# ID: svediakorp-gov2432
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 107,504
# sentences: 2,544
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Sammansatta Lag■ samt Allm. Besvoch Ekon. Utsk. Betänkande N:o 10 1
Mm lO.
Arik. lid Ex;i.- Lftsk. ilen 16 Maj 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående dels revision af,
dels ock ändringar i nu gällande Fiskeri-stadga.
De förslag, sora uti ifrågavarande ämne blifvit framställda, innefattas uti fyra
särskilda memorial, ingilna det ena till Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr
Friherre Cederström, G. C., (motionen N:o 41) och de öfriga till Hedervärda BondeStåndet
af Riksdagsfullmägtige Erik Hansson från Gefleborgs län (motionen N:o 150),
B. J. Holmlin från Bohus län (motionen N:o 433) och Liss Lars Olsson från Stora
Kopparbergs län (motionen N:o 497).
Herr Friherre Cederström har ej mindre uti sin nyssberörda motion, än ock i
ett vidlyftigt skriftligt anförande utvecklat sina åsigter om nu gällande Fiskeri-stadga,
den han anser vara otidsenlig och bristfällig såväl i moraliskt och juridiskt, som i
naturalhistoriskt och administrativt hänseende. Sålunda vore det i 29 § afjjberörda
Stadga, jemförd med 17 Kapitlet Byggningabalken, för oloöigt fiskande i annans
fiskevatten stadgade bötesansvar, 3 Daler, S Daler, 10 Daler, alldeles för lågt. Det
lemnade fiskrättsegaren alltför litet skydd i sin rätt och inverkade demoraliserande på
befolkningen i det att detsamma snarare innefattade lockelse och inbjudning till en
hvar, som vore tillräckligt skicklig fiskare och disponerade öfver en summa, motsvarande
det ringa bötesbeloppet, att försöka sin lycka i annans fiskevatten, än det kunde
anses afskräcka derifrån, synnerligast som den s. k. olofliga handlingen hänfördes under
Byggninga- och ej under Missgerningsbalken och den olofliga fångstens förverkande
eller återgäldande icke vore i alla särskilda fall föreskrifven. — Detta i moraliskt
och juridiskt hänseende. — I naturalhistoriskt afseende lemnade Fiskeri-stadgan
jemväl mycket att önska. Sätten att handhafva fiskvatten kunna, säger motionären,
lämpligen hänföras till tre sins emellan skiljaktiga system, nemligen: l:o) det, som
afser fiskodling; 2:o) det, som afser anlitandet af naturens sjelfverksamhet och passiva
skyddsåtgärder, samt 3:o) det, som afser en så idkelig fångst, som omständigheterna
medgifva. Alla dessa system hafva hvar för sig, när de åtföljdes af upplyst'rekogno
Bih.
lill 11. Si. Erot. 1802 <V 186ti. 7 Samt. 2 Afd. 8 Haft. 1
2 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 10.
sering och tillbörlig försigtighet, anspråk att få tillämpas: odlingssystemet i tätt befolkade,
skyddssystemet i medelmåttigt befolkade och fångningssystemet i svagt befolkade,
men fiskrika orter, äfvensom på djupet ute i sjöarne och håfven. I gällande
Fiskeri-stadga funnes likväl blott det passiva skyddssystemet antaget. Vidare borde
lagstiftningen fästa hufvudsakligt afseende dervid, att vattenområdena såväl i floder,
sjöar och fjärdar, som i håfven, bestode af sinsemellan sammanhängande bassiner eller
fiskdammar, hvilka likväl, antingen genom naturens egen eller konstens åtgärder vore,
oftast på ett ganska märkbart sätt, från hvarandra skilda genom i ett eller annat
hänseende egendomliga förhållanden. Deråt hade Stadgan icke lemnat någon uppmärksamhet,
likasom inga åtgärder blifvit föreskrifna för den vid lekarne afsatta rommens
skyddande, hvarigenom lagliga hinder saknades mot densammas ohejdade förstöring.
Bristfällig vore ock i nu afhandlade hänseende Fiskeri-stadgan derutinnan,
att den icke lemnade någon förklaring öfver rätta betydelsen å der införda konsttermer,
såsom utlekt fiske, förstörd lek, späda yngel, o. s. v., att den icke föreskrefve
några kontroller med afseende å ändamålsenligheten af de i 14 § vid dammar anbefallda
bottenluckors beskaffenhet och konstruktion, hvarom, enligt motionärens tanke,
sakkunnige auktoriteter före bottenluckornas anbringande borde yttra sig, äfvensom
deri, att de i 16 § förekommande bestämmelser för undanrödjande af de skadliga
inverkningar, hvilka kunna åstadkommas genom sågspån eller annat, som kan
förorsaka uppgrundning och fördämning i vattendrag, icke omfattade alla andra slags
för fisken skadliga vare sig fasta eller flytande ämnen, som kunna i vattnet inbringas.
— Andtligen vore de administrativa åtgärder, som Fiskeri-stadgan i 22 § till fiskerinäringens
lyftning begagnar, otillfredsställande. De utgöras af det åt Konungens Befallningshafvande
gifna uppdrag att befordra hvad som kan lända till näringens förkofran,
att meddela utslag angående fisklägeuheternas ändamålsenliga häfd samt att
åvägabringa öfverläggningar och öfverenskommelser de fisk berättigade emellan. Det
fordrades emellertid, förmenar motionären, någorlunda grundlig bekantskap med fiskodlingen
samt öfning och vana att uppskatta lägenheternas användbarhet för att kunua
behörigen inse och bedöma hvad som för deras bättre handhafvande bör göras. Kunskapen
härutinnan vore dock ännu ganska sällspord. Klokheten bjuder derföre Konungens
Befallningshafvande att begagna denna magt mera passivt och endast för så
vidt direkt påstående derom göres, enär, om Konungens Befallningshafvande företoge
sig att, utan fiskrättsegarnes begifvande, reglementera i detta fall, sådant skulle innefatta
ett trug till arbete och blifva mindre väl emottaget. Konungens Befallningshafvandes
magt vore för öfrigt, jemlikt Stadgans 43 §, i icke ringa mån förringad
och försvagad derigenom, att åtal för öfverträdelser, som förnärmade enskild mans
rätt, icke finge af annan, än målseganden, anställas. Enligt motionärens åsigt borde
allmän åklagare ega rättighet och skyldighet att beifra alla slags förbrytelser emot
Fiskeri-stadgan. Det fördelaktiga resultat, som borde kunna väntas af menigheternes
öfverenskommelser i afseende på fisket, om desse voro fullt fria och obehindrade samt
Sammansatta Lag- samt Ålim. Besvoch Ekon.-Utsk. Betänkande N:o iO. 3
vägledda af insigtsfull sakkunskap och hvarom 22 § lemnar bestämmelser, anser motionären
i väsendtlig mån motverkas, dels genom det möjliggjorda sammanbringandet
till dessa öfverenskommelser af mycket skiljaktiga intressen från skilda håll och olika
naturförhållanden, dels genom inskränkande bestämmelser rörande föremålen för öfverenskommelserna,
hvarigenom öfverläggningens frihet vore dem frånkänd, hvarförutan
dessa bestämmelser i sin mån bidroge att vända uppmärksamheten från en mängd
omständigheter, som kunde ega betydligt och understundom mycket kraftigare inflytande
på fisktillgången, än dem författningen framhållit, dels ock ändtiigen genom
den öfvervigt, som vid beslutens fattande är lemnad åt flertalet bland de närvarande
delegarne i områdena, utan afseende derpå om de vigtigaste intressen derigenom komma
att lida, eller ej. Härförutan omfattade Fiskeri-stadgan en mängd frågor, hvilka
läge alldeles utom gränsen för både Konungens Befallningshafvandes och de vetenskapliga
forskningarnes tillgörande. Dit vore att hänföra: huru de olägenheter, som
uppkomma af fiskrättigheternas allmänlighet, lämpligast kunde förekommas; huru de
svårigheter, som uppstå genom de lagligen afskiljda lägenheternas efter eganderätten
till stränderna bestämda, men ofta nog mindre lämpliga begränsningar bäst kunde
undanrödjas; om icke i nu gällande fredningslagar nödiga förbättringar kunde vidtagas;
och om icke den åt Konungens Befallningshafvande upplåtna vidsträckta magt i
vissa dessSdelar lämpligen kunde öfverllvttas på menigheterna sjelfva, med vägledning
af sakkunnigt biträde &c.
Under åberopande af dessa förhållanden och landets derpå grundade behof af
en administration öfver fiskerierna, hvilken såväl genom sin sammansättning, som genom
rigtningen af sin verksamhet kunde blifva i tillfälle att på ett tillfredsställande
sätt bevaka ifrågavarande närings intressen och verka till densammas förkofran och
lyftning, föreslår Herr Friherre Cederström: »att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla om revision af den nu gällande Fiskeri-stadgan, och att Kongl. Maj:t
i samband dermed täcktes låta uppgöra förslag till undanrödjande af de hinder, som
nu förefinnas i denna näringsgrens förkofran, för att, när omständigheterna medgifva,
öfverlemnas till Rikets Ständers bedömande.»
Bland de brister, med hvilka, på sätt nu omförmäldt blifvit, motionären anser
gällande Fiskeri-stadga behäftad, synes han såsom den väsendtligaste betrakta, att i
densamma endast blifvit antaget det s. k. passiva skyddssystemet utan att tillbörlig
uppmärksamhet blifvit egnad åt de af motionären benämnda odlings- och fångningssystemen.
Men utom det att ett meddelande, såsom motionären tyckes afse, i en
allmän lag af detaljerade föreskrifter efter tre olika system, lämpade efter fiskevattnens
olika beskaffenhet och andra förhållanden, skulle medföra nästan oöfvervinneliga
svårigheter, finner Utskottet det ligga utom lagstiftningens område att reglementera
och påbjuda, huru enskilde skola på bästa sätt och med största fördel tillgodogöra
sig sin egendom. En sådan lag, som nu ifrågavarande, kan endast hafva till ändamål
att förhindra vidtagande af åtgärder, som kunna förnärma annans rätt, eller blifva
för det allmänna skadliga. Att förmå den enskilde med sin egendom vidtaga den
4 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 10.
bästa och mest ändamålsenliga hushållning kan endast åstadkommas på upplysningens
och öfvertygandets väg. Denna väg har äfven i förevarande angelägenhet redan blifvit
af Statsmagterna beträdd. På Kongl. Majits nådiga förslag hafva Rikets Ständer
vid nästföregående tvärme riksdagar anvisat årliga anslag för vetenskapliga undersökningar
rörande fiskerierna och i sin vid denna riksdag ailåtna nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof, har Kongl. Majit äskat 6,ä00 R.dr R:ml
årligen under instundande statsregleringsperiod att till fiskerinäringens understöd användas,
dels för fortfarande vetenskapliga undersökningar af fiskerierna, dels för åtgärder
til! fiskets förbättrande genom fiskodling i förening med fiskens fredande genom
plantering af värdefulla fiskeslag i passande vatten, genom anläggning af fiskparker
och fiskdammar samt genom införande af förbättrade fiskdon och redskap;
dels för meddelande af undervisning i anläggning och skötsel af fiskodlingsanstalter
äfvensom i bedrifvande af olika slags fiske med hvad till dess vård och förbättring
hörer, med mera. Under förutsättning att Rikets Ständer bevilja det sålunda begärda
anslaget, är all anledning för handen att hoppas, det intresset för fiskerinäringen
skall hos allmänheten vakna och denna inom kort komma till insigt om vigten
och nyttan af en ändamålsenligare hushållning i förevarande hänseende. Afven för
ett sådant förhållande lemnar emellertid nu gällande Fiskeri-stadga i 22 § lämpliga
och tillräckliga föreskrifter. Rerörda paragraf innehåller nemligen, bland annat, att
der någon fiskrättsegande det begär, eller Konungens Befallningshafvande så nödigt
aktar, för hvarje ort skall genom öfverenskommelser bestämmas: under hvilka delar
af året, med hänsigt till det ena elier andra fiskslagets lektid, fisket efter samma
fiskslag bör inställas; det sätt, hvarpå fiske under tillåten tid bör ske, så ock med
hvad redskap, och huru denna bör vara beskaffad till storlek, masker eller sammansättning
i öfrigt, äfvensom hvad eljest till fiskets bevarande och upphjelpande kan
tjena, såsom bortskaffande af uppgrundningar i vattendragen och andra hinder för
fiskens gång, o. s. v. Vid öfvervägande af hvad §:n sålunda innehåller, torde, emot
hvad motionären påstått, befinnas, alt densamma lemnar rättighet till öfverenskommelse
om allt hvad till denna näringsgren kan höra, på samma gång som den lemnar
en hvar fiskrättegande det skydd, honom bör tillkomma, dymedelst att pröfning
af en öfverenskommelse, hvilken, om ock af en stor majoritet träffad, dock möjligen
kan förnärma annans rätt eller vara för fisket eller det allmänna skadligt, är öfverlemnad
åt den högsta administrativa myndigheten i länen, öfver hvars beslut klagan
må föras i den ordning, som för hushållningsmål i allmänhet är föreskrifven.
Till följd af hvad sålunda blifvit anlördt och då i Kongl. Majits nådiga förslag
till ny strafflag, hvilken kommer att vid innevarande riksmöte af Rikets Ständer behandlas,
blifvit föreslaget förhöjdt ansvar för olofligt fiskande i annans fiskevatten, och
den ololliga fångstens förlust, äfven om bestämmelse derom saknades, följer af den
lika allmänt kända som erkända rättssatsen, olaga fång är ofång; då de i gällande
Fiskeri-stadga befintliga, af motionären såsom konsttermer betecknade uttrycken, »utlekt
fisk», »späda yngel» o. s. v., i sig sjelfva äro nog tydliga att ej behöfva någon
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk, Betänkande N:o 10. 5
förklaring och definitioner för Öfrigt icke lämpligen hafva sin plats i en lag, utan tillhöra
jurisprudensen; då stadgandet i 14 § Fiskeri-stadgan, att dammar skola vara
försedda med nödiga bottenluckor för den upp- och nedgående fisken, tillräckligt bestämmer,
att berörda luckors beskaffenhet skall medgifva fisken fri och obehindrad
framfart och något närmare reglementerande om konstruktionen å dessa bottenluckor
således torde befinnas öfverflödig; då bestämmelserna i 16 §, att intet, som kan förorsaka
uppgrundning eller dämning, må utkastas i fiskevatten eller farled, eller så nära
intill stranden läggas, att det kan af vattenflöden nedsköljas, väl innefattar allt hvad
för fiskens fredande och bevarande i detta hänseende erfordras, samt då något skäl
icke förefinnes, hvarföre den i vår lagstiftning antagna grundsats, att åtal för öfverträdelser,
som endast förnärma enskild mans rätt, icke må af allmän åklagare väckas,
bör i fråga om olaga fiskande frånträdas, saknar Utskottet anledning att tillstyrka
den af motionären föreslagna underdåniga hemställan till Kongl. Majit om revision af
gällande Fiskeri-stadga, utan hemställer vördsamligen,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Under deri granskning Utskottet, tili följd af Herr Friherre Cederströms nyssförmälda
motion, egnat Fiskeri-stadgan, har Utskottet fäst sin uppmärksamhet vid en
deri förekommande bestämmelse, som vid sista allmänna landtbruksmöte! utgjorde föremål
för öfverläggning och som synes Utskottet vara i behof af utsträckning. Uti
27 § af berörda Stadga föreskrifves, att vid anläggning af sillsalteri tillstånd förut
skall sökas hos Konungens respektive Befallningshafvande, som har att tillse, det anläggningen
sker å sådant ställe, att buller och stank derifrån ej kan utöfva menligt
inflytande på fisket, äfvensom att vid slik inrättning noggrann tillsyn skall hållas att
afskräde af fisken icke utkastas i fiskevatten, hvarjemte i 40 § ansvar är utsatt för
underlåtenhet af hvad i förstberörda paragraf blifvit anbefaidt. Ändamålsenligheten af
delta lagbud kan icke bestridas, men Utskottet anser detsamma böra gälla icke endast
för saltning af sill utan af all slags fisk. Enligt hvad Utskottet har sig bekant,
kräfver det förfaringssätt, som, synnerligast vid Bohuslänska storfisket, i förevarande
hänseende eger rum, lagstiftningens mellankomst. Vid dessa slags fisken, der understundom
tusentals båtlaster kabiljo och klippfisk i närmare och fjermare fiskevatten
fångas, vidtages i allmänhet icke någon insättning af fiskfångsten i fartyget ute på
fiskplatsen, utan hela fångsten hemföres mer och mindre skämd och illaluktande och
först vid de s. k. salterierna å fisklägenheterna rensas densamma, hvarefter icke allenast
fisken nedlägges i strandvattnet, stundom under loppet af flera timmar, för att
i möjligaste måtto befrias från de yttre tecknen till röta, utun äfven ryggbenen och
allt öfrigt afskräde, som faller vid rensningen, vräkes i sjön. Ett slikt förfaringssätt
vid saltning och beredning af berörda slags fisk, eller hvilken annan fisksort som
helst, utöfvar tvifvelsutan lika menligt inflytande på fiskevattnet, som siilsaltning på
enahanda sätt bedrifven, och Utskottet hemställer derföre,
6 Sammansatta Lag- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 10
att Rikets Ständer måtte, i underdånig skrifvelse, hos Kongl. Mayl anhålla,
att hvad i T och 40 §§ af nu gällande Fiskeri-stadga, är föreskri/vet
angående sillsalterier, måtte utsträckas att gälla för saltning eller dylik
beredning af all slags fisk.
Såsom redan härofvari blifvit förmält, bestämmer 22 § Fiskeri-stadgan, att öfvereuskommelser
i afseende å fisket vederbörande fiskevattensdelegare emellan skola pröfvas
af Konungens Befallningshafvande, som eger att stadfästa desamma, derest han
finner dem ändamålsenliga. Den magt, som sålunda blifvit berörda myndighet lemnad,
att, äfven emot hvad samtlige delegarne besluta, vägra stadfästelse å en sådan
öfverenskommelse, anser Riksdagsfullmägtigen Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs
län vara alltför stor och föreslår derföre, »att, derest öfverenskommelsen blifvit fattad
med en majoritet af minst tvåtredjedelar utaf de röstandes antal, Konungens Befallningshafvande
skulle vara pligtig att stadfästa densamma, eller ock att denna fråga,
såsom af rent ekonomisk natur, helt och hållet måtte öfverflyttas på Landstingen.»
Då emellertid hvad tvåtredjedelar af fiskevattensdelegarne beslutat kan vara för
fisket skadligt, eller förnärma fiskeegares rätt och Konungens Befallningshafvande, derest
han ej finner öfverenskommelsen ändamålsenlig och på grund deraf vägrar stadfästa
densamma, deröfver skall meddela utslag, hvaröfver åter klagan får löras i den ordning,
som för hushåliningsmål är i allmänhet föreskrifven, synes Utskottet förevarande stadgande
vara både behöfligt och lämpligt, till följd hvaraf och då, vid ofvan antydda
förhållanden, det ej vore skäligt att åt Landstingen öfverlemna pröfningen af förevarande
slags öfverenskommelser, Utskottet vördsamligen hemställer,
att Lars Olssons motion icke må af Rikets Ständer bifallas.
Uti merberörda 22 § af Fiskeri-stadgan föreskrifves derjemte, att sillfiske ej
får ske med not eller vad, som öfverstiger 40 famnars längd och 4 famnars djup.
Under uppgift att den sålunda bestämda storleken icke stöde i proportionerligt förhållande
till vattnets vanliga djup vid stränderna och inom hafsvikarne i Bohuslänska
skärgården, samt att genom detta förbudsstadgande en talrik del af den fattigare befolkningen
beröfvades tillfälle att tillgodogöra sig den rika inkomstkälla, som sillfisket
i denna skärgård eljest skulle kunna för dem utgöra, har Riksdagsfullmägtigen B. J.
Holmlin från Bohus län föreslagit, det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att förbudet i ofvannämnda paragraf mot begagnande vid sillfiske
af not eller vad af föreskrifven storlek måtte upphäfvas.
Med anledning af hvad sålunda blifvit framstäldt får Utskottet erinra, det Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 22 April 1845 anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes,
tili upphjelpande af sillfisket i Bohuslänska skärgården, vidtaga sådana åtgärder att,
efter skeende undersökning till bestämmande dels af skilnaden emellan små och stora
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 10. 7
sill vadar, dels af storleksmåttet för maskorna å de små vadar, hvilka, såsom mera grofmaskiga,
ansåges kunna vid sillfiske utan olägenhet nyttjas, begagnandet af grof- och
finmaskiga stora vadar samt finmaskiga små vadar såsom redskap vid fiske i omför
mälda
skärgård icke måtte varda tillåtet längre, än tre år sedan påbud derom blifvit
utfärdadt. Kongl. Maj:t täcktes i anledning af denna Rikets Ständers skrifvelse infordra
dess Vetenskaps-akademis underdåniga utlåtande, deraf Utskottet tagit del och
hvilket, för frågans fullständiga utredande, Utskottet anser sig böra här intaga. Det
lyder, som följer:
§ 9. Sillfisket vid Bohus län är af en något olika beskaffenhet. Den sill, som
derstädes går in för att lägga ägg, och som äfven tidtals visar sig i grannskapet af
landet utom fortplantningstiden, lefver och tillvexer i den hafstrakt, som kallas Skagerrack,
hvilken bibehåller samma karakter som Nordsjön och Norska hafvet. Den
har betydligt djup, nemligen 80—130 famnar och emottoger i förhållande dertill en
obetydlig massa flodvatten, samt är rik på små sjödjur, som tjena fisken till föda.
Sillen kan här tillvexa till en långt större qvantitet och troligen är den mängd, som
finnes der nu, då den anses obetydlig, ändock större än den, som finnes i det egentliga
Kattegat och Sundet. Den här alstrade sillen leker tidigt om våren i April och
visar någon liten olikhet med den i södra Kattegat, så att fiskare anse sig kunna
igenkänna hvartdera slaget för sig. Den betydliga mängd af sill, som förr gått till
vid Bohus län, har föranledt uppfinnandet af den stora sillvaden, hvarmed l,000:tals
tunnor kunnat fångas med ringa besvär i ett enda drag, och detta redskap har derstädes
blifvit det enda brukliga vid sillfångst, ehuru garnfiske är det allmännaste vid
alla andra kuster af Sverige. Af äldre underrättelser synes dock, att man ännu på
1780- eller 1790-talet i Bohus län brukat garn för att erhålla något litet god fetsill,
som svårligen kunde påräknas att fås med vadar; men detta mindre gifvande fiske
har så kommit ur bruk, att den nuvarande generationen ej eger kännedom derom och
att det mött svårighet att deruti undervisa en eller annan.
Till detta sillfiskes upphjelpande anse vi hufvudsakligen en åtgärd vara att vidtaga,
nemligen den, att, i enlighet med Rikets Ständers förslag i underdånig skrifvelse
den 22 April 1845, bruket af stora silivadar förbjudes, på det sätt att de som nu
finnas få begagnas i 3:ne år, hvarefter förbudet inträder; en ny vadduk anses nemligen
ej hålla öfver 2 å 3 år i fall den någorlunda begagnas. Under tiden behöfver
dock, såsom redan sker, sillfisket med garn uppmuntras genom premier.
Då just detta ämne, om vadars förbjudande eller bibehållande, är ett af dem
som mest af alla blifvit föremål för olika åsigter, anse vi oss böra äfven här tala
något utförligare derom och i korthet sammandraga det, som blifvit sagdt till stöd
för vår mening. Det torde dock vara tillräckligt att här allenast afse det nuvarande
förhållandet i Bohus län, då blott ett obetydligt sillfiske finnes, och att alldeles lemna
ur sigte det gamla stora fisket, hvarom vi i allt läll icke ega tillräcklig kännedom.
Till en början erinra vi, att stora sillvaden uteslutande kan anses beräknad på sill
-
8 Sammansatta Lag- samt Allm. Hest'.- och Ekon.-Vtsk. Betänkande N:o 10.
fångst och hos oss allenast begagnas vid Bohus län. Den är inrättad för att omringa
och uppfiska ett helt stim och har derföre de ofantliga dimensioner af 100—120
famnars längd och femton å tjugo famnars djup samt drages med 280 å 300 famnars
lina.
Angående sjelfva sillen har det ofta blifvit framstäldt och visadt, att hvarje stim
deraf tillhörer den hafstrakt, der den är född, och att sillen, liksom andra djur, årligen
återkommer till samma trakt för att fortplanta sig, ifall den ej hiudras af tillfälliga,
yttre, mägtigt verkande orsaker. Vi hafva nyss anfört de i detta afseende
ganska upplysande exemplen, att Kattegats sill leker på några ställen vid Skåne och
Halland om hösten, men Skagerracks vid Bohuslän om våren. I allmänhet här hvarje
kusttrakt sin varietet, som, liksom i dessa sistnämnda exempel, visar någon tydlig
olikhet med den vid en närbelägen kust. Sillens vandringar inskränka sig alltså dertill,
att stimmen tillbringa en del af året, särdeles den egentliga sommaren, på djupet,
troligen något spridd, högst fem å tio mil från land, men sannolikt icke längre
bort, samt att ett stim, som t. ex. innevarande år leker vid en viss del af skärgården
(t. ex. den norra) vid ett annat tillfälle, särdeles utom fortplantningstiden, kan
visa sig nära kusten några mil derifrån, men icke så iångt bort, som t. ex. vid Halland,
der en för detta stim ovanlig naturbeskaffenhet finnes. Man känner att sillen
ytterst sällan visat sig vid Skagerracks Norska kust (mellan Lindesnäs och Bohuslän),
hvarest således intet sillfiske kan idkas. Af allt detta kan man draga följande resultater,
som äfven förr blifvit framställda: l:o) att, emedan Bohus läns sill tillhörer
Bohus län och endast der kan fiskas, så kan man, genom att derstädes skona yngiet
och den lekande stimmen, åt sig bereda utväg att framdeles erhålla en större mängd
fullvuxen sill, och 2:o) emedan sillen tillhörer orten och återkommer, så är det ej
skäl att taga den då den är dålig, åtminstone så länge ej en stor qvantitet finues,
som kan ersätta qvaiiteten, utan det är bättre alt fånga den då den är god och kan
lemna en i handeln eftersökt vara.
Dessa båda mål anse vi motverkas genom fisket med stor vad och detta på
följande grunder: Ehuru man visserligen uti vad kan erhålla rätt god sill, så är det
dock sannolikare att den skall fås dålig och denna sannolikhet ökas med den ringare
tillgången, tv man kan ej med vaden välja, utan måste taga den sill, som kommer
in och uppehåller sig i fjordatne, hurudan den är, god eller dålig. Men dit kommer
sillen hufvudsakligen antingen såsom yngel (loddsill — sillmör), som är dålig genom
sin litenhet, eller såsom lekstim, då rom och mjölke redan äro flytande och
fisken förlorat i köttfullhet, så att den blir lös och osmaklig såsom föda, eller såsom
utlekt s. k. gräs-sill, som är tom och mager. Den fullvuxna, feta sillen håller sig,
före fortplantningstiden, oftast något ut från stranden och är alltför rörlig att med
lätthet kunna tagas med vad, så att, om någon gång ett sådant stim ingår i en vik,
så uppehåller det sig ej der; det märkes dessutom föga, då det ej är ganska stort,
hvilket icke kan vara händelsen under ringa tillgång på sill, såsom nu. Den goda
sillen går således oftast fri för vaden, under det den dåliga fångas. Men olyckligtvis
blir
Sammansatta Lag- samt Ålim. Besv■- och Ekon.-Vtsk. Betänkande N:o 10. 9
blir denna fångad just under sådana förhållanden, som i hög grad verka till men för
artens förökande, i det dels yngelstimmen, dels de lekande stimmen blifva totalt uppfiskade.
Man må härvid ihågkomma, att sillen i alla åldrar går i tätt slutna och
skarpt begränsade stim, som kunna kringrännas och ända till sista individen upptagas
lättare än andra fiskstim, som hålla sig mera spridda, om blott dervid begagnas tillräckligt
stor vad. Och just till detta utfiskande är den stora sillvaden inventerad.
Men så länge blott få stim finnas, hvilka öfverallt påpassas med vadar och borttagas,
så snart de ingå i bugterna, blir fisken derigenom årligen allt för mycket utrotad,
att någon betydlig tillvext skulle kunna ske. De stora vadarne skada ytterligare genom
lekstimmens störande oah bortjagande, i den händelse man ej skulle lyckas fånga
dem; genom den afsatta rommens afskrapande och uppdragande på land samt genom
bottenvegetationens upprifvande, hvilken fisken behöfver för att derpå afsätta rommen.
Vi tro, att de uppräknade olägenheterna skulle i väsendtlig mår» afhjelpas genom
införande af fiske med garn, som icke fånga yngel, så vida garnen icke äro, för detta
ändamål, tillräckligt finbundna, men som äfven i denna händelse icke borttaga hela
stimmet och som ej i betydlig mån oroa ett lekstim, än mindre skada botten eller
den afsatta rommen. Med garn kan man ungefärligen lika lätt passa på den goda
som den dåliga sillen, hvilket hufvudsakligen beror på årstiden, såsom nyss anfördes,
och garnen äro så litel kostsamma, att de lätt kunna förfärdigas eller inköpas af de
fattige fiskrarne och således blifva ett godt medel för denna för vårt sjöväsende vigtiga
befolknings utkomst. Vadarne, som äro allt för dyra för den fattige fiskaren,
egas gemenligen af bolag af förmögna bönder, ståndspersoner på landet och köpmän,
sålunda att hvarje delegare rår om sitt stycke af vadén, och att dessa stycken, som
kallas dukar, sammanbiudas till begagnande. Ehuru visserligen vadarnes dragande
hvarken fordrar sjövana eller kunskap i fisket, så blir dock praxis den, att en del af
de fattigare fiskrarne användas till deras skötande.
Oaktadt det anförda och ehuru fiskaren borde inse, att landtbrukaren ej skulle
kunna uthålla en täflan med honom i garnfiske, som fordrar vana och skicklighet,
tyckas dock fiskrarne i Bohus län ej med särdeles ifver hafva omfattat de försök,
som blifvit gjorda till införande af garnfiske. Det är till och med troligt, att detta
sednare aldrig kommer rätt i gång, så länge vadfisket bibehålies eller, hvad som är
detsamma, får begagnas. Såsom förr nämndes, känner den nuvarande generationen
derstädes intet annat redskap till sillfångst, än den stora vaden, som af den betraktas
såsom det enda rätta. De garn, som man vill lära dem begagna, anses med denna
misstro till allt nytt, som är högst vanlig och som lätt förklaras deraf, att det nya
man vill införa, kanhända icke är fullt afpassadt efter ställets behof, utan tarfvar någon
liten rättelse, hvilken endast kan göras efter några misslyckade försök, hvilka åter
föranleda, att hela saken framstår såsom misslyckad. Mången anser dessutom dessa
försök ej löna mödan, »så länge det ej en gäng vill löna sig väl med vaden». Ty
så vidt man hört, hafva vadegarne i allmänhet föga vunnit, snarare förlorat, under
lith till R. St. Prot. 1862 4 1863. 7 Sami. 2 Afd. 8 Uä/t. 2
10 Sammansatta Lag- samt Allm. Resv- och Ekon.-Vtsk. Betänkande N:o 10.
ett par årtionden, eller allt sedan 1808. Men ett eller annat år inträffar det, att
ett vadbolag vinner betydligt; man har ett par gånger hört, att ett bolag förtjena!
2 å 3,000 R:dr på en vår. Dessa underrättelser löpa långs kusten och uppfattas
med samma begärlighet, som de om hvarje lotterivinst, samt stadfästa hoppet att
lyckan kan gynna så väl den ena, som den andra vadén. De underhålla dessutom
hoppet, att sillen snart skall återkomma (såsom det heter). År 1832 var man t. ex.
alldeles viss på, att detta skulle snart inträffa, emedan några bolag i norra skärgården
på våren hade lyckats upptaga ovanligt mycket sill, som dock mest var yngel; men
13 år hafva förflutit, utan att spådomen gått i fullbordan. Således fortfar man att
hålla vadar, om det än ej lönar sig, och att dermed förhindra just det, som man efterlängtar:
sillens återkomst. Men hvarje större fångst med vaden är ett nederlag
för bruket af garn, genom upplifvande af nyssnämnda hopp och genom det under
någon tid fortfarande fallandet af sillens värde, som det förorsakar. Garnfisket behöfver
således ännu rätt väl den uppmuntran, som Regeringen sedan ett par års tid
börjat lemna detsamma, genom premiers utdelande med afseende på de ändringar och
förbättringar, som kunna behöfva iakttagas vid deras införande i Bohus läns skärgård.
Men emedan sill kan fångas något längre ut från kusten med drifgarn lättare än med
sättgarn, och således dessa redskaps införande efter all sannolikhet skulle ytterligare
bidraga till erhållande af god sill, så vore utan tvifvel fördelaktigt om våra fiskare
lärde sig handtera detta slags garn, som finnas beskrifna uti den nyligen på Kongl.
Majrts befallning utgifna och i skärgården gratis utdelade handboken af Ekström.
Den här gjorda framställningen är, såsom nämndes, grundad på det nuvarande
förhållandet. Skulle det visa sig att intet stort sillfiske uppkommer genom vadarnes
afsynande, så vore dock intet skäl att återtaga deras bruk; skulle deremot ett öfverflödigt
fiske uppstå, så vore då tid att förordna med afseende på då inträffande förhållanden.
Men, enligt den kännedom man kunnat inhemta och som här blifvit
framlagd, synes de stora vadarnes ofta påyrkade afskaffande, verkstäldt i enlighet med
Rikets Ständers ofvanåberopade anhållan vara det bästa, som under nuvarande förhållanden
kan företagas hos oss till sillfiskets uppbjelpande, om det nemligen anses
vigtigt att ett större sillfiske må uppkomma.
De vanliga vid alla kuster brukliga små rådarne, eller egentligen så kallade
notarm, kunna för strandfiskets skull ej eller i Bohus län umbäras; men vid dem
bör stadgas, att de ej få öfverstiga 35 å 40 famnars längd, 4 famnars djup, samt
att maskorna måste hafva minst 1 turn från kant till kant öfver bröstet.»
Vid öfvervägande häraf och då nu gällande föreskrifter om den högsta tillåtna
längd och bredd på not eller vad i och för sillfiske sålunda tillkommit på grund af
hvad Rikets Ständer i dess förbeiörda underdåniga skrifvelse hemställt och Kongl.
Vetenskaps-akademien i dess ofvan intagna utlåtande, på anförda skäl, föreslagit, finner
Utskottet betänkligt tillstyrka ifrågavararde förbuds upphäfvande, helst der någon
inskränkning af detsamma till följd af lokala förhållanden kan finnas af nöden, fråga
härom lämpligast torde genom underdånig framställning af Konungens respektive Be
-
Sammansatta. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 10. 11
fallningshafvande Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas; och tillstyrker Utskottet
på grund häraf,
att Holmlim ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd från Rikets
Ständers sida föranleda.
Slutligen har Erik Hansson från Gefleborgs län yrkat, det föreskriften i 16 §
Fiskeri-stadgan, att vid alla sågverk skola hållas kistor, hvaruti sågspån kan falla och
samlas, så att den ej må komma i vattnet, måtte så till vida inskränkas, att egare
af sågverk, belägna i mindre vattendrag, der skattlagda fisken ej finnas, måtte befrias
från skyldigheten att hålla spånkista, äfvensom att det i 31 g mot försumlighet
eller underlåtenhet i berörda hänseende stadgade ansvar måtte ega rum endast för
den händelse, alt skada genom försummelsen bevisligen inträffat.
Då likväl icke ringaste skäl förefinnes, hvarföre icke fiskevattens egare skola
vara lika skyddade i sin rätt, utan afseende derå, huruvida de för fiskrättens utöf
vande
erlägga skatt, eller icke, och otvifvelaktigt är, att sågspåns utflytande i fiskevatten
medelst uppgrundning, eller på annat sätt, verkar menligt å fiske och dessutom
vid inträffande vattuflödc kan skada vattendraget närbelägen mark, samt till
förekommande häraf ingen annan utväg finnes, än att, på sätt som skett, ålägga sågverksegare
att vid sina sågverk hålla spånkista och stadga ansvar för underlåtenhet
härutinnan, men genom Erik Hanssom förslag, att ansvar först då skulle drabba
sågverksegaren, när skada bevisligen inträffat, allt skydd mot fiskevattnets förderfvande
genom sågspån skulle bortfalla, enär, om ock visas kunde, att fisket till följd
af sågspåns utflytande i vattnet blifvit skadadt, det i de aldra flesta fall blefve alldeles
omöjligt att leda i bevis huru sågspånen ditkommit, hemställer Utskottet vördsamligen,
att hvad Erik Hansson såväl i ena som andra hänseendet yrkat måtte
varda af Rikets Ständer ogilladt.
Stockholm den IS Maj 1863.
Reservationer
äro anmälda af Riksdagsfullmägtige B. J. Holmlin från Bohus län och Anders Jonsson
från Wermlands län, i afseende på Utskottets hemställan beträffande förstnämnde
reservants ofvanintagna motion.
12 Sammansatta Lag- samt Allm Besv.- och Ekon.-Vtsk. Betänkande N:o il.
N:o 11.
Ank. till Exj).-Utik. den 1C Maj 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om tillägg till Kongl. Förordningen
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den
SO November 1845, med deri genom Kongl. Förordningen den
Ti November 18r>4 gjorda förändringar.
All privat eganderätt, huru helig den än må vara, måste anses underkastad de
inskränkningar, som kunna befinnas nödiga för det allmännas väl. Denna ostridiga
grundsats, en följd af Statens dominium eminens, finnes i vår lagstiftning uttryckligen
erkänd och bestämd genom ofvanberörda Kongl. Förordning af den 20 November
1845, den så kallade expropriationslagen, hvilken i 1 § förpligtigar egare af jord
eller lägenhet att, der Konungen så nödigt pröfvar, mot ersättning af fulla värdet
och hällten derutöfver, afträda densamma, der den befmnes behöflig antingen till rikets
försvar, till allmän väg, bro, baran eller lastningsplats, till torg eller gata i stad,
till uttappning eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled, eller annan vattenledning,
till allmän byggnad, eller till annat allmänt behof.
Då pröfningen af ett sådant behof blifvit öfverlemnad till Kongl. Majit, som
derjemte, på Rikets Ständers anhållan, genom särskild nådig Förordning af den 27
November 1845 föreskrifvit, att ansökning eller hemställan angående nyssnämnda
pröfning skall vara åtföljd af fullständig plan för det tillämnade företaget, med kostnadsförslag,
affattning på karta af all den jord, eller byggnad, hvars afstående anses behöfligt,
bestyrkt förteckning på sådan fastighets egare eller innehafvare, uppgift på
de öfverenskommelser, som blifvit träffade, eller de hinder, hvilka deremot mött, med
de flere handlingar, hvilka för ärendets bedömande kunna erfordras, synes väl, som
skulle någon grundad farhåga icke kunna uppstå, att den enskildes rätt i oträngdt
mål uppoffras för Statens, likasom allt lidande för den förre synes hafva blifvit förebygdt
dymedelst, att honom blifvit tillförsäkradt att, efter pröfning af särskild Nämnd,
fä tillgodonjuta ersättning till fulla värdet och hälften derutöfver för den skada, som
genom expropriationen honom tillskyndas. Vid innevarande riksmöte hafva emellertid
tvänne särskilda framställningar blifvit gjorda, den ena inom Vällofliga Borgare
Ståndet
-
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 11. 13
Ståndet af Herr Brun, J., (motionen N:o 96) och den andra inom Hedervärda BondeStåndet
af Riksdagsfullmägtigen Erik Ersson från Gefleborgs län (motionen N:o 290),
afseende noggrannare pröfning, än nu eger rum, innan tillåtelse till expropriation må
medgifvas. I sådant hänseende hafva motionärerne föreslagit, att såväl vederbörande
jordegare, som de kommuner, inom hvilkas område jords eller lägenhets upplåtelse
sökes, skola genom Konungens Befallningshafvandes försorg, enligt Erik Erssons förslag,
inför domaren i orten höras samt de särskilda förklaringarne, jemte Konungens
Befallningshafvandes och domarens yttranden i ämnet, till Kongl. Maj:t insändas för
att, jemte ansökningen om upplåtelsen, komma under nådig pröfning. Till stöd för
detta förslag hafva motionärerne åberopat, hurusom ett s. k. strömrensningsbolag i
Norrland genom obestyrkta och till en del osannfärdiga uppgifter, efter förord af
Konungens Befallningshafvande, nyligen lyckats erhålla Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd
»att medelst expropriation lösa landfästen och sjöbotten för byggnad af en timmerinsamlingsbom
i Ljusne eif,» hvarigenom så väl allmän som enskild skada på mångahanda
sätt uppstått; hänvisande Utskottet till hvad Herr Brun härom i sin ofvan
omförmälda motion omständligt och utförligt andragit.
De väckta motionerna, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade, hafva, med
stöd af 43 § Riksdags-ordningen, ansetts böra behandlas af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som nu går att öfver desamma afgifva
utlåtande.
Lika med motionärerne anser äfven Utskottet, att tillämpning af expropriationslagen
icke bör ega rum utan föregående noggrann utredning och pröfning af förhållandena.
Men hvad bör väl denna pröfning i hvarje särskildt fall afse? Lagens såväl
bokstaf som anda gifver vid handen, att den bör hafva till ändamål att utreda, huruvida
till den begärda expropriationen allmänt behof förefinnes. Skulle väl genom det
af motionärerne framställda förslaget ett sådant behof tillförlitligare kunna utrönas, än genom
de nu för sådant ändamål meddelade föreskrifter? För besvarande af denna fråga torde
endast behöfva påpekas det fall, då expropriation af enskilds egendom för närvarande
allmännast förekommer. Detta eger onekligen rum i och för jernvägarne. Hvartill
skulle väl gagna att vid fråga om jords afstående för dylikt ändamål höra de jord
egare,
öfver hvilkas egor, den föreslagna jernvägen skulle komma att dragas? Helt
visst till intet. Och är väl att antaga att hos dem finnes den största sakkunskap
och opartiskhet för frågans bedömande? Visserligen icke. Derjemte, äfven om Utskottet
skulle medgifva att för ett eller annat enstaka fall vederbörande jordegares
och kommuners hörande kunde vara erforderligt, icke är väl derföre skäl att för
sådana tvifvelsutan sällsamma och undantagsvis inträffande fall stifta en lag att gälla
till efterlefnad vid hvarje förekommande expropriatiousfråga, men hvilken, af nyss antydda
skäl, i allmänhet endast skulle förorsaka onödigt besvär och tidsutdrägt. Sådant
kan Utskottet icke finna välbetänkt, utan anser bäst att öfverlemna åt Kongl.
Maj:ts nådiga omtanka att för hvarje särskildt fall infordra de upplysningar, hvilka
Bih. tilt It. St. Brot. 1862 4 1863. 7 Samt. 2 A/d. 8 tian. 3
14 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uisk. Betänkande K:v 11.
utöfver dem, som genom omförmälda föreskrifter skola inlemna», i hvarje särskildt
fall pröfvas vara af nöden och lärer, derest Konungens Befallningshafvande skulle försumma
att meddela yttrande om beskaffenheten af det företag för hvilket användande
af expropriationslagen ifrågasättes, Kongl. Majit täckas icke underläta att infordra upplysning
derom; hemställande Utskottet derföre,
alt ifrågavarande förslag icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Maj 1863.
le An ovoinb la/ ic *< tor .juihooio.; pir/ öhr
l*i n*vn ^bnr.fiimo
>Gib.lnaii'l rbo nivard igiböno t ice roiöl oliw/ia
Stockholm, trvckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Samman». Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ultkotlels Betänkande N:o 1S. 1
]%:o 12,
Ank. till Exp.-Ctak. den 29 Juni 18C3, kl. 10 f. ra.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om förändring och förklaring
af gällande sladganden, angående skyldighet alt
bygga och underhålla kyrko-, prestgårds- och andra i 26
kapitlet Byggninga-Balken omförmälda allmänna byggnader.
Lag-Utskottets utlåtande har blifvit infordradt öfver nedan omförmälda motioner,
hvilka blifvit väckta:
inom Ilögvördiga Preste-Ståndct:
af Herr Doktor Runsten (motionen N:o 30) och
Herr Prosten Sondén (motionen N:o 34);
inom Vällofliga Borgare-Ståndet
af Herr Berger (motionen N:o 150) samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet
af Johan Fredrik Fredriksson från Upsala län (motionen N:o 99),
» Carl Anders Larsson från Ostergötlands län (motionen N:o 515),
■» Håkan Nilsson från Christianstads län (motionen N:o 34),
» Anders Jonsson från Wermlands län (motionen N:o 16),
» Olof Lagergren frän Gotlands län (motionen N:o 325) och
» Olof Olsson från Wermlands län (motionen N:o 57);
Bih. lili R. Sl. Brot. 1S62 & 1S63. 7 Sami. % Afd. 9 ffäfl. 1
2 Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Uiskollels Betänkande l\';o it.
Man enär de i dessa motioner omhandlade ämnen af Lag-Utskottet ansetts vara
af beskaffenhet att böra gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
beredas, har, jemlikt 43 § Riksdags-Ordningen, Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet desamma till pröfning förehaft och får
nn öfver dem afgifva yttrande.
Herr Doktor Runsten föreslår, det Rikets Ständer måtte, i underdånig skrifvelse,
hos Kongl. Maj:t anhålla dels om en sådan förklaring af 26 kapitlet
1 § Byggninga-Balken, »att hvad i detta lagrum finnes rörande byggnad af kyrka,
klockstapel, kyrkomur, socknestuga och fattigstuga stadgadt, att nemligen byggnadsvirke,
körslor och annan kostnad dertill skall utgöras efter hemmantal, icke
rätteligen kan tillämpas på kyrkobostället! eller prcsteborden, såsom varande så
kalladt andeligt frälse, och än mindre göras gällande emot någon innehafvare
deraf, enär denne ändock, såsom i socknen boende, vid sådan byggnad utgör för
prestebordet dagsverken efter dess matlag», dels ock om en sådan förändring af
27 § i gällande Militie-boställs-ordning, »att vid ifrågavarande allmänna byggnader
ingen sådan kostnad efter boställenas hemmantal må deras innehafvare affordras,
som kunde medföra någon minskning i den lön, hvarpå deras fullmagt
lyder, och att i så fall kostnaden måtte af Kongl. Majit och Kronan medelst
statsmedel bestridas.»
26 kapitle 1 § Byggninga-Balken stadgar, att: »Alle, som i socknen bo,
skola kyrka bygga och uppehålla, och hvad dertill hörer: såsom klockstapel,
kyrkomur, sockenstuga och fattigstuga. Byggnadsvirke, körslor och annan kostnad
utgöres härtill efter hemmantalet, och dagsverken efter matlagen.» Från
deltagande i denna byggnadsskyldighet äro genom särskilda Kongl. Bref och
Resolutioner befriade: säterier och ladugårdar i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohuslän, skattlagde utjordar samt posthemman för materiaiiers forslande. Deremot
hafva prestebordet! eller deras innehafvare icke, hvarken i de Presterliga Privilegierna
eller genom särskild författning blifvit från berörde tunga frikallade.
De hafva ock derföre allmänneligen blifvit ansedde skyldige att i denna byggnadsskyldighet
deltaga. Enligt hvad härofvan blifvit antydt, förmenar emellertid
Herr Doktor Runsten detta vara emot lag stridande. Det skäl, hvarpå motionären
hufvudsakligen stöder denna sin åsigt, är, att kyrkoboställen eller presteborden
utgöra så kalladt andeligt frälse. Men äfven om antagas kunde, att de
fri- och rättigheter, hvilka under denna benämning blefvo presterskapet för deras
personer, gods och gårdar under katolska tiden tillerkända, icke blifvit genom
Konung Gustaf den lis reduktion tillintetgjorda och upphäfna, utan fortfarande
skulle kunna såsom gällande åberopas, äfvensom att presteborden voro under dessa
rättigheter inbegripna, innefattade dock den skattefrihet, som genom detta andeliga
frälse tillkom alla gods i kyrkans ego, endast frihet från utskylder tili kronan,
men icke från de allmänna kommunalbesvären. Att detta af Herr Doktor
Sammans. Lag■ samt Allm. Besvärs- oeh Eknnnmi-Vtskollels Betänkande N:o 1S. 3
Runsten åberopade skäl icke heller måtte hafva synts honom tillfyllestgörande
tyckes framgå af Herr Doktorns försök att ur andra grunder deducera prestebordsinnebafvarnes
rättighet att vara från ifrågavarande byggnadsskyldighet frie. Sålunda
påstår Herr Doktorn, att om ock presteborden skola, efter hemmantalet,
deltaga i byggnad af kyrka, med hvad dertill hörer, kostnaden härför bör af
Jun kan, såsom jordegare, men ingalunda af presten, såsom endast under sin besinningstid
innehafvare af prestebordet, utgöras, en kostnad, hvilken, enligt Herr Doktorns
förmenande, kyrkan jemväl fullgör medelst egna kyrkomedel, den så kallade
kyrkokassan. Att likväl denna kassa icke kan betraktas såsom en egendom,
tillhörande kyrkan, i den bemärkelse Herr Doktorn här tagit detta ord,
utan att densamma helt och hållet är en församlingens tillhörighet, bildad dels
genom lagligen bestämda dels ock tillfälliga afgifter af församlingens medlemmar,
ådagalägges bäst af dess bestämmelse att vid förefallande kyrkobyggnad till hela
sitt belopp, utan afseende på dettas storlek, i och för kyrkobyggnaden användas,
ett förhållande, som naturligtvis icke skulle kunna rättvisligen ega rum, derest
denna kassa, på sätt Herr Doktorn förmenat, vore att betrakta såsom en »kyrkans»
egendom för bestridande af kyrkobyggnadsskyldigheten för dess inom församlingen
egande jord, då ju i så fall endast så stor del af kassan borde kunna
dertill användas, som motsvarade den anpart i kostnaden, som på samma jord
belöpte; — Och för den händelse kyrkokassans medel icke skulle vara tillräckliga
för fullgörande af prestebordets andel i byggnadskostnaden, hvem månne, om
icke församlingen, blefve väl den, som i slikt fall finge fylla bristen? Ett annat
skäl, hvarmed Herr Doktor Runsten velat lägga i dagen obefogenheten och missförståndet
i lagtillämpningen utaf att ålägga prestebordet innehafvare ifrågavarande
byggnadsskyldighet är den omständigheten, att den årsafkastning, hvilken
dem af presteborden tillkommer, utgör en del af deras löneinkomster, dem de ega
ubetingadt och utan återbäringsskyldighet behålla, likasom den presterliga fullniagten
lyder uppå »ali den lön och alla de förmåner, som, enligt lag och privilegier,
blifvit presterskapet tillförsäkrade». Enahanda skäl har Herr Doktorn
jemväl åberopat till stöd för sitt yrkande, att innehafvare af civila och militieboställen
måtte befrias från skyldigheten att efter boställenas hemmantal deltaga
i förevarande byggnadsskyldighet. Konseqvensen häraf skulle naturligtvis blifva
den, att, på samma grund, Statens tjenstemän i gemen borde anses fritagne eller
böra fritagas från aila såväl krono- som kommunal-utskylder i och för deras
löneinkomster, vare sig att dessa utgöras af revenyen utaf dem anslagna boställen,
eller af kontant lön, eller af bådadera. Då nu likväl så icke är förhållandet,
utan såväl prester som andre embetsman erlägga både krono- och kommunal-utskylder,
lärer Herr Doktorns åberopande af sist anförda skäl såsom ett bevis
på den förmenta origtiga lagtolkningen att ålägga presterskapet deltaga i kyrkobyggnad,
såsom bevisande för mycket och således intet, sakna all bindande
4 Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o it.
]?raft, likasom Utskottet icke heller kan finna någon giltig anledning, hvarföre
Staten skulle åtaga sig att bestrida sina embetsmäns kyrkobyggnadsskyldighet
för innehafvande boställe, ett åtagande, som följdrigtigt genomfördt, skulle leda
derhän, att icke allenast embetsman i allmänhet skulle befrias från utgörande af
skatter till Staten, utan äfven att Staten skulle bekosta samtlige sina embetsmäns
kommunal-utskylder för så vidt desamma vore en följd af deras löneinkomst af
Staten. Att en sats, som leder till sådana konseqvenser, icke kan vinna gehör
hos Rikets Ständer, torde kunna med visshet antagas. Ehuru Utskottet sålunda
icke kan godkänna de skäl, Herr Doktorn till stöd för sin motion anfört, kan
dock Utskottet icke förneka, det ju all billighet talar derför, att de, som vid
förefallande kyrko- eller annan allmän byggnad äro innehafvare af boställen eller
annan Staten tillhörig jord, icke för sina personer drabbas af all den kostnad,
som på sådan jord efter hemmantalet belöper. Lindring i detta hänseende har
ock numera blifvit meddelad genom Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse den 16
Januari innevarande år, hvilken i 1 § stadgar, bland annat, att »'då innehafvare
af något till militie-, civil-, ecklesiastik- eller andra stater anslaget boställe, på
grund af i laga ordning tillkommet beslut, fått under sin besittningstid vidkännas
betydligare kostnad för nybyggnad af kyrka, prestgård eller andra allmänna
hus, uppförande af större broar eller anläggning af nya vägar, sådan kostnad
må, der beloppet behörigen styrkes, till godtgörande på vissa år fördelas, efter
vederbörande Synerätts bestämmande vid först inträffande laga syn, dock att fördelningen
ej i något fall må utsträckas längre, än till högst tjugu år, räknadt
från och med det år, hvarunder byggnads- eller anläggnings-företaget blifvit fall—
bordadt; kommande alltså den boställsinnehafvare, som afträder boställe, innan
de sålunda bestämda åren tilländagått, att, i mån af de återstående årens antal,
af efterträdaren njuta ersättning för sitt förskott.» Genom hvad sålunda blifvit
stadgadt synes all den förmån, som i förevarande afseende skäligen kan begäras,
hafva blifvit boställsinnehafvare beredd; Och hemställer Utskottet, på grund
af det sålunda anförda, vördsamligen,
att Herr Doktor Runstens omförmälrla förslag måtte af
Rikets Ständer lemnäs utan vidare afseende.
Ett annat förslag, hvilket, lika med det nu omhandlade, afser befrielse för
en del nu byggnadsskyldige att deltaga i underhållande af allmänna hus, har
blifvit framstäldt af Herr Reiger, som alternativt med ett ytterligare förslag,
hvilket här nedan kommer att omförmälas, yrkat »»att den bruk, masugnar och
qvarnar åliggande skyldighet att deltaga i kyrko- och prestgårdsbyggnad måtte
för framtiden upphöra.»»
Då emellertid en dylik befrielse för dessa verk och inrättningar skulle hafva
till följd ett ytterligare betungande i detta hänseende för öfrige byggnadsskyldige
Sammans. Lag- sami Allm. besvärs- och Ekonomi-VIskotleis Betänkande N:o It. 5
och stå i strid med de åsigter örn kommunala skyldigheters och rättigheters allmännare
utsträckning, hvilka numera börjat göra sig gällande, föranlåtes Utskottet
tillstyrka,
ali Herr Bergers ifrågavarande framställning icke må af
Rikets Ständer bifallas.
I motsatt syftning till dessa förslag hafva Herr Prosten Sondén, Herr Berger
samt Riksdagsfullmägtige Johan Fredrik Fredriksson från Upsala län, Carl
Anders Larsson från Ostergötlands län och Håkan Nilsson från Christianstads
län hemställt, dels det skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af en
del utaf de i 26 kapitlet Byggnings-Balken omförmälda allmänna hus måtte utsträckas
till åtskilliga derifrån nu befriade klasser af kommunernas medlemmar,
dels ock att de egare eller innehafvare af jord, hvilka nu äro frikallade från
berörda byggnadsskyldighet, måtte varda förpligtade att för framtiden deruti taga
del. Sålunda har blifvit förslaget:
af Herr Prosten Sondén: »att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder utfärda en författning, som, med upphäfvande
af hvad förut är stadgadt, föreskrifver:
1. Alla de, som i socknen bo, skola bygga och underhålla kyrka och begrafningsplats
och lavad dertill hörer, såsom klockstapel, kyrkomur, skolhus, socknestuga
och fattighus;
2. Samtliga kostnaderna härtill böra, innan byggnaden eller arbetet företages,
uppskattas i penningevärde och byggnaden utföras antingen efter entreprenad
eller enligt å kyrkostämma företedt, granskadt och stadfästadt kontrakt med
till arbetets utförande skicklig person;
3. Körslor och dagsverken till handtlangning må af den, som det önskar,
utgöras i natura till det i kontraktet eller i kostnadsförslaget bestämda pris,
till det belopp, som närmast motsvarar den på honom kommande andel i dessa
slags prestationer;
4. Vid kostnadernas utdebiterande lägges fyrktalet till grund, dock så att
för en fyrk af i mantal satt jord erlägges lika stor afgift, som två fyrk af annan
fast egendom, såsom fabrik, qvarn, m. m., hvarjemte hvarje mantalsskrifven person,
som icke njuter fattigunderstöd, betalar hälften af denna afgift, jemnad till
närmast högre öretal;
5. Efter samma grund utdebiteras de afgiffer, som kunna finnas nödiga
till gäldande af lån, som, med vederbörlig sanktion, blifvit till de i 1 § nämnda
ändamål upptagna;»
af Herr Berger: att, derest hans ofvanomförmälda förslag icke skulle vinna
bifall, Rikets Ständer åtminstone måtte hos Kongl, Majit i underdånighet an
-
6 Sammans. Lag- samt Alim. Besvärs- och Ekonomi-V Iskoslets Betänkan/l* A7:a 12.
hålla, ”att alla utan undantag, sorn erlägga bevillning efter II Artikeln, måtte
åläggas deltaga i byggnad af kyrka och prestgård efter samma grunder, som i
allmänhet för utöfvande af rösträtt eller deltagande i kommunal-utskylder äro
uti gällande författningar angående kommunalstyrelser och kyrkostämma föreskrifna
» ;
af Johan Fredrik Fredriksson: att sätes- och ladugårdar samt afhyste råoch
rörshemman måtte förpligtas deltaga i byggande af prestgård, tingshus, häradsfängelse
och klockarebol;
af Carl Anders Larsson: att såväl nyssberörde slags hemman som ock
preste- och klockarebol, skattlagde utjordar, bruk, fabriker och inrättningar mätte,
efter hemmantals- eller fyrkberäkning, taga del i alla kostnader för byggande
af kyrka, med allt hvad dertill hörer, prestgård, tingshus och häkte; samt
af Håkan Nilsson: att alla hemman, med undantag af preste-och klockarebol,
måtte varda pligtige att bidraga till uppförandet och underhållandet af tingshus
och nödiga häradsfängelser.
Hvad härvid först beträffar de tre sistnämnde motionärernes förslag, hafva
med dem likartade blifvit under en lång följd af riksdagar väckta, men alltid
af Rikets Ständer afslagna på tillstyrkan af Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, som till stöd derför anfört: beträffande sätes- och ladugårdar
samt afhysta rå- och rörshemman, att enär vid det förhållande att dylika
fastigheter, till följd deraf att dem i lag och särskilda författningar blifvit tillförsäkrad
befrielse från ifrågavarande skyldighet, likasom från andra skatter och
onera, obestridligen vunnit ett ökadt värde, som vid deras förvärfvande, vare sig
genom köp, byte, arfskifte eller annorledes, tagits i beräkning, en sådan förändring
icke skulle kunna tillvägabringas utan kränkning i eganderätten,
samt att den ifrågavarande befrielsen först då borde upphöra, när alla från jorden
utgående skatter och besvär blefve, mot ersättning till egare af privilegierad
jord, emellan alla hemman, utan afseende å deras egenskaper af privilegierade
eller icke, lika fördelade; och i fråga om preste- och klockarebol, att deras befrielse
från deltagande i byggande af tingshus och häradsfängelse utgör en förmån,
som ostridigt ingår i nuvarande boställsinnehafvares lönevilkor och kommit i beräkning
vid dess bestämmande, hvarföre denna befrielse icke borde kunna upphäfvas
med mindre boställsinnehafvarne derför erhölle godtgörelse på annat sätt.
Jemte det Utskottet finnér vigten af dessa skäl icke kunna underkännas
emot en förändring i den syftning, desse motionärer uppgifvit, eller att utjemna
och fördela ifrågavarande byggnadsskyldighet endast emellan samtlige egare och
Summans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi Vlskollels Betänkande N;o ii. 7
Innehafvare af jord. anser Utskottet denna väg icke vara den rätta för åstadkommande
af en rättvisare fördelning af detta onus. Skall en förändring i detta
.hänseende åvägabringas, bör, enligt Utskottets förmenande, densamma byggas på
de grunder, som Herr Prosten Sondén och Herr Berger i sina motioner angifvit
i afseende på kyrko- och prestgårdsbyggnad, och hvilka grunder Utskottet
-anser med lika skäl böra tillämpas i fråga om alla sådana allmänna hus, sorn
i 26 kapitlet Byggninga-Balken omförmäla»; med andra ord. ifrågavarande byggnadsskyldighet
bör blifva ett kommunalbesvär, som drabbar icke endast jordegare
utan hvarje till deltagande i kommunalutshylder förpligtad person efter samina
grunder, som i kornmunalförfattningarne finnas bestämda. En sådan förändring
vöre ock öfverensstämmande med dessa lagars anda, att, medelst borttagande af
-kommunal-onera, lagda på vissa klasser, söka åstadkomma likställighet i kommunala
rättigheter och skyldigheter emellan alla en kommuns röstberättigade innevånare,
hvarjemte genom förpligtelsen för alla att i byggnadsskyldigheten taga
del, tyngden för hvarje ny deltagare minskades och orättvisa uno vekes, Men
då grundade och befogade anmärkningar blifvit rigtade emot de beskattningsgrunder,
som i kornmunalförfattningarne antagits i afseende å konimunalutskylder,
och det just utgör en fråga för dagen, huru de missförhållanden, som deraf uppkomma,
skola kunna på ett tillfredsställande sätt undanrödja», anser Utskottet
någon förändring i ofvan antydda syftning icke böra åvägabringas, förr än denna
fråga blifvit lyckligen löst, hvarföre Utskottet vördsamligen hemställer,
att ifrågavarande framsta Ilningar för närvarande icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört och då en förändring i utgörandet
af kommunal-skattskyldigheten, till följd af Rikets Ständers beslut vid
denna riksdag, lärer vara att förutse, torde hvad sanders Jonsson föreslagit eller
att taxeringsvärdet måtte i stället för hemmantalet läggas till grund för jordinnehafvare»
kyrkobyggnadsskyldighet,
icke eller böra för del närvarande af Rikets Ständer bifallas.
Slutligen har dels Olof Lagergren från Gotlands län föreslagit, att. 26 kapitlet
2 § Byggninga-Balken måtte erhålla följande lydelse: »Prestgård skola
alle bygga efter gårdatalet, men sätes- och ladugårdar, så ock afhyste rå- och rörshemman
vare der fria före. 1 prestgård skall vara stufva med två kamrar, kök,
brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och loft, visthus, lada med tak
och loge, fähus och stall, alla till den storlek, sorn särskildt derom stadgadt är.
Dessa hus och ej flera ega socknemännen med tak och innanredet Kyrkoherden
färdiga antvarda och vare han sedan skyldig att hålla dem vid magt med egen
8 Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o 13.
kostnad och ansvare han eller hans arfvingar, att de i godt skick till efterträdaren
öfverlemnas och må virke å prestbolets egor tagas, om der tillräcklig skog är»; —
dels Olof Olsson från Wermlands län, med hvilken Lars Ersson från Södermanlands
län, Jöns Andersson från Malmöhus län, Daniel Danielsson och August
Pettersson från Jönköpings län samt A. W. Uhr från Örebro län sig förenat,
hemställt: »att 4 morn. i sagde § måtte upphäfvas och försvinna och kyrkoheiden
i stället förklaras ovilkorligen skyldig att, sedan han tillträdt boställets åbyggnader
i laga skick, dem på egen kostnad vidmagthälla.»
Med anledning af likartade motioner beslöto Rikets Ständer vid 1856—1858
årens riksdag underdånig skrifvelse till Kongl. Majit med anhållan, att genom
utfärdande af en författning angående underhållet af de hus, som enligt 26 kapitlet
2 § Byggninga-Balken af socknemännen skola kyrkoherden färdiga antvardas,
måtte förklaras: »att vården och underhållet af dessa hus till alla deras
särskilda delar åligger kyrkoherden samt att socknemännens skyldighet i berörda
hänseende icke vidtager förr, än husen, genom ålder och bruk eller genom vådeld,
storm, husets sättning eller annan tillfällighet, som innehafvaren bevisligen icke kunnat
förekomma, befinnas så bristfälliga, att ny- eller ombyggnad eller annan hela huset
eller dess väsendtligare beståndsdelar omfattande större förbättring är af nöden.»
Vid föredragning af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse förklarade Kongl.
Majit, efter det Preste-Ståndet med särskild underdånig framställning i förevarande
ämne till Kongl. Majit inkommit, samt Högste Domstolen blifvit öfver
förslaget hörd, att Kongl. Majit funnit ordalagen i samma förslag medgifva en
tydning, hvarigenom prests skyldighet att vidmagthålla de honom af socknemännen
antvardade hus skulle utsträckas längre, än Kongl. Majit ansåg med syftningen
1 26 kapitlet 2 § Byggninga-Balken öfverensstämma; att i anledning häraf och
då det sökta ändamålet att förekomma tvister till följd af uttryckens obestämdhet,
sannolikt icke skulle genom förslagets antagande vinnas, Kongl. Majit ansett
sig icke böra detsamma bifalla; att Kongl. Majit dock, lika med Rikets Ständer,
funnit tydligare bestämmanden i ämnet, än de, som innefattas i 26 kapitlet
2 § Byggninga-Balken, behöfliga samt förklarat sig vilja, i sammanhang med
frågan om förändring i sättet för presterskapets aflöning, taga detta ämne i
vidare öfvervägande. Enligt de upplysningar Utskottet förskaffat sig i detta
ärende, har sedermera Kongl. Majit, efter det betänkande angående förändring
i byggnads- och underhållsskyldigheten af prestgårdar å landet blifvit af Kommitterade
för uppgörande af förslag till allmänt ordnande af presterskapets
löneinkomster afgifvet, i nådig remiss den 28 December 1861 infordrat Kongl.
Kammar-kollegii utlåtande i frågan, hvarefter Kongl. Kammar-kollegium den
28 Februari 1862 med sådant underdånigt utlåtande till Kongl. Majit, inkommit.
Sedan emellertid Rikets Ständer vid innevarande riksdag medelst underdånig
skrif
-
Samman». Lag- sami Allm. Ihsvärs- nch Eknnomi-Vlskoltels Uttänkande M:o IS g
skrifvelse den 28 sistlidne Januari hos Kongl. Majit anhållit, att Kongl. Majit
täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag till ny ecklesiastik
boställsordning samt Kongl. Majit, med anledning häraf, den 13 derpålöljde
Februari anbefallt Kongl. Kammar-kollegium att. utarbeta och till Kongl. Majit
inkomma med förslag till förordning i den syftning Rikets Ständers berörda
skrifvelse angifver, så har Kongl. Majit i nådig remiss den 31 Mars förordnat att
Kammar-kollegii ofvanomförmälda utlåtande den 28 Februari 1862 skulle återlemnas
till Kongl. Kammar-kollegium, sorn skulle ega att. titan hinder af hvad i samma utlåtande
blifvit an förd t, i sammanhang med uppgörande af det i nåder anbefallda
författningsförslaget, taga hvad i utlåtandet förekommer i förnyadt öfvervägande.
Då frågan sålunda på Regeringens föranstaltande är under behandling af
vederbörlig embetsmyndighet, anser Utskottet någon åtgärd från Rikets Ständers
sida icke för närvarande böra vidtagas, hvarföre Utskottet hemställer,
att Olof Lagergrens och Olof Olssons framställda förslag
må lemnäs utan vidare afseende.
Stockholm den 18 Juni 1863.
Reservat ioner:
af Herr Doktor Runsten: »Hvad stort sker, det sker tyst, — så i ondt,
som i godt. Det gifves tysta revolutioner, likaså omstörtande, som de bullersamma ;
och en sådan tyst revolution synes mig innebäras i den Kongl. Kungörelse,
angående boställsinnehafvares godtgörelse för kyrko- och prestgårdsbyggnadskostnader,
hvilken, vid årets början, den 16 sistlidne Januari utfärdad, i Utskottsbetänkandet
anförts såsom hufvudskäl till min i ämnet väckta motions afstyrkande.
Jemväl efter Westerås Recess har all den boställsjord, som då blef för
kyrka och presterskap reserverad, allt hittills fått behålla sin privilegii-natur af
kyrkojord, samt alltså städse utgjort ett andeligt frälse, deröfver Kronan aldrig
förr egt att såsom öfver egen kronojord förfoga. Men genom den nykomna Kongl,
boställskungörelsen har i dess första paragraf samma det andeliga frälsets rätt
blifvit, som det synes, med ett enda penndrag öfverkorsad, och dymedelst äfven
återstoden af all kyrkans jord helt tvärt slagen under Kronan, såsom vore ock
densamma ej annat, än kronojord, och den ecklesiastike boställs-innehafvaren
intet annat, än en tillfällig kronohemmans-åbo eller, enligt 2 §, en ombytlig
kungsgårds-arrendator. I högbemälda kungörelse skäras nemligen öfverhufvud
Bih. till R. St. Prot. 1SB2 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 9 Häfl. 2
iO Sammans hag- sami Ailm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande \:n ii
aila boställen, så väl de kyrkliga, sorn de civila och militie-boställen, (ifver en
kamm ; och, enligt ordalydelsen i den förra §:n, skulle numera äfven den eekiesiastike
boställs-inneliafvaren böra »på grund af i laga ordning tiilkommct beslut
få vidkännas betydligare kostnad» likaväl för nybyggnad af •»prestgårds’, som
»för nybyggnad af kyrka.» Tvärtom har dock tillförene såväl den sednare kostnaden,
som den förra, ansetts ligga emot all »laga ordning» i strid, enär väl
ingen Pastor förr, enligt svensk lag, behöft sjelf åt sig nybygga det hus, der
han skolat bo privatim, men än mindre det tempel, der han haft att tjenstgöra
offentligen, såsom ock i 26 Kap. 1 § B.-B. ny kyrkobyggnad efter mantalsgrund
icke ålägges prestmännen, men uttryckligen »socknemännen» sjelfve, om än de
förre dervid bort, såsom i socken boende, deltaga efter prestbordens matlag.
Så ville ej heller Gustaf I pålägga presterskapet någon annan, än en andelig
tempelbyggnadsskyldighet, såsom han också vid de öfverflödiga kyrkogodsens
indragning icke förfor så egenmägtigt, utan först gjorde det i samråd med
Riksens Ständer. Deremot är nu denna djupare, men tystare, reduktion såsom
en ekonomisk regeringsåtgärd inledd blott medelst en Konglig Förordning, den
jag ock derföre just sökte med motionen förekomma. Jag har ej lyckats deri,
och klagar ej för enskild del deröfver, helst ock i allt fall ingen kan misskänna
den nya stadgans nådiga välmening. Men som dock dermed, i motsats till ett
lagrum i gällande civillag, en ny lagstiftning vidtagits, och då dervid, såsom
mig velat synas, när det gäller en grundlaglig rätt, bort annorlunda förfaras, så
återstår mig nu ej annat, än att deremot i all undersåtlighet protestera, änskönt
jag nog föreställer mig, att den vidtagna åtgärden icke dessinindre torde godkännas
i en tid af kyrklig indifferentism, då man ej tycks sörja, om kyrkan blir
utan prester, eller presterna blifva bönder, och bönderna så som om dem förespådt
är. Emellertid må jag dock, äfven med afseende på de, konstlade skäl,
som för öfrigt finnas i Betänkandet emot motionen anförda, hafva äran åberopa
och härjemte bifoga det, yttrande, hvilket såsom Bihang till densamma jag i det
Högvördiga Ståndet afgifvit. Och hyser jag ännu den förhoppning, att i Rikets
lagstiftning deltaga män, som, med sinne, oväld och nit för sanning och rätt,
nog torde taga det visserligen vigtiga ämnet i närmare öfvervägande.»
Af Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg från Christianstads län, i fråga
®m Utskottets hemställan i anledning af Håkan Nilssons motion.
STOCKHOLM, typografiska föreningens Boktryckeri, 180-3
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utsk. Betänkande N:o 13. 1
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Juli 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om Krig s-hofr ättens indragning.
Med förnyande af sitt vid sisthållna riksdag i ämnet framställda förslag har Friherre
Creutz, S., hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 237):
”att Krigs-hofrätten, i likhet med den gamla Kämners-rällen och Slotts-rätten, måtte
alldeles upphöra och i stället en ny afdelning i Hof-rätterna inrättas för att utgöra
andra instansen i militärmål, och alt ledamöterna i denna afdelning skola, jemte de
prestanda, som af öfriga Hofrätts-ledamöter äskås, särskildt hafva egnat sina akademiska
studier åt militärlagstiftningen, på det arméen måtte komma att dömas af sakkunnige
och opartiske domare, samt vidare alt ingen militärledamot från arméen
eller flottan, det vare sig för längre eller kortare tid vald, måtte inom Hof-rättens
afdelning för militärmål inrymmas, då alla nödiga upplysningar rörande brottmål inom
militären kunna erhållas från Krigs-rätterna.”
Denna motion har blifvit till Lag-Utskottet remitterad, men jemlikt 43 § Riksdags—ordningen
behandlats af Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Då Utskottet vid sisthållna riksdag afgaf betänkande i anledning af Friherre
Creulz’s, i fullkomligt enahanda ordalag, som nu, affattade, motion i ämnet, erinrade
Utskottet, hurusom, efter det Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 8 April
1857 hos Kongl. Maj-.t anhållit, alt Kongl. Maj:t täcktes efter ärendets utredning taga
i nådigt öfvervägande, huruvida ej Krigs-hofrätten kunde varda indragen och dess
göromål öfverflyttade på de öfriga Hof-rätterna, med iakttagande af hvad för dylika
måls behandling i Kongl. Majits Högste Domstol är föreskrifvet, och sedan såväl
Krigs-hofrätten som samtlige rikets Hof-rätter blifvit i ämnet hörda, dervid endast
Götha Hof-rätt tillstyrkt förändringen, Kongl. Majit har, vid föredragning af detta
Bih. Ull B. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 10 Haft. 1
2 Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande Nio 13.
ärende i Stats-Rådet den \ Februari 1859, förklarat den ifrågavarande underdåniga
skrifvelsen ej föranleda någon åtgärd; och enär frågan sålunda helt nyligen hade varit
föremål lör Kongl. Maj.ts pröfning samt på i öfrigt anförda skäl, ansåg Utskottet
Friherre Creutz’s motion icke då böra till någon Rikets Sländers åtgärd föranleda,
hvilken af Utskottet yttrade åsigt äfven vann Rikets Ständers bifall.
Ehuru det hufvudsakliga skäl, som, på sätt ofvan förmäles, å sednaste riksdag
anfördes mot Friherre Creulz’s motion, enligt Utskottets åsigt, fortfarande eger afgörande
vigt, åligger det likväl Utskottet, då Friherre Creutz nu förnyat sitt förslag,
att ånyo taga dess innehåll i öfvervägande.
Då motionären antyder ett sammanhang mellan sitt förslag och den verkställda
indragningen af Kämners-rälterna och Slotts—rätterna, skulle man kunna förmoda, antingen
alt han åsyftar en sådan minskning af instansernas antal, som inträffade genom
förstnämnda domstolars upphäfvande, eller ock att han, i öfverensstämmelse med
de grundsatser om privilegierade domstolars afskaffande, som föranledde Slotts—rätternas
indragning, önskar, att äfven militärmålen hädanefter må blifva föremål för
de allmänna domstolarnes behandling. Af förslagets detaljer finner man emellertid,
att det alldeles icke stödjer sig på sådana grunder. Motionären vill nemligen endast
på rikets Hof-rätter öfverflytta de göromål, som för närvarande tillhöra Krigshofrätten,
hvarigenom instansernas antal i militära mål blefve oförändradt, och beträffande
krigsdomstolarnes egenskap af privilegierade domstolar, har motionären uttryckligen
uttalat sig för deras bibehållande såsom sådana i lägsta instansen, samt,
såvidt Utskottet veterligt är, ej eller ifrågasatt någon förändring i 20 § Regeringsformen,
hvarigenom högsta domaremagten i mililärmål kunde komma att ulöfvas på
enahanda sätt, som i andra mål. Då motionen således icke grundar sig på olvanomförmälda
princip och de privilegierade domstolarnes afskaffande, saknar den äfven
det stöd, som eljest skulle kunna vinnas hos denna i lagstiftningen erkända grundsats,
och Utskottet finnér i följd deraf ej anledning af denna motion att närmare
utreda, huruvida de militära förhållandenas särskilda natur må påkalla ett undantag
från regeln om domstolarnes allmänlighet, eller om möjlighet förefinnes att vid de
allmänna domstolarne behandla frågor om brott mot krigslagarne. Men motionären
har icke allenast föreslagit, att rikets Hof-rälter skola öfvertaga Krigs-hofrättens göromål,
utan han har äfven, i strid mot grundtanken i Rikets Ständers ofvananmärkta skrifvelse
den 8 April 1857, dervid fästat det uttryckliga förbehåll, att militärledamöter
icke må för krigsrältsmål adjungeras hos Hof-rätterna. Sålunda skulle, enligt motionärens
förslag, militärdomstolar döma i första och sista instans, men en rent civil
domstol såsom mellaninstans, en anordning, som, enligt Utskottets förmenande, skulle
icke allenast innebära en inkonseqvens och förrycka hela krigsrätts-organisationen,
utan derjemte medföra olägenheter äfven för rikets Hof-rätter. Det är i och för
sig icke troligt, att Hof-rätterna skulle med nuvarande antal ledamöter och tjenstemän
kunna sköta de militära målen, utan att sådant i någon mån inverkade på skynd
-
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon - Tilsit. Betänkande N:o 13. 3
samheten af öfriga ärendens gång, ett förhållande sorn, i synnerhet till en början,
innan Hofrätts-ledamöterna hunnit sätta sig in i de för dem nya militärförhållandena,
skulle blifva kännbart. Della har äfven motionären insett och derföre föreslagit,
att en särskild afdelning eller division för mililärmål skulle inrättas vid hvarje af rikets
Hof-rätter. Härigenom uppstode i sjelfva verket tre Krigs-hofrätter i stället
för en, och Staten finge till följd deraf vidkännas betydligt förökade kostnader. Hvad
angår motionärens förslag, att ledamöterna å Hof-rätternas militära afdelning skulle
vid universitetet hafva egnat sina studier särskildt åt militärlagstiftningen, så fordras
för närvarande af alla dem, som söka inträde i rättegångsverken, akademiska betyg
om insigt i berörda lagstiftning; i de militära ämnen åter, som äro hjelpvelenskaper
lill militärlagstiftningen, lära våra universiteter icke kunna bibringa någon undervisning.
Då motionären slutligen, såsom skäl för sin åsigt om militärers uteslutande
ur andra instansen, anför, ”att alla nödiga upplysningar rörande brottmål inom mi«
litären kunna erhållas från Krigs-rätterna”, visar sig deraf, alt motionären icke velat
tillmäta de af honom föreslagna militära Hofrätts-divisionerna särdeles vidsträckt
rätt till pröfning af Krigs-rätternas utslag; men icke kan det vara skäl att på sådant
sätt organisera en öfverdomstol, att den ej gent emot underdomstolarne är mägtig
af ett sjelfständigt omdöme.
För såvidt Friherre Creutz’s motion skulle kunna anses innefatta en anledning
att, utöfver motionens egentliga innehåll, ingå i granskning af nuvarande militära
rättegångsordnings lämplighet, anser sig Utskottet böra påminna, att på Kongl. Maj:ts
nådiga befallning förslag till förnyad krigslagstiftning för närvarande är under utarbetande.
På grund af hvad här ofvan anfördt blifvit, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Friherre Creutt's ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 5 Juli 1865.
Riksdagsfullmägtigen J. M. Lundahl från Skaraborgs län och Anders Jonsson
från Wermlands län hafva begärt att få antecknadt, att de icke öfvervarit ärendets
behandling i Utskottet.
4 Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtsk. Betänkande N:o 14.
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Juli 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ting spredikans hällande å
tingstad i vissa fall, dä sådant nu ej är medgifvet.
Motion i sådant syfte har blifvit väckt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af
Riksdagsfullmägtigen Nils Olsson från Malmöhus län (motionen N:o 73) oeh efter
remiss till Lag-Utskottet, på grund af 43 § Riksdagsordningen, behandlats af Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Angående stället, der tingspredikan skall förrättas, finnas följande stadganden.
Kyrkolagen 2 Kap. 13 § innehåller, att tingspredikan skall ske ”i kyrkan om hon
så når är, eller, der hon aflägsen är, på sjelfva tingstaden.” Kongl. Resolutionen på
Preste-Ståndets besvär den 17 December 1697 föreskrifver, att ”predikningarne böra
icke annorlunda än i Guds hus förrättas i rättan tid i kyrkan, om hon så när är,
men, om hon öfver en fjerdedels mil är aflägsen, på sjelfva tingstället.” Allmänna
lagen i 2 Kap. 3 § Rättegångsbalken stadgar väl, att, förrän Rätten sig sätter, skall
gudstjenst hållas, men innehåller icke föreskrift om rummet der sådant skall ske.
Motionären anser icke dessa stadganden tillfredsställande. Det vore en helig
tanke, att en så vigtig förrättning som ett ting, hörjås med gudstjenst, men det vore
högst önskligt, att en sådan alltid förrättades å ett ställe, der domare, nämnd, åklagare
och menighet måste församlas, nemligen på tingstaden, och att icke, såsom nu
ofta vore fallet, domaren hehöfde resa kanske en fjerdedels mil från samma ställe,
för att ensam med prest och klockare öfvervara den heliga förrättningen. Det hörde
till undantagen att finna personer, som redan gått långa vägar till tingstaden, begifva
sig derifrån ännu längre bort för att bevista gudstjensten, och ingen egde
magt att tvinga dem dertill. Om deremot gudstjensten finge förrättas å tingsstället,
der vanligen vid ett Tings början hundradetals inenniskor vore församlade, eller i
kyrka, som låge inom en sextondedels mil nära tingsstället, skulle gudstjensten bevistas
-
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsk. Betänkande N:o 14. 5
vistas af så många, som utrymmet medgåfve, och ändamålet med densamma vinnas
genom predikantens förmaningar, råd, varningar oeh upplysningar till en rättskaffens
och kristlig sammanlefnad, hvilket allt nu merändels ginge förloradt, då presten
nära nog saknade åhörare i en aflägsen kyrka. På dessa skäl föreslår motionären,
att ofvannämnda nådiga Resolution måtte sålunda förändras, alt, ”derest kyrkan
icke är belägen inom en sextondedels mil från tingstaden, tingspredikan skal
å tingstaden förrättas.”
Då gammal sed och lag här i landet vill, att den religiösa handling, hvarigenom
rättsskipningen helgas, skall ega all den högtidlighet, som enligt kyrkans bruk
tillhör den offentliga gudstjensten, hvartill i främsta rummet länder, att den i kyrka
förrättas, och det undantag från denna regel, som genom ofvan anmärkta Kongl.
