# ID: svediakorp-gov2431
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 117,247
# sentences: 2,571
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lag-Ulsholteis Ullålande A:o 40.
5
J\ o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Juli 1863, kl. I e. m.
Utlåtande, i anledning af framställda förslag, angående bestämmande
af viss tid för doms afkunnande i Bådstufvu-rätt.
2:dra momentet af 24 Kap. 5 § Rättegångs-balken har, efter den förändring
detta lagrum undergått genom Kongl. Förordningen den 18 April 1849,
följande lydelse:
”1 Rådstufvu-rätt böra parterne vid middagstimma dagen förut stämmas
genom anslag å Rättens dörr att dom å tid föresatt afhöra; dock må Rådstufvurätt
genast och utan anslag dom muntligen eller skriftligen kungöra, der saken
af ringa värde är.»
Med åberopande dels deraf, att nyssnämnda föreskrifter om stämning å parter
genom anslag för att afhöra dom ganska ofta ledde till onödigt dröjsmål
med rättegångs afgörande, och dels af den besparing af eljest illa använd tid,
som vunnes, om parterne undgingo att efterse anslag å Rättens dörr, har Rikets
Ständers Justitie-ombudsman uti sin till innevarande riksdag afgifna embets
berättelse
(sidan 108) föreslagit, att nämnda stadganden borde ändras till likhet
med dem, som gällde för under-domstolarne på landet, och att derjemte måtte
föreskrifvas, att i Rådstufvu-rätt icke finge med doms utgifvande dröja längre
än tre, högst sex veckor ifrån den dag parterne öfverlemna! saken till afgörande.
Härförutan har uti en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt och till Lag
Utskottets
behandling öfverlemnad motion (N:o 185) Herr Ekerot yrkat den
ändring i anförda lagrum, att stadsdomstolarne skulle vara skyldige, när mål
öfverlemnades till afgörande, för parterne uppgifva bestämd dag, då dom komme
att afkunnas, samt att såsom längsta tiden härtill måtte stadgas tre månader,
så vida ej hufvudsakligt beslut genast afkunnades.
Utskottet anser det icke kunna bestridas, att lagens föreskrift om afkunnande
af Rådstufvu-rätts dom efter anslag, för parterne medför flerfaldiga olä
-
6
Lag-Utskoiiets Utlåtande N:o 40.
genheter, bestående dels i den tidsförlust, part får vidkännas genom nödvändigheten
att nästan dagligen i Rätten efterse, om anslag i det på Rättens pröfning
beroende mål, hvari parten har del, ännu blifvit utfärdadt, dels deri, att parten
genom en ganska ringa, ofta ofrivillig underlåtenhet härutinnan äfventyrar att
försitta tid, att emot domen anmäla missnöje, och dels i det dröjsmål, som, enligt
hvad erfarenheten gifver vid handen, stundom under ganska lång tid, vid
Rådstufvu-rätt förelöper med afgörande af sådana mål, deri dom skall efter anslag
afsägas. Att denna föreskrift jemväl af domstolarne sjelfve betraktats såsom
icke tillfyllestgörande visar sig deraf, att de ändå ofta utsätta dag för doms
meddelande och i annat fall låta särskildt underrätta parterne om tiden derför,
ehuru just sistnämnda bruk skulle, då det icke grundar sig på något lagbud,
kunna lätteligen föranleda dertill, att, om det vid något tillfälle åsidosattes, parten
förlorade sina fatalier.
En förändring af ifrågavarande lagstadgande torde följaktligen få antagas
vara af behofvet påkallad. Dock lärer en sådan förändring svårligen verkställas
genom tillämpning för Rådstufvu-rätt af de för Härads-rätterne i förevarande
hänseende gällande stadganden, hvilka, oberäknade åtskilliga bestämmelser i afseende
å expeditioners utlemnande, inskränka sig till föreskriften i 24 Kap. 5 §
Rättegångs-balken, att i Härads-rätt skall dom offentligen afsägas, så snart den
färdig är. Lämpligt synes deremot Utskottet vara om förändringen ske!', på sätt
Herr Ekerot föreslagit, så att Rådstufvu-rätt ålägges att, när mål af parterne
öfverlemnas till afgörande och dom ej genast afkunnas, för dem uppgifva viss
dag, då sådant kommer att ske; i öfverensstämmelse med hvilket förslag Utskottet
jemväl för sin del anser den i 2 momentet befintliga skilnad emellan behandlingen
af de saker, som äro af ringa värde och andra, böra försvinna, så
att det må vara domstolen obetaget att. om de sistnämnda äro af sådan beskaffenhet,
att domstolen icke beliöfver taga dem under vidare öfvervägande, desamma
genast afgöra.
Deremot finner Utskottet betänkligt att i lagen utsätta någon viss tid, hvarinom
dom alltid skall afkunnas. Skulle sådan utsättas, måste den tagas ganska
rymlig, på det icke Rådstufvu-rätten må, då flera vigtiga mål och ärenden på
en gång förekomma, blifva nödsakad att antingen åsidosätta den gifna föreskriften
eller ock afgöra sakerne utan att hafva haft tillfälle att deråt egna den sorgfäliiga
granskning, som erfordras för att komma till en klar insigt om hvad
slutet bör blifva. Bestämmes åter tid, på sätt nu blifvit sagdt, är att befara,
att den utsatte, längsta tiden, äfven om den i de flesta fall i sjelfva verket vore
mycket öfverflödig, likväl merendels blefve äfven den kortaste inom hvilken
dom komrne att meddelas.
Bättre förefaller det då Utskottet vara att lemna domstolen sjelf öppet att
vid sakens öfverlemnande till pröfning, med afseende å så väl densammas vid
-
Lag-Olskollets Vllålande N:o 40.
7
lyftighet som mängden af öfriga på domstolen beroende ärenden, bestämma den
tid, då parterne hafva att afhöra dom ; och Utskottet är förvissadt, att i sådan
händelse tiden i allmänhet icke skulle bestämmas annorlunda än i förhållande
till det verkliga behofvet, enär domstolen icke torde vilja inför parterne erkänna
sig behöfva använda någon längre tid på utarbetande af en mera enkel sak och
domstolen dessutom, derest tiden för doms meddelande blefve för långt framskjuten,
blottställde sig för laga ansvar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet alltså vördsamt
hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta en författning af
detta innehåll:
»Med upphäfvande af 2 momentet af 24 Kap. 5 §
Rättegångs-balken, sådant detta lagrum blifvit förändradt genom
Kongl. Förordningen den 18 April 1849, förordnas, att
samma moment skall erhålla följande lydelse:
»I Rådstufvu-rätt skall genast, efter det saken blifvit
utförd, antingen dom afsägas, eller ock viss tid tillkänna
gifvas,
då parterne ega komma tillstädes för att afhöra dom.»
Stockholm den 2 Juli 1863.
JK:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Juli 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skyldighet för Häradshöfding
att inom viss tid meddela utslag och utlemna
expeditioner.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnad motion (N:o 478) har Riksdagsfullmägtigen Pehr Tjernlund
från Wester-Norrlands län, med framhållande af de olägenheter och förluster,
8
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 4 4.
som för rättssÖkande kunde uppkomma i följd af det långa uppehåll, som ofta under
två å tre månader egde rum, innan utslag meddelades i mål, hvilka blifvit vid
Härads-rätterne under Tingen handlagde, yrkat, att verkande påföljd måtte stadgas
för Häradshöfding, som icke antingen innan han reste från tingstad eiler
sist inom fjorton dagar efter de egentliga rättegångsdagarnes slut meddelade utslag
och utlemnade expeditioner i alla de mål och ärenden, som vid Tinget
förevarit.
Tingslag finnas visserligen, der mängden och beskaffenheten af de vid ett
lagtima Ting i allmänhet förekommande mål och ärenden medgifva Tingets afslutande
inom en tid af fjorton dagar, ja äfven ofta förr. Men äfven inom sådana
Tingslag kunna stundom mål förekomma af den vidlyftighet, att Tingets
afslutande måste fördröjas utöfver nämnda tid. Inom andra Tingslag åter är
tingsarbetet redan under vanliga förhållanden så omfattande, att derför, äfven med
användande å domarens sida af den aldra största ansträngning, erfordras en tid,
vida öfverstigande den af motionären domaren i sådant afseende tillmätta. Utskottet
anser följaktligen att någon viss tid icke lämpligen kan bestämmas, inom
hvilken det åligger domare att afsluta lagtima Ting, för så vidt sådan bestämmelse
icke redan finnes i 2 Kap. 1 § Rättegångs-balken. Lika olämpligt synes
det Utskottet att föreskrifva skyldighet för domaren att qvarstadna å tingstället
till dess Tinget blifver afslutadt. Sådant torde svårligen låta sig göra i de domsagor,
som bestå af flera Tingslag, enär dels det sannolikt skulle i de flesta
fallen medföra ej obetydliga olägenheter för dem af de öfriga Tingslagens innevånare,
som under tiden behöfde träffa domaren för att af honom erhålla någon
upplysning eller embetsåtgärd, och dels domaren äfven ofta före Tingets afslutande
kunde blifva tvungen att i och för någon förrättning afresa till annat Tingslag.
Att åter särskildt, för de domsagor, som hafva endast ett tingställe, och
der af sådan anledning det arbete, som för ett Tings utarbetande erfordras, är
mera långvarigt, stadga en dylik skyldighet för domaren, vöre obilligt emot honom,
för den händelse han icke kunnat å tingstället erhålla bostad.
Utskottet får alltså vördsamt tillstyrka Rikets Ständer,
att Pehr Tjernlunds ifrågavarande motion måtte lemnäs utan
vidare afseende.
Stockholm den 2 Juli 1863.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 186a.
Lag-Utskott t Is Utlåtande JM 42.
i
N:o 42.
Ank. till Eip.-Utsk. den 3 Juli 1803, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utvidgad religionsfrihet.
Till Lag-Utskottets behandling har Yällofl. Borgare-Ståndet öfverlemnat en inom
detta Stånd af Herr Henschen väckt motion (JV2 240), deri, med åberopande af innehållet
af Regeringsformens 16 § och den tillämpning deraf, som enligt sednare momentet
i Regeringsformens 83 § borde ega rum, motionären vidare anfört, att hvarken
Kongl. Förordningen angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den
som träder till eller utsprider villfarande lära, den 23 Oktober 1860, eller Kongl.
Förordningen af samma dag om främmande trosbekännare och deras religionsutöfning,
vore fullt öfverensstämmande med grundlagarne samt att dessutom den sednare vore
så beskaffad, att dermed åsyftadt lugn, reda och ordning i kyrkliga förhållanden icke
vunnits eller rimligen kunnat vinnas; i anseende hvartill motionären, bland andra
förslag, hvaröfver Utskottet vill framdeles utlåta sig, yrkat, det Rikets Ständer för
sin del måtte, med upphäfvande af nyssberörda Kongl. Förordningar, äfvensom de i
Kongl. Förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den 26
Oktober 1858 intagna förbud eller inskränkningar i friheten att hålla sådana sammankomster,
besluta stadganden:
a) om ansvar för den, sorn genom religionsöfning störer samhällets lugn, eller
allmän förargelse åstadkommer, så ock den, som i vissa förhållanden utsprider villfarande
lära; och
b) om främmande trosbekännare och deras religionsutöfning.
Till den förra författningen har i motionen blifvit framlagdt ett fullständigt förslag
af följande lydelse:
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 1
Lag-Utskottets Utlåtande JY2 42.
1 :o) Den, som, genom utöfning af sin religion, eller ock genom förnekelse
af en Gud eller ett lif efter detta, eller af den rena evangeliska läran, sådan
den i de heliga evangelierna är framställd, störer samhällets lugn eller
allmän förargelse åstadkommer, bote högst 100 R:dr.
2:o) Sker det sedan han blifvit derför varnad inför offentlig myndighet;
må han dömas till fängelse, högst 6 månader.
3:o) Varder någon andra gången eller oftare dömd saker till sådant brott;
bote högst 300 R:dr, eller straffes med fängelse högst ett år.
4:o) Svenska kyrkans medlem, som offentligen förnekar en Gud eller ett
lif efter delta, eller den rena evangeliska läran, och, efter varning inför offentlig
myndighet, dermed ej afstår, bote 20 till 100 R:dr, ändock han ej
genom den förnekelsen stört samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommit
5:o)
Ar den, som i något af dessa afseenden sig förbryter, prest i svenska
kyrkan; miste han ock embetet.
§ 2.
1:o) Den, som, genom bedrägliga medel, eller hotelse om timlig skada,
eller löfte om timlig fördel, söker förmå annan som är äldre, än femton år,
antingen till affall från den rena evangeliska läran, eller till öfvergifvande
af den religion, i hvilken han är uppfostrad, eller den trosbekännelse, lian,
enligt lag, tillhör, eller ock till öfvergång från ett kyrkosamfund till ett annat,
— bote högst 300 R:dr. Sker verkligt affall eller öfvergång, då må
till fängelse under högst ett år dömas.
2:o) Gör det någon med den, som yngre är än femton år, böle 100 till
300 R:dr, och, om affall eller öfvergång sker, högst 500 R:dr, eller dömes
lill fängelse högst ett år, eller straffarbete högst 6 månader.
§ 3
1:o) Den religions- eller skollärare, uppfostrare eller läromästare, hvilken
söker att, utan vederbörande målsmans tillåtelse, bibringa till uppfostran
eller undervisning mottaget barn religiös tro, som strider mot den, barnet,
enligt lag, ega bör; bote 100 till 500 R.dr, eller straffes med fängelse,
högst ett år. Medför försöket åsyftad verkan; då må till straffarbete högst
ett år dömas.
Lag-Utskottets Utlåtande JVS 42. 3
2:o) Har den brottslige härvid användt olofliga medel, såsom i 2 § sägs;
må straffarbetet till 2 år höjas.
§ *•
Varder den, som är yngre än femton år, eller står under annans lydnad,
af lärare, husbonde eller förman nödgad eller lockad deltaga i öfning af
annan religion, än den i hvilken han är uppfostrad; bote lärare, busbonde
eller förman 10 till 100 R:dr, eller straffes som i 2 § 2 mom. sägs.
§ 5.
Fälles någon till urbota ansvar enligt föregående §§, varde utslaget
understäldt Hofrätts pröfning.
§ 6-
För brott, som i 1:sta § sägs, må ingen åtalas förr, än han sig förklarat,
och, på Domkapitlets begäran, Konungens Justitie-kansler förordnat åklagare
att målet utföra.
Beträffande åter den ifrågasatta författningen om främmande trosbekännare och
deras religionsutöfnmg, har blifvit i motionen föreslaget, att af de 18 §§. hvaraf
samma författning skulle bestå, följande delar kunde hemtas från motsvarande Kongl.
Förordning af den 23 Oktober 1860 sålunda, att 4 § i den nya författningen blefve
lika med 2 § i 1860 års Förordning, 5 § med 3 §, 1 mom. i 6 § med 1 mom.
i 4 §, 7, 8 och 9 §§ med 5, 6 och 7 §§, 1 mom. i 11 § med 1 mom. i 9 §, 13 §
med 11 §. 14 § med 12 §, 15 § med 1 mom. i 13 §, 16 § med 15 §, med
utelemnande i dess sednare moment af orden: »samt Konungen eller den myndighet,
som eger att tjensten tillsätta, finner skäligt att honom dervid behålla», 17 § med
16 § och 18 § med 17 §; hvarvid dock motionären, under uttryckt önskan, att,
vid uppställningen af den föreslagna 15 §, hans särskildt afgifna motion om edgångars
minskning kunde tagas i betraktande, anmärkt, att bäst vore, om ur 16 § i den
nya författningen 2 mom. i den nu gällande Kongl. Förordningens 15 § uteslöts, och
att 18 § icke erfordrades för den händelse Kongl. Maj:ts till Ständerne vid denna
riksdag aflemnade nådiga förslag till strafflag blefve oförändradt antaget.
öfriga delar af författningen har motionären föreslagit böra blifva så lydande:
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
§ 1
Vill någon från svenska kyrkan utträda; gifve det personligen tillkänna
hos kyrkoherden i den församling, till hvilken han hörer. Kyrkoherden,
eller den prest inom pastoratet, hvilken kyrkoherden dertill förordnar, skall
inom nästa eller, om laga förfall det hindrar, inom åttonde dagen efter den.
tillkännagifvandet skett, undervisa och förmana den utträdande, samt derom
genast lemna honom bevis. Vill han ändock från svenska kyrkan skiljas,
gifve det personligen tillkänna hos Domkapitlet eller dess dertill förordnade
ombud, eller ock kontraktsprosten; och varde af den, hos hvilken sådant
tillkännagifvande skett, innan nästa dags utgång, eller, om laga förfall det
hindrar, inom åttonde dagen efter den, då tillkännagifvandet skett, ytterligare
undervisad och förmanad, hvarom bevis då ock skall lemnäs. Framhärdar
den utträdande i sin vilja; lemne sistberörda bevis till kyrkoherden, hos
hvilken första tillkännagifvandet skett; och denne gifve sitt recipisse, innehållande
jemväl bevis, att utträdandet antecknats i kyrkoboken.
§ 2-
'I:o) Vill religionssamfund, bestående af kristna trosbekännare, blifva lagligen
erkändt såsom en från svenska kyrkan skiljd församling; gore derom hos
Konungen ansökning, och uppgifve dervid sin trosbekännelse och församlingsordnmg.
2:o) Bifalles ansökningen, ege hvarje medlem af församlingen rätt till fri
utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn
eller allmän förargelse åstadkommer.
3:o) De, enligt hittills gällande författningar, redan bildade församlingar af
främmande trosbekännare, njuta samma rätt, som dylika församlingar, hvilka
med Konungens tillstånd hädanefter bildas.
§ 3.
1:o) Varder den, som från svenska kyrkan utträdt, på sätt i \ § sägs,
upptagen i främmande religionssamfund; lemne det i 1 §.s sista punkt föreskrifna
recipisse till samfundets föreståndare, som, inom en månad efter det
den utträdande blifvit i samfundet upptagen, sådant hos kyrkoherden i orten
tillkännagifver. I denna och i j § föreskrifna bevis skola utan lösen
lemnäs.
Lag-Utskottets Utlåtande JYl 42.
2:o) Är den, som sålunda upptagits i främmande religionssamfund, icke
18 år gammal; vare han skyldig att till dess han fyllt 18 års ålder om
Domkapitlet finner det tjenligt, årligen undergå ytterligare förhör hos kyrkoherden
i den socken, der han vistas. Åtlyder han ej kallelse till sådant
förhör och kan han ej visa laga förfall; bote 2 till 10 R:dr.
§ 6.
2:o) Underlåter föreståndaren att iakttaga hvad honom enligt denna författning
åligger, bote 20 till 100 R:dr eller straffes enligt allmän lag.
§ 10-
1:o) Skolor eller andra undervisningsanstalter, i hvilka lä res något, hvarigenom
antingen samhällets lugn störes eller allmän förargelse åstadkommes.
eller ock förnekas en Gud eller ett lif efter detta, må ej af främmande
trosbekännare hållas. Sker det; varde skolan eller undervisriings-anstallen
stängd och dess föreståndare böle högst 200 R:dr.
2:o) Vid enahanda bot vare ock främmande trosbekännare förbjudet att
vid sammankomst till andaktsöfning af svenska kyrkans medlemmar hålla
föredrag, så vidt han derigenom störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer, eller ock förnekar en Gud eller ett lif efter detta.
§ <1-
2:o) Vigseln må i det fall, att både mannen och qvinnan tillhöra främmande
religionssamfund, som tillåtet är, förrättas efter dess bruk Är blott
endera medlem af sådant samfund, skall vigsel ske af svenska kyrkans presterskap,
der ej både mannen och qvinnan begära, att vigseln må förrättas
efter bruket i det främmande religionssamfund, af hvilket endera är medlem.
§
Främmande trosförvandts barn skall undervisas i den lära föräldrarne bestämma.
Aro de derom icke ense, gälle hvad genom äktenskapsförord är
bestämdt. Finnes ej förord härom; beslämme fader, i hvilken lära barn
skall undervisas. Vill eller kan ej fader sådant bestämma, gore det moder.
Vill eller kan hon det ej, gore det målsman, tiar ej barnet särskild
målsman, utöfves dess rätt af skolstyrelse i orien.
6
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
Barn, sorn undervisas i offentlig skola, hvilken bekostas af Kronan eller
af svenska kyrkans medlemmar, ege dock ej der fordra undervisning i
annan religionslära, än den rena evangeliska, derest icke skolans styrelse
annorlunda förordnar.
De författningar, hvilkas upphäfvande motionären, på sätt nämndt är, yrkar,
hafva alla tillkommit för så kort tid sedan, att någon tillförlitlig erfarenhet icke kunnat
vinnas, om och i hvad mån de icke uppfylla de med deras stiftande åsvftade
ändamål. De hafva äfven, såsom motionären sjelf vitsordat, blifvit antagna först ef
ter långvariga och ifriga strider emellan hvarandra skarpt motsatta meningar, strider,
hvilka det icke torde vara välbetänkt att, innan något verkligt behof af förändring
visat sig och erfarenheten angifvit det sätt, hvarpå en sådan borde verkställas, redan
nu ånyo upptaga, synnerligen som en lagförändring, hvars nödvändighet icke
blifvit mera allmänt insedd, måste, och det företrädesvis i ett sådant fall sorn detta,
der fråga är om en ny och nästan opröfvad lagstiftning, menligt inverka på den aktning
för lagarne, hvarpå samhällets väl i sä väsendtlig mån hvilan Utskottet får
alltså, utan att ingå i bedömande om den större eller mindre lämpligheten af ofvan
omförmälda, af Herr Henschen uppgjorda förslag, hemställa,
att ifrågavarande motion, för så vidt den nu utgjort föremål
för Utskottets pröfning, icke måtte till någon vidare åtgärd af
Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 26 Juni 1863.
Reservationer:
af Herr Grefve Hamilton;
af Herr Henschen: »»Utan att ingå i bedömande om den större eller mindre lämpligheten
aT» de uti min ifrågavarande motion framställda förslag till dels förändringar
i Kongl. Maj:ts den 23 Oktober 1860 utfärdade nådiga Förordningar, angående a) »ändring
i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande
lära», samt b) »främmande trosbekännare och deras religionsöfning», dels ock
upphäfvande af Kongl. Majlis den 26 Oktober 1858 gifna nådiga Förordning, »angående
särskilda sammankomster för andaktsöfningar», har Utskottet hemställt, att motionen,
så vidt den rörde nämnda förordningar, måtte icke föranleda vidare åtgärd
af Rikets Ständer. Enär de till stöd för detta beslut af Utskottet anförda motiver
Lag-Utskottets Utlåtande JY! 42.
7
torde, med afseende å ämnets vigt, för flera synas alltför knapphändiga och evasiva;
bör icke någon misstycka, att jag här lemnar den upplysning, att i det af Lag
Utskottets
Sekreterare uppsatta, utan egentlig anmärkning upplästa, och, så vidt jag förstod,
godkända förslaget lill detta Betänkande, fanns äfven följande, vid den sista
justeringen uteslutna, motiv: »härtill kommer, att de ämnen, hvilka utgöra föremål
»för Herr Henschens framställning, äro af den vigt och omfattning, att Utskottet,
»hvars tid hittills varit till större delen upptagen af granskningen af Kongl. Maj:ts
»nådiga Förslag till ny strafflag, svårligen lärer utan ledning af ett i de särskilda
»detaljerna fullständigare utarbetadt förslag kunna åt samma ämnen egna erforderlig
»tid, åtminstone utan åsidosättande af öfriga på Utskottets handläggning ännu bero»ende
ärenden.» Detta motiv, som jag vill kalla det verkliga, torde dock lika litet
som de qvarstående ostensibla, uthärda någon kritik, ty en författning, om den är
felaktig, bör icke endast derföre, att den under en af de två sista riksdagarne beslutits
»efter långvariga och ifriga strider emellan hvarandra skarpt motsatta meningar»,
bibehållas, enär, om denna sats vore ovilkorlig och alltid skulle tillämpas, författningarne
angående stämpladt papper, tullsatser och bevillning icke finge äridras förr, än
andra riksdagen efter den, då de blifvit beslutade, m. m.; ej heller får Utskottet
undskylla sig med, att det icke kan åt ett ämne »egna erforderlig tid» »utan åsidosättande
af öfriga på Utskottets handläggning ännu beroende ärenden», isynnerhet om
det ämne, som sålunda undanskjutes, är vigtigare, än många af dem, som upptagas.
Utskottet har derföre ock uteslutit detta skäl. — Emellertid äro de qvarstående
ostensibla skälen för religionsfrihetens, d. v. s. religionens, vänner hoppgifvande
för framtiden: dels i negativt afseende, emedan dessa Utskottets qvarstående skäl icke
innehålla något försvar för ifrågavarande författningars principiela rigtighet, dels ock
i positivt afseende, enär alla de stadganden, hvilkas upphäfvande jag föreslagit, gemensamt
lära, likasom allt annat utom Gud, hafva den egenskapen att med hvar dag
blifva äldre, och således, kanske snart nog, uppnå den ålder, då deras bräckligheter,
som jag vidare skall i denna reservation söka framhålla, gifva ett Lag-Utskott mod
att på dem nyttja dissekerknifven och undersöka deras inre halt. Jag förmodar dock,
att en stor del af Sveriges i politiskt-religiöst eller kyrkligt hänseende tänkande män
redan erfarit och klart inse, att alla de stadganden, hvilkas annullerande och ersättande
med nya, jag föreslagit, äro mogna för en sådan reform. Konventikelplakatet, det
nyare, likasom det äldre, har åstadkommit många rättegångar, krångel, böter och
onödiga besvär, utan att ändock uppfylla sitt ändamål, renlärighetens bevarande och
sektbildningens förekommande: och att Kongl. Föroidningen den 23 Oktober 1860,
»angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning», hvilken förordning,
här såsom annorstädes, torde kunna kallas dissenlerlag, icke medfört åsyftad verkan —
(de dissenterandes utträdande från Svenska s. k. Statskyrkan, till förekommande af
oreda och trassel i kyrkligt hänseende) — torde äfven Högvördiga Ståndets med
lemmar
villigt erkänna.
8
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
Orsaken till den olycka, som träffat min motion, nemligen att utan närmare
öfvervägande helt facilement afstyrkas, bör likväl sökas, hvarken endast i ofvananförda
oslensibla skäl, ej heller i de verkliga, men vid sista justeringen uteslutna, skälen,
ej heller i den bekanta regeln: »sic volo, sic jubeo, stat pro ralione voluntas»; utan,
efter mitt förmenande, synnerligast i den omständighet, att, i de 2 sista mom. af
17:de § uti det genom nådig Proposition af den 17 sistlidne Mars framställda »för»slag
till författning om nya strafflagens införande och hvad, i afseende derå, iakt»tagas
skall», — Kongl. Förordningarne den 26 Oktober 1858 och den 23 Oktober
1860, den sednare »angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den,
»som träder till eller utsprider villfarande lära», blifvit uttryckligen omförmälda bland
de författningar, hvilka, »genom hvad i 2 §» (af »promulgationslagen») »blifvit förordnadt,
skola ej anses upphäfna». I följd häraf nödgades Utskottet genast, efter det
brådskande och ansträngande arbetet med förslaget till allmän strafflag, företaga frågan,
huruvida berörda begge förordningar af 1858 och 1860 skulle ändras Och
af ett, som mig tycktes, förhastande, sträcktes dervid Utskottets åtgärd längre, än
hvad nödigt var, nemligen äfven till dissenlerlagen, hvilken i förslaget till promulgationslag
ej omförmälts
Emedan nu Betänkandet om 1858 och 1860 års, i promulgationslagen nämnda,
förordningar borde komma till Ständerna samtidigt med, eller kort tid efter. Betänkandet
om promulgationslagen, samt Betänkandet om denna borde inkomma samtidigt
med, eller åtminstone kort tid efter, Betänkandet om strafflagen; så fann Utskottet
stor brådska vara nödig i afseende å begge de förra Betänkandena. Under
sådan brådska var det ej möjligt ingå i grundlig pröfning af så vigtiga och vidlyftiga
förslag, som de i min motion framställda. Och denna brådska, dessa sammanstötande
förhållanden, hafva ej ringa bidragit dertill, att religionsfrihetsfrågan denna riksdag
blef af Utskottet så hastigt och knapphändigt expedierad. Men dessa omständigheter
böra ock medverka till bifall å mitt mot slutet af denna reservation framställda yrkande
om återremiss.
I följd af allt hvad jag ofvan anfört, och då frågan är bland dem, som ej kunna
falla, samt jag, under ett fjerdedels sekels arbete för religionsfrihetens allmännare erkännande
och godkännande af lagstiftande magten, erfarit, att hvad som anföres kan
bära frukt, äfven om det den dag, det anföres, synes fruktlöst; måste jag, som anser
mig skyldig fortfarande strida för denna höga rätt — religions- och samvets-friheten —
nu söka att, så vidt den knappa tiden det medgifver, åtminstone delvis utveckla
skälen för mina förslag.
Och som främsta skälen till hvarje sådan ändring måste sökas i odugligheten
eller det mindre lämpliga af hvad som gäller; nödgas jag börja med åtskilliga anmärkningar
mot ifrågavarande förordningar. — Härvid torde, i anseende till den
skyndsamhet, med hvilken, i följd af Lag-Utskottets beslut om tiden för denna reservations
-
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
9
vations aflemnande, den måsl uppsältas, mig ursägtas, att jag styckevis begagnar några
af mig tillförene uppsalta och i en tidning tryckta artiklar.
Inledningen till Kongl. Majlis den 23 Oktober 1860 utfärdade nådiga Förordning
»angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder
lill eller utsprider villfarande lära», innehåller, att Kongl. Majit, med Rikets Ständer, beslutat,
att till kraft och verkan upphäfva deisi Kap. 3 och 4 §§ Missgernings-Balken,
7 Kap. 4 § Ärfda-Balken och 1 Kap. 2 § Kyrkolagen, sistnämnde lagrum så vidt
det afser annan, än prest, eller innefattar annan straffbestämmelse än den om embetets
förlust, dels ock hvad om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande eljest
finnes stadgadt.»
Att lagstiftaren uttrycker sig med klarhet och precision, är nyttigt alltid, samt
särdeles nödigt, då, såsom här, gammalt och nytt hopflickas. Genom ofvan intagna
inledning skulle af 1 Kap. Kyrkolagen icke 1 §, utan endast 2 §. och den blott i
vissa afseenden, upphäfvas. Dessa paragrafer, intagna i den af kyrkolagskomitéen på
Konungens befallning åren 1843 och 1845 tryckta kyrkolagsamling, äro så lydande::
§ 1. »Uti Wårt Konungarike och des underliggande Länder, skola alle bekänna sig,
endast och allena, til then Christelige Lära och Troo, som är grundad uti Gudz heliga
Ord, thet Gamla och Nya Testamenteis profetiske och Apostoliske Skrifter, och
författad uti the tre Hufvud-Symbolis, Apostolico, Nicseno och Athanasiano, jemväl
uti then oförändrade Augzburgiske Bekännelsen, af åhr 1530, wederlagen i Upsala
Concilio, 1593, samt uti hela, så kallade, Libro Concordia förklarad; Och alle the
som uti Läroståndet, wid Kyrckior, Academier, Gymnasier eller Scholar, något Embete
tillträda, skola vid Ordinationen, eller tå the någon Gradum antaga, med lijflig
Eed, til thenne Lära och Troos Bekännelse sig förplichta.»
§ 2. »Them i Läroståndet, så väl som alle andre, af hvad stånd the äro, skal och
här med alfwarligen wara förbudit, här emot at uptäncka och utsprijda någre willfarande
Meningar, eller bruka någre anstötelige Ordesätt, Gudz Församling ther med
at bekymbra eller förarga: Gior thet någon, och uppå föregången alfwarlig förmaning
sig icke rättar, vare, efter laga Ransakning och Dom, räknad för en Affälling, miste
sitt Embete, och förwijses Rijket. Then som ock alldeles gior affall ifrån vår rätta
Religion, straffes lijka så, och niute aldrig något Arf, Rätt eller Rättigheet innom Sweriges
Gräntzor.»
När man nu jemför dessa §§ med ofvan intagna inledning, enligt hvilken blott
2:dra § i vissa afseenden upphäfts, så kunde man fråga: Ar meningen ali U.sta §
skall hell och hållet eller lill någon del gälla? Månne ej denna paragraf bort långt
/ö'r delta förklaras vara upphäfd, sedan, genom Kongl. Kungörelsen den 15 April
Bih. till It. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
1829, presteden förändrats sålunda, att presterne numera förbinda sig blott att »förblifva
vid den rena evangeliska läran, sådan den i Guds Ord, det Gamla och Nya
Testamentets Heliga Skrifter uppenbarad, genom den oförändrade Augsburgiska Bekännelsen
samt Upsala Mötes Beslut af år 1593 antagen och förklarad blifvit;» —
men icke på lika sätt förbinda sig alt tro och predika enligt öfriga i »Liber Concordise»
befintliga Lutherska bekännelseskrifter, nemligen Augsburgiska Bekännelsens
apologi, de af Luther uppsatta Schmalkaldiska artiklarne, Lutheri lilla och slöra katekeser,
samt de lärda och vidlyftiga afhandlmgar, som uti Formula Concordiae innehållas?
Men då lagstiftaren allt hittills försummat tillkännagifva, att berörda 1 § af
1 Kap. Kyrkolagen upphört att vara gällande, bör man åtminstone icke än längre
dröja med en dylik ganska nödig förklaring Min motion innehåller ock uttryckligt
och särskildt förslag om dessa två §§:s upphäfvande, »hvaröfver Ulskoltet vill framdeles
utlåta sig.» Jag får för närvarande trösta mig med detta löfte och hoppas att
förslaget om §§:nes upphäfvande då (»framdeles«?) bifalles, enär meningen väl icke är
att vi skola hafva prester af två renlärighetsgrader, nemligen dels dem. hvilka tro
hela Concordia Pia, som i den 1730 tryckta, med Konungens privilegium försedda,
upplagan är 1,017 eller, om man så vill, 1,181 qvartsidor, dels ock dem, som, sedan Kongl.
Kungörelsen af den 15 April 1829 till Domkapitlen ankommit, blifvit ordinerade och i dogmatiskt
afseende förbundit sig endast till hvad som finnes å de 60 förstasidorna isamma
bok. Dessa omständigheter äro nog tänkvärda, oberäknadt det, alt de förre svurit, att de
ville »hvarken hemligen hos »sig» sjelfva hafva, eller uppenbarligen för »sina« åhörare predika
och utsprida någon annan Lära än then, som är — — — uti hela then så
kallade Libro »Concordiae förklarad»; men deremot de sednare sluppit att i eden uttala
något om hvad de kunde »hemligen hos sig hafva» (Jfr formulären, som sändes
med Kongl. Cirkulärbrefvet den 23 April 1773).
I ofvan intagna ingress till 1860 års ifrågavarande förordning har hvarken
16 § Regeringsformen åberopats, ej heller föreskrifvits, att hvad utöfver 3 § 1 Kap.
Missgernmgs-Balken stadgats om allällingars behandling skulle upphäfvas; och man
skulle således, om icke ingressen i detta afseende ändras, lätt kunna komma i villrådighet
om hvad i sådant afseende gällde af dels Kongl. Stadgan den 20 Mars 1735,
fullständigt intagen i den år 1846 tryckta officiela samlingen af gällande kyrkolagsstadganden,
dels ock Kongl. Brefvet den 2 Maj 1751, angående villfarelsers förekommande.
Ehuru meningen säkerligen är, att allt egentligt ansvar för affall »ifrån vår
rätta evangeliska lära» skulle upphöra, och vi således äfven i lagstiftningen framskrida
ett stycke på den väg, som leder till det stora målet, att det i 16 § Regeringsformen
gifna löfte om fri religionsöfning bhfver en sanning; är man likväl, efter 1860
års förordningars utfärdande, nästan lika som dessförinnan, i tvekan om gällande kraften
af ofvanberörda och flera andra tvetydiga religionsförfattningar.
Uti inledningen tili 1860 års ifrågavarande förordning äro ej heller upphäfde
»de i Kongl. Majits den 26 Oktober 1858 utfärdade nådiga Förordning, angående
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
11
»särskild.) sammankomsters hållande, intagna förbud, eller inskränkningar i friheten att
»sådana sammankomster hålla.» (Ur min motion).
Orimligheten af förbudet att hålla sammankomster för andaktsöfningar under
vissa tider, t. ex. »då allmän gudstjenst i församlingen förrättas», är för enhvar
klar, när man blott besinnar, dels att en sammankomst den tiden, då allmän guds-,
tjenst i församlingen hålles, icke straffas, såvida sammankomstens ändamål är, t. ex,
kortspel, dans eller annat nöje, tidningsläsning eller dylikt tillåtet tidsfördrif, dels ock
att icke någon kan tvingas att bevista »allmän gudstjenst i församlingen». Att, detta
oaktadt, särskild sammankomst för andaktsöfning, »då allmän gudstjenst i församlingen
förrättas», ej »ulan särskildt tillstånd», får hållas, — är icke blott en inskränkning i
medborgares allmänna rättighet att sammankomma för ändamål, som skada hvarken
staten eller enskilde, utan ock stridande mot det kristliga syftemålet med särskilda
helgedagars inrättande. Om en sammankomst för andaktsöfning, då allmän gudstjenst
i församlingen börjas, antingen upplöses, så att de sammankomne spatsera ut
för alt njuta af naturens skönhet, eller förändras så, att de, som sammankommit för
att läsa Guds ord, börja läsa politiska tidningar i stället för bibel och psalmbok; så
kunna de naturligtvis icke straffas; men hvarken Guds rike eller svenska s. k. Statskyrkan
vinna på en sådan förändring, Att man, under det allmän gudstjenst i församlingen
hålles, får sysselsätta sig med hvad litteratur och hvilka sånger som helst,
de må vara af den slipprigaste eller skandalösaste beskaffenhet, men icke med bibel
eller andliga sånger, är revolterande för en hvar, särdeles för den, som värderar
inrättningen af sön- och helgedagar. Att sammankomstens loflighet skall bero på ett
kyrkoråds beslut, är äfven i hög grad vådligt för den allmänna medborgerliga rättigheten
att sammankomma.
Dels af förestående anmärkningar rörande ofullständigheten af inledningen till
1860 års ifrågavarande förordning, så vidt inledningens ändamål är att upphäfva åtskilliga
lagstadganden och författningar, dels ock, och än mer af nedanintagna anmärkningar
mot berörda förordning samt dervid anförda utdrag af svenska s. k. Statskyrkans
symbola, torde klart följa, att äfven bort upphäfvas '1858 års konventikelplakat
samt de kyrkolagsparagrafer och författningar, hvilkas upphäfvande jag under mom.
1, 2 och 4 under Litt. A i min motion föreslagit; och att således jag haft och har
skäl för mitt förslag, rörande berörda stadgandens upphäfvande, hvilket anmärkes äfven
med afseende å väntadt utlåtande om berörda §§:s upphäfvande.
Efter den sålunda granskade inledningen följer:
hvilken lyder sålunda: »Den, som offentligen förkunnar eller till annans förledande
»annorledes utsprider lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro,
12
Lag-Utskottets Utlåtande JYS 42.
»straffes med böter från och med Femtio till och med Trehundra Riksdaler, eller
»fängelse från och med två månader till och med ett år; dock sker ej härigenom
»någon inskränkning i den frihet i religionsöfning och undervisning, som bekännare
»af annan lära, än den rena evangeliska medgifven är.»
»Varder prest beträdd med utspridande af villfarande lärosals; derom är sär
»skildt
stadgadt.»
I denna § innefattade förbud, att offentligen förkunna eller annorledes utsprida
vissa lärosatser, torde hafva tillkommit af den anledning, att 1) dylika förbud funnits
i äldre lagar och i förslagen vid 1856—1858 årens riksdag; 2) förslaget till sådant
förbuds fortfarande kunde, vid derefter inträffade riksdag, år '1860, vara tjenligt
att ådagalägga Regeringens aktning för Ständernas förmodade mening, och för det
som skulle vara de flesta Riksdagsmännens öfvertygelse; 3) Regeringen ville visa undseende
för den utom riksdagen och de vetenskapligt bildade kretsarne stående mängdens
orediga föreställningar och fördomar; 4) åtskilliga bland dessa fördomar medfört
en förskräckelse a) för hvad man kallar {(proselytmakeri», och 5) äfven Regeringen torde
hafva ansett, att sådant proselytmakeri skulle kunna genom hotelsen om straff förekommas.
Den egentliga grunden till äldre förbud var deremot tvifvelsutan föreställningen,
att sådant förbud skulle dels hos dem, som icke hade den af staten gynnade tron,
förekomma hinder för dess uppspirande, dels ock hos dem, som trodde eller antoges
tro på den rena evangeliska läran, skydda en sådan tro för de faror, som förmentes
kunna uppstå genom lärans kriticerande inför dem, hvilka ej kunde vederlägga inkasten.
Dessutom torde säkerligen i äldre och kanske i nyare tider en och annan
besvärats af den föreställning, som yttrats i slutet af Athanasii symbolum, hvarom
mer här nedan. 1 äldre tider herrskade ock den gammaltestamentliga åsigten, alt
vissa gröfre irrläror, såsom innefattande hädelse mot Gud (crimen leesse majestatis divinae),
skulle förtörna Herran och, i fall folkets öfverhet (»de som magten hafva»)
underläto att bestraffa förbrytaren, ådraga ej blott honom, utan ock hans omgifning,
ja hela folket »Guds vrede» och timliga olyckor, landsplågor och dylikt.
Sedan jag sålunda gjort reda för de sannolika anledningarne till grunderna för ifrågavarande
stadganden, så vill jag söka ådagalägga hvad som kan menas med de i den
ofvan anförda paragrafen nyttjade högvigtiga orden: »den rena evangeliska läran», helst
på dessa ords betydelse hufvudsakligen beror 1 §:s hela verkan.
a) Denna förskräckelse i ett land med numera gammal tryckfrihet och deraf uppkommen
vana att fritt yttra sig muntligen, ja i ett land, der vetenskapliga, ekonomiska och andra partier
fritt och länge idkat proselytmakeri, hvar i sin profession, kan svårligen förklaras genom
något annat än det i den förderfvade inenniskonaturen inrotade begäret att i ändliga frågor
vara obekymrad och sofvande: »oroa mig icke!»
Lag-Utskottets Utlåtande JV3 42.
