# ID: svediakorp-gov2434
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 75,979
# sentences: 1,932
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande M US.
I
N:o 113.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 April 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, t anledning af ålerremiss af Utskottets Betänkande J\S 44, an
gående
vackla motioner om åtgärders vidtagande med afseende
å grindars upp/ärande öfver allmänna vägar.
Sedan, uppå Utskottets hemställan i Memorial JV2 106, Högvördiga PresteStåndet
fattat beslut öfver ofvanberörda Betänkande och detsamma bifallit, åligger
det Utskottet att, i anledning af Vällofliga Borgare-Ståndets återremiss af Betänkandet
och till sammanjemkande af de skiljaktiga besluten, afgifva nytt utlåtande i ämnet.
Betänkandet innefattade svar dels å Herr Bovins motion om utfärdande af en
förordning, hvarigenom grindars eller annan stängsels anbringande öfver landsvägar
förbjudes, dels å en af Herr O. Thorell från Elfsborgs län väckt motion derom,
att afgörandet, hvarest grind får finnas eller oj, måtte öfverlemnas åt kommunalstyrelsen,
eller åtminstone att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej i delta hänseende
må ega att besluta förr, än kommunalstyrelsen i frågan blifvit hörd.
Beträffande den förra motionen, har Utskottets yttrande blifvit af tre Riksstånd
godkändt; och kan alltså Borgare-Ståndets återremiss i denna del
ej till vidare åtgärd föranleda.
I fråga åter om Thorells motion och den hemställan, hvartill Utskottet af densamma
hemtat anledning, har Utskottets förslag blifvit af Höglofliga Ridderskapet
och Adeln afslaget, men af Högvördiga Preste-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet
bifallet; hvaremot Vällofliga Borgare-Ståndet jemväl i denna del återremitterat
ärendet. Aterremissen synes dock vara att hufvudsakligen tillskrifva den
omständigheten, att den förra delen af Betänkandet ledt till ett sådant beslut; och
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. 28 Haft. i
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 114.
då af de inom Borgare-Ståndet i sjelfva saken afgifna yttranden, af hvilka Utskottet
erhållit del, Utskottet icke eger tillräcklig anledning att frångå sin af två Riksstånd
bifallna hemställan, föranlåtes Utskottet vördsamt föreslå Vällofliga BorgareStåndet
att med sistnämnda begge Riks-Stånd förena sig i det beslut, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af en
författning, hvarigenom stadgas, det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skall, vid uppkommande fråga om borttagande af
grind öfver allmän väg, före besluts afgifvande inhemta vederbörande
kommunal-styrelses yttrande.
Stockholm den 9 April 1863.
Reservation: af Herr Börjeson.
N:o 114.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April 1863, kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande medverkan från Sveriges
sida till Konungariket Polens återupprättande.
Den 20 sistlidne Mars har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet från
Höglofliga Ridderskapet och Adeln fått emottaga en derstädes af Friherre Staél
von Holstein, Fabian Wilhelm, väckt motion (JV2 268) hvari, med hemtad anledning
af den kamp, som i vårt fordna grannrike nu pågår emellan ett ädelt hjeltefolk
och dess främmande förtryckare, en kamp för de heligaste, de oför ytterligaste rättigheter,
för hvilkas tillgodonjutande åtta Europeiska magter, deribland äfven Sverige,
gått i borgen; och med anförande hurusom folken redan i denna stora fråga,
den der icke vore allenast en politisk, utan äfven en humanitetens och rättens,
uttalat sin opinion, enhällig och aktningsbjudande, tiden nu syntes vara inne för
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JV2 114.
3
Begeringarne att äfven uttala sin mening — dertill de vore icke blott fullt berättigade,
utan ock traktatenligt förpligtade — motionären hemställt, att då, enligt
ingångna underrättelser, en kooperation i berörda rigtning redan verkligen vore å
bane mellan flera Europeiska magter, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Dess Regering måtte i samverkan med andra magter, som
garanterat Wiener-traktaten af 1815, i diplomatisk väg påyrka Konungariket Polens
återupprättande.
Den 21 i nämnda månad har Utskottet jemväl från Vällofliga Borgare-Ståndet
erhållit en af Herr Björck väckt motion (JV2 311) af enahanda innehåll, som den
förra. Sedermera har Utskottet genom Protokolls-utdrag fått del af de diskussioner,
som berörda motioner inom de respektiva Stånden framkallat.
Det är utom allt tvifvel att dessa motioner, i afseende på den ifrågavarande
frihetsstridens betydelse, uttrycka det allmänt rådande tänkesättet hos hvarje för
frihet och sjelfständighet lifvad nation.
Hvad det Svenska folket känner vid åsynen af Polens lidande har det skyndat
att uppenbara. I alla landsändar hafva dessa sympatier gifvit sig uttryck på ett
otvetydigt sätt, och underrättelsen härom har blifvit spridd förmedelst de snabba
kommunikationsmedel, af hvilka vår lid är i besittning.
Det kan fördenskull omöjligen misstydas- om, på sätt Utskottet finner sig böra
tillstyrka, Rikets Ständer afhålla sig från den af motionärerne föreslagna åtgärd,
äfven i den form motionärerne, under öfverläggningarne angående frågans remitterande,
synas vilja gifva densamma.
Utskottet har ej blifvit satt i tillfälle att bedöma tillförlitligheten af den uppgift,
motionerna innehålla, att nemligen en kooperation till Konungariket Polens
återupprättande skulle vara å bane emellan åtskilliga af de magter, hvilka undertecknat
Wiener-traktaten, och Hans Excellens Heir Statsministern för Utrikes
Ärendena har hos Ridderskapet och Adeln, i afgifvet yttrande öfver Friherre
Stael von Holsteins motion, tillkännagifvit, att af de meddelanden, som kommit
Hans Excellens tillhanda, icke kunde hemtas anledning till den förmodan att, åtminstone
för det dåvarande, någon öfverenskommelse i berörda afseende kunnat
tillvägabringas. Men i hvilket fall som helst anser Utskottet, att så väl frågan
om, som sältet hvarpå Sverige lämpligast må ingripa i främmande länders angelägenheter,
är och bör vara öfverlemnad åt Regeringen, som ensam har tillgång till
de för vidtagande af åtgärder i detta hänseende erforderliga upplysningar. Då härtill
kommer att Rikets Ständer äro förvissade derom, att den Svenska Regeringen
i sin politik i förevarande, sorn i hvarje dylik fråga handlar efter hvad Sveriges
värdighet kräfver och efter dess folks för Regeringen tillräckligt kända önskningar,
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 114.
der dessa kunna göras gällande, utan alt landets sanna intressen blottställas; får
Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 April 1863.
Reservationer:
af Friherre Haab, Hugo: »Oaktadt jag instämmer i det slut, hvartill Utskottet
kommit, har jag ej kunnat gilla den sednare delen af Utskottets motivering, dels
emedan sådana förhållanden deri anföras såsom skäl för beslutet, hvilka väl vid
tidpunkten af de ifrågavarande motionernas remitterande kunnat åberopas, men hvilka
numera torde vara i väsendtlig mån förändrade, dels hufvudsakligen emedan Utskottet
deri tyckes vilja frånkänna Rikets Ständer den, dem enligt Riksdagsordningens
60 § tillkommande, petitionsrätt »i hvilket ämne som helsi».
Jag anser derföre, att den omtalta delen af Utskottets betänkande bort hafva
följande lydelse, lika med den af Utskottets minoritet föreslagna:
Det kan fördenskull omöjligen misstydas, om, på sätt Utskottet finner
sig böra tillstyrka, Rikets Ständer afhålla sig från den af motionärerne
föreslagna åtgärd, äfven i den form, motionärerne under öfverläggnmgarne
angående frågans remitterande, synas vilja gifva densamma. De förnämsta
skälen dertill finnér Utskottet vara, att Regeringen ensam har tillgång till de
för denna fråga nödiga upplysningar, och att Rikets Ständer till Regeringen
hysa det förtroende, att hon handlar efter hvad Sveriges värdighet
kräfver och efter Svenska folkets för henne kända önskningar, der dessa
kunna göras gällande, utan att landets sanna intressen blottställas.»
På dessa skäl får äfven Utskottet tillstyrka:
att ifrågavarande motioner ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
I ofvanstående reservation instämma: J. A. Bovin och H. E. Falhem.
Af C. E Ljungberg: »Emot motiveringen af detta betänkande får jag anmäla
reservation.»
Af Riksdagsfullmägtigen Ola Jönsson från Malmöhus län: »I fråga om det afstyrkande
beslutet har ingen meningsskiljaktighet inom Utskottet förefunnits; men
de motiver, som härför blifvit andragna, har jag deremot icke kunnat gilla.
Mig
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JM 114.
5
Mig synes som Utskottet icke bort såsom skäl för sitt afstyrkande åberopa
hvad Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, vid diskussionen
hos Ridderskapet och ideln öfver Friherre Staél von Holsteins motion, yttrat derom,
att af de meddelanden, som kommit Hans Excellens till handa, icke kunde hemtas
anledning till den förmodan att, åtminstone för det dåvarande, någon öfverenskommelse
emellan de magter, hvilka undertecknat Wiener-traktaten kunnat rörande
Polens angelägenheter till vägabringas. Motionernas syfte har väl egentligen dock
varit, att Sverige måtte ingå med de öfriga garanterande magterna i just en sådan
öfverenskommelse, som Hans Excellens antydt; och att icke någon framställning
härom från utländsk sida blifvit gjord, borde, efter mitt förmenande, i svaret på
motionerna icke hafva omnämnts, enär Sverige likaväl som dess med-garanter varit
berättigadt att, om upphörandet af Polska folkets lidande väcka fråga. Utskottet
anför vidare, det Utskottet anser »alt såväl frågan om, som sättet hvarpå Sverige
lämpligast må ingripa i främmande länders angelägenheter, är och bör vara öfverlemnad
åt Regeringen, som ensam har tillgång till de för vidtagande af åtgärder i
delta hänseende erforderliga upplysningar.» Detta Utskottets resonnement anser
jag vara lika opåkallad t som besynnerligt, enär det väl aldrig varit hvarken motionärernes
eller någon annans mening att vilja ingripa i Konungens prerogativ, men
rättigheten att i underdånighet till Konungen framföra sin önskan, i hvilken fråga
som helst, må väl vara Rikets Ständer förbehållen, då det alltid tillkommer Konungen
att i sista hand pröfva och afgöra om den gjorda framställningen kan eller
bör till någon åtgärd föranleda.
Utskottet hade, enligt min åsigt, bort helt enkelt, med erkännande af Sveriges
förpligtelse att gemensamt med öfriga garanter af Wiener-traktaten fordra
tillämpning af de i samma traktat bestämda vilkor, endast och allenast på den
grund afstyrka bifall till de väckta motionerna, att Utskottet var förvissadt derom,
att den Svenska Regeringen i förevarande fråga handlar på det sätt, som med
Sveriges värdighet är öfverensstämmande.»
Häruti instämde Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs län.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. S Sami. 28 Häft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 115.
1
N:o 115.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 April 1863, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl. Förordningen
om kommunal- styr else i stad den 21 Mars 1862 samt
i 28 Kap. 5 § Byggninga-Balken.
Inom Vällofliga Borgare-Ståndet hafva Herr Swartz och Herr Beronius i berörda
ämnen väckt förslag, hvilka blifvit till Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotlets
behandling öfverlemnade.
Herr Swartz har i sin motion (JV2 290) anfört, att, ehuru Rikets Ständer
i sin rörande kommunal-väsendets ordnande tdl Kongl. Majit aflåtna underdåniga
skrifvelse den 26 Oktober 1860 i afseende å det förslag till kommunal-slvrelse i
stad, sorn af de Iför frågans behandling utsedde komiterade afgifvits, uttryckt den
åsigt, att reformen af städernas municipalväsende borde stödja sig på grundsatsen
af alla stadsinnevånarnes likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter, så
vida någon rubbning deraf icke föranleddes i sådana de burskapsegande stadsmedlemmarnes
särskilda rättigheter och skyldigheter, hvilka stödde sig på stadganden
i grundlagen, och Rikets Ständer för sin del beslutat, att 4 § i komiterades förslag
om kommunal-styrelse i stad skulle erhålla en i öfverensstämmelse härmed
lämpad lydelse; så hade dock denna grundsats blifvit förbisedd derigenom, att Rikets
Ständer lemnat utan anmärkning § 71 uti komiterades omförmälda förslag
(hvilken § erhållit nummern 58 i sedermera utkomna Kongl. Förordningen om
kommunal-styrelse i stad).
Följden häraf hade blifvit den, att §§ 4 och 58 i Förordningen, hvilka grundade
Bilt. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. 29 Höft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 115.
sig på Rikets Ständers behandling af ärendet, måst på det sätt bringas i öfverensstämmelse
sins emellan, att, med afseende å 58 §:ns innehåll, uti 4 § ns allmännare
stadgande blifvit inryckt en hänvisning lill efterföljande i författningen förekommande
inskränkningar och §§:na sålunda erhållit följande lydelse:
§ 4. »I så väl de kommunala rättigheter, hvilka hittills uteslutande tillkommit
borgare, som de särskilda skyldigheter af nämnda art, hvilka borgare uteslutande
ålegat, ega hädanefter, med de inskränkningar allenast, hvarom härnedan förmäles,
alla medlemmar af stadskommunen alt taga del, såvida icke samma rättigheter och
skyldigheter äro genom rikets grundlagar borgerskapel särskildt förbehållne.»
§ 58. »Der i lag eller allmän författning stadgadt är, att viss utskyld skall
utgå efter annor än den i näst föregående § mom. 1 bestämda allmänna grund,
eller att vissa från skattskyldighet till staden eljest befriade innevånare skola till
fyllande af särskilda behof bidraga, skall till efterrättelse gälla hvad i thy fall förordnad
t är.»
Så vidt detta sistnämnda stadgande innefattade skyldighet för borgare och
fastighetsegare att fortfarande draga de kommunalbördor, som dem, hvar för sig
eller i förening, hittills ålegat, med befrielse för stadens öfriga röstberättigade innevånare
från deltagande deruti, så skulle genom den nya kommunal-förordningen
föga uträttas för åstadkommande af ett lifligare intresse för kommunens gemensamma
angelägenheter. För ali lifva känslan af gemensamhet, som borde vara
förordningens hufvudsyfte, måste grundsatsen om likställighet emellan kommunens
alla medlemmar i afseende på så väl skyldigheter som rättigheter göra sig fullt gällande.
Tvifvel kunde dessutom uppstå huruvida en stads röstberättigade innevånare
(eller, der stadsfullmägtige funnos, desse sednare) egde att taga befattning med
frågor om sådana utskylder och besvär, deri de icke alla togo del, t. ex. frågan
om skjuts, om inqvartering m. m. Dessutom komme, i händelse de nu gällande
föreskrifterna förblefve oförändrade, enhet och sammanhang i förvaltningen af städernas
angelägenheter att fortfarande saknas, samt öfversigten af kommunens årliga
inkomster och utgifter för ådagaläggande af skattebehofvet, att blifva antingen invecklad
eller ofullständig.
Om härvid skulle invändas, att, uti en eller annan stad, borgare erhållit jord
till ersättning för utgörande af något visst onus, och att han derföre ej borde derifrån
befrias, så syntes sådant vara en enskild hushållningsfråga; och dylika på
öfverenskommelse beroende undantagsförhållanden borde ej utgöra hinder för förändringens
genomförande i allmänhet, enär för sådant fall särskild föreskrift kunde
meddelas om uppskof med förändringen, till dess hindret upphört.
Motionären ansåg deremot öfverflödigt det i 2 mom. af 5 § till skydd för
eganderätten bibehållna stadgande, att egendom, särskildt tillhörande det burskapsegande
borgarskapet eller någon annan viss klass af stadens medlemmar, skulle,
till dess annorlunda blefve förordnadt, förvaltas och användas i enlighet med härom
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JV2 115.
S
gällande föreskrifter, enär anledning ej borde finnas för den förmodan, att icke all
den egendom, som det burskapsegande borgerskapet hittills samfäldt och i egenskap
af stadens representanter omhänder haft, skulle till den nya kommunalrepresentationen
aflemnas.
Med anledning häraf har motionären föreslagit, att till åstadkommande af alla
röstberättigade innevånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter,
de i lag och författningar gifna stadganden och förpligtelser för vissa klasser af
städernas innevånare, borgare eller fastighetsegare, att såsom medlemmar af kommunen
fullgöra allmänna skyldigheter, måtte varda förändrade derhän, att åläggandet
komme att gälla stad, i stället för viss klass eller vissa klasser af stadsinnevånarne,
och, i följd häraf, uti förordningen om kommunal-styrelse i stad följande förändringar
vidtagas:
att mom. 2 i § 5 utgår;
att mom. 3 i samma § erhåller följande förändrade lydelse:
»Till bestridande af utgifter, som utöfver de i mom. 1 af denna § omförmälda
tillgångar kunna erfordras för fubgörande af de kommunen åliggande allmänna skyldigheter
och besvär eller till stadens gemensamma gagn eller för särskilda dess behof,
äro, efter derom i loga ordning fattadt beslut, kommunens medlemmar underkastade
O O
beskattning i enlighet med de grunder, som i denna förordning bestämmas.»
att § 57 förändras så, att början af denna § får denna lydelse:
»Medlem af en sladskommun är i allmänhet skyldig att till de utgifter, som
för fullgörande af de kommunen åliggande allmänna skyldigheter och besvär, äfvensom
för kommunens öfriga gemensamma behof, böra, enligt § 5 mom. 3, uttaxeras,
lemna bidrag» etc.; samt
att § 58, hvars nuvarande innehåll borde utgå, i stället stadgar:
»Der någon af de i nästföregående § omförmälda utgifter och besvär hittills
varit bestridda af någon viss klass af kommunens medlemmar, som deremot är i
besittning af förmåner, hvilka komma enskilde personer af densamma tillgodo, på
det sätt, att bibehållandet deraf tillhör dem såsom enskild rätt, skall till efterrättelse
gälla, hvad nu derom förordnadt är, intill dess förändring kan ske, utan
all någons rätt förnärmas»
Herr Beronius åter har i den af honom väckta motion (JV2 34) anfört, att,
då till följd af förändrade förhållanden under sednare tider borgerskapet numera
frånträdt de privilegier och förmåner, hvilka fordom blifvit dem beviljade för bestridande
af vissa städerna åliggande onera, såsom, bland annat, skyldigheten att i
stad uppehålla skjutsen, borgarne således egde grundade anspråk att dem beredes
lindring i denna skyldighet, derigenom att densamma utsträckes till flere medlemmar
inom kommunen. Sedan likställighet i förmåner uppkommit emellan borgerskapet
och städernas öfriga medlemmar, borde de sednare biliigtvis lika med borgerskapet
deltaga i ett onus, som lill sin natur är af en så allmän beskaffenhet;
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JM 115.
och på grund häraf har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte för sin del
besluta, att, med ändring af 5 § i 28 Kap. Byggninga-Balken, skyldigheten inom
stadskommun att uppehålla skjutsen skall åläggas ej blott borgerskapet, utan äfven
kommunens alla öfriga medlemmar, som för fastighet eller inkomst af kapital eller arbete
vore till allmän bevillning derstädes uppförde, samt att åt hvarje stads kommunalstyrelse
måtte öfverlåtas att bestämma de grunder, efter hvilka hvars och ens bidrag
borde utgå.
Utskottet kan ej förneka giltigheten af de anmärkningar, Herr Swartz i sin
motion framställt emot otydligheten i de bestämmelser rörande deltagandet i kommunala
rättigheter och skyldigheter, som ifrågavarande författning innehåller, helst
motionärens uppfattning af syftemålet med de vid näst förflutna tvänne riksdagar
af Rikets Ständer i ämnet fattade beslut synes vara den rätta. I den underdåniga
skrifvelse angående utarbetande af förslag till ny kommunal-lagstiftning, som Rikets
Ständer vid 1856—1858 årens riksdag till Kongl. Majit afläto, uttalade Rikets
Ständer den mening, »att den reform af städernas municipalväsende, som vore af
verkligt behof påkallad, borde fotas på grundsatsen af alla stadsinnevånares likställighet
i kommunala rättigheter och skyldigheter.» De komiterade, sorn fingo sig
uppdraget att utarbeta förslag till nya kommunalförfattningar, hade i förevarande
hänseende ej följt den af Rikets Ständer lemnade antydning, ulan ansett sig förhindrade
att i de burskapsegande stadsmedlemmarnes särskilda rättigheter och skyldigheter
göra någon rubbning, hufvudsakligen derföre, att dessa rättigheter och
skyldigheter till en del stödde sig på stadganden i grundlagen. I enlighet med
denna åsigt gåfvo de komiterade åt 4 § i förordningen om kommunal-styrelse i
stad följande lydelse:
»Uti de kommunala rättigheter och deraf härflytande förpligtelser, som burskapsegande
medlemmar af en stadskommun särskildt tillkomma, gör denna förordning
icke någon ändring.»
Det var i full öfverensstämmelse härmed, som komiterade kunde åt den §,
rörande stadens drätsel, uppbörd och redovisning, som motsvarade 58 § i den
sedermera utfärdade förordningen, föreslå följande lydelse:
(§ 74.) »Der i lag eller allmän förordning stadgadt är, att burskapsegande
medlemmar af en stadskommun skola ensamt utgöra bidrag lill viss utskyld, eller
alt någon stadsutskyld skall efter andra än de i denna förordning bestämda grunder
utgå, eller att vissa från skatteskyldighet till staden eljest befriade innevånare skola
till fyllande af särskilda behof bidraga, gälle till efterrättelse hvad i thy fall förordnadt
är.»
Men
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 115.
5
Men Rikets Ständer godkände ej hvad komiterade i omförmälda hänseende
såsom skäl för sitt tillgörande andragit. I enlighet med hvad Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet yttrade, förklarade nemligen Rikets Ständer att, äfven om
giltigheten af det utaf komiterade anförda, från grundlagens innehål! hemtade
skäl erkändes, så vidt det hade tillämplighet, så kunde detsamma dock icke åberopas,
såsom stöd derför, att de icke burskapsegande stadsmedlemmarne fortfarande
icke skulle eea att deltaga i sådana särskilda kommunala rättigheter och skyldigheter,
som icke omförmälas i grundlagen; och Rikets Ständer ansågo, för deras del, den
ofvannämnda 4 §:n fördenskull böra lyda sålunda:
»I såväl de kommunala rättigheter, hvilka hittills uteslutande tillkommit burskapsegande
borgare, som de särskilda skyldigheter af nämnda art, hvilka sådane
borgare ålegat, ega jemväl de, hvilka, jemlikt 3 §, äro medlemmar af stadskommunen,
taga del, såvida icke samma rättigheter och skyldigheter äro genom rikets grundlagar
vissa klasser af stadens medlemmar särskildt förbehållna.»
Att den andra af nyssberörda §§, hvilken var uppställd i öfverensstämmelse
med den af komiterade antagna och i 4 § uttalade, men af Rikets Ständer förkastade
åsigt, ej tillika ändrades, kan svårligen förklaras annorlunda, än såsom ett
förbiseende, enär tillämpningen af 58 § nödvändigt måste råka i strid med den
grundsats, som vid begge de tillfällen, då ämnet varit under Rikets Ständers pröfning
uttalats beträffande alla stadsmedlemmars likställighet.
De begge §§ma kunna, med den lydelse, som af Rikets Ständer åt hvardera
beslöts, icke förlikas, och det tillägg Kongl Maj:t gifvit åt den 4 § medelst orden:
»med de inskränkningar allenast, hvarom härnedan förmäles» måste alltså betraktas
såsom alldeles nödvändigt. Men härigenom är i sjelfva verket både grundsatsen
ändrad och lilliämpningen af författningen försvårad, om ej omöjliggjord
Utskottet kan fördenskull ej tillstyrka vidblifvandet af berörda bestämmelser.
Men i betraktande af hvad som måste blifva följden, derest Herr Swartz förslag
oförändradt antoges, tvekar Utskottet, huruvida den förändring, som synes nödvändig,
grundlagsenhgen kan åvägabringas på det sätt, sorn sålunda är föreslaget. Det
gifves nemligen åtskilliga förhållanden, hvari en dylik förändring skulle medföra en
rubbning, som förutsätter upphäfvandet af författningar, de der måhända icke äro
helt och hållet att hänföra till ekonomi-lagstiftningen. Ibland dessa kunna nämnas
de, som angå städernas inqvarteringsskyIdighet, åliggandet att bidraga till båtsmanshållet,
städernas skjutsskyldighet o. s. v„ att icke nämna en mängd rättsförhållanden,
hvilka, efter skedda öfverenskommelser eller eljest vidtagen reglering och sedermera
erhållen Kongl. Maj ts sanktion derå, anses böra hållas i helgd.
Det torde inses, alt Utskottet ej kan vara i tillfälle att nöjaktigt utreda, hvilka
åtgärder äro behöfliga för vinnande af det syftemål, som, på sätt ofvan är nämndt,
af Rikets Ständer ansetts böra efter.-träfvas, nemligen alla stadsmedlemmars likslälBih.
till R. St. Brot. 1862 & 1863. 8 Sami. 29 Häft. 2
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 115.
lighet i fråga om kommunala rättigheter och skyldigheter, helst Utskottet saknar
tillräcklig ledning härför i ofvanbemälde komiterades utlåtande, till följd deraf,
att desse icke funnit sig kunna framlägga något förslag i dylikt hänseende; och
det är af denna anledning Utskottet finnér sig icke kunna till annat afseende förorda
ifrågavarande motioner, än att, på grund af hvad anfördt blifvit,
Rikets Ständer måtte, i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder, för
alt, i vidsträcktare mån än hittills låtit sig göra, den i sednast
utfärdade nådiga förordning om kommunal-styrelse i stad nedlagda
grundsats om likställighet emellan kommunens alla medlemmar
i afseende å kommunala rättigheter och skyldigheter,
må kunna genomföras.
Stockholm den 27 Mars 4863.
Herr Cygnaeus anmäler, att han i behandlingen af detta ärende icke deltagit.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 4863.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskoltels Betänkande JYi 116.
1
lisö 116.
Ank. till Eip.-Ctsk. den 1 Maj 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackla motioner om ändringar i
Kongl. Förordningen om kommunal-styrelse pä landet
den 21 Mars 1862.
I nämnda syfte hafva förslag blifvit framställda inom Högvördiga Preste-Ståndet af
Kyrkoherden Wennerström, Doktor Rundgren och Doktor Runsten, samt inom Hedervärda
Bonde-Ståndet af Josef Smedberg från Elfsborgs län, Olof Olsson, Anders
Jonsson och Jonas Christoffersson från Wermlands län, Johan Gustaf Odelberg från
Westmanlands och R. F. Gross från Calmar län. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
lill hvars behandling samtliga motionerna blifvit remitterade, har
älven genom protokollsutdrag erhållit del af de yttranden, som inom de respektive
Stånden före remissen afgifvits; utvisande dessa protokollsutdrag, att en mängd ledamöter
understödt de förslag, som åsyfta ändring i 58 § af berörda Kongl. Förordning,
i afseende å hvars tillämpning upplysande handlingar af en del lodamöter
aflemnats och Utskottet delgifvits.
Emot nämnde § äro ock i samtliga motionerna anmärkningar rigtade, gående
ut på att ådagalägga origligheten af deri fastställda taxeringsgrunder, ej mindre
med hänsyn till de i värde och mantalssättning olika jordfastigheternas inbördes
förhållande till hvarandra, än till deras förhållande till andra beskatlningsföremål.
Motionärerne hafva i allmänhet anmärkt, att då såsom beskatlningsgrunder i
afseende å kommunal-utskylder antagits mantalet och statsbevillningen, med fyrk talet
såsom gemensam mätare af de förhållanden, i enlighet med hvilka skattskyldigheten
borde bestämmas, och då uträknandet af medelbevillningen för mantalet inom kommunen
skall bestämma den summa, som för helt förmedladt mantal bör motsvara
Bih. till B. St. Pral. 1862 å 1863. 8 Sami. 30 Iläft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 116.
ett hundra fyrkar; så bade, för det första, i följd af bestämmelsen om uträkning
af medelbevillningen ett orättvist förhållande i skattskyldigheten emellan hemman
inbördes uppstått, enär fyrktalet för ett bättre hemman nedsattes på bekostnad af
ett annat lägre uppskattad t hemman, hvilket i följd häraf erhölle högre fy rklal.
Ett annat missförhållande mellan hemmansegare, å ena, samt löntagare och rörelseidkare,
å andra sidan, vore genom de antagna taxeringsgrunderna framkalladt deraf,
att hemmanet betalade sina kommunal-utskylder endast efter den del af sina onera,
sorn utgjordes genom bevillning, under det att öfrige skattskyldige, som utgjorde
alla sina onera till Staten genom bevillning och derigenom finge sig påförd högre
bevillningstaxering, således komme att deltaga i kommunal-utskyiderna till ett ojemförligt
högre belopp än hemmansegare.
Så vidt en rättvis jemkning emellan hemmanens kommunal-utskylder skall
kunna åstadkommas, bör derför, efter rnotioniirernes förmenande, mantalet ej såsom
taxeringsgrund bibehållas, likasom äfven medelbevillningen inom hvarje socken bör
frånträdas och i stället medelbevillningen af hemmantalet öfver hela riket läggas till
grund för beräknande af fyrkens värde. Då emellertid emellan löntagare och rörelseidkare,
å ena sidan, samt hemmansinnehafvare, å den andra, missförhållandet
qvarstår, för så vidt uti de förres inkomster icke ingår afkastning af jord, så föreslås,
alt man, för att söka jemna förhållandet emellan desse skattskyldige, bör taga i
betraktande de grunder, som föranledt stadgandena i Sockenstämmo-förordningen
den 29 Augusti 1843 och Kongl. Kungörelsen den 24 November 1857, i enlighet
hvarmed bevillningen, såsom antagen grund för rösträtt och deraf beroende
skyldighet att utgifva kommunala bidrag, var för löntagare och rörelseidkare sålunda
bestämd i förhållande till hemmansegare, att deu sednare för samma bevillning hade
dubbelt så stora kommunal-utskylder, som de förre. Denna bestämmelse ansåges
hafva billighet och rättvisa för sig, både derför att hemmansegarens skatt till Staten
blott till ringa del utginge efter bevillning, hvadan hans utskylder till kommunen
borde till en del beräknas efter hans andra onera, och derföre att han, såsom egare
af den fasta jorden och således mera intresserad för kommunens angelägenheter,
borde vidkännas en högre andel i kommunalskatterna, äfvensom ega högre rösträtt
vid kommunalfrågornas behandling.
Det i författningen upptagna stadgandet om medel-bevillningen, hvarigenom
man i afseende på bidragsskyldighet och röstvärde sökt till ungefärlig motsvarighet
jemka förhållandet emellan innehafvarne af den i mantal satta jorden och kommunens
öfriga medlemmar, hade således hvarken för hemmansegare eller öfrige skattskyldige
visat sig befrämja det åsyftade ändamålet; och flera exempel hafva blifvit
framställda för ådagaläggande af de missförhållanden, hvartill de för kommunal-utskyldernas
uttaxering bestämda grunder föranleda. Jemte det tillika i allmänhet
uttalats den åsigt, att mantalet icke vore någon rättvis och lämplig grund för bestämmandet
af kommunal-bidragen, samt yrkande framställts, att Utskottet måtte
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 116.
3
föreslå antagliga, med rättvisa och billighet öfverensstämmande grunder för kommunal-utskvldernas
utgörande, hafva molionärerne, i ändamål alt afhjelpa de anmärkta
olägenheterna, hvar för sig framställt följande förslag:
l:o. Kyrkoherden Wennerström (motionen JM 42) att, i afseende på fastighet,
taxeringsvärdet lägges till grund för kommunal-beskattningen, på så sätt, att
sex procent deraf anses såsom behållen inkomst; samt
alt, sedan hvarje skattskyldigs inkomst, vare sig af jord eller annat beskatt—
ningsföremål, sålunda blifvit med ledning af taxeringslängderna funnen, hvar och en
i förhållande dertill skall i sin mån bidraga lill bestridande af kommunens gemensamma
utgifter.
2:o. Doktor Rundgren (motionen JM 47) alt 58 § malte erhålla följand
lydel se (då den i mantal icke satta jorden, äfvensom annan fastighet och frälseränta
komme att räknas till samma kategori, som löntagare och rörelseidkare):
§ 58. De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom komrnunalutskylder,
utgöras i förhållande lill särskilda de skattskyldiga efter nedanstående
grunder påförda fyrktal:
A) För jordbruksfastighet, som är i mantal satt, beräknas hvarje fyrk till 10
öre riksmynt.
B) För jordbruksfastighet, som är i mantal satt, äfvensom för annan
fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål inom kommunen, beräknas
fyrken lill 20 öre riksmynt.
C) Fyrktalel för hvarldera af de i i mom. A. och B. uppräknade föremål
bestämmes efter beloppet af bevillningen, hvilken i förra fallet delas med 10 och
i sednaro med 20, kommande qvoten att utvisa det antal fyrkar hvartdera tillkommer.
— — — — — — — — — — — — — —
(o, s. v. lika med paragrafens nuvarande lydelse.)
Under förutsättning att detta förslag lill sin hufvudgrund antages, har Doktor
Rundgren, på det att stadgandet om rösträttigheten måtte bringas i jemförligt förhållande
till röstvärdet, föreslagit att bestämmelsen i 9 § om tio fyrkar såsom det
minsta antal, som för den i mantal icke satta jorden samt för inkomst af kapital
eller arbete berättigar till rösträtt på kommunalstämma, måtte förändras sålunda,
att fem fyrkar stadgas såsom minimum i berörda hänseende.
3:o. Doktor Runsten: (motionen JM 62) att all skattlagd jord mätte till
enahanda belopp åsättas fyrktal såväl för egendomens grundskatt, som för den å
jorden belöpande statsbevillning; samt att för sådant ändamål i 58 § vid mom. A.
måtto göras följande eller dermed likartadt tillägg: »Och skall sådant fyrktal hvarje
större eller mindre hemmansdel åsättas, jemte det, som till enahanda belopp densamma
tillkommer, efter derå sig belöpande statsbevillning.»
4:o. Josef Smedberg från Elfsborgs län (motionen JM 47), att, med ändring
af 58 §, kommunal-utskyldernas utgörande måtte bestämmas i förhållande till den
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\i 116.
bevillning, som enligt Årt. 2 i Bevilinings-stadgan, jemlikt sednast fastställda taxeringslängder,
till Staten erlägges, för så väl jordbruks- som annan faslighet, frälseränta,
kapital eller arbete och hvarje annat beskattningsföremål; börande deli samma
g bestämda fyrk tal reduceras sålunda, att för hvarje öres bevillning påföres en
fyrk; dock så att, der bevillning för fast egendom ej utgöres, fyrktalet bestämmeä
på grund af egendomens taxeringsvärde.
I sammanhang härmed och under antagande, att afseende måtte fästas å yrkandet
om ändring af den nu gällande bestämmelsen om kommunal-ulskyldernas
utgörande efter hemmantalet, har motionären tillika fästat uppmärksamheten derpå,
att det i Fatligvårds-förordningen förekommande stadgande, att förmedlade hemmantalet
skulle ligga till grund för utgörande af fattigvårdsbidrag, borde upphöra
att vara gällande.
5:o. Olof Olsson från Wermlands län (motionen 338), i hvilken!) Anders
Jonsson från samma län instämt, att alla kommunal-utskylder skola, derest församiingarne
så nödigt anse, beräknas och utgöras efter sammanlagda beloppet af den
bevillning, som enligt Art. 2 i Bevilinings-stadgan, jemlikt sednast fastställda taxeringslängder,
af den skattskyldige till Staten erlägges.
6:o. Jonas Christoffersson från Wermland (motionen JV2 372), att fyrkräk
ningen,
såsom den grund, hvarefter kommunal-utskylder å landet skola utgå, mätte
på det sätt ändras, att en fyrk beräknas för hvarje Ett hundra Riksdaler i taxeringsvärde.
Med anförande hurusom kommunai-lagarnes syfte vore att bereda alla medlemmar
tillfälle att, hvar i sin mån, deltaga i kommunens angelägenheter, och
att i kommunal-lagstiftningen för landet, likaväl som uti den för städerna, påkallades
någon bestämmelse om ett röstmaximun, på det att medlemmarne ej måtte
göras beroende af en enda med hög rösträtt försedd persons möjligen ensidiga åsigter,
hafva dessutom nedannämnde två motionärer föreslagit:
7:o. Johan Gustaf Odelberg (motionen JVs 86), i hvilken Lars Olsson från
Stora Kopparbergs län instämt, att vid stadgandet i 12 §: »Röstvärdet skall beräknas
efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal,» måtte fogas följande tillägg:
»Ej må någon vid allmän kommunalstämma utöfva rösträtt för större antal röster,
än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden ; och
gälle detta äfven för det särskilda fall, som i nästföregående § afses.» och
8:o. Robert Fredrik Gross från Calmar län (motionen JVs 217), att hem
mansegare,
fabrikant eller handtverkare, som efter 2:dra Art. i Bevillningsförordningen
i skatt erlägger till och med 5 R:dr, må vid sockenstämma tillerkännas
En röst
derutöfver till och med 13 R:dr Två röster
» » » » 50 » Tre »
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 116. S
derntöfver lill och med 100 R:dr Fyra röster;
öfver 100 R:dr Fem »
och alt ingen inom en och samma församling må ega rösträtt för mer än fem röster.
Utfinnandet af en för kommunalskatternas uttaxering fullt rättvis grund är
utan tvifvel förenadt med ganska stora svårigheter. Att man i den nya författningen
om kommunalstyrelse å landet ej träffat det rätta, torde blifva för en
hvar klart genom nedan anförda exempel; ty dessa äro i och för sig af den beskaffenhet,
att de icke allenast ådagalägga omöjligheten att bibehålla bestämmelser,
som medföra så uppenbar orättvisa — vore det än endast ett ringa fåtal, denna
orättvisa drabbade — utan äfven (ill följd af sakens natur och det kända faktum,
tt den gamla mantalssättningen står i det ojemnaste förhållande till jordfastigheternas
verkliga värde, medföra vissheten att, om än de anförda exemplen anses
representera ytterligheterna, enahanda missförhållande, ehuru i jemförelsevis ringare
grad, eger rum vid fördelningen af ifrågavarande utskylder emellan de olikartade
beskattningsföremål, som falla inom dessa ytterligheter. Genom tillämpningen af
den i kommunalförordningen för landet valda utväg att genom uträknande af
medelbevillningen söka jemna förhållandet i afseende å skattebidragens utgörande
emellan i mantal salt jord, å ena, samt emellan dels icke i mantal salt jord och
dels löntagare och rörelseidkare, å andra sidan, inträffar, att inom en och samma
kommun hemman beskattas lika, af hvilka, ehuru satta till lika mantal, en del har
har mångdubbelt högre taxeringsvärde än andra, såsom exempel hvarpå blifvit
särskildt anförda egendomar inora Södertörn, nemligen 1 mantal Riksten, uppskattad
t till 120,000 R dr, och hvarest personalen uppgår till ett antal af mer än
200, samt 1 mantal Brunna, skattadt till 7,000 R:dr, med 11 der bosatte personer;
hvarjemte en motionär inom Hedervärda Bonde-Ståndet upplyst, att inom
en församling af Wermlands län äro uppskattade, enligt 1862 års taxering, 1
mantal Björnö till 270,000 R:dr, och 1 mantal Wittensten till 7,200 R:dr.
Ett annat af stadgandet om medelbevillningen härflytande missförhållande uppstår
vid jemförelse af den i mantal satta jorden med annan, icke i mantal satt,
fastighet; och i ännu högre grad vid jemförelse af i mantal satt jord med öfriga
beskattningsföremål. Flera exempel härpå, hemtade från tillämpningen, hafva blifvit
anförda, hvaribland ett och annat torde böra upplysningsvis omnämnas. Inom en
kommun i Wermland finnes ett mantal, taxeradt till 200,000 R:dr, som bebos af
omkring 300 personer. På samma egendom är boende såsom hyresgäst en löntagare,
hvars inkomst af lön utgör 2,500 R:dr. De inom kommunen varande
hemmanens medelbevillning utgör lä B:dr 10 öre och nämnde löntagares bevillning
23 R:dr. Tillämpningen af författningen föranleder nu dertill, att till en
G
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 116.
kommunal-utskyld, hvilken anses såsom den mest betungande, nemligen fattig
skatten,
berörda hemman skall bidraga med omkring 100 R.dr, men löntagaren
med 150 R:dr; då deremot enligt Bevillnings-förordningen skatt till Staten skall
utgöras af egendomsegaren med 60 R:dr och af löntagaren med 23 R:dr. Äfven
med antagande, att jordegendom icke lemnar i behållen afkastning mer än 3 procent,
och att afkastningen utaf ifrågavarande egendom efter denna beräkning utgör
6,000 R:dr, kommer således löntagaren att för sin löneinkomst af 2,300 R:dr
betala uti fattigbidrag 50 procent mera än egendomsegaren. Den omförmälda
kommunen utgöres af 33% hemman roed omkring 3,200 innevånare eller i medeltal
på hvarje hemman 96 personer, af hvilka en stor del i mer eller mindre mån
kan komma att betunga fattigförsörjningen; och således skall nämnde löntagare,
som betalar fattigskatt lika med lV2 hemman, i förevarande hänseende representera
144 personer. Uti Själevads socken af Wester-Norrlands län förekomma,
enligt den Utskottet förevisade fyrktalslängden, flera missförhållanden i afseende å
den beskattning, som författningen ålägger näringsidkare, i jemförelse med hemmansegare.
Sålunda är i byn Svedjeholmen en fiskare, hvilken är beroende af
sin näring, uppförd till skatt för 40 fyrkar, och skall således uti do kommunala
utskylderna deltaga i lika förhållande med egaren till % förmedladt mantal, som
i denna ort utgör en ganska betydlig fastighet.
Inom Wermlands län uppgår 1862 års bevillning för fastighet å landet till
34,241 R:dr och bevillning af inkomst, likaledes å landet, till 57,868 R:dr. Enär
numera fattigafgifterna utgå efter erlagd bevillning, så kommer denna afgift att i
nämnda län endast med något mer än V3 utgå af fastighet, som deremot, enligt
förra förordningen, betungades med nästan hela det belopp, som uti ifrågavarande
fall erfordrades, hvadan således nära V3 af detta onus blifvit öfverflyttade på dem
af kommunernas innevånare, hvilka förut i ringa mån dertill bidragit.
För att icke bördan af kommunalskatterna må i en alltför betungande proportion
drabba löntagare och näringsidkare inom en kommun, lärer derföre stadgandet
om medelbevillningen inom kommunen icke kunna bibehållas. Att, på sätt
en utaf motionärerne föreslagit, lägga medelbevillningen för hemman öfver hela
riket till grund för beräknandet af fvrkens värde, skulle väl till en del, men i
Utskottets tanke ej på ett verksammare sätt, undanrödja alla missförhållanden,
enär inom samma kommun kunna finnas hemman af en så betydande olikhet i
taxeringsvärde.
Vid sådant förhållande och med antagande såsom grundsats, att jemnlik beskattning
af all inkomst måste vara det mål, som bör sokas, har Utskottet ansett
att, med frånträdande af mantalet och medelbevillningen såsom uppskattningsgrunder,
man skulle komma rattvisa och billighet närmare i afseende på fördelning af
skattebidragen, om såsom måttstock derför bestämmes bevillningstaxeringen; och
då fyrktalet bibehålies såsom den enhet, hvarefter de olika beskattningskategorierna
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande 116.
7
skola mätas, bör en sådan beskattningsraethod lika väl kunna tillämpas, ehvad den
allmänna bevillningen utgår efter högre eller lägre tarif.
Med afseende derå, att egaren af den fasta jorden måste anses ega mera
intresse för kommunens framtid, än egare af annan fastighet, löntagare eller rörelseidkare,
bör äfven den förre i förhållande till de sednare vidkännas en större
andel i kommunalskatterna äfvensom ega högre rösträtt vid kommunalfrågornas
behandling; och enligt Utskottets förmenande skulle förhållandet af 6 till 10 närmast
motsvara hvad billighet och rättvisa i detta fall kräfde; så att jordbruksfastighet,
utan afseende å mantalssättning, kommo att påföras 1 fyrk för 6 öre
bevillning och derunder, samt annan faslighet, frälseränta och hvarje annat beskatlningsföremål
1 fyrk för 10 öre bevillning och derunder.
Då äfven finnes sådan jordbruksfastighet, hvarföre bevillning ej erlägges, såsom
kungsgårdar och kungsladugårdar, har Utskottet ansett stadgande äfven böra
inrymmas angående sådan fastighets fyrksättning, äfvensom befunnits nödigt att,
enär dylik fastighet sålunda får sig fyrktal pälördt, meddela en med stadgandet
rörande boställshafvare öfverensstämmande föreskrift, att inkomst af arrende för
dylik fastighet ej skall i fyrktal sättas.
På grund häraf tillstyrker Utskottet,
att § 58 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom kommunalutskylder,
utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige
eTter nedanstående grunder påförda Fyrktal.
Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning
enligt Art. II. Bevillnings-stadgan, som de skattskyldige, jemlikt
sednast fastställda taxeringslängder, till Staten erlägga, sålunda att
A) för jordbruksfastighet, ehvad den är i mantal satt eller ej,
påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 6 öre;
två fyrk för bevillning utöfver 6 till och med 12 öre; tre fyrk
för bevillning utöfver 12 till och med 18 öre o. s. v.; samt
B) för annan faslighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsförernål
påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till
och med 10 öre; två fyrk lör bevillning utöfver 10 till och med
20 öre o. s. v.
För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
påföres fyrktal efter det belopp, som, derest bevillning för
densamma enligt Art. II. Bevillningsstadgan utgå skulle, på grund
of taxeringsvärdet mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst
af arrende för sådan fastighet ej skall i fyrktal sättas.
I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall bevillningen
för inkomst från bostället, hvilket enligt ofvan stadgade
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 116.
grunder särskildt till fyrktal sättas bör, icke vid fyrksättningen för
den öfriga lönen i beräkning tagas.
Inom de delar af Stora Kopparbergs län etc. etc.
Jemte det genom bifall till Utskottets ofvanberörda förslag till redaktion af
58 § mäste föranledas förändring uti de i Fattigvärds-förordningen samt andra för
fattningar
förekommande bestämmelser om fattigafgifters och andra kommunala
bidrags utgörande efter hemmantalet, skulle derigenom äfven erfordras förändrad redaktion
af 59 och 64 §§ af nu ifrågavarande författning samt de uti samma §§
åberopade formulärer; och Utskottet får för sådant fall föreslå följande förändrade
lydelse af § 59:
Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen och deröfver
upprätta en längd, upptagande, särskildt för hvarje skattskyldig
och i särskilda kolumner: för jordbruksfastighet debiterad bevillning
enligt Art. II. Bevillningsstadgan (eller, der bevillning ej
utgår, det belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet, mot sådan
bevillning svarar); för öfriga beskattningsföremål debiterad enahanda
bevillning; det åsätta fyrktalet för i mantal satt jord; fyrktalet för
annan jordbruksfastighet; fyrktalet för alla öfriga beskattningsföremål;
summan af den skattskyldiges fyrktal; och slutligen det fyrktal,
hvarför, jemlikt bestämmelserna i §§ 9 och 12, rösträtt verkligen
utöfvas, allt på sätt det under Litt. A bifogade formulär till
fyrktalslängd närmare utvisar.
Denna längd, som ligger till grund för koinmunalulskyldernas
debitering och, med iakttagande af de bestämmelser och undantag
§§ 8, 9, 10 och 12 innehålla, tillika utgör kommunens röstlängd,
upprättas i två exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan anslås,
och det andra hos kommunalnämnden förvaras.
Såsom följd häraf torde § 64 böra erhålla följande lydelse:
Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogade
formulär Litt. B, skall innehålla hänvisning till de beslut, på hvilka
årets utdebitering sig grundar, med uppgift å det belopp, som skall
utgå för hvarje fyrk i de olika klasserna, äfvensom å beloppet af
de efter annan grund beslutade afgifter, samt upptaga: hvarje skattskyldig
lill bostad och namn; de honom enligt § 58 åsätta fyrktal,
särskildt för i mantal satt jord, särskildt för annan jordbruksfastighet
och särskildt för öfriga beskattningsföremål; antalet af de
hos honom skattskrifna personer; och de honom särskildt för hvarje
af ofvannärande klasser eller efter annan grund påförda kommunalutskylder.
Till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotlels Betänkande JM 116.
9
Till bestyrkande af uppbörden, skall längden slutligen innehålla
särskilda kolumner för anteckning om inbetalningar och restantier.
Stadgandet angående röstminimum vid kommunalstämma, hvarom i 9 § omförmäles,
torde jemväl i sammanhang med föreslagen förändrad lydelse af 58 §
böra undergå någon jemkning. Genom bestämmelsen i sistnämnda §, på sätt den
är vorden föreslagen, kan i allmänhet antagas, att fyrkens värde blifvit fördubbladt;
i följd hvaraf det nu stadgade röstminimum af tio fyrkar lärer böra nedsättas till
fem. Minimum, bestämdt till fem fyrkar, kommer således, enligt nu gällande
Bevillningsförordning, att så väl beträffande jordbruksfastighet som annan fastighet
motsvara ett taxeringsvärde af 1,000 R:dr. Derest röstminimum bör finnas, torde
det ej kunna sältas lägre, då det i Kongl Förordningen om kommunalstyrelse i
stad stadgade röstminimum af En R:dr bevillning enligt 2 art. förutsätter ett fastighetsvärde
af 2,000 R:dr. Hvad angår löntagare och näringsidkare, för hvilka
det föreslagna minimum af 5 fyrkar motsvarar 50 öre bevillning, så är väl deras
rösträtt oberoende af detta minimibelopp till följd deraf att Bevillningsförordningen
bestämmer En R:dr såsom minsta bevillningsafgift för icke fastighetsegare; men
denna omständighet synes dock ej böra föranleda till särskild eller förändrad bestämmelse
för inkomst af kapital eller arbete.
Utskottet hemställer alltså,
att § 9 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Den, som är uppförd till mindre än fern sådana fyrkar, som
i § 58 omförmälas, eger ej rösträtt vid kommunalstämma; egare
af i mantal salt jord likväl undantagne.
Hvad slutligen angår yrkandet, att i förordningen måtte inrymmas stadgande
om ett maximum för utöfvande af rösträtt i kommunalstämma; så utgjorde frågan
härom under sistlidne riksdag föremål för en flersidig pröfning så väl hos dåvarande
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som inom samtliga Riks-Stånden.
Utskottet hade då tillstyrkt, att, med undantag för jordegare, ett maximum af
V2o:del af kommunens hela röstetal efter röstlängden borde i detta afseende bestämmas;
men Rikets Ständer stadnade i det beslut, som sedermera gifvit anledning lill
Förfaltningens bestämmelser i ämnet, och i enlighet hvarmed, på sätt komiterade
för kommunalväsendets ordnande jemväl föreslagit, någon begränsning för rösträttens
utöfvande ej blifvit stadgad.
Utskottet är dock fortfarande af den åsigt att, i likhet med det för stad i
detta afseende gällande stadgande, ett röstmaximum jemväl uti kommunalförfattningen
för landet bör bestämmas, enär erfarenheten redan gifvit vid handen, att underlåtenhet
af en sådan begränsning kan inom flera kommuner genom sammanförandet
af ett stort röstetal i en enda kapitalists eller till och med i en löntagares
hand på ett betänkligt sätt undertrycka jordegarnes rätt att besluta om
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. 30 Häft. 2
10
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskollels Betänkande M 116.
kommunens angelägenheter. En person, hvilken för inkomst af kapital eller arbete
fått sig påförd hög bevillning och i följd deraf är innehafvare af ett öfvervägande
fyrktal, skulle t. ex. kunna tvinga jordegarne inom kommunen att utföra anläggningar
och arbeten endast till förmån för denne ende kapitalist eller näringsidkare,
men utan ringaste nytta för dem, som bekosta utgiften för arbetet. Om än på
sådant sätt tillkomna beslut kunde komma alt medföra gagnande resultat för kommunen
såsom sådan, skulle likväl en lag, som kunde föranleda till dylika inkonseqvenser,
alldeles motverka utvecklingen af kommunalandan och tillintetgöra eller
förlama individens intresse för kommunens framtida förkofran.
Utskottet kan dock för sin del icke biträda det af sisllidne riksdagens Utskott
framställda förslag, att bestämmelsen af röstmaximum icke borde gölla innehafvare
af jord. Till stöd för det förmenande, att någon öfverdrifven röslöfvervigt
å de stora jordegarnes sida icke vore att befara, har val åberopats författningens
stadgande derom, att de ej kunna rösta för mer jord än den, de hafva under
bruk; men Utskottet tror dock, att ej lå kommuner finnas, der i allt fall en sådan
röstöfvervigt, derest rösträtten lemnäs obegränsad, skulle kunna göra flertalet af
skattskyldige beroende af en eller annan mögligare jordegares godtycke. För att
deremot söka förekomma den möjliga olägenheten att, genom bestämmande af ett
för lågt maximum, egare til! större egendom kornme alt göras beroende af kommunens
öfriga röstegande medlemmar, har Utskottet ansett det vid sistlidne riksdag
föreslagna maximibelopp af Vso-del böra fördubblas och således bestämmas till 7io:del
af kommunens röstetal, hvarigenom och då, enligt den föreslagna bestämmelsen i
58 §, fyrkens värde kommer att betydligt höjas, farhågor äfven i nu anförda
hänseende torde kunna i de aldra flesta fall vara undanröjda.
Med anledning af hvad sålunda blifvit aufördt, hemställer Utskottet alt § 12
måtte erhålla följande lydelse:
Röstvärdet skall beräknas efter del en hvar röstegande åsätta fyrktal.
Dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som
svarar em t en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden.
En i den ordning § 59 stadgar, af Kommunal-nämnden upprättad
och i kommunalstämman granskad röstlängd skall alltid vara
tillgänglig i det rum, der stämman hålles.
I följd af de sålunda föreslagna förändringarne torde de vid författningen fogade
formulär till fy r k tals— m. 11. längder samt till debetsedel böra ändras, på sätt
bilagorna Litt. A, R och C utvisar. Alt i dessa formulärer skiljes emellan »i mantal
satt jorda och »annan jordbruksfastighet», så att hvardera får sin särskilda ko
lumn,
är nödvändigt, dels emedan en del kommunalutskylder drabba den förra
men icke den sednare, dels emedan med ulöfvandet af rösträtt i vissa fall förhåller
sig på enahanda sätt, dels ock emedan — till följd af bestämmelsen i § 9 att
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottels Betänkande M 116.
11
rösträtt för i mantal satt jord icke är beroende af det i samma § fastställda minimum
af fyrktal — fyrktalslängden, den der tillika är röstlängd, bör tydligt utvisa,
om och i hvad mån berörda § är på någon skattskyldig tillämplig. — I an
ledning
ej mindre af sistnämnda paragrafs innehåll, än af Utskottets förslag om bestämmande
af ett visst röstinaximum, synes det till vinnande af redighet lämpligt,
att en särskild kolumn i fyrktalslängden upptager det fyrktal, för hvilket rösträtt
af en hvar verkligen får utöfvas. — Öfriga af Utskottet vidtagna förändringar i
berörda formulär förklaras af sig sjelfva.
Med åberopande af hvad sålunda är vordet af Utskottet anfördt och föreslaget,
tillstyrker Utskottet vördsamt,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att här ofvan uppräknade i Kongl. Förordningen den
21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landel måtte erhålla den
förändrade ordalydelse, som i hvarje särskildt fall af Utskottet föreslagits,
och de vid den Kongl. Förordningen fogade formulär derefter
rättas.
Stockholm den 28 April 1863.
Reservationer:
Af Friherre af Schmidt, C. J. G.: »1862 års kommunalförfattning har ännu
knappt blifvit tillämpad och således föga erfarenhet kunnat vinnas jorn dess brister;
man bör vara varsam att föreslå ändringar uti densamma innan man förvissat sig
om behofvet deraf. Detta behof har dock så oafvisligen visat sig i afseende på §
68, angående fyrksällningen, att ingen inom Utskottet tvekat lemna sin röst till
ändring af densamma.
Men så är icke fallet med § 12, der man vill införa ett stadgande, som
både Kommunal-komitéen icke ansett lämpligt föreslå och Rikets Ständer vid
sist Ii d ne riksdag förkastade, ett stadgande, som rubbar ett likstäldt förhållande
emellan skyldigheter och rättigheter, ett stadgande, hvarigenom den som erlägger de
största skatterna till kommunen kan blifva öfverröstad och tvungen till dessa utgifter
af ett fåtal andra personer, hvilka tillsammans blott erlägga hälften, fjerde—
delen, ja till och med blott tiondedelen af hvad denne ensam betalar.
12
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 116.
Rösträtten i sockenstämman på landet har icke varit inskränkt; rösträtten i
kommunalstämman bör icke heller blifva det; jag reserverar mig således emot Utskottets
beslut i denna punkt och föreslår att § 12 uti Kongl. Förordningen af
den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet måtte bibehållas oförändrad.»
Häri instämde Friherre Alströmer, C. J. O., Grefve Posse, K, Herr af Klint,
E. M., Herr Törnebladh, C. O , Grefve Mörner, C. R. S., Herr Nordenfalk, E.,
Doktor Thyselius, Kontraktsprosten Palmlund, Kyrkoberdarne Otterström och Ternström
samt Prosten Bergvall.
Af Grefve von Rosen, Fr. och Herr Ros, A. E , hvilka anse, att, i konseqvens
med den grundsats, som föranledt Utskottet att från bestämmelsen om ett
röstminimum göra undantag för egare af i mantal satt jord, Utskottet jemväl i
fråga om det till 12 § föreslagna tillägg om ett maximum för röstvärde, bort till
styrka
undantag för innehafvare af sådan jord.
Af Herr Nordenfelt, L. M.: »Oaktadt jag i fråga om personliga förhållanden
icke anser rösträtt böra beräknas eller skatt, finner jag dock vid bestämmandet af
utskyIder ovilkorligen rättvist, alt hvar och en eger rösträtt i den mån han till
dessa utskyIder skall bidraga, utan inskränkning till någon viss största del af kommunens
bela röstetal.
Såsom exempel på hvilka orättvisor kunna uppkomma genom bestämmande
af en sådan inskränkning i röstetalet, då icke på samma gång utskylderna rättas
efter rösträtten, får jag anföra följande:
I en kommun har en person 800 fyrk, en annan 100 och flere tillsammans
100 fyrk, kommunens hela röstetal är 1,000 fyrk. Den, som skattar för 800
fyrk eller betalar 4/5 af hela kommunens ulskylder, skulle då hafva precist lika rösträtt,
som den, hvilken endast skattar för 100 fyrk eller betalar endast Vi0 af bela
kommunens ulskylder. Man fruktar röstöfvervigt af en eller få personer, så väl
som att de, som hafva litel antal röster, skola förlora intresse för kommunens angelägenheter,
om en eller få personers röster uppväga mångas, men man synes mig
dervid förbise, dels att hvar och en får betala utsky Idor i förhållande till sitt röstetal,
dels att de många med mindre röstetal, borde vara så mycket mera uppmärksamma
och intresserade för sammanhållighet för att kunna verka på kommunal
stämmans
beslut.
Röstöfvervigt af ett fåtal visar att kommunerna äro för små, hvilket utan
orättvisa på annat sätt torde kunna afhjelpas.
Om man nödvändigt vill hafva ett maximum för röstetalet, kunde man heldre
öfverlåta till öfrige röstegande inom kommunen alt bestämma huruvida inskränkning
af högre röstetal må ega rum, men med rättighet för den, som på sådan grund
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-lUskottels Betänkande JVi 116.
15
fått sitt röstetal nedsatt, att betala utskylder till kommunen endast i förhållande
till sin rösträtt. På grund af hvad jag ofvan anfört, får jag vördsamt yrka
att Rikets Ständer ville afsiå den af Utskottet föreslagna förändringen
af § 12 i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 12
Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet.
Instämmande med Utskottet deruti, att bevillning efter 2:dra artikeln, och
icke hemmantalet, bör läggas till grund vid fyrksätlning för jordbruksfastighet, måste
jag dock reservera mig emot det förhållande af 6 till 10, hvaruti Utskottet vid
fyrksättningen låtit bevillning för jordbruksfastighet ingå vid jemförelse med bevillning
för andra beskattningsföremål.
Jag anser nemligen, att egare af jordbruksfastigheter i allmänhet dels hafva
större och för framtiden mera fortfarande intressen, att inom kommunen bevaka,
dels ock i högre grad hafva nytta af de flesta utgifLer, som af kommunalstämma
kunna beviljas, än de som rösta för andra beskattningsföremål.
