
samt löneregleringens fulländande, den lör framtiden gällande pensionsstaten
kunde varda fastställd.
B. K. Majk har alltså föreslagit Rikets Ständer, att dessa interimspensionsstater,
hvaruti för hvarje tjenst upptages såväl pensionsbeloppet, som den lefnadsålder,
hvilken berättigar till pension, äfvensom den tjenstgöriugsskyldighet, som,
efter afsked, under viss tid åligger en del pensionärer hemma i landet uti krigstid,
måtte tillsvidare få tillämpas, i öfrigt med följande bestämmelser:
l:o. Pensionerna enligt dessa pensionsstater må ieke tilldelas andra, än
framdeles afgående pensionsberättigade under vilkor, som här nedan föreskrifvas.
Delegare i arméens pensionskassa, hvilka icke vilja underkasta sig dessa vilkor,
bibehålla sin pensionsrätt, enligt reglementet lör pensionskassan af den 22 December
1857, i öfverensstämmelse hvarmed pensionerna utbetalas al Statsverket.
2:o. Ingen kan erhålla pension i graden, som icke minst två år innehaft
den beställning, hvarför pension ifrågasättes; men för åtnjutande af generals pension
erfordras att fem år hafva innehaft generalsbeställniug på stat.
3:o. Tjensteåldern för åtnjutande al pension bestämmes i allmänhet till
30 år; men underofficerare vid lifgardes-regementena, artilleriet, husar-regementet
Konung Carl XY och ingeniör-korpsen, samt regements- och divisionstrumpetare
vid artilleriet äro berättigade till pension efter 25 tjensteår vid värfvad trupp.
Tjensteåren få icke beräknas förr än efter fyllda 20 år.
4:o. Den, som afgår Irån tjensten, innan han uppfyllt de ålders- och tjenstevilkor,
som lör pensions erhållande i hans innehafvande grad äro föreskrifna,
skall vara berättigad till sådan förmån i den närmast derunder varande tjenstegrad,
der de stadgade pensionsvilkoren äro af honom uppfyllda.
5:o. Ingen må samtidigt åtnjuta pension å militära pensionsstaten och af
andra allmänna medel.
6:o. Om någon, efter erhållet afsked med pension, åter tillträder tjenst
med lön utöfver 2,000 Riksdaler på Rikets stat, skall han under den tid, han
sådan lön innehar, afstå pensionen.
7:o. Den, som i krig eller fred under utöfning af Rikets tjenst vid något
bestämdt tillfälle blifvit så skadad, att han varder alldeles oförmögen till vidare
utöfning af sin tjenst, må, utan afseende på lefnads- och tjensteår, erhålla pension
i sin grad samt, om skadan skett i krig, jemväl en förhöjning i pensionen
från 100 till 500 Riksdaler, allt efter pensionens belopp, skadans beskaffenhet och
öfriga omständigheter.
Beträffande de fonder, hvilka nu, jemte arméens pensionskassa, förvaltas
af dennas Direktion, hade Krigsbefälet ansett arméens enskilda enke- och pupillkassa
böra bibehållas samt, såsom hittills, stå under förvaltning af en af Öfverstyrelsen
vald Direktion, men tillika anhållit, att, hufvudsakligen till bestridande
af denna kassas förvaltningskostnad, en summa af 150,000 Riksdaler måtte, vid
Direktionens frånträdande af arméens pensionskassas förvaltning, af den sistnämnda
kassans medel öfverlemnas till räntefritt begagnande af enke- och pupillkassan,
så länge arméens pensionskassas fond komme att af Staten förvaltas, uti
hvilket belopp kassans husegendom skulle inräknas till dess bokförda värde
Bih. till B. St. Prof. IS65 ij' f 666. 10 Sami. 1 AJd. 6 Höft. 4
26 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 67.
49,800 R:dr; och hade Krigsbefälet, derest ett sådant understöd kunde komma
enke- och pupillkassan till godo, ansett äfven öfriga med arméens pensionsinrättning
förenade fonder, nemligen E. K. Maj:ts fond i arméens enke- och pupillkassa,
statsanslaget på Rilcs-statens Nionde Hufvudtitel till militärers i fattigdom
efterlemnade enlcors och barns pensionering, samt den af aflidna Grefvinnan Sofie
Horn, född Blomstedt, för enahanda ändamål donerade fond; kunna utan vidare
kostnad förvaltas af den blifvande Direktionen öfver enke- och pupillkassan.
Enär E. K. Maj:t ansåge denna Krigsbefälets begäran billig och det ifrågaställa
understödet äfven nödvändigt för att undvika en för enke-och pupillkassan
eljest betungande utgift, samt då derigenom jemväl vunnes kostnadsfri förvaltning
för öfriga ofvanupprälcnade fonder och anslag, har E. K. Maj:t föreslagit Rikets
Ständer, att, om Staten under förutnämnda vilkor komrne att öfvertaga förvaltningen
af Arméens pensionskassa, Krigsbefälets nyssberörda anhållan måtte af
Rikets Ständer bifallas; men att förvaltningen i öfrigt af pensionskassan måtto uppdragas
åt Arméförvaltningen, hvilket embetsverk jemväl borde besörja pensioneringen
af arméens befäl och tjenstemän enligt de grunder, som derför blefve
bestämda.
Bestyret med ackords-amorteringen ansåge E. K. Maj:t deremot lämpligen
kunna öfverlemnas till Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Ehuru Krigsbefälet i bufvudsaken bi t ra dt de af Rikets Ständer i förevarande
ämne uttalade åsigter, i det Krigsbefälet för sin del medgifvit, att styrelsen och
förvaltningen af arméens pensionskassa må till Staten öfverlemnas, hvarigenom
möjlighet blifvit beredd för ett fullständigt ordnande af arméens pensionering,
hade det dock, enligt Rikets Ständers tanke, varit önskvärdt, om Krigsbefälet ansett
sig kunna medgifva pensionskassans öfverlemnande till Statsverkets oinskränkta
disposition, hvarigenom kunnat vinnas den enkelhet i förvaltningen, som utgjort
ett utaf de vigtigastc skälen för Rikets Ständers framställningar i denna fråga.
Yisserligen kan förvaltningen af kassans fonder, äfven med särskild redovisning
och bokföring, icke blifva af någon synnerlig vidlyftig beskaffenhet, men en dylik
anordning innebär dock ett vidhållande af den på sednare tider alltmera frånträdda
principen, att för särskilda utgifter bilda och bibehålla särskilda fonder,
utan att, så vidt Rikets Ständer kunna inse, samma för Statsverket betungande
anordning för pensionstagande medför någon fördel.
Jemväl de i öfrigt för kassans öfverlemnande af Krigsbefälet bestämda vilkor
och förbehåll hafva synts Rikets Ständer vara af beskaffenhet att föranleda
betänkligheter vid pensionsväsendets ordnande på det föreslagna sättet.
I första punkten har Krigsbefälet förbehållit sig att arméens pensionskassa
städse skall förvaltas af det embetsverk, som förvaltar Wadstena krigsmanshuskassa
eller får arméens pensionering sig: anförtrodd; och således skulle, i händelse
det finnes lämpligt att, på sätt E. K. Maj:t föreslagit, åt Arméförvaltningen uppdrages
besörjaudet af arméens pensionering, pensionskassan icke kunna till förvaltande
öfverlemnas åt det embetsverk, Statskontoret, som är afsedt att omhänderbafva
Statens penningeförvaltning och hvarifrån den betydligaste delen af de för
pensioneringens bestridande erforderliga medel fortfarande komrne att utgå, utan
skulle donna kassa i stället öka antalet af de betydliga fonder som af Arméförvaltningen
omhänderkafvas.
V idare har Krigsbefälet i andra punkten uppställt det vilkor, att en omfattande
pensioneringslag, byggd på de af Rikets Ständer augifna grunder, att
underlätta afgången för det äldre befälet och förskaffa arméen en fullt tjenstbar
Expeditions-[Ilskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 61.
27
befälspersonal, af Konung och Rikets Ständer antages; och ehuru detta vilkor
af E. K. Maj:t ansetts innefatla endast framställning om en i grundlagsenlig ordning
fastställd pensionsstat och icke eller lärer böra annorlunda förstås, kan likväl
icke förbises, att olika meningar framdeles kunna yppas, om ej samma vilkor
eger egenskapen af aftal, hvilken egenskap onekligen kan i viss mån anses tillhöra
den ifrågasatta anordningen.
Oaktadt Rikets Ständer funnit de nu anförda omständigheterna utgöra hinder
för ett sådant ordnande af arméens pensionsväseude, som Rikets Ständer med
sina framställningar i ämnet åsyftat, hafva Rikets Ständer dock ansett sig höra
taga kännedom om de nu af E. K. Maj:t framlagda, den nådiga Propositionen
bifogade, förslag till interims-pensionsstater; men då för en tillfyllestgörande
granskning af dessa förslag erfordrats att ega utväg till utredning af förhållandet
ej mindre emellan arméens nuvarande löner och de föreslagna pensionerna än
äfven emellan sistnämnda pensioner och de som enligt nu gällande stater utgå,
äfvensom tillförlitlig kalkyl i afseende å de förökade kostnader, som enligt dessa
förslag skulle drabba Statsverket, har i saknad af utredning i alla dessa hänseenden
en sådan granskning ej kunnat af Rikets Ständer företagas. Landtförsvarskomitéen
har beräknat att, med antagande att alla pensionsberättigade afginge,
skulle, enligt komitéens förslag till pensionsstat, till betäckande af pensionsbeloppen
vid både arméen och Gotlands national-beväring erfordras utöfver kassans
inkomster och nu anvisade medel en summa af 273,225 R:dr, Visserligen äro enligt
berörda förslag pensionsbeloppen för åtskilliga klasser något högre än hvad E. K.
Maj:t nu föreslagit; men om dervid jemväl tages i beräkning dels att anslagsbehofvet
framgent kommer att stiga, och dels att de hittills från arméen till pensionskassan
ingående afgifter, öfver 73,000 R:dr årligen, komme att upphöra, synas
de ökade anspråken på Statsverket icke stå i något förhållande till den ringa fördel,
som genom pensionskassans öfverlemnande skulle för det allmänna uppkomma,
helst till och med den mindre väsendtliga besparingen af aflöning för pensionskassans
tjenstemän och vaktbetjente komme att till stor del motvägas af det
understöd för bestridande af arméens enskilda enke- och pupillkassa, som skulle
af arméens pensionskassas fonder utgå.
Med hänseende till hvad sålunda blifvit anfördt och erinradt anse Rikets
Ständer sig ej kunna antaga det nu framlagda förslaget till ordnande af pensioneringen
för arméens befäl och tjenstemän; hvadan Rikets Ständer ej funnit skäl
att till ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.
I den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof har
E. K. Maj:t, för den händelse att arméens pensionering komme att tillsvidare besörjas
såsom hittills och icke helt och hållet af Staten öfvertagas, anmält behofvet
af nedannämnda anslag, nemligen:
till upprätthållande af arméens pensionskassas egen pensionering 76,680 R:dr,
jemte medgifvande, att de för åren 1861, 1862 och 1863 uppkomna
brister, utgörande 20,925 R:dr 24 öre, äfvensom den mindre
brist, som ytterligare kan uppstå för år 1864, få af möjligen
blifvande öfverskott under påföljande åren kassan ersättas;
för fortfarande tillämpning af nu gällande pensionsstater af den 9
Februari 1858 och den 6 November 1860, ett kreditiv å  180,000 R:dr,
att användas till betäckande af den skilnad, som för arméens
pensionskassa kan uppstå under år 1867 i följd af denna pensionering;
och
28
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 67.
till betäckande af möjlig brist för år 1866 i det vid förra Riksdagen
beviljade kreditiv å 150,000 R:dr, ett fyllnadskreditiv å  15,000 R:dr.
Beträffande först det för pensioneringens upprätthållande beviljade anslag,
hade, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, Direktionen öfver arméens pensionskassa
i underdånig skrifvelse anmält, hurusom detta anslag, hvilket — efter
afdrag af det pensionskassan tillkommande förhöjda vederlag för de uti Wadstena
krigsmanshus-kassas äldre inkomster ingående, men till Statsverket indragna rusthållsafgifterna,
— från och med år 1856 utgjort årligen 76,680 R:dr, till och med
år 1860 varit för ändamålet tillräckligt och deröfver lemnat öfverskott för nämnda
fem år af tillhopa 48,019 R:dr 34 öre, som blifvit till Riksgälds-kontoret återlevererade,
hvaremot under åren 1861, 1862 och 1863 hela anslaget åtgått, och brister
derutöfver uppkommit af tillhopa 20,925 R:dr 24 öre för dessa tre år; dock hade
Direktionen ansett, att sedan räntan å en del af kassans utlånta kapital under
nästlidet år blifvit förhöjd från 5 till 6 procent, någon betydligare brist icke
vidare borde kunna uppkomma.
Från och med 1856 har det för ifrågavarande ändamål afsedda kreditiv
varit bestämdt till 85,500 R:dr, med skyldighet för pensionskassan att till Riksgälds-kontoret
afstå det pensionskassan för hvarje år tillkommande förhöjda vederlag
för de till Statsverket indragna rusthållsafgifterna;
Och hafva Rikets Ständer i enlighet härmed samt på grund af hvad ofvan
är anfördt till omförmälda ändamål för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisat ett
kreditiv å 85,500 R:dr, med skyldighet för pensionskassan att till Riksgälds-kontoret
afstå det kassan för nämnda år tillkommande förhöjda vederlag för de till
Statsverket indragna rusthållsafgifterna; äfvensom Rikets Ständer medgifvit dels
att, på sätt hittills egt ram, berörda anslag må qvartalsvis under året utbetalas,
med förbindelse för kassans Direktion att, så snart årets räkenskap hunnit afslutas,
hos Fuilmägtige i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller
huru stor del deraf varit för ändamålet behöfligt, samt att, i händelse det lyftade
beloppet icke åtgått, öfverskottet återlemna; dels ock att de för åren 1861, 1862
och 1863 uppkomna brister, utgörande 20,925 R:dr 24 öre, äfvensom den mindre
brist, som ytterligare kan uppkomma för år 1864 må af möjligen blifvande öfverskott
under påföljande åren kassan ersättas.
Vidkommande derefter det begärda kreditivet för fortfarande tillämpning af
nu gällande pensionsstater af den 9 Februari 1858 och den 6 November 1860, hafva
Rikets Ständer för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisat ett kreditiv å 180,000
R:dr, att, i mån af behof, användas till betäckande af den skilnad, som för
arméens pensionskassa under detta år kan uppstå genom den ifrågavarande pensioneringens
tillämpning, samt att utbetalas sålunda, att ena hälften deraf utgifves
den 1 April, och den andra den 1 Oktober, med förbindelse för Direktionen att,
vid reqvirerande af första halfårets belopp, med afslutade räkenskaper redovisa
föregående årets utgift; hvarjemte det på Direktionen må ankomma att, derest för
berörda år kreditivet skulle befinnas vara för det dermed afsedda ändamål otillräckligt,
före påföljanda riksmöte till E. K. Maj:t afgifva den underdåniga framställning,
som kan af omständigheterna påkallas.
Vidare hafva Rikets Ständer, till betäckande af den brist, som för år 1866
kan uppstå i det vid förra Riksdagen för tillämpning af nya pensionsstaterna beviljade
kreditiv å 150,000 R:dr, anvisat ett fyllnadskreditiv å 15,000 R:dr.
Sedan det nästlidet år församlade Krigsbefäl för sin del medgifvit, hvad
äfven af E. K.Maj:t i nåder godkänts, att två styckjunkare och en sergeant vid Gotländ
-
Expeditions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, Si:o 67. 29
ska artilleri-korpsens stamtrupp må erhålla inträde uti arméens pensionskassa,
de förra i 6:te och den sednare i 7:de klassen af nämnda pensionsanstalt; att den
i stat upptagna regementstrumslagaren, som förrättar musikdirektörstjenst, må
vinna inträde i 6:te pensionsklassenj; samt att två på nationalbeväringens tygstat
upptagne gevärshandtverkare, hvilka hafva lön på stat till högre belopp än gevärshandtverkarne
vid arméen, må undfå pensionsrätt i 7:de klassen af landtbeväringens
pensionsstat; har E. K. Maj:t begärt Rikets Ständers medgifvande att, under
stadgade vilkor, äfven fyllnadspensioner af statsmedel måtte dessa tjenstemän medgifvas,
så att pensionerna i sin helhet blefve för styckjunkarne 400 R:dr, för
sergeanten 300 R:dr, för regementstrumslagaren eller musikdirektören 300 R:dr
och för gevärshandtverkarne 200 R:dr; och hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts
förevarande nådiga framställning lemnat bifall.
41:o. Officerares anställande i utländsk krigstjenst.
Till understöd åt officerare i sådant hänseende har E. K. Maj:t äskat
9,000 R:dr.
Vid de tre sistförflutna Riksdagarne hafva Rikets Ständer anvisat ett årligt
anslag af 9,000 R:dr för åren 1858—1866, att enligt E. K. Maj:ts disposition användas
till understöd åt officerare af arméens särskilda hufvudvapeu, som kunde
vara hugade att inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande
med Sverige stående Magt, hvars armée till större eller mindre del befunne sig
på krigsfot, med E. K. Maj:t förbehållen rätt att hvad af anslaget inom ett år
kunde komma att besparas få under ett följande år för ändamålet disponera;
Och hafva Rikets Ständer, som af Statsråds-protokollet. inhemtat, att de härtill
för de förflutna åren till och med 1865 anslagna medel äro disponerade, med undantag
af ett för sistnämnda år ännu återstående belopp af 500 R:dr, jemväl för år
1867 anvisat ett extra anslag af 9,000 R:dr för ifrågavarande ändamål.
42:o. De frivilliga Skarpskytteföreningarne.
För dessa föreningar har E. K. Maj:t äskat nedannämnda anslag, nemligen:
för instruktörers aflöning  40,000 R:dr
„ beredande af tillgång å målskjutningspremier  10,000 „
„ skarp ammunitions anskaffande  10,000 „
„ anskaffning af 3,000 stycken infanterigevär, å 45 R:dr 15 öre,
till ersättande af ett lika antal målskjutningsgevär, som från
Kronans förråd skulle till skarpskytteföreningarne utdelas . . 137,250 „
I anledning häraf och med bifall till särskilda hos Rikets Ständer väckta
förslag till förhöjning af begärda anslagen till instruktörers aflöning, till målskjutningspremier
och till ammunition hafva Rikets Ständer för år 1867, till förmån
för de i behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne, beviljat nedannämnda
extra anslag, nemligen:
a) för instruktörers aflöning  50,000 R:dr
b) för beredande af tillgång å målskjutningspremier  20,000 „
t
30 Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 61.
c) för skarp ammunitions anskaffande  20,000 „
d) för anskaffning af 3,000 stycken infanterigevär å 45 Riks
daler
75 öre, till ersättande af ett lika antal målskjutningsgevär,
som från Kronans förråd skola till skarpskytteföreningarna
utdelas  137,250 „
börande dessa belopp, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, från Riksgäldskontoret
utgå.
43 :o. Sky däst ält.
För anskaffande af 10,000 tältdelar, gf hvilka sammansättas 2,500 soldattält,
hvarje för 4 man, har E. K. Maj:t begärt ett anslag af 80,000 R:dr.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, att för arméens samtliga regementen och
korpser för närvarande finnes att tillgå ett antal af 20,000 tältdolar, af hvilka
5,000 soldattält, hvarje för 4 man, sammansättas; och då en materiel af ifrågavarande
beskaffenhet lätteligen bör kunna, i händelse af behof, inom kort tid
kompletteras, torde med anskaffandet af de nu föreslagna tältdelarne utan olägenhet
kunna tillsvidare anstå; hvadan Rikets Ständer ej funnit skäl bevilja det
i förevarande hänseende begärda anslag.
44:o. Arrestlokaler vid indelta arméen.
Sedan, i fråga om det vid sistlidna Riksdag, i anledning af E. K. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, för åren 1864, 1865 och 1866 beviljade reservationsanslag
af 10,000 R:dr årligen, att användas till betäckande af de årliga kostnaderna
vid arreststraffets tillämpning, Krigs-kollegium i underdånighet anmält, att,
med hänseende till hvad hittills vunnen erfarenhet gåfve vid handen, det kunde
antagas, att, så framt icke särskilda opåräknade utgifter ifrågakomtne eller den
för indelta arméens förseende med arrestlokaler antagna plan förändrades, berörda
anslag skulle vid utgången at innevarande statsregleringsperiod lemna behållning,
så har E. K. Maj:t nu till bestridande af kostnaden för arreststraffets tillämpning
vid indelta arméen begärt för år 1867 ett förslagsanslag af 5,000 R:dr.
Oaktadt de kostnader, för hvilkas bestridande det begärda anslaget är afsedt,
visserligen icke äro af beskaffenhet att kunna, vid bristande tillgång, undvikas
eller till annan tid uppskjutas, synes det dock, med hänseende till den erfarenhet,
som redan vunnits, icke vara nödigt att för fyllande af detta behof anvisa
ett förslagsanslag; och vid det upplysta förhållande, att nuvarande anslaget
beräknats lemna öfverskott, torde den af E. K. Maj:t föreslagna summan ändock
finnas tillräcklig, helst E. K. Maj:t icke lärer sakna tillgång till fyllande af mindre
betydliga brister, derest sådana skulle uppstå.
Rikets Ständer hafva alltså på det sätt bifallit E. K. Maj:ts ifrågavarande
förslag att, för betäckande af kostnaden för arreststraffets tillämpning vid indelta
arméen, anvisas för år 1867 ett belopp af 5,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret
utgå.
I
Expeditions-Utskottets Förslag tili under d. Skrifvelse N:o 61.
31
45:o. Militieboställskassan.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade, efter det E. K. Majit
genom nådig Skrifvelse den 4 Juni 1859 förordnat, att uppräknade 9 stycken
kompanichefs-boställcn vid Norrbottens och Westerbottens fältjägarekorpser samt
Helsinge-, Dal- och Wermlands regementen skulle i viss ordning och i mån af
kassans tillgångar förses med karaktersbus af trä, Krigs-kollegium anmält, att
åtgärder till fullgörande häraf blifvit vidtagna, samt att, jemlikt afslutade entreprenadkontrakt,
två sådana hus skulle under nästlidet år fullbordas; men att,
enligt skedd utredning, kassans tillgångar sannolikt ej kunde medgifva uppförandet
af de återstående 7 karaktershusen; i följd hvaraf Kollegium hemställt, att för
sådant ändamål ett extra statsanslag af 90,000 R:dr måtte för en gång kassan beviljas
att utgå med 30,000 R:dr årligen under åren 1867—1869. Med anledning
häraf och då de ifrågavarande boställena voro belägna i sådana orter, der stora
svårigheter mötte för Kompanichcforne att. erhålla bostad inom sina kompanier,
så vidt de ej kunde bebo sina boställen, samt då äfven framdeles boställen torde
böra åt Kompanichefer vid indelta arméen i allmänhet anvisas, har E. K. Majit
för nämnda behof begärt för år 1867 ett extra anslag af 30,000 Ridr; men då
militieboställskassan, hvilken är afsedd till bestridande af kostnaderna för uppförande
och underhåll af karaktershus å de för befälet vid indelta arméen anslagna
boställen, för sådant ändamål eger räntebärande fonder till belopp af omkring
336,000 Ridr samt dessutom i statsanslag uppbär årligen omkring 27,000 Ridr,
synes det Rikets Ständer, som borde de byggnadsföretag, hvilka uti ifrågavarande
hänseende kunna finnas oundgängligen nödvändiga, jemväl framgent kunna bestridas
af de för kassan disponibla tillgångar, så att direkt anlitande af statsmedel
icke ifrågakommer; hvadan Rikets Ständer ej funnit skäl bifalla förevarande nådiga
framställning.
46:o. Materiel vid norra och södra Skånska infanteri-regementena.
Enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen, har E. K. Majit genom
nådigt Bref den 24 Maj 1864 förordnat, att vid norra Skånska infanteri-regementet
183 och vid södra Skånska infanteriregementet 202 soldatnummer, hvilka allt
från regementenas uppsättande stått vakanta för Statsverkets räkning, skola från
och med år 1866 rekryteras, och, efter det Krigs-kollegium öfverlemnat en Statsråds-protokollet
bifogad uträkning, enligt hvilken första uppsättningen af beklädnads-,
utrednings-, remtygs- och trosspersedlar för ifrågavarande 385 rekryter
medförde en kostnad af tillhopa 69,797 Ridr 83 öre, hvarjemte för underhållet af
denna materiel under innevarande år erfordrades en summa af 6,857 R:dr 23 öre,
har E. K. Majit nu hemställt att dessa belopp, tillsammans 76,655 Ridr 6 öre,
måtto såsom extra anslag för en gång anvisas.
Rikets Ständer hafva å Riksgälds-kontoret anvisat den af E. K. Majit för
omförmälda ändamål äskade summan, 76,655 Ridr 6 öre.
32 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
4-7:o. Byggnader vid Carlbergs läroverk.
För uppförande af ett exercishus vid detta läroverk har E. K. Maj:t äskat
ett extra anslag af 38,000 R:dr; och hafva Rikets Ständer, som haft del af ritningar
och kostnadsförslag till det ifrågaställa exercishuset, hvilket är afsedt att
uppföras invid vestra flygeln af Carlbergs slott, ansett sig böra bevilja det begärda
anslaget, 38,000 R:dr.
Sedan, på sätt Statsråds-protokollet gifver vid handen, Kanslers-embetet
vid Krigs-akademien, jemte förmälan, hurusom den nuvarande sjukhuslokalen vore
för sitt ändamål alltför inskränkt samt eljest otjenlig, hos E. K. Majit hemställt,
dels att ett särskildt sjukhus måtte uppföras för krigsskolans behof samt att i
denna byggnad äfven måtte beredas bostäder åt såväl läkaren som slottsinspektoren
eller kamereraren jemte rum för förrådet, dels ock att nuvarande sjukhuset
äfvensom den af slottinspektoren nu begagnade lokal måtte få disponeras till boningsrum
åt befäl och lärare, hvilkas nuvarande bostäder i öfra logements- och
klass-våningen vore väl behöfliga till lärosalar och logementer åt det ökade antalet
kadetter; så har E. K. Majit nu begärt för uppförande af en sjukhusbyggnad,
i enlighet med uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, 69,498 R:dr 80 öre
och till förändring af Carlbergs äldre byggnader 4,896 R:dr 50 öre.
Den nu begagnade sjukhuslokalen innehåller, enligt i Statsråds-protokollet
meddelad upplysning, 5 sjukrum med tillhopa 24 sängplatser; och om än de i
öfrigt angående lokalens beskaffenhet lemnade uppgifter antyda, att den är till
sjukhus mindre tjenlig, torde den likväl, utan någon synnerlig olägenhet, kunna
ännu någon tid för detta ändamål användas, helst sängantalet synes vara för
vanliga förhållanden fullt tillräckligt; hvadan och då i sådan händelse det begärda
reparationsanslaget icke lärer vara behöfligt, Rikets Ständer ej funnit skäl ifrågavarande
anslag bevilja.
48:o. Kyrko- och skolbyggnad för garnisonsförsamlingarne i Stockholm.