13
Vid redigerandet af Missgernings-Balkens 1 Kap 3 §, nyttjades orden: »vår
rätta evangeliska lära»; och dermed menades otvifvelaktig! hela den lära, sorn var
»förklarad in Libro Concordiae», såsom orden lyda i den då och vid 1734 års lags
antagande gällande Konungaförsäkring af den 22 Mars 1720. Men under den märkvärdiga
tid, som förflöt från sistnämnda år till 1809 ‘års revolution, hade allmänna
tänkesättet förändrats så, att, vid grundlagarnes stiftande, till trosnorm antogs icke
hela »Liber Concordia», utan blott ungefärligen deraf, nemligen den Augsburgiska
Bekännelsen. I följd deraf står ock i 2 § af nu gällande Regeringsform blott, att
»Konungen skall alltid vara af den rena evangeliska läran, sådan den uti den oförändrade
Augsburgiska Bekännelsen samt Upsala Mötes Beslut af år 1593 antagen och
förklarad är.» Härtill kommer, att, på sätt i föregående är anmärkt, äfven presterne
numera vid ordinationen förpligta sig att »förblifva vid den rena evangeliska läran,
sådan den i Guds Ord, det Gamla och Nya Testamentets heliga Skrifter uppenbarad,
genom den oförändrade Augsburgiska Bekännelsen samt Upsala Mötes Beslut af år
1593 antagen och förklarad blifvit;» men icke förbinda sig respektera öfriga i »Liber
Concordiae» intagna symboliska böcker. I följd häraf måste en domare b) oaktadt
1 Kap. I § Kyrkolagen ej upphäfvits, antaga att med orden »den rena evangeliska läran»
betecknas icke allt hvad i »Liber Concordiae» blifvit bestämdt, ulan blott de
dogmatiska satser, som finnas i Gamla och Nya Testamentets heliga Skrifter samt i de
tre genom Upsala Mötes Beslut bejakade och vederkända »Apostoliska, Niceniska och
Athanasii symbola, såsom ock — — then äldste rette oförändrade Augzburgiske
Confession.»
Månne nu alle de, som yrkat eller yrka, att »den, som offentligen förkunnar
lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro», skall straffas med fängelse
från och med två månader till och med ett år, gjort sig reda för rälta betybelsen
af detta yrkande ? Denna fråga är så vigtig för min motions rätta bedömande,
att jag, ehuru ogerna jag besvärar med symboliska böckerna, måste till nödig upplysning
i ämnet exempelvis framställa följande korta transsumter:
1:o) Athanasii symbolum börjar sålunda: »Hwilken som wil saligh warda, han skal
för all ting haffua then almänneligha Christeligha Troona. Then henne icke fullkomhgha
och rena håller, Itan bliffuer vtan twiffwel förtappal ewinnerligha. —• Så är nu
thetta then almänneligha Christeligha Troon.»
b) Man må häpna deröfver, att hvad den svenska s. k. kyrkans medlemmar skola tro,
bestämmes af Konung och Ständer, hos dessa sednare möjligen genom en votering i Förstärkt
Lag-Utskott och således äfven möjligen genom den förseglade sedeln. Men det är föga mindre
märkvärdigt, att domstolarne genom vittnesförhör skola utreda, huruvida en prest i samvetssaker
och dylika embetsgöromål handlat rätt, samt att högsta domstolen i sista instansen oåterkalleligen
afgör om en tilltalads tro är den ortodoxa, som, enligt Athanasii symbolum, ensam
medför evig salighet.
14
Lag-Utskottets Utlåtande JV2 42.
Derefter följer en mängd bestämmelser om guddomspersonernas inbördes förhållanden,
deras jemnlikhet, sjelfständighet och enhet, hvilka bestämmelser ej blott för
»den naturliga menniskan» måste synas strida emot de allmänna tankelagarne (t. ex.
den, att Fadren, som födt Sonen, och att den Heliga Anda, »vthgångandes» af Fadren
och Sonen, »äro medh hwar annan lijka ewigha)», utan ock afvika från ordalagen i
Nya Testamentet, och således lill en del kunna vara föremål för olika tankar äfven
hos troende.
Ut. samma symbolum förekommer vidare: »Then sorn nu ivil warda saligh,
han moste altså hållat om tree Personer j Guddomen» Derpå följa åtskilliga bestämmelser
rörande förhållandena mellan Fadren och sonen samt mellan Jesu gudom
och mandom; och sedan slutar detta symbolum med denna stränga dom: »Thetta är
then almänneligha Christeligha Troon, then henne icke fast och stadigt troor, han kan
icke warda saligh.»
Jag frågar nu: månne ens Högvördiga Ståndets egna ledamöter skulle, mot Jesu
klara ord: »dömer icke, så vardén j icke dömde, fördömer icke, så vardén j icke fördömde»
(Luc. 6: 37), våga, i afseende å någon menniska, använda den i Athanasii
symbolum tre gånger, ehuru i olika ordalag, framställda domen om evig förtappelse
eller salighetens förlust blott derföre, att den menniskan sade sig icke kunna (»fast
ocn stadigt») tro alla satserna i nämnda symbolum? Månne det icke vore skäl,
att de tre andra Ståndens ledamöter närmare öfverväga ordalagen i de symboliska
böckerna, innan Stånden godkänna Lag-Utskottets ifrågavarande Betänkande, och
sålunda betaga sig tillfället att denna riksdag ändra en förordning, enligt hvilken
hvarje medlem af den svenska s. k. Kyrkan kan, åtminstone derest han ej är prest c),
blifva straffad med fängelse till och med ett år, för det att han »offentligen förkunnar»,
att en menniska kan blifva salig, om än hon icke »fast och stadigt tror» alla
bestämmelserna i det s. k. Athanasii symbolum?
Som nu flere äfven här i landet anse, alt de, sorn aflida i spädaste barndomen,
kunna blifva saliga, om än de icke blifvit döpta, må vidare erinras, att
2:0 Augsburgiska bekännelsens 9:de art. är så lydande: »Om Dopet warder
lärdt, at thet är aff nödhen til saligheten. Och at Gudz nådh genom Dopet tilbudhin
och giffuin warder. Och at man små barn döpa skal. Hwilke genom Dopet
Gudhi öffuerantwardadhe, bliffua aff Gudin til nådher vptagbna.»
»Här fördömes the wedherdöpare, sorn ogilla the Doop, som skeer medh små
barn, och föregiffua, at barnen /örvlhan Dopet, kunna salighe varda.»
Ehuru nuvarande baptister, som i allmänhet äro ganska toleranta samt yrka
vidsträckt och allmän religionsfrihet, ingalunda böra förblandas med reformationstidens
fanatiska vederdöpare, måste dock, enligt ordalydelsen i denna artikel, de ungefärli
-
c) Huruvida den s. k. Statskyrkans prester skola straffas äfven med böter eller fängelse, är
i följd af sista punkten i §:n samt den ofvan intagna inledning till författningen, ganska ovisst.
Lag-Utskottets Utlåtande JV3 42.
15
gen femtusenfemhundra baptister, som för närvarande i Sverige lära finnas, ej blott
varda af sina fordna trosbroder, de s. k. Lutheranerna, fördömda, såvida dessa sednare
skola vara renläriga, utan ock, enligt I § uti 1860 firs förordning, blifva, om
baptisterne »offentligen förkunna» sin ifrågavarande lärosats, tilltalade, såvida åklagaremagten
vill uppfylla sin skyldighet. Och om någon medlem af den svenska s. k
Kyrkan offentligen förkunnade, att han icke ville fördöma baptisterna eller andra,
som »föregifva att barnen utan dopet kunna salige varda,» så skulle, derest Domkapitlet
ville nedtysta en sådan orolighetsmakare, han kunna, enligt 1 § i åberopade Kongl.
Förordning, tilltalas, med yrkande, att han måtte sättas ett år i fängelse, och det
oaktadt i Erkebiskopen Lindbloms allmänt antagna förklaring öfver Doktor Luthers
mindre katekes står (310 stycket): »Blifva de barn osalige, som utan döpelse dö?
Nej; de hafva icke genom uppsåtlig otro och synd kunnat förspilla Guds allmänna
nåd, genom Christum» Man må ej tro, att en i dylikt afseende tilltalad kunde inför
domstol försvara sig med åberopande af någon förklaring af katekesen eller
psalmboken eller ens af kyrkohandboken; ty icke någon af dessa tre, den nyare lidens
foster, är godkänd såsom symbolisk, och kan aldraminst gälla emot Augsburgiska
Bekännelsens eller symbolernas klara ordalydelse,
3:o) Den 28:de (som är den 7:de antitetiska) art. i Augsburgiska Bekännelsen,
innehåller, bland många frihetsidéer rörande »Söndagharna och andra sådana Kyrkioordningar,
» äfven följande: »Förty then helghe Scrifft haffuer afflagdt (abrogavit)
Sabbathen och lärer at alle Mosaiske Ceremonier väl måghe bortläggias, sedhan thet
helgha Euangelium är uppenbart wordet. Ock lijkwäl medhan thet war aff nödhenne,
förordna en vissan dagb, på hwilken folket kunne weta sigh skola församlas: är thet
klart, at Gudz Församling haffuer ther til förordnat Söndaghen, hwilken ock för then
orsaken skul synes meer haffua behaghat, på thet at folket skulle haffua ltt exempel
om then Christeligha Frijheten, och lära weta, at hwarken Sabbathens eller någhon
annor dagz begängelse, är aff nödhen til salighetene.»
Om nu deremot någon skulle »offentligen förkunna» den »lärosats», att man
borde bålla söndagen såsom sabbat på grund af Guds ord, eller »lijka som thet wore
Gudz befalning», och alltså söndagens helighållande komme att »besvära» samvetet;
så kunde ett sådant påstående åtalas såsom »mot den rena evangeliska läran stridande»,
samt ådraga den enfaldige förkunnaren ett års fängelse.
4:0) I samma art. af Augsburgiska bekännelsen läres ock, att man de »tu Regementen,
thet Andeligha och thet Werldzligha icke sammanmängia» skall. »Ty thet
andeiiga Regementet haffuer sina synnerligha befalning til at predika Euangelium och
uthskiffta Sacramenten. Thet skal icke inträdha vthi ltt annat kall.»
Skulle nu någon »offentligen förkunna», att biskopar och prester borde hafva
verldslig magt, t. ex. riksdagsmannarätt, så är uppenbart, att en sådan irrlärare, på
grund af hvad här ofvan anförts ur Augsburgiska Bekännelsen, borde tilltalas; ehuru
domkapitlet, som enligt 7:de § i Kongl. Förordningen skulle ega afgöra, huruvida ett
16
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
dylikt brott finge åtalas, kanske uti ifrågavarande fall ej funne »skäl till åtalets anställande
vara för banden.»
5:o) I den fordom officielt godkända redaktionen af Sybolum Apostolicum, 3:dje
artikeln, står: »Jagh troor på — Kötzens vpståndelse» (carnis resurrectionem —
Auferstehung des Fleisches)
Om nu någon, i öfverensstämmelse med Pauli klara ord i dess första bref till
Corinthierna, 15 kap. 35—'50 v., skulle vilja påslå, att de dödas kroppar, som äro
förrutlnade, icke skola uppstå på den yttersta dagen, emedan, såsom Pauli ord lyda,
»kött och blod icke kunna ärfva Guds rike, ej heller förgängelsen ärfver oförgängeligheten»;
så skulle ett sådant påstående kunna åtalas, såsom »mot den rena Evangeliska
läran stridande».
Syftemålet med dessa korta utdrag är icke att bekämpa »den rena evangeliska
läran», eller att strida om lärosatser, utan endast att väcka de tre »verldsliga» Ståndens
ledamöters uppmärksamhet på nödvändigheten att närmare besinna sig, innan de, på
grund af en annan tids långt för detta bortdöda åsigter, söka skydda läran med
»köttsliga vapen». Och jag skulle lätt kunna anföra en mängd af lärans hufvud
sanningar,
hvilka — jag har skäl frukta det — mången riksdagsman icke med handen
på bjertat skulle kunna förklara sig »fast och stadigt tro». Månne icke flera än en
riksdagsman betvifla, att »arfsynden» »är sannerligha synd, som ock nu fördömer och
tilfoghar allom them en ewigh dödh, som icke warda på nytt födde, genom Dopet
och then helgha Anda»?/) Månne hvarje riksdagsman »fast och stadigt tror» att
menniskan ”warder rettfärdigh vthan all förtjenst för Christi skuld genom Troona,
När hon troor sigh warda taghen til nådhe, och synderna warda henne förlåtne för
Christi förskyllan skuld, hvilken medh sin dödh haffuer fyllest gjordt och betalat för
wära synder”? g) Om nu sådana hufvuddogmer — och flera skulle lätt kunna ur
Augsburgiska Bekännelsen anföras — icke fast och stadigt tros af sjelfva lagstiftarne,
som bestämma de stränga straffpåföljderna för andra, hvarföre skola dessa då straffas?
Är icke skrymteriet, vare sig med ord eller handlingar (jt ex. otroendes nattvardsgång)
det vidrigaste, öfver hvilket Frälsaren ropar ve! då han deremot vänligt umgås
med publikaner och syndare? Ja, om det skulle visa sig att, under den tid, då
renlärigheten var modern och yrkades vid hofvet lika varmt, som vid domkapitlen,
högsta magtens innehafvare likväl voro bekajade med grof irrlära; hvad skall man då
säga om verkan af de stränga förbuden? Ett enda exempel må väl vara tillåtet såsom
bevis huru groft högsta magtens innehafvare kunde yttra sig i symbolikens
gyllene tidehvarf; och derföre varder ur kyrkolagskomitéens officiela, år 1845 tryckta,
samling af gällande stadganden här intaget följande korta »Transsumt af Kongl. R.
Rådet
/) 2 art. Augsb. Bekännelsen.
g) i art. 1. c.
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
17
Rådets bref till Consistorium i Upsala den 24 Maj 1701»: »Och alldenstund Wij
af Kongl Maj:ts till Justitiens administrerande Förordnade Råd finne detta vara mycket
straffbahrt, ländande icke allenast till föracbt af en laglig kyrckiodisciplin, uthan
och till Församlingens förargelse och at dermed förtörna Gud i stället han genom
bothfärdigheet och dhe derlil tienande åthäfvor skulle försonas och bewekas till nåder;
Altsså hafwe Wij för rättwijst pröfvat» . Hvem har hört en krassare och
vidskepligare gerningslära!
Kunde detta ske den tid, hvar man ville anses renlärig, förundrar man sig
mindre att Gustaf III, ehuru summus episcopus för den svenska s. k. kyrkan, har i
sitt reskript till Hof- och Öfverrätterna af den 11 Februari 1780 yttrat: »Wi jemväl
tillika funnit ej allenast owedersägeligen och i Kyrkolagen uttryckeligen utstakadt, thet
icke någon kan komma till åtnjutande af salighetsmedlen h), innan then först, genom
skrift och aflösning blifvit försont med Gud, och fått sina synder förlåtna» t)
Med en dylik villfarelse, nemligen att nattvarden är ett försoningsmedel, synes
ock Gustaf IV Adolf och hans rådgifvare varit behäftade, då de godkände 12 mom.
i 43 punkten af Kongl, förklaringen den 23 Mars 1807, enär i det mom. står: —
»Och ehuru han genom Nattvardens åtnjutande sökt försona sig med Gud, så ali
kyrkophlcten i sådant afseende ej mera eger rum»,
Jag vill ej försöka, men jag vet att det skulle vara lätt, att äfven ur sednare
tiders regeringshandlingar framdraga stycken, som temligen klart ådagalägga, att handlingarnas
författare varit behäftade med pelagianska Och minst sagdt semipelagianska
villfarelser.
Då således svenska s. k. kyrkans högsta episkopala magt »offentligen förkunnar»
irrläror; hvarföre skola Ständerne för sin del bibehålla en förordning, enligt hvilken
(genom ett ursäktligt förbiseende af dem, som icke äro teologer), regenten sjelf kunde
komma att framstå såsom en förbrytare? Bort derföre med hvarje lag, hvilken såsom
brottsligt stämplar det öppna eller offentliga tillkännagifvande, hvilket icke sker i ond
afsigt eller »till annans förledande»! k) Bort med sådana förordningar, äfven derföre,
att de. aldrig kunna verka lill det sgftade målell Jag har ofvan visat, att den rena
lärans högste jordiske beskyddare framkommit med irrläror: och jag frågar ytterligare
hvarje något teologiskt bildad äldre man, om icke, oaktadt alla stränga förbud,
neologiens, ja äfven den gröfre rationalismens irrläror ljudit från våra predikstolar.
Åtminstone kan jag intyga, att jag hört ej blott en äldre prest predika huru menniskan
A) Äro ej dopet och Guds ord äfven salighetsmedel?
0 Jfr ofvanciterade 4 art. i Augsb. Bekän.
k) Då man i så många andra ämnen och »föremål för mensklig kunskap» eger rätt «sina
tankar kungöra)), samt få dem utredda genom kritik och diskussion, så är det orimligt, att
man i det vigtigaste ämnet ej har rätt att fritt yttra sina tvifvel och inkast, för att få dem
vederlagda och ämnet utredt.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 18 Häft.
18
Lag-Utskottets Utlåtande JYs 42.
på sotsängen hade ett enda: stort behof, sorn han säde vara medmenniskors aktning.,
hvilket ock tycktes, utgöra hufvudämnet för predikan, utan ock en välment och, hederlig
man, som nu är kyrkoherde, från predikstolen framkomma med uppenbar
papistisk gerningslära. Om nu härtill kommer, att filosofie professorer, med hegelianska
och pantheistiska systemer, från sina katedrar angripit kristendomens, att icke säga
all egentlig religions, grund och botten, samt »offentligen förkunnat» de grofsta irrläror,
sorn kunna uttalas, och än mer, om sådant är nödvändigt för tidehvarfvels vetenskapliga
odling, ja om icke ens kyrkohistoria och symbolik kunna läras, utan att, irrläror,
»stridande mot den rena evangeliska», »offentligen förkunna^»; — är dét då rimligt,
att bibehålla en författning, sorn gör ett sådant förkunnande; straffbart, äfven der det
icke sker »till annans förledande?» Men filosofen och moralisten, om han är det af
själ och hjerta, måste från katedern förkunna sina läror, äfven i afsigt att om deras
sanning öfvertyga, eller, såsom det, från den renlärige teologens ståndpunkt, synes,
»förleda annan» att tro på de filosofiska lärornas sanning sämt praktiska värde; och
jag frågar derföre: borde förordningen bibehållas äfven om de ordeu: »tilli annans
förledande» flyttades framför orden; »offentligen förkunnar?» Nej, visserligen icke,
Hvarje lag, som hämmar del fria förkunnandet af lärosatser i religiösa ämnen, verkar
skrymteri eller liknöjdhet. Och i detta afseende bör ej finnas annan strafflag än,den,
som, i afseende å det muntliga och skriftliga förkunnandet, utgÖF ett nödvändigt
bihang till det förut citerade stadgandet i 16 § Regeringsformen samt 2 mom. 3 §
Tryckfrihetsförordningen. Man kan blott förundra sig, att hvärken Regering eller Ständer
under den långa tid, mer än 50 år, som förflutit sedan grundlagarnes antagande,
framställt förslag till en sådan strafflag.
Sedan jag sålunda visat, dels att inledningen till ifrågavarande förordning är
ofullständig och tvetydig, samt ej väl öfverensstämmande med den religionsfrihet,
som i 16 § Regeringsformen utlofvats, dels att de uti förordningens Irsta § och
flerstädes nyttjade orden: »den rena evangeliska läran», icke numera, eller i författningar,
sorn skola för framtiden gälla, är.o lämpliga,; såvida de citerade orden tolkas så,
att de icke betyda; ;endast den lära, sorn i de heliga Evangelierna dr framställd,
utan afse de dogmatiska bestämmelser,:som i Augsburgiska Bekännelsen intagits, hvilken
sednare tolkning tyvärr bland åtskilliga embetsman,; särdeles inom Domkapitlen,
lärer vara, den , vanliga, ehuru detta skall leda till de största orimligheter, och konse(jvenserna
deraf ej kunna praktiseras, dels ock att de; äldre, författningarne; ej .medförde
åsyftadt ändamål, renlärighetens bibehållande, utan tvärtom både de högste och
lägre kyrkliga myndigheterna offentligen ådagalade sin benägenhet för och uttalade
irrläror, samt i sednare tider filosofie professorer offentligen angripit renlärigheten i
följd af hvilket allt de äldre för fdllning arnes oduglighet. och vaämagt rriåste akses
ådagalagd; så anser jag mig» till ådagaläggande af ifrågavarande lista, §:s olämplighet
i öfrigt, behöfva blott åberopa, hvad sista riksdagens Lag-Utskott, i dess Betänkande
M 21, i anledning af nådigt förslag lill ifrågavarande förordning anfört (sid. 20,
Lag-Utskottets Utlåtande JM 42.
19
21) så lydande: »Såsom ingressen till detta lagförslag utvisar, förutsätter detsamma
upphäfvande, bland annat, af landsförvisningsstraffet ej mindre för affall, än äfven för
utspridande af villfarande lärosats. I förra hänseendet är, såsom redan blifvit an
märkt,
icke något annat straff föreslaget att sättas i stället. Deremot är det i sednare
hänseendet som förslagets särskilda stadganden tillkommit, Dessa stadganden,
såsom varande af ren kriminallags natur, synas ock böra bilda en författning för
sig. De åsyfta, såsom Utskottet trott sig kunna antaga, hufvudsakligen endast att
bestraffa proselytmakeri.
Med denna utgångspunkt blir det dock af vigt att i lagen söka uppdraga en
skarp gränslinie emellan nämnde förbrytelse och den fria yttranderätten, — att tillse,
det forskningen icke vingklippes, utan att olika meningar fritt få gifva luft åt sina
spörjsmål, jemväl i trossaker. Ty det är oftast blott genom olika meningars friktion
som sanningens gnista framspringer. Och, såsom ofvan blifvit antydt, kan ingen
mensklig kunskap någonsin anses fulländad; icke ens den om rätta tolkningen af det
uppenbarade ordet. De många olika sekter och särskilda religionssystemer, som alla
åberopa sig på Bibeln, bevisa bäst detta. Ett tvifvel, offentligen uttaladt, kan ock
lättare vederläggas och är vida mindre vådligt än det i skymningen framhviskade.
Men med dessa åsigter har Utskottet icke kunnat undgå att finna de i den Kongl.
Propositionens 1 § uppställda karakterer på det der, såsom Utskottet trott sig böra
antaga, afsedda brott vara alltför elastiska och kunna inträffa jemväl på forskningen,
då den, utan ringaste tanke på försök att locka någon till affall från hans religion,
»offentligen förkunnar» en sats, som strider mot Statskyrkans dogmer. Man invände
icke, att åklagaremagten i detta fall ej skulle komma att missbruka sin rätt till anställande
af åtal och att en garanti mot ett sådant missbruk är uppställd i förslagets
7 §. Att vara beroende af åklagaremagten, vore det äfven den högsta, kan ej anses
öfverensstämma med ett väl ordnadt samhällsskick: lagen sjelf måste vara klar och
bestämd. Och sväfvande beskrifningar på brott äro derföre bland de vådligaste bristerna
i en kriminallag. Ifrågavarande 1 §:s början lyder: »Den som offentligen förkunnar
eller till annans förledande annorledes utsprider lärosatser, sorn mot den rena
evangeliska läran stridande äro» etc. Det tvetydiga uti uttrycket offentligen förkunna,
dervid icke ens förutsattes att förkunnandet skett lill annans förledande, min kas
icke deraf att från den uppställda regeln ansetts nödigt att sedermera i samma §
göra ett enstaka undantag, nemligen i afseende å den främmande trosbekännare medgifna
religionsöfning och undervisning. Och om ett föredrag i en universitetsstads
auditorier icke bör anses för ett offentligt förkunnande, månne väl förhållandet förändras,
om föredraget i stället hålles i en annan landsort eller i en säl inom hufvudstaden?
Eller skulle åhörarnes större eller mindre antal vara bestämmande? och, i sådant
fall, hvilken siffra vöre den afgörande? Minst lärer någon skilnad i detta fall böra
bero deraf, huruvida den föredragande är försedd med Statens fullmagt att vara lärare,
— en sådan borde då till och med anses brottsligare, — eller huruvida tala
-
20
Lag-Utskottets Utlåtande JU 42.
ren visar sig mer eller mindre hemmastadd i vetenskapernas terminologi. Sådant upphäfde
i detta fall helt och hållet grundsatsen om den fria forskningen och dess
yttranderätt. Ty bildningen stänges icke mer inom fakulteter eller de lärdes studiikamrar,
utan äfven till de stränga vetenskaperna hafva i våra dagar lemnats vigtiga
bidrag af mången, som kanske ej erhållit något lärdomens diplom. — Men äfven
uttrycket »till annans förledande» har Utskottet ansett kunna blifva förvillande.
En hvar som förkunnar en ny sats,'—hvilken som helst, — gör väl anspråk på att
öfvertyga eller blifva trodd, och hans afsigt skulle således kunna sägas vara den att förleda.
Då således nya uttryck i detta hänseende bort väljas, har Utskottet icke tvekat
att antaga de, nära till hands liggande, som klart och oförtydbart uttrycka lagstiftarens
mening, och har derföre föreslagit att 1 §:ns början skulle lyda så: »Den, som,
i afsigt att förmå annan lill affall från den rena evangeliska läran, utsprider lärosals,
som deremot stridande är»; straffes med böter» etc.
Häraf, och af hvad jag ofvan anfört, torde för en hvar, som icke är alltför pre
venerad
eller partisk, vara klart, att ifrågavarande Usta § icke numera är lämplig.
Detta blir ännu mer ostridigt om man jemnför denna § med den redaktion till
Usta moni. i Usla §:«, jag tagit mig frihet föreslå. Hvarken i gällande §, ej
heller annorstädes uti ifrågavarande förordning, är föreskrifvet något, som, motsvarande
det i 16 § Regeringsformen meddelade stadgande att »Konungen bör skydda
»hvar och en vid utöfningen af sin (dess) religion, så vidt han derigenom icke stö»rer
samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer», — bestämmer ansvar för
det sålunda påpekade möjliga brottet, nemligen att genom utöfning af sin religion
åstadkomma allmän förargelse. Den af mig föreslagna redaktionen deremot svarar
ordagrannt till nvssanförda stadgande, och utgör den kriminallag, sOm för detsammas
fullständigande erfordras. Det öfriga i Ira mom. af den §, jag föreslagit, afser, såsom
enhvar lätt finner, föreskriften i 2:dra mom. 3 § Tryckfrihets-förordningen Detta är
så mycket mera nödigt, som det icke gerna kan fullt försvaras, att, då förnekelse af
en Gud eller ett lif efter detta, är i åberopade mom. af Tryckfrihets-förordningen belagd
med straff, om den sker i tryck, den skulle vara straffri, om den i skrift eller tal
sker på sådant sätt, att den »störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.»
2-dra mom. i mitt förslag till Usta § motiveras dels af kyrkorådets, presterskapets
och domkapitlets rätt att för ifrågavarande förbrytelse varna dem, som lyda
under deras andliga jurisdiktion, dels ock af den med Sveriges äldre och nyare
lagstiftning för analoga fall öfverensstämmande och väl grundade åsigt, att brottet,
begånget efter dylik varning, bör straffas högre, än om ett brott af ifrågavarande
art gjorts utan att den brottslige förut blifvit varnad, ty brottet kan lätt begås af
okunnighet, hvilken just genom varningen blir undanröjd, eller af lättsinnighet, hvilken
just genom varningen borde försvinna, hvarföre ock brottsligheten, begången
efter varningen, måste antagas vara i subjektivt afseende större, hvaraf följer, att
brottet bör hårdare straffas.
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
21
3:dje mom i milt förslag till ifrågavarande § motiveras af svenska lagstiftarnes
länge bysta, om än icke af doktrinen gillade, åsigt, att iteration af brott är en försvårande
omständighet, för hvilken straff bör särskildt utsättas.
4:de morn. förklaras lätt deraf, dels att hvarje svenska kyrkans medlem antages
erkänna rigligheten »af den rena Evangeliska läran, sådan som den uti den olör»ändrade
Augsburgiska Bekännelsen samt Upsala Mötes Beslut af år 1593 antagen
»och förklarad är», i följd hvaraf den af sådan medlem förkunnade förnekelsen af en
Gud och ett lif efter detta eller af nämnda lära i öfrigt bör, om den efter varning
inför offentlig myndighet fortsättes, samt således icke får antagas ske af okunnighet
eller lättsinnighet, utan af något särskildt ondt uppsåt, betraktas såsom en förbrytelse,
hvilken, — vid jemförelse med de i 2:dra och 3:dje §§me 7:de Kap, af både Konungens
och Lag-Utskottets Förslag till Strafflag omförmälda brott, och derför bestämda
straff, — skäligen bör näpsas med böter af 20 till 100 R:dr, ändock brottslingen
genom den förnekelsen stört »samhällets lugn eller allmän förargelse» åstadkommit.
5:le mom. uti mitt förslag till Usta §:n följer deraf, att jag särskildt före
slagit upphäfvande af 2 § 1 Kap. Kyrko lagen, äfven »såVidt den afser» »prest» samt
»innefattar» »straffbestämmelse» »om embetets förlust», i hvilka afseenden §:n nu gäller,
så att, för närvarande, prest för ifrågavarande förnekelse icke kan straffas, utan att han
1 :o) upptänker och 2:o) utsprider sådan villfarande mening, samt 3:o) gör det »Gudz
Församling ther med at bekymbra eller förarga» och 4:o) »uppå föregången allwarlig
Förmaning sig icke rättar». Men Högvördiga Ståndets vid tillfället i Utskottet närvarande
ledamöter hafva icke ens i denna del understödt min motion; hvaraf man likväl
icke bör sluta, att de fortfarande vilja för prest hafva denna frihet, att icke utan
flera sammanstötande omständigheter kunna afsättas för det han förnekat en Gud och
ett lif efter detta eller den rena evangeliska läran.
2:dra §
lyder sålunda: »Söker någon genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om tim
liga
fördelar förmå annan till affall från den rena evangeliska läran; vare förfallen till
böter från och med ett hundra till och med tre hundra riksdaler eller fängelse från
och med två månader till och med ett år.»
»Lag samma vare om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt
att uppfostra eller undervisa barn, som tillhör svenska kyrkan, söker under
utöfningen af sådant uppdrag bibringa barnet annan tro än den, som med den rena
evangeliska läran öfverensstämmer»
Då första afdelningen af denna § grundas just på den apostoliska sats, att
man icke skall genom »köttsliga vapen» söka verka inom andans rike, hvilken princip
äfven ligger till grund för reiigionsfrihelsvännernas sträfvanden, är klart, att jag mot
22
Lag-Utskottets Utlåtande J\° 42.
ifrågavarande stadgande (första afdelningen) icke egentligen har något annat att
anmärka, än att, i följd af Frälsarens bud: »Allt det I nu viljen att menniskorna
skola gora eder, det gören I ock dem» (Math. 7: 12.), stadgandet måste generaliseras,
helst det naturligtvis är lika nedrigt att, »genom bedrägliga medel, hotelser eller löften
om timliga fördelar», söka förmå någon att öfvergå från t. ex. baptismen till lutheramsmen,
som från lutheranismen till baptismen. Och i sanning är det besynnerligt
om Ständerna vilja bibehålla ett stadgande, hvars allmänna grund bränmärker
svenska Statens egna åtgärder såsom brottsliga.
Svenska lagstiftningen är nemligen i alla kristna civiliserade länder med rätta
bränmärkt för sina bemödanden att med dylika nedriga medel (löften om timliga fördelar
eller hotelser om förlust, af dylika, t ex. civila embeten och tjenster, ja äfven
rättighet att taga examina vid universitet samt idka handel och handtverk), söka
inverka på menniskors religiösa förhållanden.
Genom att tvärtemot den 28 art. i Augsburgiska Bekännelsen oupphörligen
»sammanmängia» de »tu Regementen, thef, Andeligha och thel Werldzligha» har lagstiftaren
så förvirrat, allmänna tänkesättet i dessa ämnen, att nu ofta felas mot klar lag Så
har man erfarit hurusom (att förtiga många andra dylika fall) en handtverksförenings
fullmägtige den 27 Januari 1860 nekat en handtverkslärling att blifva gesäll, emedan
han icke moni ett års tid begått Herrans heliga nattvard. Af en magistrat har nyligen
en väl frejdad och i öfrigt enligt författningarne rätt qvalificerad person nekats
försörja sig med brödbakning, emedan han skulle vara baptist, hvilket i följd af
ännu gällande svenska lagar måste anses innefatta blott en benägenhet för baptiska
åsigter (ett ogillande af barndopet), enär hvarje i svenska s. k. statskyrkan
uppfödd och konfirmerad svensk undersåte måste, till dess han från svenska s. k.
kyrkan i laga ordning utträdt, anses tillhöra nämnda s. k. kyrka, och således ega åtnjuta
alla de »timliga fördelar», hvilka Staten försäkrat åt en sådan renlärig undersåte.
Ehuru nu grunden för 2 § i 1860 års förordning är rigtig, måste dock,
såsom ofvan är antyd t, § göras allmännare. Härvid kunde måhända till föredöme
tagas norska dissenterlagens 17 §, hvilken lyder sålunda: »Enhver, som ved Anvendelse
af Bevafeggrunde, der staae-i Strid med den almindelige Ssedelighed, ved Löfter
om limmelige Fordele, ved bedragerske Midler eller ved Trudsler, söger at bringe
nogen över fra en Troesbekjendelse til en anden, bliver, forsaavidt ikke Gjerningen
iÖvrigt raedförer höiere Sträf, at straffe med Boder, og i Gjentagelsestilfelde med
Faengsel eller Boder»
Detta stadgande, änskönt stående i en dissenterlag, är dock allmänt, och således
tillämpligt äfven mot den, som med medel, hvilka strida emot sedlighet, söker förmå
någon dissenter att öfvergå till den s. k. statskyrkan;, hvaremot för en sådan nedrighet,
äfven om den beginges af en svensk prest, icke finnes något straff i vår ifrågavarande
Kongl. Förordn. Denna brist sårar lika mycket den politiska grundsatsen om
alla medborgares jemnlikhet, sorn hvarje samvete, hvilket erkänner Frälsarens yttrande:
Lag-Utskottets Utlåtande M 42.
23
»Och såsom I viljen att menniskorna skola eöra eder, eörer ock I dem sammalunda»
(Luc. 6: 31.).
Men dessutom kan mot ifrågavarande stadgande anmärkas, alt derigenom försök
(conatus) blifvit gjordt till brott, och det inom en sfer af handlingar, der det är
ganska svårt att genom allmänna reglor bestämma, när ett sådant försök verkligen
skett. Insändaren åberopar i detta afseende hvad förre Juslitie-ombudsmannen
Theorell, i sin reservation mot lagberedningens förslag till strafflag, anmärkt om vådan
alt såsom fullbordade brott stämpla försök dertill eller ofullbordadt brott.
Den af Lag-Utskottet föreslagna tid för denna reservations inlemnande samt
Utskottets sammanträden och andra riksdagsgöromål hindra mig att fortsätta den
påbörjade kritiken af 1860 års ifrågavarande författning och motiveringen af mina
förslag, äfvensom att granska dissenterlagen och motivera de ändringar, jag deri föreslagit.
Men då i afseende å dissenterlagen allmänt och äfven bland flera af Högvördiga
Ståndets ledamöter erkännes, att den icke uppfyllt sitt ändamål, reda och
ordning i kyrkliga förhållanden, samt jag är förvissad, att genom de ändringar, jag i
samma lag föreslagit, berörde ändamål skall vinnas åtminstone såvida, att Baptisterne
ordentligen utträda från Svenska kyrkan; vågar jag till hvarje opartisk hemställa, om
ej berörda ändringar borde antagas.
På grund af hvad andragits dels uti min ifrågavarande motion, tryckt under
M 240, dels i denna reservation, dels vid de två sednaste riksdagarne och flera
gånger i allmänna tidningarne, dels ock af berömda författare, såsom Doktor A. G.
Rudelbach, i hans '»votum för »virkehg religionsfrihed», den i Sverige väl kände presbyterianske
presten Robert Baird i hans på svenska i sammandrag tryckta afhandling
»om religionsfriheten i Förenta Staterna» samt A. Vinet, om »kgrkofriheten» i svensk
öfversättning tryckt detta år hos Edqvist i Upsala, — vågar jag hemställa,
att Lag-Utskottets ifrågavarande Betänkande återremitteras, få
det att Utskottet må blifva i tillfälle att noggrannare och fullständigare,
än hittills skett, behandla de i min motion framställda
förslag.»
af Herr Lemchen.
Rättelse:
sid. 10, rad. 10 nedifr. står: 1846 läs: 1845
STOCKHOLM, tryckt hos e. westrell, 1863.
Lag-Utskottets Utlåtande M 43.
1
&>o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den SS Juli 1863, kl. 8 e. m.
Ullålande, i anledning af vackt motion, angående
saltet för stämnings delgifvande åt byalag.
Genom Kongl. Resolutionen på allmogens enskilda besvär den 29 Maj 1752
är förordnadt, att, när tvist härader och socknar emellan uppkommer eller eljest
en hel menighet bör stämmas, stämningen i sådana mål må uppläsas å predikstolar
n e i det härad eller socken, som tilltalas och sökes, så lång tid före tinget, som
i lagen utsatt är, samt att stämningen derjemte på tingsslufvudörren anslås.
Ändamålsenligheten af detta stadgande är påtaglig. Derförutan skulle en sak,
deri talan fördes emot en hel menighet, icke kunna bringas till slut med mindre
menighetens samtliga medlemmar hvar för sig undfått del af den uttagna stämningen,
på sätt 11 kap. 7 § Rättegångsbalken bestämmer. Härigenom åter vore, då
dessa utgjorde ett större antal och ville undandraga sig skyldigheten att i saken
svara, tillfälle dem beredt att uppehålla käranden i hans rätt, ofta måhända så
länge, att dess ulfående antingen, i följd af under tiden inträdda förändrade förhållanden,
för käranden förlorade allt värde eller ock blefve förenadt med så stora kostnader,
alt desamma, äfven om käranden förmådde bestrida dem, icke kunde uppvägas
af den fördel, han hade att förvänta, i händelse sjelfva saken af honom vanns.
Härjemte och oin också genom användande af det i Kongl. Resolutionen den
29 Maj 1752 medgifna stämningssätt någon gång kan inträffa, att en eller annan
af svaranderne icke erhåller kunskap om den utfärdade stämningen och sålunda ej
kommer i tillfälle att värja sin rätt, utan han i sjelfva verket dömes ohördan, är
det likväl mindre att befara, att derigenom bans rätt förnärmas, enär de öfrige
svaranderne, hvilka lika med honom hafva alt af saken vänta nytta eller skada, äro
: Bih. lill II. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 19 Häft. i
2
La g-Vt skottets Utlåtande M 43.
i tillfälle och, om saken är af någon vigt, icke torde underlåta att emot kärandens
anspråk försvara sig och i och med detsamma jemväl den uteblifne svaranden.
Men de olägenheter, som, på sätt närnndt är, blifvit undanröjda, då en hel
menighet är svarande, qvarstå ännu i flera fall, såsom då någon finnér sig föranlåten
att emot ett större antal fastighetsegare föra talan i ett sådant hänseende,
deri de utgöra en samfällighet, fastän de icke kunna anses såsom en menighet.
I detta fall måste käranden delgifva stämningen hvardera svaranden särskildt, och
erfarenheten har visat, att ofta flera år åtgå, innan berörde delgifning försiggått och
sjelfva saken ändtligen kan blifva föremål för domstolens handläggning.
För afbjelpande häraf har, uti en inom Yällofliga Borgare-Ståndet väckt, till
Lag-Utskottet remitterad motion (JV2 44) Herr Cygnceus föreslagit, alt det i omförmälda
Kongl. Resolution för esk ri fna sätt att delgifva stämning åt en hel menighet
äfven måtte få ega tillämpning då byalag skall stämmas.
Utskottet, som fullkomligt godkänner syftningen af detta förslag, får dock anmärka,
att detsamma, sådant det blifvit uppsläldt, icke synes tillräckligt omfattande.
Å ena sidan har nemligen, sedan byar undergått laga skifte och såmedelst egarne
till de särskilda hemman eller hemmansdelar, hvaraf byarne bestått, erhållit sina
andelar i jorden frånskilde grannarnes, ofta all gemensamhet emellan jordegarne i
de förra byarne upphört samt bvartdera hemmanet eller bemmansdelen blifvit ett
för sig alldeles sjelfständigt hell; och i samma mån skiftena fortgå, kommer tvifvelsutan
nyssnämnda förhållande att alltmera inträda. Å andra sidan hafva, i
följd af skiften, såsom nya samfälligheter framstått skifteslagen, hvilka visserligen ofta,
men icke alltid, hvart för sig utgöra en by; äfvenså hafva icke sällan de genom
skiftena utbrutna hemmanen sedermera blifvit fördelade mellan ett ganska stort an
tal
egare, hvilka tillsammans i flera afseenden utgöra en samfällighet.
Skall således den föreslagna lagförändringen medföra ali den nytta, dermed
är åsyftad, torde det ifrågavarande stämningssältet böra få .begagnas i alla de händelser,
då en af flera jordegare beslående samfällighet skall instämmas i en sak,
deri de i sin egenskap af jordegare hafva gemensam talan; hvarvid dock Utskottet
anser tili ytterligare säkerhet för svaranderne böra, i öfverensstämmelse med hvad
såväl Lag-komitéen som Lagberedningen föreslagit, bestämmas skyldighet för käranden
att särskildt, på sätt eljest i lag är föreskrifvet, delgifva stämningen byfogde
eller ålderman eller, då sådan icke finnes, de jordegare, som i sina hemvist
anträffas.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta en författning af
följande lydelse:
»Hvad i Kongl. Resolutionen den 29 Maj 1752 är stadgadt
rörande sättet för stämnings delgifvande åt hel menighet, gäfle äfven
då byalag, skifteslag eller annan dylik samfällighet, som skall stäm
-
Lag-Utskottets Utlåtande M ii.
s
mas, utgöres af tio jordegare eller flera; dock bör i detta fall
stämningen derjemte särskildt i laga ordning kungöras byfogde eller
Siderman eller, der sådan ej finnes, dem af jordegarne, som i sina
hemvist anträffas.
Stockholm den 24 Juli 1863.
Reservation:
af Herr Carlén.
\:0 44.
Ank. till Exp.-Ctsk. den 23 Juli 1863, kl. 3 e. m.
Ullålande, i anledning af vackt motion, angående
tillåtelse får enskilde att anställa sdrs/cild\ prestman
får gudstjenstens upprätthållande i orter,
aflägsna från fårsamlingens kyrka.
Uti en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt och till Lag-Utskottet öfverlemnad
motion (M 183) har Herr Ekman föreslagit, att Rikets Ständer ville för
sin del besluta, såsom tillägg till 19 kap. 31 § Kyrkolagen eller i annan lämplig
form, att för inrättande och upprätthållande af ordentlig gudstjenst i orter, så
aflägsna från församlingens kyrka, att denna icke kunde med lätthet besökas, det
måtte vara enskilde eller föreningar af sådane tillåtet alt kalla och anställa särskild
prestman, emot det att lämpligt rum för gudstjensten inrättades och underhölles
samt att sådant kontrakt med prestmannen afslutades och för förvar till Domkapitlet
aflemnades, att han icke kunde ställas utan presterlig tjenstgöring; äfvensom
att befordringsrätt i likhet med öfriga presterskapet mätte sådan prestman
tillei kännas.