Inkomster af fabriker, handel och näringar vexla med konjunkturerna och
kunna tidtals vara rikliga, andra tider åter små eller alldeles felslående, löntagare
och kapitalister flytta från en kommen till en annan, men jordbruksfastigheten är
qvar, hvarföre stundom utgifter beslutade och företag påbörjade, under påtryckning
eller röstöfvervigt för andra beskattningsföremål, hvilka efter en tids förlopp icke
mera finnas inom kommunen, kunna komma att mycket hårdt betunga jordbruksfastigheterna.
Stundom ock egare af sådana andra beskattningsföremål, till följd af
det mindre intresse de i allmänhet hafva för kommunens angelägenheter, kunna motverka
kommunala förbättringar.
Största delen af de utskylder, som vid kommunalstämma beviljas, lära väl gå
till skolor och fattigvård, och behofvet af och kostnaden för dessa anstalter står i
allmänhet i direkt förhållande till folkmängden, som åter slår i det närmaste sam
band
med värdet af inom kommunen befintlig jordbruksfastighet.
Enligt gällande förordning angående fattigvården i riket, hafva dessutom egare
af andra beskattningsföremål i afseende å fattigvård, vidsträcktare åliggande, än egare
af jordbruksfastighet och större fabriker finna allmänt med sin pligt och fördel öfverensstämmande,
att inrätta särskilda skolor för sina arbetares barn.
Man torde icke heller böra förbise, att före den nya kommunal-lagens utfärdande
största delen af kommunalutskylderna uteslutande ålegat egarne af jordbruksfastighet.
Mig synes lämpligt att 3 gånger så stor bevillning för andra beskattningsföremål
må fordras för en fyrk, som för jordbruksfastighet. Jag föreslår fördenskull
vördsamt,
att § 38, punkten A, enligt Utskottets förslag till förändring uti
Kongl. Förordningen af den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet, mätte få följande förändrade lydelse:
14
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 116.
För jordbruksfastighet, ehvad den är i mantal satt eller ej,
påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 5 öre,
två fyrk för bevillning utöfver 5 till och med 10 öre, och så
vidare;
och punkten B:
För annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskatt
ningstöremål
påföres en fyrk för bevillning lill belopp af 1 till och
med 15 öre, två fyrk för bevillning utöfver 15 till och med 30 öre,
och så vidare.
Jag bifogar en tabell (Litt. D), som utvisar huru mitt förslag, vid jemförelse
med Utskottets, skulle utfalla vid fyrksältning för åtskilliga beskattningsföremål.»
af Doktor Runsten: »Den fyrksättningsförändring, som, på sätt Utskottet föreslagit,
helt enkelt borde verkställas efter ett visst i allo enahanda förhållande af
6 till 10, hvilar på den visserligen falska förutsättning, att alla de i förevarande
afseende öfverklagade, mycket mångfaldiga missförhållanden olika medborgareklasser
emellan likväl vore blott enahanda eller alla med hvarandra alldeles analoga. Utskottet
fördelar nemligen samtlige hvarje kommuns bevillningsskyldige öfverhufvud
i blott 2:ne klasser, innefattande den ena alla slags fastighetsegare, och den andra
egarne af alla andra beskattningsföremål, och afhugger dermed den gordiska knuten,
men löser den icke. Alltså skäras i den ena klassen, under namn af jordbruksfastigheter,
dessa alla, vare sig i mantal satta eller icke, öfver en karn, och så
förgöres liksom obesedt den skilnad dem emellan, som likväl i kommunalstadgan
under dess 58 § rätteligen medelst särskilda mornenter för hvardera vidhålles. Då
nemligen, i jemförelse med de i mantal satta, de, som icke äro det, redan i följd
af en högre slatsbevillning å 5- emot de förras å endast 3-hundradedels procent af
taxeringsvärdet, sålunda förut bära den högre fyrksältning, som nu dock lika för
dem båda föreslås, så blefve detta emot dem så mycket orättmätigare, som i allt
fall de i mantal satta på så sätt icke komme att, utöfver deras statsbe vi Ilning,
erhålla jemväl efter deras öfriga vida högre kronoskatt en fyrktalsförhöjning till
någon jemförlighet med fyrksättningen å alla andra beskattningsföremål. Och
hvad de sistnämnda eller Utskottets andra hufvudklass angår, så finnas under den
rubriken bevillningsskyldige, som, jemförda med en mängd andra, vare sig till
första eller andra klassen hörande, och deribland fastighetsegare och kapitalister,
befinna sig i fvrksättningsväg ställda till dem i missförhållanden så stora och så
olika, att för deras rättvisa utjemnande skulle lordras i den föreslagna skilnaden
emellan beviilningens divisorer en förhöjning att den blefve för somliga, i stället
för 6 såsom 5 eller 4 till 10, för andra såsom 1 lill 5, ja väl äfven för några
såsom 1 till 20 o s. v. Och här hade således klasserna åtminstone icke bort
göras lärre, än Kevillnings-förordningens, såsom dock Utskottet föreslagit.
Allmänna Besvärs- och Elconomi-Vtsholtets Betänkande JVs 116.
13
Men ett annat ännu hufvudsakligare fel i Utskottets förslag bör väl det anses
vara, att der med ens utdomes allt afseende på sjelfva hemmantalet, och dermed
jemväl fråndömes skattemännen all den kommunala rösträtt, som, ursprungligen
fästad vid hemmantalet, städse varit ett dem allena fö»behållet ståndsprivilegium.
Och väl har numera i sockenstämman blifvit inledd på den nya grunden
af statsbeviIlning en ny rösträtt för en mängd i socknarna inkomna näringsidkare,
handlande och sjelfförsörjare m. fl.; men lagstiftningens mening dermed var det
dock aldrig, att derföre hemmansegarne sjelfve skulle helt och hållet förlora i
stämman all sin fordna skattemannatalan — en talan, som både varit och blifver
grundbetinget för det Hedervärda Bonde-Slåndets talan jemväl vid riksmötet, och
dermed också grundbetinget för fortfarandet af det Ståndets borgerliga sjelf—
myndighet.
Nu kan visst deremot invändas, att äfven skattemännens hemman, bland
hvilka så många medelst inteckningar hos allehanda Banker och Hypotheksföreningar
finnas skuldbelastade, ingalunda äro nuförtiden hvad de varit tillförene, utan
numera tyckas urarta till ett nytt slags lösegendom eller lösa salugods, utan annat
skaltevärde, än den löpande köpeskillingen för dagen. Och gerna må det erkännas,
hvad den egentliga bonden beträffar, att hans hemmansbruk, som väl bär sig
bäst, när det skötes med hans egna händer, icke tål vid, än mindre vinner på en
hemmansbelåning, men säkrast och för honom sjelf lyckligast förbättras och utvidgas
med användning blott af hemmanets egna reala tillgångar, enär eljest jordförbättringen,
då den skall brådskyndas med lånta medel och allt dyrlejdare daglönare,
förvandlar så småningom den förre bonden till en halfherre, som för penningebestyren
drages bort från plogen, tills han sjelf blir sitt hemmans arrendator
eller sjelf till slut en bland dem, som få arbeta för bankbolagets räkning — och
att sådan måste för allmogen blifva följden ej minst af amorteringslånen, kan nog
förstås, ora man närmare beräknar, huruledes exempelvis en hypothiserad hemmans
skuld
å 20,000 R:dr, änskönt den emot en årlig ränta af 1,000 R:dr efter 40 år
försvinner, likväl under samma 40-åriga tidrymd varder ej allenast i dubbel måtto
med 40,000 R:dr återbetalad, utan jemväl, efter ränteberäkning på samma 40-  åriga tusenden, flerdubbelt med 120 000 R:dr öfverliqviderad, eller med 6 gånger
lånesumman. Så sannas här äfven, att gifva bättre är än taga; och som alltså
emot den enes alltjemt vexnnde ränteinkomster svarar den andres i lika mån
vexande ränteutskylder, blir då ej underligt heller, om vid så många och så långa
ränte- och låneliqvider lör ett ändå nog onereradt hemman, väl ej detta, men
dess egare sjelf omsider står der utarmad och förslöad, då ock med de lätt erhållna
lånen gemenligen följer mera lättsinne, flärd och ett vekligare lefnadssätt.
Men allt sådant oaktadt, och huru än intecknad i samma mån som förbättrad
den Svenska jorden sålunda må hafva blifvit, samt huru än derigenom många
dess odlare redan må befinnas afsigkomna, så är väl sådant ännu på långt när
16
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-V'(skottets Betänkande M 116.
icke händelsen med dem alla, och så böra väl folkels målsmän ännu söka bevara
åt den Svenska Bonden jemväl i deu nya kommunalstämman, såsom en oförytterlig
arfvedel, hans i mantalet grundade urgamla sockenstämmotalan. Han har dertill
en förstfödslorätt af väl större värde, än att den för något pris eller något qvantum
af mera matgryn åt den ändå dermed omätteliga fattigvården skulle böra till
förmån för allehanda bevillningsfolk bortsäljas, huru än retande den röda rätten
måtte förekomma; och så nödställd är han väl än icke, att sådant redan nu
kunde behöfvas. Han är dock ännu svensk; och då han i allt fall ännu för sitt
hemman skattar till Kronan och Staten ej blott medelst vissa bevillningsören för
det löpande årsvärdet af jordafkastningen, utan vida mera medelst grundräntor och
kronotionde m. m. för det lasta jordvärdet af sjelfva hemmansegandet med dess
alla förmånsrätter, så är väl allt skäl att honom måtte fortfarande tillförsäkras
jemväl röstfyrkar emot hemmantalet, svarande med verkliga fyrkvärden, ej blott
skenbara.
En fyrksättning efter hemmantalet, såväl som efter be vi Ilningen, var väl äfven
i kommunal-förordningen den egentliga meningen, fastän föreskriften derom under
nämnda 88 § i momentet A finnes affattad i nog svårfattliga, om ej tvetydiga
ordalag. Då nemligen der säges, att vissa fyrkar höra hvarje hemman efter dess
mantal påföras ulan hänseende till dess taxeringsvärde, men likväl samma fyrkar
skola, enligt momentets slutord, beräknas efter förmedling, så menas väl dermed
uti förra satsen fyrktalet, men i den sednare fyrkvärdel, och följer deraf, att vid
hemmanens fyrksättning det endast blir samtliga kommunens hemmansbevillningar,
som särskildt pä hvarje hemman fördelas, icke efter dess andel deri enligt debetsedel,
utan efter hemmantalets blotta siffertal, i decimalform utfördt efter hundra
fyrkar, d. v. s. hundra hundradelar pr mantal. Men en sålunda emellan hemmantal
och bevillning liksom halfverad fyrksättning, sorn dermed blir i intetdera af
seeudet
rigtig eller rättvis, torde dock icke vara den egentligen åsyftade; och bör
jag fördenskull endast till ett förtydligande af hvad i citerade förra moment af
meranämnda 88 § är eller bör vara dess rätta mening, vördsamt på här ofvan
anförda grunder föreslå dervid den ändring, alt ordalydelsen blifver följande:
A) Hvarje i mantal satt större eller mindre hemman påföres, utan
hänseende till dess taxeringsvärde, det fyrktal, som deremot efter
etthundra (100) fyrkar på mantal svarar, och derjemte det fyrktal,
som motsvarar beloppet af dess stalsbevillning, skolande fyrkens
medelvärde i hvarje kommun efter förhållandet emellan summorna
af dess hemmantal och hemmansbevillningar bestämmas på sätt derom
här nedan sägs.
Men att derutöfver vidtaga någon annan ändring i den ännu blott årsgamla förordningen,
synes mig hvarken nödigt eller nyttigt, helst som redan dermed ali den
af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 116.
17
af Utskottet med dess mänga ändringsförslag äsvftade fyrktalsförhöjning för jordbruksfastigheter
fullt ut vore vunnen på den gifna, fasta grunden af sjelfva hemmantalet,
och icke behöfde efterletas uti något godtyckligen antagligt större eller
mindre zifferförhållnnde. Också, derest all fyrksätlning bordo efter enahanda måttstock
på grund endast af bevillning verkställas, utan allt afseende på hemmantalet,
skulle jemväl fyrkvärdet i alla kommuner blifva enahanda; och detta anser jag vara
i Utskottsförslaget en tredje felaktighet, enär dermed äfven misskännes och förkastas
just det, som i förordningen med Fyrk menas, nemligen det i olika fyrk—
värden uttryckta varierande förhållande, som i olika kommuner eger rum emellan
å ena sidan högre eller lägre skattläggning och, å den andra, högre eller lägre
taxeringsvärde med deraf beroende statsbevillning; och det är i förordningen en
synnerlig förtjenst, att fyrkvärdet måste ratta sig derefter. Der nemligen hemmanen
äro i jemförelse med deras upptaxerade verkliga värde lågt skalllagda och
derföre deras bevillning relativt högre, der blir ock fyrk-värdet högre, men i stället
fyrk-talet för alla andra bevillningsskyldige lägre, och tvärtom i följd af lägre fvrkvärde
fyrk talet lör de öfrige större der hemmansskatten är hög — hvilket ock
bör så vara, emedan der hemmanen äro högre skattlagda och redan derföre
mera betungade, der böra de ock med dess flere fyrkar af de öfrige bevillningsskyldige
understödjas, och tvärtom, der hemmanens kronoskatt och kommunaltunga
år i jemförelse med hemmansvärdet lägre, der böra de öfrige betungas
dess mindre,
Dock, med allt hvad genom hvilka förändringar som helst i kommunalförordningen
må kunna åstadkommas, är ändå ingen förändring vidtagen i hvad beträffar
den egentliga hufvudorsaken till alla i berörda afseende öfverklagade missförhållanden.
Det är nemligen i sjelfva statsbevillningen, enligt nu gällande förordning
derom, som den rätta ändringen måste företagas, alldenstund den kommunala
fyrksättningen måste deraf blifva beroende. Man betänke blott det missförhållande,
som i nuvarande statsbevillning eger rum emellan exempelvis fastighetsegaren
eller kapitalisten å ena sidan och, å den andra, tjenstemannen och
arbetaren. För enahanda taxeringsbelopp af t. ex. 2,000 R:dr, vare sig de uppbäras
i lön eller egas i kapital eller i jordvärde, erlägges i bevillning, af tjenstemannen
20 R:dr, af kapitalisten 1 R:dr, men af Bonden 60 öre; och skattar
således tjenstemannen 20 gånger så mycket som kapitalisten och mer än 33
gånger så mycket som Bonden, samt likaså arbetaren, — oaktadt ingendera i
sådan egenskap har hvarken säljbar jord eller stående kapital eller något annat
fast att skatta för, utan endast en lätt bruten arbetsförmåga, samt, i händelse af
sjukdom, ofta ingen bättre tillflykt, än fattighuset. Men samma relativa obillighet
och orättvisa i statsbevillningen är nu ock den, som i kommunerna medelst fy rk—
sättningarne gör sig så olyckligt gällande i hvad både rättigheter och skyldigheter,
Bilt. till II. St. Prat. 1862 & 1863. 8 Sami. 30 Höft.
18
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\° 116.
både rösträtt och utskylder beträffar. Och botemedlet deremot kan nu ej finnas
annorlunda, än medelst en högst nödig ändring i Bevillnings-sladgan. Förslaget
till en ny sådan torde ock komma snart nog att i de respektive Stånden till
pröfning företagas; och må jag fördenskull, äfven såsom motionär i det ämnet,
vördsamt hemställa, huruvida icke
denna fråga må böra först i sammanhang med hithörande punkter
i förslaget till ny Bevillnings-förordning företagas till afgörande.
af Prosten Bergwall: »Då stadsinnevånaren för egande fastighet betalar bevillning
till Staten efter fem procents behållning och derjemte, för hvilken helst
näring han idkar, en procent af inkomsten samt i proportion deraf bidrager till
de kommunala utgifterna; så betalar fastighetsegaren på landet efter endast tre
procents behållning af fastighet, men icke ett enda öre för inkomsten af sitt ar
bete
eller handtering.
I denna omständighet ligger, efter mitt förmenande, orsaken till den orättvisa,
hvilken, i afseende på bidragen till de kommunala utgifterna, drabbar
embetsmannen och näringsidkaren på landet och som framkallat ett allmänt
och fullt befogadt missnöje öfver hela landet, hvarhelst kommunalförfattningen
blifvit tillämpad.
Då hvarje annan medlem i samhället måste, i mån af hela sin, genom arbete
(örvärfvade årliga inkomst, bidraga till de kommunala utgifterna, så bör väl
icke heller fastighetsegaren på landet derifrån vara befriad.
Utskottet har väl sökt att afhjelpa orättvisan dermed att det föreslagit att
på fastighetsfyrk skall räknas 6 öre och på all annan inkomst 10 d:o; men mig
synes som olägenheten dermed i endast ringa mån afhjelpes. Ett exempel må
upplysa förhållandet.
Om en person eger ett kapital af -40,000 R:dr och utlånar det ä S procent,
så har han, utan att behöfva lägga två strän i kors, en årlig inkomst af
2,000 R:dr, och har alltså samma skyldigheter till kommunen som en embetsman
med samma summa i årlig lön; — skilnaden dem emellan är endast den, att
den förre skattar för sin förmögenhet och den sednare för sin, genom arbete förvärfvade,
årliga inkomst. Häremot är ingenting att anmärka, och icke heller deremot
att, om denne kapitalist antager kontorists eller inspektors befattning vid en
landtegendom och erhåller i lön 2,000 R:dr årligen, honom för denna lön ålägges
lika Jstor förbindelse till kornmunen sorn för den ränteinkomst ban har af sitt
kapital, :äty hans arbete har inbringat honom en lika stor inkomst som detta.
Men antag att han köper en landtegendom i värde motsvarande hans kapital och
möjligen samma egendom, vid hvilken han haft inspektorstjenst, — huru förändras
ej då förhållandet? Förut betalade harr 40 R:dr bevillning till Staten och i pro
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JYs 116.
19
portion deraf till kommunen; — nu betalar han endast 12 till Staten, och till
kommunen endast hälften af hvad han i förra fallet erlade, äfven om han sjelf
fortfarande utöfvar inspektors-funktionen. I förra fallet var hans arbete värdt
2,000 R:dr ärligen, hvarföre han ock derefter måste betala skatt; — nu är
samma arbete icke värderadt till ett öre, tvärtom erhåller han, i stället för
skatt, 28 R:dr årligt premium. Häraf lärer vara klart, att Kommunal-lagen för
landet besväras af ett fel, rörande beskattningen, som, så fort sig göra låter,
bör rättas.»
Häri instämde Kontraktsprostarne Janzon och Palmlund, Doktor Thyselius och
Kyrkoherden Ternström.
af Herr Börjeson: »Genom flerfaldiga i Utskottet framdragna exempel, i afseende
på tillämpningen af de i 58 § i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862,
om kommunalstyrelse på landet, bestämda grunder för bidrag till kommunens
gemensamma utgifter, är oförtydbart ådagalagdt, hvad dessutom redan den mest
ytliga granskning af paragrafens innehåll gifver vid handen, att nämnde bidrag
ojemnt utfalla på de skattskyldige och alldeles icke stå i förhållande till dessas
förmåga att lill kommunens behof skatta. Utskottet har också, med erkännande
häraf, låtit sig angeläget vara att, i anledning af de i ämnet behandlade motionerna,
för Rikets Ständer framlägga förslag till antagande af en mera rättvis beskaltningsgrund
än den nu gällande, och i sådant afseende, dels frångått hemmantalet
såsom mätare af delaktigheten i kommunalutskylderna och dels, för åstadkommande
af jemlikhet emellan olika beskattningsföremål, föreslagit, att en fyrk
skall motsvara 6 öre bevillning af jordbruksfastighet och 10 öre af all annan
inkomst. Då emellertid det steg, Utskottet sålunda tagit, ingalunda är egnadt att
afhjelpa orättvisan af skattefördelningens ojemnhet utöfver hvad jordbruksfastigheterna
angår, men löntagaren, handtverkaren, fabriksidkaren och kapitalisten
äfven med den föreslagna förändringen skall få vidkännas större beskattning
till kommunen, än som mot hans vilkor svarar, får jag reservera mig mot
Utskottets berörda förslag, hvad jemförelsegrunden emellan jordbruksfastigheter
och andra beskattningsföremål angår, under antagande, med hänsigt till ofvan
åberopade exempel, att jemförelsen bör på det sätt uppställas, att om 6 öre
bevillning af jordbruksfastighet antages motsvara en fyrk, bör samma fyrk
för andra beskattningsföremål anses lika med 20 öre bevillning. — Vidkommando
12 § i ofvannämnda stadga och den deruti ifrågasatta förändring,
hvarigenom skulle bestämmas en gräns för rösträttens utöfvande vid kommunalstämma,
så om än jag icke kan annat än biträda den mening, att en
obegränsad rösträtt innebär i sig större magt och inflytelse på en kom
muns
angelägenheter, än som rättvisligen kan anses motsvara skattskyldigheten,
20
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JYs 116.
anser jag mig likväl, intill dess beskattningsgrunden blifvit pä ett fullt rättsén
ligt sätt bestämd, förhindrad att förorda någon inskränkning i rösträttens
utöfvande.»
Herr Cygnaeus anmäler, att han i afgörandet af detta ärende ej deltagit.
TÉ
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JVs 117.
21
NsO 11?.
Ank. till Eip.-Utsk. den 1 Maj 1865, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vacht motion om ändring i 22 §
af Gästgifveri-ordningen den 12 December 1734.
Till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit
öfverlemnad en hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Friherre Cederström, Gustaf
Carl, väckt motion [M 23), deri är vordet anfördt, hurusom 22 § i Gästgifveri—ordningen
väl förbjuder, att små gossar må utskickas till att skjutsa,
emedan derigenom olyckor kunna tima; men att, det oaktadt, i den män arbetspriserna
stigit, plägseden blifvit mer allmän att vid skjutsningens utgörande begagna
minderårige personer. Erfarenheten hade äfven visat, att en dylik plägsed,
så vida nödig urskiljning iakttoges, ej medförde några olägenheter, och billigheten
fordrade derföre så mycket mer, att de skjutsskyldige icke nekades den lindring
i det med skjutsningen förenade besvär, som den härigenom kunde beredas.
Motionären anser derför, att nämnda förbud bör undanrödjas, men att tillika
bör meddelas sådana bestämmelser, sora innebära skydd för de minderårige mot
äfventyret att ansträngas öfver deras krafter; och har motionären med anledning
häraf föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att ofvauberörda förbud i 22 § Gästgifveri-ordningen måtte upphäfvas, så
att det varder medgifvet, att minderåriga personer inom en viss ålder må af
skjutsskyldige vid skjutsning begagnas, när sådant utan olägenhet eller våda samt
med de resandes begifvande lämpligen kan ske, men att i sammanhang härmed
föreskrifter måtte meddelas om hvad som bör iakttagas till undanrödjande af missbruk
vid de minderåriges begagnande till dylika förrättningar.
Det stadgande i Gästgifveri-ordningen den 12 December 1734, hvari ändring
åsyftas, har följande ordalydelse: »Till att köra måge icke små gossar utskickas,
emedan derigenom olycka tima kan.» — Denna bestämmelse står i sammanhang
med andra stadganden i 22 §, meddelade i ändamål att förebygga, det uppehåll
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 8 Sami. 30 Höft. 4
22
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 117.
och skada genom den skjutsandes förvållande ej må förorsakas den resande; och
samma bestämmelse afser sålunda, att deri resande, som sjelf ej vill eller kan
köra, har rättighet att äska det någon, som är van att köra hästar, medföljer.
Utskottet inser ej någon nödvändighet eller fördel i att upphäfva eller förändra
ifrågavarande föreskrift, hvilken, efter Utskottets förmenande, ej innefattar något
direkt förbud att vid skjutsning låta Yngre personer medfölja, hvilka ega sina
husbönders förtroende, och hvilka för öfrigt ofta hafva tillräcklig vana vid hästarnes
behandling.
Utskottet hemställer fördenskull,
att hvad motionären föreslagit ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Slockholm den 1 Maj 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOHAN BECKMAN, t 863
Litt. J.
Fyrktals-Längd för Nordbo socken år 1865»
Personer.
Prosten N. N
Landbonden Sven Persson
Lagmannen N. N
Kronofogden N. N
Majoren N. N
Bertil Nilsson
Anders Svensson
Gästgifvaren N. N.
Wantinge.
Skomakaren N. N. å
Torparen Carl Nilsson i Wik
Carl Svensson, Fjerdingsman
O. S. V.
—
Fastigheter.
skatte, 1 mantal
Skrintorp JYs 2, stom £ mantal, Kyrktomta M 1
Lugnås JVa 1, pastorsboställe, 1 mantal
Normlösa 1, Häradshöfdingeboställe, 2 mantal
Skrintorp, Kronofogdeboställe, 1 \ mantal
Glittringe säteri, 11 mantal, Rofvestad 2^ mantal, Ys qvarn
Berga JVs !, -f mantal
Berga JVa 2, 1 mantal, Rofvestad \ mantal, Brunby utjord
Wantinge gästgifvaregård, 1 mantal
Bevillning enligt Art.
II i Bevillnings-  Stadg'an.
Påfördt fyrktal.
O
ro
O"*
O:
För a
tr1
ro
g-
p O:
*■* w
PS 3-  ?£ 2-
P
tfl «—»•
ET °
B. M
S* 3
s g
S1*
rrh
ö p
O)
p
B
B
2- JH»
21"
•B-gs
era p
>~t P
Qj ö
era 3
p p-
s° <
ro %
S* P
512;
P
5- s
• O-i
o? 2;
P
of
S åq’
P P
cr
ri
g era
P p
po
e-t-
PT1
tn
i
15
SO
9 60
13
10
481
4
13
30
50
20
60
Torpet Lugnet
Brunby M 5,
i /
'48
mantal krono
11 —
70
11
16
26
12
102
23
50
50
40
18
225
160
217
172
8,025
70
200
184
27
12
160
265
125
1,020
230
4
385
160
482
297
9,045
70
227
417
4
12
4
385
160
482
297
1,310
70
227
417
12
2
Summa!
I
13,1031 5,362
Hör till Allmänna Besvärs- och Elwnomi-Utskotlels Betänkande, 1862—1863, M 116.
Litt, B.
Debiterings- och Uppbörds-längd för kommiinal-utskyider i Nordbo socken år 1865.
P
åföres utskylder
för fyrktal
för personer.
ä i mantal
å annan jord-
å öfriga beskatt-
satt jord.
bruksfastighet.
ningsföremål.
Män.
Qvinnor.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
.
Enligt Kommunal-stämmans beslut d. 20 Oktober 1863
—
2
2
2
—
» » » d. 19 Oktober 1864
1
—
1
.—
—
—
—
—
—
» » » d. 21 Oktober 1865
—
3
—
3
—
2
—
30
—
15
Enligt Sockenstämmans beslut d. 5 April 1860
2
Summa
- 1 8
—
6
4
50
—
15
Personers
För
åsatt fyrktal
För skattskrifna
personer.
Debet.
Credit.
1
Bostad.
Namn.
å i man-  tal satt
å annan
jordbruks-
å öfriga
beskatt-
Män.
Qvinnor.
å öre
Riksmynt.
Parti-summa.
Hufvud-summa.
Kontant.
Rest.
Summa.
jord.
fastighet.
fö remål.
Lugnås
Prosten N. N
225
8
20
160
11
12
4
30
15
6
3
1
40
30
80
51
50
Lugnås
Landbonden Sven Persson
160
-
.
.
8
12
80
6
7
50
15
1
1
80
05
15
65
Normlösa
Lagmannen N. N
217
.
8
17
36
60
90
265
10
6
4
30
15
10
5
51
86
Skrintorp
Kronofogden N. N
172
T ■ -
.
_
-
8
13
76
125
7
5
4
30
15
5
2
10
75
21
61
Glittringe
Majoren N. N.
8,025
,
8
642
1,020
41
33
4
30
15
40
12
4
80
50
95
700
5
Berga
Anders Svensson
200
8
16
27
—
10
—
6
30
1
3
62
-
o. s. v. i den ordnir
g som i fyrktalslängden är följd.
13
15
1
95
22
57
Summa
|
— |
|
|
PS Nordbo sockens etc, (lika med underskriften och attesten å längden i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862).
Hör till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, 1862—1863, JVh 116.
Litt. C.
Formulär till Debetsedel.
Fol. Proslen N. N. på Lugnås, Nordbo socken.
För fyrk-
För personer.
å öre
Riksmynt.
tal.
Män.
Qvin-
nor.
B:mt.
K:dr.
Debet.
1865 års Kommunal-utskyldcr.
För i mantal satt jord
22S
—
—
8
20
—
För annan jordbruksfastighet
För andra beskattnings-föremål
160
—
4
6
40
Personlig afgift
—
11
—
30
3
30
d:o d:o
—
—
12
15
1
80
Enligt Kyrkostämmans beslut den 25
Maj 1865.
För i mantal salt jord
225
—
—
3
6
75
För annan jordbruksfastighet
För andra beskattnings-föremål ..
160
—
—
2
3
20
För personer
—
11
—
50
5
50
d:o
—
—
12
—
—
—
Summa
—
—
—
46
95
Litt, D.
Jemförelse-Tabell,
utvisande huru fyrktals-sättning för olika beskattningsföremål skulle utfalla, enligt Utskottets förslag och enligt Reservantens förslag.
Namn å person.
Beskattningsföremål.
Taxerings-  värde af
jordbruks-  fastighet.
Uppskattad
inkomst, för
hvilken be
villning
erlägges.
Bevillning enligt
Artikeln 2.
Påfördt
f y r k t a 1.
Enligt
Utskottets förslag.
Enligt
Reservantens
förslag.
För jordbruks-  fastighet.
För andra
beskattnings-  föremål.
För jordbruks-  fastighet.
För andra
beskattnings-  föremål.
Summa.
För jordbruks-  fastighet.
För andra
beskattnings-  föremål.
Summa.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Prosten N. N
Skrintorp, frälse, ett mantal
40,000
12
—
—
200
240
Kyrkolomla Stom ’/2 mantal
20,000
G
—
—
—
100
120
Pastoralier
3000
—
—
30
—
300
600
——
200
560
Fabrikör N. N
Bolunda säteri, ett mantal
30,000
9
—
—
150
180
Knappfabrik
2700
—
—
27
—
270
180
Kapital
1500
—
—
15
150
570
100
460
Börje Perssoo
Lund, krono-skatte, V2 mantal
9,000
2
70
—
—
45
54
Gästgifverirörelse
810
—
8
10
81
126
54
108
Löjtnant N. N.
Lön
750
—
4
50
45
45
30
30
Anders Larsson
Hjulsjö, frälse, ett mantal '.
5000
1
50
—
—
25
25
30
30
Skomakaren N. N
Arbete
750
_
_
4
50
45
45
30
30
Fiskaren N. N
Fiske
*
750
—
—
4
50
45
45
30
30
Hör lill Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet., 1862—1863, JYi 116.
- *1
Allm. Besv.~ och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
1
N:o 118.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Maj 1863, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande undervisningen i elementarläroverken
och dermed sammanhängande ämnen.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har från samtliga Riks-Stånden fått
till sig remitterade motioner, hvilka åsyfta, i större eller mindre omfattning, ändringar
i Kongl. Stadgan för Rikets Allmänna elementarläroverk den 29 Januari 1859;
varande dessa särskilda motioner åtföljda af protokollsutdrag öfver de diskussioner,
som före remissen af desamma egt rum.
I följd af det inre sammanhanget emellan de framställda förslagen och mångfalden
al de ämnen, hvilka de beröra, synes det Utskottet vid deras besvarande
lämpligast att, så vidt ske kan, ordna deras innehåll efter vissa hufvudämnen, ehuru
en del motioner på sätt och vis komma derigenom att sönderdelas.
Den framställning, Utskottet ansett sig först böra till behandling upptaga, innefattas
i Jonas Anderssons från Östergötlands län motion (N:o 306): ”att elementarläroverkets
tvänne lägsta klasser må afskiljas och förläggas till folkskolan, under det
tyska språket borttages såsom läroämne i andra klassen och således uppflyttas till
den tredje samt i följd häraf de elementarläroverk, som för närvarande bestå blott
af t. ex. tre klasser, må i afseende på undervisningen uppflyttas tvänne klasser, så
att desamma hädanefter må komma att bestå af tre klasser, nemligen tredje, fjerde
och femte klasserna;” och torde i sammanhang härmed böra behandlas en af Grefve
Björnstjerna, C. M., (i motionen N:o 130) gjord hemställan om behofvet deraf, ”alt
undervisningen ända från folkskolan till universitetet, eller tillämpningsskolan, utgör
ett sammanhängande helt.”
Jonas Andersson har till stöd för sin mening anfört, att då uti första klassen
af en elementarskola intet ämne förekomme, som ej lästes i folkskolan, funnes i
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 8 Sami. 31 Eäft. 1
2 Allm. JBesv.- och Elton.-Utskottets Betänkande N:o 118.
sjelfva verket ej något hinder för indragande af denna klass. Oberäknadt den besparing
i kostnad, sorn deraf uppkomme, förmenades äfven den fördel vinnas, att
alla folkklasser vore lika hänvisade till folkskolan för den första barnaundervisningen,
och den förmögnare klassen finge derigenom mera direkt anledning alt intressera
sig för folkskolan, hvilket skulle kraftigt bidraga lill hennes lyftning. Men om
tyska språket uppflyttades till elementarskolans 3:dje klass, hvilket, efter motionärens
omdöme, utan fara lät sig göra, borde äfven denna skolas 2:dra klass kunna förläggas
till folkskolan, hvarigenom ytterligare besparing vunnes, och äfven i öfrigt i
ännu högre grad befrämjades ändamålet att erhålla en för alla samhällsklasser gemensam
”primärskola”, der den första undervisningen meddelades lika åt alla.
Utskottet finner sig icke kunna understödja detta förslag, äfven om detsamma,
emot hvad Utskottet förmodar, lät sig för närvarande eller i en icke alltför aflägsen
framtid verkställa. Folkskolans uppgift och elementarläroverkets bestämmelse äro i
sjelfva verket väsendtligen olika. Medan den förra består uti att åt alla dem, hvilkas
framtida yrken icke hafva för sin egen skull behof af högre bokliga studier —
och dessa utgöra det stora flertalet — bibringa undervisning i sådant, som numera
likväl för hvarje samhällsmedlem är nödvändigt att känna; och alltså omfattningen
af undervisningen i folkskolan, hvars utvecklande i sin egen rigtning visserligen bör
kraftigt befrämjas, utgör ett helt för sig, är delta sednare deremot långt ifrån fallet
med elementarläroverkets lägsta klasser, hvilka mer hafva till ändamål att dana de
ungas förstånd till mottaglighet för den bildning, som framdeles skall bibringas, och
tillika lägga grunden till de kunskaper, hvilkas inhemtande skall i de högre klasserna
efter en gifven plan fullföljas. Till denna sednare art af undervisning erfordras
emellertid hos läraren lika mycken pedagogisk erfarenhet och lika mycken urskiljning,
som grundliga kunskaper, särskildt i de olika språken och deras förhållande
till hvarandra. Folkskoleläraren är för närvarande icke i besittning deraf. Att
i delta hänseende höja anspråken på honom utöfver de nuvarande, och det ända
derhän, att han skulle kunna öfvertaga undervisningen i elementarläroverkens nuvarande
tvänne lägsta klasser och sköta desamma på ett sådant sätt, som med dessa
klassers inrättning är afsedt, visar sig rent af omöjligt och skulle, äfven derest det
lät sig göra, långt ifrån att medföra en ekonomisk besparing, tvärtom föranleda en
vida större utgift, enär det hlelve nödvändigt icke allenast att höja folkskolelärarnes
löner vida utöfver deras nuvarande belopp, utan äfven öka antalet lärare vid hvarje
folkskola, alldenstund dessa sednare i allmänhet redan äro, med hänsyn till det antal
elever, som af en enda lärare lämpligen kan skötas, ganska starkt besökta och skulle
blifva ännu mera ölverfyllda, om dit förlädes äfven de lägsta elemenlarläroverksklassernas
talrika elever. Som folkskolornas antal utgör mer än 3,000, inses lätt
både huruvida man kan påräkna att erhålla en så stor mängd lärare, som behöfdes,
och hvilka betydliga belopp deras aflönande erfordrade.
Hvad åter angår Grefve Björnstjernas omförmälda framställning, får Utskottet
Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 118. 3 3
till det nyss anförda tillägga, att något närmare samband emellan folkskolan och
elementarläroverket, i den mening, att det sednare skulle göras till en fortsättning
af den förra, ej synes, utöfver hvad för närvarande eger rum, kunna lämpligen till—
vägabringas, enär det af ofvan antydda anledning ej torde böra ifrågasättas, att afgångsbetyg
från folkskolan skulle tillerkännas vitsord i afseende på det kunskapsmått,
som skulle blifva vilkor för inträde i särskilda klasser af elementarläroverket.
Med stöd af det anförda hemställer alltså Utskottet,
att Grefve Björnstjernas och Jonas Anderssons omförmälda förslag
ej må vinna Rikets Ständers bifall.
Enligt 3 och 4 §§ i nu gällande stadga indelas elementarläroverken i ”högre”
och ”lägre”. I de högre äro lärjungarne fördelade i 7 klasser; de lägre hafva dels
2, dels 3, dels 5 klasser. De 4 lägsta klasserna äro ettåriga, och för hvardera af
de 3 följande beräknas lärotiden till två år. Men de 2 högsta klasserna äro tillika,
der tillräckligt lärareantal finnes, fördelade på två ettåriga afdelningar, hvilka hvar
för sig undervisas.
I denna indelning har Herr Sommelius (motionen N:o 26) föreslagit den ändring,
att elementarläroverken måtte delas i tre grupper, nemligen:
A). Sådana, i hvilka undervisning meddelas i till och med 3:dje klassens
kurser;
B). Femklassiga;
C). Nioklassiga eller fullständiga;
och förutsätter motionären att hvarje klass skulle vara ettårig.
Till stöd för detta förslag har anförts, att de tvåklassiga läroverken vore otillräckliga
att bibringa någon som helst undervisning, tillfyllestgörande för en samhällsklass,
som bör höja sig något öfver den bildning, hvilken meddelas i folkskolan;
att erfarenheten visat, det handtverksklassens söner oftast genomginge de 5
klasserna och sedan lemnade skolan; och att det fördenskull vore olämpligt att nödga
föräldrarne till dessa barn all, sedan de genomgått ett tvåklassigt läroverk, sända
dem till en annan skola för att erhålla allenast den undervisning, som i ytterligare
en klass meddelades; att då hvarje tvåklassigt elementarläroverk, allenast med ett
enda undanlag, hade tvänne lärare, dessa borde mycket väl kunna meddela jemväl
den undervisning, som tillhör 3:dje klassen; att 5:te klassen med en ringa jemkning
i nuvarande föreskrifter, lätteligen kunde göras ettårig; samt att man likaså
gerna kunde göra hvardera af de tvänne öfversta klasserna till tvänne ettåriga klasser
som att af klassen göra två afdelningar, hvar för sig ettårig.
Det torde väl böra medgifvas, att mångenstädes tillfälle gifves för tvåklassiga
läroverk alt meddela undervisning äfven i 3:dje klassens kurs, hvilka tillfällen äro
4 Allm. Besv.- och Ekon.-UtsJcottets Betänkande N:o 118.
beroende dels af lärjungarnes antal, dels jemväl af förmågan och skickligheten hos
lärarne. Men då, efter hvad Utskottet under ärendets behandling inhemtat, Kongl.
Majit den 23 nästlidne Januari meddelat tillåtelse att vid tvåklassiga elementarläroverk,
der, med redan anställd lärarepersonal, undervisningen ulan olägenhet kan utöfver
sitt nuvarande omfång utsträckas, sådant må, utan hinder af läroverks-stadgans
bestämmelser, för framtiden ega rum, anser Utskottet vidare ålgärd i omförmälda
hänseende icke vara erforderlig.
Den anordning, enligt hvilken 5:te klassens kurser numera äro afpassade så,
att de, ehuru något drygare än för den ettåriga klassen, likväl äro ringare tilltagna,
än desamma kunde vara för en tvåårig klass, och hvarmed afses, att midt under skoltiden
och på det stadium af densamma, der läroverkets nästan alla läroämnen förekomma,
en hvilotid gilves, då lärjungen kan arbeta med mindre ansträngning och likasom hemta
andan, under det hans förut förvärfvade kunskaper sälta sig och vinna mognad, synes
Utskottet ganska välbetänkt; och Utskottet anser sig så mycket mindre höra redan
nu, då samma anordning icke haft bestånd mer än trenne år, deri föreslå en för
ändring, som erfarenheten under denna tid lärer hafva bekräftat lämpligheten deraf.
Enligt hvad motionären inom Utskottet tillkännagilvit, skulle syftemålet med
hans förslag, att de hegge öfversta klasserna, som nu äro två-åriga, måtte göras
till dubbelt så många ettåriga klasser, förnämligast vara lättnad vid upprättandet af
tabellariska uppgifter, årsberättelsers uppsättande m. m. dylikt, hvarå han likväl förmält
sig lägga mindre vigt. Nämnda skäl synes Utskottet också ega alltför ringa
betydelse, för att Rikets Ständer skulle, på grund deraf, nu förorda en rubbning af
den gällande fördelningen, hvilken har sin anledning deri, alt det ofta händer, i
synnerhet på real—linien, att, i anseende till det ringa antalet lärjungar i hvardera
a! de högre klasserna, de begge afdelningarne med fördel kunna lörenas i en klass
och undervisningen bestridas af en lärare i stället för två, hvilka skulle erfordras,
derest' hvardera af dessa klasser, såsom motionären föreslår, gjordes till 2:ne bestämdt
ålskiljda. Genom den tillagda föreskrilten, alt ”der lör sådant ändamål tillräckligt
lärareantal linnes, hvardera af dessa klasser bör fördelas på tvänne ettåriga
aldelningar, hvilka hvar för sig undervisas,” synes stadgandet förena fördelarne å
ena sidan af ettåriga klasser, der de behöfvas, och å andra sidan af en enklare
klassmdelning, der denna är för ändamålet tillräcklig, en anordning, som vid de
mångfaldigt vexlande förhållandena inom skolverket i vårt land icke synes vara
olämplig. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit hemställer Utskottet,
ali berörda förslag må lemnäs utan afseeude.
I sistberörda motion bar äfven blifvit hemstäldt, att ”alla Sveriges städer
skola ega elementarläroverk. De lägsta elementarläroverken skulle, enligt motionä
-
Allm. JBesv.- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 118.
5
rens förslag, ”förläggas i våra mindre släder, der ringare näringar och inskränktare
handel äro de egentliga förvärfskäliorna; de femklassiga åter i sådana städer, der
handel och manufakturer vunnit någon högre utveckling, utan att folkmängden eller
andra vigtiga omständigheter berättigade till ett fullständigt elementarläroverk.”
Ett ovilkorlig! lagbud i berörda hänseende synes Utskottet mera öfverflödigt.
Vid sistlidne riksdag yttrades ock af Rikets Ständer den åsigt, att, ehuru det låg i
sakens natur, alt flertalet af pedagogierna i rikets städer småningom skulle vinna den
utveckling och det ökade antal lärjungar, att de borde upplagas bland elementarläroverken
och ställas under de för dessa gällande föreskrifter, det likväl ej syntes nödvändigt,
att genom ett beslut åstadkomma en sådan förändring förr, än densamma
af städernas eget behof påkallades, helst det onekligen för vissa städer innebure en
fördel, alt läraren vid pedagogien kunde leda de fåtaliga lärjuagarnes undervisning
längre, ån Skolstadgan för två- och treklassiga elementarläroverk medgifver. Utskottet,
som delar denna af Rikets Ständer uttalade åsigt, har ock funnit de af motionären
föreslagna grunder för bestämmandet af de orter, der skolor af olika omfång skulle
upprättas, mindre antagliga icke allenast derför, att det torde blifva svårt att bestämma,
vid hvilken punkt af utveckling handeln och näringarne i en stad skulle
anses erfordra ett trekiassigt, ett femklassigt eller ett fullständigt läroverk, utan äfven derför
alt elementarläroverkens lärjungar till så stort anta! utgöras af barn från kringliggande
orter — barn, för hvilka undervisningstillfället icke synes böra göras beroende af den
stads industriela utveckling, i hvilken skolan är belägen; äfvensom för den stora föränderlighet
i skolornas omfång och organisation, som genom antagandet af sådana
grunder skulle uppkomma. Enär med den nitälskan för undervisningsväsendet, som
utmärker närvarande tid, det ej behöfver befaras, att icke den stad, som hittills saknat
elementarläroverk, i mån af behof vidtager åtgärder för att åstadkomma upprättandet
af ett sådant; och utväg dertill är beredd genom Rikets Ständers vid sistlidna
riksdag i afseende på pedagogierna meddelade beslut alt — med öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts pröfning och afgörande, huruvida för en eller annan af de pedagogien
som blifvit eller blifva utvidgade till 2-klassiga skolor, anledning må lörelinnas att, i
anseende till lärjungarnes ökade antal eller andra omständigheter, derstädes ordna undervisningen
i enlighet med Stadgan för rikets elementarläroverk — för sådant ändamål
ställa ett visst belopp af vederbörande Hufvudtitel till K. M:ts förfogande, hemställer
Utskottet, att Herr Sommelii förslag, sådant det i 1 ista punkten af hans
motion är uppstäldt,
må förfalla.
Vidare har Herr Sommelius i sin motion fästat uppmärksamheten derpå, att ett
obegränsadt antal lärjungar ej bör vid ett läroverk få antagas. Samma orsaker, som
6 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
föranledt, att ett för stort antal lärjungar i förhållande till lärareantalet samlats inom
vissa klasser, hafva verkat till förökande af lärjungarnes antal i det hela, så att t.
ex. ett-läroverk, hvars lärjungar år 1859 voro 255, år 1862 räknar mer än 500,
vid ett annat antalet lärjungar från 1859 till 1862 ökats från 365 till 462 o. s. v.
Lika med motionären anser Utskottet, att, om ett visst maximum i detta hänseende
öfverskrides, deraf måste uppkomma stora svårigheter för upprätthållandet af
ordning och tukt, såväl som för meddelandet af en fullt ändamålsenlig undervisning.
Många hinder måste möta för att bland en så talrik lärjungepersonal en enda person
skulle kunna på ett tillfredsställande sätt handhafva deii tillsyn, som nu, enligt gällande
föreskrifter och sakens egen beskaffenhet, en Rektor åligger. Och då, i händelse antalet
af dem, som söka inträde i ett läroverk, ökas i den hastiga progression, alt detsamma synes
komma att öfverskrida ett visst maximum, den utväg erbjuder sig, att antingen i
samma stad eller ock på annat ställe inom den vanligen vidsträckta landsort, från
hvilken lärjungar samlas till ett större elementarläroverk, inrätta ytterligare en skola
med ett efter behofvet lämpadt, mindre antal klasser, samt Utskottet, lika med motionären,
anser 400 lärjungar vara det högsta antal, hvars vård lämpligen kan åt en
Rektor uppdragas, tinner Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Ständer att bifalla motionärens framställning i
detta hänseende, och att i sådant fall besluta den underdåniga
hemställan till Kongl. Majit, som under punkten Litt a. vid slutet
af detta betänkande upptages.
1 följd af det ökade förtroende, elementarläroverken under sednaste tider vunnit,
har, såsom nyss är nämndt, lärjungarnes antal inom dessa läroanstalter betydligen
ökats. Denna tiilvext har i synnerhet egt rum inom skolans lägre klasser, och
mängden af lärjungar inom samma klass har sålunda ej sällan stegrats till ett antal,
som gjort del för en lärare nästan omöjligt alt på ändamålsenligt sätt och till lärjungarnes
verkliga båtnad bestrida undervisningen.
Till afhjelpande af detta missförhållande har Herr Sommelius i sin förutnämnda
motion hemställt:
”att antalet lärare vid de olika läroverken bestämmes efter lärjungarnes antal.
I de 5 lägre klasserna få högst 25 å 30 gossar finnas i hvarje lexlag och i de
fyra högre klasserna högst 15 å 20.”
Motionären har tillika föreslagit, att ”vid de läroverk, der undervisning meddelas
i till och med 3:dje klassens kurser, bör ej mera än en lärare vara anställd,
såvida ej lärjungarnes antal öfverstiger 50. Skulle denna lärare få något flera undervisningstimmar,
än lärarne i allmänhet, bör ha» härför uppbära särskildt arfvode.”
Att lärarnes antal fortfarande måste vara beroende af läroämnena, är väl i sin
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118. 7
ordning; men om denna måttstock för bedömandet af det beböfliga antalet lärare är
den enda i lag fastställda, skall det ofta inträffa, att, särdeles i de tvänne lägsta
klasserna, hvilka, enligt regeln, böra skötas hvar för sig af en enda lärare, denne får
i ett och samma lexlag flera lärjungar, än lian förmår leda.
På sätt motionären ådagalagt, finner äfven Utskottet ett oförnekligt behof af
en föreskrift, till förekommande deraf, alt lärare belastas med ett så stort antal
lärjungar, att undervisningen deraf lider, alldenstund det är ovedersägligt, att lärarnes
öfveransträngning länder just till lärjungarnes skada. Efter Utskottets omdöme
bör en lärare i allmänhet icke åläggas att undervisa mer än högst 50 lärjungar
på en gång; och ehuru äfven detta antal synes för högt för lärare i vissa
undervisningsämnen, t. ex. de mathematiska, har Utskottet likväl trott sig kunna
föreslå en bestämmelse, som fastställer berörda maximum, enär det anmärkta missförhållandet
visat sig störst i de lägre klasserna, hvaremot antalet lärjungar alltid
aftager i de högre, till följd hvaraf ett lämpligare förhållande emellan lärarnes och
lärjungarnes antal i de sistnämnda klaasserna merändels utaf sig sjelf uppkommer.
Visserligen torde lärarnes antal i allmänhet härigenom komma att något ökas;
men anslaget till deras aflöning behöfver ej fördenskull blifva betydligt större än
det nuvarande, emedan det redan utgår i arfvoden åt så kallade extra-lärare, hvilkas
anställande såsom sådane visat sig ur flera synpunkter för undervisningens systematiska
ordnande och jemna gång mindre förmånligt.
Att upphäfva den regel, enligt hvilken de lägsta elementarläroverken nu ega
en lärare för hvardera klassen och, såsom motionären föreslår, vid de läroverk, der
undervisningen meddelas i lill och med 3:dje klassens kurser, anställa endast en
lärare, såvida lärjungarnes antal ej öfverstiger 30, synes deremot Utskottet icke
böra tillstyrkas, enär detta skulle strida mot den af Ilikets Ständer förut vidhållna
grundsats, att elementarläroverk icke böra inrättas med mindre än tvänne lärare,
och det föröfrigt måste vara vigtigare att bereda en så tillfredsställande undervisning
som möjligt, än alt i kostnaden åstadkomma en besparing, som i sjelfva
verket torde blifva ganska ringa, alldenstund endast på få ställen finnas elementarläroverk,
der antalet lärjungar ej öfverstiga 50.
Den tillstyrkan Utskottet på grund af det anförda trott sig böra i nu förevarande
ämne afgifva, finnes i sammanhang med hvad Utskottet i öfrigt föreslagit, bär
nedan införd
under punkten Litt. B.
Utskottet öfvergår nu till ett ämne, som otvifvelaktig! är förtjent af den största
uppmärksamhet, nemligen frågan om de olika läroämnenas fördelning på särskilda
klasser, den ordning, i hvilken början med hvarje särskildt läroämne bör ske,
och den tid som för det enas eller andras lösning bör afses. På denna fiåga in
-
8 Allni. Besv.- och Eicon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
verkar väsendtligen såväl läroämnenas antal, som särskildt det utrymme man vill
lemna åt undervisningen i de klassiska språken; och i sammanhang med densamma
böra alltså behandlas de särskilda förslag, som åsyfta en inskränkning i studiet af
nämnda språk, samt de, hvilka afse borttagandet från elementar-undervisnigen af ett
eller annat utål de ämnen, som hittills ansetts höra dit.
Enligt den undervisningsplan, som är gällande för dem, som läsa de klassiska
språken, börjar undervisningen i latin uti tredje klassen, i grekiska uti den fjerde
och i fransyska uti den femte; enligt undervisningsplanen för dem, som icke läsa
klassiska språk, börjar undervisningen i engelska uti tredje och i fransyska uti fjerde
klassen. Filosofisk propredevtik läres af de förra först i 7:de klassens andra afdelning,
men af de sednare uti begge afdelningarne af samma klass. De förslag, som
åsyfta ändring i omförmälda bestämmelser och undervisningsplaner äro följande:
Grefve Björnstjerna har i öde punkten af sin motion hemställt, att af en dertill
nedsatt komité måtte utarbetas ny läsordning, hvari, med erkännande af de klassiska
språkens värde, de praktiska vetenskaperna och nutidens fordringar i uppfostringsväg
dock hufvudsakligen böra göra sig gällande; och har motionären till dessa
fordringar äfven räknat undervisning i fosterlandets statsförfattning.
Herr Sommelius, som föreslagit att dela skolan i två hufvudafdelningar, hvaraf
den första skulle innefatta de 5 högsta klasserna och den andra afdelningen de
begge öfriga, hemställer i sammanhang dermed, alt i första afdelningen må meddelas
gemensam undervisning åt alla disciplarne och endast i sådana ämnen, ”sorn
tillhöra allmän bildning, det är: uti kristendom, modersmålet, tyska, engelska, franska,
historia och geografi, mathematik och naturvetenskap äfvensom välskrifning
och teckning,” samt att i andra afdelningen, i hvars första klass de båda bildnings—
linierna således skulle dela sig, hufvudämnena för den klassiska linien må blifva:
latin, grekiska och mathematik; och för den reala linien: lefvande språk, mathematik
och naturvetenskap; dock, på det att de ämnen, som varit föremål för undervisning
i de 5 nedra klasserna icke skulle bortglömmas, borde hvar 4:de vecka i
månaden ensamt åt repetition af dessa användas.
Grefve Wachtmeister, H., (motion N:o 19) hemställer, att Rikets Ständer måtte
uttrycka den önskan, alt det stadgande, som innehölls i 12 § af 1856 års Läroverksstadga
åter måtte erhålla gällande kraft, nemligen att ”lärjunge, som begagnar
sig af undervisningen i latin, vare på målsmans anhållan frikallad från grekiska
språkets läsning och må i stället under de lärotimmar, sådan befrielse eger rum,
på sätt Rektor och Lärare, med billigt afseende på målsmans uttryckta önskan,
finna för honom lämpligt, undervisas inom den afdelning, der latinska språket icke
låses, eller ock utom skolan njuta sådan undervisning, som af Rektor godkännes;”
och slutligen har Doktor Säve (motionen N:o 44) föreslagit, att för dem, som
låsa klassiska språk, uppskjuta läsningen af det grekiska till 5:te klassen; för dem
som
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande N:o 118.
9
sorn icke läsa klassiska språk uppskjuta det engelska likaledes tili 5:te klassen och
i allmänhet uppskjuta botanikens läsning till 3:dje klassen; varande i anledning häraf
ny undervisningsplan för hvardera linien af denne motionär uppgjord och hans motion
bifogad.
Hvad nu först angår de klassiska språken och till en början latinet, är Utskottet
långt ifrån att vilja tillstyrka en anordning, hvarigenom för dem, som verkligen
behöfva lära detta språk, ett grundligt studium deraf motverkades. Men ej
mindre med hänsyn till detta språks förändrade bestämmelse såsom bildningsmedel
för skolan, än till det gagn lärjungarne kunna hafva af detsamma i en framtid, synes
platsen för detta studium i nu gällande undervisningsplan icke vara den lämpligaste.
Så långe skolan var hufvudsakligen byggd på klassiska språkstudier, var
det så mycket mera i sin ordning att, såsom då ock skedde, lärjungarne genast
började läsningen af latin, som detta språk visat sig vara ett ypperligt medel att
uppöfva och stärka lärjungens tankekraft. På den liden meddelades icke heller någon
grundlig grammatisk undervisning i modersmålet, knappt i något annat lefvande
språk; och åt fleia läroämnen, hvilka nu med ifver omfattas, egnades föga eiler ingen
uppmärksamhet. Men sedan vårt tidehvarfs upplysta och nyllighetsälskande
anda lyckats alt bereda en mera mångsidig praktisk bildning, samt skolan i sin
krets af läroämnen småningom upptagit allt flera kunskapsarter af empirisk och
praktisk syftning och bland de humanistiska bildningsmedlen inlagt det moderna
element, som förut fattats; sedan de mångfaldiga fordringar på den offentliga undervisningen,
hvilka af industriens mägtiga förkofran och af vidgade statsborgerliga
intressen blifvit en följd, framkallat en särskild bildningsiinie, den så kallade ”reallinien”,
uti hvilken studiet af de klassiska språken icke förekommer; och sedan till
grundläggningen af språkstudiet i allmänhet, äfven på den klassiska linien, latinet
ej längre användes, utan modersmålet i första klassen dertill begagnas, och ej heller
i nästföljande klass läsandet af latin begynnes, utan ännu ett annat, främmande
språk (nemligen tyskan) här inträder såsom läroämne, måste deraf blifva en följd,
att ofvanberörda syftemål med latinets läsande i de lägsta klasseina numera bör
kunna uppnås genom den undervisning i tvänne andra språk, som lärjungen erhållit
innan han enligt nuvarande plan ens får börja läsa latin; och det synes då ej
längre finnas något skäl att påtvinga äfven dem, för hvilka studiet af detta språk
icke blir till något gagn, en undervisning, som enligt nu gällande skoi-schema
medtager mera tid än något annat ämne, allrahelst om, såsom Utskottet finner fullt
antagligt och erfarenheten vid Nya Elementarskolan i Stockholm, enligt dess lärares
utsago, lärer bekräfta, den kurs, som må anses erforderlig för dem, som böra
läsa ifrågavarande språk, kan medhinnas under vistandet i de högsta klasserna.
Utskottet finner sig fördenskull, efter moget öfvervägande, upp manad t att tillstyrka
den uppflyIlning af latinska språket till en sednare klass; och då, vid valet af
Bih. Ull «B. SL Fröt, 1863 & 1863. 8 Sami 31 Haft. 3
10
Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 1X8.
denna, man utan gensägelse måste fästa afseende äfven derpå, huru lång tid kan
erfordras för att ynglingen skall kunna inhemta så grundlig kännedom af detta språk,
att han förmår på ett fruktbärande sätt använda denna sin kunskap under det sjelf—
studium, som inträder i och med hans afgång frän skolan till universitetet, har Utskottet
icke tilltrott sig föreslå uppskjutandet af ifrågavarande språk längre än till inträdet
i 5:te klassen, men håller före, alt, med ett lämpligt undervisningssätt, det
skall blifva möjligt för lärjungen att under genomgåendet af 5:te, 6:te och 7:de klasserna,
! hvartill i allmänhet åtgår en tid af 6 år, tillegna sig fullt ut lika god kännedom
af meranämnda språk, som i allmänhet visat sig såsom frukt af nuvarande undervisningsplan.
Såsom en otvungen följd af en sådan förändring lärer Grekiska språket, som
enligt undervisningsplanen för den klassiska linien nu förekommer redan i 4:de klassen,
böra uppflyttas till den 6:te; hemställande således Utskottet om
bifall till det under punkten C. härnedan framlagda förslag.
Beträffande åter frågan, huruvida Grekiska språket såsom läroämne bör vara
obligatoriskt eller icke — det vill säga, huruvida befrielse derifrån, äfven för dem
som läsa latin, må, på målsmans begäran, kunna medgifvas — anser Utskottet, att,
ehuru önskligt det kunde synas, att skolan förmådde tillfredsställa aila de särskilda
behof och önskningar, som hvar och en af hennes lärjungar kunde yttra, svårigheterna
vid utförandet af en derefter lämpad anordning måste blifva så stora, att olägenheterna
vida öfverväga fördelarne, och att följden ofelbart skulle blifva, att undervisningen
söndersplittrades, dess jemna gång rubbades och lärarekrafterne blefve otillräckliga.
Behofvet af en fast ordning inom skolan, sorn är förbindande för samtliga
dess lärjungar, gör sig omotståndligt gällande öfverallt, och tillvaron af en sådan ordning
måste befrämja icke blott undervisningens ändamålsenliga fortgång, utan äfven
disciplinens hållning. Skolan är nu delad i 2:ne linier, den klassiska och den reala;
men om en anordning, sådan som den föreslagna, skulle vidtagas, blefve i sjelfva
verket en ny, tredje linie derigenom tillskapad. Det skulle vid sådana förhållanden
blifva ganska svårt alt på lämpligt sätt ordna undervisningen inom läroverket. Om
de lärjungar, hvilka från Grekiska språkets studium finge dispens, skulle på samma
timmar annorledes inom skolan sysselsättas, så komme de att för tillfället insättas
i en klass, dit de icke hörde, och der de icke kunde med fördel följa den derstädes
meddelade undervisning, emedan denna måste, oberoende af deras närvaro, på andra
timmar fortgå. Skulle åter de dispenserade lärjungarue vara alldeles lediga från
skolan under de timmar, då deras kamrater arbetade inom densamma, så uppkomma
lätteligen hos de förra en ingalunda gagnelig vana, att anse skolans ordning för sig
icke bindande, och hos de sednare antingen afund öfver en ledighet, som ålnjötes
Allm. Besvoch Ekon-Utskottets Betänkande N:o 118.