Resolution den 17 December 169 7 medgifvits, redan eger den utsträckning, att, om
stadgandet i nämnda Kongl. Resolution iakttages, afståndet från tingstaden till kyrkan
ej kan utgöra hinder för tingsmenigheten att, om den eljest finner sig dertill
manad, bevista gudstjensten, samt någon visshet ej förefinnes derom, alt, i fall tings—
predikningarne, på sätt motionen åsyftar, oftare än nu hölles å tingstäderna, de derföre
skulle allmännare bevistas eller tjena till menighetens större uppbyggelse, anser
Utskottet skäl icke vara för handen att genom ytterligare eftergift af lagens bud undergräfva
en institution, sorn bidrager att hos folket bibehålla ett lefvande begrepp
om rättvisans gudomliga grund och ändamål; i anseende hvartill Utskottet tillstyrker,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 Juli 1863.
fiiksdagsfullmägtige J. M. Lundahl från Skaraborgs län och Anders Jonsson
från Wermlands län hafva begärt att få antecknadt, att de icke öfvervarit ärendets
behandling i Utskottet.
Bih. Ull R. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 10 Häft.
lim
iiJ itc
~m; bi)'l *?>» i b, ib. :-i;-
qqyigoil sbasvhb Jb oiiftdsdid V.Uol' »«! illa a,<K Mh
i ■■
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1865.
isbnk (bo All .1, idH :i.ril \A»h««A HL \ ogitgSuiliiii
-
.V$SL Q* §, Arnjä ' .fcfc.M
Sammans. Lag- samt Allm. besvärs- och Ekonomi Utskottets betänkande N:o 1S, 1
JV:0 15.
Anie. till Exp.-Ut&k. den 11 Aug. 1803, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af Herr Juslitie-ombudsmannens förslag
om förändrade /öreskrifter i fråga om offentliga stadgars
kungörande å tingen.
2 Gap. 3 § Rättegångs-Balken har följande lydelse:
»A Tingstima skal Häradshöfding och Nämnd tideliga tvid tingsstad wara,
och sidst klockan nio om morgonen: försummar han thet, och kommer ej til
klockan tolf; bote tijo daler, the fattigas ensak i soknen. Förr än Rätten sig
sätter, skall gudstienst hållas. Sedan lyse Häradshöfding Ting och tingsfrid, och
läse the stadgar offenteliga up, sorn Almogen å Tinget kungiöras böra. Ther
efter tage han sakerna före i thenna ordning: först intekningar, som tå begiäras,
efter thy, som i 7 Cap. stadgas: så ock upbud: sedan Kronones och almänna
ärender: thernäst missgierningsmål: och så theras tvister, som långt ifrån tingsstad
bo: Sedan hvar sak, som han finner nödtorften fordra. Widlyftiga saker
skola sidst företagas; och gifve Häradshöfding i hwar sak utslag, efter thy thet
ske kan, innan han ifrån tingsstad reser.»
Med anledning af detta lagens rum var i 5 § af Landshöfdinge-instruktio
nen
den 4 November 1734 föreskrifvet, »att alla dädanefter utgående allmänna
Kongl. Plakater och Förordningar, Riksdagsbeslut, Resolutioner och Rescripter,
som af trycket utgå skulle vid tingen kungöras». Ur Landshöfdinge-instruktionen
den 10 November 1855 har denna föreskrift blifvit utesluten och således
upphört att vara gällande.
lith, lill Ii. St. Prat. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd, 11 Haft. 1
2 Sammans. Lag- sami Allm. Besvärs-och Ekonomi-Ulskotlels Betänkande N:o IS.
Efter sistnämnda dag qvarstå i nu ifrågavarande hänseende endast vissa
lill efter annan meddelade föreskrifter om särskilda författningars förnyade
uppläsande ä lingen årligen eller å vissa tider. Sålunda är vordet stadgadt,
att följande författningar skola uppläsas:
Vid hvarje lagtima ling:
Kongl, Förklaringen den 23 Mars 1807, 17 punkten om straff för inbrottsstöld.
Två gånger om året:
Kongl. Förordningen den 3 Oktober 1723 om sollicitanter.
En gäng om året.:
Kongl. Förordningen den 1 Juli 1743 om budkaflar, 1, 2 och 5 §§ af
6 Kap. Missgernings-Balken, enligt Kongl. Brefvet den 27 Maj 1801;
Kongl. Förordningen om skogarne i riket den 1 Augusti 1805;
12 Kap. 7 § Jorda-Balken, enligt Kongl. Brefvet den 22 April 1 7 45;
44 Kap. Missgernings-Balken, enligt Resolutionen på allmogens besvär
den 29 Juni 1752, samt
Transumter af två fideikommissbref.
Vid Vinterlingen:
Kongl. Kungörelsen den 29 Juni 1773, angående deni, som förleda enfaldiga
parter till oskäliga rättegångar, enligt Kongl. Brefvet den 3 April
1778; och
Kongl. Kungörelsen den 11 Oktober 1773 om undermåliga kött- och lisie—
tunnor.
Af dessa lagens rum och författningar hafva 1 och 2 §§ i 6 Kap. Missgernings-Balken
samt Kongl. Förordningen den I Juli 1743 uttryckligen blifvit
upphiifda genom Kongl. Förordningen angående föriindrade stadganden emot uppror
och olofliga sammankomster den 6 Februari 1849, hvarjemte 17 punkten i
Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 lärer böra anses vara upphäfd genom
Kongl. Förordningen om ansvar för stöld och snatteri saint rån den 4 Maj
1 855, och Kongl. Kungörelsen den 29 Juni 1773 genom Kongl. Förordningen
om förfalskning, så ock om bedrägeri och annan oredlighet den 7 September
1858.
Rikets Ständers Justitie-ombudsman har i dess till innevarande riksdag
afgifna embetsberättelse (pag. 140—141), med förmälan hurusom Herr Justitieombudsmannen
erfarit, att föreskrifterna om uppläsande af ofvananmärkta författningar,
äfven hvad anginge dem, som ega gällande kraft, nog allmänt efterlätes,
och enär Herr Justitie-ombudsmannen ansåge det vara utan nytta, att berörda
föreskrifter i kraft och verksamhet återställdes, med anledning af 20 § i Instruktionen
för Justitie-ombudsmannen hemställt, det samma föreskrifter matte i
laga ordning upphäfvas, samt, då emellertid lagens bud om allmänna stadgars
Sammans. Lag* sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulskotlets Betänkande N:o 15. 3
offentliga uppläsande qvarstode, och, enligt Herr Justitie-ombudsmannens åsigt,
icke borde förändras, föreslagit, att i samma förordning, hvarigenom nämnda äldre
föreskrifter kunde komma att upphäfvas, tillika förklarades, »att det på domarens
egen pröfning måtte bero, hvilka stadgar han ansåge böra på detta sätt
allmogen kungöras.»
Utskottet har tagit detta i öfvervägande; och emedan ofvannämnda särskilda
stadganden, efter hvad Herr Justitie-ombudsmannen förmält och Utskottet
äfven eljest erfarit, sedan de alltmera råkat i glömska, numera endast på lå
ställen efterlefvas, och nytta af deras återupplifvande ej är att förvänta, anser
Utskottet, lika med Herr Justitie-ombudsmannen, att de icke längre böra i lagstiftningen
bibehållas; dervid, enär hvad sålunda förekommit i afseende å ofvanbcrörda
särskilda föreskrifter ej mindre gäller om det allmänna stadgande i ämnet,
som innehålles i 2 Kap. 3 § Rättegångs-Balken, samt Utskottet icke anser troligt,
att, äfven om genom särskild författning i den syftning, Herr Justitie-ombudsmannen
föreslagit, större utveckling gåfves åt lagens ifrågavarande bud i
nämnda §, detsamma skulle kunna bibehållas i någon verksamhet, sedan numera
i följd af tryckpressens allmänna användning medel förefinnas att till folket sprida
kunskap om lagen, hvilka göra alla tillförene använda medel dertill öfverflödiga
och derigenom äfven overksamma, Utskottet får, med anledning af Herr Justitie-ombudsmannens
ifrågavarande förslag, hos Rikets Ständer vördsamt hemställa
:
att Rikets Stunder må för sin del besluta, att, med upphäfvande
af alla gällande föreskrifter om lagars och författningars
kungörande ä tingen, £ Kap. 3 § RättegångsBalken
må erhålla följande förändrade lydelse:
»5 §. A Tingstimma skall Häradshöf ding och Nämnd
tideligen vid tingsstad vara, och sist klockan nio om morgonen:
försummar han det, och kommer ej lill klockan tolf;
höte tio daler, de fattigas ensak i socknen. Förr än Rätten
sig sätter, skall gudstjenst hållas. Sedan lyse Häradshöfding
Ting och tingsfrid. Derefter tage han sakerna
före i denna ordning: först inteckningar, som då
begäras, efter ty som i 7 Kap. stadgas: så ock uppbud,
sedan Kronans och allmänna ärenden: dt mäst missgerning
smål: och så deras tvister sorn långt ifrån tingsstad
bo: Sedan hvar sak, sorn han finner nödtorften fordra.
Vidlyftiga saker skola sist företagas; och gifve Häradshöfding
i hvar sak utslag, efter ty det ske kan, innan lian
ifrån tingsstad reser.n
Stockholm den 11 Augusti 1863.
4
Sammans. Lag-sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N;o t&.
JX:o MG.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Aug. 1863, kl. 2 e. tts.
Betänkande, i anledning af Prosten Sondéns motion om qvarninduslriens
frigifvande.
I anledning deraf att Rikets Ständer genom bifall till Stats-Utskottefs Utlåtande
N:o 45, Litt. A., vid innevarande riksdag för sin del beslutat, att grundräntan
å mjöl- och sågqvarnar skall från och med nästa statsregleringsperiod
upphöra att utgöras, har Prosten Sondén den 28 sistlidnc Mars, med stöd af 56
§ Riksdags-ordningen, hos Högvördiga Preste-Ståndet väckt motion derom »att Rikets
Ständer niå för sin del besluta, att qvarnindustrien måtte förklaras fri, och
de författningar, hvilka derför lägga hinder, upphäfvas;» och har denna motion,
som remitterats till Lag-Utskottet, blifvit, jemlikt 43 § Riksdags-ordningen, af Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlad.
Vid den tidpunkt af riksdagen då ifrågavarande motion väcktes, var det
deri afhandlade ämnet föremål för Utskottets handläggning, och, på sätt Utskottets
Betänkande N:o 7 i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter
i fråga om vattenverks anläggande m. m. närmare utvisar, har Utskottet dervid
äfven tagit i betraktande de följder Rikets Ständers beslut i fråga om qvarnräntans
upphörande kunde komma att medföra i afseende på lagstiftningen om
qvarnindustrien. Enligt Utskottet tillhandakomma protokollsutdrag hafva samtliga
Riks-Stånden gifvit sitt bifall till hvad Utskottet, pag. 9 af berörda Betänkande,
i sådant afseende föreslagit, och torde vid detta förhållande
Prosten Sondéns ifrågavarande motion icke böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 Augusti 1863.
Sammans. Lag- sami Allm, Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 17. 5
JV:o 17.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Äug. 1863. kl. 1 e, m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om upp häfvande af 2—1
Kapitlen i Handels-Balken och förändringar i dithörande
författningar, samt om handelsrätt för utländningar.
Uti en hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln väckt, till Lag-Utskottet remitterad
och derpå, jemlikt 43 § Riksdags-ordningen, af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlad motion (N:o 76) har Herr
von Koch, N. S., föreslagit:
att Rikets Ständer för sin del besluta samt hos Kongl. Majit göra underdånig
framställning derom, att, med ändring och upphäfvande af 2, 3, 4. 5, 6
och 7 Kapitlen Handels-Balken samt hvad för öfrigt i strid mot nedanstående
bestämmelser finnes stadgadt, varder förordnadt, som följer:
§ 1.
Vill någon burskap vinna, ehvad han är Svensk eller Norsk man, eller
utländsk man, som erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att i riket vistas, söke det
hos Magistraten i staden. Ar sökanden enligt Handels- eller Handtverks-ordningen
berättigad, att inom staden eller inom en half mil från gränsen af stadens
område idka handel, fabriksrörelse eller hålla handtverks-verkstad, eller är han,
jemlikt gällande särskilda föreskrifter, berättigad att föra Svenskt fartyg såsom
skeppare, eller är han egare af fastighet inom stadens område, välfrejdad och
sjelf rådande öfver sig och sin egendom, eller är han Statens eller stadens embets-
eller tjensteman och uti staden mantalsskrifven: varde då burskap sökanden
beviljadt, han i stadens bok inskrifven och burbref för honom utfärdad t.
6 Santmans, tag- samt Ålim. Besvärs- och Ekonomi-Utsliottels Belänkande N.-o 47.
2:o. Ej må någon vara borgare i mer. än en ståå.
3:o. Vill man säga upp burskap, gore det inför Magistraten sex månader
förr, än han sin borgerliga näring afträder eller ifrån orten flyttar, och vise, att
han sin borgarepligt fullgjort häfver, som sagdt är. Flyttar han utrikes; gifve
ut sjette penningen af all sin egendom, Konungen och staden till tveskiftes, der
ej annorlunda emellan begge riken slutet är. Förer han egendomen ut, eller
bjuder han till att skaffa den bort, förrän afgiften betald är, håfve då förverkat
hälften deraf. Viker han ock sjelf af, innan han i detta fall rätt för sig gjort,
varde för menedare förklarad. Flyttar han till annan ort inrikes; vare för afgift
fri, der ej annorlunda särskildt stadgadt är. Flyttar han förr, än han burskap
uppsagt och bevis undfått, att han sin borgarepligt fullgjort, bote 25 Riks
daler
och njute dessförinnan ej burskap i annan stad.
4:o. Följande §§ af Handels-ordningen af den 22 December 184 6 skola
erhålla nedanstående lydelse:
1 §. Rättighet att idka handelsrörelse i stad eller på landet tillkommer
hvarje Svensk undersåte, man eller qvinna, samt utländsk man eller qvinna, som
erhållit tillstånd att i riket vistas, med vilkor: a) att hafva begått Herrans heliga
Nattvard, råda öfver sig sjelf och sin egendom, ega god frejd, kunna skrifva
läsligt och räkna qvatuor species i enkla tal och bråk samt föra bok och räkning
på det för handeln i allmänhet öfliga sätt.
Från sålunda stadgad handelsrättighet vare dock undantagne embets- och
tjenstemän, som hafva allmän uppbörd om händer, Tullverkets tjenstemän och betjente
samt allmänna åklagare, så länge de i sådan egenskap fortfara.
2 §. En hvar, som vunnit rättighet, jemlikt 1 §, att handel idka, eger att,
der han vunnit sådan rättighet och är mantalsskrifven, drifva handel med alla
slags inhemska och lofligen införda utländska varor i hvad myckenhet som helst,
utan andra undantag eller inskränkningar, än som för allmänhetens betryggande
i afseende å behandlingen af krut, gifter eller andra vådliga ämnen samt angående
försäljning af apotheksvaror och bränvin särskildt stadgas.
Vill någon, som är berättigad å ett ställe idka handel, derjemte å annat
ställe i öppen bod, marknadsstånd, varumagasin eller kontorslägenhet drifva handels-rörelse,
gore derom anmälan hos Magistrat eller kronofogde i orten och tage
bevis om slik anmälan innan handel der börjas.
4 §. Gift qvinna må icke idka handel, utan att mannen dertill lemnat
samtycke samt åtagit sig att för hennes förbindelser ansvara.
6 §. 1 mom. Marknader skola årligen hållas å ort och tid, som dertill
i särskild stadgad ordning föreskrifves.
2 mom. A dag, då marknad börjas, varde marknadsfrid tidigt på morgouen
offentligen lyst; stånde dock en hvar fritt att sälja och köpa ifrån det da
-
Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Vlskoileis Belänltanile N:o 17. 7
gen ingått, ändå att lysning ej skett. Vid marknadens slut skall friden
aflysas.
3 mom. Hvar och en må å frimarknad antingen ur skepp och fartyg eller
å torg och andra platser, som dertill förordnade äro, sälja och skifta sina varor.
Handlande från annan ort, som å marknad säljer varor i öppen bod, magasin
eller förvaringsrum, vare, jemte bevillning enligt 9 § Bevillnings-stadgan, underkastad
kommunal-afgifter till marknadsorten i förhållande till handelns betyd
en lief.
4 mom. Utländsk man må ej å uppstads marknad handla eller vandla.
13 §. 1 mom. En hvar ege rätt att irån utrikes ort varor införa, dock,
om han icke der, hvarest införseln sker, är till handels idkande jemlikt § 1
berättigad, med vilkor: a) att varorna försäljas antingen från det fartyg, hvaruti
de inkommit, eller från lägenhet, som vederbörande stadsmyndighet dertill i
laga ordning anvisat, eller genom öfverlemnande i kommission åt någon, på införselstället
jemlikt nyssnämda lagrum handelsberättigad: b) att, såvidt godset
ej i kommission åt någon på införselstället handelsberättigad öfverlemnas, försäljningen
icke må ega rum i mindre partier, än till 100 Riksdalers värde.
14 §. Hvarje Svensk undersåte och utländsk man, som i stad vunnit
burskap, är berättigad att reda i skepp för såväl utrikes, som inrikes fart.
15 §. i mom. Hvar och en, som på grund af stadgandena i 1, 8, 9
eller 10 § handel i stad eller inom en half mil från gränsen af stadens område
idkar, skall, ehvad han uti den stad i och för näringen vunnit burskap
eller icke, uppfylla alla de förbindelser, som borgare åligga; dock att den, som
icke Kr borgare i den staden, skall, i stället för fullgörande af de med bur
skapet
förenade personliga skyldigheter, en deremot svarande lämplig afgift till
stadens kassa erlägga.
20 §, Beträffande den rätt, som må tillkomma Kongl. Maj:ts Norske undersåter
att handelsrörelse här i landet idka och vilkoren derför; skall hvad derom
särskildt är föreskrifvet lända till efterrättelse.
‘21 g. För Mosaiske trosbekännare, som vilja handel idka, gäfle de i denna
författning föreskrifna allmänna vilkor, med undantag af det att hafva begått
Herrans heliga nattvard och ega kristendomskunskap.
24 §. 4 mom. Den, som vili vinna rättighet till handels idkande i
stad eller inom en half mil från gränsen för dess område, skall derom göra
anmälan hos Magistraten derstädes och förete de bevis, som för styrkande af
behörighet erfordras. Magistraten lemne, genom handlingarnes delgifvande, Handelsföreningen
tillfälle att deröfver inom en månads tid sig yttra, och åligga
Magistraten att, sedan yttrandet afgifvits, eller nämnde tid förflutit, utan att tillfälle
till dess afgifvande begagnats, ärendet ofördröjligen till pröfning företaga.
Förekommer emot ansökan icke någon anmärkning, eller finnes gjord anmärkning
8 Sammans. Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 17.
icke förtjena afseende, meddele Magistraten sökanden tillståndsbevis för idkande
af handelsrörelse.
25 §. Vill någon eljest å landet idka handel i öppen salubod, gore derom
skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, med uppgift
å stället, der handelsrörelsen är ämnad att utöfvas, samt företeende af de
betyg, som till styrkande af sökandens behörighet erfordas; och åligge det derefter
Kongl. Maj:ts Befallninghafvande, att genom delgifvande af ansökningshandlingarne
lemna Socknenämnden i den församling, der handeln skulle komma att
idkas, tillfälle att inom en månads tid sig yttra. Efter nämnde tids förlopp bör,
antingen Socknenämndens rätt att sig yttra begagnats eller icke, Kongl. Majtts
Befallninghafvande ansökningen ofördröjligen till pröfning företaga. Förekommer
emot ansökan icke någon anmärkning, eller finnes gjord anmärkning icke förtjena
afseende, meddele Wår Befallningshafvande sökanden tillståndsbevis för idkande å
uppgifvet ställe af handelsrörelse.
26 §. I hvarje stad skola alla de, som der idka handel, utgöra en Handelsförening,
som samfäldt eller genom fullmägtige, som de handlande bland sig
utse, eger besörja de angelägenheter, som på föreningens handläggning kunna
ankomma, för befrämjande af handelsnäringens förkofran.
30 §. Eho, som idkar handelsrörelse, utan att dertill hafva erhållit behörigt
tillstånd eller, som öfverskridit den rättighet honom, enligt denna författning,
tillkommer, vare straffad med böter, bestämde efter handelns och fiirseelsens betydenhet,
men högst 500 R:dr, derest de försålda varorna icke öfverstiga 2,000
R:drs värde, då böterna må bestämmas till högst en fjerdedel af försäljningsbeloppet.
31 §. Såväl lands- som stadsfiskaler som kronobetjente i allmänhet ega
att, i hvad på deras åtgärd ankommer, vaka öfver efterlefnaden af denna författning,
32 §. Öfver Magistrats beslut i fråga om rättighet att idka handel, må
klagan föras hos Konungens Befallningshafvande i länet, och öfver de beslut, som
Konungens Befallningshafvande i dylika mål meddelar, eger den missnöjde att
underdåniga besvär hos Kongl. Maj:t fullfölja, allt på sätt och i den ordning
som för rättegången i mål rörande städernas ekonomi stadgas; och må, då Magistrat
eller Konungens Befallningshafvande förklarat sökande berättigad att handel
idka, besvärs anförande icke hindra sökanden att genast inträda i utöfning af
sådan rättighet, dock med förbindelse för honom att, om beslutet varder vid slutlig
pröfning faststäldt, genast derefter fullgöra allt hvad han för rättighetens åtnjutande
har att iakttaga.
5:o Följande §§ af Handtverks-ordningen af den 22 December 1846 skola
erhålla nedanstående förändrade lydelse:
3 §. Rättighet att i stad eller å landet hålla handtverks-verkstad, och med
biträde af gesäll, lärling eller annan arbetare till afsalu åstadkomma handtverks
arbeten,
Sammans. Lag- same Allm Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 17. 9
arbeten, eller med enahanda biträde utöfva bageri- bryggeri-, eller slagterihandtering,
tillkommer hvarje Svensk undersåte, man eller qvinna samt utländsk nian
eller qvinna, sam erhållit tillstånd att i riket vistas med vilkor: a) att hafva
begått Herrans heliga nattvard, råda öfver sig sjelf och sin egendom, eg a god
frejd, samt kunna skrifva läsligt och räkna qvatuor species i enkla tal; b) att,
då fråga, är om byggmästare- eller murmästareyrkets utöfvande i stad, förete bevis
om vunnen skicklighet i yrket, på sätt nedanföre stadgas; kunnande å dessa
yrken, äfvensom å hvarje annat handtverk, mästerskap af den, som det åstundar,
erhållas, då han fullgör hvad derför i denna författning föreskrifves.
4 § / morn. Hvarje Svensk undersåte, eller utländsk man eller qvinna, sorn
erhållit tillstånd att i riket vistas, eger att, med de i 3 § litt. a stadgade vilkor,
såväl i stad, som på landet, idka fabriksrörelse.
5 § 1 morn Enka ege frihet att fortsätta den handtering, som mannen med
författningsenlig rätt idkat.
2 mom. Enka, frånskild hustru eller ogift qvinna, som på grund af förestående
stadganden är i utöfning af något yrke, ege, derest hon i gifte träder,
att, med mannens samtycke och under deras gemensamma ansvarighet, yrket
fortsätta.
3 mom. Då, i de fall, sorn nästföregående 2:ne momenter angå, fråga är
örn något af de handtverk, hvartill enligt 3 § skicklighetsbevis erfordras, skall
qvinna vara af verkgesäll biträdd, så framt hon icke, på sätt i denna författning
stadgas, styrker sig ega erforderlig skicklighet i yrket. I fråga om sådan handtering,
som i 4 § 2 mom. afses, gälle äfven för qvinna hvad i samma mom.
föreskrifvet är.
9 §. Till idkande af fabriks- eller handtverksrörelse kunna ock flere förena
sig i bolag under gemensam firma. Ar fråga om något af de handtverk, hvartill,
enligt 3 §, skicklighetsbevis erfordras, vare hvardera bolagsmannen pligtig
att fullgöra de för behörighet till sådant handtverks idkande bestämda vilkor. I
annat fall vare endast den bolagsman, som skall handtverket eller fabriken förestå,
sådan skyldighet underkastad; gällande för öfrigt, i afseende på bolagsdelegares
inbördes rättigheter eller skyldigheter, hvad redan ar eller framdeles varder
stadgadt.
12 § t mom. Hvarje till myndighetsålder kommen Svensk man, som begått
Herrans heliga nattvard och eger god frejd, vare berättigad, såväl i stad som
på landet, att såsom försörjningsmedel med egna händer till afsalu åstadkomma
handtverksarbeten eller andra tillverkningar; och skall det vara honom obetaget
att dervid begagna biträde af hustru och hemmavarande barn.
14 § / mom. Hvar och en, som enligt o, 4 elier 5 §§ i stad eller inom
en half mil. från gränsen af stadens område, håller handtverksverkstad eller idkar fa
Itih.
lill R. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 11 Haft. 2
10 Sammans. Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulskollels Betänkande N-.o 17.
briksrörelse eller bageri-, bryggeri- eller slagteri-handtering, skall, ehvad derstädes
burskap å näringen vunnits elier icke, uppfylla alla de förbindelser, sorn
borgare i och för sådan rörelse åligger, dock att den, sorn icke är borgare, skall,
i stället för fullgörande af de med burskapet förenade personliga skyldigheter, en
deremot svarande lämplig afgift till stadens kassa erlägga.
19 §. I afseende på den rätt, som må tillkomma Kongl. Maj:ts Norska
nndersåter att idka handtverk eller fabriksrörelse, galle hvad särskildt stadgadt är.
20 §. För mosaiske trosbekännare, som vilja fabriksrörelse eller handtverk
idka, galle de i denna författning föreskrifna allmänna vilkor, med undantag af
det att hafva begått Herrans heliga nattvard och ega kristendomskunskap.
22 §. För köpingar gälle i allmänhet, beträffande rättigheten till fabriksoch
handtverks idkande samt vilkoren derför, hvad genom denna författning för
städe ro a fö ro rd n as.
23 § 1 vinm. Eho, som vill vinna mästerskap å handtverk, skall derom
anmäla sig hos Magistraten i den stad, der han har sitt hemvist eller, om han
är å landet boende, i den stad, der han finner det lägligast, och skall han dervid,
jemte det eller de bevis, som för ådagaläggande af behörighet enligt stadgandet
i 3 § litt. a. kunna vara erforderliga, förete, ej allenast något af honom
förfärdigadt arbete, hörande till det handtverk, han vill utöfva, och hvilket arbete
bör vara af den beskaffenhet, att omdöme om sökandes skicklighet derpå
kan grundas, utan ock intyg af tvänne oväldige och trovärdige män, att. sökanden
sjelf tillverkat det företedda arbetet. Ar arbetet så beskaffadt, att det ej
kan aflemnas, eller kan sådant ej ske utan alltför stor kostnad eller olägenhet,
nppgifve sökanden, hvarest arbetet inom staden är att bese Magistraten lemne,
genom handlingarnes delgifvande samt särskild underrättelse, hvarest arbetet kan
beskådas, handtverksföreningen tillfälle att inom en månad öfver ansökningen sig
yttra, och läte, sedan arbetet under 8 dagars tid varit för beskådande tillgängligt,
detsamma tillika med de anmärkningar, som kunna vara hemställda, oförtöfvadt
bedömas af fem rättskaffens och sakkunnige män, som af Magistraten och
stadens Äldste, antingen för hvarje särskildt tillfälle eller för någon viss tidrymd,
af högst ett år, dertill utses, och bland hvilka icke må vara flere än två mästare
i det handtverk, hvarå profvet skall afläggas. Sedan den granskning skett
och handtverksföreningen yttrande afgifvit eller den derför bestämda tid förflutit,
utan att tillfället till dess afgifvande begagnats, tage Magistraten ofördröjligen
ärendet till pröfning. Har arbetsprofvet blifvit godkändt och förekommer emot
ansökningen för öfrigt icke någon anmärkning, eller finnes gjord anmärkning icke
förtjena afseende, utförde Magistraten, emot lösen af 2 R:dr, mästarebref eller, då
fråga är om qvinna, bevis att hon till det ifrågavarande handtverkets utöfvande
behörig är. Den som, på sätt nu sagdt är, vunnit behörighet till utöfvande af
handtverk, varö berättigad att i stad eller å dess ego-område, efter hos Magi
-
Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Eknnnmi-Ulskoltels Betänkande iY:o 17. 11
stråten skriftligen gjord särskild anmälan, saint å landet utom stads ego-område,
efter enahanda anmälan hos Kongl. Majits Befallningshafvande i länet, det handtverk
idka.
24 § 1 mom. Den, som vill i stad eller å dess ego-område, jemlikt 3, 4
eller 5 §§, idka fabriksrörelse, eller hålla verkstad för något annat., än de i 3 §
litt. b. omförmälda handtverk utan mästerskaps förvärfvande, eller idka bageri-,
bryggeri- eller slagterihandtering, skall hos Magistraten derom göra anmälan och
dervid förete det eller de bevis, sorn för ådagaläggandet af behörighet, enligt
hvad i 3 § litt. a, och 4 § 2 morn. stadgas, kunna vara erforderliga; meddele
ock i öfrigt alla de upplysningar i ämnet, sorn Magistraten finnér nödigt sökanden
affordra. Öfver ansökningen höre Magistraten vederbörande fabriks- eller
handtverksförening på sätt i 23 § 1 mom. sagdt är. Förekommer ej laga hinder
emot bifall till ansökningen, utförde Magistraten derom bevis.
32 § 5 mom. Vid fabriksinrättning må icke till arbete nattetid mellan
klockan 9 på aftonen och 5 på morgonen användas arbetare under 18 årsålder.
38 § 4 morn. öfverträdes förbudet i 32 § 3 morn. bote fabriksidkaren Sex
R:dr 32 sk. B:ko för hvarje person, som i strid mot förbudet blifvit använd;
enahanda bötesansvar vare den fabriks- eller handtverksidkare underkastad, som
beträdes att, emot 32 § 4 mom. hafva i arbete antagit barn under 12 års ålder,
eller som underlåtit iakttaga hvad uti 36 §, blifvit fabriks- och handtverksidkare
med afseende på vården af arbetarnes helsa, sedlighet och undervisning ålagdt.
45 §. Eho, som idkar fabriksrörelse eller håller handtverksverkstad, utan
att dertill hafva erhållit behörigt tillstånd eller eljest beträdes med oloflig varutillverkning
eller ölverskridit den rättighet honom enligt denna författning tillkommer,
varde straffad med böter efter förseelsens beskaffenhet, men högst 50 R:dr.
44 §. Så väl lands- och stadsfiskal er, som kronobetjente i allmänhet ega
att, i hvad på deras åtgärd ankommer, vaka öfver efterlefnaden af denna författning.
■>
Utskottet får till en början erinra, att Rikets Ständer, genom bifall i alla hufvudsakliga
delar till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 119 vid
innevarande riksdag, beslutat att i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit anhålla, det
Kongl. Majit täcktes, i öfverensstämmelse med af Rikets Ständer antagna allmänna
grunder, utfärda dels en förordning rörande vilkoren för handels idkande, dels en förordning
angående vilkoren för idkande af fabriks- och handtverksrörelse. De väsendtligaste
delarne af närings-lagstiftningen hafva således redan varit under Rikets Ständers
pröfning, i följd hvaraf Utskottet anser de af Herr von Koch framställda särskilda
förslag, för så vidt, de afse att inom samma delar af lagstiftningen, hvilka afhandlats
i ofvanberörda Betänkande, införa förändrade allmänna grundsatser, icke
vidare behöfva tagas i betraktande; och då Rikets Ständer, på sätt ofvan nämndt
är. beslutat att, med angifvande endast af allmänna grunder, hos Kongl. Majit
12 Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande ISl:n 17.
i underdånighet anhålla 0111 utarbetandet af de äskade nya närings-författningarne,
lärer det ej heller vidare böra ifrågakomma att ingå i granskning af de förslag
till förändrad redaktion af vissa paragrafer i nu gällande Handels- samt Fabriksoch
Hand tve rks-ord ningar, som blifvit af motionären framlagda.
Det åligger likväl Utskottet att tillse, huruvida genom Herr von Köchs
motion fråga blifvit väckt om antagande af någon ny princip af den beskaffenhet,
att densamma icke i anledning af de till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterade motionernas innehåll kunnat komma under nämnda
Utskotts pröfning, och således ej heller ännu utgjort föremål för Rikets
Ständers beslut; — och har Utskottet funnit sådant förhållande ega rum med
Herr von Köchs förslag, alt rättighet lill handels- samt fabriks- och handtverksröretses
idkande må meddelas äfven utländsk man eller qvinna, som erhållit
Kongl. Maj:ts tillstånd att i Riket vistas; samt alt utländsk man som
i stad vunnit burskap, må ega att reda i skepp likasom Svenska under så ler,
hvilket finnes uttryckt i motionärens förslag till förändrad lydelse af 1, 14 och
20 §§ Handels-ordningen, samt af 3 och 4 §§ Fabriks- och Handtverksordningen,
intagna här ofvan.
1 enahanda syftning har inom Vällofi. Borgare-Ståndet Herr Hierta den 19
sistlidne Juni, med anledning af Rikets Ständers beslut i fråga om Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 1 19, väckt en motion (N:o
314), hvilken, efter remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, jemväl
blifvit till Sammansatta Utskottets behandling öfverlemna*!. Herr Hierta har
1 denna motion föreslagit:
»att det jemväl må vara utländsk man, som erhållit tillstånd att här i
Riket vistas, tillåtet att i Rikets stapelstäder sig bosätta och drifva grosshandel
och större labriksrörelse, äfvensom att, med iakttagande af hvad allmän lag och
särskilda författningar i allmänhet stadga, föra sina varor från en ort till en
annan».
I anledning af Herr Hiertas vid sistlidne riksdag framställda förslag, att
en författning mätte utfärdas, som, med ändring af 2 och 3 §§ i 5 Kap. Handels-balken,
1 § i Handels-ordningen och 3 § i Fabriks- och Handtverks-ordningen,
samt med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 22 Oktober 1741 äfvensom
Kongl. Brefvet den 23 Februari 1838, tilläte utländsk man att här i Rikets
stapelstäder bosätta sig och drifva grosshandel samt idka större fabriksrörelse,
äfvensom att, med iakttagande af hvad tullförfattningarne derom stadga, föra sina
varor från ort till annan, hafva Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 20
Oktober 1860 förmält, hurusom Rikets Ständer för sin del ansåge det vara nödvändigt
att lossa på de band, nuvarande författningar i afseende på utländningars
rätt att härstädes idka handelsrörelse eller annat näringsfång innehöiie, helst de
inskränkningar, som i detta hänseende egde rum, saknade likstämmighet med
Sammans. Lag- sami Allm. Besvärs- neli Ekonomi-Ulskoltets Hclänkande N:o 17. 13
de friare grundsatser, som i sednare tider blifvit följda ej mindre i vår handelslagstiftning
i allmänhet, än äfven i fråga om den reciprocitet, som egde ruin
mellan Sverige och andra nationer beträffande skeppsfarten ; men att hos Rikets
Ständer i betraktande kommit, huruledes åstadkommandet af den ifrågasatta förändringen
vore beledsagad af åtskilliga svårigheter, härledande sig frän nödvändigheten
att dervid hafva hänsyn till vissa med vårt samfunds-väsende förknippade
omständigheter, de der icke kunde alldeles förbises, med mindre infödda
medborgare skulle tillskyndas ett obilligt intrång eller erhålla sämre vilkor än
utländningar, såsom exempel hvarpå påmindes om gällande lagar angående burskap,
vilkoren för dess erhållande och de förbindelser, detsamma medförer,
ibland hvilka inginge ej allenast sådana, som skulle kunna till sitt värde i penningar
uppskattas och dermed inlösas, utan ock personliga skyldigheter, hvilka
icke skulle kunna af en utländning fullgöras, om de ens borde honom uppdragas;
i anseende hvartill dessa lagar med de flera, som berörde utländningar*
handelsfriheter och som utgjordes af äfven andra än de, hvilkas upphäfvande af
Herr Hierta påyrkats, otvifvelaktig! borde i sammanhang med den föreslagna
reformen öfverses och bringas i öfverensstämmelse med den nya lag, som kunde
ifrågakomma att stiftas: och anhöllo Rikets Ständer i följd häraf, att Kongl.
Majit täcktes tillse, i hvad mån utvidgade rättigheter för utländningar att härstädes
idka handel och annan näring kunde genom en förändrad lagstiftning beredas,
samt att Kongl. Majit måtte derom till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition.
Väl har icke i anledning af denna underdåniga skrifvelse nådig Proposition
i ämnet blifvit till innevarande riksdag afgifven; men, enligt hvad Utskottet inhemtat,
har Kongl. Majit öfver den underdåniga skrifvelsen infordrat Kommerskollegii
utlåtande; i följd hvaraf och dä Utskottet tillika, erfarit, att Kongl.
Majit dels sistlidet år i särskildt fall sålunda bifallit af utländsk man gjord
underdånig ansökning om tillåtelse att för handels idkande vinna borgarerätt i
Svensk stapelstad, att Kongl. Majit, som funnit sökandens anhållan att i Svensk
stad vinna borgarerätt icke kunna bifallas, sådant oaktadt förklarat honom behörig
att, utan hinder af bestämmelsen om burskaps förvärfvande, i Svensk stad
vinna rättighet till handels idkande, dels ock i nåder anbefallt Kommers-kollegium
att till Kongl. Majit inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida för
rättighet att i stad idka handelsrörelse det fortfarande må vara nödigt att bibehålla
föreskrift 0111 ovilkorlig skyldighet att hafva vunnit burskap å handel,
hvilken omständighet hittills utgjort det väsendtligaste hindret för meddelande åt
utländningar af den äskade handelsrättigheten, Utskottet anser det med visshet
kunna förväntas, att Kongl. Majit, vid pröfningen af Rikets Ständers vid innevarande
riksdag beslutade underdåniga skrifvelse om förändringar i närings-lagstiftningen,
icke skall underlåta att på samma gång fästa nådigt afseende å
14 Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- neli Ekonomi Utskottets Betänkande jV.-o 17.
Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag yttrade önskan ora utvidgad handelsoch
näringsrätt för utländningar, och att till följd deraf förnyad framställning i
detta ämne från Rikets Ständers sida icke är erforderlig.
Beträffande åter Herr von Köchs förslag, att utländsk man, som i stad vunnit
burskap, skulle ega att reda i skepp likasom Svenska undersåter, så enär
motionären icke närmare utvecklat, under hvilka vilkor sådan rättighet skulle
kunna utländningar medgifvas, än att, enligt motionärens förslag, burskap skulle
dertill erfordras, hvilket åter strider emot Rikets Ständers vid innevarande riksdag
fattade beslut, att burskap ej vidare bör utgöra vilkor för närings utöfvande,
samt det icke torde kunna ifrågasättas, att utländske män, som med Sverige ej
ega annat gemensamt, än att de efter uppgift härstädes sig bosatt, skulle vara
berättigade att för sina egande fartyg begagna Svensk flagga och åtnjuta Svenskt
skydd saint öfriga dermed förenade rättigheter, hvarigenom förvecklingar med
främmande makter otvifvelaktigt skulle uppstå, lärer icke motionärens i detta
hänseende framställda förslag förtjena något afseende.
På nu anförda skäl anser sig Utskottet böra tillstyrka:
att Herr von Hachs motion, såviilt den afser att åt ut
ländningar
må beredas en vidsträcktare rätt till 'öfvande
inom riket af handel, näringar och skeppsrederi, samt
Herr Hiertas ifrågavarande motion icke för närvarande
må lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Jemte ofvanberörda framställningar om förändrade grunder för närings-lagstiftningen
och dermed sammanhängande förändringar i de dertill hörande författningar,
har Herr von Koch föreslagit upphäfvande af 2, 3, 4, 5, 6 och 7
Kapitlen Flandels-balken och öfverflyttande till den speciela ekonomiska lagstiftningen
af de stadganden, dessa kapitel innehålla. Utskottet, som lika med
motionären anser det vara af synnerlig vigt, att genom införandet af den nya
lagstiftning för näringarne, hvarom Rikets Ständer beslutat att hos Kongl. Majit
anhålla, tillika må vinnas all möjlig reda och lätthet för näringsidkaren att
igenfinna de föreskrifter, han har att iakttaga, finnér det vara till sådant ändamål
tjenligt, att de stadganden i nämnde kapitel, hvilka blifvit genom sednare
ekonomiska författningar ändrade, uttryckligen förklaras upphäfda. Afven de
ämnen, som afhandlas i ännu gällande delar af nämnda kapitel äro af beskaffenhet,
att, med undantag allenast för stadgandena om burskap, hvarom här nedan,
de allmänneligen anses tillhöra den ekonomiska lagstiftningen ; och då Kongl.
Majit följaktligen icke är af grundlagarne förhindrad att i dessa ämnen utgifva
särskilda förändrade författningar, samt konseqvenserna af Rikets Ständers vid
denna riksdag fattade beslut i näringsrätten utan tvifvel just komma att framkalla
sådana, gälla ofvan anförda skäl äfven för uteslutande ur allmänna lagen
al föreskrifter hörande till denna sednare klass.
Sammans. Lag sami Allm. Ilesvärs- och Ekonomi-Utskottets lleldnkande N:o 17. 15
2:dra Kap. Handels-balken om stapelstäders och uppstäders handel har
förlorat all praktisk betydelse, sedan 2, 13 och 14 §§ i 1846 års Handelsordning
bestämt rättigheten att handla och att reda i skepp utan allt afseende
å någon skilnad mellan stapelstads- och uppstadsborgare.
Om burskap ej vidare blir vilkor för närings utöfvande, stå de §§ af 3:dje
Kapitlet, hvilka handla om. huru burskap vinnas må, och huru befrielse derifrån
kan erhållas, foke i det sammanhang med närings-lagstiftningen, att de kunna
utgöra hinder för densamma. Burskapet, såsom särskild institution, lärer emellertid
behöfva tills vidare qvarstå, i anseende till dess betydelse såväl för vissa
eganderätts-förhållanden, som i politiskt hänseende. Städernas burskapsegande
innevånare, såsom korporation betraktade, eller borgerskapet icke, allenast är af
Staten tillförsäkradt nyttjanderätten till betydliga åt städerna anslagna donationsjordar,
utan områder äfven med full eganderätt af enskilda personer skänkta,
eller af korporationen eljest förvärfvade, såväl fastigheter som kapitaler. Inrättgar,
sådana som gubbhus, enkehus m. m., äro med bidrag af enskilda personer
stiftade uteslutande till de burskapsegande stads-innevånarnes begagnande eller
förmån. Burskapets förvärfvande är vilkoret för att komma i åtnjutande af de
fördelar, som härflyta af ofvanbcrörda egendom och inrättningar, likasom befrielsen
från burskapet är för den, som en gång sådant förvärfvat, enda sättet att
blifva fri från den tunga, som kan vara en följd af de uteslutande borgerliga
institutionernas uppehållande. Med hänsyn till dessa förhållanden är också genom
Kongl. Förordningen om kominunal-styrelse i stad den 21 Mars 1862, §
5 mom. 2 föreskrifvet, att den egendom, som särskildt tillhör det burskapsegande
borgerskapet, skall förvaltas och användas i enlighet med de föreskrifter, hvilka
deruti gällande äro; således oberoende af kommunens förvaltning i öfrigt. Vidare
i konstitutionelt hänseende medför, enligt 14 § Riksdags-ordningen, egenskapen
af borgare valrätt inom Borgare-Ståndet. Vid sådana förhållanden har
Utskottet ansett, att 1 och 2 §§, 3 § mom. 1 och 5 § af 3 Kap. Ilandelsbalken,
innefattande hvad som hör till lagstiftningen om burskap, oberoende af
dess nuvarande förhållande till näringsrätten; böra i oförändradt skick bibehållas.
Beträffande 1 § af 4:de Kapitlet, som handlar om skilnaden mellan grossoc/t
minuthandel, anser sig Utskottet allenast behöfva anmärka, att enligt 1846
års Handels-ordning en ovilkorlig sådan skilnad bibehå lies allenast för Stockholm
med afseende på de vid Handels-ordningens utfärdande befintliga föreskrifterna
i 14 § Riksdags-ordningen om riksdagsmannaval derstädes, men att, sedan
nämnda grundlags-paragraf numera undergått en förändring, hvarigenom denna
skilnad blir öfverflödig, stadgandet synes utan hinder kunna alldeles utgå. —
Samma Kapitels 2 § gäller för närvarande endast i fråga om den straffbestämmelse
af varans förlust och 40 dalers böter för olofligt idkande af handtverk
eller handel i stad, som deri innehåiles och till hvilken hänvisas i 30 § 1 morn.
16 Sammans Lag- sami Alim. Besvärs- och Ekonomi-Uiskotiets Betänkande TV.o 17.
Handels-ordningen samt 43 § 1 mom. Fabriks- och Handtverks-ordningen. Som
emellertid denna ansvarsbestämmelse icke lämpligen kan bibehållas, om Kongl.
Maj:t gillar Rikets Ständers genom godkännande af Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 119 uttalade åsigt, att beslag ej vidare må
ega rum vid beifrande af förseelser mot närings-författningarne, samt Kongl.
Majit torde vid sådant förhållande komma att bestämma annat lämpligare ansvar
för förseelser af ifrågavarande slag; torde i följd deraf denna § böra i alla fail
ur lagen bortgå. — De stadganden, som innehållas i 3 § om hand tv erkar es och
f a b rik sidkar c s samt förläggares rätt att sälja i öppen bod i städerna, i 4 §
om stadskällare och i 5 § om torghandeln äro dels genom särskilda författningar
förändrade, dels icke öfverensstämmande med de nu gällande grundsatser.
Handels-balkens 5 Kap. handlar om huru utländsk man köpenskap drifva
må, och får Utskottet, såsom särskildt skäl för sitt tillstyrkande att upphäfva
detta kapitel, åberopa hvad ofvan är anfördt i fråga om förändring af de till
detta ämne hörande föreskrifter.
Af Gite Kapitlet om landsköp gäller för närvarande endast ansvars-bestämmelsen
i § 1, till hvilken hänvisas i 30 § 1 mom. Handels-ordningen; och får
Utskottet i afseende härpå hänföra sig till hvad ofvan är yttradt i fråga om
4 Kap. 1 §.
Det Tide Kapitlet om marknader har otvifvelaktigt sin rätta plats inom
den speciela lagstiftningen; och lära Rikets Ständer kunna tillförse sig, att Kongl.
Majit, efter ärendets utredning, skall taga i nådigt öfvervägande, huruvida de
antagna allmänna grunderna för en friare närings-Iagstiftning, särskildt derigenom
att de bereda tillfälle till en mera omfattande permanent landthandel, böra föranleda
förändringar i föreskrifterna äfven om detta speciela ämne.
Af skäl, som här ofvan blifvit anförda och då, för vinnande af det högst
önskvärda mål, att den af Rikets Ständer äskade förbättrade närings-lagstiftningen
snart måtte erhållas, det är af vigt, att Rikets Ständer, som, i fullt förtroende
till Kongl Majits visa omvårdnad om landets stora interessen i denna
fråga, hos Kongl. Majit anhållit om utfärdande' af särskilda författningar i ämnet,
tillika måtte genom ett uttryckligt förklarande från sin sida på förhand
undanrödja alla betänkligheter, som kunna uppresa sig mot upphäfvande af de i
17 34 års lag intagna till ämnet hörande stadganden, får Utskottet vördsamt
tillstyrka:
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, i sammanhang med den af Rikets Ständer beslutade
underdåniga anhållan om utfärdande af särskilda
förordningar angående vilkoren för idkande af handel
samt fabriks- och handtverksrörelse, tillika måtte begära,
att
Sarnmans. Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-UishoUels Betänkande N:o 18. 17
alf, Kongl. Maj:t täcktes vid utfärdande af de äskade förordning
arne i nåder förklara, att °2:dra Kap., 3\dje Kap.
3 § sisla momentet, samt 4: de, 5:te, 6:te ock 7:de Kapitlen
i Handels-Balken äro upphäfda.
Stockholm den II Augusti 1863,
JM: o 1H.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Augusti 186 3, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om ändring af 6 Kap.
3 § Byggninga-Balken.
Riksdagsfullmägtigen Gustaf Bjerkander hån Skaraborgs län har uti en hos
Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 152), hvilken, efter remiss tili
Lag-Utskottet, jemlikt 43 § Riksdagsordningen behandlats af Sammansatta Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, föreslagit, att 6 Kap. 3 § Byggninga-balken
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Lägger man dike igenom sina egor och möter annan bys eller hemmans
egor, der må den by eller hemman ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras
af utan dike och åsämjer dem ej hvilken dika skall, elier fordras ersättning för
den mark, som till diket åtgår, kalle då hvardera en god man biand sina grannar,
hvilka båda tillsamman välja den tredje. Dessa tre tillsamman hålle syn
på stället och förordne eftersom det dike pröfvas för endera eller begge nyttigt
vara. Sådant dike hålle han ensam, som det upptaga vill, så länge den andre
ej finnes nytta deraf hafva; får denne sedan, genom förändradt bruk af jorden,
af detsamma sjelf gagn, varde underhålls-skyldigheten för framtiden i samma
mån jemkad.»
Bih till II. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 41 Haft. 3
18 Sammans, Lag- tamt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 1$.
Enär Rikets Ständer, med bifall till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 55, beslutat att i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit
anhålla, att Kongl. Majit täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta förslag
till en ny lag för såväl afledande som tilledande af vatten, och hvaruti bestämmas
jordegares rättigheter i förhållande till hvarandra och till egare af vattenverk,
samt, hvad motionären framställt, tillhör samma ämne, sorn utaf nyssnämnde
sakkunnige män skulle komma att behandlas; förty och då, enligt hvad
kändt är, Kongl. Majit redan i nåder tillsatt den af Rikets Ständer sålunda
äskade komité, hemställer Utskottet,
att Bjerk anders förslag för närvarande icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 Augusti 1863.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande M 19.
1
N:o 19.
Ank. till Exp-Utsk. deu 1 Sept. 1863, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring af föreskrifterna
angående uppläsande från predikslolarne af Kongl. Förordnin
gar,
kungörelser m. m.
Vid innevarande riksdag hafva motioner i denna syftning blifvit väckta hos
Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr Ehrenborg, Richard (motionen ^2 69), hos
Vällofliga Borgare-Ståndet af Herr Will (motionen JV2 14). med hvilken Herr Bohmansson
instämt, samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen J. G. Odelberg
från Westmanlands län (motionen %\s 51).
Sistnämnde motionär, hvilken andrager, hurusom uppläsandet af kungörelserna
tager den till gudstjensten anslagna tid alltför mycket i anspråk, både för presten
och församlmgsboerne, hvilket blir kännbart, isynnerhet då presten måste på
samma söndag predika i två kyrkor, belägna på betydligt afstånd från hvarandra,
och på begge ställena uppläsa samma kungöranden, hvartill komme, att presten, uttröttad
af långvarigt talande, ofta icke kunde uppläsa kungörelserna med den tydlighet,
att allmän kännedom om dem derigenom vunnes, föreslår, till afhjelpande af
berörda olägenheter:
»att den skyldighet måtte upphöra, som hittills ålegat presterskapet,
att uppläsa författningar, kungörelser och pålysningar m.
m., hvilka med gudstjensten icke hafva något gemensamt, samt
att sådana författningar m. m. hädanefter måtte genom pastors
försorg, från någon tjenlig plats i hvarje kyrka, genom annan utsedd
Bih. till R. St. Prot. 1862 <5i 1863. 7 Sami. 2 Afd. 12 Höft. i
2
Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande M 19.
lämplig person uppläsas, hvilken person, om den ej kunde på
annat sätt utväljas och erhålla godtgörelse för sitt bestyr, det
borde vara pastor raedgifvet att utse och förordna; dock på
pastors eget ansvar, att uppläsningen ordentligen fullgjordes; hvarjemte
borde bestämmas, att de kungörelser, som under en föregående
söndag blifvit upplästa, skulle derpå följande söndag,
genom klockarens försorg, hållas uppspikade eller på annat lämpligt
sätt finnas tillgängliga uti kyrkans vapenhus eller församlingens
sockenstuga.»
Herr Wilt, som anser det vara opassande, att efter en uppbygglig predikan
och när orgelns sista toner förklingat, under det församlingen ännu är försjunken i
andakt, predikanten på samma heliga rum förkunnar om åtskilliga verldsliga bestyr
af den mest hvardagliga beskaffenhet, äfvensom obehöfligt att derom anlita predikanten
och dertill ändamålslöst, då dels predikantens stämma vanligen är af talandet uttröttad,
dels nutidens författningar ej kunna genom ett hastigt uppläsande inpräglas i åhörarnes
minne, föreslår:
»att Rikets Ständer måtte i underdånighet framställa den önskan,
att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att all uppläsning från predikstolarne
af författningar, kungörelser och tillkännagifvanden rörande
verldsliga angelägenheter förbjudes, att sådana handlingar en fjerdedel.
? timme efter gudstjenstens slut uppläsas af klockaren, placerad
på gången nedanför koret, samt derefter uppfästas i kyrkans
vapenhus, i sockenstuga eller på annat tjenligt ställe, der de hållas
tillgängliga vissa tider för dem af församlingen, som vilja läsa
dem; till hvilket ändamål det vore nödigt, att tvänne exemplar
af Svensk författningssamling och andra officiela kungörelser
lemnades hvarje församling, det ena att, likasom nu sker, förvaras
i kyrkans arkiv, det andra att på förenämnda sätt användas.»
Herr Bohmansson, som instämt med Herr Witt, har tillika föreslagit, att viss tid
af en vecka, eller från den ena söndagen till den andra, borde bestämmas, hvarunder
de kungjorda handlingarne skulle vara för allmänheten å tjenlig plats anslagna.
Herr Ehrenborg, som grundar sin framställning hufvudsakligen derpå, att Staten,
hvars åliggande det är att tillse, det sabbatens helgd och den religiösa kulten icke
störas af verldsliga sysslor och förrättningar, aldraminst bör för sina ändamål begagna
sig af rum och tid, som äro till gudstjensten egnade, samt andrager, att, ehuru genom
Kongl. Förordningen den 8 Maj 1849 är föreskrifvet, att kungörelserna skola
först ejter gudstjenstens slut uppläsas, det samband, som, äfven efter nämnda förordnings
utfärdande, vid statskyrkans gudstjenst synes ega rum mellan densamma
och de verldsliga bestyren, elfver separatisterna från kyrkan en ytterligare anledning,
att mot henne rigta sina anfall, föreslår:
Samman.*. Lag- samt Allm. Be.*v. och Ekon.-Utskottets Betänkande JV2 19.
3
»att Rikets Ständer må för sin del besluta, att, med upphäfvande
oell ändring af Kongl. Förordningen den 8 Maj 1849 samt
alla de lagar och författningar, hvilka innehålla bestämmelser om
kungörelsers och andra verldsliga akters uppläsande i kyrkorna
på söndagar, stadgas måtte, att, med undantag dels af Riksdagskallelsen,
hvilken ännu, enligt grundlagarne, måste från predikstolarne
meddelas, och dels af Kongl. Maj:ts Plakat om bönedagar,
så länge särskilda sådana påbjudas, alla de tiilkännagifvanden
och promulgationer, hvilka hittills lagligen i kyrkorna
skett, hädanefter skola verkställas genom anslag vid ingången till det
rum, der kommunens gemensamma sammanträden hållas, samt att i
de fall, då författningars eller andra publikationers format eller vidlyftighet
icke medgifva, att deras innehåll på sådant sätt inhemtas,
desamma då må, enligt den anvisning, som jemte rubrikens
utsättande anslås, hållas för allmänheten tillgängliga å det rum
och under de personers vård, som dertill inom kommunen utsetts;
äfvensom slutligen, att viss tid måtte stadgas, under hvil
ken
hvarje utkommande författning bör lör allmänheten på ofvanberörda
sätt hållas tillgänglig och hvarefter den anses lagligen
promulgerad.»
Öfver ifrågavarande motioner, hvilka blifvit dels till Lag-, dels till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade, får, jemlikt 43 § Riksdagsordningen,
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet härmed afgifva
yttrande.
Enligt °2 Kap. 5 § Kyrkolagen skall från predikstoiarne afkunnas hvad Kongl.
Majit och Dess Befallningshafvande å Kongl. Majlis vägnar kunna hafva alt bjuda
och tillkännagifva, hvarjemte genom särskilda författningar är stadgadt, att stämningar,
utslag och kommunikationsresolutioner, hvilka röra en hel menighet, äfvensom kallelser
till landtmäteriförrättnmgar skola vederbörande, genom uppläsande från predikstoiarne,
delgifvas, samt att auktioner skola på samma sätt kunniga göras, och är
genom Kongl. Förordningen den 8 Maj 1849 föresknfvet, att, med undantag af
bönedagsplakat, hvilka, såsom varande af religiös egenskap, efter predikan och näst
efter bönen »Fader vår» må uppläsas, alla andra Kongl Förordningar och auktonteters
samt enskilda personers kungörelser skola omedelbart efter gudst]ens/ens sint
från predikstolen af presten uppläsas; men tillika gäller i afseende på publikationer
af sistnämnda slag Kyrkolagens föreskrift i nyssnämnda §, att alla andra verldsliga
saker, än de, hvilka, på sätt förmäldt är, af kyrkolagen omnämnas, skola på kyrkovallen
eller i socknestugan afkunnas, dock att lysas må efter det, som borttappadt eller
stulet är, som tjenligen kan nämnas af predikstolen.
4
Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande M 19.
Utskottet kan icke, lika med de båda sistnämnda motionärerne, finna, att ofvanomförroälda
stadganden om kungörelsers uppläsande från predikstolarne med skäl
gifva anledning till klagomål öfver en otillbörlig sammanblandning af andliga och
verldsiiga ting vid den offentliga gudstjensten, eller att predikoembetets värdighet
derigenom i någon mån nedsättes; och att det icke heller i allmänhet så ansetts, be
visas
bäst deraf, att den, på sätt ofvan anförts, i Kyrkolagen blott såsom ett undantag
för ett enda slag af enskilda publikationer medgifna lysningen från predikstolen
likväl blifvit småningom öfverallt antagen såsom det enda sätt, hvarpå alla, jemväl
enskilda, tillkännagifvanden delgifvas allmänheten. Vid betraktande åter af samma föreskrifters
lämplighet och behöflighet för det med dem afsedda ändamål, har det icke
undgått Utskottets uppmärksamhet, att i de större städer, der tidningar dagligen eller
flera gånger i veckan utgifvas, tillkännagifvanden af ifrågavarande beskaffenhet genom
dem både skyndsammare och säkrare delgifvas allmänheten, till följd hvaraf kungörandet
från predikstolarne derstädes synes gagnlöst och icke kan tilldraga sig åhörarnes
uppmärksamhet, äfvensom att en del vidlyftigare författningar icke kunde behöfva
in exlenso uppläsas, utan att det vore tillräckligt, om, på sätt i vissa orter lärer ske
och af en motionär blifvit förordadt, endast rubriken af desamma upplästes med tilikännagifvande,
hvarest författningen vore till genomläsande tillgänglig; men, enär i de
mindre städerna och på landet, hvarest, till följd af en långvarig vana hos befolkningen
att, vid dess sammankomster till firande af gemensam gudstjenst, tillika erhålla behöfliga
underrättelser om de allmänna angelagenheterna, det nuvarande publikationssättet
fortfarande visar si» verksamt för ändamålet, detsamma icke, innan kommunikalionsanstalterna
och spridningen af tryckta skrifter vunnit en vida större utveckling,
än den närvarande, kan på ett tillfredsställande sätt af andra anordningar ersättas,
samt det lärer vara med god ordning öfverensstämmande, att det lagbestämda pubhkationssätlet
är för hela riket och för ofiiciela tillkännagifvanden af alla slag lika och
gemensamt, anser Utskottet, att ofvanberörda särskilda förhållanden icke böra föranleda
till några nya allmänna stadganden. Ej heller finner Utskottet de af motionärerne
framställda särskilda förslag utmärka sig genom någon större ändamålsenlighet
framför de gällande bestämmelserna. Att låta klockaren eller annan af presten utsedd
person från gången nedanför koret uppläsa kungörelserna kan i ingen mån ega
företräde framför det nuvarande sättet, att sådant verkställes af presten från predikstolen.
Presterskapet måste antagas hafva framför andra personer genom öfning förvärfvat
färdighet i det muntliga föredragets styrka och tydlighet, och predikstolen
är den plats inom kyrkan, hvarifrån föredraget är mest hörbart. Mot Herr Ehrenborgs
förslag att från kyrkan tili det rum, der kommunens gemensamma sammanträden
hållas, förvisa kungörandet, får Utskottet erinra, att ganska många af de tillkännagifvanden,
som nu ske från predikstolarne, t. ex kungörelser om bevärings-mönstringar,
uppbördsstämmor och auktioner, efterlysnmgar m m. angå äfven den del af befolkningen,
Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottesl Memorial JVS 20
5
ningen, som icke har rösträtt i kommunens angelägenheter och följaktligen saknar
anledning att besöka sockenstugan eller annat kommunalstyrelsens samlingsrum, samt
att dessa lokaler kunna vara och ofta äfven äro belägna långt från kyrkan och andra
platser, der mennighelen vanligen af en eller annnan orsak talrikare församlas. Att i
allmänhet endast genom anslag meddela ifrågavarande kungörelser synes opraktiskt så
väl i öfriga afseenden, som särskildt i fråga om de tillkannagifvanden, hvilka icke
finnas tryckta, och som då befolkningen icke allmänneligen kan läsa skrifven stil, svårligen
genom deras anslående skulle komma till allmänhetens kännedom.
På nu anförda skäl får Utskottet vördsamligen hemställa,
alt ifrågavarande motioner icke för närvarande må lill någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 September 1863.
Kyrkoherden Ternström har begärt att få antecknadt, att han icke öfvervarit
ärendets handläggning i Utskottet.
N:o 20.
Ank. till Eip.-Ut»k. den 1 Sept. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning °j återremiss af Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 7, öfver väckta
motioner om förändrade föreskrifter i fråga om vattenverks anläggande
m. m.
Vid föredragning af berörda Betänkande har Vällofliga Borgare-Ståndet funnit
för godt att till ytterligare handläggning af Utskottet återremittera sista punkten af
detsamma, hvari Utskottet i fråga om motioner, väckta af Herr L. M. Nordenfelt,
m. fl., hemställt, att motionärernes förslag för närvarande icke måtte till någon Rikets
Bih. till R. St. Prof. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 12 Iläft. 2
6 /Sammans. Lag- tamt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottett Memorial M 21.
Ständers åtgärd föranleda; men, som, enligt Utskottet tillhandakomna utdrag af RiksStåndens
protokoll, ifrågavarande punkt blifvit bifallen af Höglofliga Ridderskapet och
Adeln den 20, samt af Högvördiga Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
den 16 sistlidne Maj, och tre Stånds mening i fråga af förevarande beskaffenhet utgör
Rikets Ständers beslut, anser Utskottet något utlåtande i anledning af återremissen
ej erfordras; hvilket Utskottet härmed får hos Vällofliga Borgare-Ståndet vördsamt
anmäla.
Stockholm den 1 September 1863.
N:o 21.
Ank. till Eip.-UUk. den 1 Sept. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 9, öfver väckt
motion om upphä/vande af Kapitlet 3 § Kyrkolagen.
Berörda Betänkande har, på grund af framställda anmärkningar, blifvit af
Vällofliga Borgare-Ståndet till Utskottet återremitteradt; men, som. enligt Utskottet tillhandakomna
utdrag af Riks-Ståndens protokoll, detsamma blifvit bifallet af Höglofliga
Ridderskapet och Adeln den 8 samt af Högvördiga Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet den 16 sistlidne Maj, och tre Stånds mening i fråga af förevarande
beskaffenhet utgör Rikets Ständers beslut, anser Utskottet något utlåtande i anledning
af återremissen ej erfordras; hvilket Utskottet härmedelst får hos Vällofliga BorgareStåndet
vördsamt anmäla
Stockholm den 1 September 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 22. 1
N:o 22,
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Sept. 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändrade föreskrifter i afseende
på tiden, hvarifrån utfärdade allmänna författningar skola
vara gällande.
På behöfligheten af en förändring i ofvanberörda afseende har Rikets Stånders
uppmärksamhet blifvit fästad genom en af Herr J. Å. Lemchen bos Vällofliga BorgareStåndet
väckt motion (N:o 107), som, efter remiss till Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottet,
blifvit jemlikt 45 § Riksdags-ordningen af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlad.
Genom Kongl. Cirkuläret till Konungens Befallningshafvande den 2 April 1855
stadgas, att de i Kongl. Majlis namn eller i följd af Kongl. Majits nådiga befallning
genom Hofrätterna, Kollegierna eller andra publika verk utfärdade författningar,
uti hvilka icke någon viss tid blifvit utsatt, hvarifrån de komma att gälla, skola
lrån den dag deras uppläsning blifvit börjad i socknens kyrka, eller ali någon kyrka
af sådana gäll, der, enligt stadgad ordning, gudstjenst icke hvarje söndag i alla dithörande
kyrkor hålles, inom samma socken eller gäll vara ländande till efterrättelse;
äfvensom att å alla författningar af vederbörande presterskap bör antecknas dagen,
då författningen blifvit uppläst eiler, då sådant icke å en dag skett, när uppläsningen
deraf blifvit börjad. Ehuru tillika genom Kongl. Kungörelsen den 14 December
1853 är föreskrifvet, alt författningars uppläsande från predikstolen skall
fullgöras, eller, om det icke medhinncs, åtminstone börjas nästa söndag efter deras
ankomst till vederbörande prest, så bar likväl, i anseende dertill att utfärdade författningar
icke på en gång kunna komma rikets samtliga pastorsembeten tillhanda,
den olägenhet af ofvanberörda föreskrifter följt, att förfaltningarne på olika tider
trädt i verksamhet inom de särskilda socknarne eller gällen, hvaraf vållats osäkerhet
i rättstillståndet och understundom äfven misstag i lagskipningen. Herr Lemchen
bar i den ifrågavarande motionen tillika framhållit de för den allmänna rättssäkerheten
vådliga följder, som, i anseende till ofvanberörda författningars innehåll, kunna
härflyta af en möjlig underlåtenhet å presterskapets sida att ställa sig desamma till
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami 2 Afd. 13 Haft. 1 .
2 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Eicon-Utsk. Betänkande N:o 22.
noggrann efterrättelse, och äfven anfört, alt exempel på sådan underlåtenhet icke
lära saknas. Det skulle nemligen icke sällan hafva inträffat, att en utkommen ny
lag eller författning ej blifvit i en eller flera kyrkor uppläst, derför alt elter gudstjenstens
slut alla närvararande utom preslen och kyrkobetjeningen aflägsnat sig,
och presten vid sådant förhållande ansett det vara onödigt alt uppläsa författningen;
men att sedermera, med anledning af sådan underlåtenhet, hvilken naturligtvis
icke kunnat blifva allmännare bekant, invändningar mot tillämpningen af en
sålunda icke i kyrkan uppläst författning hade blifvit vid domstolarne gjorda och
måst föranleda till underkännande af rättshandlingar hvilka blifvit i god tro på den
ifrågavarande författningen grundade, hvarigenom den enskilde blifvit oskyldigt i sin
rått lidande, och en menlig inverkan på aktningen för Statens lagar kunnat ega rum.
Till förebyggande af dessa olägenheter, har i de på sednare tider utfärdade
författningar, som medfört väsendtliga förändringar i förut bestående förhållanden,
viss tid föreskrifvits, från hvilken de borde vara gällande; och då det rådrum, hvilket,
innan sådana vigtigare författningar träda i verksamhet, bör lemnäs allmänheten
för inhemtande af kännedom örn deras innehåll och till förberedelse för deras lilllämpning,
måste i hvarje särskildt fall bestämmas med afseende på deras omfattning
och mer eller mindre i den enskilda verksamheten ingripande innehåll, så torde
det icke vara lämpligt att för dylika fall uppställa någon allmän regel, utan lärer
tiden för sådana mera omfattande lagars och författningars tillämpning hädanefter
såsom hitintills böra af den lagstiftande magien med afseende å omständigheterna
lör hvarje fall särskildt bestämmas. Ej heller kan det finnas rådligt att lägga något
hinder i vägen för de administrativa myndigheterna att, der omständigheterna
sådant kräfva, förordna om den skyndsammaste tillämpning af deras författningar,
som kan åstadkommas. Allenast med iakttagande af dessa inskränkningar, har det
synts Utskottet vara välbetänkt att, genom antagande af ett allmänt stadgande, bereda
den ordning uti de ifrågavarande förhållandena, af hvilken de ofvan anmärkta
olägenheterna gjort behofvet kännbart. Då hufvudsakcn härvid är, att genom el!
nytt stadgande likhet för hela landet vinnes och den nuvarande osäkerhelen undanrödjes,
men dervid tillika måste tagas i betraktande, att nya lagars tillämpning ej
längre, än nödigt är, må uppskjutas, samt det torde kunna antagas, att författningar
icke i allmänhet inom kortare tid än tre månader från deras utfärdande kunna vara
till tryck befordrade och i sådant skick kring landets alla delar spridda, hvaremot
endast undantagsvis en längre tid för sådant ändamål erfordras, får Utskottet, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Herr Lemchens förslag, hos Rikets Ständer vördsamt
hemställa,
att Rikets Ständer må dels för sin del besluta, alt författningar
tillhörande allmän civil-, kriminal- och kyrkolag skola, der icke
annorledes i särskilda fall stadgas, blifva gällande efter tre
månader från den dag, dä de utfärdats;
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utslc. Betänkande N:o 23. 8
dels ock i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj-l anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes, med upphäfvande af ofvanberörda föreskrift
i Kongl. Cirkuläret den 2 April 1833, i öfverensstämmelse med
ofvan angifna grunder bestämma, frän hvilken tid de allmänna
författningar, som utfärdas rörande, rikets allmänna hushållning,
komma alt lända till efterrättelse.
Slockholm den 22 September 1865.
Herr Doktor Petrelli liar begärt att få antecknadt, att han icke öfvervarit ärendets
behandling i Utskottet.
N:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Sept. 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring af föreskrifterna
angående tjenstemanna-eder och läkares edsförpligtelse.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har till
behandling fått emottaga motioner i delta ämne, hvilka af Riks-Stånden blifvit remitterade
dels till Lag-, dels till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, och
som blifvit väckta
hos Högvördig a Presle-Sldndet
af Biskop Björck (motionen N:o 114), i hvilken Prosten Sondén instämt, och
af Prosten Palmlund (motionen N.o 14), med hvilken Doktorerne Sandberg och
Runsten, Kontraktsprosten Eurén, Kyrkoherden Ternström, m. fl. af Högvördiga Ståndets
Ledamöter sig förenat:
4 Samm ans. Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.- Utslc. Betänkande N:o 23.
hos Vällofliga Borgare-Ståndet
af Herr B. F. Ekerot (motionen N:o 1 7), i hvilken Herrar Beronius och Bohmansson
instämt, samt
af Herr L. V. Henschen (motionen N:o 152), och
hos Hedervärda Bonde-Ständet
af Riksdagsfullmägtigen Sven Bosenberg från Christianstads län (motionen N:o 66).
Utskottet går härmed alt öfver berörda motioner afgifva sitt yttrande, öfver de
begge sistnämnda, hvilka blifvit till Lag—Utskottet remitterade och innehålla förslag
till förändrade föreskrifter äfven med afseende å de eder, som af allmänna lagen
föreskrifvas, dock endast såvidt de tillika angå de eder, som äro i den ekonomiska
lagstiftningen stadgade och som utgöra föremålet för de öfriga motionerna; kommande
Herr Henschens och Sven Rosenbergs motioner för vidare behandling i sammanhang
med andra frågor om rättegångsväsendets förändring att till Lag-Utskottet
återlenmas.
I underdånig skrifvelse den 22 Februari 1854 anhöllo Rikets Ständer, att
Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna om en revision af gällande föreskrifter i afseende
på eder och deras användande. Enligt upplysningar, som kommit Utskottet
tillhanda, har, sedan Justitie-kansleren erhållit nådigt uppdrag alt efter inhemtande
af nödiga upplysningar inkomma med underdånigt utlåtande öfver berörda skrifvelse,
ett sådant utlåtande jemväl blifvit den 21 Juni 1859 af Justitie-k nslern afgifvet;
och är ärendet fortfarande på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende.
Vid begge de riksdagar, hvilka förflutit, sedan ofvanberörda underdåniga skrifvelse
afläls, hafva förnyade framställningar i ämnet blifvit af enskilda motionärer
gjorda, men emedan Rikets Ständer ansett, alt Kongl. Maj:ts nådiga beslut med
anledning af den redan aflåtna skrifvelsen borde afvaktas, icke föranledt till någon
vidare åtgärd från Rikets Ständers sida. Behofvel af en snar förändring har vid
innevarande riksdag blifvit af ofvannämnda motionärer ytterligare framhållet, och de
många gånger tillförene anförda skäl, hvilka i allmänhet tala emot det nuvarande
slöseriet med officiela eder och de föreskrifna edsformulärens vidlyftighet, hafva af
motionärerne upprepats. Men tillika hafva anmärkningarne denna riksdag företrädesvis
rigtals emot upprepandet af eder, som en gång tillförene blifvit af samma
6
Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och EJcon.-Utsk. Betänkande N:o 23. 5
person aflagda. Det har synts motionärerne vara icke allenast öfverflödigt utan
derjemte, såsom ledande till edens ringaktande, skadligt, att den, hvilken vid sitt
första tillträde af embete eller tjenst aflagt föreskrifven tro- och huldhets- samt
tjenstemanna-ed, sedermera vid alla tillfällen, då han, efter vunnen befordran, skall
öfvertaga en embetsförvaltning, som är likartad med den förra, ehuru af högre grad,
nödgas ånyo ikläda sig samma förpligtelse, likasom hade den förra då upphört att
ega gällande kraft. Ännu mera förnärmande för den helgd, hvilken måste bevaras
åt den högtidligt och muntligt aflagda embets-eden, har den föreskrift synts vara,
enligt hvilken det åligger läkare att åt meddelade embets-utlåtanden gifva ytterligare
bekräftelse genom en upprepad skriftlig edsförpligtelse. Uti alla stadganden om upprepade
eder synes ligga ett misstroende till edens verksamhet, och dess betydelse
skulle derföre otvifvelaktig! höjas, om, med undanrödjande af detta skenbara misstroende,
edernas antal inskränktes. Utskottet har derföre, lika med motionärerne,
ansett det vara önskvärd!, om en sådan förändring snart kunde tillvägabringas, hvarigenom
dels en gång aflagd embets-ed hlefve gällande för alla offentliga sysslor af
enahanda hufvudsakliga beskaffenhet, dels ock läkare, i likhet med Statens embetsman,
finge, på grund af deras muntligen aflagda läkare-ed, åtnjuta det vitsord, dem
såsom sådane tillkommer, ulan vidare skriftlig förpligtelse.
Likaledes anser sig Utskottet böra instämma i de af motionärerne gjorda anmärkningar
mot edsformulärens beskaffenhet. Oafsedt deras tröttande vidlyftighet,
hvilken i väsendtlig mån förringar det intryck af högtidlighet, som bör åtfölja edens
afläggande, kan emot beskaffenheten af deras innehåll med skäl anmärkas, alt detsamma
till en del utgöres af förpligtelser, om hvilkas betydelse den, som aflägger
eden, olla icke eger kännedom eller kan bilda sig ett rigtigt begrepp. Sådant förhållande
måste verka antingen till missaktning för en ed, hvars innehåll man icke
förstår eller, hos ömtåligare samveten, till betänkligheter mot densammas afläggande;
och i begge fallen motverkas edens ändamål att vara en helig och frivillig förpligtelse.
Då en längre tid numera förflutit, sedan Rikets Ständer, på sätt ofvan förmäles,
hos Kongl. Majit framställde sin önskan om en revision af lagarne angående
edgång, ulan att någon påföljd deraf sedermera försports, men behofvet af en sådan
förändring qvarstår oförminskadt, och det vid innevarande riksdag blifvit från flera
håll uttaladt, i hvilka delar densamma för det närvarande mest påkallas, anser sig
Utskottet böra tillstyrka,
att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj.t,
med anmälan om de dsigtcr i frågan, som här ofvan blifvit af
Utskottet framställda, anhålla, att Kongl, Maj.t täcktes, jemte
6 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utslc. Betänkande N:o 24.
pröfningen af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 22
Februari 1854, taga desamma i nådigt öfvervägande.
Stockholm den 22 September 1863.
Herr Doktor Petrelli bar begärt alt få antecknadt^ att han icke öfvervarit ärendets
behandling i Utskottet.
N:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Sept. 1883, kl. 6 e. no.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ordnande af lekmannaverksamheten
inom kyrkan.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har, jemlikt
stadgandet i 43 § Itiksdags-ordningen, fått till sin behandling öfverlemnade tre särskilda
angående delta ämne väckta motioner, hvilka blifvit af vederbörande Riksstånd
lill Lag—Utskottet remitterade. Dessa förslag, öfver hvilka Utskottet nu går
att afgifva yttrande, hafva blifvit framställda
inom Högvördiga Pr esle-Ståndet
af Doktor Almqvist (motionen N:o 22) och Kontrakts-prosten Janzon (motionen
N:o 63), med hvilken Prosten Bergvall instämt; samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet
af Riksdagsfullmägtigen Nils Åndersson från Wermlands län (motionen N:o 445),
med hvilken Riksdagsfullmäglige Jonas Christoffersson och Olof Olsson från nämnda
län sig förenat.
SammanS. Lag• samt Allni. Besv.- och Ekon.- Ut sk. Betänkande N:o 24. 7
Utskottet liar tillika fält emottaga Protokoll öfver de diskussioner, som inom
ofvanberörda Riks-Stånd vid motionernas remitterande egt rum.
Af den diskussion, som innefattas i det Protokoll, hvilket från Presle-Slåndet
kommit Utskottet tillhanda, inhemtas, alt närmaste anledningen lill de inom nämnda
Stånd väckta förslagen är alt söka i den härstädes inrättade s. k. Evangeliska Fosterlands—stiftelsens
verksamhet genom utsändande af kolportörer, som försälja andeliga
skrifter, men tillika uppträda med predikande. Motionärerne hafva ansett, alt,
om äfven det intresse, hvarmed dessa kringvandrande predikanter afhöras, är glädjande
såsom hevis på ett vaknadt andeligt lil hos folket, det dock vore nödigt, till
förekommande af villolärors utspridande, att någon kontroll öfver dessa predikanters
verksamhet hölles. Men då det goda, som ligger på holten deraf, icke hör förijväfvas,
på samma gång del dermed sammanhängande onda motverkas, utan lekmannaverksamheten
fastmera förtjenar uppmuntran till dess välsignelsebi ingande arbete, har
af denna egenskap hos den förevarande frågan alt ega två olika sidor blifvit en
följd, att motionärernes förslag sönderfaller i tvänne väsendtligen skiljda delar, som
dock med hvarandra stå i det sammanhang, alt pröfningen af den förra på ett afgörande
sätt bestämmer, hvilken vigt hör tilläggas den sednare. Motionärerne åsyfta
nemligen dels vissa inskränkningar i den nuvarande predikofriheten vid enskilda sammankomster
till andaktsöfning, dels ersättning derför genom en ordnad lekmannaverksamhet
inom kyrkan.
I förra hänseendet har blifvit föreslaget:
af Kontraktsprosten Janzon:
”att hvar och en må vara tillåtet alt på sammankomster för andaktsöfningar
föreläsa bibeln ordagrannt, äfvensom asketiska skrifter af renlärige förfaltare, sjunga
psalmer ur vår kyrkas psalmbok och föreläsa böner, men all lekman, som ej är
särskildt dertill befullmägtigad, ej må förklara bibeln elier hålla andeliga föredrag
inför en samlad menighet, vid det vite nu gällande lag ålägger den, som, emot kyrkoråds
förbud, uppträder såsom talare på sammankomster för andaktsöfningar.”
af lliksdagsfullmägligen Nils Andersson:
”alt ett bestämdt stadgande må blifva ulfärdadt, att den person, som vill inbjuda
till eller föranstalta religiös sammankomst, bör icke allenast om tiden och
stället för densamma hos församlingens prest och kyrkoråd göra anmälan så tidigt,
alt vederbörande kunna vid tillfället vara tillstädes, om de sådant akta nödigt, utan
äfven uppg:fva, hvilka främmande talare der komma att uppträda, samt förete betyg
öfver deras frejd och kristendomskunskap, allt vid bot af 25 till 100 Kalr R:mt till
församlingens fattigkassa, hvilka böter, vid bristande tillgång, skulle förvandlas till arbetsfängelse.
”
8 Sammans. Lag- samt Allm. Besv - och Ekon.-Utsh. Betänkande N:o 34.
Ulskoltet skulle törliända endast behöfva påpeka, huru ofvanberörda förslag, i
synnerhet det af Kontraktsprosten Janzon framställda — om de i öfrigt voro verkställbara,
hvilket med skäl kan belviflas — skulle leda till en lagstiftning fullkomligt
stridande mot den grundsats af frihet till hållande af religiösa föredrag, hvarpå
Kongl. Förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den 26
Oktober 1850 hvilar. Denna författning har ännu endast en kort lid varit tillämpad,
hvadan någon bestämd erfarenhet icke kunnat vinnas om lämpligheten af de
stadganden, som deri innehållas; och har Lag-Utskottet vid innevarande riksdag äfven
på denna grund afstyrkt det förslag om en ytterligare utvidgning af religionsfriheten,
som blifvit framståldl. Med ännu mera skäl torde tiden böra afvaktas,
innan det kan komma i fråga att, genom bifall lill förslag af den syftning, som
Herr Kontraktsprosten Janzons, återgå från den bana inom lagstiftningen, som beträddes
genom omförmälda Kongl. Förordning. Men äfven om icke dessa skäl mot
den föreslagna lagstiftningsåtgärden förefunnes, skulle Utskottet icke kunna tillstyrka
Rikets Ständer att till botande af det onda, som motionärerne anmärkt, använda de
af dem föreslagna medel. Utskottet föreställer sig, att, derest presterskapet med
vederbörligt nit egnar sig åt församlingens själavård, och har sin uppmärksamhet
fästad på de andeliga rörelser, hvilka inom densamma föregå, det icke skall kunna
undgå presterskapet, om sjelfvalda lärare der uppträda med sådan villfarande predikan,
som kan störa församlingens tro och sedliga sammanlefnad, och alt, om äfven
en sådan predikant skulle få tillfälle att en eller annan gång utan kyrkoherdens vetskap
låta höra s»g af en mindre del af församlingen, han likväl icke skall hinna att
utöfva någon mera förderflig verksamhet, innan presterskapet skall förspörja om hans
uppträdande och blifva i tillfälle att genom sannt kristlig upplysning och vederläggning
motverka den fara, som kan hota. Utskottet sätter i delta afseende större
förtröstan till presterskapets nit alt aktgifva på ställningen inom församlingen än till
de osäkra verkningarne af polisföreskrifter och bötesbestämmelser, i syfte att på förhand
framkalla anmälan hos presterskapet om tillämnade religiösa föredrag af lekmän,
helst sådana föreskrifter, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen, mera bidraga
till alt uppreta sinnena mot kyrkan och nära separatismen, än de tjena till
det afsedda skyddet mot villfarelserna. Ej heller skulle Utskottet kunna tillstyrka,
att på något sätt motverka lekmannaverksamheten, der den icke tillika innebär villolärors
spridande. Redan det af erfarenheten vitsordade förhållande, alt det framställningssätt,
som ifrågavarande predikanter begagna, visat sig begärligt för den
stora, mindre bildade allmänheten och sålunda utgör ett verksamt medel för bibringande
af insigter i andeliga ting och sinnenas väckande till andakt, bör utgöra en
anledning att undvika alla åtgärder, som kunde undertrycka denna verksamhet; och
då det väl med hög grad af sannolikhet kan antagas, att just den frihet från alla
stränga former och den pregel af oreflekterad åskådning, som utmärka dessa framställningar,
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-TJtsTc. Betänkande N:o 24. 9
ställningar, i främsta rummet bidraga alt gifva dem deras tilldragande verkan på
allmänhetens sinnen, så synes ock hvarje försök till reglerande af denna verksamhet
innebära en fara, att densamma derigenom skall blifva tillintetgjord. Men, säger
man, om äfven formen för dessa predikanters framställningar bör af antydda skäl
respekteras, så bör dock innehållet deraf kontrolleras. Utskottet skulle visa misstroende
till de eviga sanningarnes förmåga att besegra villfarelsen, om Utskottet
för sådant ändamål förordade andra medel, än de, som redan stå ordets tjenare till
buds. Ar den kringvandrande predikanten en man, som, utan alla biafsigter, af
bela sitt bjerta egnar sig åt del andeligas tjenst, skall han säkerligen gerna lyssna
till de på större insigter och rikare erfarenhet grundade lärdomar, som af presterskapet
honom meddelas; han skall deraf rättas i sina villfarelser och vinnas för
sanningen; den honom egendomliga förmågan att verka på folkets sinnen kommer
på delta sätt kyrkan, genom sina resultater, tillgodo; och han blir sjelf en gagnande
mellanlänk mellan presterskapet och församlingen. Om åter mannen är en bedragare,
som under religiositetens larf gömmer egennyttiga beräkningar, och blir döf
för de föreställningar, som af presterskapet honom göras, så kan man vara förvissad,
att presterskapet skall ega förmåga och tillfälle, alt inför församlingen afslöja
honora och derigenom göra honom oskadlig. Med stöd af denna åsigt om tillräckliga
krafter bos kyrkans presterskap att på den väg, hvilken dess pligt såsom själasörjare
anvisar, kunna leda lekmannaverksamheten till ett nyttigt mål och förekomma
alla skadliga följder af densamma, hemställer Utskottet vördsamt, med afseende
på ofvan omförmälda förslag till inskränkningar i nämnda verksamhet,
alt desamma må lemnäs ulan afseende.