Fall kunna visserligen förekomma, då det mäste anses nödigt att för tillfredsställande
af någon talrikare från församlingens kyrka mera aflägse boende befolknings
andeliga behof för densamma förordna särskild själasörjare. Men kändt är
äfven, att när, efter undersökning och pröfning i hvarje förekommande fall, upplys
-
4
Lag-Utskottets Utlåtande Jfi 45.
ning vunnils om nödvändigheten att vidtaga nyssnämnda åtgärd, sådant också skett.
Sålanda hafva bildats flera nya både bruksförsamlingar och kapell-lag, som blifvit
försedda med sina särskilda bruks- eller kapell-predikanter. Att åter, på sätt
motionären föreslagit, berättiga hvarje enskild, som är aflägse från församlingens kyrka
boende, att hos sig anställa en prestman med rättighet för denne att för den tjenstgöring,
han således komme att bestrida, åtnjuta presterlig årsberäkning, skulle kunna
gifva anledning dertill, att en sådan prestman i sjelfva verket komme att sakna
egentlig öfning i det presterliga kallet och således äfven den utbildning till religionslärare,
som endast derigenom står att vinna, men ändock erhålla befordran lika med
dem, som medelst ett trägnare arbete i kyrkans tjenst gjort sig deraf mera förtjente.
På grund häraf får Utskottet vördsamt hemställa,
alt ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 Juli 1863.
Herr Henschen och Herr Carlén hafva begärt få antecknadt det de ej i detta
ärende deltagit.
Nto 45
Ank. till Eip.-Utsk. den SS Juli 1863, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om rättighet
för prestvigd person att annan till prest
embetet
inviga.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Slåndet väckt och till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnad motion (N:o 452) har Riksdagsfullmägtigen Josef Oscar Almqvist från
Norrbottens län föreslagit, att person, som vore prestvigd, mätte hafva rättighet och
skyldighet att, på anmodan, till prest-embetet inviga den, som visade sig hafva aflagt
prof. som för samma embetes utöfvande erfordrades.
Kyrkolagens stadgande derom, att ingen må träda till Prediko-embetet, som
icke är af sin Biskop vigd, saknar ingalunda, såsom motionären synes föreställa sig,
så allt samband med öfriga i afseende å prests antagande meddelade föreskrifter,
att icke de, genom bifall (ill motionärens förslag, skulle i väsendtlig mån rubbas.
Granskar man dessa föreskrifter, sådana de förekomma dels i Kyrkolagen, dels ock
i särskilda författningar, hufvudsakligen Kongl. Brefven den 19 December 1748 och
Lag-Utskottets Utlåtande JM 46.
S
den 21 Augusti 1786, så finnes det, alt, innan prestvigning får ske, den person, som
dertill är i fråga, skall hafva undergått ett allvarligt förhör af Biskopen och Konsistorium
i vissa uppgifna ämnen och dervid blifvit godkänd, samt att icke någon må
prestvigas eller undergå nyssberörda, såsom förberedelse dertill stadgade prof, för
hvilken icke tillfälle finnes att genast inträda i presterlig tjenstgöring. Ett noggrannt
fullgörande af hvad sålunda åligger Biskopen och Konsistorium att iakttaga kan
svårligen ega rum, om det af motionären föreslagna stadgande skulle antagas; och
då nu icke tillika är fråga om förändring af detta åliggande, anser Utskottet nyssnämnda
omständighet innefatta ett bestämdt hinder för bifall till motionen.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 Juli 1863.
Herr Henschen och Herr Carlén hafva begärt få antecknadt det de ej i detta
ärende deltagit.
Utö 46.
Ank. lill Exp. Utsk. den 23 Juli 1863, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående
folkskolelärares användande i kyrkans tjenst.
I en inom Högv. Preste-Ståndet väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion
(N:o lil) har Herr Biskop Björck föreslagit, att det måtte åligga den examinerade
folkskolelärare, som af Pastors-embetet derom anmodades, att efter gudstjenstens slut
biträda med uppläsande af kungörelser, hvilket, då det skedde på Pastors-embetets
ansvar, finge gälla, såsom vore det af den tjenstgörande presten sjelf utfördt, och
att föröfrigt, efter Pastors förslag eller med dess bifall, Stiftets Biskop måtte ega att
åt en eller annan af församlingens examinerade skollärare, äfven om han ej vore
prestman, uppdraga att i kyrkan uti församlingens närvaro hålla katekisation med
skolbarnen på lämplig tid af söndagen, så ock undantagsvis, efter erhållen venia,
i kyrkan hålla bibelförklaring eller predika.
1 afseende å motionens sednare del anser sig Utskottet böra erinra om innehållet
af 19 kap. S § Kyrkolagen, hvilket lagrum har följande lydelse:
»Inga främmande eller okände personer, som icke hafva goda och trovärdiga
vittnesbörder, måge tillstädjas att predika, förutan Biskopens eller Consistorii föregångne
bepröfvande, och therpå gifne skrifteliga tillåtelse.»
6
Lag-Utskottets Utlåtande M 47.
Af detta ännu gällande lagrum synes Utskottet, ehvad tolkning deråt än under
tidernas lopp blifvit gifven, oförtydbart följa, alt presterskapet redan och det i en
långt vidsträcktare mån, än i motionen åsyftas, eger alt vid religionsundervisningen
begagna sig af deras biträde, som, utan att vara i kyrkans tjenst anställde, äro till
sådant biträde skicklige.
Yid sådant förhållande och då, hvad angår motionens förra del eller den ifrågasatta
skyldigheten för folkskoleläraren att biträda med kungörelsers uppläsande, den
lindring i presterskapets arbete, som härigenom kunde vinnas, synes vara af ringa
betydenhet och Utskottet dessutom befarar, att tillvaron af en dylik, utom det egentliga
området för folkskoleiärarnes verksamhet liggande och derför helt och hållet främmande
skyldighet, om å ena sidan dess uppfyllande med mindre grannlagenhet påfordrades
och å andra sidan den med mindre villighet fullgjordes, lätteligen skulle
kunna gifva anledning till ett obehagligt förhållande emellan preslen och skolläraren,
får Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 Juli 1863.
Herr Henschen och Herr Carlén hafva begärt få antecknadt det de i detta
ärende ej deltagit.
J%:0 47.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Juli 1863, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående dels
inrättande af en Hofrätt i Hernösand, dels ock
Svea och Götha Ilofrälters fördelning i flera
mindre Ilo fr ät ter.
I dessa ämnen hafva inom Vällofliga Borgare-Ståndet blifvit framställda särskilda,
till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade motioner af Herr Staaff [JVs 76)
och Herr Alander [M 13), af hvilka den förre yrkat inrättande af en Hofrätt i
Hernösand med domsrätt öfver Wester-Norrlands,Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands
län, samt hela eller någon del af provinsen Helsingland. Herr A 'ander åter har
Lag-Ulskottets Utlåtande JW 47.
7
föreslagit, att Svea och Götha Hofratter, som bestå hvardera af fem divisioner,
måtte fördelas i flera mindre Hofrätter och sålunda utflyttning ske från Svea
Hofrätt af tre divisioner, en till Gefle för Gefleborgs och Stora Kopparbergs län,
en till Hernösand för det öfriga Norrland jemte Lappland och en till Örebro för
Örebro och Wermlands län samt från Götha Hofrätt af två divisioner, en till Götheborg
för Götheborgs och Bohus samt Hallands län jemte närmaste delar af Westergöthland
och en till Calmar för större delen af Calmar län med Öland och
Gotland.
Såsom stöd för dessa yrkanden hafva åberopats dels vigten deraf, att rättvisan
gjordes lika tillgänglig för alla rikets innevånare, och att de rättsökandes besvär
lättades, dels den fördel, att Öfverdomaren, då han bodde midt upp i do
trakter, hvarest förekommande rättsfrågor uppstått, skulle hafva lättare att bedöma
desamma, och dels omöjligheten för Öfverdomaren att på ett längre afstånd utöfva den
kontroll, som förmenades böra af honom i någon mån utöfvas öfver underdomstols
verksamhet.
Dessa skäl hafva redan tillförene vid 1850 och 1851 årens riksmöte, då
frågan om Hofrätternas utflyttning väcktes, undergått granskning af dåvarande
Lag-Utskott genom ett yttrande, hvilket, i det hufvudsakligaste upprepadt af
Lag-Utskotten vid de två nästpåföljda riksdagarne i anledning af enahanda framställningar,
blifvit af Rikets Ständer vid alla dessa tre riksdagar godkändt.
Detta yttrande lyder sålunda:
»Det är, säger man, en nödvändighet att hos domstolarne finnes en tillgäng
lighet,
sorn ic/ce försvåras af för långa afstånd från de rättsökandes hemvist, så
att de ej må genom domstolarnes aflägsenhet hindras i fullföljden af sin rätt;
och detta skäl gäller äfven, hvad underdomstolarne angår. Der är rättegången
muntlig och enkel; der uppträda jemväl merändels parterne sjelfve; der fordras
ock ofta personlig inställelse för dels öfverläggningar i allmänna angelägenheter,
dels ock besörjandet af enskilda bestyr. Men annorlunda är förhållandet, då part,
missnöjd med underdomarens beslut, söker rättelse hos öfverdomaren eller i Hofrätten.
Detta måste ske skriftligen; och rättegångssättet der är af den beskaffenhet,
att parter, åtminstone de fleste, måste anlita sakförare för bevakande och
utförande af deras rätt. Sådant fordrar en så oaflåtlig uppmärksamhet, att knappast
den part, som vistas på det ställe, der Hofrätten har sitt säte, är i tillfälle
att lemna denna uppmärksamhet. Han måste ovilkorligen dagligen tillse, bland
annat, huruvida icke anslag om förhör eller andra åtgärder i målet sker; och derföre
behöfver han biträde af personer, hvilka deråt kunna egna den nödiga uppmärksamheten.
Endast derigenom kan försummelse undvikas; och dymedelst undgår
den rättsökande både besvär och kostnader. Hans besvär inskränkes blott
till öfversändandet af skrifter och handlingar; och hans utgifter till postporto och
arfvode åt biträdet, hvilket ej kan komma att på långt när uppgå till den kost
-
8
Lag-Utskottets Utlåtande M 47.
nåd, som blefve en följd deraf att parten sjelf utför sin talan. Om än Hofrätten
vore belägen på blott några få mils afstånd, vore han tvungen till resor;
och på sätt ofvan är antydt, behöfde han alltid en person på stället, som underrättade,
om partens närvaro erfordrades eller något i målet mäste iakttagas, så
framt han icke under målets behandling i Hofrätten sloge sig ner på samma
ställe. Men att så öfvergifva hus och hern, vore än mera känbart. Derför kan
afståndet ej eller hafva vidare verkan i omförmälda hänseende än så vidt det förorsakar
tillökning i postpenningar —- en omständighet af så mycken obetydlighet,
att den ej torde böra nämnas. Men, invänder man, den fattige har ej råd att
aflöna ombud; hans rätt är emellertid lika helig, som den bemedlades; men honom
hindrar dock det långa afståndet att densamma bevaka. Derför har likväl
lagstiftaren sörjt medelst stadgandet i 9 § af Itättegångs-balkens 15 kapitel: »alt
den, som fått af Rätten lof att rättegångssaker drifva, vare skyldig, att, utan betalning,
hjelpa den fattige, då domaren det pålägger.» Således förfaller äfven det
skäl, man sökt i ömheten för den fattige. Hans rätt är lika bevarad antingen
Öfverrätten finnes på större eller mindre afstånd från hans hemvist. Och häraf
följer, att Hofrätternas tillgänglighet ej är beroende på afståndet.
Vidare har man åberopat alt den tillsyn öfver lagskipningen, som inom hvarje
Hofrätts domkrets, åligger Hofrätten, kunde utöfvas med mera noggrannhet i en
inskränktare krets än i en vidsträckt. Det är äfven sant, om denna tillsyn skulle
bestå i en polisuppsigt; men sådan var ej 1754 års lagstiftares mening, då de
bjödo, att Hofrätten, som är Konungens högsta Nämnd, eger uppsigt och vård
hafva att i de domstolar, som derunder höra, rätt skipas efter lag och dess rätta
förstånd. De ville dermed endast i korthet angifva beskaffenheten af den myndighet,
som uppdrogs åt denna domstol och för hvars utöfning de särskildt utstakade
reglor. Några forskningar utom Hofrätten ålades den ej. Enligt 10
punkten af 1615 års rättegångsprocess skulle väl ledamöterne i Svea Hofrätt öfverse
underdomares domböcker, som årligen borde till Hofrätten insändas; men
detta åliggande upphörde omsider. Tiden blef dertill otillräcklig, och man synes
äfven insett att granskningen ej erfordrades för uppfyllandet af Hofrättens bestämmelse,
som var att förhjelpa de parter till sin rätt, som för sådant ändamål
vände sig till Hofrätten med klagan öfver underdomares beslut eller åtgärder;
samt att rätta öfverklagade misstag eller anmärkta missbruk. Finner emellertid
Hofrätt vid granskning af till dess pröfning hänskjutna mål, att underdomaren
felaktigt förfarit, då har den både rättighet och pligt att tillse att rättelse sker;
men annorledes kan den ej utöfva tillsynen. Erfarenheten har också visat att lag—
skipniugen vid Underrätterna icke kan anses bättre utölvad i de orter, som befinna
sig i Hofrätternas närmaste granskap. Sådant är en följd deraf att med
domarens kall åklagarens icke är förenligt. Den Hofrälterna uppdragna tillsyn är
så
-
Lag-Utskottets Utlåtande M 47.
9
således inskränkt lika med Hofriittens domsrätt till de inål, som dragas under
dess pröfning. Den vidsträcktare tillsynen åligger deremot de embetsman, som för
sådant ändamål äro tillsatte. Desse äro Konungens Justitie—kansler, folkets Ombud
eller Justitie-ombudsmannen jemte Hofrätternas Advokatfiskaler, och uppfylla desse
deras kall, saknas ej tillräcklig tillsyn. Men noggrannheten af hvad på Hofrätten
i förenämnda hänseende ankommer beror ingalunda på domskretsens vidsträckthet.
Genom ulllyttningen tror man äfven den fördel kunna vinnas, att öfverdomstolarne
ej längre skulle sakna de upplysningar om lokala förhållanden, som så
ofta äro oumbärliga för bedömande af underdomstolarnes åtgärder; men ehuru lokalförhållanden
någon gång kunna inverka på beslut, torde sådant ej böra komma
i fråga i annat fall än att den rättsökande deri söker stöd för sin rätt; och då
lära förhållandena liksom andra omständigheter, hvarpå en talan grundas, böra
ådagaläggas. Att låta domarens enskilda kännedom om förhållanden i allmänhet
gälla såsom lagliga bevis och skäl synes vara vådligt i lagskipningen. Fordras
upplysningar om lokala förhållanden i något mål, kunna de infordras och detta
kan ske lika lätt om domstolen är nära eller långt ifrån den ort, hvars lokalförhållanden
måste kännas.
Att skyndsamhet med rättegångars afgörande skulle befordras genom föreslagna
utflyttningen kan Utskottet ej eller inse. Om än Hofrätterna fördelas, så
ökas icke arbetsstyrkan derigenom; och produkten af de utflyttade afdelningarnes
verksamhet kan icke blifva större derföre att de arbeta på skiljda orter. Snarare
synes målens skyndsamma afgörande vara att vänta vid en domstol, bestående af
flera divisioner, emellan hvilka de inkommande målen lika fördelas, än vid flera
från hvarandra spridda domstolar, af hvilka, änskönt de blifvit inrättade efter möjligaste
beräkning af folkmängd och andra omständigheter, den ena, åtminstone genom
tillfälliga händelser, kan blifva allt för litet sysselsatt och den andra åter så öfverhopad,
att den ej medhinner arbetet.»
Delande de åsigter, som sålunda blifvit uttalade, anser sig derjemte Utskottet
böra fästa uppmärksamheten derå, att genom den hastiga utveckling kommunikationsanstalterna
i sednare tiden vunnit, införandet af ett lika brefporto för hela
riket, med flera dylika förbättringar, de olägenheter, som bero på ett längre afstånd,
allt mera förminskas; att, hvad särskildt beträffar området för Svea Hofrätts
jurisdiktion, det i allmänhet mäste vara vida lättare för de rättsökande att i
Stockholm skaffa sig pålitliga rättegångsombud, än sådant läte sig göra i en mindre
stad, med hvilken merändels endast en jemförelsevis obetydlig trakt står i närmare
förbindelse, samt att, genom utflyttning af de särskilda divisionerna, Hofrätts-ledamöterna
skulle beröfvas det tillfälle till vidare utbildning, som företrädesvis inom
en af ett större antal ledamöter bestående Hofrätt förefinnes så väl i det dagliga
umgänget, utom den egentliga tjenstgöringen, emellan personer, sträfvande till
Bih. till It. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 A/d. 19 Hä/t. i!
10
Lag-Utskottets Utlåtande M 47.
samma mål och det utbyte af åsigter och iakttagelser pä rättsvetenskapens område,
som dervid måste ega rum, som ock i den rättighet till ledamöternas förflyttning
från den ena divisionen till den andra, som i den för Hofrätterna utfärdade arbetsordning
blifvit tillagd Presidenterne och hvars (Hofvande är behöfligt ej mindre
för jemnande af arbetskrafterna på de särskilda divisionerna, utan äfven för åstadkommande
deraf, att de olika åsigter, som i fråga om samma rättsförhållanden
kunna hafva utbildat sig på olika divisioner, må få mäta sig med hvarandra och
att såmedelst jemväl en önskvärd enhet i lagskipningen inom ett större område må
vinnas.
Utskottet anser följaktligen det föreslagna bildandet, af flera mindre Hofrätter
icke vara nödigt eller ens nyttigt för lagskipningen och får alltså vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motioner icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Juli 1863.
Herr Doktor Forssell, Herr Henschen och Riksdagsfullmägligen Paul Andersson
från Jemtlands län hafva begärt få antecknadt det de i beslutet ej deltagit.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Lag-TJtskottets Utlåtande JW 48.
1
,M 48=
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Aug. 1863, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af återremisser af Utskottets Betänkande N:o 24,
i fråga om tillägg till lagstiftningen angående äktenskapsskilnad.
Nyssnämnda Betänkande är afgifvet öfver en af Riksdagsfullmägtigen Nils
Olsson från Malmöhus län väckt motion, att till Kongl. Förordningen den 20 November
1860, hvarigenom 1 och 2 §§ af Giftermåls-Balkens 14 Kap. erhållit en förändrad
lydelse, måtte bestämmas ett tillägg, som antingen tilläte domaren att, då de i samma
förordning omförmälda varningar och skilnad till säng och säte ej verkade till ändamålet,
döma till äktenskapsskilnad, eller ock utsatte, att frågan derom borde till
Kongl. Måjsts nådiga afgörande i underdånighet öfverlemnas; och hade Utskottet med
afseende derå, att det sednare af de alternativa förslag, motionären sålunda framställt,
redan vore i lag, Kongl. Förordningen den 27 April 1810, sanktioneradt. samt att
motionen icke innehöll förslag, att, med ändring af samma förordning, fråga om
skilnad i äktenskap på grund af hat och bitterhet makar emellan skulle af domaren
handläggas och pröfvas, hemställt, att motionen icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda. Denna hemställan har blifvit bifallen af Preste-Ståndet,
hvaremot de tre öfriga Stånden återförvisat frågan till förnyad behandling af Utskottet.
Bonde-Ståndets beslut innehåller tillika det förklarande, att Ståndet för
sin del biträdde den af Herr Grefve Hamilton inom Utskottet afgifna reservation,
i hvilken är vordet yrkadt, att Rikets Ständer måtte, med upphäfvande af 1810
års förordning, i följande delar, för sin del besluta en författning, så lydande:
”der sådan stridighet i lynne och tänkesätt emellan makar sig yppar, att den under
ständiga tillfällen till utbrott slutligen öfvergått till afsky och hat, må domstol efter
företedt bevis om undergångne sådana varningsgrader, som i 14 Kap. 1 § Giftermåls-Balken
sägs, till äktenskapsskilnad döma”.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva väl icke beledsagat sina
beslut om återremiss med något bestämdt förklarande af Ståndens tanke i ämnet.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Åfd. 20 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande J\§ 48.
Men af de uttalanden, som i dessa två Stånd föregått besluten, framgår, enligt Utskottets
uppfattning, tydligt, att jemväl de med ärendets återförvisande till Utskottet
åsyftat, att Utskottet mätte taga i öfvervägande, huruvida med ändring af den lagstiftning
i ämnet, som innefattas i 1810 års förordning, motionärens alternativt
framställda förslag om rättighet för domaren att i ifrågavarande fall döma till äktenskapsskilnad
bör vinna bifall.
Utskottet, som det alltså åligger att afgifva yttrande öfver detta förslag, får
till en början erinra, att genom detsammas antagande rätten till erhållande af äktenskapsskilnad
egentligen icke blefve utsträckt till flera fall, än hvari den redan eger
rum. Sjelfva grundsatsen, att ett äktenskap, deri den inbördes aktning, förtroende
och kärlek, som böra råda emellan äkta makar, försvunnit och lemnat plats för hat
och bitterhet, utan att någon sannolikhet förefinnes, att ett bättre förhållande skall
återinträda, bör, såsom icke längre uppfyllande sitt ändamål, upplösas, är redan uttryckt
i 1810 års förordning; och den tillämpning, som hos Kongl. Majit gifvits åt
denna grundsats, har, enligt hvad Utskottet tror sig känna, åtminstone på sednare
tiden varit sådan, att der framställda underdåniga ansökningar att för nyssnämnda
orsak erhålla äktenskapsskilnad ytterst sällan blifvit afslagna annat än på formela
skäl. Den föreslagna förändringen kan således, i det hela taget, vara ganska likgiltig
för den bemedlade, som icke behöfver låta afhålla sig från sakens anhängiggörande
hos Kongl. Majit af den dermed förenade drygare kostnad. För den fattige
åter, isynnerhet då han är från hufvudstaden aflägse boende, måste förändringen
vara af ganska stor vigt. För denne utgör i de flesta fall svårigheten att bestrida
nämnda kostnad ett bestämdt hinder för begagnandet af rättigheten att om
äktenskapsskilnad söka Konungen, på samma gång som han i allmänhet, i följd af
sina inskränkta vilkor, icke Ifan undgå att känna bördan af ett genom missämja
olyckligt äktenskap, ojemförligt tyngre än den i ekonomiskt hänseende mera vällottade
samhällsmedlemmen. Genom öfverflyttning till domstolarne af rättigheten
att bevilja skilnad i äktenskap för oenighet deri, skulle följaktligen vinnas en i
detta afseende i sjelfva verket nu saknad likhet inför lagen, utan att Utskottet för
sin del hyser den af en ledamot af Ridderskapet och Adeln vid ärendets behandling
derstädes yttrade farhåga, att den sålunda för en del af landets befolkning beredda
lättnaden att ernå äktenskapsskilnad skulle innebära en uppmuntran till lättsinnigt
ingående af äktenskap. Den tidsutdrägt och det obehag, äktenskapets upplösning
genom domaren ändock medförde, vore i alla fall större, än att mången om ens
någon kunde antagas komma att ingå äktenskap i beräkning på att åter få det upplöst.
Men dessutom anser Utskottet omförinälda öfverflyttning äfven skola komma att
utöfva ett fördelaktigt inflytande på målens handläggning; eller månne icke en fullständig
utredning af de till stöd för begärd äktenskapsskilnad åberopade omständigheter
efter all sannolikhet kan åstadkommas snarare inför domaren i makarnes boningsort,
der förhållandet med deras sammanlefnad kan antagas vara temligen allmänt
kändt, än hos Kongl. Majit, der en sådan kännedom icke är att förvänta, och
hvarest det alltså mäste vara sökanden lättare att framställa saken i en för vinnandet
af hans syfte gynnsam dager? Väl har såsom bevis på olämpligheten af
dessa måls handläggning af domaren blifvit anmärkt, att domaren vore bunden af
den lagliga bevisningsläran i 17 Kap. Rättcgångs-Balfcen, så att när skilnad söktes
derför, att den ena makan förgått sig mot den andra med hårda ord eller våld,
och detta af den förra erkändes eller af vittnen intygades, domaren ovilkorligen måste
döma till skilnad i äktenskapet, hvaremot hos Kongl. Majit pröfning egde rum af
Lag-Utskottets Utlåtande ,Jtys' 48.
3
förekommande omständigheter och frågans afgörande således ej beroddeendastafettmed
juridisk visshet konstateradt faktum; men utom det Utskottet för sin del anser nödigt
att till förekommande af missbruk det stadgande meddelas, att full visshet om
oenighet i äktenskap icke må anses vunnen genom makarnes blotta erkännande,
torde det i allmänhet icke vara att befara, att. domaren kommer att förklara hat
och bitterhet råda emellan man och hustru endast derför, att de vid något enstaka
tillfälle emot hvarandra ådagalagt en mindre vänlig sinnesstämning, vare sig att
denna yttrat sig i ord eller till och med öfvergått till handgripligheter, utan måste
domaren alltid sluta till befintligheten af en verklig fortfarande osämja emellan makarne
af förhållandet med deras sammanlefnad i sin helhet, sådant detsamma framstår
af de i hvarje särskildt fall förekommande olika omständigheter, hvilkas uppdagande
svårligen lärer kunna med tillräcklig säkerhet och noggrannhet ske annorstädes
än i den ort, der makarne vistas, eller annorledes än genom undersökning
vid domstol. Vid sådant förhållande torde ock åt domaren, som redan har
vården om så mänga af samhällets vigtigaste intressen sig anförtrodd, kunna med
full trygghet öfverlemnas att vaka deröfver, att icke genom missbruk af den i förevarande
fall lemnade rätt till äktenskapsskilnad aktningen för äktenskapets helgd
varder i någon män rubbad; och om äfven, på sätt jemväl blifvit anmärkt, genom
ifrågavarande måls handläggning vid domstolarne, ömtåliga familjförhållanden kunde
komma att någon gång med mindre grannlagenhet beröras, vore detta visserligen
en olägenhet, men som eger rum i flerfaldiga andra, domstolarnes handläggning
redan tillhörande ärenden och för öfrigt synes vara af mindre betydenhet i jemförelse
med de fördelar, som af den ifrågasätta lagförändringen torde vara att
emotse.
Utskottet finner väl, i följd af hvad nu blifvit an förd t, samma lagförändring
i dess hufvudsakliga syftning vara önskvärd. Dock torde den rättighet, som derigenom
komme att beredas oeniga makar, att vinna äktenskapsskilnad böra inskränkas
för det första i så måtto, att, när af den ransakning angående makarnes sammanlefnad,
som skall inför domaren ega rum, uppenbart är, att den makan, som
söker äktenskapsskilnad, är till oenigheten ensam vållande, skilnaden icke må emot
den andra makans bestridande beviljas; ett förbehåll, som Utskottet anser så mycket
nödvändigare, som i annat fall nämnda rättighet skulle för den maka, som af
böjelse för ett mera obundet lefnadssätt eller längtan att ingå nytt gifte, eller annan
dylik anledning önskade upplösning af sitt äktenskap, innebära en alltför stark
frestelse, att genom en våldsam behandling eller annars ett förolämpande uppförande
framkalla osämja i äktenskapet, för att sedan på grund deraf erhålla äktenskapsskilnad.
Ville man häremot invända, att i Kongl. Förordningen den 20 November
1860 icke blifvit lagd någon vigt derpå, om endast endera makan eller begge vållat
den äktenskapliga osämjan, lärer för bemötande af en sådan invändning göra
tillfyllest att erinra, hurusom i nyssnämnda författning endast åsyftas att bringa
oeniga makar till besinning af deras ömsesidiga pligter och att vid sådant förhållande
någon närmare undersökning om deras sammanlefnad icke är erforderlig förr,
än deraf skall slutas till, huruvida makarne må ega att få äktenskapet upplöst
eller icke.
Vidare och då de i 14 Kap. 1 § Giftermåls-Balken föreskrifna varningsgrader
måste i främsta rummet betraktas såsom medel att förmå oeniga makar till sämja
och icke såsom anbefallde endast för att utgöra förberedelser till äktenskapsskilnad,
torde det icke kunna anses med god ordning öfverensstämmande, om, sedan det
4
La g-Utskottets Utlåtande JVS 48.
nied varningsgraderna åsyftade ändamål, nemligen försoning emellan makarne
blifvit uppnådt och de derefter sammanlefvat en längre tid, samma varningsgrader
fingo, derest sedermera ånyo oenighet måhända af helt annan orsak än förra gången
makarne emellan yppade sig, grundlägga någon rättighet att i följd af den sednare
oenigheten vinna äktenskapsskilnad. Men å andra sidan anser Utskottet betänkligt
att biträda Lag-komitéens och Lag-beredningens förslag, att äktenskapsskilnad ej
får sökas, derest makarne efter skilnaden till säng och säte åter sammanflyttat. Då
de ännu lefva från hvarandra åtskiljde, kunna de måhända känna sig benägna till
försonlighet och öfverseende, men icke förty återvända till sitt förra hat och bitterhet,
så snart de sammanflyttat och de gamla anledningarne till osämja åter framträdt;
och i så fall kan icke någon verklig försoning makarne emellan sägas hafva
blifvit ävägabragt. Annu mindre synes berörda förslag vara lämpligt, i händelse
den ena makan är genom sitt förhållande ensam vållande till osämjan, men ändå
af en eller annan orsak ej vill skiljas från den andra makan, och denna intet
högre önskar, än att den felaktiga skall ändra sitt uppförande och att de sedan må
få i endrägt sammanbo. I denna händelse skulle lätteligen den skuldfria makan
genom den andras försäkringar om en förändrad sinnesstämning låta förmå sig till
sammanflyttning, och det först efter någon tids förlopp visa sig, att det förra missförhållandet
makarne emellan ännu fortfor.
Enligt Utskottets åsigt skulle deremot vara bättre att bestämma någon viss
lämplig tid från det skilnaden till säng och säte egt ruin, efter hvars förlopp det
må antagas, att den förutvarande osämjan makarne emellan försvunnit, och äktenskapsskilnad
på grund af de varningsgrader, som i följd af samma osämja egt rum,
icke beviljas.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta en författning af
detta innehåll:
”Med upphäfvande af hvad i Kongl. Förordningen den 27
April 1810 linnes för nedannämnda fall stadgadt, förordnas
som följer:
Hafva man och hustru för dem emellan rådande hat och
bitterhet undergått de varningsgrader, som i 14 Kap. 1 g Giftermåls-Balken
sagde äro, och har rättelse deraf ej följt, då
skall Rätten, på yrkande af endera makan eller begge, döma
till skilnad i äktenskapet. Dock bör Rätten förut noga ransaka
om makarnas sammanlefnad och ej grunda sitt utslag på
deras uppgifter allena, utan att andra omständigheter dertill
komma, samt ej heller bevilja skilnaden, derest, då densamma
sökes af den ena makan, men bestrides af den andra, upplyst
är, att den förra är till osämjan ensam vållande, eller om ansökningen
om äktenskapsskilnad skett sedan mera än ett år
förflutit från det omförmälda varningsgrader undergångna
blifvit.”
Stockholm den 28 Juli 1863.
Lag-Utskottets Utlåtande ,J\f 48.
5
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre: ”Den motion, sorn gifvit anledning till det af Utskottet
nu framställda förslag, är af följande lydelse:
””Vid sist hällne riksdag hafva Rikets Ständer föreslagit en förordning, som, i
fråga om kif och osämja mellan man och hustru, skulle innehålla, att sådana makar
borde först varnas af kyrkoherden i församlingen, sedan inför kyrkorådet och att,
om de deraf ej läte sig rätta, borde af Rätten dömas till skilnad på ett år till
säng och säte, med föreläggande för dem, der så nödigt pröfvades, att, vid vite af
fängelse, hvarandra icke under tiden besöka; och detta förslag har genom Kongl.
Maj:ts nådiga Förordning den 20 November 1860 blifvit godkändt. För mig, äfvensom
för flera rättslärde och prester, har tvifvel uppstått om hvad som följa bör,
sedan förberörde varningar och skilnad på ett är fruktlöst aflupit. Kan meningen
månne vara, att makarne skola derefter opåtaldt lemnäs åt sitt ömsesidiga hat med
ty åtföljande husliga elände och okristliga exempel för barn och samhällsmedlemmar;
eller må domaren, pä endera makans anmälan och efter den andras hörande, döma
till skilnad i deras äktenskap; eller bör frågan derom, enligt Kongl. Förordningen
den 27 April 1810, till Kongl. Majits nådiga afgörande öfverlemnas? Utan något
stadgande i denna eller dylik syftning, anser jag förstnämnda nådiga Förordning
ofullständig och föreslår alltså:
att till densamma må bestämmas ett tillägg, som antingen tillåter domaren
att, dä ofvannämnda varningar och skilnad ej verka till ändamålet,
döma till äktenskapsskilnad, eller utsätter att frågan derom bör till Kongl.
Maj:ts nådiga afgörande i underdånighet öfverlemnas.””
Vid sådant förhållande anser jag Utskottet hafva rätteligen förfarit, då det
i Betänkandet Jtä 21 inskränkte sin åtgärd till en anmälan att det ena af motionären,
i okunnighet om lagens innehåll, föreslagna alternativ redan vore lag; hvaremot
jag anser Utskottet hafva saknat stöd af grundlag för sin nu vidtagna åtgärd
att begagna sig af motionen för att framställa ett förslag i ett helt annat syfte än
motionären afsett, eller att ändra den redan befintliga lagen om äktenskapsskilnad.
Bland de Riks-Stånd, som icke godkänt Utskottets Utlåtande, har endast ett fattat
ett beslut, som kunde anses böra dertill föranleda. Af de från 2:ne Stånd skedda
återremisser finner jag icke. Utskottet vara förpligtadt till annan åtgärd än att
taga ärendet till förnyad pröfning; och då det slut, hvartill Utskottet vid den förra
behandlingen kommit, synes mig vara det enda, som öfverensstämmer med stadgandet
i 53 § Regeringsformen och 33 § Riksdags-ordningen: ”att Lag-Utskottet skall
utarbeta de från Riksens Ständers plena remitterade förslag till Civil-, Criminaloch
Kyrkolag” — — så har jag fortfarande varit af den mening
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.”
af Herr Friherre Wrede;
af Herr Doktor Forssell;
af Hei r Domprosten Björling, med hvilkenHerr Doktor Petrelli instämde: ”Emot
Utskottets beslut får jag reservera mig:
1. Af formela skäl. På grund af den i ämnet, gjorda motionen hade Utskottet
i sitt förra Betänkande behandlat denna sak på det enda sätt, som är med
6
Lag-Ut skottets Utlåtande JV& 48.
grundlag öfverensstämmande. Motionären har nemligen trott, att det i nu gällande
lag icke vore bestämdt, hvilken väg oeniga makar, som enligt Kongl. Förordningen
af år 1860 blifvit, på grund af hat och bitterhet, dömda till skilnad i säng och
säte, skulle gä, för att, om oenigheten fortfore, blifva i äktenskapet skiljda; och med
anledning af denna lagens förmenta obestämdhet, har han yrkat att i lag skulle
bestämmas, att de oeniga makarne sedan skulle vända sig antingen till domstolen
eller till Konungen; och liar han dervid icke pä minsta sätt tillkännagifvif, hvilket
af dessa alternativer han föredrog, utan förklarat sig nöjd, endast den öfverklagade
obestämdheten på nägotdera af de angifna sätten blefve borttagen. Utskottet hade
j sitt förra Betänkande visat, att den lagens obestämdhet, öfver hvilken motionären
klagar, och som utgör grunden för hans motion, i sjelfva verket icke finnes, emedan
Kongl. Förordningen af den 27 April 1810 uttryckligen bestämmer, att oeniga makar,
som för uppkommen hat och bitterhet blifvit dömda till skilnad i säng och
säte, skola sedermera till Konungen ingifva ansökan om äktenskapsskilnad, och denna
förordning är i detta afseende ej upphäfd. Till något annat svar på motionen
kunde Utskottet ej grundlagsenlig! komma; hvarföre ock Utskottet bort qvarblifva
vid sitt förra beslut och ej, pä grund af till sitt egentliga syfte obestämda äterremisser,
frångå detsamma.
2. Af materiela skäl. De i 13 Kap Gifterinåls-balken och i förra momentet
af Förordningen den 27 April 1810 bestämda gränser emellan de äktenskapsinål, i
hvilka skilnad ina af Konungen pä nådeväg beviljas, och dem, i hvilka skilnad må
på rättsväg af domstol ädömas, är grundad i sakens väsende. De sednare utgöras
nemligen af sådana mål, i hvilka godkännandet af äktenskapsskilnads-orsakerna beror
endast af fullständig bevisning inför domstol om deras tillvaro. Dessa orsaker
äro nemligen sådana, att upplösning i äktenskapet redan i sjelfva verket genom dem
förefinnes. Sådana orsaker äro, att den ena makan genom horsbrott bryter sitt äktenskap.
, eller ock öfvergifver och förlöper den andra af ondsko och motvilja och far utrikes
i uppsåt att ej mera komma tillbaka; att den ena makan blifvit dömd på lifstid till
fängelse eller landsflykt; att den ena blifvit förvunnen att hafva stämplat eller anställt
försåt emot den andras lif; att den ena makan fallit i verklig galenskap, som efter säkra
bevis oafbrutet fortfarit i fidla tre år, och enligt läkares intygande någon förhoppning
icke är om den vansinniges återställande. De andra skilnadsorsakerna, som angifvas
i sednare momentet af 1810 års Förordning, såsom slöseri, dryckenskap, våldsamt sinnelag
samt sådan stridighet i lynne och tänkesätt, som under beständiga tillfällen till utbrott
slutligen öfvergår till af sky och hat m. m. äro sådana, att de, bedömda från den
kristliga synpunkten af äktenskapets oupplöslighet, ej kunna erkännas såsom i
sig sjelfva giltiga. Skall skilnad af dessa orsaker medgifvas, bör detta endast kunna
ske såsom undantag, föranledda af särskilda förhållanden, sorn ej kunna pä
rättsväg pröfvas, utan endast af en samvetsgrann själavård bedömas. Derföre är
ock äktenskapsskilnadens medgifvande i dessa fall öfverlemnad åt Konungen, såsom
sedlighetens och religionens högste värdare. Äktenskapets helgd är det kristliga
samhällets grundval, och derföre måste ock äktenskapets oupplöslighet af hvarje
kristen stat erkännas såsom grundsats, och äktenskapsskilnad ej kunna fordras såsom
juridisk rättighet, som af lag kan ådömas, i andra fall än då äktenskapet är i
sjelfva verket redan upplöst, hvilket är händelsen endast vid de läll, som i 13 Kap.
Giftermäls-balken och i första momentet af 1810 års Förordning omnämnas. Följden
af att beträda den väg, Utskottet i sitt sednare betänkande föreslagit, skaij
blifva den, att makar, som af otålighet och ofördragsamhet eller af andra lättsin_
Lag-Utskottets Utlåtande JV~‘ 48.
7
niga och omoraliska grunder vilja slita äktenskapets heliga band, behöfva, för att
vinna sitt syftemål, blott tillställa oenighctsuppträden i vittnens närvaro, hvarefter,
sedan saken blifvit till domstol instämd och juridisk bevisning åstadkommen, den
åsyftade äktenskapsskilnaden mäste af domstol ådöinas. En sådan lek med den
sedliga, institution, som är grund för familjen och samhället, är ej allenast vidrig
ur religiös och sedlig synpunkt, utan skall ock återfalla på samhället sjelft, emedan
den skall leda derhän, att äktenskapen skola lika lättsinnigt ingås, som upplösas.
Väl har Utskottet velat i hänseende till äktenskapsskilnadsmålen förvandla våra
domstolar till själavärdsinstitutioner, som skulle ransaka och döma öfver makarnas
sinnesart; men olämpligheten och omöjligheten häraf är för alla uppenbar. På
grund häraf mäste jag ogilla Utskottets lagstiftning i förevarande betänkande.”
af Herr Prosten Rabe: ”1 egenskap af suppleant deltog jag med min röst i det
beslut, Utskottet fattade, då denna fråga förra gången förevar, eller det att till
Rikets Ständer hemställa, det måtte ifrågavarande motion icke till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda. I samma egenskap har jag närvarit, då målet på grund
af äterremisser i Utskottet ånyo förekom, och då, genomen omkastning i åsigter hos
ett par af dess ledamöter, en motsatt mening gjorde sig gällande, till följd hvaraf
Utskottets pluralitet fattade ett beslut, som, så vidt jag kan inse, icke af motionen
påkallades, att nemligen sjelft uppgöra ett förslag till lagförändring i detta hänseende.
Dä detta förslag är, efter mitt förmenande, icke blott i strid mot en rätt
och värdig uppfattning af ett kristligt äktenskaps mening och betydelse, samt sålunda
för det kristna samhället skadligt, utan ock i sin egen syftning inkonseqvent
och ändamålslöst, har jag funnit mig nödsakad att mot detsamma anmäla min reservation.
Afsigten med detta förslag är naturligtvis att underlätta äktenskapsskilnad
för oeniga makar, då de nu, i stället för att anmäla sig hos Konungen, såsom kyrkans
högste vårdare, för vinnande af en dylik förmån, blott behöfde göra anmälan
hos Underrätten i orten, när hat och bitterhet mellan dem Hppkommit.
Allmänna lagen jemte Kongl. Förordningen den 27 April 1810 bestämmer
noga de fall, dä domstol eger att till skilnad i äktenskap döma, och dessa fall äro
sädane, der äktenskapet redan förut är de facto upplöst, ty genom den ena makans
skiljande från den andra för lifstiden genom fängelse eller landsflykt, genom dess i
stämplingen, om än icke i utförandet, begångna mord på den andra, genom obotlig
galenskap har äktenskapet i sjelfva verket upphört att vara hvad det skulle vara
— - makars sammanlefnad, ty den ena makan kan sägas vara död för den andra.
Här kan å den oskyldiga makans sida bevisning med klara skäl och fada förebringas,
samt pä grund deraf äktenskapsskilnad såsom laglig rättighet tilldömas. Men i
andra fall har Konungen i egenskap af kyrkans högste styresman förbehållit sig
pröfningsrätten. Dessa äro, när den ena makan blifvit genom laga kraftvunnen
dom till lifvets eller ärans förlust skyldig känd; när den blifvit förvunnen till annat
sträft eller verkligt vanfrejdande brott eller dömd till fästningsstraff på bestämda
år, eller när den beträdes med slöseri, dryckenskap och våldsamt sinnelag, samt
när en sådan stridighet i lynne och tänkesätt hos begge makarne sig yppar, som,
uuder beständiga tillfällen till utbrott, slutligen öfvergår till afsky och hat. Här
åter har den oskyldiga makan icke någon rättighet till skilnad, såsom i förra fallen,
men kan dock af nåd fä det olyckliga äktenskapet upplöst, derest omständigheterna
äro bevekande. Frän rent kristlig synpunkt innebär icke någondera af dessa skil
-
8
Lag-ZJtskottets Utlåtande j\i‘ 48.
nadsorsaker fullgiltig! skäl, ännu mindre rättighet till äktenskapets upplösning, hvarföre
ock det är rätt och tillbörligt, att pröfningen är lemnad icke ät domstol utan
åt Konungen, som ensam eger att gifva nåd, hvilken alltid måste betraktas icke
såsom regel, utan såsom undantag.