11
af deras kamrater men icke af dem sjelfva, eller ock en benägenhet att anse sig
sjelfva stå öfver dem, derigenom att de innehade kunskaper, som de andra saknade.
Då för öfrigt ifrågavarande språk, i följd af dess nära frändskap med latinet, i sammanhang
med detsamma utan synnerlig svårighet inheinlas; då dess literatur företer
ett rikt förråd af de mest utmärkta arbeten, till hvilka lärjungen vid en mognare
ålder sålunda öppnas tillträde; då kännedomen af detta språk bereder tillfälle att på
grundspråket läsa våra heliga urkunder, en läsning, som enligt gällande skolplan,
likasom i alia andra protestantiska länder, är föreskrifven vid religionsundervisningen
i skolans högre klasser; då erfarenheten dessutom visat, att detta språk, som i sig
eger någonting ganska tilldragande både för formens och innehållets skull, merändels
är ett begärligt studium, hvarifrån dispens sällan sökes af dem, som läsa latin, samt
att detsamma för vissa lefnadsbanor är af stor vigt; och då dertill slutligen kommer,
att detsamma, enligt Utskottets förslag, ej skulle börja förr än i 6:te klassen, torde
en rubbning i nu gällande, för icke längesedan stadgade föreskrift, med hvilken skollärarne
på många ställen uttalat sin belåtenhet,
icke böra förordas.
I fråga om den förändrade plats, som vissa särskilda läroämnen, såsom t. ex.
engelska och botanik, enligt de ofvannämnda förslagen skulle komma att i undervisningsplanen
intaga, har det synts Utskottet, som detaljer af denna beskaffenhet svårligen
egnade sig att utgöra föremål för Rikets Ständers pröfning, och det så mycket
mindre, som en sådan pröfning icke kunde företagas ulan en genomförd undersökning
om undervisningsplanens bestämmelser i öfrigt och den inverkan, en rubbning i
nämnda hänseenden kunde komma att ulöfva på förhållandet i det hela. Icke heller
kan Utskottet inlåta sig på bedömandet af de förändrade läs-schemata, hvilka åtskilige
motionärer i sina vid motionerna fogade undervisningsplaner uppställt, helst som,
innan 1859 års läroverksstadga vunnit någon längre tids tillämpning, och isynnerhet
innan undervisningen inom skolorna vunnit en sjelfständigare ställning genom det
nyligen anbefallda, mea ännu icke verkställda upphäfvandet af studentexamen, verkningarne
af skolstadgans bestämmelser icke kunna med säkerhet bedömas. Men då
den klassiska och den reala linien i skolan åtskiljts, och dessa linier, enligt Utskottets
ofvan uttalade mening beträffande platsen för de klassiska språken, skulle komma
att från och med 5:te klassen taga hvar sin särskilda rigtning, lärer den allmänna
grundsats böra uttalas, att läseordningen så bör inrättas, att ej mindre undervisningen
för de lärjungar, som fullständigt genomgå läroverket, må fortgå såsom ett
harmoniskt helt, ån äfven att åt de lärjungar, hvilka nödgas tidigare afbryta sin
skolgång, må beredas en i möjligaste måtto tillfredsställande undervisning i de för
dem erforderliga ämnen.
12
Allm. Besv.- och Ekon.-XJtskoUcts Betänkande N:o 118.
Hvad åter angår det af Grefve Björnstjerna tillstyrkta införandet af en lärokurs
i Svensk Statsförfattning, finner Utskottet ett särskildt stadgande derom öfverflödigt,
enär antagas bör, att grunddragen af vår Statsförfattning redan nu i sammanhang
med vår historia meddelas; hvadan, och enär ett mera omfattande studium deraf
dels skulle öka de redan talrika läroämnena, dels bör anses ej rätteligen tillhöra
elementarundervisningen, förslaget härom ej kan af Utskottet tillstyrkas.
Med hänvisning tili
Litt. d. af här
nedan sammanfattade förslag,
får Utskottet, som längre fram vill afgifva yttrande angående lämpligheten att,
på sätt Grefve Björnstjerna yrkat, begära nedsättande af en komité för nu afhandlade
ämnens utredande, på grund af hvad ofvan anfördt blifvit, hemställa,
att hvad motionärerne i nu berörda hänseenden i öfrigt föreslagit
må förfalla.
Harr Sommelius bar jemväl föreslagit, att ”från undervisningsämnena uteslutas
Hebreiska, Filosofi och Dogmatik. Dock borde, såsom nu, den yngling, som sådant
åslundar, få njuta fri undervisning i Hebreiskan, på andra timmar likväl ån de allmänna
lärolimmarne.”
Enligt 14 § i läroverksstadgars meddelas på klassiska linien undervisning i hebreiska
språket åt lärjungar, som sådant åstunda. Hvad Herr Sommelius rörande
detta undervisningsämne föreslagit, innebår således i sjelfva verket ingen ändring i
nu gällande bestämmelser.
Till stöd för förslaget att från undervisningsämnena borttaga filosofi och dogmatik,
har motionären ej anfört annat, än att dessa ämnen icke skulle tillhöra elementarundervisningen.
Hvad angår den filosofiska propedeutik, som, på sätt ofvan
är anlydt, i den högsta klassen läses och utgöres af dels logik och dels psykologi,
synes den ringa tid, som dertill åtgår, svårligen kunna, på det utvecklingsstadium,
der ynglingen då befinner sig, bättre användas. Såsom allmänt bildande och grundläggande,
försvara ock dessa läroämnen sin plats i elementarundervisningen, isynnerhet
som de ej äro ämnade att der iniiemtas vetenskapligt, samt den undervisning, som
meddelas och hvilken sträcker sig endast till elementerna och den allra nödvändigaste
terminologi, mera har till ändamål att bibringa lärjungen förmåga att framdeles,
med begagnande af föreläsningarne vid universitet, på egen hand idka studiet
af fiiosofien såsom vetenskap.
Beträffande åter dogmatiken, bör väl medgifvas, att, der undervisningen i densamma
icke eger rum annorlunda ån medelst utanlexor efter en viss lärobok, denna
undervisning icke kan vara mycket fruktbärande; men på en sådan method kan dock
icke läsordningen anses gifva anvisning, då densamma, beträffande detta ämne, för
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118. 13
6:te likasom för 7:de klassen föreskrifver: ”framställning af troslärans hufvudsanningar
efter en kort lärobok och med hänvisningar till den Heliga Skrift.” Enligt denna
föreskrift bör, derest läraren uppfattar densamma rätt och besitter erforderlig undervisningsförmåga,
denna undervisning kunna blifva lifaktig och kunskapen lelvande;
och då, i de fall der anledning till anmärkning i detta hänseende förekommit, sådant
alltså, efter Utskottets omdöme, berott af en felaktig uppfattning beträffande läromethoden,
men icke af nu gällande läroverksstadgas innehåll; samt Utskottet för ingen
del vill tillstyrka förminskning af undervisningen i kristendomskunskap vid läroverken,
har Utskottet icke heller funnit sig böra förorda uteslutande af dogmatiken
såsom läroämne vid elementarläroverken.
Utskottet hemställer alltså, att hvad Herr Sommelius i 7:de punkten af sin
motion föreslagit,
ej må till någon åtgärd föranleda.
Hvad Utskottet nyss yttrat rörande dogmatiken gäller med lika skäl kristendomsundervisningen
i allmänhet och således äfven läsandet af katekesen, i afseende
hvarå Herr Hierta uti en inom Vallöf!. Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 81) yrkat,
”alt all utanläsning i skolorna af den antagna Lindblomska förklaringen af Dokt. Martin
Luthers katekes må anskaffas.” Och Utskottet kan således undgå att nu vidare yttra
sig i denna fråga, desto heldre som Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 15
September 1860 redan hos Kongl. Maj:t anhållit, ”det Kongl. Maj:t täcktes såsom
rättesnöre för kristendomsundervisningen såväl vid Rikets samtliga skolor, som vid
Nattvardsungdomens handledning stadga, alt Luthers lilla katekes skall utgöra grunden
för kristendomsundervisningen och bör läras utantill, och att utanläsning ej
ålägges lärjungarne, innan de genom föregående muntlig undervisning förmått ali
någorlunda redigt uppfatta innehållet, samt att den förklaring öfver Luthers lilla katekes,
som är eiler varder antagen, bör begagnas såsom handledning vid religionsundervisningen,
äfvensom att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga lämpliga åtgärder för erhållande
af en för omförraälda syfte tjenlig katekesförklariug.’' Enligt den af Rikets
Ständers Justitie-Ombudsman till riksdagen afgifna embetsberättelse tillhör detta ärende
antalet af dem, som ännu vid riksdagens början icke blifvit inför Kongl. Majit föredragna
eller afgjorda; men då det blifvit upplyst, att Professoren i Pastoral-Theologi
m. m. C, A. Torén erhållit nådigt uppdrag alt biträda vid beredandet af detta ärende,
och således ämnet tvifvelsutan kommer under Kongl. Majlis pröfning, anser Utskottet
Herr Hiertas berörda motion nu ej böra till särskild åtgärd
föranleda.
14 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
I afseende på skriföfningarna inom skolan har Herr Sommelius föreslagit, ”att
på klassiska linien sådana öfningar skola företagas endast ij modersspråket och
latin, i de andra språken blott talöfningar och extemporalier, samt att på reala
linien skriföfningar likaledes må ega rum endast i modersmålet och etl främmande
språk efter eget val, och i de 2:ne andra språken endast talöfningar.”
Enligt den vid nu gällande iäroverks-stadga såsom bilaga logade ”fördelning af
läroämnena på särskilda klasser,” förekomma hemskrifningar icke förr än i 5:te
klassen. Utom i latinet och modersmålet har nämnda stadga för klassiska linien
ej bibehållit andra hemskrifningar än på fransyska språket, och det i 7:de klassen
Hena. På real-linien åter förekommer i ingen af klasserna hemskrilning på mer
än ett främmande språk. Det torde vara klart, alt all språkundervisning bör gå ut
på att lära eleven både att förstå ett språk och att bruka det i tal och skrift. Och
då hvarken iäroverks-siadgans ofvan antydda bestämmelser kunna anses fordra för
mycken hemskrifning, eller det kan vara skål att under lärotimmarne i skolan förmena
iärarne att i sin undervisnings-method använda skriföfningar, kan Utskottet
ej förorda bifall till Herr Sommelii i berörda hänseende framställda
förslag.
1 sammanhang härmed torde det vara i sin ordning att omnämna de motioner,
som åsyfta en förändrad method vid undervisningen och att förekomma lärjungarnes
öfveransträngning. Sålunda har Biskop Björck (i motionen N:o 109) hemställt, att
Dikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, ”att Kongl. Majit täcktes såsom tillägg
till nu gällande nådiga stadga för eiementar-läroverken utfärda reglementarisk
föreskrift, att vid undervisningen inom skolans nedre klasser alla andra vid undervisningen
förekommande läroämnen än svenska, tyska, latin, grekiska och mathematik
skola hufvudsakligen genom läsning på lärorummet och genom muntlig undervisning
af Iärarne åt ungdomen bibringas, hvarvid några hemlexor icke böra löreo
mraa, såsom ock för öfrigt bör tillses, alt de lexor och skriföfningar, som lemnäs
ungdomen för sysselsättning utom lärorummet, icke blifva vidlyftiga, så att derigenom
nödiga tillfällen för kroppsöfningar och hvi!a blifva lärjungarne betagna,
äfvensom särskildt afseende bör fästas derpå, att icke, såsom här och der lärer varit
brukligt, hemlexorna må härigenom blifva så många eller betydliga, att för deras
inlärande söndagsarbetet tages i anspråk;” och halva i denna motion Doktorerne
Carlander, Nordlander, Collén och Säve samt Prosten Rabe instämt.
Herr Ridderstad åter har (i motionen N:o 242) föreslagit l:o att vexelundervisnings-methoden
med de modifikationer, som tid och erfarenhet gifva vid handen,
måtte läggas till grund lör undervisningen inom Dikets elementarläroverk och allmänna
skolor samt 2:o att alla så kallade hemlexor upphöra; och slutligen har
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118. 15
Herr Sommelius föreslagit: att i de 5 nedre klasserna bör ungdomen undervisas
5 timmar i skolan, hafva 2 exercilielimmar och en å Iva öfverläsningstimmar i hemmet
dagligen; att i de 4 öfre klasserna bör uppläsnings- och undervisnings-timrnarna
i skolan ej vara flera än 4, hvartill fordras minst 6 öfverläsningstimmar;
kommande dertill 2 exercitietimmar dagligen samt den tid, som behöfves för utarbetande
af hemthemata.
Hvad nu först angår det af Herr Ridderstad föreslagna införandet af det så
kallade vexelundervisnings-systemet, torde det vara allmänt bekant, att della system
af de skickligaste lärare pröfvals och befunnits mindre lämpligt samt numera endast
användes såsom eli nödfallsmedel der lärarekrafterna äro otillräckliga. Det vill
ock synas alt, om ett undervisnings-system är desto fullkomligare, ju mera det
anlitar det lefvande ordets kraft, de slutna klasserna, der detta till en vida högre
grad är förhållandet, måste hafva företräde, läsningen må nu för öfrigt, i afseende
på lärarne, vara åmnesläsning eller klassläsning. Der dylika klasser finnas och
icke äro af lärjungar öfverfulla, kan den insigtsfull och skicklige läraren, han må
undervisa, förklara hvad som skal! läsas, eller förhöra hvad som blifvit läst, med
ordets magt verka på hela lärjunge-antalet i det han verkar på hvarje enskild, kan
samtidigt bedöma, huru hvar och en fattat, kan beriktiga hvad som är orätt, belysa
hvad som är dunkelt, bestämma hvad som är sväfvande och obestämdt, eller framkalla,
underhålla och vägleda sjellverksamheten. Dessa frukter kunna icke i samma
mån vinnas af monitörsystemet, om det än på det sorgfälligaste bevakas, och om än
de yppersta didaktiska hjelpmedel användas, enär en aldrig så god lärobok ej ersätter
en skicklig lärares omedelbara undervisning. De öfriga här ofvan anförda
förslagen hafva det gemensamt, att de yrka ett stadgande i skolordningen om det
mått af tid, lärjungen bör i skolan och i hemmet använda på inlärandet af sina föresätta
lexor. Det har likväl synts Utskottet som läroverksstadgan, hvilken egentligen
har till föremål ordnandet af undervisningen inom skolan, svårligen skulle kunna på
eli fruktbärande sätt meddela reglementariska föreskrifter om iärjungarnes sysselsättning
i hemmel, utöfver hvad skolstadgan för närvarande innehåller, då den i §
100 föreskrifver, att ”Rektor och klassföreståndare böra noga tillse, all icke i något
ämne hemlexor åläggas lärjungen till ett mått, som kan betaga honom nödig
hvila och förströelse, eller hindra förberedelse i andra läroämnen.” Att med de
gifna föreskrifterna hemlexorna kunna ordnas på ett sätt, alt dessa icke blifva för
lärjungen öfveranslrängande, har erfarenheten visat. Så t. ex. finner man af den
sist utgifna årsberättelsen från ett af läroverken i riket, att för de lägre klasserna,
till och med den 4:de; hemarbetet bestämmes på det sätt, att lärarne vid lermirens
början, sedan lektions-schemat blifvit uppgjordt, med ledning af detsamma öfverenskomma,
i hvilket eiler hvilka läroämnen lör de särskilda veckodagarne få gifvas
hemlexor, efter den regel, alt desamma för. lärjungar af medelmåttig förmåga
må upptaga inalles en halitimma om dagen för lista klassens lärjungar, en timma
16
Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottets Betänkande N:o 118.
för 2:dra klassens, en och en half timma för 5:dje samt en och en half till två
timmar för 4:de klassen; att deremot för de högre klasserna man bestämmer, huru
många timmars hemläsning i hvart och ett särskildt ämne får påräknas för hvarje
vecka, samt att, till fö'jd af denna bestämning, det hemarbete, som varit lärlingarne
i 5:le, 6:te och 7:de klasserna åjagdt, kan anses öfverhufvud laget motsvara
2 å 2a timmar om dagen, deruti likväl icke inberäknadt arbetet med hemscripta.
Frågan i hvad mån hemlexor höra undvikas, står åter i närmaste samband
med det vigtiga spörsmålet, huru i allmänhet öfveransträngning med skolans lärjungar
skall kunna förekommas. Motionärernes särskilda anföranden och än mera de
diskussioner inom Stånden, af hvilka Utskottet erhållit kännedom, utmärka alt delta
ämne tilldragit sig en liflig uppmärksamhet, och man ledes deraf till det antagande,
att verkliga anledningar till klagomål förefinnas. Att hemlexorna icke böra ensamt
bära skulden torde vara uppenbart, likasom att de i och för sig sjelfva ej böra
anses såsom något ondt. Det måste utan tvifvel vara nyttigt för lärjungen, att
han i tid vänjes alt arbeta på egen hand, utan att vara biträdd hvarken af den
olfentlige läraren eller någon enskild handledare, hvaremot det är angeläget alt
denna hemläsning med tillbörlig klokhet och med måtta anlitas, samt planmäs
sigt
ordnas.
Icke heller har Utskottet kunnat biträda det af Herr Sommelius väckta förslag,
att undervisning stulen i skolan måtte inskränkas, så att den skulle blifva för
de fem nedersta klasserna 5 timmar, och för de öfriga blott 4 timmar om dagen.
Skolstadgans föreskrifter i afseende på undervisningstimmarne innehålla hufvudsakligen
: ”att i hvarje vecka skola vid alla elementarläroverk vara inom första och
andra klasserna trelio, och inom de öfriga klasserna öfverhufvud tretiotvå offentliga
lärotimmar; att ej flera än tre allmänna lärotimmar må följa på hvarandra, eller
flera än sex användas inom samma dag, ej heller under någon hel söcknedag all
undervisning uteblifva; att mellan omedelbart på hvarandra följande lärotimmar
medgifves lärjungen fem till tio minuters ledighet, hvilken i lärotiden inberäknas
gamt att föröfrigt, efter olika orters sed och årstidernas beskaffenhet, lärotimmarne
må ordnas på sått Ephorus efter Rektors och lärares förslag godkänner.”
Att nu, i stället för dessa, efter de mångfaldigt vexlande förhållandena i vårt
land, väl lämpade allmänna föreskrilter, stadga ett för alla orter och årstider bestämdt
gällande antal läsetimmar för hvarje dag, skulle, efter Utskottets mening, icke
vara tjenligt. Beräknar man den af motionären föreslagna lärotid efter vecka, så
skiljer den sig från den nu gällande i de båda lägsta klasserna alls icke, samt i
tredje till och med femte klasserna endast med tvänne limmar i veckan, hvilken
skilnad synes vara alltför ringa, för att en hemställan om nytt stadgande i delta
hänseende kan anses påkallad. I afseende åter på de tvänne öfversta, tvååriga klasserna
innefattar motionärens förslag en betydlig inskränkning i nu stadgade undervisningstid
-
Ålim. Besv.- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 118. 17
visningstid, genom hvilken åtgärd, efter motionärens förmenande, ett hufvudsakligt
hjelpmedel skulle vara vunnet emot lärjungarnes öfveransträngning. Men detta förslag,
om det genomlördes, skulle, efter Utskottets tanke, snarare hafva en motsatt
verkan. Det synes nemligen uppenbart att, om man skulle afskära för lärjungen
det tillträde han nu eger till sm lärare, eller inskränka tillfället att af honom erhålla
nödiga upplysningar och förklaringar, så skulle man derigenom icke förminska,
utan föröka lärjungens eget arbete. Lärarens verksamhet i skolan kan icke
annat än lända till lärjungens utbildning och för honom utgöra en lättnad och en
hjelp. Endast i det fall, att man tänkte sig lärarens arbete i skolan såsom hufvudsakligen
ett förhörande af de lexor, lärjungen i hemmet lärt sig, skulle man
kunna komma lill den slutsats, att ett ökadt antal timmar i skolan medför en tillökning
af lärjungens hemarbete. Men om under den tid, lärare och lärjunge tillbringa
tillsammans i skolan, den förre sprider ljus öfver det ämne, som är i fråga,
utreder det som är svårfattligt, framställer i sitt sammanhang hvad som vid första
anblick förefaller främmande, fäster uppmärksamheten på hvad som är hufvudsakligt,
och dervid tillika på lämpligt sätt tager i anspråk lärjungens egen tankeverksamhet,
så måste otvifvelaktigt behofvet af hemarbete för lärjungen derigenom förminskas.
Det gemensamma arbetet måste underlätta lärjungens framsteg, så alt
han af en timme, använd tillsammans med läraren, drager vida större fördel, än
om han skulle få samma timme sig tilldelad för enskild förberedelse. Å en annan
sida skulle fördelningen af det större antal läroämnen, som i de högre klasserna
förekomma, på ett så litet antal skoltimmar, som det föreslagna, göra det för läraren
betydligt svårare att i hvart läroämne hinna meddela den undervisning, som
för skolans ändamål är behöflig.
Ur en helt annan synpunkt har en inskränkning af undervisningstiden i den
öfversta af skolans klasser icke sällan blifvit yrkad, nemligen af det skäl, all tillfälle
till arbete på egen hand må beredas de lärjungar, som stå nära att öfvergå
till det sätt att studera, som är gällande vid universitetet.
Men en sådan inskränkning är redan, och på ett lämpligare sätt, medgifven
genom Skolstadgans 24 §, i hvilken det heter: ”Åt öfversta klassens lärjungar må
Rektor en eller högst tvänne gånger i månaden bevilja en hel dags ledighet, hvilken
bör användas till enskilda studier under Rektors eller vederbörande lärares
kontroll.” Bättre än att öfversta klassens lärjungar skulle få för dagen en timmes
ledighet, hvilken lätteligen kunde förspillas, synes det vara, om de få tillfälle alt
på en gång och med samlad kraft genomgå ett ämne i dess sammanhang och sålunda
förbereda sig för den akademiska frihet, till hvilken de snart komma att
öfvergå.
Att emellertid öfveransträngning egt och eger rum, alt den måste antagas bero
dels af ett ovist nit hos lärare, som glömt att kunskapen ej stegras i mån af den
Bih. till B. St Brot 1862 é 1863. 8 Sami. 31 Haft. 3
18 Allm. Besv.- och Ekon - Utskottets Betänkande N:o 118.
intelektuela processens qvanlilativa uppdrifvandé, dels af sältet, på hvilket undervisningen
ineddelas, dels af de i Skolstadgan för särskilda klasser föreskrifna kursers
alltför stora vidlyftighet; allt delta är i Utskottets tanke otvifvelaktig! och innebär
fullgiltig anledning till den hemställan Utskottet trott sig böra,
i den form punkten litt. e) härnedan utvisar, föreslå såsom
Rikets Ständers blifvande beslut i anledning af de framställningar,
för hvilka Utskottet sednast redogjort, och hvilka Utskottet
i öfrigt anser ej böra lill annan åtgärd föranleda.
Friherre von Platen, L., (motionen N.o 226) har, på anförda skäl och under
uttalande af den öfvertygelse, att hans förslag icke skulle föranleda till förökande,
utan medelbarligen till förminskande af lärjungens göromål, gjort hemställan om
införande vid rikets allmänna elementarläroverk af undervisning i stenografi, samt
begärt, att Rikets Ständer i den underdåniga skrifvelse angående regleringen af undervisningsämnena
vid dessa läroverk, som vid detta riksmöte kan komma alt till
Kongl. Majit aflåtas, måtte härom i underdånighet anhålla.
Utskottet får dock erinra, att då stenografien förutsätter en vida större bekantskap
med språkreglorna, än lärjungen i första början af sin skoltid eger, och undervisning
deri alltså icke lämpligen kan börja åtminstone förr, än ä någon af de
medlersta klasserna, då lärjungen redau vunnit den färdighet i vanlig skrifkonst, att
han med lätthet bör kunna af denna begagna sig för de ändamål inom skolan, som
motionären åsyftar; så och då stenografien ju ej gör annan skrifkonst obehöflig,
kan i sjelfva verket det föreslagna undervisningsämnet ej annat än, då det ökar de
öfrigas antal, äfven taga ytterligare tid i anspråk. Och enär läroämnena i skolan
redan äro tillräckligt många, samt det ifrågavarande ej heller kan komma alla lärjungar
till del, då i detsamma, efter hvad ofvan är antydt, ej kan undervisas i de
lägsta klasserna, efter hvilkas genomgående en mängd lärjungar lemna skolan; samt
äfven för återstoden stenografi endast för ett fåtal kan under nuvarande förhållanden
blifva verkligen behöflig, finner Utskottet sig å Friherre von Plåtens berörda förslag
ej böra förorda något afseende.
Ibland de öfningar, som i Läroverksstadgans 10 och 15 §§ uppräknas är äfven
gymnastik; och då det ej hör förbigås, att Grefve Björnstjerna i 5:te punkten
af sin motion föreslagit införande af vapenöfningar i skolorna, vore här rätta platsen
alt upptaga delta förslag. Men då ändamålet med detsamma lärer få anses
Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskottets Betänkande N:o 118. 19
vunnet, i det alt Kongl. Maj:t redan utfärdat nådig förordning i ämnet, torde nämnda
punkt i omförmälda motion
få förfalla.
Närmast härefter torde böra upptagas de motioner, som hafva afseende på
”afgång från läroverk” hvarom 59—42 §§ i nu gäliande stadga handla. Herr
Sommelius föreslår i afseende härpå, att på reala linien skolundervisningen må kunna
få afslutas med nuvarande 7:de klassens Usta afdelning, emedan de som ämna sig
åt de praktiska yrkena, ej gerna kunna stadna i skolorna längre ån till 17:de året.
Utskottet inser likväl icke, huruledes, i händelse 2;ne olika lärokurser skulle
inrättas med anspråk att hvar för sig kallas afslutade, man skall kunna åstadkomma
den gemensamhet i läsning, som måste finnas i de lägsta och medlersta klasserna,
derest reda och ordning i undervisningen skall kunna ega rum. Det strider ock
emot idéen af en lika bildning för alla, om den ene skulle lemnäs tillträde till universitetet
på en lärokurs, som vore så mycket ringare än den, som af annan lärjunge
fordras; och i anseende till den hos ungdomen framträdande ifvern, att så
snart som möjligt vinna inträde vid universitetet, skulle det ojemförligt största flertalet
sannolikt skynda ur skolan genom den för dem sålunda öppnade närmare utgång.
För såvidt alltså Herr Sommelii förslag åsyftar något annat, än hvad redan
genom 39 § af Läroverksstadgan är medgifvet, nemligen alt hvarje lärjunge, som
önskar, innan han fullständigt genomgått läroverket, skiljas derifrån, eger att blifva
derifrån utskrifven och erhålla Rektors betyg öfver flit, uppförande och inhemtade
kunskaper, anser Utskottet sig böra
afstyrka bifall till denna del af Herr Sommelii motion.
Herr Paijkull, C. S., (motionen N:o 56) har hemställt, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Stadgan angående afgångs-examen vid rikets
högre elementarläroverk den 11 April 1862 icke måtte i de ämnen, som ej förr
ovilkorligen fordrats till student-examen, men numera tillkommit, tillämpas vid afgångs-examen
lörr än vid 1867 års början.
Såsom bekant är, blef genom 1862 års berörda stadga, den fordna studentexamen
vid universiteten upphäfd och en afgångs-examen från elementarläroverk, under
föreskrifven kontroll, salt i dess ställe; men i anseende till de förändrade bestämmelser
rörande hvad till fullständig afgångs-examen fordrades, hvilka vid och
genom denna anordning befunnos nödiga, medgafs uppskof med hennes tillämpning
lill 1864 års början. Detta uppskof ansågs af sakkunnige fullt tillräckligt för beredande
af öfvergången, och bör, efter Utskottets omdöme, äfven vara det; hvarförutan
kan tagas för afgjordt, att ytterligare medgifvande i detta hänseende icke före
-
20
Allm. Besvoch Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
bygger anspråk på än vidare uppskof efter den nu begärda tidens slut; hemställande
Utskottet, på grund häraf, alt Herr Paijkulls motion
må lemnäs utan afseende.
Den del af förevarande ämne, som varit föremål för de flesta motionerna, år
frågan om sältet att upprätthålla ordning och lukt inom skolan, och hvilka bestraffningsmedel
böra få användas. Så finnes i Grefve Björnstjernas förut omnämnda
motion äfven påpekad nödvändigheten deraf, ”att skolslraffen blifva noga bestämda,
allvarsamma och hufvudsakligen beräknade alt verka på hederskänslan, möjligen i
likhet med de vid Stockholms nya elementarskola.”
Likaledes har Doktor Säve i den motion, hvarom ofvan är nämndt, föreslagit,
alt i närmaste öfverensstämmelse med det bestraffningssätt, som i Stockholms nya
elementarskola redan länge blifvit följd!, 52 och 55 §§ af nu gällande Läroverksstadga
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
”$■ 52. Hvarje lärjunge skall hafva sin anmärkningsbok, i hvilken lärarne för
hvar dag anteckna, huruvida lärjungen skolan bevistat eller icke, samt om något
emot hans uppförande och flit varit att erinra. Denna bok skall lärjungen en gång
i veckan eller minst en gång i månaden uppvisa för föräldrar och vårdare, hvilka
deruti, till intyg att sådant skett, sitt namn med datum hvarje gång inskrifva.
§ 53. Anmärkningarne göras efter föregående varning och i tre gradationer,
med siffrorna 1, 2 och 3, efter felens beskaffenhet. Om anmärkningarne blifva flere
eller af svårare art, så gifves, på grund af Lärare-kollegii beslut, först enskild och
sedan offentlig varning inför hela skolan, hvilka båda varningar hvar för sig antecknas
i lärjungens anteckningsbok. Fortfar lärjungen att vara lat eller vanartig, nedflyttas
han efter Kollegii dom i s. k. straffklass, hvilket verkställes af Rektor på det
sätt, att lärjungen vid tillfällen, då alla lärjungarne äro församlade, tillsåges att intaga
en särskild plats och underrättas om påföljden att, om han ej förbättrar sitt
uppförande, kunna få undergå verklig aga. Uppflyttning ur sådan klass beror på
lärarnes pröfning, huruvida bättring skett, dock ej förr än efter 14 dagars förlopp.
Närmaste straffgraden är verklig aga, verkställd af Rektor eller af den lärare, inför
hvilken förbrytelsen skett, men i Rektors närvaro. Lärjunge, som ej heller härigenom
låter sig rälta, varde, på sätt sista mom. 53 § Läroverksstadgan föreskriiver,
från läroverket skiljd. Lärjunge kan ock, i händelse af gröfre förseelser, utan alt
sig i strykklass befinna, af Lärare-kollegium från skolan skiljas, dock att sådan
dom alltid Ephori pröfning underställes, såsom i 54 § Läroverksstadgan bestämmes.”
Herr Sundvallson åter (motionen N:o 61) föreslår:
antingen alt kroppslig aga vid ungdomens undervisning alldeles förbjudes i
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118. 21
rikets elementarläroverk och folkskolor genom allmän iag vid särskildt vite utom
ansvar för misshandel;
eller ock — derest elt så billigt offer åt humanitetens stegrade fordringar
och tidehvarlvets mildare lynne ännu skulle anses för stort — att åtminstone vid
55 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Stadga för elementarläroverken i riket tillägges
följande stadgande:
”Lärare, som utdelar kroppslig aga i annan ordning, än här föreskrifven är,
miste sysslan eller bote till skolans fattigkassa från 10 till 100 R.dr Rimt efter
omständigheterna och stånde särskildt ansvar för misshandel.”
Vidare innehåller en af Herr Henschen väckt motion (N:o 100) det förslag,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj t i underdånighet anhålla alt, oberoende af
frågan om de mer genomgripande ändringar, sorn i andra afseendcn kunna komma
att företagas i meranämnda stadga om elementarläroverken, Kongl. Majit täcktes
A) åt sakkunnige och fördomsfrie män uppdraga att
l:o taga närmare kännedom och till Kongl. Majit ingifva fullständig berättelse
om verkningarne af de löreskrifter, som under sednare tiden tillämpats för vinnande
af ordning och tukt a) inom den nya elementarskolan här i staden; b) vid andra
inrikes läroverk, hvarest begagnats samma method för ändamålets vinnande eller
ock eljest, efter hvad bland männen af facket kan vara kändt, kroppslig aga undvikits,
och c) i skolan och vid läro- samt uppfostringsverk uti Schweitz, Frankrike,
Belgien och några andra civiliserade länder, der uppfostringsväsendet och den vesterländska
kulturen nått större utveckling;
2:o afgifva och låta genom trycket, särdeles till skollärare, sprida fullständigt
motiverade förslag till löreskrifter i dessa ämnen.
B) öfver dessa förslag höra vederbörande myndigheter; samt
G) meddela de nödiga föreskrifter, som för ändamålets vinnande kunna anses
tjenliga.
Herr Lindeström (motionen Nio 203) har föreslagit, att i anseende till den obestämdhet,
hvarmed den § i 1859 års skolordning, som handlar om bestraffningar,
är behäftad och som gifvit anledning lill olika tydning och deraf härflytande obehagliga
förvecklingar, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det
han täcktes bestämma noggrannare:
l:o) hvilka straff i skolan må få användas;
2:o) i hvad ordning de må följa på hvarandra; samt
3:o) uttryckligen och vid lämpligt ansvar förbjuda lärare alt efter ögonblickets
ingifvelse utdela straff i annan ordning, än lag stadgar.
Och slutligen har 0. Thorell från Elfsborgs län (motionen Nio 188) föreslagit
den förändring i 53 § af Skolstadgan, att bland bestraffningarne inom skolan kroppsaga
ej må ega rum, förrän fader eller målsman för yngling, som af föreskrifua
varningar och andra lämpliga bestraffningar ej låtit sig rätta, inför Kollegium lemnat
22
Allm. JBesv - och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
Rektor tillstånd att i faders eller målsmans ställe lindrig och lämplig kroppsaga utöfva,
derest icke fader eller målsman heldre tager ynglingen från skolan.
Utskottet har väl inhemtat, att vid sistlidne riksdag, då äfven motioner väcktes
i syfte alt dels kroppslig aga vid undervisningsverken måtte förbjudas, dels bestämdare
ansvar måtte stadgas för lärare, som sådan aga missbrukade, dåvarande Ekonomi-Utskott
afstyrkt allt afseende å dessa framställningar och att, tii! följd deraf
alt två Stånd godkände Utskottets utlåtande, frågan förföll. Och Utskottet erkänner
äfven sin tvekan att tillstyrka ett fullkomligt upphäfvande af rättigheten för skollära
rne att, då andra medel visat sig fruktlösa, använda den lindriga aga, som i nu
gällande Skolstadga är medgifven, och i afseende hvarå de derstädes meddelade föreskrifter
icke kunna frånkännas varsamhet och försigtighet. Det heter nemligen i 52
§: ”Bestraffningsgraderna vid alla elementarläroverk vare tre: f:o bestraffningar,
som hvarje lärare eger omedelbart ålägga och verkställa; 2:o bestraffningar efter
Rektors beslut, hvilka af honom kungöras och verkställas inför den församlade klassen
eller inför hela läroverkets ungdom; 5:o bestraffningar efter Kollegii dom, hvilka
kungöras och verkställas i Ephori närvaro inför liela läroverkets samlade lärjungar;
börande domen jemte föregående ransakning i protokoll upptagas;” och i 53 §:
”Inom aila dessa bestrafmingsgrader vare varning och tilltal den lindrigaste bestraffningen.
Vid fortsatt och svårare felaktighet må nedflyttning under medlärjungar,
förvisning från lärorummet eller, med Rektors begifvande, annan till framkallande af
den felandes ånger och blygsel lämplig näpst användas. Lärjunge, som genom fortfarande
okynne och sjelfsvåld visat andra straff vara utan verkan, må, efter af Rektor
gifven varning för påföljden, i händelse af ny förseelse, med lindrigare kroppsaga
straffas.”
Dessa bestämmelser kunna, i fråga om det strängaste af deri uppräknade straff,
nemligen kroppslig aga, visserligen ej anses lemna rum för ett så godtyckligt användande
af denna straffart, som en del af motionärerne öfverklagar; och då dess
borttagande skulle beröfva läraren ett i vissa fall måhända oundgängligt medel alt
tillrättavisa en vanartig lärjunge, tilltror Utskottet sig ej att föreslå ett fullkomligt
upphäfvande af berörda bestämmelser, hvilkas tillvaro torde vara af större vigt än
deras tillämpning. Men deremot synes tillbörligt afseende för närvarande icke
vara fästadt derpå, att ynglingar af en mera framskriden ålder och i synnerhet de,
som hunnit en större mognad i intellektuelt hänseende, icke lämpligen kunna behandlas
lika med dem, som ännu befinna sig i barnaåren. De förras skarpare iakttagelseförmåga
beträffande graden af den rättvisa, som i lärarnes förfarande uppenbarar
sig, samt den hos dem redan mera utbildade känslan af menniskovärde måste,
ej mindre för deras egen skull, än för bevarandet åt läraren af det anseende, som
år det förnämsta vilkoret för skolluktens uppehållande, göra det nödvändigt alt i lagarne
härom nedlägga bestämmelser, som, så vidt möjligt är, försäkra dessa ändamål.
Behofvet af någon öfverensstämmelse med lagstiftningen i ämnen, med hvilka
Allni. Bes v- och Ekon.-Utskoltets Betänkande N:o 118. 23
det ifrågavarande liar gemenskap, t. ex. lagen om vilkoren för utöfvande af husaga,
påkallar ock elt uttryckligt stadgande derom, att ynglingar, som hunnit den ålder,
då både pligt- och hederskänsla kunna hos dem påräknas och lagas i anspråk, och
fördenskull all annan bestraffning än allvarligt tilltal och varningar bör vara öfverflödig
eller, i motsatt fall, förvisning från läroverket alt föredraga framför kroppslig
bestraffning, ej kunna den sednare underkastas. I fråga om den tidpunkt, efter hvilken
kroppsaga, enligt dessa åsigter, ej borde vidare ega rum, har Utskottet trott
det lämpligast att i sådant hänseende bestämma inträdet i läroverkens G:te klass, i
synnerhet som detta motsvarar den enligt äldre förhållanden vanliga öfvergången från
skolan till gymnasium, i hvilket sednare kroppslig bestraffning ej egde rum. Alt
fasthålla en viss ålder kan deremot icke vara lämpligt, enär det måste vara i sin
ordning, att de, som befinna sig i en och samma klass och kunna anses hafva hunnit
samma mognad, äro sinsemellan underkastade lika vilkor.
Om derjemte, på sätt Utskottet, i enlighet med Herrar Snndvallsons och Lindeströms
yrkande, finner sig hafva skäl alt förorda, tillräckligt stränga ansvarsbestämmelser
meddelas i afseende på lärare, som missbrukar sin rätt att använda kroppslig
aga, torde detla bestraffningsmedel utan skada kunna för läroverkens lägre klasser
bibehållas.
Hvad åter de af Doktor Säve m. fl. föreslagna disciplinsystem angår, torde man
lätteligen inse svårigheten att i lagstiftningen rörande dessa ämnen träffa det rätta,
helst som förhållandet mellan lärare och lärjungar är helt och hållet moraliskt och
icke kan annat än lida af alt underkastas lagbestämda begränsningar, och i allt fall
det ligger mindre vigt uppå ordalagen i de gifna föreskrifterna, än på lärarens personliga
förmåga att dem tillämpa. Der omdöme härutinnan saknas, skall den
ena disciplinär—lagen säkerligen befinnas ej ega företräde framför den andra. Det
händer nemligen lika lätt, att en anmärkning i förhastande nedskrifves, som att kroppslig
aga oförtjent utdelas, och att orättvisan af den förra kännes lika djupt och verkar
lika skadligt, som den sednare. Utskottet vill derföre ej lemna obetingadt förord åt
det ena eller det andra af de utaf motionärerne framlagda förslag, utan anser i detla,
sorn i flera andra fall, det höra åt Kongl. Majit öfverlåtas att meddela de reglementariska
föreskrifter, som kunna befinnas tjenliga.
Deremot kan Utskottet ej biträda Thorells ofvanberörda förslag alt, innan kroppsaga
får utdelas, fader eller målsman skall införå Lrare-kollegium hafva lemnat Rektor
tillstånd dertill, enär ofta fadren eller målsmannen är boende på annan ort, och svårighet
alltså möter att verkställa nämnda förslag, samt det oftast är af vigt, alt bestraffningen
icke uppskjutes alltför lång tid, efter det förseelsen blifvit begången.
Den hemställan, hvartill Utskottet af nu omförmälda motioner hemtat anledning,
återfinnes vid slutet af detta betänkande
under litt. f;
24 Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 118.
Och får Utskottet
afstyrka bifall till hvad Herr Sundvallsons, Herr Henschens,
Herr Lindeströms och 0. Thorells motioner i öfrigt innehålla.
4 7 § i stadgan för elementarläroverken föreskrifver, att Lektor, som tillika är
Domkapitelsledamot, är förpligtad att vid läroverket hvarje vecka lemna undervisning
48 lill 20 timmar, och Lektor, som icke är Domkapitelsledamot 20 till 22 timmar,
samt Adjunkt och Kollega 28 tiil 32 timmar, allt oberäknad den tid, som erfordras
att utom lärorummet granska och rätta lärjungarnes skriföiningar; hvarjemte
stadgas, att Rektor vid högre fullständiga elementarläroverk har 42 till 16 timmars
undervisningsskyldighet, vid öfriga högre elementarläroverk 46 till 48 timmar,
vid femklassiga elementarläroverk 20 timmar, vid treklassiga 24 timmar och vid
tvåklassiga 30 timmar hvarje vecka.
Herr Sommelius har i sin motion fästat uppmärksamheten på det obilliga i
dessa bestämmelser och på anförda skäl, till hvilka Utskottet får hänvisa, hemställt,
att såsom grundsats bör antagas, att ingen skollärare bör hafva mer än 20 ä 24
undervisningstimmar i veckan.
Utskottet, som redan förut uttalat den mening, att lärarens ansträngande medför
skada för lärjungarne, och är öfverlygadt, att intet tröttar lärjungarne mera än
en trött lärare, kan alltså icke annat än erkänna giltigheten af sistnämnde motionärs
uttalade skäl för den mening, att omförmälda bestämmelser i Läroverksstadgan
innebära mer än skäliga anspråk på lärarens krafter. Utskottet har också inhemta!,
att i intet annat af de länder, om hvilka Utskottet lyckats förskaffa sig upplysningar
i förevarande hänseende, kräfves så mycket arbete af läraren, som i Sverige;
och såsom exempel må nämnas, att den undervisningstid i skolan, som i Norrige
åligger skolläraren, i allmänhet utgör endast omkring två tredjedelar af den i vår
Läroverksstadga föreskrifna. Beloppet af denna sednare bör, enligt Utskottets tanke,
i allmänhet nedsättas, och således ett maximum, lägre än det nuvarande, bestämmas;
och i betraktande deraf, att minst 2 limmar om dagen torde öfverhufvud taget
åtgå till det tröttande arbetet med korrigerandet af skripta, att likaledes en ej obe
tydlig
tid torde för den samvetsgranne läraren erfordras till att bereda sig till sina
lektioner, hvilka begge sysselsättningar mera omedelbart äro hänförliga till det arbete,
som skolan ålägger läraren, samt några timmar dagligen böra lemnäs åt läraren
att egnas åt hans egna studier, utan hvilkas fortsättande han icke med lefvande
intresse kan egna sig åt sitt läroämne, föranlåtes Utskottet biträda motionärens
mening, att högst 24 timmars arbete i sjelfva skolan för hvarje vecka bör en
lärare åläggas, hvilken mening alltså skulle utlalas inför Kongl. Maj:t på sätt
i punkten litt. g) härnedan föreslås
och
Allm. Besv.- och Ekon.-UWkottets Betänkande N:o 118.
25
och under förlitande derpå, att Kongl. Maj:t inom berörda begränsning i öfrigt
ineddelar de jemkade bestämmelser i afseende på antalet uudervisningstimmar för
de särskilda lärarekategorierna, som må befinnas tjenliga.
I fråga om befordran till läraresyssla bar Herr Sommelius i sin motion föreslagit,
alt ingen bör till ordinarie lärare antagas, som icke minst i 2:ne år tjenst—
gjort vid elementarläroverket, och af dessa år åtminstone det ena vid stiftsstadens
läroverk, samt befunnits tjenlig för sitt blifvande kall; alt ingen bör utnämnas till
ordinarie lärare i lefvande språk, som icke minst ett år vistats utrikes och der
studerat dessa språk, och att till dylika resor Staten bör lemna understöd.
Utskottet instämmer deri, att för läraren, så väl som för hvarje annan embetsman,
det måste vara nödigt att innan han befordras till ordinarie syssla, hafva
förvärfva! öfning och skicklighet i det, som hans befattning tillhör. Härutinnan
föreskrifver gällande skollag, att läraren skall ”hafva förvärfvat någon öfning och
erfarenhet i lärarekallet”, hvilket utan tvifvel måste befinnas vara en otillräcklig
bestämmelse, helst densamma tillämpas och efter ordalydelsen mycket väl kan tillämpas
sålunda, att berörda kompetensvilkor anses uppfylldt af den, som, efter att
hafva aflagt vederbörliga kunskapsprof, varit någon tid anställd vid ett elementarläroverk,
vare sig högre eller lägre, såsom biträdande eller vikarierande lärare i
ett visst ämne. Det ligger dock i sakens natur, att härmed icke uppnås hvad sora
åsyftas. Den unge lärare, som sålunda får sig anvisadt att på eget ansvar och
bäst han förmår undervisa lärjungar i ett visst ämne, är derunder lika mycket i
saknad af andras handledning, som af tillfälle att aktgifva på undervisningens gång
i det hela och att, genom jemförelse mellan andra lärares undervisningsmethod och
sätt att behandla lärjungarne, bilda sig ett begrepp om företrädet af det ena eller
andra, med ett ord, förskaffa sig den pedagogiska erfarenhet, förutan hvilken han
svårligen skall kunna fylla sin uppgift såsom lärare på eget ansvar. Utskottet
anser fördenskull särdeles nödvändig en föreskrift, enligt hvilken en hvar bör, innan
han till ordinarie lärare befordras, hafva under Rektors och öfriga vederbörande
lärares ledning vid ett högre elementarläroverk under någon tid följt undervisningens
gång och sjelf i densamma deltagit. Den öfning, som härmed åsyftas, förvärfva»
visserligen icke på kort tid; men med afseende på den svårighet, som redan
nu förefinnes att till läroverken anskaffa skicklige lärare, vågar Utskottet ej med
motionären föreslå så lång tids pröfning som 2 år, ulan håller före, alt man tillsvidare
bör stanna vid elt år. Härunder bör ock den unge lärarekandidaten, om tiden
rätt användes, och om han under en god Rektors ledning följt med undervisningen
alltifrån den lägsta graden intill den högsta, hinna förvärfva kännedom af
undervisningens fortgång genom läroverkets alla klasser och ådagalägga, huruvida
Bih. till B. St. Brot. 186S & 1863. 8 Sami. 31 Haft. 4
26
Allm. Bcsv.- och Eicon.-TJtsh. Betungande K:o 118.
lian för sill kall oger anlag och erforderliga egenskaper. Alt åter föreskrifva, det
detta auskullerande skall försiggå i stiftsstaden, synes hvarken rätt lämpligt eller
behöflig!, emedan en sådan bestämmelse icke innebär någon större garanti, samt
det till och med kan inträffa, att fj så många, som del åslunda, kunna vid stiftsstadens
läroverk nnslällas. All undantagsvis kortare tid än ett år kan vara tillräcklig,
för alt ådagalägga vana och förmåga, torde rj böra förbises, lika litet sorn att nöjaktiga
prof derpå kunna hafva lemnats, under det man varit anställd såsom extra
lärare, duplikant eller vikarie; hvadan tillförlitligt vitsord derom bör få gälla lika
som betyg öfver ofvan föreslagna prof. I enlighet med dessa åsigter har Utskottet
formulerat sin
hemställan under Lill. h. i slutet af delta betänkande.
Att deremot i läroverksstadgan införa en ovilkorlig föreskrift, det ingen må till
lärare i lefvande språk utnämnas, som ej viss tid vistats utrikes, torde vara mindre
tjenligt, enär bestämmandet af dertill erforderliga tidsmåttet blefve ganska svårt,
då den ena individen med bättre anlag och föiberedelse kan vida hastigare förvärfva
nödig skicklighet än en annan, som saknar dessa fördelar, samt för öfrigt kontrollen
derpå, alt vistandet utrikes — äfven om detta närmare bestämmes att betyda
vistelse i det eller de länder, hvilkas språk äro i Iråga — verkligen bMfver
till idkande af grundliga språkstudier använd. Ett sådant stadgande synes äfven
obehölligt, emedan det numera är vanligt att desse lärare studerat de lefvande språken
i deras hemland, och sådant vid fråga om befordran olvifvelakligt ger företräde
framför en medsökande, som icke på enahanda sätt utbildat sin språkkunskap; och
föranlåles Utskottet alltså att å Herr Sommelii framställning i berörda hänseende,
äfvensom derom alt Staten bör bekosta dylika resor,
afstyrka bifall.
Samma motionär yttrar i sin motion, alt skollärarnes lönevilkor under sednare
åren visserligen blifvit förbättrade, men alt de dock ännu äro, hvad Adjunkter
och Kolleger angår, så obetydliga, alt, efter hvad erfarenheten visat, man ej alltid
kan lill dessa mödosamma och ansvarsfulla platser erhålla fullt dugliga personer.
Sage man närmare på saken, vore den nyssnämnda löneförbättringen ej heller så
stor. Tillförene tjena de visserligen en Kollega för betydligt mindre lön under några
år, men sedan fylldes bristen genom eli godt pastorat. Numera vore deremot skolläraren
för liela sitt lif ställd på förknappning. För att i någon mån afhjelpa denna
orättvisa, har motionären föreslagit, ”att Adjunkternas och Kollegernas löner må hö
-
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utslcottets Betänkande N:o 118.
27
jas från 1,000 till 1,500 R:dr och sliga elter femårsförhöjningen till 3,000 R:dr,
samt alt för alla lärare hvarje år, som de tjenat såsom extra lärare, duplikant eller
vikarie utölver tre år, får beräknas vid uppllyttning till högre lön, sedan de blifvit
ordinarier, en beräkning, som bör komma alla äfven nuvarande ordinarier tillgodo.”
Hvad beträffar fastställandet till siffran af lönebeloppet i de särskilda lönegraderna,
tillhör sådant stalsregleringen vid hvarje särskild riksdag, och Utskottet kan
således undgå att öfver Herr Sommelii förslag derutinnan sig yttra. Hvad åter angår
den åi de ordinarie lärarne redan förunnade rätt lill löneförhöjning hvart 5:te
år, får Utskottet, i anseende lili billigheten deraf, alt den tid en lärare tillbragt i
full verksamhet vid sitt mödosamma kali, om han ock under en del af densamma
saknat full lön och fuilmagl såsom ordinarie lärare, må till fullo räknas honom lill
fördel, i enlighet med motionärens förslag göra den
hemställan, som här nedan under Litt. i finnes upptagen.
I Herr Sommelii motion är äfven vidrörd frågan om skollärares pensionering.
Motionären anmärker i detta hänseende, hurusom erfarenheten visat, att älven den
dugligaste lärare blir vid 60 års ålder genom sitt arbete utsliten. Men en utsliten
lärare år till stor skada för sina lärjungar. Många läroverk hafva visat de bedröfligaste
exempel derpå, att samma lärare, som under sina kraftfulla år arbetat med
vålsignelserik framgång, under en mera framskriden ålder, då hans kropps- och
själskrafter slappals, och han förlorat den själens och sinnets friskhet, som är ett
oeftergiflig! vilkor lör framgång i lärarens verksamhet, med egna händer nedrifva
sin under de kraftfullare åren uppförda byggnad. Motionären föreslår derlöre, att
en skollärare bör vara berättigad lill fyra femtedelar af sin lön i pension vid 55
års ålder, efter 50 års tjenstgöring, samt skyldig att afgå vid 60 års ålU-r, med
rättighet lill hela sin lön i pension, om han tjenat staten i 55 år.
Äfven i Grefve Björnstjernas motion är förslag väckt derom, att skollärare vid
viss ålder, eller under vissa omständigheter, bör vara skyldig att med pension älgå.
Utskottet delar äfven den åsigten, att en skollärare i allmänhet förslilit sina
krafter, när han hunnit till 60 års ålder, och då det icke kan anses fördelaktigt
för undervisningen att använda förslappadc krafter, samt skolljenstemännen icke numera
hafva samma utsigter till en lörändrad verksamhet på ålderdomen som tillförene,
då befordran till kyrkans embeten för dem stundom ulgjorde ersättning för
saknaden af en pensionsanstalt, föranlåtes Utskottet på det kraftigaste understödja
förslaget, all en lärare vid elementarläroverk må vara berättigad att vid 60 års
ålder afgå, med sin fulla lön såsom pension, derest han under så lång tid, som
kan varda föreskrilven, varit i dylik befattning anställd. Hvad angår denna tjenstetid,
måste Utskottet gå längre än motionären. Erfarenheten visar nemligen, att nu
28 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
för liden de. gora egna sig åt elementar-lårarekallet, öfverhufvud taget, icke blifva
i sådan befallning anställde förrän vid 27 å 28 års ålder, men att mången inträder
sednare. Om nu, enligt hvad Utskottet ofvan föreslagit, en lärarekandidat bör hädanefter,
för ali till ordinarie lärare kunna befordras, hafva användt ett år såsom en
öfnings- eller pröfvotid, så torde det blifva mera sällsynt, alt någon lärare vid 60
års ålder kan räkna mer än 50 tjenstgöringsår, och denna tid torde äfven vara
tillräcklig ali medtaga hans hästa krafter. Utskottet Önner sig fördenskull icke
kunna såsom vilkor för pensions åtnjutande vid 60 års ålder tillstyrka längre tjenst—
göringstid än 50 år. Och då, på samma grund, sorn i fråga om åtskilliga andra
af Statens tjensteinäns pensionerande gjort sig gällande, man äfven bör öppna möjlighet
för en skollärare, hvars krafter i förtid blifvit uttömde, att, ehuru med något
ringare pension, afgå och lemna plats för en friskare förmåga, samt tidpunkten för
en sådan afgång torde böra sältas 5 år tidigare än den ordinarie pensionsåldern
eller till 55 år, skulle, såsom vilkor för att åtnjuta den härmed åsyftade förmån,
enligt ofvan angifna beräkning, föreskrifvas 25 års tjenstgöring. Om den sålunda
vid 55 års ålder afgående läraren erhölle f-.delar af sin lön i pension, tror Utskottet,
att man både sörjt för tillfredsställandet af hans billiga anspråk och tillgodosett
det allmännas bästa; och det år i enlighet med denna mening Utskottet underställer
Rikets Ständers pröfning det förslag rörande elementarläroverkens lärares pensionering,
som
under Lått. k. bärnedan igenfinnes.
Deremot anser Utskottet ej fullt skäl förefmnas att stadga skyldighet för en
skollärare att, med åtnjutande af lönen såsom pension, afgå vid 60 års ålder. Med
den anordning i afseende på pensionering, Utskottet ofvan föreslagit, torde ett sådant
stadgande, så vidt det är afsedt att förvissa läroverket derom, alt tröttnande lärare
verkligen afgå, blifva öfverflödigt; och det torde jemväl vara mindre lämpligt att,
om en lärare vid 60 års ålder ännu besitter full duglighet, beröfva skolan den fördelen
att få tillgodonjuta frukterna af hans erfarenhet och skicklighet. Då ej heller
för andra Statens embetsmän är fastställd skyldigheten att vid viss tid pensioneras,
synes sådant icke i detta enstaka fall böra ega rum; och Utskottet hemställer till
följd häraf, att Grefve Björnsljernas och Herr Sommelii om ett tvång i detta hänseende
gjorda framställning
ej måtte vinna bifall.
I 1856 års Läroverksstadga föreskrefs, att vid lägre läroverk skulle rektors-embetel
bibehållas af en och samma person, till dess han från läroverket afginge eller
Allm. Besv.- och EJcon.-UtsJcotiets Betänkande N:o 118.
29
eljest kunde varda i Inga ordning från befallningen skiljd, men alt deremot vid högre
läroverk Hektor skulle förordnas för 5 år.
Dessa föreskrifter ändrades lill följd af Hikels Sländers anhållan vid 1856—1858
års riksdag genom 1859 års stadga derhän, alt enligt densammas 94 § vid hvarje
elementarläroverk skall finnas ständig Hektor, hvilken jemte sin lärarebefattning skall
hafva hela läroverkets närmaste styrelse sig anförtrodd.
Denna bestämmelse är äler i anledning af Hikets Sländers underdåniga skrifvelse
i ämnet vid 1859 —1860 års riksdag ändrad genom Kongl. Kungörelsen den
12 Juli 1861, hvarigenom berörde 94 §, jemte det ordet ”ständig” hoittagits, erhållit
följande tillägg: Vid högre elementarläroverk iörordnas Rektor på viss tid,
efter hvars förlopp antingen nytt förordnande för sysslans sednaste innehafvare utfärdas,
eller ock ombyte sker. Vid lägre elementarläroverk åter bibehålies rektorsemhetet
af en och samma person, till dess han ifrån läroverket afgår eller eljest
kan varda i laga ordning från befattningen entledigad.
Inom loppet af några få år hafva alltså åsigterna om företrädet af den ena
eller andra grundsatsen, beträffande Rektors afsättlighet, flera gånger vexiat; och
dock uttrycker ingen af nämnda särskilda föreskrifter den mening, som i delta
ämne vid sistlidna riksdag inom Riks-Stånden gjorde sig gällande, att nemligen Rektor
vid ifrågavarande elementarläroverk borde tillsvidare endast tillsättas på förordnande.
Till närmare förklaring häraf är det nödigt att erinra om hvad vid de sednaste
riksdagarne i ärendet förekommit. I sin tili 1856—1858 årens riksdag
aflåtna nådiga Proposition hade Kongl. Maj:t under förutsättning att, likasom tillförene
vid de gamla gymnasierna, lektoraten icke såsom bestämda tjenster, utan blott såsom
särskilda uppdrag, skulie bestridas, föreslagit, alt de särskilda löneförmåner,
som lör rektoraternas bestridande erfordrades, skulle i egenskap af arfvoden på stat
uppföras; meni enlighet med Stats- Utskottets Utlåtande N:o 148 heslöto Rikets Ständer
alt på stat uppföra reklorslönen för rikets högre elementarläroverk. De skäl,
som för denna anordning gjorde sig gällande voro hufvudsakligen, att genom föreningen
af gymnasium och skola hade lärjunge-antalet vid vissa läroanstalter vext
tili en förut okänd höjd; alt igenom den obestämda gränsen emellan de särskilda
lärarnes undervisningsskyldighet ordnandet al undervisningstimmarne blifvit vida svårare
än förut, och uppgiften att sammanhålla undervisningen ännu mera invecklad
genom införandet i elementarläroverkets undervisning af en mängd nya läroämnen;
att särskildt borde afses den svårighet, hvilken, ehuru nära sammanhängande med
bildningens beskaffenhet, ostridigt utgjorde en af skolans största olägenheter, nemligen
den till följd af läroämnenas mångfald lätt uppkommande förslappande öfveranslrängningen
af lärjungarnes själskrafter; alt den oaflåtliga syftningen till ett och
samma mål vid undervisningens behandling på olika områden, den måtta i särskilda
lärares nit, sora afhöll från alt ensidigt drifva ett ämne på de öfrigas be
-
30
Allm. Besv.- ocJi Ekon.-Utskottets Betänkande N;o 118.
kostnad, den gemensamma omsorg om bildningen såsom eli beit, till hvilket de
särskilda ämnena borde sammanläggas såsom för hvarandra nödvändiga delar, svårligen
kunde åstadkommas, om icke af en Heklor, som, helt och hållet införlifvad
med sitt embete, åt dess mångfaldiga och djupt ingripande omsorger egnade sitt
lif, samt att endast en sådan styresman kunde förvärfva den säkra menniskokännedom,
den djupa insigt i undervisningens natur och den omfattande erfarenhet af de
särskilda ämnenas behandling, som jemte karakterens styrka och renhet utgjorde
väsendtliga egenskaper hos innehafvaren af delta för den offentliga uppfostrans hela
framtid så maktpåliggande embete.