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 4 Februari 1857, jemte
anmälan, hurusom hos Rikets Ständer skett framställning om bchofvet att för de
härstädes förlagda garnisonstrupper erhålla lokaler såväl för gemensam gudstjenst,
som ock till skola, der minderåriga personer, tillhörande garnisonsförsamlingarne,
kunde åtnjuta gemensam undervisning, af anförda skäl anhållit, att E. K. Majit
täcktes låta närmare undersöka förhållandet, huru ifrågavarande behof måtte, vare
sig med begagnande af redan befintliga lokaler eller annorledes, kunna lämpligen
afhjelpas, samt derefter uti nådig Proposition till Rikets Ständer göra den framställning,
som tilläfventyrs derför blefve nödig; så hade, enligt hvad Statsrådsprotokollet
gifver vid handen, för detta ärendes utredning blifvit nedsatt en särskild
komité, hvilken i afgifvet yttrande, bland annat, anfört, att, efter hvad
kyrkoböckerna utvisade, antalet personer, som då voro uti garnisonsförsamlingarne
inskrifne,
Expeditions-Utsi; o/tels Förslug lill undmi. Skri frelse, i\:o 67. 33
inskrifne, utgjorde för liela garnisonen, Norska skarpskyttegardet inberäknade
följande:
Befäl  174.
Civila tjenstemän  42.
Underbefäl, hautboister och deras vederlikar
150.
Manskap, handtverkare och spel o,098,
Öfriga personer
. . . 1,066.
tillsammans 4,530.
Af dessa voro befälet, civila tjenstemännen och de flesta under benämningen
“öfriga personer“ boende inom hufvudstadens territorialförsamlingar och kunde
således ega tillträde till dessa församlingars kyrkor. Det vöre fördenskull egentligen
det kasernerade underbefälet och manskapet, som kunde sägas sakna tillfälle
att bevista gudstjensten. Af manskapet vore en del hela året om, med undantag
af exercistiden, permitterad; en annan del åter vore genom vakt, kommenderingar
och sjukdom hindrad att vid gudstjensterna närvara. Men om, af dessa
skäl, från antalet underbefäl och manskap, utgörande 3,248 personer, afräknades
ända till två tredjedelar, så återstode ändock af garnisonsförsamlingarne minst
1,082 personer, hvilka, derest de af garnisonsregementena i Ladugårdslands församlings
kyrka förhyrda omkring 200 platser af sistnämnda, i stark tillvext varando
församling blefve uppsagda, vore nära nog betagne all utväg att få höra
Guds ord predikas och sina andliga behof i detta hänseende tillfredsställda. Med
fästadt afseende på behofvet af utrymme för gemensam gudstjenst med den såsom
minst beräknade personal af garnisonsförsamlingarne, hade komitéen icke inom
Kronans härvarande byggnader kunnat finna någon annan lokal med denna rymlighet
än Carl Johans kyrka å Skeppsholmen. Beträffande utrymmet i denna
kyrka hade koiniteén från stationsbefälhal varén erhållit upplysning, att församlingen
under hela året utgjorde omkring 1,000 personer; att hvarje gudstjenst bivistades
af i medeltal 518 personer och å större högtidsdagar af vid pass 658 personer;
att der funnes, på fasta och lösa bänkar, plats för 694 personer; samt att,
genom flerdubbla bänkraders r ppställande utefter kyrkans cirkelgång, möjligtvis
ytterligare kunde beredas 300 platser. — Det visade sig således, att Carl Johans
kyrka skulle kunna lemna utrymme för omkring 350 personer af garnisonen att
bivista gudstjensten, men att, i sådant fall, den nu fria cirkelgången måste upptagas
af bänkar i flera rader, hvilket otvifvelaktigt skulle föranleda ett för församlingen
särdeles besvärande intrång, utan att ändå garnisonens behof blefve
lillfredsstäldt. Att åter begagna denna kyrka till särskild gudstjenst på helgedagseftermiddagar,
uteslutande för garnisonen, syntes komitéen af flera anförda
skäl mindre lämpligt. Då komitéens efterforskningar således ådagalagt, att garnisonsförsamlingarnes
behof i kyrkligt hänseende icke kunde tillfredsställas genom
begagnande af redan befintliga lokaler, syntes komitéen följaktligen icke finnas
annan utväg för vinnande af det med Rikets Ständers underdåniga framställning
åsyftade ändamål, ån att genom nybyggnad bereda ett för garnisonens gemensamma
gudstjenst lämpligt samlingsrum af erforderlig storlek.
Beträffande dernäst frågan om gemensam undervisning för garnisonsregementenas
skolungdom, hade komitéen vunnit upplysning, att af flerahanda skäl
icke någon af de inom Ladugårdslands församling befintliga skolor kunde för
ändamålet få begagnas. För dessa lärjungar, uppgående till ett antal af minst 80,
Bi/i. lill H. St. Brot. 1865 §■ 1866. 10 Sorni. 1 AJd. 6 Heijl. 5
84 Expeditions-Utskottets Försteg till underd. Skrifvelse, JS:o 67.
måste följaktligen inrättas en egen skola; men passande lägenhet härtill funnes
ej inom Kronans hus; och hade i följd häraf komitéen för sin del föreslagit, att
för garnisonsförsamlingarnes gemensamma behof måtte uppföras en i tvänne afdelningar
anordnad byggnad innefattande kyrka och skola, för hvilken byggnad
ganska lämplig plats funnes att tillgå å en Kronan tillhörig, vid hörnet af Storgatan
och Styrmansgatan belägen tomt, hvilken för närvarande vore till Lifgardet
till häst upplåten.
Sedermera hade, efter förnyade efterforskningar, såväl Öfverkommendanten
för Stockholms garnison, sorn Chefsembetet vid ingeniörkorpsen förmält sig icke
kunna utfinna någon, särskildt med afseende på bygguadskostnaden, mera fördelaktig
plats än den af komitéen föreslagna, vare sig för uppförande af den utaf
komitéen ifrågasatta gemensamma byggnad, eller för uppförande af ensam kyrka
eller ensamt skolhus; hvarjemte bemälda Chefsembete efter nödig befunnen omarbetning
af ritningarne till den af komitéen förordade kyrko- och skolbyggnad
till E. K. Maj:t öfverlemnat samma ritningar jemte kostnadsförslag, slutande å en
summa af 135,000 Kalr, hvartill komme för kyrkans förseende med värminrättning,
enligt särskildt kostnadsförslag, ett belopp af 9,000 R:dr; och har, i anledning
af hvad sålunda förekommit, E. K. Maja nu begärt, att Rikets Ständer
måtte utaf den för omförmälda byggnad beräknade kostnadssumma, tillhopa
144,000 R:dr, för år 1867 anvisa ett belopp af 40,000 R:dr.
Beträffande först den föreslagna kyrkobyggnaden, har hos Rikets Ständer
uppstått tvekan, huruvida denna må vara för ändamålet oundgängligen behöflig.
Om det än å ena sidan måste raedgifvas, att de för närvarande af garnisonsregementena
i Ladugårdslands kyrka förhyrda 200 platser icke motsvara dessa
regementens behof uti ifrågavarande hänseende, har å andra sidan den af ofvanbemälde
komiterade förebragta utredning icke synts Rikets Ständer ådagalägga,
att samma behof ej skulle kunna nöjaktigt tillfredsställas utan Statsverkets betungande
med de dryga kostnader, som genom uppförande af en särskild kyrka
skulle förorsakas. Det har nemligen förefallit Rikets Ständer, som skulle genom
ändamålsenlig anordning af gudstjensten i Carl Johans kyrka å Skeppsholmen
tillräckligt utrymme derstädes kunna beredas jemväl för garnisonsförsamliugarne.
Om det, på sått komiterade antagit, må synas olämpligt att särskild gudstjenst
för garnisonen förrättas på helgedagseftermiddagar, läror något giltigt hinder icke
möta för anordning af tvänne särskilda gudstjenster å helgedagsförmiddagar, möjligen
med undantag af de färre dagar, då nattvardsgång eger rum; och om man
med de lemnade uppgifterna å utrymme i denua kyrka jernför sammanlagda antalet
af Skeppsholms församlings medlemmar och det antal personer från garnisonsregementena,
för hvilka platser påräknats, torde det medgifvas, att ganska
många församlingar inom riket äro uti ifrågavarande hänseende vida sämre lottade
än här blefve förhållandet.
Dessutom har Rikets Ständers uppmärksamhet fästats derå, huruvida icke
Riddarliolmskyrkan, hvilken för närvarande ej för gudstjenst användes, lämpligen
skulle kunna för garnisonsregementenas behof upplåtas; och oaktadt Rikets Ständer,
i brist af ali utredning i detta hänseende, icke kunnat om berörda förslagmeddela
något bestämdt yttrande, synes dock frågan väl förtjena en närmare undersökning.
Beiräffande åter den föreslagna skolbyggnaden hafva de skäl, som blifvit
anförda för sammanförandet af de särskilda regementsskolorna till en enda för
samtliga garnisonsregementena gemensam, synts Rikets Ständer förtjenta af upp
-
Expeditions-Ulskottels Förslag till anderd. Skrifvelse, !\!:o 6'7. 35
märksamhet; och om rigt.igheten af en sådan anordning erkännes, måste, då utrymme
för en dylik skola icke skall i något Kronans hus finnas att tillgå, derför
erforderlig byggnad af Statsverket bekostas, såvida icke lämplig lokal kan
mot hyra anskaffas; men då det nu framlagda förslaget endast afser en gemensam
kyrko- och skolbyggnad, och Rikets Ständer således saknat all ledning för
bedömande af beloppet utaf det anslag, som för uppförande af en endast för skolan
afsedd byggnad vore erforderligt, hafva Rikets Ständer i följd häraf icke kunnat
nu anvisa medel för detta ändamål.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikqjs Ständer ej ansett
sig kunna till E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemna
bifall.
49:o. Kasernbyggnad för Svea Artilleri-regemente.
Vid besvarande af E. K. Maj:ts till Rikets sist församlade Ständer gjorda
framställning om anslag till uppförande af kasernbyggnader för Svea Artilleriregemente,
hvilka beräknats till en kostnad af 880,570 R:dr, deraf för de första
tre åren äskades halfva summan eller 440,285 R:dr, förklarade Rikets Ständor att
de, ehuru erkännande vigten af de skäl, som blifvit till stöd för E. K. Maj:t.s
framställning andragna, likväl, i betraktande af de anslag, som vid dåvarande
riksmöte tagit Statens tillgångar i anspråk, funnit sig förhindrade att berörda
förslag då bifalla; hvarförutan i den underdåniga skrifvelsen anfördes, hurusom
Rikets Ständers uppmärksamhet fästats vid den plats eller den s. k. artilleriplanen,
der byggnaderna voro afsedda att uppföras. Såsom belägen invid nuvarande
artillerigård och i närheten af åtskilliga andra lokaler, hvilka antingen
tillhöra eller blifvit till begagnande upplåtna åt Svea Artilleri-regemente, syntes
visserligen denna plats lämplig för bildande af ett sammanhängande militär
etablissement,
men Rikets Ständer funno afseende äfven böra fästas på den trafik,
som redan förefanns i denna trakt af hufvudstaden och hvilken sannolikt komme
att än ytterligare ökas, hvarförutom icke heller borde förbises, att, enligt uppgjordt
förslag, en bred strandgata skulle invid ofvanberörda plan anläggas, samt
att denna anläggning möjligen icke blefve utan allt inflytande på frågan om kasernbyggnaden.
Enligt hvad nu är i Statsråds-protokollet meddeladt, blifva byggnadsplatscrna
i denna stadsdel mer och mer upptagna för uppförande af större byggnader
och i samma mån ökas svårigheterna att erhålla lämpliga lokaler för artilleri
truppens
inqvartering; och då hinder ansetts möta för begagnande af artilleriplanen
till plats för ifrågavarande kasernbyggnader, hade vederbörande erhållit
befallning att till E. K. Maj:t inkomma med förslag till kaserns uppförande vid
artillerigården, hvartill äfven ritning och kostnadsförslag blifvit uppgjorda; men i
följd häraf hade äfven uppstått fråga om åtskilliga artillerivapnets gemensamma
etablissementers förflyttning, derom förslag af Gfeneral-fälttygmästaren afgifvits,
oaktadt detta vid tiden för afgifvaude af E. K. Maj:ts nådiga Proposition ännu
icke hunnit undergå den slutliga granskningen.
Ehuru således kostnadsförslag och ritningar då icke kunde framläggas, har
E. K. Maj:t dock, med afseende å kasernbyggnadens nödvändighet, till denna
byggnad äskat ett anslag för år 1867 af 250,000 R:dr.
36
Expedilions-1,Iska Uris Förslag lill anderd. Skrifvelse, A:o 67.
I donna fråga hafva jemväl hos Rikets Ständer blifvit väckta särskilda
förslag, hvilka afse, att Rikets Ständer måtte, i enlighet med E. K. Maj:ts nådiga
framställning anvisa 250,000 R:dr att utgå under år 1867 till påbörjande af en
kasernbyggnad för Svea Artilleri-regemente, men vid anslagets beviljande fästa
det vilkor, att. byggnaden måtte förläggas å den höjdsträckning, som är belägen
ofvanföre och emellan Svea Lifgardes och Lifgardets till häst kaserner; och hafva
jemväl till Rikets Ständer blifvit öfverlemnade ritningar och kostnadsförslag till
en för uppförande å nämnda plats afsedd kasernbyggnad jemte stall och ridhus;
hvilka kostnadsförslag sluta å en sammanräknad summa af 867,171 R:dr 80 öre.
Sedermera halva Rikets Ständer fått från Landtförsvarsdepartementet
emottaga:
l:o. Ett af Krigs-kollegium afgifvet, utaf ritningar åtföljdt förslag att å
nuvarande artillerigården inrätta kasern för Svea Artilleri-regemente genom påbyggnad
af det der befintliga s. k. stora tyghuset samt användande i öfrigt af ej
mindre begge flygelbyggnaderna än äfven den nu till kronobageri använda byggnad;
i sammanhang hvarmed General-fält tygmästaren och Chefen för artilleriet,
jemte åtskilliga ändringar och tillägg i förslaget, gjort framställning att, med
högre artilleri-läroverkets förflyttning till hufvudstadcn, artilleriets nu å artillerigården
befintliga verkstäder och allmänna förråder m. m. måtte förflyttas till
krono-egendomen Marieberg; varande kostnaderna beräknade sålunda:
A) För etablissementet i Stockholm:
Tyghusets förändring till kasern  250,000: —
Flyglarnes förändrade inredning  40,000: —
En till stall afsedd flygelbyggnad  80,000: --
Kronobageriets förändrade inredning
120,000: —
Inredning af ett nytt kronobageri  15,000: — 505 000-
B) För etablissementet på Marieberg:
20,000: —
86,300: —
8,000: —
78,000: —
15,000: —
• ■ • • • • • 7’70Q: ~ 215,000: --
eller tillsammans R:dr 720,000: —
2:o. Utaf Genoral-fälttygmästarens till E. K. Maj:t insända ritningar och
kostnadsförslag, som afse: att uppföra en ny byggnad emellan de längs Riddaregatan
gående flyglarne af artillerigården; att påbygga dessa sednare, äfvensom
de längs Artilleri- och Fyrverkaregatorna gående flyglarne; att uteslutande använda
den sålunda sammanhängande byggnaden längs Riddaregatan till kasern
och den återstående delen af flyglarne till matinrättning och andra lägenheter för
regementets behof samt att lemna det nuvarande tyghuset oförändradt till samma
användande, det nu eger, eller förvarande af regementets fältartilleri-materiel
samt rid- och anspanns-persedlar; varande kostnaderna härför beräknade till
Tygförrådet
Verkstadsbyggnaden m. m
Boningshusens inredning .
Arbetarebostäder
Kasern .
Diverse behof
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 61. 37
högst omkring 270,000 R:dr, och således, oaktadt utrymmet betydligt ökats, något
lägre än enligt Krigs-kollegii nyssberörda förslag, hvilket upptog för sjelfva kasernen
samt för flyglarnes förändring en sammanlagd summa at 290,000 Ridr.
Enligt Krigs-kollegii förslag, sådant det blifvit af General-fälttygmästaren
modifierade skulle artilleriets nuvarande stallbyggnad tillökas med en längs Riddaregatan
gående flygel, motsvarande den utefter samma gata löpande delen af
artillerigårdens östra flygel, hvarjemte General-fälttygmästaren, bland annat, föreslagit,
att artilleriplanen, såsom för regementet behöflig, måtte afstängas, om än
till en början endast genom ett provisionelt stängsel, gående från den bakom
stallet belägna gränden och till bageribyggnaden.
Härigenom blefve således, likasom genom det vid sistlidna Riksdag framlagda
förslag, hela artilleriplanen för det nya etablissementet upptagen, i motsats
mot de af Rikets sist församlade Ständer antydda åsigter samt ofvannämnda hos
Rikets Ständer nu gjorda framställningar.
Nyssberörda, till E. Iv. Maj:t ingifna ritningar och förslag hafva emellertid
ännu icke varit föremål för E. K. Maj:ts nådiga pröfning, hvadan det
icke ens torde böra antagas för visst att någotdera kommer att vinna E. K. Maj:ts
nådiga bifall; och då Rikets Ständer således sakna tillförlitlig ledniug för bedömande
af Je kostnader, som af bifall till E. K. Maj:ts nu gjorda framställning
framdeles skulle föranledas, hafva Rikets Ständer ansett sig icke kunna samma
framställning bifalla, men, med afseende å nödväudigheten af en kasernbyggnad
för Svea artilleri-regemente, funnit sig böra, med öfverlemnande till E. K. Majit
af ofvanberörda bos Rikets Ständer framlagda ritningar och kostnadsförslag till
kasern för Svea artilleriregemente i underdånighet anhålla, att samma förslag
måtte underkastas E. K. Maj:ts nådiga pröfning och att E. K. Maj:t måtte till
nästkommande Riksdag afgifva nådig Proposition med tillhörande kostnadsförslag
och ritningar till ett kasernetablissement för Svea artilleri-regemente, förlagdt på
höjdsträckningen emellan Fredrikshof och Lifgardets till häst kaserner eller någon
annan lämplig och i närheten af exercisfältet belägen plats.
5 0:o. Etablissementet för Ingeniörtruppen.
Sedan, jemte anförande att, utom det dåliga skick, hvaruti ingeniörtruppens
logementer vid Jaktvarfvet här i staden befunnes, utrymmet blefve alldeles otillräckligt,
när ett tredje kompani tillkomme, Chefen för ingeniörkorpsen hos E.
K. Maj:t gjort hemställan om uppförande af en ny kasernbyggnad, enligt uppgjordt
kostnadsförslag, beräknad till 102,570 R:dr 74 öre, hvartill dessutom komme kokhus,
beräknadt till en kostnad af 63,000 R:dr, eller tillhopa 165,570 R:dr 74 öre,
så har E. K. Majit begärt för år 1867 tredjedelen af berörda summa eller 55,190
R:dr 25 öre;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Majits berörda nådiga framställning,
å Riksgälds-koutoret anvisat det begärda anslaget 55,190 R:dr 25 öre.
5l:o. Byggnader till förvarande och värd af de till regementen och
korpser ullemnade krigsgevär.
För detta ändamål har E. K. Majit begärt ett extra anslag af 74,262 R:dr
52 öre.
38 Expeditions- U (sko Itets Fors loij till anderd. Skrifvelse, N:o 67.
Al Statsråds-protokollet inhemtas, att, sedan B. K. Maj:t föreskrifvit, dels
att 8,000 stycken infanterigevär af 1857 års modell skulle till de norra orterna
af Riket afsändas och, efter bestämd fördelning, i framtiden förvaras och vårdas
å mötesplatserna Frösön, Sångamo, Gumboda oell Pitholmen, uti derstädes befintliga
förrådshus, dels att samtliga infanteri- och jägare-regementen och korpser,
utom de afsutna rusthållsregementena samt Gotlands nationalbeväring, skulle förses
med ett för dem hvardera bestämdt större antal för krigsbruk afsedda gevär
af 1854 års upprefFlingsmodell, att likaledes allt framgent förvaras och vårdas uti
regementenas förråder å mötesplatserna, dels ock att Krigs-kollegium borde bos
E. K. Maj:t i underdånighet föreslå de förbättringar eller tillbyggnader af å mötesplatserna
befintliga förrådshus, äfvensom de föreskrifter i öfrigt, hvilka för gevärens
framtida vård kunde af behofvet påkallas; så hade bemälda Kollegium,
efter granskning af de från Regements- och Korpschefsembetena inkomna utförliga
förslag och kostnadsberäkningar, hos E. K. Maj:t anmält behofvet af ett anslag
till nyssnämnda belopp, att användas för dels ny- och tillbyggnader, dels förbättringar
och förändringar af redan befintliga förrådslokaler vid tillhopa 20 regementen
och korpser, såvida ej mindre undvikas skulle att gevären, genom otillräckliga
eller otjenliga lokaler för deras förvarande samt rengöring och reparation,
toge skada, än äfven gevärsförråden i öfrigt måtte kunna på tillbörligt sätt handhafvas.
Då E. K. Majit funnit nödigt att för krigsbruk afsedda gevär vid samtliga
infanteriregementens och korpsers mötesplatser uppläggas, lära jemväl för gevärens
omsorgsfulla vårdande lämpliga byggnader, der sådana icke redan finnas att tillgå,
böra vid mötesplatserna uppföras eller inredas; men då det icke torde vara oundgängligen
nödigt att dessa byggnader på en gång vid alla do ifrågakomna mötesplatserna
iordningsställas, hafva Rikets Ständer ansett det begärda anslaget utan
väsendtlig olägenhet kunna på flera år fördelas, och sålunda till E. K. Majits disposition
anvisat för år 1867 ett extra anslag af 25,000 R:dr för byggnader till förvarande
och vård af de till regementen och korpser utlemnade krigsgevär.
52:o. Magasinsbyggnader ä Ladugårdsgärdet.
I anledning af Krigs-kollegii förnyade framställning om anslag till uppförande
af magasinsbyggnader å Ladugårdsgärdet, har E. K. Majit nu, i enlighet
med ett af Chefsembetet vid ingeniörkorpsen upprättadt förslag till sådana byggnader,
af Rikets Ständer äskat anvisande af nedannämuda belopp, nemligen för
uppförande af:
proviantmagasin Ridr 35,000: —
fouragemagasin  » 26,000: —
höförrådshus  „ 18,000: —
samt till arfvode för tillsyn öfver byggnadsarbetet med hänseende
till byggnadsplatsens aflägsenhet och vigten af tillsynens oafbrutna
handhafvande under arbetets fortgång .
„ 2,000: —
eller sammanlagdt R:dr 81,000: —
Enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen, saknas för närvarande
å Ladugårdsgärdet lägenheter för uppläggning af proviant och fourage åt der
Expeditions- Utskottets Färsing till underd. Skri frelse, N:0 67. 39
sammandragna trupper, hvilket, utom deraf uppstående olägenheter för truppernas
proviantering, skall verka menligt för förnödenheternas upphandling; men då det
angifna behofvet icke torde vara så oafvislig!, att ej med dess afhjelpande kan
utan någon synnerlig olägenhet ännu någon tid anstå, hafva, i betraktande häraf
och då Statsverkets för mångfaldiga behof anlitade tillgångar ej medgifva beviljandet
af anslag för annat än de mest oundgängliga ändamål, Rikets Ständer ej
funnit sig kunna till E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.
53:o. Stall och ridhus för Smalands Husar-regemente.
Till uppförande af dessa byggnader, afsedda för regementets exercis-sqvadron,
har E. K. Maj:t begärt ett anslag för en gång af 40,000 R:dr.
Enär bemälda regementes vid Ränneslätt belägna stall och ridhus numera,
enligt hvad i Statsråds-protokollet finnes meddeladt, äro i det förfallna skick,
att vid sednast hållen besigtning förrätt.ningsmännen förklarat byggnaderna icke
vidare förtjena reparation, torde uppförandet af nya dylika, för regementets exercissqvadron
oundgängligen nödiga byggnader icke böra uppskjutas; och i följd häraf
halva Rikets Ständer anvisat det begärda anslaget, 40,000 R:dr, att, i mån af
behof, från Riksgälds-kontoret utgå.
54:o. Sjukhusbyggnad för Lifregementets Dragonkorps.
Till en dylik byggnad, inrymmande tillika nödiga arrest-lokaler, i enlighet
med ett af Chefsembetet vid ingeniör-korpsen uppgjordt förslag, har E. K. Maj:t
äskat ett anslag af ‘24,000 R:dr.
I Statsråds-protokollet är meddeladt, hurusom den provisionela sjukhusbyggnad,
hvilken vid Lifregementets dragonkorps’ mötesplats å Ladugårdsgärdet
på officers-korpsens bekostnad år 1836 blifvit nppförd, numera befinnes i det
bristfälliga och förfallna skick, att den icke kan anses motsvara sitt ändamål,
samt att flera olägenheter och kostnader skola vara förenade med det sjuka manskapets
förande till Allmänna Garnisonssjukhuset och vårdande derstädes.
Vid öfvervägande af förevarande nådiga framställning har det förefallit
Rikets Ständer som vore Lifregementets dragonkorps uti ifrågavarande hänseende
icke uti någon väsendtligen olika ställning med de öfriga trupper, som till
möten å Ladugårdsgärdet sammandragas, och de sjukes transporterande till Allmänna
Garnisonssjukhuset, der utrymme alltid finnes att tillgå, torde icke vara
förenadt med sådana svårigheter, att för undvikande deraf Statsverket skulle
betungas med en så betydlig utgift. I följd häraf hafva Rikets Ständer ej funnit
skäl att till förevarande nådiga framställning lemna bifall.
55:o. Uppskattning af indelta arméens boställen.
Slutligen har E. K. Maj:t, enär indelta arméens tillgångar, så vidt de ej
redan utgöras af kontanta anslag eller medel, måste till sitt värde, så noga sorn
40 Expeditions-Utskottets Fiirstay tilt underd. Skri/veise, ,Y:o 6*7.
möjligt, vara kända, för att derefter må kunna bestämmas det ytterligare kontanta
belopp, som erfordras för den lönereglering, hvilken E. K. Maj:t, sedan
armé-organisationen förut pröfvats, kan komma att föreslå Rikets Ständer, funnit
en uppskattning af arméens bostadsboställen, så snart ske kan, böra ega rum.