Nu har Utskottet upptagit det gamla förslaget, att den sistnämnda af dessa
skilnadsorsaker, eller när hat och bitterhet mellan makarne uppkommit, icke längre
skulle komma under Konungens pröfning, utan skulle mål derom kunna anhängiggöras
vid ortens domstol och der afdömas. Elter min uppfattning skulle en fråga,
huruvida den ena makan blifvit genom laga kraftvunnen dom till lifvets eller ärans
förlust skyldig känd, eller om den blifvit förvunnen till annat groft eller verkligt
vanfrejdande brott, eller dömd till fästningsstraff, eller beträdd med slöseri, dryckenskap
och våldsamt sinnelag, ojemförligt lättare kunna ransakas, pröfvas och afgöras
vid en laga domstol; men i dessa fall, der dock bevisningen oftast kunde
vara påtaglig, har Utskottet bibehållit pröfningsrätten hos Konungen, och deremot
när det är fråga om stridighet i lynne och tänkesätt, om afsky och hat, då det
ofta nog gäller icke sä mycket yttre våldsamhet, grofva tillvitelser och skällsord
makarna emellan, som mera eller åtminstone lika mycket sjelfva sinnesarten, — i
dessa ömtåliga och slippriga förhållanden vill Utskottet, att ransakning skall ske
vid laga domstol, och der allt grundas på laga bevisning, som svårligen torde kunna
förebringas, derest icke båda makarne i den punkten äro eniga, att de båda önska
skilnad. Att mål om oenighet i äktenskapet skulle handläggas vid verldslig
domstol, synes mig i allmänhet vara högst olämpligt, der icke fråga är om sådana
fall, då äktenskapet redan är de facto upplöst samt återgång knappt tänkbar. Att
inför tingsbordet och en nyfiken tingsallmoge blotta familjelifvets hemligheter för
att ådagalägga, att hat och bitterhet mellan makarne förefinnes, är påtagligen genaste
vägen att göra all försoning omöjlig. Detta var dock icke dessförinnan förhållandet.
. Hvem vet, om icke det hatet kunde en gång och kanske snart nog
hafva lagt sig? Menniskans sinne är ombytligt; tiden läker många sär; åren böja
modet och stilla det heta blodet; samvetet kan komma med sitt vittnesbörd, att man
sjelf icke är utan skuld och del i den rådande osämjan; behofvet. af frid och samdrägt
blifver allt starkare, och framför allt — ett rätt andligt lif kan vakna hos
den felaktige eller hos båda; mångfaldiga skiftningar i menniskans lif kunna inverka
på hennes* sinne och förändra det alldeles. Sä länge osäinjan ännu blott är
känd inom hemmet, i grannskapet, i socknen och af själasörjaren, dä kan ännu allt
blifva godt igen; men hafva makarne mött hvarannan inför tingsbordet för att der
bevisa, huru bittert de hata hvarannan, så är, efter en så allmän skam och nesa,
någon försoning knappt tänkbar. Den som betraktar, huru mildt och skonsamt Utskottet
förfarit mot den brottslige, i fråga om bestämmande af straffen i det nya
lagförslaget angående sedlighetsbrotten, och ännu mera den, som haft lyckan att
höra diskussionen derom i Utskottet, huru tillfälle till återgång och försoning skulle,
äfven med kränkning af det allmännas och andra enskildes rätt, pä allt sätt beredas
åt brottslingen, kan ej annat än finna en underlig motsägelse i Utskottets förfarande
här, att rakt vilja stänga vägen för den brottsliges återgång, likasom om
endast här ingen förändring och förbättring vore möjlig.
Derjemte synes mig laga domstol vara äfven i jormelt hänseende alldeles
olämplig att handlägga dylika mål. Domaren är bunden af Rättegängs-balken, och
denna bjuder, att all dom skall lästas på skäl och lag och ej på godtycko. Men huru
kunna
Lay-Utskottets Utlåtande JVi 48.
9
kunna fullgiltig a och icke blott sannolika skäl framhafvas, när det blott är fråga
om sinnesarten? Visserligen har Utskottet uteslutit orden, att ”sådan stridighet i
lynne och tänkesätt mellan makarna skall hafva yppat sig, att den, under ständiga
tillfällen till utbrott, slutligen öfvergär till afsky och hat”, samt i stället insatt blott
de enkla orden hat och bitterhet, af hvilka det sednare måhända skall utmärka det
förras utbrott, ehuruväl, enligt vanligt språkbruk, man kan förbittras i sitt sinne utan
att röja det hvarken med ord eller handling; men det torde dock blifva svårt att
bevisa, mot den anklagades bestridande, att hat och bitterhet verkligen hos honom
finnes mot makan, lian kan gerna vidgå sitt våldsamma beteende och sina härda
ord, men skylla pä sitt häftiga och vresiga lynne, samt påstå, att han allsicke hyser
något hat eiler bitterhet i sitt hjerta; och han torde vara oåtkomlig för domstolens
ransakning. Aro äter de oeniga makarne derutinnan eniga, att de båda
önska skilnad, så medgifva de naturligtvis gerna det ömsesidiga hatet, och understödja
hvarannans bevisning. Men för den oinvigde synes det sannerligen underligt,
att en domare skall döma mellan tvänne parter, som i målets hufvudsak äro enige
och hafva enahanda intresse. Det heter visserligen, att domaren ej skall grunda
sitt utslag på makarnas egna uppgifter allena, utan att andra omständigheter dertill
komma; men hvad är lättare än att, i tillkallade vittnens närvaro, en eller annan
gäng ställa till uppträden af strid och osämja, samt fortsätta inför domstolen,
för att ytterligare styrka domaren i den meningen, att här är skäl till skilnad?
För min ringa del kan jag sannerligen icke föreställa nig, huru ett slikt mål värdigt
och med bindande kraft skulle kunna utföras inför någon af vära underrätter,
sådane som de nu äro sammansatte.
Men icke blott detta torde med skäl kunna anmärkas mot förslaget, att neddraga
mål rörande hat och bitterhet mellan äkta makar till bepröfvande och afdöinande
vid domstol, utan ett ännu större lyte synes mig vidlåda en sådan rättegångsförhandling.
Genom att göra tvister om oenighet inom äktenskapet till föremål
för handläggning vid domstol, blifva dessa mål satta alldeles i jemnbredd med
vanliga civila eller kriminela rättegångar, och derigenom skulle en pregel äsättas
dessa brott mot en, i folkets ögon åtminstone, ännu helig, af Gud sjelf stiftad, inrättning,
liksom 0111 den vore ingenting annat än ett vanligt civilt kontrakt, en
uppgörelse att lefva tillsammans i lust och nöd, icke så länge lifvet räcker, utan
blott sä länge lusten räcker, hvarefter man nog kan ställa sä till, att det blifver skilsmessa.
Månne icke detta är en inbjudning, att vid förnummen olikhet i lynnen eller
af andra skäl, i stället för att, som sig borde, söka förbättra sig sjelf och sin
maka, då man visste, att föreningsbandet var oupplösligt samt ingen annan bot
funnes, nu sjelf blifva allt värre för att snart komma till skilnad? Månne det icke
vore en inbjudning att lika lättsinnigt ingå äktenskap, som att lättsinnigt lösa dem?
Och huru detta skulle inverka på familjelifvet och samhället, är lätt att förstå.
Den der pregeln pä det heliga äktenskapet, medelst hvilken man vill göra det till
en blott mensklig inrättning, som lätt kan af godtycke, och ”för allehanda sakers
skull” varda upplöst, utan afseende på hvad Herren sjelf sagt, att ”hvad Gud häfver
förenat, skall menniskan icke åtskilja”, hvilket bud just är den helsosammaste
uppmaning till den enskilda makan att icke trotsa, utan ödmjukt böja sig under
den högre viljan, som man en gång sjelfvilligt underkastat sig genom sitt ja i brudstolen
— den pregeln skulle ©tvifvelaktigt inom kort undanskymma äktenskapets
ursprungliga helgd och betydelse, samt bana vägen för det s. k. civila äktenskapet,
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 A/d. 20 Bäft. 2
10
Lag-Utskottets Utlåtande JW 48.
hvilket dock Utskottet säkerligen icke nu åsyftar. Visserligen se vi olyckliga äktenskap
och mycket elände, som flyter ur den pölen; visserligen äro de många, som
mäste bära långa, djupa och bittra lidanden för ett olyckligt äktenskaps skull; kanske
icke sä få. eller de fleste hafva sjelfve ursprungligen mer eller mindre del deri
genom sitt eget förvållande, men låt vara, att några eller många äro alldeles oskyldiga
dertill — är det väl sä ovanligt att den ena menniskan får oskyldigt lida för
den andras ondska och hjertås hårdhets skull? förekommer ej det i det dagligapifvets
förhållanden? och hvar finnes den lag, som kan förekomma det onda? Den enskildes
rätt är stor och helig, men det allmännas, samhällets, är större och heligare.
Individen måste underordna sitt välbefinnande under det allmännas. En lag,
som skulle gynna den enskilde på samhällets bekostnad, är naturligtvis förderflig
för detta, men blifver det ock inom kort för den enskilde, om han ock till en tid
kan sola sig i dess skydd.
Betraktar jag det gjorda lagförslaget, sådant som det här föreligger, i dess
egen syftning, kan jag ej undgå att anmärka de inkonseqvenser, som jag der tror
mig hafva funnit. Utom — hvad som redan blifvit anfördt — att det bibehåller åt
Konungen pröfningsrätten i äktenskapsmål, som, derest de skulle pä enkel rättsväg
afgöras, i de flesta fall voro så enkla, att de kunde utan ens parternas personliga
inställelse varda afdömde, men hänvisar till domstol mål, som näppeligen der torde
kunna i vanlig rättegångsordning utredas, vill samma förslag, som dock tydligen
åsyftar att underlätta äktenskapsskilnad samt ej vill veta af någon osämja inom äktenskapet,
dock inskränka domstols rätt att lossa det olyckliga bandet, då domstolen
nemligen, mot den oskyldiga makans bestridande, icke får bevilja skilnad åt
den, som bevisligen sjelf vållat den uppkomna osämjan; men dä gör lagen ju äktenskapet
till en s. k. straffanstalt, kanske äfven för den makan, som anses vara
oskyldig, men icke finner sig vid att medgifva skilnad, åtminstone för den skyldige,
som likväl gjort och fortfarande gör allt det onda, han förmår, för att bevisa sig
förtjent af den förmånen att varda qvitt sin olyckliga maka.
Föga mindre inkonseqvent synes det mig, att i ett förslag af detta syfte
finna bestämd en godtycklig terminus, inom hvilken de olyckliga makarna skola
anmäla sig hos domstol för att få skilnad, med påföljd att annars nödgas ytterligare
lefva ett eller annat är tillsammans under hat och bitterhet, medan de ånyo
genomgå varningsgraderna. Med hvilken grämelse skall icke den uppretade makan
efter något nytt uppträde på det nya årets första dag tänka: ack, att jag ej begärde
skilnad i går!
En ytterligare inkonseqvens — och ingalunda den minsta — möter mig i detta
förslag, som uppenbarligen afser att skydda de makar, som förmena sig vara oskyldigt
lidande. Utskottet, som sjelfmant påtagit sig att föreslå ändringar i de för
sådana fall gällande författningar, har i sitt förslag bibehållit stadgandet oförändradt,
att, innan skilnad får beviljas, de oeniga makarne skola hafva undergått ”de
varningsgrader, som i Giftermåls-balken 14 Kap. t § sagde äro”. Till dessa varningsgradcr
hörer, bland annat, att sådane makar skola 2:ne särskilda gånger af
domstol bötfällas. Och detta bötesstraff vill Utskottet skola fortfarande tillämpas,
oaktadt det uppenbarligen icke kan lända till förbättring, men väl till förbittring,
och det drabbar i flesta fall den oskyldiga makan lika om ej värre än den skyldige,
ehuruväl det heter, att böterna skola utgå af den brottsliges lott i boet. Skulle
någorstädes ändring ske, hade den väl här varit på sin plats, och troligtvis hade
ingen motsatt sig.
Lag-Vtskottets Utlåtande JV& 48.
11
Dessutom tillåter jag mig anmärka, att förslaget sjelft tyckes i sin egen syftning
icke vara rätt ändamålsenligt. Under antagande, att detta syfte är underlättnad
och påskyndande af äktenskapsskilnad, torde detta icke så lätt vinnas, just
derföre att målet skall af underrätt behandlas. Ilär kan blifva besvär, vad, återförvisning,
nytt vittnesförhör ny dom o. s. v. i den långa följd, som vår rättegångsordning
utstakar. Och att sådant icke är otroligt, följer deraf, att, då domstol skall
döma till skilnad, måste deno ock i ett sammanhang afdöma frågor om ersättningsanspråk,
underhåll o. s. v. Åratal kunna åtgå. innan ett sådant mål blifver slutligen
afgjordt och skilnad verkligen vunnen. Men under den tiden skola makarne
fortsätta det olyckliga äktenskapet och således vara qvar i straffanstalten. Hade
målet om äktenskapsskilnaden i stället gått till Konungens afgörande, så hade den
frågan för sig blifvit afgjord, och tvisten om ersättning och sådant mera fått i laga
ordning utföras, men de olycklige makarne emellertid varit skiljde.
På dessa och många flera grunder, som jag icke anser nödiga att anföra,
har jag allsicke kunnat instämma i det förslag, som Utskottets majoritet nu uppgjort,
utan anser, att Utskottet hade bort vidblifva sitt förut fattade beslut, och
förnya sin hemställan, att ifrågavarande motion icke måtte tiil någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda. Slutligen anser jag mig skyldig anhålla om ursäkt för min
vidlyftighet, hvilken var desto mera öfverflödig i ett ämne, om hvilket så mycket
ypperligt blifvit både taladt och skrifve!, och ännu mer, da jag kanske icke i hufvudsaken
anfört annat, än hvad andra reservanter, mig ovetande, sagt eller ämnat
säga; men särskilda omständigheter hafva vållat, att jag i stor hast mäste nedskrifva
denna reservation, och derföre kunde den icke blifva — kortare.”
Herr Carlén, med hvilken Herr Lemchen förenade sig, ansåg, att Utskottet
bort till antagande af Rikets Ständer framställa ett så lydande förslag: ”Med ändring
af hvad Kongl. Förordningen den 27 April 1810 stadgar derom, att, när sådana
anledningar till skilnad i äktenskap sig förete, som att endera makan beträdes med
våldsamt sinnelag eller en sådan stridighet i lynne och tänkesätt hos begge makarna
sig yppar, som, under beständiga tillfällen till utbrott, slutligen öfvergår till afsky
och hat, ansökning om äktenskapsskilnad skall ingifvas till Kongl. Maj:t, för att
beslut derom i Stats-Råd fatta, förordnas att dylik ansökning skall ingifvas till vederbörlig
domstol, som har att, sedan bevis blifvit företedt om undergångna sådana
varningsgrader, som 14 Kapitlet 1 § Giftermåls-balken anvisar, frågan om äktenskapsskilnaden
i laga ordning upptaga och pröfva.”
STOCKHOLM, tryckt rios a. l. norman, 1863.
Lag-Utskottets Memorial JVt 49.
1
N:o 49.
Ank. till Eip.-Utsk. den 12 Aug. 1863, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande Jå
33, öfver väckta motioner om förändring i stadgandena
angående giftomannarätt.
Högvördiga Preste-Ståndet har, till förnyad behandling af Utskottet,
återförvisat den fråga, som genom berörda betänkande blifvit besvarad.
Men då de öfriga Riks-Stånden omedelbart i frågan beslutat samt af dem
Högloft. Ridderskapet och Adeln afslagit den af Utskottet föreslagna inskränkning
i giftomannarätten, men densamma blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet bifallen, finner sig Utskottet, vid jemförelse af
föreskrifterna i 49 och 73 §§ af Riksdags-Ordningen, icke kunna i frågans
närvarande skick vidtaga någon åtgärd för sammanjemkning af inom RiksStånden
yppade skiljaktiga meningar; hvadan Utskottet får, med anmälan
om detta förhållande, öfverlemna frågan till Högvördiga Preste-Ståndet för
att dermed vidare i grundlagsenlig ordning förfara.
Stockholm den 8 Augusti 1863.
Re servation:
af Herr Doktor Forssell: »Då af den i Högv. Preste-Ståndet förda och i LagUtskottet
upplästa diskussionen öfver samma Utskotts Betänkande M 33, i
anledning af väckta motioner om förändring i allmänna lagens stadganden
Bih. till R. St. Prot. 1864 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Memorial M 49.
angående giftomannarätt, det tydeligen framgår, att återremissen inom bemälda
Riks-Stånd varit yrkad och bifallen endast i den syftning, att Utskottet,
vid förnyad pröfning af frågan, måtte uppgöra och framlägga ett sådant
förslag till ändring i Giftermålsbalken, hvarigenom det nu varande
stora antalet af bestämmelser om giftomän för mö kunde skäligen inskränkas,
utan att dock hela giftomannarätten komme att uppliäfvas, samt då
det torde få antagas, att de båda resp. Riks-Stånd, nemligen Borgare- och
Bonde-Stånden, hvilka för deras del godkänt Utskottets förra, i en alltför
liberal anda affattade förslag, likväl, sedan samma förslag blifvit af Högloft.
Ridderskapet och Adeln afslaget, möjligen skulle kunna, för sakens befrämjande,
finna skäligt att frångå sina förut fattade beslut och omfatta ett
mindre radikalt och omstörtande lagförslag, åsyftande blott en inskränkning
i den nu öfver höfvan utsträckta giftomannarätten; så har jag ansett
Lag-Utskottet, vid behandlingen af Preste-Ståndets återremiss af frågan, denna
gång hafva bort till Rikets Högloft. Ständer afgifva ett nytt och från
hittills varande förhållanden och lagbestämmelser mindre afvikande förslag,
än det förra, för hvilket ingen utsigt finnes till framgång. Lag-Utskottet
hade nemligen, enligt mitt yrkande, bort samtliga Riks-Stånden underställa
följande:
Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes
stadgadt angående giftomans inseende öfver mö, förordnas som
följer:
Giftermåls-Balkens 1 Kap. 2 § skall ega denna lydelse:
Fader är sin dotters giftoman och moder må dertill
råd gifva. Ar fader död: då är moder giftoman. Åro
, dessa ej till, stånde ogift qvinna, efter fyllda 25 år, ej
under någon giftoman; men för ogift fader- och moderlös
qvinna, ifrån 15 till och med 25 år, förordne Rätten
giftoman.
Giftermäls-Balkens 6 Kap. 4 § erhåller följande lydelse:
Nu kan så hända, att fader eller moder, eller af Rätten
förordnad giftoman, hindrar det giftermål, som lagligen
sökes: pröfve då domaren om skäl dertill är. Gör
förordnad giftoman det för egen nytta eller annan sådan
orsak: bote femtio daler och rätte upp all skada
och kostnad.
Lag-Utskottets Betänkande J\s 50.
3
Härjemte hemställes:
att Rikets Ständer för sin del förklara:
dels att Giftermåls-Balkens 1 Kap. 3 och 4 §§ samt
6 Kap. 3 § komma att upphäfvas och ur lagen utgå;
dels att igenom ofvanberörda förslag till ändring och
upphäfvande af nämnde §§ i Giftermåls-Balken ej sker
någon ändring i hvad lagen uti samma Balks 2 Kap.
10 §, 3 Kap. 10 § samt 6 Kap. 1 och 2 §§ stadga.
Hvarförutan föreslås:
att hvad i 29 punkten af Ridder,skåpet och Adelns privilegier,
af den 16 Oktober 1723, finnes häremot stridande,
måtte, såsom en privilegiifråga, få bero på samtliga
Riks-Ståndens bifallande beslut.»
N:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Aug. 1863, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utsträckning af tiden,
inom hvilken Underrätts s. k. småprotokoll skola till Hofrätt
insändas.
Jemlikt 28 § i Kongl Förordningen angående inteckning i fast egendom,
den 13 Juli 1818, åligger ej mindre häradshöfding, sedan han hvarje
gång om året hållit ting i sitt häradshöfdingedöme, att inom en månad
derefter till Hofrätten insända protokollen i alla de mål, som i 27 § af
samma förordning nämnde äro, eller de, som angå inteckningar, uppbud och
lagfarter, äktenskapsförord samt förmyndares förordnande, vid bot tre daler
för hvar dag han uteblifver, vare sig med ettdera af dessa protokoll eller
alla, än äfven Rådstufvurätt att göra det för hvar månad inom fjorton
4
Lag-Utskottets Betänkande M 50.
dagar derefter Tid lika bot; och genom Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 Februari
1847 är skyldighet stadgad för domare å landet och Rådstufvurätt
i stad att till Hofrätten insända protokoll angående bouppteckningar,
morgongåfvobref samt afhandlingar om lösöreköp inom enahanda tid och
vid enahanda påföljd, som i afseende på intecknings- och lagfartsprotokoll
finnes bestämd.
Nu har uti en inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt och till Lag-Utskottet
remitterad motion (Jfå 179) Herr Lemchen föreslagit den förändring i
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 och Kongl. Cirkulärbrefvet den 11
Februari 1847, att tiden inom hvilken omförmälde protokoll skola vara till
Hofrätt insända, må bestämmas för häradshöfding till tre månader efter
hvarje gång han hållit ting i sitt liäradshöfdingedöme och för Rådstufvurätt
till slutet af den månaden näst efter den, under hvilken protokollen
blifvit förda.
Till stöd för den föreslagna förändringen har motionären hufvudsakligen
åberopat, hurusom dels efter tillkomsten af de i förevarande hänseende
gällande föreskrifter de till ifrågakomne protokoll hörande ärenden i hög
grad tilltagit, ja mångdubblats, dels i många domsagor den sed vunnit insteg,
att å den dag, då ting afslutades, en mängd handlingar inlemnades,
för hvilkas expedierande en icke kort tid åtginge, dels domhafvande i sednare
tider erhållit ett tidsödande bestyr för lättande af kontrollen öfver
handlingarnes kartering och dels svårighet på många ställen mötte att få
biträde till protokollens renskrifning, samt att i följd af detta allt den
för protokollens insändande stadgade tid numera i allmänhet blifvit för
kort.
Erfarenheten vitsordar detta förhållande. Sålunda hafva Rikets Hofrätter
ganska ofta sett sig föranlåtne att bevilja vederbörande domhafvande
någon tids anstånd med fullgörande af ifrågavarande skyldighet
Då så är och då genom den föreslagna tidsutsträckningen någon olägenhet
icke synes kunna uppkomma, tvekar Utskottet icke att understödja motionärens
förslag härutinnan; och enär, på sätt det anförda innehållet af
Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 Februari 1847 utvisar, detta bref i afseende å
tiden för insändande af protokoll angående bouppteckningar, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp endast hänvisar till hvad om intecknings-
och lagfartsprotokoll finnes stadgadt och detta stadgande förekommer
i de två första momenten af 28 § i Kongl. Förordningen den 13 Juli
1818, anser Utskottet motionärens syfte lämpligast uppnås genom en förändrad
lydelse af samma två moment.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa:
Lag-Utskottets Betänkande M 51.
5
att Rikets Ständers ville för sin del besluta en författning
af detta innehåll:
»Med ändring af de två första momenten af Kongl.
Förordningen angående inteckning i fast egendom, den 13
Juli 1818, förordnas, att desamma skola erhålla följande
lydelse:
Sedan häradshöfding hvarje gång om året hållit ting
i sitt häradshöfdingedöme, sände han in till Hofrätten,
innan tre månader derefter, protokollerna i alla de mål,
som i 27 § nämnde äro, vid bot tre daler för hvar dag
han uteblifver, vare sig med ettdera af dessa protokoller
eller med dem alla. Rådstufvurätt gore det för
hvar månad inom utgången af nästa månad derefter, vid
lika bot.»
Stockholm den 8 Augusti 1863.
Herr Henschen har anmält, att han icke deltagit i ärendets afgörande.
N:o öl.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Aug. 1863, kl. JO f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om bestämmande af tid
för klander emot till- eller afträdes-liusesyn ä kronojord.
Genom Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 är följande stadgande
meddeladt:
»Då, med anledning af 27 Kap. Byggningabalken, till- eller afträdesliusesyn
blifvit emellan enskild jordegare och landbo af två nämndemän i
behörig ordning förrättad, åligge den, som med förrättningen är missnöjd,
att inom tre månader, sedan han af syne-instrumentet erhållit del, stämma
6
Lag-Utskottets Betänkande M 51.
vederparten till Rätten in. Försummas det, vare synen gällande; dock
skall i syne-instrumentet tydlig hänvisning lemnäs om hvad den missnöjde
sålunda har att iakttaga för klandertalans anställande.»
Denna författning har, såsom dess innehåll tydligt utmärker, afseende
endast på förhållandet emellan enskild jordegare och hans landbo. I fråga
åter om de till- eller afträdes-husesyner, som å kronohemman och andra
kronolägenheter jemlikt 27 Kap. 1 § Byggninga-balken förrättas af kronofogde
eller länsman med två nämndemän för bestämmande, huru åboen
under sin besittningstid har byggt och häfdat, och hvilka syner på grund
af 2 § samma Kapitel skola af Häradsrätten pröfvas, finnes någon tid icke
utsatt, hvarinom missnöje skall hos Rätten fullföljas, för att komma under
pröfning. Men den ordning och säkerhet i förhållandet emellan enskild
jordegare och hans landbo, som med den i 1849 års förordning för klandertalans
anställande införda tidsbestämmelse åsyftades och äfven vunnits,
torde vara icke mindre önskvärd i afseende å till- och afträdes-husesyner
emellan kronan och dess åboer. Sådan förrättning skall nemligen enligt 7
§ i åberopade Kap. tjena till bevis om åboens skyldigheter vid jordens afträdande;
och det är derföre af synnerlig vigt, att i lagen någon viss tid
angifves, efter hvars förlopp förrättningen, då den af endera kontrahenten
emot den andra åberopas, skall dem emellan ovilkorligen lända till efterrättelse.
I följd häraf och med föranledande af hvad i en inom Vällofliga Borgare-Ståndet
väckt och till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad motion
(Jfé 79) är vordet af Herr Bovin föreslaget, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos
Kongl. Majit anhålla, om utfärdande af en författning af
det innehåll, att hvad i Kongl. Förordningen den 6 Februari
1849 finnes stadgadt, rörande klander af till- eller
afträdes-husesyn emellan enskild jordegare och landbo,
äfven skall gälla i fråga om dylik husesyn, som af kronofogde
eller länsman med två nämndemän å kronohemman
eller annan kronolägenhet förrättas.
Stockholm den 8 Augusti 1863.
Lag-Utskottets Betänkande JW 52.
7
Reservationer:
af Herr Friherre Wrede, som ansett ifrågavarande ärende vara af
sådan beskaffenhet, att det icke bort af Lag-Utskottet ensamt behandlas;
af Herr Nordenfalk;
af Herr Doktor Schram; och
af Herr Lemchen, som instämt med Herr Friherre Wrede;
hvarjemte Herr Henschen tillkännagifvit, att han icke i ärendets afgörande
inom Utskottet deltagit.
Nio 52.
Ank. till Eip.-Utek. ilen 12 Aug. 1863, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om giltigheten af vitén,
utfästa för fullgörande af enskilde mellan slutade aftal.
Med åberopande af hvad i 9 Kap. 6 § Handels-Balken finnes stadgadt
derom, att, om vid försträckning af penningar visst vite blifvit utfäst för
den händelse, att gäldenären skulle med betalningen öfver förfallodagen
fördröja, det vore ogildt, har uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt
motion (J/s 58), hvilken, jemte deröfver afgifna yttranden, blifvit till LagUtskottets
behandling öfverlemnad, Riksdagsfullmägtigen, Olof Olsson från
Wermlands län yrkat, att i lagen jemväl måtte intagas det stadgande, att,
om i afhandlingar enskilde emellan vite utsättes i händelse den prestationsskyldige
icke fullgör sitt åtagande, det skulle vara ogildt.
Af ingressen till Kongl. Förordningen den 11 Augusti 1815, hvarigenom
det af motionären åberopade stadgande blifvit infördt i 9 Kap. 6 § HandelsBalken,
visar sig, att grunden för detta stadgande är enahanda som för
det i samma § uttryckta förbud att taga eller låta förskrifva sig större
8
Lag-Utskottets Betänkande JV2 52.
ränta än sex för hundrade, eller afsigten att förekomma, det en borgenär
må, såsom orden i förordningen lyda, beredas för stor vinst så väl af det
behof, hvari gäldenären vid försträckningens erhållande sig befinner,
som af den genom åtskilliga oförutsedda händelser förorsakade svårighet,
som kunde möta för återbetalningen på bestämd tid.
Helt annat är förhållandet med. det vite, den, hvilken i afhandling
med annan åtagit sig något fullgöra, utfäster sig till honom utgifva, derest
berörda åtagande icke inom utsatt tid uppfylles. Ett sådant vite utgör i
sjelfva verket en på förhand till beloppet bestämd ersättning för den förlust,
den ena kontrahenten antages komma att genom nyssnämnda underlåtenhet
tillskynda den andra; och att i lagstiftningsväg omöjliggöra denna
utväg till förlustens bestämmande synes Utskottet mindre välbetänkt, då
man känner, huru svårt om icke omöjligt det annars i de flesta fall är,
att till beloppet uppskatta värdet af liden förlust, fastän uppenbart är, att
sådan egt rum.
Väl kan det stundom, på sätt motionären anfört, inträffa, att personer,
hvilka ingått aftal om leverans, körslor, kolning m. m. utan tillräcklig beräkning
af sin förmåga att dem fullgöra och sålunda deråt brustit, blifvit
i följd af höga vitén, som de af sådan anledning nödgats utgifva, bragte
på obestånd. Men ett sådant förhållande kan lika lätt för den ene eller
andre kontrahenten uppkomma af dylika aftal, äfven om vitén deri icke
varit utfästa; och icke lärer det tillkomma lagstiftaren eller ens ligga i
hans magt att förebygga alla de menliga följder, den enskildes oförstånd
eller lättsinnighet vid aftals ingående kan för honom medföra.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan vidare afseende.
Stockholm den 8 Augusti 1863.
N:o 53.
Lag-Utskottett Utlåtande Jrt 53.
0
N:o 53.
Ank. till Eip.-Utik. don 12 Aug. 1863, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående beräkning af bouppteckning
s-ar f vode för fast egendom.
Uti en inom Hederv. Bonde-Ståndet väckt motion (J/s 54), som, jemte
deröfver afgifna yttranden, blifvit till Lag-Utskottet remitterad, har Riksdagsfullmägtigen
Jöns Andersson från Malmöhus län anfört, hurusom, efter
det till följd af sednaste Bevillnings-förordning värdet å fasta egendomar
blifvit betydligt förhöjdt, den gamla praxis, att bouppteckningsman å
summa inventarii beräknade sitt arfvode äfven å fast egendom med en
procent, blefve alltför mycket betungande för sterbhusen, i anseende hvartill
motionären föreslagit, att, derest öfverenskommelse emellan boutredningsman
och sterbhusdelegare icke blifvit träffad om arfvode, detta måtte
aldrahögst upptagas för fastighetsvärde, då summan uppginge till 10,000
R:dr med en procent, till 20,000 R:dr med I procent, till 50,000 R:dr med
1 procent och till 100,000 R:dr eller derutöfver med 1 procent.
Af den diskussion, som inom Bonde-Ståndet föregått remissen å motionen,
visar sig att densamma af ser endast fast egendom å landet; och då
enligt lag sterbhusdelegare ega att till uppteckning deraf kalla dem, för
hvilka de hafva förtroende, står det följaktligen äfven sterbhusdelegarne
öppet att på förhand öfverenskomma med förrättningsmännen om lämpligt
arfvode för bouppteckningsbesväret. Försumma sterbhusdelegarne sådant
eller låter det, såsom anmärkt blifvit, af en eller annan anledning
sig icke alltid göra, återstår i alla fall för dem den af lagen i 18 Kap.
5 § Handels-Balken anvisade utväg, att, i brist af åsämjande om arfvodesbeloppet,
låta domaren bestämma detsamma.
Bih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 2
10
Lag-Utskottets Memorial J\/l 54.
På grund häraf och enär det i allmänhet måste anses olämpligt för
Staten att meddela föreskrifter i fråga om den enskildes angelägenheter,
hvilka han mestadels bäst är i tillfälle att sjelf ordna, får Utskottet vördsamt
hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon Riket Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Augusti 1863-
N:o 54.
■raé£ ,Äioa ,(*fl J.) uoiiotu fcfofir Jobimtg-afmoä .rmbolf moni ne itTJ
-p, j-i ‘xijii j. i -'*>/;.). [ lii ir? tilof ,fiu leii fri i ty nnfäuiu *197 i o 1.91> 9$
Arik. till Exp.-Utsk. den 12 Aug. 1863, kl. 10 f. ra.
Memorial, i anledning af återremisser af Utskottets Utlåtande J\S 42,
öfver väckt 'motion om utvidgad religionsfrihet.
Detta den 26 Juni innevarande år afgifna utlåtande, deri Utskottet hemställt,
att berörda motion, så vidt den då utgjort föremål för Utskottets
pröfning, icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, har blifvit
af Vällofliga Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottet
återremitteradt; men som, enligt till Utskottet inkomna protokollsutdrag,
samma utlåtande blifvit af de två öfriga Riks-Stånden bifallet och
frågan således jemlikt 87 § Regeringsformen förfallit, finner Utskottet något
yttrande i anledning af återremisserna icke erfordras; hvilket hos Vällofliga
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet vördsamt anmäles.
Stockholm den 11 Augusti 1863.
1 Ui.aijiiih u. Jen u i, ..nu t£iVf-3fS Ui)/;vr7i5h ii v A.Uyi'.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55
i
]%':o 55.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Sept. 1863, kl. 10 f. nj.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar samt Biks-Ständens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 35,
innefattande yttrande öfver dels Kongl. Majus nådiga Proposition
med förslag till ny Strafflag, dels ock enskilda motioner
rörande brottmåls-lagsliftningen.
Enligt till Utskottet ankomna protokolls-utdrag har hvart af Riks-Stånden till
Utskottets vidare behandling återförvisat särskilda delar af nämnda Betänkande och
i andra fattat skiljaktiga beslut; hvaremot vissa delar af Betänkandet blifvit godkända
af samtliga Riks-Ständen, hvilka derjemte lemnat Utskottet öppen rätt att i
afseende å de §§, hvarom beslut blifvit fattade, föreslå de jemkningar, hvilka, i anledning
af de särskilda Ståndens beslut eller åtcrremisser, kunna finnas erforderliga.
Af de delar, deri återremiss egt rum eller skiljaktiga beslut blifvit fattade, äro
följande af tre Riks-Stånd godkända, nemligen: 1, 3 och 4 §§, 16 § 2 mom. samt
19 § i förslagets 2 Kap., 9 § i 3 Kap., 4 och 12 §§ af 4 Kap., 2 och 6 §§
i 5 Kap., 4 och 6 §§ i 6 Kap., 1 § i 7 Kap., 2, 7, 8, 9, 13, 18, 21, 28, 29
och 30 §§ i 8 Kap., 2 och 5 §§ i 9 Kap, 1 § 2 mom. samt 2, 5, 8, 13 och
13 §§ i 10 Kap., 6, 7 och 8 §§ i 11 Kap., 2, 7 och 9 i 12 Kap, 5 § i
13 Kap., 3 § 1 morn., 30, 35, 59, 41 och 43 §§ i 14 Kap., 1, 5, 8, 9 och
15 §§ i 15 Kap., 7, 9 och 12 §§ i 16 Kap., 3 § i 17 Kap., 4, 6. 8 och 9
§§ samt 10 § 2 mom. i 18 Kap., 1, 3, 7, 13 och 17 §§ i 19 Kap., 2, 6, 11
och 18 §§ i'20 Kap., 1, 2, 5, 6, 7 och 9 §§ i 21 Kap., 3, 10 och 22 §§ i
22 Kap., 2 och 5 §§ i 23 Kap., 5, 6, 7, 14 och 16 §§ i 24 Kap., samt 5, 4,
15 och 20 §§ i 25 Kap. Vid detta förhållande och då i sådana frågor, som före
varande,
! tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
föranleda anmärkningarne eller de skiljaktiga besluten härutinnan icke till
vidare åtgärd af Utskottet, så vidt sådan icke erfordras i anledning af den
Bih. till R St. Brot. 1862 A 1865. 7 Sami. 1 Afd. 22 Uäft. t
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Utskottet, på sätt ofvan förmäles, lemnade rätt till jemkningars verkställande.
Deremot har Utskottet att yttra sig i de delar af förslaget, deri Ständen icke
fattat så sammanstämmande beslut, att de uttrycka Rikets Ständers menng; och gör
Utskottet härvid början med förslagets
fl 84 it p
' §■
Den af Utskottet föreslagna lydelse af denna §, som utstakar de fall, i hvilka
inländsk man i allmänhet är underkastad Svensk straffrätt, har icke blifvit af något
Stånd godkänd. Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva åt <§:n gifvit
den lydelse, att inländsk man skulle dömas efter Sveriges lag och vid Svensk domstol
för brott, som han begått inom riket eller å Svenskt fartyg eller emot Sverige
eller Svensk man utom riket, så ock för annat utom riket föröfvadt brott, der
Konungen förordnade, att det brott här i riket skulle åtalas. Preste-Ståndet har än
längre utsträckt inländsk mans straffbarhet för brott, begånget utom riket, i det Ståndet
i denna del omfattat Kongl. Maj:ts Proposition, enligt, hvilken berörda straffbarhet
är lika med den, som eger rum för brott, föröfvadt inom riket. Inom Bonde
Ståndet,
som till Utskottet återremitterat förevarande <§, har flertalet af de ledamöter,
som i frågan yttrat sig, ansett Utskottets förslag kunna antagas med tillägg en
dast
af orden »eller Svensk man»; under det andra ledamöter förordat Kongl. Mnj:ts
förslag och andra åter gifvit företrädet åt den förändrade lydelse, Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet beslutat. Vid jemförelse af hvad sålunda förekommit
synes det af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet fattade beslut mest egnadt
att sammanjemka de olika meningar, som, på sätt nämndt är, blifvit i denna
del uttalade; hvadan Utskottet får hemställa,
att Preste- och Bonde-Stånden, det förra med frånträdande af sitt beslut
härutinnan, måtte förena sig med de båda öfriga Stånden och således för
sin del jemväl besluta, att 1 § skall erhålla följande lydelse:
»Inländsk man varde efter Sveriges lag och vid Svensk dom dol dömd
för brott, som han begått inom riket eller å Svenskt fartyg eller emot
Sverige eller Svensk man utom riket, så ock för annat utom riket föröfvadt
brott, der Konungen förordnar, att det brott här i riket åtalas må.»
2 §•
Bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, har denna § blifvit
af Bonde-Ståndet, med anledning af dess beslut vid Kapitlets 1 §, till Utskottet
återremitterad; hvaremot Preste-Ståndet antagit §:n, sådan den förekommer i Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition.
Då emellertid för den händelse, att den af Utskottet nu föreslagna förändrade
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
3
lydelse af i <§, blifver af Rikets Ständer antagen, samma skäl, som föranledt den i
2 § befintliga afvikelse från den nådiga Propositionen, ännu qvarstår, föraniåtes Utskottet
till
Bonde-Ståndets antagande ånyo framlägga ifrågavarande 2 §, sådan
den lyder i Utskottets förslag, samt inbjuda Preste-Ståndet att. med frånträdande
af sitt redan fattade beslut, sig i denna del med Ridderskapet
och Adeln samt liorgare-Ståndet förena.
3 Kai».
* §•
Denna §, som innehåller den bestämmelse, alt dödsstraff skall offentligen verkställas
genom halshuggning, och i öfrigt meddelar i sådant afseende nödiga föreskrifter,
har blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet; hvaremot de
två öfriga Stånden fattat derifrån skiljaktiga beslut. Af dessa Stånd har BorgareStåndet
antagit för §:n följande lydelse: »dödsstraff skall verkställas genom halshuggning
å tjenlig instängd plats vid det häkte, der den dömde finnes, i närvaro af exsekutor,
vederbörande prestman samt minst åtta af kommuual-nämnd eller stadsfullmägtige
utsedde män; vardén ock de personer, som den dömde eljest må äska, dertill
kallade. Före straffets verkställande gifves den dömde lämplig tid att sig bereda.
Den afrättades kropp varde i stillhet å närmaste begrafningsplats jordfäst. Skola
flere undergå dödsstraff, då må det ej å endera verkställas i den andres närvaro.»
Bonde-Ståndet åter, som vid förehafvande af Kapitlets 1 § beslutat, att dödsstraffet
skulle upphöra, har till följd häraf ansett 2 § hafva förlällit; och har således detta
Stånd för den händelse, som inträffat, att nemligen dödsstraffet genom tre Stånds
beslut blifvit af Rikets Ständer såsom straffart bibehållet, icke afgifvit något yttrande
angående sättet för samma straffs verkställande. Vid sådant förhållande och då två
Stånd biträdt Utskottets förslag i denna del samt enär, på sätt under diskussionen
hos Ridderskapet och Adeln blifvit yttradt, nu, sedan, i följd af det antagna lagförslagets
innehåll, dödsstraffet efter all sannolikhet sällan lärer komma att Verkställas in
o
7
tiil dess det säkerligen inom en icke aflägsen framtid kommer att alldeles upptiöra,
anledning icke förefinnes att i afseende å verkställigheten meddela förändrade föreskrifter,
får Utskottet alltså hemställa,
att Borgare- och Bonde-Stånden, det förra med frångående af sitt i denna
del fattade beslut, måtte förena sig med de två öfriga Riks-Stånden om
lydelsen af ifrågavarande 2 §.
9 §•
För denna § hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagit den
lydelse, som förekommer i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition och som skiljer sig från
Utskottets förslag hufvudsakligen deri, att i den nådiga Propositionen icke blifvit, så
-
4
La g-Ut skot tets Utlåtande N.‘o öb.
som i nämnda förslag skett, från utmätning för böter undantagne den sakfälldes enda
fasta egendom, hvaraf han sin nödiga bergning häfver, nödig bostad, till jordbruket
nödiga lösören och hvad den sakfäilde eljest till sin närings bedrifvande behöfver.