Under förutsättning att hans ofvanberörda förslag skulle vinna bifall, har Kontraktsprosten
Jamon vidare föreslagit:
”att lekman, som anser sig kallad och skicklig att förkunna Guds ord, må,
försedd med preslbevis, infinna sig hos sin Biskop för att pröfvas till kristendomskunskap
och praktiska lårareanlag, och ali, om han godkännes och hans frejd är väl
vitsordad, Biskopen då, ulan afseende på bristande vetenskapliga studier, må gifva
honom rättighet alt på de i gällande lag tillåtna tider och med församlingens pastors
goda minne förkunna Guds ord på konventiklar, så länge han visar sig oförvitlig i
lära och lefverne”.
Härtill anslutar sig på det närmaste Doktor Almqvists förslag:
”att den som känner en inre kallelse att förkunna Guds ord, men saknar de
kunskaper, som fordras för preslerlig ordination, må anmäla sig hos Biskopen, som
då skall med honom anställa förhör i den Heliga Skrift, till utrönande såväl af klarheten
och redan i hans uppfattning, som hans gåfva att utlägga skriften till uppbyggelse,
samt att, om han i dessa stycken gifver tillfredsställande besked och för
öfrigt gjort sig känd för en i allo rättskaffens och oförvitlig vandel, Biskopen icke
må förvägra honom tillåtelse till ordets förkunnande, utan under bön och välsignelse
inviga honom dertill”.
Bih. till B. St. Brot. 1862 dt 1863. 7 Sami. 2 Afd. 13 Eäft. M
10 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 21.
I händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet i föregående punkt hemställt,
har den förutsättning förfallit, på hvilken Kontraktsprosten Janzon byggt sitt nu omförmälda
förslag. Doktor Almqvist åter har grundat sin framställning äfven på ett
annat skäl, som torde påkalla en särskild granskning. I betraktande af den rådande
prestbristen, har nemligen Herr Doktorn ansett det böra komma under öfvervägande,
huruvida icke med andligt sinne utrustade lekmän, som vilja egna sig åt folkets
kristliga handledning, borde genom de af Herr Doktorn föreslagna stadganden inbjudas
att egna sig åt kyrkans tjenst och derföre konstitueras såsom ”Diaconi” efter
den gamla kyrkans föredöme mot åtnjutande af arfvode, alpassadt efter den tjenst
de uträttade. Utskottet kan emellertid icke heller ur denna synpunkt förorda förslaget.
De tilltänkta diakonerna skulle i ingen mån kunna fylla behofvet af verkliga
prester, och skulle blifva ett mellanting mellan dem och lekmänn en, som för närvarande
saknar all grund i det allmänna föreställningssättet, och dertill svårligen
skulle kunna förena de egenskaper, hvilka göra prestens verksamhet nödvändig för
kyrkan, med den särskilda ställning, hvilken på ofvan antydt sätt betingar lekmannaverksamhetens
inflytande inom församlingen. De blefve derigenom efter all sannolikhet
kyrkan snarare till olägenhet än till hjelp; och deras aflönande blefve församlingarne
en tunga, som säkerligen komme att mindre godvilligt utgöras, än de nu
förekommande frivilliga sammanskotten till fullkomligt enskilda predikanter.
På dessa och de i fråga om föregående punkt anförda skäl, får Utskottet
vördsamt hemställa:
att ej heller denna del af motionårernes förslag må vinna afseende.
Doktor Almqvists motion innefattar äfven ett annat förslag, som påkallar särskildt
yttrande.
19 Kap. 5 § Kyrkolagen innehåller, att ”inga främmande eller okända personer,
som icke hafva goda och trovärdiga vittnesbörder, måge tillstädjas alt predika,
förutan Biskopens eller Consistorii föregångne bepröfvande, och therpä gifne sliriftelige
tillåtelse A
Nu har Doktor Almqvist föreslagit, att Pastor borde vara berättigad att antingen
utan eller i samråd med församlingen öppna kyrkan för sådana kyrkligt sin
nade
lekmän, som förljenat förtroende och visat skicklighet att hålla andeliga
föredrag.
Då det enligt gällande Kyrkolag och författningar tillkommer Domkapitlen alt hålla
hand deröfver, att vid den offentliga gudstjensten Guds ord rent och oförfalskad! förkunnas,
och äfven kyrkoherdarne i detta afseende stå under Domkapitlens uppsigt,
synes det rigtigare och med Domkapitlens pröfningsrätt i detta fall mera öfverensstämmande,
att meddelandet af s. k. venia concionandi eller rättighet att predika
vid den offentliga gudstjensten, må, på sätt genom ofvan anförda lagrum är föreskrifvet,
meddelas af Domkapitlet, än att sådant öfverlåtes åt kyrkoherdarne, med
eller utan församlingarnes hörande; hvadan Utskottet slutligen får tillstyrka:
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 25. 11
att Doktor Ålmqvists motion äfven i denna del mä lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 22 September 1863.
Herr Doktor Petrelli har hegart att lå antecknadt, att han icke öfvervarit ärendets
behandling i Utskottet.
N:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Sept. 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändrad röstberäkningsgrund
vid prestval samt tillsättande af klockare, orgelnister och
folkskolelärare.
I förenämnda ämne hafva motioner vid innevarande riksdag blifvit väckta
hos Högvördiga Presle-Ständet
af Doktor Falch (motionen N:o 93), med hvilken Doktor Nordlander och
Kontraktsprosten Janzon instämt; samt
hos Hedervärda Bonde-Ståndet
af Riksdagsfullmägtige Gustaf Hullman från Örebro län (motionen N:o 232),
J. Lundbäck från Göteborgs och Bohus län (motionen N:o 288) och Carl Anders
Larsson från Östergötlands län (motionen N:o 514).
Dessa motioner, af hvilka den sistnämnda blifvit till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, men de öfriga till Lag-Utskottet remitterade, hafva i följd deraf
och jemlikt stadgandet i 43 § Riksdags-ordningen blifvit af Sammansatta Lag-samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlade.
12 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 25.
Grunden för röslberäkning vid prestval är på följande sätt bestämd genom
16 § i Kongl. Förordningen om prestval den 1 April 1845. Rösträttighet beräknas
i allmänhet efter egendom och dc allmänna utskylder, särdeles ecklesiastika, som
deraf utgöras. I städerna följes härvid den för hvarje ort särskildt stadgade grund.
På landet räknas en hel röst för hvarje helt oförmedladt mantal, en för hvarje masugn,
för hvarje stångjernshärd, äfvensom för två kniphamrar tillsammans, likaså vid
messingsbruk en röst för hvarje brännugn och vid glasbruk för två glaspottor. För
spikhamrar, qvarnar, samt alla andra särskilda lägenheter och inrättningar bestämmes
rösträttigheten efter deras grundränta, eller, der sådan ej åsatt är, eller taxeringsvärdet,
jemlördt med medelvärdet på hemman i församlingen. — Ofvanberörda föreskrift, att
oförmedlade hemmantalet skall ligga till grund för valrätten, sammanhänger med stadgandet,
alt vissa ecklesiastika skyldigheter, nemligen kyrko- och prcstgårdsbyggnad,
enligt Kongl. Brefvet den 4 Maj 1759, skola utgöras efter sådant hemmantal.
Mot dessa stadganden äro Doktor Falcks och Carl Anders Larssons motioner
rigtade.
Förstnämnde motionär anmärker mot det stadgade röstberäkningssättet, att, om
man äfven lemnade derhän, huru rättvist del kunde vara emot de många, som,
ehuru de äfven utgöra ecklesiastika utskylder, likväl derigenom beröfvas all talan vid
ett tillfälle, hvilket är för dem lika maglpåliggande, som för faslighetsegarne, så
vore det dock uppenbart, att derigenom, i anseende till den långt drifna hemmansklyfningen,
vid valförrältningarne åstadkommes en för alla deri deltagande och framförallt
för valförrältaren högst besvärande vidlyftighet. Vid röstsummeringen uppkomme
bråk, ofta gående ända till billiondelar, och verkställandet af dessa vidlyftiga
beräkningar måste ske i en kall kyrka, ofta en hel vinternatt igenom. Sedan
numera genom de nya kommunal-lagarne en annan grund för omröstning blifvit
lagd, som vore så enkel, att den endast kräfde en lätt verkställd addition, och äfven
i andra fall vore mindre underkastad de af motionären påpekade felen, syntes det
som denna skulle kunna med fördel begagnas äfven vid prestval. Fyrktalssättningen
måtte underkastas hvilka förändringar som helst, skulle den dock alltid bibehålla
fördelen att undvika de ändlösa hråken, och, om den äfven i ifrågavarande fall användes,
mycket förkorta sjelfva förrältningarne och göra det möjligt att tillkännagifva
resultatet utan de misstag, som nu understundom föranledde, att v len efteråt
befunnes hafva haft en helt annan utgång, än först uppgifvits.
Carl Anders Larsson andrager, hurusom i stadgandet om det oförmedlade hemmantalets
användande såsom beräkningsgrund för den ecklesiastika byggnadsskyldigheten
låge en uppenbar orättvisa. Hade ett hemman blifvit ansedt så svagt till sin
beskaffenhet, att förmedling af öfriga utskylder efter nedsatt mantal måst beviljas,
funnes ej ringaste skäl, hvarföre icke fördelen af förmedlingen borde sträcka sig
jemväl till sådana svåra onera som kyrko- och prcstgårdsbyggnad. Sorn emellertid
detta stadgande, hvilket i och för sig medförde olägenheten af mångfaldiga tvister
och rättegångar, sammanhängde med bestämmelserna oin åtskilliga rättigheter, borde
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Elton.- Utslc. Betänkande N:o 35. 13
denna del af ämnet på samma gång pröfvas. Enligt motionärens förmenande vore
skilnaden mellan förmedladt och oförmedladt hemmantal numera ölverflödig, och det
vore önskvärdt, all fyrktalssättningen linge utgöra grunden lill såväl alla utskylder
som inkomster och val inom kommunerna.
Begge desse motionärer sammanstämma alltså i det af Doktor Falck uttalade
förslag, ”att fyrktalssättningen, sådan den nu är eller framdeles blifver föreskrifven,
må förklaras gällande äfven vid omröstning lill återbesättande af presterliga lägenheter.
”
Ehuru Utskottet icke kan förneka viglen af de invändningar mot ofvanberörda
föreskrifter i prestvals-förordningen, som blifvit af motionärerne framställda, så kan
likväl Utskottet icke obelingadt instämma i deras åsigt, att den grund, som för kommunala
utskylder och röstberäkning vid andra kommunala val är stadgad, äfven bör
tillämpas vid prestval. De intressen, hvilka hafva befogade anspråk att dervid göra
sig gällande, äro nemligen icke af en så uteslutande materiel beskaffenhet, att de
kunna mätas efter samma skala, som inflytandet på kommunens rent ekonomiska
angelägenheter. Del vore att befara, derest efter nuvarande fyrktalsberäkning prestval
skulle ske, att i ganska många församlingar pluraliteten af församlingens äfven
besulna medlemmar icke skulle få något inflytande på valet, hvars utgång kunde
helt och hållet bestämmas af någon enda högt taxerad person eller till och med af
en icke inom socknen bosatt bolags-direktion — ett förhållande, framför hvilket
den nuvarande ordningen olvifvelaktigt eger företräde, och som måste under alla
omständigheter förekommas. Detta kunde väl ske genom en sådan modifikation af
motionärernes förslag, alt endast eli visst lågt maximum af fyrktal finge för samma
person eller bolag vid dylika val beräknas; men man har ännu icke vunnit någon
erfarenhet, huruvida de förändrade föreskrifter i afseende på sjelfva fyrktalssättningen,
som vid innevarande riksdag beslutats, i verkligheten bättre tillfredsställa rättvisans
och billighetens anspråk, än de på sednasle riksdagen antagna, hvilka sedan dess
framkallat högljudda klagomål; och om äfven röstberäkningsgrunden vid prestval
må kunna framdeles på ett eller annat sätt bestämmas i större öfverensstämmelse
med kommunallagarne, än för närvarande eger rum, så torde dock dermed lämpligen
böra anslå, lill dess kommunallagarne sjelfva visat sig i afseende på röstberäkningen
fullt tillfredsställande; hvadan Utskottet anser sig böra hemställa, alt förslaget
om förändrad röstberäkningsgrund vid prestval
icke för närvarande må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Carl Anders Larsson har på ofvan anförda skäl tillika yrkat, ”alt alla de lagar
och påbud, som handla om förmedlade och oförmedlade hemman, vare sig i fråga
om utgifter, inkomster eller val inom kommunerna å landet, skola upphöra att vara
gällande, samt att, der icke genom nya kommunallagarna undantag blifvit gjordt,
14 Sammans. Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 25.
fyrktalet inom hvarje kommun hädanefter skall ligga lill grund för beräkningen i
stället för hemmantalen”.
Utskottet får till en början anmärka, att skilnaden mellan förmedladt och oförmedladt
hemmantal äfven angår förhållanden, som icke stå i sammanhang med den
kommunala taxeringsgrunden. Örn det äfven är företrädesvis i fråga om ecklesiastika
rättigheter och skyldigheter, som det oförmedlade hemmantalet beräknas, är
det dock icke uteslutande deruti, sorn det eger sin tillämpning. Enligt Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 17 December 1754 skola alla de pålagor, som
dittills utgått å vissa orter efter öres- och röktalet, dädanefter utgå på samma sätt
utan afseende på skedd förmedling, äfvensom i fråga om knekte- och båtsmanshåll
förmedlade hemman få behålla sin förra andel; och enligt Kongl. Brefvet den 13 Juli
1742 är ännu i vissa fall det oförmedlade hemmantaiet delningsgrund vid laga skifte
för skog och utmark. Inom kommunerna åter är det oförmedlade hemmantalet
beräkningsgrund endast i fråga om de ecklesiastika skyldigheterna, och hvad angår
förslaget om dessas bestämmande efter fyrktal, så, enär, på sätt motionären rätteligen
anmärkt, denna fråga står i närmaste sammanhang med motsvarande rättigheters
beräknande efter enahanda grund, och dermed i första rummet måste alses
rösträttigheten vid prestval, lärer, derest hvad Utskottet här ofvan hemställt med afseende
på förslagen om förändrade grunder för sistberörda rättighets utöfvande, af
Rikets Ständer bifalles, deraf följa
att hvad Carl Anders Larsson i nu omförmälda hänseenden
föreslagit, icke för närvarande hör af Rikets Ständer bifallas.
De begge öfriga motionerna, öfver hvilka Utskottet har alt i detta betänkande
sig yttra, röra kyrkoherdarnes rätt att deltaga i val af klockare, orgelnist och folkskolelärare.
1 sådant afseende är på följande sätt stadgadt. 24 Kap. 30 § Kyrkolagen
innehåller: alt ”orgelnisten väljes af kyrkoherden och församlingen, som honom
lönar, allt som de deröfver kunna förenäs;” och 51 § i samma kapitel föreskrifver,
”alt klockaren skall i lika måtto af kyrkoherden och församlingen väljas.” Huru
delta skall tillgå, bestämmes närmare genom Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär
den 20 November 1786 och Kongl. Resolutionen den 20 Juni 1794 sålunda,
ett sedan kyrkoherden af de till klockaresysslan sökande föreslagit församlingen tre
af de mest tjenliga och i alla alscenden skickligaste, skall han anställa laglig votering
efter gårdatal i socknestufvan, hvarvid kyrkoherden äfven slutligen aflemnar
sin röst, hvilken i beloppet skall räknas lika med halfva församlingens, och dervid
bör allenast jemföras med beloppet af de församlingens röster, som vid valet blifvit
afgifna och lagligen erkända, hvaremot uleblifna eller ogillade röster icke komma
i beräkning. För Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län är särskildt stadgadt, alt
förslag icke eger rum. I fråga om val af folkskolelärare är genom Kongl. Stadgan
angående folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842 föreskrifvet, alt, sedan skol
-
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsk. Betänkande N:o 25. 15
styrelsen upprättat förslag, skall derefter mellan de på förslaget uppförda val anställas
af församlingens i sockenstämman samlade röstägande ledamöter, hvarvid rösterna
beräknas som vid klockareval, oell ordförandens i skolstyrelsen röst gäller lika som
kyrkoherdes vid klockareval. Genom 2 § i Kongl. Förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 2 1 Mars 1862 är den förändring i ofvanberörda
föreskrifter gjord, all valen förrättas å kyrkostämma.
Mot dessa stadganden har nu blifvit af mbtionärerne anmärkt, alt i dem låge
en uppenbar orättvisa mot församlingarne, hvilka ensamme finge löna de ifrågavarande
tjenstemännen och ensamme finge draga nyttan eller skadan af deras verksamhet,
men icke betroddes att ensamme utvälja dem. Kyrkoherdarnes rätt i delta afseende
grundade sig ursprungligen derpå, ait presterskapet måste pröfva och examinera
de sökande, men, då numera åtminstone orgeinisler och skollärare af andra
auktoriletcr erhölle examens-betyg, hade preslerskapet upphört att examinera dem,
och dermed anledningen till de ifrågavarande föreskrifterna försvunnit. Det vore för
öfrigt orätt alt icke tillerkänna den Svenska allmogen tillräcklig omdömesförmåga
för att med urskiljning kunna begagna sin rösträtt vid dessa val.
Af anförda skäl föreslår Hultman:
”alt, med upphäfvande af ofvanberörda Kongl. Resolutioner, törsta punkten i
12 Kap. 50 § Kyrkolagen skall erhålla följande lydelse: ”orgelnisten väljes af kyrkoherden
och församlingen i kyrkostämma, och ege pastor dervid alt beräkna en hel
röst för sitt embete, utom rösträtten för pastorsbostället”, samt första punkten i 31
§ samma kapitel lyda som följer: ”Klockaren skall i lika måtto och efter samma
röstberäkningsgrund, som för organists antagande stadgadt är, väljas af kyrkoherden
och församlingen.”
Rundbäck åter föreslår, ”alt, med upphäfvande af alla hitintills gällande föreskrifter
rörande val af orgelnist, folkskolelärare och klockare, stadgas måtte, att vid
folkskolelärare-, orgelnist- och klockareval, som vid kyrkostämma handläggas, beräknas
rösterna så, som Kongl. Förordningen angående kommunalstyrelse på landet den
21 Mars 1862 rörande rösträtts utöfvande föreskrifver; dock bör ingen lill dessa
Ijenster under omröstning komma, som icke, enligt gällande lagar och författningar,
styrkt sin kompetens medelst betyg från vederbörlig auktoritet.”
Förslag i enahanda syftning, som de ifrågavarande, hafva vid begge de sist—
förflutna riksdagarne blifvit framställda, men icke lyckats alt i någon mån tillvinna
sig Rikets Ständers bifall. Den åt kyrkoherdarne medgifna vidsträcktare rösträtt
vid klockare- och orgelnistval har, så vidt af föregående förhandlingar i ämnet och
ur Utskottets egen erfarenhet kunnat inhemtas, icke visat sig medföra några menliga
följder och torde äfven hafva sin behöriga grund deri, att klockare och orgelnisten,
i följd af deras befattningar, stå i närmaste beröring med pastor, hvilken
väl får anses vara icke allenast fullt kompetent alt bedöma deras skicklighet, som
anmäla sig till erhållande af sådana sysslor, utan äfven framför allt intresserad ai
alt den lill tjensten lämpligaste nämnes; och man kan derföre icke gerna antaga,
16 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-litsle. Betänkande N:o 25.
att pastor, utan högst giltiga skäl, i detta afseende skiljer sig från församlingen.
Enahanda skäl gälia äfven för bibehållande af stadgandet om det större inflytande
på valet af folkskolelärare, som är tiiierkändt kyrkoherden eller den prestman, som
hans ställe företräder, i egenskap af ordförande i skolstyrelsen. 'Tillförlitlig insigt
om en skollärares lämplighet för sitt kall torde icke kunna inhemtas utan personlig
närvaro vid hans undervisning, och en nitisk ordförande i skolstyrelsen, som på
sådant satt, eller genom anställande af profläsningar, förvissat sig om de sökandes
relativa duglighet, bör väl med allt skäl tilläggas ett större inflytande på platsens
besättande; och detta så mycket heldre, som, derest, utan giltiga skäl, en skollärare
emot ordförandens vilja påtrugas honom, sådant otvifvelaktigt måste hämmande inverka
på det interesse, ordföranden bör hysa för skolan och som är ett nödvändigt
vilkor för densammas ändamålsenliga utveckling.
Utskottet får på dessa skäl tillstyrka Rikets Ständer,
alt lemna Hallmans och Rundbäcks omförmälda motioner ulan
afseende.
Stockholm den 22 September 1865.
Reservationer:
af Herr Bovin;
af Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg från Christianstads län: ”Då jag icke
kan annat än gilla de af min ståndsbröder G. Hultman i sin motion anförda motiver
och framställda förslag i fråga om orgelnists och klockares tillsättande, äfvensom
till principen den af Rundbäck föreslagna grund för röstberäkningen, så får
jag i enlighet dermed reservera mig emot Höglofl. Utskottets afstyrkande förslag i
dessa afseenden, under hemställan att Rikets Ständer måtte besluta i enlighet med
desse motionärers förslag; i hvilken reservation Riksdagsfullmäglige Nils Magnus
Pettersson från Calmar län och Josef Smedberg från Elfsborgs län instämt;
samt af Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson från Wermlands län.
Dessutom har Riksdagsfullmägtigen J. M. Lundahl från Skaraborgs län begärt
att lå antecknadt, att han, som vid den tid, då ärendet förekom i Utskottet, åtnjöt
ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i detsammas handläggning.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1863 .
Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande Jtä 26. 1
\:0 £6.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 September 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för församlingen
i konsisloriela pastorat och sacellanier alt begära
fjerde profpredikant.
Sammansätta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoltet går härmed
att afgifva yttrande öfver en från Lag-Utskottet, jemlikt 43 § Riksdags-ordningen,
till Sammansatta Utskottets behandling öfverlemnad motion, som blifvit väckt
hos Högvördiga Preste-Ståndet af Doktor Emanuelsson (motionen JVs 26),
Motionären åberopar en af honom år 1836 väckt motion om förändrad lag
för förslags upprättande till konsistoiiela pastorat och sacellanier, åsyftande att, så
vidt möjligt vore, hvarje församling skulle förses med duglige själasörjare, hvilket,
enligt nu gällande befordringslagar, icke alltid läte sig göra. Då nemligen Kongl.
Cirkulär-brefvet den 21 Augusti 1786 i § 7 stadgar, att den skicklighet, som skall
utgöra grunden för befordran till de större pastoraten, utrönes af examina, disputationer,
föreläsningar och utgifna skrifter, lika godt i hvilka vetenskaper, och den
förtjenst, som skall utgöra befordringsskäl, särdeles till mindre lägenheter, mates mera
efter tjensteårens mängd, än efter tjenstgöringens beskaffenhet, så läge häruti ingen
borgen för att den dugligaste blefve föreslagen. Det sage ut, som hade man ansett
de presterliga lägenheterna vara snarare en belöning för gjorda tjenstår, än ett
fält för lärarens och själasörjarens verksamhet, och derför varit mera betänkt på att
genom lag skydda de sökandes rätt, än befordra församlingens gagn och bästa. Om
en sådan åsigt i alla tider vore origtig och skadlig, så vore den det ännu mer i
vår tid, då församlingen företrädesvis behöfde lif och kraft hos sina lärare. Det
ginge ej längre an att göra pastoraten och sacellanierna till pensionsanstalter för den
verldsliga lärdomen eller den andliga dåsigheten. Men om man i allmänhet ansåge
en förändring af befordringslagarne nödvändig, så vore man dock icke ense om
Bilt. lill B. St. Ppot. 1862 A 1863. 7 Sami. 2 Afd. 14 Häfl. 1
2 Samm ann. Lag- nami Allm. Benvärn- och Ekon.-Utskolteln Betänkande JW 26.
denna förändrings beskaffenhet. Mången yrkade församlingens rätt att sjelf kalla och
utse sina lärare. Men om ock denna rätt måste erkännas såsom giltig, så återstode
dock alltid frågan, om hvarje församling eger förmågan att utöfva den. Detta vore
sällan händelsen; ty åtminstone vore landsförsamlingar vanligen icke i tillfälle att
känna ett större antal prester och således träffa det bästa val. Denna kännedom
funnes deremot hos Konsistorierna, och förslaget ginge derföre ut på att åt dem
inrymma en större frihet vid förslags upprättande, hvadan motionären föreslår föl
jande
författning:
»Sedan Domkapitlet, enligt nu gällande eller framdeles blifvande befordringslagar,
uppfört tre prestmän å förslag, och desse aflagt sina prof, skall valförrättaren
å frågodagen tillspörja församlingen, om hon, änskönt intet vore att emot de föreslagnes
lära och lefverne anmärka, ändock vill hafva ännu en profpredikant. Besvaras
denna fråga med ja, så skall valförrättaren uppskjuta förrättningen och anmäla
församlingens önskan i Domkapitlet, hvilket uå, oberoende af andra lagar än
dem, som bestämma kompetens, eger att å förslaget uppföra den prestman, som
anses bäst kunna motsvara församlingens behof. För utrönande af församlingens
vilja i fråga om fjerde profpredikant ia k 11 ages, hvad Kongl. Förordningen om prestval
den i April 1843 i 30 § föreskrifver. Domkapitlets val af fjerde profpredikant
må ej öfverklagas.»
Den af motionären åberopade 30 § i Kongl. Förordningen den 1 April 1843
föreskrifver, huru vid val till regala pastorat, der församlingen, om den så önskar,
eger att begära fjerde profpredikant, genom omröstning utrönas skall, huruvida församlingen
hyser en sådan önskan, hvilka föreskrifter utan tvifvel äfven kunna tillämpas
på de konsistoriela pastoraten, i händelse motionärens förslag godkännes.
Det ifrågavarande förslaget framställdes af motionären äfven under sistförflutna
riksdag; och då Sammansatta Utskottet då hade att i ett sammanhang taga under
öfvervägande såväl denna som åtskilliga andra motioner om förändrade kyrkliga befordringslagar,
ansåg Utskottet sig böra framför de andra förorda Doktor Emanuels
sons
förslag, och beslut i sådan syftning lättades äfven inom Utskottet, som likväl
icke medhann att före riksdagens slut till Rikets Ständer aflåta betänkande
i ämnet.
Utskottet finner sig icke nu böra frånträda den åsigt, som vid förra riksdagen
sålunda gjorde sig inom Utskottet gällande, utan går att härmed till Rikets Ständers
bepröfvande framlägga densamma.
De fel hos nuvarande befordringslagar, som af motionären blifvit påpekade,
kunna, hvad äfven erfarenheten ofta gifvit vid handen, leda derhän, att församlingarne
icke med tillbörligt afseende på deras särskilda behof blifva med själasörjare
försedda. Den ena församlingen kan ofta mera, än den andra, till följd af särskilda
omständigheter, beroende dels af religiösa rörelser inom församlingen, dels ock af
materiela förhållanden, såsom församlingens vidsträckthet, invecklad kyrklig ekonomi,
Sammans. Lag samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 26. 3
m. m,, kräfva en sådan kraftfull verksamhet af dess själasörjare, som icke kan förväntas
vare sig af den, hvilken hufvudsakligen åt studier egnat sitt föregående lif,
eller af den, hvilken, ofta under tärande näringsbekymmer, förnött sin mannaålders
kraft inom den inskränktare verksamhetskretsen af ett sacellani eller en kapellförsamling.
Hos den förra — eller den lärda — klassen af prestmän är icke med
säkerhet att påräkna den praktiska förmåga, som för hvarje fall kan erfordras, och
hos de åldrige prestmän, hvilkas meriter uteslutande bestå i tjensteår, äro erforderlig
kraft och förmåga att sätta sig in i nya förhållanden samt den blick för tidens
kraf, som fordras för styrelsen af en större eller ock af en i religiöst hänseende
mera upprörd församling, icke att förvänta. Att utan undantag från endera af
dessa klasser nödgas taga de personer, som komma att bekläda kyrkoherde- och
komministers-beställningar, kan derföre icke blifva i alla fall för församlingarne, och
derigenom ej heller för kyrkan, nyttigt och fruktbringande; det kan fastmera väcka
förvåning, att följderna deraf icke blifvit mera förderfliga, än de i verkligheten
förete sig Dock torde den nuvarande rörelsen inom kyrkan, som till en väsendtlig
del består deri, att församlingen föredrager det kraftfulla, om ock icke alltid så
sanna framställningssätt af religionens läror, hvilket begagnas af lekmän, som ofta
— kanske dem sjelfva omedvetet — predika separatistiska villfarelser, framför den
predikan, som erbjudes af kyrkans presterskap, i någon mån kunna förklaras deraf,
att statskyrkans predikoembete icke alltid utöfvas af sådane personer, som kunna
uppbära sitt kall och motsvara församlingarnes anspråk. Det är sålunda ej mindre
för kyrkan, hvilken under nuvarande förhållanden endast genom duglighet hos sina
tjenare kan med framgång bekämpa sina fiender, än äfven för församlingarne ett
behof, att de befordringslagar, hvilka vållat det onda, undergå någon förändring,
om också ett behörigt afseende på det nuvarande presterskapets rätt måste föranleda
dertill, att denna förändring sker endast småningom. Det kunde väl sättas i
fråga, huruvida det nuvarande befordringssättet icke mindre grundar sig på sjelfva
andan och innehållet af befordringslagarne, än på den tolkning och tillämpning af
desamma, som i praxis gjort sig gällande, men sedan tolkningssättet numera vunnit
häfd för sig, torde saken icke kunna hjelpas genom en blott hänvisning för vederbörande
att ur nämnda lagar draga den förnuftigaste mening. Åtminstone vann
ett försök af Lag-Utskottet vid riksdagen 1856—1858 i sådant syfte icke tillräckligt
understöd. Utskottet har derföre ansett, att ett nytt stadgande erfordras,
hvarigenom med bibehållande af Domkapitlens och församlingarnes ömsesidiga
rätt att inverka på valet, sådan den är försäkrad genom 50 § Regeringsformen,
dem uttryckligen lemnäs en vidsträcktare rätt, än den antagna, att oberoende
af lärdoms- och tjenste-meriter besätta såväl kyrkoherde-beställningar som sacellanier,
och Doktor Emanuelssons förslag anvisar en utväg dertill, som i allmänhet
synes lämplig; dock har Utskottet nu, likasom vid förra riksdagen, ansett sig böra
mot detsamma framställa en anmärkning, hvilken synes böra föranleda till afvikelse
4 Summans. Lag- samt Ailm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 26.
derifrån. Då nemligen Domkapitlet, efter inhemtande af en församlings önskan att
erhålla fjerde profpredikant, skulle ega att »oberoende af andra lagar än dem. som
bestämma kompetens», å förslaget uppföra den prestman, som ansåges bäst kunna
motsvara församlingens behof, så iemnar berörda bestämmelse för Domkapitlets pröfning
ingen objektiv grund, hvilken dock måste finnas, såvida det skall undvikas, att
endast godtycke gör sig gällande. Utskottet har derföre, jemte nyssnämnda särskildt
utmärkta ord, sökt en mera positiv bestämmelse, enligt hvilken Domkapitlet uti ifrågavarande
fall, skulle fästa afseende å under tjenstgöringen ådagalagd skicklighet och
nit. Bestämmelsen derom, att klagan öfver Domkapitlets val af fjerde profpredikant
icke må föras, hvilken, till följd af Utskottets i sådant afseende å sednaste riks
dagen
fattade beslut, nu blifvit af motionären i hans förslag inrymd, grundar sig
dels derpå att, om sådant tillstaddes, ändlösa tvister skulle uppkomma, helst alla
prestman, som egde att inom stiftet åtnjuta befordran, med lika rätt skulle kunna
besvära sig öfver valet, dels ock på den härmed jemförliga omständighet, att vid
regala pastorat församlingens val af fjerde profpredikant naturligtvis icke på annat
än formela skäl kan öfverklagas.
På grund af hvad anlördt blifvit, får Utskottet vördsamt hemställa:
att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om utfärdande af en förordning, hvarigenom, i afseende pä tillsättande af
presterliga sysslor i konsisloriela pastorat och sacellanier, stadgas: att,
sedan Domkapitlet, enligt gällande befordringslagar, uppfört tre prestman ä
förslag, och desse sina prof aflagt, valförrättaren skall å frågodagen tillspörja
församlingen, om hon, änskönt ingenting vore att mot de föreslagnes
lära och lefverne anmärka, ändock vill hafva ännu en profpredikant,
för utrönande hvaraf bör iakttagas hvad 30 § i Kongl. Förordningen om
prestval den 1 April 1843 föreskrifter; alt, om denna fråga med ja
besvaras, valförrättaren skall uppskjuta förrättningen och anmäla församlingens
önskan hos Domkapitlet, hvilket då eger att, oberoende af andra
lagar än dem, som bestämma kompetens, å förslaget uppföra den prestman,
sorn, med afseende å under tjenstgöringen ådagalagd skicklighet och nit,
anses bäst kunna motsvara församlingens behof; samt att emot Domkapitlets
åtgärd dervid besvär ej få anföras.
Stockholm den 22 September 1863.
Herr Doktor Petrelli har begärt att få antecknadt, att han icke öfvervarit
ärendels behandling hos Utskottet.
Santmans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 27. 5
Itta 27.
Ank. till Exp.-Ctsk. den 22 September 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om afskaffande af
prest- och pastor al-examen inför Konsistorierna, m. m.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har, jemlikt
43 § Riksdags-ordningen, att afgifva yttrande öfver åtskilliga ofvanomförmälda
ämnen angående motioner, hvilka blifvit dels till Lag-, dels till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskoltet remitterade, och som blifvit väckta
hos Uögvördiga Preste-Ständet:
Af Kyrkoherden Otterström (motionen JVs 70), med hvilken Prostarne Mellqvist och
Melén instämt, och
Af Kyrkoherden Wennerström (motionen JVs 98), med hvilken Komminister Afzelius
sig förenat.
hos Vällofliga Borgare-Ståndet:
Af Herr C. E. Ljungberg (motionen JVs 244); samt
hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af Riksdagsfullmägtige C. J. Dahlgren från Calmar län (motionen JVs 318); C. J. L.
Lönnberg från Ostergötlands län (motionen JVs 380), och Anders Söderholtz
från Södermanlands län (motionen JVs 494).
Utskottet har jemte motionerna fått emottaga utdrag af Preste-Ståndets protokoll,
angående diskussionen vid remitterandet af Kyrkoherden Otterströms motion.
Enligt 19 Kap. 2 § Kyrkolagen, skall en hvar före ordinationen till prest,
undergå ett förhör inför Biskop och Konsistorium. Häremot är till en del Kyrkoherden
Otterströms motion rigtad. Kyrkoherden anmärker, att presten, likaväl som
andra Statens embetsmän, bör vid universiteten kunna inhemta nödigt kunskapsmått,
och föreslår derföre, att prestexamen inför Konsistorium må afskafFas. Men
häremot förekommer, dels att äfven de, som aflagt civila embetsexamina vid universiteten,
äro underkastade en ytterligare kontrollerande pröfning af de embetsverk,
der de skola tjenstgöra — hvadan det af motionären anmärkta förhållande icke
6 Sammans. Lag- samt Alim. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande JYs 27.
står enstaka — dels att, hvad angår de praktiska öfningarne och examens-ämnena,
dessa tillhöra domkapitlets pröfning med så mycket större skäl, som de i sjelfva
verket äro främmande för den rent theoretiska undervisning, hvilken utgör de theologiska
fakulteternas uppgift. Då dessutom tillfälle finnes att vid universiteten inhemta
äfven de kunskapsämnen, hvilka ingå i den examen, som afiägges vid Konsistorierna,
och i följd deraf prestkandidaten, om han vid universitetet fulländat äfven dessa studier,
icke för den ifrågavarande examen har annan möda, kostnad eller olägenhet,
än att han vid det besök i stiftsstaden, som, i anseende till gällande föreskrifter om
prestvigningen, i de flesta fall måste ske före tjenstgöringens början, derstädes underkasta
sig ett sådant förtroligt samtal med sina blifvande förmän, som kunna sätta
desse i stånd att bedöma hans insigter, religiösa föreställningssätt och praktiska förmåga,
så finner Utskottet vida större fördelar än olägenheter härflyta af den ifrågavarande
föreskriften, och får derföre vördsamligen hemställa,
att omförmälda förslag må lemnäs utan afseende.
Af hufvudsakligen enahanda skäl får Utskottet afstyrka bifall till de förslag om
pastoralexamens afskaffände eller förläggande till universiteten, hvilket under olika
former framställes genom samtliga ofvan omförmälda motioner. Ehuru Utskottet med
motionärerne delar den öfvertygelsen, att de rent theoretiska studierna med största
fördel kunna bedrifvas vid universiteten, och dertill äfven anser såsom ett önskningsmål,
att åt de studier, som fordras för inträde i prestembetet, måtte gifvas en
större omfattning och grundlighet, än de för närvarande ega, så skulle Utskottet
dock — just med afseende på den rådande prestbristen, hvars afhjelpande somliga
af motionärerne framställa såsom ett bland ändamålen med deras förslag — icke
våga att för närvarande genom skärpta fordringar försvåra inträdet på den presterliga
banan. Kyrkoherdarne Otlerströms och Wennerströms samt Riksdagsfullmägtigen
Lönnbergs förslag, hvilka förutsätta sådana stegrade anspråk på kunskaper hos
de personer, som söka ordination, att vidare lärdomsprof af dem icke skulle erfordras,
möta redan ur denna synpunkt betänkligheter. Dock anser sig Utskottet i sammanhang
härmed böra uttala den öfvertygelsen, att, sedan de särskilda föihållanden,
hvilka för närvarande till andra mera lockande banor draga unge mäns håg och
arbetskrafter, inom en icke alltför aflägsen tid torde hafva försvunnit, och den jemvigt
mellan lefnadsyrkenas olika tilldragningskraft, som för närvarande saknas, blifvit
återställd, hvarigenom en bland de väsendtligare anledningarne till den nu rådande
prestbristen undanrödjes, den rätta tidpunkten är inne att genom förökade anspråk
på allmänt och theologiskt vetande hos kyrkans embetsman bereda dem samtlige det
större anseende, som åtföljer en högre bildning. Intill dess en sådan reform lämpligen
och utan fara att försätta kyrkan i brist på tjenare kan åstadkommas, lärer det
vara nödvändigt, till bevarande af det iärdomsmått, som inom en på flera århundradens
utveckling beroende statskyrka erfordras, att genom dertill tjenliga medel
tillhålla och uppmuntra presterskapet att icke stadna vid det en gäng förvärfvade för
-
Samman*. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 27. 7
rådet af kunskap, utan under studier, ställda i sammanhang med den presterliga
tjenstgöringen, förkofra sig till den högre grad af vetande, som, stärkt af den praktiska
erfarenheten, länge utgjort och fortfarande utgör en prydnad och ett värn för
den Svenska kyrkan. De nuvarande föreskrifterna om pastoralexamen enligt KonglCirkuläret
den 26 Januari 1856 synas Utskottet vara för sådant ändamål väl lämpade,
och hafva i sjelfva verket ingen annan syftning eller verkan, än att afstänga
okunnigheten och håglösheten från befordran, samt att medelbarligen derigenom uppehålla
den vetenskapliga andan inom kyrkan. Det bör alldeles icke förvåna eller på
frågans bedömande inverka, att, såsom af vissa bland motionernas innehåll kan inhemtas,
klagan från det obefordrade presterskapets sida förspörjes öfver det hinder,
som sålunda synes stå i vägen för dess befordran; det är just ändamålet med nämnda
examen att från vidare fortkomst utestänga dem, som icke genom egna bemödanden
gjort sig dertill värdige; och det ligger i sakens natur, att det för mången
vore bäst, om dessa skrankor icke funnes. Lika liten vigt bör läggas vid de nu, såsom
vid föregående riksdagar, af åtskiliige bland motionärerne framställda klagomålen
deröfver, att sättet för pastoralexamens anställande skulle vara för äldre prestmän
sårande och förödmjukande, och att de följaktligen af sådan anledning icke vilja underkasta
sig densamma. Ifrågavarande examen har just genom ofvanomförmälda Kongl.
Cirkulär af den 26 Januari 1856 erhållit en sådan form, att den är att likna mera
vid ett colloquium familiare än vid ett förhör; och de äldre prestmän, hvilka, enligt
hvad motionärerne förmäla, icke kunna förmå sig att undergå en sådan pröfning, ledas
dervid, enligt Utskottets öfvertygelse, af sådana skäl att undvika deras kunskapers granskning,
som i sjelfva verket äro mera välgrundade, än den föreburna känslan af stolthet.
Af hvad redan i denna fråga blifvit yttrad t, följer, att stadgandena om pastoralexamen
stå i ett nära samband med de gällande befordringslagarne inom kyrkan. Somlige
af motionärerne hafva äfven direkte vändt sig emot dessa sednare. Sålunda har
Dahlgren och i närmaste öfverensstämmelse med honom äfven Lönnberg föreslagit;
att den prestman, som under vissa år, t. ex. fem, förestått pastorsembete, måtte
vara berättigad att söka pastorat, änskönt han icke aflagt pastoralexamen. Enligt
Utskottets förmenande skulle det äfven vara omöjligt att afskaffa ifrågavarande examen,
utan att på samma gång en fullkomlig förändring af befordringsgrunderna inom
kyrkan åstadkommes; och ehuru Utskottet, af mångahanda skäl och särskildt derföre
att ej mindre tjensteårens mängd än lärdomsförtjensterna för närvarande äro
tillagda en alltför uteslutande betydelse vid tillsättningen af konsistoriela pastorat,
hvarigenom den verkliga förmågan ofta utestänges, för sin del äfven skulle önska en
förändring af befordringslagarne, likväl och då, efter hvad ofvan är antydt, dessa lagar
i förening med föreskrifterna om pastoralexamen ännu, och intilldess prestbild—
ningen kan ställas på en bättre fot, äro oumbärliga medel för uppehållande af det
för kyrkan nödvändiga lärda element inom densamma, anser sig Utskottet icke kunna
tillstyrka någon förändring af stadgandena om kompetens till kyrkoherdebeställningar.
8 Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ut sko t le Is Betänkande JM 21.
Häraf följer, att Utskottet, i fråga om de framställda förslagen till pastoralexamens
afskaffande samt dess ersättande genom viss bestämd tjenstgöringstid,
för närvarande mäste afstyrka bifall till desamma.
I sammanhang med sitt förslag, att alla för presterlig befordran erforderliga
prof måtte på en gång afläggas vid universiteten, har Kyrkoherden Wennerström
tillika hemställt, att den, som dessa prof genomgått, må ega rättighet att söka befordran
öfver hela riket till såväl regala, som konsistoriel pastorat; hvarigenom den
s. k. indigenatsrätten skulle försvinna.
Äfven i detta afseende anser Utskottet en förändring af befordringslagarne
vara af behofvet påkallad, och att den bör verkställes, så snart omständigheterna sådant
medgifva; men Utskottet får erinra, att denna fråga på det aldra närmaste
sammanhänger med frågan om pastoralexamen vid Konsistorierna. Så länge det tillhör
Konsistorierna att genom dessa pröfningar kontrollera det underlydande presterskapets
förkofran i studier, lärer det äfven allt fortfarande inträffa, att Konsistorierna i sådant
afseende hafva sins emellan olika fordringar, och att de betyg, de hvar för sig afgifva,
tjena till uttryck för kunskapsmått, som, vid jemförelse mellan förhållandena i särskilda
stift, icke motsvara hvarandra. Då nu emellertid förslagsrum vid tillsättande
af pastorat bestämmas till en väsendtlig del efter de sökandes pastoralexamens-betyg,
och det är nödigt, om man ej skall ytterligare förvärra följderna af denna befordringsgrund,
alt, så vidt möjligt är, bibehålla enhet i jemförelsegrunden, lärer detta
skäl för indigenatstvånget, hvilket dock icke är det enda, böra anses vara tillfyllestgörande
för att uppskjuta tanken på hvarje förändring i detta afseende, till dess, under
en för sådant ändamål gynsammare tidpunkt, såväl prestbildningen sorn befordringsväsendet
kunna i ett sammanhang reformeras.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa:
att icke heller denna del af Kyrkoherden Wennerströms motion för närvarande
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 September 1863.
Reservationer:
Af Herr Henschen: »Såsom en bland de väseudtligare anledningarne till den
nu rådande prestbristen» har Utskottet omförmält »de särskilda förhållanden, hvilka
för närvarande till andra mera lockande banor draga unge mäns håg och arbetskrafter.
» Berörda förhållanden skulle, enligt fleres förmenande, bestå deri, att ynglingar
kunde på »andra banor», än den s. k. »prestvägen», lättare förtjena penningar
-
Sammans. Lag- samt Alim. Besvärs- och Elion.-Utskottets Betänkande Ad 27. 9
ningar och vinna anseende; och just derför skulle dessa banor vara »mera lockande»
och »draga unge mäns båg och arbetskrafter» från prestkallet. Utskottet har ock
förutsatt, att dessa »särskilda förhållanden» »inom en icke alltför aflägsen tid torde
hafva försvunnit.»
Jag tror att »de särskilda förhållanden,» Utskottet sålunda åsyftat, hvarken äro
»bland de väsendtligare anledningarne till den nu rådande prästbristen», ej heller
skola försvinna så snart, som Utskottet förutsatt. Skulle ock »unge mäns håg och
arbetskrafter» »till andra banor» dragas endast derför, att dessa voro i verldsligt afseende
»mera lockande» derigenom, att å dem lättare och snarare än i Svenska kyrkans
tjenst kunde vinnas riklig utkomst eller »större anseende»; så förlorar Svenska
kyrkan icke derpå, att så sinnade unge män ej blifva hennes tjenare. Hvarje
kyrka måste önska att icke någon af begär efter penningar eller anseende blir kyrkans
tjenare.
Men deremot tror jag, att «en bland de väsendlligare anledningarne till den
nu rådande) prestbristen» bör sökas dels i en nu, mer än vid detta sekels början,
b!and studerande befintlig religiositet och samvetsgrannhet, förenade med tvifvel på
rigtighelen af några bland de mångfaldiga bestämmelserna i kyrkans symbola och
Augsburgiska bekännelsen, dels ock i den omständighet, att, på sätt jemväl prest—
eden visar, hvarje prest i Svenska kyrkan bör »städse förblifva vid den rena evangeliska
lärana ej blott sådan den af vår HERRE Jesus Christus är enligt de fyra
heliga evangelierna »uppenbarad», utan ock sådan deri, »genom den oförändrade Augs»burgiska
bekännelsen samt Upsala mötes beslut af år 1593» (med allt hvad deri
åberopas) antagen och f ör klar ad blifvit». — Mången ung man, som ifrigt önskar
bidraga till Guds rikes förkofran, vågar dock icke säkert antaga, att han skall »städse
förblifva» vid alla de symboliska bestämmelserna.
En annan orsak till prestbristen torde böra sökas i Svenska kyrkans författning
och ställning till Svenska staten, samt derigenom uppkommande tvång för både
stat och kyrka samt deras medlemmar. — Äfven dessa omständigheter torde afskräcka
åtskillige samvetsgranne och i kyrkliga frågor klarseende ynglingar från inträde
i den s. k. statskyrkans tjenst».
Af Herr Bovin.
Af Riksdagsfullmägtigen Sven Bosenberg från Christianstads län: »Då prestman
utan undergången pastoralexamen kan på eget ansvar bestrida pastoralvård i
till och med de största pastorater och det kanske största delen af sin embetstid;
så kan jag icke inse, hvarföre han icke också skulle kunna uppbära ordinarie löneinkomster,
ulan samma examens absolverande. Pastoralvården, som kan honom anförtros,
borde väl kunna anses vida vigtigare än löneuppbörden, hvilken man icke anser
sig kunna anförtro honom. I enlighet med dessa mina åsigter har jag motsatt mig
det resultat, hvartill Utskottet i fråga om pastoralexamen kommit».
Bih. till /{. St. Brot. 18(12 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 14 Hä/l. ‘2
10 Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande JVs 27.
Af Riksdagsfullmägtigen Nils Magnus Pettersson från Calmar län; och
Af Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson från Wermlands län,
Derjemte har Riksdagsfullmägtigen J. M. Lundahl från Skaraborgs län begärt
att få antecknadt, att han icke öfvervarit ärendets behandling hos Utskottet,
STOCKHOI.M, TRYCKT HOS JOH. HECKMAN, 1863.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utslc. Betänkande N:o 28. 1
N:o 28.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om val af ordförande i Skol
råd,
m. m.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och efter remiss till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet af Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, jemlikt 45 § Riksdags-ordningen, behandlad motion (N:o 31),
har Riksdagsfullmägtigen Nils Olsson frän Malmöhus län föreslagit, ”att församlingen
sjelf må välja ordförande i Skolstyrelsen.”
Utskottet får i afseende härpå erinra, att Kongl. Förordningen om Kyrkostämma
samt Kyrkoråd och Skolråd den 21 Mars 1862, hvarigenom den vård om och
befattning med folkskolan, som ditintills, enligt Folkskolestadgan den 18 Juni 1842,
varit särskild Skolstyrelse uppdragen, öfverflyltades på det nyinrättade Skolrådet, i
dess 21 och 2 3 §§ innehåller, bland annat, att i hvarje församling skall finnas ett
Kyrkoråd och ett Skolråd, alt likväl inom samma pastorat eller stad flera församlingar
må kunna förena sig om gemensamt Kyrkoråd eller Skolråd, att Kyrkoråd
och Skolråd må, der så lämpligen sig göra låter, kunna till ett gemensamt Kyrko
och
Skolråd sig förena samt att kyrkoherden, eller den hans embete förestår, eller
ock annan prestman, som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i såväl
Kyrkorådet som Skolrådet ordförande.
Ehuru Utskottet icke anser, alt den af motionären föreslagna anordning i och
för sig skulle befinnas mindre lämplig än de nuvarande föreskrifterna om kyrkoherdens
sjelfskrifvenhet lill ordförandeplatsen i Skolrådet och rätt alt dertill förordna
annan prestman; likväl och då några olägenheter af berörda föreskrifter icke försports,
och, i betraktande af sammanhanget mellan de här ofvan ur Kongl. Förordningen
den 21 Mars 1862 anlörda stadganden angående Kyrkoråd och Skolråd,
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami 2 Afd. 15 Höft. 1
2 £ Sammans. Lag- samt Allin. Besv.- och Eicon.- Utsi;. Betänkande N:o 38.
den af motionären äskade förändring skulle föranleda en betydlig rubbning af desamma,
samt någon tids erfarenhet af nämnda Kongl. Förordnings tillämpning torde
böra vinnas, innan förändringar i densamma ulan desto giltigare anledningar företagas,
finner sig Utskottet böra vördsamligen tillstyrka,
att berörda förslag icke för närvarande må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Vidare har Nils Olsson i ifrågavarande motion föreslagit: ”att ordförande i
Skolrådet icke må utöfva större rösträtt vid val af skollärare, än kommunalförfaltning
medgifver.”
Redan innan ifrågavarande motion kom Sammansatta Utskottet tillhanda, bade
Utskottet genom dess Betänkande N:o 25, i anledning af, bland annat, Riksdagsfullmägtigen
J. Rundbäcks från Göteborgs och Bohus län motion (N:o 208), hvari
enahanda förslag, sorn af Nils Olsson, blifvit framståldt, meddelat yttrande i della
ämne, sålunda alt Utskottet på anförda skäl tillstyrkt Rikets Ständer all lemna Rundbäcks
omförmålda motion utan afseende; och enär, enligt Utskottet tillhandakomna
utdrag af Riks-Slåndens Protokoll, hvad Utskottet sålunda tillstyrkt blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden godkändt, får Utskottet nu vördsamt
hemställa,
om icke frågan om bifall till Nils Olssons förslag i denna del
må anses hafva förfallit.
Stockholm den 10 Oktober 1863.
Reservationer:
I fråga om lista punkten äro reservationer anmälda af: Riksdagsfullmägtige
J. M. Lundahl från Skaraborgs län, Anders Jonsson från Wermlands län och Nils
Magnus Pettersson från ( almar län.
Santmans. Lag- samt Allm. Best.- och Ekon.- Etsk. Betänkande N:o 29. 3
N:o 29.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af täckt motion om vpphäfvande eller förändrad
reglering af klockares brefbäringsskyldighet.
Förenämnda fråga, hvilken äfven tillförene undergalt Rikets Ständers pröfning,
har vid innevarande riksdag blifvit bragt å bane genom en af Riksdagsfullinägtigen
B. J. Holmlin från Göteborgs och Bohus län hos Hedervärda Bonde-Ståndet
väckt motion (N:o 55), som, efter remiss till Lag-Utskottet, blifvit, jemlikt 45 § Riks—
dags-ordningen, af Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
behandlad.
24 Kap. 32 § Kyrkolagen innehåller med afseende på klockares skyldigheter,
bland annat: ”Han skall ock bära Kapitlets, Prostens och Kyrkoherdens bref till Prosten,
när de honom tillhandakomma, till nästa klockare, och der sådant försummas,
till skadan, sorn deraf timar, svara.”
Motionären anmärker, att denna brefbefordringsskyldighet, som redan är nog
betungande, lätteligen han i anseende till förenämnda lagbuds allmänna och obestämda
lorm genom missbruk af vederbörande förvandlas till en för klockarne olidlig tunga.
När dertill tagits i betraktande, att anledningen till detta kyrkolagens bud, en långsam
och osäker postgång, icke numera, sedan ändamålsenliga författningar i detta
afseende blifvit vidtagna, förefinnes, så har det synts motionären, att ifrågavarande
stadgande kunde upphälvas, om Presterskapet i stället tillädes fribrefsrätt för dess
embetsskrifvelse!1. Motionären föreslår derföre alternativt: antingen att ofvanberörda
stadgande måtte alldeles uppbäfvas och den ifrågavarande brefbefordringen ordnas sålunda,
att bref, cirkulärer och stamböcker, som från Kongl. Maj:t ankomma till Domkapitlen
för att Presterskapet delgifvas, måtte medsändas och åtfölja Kongl. Maj:ts
och Konungens Befallningshafvandes andra kungörelser, samt Pastorerne för öfriga
embetsskrifvelser erhålla fribrefsrätt; eller att närmare må bestämmas och förklaras,
4 Sammans. Lag- samt Allm. Besv - och Ekon-Utsk. Betänkande N:o 29.
hvad och huru mycket det åligger klockaren all såsom postbud lill vederbörande
befordra.
Utskottet har i afseende på anledningarne till de i detla afseende inlupna klagomål,
såväl genom den diskussion, hvilken hos Hedervärda Bonde-Ståndet beledsagade
motionens remitterande och som genom protokollsutdrag kommit Utskottet tillhanda,
som ock annorledes inhemtat, att i åtskilliga stift grundade skäl till sådan klagan
förekommit, men att deremot i andra stift denna angelägenhet blifvit sålunda ordnad,
att brefbäringsskyldigheten derstädes utan knot fördrages. Af detta förhållande har
Utskottet trott sig kunna antaga, att de anmärkta olägenheterna mindre bero af lagbudets
innehåll än af dess tillämpning. Alt till förekommande af missbruk, genom
en sådan reglering, som motionären i sitt sednare alternativ föreslagit, närmare bestämma
brefbäringsskyldighelens omfattning bar emellertid synts vara opraktiskt, enär
kontroll i alla fall icke skulle kunna hållas öfver de förseglade försändelsernas innehåll
och, derest någon granskningsrätt i detta afseende kunde kloekarne medgifvas, sådant
skulle gifva anledning till eli olämpligt förhållande mellan dem och deras förmän.
Alt åter alldeles upphäfva brefbäringsskyldigheten lärer icke böra ifrågakomma,
innan densamma kan ersättas al andra befordringsmedel; skulle nemligen, utan
sådan ersättning al andra anordningar, Presterskapet berölvas tillfället alt fä sina
embetsskrifvelse!’ och andra försändningar befordrade, så skulle antingen deraf vällas
en isolering, som gjorde stiftsstyrelsen hardt nära omöjlig, eiler ock Presterskapet
betungas med den ofta till utgifter föranledande postbefordringsskyldighet, hvilken för
närvarande såsom ett Ijensteåliggande tillhör kloekarne; meri att sålunda betria en
klass af tjenstemän från dess göromål, för att utan ersättning lägga desamma på en
annan klass, synes icke vara med rättvisa och billighet förenligt. I fråga om anordningar,
hvarigenom klockarnes brelbäring blefve umbärlig, utan att någon ny tunga
för Presterskapet uppstode, och utan att det genom brefbäringsskyldigheten äfsedde
ändamål förfelades, lärer för närvarande ingen annan utväg finnas, än att medgifva
Presterskapet rättighet till begagnande af krnmdirefhäringen. Ilå emellertid under en
längre följd af år klagomålen öfver detta onus. isynnerhet från allmogens sida, varit
så allvarsamma, att åtgärder tilt dess lindrande tid etter annan mäst vidtagas, och
denna brefbäring, sorn möjligen kunde till fullo ersätta den s. k. klockareposten,
likväl för sådant ändamål mäste ordnas på ett nytt sätt och derigenom blefve vida
besvärligare än nu, anser sig Utskottet icke kunna tillstyrka Pikets Ständer att anlita
denna utväg. Utskottet finnér sig alltså icke vara i tillfälle att förorda något af
motionärens alternativa förslag i hela deras omfattning; men då, särdeles med afseende
på den omständigheten, att efter inrättandet af den Statistiska Central-bvrån i
hufvudstäden, försändningarne till och från Presterskapet af blanketter och handlingar
hörande till den officiela statistiken tillkommit, och !' ckarnes brefbäring derigenom
blifvit försvårad, det synes vara billigt, alt Pikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
förordade sådana åtgärder, hvilka, utan olägenhet för det allmänna eller
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- UtsJc. Betänkande N:o 30. 5
särskild klass af tjenstemän, kunde, om än icke alldeles afhjelpa de öfverklagade olägenheterna,
dock i någon mån lindra klockarnes lunga af deras omförmälda åliggande,
och då sådant ändamål kunde vinnas derigenom, all Pastorsembetena, hvilka
för närvarande äro i saknad af fribrefsrält, förunnades sådan förmån, hemställer Utskottet
vördsamligen,
att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj.t
anhålla, alt Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida och i hvad män
fribrefsrätt för deras embelsskrifvelser må kunna Pastorsembetena
i riket tilläggas.
iflo* ohls iMljjiy elial aheåö é» ,'btäitollit »mandi sjftitfimgéili shsd sisi
Stockholm den 10 Oktober 1863.
.8aiHJlÉ;:i.!^ei^i-)i_l h.lua eJnjiilé llsia .,8ilai lalla teaiq aé ned naguiliie (eloäfeilte»
Reservationer:
Af Herrar L. W. Henschen och J. Å. Lemchen samt Riksdagsfulluiägtigen Sven
Rosenberg från Christianstads län.
N:o 30.
Ank. till Exp.-UtBk. den 10 Okt. 1863, kl. lem.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rätt till prestertig tjenstdrsberäkning
för lärare vid högre folkskola.
Till Sammansalta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har,
jemlikt 43 § Iliksdags-ordningen, blifvit från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
öfverlemnad en från Hedervärda Bonde-Ståndet dit remitterad motion i
förenämnda ämne, hvilken blifvit väckt af Riksdagsfullmägtigen Ola Jönsson från
Malmöhus län (motionen N:o 183).
6 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 30.
Motionären anser såsom en väsendtlig brist i organisationen af den högre folkskolan,
att lärarne vid dessa skolor icke ega alt räkna sig presterliga tjensteår tillgodo
för sin tjenstgöring derstädes, helst under nuvarande förhållanden prestmän
lära finnas, hvilka egde håde håg och fallenhet lör skollärarekallet, men som dock
ogerna sökte en sådan plats, emedan förlust af tjenstårsberäkningen dermed vore
förenad. Visserligen hade lärare vid sådan skola den utvägen sig öppen att hos
Kongl. Majit söka ifrågavarande rättighet, men det syntes dock motionären vara lämpligare,
alt ett sådant medgifvande gjordes till föremål för allmänt stadgande. Då högre
folkskolor vore i det närmaste alt sätta i jemnbredd med pedagogier och dessas lärare
hade sig ifrågavarande förmån tillerkänd, så ökade detta vigten af de skäl, som
talade för motionärens mening. Den ifrågaställa rättigheten lill Ijenslårsberäkning
borde tillika utsträckas till de akademiskt bildade personer, hvilka såsom ordinarier
innehade dylik lärarebefattning och som, utan att vara prester, dock egnade sig åt
lärarekallet, hvadan motionären föreslår, att Dikets Ständer måtte för sin del besluta
och hos Kongl. Majit anhålla om en författning af innehåll, alt lärare vid högre
folkskola, antingen han är prest eller icke, skall åtnjuta enkel Ijenslårsberäkning.
Då Rikets Ständer genom de författningar, som under sednare tider blifvit med
afseende på elementarläroverken vidtagna, afsell, bland annat, ali det inflytande på
befordringarne inom kyrkan, som tjenstgöringen vid läroverken tillförene utöfvat,
måtte inskränkas, till uppmuntran för det i kyrkans omedelbara tjenst arbetande
Presterskapet, men delta ändamål lill en del skulle motverkas, om, på sätt motionären
föreslagit, äfven tjenstgöringen vid de högre folkskolorna skulle medföra presterlig
tjenstårsberäkning —- hvarigenom skulle kunna inträffa, att ett större antal
yngre prestmän droges från kyrkans tjenst, der de under förhandenvarande förhållanden
väl behöfvas, till folkskolorna — finner Utskottet den af motionären föreslagna
åtgärden icke väl öfverensstämma med de i härmed sammanhängande ämnen
hittills af Rikets Ständer hyllade åsigter; i anseende hvartill och då lärarebefattning
vid högre folkskola, om den af prestman innehafves, i de flesta fall torde
kunna förenas med verklig presterlig tjenstgöring och deraf beroende tjenstårsberäkning,
men i annan händelse det lämpligen bör för hvarje särskildt fall och med afseende
på omständigheterna pröfvas, om dylik förmån skäligen kan förunnas folkskolelärare,
som är prest, och vid sådana förhållanden något allmänt stadgande icke
erfordras, Utskottet vördsamligen hemställer,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Sländers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 10 Oktober 1865.
Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och, Ekon.-TJtsk. Betänkande N:o 31. 7
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändrad anordning af bönegudsljensterna
i städerna.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet går härmed
alt afgifva yttrande öfver en motion i förenämnda ämne, som blifvit väckt hos Högvördiga
Ureste-Ståndet af Komminister Afzelius och, efter remiss till Lag-Utskottet,
jemlikt 43 § Riksdagsordningen, öfverlemnats till Sammansatta Utskottets behandling.
Genom "2 Kap. 3 § i Kyrkolagen är stadgadt, alt ”i de stora städer” skall
bön bållås i kyrkan morgon och afton alla dagar, då icke veckopredikan eger rum.
Motionären anmärker, alt man vid påbjudandet häraf naturligtvis afsell den dåvarande
tidens förhållanden och lefnadsvanor, men att, då numera en stor förändring
i dessa afseenden inträffat, delta lagbud icke passade in med nuvarande förhållanden,
till följd hvaraf dessa påbjudna bönestunder, i den form under hvilken de ännu funnes
qvar från en längesedan förfluten tid, icke vidare Ijenade till att uppfylla det
ändamål, man med dem afsell. Sådant hade förhållandet visat sig i hufvudstaden,
hvarest böner dagligen hölles i enlighet med ofvanberörda föreskrift, men, enär morgonbönen
hölles å en limma, klockan B f. m., som vore alltför tidig för folkets närvarande
vanor, tycken och arbetsordning, samt aftonbönerna, allt efter årstiden, inträffade
klockan 4, 5 eller 6 e. m., eller långt innan dagens arbetsbestvr kunde
anses vara slutade, så hade följden blifvit den, att dessa bönestunder icke vidare
besöktes. Dertill komme, bland annat, den verkliga olägenheten af dessa föreskrifna
bönestunder, alt prestmannen af desamma förhindrades att verka der, hvarest bans
biträde mera påkallades och behöfdes. Enligt hvad erfarenheten i hufvudstaden visat,
syntes det, som om införande af bibelförklaringar, förenade med aftongudsljenst,
på en af veckans dagar skulle hafva mera utsigt för sig alt verka vålsignelserikt till
8 Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtsk. Betänkande N:o 31.
församlingsmedlemmarnes andeliga tillvexl och förkofran; ty när kyrkorna vid de
anbefallda bönestunderna vanligen stöde tomma, så vore de deremot vid de frivilligt
åtagna bibelförklaringarne vanligen ganska talrikt besökta. Om också icke i alla
rikets större städer enahanda förhållande härmed egde rum som i Stockholm, så
funnes dock släder, der man icke allenast insett gagnlösheten af bönegudstjensterna,
utan äfven vidtagit åtgärder för att icke detta arbete måtte ske förgäfves. Ehuru
de nuvarande anordningarne i delta afseende sålunda hade i allmänhet visat sig
olämpliga och äfven blifvit såsom sådana ansedda, så egde likväl icke Konsistorierna
i riket och ännu mindre församlingarne någon laglig rätt att derutinnan göra någon
väl behöflig förändring, enär sådan icke kunde härledas ur Kongl. Brefvet den
5 November 1823, som endast medgåfve Konsistorierna, att, efter omständigheterna
och orternas beskaffenhet, bestämma klockslaget för gudstjenstens början. Endast
genom ett allmänt medgifvande åt Konsistorierna att i de församlingar, der de i Kyrkolagen
nu anbefallda bönestunderna icke längre ansåges uppfylla det ändamål, hvartill
de blifvit föreskrifna, få ordna och förändra dessa andaktstillfällen på sådant sätt,
att verklig nytta och välsignelse kunde lörsamlingarne deraf tillfalla, skulle de olika
församlingarnes önskan tillfredsställas och deras andeliga båtnad vinnas.
På de af motionären anförda, här ofvan omförmälda skäl, och enär ifrågavarande
bönestunder lämpligen böra anordnas med afseende å särskilda förhållanden,
vanor och behof i de större släder, der de förekomma, hvarmed icke i alla fall
torde vara förenligt att den ovilkorliga föreskriften om deras förrättande två gånger
dagligen qvarstår i Kyrkolagen, får Utskottet, i öfverensstämmelse med motionärens
förslag, vördsamt hemställa:
del Rikets Ständer, med upphäfvande för sin del af del i 2 Kap.
3 § Kyrkolagen förekommande ovilkorliga stadgande, att i de
stora städer bön skall hällas morgon och afton alla dagar, dä
icke veckopredikan eger rum, uti underdånig skrifvelse lill Kongl.
Maj:l anhålla, att Kongl, Maj:l täcktes förordna, del må Konsistorierna
i riket i fråga om de hitintills för de större städerna
påbudna bönestunder om hvardagarne, ega alt, der sd af behofvel
påkallas, uppå derom gjord ansökning och efter församlingarnes
hörande och medgifvande, vidtaga sådana anordningar
och förändringar, som äro behöfliga, för att det med dessa andaktsstunder
afseddå ändamål må vinnas och befordras.
Stockholm den 10 Oktober 1863.
N:o 32.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och EJcon.-Utsk. Betänkande N:o 32. 9
N:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om särskildt stadgande att afhandling,
hvarigenom jord blifvit från hemman för alltid afsöndrad.
, skall intecknas.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet går härmed
att afgifva sitt yttrande öfver en motion af ofvanberörda innehåll, som blifvit väckt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Erik Jonsson från Westmanlands
län (motionen N:o 176), och, efter remiss till Lag-Utskottet, blifvit, jemlikt
45 § Riksdags-ordningen, till Sammansatta Utskottets behandling öfveriemnad.
Motionären anför, hurusom, efter del genom Kongl. Förordningen den 12 November
1858 tillåtelse blifvit lemnad att för alltid under full (ganderätt från hemman
afsöndra lägenheter om, i vissa provinser, minst tre och i öfriga delar af riket
minst två tunnlands eller deremot svarande qvadratrefvars areal, väsendtlig skada
kunde ådragas inteckningshafvare eller köpare af hemman, derest de ej vore i tillfälle
att med säkerhet inhemta huru mycket af hemmanet genom afsöndringar för
alltid vore under full eganderätt till annan upplåtet. Efter skedda afsöndringar kunde
en person köpa t. ex. i mantal i förlitande på skifteshandlingars uppgifter om dertill
hörande egor, men blefve deruti ganska bedragen, då han förr eller sednare
inhemtade, hvilka afsöndringar derifrån skett. Inteckningshafvarne kunde ej vaka
deröfver, att deras rätt ej förminskades, och kunde icke veta till hvem eller hvilka
de egde att hålla sig för den minskning i deras säkerhet, de genom afsöndringen
lidit, sedan de utkräft sin rätt af egaren till sjelfva hemmanet. Det vore af dessa
skål icke tillfyllest, att de upplåtelser, hvarigenom afsöndringar skedde, uppbjödes
och lagfores; men all nödig säkerhet, såväl till köpares och inteckningshafvares betryggande,
som till den allmänna kreditens bevarande, kunde, efter motionärens förBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami 2 Afd. 15 Haft. 2
10 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 32.
menande, vinnas, om upplåtelser af ifrågavarande beskaffenhet äfven intecknades eller
åtminstone deras antecknande i domstolarnes inteckningsprotokoller måste ega rum,
i hvilket fall och derest förnyelse deraf såsom af annan inteckning måste ske, ali
erforderlig upplysning genom gravationsbevis kunde vinnas. Då den tillökning i
kostnad, en sådan åtgärd kunde medföra för lägenhetsinnehafvarne, ingalunda uppvägde
olägenheten af den eljest nödvändiga osäkerheten i rättstillståndet, föreslår
motionären, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta eller hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla om utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas, att utom
redan föreskrifven lagfart, afhandling, hvarigenom lägenhet för alltid under full eganderätt
från hemman afsöndras, skall, för alt mot den eller dem, som sedermera blifva
egare af stamhemmanet eller deruti vinna inteckning, ega bestånd, för så vidt afsöndringen
eljest med laga verkan skett, vid domstol intecknas och inteckningen
förnyas, på sätt och inom tid, som i afseende å jordafsöndringar å viss tid eller på
lifstid är föreskrifvet.
Ifrågavarande motion synes till en del bero af den förutsättning, att inteckningshafvares
förmånsrätt till betalning ur intecknad fastighet skulle kunna genom
sednare afsöndringar från densamma, hvarigenom eganderätt till de afsöndrade delarne
öfvergått till tredje person, förminskas; men en sådan föreställning om afsöndringens
verkan på inteckningshafvarens äldre förmånsrätt i stamhemmanet hvarken
eger grund i de allmänna rättsbegreppen eller kan härledas ur den positiva lagstiftningen.
Det är i och för sig uppenbart, att inteckningshafvarens förmåns- och
panträtt i den intecknade fastigheten i ingen mån kan förringas genom ett sednare
altal mellan egaren till den intecknade lastigheten och en tredje person, vare sig
att denne derigenom öfvertager eganderätten till hela fastigheten, eller att endast en
del deraf åt honom med sådan rätt afsöndras; och ur denna allmänna grund följer
omedelbart, alt likasom hela den intecknade egendomen, äfven om den öfvergått i
annans hand, så ock de delar, sorn från densamma afsöndrats, fortfarande äro besvärade
af de inteckningar, som äro äldre än förändringen med eganderätten. Då
detta missförstånd hos motionären om inteckningens verkan undanrödjes, förfaller i
och med detsamma den egentliga grunden för hans förslag, så vidt det afser att
bevara inteckningshafvares redan bestående rätt. Men motionären har möjligen
tillika åsyftat, att genom den af honom föreslagna inteckningsåtgärden tillfälle skulle
beredas långifvare att före inteckningens meddelande kunna med större säkerhet
genom gravationsbevis inhemta kännedom om lånsökandens eganderätt till den
fastighet, hvari inteckning erbjödes, eller huruvida någon del deraf redan förut vore
genom afsöndring med full eganderätt upplåten till tredje person, hvilkens rätt naturligtvis
ej kunde lida någon inverkan af långifvarens och hemmansegarens aftal;
äfvensom att enahanda säkerhet om eganderättens omfattning kunde vinnas vid köpeaftal
om fast egendom. I detta afseende behöfver allenast erinras, att sådan kännedom
för närvarande kan med fullkomlig säkerhet hemtas ur lagfartsprotokollen, enär
Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Elem.-JJtsk. Betänkande N:o 33. 11
genom 2 Kapitlet 12 § i Kongl. Förordningen angående grunderna och vilkoren för
hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman den
19 December 1827 är föreskrifvet, att med jord, som genom afsöndring till full
ego upplåtes, skall lagfaras, såsom om jordafång stadgadt är; hvarförutan det med
inteckningsåtgärdens betydelse att bereda säkerhet för fordrings- och panträtt ingalunda
är förenligt att, på sätt motionären föreslagit, göra älven lägenhetsinnehafvarens
eganderätt beroende af sådan åtgärd.
Då motionen sålunda uppenbarligen hvilar på ett missförstånd om intecknings
rättsliga betydelse och verkan, får Utskottet vördsamt hemställa,
att densamma må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 10 Oktober 1865.
N:o 33.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om förhöjdl ansvar för andra
resan lurendrejeri.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har, jemlikt
43 § Riksdags-ordningen, fått till sin behandling öfverlemnad en hos Hedervärda
Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Gustaf Johansson från Kronobergs län väckt
och till Lag-Utskottet remitterad motion angående förenämnda ämne (motionen N:o
311) och går härmed att öfver densamma sig utlåta.
Motionären förmenar, att den nuvarande ansvarspåföljden för oloflig in- och
utförsel af varor icke vore tillräcklig för alt motverka lurendrejeri, hvilket visade
sig deraf, att detta nesliga yrke bedrefves i ganska stor skala, särdeles genom oloflig
införsel af utländska spritdrycker; och emedan, efter motionärens förmenande, förseelser
af ifrågavarande art vore att anse för stöld från Staten, och derföre borde
lika med andra tjufnadsbrott brännmärkas och bestraffas, samt lagstiftningen i denna
del borde ställas i öfverensstämmelse med den allmänna strafflagen, föreslår motio
-
12 Sammans. Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 33.
närén, ali den som andra gången beträdes med oloflig in- eller utförsel af varor,
öfverstigande Fem R:dr R:mts tullvärde, skall stånda tjufsrätt.
Utskottet, som anser, att en vä! beräknad tullagstiftning och en sorgfällig tullbevakning
äro de rätta medlen till lurendrejeriets förebyggande, tror icke, alt något
i den vägen kan uträttas genom skärpande af det straflhot, som redan förefinnes i
en nog allvarlig form för att hafva all den afskräckande verkan, som en hotelse i
detta fall kan åstadkomma. Tullstadgan af den 7 December 1860 innehåller nemligen
i dess 156 §, hvilken för första resan oloflig varuinförsel stadgar böter till
varans halfva värde och för andra resan enahanda förseelse likaledes böter, men till
varans hela värde, att den, som tredje gången eller oftare begår samma förbrytelse,
skall plikta godsets dubbla värde och derjemte slrafias med fängelse i sex månader
till högst två år efter omständigheterna, under hvilken tid han skall tili lämpligt
arbete hållas; hvarulan såsom särskilda påföljder af sådau förseelse är stadgadt, dels
att anhållet olofligen infördt gods skall vara förbrutet, dels alt den som andra gången
föröfvat oloflig införsel af varor, skall, derest han idkar borgerlig näring eller
rörelse, vara sitt burskap eller näringsrättigheten förlustig, och, om han icke vunnit
burskap, vara förlustig all rätt att framdeles sådant erhålla. Utskottet kan icke
heller gifva sitt understöd åt motionärens mening, att lurendrejeri vore alt anse
såsom stöld från Staten cch derföre borde medföra samma bestraffning som sådant
brott. De bestämningar, som, enligt det allmänna språkbruket och rättsvetenskapen
tillhöra begreppet af stöld eller olofligt tillgrepp, äro så väsendtligen olika med karakteren
af lurendrejeribrottet, hvilket eger en vida närmare frändskap med bedrägeri,
att ett sammanförande af förstnämnda begge brott lika litet skulle ega något
stöd i det allmänna föreställningssättet, som det skulle öfverensstämma med grunderna
för brottmålslagstiftningen.
Utskottet får, på nu anförda skäl, vördsamt hemställa,
alt ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 10 Oktober 1863.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1863.
Sammans. Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Ut skottets Memorial M 34.
i
N:o 34.
Anie. till Eip. litsle, den 27 Olet. 1863, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af dterremiss af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
Jfå 5, öfver väckta motioner om ändringar i nu gällande
föreskrifter rörande vilkoren för afsöndring af jord
Ifrågavarande
Betänkande har blifvit i samtliga dess delar till Utskottet återremitteradt;
men då Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Utskottets hemställan,
att Riksdagsfullmägtigen Nils Olssons från Malmöhus län i dess motion (JY2 \ 57)
framställda yrkande, att kommunalnämnd måtte bemyndigas föreslå den afgäld, som
bör utaf afsöndrad lägenhet till stamhemmanet erläggas, der Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke kan sjelf pröfva densamma, ej mätte vinna afseende, och följaktligen
genom nämnda Riks-Stånds beslut frågan om bifall till Nils Olssons motion förfallit,
så har Utskottet nu i fråga om denna del af betänkandet endast att
för Borgare- och Bonde-Slånden anmäla hvad sålunda förekommit;
hvaremot, enär öfriga punkter blifvit allenast af Preste-Ståndet, dels genom bifall, dels
genom afslag, slutligen afgjorda, men af de tre öfriga Riks-Stånden återremitterats,
det ålegat Utskottet, att taga dessa delar af frågan i förnyadt öfvervägande.
Friherre Creutz, S., och Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Malmöhus län
hafva i deras motioner yrkat, att obegränsad frihet måtte medgifvas egare af hemman
att för alltid derifrån afsöndra huru stor eller liten jordrymd som helst, samt
Friherre Creutz derförutan, att samma frihet måtte ega rum jemväl för afsöndring
på viss tid. Enligt hvad Utskottet inhemtat af de Utskottet tiilhandakomna utdrag
af Riks-Ståndens protokoll, hvilka innefatta den diskussion, som föranledt återre
missen,
hafva inom Riks-Stånden sådana åsigter dervid gjort sig gällande, som öfverensstämma
med nyssnämnde motionärers förslag. Utskottet, sora befarat, att ett
Bih. till R. St. Prot. 1862 4 1863. 7 Sami. 2 Afd. 16 Haft. 1
2 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottets Memorial JVi 34.
förslag om medgifvande af obegränsad jordafsöndringsfrihet på landet skulle mötas af
allmänt ogillande, hade af sådan anledning inskränkt sig till att förorda allenast en utsträckning
af rättigheten till afsöndring för alltid af sådan jord, som är belägen i närheten
af städer eller köpingar; men då ofvanberörda diskussioner gifva vid handen, att
åsigterna redan äro mognade för den obegränsade afsöndringsfrihet, till hvilken Utskottet
förmenat att man endast småningom kunde närma sig, så har Utskottet tagit under
övervägande, i hvilken form stadganden af berörda syftning må kunna införas i lagstiftningen.
De stadganden, som föreskrifva ett visst minimum för jordafsöndring, hafva
ursprungligen haft sin grund i omtankan att förebygga proletariatets tillvext. De
kunna och böra derföre upphäfvas, så snart man är ense derom, att de icke äro
tjenliga för det ändamål, som med dem varit afsedt. Nu hafva inom representationen
de åsigter, nog allmänt sig yppat, att då ett lands välstånd hvilar på idoghet
och sparsamhet hos dess befolkning, men utvecklingen af dessa välståndets båda faktorer
i väsendtlig mån beror af de fram t idsutsigter, sorn genom dem kunna åt de
arbetande öppnas, och ingen materiel fördel kan af arbetaren skattas högre, än den
att kunna förvärfva egen jord och eget hem, — en fördel, som dessutom för dessa
samhällsklassers moraliska utveckling och sjelfständighet är af oberäknelig vigt, —
så är föreskriften om minimum för jords afsöndring ett hinder för välståndets tilltagande,
och enär det vidare är ett oundgängligt vilkor för samhällets ekonomiska
utveckling, att naturliga medelpunkter för industrien och rörelsen — städer och
byar — obehindradt må uppkomma och utvidga sig, samt just under närvarande
förhållanden, då näringarne allt mera lossas från de band, som förut tryckt dem,
och då nya kommunikationsleder snart sagdt dagligen uppstå, det är att förvänta,
att behofvet af nya dylika medelpunkter på mångfaldiga ställen skall låta sig förnimmas,
meri ett väsendtligt hinder lägges för denna sakernas naturliga ordning, om
ej tomtplatser äfven på landet fritt må förvärfvas, så äro äfven i detta afseende
föreskrifterna om minimum för jordafsöndring till hinder för landets ekonomiska utveckling.
Härtill kommer, att proletariatet, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen,
vinner sin näring företrädesvis af stattorpareväsendet, och den lösa befolkningens
tillvext snarare befrämjas än förhindras genom de stadganden, hvilka betaga
den fattiga men idoga befolkningen tillfälle att under eganderätt förvärfva sig fasta
boningsplatser, och att, i och med detsamma man trott sig finna den verkliga källan
för de vådor, hvilka ur proletärernes förökande kunna hota samhället, insiglen
blifvit mera allmän derom, att jordafsöndringslagen, för så vidt den betager tillfälle
till boningsplatsers förvärfvande, derigenom motverkar det ändamål, för hvilket den
blifvit stiftad Då, såsom ofvan är närandt, det numera visat sig, att dessa åsigter
vunnit erkännande inom representationen, tvekar Utskottet icke att föreslå en förändring,
hvarigenom stadgandena om minimum ur jordafsöndrings-författningare undanrödjas.
Sammans. Lag- samt Allm. Bcsv.- och Elson.-i t skottets Memorial M 34-
3
Hvad deremot beträffar stadgandena om ett visst maximum för afsöndring, sålunda,
att i allmänhet endast en tiondedel af hemman får afsöndras, så hafva dessa
föreskrifter sin grund i förhållanden, som utmärka det nuvarande beskattningssystemet.