I enlighet med denna Rikets Ständers åsigt ändrades skolstadgans 94 § af
Kongl. Majit.
Vid 1859—1860 årens riksdag väcktes deremot en motion, hvaruti anfördes,
alt syftemålet med ofvanberörda anordning, alt nemligen åt rektors-embetets innehafvare
bereda en mera tryggad myndighet och åt styrelse-åtgärderna mera enhet
och sammanhållning skulle lika lyckligt kunna vinnas genom det 5-åriga rektoratet,
hvadan och enär genom nyssnämnda anordning icke vunnes önskvärd trygghet ä afseende
på embetets möjligast bästa förvaltning, eller säkerhet att icke ett läroverk
derigenom till dess oberäkneliga skada kunde få till styresman under en lång följd
af år en dertill alldeles olämplig person, föreslogs en återgång till hvad 1856 års
stadga derom innehöll. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet yttrade härom,
att ehuru betänkligt det vore att, innan någon erfarenhet om ett visst stadgandes
gagn eller skada kunnat inhemtas, dervid föreslå en bestämd förändring, Utskottet
likväl fann de skäl, som blifvit anförda emot rektors-befaltningarnes uppförande såsom
tjenster på stal, vara särdeles tänkvärda, och tillika kände, att fruktan för följderna
deraf delades af många erfarne skolmän utom representationen. Och då hvad
som kunde vara ändamålsenligt, sedan en ny reglering vunnit stadga, icke alltid
kunde vara lämpligt under en öfvergångsperiod; samt vådorna för läroverken af
misstag vid tillsättande af Rektorer på stat vid de högre läroverken vore särdeles
stor och långvarigt verkande, tillstyrkte Utskottet, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla alt vid högre elementarläroverk Rektor tillsvidare
mätte tillsättas blott pä förordnande. Delta yttrande godkändes af Rikets Ständer
och lades till grund för deras ofvanberörda underdåniga skrifvelse.
Utskottet, som å ena sidan fullt uppskattar vigten af de skäl, som tala för
rektorsembetenas besättande såsom fasta platser, men å andra sidan icke heller kan
undgå alt göra tillbörligt afseende på de farhågor, som yttras, att tillräckligt antal
fullt dugliga ämnen för rektorsembetena måhända icke finnas alt tillgå, samt alt nödig
säkerhet icke finnes, alt en lill Rektor utnämnd skicklig man äfven efter utnämningen
bibehåller sin skicklighet och sin arbetsdrift, anser det lämpligaste sältet
att för närvarande lösa denna omtvistade fråga vara gifvet genom Rikets Ständers
vid sistlidna riksdag föreslagna åtgärd. Ett tillförordnande alt förestå en tjenst skil
-
Allm. Bcsv.- och Ehon.~U(skottets Betänkande K:o 118.
SI
jer sig deri frön elt förordnande på viss lid, atl det förra icke medför samma uppfordran
lill tåla ombyten som det sednare, ulan i sjelfva verket endast saller den
tjenstgörande ämbetsmännen genom afsältligbeten i samma ställning som innchalvaren
af ett förtroende-ur be le. En i öfverensstämmelse med den förstnämnda föreskriften
utsedd Hektor, som visar sig icke ega för befallningen erforderlig skicklighet,
kan, ulan alvaklan på tilländagåendet of tiden för bans förordnande, entledigas,
hvaremot å andra sidan en sålunda tillsatt Heklor kan vara lörvissad atl, så framt
han fortfarande egnar nit åt sitt embete och visar förmåga alt fullgöra sina åligganden,
varda vid befattningen bibehållen. Härom kan lian icke i lika mån kånna sig
försäkrad, då tiden lör hans funktion är till sill mått bestämd, och denna ovisshet
kan lätt utöfva en förlamande inflytelse på hans verksamhet. Utskottet, som icke
anser sig ega någon anledning tillstyrka Ilikets Ständer alt frångå deras vid sistlidna
riksdag uttalade mening, alt vid högre elementarläroverk Hektor tillsvidare hör tillsättas
endast på förordnande, får således hemställa,
att Rikets Ständer, med anledning af Herr Sommelii motion,
måtte besluta den underdåniga framställning till Kongl. Majit,
som i punkten Litt. I. härncdan innehåller.
Sistbemälde motionärs yrkande, alt Rektorerne vid de högre elementarläroverken
malte få någon, som mot skäligt arfvode biträder dem i allt hvad till skrifveri och
bokhålleri-göromålen hörer, samt att Rektor sjelf må tillåtas utse detta biträde helst
bland lärarne, linner Utskottet desto mindre skäl att understödja, som Utskottet, enligt
hvad ofvan är anfördt, sökt att förekomma, det Heklor ölverhopas med för strängt
arbete, samt, då motionären förutsätter att ifrågavarande göromål kunna bestridas
al Rektor och någon bland lärarne, utan alt någon särskild tjensteman för ändamålet
behöfver anställas, framställningen endast innebär en aflöningsfråga, hvilken icke bör
komma under öfvervägande annorlunda, än i samband med fastställandet af rektorslöucn
i sin helhet; anseende Utskottet fördenskull denna framställning
ej nu påkalla någon åtgärd.
På enahanda sätt betraktar Utskottet förslaget, ”ali rektorsarfvodet bestämmes
i proportion af lärjungarnes talrikhet.” Dels har, i händelse Utskottets förslag till
fastställande af elt maximum, hvarutöfver lärjungarnes antal vid ett läroverk icke
skulle få stiga, ett af motiverna för motionärens hemställan bortfallit, dels synes det
mindre lämpligt att ställa lönevilkoren på så ostadig fot, som fallet blelve i händelse
33
Allm. Besv.- och Ehon.-Utshottets Betänkande N:o 118.
de skulle råttas efter den ständiga och stora fluktuation, som eger rum i freqvensen
vid elementarläroverken; och finner Utskottet alltså Herr Sommelii omförmälda förslag
böra lemnäs utan afseende.
I afseende på frågan om afgiften af lärjungarne äro tvänne motsatta förslag
nu väckta, i det att å er.a sidan Herr Sommelius, med erinran, att för ett fullständigt
ordnande af elementar-läroanstalterna fordrades ännu större penningetiligångar,
än de hittills anvisade, hemställt, om det fj vore rätt och billigt att, till fyllande
af de vexande behofven, icke ensamt Staten anlitades, ulan äfven de, sorn åtnjöto
fördelarne af den förbättrade undervisningen, deltoge i omkostnaderna, så framt de
dertill hade råd. Den vackra grundsatsen och seden, alt åt fattigmans barn skall
gratis meddelas undervisning, och alt så väl för kojans som för palatsets son vågen
till Statens högsta embeten skal! stå lika öppen borde väl bibehållas; men efter motionärens
förmenande vore det för mycket begärdt, att rik mans son skall njuta kostnadsfri
undervisning; och har han, med omförmålande af det förhållande, sora i
andra länder egde rum, föreslagit, att den rike skall för sin son betala 50 R:dr och
den behållne 25 P.:dr i hvarje termin, samt att alla, som icke kunna räknas till
någon af dessa båda kategorier, skola erhålla kostnadsfri undervisning för sina
barn.
Deremot bär Paul Fritz Mengel från Upsala län (motionen N:o 441) hemställt,
att termins-afgillen vid samtliga elementarläroverken och vid alla undervisningsanstalter,
som åtnjuta understöd af Statsmedel, skall afskaffas; anseende nemligen denne
motionär att all offentlig undervisning bör vara kostnadsfri.
Enligt 154 § i den gällande läroverksstadgan skall lärjunge, då han vid läroverket
inskrifves, till dess så kallade ”egna kassa" erlägga 4 R:dr 50 öre i inträdesafgift.
För hvarje termin betalas för honom vidare 4 R:dr 50 öre, som likaledes
ingå till nämnda kassa. Till läroverkets ”premie- och fattigkassa” utgår likaledes
för hvarje lärjunge, då han inskrifves, en afgift af minst i R:dr; men denna
sednare kassas belopp utdelas årligen bland lärjungarne, dels såsom belöningar för
flit och framsteg, dels till understöd, sjukvårds- och begrafningshjelp för de mest
behöfvande. Slutligen erlägger, enligt 135 §, hvarje lärjunge vid inskrifningen 50
öre till läroverkets ”bibliolekskassa”. Såsom allmän regel gäller emellertid, enligt
51 §, att medellösa lärjungar åro från dessa afgifter frikallade.
Den grundsats är således icke hos oss tillämpad, alt undervisningen vid elementarläroverken
skall vara alldeles kostnadsfri; och Utskottet kan ej heller, i betraktande
af elementarläroverkens ändamål, biträda åsigten om Statens skyldighet att
helt och hållet bekosta denna art af undervisning och således anskaffa densamma
äfven
Allm. Besv.- och Ehon.-Utshottets Betänkande N:o 118.
33
äfven åt de förmögnas söner på bekostnad af de skattdragande, hvilken åsigt, efter
Utskottets omdöme, vore berättigad blott i den händelse att elementarläroverken
hade lill uppgift alt meddela bildning endast åt dem, som skola blifva Statens embetsmin.
Utskottet föranlåles alltså
afstyrka bifall lill Mengels motion.
Hvad åter angår Herr Sommelii motion rörande detta ämne, synes det af
flera, lätt insedda, skäl mindre välbetänkt alt emellan barn af olika förmögenhetsvilkor
göra en sådan åtskilnad, som denne motionär föreslår. En gradering i della
hänseende vore otvifvelaktig! också lika svår alt verkställa, som den är förhatlig;
och då vid det förhållande, alt Slaten bekostar afiöningen åt alla lärare vid ifrågavarande
skolor, den höga afgift, motionären påyrkar, således icke kan, på sätt han
likväl antyder, anses behöflig för sislberörda ändamål; samt läroverkens öfriga behof,
till hvilkas fyllande nuvarande terminsalgilter användas, icke, så vidt för Utskottet
blifvit ådagalagdt, påkalla en sådan förhöjning i samma afgift, som motionären
föreslår, belöpande sig för ett läroverk med t. ex. 300 lärjungar — om endast
hälften af dem befunnes hänförlig till de ”behållna” och endast omkring tiondedelen
till de ”rika” — lill mer än 5,000 R:dr årligen, finnér Utskottet sig böra jemväl
å sistnämnda framställning
afslvrka bifall.
t
I Betänkandet N:o 67, afgifvet i anledning af väckt motion om inrättande af
ett Öfver-konsistorium, har Utskottet förbehållit sig alt i sammanhang med andra
väckta förslag till undervisningsväsendets ordnande afgifva yttrande i afseende på
föreslagna medel till ernående, i fråga om undervisningsväsendet, af nödig enhet,
kontroll och tillsyn. Den i berörda Betänkande besvarade motion sysselsatte sig icke
vidare med elementarläroverken än att deri åberopades ett vid 1853—1854 årens
riksdag väckt förslag om inrättande af ett Ecklesiaslik-kollegium, i hvilket förslag
behofvet äfven för elementarläroverken af .en .öfverstyrelse framhölls, men derförulan
hafva Grefve Björnstjerna och Herr Sommelius påkallat uppmärksamhet å detta ämne.
Den förre hemställer nemligen, alt Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj.t anmäla
behofvet af en gemensam öfverstyrelse för rikets samtliga läroverk, och den sednare
föreslår derjemte särskildt för elementarläroverket en i hvarje stad befintlig lokal
styrelse,
utsedd af lärjungarnes föräldrar och målsmän.
Utskottet bar väl uti sitt nyssnämnda Betänkande afstyrkt bifall till förslag om
inrättande af ett Kollegium, sorn skulle utgöra en mellariinstans på en gång för
kyrkliga, för undervisnings-, för fattigvårds- och för helsovårdsärenden. Och Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har, i dess Betänkande N:o
Bih. till B. Si, Brot. 1862 <& 1863. - 8- Sami. 31 Eäft. 5
34
Allm. Bcsv.? och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 118,
i 8, äfven ansett sig böra afstyrka bifall till en väckt motion, om tillsättande af en
general-inspektör öfver samtliga elementarläroverken, universiteten och rikets öfriga
högre läroverk; och dessa begge belänkanden hafva blifvit af Rikets Ständer godkända;
men besluten derom torde få anses ej lägga hinder i vägen för en förnyad
pröfning, huruvida icke elementarläroverken äro i behof af en gemensam vård och
tillsyn, och huruvida icke deras ändamål skulle i väsendtlig mån främjas derigenom,
att enhet och öfverensstämmelse kunde åstadkommas såväl i undervisningssältet som
i dessa läroverks förvaltning. Behofvet och nyttan deraf kan Utskottet ej annat ån
erkänna, och Utskottet förmodar, att den utgång, väckta förslag i dylikt hänseende
hittills erhållit, varit beroende af svårigheten alt finna det lämpligaste sättet alt
vinna ändamålet, men kanske ännu mera deraf, alt förslagen omfattat mera, än som
lämpligen kunde till ett helt sammanföras. I det förra hänseendet nödgas Utskottet
väl vidgå sin oförmåga alt angifva lämpligaste sältet för tillvägabringandet af en
organisation, hvars förnämsta uppgift naturligtvis vore att till enig samverkan och
stigande utveckling leda elementarundervisningen. De olika förslagen dertill anvisa
hufvudsakligen löljande utvägar: inrättande af ett nytt Stals-departement med egen
chef, som skulle löredraga i undervisningsärenden inför Konungen i Stats-Råd; utvidgande
af nuvarande Ecklesiastik-departementet genom anställandet af en särskild
byrå-chef jemte underlydande tjenstemän, som skulle sysselsätta sig ensamt med
beredandet af ifrågavarande mål; inrättande af ett kollegium, hvilket skulle hafva
dels förvaltningen af samtliga elementarläroverken sig uppdragen, dels domsrätt i
andra instansen i alla dithörande mål; och slutligen tillsättande af en öfverinspektor
med vidsträckt mvudighet och skyldighet att personligen egna en ständig tillsyn å
meranämnda läroverk. Ehuru Utskottet, för alt kunna bedöma företrädet af det ena
eller andra af dessa förslag, icke är i tillfälle att förskalfa sig derför erforderliga
Upplysningar, anser Utskottet likväl älven ifrågavarande ämne i dess allmänna omfattning
böra blifva ett föremål för den underdåniga skrilvelse, som, enligt Utskott
tels åsigt, bör, i den form Utskottet här nedan
uti 3:e punkten föreslår, lill Kongl. Maj:t aflålas.
Kunde en öfverstyrelse öfver elementarläroverken sålunda tillvägabringas, blefve
en sådan lokalstyrelse, som Herr Sommelius föreslår, icke allenast öfverflödig, utan
måhända lill och med hinderlig för en ändamålsenlig och likartad förvaltning och
vård; och då för öfrigt lärjungarnas föräldrar och målsmän, hvilka skulle blifva valmän
för ali utse den blifvande lokalstyrelsen, och hvilka till största delen vanligen
äro boende på landet inom ett vidsträckt område, svårligen skulle kunna utgöra ett
lämpligt val-kollegium, löranlåtes Utskottet
afstyrka bifall till llerr Sommelii förslag i sistberörda hänseende.
Allm, Bcsv.- och EJcon.-UtsJcottcts Betänkande K:o 118.
35
En särskild art af den gemensamma tillsyn å undervisningen vid elementarläroverken,
som erfarenheten angifver såsom önskvärd, är den, som, enligt Herr Ridderstads
motion (n:o 507), skulle egnas deråt, alt lämpliga läroböcker användas, och
hvarigenom skulle kunna förekomraas det täta ombyte af sådana, som icke allenast
medförer mehn för undervisningen, ulan vållar en onödig kostnad för lärjungarnes
målsmän. Motionären har föreslagit:
”l:o att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla det Kongl.
Maj:t måtte genom sitt Ecklesiastik-departement låta till läroverken i riket utgå ett
cirkulär med iörständigande till vederbörande skolstyrelser: att ingen lärobok må, på
sätt 85 § i iäroverksstadgan föreskrifver, af Rektor och Lärare bos Ephorus till antagande
vid läroverken föreslås, utan att densamma förut blifvit af en vederbörligen
tillsatt granskningsnämnd godkänd.
1 tydlig följd härutaf skulle i § 83 af skolstadgan, i stället för de nyss anförda
orden: ”derest etc. — förordnadl”, inflyta en bestämmelse innehållande ofvan föreskrifna
vilkor.
2:o alt Rikets Ständer hos Kongl. Mnj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:l
ville anbefalla Statsrådet för Ecklesiastik-departementet alt, efter inhemlande af Byråchefens
för uppfostringsväsendet tankar och förslag, utse en nämtid till att granska
hvarje till Departementet inkommande lärobok, öfver hvilken yttrande blifvit hegardt.
Denna nämnd sammansättcs af olika personer, allteftersom den inkomna skriften afbandlar
olika undervisningsämnen. Till medlemmar af nämnden utses en universitetslärare
eller medlem af Svenska Vetenskaps-Akademien samt 2:nc för lärdom och
erfarenhet kände skollärare. Nämnden vare skyldig alt öfver hvarje inkommande
skrift uttala omdömet: godkänd til! begagnande vid offentligt elementarläroverk eller:
icke godkänd till begagnande vid offentligt elementarläroverk; nämnden dock obetaget
att i förra fallet äfven kunna meddela ett högre vitsord.
Likaledes böra älven efter hand genom dylika nämnder de redan i bruk varande
läroböcker granskas och bedömas.
Denna Statens granskningsrält, som ingalunda bör med något slags censur jemföras,
omfattar läroböcker i alla ämnen utan undantag, och äfven sådana, som tjena
till lärjungarnes hjelp och ledning, såsom t. ex. lexiea och mera dylikt.
Af granskningsnämnd godkänd lärobok må vid läroverk, der Ephorus på lärarekollegiets
förslag så beslutar, till begagnande införas.”
Utskottet kan ej annat än instämma uti de skäl, som motionären till stöd för
sin framställning anfört, och lill hvilka Utskottet alltså tillåter sig alt hänvisa.
Då läroböcker förete en stor olikhet dels i afseende på planen, som är än inskränktare
än vidlyftigare, dels i afseende på ändamålsenlighet och brukbarhet, synes
det icke med skäl kunna eller böra Gfverlemnas åt hvart och ett särskildt läroverk
alt, utan föregående granskning, antaga hvilka läroböcker som helst. Utskottet vill
visserligen icke bestämdt förorda ett stadgande, enligt hvdket allestädes samma läro
-
36
Allm. Besv.- och Eicon.- Utskottets Betänkande N:o US.
böcker skola begagnas, enär sådant onekligen motverkar en äfven inom denna litteratur
gagnelig författaretäflan, samt icke enhet i förevarande hänseende är det v i g t i—
gaste ändamålet, utan man förnämligast har alt tillse lämpligheten al de använda läroböckerna,
hvadan det torde göra tillfyllest att i sådant afseende föreskrifva en granskning,
livarförinnan ingen lärobok skulle få i skolorna användas. Utskottet har, lika
med motionären, tänkt sig denna granskning af en nämnd, som, efter Utskottets omdöme,
norde vara ständigt att tillgå och således ej för hvarje särskildt fall elier för
viss kortare period tillsättas, och hvilken vid sådant förhållande, och för att inom
sig inrymma tillräcklig sakkunskap i aila de särskilda ämnen, som kunde komma
under dess ompröfning, ej borde vara fåtalig; men Utskottet anser, här lika litet
som i ilera andra lörehafda frågor, det närmare sättet för detta förslags verkställande
icke väl lämpa sig för Rikets Ständers omedelbara beslut, utan detsamma
böra åt Kongl. ftlaj:t öfverlemnas; och det är i enlighet med denna mening samt
med tillstyrkande af bifall tili motionärens förslag i hulvudsaken, som Utskottet
afTallat sin
under litt. m) förekommande hemställan.
Samtliga de motioner, för hvilka Utskottet nu redogjort, innehålla bestämda samt
mer eller mindre motiverade förslag. Utskottet har icke undandragit sig att åt så
beskaffade motioner egna den granskning, sorn är ett Utskotts grundiagseniiga uppgift;
men det återstår alt nämna, del till Utskottet äfven blifvit öiverlemnad en inom
Uöglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr von Kock, N. S., väckt motion (n:o 225),
hvari, under förutsättning att de flera vid denna riksdag väckta motioner angående
uppfostringsverket skulle komma att behandlas af el! särskildt Utskott, hemställes,
att Rikets Ständer behagade besluta alt genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit
anhålla att nästa riksdag för Rikets Ständer måtte framläggas en plan för ordnandet i ett
sammanhang af rikets allmänna uppfostringsverk, jemte nådigt förslag till de förändringar,
som deruti kunna anses behöfliga; att Rikets Ständer dervid tillika uttala såsom sin underdåniga
lanke, att nämnde plan, jemte det den stödjer sig å de allmänna grunder,
derom Rikets Ständer, efter af särskilda Utskottet afgifna yttranden, under riksdagen
kunna öfverenskomma, och hvilka grunder böra i den underdåniga skrifvclsen angifvas,
tillika borde innefatta bestämmelser lili ledning vid besvarande af följande, förmodligen
nu till afgörande färdiga frågor, nemligen:
”Hvilken del af uppfostran kan och bör lemnäs endast af familjen; vid hvilken
del deraf mäste kommunen eller staten biträda?
Om för gossen behöfves småbarnssaiar, folkskolor, elementarskolor, universileter
och tiilämpningsskolor af alla slag, hvilka bildningsanstalter böra Simas för flickor?
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskoltets Betänkande K:o 118.
37
Huru bör kostnaden fördelas emellan slaten och kommunen för uppfostringsanstalterna,
och hvilka bidrag dertill böra lennäs af eleverna?
Huru skall den största tillgång beredas af skickliga och framför allt sedliga
lärare, med de uppoffringar man derföre kan göra, och i hvad mån kunna qvinnornas
biliäde härvid påiäknas för de mindre gossarnes och flickornas bildning
samt den indelta arméens befäl anlitas för de äldre gossarnes undervisning
jemte deras fysiska utveckling och beredande till fullgörande af sin pligt såsom fosterlandets
försvarare?
Gifva de nuvarande skolorna grundade anledningar lill klagan öfver s. k. ”mångläseri”
och deraf följande ytlighet, öfveransträngning och sjuklighet? Om så är —
hvilka åro botemedlen?
År det behöflig! alt inrätta ett universitet i bufvudstaden ?
Om universitet fortfarande skola finnas endast uti mindre städer, kan och bör
man då hafva med dem förenade vissa eller alla högre tillämpningsskolor?
Bör sålunda vid universiteten icke blott den allmänna humanistiska bildningen
fullbordas och t. ex. vissa prof å sådan bildning a Iläggas af dem, som erna blifva
Statens tjenare, såsom prester, läkare, domare, administratörer, ingeniörer, militärer,
och specialkunskaperna för alla eller några af dessa särskilda tjeustekandidater inbernias
uti universitetsstäderna ?B
Vid remissen af denna motion har Friherre Stjernstedt, J. W.t anhållit alt till
densamma få göra ett tillägg, lydande sålunda: ”flör icke vid så väl lägre som
högre undervisningsverk åt ungdomens fysiska uppfostran egnas en särskild omvårdnad,
medelst gymnastik och vapenöfningar, på det den må stå i full harmoni med
utvecklingen af de intellektuela anlagen?”
Då berörda motion dels omfattar allt för många olikartade ämnen, för att Utskottet
skulle lämpligen kunna i sammanhang med frågan om ordnandet al undervisningen
vid rikets elementarläroverk företaga en utredning af dem alla, dels ock
blifvit väckt under förutsättning, att samtliga de motioner, som på något sätt berörde
undervisningsväsendet, skulle komma att behandlas af ett särskildt Utskott; men sådant
ej inträffat; får Utskottet, som i fråga om ett och annat af de ämnen, på hvilka
berörda motion syftar, redan i anledning af andra motionärers väckta förslag meddelat
utlåtande, vördsamt hemställa,
alt Herr von Köchs berörda motion ej må lill vidare åtgärd
föranleda.
Hvad slutligen angår frågan derom, huruvida Rikets Ständer böra hos Kongl.
Majit begära nedsättandet af en komité för alt med ledning af de grunder för en
ombiluiiing al elementarundervisningen, Rikets Ständer kunde komma alt besluta,
38
Allm. Bcsv.~ och Ekon:- Utskottets Betänkande N:o 118.
ularbela förslag till ny stadga för elementarläroverken, derom såväl Grefve Björnstjerna
som Herr Sommelius gjort hemställan, synes för Utskottet en sådan åtgärd
icke så behöflig, att uttrycklig anhållan derom bör af Rikets Ständer framställas;
utan föreställer Utskottet sig, att, i händelse de förslag till frångående af äldre och
antagande af förändrade bestämmelser rörande vissa med undervisningen vid elementarläroverken
samt med vården och förvaltningen af dessa läroverk, åstadkommandet
af en skicklig och tillräckligt aflönaJ lärarepersonal m. m., sammanhängande ämnen,
som Utskottet funnit sig böra förorda, komma att af Rikets Ständer godkännas och
bos Kongl. Majit till nådigt afseende anmälas, svårighet icke skall möta att, i enlighet
med samma förslag, vidtaga erforderliga ändringar i stadgan för elementarläroverken.
Grefve Wachlmeister, IL, åter har (i sin motion N:o 1G9) föreslagit, att Utskottet
mätte utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag till en ny stadga för
Rikets allmänna elementat läroverk. Af förut i detta betänkande antydda skäl anser
Utskottet sig ej böra efterkomma denna uppmaning, helsi den mängd reglementariska
föreskrifter en dylik stadga måste innehålla, ej bör göras tili föremål för Rikets
Ständers öfverläggning, utan kunna, likasom i allmänhet på den ekonomiska
lagstiftningens område är förhållandet med tillämpandet af de grunder för allmänna
inrättningar, Rikets Ständer önskningsvis till Kongl. Maj.ts ompröfvande anmäla, åt
Kongl. Maj.ts beslutande öfverlemnas.
Utskottet hemställer alltså, på grund af det anförda,
det Rikets Ständer måtte, i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit,
1:o anmäla, det Rikets Ständer anse, alt för en tidsenlig befordran
af elementarläroverkens utveckling och till vinnande af
siörre ändamålsenlighet i gällande bestämmelser rörande med
denna gren af undervisnings-väsendet sammanhängande ämnen,
nedonnämnde åtgärder äro af behofvet påkallade, nemligen:
a) Att så anordnas, alt i allmänhet antalet lärjungar vid ett
elementarläroverk ej må öfverstiga 400;
b) Att föreskrift meddelas derom, alt i allmänhet ej mer än
50 lärjungar böra på en gång af en lärare undervisas, ecb att,
till följd deraf, när lärjunge-antalet dertill föranleder, lärarnes
antal i förhållande härtill bör ökas;
c) Att studiet af de klassiska språken uppskjules till cn sednare
ålder, sålunda, att läsning af lalin börjas först i 5.te klassen
och af grekiska först i den G:le;
dj Alt, sedan den lärda och den reala linien åtskiljts, hvilket
enligt nyssnämnda förslag komme att inträffa efter genomgåendet
af 4:de klassen, vissa ämnen derefter uppställas såsom
lmlvudämnen för hvardera linien, samt att läseorduingen så in
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
39
rättas, att ej mindre undervisningen må för de lärjungar, som fullständigt
genomgå skolan, fortgå såsom ett harmoniskt helt, än
äfven att åt de lärjungar, hvilka tidigare afbryta sin skolgång,
må beredas en i möjligaste måtto tillfredsställaude undervisning
i de för dem erforderliga ämnen;
e) Att den förändring af läseordningen och den inskränkning
af deri anvisade pensa må vidtagas, som, tili förekommande af
öfveransträngning hos lärjungarne, må synas af bchofvet påkallade,
äfvensom meddelas lämpliga föreskrifter i enahanda
syfte, rörande förminskning i hemarbetenas vidd, användandet
af ett enklare och med elementarläroverkets uppgift mera öfverensstämmande
behandlingssätt af särskilda ämnen samt ett
noggrann! iakttagande vid undervisningen af det inre sammanhanget
emellan med hvarandra närbeslägtade ämnen;
O Alt dels till 53 § i stadgan rörande elementarläroverken
göres eli tillägg, af innehåll att ingen af Gite och 7:de klassernas
lärjungar må kunna åläggas kroppslig aga, dels ock att i samma
stadga införas skärpta bestämmelser om ansvar för den lärare,
som nämnda bestralfningsmedel missbrukar;
g) Att föreskrift meddelas, det ingen bör till ordinarie lärare
antagas, som icke under minst ett lä seår Ijenstgjort vid högre
elementarläroverk samt under dess rektors och vederbörande
lärares ledning följt undervisningens gång och sjelf i densamma
deltagit, eller ock medelst tillförlitligt vittnesbörd styrker sig
ega annorledes genom öfning förvärfvad, emot nyssnämnda prof
svarande, undervisningsskicklighet;
h) Att de i 17 § af nu gällande stadga gifna bestämmelser,
rörande det antal timmar i veckan, hvarje lärare är skyldig
att lemna undervisning, ändras i enlighet med den grundsats,
att ingen lärare ålägges mer än 24 timmars undervisning i
hvarje vecka;
iJ Alt i afseende på den åt lärare förunnade rått till löneförhöjning
livart 5:le år förordnas, all, vid sådan årsberäkning
för uppflyttuing till högre lönegrad, hvarje lärare får ti.lgodoräkna
sig älven den lid, han, efter alt hafva förvårfvat kompetens
till ordinarie lärarebefattning, må hafva såsom extra lärare,
duplikant eller vikarie varit vid elementarläroverk använd,
eller såsom lärare vid universitet ijenstgjort; dock med undantag
för det första året af hans så beskaffade verksamhet;
k) Att lärare lillerkäunes ullighet all vid GO års ålder
40 Ålim. Besv.- och Ekon.-TJtskottcts Betänkande N:o 118.
erhälla afsked med åtnjutande af hela sin lön såsom pension,
derest han såsom ordinarie lärare vid elementarläroverk tjenst—
gjort i 50 är, och alt den, som uppnått 55 års ålder samt
varit i dylik befattning anställd i 25 år, må erhålla afsked med
åtnjutande af tre fjerdedelar af lönen såsom pension;
I) Att vid högre elementarläroverk Rektors-embetena tills
vidare tillsättas endast på förordnande; och
mj Att läroböcker, innan de få vid något läroverk begagnas,
undergå granskning och bedömande, i enlighet med hvad
Kongl. Majit rörande sättet för en sådan gransknings verkställande
kan linna lämpligt föreskrifva;
2;o anhålla, ali Kongl. Moj:t täcktes, i enlighet med dessa
grunder, låta omarbeta nu gällande nådiga stadga för rikets
allmänna elementarläroverk; samt
5:o begära, alt Kongl. Majit täcktes taga i öfvervägande
lämpligaste sättet att för elementarläroverken åstadkomma en
närmare gemensam tillsyn och vård, samt i detta ämne till
Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådigt förslag.
Stockholm den 15 Maj 1003.
Rcscrval-oner:
Af Herr Sommelius: ”Ett af de vigt igaste skälen till min i Vällofliga Borgare
Ståndet
väckta motion N:o 2(5, rörande ändringar och tillägg i nu gällande skolstadga,
var alt förekomma det öfveransträngande arbete, som lärjungarne mäste underkasta
sig, om lagens många och stora fordringar skola uppfyllas.
Man behöfver ej mer än kasta en blick på dessa fordringar, för att inse det
lärjungen vid det egna arbetet, som dock alltid är och förblilver det bästa och
nyttigaste, ej lemnäs tillräcklig tid alt öfva och skärpa förståndet och omdömeskraflen,
genom att noga begrunda och studera del förelagda pensum, utan måste
endast öfva och anlita minnet, om han skall kunna hinna med de mångå och långa
dagliga
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
41
dagliga lexorna. Hurudana följderna af eu sådan skef själsförmögenheternas utveckling
mäste blifva, bebölver ej mera än påpekas.
Visserligen bar Utskottet föreslagit åtskilliga förändringar oell uttalat åsigter,
som i någon mån torde afhjelpa detta onda, men i en sak så vigtig som den ifrågavarande
skulle jag önskat att Utskottet uttalat sig mera bestämdt, än det gjort.
Med anledning häraf får jag i Utskottets framställning vördsamt göra följande tillägg
och förslag:
l:o att Filosofisk Proptedevlik — Psykologi och Logik — ej må såsom
särskildt undervisningsämne vid elementarläroverken vpplagas.
På Ulskotts-afdelningen gjorde denna mening sig gällande, emedan man ansåg
alt nödig insigt i Logik lämpligast inhemtas under studiet af språk och mathematik,
och emedan studiet af de Filosofiska disciplinerna i allmänhet tillhörer universitetet;
en åsigt, som både erkännes och följes i Danmark och vid åtskilliga Tyska länders
Gymnasier. (Se G. Anderssons berättelse till Kongl. Eckles.-depart. sidan 4, intagen
i Lunds kalhedralskolas årsprogram 1862).
2:o att kurserna i Lalin och Mathematik betydligen inskränkas.
Som exempel vill jag anföra de nuvarande fordringarne i Latin: utom en passande
läsebok skall ynglingen läsa Cornelius Nepos, Julius Ceesar de bello Gallico
2 böcker, Urval ur Ovid ii Melamorphoser, några af Ciceros bref och tal, Livius 4
böcker, Virgilii ^Eneid 6 böcker, Ciceros Queesliones Tusculanee 1 bok, Horatii Oder
3 böcker samt hvarje vecka ett hemthema.
Kan man med sådana fordringar i ett enda ämne vid våra skolor sägas hafva
följt den gamla och visa regien noa mulla sed multum?
5:o alt, sedan Utskottet tillstyrkt Latinets uppflyttande till en högre klass,
detta språk bör i de högre klasserna få tillräcklig lid sig anvisad
för att grundligen studeras.
4:o att ynglingarne under de 2 sista åren, de tillbringa i skolans högsta
(7:de) klass, ej skola hafva mera än 4 mdervisningslimmar
dagligen i skolan, på det alt de må hafva tillräcklig tid alt
öfva eget arbete och sålunda bereda sig lill öfvergången till
universitetet, der de, grundligt undervisade i skolan, böra på
egen bond och hufvudsakligen med eget arbete fortsätta sina
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 8 Sami. 31 Häft. 6
42 Allm. Besv.- och Ebon-Utskottets Betänkande N:o 118.
studier. — En dylik arbetsordning följes i flera Danska skolor
— se ofvan åberopade berättelse af G. Andersson sid. 19.
5:o att undervisningen för yngling arne på reala linien så ordnas alt de
kunna dimitteras ett år förr än yngling ar ne pä den klassiska
linien.
Att en sådan anordning lätt låter sig göra, bör hvar och en kunna inse, som
besinnar huru mycken tid studiet af de döda språken fordrar, från hvilka språk
ynglingarne på reala linien äro befriade. Hvad fördelarne af en sådan anordning
beträffar, så får jag hänvisa till Kapten Nordenfelts reservation i denna punkt.
6:o Beträffande terminsafgiftens förhöjande förenar jag mig i den reservation
som Professor Agardh afgifvit.
emot punkten litt. c.
af Biskop Hultman, Kontraktsprosten Janzon och Kyrkoherden Otterström;
af Doktor Thyselius: Syftningen af några vid denna riksdag väckta motioner
i läroverksfrågan leder lätt lill den åsigt, att man sorgfälligt borde undvika ett nästan
efter hvarje riksmöte förnyadt reglementerande i denna vigliga fråga, äfvensom
att Rikets Ständer kunde åtnöja sig att inför Konungen uttala sina af verkligt behof
påkallade önskningar, hvarföre ock ett så i detalj gående betänkande, som det af
Ekonomi-Utskottet nu afgifna, kunnat och bort, som mig synes, på ett vida enklare
sätt uppställas. En och annan motion, hvars fall var alt förutse, har visserligen
af Utskottet med skäl blifvit afstyrkt, och bland dessa den, som afsåg de 2:ne lägsta
klassernas vid våra elementarläroverk förläggande till folkskolan; men Utskottet har
dock genom andra fattade beslut visat sig icke hafva tagit en fullt tillräcklig kännedom
om vår skollagstiftnings historia från äldre tider, ej heller om de officiela reseberättelser,
erfarne skolmän till regeringen afgifvit, för att icke nämna, alt då Utskottet
talar om ”en tidsenlig befordran af läroverkens utveckling”, det bort hafva
fästat mera afseende på den uti England, Frankrike, Holland, Tyskland, Danmark
och öfriga kulturländer vunna och allt mer befästade öfvertygelsen om de klassiska
språkens och särskildt latinets vigt och betydelse såsom det säkraste stöd för allt
grammalikaliskt språkstudium och såsom det bästa bildningsmedel för ungdomen,
hvarföre ock i flera länder latinet till och med i många realskolor med allvar
studeras.
Man har väl påstått, att Tyskarne icke böra framställas såsom mönster för
oss; en annan gång torde påståendet gälla England, Frankrike och Holland; men
icke är väl någon af dessa nationer ett mindre lefnadsfriskt, kraftigt och praktiskt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118. 43
folk än vi; icke böre då vi, i strid med dessa kulturfolks erfarenhet, gifva oss in
på experimenterandets vådliga bana, så mycket farligare alt beträda, då det gäller
hvad menskligheten har mest dyrbart, dess ungdom; och hvad England särskildt
beträffar, om man forskar efter orsakerna, hvarföre detta land är så rikt på framstående
män i alla vetandets grenar, i statsmannainsigter, parlamentarisk förmåga,
theologi, pbilologi, historia, mekanik, arkitektur, naturvetenskap, agrikultur m. m.,
så är svaret der lika allmänt som säkert, alt orsaken är att finna ”i den klassiska
uppfostran, som åtnjutes af alla, ifrån Hertigens till den simplaste gentlemans son.”
(Tidskrift för Sveriges läroverk 1859—'1861, sid. 198).
Till en annan åsigt kommer Ekonomi-Utskottet, då det förklarar latinet ”nu
hafva en förändrad bestämmelse såsom bildningsmedel för skolan.” Hvilken detta
språks bestämmelse nu skulle vara, finnes icke angifvet; Utskottet talar ock om ”vår
tids upplysta, nyttighetsälskande anda”, hvilken tidsanda, om tecknen icke alltför
mycket bedraga, gerna torde vilja uppskjuta de klassiska språkens studium icke blott
till 5:te eller 6:te klassen vid våra elementarläroverk, utan till och med förflytta
dem till universitetet; Utskottet finner vidare, ”efter moget öfvervägande sig uppmanadt
att tillstyrka en uppflyltning af latinska språket till en sednare klass” (den
femte), ”aldrahelst om, såsom Utskottet finner fullt antagligt och erfarenheten vid
Nya Elementarskolan i Stockholm, enligt dess lärares utsago, lärer bekräfta, den
kurs, som må anses erforderlig för dem, som böra läsa latin, kan medhinnas under
vistandet i de högsta klasserna.”
Det sväfvande i denna argumentation, liksom det begagnade ordet ”kurs”, undgår
icke uppmärksamheten; exemplet, hemtadt ifrån Nya Elementarskolan, är ej
heller fullt tillämpligt på våra öfriga elementarläroverk. Utaf 218 lärjungar, som
upptagas i förteckningen den 6 Juni 1862, undervisas för närvarande blott 3 1, eller
omkring 14 procent, i latin af en Lektor med dess biträdande Adjunkt, och det grekiska
språket läses i elementarskolan af högst få, hvarföre ock genom det inskränktare
antalet lärjungar på den klassiska linien delta läroverk synes mera närma sig
realskolan, under det att vid Stockholms Gymnasium af dess omkring 100 lärjungar
88 tillhöra den klassiska linien. Ifrån och med 1854 till början af detta år eller
under 9 år hafva ifrån Nya Elementarskolan 29 anmält sig till studentexamen med
latin, och ifrån höstterminen 1861 till Januari detta år hafva endast 5 blifvit i
studentexamen pröfvade i grekiska språket, men deruti erhållit vitsord om utmärkta
kunskaper.
Undervisningen i lalin och grekiska, fördelad som den är vid Nya Elementarskolan
på smärre afdelningar, synes, ehuru i skolans lokal meddelad, mera närma
sig till privatläsning, och på detta liksom andra förhållanden hade Utskottet bort
fästa sin närmare uppmärksamhet, innan det framkommit med sitt föga motiverade
förslag, som står i märklig strid med flertalet af våra skolmäns åsigter och andra
länders vunna erfarenhet.
44
Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 118.
Väl säger Utskottet — och jag fäster mig vid dessa ord —• ”sig vara långt
ifrån alt vilja tillstyrka en anordning, hvarigenom för dem, som verkligen behöfva
lära latinet, ett grundligt studium deraf motverkades” —■ och att det ”håller före
att med ett lämpligt undervisningssätt det skall blifva möjligt för lärjungen, att under
genomgåendet af öde, G:te och 7;de klasserna, hvartill i allmänhet åtgår en
lid af sex år, tillegna sig fullt ut lika god kännedom af meranämnde språk, som i
allmänhet visat sig såsom frukt af 11. v. undervisningsplan”; men någon anvisning
till delta ”lämpliga” undervisningssätt eller till en större lid för de klassiska språken
i de öde, 6de och 7:de klasserna återfinner man icke uti betänkandet.
Men då jag reserverat mig emot heslutet, att söka få latinet framflyttadt till
deu öde klassen vid våra elementarläroverk, känner jag mig derigenom förpligtad,
att närmare söka angifva några af de olägenheter, hvilka detta förslag, om det skulle
blifva antaget, ovilkorligen bör komma alt medföra.
Genom ett sådant stadgande
l:o upphäfves eller förändras i väsendtlig män den gällande läseordningen, och
detta innan den ännu tillräckligt blifvit pröfvad.
Sedan 1848, således på 10 år, håfve vi haft fyra läseordningar: 1) den gamla
af 1820; 2) den genom 1849 års cirkulär bestämda; 5) 18ö6 års skolstadga;
4) 18Ö9 års skolstadga. Efter Utskottets förslag skulle vi nu redan få emotse en
femte, hvilken sannolikt skulle efterföljas af den 6:le, så vida man, såsom det är alt
hoppas, låter varna sig af den erfarenhet, som i andra länder vunnits af försöken
att lill sednare ålder uppskjuta de klassiska språkens läsning. Ingen läseordning
har hittills kunnat vara bestämmande för undervisningen i skolan, så länge läsningen
rättar sig och måst rätta sig efter fordringarne i Student-examen, och så länge
oskicket att i förtid lemna skolan, för att inträda vid universitetet, icke genom någon
lag varit stäljadt. Läsordningen har väl haft skenet af att vara regulator för
skolans läsning, men den verklige regulatorn har varit Student-examen. Deraf en
brådskande examens-läsning, deraf uppdrifvandet af pensa i särskilda ämnen, deraf
ock ett mindre afseende på skriftliga prof och öfningar. Nu mera är Studentexamen
upphäfd, och derefter först kan den gällande läseordningen med rättvisa bedömas.
Månne ej äfven ur delta skäl verkningarne af det nya examens-sättet borde
afbidas?
2:o strider det mot språkundervisningens rälta plan.
Språkundervisning är så vigtig, emedan af alla elementära läroämnen den är
den mest bildande. Latinska språket är det tjenligaste alt fatta den allmänna grammatikens
grundreglor, språkens logik, emedan formerna äro så starkt utpreglade och
så enkla. Vidare är latinet grundvalen för flera nyare språk, och bör således läras
före dem och ej tvärtom. Att närmare utveckla delta, kunde gifva ämne för en
afhandling. Jag instämmer derföre lili Doktor Landgrens och Hektor Berggrens reservationer,
och är glad att särskildt kunna hänvisa till Magister Bohmans skarpsin
-
Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 118. 45
niga och förträffliga försvar för latinstudiet, såsom den bästa grundvalen för den
elementära språkundervisningen, uti skriften: Om de döda språkens umbärlighet vid
elementarläroverken och förflyttande till universitetet sid. 118—152.
3:o är det icke afpassadl efter dldrarnes olika behof. Lärjungen lärer sig
i yngre år med lätthet paradigmer o. d., han vinner då säkerhet i dem. Vid en
sednare ålder blir detta arbete för honom mera påkostande, och har ofta lill följd
en osäker kunskap.
'P< 4:o strider delta förslag mot de Europeiska kulturstaternas allmänt antagna
ordning.
Öfverallt anser man det vara rigtigt, alt tidigt börja med latinet, och det för
lärjungens egen skuld. Man anser skolan böra vara ett helt, som i främsta rummet
måste afse undervisningens fortgång för deni, som fullständigt genomgå den, och
uppoffrar icke detta hufvudändamål för deras skuld, som i förtid lemna densamma.
Följande, om än ganska ofullständiga tabell må här intagas till jemförelse emellan
Sveriges förhållanden och andra länders:
Undervisningstid för
Klassiska sprak. Moderna sprik. ÄTnskap.
Sverige . . .
33,55 %
22,37 %
22,37 %
21,71 %.
Danmark
33,73 „
23,69 „
21,29 „
21,29 „
Preussen . .
49,81 „
14,39 „
18,29 „
17,51 „
Bayern
52,22 ,,
14,45 „
18,39 „
14,44 „
Wurtemberg .
52,58 „
14,09 „
19,59 „
lo,74 „
Baden
43,59 ,,
19,23 ,,
20,09 „
17,09 „
En framställning huru läsningen af de klassiska språken bedrifves vid Englands,
Frankrikes och Hollands elementarläroverk vore i hög grad upplysande; men
tidens korthet nödgar mig att härifrån afstå och i stället hänvisa till K. A. Sckmids
Encyklopädie des gesammten Erziehungs- und Unterrichtswesens samt till Säves
och Bruhns m. fl. rese-anteckningar.
5:o rättar det undervisningen efter fåtalets behof.
Inom den 5:dje och 4:de klassen utgöra efter sammanlagda uppgifter ifrån i 2
elementarläroverk inom fäderneslandet den klassiska liniens lärjungar öfver 70 procent
af hela antalet.
6:o betages härigenom de treklassiga och femklassiga skolorna den fördel, de
nu ega, att meddela sina lärjungar grunderna för latinska språket, och sålunda underlätta
deras framsteg, då de lemna dessa skolor, för att öfvergå till ett aflägsnare,
större läroverk.
7:o sammanhållningen af lärjungar ne blir försvårad, om icke gjord omöjlig.
Förslaget kan icke medföra de påräknade fördelarne, enär undervisningen för
46
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
klassiska och reala linien icke kan, utan att bryta bådas plan, förblifva gemensam
så länge sorn lill den femte klassen. Anledningen dertill är alt söka dels uti den
olika plan, som måste ligga till grund för hvardera läseordningen, dels deruti att
lärjungarne på reallinieu tidigare lemna skolan. På den reala linien hafva lärjungarne
i 5:te klassen läst Proportionsläran med dess användning på Geometri samt
2:ne grader Algebra; klassiska liniens lärjungar åter blott fyra böcker i Euclides och en
grad Algebra. Huru kunna de då i 5:dje och 4:de klassen följas åt, om icke rcalisterne
skola uppehållas eller de andra onödigtvis forlskyndas. Också hafva de förre i 5:djo
och 4:de klassen betydligt flera timmar i mathematik än de sednare. På samma
sätt i språken: lärjungarne på humanistiska linien, som med större lätthet in
hemta
de nyare språken, behöfva i delta ämne, i 3:dje och 4:de klasserna icke så
stort antal timmar, som realliniens lärjungar. Likaså i Fysik, som de sednare böra
läsa redan i 5:te klassen, men hvarför de förra icke äro nog förberedda genom mathematisk
undervisning, o. s. v.
Önskligt hade det derföre varit, om Utskottet ansett sig förbundet, att genom
bilagda schemata eller på annat sätt ådagalägga huru det tänkt sig, att denna föreslagna
vigtiga förändring skulle kunna genomföras.
8:0 afhjelper det icke den öfverklagade ansträngningen. Uti Danmark har, efter
gjord undersökning, läseordningen ej medfört någon sådan öfveransträngning; och för
alt döma efter statistiska uppgifter i våra skolprogram, såsom ifrån Örebro, Calmar,
Wisby, Jönköping, Cristianstad, Westerås, Nyköping m. fl., är hufvudsakligen der
samma erfarenhet.
Öfveransträngningens orsaker, der den finnes, och all den finnes låter sig icke
förneka, ligga annorstädes och måste genom andra medel afhjelpas. Den ligger till
en del uti den i skolans lägre klasser tidigare införda ambulatoriska methoden, hvarigenom
en lärare lätt blir frestad alt fortskynda undervisningen i sitt ämne på bekostnad
af de öfriga läroämnen; den är ock alt söka i den anordning i hvilken läroämnena
i synnerhet språken inträda uti undervisningsplanen, den är ock ej minst
att finna uti den ojemnhet och oro, som det ständiga experimenterandet inom läroverket
nödvändigt måste framkalla. Före 1856 års skolstadga hördes derom mindre.
Någon nedsättning af pensa, särdeles i Mathematik, vore ock önsklig; liksom oftare
anstälda repetitioner (”repetitio est mäter studiorum”) ej heller borde förbises.
För öfrigt, och då Utskottet ej föreslagit någon hufvudsaklig förändring i ämnenas
mängd eller nedsättning i pensa, förblifver undervisningen nästan lika ansträngande.
Om än annorlunda fördeladt, blir måttet af hvad som under skoltiden skall
inhemtas lika stort; men fördelningen sämre, emedan den är mindre lämpad efter
åldrarnes lynne och behof.
Mycket vore i denna fråga att tillägga. ”Det blåser en vind, som det kanske
är fåfängt att sträfva emot. Vår tid har sina förvillelser” har en talare inom Bor
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
47
gare-Ståndet träffande yttrat, oell det tillägget lian gerna göras: vill den opinerande
mängden icke hafva de klassiska studierna i skolan, ulan småningom förflytta dem
till universitetet, så må den med ens taga steget ut; della vore åtminstone konseqvent;
våra skolor blifva då blott oell bart real-skolor, ehuru vida sämre real-skolor
än Englands, Frankrikes och Tysklands, och det just derföre, att den klassiska grundval,
på hvilken skolan måste byggas, blifver borttagen.
Jag yrkar alltså afslag på Utskottets i denna punkt gjorda framställning rörande
latinundervisningens framflyttande lill femte klassen vid våra elementarläroverk.
Slutligen bör jag gifva tillkänna, att jag inom Utskottet särskildt reserverat
mig emot motiveringen i flera punkter samt emot ett och annat beslut af mera
underordnad vigt.
Häri instämde:
Kontraksprosten Palmlund och Doktor J. Emanuelsson.
Af Kyrkoherden Ternström och Prosten Bergvall.
Af Doktor Landgren: Den oro, som på sednare tiden uppstått rörande öfveransträngningen
vid elementarläroverken, underblåses flitigt af den klassiska bildningens
motståndare, som oaflåtligen påyrka
l:o att emedan öfveransträngning finnes, så måste några ämnen
utmönstras;
5:o att om några ämnen verkligen behöfva inskränkas eller
borttagas, så måste detta i första hand gälla de klassiska språken.
Hvad nu den första satsen angår, alt öfveransträngning icke kan minskas annorlunda
än genom vissa ämnens borttagande, så är ej svårt alt inse, huruledes en
lärare, som drilves af ovist nit, kan låta ett enda ämne så svälla ut under sina händer,
alt det ensamt kan blifva tillräckligt att öfveianstränga yngiingarne. Om t. ex.
läraren utbreder sig öfver hvarje ordforms historia, öfver ordens Indogermaniska härkomst,
öfver satsbildningens metafysik, öfver de mångfaldiga särskilda iakttagelser och
lagar, som gälla för språkets användning af talaren, skalden och vetenskapsmannen;
om ett vanligt kompendium i Svenska historien utbytes mot kurser, som motsvara
våra större Historiska verk af Strinnholm och Fryxell, så behöfvas icke många ämnen
för all öfveranstränga ungdomen. Men om deremot lärarne inom hvarje vetenskapsgren
urskilja det hufvudsakliga från det mindre vigtiga, så torde tid nog förefinnas
för att inviga ungdomen i elementerna af de särskilda discipliner, som skollagen
föreskrifver. Härom har också regeringen allaredan gifvit de eftertryckligaste anmaningar
till läroverkets styresmän. I öfrigt fordrar försigtigheten att Rikets Höglofliga
Ständer icke drifva klagomålen öfver öfveransträngningen derhän, att slapphet och
skygghet för arbete med thy följande olater derigenom skulle se sig uppmuntrade.
Intet folk har någonsin lyftat sig till någon höjd af vetenskaplig, ekonomisk eller politisk
utveckling, utan att lifvas af en lågande arbetslust, ihärdighet och uthållighet.
48
Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 118.
Men denna arbetslust och vana vid ihärdighet skall ifrån barndomen inhemtas. Derföre
se vi också de dugligaste och pålitligaste embetsmäo utgå just ifrån de skolor,
der den bästa arbetstakt varit rådande; då deremot öfverhufvud mindre duglige tjenstemän
både för kyrka och stat uppammats i de läroverk, der slapphet och maklighet
herskat.
Men äfven om några ämnen verkligen behöfva utmönstras; så frågas: äro dock
de klassiska språken närmast dörren? Ja, säger man. hvarföre skall hela ungdomstiden
förslitas med att lära saker, hvaraf man i mannaåldren ej har den ringaste nytta?
Nåväl, äfven jag vill ställa mig på nyttans solida grund. Jag förbigår härvid den
omständigheten, att det praktiska och nyltighetsilrande Storbritannien och det mångförsökta
Frankrike, ej, så vidt jag vet, ega en enda egentlig lärdomsskola, der ej
latinet utgör hufvudämnel från den första klassen till den sista. Att förhållandet är
alldeles detsamma i bela Tyskland, behöfver knappast nämnas. Men äfven i de realskolor,
som i dessa länder blifvit upprättade af den nyare tidens målsmän, ingår
latinet bland undervisningsämnen, såsom i Edingburgh Academi), upprättad af Waller
Scott, London Unicersity School m. fl. Likaså i de Franska Lyceerne är latinet äfven
pd reallinien eli af Imfcudämnena. Så älven i Tysklands realskolor, till och med i
fria handelsstäder, såsom Lybeck. Vi tvifla ej alt ju nyttan varit drifljedern i alla
dessa anordningar; men vända oss gerna från de utländska mönstren till förhållandena
inom vårt eget fädernesland.
Hvartill tjenar latinet för köpmannen, fabrikanten och åkerbrukaren, frågar
man. Härtill kunde vara nog att svara, alt köpmannen, fabrikanten och jordbrukaren
i ett fritt samhälle vilja och böra hafva ett ord med i mensklighetens allvigligaste
angelägenheter, och att religionens, sedelärans och samhällslifvets principer icke
kunna nystas ut ur den enskilda menniskans hjerna såsom silkeshärfvan ur cocongen,
utan ligga inneslutna i vårt slägtes historiska utveckling, och att latinska språkets
och litteraturens studium gifver oss en förtrolig bekantskap med de forntidsförhållanden,
hvarur de moderna samhällena uppstått. Delta, jemte latinets mägliga
inflytelse på den öfriga språkundervisningen, är utan tvifvel orsaken hvarför de civiliserade
folken ännu envist vidhålla latinet såsom en nödvändig beståndsdel af den allmänna
medborgerliga bildningen äfven i realskolorna.
Men härom är icke fråga i vårt land, der man småningom synes vilja uttränga
latinet äfven ur de egentliga lärdomsskolorna och sålunda utbreda öfver vårt folks
bildning en flackhet och ytlighet, som visserligen skulle ådraga sig alla bildade folks
förvåning på samma gång, som den förberedde samhällets förnedring. Man kunde
till nyttighetens förespråkare genmäla: hvad har statsmannen, domaren, civilljenstemannen,
presten, ja äfven militären för nytta af botanik, zoologi, kemi och physik?
Men vi framkasta alls icke en sådan fråga, ty vi veta vä! att naturens studium, om
det rätt bedrifves, år icke blott en mägtig häfkraft för materiel nytta, utan bidrager
att
Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 118. 49
att skärpa förståndets allmänna forskningskraft och alt afslöja det eviga förnuft, som
genomtränger och beherrskar hela skapelsen. Men nekas kan dock icke, att för
alla dessa nyss uppräknade embetsman, som dock tillsammans utgöra det stora
flertalet af den lärda liniens alumner, är en grundlig kännedom af menniskonaturen
i alla dess mångfaldiga gestalter och förhållanden ännu vida angelägnare. — Huru
betydelsefull kunskapen om jordskorpans revolutioner och aflagringar må anses för
hvarje bildad man, så synes dock en detaljerad kännedom af de olika lagren i vårt
eget slägtes kulturutveckling vara ännu nödvändigare för alla dem, som skola egna sitt
lif lill Statens och Kyrkans tjenst eller eljest finna sig kallade att verka för samhällslifvets
förädling. Jag kan ej föreställa mig, att kännedomen om metalloiders,
mossors, liskars och fåglars natur kan på något vis uppväga nyttan af en förtrolig
bekantskap med de klassiska folkens naturtrogna smak, flärdlösa storhet och glödande
patriotism för alla dem, som skola handhafva Kyrkans eller Statens angelägenheter.
Ej heller kunna för sådana ändamål kemiens fenomener på ringaste vis
ersätta obekantskapen med de i menniskonaturen liggande djupa drifljedrar och passioner,
som framkallat eller öfverändakasta! alla dessa otaliga religions- och samhällsformer,
genom hvilka vårt slägte skridit till sin närvarande ståndpunkt. Fordrar
man af den ecklesiastike, civile eller militäre embetsmannen någonting annat än
routinskicklighet, som visserligen är i hög grad aktningsvärd, men icke tarfvar synnerlig
lärdom, hvarken af det ena eller andra slaget; så må man icke genom en
obetänksam anordning al undervisningsväsendet småningom utestänga dem, som hafva
hägre anlag, från sjelfva källorna för en djupgående bildning.
På grund häraf och då Sverige redan genom latinets undanskjutning till tredje
klassen vidtagit en åtgärd, som för de egentliga lärdomsskolorna i intet annat land,
oaktadt alla agitationer, kunnat godkännas, med undantag af Danmark, hvars kultursminister
likväl genom Cirkuläret den 19 Juni 1861 ånyo ifrågasatt latinets nedflyttning
tili nedersta klassen; så får jag vördsamligen anhålla
att Rikets Ständer täcktes ogilla den inskränkning i klassiska
språkens studium, som af Utskottet blifvit föreslagen.”
Häri instämmer Kontraktsprosten Palmlund.
Af Doktor Runsten: ”Djupare och radikalare har väl aldrig den allt förvirrande
tids- eller verldsandan i vårt samfundslif ingripit, än det under sednaste årtionde
skett förmedelst den förvändhet i ungdomens uppfostran och undervisning, som blifvit
inledd i de allmänna skolverken. Också borde väl i tid användas såsom botemedel
deremot någonting likaså radikalt reagerande; men något sådant, eller annat
än blotta palliativer, blefve väl ändå icke de mera på ytan verkande småförändringar
i vissa skolformer, dem nu Utskottet velat tillråda. Ty sjelfva grundfelet i den
företagna skolreformen är dock lemnadt i Betänkandet utan afseende, och skulle
Bih. till B. St. Brot. 1862 <& 1863. 8 Sami. 31 Haft. 7
50 Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 118.
alltså qvarstå oförminskadt, ehuru det utgör den hela systemet genomgående orsaken
lill alla dess öfverklagade brister.
Väl hade, redan före den första franska revolutionen och än mera i följd deraf,
en förförisk anda af otro, bibelförakt och verldslighet inträngt ej blott på lärdomens
område, utan äfven inom skolundervisningen, samt denna derigenom råkat äfven hos
oss i en andelig försoffning —• något, som likväl icke hade sin grund i den gamla
skolinrättningen, ulan låg hos de af tidsandan gripna skolmännen sjelfva. Också
lät sig deraf äfven rikets lagstiftning, under samma andas påtryckning, småningom
förledas, att med förbiseende af det ej längre förstådda grundgoda i den gamla
skolorganismens principer, enligt det reformförslag, som af Kongl. Skolkomitéens
pluralitet (1828. Jan.—Maj) genomdrefs, ändtligen företaga en genomgripande hela
skolinstilutionens omskapelse i den rent verldsborgerliga syftning, som det vid statsanslagets
beviljande den 20 Oktober 1848 påfordrades. Men dermed har man ej
blott till form och namn omdöpt de förra sliftsskolorna till nu så kallade nya elementarläroverk,
utan äfven, under det storordiga löftet om en allmän medborgerlig
bildning och en derför möjligast fullständig undervisning, låtit hos dem ingjutas en
helt annan anda, än den klassisk-bibliska, som tillförene alltid förlänade åt hela
skolsliftelsen ett slatskyrkligt skaplynne, samt med dettas utplånande alldeles sekulariserat
densamma. Och just i denna hela skolstiftelsens sekularisation ligger det
egentliga grundfelet, eller deri sjelfva grundorsaken till den kaotiska konfusion af alla
skolelementer, som har måst, för den allmän-verldsliga bildningens åstadkommande,
vidtagas förmedelst de tvänne s. k. bildningsliniernas förening eller — ömsesidiga
förvexling. I följd nemligen deraf, att en mängd så olikartade läroämnen från
hvardera linien sammanhopas, måste nödvändigt i de unga elevernas hjernor uppkomma
antingen genom mångläseriet den öfveransträngning, som nu mest öfverkla
gas,
eller i motsatt fall, derest lärokurser och lästimmar på sätt Utskottet föreslagit
blefve inskränkta, ett blott ytligt, tomt och skrytsamt vetande, som vore nästan
sämre än intet sådant, helst om också lärdomens grundelement, Latinet, till en
sednare klass uppskjötes. Också börjar det uog visa sig af den nämnda konfu
sionslheoriens
skräckliga praktiska konseqvenser, att, huru än mycket det är, som i
och med den allmänna bildningen utlofvas, likväl det löftet just innebär hvad det, i
tidsandans egen mening taget, måste innebära — raka motsatsen af hvad dermed utlofvals.