Skälen till den af Utskottet härutinnan vidtagna ändring aro fullständigt aogifna i
Utskottets förra betänkande; och då både Borgare- och Bonde-Stånden godkänt
Utskottets förslag, får Utskottet vördsamt
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet att, med frångående
af sina fattade beslut i denna del, förena sig med de båda öfriga Riks—
Stånden om antagande af förevarande §, oförändrad.
5 Kap.
5 §•
Denna § har blifvit af Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterad; och har
Preste-Ståndet, med ogillande af Utskottets förslag, antagit densamma, sådan den blifvit
uppställd i Kongl. Maj:ts Proposition. Men då Utskottets förslag blifvit god kändt
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, och Bonde-Ståndets beslut om återremiss
är föranledt af Ståndets beslut om dödsstraffets afskaffande, utan att, så
vidt de Utskottet från Bonde-Ståndet tillhandakomna protokollsutdrag utvisa, någon
anmärkning i öfrigt blifvit emot denna § inom Bonde-Ståndet framställd, får Utskottet
vördsamt
för Bonde-Ståndet ånyo framlägga ifrågavarande § till antagande samt inbjuda
Preste-Ståndet . att, med frånträdande af sitt redan fattade beslut, sig
med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet i denna del förena.
1* §•
Häri stadgas, att straff skall vara förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt l:o
inom två år, om det ej i lagen är belagdt med svårare straff än fängelse, eller
2:o inom fem år, om det ej i lagen är belagdt med svårare straff än straffarbete i
två år. Denna § har blifvit godkänd af Bonde-Ståndet tiil alla delar samt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet med den förändring allenast, att tidsbestämmelsen
i 2:dra punkten blifvit, i likhet med hvad den Kongl. Propositionen upptager, utsträckt
till tio år. Borgare-Ståndet åter har till Utskottet återremitterat samma <§.
Då emellertid dess lista punkt blifvit af tre Stånd godkänd, vid hvilket förhållande Borgare-Ståndets
återremiss icke kan i afseende derå till någon åtgärd föranleda, samt
Utskottet, som icke Guner sig öfvertygadt om företrädet af den mening, Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet vid 2:dra punkten omfattat, vunnit stöd för sin åsigt
derutinnan ej mindre of Bonde-Ståndets godkännande än deraf, att de anmärkningar,
som i Borgare-Ståndet blifvit vid denna § framställda, uteslutande gällt lista punkten,
får Utskottet vördsamt hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden måtte, de
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
5
två förstnämnda Stånden med frångående hvartdera Ståndet af sitt redan
fattade beslut, antaga Utskottets förslag i denna del, i hvad detsamma icke
genom tre Stånds röst utgör Rikets Ständers beslut.
IS §.
Denna §, deri stadgas, att för brott, som af embetsman begås i embetet, ej
må gälla viss tid för ålals anställande, der brottet är i lagen belagdt med annat
straff än böter, eller för doms verkställande, der annat straff än böter blifvit ådömdt,
har blifvit godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, men deremot af
de två öfriga Riks-Stånden till Utskottet återremitterad. De anmärkningar, som i
båda dessa Stånd blifvit emot §:n framställda, gå hufvudsakligen derpå ut, att embetsmål!
borde komma i åtnjutande af samma förmån af viss tidsbestämmelse för åtal
af embetsfel, som vore andre personer för brott i allmänhet tillerkänd och att således
§:n borde ur lagen uteslutas. Härvid får Utskottet erinra, att embetsmän ingalunda
öro beröfvade den rätt, andra i ifrågavarande hänseende ega, men att embetsmännen
dessutom just såsom sådane befinna sig i en från andra alldeles skiljd ställning. En
embetsman har nemligen att uppbära icke allenast sitt eget utan äfven embetets anseende.
Härpå måste det i de flesta fall menligt inverka, om embetsmännen egde
att för gröfre embetsfel åtnjuta strafflöshet endast derför, att sådant fel icke blifvit
inom viss tid åtaladt; och till gröfre embetsfel toide så mycket snarare alla de få
räknas, för hvilka den felaktige kan ådömas svårare ansvar än böter, som i alla dessa
fall jemväl afsättning blifvit såsom straffpåföljd bestämd. Hvad nu är sagdt torde
dock icke i lika mån ega tillämpning på de embetsfel, som omförmälas i 25 Kap.
17 § eller sådana, som bestå i visad vårdslöshet, försummelse eller oskicklighet i embetet
och hvarå särskildt angvar icke är bestämdt. Genom ett så beskaffadt embetsfel
är icke någon fläck salt å embetsmannens karakter och har derefter så lång tidrymd,
som fem år eller den i 14 § bestämda längre preskriptionstiden, förflutit, synes
skal ej vara för handen, att han skall äfven sedermera vara blottställd för det
äfventyr att kunna när som helst åtalas för en dylik ouppsåtlig förseelse, ofta må
hända
den enda, hvartill han under en längre tjenstettWmnabaua gjort sig skyldig.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, för sin del, måtte, Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
med frångående af sina redan lättade beslut, för ifrågavarande 18
§ antaga följande lydelse:
»För brott, som af embetsman begås i embetet, vare straffet förfallet,
om åtal ej blifvit anstäldt inom två år, der brottet i lagen med endast
bötesstraff belagdt är, eller inom fem år, der brottet är af den beskaffenhet,
som i 25 Kap. 17 § förmäles. 1 öfrigt gälle i afseende å brott
af embetsman oj viss tid för åtal, ej heller, der annat straff än böter
ådömdt blifvit, viss tid för deras verkställande.»
fi
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
t Map.
3 §•
Denna § har följande lydelse: »Idkar någon handtverk eller annat arbete å söneller
högtidsdag emellan klockan sex om morgonen och klockan nio om aftonen,
straffes med böter, högst tjuga riksdaler, utan det sker till egen eller annans nödtorft,
om uppskof ej tåla kan. Lag samma vare, om kramlåda eiler annan dylik
bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.»
Härtdl bar bifall blifvit lemnadt af Bonde-Ståndet allena; hvaremot Preste-Ståndet
antagit §:n med den lydelse den eger i Kongl. Maj:ts Proposition oell hvilken
lydelse skiljer sig från Utskottets förslag deri, att i den Kongl. Propositionen dels
bötesbeloppet blifvit bestämdt till högst femtio riksdaler, dels ock ordet »dylik» framför
ordet »bod» i §:ns sednare moment icke förekommer. De båda öfriga Stånden
åter hafva till Utskottet återremitterat §:n. Under den öfverläggning, som inom dessa
Stånd föregått beslutet om återremiss, har blifvit yrkadt, dels att arbete å sabbat
skulle vara förbjudet endast då det åstadkom allmän förargelse eller störde andras
frid under det gudstjenst förrättades, samt att derjemte måtte i J§:n inrymmas det
stadgande, att den, som läte arbete för sig verkställas af tjenare eller på obestämd
tid legd arbetare å sön- eller högtidsdag emellan klockan sex om morgonen och
klockan nio om aftonen, skulle straffas med böter, högst femtio riksdaler, utan det
arbete vore af den beskaffenhet, att detsamma ej kunde tåla uppskof; dels att åt
<§:n måtte gifvas endast det innehåll, som sistberörda stadgande utmärkte, dels att
det i <§:n bestämda bötesansvar skulle ega rum endast för den, som tvingade någon
under hans lydnad stående att idka handtverk eller annat arbete å sön- eller högtidsdag
emellan klockan tio om morgonen och klockan nio om aftonen eller som frivilligt
under den tiden förrättade arbete, hvarigenom annans sabbatsro stördes; dels att
§:n måtte afd das i två särskilda §§:r, den ena af innehåll, att, om någon idkade
arbete eller handtverk å sön- eller högtidsdag emellan klockan sex om morgonen och
klockan nio om aftonen och derigenom åstadkom allmän förargelse eller störde andras
frid, han skulle straffas med böter, högst femtio riksdaler, utan det skedde till egen
eller annans nödtorft, som ej kunde tåla uppskof, samt den andra af den lydelse, att
kramlåda eller annan dylik bod ej finge å sådan sabbatstid öppnas till salu, utan det
skedde till egen eller annans nödtorft, som ej kunde tåla uppskof, och att, om deremot
brötes, straffet vore böter, högst femtio riksdaler; dels att den i §:n bestämda
tid måtte inskränkas till den, hvarunder gudstjenst hölles, eller ock, om sådant ej
läte sig göra, til! tiden emellan klockan sex om morgonen och klockan sex om aftonen;
dels att de i <§:n förekommande orden: »som uppskof ej tåla kan», måtte omflyttas
så, att de kommo att hänföra sig omedelbart till det arbete, hvarom i §:n
vore fråga; dels att bötesansvaret enligt §:n måtte höjas från högst tjugu riksdaler
till högst femtio riksdaler, och dels alt §:n måtte helt och hållet uteslutas.
De yrkan den, som sålunda blifvit framställda, hafva till större delen redan vid
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
7
ärendets förra behandling inom Utskottet utgjort föremål för dess öfvervägande. Att
helt och hållet förbigå det ämne, §:n omhandlar, och såmedelst borttaga allt förbud
emot arbete och handel å sön- eller högtidsdag, har ansetts komma att verka sårande
på flertalets af folket religiösa känsla. Att åter inskränka förbudet till sådana fäll
då annans frid eller sabbatsro stördes eller allmän förargelse åstadkommes, skulle genom
det olika sätt, hvarpå sådana bestämmelser tvifvelsutan kommo att å olika orter
och af olika personer uppfattas, i tillämpningen möta alltför stora svårigheter. Sådan
svårighet i tillämpningen skulle troligen äfven inträffa, om försök gjordes att i Lagen
införa förbud för husbonde eller arbetsgifvare att tvinga honom underlydande till arbete
å sabbat, hvilket deremot är förebygdt genom det af Utskottet föreslagna allmänna
förbud emot arbete å dylik tid. Vid detta förhållande och dä inom de Stånd,
som återremitterat §:n, någon anmärkning icke förekommit emot bibehållande af ordet
»dylik» i dess sista moment och endast en eller annan talare yttrat sig för det
utsatta bötesansvarets förhöjning annorledes, än i sammanhang med framstäldt yrkande
om annan förändring i §:n, tvekar Utskottet icke att i det väsendtligaste vidhålla
sitt förslag i denna del. Dock anser Utskottet den, på sätt niimndt är, yrkade
förändring i §:ns ordställning förtjent af särskild uppmärksamhet. Den nuvarande ordställningen
skulle onekligen kunna gifva anledning till den tydning af §:n, å ena sidan,
att arbete å sabbat, om än aldrig så brådskande och angeläget för den, som
verkställde eller läte verkställa detsamma, vore förbjudet, derest ej kunde visas, att
det skedde till egen eller annans nödtorft, och å andra sidan, att arbete å sådan tid,
ehuru företaget till egen eller annans nödtorft, vore med ansvar belagdt, utom i den
i de Hesta fall säkerligen svårbevista händelsen, att nödtorften ej tålde uppskof; och torde
derför ordstiillningen böra ändras i enlighet med det framställda yrkandet.
Utskottat får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, för sin del, måtte, Preste- och Bonde-Stånden med
frångående af sina härutinnan fattade beslut, för ifrågavarande 3 § antaga
följande lydelse:
»Idkar någon å sön- eiler högtidsdag emellan klockan sex om morgonen
och klockan nio om aftonen, handtverk eller annat arbete, som uppskof
tåla kari, straffes med böter, högst tjugu riksdaler, utan det sker till
egen eller annans nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda eller annan
dylik bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.»
$ Mag».
4, 4, 5, 6, H och 27 §§.
Dessa §§, godkända af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, har
Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterat. Preste-Ståndet har deremot för dem antagit
den lydelse, som förekommer i Kongl. Maj:ts Proposition. Skilnaden emellan
denna och Utskottets förslag i förevarande delar består deri, att straffpåföljden, som i
8
Lag-lltskotlets Utlåtande N:o 55.
den Kongl. Propositionen blifvit bestämd i 1 § till lifvets förlust eller, der läran
var ringa, straffarbete samt i 4, 5, 6 och 11 §§ till lifvets förlust ovilkorligen, blifvit af
Utskottet föreslagen i 1 § till lifvets förlust eller straffarbete på lifstid eller ock, der
faran var ringa, straffarbete från och med sex till och med tio år, samt i 4, 5, 6 och
11 §§ till lifvets förlust eller straffarbete på lifstid; äfvensom att den i Usta punkten
af 27 § i den Kongl. Propositionen förekommande straffbestämmelse blifvit af Utskottet
mildrad genom utbyte af ordet »åtta» mot »sex.» Då emellertid Utskottets förslag är
af två Stånd biträdt och Bonde-Ståndet, Ilvars återremiss är en följd af Ståndets beslut
om dödsstraffets afskaffande, följaktligen måste antagas komma att instämma snarare
i nyssnämnda förslag än i Preste-Ståndets beslut, får Utskottet
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, det föira med frångående af sina re
dan
lättade beslut, att förena sig med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
oro antagande af ifrågavarande §§, sådana de lyda i Utskottets
förslag.
9 Mag».
y, 4 och 7 §§.
Här eger samma förhållande rum, som med nyss uppräknade §§ i B Kap., att
nemligen Preste-Ständet antagit förevarande 1, 4 och 7 §§, sådana de lyda i Kongl.
Maj:ts Proposition, Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet godkänt dem med
de deri i vissa fall af Utskottet införda mildare straffbestämmelser och Bonde-Ståndet
återremitterat samma §§, i följd af Ståndets beslut om dödsstraffets afskaffande.
Utskottet får följaktligen, på förut anförda skäl,
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, det förra med frångående af sina re
dan
fattade beslut, alt med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
förena sig om antagande af ifrågavarande §§, sådana de lyda i Utskottets
förslag.
5 §.
För det i denna § omförmäida fall hade Utskottet föreslagit straffpåföljden till
fängelse eller böter från och med femtio till och med ett tusen riksdaler. I detta
afseende skiljer sig Utskottets förslag från den Kongl. Propositionen, deri straffet blifvit
bestämdt till fängelse eller till straffarbete i högst två år. Nu har denna § blif
vit
antagen af Preste-Ståndet i öfverensstämmelse med den Kongl. Propositionen och
af Bonde-Ståndet med förändring af straffbestämmelsen till fängelse eller böter, minst
femtio riksdaler.
Då emellertid Utskottets förslag blifvit af de två öfriga Riks-Stånden i allo god
kändt
och den af Bonde-Ståndet beslutade förändringen icke synes vara af någon
väsendtligare beskaffenhet, får Utskottet
hemställa till Preste- och Bonde-Stånden, att, med frångående af sina i
denna del fattade beslut, förena sig med de två öfriga Riks-Stånden om
antagande af ifrågavarande 8 § i oförändradt skick.
1(1 Ma;».
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
9
fiO Kap.
7 § 7 mom. och 3 §.
Den straffmildring, Utskottet i dessa lagrum föreslagit mot hvad Kongl. Maj:ts
Proposition innehåller, har blifvit förkastad af Preste-Ståndet, som antagit samma lagrum,
sådana de förekomma i den Kongl. Propositionen, hvilken för öfrigt i dessa
delar har samma lydelse, som Utskottets förslag. Borgare-Ståndet åter har till Utskottet
återremitterat förevarande lagrum; och har inom detta Stånd blifvit emot desamma
anmärkt, att de deri utsatta straffbeslämmelser voro alltför stränga. Men då
Itidderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, godkänt Utskottets förslag, hvilket intager
medelvägen emellan Preste-Ståndets beslut och de åsigter inom Borgare-Ståndet,
som synas hafva föranledt dess återremiss, får Utskottet
hemställa, att Preste- och Borgare-Stånden måtte, det förra med frångående
af sitt redan fattade beslut, förena sig med Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet om antagande af ifrågavarande lagrum i oförändradt
skick.
<0 §■
Såsom ovilkorlig straffbestämmelse för brottet i denna § är i den Kongl. Propositionen
utsatt lifvets förlust; hvaremot Utskottet såsom straff för samma brott föreslagit
lifvets förlust eller straffarbete på lifstid. Delta Utskottets förslag har blifvit
förkastadt af Preste-Ståndet, som härutinnan antagit den Kongl. Propositionens lydelse.
Bonde-Ståndet åter lior, i följd af sitt beslut om dödsstraffets afskaffande, till Utskottet
återremitterat denna §. Utskottets förslag förmedlar således öfvergången ifrån PresteStåndets
beslut till den af Bonde-Ståndet uttalade åsigt; och då samma förslag blifvit
af de två öfriga Stånden godkändt, får Utskottet
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, det förra med frångående af sitt redan
fattade beslut, att förena sig med Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
om antagande af ifrågavarande § i oförändradt skick.
flS te sagt.
3 §•
Straffpåföljden i denna g har af Utskottet blifvit nedsatt ifrån straffarbete i högst
två år, såsom den är stadgad i Kongl. Maj:ts Proposition, til! straffarbete i högst ett
år. Preste-Ståndet har antagit §:n med den lydelse, den har i den Kongl. Propositionen,
men Bonde-Ståndet med ändring af straffbestämmelsen till straffarbete i högst
ett år eller fängelse. Då emellertid de båda öfriga Riks-Slånden godkänt Utskottets
förslag, som till innehållet ligger emellan Preste- och Bonde-Ståndens beslut, hemställer
Utskottet
Ät/i. till R. St. Prat. 1802 & 1803. 7 Sami. 1 Afd. 22 Baft. 2
10 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55
att sistnämnde två Stånd måtte, med frångående af de beslut, de i denna
del fattat, förena sig med de två öfriga Riks-Stånden om antagande af
ifrågavarande 3 § i oförändradt skick.
6$■
Äfven denna § har Preste-Ståndet antagit med den lydelse, den har i Kongl.
Maj:ts Proposition, hvarifrån Utskottets förslag skiljer sig i så måtto, att straffpåföljden,
som i den Kongl. Propositionen blifvit bestämd till straffarbete i högst ett år,
af Utskottet löreslagits till straffarbete i högst sex månader. Detta förslag är godkändt
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet. Bonde-Ståndet åter har
beslutat alternativt användande af en än mildare straffpåföljd genom att antaga Utskottets
förslag med tillägg af orden »eller fängelse».
Utskottet, hvars åsigt således synes mest egna sig att sammanjemka Ståndens
olika meningar, får alltså
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden att, med frångående af sina redan fattade
beslut i denna del, om antagande af ifrågavarande 5 §, oförändrad,
sig med de båda öfriga Riks-Stånden förena.
Si §.
Denna §, godkänd af Preste-Ståndet, har blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden
till Utskottet återremitterad.
Ridderskapet och Adeln åter har antagit densamma med följande förändrade
lydelse:
»Den sorn till straff efter i, 2, 4, 7, 9, 11, 12, 13, 14 eller 16 § fälles,
varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig. Pröfvas
någon skyldig till straffarbete efter 18 §, då skall han tillika dömas till förlust af
medborgerligt förtroende på viss tid.»
Det, hvari denna lydelse hufvudsakligen skiljer sig från Utskottets förslag, hr att,
enligt densamma, Ridderskapet och Adeln ansett, att i intet af de i §:n omförmälda
fall förlust af medborgerligt förtroende bör ovilkorligen för alltid ådömas. Denna åsigt
är, enligt hvad de Utskottet från Borgare- och Bonde-Stånden tillhandakomna protokolls-utdrag
utmärka, delad af dessa Stånd. Utskottet anser sig således böra i öfverensstämmelse
härmed framlägga förslag till annan lydelse af §:n; hvarvid dock
Utskottet i afseende å Ridderskapet och Adelns beslut får anmärka, att, då jemlikt
9 § alldeles enahanda påföljder skola ega rum för förfalskning eller missbruk af Norska
allmänna handlingar, stämplar och märken, som af Svenska sådana, något åberopande
i 21 § af 9 § icke erfordras. Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer för sin del måtte, Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
med frångående af sina redan fattade beslut, för ifrågavarande 21
§ antaga denna lydelse:
»Den, som til] straff efter 1, 2, 4, 7, 11, 12, 13, 14 eller 16 §
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
11
fälles, varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid
förlustig. Pröfvas någon skyldig till straffarbete efter 18 §, då skall lian
tillika dömas till förlust af medborgerligt förtroende på viss tid.»
£3 Mag».
6 §•
Denna §, enligt hvilken den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2
§, ock skall dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig, har blifvit till Utskottet
af Borgare- och Bonde-Stånden återremitterad i det syfte, att §:n mätte sålunda
ändras, att den deri bestämda påföljd af medborgerligt förtroende måtte kunna
ådömas antingen för alltid eller på viss tid.
Då emellertid Utskottets förslag blifvit af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
godkändt och Utskottet fortfarande anser förlust af medborgerligt förtroende för alltid
böra ovilkorligen följa på ett sådant brott, som det i denna § åsyftade, får Utskottet
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att förena sig med de två öfriga
Riks-Stånden om antagande af ifrågavarande § i oförändradt skick.
£4 Map.
7, 6 och 28 §§.
Den förändring, Utskottet föreslagit i Kongl. Maj:ts Proposition genom att i
dessa §§ införa mildare straffbestämmelser än den nådiga Propositionen i dessa delar
innehåller, har blifvit ogillad af Preste-Ståndet, som antagit samma <§§ sådana de
äro uppställda i Kongl Maj:ts Proposition; hvaremot de blifvit af Bonde-Ståndet, i
följd af dess beslut om dödsstraffets afskaffande, till Utskottet återremitterade. Dock
som de två öfriga Riks-Stånden godkänt Utskottets förslag, hvars innehåll ligger emellan
Preste- och Bonde-Ståndens stridiga åsigter, får Utskottet
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, det förra med frånträdande af sitt
redan fattade beslut, att förena sig med Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet om antagande af ifrågavarande §§ i oförändradt skick.
5 § 2 mom.
Enligt den Kongl. Propositionen skulle i den uti detta mom. förutsatta händelse
det i §:ns förra mom. bestämda straffarbete på lifstid kunna inskränkas till viss tid
från och med sex till och med tio år. Utskottet, som i 1 mom. ändrat nämnda
af Kongl. Majit deri föreslagna straffpåföljd till straffarbete på lifstid eller i tio år,
hvilken ändring genom tre Stånds röst blifvit Rikets Ständers beslut,, hade äfven föreslagit
den ändring i 2 morn., att för det deri upptagna fall tiden för straffarbetet
må till fyra år nedsättas. Ridderskapet och Adeln har antagit detta moment med
förändring af nyssnämnda tidsbestämmelse till sex år. Preste-Ståndot har, med ogil
-
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
lande af Utskottets förslag, antagit hela §:n och således jemväl detta morn., i enlighet
med Kongl. Maj:ts Proposition. Utskottets förslag är deremot i allo godkändt
af de två öfriga Riks-Stånden; hvadan Utskottet, som saknar anledning atl detsamma
frånträda, får
inbjuda Ridderskapet och Ådeln samt Preste-Ständet att, med frångående
af sina vid ifrågavarande 2 mom. fattade beslut, om dess antagande i oförändradt
skick sig med Borgare- och Bonde-Stånden förena.
4, 5, 40, il och 58 §§.
Äfven i dessa §§ hade Utskottet föreslagit straffnedsättningar emot hvad Kongl.
Maj:ts Propositiou innehåller; hvarförutan Utskottet i 4 § gjort en med nu gällande
lag öfverensstämmande redaktionsförändring samt förvandlat den i 38 § af den Kongl.
Propositionen (örekommande ovilkorbga bestämmelse af st ra Ilar be te på lifstid till blott
alternativ. Dessa ändringsförslag hafva blifvit till alla delar ogillade af Preste-Ståndet,
som antagit förevarande §§ sådana de äro uppställda i den nådiga Propositionen.
Enahanda beslut har Ridderskapet och Adeln fattat beträffande 5, 10 och 11 §§,
hvarjemte detta Stånd bifallit 4 och 38 §§ med ändring i den förra af orden »sex»
och »två» till »åtta» och »fyra» samt i första meningen af 38 § af ordet »fyra» till
»sex»; men då Borgare- och Bonde-Stånden i allo godkänt Utskottets till samtliga
dessa §§ afgifna förslag samt af Utskottet här införda straffnedsättningar endast äro
konseqvenser af straffnedsättningen vid 3 §, som Utskottet ansett sig böra vidhålla,
får Utskottet hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet måtte, med frångående
hvartdera Ståndet af hvad det beslutat rörande ifrågavarande 4, 5, 10, 11
och 38 §§, om deras antagande i oförändradt skick sig med Borgare- och
Bonde-Stånden förena.
45 §.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva antagit för denna § den lydelse,
sorn förekommer i Kongl. Maj:ts Proposition, hvarifrån Utskottets förslag härutinnan
skiljer sig deri, att Utskottet föreslagit den ytterligare inskränkning i åklagarens
rätt till åtal, att sådant ej finge af honom utan angifvelse af målseganden
anställas för emot skyldeman i rätt uppstigande led utöfvad misshandel af beskaffenhet,
som omförmäles i 12 och 13 §§, eller för ringare misshandel, föröfvad under
sabbat. Skälen till denna förändring, hvilka Utskottet angifvit i sitt förra Betänkande,
hafva ännu för Utskottet full giltighet; och då Borgare- och Bonde-Stånden biträdt
Utskottets förslag, får Utskottet
hemställa till Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet att, med frångående
af sina vid ifrågavarande 45 § fattade beslut, sig i denna del med
de två öfriga Riks-Stånden förena.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
13
46 §.
I denna § stadgas, att den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 18,
19, 28 eller 40 §, skull ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig
samt att lag skall vara samma, om läkare eller apothekare blifver fälld till straff efter
27 §. Härifrän skiljer sig Kongl. Maj:ts Proposition i så måtto, att häri jemväl blifvit
utsatt dylik påföljd för den, som gjort sig skyldig tili mord efter 35 §. Med
denna lydelse har förevarande § blifvit antagen af Preste-Ståndet; hvaremot densamma
är till Utskottet återremitterad af de tre öfriga Riks-Stånden. Borgare- och
Bonde-Ståndens återremiss grundar sig å den åsigt, dessa Stånd uttalat derom, att i
allmänhet förlust af medborgerligt förtroende för alltid icke borde såsom ovilkorlig
påföljd för något brott bestämmas. Hos Ridderskapet och Adeln har blifvit anmärkt,
att åtskilliga af de i förevarande § omförmälda brott icke syntes vara för brottslingens
moraliska värde så nedsättande, att derå borde ovilkorligen följa förlust af medborgerligt
förtroende för alltid; äfvensom att det i 27 §, upptagna brott att med
qvinnas vilja söka döda eller fördrifva hennes foster, vore, i synnerhet om sådant
gjordes till ett yrke, lika skamligt som brottet i 28 §, att utan qvinnans vilja söka
döda eller fördrifva hennes foster och borde således lika väl som detta sednare vara
belagdt med förlust af medborgerligt förtroende, äfven i den händelse, att gerningsmannen
icke vore läkare eller apothekare.
Med erinran, att vid begreppet mord, hvarom 1 §:n handlar, icke numera är
fästad den för gcrningsmannen företrädesvis nedsättande och skamliga karakteren, att
detj skett försåtligen och i löndom; att 2 § afser försök till mord, äfven om ingen
skada deraf kommit; att 18 och 19 §§ afse jemväl försök till annans förgörande
genom gift, ändå att ingen skada deraf följt, och den förra §:n till och med endast
förberedelse till försök; att 28 § omfattar äfven blott försök att med qvinnas vilja
döda eller fördrifva hennes foster, utan att skada följt, och att, enligt 40 §, straff
eger rum för den, som vid envige förfarit svikligen, äfven om deraf endast kommit
ringare skada, får Utskottet, i enlighet med de med latitudsystemet äfven mera öfverensstämmande
åsigter, som, på sätt nämndt är, blifvit inom de tre Ständ, hvilka till
Utskottet återremitterat förevarande §, och under medgifvande af.xigtighcten af hvad
i fråga om det i 27 § upptagna brottet blifvit anmärkt, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, för sin del, måtte, Preste-Ståndet med frångående af
sitt redan lättade beslut rörande ifrågavarande 46 §, för samma § antaga
denna lydelse:
»Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 18, 19, 27, 28 eller
40 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid
förlustig.»
flS fiap
12 §.
För denna §, som handlar om våldtägt, har Preste-Ståndet antagit den lydel
-
u
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
se den har i Kongl. Maj:ts Proposition, från hvilken Utskottets förslag afviker hufvudsakligen
deruti, att då i den förra ansvar blifvit bestämdt för den händelse, att qvinnan
af gerningen fick svår kroppskada, till straffarbete på lifstid, och om hon ljöt
döden, till lifvets förlust, ansvaret blifvit af Utskottet ändradt i förra fallet till straffarbete
på lifstid eller i tio år, och i det sednare till lifvets förlust eller straffarbete
på lifstid. Bonde-Ståndet har till Utskottet återremitterat §:n. Då emellertid densamma
blifvit af de två öfriga Stånden godkänd och Bonde-Ståndets återremiss är
föranledd af dess genom de tre öfriga Ståndens motsatta mening undertryckta beslut
om dödsstraffets afskaffande, utan att, så vidt de Utskottet från Bonde-Ståndet till—
handakomna protokollsutdrag utvisa, någon anmärkning i öfrigt blifvit mot §:n i detta
Stånd framställd, får Utskottet
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, det förra med frångående af sitt redan
fattade beslut, att om antagande af ifrågavarande § i oförändradt skick
sig med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet förena.
25 §.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva i följd af sin uttalade åsigt, att förlust af
medborgerligt förtroende icke bör ovilkorligen för alltid ådömas, till Utskottet återremitterat
denna §, deri blifvit föreslaget, att der någon fälldes till straff efter 1
eller 5 §, han ock skulle dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. De i
nyssåberopade begge §§ upptagna brott, att nemligen försätta någon i slafveri eller
drifva handel med sin medmenniska för att försätta eller qvarhålla honom i sådant
tillstånd eller ock bemägtiga sig någon och utsätta honom å öde ort eller annat sådant
ställe, att uppenbar fara är för hans lif, synas Utskottet i och för sig i den
grad vanärande för gerningsmannen, att förlust af medborgerligt förtroende för alltid
måste för honom i allmänna omdömet blifva en löljd af dessa brott, om också sådan
påföljd icke vore i lag bestämd; och då dessutom Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndct godkänt Utskottets åsigt härutinnan, får Utskottet
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden, att om antagande af ifrågavarande
§, oförändrad, med de två öfriga Riks-Stånden sig förena.
16 Mai».
**§•
Enligt denna §, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition, var för falsk angifvare,
derest den genom hans åtgärd oskyldigt tilltalade blifvit fälld till dödsstraff
eller straffarbete på lifstid och straffet blifvit bragdt till verkställighet, stadgad påföljd
i förra fallet af dödsstraff och i det sednare af straffarbete på lifstid. Denna påföljd
hade Utskottet, med föranledande af sitt beslut att icke stadga absoluta straff, förändrat
sålunda, att Utskottet satt såsom alternativ vid dödsstraffet straffarbete på
lifstid och vid straffarbetet på lifstid sådant arbete i tio år. Detta ändringsförslag
Lag-Utskottets Utlåtande lS:o 55.
15
har blifvit ogilladt af Preste-Ståndet, sorn i denna del antagit Kongl. Majrts Proposition
oförändrad. Bonde-Ståndet åter har, till följd af sitt beslut om dödsstraffets an
skaffande,
återremitterat §:n till Utskottet. Då emellertid de två öfriga Riks-Stånden
i allo godkänt Utskottets förslag, som förmedlar Preste- och Bonde-Ståndens motsatta
åsigter, får Utskottet
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, det förra med frångående af sitt redan
fattade beslut, att förena sig med Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
om antagande af ifrågavarande §, oförändrad.
* §•
Häri stadgas, att den, som i afsigt, som i 7 § sägs, utsätter emot annan rykte
om gerning eller last, som ej är efter lag straffbar, men eljest för hans ära, goda
namn och medborgerliga anseende, yrke, näring elier fortkomst menlig, eller ock af
arghet fortsprider sådant af annan utsatt rykte, skall dömas till fängelse i högst sex
månader eller böter.
Denna §, bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hafva Borgare-
och Bonde-Stånden tili Utskottet återremitterat; i sammanhang hvarmed blifvit
anmärkt, dels att det i §:n förekommande ordet last kunde uteslutas, och dels att
det i §:n innehållna stadgande, på sätt det nu vore uppstäldt, allt för mycket inskränkte
den fria yttranderätten och tvifvelsutan, om det blef lag, komme att gifva
anledning till ett stort antal obetydliga injurieprocesser, synnerligen som stadgandet
svårligen torde ens kunna efterlefvas.
I afseende härå får Utskottet erinra, hvad särskildt angår det ifrågasalta uteslutandet
af ordet »last», att, såsom af Högste Domstolen blifvit anmärkt, pådiktande af
lastfulla och osedliga vanor kan för annan vara lika menligt och förnärmande som
pådiktande af brott, samt att för öfrigt förbudet i denna § icke afser yttranden, som
i förtroligt samtal fällas utan afsigt att åt desamma gifva offentlighet, men deremot
sådana i argt uppsåt verkställde angrepp på annans medborgerliga anseende, eller
ekonomiska ställning, som ske genom en till allmännare spridning åsyftad, nedsättande
framställning af hans personliga förhållanden; och att ett dylikt handlingssätt bör vara
medgifvet, kan Utskottet icke inse.
Utskottet anser sig följaktligen böra
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att om antagande af ifrågavarande §,
oförändrad, med de två öfriga Riks-Stånden sig förena.
40 och 14 §§.
Dessa §§, hvilka bestämma den förra högsta beloppet af de böter, som efter
någon af föregående §§ kan ådömas och den sednare ansvaret för smädliga yttranden,
hotelser eller missfirmhga gerningar i andra fall än förut blifvit sagde, hafva blifvit af
Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterade samt af Bonde-Ständet afslagna.
Då emellertid dessa §§ blifvit godkända af de två öfriga Riks-Stånden och dess
-
10
Lag-Utskotte!» Utlåtande N:o 55.
utom i Borgare-Ståndet någon anmärkning icke blifvit framställd emot deras innehåll,
utan de synas hafva blifvit återremitterade, endast såsom stående i sammanhang med
de tre nästföregående, till Utskottets förnyade behandling hänskjutna §§:ne, får
Utskottet
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden, det sednare Ståndet med frångående
af sitt redan fattade beslut, att med Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
om antagande af ifrågavarande <§,§, oförändrade, sig förena.
'3 §•
Denna §, deri dels stadgas, att för ärekränkning tilltalad ej får till sitt fredande
framställa bevisning om sådant tillmäle, som i 8 g sägs, dels ock utsattes, på
hvad sätt sådan tilltalad eger styrka gjordt tillmäle om bestämdt brott eller visst slag
af brott, har blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden till Utskottet återremitterad, dervid
anmärkts, hurusom det vore hvarken rättvisst eller ens nyttigt för samhället, om
den, som tillvitat annan en bestämd gerning af den beskaffenhet, som i 8 § för
mäldes,
icke skulle tillåtas bevisa dess verklighet; och har särskildt inom BondeStåndet
yrkande blifvit framstäldt, att §:n mätte erhålla följande af en utaf Högste
Domstolens ledamöter tillstyrkta lydelse:
»Den som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning om sanningen af gjordt
tillmäle sig från ansvar fria, utom i de fall, då han tillvitat annan bestämdt brott
eller visst slag af brott eller ock viss gerning, som i 8 § sägs. Har den, mot hvilken
tillmålet gjordes, varit för brott tilltalad, men blifvit genom laga kraft egande
dom från åtalet frikänd, vare ej heller, för befrielse frän ansvar för tillmålet, bevisning
tillåten.»
Hvad sålunda blifvit anmärkt och yrkadt har redan vid ärendets förra handläggning
inom Utskottet utgjort föremål för dess pröfning; och Utskottet finner sig icke
deraf nu mera än då föranledt att frånträda sitt i denna del framställda, ur Kongl.
Majits Proposition hemtade förslag; hvadan och då detsamma blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Slåndet godkändt, Utskottet får
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden, att om antagande af ifrågavarande
§, oförändrad, sig med de två öfriga Riks-Stånden förena.
16 §.
Denna §, som innehåller stadgande derom, att den, som efter 1, 2 eller 3 §
gjort sig förfallen till straffarbete i två år eller till svårare straff, ock skall dömas
medborgerligt förtroende för alltid förlustig, har blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden
till Utskottet återremitterad i följd af den åsigt, dessa Stånd uttalat, att förlust af dylikt
förtroende icke bör ovilkorligen för alltid ådömas. Då emellertid Utskottet för
sin mening derom, att de brott, hvarför förlust af medborgerligt förtroende för alltid
blifvit i denna § bestämd och hvilka utgöras af de svårare fallen af falsk angifvelse,
äro
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
17
äro af en särdeles låg och vanärande beskaffenhet och följaktligen val förtjenta af sådan
påföljd, hemtar stöd af Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets godkännande
af §, får Utskottet
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden, att om antagande af ifrågavarande
§, oförändrad, sig med de två öfriga Riks-Stånden förena.
£& Släp.
11 §.
Af enahanda anledning, som vid nyssafhandlade 16 § af 16 Kap. sägs, har förevarande
11 §, deri stadgas, att föraldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andra,
som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under deras lydnad
eller uppsigt ställde äro, skola, jemte annat straff, dömas medborgerligt förtroende för
alltid förlustige, blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden till Utskottet återremitterad.
Utskottet finner dock, för sin del, ej skäl till någon lindring i fråga om berörda
påföljd; och då Utskottets förslag i denna del blifvit af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet godkändt, får Utskottet
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden, att om antagande af ifrågavarande 11
§, oförändrad, sig med de två öfriga Riks-Stånden förena.
U §.
Utom någon mindre redaktionsförändring, skiljer sig denna § från motsvarande 15
§ i Kongl. Maj:ts Proposition deri, att det i den sednare utsatta bötesstraff af högst
ett hundra riksdaler, blifvit af Utskottet nedsatt till högst femtio riksdaler, samt att
den i den Kongl. Propositionen föreslagna skärpning af straffet för tredje gången eller
oftare itereradt fylleri blifvit af Utskottet borttagen.
Nu har g:n blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antagen i
enlighet med Utskottets förslag, af det sednare Ståndet dock med ytterligare nedsättning
af bötesbeloppet till högst tjugu riksdaler. Preste-Ståndet har för §:n antagit
den lydelse, som motsvarande § i den Kongl. Propositionen har; och Bonde-Ståndet
har åt densamma gifvit följande innehåll: »Ar någon af starka drycker öfverlastad
och derunder å väg, gata eller annat allmänt ställe förer oljud eller åstadkommer förargelse,
straffes för fylleri med böter, högst tjugu riksdaler.»
Af den redogörelse sålunda blifvit lemnad öfver de inom Riks-Stånden fattade
skiljaktiga beslut, visar sig, att karakteren på fylleriförseelse blifvit genom tre Stånds
beslut antagen i enlighet med hvad Utskottet föreslagit, äfvensom att Utskottets förslag
blifvit godkändt af tre Stånd deruti, att förhöj dt ansvar för iteration borttagits;
och då, i fråga om påföljden för fylleri, Utskottets af Ridderskapet och Adeln biträdda
förslag synes mest lämpligt att i sig förena de skiljaktiga meningarne, får Utskottet
hemställa,
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 3
18
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5!5.
att Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden måtte, med frångående hvartdera
Ståndet af sitt beslut, förena sig med Ridderskapet och Adeln, om antagande
af ifrågavarande §, oförändrad.
19 Kap.
11 §■
Bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet har denna § blifvit
af Bonde-Ståndet till Ulskottet återremitterad, hvaremot Preste-Ståndet antagit densamma
så lydande, som den förekommer i Kongl. Maj:ts Proposition. Skilnaden
emellan denna och Utskottets förslag består allenast deri, alt en i den förra bestämd
straffpåföljd af straffarbete från och med åtta till och med tio år al Utskottet blifvit
ändrad till sådant arbete från och med sex till och med tio år. Bonde-Ståndets
återremiss är en följd af dess beslut om dödsstraffets afskaffande utan att i öfrigt
inom Stfndet någon anmärkning emot §:n förekommit. Vid sådant förhållande synes
Pres!e- och Bonde-Ståndens skiljaktiga meningar icke afse samma del af §:n.
Utskottet, som följaktligen saknar all anledning att frånträda sitt förslag, får alltså
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, det förra Ståndet med frångående af
sitt beslut, att förena sig med de öfriga två Riks-Stånden om antagande
af ifrågavarande §, oförändrad.
I denna § är stadgad förlust af medborgerligt förtroende för alltid lör den,
som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 10 eller 18 §, så ock
för den, som efter 6, 9 eller 17 § gjort sig skyldig till straffarbete i två år eller
till svårare straff. Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva godkänt §:n,
det sednare Ståndet likväl med utbyte af ordet straff i §:ns förra punkt till straffarbete.
De öfriga två Riks-Stånden hafva till Utskottet återremitterat §:n i syftning,
att förlust af medborgerligt förtroende måtte kunna för de i §:n upptagna fall ådöma*
äfven för viss tid.
Utskottet finner sig dock så mycket mindre kunna frånträda sin mening, att
för de i denna § åsyftade brott förlust af medborgerligt förtroende för alltid bör
finnas stadgad, som denna Utskottets mening blifvit af två Stånd biträdd; hvadan och
då Preste-Ståndets skiljaktiga beslut synes föranledt af en origtig uppfattning afj det
sätt, hvarpå §:n bör tillämpas, och den af Utskottet föreslagna redaktion af §:n öfverensstämmer
med den, som annars i likartade läll blifvit begagnad, Utskottet får
inbjuda Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, det förstnämnda Ståndet
med frångående af sitt redan fattade beslut, att förena sig med Ridder
skapet
och Adeln om antagande af ifrågavarande §, oförändrad.
fjig-Utnkottetn Utlåtande N:o 55.
19
90 Magt.
W §•
Den ändring, som Utskottet här föreslagit af Kongl. Maj:ts Proposition i så
måtto, att icke, såsom i denna, andra utan först tredje resan snatteri skulle såsom
stöld anses, har blifvit ogillad af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilka
Stånd antagit motsvarande 42 <§ i den Kongl. Propositionen.
Till stöd för den verkställda ändringen får Utskottet endast åberopa de i dess
förra betänkande angifna skäl; och då Utskottets förslag blifvit af Borgare- och
Bonde-Stånden godkändt, får Utskottet, med vidhållande af detsamma,
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet att, med frångående
af sina beslut, förena sig med de två öfriga Riks-Stånden om antagande
af ifrågavarande j§, oförändrad.
91 Kägi.
* §•
Deri i denna § utsatta straffpåföljd af lifvets förlust eller straffarbete på lifstid
hade blifvit af Utskottet införd i stället för den i Kongl. Maj:ts Proposition förekommande
bestämmelse, att gerningsmannen skulle mista lifvet, men att, om brottet vore
under synnerligen mildrande omständigheter begånget, han kunde till straffarbete på
lifstid dömas. Utskottets förslag härutinnan har blifvit godkändt af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet; hvaremot Preste-Ståndet antagit §:n lika lydande, som
den förekommer i den Kongl. Propositionen, och Bonde-Ståndet återremitterat densamma
till Utskottet såsom en följd af Ståndets beslut om dödsstraffets afskaffande.