Denna uppskattning, som, för att utgå från en och samma grundsats, ansågs böra
visa hvad Staten skulle kunna påräkna såsom inkomst af samma boställen,
borde afse det arrendebelopp, hvilket af hvarje boställe, i händelse af utarrendering,
skäligen bör utgöras, och syntes kunna med tillbörlig noggrannhet samt
med minsta tidsutdrägt och kostnad samtidigt i länen genom E. K. Majits Befallningshafvandes
försorg verkställas af kronofogdarne med biträde af två nämndemän
eller gode män samt för egouppmätning, der sådan vore behöflig, jemväl af
en dertill förordnad landtmätare eller annan i sådant göromål kunnig person; allt
mot lämplig ersättning. Sedan uppskattningarne på sådant sätt blifvit fullbordade,
skulle vederbörande Ohefsembeten lemnäs tillfälle att deröfver sig yttra,
hvarefter samtliga handlingarna jemte Länsstyrelsernas utlåtanden i ämnet borde
till E. K. Majit insändas. — Inkomsten af de för löningsfondernas räkning utarrenderade
boställen kunde deremot, utan dylik uppskattning, bestämmas elter de
utgående arrendebeloppen. För vandlingsuträkningar i penningar för spanmål och
andra natura persedlar borde besörjas inom hvarje regemente eller korps, efter
särskilda föreskrifter. Dessa uträkningar, som borde omfatta alla regementets
eller korpsens tillgångar, såväl i boställen som i räntor och spanmål, m. m.,
skulle Chefsembetena ega att till E. K. Maj:t insända efter uppskatt nings-förrättningarnes
slut. Sedan alla dessa handlingar, dels från Länsstyrelserna, dels från
Chefsembetena, till E. K. Majit inkommit, skulle efter behörig granskning deraf
fullständigt kunna erfaras, såväl tillgångarne inom arméen på det hola, som tillgången
inom hvarje regemente och korps. Med afseende härå och då antalet af
de här ifrågavarande bostadsboställena utgör 951 samt utgiften således ansågs
icke böra öfverstiga 50,000 R:dr, har E. K. Majit till bestridande af kostnaderna
för den föreslagna uppskattningen äskat beviljandet af ett extra förslagsanslag å
nämnda belopp.
Vid 1859—18G0 års Riksdag gjordes af E. K. Majit framställning om anvisande
af ett anslag å 100,(»00 Ridr för kartläggning af de arméens bostadsboställen,
som utgjorde ett mantal och derutöfver, derest tillförlitliga kartor å dem saknades;
men som dervid tillika meddelades, att genom boställsuppskattningen icke
åsyftades någon rubbning i indelningsverkets grunder, utan att hvarje regemente
och korps i allt fäll skulle fortfarande bibehålla alla de boställen vare sig till
bostäder eller utarrendering anslagna likasom ock de indelta räntor, kronotionde
samt öfriga auslag af dylik beskaffenhet, hvilka blifvit hvarje regemente eller
korps sednast genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833 tillförsäkrade, ansågo
sig Rikets Ständer sakna skäl att bifalla den nådiga framställningen, under förklarande,
att Rikets Ständer icke åsyftat en reglering af så inskränkt omfång,
som den då förutsatta.
Det af E. K. Majit, nu framställda förslag är icke, såsom vid förra tillfället,
då anslag för boställenas uppskattning begärdes, åtföljd t af något yttrande, som
lemnar bestämd ledning för uppfattning af de grunder, som vid löneregleringen
skulle blifva gällande, utan afser, efter hvad det vill synas, endast att bereda tillfälle
till beräknande af kostnaden utaf det ena eller andra aflöningssättet; men
för ett sådant mera inskränkt ändamål synes en så omfattande och kostsam åtgärd
icke
Ex/tedi tions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. l\:o 67. 41
icke erfordras, utan torde den tvekan, som i detta afseende kan förefinnas, lämpligast
undanrödjas genom undersökning af boställen inom en eller annan ort och jemförelse
med den nuvarande uppskattningen. För denna mera inskränkta undersökning
torde medel kunna åstadkommas utan särskildt anslag, men i allt fall synes
en så betydlig: kostnad, sorn den ifrågasatta, icke böra ega rum förr, än det blifvit
behörigen afgjordt, att löneregleringen i verkligheten bör grundas på boställenas
bibehållande; och Rikets Ständer hafva i följd häraf ansett sig ej kunna till
E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 0 Juni 1866.
Bih. lill It. St. Prat. 1865 #• 1866. K) Sami. I Afd. 6 Häft.
6
42 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri/velse, N:u 61.
Tabell öfver Riks
-
Tali.
Landtförsvars -departementet.
Departements-chefen
Departementets Kansli-expedition
Departementets Kommando-expedition
Krigs-kollegium:
Arméförvaltningen:
Anslaget för Krigs-kollegium  118,700:
Tillökning  4,500:
Generalitets-staten:
Nuvarande anslaget  82,250:
Af på: utaf 6:te Fördelnings-generals-lönen indragne  4,950: —
General-stabs-officerares bildande
Topografiska korpsen
Artilleri-staben
Öfver-kommendants-expeditionen i Stockholm
Kommendants-staten:
Nuvarande anslaget  15,006: 50.
Afgå: Det med numera indragna kommendantsbefattningen å Carlshamns
kastell förenade arfvode m. m  387: —
Arfvoden till Kapellanen vid f. d. Dalarö skans F. E.
Hofberg och 1. d. Vaktmästaren derstädes C. J. Spegel,
tillhopa  322: 50. §q
Krigs-akademien
Allmänna Garnisons-sjukhuset . .
Rese-stipendium för Militär-läkare
Transport
Expeditions-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse, N:o 67. 43
Litt. A.
Statens Fjerde Hufvudtitel.
Penningar.
Indelta
Räntor
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å, 1
Summa.
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
1
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
5.
R:dr.
5.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
15,000
15,000
39,000
—
—_
39,000
—
12,550
-
—
12,550
123,200
—
—
123,200
—
77,300
77,300
6,500
—
-
6,500
—
34,250
34,250
—
6,400
6,400
—
6,015
6,015
14,297
14,297
79,888
25
79,888
25
62,650
—
—
62,650
—
2,000
—
—
|
—
—
2,000
—
479,050 251 |
i 1-
1—1 1—
| —
479,050 25
479,050|25| | | | |
1 1 —
1
1-
479,050 25
44
Exp edil i o ns-Lits kotte. Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 67.
Transport
Indelta Arméen.
Kavalleri- och Infanteri-regementena:
Penningar:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: fyllnad i aflöningen vid Lif-regementets
Grenadier-korps samt Uplands och Södermanlands
regementen, motsvarande hvad af chefslönen
vid f. d. Adelsfane-regementet i sådant
hänseende tillförene utgått
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet  2,121,897: —
dfgå: Chefslönen vid f. d. Adelsfane-regementet . . 10,500: — 2,111,397: —
Indelt spanmål såsom i 1864 års Riks-stat  251,911: 80
Oindelt d:o d:o d:o  20,696: —
Till löneförbättringar vid indelta Arméen
Militie-boställs-kassan: Ersättning för reserv-hemmans-räntor och kronotionde m. m.
Indelta Arméens vapenöfningar, Reservations anslag
Till trossens underhåll
■ ■
S:gr
Värfvade Arméen.
Lifgardet till häst
Husar-regementet Konung Carl XV
Svea Lifgarde
Andra Lifgardet
Wermlands Fältjägare-regemente
Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen, Reservationsanslag:
Penningar:
Nuvarande beloppet  751,785: 05.
Transport 751,785: 05.
402,703: 69.
6>287: 408,991: 13.
Expeditions-UIskottats Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
45
Indelta
Räntor
Sp
anmäl
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa.
Riksmynt.
penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
Ö.
E:dr.
Ö.
Kub.-f.
k.
E:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
0.
E:dr.
ö.
479,050
25
479,050
25
408,991
100,000
2,057
825,000
26,520
13
14
2,111,397
125,955
9
251,911
80
10,348
10,849
8
20,696
21,699
60
2,792,995
100,000
23,756
825,000
26,520
93
74
1,362,568 27
2,111,397|—
125,955
9
251,911 80
21,197
8
42,395 60
3,768,272
67
114,656
138,664
144,622
144,787
74,974
05
99
70
70
50
.
—
5,985
10,577
10.672
10.672
7
2
2
11,970
21,155
21.344
21.344
40
40
40
126,626
159,820
165,967
166,132
74,974
05
39
10
10
50
2,459,324
46
2,111,397|—
125,955
9| 251,911
80| 59,104
9
118,209 80(4,940,843 06
46 Expedit iöns-lits kottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
Transport 751,785: 05.
Tillkommer: Till löneförhöjning åt verkmästaren vid
Svea Artilleri-regementes tygstat  1,000: —
Till resestipendier åt Artilleri-officerare . . 3,000: —
„ skjutöfningar för Artilleri-befälet . . . 5,000: —
„ traktaments-ersättningar, transport
kostnader
med flera utgifter för
Göta Artilleri-regementes exercis
och
skjutöfningar på Tånga hed . . 3,500: — 12,500: — 764 285- 05.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Riks-stat  83,179: 20.
Ingeniör-korpsen (derunder Reservationsanslag till korpsens praktiska öfningar
5,000 R:dr).
Penningar:
Nuvarande beloppet  135,757: 17.
Tillkommer: För bildande af ytterligare ett kompani
ingeniörtrupper  27,812: 94.
Aflöningsförhöjning för Ingeniörkorpsens
vaktmästare  50: — 27,862: 94. 163,620: 11.
Oindelt spanmål: Spanmål. Värde.
1864 års Riks-stat anslår
. 1,664
Tillkommer: Förhöjning  1,518
3,328: —
7. 3,037: 40.
7  6,365: 40.
S:gr 3,182:
Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning
Lega för hästar till Artilleriets exercis:
Penningar:
Nuvarande beloppet
14,326: 68.
Tillkommer: Till lega m. m. för ytterligare behöfliga
exercishästar vid Pontonier-bataljonen  3,064: 06. 17,390: 74.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Riks-stat  36,099:
Fouragering af Artilleriets och Yärfvade Kavalleriets hästar, Förslå g sans lo g . . . .
! Mathållning för manskapet vid Garnisons-regementena - • •
I S:gr
Transport
Expeditions-UIskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:u 67. 47
S p
a n m å 1
Indelta
Räntor
Indelt
PÉ
förslag.
Oindelt.
Summa.
renmngar.
enngt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
5.
Kub.-f.
k.
R: dr.
5.
R:dr.
5.
2,459,324
46
2,111,397
125,955
9
251,911
80
59,104
9
118,209
80
4,940,843
06
764,285
05
—
41,589
6
83,179
20
847,464
25
163,620
58,634
11
75
—
3,182
7
6,365
40
169,985
58,634
51
75
I
17,390
390.000
320.000
74
—
18,049
5
36,099
I ’
—
53,489
390.000
320.000
74
—(
2,331,636
59
—
1
—
100,728, 9
201,457 80
2,533,094(39:
4,173,255,11
2,111,397
-
125,055
9 551,911
80
121,926, 7| 243,853|40|6,780,417|31j
48 Expedilions-Clskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N;o 67.
Beväringen.
Transport
Lifbevärings-regementet
Gotlands National-beväring:
Penningar:
Nuvarande beloppet  137,053: 40.
Tillkommer: Förhöjning i anslaget till lega af exercishästar
750: — 137,803: 40.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Riks-stat  1,310: —
Hallands Beväring
Wester-Norrlands Beväring, lönefyllnad
Beväringsmanskapets vapenöfning, Förslagsanslag
• •
8:gr
Materielen.
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens departementer,
Reservationsanslag :
Nuvarande anslaget  1,169,454: 15.
Tillkommer:
Förhöjning i anslaget till underhåll af rikets fästningar och
Landtförsvaret tillhörande hus och byggnader 10,000: —
Till underhåll af kapotter, personela utredningssamt
remtygs- och trosspersedlar för 385 soldatnummer
vid de Skånska Infanteri-regementena,
hvilka nummer förut stått vakanta, men nu
skola rekryteras  1,540: —
Till underhåll af beklädnads-, remtygs-, utredningsm.
fl. persedlar för det nya eller 3:dje Pon
tonier-kompaniet
10,504: 50. 22 044' 50
Till lif- och släpmunderingar vid Rotehålls-regementena:
Nuvarande beloppet  257,200: —
Tillkommer: Till underhåll af lif- och släpmunderings-persedlar för
385 nummer vid de Skånska Infanteri-regementena  5,320: —
Transport
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:0 67.
49
f
Spanmål
j Penningar.
Indelta
Kantor
enligt
markegång
på förslag.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa.
Yärde
Matt. å 2 K:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 E:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
• E-.dr.
V,173,255
23,911
137,803
7,500
6,295
500,000]—
40
R:dr.
2,111,397
Kub.-f.
125,955
K:dr.
251,911
Kub.-f.
121,926
R:dr.
243,853
655
1,310
R:dr.
6,780,417
23,911
139,113
7,500
6,295[
500,0001
40
675,509|90| —
655j—| 1.310|—| 676,819)90
1,191,498
262,520
65
6,302,783;66|2,111,3971—| 125,955] 9j 251,911)801 122,581j 7j 245,1631408,911,255,86
Bih. till R. St. Prat. i865 § 1866. 10 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 7
1,191,498
262,520
65
50 Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 67.
Transport
Inqvarteringskostnader i Stockholm, Förslagsanslag
Till inqvarteringens ordnande i dito, Reservationsanslag
Inqvarteringskostnader i landsorterna, Förslagsanslag
Salpeter-uppköp, Förslagsanslag (förut bestämdt anslag):
Nuvarande beloppet
60,000: —
Tillkommer: Förhöjning  50,000: —
Yed och ljus för fästnings- och garnisons-orter
S:gr
Diverse anslag.
För en ridskola vid Strömsholms kungsgård
Till skjutskolor
Spanmåls-upphandlings- och bagerikostnader , .
D urcbmarche-kostnader, Reservationsanslag
Rese- och traktaments-penningar, Förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Arméförvaltningen m. fl. Yerk . . .
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets Kansli-expedition,
Förslagsanslag:
Nuvarande beloppet  2,930: 98.
Afgår: för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma  6: 84.
Extra utgifter
S:gr
E.xp edilia ris- lits k o t tels Förslag lill underd. Skrifvelse, A .o 6'7. 51
Indelta
Räntor
Spanmål
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
irenningar.
enligt
markegång
på förslag.
Matt,
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
1
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
_ Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Ö.
R:dr.
Ö.
6,302,783
’ 18,000
21,450
36,000
66
2,111,397
—
125,955
9
251,911
80
122,581
7
245,163
40
8,911,255
18,000
21,450
36,000
86
110,000
33,000
—
110,000
33,000
—
1,672,468
65!
-
-1
— !-
1,672,468 65
14,200
9,000
37,500
12,000
58,000
8,770
—
—
—
—
14,200
9,000
37,500
12.000
58,000
8,770
—
—
—
—
—
—
—
2,924
67,500
14
—
2,924
67,500
14
209,894;
14
-
_|
-
— 1—
209,894|14
6,731,127[80|2, lil, 397
—
125,955| 9
251,911:80
122,581
7
245,163]40|9,339,600
—
52 Expeditions- Uts kottets Förslag till underd. Skri frelse, N:o 67.
Tafo. Kitt. 15.
Extra Stntsreglcrings-auslag för Försvarsverket till lands.
1
Riksmynt.
Värfvade Arméen:
R:dr.
5.
Lifgardet till häst: Fyllnad i anslaget till kok-inrättnings-
kostnader
90C
—
Husar-regernontet Konung Carl XV dito dito
900
—
Svea Lifgarde dito dito
50C
—
Andra Lifgardet dito dito
. 250
—
Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen med Fyr
-
verkare-korpsen dito dito
. 2,275: —
Gotlands Nationalbeväring dito •• . .
250: —
5,075
För Artilleri-behof:
Till skjutförsök
20,000: —
„ anskaffning af refflade kanoner och spetsprojek-
tiler, ammunitionsvagnars inredning, rikt-
instrumenter, m. fl. mindre utgifter
55,000
—
r ammumtionsvagnar
4,470
—
„ fältsmedjor
4,800
—
B sjuk- och medicinal-vagnar
3,400
—
1
reservlavetter
2,200
—
„ tross- och expeditionsvagnar
1,000
„ fourage-vagnar .
3,200
„ rid- och anspanns-persedlar
50,373
40.
„ positions- och belägrings-artilleri
36,750
—
„ infanterigevär
320,250
—
i
„ modeller för tändnålsgevär
15,000
—
516,443
40
För Fortifikations-behof:
Till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad . .
100,000:
—
„ först ärkning af Waxholms fästnings-
murar  90,000: —
„ en skansanläggning vid Oxdjupet . 100,000: —
190,000:
—
befästningarne vid Carlskrona, nemligen:
till skansen å Vestra Hästholmen 60,000: —
„ försänkningar derstädes .... 24,000: —
84,000:
—
374,000
Transport |
895,518,40
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 67.
53
Transport
För beklädnads-behof:
För beklädnads-passevolans vid värfvade regementen 80,984: 71.
„ indelta arméens utredning, fyllnadsanslag . . . 4,963: 83.
„ underhåll af beväringsmanskapets beklädnad . 189,000: —
För Topografiska korpsen:
Till fortsättande af korpsens arbeten, till kartgraveringen och
till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras för
det militära kartearbetets skyndsamma utförande
Arméens pensionering:
Till upprätthållande af arméens pensionskassa» egen pensionering,
såsom kreditiv  85,500: —
„ fortsatt tillämpning af de nya ponsions-staterna
'för arméen och Gotlands Nationalbeväring,
ett kreditiv å  180,000: —
„ betäckande af möjlig brist för år 1866 i det vid
1862 och 1863 årens riksdag för sistnämnda
ändamål beviljade kreditiv, 150,000 R:dr,
ett fyllnadskreditiv å  15,000: —
För Officerares anställande i utländsk krigstjenst:
Till understöd åt sådano officerare
För de frivilliga Skarpskytteföreningarne:
Till instruktörers aflöning
„ målskjutningspremier
„ skarp ammunitions anskaffande
„ anskaffning af 3,000 st. infanterigevär, till ersättande
af ett lika antal målskjutningsgevär,
som skola från Kronans förråd utlemnas till
Skarpskytteföreningarne i riket
50.000
20.000
20,000
137,250:
Arrestlokaler vid indelta arméen:
Till kostnader för arrest-straffets tillämpning vid indelta arméen
Materielen vid Norra och Södra Skånska infanteri-regementena:
Till första uppsättningen af materiel för 385 nummer vid Skånska
infanteri-regementena, hvilka komma att rekryteras
Riksmynt.
R:dr.
895,518
O.
40
274,948:54
75,000
280,500
9,000
227,250
5,000
76,655
06
Transport I 1,843,872|-  Bih. lill B. St. Brot. 1865 <Sf■ 1866. 10 Sami. 1 Afd. 6 Höft.
54 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skri/velse, N:o 67.
:
Riksmynt.
R:dr.
Ö.
Transport
1,843,872
—
Krigs-akademien vid Carlberg:
{
För ett exercishus
38,000: —
de praktiska öfningarne
6,221: 52.
j
„ anskaffning af materiel och hästar
5,573: —
49,794
52}
Ingeniör-korpsen:
Till uppförande af kasernbyggnad och kokhus för
Ingeniörtruppens behof
55,190: 25.
„ rekrytering af ytterligare ett kompani ingeniör-
trupper
5,400: —
i
„ ett nytt krigsbrygge-eqvipage
60,000: —
120,590
25?
Diverse anslag:
För uppförande af byggnader till förvarande och vård af de till
regementen och korpser utlemnade krigsgevär
25,000: —
„ dito af stall och ridhus för Smålands Husar-
regemente
40,000: —
Ersättning till lista Lifgrenadier-regementct för
afkastningen af Ofverstebostället Kungsbro,
hvilket af förre boställshalvareus sterbhus
innehafves till midfastan 1867
520: 31.
Till uppförande af stallbyggnad för ridskolan vid
Strömsholm
18,000: —
83,520:31
Summa ' 2,097.77708
STOCKHOLM, TRYCK HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
1
Xio 68.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Juni 1 86 6.
Preste-Ståndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående reglering af utgifterna
under Riks-statens Femte Hufvudtitel.
(Stats-Utskottets Utlåtande Nio 52 samt Memorial N:is 69, 83 och 116.)
S. A. K.
Vid Riks-statens Femte Hufvudtitel, omfattande anslagen till SjöförsvarsDepartementet,
hafva, dels med anledning af Eders Kongl. Majtts nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof och dels till följd af åtskilliga hos Rikets
Stånder i dit hörande ämnen gjorda framställningar, ifrågakommit de förändringar,
hvilka hår nedan omförmålas.
Aflönings-Stater.
l:o. Utaf det den nådiga Propositionen hilagda Statsråds-protokoll af den
16 September nåstlidna år inhemtas, hurusom, efter det beskaffenheten af flottans nya
krigsmateriel kunnat något närmare bestämmas och derefter de häraf beroende föråndringarne
i sjöförsvarets personalorganisationer blifvit genom anbefalld indragning
af tjenster förberedda, Eders Kongl. Majtt, i öfverensstämmelse med de i Dess
vid sista riksdagen till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof antydda åsigter, i nåder gillat ett uti nyssberörda protokoll intaget
förslag till förändrad organisation af flottans officers- och underofficerspersonal,
hvilket förslag, åmnadt att tråda i verkställighet den 1 April 1866, Eders Kongl.
Majit funnit närmast öfverensstämma med behofvet, i förhållande till nu befintliga
tillgångar och till sjökrigsvetenskapens nuvarande ståndpunkt; och ehuru, enligt
Rikets sist församlade Stånders medgifvande, do genom tjenste-indragningar redan
beredda och ån vidare uppkommande besparingar åro för denna organisations tillvågabringande
att tillgå, och ökade statsanslag dertill icke blifva erforderliga, har
Eders Kongl. Majit likväl i den nådiga Propositionen Sitt rörande denna organisationsfråga
fattade beslut Rikets Ständer meddelat, på det att de för bemålda personals afBih.
till Ii. St. Prot. 1865 $ 1866■ 10 Sami 1 A/d. 7 Baft. 1
2
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
löningsstater nu anvisade medel, för den beslutade organisationens fullständiga genomförande,
måtte fortfarande och allt framgent göras tillgångliga.
Enligt ofvanberörda förslag till förändrad organisation af befålspersonalen
skulle sjöförsvaret ordnas på tvånne särskilda afdelningar, den ena under namn af
Kongl. Flottan, afsedd hufvudsakligast för det yttre kust- och sjöförsvaret, samt den
andra under benämning Kongl. Skärg år ds- artilleriet; och skulle från flottans nuvarande
officerskorps till den sednare afdelningen öfverflyttas så många officerare, som
för detta vapen erfordras; varande officerspersonalen beräknad för yttre sjöförsvaret
till 96 och för skårgårds-artilleriet till 86, tillhopa 182, eller 46 officerare färre ån
den officerspersonal, som, enligt sednaste statsreglering, år för Eders Kongl. Maj:ts
flotta fastställd; hvarjemte de officerare, som icke komme att upptagas i de begge
nya korpsernas rullor, skulle öfverflyttas med innehafvande aflönings- och inqvarteringsförmåner
samt fortfarande tjenstgörings-skyldighet till en särskild stat, kallad
Nya Beserv-staten.
Och hafva Rikets Ständer, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag,
medgifvit, att de för befäls- och underbefäls-personalen nu anvisade medel
må, för tillämpning af samma lönestater och organisationens fullständiga genomförande,
fortfarande och framgent blifva använda.
2:o. Vid underdånig föredragning af frågan om den förändrade organisationen
af flottans officers- och underofficerspersonal har Eders Kongl. Majit gillat den af
Departements-chefen uttalade åsigt att det skulle vara särdeles fördelaktigt, att berörda
organisation blefve genast vid dess verkställande fullständigt genomförd,
hvilken fråga, då derigenom de för organisationen på Hufvudtiteln tillgängliga medel
skulle öfverskridas, blifvit till Rikets Ständers eget bedömande öfverlemnad; och
enligt från Sjöförsvars-departementet erhållna approximativa beräkningar öfver de
kostnader, som skulle föranledas genom vidtagandet af den anordning, hvarigenom
de nya aflöningsstaterna komme att genast vid organisationens verkställande tillämpas
i afseende å hela den för aktiv tjenst afsedda befålspersonalen, skulle för sådant
ändamål erfordras ett särskildt anslag af 95,900 R:dr, deraf beräknats för officerskorpsen
vid Kongl. Flottan omkring 29,200 R:dr, för officerskorpsen vid Kongl.
Skärgårdsartilleriet 45,800 R:dr samt för underofficersstaterna 20,900 R:dr.
Rikets Ständer anse vål, att det skulle för sjöförsvarets ordnande vara särdeles
fördelaktigt om genast vid verkställandet af den förändrade organisationen
utaf flottans officers- och underofficers-personal, tillgångarne medgåfve fullständig
tillämpning af de nya aflöningsstaterna, och Rikets Ständer skulle således icke tveka
att anvisa de för detta ändamål erforderliga medel, derest ej Statsverkets ställning
i allmänhet samt mängden af de lika vigtiga föremål, för hvilka understöd af Statsverket
vid denna riksdag påkallats, synts Rikets Ständer böra föranleda någon
minskning i anslagsbeloppet. Då ett mindre belopp likväl i någon mån kan påskynda
tillämpning af ifrågavarande lönestater, och då ett sådant synes kunna åstadkommas
utan att öfverskrida det för Hufvudtitelns behof beräknade anslagsbeloppet,
om minskning sker, der sådan utan synnerlig olägenhet kan ega rum, hafva Rikets
Ständer till Eders Kongl. Majits nådiga disposition, för påskyndande af genomförandet
utaf de förändrade lönestaterna för sjöförsvarets officers- och underofficerspersonal,
anvisat ett årligt belopp af 75,000 Ridr, att tilläggas anslaget för aflöningsstaterna
vid flottans stationer, samt der qvarstå endast så långe och i den mån beloppet
för berörda organisation erfordras.
3:o. På sått af punkten 17 hår nedan inhemtas, har Eders Kongl. Majit
begärt Rikets Ständers medgifvande att för den förbättrade pensioneringen af flot
-
Fxpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
tans embets- och tjenstemän samt betjente må fortfarande få användas det å Femte
Hufvudtiteln uppförda anslag till flottans reservstat i den mån detta redan år och
framdeles, genom afgång bland derå öfverflyttade officerare, kan blifva disponibelt.
Af den uti aflöningsanslaget för flottans stationer inbegripna summa af 50,000
R:dr årligen för Flottans reservstat erfordras numera, enligt hvad det den nådigt
Propositionen bilagda Statsråds-protokoll för den 13 Oktober nåstlidet år gifver vid
handen, till aflönande af de på denna stat ännu qvarstående officerare ett årliga
belopp af endast 18,151 R:dr; då för uppehållande af omförmålda pensionering ett
särskildt kreditiv år anvisadt och fortfarande torde komma att utgå, har det synts
Rikets Ständer leda till enkelhet och reda, om, jemte det berörda kreditiv i erforderlig
mån förhöjcs, förevarande anslag bestämmes till det belopp, som för aflönande
af de på reservstat qvarstående officerare år behöfligt; hvadan Rikets Ständer
medgifvit, att anslaget för flottans reservstat må bestämmas till 18,151 R:dr;
samt att de på detta anslag, genom afgång bland de på reservstaten uppförda
officerare, uppkommande besparingarne fortfarande må användas för den genom
nådiga Cirkulärbrefvet den 20 November 1860 tillsvidare fastställda förbättrade
pensionering af flottans embets- och tjenstemän samt betjente.