Alltså, och då det löftet icke heller blefve sannare genom vissa eftergifter,
vare sig i bok-pensa eller läse- eller läroflit, kan jag för min del icke gilla hvad
i Betänkandet finnes i berörda afseende föreslaget, och vågar derföre hemställa,
om icke
den intet sägande punkten e äfvensom punkten h må lemnäs utan afseende.
Jemväl af samma bildnings-liniernas förening härleder sig den öfverfreqvens i
skolorna, hvaröfver likaledes klagan förspörjes, — ehuruväl något annat icke bort
väntas i en skolinrättning, som med sådan mängd af läroämnen i allt hvad vetande
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118. 51
heter, och deribland ej minst sådana, som mestadels afse hvad i lärdomsväg kan
behöfvas för privatlifvet, äfven derföre har måst blifva för alla skolstädernas invånare
och närmast kringboende så särdeles inbjudande, såsom likaledes tjenlig informationsanstalt
för blifvande yrkesmän i hvad gren som helst af allmän medborgerlig sysselsättning.
En inskränkning af elevernas antal å ena sidan, eller å den andra en
tillökning i lärarnes, har derföre Utskottet ansett sig böra tillråda, ehuru det förra
blefve en mannamån emot alla dem, för hvilka inträde förvägrades, och det sednare
ett alltför obilligt anspråk på Staten, hvad nya lärarelöner beträffar. Och här må
väl böra besinnas, hvad i sådant afseende redan en bland Skolkomitéens ledamöter,
H. Järta (i afh. om Sveriges Läroverk), så välbetänkt har anmärkt: ”Om”,
säger han, "man anser det åligga Slaten att bekosta läroanstalter med syftning att
utdela vissa, för alla medborgare materiell nyttiga, elementarkunskaper, sd mäste man,
för alt vara konseqvent, fordra, alt sådana medborgerlighets-skolor inom hvarje socken
inrättas. Finnes detta icke vara möjligt, må man ej vilja sä bestämma den offentliga
undervisning, hvilken Staten kail besörja, att den endast skulle gagna de förmögnare
klasserna i samhället, samt bereda dem en sådan uti deras enskilda yrken vinstgifvande
bildning, som kunde ytterligare upphöja dem öfver menigheten och stärka
deras magt alt densamma förtrycka. Man må ej kalla allmän en undervisning,
hvilken i verkligheten blefve otillgänglig och onyttig för allmänheten af Svenska folket,
synnerligast för dess Bonde-Stånd.’1'1
Men också derföre borde man väl icke ytterligare med nya bestämningar söka
befästa sambandet de båda linierna emellan, utan fastheldre företaga försöket alt
upplösa en förening, som nog redan visat sig vara både onaturlig och i sjelfva verket
lärdomsstridig. Derigenom har nemligen, i de nya elementarläroverken, dels i dess
nedre klasser den förra trivialskolan blifvit omgestaltad till en blott högre stadsfolkskola,
fast med kunnighetsanspråk så mycket större, som civilisationen i städerna
är större, än den på landsbygden, dels i dess öfre klasser det förra gymnasium
förändrats till en blott högre apologistskola, fastän utstyrd med numera liksom insmuglade
fornklassiska språksmycken såsom doktrinära lyxartiklar. Men om det
dock icke bör så förblifva, utan tvärtom allt skäl vore, att äfven hos oss ännu funnes
en verkligen klassisk lärdomsskola, och derest den nya skolinrättningen borde utbildas
till en sådan, så är väl också allt skäl, att något för sådant ändamål åtgöres;
och må jag fördenskull, såsom tjenligaste medel emot den ifrågavarande öfverfreqvensen,
vördsammast föreslå, det måtte förberedande åtgärder vidtagas i den
syftning,
att från de offentliga läroverken, för såvidt de skola af Staten bekostas,
måtte afsöndras, att inom särskilda stadspedagogier bedrifvas, alla de
bokstafliga minnesämnen samt reala industri- och kommersstudier, som
kunna anses tillhöra folkskolan eller apologistien, samt att hela den efter
sådan afsöndring särskildt fortgående egentliga lärdomsskolan måtte, så
-
52 Allm. Besv.- och Ehon.-Utskoitets Betänkande N:o 118.
sora förr varit häfver, vid den gränsklass, der lårjungarne från barndomen
inträda i ungdomsåldern, afskiljas i tvänne afdelningar, en lägre eller
trivialafdelning med paternelt slutna klasser under en permanent Rektor,
och en öfre eller gymnasial-afdelning med öppna klasser och ämnesläsning
under en Rektor, som årligen ombytes. Sålunda vore ock, med
särskilda Rektorer för hvardera afdelningen, den eljest svåra tvistefrågan
under punkten l afgjord på ett sätt, som väl är det naturligen rätta; äfvensom,
genom de egentliga realisternas afsöndring från den egentliga lärdomsskolan,
obehöfligt blefve hvad under punkterna a och b föreslagits.
För öfrigt vore väl en sådan grundligare reaktion i skolorganisationen också för
sjelfva samhällsordningen al den högsta vigt, enär eljest af de många hopblandade
läroämnenas olikartade innehåll naturligen måste följa, alt hvardera liniens ynglingar,
vid inträdet i det praktiska lifvet, icke skola medhafva från skolan den grad af det
slags olika duglighet, sorn, efter bådas olika syftning, hade bort å hvardera linien
särskildt utbildas. Ty äfven samhällslifvet är ett skollif, fast i större skala, och äfven
det har sina tvänne stora ännu åtskilda bildningslinier, som ej heller utan samhällsvåda
kunna med hvarandra förblandas. Det är den stora skilnaden emellan det
enskilda lifvet och det offentliga, eller skilnaden emellan, å ena sidan, alla samhällets
enskilda medlemmars inbördes personliga förhållanden under arbetsåligganden,
sora, med naturtingen till föremål, bära prägeln af en verksamhet i det reala, och,
å den andra sidan, den alla enskilda intressen förmedlande och ordnande samfundsmagt,
som under formerna af Stat och Kyrka gör sig i alla allmännare förhållanden
gällande såsom en andelig verksamhet förmedelst Ordets gerningar. Men all sådan
skilnad de båda linierna emellan i det allmänna lifvet förbiser man nu vanligen, och
väl äfven derföre vill man redan i skolan bortblanda densamma.
Det försiggår i folkens kulturutveckling en daglig nyskapelse, dervid den reala
bildningen visserligen, med dess äfven dagliga framsteg, tjenar såsom vägrödjande
förelöpare. Men ensam för sig vore densamma blott ytlig och själlös. Också fordras
derföre, på det alt deri måtte ingjutas anda och sanning, jemte Ordet ofvanifrån,
som allena kan skingra det andeliga verldsmörkret, jemväl för det Ordets rätta
användning ett mästerskap, som först erhålles på kristendomens bildningslinea. Och
då Kyrkan, som i dess tjenst varit och är all den nyare rent humanistiska bildningens
moder, upptagit till medel och vapen för det nya ljusherraväldets utbredande
den fordom verldsbesegrande Romarens språk, samt ock detta, då det visat sig tjenligt
för sin nya beskickning, blifvit i alla civiliserade länder den högre humanistiska
kulturens universalspråk, så har det väl derföre med rätta äfven hos oss varit och
bort vara i landets alla lärdomsskolor all lärdomens modersmål.
Man vill nu deremot uttränga det språket eller para det tillsammans med flera
andra, som alla skola inläras nära nog samtidigt. Och sådant må nu visst nödtvunget
för ett litet foik, såsom vårt, behöfvas vid dess beröringar med de större,
Allm. Bes v.- och Ekon.-UtsJcottets Betänkande N:o 118. 53
gom föra talan å verldsmarknaden. Dock med all den nylla, en mångfaldigare språkfärdighet
må medföra för det kommcrciela lifvet, är väl ändå icke alltid gifvet, alt
deri ligger något mer än ett lexikaliskt ordvetande, men väl deremot säkert, att, med
hvad rikedom som helst af inlärda olikartade språkljud, ändå aldrig, såsom ensamt med
det bestämda och kraftfulla romarespråket, skall någonsin främjas den tankekraftens
skärpning och den viljans och flitens stålsättning, som särskildt för Statens värf och
för Kyrkans erfordras. Också Grekelands vise och Judalandets profeter kände visst
endast ett språk, och Cicero tvänne: och liera än tvänne utom modersmålet voro väl
ej heller rätt kända ens af de yppersta bland Englands statsmän. Men hvartill gagnar
då redan hos skolgossen en språkmångkunnighet, som dock ej väcker, men heldre
förslöar hos honom kunskapshågen ? Eller hvarthän leder sådant, om ej alt bereda
åt den reala linien en nära nog kommunistisk öfvervigt öfver den humanistiska?
Derom vittnar ju också en redan beklaglig erfarenhet mer än tillräckligt, enär, i den
mån lärjungarnes antal i skolorna förökar sig, tvärtom antalet af dugliga ämnessvenner
så för Statens vigtigare värf, som för Kyrkans, alltjemt aftager. — Men oin
dock del Svenska skolverket icke bör i sådan riglning framdrifvas allt vidare, utan
fastheldre nödigt må vara, alt ännu äfven hos oss måtte finnas en klassisk lärdomsskola,
sådan både Stat och Kyrka behöfva den, så må nu här äfven, i motsats till
punkten c i Betänkandet, vördsamt föreslås,
det mätte det latinska språket, i stället att än mera utträngas eller ända
till den 5:te klassen uppskjutas, fastheldre återtagas att, redan från den läg
sta
klassen lill den högsta blifva i lärdomsskola!! det alla klasserna igenom
ledande grundspråket eller skolans modersmål, samt att fortfarande
förblifva det, så länge samma språk i sådan egenskap inom öfriga kulturstater
i deras lärdomsskolor användes.
Hvad slutligen beträffar sjelfva andemeningen i och med den företagna skolreformen,
så bör nu äfven såsom behjertansvärdt anmärkas, huruledes, oaktadt de båda
bildningsiiniernas så skenbart oskadliga förening, likväl denna samma ändå innebär
och hvilar på en söndring, för både Stat och Kyrka och Lärdom af den vådligaste
beskaffenhet. Det är den sorgliga söndring, som, i sammanhang med skolreformen,
uppkommit Skola och Kyrka emellan. Den nya Skolan tyckes nemligen
icke kunna längre finna sig väl i dess förra förening med den gamla Kyrkan,
— omisskänneligen af det skål, att sjelfva andan, som dem förenat, icke numera är
i hvardera en enda och densamma, såsom det förr varit häfver. Dervid har dock
Utskottet icke fästat något afseende. Och skulle derföre, enligt dess Betänkande,
skiljsmessan Skola och Kyrka emellan än vidare blifva befästad, enär tydligen alla de
till särskild fördel för Skolans lärare under punkterna i och k föreslagna bestämmelser,
i hvad både lönegrader och pensionsförmåner beträffar, ej litet skulle främja
Skolans oberoende af Kyrkan, helst ock dertill skulle komma det i Betänkandets slut
-
54 Allm. jBesv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
punkt föreslagna extrakyrkliga eller nyverldsliga skoleforatet, hvarigenom den s. k.
skolemancipationen väl blefve än mera emot allt kyrkligt inflytande betryggad.
Men så sannt det är, att Gudsfruktan är visdomens begynnelse, och någon
annan grund icke heller kan för en sann skolbildning läggas, än en verklig eller
rent samhällig kristendom, så nödvändigt blir det ock, att det ovisligen lösta bandet
skola och kyrka emellan måtte med all sorgfällighet återknytas. Det är i söndringen
eller i den nämnda skol-sekulariseringen, som den inre, andeliga grunden
ligger till skolans i det yttre synbara oformligheter; och så måste ock i det förra
enhetsförhållandets återställelse sökas det rätt radikala inre reaktionsmedlet emot
sjukligheten i skolans innandöme. Korteligen: likaväl behöfver, å sin sida, Skolan
en förnyad inflytelse och verkan af samma den gode Anden, som nu vill väcka
Kyrkan till nytt lif och ny helsa, som, å den andra, så väl Stat som Kyrka behöfva
lå igen sin egendomliga gamla skolgrund. Och här behöfves alltså en nyupprätlelse
af sådana lärdomsskolor, som de voro, hvilka under namn af Kyrko- och Stalsse
minarier
(Ecclesw et Reipublicee seminaria) redan vid kröningstillfället den 28 November
1650 inaugurerades, eller sådana statskyrkliga lärarebildnings-skolor, som
tillförene varit i hvarje slifts kathedral— eller trivialskolor och gymnasier lill finnandes.
Också skola väl eljest, som det vill synas, både Stat och Kyrka i brist af
tillräckliga eller dugliga funktionärer, blifva i sinom tid alldeles redlösa, samt äfven
Skolan sjelf blifva det, trots det hjelpemedel, som nu deremot i Betänkandet under
punkten g föreslås. — Och torde fördenskull skäl nog vara förhanden, att den föreslagna
underdåniga skrifvelsen varder i dess innehåll förändrad till en underdånig
önskan:
det måtte förberedande åtgärder i nåder vidtagas för en sådan afsöndring
samtliga skolorna emellan, att vissa rent offentliga lärdomsskolor, en
i hvarje stift, må upprättas för meddelande af de kunskaper och den
bildning, som må anses erforderlig för såväl blifvande embets- och tjenstemän
i Staten, som för blifvande lärare i både församlingar och
skolor.
Dock blir nog ännu hvarje sådan åtgärd ansedd för omöjlig, tills deraf engång
blifver en nödvändighet, sedan den nya konfusionstheorien, förmedelst skolungdomens
antingen öfveransträngning och förslappning, eller tvärtom blott ytliga och skrytsamma
småkunnighet, hunnit i det offentliga och enskilda lifvet utveckla alla sina
sorgliga följder.”
af Herr Berggren: ”Yrkandet, att latinet måste ”maka åt sig,” hade full befo
genhet
på den tid, då detta språk utgjorde det nästan uteslutande hufvudämnet vid
läroverken och då derjemte den real—bildning, som i apologistskolan meddelades,
icke kunde vara annat än högst ofullständig. Förhållandet är numera väsendtligen
förändradt. Icke allenast reallinien har fått ut sin fulla rätt, då den parallelt med
Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskottets Betänkande N:o 118. 55
den klassiska genomgår hela elementarläroverket utan latinet har ock på den sistnämnda
lemnat åt andra ämnen så mycket utrymme, alt det endast med fara, att
den nytta, som med dess studium åsyftas, går förlorad, kan afstå mera.
Man synes antingen förbise delta eller icke vilja åtnöja sig, förrän jemväl den
klassiska linien blifvit förvandlad till en reallinea. I sistnämnda fall vore det väl
bäst att på en gång taga steget ut. Men derom är ej fråga; latinet skall blott
”småningom rymma fältet.”
För latinets framtlyttning till 5:te klassen gifves, enligt min öfvertygelse blott
ett skäl, som förtjenar behjertande; men della skäl, antydt af motionären, har Utskottets
pluralitet icke velat godkänna. Genom denna framflyllning skulle nemligen
vissa läroämnen kunna dels helt och hållet dels till en betydligare del inhemtas
löre studiet af de gamla språken, hvilka deremot på den klassiska linien borde utgöra
hufvudämnen. Härigenom vunnes det mål, som obestridligen år i hög grad
eftersträfvansvärdt — ett mindre antal af ämnen, som samtidigt läsas. Visserligen
har ock Utskottet uttalat grundsatsen af vissa hulvudämnens uppställande på begge
linierna, men att Utskottets mening icke varit att förunna en sådan funktion åt latinet
ens i de 3 sista klasserna, bevisas nogsamt deraf, att yrkandet härom blef, vid
anställd votering, afslaget.
Jag fruktar, att Utskottet har byggt på en lös grund, då det ”håller före, att
”med ett lämpligt undervisningssätt det skall blifva möjligt för lärjungen att under
”genomgåendet af 5:te, 6:te och 7:de klasserna tillegna sig fullt ut lika god käune”dom
af detta språk, som i allmänhet visat sig såsom frukt af nuvarande undervisningsplan.
” Då man besinnar, att största antalet lärotimmar äro anslagna åt latinet
uti 3:dje och 4:de klasserna, ur hvilka det nu skulle utgå, så inser man ock
svårigheten att i de följande hinna förvärfva lika god kännedom deri utan att mera
tid får egnas åt detsamma. Här måste, om någonstädes, öfveransträngning inträffa.
Under sådana förhållanden och då sålunda icke ens den enda fördel, som framflyttningen
skulle kunna medföra — mångläseriets förekommande — åsyftas, utbeder
jag mig att emot Utskottets förslag få fästa uppmärksamheten på följande:
Det täta ombytet af stadganden i undervisningsväsendet år för läroverken skadligt.
Genom Kongl. Cirkuläret den 6 Juli 1849 föreskrefs en genomgripande förändring
af läroverken. Men som härför endast allmänna grunder uttalades, gestaltade
sig del ena läroverket i flere afseenden olika med det andra. Knappt något
hade hunnit tillfullo antaga sin nya gestalt, förrän 1856 års stadga utkom, hvarigenom,
utom andra ändringar, Fransyskan skulle begynna i 2:dra klassen såsom första
främmande språket, Grekiskan icke vara obligatorisk m. m. Genom ett särskildt
öfvergångsstadgande måste nu läroverken småningom åter ikläda sig en ny form;
men öfvergångsstadiet hade knappt hunnit tilf hälften tillryggaläggas, förrän en ny
ordning återigen inträdde genom 1859 års stadga med thy åtföljande öfvergångsstadgande.
I läroverkens högre klasser linnas ännu klasskamrater, af hvilka den ene
56 Ailm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
börjat i 2:dra klassen med Franska, den andra med Tyska; den ene läser Grekiska,
den andre antingen begagnar sig af den i 1856 års stadga medgifna dispens
derifrån eller bar han, såsom ofta handt, ångrat sig och börjat läsningen af detta
språk i någon af de högsta klasserna. Hvilken oreda och hvilket hämmande af undervisningens
jemna gång! Månne icke den mycket omtalade öfveransträngningen
åtminstone till någon del kan hafva sin rot i dessa oupphörliga rubbningar? Och
månne icke den uppvexande generationen borde förskonas från ett så idkeligt experimenterande?
Den
ordning, hvari språken ingå såsom läroämnen, är icke likgiltig. Att man
Ilian insigt i latinet kan lära sig Franska och Engelska etc., att de sednare i flera
afseenden uppnått en högre fulländning än det förra, medgifves gerna. Men derom
är icke här fråga. Här gäller alt eftersinna, huruvida för lärjungar, som i alla fall
ämna läsa lalin, del är fördelaktigare att börja med delta språk före Franska och
Engelska, eller tvärtom. Utskottet erkänner, att latinet ”visat sig vara ett ypperligt
medel att uppöfva och stärka lärjungens tankekraft.” Det kunde ock hafva tillagt:
samt ali grundlägga språkstudierna. Latinet bör föregå nämnda språk, icke
blott derföre all det år den rot, hvarur dessa vext upp, utan ock derföre att detsamma
genom sin enkelhet och korrekthet, genom sin, så att säga, grammatisktlogiska
byggnad och sammansättning är i högre grad än något annat språk lämpligt
alt vara det grundläggande vid undervisningen. Denna dess egenskap har hvarken
genom vetenskapliga bevis eller genom erfarenhet kunnat frånkännas detsamma.
En reservation kan härutinnan icke lämpligen inrymma andra bevis än fakta. Ett
faktum är det, att ynglingar, som läsit latin, vid skriftliga uppsatsers författande på
modersmålet ådagalagt en vida större utveckling än de, som icke läsit det samt att
de sednare till och med uti lefvande språk, åt hvilka de egnat så mycket mera tid,
icke visat sig vid Studentexamen ega bättre insigter än de förre. Förklaringen ligger
deri, att genom ett grundligt studium af latinet så olantligt mycket blifvit undangjordt
såväl för studiet af språk i allmänhet och de romaniska isynnerhet, som
ock för studiet af de egentliga vetenskaperna.
”Men, säger man, latinet fordrar så mycken tid.” Ja! och ändock ådagalägga
statistiska uppgifter, alt de, som läsa latin, hinna fullständigt genomgå läroverket
lika tidigt, ja lill och med vid tidigare ålder än de, som icke läsa det.
Andra länders erfarenhet. Under sednare åren hafva flere af de vid högre läroverken
anställde lärare med understöd af statsmedel företagit resor i Europas
kulturstater för att inhemta kännedom om de särskilda anordningarne för undervisningen
derstädes. Såväl af de reseberättelser dessa afgifvit, som ock af andra
källor inhemlas,
att lalinläsningen i dessa länder begynner tidigare än i Sverige (blott i Danmark
samtidigt);
att samma
Allm. JBcsv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
57
att samma försök, som man nu vill göra hos oss i afseende på Latinet, tillförene
verkligen blifvit företagna i några främmande stater; men att resultatet visat
sig så otillfredsställande, alt en snar återgång till det gamla blifvit nödvändig;
alt numera i dessa länder Latin läses till och med i de liesta realskolor;
att åt Latinläsningen mera tid anvisas än hos oss.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,
alt motionen om Latinets framflytlning må lemnäs ulan afseende.
Vidhållande den åsigt, jag redan uttalat, alt en städse vexlande reglemcntering
utöfvar ett menligt inflytande på undervisningen, vill jag dock dermed icke hafva
antydt, att den ordning, som nu gäller, är fri Irån brister. I händelse således Rikets
Ständer linna för godt alt för sin del besluta några ändringar häruti, tillåter
jag mig att såväl framhålla dessa brister, som ock föreslå sättet för deras afhjelpande.
Med skäl har man anmärkt, ali de ämnen, hvarmed lärjungarne samtidigt sysselsättas,
äro alltför många, alt språken alltför tält på hvarandra ingå i undervisningen,
att de begge linierna onödigt skiljas äfven i sådana ämnen, der de med fördel
kunna förenas m. m.
Hvad beträffar Grekiska, som, enligt Utskottets förslag, förblifver obligatorisk, så
har delta språk, huru gedigen dess litteratur än är, likväl såsom läroämne icke
samma betydelse som Latinet och må derföre, dels emedan läsningen af detta
språk är af ringa nytta för det stora antal lärjungar, som vanligen lemna läroverket
redan i de fem lägre klasserna, dels till mångläsandels förebyggande, uppskjutas till
6:le klassen med vilkor, alt nödig tid sedermera får åt detsamma egnas.
Tyska språket, med hvars studium jemväl åsyftas att befästa och, så att säga,
förfullständiga nybörjarens insigter i modersmålet derigenom, alt jemförelse mellan
begge städse anställes, bör få börjas redan i Usta klassen åtminstone under läseårets
sednare termin och på den klassiska linien afslulas i 5:te klassen, innan Grekiska
begynner. I 2:dra och 4:de klasserna må icke något nytt språk börjas. I
3:dje inträder Lalin på klassiska och Engelska på reala linien; i 5:te Franska samtidigt
på begge linieina, hvilka sålunda ända till 6:te klassen undervisas gemensamt
i alla ämnen, utom Lalin å ena och Engelska å andra sidan samt Mathemalik.
Fördelarne af en sådan anordning äro:
alt lärjungen får börja ett nytt språk hvartannat år i stället för hvarje år;
att antalet af ämnen, som samtidigt studeras, blir mindre;
att i följd häraf lärjungen hinner förvärfva större insigt och säkerhet i ett
språk, innan ett annat börjas;
att begge linierna kunna i ordets egentliga bemärkelse vara förenade till 6:te
Bih. till B. St. Brot. 1862 dt 1863. 8 Sami. 31 Haft. 8
58 Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottels Betänkande N:o 118.
klassen uti Kristendom, Modersmålet, Tyska, Franska, Historia och Geografi samt
Naturvetenskap;
alt de grenar af Naturvetenskapen, hvilkas inhemlande förutsätter mera utveckling
hos lärjungar, såsom Fysik, Kemi och Mineralogi, blifva hufvudämnen på
reallinien i de 2 högsta klasserna.
Om ock de ändringar, jag sålunda antydt, synas mig önskvärda, kan jag likväl
icke undertrycka den åsigt, att nu gällande ordning bör åtminstone så länge bibehållas,
att både dess förtjenster och brister hunnit af erfarenheten bättre pröfvas
och bekräftas.”
1 denna reservation, såvidt densamma afser latinets framflyttande till 5:le klassen,
instämma Grefve Posse, IL, och Herr Törnebladh, C. O.
Af Herr Ekerot.
Friherre Cederström, R., anmäler, att han vid afgörande! af denna punkt ej
närvarit.
Emot nästföljande punkt, hvari Utskottet afslyrkt Grefve Wachlmeisters motion,
rörande Grekiska språket:
Af Herr Nordenfelt, L. M.: ”Uti Utskottets beslut alt afstyrka bifall till Grefve
Wachtmeister motion om medgifvande af dispens från Grekiska språket har jag
icke kunnat instämma, emedan jag anser,
alt, då Staten för åtskilliga tjenster fordrar kunskap i Latin, utan kunskap i
Grekiska språket, tillfälle äfven bör lemnäs, alt inhemta undervisning i det förra
språket, utan alt belastas med det sednare;
att den undervisning, som skall inlvingas emot ynglingarnes och deras målsmäns
vilja icke kan blifva fruktbärande för dessa ynglingar, men deremot menligt
inverka på de öfrige ynglingarnes undervisning;
alt så stora svårigheter, som Utskottet förespeglat, icke förefinnas vid att på
nyttigt sätt sysselsätta de ynglingar, som erhållit ifrågavarande dispens under den
tid deras klass-kamrater läsa Grekiska språket, enär öfningar i talande och skrifvande
af andra språk, lösande af malhematiska problemer, ritning, sång, musik och
gymnastik dertill äro särdeles lämpliga, utan att särskilda läseordningar behöfva anordnas
för dessa ynglingar, till stöd för hvilken mening jag får erinra, att undervisning
nu meddelas uti 2:ne icke obligatoriska ämnen, nemligen Hebreiska och
Engelska språken;
att flere ynglingar skulle läsa Latin, än som nu göra det, om de kunde erhålla
befrielse från Grekiska språket; samt
att den kunskapsgrad, som i skolan vinnes i detta ämne, icke är till
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
59
räcklig att medgifva någon säkerhet vid uttydandet af omtvistade eller mindre lättfattliga
ställen i den Heliga Skrift.
Jag får fördenskull vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer behagade bifalla Grefve Wachtmcisters ifrågavarande
motion N:o 19.”
Häruti instämma Herr Ljungberg och Herr Witt.
Af Kyrkoherden Otterström: ”Då ingen vid elementarläroverket tvingas att läsa
Latin eller Hebreiska, anser jag det vara inkonseqvent att tvinga någon att läsa Grekiska,
derföre att han läser Latin.”
Emot punkten litt. d.:
Af Friherre Cederström, R., som anser, att ur denna hemställan lämpligen böra
utgå dessa ord: ”hvilket enligt nyssnämnda förslag kommc att inträffa efter genomgåendet
af 4:dc klassen.”
Emot Utskottets beslut i fråga om bibehållandet af Filosofi och
Dogmatik såsom läroämnen:
Af Herr Nordenfelt, L. M.: ”Uti Utskottets beslut, att afstyrka bifall till Herr
Sommelii motion om uteslutande af Filosofi såsom särskildt läroämne från elementarläroverket,
har jag icke kunnat instämma, emedan jag anser,
att Logik rättast och lättast inhemtas under studier af Språk och Mathematik;
att Psykologi rätteligen tillhör universitetet, och alt den kurs, som i skolan nu
inhemtas, är af ringa nytta för dem, som vid universitetet fortsätta studium af Filosofi,
och af ännu mindre nytta för dem, som icke fortsätta delta studium; samt
att tiden bättre kan användas för andra ämnen.
Jag får fördenskull vördsamt föreslå,
all Rikets Ständer uti den underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit angående elementarläroverkens ordnande, som Utskottet
föreslagit, ville uttrycka den önskan, att Filosofi icke vidare må
ingå såsom särskildt läroämne i undervisningsplanen för elementarläroverken.
”
Af Herr Börjeson: ”Emot Utskottets ofvanstående Betänkande, så vidt derigenom
tillbakavisats hvarje framstäldt förslag att minska mångläseriet och skolungdomens
öfveransträngning med alla dess olyckliga följder för lärjungarnes så väl andliga som
kroppsliga utveckling, får jag anmäla reservation.
Hvad den med rälta öfverklagade öfveranstrångningen angår, så hafva verknin
-
60 Allm. Besv.- och Eicon.- Utskottets Betänkande E:o 118.
garne deraf redan så oförtydbart framträdt, att man hvarken kan eller bör längre
dröja med botemedlet, på det att icke det onda må förvärras och allt mera gripa
omkring sig. Efter mitt förmenande gilves det två sätt, hvarpå man härvid har att
gå tillväga; det ena, alt från undervisningen uteslutas de ämnen, hvilka mera kunna
betraktas såsom särskilda grenar af embetsmanna-bildningen ån såsom beståndsdelar
af det vetande, lill inhemtande hvaraf hvar och en i skolorna bör lemnäs tillfälle,
utan hänsyn till hans blifvande yrke; och det andra, att i de särskilda kunskapsarterna
omfånget icke utsträckes utöfver den elementära undervisningen. Utgående
från dessa grundsatser anser jag, dels alt Dogmatik och Kyrkohistoria böra utelemnas
såsom examensämnen, dels ock att i nu gällande Skolstadga uppställda pensa i
Mathematik samt Latinska och Grekiska språken böra minskas. Dogmatik och Kyrkohistoria
äro ämnen, hvilka hufvudsakligen tillhöra prestbildningen och dessutom af
den beskaffenhet att den veltgirige kan, sedan han lemnat elementarläroverket, lätteligen
sätta sig in uti dem, utan behof af andra förstudier, än som i skolan meddelats.
Ej heller må förgätas att det väsendtligaste af Kyrkohistoriens innehåll finnes
intaget i de läroböcker i allmänna verldshistorien, som läsas i skolorna och
sålunda fått af lärjungarne på den vägen inhemtas. Att emellertid berörda två läroämnen
medtaga icke så ringa lid både för lärare och lärjungar är lätt alt inse, och
beskaffenheten af läroböckerna gifva ytterligare stöd åt detta antagande. Medgifvas
måste alt borttagandet från undervisningen af ett läroämne, sedan det en gång fått
insteg i skolan, alltid skall ur någon synpunkt betraktadt, vara förenadt med hvarjehanda
betänkligheter, hvilka utan tvifvel förefalla allt vigligare i den mån läroämnet
vunnit häfd inom skolan; men jag tror likväl, med hänsigt till elementarläroverkens
uppgift, all undervisningen i Dogmatik och Kyrkohistoria kan och bör derifrån utclemnas,
på skäl som här ofvan af mig blifvit anförda.
Vidkommande fordringarne i Mathematik samt Latinska och Grekiska språken, så
torde inöfvandet i logarithm-tabellers bruk samt konstruktion af analytiska expressioner
få betraktas såsom fackstudier, hvilka det stora flertalet bland lärjungarne
vid ett elementarläroverk aldrig komma att tillämpa, och pensa i Latin och Grekiska
förekomma mig utsträckta utöfver hvad till elementär undervisning rälteligcn må
räknas, särdeles sedan sistnämnda två ämnen nu blifvit föreslagna alt uppflyttas tiil
högre klasser; och jag yrkar följaktligen alt inskränkning i samtliga ofvannämnda
pensa må ega rum.”
Emot Utskottets beslut i afseende pä 8:de punkten i Herr Sommelii motion
rörande förminskande af skrif öfning ar:
Af Herr Ljungberg: ”Emot Utskottets beslut att icke göra någon förändring i
nu gällande ordning eller föreskrifter i afseende på stilskrifningen får jag vördsamt
reservera mig. Jag anser nemligen, att, då den öfveransträngning, för hvars häl—
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118. 61
vande Representationen måste hysa det största intresse, väsendtligen har sin grund i
de vidlyftiga studier, sorn fortfarande egnas de döda språken, bemödandet måste
riglas derpå att, så vidt möjligt, befria den ungdom, som icke är i behof af djupare
studier uti nämnda språk, från den del af dessa studier, som erfordrar största
tidsuppoffring. Denna del är onekligen skrifningen, emedan ynglingen, för alt förstå
en författare, i allmänhet ingalunda behöfver de omfattande studier, hvad de döda
språken vidkomma, hvilka erfordras för att kunna väl uttrycka sig i skrift; och då
denna sistnämnda förmåga knappt någonsin i del verkliga lifvet lärer tagas i anspråk,
anser jag att Utskottet bort taga den fråga i allvarligt betraktande, huruvida
icke lalinskrifningen borde hädanefter vara icke —■ obligatorisk. För mindel skulle
jag vilja föreslå, att de ynglingar, som det åslunda, måtte varda befriade från alla
skrifölningar i Latin, likasom jag anser det önskvärdt, alt Ständerna måtte, i sammanhang
dermed, inför Kongl. Majit uttala den åsigt, att föreskrifterna angående
de akademiska examina böra underkastas en revision, hvarigenom de fordringar af
kunskap i slilskrifning, hvilka icke för det medborgerliga lifvet kunna anses af
behofvet påkallade, upphäfvas.”
Emot •punkten lill. c.:
Af Herr Wilt: ”Jag får reservera mig mot Utskottsbetänkande! på den grund,
att hvad som i min tanke bort utgöra hufvudsaken i hela betänkandet, nemligen
framhållandet af den öfverklagade lärjungarnes öfveransträngning och föreslåendet af
botemedel mot densamma, blifvit allt för mycket förbisedt. Det hufvudsakligaste fel,
hvaraf nu gällande Skolstadga lider, är att den föreskrifver en sådan massa vetande
för afgångsexamen, att denna ej kan inläras, utan lärjungarnes alltför hårda ansträngning.
Då man läser de vid stadgan för elementarläroverken fogade bilagor, som
hafva lill titel: ”Läroämnenas fördelning på särskilda klasser”, linner man der en sådan
mängd, under vissa enklare med fetstil utförda rubriker, sammanförda ämnen,
att man ovilkorligen måste medgifva, det äfven en ganska tarflig kunskap i allt hvad
der uppräknas utgör mera, än hvad som fordrades af en Filosofie Magister'för tretio
år sedan. För alt göra ynglingen till en sådan polyhistor, som Skolstadgan åsyftar,
har det ock varit nödigt att pålägga honom, under de 10 år, som äro beräknade
till lärotid, 50 å 52 timmars undervisning i veckan, utom lärotimmar i sång
in. in., hvarjemte all den tid, han är utom skolan, så upptages af hemarbete, att
knappast nödig tid för sömn och måltiders intagande återstår. Ett särdeles framstående
exempel på höjden af fordringarne är att en yngling, som läser klassiska
språken, skall bibringas öfning i logarilhm-tabellers bruk samt i konstruktion af
analytiska expressioner. Den blifvande presten, juristen, läkaren får aldrig ringaste
nytta i sitt fack deraf, att han kan begagna logarilhm-tabeller eller konstruera analytiska
expressioner, hvilken sednare kunskap dock förutsätter en så hög grad af mathema
-
69 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 11$.
tisk underbyggnad, alt många nutidens verkligt lärda män dervid torde komma till
korta. Följden af dessa stränga fordringar blir, att det unga sinnet nedtryckes och
förslappas; att barnet redan från början af sin skolgång anser kunskapen såsom en
tung börda, hvilken det nödgas belasta sig med, men hvilken det gerna skulle afkasta;
att all sjelfständig tankeutveckling hämmas; att snillet spränges eller nivelleras
till medelmåtta och att, i lyckligaste fall, af nu uppvexande skolungdom bildas män
med mycken kunskap, men ringa förmåga alt använda den. Snillen och män med
sjelfständig forskningsförmåga, personer, som stå öfver sin tid och kunna föra vetenskaperna
framåt, får man då söka bland dem, som icke genomgått elementarläroverken.
För att förekomma detta onda, bar Utskottet föreslagit hvad uti punkten e
innehålles, nemligen: ”att den förändring af låseordningen och den inskränkning af
deri anvisade pensa må vidtagas, som till förekommande af öfveransträngning hos
lärjungarne må synas af behofvet påkallade, äfvensom meddelas lämpliga föreskrifter
i enahanda syfte, rörande förminskning af hemarbetenas vidd, användandet af ett enklare
och med elementarläroverkets uppgift mera öfverensstämmande behandlingssätt af
särskilda ämnen samt ett noggrannt iakttagande vid undervisningen af det inre sammanhanget
mellan med hvarandra närbeslägtade ämnen.” Jag anser detta förslag vara
alltför sväfvande och obestämdt, för att uttrycka hvad man egentligen vill, i synnerhet
som man i andra punkter uttalat bestämda önskningar. Så har t. ex. Utskottet
bestämdt påyrkat, att ingen lärare må åläggas mer än 24 timmars undervisningsskyldighet
i veckan, emedan en större undervisningstid för mycket anstränger läraren.
Men att ett harn undervisas 50 å 32 timmar i veckan af flere lärare, som
livar och en söka att forcera det i sin vetenskap och vänta, att det under friheten
från undervisningen skall sjelft anstränga sig, för att öka sin kunskap innan nästa
lärotimma slår; delta är ej af Utskottet anmärkt såsom något origtigt, så framt man
ej vill antaga att orden ”förändring af läsordningen” innebära att lärotimmarne skola
inskränkas. Lika obestämdt är ordet ”pensa”, hvarmed kan menas hela ämnen (hvilket
dock ej är troligt, enär Utskottet under öfverläggningarne voterat om vissa äm
nens
borttagande, men icke lyckats komma öfverens om uteslutande af något sådant)
eller kursen i hvarje särskildt ämne eller till och med längden af lexorna för tillfället.
Slutet af Utskottets yttrande i nämnda punkt synes innebära den förutsättning,
att undervisningen nu meddelas ulan noggrannt iakttagande af det inre sammanhanget
mellan med hvarandra närbeslägtade ämnen, hvilket jag, för min del, ej
anser troligt. Jag anser att Utskottet bort begagna följande ordalag:
e) alt lärotimmarne inskränkas så, att gossarne i de två lägsta
klasserna ej sysselsättas i skolan längre tid än högst 50 timmar
i veckan, deruti inberäknad den tid som åtgår till bön,
sång, gymnastik m. m., samt alldeles befrias ifrån hemlexor;
att ynglingarne i de öfriga klasserna sysselsättas högst 32
timmar i skolan hvarje vecka, inberäknad tiden för bön m. m.,
Allm. Besv.- och Ekon.-UUskottets Betänkande N:o 118.
6S
och gifvas högst 2 timmars hemarbete hvarje söckendag, samt
att följaktligen läroämnenas antal och omfång så förminskas,
att ynglingar med medelmåttiga anlag kunna medhinna kursen
på den i Skolstadgan antagna lid.”
Häruti instämma: Friherre Alströmer, C. J. 0., Herr Nordenfelt, L. 31., Herr
af Klint, E., Kontraktsprosten Janzon, Kyrkoherden Ternström, Herr Rydin och Herr
Bohmansson samt Anders Jonsson från Wermlands län.
Af Herr Börjeson, som åberopar sin ofvanstående reservation.
Emot punkten litt f.:
Af Friherre Cederström, R., som biträdt så väl Utskottets motivering till denna
punkt, som ock den i dess första moment afgifna hemställan, men deremot ansett
den i dess sednare moment införda anhållan om skärpta ansvarsbestämmelser för
lärare, som missbrukar kroppsligt bestralfningsmedel, kunna leda till försvagande af
lärares nit, om icke af hans anseende, äfvensom af lärjungars uppmärksamhet å
sina skyldigheter; samt förmenande densamma icke heller vara af något allmännare
behof påkallad.
Af Herr Nordenfelt, L. 31.: ”Uti Utskottets beslut, angående åtskilliga motionärers
framställningar om förbud att använda skolaga har jag icke helt och hållet kunnat
instämma, emedan jag anser all skolaga öfverflödig, om läraren rätt förmår sköta
sitt kall, hvilken åsigt jag funnit af erfarenheten bekräftad uti alla de skolor, om
hvilka jag inhemtat kännedom, och all fördenskull användande af skolaga är ett bevis på
bristande förmåga hos läraren, samt alt kroppslig aga i de aldra flesta fall mera
skadar än gagnar.
Då emellertid många lärare förklara sig anse nödvändigt, alt skolaga får tillgripas
och man sannolikt ännu icke kan påräkna, alt få tillräckligt antal skickliga
lärare med förmåga, alt upprätthålla skoltukt, ulan rättighet att använda skolaga,
men det derföre icke kan vara nödigt alt skolaga får användas efter lärarens godtycke
eller under hastigt sinne, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer uti den underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit, angående elementarläroverkens ordnande, som Utskottet
föreslagit, till punkten f. ville göra följande tillägg:
att skolaga aldrig må användas utan föregående förhör inför Rektor.”
Af Grefve von Rosen, Fr.: ”Uti Utskottets beslut att i nu gällande Skolsladga
af år 1859 föreslå förändringar i afseende å deri gjorda föreskrifter, rörande ”ordning
och tukt”, har jag icke kunnat instämma. I underdånig skrifvelse den 15
Februari 1845, yttrade Rikets Ständer, i fråga om förening af läidomsskolan och
gymnasium, bland annat, följande: ”Uti ingen händelse synes ett så tvärt afbrott i
lärosätt oell disciplin vara tjenligt, som det vid inträdet på gymnasium nu rådande,
64 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
hvarigenom ofta längre tid erfordras, innan ynglingen hinner göra sig hemmastadd
i sitt nya läge, och hvarigenom han, ehuru föga äldre eller kunnigare ån skolgossen
i högsta klassen, på en gång tycker sig hafva tagit ett stort steg framåt, hvilket
hos honom så lätt väcker ett falskt frihetsbegrepp och tro på förmenta företräden,
tillräckliga anledningar att göra honom till öfversittare mot yngre kamrater och underordnade,
trotsig mot lärare och förmän, samt ofta i förening dermed försumlig
i att lära och verka. Ordning, flit och sedlighet bibehållas vida lättare, om denna
onaturliga skilnad försvinner.” Erfarenheten hade nemligen visat, att vid gymnasierna,
der skoltukten icke kunnat tillbörligen upprätthållas, orsaken dertill kunde,
efter hvad man den tiden ansåg, tillskrifvas det förhållande, alt gymnasisten icke
var underkastad kroppsaga; alt nu, sedan upphäfvandet utaf denna åtskilnad visat sig
så lyckligt i sina frukter, åter införa en dylik, hvaraf följderna lyckas kunna lätteligen
föreses, torde vara mindre välbetänkt; — icke heller kan väl med fog påstås,
del Skolsladgan, genom sina härutinnan meddelade bestämmelser, gifver anledning
till användande af så sträng bestraffning, att desamma kunna hafva skadligt inflytande
å ynglingens själ eller kropp, utan har tvärtom, der skäl till anmärkning förekommit,
verklig öfverträdelse al samma stadga egt rum. Men må man i hvilket
fall som helst besluta sig för antingen afskaffandet af korporel aga eller dess bibehållande;
det sämsta af allt vore likväl, efter mitt omdöme, att, på sätt Utskottet
föreslagit, införa en åtskilnad i detta hänseende för ynglingar inom ett och samma
läroverk.”
Af Ola Jönsson från Malmöhus län och Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs
län.
Emot Utskottets beslut i afseende å
Af Herr Nordenfelt, L. M.: ”Uti Utskottets beslut, alt afstyrka bifall lill Herr
Sommelii motion om, att skolundervisningen på reala linien må kunna afslulas med
nuvarande 7:de klassens första afdelning, har jag icke kunnat instämma,
emedan jag anser af största vigt, alt de många ynglingar, hvilka egna sig åt
praktiska yrken eller tjenster, och andra lära väl högst sällan genomgå elementarläroverken
på den reala linien, så tidigt som möjligt få egna sig åt det praktiska
af dessa yrken eller tjenster;
emedan de aldra flesta af desse ynglingar icke afgå lill universiteterna, utan till
tillämpningsskolor af ett eller annat slag, vid hvilka naturvetenskaper, mathematik
och stundom lefvande språk fortfarande böra studeras i sammanhang med tillämpningen
af dessa ämnen; samt
emedan, då Slaten såsom vilkor för de flesta tjenster fordrar afgångs
examen
-
Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskottets Betänkande N:o 118. 65
examen från fullständigt; elementarläroverk, dels med, dels utan de döda språken,
detta vilkor i likhet med student-examen väl borde förutsätta ett visst kunskapsmått
uti hvart och ett af de ämnen som fordras, och icke, såsom nu kommér att inträffa,
de, af hvilka de döda språken ej fordras, åläggas betydligt större pensa uti öfriga
ämnen, än de som för samma tjenst aflägga afgångsexamen med de döda språken,
synnerligast som delta öfverskott blifver högst betydligt, enär de döda språken lära
upptaga minst trenne (3) af de sex år, som för den så kallade lärda linien i skolan
användes från 5:te klassens första afdelning. Jag får fördenskull vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer uti den underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit angående elementarläroverkens ordnande, som Utskottet
föreslagit, ville uttrycka den önskan:
att lärokurserna för den reala linien så anordnas, att afgångsexamen
från de fullständiga elementarläroverken på denna linie
i allmänhet må kunna afläggas från 7:de klassens första afdelning,
eller ett år tidigare än på den lärda linien.”
Emot punkten litt l.:
Af Friherre Alströmer, C. J. O.: ”Om Utskottets med en ringa röstöfvervigt fattade
beslut att tillstyrka Rikets Ständer att förnya sin vid sistlidne riksdag hos
Kongl. Majit gjorda underdåniga anhållan ”att vid högre elementarläroverk rektorsembetena
tills vidare må tillsättas endast på förordnande”, afser ett klander af den,
med anledning af nyssberörda anhållan, i § 94 af Kongl. Stadgan för rikets elementarläroverk
genom Kongl. Kungörelsen den 12 Juli 1861 gjorda förändring, ”att
vid högre elementarläroverk Rektor skall förordnas på viss tid, efter hvars förlopp
antingen nytt förordnande för sysslans sednaste innehafvare skall utfärdas eller
ock om ombyte ske,” synes Utskottets beslut sakna giltig grund, enär olägenheterna
af rektorsembetenas besättande såsom fasta platser blifvit genom omförmälda
förändring afhjelpt, synnerligast då i betraktande tages att förordnande icke
meddelas för längre tid ån högst fem år. Afses deremot att på en omväg återkomma
till föreskriften i 1859 års stadga: att vid hvarje läroverk skall finnas en
ständig Rektor, vill det synas som Utskottet heldre bort öppet uttala denna ur punktens
motivering temligen tydligt framgående åsigt. Då Utskottet emellertid icke kunnat
undgå erkänna att frågan om företrädet af ständiga eller rörliga rektorat ännu
är omtvistad, — då någon verkan af den genom Kongl. Kungörelsen den 12 Juli
1861 vidtagna förändring icke hittills kunnat erfaras, men otvifvelaktig! är alt en
Rektor, som visar sig icke ega för befattningen erforderlig skicklighet, lättare och
på ett för honom mindre sårande sätt kan från befattningen skiljas genom tilländagåendet
af ett på viss kortare lid erhållet förordnande ån genom entledigande, likasom
alt en på viss tid antagen Rektor, som är sitt kall vuxen, blifver medelst förBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 8 Sami 31 Haft. 9
66
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118.
nyadt förordnande vid platsen bibehållen, — samt då det icke kan vara gagneligt att
ständigt utfärda nya mot hvarandra stridande påbud, anser jag Utskottets, med anledning
af Herr Sommelii motion, i punkten 1. gjorda hemställan icke böra af Rikets
Ständer bifallas.”
Häruti instämma Herr af Klint, E., Doktor Thyselius, Kontraktsprosten Palmlund,
Kyrkoherden Ollerström och Herr Berggren.
Af Kontraktsprosten Janzon.
Af Herr Ljungberg: ”1 fråga om det sätt, på hvilket rektorsembetena böra besättas,
framställde undertecknad inom Utskottet ett förslag, hvilket jag tillåter mig
att här, såsom reservation emot det med några få rösters öfvervigt fattade beslutet,
återupptaga. Det förslag till utlåtande, som jag afgaf, var af följande lydelse:
”Utskottet, som under den öfvergångsperiod, hvilken för närvarande är för
handen, anser rektorsembetenas tillsättande på ”förordnanden tills vidare” vara att
föredraga hvarje annat sätt att, till tjensteliden ordna dessa embetsmäns verksamhet,
anser sig likväl icke böra göra någon hemställan om förändring i den af Kongl.
Maj:t efter sednasle riksmöte vidtagna författning i detta afseende, utan hemställer
att det må öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att, med stöd af den erfarenhet denna författning
gifvil, vidtaga de åtgärder i berörda hänseende, som kunna anses för un
jervisningen och ifrågavarande befattningars ändamål vara de tjenligasle.”
Emot Utskottets beslut i fråga om lerminsafgiflens höjande:
Af Herr Nordenfelt, L. M.: ”Herr Sommelii motion afser att genom det bil
liga
bidrag, som lärjungarnes föräldrar i och med en förhöjd terminsafgift skulle
komma alt erlägga, många af de vid elementarläroverket ståndigt vexande behofven
kunde fyllas, såsom alt ett större antal lärare kunde anskaffas och aflönas, medel
finnas till särskild aflöning åt sådane lärare, som för en eller annan orsaks skull
måste undervisa något utöfver det bestämda autalet lärotimmar, till anskaffande af
nödig materiel, lärobyggnaders uppförande och utvidgande, m. m.
Besinnar man de dryga, ständigt vexande belopp, som för elementarläroverkets
behof fordras af Slaten, och å den andra de stora fördelar, sora de enskilde hemta
af den undervisning, skolan erbjuder deras barn, så kan man icke undgå att erkänna
rättvisan deraf, att den välbergade fadren eller målsmannen något bidrager
till kostnaderna för deras söners utbildning. Om de skattdragande genom sina afgifter
öppna tillfället för alla alt erhålla en högre undervisning, så böra onekligen de,
som begagna detta tillfälle, för de stora fördelar dem beredes, biliigtvis vidkännas
åtminstone någon uppoffring. Utan ett sådant bidrag kunna svårligen i längden de
ständigt stigande anspråken tillfredsställas. Jag har på dessa grunder icke tvekat
att tillstyrka en högre terminsafgift. Dermed kan icke den ringaste rubbning uppstå
i det förhållandet, att de mindre bemedlades barn böra åtnjuta kostnadsfri undervisning,
enär för dem befrielse från afgiflens erläggande utan all fråga bör ega
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoitets Betänkande N:o 118. 67
rum. En sådan befrielse bar ock biltills i ganska vidsträckt mån meddelats, utan
alt dervid försports något af de menliga följder, man velat tillägga en deraf uppkommande,
förment skilnad mellan den förmögnes eller den ringares barn. Erfarenheten
gifver i detta hänseende ett talande vittnesbörd. Den lärjunge, som visar
ihärdig flit och ådagalägger utmärkta kunskaper, åtnjuter bland sina kamrater den
aktning och det förtroende, han förljenar, utan minsta afseende derå, om han erlagt
terminsafgift eller icke; och å andra sidan bar intet företräde funnits för de bemedlades
barn uppkomma deraf, att deras föräldrar med ett stadgadt belopp bidragit
till läroverkets allmänna behof. Jag förväntar så mycket mindre motstånd mot mitt
i detta afseende framställda förslag, som föräldrar och målsmän, efter den erfarenhet
man redan vunnit, säkerligen komma att beredvilligt erlägga en sådan afgift,
när de fastställda beloppen icke ingå till Staten, i hvilket fall de omedelbara för—
delarne deraf mindre tydligt falla i ögonen, utan de ifrågavarande bidragen i stället
användas för skolans egna behof, lill undervisningens befrämjande, till beredande af
sanitära fördelar genom lärohusens ombyggnad och förbättring, samt till anskaffande
af en ändamålsenlig undervisningsmateriel.
Med stöd häraf får jag vördsamt föreslå,
att Dikets Ständer uti den underdåniga skrifvelse lill Kongl.
Majit, angående elementarläroverkens ordnande, som Utskottet
föreslagit, ville uttrycka den önskan:
alt den, uti 154 §, punkten I), af Kongl. Maj:ts nådiga Stadga
för rikets allmänna elementarläroverk af den 29 Januari 1859,
bestämda terminsafgift måtte böjas till Femton (15) R:dr, med
rättighet för Lärare-kollegium att, på grund af sig företeende
omständigheter, bevilja lindring uti eller ock fullkomlig befrielse
ifrån samma afgift.”
Af Professor Agardh: ”Då jag fruktar att Rikets Ständer skola tröttna vid de
stegrade fordringar på anslag, som för elementarläroverkens utvidgning och fullkomnande
alltjemt måste göras, så anser jag mig icke stillatigande böra godkänna Utskottets
beslut alt afslå ett förslag af afdelningen, som afsåg att för framtiden öfverflytta
en del af kostnaderna från Statsverket på dem, som närmast hade gagn
af läroverkets förbättring.
Att anspråken på anslag alltjemt måste vexa torde lätt kunna inses. Lärjungarnes
antal i 26*) fullständiga läroverk (uti alla, för hvilka uppgifter kunnat
erhållas) utgjorde:
Vårterminen 1854
4,254.
Vårterminen 1862
6,068.
*) Lärjungarnes antal uti rikets 30 högre elementarläroverk var vårterminen
1802  7,102;
och uti samtlige elementarläroverken (högre och lägre) ..... 9,926.
68
Allm. Besv.- och Ekon.-TJtslcottets Betänkande N:o 118.
På mindre än 10 år har således lärjungarnes antal i dessa skolor ökats med
nära hälften; och detta starka tilltagande måste fortgå i den mån man kommer till klar
insigt derom, att förläggandet af diuiissions-examen till de offentliga skolorna skall
gifva åt dessa ett företräde, som i sjelfva verket snart måste göra hela skolundervisningen
till ett monopol i Statens hand.
Ordinarie anslaget å 8:de Hufvudliteln till
vid 1847—1848 årens riksdag .
„ 1850—1851
1853—1854
1856—1858
1859—1860
rikets elementarläroverk utgjorde:
It:mt 416,573: 19.
„ 434,573: 19.
462,537: 90.
„ 1,058,741: 37.
„ 1,132,509: 80.
Såsom extra anslag beviljades till läroverkshus;
Riksdagen 1853—1854:
till nytt läroverkshus i Wexiö .
» » » _ ^4 isby .
„ utvidgning af d:o i Örebro . .
„ nya elementarskolan i Slockholm
Riksdagen 1856—1858:
till läroverkshuset i Wexiö ytterligare
„ „ Wisby d:o
„ nytt skolhus
i Göteborg . .
i Uddevalla . .
huset i Nyköping
„ utvidgning af
Riksdagen 1859—1860:
utvidgning af skolhuset i Lund
till
nytt läroverkshus
reparation af d:o
nytt läroverkshus
Oscarshamn
Carlstad .
Örebro . .
Fahlun . .
. 40,000
—
. 50,000
—
. 20,000
—
. 50,000
—
. 50,000
. 15.000
—
. 150,000
—
. 20,000
—
. 21.123
50.
. 20,000
g 12,000
—
. 20,000
—
. 10,000
—
. 70,000
—
. 44,000
—
160,000:
236,123: 50.
176,000: —
Det är således endast 12 skolor bland mera än 70 (som för närvarande finnas
i Sverige), hvilkas skol-lokaler blifvit med dessa anslag förbättrade. Del synes
vidare att flera af dessa skolbyggnader, ehuru beräknade att rymma ett emotsedt större
antal lärjungar, redan inom loppet af 5:ne år visat sig vara otillräckliga för alla dem,
som i verkligheten strömmat till. Örebro skolhus, utvidgad! 1854, har måst tillbyggas
år 1860. Göteborgs storartade läroverkshus fylldes redan så snart det vår
färdigt. Lunds skolhus har sedan 1838 måst 5 särskilda gånger utvidgas och tillbyggas.
Allm. Besv.- och Ekon.-XJtslottets Betänkande N:o 118.- 69
Om man i lärosalarne icke ulan men både för undervisning och barnens helsa
kan inrymma della ständigt vexande antal lärjungar, så är tydligt alt nya anslag till
byggnader, liksom nya löner för det i lika proportion vexande behofvel af lärare,
alltjemt måste beviljas. Men det måste kunna förutses, att i samma mån dessa anslag
vexa och antaga äfven för Statsverket betungande proportioner, desto svårare
måste det 'för läroverken blifva att få sig de nödiga anslagen beviljade; och den
sannolika följden således, alt elementarläroverken, som nu under en följd af år gått
framåt, komma alt åter gå tillbaka. Det skulle således väl åter kunna inträffa, att
förmögnare föräldrar funno det nödvändigt att med stora kostnader skaffa privatlärare
för sina barn. Manne det då icke skulle vara förmånligare, eller månne det i alla
fall skulle vara för mycket hegardt, att de föräldrar, som hade råd dertill, med någon
liten del af det som nu offras åt fåfänga och njutningslusta bidrogo till upprätthållandet
af läroverket i det skick, att deras egna barn fingo draga den största möjliga
fördel af den i öfrigt kostnadsfritt af Staten lemnade undervisningen?
Såsom hufvudsakliga skäi häremot har man anfört dels alt man icke borde
frångå den till grund för nu gällande stadganden liggande vackra princip, att undervisningen
borde vara kostnadsfri, dels att örn några barn voro betalande, andra icke*
detta skulle redan i Skolan brännmärka dessa sednare med fattigdomens hallstämpel.
Det förra skälet kunde visserligen hafva något sken för sig, om det verkeligen
vore en sanning att undervisningen....y&e&JeL. Mea redan nu betalas en terminsafgift,
ehuru en ganska låg; och till följd deraf alt lexlagen i skolorna hafva flera
barn än som kunna undervisas så som sig bör af läraren i Skolan, så få många
föräldrar deijemte skaffa en privat lärare i hemmet, hvarför kostnaden vida ölverstiger
hvad som kunde komma alt betalas för ali få undervisningen så ordnad, att
den helt och hållet kunde skötas af läraren i skolan.
Icke heller kan jag erkänna det andra skälets giltighet. Redan nu äro ju alla
fattiga föräldrar belriade fran terminsafgiflen, ulan alf vetei ligen della inverkat på
deras barns ställning i skolan. Det är visserligen icke heller hos barnet, som rockens
beskaffenhet afgör företrädet. Men vore det också förhållandet alt föreställningen
om rikedomens företräden påt\ iirg»»ks~baraeU.redau~4 skolan, månne delta icke lika
gerna kunde blifva en sporre till framsteg, som en orsak till missmod eller bitterhet?
Ehuru på anförda skäl jag för min del helst skulle antagit hvad Herr Sommelius
i 16 mom. af sin motion (N:o 26) föreslagit, nemligen att den rike betalar 50
R:dr, den behållne 25 R:dr för terminen, under det att alla andra erhålla kostnadsfri
undervisning, så anser jag mig dock böra stadna vid det förslag, som antogs inom
afdelningen, nemligen:
att den i 134 §, punkten D, besämda terminsafgift höjes
till 15 Il:dr, med rättighet för Lärare-kollegium att, på grund
■ ~ ■ - af sig företeende omständigheter, bevilja-lindring .elier- nck~fulW
komlig befrielse från samma afgift.”
70
Allm. Besvoch Ekon.-Utskottets. Betänkande N:o 118.