Så länge grundskatter, hvilka äro vid hemman fästade, ännu finnas, och dessutom
de drygaste tjenstbarheler och kommunal-åligganden, såsom rotering, skjutsning,
väghållning, byggande af allmänna hus m. m. åligga hemmanen efter skatte- och hemmantal,
är det äfven nödigt, att genom lagstiftningen säkerhet, så vidt möjligt är, beredes
om hemmanens fortfarande förmåga att bära denna tunga. Det torde vara
omöjligt att bestämma, huru stor förminskning hemmanen i allmänhet kunna tåla utan
att förlora denna förmåga, och lagstiftningen har derföre hittills inskränkt sig till att
i allmänhet antaga ett så lågt maximum som en tiondedel, men derjemte lemnat
tillfället öppet att, efter de administrativa myndigheternas pröfning, erhålla rätt till en
större afsöndring. 2 Kap. 2 § i Kongl. Förordningen angående grunderna och vilkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman
den 19 December 1827 innehåller nemligen, att, om innehafvare af hemman,
hvartill mera än vanlig egorymd hörer, ästundar att verkställa större afsöndring än
en tiondedel deraf, han må sådant anmäla hos Kongl. Majits Befallningshafvande, som
har att frågan, jemte sitt yttrande deröfver, Kammar-kollegn pröfning underställa, samt
att Kammar-kollegium eger härom så förordna, att å ena sidan säkerheten för hemmans!-,
ntans och öfriga skyldigheters framtida utgörande må vara bevarad, och å den
andra sidan jordens odling befordras. Utskottet, som anser, att stadgandena om ett
relativt maximum, hvilket dessutom efter särskild pröfning af omständigheterna kan
få öfverskridas, så mycket mindre innebär något verkligt hinder för jordegendoms
förvärfvande, som det allenast utgör en föreskrift derom, att i den händelse Iråga är
om förvärfvande af någon betydligare jordareal, sådant bör ske under en annan form,
nemligen genom hemmansklyfning, kan, enär förslag icke blifvit väckt om upphäfvande
af det vilkor för hemmansklyfning, som, enligt I Kap. 1 § af ofvannämnda
Kongl. Förordning består deri, att hvarje utklufven hemmansdel skall medföra besutenhet,
men denna föreskrift skulle blifva utan all praktisk betydelse, om det tillätes
att, genom en i afseende på maximum obegränsad afsöndring, förminska hemman till
den grad, att de icke medförde besutenhet, för sin del icke tillstyrka Rikets Ständer
att göra någon väsendtligare förändring i delta afseende. Dock har härvid kommit
under Utskottets öfvervägande, huruvida icke, på sätt inom Riks-Stånden blifvit yrkadt,
tillfälle kunde beredas att från hemman afsöndra skogstrakter, äfven om de
skulle utgöra den betydligare delen af hemmanets areal. Genom svårigheten för industriidkare
eller jordegare, som å egna egor sakna skog, att få tillhandla sig
för dem behöfliga skogstrakter, utan att nödgas i sammanhang dermed förvärfva
inegor, som de ej kunna eller vilja begagna, har anlitandet af de för skogarnes bestånd
så förderfliga afverknings-kontrakten i hög grad befordrats. Endast af den, som
med full eganderätt områder en skog, är någon omsorg om dess fortfarande bestånd
4 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial M 34.
att förvänta, och Utskottet har derföre trott att en stor vinst för skogsvården vore
att hemta ur ett stadgande, hvarigenom tillfälle bereddes att lättare än nu förvärfva
eganderätt till skog för ordnad skogshushållnings införande å densamma. Utskottet
har alltså velat föreslå, att, vid pröfningen af ansökningar om rätt till större afsöndring
än i allmänhet är medgifven, Kammar-kollegium må fästa afseende ej allenast,
såsom nu, vid ändamålet af jordens uppodling, utan äfven vid befordrandet af en
ordnad skogshushållnings införande å den afsöndrade egorymden.
Då de yrkanden, hvilka blifvit af Herr Nordenfelt, E W., Herr Lovén och Riksdagsfullmägtigen
C. J. Svensén från Calmar län, genom deras, i nu ifrågavarande betänkande
afhandlade motioner framställda, åsyfta allenast sådana partiela eftergi ter i
rätten till jordafsöndring, som innefattas under den mera omfattande förändring, hvilken
Utskottet med anledning af de här ofvan först omnämnda motionerna går att
föreslå Rikets Ständer, så torde de få anses vara härmed besvarade.
Med föranledande af de erhållna återremisserna och på ofvan anförda skäl, får
Utskottet, under inbjudning till Preste-Ståndet att frånträda dess i ämnet fattade beslut,
vördsamt hemställa:
ali Rikets Ständer må lie, i underdånig skrifvelse, hos Kongl Majit
anhålla, att, med ändring af 2 Kap. af Kongl. Förordningen angående
grunderna och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från hemman den 49
December 4827 2 §, •) och 6 §§, sådana de blifvit förändrade
genom Kongl. Förordningen den 42 November 4858, 44 §, sådan
den lyder enligt Kongl Kungörelsen den 29 Januari 4834 och
44 §, nämnda §§ måtte erhålla följande lydelse:
2 §. Astundar innehafvare af hemman, hvartill mera än vanlig egorymd börers
att större afsöndring, än en tiondedel deraf, verkställa, må han sådant anmäla ho,
Kongl. Maj.ts Befallningshafvande, som har att frågan, jemte sitt yttrande deröfver,
Kammar-kollegii pröfning underställa: egande Kammar-kollegium härom så förordna,
att å ena sidan säkerheten för hemmansräntans och öfriga skyldigheters framlida utgörande
må vara förvarad, och å den andra jordens odling eller ändamålsenlig skogs
hushållning
befordras.
3 §. Lägenhet, som från hemman afsöndras, efter hvad i \ § tillåtet är, skall
till sina gränser noga bestämmas i en enda formlig, till afhägnad beqväm samt från
hemmanets egen åbyggnad afskild lott.
6 §. Ej må innehafvare af lägenhet, som på viss tid upplåten är, den lägenhet
utan hemmans-innehafvarens tillstånd på annor man öfverlåta. Sker det, gånge
lägenheten, om hemmans-innehafvaren det yrkar, till hemmanet åter emot skälig lösen.
Dör innehafvare af sådan lägenhet förr, än besinningstid ute är, ege enka och arfvingar
rätt att lägenheten behålla under de vilkor, som vid upplåtelsen lingade blifvit.
Vid besittningstidens slut återfaller lägenheten till hemmanet utan ersättning eller lösen,
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial Jii 34. 5
ehvad förbehåll vid upplåtelsen derom kan vara gjordt eller ej; innehafvaren af lägenheten
obetaeel, att derifrån afflytta honom tillhörig åbyggnad eller stängsel, der ej
hemmansionehafvaren den lösa vill.
11 §. Hörer till hemman af den natur, som i I § sägs, sådan mosse, som
odlingsbar, men i dess närvarande skick onyttig är, och vill hemmans-innehafvaren
den lägenhet åt annor man, såsom i nämnde § sägs, för alltid eller på viss lid, med
eller utan skattefrihet till odling upplåta, håfve der våld till, äfven om den öfverstiger
tiondedelen af hemmanets hela egorymd; söke dock tillstånd dertill hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som, sedan mossens onyttiga beskaffenhet i dess närvarande skick
blifvit behörigen utrönt och styrkt, eger sådant tillstånd meddela.
Har boställe, eller något icke under stadgad åborätt upplåtet publikt hemman,
kungs- och kungsladugårdar samt öfriga under Kronans omedelbara disposition varande
hemman dock undantagna, i sådan lägenhet del; då skall på Kongl. Maj:ts nådiga
bifall bero, om och med hvad vilkor dylik upplåtelse deraf på viss tid ske må.
1 i § Är af jord, som till afsöndring tillåten är, större andel, än som svarar
emot en tiondedel af hemmanets egorymd, för alltid från hemman af den i nästföregående
§ nämnda natur, utan behörigt tillstånd, afsöndrad; och vill innehafvaren, då
klander derå af vederbörande väckes, under åtagande af andel i mantal och ränta i
förhållande till hemmanets egorymd, hela den jord behålla; håfve han ock dertill rätt,
der han, efter de i 1 Kap. af denna förordning stadgade grunder, pröfvas kunna
samma jord få besitta; och varde den afsöndrade jordens andel i mantal och ränta bestämd
i den ordning, skattläggningsförfattningarne innehålla, med förbindelse för innehafvaren,
att ränta derför och öfriga allmänna skyldigheter, utan åtnjutande af frihetsår,
utgöra Det mantal, som å så beskaffad jord bestämmes, varde från stamhemmanets
mantal afräknadt, och utskylderna å detta sednare, i förhållande derefter, minskade.
Stockholm den 27 Oktober 1863.
Reservationer
äro anmälda:
af Herr lios, .4. E
af Doktor Ternström, som anser, alt för viss tid jord af huru liten areal
som helst må afsöndras, men att vid afsöndring för alltid ett minimum må bibehållas.
af Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg från Christianstads län, som anser, att
afsöndring kan medgifvas till en lemleclel af hemmanets egorymd.
6
Samman». Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Memorial JYI 35.
N:o 35.
Auk. till Exp-Utsk. den "27 Okt. 1863, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf vissa punkter i Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 6, öfver väckta motioner om ändring
af gällande stadganden i fråga om skyldighet att hygga
och underhålla vägar och broar.
Ridderskapet och Adeln har vid föredragning af nämnda betänkande funnit för
godt att till Utskottet återförvisa tre punkter af detsamma, hvarigenom Utskottet hemställt,
dels att Riksdagsfullmägtigen Gustaf Rjerkanders från Skaraborgs län motion
(N:o 151) icke måtte vinna bifall, dels alt hvad Riksdagsfullmägtigen J. Rundbäck
från Göteborgs och Bohus län föreslagit rörande åläggande för fabriker, verk och
inrättningar att, vare sig in natura eller med penningar till vägars anläggande och
underhåll bidraga, icke måtte till någon Rikets Ständers ålgärd föranleda, dels och
att sistnämnde tnolionärs yrkande om skyldighet för säterierna i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohus län att deltaga i vägrödjning och brobyggnad icke heller måtte bifallas;
men, efter hvad Utskottet tillbandakomna protokollsutdrag utvisa, hafva Presteoch
Borgare-Stånden gifvit sitt bifall till Utskottets afstyrkande utlåtanden i berörda
tre punkter, och, enär vid sådant förhållande de förslag, liv; rom fråga är, måste anses
hafva förfallit, har Utskottet icke vidare åtgärd att vidtaga, än
ali della förhållande jör Ridderskapet och Adeln tillkännagifva.
Slockholm den 27 Oktober 1863.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-U (skottets Memorial Jil 36.
7
N:o 36.
Anie. till Eip.-Utsk. dea 27 Okt. 1863, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf två punkter i Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 12, rörande väckta frågor om förändring
och förklaring af gällande stadganden angående
skyldighet att bygga och underhålla kyrko-, prestgärdsoch
andra i 26 Kapitlet Byggning a-Balken omförmälda
allmänna byggnader.
Vid föredragning af ofvannämnda betänkande hafva dels Borgare- och BondeStånden
lill Utskottet återremitterat dess hemställan, att de af åtskillige motionärer
gjorda framställningar om utsträckning af byggnadsskyldigheten till vissa för närvarande
derifrån befriade klasser af kommunernas medlemmar, icke för närvarande måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, dels ock Bonde-Ståndet återremitterat Utskottets
yttrande om Riksdagsfullmägtigen Anders Jonssons från Wermlands län förslag,
att taxeringsvärdet måtte i stället för hemmantalet läggas till grund för jordinnebafvares
kyrkobyggnadsskyIdighet, hvarigenom Utskottet hemställt, att ej heller detta
förslag borde för det närvarande af Rikets Ständer bifallas; men enär, enligt hvad
Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag utvisa, dessa Utskottets afstyrkande utlåtanden
blifvit, det förra, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndel, det sednare
af nyssnämnda båda Riks-Stånd jemte Borgare-Ståndet bifallna, vid hvilket förhållande
den i förra punkten behandlade frågan förfallit och den sednare blifvit genom tre
Riks-Stånds beslut afgjord, så har Utskottet icke att i saken vidtaga någon åtgärd;
hvilket Utskottet får härmed för Borgare- och Bonde-Stånden
anmäla.
Stockholm den 27 Oktober 1863.
8 Samm ani. Lag- samt Allm. Beiv- och Ekon.-Utikottets Memorial M 37.
N:o 37.
Anie. tili Exp.-Utsk. den 27 Okt. 1863, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf en punkt af Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 25, öfver väckta motioner om förändrad
röstberäkningsgrund vid prestval samt tillsättande
af klockare, orgelnister och folkskolelärare.
Enligt till Utskottet ankomna utdrag af Riks-Ståndens protokoll har Bonde-Ståndet
till Utskottet återremitterat dess, i anledning af Riksdagsfullmägtige Guslaf Hul/mans
från Nerikes län och Jöns Hundblicks från Göteborgs och Bohus län väckta motioner,
i fråga om kyrkoherdarnes rätt att deltaga i val af klockare, orgelnist och folkskolelärare,
i ofvannämnda betänkande gjorda hemställan, att samma motioner måtte lemnäs
utan afseende, hvaremot betänkandet i dess helhet blifvit af de tre andra RiksStånden
godkändt; och enär i frågor af förevarande beskaffenhet tre Stånds mening
utgör Rikets Ständers beslut, kan icke Bonde-Ståndets återremiss till någon Utskottets
åtgärd föranleda;
hvilket Utskottet får för Bonde-Ståndet härmed vördsamligen anmäla.
Stockholm den 27 Oktober 1863.
Nto 38.
Sawiho.ii< tåg- sami liim. Hesa.- och Ekon.-dt*koftets Memorial .Ss 38.
M:o 38.
Ank. lill Ex|>.-Utsk. deu 27 Okt. 186H, kl. 6 e. lil.
.Memorial, i anledning af återremiss af Sammanfatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 27, öfver väckta motioner om af skaffande af prestor
h pastoralexamen inför Konsistorierna m. m
Enligt
från Riks-Stånden ankomna protokolls-utdrag har ofvannämnda Betänkande
blifvit af Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterad!, men af de öfriga Riks-Stånden
bifallet; vid hvilket förhållande och då i frågor af förevarande beskaffenhet tre Stånds
mening utgör Rikets Ständers beslut, Bonde-Ståndets återremiss icke kan till någon
Utskottets åtgärd föranleda,
hvilket Utskottet [år för Bonde-Ståndet härmed vårdsamligen anmäla.
Stockholm den 27 Oktober 1863.
Bih. till ti. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 16 Haft.
2
Stockholm, trye kl hos E. Westrell, 1; <i 3
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltels Betänkande JYi 39. 1
\so 39.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Okt. 1865, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om forändrade
stadganden i afseende å frejdebetyg.
Motioner i detta ämne hafva blifvit väckta inom Hfögvördiga Preste-Ståndet af
Komminister Afzelius [JVs 83), inom Yäliofl. Borgare-Ståndet af Herr J. Sundvallson
(JV2 62) samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Ola
Olsson från Blekinge län (JV2 179) och Riksdagsfullmägtigen J. Fredrik Hallström
från Stockholms län (JV2 338), hvilka motioner, tillika med den vid remitterandet
af Komminister Afzelii motion hos Högv. Preste-Ståndet hållna diskussion samt ett
af Herr L. V. Henschen i anledning af Herr Sundvallsons motion hos Yäliofl.
Borgare-Ståndet hafdt yttrande, blifvit remitterade till Lag-Utskottet, men jemlikt
43 § Riksdags-ordningen behandlats af Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet.
Ola Olsson har, med erinran, hurusom det svenska presterskapet vore öfverhopadt
med en mängd verldsliga bestyr, hvilka i högsta grad menligt inverkade på
dess rent presterliga verksamhet, uttryckt den förmodan, att presterskapet skulle
med glädje helsa en förändring, som gjorde möjligt för detsamma att uteslu
tande
egna sin verksamhet åt församlingens själavård, och förklarat syftemålet med
motionen vara att lyfta en, om också ringa, börda från prestens axlar. Innan
kristendomen hunnit att slå rigtig rot bland folket, kunde det hafva varit nödvändigt,
att presten gaf den som ville ingå i Statens tjenst, som ville söka borgerskap, som
ville träda i äktenskap och så vidare, bevis om att han innehade nödig kristendomskunskap,
och att han icke var behäftad med hednisk vidskepelse; men sedermera
hade presterskapet företagit sig att föra bok öfver folkets sedliga tillstånd och att
efter dessa böcker aigifva såkallade frejdebetyg, hvarigenom presterna trott sig såsom
censorer hafva folket helt och hållet i sina händer. Det vore öfverflödigt att pärn
lill B. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 17 Häft. l
2 Sammans. Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-UlskoUels Betänkande JYs 39.
peka alla de obehag, som af dessa merändels på prestens enskilda omdöme beroende
frejdebetyg orsakats. Genom ett tvetydigt ord, genom en endast till hälften
framkastad insinuation kunde presten lätt nedsätta en person i medmenniskors
ögon. Häraf lede egentligen den futtigaste delen af folket. Om en fattig arbetare
några gånger råkat att vara öfverlastad af slarka drycker, egde presten rätt att i
hans frejdebetyg säga honom vara begifven på dryckenskap; den som sökte sitt arbete
utom socknen, blefve lätt en kringstrykare; den som ej ginge i sockenkyrkan,
ej sällan en uppenbar hädare. Stundom skrefve presten: »så vidt mig veterligt är»,
och redan denna låtsade okunnighet innebure en kränkande förmodan derom, att
en persons frejd vore tvifvelaktig. Folket hade nu vuxit ifrån detta förmynderskap;
den enskildes lif och handlingar anginge ej presten och denne borde således ej hafva
större rätt, än hvar och en annan menniska, att deröfver uttala sitt enskilda omdöme.
På dessa skäl föreslår Ola Olsson:
»att presterskapet icke må ega rättighet att hädanefter utfärda frejdebetyg,
utan att dessa måtte utfärdas af vederbörlig domstol eller mantalskommissarie^
och endast innehålla, huruvida en person är, eller icke är för vanärande
brott straffad.»
Utskottet, som lika med motionären anser det vara önskvärdt, att presterskapet,
såvidt möjligt är, befrias från de verldsliga bestyr, hvilka inverka störande på den
presterliga verksamheten, finner icke denna grundsats vara tillämplig på det af motionären
klandrade förhållande. Själavården, som utgör presterskapets egentliga uppgift
och ändamål, kan icke vara rätt verksam, utan stöd af de institutioner, hvilka
betinga kyrkodisciplinens existens; för denna åter äro föreskrifna kyrkoböcker af framstående
vigt. Dessa gifva presten en öfversigt öfver församlingen, och äro honom
en ledning dertill, att ingen del af densamma må blifva i saknad af hans verksamhet,
på samma gång de sätta honom i tillfälle att bedöma, hvar hans arbete företrädesvis
är behötligt för det ondas afvärjande eller botande. Men Staten har efter
hand för sina ändamål begagnat sig af kyrkans disciplinära institutioner. Kyrkoböckerna
hafva fått tjena såväl den officiela statistiken, som ock för polisändamål;
de ha fått en icke ringa vigt såsom bevisningsmedel i privaträttsliga förhållanden. Af
detta deras användande för främmande ändamål får man likväl icke låta förleda sig
att misskänna deras ursprungliga betydelse af kyrkans handlingar, eller att förneka
deras nära sammanhang med den presterliga verksamheten. De äro i gällande
grundlag uttryckligen ställda i ett olika förhållande med andra offentliga handlingar.
Tryckfrihetsförordningen i 2 § 4 mom. stadgar: »att ingen må tillåtas att, i andra
fall än allmänna lagen och nu gällande författningar utstaka, meddela eller till tryek
utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande
handlingar, i afseende på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de
lända dem till skada och förklenande.» Staten, som för egna ändamål begagnat sig
af kyrkans anteckningar, har med afseende å medborgarnes säkerhet icke ansett det
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 39. 3
vara rådligt att tillåta enskilda personer, i eller utom kyrkan, att följa exemplet’
och har tillika genom ofvananförda, i Grundlagarne innefattade förbud, åtminstone på ett
indirekt sätt, erkänt kyrkans rätt att för sina ändamål föra anteckningar af egenskap
att icke böra offentliggöras. Denna rätt har ej eller motionären uttryckligen
bestridt; men han åsyftar att vinna inskränkning i afseende å de fall, der, enligt
hänvisningen i ofvananförda § af Tryckfrihets-förordningen till allmän lag och nu
gällande författningar, det är presterskapet tillåtet och anbefaldt att meddela utdrag
af kyrkoböckerna, äfven om dessa äro för enskilde personer förklenande. Det tillhör
således Utskottet att tillse, i hvilka särskilda fall sådant är medgifvet, och på
hvilka skäl sådant medgifvande sig grundar.
Blott i ett enda fall, kan prestbetyg lagligen ega det vidsträckta innehåll, med
afseende hvarå motionären rigtat sitt klander mot de nuvarande förhållandena. Det
är nemligen föreskrifvel genom Kongl. Förordningen den 11 Juli 1753, att, så
snart någon för begånget brott gripes, skall vederbörande kronobetjent taga skriftligt
bevis af presterskapet i socknen, der den angifne vistats, hurudan hans kunskap
i kristendomen är, samt huru hans lefverne och förhållande varit, hvilket be
vis
bör, då den brottslige för rätta ställes, hos domaren ingifvas och sedan ransakningen
åtfölja. I hvarje brottmålsransakning och särdeles vid de grofva brott, der
häktning sker, är af vigt, att de fullständiga upplysningar om den tilltalades personliga
förhållanden vinnas, som kunna leda såväl till brottets fullkomliga upptäckande
och bevisande, som till brottslighetens bedömande. Lagstiftaren bar — med
skäl synes det Utskottet — ansett, att presterskapet, framför andra personer, skulle
vara egnadt att meddela dylika upplysningar, och derföre genom nämnda Kongl.
Förordning stadgat, att domaren icke må, under inhemtande af upplysningar från
andra håll, förbigå presten. Om i sådana fall prest meddelar uppgifter, hvilka icke
kunna af honom med bevis styrkas, eller uttrycka åsigter, som grunda sig allenast
på hans enskilda uppfattning, och detta inflyter i ransaknings-protokollen, så sker
dermed ingenting annat än med hvarje aflagdt vittnesmål eller hvarje upplysningsvis
hörd persons berättelse. Lagstiftaren har för rättvisans skull ansett nödigt,
att ransakningen må äfven i delar af sistberörda beskaffenhet vara offentligheten
underkastad, och utan större risk för den tilltalades medborgerliga anseende kan
prestens omdöme angående hans person äfven uttalas. För den oskyldigt anklagade
bar lagen i alla fall beredt den upprättelse, som ligger i ett friande utslag. Utskottet
finner alltså icke någon betänklighet vid att den genom ofvananmärkta Kongl.
Förordning den 11 Juli 1753 stadgade skyldighet för presterskapet, att meddela
yttrande om häktade personers förhållande i deras lefverne, fortfarande varder bibehållen.
I intet annat fall än det här ofvan nämnda eger presterskapet rätt att meddela
på kyrkoböckerna grundadl betyg om personers sedlighet och lefverne i allmänhet,
så framt det blir af förklenande innehåll. Genom särskilda författningar är
4 Sammans. Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande JV§ 39.
dock i en mängd fall föreskrifvet dels om prestattester angående kristendomskunskap,
hinderslöshet tili äktenskap, vederhäftighet, fattigdom hehof af pension eller
annat allmänt understöd m. m., hvaremot motionären icke haft något att invända,
och hvarom således nu ej är fråga, dels om betyg angående frejd i dess egentligaste
och inskränkta betydelse, d. v. s. huruvida en person varit dömd för vanfrejdande
brott eller icke. Utskottet återkommer här nedan till frågan, hvad som menas med
vanfrejdande brott, och hvilken omfattning dylika betyg rätteligen böra ega. Ola
Olsson har för sin del icke yrkat någon förändring derutinnan. Det återstår såle
des,
med hänsyn till Ola Olssons motion, allenast alt pröfva hans förslag om öfverflyttande
från presterskapet till domstolarne och mantals-kommissarierne af åliggandet
att utfärda frejdebetyg, och Utskottet tror sig, med afseende derpå, endast behöfva
erinra, alt, under det, genom Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1895, hvarom
vidare här nedan säges, presterskapet genom förmedling af kronobetjeningen från
domstolarne erhåller uppgifter på de personer inom de särskilda församlingarne, som
genom begångna brott gjort sig till föremål för kyrko-disciplinär behandling, och
deri eger en ledning för utfärdande af frejdebetygen, domstolarne och mantals-kommissarierne
deremot icke på något sätt äro satte i tillfälle att ega kännedom af de
förhållanden, om hvilka frejdebetygen böra innefatta upplysning.
Utskottet har ofvan visat, att presterskapet icke lagligen eger den vidsträckta
magt, i afseende på utfärdandet af betyg, grundade på kyrko-böckerna, som Ola
Olsson, enligt innehållet af hans motion, synes hafva förutsatt; och om den händelse
skulle hafva inträffat, att prestman derutinnan öfverskridit sin befogenhet eller
ock tillåtit sig att eljest skriftligen meddela för personers anseende förklen liga omdömen
om deras frejd och uppförande, stödjande sig allenast å prestens eget omdöme
eller andra personers utsago, kunna sålunda begångna fel i embetets utöfning
väl utgöra föremål för laga beifran, men böra icke blifva anledning till förändringar
i lagstiftningen. Utskottet får alltså vördsamligen hemställa,
att Ola Olssons ifrågavarande motion mätte lemnäs utan afseende.
Komminister Afzelius, Herr Sundvallson och J. Fredrik Hallström åsyfta sammanstämmande,
att, med afseende å det för en straffad persons framtid menliga förhållande,
att uppgilten om det af honom begångna brottet för alltid qvarstår i
prestbetyget, föreskrifter måtte meddelas derom, att denna uppgift efter någon viss
eller på särskild pröfning beroende tid måtte ur straffad persons prestbetyg uteslutas.
1 sådant hänseende föreslår Komminister Afzelius:
.^»att Rikets Ständer måtte för sin del besluta och hos Kongl. Maj:t anhålla
om utfärdandet af en författning, hvarigenom det må medgifvas, att den,
som föröfvat brott, men detsamma djupt och allvarligt ångrat samt derefter
under en tiderymd af t. ex. efter första resan brott 5 år, efter andra resan
10 år och efter tredje resan 15 är ådagalagt ett i allo godt och oklandradt
Sammans. Lag- samt Allm. Hes k.- och Ekon.-Ulskottets Betänkande M 39.
5
uppförande, må kunna befrias från det klandrande vitsordet om sin frejd i
prestbetyget, samt att prestman, som på förr anförda skäl borttager den genom
det för längesedan begångna brottet i prestbetyget influtna anmärkning
och afgifver vitsord om god frejd, icke derför må kunna under åtal ställas.»
eller, derest detta förslag skulle anses ega för stor utsträckning:
»att Rikets Ständer åtminstone måtte hos Kongl. Maj:t förorda det lagstadgande,
att för prestman icke förefinnes hinder att, då någon efter första
resan brott kommit till sann ånger och derefter i 5 eller 10 år ådagalagt
ett godt och oklandradt uppförande, från prestbetyget borttaga den genom
brottet tillkomna anmärkningen mot frejdén och för den sålunda förbättrade
vitsorda, att hans frejd är oklandrad.»
Herr Sundvallson åter har föreslagit,
»att, derest ej prestbetygen kunna helt och hållet afskaffas, allt omförmälande
deruti om undergånget straff må fem år efter bestraffningens verkställande
vara alldeles förbjudet, derest den bestraffade icke derförinnan återfallit
i förnyad brottslighet af samma art;»
och har vid remissen af denna motion Herr Henschen i sitt ofvan omförmälda yt
trande
yrkat:
att den af Herr Sundvallson föreslagna tiden måtte nedsättas till två år.
Riksdagsfullmägtigen J. Fredrik Hallström har, jemte det han gjort framställning
derom, att en straffad person måtte anses hafva åter lörvärfvat medbor
gerligt
förtroende och alla en medborgares rättigheter, då han visar sig under 5
år efter utståndet straff icke hafva blifvit för nytt brott dömd, eller derifrån i
brist af bevis frikänd, öfver hvilken del af motionen Lag-Utskottet i dess Betänkande
JV2 35 sig utlåtit, tillika föreslagit.
»att den straffade efter ytterligare fem pröfvoår måtte få anmärkningen
borttagen från sin prestattest och icke mera kunna tillräkuas sitt förra brott vid
någon domstol, eller i hvad angelägenhet det vara må.»
Utskottet kan icke underlåta att tillstyrka Rikets Ständer ett allvarsamt behjertande
af de skäl, som föran led t motionärerne till framställande af ofvanberörda
förslag. I det kristliga begreppet af straff ligger tillika ett begrepp om förso
ning,
och samhället mäste derföre, i följd af sjelfva sin kristliga karakter, förstå
ej mindre att straffa, än äfven att förlåta. Men ingenting kan vara mera egnadt
att motverka sistnämnda moment i straffrätten, än det nuvarande förhållandet med
frejdebetygen. Den som en gång gjort sig skyldig till ett brott af den beskaffenhet,
att uppgift derom influtit i prestbetyget, kan icke ens genom den fullständigaste
bättring blifva fri från den bränmärkning, som sålunda vidlåder honom; genom hela
sitt lif måste han vidkännas följderna af sitt brott. Ingenting kan heller mägtigare
än denna bränmärkning för hela lifvet bidraga att qvarhålla den brottslige
inom brottslighetens sfer. Gällande ekonomiska logar utestänga för alltid den van
-
6 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 39.
frejdade från utöfvandet af vissa yrken och tjenstebefattningar, och enskilde om ån
aldrig så varma vänner af menskligheten, måste dock med afseende å sin egen säkerhet
hysa farhågor att i sin tjenst eller sitt arbete använda personer, hvilka
oskiljaktigt lora med sig ett ä det allmännas vägnar dem meddeladt bevis, att de
äro brottslingar. Dertill kommer, alt den som möj'igen en gång af svaghet felat,
och derför af Staten, på enahanda sätt som den grofsta brottsling, stämplats till
missdådare, gripen af förtviflan, förhärdas och anser sig för sin återstående lifstid
hä nvisad uteslutande till brottets bana. I detta afseende verka nuvarande förhållanden
med frejdebetygen på alldeles samma sätt, som de, just med hänsyn dertill,
för längesedan ur lagstiftningen utdömda skam- och kroppsstraffen. Under striden
mellan den förödmjukande känslan af vanära och omöjligheten att blifva ansedd såsom
en redlig samhällsmedlem å eria sidan, samt, å den andra, begäret att’ förbättra
sin ställning och återvinna förloradt anseende, kommer den straffade ofta
i frestelse att genom förfalskning af sitt prestbetyg begå ett nytt brott. Detta
slag af förfalsknigar äro de talrikast förekommande af alla olika förfalskningsbrott,
och deras bestraffande är deri motbjudande, att de ofta stå i samband med det
allvarligaste uppsåt till bättring. I betraktande af alla dessa beklagliga omständigheter,
måste det för lagstiftningen vara en den vigtigaste uppgift att söka utfinna
något medel, hvarigenom, utan kollision med öfriga statsändamål, ofvanberörda för
rättstillståndet menliga förhållanden må kunna undanrödjas.
Vid sist hä line riksdag hade Utskottet till behandling en motion, innefattande
hulvudsakligen samma förslag, som nu blifvit af Komminister Afzelius framstäldt, eller
åsyftande att införa en på presterskapets pröfning beroende rehabilitation. Utskottet
fann då betänkligheter mot att tillstyrka förslaget, hufvudsakligen af följande skäl.
Dels ansågs det vara omöjligt att kontrollera, huruvida en straffad person under
loppet af en längre tid, då han tilläfventyrs ofta ombytt vistelseort, oafbrutet visat
ett sådant förbät Irad t uppförande, att han gjort sig förtjent af rehabilitation; dels
ansåg man, att, då prestbetyget vore det enda medel, hvarigenom domaren kunde
erhålla kännedom derom, huruvida en för något brott tilltalad person förut begått
förbrytelse af samma slag, skulle, ifall vittnesbördet derom utelemnades i prestbetyget,
lagarne om iteration icke kunna tillämpas; dels slutligen anmärktes det, att,
om också en persons frejd under tio år efter ett begånget vanhedrande brott varit
den bästa, det likväl icke skulle vara rigtigt att förbjuda allt omnämnande i hans
frejdebetyg af förbrytelsen, enär ingen själasörjare kunde åläggas intyga, att en för
brott straffad person aldrig varit för sådant tilltalad. Oaktadt alla dessa betänkligheter
fann Utskottet dock förslaget vara så behjerlansvärdt, att Utskottet uttryckte
önskan, att vid strafflagarnas förestående kodifikation det ånyo måtte komma under
öfverläggning
Det nya strafflagförslaget är nu af Rikets Ständer hufvudsakligen antaget, och
den tidpunkt således kommen, som, enligt Utskottets vid förra riksdagen yttrade
Sammans. Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 39. 7
mening, är för den ifrågavarande förändringen lämpligast. Lag-Utskottets ledamöter
hafva inom Utskottet gifvit tillkänna, att äfven denna fråga tagits i öfvervägande
vid strafflagförslagets granskning, och Sammansatta Utskottet har i vissa
stadganden af nämnda förslag trott sig finna en nyckel till frågans lösning, hufvudsakligen
på den grund att vanlrejdsbegreppet derigenom erhållit en ny och af
beholvet påkallad närmare bestämning.
För att det nya begreppet om vanfrejd lättare må till sin betydelse kunna
uppfattas, anser Utskottet sig böra i sammanhang dermed redogöra för den ställ
ning, nämnda begrepp intager i nuvarande lagstiftning och lagskipning. Det förakt
och den vanheder, som i det allmänna omdömet åtfölja brottet, ega en så fast
grund i rättskänslan, att motsvarande påföljd för brottet äfven måst i lagstiftningen
beredas; och har denna förekommit under olika former. 1734 års lag känner
allenast en sådan påföljd nemligen ärans förlust. Strafflaglörslaget har bibehållit
denna under det förändrade namnet: förlust af medborgerligt förtroende för
alltid, och innehåller i dess 2 Kap. 19 § en beskrifning på denna påföljd af brott
i följande ordalag: »Den, som till förlust af medborgerligt förtroende dömd är,
håfve förverkat embete, tjenst eller annan allmän befattning, som af honom innehafves;
vare ock under den tid påföljden honom ådömd är såsom vanfrejdad ansedd
och förty utestängd från alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas
tillgodonjuta tide god frejd erfordras;» hvarigenom lagstiftningen är på väg att vinna
en bestämdhet i denna del, som alldeles saknas i 1734 års lag i fråga om »ärans»
förlust. — Men folkets rättsmedvetande har icke, såsom lagstiftningen, åtnöjt sig
med en enda art af brotten åtföljande vanheder. Många brott, som icke varit
belagda med påföljd af sådan beskaffenhet, hafva, utan något lagens stadgande derom,
blifvit i allmänna omdömet stämplade såsom till en viss grad vanhedrande, och
denna föreställning, att vissa brott medföra en till ärans förlust gränsande vanfrejd,
har icke varit utan inflytande på lagskipningen. Sålunda, då 17 Kap. 7 §
Rättegångs-Balken stadgar, att den som blifvit »ärelös dömd» icke är vittnesbär,
har detta äfven tillämpats å dem, som, utan att hafva mistat äran, blifvit dömda
för s. k. vanfrejdande brott. Benämningarne »vanfrejdad» och dess motsats »välfrejdad»
äro äfven kända såväl af allmänna lagen i åtskilliga dess civila och processuela
delar,|som af den konslitutionela och ekonomiska lagstiftningen, men ingenstädes
i den kriminela delen af lagen förekommer vanfrejd såsom laglig påföljd
af brott. Stor osäkerhet är i följd deraf rådande i fråga om, hvilka brott äro för
vanfrejdande att anse, och man torde utan fara för motsägelse kunna påstå, att
allmänna rättskänslan och lagskipningen allenast deri äro ense, att stöld bör för
sådant räknas. Dock har i allmänna föreställningssättet till följd af vissa äldre
lagstadganden, och i praktiken, t. ex. vid uppställningen af den judiciela statistiken,
i anledning hufvudsakligen af vissa nyare till kyrkotukten hörande förordningar,
de s. k. vanfrejdande brottens antal efter hand erhållit en tillökning, som
8 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande M ,39.
synes hotande för den nödvändiga vården om statsmedlemmarnes medborgerliga anseende.
De brott, som enligt den gamla lagstiftningen medförde skamstraff eller
kroppsstraff, eller begge dessa slag af straff i förening, hafva sålunda i första rummet
räknats dit, och derjemte alla de brott, hvilka enligt den lagstiftning, som
gällde före den 4 Maj 1855, voro belagda med kyrkoplikt, hvilken institution,
enligt hvad kändt är, hade urartat till ett skamstraff. Då sistnämnde dag såväl
skamstraffen som kyrkoplikten försvunno ur strafflagarne, trädde i stället för den
sednare enskild skrift; och för att bereda verkställighet deraf förordnades särskildt
samma dag, huru domstolarne skulle genom kronobetjeningen meddela presterskapet
uppgift på de personer, som blifvit dömda för brott, hvilka voro med denna påföljd
belagda Enligt Kongl. Kungörelsen angående vederbörandes skyldighet att
upprätta och till presterskapet aflemna förteckningar öfver personer, som varda sakfällda
eller under framtiden ställda för vissa förbrytelser den 4 Maj 1855, skulle
domstolarne sålunda meddela presterskapet förteckning å dem, som blifvit dömda
eller under framtiden ställda för gröfre brott, nemligen de, som angå lif eller ära,
tjufnader och sådana förbrytelser, som icke blott med penningar få försonas, och
i öfrigt alla de, som äro af den beskaffenhet, att den sakfälide icke får komma i
åtnjutande af den Heliga Nattvarden, innan han låtit sig enskildt skriftas och aflösas;
och räknas till sistnämnda klass, enligt den samma dag utfärdade Kongl.
Förordningen angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens upprätthållande, den, som
gjort sig skyldig till dödsstraff, men af nåd njuter förskoning till lifvet, eller till
hel eller half mansbot, eller till straff för det han obetänkt eller af hastighet lastat
Gud, Hans Heliga Ord eller Sakramenten, eller lör rån, der ej dödsstraff derå
följer, för stöld eller snatteri, för tvegiftesbrott, för blodskam eller lägersmål i förbudna
leder, om dödsstraff derför ej eger rum, för hor eller lönskaläge, för det
han varit drucken eller eljest gjort oljud i kyrka under gudstjenst eller annorstädes,
der gudstjenst hålles, eller gått drucken eller oskriftad till Nattvarden, eller,
sedan han af presten, enligt kyrko ordningen, blifvit varnad att derifrån sig afhålla,
eller öfverlallit någon med hugg och slag i kyrka under gudstjenst eller annorstädes
der gudstjenst hålles, eller slagit eller smädat sina föräldrar; äfvensom kona,
som blifvit dömd för vållande till fosters död efter sednare mom. i 16 Kapitlet 1
§ Missgernings-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 20 januari
1779. I brist af andra stadganden har man i de äldre lagbuden af ofvan antydt
innehåll och i nyssnämnda begge förordningar sökt den lagliga bestämningen af det
nuvarande begreppet om vanfrejd. ehuru visserligen de flesta af ofvannämnda brott
icke enligt allmänna föreställningssättet äro vanfrejdande. Då, på sätt ofvan förmäles,
presterskapet i vissa fall har sig ålagdt att meddela intyg om personers frejd, har det
under förhandenvarande förhållanden inom lagstiftningen otvifvelaktig! varit rättast, att
presterskapet grundat sådana betyg på de enligt ofvannämnda Kongl, Kungörelse med
delade
Sammans. Lag- Samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskoltets Betänkande JYs 39. 9
delade officiela uppgifter; och Utskottet kan icke frångå sin vid sista riksdagen uttalade
åsigt, att, med nuvarande lagstiftnings ofullständighet i afseende på frejdbegreppet,
prest icke skäligen kan anbefallas att vid utfärdande af frejdebetyg fördölja,
hvad sorn sålunda officielt blifvit honom meddeladt, en åsigt sorn äfven funnti
försvarare vid den diskussion, sorn inom Prés te-Ståndet föregick remissen af Komminister
Afzelii motion. Genom vanfrejds-begreppets härledande Ur ofvanomförmälda
förhållanden erhålla emellertid frejdebetygen en större omfattning, än för de med
dem afsedda ändamål erfordras. Många af de brott, hvilka äro belagda med enskild
skrift, och om hvilka presterskapet af sådan anledning erhåller officiel underrättelse,
i synnerhet de, sorn under kyrkopliktens tid voro belagda allenast med den
ringare kyrkodisciplinära påföljden af sådan skrift, nemligen snatteri, dråp af vållande,
tvegifte och lägersmålsbrott, abses icke egentligen för vanfrejdande, men uppgift om
dem inflyter icke dess mindre i prestbetygen, och till följd deraf kan icke den, som
gjort sig skyldig till någon af nyssnämnda förseelser, vidare, såsom det efter allmänna
språkbruket heter, »få rent prestbetyg.» Om det också, med afseende å de
polisändamål, för hvilka frejdebetyg äro föreskrifna. kan vara skäligt och med god
ordning öfverensstämmande, att, der en person gjort sig skyldig till brott möt
annans eganderätt och derigenom mot sig sjelf gifvit anledning till misstanke om
brottsliga anlag, allmänheten på något sätt beredes tillfälle att taga sig till vara för
en sådan person, så förefinnes dock ej skäl, hvarföre en dylik varning skulle qvarstå,
äfven efter det den brottslige genom en längre tids obrottslig vändel sjelf undanröjt
anledningen till misstanke, helst denna varning, iklädd en officiel form, alltid
innebär en förminskning och kränkning äf personens medborgerliga anseende.
Osäkerheten i lagstiftningen angående vanfrejd har sålunda i väsendtlig mån
bidragit till de öfverklagade, ofvan anmärkta Svåra olägenheterna, äfvensom sammanbangit
mellan denna lagstiftning och åtskilliga för andra ändamål gifna städgäniden
hafva utgjort de hinder, som hittills ställt sig i vägen för en förbättring; rtteh
ur dessa svårigheter bereder straffiagförslaget en utväg, hvarigenom man kommer
till ungefär samma resultat, som motionärérne önskat. Komminister Afzelius vill
åt presterskapet öfverlemna att bedöma, huruvida brottslingens ånger och bättring
gjort honom värdig af rehabilitation; men dä det med afseende å de borgerliga sträffens
och dermed förenade påföljders rent verldsliga betydelse icke lärer vära lämpligt att
för denna pröfning taga presterskapets biträde i anspråk, samt det, på sätt Utskottet
vid sednäste riksdagen anmärkte, icke är möjligt att under den längre tid, Sorn
för sådan pröfning erfordras, oafbrutet kontrollera brottslingars Uppförande; s'å ligger
nära till hands én täbke, sorn n armare ö f v ert1 rt s s t ä m mer med Herrät Sundvallsohs
och Henscbens samt J. Fredrik Hallströths förslag, ehuru deh fratfiför desamma
eger det företräde att icke äiltäga eb vid alfa grader af brottslighet lika tid för
vanhederns försvinnande, hemligen ätt domstolarne, i sammanhang med brottets béBih.
till R. St. Prut. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 17 Haft. 2
10 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Viskottets Betänkande M 39.
dömande, tillika skulle kunna, med hänsyn till detsamma? svårare eller lindrigare
beskaffenhet och brottslingens derigenom ådagalagda sinnesart, bestämma, huru länge
misstanken oro fortfarande brottslighet eller vanhedern såsom hrottets påföljd bör
hvila öfver den straffade, och huru länge följaktligen den offentliga varningen bör
qvarstå i prestbetyget. På denna grund stödjer sig strafflagförslaget, då det tillegriar
lagen det från rättsmedvetandet, sederna och lagskipningen hemtade, men
hittills föga utvecklade begreppet om vanfrejd under en bestämd lorm och med
den nya benämningen förlust af medborgerligt förtroende för viss tid. Sjelfva det
nya namnet uttrycker fullständigt, hvad dermed menas, och dessutom är, på sätt
ofvan förmäles, i lagförslagets 2 Kap. 19 § närmare beskrifvel, hvari denna påföljd
består. I motsats mot nuvarande förhållandet med vanfrejden skall aldrig
någon tvekan behöfva uppstå, vid hvilka brott denna vanhedrande påföljd eger
rum. Såsom 1734 års lag. i fråga om ärans förlust, så har lagförslaget, i fråga
om förlust af medborgerligt förtroende, vare sig för alltid idler för viss tid, uttryckligen
utsatt, när sådan påföljd eger rum, äfvensom att den skall ådömas, och
icke, såsom hittills, vara en af sjelfva brottets beskaffenhet gifven följd. Den nya
lagens mening är tydligen, att i intet annat fall, än der lagen sådant stadgar, och
domstol dertill dömt, ej heller i vidsträcktare mån, skall brottet draga vanheder
med sig; och lör att denna lagens mening må blifva en verklighet, är det, med
afseende å de nuvarande förhållandena, en nödvändig följd af den nya strafflagen,
alt ofvan anförda särskilda stadganden. som sammanhänga med det gamla sväfva
n d e begreppet af vanfrejd och för närvarande utgöra den enda lagliga grunden
för frejdebetygs utfärdande, varda till de nya förhållandena lämpade eller åtminstone
hänvisade till den plats inom lagstiftningen, som dem egentligen tillkommer
eller kyrkotuktens område. Dertill fordras, enligt Utskottets åsigt, dels att — om
ock olvanomförrnälda Kongl. Kungörelse den 4 Maj 1855 för kvrkodiscipiinens skull
bör bibehållas i gällande kraft, — det uttryckligen varder förklaradt, att med
frejdebetyg allenast menas intyg derom, huruvida en person vid det tilllälle, då
frejdebetyg utfärdas, lagligen är i åtnjutande af medborgerligt förtroende, eller icke,
samt, i sednare händelsen, för huru lång, återstående tid han skall vara sådant förtroende
förlustig, dels att särskilda förekrifter meddelas, huru presterskapet, oberoende
af de till kyrkodisciplinen hörande uppgifter, må erhålla skyndsam, säker
och fullständig underrättelse, om de domstols- eller regeringsåtgärder, af hvilka enskilda
personers medborgerliga rättigheter kunna vara beroende, dervid, enär det
är omöjligt för domstolarne, med nuvarande sätt för ämlringssökande i brottmål,
att veta om deras utslag vinna laga kraft eller ej, och med afseende å vigten
deraf att, då stadgandena om den ifrågavarande påföljden af brott hafva till ändamål,
bland annat, att bereda allmänheten säkerhet mot brottsligt sinnade personers
angrepp å eganderätten, sådan påföljd ofelbart och skyndsamt kommer till
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollets Betänkande M 39. - 11
verkställighet, Utskottet anser sådana föreskrifter böra meddelas, att påföljden må
gå i verkställighet utan hinder af besvär,
Om sålunda, i konseqvens af den nya lagstiftningen, en bestämd förklaring på
betydelsen af frejdebetyg varder meddelad, bör icke längre för presterskapet qvarstå
någon betänklighet mot att ur betyget utesluta sådana upplysningar om personen i
fråga, hvilka väl för kyrkotuktens skull kunna vara presterskapet officiel t meddelade,
men som icke. enligt lagen, inverka på frågan om frejdén, en betänklighet, som, enligt
hvad ofvan nämnes, under nuvarande obestämda förhållanden, måste erkännas
vara berättigad.
Hvad angår farhågan derför, att den af Utskottet föreslagna förändringen skulle
kunna hindra iterationslagarnes tillämpning, så har det visserligen icke undgått Utskottets
uppmärksamhet, att, derest en person, som undergått straff för brott, der
iterationsstraff eger rum. sedermera, men först efter det den tid gått tillända, för
hvilken förlust af medborgerligt förtroende blifvit honom ådömd, återfallit i brott
af enahanda beskaffenhet, det frejdebetyg, som honom dä meddelas, icke skulle innehålla
upplysning om den förut undergångna bestraffningen, till följd hvaraf han
skulle kunna komma att undgå den skärpning af straffet, som enligt lagen är en
särskild följd af iterationen, vare sig denna inträffar längre eller kortare tid efter
den föregående bestraffningen; men Utskottet har icke ansett denna omständighet
ensam böra utgöra ett hinder för det ifrågasatta stadgandet. Den straffskärpning,
som för vissa brott är beroende af iterationen, synes icke vara så väsendtligen skiljd
från den förhöjning i straffet, som enligt det antagna latitud-systemet följer af de
med brottet förenade försvårande omständigheter, att andra reglor för bevisningen
böra gälla i det ena afseendet, än i det andra; och då, i fråga om försvårande
omständigheter, det väsendtligen beror på åklagaren att åstadkomma bevisning om
sådana, hvarförutan domstolen icke blir i tillfälle att vid straffmätningen taga dem
i beräkning, så anser Utskottet, att man, äfven i afseende å straffskärpningen för
iteration, kan öfverlemna åt åklagaren att genom förebringande af bevisning om
förut undergången bestraffning bereda tillämpning af det derpå beroende högre straffmåttet
De upplysningar, som erfordras för åstadkommande af denna del af bevisningen,
kunna åklagarne lätteligen förskaffa sig från Konungens Befallningshafvande,
domstolarnes arkiver samt straffängelserna, och lära vanligen ej eller sakna
ledning dervid af allmänhetens kännedom om dylika förhållanden. Skulle någon
gång i fall, der förut undergången bestraffning vore känd, dock inträffa att åklagare
till undvikande af del besvär, som kunde vara förenadt med anskaffandet af
de ifrågavarande bevisningsmedlen, läle frågan om iterationsstraffet falla, så vore
detta å bans sida ett tjenstefel, och skadan deraf för det allmänna vöre i alla fall
ringa.
På nu anförda skäl får Utskottet vördsamligen tillstyrka,
alt Jii/cets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit
12 Sammans. Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 39.
anhålla, att, derest strafflagförslaget varder, i det skick Rikets
Ständer detsamma antagit, af Kongl. Majit såsom lag ntfärdadt,
Kongl. Maj:t läcktes i sammanhang dermed i nåder förklara,
att, i de fall, då enligt särskilda författningar det är presterskapet
anbe/aldt att meddela betyg om personers frejd, dermed allenast
förstås intyg, huruvida den ifrågavarande personen, vid den
tid dä frejdebetyget meddelas, lagligen är i åtnjutande af medborgerligt
förtroende, eller genom domstols utslag, deri ändring ej
skett, är dömd sådant förlustig, och i sistnämnda fall, huruvida han
för alltid är förlustig medborgerligt förtroende, eller vid hvilken
tid den honom sålunda ådömda påföljd af brott upphör;
samt derjemte i nåder förordna:
att, då någon blifvit dömd medborgerligt förtroende för alltid eller
för viss tid förlustig, del skall åligga domstolen, som i målet dömt,
att ofördröjligen genom transsumt af utslaget derom meddela underrättelse
till kyrkoherden i den församling, der den dömde är
kyrkoskrifven, äfvensom att, i den händelse sådant utslag blifvit af
Hofrätt eller af Kongl Majit, i fråga om berörda påföljd, ändradt,
eller medborgerligt förtroende blifvit af Kongl. Maj:t i nådeväg
återskänkt, det skall åligga vederbörande Hofrätt eller föredragande
hos Kongl. Maj:t, att på enahanda sätt derom meddela
Ib 191,101 cnc®3nB liiuna moa
Stockholm den 27 Oktober 1863
Reservationer:
af Herr Henschen;
af Herr Börjeson, i fråga om Utskottets hemställan i afseende på Riksdagsfullmägtigen
Ola Olssons motion.
Doktorerne Emanuelsson och Ternström hafva begärt att få antecknadt, att de
icke öfvervarit ärendets behandling i Utskottet.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 40.
JV:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Nov. 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 39, öfver väckta motioner om förändrade stadganden
i afseende å frejdebelyg.
Vid föredragningen af ofvannämnda Betänkande har detsamma blifvit återremitteradt
af Ridderskapet och Adeln, men oförändradt bifallet af BorgareStåndet
och hufvudsakligen godkändt af Preste- och Bonde-Stånden, hvilka begge
sistnämnda Stånd likväl vidtagit följande ändringar i det framlagda förslaget.
Utskottet hade föreslagit en underdånig anhållan om den förklaring, »att
i de fall, då enligt särskilda författningar det är presterskapet anbefaldt att
meddela betyg om personers frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida den
ifrågavarande personen, vid den tid då frejdebetyget meddelas, lagligen är i
åtnjutande af medborgerligt förtroende, eller genom domstols utslag, deri ändring
ej skett, är dömd sådant förlustig, och i sistnämnda fall, huruvida han för alltid
är förlustig medborgerligt förtroende, eller vid hvilken tid den honom sålunda
ådömda påföljd af brott upphör». Enligt de Utskottet tillhandakomna protokollsutdragens
innehåll, har Preste-Ståndet i stället för orden »lagligen är i åtnjutande
af medborgerligt förtroende eller genom domstols utslag, deri ändring ej
skett, är dömd sådant förlustig», insatt orden »genom domstols utslag, deri ändring
ej skett, är dömd medborgerligt förtroende förlustig», och Bonde-Ståndet
beslutat följande lydelse af ifrågavarande moment: »att i de fall, då enligt
Bih. lill B. St. Prot. 4862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd 18 Haft. 1
2
Sammans. Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Ulskollets Ullåtamle N-'o iO.
särskilda författningar det är presterskapet anbeläldt att meddela betyg om personers
frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida den ifrågavarande personen,
vid den tid då frejdebetyget meddelas, är genom domstols utslag, deri ändring ej
skett, dömd med borgerligt förtroende förlustig för alltid eller för viss tid och i
sistnämnda fall, vid hvilken tid den honom sålunda ådömda påföljd af brott
upphör».
Preste-Ståndet har dessutom beslutat följande tillägg till ifrågavarande moment:
»varande dock härigenom presterskapets pligt icke upphäfven att i flyttningsbetyg,
jemlikt § 3 i Kongl. Stadgan den 20 Mars 1735, om de flyttande
personernas lefverne meddela de underrättelser, som för själavården kunna anses
nödiga.
Hvad nu först angår de anmärkningar, sorn föranledt Ridderskapet och
Adelns beslut om återremiss, så hafva desamma varit rigtade mera emot förslagets
hela innehåll och syfte, än emot dess enskildheter. Man har isynnerhet
fästat sig vid den omständigheten, att den föreslagna förändringen skulle försvåra
iterationsstraffens tillämpning, och af denna grund velat förkasta det hela. Utskottet,
som på förhand väntat och derföre redan bemött denna invändning,
samt icke inser, huru de öfverklagade olägenheterna af det nuvarande förhållandet
med prestbetygen skulle kunna afhjelpas, utan att den ledning, de i omförinälda
hänseende erbjuda för brottmåislagskipningen, på samma gång försvunne,
har af de tre Ståndens i hufvudsaken sammanstämmande mening funnit tillräckligt
stöd för sin åsigt, att bevarandet af samhällsmedlemmarnes medborgerliga
anseende och rättigheter, der desamma icke blifvit lagligen förverkade, är ett
vigtigare föremål för lagstiftningens omsorg, än det vid diskussionen hos Ridderskapet
och Adeln lifligt framhållna behofvet af sådana anstalter, som underlätta
tillämpningen af iterationslagarne. Det är visserligen sannt, att iterationsstraffen
blifvit bibehållna i den strafflag, som helt nyligen af Rikets Ständer antagits,
och att det skulle innebära en inkonseqvens, om åtgärder nu vidtoges, som kunde
förhindra eller försvara den nya lagens tillämpning i denna del. Men något
sådant har icke blifvit af Utskottet ifrågastäldt; Utskottet har allenast ansett, att
numera, sedan latitudsystemet blifvit an vändt på brottmålslagstiftningen i dess
helhet, iterationsstraffen icke äro af den framstående vigt, att alla de olägenheter,
som härflyta af de nuvarande förhållandena med de såkallade prestbetygen,
böra fördragas, allenast för att man må kunna genom dessa betyg underlätta
iterationsstraffens tillämpning, hvilken mycket väl kan ega rum äfven utan tillhjelp
af dessa betyg, och äfven för närvarande i praxis är icke ensamt af dem
beroende. Om prestbetygen för närvarande visade sig vara en osviklig eller
åtminstone en tillräcklig ledning för domstolarne till inhemtande af kännedom
om förut undergångna bestraffningar, så kumle de möjligen ännu
vara förtjenta af det försvar, som kommit dem till del; men, då erfarenheten
Sammarin. Lag- samt Allm. Hesv.- och Ekon.-Utskollets Utlåtande N'-o 40.
3
visar, att de äro för detta ändamål otillfredsställande, och att just de farligaste
brottslingarne aldrig äro i förlägenhet om utvägar att, trots hela det
mot dem rigtade systemet af kontroller, undandraga sig följderna deraf hvilka
i stället ofelbarligen drabba den mindre förslagne, af svaghet en gång fallne
brottslingen och för alltid utestänga honom från vägen till förbättring; då tillämpningen
af de föreskrifter, enligt hvilka fordom snart sagdt hvarje menniska,
åtminstone af arbetsklassen, ständigt var försedd med sitt prestbetyg, försvåras
genom den större rörlighet, som befolkningen i anseende till de allt mera lättade
kommunikationerna erhållit, och som lagstiftningen funnit sig föranlåten att
gynna genom afskaffande af andra restriktiva stadganden, hvilka lagt hinder derför,
t. ex. passtvånget; till följd hvaraf hädanefter oftare än hittills lärer kunna
komma att inträffa, att den lösa, arbetssökande befolkningen, der största antalet
af brottslingar förekommer, blir minst beroende af den kontroll, som åsyftats
genom prestbetygen; då vidare inga offentliga handlingar äro svårare att till
deras äkthet bedöma än de nuvarande prestbetygen, hvadan desamma äfven mera
än några andra sådana handlingar äro föremål för förfalskning; och då slutligen
icke allenast den omständighet, att den tilltalade blifvit dömd för brott, utan
derjemte äfven en verkligen undergången bestraffning äro vilkor för iterationslagarnes
tillämpning, men prestbetygen innefatta upplysning endast i det förra
afseendet; så synas, i betraktande af alla dessa omständigheter, prestbetygen,
såsom ett polisinstitut, icke vara någonting i och för sig så förträffligt, att deras
bibehållande kan vara värdt offret af alla de fördelar, som deras afskaffande
skulle medföra och hvilka blifvit af Utskottet i dess förra Betänkande i ämnet
påpekade. Då Utskottet i nämnda Betänkande antydt, att iterationslagarnes likasom
andra brottmålslagars tillämpning kunde göras beroende af åklagarens
yrkande, har man häråt velat gifva den tydning, att Utskottet skulle vilja derigenom
bereda väg för den rent accusatoriska rättegångsformens införande; men
Utskottet kan icke finna, med hvad skäl man antager, att, om åklagaren erhölle
en utvidgad rätt att bestämma anklagelsens innehåll, deraf skulle blifva en oundviklig
följd, att domstolen förlorade sin rätt och pligt alt ex nobili officio inqvirera
om de för den anklagade gynnande omständigheterna och att sålunda,
på samma gång åklagaren finge större inflytande på rättegången, den anklagade
försattes i en sämre ställning, än förut. Konseqvensen af Utskottets förslag borde
snarare blifva alldeles motsatt, enär domstolen, som, med dess nuvarande åliggande
att efterforska anledningar till straffens skärpning för iteration, derigenom
pä visst sätt är ställd på åklagarens sida, skulle, om deH befriades från detta
åliggande, erhålla en mera lämplig ställning såsom en beskyddare af de anklagade
mot obefogade yrkanden, hvarigenom den inqvisitoriska principen för brottmålsrättegången
icke vore öfvergifven, utan endast på ett lämpligare sätt använd.
Utskottet, som i behörigt öfvervägande tagit dessa och öfriga hos Rid
-
4
Summans. Lag- samt Allm. Ilesv.- och Ekon.-Uuknltels Utlåtande N:o 40.
derskapet och Adeln framställda anmärkningar, har funnit dem, såsom rigtade mot
sjelfva grunden för Utskottets förslag, icke vara af beskaffenhet att föranleda till
några modifikationer af detsamma, hvarigenom i alla fall de hufvudsakliga anledningarne
till dessa anmärkningar icke skulle kunna undanrödjas.
Hos Preste-Ståndet har, på sätt ofvan förmäles, Utskottets förslag blifvit
hufvudsakligen godkändt, men ett tillägg, med afseende på kyrkotuktens upprätthållande,
dervid fogats. Då Utskottet icke anser det lämpligt att, för närvarande
och så länge presterskapet måste hafva befattningen med frejdebetygens
utfärdande, några föreskrifter meddelas om särskilda betyg, afseende allenast kyrkotukten,
men det icke kan bestridas, att, derest icke presterskapet, vid personers
afflyttning från församlingen, eger något lätt användbart medel att till presterskapet
i den församling, dit flyttningen sker, meddela underrättelse om de
åtgärder, som kunna vara att i kyrkodisciplinärt hänseende vidtaga mot den afflyttande,
de institutioner, som för kyrkotuktens skull finnas, blefve kraftlösa,
har Utskottet, i anledning af Preste-Ståndets beslut i frågan, tillsett, huruledes,
utan att det af Utskottet afsedda hufvudsakliga ändamålet förfelas, i de frejdebetyg,
som meddelas vid afflyttning, må kunna inrymmas sådana upplysningar,
sorn äro för kyrkotukten oumbärliga. Den i Preste-Ståndets beslut åberopade
3 § af Kongl. Stadgan och påbudet den 20 Mars 1735, som handlar om afflyttningsbevisen,
står icke i sådan öfverensstämmelse med nuvarande lagstiftning
för kyrkotukten, att en hänvisning till densamma kan vara för ändamålet tillfyllestgörande,
och är dessutom till sitt innehåll mera obestämd och sväfvande,
än att den lämpligen bör användas i de nya föreskrifterna, med hvilka just afses
att vinna nödig bestämdhet. De fall, för hvilka särskilda upplysningar i
kyrkodisciplinärt hänseende erfordras, hafva befunnits lämpligen kunna sammanföras
under tre kategorier, nemligen då någon för begånget brott är utestängd
från Nattvarden och således icke, utan att förut undergå i lag stadgad kyrkodisciplinär
behandling, kan blifva deraf delaktig, vidare då någon, utan att lagligen
kunna från Nattvardens bruk förhindras, dock ligger i så grofva synder,
att han enligt kyrkolagen skall varnas och förmanas att från Nattvarden sig afhålla,
och slutligen då någon är föremål för kyrkorådets behandling. Lika nödvändigt
det är, att, om en person, medan han är underkastad kyrkotukt af nyss
omförmäld beskaffenhet, begifver sig in i en annan församling, presterskapet derstädes
blir satt i tillfälle att fortsätta den började tukten, lika litet kan någon
fara för personers medborgerliga anseende uppstå ur ett enkelt omförmälande i
afflyttningsbeviset af dessa förhållanden.
Förutom det tillägg, sorn sålunda blifvit en följd af Preste-Ståndets beslut
i ämnet, har Utskottet dessutom, till följd af Preste- och Bonde-Ståndens beslut,
samt anmärkningar hos Ridderskapct och Adeln, ansett sig böra föreslå några
mindre väsendtliga redaktionsförändringar i beslutet, hvarigenom de skiljaktiga
tneningarne derutinnan torde kunna sammanjemkas.
Med
Sammans. Lag- samt Ailm. Besv.- och Ekon-UtshoUets Utlåtande K:o 40.
5
Med inbjudning till Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden att frånträda deras
i ämnet fattade sins emellan afvikande beslut, får Utskottet alltså till meningarnes
sainmanjemkande föreslå Rikets Ständer,
all Rikets Ständer måtte i underdånig skrif velse hos Kongl,
Mnj:t anhålla, att derest strafflagförslaget varder, i det
skick Rikets Ständer detsamma antagit, af Kongl. Maj:l
såsom lag alfärdad!, Kongl. Maj:t täcktes i sammanhang
dermed i nåder förklara,
att i de fall, då enligt särskilda författningar det är
presterskapet änkefaldt att meddela betyg om personers
frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida flen ifrågavarande
personen, vid den tid då frejdebetyget meddelas,
är genom domstols utslag, deri ändring ej skett,
dömd medborgerligt förtroende förlustig för alltid eller
för viss lid, i hvilket sistnämnda fall betyget skall
innehålla uppgift, när utslaget blifvit gifvet; skolande
prestbevis, som vid afflyttning ur församling meddelas,
med afseende å kyrkotukten, innehålla, huruvida den
ifrågavarande personen dä är till följd af begånget
brott från delaktighet i den Heliga Nattvarden utestängd
eller enligt kyrkolagen varnad att derifrån sig afhålla
eller underkastad sadan kyrkotukt, som enligt Kongl. Förordningen
den 2 / Mars 1862 af Kyrko-rädet utöfvas;
samt derjemte i väder förordna:
att, då någon blifvit dömd medborgerligt förtroende för
alltid eller för viss tid förlustig, det skall åligga domstolen,
som i målet dömt, att ofördröjligen genom transsumt
af utslaget derom meddela underrättelse lill kyrkoherden
i den församling, der den dömde är kyrkoskrifven,
äfvensom att, i den händelse sådant utslag blifvit af
Hofrätt eller af Kongl. Maj:t, i fråga om berörda påföljd,
andr ad t, eller medborgerligt förtroende blifvit af
Kongl. Maj:t i nådeväg återskänkt, det skall åligga vederbörande
Hofrätt eller föredragande hos Kongl Maj:t
att på enahanda sätt derom meddela underrättelse.
Stockholm den 12 November 1863.
Reservation är anmäld af Herr Henschen.
Bih. lill It. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 18 Haft.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863,
Santmans. Lag- samt Allm. liese.- och Ekon-Ulskotlets Memorial N:o 41.
1
JV:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Nov. 1863, kl. 12 midd
Memorial, angående stin skiddi arfvode åt den person., hvilken i.
egenskap af Sekreterare biträdt Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
1 och för nödigt biträde vid handläggningen af de utaf Sammansatta Utskottet
under innevarande riksdag behandlade frågor, har en af de hos Lag-Utskottet
anställda Notarier tjenstgjort hos Sammansatta Utskottet i egenskap af
Sekreterare, men derför uppburet allenast den aflöning, som, i enlighet med Statsutskottets
Memorial N:o 94, blifvit af Rikets Ständer för Notarier i Utskotten
fastställd.
Då emellertid Sammansatta Utskottet, med afseende på de ökade göromål
nämnde Notarie, hvilken likaledes utan särskildt arfvode bestridt sekreteraregöromålen
hos Sammansatta Stats- och Lag-Utskottet, samt vid behandlingen af
vissa mera omfattande frågor, äfven hos Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, i följd af hans tjenstgöring såsom Sekreterare
hos de Sammansatta Utskotten haft att fullgöra, anser någon förhöjning
i nyssberörda aflöning böra honom tilläggas, får Utskottet vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer täcktes bevilja ifrågavarande, såsom
Sekreterare hos Sammansatta Utskottet tjenstgörande person,
utöfver den aflöning, han egt alt såsom Notarie i
Lag-Utskottet uppbära, en särskild vedergällning af 749
B:dr, utgörande ett belopp af 5 R:dr 50 öre för dag,
räknadt från och med deri dag den ifrågavarande personens
tjenstgöring hos Sammansatta Utskottet började, eller
den 1 sistlidne Maj till och med den 30 innevarande månad.
Stockholm den 12 November 1863.
tiih. lill R. St. Prat, i862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 19 Häft.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
öfver de af Rikets Iföglofl. Ständers Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskott vid 1862—1863 årens
Riksdag afgifna Retänkanden och Memorial.
_ Expeili
tionens
Nummer.
Afstående af jord eller lägenhet för allmänt behof  H.
Afsöndring af jord: ändring af föreskrifterna derom  5.
— — Svar på äterremiss 34.
Allmänna byggnader: skyldigheten att deltaga i deras uppförande och underhåll 12.
— — Svar på äterremiss 36.
Arfvode åt Utskottets Sekreterare 41.
11.
Badstufva: om upphäfvande af stadgandet om byggande och underhållande
af badstufva och mältehus å kronohemman och boställen  8.
Broar: om ändring af gällande stadgandén i fråga om skyldighet att bygga
och underhålla vägar och broar  6.
— — Svar på äterremiss 33.
Byggninga-Balken: angående ändring af 6 Kap. 3 § 18.
Bönegudstjensterna i städerna: om förändrad anordning af desamma  31.
D.
Dagg: om afskafFande af straffarterna prygel och dagg
3.
Bih. till R. St. Brot. 1802 & 1803. 7 Sami. 2 Afd. 20 Häft.
2
W Expedi
tionens
Nummer.
Eder: om förändrade föreskrifter angående eder 23.
Efterbildning af konstalster: lag angående
i.
Egors fredande mot skada af annans hemdjur
4.
Expropriationslagen  n.
F.
Fiskeri-stadgan: ändringar deri
10.
Folkskolelärare: deras tillsättande  25.
— — Svar på återremiss 37.
— — : presterlig tjenstårsberäkning för lärare vid högre folkskola . . 30.
Frejdebetyg: förändrade föreskrifter derom  39.
— —- Svar på återremiss 40.
Handels-Balken: upphäfvande af 2—7 Kapitlen 17.
Inteckning: af afhandling, hvarigenom jord blifvit från hemman för alltid afsöndrad
32.
Jordafsöndring. Se: Afsöndring.
11.
Klockares tillsättande. Se: Folkskolelärare.
— —- brefbärings-skyldighet 29.
Klämtning: angående ändring af Kyrkolagens föreskrifter derom
9.
— — Svar på återremiss  21.
Konstalster. Se: Efterbildning.
Krigs-Hofrätten: angående dess indragning 13.
Kungörande af stadgar å tingen Ig.
Kungörelser: om deras uppläsande å predikstolarne  19.
Kyrkobyggnads-skyldigheten, Se: Allmänna byggnader.
3
Fi.
Legostadgan: ändringar, deri
Lekmannaverksamheten: dess ordnande
Lurendrejeri: ansvaret derför
M.
Mältehus. Se: | Badstufva.
O.
Orgelnister: deras tillsättande. Se: Folkskolelärare.
1».
Predikstolar. Se: Kungörelser.
Prest- och Pastoral-examen: om deras afskaffande  27.
— — Svar på återremiss  38.
Presterlig tjenstårsberäkning. Se: Folkskolelärare.
Prestgårds byggnad. Se: Allmänna byggnader.
Prestval, angående förändrad röstberäkningsgrund dervid 25.
— -— Svar på återremiss 37.
Profpredikant, fjerde i konsistoriela gäll och sacellanier  26.
Prygel. Se: Dagg.
Q.
Qvarn-industriens frigifvande  16.
s.
Sekreteraren. :;SiSe: Arfvode.
Skolråd: om val af ordförande deri
28.
Stängselskyldigheten. Se: Egors fredande.
Expedi
tionen»
Nummer.
2.
. 24.
. 33.
4
Expedi
tionens
Nummer,
lid, hvarifrån utfärdade allmänna författningar skola vara gällande  22.
Tjenstemanna-ed. Se: Eder.
Tingspredikans hållande å tingsstad 44
17.
Utländsk man: dess handelsrätt
Vattenverk: deras anläggande  7
— — Svar på återremiss 23.
Vägar. Se: Broar.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt,
1S63.
III ii A N G
TILL
PROTOKOLL
VID
Lagtima Mikidagen i stockholm
Åren 1§H^ oell 1863.
SJIJIDE mULIiGEI.
3^ Afdelningen:
Särskilda Utskottets Betänkanden,
V
Särskilda Utskottets Memorial N:o 1
&T:o i.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Mars 1863, kl. 4( e. m.
Memorial till Ililcets Ständer, angående arfvode för en Sekreterare.
Det särskilda Utskott, sora blifvit tillsatt för att meddela utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af ny Sjölag, bar, för bestridande
af dithörande expeditionsgöromål, under den 23 innevarande månad jemlikt 24 §
1 mom. jemfördt med 36 § 3 mom. Riksdags-ordningen, antagit en^Sekreterare,
hvilket Utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla under vördsam anhållan,
att denne Sekreterare mätte, från och med den 27 dennes, då han till
tjenstgöring inom Utskottet sig anmälde och så länge hans biträde derutinnan
erfordras, beviljas arfvode i öfverensstämmelse med de grunder, hvilka
vid riksdagen i dylika fall tillämpas.
Stockholm den 28 Mars 1863.
På Högloft. Ridderskapet och Adelns
vägnar:
C. Leijonhufvud.
På Välloll. Borgare-Ståndets
vägnar:
C. Fr. Carlson.
Carl Hessling.
På Högv. Preste-Ståndets
vägnar:
J. A. Säve.
På Hederv. Bonde-Ståndets
vägnar:
M. Pehrsson.
llih. till II. St. Prat. 1862 \ 1863. 7 Sami. 3 Afd. 1 Haft.
HOLM, TRYCKT HOS S A M. RUMSTEDT, 1863,
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
I
Uto Ä.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Sept. 1865, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl Majlis Nådiga Proposition
med förslag till Ny Sjölag.
Högstberörda, den 17 Februari innevarande Sr beslutade och den 28 i
samma månad till Rikets Ständer öfverlemnade, nådiga Proposition är af följande
lydelse.
»Med afseende ä det trängande behofvet af en ny sjölag, hafva Rikets Ständer
vid sisllidne riksdag i underdånighet anhållit att, genom Kongl. Majus föranstaltande,
få till innevarande riksdag emotse ett efter nuvarande tidsförhållanden lämpadt
förslag till ny Sjölag, jemte stadgar i dermed sammanhang egande ämnen.
Då jemförelsen med den utveckling lagstiftningen i delta ämne under sednare tider
uppnått i andra länder, påkallat en fullständig omarbetning af det genom en särskild
komité på Kongl. Majus befallning utarbetade och är 1847 genom trycket
till allmänhetens kännedom befordrade förslag till Sjölag och Reglemente för handelssjöfarten,
har detta omfattande arbete icke hunnit utföras och i grundlagsenlig
ordning granskas så tidigt, att det kunnat underställas Kongl. Majus godkännande
förr än riksdagen framskridit till närvarande tidpunkt. Denna omständighet har
dock, med afseende å den allmänna önskan och det länge insedda behofvet af förbättring
i förenämnda det af lagstiftningen, synts Kongl. Maj:t icke ovilkorligen
böra utgöra hinder mot framläggande nu af förslaget, enär Rikets Ständer möjligen
kunna, om ock ej ulan svårighet och vidtagande af särskilda åtgärder, medhinna
förslagets granskning under riksdagens lopp. Kongl. Ma ju har derföre ansett sig
icke böra underlåta att uppfylla Rikets Ständers ofvanberördn, jemväl af petitioner
från de flesta af våra större sjöstäder understödda, anhållan, och såmedelst sätta
Rikets Ständer i tillfälle, att, derest sä ske kan, redan vid innevarande riksdag
behandla det i omförmälda vigliga ämne uppgjorda förslaget samt deröfver sig yttra;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 2 Uäfl. i
2
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
och vill Kongl. Maj:t alltså, med bifogande af de angående ämnet i Högsta Domstolen
och Stats-Rädet förda protokoll, enligt 87 § Regeringsformen, lill Rikets
Ständers antagande framställa bilagde förslag till sjölag;» — varande det Nådiga
förslaget åtföljdt, utom af nyssberörda protokoll och till samma förslag hörande
motiver, äfven af det uti Kongl. Justitie-departementet först utarbetade och till
Högsta Domstolens granskning öfverlemnade förslag i ämnet, hvilka samtliga handlingar
blifvit till trycket befordrade och till Riks-Ståndens ledamöter utdelade; och
torde i sammanhang härmed böra anmärkas, att sistnämnda förslag, till skilnad
från Kongl. Maj:ts förslag och för korthetens skull, der det här nedan omförmäles,
benämnes det remitterade förslaget.
Då kort förr än den Kongl. Propositionen i ämnet aflemnades till Rikets
Ständer, fråga blifvit väckt hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln om tillsättande
af ett särskildt Utskott för detta ärendes behandling, men ännu icke hunnit afgöras
när den Nådiga Propositionen inkom, blef samma Nådiga Proposition af
samtliga Riks-Stånden till Lag-Utskottet remitterad, med förklarande att, om ett
särskildt Utskott för berörde ändamål komme att af Rikets Ständer förordnas,
den Kongl. Propositionen skulle till detta Utskott öfverlemnas; och sedan Ridderskapet
och Adeln den 4 påföljande Mars för sin del beslutat tillsättningen af ett
sådant Utskott, bestående af fyra ledamöter af hvart Stånd, samt inbjudit de öfriga
Riks-Stånden att i beslutet sig förena, hafva desse, Högv. Preste-Ständel den 14,
Vällofl. Borgare-Ståndet den 7 och Hedervärda Bonde-Ståndet den 11, allt i sistnämnde
månad, med inbjudningens antagande, uti Ridderskapet och Adelns före
nämnda
beslut instämt. Efter det vidare resp. Riks-Stånden, hvart och ett för sig,
utsett ledamöter och suppleanter i det sålunda beslutade Särskilda Utskottet, har
detta Utskott haft sammanträden, första gången den 23 oftanämnde Mars, då
Utskottet antog en Sekreterare och derefter, sedan Utskottets ledamöter fått tillfälle
att taga nödig kännedom om ifrågavarande ämne, åter haft sammanträde den
13 påföljande April och vidare, utan andra afbrott än sådana, hvilka af Rikets
Ständers plena eller andra hinder nödvändigt påkallats, fortsatt sitt gransknings
arbete
till den 28 nästlid ne Juli, då uppsättningen af det utlåtande, Utskottet
hade att till Rikets Ständer afgifva, kunde taga sin början.
Uti den Nådiga Propositionen har Kongl. Majit behagat angifva orsaken,
hvarföre det Kongl, förslaget icke kunnat till Rikets Ständer öfverlemnas förr än
riksdagen något längre framskridit, men att denna omständighet, med afseende å
den allmänna önskan och det länge insedda behofvet af förbättring i denna del
af lagstiftningen, synts Kongl. Majit icke ovilkorligen bort utgöra hinder mot förslagets
framläggande vid denna tidpunkt, enär Rikets Ständer möjligen kunde, om
också ej utan svårighet och vidtagande af särskilda åtgärder, medhinna förslagets
granskning under riksdagens lopp. Samma öfvertygelse om ämnets stora vigt och
det obestridligen trängande behofvet af en snar och tidsenlig förändring af nu
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
3
gällande sjölag, med åtminstone den eller de allra väsendtligasts af dithörande författningar,
har också föranledt Utskottet att, så vidt med det Utskottet gifna
uppdrag i öfrigt låtit sig förena, tillse att Utskottets göromål så påskyndades, att
resultatet deraf kunde underställas Rikets Ständers pröfning så tidigt, att, med
hänseende till riksdagsgöromålens slutliga behandling och en deraf beroende möjlig
utsträckning af riksdagen samt den erfarenhet likartade frågors behandling vid
riksdagarne i allmänhet vid handen gifver, Rikets Ständer måtte medhinna att åt
denna angelägenhet egna den omsorg behofvet påkallar.
De omständigheter, hvilka sålunda nödgat Utskottet, att till tiden begränsa
sitt arbete, hafva äfven utgjort hinder för Utskottet att åt detta betänkande gifva
all den fullständighet både till form och innehåll, som varit önskvärd; och redogörelsen
för grunderna till några få af Utskottet föreslagna väsendtliga förändringar
of det Kongl, förslaget har derföre också måst blifva i möjligaste måtto kort och
sammanträngd. Men Utskottet har trott sig kunna antaga, att mindre vigt fästes
härvid, än vid behofvet att, med afseende å den utbildning handels- och sjöfartsförhållandena
här i landet och hos andra civiliserade nationer redan uppnått, samt
den inbördes beröringen och handelsgemenskapen emellan dem och oss, utan vidare
uppskof erhålla en lag, hvars större eller mindre värde och förmåga att motsvara
sitt ändamål mera torde komma att mätas och bestämmas af erfarenheten om
tillämpningen och verkan af de nya eller förändrade föreskrifter den innehåller, än
af på förhand anställda mer eller mindre utförliga reflexioner deröfver.
Några ord torde Utskottet nu få tillåta sig, angående den lag, som efter all
anledning snart går att söka sin plats på laghistoriens område.
Om rättsskipningen i sjörättsmål inom vårt land i de äldsta tiderna, och om
någon »beskrifven lag» härutinnan då funnits, är ej något med visshet bekant.
Wisby Sjörätt, som öfver allt i norden lärer varit tillämpad innan 1667 års sjölag
utgals, skall vara den första man känner. Härom yttras i den Kongl, faslställelsen
å den sistnämnda: — — — — — — — — — — — — — — — —
»Huruledes Wäre förfäder Svea och Götha konungar icke mindre flit och
arbete håfve anlagt, till att styrka sine Land och Riken med god och tarf velig Lag,
än all försvara och utvidga des gränsor och rättigheter med tappre och frimodige
vapn, del kunna alte fr amf arne lider med sanning vilna och stadfästa. Och
ställa icke allenast alla Landskaper här i Riket, hvart med sin särskilte Lag,
tillika med den almänne Lands- och Stadslagen, Oss sådant dagligen för
ögonen; utan ock de Land och Riken, som Wäre förfäder i forna tider och uppå
aflägsne orter innehaft och herrshat hafva, gifva Oss jemväl deraf visse efterdömen
uti trovärdige mäns böcker och andre qvarlefvor af deras snälla rältviso och manliga
4
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
stridsamhet. Ilvilke bägge dggder de med et oupplösligt band hafva sammanknippat
och alltid brukat, nödstältom till värn och beskgdd, spakom till frid och hugnad,
men orättom och vrångom till näpst och rättning. Fördenskul äro deras Lag
och Stadgar of allom mijcket högt blefne afhäldne och värderade, ja ock i månge
ting för et rättesnöre aktade och efter/ölde, säväl uti Lands- som Stadssakers
ursldlgning, som uti allehanda skepsmål, hvilke vid sjöfarten samt des idkande sig
yppa pläga. livar til man förutan annat et fast vi t nes bö r d häfver
af de sjörätter, som i Wisby stad på Gottland äro stadgade och
icke allenast skattas för de alid r a äldste, som man på desse orter
vet af, ulan ock i det värde hällas, al de nästan af alle sjöfarande
Städer och Lands k aper, likasom för en allmän Lag veder tagne är o.
Dock emedan sjelfva farten, jämte handelen till sjös sig från de lider myckel häfver
ombytt, och med några nyttiga påfund af Bodmerier, Försäkringar, Ammiralskaper,
samt mer annat för hofr at; så hofver ock nödigt varit endels lil de förre räller
något att tilöka, endels och alle sådane nye fall med ny lag att åtskilja: som på
månge främmande orter, efter hvars och ens tarf, finnes skedt vara» — — — —.
Sjölagen af år 1667 utmärker sig i det formela för samma korta och kärnfulla
språk, som återfinnes i de flesta af våra äldre lagar, ehuru den icke kan tillerkännas
den precision och logiska klarhet, hvarå prof gafs i den allmänna lag, som
67 år sednare blef antagen I afseende å uppställningen är den indelad i balkar
och kapitel, i likhet med både de gamla lagarne och den afår 1734; men ehuru
hvarje kapitel har sin öfverskrift, som tydligen anger innehållet, får man ofta i detta
sednare söka förklaring öfver sjelfva balkarnes benämningar såsom t. ex. »Bodmeri»,
»Ammiralskaps» och »Skeppmåla» balkarne.
I fråga åter om innehållet och i hvad mån det Kongl, förslaget derifrån afviker,
torde Utskottet hufvudsakligen böra fästa uppmärksamheten derå, alt samtliga
föreskrifterna i 11, 15, 16, 18, 19, 20 och 22 Kapitlen Skeppmannabalken om:
»Skeppsfolks matordning och dobbel, Skeppsbarberare, Skeppares pligt vid bevärde
skepp, skeppsbåt och annan redskap, förbud mot så kallad döpning och uttagande
af sådane böter, som skeppare under resa eger ålägga besättningen» blifvit i det
Kongl, förslaget uteslutna, enär de till största delen blott innefatta reglementariska
stadganden, som dels redan finnas i ännu gällande Kofferdi-reglemente af den 50 Mars
1748 med dithörande författningar, och dels skäligen kunna anses af mindre vigt,
då, på sätt H. Excellens Herr Justitie-Stalsministern anfort till det inför Kongl.