4:o. Jemte till kann agifvande, att, i följd af tjensteindragningarne vid flottans
officerskorps, ett lönebesparingsbelopp af omkring 21,000 R:dr vid 1865 års utgång
komme att å Femte Hufvudtiteln finnas särskildt afsatt, hvilken tillgång dock,
såsom blott tillfällig, icke kunde för nämnda korps’ nya organisation påråknas, har
Eders Kongl. Maj:t begärt Rikets Ständers medgifvande, att omförmålda belopp
jemte ytterligare af enahanda anledning, intilldess nyssberörda organisation sättes i
verkställighet, å korpsens aflöningsanslag uppkommande besparingar må under tiden
för nästa statsreglering få användas till såväl aflönande af extra maskinister, hvilka
kunna pröfvas böra tillfälligtvis till förstärkande af flottans ordinarie maskinistpersonal
antagas, som andra under nu förestående personalregleringar inom de sjöför
svaret
tillhörande stater och korpser tilläfventyrs sig yppande tillfälliga aflöningsbehof;
och hafva Rikets Ständer hifallit förevarande nådiga framställning.
5:o. Likaledes har Eders Kongl. Maj:t hegårt, att till befrämjande af nu
pågående personalregleringar inom de sjöförsvaret tillhörande korpser och stater,
å Hufvudtiteln må få qvarstå icke blott de öfverskott till sammanråknadt belopp
af 2,362 R:dr 52 öre, som, enligt hvad anmäldt blifvit, på aflöningsanslagen för
flottans officerskorps och civilstat uppstått genom dels fortsatt reglering af amiralslönerna
och dels åtskilliga på indragning ställda civile tjenstemåns afgång, utan
äfven vidare, genom tjensteindragning, uppkommande besparingar, intilldess medlen
lör omförmålda regleringar icke vidare behöfvas.
“ O
Enligt hvad af Statsråds-protokollet för den 13 sistlidne Oktober inhemtas,
har, genom fortgående reglering af amiralslönerna, årliga aflöningsbehofvet för
.. O O O ' o o
flottans officerskorps kunnat minskas med R:dr 1,000: —
äfvensom, i följd af åtskilliga på indragning stållde tjenstemåns afgång,
å aflöningsanslaget för flottans civilstat uppstått ett årligt
öfverskott af R:dr 1,362: 52.
eller tillhopa R:dr 2,362: 52,
hvilket belopp alltså nu borde från anslaget: »Aflöningsstater för Flottans stationer»
afdragas; och hafva Rikets Ständer medgifvit, att icke blott omförmålda öfverskott,
utan äfven vidare genom tjensteindragningar uppkommande dylika besparingar må
å Femte Hufvudtiteln qvarstå för att användas till befrämjande af de nu beslutade
4
Expeditions-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 68.
personalregleringarne inom sjöförsvaret tillhörande stater och korpser, intilldess medlen
för sådant ändamål icke vidare behöfvas.
6:0. Vidare har Eders Kongl. Majit föreslagit, att hvad af de under rubriken
aflöningsstater uppförda 40,446 kubikfot oindelt spanmål för närvarande ej
behöfver för nämnda stater begagnas, ändock må, såsom hittills egt rum, på Hufvudtiteln
qvarstå, såsom fortfarande erforderligt till minskande af bristen i det otillräckliga
natura-spanmålsanslaget på flottans underhållsstat; och hafva Rikets Ständer
till denna nådiga framställning lemnat bifall.
7:o. Under titeln »Aflöningsstater» har Eders Kongl. Majit jemväl gifvit
tillkänna, att den af Rikets Ständer vid en förfluten riksdag begärda ombildning
af flottans konstruktionskorps blifvit genom sedermera skedda tjensteindragningar underlättad,
samt att af Chefen för Sjöförsvars-departementet blifvit uppgjordt ett
förslag, enligt hvilket af nämnda korps och flottans maskinist-officerare skulle, med
de för dem hittills anvisade aflöningstillgångar å tillhopa 41,950 Ridr, bildas en ny
korps, men att då för den nya korpsens aflönande någon anslagstillökning icke
ifrågakomme, det deremot blefve nödvändigt att, på det den nya organisationen
måtte genast kunna såttas i verkställighet, på allmänna indragningsstaten erhölles
ett årligt förslagsanslag af högst 15,200 Ridr till aflönande af de konstruktionsofficerare,
som icke kunde till den nya korpsen öfverflyttas; om hvilket allt Eders
Kongl. Majit ville, sedan förslaget hunnit närmare pröfvas, till Rikets Ständer aflåta
särskild nådig framställning; men då framställning i berörda afseende ej skett,
har hvad sålunda förekommit icke föranledt till någon Rikets Stånders åtgärd.
Matericlen.
8:0. Flottans underhåll.
Då vid sistlidna riksdag detta anslag fastställdes till oföråndradt belopp
631,242 Ridr 70 öre, värdet af 19,177 kubikfot 2 kannor spanmål inbegripet, bestämdes
tillika, i enlighet med Eders Kongl. Majits då gjorda nådiga framställning,
att af detta belopp 100,000 Ridr skulle under innevarande statsregleringsperiod
årligen få användas till anskaffande af ny sjökrigsmateriel; men sedan vederbörande
anmält, att, hufvudsakligen i anseende till den dryga kostnad, sorn underhållet af
ångmaskiner och pannor å flottans nyare fartyg visat sig medföra, och hvilken måste
ökas i den mån nya, med ångkraft försedda fartyg tillkomma, berörda årliga bidrag
icke vidare kunde påräknas, har Eders Kongl. Majit i den nådiga Propositionen
föreslagit, att ifrågavarande anslag må med oförminskadt belopp hädanefter åter
blifva afsedt ensamt för sitt ursprungliga ändamål, eller underhållet af flottans fartygs-
och öfriga materiel samt af dess etablissementer; och hafva Rikets Ständer
till förevarande nådiga framställning lemnat bifall.
9:o. Flottans nybyggnad.
Enligt hvad i den nådiga Propositionen år meddeladt, har Eders Kongl.
Majit funnit, lika litet nu sorn vid tiden för sistförflutna riksdag, på förhand kunna
noggrannt bestämmas, till hvilka krigsfartygsbyggnader medel böra finnas att tillgå,
Fxpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
5
men dock ansett, att till anskaffande af de i Statsråds-protokollet för den 13 sistlidne
Oktober uppgifna fartyg kunna under den närmaste framtiden med fördel
användas omkring tre millioner R:dr, och af denna summa redan är 1867 ett belopp
stort
R:dr 1,700,000,
hvartill kunde såsom tillgångar påräknas:
a) den uti fonden för krigsfartygs nybyggnad vid 1866 års slut
antagligen befintliga behållning, sedan de från fonden med tillhopa
94,200 R:dr för en beställning af grofva kanoner m. m. förskottsvis
bestridda utgifter blifvit i enlighet med Rikets Ständers under
punkten 14 hår nedan gjorda medgifvande ersatta, utgörande denna
behållning R:dr 434,200: —
b) enligt f. d. Sjöförsvars-komitéens
beräkningar:
af fartyg, afsedda att utrangeras och
slopas  100,000: —
från flottans materialförråd omkring 20,000: —
från flottans virkesförråd
40,000: — 160 000-
eller tillhopa R:dr 594,200: —
då således för det uppgifna behofvet ytterligare skulle erfordras „ 1,105,800: —
till fyllande af hvilken brist Eders Kongl. Maj:t nu begärt, att jemte
det anslaget till flottans nybyggnad på Hufvudtiteln oförminskadt
bibehålles med  „ 162,000: —
dessutom må såsom extra anslag varda beviljad en summa af . . „ 943,800: —
att under år 1867 utgå och tillika med öfriga uppgifna, för anskaffande af ny
krigsfartygsmateriel afsedda tillgångar på anslaget till flottans nybyggnad öfverföras,
för att samfäldt med detta redovisas, på sått med de vid sistförflutna riksdag
för enahanda ändamål beviljade medel eger rum.
Af åberopade Statsråds-protokoll inhemtas, att den uppgifna summan af
3,000,000 R:dr nu år afsedd till anskaffande af:
en monitor nära liknande de redan till stor del utförda, för en beräknad kostnad
af omkring  900,000 R:dr;
en snabbgående korvett, hvartill ritning blifvit uppgjord af Sekund-chefen för konstruktionskorpsen
och hvilken, beräknad att kosta 1,074,770 R:dr, skulle förses
med bestyckning af 3 svåra och 2 mindre kanoner;
fartyg, å hvilka, med användande af dels redan fastställd ritning och dels andra
under ytterligare granskning varande ritningar i den män de kunna fastställas,
skulle tillämpas den s. k. monitors-idéen, men som, med minskad storlek ändock
förande lika svåra kanoner, antagits komma att utgöra ett förbåttradt försvarsmedel
i Sveriges mera slutna och grunda farvatten, låmpadt, såsom sådant, efter
landets behof och såsom mindre dyrt att anskaffa, äfven efter dess förmåga;
för hvilka fartyg ansetts med fördel kunna användas en summa af 950,000 R:dr;
ett fartyg, beråknadt att kosta högst 50,000 R:dr och afsedt för högste befålhafvaren
öfver rikets krigsmagt till lands och vatten, för att sätta denne i tillfälle att
sjelf följa rörelserna i landets inre skärgård och att der kunna hastigt förflytta
sig från en punkt till en annan.
6 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
Att nu på förhand noggrann t bestämma konstruktionen af de fartyg, som
böra under instundande statsregleringsperiod byggas eller påbörjas, torde, på sått
E. K. Majit erinrat, under den ännu pågående striden om sjökrigsmaterielens lämpligaste
beskaffenhet, icke böra ifrågakomma; och då Rikets Ständer funnit de i den
framlagda planen för sjöförsvarets ordnande angifna grunder för anskaffande af
en ändamålsenlig fartygsmateriel öfverensstämma med de af Rikets Ständer vid sistlidna
riksdag i åinnet uttalade åsigter, hvilkas rigtighet icke torde genom några
sedermera inträffade förhållanden blifvit vederlagd, hafva Rikets Ständer medgifvit,
att, på samma sått som vid förra riksdagen egde rum, de belopp, som uti ifrågavarande
hänseende af Rikets Ständer beviljas, jemte öfriga påräknade tillgångar,
utan några dervid fästade vilkor, ställas till E. K. Majits nådiga disposition.
Deremot har det, med hänseende till den tid, som för fartygens byggande
måste erfordras, synts Rikets Ständer, som skulle hela den för flottans nybyggnad
afsedda summa svårligen kunna vara före nästa riksdag oundgängligen behöflig,
i följd hvaraf och i betraktande af de många andra angelägna behof, för hvilka
anslag vid innevarande riksmöte påkallats, Rikets Ständer ansett någon nedsättning
i det äskade anslagsbeloppet utan olägenhet kunna ega rum; och hafva Rikets Ständer
alltså till ny sjökrigsmateriels anskaffande dels å Riks-staten låtit uppföra nuvarande
anslag till flottans nybyggnad till oföråndradt belopp, 162,000 R:dr, dels
ock såsom extra anslag för år 1867 anvisat en summa af 818,000 R:dr, att från
Riksgålds-kontoret utgå och tillika med öfriga för ändamålet beräknade tillgångar
på anslaget för flottans nybyggnad öfverföras för att samfäldt med detta redovisas.
10:o. Med föranledande af Rikets Ständers vid 1840 och 1841 årens riksdag
hos E. K. Majit anmälda önskan om införande vid båtsmanshållet af ett för såväl
det allmänna som de rustnings- och roteringsskyldige mera fördelaktigt och äfven i
öfrigt lämpligare beklådnadssått, ån det hittills följda, har sedermera denna angelägenhet
efter föregången utredning af dermed gemenskap egande förhållanden samt
rust- och rothållarnes hörande blifvit, i öfverensstämmelse med flertalets bland dessa
åsigter, genom Kongl. Förordningen den 22 December 1848 sålunda ordnad, att,
på deri stadgade vilkor, anskaffningen och underhållet af båtsmånnens beklädnad,
med undantag af deras kappsäckar och s. k. småpersedlar, eller skjortor, strumpor
och skor, öfvertagits af Kronan, samt detta beklådnadssått derefter småningom
vunnit det erkännande hos de rustnings- och roteringsskyldige, att numera af hela
båtsmanshållet återstå endast några få nummer, som icke derpå ingått; hvarefter,
uti underdånig skrifvelse den 31 Oktober 1863 angående reglering af utgifterna
under Riks-statens Femte Hufvudtitel, Rikets sednast församlade Ständer anhöllo,
att E. K. Majit måtte täckas vidtaga nödiga åtgärder, hvarigenom rust- och rotehållarne
vid båtsmanshållet kunde på enahanda grunder, som uti ofvanberörda nådiga förordning
angående båtsmansbeklådnaden finnas antagna, befrias från skyldigheten
att anskaffa och underhålla kappsäcken och de s. k. småpersedlarne; och sedan en
för utredningen af denna fråga särskildt tillsatt komité i ämnet afgifvit förslag,
deröfver Förvaltningen af Sjöärendena inkommit med infordradt underdånigt utlåtande,
har E. K. Majit uti särskild nådig Skrifvelse den 21 December nåstlidet
år till Rikets Ständer öfverlemnat bemålda komités förslag, deri komitéen tillstyrkt
den ifrågasatta förändringen på grunder, som finnas uti berörda nådiga Skrifvelse
omförmålda.
Jemte tillkånnagifvande att komitéens förslag, såsom fördelaktigt för såväl
Staten som de rustnings- och roteringsskyldige samt båtsmännen, af E. K. Majit
till hufvudsaklig del gillades, har E. K. Majit tillika meddelat, att E. K. Majit ville
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
7
i nåder bifalla Rikets Stånders underdåniga framställning om rust- och rotehållarnes
vid båtmanshållet befriande från anskaffningen och underhållet af båtsmånnens kappsäckar
och småpersedlar, derest rust- och rotehållarne allt framgent kontant erlägga,
enligt den af komitéen föreslagna beräkningsgrund, i fredstid en ersättning, motsvarande
fyra femtedelar af kostnaden för de persedlar, från hvilkas utgörande in
natura rusthållen och rotarne sålunda frikallas, men i krigstid full ersättning derför,
samt Rikets Stander för åndamålet med 50,000 R:dr från och med år 1867 tillöka
det å Femte Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till båtsmånnens beklädnad och
tillika för bestridande af kostnaderna för de ifrågavarande persedlarnes första uppsättning
på Riksgålds-kontoret anvisa ett kreditiv å 100,000 R:dr, att i mån af behof
anlitas, emot det att hvad derå uttagits under de tvånne nästföljande åren, 1868
och 1869, från omförmålda förslagsanslag Riksgålds-kontoret godtgöres.
Vid granskning af det nu framlagda förslaget till åvägabringande af den
utaf Rikets Ständer begårda öfverflyttningen på Kronan af bestyret med anskaffning
och underhåll af båtsmånnens kappsäckar och s. k. småpersedlar, hafva Rikets
Ständer icke funnit något att vid de föreslagna grunderna för denna öfverflyttning
erinra; men då det synts Rikets Ständer sannolikt att, äfven om uppgörandet af
erforderliga kontrakter med samtlige rust- och rotehållare vid båtsmanshållet i afseende
å denna fråga skulle under innevarande år medhinnas, så stor tillgång å
persedlar likväl icke bör redan under år 1867 vara erforderlig, att för deras första
uppsättning särskildt anslag skulle erfordras, hafva Rikets Ständer, som ej funnit
skål att bevilja det utaf E. K. Majit i sådant hänseende begårda kreditiv, på det
sått bifallit E. K. Majits förevarande nådiga framställning, att det å Femte Hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag till båtsmånnens beklädnad från och med år 1867
ökas med 50,000 R:dr eller till högst 138,200 R:dr.
För Slaudeln.
11:0. Reservationsanslag till Lots- och Fyrinrättning arne med dertill
hörande personal.
Det under denna rubrik på Hufvudtiteln förekommande anslag blef vid sistlidna
riksdag å Riks-staten uppfördt med en summa af 362,900 R:dr, utgörande det
belopp, hvartill inkomsten af båk- och lotsmedel i samma stat beräknades, eller
350,000 R:dr, med tillägg af dels 12,440 R:dr, vederlag för Förvaltningens af Sjö
ärendena
andel i uppbörden vid Landsorts fyrbåk, och dels 460 R:dr indelta räntor.
Uti samma anslag har E. K. Majit nu äskat förhöjning med 153,560 Ridr, motsvarande
ej mindre den af E. K. Majit beräknade tillökningen i Statsverkets inkomst
af båk- och lotsmedel, 150,000 Ridr, ån ock förhöjd beräkning i Förvaltningens
af Sjöärendena andel i uppbörden vid Landsorts fyr, 3,560 Ridr; hvarjemte E.
K. Majit begärt, att de på nyssnämnda statsinkomst utöfver beräknade beloppet
uppkommande öfverskott fortfarande få såsom hittills för de med ifrågavarande anslag
afsedda behof användas.
I fråga om lots- och fyrinråttningens behof af det ifrågastållda anslagsbeloppet
hafva Rikets Ständer inhemtat, att inrättningens årliga aflönings- och underhållsstater
upptaga vida högre belopp, ån den nu i Riks-staten uppförda summa,
samt att E. K. Majit, som, jemlikt nådiga Bref den 16 Juli och 8 November 1864,
8
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
för uppförande eller förändring af fyrar å Måseskär, Grimskär, Borgholm, Ispeudd
och vid Ystad samt till inköp af ett fyrfartyg att förläggas å Utgrunden, anvisat den
för inrättningen då disponibla tillgång af öfver 300,000 R:dr, under sistnämnda
dag jemväl godkänt uppgjorda förslag till nedannåmnda arbeten, att utföras i den
mån tillgångar dertill kunna beredas, nemligen: en fyr på Wäderöbod,, tvånne
fyrar å Hållö, fyrfartyg för Dämman i Calmarsund och för Svinbådarne i Öresund,
en fyr å Hammeskår, hamnfyrar vid Marstrand och Carlskrona, ändring af Nossö
och Landsorts fyrar samt en 1'yr å Tylö.
Då således för lots- och fyrinråttningens underhåll och utveckling vida högre
anlag, ån det nuvarande, visat sig vara erforderligt, samt Rikets Ständer vid beräkningen
af Statsverkets inkomster uppfört båk- och lotsmedel till en summa af
600,000 R:dr, hafva Rikets Ständer funnit sig böra, på sått hittills iakttagits, såsom
tillgång för Lotsverket under instundande statregleringsperiod, enligt hvad hosföljande
tabell öfver Hufvudtiteln, Litt. A, närmare utvisar, uppföra:
a) inflytande båk- och lotsmedel, beräknade till .
R:dr 600,000: —
b) vederlag för Förvaltningens af Sjöärendena andel i uppbörden
vid Landsorts fyrbåk  „ 16,000: —
c) indelta räntor  „ 460: —
tillsammans R:dr 616,460: —
I följd häraf hafva Rikets Ständer för lots- och fyrinråttningen med dertill
hörande personal anvisat det sålunda beräknade beloppet, tillhopa 616,460 R:dr, att,
på sått hittills skett, såsom reservationsanslag å Riks-staten upptagas, äfvensom medgifvit,
att de öfverskott, som å Statsverkets, under titel »båk- och lotsmedel» beräknade
inkomster, kunna uppstå, jemväl må för lots- och fyrinråttningen få användas;
men med afseende derå, att inkomsten af båk- och lotsmedel möjligen icke kommer
att uppgå till det af Rikets Ständer beräknade beloppet, hafva Rikets Ständer härvid
fästat det förbehåll, att andra inkomster, ån de nu afsedda, icke må för lotsoch
fyrinråttningen användas.
12:o. Då emellertid, i jemförelse med de betydliga summor, som numera
för lots- och fyrinråttningens hehof anvisas, den för samma ändamål afsedda andel
i afgiften vid Landsorts fyrbåk icke år af någon särdeles betydenhet, har det
synts Rikets Ständer skäligen kunna ifrågasättas, huruvida ett sådant bidrag fortfarande
bör till lotsverket ingå, helst, såvidt Rikets Ständer varit i tillfälle inhemta,
ifrågavarande uppbörd grundar sig på ett undantagsstadgande, hvarigenom fartyg,
som passera Landsort, åro förpligtigade att, utom vanliga båk- och fyrafgifter,
jemväl erlägga s. k. lastpenningar. Sistnämnda afgift, hvilken uppkom redan på
1600-talet, då denna fyrbåk af enskild person anlades, var afsedd att motsvara
kostnaden för fyrens underhåll, och har sedermera, med någon förändring i beloppen,
alltjemt utgått, äfven sedan fyren år 1840 genom köp öfvergått till Kronan. Utaf
uppbördssumman åro två tredjedelar för lotsverkets behof anvisade åt Förvaltningen
af Sjöärendena och återstående tredjedelen ingår i tulluppbörden.
I anseende härtill och då Rikets Ständer, som icke varit i tillfälle att verkställa
den fullständiga utredning af frågan, som för dess hufvudsakliga bedömande
vore erforderlig, likväl funnit önskvårdt, att den särskilda uppbörden vid Landsort
kunde till lättnad för sjöfarten upphöra, hafva Rikets Ständer ansett sig böra i underdånighet
anhålla, det E. K. Maj:t, efter det ärendet blifvit behörigen utredt, ville
taga i nådigt öfvervägande, huruvida den särskilda uppbörden vid Landsorts fyrbåk
bör fortfarande bibehållas.
13:o.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
9
13:o. I afseende å öfriga under denna Hufvudtitel uppförda anslag, deri
föråndring icke ifrågakommit, hafva dessa anslag blifvit uppförda till enahanda belopp,
som vid sistlidna riksdag bestämdes; dock att, för jemnande af Hufvudtitelns
slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser m. ni. för Sjöförsvarsdepartementets
Kansli-expedition blifvit minskadt med 11 R:dr, hvarigenom Hufvudtitelns
samtliga ordinarie anslag komma att uppgå till en summa af 3,940,400 R:dr.
Uti högstberörda nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof,
har E. K. Maj:t, under åberopande af hvad i Statsråds-protokollet för den 13
Okfober nåstlidet år finnes anfördt, med afseende å de för sjöförsvaret erforderliga
särskilda eller extra anslag gjort följande framställningar:
14:o. Till ersättande af förskottsvis anvisade medel till anskaffning af tio stycken
9-tums jernkanoner med projektiler samt en sådan kanons förseende med bakladdnings-mekanism
och prof skjutning af densamma har E. K. Maj:t åskat ett belopp af
tillhopa 94,200 Kalr.
I afseende å detta anslagsbelopp inhemtas af Statsråds-protokollet, hurusom,
med afseende på angelågenheten att snart och inom landet kunna erhålla nödig bestyckning
för de under byggnad varande nya tornfartygen och enär, genom en
något större beställning at dylika kanoner, ån detta behof fordrade, kundo vinnas
en nedsättning af icke mindre ån 25 procent i anskaffningskostnaden, E. K. Maj:t
föranlåtits att under den 28 Februari sistlidet år i nåder uppdraga åt Förvaltningen
af Sjöärendena att med egaren af Finspongs styckebruk uppgöra kontrakt om
leverans af 10 kanoner af 9 Svenska decimaltums kaliber till det af honom för
sådant fall erbjudna nedsatta pris af 7,500 K:dr för hvarje samt att den till 75,000
R:dr belöpande kostnaden för denna beställning tills vidare förskottsvis af de för
krigsfartygs byggande afsedda medel bestrida, samt att E. K. Maj:t sedermera, i
saknad af annan tillgång, nödgats på nämnda fond jemväl anvisa kostnaderna för
dels föråndring af en nyssberörda beställning tillhörande kanon för anbringande
derå af bakladdningsmekanism och samma kanons profning samt dels anskaffning
af nödiga projektiler för hela den ifrågavarande kanonbestållningen
med tillhopa R:dr 19,200: —
så att, om härtill lades den redan uppgifna kostnaden för kanonernas
anskaffning
„ 75,000: —
summan af de sålunda från fonden för krigsfartygs nybyggnad förskottsvis
bestridda utgifter uppginge till  „ 94,200: —
Varande de på omförmålda sått anskaffade 9-tums-kanonerna afsedda att,
tillsvidare och intilldess kanoner af svårare kaliber kunde inom landet tillverkas,
utgöra bestyckning på de nya tornfartygen, hvarefter, sedan kanonerna för dessa
fartyg icke vidare behöfdes, de skulle blifva särdeles användbara för sjöfåstningarne,
hvilka i allt fall måste, i den mån de hunne tidsenligt förändras, förses med kraftigare
bestyckning ån som nu å dem funnes.
Rikets Ständer, som, enligt hvad af punkten 9:o hår ofvan närmare inhemtas,
vid bestämmandet af anslaget till fonden för krigsfartygs nybyggnad, såsom tillgång
beräknat omförmålda förskjutna belopp, hafva såsom ersättning för detsamma å Riksgålds-kontoret
anvisat äskade 94,200 R:dr, att till anslaget för krigsfartygs nybyggnad
ingå.
15:o. Då uti flottans förråd finnes ett större antal slåtborrade kanoner af
svår, för få år tillbaka ännu fullt godkänd kaliber och för öfrigt i godt skick, hvilka,
ehuru ej numera för sitt ändamål användbara, likväl kunna genom uppreffling blifva
Bih. till 11. St. Prot. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 2
10 Expeditions-Utskotteta Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
till krigsbruk dugliga, har E. K. Maj:t, sedan en maskin för uppreffling blifvit från
England anskaffad samt förberedande åtgärder för anställande af skjutförsök med
upprefflade kanoner vidtagna, för dylika försök med sådana kanoner hos Rikets
Ständer begärt anvisande för år 1867 af ett belopp af 22,500 R:dr; hvarförutan
E. K. Maj:t till andra nödiga artilleriförsök likaledes för år 1867 äskat ett belopp
af 30,000 R:dr; varande detta sednare belopp hufvudsakligen afsedt för prof- och
språngskjutning med en på försök förfärdigad jernkanon af 12-tums kaliber, sedan,
i öfverensstämmelse med Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 sistlidne
December, inhemsk tillverkning af kanoner utaf nämnda kaliber kommit till stånd.
Enär resultaterna af de undersökningar, för hvilka E. K. Maj:t sålunda äskat
anslag, böra för vårt sjöförsvar blifva af synnerlig vigt, hafva Rikets Ständer visserligen
icke tvekat att tillstyrka anvisandet af medel till bestridande af de dermed
förenade kostnader; men då det synts Rikets Ständer uppenbart, att de särskilda
frågor, hvilkas lösning angifvits vara med de föreslagna skjutförsöken åsyftade, i flera
hänseenden sammanfalla ej mindre med hvarandra, ån äfven med de frågor, för
hvilkas utredande på enahanda våg Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse
angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Fjerde Hufvudtitel beviljat
anslag, hafva Rikets Ständer ock antagit, att, derest de särskilda skjutförsöken för
arméen och flottan blefve gemensamt anställda, denna anordning skulle, utan att
motverka uppnåendet af de afsedda ändamålen, bereda möjlighet till någon minskning
i de beräknade utgifterna; och hafva Rikets Ständer, på grund deraf, på det
sått bifallit E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställningar, att för anställande
af de deri omförmålda skjutförsök till E. K. Maj:ts disposition på Riksgålds-kontoret
anvisas en sammanräknad summa af 45,000 R:dr, att under år 1867 utgå.