Af Herr Börjeson: ”Frågan om terminsafgiflernas höjande betingas af det
oafvisliga behofvet att på enskild väg anskaffa medel till skolhusens byggande, utvidgande
och underhåll, i fall Staten icke förmår att framgent såsom hitintills härvid
träda emellan; och enär till riksdagen inkomna regeringshandlingar gifva vid handen
alt tillgångarne på åttonde Ilufvudtiteln icke skola medgifva förhoppning att
alla redan gjorda anspråk på statsmedel till byggande och utvidgande af skolhus
kunna erhålla välförtjent afseende, tror jag liden vara inne, att man, lill fyllande af
ifrågavarande behof, söker bereda andra inkomstkällor. I sådant afseende är det,
som jag här reservationsvis yrkar:
att terminsafgiften måtte höjas från 4 R:dr 50 öre till 10
R:dr lLmt, med Lärare-kollegium förbehållen rätt, att, med afseende
på hvar och en lärjunges eller hans föräldrars förmögenhetsvilkor,
meddela lindring uti eller fullkomlig befrielse
från berörda afgift.”
Dti ofvan uttalade åsigt om terminsafgiftens höjande till 10 R:dr R:mt instämma
Friherre Alströmer, C. J. 0.\ Friherre Cederström, R., och Grefve von
Rosen, Fr.
Af Anders Söderholz från Södermanlands län.
Rättelse:
Sid. 15 rad. 18 nedifr. står: anskaffas läs: afskaffas
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1863.
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
1
.Vo 119.
Ank. lil Exp.-Ulsk. den 27 Maj lSfi.x, kl. io f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring i författningarne
angående handels- och näringsrätt.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har, till följd af särskilda remisser,
att meddela utlåtande öfver åtskilliga dels inom Höglofiiga Ridderskapet och
Adeln, dels inom Yällofliga Borgare-Ståndet och dels inom Hedervärda BondeStåndet
i ofvanbsrörda ämne väckta motioner, nemligen:
l:o af Herr vice Talmannen P. Murén (Nio 55 i 3:dje motionssevien), som åberopat
ett af honom vid riksdagen 1856—1858 under motionsnummern 70 i bilagorna
till Borgare-Ståndets protokoll intaget och af dåvarande Allm,änna Besvärsoch
Ekonomi-Utskott i Betänkandet N:o 99 behandladt memorial innefattande
yrkande, att hvarje välfrejdad och öfver sig och sin egendom sjelf rådande person
måtte medgifvas att, hvar honom bäst synes, ensam eller med biträde af andra,
idka handel och handtverk, utan annan allmän inskränkning, än att anmälan göres
hos ortens administrativa myndighet om tid och ställe, der näringen skall
utöfvas; dock att trän denna oinskränkta frihet undantoges de fall, der det allmänna
har pligt att genom särskilda försigtighetsmått och s. k. politieföreskrifter
sörja för säkerheten till lif, helsa och egendom. Motionären, som i sin nu gjorda
framställning sökt ådagalägga rigtigheten af grundsatsen om arbetets frihet och
rättigheten för hvar och en att på ärligt sätt bereda sin utkomst, har, under uttalande
derjemte af den förhoppning, att det under sednare tider bättre utvecklade
begreppet om näringsfrihet skulle nu på ett mera verksamt sätt understödja
hans åsigter, föreslagit Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes, med upphäfvande af alla deremot stridande lagar oell
författningar, utom de ytterst lå fall, der det allmänna hade pligt att genom särskilda
föreskrifter sörja för säkerheten till lif, helsa eller egendom, nådigst tillstädja
en oinskränkt näringsfrihet; och har, sedan ifrågavarande motion blifvit
Med-Stånden kommunicerad, Hedervärda Bonde-Ståndet, med förklarande, att motionen
innefattade Ståndets gemensamma tanke i ämnet, i densamma instämt;
Bih. till R. St. Prot. 1862 cj- 1863. 8 Sami. 32 Iläft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
2:o af Friherre Raab, Carl Adam (Nio 35 i l:sta motionsserien), som, efter
att hafva i allmänhet antydt de väsendtliga vilkoren för en Stats förkofran i
materielt hänseende, beträffande de hos oss existerande förhållanden och särskildt
hvad anginge näringsväsendet anfört, att enda sättet att göra näringarne till ett
verksamt befordringsmedel för nationelt välstånd vore tillstädjande af full frihet
för deras utveckling; med anledning hvaraf motionären föreslagit, att hvarje Svensk
medborgare måtte, utan några i förväg lagda hinder, och utan skyldighet att uppvisa
mästarebref eller annat betyg öfver läroår och skicklighet, vara berättigad
att idka hvarje ärligt näringsfång, så framt han anmäler sig hos vederbörlig myndighet
i ändamål att för sin rörelse blifva lagligen beskattad; hvadan all skilnad
emellan landtmanna- och stadsmanna-näringar inför lagen borde försvinna;
3:o af Carl Ifvarsson från Hallands län (motionen Nio 10 i 4:de serien), hvilken
föreslagit, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att hvarje Svensk medborgare,
utan afseende på ort, person eller hittills innehafvande yrke, hädanefter
må ega utöfva det i öfrigt lofliga näringsfång, han finner för sig bäst och nyttigast,
vare sig att detta består i handel eller arbete, med eller utan biträde, samt
att alla häremot stridande lagrum måtte i allo upphäfvas; äfvensom att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, derest detta beslut
vinner Kongl. Maj:ts godkännande, Kongl. Majit täcktes utfärda nådig förordning
i de afseenden, der, till följd af näringsfriheten, ordningsstadganden och försigtighetsmått
kunna erfordras;
4:o af Carl Johan Svensén från Calmar län (motionen Nio 208 i 4:de serien), som
föreslagit, att stadgandena i Haudels-ordningen den 22 December 1846, § 6 och
i Kongl. Kungörelsen den 7 Februari 1852 om visst afstånd från stad eller köping,
hvarinom öppen salubod på landet icke finge anläggas, måtte upphöra att
vara gällande; och att tillstånd till anläggande af sådan handelsbod må lemnäs
utan afseende på afståndet från stad eller köping, eller, om detta icke anses lämpligt,
att åtminstone det afstånd från stad, som nu är för salubods anläggning bestämdt,
måtte till en mil förkortas, och förbudet emot landthandel inom visst afstånd
från köping helt och hållet borttagas;
att föreskriften om ovilkorlig skyldighet att hafva vunnit burskap å handel
för vinnande af rättighet att idka handelsrörelse i stad måtte upphöra;
att stadgandet i Fabriks- och Handtverks-ordningen den 22 December 1846
om mästerskaps förvärfvande må uteslutas;
att föreskriften om burskaps förvärfvande för anläggande af handtverksverkstad,
äfvensom för idkande af bageri-, bryggeri- eller slagteri-handtering i stad,
må upphöra att vara gällande;
att bageri- och bryggeri-handtering jemväl må kunna af tjenstemän idkas;
samt
att rättigheten att såsom försörjningsmedel med egna händer eller med biträde
af hustru och hemmavarande barn till afsalu åstadkomma handtverksarbeten
eller andra tillverkningar må vinnas utan tillståndsansökning och således blott
efter föregången anmälan till vederbörande myndighet kunna utöfvas;
5:o af Per Ostman från Wester-Norrlands län (motionen Nio 215 i 4:de serien),
med hemställan, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta en sådan ändring i
Handels-ordningen den 22 December 1846, att, utan afseende på afstånd från
stad eller köping, öppen salubod må å landet kunna få anläggas;
6:o af Olof Lagergren från Gotlands län (motionen Nio 505 i 4:de serien), som
föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om
Allmänna Besvärs- oell Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
3
undanrödjande af förbudet för landthandlande att i öppen salubod på landet handla
med en del till införsel lofgifna varor;
7:o af Johannes Svensson från Skaraborgs län (motionen N:o 224 i 4:de serien),
med hemställan, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om den ändring i Handels-ordningen, att öppen salubod å landet må, under
i öfrigt stadgade förbehåll, kunna få anläggas på minst en mils afstånd från
närmaste stad eller köping, äfvensom vid jernvägsstation, der öppen salubod pröfvas
vara behöflig, utan afseende på närmare eller fjermare belägenhet från stad
eller köping; Kongl. Maj:t öppet lemnadt att i nåder meddela de närmare föreskrifter,
som för rättighetens vinnande må anses behöflige; i hvilken motion Anders
Medin från Kronoborgs län instämt;
8:o af Herr von Mentzer, Carl Fredrik (motionen N:o 52 i l:sta serien), som
föreslagit, att en hvar enligt författningarne i öfrigt berättigad må tillåtas att vid
stationerna å Statens jernvägar få inrätta handelsbodar, med rätt till försäljning
af alla tillåtna varor, med undantag af bränvin och andra distillerade drycker;
9:o af Robert Fredrik Gross från Calmar län (motionen N:o 107 i 4:de serion),
hvilken, mod återupptagande af en utaf honom vid sistlidne riksdag i ämnet väckt
samt af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i Betänkandet N:o 77 behandlad
motion, jemväl nu föreslagit, att gårdfarihandeln, vid äfventyr al konfiskation
af de till salu utbjudna varorna, måtte helt och hållet förbjudas, Westergötlands
innevånare dock obetaget att, i öfverensstämmelse med hittills gällande föreskrifter,
i städer och på marknader å landet inom riket afyttra hvad som i handaslöjd
af dem i hemorten tillverkas eller uppköpes; hvilket förslag jemväl blifvit biträdt
af Carl Johan Johansson från Östergötland, Nils Magnus Peterson från Calmar län
och Olaus Svebilius från Gotland; samt
10:o af Olof Olsson från Wermlands län (motionen N:o 340 i 4:de serien), som
likaledes hemställt, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att all gårdfarihandel
hädanefter skall upphöra.
Samtidigt med införandet af vårt nuvarande statsskick bragtes åter å bane
de redan långt tillförene väckta, men under någon tid hvilaude förslagen att lossa
de band, som genom 1720 års Skrå-ordning och 1734 års Handels-ordning ansågos
hindra näringarnes fria utveckling; och sedan år 1809 hafva vid hvarje riksdag
dessa frågor utgjort föremål för framställningar bos Rikets Ständer. Men stridiga
åsigtcr, förnämligast inom Borgare-Ståndet, beträffande de nya grundsatsernas
tillämplighet hos oss, och farhågor för städernas bestånd hindrade länge ett allmännare
erkännande deraf, att näringsfrihet är en naturlig rättighet, hvars utöfvande
kan väl stå tillsammans med borgerlig ordning och städernas förkofran.
Den komité, som af Kongl. Maj:t år 1812 förordnats att, med fästadt hufvudsakligt
syfte å beredandet af öfvergång till ett friare system, sammanjemka åsigterna
i ämnet, inkom år 1818 till Kongl. Maj:t med förslag till Handtverkeri- och Handelsreglementen
samt till en förordning om gerningsmäns antagande på landet.
Dessa förslag öfverlemnades till Rikets Ständer vid 1823 års riksdag, dervid tre
Stånd, efter att hafva förenat sig om åtskilliga jemkningar och förändringar i
hvad komitérade föreslagit, till Kongl. Maj:t ingåfvo nya detaljerade förslag till
förordning om handtverkerierna, till författning om gerningsmäns antagande på
landet, och till Handels-ordning. Borgare-Ståndet, som icke delat Med-Ståndens
4
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
beslut, aflåt deremot en särskild underdånig skrifvelse, hvaruti, med erkännande,
att uti de äldre författningarne förändringar uti tideus längd blifvit behöfliga,
Ståndet anhöll, att alla då gällande författningar och reglementen rörande handel
och näringar måtte öfverses samt så jemkas och förändras, som behofvet kunde
fordra och hvartill en vunnen erfarenhet kunde föranleda; men Ståndet uttryckte
likväl härvid den åsigt, att de flesta grunddragen uti dessa äldre författningar
ännu vore antagliga och värda att bibehållas. Under det härefter striden emellan
de olika åsigterna alltjemt fortfor vid de följande riksdagarne och jemväl vid 1840
års riksdag gaf anledning dertill, att Borgare-Ståndet, icke gillande Med-Ståndens
beslut i ämnet, ännu en gång behandlade frågan såsom Ståndets enskilda besvärsmål,
var frågan emellertid beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, till dess de nu
gällande näringsförfattningarne år 1846 utfärdades.
De under följande riksdagar af enskilde motionärer fortsatta framställningar,
å ena sidan om inskränkning, och å den andra om utvidgning af den genom nämnda
författningar medgifna näringsrättighet, kunde väl synas utmärka, att de stridiga
meningarne ännu icke hunnit sammanjemkas; men man kan dock svårligen misstaga
sig derom, att sednaste decennium, under hvilket en förut okänd vexelverkan
egt rum emellan alla nationer med utvecklad industri, och hvarunder inom vårt
eget land lagstiftningsarbetet i afseende på samfundsangelägenheter, som med de
nu ifrågakomna äro nära beslägtade, fortgått i en rigtning, vida afvikande från
den, som våra äldre näringslagar anvisa, äfven bragt till mognad åsigterna om
näringsfrihetens företräden, och detta ej blott hvad beträffar möjligheten af industriel
fullkomning, utan äfven i fråga om yrkesmännens verkliga vinning. — Det
tredje af Riks-Ståndcn, inom hvilket grundsatserna om frihet i näringslagstiftningen
tillförene rönt det största motstånd, har vid innevarande riksdag med otvetydigt
och lifligt intresse omfattat det inom Ståndet i fråga om tillämpning af
dessa grundsatser väckta förslag af den mest oinskränkta syftning; och detta förslag,
som blifvit Med-Stånden kommuniecradt, har jemväl inom fjerde Ståudet blifvit
mottaget med enhälligt bifall. Att döma af dessa förhållanden synes det, som
skulle från representationens sida kunna påräknas ett allmännare understödjande
af dem bland de nu väckta motionerna, som afse frihet för hvar och en att genom
hvad slags yrke som helst försörja sig, utan andra inskränkningar, än dem Statens
väl nödvändigt fordrar; och då Kongl. Maj:t. under sistlidet år låtit anbefalla
Kommers-kollegium att, efter vederbörandes hörande, afgifva yttrande angående
ifrågasatt borttagande af åtskilliga i afseende på näringarne uti nu gällande författningar
stadgade inskränkningar, finner man, att Regeringen jemväl erfarit dessa
inskränkningars hämmande inflytande på näringarnes fria utveckling.
Man har befarat, att införandet af ett friare näringssystem skulle medföra de
nuvarande städernas undergång. Men vid närmare undersökning skall lätt inses,
att de städer, hvilka icke hafva annan grund, hvarpå de kunna stödja hoppet om
sin tillvaro, än det fortfarande näringstnonopoliet, i allt fall icke kunna bestå.
Erfarenheten har nemligen visat, att idkarne af de fordom under skrå lydande
yrkena icke kunnat täfla med manufakturisterna, och att städernas handtverkare
icke egentligen kunna påräkna någon större afsättning på landsbygden, utan alltjemt
varit beroende af konsumtionen inom städerna. Dessa kunna derför icke
hafva någon fördel af ett fortfarande förbud att idka handtverk på landsbygden;
och det måste anses såsom en skadlig fördom, att landsbygdens vinst skulle blifva
städernas förlust, Den ökade produktion, som, till följd af näringsfriheten, skulle
uppkomma på landsbygden, blefve icke en minskning i städernas, men väl en för
-
Allmänna Besvärs- och Ekon.-TJtskotiets Betänkande N:o 119.
5
höjning i hela rikets inkomst. Beträffande åter särskildt handeln, för hvilken
frihet i allmänhet är ett hufvudvilkor, gifva inga förhållanden vid handen, att
denna näringsgren skulle vara mindre naturlig för landet än för städerna. Hvad
de handlande sjelfva angår, torde de, som i städerna idka denna näring, icke behöfva
befara någon farlig täflan af de mindre kapitaler, hvilka söka sig verksamhet
i en handelsbod på landet, likasom äfven enskildes beräkningar i allmänhet
bättre än myndigheterna förmå att i hvarje särskildt fall bedöma bohofvet af denna
industri. De Svenska städernas anspråk på uteslutande rättigheter till handel och
handtverk måste dessutom synas obilliga i samma mån som deras befolkning är
landsbygdens underlägsen. Statistiska uppgifter visa, att vid 1860 års slut Sveriges
befolkning utgjorde 3,859,728, hvaraf 434,519 i städerna och 3,425,209 på landet,
samt att således städernas befolkning uppgick till blott inemot £ af hela rikets
befolkning.
Yid slutet af år 1845 uppgick folknuinmern i hela riket till 3,316,536, deraf
i städerna 310,238. Befolkningen i riket, var då mer än 10 gånger större än stadsbefolkningen.
Det visar sig häraf att af den tillökning i folkmängd, som hela
riket under dessa sednare femton år vunnit, med tillsammans 543,192 personer,
städernas folknummer ökats med ett antal af 110,351 och landsbygdens med 432,841,
samt att under denna tid tillvexten af städernas befolkning utgjort omkring 19
procent af tillvexten i folknummern för hela riket. Denna förkofran hafva städerna
vunnit på sednare tiden, under hvilken genom 1846 års författningar till
någon del blifvit lossade de band, som förut höllö näringarne i tvång; då deremot
under tiden från 1825 till 1845, medan skråförfattningarne ännu voro gällande,
ett helt annat förhållande företer sig. Ty år 1825 utgjorde rikets hela befolkning
2,771,252 och vid slutet af år 1845, såsom förut är nämndt, 3,316,536. Tillökningen
i folkmängd för hela riket utgjorde under denna tid 545,284, hvaraf 51,764 i
städerna och 493.520 på landsbygden, så att under nämnda 20 år, tillvexten i
städernas folkmängd uppgick endast till ungefär 9 procent af tillvexten i folknummern
för hela riket.
Öfvergången till en numera påyrkad större frihet i afseende på näringsverksamheten
torde äfven kunna anses vara hos oss i väsendtlig mån underlättad genom
kommunalväsendets ordnande efter grundsatser, som afse medborgares likställighet
i fråga om så väl rättigheter som skyldigheter. Härigenom har tillfälle
allmännare blifvit beredt åt komtnuuens innevånare att använda sin förmåga till
befrämjande af gemensamt välstånd. Enligt hvad kändt är, ansågs enligt den
äldre stadsförfattningen vården om kommunens angelägenheter uteslutande tillhöra
borgerskapet, som i ordets ursprungliga betydelse endast bestod af näringsidkare,
nemligen dels handelsmän och dels handtverkare. Men sedan numera hvarje medlem
af sladskommunen genom förordningen om kominunalstyrelse i stad fått sig
tillerkänd delaktighet i förvaltningen af stadens gemensamma angelägenheter, har
härigenom den väsendtligaste skilnaden mellan burskapsegaude och icke burskapsegande
medlem af stadskommunen försvunnit. Största delen af de med anledning
af Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga befallning från vederbörande infordrade och
till Kommers-kollegium hittills inkomna yttranden i ämnet innehålla äfven tillstyrkande,
att föreskriften om skyldighet att förvärfva burskap må borttagas, i
hvilket afseende dock äsigterna varit mest delade inom handelsföreningarne. Flere
hafva dock dervid fästat det vilkor, att de icke burskapsegande industri-idkarne
måtte förpligtas att, mot den medgifna befrielsen från nämnda skyldighet, erlägga
en lämplig afgift till stadens kassa. De hafva härigenom afsett, att rättigheter och
6
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
skyldigheter borde i ett rättvist förhållande emellan alla stadsinnevånarne lika
fördelas. Men likasom kommunalförfattningen medgifver hvarje medlem af stadskommunen
åtnjutande at de fordom endast åt det burskapsegande borgerskapet
förbehållna rättigheter, eller deltagande i förvaltningen af stadens angelägenheter,
så vidt sådant är förenligt med gällande grundlag, så har äfven samma författning
angifvit do grunder, enligt hvilka hvar och en medlem i kommunen, utan afseende
på samhällsställning, kan tillförbindas att i lika mån som den burskapsegande
klassen bidraga till bestridande af stadens gemensamma utgifter. I följd häraf
torde å nämnda för burskapsinstitutionens upphörande framställda vilkor något afseende
ej böra fästas. Lika liten uppmärksamhet förtjenar, i Utskottets tanke,
deras förslag, som anse bidrag böra till stadskommunen erläggas af de näringsidkare,
hvilka medgifves rättighet att inom större eller mindre afstånd från stad
nedsätta sig på landet. Afgifterna till Kronan kunna af dem lika väl utgöras på
landet som i städerna; och hvad angår de kommunala utskylderna, synes det vara
både naturligast och rättvisast, att de utgöra dem på den ort, der de kunna af
dem draga någon nytta eller erhålla motsvarande fördelar.
Upphäfvandet af de gamla skråförfattningarne grundade sig på det insedda
förhållandet, att ett arbetsförbud emot flertalet af medborgare till förmån för ett
mindre antal verkade förderfligt på hela samhället. Man syntes redan då hafva
frigjort sig från föreställningen att skråväsendet för handtverksmästarne medförde
något väsendtligt skydd och trygghet, sedan man funnit, att det af dem sålunda
påräknade skyddet förminskade de flestes verksamhet och omtanke, att det högre
priset, som var en följd af monopoliet, minskade afsättningen och följaktligen äfven
produktionen, och att industriens fullkomnande, som lika mycket skulle vara
idkarnes som allmänhetens fördel, i följd häraf rönte hinder i stället för uppmuntran.
Det är väl sannt, att skråens förtjenster om handtverkeriernas förkofran ej
böra helt och hållet förnekas; men detta eger hufvudsakligen tillämpning på den
tid, då skräna voro slutna. Embetet sjelf bestämde då antalet af dess medlemmar
efter pröfning af gjorda ansökningar om vinnande af mästerskap. Mästarne i ett
embete ansågo sig ega en gemensam ansvarighet för tillverkniugarnes godhet, och
hela korporationens ära ansågs på visst sätt förnärmad af den medlem, som vårdslösade
sitt yrke. Sedan emellertid de slutna skräna, hvilka voro de enda, som
under alla omständigheter kunde betrygga medlemmarnes vinst, jemte det de äfven
lemuade konsumenterna en garanti för produkternas godhet, dock ansetts innefatta
en allt för uppenbar kränkning af allmänhetens rätt, och derför genom den
första här i riket utfärdade allmänna Skrå-ordningen den 1 Mars 1669 afskaflats,
blef förhållandet betydligt förändradt. Genom denna författning äfvensom genom
1720 års Skrå-ordning har lagstiftningen på annat sätt sökt att bringa producenternas
antal i jemvigt med konsumenternas på hvarje ort. Då skråmästarne ej
lagligen kunde vägra en sökande mästerskap på den grund, att mästarnes antal
redan vore tillräckligt stort, medgat lagen dem möjlighet att medelbart vinna sin
afsigt genom att uppehålla de sökande med hvarjehanda svårigheter och genom
den dem förbehållna rätt att tillika med myndigheterna pröfva de sökandes skicklighet.
Ehuru genom 1846 års Handtverks-orduing skråembetena upphörde, och
handtverksföreningarne trädde i deras ställe, har man dock sedan skråförfattningarnes
tid i nämnda ordning bibehållit föreskriften om mästerskap såsom ett medel
att derigenom vinna grundadt omdöme om den sökandes skicklighet. Men likasom
man allmänt är ense derom, att myndigheterna ej förmå med säkerhet bedöma
det verkliga behofvet af näringsidkare för hvarje ort, då afsättningen af
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
7
deras tillverkningar icke är inskränkt till boningsorten och det närmaste grannskapet,
och att, i samma mån som genom ett förmedlande koncessionssystem uppställas
många svårigheter och inskränkningar för tillträde till näringarne, ett nytt
näringstvång inträder i utbyte mot skråtvånget; så har man äfven kommit till
insigt deraf, att den väsendtligaste af dessa inskränkningar, mästerskapet, endast
i ringa mån uppfyller sitt ändamål, att nemligen gifva konsumenterne trygghet
för produkternas fullkomlighet; och erfarenheten har dessutom visat, att större
utveckling eller konstfärdighet icke vunnits inom de yrken, hvari mästerskap erfordras,
än i andra, för hvilka detta vilkor ej finnes föreskrifvet. Härtillkommer,
att, till följd ai de under sednare åren inrättade tekniska skolor och andra undervisningsanstalter
för danande af skicklighet i olika näringsgrenar, de förr behöfliga
mästerprofven icke vidare erfordras.
Ett af de väsendtligaste inkasten till stöd för bibehållande af mästerskapet är,
att handtverksmästarne icke skulle bestå konkurrensen med kapitalisterne, och att
endast några få skulle komma i åtnjutande af de fördelar, som blefve en följd af
arbetets frihet. Härvid torde dock höra tagas i betraktande, att för närvarande
flera yrken, antingen för sig eller i förening med andra, drifvas såsom fabriksrörelse,
i afseende hvarå någon klagan ej försports öfver kapitalernas inverkan,
och att beträffande sådana yrken, hvilka till fabriksnäring icke äro hänförliga,
kapitalerna genom det beredda tillfället till vidsträcktare användande af tillgängliga
arbetskrafter skola väsendtligen bidraga till produkternas fullkomnande. De
idkare af sistnämnda yrken, hvilka drifva en större rörelse, och hvilkas tillverkningar
tillvunnit sig en stadgad kredit, skulle ock i ofvanberörda afseende ej hafva
mycket att befara. Konkurrensen skulle tvärtom verka gagnande genom att sporra
dem till användande af större omsorg för tillverkningarnes möjligaste fulländning.
Det vore endast de mindre bemedlade handtverkarne med en inskränktare arbetssfcr,
för hvilka våda i detta fall kunde uppkomma Men under förutsättning att
den för handtverket erforderliga skicklighet icke saknades, skulle säkert mången
af dessa finna större ekonomisk fördel i att under ledning af kapitalerna utöfva
sin verksamhet. De flesta handtverk äro för öfrigt af den beskaffenhet, att, för
att kunna drifvas med vinst, den, som har högsta ledningen af arbetet, nödvändigt
måste deri ega insigt, För vinnande häraf lemna de tekniska undervisningsanstalterna
tillfälle. Kapitalisterne, hvar i sin mån angelägne att på bästa sätt göra
fruktbärande den på en näringsgren använda kapitalstyrka, skola ej underlåta att
uppsöka de skickligaste arbetarne, för att kunna genom beskaffenheten af tillverkningarne
uthärda täflan på den allmänna marknaden. På detta sätt tvingar konkurrensen
till en mera allmän arbetsskicklighet och ersätter lagstiftningens föreskrifter
om skicklighetsbevis.
Det kan dock ej bestridas, att konkurrensen kan under näringsfriheten tidtals
blifva för stor i flera yrken och således medföra lidanden för en stor del af den
arbetande klassen. Detta är mindre att befara för de näringsgrenar, hvilkas bedrifvande
fordrar större kapitaler och större insigter, emedan hvar och en dermed
begåfvad sjelfmant tager sig till vara för förluster, som kunna förutses och beräknas.
Faran är deremot större för sådana yrken, hvilka fordra obetydligt kapital
och blott mekanisk färdighet, och som äro rent lokala. Det medgifves, att
hufvudsakligen inom do sist omnämnda yrkena den fria täflan lemnar lättare utväg
till besegrande af en svagare medtäflare, som icke egt nog förstånd att välja en
sysselsättning, motsvarande hans krafter. Men utaf hvad sålunda blifvit anfördt
i afseende på de af konkurrensen härflytande olägenheter, bör ej följa och kan ej
8
Allmänna Besvärs- och Eicon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
vara förenligt med en klok tillämpning af statsekonomiens läror, att man bör förkasta
de öfvervägande större fördelarne. Hvad som deremot åligger samhället är
att, så vidt på detsamma ankommer, söka undanrödja dessa olägenheter. De bestå
icke i bristande bergningsutvägar, utan hufvudsakligen i svårigheten lör den
obildade befolkningen att i tid uppsöka och begagna dem, som finnas. De verksammaste
skyddsmedlen mot den antydda vådan måste derföre, enligt Utskottets
tanke, vara de åtgärder, som gå ut på att höja arbetarens sedlighet, iörståndsodling
och konstfärdighet; ty då de yrken, hvilka fordra de minsta insigterna,
lättast blifva öfverfyllda, så återställes jemnvigten i den mån arbetarne förvärfva
sig erforderlig bildning, för att kunna välja andra sysselsättningar. Yår tids ofta
omordade bemödanden att förbättra den arbetande klassens ställning torde böra
mera praktiskt ådagalägga allvaret med denna omsorg genom att göra tillgängliga
älven för den mest vanlottade folkklassen de lör arbetarne beräknade bildningsmedel,
såsom de under den nyare tiden inrättade industriföreningar och slöjdskolor.
Dylika tillfällen till inhemtande af erforderliga insigter borde, enligt Utskottets
tanke, äfven genom Statens försorg beredas qvinnor, på det för dem
måtte göras möjligt att tillgodogöra sig fördelarne af den arbetsfrihet, som Utskottet
ämnar föreslå.
Bland de handtverksföreningar, hvilka med anledning af Kongl. Maj:ts
ofvanberörda nådiga föreskrift inkommit med jrttranden i ämnet, bar flertalet ansett
mästerskapet böra bibehållas; hvaremot yttrandena från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Magistraterna till större delen uttala en motsatt åsigt.
Att handtverksföreningarne i allmänhet icke velat tillstyrka borttagandet
af en så sekelgammal institution, bör ej förefalla underligt. Under perioderna
för öfvergång från äldre till nya förhållanden, som åsyftat större frihet i näringarne,
hafva nästan allestädes klagomål blifvit försporda. En del medlemmar af
handtverksföreningarne, hvilka utgöra egentligen en efter nya förhållanden lämpad
fortsättning af de fordna skräna, torde, i den mån de korporationen sammanhållande
banden upplösas, grunda sin klagan derpå, att de måste använda en större
omtanka för att kunna täfla med nya idkare, som möjligen ega öfvervägande
skicklighet. Hvad särskildt beträffar mästerskapet, är dock detsamma från skråväsendets
tid bibehållet såsom en borgen för tillverkningarnes godhet, till skydd
för konsumenter ne. Vådan af mästerprofvets borttagande skulle således i främsta
rummet drabba desse. Motståndet i detta hänseende från handtverksmästarnes
sida måste alltså endast härledas från fruktan för handtverkeriernas förfall till
följd af konkurrensen. Att denna farhåga saknar grund, har Utskottet sökt i det
oivanstående ådagalägga; och det är på de uti detta ändamål anförda grunder,
som Utskottet jemväl anser föreskriften om mästerskaps förvärfvande böra ur
lagstiftningen försvinna.
Uti vissa delar af riket har allmogen sedan äldre tider såsom binäring
idkat allahanda husslöjder, och den vigtigaste industri i detta hänseende drifves,
såsom bekant är, inom Elfsborgs län, hvarest sju härader jemte städerna Borås
och Ulricehamn innehafva särskildt privilegium på gårdfarihandel med derstädes
tillverkade husslöjdsalster, hufvudsakligen bestående af olika slags väfnader. I
öfverensstämmelse med ofvan uttalade åsigter om arbetets frihet, kan Utskottet
naturligtvis icke önska någon inskränkning i en dylik industriel verksamhet, som,
der den finnes, måste väsendtligen bidraga till ortens materiela välstånd. De af
motionärerne, hvilka yrkat upphäfvande af den sålunda medgifna rättigheten till
gårdfarihandel,
Allmänna Besvärs- och Eicon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
9
gårdfarihandel, hafva, utan att bestrida fördelarne af en fri näringsverksamhet,
hufvudsakligen hemtat stöd för sitt yrkande från de missbruk, hvilka mer eller
mindre allmänt öfverklagats såsom förenade med gårdfarihandel. Samma skål
föranledde äfven framställningar från enskilde motionärer vid sistlidne riksdag
om inskränkning eller upphäfvande af denna privilegierade handelsrätt. Öfver
dessa framställningar yttrade sig Utskottet i då afgifvet Betänkande N:o 77 och
tillstyrkte, under vissa vilkor, upphäfvande af gårdfarihandelu, hvilken hemställan
godkändes af samtlige Riks-Stånden. Utskottet har sedermera haft tillfälle att
taga del af de yttranden, som från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs
län samt från Magistraterna och handelsföreningarne i Borås och Ulricehamn infordrats
i anledning af den på grund af nämnda Betänkande från Rikets Ständer
till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse i ämnet. Samtlige desse vederbörande
hafva fästat en hufvudsaklig vigt vid att vederlägga de skäl, som blifvit
lagda till grund för de hos Rikets Ständer gjorda framställningar, och dervid förblandat
dessa skäl med de af Rikets Ständer till stöd för deras förslag anförda
grunder. Men do hafva äfven alla ansett det af Rikets Ständer då uppställda
förslag, hvarigenom åsyftats att, i sammanhang med upphäfvande af gårdfariprivilegiet,
gifva en dermed någorlunda jemförlig utsträckning åt den allmänn handelsfriheten,
ingalunda kunna ersätta den dessa orter förbehållna handelsrätt.
Utan tvifvel ansågo sig Rikets Ständer vid behandling af denna undantagsfråga
icke utan i sammanhang med en allmännare reform i näringslagstiftningen kunna
föreslå en detta näringsprivilegium fullt motsvarande ersättning.
Genom borttagande af detta privilegium torde dock någon skada ej kunna
tillskyndas denna eller andra orters i vissa afseenden privilegierade innevånare,
eller någon rubbning i fordna förhållanden behöfva befaras, då rättigheten göres
allmän. Då den genom husslöjden utbildade industrien är egendomlig för vissa
orter, och, der den finnes, arbetsskickligheten måste vara större och produkternas
beskaffenhet bättre, än hvad i fråga om samma alsters tillverkning kan vara förhållandet
å andra orter, der arbetskraften är hufvudsakligen rigtad åt annat håll;
så bör någon skadlig konkurrens ej kunna befaras, för så vidt angår inhemska
produkter. Om rättighet medgifves för en hvar, städernas så väl som landets
innevånare, att obehindradt idka handel med husslöjdsalster, åstadkommes icke
någon inskränkning i den genom förfättningarne om gårdfarihandel medgifna
frihet, som endast afser handel med varor, tillverkade i Borås och Ulricehamn
eller af allmogen i angränsande landt bygd. I afseende å försäljning af fabriksvaror
innehålla gårdfarihandels-författningarne inga särskilda bestämmelser; utan
måste härför nu ligga till grund stadgandena i Handels-ordningen, som, i fråga
om handel med fabriks- och handtverksarbeten i allmänhet, medgifva en större
frihet. I ändamål af den inhemska industriens befrämjande synas också andra
inskränkningar i detta hänseende ej böra föreskrifvas, äu att anmälan hos vederbörande
skall ske, derest handeln drifves i öppen bod, hvilken skyldighet ej
lärer kunna anses mera betungande, äu det nu för gårdfarihandlande i allmänhet
gällande åliggande att i hvarje stad, som af honom besökes, hos vederbörande
myndighet förete sitt pass. Allmänna stadganden i ofvannämnda syftning, hvarigenom
gårdfarihandels-författningarne blefve öfverflödiga, komme således icke att
innefatta förbud för innevåuarne i ofvan uppgifna städer eller för allmogen i
trakten deromkring att kringresa i landet för att afyttra ortens tillverkningar,
utan endast att utesluta det nu dem meddelade berättigande att under resor från
Bih. till B. St. Prot. 1862 1863. 8 Sami. 32 Haft. 2
10
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
gård till gård, än på ett, än på ett annat ställe, för längre eller kortare tid upp»
sätta en liten handelsbod. I följd häraf skulle antagandet af den större utsträckning
af handelsfriheten, som Utskottet ämnar föreslå, göra all särskild lagstiftning
i afseende på gårdfarihandel obehöflig; äfvensom Utskottet hyser den åsigt,
att, med en större utsträckning af handelsfriheten och deraf följande förändrade
förhållanden, i väsendtlig mån skola undanrödjas anledningarne till de, med eller
utan skäl, mot gårdfarihandlandena ofta förda klagomålen; och de nu väckta
motionerna om ändring af föreskrifterna i detta ämne torde således jemväl få
anses besvarade genom do förslag, Utskottet har för afsigt att framställa.
På sätt af det anförda torde framgå, anser Utskottet väl, att städerna icke
kunna tillskyndas någon skada, derigenom att å landet lemnäs tillfälle så väl för
handeln som för annan näringsverksamhet att fritt utveckla sig i mån af hvarje
orts materiela hjelpkällor. Men för att i någon mån fästa afseende vid betänkligheterna
dels hos dem, som befara ett skadligt inflytande för stadshandelsrörelsen,
om förbudet för handelsbods anläggning å landet på visst afstånd från stad
helt och hållet borttoges, och dels hos dem, som genom gradvis skeende förändringar
vilja såmedelst förskaffa sig erfarenhetens vittnesbörd om de nya förhållandenas
företräde framför de gamla, har Utskottet ansett sig icke böra tillstyrka
borttagaude i sin helhet af detta förbud, utan endast föreslå, det förbudet inskränkes
till en mil från stad, hvarinom salubod till försäljning af inhemska och
lofligcn införda utländska varor ej må å landet anläggas.
Hvad deremot angår det nu gällande förbudet för saluboda anläggning å
landet på visst afstånd från köping, har Utskottet ansett de förhållanden i borgerligt
hänseende, hvarigenom, till följd af vissa privilegier, köping skiljer sig
från den öfriga landsbygden, icke utgöra tillräckligt skäl för köpings likställighet
med stad i detta afseende, och att således detta förbud bör helt och hållet
bortfalla.
Då, med fästadt afseende å den utsträckning af handelsfriheten på landet,
som Utskottets förslag förordar, grundadt skäl ej synts vara för handen att, beträffande
rättigheten till handelsbods anläggande vid jernvägsstation, som är belägen
inom en mils afstånd från stad, göra afvikelse från den bestämda regeln;
så har Utskottet funnit de af två motionärer i detta afseende väckta yrkande ej
böra föranleda till någon undantagsbestämmelse.
De med anledning af motionerna här ofvan af Utskottet uttalade åsigter
torde, derest de skulle vinna Rikets Ständers godkännande, föranleda omarbetning
i väsendtliga delar af nu gällande näringsförfattningar, och Utskottet anser
sig derför, före framställandet af de grunder, hvilka i Utskottets tanke böra tjena
till ledning för ett sådant arbete, böra, så vidt sådant i det föregående ej skott,
närmare redogöra för de skäl, som påkalla förändring eller uteslutande af åtskilliga
stadganden i nu varande näringslagstiftning.
Bland de nu så väl i Handels-ordningen som i Fabriks- och Handtverksordningen
stadgade vilkor för vinnande af rättighet till idkande af någon näring
förekommer äfven det, att hafva begått Herrans heliga Nattvard. Detta stadgande
torde hafva tillkommit med anledning deraf, att lagen i vissa fall såsom
vilkor för åtnjutande af borgerliga rättigheter uppställer egenskapen att vara
kristen. Vid innevarande riksdag hafva dock Rikets Ständer uttalat den åsigt,
att hvad 2 § 11 Kap. Kyrkolagen innehåller om påföljd för den, som öfver år
och dag afhåller sig från Herrans Nattvard, att anses för okristen, borde, till
förekommande af farliga missbruk, helt och hållet bortfalla. Ehuru härmed af
Allmänna Besvärs- och Eicon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
11
Rikets Ständer ingalunda blifvit afsedd den första Nattvardsgången, hvarom
Kyrkolagen väl ej innehålier något direkt bud, men som i allt fall kan, enligt
vår lagstiftning, anses obligatorisk; så torde det dock icke vara skål att bland
föreskrifterna rörande verldsliga bestyr införa dylika stadganden, helst näringsock
försörjningsrätten är öppen äfven för andra, än dem, som bekänna sig till
statskyrkan.
Det i författningarne för vinnande af näringsrättighet föreskrifna vilkor att
kunna skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla tal och, hvad handeln
särskildt angår, att jemväl kunna räkna bråk samt föra bok och räkning på det
för handeln i allmänhet öfliga sätt, har Utskottet jemväl ansett böra utgå, icke
emedan Utskottet anser den dermed uttryckta qvalifikation obehöflig, utan emedan
vilkoret bättre uppfylles genom bestämmelser, som redan fått sin plats i en annan
författning. Då nemligen den i stället för 17 Kap. 2 § Rättegångs-balken nu
gällande förordning angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855
stadgar, att handlande eller den, som varor till försäljning tillverkar, eller i allmänhet
den, som drifver något af de uti ifrågavarande författningar omförmälda
yrken till det omfång, att anmälan derom beböfver göras, skall föra böcker öfver
sin rörelse, på sätt i nämnda förordning närmare beskrifves, vid det stränga äfventyr,
som underlåtenhet af dessa föreskrifter kan medföra, samt allmänna lagen på
sådant sätt gör egandet af minst ofvannämnda kunskapsmått nödvändigt för den,
hvilken ansvarignet för rörelsen åligger; har Utskottet häraf trott sig ega anledning
föreslå, att förstnämnda stadgande, hvilket för öfrigt ej alltid föranleder till
något säkert omdöme om den sökandes insigter och lämplighet för yrket, måtte
bortfalla.
Det i afseende på rättighet till handels idkande nu gällande undantag för
embets- och tjenstemän, som hafva allmän uppbörd om händer, för tullverkets
tjenstemän och betjente samt för allmänna åklagare, har Utskottet ansett böra
bibehållas; och då, med tillämpning af grundsatsen om arbetets frihet, Utskottet
ansett lika rätt till lofliga näringars utöfvande böra tillkomma män och qvinnor,
samt i vissa fall äfven gifta qvinnor, lärer, i betraktande af grunden för nämnda
undantag, och för att undanrödja tillfället att göra detsamma kraftlöst, undantaget
äfven böra utsträekas till omförmälde tjenstemäns och betjentes hustrur.
Deremot anser Utskottet förbudet för andra i Statens tjenst med lön anställde
tjenstemän att idka handel och för tjenstemän i allmänhet att hålla handtverksverkstad
kuuna utgå. Det synes ej väl öfverensstämma med grundsatsen
om frihet för näringsverksamheten att lagstiftningen innehåller ett dylikt
förbud, helst förhållanden kunna gifvas, i synnerhet i fråga om lägre tjenstebefattningar
på landsbygden, hvilka ej tillfullo sysselsätta deras innehafvare, då en
dylik på sidan om tjensten utöfvad verksamhet kan till och med vara gagnande,
i det den kan bidraga till förbättrande af en större familjs ekonomiska ställning
samt till beredande af arbetstillfällen och utveckling af särskilda anlag, som
mångengång af bristande utvägar till verksamhet gå förlorade.
Likasom Utskottet i det föregående yttrat den åsigt att mästareprof icke
kunde antagas utgöra något tillförlitligt bevis om mästerskap, så har Utskottet
äfven ansett stadgandet i Fabriks- och Handtverks-ordningen att, då fråga vore
om byggmästare- eller murmästareyrkets utöfvande i stad, bevis om vunnen skicklighet
i yrket borde företes, kunna utan olägenhet borttagas, enär städernas byggnadsordningar
i detta fall torde kunna anses lemna erforderliga föreskrifter, samt
byggnadsföretag äro af den vigt, att så väl offentliga myndigheten som enskilde
12
Allmänna Besvärs- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 119.
personer ej lära underlåta att förskaffa sig intyg om erfarenheten och skickligheten
hos den, åt hvilken de i detta afseende lemna sitt förtroende.
I öfverensstämmelse med ofvan yttrade åsigt, att rättigheten att försörja
sig hör vara lika öppen för qvinnor som för män, torde de så väl i Handelsordningen
som i Fabriks- och Handtverks-ordningen nu förekommande stadganden
angående arbetsrättighet för qvinnor i allmänhet kunna utgå, och annan särskild
bestämmelse ej vara erforderlig, än att, i fråga om gift qvinna, mannen för hennes
förbindelser ansvarar.
Nu gällande stadganden i fråga om omyndigs näringsrättighet innehålla,
att, då omyndig varder egare till redan anlagd fabrik, samt då handlande, fabrikseller
handtverks-idkare varder ställd under förmyndare, rörelsen må kunna fortsättas
med förmyndarens samtycke och ansvarighet. Häraf synes följa, att omyndig
i allmänhet icke skulle vara lika berättigad med den handlande eller bandtverksidkare,
hvars omyndighetstillstånd inträdt, sedan rörelsen blifvit börjad och
någon tid fortsatt. Men då förmyndaren i allt fall åligger ansvarighet för rörelsens
bedrifvande, har Utskottet trott sig ega anledning föreslå en mera allmän
utsträckning af den åt omyndige medgifna näringsrättighet.
I fråga om rättighet för vanfrejdade att utöfva näring, så, enär Utskottet
anser god frejd böra vara ett af vilkoren för vinnande af näringsrättighet i vidsträcktare
omfång, följer äfven deraf, att den, som blifvit genom laga kraftvunnet
beslut sakfälld för vanfrejdaude brott, måste anses vara en dylik näringsrättighet
förlustig; men då den, som blifvit dömd och straffad för brott, icke bör betagas
utväg att genom arbete försörja sig och såmedelst kunna blifva en nyttig samhällsmedlem,
har Utskottet ansett, att han, som, enligt Utskottets förslag, är berättigad
till idkande af sådan handel eller handtverksrörelse, dertill ej fordras anmälan,
jemväl må kunna återvinna en vidsträcktare rättighet att till afsalu idka
fabriks- och handtverksrörelse, så vidt, vid pröfning af derom gjord ansökning,
vederbörande finna honom dertill lämplig.
Uti 18 § 2 mom. Handels-ordningen stadgas, att handelsrättighet skall
vara förverkad, då innebafvaren af sådan rättighet icke på tre års tid sina utskylder
till Kronan och staden utgjort, samt att han, under den tid sådant underlåtes,
icke är berättigad att, utom idkande af handelsrörelsen, borgerliga rättigheter,
tillgodonjuta; och 17 § 2 mom. i Fabriks- och Handtverks-ordningen innehåller,
att fabriksidkare eller handtverkare, som icke förmår sina utskylder till Kronan
och staden utgöra, ej eger rätt att rörelsen fortsätta, så länge denna oförmåga
fortfar. Dessa stadganden i afseende å behörigheten till näringsrättighet förmenar
Utskottet icke vara vidare erforderliga, enär dea näringsidkare, hos hvilken kronooch
andra honom åliggande utskylder ej kunna uttagas, i allt fall synes sakna
möjlighet att rörelsen fortsätta, samt, enligt nu gällande kommunal-författningar,
den, som häftar för oguldne utskylder, icke är berättigad att deltaga i öfverläggningar
och beslut rörande kommunens angelägenheter.
De bestämmelser, förslaget innehåller, mäste, enligt Utskottets förmenande,
göra öfverflödiga nu gällande stadganden angående så väl gerningsmän som
dem, hvilka ega att såsom försörjningsmedel till afsalu åstadkomma tillverkningar.
Genom borttagande af föreskriften om rättighet för socken å landet att
å kommunalstämma antaga gerningsmän, kan så mycket mindre någon inskränkning
anses tillkommen, som de med desse jemförlige näringsidkare enligt Utskottets
förslag äro, derest de ej utöfva näringen med andra biträden än hemmavarande
barn, befriade från skyldigheten att göra anmälan; och i annat fall endast
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o tilt
13
åro förpligtade att uttaga Konungens Befallningshafvandes tillståndsbevis, hvilken
föreskrift handtverkare, som är i tillfälle att drifva sin rörelse i större utsträckning,
ej lärer finna betungande. Det större besvär, som kan anses orsakadt genom
skyldighet till anmälan hos Konungens Befallningshafvande i stället för
kommunal-nämnden, kan dessutom anses fullt ersatt genom borttagande af nu
stadgade inskränkning för gerningsmäns arbetsfrihet inom den ort, för hvilken de
blifvit antagne. Att, utan afseende på qvalifikation, de, hvilka kunna hänföras
till en kategori, jemförlig med den, hvarunder de nu till sjelfförsörjning berättigade
komma, icke böra vara underkastade skyldighet att göra anmälan och uttaga tillståndsbevis,
anser Utskottet sig kunna tillstyrka på den grund, att Bevillningsförordningen
lemnar utväg att utan svårighet påföra idkaren en efter rörelsen
lämpad beskattning, och Fabriks- och Handtverks-ordningen redan nu i l:sta
och 2:dra §§, med erkännande af sjelfförsörjningsrät.ten, medgifver dels hvar och
en rättighet att, utan särskildt tillstånd, med biträde af hemmavarande barn och
i tjenst stadde arbetare tillverka fabriks- och handtverksarbeten till eget och underhafvandes
behof, och dels laudtmän enahanda rättighet, att till afsalu förfärdiga
husslöjdsals ter.
Beträffande stadgandet i 6 g 4 mom. af nu gällande Handels-ordning, att
idkare af bergsbruksrörelse å landet är berättigad att vid bruket åt derunder lydande
folk och åt dem, som dit hafva varuforslingar eller för bruket verkställa
arbeten eller körslor, utan afseende på afståndet från stad hålla förnödenhetsvaror
till salu, dock ej andra varuslag af utländskt ursprung, än dem, som i mom. 1
af samma § omförmälas; så har Utskottet trott att, derest den nu förordade utsträckningen
af handelsfrihet för landet skulle bifallas, en blifvande ny Handelsordning
icke lämpligen borde innehålla en dylik undantagsbestämmelse, enär förslaget
berättigar att vid bruk anlägga öppen bod till försäljning af inhemska tillverkningar,
och de enligt gällande författning till försäljning derstädes nu medgifna
utländska varor kunna utan olägenhet på ett kortare afstånd hemtas.
Den i Handels-ordningen nu meddelade hänvisning, bland annat, att hvad
angående försäljning å marknader stadgadt är, skall gälla till efterrättelse, synes,
enligt Utskottets förmenande, icke böra uti en blifvande ny författning inflyta,
dels emedan de särskilda ordningsreglor, som i afseende härå antingen äro utfärdade
eller vidare befinnas nödige, tillhöra polislagstiftningens område, och dels
emedan tvetydighet kunde uppstå, huruvida fortfarande borde tillämpas åtskilliga
uti 7 Kap. Handels-balken ännu qvarstående stadganden, hvilka icke öfverensstämma
med grunderna för en friare näringsverksamhet.
Likaledes kan, enligt Utskottets tanke, såsom obehöflig anses den underrättelse,
som i Fabriks- och Handtverks-ordningen finnes meddelad, att genom författningen
ej göres ändring i vilkoren för den tillverkningsrätt, som på grund af
vederbörligen erhållet patent för utöfvande och begagnande af nya uppfinningar i
slöjd och konst kan ega rum, enär den, som vill begagna sig af en dylik tillverkniugsrätt,
har åliggande att underrätta sig om de vilkor, gällande Patent-förordning
i sådant fall löreskrifver.
I händelse af bifall till Utskottets förslag, att för idkande af handel eller annan
näring burskap ej vidare må vara nödigt, och att. stadgandet om mästerskaps
förvärfvande må från Fabriks- och Handtverks-ordningen uteslutas, måste deraf
följa, att föreskrifterna angående handelsföreningar, handtverks- och fabriksföreningar
äfvensom angående utfärdande af gesällbref jemväl böra bortfalla. Nämnda
föreningar hafva nu genom burskaps- och mästerskaps-institutionerna sin samman
-
14 Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
hållning, och föreskrifterna äro lämpade efter derifrån härledda förhållanden. Om
lagen icke vidare sanktionerar de institutioner, genom hvilka borgerskapet såsom
korporation blifvit stäldt gentemot de öfrige stadsinnevånarne, så torde i allt
fall gemensamma intressen föranleda likartade föreningar för gemensamma ändamål;
men detta lärer då blifva hvarje associations särskilda angelägenhet.
I afseende å handelsbetjente samt fabriks- och handtverksarbetare samt förhållandet
emellan desse och deni, hvilka använda deras biträde, torde allmänna
lagen innehålla tillfyllestgörande föreskrifter, äfvensom, vidkommande fabriks- och
handtverksarbetare, derest i laglig ordning upprättadt kontrakt icke annorlunda
bestämmer, Legostadgan ega tillämpning. För öfrigt torde bland stadganden, som
af de nu om handtverks- och fabriksarbetare gällande må anses böra bibehållas,
böra införas de dermed sammanhang egande föreskrifterna i Kongl. Kungörelsen
den 22 Maj 1852 angående minderårige personers användande vid fabriker och
handtverk.
Då, under förutsättning att vaksam tillsyn å tullförfattningarnes efterlefnad
eger rum, Utskottets förslag i väsendtlig mån inskränker de tillfällen, vid hvilka
till följd af näringsförfattningarnes öfverträdelse beslag bör kunna ifrågakomma,
har Utskottet funnit sig ega anledning föreslå, att beträffande hvad nu gällande
författningar innehålla om rättighet för vederbörande åklagare att, i fråga om
oloflig handel och varutillverkning, beslag verkställa, denna beslagsrättighet, så
vidt förbrytelse mot tullförlattniugarne ej är i fråga, må upphöra; hvarjemte Utskottet
anser, att till Kongl. Maj:t hör öfverlemnas bestämmandet af den ansvarspåföljd,
hvartill öfverträdelse af gifna föreskrifter må föranleda.
Hvad slutligen angår de föreskrifter, som i fråga om författniugarnes tillämpning
och angående rättegången i dithörande mål kunna finnas nödige, torde jemväl
böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att tillse, hvilka stadganden uti ifrågavarande
hänseenden må linnas erforderliga.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit vttradt, anser sig Utskottet,
med heintad anledning af de ofvan omförmälda motionerna, böra hemställa:
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit anhålla, det Kongl. Majit täcktes utfärda dels en förordning
rörande vilkoren för handels idkande, med tillämpning
af följande allmänna grunder:
l:o att rättighet att idka handel må utöfvas, utan att burskaps
förvärfvande utgör vilkor derför;
2:o att rättighet till handels idkande, i stad eller å landet, må
tillkomma hvarje Svensk medborgare, man eller qvinna, som
eger god frejd samt råder öfver sig och sin egendom;
att Irån denna handelsrättighet dock böra vara undantagne
embets- och tjenstemän, som hafva allmän uppbörd om händer,
tullverkets tjenstemän och betjente samt allmänna åklagare,
så ock hustrur till de sålunda undantagna;
3:o att gift qvinna jemväl må vara berättigad till handels idkande,
så framt mannen för hennes förbindelser ansvarar;
4:o att omyndig må, med förmyndares samtycke och ansvarighet,
handelsrättighet utöfva;
5:o att handlande, derest han dömes till ansvar för brott, som
medför vanfrejd, skall, när domen vunnit laga kraft, anses
handelsrättigheten förlustig;
Allmänna Besvärs- oell Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
15
6:0 att den, som i stad vill idka handel, skall, utom i de fall
10:de punkten omförmäler, med företeende af bevis om sin
behörighet dertill, göra anmälan derom hos Magistraten och
uttaga dess tillståndsbevis:
att den, som vill i flera städer idka handel, skall derom
på hvarje ställe göra anmälan på enahanda sätt; samt
att den, som vunnit tillstånd att i stad idka handel, bör, om
han tillika vill idka handel å landet, iakttaga hvad i 8:de punkten
derom föreskrifves ;
7:o att den, som, på sätt i nästföregående punkt sägs, vunnit tillstånd
att i stad idka handel, må ega att inom stadens område,
äfvensom å rikets marknader, i öppen salubod eller annorledes
drifva handel med alla slags inhemska och lofligen
införda utländska varor i hvad myckenhet som helst, utan
andra undantag eller inskränkningar, än som för allmänhetens
betryggande i alseende å behandlingen af krut, gifter eller
andra vådliga ämnen, samt angående bokhandel och försäljning
af apotheksvaror och af bränvin särskildt stadgas;
8:0 att den, som å landet vill handel idka, skall hos Konungens
Befallningshafvande i länet, på sätt i 6:te punkten säges, göra
anmälan med uppgift å stället, der handelsrörelsen är ämnad
att utöfvas, samt uttaga Konungens Befallningshafvandes tillståndsbevis
;
9:o att, på grund af den jemlikt förestående punkt vunna rättighet
till handels idkande å landet, öppen salubod på minst en
mils afstånd ifrån stad må hållas till försäljning af alla slags
inhemska och lofligen införda utländska varor, allenast med
de inskränkningar, som i 7:de punkten omförmälas;
10:o att å allmänna försäljningsplatser i städerna, äfvensom hvar
som helst å landet, en hvar måj ega rättighet att utan särskildt
tillstånd, vid eller utom marknader, försälja inhemska
fabriks-, handtverks- och husslöjdsalster äfvensom landtmannaprodukter,
utom bränvin; dock att, derest försäljningen sker
i öppen bod, anmälan bör göras, på sätt i 6:te och 8:de punkterna
sagdt är;
ll:o att nu gällande föreskrifter såväl angående vilkoren för vinnande
af behörighet att idka bokhandel och att försälja apotheksvaror,
gifter eller krut, som angående försäljning å offentlig
auktion, skola fortfarande lända till efterrättelse; äfvensom
att hvad särskildt är stadgadt angående idkande af källare-,
vinskänks-, schweizeri-, värdshus-, traktörs- eller krogrörelse
skall tills vidare förblifva gällande;
12:o att hvarje Svensk undersåte må vara oförhindrad att till riket
införa och derifrån utföra varor, under iakttagande af hvad
tullförfattningarne stadga och af öfriga i afseende härå gällande
ordnings- och kon troll föreskrifter, äfvensom att hvar och
en må vara berättigad att reda i skepp för så väl utrikes som
inrikes fart;
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utslcottets Betänkande N:o 119
13:o att rättighet för åklagare att verkställa beslag å varor, hvarmed
olaga handel idkas, må upphöra;
dels ock en förordning angående vilkoren för idkande af fabriks-
eller handtverksrörelse, i öfverensstämmelse med följande
allmänna grunder:
l:o att fabriksrörelse och handtverk äfvensom bageri-, bryggerioch
slagterihandtering må idkas, utan att förvärfvande af burskap
derför såsom vilkor erfordras;
2:o att skyldigheten att för rättighet till utöfning af vissa yrken
förvärfva mästerskap må upphöra;
3:o att en hvar, man eller qvinna, må, utan särskildt tillstånd,
vara berättigad att, med biträde af hemmavarande barn, till
afsalu tillverka fabriks- och handtverksarbeten, så ock idka
bageri-, bryggeri- eller slagterihandtering;
4:o att rättighet att i stad eller å landet, med biträde af andra
än hemmavarande barn, till afsalu tillverka fabriks-och handtverksarbeten
eller med enahanda biträde utöfva bageri-, bryggeri-
och slagterihandtering må tillkomma hvarje Svensk medborgare,
man eller qvinna, som eger god frejd samt råder öfver
sig och sin egendom;
5:o att gift qvinna må kunna vinna enahanda rättighet, sorn i
4:de punkten omförmäles, så framt mannen för hennes förbindelser
ansvarar;
6:o att jemväl omyndig må, med förmyndares samtycke och ansvarighet,
utöfva sådan rörelse, som uti 4:de punkten omförmäles
;
7:o att den, som blifvit straffad för brott, som medför vanfrejd,
må kunna, efter derom gjord ansökning, vinna tillstånd att,
med biträde af andra än hemmavarande barn, tillverka fabriksoch
handtverksarbeten till afsalu, så länge en slik rättighet
ärligen begagnas;
8:o att den, som vunnit rättighet att med biträde af andra än
hemmavarande barn tillverka fabriks- och handtverksarbeten
eller utöfva bageri-, bryggeri- eller slagterihandtering, derest
han dömes till ansvar för brott, som medför vanfrejd, skall,
när beslutet vunnit laga kraft, anses sådan rättighet förlustig;
dock att honom må vara öppet att, på sätt i 7:de punkten
sägs, söka rättigheten återvinna;
9:o att genom antagna arbetare eller annorledes alla slags arbeten
och varor må för Kronans behof förfärdigas; och att sådana
för Statens eller kommunens räkning stiftade inrättningar,
hvilka afse fattig- eller fängelsevård, äfvensom uppfostrings-
och vårdsanstalter af alla slag bibehållas vid dem hittills
medgifven rätt att så väl för inrättningarnes behof, som
till afsalu, tillverka fabriks- och handtverksarbeten;
10:o att tillverkning af sådana fabriks- och handtverksarbeten, för
åstadkommande hvaraf erfordras kemisk behandling, dervid
felaktighet kan medföra eldfara eller våda för lif eller helsa,
icke
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
17
icke må utöfvas af annan än elen, som antingen styrker sig
sjelf ega erforderlig skicklighet eller visar sig hafva antagit
annan person med intygad skicklighet att handteringen förestå;
och att för öfrigt i afseende på tillverkning af fabriksoch
handtverksarbeten till efterrättelse skola vara gällande
de föreskrifter, sorn för helsovården eller till förekommande
af skada och olägenhet för grannar antingen i allmänhet eller
för vissa fall äro eller framdeles varda meddelade;
ll:o att till fabriks- och handtverksarbeten icke skola hänföras
tillverkningar vid de manufaktur- eller andra verk, hvarmed
styrelsen öfver bergverken har befattning, och att i afseende
härå, äfvensom hvad beträffar boktryckeris anläggande, mjöloch
sågqvarn, apothek och badarestuga samt orgelbyggnad
och brån vinstill verkning, till efterrättelse skall lända hvad
derom särskildt är eller varder stadgadt;
12:o att i afseende å vissa fabriks- och handtverksarbotens förseende
med kontroll- och justeringsmärke skall iakttagas hvad
derom redan är eller framdeles kan varda stadgadt;
13:o att den, som vill, med biträde af andra än hemmavarande
barn, tillverka fabriks- och handtverksarbeten eller utötva
bageri-, bryggeri- eller slagterihandtering, skall, med företeende
af bevis om sin behörighet dertill, göra anmälan derom i stad
hos Magistrat och å landet hos Konungens Befallningshafvande,
samt uttaga tillståndsbevis för handteringens utöfvande;
14:o att vid inrättningar för tillverkning af fabriks- och handtverksarbeten
till arbetare ej må antagas någon, som ej fyllt
tolf år; och att vid dylika inrättningar till arbete nattetid,
mellan klockan 9 på aftonen och klockan 5 på morgonen, arbetare
Under aderton års ålder ej må användas;
15:o att fabriks- och handtverksidkare skall hafva åliggande att
faderligt vaka deröfver, att do hos honom antagne arbetare,
särdeles då do såsom minderårige äro i han3 hus och bröd,
hållas till gudsfruktan, ordentlighet och goda seder och, om
de förut ej förvärfvat det kunskapsmått, som folkskolestadgan
föreskrifver såsom det minsta, deruti erhålla undervisning å
de dagar och timmar, som idkaren bestämmer, samt för öfrigt
tillhållas att flitigt besöka söndagsskolor eller andra för fabriks-
och handtverksarbetare afsedda läroanstalter; äfvensom
att idkare skall vara skyldig att sjelf eller genom andra meddela
minderårig arbetare undervisning i yrket samt att vid
de hos honom anställda arbetares behandling och sysselsättning
fästa behörigt afseende å deras helsa och arbetsförmåga;
16:o att i afseende å förhållanden i öfrigt emellan fabriks- och
handtverksidkare samt deras arbetare skali gälla allmän lag
och, der icke i laglig ordning upprättadt kontrakt annorlunda
bestämmer, legostadgan;
Bih. till B. St. Prot. 1862 $ 1863. 8 Sami. 32 Haft. 3
18 Allmänna Besvärs- orh Eicon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
17:o att, i sammanhang med beifran af olagligheter i fråga om
varutillverkning, beslag icke vidare må ega rum.