Maj:t i Stats-Rådet hållna, här ofvan åberopade Protokoll, det Kongl, förslaget efter
de vid utarbetandet deraf följda grunder upptoge allt hvad sorn i de äldre reglementena
funnes, angående sjömans förhållande till redare och befälhafvare, så att af
sagde reglementens innehåll endast återstoue hvad som kunde röra sjömanshusen, i
hvilkas organisation och förvaltning Kongl. Maj.t, enligt grundlagen, egde att vidtaga
de förändringar, som kunde finnas nödiga; älvenson* uteslutning jemväl skett af hvad
Särskilda Utskottets Betänkande IM 2.
5
gom innefattas i Sjöskadebalkens 5 Kap.: »Om vårdtecken der vrak lemnäs; i 0
Kap.: »Om ther as straff, som skeppsbrott tillskynda»; i 7 Kap.: »Om ledsagare,
deras plikt och straff» och i 17 Kap.: »Om ledsagarelön, Bakpenningar
och andra små omkostnader», samt hela »Ammiralskapsbalkrn» och 2:dra till och
med 16 Kap.: »Skeppmåla-» (rättegångs-)/;a/åen. Af dessa föreskrifter äro:
den i 8 Kap. Sjöskadebalken: »Lemnar någon skeppsvrak eller annat thohkit
under vatn, sätte ther märke och vårdtekn å, eller svare till all skada, som annars
theraf hända kan», äfven af reglementarisk natur, dock tioligen under alla omständigheter
svår alt åtlyda; den i 6 Kap. närmare bestämd genom stadgandet i 21
Kap. 2 § ålissgerningsbalken allmänna lagen eller 19 Kap. 10 <§ i den
af Kongl. Maj:t vid denna riksdag föreslagna nya Strafflag, samt de i 7 och
17 Kap. (Sjöskadebalken) redan ersatta genom Kongl, författningarne, angående
lots- och fyrinrättningen i riket och angående lots- och fyrstaterna den 9
Juli 1862.
Angående uteslutningen af de uti Ammiralskapsbalken och största delen af
Skeppmätabalken innefattade föreskrifter torde böra bemärkas, att den förra balken
var nödvändig vid den tid lagen stiftades, men var det icke mer redan vid början
af innevarande sekel, ehuru den icke uttryckligen blifvit upphäfven. Redan den 16
November 1652 utfärdades ett Kongl. Plakat, hvarigenom stadgades, att handelsfartyg
borde vara »värnbara», och uti den 15 år derefter utgifna lagen intogs den
nvssberörda balken derom i åtta särskilda kapitel. Det hufvudsakligaste innehållet
af dessa är: att svenskt skepp ej egde tillstädja »att eli främmande lägger ty ombord,
under hvad sken det vara md, antingen för att bese dess sjöbref eller varor,
eller tala med någon derpå, utan sådant af Kongl. Maj.t med någon annan Konung
eller Stal genom visse fördrag samtyckt och förafskedat voro.» — — — —
»Bjöde ock något främmande skepp alt tränga igenom med våld, sätte sig då
(skepparen) med ali makt deremot;» att »om någre svenske skepp voro tillhopa i en
hamn in- eller utrikes och blefoo tillika tädan segelfärdige, voro de då skyldige att
göra följe och Ammiralskap tillhopa sä länge de kunde och deras resa räckte och hjelpa
hvarannan i ali den fara, som dem möta kunde» —hvarefter komma föreskrifter: om
sättet huru »Ammiralskap» skall slutas, deribland må nämnas: att »de största och
värdebaraste skeppen tillika med deras skeppare »föreställde Ammiraler, vice Ammiralen
och Majorer för de andre, hvilka dem följa och lydno stånda skulle»; att de
kallades »värdbare skep» som förde fjorton stycken och deröfver af jern eller metall,
samt vidare om »värdering af skeppen» i och för berörda ändamål; om »elds
förande»; om »deras straff, som intet göra eller ock öfvergifva gjordt Ammiralskap»;
»om skada, som under Ammiralskapet sker», och slutligen »om priser och dess delning».
Men år 1812 den 10 Juni utkom det ännu gällande Kongl. Reglementet
för handelsfartyg, som segla under konvoj, och i enlighet dermed har det stadgande
influtit i 46 § af det Kongl, förslaget: att om fartyg går under konvoj, befälhafva—
6
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
ren skall vara skyldig, så länge han af sådant skydd sig begagnar, att ställa sig konvojchefens
föreskrifter till noggrann efterrättelse.
De omnämnda kapitlen i Skeppmålabalken innehålla alla sådana stadganden i
rättegången, hvilka icke tillhöra frågan om behörig domstol, och hvad af dessa särskildt
angår 6 Kapitlet, får Utskottet hänvisa till motiverna för 304 § i förslaget.
Slutligen och då det torde vara öfverflödigt att här upprepa och låta aftrycka
den redogörelse för frågans föregående behandling, som finnes utförligt intagen bland
de vid det Kongl, förslaget fogade motiver — pag. 79 och 80 i l:sta afdelningen
af här ofvan omförmälda tryckta handlingar — får Utskottet till dessa hänvisa
och derjemte tillkännagifva, att någon enskild motion i ämnet ej kommit Utskottet
tillhanda.
Då Utskottet nu går att framställa de anmärkningar, hvartill granskningen af
det Kongl, förslaget föranledt, följer Ulskottet den indelning, som i förslaget är
iakttagen, dervid torde bemärkas, att ändringarne i §§ 3, 3, II, 14, 22, 28, 30,
265, 276, 280, 290, 293, 305, 317 och 320, tillkommit dels för att göra
meningen mera lättfattlig eller fullständig, och dels såsom följd af de mera väsendtliga
förändringar, för hvilka sednare Utskottet här nedan redogör.
Motiver.
:o. Om fartyg
och redande
§ 2.
1 Morn
1 afseende å besigtning och byggande af fartyg, innehåller detta mom.: »att sådan
besigtning skall verkställas af sakkunnige män, af hvilka par terne välja en hvardera».
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
7
Det torde få antagas att parterne i detta fall endast äro två, nemligen den,
sorn låter bygga och den, som bygger fartyget. Följaktligen skola besigtningsmännen
också vara två, i olikhet med de skiljomän, till hvilkas beslutanderätt förslaget på
åtskilliga ställen hänvisar. Tvåtalet har tvifvelsutan ansetts tillräckligt, i betraktande
deraf, att besigtningsmännen egentligen icke äro att anse annorlunda än såsom vittnen,
af hvilka »två äro fullt bevis deri de sammanstämma», (17 Kap. 29 § Rättegångsbalken)
då deremot skiljomännen skola vara tre, enligt förslagets 321 §. Men
skilnaden emellan ifrågavarande besigtningsman och vanliga vittnen har Utskottet
ansett icke böra lemnäs å sido. De förre skola nemligen icke allenast intyga sådana
bestämda fakta, om hvilka icke mer än en mening kan ega rum, utan äfven huru,
efter deras åsigt, arbetet i allmänhet och till dess särskilda delar är beskaffadt, och
äro således att hänföra till så kallade omdömesvittnen, hvaremot andra vittnen icke
ega att berätta om annat, än hvad de med sina egna yttre sinnen erfarit och derföre
ej heller kunna, med laga verkan, afgifva något omdöme. Då besigtningsmännen
följaktligen, så att säga, stå emellan vittnen och skiljomän, men mera närma sig
egenskapen af de sednare än af de förra, samt praktiska svårigheter för utöfvandet af
deras befattning möjligen kunde möta, om de endast skulle vara två, har Utskottet
funnit sig böra i detta fall föreslå lika antal personer och sätt för deras val, som
förslaget angående skiljomän innehåller. För öfrigt torde parterne af stadgandet härutinnan
vara oförhindrade att utse så många besigtningsmän de finna nödigt, enär föreskrifterna
såväl i denna §, som i 1 §, äro af allenast kautelär beskaffenhet eller
m. a. o. råd af lagstiftaren till parterne om hvad desse hafva att iakttaga, för att‘
1 händelse af tvist, kunna bevisa sin talan.
2 Mom.
Beträffande fartygs »bil- och botfärdighet» har Utskottet ej tilltrott sig att
föreslå någon annan anmärkningsvärd förändring i det Kongl, förslaget, än att föreskriften
om två båtar, hvilka i förslaget räknats till »bil- och bolfärdigheten», blifvit
utesluten.
§ 4.
Vid den granskning, det remitterade förslaget i Högsta Domstolen undergått,
har derstädes blifvit anmärkt (Protokollet pag. 11) vatt det blefve här, likasom
vid andra i förslaget förutsatta fall, of vigt, att genom författningarne noga bestämdes,
hvarest ett fartyg kunde anses hafva sitt rätta hemvist; men att härom
intet funnes stadgadt». Men vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t i StatsRådet
den 17 Februari innevarande år, har H. Excellens Herr Justitie-Statsministern
till Protokollet förklarat: »att, på sätt i Högste Domstolen vid § 42 föreslagits,
medelst en lagbestämmelse angifva hvarest ett fartyg skulle hafva sin hemort, varit
förenadt med sd stor svårighet, att det ansetts böra undvikas; och då det dermed
8
Särskilda Utskottets Betänkande JM 2.
afsedda ändamål kunnat vinnas genom en förändrad redaktion af de §§, tom ursprungligen
förutsatte dylika bestämmelser, hade en omredigering af dessa §§
egt rum.»
Den förändrade redaktionen igenfinnes i §§ 41, 42 och 127 i det Kongl,
förslaget och består deruti, att bestämmelsen »i den ort der fartyget är hemma»
(eller »icke är hemma»), som i §§ 42, 43 och 130 af det remitterade förslaget
förekommer, blifvit ändrad till: »den ort der fartygets angelägenheter af rederiet
sjelft besörjas». Men dessa §<§, efter deras lydelse i båda förslagen, afse dock
hufvudsakligen förbud för befälhafvare!!, att A viss, ehuru ej namngifven, ort ingå
aftal å rederiets vägnar, och utgöra följaktligen undantag från den allmänna föreskriften
i 43 §:n, alt »för fullgörande af de aftal, befälhafvare i sin befattning
med annan ingur, svare redarne så långt fartyget med dess tillhörigheter och frakten
räcker.» Nu är skilnaden emellertid den, alt ofvanberörda ort i det remitterade
förslaget sålunda är närmare bestämd, att den der tydligen uttryckes med fartygets
hemort, hvaremot densamma i det Kongl, förslaget synes vara utsträckt till jemväl
hvarje annan ort, der rederiet, mer eller mindre tillfälligt, kunde sjelft — och
hvarför icke afven genom särskildt ombud — finna för godt att besörja fartygets
angelägenheter. Om det då inträffade, att fartyget anlände till en sådan ort,
utan att måhända hvarken befälhafvaren eller tredje man kände hulvudredarens
(eller något rederiets särskilda ombuds) möjliga närvaro derstädes, och utan att
befälhafvaren vore försedd med någon offentlig handling, som utvisade fartygets
rälta hemort, eller det eljest i behörig ordning kommit till allmänhetens kunskap
om å hvilken eller hvilka platser utom hemorten, rederiet kunde hafva särskildt
kontor eller kommissionär, skulle stora svårigheter kunna uppstå derigenom, att
antingen befälhafvaren, af dessa orsaker, icke kunde erhålla en för ögonblicket
måhända högst behöflig försträckning, eller, om han lyckats undfå densamma, rederiet
sedermera på grund af lagens bokstaf sökte undandraga sig betalningsskyldigheten;
hvarförutan ej torde böra lemnäs oanmärkt, alt 96 § uttryckligen
föreskrifver: att konnossement skall innehålla bland annat uppgift om »orten hvarest
fartyget är hemma».
Utskottet, som visserligen icke förbisett de med åstadkommandet af ett bestämdt
lagbud uti ifrågavarande afseende förenade svårigheter och deribland den
icke minsta, att ett fartyg rätt ofta, till och med under resa, kan ombyta både
egare och hemort, har likväl, icke allenast för fullständighetens skull, utan också
och fastmera lill beredande af nödig lättnad och säkerhet i afseende å de förbindelser,
befälhafvare i sådan sin egenskap med annan ingår, ansett sig böra tillstyrka
antagande af det remitterade förslagets innehåll härutinnan, och har derföre
såsom tillägg till 4 §:n föreslagit ett stadgande att gälla intill dess Kongl. Maj:t
pröfvar i JNåder att annorlunda förordna.
•o .<a\nnu,’ ftöji «»•«»* V.\. VI § 6.
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
9
§ 6
Utom en mindre redaklionsförändring, har i denna § äfven föreslagits ett
tillägg om afgörande rösteu, då lika röstetal vid fattande af beslut emellan delegare
uppkommer.
§§ 9 och 10.
Då öfverallt i förslaget de äldre benämningarne skepp och skeppare blifvit
förändrade till fartyg och befälhafvare, har Utskottet ock, för följdriglighetens skull,
ansett ordet »skeppslott», som i dessa, synnerligast på flera ställen i 10 "gm, förekommer,
böra i enlighet med sagde nya benämningar förändras; likasom då 9 §
möjligen kunde så förstås, som borde både sjelfva lösen af försåld fartygsandel
och den ed, som kan säljaren affordras, hafva egt rum inom tre dagar, hvartill
tiden torde vara alltför kort, då för edgång måste förutsättas stämning till domstol,
Utskottet funnit ett förtydligande härutinnan kunna ske, genom att i 9 §:ns
fjerde rad i stället för ordet och inlöra ordet eller; i sammanhang hvarmed nödig
förenkling al 10 §:n blifvit föreslagen.
§ 13.
Det Kongl, förslaget i denna <§ ålägger icke, utan blott tillåter delegare i
ett fartyg, der de flere äro, att till förvaltning af rederiets angelägenheter utse
en hufvudredare; och i motiverna till det remitterade förslaget (pag. 83), der det
i öfrigt redogöres för hufvudredarens ställning till rederiet, yttras: natt i motsats
till 1847 urs förslag, men i öfverensstämmelse med engelska praxis, norska, tyska
och holländska lagar ne, utväljandet af hufvudredare icke blifvit gjordt obligatoriskt.»
Men äfven uti det i samma moliver omnämnda 1836 års förslag har en med
1847 års öfverensstämmande åsigt i denna del blifvit uttalad, och Utskottet har
ej kunnat finna annat, än att denna sednare är den rätta. Ty om det, å ena
sidan, icke kan ifrågasättas, att ett rederi, hvars hufvudsyfte måste vara att af
fartyget förskaffa sig ekonomisk vinst, i beräkningen hvaraf det allmänna affärsförtroendet
ingår såsom en icke oväsendtlig faktor, ju icke så ordnar sina angelägenheter
i afseende å fartyget, att sagde syftemål må kunna uppnås, utan att
lagstiftaren behöfver mellankomma och inom vissa former binda rederiet i förvaltningen
af dess egendom; lärer å andra sidan svårligen kunna bestridas, att, om
ett af flere personer bestående rederi funne för godt, att hvarken utse hufvudredare
eller annan styrelse, gauska stora olägenheter kunde uppkomma för tredje
man, hvars rätt och bästa, lika mycket som rederiets, måste i lagstiftningen iakttagas.
En person, som ingått aftal med befälhafvaren på ett fartyg, hvars egare
Bih. till R. St. Prol. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 2 Häft. 2
10
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
vore boende, såsom ofta inträffar, på olika orter, skulle i många fall komma i
ovisshet hvarthän han borde vända sig för att erhålla sin rätt, derest befälhafvare!!
brutit aftalet. Endast frågan om rätter domstol i sådan händelse, torde ej vara
så lätt besvarad. Väl innehåller allmänna lagen i 10 kap. 6 § Rättegångsbalken:
att »bolagsman sökes der bolaget är» — och rederiet torde väl böra anses såsom
ett bolag — men detta bolag har måhända icke gifvit eller haft laglig skyldighet
att gifva sin tillvaro eller vistelseort tillkänna, på sätt om vissa handelsfirmor stadgas
i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, och troligen i allmänhet ej heller
så konstituerat sig, att det är nog med en enda delegares instämning (15 kap.
1 och 2e§§ Handelsbalken). Käranden skulle således blifva nödsakad instämma
dem alla, hvarigenom, dä, såsom antydt är, deras hemvist kunde vara vidt åtskiljda,
han måste underkasta sig kostnader, hvilka mången gång, om än hufvudsaken
vinnes, han sjelf finge vidkännas; och dessa olägenheter kunna äfven offentliga
myndigheter, hvilka å embetets vägnar hafva något att skaffa med ett sådant
rederi, rätt ofta få dela.
Men äfven utom rättegång kunna för affärsmannen uppstå stora hinder genom
saknaden af huvudredare, t. ex. vid uppgörande af befraktningar, penningeliqvider
o. d , så att redan blotta ordentlighelen i affärer synes påkalla ett stadgande,
som gör utväljandet af hufvudredare icke beroende af delegarnes godtycke.
För de rederier, hvilka redan iakttagit eller inse detta, blir en lag derom ej heller
svår att efterlefva.
Då dessutom i Kongl. Förordningen den 1 Mars 1841, angående pass och
nationalitets-handlingar för svenska, öfver tio läster drägtiga fartyg, som segla på
utrikes ort, såsom ovilkorligt förutsättes, att hufvudredare skall finnas, har Utskottet
kommit till det slut, dess förslag till förändrad lydelse af denna § innefattar,
och de speciela bestämmelserna deruti torde ej erfordra någon närmare
förklaring. Det bör dock anmärkas, alt Utskottet icke förbisett det jemväl i
Kongl, förslaget till denna § intagna stadgande, »att utan samtycke af alla delegarne,
ej skulle kunna till hufvudredare utses någon, som icke i fartyget eger
del», utan ansett detsamma böra uteslutas, såsom efter Utskottets åsigt innefattande
en måhända betänklig afvikelse från den gamla regeln för all omröstning: att de
flesta rösterna skola gälla.
§ 17.
Då hufvudredares förpligtelse att iakttaga de särskilda föreskrifter, rederiet
kunde finna nödigt att honom meddela, icke torde böra inskränkas till allenast dem,
som han vid »uppdragets lemnande» erhållit, har Utskottet ansett de anförda orden
böra uteslutas och ordställningen i §:n i enlighet dermed ändras.
Särskilda Utskottets Betänkande JVs 2.
11
§ 20.
Bestämmelsen »under fartygets resan, som i förslaget förekommer, skulle, efter
orden, möjligen kunna leda dertill, att om penningar, hvilka »utan hinder för
nödiga utgifters bestridande» kunde utdelas, inflöte medan fartyget vore hemma,
hufvudredaren egde att vägra en sadan utdelning, hvarföre Utskottet ansett sagde
bestämmelse böra utbytas mot den: »för fartygets räkning».
§ 21
Enär den ränta för förskjutna medel, som huvudredare eller delegare eger
räkna sig tillgodo, torde lemnäs beroende af allmän lag eller särskildt aftal, har
Utskottet ansett sista momentet i §:n kunna utgå.
<S 26, mom. 2. , n ,
tu ’ 2:o. Om fartyg
Utskottet har funnit, att om rederi på främmande plats har särskildt ombud, beSalhaftarfdetta
må i förslå rummet vara berätligadt att besluta i den fartygets angelägenhet,
hvarom denna § handlar, dock i anseende till beskaffenheten af samma angelägenhet
(befälhafvares tillsättning) efter rådplägning med svensk konsul, der sådan på
stället finnes. Denna åsigt synes också vara iakttagen i 54 § af Konsuls-sladgan
den 20 April 1858, och Utskottet har derföre i enlighet dermed i § föreslagit
erforderlig redaktionsförändring.
§ 31
Då flera svårigheter torde möta, att »efter de i sista af gångsorten gällande
priser» bestämma godtgörelse till besättning för kost, som blifvit minskad t ex.
i Nordsjön under resa från China direkte till Sverige, har Utskottet ansett frågan
härom böra ölverlemnas till skiljomäns afgörande.
§ 33.
I denna <§ har Utskottet funnit sig böra föreslå den ändring i lästetalet å
fartyg, hvars befälhafvare skulle vara skyldig att föra dagbok efter visst formuläi,
att i stället för de i förslaget förekommande tretio läster, hvarmed synes afses
svåra läster, införes tjugo ny-läster, hvilka, med iakttagande af jemna tiotal,
ungefärligen motsvara de förra; hvarjemte ordet »aflägsnare», i fråga om destinationsorter
utom riket, blifvit utbytt mot ordet andra, såsom efter Utskottets omdöme
mera lämpligt.
12
Särskilda Utskottets Betänkande JW 2.
§ 34.
Beträffande föreskriften i denna att befälhafvare, om fartyget är »d utrikes
ort», skall, då den från Sjömanshuset erhållna blankett till skeppsdagbok blifvit
fullskrifven, anmäla sig hos »Svensk konsul» till erhållande af ny blankettdagbok
af den beskaffenhet, som i § 33 stadgas, har Utskottet föreställt sig att för
tillämpningen af samma föreskrift väsendtliga hinder skola möta till följd af svårigheten
för vederbörande myndighet att kunna föranstalta det samtlige de å mer och
mindre aflägsna orter i alla verldsdelar anställde svenska konsulstjenstemän, som,
vice konsulerne inberäknade, för närvarande lära uppgå till nära 600, alltid må
vara försedde med erforderligt antal dylika blanketter för att, uppå anmälan, svenska
fartygsbefälhafvare tillhandahållas; hvarförutan en kontroll A behörig redovisning för
rlen lösen, som för ifrågavarande blanketter borde af konsulerne uppbäras, skulle i
allmänhet vara med oöfvervinnerliga svårigheter förenad. Utskottet har af sådan
anledning i nu omlörmälda hänseende föreslagit den förändrade bestämmelse,
§ utvisar.
§ 35.
Enligt förslaget i denna § skulle befälhafvare vara skyldig, att meddela redare,
befraktare, aflastare, lastemottagare, bodmeri-långifvarc, försäkringsgifvare och försäkringstagare
skriftligt utdrag af dagboken »när de det åstunda». En sådan skyldighet
skulle likväl kunna blifva mycket betungande för befälbafvareo, om den alltför
ofta toges i anspråk, och Utskottet bar derföre trott sig böra föreslå, att densamma
inskränkes till endast det åliggande för befälhafvaren, att vid anfordran tillhandahålla
nämnde vederbörande dagboken, deraf de sjelfve må ega ombesörja de ut
skrifter,
de kunna åstunda.
§ 37.
Till beredande af lättnad för befälhafvare att med erforderlig skyndsamhet
afgifva den i §:n föreskrifna protest, har Utskottet ansett den ändring i §:n böra
ega rum, att i stället för orden i femte och början af sjette raderna i <§:ns l:sta
moment: »* stad» celi »på landet hos» införes ordet närmaste (notarius publicus
eller magistrats-sekreterare, tullkammare eller kronobetjent), hvarigenom befälhafvaren
sålunda eger anlita hvilken af ifrågavarande tjenstemän eller tullkammare, han för
ändamålet beqvämligast finner, utan afseende derå om olyckan timat på stads eller
landsorts område.
§ 42.
Förutom den ändring i början af denna <§, som måste följa af det i 4 §:n
föreslagna tillägg, har Utskottet ansett nödigt antyda skyldighet för befälhafvaren,
Särskilda Utskottets Betänkande JSk 2.
13
att, der omständigheterna sådant medgifva, inhemta rederiets föreskrift, innan han
för penningars anskaffande vidtager de åtgärder, hvilka under i §:n anfördt förhållande
skulle vara honom tillåtna; äfvensom Utskottet funnit ordet »landningskostnader»
böra närmare bestämmas genom orden »lossningskostnader samt andra
dermed förenade umgälder.»
§ 85. :j;o. Om besätt
ningen.
Då ordställningen i l:a momentet »eller kommer fartyget, efter denna resas
fullbordanden tvifvelsutan afser den i förhyringskontraktet aftalade resa, har Utskottet,
i enlighet med denna uppfattning, föreslagit ändring af redaktionen i l:a
momentet; och enar, i det fall, att fartyget från hemorten seglade lill andra, i förhyringskontraktet
icke omnämnda, mer eller mindre aflägsna utländska hamnar, utan
alt fullborda den i samma kontrakt bestämda resa, det förefallit Utskottet mindre
egentligt, att stadga byra för den, som är förhyrd för resa på annat sätt, än efter
månad, har också, i öfverensstämmelse härmed, en förändrad redaktion af §:ns Si:a
moment blifvit af Utskottet föreslagen.
§ 56.
Med afseende å innehållet af 71 §:n, har Utskottet ansett bestämmelse om
formen lör sjömans entledigande från tjensten, nemligen genom afmönstring, äfven
i denna § böra införas; hvarjemte, då den i j§:n omförmälda »ersättning», egentligen
icke är något annat än sjelfva hyran, Utskottet funnit redaktionen i enlighet
härmed böra förändras.
§ 58.
De i Irsta punkten af denna § intagna föreskrifter om godtgörelse till besättning,
som blifvit förhyrd, dels för resa och dels för månad, derest fartyg i
afgångshamn eller under resa uppehälles af annan orsak än »krig, embargo, blockad,
ut- eller införselsförbud, is eller skada, som drabbat fartyget,» har Utskottet ansett
kunna och måhända, till förekommande af tvister, böra ur förslaget utgå. Om en
sjöman tagit hyra för månad, löper hyran alltid fortfarande så länge han är i fartygets
tjenst, och den åter, som är förhyrd för resa, lärer väl också få underkasta
sig dennas tillfälligheter utan anspråk på särskild ersättning, om fartyget uppehälles
af orsaker, hvilka det ej slått i rederiets eller befälhafvarens magt att förutse eller
afböja — så framt nemligen han sådan ersättning sig ej förbehållit. Härleder sig
deremot uppehållet från något rederiets, befälhafvarens, aflastarens eller lastemottagarens
interesse eller från någon deras, eller enderas af dem, handling eller underlåtenhet,
torde någon bestämd lag för en sålunda förhyrd sjömans rätt till ersättning
14
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
i detta fall lika litet vara af behofvet påkallad, som angående hyrans fortlöpande
för en efter månadsberåkning förhyrd sjöman, enär en slik rätt måste ligga i sjelfva
aftalets natur. Annorlunda är förhållandet, om fartyget af de i §:s 2:dra punkt
uppräknade orsaker hindras att fortsätta resan, då befälhafvaren, såvida han ej vill
underkasta sig en under sådana förhållanden onödig kostnad, eger att besättningen
afskeda, i hvilket sednare afseende Utskottet funnit hänvisning om sättet för hyrans
uppbärande böra lemnäs till 56
§ 59.
Utskottet, som funnit sig böra föreslå en omflyttning af orden i <§:s i:a
punkt och äfven att ordet »ombord» kunde uteslutas, har för öfrigt ansett 2:dra
punkten, angående påföljd för den af besättningen, som »visar försumlighet eller
motvilja vid olyckstillfälle eller vid bergning» lämpligen böra hafva sin plats i slutet
aå 293 §.
§ 60.
De stadganden i 56, 57, 58 och 59 §§, hvilka uti förslaget till denna §
åberopas, afse alla endast uppehåll eller inställelse af resa, men icke om denna
under vanliga förhållanden slutar å annan ort än der sjöfolket blifvit förhyrdt.
Härvid har dock ansetts böra såsom grundsats antagas, att svensk sjöman, som
sålunda utan eget förvållande och mot beräkning kommit i overksamhet, måste
vara berättigad att blifva försatt i samma ställning i anseende till vistelseorten,
som han var då förhyringen skedde; och då de betänkligheter, hvilka häremot
kunna framställas, såsom t. ex. att sjömannen kunde taga hyra på svenskt fartyg i
Amerika, Australien eller Ostindien, antingen för att besöka Sverige och sedan på
andras bekostnad få återvända, eller ock för att här i riket qvarstadna med de
penningar han emottagit för återresan, torde vara af en det räll senliga i sjelfva
grundsatsen underordnad vigt, har Utskottet i Irsta mom. af denna § föreslagit
de ändringar, hvilka äro en följd af nu anförda åsigter.
§ 64.
Angående sättet för sjuk sjömans hemförskaffande har Utskottet funnit hänvisning
till 60 § böra meddelas.
§ 66.
Då enka, ändå att hon icke är arfvinge, har sin lagliga rätt till hvad mannen
efterleronat, har Utskottet ansett ordet »arfvingar» i denna § böra ändras till
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
15
sterbhusdelegare, och att för öfrigt tillägg borde göras om skyldighet för rederiet,
att utgöra i dess tjenst afliden sjömans begrafningskostnad.
§ 68.
I fråga om befälhafvarens rätt att använda bestraffning å sjöman öfver 18
års ålder, har Utskottet ansett de båda alternativa bestämmelserna af »arrest eller
degradering pä viss tid med åtföljande nedsättning af hyran» böra så särskiljas,
att befälhafvare!) må kunna ålägga både arrest, degradering och nedsättning af
hyran, hvar för sig, efter omständigheterna. Det kan visserligen häremot anmärkas,
att degradering alltid måste åtföljas af hyrans nedsättning, men deraf blir
dock icke en nödvändig följd att nedsättning af hyran icke kan ega rum utan i
sammanhang med degradering En kock eller en kajutvakt, som förbryter sig,
men hvars tjenst ändock ej kan undvaras, lärer icke kunna degraderas, och vid
sådant förhållande återstår ej annan utväg än att nedsätta hyran, som måhända också
i de flesta fall torde vara det verksammaste korrektivet. I öfrigt förekommer i
denna § endast en ordförändring i afseende å ordet »skeppsdagboken.»
§ 77.
Då det utan tvifvel är rederiet och icke befälhafvaren enskildt, som bör bekosta
den förhalning af fartyg till särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamn,
hvarom i 1 mom. af denna § förmäles, har Utskottet ansett ordet »egen» i slutet
af momentets sjette rad böra utbytas mot ordet »rederiets»; hvarjemte i afseende
å stadgandet i 2:dra mom, angående liggetidens början vid lastning eller lossning i
de fall, att aflastaren icke är känd, eller att konnossementet är släldt till innehafvaren
eller till viss man eller order, Utskottet funnit nödigt föreslå tillägg för
jemväl de händelser, alt aflastaren, ehuru känd, icke är att träffa, eller ali konnossementet
lyder ä viss man, utan att denne kunnat anträffas.
% 78.
Jemte det Utskottet i sista momentet af denna §, likasom på andra ställen
i förslaget, der »helgdagar» nämnas, utan förening med söndagar, tillagt orden
»ion-» »och», har Utskottet ansett att uti det bestämda antalet liggedagar ej heller
borde inberäknas de dagar, då fartyg af storm och andra naturhinder icke kan
lossas eller lastas.
§ 80.
De här föreslagna redaktionsförändringar hafva ansetts nödiga till förekommande
af möjligheten att befälhafvaren kunde vägra att verkställa de flera flytt
-
4:o. Om befraktning.
16
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
oingar af fartyget vid lossning eller lastning, hvilka vederbörande aflastare fanne
erforderliga.
§ 82
Då befraktaren kan vara en och aflastaren en annan, samt ej blott »rederiet
och öfrige befraktare», utan äfven befälhafvaren sjelf och andra »aflastare», kunna
tillskyndas skada och kostnad till följd af förbrytelse »mot ortens lag», har Utskottet
ansett redaktionen af denna § böra undergå nödig ändring.
§§ 89 och 91.
Utskottet har funnit, att då jemväl vid stvckegodsbefraktning det fall kan
inträffa, att samtlige befraktarne förena sig om att fraktslutet håfva, eller att helt
och hållet åter utlossa inlastad t gods, hvarigenom befälhafvaren från sin förbindelse
befrias och sättes i tillfälle att erhålla annan frakt, befraktare af styckegods också
må, i likhet med hvad i sådant afseende befraktare af fartyg till bestämd del eller
vissa läster är medgifvet, ega att emot half frakt utlossa godset eller fraktslutet
häfva, då de alla derom äro ense; hvadan och på det 91 § måtte kunna tillämpas
å båda nu omförmälda slags befraktare, Utskottet ansett sista punkten af 89
§ böra, med nödigt tillägg, till förstnämnda § framflyttas.
§ 114, mom. 1 och 2.
Utskottet har ansett bestämmelsen »segelbart» (skick) böra utbytas mot den,
i afseende å ett så svårt skadadt fartyg, som i andra punkten af lista momentet
förutsättes, mera tydliga af »sjövärdigt», och derförutan funnit nödigt, att dels,
i fråga om beräknandet af distansfrakten hänvisa lill grunderna i 5 §, och dels,
då egaren af lastea kan vara en annan än lastemottagaren, införa detta sednare
ord i slutet af andra momentet.
§§ 122 och 123.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, är för närvarande på Kongl. Majits nådiga
pröfning beroende ett af vederbörande embetsmyndighet uppgjordt underdånigt förslag
till förordning, angående fartyg, hvarmed utvandrare fortskaffas till främmande
länder; uti hvilket förslag, till följd af särskilda förhållanden i afseende å berörda
trafik, några bestämmelser förekomma, hvilka, i det hufvudsakligaste öfverensstämmande
med hvad franska och engelska lagstiftningarne i detta ämne innehålla, äro
till sin grund från stadgandena i förevarande §§ af det Kongl, förslaget skiljaktiga.
Med anledning häraf och i enlighet äfven med tyska sjölagens stadgande,
att
Särskilda Utskottets Betänkande JW 2
17
att samma lag icke skall tillämpas i fråga om emigrantfartyg, har Utskottet till
123 § föreslagit ett för ändamålet erforderligt tillägg. I öfrigt har Utskottet i
§§:na endast funnit två mindre ordförändringar nödiga.
§ 131. 5:o.
Den tid af endast åtta dagar, som förslaget bestämmer för inbetalning af
bodmerilån, har Utskottet ansett i allmänhet vara alltför kort och fördenskull böra
utsträckas till fjorton dagar; och då alternativet: »eller afst&s ej de förpantade
föremålen», möjligen kunde gifva anledning till det antagande, att långifvaren, vid
uteblifven betalning, egde vidsträcktare rätt till sagde föremål, än allmänna lagen
i afseende å pant medgifver; har Utskottet funnit de citerade orden destohellre
kunna uteslutas, som 135 och 139 §§:na innehålla tillräckliga föreskrifter, om huru
långifvaren eger förfara, för att försäkra sig om sin fordrans utbekommande.
§ 141.
I öfverensstämmelse med den af Utskottet i 131 § föreslagna ändring i tideu
för betalning af bodmerilån, har Utskottet ansett äfven denna § böra ändras, enär
svårigheten att genast eller på allt för kort tid anskaffa penningar, möjligen kart vara
lika stor, om betalningen skall ske å den ort, dit resan är bestämd, eiler å annan
ort — sjelfva hemorten någongång icke undantagen.
§ 143. Yid 6:te punkten. o,0,
Om någon af ett fartygs besättning i följd af arbete vid gemensamt haveri
skadas eller ljuter döden, torde, i sådant fall, enahanda kostnad, som förslaget i 6:te
punkten innehåller i afseende å den, som vid fartygets försvar mot »fiender, kapare
eller sjöröfvare», af en dylik olycka träffas, böra tagas i beräkning och ersättas,
hvarföre Utskottet i särskildt stycke till detta moment föreslagit sålunda nödigt befunnet
stadgande härom.
§ 182.
Då samma rättsgrund för ersättning af skada, som fartyg lidit, torde höra antagas
vara gällande å hvilken ort som helst der reparation sker, har Utskottet funnit
de i 2:dra raden af l:sta momentet befintliga orden »t nödhamn» böra uteslutas
§ 166.
I likhet med hvad på flera ställen i förslaget blifvit iakttaget, har Utskottet i
Bih, till B. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 2 Haft. 3
Om Bodmeri.
Om Haveri.
18
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
denna § lemnat hänvisning till den §, som innehåller föreskrift h urul ees försäingseller
haverimål, som blifvit af dispacheur handlagda, böra fullföljas.
7.0. Om.fartygs Denna rubrik har Utskottet ansett böra utbytas mot: »Om skada genom fardrfning
pS* ett Ly<!s ombordlä g gning», då sistnämnda ord torde vara mera egentligt än de båda, som
annat. förslaget innehåller.
§ 174.
Stadgandet i denna §, angående fartygs flyttning, då de ligga för ankar, har
Utskottet ansett företrädesvis tillhöra de för särskilda platser utfärdade hamnordningar,
hvadan Utskottet uteslutit denna § och — för att ej rubba §§:nas nummerföljd
—* i två §§:r delat 175 §.
8:o. Om strandning
och skepps
-
§ 177.
brott så ock Orden »Kronofogde eller Länsman» torde, på sätt Utskottet funnit, böra utby
om
skeppsfynd tas mot: »Borgmästare eller Kronobetjent», helst föreskrift eljest skulle saknas om
och st,andi,ak. ^ embets— eller tjensteman, till hvilken befälbafvaren uti det i § omförmälda afseende
egde att vända sig om sjöolycka inträffade på en stads område.
ko. Om Försäkring.
§ 187.
Ordet »utbetalda» i §:ns sjette rad har Utskottet funnit böra utbytas mot
»uppldnta», enär detta öfverensstämmer med den åsigt, som ligger till grund för
en likartad bestämmelse i 7 §:n.
§ 209.
För att vinna likstämmighet i föreskrifterna för försäkringsgifvare och försäkringstagare,
har Utskottet i l:sta mom. af denna § föreslagit ett tillägg, som i öfrigt
igenfinnes i 812 artikeln tyska lagen, derifrån §:n hufvudsakligen är hemlad.
§§ 218, 219 och 220.
Utom en mindre ordförändring i 2 mom. af 218 j§, har Utskottet funnit 220
§, såsom efter Utskottets åsigt innefattande ett icke erforderligt undantag från de
allmänna föreskrifterna i 218 §, kunna ur förslaget utgå, i följd hvaraf, och på
det vid 174 §:n angående nummerföljden anförda skäl, 218 §:n blifvit delad i två och
219 §:n erhållit nummern 220.
§ 234.
Bestämmelsen i slutet af denna §: »till följd af ovanligt högt vatten eller då
det blifvit /lott» (i fråga om fartygs strandning) har Utskottet ansett böra uteslutas,
Särskilda Utskottets Betänkande JV? 2.
19
helst deraf möjligen kunde uppkomma den föreställning, att strandning, medförande
ersättningsskyldighet för försäkringsgifvaren, egde rum om ett fartyg under ebben råkade
på grund och, utan att hafva lidit skada, blefve flott igen, då floden inträffade.
§ 266,
Då andra än försäkringstagare kunna hafva tecknat bodmerilån, bar Utskottet
ansett uttrycket i §:ns sjette och sjunde rad »försäkringstagaren tecknat eller
teckna låtitv böra ändras till: »blifvit tecknade», hvilket sednare ock torde finnas
vara öfverensstämmande med §:ns egentliga mening.
§ 267.
I denna § är väl föreskrifvet att »om man slutat försäkring på viss tid, som
tilländalöper förr än försäkringstagaren efter 260 § eger rätt att de försäkrade föremålen
afträda, han dock må kunna bibehålla denna rätt, emot det att han gäldar
en tillskottspremie, svarande mot den tid, som förflutit från försäkringens slut och
till dess rättigheten till afträdandet vidtager»; men då dervid icke omnamnes inom
hvilken tid en sådan premie bör erläggas, har Utskottet ansett nödigt införa bestämmelse
derom.
§ 273.
I det Kongl. Förslaget är rättigheten att upptaga bodmerilån icke inskränkt till
endast befälhafvaren, men förmånsrätt till betalning för sådant lån eger dock, enligt
17 Kapitlet 7 § andra punkten Handels-Balken, icke rum utan att befälhafvaren tagit
lånet. För att tydligen uttrycka detta, äfvensom att 4;de punkten (i 273 §) äfven
afser lån, hvarom i 7 § af förslaget förmäles, hafva de i §:n föreslagna ändringar
ansetts nödiga.
§ 277.
Då enahanda förhållande i afseende å pant och förmånsrätt till fartyg och
köpeskilling derför, måste ega rum, ehvad fartyget försäljes utmätningsvis eller af
sådan orsak, som i 47 § omförmäles (att fartyget blifvit fork la rad t odugligt), har
Utskottet ansett tillägg i berörda afseende böra i §:n göras.
299.
ll:o 0 ih It
] denna § innehåller det Kongl förslaget straffarbete på lifstid för den
besättningen, som i oppen sjö »medelst våld eller hot, som innebär trängande fara, öf- besättnin g
verfaller befälhafvaren eller någon annan, för att bemägtiga sig fartyget eller något
af dess tillhörigheter, eller lasten eller delar deraf», men eljest till sådant arbete
20
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
12:o. Om laga
domstol i sjörättsmål.
från och med sex till och med tio år. För att bringa dessa stadganden i öfverensstämmelse
med de åsigter, Rikets Ständer vid innevarande riksdag uttalat, i
anledning af Kongl. Maj:ts nådiga förslag till ny strafflag, deribland förekommer ej
mindre såsom allmän grundsats, att straffarbete på lifstid icke vidare bör såsom
absolut straff ådömas, än äfven särskildt i 21 Kap. af samma förslag, straffbestämmelser
för rån och sjöröfveri, har Utskottet ansett sig böra uti nu ifrågavarande
fall föreslå att till straffarbetet på lifstid sättes såsom alternativ »eller i tio år»,
och det till viss tid bestämda förändras till: »från och med fyra till och med
tio år».
§ 301.
Då, enligt det nyss här ofvannämnda strafflagsföislaget, någon fördelning af böter
icke vidare skulle komma att ega rum, samt bestämmelse i det nådiga förslaget till
Sjölagen saknas, om hvilka af deruti omförmälda förbrytelser böra från allmän åklagares
ovilkorliga åtalsrält undantagas, har Utskottet, så väl af dessa skäl, som för
öfrigt till vinnande af nödig ansedd fullständighet, föreslagit åt denna § den förändrade
lydelse, som betänkandet utvisar.
Sedan af skäl, som här nedan vid § 304 anföres. Utskottet funnit nödigt, att
i Sjölagen införa föreskrift om huru vid behandlingen af de två så kallade dilatoriska
invändningarne (om domstols behörighet och flere parters instämning till gemensamt
svaromål) förfaras bör, torde i följd deraf rubriken till denna afdelning böra ändras till :
»Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål».
§§ 302 och 303.
Uti nu gällande Sjölag 1 Kap. Skeppmåla Balken stadgas:
»Om i hvad Rätt sådane skepsmål skole upptagas».
»Alle mål, som af denne sjölag härröra, såsom de mäste deraf äre under
Stads-Rätt hörande, så skola ock de samme der strax uti första Rätt, eller Instants,
af Borgmästare och Råd sjelf ve uptagas, skärskådas och dömas: men skulle nå
gre
upkomma å Lande, gånge då til Häradsting, som vant är. Och skole Härads-klöf
dingarne vara skyldige jemväl utom de vanlige Tingsdagar al afhjelpa sådane
saker, som intet upskof tåla kunna med mindre de lil dröjsmålet svara vele.
§ 1. Dock vare dermed Parterne icke företagit al ända sine tvister igenom gode
mäns utväljande, antingen till vänlig förlikning, eller fullkomligil utslag, der de sd
vilja och sin emellan samtycka, de mål allena undantagne, hvarom annat ultryckeligen
kan stadgat vara.»
Och i den Kongl, fastställelse!) å samma lag af den 12 Juni 1667 förekommer,
bland annat:
Särskilda Utskottets Betänkande ,M 2.
— — »Wi håfve icke allenast uti den efter ste Balken (det här nyss citerade
1 Kap. Skeppmåla-Balken) stadt och ordnat, det alle sådane skepsmål skole i städerna
gå Kämners-Rätterna förbi och på Rådstugan af Borgmästare och Råd sjelf
uti förste Instants uptagas, med hvad mera som til hela processens lämpligast
utförande "häfver synts nödigt vara, och så väl uti Öfver- som Neder- Rätternc
brukas och iakttagas bör; utan ock Oss än vidare till sinnes fördt, hvad omsvep och
hinder som vid vädjande under Wäre Hof-Rälter tillkommer, i ty att den timan
om året, när skep kunna gå och hela sjöfarten påstår, samt alle skepmål sig
pläga lildraga, dä äre Hof-Rät terne förgångne, och om man emellertid skulle,
behöfva vädja ifrån Rädstugorne, måste man töfva hela Sommaren til sida Hösten,
förr än man wadet kan fortsätta, hvarigenom de sjöfarande ofta med samt sine Skep
och Ladningar öfver et helt år kunna blifva uppehålne och lil sin handel och
näring märkeligen skadde. Detta til alt afböja, håfve XVi för närvarande tid
intet annat medel utse kunnat, än al låta waden ifrån Rädstugorne (tingshusen
nämnas icke) gå till Wårt General-Commerce-Collegium, efter det sitter hela året
igenom och desförutan med sådane saker häfver til göra, som af handel och vandel
lil sjös en stor del bestå, och med denne Wår Sjölag icke hafva ringa gemenskap.
»
Lägger man nu härtill föreskrifterna i Rättegångs-Balken af 1734 ärs lag,
nemligen: 6 Kap. 1 § i dess ursprungliga lydelse Om Rådstufvurätt: »att der
skall håde ransakas och dömas öfver alla (vexel- och) sjörätts-saker; 25 Kap. 9 §
jemförd med samma Kapitels 1 b §, samt 30 Kap. 9 §: att tiden för fullföljd af
vad äfvensom för ändrings sökande i Hofrätts dom uti (vexel- och) sjörätts-mål,
skall vara »hälften kortare» än i andra mål, framstår såsom oemotsägligt att lagstiftaren
fästat synnerlig vigt vid skyndsamheten af sjörätts-målens behandling
Emellertid rubbades icke den gamla och sedermera uti nu gällande allmänna
lag uttalade grundsatsen, att hvar och en i tvistemål, som hans person rörer,
skall instämmas till den Rätt, hvarunder han har sitl bo och hemvist; — så vida
man icke af den i här ofvan åberopade Kap. af Skeppmåla-Ba ken förekommande
något oklara föreskriften, att om några mål, som af Sjölagen härrörde, skulle uppkomma
å landet, dessa då skulle »gå till Häradsting som vant är», vill antaga
att undantag från regeln vara gjordt. Men då Högste Domstolen vid behandlingen
af det remitterade förslagets innehåll i denna del, hvarom närmare här nedan
skall förmälas, funnit betänkligt att hufvudsakligen frånträda denna regel, uppstår
den frågan om sjörätts-målen i allmänhet, med hänseende till vissa omständigheter
och förhållanden, böra, likasom åtskilliga andra mål utaf särskild egenskap, tillhöra
stadsdomstols handläggning.
Utskottet tvekar icke att besvara denna fråga jakande; men innan Utskottet
närmare utvecklar skälen derför, torde en kort jemförelse i denna del emellan det
remitterade och det Kongl förslaget böra anställas.
22
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
Sedan det remitterade förslaget bestämt dels uti § 310, att tvist emellan
delegare i fartyg skulle gå lill den domstol, hvarunder hufvud-redaren Ivder och
samma lag gälla der den, som å fartyg förer eller fört befäl, ville söka redare på
grund af den befattning han innehar eller innehaft: att redare egde söka befälhafvare,
der den sednare vore boende, samt att tvist emellan delegare i fartyg
eller emellan dem och befälhafvaren i fråga om dennis till- eller afsättning, skulle
upptagas vid Rådstugurätten i den stad, der hufvud-iedaren bor, eller, i händelse
han bor å landet, af Rådstugurätten i närmaste stad, dels ock uti sista morn. af
§ 311, att om de största delegarne i ett fartyg bafva lika stora delar i detsamma,
skall tvisten, allt efter målets beskaffenhet, anhängiggöras vid den lands- eller
stadsdomstol, hvarunder någon af dem lyder eller som är närmast hans boningsort;
så stadgar § 312, att vid sistnämnda domstol eller domstolen i stad skola så
väl redare som befälhafvare af nunnan instämmas i mål, som efter denna lag af
dömas»;
hvarjemte sistnämnda § innehåller, alt befälhafvare må sökas vid Rådstufvurätt
i den stad, »der fartyget bcfinnes eller der han anträffas eller som är
närmast den ort, der den ä landet belägen är.»
Vidare stadgas uti § 31S, att i tvist om fartygs byggande sökes Rådstufvurätt
i den stad, der byggandet blifvit verkstäldt, eller, der sådant å landet skett,
i närmaste stad, och uti § 316, att tvist om redovisning för bergadt skeppsfynd
och strandvrak samt om bergarelön, tillhörer Rådstufvurätt i stad inom det tullkammardistrikt,
der bergniugen skett eller angifven är.
Af de citerade §§:na i det remitterade förslaget visar sig sålunda, att endast
de tvister, som kunna uppstå antingen emellan ett fartygs redare sinsemellan eller
emellan desse och befälhalvaren skola efter lagens allmänna grund tillhöra landt—
eller stadsdomstol, men att deremot alla andra sjörätts-mäl, som röra annan persons
rätt mot fartygs redare eller befälhafvare äfvensom Iråga om befälhafvaies till—
eller afsättning, skola ovilkorligen tillhöra stadsdomstol, utan afseende om deri
svarande för sin person lyder under stadens jurisdiktion eller icke.
Mot denna nya grund för sjörätts målens behandling har uti Högste Domstolen
blifvit anmärkt, att förslaget icke innefattade eller torde kunna uppdraga
någon lämplig gräns emellan större fartyg, som, enligt Högste Domstolens antagande,
egentligen afsåges och t. ex. små roddbåtar, som ingalunda påkallade någon undantagslag,
hvarföre föreskrifterna om forum syntes böra göras mindre ovilkorliga;
i anledning hvaraf och enär, enligt nu gällande lag, sjörätts-mål kunde så väl vid
Härads- som Rådstufvurätt förekomma, Högste Domstolen föreslagit de bestämmelser,
som innefattas i § 302 af det Kongl, förslaget.
Enligt denna § skola deremot alla sjörätts saker tillhöra domstol antingen i
stad eller på landet jemlikt den i 10 Kap. 1 § Rättegångs-Balken stadgade grund,
allt efter sorn svaranden för sin person under någon af dessa domstolar lyder;
derifrån dock det undantag blifvit gjordt, dels att tvisten kan upptagas vid dom
-
Särskilda Utskottets Betänkande, M 2.
23
stolen i den ort der fartyget finnes och dels att parterne ega sinsemellan öfverenskomma
om tvistens handläggning af domstol i viss ort.
Båda förslagen äro åter lika derutinnan, att tvist emellan försäkringstagare
och försäkringsgifvare eller emellan dem och någon som med försäkringen haft
befattning, äfvensom alla sådana mål, hvilka böra af dispacheur handläggas, skola
gå, den förra till Rådstugurätten i den stad, hvarunder svaranden lyder, eller
om han ä landet bosatt är, till Rådstufvurätt i närmaste stad, och de sednare
eller dispachemålen till domstolen i den stad, der dispachen utgifven är.
Utom de allmänna skäl, som innefattas uti härofvan intagna utdrag utur den
Kongl fastställelsen af Sjölagen för sjörätts-målens skyndsammare handläggning och
bringande till slut, ligger det äfven i sakens egen natur, att sådana mål icke böra
underkastas den tidsutdrägt, som är oskiljaktig från rättegången vid landtdorastolarne.
Alla de fyrfaldiga och så rättvist öfverklagade följderna af våra landt -  domstolars endast periodiskt återkommande verksamhet, de kännbara olägenheterna
och ofta nog för den enskilde väsendtliga uppoffringar, detta målens utdragande
från ting till ting i åratal, utan annat äfventyr för en tredskande part, än utgif—
vandet af ett vite, som i de flesta fall icke står i något förhållande till den enes
fördel eller den andres skada af ett uppskof, måste naturligtvis framstå än tydligare,
då frågan gäller tvister, der ett skyndsamt slut knappt är af mindre vigt
än sjelfva rättvisan af beslutet; och då lagstiftningen redan för 200 år tillbaka
fann nödigt för dessa mål föreskrifva en snabbare gång, torde behofvet deraf i
närvarande tid vara ännu påtagligare.
Man måste nemligen besinna, att lagtima häradsting förrättas högst tre och
mångenstädes endast två gånger om året och icke egentligen under den tid af
sommaren, då sjöfart förnämligast eger rum. Då nu till häradstinget erfordras en
stämningstid af minst fjorton dagar, skulle således en sjörättssak högst sällan eller
nästan aldrig kunna anhängiggöras vid häradets ordinarie sommarting. En kärande part
egde då för sakens upptagande rättigheten att begära urtima ting, men denna
rättighet eller förmån är mera skenbar än verklig. Urtima tingets tidigare eller
senare utsättande är beroende af domarens mångfaldiga andra embetsgöromål, och
särskild domares förordnande förutsätter äfven en tidsutdrägt, som för rättssökanden
kan vara i högsta måtto menlig. Så väl i ena som i andra fallet uppkomma
dröjsmål med sakens företagande och större kostnad, än om saken finge upptagas
af en permanent domstol. Föga troligt är ock att ett sådant mål i allmänhet är
af den enkla och lätt utredda beskaffenhet, att detsamma kan vid första tinget
afgöras, äfven i det fall att svaranden dervid kommer tillstädes, hvilket, med den
erfarenhet rättegångar af någon betydenhet åtminstone gifva vid handen, endast
undantagsvis torde kunna antagas inträffa. Käranden har då ingen annan utväg
än att få saken fullföljd antingen vid nästa lagtima ting eller fortfarande vidkännas
de utgifter, hvilka med ytterligare urtima ting äro förenade.
24
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
. Till stadsdomslol deremot är stämningstiden högst åtta dagar och målet kan,
utan något i lag stadgadt hinder, fortsättas dag efter dag derest omständigheterna
så nödigt fordra, och sålunda ett sjörätts-mål, äfven med någon omfattning, kunna
afhjelpas med slut inom samma tid, som fordras för målets första upptagande vid
häradsrätt. Det torde således vara alldeles obestridligt, att sjörätts-målen kunna
befordras till handläggning och afgörande med ojemförligt större skyndsamhet vid
Rådstufvurätt än vid Häradsrätt
Den utvidgade gemenskap och de mångfaldiga förbindelser, hvari såväl landets
särskilda delar sins emellan, som desse och utlandet kommit till hvarandra genom
den lättare och snabbare beröring, vår tids kornmunikationsanstalter framkallat och
än vidare under år efter år tilltagande omfång måste framkalla, skola naturligtvis
hafva till följd, att en mängd rättsförhållanden uppstå, hvilka i sin ordning föranleda
tvister och rättegångar inom sjölagstiftningens område. Att, då fråga är
om en från grunden ny lagstiftning i detta ämne, fortfarande vidhålla grundsatsen
alt sådana mål kunna upptagas, utom af den permanenta stadsdomstolen, äfven af
häradsrätt och sålunda låta deras behandling fortfarande underkastas all den tidsutdrägt
och de flerfaldiga olägenheter, som, på sätt Utskottet nyss antydt, äro
oskiljaktiga från en domstol, hvars närvarande arbetsordning hufvudsakligen måste
söka sitt försvar i de svårigheter hvarmed en förändrad inrättning af densamma
ur ekonomisk synpunkt för närvarande måste vara förenad, skulle, enligt Utskottets
förmenande, i sjelfva verket innefatta en återgång från de grundsatser, lagstiftaren
vid utfärdandet af 1667 års Sjölag ville göra gällande. För frågans bedömande,
så vidt den angår meraberörda måls anhängiggörande vid häradsrätt, böra nemligen
komma i betraktande de förluster, godsegare genom en längre tids dröjsmål med
sådana tvisters upptagande och afgörande kunna underkastas, i följd af varors försämring
eller förstöring eller till och med förvarande, den förminskning af en
varas värde, som i anseende till förändrade konjunkturer kan uppkomma, de stora
olägenheter och kostnader, redare kunna tillskyndas derigenom att besättning måste
uppehållas för vittnesmåls afgifvande, så vida icke redare, till undvikande af en
större förlust, vill beröfva sig sjelf förmånen af den bevisning, som genom besättningens
hörande kunde för målets utredning vinnas och således gifva en rättvis
sak förlorad; och om rigtigheten af dessa antaganden icke kan jäfvas, lärer från
den i nu gällande Sjölag synbara förutsättning, att sjörätts-målen skola företrädesvis
tillhöra stadsdomstolarnes pröfning, steget böra tagas fullt ut, och sålunda Utskottets
förslag i afseende å domstol och rättegång i sjörätts-mål, finnas vara med
hänseende till den svenska handelns och sjöfartens närvarande ståndpunkt och fortfarande
utveckling af högsta behof påkalladt.
Att åstadkomma en skyndsammare handläggning af dessa mål, synes äfven
hafva varit afsedt, då Kongl. Majit, i enlighet med Högste Domstolens yttrande, föreslagit,
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
25
reslagit, ali, med afvikaude från allmänna lagens här ofvan åberopade stadgande i
10 Kap. 1 § Rättegångs-Balken, sjörätts-målen kunde anhängiggöras äfven hos domstolen
i den ort der fartyget finnes. Genom sistnämnda stadgande skulle detta
syftemål visserligen kunna uppnås, så vidt frågan gäller sjöfartsrörelsen uti åtskilliga
mindre städer, men deremot väsendtligen förfelas i afseende å rikets större handelsstäder.
Man måste nemligen, hvad de sednare angår, fästa uppmärksamhet vid
den omständigheten, att en del af deras hamnar jemte inrättningar, som med
skeppsfarten ega gemenskap, befinnas utom städernas judiciela område och att
följaktligen, enligt nyssberörda stadgande, ett stort antal mål skulle komma att
handläggas af Häradsrätt äfven i sådana fall, der nu en inom staden anträffad, men
der icke boende svarande kunde, med stöd af 5 § i ofvannämnda Kap. och Balk
och med den tolkning, som gifvits åt gällande sjölags stadganden i detta afseende,
instämmas till Rådstufvurätt.
De sist anförda skälen gälla visserligen mera specielt några för den mera
omfattande handelsrörelsen vigtiga platser, men frågan antager en större utsträckning,
i betraktande deraf, att en sednare tids lagstiftning mer och mer gått ut
på att upphäfva den af ålder strängt bestämda skilnad emellan Iand och stad i
fråga om handel och sjöfart och detta särdeles i förhållande till handelsgemenska
pen
med främmande länder. Sålunda är, enligt nu gällande Tullstadga, rättighet
medgifven, såväl till direkt export till utrikes ort från landthamnar vid saltsjön,
som ock lossning uti dylika med ständig tullbevakning försedda hamnar af sådana
från utrikes ort införda varor, hvilka kunna här i riket tullfritt införas.
Denna export- och importrörelsens utsträckning äfven utom stadsområdet
måste, såvida sjölagstiftningen i den del, hvarom nu är fråga, skall fortfarande ega
bestånd, föranleda till en högst betydlig tillökning af sjörättstvister vid landtdomstolarne.
Men skyndsamheten torde likväl icke vara det enda mål, lagstiftaren uti nu
förevarande fråga har att eftersträfva; ett annat icke mindre vigtigt förefinnes, nemligen
sakkännedomen hos lagskiparen. Sakkännedom erfordras visserligen för ett
rigtigt bedömande af tvister i allmänhet, men sjörätts-målen kräfva en särskild;
och det återstår således att tillse huruvida, äfven i afseende å denna omständighet,
stadsdomstolarne för behandlingen af ifrågavarande mål kunna anses ega det företräde,
Utskottet tilltrott dem böra tillerkännas.
Organisationen af dessa domstolar torde redan vara bestämmande för rigtig—
heten af Utskottets åsigt härutinnan. Rådstugurätten utgöres af en lagfaren ordförande,
med ett i förhållande till stadens storlek afpassadt antal ledamöter, af
hvilka, i de större städerna, flere äro lagfarna och i de Gesta mindre af åtminstone
en sådan samt de öfrige af ståndspersoner eller borgare. Desse sednare, i synnerhet
i stapelstäderna, — der man ock torde kunna antaga att det relativt största
Bih. till R. St. Prot. 18G2 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 2 Hä/t. 4
26
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
antalet sjörättsmål förekommer, — besitta ofta kunskaper i bärle handel, sjöfart och
skeppsbyggeri m. m., något som endast undantagsvis torde vara förhållandet med
häradsnämnden. Stadsdomslolarnes bisittare liro äfven, i motsats till Häradsrätternas,
vanligtvis ständiga eller åtminstone för längre tid valde tjenstemän, hvilka
under en oafbruten utöfning af ledamotskapet i Magistrat och Rådstufvurätt måste
blifva i tillfälle att öka sin erfarenhet och sina insigter. Dessutom finnes i städerna
vanligen tillgång på personer, hvilka ega den kunskap och erfarenhet, som
företrädesvis erfordras för utredning och bedömande af sjörättssaker. Utskottet har
derföre, äfven ur synpunkten att dessa mål må kunna med all önsklig sakkännedom
behandlas, funnit med allmän och enskild fördel öfverensstämmande, att de i
allmänhet böra handläggas af stadsdomstol, men äfven kunna tillhöra domstol på
landet i de särskilda fall, Utskottets bilagda förslag utvisar.
En sådan afvikelse från den allmänna grundsatsen, att tvister kunna, utan
hänseende till deras beskaffenhet, upptagas antingen vid stads- eller landtdomstol,
förefinnes, på sätt här ofvan är vordet antydt, redan i liera delar af lagstiftningen;
och Utskottet får i detta afseende erinra, hurusom, enligt gällande Tullstadga den
7 December 1860 samt Kongl. Förordningen rörande lots- och fyrinrättningen i
riket den 9 Juli 1862, mål, som angå förbrytelser mot dessa förordningar, skola,
äfven då de timat utom stads jurisdiktion, upptagas vid Rådstufvurätt i närmaste
stad, der tullkammare eller tullinspektion finnes. Vidare är i Vexellagen den 23
Augusti 1851 stadgadt, att domstol i vexelmål vare Rådstufvurätt i den stad, der
svaranden bor eller anträffas, men om han å landet bor eller anträffas, Rådstugurätten
i närmaste staden derintill. Med sistnämnda mål, som till större delen angå
civila tvister, äro sjörätts-målen icke allenast i detta hänseende närmast jemförliga,
utan äfven genom lagstiftningen i allmänhet ställda i full likhet. Sålunda är, på
sätt ofvan anförts, genom der åberopade lagrum stadgadt, att begge ifrågavarande
slags mål, äfven vid den tid Kämnersrätterna funnos inrättade, skulle, med förbigående
af sådan domstol, i första instansen upptagas af Rådstufvurätt, samt att
tiden för vads fullföljande till Hofrätt, äfvensom för ändrings sökande i Hofrätts
dom, skall vara hälften kortare än i andra mål. Den enda skiljaktighet i behand
lingen
af dessa tvänne slag af mål, hvilken för närvarande eger rum, är följaktligen
den, som föranledes af ofvan anförda, ur Sjölagens Skeppsmåla-Ralk hemtade stadgande,
att »derest några sjömål skulle å landet uppkomma», dessa då (i motsats
till hvad förhållandet är med vexelmål) skulle gå till häradsting.
På nu anförda grunder och förhållanden har Utskottet, som jemväl från
handelsföreningarne i flera af rikets större stapelstäder emottagit framställningar,
hvilka alla gå ut derpå att sjörätts-målen endast borde vid Rådstufvurätt såsom
förste domstol upptagas och afdömas, ansett sig böra tillstyrka antagande af det
remitterade förslagets hufvudsakliga innehåll i denna del, med tillägg af den i
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
27
Kongl Majtts förslag förekommande bestämmelse om rättighet för parterne att
öfverenskomma om viss domstol.
§ 304.
Utskottet har endast ändrat denna §:s nummer till 303, då den af Utskottet
under M 304 föreslagna innefattar en i det Kongl förslaget saknad bestämmelse
om behandlingen af de ofvanomförmälda dilatoriska invändningarne i sjö
ratts*
ikar.
Härvid bör dock Utskottet anmärka, att i nu gällande sjölag i detta afseende
ej finnes någon föreskrift, så framt man ej till sådan vill räkna innehållet af
6 Kap. Skeppsmåla-Balken, så lydande:
»Förmenar den stämde sig icke vara pligtig alt svara i det sin, utan ifrån
samma rättegång skäligen böra och kunna frikallas, vare icke dessmindre skyldig
alt möta för Rätta och sina skil te låta; och stånde så till Rättens Utslag om
han svara eller ock derifrån frias skall.»
Men då delta stadgande mera torde afse invändning i hufvudsaken än i rätte
gången,
hvarom domstolarnes åsigter dock lära vara delade, har Utskottet ansett
sig böra föreslå ett tydligt stadgande härutinnan i enlighet med den åsigt, som
stödjer sig på nödvändigheten af skyndsamhet vid handläggningen af sjörätls-mål.
§ 315.
Till vinnande af öfverensstämmelse med ordalydelsen i 18 Kap. 1 § Rättegångs-Balken,
har Utskottet funnit bestämmelsen »Och visar han skäl dertill» böra
i denna § införas.
§ 312
Med uteslutande af hänvisningen till 220 §, som. af skäl här ofvan ar
vordet anfördt, Utskottet ansett böra i sin helhet utgå, har Utskottet för öfrigt
funnit nödigt, att i denna § föreslå ett stadgande, om huru förfaras bör, jemvä
i det fall, att endera parten undandrager sig att utse skiljoman.
Jemte erinran, att i det förslag till ny sjölag, som Utskottet nu går att
framlägga för Rikets Ständer, afvikelserna från det Kongl, förslaget äro med kursiv
stil utmärkta sålunda, att då någon mera omfattande förändring i en § eller ett
moment egt rum eller ock några ord eller någon mening derutur uteslutits, hela
§:n eller momentet blifvit tryckt med särskild stil, men att deremot vid en ringare
förändring endast den deraf föranledda, nya ordställningen blifvit kursiverad, får
Utskottet vördsamt hemställa :
det Rikets Ständer, med förklar ande ali Kongl. Majlis nådiga
Proposition med förslag lill ny sjölag, ej kan oförändrad bifallas,
28 Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
mätte i stället besluta en sjölag af det innehåll, Utskottets härvid
fogade förslag utvisar.
Stockholm den 1 September 1863
Reservationer:
i:o Af Herr Friherre Leijonhufvud, ('■: § 302. »På sätt Utskottets betänkande
visar, har Utskottet i afseende å frågan om laga domstol i sjörätt smål ansett
sig böra hufvudsakligen i öfverensstämmelse med det först uppgjorda och till Högste
Domstolens granskning remitterade förslaget föreslå flera väsendtliga förändringar i
hvad Kongl. Maj:t i nåder proponerat och hvilket åter närmast öfverensstämmer med
nu gällande stadganden.
Både det Kongl, förslaget och Utskottets äro deri lika att tvister mellan försäkringstagare
och försäkringsgifvare böra behandlas af Rådstugurätten i den stad,
derunder svaranden lyder, eller, om han är bosatt å landet, al Rådstugurätten i
närmaste stad, äfvensom att det öfverlemnats ål parterne att aftala om upptagande
af deras tvister vid annan domstol än den, hvartill de enligt lag skulle höra.
Men i öfrigt har Utskottet föreslagit, att, med undantag af tvister mellan delegare
i lartyg samt mellan redare och befälhafvare, aila sjörättssaker af tvistemåls natur
skola behandlas af stadsdomstolarne och således äfven om båda parterne eller svaranden
skulle vara bosatt under landsrätt; hvaremot det Kongl, förslaget i dessa
fall hänvisar parterne till domstolen i den ort, der svaranden bor eller der
fartyget finnes, hvilket sednare lika väl som det förra kan vara äfven under
landsrätt.
De skäl, som löranledt Utskottet att vidtaga en sådan förändring, hafva
funnits dels i den större skyndsamhet, som skulle erfordras vid behandlingen af
sjörätts-mål, och som lättare skulle ernås vid stadsdomstolarne, och dels i den
större sakkännedom, som vid dessa domstolar skulle förefinnas, äfvensom i den
omständighet, att flera af rikets större städer skulle vara så belägna att åtskilliga
dithörande skeppsvarf och större del af hamnen lago utom stadens jurisdiktion,
samt att, i följd af sednare författningar, seglationen till och ifrån landthamnarna
skjlle högst betydligt förökats, m m, hvarföre de olägenheter, som följde af sjö—
rätts-målens behandling vid Häradsrätterna, och som i äldre tider varit mindre
Särskilda Utskottets Betänkande JV$ 2.
29
kännbara, numera skulle belydligt förökats, hvarjemte Utskottet hemtat stöd för
sin åsigt från hvad redan nu är stadgadt i afseende å laga domstol för tull- och
vexelmål. Utan att förneka vigten af åtminstone en del af dessa skäl, har jag
dock ej i desamma kunnat finna tillräcklig anledning att frångå det Kongl, förslagets
stadganden, hvilka äro grundade å den gamla och eljest här i landet all
mänt
antagna regeln, att tvistemål böra gå till den domstol, hvarunder svaranden
lyder. Hvad som anföres rörande behofvet af större skyndsamhet vid behandlingen
af sjörätts-mål, synes lika väl ega tillämplighet på många andra slags ärenden,
såsom svårare brottmål, konkurser, med flera, hvilkas dragande uteslutande under
stadsdomstolarne, mig veterligen, aldrig varit ifrågasatt, och borde, efter min åsigt,
förr leda till omorganisering af Häradsrätterna, än till afvikelser från hittills gällande
reglor för domstolarnes kompetens. Den större sakkännedomen, som ostridigt
kan anses finnas hos Rådstulvurätterna i de större städerna, lärer dock ej
vara att anträffa i de mindre, och den betydliga tillökningen af sjörätts-mål, som
man väntar af sednare tiders föiändrade författningar i afseende fi handel och
sjöfart, bör väl om dessa mål komma såsom hittills att handläggas af landtdom
stolarne,
der de å landet uppkomma, äfven sätta domrarne i dessa domstolar i
tillfälle att inhemta mera öfning och insigt i sådana måls behandling, än nu eger
rum De lokala förhållanden, som på vissa orter förefinnas, kunna, efter min
uppfattning, aldrig innefatta tillräcklig anledning att frångå en i och för sig rigtig
princip, och den omständigheten att undantag i vissa fall redan äro gjorda bör ej
eller leda till ytterligare utsträckning af en sådan exceptionel lagstiftning. På
dessa skäl och då Högste Domstolen enhälligt förordat de stadganden, som Kongl.
Majit föreslagit, får jag för min del yrka att Rikets Ständer måtte i denna del
antaga sistnämnda förslag, i följd hvaraf 302 § skulle erhålla enahanda lydelse,
som 302 och 303 §§:na i det Kongl, förslaget.»
Med Herr Friherre Leijonhufvud instämde Herrar Prostarne Bergwall och
Mellqvist samt Riksdagsfullmägtigen Paul Hedström från Wester-Norrlands län.
2:o. Af Herr Ehrenheim, Pehr: Vid 55 § 2 inom »Den förändring, son)
Utskottet föreslagit i detta morn har visserligen sin giltighet så vidt, som dermed
afses att införa en bestämmelse jemväl för det fall, då hyran är bestämd för resa
och denna resa ej fullbordas, men då Utskottet föreslår att hyran i båda de fall,
som i 1 mom. omförmälas. skall utgå efter månad för hela den tid, den förhyrde
tjenstgör å fartyget, så synes detta förslag ej annorlunda kunna tolkas än alt
nämnde grund för hyrans beräkning skall tillämpas äfven (ör den i kontraktet
aftalade resa, der denna resa fullbordas och fartyget sedan går vidare till utländska
hamnar. En sådan bestämmelse skulle likväl innebära en lika obehörig, som obe
~
7
höflig förändring i vilkoren för ett å ena sidan redan fullgjordt aftal och på tillfälliga
omständigheter skulle bero om den ene eller andre af de konlraherande
30
Särskilda Utskottets Betänkande .M 2.
genom bestämmelsen vunne en opåräknad fördel. — Af dessa skäl får jag föreslå
att 2 mom. af 55 § må erhålla följande lydelse:
I dessa fall skall hyran, antingen den är bestämd för tid eller resa, beräknas
efter månad, enligt den i förhyringsorten gångbara högsta mänadshyra lill de
hamnar, fartyget under hela resan anlöper, i förra fallet för hela den tid, den
förhyrde tjenstgör å fartyget och intilldess afmönstring sker, och i sednare fallet
för tiden efter fullbordandet af den i kontraktet af talade resan; dock alt, om resan,
i förra fallet, slutar inom så kort tid att på detta sätt bestämd hyra icke uppgår
till det belopp, som, för den händelse att hyresaftalet är för resa uppgjordt, motsvarar
samma aftal, hyran ej må utgå med lägre belopp, än som i förhyringskontraletet
förut sagdt var; skolande, i brist af godvilligt åsämjande, sådan hyra
bestämmas af domstol, eller, om frågan uppstår utrikes, af Svensk konsul.
Vid § 78. »Den förändring, som Utskottet föreslagit i denna § har jag
icke biträdt. Att afräkna de dagar, då storm eller andra naturhinder förhindra
lossning eller lastning, från det bestämda antalet liggedagar, synes mig sakna tillräcklig
rättsgrund, och kommer att medföra stora praktiska olägenheter, enär
uppfattningen af ett sådant hinders betydenhet måste blifva högst olika och väsendtligen
beroende af beskaffenheten af den last, som skall intagas eller lossas —
Jag anser således att Kongl. Majrts förslag i denna <§ bör oförändradt antagas.»
Vid § 234 mom. 3 »Då det icke kan vara lämpligt att genom lag stadga
det någon, som förbehållit sig frihet från ersättningsskyldighet utom i strandningsfall,
ändock skall godtgöra skada, uppkommen genom eldsvåda eller beskjutning
af flender, och ifrågavarande mom. icke i öfrigt innehåller någon, efter min uppfattning,
behöflig bestämmelse, så hemställer jag att momentet må utgå.»
»I behandlingen af § 302 har jag icke deltagit.»
Häruti förenade sig Riksdagsfullmägtigen August Carlberg från Hallands län,
så vidt angick 78 <§:n.
3;o Af Herr Grefve Cronstedt, Otto: § 33 »Mot den ändring af nämnde
<§, som uti Utskottet blifvit beslutad, får jag reservera mig, hufvudsakligen emedan
jag anser, att fartyg som gå på Tyska orter, böra vara, lika väl som de, hvilka
gå på Lindesnäs, befriade från att föra skeppsdagbok; då jag vågar påstå det
oftare händer, att fartyg om 20 läster (enligt Utskottets ändring), som segla i
Östersjön, föres af person, som ej är kunnig i att skrifva, än att en befälhafvare
på fartyg, som segla i Skagerack, skulle vara oerfaren i skrifkonsten.
Enligt de flesta utländska länders sjölagar, såsom Englands, Frankrikes, Tyska
och Holländska samt äfven den Norska sjölagen, äro alla fartyg, som gå på ut
ländska
orter, underkastade att hafva en »journal» eller »loggbok»; detta vore,
enligt min uppfattning, också det rättaste, men då Sveriges kust-sjöfart är så utsträckt
äfven till närgränsande länder, skulle möjligen ett dylikt stadgande af
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
31
skyldighet alt föra skeppsdagbok blifva alltför kännbar och för befälhafvaren svår
att fullfölja, hvarföre jag får vördsamt föreslå, att denna § må blifva antagen sådan
den är framställd i Kongl. Maj:ls förslag:
»Å alla fartyg öfver 30 läster, som äro destinerade till aflägsnare orter utom
riket än — — — — — — — — — — — — — — — — — —
§ 137. »Genom antagandet af denna skulle, enligt min uppfattning, en
befälhafvare, till följd af lagen, kanske många gånger blifva förhindrad att göra sitt
bästa för att påskynda fartygets resa Huru man kan på land vilja tänka sig
kunna bestämma ett fartygs väg på sjön, anser jag alldeles omöjligt, och hvilken
befälhafvare skulle väl kunna underkasta sig ett sådant, tvång, som att gå en här
s. k. »vanlig väg» på sjön.
Antager man alt en befälhafvare gått, vare sig öster eller vester om S:t Helena
på väg till Cap Goda Hoppsudden, skulle han möjligen kunna af en långifvare
blifva fordrad ersättning, för det han godtyckligt afvikit från vanlig väg, beroende
af hvilket som långifvare!) kan anse den vanliga vägen till Cap.
Jag får derföre hemställa, att orden: »eller godtyckligt afvikit från vanlig väg»
samt i slutet af §:n: »eller från afvikelsen» äfven måtte få utgå.»
Med Herr Grefve Cronstedt instämde Riksdagsfullmägtigen Paul Hedström
från Wester-Norrlands och Riksdagsfullmägtigen August Carlberg från Hallands län
i hvad reservationen rörde 137 § n.
4:o. Af Herr Rabenius, 0. M Th.: »Ehuru jag till principen erkänner rigtigheten
af Utskottets beslut att förlägga alla sjörätlsmål till stadsdomstol, nödgas jag
dock emot samma beslut reservera mig. Jag tilltror mig nemligen icke att fullt
inse konseqvensema af detsamma — helst i den form. hvari detta beslut blifvit
af Utskottet affaltadt — och fruktar att dessa möjligen kunna leda till svårigheter,
hvilka gjorde lagens antagande omöjligt. Då jag icke vill genom ett enda stadgande
äfventyra hela lagens antagande, derest den annars skulle blifva af Rikets Ständer
gillad, anser jag, för min del, rådligast att i frågan om formen vidblifva hvad
Kongl. Maj:t föreslagit.»
5:o. Af Herr Doktor Säwe, som anmält sig hafva varit på permission frånvarande
vid åtskilliga af de här fattade besluten, och anfört sin skiljaktiga
mening mot följande: l:o mot stadgandet i 123 §: »Alt passagerare efter anträdd
resa, då genom skeppsbrott eller något af de fall, som i 118 § omförmälas, rederiet
förhindras från att fullgöra aftalel om passagerares förskaffande till bestäm
melseorten, ändock måste betala passagerareafgift för den tillryggalagda delen af
resan, synes mig icke stå väl tillsammans med den rederiet i nästföregående 122 §
tillerkända förmån, att för passagerare, som under resan dör eller af laga förfall
hindras från dess fullbordan, ändock erhålla full passagerareafgift. Om nemligen
32
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
skyldigheterna här skola motsvara rättigheterna, så böra väl rederi eller befälhafvare,
i deri händelse, att fartyget förolyckas I. ex. på halfva vägen, eller af annan orsak
blir oförmöget att resan fortsätta, känna sig skyldige att, såvidt de kunna på annat
sätt skaffa passageraren till sin destinationsort, eller åtminstone ej af honom taga
högre betalning än den s. k. distansafgiften; hvarföre jag föreslår, att i den 123
§ 1 inom. slutorden: »dock åligge — — — återbekomma» måtte utgå.
2:o mot den uppenbara motsägelsen i 134 §, der det säges, att långifvare
(af bodmerilån) icke deltager i gäldande af gemensamt haveri, ändock han skall, i
den mån de förpantade föremålen i följd af gemensamt eller enskildt haveri blifvit
otillräckliga till lånets gäldande, vidkännas deraf uppkommande förlust. Jag anser
nemligen dessa båda satser ej stå väl tillsammans med hvarandra, ej heller med
hvad sorn i den 135:te §-n säges om de förbodmade föremålens solidariska ansvarighet.
Äfven föreställer jag mig, att bodmeriafgiften elier premien utgifves icke blott för
att lemna en tillfällig försträckning, utan också för att i någon mån betacka den
fara eller skada, som kan träffa de förbodmade föremålen. Ingenting synes derföre
vara naturligare, än att långifvaren af bodmerilån också får vidkännas en proportionerlig
andel af de bidrag för gemensamt haveri, som kunna blifva de förpantade
föremålet) ålagda.
3:o mot 176 §: jag anser, att i denna § den föreskrift ej bort saknas, att
befälhafvare och besättning, så vidt möjligt är, och framför sjelfva bergningen af
fartyg och gods, draga försorg om passagerares räddning.
I afseende på laga domstol och rättegång i sjörättsmål instämmer jag i de
anmärkningar, som Friherre Leijonhufvud mot Utskottets från Kongl. Maj:ls afvikande
förslag anfört.»
Deruti Herr Prosten Bergvall, i afseende å 176 §, och Riksdagsfullmägtigen
Paul Hedström från Wester-Norrlands län, i afseende å 123 §, sig förenade.
6:o. Af Herr C. Ii Carlson: »Emot Utskottets beslut i följande punkter får jag
mig reservera :
vid § 14:
»Redare äga tinga sig skeppare» säger gamla sjölagen, och jag kan icke finna
någon anledning hvarlöre en sådan redarnes naturliga rätt, nemligen att till- och
afsätta befälhafvare å deras fartyg, icke äfven i den nya lagen skulle bibehållas
såsom regel, och hvilket jemväl skett i den nya Norska sjölagen. Det må gerna
medgifvas att omständigheterna mångenstädes kunna vara sådana att det är en stor
fördel, ja en nödvändighet, att en dylik magt är lagd i bufvud-redarens händer, men
han bör icke ega denna rättighet annorlunda än efter rederiets honom i detta afseende
meddelade bemyndigande, och hvilket rederiet icke lärer underlåta der förhållandena
sådant påkalla. Jag anhåller derföre vördsamt att
4:de momentet af § 14 måtte uteslutas,
samt
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
33
samt att vid § 24
i stallet måtte tilläggas ett nytt l:sta moment, så lydande:
Rederiet till- och afsätter befälhafvaren, hvilken i sin tjenst är förbunden
att följa den föreskrift rederiet lemnar.
vid § 55, i:sta mom.
Jag har inom Utskottet yrkat, att i Usta momentet af denna g skulle göras
ett tillägg i öfverensstämmelse med mitt här nedan formulerade förslag. Detta
afslogs af Utskottets majoritet; men sedan Utskottet beslutat den förändring af bestämmelserna
i § 60: att om resan slutar annorstädes än i förhyringsorten, rederiet
är, på sätt i samma § vidare bestämmes, förbundet att bekosta sjöfolkets
hemförskaffande, så blifver, så vidt jag kan finna, detta tillägg alldeles af nöden.
Det kan väl icke vara annat än med den fullkomligaste rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att den till hemförskaffande på rederiets bekostnad berättigade
sjömannen förpligtas att i sådant afseende till hemorten åtfölja det rederiets fartyg,
som direkte dit afgår. Att han varit förhyrd och tjenstgjort på samma fartyg bör
väl icke rimligtvis kunna utgöra något hinder derför, ty i sådan händelse skulle
ofta det besynnerliga och orimliga förhållandet uppstå, att en sjöman väl skulle
vara förbunden att taga tjenst å ett annat till hans förhyringsort eller dess närhet
destineradt fartyg (§ 60), men icke att dit åtfölja det fartyg, på hvilket han vore
förhyrd.
På grund häraf vågar jag fortfarande föreslå att § 55, lista momentet, må
erhålla följande lydelse:
Hvar och en af besättningen är, med de undantag § 70 innehåller,
förpligtad att följa fartyget till den svenska hamn, der lossning
slutar; afgår derefter fartyget från denna hamn till hemorten, vare
ock i samma hemort förhyrd sjöman vidare förbunden att fartyget
dit åtfölja, vid förlust af hemför skaffning sr ätt. Ändras etc.
vid samma § 2:dra momentet.
Emot af Utskottet beslutade väsendtliga förändringar i detta mom.
vid § 59.
vid § 60.
Bestämmelsen i denna § att svenskt sjöfolk skall erhålla s. k. bemförskaffning
jemväl till utlandet — kanske ofta de afiägsnaste transatlantiska orter — synes
mig helt och hållet sakna skäl för sig, och skulle, om den antoges, ofelbart leda
till många svårigheter och förvecklingar. Jag tillåter mig framställa ett exempel.
En svensk sjöman förhyres i Australien eller Kalifornien för resa lill Slockholm.
Vid fartygets ankomst hit begär han afmönstring och återförskaffande till den ort,
der han förhyrdes, hvilket icke kunde honom förvägras. Nu torde förefinnas en
lägenhet till Godahoppsudden eller Valparaiso, hvarå rederiet förskaffar honom tjenst,
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami 3 Afd. 2 Häft. 5
34
Särskilda Utskottets Betänkande JYt 2.
men derefter återstår ändå för rederiet skyldighet att bekosta hans resa från detta
fartygets destinationsort och till förhyringsorten. Men om nu sjömannen invänder
att Godahoppsudden icke är någon till Australien, (eller Valparaiso till Kalifornien)
närbelägen ort, huru skall då förfaras?