Utskottet, hvars förslag vid nu anförda förhållande synes mest egnadt att tjena till
grund för sammanjemkning af de skiljaktiga meningarne, får alltså hemställa,
att Preste- och Bonde-Stånden måtte, det förra Ståndet med frångående
af sitt beslut, förena sig med Ridderskapet och Adeln samt Borgare
Ståndet
om antagande af ifrågavarande j§, oförändrad.
M §■
Denna §, som stadgar förlust af medborgerligt förtroende för alltid för den,
som gjort sig förfallen till straff efter 2, 6, 7 eller 8 § och för alltid eller på viss
tid för den, som gjort sig skyldig till straff efter 1, 3, 4 eller ä §, har blifvit godkänd
af Ridderskapet och Adeln, men af Preste-Ståndet antagen med den i Kongl.
Maj:ts Proposition förekommande lydelse, hvilken skiljer sig så till vida från Utskottets
förslag, som enligt densamma förlust af medborgerligt förtroende för alltid
blifvit stadgad för alla de i förevarande § åsyftade fall. Borgare- och Bonde-Stånden
hafva deremot återremitterat §:n i syftning att få i alla dessa fall såsom påföljd be
-
20
La g-Ut skot tets U'låtande N:o 55.
stämd förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller pä viss tid. Utskottets förslag
ligger således emellan de derifrån5"skiljaktiga meningarne; och då Utskottet fortfarande
anser de i 2, 6, 7 och 8 §§ omförmälda svårare fall of rån vara af den
beskaffenhet, att på dem förlust af medborgerligt förtroende för alltid bör följa, får
Utskottet
inbjuda Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, förstnämnda Stånd med frångående
af sitt redan fattade beslut, att om antagande af ifrågavarande §,
oförändrad, sig med Riddcrskapet och Adeln förena.
33 Map.
' §•
Denna §, deri stadgas för bedräglig gäldenär i konkurs, jemte annat straff, förlust
af medborgerligt förtroende för alltid, hafva Borgare- och Bonde-Stånden i förut
uppgifven syftning till Utskottet återremitterat; och ehuru densamma blifvit af de två
öfriga Riks-Stånden godkänd; dock som Utskottet här ofvan vid 12 Kap. 21 §
föreslagit, att förlust af medborgerligt förtroende icke bör annorledes än alternativt,
för alltid eller på viss tid, bestämmas såsom påföljd för de i nyssnämnda § uppräknade
förfalskningsbrott, af hvilka åtminstone flera icke kunna anses mindre vanärande
för gerningsmannen än det i förevarande § omförmälda hrott, samt dessutom Rikets
Ständer numera, genom antagande af 22 Kap. 22 § i Utskottets förslag, för sin del
beslutat," att på bedrägeribrott i allmänhet förlust af medborgerligt förtroende ej bör
följa, synes konseqvensen fordra, att enahanda förhållande kommer att ega rum i afseende
å bedrägeri af gäldenär i konkurs; hvadan Utskottet vördsamt hemställer,
att Rikets Ständer för sin del måtte, Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
med frångående af sina redan fattade beslut, för ifrågavarande 1 §
antaga följande lydelse:
»Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hafva öfvat bedrägeri
mot sina borgenärer i något af dessa fall:
1. att han under lånadt namn köpt egendom och den bland tillgån
garne
ej uppgifvit eller under falskt sken af köp, gåfva eller annat
aftal egendom från konkursboet undandragit eller annorledes svikligen
förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något af sina tillgån
gar;
eller
2. att han i hemligt förstånd med någon föregifven borgenär uppgifvit
eller vidgått falsk skuld; eller
5. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas
bör, fört falska böcker eller sina böcker svikligen förändrat eller
uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;
en sådan gäldenär skal! dömas till straffarbete från och med två till och med sex
år, så ock till förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid.»
Lag-Utfkoltets Utlåtande N:o 55.
21
5 §•
För denna § har Ridderskapet och Adeln antagit följande lydelse:
»Styrker inför Rätten gäldenär, som gjort sig skyldig till ansvar efter 2, 5 eller
4 §, att han sina borgenärer till fullo förnöjt, varde från allt vidare ansvar eller påföljd
fri förklarad.»
De tre öfriga Stånden hafva väl godkänt Utskottets förslag. Men då Ridderskapet
och Adelns beslut egentligen utgör endast en i samma förslag verkställd redaktionsförändring,
som likväl synes Utskottet jemväl vara en förbättring i så
måtto, som derigenom en bestämd anvisning blifvit lemnad om sättet för gäldenär
att vinna det i denna § afsedda återställande i medborgerligt anseende, får Utskottet
hemställa,
att Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden måtte, med frångående af sina
egna beslut, biträda Ridderskapet och Adelns berörda beslut.
28 M a i».
5 .§•
Denna § lyder sålunda: »fäller, svrer eller bläcker man olofligen träd å annans
skog eller mark, i uppsåt att det sig eller annan tillegna, eller olofligen tager der
vexande gräs, torf, näfver, bark, löf, bast, ållon eller nötter, straffes med böter eller
fängelse, ehvad han det bortfört eller ej. Äro omständigheterna synnerligen försvå
rande,
då må till straffarbete i högst ett år dömas.» Preste-Ståndet har återremitterat
§:n; och har dervid blifvit yrkadt, att sådan åverkan, som i §:n sägs, måtte,
allt efter värdet, såsom stöld eller snatteri bedömas. De öfriga Stånden åter hafva
fattat beslut, sammanstämmande deri, alt det i §:n omförmälda brott fortfarande bör
såsom åverkan anses. Eljest skilja sig dessa beslut i viss mån så väl från Utskottets
förslag, som från hvarandra hvad l:sta punkten af <§:n angår; dess 2:dra punkt deremot
ärgäf alla dessa Stånd godkänd.
Åt l:sta punkten har Ridderskapet och Adeln gifvit följande lydelse:
»Fäller, syrer eller bläcker nian olofligen träd å annans skog eller mark, i uppsåt
att det sig eller annan tillegna eller deraf göra bruk, eller olofligen tager der
vexande gräs, torf, näfver, bark, löf, bast, ållon eller nötter, straffes, ehvad han det
bortfört eller ej, med böter högst ett tusen riksdaler eller fängelse i högst sex månader.»
l:sta punkten, sådan den blifvit af Borgare-Ståndet antagen, lyder sålunda:
»Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog eller mark, i uppsåt
att sig eller annan gagn bereda eller olofligen tager ris eller gren af vexande träd
eller der vexande gräs, torf, näfver, bark, löf, bast, ållon eller nötter; straffes, ebvad
han det bortfört eller ej, med böter eller fängelse.»
Bonde-Ståndet har antagit Utskottets förslag, med uteslutande allenast af orden
»i uppsåt att det sig eller annan tillegna».
22
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Alla dessa tre Ståndeu hafva, såsom det visar sig, åsyftat en utsträckning af åverkans-begreppet
utöfver hvad Utskottets förslag innehåller. Hvad nu särskildt BondeStåndets
beslut beträffar, synes afsigten dermed vara, att sådan handling, som §:n
omförmäler, alltid skulle, äfven om den skett af okynne eller skadebegär, anses såsom
åverkan. Då emellertid för detta fall ansvar redan finnes bestämdt i 19 Kap. 20 §,
torde en utsträckning i denna syftning icke vara af behofvet påkallad. Deremot får
Utskottet medgifva, att dess förslag är ofullständigt dels deri, att tagande af ris eller
gren af vexande träd icke finnes bland de i §:n uppräknade föremål infördt, dels
ock deri, att fallande, syrande elier bläckande af träd icke upptagits såsom åverkan,
då meningen icke varit att tillegna sig eller annan trädet, utan endast att bereda sig
eller annan nytta deraf, såsom t. ex. fallet nästan alltid är då träd syres.
På grund häraf och då Utskottet jemväl anser skäligt att, på sätt Ridderskapet
och Adeln beslutat, bestämma något maximum för det ansvar af böter eller fängelse,
som bör följa på det i denna § omförmälda brott, och i afseende härå de af Ridderskapet
och Adeln utsatta belopp lämpligeu synas kunna antagas, får Utskottet
vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer för sin del måtte, Ridderskapet och Adeln samt Borgareocli
Bonde-Stånden med frångående af sina redan lättade beslut, för ifrågavarande
3 § antaga följande lydelse:
»Faller, syrer eller bläcker man ololligen träd å annans skog eller mark
i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller tager
ololligen der vexande gräs, torf, eller af vexande träd, ris, gren, näfver,
bark, löf, bast, ållon eller nötter; straffes, ehvad han det bortfört eller ej,
med böter, högst ett tusen riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
Aro omständigheterna synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst
ett år dömas.»
4 §•
Denna som lyder sålunda: »tager man ololligen vindfälle eller ris, gren eller
annat sådant, som ej till bruk upphugget eller beredt är, straffes med böter, högst ett
hundra riksdaler», har blifvit antagen af Ridderskapet och Adeln med uteslutande af
orden »högst ett hundra riksdaler», samt af Presle-Ståndet, i sammanhang med den
af Ståndet vid nästföregående §:n beslutade återremiss, till förnyad handläggning af
Utskottet hänvisad.
De öfriga Riks-Stånden hafva väl i allo godkänt Utskottets förslag till lydelse
af förevarande men då Utskottet i föregående föreslagit ett maximum för deri
omnämnda åverkans-böter, af ett lusen riksdaler, linner Utskottet det icke öfverensstämmande
med det förhållande, som förefinnes emellan brotten i dessa tvä §§, att
bestämma högsta bötesbeloppet i denna § till endast ett hundra riksdaler, utan torde
det på grund af nyssnämnda förhållande böra höjas till två hundra riksdaler.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
lMg-Ut»kottetn Utlåtande N.v 55.
23
att Rikets Ständer mätte, Riddrrskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden med frångående af sina redan fattade beslut, för ifrågavarande
4 § antaga denna lydelse :
»Tager man olofligen vindfälle eller ris, gren eller annat sådant, som ej
till bruk upphugget eller beredt är, straffes med böter, högst två hundra
riksdaler.»
Utom de sexton §§, hvaraf förevarande 24 Kap. i Utskottets förslag består, hade
Kongl. Maj:ts Proposition ännu en, af Utskottet utesluten 17 §. Nu har dels Preste-Ståndet
anmodat Utskottet taga under förnyad ompröfning berörda 17 §, dels ock Rid—
derskapet och Adeln beslutat antagande af samma § dock med följande lydelse: »Den, som
till straffarbete elter 3 eller 7 § sig förfallen gjort, varde ock dömd medborgerligt
förtroende på viss tid förlustig.»
För §:ns uteslutande får Utskottet åberopa de i sitt föira betänkande derför
angilna skäl; och då Utskottets ifrågavarande åtgärd blifvit af Borgare- och BondeStånden
godkänd, anser Utskottet sig böra hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet måtte, förstnämnda Stånd
med frångående af sitt redan fattade beslut, sig i denna del med Borgareoch
Bonde-Stånden förena.
95 14. a p.
1* §•
Denna §, deri stadgas, att embetsman, som tillgripit och förskingrat penningar
eller annat, som han i kraft af sitt embete emottagit, samt sökt dölja sitt tillgrepp
genom falska räkenskaper eller böcker, eller ock till bristens döljande undanskaffat
handlingar, företett origtiga verifikationer eller föröfvat annat sådant bedrägeri, skall,
jemte annat straff, dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig, har af Borgareoch
Bonde-Stånden, i följd af deras åsigt, att förlust af medborgerligt förtroende för
alltid icke bör såsom ovilkorlig påföljd bestämmas, blifvit, till Utskottet återremitterad.
Utskottet finnér dock skäl icke förefinnas, att för ett brott af den svåra beskaffenhet,
som det i denna § omförmälda, medgifva någon mildring i förevarande
hänseende; hvarföre och då Utskottets förslag blifvit af de två öfriga Riks-Stånden
godkändt, Utskottet får
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden, att om antagande af ifrågavarande §
i oförändradt skick med de två öfriga Riks-Stånden sig förena.
Stockholm den 8 September 1863.
24
Lag-Utskottett Utlåtande N:o 55.
Reservationer:
af Grefve Sparre, E., som icke instämt i förslaget till redaktion af 24 Kap. 3
och 4 §§.
af Herr Olivecrona, K., som ansett redaktionen af 12 Kap. 9 § böra förändra»
på sätt vid öfverläggningen inom Ridderskapet och Adeln blifvit yrkadt.
af Herr Henschen: »Vid fattande af de beslut, som innehållas uti detta be
tänkande,
har Utskottet, i följd af 73 § Riksdags-ordningen, i allmänhet sökt att
blott »sammanjemka» Riks-Ståndens »hufvudsakligen eller till vissa delar skiljaktiga
meningar», samt dervid handla efter vissa formela reglor, utan att vidare ingå i bedömande
af de ifrågasatta föreskrifternas tjenlighet. Som betänkandet skolat skyndsamt
tryckas, har det endast få stunder under den tid, jag dertill kunnat egna, varit
för mig tillgängligt. Dels vid betänkandets uppläsning, dels vid detsammas genomögnande,
har jag ansett mig böra anmärka följande:
l:o.
På det hvarje Stånd måtte hafva kunnat lättare kontrollera rigtigheten af upp
giften
om de särskilda §§ eller delar deraf, som, i följd af ett Stånds beslut, blifvit
i början af betänkandet särskildt omförmälda, men, i följd af de öfriga Ståndens beslut,
antagits vara till sin lydelse bestämda, — hade bort uppgifvas namnet å det
Stånd, som återremitterat hvarje § eller del deraf, eller ock fattat de från öfriga
Ståndens mening afvikande beslut, som föranledt §:ns omförmälande i betänkandet.
2:o.
Utskottets yttrande, att »anmärkningarne eller de skiljagtiga besluten härutinnan
icke» föranleda »vidare åtgärd af Utskottet» (och således ej heller af Rikets Ständer)
hade, enligt sedvana, bort, genom kortare rader, indragas på sidan, så att det, vid
föredragningen i Stånden, ej så lätt förbigåtts. Ständerne böra väl godkänna äfven
detta yttrande, enär Utskottet, innan det blifvit Förstärkt, icke eger rätt att å Rikets
Ständers vägnar något besluta.
3:o.
Utskottet hade bort tydligare uttrycka, att alla i betänkandet icke särskildt omförmälda
§§ blifvit af alla fyra Riks-Stånden godkända.
4:o.
Om Utskottet skolat annorledes, än i formelt afseende, motivera sitt beslut, rörande
2 Kapitlets 2 §, bade bort anföras ej blott att dödsstraffet hädanefter kommer
att högst sällan verkställas, utan ock andra skäl, nemligen de egentliga, t. ex.
att a) man i allmänhet ej bör stifta lag mot en uråldrig »Landzseedh, när hon icke
haffuer oskiäl medli sigh» (14:de Doinare-regeln), aldraminst då den är i lag (StraffB:n
3: 3.) förutsatt och bekräftad ; b) omtankan för allas rätt kräfver, att allmänheten
får tillfälle vaka deröfver, att en sådan högvigtig akt, som en medborgares aflifvande,
verkställes i laga ordning, utan något, som orsakar honom andlig eller kroppslig
plåga, utöfver hvad nödigt är; c) misstankar derom kunde, vid något särskildt
tillfälle
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
25
tillfälle, bland en derför benägen folkmassa, lätt spridas, om det urgamla bruket afskaffades;
d) mensklighet och billighet kräfva, att den från lifvet dömde får den trösten,
att offentligen liksom försona sig med och taga afsked af det samhälle, hvars
rättstillstånd han så svårligen kränkt; e) en helsosam känsla af skräck, en anledning
till djupare besinning, rörande brottslighetens följder och vådan af att så svårt kränka
lag, äfvensom en klarare insigt derom, att »öfverheten icke bär svärdet fÖrgälves»,
samt således en allvarlig påminnelse, att samhällets magt ej kan af den enskilda men
niskan
emotstås, kunna af dödsstraffets offentliga verkställande lätt uppkomma; f) den
allmänna opinionen, nemligen den stora massans, ej veterligen är benägen för en sådan
ändring af denna uråldriga, af lag bekräftade, sed m. m.
5:o.
Likaledes hade, om Utskottet velat annorledes, än i formelt afseende, motivera
sitt beslut, att vidblifva sitt tillstyrkande om antagande af den lydelse, Utskottet för
2 Kapitlets 2 § föreslagit, Utskottet bort anföra en del af de motiver, som finnas
dels i Justitieråden Södergrens och Friherre Leuhusens yttrande, sid. 2, i det vid
Kongl. Förslaget fogade tryckta protokoll inför Högste Domstolen, hållet den 30 April
1862, dels ock i en reservation, sid. 91, vid Utskottets Betänkande N:o 33.
6:o.
De i Borgare-Ståndet, rörande 5 Kapitlets 14 §, framställda anmärkningar, afsågo
äfven att straff skulle anses förfallet för andra gröfre brott, som efter en långvarig
tid ej åtalades, och i synnerhet för politiska eller s. k. statsbrott. Det är orimligt,
att, om en s. k. »regementsförändring» eller revolution, såsom t. ex. den här i
Sverige år 1809 inträffade, lyckligen verkställes, och fosterlandet derigenom räddas, —
de, som derför vågat lifvet, ej skulle genom lag om preskription vara från straff befriade
för den händelse, att en kontrarevolution och restauration, efter en längre tid,
inträffade under deras v lifstid.
7:o.
Bland skälen för den af Utskottet nu föreslagna ändring af 5:te Kap. 18 §,
hade bort omförmälas, att der ifrågavarande brott, för hvilka Utskottet föreslagit preskription,
kunna tillkomma genom skrifvares och andra tjenstebiträdens vållande eller
elakhet, utan att embetsmannen, hvilken ensam bär ansvaret, rimligtvis kunnat förbrytelsen
förutse eller afvärja. Fråga kunde uppstå om ej embetsmännens, för medborgares
trygghet och Statens väl högst nödiga, sjelfständighet och oberoende af illa
sinnade angifvares hämndkänslor, kräfva, att embetsmän, äfven för de i andra punkten
13 § samt kanske jemväl för de i andra punkten 3 § 25 Kap. omförmälda
brott böra, efter längre tid, vara från åtal fredade, dock i afseende å 5 § endast i
de fall, då till afsättning ej får dömas; i följd hvaraf undersökning i dessa fall ej af
preskription hindrades.
liih. till H. St. Prat. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 22 Uäft. 4
26
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
8:0.
I afseende å motiveringen för 7 Kap. 3 § må anmärkas, att i fall man borttoge
»allt förbud emot arbete och handel å sön- och högtidsdag», det ej blott »an»setts
komma att verka sårande på flertalets af folket religiösa känsla», och såmedelst
åstadkomma »allmän förargelse», utan ock kunde bidraga til! hindrande af den mo
raliska
och estetiska känslans utveckling hos den lägre arbetande klassen, samt förslöa
och äfven i fysiskt afseende skada dem, som vanligen sysselsättas med tungt kroppsarbete,
eiler stå under andras lydnad eller befäl. Särskildt borde strängare straff utsättas
för dem, som tvingade tjenare att arbeta å sabbat, eller hindrade dem att då
bevista gudstjenst. — Redaktionen uti den af Utskottet nu föreslagna ändring af ifrågavarande
§ är tyngre, än i den förra utur Kongl, förslaget tagna, och kunde
heldre lyda sålunda:
Den, som å helgedag, mellan klockan sex om morgonen och klockan nio om
aftonen, idkar handtverk &c.
Då liden ej medgifver fortsättningen af dessa anmärkningar, vill jag blott erinra
a) att straffpåföljden, förlust af medborgerligt förtroende för alltid, bort, i följd
af dels de allmänna grunder, jag anfört i min reservation vid Utskottets Betänkande
N:o 35, dels ock latitudsystemets konseqvenser aldrig utsättas ensam, utan, om den
skolat finnas, begagnas blott alternativt; 6) att, i följd af dels svårigheten att i åtskilliga
fall säkert bedöma, huruvida den, som tilltalats för ett af de i 8 § 16 Kap.
omförmälda brott, har »af arghet»» eller blott af sårad rättskänsla, i häftighet, »[ortspridt
af annan utsatt rykte», som för kärandens »yrke, näring eller fortkomst
menlig är», dels ock i sednare tider uppkomna allmänna åsigter och vanor, torde 13
§ böra ändras till närmare öfverensstämmelse med det förslag, Hans Excellens Justitie-Statsministern
framställt, samt c) att det i 24 Kap. 3 § föreslagna straff, högst
1,000 R:drs böter eller sex månaders fängelse, för den, som i annans skog tager
ris eller gren från vexande träd, är alldeles för högt, samt att försigtigheten torde
hafva kräft bibehållandet af det undantag från straffsystemet, Lag-komitéen och Lagberedningen
i 27 Kap. 3 § för ifrågavarande brott föreslagit, nemligen böter till
(högst) fyra dubbla värdet af det åverkade, dock med rättighet för domaren att i
vissa händelser sätta böterna till fyratio R:dr R:mt.»
af Herr Carlén, med hvilken Herr Bovin förenat sig:
»Från Utskottets majoritet är jag skiljaktig i följande delar:
13 Kap. 6 §.
Enligt Kongl. Maj:ts förslag till ny strafflag skulle såsom menedare bestraffas
endast den, hvilken burit falskt vittnesbörd och detsamma med ed eller pä annat ve
dertaget
sätt bekräftat.
Kongl. Maj:t och en ganska aktningsvärd minoritet bland Rikets Ständer ansågo
följaktligen den, som vittnat falskt, då ed honom eftergifven vant, icke hafva svårare
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
27
sig rörsyndat, än att han, jemlikt 14 Köp. 8 § Rättegångs-balken, kunde försona sitt
brott med några dalers böter.
Sedan emellertid Rikets Ständer, i min tanke rättvisligen, för sin del, beslutat,
att hvarje falsk vittnesutsaga, äfven om den ej varit med ed bekräftad, skall såsom
mened straffas, torde det dock vara skäl att taga i betraktande, huruvida icke den
omständigheten att menedsbegreppet sålunda blifvit utvidgadt jemväl fordrar någon
vidgad latitud i de straffbestämmelser, som afse det medborgerliga förtroendet. —
Om lagens åtgärd, att förklara en person för alltid förlustig medborgares förtroende,
någonsin skall kunna försvaras, synes det vara endast i de fall, då medborgarnes egna
rättsmedvetande går en sådan åtgärd i förväg, eller, med andra ord, då den allmänna
opinionen af sig sjelf stämplar brottslingen med outplånlig vanära. Men att detta icke
är fallet här visar sig uppenbart deraf att, pä sätt ofvan är nämndt, Kongl. Maj:t
och en betydande majoritet af Rikets Ständer ansett det falska vittnesmålet, då det
icke är beedigadt, icke vara i någon mån vanfrejdande, icke ens förtjent af urbota
bestraffning, utan kunna med särdeles ringa penningeböter försonas.
På dessa skäl och på dem, jag i öfrigt anförde i min reservation vid Lag
Utskottets
förra betänkande i frågan, hemställer jag vördsamt,
att Rikets Ständer, i enlighet med de inom Borgare- och Bonde-Stånden
uttalade åsigter, för sin del besluta, att 13 Kap. 6 t§ må erhålla följande
lydelse: »Den, som gjort sig förlälien till straff efter 1 eller 2 §, skall
ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss lid förlustig.»
16 Kap. 43 §.
I enlighet med de inom Borgare- och Bonde-Stånden temligen allmänt uttalade
åsigter, har jag, för min del, ansett att denna § bör ändras i öfverensstämmelse med
19 Kap. 14 § af Lag-beredningens förslag till Straffbalk.
Genom att antaga detta förslag skyddar man, i min tanke, tillräckligt den laglydige
medborgaren emot ärekränkarens lömska anfall och lemnar derjemte ett tillräckligt
fritt fält för det allmänna omdömet, hvilket — då det verkar utan förföljelselusta
och utan skadeglädje — befordrar och ofta nog betvingar den offentliga mo
ralen.
Det förslag, jag sålunda vördsamt framställer till antagande, lyder sålunda:
»Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning om sanningen
af gjordt tillmäle sig från ansvar fria, utom i de fall, då han till
vitat
annan bestämdt brott eller visst slag af brott, eller ock viss gerning,
som i 8 § sägs. Har den, mot hvilken tillmålet gjordes, varit för brottet
tilltalad, men blifvit genom laga kraftegande dom från åtalet frikänd,
eller är den, som tillmålet gjorde, ej målsegande och hörer brottet ej under
allmänt åtal, eller är tid till åtal försuten efter ty i 5 Kap. 14 §
skils; då vare ej heller, till befrielse från ansvar för tillmålet, bevisning
tillåten.»
Stockholm, t ryckt hos Sam. Ulmstedt, 1863.
Lag-Utskottets Utlåtande N;o 36.
1
N:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Sept. 1863, kl. 1 e. rn.
Vllåtande, i anledning af gjorda anmärkningar samt Riks-S tandens
skiljaktiga beslut- vid förehafvande af Utskottets Betänkande
N:o 56, öfver dels Rongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående antagande af en författning om nya Strafflagens
införande och hvad i afseende derå iakttagas skall,
dels ock enskilda motioner i dermed sammanhang egande
ämnen.
Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag hafva i nedannämmla delar
af det uti ifrågavarande Betänkande framställda författningsförslag skiljaktiga be
slut
blifvit af Riks-Stånden fattade:
6 §.
Denna § har Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterat. Då densamma
likväl är af de öfriga Riks-Stånden bifallen och i ämnen af beskaffenhet som
förevarande, tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
torde något vidare utlåtande i anledning af berörda återremiss
icke erfordras.
17 §.
Från de i denna § uppräknade författningar, hvilka enligt hvad §:n stadgar,
icke skola anses upphäfda genom 2 §, har Bonde-5tändet beslutat Kongl. För
Hih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande K:o 56.
ordningen den 26 Oktober 1858, angående särskilda sammankomster för andaktsöfning,
böra utgå. Men enär de tre öfriga Riks-Stånden i §:n bibehållit samma
författning,
lärer af Bonde-Ståndets nämnda beslut någon åtgärd från
Utskottets sida icke vara påkallad.
Preste-Ståndet åter har beslutat, att till förevarande §, sådan den finnes i
Utskottets förslag uppställd, borde läggas ett nytt moment af denna lydelse:
»1 Kap. 2 § Missgernings-Balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen
den 7 Mars 1855, i hvad der stadgas om straff för den, som, utan att
vara prest, i annat fall än särskildt medgifvet är, förvaltar sakramenten och
efter varning dermed ej afstår.1’
Då emellertid Preste-Ståndets mening icke är delad af något utaf de öfriga
Riks-Stånden, hvilka deremot afslagit, till dem af Preste-Ståndet aflåten inbjudning
att i berörda beslut sig förena, anser Utskottet sig
icke hafva att i anledning af samma beslut vidtaga någon
åtgärd.
19 §.
5 Moni.
Detta moment, hvari stadgas, att den, som misstänkes att hafva begått
brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, kan följa, eller
för hvilket förlust af medborgerligt förtroende för alltid är stadgad, skall tagas i
häkte, har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkändt, men
af de två öfriga Riks-Stånden till Utskottet återremitteradt. Borgare-Ståndets
återremiss synes, enligt hvad inom Ståndet blifvit yttradt, vara föranledd af den
i mom. förekommande bestämmelse af förlust af medborgerligt förtroende tor alltid
samt den åsigt, sorn inom detta Stånd vid behandlingen af Utskottets Betänkande
N:o 35 med förslag till ny Strafflag uttalats derom, att förlust af dylikt
förtroende icke borde i Lagen bestämmas annorledes än alternativt för alltid eller
på viss tid. Bonde-Ståndets återremiss är, på sätt beslutet derom innehåller,
en följd af Ståndets vid förehafvande af nyssnämnda Betänkande fattade beslut
om dödsstraffets afskaffande. Detta beslut har dock genom de tre öfriga Ståndens
motsatta mening förfallit; hvadan och då i öfrigt någon anmärkning icke
blifvit emot detta moment inom Bonde-Ståndet framställd, dess återremiss icke
torde kunna gifva anledning till ändring deraf.
Deremot anser Utskottet sig böra fästa uppmärksamheten derå, att Utskottet
genom nästföregående, vid förnyad handläggning af förslag till ny Strafflag af
Utskottet afgifna betänkande, föreslagit ytterligare inskränkning af de fall, hvari
förlust af medborgerligt förtroende skall ovilkorligen för alltid ådömas. samt att
Lag-Utskottets Utlåtande A.o SS.
3
å nästan alla de brott, hvarför denna påföljd derefter komine att qvarstå, straffet
i öfrigt enligt Lagen icke kan sättas lägre än straffarbete i två år. Vid sådant
förhållande synes Utskottet, särdeles med afseende å stadgandet i nästföljande
mom., den i förevarande mom. förekommande bestämmelse, att den, som tnisstänkes
att hafva begått brott, för hvilket förlust af medborgerligt förtroende för
alltid är stadgad, skall häktas, kunna utan våda ur momentet utgå, hvilket, dess
utom
torde vara så mycket lämpligare, som förlust af medborgerligt förtroende
i allmänhet är stadgad icke med afseende å brottets större eller mindre vådlighet
för det allmänna eller för enskilda personer, utan med hänsigt till den större
eller mindre vanära, detsamma kan antagas i allmänna meningen ådraga den
brottslige.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer för sin del måtte, Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet med frångående af sina redan fattade
beslut, för ifrågavarande 5 mom. antaga följande lydelse:
»Den, som misstänkes att hafva begått brott, hvarå
dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag
följa kan, skall i häkte tagas.’?
9, 11 och 12 mom:n.
I dessa moment stadgas: i 9:de, att Konungens Befallningshafvande i länet,
så ock Borgmästare och Råd i stad ega förordna om häkte ä viss person, som
för brott misstänkt hålles, efter ty i 5, 6 och 7 punkterna sägs, samt att Kronofogde
eller Länsman å landet och Stadsfiskal i stad ock skall hafva magt att, på
eget ansvar, sådan person häkta eller häkta låta;
i 11 mom. att, om någon blifvit gripen efter 10 punkten eller eljest utan
att sådan åtgärd till hans häktning blifvit vidtagen, som i 9 punkten sägs, den,
sorn gripit honom, skall utan dröjsmål anmäla förhållandet hos Konungens Befallningshafvande
eller Kronofogde eller Länsman å landet eller Borgmästare och
Råd i stad, som pröfvar, om den gripne skall sättas i häkte eller genast lösgifvas;
samt
i 12 mom. att hvad här är sagdt om Konungens Befallningshafvande eller
Borgmästare och Råd, äfven skall gälla om Polisembetsman, der sådan för viss
stad eller ort särskildt förordnad finnes.
Af dessa utaf Preste- och Bonde-Stånden godkända moment hafva 9 och 11
blifvit af Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitterade. Borgare-Ståndet
har antagit 9 mom. med utbyte af de deri förekommande orden ”Borgmästare
och Råd» mot orden »Magistraten eller dess Ordförande» samt med föranledande
af detta sitt beslut till Utskottet återremitterat 11 och 12 momenten,
•i
Lag-Ulskotlels Utlåtande N:o ö6.
Under den öfverläggning, sorn hos Ridderskapet och Adeln föregått nämnde
der fattade beslut om återremiss, är anmärkt, dels att de i början af 11 moni.
intagna orden »Ar någon gripen efter 10 punkten» icke voro lyckligt valda,
samt att det i stället borde hetat »Ar någon gripen såsom i 10 punkten säges»,
dels ock att, till skydd för den personliga friheten, stadgande borde meddelas
angående viss kort tid. inom hvilken ej mindre Kronofogde, Länsman eller Stadsfiskal
skulle, sedan han häktat någon, vara skyldig derom hos Konungens Befallningshafvande
eller Domaren göra anmälan, än äfven Konungens Befallningshafvande,
Kronofogde, Länsman, eller Borgmästare och Råd i den i 11 mom. omförmälda
händelse ålåge pröfva, om den gripne skulle i häkte sättas eller genast
lösgifvas; hvarförutan blifvit yrkadt, att, sedan underordnad polismyndighet låtit
häkta och till länsfängelset införa någon för brott misstänkt, Konungens Befallningshafvande
borde genast eller sist inom nästföljande dag pröfva, om den gripne
skulle vidare i häktet qvarstadna.
Utskottet anser dock, för sin del, att hvad redan finnes stadgadt är fullt
tillräckligt för förebyggande af de olägenheter, anmärkningarne synas afse. Då
i 11 mom. stadgas, att anmälan om gripande af en sådan person, som i 10
mom. säges, skall, utan dröjsmål, ske hos någon af de i 11 mom. uppräknade
myndigheter och att denna då skall pröfva, om den gripne skall i
häkte sättas eller genast lösgifvas, samt 14 momr vidare föreskrifver, att den,
som blifvit häktad, skall utan dröjsmål föras till allmänt häkte, måste väl häraf
bestämdt följa, att den sålunda för de föregående åtgärderna anbefallda skyndsamhet
äfven skall gälla för alla de efterföljande i fråga om häktning föreskrifna
åtgärderna. Att åter bestämma någon viss tid. inom hvilken de meddelade föreskrifterna
skola fullgöras, torde i flera fall komma att medföra en verkan, motsatt
den åsyftade, enär sådan tid, om den i allmänhet skulle kunna iakttagas,
måste bestämmas rymligare än behofvet ofta kräfver, samt erfarenheten visat,
hurusom, då, för fullgörande af något, en viss tid utstakas, denna merändeis äfven
helt och hållet eller i det närmaste tages i anspråk. Vid sådant förhållande
och då iakttagande af hvad i öfrigt blifvit till införande i författningen föreslaget
redan nu måste anses vederbörande åligga och icke kunna ansvarsfritt
åsidosättas, saint den anmärkta ordställningen i 11 mom. icke lärer kunna innebära
någon otydlighet, anser Utskottet någon ändring i 9 eller 11 mom. i
anledning af de hos Ridderskapet och Adeln framställda anmärkningarne icke
vara erforderlig.
Hvad åter Borgare-Ståndets ofvanberörda beslut angår, så synes vid det förhållande,
att enligt nu gällande Lag uttrycket Borgmästare och Råd har alldeles
samma betydelse som den vanligen begagnade benämningen Magistrat, berörda
beslut afse den förändring, att den rättighet, sorn enligt 9 och 11 momenten
i afseende
Lag-llskollels Lllåtande N:o S6.
5
i afseende å häktningar tillkommer Borgmästare och Råd, äfven skulle tilläggas
Magistratens Ordförande; och som en sådan förändring onekligen skulle föran
leda
större skyndsamhet i afgörande af dylika frågor, enär de sålunda icke behöfde
hvila i afvaktan på sammanträde af Magistraten, hvilket ofta skulle kunna
föranleda icke obetydlig omgång, Samt något skäl icke förefinnes, hvarför icke
åt Magistratens Ordförande skulle kunna lemnäs samma förtroende i nämnda hänseende,
som blifvit Polisembetsman visadt, men det åsyftade ändamålet synes
kunna på ett enklare sätt vinnas genom att i 12 mom. införa Magistratens Ordförande
såsom äfven erhållande den genom detta moni, Polisembetsman tillagda
rättighet, lar Utskottet vördsamt
dels inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet,
det sednare Ståndet med frångående af sitt vid 9 mom. fattade
beslut, att förena sig med de två öfriga Riks-Stånden om antagande
af ifrågavarande 9 och 11 momenter i oförändradt skick;
dels ock hemställa, att Rikets Ständer för sin del måtte,
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden med
frånträdande af sina vid 12 mom. fattade beslut, för detsamma
antaga följande lydelse:
»Hvad om Konungens Befallningshafvande eller Borgmästare
och Råd här sagdt är, gäile äfven om Magistratens
Ordförande, så ock om Polisembetsman, der sådan för viss
stad eller ort särskildt förordnad finnes.’;
20 §.
Denna § har blifvit till Utskottet återremitterad af Bonde-Ståndet till alla
delar och af Borgare-Ståndet i hvad §:n angår stadgandet deri, att 25 Kap. 5 §
Rättegångs-Balken skulle erhålla en sådan lydelse, att derigenom underställning
till Hofrättens pröfning af Underrätts utslag i brottmål inskränktes till de fall,
då någon vore tilltalad för brott, som i Lagen vore med dödsstraff belagdt, eller
någon vore dömd till straffarbete på lifstid eller till förlust af medborgerligt förtroende
för alltid.
De båda öfriga Stånden hafva deremot till alla delar godkänt §:n, som således
med undantag af den af Borgare-Ståndet återremitterade del utgör Rikets
Ständers beslut; och då Borgare-Ståndets åtcrremiss synes afse en förändring i
omfånget af de mål, hvari utslag skulle underställas Hofrättens pröfning, men
Bonde-Ståndets åtcrremiss endast är en följd af dess beslut om dödsstraffets afskaffande,
saknar Utskottet anledning frånträda sitt förslag och får alltså
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att förena sig med de
två öfriga Riks-Stånden om antagande af ifrågavarande § i
lith. till li. St. Prat. 1862 é' 4863. 7 Sami. 1 Afd. 23 Baft. 2
t* Lag-Ulskottcta Utlåtande N:o 56.
oförändradt skick, för så vidt den ej redan utgör Rikets Ständers
beslut.
21 §.
Denna § har blifvit till Utskottet af Bonde-Ståndet återremitterad. Men
då densamma blifvit af de tre öfriga Riks-Stånden bifallen och således utgör
Rikets Ständers beslut,
lärer berörda återrerniss icke böra till någon vidare Utskottets
åtgärd föranleda.
Utom hvad nu sagdt är har Preste-Ståndet beslutat att till ifrågavarande
författning, sådan den blifvit i Utskottets förslag uppställd, lägga ytterligare två
§§, N:ris 22 och 23. Men som ett sådant beslut icke tillika blifvit fattadt af
något af de öfriga Riks-Stånden, utan de deremot samtlige afslagit den inbjudning,
Preste-Ståndet till dom aflåtit att biträda berörda, af sistnämnda Stånd
fattade, beslut,
torde detsamma icke kunna till någon vidare åtgärd af Utskottet
föranleda.
Stockholm den 10 September 1803.
Herr Olivecrona har anmält att han i handläggningen häraf ej deltagit.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Lag-lJtskottets Betänkande 57.
1
JW 57.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Sept 1863, kl. 8 e. m.
Betänkande, i anledning af motion om förändring af Kongl. Förordningen
angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppehållande den 4
Maj 1855.
Nämnda Kongl. Förordning, deri ändring blifvit yrkad af Herr Doktor Forssell
uti en inom Högvördiga Preste-Ståndet väckt och till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnad motion (N:o 25), innehåller följande stadgande:
”Den, sorn gjort sig skyldig tili dödsstraff, men af nåd njuter förskoning till
lifv et, eller till hel eller half mansbot, eller till straff för det han obetänkt och
af hastighet lastat Gud, Hans heliga ord och sakramenten, eller för rån, der ej
dödsstraff derå föijer, för stöld eller snatteri, för tvegiftesbrott, för blodskam eller
lägersmål i förbudna leder, om dödsstraff derför ej eger rum, för hor eller lönskaläge,
för det han varit drucken eller eljest gjort oljud i kyrka under gudstjenst eller
annorstädes, der gudstjenst hålles, eller gått drucken eller oskriltad till Nattvarden
eller, sedan han af prestön, enligt kyrkoordningen, blifvit varnad att derifrån sig afhälla,
eller öfverfallit någon med hugg och slag i kyrka under gudstjenst, eller skuffat
eller stött annan eller kifvat och trätit med honom i vredesmode i kyrka under gudstjenst
eller annorstädes, der gudstjenst hålles, eller slagit eller smädat sina föräldrar; äfvensom
kona, som blifvit dömd förvållande till fosters död efter sednare mom. i 16
Kap. 1 § Missgernings-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari
1779, må ej af den heliga nattvarden komma i åtnjutande innan han eller
hon af sin själasörjare i närvaro af två eller tre bland församlingens medlemmar, dem
själasörjaren tillkallar, låtit sig enskildt skriftas och aflösas, på sätt särskildt föreskrifvet
är”.
Denna författning, som, enligt Kongl. Förordningen den 29 Januari 1861, eger
tillämpning äfven å den, som gjort sig skyldig till ansvar för dråp, som ej är med
dödsstraff belagdt, eller för vållande till annans död, tillhör väl, såsom endast af
Bih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 24 Höft.
2
Bag-Utskottets Betänkande J\V 57.
seende kyrkotuktens upprätthållande och följaktligen varande af rent kyrklig egenskap,
icke antalet af <lc författningar, som, genom 2 § i det för Rikets Ständer
framlagda förslaget till författning om nya Strafflagens införande och hvad i afseende
dera iakttagas skall, blifvit föreslagna till upphäfvande. Men af den anförda
lydelsen af 1855 års förordning visar sig, att densamma, derest förslaget till ny
Strafflag, sådant det nu föreligger Ständerna, öfvergär till gällande Lag, deraf kommer
att till sitt innehåll i flera delar undergå väsendtlig rubbning, förnämligast genom
dödsstraffets borttagande i flera fall, der det nu eger rum, men äfven genom
den förändrade karakter, ett eller annat brott erhållit i den nya Lagen, och derigenom,
att en eller annan såsom brott i nu gällande Lag upptagen handling icke
blifvit i den nya Lagen med straff belagd.
Författningen kan i följd af denna rubbning icke efter den nya Strafflagens
införande utan de största inkonseqvenser lemnäs i sitt närvarande skick. Så t. ex.
skulle den, som af obetänksamhet hädat Gud eller lastat Hans heliga ord eller
sakramenten, vara underkastad den påföljd, förordningen bestämmer, men icke den,
som gjort det uppsåtligen, likaså den, som för ouppsätligt vållande till annans död
ådömes ett ringa bötesansvar, men icke den, som för mord dömes till straffarbete
pä lifstid, o. s. v.