Stockholm den 22 Maj 1863.
Reservationer:
af Doktor Runsten: “Med burskapens upphäfvande och i dess ställe införan
det
at både handelsfrihet och frihandel är riket i fara att förlora sitt fordna borgerskap;
och detta vore väl bland national förluster den största, som det Svenska
folket, efter sin bosättning inom egna landamftren, någonsin lidit hitintills. Man
är dermed på väg att göra sig af med såväl land som städer. Städerna, då de
i saknad af ett burskapsegande borgerskap och i följd af cn oinskränkt inrikes
handelsfrihet, naturligtvis skulle upplösas, söndersplittras och utförbredas vida kring
all landsbygden, skulle ej längre förblifva städer, och landsbygden, öfverströdd och
öfversållad med allehanda handelsbodar och alla en oinskränkt utrikes frihandels
lyxartiklar, skulle ej längre förblifva egentlig landsbygd, men hela riket med både
land och städer nödvändigt urarta till en enda stor och vidöppen marknadsplats
med en svindlande verldshandel, fotad på den sväfvande grunden af cn alltjemt
stigande utrikes skuldsättning. Och väl finge dermed landet cn vackrare eller brokigare
yta, om än flin t ska Iligt af skogsförödelse för nödtvungna lyxliqvider, såsom
ock allmogens barn, omklädda i berrskapsdrägter, nog klefve präktigare utvändigt.
Men dess sämre vore då bestäldt med både landets och folkets och rikets innandöme.
Ty hvarken komrne derefter landet att odlas af sjelf ständige odalmän,
eller blefve folket annat, än en sammangyttrad massa af förpaktare och daglönare,
som slafvade under utländska kreditorers penningetyranni, eller till slut rike och
regering annat, än den fatala magten af ett all sannskyldig högre frihet förqväfvande
envälde. Ja, burskapens upphäfvande och med detsamma förstörelsen af
all skilnad städer och landsbygd emellan, eller de båda så heterogena elementernas
sammangjutning, det vore just det jäsande kaos, hvari en allt förbländande,
mordisk tidsanda redan länge arbetat att bringa all äfven svensk nationalsjclfständighet
om lifvet. Korteligen, någon svensk nationalitet funnes sedermera icke,
eller den vore undertryckt såsom i Polen, och det frejdade svenska folknamnet
blefve blott ämne för verldens ömkan och ali kristenhets medlidande.
Visserligen måste alltid affärslifvet i dess vidsträcktare verksamhet blifva,
hvad det äfven hos oss alltid varit, — ett kosmopolitiskt. Och vårt borgerskap,
då det, medelst flitiga utbyten, förädlingar och omsättningar af in- och utländska
varor, arbetat på kommerciel väg att förmedla vårt folks fredliga förbindelser med
alla andra folkslag och Stater, har dermed också fullt burskapsmeseigt tjenat i en
högre verldsplan att inleda vårt folk och land i det stora samarbetet för hela
vårt slägtes högsta jordiska kulturutveckling, såsom ock för framgången af en
ändå högre, en himmelsk kulturförmedling folken emellan, sjelfva kristendomen
är kosmopolitisk. Men ett annat ej mindre vigtigt burskapsåliggande har det hos
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utslcottets Betänkande N:o 119.
19
oss varit, att svenskt borgerskap tillika alltid bort vara ett patriotiskt, och såsom
sådant alltid bort bålla, samt äfven tillförene förmått bålla, emellan hemlandet
och alla utlanden handelsvågen i någorlunda jemnvigt. Och tydligt är, att eljest
rikets handelskorps, om den betalado sina importer, icke med motsvarande exporter,
utan med riksbankens silfvervalutor, då icke utgjorde en patriotisk borgarekorps,
utan fastmera kunde anses vara en landsförrädisk ströfkorps af snikne
kommissionärer åt utländska handels- eller bankirfirmor, som naturligtvis gerna
vilja köpa sig in bland blifvande nya egare till vårt gamla fädernesland. Också
hafva de svenska städerna, såsom borgerskapets fridlysta hemvist, visst aldrig
varit bestämda till säten för landets in- och utrikes skuldsättning, “men att vara
de borgar, hvarifrån ett väl ordnadt, borgerskap, i eget välförstådt intresse, bort
emot vådan af lössläppt handelsmissbruk taga all landsbygden i försvar, att icke
sådan öfverimport af lyx finge någorstädes rum, som för blott enskild vinst kundo
fordra, jemte landets skogar och jern, jemväl sjelfva landets försäljning å verldsmarknaden".
Men om nu dock samma riksvigtiga borgarförbindelse, innan den
ännu hunnit afskaffas, på sistone icke bättre blifvit fullgjord, än att redan både
land och folk och rike häfta för en utrikes skuld å hundratals millioner, hvad
då vidare att vänta och att frukta för våra barn och efterkommande, derest, för
meddelande af burskap åt de nya frihandelsfantomerna, i stället allt fornsvenskt
borgerskap ändtligen blefve från all burskapsförpligtelse formligen entledigadt!
Eller vore ej dessförinnan på tiden, att man, i farten att all lag och pligt upphäfva,
hölle stilla en stund och litet betänkte saken, innan man på den slippriga banan
rusar vidare nedåt? En högst behöflig reaktion och omvändning i åsigter och åtgärder
kunde såmedelst inträffa, medan ännu den eljest outeblifveliga nationalbankrutten
kunde i någon mån afvärjas. Men ohjelpligen vore nu olyckan gifven,
om folket ej finge ett rent patriotiskt borgerskap fastheldre återupprättadt,
än att äfven dess sista qvarlefva skulle tillspillogifvas. Och det dröjde visst sedan
ej länge, innan i mät blefve taget med både städer och byar det landet, som likväl
varit så länge våra fäders förlofvade land, då ock vårt folks öde blefve såsom
hittills det förra egendomsfolkets. — Sådan har varit och är ännu för vårt
samhälle vigten af att ega ett lagstadgadt borgerskap, och så stor olyckan af att
förlora detsamma. Och har jag derföre i full motsats till hvad Utskottet för
ytterligare afskaffande af gällande närings- och handelslagar föreslagit, härmed bort
ej blott emot Betänkandet i det hela, utan ock vid en och hvar af dess slutpunkter
på det högsta och allvarligaste protestera, — om än denna röst blir en ropandes
i öknen. Men — dixi et meam salvavi animam.tc
Emot 2:dra och Sale punkterna i förslaget rörande vilkoren för handels
idkande: af Doktor Emanuelsson;
emot 13:de punkten i samma förslag: af Kontraktsprosten Palmlund och
Herr Rydin;
emot 13:de punkten af förslaget rörande vilkoren för handtverks- och fabriksrörelses
idkande: af Kyrkoherden Landgren: “Hvad Utskottet i denna punkt
föreslagit, att handtverkare på landet, hvilka utöfva sin näring med biträde af
andra än hemmavarande barn, skola göra anmälan derom hos Konungens Befallningshafvande
och der uttaga tillståndsbevis, synes medföra för mången mindre
bemedlad handtverkare så stora olägenheter, att det, om det allmänt tillämpades,
mera skulle motverka än befordra näringsfriheten på landet. Att en handtverkare,
jemförlig med de förra gcrningsmännen, som till sitt biträde begagnar en
20 Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119.
eller annan gosse, eller att en qvinna, sorn med hjelp af en piga bakar bröd till
försäljning åt jernvägsarbetare, kommenderingar, bruksfolk m. fl. skall, sjelf icke
skrifkunnig, genom andras biträde göra anmälan derom vid ett stundom på långt
afstånd beläget Landsliöfdinge-embete, synes mig temligen öfverflödigt. Hvad Utskottet
genom detta förslag åsyftat, att beskattning å den inkomst arbetet gifver,
bättre skulle kontrolleras, äfvensom att större säkerhet i de statistiska uppgifterna
dermed skulle vinnas, kan lika lätt uppnås, om en sådan anmälan göres
bos kommunalnämnden, hvilken lättare kan meddela Bevillningsberedningen nödiga
upplysningar, och, om så erfordras, till Konungens Befallningshafvande lemna
uppgift på dylika handtverks- och näringsidkare, utan att betunga den obemedlade
med onödiga omgångar och utgifter. Ehuru denna sak kan vara af mindi e betydenhet,
och det är sannolikt, att om. förslaget blefve lag, en stor del af dessa mindre
handtverkare underlät att på föreskrifvet sätt anmäla sig; synes det dock vara
mindre lämpligt att föreslå en lagbestämmelse, som, i sig sjelf öfverflödig, torde
föga blifva tillämpad. På grund häraf får jag vördsamt hemställa: att i 13:de
punkten orden: Konungens Befallningshafvande utbytas mot: Kommunalnämnds
Emot 17:de punkten af sistnämnda förslag: af Kontraktsprosten Palmlund.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JV$ 120.
1
JVsf 1*0.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Juni 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af vackt motion om fullständigt omarbetande af
taxan å afgifler för transporter å Statens jernvägar, äfvensom
af reglementet för trafiken å desamma.
Motionen härom är väckt af Friherre Fock, A. J., som, med uttalande af den
mening, att taxan å berörda afgifter vore för hög och att systemet för vården af
jernvägstrafiken för mycket liknade det för en embetsmannaförvaltning, hemställt,
att Rikets Ständer ”mätte medverka till åtgärders vidtagande för en fullständig omarbetning
af nu gällande taxa och fraktsatsernas nedsättning så lågt som Statens
verkliga kostnad för godstransporten under en med säkerhet påräknelig vexande
trafik iriedgifver, äfvensom, i sammanhang härmed, att en nödig förändring af bestämmelserna
i trafikreglementet den 4 April 1862, eger rum, för att tillförsäkra
trafiken mera beqvämlighet och i allmänhet en affärsmessigare behandling”.
I följd af Höglofliga Ridderskapets och Adelns remiss, åligger det Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet att afgifva yttrande öfver nämnda motion, hvilken
igenfinnes under N:o 164 i l:a motionsserien.
Då motionären icke utvecklat, i hvilka hänseenden gällande taxa och reglemente
för trafiken å Statens jernvägar skulle tarfva rättelse, utan endast i allmänhet
yrkat ändring i desamma; men han deremot omnämnt, att petitiuiier i sådant
syfte skulle vid tiden för riksdagens början vara förberedda; och sedermera kändt
blifvit, att dylika petitioner verkligen till Kongl. Maj:t afgifvits af innevånare i rikets
södra och vestra provinser, äfvensom att Styrelsens för statens jernvägstrafik utlåtande
öfver desamma af Kongl. Majit infordrats, har Utskottet förskaffat sig kännedom
af såväl petitionernas innehåll som berörda utlåtande; och hade ämnat för desamma
här redogöra. Men under tiden har Kongl. Majit öfver dein resolverat samt
i nådig Skrifvelse den 17 sisth April meddelat bemälda Styrelse Sitt beslut i ämnet.
Härigenom har, i öfverensstämmelse med hvad Styrelsen i underdånighet föreslagit,
blifvit föreskrifvet till iakttagande
i afseende å reglementet,
Bill. till R, St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. 33 Haft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JVs 120.
att den uti § 12 inom. 1 meddelade föreskrift om skyldighet för passagerare,
som anträffas på bantåg utan biljett, att betala dubbel afgift för hela den väglängd
som bantåget tillryggalagt frän utgångspunkten, icke må vinna tillämpning, så framt
passageraren vid instigandet i vagnen för vederbörande stationsinspektor eller konduktör
gjort anmälan om förhållandet och anledningen dertill;
att vederbörande trafikbefälhafvare må, när omständigheterna så medgifva,
kunna bevilja undantag från den i § 23 stadgade allmänna föreskrift att hästar, andra
större kreatur, äfvensom hundar, icke tili fortskaffande emottagas, derest de ej
åtföljas af egare eller vårdare; hvarom Styrelsen har att meddela de närmare detaljbestämmelser,
som kunna finnas erforderliga;
att, derest godsafsändare å den vid afgångsstationen varande godsexpedition
aflemnar två exemplar af den fraktsedel, som bör åtfölja godset till bestämmelseorten,
det skall åligga vederbörande stationsbefäl derstädes att, emot afgift af tre
öre, så fort ske kan efter godsets framkomst, i stället för den i § 36 omförmälda
godsnotis, samt på sätt och under vilkor, som om sådan äro stadgade, tillställa
emottagaren det ena exemplaret af fraktsedeln, jemväl innefattande tryckt formulär
till qvitto, för att vid godsets afhemtning utaf emottagaren begagnas; skolande den
godsafsändare, som önskar erhålla qvitto å inlenmadt fraktgods, för detta ändamål
aflemna ytterligare ett exemplar af fraktsedeln;
att, med undantag från de i mom. 5 och 6 af § 36 meddelade föreskrifter,
den i taxan bestämda magasins- eller platshyra för gods, sorn från station icke afhemtas
inom tjugofyra timmar efter bantågs ankomst, ej må vid på landet belägna
stationer utkräfvas af den emottagare, som har sin bostad på öfver en ättondedels
mils afstånd från stationen och afhemtar eller aflastar godset inom fyratioåtta timmar
från godsets ankomst, sön- och hclgedagar oräknade; ankommande det jemväl
■på vederbörande intendent att i allmänhet, när godsemottagare visar giltiga skäl,
sorn förhindrat afhemtning af gods inom bestämd tid, bevilja eftergift af eller ned
sättning
i stadgade plats- och magasinsafgifter; och
att Statens ansvarighet för emottaget gods, hvilken ansvarighet enligt § 39
upphör när godset blifvit på bestämmelseorten stäldt till emottagarens förfogande
samt i hvad fall sorn helst sednast tjufyra timmar efter ankomsten, skall i de fall,
då gods får å station afgiftsfritt ovarligga i fyratioåtta timmar till denna tid vara
utsträckt; samt
i afseende på taxan,
att, derest, vid debitering af frakter eller andra afgifter enligt de i § 2 omförmälda
specialtaxor, det skulle befinnas att i något fall påförts lägre afgift eller
frakt än rätteligen bort ske, kraf för bristen skall, för att blifva gällande, hos vederbörande
trafikant anmälas sednast åttonde dagen derefter;
att, då skrymmande gods och sådant gods, för hvilket enligt §§ 10, 18 och
19 i taxan afgifter skola såsom för skrymmande gods erläggas, i större myckenhet
till fortskaffande anmäles, det må ankomma på Styrelsen att, i särskilda läll, med
afseende ä det anmälda godsets beskaffenhet, den väglängd detsamma är afsedt att
fortskaffas jemte öfriga förekommande omständigheter, bestämma den afgift, som vid
sådana transporter bör för hvarje vagn erläggas;
att, med afseende på den betydliga skilnaden emellan vigtsenheten för ilgods
och för ällmänt fraktgods, denna, i § 29 bestämda enhet skall för sistnämnda slags
gods utgöra en half centner, hvaremot, då vigten öfverstiger femtio skålpund, men
icke uppgår till en hel centners afgift, dock skall såsom för hel centner beräknas;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JW 120.
3
att den lastning och lossning, som enligt § 36 åligger trafikant, vid afsändning
eller emottagande af gods i hela vagnslaster, må kunna, der trafikant det
åstundar eller sådant af andra orsaker påkallas, genom vederbörande stations-tjenstemäns
försorg verkställas emot afgift, som Styrelsen eger bestämma; ankommande
det jemväl på Styrelsen att, för transport af diverse landtmannaprodukter och trädgårdsalster,
tillhörande samma klass, ehuru ej af samma slag, åt landtmän förhyra
hela vagnar, emot afgift efter den vigt, som hvarje vagn i medeltal lastar, dock
för minst etthundra centner;
att vid debitering af den i § 32 mom. 4 bestämda plats- eller magasinshyra
iakttages hvad ofvan beträffande S 36 af reglementet blifvit föreskrifvet;
samt att, med tillämpning af det uti § 34 Styrelsen gifna bemyndigande att
uppå skeende ansökning för särskilda fall bevilja nedsättning med högst tjugu procent
i den afgift, som enligt gällande taxa eljest skolat erläggas, Styrelsen eger
att äfven i allmänhet förordna om slik nedsättning, när sådant finnes vara tillfördel
för jernvägsrörelsen; hvarjemte det må ankomma på Styrelsen att i de fall, dä,
i följd af trafikens öfvervägande rigtning åt ett håll, vagnar mäste förås tomma
längre vägsträckor, ingå särskilda öfverenskommelse!1 om transport mot lägre frakt
af större partier sådant gods, för hvilket jernvägen eljest icke skulle komma att
begagnas;
hvarförutan Kongl. Majit medgifvit följande nedsättningar af de uti taxan
bestämda frakter, nemligen:
att afgifterna för artiklarne
Gjutgods, gröfre,
Jern, stäng-, band-, knipp-, tråd-, bult-, bleck- och plåt,
Gröfre smide,
Spik,
Stål,
Sill, salt i tunnor,
Fat bränvins-, öl-, dricks-, tomma och återgående, efter anmälan dä samma
fat försändas fyllda.
Drank,
Ris, bundtadt eller hackadt, samt buteljer, tomma, lösa eller i lådor, hvilka
artiklar nu äro upptagna bland andra klassens fraktgods, skola hädanefter utgå enligt
de för tredje klassen bestämda belopp;
att artiklarne bjelkar, ej öfver fyratio fot, bräder, plank, sparrar, timmer
samt oarbetade inhemska träblock och virke, då försändning sker i hela vagnslaster
samt frakt betalas för tjugu mil och deröfver, må åtnjuta nedsättning i frakten
med tretio procent af hvad i taxan föreskrifves;
att ved i hela vagnslaster må få transporteras mot en med tjugufem procent
nedsatt frakt, då sådan erlägges för åtta till tolf mils väglängd och med 30 procents
rabatt, då frakten betalas för tolf mils transport och deröfver;
att kärl, säckar, burar eller korgar, uti hvilka mjölk, smör eller andra dylika
förnödenhetsvaror, spannmål eller mindre kreatur till någon station med bantåg
ankommit, må få utan afgift tomma återgå till afsändningss.tationen, allt inom den
tid och under de kontroller, sorn Styrelsen kan finna skäligt till iakttagande stadga;
hvilken nedsättning i taxan tillämpas frän och med den 1 innevarande Juni.
I öfrigt har Kongl. Majit, lika med Jernvägs-styrelsen, ansett den tidrymd,
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JW 121.
under hvilken ifrågavarande reglemente och taxa tjenat till efterrättelse, vara alltför
kort för att derpå kunna grunda ett fullständigt bedömande af nödvändigheten
eller ändamålsenligheten af de utaf petitionärerna ifrågasatta väsendtliga förändringar
i de för trafiken å Statens stambanor gällande bestämmelser, samt att, då för
ordnandet af dithörande förhållanden behörigt afseende borde fästas ej blott å
varurörelsens behof af billiga transportkostnader, utan äfven å det allmännas fördelar
och möjligheten att af rörelsen å stambanorna hemta skälig inkomst, ytterligare
någon tids erfarenhet om berörda bestämmelsers inverkan pä trafikens
utveckling vore af nöden.
Efter hvad sålunda förekommit och då Utskottet ej kan annat än biträda
den mening, som på sätt nyss förmäldt är af Kongl. Maj:t såväl som af Jernvägsstyrelsen
uttalats, att den tid, hvarunder ifrågavarande reglemente och taxa varit
tillämpade, eller sedan den 1 Augusti nästlidet år, är alltför kort, för att på den
deraf vunna erfarenhet kunna grunda ett omdöme, om och i hvad mån förändringar
af desamma i ett eller annat hänseende kunna, ur den synpunkt, som, när
fråga är om på Statens bekostnad anlagda stambanor, bör fasthållas, verkligen befinnas
af nöden; samt då dertill kommer, att, på sätt förut är antydt, motionären
icke ens uppgifvit, i hvilka afseenden meranämnda reglemente och taxa skulle
tarfva omarbetning, anser Utskottet sig af berörda motion ej ega anledning föreslå
Rikets Ständer att i detta ärende för närvarande göra någon underdånig framställning
till Kongl. Majit, utan tillstyrker, att
motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 11 Juni 1863.
JW 121.
Ank. till Exp.-Btsk. den 11 Juni 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion, åsyftande Manufaktur-diskontinrättningens
upphörande.
Till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit öfverlemnad
en inom Vallofliga Borgare-Ståndet af Herr Wallenberg väckt motion,
N:o 210, deri han, med åberopande af de grunder, sorn blifvit anförda uti en af
honom afgifven och till Banko-Utskottet remitterad motion, Nio 209, angående
successiv minskning af Riksbankens åt Manufakturdiskonten lemnade kreditiv, hemställt,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit, med anmälan om deras förfogande
i fråga om minskning af kreditivet, i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit, med
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande @ 121.
5
gifvande att Manufakturdiskont-inrättningen och dess allmänna lånerörelse finge upphöra,
täcktes i nåder förordna om de förberedande åtgärder, som kunde påkallas
i detta hänseende och för det syfte att denna inrättnings egna behållning må
varda öfverflyttad till vård af Stats-kontoret, för att enligt Kongl. Maj:ts föreskrifter
fortfarande användas, till förlagslån eller annorledes till ett tidsenligt främjande
af industriela företag.
I anledning af Herr Wallenbergs förslag att, i ändamål att bereda Manufaktur-diskontens
upplösning, Riksbankens åt Manufaktur-diskonten lemnade kreditiv
måtte successivt indragas, har Banko-Utskottet vid innevarande riksdag i Betänkande
N:o 35, hufvudsakligen på det skäl att Manufaktur-diskontens egna fond vore
allt för otillräcklig för det afsedda ändamålet med de från Manufaktur-diskonten
utgående län, afstyrkt bifall till nämnda förslag, äfvensom Rikets Ständer bifallit
Banko-Utskottets Betänkande i denna del.
Enligt Utskottets förmenande är Manufaktur-diskontens verksamhet af hufvudsaklig
nytta genom det stöd och uppmuntran, derigenom beredas åt näringarne, hvilka
enligt hvad erfarenheten visat, ännu deraf äro i behof; enär om än vissa svenska
industrialster kunna i afseende å beskaffenhet täfla med utländska tillverkningar
af samma slag, de inhemska fabrikaterna dock icke i pris ännu uthärda denna täflan
med de utländska.
Då för öfrigt Rikets Ständer under innevarande riksdag bifallit Banko-Utskottets
hemställan, att det Jern-kontoret beviljade kreditiv ä Banken, 900,000 R:dr,
hvarå räntan är bestämd tili lika belopp, som å Manufaktur-diskontens kreditiv,
fortfarande må pä hittills stadgade vilkor begagnas, samt de inhemska manufakturerna
synas vara hvarken mindre i behof eller mindre förtjente af en fortfarande
uppmuntran än den inhemska jernhandteringen, hemställer Utskottet
att Herr Wallenbergs ifrågavarande motion ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 Juni 1863.
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. 33 Häft.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Allmänna Besvärs- och kkonomi-Utskotlets Utlåtande, N:o 122.
i
M:ö 122.
AnL till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1803, kl. lii mield.
Utlåtande, i anledning af återrerniss af Utskottets Betänkande N:o ii G.
Vid pröfning af ornförmälda Betänkande, i hvilket Utskottet, med föranledande
al derom väckta motioner, framställt förslag till ändring i vissa delar af Kongl. Förordningen
om Kommunal-styrelse pä landet den 21 Mars 1862, hafva, enligt lill
Utskottet inkomna protokolls-utdrag, Riks-Stånden lättat följande, sins emellan skiljaktiga
beslut:
a) i fråga om 58 § i berörda Kongl. Förordning.
Höglolliga Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet hafva sammanstämmande
beslutat, att mom. Litt. A i denna § skall ändras till denna lydelse:
»För jordbruksfastighet, ehvad den är i mantal satt elier ej, påföres en fyrk för bevillning
till belopp af 1 till och med 5 öre; två fyrk för bevillning utöfver 5 till
och med 10 öre; tre fyrk för bevillning utöfver 10 till och med 15 öre; samt»
O. S. V.
—-
Vällolliga Borgare-Ståndet åter har återremitterat denna del af Utskottets förslag
»i den syftning, att Utskottet må, med bibehållande af den föreslagna beräkningsgrunden
för fyrktahsättningen, uppgöra förslag till en sådan ordalydelse af 58 § i
Kongl. Förordningen om Kommunal-styrelse pä landet, att densamma icke måste förändras
hvarje gång en förändring i Bevillnings-förordningeu beslutas angående bevill—
ningens beräkning.»
Deremot bar Hedervärda Bonde-Ståndet antagit Utskottets förslag oförändradt.
Då således, i det ämne som är föremål för skiljaktiga beslut, nemligen sättet
för beräkning af bidrag till kommunal-utskylder, två Riks-Stånd godkänt det af Utskottet
framställda förslag, och de begge öfriga Ståndens beslut ej äro af den beskaffenhet,
att frågan grundlagsenligen kan förfalla; men deremot de af Borgare-Ståndet
emot den af Utskottet föreslagna uppställning af ifrågavarande § gjorda anmärkningar
icke, emot de öfriga tre Riks-Ståndens sammanstämmande mening, kan till vidare
afseende föranleda, anser Utskottet sig böra, med vidhållande af sitt förslag, hemställa,
Bilt. till J{. St. Prot. 1802 & 1803. 8 Sami. 31 lläft. i
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 122.
att Ridderskapet och Adeln, Preste-Ståndet och Borgare-Ståndet ville godkänna
den af Utskottet tillstyrkta ändring af 58 § i förenämnda Kongl.
Förordning.
h) i fråga om 12 <§:
till hvilken Utskottet föreslagit ett tillägg, åsyftande att för röstberäkning bestämma
ett visst maximum, hvarutöfver rösträtt ej skulle fä utöfvas, hafva Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ständet afslagit den af Utskottet, efter derom väckta motioner,
gjorda framställning.
Borgare-Ståndet har återremitterat jemväl denna såväl som alla öfriga punkter
och Bonde-Ståndet har godkänt Utskottets hemställan i denna och öfriga delar af
Betänkandet.
Genom förstnämnda begge Riks-Stånds afslag å Utskottets och motionärernes
framställning har emellertid
frågan om ändring af 12 § af merberörda författning förfallit; hvilket
Utskottet, i anledning af Borgare-Ståndets återremiss i denna del, endast
skolat för Riks-Stånden tillkännagifva;
c) i fråga om 59 §:
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva godkänt Utskottets förslag till
förändrad lydelse af denna §, allenast med iakttagande af den rättelse, som blefve
en följd af dessa Stånds beslut beträffande 12 §; och då, efter den utgång frågan
om ändring af 12 § erhållit, någon hänvisning till densamma icke, på sätt af Utskottets
förslag skulle blifvit en följd, vidare bör ifrågakomma, får — oaktadt Bonde
Ståndet
gillat Utskottets framställning och Borgare-Ståndet återremitterat denna punkt
till förnyad behandling i sammanhang med det öfriga af Betänkandet, — Utskottet vördsamt
hemställa,
att Borgare- och Bonde-Stånden måtte vid Ridderskapet och Adelns samt
Preste-Ståndets beslut låta bero; såsom följd hvaraf allenast den ändring
i den af Utskottet åt 59 § föreslagna lydelse skulle ske, att, i sista punkten,
orden: »med iakttagande af de bestämmelser och undantag §§ 8, 9,
10 och 12 innehålla» utbytas emot orden: med iakttagande af de bestämmelser
och undantag <§§ 8, 9 och 10 innehålla;
d) i fråga om 9 och 64
hafva Utskottets förslag blifvit af tre Riks-Stånd gillade; och kan alltså Höglofliga
Borgare-Ståndets återremiss i dessa delar af Betänkandet
ej till vidare åtgärd föranleda.
Hvad åter angår den i Utskottets oftaberörda Betänkande till sist gjorda hemställan,
rörande allåtande af underdånig skrifvelse till Kongl. Majit med anhållan om
ändring af ifrågavarande författning i de delar, hvarom Rikets Ständer förmodades
komma att sig förena, äfvensom om rättelse i enlighet dermed, af de vid författningen
fogade formulär; följer af det ofvan anförda, att, på sätt Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet erinrat, formen för den underdåniga skrifvelsen och uppställningen
A lim anim Besvärs- o<h Ehcnonu-Ut skol tels Utlåtande N:o 122.
3
af de formulär, Utskottet vidfogat sitt Betänkande, blifva beroende af det beslut, som,
i fråga om 58 §:s lydelse, slutligen kan varda af Rikets Ständer fattadt; och föranlätes
fördenskull Utskottet, i anledning af Kidderskapet och Adelns samt BorgareS
tåndets äterremiss af frägan om nämnda formulärs uppställning,
förbehålla sig alt framdeles, sedan Rikets Ständer fattat definitivt beslut
rörande lydelsen af oftanämnda 58 §, inkomma med ytterligare memorial
i ämnet.
Stockholm den 6 Juli 1863.
Reservation:
af Doktor Runsten: »Utskottet antager, att dess förslag i Betänkandet N:o 116
skulle vara sä väl af Borgare-Ståndet, som af Bonde-Ståndet godkändt. Så är det dock
icke. Eldigt Bonde-Ståndets beslut skulle nemligen endast Bevillningen böra, på sätt
Utskottet föres'agit, läggas till grund för den fyrksättning, hvarom fråga är, då deremot
Borgare-Ståndet yrkat en fyrksättning, som, i anseende till bevillningens föränderlighet,
borde göras deraf oberoende. Och hafva alltså de nämnda tvänne Stånden
i sjelfva verket stadnat emot hvarandra i skiljaktiga meningar. Deremot äro de tvänne
första Stånden med hvarandra i denna fråga fullt öfverensstämmande; och Utskottet
synes derföre heldre bort framhålla dessa Ståndens mening såsom möjligen mera förtjent
att vinna äfven de tvänne andra Ståndens bifall, — ehuruväl Utskottet äfven
skulle kunnat, i stöd af sådan meningsskiljaktighet, helt enkelt förklara hela frågan
förfallen, om eljest saken vore, såsom den tagits, af blott ekonomisk natur.
Men af sådan natur är dock denna saken icke, då här fastmera ett af hufvudbetingen
för ett helt Riks-Stånds både civila och kommunala talanderätt kan sägas
vara i fara att göras om intet. Enligt kommunalförfattningens 59 § skall nemligen
hvarje kommuns fyrktalslängd tillika vara dess röstlängd; och följer deraf, alt, derest
numera endast Bevillningen antoges till fyrksältningsgrund, dymedelst all den rösträtt,
som hittills i sockenstämman varit fästad vid hemmantalet, numera i den nya kommunalstämman
vore upphäfven. Men enligt 15 § Riksdags-ordningen är dock ännu
för Bonde-Ståndet hemmantalets rösträtt — detsamma som för Borgare-Ståndet burskapet
— det organiska band, hvarigenom hvarderas alla medlemmar förenas till samhälliga
korporationer, de der icke heller skulle, om de banden upplöstes, längre kunna
såsom Riks-Stånd fortfara. Och tydligt bör då vara, vid sådant sakens förhållande, att
denna frågas behandling icke ligger inom Ekonomi-Utskottets befogenhet. Men också
derföre, och emedan dessutom frågan tillika rörer stadgandet af en ny beskattningsgrund,
skulle visst Utskottet äfvenledes kunnat, samt väl äfven bort, efter sådan sakens
utgång hos Riks-Stånden, föreslå,
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 122.
att hela frågan, då den numera i all dess vidd icke tillhör ensamt Ekonomi-Utskottet,
fördenskull matte derifrån hänskjutas, för att i Sammansatt
Lag- och Ekonomi- samt äfven Bevillnings-Utskott till ny behandling
företagas.
En så helt ny och fullt grundlagsenlig behandling af det vigtiga ämnet torde
dock icke vid denna riksdag numera böra företagas, utan fasthellre en annan väg
beträdas för frågans lösning på ett enklare sätt, dermed ej heller Ekonomi-Utskottets
befogenhet öfverträdes. Såsom fyrksättningsgrund är nemligen hemmantalet äfven i
kommuualförfattningens 58 §, om än blott skenbarligen, vidhållet. »Hvarje helt mantal»,
heter det, »påfores, utan hänseende till dess taxeringsvärde, ett hundra [100)
fyrkar, och större eller mindre hemmansdel det fyrktal, sorn efter denna grund emot
dess mantal svarar; allt efter förmedling räknadt.» Och meningen dermed borde väl
vara den, att hvarje hemmansegare skulle få sig röstfyrkar tillräknade så väl efter sitt
större eller mindre hemmans grundskatt, som efter derå belöpande statsbevillning —
helst som den Svenska bonden ännu för sitt hemman skattar till Kronan och Staten,
ej blott medelst några bevillningsören för det löpande värdet af årsafkastningen, utan
än mera medelst grundräntor och kronotionde m. m. för det fasta jordvärdet eller
sjelfva hemmansegandet med dess alla förmånsrätter. Men så sker nu dock icke, enär,
i följd af den anförda föreskriftens slutord, vid all lyrksättning för hemman, det
endast är hemmanets statsbevillning, som vid fyrkvärdets bestämmande skall tagas i
beräkning, samt alltså dervid intet hemman får sig någon enda röstfyr k tillräknad
efter dess grundskatt, utan endast efter bevillningsgrund. Denna felaktighet i redaktionen
af berörda fyrksättningsföreskrift är ock tillförene i nämnda Utskottsbetänkande
reservationsvis af mig närmare ådagalagd. Och må jag fördenskull, under åberopande
deraf, samt endast till ett förtydligande af hvad som väl ändå är eller bör
vara den anförda föreskriftens rätta mening, härmed vördsammast å nyo föreslå dervid
den redaktionsförändring, att ordalydelsen blifver följande:
Hvarje i mantal satt större eller mindre hemman påföres, utan hänseende
till dess taxeringsvärde, det fyrktal, som deremot efter ett hundra [100)
fyrkar pä mantal svarar, och derjemte det fyrktal, sorn motsvarar beloppet
af dess statsbevillning; skolande fyrkens medelvärde i hvarje kommun bestämmas
på sätt derom här nedan sägs.
Också vore väl detta förtydligande af hela författningens kardinalpunkt den enda
ändring, som med densamma ännu borde vidtagas, helst som ock redan dermed all
den af Utskottet med dess många ändringsförslag åsyftade fyrktalsförhöjning för jordbruksfastigheter
fullt ut vore vunnen på den gifna, lästa grunden af sjelfva hemmantalsskatten,
och icke behöfde efterletas uti något godtyckligen antagligt, större eller
mindre, sifferförhållande. Dermed undkommes äfven hvad som i Utskottsförslaget
visserligen utgör en ej ringa bristfällighet, i det att, derest endast bevillningen skulle
tagas i alla rikets kommuner till enahanda grund vid all lyrksättning, utan allt afseende
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulf kottets Utlåtande N:o U22. 5
ende pä hemmantalet, dymedelst äfven misskändes och förkastades just det, som i
författningen med fyrk menas, nemligen det i olika fyrkvärden uttryckta varierande
förhållande, som i olika kommuner eger rum emellan å ena sidan högre eller lägre
skattläggning och, å den andra, lägre eller högre taxeringsvärde med deraf beroende
statsbevillning, dä det deremot i författningen är en synnerlig förtjenst, att fyrkvärdet
måste rätta sig derefter. Der nemligen i åtskilliga kommuner hemmanen äro relativt
högre skattlogda och derföre komma i samma mån lägre i bevillning, der biir ock
fyrk värdet lägre *), men ock derföre fyrk talet större för alla andra bevillningsskyldige,
och tvärtom; hvilket ock bör så vara — af skäl, som i åberopade reservation finnas
närmare framhållna.
Dock, hurusomhelst kommunalförfattningen må i någon eller några dess punkter
förändras eller icke, så blir likväl allt sådant af mindre vigt, enär dermed ändå intet
är gjordt i hufvudsaken. Det är i Bevillningen, sådan den vanligen påföres tjenstemannen
och arbetaren, som den egentliga orsaken ligger till all den obillighet i fyrksättning,
som nu så mycket och med sådant skäl öfverklagas. Dock icke i sjelfva
Bevillnings-förordningen är felet så mycket att söka, som fastmera i förbiseendet af
den grundsats, som i hela dess 6 § är gällande, i det att vid all bevillning för inkomst
af rörelse, yrke eller tjenst, det icke är inkomstens bruttosumma, utan endast
nettobehållningen deraf, som bör till bevillning taxeras. Också till en skälig erinran
derom, har, såsom »allmän grundsats vid bevillningsafgifters bestämmande för embelsoch
tjenstemän», hos Högvördiga Preste-Ståndet, den mening blifvit till införande i
taxeringsinstruktionen antagen och godkänd, »att enhvar påföres bevillning för så stor
del af lönen, sorn, efter afdrag af alla i och för tjenstens utöfning nödiga kostnader,
kan beräknas återstå såsom enskild lönebehållning.» Och blefve nu samma förklaring
jemväl i förstärkt Bevillnings-Utskott godkänd, så vore väl dermed det rätta sättet
anvisadt för afhjelpande af det stora missförhållande, som emellertid emellan fastighetsegare
och tjenstemän, emellan kapitalister och arbetare, är rådande i följd just af
orätt bevillningstaxering.»
*) I socknar med t. ex. 30 mantal och derå belöpande sammanlagda hemmansbevillningar
å 450 R:dr i en, 300 i en annan och 180 i en 3:dje, blir medelbevillningen
å mantal 15 R:dr i den l:sta, 10 i den 2;dra och 6 i den 3:dje, samt fyrkvärdet
i hvardera 15, 10 och 6 öre.
Bi k. lill H St, Brot, 1862 & 1863. 8 Sami. 34 Haft.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 123.
1
JV:o 123.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Juli 1863, kl. 10 f. m.
Memorial, rörande väckt motion om underdånig framställning till
Kongl. Majit, angående behofvet af förändringar i rättegångsväsendet.
Från Högvördiga Prest.e-Ståndet har Utskottet nästlidne dag ernottagit en
af Doktor Almqvist väckt motion, hvari, med föranledande af Rikets Ständers
beslut i fråga om antagande af en ny strafflag och af deri tillämpade latitudsystem
och på grund af 56 § i Riksdagsordningen motionären hemställt att i anseende
till de brister i nuvarande rättegångsordning, som efter hans förmenande
förefunnes, särskildt hvad anginge underdomstolarne på landet, der samme person
-»utöfvade på samma gång anklagarens, ransakarens protokollsförarens och domarens
befattning och åligganden, utan att den anklagade, såsom i andra länder,
egde någon försvarare och der mod vanlig praxis till och med öfverensstämde att
domen vore fälld innan protokollet blifvit fullständigt uppsatt till det innehåll
det slutligen framställde och den dömde icke hade någon garanti, att hvad han
till sitt försvar kunnat anföra blifvit upptaget”, m. m.; Rikets Ständer måtte besluta
att ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan att Kongl. Maj:t ville
taga i nådigt öfvervägande i hvilka hänseenden en förändring är behöflig i Sveriges
rättegångsväsende och på hvad sätt de anmärkta missförhållandena måtte
kunna afhjelpas, eller åtminstone till en början i någon mån minskas samt derom
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition.
Bih. till It. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. 3S Haft.
2 Allm. liesvärs- och Ekonomi-Ulskoliets Memorial N:o 124.
Då emedlertid, enligt Utskottets uppfattning af grundlagens föreskrifter,
pröfningen af berörda ämne icke tillhör detta Utskott, får Utskottet motionen till
Högvördiga Preste-Ståndet återlemna och till samtliga Riks-Stånden hemställa,
till hvilket Utskott motionen bör remitteras.
Stockholm den 28 Juli 1863.
X:o 124.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Juli 1863, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskottets Betänkande N:o 55, rörande väckt
förslag om u/)/,häfvande af hittills gällande reglementen
för vården af sockenmagasiner samt öfverlemnande åt
kommunalstyrelserna alt Öfver samma magasiner förfoga.
I berörda Betänkande hade Utskottet hemställt, att Rikets Ständer mätte,
i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, anhålla, det Kongl. Majit täcktes utfärda
en författning, hvarigenom stadgades, satt vederbörande kommunalstämma
må ega att vidtaga de förändringar med distrikt- och sockenmagasiner, som af
stämman nyttiga anses; dock att, derest ett dylikt magasins rörelse minskas eller
alldeles indrages, det derigenom erhållna kapital under behörig kontroll bibehålles,
samt räntan deraf fortfarande användes till samma ändamål, hvartill afkastningen
från magasinet hittills utgått.»
Denna Utskottets hemställan har, enligt från Riks-Stånden inkomna protokollsutdrag,
blifvit af Höglofliga Ridderskapet och Adeln afslagen, men deremot
af Högvördiga Preste-Ståndet bifallen allenast med den ändring, att följande slutord
i den föreslagna underdåniga anhållan: -osarnt räntan deraf fortfarande
användas till samma ändamål, hvartill a/kastningen från magasinet hittills
utgått» skulle utbytas emot orden »sami en tillräcklig del af den influtna rän
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-UtshoHels Memorial N:o i 24.
3
Ian fortfarande användas till samma ändamål, hvartill af kastningen från magasinet
ursprungligen varit bestämd.» — Yällofliga Borgare-Ståndet åter har godkänt
Utskottets förslag: och Hedervärda Bonde-Ståndet har gillat den af Utskottet
tillstyrkta hemställan »att vederbörande kommunalstämma må ega att vidtaga de
förändringar med distrikt- och sockenmagasiner som af stämman nyttiga anses»;
men beslutat att de öfriga af Utskottet föreslagna bestämmelser ej skola i den
underdåniga framställningen inflyta.
Efter från sistnämnda Stånd utgången inbjudning har Borgare-Ståndet i
Bonde-Ståndets beslut sig förenat; hvaremot de begge öfriga Stånden afslagit inbjudningen
och förklarat sig vidblifva hvar sitt i ärendet fattade beslut.
I hufvudsaken torde således Utskottets omförmälda framställning få anses
vara af Rikets Ständer gillad, enär tre Riks-Stånd godkänt förslaget att åt kommunalstämmorna
öfverlemna att med ifrågavarande magasiner vidtaga de förändringar,
som af dem anses nyttiga.
Men då sålunda öppnas en utväg att för framtiden ordna dessa magasinsinrättningar
och deras verksamhet på det sätt, sorn af vederbörande kommunalstyrelse
pröfvas lämpligast, och att till och med indraga ett dylikt magasin, der
det anses umbäriigt eller ändamålslöst, hvilket sednare torde blifva händelsen inom
icke få kommuner, och biand dessa möjligen äfven sådana, der magasinsinrättningen
är till större eller mindre del grundad på enskildes donationer, uppstår
frågan, huru med det kapital, sorn realisationen lemnar i behåll, förfaras
bör. I detta hänseende fann Utskottet det icke välbetänkt, och i alla händelser
icke nödigt, att åt kommunernas respektive Styrelser öfverlemna att öfver sådana kapital
fritt förfoga, hvilket måhända till och med kunde befinnas, till följd af särskilda
stiftelsevilkor, dem Utskottet ej kunde hafva sig bekanta, icke fullt rättmätigt.
Och då en sådan generel öfverlåtelse af dispositionsrätten til! ifrågavarande magasiners
nuvarande behållning icke nödvändigt följde af beslutet att för framtiden
öfverlemna åt kommunalstämman att i öfrigt inrätta ett distrikt- eller sockenmagasin
efter kommunens behof eller detsamma alldeles indraga, hemställde
Utskottet, att det kapital, som genom ett magasins indragning eiler genom minskning
af dess rörelseomfång erhölles, måtte under behörig kontroll bibehållas.
För vidhållande af denna mening finnér Utskottet stöd deri, att dels Höglofliga
Ridderskapct och Adeln, som ogillat det väckta förslaget, grundat detta
beslut, bland annat, på farhågan för en obehörig förskingring af medel, hvilka
föregående generationer under andra afsigter hopsamlat, dels Högvördiga PresteStåndet
bifallit hvad till förekommande af en dylik förskingring eller af berörda
medels användande till främmande ändamål, af Utskottet föreslagits.
Beträffande åter den framtida ränteafkastningen af omförmälda medel, mäste
Borgare- och Bonde-Stånden, genom beslutet att i den ifrågaställa underdåniga
skrifvelsen utelemna allt yttrande derom (såväl som om sjelfva kapitaltill
-
4 Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulskoltets Memorial N:o 134.
»ängarne) anses hafva dermed åsyftat, att vederbörande kommunalstämma skulle
ega att jemväl öfver nämnda ränteafkastning förfoga. Och i sjelfva verket innefattar
Preste-Ståndets beslut detsamma, enär detta Stånd från ett dylikt förfogande
endast undantagit en för det ändamål, hvartill afkastningen från ett visst magasin
ursprungligen varit bestämd, »tillräcklig del af den influtna räntan.»
Utskottet, som anser de räntemedel, hvilka till distrikt- och sockenmagasinerna
redan influtit, böra betraktas såsom dessa magasiners kapitaltillgångar,
finnér, med anledning af hvad i målet förekommit och på grund af det ofvan
anförda, sig böra, till sammanjemkande af de skiljaktiga besluten, hemställa,
att Rikets Ständer måtte förena sig i det beslut, att i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Majit
täcktes utfärda en författning, hvarigenom stadgas, att vederbörande
kommunalstämma må ega att vidtaga de förändringar
med distrikt- ech sockenmagasiner, som af stämman nyttiga
anses; dock att, derest ett dylikt magasins rörelse minskas
eller alldeles indrages, det derigenom erhållna kapital
under behörig kontroll bibehålies.
Stockholm den 28 Juli 1863.
Friherre Alströmer, C. J. O., har begärt få antecknadt, att han i ärendets
förnyade behandling inom Utskottet ej tagit del.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial M 126.
1
Yso 125
Memorial, med formulär till Fyrktals-ldngd, till Debiterings- och
Uppbords-ldngd för Kommunal-utskylder samt till Debet
sedel
för dylika utskylder.
I Utlåtandet JV2 122, afgifvet i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
M 116, rörande ifrågasatta ändringar i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 Mars 1862, har Utskottet förbehållit sig att, sedan
Rikets Ständer lättat definitivt beslut rörande lydelsen af 58 g i nämnda Kongl
Förordning, inkomma med ytterligare memorial, beträffande förändrad uppställning
af de formulär, som äro samma författning vidfogade.
Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva nu tre Riks-Stånd,
nemligen Ridderskapet och Adeln, Preste-Ståndet och Borgare-Ståndet, vid förehafvande
af Utskottets ofvanomförmälda utlåtande, med afslag å Utskottets deri
gjorda inbjudning, sammanstämmande beslutit, att 58 § i merberörda Kongl.
Förordning skall i nedannämnda delar hafva den lydelse, som de tvänne först
nämnda
Stånden redan vid pröfningen af Utskottets i ämnet först aflåtna Betänkande
[M 116) antagit, nemligen:
»De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom kommunal-utskylder,
utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldiga efter nedanstående grunder
påförda Fyrktal.
Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning enligt Art. II
i Bevillnings-Stadgan, som de skattskyldige, jemlikt sednast fastställda taxeringslängder,
till Staten erlägga, sålunda att
A) för jordbruksfastighet, ehvad den är i mantal satt eller ej, påföres en
fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 5 öre; två fyrk för bevillning
utöfver 5 till och med 10 öre; tre fyrk för bevillning utöfver 10 till och med
15 öre o. s. v.; samt
B) för annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål påföres
en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 10 öre; två fyrk för bevill
ning
utöfver 10 lill och med 20 öre o. s. v.»
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. 56 Haft.
2
Allmänna Besvärs- och El;onomi-VIskallets Memorial M 125.
Till följd häraf, äfvensom af Rikets Ständers beslut rörande öfriga ifrågasatta
ändringar i ofvanomförmäida Kongl. Förordning, torde de författningen vidfogade
formulär böra erhålla den uppställning. Utskottet i hosföljande bilagor åt dem
gifvit. Den mest väsendtliga olikheten emellan dessa och dem Utskottet jemte
Betänkandet M 116 framlade, består deri, att då, till följd af Utskottets förslag
om ett visst maximum, hvarutöfver rösträtt vid kommunalstämma ej skulle få utöfvas,
Fyrktalslängden, hvilken tillika utgjorde kommunens röstlängd, borde i en
särskild kolumn upptaga det fyrktal, hvarför rösträtt egde rum, så är deremot
numera, sedan berörda förslag förfallit, en dylik kolumn i nämnda längd ej erforderlig.
Öfriga ändringar förklara sig sjelfva; och Utskottet hemställer vördsamligen,
att de härmed framlagda formulär
målte godkännas.
Stockholm den 19 Augusti 1863.
Litt. A.
Fyrktals-Längd för Nordbo socken år 1865.
Bevillning enligt Art.
II i BevillningsStadgan.
Personer.
Fastigheter.
Prosten N. N  Skrintorp JM 2, stom \ mantal, Kyrktomta JM I, skatte, i mantal
Landtbonden Sven Persson  Lugnås JVi i, Pastorsboställe, 1 mantal
Lagmannen N. N  Normlösa JM i, Häradshöfdingesboställe, 2 mantal
Majoren N. N ' Glittringe säteri, 11 mantal, Rofvestad 2# mantal, Ys qvarr
Bertil Nilsson  Berga JM I, f mantal
Anders Svensson  Berga JM 2, i mantal, Rofvestad i mantal, Brunby utjord
Gästgifvaren N. N  Wantinge Gästgifvaregård, 1 mantal
Skomakaren N. N. å Wantinge j
Torparen Carl Nilsson i Wik  Torpet Lugnet
Carl Svensson, Fjerdingsman i Brunby JM 3, '/48 mantal krono
o. s. v. — — — — — — — — — i — — — — — — — — — — — — — — — ■
Påfördt fyrktal.
För jordbruks-  fastighet.
För alla öfriga
beskattningsföremål.
För i mantal satt
jord.
För annan jordbruks-  fastighet.
För alla öfriga
beskattningsföremål.
Summa.
13
30
16
270
160
430
9
60
—
192
—
—
192
13
—
26
50
260
265
525
10
30
12
50
206
125
331
481
30
102
—
9,630
—
1,020
10,650
4
20
—
—
84
—
84
13
60
—
—
240
32
—
272
11
—
23
—
220
—
230
450
—
—
—
40
—
—
4
4
—
70
—
—
—
14
—
14
—
11
18
3
—
2
5
Summa
Bör till Allmänna Besvärs- ock Ekonomi Utskottets Memorial, 1862—1863, M 125.
Litt. B.
Debiterings- och Uppbörds-Jängd för kommunal-utskylder i Nordbo socken år 1865.
Påföres utskylder
för fyrktal
för personer.
å i manta]
satt jord.
å annan jord-  bruksfastighet.
å öfriga beskatt-  ningsföremål.
Män.
Qvinnor.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
i Enligt
Kommunal-stämmans beslut d. 20 Oktober 1863
2
2
2
—
—
—
»
» » d. 19 Oktober 1864
1
1
—
—
»
» » d. 21 Oktober 1865
3
3
—
2
—
30
—
15
Enligt
Sockenstämmans beslut d. 5 April 1860. . . .
2
—
—
—
—
—
—
Summa
—
8
6
—
4
—
30
—
15
Personers
Bostad.
Namn.
Lugnås
Lugnås
Normlösa
Skrintorp
Glittringe
Berga
Prosten N. N.
Landbonden Sven Persson
Lagmannen N. N
Kronofogden N. N.
Majoren N. N.
För åsatt fyrktal
a i mantal
satt
jord.
Anders Svensson
o. s. v. i den ordning som i fyrktalslängden är följd.
270
192
260
206
9,630
240
å annan
jordbruksfastighet.
32
å öfriga
beskattniDgsföremål.
160
266
125
1,020
För skattskrifna
personer.
Män.
Qvinnor.
ii
10
41
10
12
33
13
Debet.
å ore
Riksmynt.
Parti-summa.
8
4
30
15
8
30
15
8
4
30
15
8
4
30
15
8
4
30
15
8
6
30
15
21
6
3
1
15
1
1
20
10
3
60
40
30
80
36
80
5
80
60
90
16
5
2
770
40
12
4
48
10
75
40
80
30
95
19
1
3
1
20
92
95
Hufvud-summa.
33
18
35
24
828
26
10
21
30
33
45
Credit.
Kontant.
Rest.
Summa.
Summa
På Nordbo sockens etc. (lika med underskriften och attesten å längden i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862),
Hör till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial, 1862—1863, Afl 125.
Litt. C.
Formulär till Debetsedel.
Fol. Prosten N. N. pä Lugnås•, Nordbo socken.
För fyrk-
För personer.
å öre
TJiksmynt
tal.
Män.
Qvin-
nor.
Ennt.
R:dr.
dre.
1
Debet.
1865 års Kommuual-utskylder.
I
j
För i mantal satt jord
270
—
8
21
60
För annan jordbruksfastighet
—
—
—
—
För andra beskattnings-föremSI
160
—
—
4
6
40
Personlig afgift
—
11
30
3
30
—
—
12
15
1
80
Enligt Kyrkostämmans beslut den 25
Maj 1865.
|
För i mantal satt jord
270
—
—
3
8
10
För annan jordbruksfastighet .......
—
—
—
För andra beskattnings-föremä!
160
'
—
2
3
20
För personer
—
11
—
50
5
50
—
—
12
—
—
Summa
—
i
; —
—
49
90
STOCKHOLM, TRYCKT nOS TOII. BECKMAN, 1863.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Memorial M 126.
i
N:o 126.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Aug. 1863, ki. 1 e. m.
Memorial, med förslag lill sammanjemkning af de inom Biks-Slånden fattade
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Memorial
JM U£4 oell Betänkandet JM 55, rörande öfverlemnande åt
Kommunalstyrelserna att öfver socken- och distnklmagasiner
förfoga.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, på grund af väckt motion, uti
sitt berörda Betänkande tillstyrkt Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes utfärda en författning, hvarigenom stadgas, »att vederbörande
kommunalstämma må ega att vidtaga de förändringar med distrikt- och
sockenmagasiner, som af stämman nyttiga anses.; dock att, derest ett dylikt magasins
rörelse minskas eller alldeles indrages, det derigenom erhållna kapital under behörig
kontroll bibehålles, samt räntan deraf fortfarande användes till samma ändamål,
hvartill afkastningen från magasinet hittills utgått»; och denna hemställan blifvit af tre
Riks-Stånd i så måtto bifallen, att Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden beslutit att
hos Kongl Majit i underdånighet begära, det vederbörande kommunalstämma må ega
att vidtaga de förändringar med omförmälda magasiner, som af stämman anses nyttiga;
såsom förbehåll hvarvid likväl förstnämnda Stånd, i nära öfverensstämmelse med
hvad af Utskottet var föreslaget, stadgat, att, derest ett magasins rörelse minskades
eller alldeles indroges, det derigenom erhållna kapital skulle under behörig kontroll
bibehållas, samt en tillräcklig del af den influtna räntan fortfarande användas till samBih.
till R. St. Brot. 1862 & 1863. 8 Sami. 37 Uäft.
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial JV2 126.
ma ändamål, hvartill afkastningen från magasinet ursprungligen varit bestämd; hvaremot
Borgare- och Bonde-Stånden stadnat i tiel beslut, att något dylikt förbehåll ej
skulle i den underdåniga sknfvelsen inflyta; men Ridderskapet och Adeln åter i allo
afslagit Utskottets såväl som motionärens hemställan; så har Utskottet, till sammanjemkande
af de sålunda skiljaktiga besluten, i Memorialet JVs 124 inbjudit RiksStånden
att förena sig i det beslut, att, i underdånig skrifvelse lill Kongl. Majit, anhålla,
att Kongl. Majit täcktes utfärda en författning, hvarigenom stadgas, ali vederbörande
kommunalstämma må ega att vidtaga de förändringar med distrikt- och
sockenmagasiner, som af stämman nyttiga anses; dock att, derest eli dylikt magasins
rörelse minskas eller alldeles indrages, det derigenom erhållna kapital under behörig
kontroll bibehålles.
Enligt hvad de till Utskottet, efter det omförmälda Memorial blifvit af RiksStånden
pröfvadt, ankomna protokollsutdrag visa, hafva ock Preste- och BorgareStånden
antagit det i samma Memorial framlagda förslag; hvaremot de begge öfriga
Stånden vidblifvit hvar sitt i ämnet förut fattade beslut.
Emellertid äro Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens beslut i hufvudsaken öfverensstämmande.
Dessa tre Riks-Stånd hafva nemligen beslutat utverkande, i den för
hushållningsmål stadgade ordning, af en författning i en och samma syftning, ehuru
sistnämnda Riks-Stånds beslut, beträffande författningens innehåll, till en del skiljer
sig från de andras; men då denna skiljaktighet icke upphäfver verkan af den hufvudsakliga
öfverensstämmelsen, samt tre Stånds mening i frågor af förevarande beskaffenhet
utgör Rikets Ständers beslut, hvadan något afseende ej kan fästas derå,
att ett Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln, motsatt sig all förändrad lagstiftning
i ämnet, är häraf en följd, att det i Riksdags-ordningens 73 § förutsatta fall inträffat,
samt att,
derest Hedervärda Bonde-Ståndet ej vill i den del, hvarutinnan
dess beslut skiljer sig från Preste- och Borgare-Siåndens, med
dessa sednare sig förena; hvartill Ståndet härmed inbjudes,
jemlikt Riksdags-ordningens åberopade stadgande, omröstning öfver frågan måste i
förstärkt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott anställas; och får Utskottet, för
sådan händelse, föreslå en så lydande
Voler ing s-pr op osi lion:
Den som anser ' ifrågaställa underdåniga skrifvelse om dislriktoch
sockenmagasinernas öfverlemnande ål vederbörande kommunalstämmas
förfogande böra, på sätt Preste- och Borgare-Stånden
beslutil och Utskottet i Memorialet JfS 424- föreslagit, innehålla
förbehåll derom, natt derest ett dylikt magasins ro
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Vt shott et s Memorial M 126. 3
reise minskas eller alldeles indrages, det derigenom
erhållna kapital under behörig kontroll bibehå
lie sv, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej-,
Vinner Nej, anses Rikets Ständer ha/va- beslutat i enlighet med
Bonde-Ståndets mening, alt berörda förbehåll ej skall i den underdåniga
framställningen inflyta
Stockholm den 28 Augusti 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 127.
1
HT to 197.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Sept. 186 3, kl. 2. e. m.
Memorial, i anledning af dels Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid
Jörehafvande af Utskottets Betänkande N:o 118, rörande
undervisningen i Elementarläroverken och dermed sammanhängande
ämnen, dels ät erremiss af vissa delar utaf
samma Betänkande.