16:o. För försöks anställande med s. k. under vattensminor har E. K. Maj:t
för år 1867 äskat ett belopp af 10,000 R:dr; och hafva Rikets Ständer bifallit E.
K. Majzts ifrågavarande nådiga framställning.
17:o. Jemte det Rikets Ständer vid sistlidna rikdag, för fortsatt tillämpning
under innevarande statsregleringsperiod af den vid 1859 och 1860 årens riksdag
uppgjorda och då godkända stat för pensionering af flottans embets- och tjenstemän
samt betjente, dels beviljade och på Riksgålds-kontoret anvisade det för denna pensionering
erforderliga kreditiv, 90,000 R:dr för trenne år, med direktionen öfver Amiralitets-krigsmanskassan
lemnad rättighet att, till fullgörande af den pensionering enligt
1838 års reglemente, hvartill kassans egna tillgångar ej lemnade utväg, och till de
nya pensionerna, å kreditivet under hvarje års lopp lyfta hvad för omförmålda ändamål
funnes behöfligt, under förbehåll deremot att af följande årets kreditiv icke något
finge reqvireras, innan styrkt blifvit i hvad mån föregående årets kreditiv till
pensioneringen åtgått, dock att hvad under ett år af kreditivet icke för ändamålet
erfordrades finge under följande året användas, dels ock medgåfvo, att anslaget å
Femte Hufvudtiteln till flottans reservstat finge i viss mån i och för samma pensionering
användas, anhöllo Rikets Ståndei-, i underdånig skrifvelse af den 31 Oktober
1863, med anmälan om detta beslut, det E. K. Maj:t, efter hörande af Amiralitets-krigsmanskassans
delegare, måtte vidtaga de åtgärder, som kunde vai-a erforderliga
för att bringa grunderna för pensioneringen af flottans stater och korpser
till enhet och öfverensstämmelse med de för Statens öfiåga embets- och tjenstemannakorpser
gällande, samt för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga
fullständigt förslag till slutligt ordnande af berörda pensionering.
Enär från Rikets Ständers sida en likartad begäran blifvit till E. K. Maj:t
framställd med hänseende till arméens pensionering, i anledning hvaraf dess krigs
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
11
befäl varit samman kall ad t och rörande åmnet afgifvit underdånigt förslag, hvilket
blifvit Rikets Stånder förelagdt, samt de för flottans embets- och tjenstemän för närvarande
gällande pensioneringsgrunder stöde med de hittills vid arméen följda i
närmaste likhet, hade, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen, E. K.
Maj:t, vid underdånig föredragning af detta ärende, ansett det för den af Rikets
Ständer åsyftade lösning af frågan om tillvågabringande af enahanda pensioneringsgrunder
för alla Statens embets- och tjenstemän vara tjenligare, att Rikets Ständers
beslut öfver omförmålda, från arméens målsmän utgångna, förslag afvaktades,
då deraf kunde hemtas ledning vid frågans behandling hos Amiralitetsstaterna, ån
att derförinnan från dessa framkalla ett förslag i åmnet, som kunde förväntas, utan
en sådan ledning, blifva af beskaffenhet att icke föra till det mål, som afsågs; och
hade, under sådana omständigheter, föreskrift om Amiralitetsstaternas hörande i
frågan icke blifvit gifven, dertill ett annat skål dessutom förefunnes uti de våsendtliga
förändringar i organisationerna af flottans personal, hvilka dels redan vore beslutade
och dels förestode, samt äfven måste komma att inverka på pensioneringen.
Då således det begärda pensioneringsförslaget nu icke kunnat för Rikets
Ständer framläggas och i hvarje fall en lösning af pensionsfrågan i den vidsträckta
omfattning, Rikets Ständer åsyftat, icke kunde så snart emotses, att derigenom de
för pensioneringen af flottans embets- och tjenstemän hittills anvisade tillgångar
skulle under den närmaste framstiden blifva öfverflödiga, har E. K. Maj:t jemte
meddelande, att det för samma pensionerings upprätthållande å Riksgålds-kontoret
beviljade kreditiv blifvit anlitadt år 1863 med 15,840 R:dr 24 öre och år 1864 med
28,164 R:dr 69 öre samt nåstlidet år ansåges komma att till hela sitt belopp,
30,000 R:dr, erfordras, nu föreslagit, att Rikets Ständer, för att fortfarande ej mindre
sätta Amiralitets-krigsmanskassan i stånd att till flottans pensionsberåttigade embetsoch
tjenstemän, som söka afsked, genast utgifva pensioner enligt de för kassan nu
gällande pensioneringsgrunder, ån ock bereda tillfälle till de dem tillförsäkrade
fyllnadspensioners utbetalande, för år 1867 på Riksgålds-kontoret anvisa ett kreditiv
af 30,000 R:dr, med direktionen öfver förenåmnda kassa lemnad rättighet att
å berörda kreditiv under loppet af samma år lyfta hvad för omförmålda behof
funnes behöfligt, sedan styrkt blifvit i hvad män det för innevarande statsregleringsperiod
beviljade kreditiv för pensioneringen åtgått, dock att hvad under samma period
icke för ändamålet erfordrats, må för 1867 års pensionering i mån af behof
användas, äfvensom att Rikets Ständer måtte medgifva, att för berörda pensionering
finge fortfarande användas det å Femte Hufvudtiteln uppförda anslag till flottans
reservstat, i den mån det redan vore och framdeles, genom afgång bland derå öfverflyttade
officerare, kunde blifva disponibelt.
Sedermera har uti skrifvelse den 30 Januari innevarande år Statsrådet och
Chefen för Sjöförsvars-departementet, på nådig befallning, meddelat hurusom direktionen
öfver Amiralitets-krigsmanskassan uti särskilda skrifvelser anmält, dels mot
slutet af nåstlidet år att, då pensioneringen till embets- och tjenstemän vid E. K.
Maj:ts Flotta de sednare åren ökats, det ville synas, som skulle det för berörda
pensionering hittills beviljade kreditiv å 30,000 R:dr böra för den instundande statsregleringen
höjas med minst 10,000 R:dr, dels under den 26 i ofvannämnda månad
att behofvet af pensioneringstillgångarnes ökande redan under innevarande år verkligen
intrådt, enär tre namngifne pensionssökande, för hvilkas pensionerande, enligt
gjord beräkning, skulle erfordras ett sammanråknadt belopp af 7,408 R:dr, icke
kunnat, i saknad af tillgång derför, till’ afsked anmälas.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, och då, på sätt under punkten
3:o hår ofvan år vordet bestämdt, aflöningsanslaget för flottans reservstat skall från
12 Fxpeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
nuvarande beloppet, 50,000 Ridr, nedsättas till den summa, som enligt meddelade upplysningar
erfordras till aflönande af de på denna stat ännu qvarstående officerare,
eller 18,151 Ridr, samt i följd häraf ifrågavarande kreditiv torde böra ytterligare
förhöjas med ett mot berörda nedsättning svarande belopp, eller i jemnt tal 32,000
R:dr, hafva Rikets Ständer för fortsatt tillämpning under år 1867 af den förut uppgjorda
och godkända staten för pensionering af flottans embets- och tjenstemän samt
betjente dels beviljat och på Riksgålds-kontoret anvisat ett för denna pensionering
erforderligt kreditiv af 72,000 Rull-, dels bifallit hvad E. K. Majit behagat föreslå
beträffande direktionens för Amiralitets-krigsmanskassan rättighet att lyfta detta
kreditiv under iakttagande likväl af dervid stadgadt förbehåll i afseende å reqvisitionerna
af dessa medel.
18:o. För upprätthållande af den flottans gemenskap förunnade förbättrade pensionering
äfven för år 1867 har E. K. Majit derjemte äskat ett kreditiv å Riksgäldskontoret
till lika belopp med det nu för samma ändamål afsedda eller 40,000 Ridr,
med direktionen öfver Amiralitets-krigsmanskassan lemnad rättighet att å berörda
kreditiv under loppet af nämnda år lyfta hvad för omförmålda ändamål finnes vara
behöfligt, sedan styrkt blifvit i hvad mån det för innevarande statsregleringsperiod
beviljade kreditiv för pensioneringen åtgått, dock att hvad under samma period icke
för ändamålet erfordrats, finge för 1867 års pensionering i mån af behof användas;
Och hafva Rikets Ständer till ifrågavarande ändamål för år 1867 anvisat ett kreditiv
af 40,000 Ridr, att från Riksgålds-kontoret utgå på det sått och under de vilkor,
E. K. Majit föreslagit.
19io. Slutligen hafva vid behandlingen af anslagen under Femte Hufvudtiteln
hos Rikets Ständer blifvit väckta särskilda förslag, dels att ett anslag af
100,000 Ridr måtte anvisas till uppförande af en fyrbyggnad med lentille-apparat
af lista ordningen på Svenska Högarnes håkland, tillhörande Stockholms skärgård;
dels att vid det s. k. Fahludds-refvet utanför Stockviks lots-station, der under loppet
af åtta år icke mindre ån 34 fartyg strandat, måtte uppföras en s. k. ledfyr och
invid denna anbringas en större ringklocka till seglares varning under mist och
sjömörker; och dels att Rikets Ständer måtte för en fyranlåggning vid (Visby anvisa
en summa af 35,000 Ridr såsom förslagsanslag samt hos E. K. Majit anhålla
om vidtagande af de åtgärder, som för företagets skyndsamma utförande blifva erforderliga.
Då hvad sålunda blifvit anfördt angående behofvet af fyrar å ofvannämnda
ställen, vål synes förtjena uppmärksamhet, men förslagen hvarken i afseende på
deras ändamålsenlighet eller i fråga om kostnaderna blifvit af vederbörande granskade,
hafva Rikets Ständer ansett sig förhindrade att nu bevilja anslag för dessa
fyranlåggningar. I anseende till sakens vigt hafva dock Rikets Ständer funnit sig
böra hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att, om, efter förutgången undersökning,
uppförandet af fyrar på Svenska Högarnes håkland, på Fahludden samt vid
Wisby eller på några i närheten belägna ställen skulle finnas företrädesvis bidraga
till sjöfartens betryggande i dithörande farvatten, E. K. Majit måtte, då anslaget
till lots- och fyrinråttningen dertill lemnar tillgång, anvisa de för ifrågavarande fyranlåggningar
erforderliga medel.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 Juni 1866.
Tafo. Litt. A.
14
Eaprditirns-L' Iskol tels Förslug till n nderd. Skrifvelse, N:o 68,
Tabell öfver Eiks
-
Sjöförsvars-I)cpart«mentet,
Aflöning sst ater.
Departements-chefen
Departementets Kansli-expedition
Departementets Kommando-expedition
Förvaltningen af Sjöärendena
Aflönings-staterne för Flottans stationer i Carlskrona och Stockholm samt depot i
Göteborg.
Penningar:
Nuvarande beloppet  1,051,154: 25.
Afgå å anslaget till Flottans
reservstat  31>849: ~ 1,019,1)05: 25.
Tillkommer: för påskyndande af genomförandet
utaf de föråndrade lönestaterna för
Sjöförsvarets officers- och underofficers
personal
75>00Q: ~ 1,094,305: 25.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Kiks-stat
80,892: —
Båtsmans-indelningen
Tillskott i de till Båtsmans-indelningen uti Blekinge lån anslagna räntor, Förslagsanslag
Sg:r
Materielen.
Flottans underhåll
I Flottans nybyggnad
Båtsmåns förseende med kojer och tåcken
Tp:t
E.t/j (‘.lillio n s - V Iskol in In Förning lill undm/1. Skrifvelse, A to Ött
statens Femte Hnfvudtitel.
ir.
Indelta Räntor
enligt markegång
på förslag.
Oi ndelt
Span mål.
Summa.
Riksmynt.
Penning
Mått.
Yärde förslagsvis
å 2 R:dr kubik-  foten.
B: dr.
öre.
Ralr.
öre.
Kubikfot.
k:r.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
15,000
15,000
18,900
—
—
—
18,900
—
4,100
—
4,100
—
35,350
35,350
1,094,305
25
40,446
80,892
1,175,197
25
—
81,050
—
—
—
81,050
—
16,000
—
—
—
—
16,000
—
1,183,655
| 25
81,05 Oj -
40,446
—
80,892
—
1,345,597
25
592,888
30
19,177
02
38,354
40
631,242
70
162,000
—
—
—
162,000
—
13,500
—
—
—
13,500
—
| 1,952,043| 55
81,050| —
59,623
02
119,246
40
2,152,339
95
16
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
Tp:t
Båtsmånnens beklädnad, Förslagsanslag, högst
Nuvarande beloppet
Tillkommer: För underhåll af båtsmånnens kappsäckar och s. k.
småpersedlar
•
138,200: R:dr
88,200: „
50,000: „
Beklädnad åt mariner, kanonierer, matroser och skeppsgossar
S:gr
Diverse anslag.
Exercis af Flottans bemanning
Gemenskapens vid Flottans korpser natur a-underhåll, Reservationsanslag
Till stipendier för officerare af Flottans korpser under anstållelse i utländsk tjenst
eller kommendering utrikes
Spanmålsupphandlings- och bageri-kostnader
Durchmarche-kostnaÖer, Reservationsanslag
För sjukvård
För diverse behof
Rese- och traktaments-penningar, Förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Förvaltningen af Sjöärendena och
Departementets Kommando-expedition
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets Kansli-expedition,
Förslagsanslag.
Nuvarande beloppet  1,236: 05.
Afgå för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma  11: —
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Flottans stationer och depot, Förslagsanslag
Extiyi utgifter
• • •
Lots- och fyrinråttningen med dertill hörande personal, Reservationsanslag.
Penningar:
S:gr
För Handeln.
Nuvarande beloppet
362,440: —
Tp:t 362,440: —
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68. It
Penningar.
Indelta Räntor
enligt markegång
på förslag.
0 i n d el t Sp anm ål.
Summa.
Riksmynt.
Mått
Värde förslagsvis
å 2 It:dr kubik-  foten.
II: dr.
öre.
R:dr.
öre.
Kubikfot.
k:r.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
1,952,043
55
81,050
—
59,623
02
119,246
40
2,152,339
95
138,200
138,200
118,400
—
-—
—
—
—
118,400
—
1,024,988
30 i
19,177
02
38,354
40
1,063,342
70
480,000
•
480,000
248,600
—
—
—
248,600
—
15,000
_
15,000
30,000
„—
—
—
30,000
30,000
—
30,000
39,000
—
—
39,000
19,175
19,175
5,000
—
—
—
—
5,000
—
5,000
—
—
—
5,000
—
1,225
05
__
—
—
1,225
05
27,000
.
...—
-
27,000
15,000
—
—
—
115,000
—
915,000
05
_ |
—
—-
915,000
05
1 3,123,643 60
81,050
59,623
02
119,246| 40
3,323,940
__
11 R. St. Prat. 1865 Sf 1866. 10 Sam/, i Afd. 7 UåfL 3
18
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
Tp:t 362,440: —
Tillkommer:
Förhöjning, motsvarande den vid beräkning af Statsverkets
inkomster antagna blifvande tillökningen uti inflytande båk
och
lotsmedel  250,000: —
Dito i vederlaget för Förvaltningens af Sjöärendena
andel uti uppbörden vid Landsorts fyrbåk.... 3,560: — 253,560:
Sg:r 616,000: —
1 Indelta räntor såsom i 1864 års Riks-stat  460: —
Summa
Expeditions-Utskottets Fördag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
19
Penningar.
Indelta Räntor
enligt markegång
på förslag.
Oin
delt
8 p a n m å 1.
Summa.
Riksmynt.
1
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr kubik-  foten.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Kubikfot.
k:r.
•
R:dr.
öre.
R:dr.
I
öre. j
3,123,643
60
81,050
59,623
02
119,246
40
3,323,9.40
616,000
i
460
616,460
|
3,739,643
60
81,510
59,623
02
119,246
40
3,940,400
— .'
20 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 68.
Tab. Litt. B.
Extra Statsrcglerings-anslag för Försvarsverket till sjös.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Till Flottans nybyggnad eller anskaffande af ny krigsfartygs-  materiel
818,000
Till ersättande af förskottsvis anvisade medel till anskaffning af
10 st. 9-tums jernkanoner med projektiler m. m. ......
94,200
—
Till skjutförsök med upprefflade äldre kanoner af svår kaliber
samt andra nödiga artilleriförsök
45.000
10.000
Till försöks anställande med s. k. undervattensminor
o
At Amiralitets-krigsmanskassan:
Till pensionering af Flottans embets- och tjenstemän
samt betjente såsom kreditiv  72,000: —
Till upprätthållande af den Flottans gemenskap för-  unnade förbättrade pensionering, såsom kreditiv 40,000: —
112,000
Summa
1,079,200, --
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 69.
21
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Juni 1 866.
Preste-Ståndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om kärande-parts
skyldighet att gifva vederparten del af uppskof sbeslut.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 18 och Memorial N:o 49.)
S. A. K.
I sin år 1864 utgifna berättelse har Rikets Ständers Justitie-ombudsman förnyat
en af honom redan i berättelsen till sist hållna riksdag gjord framställning
angående den olika praxis, som i olika delar af riket och på olika tider vid samma
domstolar gjort sig gällande i afseende på kärande-parts skyldighet att kommunicera
vederparten uppskofsbeslut, och om behofvet att lagen erhölle något förtydligande
i afseende på verkan af stämning. Når i en rättegång svaranden, ehuru
lagligen stämd, icke å utsatt dag hoS Rätten tillstådeskommer, bruka nemligen
några domstolar, med uppskjutande af målet till annat ting eller annan rättegångsdag
och med föreläggande för den uteblifne svaranden att, vid lämpligt äfventyr,
då sig inställa, tillika föreskrifva, att käranden skall tidigt före sagda ting eller
rättegångsdag om detta beslut bevisligen underrätta vederparten; hvaremot andra
domstolar icke meddela någon föreskrift i sistberörda hänseende. Det vacklande i
åsigter, som härutinnan visat sig hos landets domare, medför olägenhet och våda
för parter, hvilka vid olika domstolar och äfven vid ombyten af domare i samma
domstol röra olika förfaringssätt; och det har synts Rikets Ständer, likasom Justitieombudsmannen,
vara af vigt, att enhet häruti åstadkommes.
På sått Justitie-ombudsmannen äfven anmärkt, synes den sist omförmålda
åsigten vara den, som närmast öfverensståmmer med gällande lag. Någon skyldighet
att verkställa dylik kommunikation år nemligen ej i lag stadgad. Tvärtom
innehåller 12 Kapitlet 1 § Råttegångs-Balken, att, då domaren skjuter saken upp å
landet till nästa ting och i staden till annan rättegångsdag, parterna skola vara
skyldiga att utan ny stämning till rätten komma, och i 41 punkten af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 förekommer ett stadgande, hvilket vål egentligen rörer
frågan om skyldighet för den, som hos Hofrätt, der vederparten uteblifvit, sökt
beneficium revisionis, att derom underrätta den uteblifna vederparten, och föreskrifver
att en sådan skyldighet icke eger rum, men stöder denna föreskrift derpå, att
den, som en gång fått njuta till godo laga stämning, eller eljest blifvit lagligen hörd,
22 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 69.
bör, uti allt hvad som förelöper i saken, iakttaga hvad lag i allmänhet stadgar, samt
han eljest kan till bevakande af sin rätt finna vara för sig nödigt. Dessa ordalag,
om ån andragna såsom stöd för ett särskildt stadgande, hafva en så allman syftning,
att man deraf kan sluta till lagstiftarens tanke afven i nu förevarande ämne.
Stämning enligt nu gällande lag medför således icke allenast rättighet för
kåranden att utan någon annan hans åtgärd erhålla dom i saken, utan äfven skyldighet
för båda parterna att inställa sig, och öfverträdelse af denna lagens fordran
år i 2 § 12 Kapitlet Råttegångs-Balken belagd med bötesansvar. Ur denna skyldighet,
för såvidt den angår svaranden, torde vål kunna härledas skyldighet för honom
att, äfven då han varit frånvarande, göra sig underrättad om hvad vid målets handläggning
förekommit. Justitie-ombudsmannens framställning synes just åsyfta en
förklaring i sistnämnda rigtning. Men härvid förekommer, att, ehuru 1734 års lagstiftare
obestridligen antagit en sådan grundsats, de likväl tvekat att genomföra den.
I 11 Kap. 1 § stadgas nemligen för uteblifvande endast den påföljd att saken ändå
företages och afgöres, och i 12 Kap. 4 § föreskrifves, att, om mål blifvit i svarandens
frånvaro tredskovis afdömdt, det skall åligga käranden att inom viss kort tid
gifva svaranden del af domen, som således antages vara den sednare obekant. Då
härtill kommer, att under en ganska lång tid domstolarne allmänt ålagt käranden
att gifva uteblifven svarande del af uppskofsbeslut, — hvaraf måste antagas, att
berörda grundsats i tillämpningen förefallit domstolarne alltför hårdt, — och att
först på sednare tider en praxis uppstått, som stråfvar att med all stränghet tillämpa
densamma, torde man icke böra utan vissa modifikationer antaga principen.
Råttegångssåttet måste vara så afpassadt, att kårandens och svarandens förmåner
i rättegången våga jemnt emot hvarandra; eljest gör sjelfva lagstiftningen sig
skyldig till orättvisa att gynna den ena parten framför den andra. I allmänhet
torde också erfarenheten gifva vid handen, att obefogade käromål icke sällan förekomma.
Någon presumtion till kärandens förmån bör derlöre icke ega rum. Men
ett konseqvent genomförande af den sats, hvarom nu år fråga, måste tydligen lånda
till kårandeparternas förmån och öka olägenheterna af rättegången äfven för oskyldigt
angripna svarandeparter, helst domaren ofta nog ålägger dessa personlig inställelse
äfven i fall då sådant icke varit nödvändigt. En hvar kärande kan då genom stämning
tvinga sin motpart att sjelf eller genom ombud inställa sig vid domstol för
bemötande af de mest orimliga påståenden eller ock att äfventyra höga vitén och
andra förelägganden, om hvilka han ej eger kännedom; och, om äfven följderna
häraf åro mindre vådliga för svaranden, i de fall då han kan få ersättning af käranden
för det besvär och det obehag, som honom derigenom tillskyndas, så ligger
häruti uppenbart en orättvisa för den händelse att käranden saknar tillgång att
gälda den ersättning, som kan blifva honom ådömd. Dessa följder för svaranden
har man velat förekomma genom kärandens åläggande att kommunicera uppskofsbeslut
och genom tredskodomar. Ej sällan åro nemligen käromål af beskaffenhet,
antingen att käranden i ingen mån kan fullgöra sitt åliggande att styrka detsamma,
eller ock att svarandens bestridande icke skulle ega någon verkan emot kärandens
bevisning. Om uteblifven svarande fortfarande år utsatt för åf mtyret att kunna
tredskovis dömas på den bevisning käranden företer, så torde svart idens närvaro i
intet af ofvannämnda fall vara af nöden; och detta förhållande har äfven lagen
förutsett, då den antagit möjligheten af tredskodomar. Vill svaranden underkasta
sig, att kärandens bevisning pröfvas, utan att han sjelf yttrat sig öfver densamma,
så torde också sådant böra ske. Ar bevisningen ofullständig, åligger det domstolen
att underkänna densamma, och någon inqvisition med svaranden bör aldraminst i
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 69. 23
tvistemål komma i fråga. Ar åter bevisningen fullständig, så bör svarandens hörande
ännu mindre vara af nöden, då han sjelf undandrager sig inställelse. Sådan år
också utan undantag proceduren i de högre instanserna, hvad tvistemål angår,
Emellertid kunna understundom vid första instansen inträffa fall, då domstolen, i
anseende till kärandepartens oförmåga att framställa sin sak, icke kan bringa den
till ett formenligt slut, med mindre ån att domstolen hör svaranden och sålunda
lemnar käranden sitt understöd till tvistefrågans utredande. Pröfningen af ett sådant
behof bör dock tillhöra domstolen, och enär det har sin grund i kärandens
oförmåga att sköta sin sak, så år det billigt, att han, i dylika undantagsfall, sjelf
drager försorg om kallelse å vederparten genom delgifvande af domstolens beslut
om hans inställelse.
På dessa grunder åro de bestämmelser hufvudsakligen byggda, som förekomma
i 12 Kap. 3 och 4 §§ samt 15 Kap. 5 och 6 §§ af Lagberedningens förslag
till Råttegångs-Balk, Förra Delen; och i öfverensstämmelse dermed hafva
Rikets Ständer ansett att 1—4 §§:ne af 12 Kap. Rättegångs-Balken — hvilka lagrum
äfven i andra afseenden tarfva förtydligande — bort omarbetas.
Om skyldighet att inställa sig vid domstolen icke vidare bör antagas såsom
regel för svaranden, måste också det för uteblifvande i 12 Kap. 2 § RåttegångsBalken
stadgade bötesansvar af fyra daler i afseende på svaranden upphåfvas.
Rikets Ständer hafva alltså, med anledning af Justitie-ombudsmannens ofvannämnda
framställning, för sin del, beslutat att 1, 2, 3 och 4 §§ af 12 Kap. Råttegångs-Balken
skola erhålla följande förändrade lydelse:
1 §•
Desse åro laga förfall: om man sjuk år: om man i Konungens och Rikets
tjenst år uppbådad, eller faren: om man i häktelse sitter: om man af fienden, eller
annan fara, vådeld, eller vattuflod hindras: om man ifrån sinnen kommen år: om
man eller hustru, barn eller föräldrar dö den tid, man bör sig för Rätten inställa:
om man förut till annan Rått år stämd, att svara å samma tid. Pröfve dock Domaren
omständigheterna i dessa fall. Nu kunna andre förfall gifvas före; ege Domaren
ock dem pröfva, om de åro af den vigt, att de gälla må. Har kärande eller
svarande laga förfall; skjute då Domaren saken upp, å landet till nästa Ting, och
i staden lågge han parterna annan dag före, då de utan ny stämning må till Rätten
komma.
2 §.
År någon förfallolös borta, då han ropas af Rätten fram att kåra eller svara,
och kommer han, å landet innan Häradstingets slut, eller i stad innan råttegångstimman
ute år, bote för uppropsförsummelse två daler. Kommer svaranden inom
nämnde tid och blifver käranden alldeles ute; bote han fyra daler och gålde svaranden
dess kostnad, der han ej vid nästa Ting å landet, eller inom en månad i
staden, gitter visa, det han laga förfall haft, och att han ej kunnat Rätten det kungöra.
Stämmer ej käranden saken in, och den fullföljer å den tid, som nu år
sagdt; vare svaranden för hans käromål fri.
r
-
24 Expeditions- Utskottets För släp till unden'A. Skrifvelse, iV-o 69.
3 §.
Nu kommer kåranden till första Ting, eller i staden å föresatt dag, till den
Rått, dit saken instämd år, men svaranden ej, och låter ej laga förfall framte: visar
kåranden, att svaranden stämning i laga tid fått; då ege kåranden saken utföra,
och döme Rätten i saken efter ty, som sanning deri utletas kan. Ar kåranden ej
beredd att saken genast till slut föra, varde den uppskjuten; och svaranden stånde
fritt att å den tid, hvartill saken då uppskjuten blifvit, sig inställa och svaromål
afgifva; dock vare ej kåranden skyldig att uppskofvet honom kungöra eller annorledes
honom kalla. Har kärande sin talan utfört, men åskar, att svarande, som
uteblifvit, höras skall, innan dom i saken gifves, och pröfvar Rätten med anledning
deraf eller eljest hans hörande nödigt; varde saken uppskjuten, och åligge
det kärande att af det beslut gifva svarande del.