I alla händelser synes det mig dock alldeles olämpligt, att i svensk sjölag
införa ett stadgande sådant som det ifrågavarande. Fastheldre bör man, efter min
tanke, öfverlemna åt kontrahenterne sjelfve att i slikt fall öfverenskomma; hvadan
sålunda svensk sjöman, som låter förhyra sig å utrikes ort, och efter resans slut
icke vill stadna i Sverige, eller hit försändas, må vid förhyringen med befälhafvaren
träffa särskildt aftal i delta hänseende. Jag hemställer alltså att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med 1836 och 1847 drens lagförslag, § 60 mätte erhålla föl
jande
lydelse:
lista mom. I de fall §§ 36. 57, 58 och 59 omförmäla, eller
om resan eljest slutar annorstädes än å den svenska ort, der sjöfolket
blifvit för hy rdt, är rederiet förbundet att bekosta svenskt sjöfolks
underhåll och resa till sagde förbyringsort, der ej tjenst å
annat etc.
2:dra mom. Å svenska — — — — — gällande,
såsom 3:dje mom. tillägges:
Utrikes förhyrd svensk sjöman ege hemförskaffningsrätt till fartygets
hemort.
vid § 67.
Ehuru i det föreslagna stadgandet uti denna § meningen väl icke lärer vara
att jemväl under den tid fartyget ligger i hamn, och föga eller intet arbete derå
kan förefinnas, den qvarblifna delen af besättningen skall ega att uppbära de afgångnes
hyra, så kan dock, efter min uppfattning, paragrafens ordalydalse gifva anledning
till dylika anspråk; hvarföre, och till förekommande af missförstånd och
tvister i detta hänseende, jag vågar fortsätta mitt i Utskottet gjorda yrkande att
vid denna § måtte tilläggas ett så lydande 2:dra moment:
Sådan beräkning af hyra för de afgångne och fördelning emellan
de qvarblifne eger dock icke rum för den tid fartyget ligger i hamn
vid § 78.
Det af Utskottet gjorda tillägg vid slutet af denna § är, efter min lanke,
olämpligt, samt egnadt alt framkalla tvistigheter, hvarföre jag hemställer om bifall
till §:ns ursprungliga ordalydelse, instämmande fördenskull jemväl i Herr von Ehrenheims
emot denna § afgifna reservation.
vid § 234, sista momentet; i afseende hvarå jag instämmer i Herr Lundbergs
reservation.»
7:o. Af Herr Lundberg: »Då, enligt hvad i motiverne till förevarande lagförslag
finnes upplyst, detsamma i väsendtliga delar grundats på nya Tyska och
Särskilda Vlskollels Betänkande JVS 2.
35
Norska sjölagarne, lärer icke saknas skäl för den önskan, att, vid granskningen af
förslaget, Utskottet om innehållet af nämnde lagar äfvensom i vissa hänseenden om
andra främmande länders sjölagstiftning, jemte nu gällande Svenska sjölag med
dertill hörande författningar och särskilda föreskrifter, emellan hvilka stadganden
och förslagets bestämmelser någon jemförelsetablå icke blifvit upprättad, kunnat
laga närmare kännedom än tid och omständigheter medgifvil. Afven andra sär
skilda
förhållanden torde föranledt. att hvad kan anses Utskottet ålegat möjligen
icke må finnas hafva blifvit på tillfredsställande sätt uppfyldt. I åtskilliga fall hafva
inom Utskottet uttalats olika meningar, som, med anledning jemväl af till stöd
derför åberopade yttranden af ledamöter i Kongl. Maj:ts Högste Domstol, måhända
bort påkalla någon vidare uppmärksamhet eller noggrannare öfvervägande; och
sedan Utskottet stadgat, att reservationer skulle atlemnas samma dag, som bestämdes
för afslutande af förut vid ett sammanträde förehafd justering af Utskottets
betänkande, får jag i sådant afseende, på sätt det derför erhållna rådrum
medgifvit, beträffande nedannämnde §§ af lagförslaget anföra följande.
§ S.
På sätt denna § är uppställd, kan väl derigenom icke anses bestämdt,
hvilken skall vidkännas förlusten af ett fartyg, som, medan det är på resa,
blifvit försåldt och befinnes vara förolyckadt. Om, såsom inom Utskottet blifvit
förklaradt, säljaren, i händelse det varder upplyst, att fartyget, innan öfverlåtelsen
deraf, under ifrågavarande resa förolyckats, bör drabbas af förlusten, tyckes sådant
vara eller kunna komma i strid ined stadgandet i lista morn., enligt hvilket, i
fall den resa, hvarunder öfverlåtelse skett, varit förenad med så stora förluster, att
möjligen endast en tredjedel eller ännu mindre af fartygets förra värde återstode,
köparen skall vidkännas samma förluster. Med afseende härå anser jag, för min
del, att Irsta mom. kunnat böra på annat sätt affattas och att, om i sammanhang
dermed skolat bibehållas återstående delen af §:n samt här införas det
från Tyska Sjölagens 653 art. hemtade stadgande om beräkning af distansfrakt,
dervid ett väl icke oväsendtligt ord uteslutits, någon förändring i
redaktionen af 2 mom. bort ske.
§ 8.
lista mom. af denna § eller åtminstone deri förekommande orden: »enligt
hvad här nedan (§ 12) sägs» har jag ansett, såsom möjligen endast medförande
en oriktig och nog icke åsyftad inskränkning uti ifrågavarande frihet från ansvarighet,
böra utgå, äfven om 12 §, sådan den nu är affattad, varder godkänd.
36
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
§ 12
De skäl, som uti motiverna anföras derför att bestämma, det redarne för de
förbindelser, hvilka rederiet eller annan efter dess särskilda uppdrag och på dess
vägnar ingår, skola, med i denna § uppgifna undantag, vara personligen ansvarige,
har jag, för min del, icke kunnat finna giltiga, helst ju åtskilliga rederier utgöras
af aktiebolag. Liksom nu gällande Svenska sjölag, innehåller Norska sjölagen af
den 24 Mars 1860 icke någon dylik allmän bestämmelse. Tyska sjölagens stadgande
härutinnan är indirekt och torde icke kunna vara af alldeles samma betydelse,
som kan komma att gifvas åt nu ifrågavarande lagbestämmelse. Månne icke
lämpligast kunde varit att blott upptaga i sjölagen de fall. der det egentligen
kunde anses påkalladt att bestämma, huruvida redare skulle ansvara personligen
eller endast med fartyg och frakt. För en sådan åsigt hemtar jag stöd af Herr
Justitierådet Alexandersons vid granskningen af lagförslaget i Högste Domstolen
yttrade särskilda mening och uppgifna förslag till förändrad redaktion, i enlighet
hvarmed innehållet af denna §, utom hvad eljest finnes uti deri åberopade andra
§§ upptaget, skulle inskränka sig till bestämmelse, att redare vore personligen
ansvarig i fråga om befälhafvares och besättnings fordran för aflöning, hemförskaffning
och underhåll, hvarjemte i öfverensstämmelse med 474 art. uti Tyska lagen
borde meddelas ett allmänt stadgande derom, att personlig ansvarighet, när den
åligger medredare, eger rum endast i förhållande till hvarderas andelar i fartyget.
§ 13.
Enär hvarken enligt Norska eller Tyska sjölagen eller lagstiftningen i England
eller Engelsk praxis utväljande af huvudredare är obligatoriskt, har jag icke
kunnat blifva öfvertygad, att stadgande, som innefattade ovilkorligt åläggande härutinnan,
borde i ny Svensk sjölag införas, helst i allt fall iakttagande eller uraktlåtenhet
häraf icke torde blifva beroende af sådant stadgande och just derföre
andra härmed sammanhang egande särskilda föreskrifter i lagen syntes böra så
aflfattas, att de hade tillämplighet vid både det ena och andra förhållandet eller
antingen huvudredare blifvit utsedd eller icke.
§ 37.
Då i denna § med »tullkammare» lärer åsyftats egentligen blott någon sådan,
som finnes »på landet» eller aflägse från stad, och sjöprotest väl ej torde böra hos
tullkammare eller kronobetjent afgifvas i annat fall än der sådant icke lämpligen
kan, på sätt hitintills iakttagits, ske hos Notarius publicus eller Magistrats-sekreterare,
har jag ansett, att i enlighet dermed borde ega rum redaktionsförändring,
som nog ock i öfrigt kunde synas erforderlig.
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
37
§ 38
Om ock emot hvad förut härstädes varit det vanliga och ej eller i Norska
Sjölagen finnes föreskrifvet, anses lämpligt och nödigt, att befälhafvare vid afgifvande
af sjöförklaring, ovilkorligen skall med sin ed bekräfta riktigheten deraf,
har jag icke kunnat finna skäligt eller behörigt, att domstolen, utan anhållan af
den, som ärendet anhängigtgjort eller någon, som saken rörer, skulle ega att till
hörande och meddelande af upplysning låta inkalla andre personer än dem, sorn
tillhöra besättningen.
§ 47.
Enär uti de fall denna ^ afser eller vid skeppsbrott och strandningar i skärgård
eller å hafskusten »offentlig myndighet», hvarmed, efter hvad inom Utskottet
yttrats, skulle egentligen åsyftas Magistrat, svårligen lärer kunna meddela beslut om
ett fartygs oduglighet, har jag, i enlighet med hvad hitintills, såvidt jag erfarit,
blifvit iakttaget, ansett, att förklarande derom, att fartyget vore odugligt eller att
dess skyndsamma försäljning af omständigheterna påkallades, borde ske genom
yttrande af sakkunnige män, som blifvit af offentlig myndighet förordnade; och
torde i öfrigt förändring af denna § jemväl med afseende å innehållet af 179 §
böra ega rum.
§ 86.
Då ordet »odugligt» kunde emellan denna <§ och 39 §, med deruti förekommande
orden: »ej värdt att iståndsättas», synas, helst vid jemförelse med 47 §,
föranleda stridighet, och jag icke kunnat gilla, att ett stadgande motsvarande
1 mom. i 38 §, rörande ersättning åt besättning, när fartyg i särskilda fall uppehälles,
skulle i Sjölagen saknas, men deremot återstående delen eller 2 mom. af
samma §, som egentligen redan upptagits eller innefattas uti 36 §, väl må utgå
samt i öfrigt stadgandena uti 56 och 58 §§ torde kunna lämpligen sammanföras
lill en §, har jag, med ledning jemväl af 30 § i Norska Sjölagen, framställt till
antagande följande redaktionsförslag:
Blifver till följd af krig, blokad, embargo, ut- eller införselsförbud, is eller
sådan skada å fartyget, att till dess iståndsättande betydligare tid erfordras,
fartyg i afgångshamn eller under resa uppehållet, ege den besättning, hvars
hyra bestämts för resan, att under uppehållet undfå gångbar månadshyra och den,
med hvilken öfverenskommits om hyra för månad, att sådan fortfarande tillgodonjuta.
Befälhafvare vare dock i dessa fall berätliged att, enligt föreskrift af rede
riet eller efter samråd med rederiets ombud eller Svensk konsul inställa resan och
afskeda besättningen med utbetalande af hyra endast till den dag besättningens
tjenstgöring genom afmönstring upphör, hvarvid, om hyran är betingad för resan
38
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
och icke i godo kan öfverenskomma» om det belopp, som deraf skall erhållas,
sådant bör å utrikes ort af konsul och inom riket af domstol bestämmas.
§ 60.
Jemte det jag icke kunnat godkänna Utskottets i denna § beslutade ändring,
till följd hvaraf, om en Svensk sjöman för resa till Stockholm blifvit förhyrd uti
Amerika eller Kina, rederiet, utan att någon öfverenskommelse härom skett, skulle
hafva åliggande att ombesörja eller bekosta hans återresa dit, har jag, med stöd
hufvudsakligen af hvad i sådant afseende vid lagförslagets granskning inom Högste
Domstolen blifvit anlördt af Herrar Justitieråden Naumann, Cramér och Qviding,
ansett, att, på sätt i Norrige och England är bestämdt, manskap å förolyckade
Svenska fartyg borde på statsverkets bekostnad hemförskaffas; och då denna åsigt
icke af Utskottet delades, men dock kunde antagas eller förmodas, att möjligen
framdeles allmänna medel af Staten eller annorledes kunde varda för ifrågavarande
ändamål anslagne, samt åtminstone syntes skäligt och billigt, att, i enlighet med
453 och 542 art. af Tyska Sjölagen, redare härutinnan icke hade personlig ansvarighet,
hemställde jag, att Utskottet måtte föreslå ett stadgande af det innehåll,
att beträffande koslnaderne för besättnings hernförskaffande vid de i 59 § omnämnda
händelser, redare, om allmänna medel icke härför varda anslagne eller
funnes att tillgå, ansvarade icke personligen utan endast med fartyg och frakt.
.§ 68.
Uti denna §, hvars redaktion jag i öfrigt icke kunnat gilla, har jag ansett
böra införas det stadgande, alt sjömans skiljande från tjensten, om det ock ovilkorligen
må ske enligt belälhafvarens vilja eller hans godtycke, dock skall verkställas
genom afmönstring eller inför en i sådant afseende behörig tjensteman, och
att, om det skulle ifrågakomma å en utrikes ort, der Svensk konsul icke finnes,
befälhafvare!) borde om förhållandet kunna förete intyg af tvänne trovärdige helst
Svenske män, i öfverensstämmelse med hvad uti England, under utsättande af
bölesansvar för befälhafvarens uraktlåtenhet härutinnan, är vordet föreskrifvet.
(The Merchant Shipping Act, 1854, sec. 207.)
§ 74.
Genom användande af ordet »rederiet» i denna § skulle väl, till följd af enskildt
vållande af en huvudredare, som, efter Utskottets förslag, måste utväl
jas, medredare enligt 12 § kunna åläggas personlig ansvarighet och sålunda
komma att förlora icke blott sin andel i fartyget utan äfven i öfrigt kanske
det för hans bergning nödvändiga, som han visst icke velat eller rimligen
Särskilda Utskottets Betänkande JM 2.
39
synes hafva bort genom delegande i ett fartyg äfventyra. Jag anser derföre, att,
i enlighet med hvad härutinnan iakttagits uti Tyska Sjölagens 452 art., ordet
»redare» bör begagnas i stället för »rederiet», såsom äfven torde böra ske uti 43
S 77-
I stället för den af Utskottets pluralitet beslutade förändring af sista mom.
i denna § anser jag att deråt, i nära öfverensstämmelse med hvad inom Högste
Domstolen föreslagits, bort gifvas följande lydelse: »Ar aflastare eller lastemottagare
för befälhafvare ej känd eller icke att träffa, räknas liggetiden från den dag anmaning
att god"set aflemna eller emottaga blifvit på i orten brukligt sätt gjord.»
§ 81.
Efter hvad inom Utskottet förklarats, skall uti denna § innefattas den mening,
att vid lossning liksom lastning å öppen redd lastegaren skall vidkännas kostnaden
och äfventyret, om ej annorledes öfverenskommits; men anser jag dock att
härom, i enlighet med hvad upptagits i 1847 års förslag till ny Sjölag, bort uttryckligen
stadgas, helst § 77 innehåller, att befälhafvare skall på rederiets bekostnad
förhala fartyget till den lastnings- eller lossningsplats, som inom hamnen
anvisas, samt, liksom bestämmelser härutinnan finnas meddelade uti 15 Kap. af
nu gällande Svenska Sjölag, Norska Sjölagen i dess 62 § stadgar: »Er Skibet saa
dybgaaende, at det ikke kan komme heelt op til den Havn, paa hvilken Befragtningen
lyder, bör Ladningen dog for Skibets Regning dertill frembringes, med
mindre det enten er vedtaget i Befragtningen eller saedvansmaessigt, at den kan
leveres paa et andet Sted. Inden den Havn, i hvilken Afleveringen skal foregaae,
er Skipperen ikke forpligtet til at frembringe Ladningen laengere end Skibet kan
Hyde, naar ikke udtrykkelig Vedtagelse eller den paa Stedet gjaeldende Ssedvane
medförer en större Förpligtelse.»
§ 100.
Enligt sista mom. af denna § skall, om konnossementet innehåller en från öfverenskommelserna
vid fraktaftalet afvikande bestämmelse, konnossementet, såsom
den sednare handlingen, i afseende å befälhafvarens och befraktarens rättigheter och
skyldigheter ega vitsord, hvilket väl ännu mer måste böra blifva förhållandet emelian
befälhafvare och lastemottagare och äfven när denne sednare är samme person
som befraktaren. Följaktligen kan det nog icke vara meningen, att beträffande
lastemottagare fraktaftalet skulle gälla emot konnossementet, utan, på sätt af motiverna
synes, endast »såsom ett supplement till konnossementet», såvidt det finnes
deruti åberopadt. Jag har derföre ansett, att den motsägelse, som väl vid närmare
granskning torde förefinnas eller kunna uppkomma emellan första och andra
40
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
momenterna, borde undanrödjas derigenom, att uti l:sta mom. antingen ordet »emot»
framför konnossementet utbyttes till »jemte» eller något dylikt eller ock att i
stället för »konnossementet» efter »emot» införes: »lastemottagare» (i enlighet med
lydelsen af 652 art. i Tyska Sjölagen).
§ *81.
På grund af hufvudsakligen de utaf Herrar Justitieråden Qviding och Cramér
härutinnan anförda skäl har jag ansett, att domstols åtgärd i fråga om
jemkning af bestämmelserna vid öfverenskommelse om bergarelön ej borde få påkallas
af den, hvilken sjelf öfverenskommelsen ingått, utan endast af annan, å hvars
vägnar befälhafvaren handlat eller hvars rätt öfverenskommelsen rörde, helst det
ändamål, som afses med ifrågavarande stadgande, synes derigenom kunna i allmänhet
vinnas; och borde derföre, enligt min åsigt, uti l:sta mom. af denna §
göras sådan ändring, att på andra raden orden: »godsegare, redare eller» utgå
samt på fjerde raden »befälhafvare» uteslutes.
§ 234.
Att närmare bestämma betydelsen af det i denna § omnämnda, vid försäkring
brukliga förbehåll: »fri från skada utom i strandningsfall», motsvarande i Tyska
Sjölagen art. 855 förekommande »frei von Beschädigung ausser im Strandungsfall»,
är ostridigt förenadt med betydligare svårigheter, som ock oaktadt Tyska språket
egt att använda de tvänne, olika begrepp innefattande, orden »Schaden»
och »Beschädigung», föranled t öfverläggningar vid flera särskilda sammanträden
emellan de personer, hvilka haft uppdrag att afgifva förslag till Tyska Sjölagen.
Inom Utskottet tycktes man vara från början ense derom, att Kongl. Maj:ts förslag
uti ifrågavarande hänseende, om stadgande härutinnan skulle bibehållas, erfordrade
förändring och borde bringas i närmare öfverensstämmelse med Tyska lagen;
hvarföre ock, efter jemväl tagen kännedom om innehållet af den genom Kongl.
Maj:ts resolution den 6 Juni 1862 fastställda Bolags-ordning för Sjöförsäkringsaktiebolaget
Neptunus, biel uppgjordt och framstäldt ett förändradt förslag, i sammanhang
hvarmed förevarande §:s sista moment, såsom innefattande hvad som
kunde öfverlemnas åt lagskipningen att bestämma, ansågs kunna utgå; men till
följd nog af Utskottets sammansättning vid det tillfälle frågan slutligen förekom,
blef genom votering beslutet sådant som Betänkandet utvisar. Då jag emellertid
fortfarande tror, att omförmälda förslag, om ock möjligen erfordrande någon förändring,
är riktigare och bättre, än hvad Utskottet föreslagit, får jag här upptaga
samma förslag, så lydande:
»Har försäkringsgifvare afslutit försäkring under förbehåll af
3.
Särskilda Utskottets Betänkande JYs 2.
41
3. »fri från skada utom i strandningsfall», då ansvarar han icke för annan
skada än den, som tillkommit derigenom, alt fartyget strandat. Lika med strandning
skall dock anses kantring eller sjunkande eller när skrofvet sönderbrister eller sönderbrytes
eller lider någon betydligare skada genom stötning mot grund, skär,
klippor, fartyg eller i sjön flytande föremål äfvensom hvarje sjöolycka, genom
hvilken fartyget så skadats, att detsamraas iståndsättande blifvit overkställbar! eller
skulle uppgå till en kostnad af tre fjerdedelar utaf dess förra värde.
För hvarje förlust eller kostnad, som icke härleder sig derifrån, att det försäkrade
föremålet tagit skada, har försäkringsgifvaren ansvarighet på lika sätt, som
honom ålegat, om sistnämnda förbehåll ej varit gjordt; och anses detsamma icke
för försäkringsgifvaren medföra befrielse i afseende å skada, hvilken genom eld
utan sjelfantändning eller släckning af sådan eld uppstått eller genom beskjutning
tillfogats.»
§ 302.
Utskottets förslag angående laga domstol i sjörättstvister har jag hufvudsakligen
gillat, ehuru jag nog önskat någon förändring deri eller annan redaktion,
äfvensom jag, med afseende å de betänkligheter, som emot förslagets innehåll yttrats,
eller till sammanjemkning af de olika meningarne, hemställt, huruvida icke
skulle kunna stadgas, att tvistemål, som efter Sjölagen bör afdömas, skall upptagas
af Rådstugurätten i den stad eller närmaste staden till den ort å landet, der fartyget
finnes eller svaranden sitt hemvist häfver, men derjemte antingen medgifvas
åt käranden att, när det lämpligare kunde ske, anhängiggöra målet vid Häradsrätt
eller ock åt Kongl. Maj:t öfverlemnas att bestämma de områden, inom hvilka, med
hänseende till deras aflägsenhet från stad eller andra omständigheter, sjörättsroål
borde af Häradsrätten i orten handläggas, hvilket sednare desto heldre synes kunnat
ifrågakomma till antagande, som enligt Norriges Sjölag Konungen derstädes bestämmer
de landtdistrikt, som skola lyda under sjörätter i städerna.
Äfven om hvad Utskottet föreslagit rörande åläggande att välja hufvud-redare
godkännes, hade dock, enligt min åsigt, icke bort uteslutas 2 mom. af 302 § i
Kongl. Maj:ts förslag.
Beträffande i öfrigt de fall, der jag i afseende å innehåll eller redaktion icke
gillat eller deltagit i Utskottets beslut, må mig tillåtas särskildt anmärka <§§ 1, 6,
9, 10, 14, 21, SI, 55, 70, 103, 113, 114, 115, 123, 143, 235, 267, 304,
och 322; och då Utskottets förslag, sedan det blifvit uppsatt, icke kunnat få
vara någon dag för genomseende tillgängligt, innan skyndsam justering deraf försiggick
och detsamma till tryckning, förrän uppsättning af sjelfva betänkandet företagits,
aflemnades, torde väl hafva inträffat något felaktigt, som eljest icke kommit
alt ega rum.»
Herr Hammar instämde hufvudsakligen med Herr Lundberg.
Bilt. till B. St. Prat. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 2 Häll 6
42
Särskilda Utskottets Betänkande JM 2.
8:0. Af Riksdagsfullmägtigen Matts Pehrsson från Stockholms län: »I här
nedannämnda afseenden har jag för min del icke kunnat godkänna Utskottets beslut,
utan måste deremot nedlägga min reservation:
§ 2. Till ett fartygs bil- och bolfärdighet anser jag böra räknas: kajuta,
skans, kabelgat, skafferi, segelkoj och två båtar, hvilka sistnämnda också finnas i
det Kongl, förslaget upptagna; hvadan samtliga dessa bestämmelser torde böra inflyta
i §:ns 2 mom. efter ordet: »brottspel».
§ 7, mom. 2. Att under något förhållande ålägga en delegare i fartyg att
mtan lösen» afstå sin andel, innefattar, efter mitt omdöme, en sådan obillighet, att
den torde sakna motstycke i någon del af vår svenska lagstiftning. Jag har derföre
trott de citerade orden böra utgå, och i stället införas den bestämmelse, att den,
som, på sätt momentet innehåller, afstått sin lott, bör derföre åtnjuta ersättning
efter det värde, hvartill lotten skäligen kan, i brist af öfverenskommelse, uppskattas.
§§ 9 och 10. Den tid af tre dagar, som stadgats för lösen af försåld fartygsandel,
anser jag vara för kort och böra utsträckas till fjorton dagar.
§ 29. Böter för befälhafvare, som antager någon sjöman, som, den förre
veterligen, förut är förhyrd, bör, efter min åsigt, här utsättas med ett bestämdt
belopp af femtio Riksdaler.
§ 33. Jag anser att befälhafvare jemväl bör vara befriad från ovilkorlig
skyldighet att föra dagbok efter stadgadt formulär, då fartyget är destineradt till
hamnar hörande till Ryssland, Tyskland och Schleswig-Holstein, derom föreskrift
torde i denna § införas.
§ 35. Befälhafvare bör icke vara skyldig att meddela eller tillåta skriftligt
utdrag ur dagboken i annan händelse än vid afgifvande af protest eller det eljest
inför domstol är nödigt, hvadan jag anser föreskriften härom böra ur §:n utgå.
§ 42, mom. 2. Till undvikande af missförstånd anser jag vilkoret angående
anskaffade penningar, »änskönt de icke blifvit för det uppgifna ändamålet använda»,
böra ur §:n utgå.
§ 60, 2 mom. Likaledes anser jag detta moment, såsom icke varande på sin
plats i en sjölag, kunna uteslutas.
§ 77, 2 mom. Orden: »pä det i orten brukliga sätt», äro, enligt min tanke,
öfverflödiga och kunna gifva anledning till tvister, hvarföre jag anser äfven dessa
böra utgå.
§ 81. Denna § torde erfordra det tillägg, att stufvage af åtskilliga längder
skall bestås af betraktaren eller aflastaren; samt slutligen vid
§ 302, att stadgande bör införas derom, att parterne må ega att för sina
tvisters afdömando vända sig till hvilken domstol de lämpligast finna, ehvad den är
på landet eiler i staden.»
Särskilda Utskottets Betänkande M 2.
43
9:o. Af Riksdagsfullmägtigen Paul liedström från Wester-Norrlands län:
»Sorn stadgandet i 2 mom. af 64 §:n, att rederiet endast i det fall skall utgöra
kostnaden för å utrikes ort qvarlemnad sjuk sjöman, att denna kostnad af sjömannen
sjelf ej kan bestridas, synes vara stridande mot billighet och rättvisa, helst
i denna § ej afses sådan sjukdom, som sjömannen af vårdslöshet eller eget förvållande
sig kunnat åsamka, och hvarom särskildt stadgas i 65 §; samt detta stadgande
skulle kunna leda derhän, att sjömannens alla befintliga tillgångar kunde
medtagas för betäckande af sjukvårdskostnader, hvarigenom det kunde inträffa, att
mannen sjelf jemte hustru och barn komme fattigvården i dess hemort till last;
så får jag hemställa, alt orden »der de ej af sjömannen kunna bestridas» måtte ur
momentet utgå.
Förslaget till 2:dra mom. af 78 <§, att endast då fartyg lossar och lastar i
samma hamn för samma persons räkning, öfverliggedagar ej beräknas förr än den
till lossning och lastning i §:n bestämda tid tilländagått, kan jag icke godkänna,
uitan anser jag att, då fartyg lastar och lossar för samma persons räkning, om det
än lastar i en hamn, och lossar i en annan, liggedagar ej böra beräknas förr än
den för lastning och lossning bestämda tid tilländagått; ty om vid en lasthamn
större antal dagar skulle åtgå för intagande af lasten, men lossning skulle kunna
försiggå på så mycket kortare tid, eller tvärtom, så att lastning kunde verkställas
på kortare, men lossning medtaga längre tid, allt i förhållande till hamnarnes läge
och beqvämlighet; så anser jag alt då den bestämda lastnings- och lossningstiden
sammanräknad ej öfverskrides, momentet kunde erhålla följande förändrade lydelse:
Sker lastning och lossning för samma persons räkning, må ersättning
för öfverliggedagar ej beräknas förr än den för lastning och
lossning tillsammans i denna § bestämda tid tilländagått.
Stadgandet i 1 mom. af 114 §:n, att lastegare, som ej vill förbida tid för
iståndsättand. af fartyg, som genom erhållen skada måst anlöpa nödhamn och utlossa
lasten skall, derest han vill vidtaga åtgärd för lastens fortskaffande, erlägga full
betingad frakt till destinationsorten; anser jag stridande emot all rättsprincip. Att,
sedan fartyget blifvit urslåndsatt att ordentligt fullgöra sitt åtagande, lastegaren,
som då sjelf nödgas vidtaga åtgärder för fortskaffande af sin last, skall, derföre att
han ej vill blottställa sig för de förluster, som skulle kunna drabba honom, genom
att afbida den tid, som åtgår för fartygets iståndsättande, — hvars verkställighet
likasom tiden derför tycks ligga i rederiets och befälhafvarens godtycke — tvingas
att betala dubbel frakt för återstående delen af resan, saknar all billighet, hvadan
jag derföre föreslår en så lydande redaktions-förändring i detta moment:
Sker skada å fartyg under resa, sä att nödhamn måste anlöpas,
och är skadan ej af svårare beskaffenhet än den kan repareras,
utan att lasten behöfver lossas, bör lastegare eller dess ombud,
derest de ej vilja afbida fartygets iståndsättande, utan vilja draga
u
Särskilda Utskottets Betänkande JVs 2.
försorg om lastens for t skaffande, gälda full betingad frakt. År äler
skadan sä svär, att lasten måste lossas eller att fartyget ej kan
försättas i sjövärdigt skick, då beräknas frakt endast i förhållande
till den väg det seglat vid nödhamnens anlöpande i enlighet med de
i 5 §:n bestämda grunder.»
Häruti instämde Riksdagsfullmägtigen August Carlberg från Hallands län, så
vidt angick 2 mom. i 64 §:n.
Rättelser i Lagförslaget:
Sid. 24, råd. 5 uppifr. står: utbyta läs: utbytas
hvarjemte anmärkes: o
dels att § 2, morn. 2, g 93, mom. 2, och g 131, bort vara helt och hållet trjckta med kursiv stil;
dels att i nedannämndc gg följande ord bort vara med kursiv stil tryckta, nemligen:
i g 122 ordet »aftalet»;
i § 168, punkten 1, orden »plundring eller^ borttagande af fartyg eller last, slseppsredskap eller gods»;
i g 184, mom. 1, orden »Underlåter han sådan anmälan»;
äfvensom rubrikerne å pag. 42 och 72.
STOCKHOLM, TBYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
FÖRSLAG
TILL
SJÖLAG.
Med upphäfvande af Sjölagen den 12 Juni 1667 äfvensom Försäkrings- och
Haveri-stadgan den 2 Oktober 1750 samt dithörande och ej här nedan undantagna
föreskrifter stadgas som följer:
Om Fartyg och redande deri.
§ *
LSter någon bygga fartyg, ege han att å detsamma anställa tre besigtningar,
den’ första, när det är fulltimradt eller, i fråga om jernfartyg, åtminstone spantsatt,
den andra, när det är färdigt att gå af stapeln, den tredje, när det såsom biloch
bol-färdigt skall aflemnas. Företager han ej besigtning inom fjorton dagar
från det varfsegare eller byggmästare tillsagt tiden för besigtningens verkställande
vara inne, må byggnaden för denna orsak ej uppehållas.
§ 2.
Sådan besigtning skall verkställas af tre sakkunnige män, om hvilkas väljande
vare lag, som i § 321 sägs.
Finnes vid den tredje besigtningen fartygets skrof färdigt, diktadt och kalfatradt
samt i flott vatten felfritt, och är fartyget försedt med fullständiga förbindningar af
trä och jern, äfvensom med tillhörande röstsmide, roder och roderbeslag, klys,
spygatt, pumpar, spel och bogspröt, allt detta på sina ställen insatt, så och med
master och alla till tacklingen hörande rundhult, ändå att detta ej insatt är, anses
fartygets byggnad vara bil- och bol-färdig, och gifve besigtningsmännen skriftligt
intyg derom.
Bih. lill R. St. Prof. 1862 & 1863. 7 Sami 3 A/d. 3 lläft. 1
2
Är om fartygets byggnad och hvad dertill hörer annat aftal uppgjordt, galle
sådant till efterrättelse.
§ »•
Har den, för hvars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande, gifvit
varfsegare eller byggmästare förskott af penningar eller materialier; ege han, när
afhandling derom upprättad är, att densamma inteckna hos Magistraten i den stad,
eller närmaste staden till den ort d landet, der byggnaden verkställes, och njute
sedan förmånsrätt enligt 17 Kap. 7 § Handels-Balken i de lemnade materialierna
och det, som med förlaget tillverkadt är.
§ 4.
Om de vilkor, under hvilka fartyg åtnjuter Svensk nationalitet, är särskildt
stadgadt.
Der Konungen ej annorledes förordnar, shall genom beslut af rederiet bestämmas
den ort, hvilken såsom fartygets hemort skall anses; och åligge det rederiet
att, när stad är till hemort bestämd, hos Magistraten derstädes, och eljest hos
Kronofogden i orten, beslutet om hemorten anmäla, hvaröfver, genom Magistratens
försorg eller af Kronofogden, bör meddelas anteckning å fartygets bilbref, eller,
om det icke med sådant är försedt, särskildt bevis utfärdas, som skall farty
get
åtfölja.
§ S.
Öfvergår eganderätten till fartyg eller andel deraf, medan det är på resa; då
skall, derest ej annorlunda öfverenskommet är, nye egaren vara berättigad till vinsten
af fartygets sista resa och vidkännas deraf föranledda utgifter och förluster.
Resan anses i detta hänseende börjad från det ställe, der fartyget sednast,
före eganderättens öfvergång, i enlighet med fraktslut lossat eller intagit last. Är
ej bestämdt huru stor del af frakten belöper sig på resan till denna ort från den,
der fartyget, enligt fraktslutet, last först intog, beräknas sagde del efter det upp
seglade
afståndets förhållande till hela den resa, som under samma bestämmelser i
fraktslutet inbegripes, hvarvid afseende jemväl skall fästas å de med den tillryggalagda
delen af resan förbundna särskilda svårigheter och kostnader, i jemförelse med
den återstående resans.
Denna grund gäller ock, der annan saknas, för fördelning af utgifter och
förluster.
3
§ 6.
Åro flere delegare i ett fartyg, galle såsom beslut i angelägenheter, som fartyget
angå, hvad de säga, hvilkas lotter tillsammanstagna de största äro. Uteblifver
någon, när delegarne, efter kallelse, skolat i rederiets angelägenheter sammankomma,
åtnöje han sig med hvad de närvarande besluta.
Äro, efter nu stadgad grund, meningarne å hvardera sidan lika, galle den mening,
som hufvudredaren biträder.
§ 7.
Alla utgifter för fartygets byggande, utredande och underhåll skola af delegarne
tillskjutas i förhållande till den andel, hvardera i fartyget eger. Erlägger
ej delegare, vid anfordran, beslutet tillskott, ege Öfrige delegare att, till gäldande
deraf, penningar emot säkerhet af hans lott i fartyget förskjuta eller upplåna, hvilken
säkerhet jemväl tillgodonjutes för ränta, provision samt kostnad för försäkring
af förskottet eller lånet.
Har delegare ej i beslut om utgiften deltagit, ege han att, inom åtta dagar
från erhållen kunskap om beslutet, sin lott i fartyget till öfrige delegare utan lösen
afstå och dermed blifva från gäldande af nämnda utgift fri. Den afträdda loiten
fördelas emellan de öfrige delegarne efter det förhållande, som emellan deras förra
andelar i fartyget egde rum.
§ 8.
När delegaro sin andel i fartyg sålunda afstått, upphör hans ansvarighet för
sådana förbindelser, för hvilka den afträdande icke är, enligt hvad här nedan (§ 12)
sägs, personligen ansvarig.
Är å den afstådda andelen och frakten tagen försäkring, gällande för tiden
efter deras afträdande, vare öfrige delegare förbundne att samma försäkring, emot
gäldande af en motsvarande andel af premien, öfvertaga.
§ 9.
Vill någon sin andel i fartyg under hand sälja till annan än medredare, hembjude
den förut vid allmänt sammanträde eller eljest öfrige delegare mot samma
vilkor, annan bjudit. Lösa de ej, en eller flere, inom tre dagar sedan hembud
skett eller de uppgifna vilkoren blifvit, der medredare det äskar, af säljaren inför
närmaste domstol med ed fästade, vare lösningsrätten, efter det hembud, förlustige.
Vilja, inom den tid nu sagd är, flere delegare den hembjudna andelen lösa, ege
dertill rätt i förhållande till den andel, hvardera i fartyget eger.
4
§ 10.
Ar andel i fartyg såld, utan att vara, såsom förut sägs, medredare hembjuden,
ege de, en eller flere, sedan försäljningen dem kunnig blef, mot köparen
den rätt, som enligt % 9 i afseende å säljaren dem tillkommer. Säljes andel genom
offentligt utrop, ege hembud och lösen ej rum.
Har befälhafvare del i det fartyg, från hvars förande han blifvit mot sin vilja
entledigad, och vill han sin andel sälja, vare medredarne skyldige att densamma
lösa, der annorlunda ej öfverenskommas kan, efter uppskattning af skiljomän, om
hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag sorn i § 321 sägs.
§ 11-
Vid delegarnes sammankomst skall hållas protokoll, deri besluten införas.
Protokollet skall af närvarande delegare underskrifvas och förvaras af hufvudredaren.
Hvarje delegare stånde fritt att af protokollet taga utdrag eller afskrift.
§ 12.
Med de undantag, §§ 43, 49, 74, 126, 145, 172 och 181 stadga, ansvara
redarne personligen, hvardera i förhållande till sin andel i fartyget, för de
förbindelser, hvilka rederiet eller annan, efter dess särskilda uppdrag och på dess
vägnar, ingår.
§ 13-
Har ett fartyg flere delegare, åligge dem att utse en huvudredare; och gälle
vid valet till den befattning deras röster, som tillsammans största andelen i farty
get
ega; hafva tvä eller flere fått lika röster för lika andelar hvardera, skilje lotten
dem emellan.
llufvudredare kan när som helst från sin befattning skiljas, efter beslut af de
delegare, som tillsammans hafva största del i fartyget. Falla rösterna lika mot
lika ; eller har huvudredare sjelf hälften eller derutöfver i fartyget, ege domstol,
pä öfrige delegares käromål, att honom från befattningen skilja, om giltiga skäl
dertill äro.
§ 14-
I förhållande till tredje man är huvudredare, i kraft af sitt uppdrag, berättigad
att afsluta alla afhandlingar och ingå alla förbindelser, hvilka rederiets förvaltning
vanligen medförer.
Denna hans rättighet omfattar isynnerhet hvad som hörer till fartygets byg
-
5
gande, utrustning, underhåll och bortfraktande, försäkring af frakt, utrustningsoch
haveri-kostnader samt uppbörd af medel, hvilka för rederiets räkning inflyta.
Hufvudredaren företräder rederiet inför Rätta.
Han till- och afsätter befälhafvaren, hvilken i sin tjenst är förbunden alt
följa den föreskrift, hufvudredaren lemnar.
Deremot är hufvudredaren icke utan särskild fullmagt berättigad att i rederiets
namn eller på dess vägnar upplåna penningar, försälja eller förpanta fartyget
eller andelar deri, eller taga försäkring å fartyget eller andelar deri.
§ 15.
Genom en af hufvudredaren, inom gränsen af hans befattning, ingången förbindelse
blifver rederiet ansvarigt såsom hade det sjelft förbindelsen ingått.
§ 16.
Har rederiet genom särskild föreskrift inskränkt den rätt, hufvudredaren enligt
§ 14 tillkommer; vare rederiet ej berättigadt att denna inskränkning emot
tredje man åberopa, i annat fall än då denne ej varit i god tro.
§ 17.
I förhållandet till rederiet vare hufvudredare förpliglad att för sin befattning
iakttaga de gränser, som rederiet genom särskilda föreskrifter, stadgat; och må
han ej, utan rederiets samtycke, företaga större reparationer å fartyget.
§ 18-
Hufvudredare vare skyldig att till öfverläggning sammankalla redarne, så
ofta någon af dem»det begär och eljest, då vigtigare ärender förekomma; dock
ege hufvudredare att i de ärender, som till hans befattning höra, handla på
egen hand, der omständigheterna äro af den beskaffenhet att rederiets hörande
ej utan skada kan afbidas.
§ 19.
Har hufvudredare, såsom i föregående § sägs, handlat på egen hand, vare
han ej ansvarig för den skada deraf timål, såvida den ej kunnat förutses. Tager
hufvudredare någon emot redarnes särskilda beslut stridande åtgärd med fartyget,
hvaraf skada uppkommer, eller sker den genom hans försummelse vid verkställande
af erhållna föreskrifter, vare han derför öfrige delegare ansvarig.
6
§ 20.
Hafva, för fartygets räkning, penningar influtit, och kan, utan hinder för
nödiga utgifters bestridande, utdelning till medredare ske, vare då hufvudredare
skyldig att ofördröjligen, efter penningarnes ingående, kalla medredare till sammankomst
och den utdelning verkställa. Gör han ej det, vare skyldig att utgifva
medlen med ränta från den dag, de influtit.
Medredare ege att, när som helst, taga kännedom af rederiets räkenskaper.
§ 21.
Hufvudredare vare skyldig att inom Mars månads utgång afgifva redovisning
för sin förvaltning af rederiets angelägenheter under föregående år. Har fartyget
varit å utrikes resa, skall, derest rederiet ej annorlunda beslutar, redovisning för
resan afgifvas inom tvä månader från det fartyget till Svensk hamn ankommit och
lasten blifvit lossad■ Klandras ej hufvudredares redovisning genom stämning inom
tre månader från delfåendet, håfve delegare sin tid till klander försutit.
§ 22.
Anser någon delegare sig lidande af det sätt, hvarpå rederiet förvaltas, ege
domstol att, i den händelse klagan finnes grundad och det visar sig att bolaget
ej kan fortsättas till samtlige delegarnes nytta, samt att enskilda andelar i fartyg
ej heller kunna utan betydlig förlust afyttras, förordna att fartyget skall å auktion
försäljas.
Ont Fartygs Befälhafvare.
§ 23.
Om läroprof och öfriga vilkor för rättigheten att föra befäl å Svenskt fartyg,
gäfle hvad särskildt föreskrifvet är.
§ 24.
Vid befälhafvares antagande upprättas skriftligt aftal om lönevilkoren.
Ilar någon större andel i fartyg än hälften och vill han öfvertaga fartygets
förande, bafve då rätt dertill, om han eljest behörig är, och öfverenskomme med
öfrige delegare om lön, såsom förut sagdt är. Kan öfverenskommelse ej träffas,
bestämmes lönen af skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag,
sorn i § 321 sägs.
7
§ 28.
Befälhafvare kan, när som helst, från sin befattning skiljas. Är han sjelf
delegare i fartyget till hälften eller derutöfver, ege domstol att, på öfrige delegares
begäran, honom från tjensten skilja, om giltiga skäl dertill äro.
Befälhafvares rättighet i detta fall lill hyra och hemförskaffning bedömes
efter de i §§ 56, 57, 58 och 60 angifne grunder, dock så, att hans ersättning
för hyran icke beräknas lägre, än förste styrmans hyra med femtio procent förhöjning.
Till hyra utöfver den tid, befälhafvaren verkligen varit i rederiets tjenst,
och till ersättning för hemresan, vare han dock ej berättigad, derest han, för
ådagalagd oskicklighet, olydnad eller oredlighet, ur tjensten skiljes.
§ 26.
Varder befälhafvare under resa urståndsatt att sin tjenst fullgöra, må han
dock icke utan trängande nöd fartyget öfvergifva.
Nödgas befälhafvare under resa lemna sin tjenst, bör rederiet derom underrättas
och dess föreskrift afbidas. Kan det ej utan skada ske, håfve Svensk konsul,
efter rådplägning med den afgående och andre befälhafvare å Svenska fartyg,
som der äro, magt alt, emot skriftligen betingad aflöning, anförtro fartygets
förande åt dess tjenstgörande styrman, eller, om han ej finnes skicklig, åt
någon annan Svensk fartygsbefälhafvare eller styrman. Är ej Svensk man alt
tillgå, må utländning anförtros fartygets förande till dess Svensk befälhafvare
anskaffas kan.
Finnes pä stället rederiets ombud, ege sådant ombud, efter rådplägning med
Svensk konsul, utöfva den rätt, den sistnämnde här ofvan tillagd är.
§ 27.
Med undantag af det i föregående § nämnda fall, må fartygs befälhafvare ej
lemna tjensten förr, än fartyget, efter fullbordad resa, återkommit till hemorten
eller annan svensk hamn och lasten der blifvit lossad. Kommer fartyget i sjönöd,
ställe befälhafvaren sig till efterrättelse hvad i § 176 stadgadt är.
§ 28.
Vid fartygets emottagande läte befälhafvaren till sig inventera dess tillhörigheter,
enligt deröfver förut upprättad förteckning, hvaraf ett exemplar, försedt
med befälhafvarens qvitto å hvad han emottagit, öfverlemnas till hufvudredaren,
och det andra qvarblifver i befälhafvarens vård.
8
§ 29.
Befälhafyaren antager och afskedar besättningen. Han må ej antaga någon,
som honom veterligen är förut till annan förhyrd.
§ 30.
Befälhafvare bör, under resa, om skeppsfolkets helsa, sedlighet och gudsfruktan
iakttaga den sorgfälliga vård, som tillhör en god husfader. Såsom en samvetspligt
i sistnämnda hänseende läte han sig angeläget vara, att allmän bön å fartyget,
morgon och afton, så ock gudstjenst hvar helgedag, ej försummas må, samt att
arbete, som uppskjutas kan, å sön- och helgedagar icke ålägges besättningen.
§ 31
Befälhafvaren vare skyldig att låta besättningen tillgodokomma det underhåll,
som, enligt behörigen fastställd spisordning, skall till densamma utgöras. Pröfvar
befälhafvaren nödigt att, under resa, nedsätta kosten, ege han rätt dertill; dock
skall besättningen, för hvad sålunda af kosten blifvit minskadt, erhålla ersättning,
som, der tvist derom uppstår, må bestämmas af gode män, om hvilkas väljande
vare lag, som i § 321 stadgas.
§ 32.
Dör sjöman under det han i tjenst å fartyget är, besörje befälhafvaren om
hans begrafning, så ock om uppteckning af hans qvarlåtenskap samt om försäljning
å auktion af den del deraf, som ej kan utan skada förvaras, för hvilket allt
det åligger befälhafvaren att, vid återkomsten till Svensk ort, redovisa inför vederbörande
sjömanshus-ombudsman. Förskingras, genom befälhafvarens vanvård, något
af qvarlåtenskapen, ersätte han all skada.
§ 33.
Å alla fartyg öfver tjugo nyläster, som äro destinerade till andra orter utom
riket, än Finland, Danska hamnar i Östersjön samt Danska och Norska hamnar på
denna sidan om Skagerns fyr och Lindesnäs, skall finnas en, från sjömanshuset i
afseglingsorten erhållen, derstädes enligt faststäldt formulär upprättad skeppsdagbok,
i hvilken af befälhafvare eller af någon bland besättningen, under hans tillsyn och
ansvar, noggranna uppgifter meddelas:
l:o om fartyget är i godt stånd eller icke; om lastens beskaffenhet; om tiden
då lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade arbeten, så i hamn
som till sjös; om fartygets djupgående för och akter, då det lemnar hamn;
2:o
9
2:o om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kurser, som blifvit
styrda, och den väg fartyget tillryggalägger; om vind, väderlek, ström, observerade
ortbestämningar och lödningar; om skada, som timat och dermed
sammanhang egande omständigheter, så ock om allt annat, som under resan
förefaller och hvars kännedom kan dels vara af nytta enskildt för redare,
aflastare, försäkringsgifvare och försäkringstagare, dels lända lill allmänt gagn,
såsom upptäckt af obekanta länder, grund, strömdrag, observerade naturfenomeuer
rn. m.;
5:o om besättningens antal och helsotillstånd ; om någon af skeppsfolket bestraffas
eller skiljes från tjensten och om orsaken dertill, så ock om någon i stället
blifver antagen; om de beslut, som i särskilda fall, i samråd med besättningen
fattas, så ock om andra omständigheter, på grund hvaraf fartygets befälhafvare
vill göra egen eller rederiets rättsfordran gällande eller mot annans anspråk sig
eller rederiet värja.
De ämnen, som i skeppsdagboken böra antecknas, skola der, såvidt omständigheterna
det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid dagbokens förande
skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller på annat sätt göras
oläsligt, utan anmärkes felet i den särskilda kolumn för anmärkningar, som dagboken
innehåller.
§ 34.
Blifver under resa den från vederbörande sjömanshus erhållna blankett till dagbok
fullskrifven, eller af annan orsak icke mera användbar, vare befälhafvare, om
fartyget är i Svensk hamn, skyldig alt, till erhållande af ny blankett, sig hos ombudsmannen
vid dervarande eller närmasle sjömanshus anmäla. Är fartyget å utrikes
ort, skall befälhafvaren låta sammanfösta och i öfverensstämmelse med faststäldt
formulär uppliniera erforderligt papper till ny dagbok, som vid fartygets
ankomst till första hamn, der Svensk konsul finnes anställd, bör af denne tjensteman
genomdragas och förses med hans embetssigill, äfvensom intyg om sidornas
antal. Sjömanshus-ombudsman eller konsul åligge ock att i fartygets förra dagbok,
omedelbart efter den deri införda sista uppgift, anteckna att ny dagbok blifvit
utfärdad.
§ 35.
Redare, befraktare, aflastare, lastemottagare, bodmerilångifvare, försäkringsgifvare
och försäkringstagare stånde fritt att af dagboken erhålla nödig kännedom,
samt att deraf, när de det åstunda, taga skriftligt utdrag, som, för att medföra
laga afseende, bör vara till riktigheten styrkt, i Svensk hamn af sjömanshus-ombuds -  Bih. till R. St. Prol. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 3 Höft. 2
10
man, notarius publicus eller magistratssekreterare, och, på utrikes ort, af Svensk
konsul eller, om sådan å den ort ej anställd är, af notarius publicus derstädes.
§ 36.
Försäljes fartyg å utrikes ort, eller räddas skeppsdagboken vid fartygets förolyckande
i främmande farvatten, gore befälhafvaren anteckning derom i dagboken,
och uppvise den sedan, så skyndsamt ske kan, för Svenske konsuln i försäljningsorten
eller inom det distrikt, der olyckan timat, eller, om sådan tjensteman der
ej finnes, för den Svenske konsul, som befälhafvaren under resan först anträffar;
och meddele konsuln, omedelbart efter befälhafvarens i dagboken gjorda sista anteckning,
intyg derom att dagboken blifvit hos konsuln uppvist, så ock om tiden
då sådant skett.
§ 37.
Timar skada å lastnings- eller lossningsort, eller under resa, eller föranlåtes
fartygs befälhafvare, för inträffad olycka, att anlöpa nödhamn, och sker det inom
riket; af gifve han, sist tjugufyra timmar efter det skadan timat, eller fartyget till
hamn ankommit, protest, åtföljd af en kort uppgift om olyckshändelsen, hos närmaste
notarius publicus eller magistrats - sekreterare, tullkammare eller kronobetjent,
så ock, sist inom åtta dagar efter protestens af gifvande, till domstol fullständig sjöförklaring;
och vare då jemväl skyldig alt, der dagbok blifvit förd och finnes i behåll,
densamma uppvisa. Inträffar olycka å utrikes ort, skall protest och sjöförklaring
afgifvas i öfverensstämmelse med hvad i det landet stadgadt och brukligt är,
hvarvid om skeppsdagboks uppvisande hos konsul och hans intyg derom gälle hvad
i § 36 sägs.
Har befälhafvaren laga förfall för afgifvande af protest och sjöförklaring inom
nu stadgad tid, åligge honom att det förfall styrka.
Befälhafvare, som icke fört dagbok, eller hvars dagbok gått förlorad, gore
derom anmärkning i sjöförklaringen och uppgifve fartygets hela besättning samt
de personer, äfvensom andra omständigheter, hvarmed han vill sina uppgifter i
sjöförklaringen styrka.
§ 38.
Sjöförklaring, som inom riket afgifves, bör skriftligen affattas, af fartygets
befälhafvare undertecknas och, sedan den vid domstolen blifvit uppläst, af honom
till rigligheten med ed bekräftas; och vare befälhafvaren pligtig att, vid sjöförklaringens
afgifvande, till domstolen medhafva så mänga af besätlningen, som från
fartyget undvaras kunna. Dessa skola i ämnet afgifva berättelser och desamma
bekräfta med vittnesed, der domstolen pröfvar sådan ed kunna dem anförtros.
11
Domstolen eger ock, i händelse så skäligt pröfvas, till hörande inkalla öfriga
besättningen och andra personer, som må kunna i saken meddela upplysning.
Sålunda afgifven sjöförklaring utgör icke hinder för motbevisnings åstadkommande.
§ 39.
Sjöförklaring å utrikes ort skall författas på Svenska språket, der^så ske kan,
samt af fartygets befälhafvare under edelig förpligtelse undertecknas och, om Svensk
konsul finnes å den ort, der sjöförklaringen afgifves, inför denne erkännas, hvarom
bevis bör af konsuln å sjöförklaringen tecknas.
§ 40.
Befälhafvare!) vare ansvarig derför att sådan skada å fartyget, som med vanlig
omsorg kan upptäckas, varder iståndsatt före dess afgång ifrån hamn samt att det
är försedt med tillräcklig besättning, proviant, vatten och behöriga skeppshandlingar.
Honom åligger ock tillsyn att ej större last intages än hvad fartyget,
utom dess egna, för resan behöfliga förnödenheter, kan beqvämligen rymma och
bära, äfvensom att gods, som inlastas, varder behörigen stufvadt.
§ 41.
I fartygets hemort ege befälhafvaren ej rätt att, utan särskild fullmagt, ingå
rederiet förbindande aftal, med undantag af besättningens förhyrande. Öfverallt annorstädes
vare han berättigad att afsluta förbindelser, som angå fartygets utrustning,
underhåll och befraktande samt eljest äro nödiga för resans utförande.
§ 42.
Kommer, å annan ort än der fartyget är hemma, befälhafvaren i behof af
penningar för fartygets räkning, ege han såvida icke omständigheterna medgifva att
inhemta rederiets föreskrift, alt, sedan behofvet blifvit, genom besigtning eller genom
konsuls eller, der sådan ej finnes, genom annan myndighets intyg, styrkt, erforderliga
medel upplåna, jemväl på bodmeri, om så behöfves, eller ock, i yttersta nödfall,
af laddningen sälja så mycket, som till nödens afhjelpande erfordras.
Rederiet vare, när behofvet, såsom nu sagdt är, blifvit styrkt, förbundet att,
i enlighet med § 43, de anskaffade medlen gälda, änskönt de icke blifvit för det
uppgifna ändamålet använda, eller befälhafvaren annorledes haft penningar till sitt
förfogande. Försålda andelar af laddningen ersättas efter de priser, som å dylika
varor i bestämmelseorten gälla, när fartyget dit anländer, eller, om detta icke
12
sker, kunnat efter resans vanliga förlopp dit anlända; dock med afdrag af tuli
och lossningkostnader samt andra dermed förenade umgälder.
§ 43.
För fullgörande af de aftal,? befälhafvare i sin befattning med annan ingär,
svare redarne, så långt fartyget med dess tillhörigheter och frakten räcker.
Utöfver fartyg och frakt må i dessa fall anspråk emot rederiet ej sträckas,
der det ej sådant sig särskildt åtagit.
§ 44.
Har rederiet gjort annan inskränkning, än som i §§ 41 och 42 sägs, i befälhafvares
rättighet att förbindelser å rederiets vägnar ingå, må sådan inskränkning
emot tredje man ej åberopas i annat fall, än då denne icke varit i god tro.
§ 43.
Om efter anträdd resa befälhafvaren erhåller underrättelse att fartyg eller
laddning eller bådadera blifvit genom utbrott af krig ofria eller att bestämmelseorten
blifvit genom blokad stängd, ställe han sig till efterrättelse hvad rederiet
föreskrifvit, eller vid fartygets befraktning öfverenskommet är. Finnes ej föreskrift
eller öfverenskommelse, söke då befälhafvaren antingen att inlöpa i närmaste Svenska
eller neutrala hamn och der inhemta föreskrift af rederiet, dess ombud eller
Svensk konsul, eller att under konvoj fullfölja resan till bestämmelseorten.
§ 46.
Går fartyg under konvoj; vare då befälhafvare skyldig att, så länge han begagnar
detta skydd, ställa sig konvoj-chefens föreskrifter till noggrann efterrättelse.
§ 47.
Befälhafvare ege ej att försälja fartyget i annat fall, än att det, genom offentlig
myndighets beslut, blifvit förklaradt odugligt, ej heller något af laddningen,
utom i de fall, §§ 42 och 179 omförmäla.
§ 48.
Så ofta rederiet det fordrar, vare befälhafvare under resa skyldig att till
rederiet insända räkning öfver fartygets inkomst och utgift. Då resa slutad är,
skall befälhafvaren inom en månad från lossningens slut lill rederiet afgifva redogörelse
för hela resan.
13
Klandras ej den redogörelse genom stämning inom tre månader från delfåendet,
håfve redare sin tid till klander försutit.
§ 49.
Befälhafvaren vare skyldig att ersätta den skada, som Skommer genom hans
försummelse vid bevakande af redares eller godsegares rätt och bästa. För den
skada, som genom befälhafvarens eller besättningens fel eller försummelse i tjensten
annan tillskyndas kan, ansvare redarne med fartyg och frakt, och söke sitt
äter af den, som skadan vållat.
§ 50.
Hvad i §§ 56, 37, 38, 39, 60, 62, 64, 63 och 66 för besättningen stadgadt
är, gälle ock för befälhafvaren.
Om Besättningen.
§ 81.
Besättningen är förpligtad att inom två dygn efter påmönstringen inställa sig
till tjenstgöring ombord å fartyget. Från och med den dag, förhyrd sjöman kommit
ombord och till dess afmönstring skett, löper hans hyra.
§ 52.
Underlåter någon af besättningen att infinna sig om skeppsbord, eller går
han derifrån utan tillåtelse af befälhafvaren, ege denne rätt att till hans inställande
i tjensten anlita vederbörlig myndighet. De kostnader, som häraf uppstå,
afdragas på den felandes hyra.
§ 53.
Hvar och en af besättningen åligger att, i tjensten, ställa sig till noggrann
efterrättelse hvad af fartygets befäl anbefaldt varder, samt både i hamn och till
sjös på det sorgfäiligaste vårda fartyg och gods, vare sig natt eller dag, söckneeller
helgedag, vid äfventyr att ersätta den skada, som genom fel eller försummelse
rederiet eller annan tillskyndas.
§ 54.
Till styrmannens befattning hörer att hålla vård och tillsyn öfver fartyg och
gods. Han före, vid lastning och lossning, anteckning öfver godset, samt ansvare
14
i öfrigt befälhafvaren för ålit det han emotlager och för godsets behöriga stufningI
befälhafvarens frånvaro eller vid hans förfall träder styrmannen i hans ställe, dock
så att ärender af vigt, som utan skada kunna uppskjutas, öfverlemnas till befälhafvarens
afgörande. Aflider befälhafvaren eller öfvergifver han fartyget; tage styrmannen
befälet och fortfare dermed till dess, enligt § 26, ny befälhafvare tillsättes.
§ SS.
Hvar och en af besättningen är, med de undantag, § 70 innehåller, förpligtad
att följa fartyget till den Svenska hamn, der lossning slutar. Ändras, när
fartyget är till utlandet bestämdt, resan till annan utländsk ort än i förhvringskontraktet
är uppgifven, eller kommer fartyget, efter fullbordande af den i kontraktet
aftalade resa, att gå vidare till utländska hamnar, vare den förhyrde ändock
förpligtad att åtfölja fartyget, såsom sagdt är.
I dessa fall skall hyran, antingen den är bestämd för tid eller resa, beräknas
efter månad för hela den tid, den förhyrde tjenstgör å fartyget och intill dess afmönstring
sker, enligt den i förhyringsorlen gångbara högsta månadshyra till de
hamnar, fartyget under hela resan anlöper; dock att, om resan slutar inom så
kort tid, att på detta sätt bestämd hyra icke uppgår till det belopp, som, för den
händelse alt hyresaftalet är för resa uppgjordt, motsvarar samma aftal, hyran ej
må utgå med lägre belopp, än som i förhy ring skontraktet först sagdt var; skolande,
i brist af godvilligt åsämjande, sådan hyra bestämmas af domstol, eller, om
frågan uppstår utrikes, af Svensk konsul.
§ 86.
Inställes resan till följd af krig, embargo, blokad, ut- eller införselförbud, is
eller skada, som drabbat fartyget och gjort det till resan odugligt, erhåller besättningen,
som md genom afmönstring från tjensten skiljas, hyra för den tid, den
å fartyget tjenstgjort. Är den förhyrd för resa, bestämmes hyrans belopp, i brist
af godvilligt åsämjande, af konsuln, eller, i Svensk hamn, af domstolen, efter jemförelse
med de i förhyringsorten gångbara månadshyror för samma resa å samma tid.
Är någon del af hyran utbetalad i förskott, ingår detta i ofvannämnda hyresbelopp.
Ofverskjuter förskottets belopp hyrans, erlägges ej något vidare, men besättningen
behåller hvad den uppburit.
% 87.
Inställes resan af annan orsak och sker det innan fartyget afgått från den
hamn, der besättningen blifvit förhyrd, tillkommer den besättning, som är förhyrd
för resa, tredjedelen af hyran, och den, som är förbyrd för månad, hyra för så
15
lång tid, den varit i rederiets tjenst och dessutom en månads hyra för brutet
kontrakt; sker det å annat ställe än förhyringsorten, erhåller den besättning, som
ur förhyrd för resa, hela hyran, och den, som är förhyrd för månad, utom hvad
redan är förtjent, hyra för fyra månader, då resan inställes i hamn bortom Kap
Horn eller Goda Hoppsudden, för tre månader, vid inställelse af resan i närmare
hamn utom Europa, för två månader om resa inställes i Europa på andra sidan
Kanalen, och för en månad om det sker i Nordsjön eller Östersjön eller eljest i
Svensk hamn
Ar någon del af hyran utbetalad i förskott, vare lag som i § 56 mom. 2 sägs.
§ 58.
\
Uppehälles fartyget i afgångshamn eller under resa, vare befälhafvaren berättigad
att, der uppehållet härleder sig från krig, embargo, blokad, ut- eller införselförbud,
is eller skada, som drabbat fartyget, efter samråd med rederiets ombud
eller Svensk konsul, besättningen afskeda, i hvilket fall hyran utgår pä sätt
i § 56 stadgas.
§ 59.
Går fartyg i sjönöd förloradt, eller förklaras det ej värdt att islåndsättas,
eller uppbringas och prisdömes det, utbetalas till den besättning, som är förhyrd
för månad, betingad hyra till och med den dag, tjenstgöringen upphörde, till
den, som är förhyrd för resa, halfva hyran, om resan inställdes på bortvägen,
men hela hyran, om den inställdes på hemvägen.
§ 60.
I de fall 56, 57, 58 och 59 omförmäla, eller om resan eljest slutar å
annan ort, än der sjöfolket blifvit förhyrdt, är rederiet förbundet att bekosta
Svenskt sjöfolks underhåll och resa till förhyringsorten, der ej tjenst å annat, till
samma eller närbelägen ort bestämdt, fartyg erhållas kan, då det åligger rederiet
att bekosta sjöfolkets resa från detta fartygs bestämmelseort till förhyringsorten.
Ej vare dock någon af besättningen skyldig att å annat fartyg emottaga
tjenst i annan egenskap eller på andra vilkor, än de, under hvilka han blifvit
förhyrd.
Å Svenska fartyg skall, till sådant antal och emot sådan betalning, som af
Konungen bestämmes, einottagas sjöfolk, hvars hemsändande det åligger konsulerne
alt besörja. Samma förbindelse ege ock rum i anseende till Norskt sjöfolk, så
länge en motsvarande bestämmelse är i Norge gällande.
16
§ 61-
DS tjenstgöring börjar, ege sjöman rätt att i förskott bekomma, der han
månadsvis förhyrd är, en månads hyra eller, om han är förhyrd för resa, fjerde—
delen af hyran. På den ort, der lasten till större delen eller helt och hållet
lossas, njute sjöman lika belopp af sin hyra, såvida det är förtjent.
§ 62.
Ej må någon af besättningen, som å segelfärdigt fartyg i tjenst är, för gäld
bysättas, ej heller hvad han till beklädnad eller tjenstens behof ombord fört i mät
gå. Har han eljest egendom ombord, som, utan alt fartygets resa fördröjes, åtkomroas
kan; den må till gäldens betalning användas.
§ 63.
Utan befälhafvarens tillstånd må ej någon af besättningen för egen eller
andras räkning taga ombord varor. Sker det, beta le den felande den högsta
frakt, som i afseglingsorten erlägges för dylika varor å sådan resa, som den fartyget
företaga skall.
§ 64.
Sjöman, som i rederiets tjenst blifver sjuk eller skadad, kan från tjensten
skiljas, men eger rätt alt, på rederiets bekostnad, erhålla läkarevård och underhåll,
likväl, om sjukdomen eller skadan inträffat före afresan, eller han ej är återställd
vid fartygets återkomst till Svensk hamn, ej längre än fyra veckor, räknade i förra
fallet från sjukdomens början och i det sednare från fartygets ankomst. Inträffar
sjukdomen eller skadan under resan, och kan sjömannen ej förblifva ombord, öfverlemne
befälhafvaren honom till konsuln, eller, der ej konsul finnes, till annan pålitlig persons
omvårdnad. Så länge den sjuke är ombord å skeppet, åtnjuter han full hyra.
Har sjuk sjöman blifvit qvarlemnad å utrikes ort, utgöras kostnaderna för
hans vård, der de ej af sjömannen kunna bestridas, af rederiet, hvilket del åligger
ombesörja hans hemförskaffande, på sätt i § 60 är stadgadt.
§ 63.
Är sjukdomen eller skadan ådragen genom eget groft vållande eller derigenom
att sjömannen ulan tillstånd lemnat fartyget, är befälhafvaren väl förbunden
att, om så behöfves, draga försorg om hans skötsel och vård. men kostnaden
derför afkortas å hans innestående hyra. Öfverstiger kostnaden hans fordran hos
rederiet, är detsamma ej förbundet att något derutöfver för sjömannen utgifva.
§ 66.
17
§ 66.
Dör sjöman i rederiets tjenst, hafva vederbörande sterbhusdelegare rätt till hans
innestående hyra efter afdrag af begrafningskostnaden, som bör af rederiet utgöras.
§ 67.
Blifver besättning genom dödsfall, rymning eller andra orsaker förminskad,
men fullgöres fartygets tjenst ändock ordentligen af de qvarblifne, då skall emellan
desse de afgångnes hyra fördelas för den tid en sådan trägnare tjenstgöring fortfar.
§ 68.
Ar någon af besättningen begifven på starka drycker, trätosam, olydig, oaktsam
om elden, eller annorledes i tjensten oskicklig, vårdslös och försumlig, och
låter han ej af befälhafvarens förmaningar och varningar sig rätta; håfve befälhaf
varen
magt att, om den felaktige är under aderton år, tilldela honom måttlig aga,
och, der han äldre är, genom arrest, degradering på viss tid eller skälig nedsättning
af hyran, verka till bans förbättring. Bättrar bon sig ändock ej, må befälhaf
varen
till honom utbetala hans förtjenta hyra och honom ur tjensten entlediga.
Denna sin rätt att bestraffa ege befälhafvare, som är skyldig föra dagbok, ej
att utöfva förr, än han i densamma antecknat de omständigheter, som bestraffningen
föranledt, och sannfärdigheten deraf, sedan berättelsen blifvit för den brottslige
och den öfriga besättningen uppläst, är vorden styrkt genom underskrift af två
bland besättningen.
§ 69.
Skiljer befälhafvare sjöman utan giltig anledning från tjensten, vare befälhafvaren
skyldig att till honom utbetala den ersättning, som, enligt §§ 56, 57 och
60, åligger redare att gälda. Befälhafvare ege ej för denna ersättning något anspråk
emot rederiet.
§ 70.
Hvar och en af besättningen vare berättigad att tjensten uppsäga:
1. när krig uppstår, hvarigenom, till följd af fartygets eller laddningens beskaffenhet
eller resans rigtning, uppbringning kan befaras;
2. när befälhafvare ombytes eller resan förändras innan fartyget gått från den hamn,
der sjömannen blifvit förhyrd;
3. när sjöman kan få plats som styrman, eller fartyg att föra, eller träder i gifte;
4. när befälhafvare!) misshandlar honom genöm våldsamt bemötande eller genom
undanhållande af den kost, hvartill han är berättigad;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 3 Höft. 3
18
5. när han, efter sista påmönstringen, varit till sjös två år, eller, på resa bortom
Kap Horn eller Goda Hoppsudden, tre år, såvida annan öfverenskommelse ej
blifvit vid förhyringen uttryckligen träffad;
6. när fartyget säljes till utländsk man.
Sjöman kan ej göra denna rättighet gällande i 2, med mindre han återbär
det å hyran uppburna förskott; i 3, der han ej sätter annan duglig karl i sitt
ställe; i 4, utan alt inför Svensk domstol eller Svensk konsul med bevis styrka
den misshandel han sålunda lidit; och i 5, förr än fartyget till bestämmelsehamnen
auländt.
Sjöman, som tjensten uppsagt, efter ty i denna § tillåtet är, har rätt att
uppbära hyra till den dag han lemnar fartyget, med undantag af de fall, sorn 4
och 6 punkt, innehålla, i hvilka hans anspråk på hyra bedömas efter reglorna i §§
56, 57, 58 och 69. Ersättning för hemresa utgår endast i båda sistnämnda
fall och utgöres då efter reglorna i §§ 60 och 69.
§ 74.
Vid fartygets ankomst till Svensk hamn, som i § 55 sägs, vare besättningen
berättigad att, sednast 14 dagar derefter, blifva afmönstrad. Innestående hyra
skall innan afmönstringen utbetalas.
§ 72.
Uppassare och andra å fartyget anställde personer, hvilka ej höra till den
egentliga besättningen, hafva, der ej annat aftaladt blifvit, samma rättigheter och
skyldigheter som denna, ehvad de af befälhafvaren eller rederiet äro antagne.
Om Befraktning.
§ 73.
Aftal om frakt må slutas pfi sätt kontrahenterne tjenligast finna och skall
skriftligen affattas, om endera det yrkar.
§ 74.
Rederiet vare i och för de ersättningar, som kunna blifva detsamma ålagda
i anseende till uteblifvet, ofullständigt eller felaktigt uppfyllande af fraktaftal, förbundet
endast med fartyg och frakt, såvida det ej sjelft är till det uteblifna, ofullständiga
eller felaktiga uppfyllandet vållande.
19
§ 75.
Befraktas helt fartyg, anses deri icke inberäknade däck, kajuta, kabelgatt, segelkoj,
skans och nödigt utrymme under däck för proviant, vatten och bränsle.
§ 76.
Uppgifves, vid aftal om frakt, fartyget till större lästetal än mätebrefvet innehåller,
vare befraktare berättigad till ersättning för den kostnad och skada, honom
tillskyndas, i händelse fartyget ej kan lasta hvad som fraktaftalet föranleder. Är
skilnaden mellan det uppgifna och i mätebrefvet utsatta lästetalet icke större, än
en tjugondedel af mätebrefvets lästetal, eger sådan ersättning icke rum.
§ 77.
Är fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa läster befraktadt,
vare befålhafvaren skyldig att, utan ersättning, en viss tid afbida att godset
aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar. Dessa räknas från och med
nästa helgfria dag, sedan fartyget till lastning eller lossning färdigt är och befälha
fvaren derom underrättat befraktare, aflastare eller lastemottagare, så ock, der
särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamnen anvisas, dit på rederiets bekostnad
fartyget förhalat. Börjar ej lastning eller lossning, eller hinner den ej fullbordas,
inom fartygets liggedagar; vare befälhafvare skyldig att dertill lemna ytterligare
tid, emot ersättning till fartyget af befraktare eller lastemottagare. Denna tid
kallas öfverliggedagar, och dessa, sammanräknade med liggedagarne, fartygets liggetid.
Är aflastaren icke känd, eller icke att träffa, eller är konnossementet stäldt
till innehafvaren eller till viss man eller order, räknas liggetiden från den dag,
aflastare eller lastemottagare blifvit, på det i orten brukliga sätt, anmanad att godset
aflemna eller emottaga Lag samma vare om konnossementet är stäldt till viss
man, men denne icke anträffas.
§ 78.
Äro liggedagarne icke bestämda genom bindande aftal eller annat gällande
förbehåll, beräknas deras antal särskildt för lastning och särskildt för lossning:
för ett fartyg, som icke är öfver
30
nyläster
— 6 dagar
för ett fartyg öfver
30
men ej öfver
SO — 8 »
» »
SO
»
80 — 10 »
» »
80
»
120 — 12 »
» »
120
»
160 — 14 »
» »
160
»
200 — 16 »
20
för elt fartyg öfver 200 men ej öfver 230 — 18 dagar
» » 250 » — 20 »
Sker på ett ställe lossning och lastning för samma persons räkning, må ersättning
för öfverliggedagar ej beräknas förr, äu den för lossning och lastning tillsammans
i denna § bestämda tid tilländagått.
I det bestämda antalet liggedagar inberäknas icke sön- och helgedagar, ej
heller de dagar, under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af från
fartyget härrörande hinder, eller storm och andra naturhinder.
§ 79.
Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör utgå, ankomme
på särskildt aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må öfverliggedagar ej
öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i § 78 eller i fraktaftalet bestämda
blifvit. I öfverliggedagarnes antal inberäknas sön- och helgedagar.
Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skett, med en Riksdaler
50 öre om dagen för hvarje nyläst af fartygets drägtighet, och är för hvarje
dag förfallen. Betalning af fordran för öfverliggedagar, som vid inlastning uppkommit,
må ej, sedan fartyget lemnat lastningsorten, utsökas ur godset, der ej om
den fordran skett anteckning i konnossementet.
Öfverliggedagar beräknas äfven då lasten, inom liggedagarne, väl blifvit levererad,
men så sent att den ej inom denna tid hunnit blifva intagen och stufvad.
§ 80.
Befälhafvare vare, när fartyg är helt och hållet eller till bestämda delar eller
till vissa läster befraktadt, skyldig att emot ersättning af godsegare förhala fartyget
till andra beqväma lastnings- eller lossningsställen, än det, såsom i § 77 sägs,
först anvisade. Uppstår tvist om ersättningens belopp, varde den hänvisad till
skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag som i § 321 sägs.
De uppehåll, som genom fartygets flyttning för intagande eller lossning af last
förorsakas, varde i liggetiden inberäknade.
§ 81.
Der fraktaftalet ej annorlunda bestämmer, bäras kostnaden och äfventyret vid
lastning af befraktaren till dess godset blifvit till fartygets sida framfördt och derstädes
af befälhafvare eller styrman emottaget, dock att befälhafvaren ej ansvarar
för den skada, som kan uppstå, om godset i sådan mängd framföres till fartygets
sida, att det ej ordentligen hinner emottagas, såvida ej godsets framförande skett
på hans egen tillsägelse. Vid lossning bäras kostnaden och äfventyret af lastemottagaren,
sedan godset blifvit vid fartygets sida aflemnadt.
21
Stöttor och annat, som för stufningens behöriga verkställande är nödigt, bekostas
af fartygets egare.
§ 82.
Den befraktare, eller aflastare, som, utan redares eller befälhafvares vetskap,
inlastar gods, hvars utförsel i aflastningsort eller införsel i bestämmelseort är förbjuden,
eller annars, vid lastning eller lossning, gör sig skyldig till öfverträdelse af
ortens lag, ansvarar så väl rederiet och befälhafvaren, som öfrige befraktare eller
aflastare för det uppehåll, kostnad och skada derigenom vållas.
Konfiskeras godset, betalas ändock full frakt för detsamma.
% 83.
Gods, som, utan befälhafvarens vetskap, blifvit fördt ombord, eger han att
på aflaslarens bekostnad landsätta i aflastningsorten eller ock, om han låter det i
fartyget förblifva, för detsamma uppbära den högsta frakt, som i atlastningsorten
vid samma tid betalas för dylikt gods under sådan resa, som den fartyget företaga
skall.
§ 84.
Har befälhafvaren tagit gods ombord utan att öfverenskomma om viss frakt,
eller är mera gods aflastadt än aftaladt varit, erlägges för det förstnämnda godset
gångbar frakt, och för det sednare samma frakt, som för det gods, hvarom aftalet
handlar.
§ 85.
Der, i annat fall än § 114 omförmäler, gods, utan befraktares tillstånd,
flyttas i annat fartyg, vare han berättigad till ersättning för all derigenom uppkommande
skada.
§ 86.
Ej må befälhafvare, utan aflastarens tillåtelse, stufva gods i fartygets båt,
eller hänga det på sidan utombords; sker det, ersätte han aflaslaren all skada.
Lag samma vare, der han, utan uttrycklig tillåtelse, lastar något på däcket, utom
sådant, som anses såsom däckslast, efter hvarje orts bruk.
§ 87.
Befraktare af helt fartyg stånde fritt att lasta det fullt eller icke, men ege
icke att fordra afdrag å betingade frakten, för hvad som i fulla lasten brister. Vill
22
han fraktslutet häfva, uppsäge det hos fartygets befälhafvare innan liggetidens utgång
och innan fartyget från lastningsorten afseglat, samt erlägge då till befälhafvaren
hälften af den betingade frakten, derå belöpande kaplake och ersättning för
öfverliggedagar, om sådana egt rum. Är fartyget befraktadt för flera resor, erlägges
för den första resan, som ej kommer till stånd, half frakt, och fjerdedel
frakt för hvar och en af de öfriga. Är resornas antal ej bestämdt, bedömes
godtgörelsen af skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag som i
§ 321 sägs.
Finnes vid liggetidens slut så mycket gods icke vara till lastning aflemnadt,
att detsamma kan antagas i värde motsvara fulla frakten jemte kaplake, vare befälhafvaren
icke förbunden att med fartyget afsegla, såvida icke befraktaren inom
nämnde tid ställt för frakt och kaplake nöjaktig säkerhet. Har sådan säkerhet ej
blifvit ställd, vare fraktslutet att anses såsom å befraktarens sida brutet, och erlägge
denne då halfva fraktbeloppet jemte kaplake, samt ersättning för öfverliggedagar.
Är fartyg befraktadt att å annan ort intaga last och lemnäs ej inom liggetidens
utgång så mycket gods, som ofvan nämndt är, eller ställer ej befraktaren
nöjaktig säkerhet för frakt och kaplake, vare jemväl fraktslutet att anses såsom å
befraktarens sida brutet, och åligge det denne, att i detta fall gälda fraktens fulla
belopp jemte kaplake och ersättning för öfverliggedagar.
Har vid fraktslut blifvit stadgad annan påföljd i händelse aflalet uppsäges
eller brytes, gäfle hvad sålunda blifvit öfverenskomraet till efterrättelse.
§ 88.
Befraktare af helt fartyg ege inlastadt gods åter lossa, emot det att han
ersätter alla utgifter för lastning och lossning, samt derjemte betalar eller ställer
nöjaktig säkerhet för frakt och hvad som i öfrigt må kunna fartygets egare eller
befälhafvaren såsom ersättning för fraktslutets häfvande tillgodokomma.
Har konnossement å lasten redan blifvit utfärdadt, eller häftar densamma för
bodmerilån eller hafveribidrag, må dock lossning icke ske förr, än befraktaren till
fartygets befälhafvare återställt afla exemplaren af konnossementet eller ställt säkerhet
jemväl för godtgörelsen af de anspråk å lasten, som annan lagligen eger.
§ 89.
Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa läster är befraktadt, inom
liggetiden, vare befraktaren skyldig att gälda full frakt, ersättning för öfverliggedagar,
i den mån befraktaren dertill varit vållande, och annan bevislig förlust, dock
med afdrag för den frakt, som i stället erhälles.
23
§ 90.
Angår befruktningen styckegods, då är, derest annan öfverenskommelse ej
blifvit träffad, befraktaren skyldig att, på befälhafvarens tillsägelse, godset till inlastning
aflemna. Sker det ej, medan godset kan beqvämligen intagas och stufvas,
vare befälbafvaren ej förbunden att detsamma derefter emottaga, och ege rätt att
erhålla full frakt för det gods, som ej inlastas; men gore, i thy fall, afdrag för den
frakt, han i stället erhållit, samt vare skyldig att, före fartygets afgång, för befraktaren
bevisligen uppgifva, eller och lagligen utsöka, beloppet af den frakt, som
fordras. Underlåter befälhafvaren det, vare han sitt anspråk qvitt.
Emottagare af styckegods skola genast, på tillsägelse, afhemta godset i den
ordning, befälhafvaren bestämmer. Ar konnossementet stäldt till innehafvaren eller
till viss man eller order, sker tillsägelsen på sätt § 77 stadgar.
§ 91.
Äro befraktarne flere, ege ej någon af dem rätt att inlastadt gods åter utlossa
utan med befälhafvarens medgifvande, emot gäldande af full frakt och iakttagande
af det vilkor § 88 innehåller. Medgifver befälhafvaren godsets utiossning, vare
han efter § 49 ansvarig öfrige befraktare, i händelse skada, genom uppehåll eller
annorledes, för dem uppstår.
Vilja samtlige befraktare uter uttaga inlastadt gods, eller öfverenskomma de
eljest att fraktslutet häfva, vare lag, som i §§ 87 och 88 i thy fall för befraktare
af helt fartyg sagd är.
§ 92.
Tages inlastadt gods i mät. må det ej utlossas under andra vilkor, än aflastaren
egt att det åter utlossa.
§ 93.
Har befraktare i fraktaftal betingat viss tid för lastningens början, och är ej>
vid den öfverenskomna tiden, fartyget färdigt att last emottaga, då ege han magt
att fraktslutet häfva, och håfve derest, redare eller befälhafvare till dröjsmålet vål
lande
äro, rätt till ersättning för uppehåll, efter pröfning af skiljomän, om hvilkas
väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 321 sägs.
Dröjer befälhafvare, utan giltigt skäl, att afgå, vare lag som i föregående
moment stadgas.
§ 94.
Aflastaren vare skyldig att, inom den för aflastningen bestämda tid, tillställa
befälhafvaren de laddningen rörande, för befälhafvaren erforderliga, handlingar.
24
§ 9S.
När gods blifvit emoltaget, åligger det befälhafvaren eller styrmannen att derå
utgifva lastqvitto, som sedan skall emot behörigt konnossement utbyta. Konnosse
mentet
utfärdas i så många exemplar, som nödiga äro.
Alla exemplaren skola vara af lika innehåll, af samma datum, och utmärka
huru många exemplar utfärdade blifvit. Befälhafvare underskrifve dem alla, och
befraktare det exemplar, som hos befälhafvaren qvarstadnar.
§ 96.
Konnossement skall innehålla uppgift på:
1. befälhafvaren;
2. fartygets namn och orten, hvarest det är hemma;
3. a/lastaren och lastemottagaren;
4. aflastnings- och bestämmelseorten;
5. lasten till mängd, vigt, beskaffenhet och märken;
6. den betingade frakten;
7. dagen när, och stället hvarest det blifvit utfärdadt;
8. exemplarens antal.
Konnossement kan ställas till viss man, till viss man eller order, eller till in
nehafvaren.
Befälhafvaren eller ailastaren kan nämnas såsom lastemottagare.
§ 97.
Befälhafvaren är förpligtad att i bestämmelseorten utlemna laddningen till den,
som, enligt konnossementet, visar sig vara behörig lastemottagare.