Således återstår för nämnda händelse endast två utvägar, antingen att helt
och hållet upphäfva 1855 års förordning eller ock att bringa densammas stadgande
i öfverensstämmelse med den förändrade brottmålslagstiftningen. Men då ända
ifrån kristendomens aldra äldsta tider synnerlig vigt blifvit lagd på handhafvandet
inom den kristna församlingen af en allvarsam kyrkotukt och densamma äfven
mäste vara af största betydelse för det andliga lifvets väckande, underhållande och
utveckling, anser för sin del Utskottet det vara mindre välbetänkt att tillgripa den
förra utvägen; hvarföre Utskottet också uppgjort förslag till ny författning i ämnet,
deri såsom föremål för kyrkotukten blifvit upptagna i allmänhet sådana gröfre
brott, som utmärka en mera förderfvad sinnesbeskaffenhet, och företrädesvis så kallade
religionsbrott eller sådana, som antyda bristande aktning för religionen och
dess bruk. Utskottet, som ansett nödigt att i författningens början utmärka,
att densamma har afseende endast på bekännare af den rena evangeliska läran
eller med andra ord medlemmar af den Svenska kyrkan, har jemväl funnit en förändring
i sjelfva sättet för kyrkotuktens handhafvande nödig i så måtto, att i stället
för den i 1855 års förordning anbefallda enskilda skriften, hvilken Utskottet
befarar fortfarande komma att, i likhet med den af doinstolarne före detta ådömda
dylik skrift, anses såsom ett bihang tili det för brottet lidna straffet och i följd
deraf icke utöfva någon helsosam verkan på den straffades sinnesbeskaffenhet,
Utskottet upptagit det i detta hänseende af Kyrkolags-komitéen afgifna, till formen
mildare förslag, att den straffades själasörjare skulle enskildt samtala med honom
om hans sjals bästa och, der han funné sig kunna Nattvardens bruk honom tillstädja,
sådant i Kyrkorådet anmäla, ett sätt att gå till väga, hvarigenom den
straffades förbättrade sinnesbeskaffenhet torde kunna säkrare utrönas, än genom den
efter ett bestämdt formulär förrättade enskilda skriften, och lika väl komma till
församlingens kännedom, som genom den i 1855 års förordning föreskrifna närvaron
af tvä eller tre församlingsmedlemmar.
Utskottet får alltså vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer mätte, i sammanhang med antagande af ny
Strafflag, för sin del besluta en författning af detta innehåll
Lag-Utskottets Betänkande JYf>' 57.
3
”Med ändring af hvad i Kongl. Förordningen angående
vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppehållande ilen 4 Maj
1855 är stadgadt, förordnas som följer:
Har medlem af Svenska kyrkan gjort sig skyldig till straff,
för det han hädat Gud eller lastat eller gäckat Guds heliga
ord eller sakramenten, eller för gäckeri af gudstjensten, eller
för våld, svordom, oljud eller annan förargelse under gudstjenst,
eller för mord, dräp eller rån, dä dödsstraff ej derå följer, eller
för barnamord, mened, äktenskapsbrott, väld eller smädeord
emot föräldrar, eller stöld, eller har han lör förfalskning, bedrägeri,
falsk angifvelse, otukt eller mordbrand blifvit till straffarbete
dömd; och kommer han efter utståndet straff äter, då
skall Kyrkoherden i församlingen eller den, som dennes ställe
företräder, med honom om hans själs bästa samtala och, der
han finner sig kunna nattvardens bruk honom tillstädja, sådant
hos Kyrkorådet anmäla;
Skolande denna författning tillämpas i de deri upptagna
fall, då straff blifvit efter den nya Strafflagen ådömdt.”
Stockholm den 18 September 1863.
Reservationer:
af Doktor Forssell: ”Mot det förslag, genom hvars framläggande Utskottets pluralitet
trott sig hafva fullgjort det uppdrag, hvilket genom remissen af den förevarande
motionen Utskottet ålegat, an märkes:
1. Att förslaget år stridande mot Riksdagsordningens 37 § 2 morn. Den remitterade
motionen alser nemligen pä intet vis en så beskaffad förändring af Kongl,
Förordningen d. 4 Maj 1855, som skulle medföra upphäfvandet af enskild skrift och
aflösning inom vår församling. Utskottet åter, som visserligen icke ansåg sig kunna
bifalla ett derstädes gjort yrkande att öppet och bestämdt föreslå nämnda förordnings
upphäfvande, har dock upphäft det förhållande, hvari den hitintills stått till 10
Ka]), i vår nu gällande Kyrkohandbok, gjort detta kapitel för framtiden oanvändbart,
dermed fråntagit kyrkan den sak, hvarom detta kapitel handlar, eller enskild skrift
och aflösning, och i dess ställe för brottslingars återupptagande i församlingen föreslagit
ett, sätt, som icke kan sägas innebära hvad med enskild skrift, och aflösning
åsyftas, sorn utgör en nyhet, främmande för hittills öflig ordning inom församlingen
och som icke är af någon dertill berättigad föreslaget. Utskottet har således
här upptagit annat ämne, än de från Plena remitterade och sjelf väckt fråga till
afgörande i Ståndens Plena, och till sådant är detta Utskott icke berättigadt.
2. Att förslaget icke eger det stöd, Utskottet vill påräkna och åberopa från 1846
års Kyrkolags-komiterades förslag. Komiterade föreslå (Kap. 3 § 3): ”Ar någon
”till missgerning förvunnen och kommer, efter utståndet straff, till församling med
”prestbevis, att han visat botfärdighetstecken, då skall Kyrkoherden om hans själs
”bästa med honom enskildt samtala, och, der han finner sig kunna honom sakra”mentets
bruk tillstädja, sådant i Kyrkorådet anmäla.” Komiterade hafva således
4
Lag-Utskottets Betänkande J\fs 57.
velat anvisa på ett förfarande, sorn, efter deras uppfattning, skulle vara lämpligt
att vidtaga med alla, utan undantag, sorn blifvit tili missgerning förvunne. Häraf
torde kunna förklaras den nyhet i sättet, sorn Komiterade velat åstadkomma. Utskottet
äter vidblifver det gamla, att med uppräknande af vissa slags missgerningar
anse endast dessa böra föranleda till särskild åtgärd å kyrkans vägnar, men omfattar,
detta oaktadt, den nyhet i sättet, som Komiterade föreslagit. Förutsättningarne
äro således olika, och så väsendtligen olika, att om än den ena möjligen
kunde innebära skäl för den tillämpning, hvartill man velat komma, så är ej förhållandet
så beskaffndt med den andra. Men hvilka förutsättningar än må ligga
till grund för det frän Komiterade lånade förslaget om sättet för missgerningsmans
återupptagande i församlingen, måste jag dock, med afseende pä sjelfva dess beskaffenhet,
protestera mot dess antagande. Jag anmärker nemligen vidare:
3. Att förslaget strider emot vår församlings uppfattning af a/lösningen och
magten att om densamma bestämma. Det ligger mindre vigt, än som vederbör, pä
församlingens rätt att deltaga i dessa angelägenheter. Enligt vår bekännelse är
det visserligen Guds befallning om prediko-cmbetet att det skall ”förlåta eller
”ock behålla synderna och utskifta sakramenterna”; men detta oaktadt innehåller
samma bekännelse att ”nycklarna äro församlingens embete och magt, som Klixtus
häfver gifvit att binda och lösa synder”. Hos oss eger således presten i
intet fall att handla så, som vore aflösningen ställd till hans fria förfogande eller
så, som kunde han annorlunda än gemensamt med församlingen densamma handhafva.
Denna grundsats förtjenar företrädesvis att påaktas, dä nödvändigheten
tvingar till vägran af aflösning med påföljd af nattvardens förlust. Vår Kyrkolag
och alla våra hittills gällande Kyrkostadgar äro uppställda i full öfverensstämmelse
med denna grundsats. Presten hos oss, så vidt på honom ensam beror, har
visserligen ett stort och ansvarsfullt åliggande i afseende på vägran af aflösning
och nattvard; men detta åliggande innebär mera en skyldighet att varna och tillrättavisa,
än en rättighet att afhålla från nattvarden. Denna rättighet inträder
först då, när den utöfvas i förening med församlingen eller med dem, hvilka, enligt
lagens tydliga mening, tillkomma att ä församlingens vägnar föra dess talan.
Detta gäller om en menniskas hvarje förhållande, så beskaffadt, att det måste medföra
nattvardens förlust. Nu är här fråga särskildt om ett sådant förhållande för
så vidt, som det uppenbarar sig såsom brott eller missgerning och frågorna äro:
hvilka sådana gerningar böra anses medföra det slags uteslutande från kyrkans
förmåner, som innebär nattvardens förlust? och: på hvad vilkor kan ett återupptagande
till dessa förmåner sådne missgerningsman beviljas? Hittills har från långliga
tider tillbaka, enligt noga reglerad lag och ordning, vår församling utöfvat
sin rätt att jemte ordets tjenare i båda dessa afseenden afgöra. Efter denna grundsats
är om uteslutandet sednast bestämdt genom Kongl. Förordningen den 4 Maj
1855, om återupptagandet genom det nu gällande 10 Kap. i Kyrkohandboken; det
ena stadgandet betvingar det andra; båda gemensamt uttrycka det sätt, hvarpå
församlingen, i förening med presta-embetet, hos oss uppfattat sin skyldighet och
sin rätt i dessa afseenden; och hvarje församlingsmedlem, äfvensom, hvilket här icke
är af ringa vigt, särskildt presten kan veta, att, då efter dessa stadganden förfares,
sådant sker i öfverensstämmelse med en grundsats, hvilken på samma gång den
har sin rot i Skriften, tillika utgör en lifs fråga för vår bekännelse. Genom det nu
föreslagna skulle grundsatsen omstörtas och församlingens rätt åsidosättas för så
vidt, som återupptagandet gjordes beroende ensamt af hvarje särskild prest, dennes
Lag-Utskottets Betänkande JVl> 57.
5
iij>prättning- af behöriga botfärdighetstecken, dennes förutfattade meningar och sätt
att undersöka, och sålunda honom tillädes en magt, den han ej egt, ej bör ega,
och jag tillägger, ej kan vilja ega. Att församlingens rätt skulle vara behörigen
tillgodosedd genom den föreslagna anmälan till Kyrkorådet, kan ej påstås, då
ej ens afsedt är, att den fråga, som en sådan anmälan rörer, skall kunna utgöra
föremål för Kyrkorådets pröfning och dessutom, äfven om så vore, den rätt, som
församlingen i detta afseende tillkommer, icke kan anses vara fullt iakttagen blott
dermed, att den bestämmande magten öfver en missgerningsinans behörighet tili
nattvarden göres beroende af ett enskildt Kyrkoråds skön. Församlingen måste
här uppträda i gemensam enhällighet. Detta äter kan icke ske annorlunda än
genom en på hvarje särskildt fall lika tillämplig ordningsregel, som framstår såsom
ett uttryck af de vilkor i afseende pä sinnesstämningen hos den brottslige, 0111
hvilka hela församlingen förenat sig såsom till fullgörande nödvändiga, så vida
det upptagande må kunna ske, hvarom fråga är, och hvilka tillika, i och med det,
att de befinnas fullgjorda, berättiga till återupptagandet. Endast pä detta sätt gifven
fullt och behörigt afseende å ena sidan åt Frälsarens bud: Säg det försam
lingen
och å andra sidan åt den Apostoliska grundregeln: Pröfve menniskan sig
sjelf. Men häraf följer ock nödvändigt, att återupptagandet måste ega åtminstone
den egenskap af offentlighet, som hos oss nu är betryggad derigenom, att minst
två af församlingens medlemmar, utom presten, dervid närvara. Desse äro ock derjemte
alldeles oumbärliga i egenskap af vittnen; ty utan sådane skulle prestens
ställning blifva ytterst svår. Enligt hvad nu är föreslaget, skulle den brottsliges
rätt till åtnjutande af nattvarden bero på ett samtal med presten, hållet i enrum.
Ehvad än utgången blefve, skulle ju pä sådant sätt presten blifva urståndsatt att
rättfärdiga sig å ena sidan mot den brottslige, i fall denne blifvit befunnen sådan,
att nattvarden måst honom förvägras, och ä andra sidan mot de många, tom, drifne
af misstänksamhet och ett falskt nit, måhända skulle vilja påstå, att presten uraktlåtit
sin pligt, i händelse af ineddeladt tillstånd till nattvardens begående.
4. Att förslaget icke behörigen motsvarar hvad församlingen har rått att vänta
af en lagstiftning för kyrkliga ändamål. Hittills har vår församling obestridt fått
anse ej mindre lönskaläge än ock öfverlastadt tillstånd vid nattvardens begående
såsom förbrytelser, liv ilka medföra förlust af nattvardens bruk, och har härvid varit
i sin fulla rätt pä grund af klara och tydliga bestämmelser i det heliga ord, hon
bekänner och som för henne utgör osvikelig lag. Nu är föreslaget att hon, tydligen
till behag för en pågående borgerlig lagstiftning, som gjort sådana förbrytelser inför sitt
forum antingen rent af strafflösa, eller ock, endast under vissa, tillfälliga och mera
sällan förekommande biomständigheter straffbara, skulle i dessa afseenden ställa
sina anordningar i strid med sin egen lifsgrund. Det oantagliga i en sådan fordran
lärer väl, utan att tydligare behöfva ådagaläggas, af hvar och en kunna inses.
Härtill kommer att, ehuru qvinnor, sorn i lönskaläge framfödt barn icke, om
förslaget antages, hädanefter ega att undergå enskild skrift och aflösning, hvilken
kyrkliga akt hittills gjort den i Kyrkolagens 5 Kap. för alla barnaföderskor föreskrifna
kyrkotagningen för dem öfverflödig, likväl ingen anvisning nu är lemnad
eller ens påtänkt i afseende på sättet, huru med sådana qvinnor må förhållas, pä
det något motsvarande hvad sorn med kyrkotagning är åsyftadt, med dem må kunna
försiggå. Dä icke meningen lärer kunna vara, att någoldera af de i Kyrkohandbokens
8 Kap. uppställda formulär på dem må kunna tillämpas, hade fullt skäl
6
Lag-Utskottets Betänkande JVs> 51.
varit att, i sammanhang med den nu tillärnade lagstiftningen, vänta ett förslag i
detta hänseende.
Dä jag af sådana anledningar måste anse Utskottets nu gjorda hemställan
oantaglig, och då det ligger i öppen dag, att, om nya Strafflagsförslaget blifver
gällande lag, 1855 års Kongl. Förordning måste i öfverensstämmelse dermed ändras,
så vida icke. kyrkan, i afseende pä en vigtig del af sitt kall, skall bringas i
förlägenhet eller tvång, tager jag mig friheten till de Höglofliga Ståndens pröfning
och godkännande vördsamt framlägga följande, redan inom Utskottet väckta och af
en icke obetydlig minoritet omfattade förslag:
Med ändring af Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 angående
vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppehållande förordnas,
som följer: ,
Medlem af Svenska kyrkan, som gjort sig skyldig till straff
för det han hädat. Gud, eller lastat eller gäckat Guds heliga
ord eller sakramenten, eller för gäckeri af gudstjensten, eller
för väld, hordom, oljud eller annan förargelse i kyrka under
gudstjenst eller annorstädes, der gudstjenst hålles, eller för
mord, dråp eller rån, dä dödsstraff derå ej följer, för barnamord,
stöld, äktenskapsbrott, blodskam eller lägersmål i förbjudna
leder eller för våld mot föräldrar; så ock den, som
begått lönskaläge eller gått drucken eller oskriftad till natt
varden,
eller sedan han af presten, enligt kyrkoordningen blifvit
varnad att derifrån sig afhålla, må ej af den heliga nattvarden
komma i åtnjutande innan han eller hon af sin själasörjare, i
närvaro af två. eller tre bland församlingens medlemmar, dem
själasörjaren tillkallar, låtit sig enskildt, skriftas och aflösas,
på sätt särskildt föreskrifvet är.
Såsom synes är vid detta förslag den grundsats följd att, med strängt vidhållande
af den nu gällande förordningens anda och syftning, endast, åstadkomma
de ändringar deri, som äro alldeles nödvändiga för att göra den, med sina nuvarande
bestämmelser, vid sidan af nya Strafflagen, tillämplig. Visserligen kan anmärkas
att tillfället, bort begagnas för att, vinna några väl bchöfliga förbättringar
i denna del af vår kyrkliga lagstiftning; men i en tid, som ej är väl stämd och
måhända ej heller väl qvalificerad för anordningar till kyrkans bästa, är det rådligare
att verka för vidmagthällande af det gamla goda, om ock i någon män bristfälliga,
än att, genom yrkande pä förbättringar, äfventyra motsatsen. De ibland
oss, som älska vår kyrka, skola, säkerligen billiga denna åsigt, och låta. hoppet, om
förbättringar hvila till bättre tider och förhållanden. Slutligen bör jag vördsamt
anmäla, att, då förevarande fråga i Utskottet behandlades och afgjordes voro Utskottets
alla fyra ordinarie ledamöter från Preste-Ståndet närvarande och vid beslutets
fattande ense om det redaktionsförslag, som då af majoriteten underkändes
och nu är genom denna min reservation de Höglofliga Riks-Ståndens pröfning understäldt.
Då denna enstämmighet måste anses innefatta ett ogillande af det genom
Utskottets majoritet framlagda förslag, bör jag anmäla, såsom jag ock dertill
är bemyndigad, att, Herrar Biskop Bring, Domprosten Björling och Doktor Schram,
hvilka alla nu äro frånvarande, jemte mig äro reservanter emot. detta förslag.
Hvad äter det öfriga af denna min reservation angår, eger jag icke rätt att an
-
Lag-Utskottets Utlåtande J\@ 57. 7
mäla någon af deni ined mig instämmande i större mån, än för sä vidt hvad jag
haft äran anföra med deras åsigter sammanträffar.”
af Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg från Christianstads län: ”Jag har ej kunnat
godkänna den princip, sorn ligger till-grund för förevarande Betänkande, emedan
jag ej anser den öfverensstämma med det Evangelisk-lutherska lärobegreppet om
församling eller menighet, enligt hvilket prestön icke är, såsom i Romersk-katolska
kyrkan, ställd utom eller öfver församlingen utan utgör sjelf en del deraf. 1 följd
af denna åsigt anser jag den omtalade bekännelsen böra ske inför icke blott prosten,
utan äfven minst två representanter af församlingen.”
Herr Lemchen och Riksdagsfullmägtigen, Paul Andersson hafva anmält det
de uti ifrågavarande ärendes afgörande ej deltagit.
JVs' 58.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Sept. 1863, kl. 8 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af den ännu gällande
undanta:^-lagstiftning t afseende å brott, begångna af de vid Univers
it eterna studerand e..
Sedan Rikets åren 1850 och 1851 församlade Ständer hos Kongl. Majit i
underdånighet anhållit, att den akademiska jurisdiktionen med undantag af disciplinarmyndigheten
måtte, sä snart sig göra läte, upphäfvas och förhållandet med
universiteterna i omförmälda hänseende i öfrigt bringas till öfverensstämmelse med
allmän Lag; sä har genom en den 2 April 1852 utfärdad Kongl. Förordning väl förklarats,
att den dittills enligt gällande föreskrifter universiteterna tillkommande
domsrätt skulle upphöra, men derifrån blifvit gjordt det undantag, att universiteternas
disciplinarmyndighet öfver de studerande skulle i afseende på omfång och föremål
bibehållas sådan den genom Kongl. Brefvet den 1 Mars 1750 till Äk u/emikanslererne
och samtliga flof-rätterna funnes bestämd, samt dessutom lemnats den
föreskrift, att studerande ej finge för brott, begånget i universitets-staden eller inom
en mil deromkring, tilltalas vid domstol, innan saken blifvit dit utaf veder
-
8
Lag-Utsleottets Utlåtande ,JV±‘ 58.
börande Konsistorium öfverlemnad; hvarjemte i 3 8 af den äfvenledes den 2
April 1852 utfärdade Kongl. Förordningen angående den universiteterna tillkommande
disciplinära myndighet öfver de studerande är vordet stadgadt, att alla förbrytelser,
större eller mindre, som af studerande begingos inom omförmälda område,
skulle hos Rektor anmälas; att, då sådan anmälan blifvit gjord eller förbrytelsen
annorledes kommit till Rektors kunskap, han egde kalla den studerande inför sig
samt sakens beskaffenhet utforska och pröfva eller ärendet till vederbörande Konsistorium,
som, enligt förordningens 2 §, är Konsistorium minus, hänvisa; att, om
mälsegande och tilltalad,åtnöjdes med det ansvar, hvartill Rektor pröfvade den tilltalade
hafva gjort sig skyldig, Rektors beslut skulle tagas till protokoll och finge
sedan ej öfverklagas: att, om målsegande och tilltalad ej nöjdes deråt eller tilltalad
ville sig genom bevisning ursaka eller Rektor funne sakens beskaffenhet ej tillfyllest
utredd, saken skulle till vederbörande Konsistorium hänvisas; samt att, då
hänvisning skedde, Konsistorium hade att först pröfva, om det angifna förfarandet
kunde med disciplinärt straff försonas, samt i sadant fall fortfara med saken, inen
eljest densamma utan uppehåll till allmän domstol öfverlemna.
Om härmed jemföres åberopade Kongl. Bref af den 1 Mars 1750, hvarigenom
blifvit förordnadt, att, med undantag af tjufnad, äktenskapsbrott, lönskaläge och sådana
grofva brott, som uppräknades i 25 Kaj). 5 § Rättegångs-Balken, förbrytelser,
begångna af studerande vid akademierna inom de privilegierade distrikten,
skulle af Konsistorium summario processu afgöras, visar sig, att, äfven efter det
Kongl. Förordningen angående upphörande af universiteternas domsrätt den 2 April
1852 blifvit gällande, den akademiska jurisdiktionen ännu i flera delar qvarstår
och att i öfrigt, dä studerande inom det bestämda området begått något brott, hvarom
det icke tillkommer Rektor eller Konsistorium att döma, det alltid är för målseganden
förenadt med mera omgång och besvär att fä den brottslige tilltalad vid domstol,
än sorn annars i sådana fall erfordras, synnerligen om tillåtelse till åtalets anställande
icke kan vinnas annorledes än genom klagan öfver Konsistor» beslut först hos
Kansleren och sedan hos Kongl. Majd.
Med framhållande, hurusom den undantagslagstiftning, som sålunda i afseende
ä de studerande ännu eger rum, vore olämplig, har uti en inom Vällofliga Borgare-Ståndet
väckt motion (JV2 118) Herr Sundvallson dels yrkat upphäfvande af
Kongl. Brefvet d. 1 Mars 1750, dels ock framställt förslag till förändrad lydelse i
vissa delar af ofvanberörda, den 2 April 1852 utfärdade Kongl. Förordningar, gående
förslaget i fråga om Kongl. Förordningen angående upjdiörande af universiteternas
domsrätt derpå ut, att hänvisningen i afseende på disciplinarmyndigheten till 1750 års
bref inåtte borttagas och i stället sådan hänvisning lemnäs allenast till Kongl
Förordningen angående den universiteterna tillkommande disciplinarmyndighet öfver
de studerande samt att stadgandet, att studerande ej finge för brott, begånget inom
omförmälda område, tilltalas vid domstol, innan saken blifvit dit af vederbörande
Konsistorium öfverlemnad, måtte upphäfvas och ersättas af den bestämmelse, att
studerande i nyssnämnda fall ej vore skyldig att svara vid domstol, innan saken
blifvit genom domaren eller Rättens ordförande anmäld för universitetets Rektor;
och afser det framställda förslaget till ändring i sistberörda. Kongl. Förordning hufvudsakligen
att bringa densamma i öfverensstämmelse med Kongl. Förordningen om
upphörande af universiteternas domsrätt, men innehåller derjemte den bestämmelse,
att
Lag-Utskottets Utlåtande JVs' 5tf.
9
att Rektor, när förbrytelser af ifrågavarande slag hos honom anmäldes vara af domstol
till åtal upptagna, skulle genast förordna Universitets-fullmägtig, hvilken kunde
bevista saken och göra de påminnelser, hvilka ä universitetets vägnar kunde pröfvas
nödiga samt sedan underrätta Rektor om den brottsliges förhållande.
Utskottet, till hvilket denna motion jemte deröfver inom Borgare-Ståndet
afgifna yttranden blifvit öfverlemnade, delar den af Rikets åren 1850 och 1851 församlade
Ständer uttalade åsigt, att den akademiska jurisdiktionen är mindre lämplig,
enär de förhållanden, hvarunder denna särskilda institution uppkommit, sedermera
blifvit helt och hållet förändrade och den således icke verkar välgörande. Utskottet
anser följaktligen den återstod deraf, som ännu finnes qvar jemväl böra undanrödjas,
hvilket mål synes kunna uppnås genom upphäfvamle, pä sätt motionären (öreslagit,
af det stadgande, som förbjuder åtals anställande vid domstol emot studerande
för brott, begångna inom det, på sätt nämndt. är, bestämda området, innan
saken blifvit till domstolen af Konsistorium öfverlemnad. Deremot och dä i sådant
fall 1750 års Kongl. Bref endast har någon tillämplighet i afseende pä universiteternas
disciplinära myndighet, samt Kongl. Majit icke lärer underlåta att i de
rörande denna myndighet utfärdade föreskrifter göra den ändring, som kan vara af
nämnda stadgandes upphäfvande påkallad, finner Utskottet, för sin del, hvad motionären
i öfrigt föreslagit icke förtjena afseende.
Utskottet får alltså, i anledning af ifrågavarande motion, hemställa,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånig skrifvelse
anhålla, att det i Kongl. Förordningen angående upphörande
af universiteternas domsrätt den 2 April 1852 förekommande
stadgande, att studerande ej må för brott, begånget i uni
versitets-staden
eller inom en mil deromkring, tilltalas vid dom
stol,
innan saken blifvit dit utaf vederbörande Konsistorium öfverlemnad,
måtte upphäfvas.
Stockholm den 24 Juli 1863.
heservationcr:
af Grefve Sparre, E.: »Den genom lista och Hulje §§ i Kongl. Förordningen angående
upphörande af Universiteternas domsrätt, Rektor och Konsistorium förbehållna myndighet
synes mig, om den med behörig urskiljning användes, vara gagnelig. Konsistorii
disciplinära magt öfver de studerande är afsedd att ersätta den för
dem behöfliga tillsyn af föräldrar elier målsmän, som, till följd af dessas frånvaro,
ej kan af dem utöfvas. Ynglingens af den obetänksamhet, som är hans ålders följeslagare,
föranledda handling rättas lämpligare genom ett disciplinärstraff, än genom
Strafflagens näpst; är äter brottet af allvarsammare art, bör icke och kan icke
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 2
10
Lag-Utskottets Utlåtande JW 58.
denna uteblifva elter nu gällande stadgar. Jag har, för min del, af dessa skäl icke
deltagit i Utskottets ofvanomförmälda beslut.”
af Herr Doktor Petrelli.
Friherre Armfelt, Doktor Forssell, Doktor Schram samt Domprosten Björling
hafva anmält att de vi det ifrågavarande beslutets fattande ej närvarit.
STOCKHOLM, tryckt nos a. l. norman, 1863.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 59.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Sept. 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af motioner om dels upphö/vande, dels
oek inskränkning af rättigheten att hörda jord ä landet,
så ock ait lösa frälseskattejord sand Jrälserunta.
Omförmälda motioner hafva blifvit väckta hos Högloflig» Ridderskapet och
Adeln af Herr Dalman (N:o 24), hos Välloflig» Borgare-Ståndet af Herr Lovén
(N:o 28) samt hos Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmäktige Anders Persson
från Örebro län (N:o 80), Paul Andersson från Jemtlands län (N:o 88), Nils Jansson
från Östergötlands län (N:o 169) samt C. J. Svensén från Calmar län (N:o 461).
I dessa motioner, hvilka, jemte de i anledning af Paul Anderssons motion
inom Bonde-Ståndet afgifna yttranden, blifvit till Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnade, är föreslaget:
af Herr Dalman och Riksdagsfullmägtigen Paul Andersson, äfvensom, med
någon mindre betydande afvikelse i ordställningen, af Herr Lovén,
att allt hvad Lag eller särskilda författningar innehålla angående
rättighet att i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller
genom gåfva eller testamente bortgifven fastighet å landet
måtte varda till all kraft och verkan upphäfdt;
af Riksdagsfullmägtigen Anders Persson,
att stadgas måtte, l:o) att fast egendom af hvad natur som
helst, ärfd eller förvärfd, som försåldes å offentlig auktion,
icke skulle vara börd underkastad eller kunna lösas af ränteegaren,
såvida kungörelse om auktionen varit införd i Landshöfdinge-embetets
kungörelse samt provinsens tidningar minst
tretio dagar före auktionen, och 2:o) att, om herdeman befarade,
att bland köpevilkoren för ärfd fastighet, som blifvit å
offentlig auktion såld, några tysta förbehåll egt rum, han
måtte få sin bördetalan lagligen instämma och, derest köpare
och säljare icke gitte gå den i 5 Kap. 6 § Jorda-Balken föreskrifna
ed, jemväl vara berättigad att vinna samma jord i
börd, så vida inga andra hinder deremot mötte;
Bih. till B. St. Prot. 1862 $ 1863. 7 Sami. 1 Afd. 25 Häft.
2
Lag- Utskottets Betänkande N:o 511,
af Riksdagsfullmägtigen C. J. Sv nsén,
ej allenast att de i 4 Kap 5 § Jorda-Balken och Kongl. Förordningen
den 21 Mars 1835 innefattade stadganden, att frälseskattejord
och, så vidt skattefrälsejord äfven dermed afsåges,
sådan samt frälseränta vid köp skola hembjudas jordegaren
eller ränteegaren, upphört att vara gällande, utan äfven att
frälseskatte- och skattefrälsejord samt räntan deraf icke skulle
vidare vara underkastade lösen af ränte- eller jordegare; samt
af Riksdagsfullmägtigen Nils Jansson, i närmaste öfverensstämmelse härmed,
att 4 Kap. 5 § Jorda-Balken och alla dermed i sammanhang
stående påbud och författningar måtte helt och hållet upphöra
att vara gällande, så att hembudsskyldighet och lösningsrätt
vid handel om jord på landet hädanefter komme att
försvinna.
Hvad nu först angår de framställda förslagen om upphäfvande eller inskränkning
af den rättighet, som, då frälseränta eller frälseskattejord säljes
utom börd, tillkommer i förra fället jordegaren till räntan och i det sednare
ränteegaren till jorden, torde för bibehållande af denna rättighet vara tillräckligt
att erinra om ändamålet med densamma. Lagstiftaren har nemligen dermed haft
för afsigt att återförena en emellan olika personer på det sätt delad eganderätt
till samma jord, att den ene har räntan och den andre sjelfva jorden; och nyttan
för det allmänna af en sådan konsolidering genom undantödjande af de ständiga
anledningar till tvister och de olägenheter i öfrigt, en på dylikt sätt delad cganderätt
i de flesta fall måste medföra, är alltför uppenbar för att af någon kunna
med framgång bestridas. Utskottet anser sig dock särskildt böra till granskning
upptaga ett skäl, som blifvit utaf en af motionärerne anfördt. Han har nemligen,
med åberopande af det stadgande i Kongl. Förordningen den 21 Februari 1789,
hvarigenom föreskriften i 4 Kap. 5 § Jorda-Balken om hembud till Kronan af utom
börd såld kronoskattejord blifvit uppbäfd, förmält, att samma grund, som funnits
för upphörande af Kronans rätt till lösen af sådan jord, äfven borde gälla
för upphörande af enskildes lösningsrätt till frälseränta och frälsejord, som vöre
skatte. Utskottet kan dock ej godkänna detta skäl. Det åberopade stadgandet
har påtagligen sin grund icke i något öfvergifvande af konsolideringsprincipen,
utan endast i den med en sund statshushållnings grundsatser öfverensstämmande åsigten,
att Staten i allmänhet icke bör, utan att det för något särskildt ändamål erfordras,
förvärfva eganderätt till jord. Detta förhållande ådagalägges ytterligare
af hvad i samma författning vidare stadgas derom, att de genom Kongl. Brefvet
den 28 Oktober 1773 inställda skatteköpen åter tillät os; att, med undantag af
hvad eke-, bolte- och masteträd angick, egare till kronoskattehemman till detsamma
erhöll lika fri dispositionsrätt, som frälseman hade öfver frälsehemman, samt att,
om egare till dylikt hemman ej mägtade betala tre års räntor, han likväl icke
skulle, såsom förut varit händelsen, anses skatterättigheten förlustig; hvilka stadganden
tydligen syfta derhän, att jordeganderätten i allmänhet må öfvergå till och
stadgas hos de enskilde. Utskottet anser således lösningsrättigheten till frälsejord
och frälseränta böra för ränte-egaren och jordegaren ömsesidigt fortfara och får alltså
vördsamt hemställa,
att Riksdagsfullmägtige C. J. Svenséns, Nils Janssons och
Anders Perssons ifrågavarande motioner, den sistnämnda i hvad
Lag - Utskottets Betänkande N:o 59.
3
den afser inskränkning i ränte-egares lösningsrätt, icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Den fråga, som härefter Utskottet har att behandla eller frågan om upphäfvande
af gällande bördsrätt till jord å landet, är icke ny. Den har redan vid flera
föregående riksdagar utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning. Att den hittills
icke rönt framgång, torde dock måhända lå tillskrifva® snarare en viss obenägenhet
att rubba en uråldrig institution, än i någon bestämd öfvertygelse om
nyttan deraf. Åtminstone synes det Utskottet, som skulle för dess vidare fortvaro
giltiga skäl svårligen kunna numera anföras. Bördsrätten härleder sig, såsom
allmänt kändt är, derifrån, att i fordna tider, då Staten utgjordes af ett förbund
af de särskilda slägterna och hvarje slägts vigt och betydelse inom förbundet voro
grundade uteslutande på besittning af jordegendom, arffallen jord eller så kallad
odaljord ansågs icke såsom den enskildes, utan såsom slägtens tillhörighet. Detta
förhållande utgjorde grunden för det stadgande, att den, som ville sälja sin odaljord,
var skyldig att hembjuda den åt sina fräuder, utan att i början härvid desses
rätt till lösen var inskränkt till vissa slägtled. Sedan statsskickets berörda
beskaffenhet gifvit rum för en mera ordnad statsförfattning, bibehölls likväl bördsrätten
och ingick, med den under tiden af slägternas spridning påkallade inskränkning
i samma rätt till vissa bördemannaled, i 1734 års Lag ibland andra
stadgaudeu, sora, jemväl utgångna från den gamla föreställningen, att jorden var
slägtens, åsyftade att derinom behålla arffallen jordegendom. De stadganden, som
företrädesvis egde vigt i detta hänseende, voro de i 17 Kap. Ärfda-Balken och 8
Kap. Jorda-Balken uttryckta, att ingen egde att arfvejord genom testamente eller
annorledes bortgifva. Men sedan numera dessa stadganden blifvit tillintetgjorda
genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857, som lemnat egare till arfvejord
lika fri dispositionsrätt deröfver, som öfver all annan hans egendom, har med detsamma
äfven det förnämsta skälet för bördsrättens bibehållande, eller lagstiftarens
omsorg, att arffallen jord skulle qvarblifva i slägtens ego, försvunnit och konseqvensen
synes fordra, att bördsrätten jemväl afskaffas. Väl har man i stället för
den ursprungliga grunden sökt gifva stöd åt denna rätt genom åberopande af en
presumerad kärlek till förfäders jord. Men, utom det att bördsrätten afser ej blott
sådan jord, utan äfven all annan arffallen jord och till och med den, som, kommen
från helt och hållet oskylda personer, blifvit satt i stället för afhänd arfvejord, i
hvilka sednare fall någon kärlek till jorden derför, att den varit förfädernes, icke kan
ega rum, synes erfarenheten hafva gifvit vid handen, att nämnde kärlek sällan
yttrar sig vid andra tillfällen än vid sådana, när bördestalan i allmänhet brukar
anställas, eller då jorden säljes till underpris, och äfven i sådant fall merendels
finnes beredvillig att mot en penningeersättning afstå från sina anspråk. Det är
öfver dylikt missbruk af bördsrätten, som klagan hufvudsakligen föres; och att
samma lätt icke vidare uppbäres i allmänna meningen, tyckes kunna slutas deraf,
att af de ledamöter utaf Bonde-Ståndet eller det Stånd, som företrädesvis representerar
den jordbruksidkande delen af rikets befolkning, hvilka inom Ståndet
yttrat sig i anledning af Paul Anderssons motion, det vida öfvervägande antalet
förordat dess antagande i sin helhet. Vid sådant förhållande och då det länge
varit erkändt, att köparen till börd underkastad jord af den långa tid, hvarunder
han sväfvar i ovisshet, om han får behålla jorden eller ej, hindras att för jordens
förbättrande derå nedlägga några kostnader och att således bördsrätten i sin mån
menligt inverkar på landets modernäring, landtbruket, anser sig Utskottet böra
tillstyrka ett fullkomligt upphäfvande af samma rätt; hvarvid Utskottet får erinra
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 59.
derom, att fråga nu icke varit å ena sidan att vidare utsträcka området för de
icke på skyldskap grundade lösningsrätter, som ega rum, då jord säljes utom börd,
eller å den andra att inskränka samma lösningsrätter med undantag af den, som
bar till föremål frälseränta och frälseskattejord och hvaröfver Utskottet här ofvan
yttrat sig.
Utskottet hemställer alltså vördsamt,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta en författning
af detta innehåll:
“Allt hvad lag eller särskilda författningar innehålla angående
rättighet att i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt, eller
genom gåfva eller testamente bortgifven fastighet å landet
varder härigenom till all kraft och verkan upphäfdt; kommande
dock lösningsrätt till försåld eller pantevis uppbuden
frälseskattefastighet eller frälseränta för frälserättsegare eller
egare af frälseskattefastighet ej att ega rum i de fall, då säljare
och köpare eller pantgifvare och pantinnehafvare äro med
hvarandra i det skyldskapsförhållande, som i 6 Kap. 1 § JordaBalken
sågs; och göres för ölrigt härigenom ej någon ändring
i den lösningsrätt, som oinförmäles i 25 § af Ridderskapet och
Adelns privilegier den 16 Oktober 1723, ej heller i 9 Kap. 9
§ Jorda-Balken eller i hvad särskildt är stadgadt angående
lösningsrätt ej mindre vid transport af kronorusthåll, än äfven
i sådana fall, der lösningsanspråket ej grundas å skyldskapsförhållande.
Sedan Utskottet sålunda i anledning af Herrar Dalmans och Lovens samt
Riksdagsfullmägtigen Paul Anderssons motioner tillstyrkt ett fullkomligt upphäfvande
af rättigheten att börda jord å landet,
torde jemväl derigenom Riksdagsfullmägtigen Anders Perssons
motion, i hvad den afser inskränkning i berörda rättighet, få
anses besvarad.
Stockholm den 21 September 1S63.
Reservationer!
af Herr Doktor Schram, med hvilken Herr Domprosten Björling instämde:
“Det, för inskränkning i den ännu qvarståeudc, alltför vidt utsträckta och derföre
jemväl så ofta missbrukade, rättigheten att börda jord å landet, af Rikets Ständer
vid sistlidne riksdag för deras del beslutade förslag till ändring i 1 § och 3 §
1 mom. af 6 Kapitlet Jorda-Balken, hade följande lydelse:
1 §•
“Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar, så länge de till äro; så
“ock syskon och deras barn. Den, som med säljaren å fäderne skyld är, må dock
Lag- Utskottets Betänkande N:o 59.
5
“ej börda hans mödernes jord, ej heller den, som å möderne skyld är, hans fäder“nesjord;
och vare börd ej heller tillåten, der jord säljes till bördeman.”
3 § 1 mom.
”Är jord till annan än bördeman såld och tvista män om företräde till
“börd deral, vare den närmare att lösa i börd, som närmare är att taga arf, allt
efter som i 2 och 3 Kapitlen Ärfda-Balken sagdt är.”
Detta förslag faun Kongl. Maj:t, jemlikt nådiga Skrifvelsen till Rikets nu
församlade Ständer den 21 Oktober nysslidet år, Sig icke kunna bifalla, och det
på trenne anförda skäl: dels derföre, att “det icke syntes vara lämpligt, att från
“utöfvandet af bördsrätt utesluta med säljaren så närsky Ida personer, som hans
'■föraldrar, — dels ock derföre, att det icke med den antagna grunden för böreslätten
öfverensstämde, att, såsom förslaget innehöll, icke i något fall tillåta
"börd, då jord såldes till bördeman, hvarigenom kunde inträffa, att, sedan arfvejord
"blifvit afyttrad inom börden, men till aflägsnäre skyldeman, en med säljaren
”närmare befryndad person, som vid detta köp icke egde göra sin bördsrätt gällande,
"icke heller sedermera, om han icke var inom den stadgade bördsleden med köpa“ren
beslägtad, finge, derest denne sistnämnde försålde jorden, densamma börda,
“i hvilket tall således jorden, så framt försäljningen skett till oskyld person, kunde
“komma att irångå (len slägt, inom hvilken den förut varit”; — dels slutligen
jemväl derföre, att, om det då till Kongl Majit ingitna lagförslaget antoges, “åtskilliga
i lag och särskilda författningar stadgade lösningsrätter, då fastighet såldes
“utom börd, skulle utsträckas till flera fall, än hittills varit medgifvet.“
Om således, vid en förnyad underdånig skrifvelse i ämnet, Rikets Ständer
nu vilja hafva någon grundad förhoppning, att åt sitt omarbetade förslag vinna
Kongl. Majlis nådiga bifall; så synas mig Rikets Ständer just på do af Kongl.
Majit vid förberörda lagförslag gjorda anmärkningar också nu hafva bort särskildt
gifva akt, så att i det nya förslaget rättelse i dessa afseenden blifvit gjord. Men
att deremot genast gå så långt, som Utskottets pluralitet nu gjort, att nemligen
ur lagen helt och hållet utesluta all rättighet att börda jord å landet: det har synts
mig vara måhända ännu allt för tidigt och förhastadt, helst i några trakter af
fäderneslandet bördsrätten, oaktadt dess missbruk, dock ännu uppbäres högt af
det allmänna tänkesättet, Minska må man likväl, till en början, de nuvarande
för många möjligheterna till oskäliga bördstvister och bördsrättens missbruk, genom
behöflig inskränkning af bördemännens antal.
För den skull har jag nöjt mig med, att i Utskottet yrka, såsom jag ock
till Rikets Höglofliga Ständers pröfning i denna reservation vördsamt hemställer
följande förslag:
att Rikets Ständer för deras del måtte besluta, att, med ändring
af 1 § 6 Kapitlet Jorda-Balken och uppbåfvande af
Kongl. Resolutionen den 15 September 1756, berörda lagrum
skall erhålla denna förändrade lydelse:
Bördemän åro säljarens barn och bröstarfvingar, så länge
de till äro, och sedan föräldrar. Dock må ej säljarens fader
börda säljarens mödernesjord, ej heller moder säljarens fädernesjord.
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 5.9.