4 §■
Har man dom vunnit, utan att vederparten tillstådesvarit; gånge domen ändå
till utmätning: och den som vunnit, håfve våld lyfta det, som utmätt år, om han
full borgen derför ställer. Vädjar vederparten ej, håfve han dock i detta fall rått
till återvinning, och åligge det derföre den, som sålunda dom vunnit, att kungöra
den, sedan tid till vad förbi år, sin vederpart eller söka utmätning derå så tidigt,
att vederparten kan låta saken instämma till nästa Ting å landet, och i stad inom
en månad, att återvinning söka, hvarom underrättelse skall i domen införas. Gör
han det ej, som vunnit; njute den, som tappat, samma tid, sedan han tillsagd varder.
Pröfvas det, att han för fattigdom ej orkar fullgöra domen, inom den tid, sorn
sagd år; håfve ändå magt att söka återvinning. År det, som dömd t år, sådant,
att återvinning varder onyttig, der domen fullgöras skulle; då gånge den ej till
fullbordan. Försummar den, som tappat, den tid nu föresatt år; håfve sedan ingen
talan till återvinning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 Juni 1866.
N:o 70.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 70.
*25
JV:o 90.
Uppläst och godkändt bog Ridd. och Adeln den 6 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrade stadganden
i afseende pä vilkoren för rättighet att fullfölja
mål hos Hofr ätt erna och Högsta Domstolen.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 24 och Memorial N:o 50.)
S. A. K.
Beträffande lagens föreskrifter om den borgen för kostnad och skada, som vid
tvistemåls fullföljande bör ställas af käranden, och hvilka gälla icke allenast i fråga
om vad emot Underrätts dom, utan äfven, enligt 30 Kap. 3 och 18 §§ Rättegångsbalken,
då tillstånd sökes att hos Kongl. Maj:t fullfölja talan emot Hofrätts dom
eller part söker visa, att domvilla i Hofrätten egt rum, föreslogs redan vid sist hållna
riksdag, att alla dylika föreskrifter borde upphåfvas; och har under åberopande
häraf nu blifvit hemståldt, att Rikets Ständer måtte i öfverensstämmelse härmed
besluta.
Hit hånförliga lagrum åro 26 Kap. 1 § och 27 Kap. 3 § Råttegångs-balken,
hvilka lagrum genom Kongl. Förordningen den 18 April 1849 erhållit förändrad
lydelse.
Med derigenom meddelade föreskrifter har vål ifrån början åsyftats, att den,
som drager en sak under högre Rätts pröfning, bör försäkra sin vederpart, att denne
ej skall blifva lidande genom sakens fullföljd, når dertill ej år skål; och, om detta
ändamål uppnåddes, så kunde föreskrifterna hafva skål för sig. Men utom det att
ifrågavarande borgen i allmänhet ej torde kunna göras gällande i fråga om annat
ån blifvande rättegångskostnad och således icke innebår någon säkerhet för den
tappandes fortfarande förmåga att kunna fullgöra Underrätts eller Hofrätts dom, i
hvad den gått honom emot, lärer det äfven kunna anses -vara genom erfarenheten
ådagalagdt, att sällan, om ens någonsin, talan blifvit på grund af borgen för kostnad
och skada förd emot löftesmånnen, och att följaktligen iakttagandet af de i
detta hänseende meddelade föreskrifter nedsjunkit till en tom formalitet. Särskildt
bör anmärkas, att föreskrift saknas, huru förhållas bör med den, som uti vademål
ej kan, i anseende till fattigdom, ställa borgen. I revisionssaker kan vål, enligt 30
Kap. 6 § Råttegångs-balken, den som ej har egendom till Tvåhundrafemtio RiksBih.
till K. St. Prot. 1865 $ 1866. 10 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4
26 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 70.
dalers värde blifva fri från skyldigheten att ställa borgen för kostnad och skada;
uien i detta fall skall han antingen ställa borgen för sin person eller ock behand
las
såsom en brottsling och sitta i häkte till sakens slut. Såvida icke den mindre
förmögne alltid skall vara i fara att utestängas från begagnandet af den vigtiga
råttegångsförmånen att få sin sak pröfvad af de högre instanserna, borde föreskriften
göras vilkorlig, så att borgen ej fordrades af den, hvars förmögenhetstillstånd försvårade
anskaffandet deraf; men då förfelades också hela ändamålet med borgen,
•emedan den funnes, der en sådan säkerhet ej vore af nöden, och saknades just der
den behöfdes. En ovilkorlig föreskrift om borgen år således en orättvisa; en vilkorlig
ett öfverflöd: båda delarna böra undvikas. Redan dessa förhållanden synas i
och för sig: utgöra giltig anledning för borttagande af ifrågavarande föreskrifter;
an ii -t p „
och då härtill kommer, att samma stadganden ofta föranledt dertill, att parter forlorat
sin talan endast genom en eller annan helt obetydlig, för den i rättegångar
obevandrade ej märkbar felaktighet i företedda löftesskrifter, så hafva Rikets Ständer
icke tvekat att råkna dessa föreskrifter till skadliga formaliteter, hvilka för rättvisans
egen skull böra ur lagstiftningen aflågsnas;
Och hafva Rikets Ständer alltså, för sin del, beslutat en författning, hvari
genom
förordnas, att 26 Kap. 1 § och 27 Kap. 3 § Råttegångs-balken, begge dessa
lagrum sådana de lyda i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, jemte allt hvad
lag och författningar i öfrigt innehålla om skyldighet för den, sorn söker ändring
i Underrätts eller Hofrätts dom eller utslag, att ställa borgen för kostnad och skada,
som han kan kännas skyldig att i saken gälda, skola upphöra att vara gällande.
Bland prestanda, hvilka erfordras för rättighet att hos Kongl. Maj:t söka
ändring i Hofrätts dom eller utslag i civila mål, förekommer, utom skyldigheten att
ställa borgen för kostnad eller skada, äfven skyldighet att nedsätta revisionsskilling.
Stadgandena härom förekomma i 30 Kap. 1, 6, 7 och 17 §§ Råttegångsbalken,
af hvilka lagrum, 1 och 7 §§ undergått förändringar, den förra genom Kongl.
Förordningen den 21 December 1857 och den sednare genom Kongl. Förordningen
den 27 November 1854.
Redan vid 1850—1851 års riksdag beslutade Rikets Ständer, för sin del,
nedsättande af revisionsskilling till halfva beloppet eller 100 daler, men då fara
ansågs vara för handen att, till följd af en sådan åtgärd, Högsta Domstolen skulle
komma att öfverhopas med en sådan mängd mål, att de omöjligen kunde medhinnas,
så framt icke samma domstol komme att arbeta på flera afdelningar, hvilket
åter påkallade ett större antal ledamöter, ån då fanns, blef detta beslut ej af Kongl.
Maj:t gilladt. Högsta Domstolen har emellertid sedermera blifvit förstärkt med
flera ledamöter samt arbetar nu på två afdelningar, och sedan berörda förändring
vid begynnelsen af år 1861 trådt i verket, har, enligt Revisionssekreterarnes arbetsredogörelser,
resultatet deraf varit, att antalet balanserade revisionssaker, som vid
nämnda tidpunkt utgjorde 897, nedgått till 317 vid 1864 års slut; hvarjemte inträffat,
att de inkomna revisionssakerna, som år 1861 voro 404, successivt minskats,
så att deras antal 1864 utgjorde endast 325. Sistberörda förhållande kunde gifva
stöd åt en äfven ur andra skål sannolik förmodan, att, ju större skyndsamhet den
högsta instansen utvecklar vid målets .afgörande, desto mindre besväras den af parter,
som med sitt åndringssökande endast eftersträfva tidsutdrägt; och Högsta Domstolens
förändrade arbetssätt torde derföre, åtminstone i lika hög grad som revisionsskillingens
återhållande kraft, verka till förekommande af obehörigt åndringssökande.
Men äfven om genom revisionsskillingens afskaffande revisionssökandet skulle i någon
mån tilltaga, så torde ofvan anförda förhållanden ådagalägga, att Högsta Domstolen,
Expeditions-ZJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 70.
27
som med dess nuvarande arbetssätt kunnat under en jemförelsevis ganska kort tid
arbeta undan större delen af en betydlig balans, äfven skall vara i stånd att, utan
hinder för göromålens skyndsamma gång, mottaga någon tillökning af desamma.
Rikets Ständer hafva, i betraktande af dessa förhållanden, ansett, att revisionsskillingens
afskaffande, som blifvit både af Lagkomitéen och Lagberedningen föreslaget
och ofta inom Representationen påyrkats, ej vidare behöfver uppskjutas; och
hafva Rikets Ständer derföre, för sin del, beslutat en författning, hvarigenom, med
upphåfvande af 30 Kap. 17 § Råttegångs-balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl.
Förordningen den 27 November 1854, samt allt hvad sårskilda författningar innehålla
om skyldighet för den, som vill hos Kongl. Maj:t söka ändring i Hofrätts
dom eller utslag, att hos Hofrätten nedsätta så kallad revisionsskilling, förordnas,
att 1 och 7 §§ af 30 Kap. Råttegångs-balken skola erhålla följande förändrade
lydelse:
§ 1.
»Hvar som söka vill, att Konungen må pröfva Hofråttens dom eller utslag
som i hufvudsaken fallit; gifve det skriftligen tillkänna i Hofrätten, innan klockan
tolf å tjugonde dagen, den oräknad då utslaget föll. Sedan vederdeloman år deröfver
hörd, gifve Hofrätten dem svar, om och huru det tillåtas må. Ej må det
vägras, der ej annorlunda uttryckligen i denna Balk stadgadt finnes.»
§ 7.
I
»Hvad i dessa fall stadgadt är, varde i Hofrätten fullgjordt inom den tid
att parterna skola ställa sig hos Konungen in. Brister någon deri: må saken ej
till Konungen komma; utan stånde vid Hofråttens dom. Ar allt rätteligen fullgjordt,
sånde Hofrätten inom den tid, som sagdt år, till Konungen in de skrifter,
som der inlagde åro. Kan det, som år i saken muntligen taladt och svaradt af
parterna i Hofrätten, med skålen till domslutet, ej vara tillika färdigt; då skall det
utan dröjesmål försegladt insändas.»
Med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, ej mindre om revisionsskillingens
afskaffande, ån äfven om upphåfvande af lagens stadgande angående
borgen för kostnad och skada vid revisionssökande, skulle de i 6 § af 30 Kap.
Råttegångs-balken meddelade stadganden om hvad iakttagas bör, då revision sökes
i fattigdomsvåg, endast hafva afseende på sökandens oförmåga att erlägga lösen för
Hofråttens protokoller, hvarom i alla fall expeditionstaxan innehåller lämpliga föreskrifter
; och då dessa stadganden alltså blefve öfverflödiga, samt det synes olämpligt
att ett lagrum qvarstår, sedan det förlorat all betydelse, hafva Rikets Ständer jemväl,
för sin del, beslutat, att 6 § af 30 Kap. Råttegångs-Balken skall upphöra att
vara gällande.
Föreskrifterna om hvad fullgöras bör af den, sorn vill söka ändring i brottmål,
innefattas, hvad klagan öfver Uhderråtts utslag angår, i 38 punkten af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807. I afseende härå, och med anledning af hos Rikets
Ständer i detta ämne gjord framställning, hafva Rikets Ständer, som ansett mindre
vigt ligga pi bibehållande af föreskriften om deposition eller borgen i brottmål, för
böter, ådömda af Underrätt, helst denna föreskrift i ingen mån betryggar enskilda
parters rått, alltså, för sin del, beslutat en författning, hvarigenom förordnas, att
hvad i 38 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 finnes stadgadt om
28 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 70.
skyldighet för den, som vill i Hofrätt föra klagan öfver Underrätts utslag i brottmål,
att, der han blifvit till böter fålld, vid besvären foga borgen för böterna eller
bevis att de blifvit i Rånteriet nedsatta, eller intyg om sin fattigdom, skall upphöra
att vara gällande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 Juni 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. i
N:o 71.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 9 Juni 1866.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Stämpelpappersafgiften.
(Bevilln:s-Utsk:s Bet. N:o 4 och Uti. N:o 10.)
S. A. K.
Efter verkställd granskning af nu gällande Kongl. Kungörelse af den 4 December
1863, angående stämpelpappers-afgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden
deraf bör iakttagas, och dervid jemväl företagen pröfning af de i omförmälda
hänseende hos Rikets Ständer gjorda framställningar, få Rikets Ständer
härhos i underdånighet öfverlemna förslag till förnyad författning i ämnet; dervid
Rikets Ständer ej anse nödigt att särskildt omförmäla sådana obetydligare jemkningar
i redaktionen, hvilka ej medföra någon förändring i sak, eller tillägg, som
förklaras af eljest föreslagna stadganden.
De delar af ofvanberörda Kungörelse, öfver hvilka Rikets Ständer sålunda
hafva att i underdånighet sig yttra, äro följande:
§ 2.
Bland nu tillgängliga beläggningsstämplar saknas sådana å 60 öre; och då
användande af stämplar till detta belopp ej sällan ifrågakommer, hafva Rikets
Ständer ansett sig böra uti sitt förslag, bland enkla och dubbla beläggningsstämplar,
upptaga sådana jemväl af nämnda valör.
§ 3.
Uti nu gällande Kungörelse stadgas, att när någon, som förut varit eller
är i Kronans eller annan offentlig tjenst, tdlägges högre namn, heder och värdighet
af embete eller tjenst, förses den fullmagt eller det öppna bref, som utfärdas, med
Rih. till It. St. Prut. 1865 & 1866. 10 Sami. 1 A/d. 8 lläft. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
stämpel till belopp, motsvarande 15 procent af den lön, som åtföljer dylik eller
dermed jemförlig tjenst, samt att, när någon erhåller kar akter sfullmagt i annan
tjensteväg än den, hvaruti han varit eller är embets- eller tjensteman, såsom t. ex.
då en militär får en civil karaktersfullmagt eller tvärtom, beräknas stämpeln till
35 procent af dithörande löneinkomst; men då den omständigheten, att någon hugnas
med karaktersfullmagt i annan tjensteväg än den, hvaruti han varit eller är
embets- eller tjensteman, icke synes böra inverka på stämpelns belopp, hafva Rikets
Ständer ansett stadgandet härom böra ur författningen utgå.
§ 4.
Då det i början af denna § befintliga stadgande, angående stämpeln å fullmagter,
konstitutorialer, förordnanden och protokollsutdrag, som utfärdas af chefer
eller embetsverk m. fl., är allmänt och således äfven tillämpligt å underordnade
befattningar, synas de på annat ställe i samma § intagna föreskrifter:
»Förordnanden och Antagningsbevis för Städernas Betjente, Gevaldiger,
Uppsyningsman, Packhus- och Vågkarlar, Stadstjenare, Parmmätare, Mätare, Jernbärare,
Vindragare, Åkare, Timmer- och Murkarlar, Packare, Politie- och Exekutionsbetjente,
extra ordinarie Stadsbetjente, med deras vederlikar, då de hafva lön
på stat af 20 R:dr och derutöfver, förses med stämpel till 5 procent af lönen;» samt:
»För ringare Skolbetjente, Pedagoger, Klockare, Orgelnister, Sångare, Kyrkovaktare
förses fullmagten eller antagningsbrefvet, då lönen uppgår till 20 R:dr eller
derutöfver, med stämpel efter lika grund, som vid andra ecklesiastika befordringar»,
vara helt och hållet öfverflödiga, helst under § 7, bland handlingar, hvilka
äro från all stämpel fria, upptagas: »Antagning sbevis för städernas samt kyrko- och
skolbetjente, när lönen på stat icke uppgår till 20 R:dr.»
Af sådan anledning hafva Rikets Ständer i förslaget uteslutit berörda, obehöfliga
ansedda, föreskrifter, dervid likväl, för större fullständighets skull, såväl
åt början af 4 §, som åt sistomförmälda, i 7 § upptagna, undantagsstadgande, gifvits
den förändrade lydelse, förslaget närmare utvisar.
§ 5.
Med afseende å det olämpliga och orättvisa uti denna §:s stadgande derom,
att Kongl. Maj:ts resolutioner och utslag, äfvensom Kongl. Maj:ts domar, då värdet
af hvad som omtvistats icke är bestämdt eller icke öfverstiger 3,000 R:dr,
skola beläggas med stämpel af 13 R:dr för hvarje exemplar, men att deremot
Kongl. Maj:ts domar, desertionsdomar, konfirmationer på förlikning och resolutioner,
då summan är bestämd,
öfver 3,000 R:drs värde, beläggas med stämpel af 16 R:dr,
» 9,000 » » » » » » 22 »
» 15,000 » » » » » » 26 »
» 30,000 » » » » » » 50 »
och för hvarje fulla 1,000 R:dr derutöfver 1 R:dr 50 öre, har hos Rikets Ständer blifvit
hemstäldt, det stadgandet, att Kongl. Maj:ts domar och resolutioner skola beläggas
med stämpelpapper i förhållande till värdet af hvad som omtvistas, måtte upphäfvas
och ur §:n utgå.
Till stöd för detta yrkande har blifvit anfördt, ätt det hufvudsakligen vore
endast i rena skuldfordrmgsmål, som den s. k. graderade skalan kunde användas,
men deremot sällan eller aldrig i jordatvister, bördsfrågor, vattenuppdämnings-,
Eorpeditions-Utshottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 3
arfs- och testamentstvister, konkurser m. fl. dylika hos Kongl. Maj:t fullföljda mål,
ehuru tvistefrågorna i dessa, derest de kunde i visst penningebelopp uppskattas,
ofta nog hade högre värde än i skuldfordringsmålen, samt att, till följd häraf, den
ene rättsökande, emedan tvistesumman kunde till bestämdt belopp öfver 3,000 R:dr
uppskattas, finge, för att få sin sak af Kongl. Maj:t skärskådad, vidkännas större
utgifter till Staten än den andre, hvilkens rättsfråga kunde afse egendom eller förmåner
af mångdubbelt högre värde, fastän desamma i målets dåvarande skick icke
kunde i visst penningebelopp uppskattas; hvarjemte, medelst ett af vederbörande
tjensteman uti Eders Kongl. Maj:ts Justitie-revisions-expedition utfärdadt intyg
blifvit visadt, att af de under åren 1860—1864 uti afgjorda revisionssaker utgifna
2,084 Kongl. Maj:ts domar endast 40 varit sådana, uti hvilka det omtvistade beloppet
varit bestämdt öfver 3,000 R:drs värde, äfvensom att någon resolution i mål,
der graderad skala å stämpelpapper kunnat tillämpas, under samma tid från nämnda
expedition icke utfärdats.
Rikets .Ständer, som fullkomligt delat den uttalade åsigten om olämpligheten
af ifrågavarande stadgande samt af det företedda intyget funnit det kunna antagas,
att den Staten i följd häraf tillfallande inkomst icke kan vara af någon betydenhet,
hafva alltså beslutat, att Kongl. Maj:ts domar, desertionsdomar, konfirmationer på
förlikning och resolutioner må, när de upptaga endast ett ark, utan afseende å
värdet af hvad som omtvistas, beläggas med stämpelpapper af 13 R:dr; hvadan
förevarande stadgande ansetts böra erhålla den lydelse, bifogade förslag utvisar.
§§ 6, 7 och 8.
Vidare har blifvit hemstäldt, att testamenten, då på grund deraf lagfart
meddelas å fast egendom, måtte bära samma stämpel sorn gåfvobref å dylik egendom,
nemligen 60 öre för hvarje fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt efter nästföregående
års taxeringsvärde, och att i sammanhang dermed ändring jemväl borde
ske uti 7 § i fråga om »testamentariska förordnanden».
Sedan genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857 blifvit stadgadt,
att den, som genom testamente fått fast egendom sig tillagd, skall dermed lagfara
på sätt om köp, skifte och gåfva sagdt är, hafva Rikets Ständer ansett ifrågavarande
framställning desto hellre förtjena afseende, som, enligt hvad Rikets Ständer
inhemtat, det föreslagna förfaringssättet redan lärer vid åtskilliga domstolar
iakttagas, endast med den skilnad, att stämpelafgiften, likasom i andra likartade
fall, erlägges, då lagfart å dylik egendom sökes, äfven derest den icke dervid meddelas.
I öfverensstämmelse med denna åsigt hafva Rikets Ständer under rubriken
»köpe-, bytes- och gåfvobref på fast egendom» såväl i 6 som 7 §:n intagit jemväl
»Testamentariska Förordnanden» samt vid rubriken »Testamentariska Förordnanden»
i sistnämnda § gjort det tillägg, som ansetts erforderligt, likasom uti 8 § 9
mom. tillagts orden: »samt testamentariska förordnanden».
Som Rikets Ständer ansett någon nedsättning i stämpeln skäligen böra egä
rum för skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade
vexlar och enskilda assignationer, hvilka för närvarande böra, då de för domare
eller exekutor uppvisas, förses med stämpel till 30 öre för hvarje 100 R:dr, hafva
Rikets Ständer beslutat, att, med iakttagande i- öfrigt af förut gällande bestämmelser,
nämnda handlingar i stället skola åsättas en stämpel af 25 öre för hvarje fulla
100 R:dr.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer jemväl ansett stämpeln å
kontrakter, der densamma nu utgör 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr, böra, äfven
-
4 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
ledes beräknad efter samma grunder som förut, nedsättas till 25 öre för Hvarje
fulla 100 R:dr.
Då, till följd af de förändrade förhållanden, hvilka inträdt genom utfärdandet
af Kongl. Förordningen angående utvidgad näringsfrihet af den 18 Juni 1864,
såväl de i 6 § omförmälda »Mästarebref till fabriks- och handtverksrörelse» samt
»Tillståndsbevis till handels idkande utan burskap», som ock de uti 7 §, såsom
från stämpel befriade, upptagna »Gesällbref», numera icke vidare utfärdas, hafva
dessa rubriker blifvit ur författningsförslaget uteslutna.
Med anledning af derom gjord framställning hafva Rikets Ständer beslutat,
att Kallelsebref i konkur smål skola vara från stämpel befriade, för hvilken förändring,
oberäknadt det mindre billiga deri, att konkursmassor med en dylik afgift
betungas, giltig anledning äfven förefinnes i det förhållande, att i de stundom
förekommande fall, då konkursbo saknar alla tillgångar, Statsverket måste, i tillämpning
af 126 § af nu gällande konkurslag, godtgöra expeditionshafvanden kostnaden
för det till kallelsebrefven använda stämpelpapper; och hafva således uti bilagda
förslag dylika kallelser blifvit intagna bland de i 7 <j:s 1 mom. uppräknade handlingar.
Till afhjelpande af den utaf Statskontoret och Kammar-rätten, uti ett den
6 Februari 1863 afgifvet utlåtande om ifrågasatt förändring i stämpelpapperets form
och beskaffenhet m. m., omförmälda olägenhet att, i anseende dertill att stämplar
å högre värde än 100 R:dr icke vore tillgängliga, stämplarne å en del handlingar
stundom uppginge till så stort antal, att de icke kunde handlingarne biläggas,
föreslogo Rikets sednast församlade Ständer följande stadgande uti 8 § 6 mom. af
Författningen: »Då stämpelafgift för en handling på en gång skall utgöras med
högre belopp än 500 R:dr, må afgiften kunna erläggas i Stockholm genom insättning
i föreskrifven ordning uti räntekammaren och i landsorterna genom leverering
till vederbörande landtränteri.»
Efter Statskontorets och Kammar-rättens hörande och i öfverensstämmelse
med deras hemställan, blef emedlertid berörda förslag vid utfärdandet af den nådiga
Kungörelsen om stämpelpappers-afgiften i så måtto ändradt, att uttrycket:
»må afgiften kunna erläggas» utbyttes mot »skall afgiften erläggas».
Detta stadgande, hvarmed utan tvifvel afsetts att bereda någon nedsättning
i beloppet af stämpelpappers-provisionen, lärer emedlertid vid tillämpningen visat
sig för allmänheten medföra väsendtliga olägenheter; och hafva hos Rikets Ständer
särskilda framställningar blifvit gjorda om detsammas upphäfvande.
Till stöd för dessa yrkanden har hufvudsakligen anförts: att genom ifrågavarande
stadgande den enskilde i vissa fall tvingades att verkställa stämpelliqviden
i länets residensstad, dit han merendels hade ännu längre väg än till kronofogden;
att för underdomaren, hvilken fortfarande hade redovisningen och ansvaret
för hela karteringen, numera, i fråga om de större kartebeloppen, som gifvit honom
någon provision värd att nämna, ingenting annat återstode än skyldigheten att dem
redovisa medelst landtränteriets qvittenser, i stället för de fordna verifikationskartorna;
att det åtminstone icke förenklade kontrollen å stämpelpappers-afgiften,
att den för lika slag af handlingar skulle uppbäras än af en embetsmyndighet, än
af en annan, och redovisas än med kartor, än med qvittenser; samt att stadgandet,
utan motsvarande nytta, endast tillskyndade besvär och kostnader.
På alla dessa skäl, af hvilka Rikets Ständer ansett ådagalagdt, att den
ökade inkomst ifrågavarande stadgande, genom minskning af stämpelpappers-provisionen,
kan bereda Statsverket, icke motsvarar de olägenheter, detsamma vid
tillämpningen visat sig för allmänheten medföra, få Rikets Ständer hos Eders Kongl.
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 5
Maj:t i underdånighet anhålla, att ifrågavarande föreskrift måtte, i öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag gjorda hemställan erhålla
den lydelse, bilagda förslag utvisar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juni 1866.
FÖRSLAG
till
Författning, angående Stämpelpnppers-afgiften samt hrad vid kontrollen
och uppbörden deraf bör iakttagas.
§ 1.
Allmänt stadgande.
Alla här nedan omförmälda skrifter och handlingar skola med stämpel förses
till det belopp, på det sätt, med de undantag och vid det ansvar för underlåtenhet
eller försummelse, som denna författning närmare bestämmer.
§ 2.
- Om olika slag af stämpelpapper.
Stämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen:
d) hela ark å 25 och 50 öre;
b) enkla och dubbla beläggninsrsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50, 60 och
75 öre samt ], 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 15, 25, 50, 75 och 100 Riksdaler; samt
c) vexelstämplar å 1 Riksdaler.
Dessutom må stämpling af vexelblanketter, som äro skrifna eller tryckta på
ostämpladt papper, jemväl kunna ega rum i den ordning 9 § föreskrifver.
§ 3.
Om stämpel å Fnllmagter, Konstitutorialer, Förordnanden och Afsked, af
Kongl. Majd meddelade.
Följande handlingar förses vid utfärdandet med stämpel till här utsatta
belopp:
*
6 Expedition s-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
Adelsbref
Friherrebref
Grefvebref
• •
Öppna bref, hvarigenom någon i nåder tillägges de förmåner, hederstitlar
och företrädesrättigheter framför andre undersåter,
som Herrar Riksens Råd tillerkända blifvit
Utnämningsbref för Riddare af Kongl. Serafimerorden . .