§ 98.
Anmäla sig flere behörige innehafvare af konnossementer, eger ej befälhafvaren
rätt att till någondera laddningen utlemna, utan bör han, efter behörig protest,
nedsätta densamma i förvar hos den gode man, parterne dertill utse, eller som af
tullkammare, borgmästare, kronofogde eller länsman anvisas.
§ 99.
Sedan befälhafvaren öfverlemnat laddningen till lastemottagaren, skall åtminstone
ett exemplar af konnossementet till befälhafvaren återställas, och laddningen
derå qvitteras.
Afl em nas
Aflemnas lasten å annat stafe, än bestämmelseorten, skall, derest konnossementet
är stäldt till innehafvaren eller till viss man eller order, emottagaren vara
skyldig att samtliga exemplaren af konnosseinentet till befälhafvaren öfverlemna.
§ 100.
Befälh a Tvärens och lastemottagarcns rättigheter och skyldigheter bedömas endast
efter konnossementets lydelse, och fraktaftalet gälle emot konnossementet allenast
såvida det finnes derstädes åberopadt. Befälhafvaren vare ej berättigad att emot
lastemottagaren invända, att han tecknat konnossementet i god tro och under löfte
om inlastning af de varor, å hvilka det lyder.
Befälhafvarens och befraktarens rättigheter och skyldigheter bedömas efter
fraktaftalet, såvida ej konnossementet innehåller en, från öfverenskommelserna vid
fraktaftalet afvikande bestämmelse, i hvilket fall konnossementet, såsom den sednare
handlingen, har vitsord. "
§ 101.
Yppas tvist med anledning af olikhet emellan konnossementer, pröfve domstol
hvilketdera skall såsom giltigt anses.
§ 102.
Kommer till inlastning gods, som är skämdt eller skadadt, eller hvars yttre
beklädnad är bristfällig, eller som är slutet i packor, kistor eller käril, så att
innehållet är befälhafvaren obekant, eller har han ej emottagit lasten efter mätning,
räkning eller vägning, eller har han eljest gjort anmärkning eller förbehåll i afseende
å godsets beskaffenhet eller vård, bör han, till sitt fredande från ansvarighet, derom
å konnossementet göra anteckning.
§ 105
Lasten skall, enligt konnossementets innehåll, till emottagaren aflemnas. Saknas
styckegods lill antal, nummer eller märke, eller är brislen i väg- eller mätbara
varor större, än som kan härleda sig från deras egen förderflighet, läcka eller
olika mätningssätt, eller har godset annorledes tagit skada; vare befälhafvare, derest
lian ej tecknat konnossementet med sådan anmärkning, som i § 102 sägs, skyldig
att bristen ersätta, såvida han ej gitter visa, att under resan inträffad olyckshändelse,
som ej stått i hans eller besättningens magt att afvärja, förlusten vållat.
Penningar, värdepapper och dyrbarheter ersättas endast såvida de blifvit för befälbafvaren
angifna.
Bih. till R. St. Pral. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 3 Hä/t. 4
26
§ 104.
Har befälhafvare underskrifvit konnossement med sådan anmärkning eller förbehåll,
som i § 102 sägs, svare han likväl för den skada å godset, som, genom
hans eller besättningens vållande, bevisligen tillkommit.
§ 105.
Yid inrikes sjöfart må, i stället för konnossement, fraktsedel kunna begagnas,
i hvilket fall befälhafvaren ansvarar för lasten, enligt fraktsedeln, då han den utan
anmärkning emottagit. Det vare honom dock tillåtet att bevisning emot fraktsedeln
föra.
Har fraktsedel sålunda blifvit utfärdad, galle den, såvida fel deri icke visas,
i stället för konnossement, i alla de fall, der, efter denna lag, något förhållande i
afseende på lasten skall genom konnossement styrkas.
§ 106.
Förekommer, vid fartygets ankomst till lossningsort, anledning att gods tagit
skada; ege såväl befälhafvare som lastemotlagare att, till utrönande af godsets beskaffenhet,
erhålla besigtning genom gode män, om hvilkas väljande vare lag, som i
§ 321 sägs.
Besigtningen bör verkställas före eller vid lossningen. Finnes då, att godset
tagit skada, vare besigtningsmännen skyldige att afgifva yttrande, huruvida skadan
må anses hafva tillkommit genom befälhafvarens och besättningens vållande.
§ 107.
Märkes ej skadan före eller vid lossningen, vare lastemottagarens anspråk på
skadeersättning icke inskränkt derigenom, att ban utan anmärkning varan emottagit,
der ban genom en, inom fyratioåtta timmar efter lossningen hållen, besigtning, som
i föregående § sägs, styrker skadan och derjemte visar att godset varit i fartyget
inlastadt, samt att skadan icke efter lossningen varan åkoinmit.
§ 108.
Skall befälhafvaren ersätta förloradt eller skadadt gods, utgår ersättningen efter
det värde, godset har å bestämmelseorten, när fartyget dit ankommer. Har godset
gått förloradt, ersättes hela detta värde; har del endast tagit skada, afdrages från
värdet i oskadadt tillstånd, värdet i skadadt tillstånd, och återstoden utgör skadans
belopp.
Från värdet af det förlorade eller skadade godset afdrages dock den frakt,
27
tull, samt öfriga kostnader, hvilka, i anseende till förlusten eller skadan, icke komma
att för detsamma utgöras.
Gäller ersättningen gods, hvars beskaffenhet enligt konnossementet varit befälhafvaren
obekant, må vid dess bestämmande afseende å denna omständighet fästas.
§ 109.
Emoltagandet af godset medför förpligtelse att betala öfverenskommen frakt,
ersättning för öfverliggedagar, redan fastställda haveribidrag och öfriga af befäl—
hafvaren för godsegarens räkning gjorda utgifter, äfvensom att uppfylla andra befraktaren
åliggande skyldigheter, som grunda sig på den handling, enligt hvilken
godset emottages.
För de hafveribidrag, hvilkas belopp ej blifvit fastsläldt, är godsegare skyldig
att ställa säkerhet.
I brist af annan öfverenskommelse, beräknas frakt, som utgår efter mått, vigt
eller mängd, i förhållande till det utlastade, men ej till det inlastade godset.
§ 110.
Der ej vid konnossements tecknande särskildt förbehåll gjordt är, skall betingad
frakt gäldas fullt ut, ändå att under resan gods, som förskämning underkastadt är,
tagit skada, eller kreatur dött.
Flytande varor har man rätt att öfverlåta för frakten, när mera än hälften
utläkt. Denna rätt, som gäller för hvarje särskildt käril, går dock förlorad, der
den ej begagnas förr, än varorna blifvit emottagna. Den kan ej göras gällande,
om befälbafvaren vid inlastningen anmärkt, att kärilet varit bristfälligt, och derom
å konnossementet anteckning gjort.
§ lil.
För det gods, som genom skeppsbrott, plundring af sjöröfvare, uppbringning,
vådeld ombord eller annat olycksfall går alldeles förloradt, vare egare ej skyldig att
frakt gälda. Är frakten på förhand betalad, bafve ban rätt att den återfå.
§ 112.
Oaktadt gods gått förloradt, beräknas full frakt för detsamma:
1. när det ersättes i gemensamt haveri;
2 när det under resa blifvit såldt för fartygets behof, såvida ej fartyget och det
öfriga godset efteråt förolyckas.
28
§ 113.
Blifver hela eller någon del af lasten efter skeppsbrott bergad, eller efter
uppbringning frigifven, då beräknas för det bergade eller frigifna godset fiakt till
olycksstället, enligt de grunder § 5 bestämmer. Fortskaflär fartygs befälhafvare
det gods till bestämmelseorten, njute full frakt.
§ H4-
Sker skada å fartyg under resa, så alt nödhamn måste anlöpas och lasten
utlossas, och vill lastegare eller hans ombud ej afbida fartygets iståndsättande, utan
öfver lasten förfoga; gälde full betingad frakt. Är aler skadan så svår, alt fartyget
ej kan sättas i sjövärdigt skick, då beräknas frakt endast i förhållande till den
väg, det seglat vid nödhamnens anlöpande, t enlighet med de i § 5 bestämda
grunder.
Ilar i sistnämnda fall lastegare ej ombud på stället, vare då befälhafvaren
skyldig all mot den lindrigaste frakt, som, enligt mäklares betyg, å den ort erhållas
kan, med annat fartyg låta fortskaffa lasten till sin bestämmelse, eller, der
sådan lägenhet ej finnes, lasten för egarens räkning upplägga; och äligge befälhafvaren
att om åtgärden med lasten egaren eller lastemoltagaren underrätta.
Är lasten skadad eller af lätt förderflig beskaffenhet och kan skada å densamma
genom uppehållet befaras, förfare befälhafvaren såsom i § 179 sägs.
§ 115.
Yägrar den, till hvilken lasten enligt konnossementet ställd är, att, vid fartygets
ankomst till lossningsort, densamma emottaga, eller vistas han ej å den ort
och har ej ställt ombud för sig, eller uppehåller han eljest fartyget med godsets
lossning utöfver den liggelid, som i denna lag stadgad eller vid fraktaftalet öfverenskommen
är, eller förekommer anledning till osäkerhet för gäldande af frakt och
andra omkostnader, eller har lasten blifvit i förvar nedsatt, såsom i § 98 sägs, då
anmäle befälhafvaren förhållandet genom protest hos notarius publicus eller annan
behörig tjensteman på stället och ege sedan, efter klarering af tull och andra afgifter,
att, der ej lossning redan skett, godset lossa, och genom offentligt utrop låta
försälja så stor del deraf, som till allmänna umgälder, frakt samt ersättning för
haveribidrag, öfverliggedagar, ytterligare uppehåll och nödiga kostnader fordras;
besörje ock, der egaren ej på stället är, det öfriga godsets uppläggande under säker
vård för hans räkning, och kungöre det honom på det i orten brukliga sätt.
Är, efter försäljning af gods, köpeskillingen otillräcklig att betäcka derå betingad
frakt; vare befraktaren för bristen ansvarig.
20
§ "6.
Befraktaren vare berättigad att öfverlåta de rättigheter, fraktaftalet innehåller,
å annan raan, men är fortfarande förpliglad att ansvara för de förbindelser, det
ålägger.
§ 117.
Leg er redare ut sitt fartyg till annan, för att det föra eller föra låta, anses
denne såsom redare, och fartyget häftar för de förbindelser, han i denna egenskap
till tredje man ingår.
§ 118-
Om, före fartygets afresa från befraktningsorten:
t fartyg och gods, eller ettdera, genom utbrott af krig blifva ofria;
2. den hamn, från hvilken resan skall börja, eller till hvilken den är ställd,
genom blokad blifvit stängd från ali handelsgemenskap, eller det gods, som
skall inlastas eller redan är inlastadt, blifvit till utförsel i befraktningsort eller
till införsel i bestämmelseort förbjudet;
3. fartyget tages i kronans tjenst;
då ege hvardera kontrahenten rätt alt fraktslutet häfva och drage hvar sin kostnad
och skada, som deraf lima kan.
I det fall, som i mom. 3 oroförmäles, njute dock rederiet och befraktaren
efter omständigheterna ersättning af allmänna medel.
§ 119
Inträffa de fall, § 118 omförmäler, medan fartyget är liggande i hamn, dit
det från befiaktningshamnen för att intaga last afgått, eller i nödhamn, eller i
hamn, dit det af orsak, som i § 43 sägs, inlupit, ege hvardera kontrahenten
rätt att fraktslutet häfva och vare, i ty fall, frakt beräknad efter de grunder,
§ 3 bestämmer. Angående kostnad och skada gälle hvad i föregående § stadgadt
är.
§ 120.
Blifver fartygets resa uppehållen genom offentlig myndighets bud, och är
rederiet eller befälhafvare!! dertill vållande, håfve befraktare rätt att fraktslutet
bryta och för kostnad och skada, som för honom derigenom uppkommer, undfå
ersättning af den, som uppehållet vållat. Samma rätt bafve ock redare eller befälhafvare,
der befraktare till uppehället vållande är.
30
§ 121.
Varder befraktadt fartyg uppehället af hinder, hvartill befraktare ej varit vållande,
må den betingade frakten derföre ej ökas, der ej annorlunda aftaladt är.
§ 122.
Angår aftalet befordring af viss person, or,b denne, före resans anträdande
dör eller af laga förfall blifver hindrad att den företaga, erlägges endast half passagerareafgift.
Om han efter resans anträdande dör eller af laga förfall hindras
från dess fullbordan, vare hela passagerareafgiften till betalning förfallen.
§ 123.
Om efter aftal, som föregående § omförmäler, fartyget under resan förgås
eller ock de fall inträffa, hvilka i § 118 omförmälas, vare aftalet, utan ersättning
å någondera sidan, förfallet; dock åligge det passagerare att för den tillryggalagda
delen af resan betala passagerareafgift efter de grunder, § 5 bestämmer: är något
derutöfver of honom betaladt, ege han att det återbekomma.
/ fråga om fartyg, hvarmed utvandrare frän riket fortskaffas till främmande
länder, galle, i stället för de i denna och nästföregående § gifna stadganden, hvad
rörande deri omförmälda ämnen må, med hänseende till sådana fartyg, vara särskildt
föreskrifvet.
§ 124.
Effekter, hvilka allmänt föras såsom passageraregods, skola, när de blifvit
öfverlemnade till befälhafvaren eller till den, som af honom dertill satt är, i händelse
af skada eller förlust, ersättas såsom annat gods, för hvilket befälhafvaren
enligt denna lag ansvarar.
Om penningar, värdepapper och dyrbarheter vare lag som i § 103 sägs.
§ 125,
För gäldande af obetalad passagerareafgift ege befälhafvaren till passageraregods
samma rättigheter, som § 115 tillerkänner honom, i afseende på annat
gods, för obetalad frakt.
Om Bodmeri.
§ 126.
Försträcker någon penningar emot panträtt i fartyg, betingad frakt eller
innehafvande last, hvar för sig eller gemensamt, eller ock i viss andel deraf, under
31
vilkor att långifvaren, för sin fordrans betalning, kan hälla sig endast till de förpantade
föremålen efter fartygets ankomst till den ort, der resan slutar, eller till
den ersättning, som för dem i visst fall utgifves (§§ 279 och 282); ege långifvare
och låntagare rätt att öfverenskomma om en viss afgift, som för den försträckning
och fara erläggas skall. Det lån kallas bodmeri och afgiften premie.
Under pantsatt fartyg inbegripas alla dess tillhörigheter af ankare och segel, stående
och löpande gods, tågvirke och ammunition, båtar m. rri.
Å befälhafvares och skeppsfolks hyra vare bodmerilån förbjaJet.
§ 127.
Befälhafvaren vare ej berättigad att upptaga bodmerilån å fartyg och frakt i
fartygets hemort, eller å last i den hamn, der lastegaren är närvarande. Å annan
ort ege han rätt dertill, på sätt i § 42 stadgas.
§ 128.
Upptager befälhafvaren bodmerilånet i lastegarens interesse, kan han förpanta
lasten allena. Upptages lånet för fartygets behof, kan han väl pantförskrifva fartyg
eller frakt allena, men lasten endast tillsammans med fartyg och frakt.
Är fartyget förbodmadt, utan uttryckligt tillkännagifvande att trakten jemväl
häftar för lånets säkerhet, anses fartyget allena panlförskrifvet. Äro både fartyg
och last pantförskrifna, innefattas derunder äfven frakten.
§ 129.
Bodmeribref skall, der långifvaren det äskar, innehålla:
1. långifvarens namn;
2. kapitalets och premiens belopp;
3. uppgift om de för lånet pantförskrifna föremål;
4. fartygets och befiilhafvarens namn;
5. uppgift om resan, för hvilken lånet upptages;
6. tiden när, och orten hvarest lånet skall betalas;
7. uppgift om handlingens egenskap af bodmeribref;
8. uppgift om de omständigheter, hvilka föranledt lånets upptagande;
9. dagen när, och orten hvarest lånet afslutes;
10. underskrift af den, som bodmerilånet upptager.
§ 130.
Bodmeribref kan ställas till order och utfärdas i (lera exemplar, då i hvarje
skall utsättas, huru många exemplar utfärdade blifvit.
32
Äfven emot den, på hvilken bodmeribref blifvit öf\erlåtet, må den betalningsskyldige
göra invändning alt befälhafvare!! ej varit lill lånets upptagande berättigad.
§ 131.
Inom fjorton dagar från fartygets ankomst till den hamn, der den resa slutar,
för hvilken lånet blifvit upptaget, skall, såvida ej vid aftalets ingående annan
öfverenskommelse träffad är, lånet jemte premien inbetalas.
Uteblifver betalningen öfver den tid nu sagd är, eger långifvaren att beräkna
sig till godo laga ränta såväl å kapitalet som premien.
§ 132.
Betalningen erlägges vid förfallotiden till den, som visar sig vara rätt innehafvare
af ett exemplar af bodmeribrefvet, och skall å detsamma qvittera».
§ 133.
Anmäla sig flere behörige innehafvare af bodmeribref, skall egaren af de
förbodmade föremålen, i händelse han vill öfver dem förfoga, nedsätta bodmeribrefvets
belopp i allmänt förvar eiler hos gode män, som utses af domstolen, der
innehafvarne af bodmeribrefven ega att om företrädesrätten tvista.
§ 154.
Långifvare deltager icke i gäldande af gemensamt haveri; dock skall han, i
den mån de förpantade föremålen i följd af gemensamt eller enskildt haveri blifvit
otillräckliga till lånets gäldande, vidkännas deraf uppkommande förlust.
§ 133.
De förbodmade föremålen häfta solidariskt för skuldens återbetalning.
Långifvaren är berättigad att, efter fartygets ankomst till den hamn, der
lånet är förfallet, och före betalningstiden, söka qvarstad å samtliga de förbodmade
föremålen.
§ 136.
Befälhafvare!) är förbunden att sörja för de förbodmade föremålens vård och
bevarande. Det är honom förbjudet att företaga någon handling, hvarigenom
uppkommer större eller annan fara, än den, som vid aftalets ingående varit förutsatt.
Bryter han häremot, blifver han långifvaren ansvarig för all deraf uppkommande
skada.
S 137.
33
§ 137.
Har befiilhafvaren godtyckligt ändrat den i bodraeribrefvet utsatta resa, eller
godtyckligt afvikit från vanlig väg, eller efter resans slut utsatt de förbodmade
föremålen för ny fara, utan att långifvarens interesse det fordrat, då ansvarar
befälhafvaren personligen för den del af lånet, till hvars gäldande panten ej räcker,
såvida han ej bevisar att minskningen i pantens värde ej härled t sig från resans
förändring, eller från afvikelsen, eller från den nya sjöfaran.
§ 138.
Har i de fall, §§ 136 och 137 omförmäla, befälhafvaren handlat efter re
darnes
föreskrift, vare desse för uppkommen skada personligen ansvarige.
§ 139.
Betalas ej bodmerilånet vid förfallotiden, kan långifvaren hos behörig exsekutor
eller domstol fordra alt förbodmadt fartyg eller last genom offentligt utrop
försäljes, äfvensom att den förbodmade frakten till honom öfverlemnas.
Har eganderätten till förbodmadt gods, efter lossning ur fartyget, öfvergålt
i tredje mans hand, kan långifvaren ej göra sin rätt mot honom gällande, såvida
han är i god tro.
§ 140.
Låter befälhafvare förbodmadt gods lossas till lastemottagares förfogande,
innan bodmerilånet betaladt är, blifver befälhafvaren personligen ansvarig för så
stor del af lånet, som med godset hade kunnat gäldas.
Lag samma vare för den, som emottager varor med kännedom att de för
bodmeriiån häfta.
§ 141.
Om den resa, för hvilken bodmerilånet är upptaget, inställes helt och hållet,
kall länet inom fjorton dagar betalas, med ränta och två procent provision, meu
utan premie. Har fartyget redan afseglat, skall den betingade premien till fullo
gäldas, äfven om resan sednare inställes.
Slutar resan i annan hamn än bestämmelseorten, är lånet vid den i aftalet
bestämda tid, eller, i brist af öfverenskommelse, inom fjorton dagar, förfallet tili
betalning i den hamn, der resan inställes, utan afdrag å premien. Betalningstiden
räknas från den dag, resan blifvit inställd.
Bih. till lt. St. Prot. 1862 å 1863. 7 Sami. 3 A/d. 3 Hält. 5
34
Om Haveri.
§ 142.
Såsom gemensamt haveri anses all skada, som, till räddning ur en fartyg
och last gemensamt hotande fara, med afsigt tillfogas fartyg eller last, så ock den
skada, som, afsigtligt eller icke, uppkommer till följd af en dylik åtgärd, samt
de kostnader, hvilka af sådan fara eller skada vållas.
§ 143.
I gemensamt haveri ersättes isynnerhet:
1. Varor och fartygets tillbehör, som kastas öfverbörd för att lätta fartyget i
sjönöd, eller när det förföljes af fiender, samt den skada, som tillfogas fartyg
eller last, för att kunna verkställa kastningen, eller som äro en följd af de
derför nödiga åtgärder.
Lika med kastadt gods anses varor och fartygets tillbehör, hvilka, för att
lätta fartyget i sjönöd, lossas i andra fartyg och derigenom förloras eller skadas,
äfvensom kostnaden för dylika fartygs begagnande.
2 Master och fartygs redskap, sorn kapas eller på annat dylikt sätt uppoffras,
för att rädda fartyg och last, såsom för att bringa fartyg af grund, för alt
hindra det att kantra, eller för att bringa det under segel.
3. All å fartyg eller gods liden skada, då fartyget efter erhållen läcka eller för
annan lägervall ej kan hålla sjön och med afsigt blifvit satt på grund; kostnad
för att bringa fartyget i Dott vatten, i säkerhet och till skeppsvarf, äfvensom
godset i säkerhet; skada, som åkommer fartygets redskap, när det bringas
af grund.
Har fartyget af olyckshändelse kommit på grund, ersättes i gemensamt
haveri ej annan skada å redskap eller annan kostnad än den, som skett för
att åter göra fartyget flott eller för att bringa det och godset i säkerhet.
4. Kostnad, som uppkommer derigenom att fartyget till undvikande af en, fartyg
och last under resans fortsättning gemensamt hotande, fara inlupit i nödhamn.
Till denna kostnad räknas: utgifter för främmande biträde till fartygets
förande till och från hamnen; lotspenningar, båk-, hamn- och andra skeppsumgälder;
skada, tillfogad fartyget för lossningens verkställande; kostnad för
lastens lossning, magasinering, återinlastning och stufning, när gods måste lossas
för att bringa fartyget i hamn eller för att verkställa reparation å detsamma;
besättningens underhåll medan fartyget uppehälles i nödhamnen.
Kostnader för uppehållet beräknas endast så länge som den orsak, för
hvars skull fartyget anlupit nödhamnen, fortfar. Är orsaken fartygets istånd
-
sättande, beräknas kostnaderna för uppehållet endast till den tid, vid hvilken
reparationen hade kunnat vara verkställd.
Kostnader för fartygets iståndsättande beräknas såsom gemensamt haveri,
endast såvida sjelfva skadan är sådant.
Slutar resan i nödhamn, beräknas såsom gemensamt haveri endast kostnaden
för fartygets förande i hamn och besättningens underhåll, till dess beslut
blifvit fattadt, att resan skall i nödhamnen sluta.
5. Skada, som tillfogas fartyg eller gods för att släcka utbruten eld.
6. Skada, som träffar fartyg eller gods under försvaret mot flender, kapare eller
sjöröfvare; hvad som till räddning eller återlösen af fartyg och gods, eller till
ålerlösen af någon bland besättningen, som i fartygets tjenst blifvit våldsamt
bortförd eller lemnad som gisslan, är vordet utgifvet, så ock kostnad till underhåll,
skötsel, läkemedel och belöning åt den, som under striden blifvit sårad, till
begrafning af den döden ljutit och till gåfva åt hans enka och barn.
Sistnämnda kostnad utgår och beräknas äfven till förmän för, eller efter
den, som i fartygets tjenst blifvit, i följd af arbete vid gemensamt haveri, skadad
eller ljutit döden.
7. Kostnader vid bergning af föremål, hvilka, om de icke blifvit bergade, skulle
hafva blifvit såsom gemensamt haveri ersatta.
På samma sätt beräknas ock den skada, dessa föremål hafva lidit.
8. Frakt af det gods, hvilket såsom gemensamt haveri ersättes, eller som, i det
fall här nedan i mom, 11 omförmäles, blifvit på annat ställe än bestämmelse
orten
försåldt.
Slutar resan före fartygets ankomst till bestämmelseorten, beräknas frakten
för det kastade eller sålda godset endast så, som för det i behåll varande.
9. Kostnad, som måste göras för att, till räddning från isgång, i hamn inisa far
tyg,
liggande på öppen redd.
10. Ali kostnad vid de i denna § omförmälda olyckshändelser, för deraf föran
ledd
protest och sjöförklaring, så ock för värdering af fartyg och gods, till utredande
af deras andel i dragande kapitalet för haveribidrag.
11. Kostnad och förlust vid anskaffande i nödhamn af medel, som der blifvit använda
till gemensam nytta för fartyg, frakt och last, eller för att betala sådana
kostnader, hvilka som gemensamt haveri skola gäldas, såsom: förlust, uppkommen
genom prisskilnad, när en del af lasten, till medels anskaffande, måste
föryttras; bodmeripreroie, då penningar, till gemensamt behof, måste genom
bodmerilån anskaffas; vexelkostnader, försäkringspremie och laga ränta, när medel
genom annan utväg beredas.
12. Utgifter för utredning och fördelning af all skada och kostnad, som i denna §
omförmäld är.
36
§ 144.
Gemensamt haveri egor rum, faslän den fara, som föranledt detsamma, varit
vållad af befälhafvare, redare eller godsegare, eller då befälhafvare, ulan tillräcklig
anledning, företagit den handling, hvaraf det gemensamma haveriet följt. Talan
om skadestånd är dock öppen emot den, sorn vållat haveriet; och vare denne
förlustig den ersättning i haveriet, som honom eljest kunnat tillkomma.
§ 145.
Egare af gods och af fartyg vare aldrig förbunden att, utan särskildt åtagande,
till gäldande af gemensamt haveri, bidraga med mera, än värdet af det,
för hvilket han i fördelningen af haveriet deltager.
§ 146
Uppstår fråga om vidtagande af en sådan handling, hvaraf gemensamt haveri
kan följa, kalle befälhafvaren, der faran det medgifver, till rådplägning styrmannen
och dem af besättningen, som kunnigast och erfarnast äro, så ock redare och
godsegare eller deras ombud, der de ombord finnas. Aro meningarne skiljaktiga,
gånge alltid befälhafvarens i verkställighet. Rådplägning och beslut, så ock en
kort berättelse huru verkställighet följt, skall, så skyndsamt sig göra låter, i fartygets
dagbok, om sådan föres, intagas och af dem, som i rådplägningen deltagit,
undertecknas.
§ 147.
Har befälhafvaren, utan egarens tillstånd, å fartygets^däck gat annat gods,
än sådant, som i § 86 omförmäles, eller vid dess sidor gods fastsurrat eller i
dess båt inlastat, och godset förty, efter skedd kastning, icke blifvit i det gemensamma
haveriet upptaget; bafve godsegare rätt till skadeersättning, såsom i
§ 49 sägs.
§ 148.
Skall sjökast ske, åligge befälhafvaren tillse att, såvidt faran det medgifver,
gods eller fartygets tillbehör, som för ändamålet med kastandet lämpligast är, såsom
varande af större rymlighet, svårare tyngd eller minsta värde, först kastadt blifver,
så ock att från kastning i det yttersta vårdas penningar och gods af högre varde.
§ 149.
Det gods, som kastadt blifvit, skall befälhafvaren till märken, nummer och
innehåll noga låta anteckna. Kan den anteckning vid godsets kastande ej genast
37
ske; vare lian skyldig att, sednast vid utlossningen genom jemförelse mellan det
intagna och det lossade godset, utröna och anteckna hvad kastadt är, i båda fallen
med anmärkning om hvad som varit å däcket lastadt.
§ ISO.
/ gemensamt haveri ersättes icke:
1. fartygs tillbehör, som blifvit kastadt, när det vid kastningstillfället varit å däcket
liggande, utan att der hafva sin rätta plats;
2. gods, som legat å däck, när det ej kastas för att lätta fartyg, som kommit å
grund, äfvensom gods, hvilket varit vid fartygets sidor fastsurradt eller i dett
bät inlastadt;
3. gods, hvarå konnossement eller fraktsedel ej blifvit utfärdad, och som ej heller
finnes i lastbok eller å manifest antecknadt, derifrån dock undantagne befälhafvarens,
besättningens och passagerares kläder och andra tillhörigheter, när eganderätten
till dem med ed eller annorledes styrkes;
4. dyrbarheter, penningar och värdepapper, som ej blifvit för befälhafvaren angifua;
8. skada å fartyg, dess tillbehör eller last, uppkommen genom pressning med
segel; skada å fartygets pumpar, uppkommen vid pumpning för att hålla fartyget
läns;
6. segel, som blåst sönder; mast, stång eller rå, som blifvit bräckt eller fallit
ner, och sedan kapats.
§ 181.
Skada å fartyg skall, om reparation verkställes i nödhamn, derstädes, men
annars i bestämmelseorten, värderas af dertill, för hvarje särskildt tillfälle, af behörig
myndighet utsedde, sakkunnige män. Kan skadans utrönande elier afhjelpande
ej ske utan lossning af lasten, förordna värderingsmännen derom. Värderingen
omfattar endast den skada, som af sjöolycka skett under sista resan, och således
icke den, som härleder sig af ålder eller redskapens bristfällighet, samt skall, särskildt
för hvarje förloradt eller skadadt stycke, upptaga de för dess återställande
nödiga kostnader. Ej må hotande af skada eller lossning af last företagas, utan att
besigtning och värdering, som nu sagdt är, föregått, derest ej befälhafvaren kan
styrka, att skadan varit så obetydlig, eller nöden så trängande, att besigtning och
värdering skäligen ej bort eller kunnat anställas.
§ 182.
Skadans belopp utgöres af värderingssumman, när reparation af skadan ej verkställes,
eller, när efter verkställd reparation, värderingssumman understiger verkliga
38
reparationskostnaden; men af verkliga reparationskostnaden, när denna understiger
värderingssumman.
Beloppet ersättes fullt ut för skada å skrofvet, när fartyget ej varit två år i
sjön. För dylik skada, som timat sednare, äfvensom för annan skada afdrages, såsom
skilnad af nytt emot gammalt, en tredjedel, och å ankarkettingar en sjettedel.
Ankaren ersättas alltid fullt ut.
Från ersättningsbeloppet sker derefter afdrag för värdet eller försäljningsbeloppet
af sådant, som i skadadt skick egt värde och blifvit beräknadt att med
nytt ersättas.
§ 153.
Vid bestämmande af skada å gods, som skall i gemensamt haveri ersättas,
utrönes godsets beskaffenhet och mängd genom konnossement, manifest, faktura eller
andra bevis, dess värde enligt gångbart pris å oskadadt gods af samma art i bestämmelseorten,
när fartyget anländer. Har godset ej något gångbart pris å den
ort, bestämmes värdet genom uppskattning af sakkunnige män, utsedde på sätt i
§ 131 sägs.
Slutar resan i nödhamn, eller bergås gods etter skeppsbrott, bestämmes godsets
värde efter gångbara priset i nödhamnen eller bergningsorten.
Från det sålunda funna värdet afdragas kostnader för lossning och försälj
ning
jemte andra dermed förenade umgälder samt tull och frakt.
§ 154.
Har gods gått helt och hållet förloradt, utgöres skadans belopp af värdet,
utrönt på sätt § 153 säger.
§ 155.
Har gods blifvit skadadt, utgöres skadans belopp af skilnaden emellan godsets
värde i oskadadt tillstånd, utrönt på sätt § 153 bestämmer, och dess värde i skadadt
tillstånd, med afdrag af de i nämnde § mom. 3 omförmälda kostnader och
umgälder samt tull och frakt. Sistnämnda värde utrönes genom uppskattning af
sakkunnige män, utsedde på sätt i § 151 sägs.
Har godset likväl, före uppgörande af dispachen (haveriräkningen) blifvit för
såldt,
anses dess försäljningspris, med de afdrag, föregående mom. stadgar, utgöra
dess värde i skadadt tillstånd.
§ 156.
Vid beräkning af den ersättning, som skall utgöras för gods, uppoffradt eller
skadadt i gemensamt haveri, afdrages den skada, det lidit genom enskildt haveri
löre, vid eller efter haveritillfället.
39
§ 487.
Förlust af frakt utgöres af det belopp, som, enligt fraktaftal, varit i frakt
betingadt för gods, som i gemensamt haveri ersättes.
Slutar resan i nödhamn, beräknas frakten efter de grunder, § 5 bestämmer.
§ 188.
Skadan fördelas å fartyg, last och frakt, i förhållande till hvarderas värde.
§ 189.
Fartyget deltager i gäldande af gemensamt haveri efter:
1. värdet, hvartill fartyget, när faran upphört, uppskattas af sakkunnige män, utsedde
på sätt i § 151 sägs; och
2. värdet af den skada å fartyget och dess tillbehör, hvilken enligt § 152 beräknas
till ersättning i gemensamt haveri.
Faran upphör i den hamn, der fartyg och last skiljas åt, eller, om till tkadans
botande nödhamn dessförinnan anlöpes, i denna.
§ 160.
Lasten deltager i gäldande af gemensamt haveri efter:
1. värdet af allt det gods, som vid haveritillfället funnits ombord, och ej, före
fartygets ankomst till den hamn, der faran upphör, gått förloradt, hvilket
värde utrönes för oskadadt gods på sätt § 153 stadgar, för skadadt gods, enligt
§ 155; och
2. värdet af det, sorn beräknas såsom ersättning för gods, förloradt eller skadadt
i gemensamt haveri.
Om den hamn, i hvilken faran upphör, gälla bestämmelserna i föregående §.
§ 161-
Frakten deltager i gäldande af gemensamt haveri med halfva beloppet af:
1 den frakt, som är förtjent;
2. den frakt, som beräknas till ersättning i gemensamt haveri.
Ar ej viss frakt öfverenskommen, vare om dess bestämmande lag som i §
5 sägs.
% 162.
Kommer gods, som i gemensamt haveri blifvit upptaget, efter dispachens
uppgörande till rätta, njule de, som till gemensamma haveriet bidragit, i förhål
-
40
lande till deras andel, ersättning ur samma gods, efter afdrag af bergarelön och
andra kostnader.
§ 163.
I gäldande af gemensamt haveri deltaga icke:
1. proviant och ammunition;
2. befälhafvarens och besättningens hyror;
3. befälhafvarens, besättningens och passagerares kläder och andra tillhörigheter,
hvilka till gods och varor icke kunna räknas;
4. allt hvad någon tager på sig och sjelf räddar;
5. det gods, hvilket i § 150 mom. 1, 2, 3 och 4 från ersältning undantages,
såvida det ej blifvit räddadt.
§ 164.
Utredningen af den skada, hvilken såsom gemensamt haveri gäldas skall, och
fördelning af densamma, sker genom dispache, upprättad af dertill förordnad tjensteman
(dispacbeur).
Dispache upprättas på det ställe, der fartyg och last skiljas åt, eiler der
dispache för den ort vanligen uppgöres.
§ 165.
Befälhafvare eller den, hvilken haveriet angår, vare skyldig att till den dispacheur,
som skall utreda och fördela haveriet, skyndsamt aflemna alla handlingar,
hvilka af dispacheuren anses nödvändiga för skadans utredande och fördelning, samt
att honom i öfrigt med nödiga upplysningar tillhandagå.
§ 166.
Sedan dispacheuren fått emottaga fullständiga haverihandlingar, vare han skyldig
att sist två månader derefter å dag, som genom anslag å stadens rådstufva af
honom kungöras bör, hafva dispachen upprättad och tvefaldt utskrifven med derå
tecknad underrättelse, inom hvad tid den missnöjde bör, till sin talans bevakande,
målet vid domstol anhängigt göra (§ 305); utgifve ock det ena exemplaret till den,
handlingarne aflemna!, och hålle det andra öfrige delegare i haveriet tillhanda.
§ 167.
För haveribidrag, som af gods bör utgå, ege befälhafvare till godset samma
rätt, som för fraktfordran (§ 115).
För
41
För godsegares fordran på haveribidrag af fartyg och frakt häfta dessa. Fartyget
må ej lemna den hamn, der haveriet blifvit uppgjordt, förr än bidragen af
fartyg och frakt blifvit guldna eller säkerhet derför ställd.
§ 168.
Till enskildt haveri räknas all skada och kostnad, hvilken ej till gemensamt
haveri kan hänföras, såsom:
1. tillfällig skada å fartyg eller gods af eld, isgång, storm eller sjöstörtning, af
fartygets segling eller drifvande på annat, af dess stötning på klippa, grund eller
strand, af uppkommen läcka, genom bristande, skamfilande, bortblåsande, eller
förlust af mast, stång, rå, segel eller annat fartygets tillbehör, så ock af skeppsbrott,
kondemnaiion, plundring eller borttagande af fartyg eller last, skeppsredskap
eller gods, när det sker utan att befälhafvare något deraf utgifver lill
befrielse från ytterligare våld;
2. kostnad för sådan omlastning af gods, som i § 114 sägs, så ock den förhöjning
af frakt, som dervid måste erläggas;
5. reklamationskostnad, när fartyg och last, efter skedd uppbringning, hvar för sig
reklameras;
4. kostnad för protest och sjöförklaring i anledning af de i denna § omförmälda
olyckshändelser, då gemensamt haveri tillika icke egt rum, så ock kostnad för
besigtning och värdering af sådan skada, som i mom. 1 upptagen är;
5. arfvode till kommissionär vid de i föregående momenter omförmälda olyckshändelser
och för dervid gifna penningeförskolt;
6. kostnad och förlust, som i § 143 mom. 11 omförmälas, när anskaffandet af
penningar varit föranledt af enskildt haveri.
§ 169.
Ålla sådana förluster och kostnader, som i föregående § omförmälas, falla enskildt
å fartyg, frakt eller last, eller å den del af lasten, som af skadan träffad
blifvit och kostnaden föranledt.
Hafva kostnader, som ej kunna till gemensamt haveri hänföras, blifvit gjorda
å fartyg och last, då skola de efter billighet fördelas å de föremål, för hvilkas
nytta de blifvit använda.
§ 170.
Slitning å fartyg och redskap, skeppsumgälder samt karantäns- och andra
kostnader i lastnings- och lossningsort, så ock dylika kostnader i den hamn, far—
Bih. lill R. St. Prut. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 3 Hä/t. 6
42
tyget anlöper för motvind, svårt väder eller af annat skäl, skola, då de ej kunna
räknas till gemensamt eller enskildt haveri, falla fartyget ensamt till last, såvida
derom ej annorlunda vid fraktslut aftaladt är.
Om skada genom fartygs ombordläggning.
§ 171.
Hvad befälhafvare har att iakttaga till undvikande af sammanstötning med
andra fartyg; derom är särskildt stadgadt.
§ 172.
Uppstår skada å fartyg derigenom att ett fartyg seglar eller drifver pä ett
annat, och är hefälhafvaren eller någon af besättningen dertill vållande, ersätte han
skadan och rederiet ansvara derför efter hvad i § 49 stadgas.
Är sammanstötningen förorsakad genom vållande å båda sidor, eller af rätt
våda, drage hvartdera fartyget sin skada; ege dock, i förra händelsen, domstolen
pröfva om endera sidan varit till sammanstötningen mera vållande än den andra,
samt ålägga den, som gjort sig skyldig till sådan större grad af vållande, att gälda
en del af det andra fartygets skada; och vare jemväl i ty fall rederiet ansvarigt
såsom i § 49 sägs.
§ 173.
När sammanstötning skett, skall domstolen, vid bedömande af frågan om vållandet,
taga i betraktande om tiden medgaf öfverläggning eller om beslut skulle
plötsligen fattas.
§ 174.
Last i fartyg, som skadar annat, md ej i något fall i fartygets ersättningsskyldighet
deltaga.
% 173.
Har gods blifvit skadadt genom fartygs sammanstötning med annat och är
hefälhafvaren eller någon af besättningen å ettdera fartyget dertill vållande, vare lag
som i § 172 mom. 1 sägs. Ar vållande å båda sidor, gälde hvardera befälhafvaren
den skada, som lasten i hans fartyg åkommit, der ej den ene hefälhafvaren
är mera vållande än den andre, i hvilket fall vare lag som i § 172 morn. 2 sägs.
Om strandning och skeppsbrott, så ock örn skeppsfynd och strandvrak.
§ 176.
Råkar fartyg i sjönöd, skola befälhafvare och besättning göra allt hvad som
står i deras magt, för att afvärja olycka och icke öfvergifva fartyget, så länge
hopp om räddning finnes. Är räddning omöjlig och faran så hotande, att de nödgas
öfvergifva fartygot, böra befälhafvare och besättning, så snart som möjligt,
draga försorg om bergning af fartyg och gods, dels genom att sjelfve återvända
till vraket, dels genom att skaffa nödig hjelp.
§ 177.
När sjöolycka timar och anmälan derom sker hos borgmästare eller kronobetjent,
bör denne, om så nödigt pröfvas, infinna sig på stället samt med anskaffande
af erforderligt biträde vid bergningen tillhandagå. Befälhafvaren vare skyldig att
leda bergningsbestyret, der ej, efter ortens lag, sådan befattning är honom förbjuden.
§ 178.
Öfver allt, som bergadt varder, så ock öfver antalet af manskap och farkoster
vid bergningen samt foror vid godsets forsling till upplagsställe och uppläggande
derstädes, före befälhafvaren sjelf eller genom styrmannen å fartyget noggrann anteckning;
vare ock skyldig att granska och lill riktigheten, genom påskrift, erkänna
alla i och för bergningen afgifna kostnadsräkningar samt att besörja del bergade
godsets sorgfäliiga vård och, så skyndsamt sig göra låter, dess besigtning.
§ 179.
Är fara att förolyckadt fartyg eller gods tager ytterligare skada, innan redares
eller godsegares eller deras ombuds föreskrift hinner ankomma, vare befälhafvare,
der ortens lag ej annorlunda stadgar, skyldig att, efter föregången besigtning, foga
anstalt om försäljning deraf å öppen auktion, sedan den blifvit i närmaste kyrkor,
eller i ortens tidningar eller på annat brukligt sätt kungjord; dock bar befälhafvaren
alt i afseende på sådant gods, som är underkastadt tullbehandling, iakttaga
hvad derom särskildt stadgas. Bergadt gods, som utan äfventyr af skada derå
vårdas kan, må befälhafvare icke låta försälja, utan att förut hafva inhemtat lastemottagarens
eller hans ombuds föreskrift, der värdet ej så ringa är, att en större
del deraf skulle åtgå i kostnad för godsets längre vård.
44
§ 180.
Fartygs befälhafvare ege, der han så nödigt pröfvar, att ombud för fartyg och
last till sitt bi träde antaga, men vare ändå skyldig att å bergningsort qvarstadna,
tills det bergade försåldt är, om han finnér sin personliga tillsyn ledande till redares
eller godsegares större fördel och rederiet ej annorledes föreskrifvit
§
181-
Kunna parterne ej förena sig om bergarelön, skall den af domstolen bestämmas.
Den bergarelön, hvarom godsegare, redare eller befälhafvare vid olyckstillfället
öfverenskommit, äfvensom de af bergarne för deras biträde uppgifna kostnader,
skola, när de betydligt öfverstiga billigheten och godsegare, redare eller befälhafvare
det yrkar, af den domstol, sorn öfver bergningen eger att döma, jemkas till hvad
skäligt vara kan.
Härvid har domstolen att fästa afseende å sig företeende omständigheter såsom:
1. om bergningen varit förenad med särdeles fara och möda för bergarne;
2. om bergarne lidit till sin helsa eller de af dem begagnade redskap tagit skada;
3. om fartyget redan var öfvergifvet af besättningen;
4. om bergningen skett medelst särskilda, af bergarne för detta ändamål anskaffade
redskap;
8. det bergade godsets värde.
Bergarelön må dock ej öfverstiga det bergades värde.
Besättningen håfve ock, för sitt biträde vid bergningen, rätt till lämplig bergarelön,
som vid tvist af domstolen bestämmes.
§ 182.
Bergadt gods må ej af egaren tagas i besittning, iunan bergarelön betalad,
eller borgen eller annan säkerhet derför ställd blifvit.
§ 183.
Kunna bergare ej komma öfverens om den andel af bergarelönen, hvardera
tillfalla skall, bestämmes detta, med ledning af de i § 181 angifna omständigheter,
af domstolen. Har fartyg i sjön något bergat, tillfaller hälften af bergarelönen rederiet,
en fjerdedel befälhafvaren och återstoden delas emellan besättningen i förhållande
till den lön de uppbära.
§ 184.
Hvar som i saltsjön inom Svensk skärgård, eller vid Svensk kust, eller i rikets
segelbara insjöar, floder eller kanaler, bergar af egare öfvergifvet skeppsvrak
45
eller till fartyg hörande redskap eller gods, ehvad sådant från botten upptages eller
på vattnet flytande eller å strand drifvet anträffas, vare skyldig att fyndet anmäla
hos närmaste krono- eller tullbetjent, som derom ofördröjligen meddelar distriktets
tullkammare underrättelse. Underlåter han sudan anmälan, eller något af hvad bernadt
är undandöljer eller förskingrar, håfve förverkat bergarelön och straffes efter
allmän lag.
Har fartyg under resa något bergal; aflemne befälhafvaren det till tullstation
i den Svenska ort, dit han först anländer. Anlöpes ej Svensk hamn, gifve han i
den utländska ort, som han först anlöper, hos Svensk konsul, eller, der sådan ej
finnes, hos annan behörig myndighet, bergningen tillkänna och läte det bergade på
offentlig auktion försälja; kungöre ock rederiet om förloppet och redovise för detsamma
försäljningssumman. Sedan vare på rederiets omsorg och ansvar att de
insända medlen aflemna till Konungens Befallningshafvande i orten, hvilken derefter
förfar, enligt hvad i § 185 stadgas.
Underlåter befälhafvare eller redare alt, på sätt nu föreskrifvet är, tillkännagifva
hvad bergadl blifvit, eller aflemna derför influtna medel, eller förskingrar eller
undandöljer han något deraf, ansvare såsom förut sägs.
§ 183.
Om angifvet fynd Sligge tullkammaren att göra anmälan hos Konungens Befallningshafvande
i länet, som om bergningen låter kungörelse tre gånger införas i
rikets officiela tidning. Kommer egare inom år och dag, sedan sist kungjordt var
och visar sin rätt; lage han sitt åter, emot det att han till den, som bergat, utbetalar
kostnaden för godsets bergande, kungörande och vård, samt den bergarelön,
som domstol kan pröfva skäligt att bestämma. Kommer han ej, tillfaller bottenfynd
och gods, i öppen sjö anträffadt, den som bergat, men strandvrak tillfälle
Kronan, efter afdrag af bergarelön och kostnader för dess bergning och vård.
Kan hvad bergadt och angifvet är ej vårdas utan fara' för försämring, skall det
vid offentligt utrop försäljas och de influtna medlen i länets ränteri nedsättas.
öm Försäkring.
Allmänna bestämmelser.
§ 186.
Föremål för försäkring är hvarje interesse, som kan i penninger'uppskattas
och är beroende deraf alt fartyg eller last icke förloras eller i värde förminskas
till fö!jd( af de faror, som under sjöfart kunna uppkomma.
Aftal, som innefattar egenskap af vad om sjöresas utgång, vare ogildt.
46
§ 187.
Isynnerhet kunna följande föremål försäkras:
fartyg med allt dess tillbehör och utredning;
frakt;
gods och varor;
bodraeripenningar jemte premien, haveribidrag, och för fartygs behof eller för haveri
upplånta eller förskjutna medel;
andra fordringar, hvilka efter lag eller till följd af särskildt aftal böra gäldas ur
fartyg, frakt och gods;
förmodad vinst å varor;
provision å varor;
den fara, försäkringsgifvaren åtagit sig (återförsäkring).
Försäkring af ett bland dessa föremål inbegriper icke försäkring af ett annat.
§ 188.
Försäkring må ej slutas:
1. af fartygs befälhafvare eller besättning å kaplake, hyra eller lön; men hafva de
för egen räkning köpmannavaror ombord, må de dem försäkra;
2. å krigsfömödenheter och lifsmedel, tillhörande eller bestämda att föras till rikets
förklarade fiende;
3. å föremål, som redan till sitt hela värde är förbodmadt; men uppgår bodmerilånet
endast till en del af föremålets värde, må återstoden deraf försäkras.
§ 189.
Försäkring kan tagas:
för egen räkning;
för annans räkning, och då med eller utan uppgift om den, för hvars räkning
försäkringen slutes; samt
utan tillkännagifvande, om försäkring tages för egen eller annans räkning (»för
vederbörandes räkning» eller dylikt).
§ 190.
Försäkring för annans räkning kan tagas med eller ulan uppdrag af den,
för hvilken försäkringen slutes. Sker det utan uppdrag, vare den, som försäkringen
afsluter, skyldig att denna omständighet för försäkringsgifvaren tillkännagifva.
Underlåter han det; då är, ehvad den, för hvars räkning försäkringen sluten är,
densamma godkänner eller icke, försäkringen ogiltig och försäkringsgifvaren lika
val berättigad att premien behålla.
47
§ 191
Det försäkrade föremålets falla värde är dess försäkringsvärde; den summa,
hvartill det blifvit försäkradt, är försäkringssumman.
Ofverstiger försäkringssumman försäkringsvärdet, är försäkringen af öfverskottet
utan laglig giltighet.
Understiger försäkringssumman försäkringsvärdet, då betalar, vid skedd skada,
försäkringsgifvaren endast så stor del af skada och kostnader, som svarar emot
försäkringssu-mmans förhållande till försäkringsvärdet.
§ 192.
Har samma föremål blifvit, i god tro, för samma fara samtidigt försäkradt
till belopp, hvilka sammanräknade öfverstiga försäkringsvärdet; då svara samtlige
försäkringsgifvare endast för försäkringsvärdet och hvardera i det förhållande,
som den af honom tecknade försäkringssumma står till samtliga försäkringssummornas
belopp.
Försäkringar, innehållna i en och samma police eller afslutna fi en och samma
dag, anses såsom samtidiga.
§ 193.
Ar ett och samma föremål genom flera, icke samtidiga, försäkringar försäkradt
för samma fara och för samma tid; då gäller en sednare försäkring endast
för så stor de! af försäkringsvärdet, som icke genom en tidigare försäkring
blifvit betäckt.
S 194.
En sednare försäkring gäller dock,
1. om, vid dess ingående, försäkringstagaren förbundit sig att till försäkringsgif
varen
afstå sina, till följd af en tidigare försäkring, tillkommande rättigheter;
2. om, vid dess ingående, försäkringstagaren förbehållit sig att göra försäkringen
gällande, såvida han ej blifver betäckt genom den äldre försäkringen, till följd
vare sig af dess ogiltighet eller af försäkringsgifvarens obestånd;
5. om den tidigare försäkringen är tagen för annans räkning utan uppdrag, den
sednare deremot af försäkringstagaren sjelf, såvida denne, vid den sednare försäkringens
ingående, antingen varit om den tidigare försäkringen okunnig eller
förklarat sig vilja från densamma afstå.
§ 195.
Äro flera försäkringar slutna samtidigt eller efter hvarandra, och sker efter
-
48
gift i endera försök i ingsgifvarens förbindelser, är sådant utan inverkan på de öfriges
rättigheter och skyldigheter.
§ *96.
Hafva försäkringstagare och försäkringsgifvare uttryckligen bestämt ett visst
värde å det försäkrade föremålet att dem emellan gälla, utgör detta dess försäkringsvärde
(taxerad eller sluten police).
Försäkringsgifvaren vare dock berättigad att erhålla nedsättning af det öfverenskomna
värdet, om han visar att detta, vid oftalets ingående, betydligt öfverstigit
det verkliga värdet.
S 197-
Är värdet ej bestämdt genom uttrycklig öfverenskommelse, då bestämmes det
på sätt följande §§ stadga (öppen police).
S 198.
Fartygets försäkringsvärde utgöres af det värde det hade, när försakringsgif—
varens fara började. Till detta värde kan, genom uttrycklig öfverenskommelse,
läggas kostnaden för utrustningen, besättningens hyror och försäkringskostnaden,
såvida ej dessa kostnader redan äro försäkrade genom försäkring af bruttofrakten.
§ 199.
Frakten kan till sitt bruttobelopp försäkras, såvida ej utrustnings- och försäkringskostnad
samt besättningens hyror äro särskildt försäkrade, i hvilket fall
försäkring får tagas endast å fraktens nettobelopp.
För bestämmande af försäkringsvärdet å frakt, gäller fraktaftal eller konnossement.
Är frakt hvarken i fraktaftal eller konnossement utsatt, varde då såsom försäkringsvärde
beräknad den, i lastningsorten, för dylik resa, gångbara frakt eller,
der denna ej utrönas kan, det belopp, som, i följd af fraktslut i angränsande
hamnar, under likartade förhållanden, må skäligt anses.
§ 200.
Är, vid försäkring af frakt, ej bestämdt om försäkringen gäller hela eller en
del af frakten, anses den gälla hela frakten.
Är ej bestämdt om försäkringen gäller brutto- eller nettobeloppet af frakten,
anses den gälla bruttobeloppet.
Vid
49
Vid försäkring af frakt, betingad för fram- och återresa, anses, der annorledes
ej aftaladt är, hälften belöpa på hvardera resan.
§ 201.
Försäkringsvärdet å gods och varor bestämmes efter deras värde vid afskeppningen,
utrönt genom faktura eller börspris, eller, der sådana pris saknas, på
annat lämpligt sätt, med tillägg af tull och alla omkostnader vid deras inköp,
försäkring och afskeppning.
Till detta värde må äfven, genom uttrycklig öfverenskommelse, läggas frakt,
kostnader under resan, tull och öfriga utgifter i bestämmelseorten.
§ 202.
Ar försäkring tagen å utrustningskostnader eller hyror, eller, vid försäkring
af gods, å frakt och andra kostnader för detsamma, och kommer någon del af
dessa utgifter att, till följd af olyckshändelse, icke utgå, vare försäkringen å denna
del af den försäkrade summan förfallen.
§ 203.
Förmodad vinst och provision anses försäkrade, endast då uttrycklig öfver
enskommelse
blifvit derom i försäkringsbrefvet införd.
Vid försäkring af varor, med tillägg af förmodad vinst och provision, uppgifve
försäkringstagaren vinsten och provisionen till vissa procent. Äro procenten
ej utsatte i försäkringsbrefvet, må till grund för ersättningen antagas, då förmodad
vinst skall godtgöras, högst tio, och när provision skall ersättas högst två
procent af de varors försäkringsvärde, af hvilka vinsten eller provisionen beräknas.
§ 204.
Försäkringsbref eller så kallad police bör, der ej aftalets förbehåll och vilkor
annorlunda föranleda, innehålla:
1. försäkringstagarens eller hans ombuds namn;
2. det försäkrade föremålet;
3. fartygets och dess befälhafvares namn;
4. in- och utlastningsorterna;
5. när fartyg ej är bygd t på kravel eller ej är heldäckadt, så ock, när gods som
försäkras, ej är lastadt under däck, bestämdt tillkännagifvande derom;
6. tiden, när fartyget kommer att afsegla eller redan afseglat;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 3 Haft. 7
50
7. huruvida försäkringen gällér för resa, eller för bestämd tid, för fram- och återresa,
eller för ettdera;
8. försäkringssumman i svenskt mynt;
9. beloppet af den betingade förtäkringsafgiften (premien).
Försäkringsbrefvet förses slutligen med dag och årtal samt försäkringsgifvarens
underskrift.
§ 205.
Tages återförsäkring af en redan gifven försäkring; då skall aftalets egenskap
af återförsäkring i försäkringsbrefvet uttryckligen uppgifvas. Annars vare återförsäkringen
ogiltig och premien förverkad.
§ 206.
Ilar försäkringsgifvaren ersatt skada eller förlust, som varit vållad af tredje
man; då inträder han i försäkringstagarens rättigheter emot den, som skadan
eller förlusten vållat.
År försäkring tagen å föremål, afsödt att betäcka försäkringstagarens fordran
hos tredje man, och skadas det föremål eller går förloradt; vare då försäkringsgifvaren,
i den mån han godtgör försäkringstagaren, berättigad inträda uti dennes
rätt emot gäldenären.
I de fall, denna § omtalar, vare försäkringstagaren ej förbunden att först
göra sitt anspråk gällande emot den, som skadan vållat eller emot gäldenären,
utan ege att genast fordra sin ersättning ut af försäkringsgifvaren.
§ 207.
Vill försäkringstagare till annan öfverlåta sitt försäkringsbref, gore det skriftligen
med namnets undertecknande.
§ 208.
Då det enligt denna lag åligger försäkringstagare att, efter försakririgsaftalets
ingående, meddela försäkringsgifvaren någon underrättelse angående försäkringen,
skall han, äfven i det fall att han genom allmänt begagnad befordringsanstalt
till försäkringsgifvaren meddelandet, under dennes vanliga adress, afsändt,
anses hafva omförmalda skyldighet fullgjort.
Försäkringstagarens förbindelser.
§ 209.
Försäkringstagaren, den som för haus räkning försäkringen afsluter, samt
hvar och en annan, som med försäkringens afslutande tager befattning, vare skyldig
alt, vid aftalets ingående, fullständigt och sannfärdigt uppgifva alla de omständigheter,
hvarom försäkringstagaren sjelf, såväl som de, hvilka, i afseende på samma
försäkring, handla för hans räkning, å den tid ega kännedom, såvidt samma
omständigheter äro försäkringsgifvaren nödvändiga att känna till bedömande af den
fara, han öfvertager och af vilkoren för detta öfvertagande. Sker det ej, och kan
sedan visas, att samma omständigheter varit eller bort vara försäkringstagaren
eller dem, som å bans vägnar handlat, bekanta; vare försäkringen ogiltig och premien
förverkad, såvida det ej kan antagas att försäkringsgifvaren, vid aftalets ingående,
om dessa omständigheter egt kännedom.
Försäkring, sluten för annans räkning, ege dock bestånd, om någon omständighet,
som kunnat inverka på försäkringsgifvarens beslut att försäkringen ingå, blifvit
försäkringstagaren så sent bekant, att han icke, utan vidtagande af utomordentliga
åtgärder, kunnat, vid försäkringens afslutande, derom meddela underrättelse: ej
heller må, då försäkring skett utan dens vetskap, för hvars räkning försäkringen
tagen är, bristande uppgift af någon omständighet, sorn han, men icke den, som försäkringen
slöt, afvetat, verka till försäkringens återgång
§ 210.
Har den, som försäkringen afslöt, i afseende på någon, försäkringen rörande
väsendtlig omständighet gjort oriktig uppgift; vare, ändå det i god tro skett, försäkringen
ogild och premien förverkad.
§ 211.
Har man tagit försäkring efter den tid, då skada å det försäkrade föremålet
inträffat, v?re aftalet ändock gildt, der den, som försäkringen tagit, med ed eller annan
bevisning kan styrka, att han, vid försäkringens afslutande, varit i god tro.
§ 212.
Vill man sluta försäkring att gälla från ort, dit fartyget ännu icke anländt.
eller å varor, sorn icke oförtöfvadt blifva inlastade, angifve försäkringstagaren, vid
försäkringens afslutande, denna omständighet eller sin bristande kunskap derom.
Sker det ej, vare försäkringen ogiltig och premien förverkad.
52
§ 213.
k fartyg och gods må ock försäkring tagas sedan det från iastningsorten afgått;
dock skall försäkringstagaren tillkännagifva tiden, när fartyget afseglade, eller
sin bristande kunskap derom, så ock all den underrättelse, han sist om fartyget
erhållit och låta sådant i försäkringsbrefvet anteckna.
§ 214.
Vill man taga försäkring å fartyg eller gods från ort, dit fartyget under resa
redan anländt, uppgifve försäkringstagare tiden, när fartyget från aflastningsorten afgått
och när det kommer att lemna den hamn, derifrån faran skall börja.
§ 213.
Försäkringsbref å varor må ock utfärdas, ändå att fartygets och dess befäl—
bafvares namn obekant är; dock skall denna bristande kännedom i försäkringsbrefvet
tillkännagifvas, så ock aflastnings— och lossningsort, aflastarens namn och,
då emottagaren känd är, äfven dennes. Sedan försäkringstagaren om fartygets och
dess befälbafvares namn kunskap erhållit, vare ban skyldig att genast försäkringsgifvaren
derom underrätta, och desamma i försäkringsbrefvet införa låta.
Underlåter försäkringstagare att lemna de uppgifter, som i denna § och §§
213 ocb 214 föreskrifvas; vare försäkringen ogiltig och premien förverkad.
§ 216.
Finnas bland försäkrade varor, kanoner eller mörsare, skjut- eller sidogevär,
krut, kulor, bly, eller annan krigsredskap, penningar, dyrbarheter och värdepapper,
konstsaker, eller sådana varor, som äro lätt underkastade skada; böra dessa föremål
vid försäkringen bestämdt uppgifvas ocb under sina rätta namn i försäkrings
brefvet
införas. Vill man försäkra gods, som till krigsredskap icke egentligen
hörer, men af krigande magter är förklaradt förbjudet, vare skyldig att godset under
sitt rätta namn uppgifva eller åtminstone dess egenskap af förbjudet i för
säkriogsbrefvet
införa; allt vid äfventyr af försäkringens ogiltighet ocb premiens
förverkande.
§ 217.
Vid försäkring af bodmeri skall försäkringstagaren uppgifva första afseglingsorten,
der lånet i nödhamn taget är, så ock om fartyg, frakt ocb last, samfäldt eller hvar
för sig, eller endast delar deraf, blifvit för länet pantförskrifna.
1 brist af sistnämnda uppgift betalar, vid inträffad olycka, försäkringsgifvaren
53
endast hvad som till lånets gäldande ej kunnat utgå, om fartyg, frakt och last
varit gemensamt för samma lån pantförskrifva.
§ 218.
Om, innan försäkringsgifvarens fara börjat, resan förändras, rfd är, vid försäkring
af fartyg och frakt, försäkringsgifvaren från sin förbindelse fri; och, vid
annan försäkring, fortfar hans förbindelse endast såvida resans förändring skett
utan försäkringstagarens vållande eller begifvande.
§ 219.
Sker ändring af resan eller faran annorledes förändras eller förökas, sedan
försäkringsgifvarens äfventyr börjat, upphör hans ansvar för hvarje efter förändringen
inträffad olyckshändelse, såvida ej farans förändring eller förökande egt rum
utan försäkringstagarens vållande eller begifvande, eller varit utan inflytande på
den sednare inträffade olyckhändelsen, eller skett af nödfall, föranledt af en fara,
för hvilken försäkringsgifvaren ansvarar.
§ 220.
Ombyte af befälhafvare å fartyg verkar icke till försäkrings återgång; dock
bör sådant ombyte, vid det äfventyr § 215 bestämmer, för försäkringsgifvaren
kungöras.
§ 221.
Vid första tidning försäkringstagare erhåller om sjöskada eller annan olycka,
som träffat försäkrad t föremål, kungöre han det försäkringsgifvaren och öfverenskomme
med honom om nödiga åtgärder till de försäkrade föremålens bergning,
vård eller försäljning; besörje ock sjelf, till dess försäkringsgifvarens svar ankommit,
hvad som i dessa hänseenden nödigt vara kan. Underlåter försäkringstagare, utan
laga förfall, att oförtöfvadt underrätta försäkringsgifvaren om olyckan och att under
tiden bevaka hans rätt, vare förlustig sin rätt till ersättning för hvad som genom
hans försumlighet blifvit skadadt eller gått förloradt.
§ 222.
Premien skall, såvida ej annorledes öfverenskommet är, erläggas genast efter aftalets
afslutande och emot policens utlemnande.
Den, som försäkringen afslutit, är förbunden att premien betala.
Är försäkring afsluten för annans räkning, och den, som försäkringen afslöt,
råkar på obestånd, då är den, för hvars räkning försäkringen blifvit tagen, för
-
pligtad att premien betala, såvida han ej redan erlagt den till honom, som försäkringen
afslöt.
För säkring sgifvarens förbindelser.
% 223.
Försäkringsgifvaren vare skyldig att, såvidt icke annorledes är aftaladt, vidkännas
följden af all den fara, för hvilken fartyg eller last, under det försäkringen
räcker, äro utsatta. I synnerhet svarar han för faran af:
i. naturhändelser och sjöolyckor, ändå att de uppkommit genom tredje mans vållande,
såsom: sjövattens inträngande, strandning, skeppsbrott, sjunkning, eld,
explosion, blixt, jordbäfning, skada genom isgång, kantring, sjökast o. s. v.;
2 krig och åtgärder af högre hand;
3 qvarstad eller seqvester;
4. stöld, sjöröfveri, plundring och andra våldsamheter;
8. förbodmande af de försäkrade föremålen för resans fortsättning eller deras användning
på annat sätt för nämnda ändamål;
6. oredlighet och förseelse af befälhafvaren eller någon af besättningen, såvidt derigenom
skada å det försäkrade föremålet uppstår;
7. sammanstötning af fartyg, utan afseende derpå att det försäkrade föremålet omedelbart
genom sammanstötningen eller genom dess följder lider skada, eller att
den uppstår derigenom att af det försäkrade föremålet ersättning måste utgöras
för skada, som tillfogats tredje man.
§ 224.
Deremot svarar försäkringsgifvaren icke:
i. vid försäkring af fartyg eller frakt,
för den skada, som uppkommer derigenom att fartyget, vid den tid faran började,
icke var sjövärdigt eller behörigen utrustadt och bemannadt eller försedt
med behöriga skeppshandlingar, ej heller för den skada, som, utom vid sammanstötning,
uppstår derigenom att redarne måste utbetala ersättning för den förlust,
som genom befälhafvarens eller besättningens förvållande blifvit tredje man
tillfogad.
Har försakringsgifvare, efter tagen kännedom om fartygets beskaffenhet,
godkänt detsamma såsom sjövärdigt för viss fara, ege han ej att, vid inträffad
skada, vägra ersättning på grund af fartygets bristande sjövärdighet, med mindre
han visar att denna brist, vid försäkringens afslutande, varit försäkringstagaren
bekant och af honom blifvit fördold.
55
2. vid försäkring af fartyg,
för den skada, som uppkommer genom slitning, bruk eller ålder;
3. vid försäkring af gods eller frakt,
för den skada, som härrörer af godsets egen beskaffenhet att lätt förderfvas, såsom
när flytande varor förskämmas, eller, utan att kärilet af yttre orsak skadas,
utläka, när frukt ruttnar eller spanmål sammanbrinner, eller gods af ohyra uppfrätes.
Blifver dock resan ovanligt länge fördröjd genom en olyckshändelse, för
hvilken försäkringsgifvaren ansvarar, är han skyldig att ersätta den genom dröjsmålet
uppkommande skada af det slag, nu sagdt är;
4. vid försäkring af gods eller förmodad vinst,
för den skada, som uppstår genom vållande af aflastare eller lastemotlagare i
denna deras egenskap;
3. för den skada, som uppkommer genom försäkringstagarens vållande, och icke
tillfogas det försäkrade föremålet i afsigt alt rädda fartyg och last från en fara,
för hvilken försäkringsgifvaren ansvarar.
§ 223.
Försäkringsgifvare vare förpligtad att ersätta timad skada, äfven om försäkringstagaren
är berättigad att fordra samma skada ersatt af tredje man, men eger,
i ty fall, att inträda i försäkringstagarens rättigheter emot denne (§ 206). För
säkringstagaren
vare dock förbunden alt, till dess försäkringsgifvaren kommer i tillfälle
att sin rätt bevaka, vidtaga de åtgärder, som i detta hänseende kunna vara
af nöden.
§ 226.
Det bidrag till gemensamt haveri, som blifvit af dispacheur eller annan behörig
myndighet, å behörig ort, in- eller utrikes, utredt och lagdt å försäkradt
fartyg, frakt och last, vare försäkringsgifvare skyldig att ersätta. Denna skyldighet
åligger honom äfven om det försäkrade föremålet blifvit vid haveriutredningen upp
sksttadt
till ett värde, öfverstigande försäkringsvärdet.
Är ej fulla värdet försäkradt, gälle hvad i § 191 mom. 3 stadgadt är.
§ 227.
Har, till följd af en dispache, som blifvit uppgjord i strid med den å utred
ningsorten
gällande lag, någon blifvit på försäkringstagarens bekostnad gynnad, vare
försäkringstagaren skyldig alt sina anspråk emot denne till försäkringsgifvaren afstå.
56
§ 228.
De bidrag, sorn, på grund af haveriutredningen, böra af annan lill försäkringstagaren
utgöras, vare försäkringsgifvaren jemväl skyldig att gälda, när försäkringstagaren
visar, att ban icke kunnat samma bidrag utfå, ehuru han vidtagit de för
sådant ändamål föreskrifna åtgärder. Lag samma vare ock, derest, utan underlåtenhet
eller vållande å försäkringstagarens sida, verkställighet af den erforderliga utredningen
uteblifvit, eller ock sådan utredning icke kunnat åstadkommas eller uppenbarligen
vore ändamålslös. I sistnämnda tre fall kan försäkringstagaren göra
anspråk på ersättning för hela skadan, efter försäkringsaftalets innehåll.
§ 229.
Den uppgjorda dispachens bestämmelser i afseende på kostnader, som blifvit
försäkradt föremål såsom enskildt haveri påförda, gälle ock i uppgörelse emellan
försäkringstagare och försäkringsgifvare, under förbehåll att deu förre till den sednare
afträder sina anspråk emot dem, som möjligen blifvit obehörigen gynnade;
dock följer ej deraf förbindelse för försäkringsgifvare att vidkännas kostnader, för
hvilka han, till följd af försäkringsaftalet, icke eger ansvarighet.
§ 230.
Enskildt haveri vare försäkringsgifvare skyldig att ersätta; dock tillgodonjuter
han dervid befrielse från ersättning för skada och kostnader, för hvilka godtgörelse
såsom gemensamt haveri redan utgått.
§ 231.
Kostnader, såväl som bidrag till gemensamt haveri, åligger det försäkringsgifvare
alt till fullo gälda.
Från ersättning af skada, som till enskildt haveri hänföres, medgifves ej annat
afdrag, än det i § 1S2 omförmälda, derest ej försäkringsgifvaren sådant sig förbehållit.
§ 232.
1 allmänhet sträcker sig försäkringsgifvares ansvarighet ej utöfver försäkringssummans
belopp.
Hafva dock kostnader blifvit i god tro gjorda till det försäkrade föremålets
bergning, värd eller frigörelse, eller har haveri skett flera gånger, och öfverstiga de
sålunda gjorda utgifter försäkringssumman, eller inträffar sedermera total förlust;
då svarar försäkringsgifvaren för kostnaden och förlusten, ändå ali den öfversliger
för
-
försäkringssumman, ehuru ersättning lör skada, som skelt i hvarje särskildt haveri,
ej kan åläggas honom till högre belopp, än försäkringssumman utgör.
Är ej fulla värdet försäkradt, utgå de i denna omförmälda ersättningar
efter den i § 191 mom. 5 stadgade grund.
§ 233.
Vill försäkringsgifvaren ej erlägga de till följd af en olyckshändelse nödiga
kostnader, utan heldre försäkringssumman utbetala, med rättighet att blifva från all
vidare förbindelse fri; vare det honom tillåtet, så framt han inom tre helgfria dagar
efter erhållen underrättelse om olyckshändelsen och del af de upplysningar, försäkringstagaren
är i tillfälle alt meddela, förklarar sig vilja af den rätt sig begagna.
De kostnader till det försäkrade föremålets bergning, vård eller frigörelse,
som blifvit gjorda innan försäkringsgifvaren förklarat sig vilja försäkringssumman
utbetala, vare han dessutom skyldig att vidkännas.
§ 234.
Har försäkringsgifvare afslutit försäkring under förbehåll af:
1. »fri från krigsmolest», då ansvarar han icke för krigsfara, ej heller för annan
fara längre än till dess resan genom krigsfara hindras eller afbrvtes;
2. »blott för sjöfara», då ansvarar han icke för krigsfara, men väl för all annan
fara, äfven sedan resan blifvit hindrad eller hämmad genom krigsfara;
3. »fri från skada utom i strandningsfall», då ansvarar han endast för skada, till
kommen
genom strandning, kantring, sjunkande och andra olyckshändelser, hvarigenom
fartyget blifvit ovärdigt att iståndsättas, för kostnader, för skada, uppkommen
genom eldsvåda, samt för skada, tillfogad genom beskjutning af fiender.
Strandning anses ega rum, dä fartyget under ovanliga förhållanden råkat
på grund och antingen icke kan blifva flott eller blifva flott först efter användande
af ovanliga åtgärder, såsom kapning af master, kastning af gods, o. s. v.
eller efter att pä skrofvet hafva lidit en betydligare skada.
Om farans början och slut.
§ 233.
Försäkingsgifvarens fara börjar:
för fartyg och frakt, försäkrade för en resa,
i samma stund befälhafvareu gör början med att intaga last eller ballast;
Bih. lill B. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 A/d. 3 Höft. 8
58
för gods, förmodad vinst eller provision,
när godset, för att i fartyget inlastas, skiljes från land;
och upphör:
för fartyg och frakt,
när lossning af godset eller ballasten slutat eller, utan försäkringstagarens för
summelse,
bort kunna sluta;
för gods, förmodad vinst eller provision,
när lossning slutat eller, derest den icke blifvit fördröjd genom försummelse
af försäkringstagare eller lastemottagare för hans räkning, bort kunna sluta.
§ 236.
Yid försäkring af bodmeri- eller baveripenningar börjar faran, då penningarne
blifvit försträckta eller, om försäkringstagaren sjelf utgifvit haveripenningarne, från
den dag de blifvit för ändamålet använda, och slutar, då faran för de föremål, å
hvilka bodmerilånet är taget eller haveripenningarne använda, skulle hafva upphört
i fall de varit försäkrade.
§ 237.
Tager man försäkring för fartygs fram- och återresa ; fortfare försäkringsgifvarens
ansvarighet oafbrutet från början af fartygets lastning i afseglingsort, intill
dess det, efter återkomsten, utlastadt är, såsom i § 235 sägs
Tecknar någon försäkring å fartyg för dess utresa och en annan för dess
hemresa; då börjar den sednares och upphör den förres ansvarighet, när last eller
ballast för hemresan börjat intagas, ändå alt någon del af den förra lasten ännu
är i fartyget qvar.
§ 238.
Försäkras gods för lossning i en eller annan af två eller liera hamnar under
en resa: har sedermera fartyget till endera orten ankommit och hela laddningen
eller en del deraf blifvit utlossad; vare försäkringsgifvare från vidare ansvarighet
fri och behåile ändå den betingade premien. Är åter försäkringsbrefvet stäldt på
den ena och den andra orten: anlöper fartygs befälhafvare endera af dem och
lossar någon del al lasten, men går med det öfriga till en eller flera af de andra
i försäkringsbrefvet utsatta orter; fortfare försäkringsgifvarens ansvarighet till dess
lossning å sista stället fullbordad är, inom den tid, i § 235 sägs Äro åter både
fartyg och last försäkrade på flera orter under en och samma resa, gäller försäkringen
å fartyget för hela resan, ändå att lasten å någon af bestämmelseorterna
redan vore utlossad.
59
§ 239.
Vid försäkring, gällande från ort, dit fartyget ännu icke anländt, (§ 212),
anses försäkringsgifvarens ansvarighet börja vid fartygets ankomst till samina ort.
och vid sådan försäkring, som i § 214 omförmäles, från den dag försäkringstagare
uppgifvit såsom afseglingsdag. Om, i någon af de händelser, nu sagde äro, å den
ort, dit fartyget ankommit, last eller ballast för vidare resa intages, vare om försäkringsgifvarens
ansvarighet lag, sorn i §§ 23o och 237 sägs.
§ 240.
Faran upphör i det fall § 234 mom. 1 omförmäler, när krigsfaran börjat
utöfva inflytelse pa resan; i det fall § 234 mom. 2 omförmäler, med det försäkrade
föremålets prisdömande eller när faran skulle hafva upphört, om kiigsfaran
ej blifvit undantagen.
§ 241.
Är försäkring sluten på tid, då räknas tiden efter kalendern och dagen från
midnatt till midnatt. Försäkringsgifvaren ansvarar för faran under den dag försäkringen
börjar och den dag, då den slutar.
Tiden beräknas efter den ort, der fartyget sig befinner.
§ 242.
Nu måste försäkradt gods, för sådan fartyget åkommen skada, som i § 114
sägs, i annat fartyg, ett eller flera, omlastas; svare ändå försäkringsgifvare för
godset och ersätte försäkringstagaren all genom godsets omlastning förorsakad
skada och kostnad, så ock den förhöjning i frakt emot den förut betingade, sora
han för godsets förskaffande kan få vidkännas. Försäkringstagare vare dock skyldig
att, vid det ausvar i § 221 sägs, genast efter erhållen kunskap om den
skedda omlastningen, densamma försäkringsgifvaren kungöra.
§ 243.
Har man, vid anmälan om försäkring å fartyg och gods, som skall gå under
konvoj, tillkännagifvit hvar konvojen stationerad är; svare försäkringsgifvaren för
all skada, äfven i den händelse att fartyg och gods varder uppbringadt inan det
till konvojen ankommit.
60
Om skadans bestämmande
§ 244.
Tota! förlust af fartyg eller gods anses ega rum, då dessa gått helt och
hållet förlorade, eller blifvit till sin ursprungliga beskaffenhet förstörda, eller förklarade
för god pris, äfven om delar uf fartyget eller dess tillbehör blifvit räddade.
§ 243.
Total förlust af frakt anses ega rum, då hela frakten gått förlorad.
§ 246.
Total förlust af förmodad vinst eller af provision anses ega rum, då det gods,
hvaraf vinsten eller provisionen skulle utgå, icke ankommer till bestämmelseorten,
§ 247.
Total förlust af bodmeri- eller haveripenningar anses ega rum, då af de föremål,
hvilka äro förbodmade, eller för hvilka haveripenningar blifvit utgifna, ej något
finnes öfrigt till bodmeri/dnets eller haveripenningarnes gäldande
§
248.
Eger total förlust rum, betalar försökringsgifvaren hela försäkringssumman,
med rättighet att öfvertaga hvad räddadt blifvit eller dess behållna värde.
Är ej fulla värdet försäkradt, tillkommer försäkringsgifvaren endast så stor
del af det räddade, som svaror emot försäkringssummans förhållande till försäkringsvärdet.
§ 249.
Är förmodad vinst försäkrad, och eger total förlust å densamma rum, derigenom
att godset, af hvars försäljning den förmodade vinsten skulle uppstå, blifvit
i nödhamn försåldt eller gått i gemensamt haveri förloradt; då skall, när i
förra fallet behållna värdet, i det sednare ersättningen, öfverskjuter godsets försäkringsvärde,
öfverskottet afdragas från hvad försäkringsgifvaren af den förmodade
vinsten har att gälda.
61
§ 250
Vid partiel skada å fartyg bestämmes skadans belopp såsom i §§ 181
och 182 sägs.
§ 251.
Vid partiel skada å gods, som til! bestämmelsehamnen framkommer, utgöres
skadans belopp af så många procent af försäkringsvärdet, som skilnaden emellan
godsets bruttovärde å bestämmelseorten i oskadadt tillstånd och dess bruttovärde
dersammastädes i skadadt tillstånd utgör procent af bruttovärdet i oskadadt tillstånd.
Bruttovärdet i oskadadt tillstånd utrönes på sätt i § 153 mom, 1 sägs.
Bruttovärdet i skadadt tillstånd utrönes genom godsets försäljning å auktion eller,
om försäkringsgifvaren det medgifver, genom uppskattning.
Försäkringsgifvaren skall dessutom ersätta de med godsets vård, besigtning,
uppskattning och försäljning förenade kostnader.
§ 252.
Har en del af godset under resan gått förlorad, består skadan af så många
procent af försäkringsvärdet, som värdet af det förlorade utgör procent af godsets
hela värde.
§ 253.
Blifver en del af godset, efter skedd sjöolycka, försåldt i nödhamn, utgöres
skadan af skilnaden emellan det sålda godsets behållna värde och dess försäkringsvärde.
§ 254.
Vid partiel förlust af frakt, utgöres skadans belopp af den del af frakten,
som gått förlorad.
§ 255.
Vid partiel förlust af förmodad vinst eller af provision, utgöres skadans belopp
i händelse godset, hvarå vinsten eller provisionen skulle ega rum, kommer
skadadt fram till bestämmelseorten, af så många procent af det såsom vinst eller
provision försäkrade belopp, som skadan å godset utgör procent af dettas försäkringsvärde.
Har en del af godset icke kommit fram till bestämmelseorten, då består skadans
belopp af så mångå procent af det såsom vinst eller provision försäkrade belopp,
som värdet af det icke ankomna godset utgör procent af hela godsets värde
62
I sistnämnda fall iakttages, vid försäkring af förmodad vinst, föreskriften i
§ 249.
§ 256.
Vid partiel förlast af bodmeri- eller haveripenningar, utgöres skadans belopp
af den del af dessa fordringar, sorn af det föremål, hvarå bodmeripenningarne blifvit
försträckta eller haveripenningarne använda, icke, till följd af sednare inträffande
olyckshändelse, kan gäldas.
§ 257.
Ersättning af partiel skada betalas fullt ut, när föremålet är försäkradt till
hela försäkringsvärdet, annars endast till så stor del, som svarar emot försäkringssummans
förhållande till försäkringsvärdet.
Om rätt till afträdande af försäkradt fartyg eller gods.
§ 258.
Kan, sedan fartyg blifvit, på sätt i § 151 sägs, förklaradt ovärdigt att iståndsättas,
lägenhet till omlastning ej anskaffas inom två månader från den dag det
skadade fartyget till nödhamn ankommit; håfve försäkringstagare rätt att godset
afträda. Nu möter periodiskt eller tillfälligt naturhinder, under längre tid, för sjölägenhets
anskaffande; då inträder försäkringstagares afträdesrätt ej förr, än två
månader från den dag, han styrker hindret hafva upphört.
§ 259.
Kommer skada å försäkradt fartyg och finnes, vid derå hållen besigtning och
värdering, såsom om haveri sägs, skadan å fartyget uppgå till tre fjerdedelar af
försäkringsvärdet; ege försäkringstagare rätt att fartyget afträda.
§ 260.
Uteblifver all underrättelse om fartyg,
vid resa till och ifrån ort inom Europa under sex månader för segelfartyg, och
fyra månader för ångfartyg;
vid resa emellan Europa och någon af de på denna sidan Goda Hoppsudden
eller Kap Horn belägna orter, nio månader, på andra sidan Goda Hoppsudden
eller Kap Horn tolf månader;
63
vid resa emellan orter utom Europa sex, nio eller tolf månader, alltefter det
resans medellängd kan antagas till högst två, högst tre, eller mera än tre
månader;
må de försäkrade föremålen anses förlorade och kunna afträdas.
De ofvan uppgifna tider räknas från fartygets afgång från lastningsort eller
från den dag det sist afhördes.
Uppstår tvifvel om tidens beräkning, galle alltid den längre beräkningen.
.§ 261.
Yarder fartyg eller gods lagdt under embargo eller uppbringadt eller anhållet
genom någon annan åtgärd af högre hand eller taget af sjöröfvare, och blifva de
ej frigifne,
inom sex månader, om upphringningen skett i europeisk hamn eller i ett europeiskt
haf eller i en till Europa icke hörande del af Medelhafvet, Svarta Hafvet
eller Asowska sjön;
inom nio månader, om upphringningen skett i annat haf eller annan hamn,
belägen på denna sidan Goda Hoppsudden eller Kap Horn;
inom tolf månader, om upphringningen skett i haf eller hamn på andra sidan
Goda Hoppsudden eller Kap Horn;
ege försäkringstagaren rätt att de försäkrade föremålen afträda.
r> o c?