Af de protokollsutdrag, som från Riks-Ståndeu, efter föregången pröfning
af Allmänna Besvärs- och Ekouomi-Utskottets ofvanberörda Betänkande, blifvit till
Utskottet aflåtna, inhemtas, att nedannämnda af Utskottet afgifna förslag antingen
blifvit återremitterade, eller blifvit föremål för sådana skiljaktiga beslut, som efter
Riksdags-ordningen påkalla ytterligare framställning från Utskottet; hvaremot
pröfningen af vissa i Betänkandet afhaudlade ämnen, nemligen frågorna rörande
lärares lönevilkor och pensionering, samt om terminsafgifterna uppskjutits till dess
dithörande delar af statsregleringen till behandling förekomme; och enär sistberörda
ämnen ej ega oskiljaktigt sammanhang med de fiågor i öfrigt, som voro
föremål för Utskottets omförmälda Betänkande, anser Utskottet sig ej böra dröja
med afgifrände af den förnyade framställning i ärendet, som i förstnämnda delar
påkallas, vare sig af skedd åtérremiss eller af Ståndens skiljaktiga beslut.
Det förslag Utskottet, med anledning af derom väckt motion, å 7:de sidan
af förenämnda Betänkande afgifvit, nemligen att föreskrift måtte meddelas derom,
att i allmänhet ej mer än 30 lärjungar böra på en gång af en lärare undervisas,
och att, till följd deraf, när lärjungeantalet dertill föranledde, lärarues antal i förhållande
dertill måtte ökas, har blifvit såväl af Höglofliga Ridderskapet och Adeln
som al Högvördiga Preste-Stårulet ogilladt. Yällofliga Borgare-Ståndet åter har bifallit
Utskottets hemställan; hvaremot Hedervärda Bonde-Ståndet återremitterat frågan
till Utskottet. Men då genom två Stånds af slag å Utskottets tillstyrkande af bifall
till motionen, berörda fråga grundlagsenlig måste anses förfallen,
kan återremisseu qj till vidare åtgärd föranleda.
Bih. till R. St. Prot. 1862 1863. 8 Sami. 38 Käft.
2
Allmänna Besvärs- och Elconomi-Vtskottets Memorial N:o 127.
I enahanda beslut hafva de respektive Stånden stadnat beträffande det af
Utskottet understödda förslaget (å 10:de sidan af Betänkandet), att uppskjuta studiet
af de klassiska språken till en sednare ålder sålunda, att läsning af latin
skulle börjas först i 5:te klassen och af grekiska först i den 6:te; kunnande vid
sådan utgång
ej eller i denna del Bonde-Ståndets återremiss till vidare åtgärd
föranleda.
Beträffande deremot Utskottets afgifna yttrande öfver den af Grefve Wachtmeister,
II., väckta motiou (N:o 19), att grekiska språket ej vidare måtte vara ett
obligatoriskt läroämne, utan den i 1856 års Läroverksstadga derom införda, men
sedermera upphäfda bestämmelse återupplifvas, har Utskottets afstyrkande utlåtande
endast af Preste-Ståndet blifvit gilladt. Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
hafva sammanstämmande beslutat bifalla motionen, eller att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att det stadgande, som
innehölls i 12 § af 1856 års Läroverksstadga, åter måtte erhålla gällande kraft,
nemligen att “lärjunge, som begagnar sig af undervisningen i latin, vare på målsmans
anhållan frikallad från grekiska språkets läsning, och må i stället under de lärotimmar,
sådan befrielse eger rum, på sätt Rektor och lärare, med billigt afseende på
målsmans uttryckta önskan, finna för honom lämpligast, undervisas inom den afdelning,
der latinska språket icke läses, eller ock utom skolan njuta sådan undervisning,
som af Rektor godkännes A
Bonde-Ståndet har i denna punkt återremitterat ärendet; och befinnes det
vid granskning af yttrandena utaf de ledamöter, som påyrkat återremissen, att
samtlige varit af alldeles samma mening, som i nyssnämnda begge Riks-Stånds
beslut innefattas.
Då således den af Utskottet uttalade åsigt i nu omförmälda ämne är vorden
af tre Riks-Stånd underkänd, och dessas sammanstämmande mening erhåller
kraft af Rikets Ständers beslut, derest Bonde-Ståndet antager hvad Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet hvar för sin del i ämnet redan beslutat, finner
Utskottet sig af Riksdags-ordningeus för sådana fall gifna föreskrifter föranlåtet att
Hedervärda Bonde-Ståndet dertill inbjuda.
I anledning af de flera motioner, som blifvit väckta i syfte att förekomma
lärjungarnes öfveransträngning, hade Utskottet föreslagit Rikets Ständer att till
Kongl. Majit aflåta en underdånig framställning af det innehåll, punkten litt, e
på 39 sidan af förenämuda Betänkande upptager; hvaremot Utskottet ansås- motionerna
i öfrigt ej böra till någou åtgärd föranleda.
Med afslag härå har Ridderskapet och Adeln för sin del beslutat att hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, “det Kongl. Majit behagade, på sätt Kongl.
Majit pröfvade lämpligast, och efter att hafva hört Öfverstyrelsen för Medicinal
verket,
låta utreda, huruvida nu gällande föreskrifter rörande undervisningen vid
elementarläroverken menligt inverka på lärjungarnes helsotillstånd, och, om så
är händelsen, hvilka orsaker derför ligga till grund.“
Äfven Preste-Ståndet har afslagit den af Utskottet under punkten litt. e
gjorda framställning; hvarigenom och enär Ståndet icke fattat något särskildt beslut
i anledning af de i ämnet väckta motioner, utan gillat hvad Utskottet om
dem i öfrigt (sid. 18) yttrat, detta Stånd måste anses hafva afslagit samtliga i
nämnda hänseende framställda förslag.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 127.
3
Borgare-Ståndet deremot har återremitterat ärendet till Utskottet; och
Bonde-Ståndet har bifallit Utskottets hemställan.
Vid derefter från Ridderskapet och Adelns sida gjord inbjudning till de
öfriga Riks-Slånden att med Ridderskapet och Adeln i ämnet sig förena, har så
väl Preste-Ståndet som Bonde-Ståndet förklarat sig vidblifva hvar sitt fattade
beslut, samt afslagit berörda inbjudning, den Borgare-Ståndet deremot förklarat
hvilande intill dess svar på återremissen ankommit.
I anledning af berörda återremiss åligger det alltså Utskottet att återupptaga
ärendet och tillse, huruvida de i öfrigt skiljaktiga besluten kunna sammanjemkas.
De anmärkningar, som föranledt återremissen från Borgare-Ståndet, gå ut
derpå, att enär de i gällande Skolstadga befintliga föreskrifter, såsom de i §§ 100
och 118, hvilka hafva till ändamål att inom den i öfrigt för läroämnena bestämda
latitud reglera deras inbördes förhållande och längden af pensa, så att öfveransträngning
för lärjungarne icke uppkommer, visat sig i berörda hänseende otillräckliga
eller overksamma, i det att den allmänneligen vedertagna, på nämnda Skolstadga
stödda undervisningsordning verkligen frambragt öfveransträngning, det måste
vara angeläget att i Stadgan införa ytterligare positiva bestämmelser, hvilka innebure
garanti deremot, I sådant syfte hafva en del ledamöter omfattat det i Herr
Witts, vid ofvanberörda Betänkande fogade reservation, afgifna förslag att inskränka
de offentliga undervisningstimmarne, begränsa hemläsningen till ett par timmars
arbete för de mera försigkomna lärjungarne, men alldeles borttaga densamma för
de två lägsta klasserna, samt minska ej allenast lärotimmarnes antal, utan äfven
de fastställda pensa inom desamma. Andra åter hafva, med Herr Berggren, ansett
hemlexor, d. v. s. i bemärkelsen af tvungen öfverläsning utom skolan, alldeles
böra afskaffas och bekämpat förslaget att inskränka lärotimmarnes antal, enär
lärjungen icke borde beröfvas lärarens biträde. Sistnämnde ledamot har dessutom,
jemte det han uttalat den förmodan att en af anledningarne till nu öfverklagade
öfveransträngning skulle med nästa år upphöra, då nemligen den hittills varande
studentexamen, som förledt till brådskande läsning, icke mera egde rum, tillika
angifvit såsom orsaker till öfveransträngningen den nuvarande ämnesläsningen;
bruket att förlägga all läsning i skolan till förmiddagen; den korta tid, som hvarje
lektion upptager, nemligen allenast en timme, hvarunder läraren icke medhunne
annat än förhöra lexor; vidare brist på samråd emellan lärarne; och slutligen bristande
enbet i läroverkens styrelse, den der vore olika inom de särskilda stiften
samt uppdragen åt personer, i hvilkas utväljande läroverken ej hade någon andel.
Herr Sommelius har dessutom sökt ådagalägga detf olämpliga deri, att Skolstadgan
sätter för pensa ett maximum, i stället att bestämma minimum derför,
hvilket sednare ej i samma mån som det förra skulle medföra uppfordran att söka
drifva lärjungarne till uppnående af det högsta kunskapsmåttet, likasom denne
ledamot anser nämnda maximum ej, såsom ske bort, vara uppstäldt med hänsyn
till flertalets förmåga.
Slutligen hafva flere af Ståndets ledamöter anmärkt, att Utskottets hemställan
i förevarande ämne vore affattad i alltför sväfvande ordalag och gåfve anvisning
på åtgärder, som komme att befinnas alltför lama.
Emellertid synes betydlig meningsskiljaktighet råda emellan Ståndets ledamöter
i fråga om orsakerna till öfveransträngning och om medlen att densamma
förekomma, ett förhållande, som, efter hvad Utskottet inhemtat, egt rum jemväl
inom de öfriga Stånden; och röster hafva icke saknats inom Borgare-Ståndet,
4
Allmänna Besvärs- och Elconomi-Utskottets Memorial N:o 127.
hvilka yrkat instämmande i Ridderskapet och Adelns beslut att hos Kongl. Maj:t
begära en undersökning derom, huruvida nu gällande föreskrifter i Skolstadgan
gifva anledning till denna öfveransträngning.
Denna hemställan anser Dtskottet sig likväl icke böra understödja (äfven
om densamma icke redan vore, efter inbjudning från Ridderskapet och Adeln, af
två Stånd uttryckligen afslagen) alldenstund Utskottet nödgas vidhålla hvad Utskottet
på 17 och 18 sidan af sitt förenämnda Betänkande yttrat derom, att orsakerna
till den förda klagan i nu ifrågavarande hänseende måste sökas, bland
annat, i de uti stadgan för elementarläroverken föreskrifna pensa’s alltför stora
vidlyftighet, för hvilken åsigt Utskottet finner stöd i hvad vid ärendets behandling
inom Stånden både erfarne skollärare och andra ledamöter haft att andraga.
Då emellertid Utskottets framställning endast af ett Stånd blifvit gillad; då
icke heller de af vissa Ståndsledamöter framlagda särskilda förslag hafva utsigt att
blifva omfattade med den enhällighet, som erfordras för att uttrycka Rikets Ständers
gemensamma mening; och då i allt fall dessa förslag — för hvilka Utskottet dels i
Betänkandet N:o 118 och dels här ofvan redogjort — åsyfta utfärdandet af detaljföreskrifter,
hvilka, enligt Utskottets tanke, ej lämpligen kunna göras till föremål
för Rikets Ständers ompröfning; hvaremot förslaget att alldeles förbjuda hemlexor,
af förut i Utskottets Betänkande anförda skäl, och så länge detta förslag icke synes
inom Rikets Ständer kunna påräkna tydlig röstöfvervigt, icke kan af Utskottet
understödjas; har Utskottet, inseende svårigheten att sammanjemka meuingarne
i fråga om hvad från Rikets Ständers sida lämpligen må kunna i ärendet
åtgöras, likväl trott sig höra i sådant ändamål för Rikets Ständers förnyade pröfning
framlägga hvad som utgjorde det hufvudsakliga i den af Utskottet förut föreslagna
underdåniga framställning, uteslutande derur hvad som anmärkts vara
sväfvande eller åsyfta åtgärder, hvilka mött större motstånd; inbjudande Utskottet
alltså samtliga Riks-Stånden att förena sig om det beslut, att i den underdåniga
skrifvelse, som, i anledning af väckta motioner rörande förändrade anordningar
med elementarläroverken, enligt redan fattade beslut kommer att till Kongl. Maj:t
aflåtas, anhålla,
att den förändring af läsordningen och den inskränkning af
deri anvisade pensa må vidtagas, som, till förekommande af
öfveransträngning hos lärjungarne, synes af behofvet påkallas.
I fråga om ändring i nu gällande stadganden rörande skol-aga samt om
ansvar för lärare, som sådan missbrukar, hade Utskottet i 20, 21, 22, 23 och 24
sidd. af sitt Betänkande afgifvit yttranden och, med hänvisning till punkten litt./
å 39:de sidan, underställt Rikets Ständer ett förslag till underdånig framställning
i ämnet hos Kongl. Maj:t.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva ogillat såväl nämnda,
utaf Utskottet afgifna, som samtliga af de särskilde motionärerne väckta förslag.
I anledning af den återremiss från Borgare- och Bonde-Stånden, som i dessa delar
af Utskottets Betänkande egt rum, kan Utskottet alltså endast
meddela sistbemälda begge Riks-Stånd, att genom de öfriga
Ståndens beslut all fråga om ändring af gällande bestämmelser
i nyssnämnda hänseenden förfallit.
Den underdåniga framställning om behofvet för elementarläroverken af en
närmare gemensam tillsyn och vård, som med föranledande af Grefve Björnstjernas
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 127.
5
motion om tillvägabringandet af en Öfverstyrelse för dessa läroverk, Utskottet (å
34:de sidan af meranämnda Betänkande, jemförd med punkten 3 å 40:de sidan)
föreslagit, har till en början oförändrad vunnit bifall af Borgare- och Bonde-Stånden
; hvaremot Ridderskapet och Adeln godkänt förslaget med den ändring, att
Rikets Ständers underdåniga begäran i omförmälda ämne skulle omfatta både
universiteten, elementarläroverken och folkskolan. — Preste-Ståndet åter har afslagit
Utskottets hemställan.
Sedermera har likväl Bonde-Ståndet, enligt från Ridderskapet och Adeln
aflåten inbjudning, förenat sig i det sednare Ståndets beslut i denna angelägenhet;
hvaremot samma inbjudning blifvit af såväl Preste-Ståndet som Borgare-Ståndet
afslagen.
Enär således Utskottets hemställan, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet begära, att Kong). Majit täcktes taga i öfvervägande lämpligaste
sättet att för elementarläroverken åstadkomma en närmare gemensam tillsyn
och vård, samt i detta ämne till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
nådigt förslag, blifvit af tre Riks-Stånd hufvudsakligen bifallen; och enär det
tillägg, ett Stånd dervid gjort och jemväl ett annat Stånd efter inbjudning antagit,
redan blifvit af två Stånd förkastad t, samt vid sådant förhållande Utskottet
eger desto mindre anledning frångå sin mening i förevarande fråga, då i betraktande
tages den utgång, väckta förslag om inrättande af ett Öfver-konsistorium
(Utskottets Betänkande Nio 67) och om tillsättande af en general-inspektör öfver
samtliga elementarläroverken, universiteten och rikets öfriga högre läroverk (Sammansatta
Stats- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 18) hos Rikets Ständer
erhållit; anser Utskottet sig böra, med vidhållande af sin förut gjorda framställning,
inbjuda Ridderskapet och Adeln, Borgare- och Bonde-Stånden
att densamma, oförändrad, godkänna.
Hvad slutligen angår ordalagen i den underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit, som Utskottet föreslagit, eller att Rikets Ständer skulle
l:o “anmäla, det Rikets Ständer anse, att för en tidsenlig befordran af
elementarläroverkens utveckling och till vinnande af större ändamålsenlighet i
gällande bestämmelser rörande med denna gren af undervisningsväsendet sammanhängande
ämnen, nedannämnda åtgärder äro af behofvet påkallade, nemligenetc.
2:o “anhålla, att Kongl. Majit täcktes, i enlighet med dessa grunder, låta
omarbeta nu gällande stadga för rikets elementarläroverk",
så har ej mindre den förra punkten blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet, än äfven den sednare punkten, utaf sistnämnda Stånd, till Utskottet
återremitterad.
Don sednare punkten har dock blifvit af två Stånd, nemligen Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet uttryckligen afslagen; såsom följd hvaraf, äfvensom
deraf att de flesta af Utskottet framställda förslag till ändringar i stadgan
om elementarläroverken blifvit af Rikets Ständer underkända, frågan om en sådan
omarbetning af nämnda stadga, som Utskottet i 2:dra punkten åsyftat,
grundlagsenligen förfallit; derom Utskottet, i anledning af
återremissen från Bonde-Ståndet, endast skolat detta Stånd
underrätta.
6
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 128.
Af nyss angifna skäl torde ej heller de af Utskottet i punkten 1 föreslagna
ordalag böra i den underdåniga skrifvelsen begagnas, utan denna sednare i stället
kunna erhålla den i ekonomimål vanliga form, sålunda att Rikets Ständer i underdånighet
anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes dels utfärda en författning,
hvarigenom föreskrifves o. s. v. (med uppräknande af de ändringar
i Stadgan för elementarläroverken eller tillägg till
densamma, om hvilka Rikets Ständer kunna sig förena, och
dem Expeditions-Utskottet icke lärer underlåta att sammanfatta),
dels taga i öfvervägande o. s. v. (jfr. punkten 8 i Utskottets
förenämnda Betänkande, med iakttagande af den ändring
Rikets Ständer, efter ofvan framställda inbjudning, deri
tilläfventyrs besluta).
Till sist anser Utskottet sig böra anmäla, att Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet beslutat, att i den underdåniga skrifvelse, som Rikets Ständer
kunna komma att till Kongl. Majit aflåta med anledning af Utskottets ifrågavarande
Betänkande, icke skall inflyta hvad af Rikets Ständer möjligen beslutas
rörande de frågor, som förekomma i de af bemälda Riks-Stånd uppskjutna delar
af Betänkandet, hvilka hafva sammanhang med regleringen af utgifterna under
Riks-statons 8:de eller 9:de Hufvudtitel.
Stockholm den 31 Augusti 1863.
XtO 12§-
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Sept. 1863, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förening af landsbygd
och städer till samhåttigheter med lika rättigheter
och skyldigheter,
Yällofliga Borgare-Ståndet har, genom remiss den 15 innevarande månad,
infordrat Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets utlåtande öfver en af Herr
jRydin, med åberopande af 56 § Riksdags-ordningen, väckt motion, hvari anföres,
hurusom, vid betraktande af de många vigtiga sam hällsreformer, hvilka under de
sista 25—30 åren blifvit i vårt fädernesland införda, och de lika vigtiga, hvilka
vid denna riksdag blifvit dels föreslagna, dels antagna såsom t. ex. representations
-
Allmänna Besvärs- och Elconomi-Utslcottets Betänkande N:o 128.
7
förslaget, nya brottmålslagen, handels- oell näringsfriheten, fortsättning af jernvägsbyggnaderna
m. m., man måste komma till insigt af nödvändigheten att äfven
i åtskilliga andra rigtningar, vid hvilka man hittills ej fästat särdeles afseende,
företaga förändringar och reorganisationer, på det allt må stå någorlunda i harmoni
inbördes och bilda en hel, sammanhängande organism, till gemensam båtnad,
styrka och förkofran åt hela landet.
Hvad som likväl, efter motionärens förmenande, sannolikt i betydlig mån
skulle förhindra eller motverka en högre utveckling af en dylik fullständigare
organism, vore det redan nu befintliga och ännu större blifvande missförhållandet
emellan rikets städer och landsbygden, derest någon ändring deri oj företoges.
Medan städerna så småningom och frivilligt afsagt sig all uteslutande rätt till
handel och handtverk samt meddelat sådan äfven åt landsbygden, äfvensom i
flera andra hänseenden sökt närma sig denna sednare, hade intet enda steg,
motionären veterligt, egt rum från landsbygdens sida till att närma sig städerna.
Het hela utgjorde nu en bjert i ögonen fallande, djupt ingripande disharmoni, som
ju förr dess heldre borde afhjelpas eller afskaffas. Och torde sådant böra ske på
det sät t, att äfven andra förmåner, som städerna nu ensamt åt njöte, meddelades
äfven åt landsbygden och en del af landsbygdens förmåner åt städerna, så att
allt deltagande i lika skyldigheter gåfve lika rättigheter, eller, med ett ord, att
land och städer blefve gemensamma samfälligheter; och tänkte sig motionären
hufvuddragen i ett dylikt samhällstillstånd sålunda,
att rikets samtliga städer, köpingar och landsbygd, indelades i hvad han
ville kalla landkretsar;
att, likasom det nya representations-förslaget antoge omkring 175 ledamöter
i den ena kammaren, landkretsarne borde utgöras af ett lika antal, då med nuvarande
folkmängd komme tjugo till tjugofem tusen personer på hvarje landkrets;
att städer mod större folkmängd indelades i två eller flera kretsar;
att hvarje landkrets egde en för stad och land gemensam civildomstol, likasom
äfven en gemensam brottmåls- eller 'polisdomstol, den sednare såsom en underafdelning
af den förra;
att hvarje landkrets egde gemensam fattigvård ;
likaledes gemensamt arbetshus för lösdrifvare, lättingar och andra, som borde
till allmänt arbete hållas;
gemensam högre eller lägre lärdomsskola;
gemensamt fängelse, som af landkretsen underhölles;
Yidare gemensamhet i hvad som anginge skattskrifning, uppbörd, läkareoch
sjukvård, sparbank, välgörenhetsanstalter m. m.;
hvaremot alla sådana angelägenheter, hvilka endast anginge en särskild
stad, socken eller församling inom landkretsen, borde ordnas, underhållas och bekostas
af denna enskildt och ej blifva föremål för landkretseus handläggning eller
bekostnad.
Till vinnande af ofvan antydda ändamål har motionären föreslagit:
att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. May.t med underdånig anhållan om
nedsättande af en komité till utarbetande af ett förslag, att föreläggas nästkommande
Ständer, om sammanslående af landsbygd och stad till gemensamma samfälligheter med
lika rättigheter och skyldigheter för båda i alla landets gemensamma angelägenheter.
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 128.
Utskottet, som genom protokollsutdrag jemväl erhållit del af de yttranden
öfver motionen, åtskilliga ledamöter af Borgare-Ståndet vid remissen af densamma
afgifvit, får härmed öfverlemna det väckta förslaget, jemte eget utlåtande deröfver,
till Rikets Ständers pröfning.
Om man rätt skiljer emellan sjelfva saken och dess benämning, så torde
till en början befinnas, att om också icke en sådan landets indelning i distrikter,
som motionären tänkt sig under benämningen land kretsar, nu eger rum, det likväl
genom de nyligen antagna kommunalförfattningarne blifvit åvägabragt en sådan
samfällighet för land och stad beträffande deltagande med lika rätt i “landets
gemensamma angelägen beter11, som motionären förordar, enär han sjelf ifrån föremålen
för denna samfällighet undantager “alla sådana angelägenheter, hvilka endast
kunna angå en särskild stad, socken eller församling inom landkretsen“, och
hvilka skulle fortfarande “ordnas, underhållas och bekostas11 af staden, socknen
eller församlingen enskildt.
Detta undantag, som motionären sjelf funnit nödigt, upp häfver i sjelfva
verket hela hans förslag, enär det utan tvifvel skall, åtminstone i de flesta hänseenden,
dem han framhåller såsom föremål för samfällighet, bufinnas nödigt att
göra den åtskilnad, undantagsbestämmelsen åsyftar och hvilken, såsom varande
en nödvändig följd af olikheten i landt- och stadskommunernas upprinnelse och
utveckling, i vilkoren för hvarderas trefnad, i deras särskilda behof och i alla de
förhållanden, på hvilka vid ordnandet af samhälligheter måste fästas afseende,
svårligen låter sig upphäfva eller utjemna.
En så vidsträckt gemensamhet, ej mindre i afseende på jurisdiktion, än i
administrativt hänseende, som motionären yrkar, anser Utskottet fördenskull ej
heller eftersträfvansvärd; och Utskottet kan icke inse, att de omständigheter, motionären
i sådant afseende åberopar, dertill föranleda, eller ens att vissa af honom
antydda frågor, de der antingen äro eller förmodas snart blifva afgjorda, såsom t.
ex. antagandet af den nya kriminallagen, fortsättning af jern vägsbyggnaderna och
dylikt, med ifrågavarande förslag ega verkligt caussalsammanhang. Det giltigaste
skälet för Utskottet att afstyrka afseende å ifrågavarande framställning innefattas
likväl deri, att med detsamma skulle tillämpningen af ofvanberörda nyligen antagna
kommunaliörfättningar förfalla, innan den af desamma påräknade verkan
hunnit visa sig, och en alltför stor omstörtning i nu bestående, i samhällsförfattningens
historia grundade förhållanden, ega rum.
Då Utskottet alltså anser sig icke kunna förorda en sådan organisation, som
motionären åsyftar och hvartill, enligt hans begäran, förslag borde af en komité
utarbetas, hemställer Utskottet vördsamt,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 Augusti 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utkottets Betänkande JVs 129. 1
N:o 129.
Ank. till Eip.-Utsk. den 14 Sept. 1863. kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckl motion med förslag lill åtgärder emot
skolgångs försummande.
I en af Doktor Falck inom Högvördiga Preste-Ståndet väckt oell till Allmänna
Besvärs och Ekonomi-Utskottet remitterad motion (tryckt under JV? 92 i 3:dje motionsserien)
har på anförda skäl blifvit föreslaget, »att Rikets Ständer mätte för sin del
besluta,
a) att en verklig afgångsexamen skall hållas inför Skolstyrelsen med alla till
folkskolan hörande larn, hvilken examen lämpligast torde böra anställas vid barnens
fyllda 14 år, med rättighet för dem, som tro sig dertill vara färdiga, att äfven tidi
gare
äska en sådan;
b) att vid denna examen, som alltid skall vara offentlig och hållas vid läs-årets
början, noga skall undersökas, om barnen hafva de föreskrifna mimmi-kunskaperna, i
brist hvaraf de böra hänvisas till omedelbar skolgång;
c) att för dem, som antingen icke inställa sig till detta förhör eller förfallolöst
uteblifva från dem ålagd skolgång, ett lämpligt vite bestämmes, hvartill föreslås I R:dr
R:mt för försummande af förhöret, och 10 lill 25 öre, efter förmögenhet och tredska,
för hvarje dags frånvaro från skolan;
d) att först sedan sig visat, att dessa böter icke mägtat framkalla åtlydnad för
lagens föreskrift, det må vara Skolstyrelsen efterlåtet att använda stadgandet om barnens
skiljande från föräldrarne, der detta låter sig göra, och i hvarje fall sådana barn
icke må admitleras till nattvardsundervisning, innan de förete Skolstyrelsens intyg att
vara i förenämnda examen godkända.»
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Samt. 39 Uä/t.
1
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 129.
Då Utskottet, efter pröfning af berörda förslag, finner sig icke kunna detsamma
understödja, är det endast i fråga om lämpligheten af de utaf motionären tillstyrkta
medel till framkallande af större uppmärksamhet å ett ordentligt begagnande af skolundervisningen,
som Utskottet är af skiljaktig mening med motionären. Ty utan
tvifvel måste det vara samhällets rätt att af hvarje dess medlem fordra, att han eger
det kunskapsmått, som gör honom till en nyttig medborgare och skicklig att rätt
uppfatta samhällspligten, och samhällets befogenhet alt, der de föreskrifter åsidosättas,
som i sådant ändamål meddelats, göra samhällets kraf gällande.
Till den ändan medgifver emellertid nu gällande Skolstadga, att i den händelse
föräldrar eller målsmän skulle tredskas att efterkomma de i afseende på barnens
skolgångs-skyldighet i Stadgan gifna föreskrifter, de tredskande må undergå varningar
af presterskapet och, der ej sådant haft åsyftad verkan, af kyrkoråd, eller annan
kommunal-styrelse, som framdeles kunde varda inrättad, samt att, om dessa varningar
blifva fruktlösa, barnen må ifrån föräldrarne skiljas och till vårdande åt andra personer
öfverlemnas, samt kostnaden derför hos föräldrarne eller målsmännen utmätas.
iVIindre tjenligt anser Utskottet det vara att för dylik tredska och försumlighet
stadga böter, om hvilkas verkan Utskottet ej hyser samma förhoppning som motionären,
och hvilka i de flesta fall komme alt drabba dem, som intet hafva att gälda
med. — Hvad åter angår den påföljd för underlåten skolgång, att barn icke må
admitteras till nattvardsundervisning, innan de förete Skolstyrelsens intyg att vara
vid undergången examen godkända, har detta ämne redan vid denna riksdag varit
föremål för Rikets Ständers pröfning, så att frågan om ett dylikt tvångsmedel ej ens
lärer kunna af Utskottet vidare upptagas.
I öfrigt synes ändamålet med de af motionären föreslagna föreskrifter om en
afgångsexamen och andra förhör vid folkskolan kunna uppnås genom de föreskrifter
Skolstadgan i sådant hänseende redan innehåller. Dess 8 § stadgar nemligen, i 2:dra
morn., att på de tider som af Skolstyrelsen bestämmas, offentliga förhör med barnen
i hvarje skola böra anställas, och i 3:dje morn., att alla i skolåldern varande barn
böra i skolan sig inställa, med undantag endast för dem, som af föräldrar eller målsmän
anmälas att undervisas hemma eller vid offentligt läroverk eller i någon enskild
skola; men att de, som endast åtnjuta undervisning hemma, skola antingen vid de
offentliga skolförhören eller vid särskilda af skolläraren och presterskapet med dem
anställda förhör undergå pröfning, på det utrönas måtte, huruvida den undervisning,
de hemma erhålla, i noggrannhet och omfattning någorlunda motsvarar den, som i
skolan meddelas; »börande, om ett annat förhållande befinnes ega rum, ordentlig
skolgång dem åläggas.»
Genom ett omsorgsfullt iakttagande och tillämpning af ofvan omförmälda, redan
gällande föreskrifter synes den nitiske läraren och själasörjaren kunna motverka den
vanvård af uppfostringspligten, som hos en och annan fader eller målsman uppenbaras;
och för öfrigt måste man hoppas, att insigt af undervisningens välgerningar
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 130.
3
och begäret att tillegna sig desamma skola vinna utbredning, i samma mån anstalterna
till kunskapers spridning utvidgas; att bildningens egen inneboende kraft, andras
föredömen, till och med den egna nyttan, som bjuder att icke lemna obegagnadt
det, hvartill en hvar i sin mån skattar, skall på öfverlygelsens väg verka
hvad som genom tvångsåtgärder och hotet med böter endast på ett ofullkomligt sätt
låter sig frammana.
På grund af det anförda hemställer således Utskottet, att Doktor Falcks ifrågavarande
motion
ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 September 1863.
N:o 130.
Ank. till Exped.-Utsk. den 14 ' ept. 1803, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af skyldigheten
att låta stämpla inom riket tillverkade varor.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit öfverlemnad en af Josef Smedberg från Elfsborgs län väckt motion
(M 528 i 4:de motions-serien), i hvilken Erik Anderson från nämnda län sig förenat,
och hvari hufvudsakligen anförts, hurusom, genom Kongl. Kungörelsen den 22 Maj
innevarande år angående upphörande från och med år 1864 af tullstämpling å varor,
som från utrikes ort inkomma, väl vore lossadt ett af de förra banden på den friare handeln,
men att dock en del inhemska varor, isynnerhet de hufvudsakligen af väfnader be
stående
tiliverkningarne inom sju härader i Elfsborgs län, ännu vore underkastade
stämpling, för hvilket ändamål varorna måste forslas till tullkamrarne i Borås och
Ulricehamn. Då varornas transport, om lastningen, slämpelafgiften m. m., medförde
många olägenheter och kostnader, till men för konsumenterne, hvilka i sista hand
drabbades af det derigenom å varorna höjda priset; då tullstämpling icke mer å
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JVS 130.
inhemska än å utländska varor syntes vara behöflig, utan samma skäl, som föranledt
Kongl. Maj:ts beslut i afseende på de sednare, egde lika stor om ej större giltighet
i fråga om de förra, i synnerhet som Rikets Ständer vid innevarande riksdag uttalat
sig för en oinskränkt handels- och näringsfrihet, hvarigenom de särskilda privilegierna
för en del af Elfsborgs läns innevånare komme att blifva utan värde, hvadan också de
dermed förknippade skyldigheter borde afskaffas, har motionären, med föranledande af
nämnda under riksdagen vidtagna åtgärder och med åberopande af 56 § Riksdagsordningen,
hemställt, natt Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, alt
den genom särskilda författningar föreskri/na stämpling å inom riket tillverkade varor
måtte varda af skaffad»; erinrande motionären, att i följd af detta förslag kunde de
tulikamrar i Borås och Ulricehamn, hvilka blifvit inrättade hufvudsakligen för besörjande
af ofvanberörda varustämpling, indragas och kostnaden för desamma, uppgående
ensamt för tjenstemännens aflönande till 7,800 R:dr, Tullverket besparas.
Genom Kongl. Kungörelsen den 13 Juni 1862 är vordet förordnadt, att de
i nådig författning af den 18 Juli 1850 meddelade stadganden angående Svensk
tillverkningsstämpels anbringande å vissa i sistnämnda författning uppräknade fabriksvaror,
äfvensom de för öfverträdelse af dessa föreskrifter stadgade ansvarspåföljder
skulle, utom hvad anginge spelkort, jerneffekter samt arbeten af vissa metaller, upphöra
att vara gällande från och med innevarande års början; och sålunda är redan
genom en äldre författning, än den af motionären åberopade af den 22 sistlidne
Maj, i fråga om upphörande af tullstämplmg å utländska varor, det mål i hufvud
sakliga
delar vunnet, som med motionen efter dess ordalydelse åsyftas. Motionärens
framställning kan således icke hänföra sig till annat än de särskilda föreskrifterna i
Kongl. Kungörelserna den 5 Juni 1822 och den 19 Januari 1847, angående skyldighet
för gårdfarihandlande, att hos tullkammare i Borås eller Ulricehamn med
stämpel låta förse vissa varor.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. General-tullstyrelsen, under den 24
Mars 1858, i sammanhang med afgifvet underdånigt utlåtande ifråga om upphörande
af stämplingsskyldigheten för fabriks- och handtverksvaror i allmänhet, beträffande särskildt
ifrågasatt upphäfvande af den gårdfarihandlande i detta afseende åliggande skyldighet
vid tullkamrarne i Borås och Ulricehamn, yttrat, bland annat, att det visserligen
syntes ligga i Tullverkets intresse att egna tillsyn till förekommande deraf, att till
gårdfarihandel berättigade personer icke må i landet sprida olofligen införda utländska
varor, ehuru denna tillsyn, utöfvad af 2:ne uppstads-tullkamrar, nu vore af vida mindre
vigt än förr. sedan tullbevakningen å kusterna blifvit fullständigare organiserad; men
att kontrollen derå, att gårdfarihandlande icke må medföra på lofligt sätt inkomma utländska
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JVJ 130.
5
länska varor, eller inhemska, som alstrats eller tillverkats utom det privilegierade området,
ostridigt vore af beskaffenhet att icke utgöra föremål för Tullverkets egentliga
bestämmelse; samt att upphäfvande af den, nämnda Tullkammare åliggande stämplingsskyldigbet
i afseende å väfnader, tillverkade inom den privilegierade orten, kunde desto
hellre tillstyrkas, som de flesta bland dessa väfnader vore att hänföra till husslöjd.
Häruti anser sig Utskottet kunna till alla delar instämma; och enär dessutom,
efter det Rikets Ständer redan den 1 8 November 1854 uti underdånig skrifvelse
yttrat sig anse den med stämpling af handtverkares tillverkningar åsyftade kontroll,
så vida den icke anginge arbeten af vissa metaller, vara utan ändamål och kunna
utan olägenhet afskaffas, Kongl. Maj:t numera, på sätt ofvan nämndt är, upphäft
stämplingsskyldigheten för fabriks- och handtverksvaror i allmänhet; samt för öfrigt
Utskottet uti dess vid innevarande riksdag under M 119 afgifna Betänkande, innefattande
förslag till en utvidgad näringsfrihet, yttrat i fråga om gårdfarihandelsprivilegiet,
bland annat, att antagandet af en större utsträckning af handelsfriheten skulle
göra all särskild lagstiftning i afseende på gårdfarihandel obehöflig, och Utskottet i
öfverensstämmelse härmed, rörande vilkoren för handels idkande, uti 10:de punkten
föreslagit, att å allmänna försäljningsplatser i städerna, äfvensom hvar som helst å
landet, en hvar må ega rättighet att utan särskildt tillstånd, vid eller utom marknader,
försälja inhemska fabriks-, handtverks- och husslöjds-alster, äfvensom landtmannaprodukter
utom bränvin; endast med iakttagande deraf att, derest försäljningen skedde
i öppen bod, anmälan borde göras; samt Utskottets nämnda förslag blifvit af Rikets
Ständer bifallet; så synes häraf böra följa, att, derest Kongl. Majit lemnar bifall till
Rikets Ständers i berörda afseende beslutade hemställan, de för vissa orter af Elfsborgs
län nu gällande föreskrifter rörande vilkoren för dessa orters handelsrättighet
äfven böra försvinna; i följd hvaraf ock då, genom godkännande af ofvannämnda
Betänkande, Rikets Ständer, enligt Utskottets förmenande, redan uttalat sin mening i
afseende å det ämne, motionärens ifrågavarande framställning omfattar, Utskottet tillstyrker.
att Rikets Ständer måtte förklara motionärens nu gjorda hemställan
böra förfalla.
Stockholm den 10 September 1863
Bih. Ull B. St. Brot. 18(13 A 1862, 8 Sami. 39 Höft.
1
1
Stockholm, tryckt E. Westrell, 1863.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottels Memorial M 131.
1
\:0 131.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Oktober 1863, kl. 2 c. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af de
hos Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskottets Betänkanden N:is 55 och 124 rörande
vackt förslag om upphdfvande af hittills gällande
reglementen för vården af Sockenmagasiner samt öfverlemnande
åt Kommunalstyrelserna att öfver samma magasiner
förfoga.
Efter det Rikets Ständer godkänt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
i Memorialet M 126 afgifna förslag till voteringsproposition rörande innehållet
af den ifrågasatta underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t i ofvanberörda ämne, så
har förstärkt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott denna dag anställt omröstning
i enlighet med berörda, så lydande
Vot ering s-pr oposition:
Den som anser ifrågaställa underdåniga skrifvelse om distrikt- och sockenmagasinernas
öfverlemnande åt vederbörande kommunalstämmas förfogande böra, på
sätt Preste- och Borgare Stånden beslutat och Ulskottet i Memorialet M 124
föreslagit, innehålla förbehåll derom »att derest ett dylikt magasins rörelse minskas
eller alldeles indrages, det derigenom erhållna kapital under behörig kontroll bibehällesa,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, unses Rikets Ständer hafva beslutat, i enlighet med Bonde-Ståndets
mening, alt berörda förbehåll ej skall i den underdåniga framställningen
inflyta.
Bih. lill B. St. Brot. 1S62 & 1863. 8 Sami. 40 Höft.
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottels Memorial M 131.
Voteringen har utfallit med 75 Ja mot 41 Nej; och hafva Rikets Ständer
således beslutat i enlighet med Ja-propositionen. Hvilket för samtliga Riks-Stånden
vördsamt anmäles.
Stockholm den 2 Oktober 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 132.
W:o 133.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Dec. 1863, kl. 2 e. ni.
Memorial, angående särskildt arfvode åt en extra ordinarie Kanslist.
Enär Utskottet — som, utöfver det antal extra tjenstemän, Utskottet med Rikets
Ständers samtycke i början af riksdagen antog, i likhet med hvad förr öfligt varit,
äfven hos sig anställt extra ordinarie Kanslister, utan aflöning, för att, i händelse
af förfall för någon af de ordinarie eller eljest förekommande behof, kunna till tjenstgöring
inkallas — jemväl nödgats, i anseende till mängden af göromål och behofvet
af deras skyndsamma expedierande, i synnerhet under första hälften af riksdagen, använda
de extra ordinarie Kanslisterna, af hvilka den ene, J. Montell, med beredvillighet,
flit och ordning oafbrutet under nämnda tid tillhandagå» med renskrifning
och annat arbetsbiträde, anser Utskottet sig böra hos Rikets Ständer utverka åt honom
en lämplig vedergällning derför, och föreslår i sådant hänseende vördsamligen,
att extra ordinarie Kanslisten Montell måtte tilldelas ett arfvode af Fyrahundra
Riksdaler Riksmynt.
Stockholm den 5 December 1863.
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns På Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
C. F. Palmstierna.
Ledamöters vägnar:
P. J. Emanuelsson.
På Vällofl. Rorgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
C. E. Ljungberg.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Ola Jönsson.
Joh. Gust. Broomé.
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. il Baft.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Register
öfver de af Rikets Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskott under lagtima Riksdagen åren
1862 och 1863 afgifna Betänkanden.
A.
Nummer å
Betänkandet.
Allmänna vågar: Om ändringar i nu gällande föreskrifter rörande underhåll
af sådana  49.
Asarum: Om tillstånd för beväringsskyldige ifrån Listers och Bräkne härader
att undergå vapenöfning vid Asarum  4.
Augmentsränlor: Angående förändring i sältet för uppbörden af sådana. . 15.
Alci loner: Om tiden för deras hållande på landet 37.
Auktionsverk: Om förändring af gällande reglemente för städernas . . . 80.
B.
Banker: Se enskilda Banker.
Beldädnaspersedlar: Se försäljning af.
Beväringsskyldige: Om tillstånd för sådane ifrån Listers och Bräkne härader
att undergå vapenöfning vid Asarum  4.
Biskopsemhelen: Om indragning af ....
60.
Biskopsskrud: Om afskaffande af den brukliga
13.
Blinda: Se Dö/stumma.
Blockhusudden: Om indragning af sjötullen derstädes 42.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami. 42 Haft. 1
2
Bolag: Om utländska lotterikollektörers samt in- och utländska Försäkringsbolags
verksamhet i riket
Boställen: rörande vissa åt tjenstemän anslagna kronohemman och rätt för
arfvingar efter fordna åboer å desamma att dem till skatte lösa
Boslälls-ordning: Om utarbetande af ecklesiastik
Bruksegare: Om skyldighet för dem att, i mån af rösträtt, bidraga till Klockares
och Orgelnisters aflöning
Bräkne härads beväring: Se Beväringsskyldige.
C.
Carolinska Medico Chirurgiska Institutet: Om ändring i sednast utfärdade
stadgar för
D.
Diligenser: Se Postdiligenser.
Dispositionsrätt: Om anställande af undersökning till utrönande deraf, huruvida
dispositionsrätten till åtskilliga jordlotter på Gotland,
hvilka förmodas vara kyrkornas tillhörighet, rätteligen tillkommer
Kyrkoherdarne eller icke
Domare: Se Syn.
Drycker icke sprithalliga: Om utfärdande af en författning angående försäljning
af
Döfstumma: Om inrättande af ytterligare ett Institut för
E.
Ecklesiastik Boställsordning: Om utarbetande af en sådan ......
Ekesjö: Om befrielse från framtida underhålls- och byggnadsskyldighet för
dervarande elementar-läroverks hus
Elemenlar-läroverken: Om förändrade vilkor för lärares uppflyttning till
— högre lönegrad, deras pensionering m. m
— Rörande undervisningen i desamma 1
Embels-examen: För inträde i de förvaltande Verken
Nummer å
Betänkandet.
95.
88.
20.
103.
94.
57.
70.
92.
20.
85.
28.
18, 127.
101.
3
Nummer å
Betänkandet.
Enskilda Banker: Angående dels deras upphörande, dels vilkoren för ny
oktroj, dels ock privatbanksedlars användbarhet i den
allmänna uppbörden  59.
Ersättning: Om rättelse i gällande föreskrifter, beträffande ersättning åt
läkarekorpsens medlemmar efter resereglemente och för inqvartering
40.
— Om ändring i Kongl. Kungörelsen den 18 Mars 1843, i
fråga om ersättning åt särskildt tillförordnad domare för svn
å militieboställe  53.
Expeditionslösen: Angående ändringar i nu gällande taxa  87.
— Om upphörande af lösen för kontrakt eller protokollsutdrag
rörande leveranser för Kronans räkning .... 34.
F.
Fabriker: Om tillägg till Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1822, i afseende på
minderåriga personers användande vid fabriker och handtverk . 17.
Fartyg: Manövrering af, till undvikande af ombordläggning, samt om lanternor
å  52.
Fattiga barn: Om förbud för faltigvårdsstyrelserna alt utackordera fattiga
barn genom entrepenad-auktion  65.
Fattiga patienter: Om upphäfvande eller ändring af Kongl. Serafimer-OrdensGillets
cirkulärbref den 2 Mars 1804 i hvad det angår
fattiga patienter  78.
Fattigvården: Angående ändringar och tillägg i nu gällande stadganden om
densamma
66.
Folkskolebyggnad: Om upprättande af normalritningar att tjena till ledning
och efterrättelse vid folkskolors uppbyggande .... 41.
Formulär till fyrktalslängd, till debiterings- och uppbördslängd för kommunal
utskylder
m. m 125.
Fosfornekros: Om periodiska undersökningar af helsotillståndct i fosfortändsticksfabriker,
till förekommande af denna sjukdom . . . 32.
Fribrefsrätt: Om utsträckt sådan för länsmän  62.
Fyrktalslängd: För kommunalutskylder 125.
Författningar: Om upplåtande på entrepenad af tryckning deraf .... 76.
Försäkringsbolag: Om utländska lolterikollektörers samt in- och utlänska
Försäkringsbolags verksamhet i riket  95.
4
Nummer å
, Betänkandet.
Försäljning: Rörande sättet för kasserade beklädnads- och ulredningspersed
lars
försäljning för Kronans räkning 48.
— Om utfärdande af en författning angående försäljning af maltdrycker,
kaffe och the m. m  70.
G.
Gesällvandring: Om förbud mot sådan  75.
Gotland: Om undersökning huruvida dispositionsrätten till åtskilliga jordlotter
derstädes, rätteligen tillkommer Kyrkoherdarne eller icke . 57.
— Om Landshöfdings- och Militärbefälbafvare-embelenas förening
derstädes  58.
Grindar: Om åtgärders vidtagande med afseende å uppförande öfver allmänna
vägar af
44.
Gäslgifveri-ordningen: Om ändring i 22 § 117.
Gästgifveri-rörelse: Om rättighet för egare af hemman, hvarvid dylik rörelse
är förenad, att densamma sig alsäga  39.
H.
Handelsflottan: Om inrättandet af en pensionsfond för  29,
Handelsrätt: Om ändring i författningarne angående 119.
Handtverk: Om dito dito  119.
— Om tillägg till Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852, i af
seende
på minderåriga personers användande vid fabriker och
handtverk  17.
Helgonslcylden: Om lämpligare fördelning af densamma  56.
Homöopalisk kuranstalt: Om förberedelser till inrättande af en . . . . 83.
Hundskatt: Om behörighet för Kommunalnämnd att upptaga och afdöma
de mål, hvilka röra förseelser mot 6 § i Kongl. Kungörelsen
den 12 Juli 1861, angående hundskatt  84.
Husar-Korpser: Se Smålands eller ock Lif-Regemenlels.
Häradet: Om organiserandet af en representation för 22.
Häradsting: Angående tre årliga i Wermland  25.
5
J.
Nummer å
Betänkandet.
Jerneffckler: Om ändring i Kongl. Förordningen den 12 Januari 1855, angående
Svenska jerneffekters stämpling 68.
Jernvägar, Statens: Omarbetande af reglementet för trafiken å 120.
Jernvägstaxa: Om fullständigt omarbetande af taxan å afgifter för transporten
å Statens jernvägar
120.
Inhyseshjon: Att utflyttningsatest skall upptaga dess bela familj .... 19.
Inqvartering: Ändring i Kongl. Kungörelsen den 18 Maj 184-3 .... 53.
Institut: Om inrättande af ytterligare ett sådant för döfstumma .... 92.
— Om ändring i sednast utfärdade stadgar för Carolinska- Medico
Chirurgiska
institutet  94.
Jordeboken: Om revision af
73.
Jordlotter: Om undersökning huruvida dispositions-rätten till åtskilliga jordlotter
på Gotland, rätteligen tillkommer Kyrkoherdarne eller icke 57.
Justering: Om förändrade bestämmelser rörande mått och vigter samt
justering deraf m. m  71.
K.
Kaffe: Se Maltdrycker m. m.
Kasserade persedlar: rörande sättet för kasserade beklädnads- och utred
ningspersedlars
försäljning för Kronans räkning . . 48.
Klassifikation af städerna: Om förändrad  47.
Klippare: Om ändring i gällande författningar rörande Rusthållares skyldighet
att hålla dylika  38.
Klockare: Om reglering af deras löneinkomster  21.
— Om skyldighet för Bruksegare att, i mån af rösträtt, bidraga till
Klockares och Orgelnisters aflöning 103,
Kommunal-styrelse: Om ändringar i Kongl. Förordningen om koramunalstyrelse
i stad den 21 Mars 1862 samt i 28 kap. 5 §
Byggninga-Bnlken 115.
— Om ändringar i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 Mars 1862  116.
Kommunal-ulskylder: Formulär till fyrktalslängd. till debiterings- och upp
bördslängd
för dylika utskylder  116, 125.
fl
Nummer I
Betänkandet.
Kontrakt: Om förbud mot Befälets inblandning vid afslutande af kontrakt
emellan rotehållare och soldat  26. j
Koppympning: Se Skyddskoppympningen, 1
Kronobrefbäring: Angående förändring i sättet för dess utgörande . . . 63.
Krono/ogdeljenslerna: Om indragning af desamma  77.
Kronohemman: Rörande vissa åt tjenstemän anslagna sådana och rätt för 1
arfvingarne efter fordna åboer å dylika att dem till skatte lösa 88. ,
Krut: Om ändring i Kongl. Förordningen den 1 Okt. 1858 angående tillverkning,
vård och försäljning af sådant  16.
Kurhusväsendel: Rörande ordnandet af detsamma ... . . , . 11.
Kyrko-afgifter: Se Taxa.
Kyrkornas på Gotland: Rätt till vissa jordlotter  57.
Känsö Karanlänsanstalt: Indragning af ... .
46. !
L.
Landshöfdinge-Instruklion: Om revision af nu gällande 93.
Landshöjdinge- och Militärbefälhafvare-embetena på Gotland: Om dessas
särskiljande 58.
Landsting: Om upphäfvande af 3 mom. i 47 § af Kongl. Förordningen
om dylikt  23.
Landiför svaret: Om dels öfverlemnade till Kongl. Majit af Herr Stjernsvärds
förslag till landtförsvarels ordnande, dels förändradt tillsättande
tills vidare af Regements-chefer m. fl. befattningar 7.
Lanternor: Om ansvarsbestämmelser för underlåtenhet att nattetid å fartyg,
som ligga till ankars, hafva dylik  52.
Lasaretts- och Kurhusväsendet: Rörande ordnandet af detsamma .... 11.
Leveranskontrakt: Om upphörande af lösen för kontrakt eller protokollsutdrag
rörande leveranser för Kronans räkning . . . 34.
Listers härads beväring: Se beväringsskyldige.
Lifregementets Husar-korps: Om en del af densammans ställande på vakans 45. !
Lots: Se Ångfartyg.
Lotteri-kollektörer: Om utländska lotteri-kallektörers samt in- och utländska
försäkringsbolags verksamhet i riket  95.
Läkare-korpsen: Om rättelse i gällande föreskrifter, beträffande ersättning
åt läkare-korpsens medlemmar efter resereglementet och
för inqvartering  40.
i
7
Nummer &
Betänkandet.
Länsmän: Om utsträckt fribresrätt för dem
62.
Lönegrad: Om förändrade vilkor för lärares vid Elementar-läroverken upp
flyttning
i högre lönegrad
28.
Löneinkomster: Om reglering af Klockares  2\.
Lösningsrätt till boställen: Se Boställen.
Lösväskor: Angående dels skyldighet för Postverket att ansvara för enskildes
lösväskor och dels förhöjning i afgiften till postförare för
forslin»en af sådana  33.
o •
M.
Magasiner: Se Sockenmagasiner.
Maltdrycker: Om utfärdande af en författning angående försäljning af sådana 70.
Manufaktur-Diskonten: Om dess upphörande 30,121.
Medico-Ckirurgiska Institutet: Se Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet.
Mililärbefälhafvaren å Gotland: Se Gotland.
Mililie-boställe: Om ändring i Kongl. Kungörelsen den 18 Mars 1843, i fråga
om ersättning åt särskildt tillförordnad domare för syn derå 53.
Militär-undervisningen: Om förändrade bestämmelser rörande densamma . 108.
Minis ter iela~är enden: Angående en underdånig anhållan hos Kongl. Majit
om vissa ministeriela-ärendens meddelande till Rikets
Ständers kännedom 110.
Mått: Om förändrade bestämmelser rörande mått och vigter samt justering
deraf
71.
Mått, Mål och Mynt: Om gemensamt system för Skandinavien.
N.
Normalritningar: Om upprättande af sådana, att tjena till ledning och efterrättelse
vid folkskolors uppbyggande  41.
Nämndemän: Rörande rese-ersältning till sådane vid vissa syner, m. fl.
förrättningar  86.
Näringsrätt: Om ändring i författningarne angående handels-och näringsrätt 119.
8
0.
Nummer ä
Betänkandet.
Ombordläggning: Om styrning och manövrering till undvikande af ombordläggning
m. m  52.
Orgelnister: Om skyldighet för Bruksegare att, i mån af rösträtt, bidraga
till Klockares och Orgelnisten aflöning 103.
P.
Patienter: Se Fattiga Patienter.
Pensionsfond: Om inrättande af en sådan för Handelsflottan 29.
Persedlars förskaffande: Se Trupper.
Polen: Rörande medverkan från Sveriges sida till konungariket Polens återupprättande
114.
Polisväsendet: Om dess ordnande i småstäderna och på landsbygden . . 10.
Postdiligenser: Angående föreskrifter i afseende på sältet för dylikas förskaffande
43.
Postförare: Se Postverket.
Postförvaltare: Om arfvode för tidningars afsändning och utdelning ... 8.
Postverket: Angående dels skyldighet för Postverket att ansvara för enskildes
lösväskor och dels förhöjning i afgiften till postförare för dylika
väskors forsling  33.
Prebenden: Om undersökning rörande tillkomsten af vissa åt läroverken anslagna
81.
Prestbetyg: Om åtgärder till försvårande af dylikas förfalskning .... 79.
Presterskapets aflöning: Om ändring i sättet för densamma 91.
Presterskapets löneinkomster: Angående ändring i 2 §, 1 mom. af Kongl.
Förordningen den 11 Juli 1862 .... 6.
— Om tillägg till 5 § i Kongl. Förordningen an
gående
allmänt ordnande af presterskapets inkomster
den 11 Juli 1862
31.
— Om att vid blifvande reglering af desamma
tionde ej må beräknas af tullmjölqvarnar . . 104.
Privatbanksedlar: Om deras användbarhet i allmänna uppbörden . . . 59.
Privat-Banker: Se Enskilda Banker.
Q.
9
Q.
Nummer å
Betänkandet.
Qvinna: Om utvidgad rätt för qvinna till anställning i sådan tjenstebefattning,
som för henne är passande
61.
R.
Rasp- och Spinnhus-a/giften: Om upphörande af den i Stockholm utgående
för testamenten :  90.
Regements-Cliefer: Se Landlförsvaret.
Reglemente: Om fullständigt omarbetande af reglementet för trafiken å Statens
jernvägar  120.
— Om upphäfvande af hittills gällande för sockenmagasiner 55, 124, 131.
— Om ändring i Reseregle lentet  64.
Representation: Om organiserandet af sådan för häradet 22.
Rese-ersältning: Rörande sådan till Nämndemän vid vissa syner m. f). förrättningar
86.
— Om rättelse i gällande föreskrifter, beträffande sådan åt läkare
m. m  40.
Riks-akt: Om utarbetande af förslag lill en ny 112.
Ritningar: Se Normalritningar.
Rotehållare och soldal: Om förbud emot Befälets inblandning vid afslutande
af kontrakt dem emellan 26.
Roleringsskyldighel: Om förändrad grund för fördelningen  14.
Rusthållare: Örn ändring i gällande författningar rörande Rusthållares skyldighet
att hålla klippare
38.
Rättegångsväsendet: Angående behofvet af förändringen i detsamma . . . 123.
s.
Samhälligheter: Om förening af landsbygd och städer till samhälligheter med
lika rättigheter och skyldigheter 128.
Signal-Lanternor: Se Fartyg.
Sjötull: Se Blockhusudden.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 8 Sami 42 Haft. 2
10
Nummer å
Betänkandet
Skaltelösningsrält: Rörande rätt för arfvingar efter fordna åboer å vissa,
till boställen åt tjenstemän anslagna, kronohemman att
dem till skatte lösa 88.
Skolgång: Om åtgärder mot försummande af sådan 129.
Skolor: Om inrättandet af dylika för meddelande af undervisning i tjenste
hjons-sysslor
97.
Skyddskoppympningen: Om ändring i gällande stadganden  36.
Smålands Husar-Regemente: Om dess afsittande  18.
Socken-Magasiner: Om uppbäfvande af hittills gällande reglementen för vården
af sådana samt öfverlemnande åt kommunalstyrelserna
att öfver desamma förfoga 55,124,131.
Soldat: Se Rotehållare.
Soldattorp: Om ändring i bestämmelserna rörande dylika 27.
Sparbanker: Om föreskrifter beträffande vilkoren för sådanas stiftande . 96.
Straffanstalterna i riket: Om nedsättande af en Komité för omorganisationen
af desamma .
105.
Stämpling af jerneffekter: Om ändring i Kongl. Förordningen den 12 Januari
1855 angående Svenska jerneffekters stämpling . 68.
— — Om upphörande af skyldigheten att låta stämpla
inom riket tillverkade varor 130.
Syn: Å militie-boställe, ersättning för sådan åt särskild tillförordnad domare 53.
T.
Taxa: Om fullständigt omarbetande af taxan å afgifter för transporter å
Statens jernvägar 120.
— Om uppgörande af nya, billiga taxor å afgifter till kyrka och kyrko
betjente
m fl.
24.
Teleqrafverket: Om ändring: i Kongl. Reglementet för detsamma, af den 2
Augusti 1856
50.
The: Se Maltdrycker, m. m.
Tjenstehjon: Om inrättandet af skolor för meddelande af undervisning i
tjenstehjons sysslor
97.
Tidningar: Se Postförvaltare.
Tiggeri: Om vidtagande af åtgärder till hämmade deraf  72.
Tionde: Om att vid blifvande reglering af Presterskapets löne-inkomster,
tionde icke måtte beräknas af tullmjölqvarnar, åtminstone ej i Skåne,
Halland, Blekinge och Bohuslän 104.
11
Nummer i
Betänkandet.
Trupper: Om åtgärders vidtagande till beredande af sysselsättning och arbetsförtjenst
åt manskapet vid de värfvade trupperna .... 9.
— örn upphäfvande af 84 § i Kongl. Förordningen den 6 September
1842 angående truppers och persedlars förskaffande . 12.
Tryckning-, Om upplåtande på entreprenad till den minstbjudande utaf tryckningen
af allmänna författningar och kungörelser . . . . . 76.
Tullbevakningen: Om förändrade bestämmelser i fråga om den tili inre tullbevakningen
hörande personal 74.
Tullmjölqvarnar: Se Presterskapets löne-inkomster.
Tullstiiinpling: Om upphörande af skyldigheten att låta stämpla inom riket
tillverkade varor 130.
u.
Underofficerare: Om uttjenta underofficerares och soldaters befordrande till
vissa tjenstebefattningar  5.
Upsala: Om Universitetets förläggande till hufvudstaden 111.
Utflyttningsallesl: Om att dylik för inhyseshjon skall upptaga dess hela
familj  89.
Utredningspersedlar: Se Försäljning af.
V. W.
Veterinärväsendel: Om åtgärder till dess fullständiga ordnande .... 19.
Vigter: Om förändrade bestämmelser rörande mått och vigter samt justering
deraf  71.
Vägar: Allmänna, om underhåll af  49.
Vär/vade trupper: Om åtgärders vidtagande till beredande af sysselsättning
och arbetsförtjenst åt manskapet  9.
Wallenrätten: Om ny lag rörande 54.
Wermland: Om tre årliga Häradsting i  25.
O
A.
Aboer å lill boställen anslagna kronohemman: Se Boställen.
Adermöten: Om förbud att utsätta trupps samling till ådermöte eller dylikt,
till tid då Gudstjenst pågår  3.
12
Nummer å
, Betänkandet.
Ångfartyg, som göra reguliera resor: Om befrielse för dem att taga lots,
samt om ändring i lotstaxan 51.
ö.
Öfverkonsistorium: Om inrättande af ett sådant  67.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1864.