» Kommendörer med Stora Korset af Kongl
Svärds-orden
» » af Kongl. Nordstjerne-orden
» » af Kongl. Wasa-orden . .
» » af Kongl. Svärds-orden.
» , » af Kongl. Nordstjerne-orden
» » af Kongl. Wasa-orden . .
» Riddare af Konung Carl XIII:s orden . .
» Riddare af Kongl. Svärds-orden ....
» Riddare och Ledamöter ,
af Kongl. Nordstjerne-orden .
af Kongl. Wasa-orden . . .
Fullmagter, Konstitutorialer eller Förordnanden, hvarigenom embeten,
tjenster eller beställningar med verklig lön vid civila,
militära, ecklesiastika eller andra stater, af Kongl. Maj:t tillsättas,
böra förses med stämpel af 6 R:dr samt dessutom till
belopp, motsvarande 5 procent å hela lönen, när den utnämnde
första gången tillträder befattning med lön, men vid befordringar
till högre lön, blott å skilnaden mellan förra lönen och
den, som erhålles.
Då embete eller tjenst åtföljes af extra ordinarie inkomst
eller sportler af ständig egenskap, böra äfven dessa uti löneberäkningen
ingå. I detta fall, eller då lönen är underkastad
förändring, beräknas stämpelbeloppet efter medeltalet af de sista
fem års, tjensten åtföljande, löneförmåner, för hvilka det, på
sätt i 8 § 14 mom. omförmäles, kan styrkas, att bevillning efter
2: dra artikeln blifvit erlagd.
Härvid iakttages, att ackordsränta, samt häst- och fouragemedel
afräknas, så att stämpel ålägges endast för den återstående
löneinkomsten.
Då Kongl. Maj:t utnämner någon till beställning af den
beskaffenhet, att lön på stat dervid ej åtföljer eller först framdeles
kommer att åtnjutas, hvarunder jemväl förstås tjenstegrader
i arméen och flottan samt vid Stockholms borgerskaps
militär-korpser, förses utnämningsbrefvet med stämpel till här
ofvan för fullmagter i allmänhet bestämda belopp, dervid afgiftsprocenten
beräknas å den lön, som åtföljer dylik eller dermed
jemförlig beställning, dock med afdrag för den lön, efter
hvilken den utnämnde sednast erlagt stämpelafgift och under
iakttagande att beräkningen sker, för fullmagter i regemente,
korps eller arméen samt flottan, efter staten vid det regemente
1
R-rtr Öre.
250: —
500: —
,000: —
,000:
100:
60:
50:
50:
12:
Expeditions-Utslcottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o
eller korps, hvarest den befordrade tjenar, och för oplacerade,
i arméen qvarstående officerare, äfvensom officerare vid Stockholms
borgerskaps militär-korps efter Skånska infanteri-regementenas
normalstat, samt för de särskilda generalsgraderna i
arméen efter generalbefälhafvare-lönen, allt med beräkning af
lägsta lönen inom graden, derest olika löner inom samma grad
finnas.
För den, hvilken erhållit dylik beställning och derå löst
fullmagt, skall, då han sedermera erhåller lön å stat i samma
eller högre grad, stämpeln beräknas efter enahanda grunder
som om han innehaft ett lönebelopp, motsvarande det, hvarför
stämpelafgift redan utgått.
Erhåller någon fullmagt å tjenst, hvilken han förut på förordnande
bestridt, afräknas från stämpelbeloppet å fullmagten
det stämpelbelopp, som för förordnandet blifvit erlagdt och
motsvarat lönen eller löneskilnaden.
Konstitutorial eller Förordnande på behaglig tid förses med stämpel
å 6 Riksdaler.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom
general-ordres, anses dessa lika med konstitutorial på behaglig
tid.
Fullmagter, Konstitutorialer, öppna bref, Protokollsutdrag m. m.,
hvarigenom embeten, tjenster eller befattningar vid de Kongl.
Hofven bortgifvas, skola, då dylik fullmagt m. m. första gången
löses, förses med stämpel till 5 procent af lönebeloppet,
men, vid ytterligare befordran, med enahanda lindring och iakttagande
i öfrigt, som i afseende å fullmagter vid civila, militära
och andra stater stadgas.
När någon, som förut varit eller är i Kronans eller annan
offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af
embete eller tjenst, förses den fullmagt eller det öppna bref,
som utfärdas, med stämpel till belopp, motsvarande 15 procent
af den lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig tjenst;
hvarvid iakttages, hvad särskildt beträffar militärstaterna, att
beräkningen alltid sker efter Skånska infanteri-regementenas
normalstat.
Fullmagt, Öppet bref eller Resolution på karakter för den, som ej
förut varit i Kronans tjenst, förses med stämpel till ett belopp
af 65 procent af löne-inkomsten för dylik eller i värdighet
motsvarande tjenst.
Diplomer för Agenter, General-konsuler och Konsuler, hvilka åtnjuta
traktamente eller lön, beläggas med stämpel af 5 procent
å den beställningen tillagda aflöning.
Fullmagt, Förordnande eller Resolution på Transport eller Byte
inom samma grad och korps, äfvensom från en korps till en
annan, förses med stämpel till enahanda belopp, som för fullmagt
å tjenst här ofvan föreskrifvits, dock ej under 6 R:dr,
hvilket stämpelbelopp bör erläggas äfven om genom transporten
eller bytet blott lika eller ock lägre lön erhålles.
8 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
Doktorsbref, som utan föregånget prof utfärdas
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren,
förses med stämpel till det belopp, här ofvan är för karaktersfullmagter
stadgadt.
Tillåter Kongl. Maj:t, på grund af förekommande särskilda
omständigheter den afskedstagande att bibehålla antingen hela
eller någon del af den lön, han innehar, förses afskedet med
stämpel å 6 R:dr.
Öppet bref eller Resolution på pension
Vid utnämning till tjenst utan lön, äfvensom vid förläning af titulär-värdighet,
beräknas, med hänsigt å stämpeln, endast den ordinarie lön, som för motsvarig
befattning är å stat anslagen, hvilken lön, derest den är indelt, bör efter näst
föregående års markegång uträknas; skolande likväl, hvad särskildt militärstaterna
beträffar, då indelt lön skall vid ifrågavarande händelser beräknas, de för de indelta
regementena och corpserna utfärdade normalstater utan förändring lända till efterrättelse.
I stället för de tillförene till Wadstena Krigsmanshus-kassa samt Amiralitetskrigsmans-kassan
vid befordringar och transporter erlagda så kallade avancementspenningar
eller befordrings-afgifter, skall en mot dessa afgifter, sådana de blifvit
genom särskilda författningar för olika stater bestämda, svarande förhöjning i den
för fullmagter, konstitutorialer och förordnanden samt transport- eller bytes-resolutioner
inom samma stater här ofvan stadgade stämpel ega rum; men för alla andra
i denna § upptagna handlingar, för hvilka afgift till Wadstena Krigsmanshus tillförene
erlagts, är denna afgift inbegripen i det derför nu bestämda stämpelbeloppet.
§ 4.
Om Stämpel ä Fullmagter, Konstitutorialer, Förordnanden och Afsked från
Rikets embetsverk och andra offentliga myndigheter
Nedannämnda
utgående expeditioner förses med stämpel, på sätt här nedan
stadgas:
Fullmagter, Konstitutorialer, Förordnanden, Antagning sbevis och
Protokollsutdrag, hvarigenom embeten, tjenster eller beställningar
med verklig lön tillsättas af Chefer eller Embetsverk, af
hvad namn de vara må, som dertill äro af Kongl. Majit bemyndigade,
äfvensom af Styrelserna öfver Rikets Ständers
Bank och Riksgälds-kontor med deras afdelningar, städernas
Magistrater och de flera, hvilka ega att till offentliga sysslor
utnämna, skola förses med stämpel till belopp af 5 procent,
beräknade å hela lönen, då den utnämnde första gången tillträder
befattning med lön, men vid befordringar till högre lön
blott å skilnaden emellan förra lönen och den, som erhålles.
Åtföljes tjensten af extra ordinarie inkomst eller sportler af
ständig egenskap, skola äfven dessa ingå uti löneberäkningen.
I detta fall, eller då lönen är underkastad förändring, beräknas
stämpeln
R:dr öre.
80: —
6:
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 9
R:dr öre.
stämpeln efter medeltalet af de sista fem års, tj ensten åtföljande,
löneförmåner, för hvilka det, på sätt i 8 § mom. 14 omförmäles,
kan styrkas, att bevillning efter 2:dra artikeln blifvit
erlagd.
Erhåller någon fullmagt å tjenst, hvilken han förut på förordnande
bestridt, afräknas från stämpelbeloppet å fullmagten
det stämpelbelopp, som för förordnandet blifvit erlagdt och
motsvarat lönen eller löneskilnaden.
Konstitutorial på behaglig tid förses med stämpel ä  3: —
Sker utnämning till beställning af den beskaffenhet, att lön
på stat dervid ej åtföljer eller först framdeles kommer att åtnjutas,
förses utnämningsbrefvet med stämpel, beräknad efter
den lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning.
Deremot skall för Underofficerare vid de värfvade regementena
och flottan, för Underbefäl och Manskap vid Militärkustbevaknings-korpsen,
för Underbefäl vid Telegraf-korpsen
samt för Handtverkare och Inventarie-timmermän vid Flottan,
äfvensom för dem, och deras vederlikar vid indelta arméen,
stämpeln beräknas till endast en procent af den på stat bestådda
lönen eller arfvodet, jemte den erhållna nummerlönen,
hvilken sistnämnda, der den i persedlar är utsatt, förvandlas i
penningar efter sednaste årets markegång; och gäller i öfrigt,
äfven i afseende på dessa, hvad i denna § här förut blifvit
stadgadt, rörande lindring i stämpelafgiften för befordringar
till tjenster med högre lön.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom
ordres, anses dessa lika med konstitutorial på behaglig tid.
Justitie-Kanslerns Fullmagter för Lands- och Stadsfiskaler förses
med stämpel, utan afseende på den med tjensten förenade aflöning
enligt följande beräkning:
för Landsfiskaler  9: —
» Stadsfiskaler i Göteborg samt lista klassens städer . 9: —
» Stadsfiskaler i 2:dra och 3:dje klassens städer ... 6: —
» Stadsfiskaler i 4:de och 5:te klassens städer .... 5: —
För följande personer, som ej hafva ständig lön, förses fullmagten,
konstitutorialet eller antagningsbeviset med stämpel efter enahanda
grund, som den för civile embets- och tjenstemän förut
stadgade, dock icke under nedanstående belopp, nemligen för:
Hofrätts-liommissarier . . . 8: —
Notarii Publici:
i Stockholm och Göteborg
24: —
i de öfriga städerna  6: —
Skeppsklarerare:
i Stockholm och Göteborg
50: —
i de öfriga städerna  13: —
Sockenskrifvare  1: —
Stadsmäklare:
i Stockholm och Göteborg 150: —
i de öfriga städerna  40: —
Uih. till R. St. Erot. 180Ö & 1866. 10 Sami. 1 Afd. 8 ääft. 2
10 Expcditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
R:dr öre.
Fullmagt, Öppet bref eller Resolution, hvarigenom någon tillägges
titel eller namn, heder och värdighet af embete eller tjenst,
förses med stämpel enligt de grunder, som för lika fall här
ofvan i § 3 äro stadgade.
Doktorsbref, utan aflagdt prof  80: —
Fullmagt för Kyrkoherde att vara Prost öfver egen församling . 15: —
Resolution eller Fullmagt på fjenstebyte eller transport förses med
stämpel till 5 procent af det belopp, hvarmed den lön, som
erhålles, öfverstiger den förra lönen.
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren,
förses med stämpel till det belopp, här ofvan för karaktersfullmagter
stadgadt är.
I stället för de tillförene till Wadstena Krigsmanshus-kassa samt Amiralitetskrigsmans-kassan,
vid befordringar och transporter, erlagda så kallade avancements-penningar
eller befordrmgs-afgifter, skall en emot dessa afgifter, sådana de
genom särskilda författningar blifvit för olika stater bestämda, svarande förhöjning i
den för fullmagter, konstitutorialer och förordnanden inom samma stater här ofvan
stadgade stämpel fortfarande ega rum.
§ 5.
Om stämpel dels å Domar, Utslag, Resolutioner och andra dylika handlingar,
som utfärdas af Domstolar, Embetsverk och Myndigheter, dels
till handlingar, sorn dit inlemmas eller derstädes företes.
Domstolar, Embetsverk och Myndigheter indelas i afseende på den stämpel,
som till omförmälda handlingar erfordras, uti följande tre afdelningar:
Första Afdelningen.
Ofverståthållare-embetet; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och till Landtstaten
hörande tjenstemän; Ofver-intendents-embetet; General-landtmäteri-kontoret;
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader; Styrelserna för Statens jernvägar;
Chefs-embetena samt civile tjenstemän vid arméen och flottan; Guvernörsembetet
vid Krigs-akademien; Konsistorierna, Rektors-embeten och Fakulteter vid
Universiteten; Teknologiska Institutet; Tulldistrikts-chefsembeten; samtliga Underdomstolar;
Bergshauptman och Bergmästare; Magistrater och andra Styrelser samt
öfriga Verk och myndigheter i städer och köpingar; Sjömanshus.
Andra Afdelningen.
Hof- och Ofver-rätter samt Kansli-rätten; Rikets Kollegier; Sundhets-kollegium;
Akademi-kanslers-embeten; Serafimer-ordens-Gillet; Direktionen öfver Serafimer-lasarettet;
Generalpoststyrelsen; Telegrafstyrelsen; General-tullstyrelsen;
Fång vårds-styrelsen; Skogsstyrelsen; Konvoy-kommissariatet; Komitéen för Salpeterärendena;
Karantäns-kommissionen samt andra af Kongl. Maj:t tillsatta Styrelser,
Komitéer och Myndigheter, hvilka icke finnas i denna eller öfriga afdelningar
särskildt upptagna.
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 11
Tredje Afdelningen.
Statsdepartements-, Justitie-revisions- samt Hof-expeditionerna.
Alla handlingar, som icke i 3:dje, 4:de och 6:te §§ finnas omförmälda, skola,
då de från förenamnda Verk och Myndigheter utgifvas eller dit inlemnas, vara
försedda med stämpel, beräknad sålunda:
l:$ta
Af-
2:dra
Af-
1
3:dje Af-
delningen.
delningen.
delningen.
Handlingar, som utgifvas:
Kongl. Majt:s Domar, Utslag och Besolutioner
i hvarjehanda mål och ärenden beläggas med
stämpel till belopp af:
för första arket
R;dr
öre.
R:dr
öre.
R:ilr
öre
13
för hvart och ett af de öfriga arken . . .
2
Lejde- och Pardons-bref
»
i
6
Stämningar, Konstitutorialer och Förordnanden,
för hvarje ark
25
50
2
Domar, Utslag och Besolutioner, för hvarje ark
—
25
50
_
Alla andra utgående handlingar, äfvensom af-  skriften, för hvarje ark
25
—
50
—
50
Handlingar, som inlemnas:
Underdåniga Deduktioner och Kontradeduktioner
5
med tillökning af 2 K:dr för hvarje ark ut-  öfver det första.
Ansökningar, Besvärs- och Förklaringsskrifter,
som inlemnas till de under andra och tredje
Afdelningarne upptagna Verk och Myndig-  heter, för hvarje ark
25
25
Deremot äro bilagor från stämpelafgift . . .
fria
fria
fria
Likaså äro alla andra handlingar, som inlem-  nas till Embetsverk och Myndigheter, till-  hörande Första Afdelningen, från stämpel .
I
1
fria
§ 6.
Om stämpel till åtskilliga skrifter och handlingar, som dermed skola förses,
utan förändring af beloppet, hvar helst de företes eller utgifvas.
Följande handlingar förses med stämpel till nedanstående belopp:
Arrendekontrakter; se Kontrakter. E;dr. öre.
Assignationer; se Skuldebref.
Bevis af Justitiestatsministern på anmälan om tidningars utgifvande 5-
Bilbref
—'75.
Bytesbref å fast egendom och fartyg; se Köpebref.
Borgarebref:
12 Expedilions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
R:dr. öre.
I Stockholm och Göteborg:
för Grosshandlare  33: —
» andre Handlande och Fabrikörer  25: —
» Sjökaptener  12: —
.» Handtverkare  10: —
» andre Borgare  9: —
I första klassens städer:
för Grosshandlare  20: —
» andre Handlande och Fabrikörer  15: —
» Sjökaptener
8: —
» Handtverkare  *7: —
» andre Borgare  6: —
I andra klassens städer:
för Grosshandlare  15: —
» andre Handlande och Fabrikörer  10: —
» Sjökaptener  6: —
» Handtverkare  5: —
» andre Borgare
4: —
I tredje klassens städer:
för Grosshandlare  10: —
» andre Handlande och Fabrikörer  8: —
» Sjökaptener  5: —
» Handtverkare  4: —
» andre Borgare .
3: —
I fjerde klassens städer:
för dem, som vinna burskap på utrikes handel ... 8: —
» andre Handlande och Fabrikörer  5: —
» Sjökaptener  4: —
» Handtverkare  3: —
» andre Borgare  2: —
I femte klassens städer:
för dem, som vinna burskap på utrikes handel ... 5: —
» andre Handlande och Fabrikörer  4: —
» Sjökaptener  3: —
» Handtverkare
2: —
» andre Borgare  1: —
Bouppteckningar förses med stämpel till en fjerdedels procent af
behållningen i boet; dock må befrielse från stämpel ega rum,
der behållningen ej uppgår till 1,000 R:dr, äfvensom för efterlefvande
makes giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mer
eller mindre, beräknas till hälften af behållningen. i
Bouppteckningar förses med stämpel enligt den författning,
som gäller då de till Domstol ingifvas.
Har afliden person på flera orter efterlemnat egendom,
hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, må
hvar och en af dem, utan att vara med stämpel försedd,
Expedition s- Ut ikottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71, 13
R:dr. öre
ingifvas till den Rätt, der egendomen är belägen, men skola
sedermera samtlige inlemnas till den Rätt, inom hvars domvärjo
den aflidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven, hvarvid
sammanräknade behållningen, enligt samtliga bouppteckningarne,
skall tagas till grund för beräkningen af stämpelbeloppet.
Certepartier eller fraktslut om fartyg, ehvad de upprättas inom eller
utom landet, skola, då de vid domstol eller hos exekutor företes,
förses med stämpel till 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr
af den fraktsumma, hvarför betalning sökes.
Fastebref för hvarje fulla 100 R:dr  — 15
Folkpass eller Sjömansrulla för skeppare och besättning; på resor till
utrikes ort  — 75
Fraktslut; se Certepartier.
Fribref för fartyg och båtar  — 40
derom utgifna förbindelser  — 20
Fördels- och Undantag s-kontrakt, då de hos Domaren uppvisas . . — 40
Förnyelsebevis; se Försäkringsbref.
Förpantningsbref; lika med Skuldebref.
Försäkringsbref, Förnyelsebevis, Premie-qvittens eller annan handling,
af hvad namn som helst, hvilken hädanefter af utländskt bolag
eller dess agent här i riket utfärdas eller utlemnas till försäkring
af fast eller lös egendom mot eld och brand eller sjöskada,
äfvensom af menniskolif, skall, på försäkringsbolagets
bekostnad, förses med stämpel till följande belopp, nemligen:
för försäkring af fast eller lös egendom en half procent af utbetald
premie och för försäkring af lif en fjerdedels procent
af premien; dock icke i något fall under  — 25
Gåfvobref å fast egendom och fartyg; se Köpebref.
Hyreskontrakter; se Kontrakter.
Kartor, geometriska, som utgifvas från General-Landtmäteri-kontoret
samt af Landtmätare i landsorterna:
för hvarje helt hemman  — 20
derunder till och med trefjerdedels hemman  — 15
derunder  — 10
Kontrakter:
Arrende- och andra kontrakter, angående egendomar, hus,
rum, bodar, källare, tomter och trädgårdar, så på landet som
i städerna, samt åkrar, ängar, beteshagar, qvarnar och sågar
m. m., ehvad de äro på landet belägna eller städerna tillhöriga,
skola, utan afseende å det sätt, hvarpå de finnas upprättade,
jemväl om de blifvit för vederbörande embetsverk och
genom deröfver meddeladt protokollsutdrag afslutade, förses
med stämpel till 25 öre före hvarje fulla 100 R:dr, beräknad,
då inteckning på grund af dem sökes, efter den arrendesumma,
hyra eller afgäld, som för ett år i penningar eller penningars
värde utgöres, och för kortare tid i förhållande derefter; samt,
då de för fordrans utbekommande vid domstol eller hos exekutor
företes, efter den summa, hvarför betalning sökes.
14 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
R:dr. öre.
Till alla arrende-kontrakter och afhandlingar, utan viss
summa, skall, efter ofvanstående grund, stämpel anskaffas till
det belopp, hvartill deri betingade persedlar eller förmåner
kunna skattas, enligt sednast fastställda markegångspris; och
skulle samma kontrakt innehålla bestämmelser, rörande persedlar
eller förmåner, hvilka icke finnas i markegångstaxan
uppförde eller blifvit i kontraktet visst värde i penningar åsatte,
ökas stämpeln i afseende derå med 40 öre.
För kontrakter, som å landet upprättas mellan jordegare
och torpare eller andra personer om jord, dervid städja erlägges,
beräknas stämpeln sålunda, att 5 procent af städjan jemte
värdet af de årliga prestationerna, der sådana äro förbehållna,
sammanläggas och på den summa, som härigenom uppstår,
beräknas stämpel till 25 öre för hvarje fulla 100 R:dr.
Om, sedan ett kontrakt vant för domstol eller exekutor
uppvisadt, arrendesumman förhöjes och kontraktet derefter för
domstol eller exekutor ånyo företes, skall detsamma förses
med stämpel för skilnaden mellan den förra och den förhöjda
summan efter ofvanstående grunder.
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref samt Testamentariska Förordnanden
om fast egendom å landet och i städerna, bruk, och manufakturverk,
sunden och smidesrättigheter, frälseräntor, fabriker eller
andra inrättningar, med hvad mera som under eganderätt
föryttras och vid domstolarne uppbjudes, beläggas med stämpel
till belopp af 60 öre för hvarje fulla 100 R:dr af värdet,
beräknadt, för bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden,
efter nästföregående årets taxeringsvärde, samt, för
köpebref, efter köpeskillingen, när denna är bestämd endast i
penningar, men efter sistberörda taxeringsvärde, i den händelse,
att uti köpebrefvet vissa förmåner eller tjenstbarheter
äro för längre eller kortare tid säljaren eller hans rättsinnehafvare
förbehållna och den derjemte uti penningar bestämda
köpeskilling icke öfvcrstiger fastighetens taxeringsvärde; hvaremot,
om den kontanta köpeskillingen öfverstiger detta värde,
densamma kommer att tjena till grund för beräkningen af
stämpelns belopp.
I det sålunda bestämda stämpelbeloppet äro per millesamt
de fordna till- och afträdesafgifterna inbegripna.
Varder Köpe-, Bytes- eller Gåfvobref eller Testamentariskt
Förordnande, förr än uppbud skett, å annan man transporteradt
eller öfverlåtet, belägges handlingen ånyo med stäm- y
pel efter nyssberörda grund, för hvarje transport eller öfverlåtelse,
såvida icke densamma eger rum inom den för lagfart
föreskrifna tid, räknad ifrån första köpet samt öfverlåtelsehandlingen
för uppbuds erhållande inom samma tid hos domstolen
företes, i hvilket fall förnyad beläggning ej ifrågakommer.
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref om skepp, fartyg och båtar
af öfver 10 lästers drägt, samt köpeafhandlingar om andra
lösören, hvilka i säljarens vård qvarstadna, äfvensom afhand
-
Expeditions-Ul'skottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 15
R:dr. öre.
lingar, hvarigenom skog från hemman på viss tid förytttras,
böra jemväl beläggas med stämpel i förhållande till värdet
efter ofvanstående beräkning.
Skulle i bytes- eller gåfvobref å skepp, fartyg eller båtar,
värdesumman ej finnas utsatt, förses detsamma med stämpel
efter 50 öre per läst, äfvensom afhandling, hvarigenom
skog från hemman på viss tid föryttras, i dylikt fall bör innehålla
uppgift om skogsskiftets areal samt förses med stämpel
till belopp af 5 öre för hvarje full qvadratref.
Till Köpe- och Bytesbref bestå kontrahenterna hälften
hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom slutadt är.
Liqvidationer öfver Kronofordringar  — 40.
Morgongåfvobref till en fjerdedels procent af gåfvans värde.
Mäklare-slutsedlar  — 25.
Mästarebref till Fabriks- och Handtverksrörelse:
i Stockholm och Göteborg samt första klassens städer ... 3: —
i andra och tredje klassens städer  1: 50.
i fjerde och femte  1: —
Mätarebref å inhemska, eller dermed lika berättigade utländska
fartyg och båtar .
— 75.
andra utländska d:o d:o  1: 50.
Notariatsbref eller bevis och protester, som Notari! Publici utgifva:
till Svenska undersåter, hvarje ark  — 25.
till utländningar d:o
— 50.
Pass, rese-, till inrikes orter eller Norge:
då passet gäller för två eller flera personer ... — 40.
då passet afser blott en person  — 15.
Pass, rese-, till utrikes ort:
då passet gäller för två eller flera personer ... 1: 50.
då passet afser blott en person  1: —
dock äro från stämpelafgift fritagne de, som resa i
Kronans ärende, samt de, hvilka för fattigdom
undfå pass gratis.
Pass, Tullkammares, för till utrikes ort gående:
öppna båtar
15.
inhemska eller dermed lika berättigade, däckade fartyg ... — 50.
andra utländska d:o
1:
Patenter (Privilegia exclusiva)  23:
Premie-qvittens; se Försäkringsbref.
Prestébref  — 40.
Prima-vexlar i utländsk myntsort skola antingen förses med särskild
stämpel å 1 R:dr eller skrifvas å till nämnda värde
stämplade blanketter.
Sekunda- och tertia-vexlar äro från stämpel fria.
Privilegier; se Tillståndsbevis och Patenter.
Protester; se Notariatsbref.
Räkningar; se Skuldebref.
Sjöassuransbref, utgifna af inhemska Försäkringsinrättningar:
till ocn med 200 R:dr  — 10.
för hvarje 100 R:dr derutöfver  — 5
Exp cd ilion s- Ut skot tets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
R:dr öre.
Sjömansrulla; se Folkpass.
Sjöpass; se Pass.
Skiljobref i äktenskap och trolofningar  — 25.
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller prosterade
vexlar och enskilda assignationer, de må innehafvas af
enskilda personer eller publika verk, böra, då de för domaren
eller exekutor uppvisas, förses med stämpel till 25 öre för
hvarje fulla 100 K;dr af det kapitalvärde, för hvilket inteckning
eller betalning sökes; dock äro dessa handlingar från
stämpel fria när de i konkurs bevakas.
Testamentariska Förordnanden om fast egendom; se Köpebref.