De ofvan angifna tider räknas från den dag försäkringstagaren bevisligen kungjort
försäkringsgifvaren om olyckshändelsen.
§ 262.
Vill försäkringstagare afträda försäkradt föremål:
1. efter § 259, gore han det inom två månader;
2. efter § 260, gore han det inom sex månader, då fartyget varit bestämdt till
hamn inom Europa, inom nio månader, när det varit bestämdt till hamn utom
Europa;
3. efler § 261, gore han det inom sex månader, när olyckshändelsen skett i
europeisk hamn eller europeiskt haf eller i en till Europa icke hörande del af
Medelhafvet, Svarta Hafvet eller Asowska sjön; i alla andra fall inom nio månader.
Den i 1 angifna tid börjar från den dag försäkringstagaren af besigtningen
erhållit kunskap; de i 2 och 3 angifna terminer från utgången af de i §§ 260
och 264 utsatta tider.
§ 263.
Har den i föregående § stadgade tid förflutit, utan att försäkringstagaren derunder
begagnat sin rätt att det försäkrade föremålet afträda, ege han dertill ej
64
vidare rätt, honom dock obetaget att söka ersättning för iiden skada enligt de i
denna lag stadgade grunder.
Har i det fall, § 260 omförmäler, tiden för afträdandet blifvit försummad,
kan försäkringstagaren väl fordra ersättning för total förlust, men vare dock, om
det försäkrade föremålet kommer till rätta, och det dervid visar sig att tota! förlust
ej egt rum, skyldig att, derest försäkringsgifvaren det äskar och till honom afstår
sin rätt till det försäkrade föremålet, försäkringssumman återbära, emot afdrag
af hvad som bör utgå såsom ersättning för möjligen timad partiel förlust. Å hvad
sålunda återbäres gälde försäkringstagaren ränta med en half procent i månaden.
§ 264.
Afträdande af försäkradt föremål skall ske utan vilkor och förbehåll, och
omfatta hela det försäkrade föremålet, eller hvad deraf å den tid var utsatt för
fara, samt kan ej återkallas.
Om likväl de uppgifna förhållanden, på hvilka afträdandet grundades, icke
bekräfta sig, eller, när föremålet afträddes, icke mera förefunnos, är afträdandet utan
gällande kraft; men sedermera inträffade omständigheter, hvilka, om de förr funnits,
skulle hafva uteslutit rättigheten till afträdandet, verka ej på detsammas bestånd.
Var ej hela värdet försäkradt, är försäkringstagaren skyldig alt afträda endast
så stor del af det försäkrade föremålet, som motsvarar försäkringssummans för
hållande
till försäkringsvärdet.
§ 263.
I afträdande af fartyg är ej frakten inbegripen, så vidt den förr, än fartyget
alträddes, är förtjent, enligt de i § 5 stadgade grunder.
§ 266.
Försäkringstagare vare skyldig att, när fartyg eller gods efter § 260 afträdes,
med embetsbetyg af Svensk konsul eller annan behörig myndighet å de orter, derifrån
fartyget eller godset sist afgått, och dit det bestämdt är, styrka om och när
afsegling skett och att det ej till bestämmelseorten anländt; så ock, vid afträdande
i allmänhet af försäkradt föremål, att lemna försäkringsgifvaren skrifilig uppgift å
öfriga försäkringar, och å bodmerilån, som blifvit tecknade å de afträdda föremålen,
i brist af sådan uppgift kan försäkringsgifvaren uppskjuta betalningen; och räknas
förfallotid ifrån uppgiftens aflemnande. Beträdes försäkringstagaren att hafva något
svikligen förtegat eller uppgifvit; vare sin försäkringsrätt förlustig och återgälde
till försäkringsgifvaren det han uppburit, med ränta derå, en half procent i månaden,
65
naden, tills återbetalning sker; straffes ock, der omständigheterna svårare äro, för
bedrägeri efter allmän lag.
§ 267.
Har man slutit försäkring på viss tid och är den tilländalupen förr, än försäkringstagare
efter § 260 eger rätt att de försäkrade föremålen afträda, vare han
dock berättigad att dem enligt sagde § afträda, emot det han innan försäkringstidens
slut gäldar en tillskottspremie, svarande mot den tid, som återstår till dess rättigheten
till afträdandet vidtager.
Om skadans betalning.
§ 268.
Aro, efter inträffad sjöolycka, försäkringsgifvare och försäkringstagare ense om
den ersättning, som utgå bör, gälde försäkringsgifvare den inom en månad. Kunna
de ej om ersättningen sämjas, vare dispacheur eller den annars dertill förordnad
är, skyldig att förhållandet utreda. Om fullständiga handlingars ingifvande till
dispacheuren, så ock om tid för dispachens kungörande och utfärdande, med
underrättelse om hvad till ändrings vinnande iakttagas må, vare lag som i §§ 16o
och 166 sägs. För den tid betalning uteblifver öfver en månad från öfverenskommelsen
eller dispachens utgifvande, håfve försäkringstagare rätt att laga ränta
tillgodonjuta.
§ 269.
Nu är fartyg eller gods rätteligen afträdt, då skall försäkringsgifvare, sist en
månad efter afträdandet, sin betalningsskyldighet fullgöra. Har försäkringsgifvare,
innan tiden för afträdande af uppbringadt fartyg eller gods ute är, fått bevislig
del af laga kraftvunnet utslag, hvarigenom de blifvit förbrutna dömda; vare skyldig
att, inom en månad efter delfåendet af det utslag, försäkringssumman utgifva. Fördröjer
han betalningen utöfver denna tid; gälde derefter laga ränta å försäkringssumman.
§ 270.
Har försäkradt föremål gått förloradt eller lidit så stor skada, att till dess
fullständiga utredande längre tid erfordras, och kan emellertid bestämmas, till hvad
belopp försäkringsgifvarens skuld kommer att minst uppgå; vare försäkringsgifvaren
skyldig att, inom en månad från emottagande af sådan utredning, gälda nämnda
belopp.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 3 Baft. 9
66
Försäkringsgifvaren vare derjemte förbunden att vid anfordran förskjuta:
1. vid haveritillfällen, i afdrag på hvad han framdeles kan kännas skyldig att
betala, så mycket som kan antagas motsvara två tredjedelar af den på
honom fallande andel af nödiga utgifter för det försäkrade föremålets bergning
och vård;
2. vid uppbringning af fartyg eller gods, den på honom fallande andel af reklamationskostnaderna.
§ 271.
Har dispacheur i samma sak verkställt utredning af förhållandet emellan för—
säkringsgifvare och försäkringstagare och utredning och fördelning af gemensamt
haveri, vare hans ersättning för den förra utredningen inbegripen i ersättningen för
den sednare.
Om återgång af försäkring och återbäring af •premien.
§ 272.
Har, sedan försäkring sluten är, fartygets resa blifvit helt och hållet inställd,
eller kommer godset ej alt inlastas, vare försäkringen upphäfven och försäkringsgifvaren
skyldig alt den emoitagna afgiften återbära; dock njute han, i ersättning
för kostnader, en fjerdedels procent af försäkringssumman eller halfva försäkringsafgiften,
om den är mindre än en half procent.
Nu är, då resa varder inställd, lastning redan börjad, eller nödgas försäkra dt
fartyg, som från aflastningsorten afgått, för motvind eller andra orsaker dit återvända,
och blifver resan sedan alldeles inställd; vare ock försäkringen utan verkan.
I ty fall behålle dock försäkringsgifvare så mycket af den erlagda försäkringsafgiften,
som, i förhållande till den fara försäkringsgifvaren redan lupit, skiljomän,
der ej öfverenskommelse kan träffas, finna skäligt bestämma; men det öfriga af
premien återbäres med ofvan bestämda afdrag.
Om skiljomännens väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 321 sägs.
§ 273.
Blifver försäkringsgifvarens ansvar inskränkt till en del af försäkringssumman
(§ 192), eller kommer en sednare i god tro afsluten försäkring att till en del
eller helt och hållet förfalla (§§ 193 och 202); då skall en så stor del af premien,
som svarar emot den del af försäkringssumman, för hvilken försäkringsgifvarens
ansvar upphör, återbäras; dock med sådant afdrag, som i § 272 sägs, beräknadt
i förhållande till den del af premien, som sålunda kommer att återbäras.
Kommer ej fartyg fram till den ort, hvarifrån försäkring, såsom i § 212
sägs, vidtager; bafve försäkringstagare rätt att erlagd premie, efter afdrag, som i
§ 272 stadgas, återbekomma.
Om förmånsrätt till betalning nr fartyg, frakt och inlastadt gods.
§ 275.
Nedanstående fordringar skola, efter 17 kapitlet 7 g andra punkten Handels-Balken,
och sins emellan efter den ordning, hvari de bär nedan förekomma,
njuta betalning ur fartyget och bruttofrakten af den resa, hvarunder fordringarne
uppstått, uemligen:
1. befälhafvarens och besättningens hyror;
2. fartygets haveribidrag, lån, som befälhafvare på bodmeri tagit och fordringar föi
de till lärtygets behof enligt § 42 försålda andelar af lasten;
3. öfriga fordringar, för hvilka rederiet häftar endast med fartyg och frakt;
4. de af redarne för hvarandra gjorda förskott, eller upptagna lån, som i § 7
omförmälas.
De här upptagna förmånsrätter till fartyg och frakt upphöra, derest de ej
göras gällande genom stämning eller lagsökning inom sex månader från fartygets
ankomst till den Svenska hamn, der, efter fullbordan af den resa, under hvilken
lordran uppstått, slutlig lossning verkställes.
§ 276
Af de i föregående § under 1, 3 och 4 omförmälda fordringar skola de,
hvilka äro upptagna under samma nummer, njuta lika rätt, när de uppstått under
samma resa. Fordringar, hvilka äro under 2 upptagna, skola njuta lika rätt, när
de uppstått i samma hamn, för samma olycka och under samma resa; eljest håfve,
af dessa fordringar, när de uppstått under samma resa, den yngre företräde framför
den äldre.
Hafva nu sagde fordringar uppstått under olika resor, skola de under en
sednare resa uppkomna, i den ordning sig emellan, som ofvan stadgas, njuta företräde
framför alla dem, som härleda sig från en tidigare resa; dock bibehålla befälhafvare
och besättning sin förmånsrätt för all ogulden hyra, som härrör från det
sista förhyringskontraktet.
68
S 277.
Försäljes hela fartyget utmätningsvis, eller på sätt i § 47 omförmäles, upphör
för ofvannämnde fordringsegare pant- och förmånsrätt till fartyget; i stället
håfve fordringsegaren enahanda rätt lill köpeskillingen.
§ 278.
Öfvergär eganderätten till fartyg genom frivillig afhandling, häftar det fortfarande
för de fordringar, i § 275 omförmälas.
§ 279.
Har fartyg eller frakt eller delar deraf i gemensamt haveri, eller till följd af
någons vållande, gått förlorade eller blifvit skadade, skola de här ofvan nämnde fordringsegare
hafva samma rätt till de, rederiet tillkommande, ersättningar, som till
fartyget och frakten.
§ 280.
Förmånsrätt i frakt upphör, när frakten blifvit till redaren inbetalad.
Redare, som uppburit frakt eller öfverskott af köpeskilling för fartyg, som
blifvit försåldt på sätt i § 277 sägs, står icke i ansvar för fordran, för hvilken
han icke personligen häftar, med mera än som återstår efter till andra af fartygets
fordringsegare gjorda utbetalningar, äfven om dessa hafva mindre rätt, såvida icke
förstnämnda fordran varit honom kunnig.
Samma lag vare der liqvid skett af de i § 279 omförmälda ersättningar.
§ 281.
Fordringar, hvarom här nedan förmäJes, ega sinsemellan i följande ordning rätt
till betalning ur inlastadt gods, som för fordringarne häftar, nemligen:
1. bodmerilån, under sista resan upptaget, med ränta och premie, ehvad lånet är
förfallet eller ej, samt bidrag till gemensamt haveri under sista resan, och
håfve, bland fordringar, som i denna punkt nämnas, den yngre företräde för
den äldre;
2. innestående frakt och ersättning för öfverliggedagar. Är bodmerilån upptaget
endast för lastens skull, bafve frakten och ersättningen lör öfverliggedagarne
företräde.
§ 282.
Har gods gått förloradt eller blifvit skadadt i gemensamt haveri elier till följd
af någons vållande, eller är godset för fartygets behof försåldt; vare om fordringsegarens
rätt till ersättningen lag, som i § 279 stadgas,
§ 283,
Låter befälhafvare eller redare gods lossas till befraktarens eller lastemottagarens
förfogande, utan att frakt, ersättning för öfverliggedagar och haveribidrag
guldna äro; håfve sedan i godset ej förmånsrätt till betalning. Medgifver inne
hafvare
af bodmeribref slik lossning af panten innan lånet betaladt är, vare lag
samma.
Om preskription i sjörättsmål.
§ 284.
Fordringar, för hvilka rederiet ansvarar endast med fartyg och frakt, skola,
vid fordringsrättens förlust, utsökas inom två år från fartygets ankomst till den
Svenska hamn, der, efter fullbordan af den resa, under hvilken fordran uppstått,
slutlig lossning verkställes.
§ 283.
Försäkringstagares och försäkringsgifvares anspråk emot hvarandra upphöra,
om de ej genom stämning eller lagsökning göras gällande inom fem år efter den
dag, fordran uppstått.
Har fartyg blifvit afträdt derföre, att det under viss tid ej afhörts, löper
preskriptionstiden för anställande af talan om betalning eller återbäring från och
med den första dagen af den tid, då försäkringstagaren egt att fartyget afstå.
,1oo ' å isiöd ! r v • • • i. •' > :s ,= ■' - <? ’ :: . ' 1 ' - < i* ' '
§ 286.
Är i sjörättssak fordran genom domstols beslut, godkänd räkning eller ut
gifvet
skuldebref bestämd; galle för fordrans utsökande den i allmän lag stadgade
preskription.
Om brott i tjensten af befälhafvare eller besättning.
§ 287.
Antager befälhafvare i rederiets tjenst sjöman, hvilken, honom veterligen, ej
från sin förra tjenst ledig är; straffes med böter från och med lern till och med
70
§ 288.
Gör befälhafvare sig skyldig till bristande omsorg vid fartygets utrustning och
proviantering eller till vanvård af fartyget och dess tillhörigheter, eller till vårdslöshet
vid dess förande eller till grof försummelse af redares, godsegares eller för—
säkringsgifvares rätt och bästa; straffes med böter från och med tio till och med
femhundra riksdaler eller med fängelse från och med en månad till och med
två år.
§ 289.
Ofvergifver befälhafvare, under resa, det honom anförtrodda fartyg och sålunda
ur tjensten afviker, dömes till straffarbete från och med två till och med
fyra år.
Lemnar han fartyget, när det är stadt i fara, utan att iakttaga hvad § 176
stadgar eller hvad i öfrigt åligger honom som en god sjöman; straffes med böter
från och med etthundra till och med femhundra riksdaler eller med fängelse från
och med en månad till och med två år.
§ 290
Använder befälhafvare oskäligen sin räll att straffa, eller öfverskrider han
densamma, eller förhåller han besättningen dess lagliga kost, dömes, såsom för
uppsåtlig misshandel, efter allmän lag.
§ 291.
För vårdslöst förande af skeppsdagbok eller för underlåtenhet att, i de fall
sådant stadgadt är, densamma uppvisa, straffes befälhafvare med böter från och
med tio till och med tvåhundra riksdaler.
Vägrar befälhafvare utan lagligt hinder att. i de fall <§ 60 mom. 2 omförmäler,
sjöfolk å sitt fartyg emottaga, straffes med böter från och med tretio
till och med femhundra riksdaler.
.§ 292.
I de fall § 289 omförmäler samt, der omständigheterna synnerligen försvårande
äro, jemväl i de fall §§ 288 och 290 omförmäla, kau förlust af sådan
rättighet att föra fartyg, för utöfvande hvaraf särskilda vilkor äro stadgade, på
viss tid eller för alltid befälhafvaren ådömas.
71
§ 293.
Sjöman, som tager hyra innan han från sin förra tjenst ledig är, eiler underlåter
att å öfverenskommen tid sig i tjensten insiälla, straffes med böter från
och med fem till och med femtio riksdaler.
Går han utan lof från bord eller har han efter erhållet lof fartyget lemnat,
men först efter utsatt tid sig åter inställt; straffes med böter såsom nu sagdt är.
Öfvergifver han fartyget när det är i fara, utan att iakttaga hvad <§ 176
stadgar eller hvad som i öfrigt åligger honom som en god sjöman; dömes till
böter från och med femtio till och med tvåhundra riksdaler eller till fängelse från
och med en månad till och med ett år. Visar någon försumlighet eller motvilja
vid olyckstillfället eller vid bergningen, vare han förlustig innestående hyra, till en
del eller helt och hållet, allt efter omständigheterna.
§ 294.
Rymmer sjöman ur tjensten, straffes med fängelse från och med en månad
till och med sex månader och vare sin innestående hyra förlustig. Förekomma
mildrande omständigheter eller vänder rymmaren frivilligt tillbaka, straffes med
böter från och med fem till och med femtio riksdaler eller med fängelse från
och med en månad till och med fyra månader.
§ 293.
Förer sjöman utan befälhafvarens tillstånd varor ombord, straffes med böter
från och med fem till och med tvåhundra riksdaler.
§ 296.
Begår sjöman dråp å befälhafvare eller gör han eljest å honom uppsåtlig misshandel,
eller förolämpar honom med smädeligt yttrande, hotelse eller missfirmelig
gerning, straffes efter allmän lag såsom vore brottet emot husbonde föröfvadt.
§ 297.
Sätter sig sjöman upp och vägrar befälhafvare lydnad, straffes med böter från
och med tio till och med femhundra riksdaler eller med fängelse från och med
en månad till och med sex månader, eller, der omständigheterna synnerligen försvårande
äro, med straffarbete från och med två månader till och med ett år.
Vägras styrman lydnad, då han icke i befälhafvares ställe är, vare straffet
böter från och med fern till och med femhundra riksdaler eller fängelse från och
med en månad till och med sex månader.
72
§ 298.
Sätter sig sjöfolk, efter inbördes rådslag, tillsammans och vägra befälhafvaren
lydnad; då dömes hvar och en af de brottslige till straffarbete från och med två
till och med sex år; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande,
straffet kunna till sex månaders straffarbete nedsättas. Samina lag vare ock, der
två eller flere af besättningen i förening, ändå att inbördes rådslag ej föregått,
tvinga befälhafvaren till någon åtgärd eller honom derifrån hindra.
§ 299.
Om någon af besättningen med våld eller hot, som innebär trängande fara,
öfverfaller befälhafvaren eller någon annan för att bemägtiga sig fartyget eller något
af dess tillhörigheter eller lasten eller delar deraf; dömes, om brottet föröfvas under
det fartyget är i öppen sjö, till straffarbete på lifstid, eller i tio år, men i
annat fail till straffarbete från och med fyra till och med tio år.
Den öfver fa 11 n e håfve magt att värja lif, fartyg och last. Får, genom hans
sjelfförsvar, någon död eller kroppsskada; ligge ogild.
§ 300.
Begår sjöman, under resa, brott af den art, att svårare straff än fängelse
derå följa kan, ege befälhafvare att hålla den brottslige i fäogsligt förvar, till dess
han lill vederbörlig myndighet öfverlemnas.
§ 301.
Förbrytelser efter §§ 287, 291 mom. 1, 293. 294. 295 och 297 må ej
åtalas af allmän åklagare, der ej målsegande saken tilt åtal angifver. 1 afseende
ä förbrytelser, som omförmälas i §§ 290 och 296, galle, beträffande rätt till
åtal, hvad för sådana förbrytelser i allmän lag stadgas.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle Kronan och galle om deras förvandling
hvad allmänna lagen innehåller.
Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål.
§ 302.
Uppstår emellan delegare i fartyg tvist, som efter denna lag skall afdömas,
gånge tvisten till den domstol, hvarunder huvudredare lyder. Lag samma vare
der
73
der den, som å fartyg befäl förer eller fört, vill på grund af denna befattning
söka redare.
Redare söke befälhafvare der denne sitt bo häfver.
Andra tvistemål, som efter denna lag afdömas, skola, der ej annorlunda här
nedan stadgadt eller emellan parterne öfverenskommel är, upptagas af Rådstufvurätten
i den stad, der svaranden bor eller, om han å landet sitt hemvist häfver,
af Rådstufvurätten i närmaste stad.
Befälhafvare må dock jemväl sökas vid Rådstufvurätten i den stad, der han
anträffas eller der fartyget är liggande eller, om han ä landet anträffas eller fartyget
i hamn utom stadsområde befinnes, vid Rådstufvurätten i närmaste stad.
1 mål, der fråga är om anspråk på fartyg eller frakt till följd af befälhafvarens
görande eller låtande, må man söka honom eller rederiet, eller ock begge;
och vare i sednare fallet den rätt behörig, der endera är skyldig att svara.
§ 303.
Kommer tvist upp emellan försäkringstagare och försäkringsgifvare eller emellan
dem och någon, som med försäkringen haft befattning, och är saken icke af
beskaffenhet att den, enligt denna lag, bör af dispacheur handläggas; gånge den
tvist till Rådstufvurätten i den stad, hvarunder svaranden lyder, eller, om han å
landet bosatt är, till Rådstufvurätt i närmaste stad.
§ 304.
Göres invändning emot domstols behörighet, eller om flere parters instämning
till gemensamt svaromål, gifve Rätten utslag deröfver; dock må emot det utslag
särskilda besvär ej anföras.
§ 308.
Åtnöjes man ej med den fördelning i försäkrings- eller haverimål, som förordnad
dispacheur verkställt; söke då ändring deri genom tvefald skriftlig inlaga,
och ingifve den, så ock den klandrade utredningen oell de handlingar, hvarå käranden
sig beropar, till Rådstufvurätt i dén stad, der dispachen utgifven är, sist
innan klockan tolf å tretionde dagen från den, dispachen utgifven blef. Å den
inställelsedag vare ock svaranden tillstädes och emottage vederpartens inlaga till
besvarande inom den tid Rådstufvurätten föreskrifver, dock ej öfver fjorton dagar
från delfåendet. Svaranden gifve tvefaldt svar in och bifoge de handlingar, han
åberopar ocb sorn ej redan ingifna äro.
Utébfifvér någon af pärtérné å den tid, som forst sagd är; håfve sin talan
Bihl till R. Sr. Prat. 1862 <S 1863. 7 Samt. 3 Afd. 3 Baft. 10
74
förlorat, der han ej antingen inom samma tid visar laga förfall, som hans inställelse
då hindrar, eller ock, sist inom åtta dagar efter inställelsedagen, styrker, att
han förfall haft och att han ej kunnat Rätten det tillkännagifva. Visar ban laga
förfall, som nu nämndt är, förelägge Rätten ny tid, högst åtta dagar, att med käromål
inkomma eller svar afgifva. Har käranden uteblifvit och ej heller inom den tid,
som sagd är, förfall visat; tage då svaranden Rättens bevis att dispachen ej inom
laga tid öfverklagad är, och gälle den sedan till efterrättelse.
§ 306.
Ej må i de mål, föregående § omförmäler, med mera än en skrift å hvardera
sidan käras och svaras. Äskar part muntligt förhör eller begär han att i
saken vittnen afhöra; gore derom anmälan sednast vid skriftvexlingens slut och
sätte derefter Rätten det förhör genast ut. Förhör må ej tillåtas, der det ej sökes
inom tid, nu sagd är.
§ 307.
När skriftvexling och förhör äro vid Rätten slutade; kalle då den, sist åtta
dagar derefter, parterne att välja särskild nämnd till sakens afgörande. Den nämnd
skall bestå af fem fulimyndige, välfrejdade, ojäfvige och sakkunnige män, af hvilka
ordföranden bör vara lagkunnig. Fyra ledamöter väljas af parterne inför Rätten,
två å hvardera sidan, och ordföranden utses af Rätten. Komma parterne å ömse
sidor öfverens att, utan val, utse fyra ledamöter; vare det ock gildt.
§ 308.
Äro å någondera sidan flere, som i saken del hafva och kunna de ej om valet
sämjas; gifve hvardera upp en man till nämnden, hvarefter genom lottning inför
Rätten utses de två, som af de föreslagne skola i nämnden sitta.
§ 309.
Har svaranden å inställelsedagen ej tillstädeskommit eller uteblifver part utan
förfall, då han till val af nämnd kallad är, eller undandrager han sig eljest att
ledamot i nämnden välja eller föreslå; ege Rätten att ledamot i nämnden för honom
utse.
§ 310.
Göres jäf emot den, som väljes eller föreslås att i nämnden sitta eller emot
den, som af Rätten dertill nämnes; pröfve det Rätten. Sedan nämnden aflagt ed,
må sådant jäf ej upptagas, der ej anmälan derom hos Rätten sker förr, än nämn
-
75
den sitt beslut fattat och den, som jäfvet gör, gitter visa att den omständighet,
hvarpå han jäfvet grundar, först efteråt tillkommit eller honom kunnig blifvit.
§ 311
Jäf emot den, som af part väljes eller föreslås eller af Rätten nämnes att i
nämnden sitta, äro:
1. de som, enligt allmän lag, emot domare gälla;
2. om den, sorn i nämnden sitta skulle, står under förmynderskap eller under
någondera partens husbondevälde, eller af honom lön eller underhåll njuter;
3 om han, såsom embets- eiler tjensteman, lyder under någondera partens förmanskap;
4.
om han är förlustig medborgerligt förtroende eller står under tilltal för brott,
som med förlust 'af medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid be
lagdt
är, eller är förklarad ovärdig att i Rikets tjenst nyttjas.
Gillas jäfvet; då skall ny ledamot, i den ordning ofvan stadgadt är. utses.
§ 312
Den som bor längre bort än fyra mil från det ställe, der nämnden sitta skall,
eller är öfver sextio år gammal, vare ej skyldig att i nämnden deltaga. Ej må
eljest någon, som dertill kallad varder, draga sig, utan förfall, det förtroende undan.
Har ledamot förfall eller eljest rättighet att förtroendet sig afsäga, tillkännagifve
det Rätten så tidigt han kan, och varde ny ledamot, i den ordning ofvan stadgas,
utsedd.
§ 313.
Nu är fulltalig nämnd utsedd; kalle då Rätten den att å viss dag sig infinna,
der den ej genast tillstädes är. Ledamot al nämnden skall inför Rätten med ed
bekräfta, att han, utan väld och mannamån, enligt lag och efter bästa förstånd
och samvete skall verkställa den pröfning, hvartill han kallad blifvit. Sedan eden
svuren är, öfverlemne Rätten genast till ordföranden i nämnden alla af parterne
i saken ingifna handlingar, så ock protokoll öfver hållet förhör och sammanträde
derefter nämnden utan dröjsmål att saken granska och afgöra.
§ 314.
Ej må, vid nämnd, muntligt förhör tillåtas, utan så är. att nämnden, till
närmare utredande af någon omständighet, finner parternes hörande nödigt. Har
öfver något ersättningsanspråk dispacheur sig ej utlåtit, eller är hans utredning i
annat afseende ofullständig och kan det icke, efter dispacheurs börande, af nämnden
76
omedelbarligen rättas; håfve nämnden magt att målet i de delar till ny utredning
af dispacheuren återförvisa. Den nya utredningen varde derefter af dispacheuren
insänd till Rätten, som, efter det parterne lemnats tillfälle att deröfver sig yttra,
handlingarne till nämnden för vidare åtgärd öfverlenmar.
§ 315,
Kommer, under det parternes tvist hos nämnden anhängig är, någon och begär
att hörd varda, förty att saken hans rätt rörer, och visar han skäl dertill;
läte nämnden honom få kunskap om det som i saken förekommit, höre ock parterne
öfver hans påståeude och infordre, der hans anspråk outredt är, dispacheurs yttrande.
Sedan utlåte sig nämnden, i ett sammanhang, öfver den mellankomnes och de förre
parternes talan.
Åberopar mellankonunande part vittnen, att sitt talan dermed styrka, öfver
lemne
nämnden tili Rätten att om sådant förhör i laga ordning besörja. Protokoll
öfver förhöret skall till nämnden aflemnas inom åtta dagar efter det förhöret skett,
såvida det inför Rätten egt rum, eller inom två dagar från det protokollet Rätten
tillhandakommit, der förhöret vid annan domstol föregått.
§ 316.
Vid sakens slutliga pröfning bestämme ock nämnden om och till hvad belopp
rättegångskostnad af tappande part gäldas bör; så ock om parterne, gemensamt
eller endera, skola utgifva det arfvode, hvartill nämnden, i och för sakens handläggning,
berättigad är. Det arfvode vare två procent af den summa, som om
tvistas,
dock så, att etthundra riksdaler är det minsta och femhunda riksdaler det
högsta, som till nämnden i arfvode utgå bör.
§ 317.
Hvad de fleste i nämnden säga, gälle för nämndens beslut. Sedan nämnden
sitt beslut fattat, läte ordföranden det upptecknas och af nämnden underskrifvas
och lemne det sedan till Rättens ordförande, hvarefter Rätten läte det i sitt protokoll
införas och gifve, på grund deraf, dom i saken till parterne ut.
Hvad nämnden beslutit skall till efterrättelse lända; ej må i det beslut ändring
sökas. Der så hända skulle, att nämnden satte skadestånd eller annat, hvarom
den besluta skall, till högre belopp, än som äskadt varit, gälle dock beslutet
ej för mera än detta belopp. Har skadestånd, eller annat, hvarom fråga är, blifvit
till visst belopp medgifvet och varder det af nämnden till lägre bélopp satt;
gånge ändå ut hvad medgifvet var.
De handlingar, hvilka ej till parterne återställas, skola till Rättens vård
öfrerlemnas.
77
§ 318
Viii någon klaga öfver pröfningen af jäf mot dem, sorn i nämnden sutit,
eller påstår någon eljest alt, vid nämndens sättande, ej så tillgått, som nu föreskrifvet
är; den klagan må i vanlig rättegångsordning fullföljas genom besvär, för
hvilkas ingifvande tiden räknas från den dag Rätten slutligt utslag i saken gifvit.
Varder sådan klagan gillad, förfalla all verkan af nämndens beslut och förordne
Hofrätten att nämnd ånyo sättas skall. Ej må Hofrätt till pröfning upptaga jäf,
som vid Rådstugurätten ej framstäldt varit, innan nämnden sitt beslut gaf.
§ 319.
Var part, som efter § 507 till val af nämnd kallad blifvit, från Rätten borta,
när nämnden valdes, och vill Iran sedan visa att han då hade förfall, och att ban ej
kunde gifva Rätten det tillkänna; stånde honom fritt att sin vederpart till samma
Rätt instämma inom tretio dagar efter den, till hvilken han för val af nämnd varit
kallad. Gitter han, sedan så stäindt är, bevisningen fullgöra; förfa lie all verkan af
nämndens beslut och late Rätten nämnd ånyo sätta.
^ 520.
Ilar redare eller godsegare afslått sin egendom till borgenärers förnöjande, du
skall hvad lag i sådant fall stadgar, gälla i afseende å upptagande af tvist om
förmånsrätt enligt denna lag.
§ 321
Till de skiljomän, som i §§ 10, 24, 80, 87, 95 och 272 onrförmälas, skola
parterne utse en hvardera, hvarefter de sålunda utsedde gemensamt välja den
tredje. Undandrager sig part alt utse skiljomän, eller kunna de utsedde ej om
valet sig förena, eger närmaste Magistrat elter Underrätt att derom förordna.
Hvad de fleste skiljomännen säga, skall, änskönt någondera parten vill söka
domaren, gå i verkställighet, med mindre domaren eller Konungens Befallningshafvande
annorlunda förordnar.
§ 322.
Brottmål, som elter denna lag afdömas, skola upptagas af Rätten i den ort
inom riket, der brottet timat, eller, der det skett under resa, vid domstol i den
Svenska ort, dit den brottslige först ankommit eller der han eljest träffas kan.
//i/i. till /?. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 3 A/d. 5 Hä/t.
11
STOCKHOLM, TRYCKT HOS Jon. BECKMAN, 1863.
Särskilda Utskottets Utlåtande JVs 3.
1
H:0 «.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af de inom Riks-Stånden gjorda
anmärkningar och fattade skiljaktiga beslut, i afseende
å Utskottets Betänkande Jfs 2, öfver Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer med förslag till
ny Sjölag.
Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva samtliga Riks-Stånden
fattat skiljaktiga beslut i åtskilliga delar af ofvanberörda Betänkande, hvilket i andra
delar åter blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden till
Utskottets förnyade behandling återförvisadt, ehuru, på sätt här nedan närmare
redogöres, Betänkandet till största delen är vordet af Rikets Ständer godkändt;
hvarjemte till Utskottet öfverlemnats, af Högloft. Ridderskapet och Adeln: »att föreslå
sådana jemkningar i de godkända paragrafernas lydelse, som kunde finnas behöfliga
till följd af de förändringar, som de återremitterade paragraferna komme att
undergå;» af Yällofl. Borgare-Ståndet: »att föreslå möjligen erforderliga ändringar
äfven i de delar af lagen, som icke varit föremål för återremiss eller skiljaktiga
beslut,» och af Hedervärda Bonde-Ståndet: »att äfven i afseende å de paragrafer,
hvarom beslut blifvit fattade, föreslå de jemkningar, hvilka i anledning af de särskilda
Ståndens beslut eller återremisser kunde finnas erforderliga»
Alla fyra Riks-Stånden hafva godkänt:
Inledningen till lagförslaget, jemte samtliga rubrikerna och följande §§:
l, 3, 7, 13, 16, 17, 18, 19, 20, 25, 21, 26, 27, 29, 52, 34, 33, 57, 59,
40, 43, 44, 46, 49, 50, 51, 52, 33, 54, 57, 61, 62, 69, 71, 72, 75, 75,
76, 80, 82, 85, 84, 83, 86, 88, 90, 91, 92, 93, 95, 96, 101, 102, 106,
107, 108, 109, 110, lil, 112, 113. 114, 115, 116, 117, 118, 119, 120,
121, 122, 123, 124, 125, 126, 128, 129, 150, 151, 152, 153, 154, 135,
Bih. till R. St. Prot. 1862 6i 1863. 7 Sami. 3 Afd. 4 Häfl. 1
2
Särskilda Utskottets Utlåtande
M 3.
136,
158,
139,
140,
141,
142,
144,
145,
146,
147,
148,
149,
150,
151,
152,
i 35,
134,
155,
156,
157,
138,
159,
160,
161,
162,
163,
164,
165,
166,
2 67,
168,
169,
170,
1 71,
173,
176,
177,
178,
179,
180,
181,
182,
185,
186,
187,
188.
189,
190,
191,
192,
193,
194,
195,
196,
197,
198,
199.
200,
201,
202,
203,
204,
205,
206,
207,
208,
209,
210,
211,
212,
215,
214,
213,
216,
217,
21 8.
219,
220,
221,
222,
225,
226,
227,
228,
229,
230,
231,
232,
235,
236,
237,
239,
240,
241,
242,
243,
248,
249,
250,
251,
252,
235,
254,
255,
256,
257,
258,
259,
260,
262,
263,
264,
265,
266,
267,
268,
269,
270,
271,
272,
273,
274,
275,
276,
277,
278,
280,
281,
282,
283.
284,
285,
286,
287,
288,
289,
290,
291,
292,
294,
295,
296,
297,
299,
500,
501,
505,
504,
305,
306,
307,
508,
309,
310,
311,
512,
513,
314,
315,
516, .
317, ;
518, ;
519, ,
320, 522.
Vidare hafva tre Hiks-Stånd godkänt:
§§ 2, 4. 3, 8. 9. 10, 11, 12, 14, 21, 22. 23, 28, 36, 41, 48, 56, 58,
59, 63, 65, 67, 74. 77, 81, 87, 89, 104, 105, 127, 137, 174, 175, 183,
223, 224, 253 och 298; äfvensom slutligen minst tre Riks Stånd, med någon
ändring i Utskottets förslag, sammanstämmande antagit gg 6, 15, 50, 78, 172,
184 och 295; vid hvilket förhållande och då, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen,
i frågor af förevarande beskaffenhet, tre Stånds beslut utgör Rikets Ständers,
ett Stånds återremiss eller skiljaktiga mening icke lärer föranleda
till någon Utskottets vidare åtgärd än den, som kan erfordras
i anledning af den Utskottet lemnade rätt att föreslå nödiga jemkningar
eller förändringar.
Hvad åter vidkommer de delar af Retänkandet, deruti Riks-Stånden icke fattat
så sammanstämmande beslut att Rikets Ständers mening derigenom kan anses vara
uttryckt, så har Utskottet nu att meddela yttrande i dessa delar och företager hvar
och en af dem de inbegripna, deri jemkningar eller förändrad ordställning föreslås,
i den ordning densamma i Betänkandet förekommer.
§§ 51, 321.
I 31 §, som handlar om befälhafvares skyldighet, att låta besättningen åtnjuta
behörigt underhåll, dock med rätt för befälhafvaren att under resa nedsätta kosten,
om han pröfvar sådant nödigt, hade Utskottet föreslagit den förändring, att besättningen
i sistnämnda fall tillkommande ersättning, som enligt Kongl. Maj:ts förslag
skulle utgå »efter de i sista afgångsorten gällande priser», enligt Utskottets förslag
skall, »der tvist derom uppstår, bestämmas af Gode Män, om hvilkas väljande vare
lag, som i § 321 stadgas.»
Detta btskottets förslag har blifvit godkäodt af tre Stånd, hvaremot Borgareståndet
återremitterat §:n; och som Utskottet vid granskning af de framställda
Särskilda Ulskollels Utlåtande M 3.
3
anmärkningarne funnit, att ett mindre egentligt uttryck blifvit af Utskottet begagnadt
i dess förenämnda förslag, enär meningen dermed varit att öfverlemna bestämmandet
af ifrågavarande ersättnings belopp åt skiljomän på samma sätt, som på flera andra
ställen i denna lag är stadgadt, men i stället bär blifvit begagnade orden »Gode
Män», hvarjemte det vanliga tillägget »och beslutande rätt» blifvit utelemnadt, —
så och med stöd af den Utskottet, på sätt här ofvan är nämndt, lemnade rätt och
då det förslag Utskottet nu framställer ej innefattar någon ändring i sak, får Utskottet
hemställa dels att Rikets Ständer, Ridderskapet och Adeln, Presteoch
Bonde-Stånden med frångående af sina redan fattade beslut,
måtte för sin del stadga, att slutet af ifrågavarande § 31 skall
erhålla följande lydelse:
»sorn, der tvist derom uppstår, bestämmes af skiljomän, om hvilkas
väljande och beslutande rätt vare lag, sorn i § 321 sägs.»
dels ock att i 321 §, som blifvit af alla fyra Stånden godkänd,
måtte komma att införas jemväl hänvisning till § 31.
§ 33.
Denna § har blifvit godkänd af Preste-Ståndet, men återremitterad af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden i det afseende, att skyldigheten
för befälhafvare å fartyg af visst lästetal att, efter föreskrifvet formulär, föra dagbok
under resa utom riket, icke bort till Ryska och Tyska Östersjöhamnarne utsträckas;
hvarförutan särskildt inom Borgare-Ståndet uppmärksamheten blifvit fästad på något
missförhållande emellan de uti det Kongl, förslaget till denna § bestämda trettio —
hvarmed menats s. k. svära — läster och de af Utskottet föreslagna tjugo nyläster,
hvilka sednare ansetts böra efter en noggrannare beräkning nedsättas till femton,
såsom närmare motsvarande den i Kongl. Maj:ts Proposition afsedda drägtighet; och
Utskottet får på grund häraf hemställa,
att Rikets Ständer för sin del måtte, Preste-Ståndet med frångående
af sitt förra beslut, åt § gifva följande lydelse:
Å alla fartyg öfver femton nyläster, som äro destinerade till
andra orter utom riket än hamnar i Östersjön samt Danska och
Norska hamnar på denna sidan om Skagerns fyr och Lindesnäs —
(i öfrigt lika med Utskottets förra förslag).
§ 38.
Denna §, som handlar om sjöförklaring, innehåller 3 momenter, af hvilka de,
två första blifvit af tre Riks-Stånd godkända,
i följd hvaraf Borgare-Ståndets återremiss af dessa båda momenter ej
kan till någon Utskottets åtgärd föranleda.
4
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
Tredje momentet, som innehåller att »sålunda afgifven sjöförklaring utgör icke
hinder för motbevisnings åstadkommande», har blifvit godkändt endast af BondeStåndet,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, att nämnda
stadgande skulle utgå, och Borgare-Ståndet återremitterat jemväl detta moment,
dervid dock något annat yttrande i afseende derå ej afgifvits, än att en ledamot
yrkat momentets uteslutande, men andra ansett det böra qvarstå. Och ehuru
ifrågavarande stadgande, såsom endast upptagande en i och för sig klar och ostridig
lagskipningsregel, visserligen skulle kunna utan olägenhet uteslutas, likväl och som
berörda stadgande, som finnes i det Kongl, förslaget, ej kan vid lagens tillämpning
medföra någon olägenhet och detsamma blifvit godkändt af ett Stånd och jemväl
synes vunnit bifall af pluraliteten inom ett annat, får Utskottet,
"med vidblifvande af sitt förslag, som Bonde-Ståndet godkänt, inbjuda
de öfriga Stånden, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet med
frångående af sina förra beslut, att med Bonde-Ståndet i denna
fråga sig förena.
§§ 42, 45, 47, 70, 94, 97, 98, 99, 238
42 § är godkänd al tre Stånd, men återremitterad af Borgare-Ståndet; och
som Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derå, att i slutet af denna §, deri
Utskottet gjort en obetydlig ändring i Kongl. Maj:ts Proposition, influtit ett mindre
egentligt uttryck så till vida som der talas om »lossningskostnader och andra dermed
förenade umgälder», så och då jemväl blifvit anmärkt, att så väl i förevarande
42 <§, som i öfriga här ofvan uppräknade §§, hvilka blifvit af samtliga eiler åtminstone
af tre Riks-Stånd godkända, ordet »laddning» blifvit begagnadt i stället för
det vanligen och äfven på alla andra ställen i denna lag begagnade ordet »last», får
Utskottet med stöd af den, på sätt här ofvan nämnes, Utskottet
lemnade rätt till jemkningars verkställande, hemställa, att Rikets Ständer
måtte för sin del besluta
dels att slutet af 42 § skall erhålla följande lydelse:
»dock med afdrag af tull samt kostnader för lossning och andra
dermed förenade umgälder».
dels ock att i §§ 42, 43, 47, 70, 94, 97, 98, 99 och 238,
der förekommande orden »laddning», »laddningen» och »laddningens»,
skola utbytas mot »last», »lasten» och »lastens».
§ 55.
I afseende å denna som i två momenter handlar om besättnings skyldighet,
att åtfölja fartyg till annan elier aflägsnare ort, än i förhyrings-kontraktet är uppgifven,
har första momentet blifvit godkändt af Preste- och Bonde-Stånden, och
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
5
återremitteradt af de andra båda Stånden, hvaremot andra momentet blifvit ar PresteStåndel
antaget i enlighet med den af Herr von Ehrenheim afgifna, i Utskottets Betänkande
M 2 å pag. 30 förekommande reservation, men af de tre andra Stånden
återremitteradt; och som någon anmärkning mot första momentet icke blifvit, så
vidt de Utskottet tillhandakomna diskussions-protokoiler gifva vid handen, framställd
hos de Stånd, som återremitterat hela §, samt de åsigter, hvilka inom Stånden blifvit
yttrade i afseende å andra momentet, lämpligast synas kunna förenas genom
antagande af ofvannämnda reservation, som älven efter Utskottets uppfattning uttrycker
hvad i förevarande fall bör stadgas, får Utskottet hemställa,
dels att Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Stånden måtte med
de andra två Stånden förena sig om antagande af första momentet
i denna § i oförändradt skick,
dels ock att Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStånden
måtte, lika med Preste-Ståndet, godkänna det i meranämnda
reservation innefattade förslag och således besluta att förevarande
andra moment måtte erhålla följande lydelse:
»/ dessa fall skall hyran, antingen den är bestämd för tid
eller resa, beräknas efter månad, enligt den i förhyringsorten gångbara
högsta månadshyra till de hamnar, fartyget under hela resan
anlöper, i förra fallet för hela den tid, den förhyrde tjenstgör å
fartyget och intill dess afmönstring sker, och i sednare fallet för
tiden efter fullbordandet af den i kontraktet af talade resan; dock
att, om resan, i förra fallet, slutar inom så kort tid att på delta
sätt bestämd hyra icke uppgår till det belopp, som, för den hän
delse
att hyresaftalet är för resa uppgjordt, motsvarar samma aftal,
hyran ej må utgå med lägre belopp, än som i förhyringskontraktet
förut sagdt var; skolande, i brist af godvilligt åsämjande, sådan
hyra bestämmas af domstol eller, om frågan uppstår utrikes, af
Svensk konsul.
§ 60.
Emot denna som blifvit godkänd af Preste- och Bonde Stånden, men återremitterad
af Borgare-Ståndet och af Ridderskapet och Adeln, det sednare Ståndet
dock endast så vid t angår Usta momentet, har hufvudsakligen blifvit anmärkt, att
den deri befintliga föreskriften om Svensk sjömans rätt, att i vissa fall blifva på
rederiets bekostnad återförskaffad till förhyringsorten, skulle möta svårigheter vid tillämpningen,
enär någon skilnad icke blifvit gjord emellan förhyring å svensk och å utrikes
ort. Utskottet, som utan inskränkning följt den i motivet för förändringen af
Kongl. Maj:ts förslag i denna del uttalade grundsats, nemligen att svensk sjöman,
som genom någon af de i §:n omförmälda händelser blifvit utan eget förvållande
6
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
och mot sin beräkning försatt i overksamhet, borde vara berättigad att i anseende
til! vistelseorten återförsättas i samma ställning, hvari han sig befann då förhyringen
skedde, har likväl ansett sig böra, uppå de under öfverläggningen i ämnet inom
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet framställda skäl, föreslå en förmedling
i denna grundsats och hemställer alltså vördsamt,
att Rikets Ständer för sin del måtte, Preste- och Bonde-Stånden
med frånträdande af sina redan fattade beslut, för l:sta momentet
af denna § antaga följande lydelse:
/ de fall §§ 56, 57, 58 och 59 omförmäla eller om resan
eljest slutar ä annan ort, än der sjöfolket blifvit förhyrdt, skall,
då förhyringen egt rum i svensk hamn, rederiet vara förbundet att
bekosta svenskt sjöfolks underhåll och resa till förhyringsorten, der
ej tjenst å annat till samma eller närbelägen ort bestämdt fartyg
kan beredas, då det åligger rederiet att bekosta sjöfolkets resa från
detta fartygs bestämmelseort till förhyringsorten, om dessa orter äro
skilj da. A utrikes ort förhyrdt svenskt sjöfolk, som i de fall åbe
ropade
§§ förutsätta, på sådan ort afmönstras, skall, derest ej
annorlunda öfverenskommet är eller tjenst å annat lill Sverige bestämdt
fartyg erhållas kan, vara berätligadt att på rederiets bekostnad
fortskaffas till närmaste svenska hamn. Ej vare dock någon
af besättningen, antingen han å inrikes eller utrikes ort förhyrd
blifvit, skyldig att å annat farly emottaga tjenst i annan egenskap
eller på mindre förmånliga vilkor, än dem, under hvilka han
förhyrd varit å det fartyg, hvarifrån afmönstringen skett.
Och som 2:dra mom. blifvit af tre Stånd godkändt,
lärer Borgare-Ståndets återremiss i denna del ej till någon Utskottets
vidare åtgärd föranleda.
§ 64.
Denna §, som innehåller föreskrifter om vården af sjuk sjöman och består af
två momenter, har blifvit i sin helhet godkänd af Preste-Ståndet, men återremitterad
af Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet, hvaremot Bonde-Ståndet godkänt
första momentet, men återremitterat det andra.
Hvad angår första momentet, som således blifvit af Preste- och Bonde-Stånden
godkändt, så har någon anmärkning deremot ej eller blifvit framställd hos Ridderskapet
och Adeln, i följd hvaraf och då de anmärkningar, hvilka blifvit gjorda i
Borgare-Ståndet, ej synas Utskottet böra föranleda någon ändring i detta moment,
men Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derå, att här begagnals ordet vskeppet»
i. stället för det öfver allt eljest i denna lag förekommande ordet »fartyget»,
Särskilda Utskottets Utlåtande JVi 3.
7
Utskottet får[ hemställa, att Rikets Ständer måtte för sin del antaga
delta moment sådant det i Utskottets förra förslag blifvit affattadt,
endast med ändring af ordet »skeppet» å sista raden till »fartyget».
Beträffande andra momentet, som blifvit godkändt endast af Preste-Ståndet,
men återremitteradt af de tre öfriga Stånden, så finnas i afseende å den härå intagna
bestämmelse, att, om sjuk sjöman qvarlemnas å utrikes ort, kostnaderna lör
hans vård skola utgöras af rederiet, så framt nemligen de ej af sjömannen sjelf
kunna bestridas, motiverna till det Kongl, förslaget innehålla: att man »för att lindra
rederiernas tunga i berörda fall intagit anförda stadgande, för hvilket dessutom
hemtats stöd af en likartad föreskrift i Tjenstebjonsstadgan» i fråga om sjukt tjenstehjon.
De ledamöter af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, hvilka i detta
ämne sig yttrat, hafva åter uttalat den åsigt, att det ej vore med billighet förenligt
att belasta en i Ijensten insjuknad och i ett främmande land qvarlemnad sjöman
med kostnaden för sin vård, äfven om han förmådde bestrida densamma med
egna tillgångar, helst sjukdomen ofta vore att tillskrifva de ansträngningar, som en
sjöman framlör ett tjenstehjon, måste i tjensten sig underkasta; hvaremot inom Borgare-Ståndet
meningarne synas hafva varit delade; och då Utskottet vid öfvervägande
häraf ej kunnat frångå giltigheten af de hos Ridderskapet och Adeln och BondeStåndet,
på sätt ofvan omförmäles, anförda skäl till förmån för sjöman, som insjuknat
och måst å utrikes ort qvarlemnas, får Utskottet
hemställa att Rikets Ständer måtte, Preste-Ståndet med frånträdande
af sitt förut fattade beslut, för 2:dra mom. uti ifrågavarande § an
taga
följande lydelse:
Bar sjuk sjöman blifvit qvarlemnad å utrikes ort. utgöras
kostnaderna för hans vård af rederiet, hvilket det åligger ombesörja
hans hemförskaffande, på sätt i § 60 är stadgadt.
§ 66.
Denna §, som blifvit godkänd af Preste-Ståndet, men återremitterad af öfriga
Riks-Stånd, är af följande lydelse:
»Dör sjöman i rederiets tjenst, hafva vederbörande sterbhusdelegare rätt till hans
innestående byra efter afdrag af begrafningskostnaden, som bör af rederiet utgöras.»
Under öfverläggningen inom de Riks-Stånd, hvilka återremitterat §:n, hafva
anmärkningar blifvit gjorda emot ordställningen, som ansetts mindre tydligt uttrycka
meningen, hvaremot i sjelfva saken endast den frågan synes hafva uppstått huruvida,
för den händelse att den innestående hyran vore otillräcklig att dermed bestrida
begrafningskostnaden, rederiet vore skyldigt att af egna medel fylla bristen äfven i
det fall, att den aflidne jemväl efterlemnat annan egendom, med hvilken en sådan
brist kunde godtgöras. Då emellertid meningarne i dessa afseenden varit delade,
8
Särskilda Utskottets Utlåtande -M 3.
har Utskottet, som för sin del funnit med vanlig rättsgrund öfverensstämmande, att,
på sätt ock §:n innehåller, en afliden sjömans innestående hyra må till begrafningen
användas, men att deremot, med afseende å den särskilda ställning, hvari han måste
anses hafva stått till rederiet, ej synes med billighet förenligt, att uti ifrågavarande
fall uppkommen brist skulle få betäckas med annan den aflidne tillhörig egendom,
ansett sig böra till Rikets Ständer hemställa,
att Rikets Ständer måtte, Preste-Ståndet med frånträdande af sitt
förut fattade beslut, för denna § antaga denna lydelse:
Dör sjöman i rederiets tjenst, håfve hans sterbhusdelegare samma
rätt till hans innestående hyra, som till hans öfriga egendom, sedan
begrafningskostnaden först godtgjord blifvit. Förslår ej sjömannens
innestående hyra till godtgörande af nämnde kostnad, åligge rederiet
att fylla bristen.
§ 68.
Af denna §, som handlar om befälhafvares bestraffningsrätt i afseende å besättningen,
bar Borgare-Ståndet återremitterat första momentet, hvaremot de tre andra
Slånden godkänt Utskottets förslag i denna del, endast med uteslutande af ordet
»skälig»,
och kan vid sådant förhållande Borgare-Ståndets återremiss ej till
någon Utskottets åtgärd föranleda.
Andra momentet har blifvit god kändt af Ridderskapet och Adeln och PresteStåndet,
men återremitteradt af de andra två Stånden, af Bonde-Ståndet på det föreskrift
af enahanda syftning, som förslaget nu innehåller för befälhafvare, som är
skyldig att föra dagbok, jemväl måtte meddelas för befälhafvare, som ej är dertill
förbunden. Men som detta moment är af två Stånd godkändt, och sådan föreskrift,
som Bonde-Ståndet önskat, ej synes af behofvet påkallad, får
Utskottet inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att med de andra
* begge Stånden om antagande af detta moment i oförändradt skick
sig förena.
§ 79.
Denna § är godkänd af Preste- och Bonde-Stånden, men återremitterad dels
af Ridderskapet och Adeln, som, jemte anmärkning att de å sista raden i första
mom. förekommande orden »Sön- och» borde utgå, ansett att det i andra mom. bestämda
ersättningsbelopp för öfverliggedagar af 1 R:dr SO öre om dagen vore allt
för högt, och dels af Borgare-Ståndet, hufvudsakligen i enahanda syftning.
Utskottet, som i följd af återremisserna ånyo tagit ifrågavarande stadgande i
öfvervägande, och äfven förskaffat sig upplysningar Irån sakkunnige personer, har
dervid
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
9
dervid funnit att den bestämda ersättningen för öfverliggedagar skäligen må anses
något för högt tilltagen, hvarföre och med ledning af hvad Utskottet inhemtat angående
den ersättning, sorn nu erlägges eller anses skälig, samt då med beslut, som
blifvit af Rikets Ständer fattadt i afseende å andra §§ i Lagen, öfverensstämmer,
att orden »Sön- och» i första mom. böra utgå, Utskottet får
hemställa, att Rikets Ständer för sin del måtte, Preste- och Bonde
Stånden
med frångående af sina redan fattade beslut, stadga, dels
att orden »Sön- och» i första momentet höra utgå, dels ock att orden
»en Riksdaler 30 öre» i andra momentet skola ändras till »en
Riksdaler».
§ 100.
Denna §, som innehåller bestämmelse på hvad sätt dels befälhafvares och last—
emottagares, dels befälhafvares och befraktares, rättigheter och skyldigheter böra be
dömas
efter utfärdade certepartier och konnossementer, när stridighet mellan sådana
handlingar förefinnes m. m., har blifvit godkänd af Preste- och Bonde-Stånden,
men återremitterad af de andra Stånden på grund af förment otydlighet i de
i §:n förekommande stadganden; och som ostridigt synes, att, på sätt anmärkt blifvit,
vid jemförelse mellan första punkten och den sista, svårighet uppstår att enligt
§:ns nuvarande lydelse afgöra huru förfaras skall då ett certeparti, sorn blifvit i ett
visst hänseende åberopadt i konnossementet, finnes så väl deri som jemväl i andra
hänseenden mot samma konnossement stridande och §:n äfven i öfrigt torde kunna
påkalla förändrad uppställning, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer för sin del måtte, Preste- och Bonde-Stånden
med ändring af sina redan fattade beslut, antaga ifrågavarande §
med följande lydelse:
Rättsförhållandena mellan befälhafvare och befraktare bestämmas
genom fraktaftalet. Befälhafvares och lastemottagares rättigheter
och skyldigheter bedömas enligt konnossementet; dock att, om
detsamma i någon omständighet hänvisar till fraktaftalet, del sednare
skall i denna del vara mot lastemottagaren gällande. Aro
fraktaftalet och konnossementet i något afseende mot hvarandra
stridande, håfve konnossementet derutinnan vitsord. Ej vare befälhafvare
berättigad alt emot lastemottagare invända att han tecknat
konnossementet i god tro och under löfte om inlaslning af de
varor, d hvilka det lyder.
§ 103.
Denna <§, som blifvit godkänd af Preste- och Bonde-Stånden, är deremot återremitterad
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, så vidt de till Utskot
Bih.
till R. St. Prot. 1S62 & 1863. 7 Sami. 3 Afd. 4 Häft. 2
10
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
tet inkomna diskussions-protokoiler gifva vid handen, dock endast med afseende å
åtskilliga i §:n förekommande ord och ordställningar, hvilka skulle vara mindre lämpliga.
Men då §:n blifvit af två Stånd godkänd, får Utskottet, som ej funnit något
lämpligare sätt att uttrycka de stadganden, som §:n innehåller, och emot hvilka i
öfrigt någon anmärkning ej blifvit gjord, med vidhållande af sitt förslag,
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet att derom
med Med-Stånden sig förena.
§ 143.
Denna §, som handlar om hvad som ersättes i gemensamt haveri, är af Rikets
Ständer godkänd, utom hvad angår 6 punkten, deri Utskottet tillstyrkt ett tillägg
till Kongl. Maj:ts Proposition af följande lydelse:
»Sistnämnda kostnad utgår och beräknas äfven till förmån för eller efter den,
som i fartygets tjenst blifvit, i följd af arbete vid gemensamt haveri, skadad eller
ljutit döden».
Detta tillägg hafva Preste- och Borgare-Stånden godkänt, hvaremot Ridderskapet
och Adeln, som bifallit Kongl. Maj:ts Proposition, således beslutat att tillägget
skulle utgå, samt Borgare-Ståndet återremitterat denna punkt, med anmärkningar
dels emot innehållet, dels emot redakt.ionen af nämnda tillägg; men som de skäl, hvilka
anförts, dels för tilläggets uteslutande, dels för förändring af dess lydelse, ej kunnat
rubba Utskottets åsigt om lämpligheten af dess förslag, hvilket blifvit godkändt af
två Stånd, får Utskottet, med vidblifvande deraf,
inbjuda ej mindre Ridderskapet och Adeln, att med frångående af
sitt fattade beslut, än äfven Borgare-Ståndet, att uti ifrågavarande
hänseende med Med-Stånden sig förena
§ 234.
Denna §, som handlar om de olika förbehåll, hvarunder försäkring kan afslutas,
har blifvit godkänd af Preste- och Bonde-Stånden, men återremitterad af de
andra två Stånden, hvilkas anmärkningar dock, så vidt de Utskottet tillbandakomna
diskussions-protokoiler gifva vid handen, endast afsett 5 mom. i §:n, deraf man
önskat en förändrad redaktion; men som §:n är vorden af två Stånd godkänd och
de framställda anmärkningarne, utom i hvad de hänvisa till ett redan vid ärendets
förra behandling i Utskottet framstäldt och då ej godkändt, men såsom reservation
Utskottets Betänkande bifogadt redaklionsförslag, endast blifvit i så allmänna ordalag
framställda, att Utskottet af desamma ej funnit någon ledning för en bättre uppställning
af §:n, får Utskottet,
med vidhållande af sitt förra förslag, inbjuda^Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet, att derom med de öfriga två Stånden sig
förena.
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
11
§§ 244, 245, 246, 247.
Samtliga dessa §§, hvilka godkänts af Preste- och Bonde-Stånden, hafva blifvit
återremitterade af Bidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, dock endast för
att erhålla en förändrad ordalydelse i dessa §§, hvilka i sitt närvarande skick förmenats
ej vara i lämpligt lagspråk affattade, och i hvilket afseende särskildt i Borgare-Ståndet
anmärkts, att det i §§:na förekommande ordet >:tota!» borde utbytas
mot något annat, helst Svenskt ord. Men som lämpligare lydelse, dertill förslag i
öfrigt ej blifvit framstäldt, icke för Utskottet erbjudit sig, och hvad angår ordet
»total» svårigheter mött att finna lämpligare uttryck än detta, som i förevarande fall
allmänt begagnas såsom en känd term, och på flera andra ställen i denna Lag förekommer,
får Utskottet,
med vidblifvande af sitt utaf två Stånd godkända förslag, inbjuda
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, att med Med-Stånden
sig derom förena.
§ 261.
Denna § är godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvaremot
Borgare- och Bonde-Stånden återremitterat densamma på grund af anmärkningar emot
stiliseringen af första morn.; och får Utskottet, som jemväl anser §:n böra förbättras,
men ej funnit skäl alt förändra det deruti förekommande uttrycket »åtgärd
af högre hand», som finnes på flera ställen i nu gällande lagar, hemställa,
att Rikets Ständer måtte, för sin del, Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet med frångående af sina förra beslut, åt §:n gifva
följande lydelse:
»Varder fartyg eller gods lagdt under embargo eller uppbringadt
eller anhållet genom någon annan åtgärd af högre hand, eller
taget af sjöröfvare, och blifver ej fartyget eller godset frigifvet inom
sex månader etc. (lika med Utskottets förra förslag).
§ 279.
Denna § är godkänd af Preste- och Bonde-Stånden, men deremot återremitterad
af de öfriga båda Stånden, hvilka dock ej haft annan anmärkning emot .§:n,
än att redaktionen deraf skulle vara mindre tillfredsställande; Och får Utskottet,
som jemväl finner att ordalagen i §:n kunna tåla någon jemkning, af sådan anledning
hemställa,
att Rikets Ständer för sin del måtte, Preste- och Bonde-Stånden
med frångående af sina förra beslut, åt §:n gifva följande lydelse:
»Har fartyg i gemensamt haveri, eller till följd af någons vållande,
gått förloradt, eller blifvit skadadt, eller har frakt på sådant
12
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
sätt helt och hållet eller till någon del gått förlorad, skola de här
ofvan nämnda fordringsegare hafva samma rätt till de rederiet tillkommande
ersättningar, som till fartyget och frakten».
§ 502.
Denna §, som handlar om laga domstol i Sjörättsmål, har icke vunnit bifall
af något Riks Stånd. Preste-Ståndet har antagit Kongl. Maj:ts nådiga förslag i
denna del, innefatladt i 302 och 303 §§'na i den Kongl. Propositionen, och de öfriga
Stånden hafva återremitterat hela §:n, Ridderskapet och Adeln samt Bonde
Ståndet,
efter hvad öfverläggningarne gifva vid handen, för att få densamma affattad
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det Kongl. Förslaget, hvaremot Borgare-Ståndet
synes hafva godkänt den princip, som ligger till grund för Utskottets förslag, men
önskat förändrad redaktion deraf.
Utskottet har i följd häraf åter förehaft denna fråga, och dervid ånyo tagit i
öfvervägande, å ena sidan, de svårigheter, som kunna och måste uppkomma genom
Sjörättsmålcns behandling vid landtdomstolarne, och, å andra sidan, den betänklighet,
som mott för antagande af den föreslagna förändringen, att sådana mål skulle
uteslutande handläggas vid Rådstufvurätterna, hvarigenom å landet, möjligen långt
från stad, bosatte personer alltid skulle såsom svarande i Sjörättsmål blifva nödgade
att infinna sig vid stadens domstol; Och har Utskottet ansett de skiljaktiga menin
gar,
som härom inom Riks-Stånden yppat sig, lämpligast kunna sammanjemkas genom
antagande af Kongl. Maj:ts Förslag med endast ett tillägg till första momentet,
hvarigenom s. k. optionsrätt i viss mån skulle komma att ega rum och derigenom
de befarade svårigheterna till största delen afhjelpas; och får Utskottet på grund
häraf hemställa,
alt Rikets Ständer för sin del måtte, Preste-Ståndet med frångående
af sitt redan fattade beslut rörande ifrågavarande § 302, för densamma
antaga följande lydelse:
Uppstår tvist om fartygs byggande eller förande, tjenstebefattning
derå, sjöfolks aflöning, rätt till fartyg eller lill gods, som i
fartyget är, eller sådant efter denna Lag utgående skadestånd, hvil
ket
ej tillhörer dispacheurs urskiljande, gånge tvisten till domstol i
den ort, der fartyget finnes eller svaranden sitt hemvist häfver,
eller till Rådstufvurätten i stad, som endera af dessa orter närmast
är.
Ilufvudredarens hemvist vare rederiets. Finnes ej hufvudredare,
dä räknas för rederiets hemvist den ort, hvarest fartygets störste
delegare, eller, om flere ega de större men sins emellan lika lotterna,
endera af samma delegare har sitt hemvist.
Särskilda Utskottets Utlåtande JV1 3.
13
Ar, för upptagande af tvist, som skall efter denna Lag bedömas,
öfverenskommelse parterna emellan träffad om viss ort, då
må ock domstolen i den ort sökas.
1 de mål, der fråga är om anspråk på fartyg eller frakt, till
följd af befälhafvarens görande eller låtande, må man söka honom
eller rederiet, eller ock begge; och vare i sednare fallet den Rätt
behörig, der endera är skyldig att svara.
Stockholm den 13 Oktober 1863.
Reservationer:
Af Herr af Ström, C. F.:
Mt
^
66. »Då afliden sjömans innestående hyra utgör en boets fordran, hvilken,
likasom den adidnes öfriga tillgångar, skall, efter afdrag af boets skulder, tillfalla
hans sterbhusdelegare, anser jag det icke vara behöfligt att i Sjölagen införa stadgande
om en sådan, sterbhusdelegare enligt allmän lag tillkommande rättighet. Jemlikt
ännu gällande och tillämpadt cirkulär af den 29 Augusti 1781, må en å utrikes
ort afliden sjömans efterlemnade qvarlåtenskap försäljas och användas till bestridande
al kostnaden för hans begrafning, och i öfverensstämmelse med denna föreskrift
synes äfven hafva varit skäligt stadga, att icke allenast sjömannens innestående
hyra, utan äfven hans öfriga å dödsorten efterlemnade qvarlåtenskap skulle få till
godtgörande af begrafningskostnaden utgå; men då ett sådant stadgande skulle kunna
anses stå i strid med bestämmelserna i den af samtliga Riks-Stånden redan godkända
§ 32 af Sjölags—förslaget, finner jag mig i följd af denna omständighet icke
kunna framställa något yrkande i nyss antydda syftning. Lydelsen af åberopade §
angifver emellertid, att deruti endast afses afliden sjömans begrafning å utrikes ort,
och i enlighet dermed har jag ansett, att i nu förevarande § stadgandet om begrafningskostnadens
ersättande bör inskränkas till det lall att begrafningen sker å främmande
ort. Enär likväl <j mindre med föreskriften i sednare momentet af förslagets
§ 64 närmare öfverensstämmer, utan ock af billighet påkallas, att den enligt
ifrågavarande § 66 rederierna åliggande skyldighet att godtgöra kostnaden för begrafning
af en i rederiets tjenst afliden sjöman, äfven utsträckes till sjöman, hvilken
å utrikes ort dör i sjukdom, som förauledt hans afmönstring från svenskt fartvg,
får jag af sådan anledning och på grund af hvad jag ofvan anfört föreslå, att § 66
må erhålla följande lydelse:
14
Särskilda Utskottets Utlåtande JVs 3.
Dör sjöman ä utrikes ort i rederiets tjenst, eller i sjukdom,
som föranledt hans afmönstring från svenskt fartyg, och förslår ej
den aflidnes i dödsorlen efterlemnade hyra till begrafningskostnaden,
åligge rederiet alt fylla bristen.»
Af Herr Börjeson:
»Vid den förnyade behandling af vissa delar i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
om antagandet af en ny Sjölag, som, i följd af Riks-Ståndens återremisser, egt
rum hos Särskilda Utskottet, bar jag — som af en angelägen resa till hemorten
i sistlidne Augusti, efter erhållen permission, varit förhindrad att deltaga i justeringen
af det då uppsatta betänkandet och anmäla reservationer i åtskilliga delar, deruti
jag icke kunnat instämma i de åsigter Utskottets pluralitet omfattat, men hvaruti
numera Riks-Stånden fattat definitiva beslut — i nedannämnda punkter haft meningar,
stridande mot Utskottets. Och får jag dessa mina meningar här alltså reservationsvis
framlägga:
§ 55.
I första punkten förpligtas förhyrd sjöman, att följa fartyget till den svenska
hamn, der lossning slutar. Då emellertid sjömannens rätt är att från nämnda ställe
blifva på rederiets bekostnad förskaffad till förhyringsorten, men fall otvifvelaktigt
kunna förekomma, att fartyget, efter afiastningen, skall afgå till sistnämnda ort eller
något ställe närmare derintill, har jag ansett skyldig omtanka om rederiets bästa
fordra, att sjömannen för sådan händelse tiliförbundes fartyget dit åtfölja; i öfverensstämmelse
hvarmed jag föreslagit att punkten måtte erhålla följande tillägg: »dock
att, om fartyget från denna hamn till annan inländsk ort afgår, i sistnämnda ort
förhyrd sjöman åligger att fartyget dit åtfölja, vid förlust af den hemför skaffning srält,
hvarom i 60 § för mäle s.
Vidare stadgas i denna §, att om, efter fullbordande af den med förbvrd sjöman
aftalade resa, fartyget går vidare till utländska hamnar, sjömannen måste fartyget
dit åtfölja; men då meningen med detta stadgande icke är att berörda tvång
på sjömannens fria vilja skall få utöfvas efter den aftalade resans verkställande till
så väl tour som retour, har jag ansett orden »fullbordad resa» här icke uttrycka
hvad lagstiftaren egentligen menar. Jag har således trott att nämnde ord bort utbytas
mot andra, hvilka mera exakt framhölle stadgandets syftning, och i sådant
alseende föreslagit, att meningen »efter fullbordandet af den i kontraktet aftalade resa»
skulle utgå och i stället insättas orden efter framkomsten till den i kontraktet omtalade
utländska ort.
Angående hyran i omförmälda fall är jag af den tanke, att sjömannen bör sjelf
få afgöra, antingen den skall utgå efter månad eller för hela resan, och att följaktligen
sista momentet i förevarande § borde gifvas denna lydelse: »/ dessa fall skall
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
15
hyran, äfven om den i kontraktet vore bestämd för resa, när den förhyrde det
påstår, beräknas efter tid ända från förhyringens början och utgöras med den i
förhyringsorten gångbara högsta månadshyra till de hamnar, hvilka fartyget under
hela resan anlöper; skolande, i brist af godvilligt åsämjande om hyrans belopp,
detta bestämmas af domstol eller, om frågan uppstår utrikes, af svensk konsul.
§ 66.
Då meningen med denna paragraf icke är någon annan, än att bestämma af
hvilken kostnaden för afliden sjömans begrafning skall utgöras, har jag ansett paragrafen
böra erhålla denna lydelse: kostnaden för död sjömans begrafning, hvilken
blifvit ombesörjd på sätt § 32 bestämmer, ansvaras af rederiet, som dock härför
eger godtgöra sig af den aflidnes innestående hyra, så långt den räcker.
§ »oo.
Under antagande, att uttryckligt stadgande i lag ej erfordras derom, att befäl—
halvares och befraktares inbördes rättigheter och skyldigheter skola bedömas efter
fraktaftalet eller rättsförhållandena mellan befälhafvare och lastemottagare efter konnossementet,
enär sådant torde ligga i sakens natur; men deremot betydelsen af
konnossementet i hvad befälhafvares förpligtelser till lastemottagare angår torde böra
på ett mera oförtydbart sätt bestämmas, har jag velat åt denna § föreslå följande
lydelse: »Aro fraktaftal och konnässement mot hvarandra stridande, håfve konnossementet
härutinnan vitsord. Befälhafvares invändning, att konnossementet tecknats i
god tro, galle ej till minskning i lastemottagares rätt, då denne är annan person
än befraktaren eller aflastaren.»
Af Herr Lundberg:
33 §. »Då man ansett att förande af dagbok å fartyg, som afgår till någon
ort vid Östersjön, icke bör föreskrifvas, torde den nu af Utskottet föreslagna ändring,
att dagbok, såvida den med afseende å destinationsorten erfordras, skall finnas
å fartyg öfver 75 i stället för 20 nyläster, egentligen komma att röra sjöfarten till
Norge; och enär jag för min del tror, att snarare befrielse från förande af dagbok
bort härvid, åtminstone likaväl som vid segling till ryska östersjöbamnar, medgifvas,
hemställer jag vördsammast, att, om icke föreskriften beträffande 20 nyläster, enligt
hvad förut af Utskottet föreslagits, bibehålles och godkännes, ifrågavarande del af 33
§ måtte erhålla följande lydelse:
A alla fartyg öfver femton nyläster, som äro destinerade till andra orter utom
riket än Aorge, hamnar vid Östersjön eller Danska hamnar på denna sidan om Skagerns
fyr, skall finnas en etc.
16
Särskilda Utskolleis Utlåtande JW 3.
79 §. Sedan Utskottets förslag, att uti 78 § skulle införas det stadgande,
att i det bestämda antalet liggedagar inberäknas icke de dagar, under hvilka lastning
eller lossning ej kunnat ske till följd af storm eller andra naturhinder, väl bifallits
af Rikets Ständer eller tre Riks-Stånd, men derefter två af dessa, uppå inbjudning
af ett annat Riks-Stånd, förenat sig derom, att nämnda stadgande borde utgå, hvilket,
enligt hvad Utskottet förklarat, bör anses för Rikets Ständers gällande beslut,
har jag, enär särdeles beträffande fartyg liggande å öppen redd och vid årstid med
kortare dagar och svår väderlek, lastning eller lossning nog stundom omöjligen skulle
kunna under sammanräknade bestämda liggedagarne och öfveriiggedagarne verkställas
och någon tillökning af de förra nu icke kunde ifrågasättas, föreslagit, att öfverliggetiden
måtte, utöfver hvad i den af två Riks-Stånd återremitterade 79 § stadgas,
något förlängas; och torde jag till stöd för denna, af särskilde ledamöter inom Utskottet,
ehuru icke af dess pluralitet, gillade åsigt, få anföra: att uti 78 § liggedagarne,
beräknade efter ny läster, blifvit bestämda till icke flera än i norska sjölagen
finnas utsatta för lika många kommersläster, oaktadt dessa äro så betydligt mindre
än nyläster, att en nvläst utgör omkring lf kommersläst; att 7 kap. Skeppslegobalken
af nu gällande svenska Sjölag innehåller, att, om ej annorledes är aftaladt, »vare då
skepparen skyldig bida femton dagar öfver den dag, som till iulastningens fullbordan
satt var»; att enligt tyska Sjölagen (art. 569 och 596) öfverliggetid, som icke
blifvit till längden genom öfverenskommelse bestämd, skall utgöra fjorton dagar; och
att 48 § af norska sjölagen stadgar: »Har Belragteren begyndt att levere Ladningen
inden Udlöbet af Liggeaagene, bör Skipperen oppebie Overliggedagenes Udlöb,
forsaavidt desse ere bestemte, eller i Mangel heraf blive liggende i 7 Dage efter
Udlöbet af de ovennaevnte Terminer, om der endog ikke fortssttes med at levere
Ladningen; men fortstettes der uopholdelig med Ladningens Levering, maa han, uanseet
at de naevnte Terminer ere udlöbne, blive liggende indtil Skibet er tilladet.»
På grund häraf vågar jag vördsammast hemställa, huruvida icke öfverliggetiden
må bestämmas så, att den finge utgöra för mindre fartyg eller ett af till och med
30 nyläster sju dagar och för större fartyg eller ett af 250 nyläster fjorton dagar,
för vinnande af hvilket ändamål, med bibehållande af den föreslagna graderade beräkningen
efter liggedagarnes halfva antal med tillägg af fyra dagar, möjligen kunde
åt lista mom. af 79 § gifvas följande förändrade lydelse:
Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör utgå, ankomme
på särskildt aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må öfverliggedagar ej med flere
än fyra öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i § 78 eller i fraktaftalet
blifvit bestämda. I öfverliggedagarnes antal inberäknas helgedagar.
Beträffande 254 §, i afseende hvarå jag tror, att Utskottets till vägagående nu ej
eller varit sådant, som erfordrats för närmare och rigtigare uppfattning af hvad samma
§ afser, åberopar jag min vid Utskottets Betänkande Jtä 2 afgilna reservation, äfvensom
hvad deruti rörande 55, 60, 105, 143 och 502 §§ finnes anmärkt.
Särskilda Utskottets Utlåtande M 3.
17
Om iin, med anledning af Utskottet, genom särskilda Riks—Stånds förklaranden,
lemnad rättighet att föreslå ändringar uti jemväl de §§, som icke till följd af RiksStåndens
fattade beslut ovilkorligen borde blifva föremål för Utskottets ytterligare
behandling, Utskottet må ansett sig i öfrigt icke ega skäl att företaga någon vidare
åtgärd, tror jag dock, att de anmärkningar, som vid af Borgare-Ståndet återremitterade
225. 224 och 253 §§ blifvit gjorda på grund af jemförelse med 824, 825
och 845 art i tyska sjölagen, hvarifrån samma §§ hufvudsakligen äro hemtade,
varit af beskaffenhet att påkalla redaktionsförändringar till förekommande deraf, att åt
berörde §§ eiler 3 och 5 mom. af 223 j§, i mom. af 224 § och sista mom. af
235 § skulle kunna gifvas en annan mening, än som varit afsigten att deruti
inlägga.»
Med Herr Lundberg instämde Herr Doktor Säve i hvad angick 79 §:n.
Af Riksdagsfullmägtigen Matts Pehrsson från Stockholms län:
Mot §79. Att då denna § blifvit af två Stånd godkänd, ersättningen för
öfverliggedagarne bort bibehållas vid det belopp, Utskottet i Betänkandet JVs 2 föreslagit
; — och att han, beträffande § 100, förenade sig i Herr Börjesons reser
vation.
Herr Carlson lät anteckna, att han i denna Utskottets slutliga behandling af
ärendet icke deltagit.
ti,h. till Ii St. Prut. ISO 2 A 1863. 7 Sami. 3 Afd. 4 Haft. 3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1863.
Särskilda Utskottets Memorial M 4.
1
lif:O 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Oktober 1865, kl. i e. m.
Memorial, med förslag till votering s-propositioner, i följd af
Riks-Ståndens olika beslut vid behandlingen af Utskottets
Utlåtande J}° 3, i anledning af de inom Riks-Slånden
gjorda anmärkningar och fattade skiljaktiga besluti afseende
å Utskottets Betänkande J\° % ofver Kongl. Maj:Is
nådiga Proposition till Rikets Ständer med förslag till ny
Sjölag.
Sedan Utskottet uti sitt Betänkande JVs 2 för Rikets Ständer framlagt ett
förslag till ny Sjölag, som i viss män afvikit från det af Kongl. Maj:t i samma
ämne afgifna förslaget, samt Riks-Stånden, vid behandlingen af berörda Betänkande,
i åtskilliga delar deraf fattat skiljaktiga beslut och i andra delar detsamma till
Utskottets förnyade handläggning återförvisat; så har Utskottet, genom sitt Utlåtande
J\,I 3, med besvarande af anmärkningarne, dels sökt sammanjemka de stridiga
meningarne och dels föreslagit de förändringar, hvilka antingen varit föranledda
af återremisserna eller eljest, och på grund af den Utskottet lemnade rätt
till jemkningars verkställande, funnits vara af behofvet påkallade.
Af Utskottets framställningar i dessa afseenden hafva till dem, som angå §§
31, 33, 42, 43, 47, 33. 60, 64, 68. 70, 79, 94, 97, 98, 99, 100, 103, 143,
234, 238, 244, 243, 246, 247, 261, 279, 502 och 521, minst tre Riksstånd
lemnat bifall, så att Utskottets förslag i dessa delar numera utgör Rikets
Ständers beslut; hvaremot, i hvad rörer §§ 38 och 66, sådant beslut ej kunnat
åstadkommas; Och enär, vid sådant förhållande, jemlikt 73 § Riksdags-ordningen,
omröstning emellan de härutinnan af Riks-Stånden uttalade olika meningar mäste
i förstärkt Utskott ega rum, får Utskottet för detta ändamål nu afgifva förslag till
voterings-propositioner, uti hvilka med kursiv stil blifvit utmärkt i hvad mån de
meningar, som sålunda böra komma under omröstning, äro från hvarandra skiljaktiga.
Bih. till R. St. Prof. 1862 A 1865. 7 Sami. 3 Afd. 5 Höft.
2
Särskilda Utskottets Memorial M 4.
§ 38.
På sätt Utskottets här ofvan åberopade utlåtande innehåller, är i denna §,
som handlar om sjöförklaring, nu endast fråga om tredje momentet, som Borgareoch
Bonde-Stånden godkänt, men Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet ur
lagen uteslutit. För den händelse sistnämnda två Stånd fortfarande vidhålla sina i
denna del fattade beslut, får Utskottet vördsamt framställa följande
Voterings-projposition JM 1.
Den, som vill att, på sätt Utskottet, i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition,
föreslagit samt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, 3 mom. af § 38,
som är af följande lydelse:
»Sålunda afgifven sjöförklaring utgör icke binder för motbevisnings åstadkommande;»
skall
i den nya sjölagen qvarstå, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva fattat det beslut, att omförmälda
stadgande skall ur lagen uteslutas.
§ 66.
I afseende å denna §, deruti föreskrifter blifvit meddelade, angående rätt till
afliden sjömans innestående hvra och utgörandet af begraliiingskostnaden, hafva
inom Riks-Stånden tre olika meningar sig yppat. Ridderskapet och Adeln samt
Preste Ståndet hafva antagit §:n i enlighet med den af Herr af Ström afgifna, i
Utskottets Utlåtande JM 5 pag. 14 intagna reservation, i hvilket beslut BondeStåndet
instämt, dock med uteslutande af de i första raden förekommande
orden: »4 utrikes orto, hvaremot Borgare-Ståndet godkänt Utskottets förslag. Vid
sådant förhållande, och så vida icke Borgare-Ståndet eller Bonde-Ståndet skulle
vilja med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet i dessa två sednare Stånds
sammanstämmande beslut sig förena, får Utskottet vördsamt föreslå:
A) För bestämmande af kontra-propositionen följande
Voterings-proposilion JM 2.
Den, som vill till kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen
antaga Utskottets af Borgare-Ståndet godkända förslag till § 66 i den Dya
Sjölagen, så lydande:
»Dör sjöman i rederiets tjenst, håfve hans sterbhusdelegare samma rätt
lill hans innestående hyra, som till hans öfriga egendom, sedan begrafniugs
-
Särskilda Utskotlels Memorial M 4.
3
kostnaden först godtgjord blifvit. Förslår ej sjömannens innestäende hyra till
godtgörande af nämnde kostnad, åligge rederiet att fylla bristen;» röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, kommer kontra-propositionen att, i enlighet med Bonde-Ståndets
beslut, lyda sålunda:
»Dör sjöman i rederiets tjenst, eller i sjukdom, som föranledt hans af
mönstring
från svenskt fartyg, och förslår ej den aflidnes t dödsorten efter
lemnade
hyra till begrafningskostnaden, åligge rederiet att fylla bristen.»
och B) för den slutliga omröstningen följande
Voterings-proposilion 3.
Den, som vill att § 66 i den nya Sjölagen skall, på sätt Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, erhålla följande lydelse:
»Dör sjöman ä utrikes ort i rederiets tjenst, eller i sjukdom, som föranledt
hans afmönstring från svenskt fartyg, och förslår ej den aflidnes i döds
orten
efterlemnade hyra till begrafningskostnaden, åligge rederiet att fylla
bristen;» röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva antagit:
l:sta Alternativet: Utskottets förslag och Borgare-Ståndets beslut, eller
2:dra Alternativet: Bonde-Slåndets beslut.
Stockholm den 26 Oktober i863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOn. BECKMAN, 1863