Tillståndsbevis till handels idkande, utan burskap  8: —
Tillståndsbevis till anläggande af bergverk, manufakturier, sågar,
pappers- och andra bruk  15: —
Tillståndsbref att hålla näring och kaffe samt mera dylikt, hvarmed
burskap icke är förenadt:
i Stockholm och Göteborg  6: —
i första och andra klassens städer  4: —
i de öfriga och på landet  2: —
Transportör ef å Kronorusthåll; so Öfverlåtelse.
Tullkammarepass; se Pass.
Undantag skontrakt; se För delskontrakt.
Vexlar; se Prima-vexlar.
Vågattester till låns erhållande
— 25.
Äktenskapsförord  3: —
Öfverlåtelse- och Transportbref å Kronorusthåll förses med .stämpel
enligt samma grund, som andra köpebref; men för Öfverlåtelse-
eller Transportbref å Kronohemman med hälften mindre
än vanliga köpebref och för skattlagda nybyggen med
fjerdedelen.
§ 7.
Om undantag från de uti §§ 3, 4, 5 och 6 intagna stadganden.
l:o Från all stämpel befrias:
Akademierna i alla dem rörande ansökningar och aktioner;
Aktioner, Fiskaliska;
— rörande Akademier, Gymnasier, Hushållningssällskaper, Kyrkor, Skolor
och Hospitaler, Fattigvårdsinrättningar, Pensionskassor och alla andra
fromma stiftelser samt Akademihemman;
Afsked, då dermed icke några löne- eller pensionsförmåner följa, äfvensom
då endast sådan pension dervid tillägges, hvartill den afskedstagande
enligt författningarne är berättigad eller för hvars erhållande han sjelf
gjort tillskott;
Afsked för Soldater, Båtsmän, Spel i nummer, med flere af gemenskapen
vid Militären;
Afskriften, som för historiska och öfriga vetenskapliga upplysningar ur Riksarkivet
meddelas; I
Anordningar;
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 17
Anordningar;
Ansökningar till Kongl. Majit af Soldater och Kronans Båtsmän, med flere
af gemenskapen vid Militären;
— som röra Akademier och andra Läroverk;
— af studerande vid högre eller lägre Läroverk om stipendier samt om
undergående af examina;
med klagan öfver tillfogadt våld eller oförrätt af Kronobetjente eller
andra Embetsman, när saken innefattar ett verkligt brottmål;
— i brottmål och fiskaliska aktioner samt i alla sådana ekonomie-, politieoch
militär-ärenden, hvilka antingen kunna röra någon hel menighet,
eller hafva afseende på allmänna och kommunala onera, såsom publika
byggnader, fråga om krono- och kyrkotionde samt presträttigheter, vägars
och broars underhållande, knekte-, rustnings- och rotenngs-skyldigheters
utgörande, krono-, fång- och gästgifveri-skjuts, med mera dylikt,
jemte de utlåtanden, bevis och expeditioner, som Domare och Embetsman
i dessa ärenden meddela;
Antagningsbevis, Förordnanden och Protokolls-utdrag för städernas samt
kyrko- och skolbetjente, när lönen på stat icke uppgår till 20 Ridr;
Apothekar ebr ef;
Arf'skiften, äfvensom afskrift er eller utdrag deraf;
Assignationer, publika Verks;
Bcsigtningar, ekonomiska, å boställen och kronohemman m. fl.;
Beskrivningar öfver geometriska kartor samt protokoll eller andra handlingar,
som af Landtmätare eller från Provins-landtmäteri-kontoren ut
gifvas;
B
e sv är s skrifter; se Ansökningar;
— Uppbördsmäns i mål, rörande kronoräntor samt redogörelse för disponerade
medel;
— och handlingar i brottmål och fiskaliska aktioner;
Betyg från Skolor och Elementarläroverk;
Bevis af Domare och Embetsman i brottmål samt ekonomie-, politie- och
militär-ärenden;
Bouppteckningar, då behållna summan icke uppgår till 1,000 Ridr, äfvensom
efterlefvande makes giftorätt, beräknad till hälften af behållningen,
samt afsknfter eller utdrag af bouppteckningar;
Brottmål, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärshandlingar deri;
Certepartier, då fraktsumman ej uppgår till 100 Ridr;
Diplomer för Agenter, General-Konsuler och Konsuler, hvilka ej åtnjuta lön
eller traktamente;
Doktorsbref, som efter aflagdt prof utfärdas, nemligen Theologie-, Juris- och
Medicme-Doktorsbref, Kirurgie-Magisterbref samt Filosofie-Doktors- eller
Magisterbref;
Elementarläroverk, i alla dem rörande mål;
Embetsskrifvelser och Embetsärenden, i hvad dem rörer;
Fattiga och obemedlade, då Domaren eller Tjenstemannen, efter derom inför
vederbörande Rätt eller Kollegium gjord anmälan, å handlingen tecknat
ordet gratis;
Fattigvårds-inrättningar, i alla dem rörande mål;
Fideikommissbref;
B di. ull 11. St. Brot. 1865 8 1866. 10 Sami. 1 Afd. 8 Baft. 3
Expcditions-Utskottcts Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
Folkpass vid inrikes sjöfart;
Fullmagter för Stats-Rådets Ledamöter;
— för Folkskolelärare;
Fång skjuts, ansökningar m. m. derom;
Förklaringar till Kongl. Maj:t m. fl.; se Ansökningar;
— som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för disponerade
medel, brottmål m. m.;
Förmyndare-förordnanden;
Förmyndare-kammares uträkningar å omyndige barns medel och i allmänhet
förmyndare-redogörelse med dertill hörande bilagor;
Gesällbref;
Gif ter måls-resolutioner för besvågrade;
Hospitaler, i alla dem rörande mål;
Justitie-Kanslers-Embetet och
Justitie-Ombudsmannen, Rikets Ständers; alla skrifter och handlingar, som
antingen dit ingifvas eller ock derifrån utgå i ärenden, som tillhöra
dessa embetens åtgärder;
Kallelsebref i konkursmål;
Kar akter sbyggnader å militieboställen, kontrakter derom;
Klagomål öfver tillfogadt våld och oförrätt af Embets- eller Tjensteman;
Konstitutorialer och Förordnanden, så väl vid allmänna verk, som vid enskilda
stiftelser, då lön eller arfvode icke åtföljer;
Kontrakter om kronoleveranser och karaktershus å boställen samt i allmänhet
då deri betingadt belopp ej uppgår till 100 R:dr;
Kronan, i allt hvad dess rätt rörer;
Kronoleveranser, Kontrakter derom;
Kyrkobetjente; se Antagningsbevis;
Kyrkor, i alla dem rörande mål;
Köpe-, Hytes- och Gåfvobref samt Testamentariska Förordnanden å egendom
af mindre värde än 100 R:dr;
Köpekontrakter;
Lappar, då afhandlingen är emellan Svensk och utländsk Lapp;
Lotsar anses i tjensteärenden lika med Kronans manskap;
Manskap, Kronans; se Ansökningar;
Militieboställen; se Karakter sbyggnader;
Missiver för Adjunkter att biträda Pastorer eller Komministrar i embetet,
äfvensom förordnanden för Vakans- och Nådårs-Predikanter samt vice
Pastorer och vice Komministrar;
Observationer, som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för
disponerade medel;
Onera, allmänna; se Ansökningar;
Pensionskassor, i alla dem rörande frågor;
Permissionssedlar, som af Officerare utgifvas för Korporaler samt Soldater
och Båtsmän, när de i sina angelägenheter ej resa utom länet;
Pre stattester;
Prestval, fullmagter och voteringssedlar dervid; men i mål angående öfverklagade
olagligheter vid Prestval, då desamma icke innefatta någon förbrytelse,
utan mera för civila än kriminela äro att anse, fordras stämpel,
såsom vid andra rättegångar stadgadt är;
Expedition s-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:a 71. 19
Protokoll hos Kommunalstyrelse å landet och i städerna, vid Landsting samt
hos Kyrkostämma, Kyrkoråd och Skolråd, jemte Utdrag derur;
Qvittenser;
Ransakningar;
Redogörelse för disponerade medel;
Resepass till och ifrån Riksdagar, så väl som till resor i embetsärenden;
Resolutioner, Kommunikations- och mhibitions-, då de ej å särskildt blad
skrifvas; se äfven giftermåls-resolutioner;
Revisions saker,' handlingar deri, som för parts räkning från Hofrätt till
Kongl. Maj:t insändas;
Riddare- och Kommendör sbr ef, som i följd af under fälttåg skedd utnämning
meddelas;
Riksgälds-Kontor et i dess egenskap af Uppbördsyerk;
Räntor, Kronans; ransakningar, observationer och förklaringar, som angå
dessa och uppbördsmäns i samma mål anförda besvär;
Sjömän, antagnings- och edgångs-bevis, som för dem af Sjömanshus utfärdas;
Skolbefjente; se Antagningsbevis;
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade
vexlar eller enskilda assignationer, då det kapitalvärde, för hvilket inteckning
eller betalning sökes, ej uppgår till 100 R:dr; äfvensom när
dessa handlingar i konkurs bevakas;
Stiftelser, fromma;
Städernas betjente; se Antagningsbevis;
Sundhetsbevis, sorn i följd af Svenska Karantans-författningarne utfärdas;
Suppliker, som i Konungens egna händer aflemnas;
Testamentariska Förordnanden, såvida de ej angå fast egendom och för
uppbuds vinnande företes;
Testimonia Academica;
Uppbördsmäns besvär; se Besvär;
Utsyning, ansökningar derom;
Val, Fullmagter och voteringssedlar dertill, men i mål angående öfverklagade
olagligheter dervidj se Prestval;
Vederhäftighetsbetyg, som skrifvas på företedda förbindelser;
Voteringssedlar; se Prestval och Val;
Värfningstvister, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärshandlingar
deri;
2:o Från stämpel äro jemväl fria såväl inkommande handlingar,
som utgående expeditioner i nedannämnda mål och
ärenden, dock med undantag af Kongl. Maj:ts deruti meddelade
Resolutioner, Utslag och Doniar, hvilka skola beläggas
med stämpel till belopp af 10 R:dr 50 öre för
hvarje expedition, som icke enligt mom. l:o i denna §
ovilkorligen är från all stämpel fri:
Bevillning smål;
Brottmål;
Donationer, frågor derom;
Ekonomie-mål, till hvilka, bland andra, räknas frågor om
Af- och tillträden å Statens boställen;
Beteshagars intagande och uppodlande å nybyggen;
20 Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71.
Bokars och Ekars fällande, samt utsyning dertill:
Broars underhåll;
Byggnader, publika;
Gästgifveriskjuts;
Knékteskyldighetens utgörande;
Krono- och Kyrkotionde;
Nyhyggen, deras anläggning eller utsyning dervid;
Presträttigheter;
Boterings- och
Bustningsskyldigheters utgörande;
Skallgång;
Skogsafvittringar;
Utsyning till ny åker och äng;
Varggårdars anläggande;
Vägars underhållande;
Militär-är enden;
Politie-mål;
Salp eter sjuderi-är enden.
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.
l:o Beläggnings-stämpel skall vid sjelfva skriften eller handlingen så häftas
eller fästas, att den ej kan derifrån skiljas utan att värdestämpeln derigenom skadas,
i hvilket fall stämpelpapperet anses odugligt. Dessutom skall stämpeln makuleras
genom lämplig påteckning.
2:o Domare eller audre, hvilka i och för deras tjenstebefattning emottaga
skrifter och handlingar, böra, vid det i 16 § stadgade ansvar, tillse, att mgifna
handlingar äro rigtigt försedda med stämpel och stämplarne makulerade på sätt
nästförestående moment föreskrifver; men i händelse sådant af part uraktlåtes, bölden
embets- eller tjensteman, som handlmgarne emottager, besörja fullgörandet
häraf, emot rättighet att, för besväret dermed, för hvarje sådan stämpel beräkna
sig 5 öre, hvilka jemte lösen tecknas å handlingen, dock må denna ersättning ej
beräknas för flera stämplar, än det minsta antal, som för handlingen erfordras. På
utgående expeditioner åligger det expeditionshafvanden att, utan särskild godtgörelse,
makulera stämpeln.
3:o Vexelstämplar skola makuleras genom påskrift af vexelns årtal och utgifning^
dag.
4:o När till en handling, som med stämpel skall förses, fordras ett större
belopp deraf, än en stämpel innehåller, må till dess fulla utgörande tvänne eller
flera stämplar begagnas.
Om flera dokumenter skrifvas på samma ark, förses detta med stämpel till
så stort belopp, som skulle erfordras, i händelse hvarje handling vore å särskildt
ark skrifven.
5:o Der stämpelbeloppet är bestämdt efter procent och utfaller i sådant tal,
hvarå stämpel ej finnes, eller hvarå flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas,
skall stämpel å det högre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.
6:o Då stämpelafgift för en handling på en gång skall utgöras med högre
belopp än 500 R:dr, må afgiften kunna erläggas i Stockholm genom insättning i
föreskrifven ordning uti Räntekammaren och i landsorterna genom leverering till
Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 21
vederbörande Landtränteri; börande det qvitterade reversalet, som, utom uppgift å
den erlagda summan, alltid bör innefatta upplysning om ändamålet med den skedda
leverermgen, aflemnas till den, som, å Rättens vägnar, den ifrågavarande handlingen
emottaga bör, hvilken, efter det han, å embetets vägnar, på den handling, hvarför
stämpelafgift sålunda blifvit erlagd, tecknat bevis, när detta skett och af hvem
qvitto derå utfärdats, har att foga berörda qvitto vid de renoverade protokoll, som
till vederbörande Hofrätt skola insändas.
7:o Om högre stämpel, än föreskrifvet är, af enskild person frivilligt begagnas,
ege åtal derå ej rum.
8:0 Då sakegare tillätes att, jemlikt 14 Kap. 4 § Rättegångs-Balken, uti
Kongl. Maj:ts Kansli, Hof- och Ofverrätter, Kollegier samt vid andra Embetsverk
och Domstolar, eller eljest, i stället för hufvudskrifter, förete besannade afsknfter
deraf, bör tillika styrkas till hvad belopp de förre äro med stämpel försedda, såvida
desamma, enligt denna författning, äro stämpelafgift underkastade; skulle dervid
behörig stämpel till större eller mindre belopp saknas, ansvaras derför på sätt
16 § föresknfver.
När parten eller den person, som handlingen förevisa låter, är aflägse boende,
meddelas ofvannämnda intyg, i städerna helst af Magistratens ordförande
eller dervid anställde tjenstemän, och på landet af domare, presterskap eller kronobetjening;
skolande andre gode män, som sannfärdigheten styrka, jemte namnet utsätta
sm tjenst eller yrke och hemvist. Hvarje förut uppvisad originalhandling eller
skrift, som är utgifven sedan denna författning börjat tillämpas, skall, då den
vid domstol eller annan embetsmyndighet företes, vara försedd med vederbörlig
stämpel. Påskrift å handlingar derom att stämpel, som saknas, varit åsatt, gälle
vid intet tillfälle, så framt icke lagligen styrkas kan, att behörigen makuleradt
stämpelpapper varit bilagdt, men förkommit.
9:o A köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden rörande
fast egendom på landet och i städerna, som vid underdomstolarne i ändamål af
lagfart företes, äfvensom å fastebref, hvilka derifrån utfärdas, skuldebref och andra
handlingar, som i nämnda domstolars lnteckningsprotokoller intagas, samt bouppteckningar,
äktenskapsförord, morgongåfvobref och om lösören afslutade köpeafhandlingar,
hvilka till samma domstolar ingifvas, skola begagnas beläggnings-stämplar,
så inrättade, att, då de midtöfver afklippas, så väl den ena som den andra delen
innefattar fullständiga värde- och årtals-stämplar.
10:o Då Kongl. Maj:ts eller vederbörande embetsmyndigheters beslut i afseende
på enskilda ansökningar, förordnanden om tjensters bestridande och hvad
annat, som efter denna författning fordrar de derom utfärdade dokumenters förseende
med stämpel, expedieras genom bref, protokolls-utdrag eller påskrift å
handlmgarne, 'skall alltid dertill nyttjas stämpel af det värde, som, efter hvad stadgadt
är, härför belöper; och må ej någon, vid ansvar, genom expeditionssättet
minska Kronans inkomst af stämpelpapper.
ll:o Ej må någon tillgodonjuta de genom Kongl. Maj:ts och Dess einbetsmäns
bref, fullmagter, transporter och konstitutorial er eller genom Generalordres
honom tillagda löneförmåner och rättigheter, innan han uppvisat fullmagten eller
förordnandet, behörigen med stämpel försedt.
12:o De Domstolar, till hvilka bouppteckningar, äktenskapsförord, morgongåfvobref
111. m. dylikt ingifvas, ansvare för denna författnings noga iakttagande i
dessa delar och infordre, när sistnämnda handlingar förseglade inlemnas, bevis, undertecknadt
af förrättnings- och värderingsmännen, att samma handlingar med stämpel
till behörigt belopp belagda äro.
22 Expeditions-Utskottets Förslag till /likets Ständers lind. Skrifvelse, N:o 71.
13:o För stämpel å Domar, Utslag och Resolutioner, Fullmagter, Konstitutorialer,
Öppna bref på afsked, Grefve-, Friherre- och Adelsbref m. m., på sätt
denna författning i hvarje fall föreskrifver, ansvare vid Kongl. Maj:ts Kansli- och
Hof-expeditioner de tjenstemän, till hvilkas tjensteåliggande hörer att hålla dessa
handlingar vederbörande tillhanda, samt vid Kongl. Maj:ts och Rikets Kollegier,
Konsistorierna, öfriga Werk och Inrättningar, den tjensteman, som för expeditionen
ansvarar.
14:o I afseende å efterlefnaden af hvad i §§ .3 och 4 är föreskrifvet stadgas:
a) att vederbörande skola vid förslags insändande till sådana tjenster, å
hvilka fullmagterna böra efter de i nämnda §§ bestämda grunder förses med stämpel,
foga behörigt utdrag af taxeringslängder för de sistförflutna 5 år, för hvilka
uppgifter finnas angående de med lönen förenade inkomster, jemte uträkning öfver
dessa löneinkomsters medelbelopp;
b) att vid tillsättande af förtroende-tjenster eller andra beställningar, samt
fullmagters meddelande m. m., hvartill förslag icke eger rum, det åligger vederbörande,
som fullmagter, öppna bref eller konstitutorialer m. m. kontrasignera eller
de derför belöpande afgifter uppbära och redovisa, att infordra och till handlmgarne
lägga behörig uppgift på ofvannämnda lönebelopp;
c) att, vid aflemnandet till Konsistorierna af vallängderna för ecklesiastika
beställningar, bör bifogas en af Landskontoret eller Häradsskrifvaren ur taxeringslängden
meddelad uppgift å löneinkomsterna för de sistförflutna 5 år, för hvilka
dylika uppgifter finnas. En lika uppgift bör för patronela beställningar åtfölja Patroni
kallelse, då den till Konsistorium inlemnas.
15:o Kyrkoherden i församlingen eller den hans tjenst förestår, ansvare derför,
att stämpel af föreskrifvet värde åsättes de fullmagter och andra antagningsbevis,
som genom protokollsutdrag eller på annat sätt till kyrkobetjenmgen utfärdas,
innan de tillträda sysslorna.
16:o Ordförande i Magistrat ansvare, att Borgare- och Mästarebref, behörigen
med stämpel försedda, uttagas.
l7:o Stämpelpapper i hela ark må i stället för beläggningsstämpel begagnas;
dock anses detsamma icke giltigt, så framt ej både värdestämpeln och den i
sjelfva papperet anbragta vattenstämpeln äro i behåll.
§ 9-
Anskaffning och försändning af stämpelpapper
Kongl.
Maj:ts och Rikets Statskontor skall alltid hafva i beredskap tillräckligt
förråd af stämpelpapper utaf alla de särskilda slag och värden, hvdka, efter
denna författning, erfordras, på det att ingående reqvisitioner deraf må genast kunna
expedieras. Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsman erhålla i föreskrifven
ordning, efter reqvisition hos Statskontoret i Stockholm och hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i landsorterna, det för utöfningen af deras embeten erforderliga
stämpelbelopp; och på det stämpelpapper till erforderlig myckenhet ej må saknas
i landsorterna, skola, uppå Landskontorens anmälan, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
så tidigt hos Statskontoret reqvirera ytterligare förråd deraf, att
tjenligt tillfälle till papperets afsändande, helst sjöledes, må kunna begagnas, vid
äfventyr, att den högre kostnad, som genom en uteblifven tidig reqvisition åstadkommes,
Kronan ersätta; men, om icke destomindre, någon gång, af oförutsedda
orsaker, en större åtgång af stämpelpapper af en eller annan värdesort skulle in
-
Expeditions-Utskottets Förslog till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71. 23
träffa, och behof deraf så hastigt uppstå, att sjölägenhet ej hinner afbidas, må, när
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sådant begära och tillfälle till försändning å
jernväg icke är för handen, afsändning med kronoskjuts genom Statskontorets
försorg verkställas. Då stämpelpapper till landsorten afsändes, böra vederbörande
embetsverk eller embetsman, till hvilka stämpelbeloppet skall afgå, derom underrättas
genom skrifvelse, som bör åtföljas af tväfaldt upprättade reversaler, hvaruti
stämpelbeloppet till antal och värden behörigen specificeras. Af dessa reversaler
förblifver det ena i Landtränteriet till verifikation af årsräkningen, men det andra,
qvitteradt och i Landskontoret annoteradt, insändes till Statskontoret, för att tillställas
stämpelpapperskassören.
I landsorterna och i hvarje läns ränteri kommer stämpelpapper, under lika
tillsyn och kontroll, som för Kronans uppbörd i allmänhet föreskrifves, samt under
vård emot all skada, att hållas i beredskap och till den ändan af Statskontoret
ditsändas; börande, i afseende på vården af nämnde stämpelpapper, iakttagas, att
det i landtränteriet förvarade förråd af stämpladt papper bör förvaras i skåp inom
trenne lås, hvartill Lands-kamereraren och Landt-räntmästaren ega hvar sin nyckel,
och den tredje innehafves af den person, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dertill utser.
Den, som vill låta stämpla vexelblanketter, anmäle sig derom skriftligen hos
Statskontoret, med bifogande af tväfald uppgift å antalet af samma blanketter.
Statskontoret låter derefter om sitt beslut underrätta försäljningsmannen i Stockholm,
hvilken det åligger att, sedan blanketternas värde i penningar blifvit hos försäljningsmannen
deponeradt, blanketterna, åtföljda af förteckning derå, till Rikets
Ständers Banks sedeltryckeri aflemna, för att derstädes i vanlig ordning stämplas;
börande, efter det att stämplingen med möjligaste skyndsamhet blifvit besörjd,
blanketterna från sedeltryckeriet återställas till stämpelpappers-försäljningskontoret,
för att till egaren utlemnas.
§ 10.
Försäljning af stämpelpapper.
l:o Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsman erhålla, mot redovisningsskyldighet
och borgen, lika med hvar och en annan, som på kredit emottager
stämpelpapper, samt med rättighet till provision, på sätt ill § stadgas, det
för utöfningen af deras embete erforderliga belopp af sådant papper.
I Stockholm eger Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor att förordna om
inrättande af nödigt antal stämpelpappers försäljningskontor, hvilka alla söcknedagar
böra vara öppna från klockan nio förmiddagen till klockan ett eftermiddagen
och vidare från klockan fyra till sex eftermiddagen.
I alla öfriga städer antaga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nödiga försäljningsman
med enahanda förbindelse.
Ä landet förordna jemväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erforderligt antal
försäljningsman, hvilka ovilkorligen böra vid de ting, der sådant ej, enligt särskildt
åtagande, ombesörjes af domaren, allmänheten stämpelpapper tillhandahålla.
2:o Hvar och en, som på kredit emottager stämpelpapper, bör för det sålunda
undfångna beloppet ställa behörigen pröfvad och godkänd borgen af en eller flera,
såsom för egen skuld.
24 Expedit ions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers und. Skrifvelse, N:o 71
På reqvisition hos Landskontoret skola försäljningsmännen, genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes försorg,, kostnadsfritt och skyndsamt erhålla sig tillsändt
erforderligt stämpelpapper, för hvdket dem åligger att i ränteriet insätta eller till
Kronofogden i orten aflemna den inflytande betalningen, månadtligen eller hvar
tredje månad, allt efter försäljningens större eller mindre belopp; och må under
året mera stämpelpapper dem icke tilldelas, än som svarar mot beloppet af de efter
hand aflemnade försäljningsmedlen.
Den 31 December hvarje år bör allt osåldt stämpelpapper hos dessa försäljningsman
inventeras; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl obetaget, att, när
som helst, af förekommande skäl och omständigheter, inventering anställa och redovisning
affordra, hvarvid tillses, att behållningen, sammanlagd af osåldt stämpelpapper
och kontanta medel, icke öfverstiger summan af försäljningsmannens uppbördsborgen.
Till verkställande af inventering kunna, genom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skriftligen meddeladt förordnande, som vid inventenngs-tillfället uppvisas
och derefter räkenskaperna bilägges, en eller tvänne i orten boende män utses,
hvilka då skola uppräkna och bestyrka huru mycket papper är i behåll. Inventariiinstrumentet
bör, såsom verifikation, bifogas försäljningsmannens årsräkning, hvilken,
jemte qvittenserna å aflemnade penningar, insändes till Landskontoret den
15 derpåföljande Januari, vid vite af 25 öre för hvarje öfverskjutande dag. Till
denna tid bör äfven all återstod för försåldt stämpelpapper ofelbart vara i ränteriet
eller hos Kronofogden i orten aflemnadt, vid äfventyr för uraktlåtenhet deraf, att
försäljningsmännen anses såsom hade han försålt allt det stämpelpapper, han emottagit;
i följd hvaraf Kongl. Maj ds Befallningshafvande låter genast lagligen indrifva
det häremot svarande penningebelopp, med laga ränta, och förordnar i stället annan
försäljningsman.
Uti hvarje redogörelse bör det vid inventeringen befunna beloppet stämpelpapper
balanseras till upptagande i nästafgifvande räkning.
3:o Hvar och en, som är skyldig att hålla allmänheten tillhanda stämpelpapper,
bör tillställas ett exemplar af denna författning till egen och andras efterrättelse;
och då en köpare fordrar upplysning om det stämpelbelopp, som erfordras
för en viss handling, skall den, som stämpelpapper försäljer, åligga att en sådan
upplysning meddela utan att derför ega fordra eller emottaga någon särskild vedergällning.
§ 11.
Försäljningsprovision.
T.o Vid redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpelpapper, vare
sig till försäljning eller tdl användande i och för utöfnmgen af embete eller tjenst,
ege den redovisande, att såsom ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m. m.,
beräkna sig till godo, i Stockholm fyra och i landsorterna fem procent af det försålda
eller använda beloppet af stämpelpapper.
2:o Hädanefter, såsom hittills, erlägges för stämplade vexelblanketter icke
någon betalning utöfver stämpelbeloppet; men för ostämplade vexelblanketter, hvilka
af allmänheten begäras och erhållas, utöfver de till sekunda-vexlar afsedda blanketter,
skall erläggas betalning med 3 öre för hvarje sådan blankett.
§ 12.