I sammanhang med detta stadgande, och då meningen icke är, att derigenom
göra ändring i andra lösningsrätter, än den egentliga, på skyldskap grundade,
lösningsrätten till såld eller bortgifven jord å landet, torde, till undvikande af
misstydning, en förklaring af följande lydelse jemväl böra af Rikets Ständer för
deras del meddelas:
Genom hvad nu är stadgadt, rörande förändrad lydelse af 1
§ 6 Kapitlet Jorda-Balken, göres ej någon ändring i den lösningsrätt,
som omförmäles i 25 § af Ridderskapet och Adelns
privilegier den 16 Oktober 1723, eller i hvad särskildt är
stadgadt angående lösningssätt, ej mindre vid transport af kronorusthåll,
än äfven i de fall, der lösningsanspråket ej grundas
på skyldskapsförhållande.“
af Riksdagsfullmägtigen Olof Persson från Gefleborgs län: “I vårt land
finnes en folkklass, utgörande den betydligaste delen af landets innevånare, hvilken
uteslutande har jordbruket till sin näring, och som äfven innehar största
delen af landets jord. Denna folkklass eller, såsom Nils Månsson i Skumparp
uttryckte sig, “denna vid jorden fas tv ex t a stam“, är uråldrig och har alltid utgjort
en hufvudsaklig styrka lör vår stat. Om bördsrätten icke varit det väsendtligaste
medlet att under så långliga tider bibehålla eganderätten till jorden åt den
arbetande klassen, så har den dock i hufvudsaklig mån bidragit dertill. Denna
klass af medborgare, som under så mångå mödor och försakelser sträfvat att utgöra
alla skattejorden åliggande utskylder och ouera, borde man ingalunda miss
unna
den lilla företrädesrätt till jorden, sorn bördsrätten innebär. Den stora
massan af folket är och förblifver alltid jordbrukare, och det ligger icke en så
ringa fördel deruti, äfven för det allmänna, att den får bruka, egen jord. Skulle
bördsrätten upphöra, så är otvifvelaktigt, att eganderätten till jorden komme att
småningom öfvergå från den mindre jordbrukaren till penningemänneu och sådaue
som hafva helt annat än jordbruk till sitt lefnadsyrke. Den hittills så
älskade och väl vårdade fädernejorden skulle blifva föremål för handelsspekulationen
och komma i vanskötsel, under det allmogen, utträngd ifrån jordeganderätten,
skulle förlora all sjelfständighet och nödgas blifva de förmögnares torftige
daglönare.
Jag har ännu ej hört flera än tvänne omständigheter åberopas såsom skäl
för bördsrättens borttagande, nemligen l:o att den skall förorsaka vanskötsel å
jorden under lagfartstideu, då köparen är i osäkerhet om besittningen, och 2:o, att
den numera sällan begagnas för annat än egennyttiga beräkningar. Hvad den
första omständigheten angår, så kan det väl någongång hända att börd sprocesserna
blifvit långa; men då är bördemannen icke orsaken dertill, utan don oredlige
köparen, som genom allahanda undanflykter söker att undandraga bördemannen
dess rätt. En redlig köpare lider väl ingen förlust genom börden, enär han
sist inom ett år ifrån första uppbudet återfår lulla köpeskillingen i det mynt, som
i köpebrefvet står, samt derjemte bekommer ersättning för alla å godset och för
dess skull hafda kostnader. Beträffande de egennyttiga beräkningarne, eller att jorden
skall bördas endast i beräkning att få sälja dea för en högre summa, så, om
det ock någon gång händer, att bördemäu icke magta att behålla den älskade
fädernejorden, så händer det väl vida oftare att jord köpes i en sådan så kallad
egennyttig beräkning: och det saknas icke dem, som gjort till sitt yrke att köpa
och med vinst försälja fast egendom. Skulle det förra vara mera klandervärdt
än det sednare?
Lag-Utskottets Betänkande N:o 59-
7
Bördsrätten är i statsekonomislit afseende nyttig och har sin grund uti
den fortlefvande kärleken till förfädrens jord. Denna kärlek är en ädel känsla,
sorn, ehuru mera inskränkt, är af samma ursprung som fosterlandskärleken, den
högsta af dygder. En af våra ut,märktaste rättslärde yttrar, att “bördsrätten är
ett uttryck af' lagens aktning för en känsla, som ej kan utslockna förrän de ställen,
der förfädrens minnen lefva, ej mera ega något värde för Svenske män.“
Samme store man yttrar äfven: “Svenska Bonde-Ståndet utgör ej mera någon
egendoms-adel; men så länge bördsrätten varar skall Sveriges allmoge säkert
bibehålla Sveriges mesta jord; och så länge skall ej heller Svenska bonden förlora
den rang han eger framför de flesta, kanske alla länders, jordbrukare/
För den stora mängden af mindre jordbrukare utgör fastigheten enda vilkoret
för hela familjens tillvaro; och mången gång har denna fastighet, efter en
nödtvungen eller förhastad försäljning, blifvit genom bördsrätten åt familjen räddad.
Hvarföre då borttaga denna institution, så djupt, rotfästad i det allmänna tänkesättet
och som gjort så mycket godt, men aldrig något ondt, om den icke någon
gång råkade att draga ett streck öfver kapitalistens beräkningar.
Men skall, såsom Utskottet föreslagit, bördsrätten helt och hållet upphäfvas,
så måste väl också på samma gång all rätt till lösen af försåld jord upphöra
att vara gällande. Om några giltiga skäl för bördsrättens upphörande kunna
anföras, så gälla desamma lika mycket, om icke ännu mera, för lösningsrättens
borttagande. Jag fäster mig synnerligast vid den mängd af frälseskattejord, som
nu, fördelad i mindre hemmansdelar, eges af hundradetals personer. Eganderätten
till denna jord skulle hädanefter, så snart den försåldes utom börd, alltid komma
att inlösas af den förmögne ränteegaren, sedan ingen bördeman hade rätt att
derå göra något anspråk, och således småningom frångå dess nuvarande egare,
hvilka skulle nödgas blifva endast brukare af deras förr egande jord, emot utgifvande
af de skatter och utskylder, som godtycket behagade pålägga.
Yid dessa i korthet andragna förhållanden har jag inom Utskottet yrkat,
att bördsrätten måtte bibehållas, antingen oförändrad eller med någon inskränkning
uti bördemännens antal.“
Doktor Petrelli och Herr Henschen hafva förklarat, att de, hufvudsakligen
instämmande i hvad Doktor Schram och Riksdagsfullmägtigen Olof Persson i deras
reservationer andragit, ansågo att bördsrätten borde bibehållas för säljarens barn och
bröstarjvingar samt föräldrar, så ock för syskon och dessas barn.
Herr Doktor Forssell har anhållit få antecknadt att han i ärendets afgörande
ej deltagit.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Lag-Vt skottets Betänkande N:o 60.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Sept. 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af Kongl. Förordningen,
angående städsel och lego af jord på landet, den 13
Juni 1800.
I nämnda författning, som i i:sta punkten innehåller den bestämmelse, att längsta
tiden för arrendens och landbokontrakters bestånd, hvilka slutas om allingejord,
icke må sträckas utöfver femtio år, stadgas derjemte i 2:dra punkten, att, hvad arfvejord
angår, arrendator eller landbo må, i händelse egaren under landbo- eller arrendetiden
genom döden afgår, njuta kontraktet till godo uti fem år, derest så många af
arrendeåren återstå, räknadt ifrån den midfasta, som infaller näst efter egarens död.
Den inskränkning, som sålunda eger rum i fråga om beståndet af arrende om
arfvejord, emot hvad om allingejord är stadgadt, har, hvad äfven författningen antyder,
sin grund i den inskränktare dispositionsrätt, egaren till arfvejord, enligt då gällande
lagstiftning, deröfver tillkom. Eldigt 17 Kap. Ärfda-Balken och 8 Kap. JordaBalken
var det honom nemligen förbjudet att arfvejord genom testamente eller annorledes
bortgifva; och då han följaktligen var skyldig att till sina arfvingar efterlemna
denna jord, kunde det i öfverensstämmelse härmed ej heller lemnäs honom öppet att
genom arrende beröfva arfvingarne för en långt utsträckt tid icke allenast dispositionsrätten
öfver jorden, utan äfven större delen af dess afkastning. Men sedan numera
genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857 egare till arfvejord blifvit tillerkänd
rätt att genom testamente eller annan gåfva deröfver förfoga lika fritt och
obehindradt, som öfver all annan hans egendom, har också i och med detsamma den
grund förfallit, som förmådde 1800 års lagstiftare till afvikelse, hvad arfvejord angick,
från tillämpningen af de åsigter, som ledde honom vid bestämmande af tiden
för beståndet af arrendekontrakt om allingejord.
A andra sidan har rigtigheten af dessa åsigter, hvilka i ökad trygghet för arrendatoren
i besittningen af den arrenderade jorden funno ett af de verksammaste
Bih. till II St. Prot. 1862 ä 1863. 7 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 60.
medlen för landtbrukets förkofran, icke blifvit jäfvad af erfarenheten. Tvärtom och i
samma män landtbruket utvecklats och ett tidsenligt bedrifvande deraf kräfver allt
större insigter och omtanka, men stigande jordvärden och bristande knpitalstyrka utgöra
hinder för mången skicklig landtbrukare att genom köp förvärfva sig jordegendom,
har fördelen af arrenden på längre tid blifvit allt mera erkänd. Genom sådana
arrenden tillgodoses i lika mån arrendatorens och jordegarens intressen. Den förre
kan å jorden nedlägga arbete och kostnad med full förtröstan att derför inom arrendets
slut erhålla full godtgörelse; och jordegaren behöfver ej befara, att arrcndatoren
begagnar arrendet endast för att af jorden draga den största möjliga vinst för ögonblicket
och derefter återlemnar den till egaren i utmattadt skick. Helt annat är förhållandet
med arrenden på kort tid. I sådant fall kan icke arrendatorer utan att
blottställa sig för förluster, å egendomen verkställa någon väsendtligare förbättring, utan
blir det merendels hans enda ögonmärke att taga af jorden allt hvad den i befintligt
skick möjligen kan lemna under de få år arrendet varar; och gäller detta äfven om
arrende om arfvejord, hvilket, om än afslutadt för längre tid och behörigen intecknadt,
likväl, i följd af det anförda stadgandet i 1800 års förordning, icke medför
någon visshet om arrendets bestånd utöfver den korta tiden af fem år.
På grund häraf och i enlighet med hvad uti en inom Höglofliga Ridderskapet
och Adeln väckt och till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad motion (N:o 83)
Herr Friherre Wrede föreslagit, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville, för sin del, besluta en författning af följande
lydelse:
»Med upphäfvande af 2:dra punkten i Kongl. Förordningen angående
städsel och lego af jord på landet den 13 Juni 1800, stadgas, att hvad
samma förordning innehåller om tiden för beståndet af arrende- och landbokontrakter
om allingejord äfven skall gälla i fråga om dylika kontrakter
om arfvejord.»
Stockholm den 21 September 1863.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 61,
3
W:o 61.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 21 Sept. 1 St>3, ki. 6 e. tu.
Betänkande, i anledning af motion om ändring i nu gällande föreskrifter
angående anmä''an af missnöje emot sådana domstols i invändningsfrågor
meddelade beslut, hvaremot klagan icke får annorledes
än i sammanhang med hufvudsaken fullföljas.
Sedan i 1, 2 oell 3 <§§ af 16 Kap. Rättegångs-Balken blifvit stadgadt: i 1 §,
att, om svaranden kommer inför Rätta, men säger, att saken till den domstol ej hörer,
och endera parten ej nöjes åt det utslag, domaren meddelar öfver samma invändning,
parten åligger att genast, eller sist innan nästa dagen tilländagått, gifva Rätten
sitt missnöje tillkänna; i 2 <§, att, om någon gör sådan invändning emot Hofrätten
i de saker, som der strax instämmas och upptagas, den, som tappat, skall kungöra
sitt missnöje inom klockan tolf å tredje dagen derefter; och i 3 §, att, om någon
vänder in, att (lere hafva i saken del och böra instämmas att tillika med honom
svara, dermed skall gå på samma sätt, som nu blifvit föreskrifvet; så bestämmes i
4 § af samma Kap., att om någon gör annan invändning, än sålunda är sagdt, domaren
skall, om målet det fordrar, gifva sitt utslag deröfver särskildt och, antingen
det i hufvudsaken binder elier ej, fortfara genast derpå med hufvudsaken, ändå att
någondera parten förklarat sitt missnöje inom den i 1 och 2 §§ stadgade tid, samt
att öfverdomaren ej må besvär öfver fel i rättegången emottaga, innan underdomaren
i hufvudsaken dömt, men att, derest den, som tappat, söker högre Rätt i hufvudsaken,
det står honom fritt att sina besvär i nvssberörda fall tillika framföra; och har
vidare genom Kongl. Brefvet den 2 November 17S9 blifvit förordnadt, att sedan domaren
gifvit sitt utslag öfver någon sådan invändning i rättegången, som icke emot
16 Kap 4 <§ Rättegångs-Balken får genom besvärs anförande från hufvudmålet skiljas,
honom väl åligger att med saken vidare fortfara, men tillika genast underrätta den
part, som i samma utslag tappat, att missnöje deröfver bör innan den i 1 och 2
§§ Rättegångs-Balken utsatta tid anmälas, så framt han sin talan deremot, i fall
hufvudsaken under högre Rätts bepröfvande kommer, förvara vill.
Nu har uti en inom Vällolliga Borgare-Ståndet väckt och till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 271) Herr Lundberg, enär anmälan af missnöje i anledning af
ett under rättegången meddeladt beslut, som icke finge öfverklagas annorledes än i
4
Lag-Utskottets Betänkande IS:o Bl.
sammanhang med sökande af ändring i hufvudsaken, syntes vara utan egentligt ändamål
eller icke böra erfordras såsom vilkor för rättigheten att samma beslut öfverklaga,
föreslagit, att Rikets Ständer, för sin del, måtte, under meddelande af dermed Öfverensstämmande
förklaring eller ändring af 16 Kap 4 § Rättegångs-Balken, besluta
upphäfvande af omförmälda Kongl. Bref den 2 November 1759.
Utskottet kan ej annat än dela den af motionären, på sätt nyssberördt är, uttalade
åsigt. Det torde också i sjelfva verket vara svårt att inse, det anmälan af
missnöje emot ett sådant Rättens beslut, som ej får annorledes än i sammanhang med
hufvudsaken fullföljas, kan lända till gagn för någondera parten. Deremot skulle föreskriften
derom i 1759 års bref lätteligen kunna leda till synnerlig skada för den
part, som beslutet gått emot. Det lärer väl nemligen icke kunna förutsättas, att i
allmänhet en part besitter förmåga att i alla händelser genast eller ens före rättegångens
slut bedöma det inflytande, ett sådant beslut må ega på hufvudsaken; och
parten kunde följaktligen genom underlåten missnöjes-anmälan förlora rättigheten att
i sammanhang med hufvudsaken få Ofverrätts pröfning underställa ett i en invändmugsfråga
meddeladt beslut, hvaraf sakens utgång helt och hållet eller i väsendtlig
mån berodde.
Utskottet anser således en dylik anmälan icke böra föreskrifvas såsom vilkor för
rättigheten att öfverklaga ett sådant Rättens beslut, som afses i 16 Kap. 4 § Rättegångs-Balken.
Beträffande åter sättet för verkställande af en lagförändring i öfverensstämmelse
härmed, synes väl vid det förhållande, att nyssnämnda lagrum icke innefattar någon
bestämd föreskrift om anmälan af missnöje, förändringen låta sig verkställas endast
genom upphäfvande af 1759 års bref. Men då af innehållet af samma bref visar
sig, att stadgandet deri grundar sig på det antagande af lagstiftaren, att part, som
icke gifvit domaren tillkänna missnöje öfver Rättens beslut i anledning af en sådan
invändning, som i 16 Kap. 4 § Rättegångs-Balken sägs, icke eller före tillkomsten
af 1759 års bref varit berättigad att deremot föra någon talan, då han hufvudsaken
hos högre Rätt fullföljer, torde jemväl en förklaring af samma lagrum i den af motionären
angifna rigtriing fä anses vara af behofvet påkallad.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, för sin del, måtte, med upphäfvande af Kongl. Brefvet
den 2 November 1759 besluta den förklaring af 16 Kap. 4 § Rätte
gångs-Balken,
att part, som underlåtit att för domaren gifva tillkänna missnöje
öfver dess beslut i anledning af någon sådan invändning, som i samma
§ sägs, icke derigenom är betaget att detta beslut hos högre rätt öfverklaga,
då hufvudsaken der fullföljes.
Stockholm den 21 September 1863.
Log-Utskottets Betänkande N:o 62
5
mo 63.
Ank. lill Exp.-lJtsk. deli 21 .Sept. 1863, kl. 6 in.
Betänkande, i anledning af motioner om ändring i Kongl. Förordningen
angående inteckning i fast egendom den 13 Juli 1818.
Berörda motioner aro väckta dels inom Höglolliga Ridderskapet och Adeln af
Herr Friherre Cederström, R. (N:o 85), dels ock inom Hedervärda Bonde-Ståndet af
Riksdagsfullmäktige!! Carl Anders Larsson från Östergötlands län (N:o 519), af hvilka
motionärer den förre yrkat den ändring af '23 § af 1818 års förordning, att hvad
i samma § är stadgadt om förnyelse af inteckning äfven komme att gälla, då inteckningar
skola i afseende å förmånsrätten omflyttas. Riksdagsfullmägtigen Anders
Larsson åter har hemställt om antagande af de af honom vid sistförflutna riksdag
framlagda förslag till tillägg:
a) till 19 § i Inteeknings-förordningen, af följande lydelse: — — — — —
»Då fast egendom eller afsöndrad lägenhet, som graveras af gemensam inteckning
och eges af särskilda personer, säljes å exekutiv- eller konkurs-auktion; åligger
det försäljningsman att först utropa hvardera egarens lott särskildt i uppslag och, om
dervid erbjudna summan finnes tillräcklig för betäckande af intecknade skulderna,
fastställa högsta anbudet, så vida inroparen presterar nöjaktig säkerhet; men om vid
första utropet brist uppkommer till gäldande af inteckningsbeloppen, sammanslås hela
fastigheten och ånyo utropas i ett sammanhang. Det härvid uppkommande högre
belopp repartiseras mellan de särskilda delarne i proportion mot de vid första utropet
stipulerade värden och anses utgöra priset å hvarje särskild del»; och
b) till 29 § i Intecknings-lagen af detta innehåll: »Vid exekutiv auktion å
fastighet, hvartill någon förvärfvat arrende- eller panträtt vare sig till hela eller viss
del af samma fastighet, äfvensom då gravationsbeviset eller åtkomsthandlingarne upplysa,
att inteckning är sökt eiler fastställd för undantagsaftal eller andra förbehåll från
hemmanet; då skall det åligga den, som öfver utropet satter är, att först verkställa
utropet under förbehåll, att de inskränkningar i egande- eller dispositionsrätten, hvarom
i gravationsbevis eller andra tillgängliga handlingar vinnes upplysning, skola lända
inroparen till efterrättelse; men om hemmanet dervid icke uppgår till så hög köpeskilling,
att alla inteckningar med äldre eller lika rätt kunna fullt betäckas, och icke
de, hvilkas rätt är i fråga, förmå fylla den brist, som uppstår, må hemmanet vid
6
Lag-Utskottet* Betänkande N:o 62.
förnyadt utrop säljas utan förbehåll och alla inteckningshafvare ur köpeskillingen njuta
hvar sin tillbörliga rätt, så långt den förslår, börande i ty fall de förmåner, som
icke äro till bestämd summa utsatta, värderas af tre gode män, deraf hvardera rätts—
egaren utser hvar sin och de sålunda utsedde tillkalla den tredje, med rätt för vederbörande
exekutor att i den tredskaudes ställe god man tillkalla.»
Enligt hvad nämndt är, har öfver Riksdagsfullmägtigen Carl Anders Larssons
omförmälda förslag redan vid sistförflutna riksmöte Rikets Ständers pröfning varit påkallad.
Men vid samma riksmöte framkom jemväl ett förslag i alldeles enahanda
syftning som det, hvilket nu blifvit väckt af Herr Friherre Cederström. I anledning
af de sålunda gjorda framställningar afgaf dåvarande Lag-Utskott ett Betänkande N:o
43, deri Utskottet, under erkännande af vigten af de genom samma framställningar
föreslagna tillägg och förändringar i intecknings-lagen, förklarade sig dock icke hafva
funnit lämpligt att då föreslå någon förändrad lagstiftning derutinnan. »Rikets Ständer
hafva nemligen nyligen», fortsätter Utskottet, »genom sitt bifall till hvad Utskottet
i dess Betänkande N:o 31 tillstyrkt, beslutat ingå till Kongl. Majit med en underdånig
skrifvelse, innefattande begäran om utarbetande af förslag till införande hos
oss af så kallade grund- och hypotheksböclcer, hvilken institution åter, såsom Utskottet
i nämnda betänkande jemväl antydt, förutsätter en revision af alla nu gällande stadganden
om inteckning. Vid en sådan revision, omfattande inteckningslagen i dess
helhet, synas äfven nu väckta frågor böra komma under pröfning; — och att de
dervid icke skola förbises, kan med så mycket större säkerhet antagas, som de äro
upptagna i det af Lagberedningen utarbetade förslag, hvilket vid omförmälda revision
otvifvelaktigt kommer att tagas i betraktande.»
Detta Utskottets yttrande vann äfven Rikets Ständers^bifall; och ehuru något
sådant förslag, som det i den antydda underdåniga skrifvelse!) omförmälda, icke, på
sätt Rikets Stander tillika i samma skrifvelse, för den händelse så ske kunde, begärt,
blifvit för Rikets nu församlade Ständer framlagdt; dock som, enligt hvad kändt är,
förberedande åtgärder för utarbetande af ett dylikt förslag redan blifvit vidtagna och
följaktligen kan antagas, att den af Rikets Ständer, på sätt berördt är, yttrade önskan
snarligen varder uppfylld, får Utskottet på enahanda grunder, som af Lag-Utskottet
vid sednaste riksmöte blifvit anförda, vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motioner icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 21 September 1863.
Herr Henschen har anmält att han i beslutet ej deltagit.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 63.
7
M:o 63.
Arik. till Exp.-Ut;,k. den 21 Sept. 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af motion om ändring i 4 Kap. 2 § Jorda-Ballcen.
Berörda lagrum, sådant det blifvit förändradt genom Kongl. Förordningen den
10 September 1823, lyder sålunda:
»Jord, hus och tomt i staden, som säljes, skall ock offentligen vid öppna dörrar
å Rådstufva tre måndagar uppbjudas, fyra veckor emellan hvart uppbud; faller helgedag
in å uppbudsdag, då fullföljes uppbud nästa måndag derefter. Kommer ej klander
å det köp inom tolf veckor från tredje uppbudet, vare det då lagståndet, och sedan
friskilling gifven är, skall det med Rättens fastebref bekräftas. 1 fastebrefvet skall
nämnas huru många alnar den gård eller tomt är bred och lång, så ock i hvilket
qvarter och fjerding och emellan hvilka gator och gränder den belägen är. Om
skifte och gåfva vare lag samma.»
Stadgandet, att, om klander ej kommer å köpet inom tolf veckor från tredje
uppbudet, det då skall vara lagståndet, är uppenbarligen föranledt af bestämmelsen i
5 Kap. 1 § samma Balk, att bördeman eger rätt att lösa såld stadsfastighet inom
tolf veckor ifrån tredje uppbudet. Genom Kongl. Förordningen den 21 December
1857 är emellertid all rätt till börd af sådan fastighet upphäfd och föreskriften om
uppbud vid köp derom har följaktigen numera betydelse endast i och för den rätt,
som, jemlikt 7 Kap. 1 § Jorda-Balken och nyssnämnda förordning, tillkommer viderboende
eller nabo att inom fjorton dagar ifrån den, då tredje uppbudet meddelas, i
laga ordning instämma sin talan om inlösen af egendomen; och torde i öfverensstämmelse
härmed ock laga ståndstiden för köp om fast egendom i stad böra inskränkas
till sistberörda tid af fjorton dagar från tredje uppbudet. Yrkande härom har äfven
uti en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt och till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad
motion (N:o 78) blifvit framstäldt af Herr Bovin, hvilken, med åberopande
hufvudsakligen af ofvan anförda förhållande, tillika fäst uppmärksamheten å den olika
praxis, som i ifrågavarande hänseende skulle ega rum vid olika Rådstufvurätter, i det
åtskilliga med tillämpning af 1857 års förordning anse köpet, så vida klander derå
icke anhängiggöres, vara lagståndet inom fjorton dagar från tredje uppbudets medde
-
8
Lag-Utskottets Memorial N:o 64.
lande, men andra af den oförändrade lydelsen i 4 Kap. 2 § Jorda-Balken och Kongl.
Förordningen den 10 September 1823 finna anledning att fortfarande utsträcka laga
ståndstiden till tolf veckor från tredje uppbudet.
På grund häraf och då erläggande af friskilling så mycket mindre synes Utskottet
böra, på sätt i 4 Kap. 2 § Jorda-Balken för närvarande är föreskrifvet,
utgöra ett vilkor för fastebrefs meddelande, som det icke torde möta större svårighet
att af köparen utfå denna i allmänhet obetydliga afgift, än öfriga med lagfarten
förenade kostnader, samt i allt fall bestämmelse om erläggande af en sådan
afgift icke lärer lämpligen hafva sin plats i allmänna lagen, får Utskottet vördsamt
hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta en författning af detta innehåll:
»Med ändring af 4 Kap. 2 § Jorda-Balken, sådant detta lagrum blifvit
förändradt genom Kongl. Förordningen den 10 September 1823, stadgas,
att samma § skall erhålla följande lydelse:
Jord, hus och tomt i staden, som säljes, skall ock offentligen vid öppna
dörrar å Rådstufva tre måndagar uppbjudas, fyra veckor emellan hvart
uppbud; faller helgedag in å uppbudsdag; då fullföljes uppbud nästa måndag
derefter. Kommer ej klander å det köp inom fjorton dagar ifrån tredje
uppbudet; varde det då, såsom lagståndet, med Rättens fastebref bekräftadt.
I fastebrefvet skall nämnas, huru många alnar den gård elier tomt är bred
och lång, så ock i hvilket qvarter och fjerding och emellan hvilka gator
och gränder den belägen är. Om skifte och gåfva vare lag samma.»
Stockholm den 21 September 1863.
M:o 64.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Sept. 1863, kl. 6 e. rn.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 38 öfver
motioner om ändring af 12 Kap. 2 § Rältegångs-Ballcen.
Nämnda utlåtande har blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottet återremitteradt;
men emedan detsamma är vordet af de tre öfriga Riks-Stånden bifallet
samt tre Stånds mening i frågor af förevarande beskaffenhet utgör Rikets Ständers
beslut
Lag-Utskottets Memorial N:is 65 och 66.
9
beslut, anser Utskottet något vidare utlåtande i anledning af återremissen ej erfordras;
hvilket Utskottet härmed får hos Hedervärda Bonde-Ståndet vördsamt anmäla.
Stockholm den 24 September 4863.
X:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Sept. 1863, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 44 öfver
motion, angående tillåtelse för enskilde att anställa särskild
prestman för gudstjenstens upprätthållande i orter, aflägsna
från församlingens kyrka.
Vällofliga Borgare-Ståndet har, enligt protokolls-utdrag, som till Utskottet ankommit,
återremitterat ifrågavarande utlåtande; men som de tre öfriga Riks-Stånden detsamma
bifallit samt tre Stånds mening i ämnen af förevarande beskaffenhet utgör
Rikets Ständers beslut, anser Utskottet något vidare utlåtande i anledning] £af återremissen
ej erfordras; hvilket Utskottet härmed får hos Vällofliga Borgare-Ståndet
anmäla.
Stockholm den 21 September 1863.
j%T:o 66.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Sept. 1863, kl. 6 e. ra.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 41 öfver
motioner, angående dels inrättande af en Hofrätt i Hernösand,
dels ock Svea och Göta Hofrätters fördelning i flera mindre
Hofrätter.
Enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag har Vällofligaf Borgare-Ståndet
återremitterat berörda utlåtande, hvaremot de tre öfriga Riks-Stånden bifallit detliih.
till li St. Prof. 1862 Ä 1863. 7 Samt. 1 Afd. 26 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Memorial N:o 66.
samma; och emedan tre Stånds mening i frågor af förevarande beskaffenhet utgör
Rikets Ständers beslut, anser Utskottet något vidare utlåtande i anledning af återremissen
ej erfordras; hvilket Utskottet härmed får hos Vällofliga Borgare-Ståndet vördsamt
anmäla.
Stockholm den 21 September 1865.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Lag-V t skuttet i Utlåtande N:u 67.
1
!¥:» 62.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Okl. 1863, kl. 12 tnidd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i Kongl. Förordningen,
angående handelsböcker och handelsräkningar, den 4
Maj 1855.
Berörda Kongl. Förordning stadgar, bland annat, att räkning å varor, af köpman
utborgade till annan än köpman, skall tillställas gäldenär inom tre månader efter
utgången af det år, hvarunder det utborgade i handeisboken inskrefs, der ej annorlunda
blifvit uttryckligen aftaladt, vid äfventyr, om det försummas eller köpman
underlåter att inom nämnda tid hos Rätten eller Konungens Befallningshafvande söka
gäldenären, att vitsord för sådan fordran ej tillkommer handelsbok. Godkänner gäldenären
räkningen, genom påskrift derå, blifver denna lika utmätningsgild, som förfallet
skuldebref, hvilket ock är förhållandet, om han underlåter att inom tre månader,
efter det han räkningen emottog, tillsäga köpmannen att räkningen icke godkännes,
eller om han inom den tid ej instämmer klander derå.
Nu har uti en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt, tili Lag-Utskottet remitterad
motion, N:o 2, Herr Hydin fästat uppmärksamheten på de olägenheter, hvilka
dessa stadganden medförde isynnerhet för minuthandlanden, den mindre fabrikanten
och handtverkaren. De fingo nemligen allt för länge vänta på liqvid för de utborgade
varorna. Deras fordringar, antecknade i handelsböckerna, voro under en allt för
lång tid oåtkomliga och således ofruktbara kapital; och deras ställning vore osäker i
samma mån som värdet af dessa bokfordringar vore osäkert, hvartill komme, att, då
tiden, inom hvilken räkning skulle tillställas, vore så lång, hopades på en hand större
skulder för borgade varor, än som skulle vara fallet, om denna tid vore kortare.
För att afhjelpa dessa olägenheter, »utan att likväl förstöra handeln mot bokfordran»,
bär motionären, med öfverlemnande åt Lag-Utskottet att deråt gifva lämplig form,
framställt följande förslag: »Aret indelas i fyra qvartaler. Det första qvartalet inne»håller
Januari, Februari och Mars månader, det andra April, Maj och Juni, det
»tredje Juli, Augusti och September; samt det fjerde och sista Oktober, November
»och December. Inom första månaden i hvarje qvartal skola räkningar å bokfor
Dih.
till JR. St. Prat. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 27 Baft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.
»dringar från föregående qvartal utskrifva» och tillställas gäldenärerne, hvilka före det
»löpande qvartalets slut äro skyldige uppgöra liqvid med reda penningar, löpande
»skuldförbindelser, accepterad räkning, eller annat värdepapper. Har liqvid ej skett
»inom sagde tid, vare fordringseguren pligtig att inom första månaden af påföljande
»qvartal vid vederbörlig domstol utsöka sin fordran. Uraktlåtes detta, vare han sin
»bokfordran förlustig och gäldenären sin skuld qvitt. Accepterad räkning, hvarå be»stämd
betalningstid ej blifvit utsatt, är till betalning förfallen efter det löpande qvar»talets
slut.»
Afven vid sistförflutna riksdag framställde Herr Rydin en motion, innehållande
ett med det nu anförda nästan ordagrannt lika lydande förslag. Detta behandlades
af dåvarande Lag-Utskott, som dels i anledning af två andra i sammanhang dermed
förehafda motioner om ändring i 1835 års förordning, fann sig hufvudsakligen på
det skäl, att den bevisningskraft, handelsbok för närvarande eger, vore stridande mot
andan af hela vårt bevisningssystem i öfrigt samt skadlig för den allmänna krediten,
böra för Rikets Ständer framlägga ett författningsförslag, afseende en sådan ändring
i nämnda förordning, att handelsboks vitsord inskränktes till tvister köpmän emellan,
dels ock vid sådant förhållande och då Herr Rydins motion åsyftade icke att bryta
utan endast i viss mån inskränka eller reglera det i följd af handelsboks vitsord
rådande utborgningssystem, förklarade sig icke kunna godkänna samma motion till
sitt syfte. Dessa Utskottets åsigter vunno äfven bifall hos Rikets Ständer, som i
underdånig skrifvelse den 30 Juni 1860 anmälde sig hafva, för sin del, antagit det
af Lag-Utskottet framlagda författningsförslaget.
Detta förslag har väl Kongl. Maj:t i nådig Skrifvelse den 21 Oktober 1862
tillkännagifva sig icke kunna antaga. Men då Utskottet delar de af nästlidna riksdags
Lag-Utskott, på sätt nämndt är, uttalade åsigter, får Utskottet på enahanda
grunder, som de af bemälda Lag-Utskott anförda, och enär dessutom Herr Rydins
förslag i tillämpningen torde möta åtskilliga praktiska svårigheter, vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 25 September 1863.
Herr Friherre Armfelt och Herr Henschen hafva tillkännagifva, att de icke deltagit
i detta ärendes handläggning inom Utskottet.
Lag-Utskottet* Betänkande N:o 6‘S.
Wo
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af motion om närmare bestämmelse af sältet för
inteckning om nyttjanderätt till fast egendom.
1 § af Kongl. Förordningen den 9 November 1844 innehåller, att, på sätt
angående arrende-afbandlingar, ingångna för viss tid, föreskrifvet är, annan handling,
hvarigenom besittnings- eller nyttjande-rätt till hus eller jord å landet blifvit på viss
tid eller lifstid upplåten, ock skall hos Häradsrätten intecknas och inteckningen behörigen
förnyas, för att mot egande- eller inteckningsrält, hvilken tillkommer annan än den,
som upplåtit, eller lika med honom är förbunden, hafva bestånd; och 2 <§ i samma
förordning föreskrifver, att, om den, som å amian öfverlåtit eganderätt till fast egendom
å landet, dervid förbehållit sig nyttjanderätt till större eller mindre del af egendomen
eller afkomst deraf, han skall hafva säkerhet derför i den öfverlåtr.a egendomen
med den förmånsrätt, allmänna lagen i 11 Kap. 2 § Jorda-Balken tillägger,
men att, om han försummar att inom den i samma lagrum utsatta tid afhandlingen,
hvari förmånerna äro betingade, för Häradsrätten uppvisa och i inteckningsprotokollet
låta intaga eller att inteckningen derefter behörigen förnya, han sedan ej må njuta
bättre rätt än för annat fordringsanspråk.
Angående det åberopade sättet för inteckning af arrende-afhandlingar innehåller
Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, som handlar om huru med städsel och lego
af jord på landet förhållas bör, allenast den bestämmelse, att det emellan arrendator
ochj jordegare upprättade kontrakt skall för Häradsrätten uppvisas, der offentligen
uppläsas och uti inteckningsprotokollet till hela innehållet intagas.
Enligt hvad kändt är, har vid domstolarne olika förfarits i fråga om meddelande
af inteckning för nu omförmälda afhandiingar. Flera om ej de flesta Häradsrätter
hafva inskränkt sin åtgärd till att i ordagrann öfverensstämmelse med föreskriften i
1800j års förordning uppläsa och i inteckningsprotokollet intaga dylika afhandiingar,
utan att ingå i någon pröfning om upplåtelsens rigtighet eller upplåtarens eganderätt
till den fastighet, hvarifrån upplåtelsen skett. Andra Häradsrätter åter hafva ansett
jemväl på nämnda slag af inteckning de allmänna föreskrifter böra tillämpas, som
blifvit meddelade i Kongl. Förordningen angående inteckning i fast egendom den 13
4
Lag-Ulskottets Betänkande N:o 68.
Juli 1818, och följaktligen icke meddelat inteckning för någon upplåtelsehandling,
derest icke upplåtaren i afhandlingen medgifvit inteckningen och afhandlingen blifvit
af två vittnen bestyrkt eller ock upplåtaren fått tillfälle, på sätt i sistberörda författning
föreskrifves, att varda i saken hörd, samt upplåtarens eganderätt till fastigheten,
hvarifrån upplåtelsen skett, blifvit behörigen styrkt.
Hvilket af dessa olika förfaringssätt än må anses mera öfverensstämmande med
lag, synes det Utskottet icke kunna motsägas, att ju det sednare mera bidrager till
reda, ordning och säkerhet i förhållandet emellan jordegaren och upplåtelse-innehafvaren.
För jordegaren måste det i de flesta fall medföra flerfaldiga olägenheter, om
hans egendom belastas med inteckning för en upplåtelse, som blifvit gjord af obehörig
person, eller som, verkställd af en föregående egare till fastigheten, med hvilken
den nuvarande egaren icke är lika förbunden, emot denne förlorat all gällande kraft
genom underlåtenhet å upplåtelse-innehafvarens sida att i behörig tid derför söka inteckning
eller låta förnya redan vunnen inteckning. Väl skulle det kunna invändas,
att en sådan obehörig inteckning i sjelfva verket icke medför någon verkan emot egaren.
Härvid får dock erinras, att det i de flesta fall säkerligen blir förenadt med
mycket besvär, kostnad och tidsutdrägt, innan egendomen blir befriad från sådan gravation,
och att derförinnan möjligen kan hafva gått egaren ur händerna ett erbjudet
tillfälle att på fördelaktiga vilkor få egendomen försåld elier belånad. Men äfven för
den, som fått nyttjanderätt till jord å sig öfverlåten, kan det icke annat än medföra
en fördel att genast erhålla en pröfning af öfverlåtelsens giltighet. Göres nemligen
någon anmärkning mot den derför sökta inteckningen, måste det för honom vara
lättare att då styrka sin rätt än sedan måhända en lång följd af år gått förbi och
han icke mera har tillgång till den bevisning, han förut varit i tillfälle att förebringa;
och skulle det äfven befinnas, att upplåtaren varit till upplåtelsen obehörig, har den,
till hvilken upplåtelsen blifvit gjord, naturligtvis då också lättare att för den kostnad
och skada, som derigenom kan hafva blifvit honom tillskyndad, erhålla godtgörelse af upplåtaren,
äfvensom han undgår att å den upplåtna jorden förgäfves nedlägga kostnader
för odlingar och andra förbättringar.
Då emellertid det motsatta förfaringssättet, att utan någon pröfning i inteckningsprotokollet
intaga ifrågavarande slags upplåtelsehandlingar, icke kan anses stå i strid
emot ordalydelsen i gällande lag, torde, för vinnande af nödig enhet i lagskipningen och
erforderlig reda och säkerhet i förhållandet emellan jordegare och upplåtelseinnehafvare,
erfordras ett i lagstiftningsväg meddeladt förklarande, att då inteckning sökes för
dylika upplålelsehandlingar, samma grunder böra tillämpas, som äro föreskrifna angående
inteckning af skuldebref.
På grund häraf och i öfverensstämmelse med hvad uti en inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckt och tili Lag-Utskottets behandling öfverlemnad motion (N:o 328),
Riksdagsfullmägtigen Nils Peterson från Calmar län föreslagit, får Utskottet vördsamt
hemställa,
att
Lag-Utskottets Betänkande N:o 68.
5
att Rikets Ständer vilie, för sin del, besluta en författning af följande
lydelse:
»Då inteckning sökes till säkerhet för beståndet af afhandling om upplåtelse
af besittnings- eller nyttjanderätt till hus eller jord å landet på viss
tid eller på lifstid, eller af sådan handling, hvari den, som å annan öfverlålit
sin eganderätt tili fast egendom å landet, dervid blifvit förbehållen
nyttjanderätt till större eller mindre del af samma egendom eller afkomst
deraf, skola samma grunder tillämpas, som i Kongl. Förordningen ungående
inteckning i fast egendom den 45 Juli 1818 äro föreskrifna i afseende
å inteckning af skuldebref och andra fordringshandiingar, så att den sökta
inteckningen ej må beviljas, såvida ej dels upplåtaren i afhandlingen samtyckt,
att inteckning må ske, och afhandlingen är af vittnen bestyrkt eller, i
annat fall, upplåtaren blifvit öfver ansökningen hörd, dels ock upplåtarens
eganderätt till jorden, hvarifrån upplåtelsen skett, är styrkt.»
Stockholm deri 8 Oktober 1863.
Reservationer:
af Herr Friherre Wrede;
af Herr Grefve Hamilton;
af Herr Nordenfalk;
af Herr Lemchen, med hvilken Herr Staaff och Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg
från Christianstads län sig förenat: »Jag är i så måtto ense med pluraliteten
inom Utskottet, att jag anser mera fullständiga och tydliga föreskrifter, än Kongl.
Förordningen den 9 November 1844 innehåller, böra meddelas, angående inteckning
af handling, hvarigenom besittnings- eller nyttjanderätt till hus eller jord å landet
blifvit upplåten eller såsom undantag förbehållen; och jag förmenar äfven att, på sätt
i Utskottets Betänkande och Nils Petersons motion blifvit anfördt, den vid de flesta
domstolar antagna praxis, att endast i inteckningsprotokollet intaga sådan afhandling
utan någon undersökning eller pröfning om dess rigtighet eller vederbörandes eganderätt,
kan medföra stora olägenheter, utan någon motsvarande fördel för både fastig—
hetsegaren och innehafvaren af besittningsrätten. Men jag kan icke biträda motionärens
och Utskottets åsigt, att samma grunder skulle tillämpas i frågor om inteckning
af handlingar angående besittnings- och nyttjanderätt, som, enligt Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1818, skola gälla i afseende på inteckning af skuldebref eller andra
fordringsbevis, samt att således inteckning för nyttjanderätts-afhandling och så
kallade undantagskontrakter ej må beviljas utan upplåtarens eller fastighetsegarens höBih.
tili R. St. Prut. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 2
6
Lay-Uttkottcts Betänkande N:o 68.
rande, så framt lian ej i handlingen medgifvit inteckning. I 10 § af sistnämnda Kongl.
Förordning stadgas, att gäldenär eger betala sin skuld när han vill, ändå att förfallodagen
cj är inne, i fall borgenär söker inteckning, då sådan säkerhet ej utfäst varit. Af
detta stadgande, som är grundadt på rättvisa och billighet, följer ovilkorligt, att gäldenär
skall höras när inteckning sökes för fordran, utan att han dertill gifvit samtycke.
Inteckning för nyttjanderätts-afhandling och undantags-kontrakt deremot är
icke och bör icke vara beroende af upplåtarens medgifvande, ty han kan icke skäligen
berättigas att få afhandlingen upphäfven eller återvinna den upplåtna fastigheten
derför att innehafvaren söker inteckning till sin säkerhet för afhandlingens giltighet
mot blifvande egare eller inteckningshafvare. Upplåtarens eller egarens hörande öfver
sådan inteckningsansökning erfordras således icke och bör ej ifrågakomma, så vida det
icke föranledes af särskilda förhållanden, t. ex. om upplåtaren sålt egendomen till annan
person, och denne sökt lagfart, eller den föreskrifna tiden för sökande eller förnyelse
af inteckning blifvit försuten och fastigheten eges af annan än den, som upplåtit
eller lika med honom förbunden är; och synes det mig i öfrigt böra få bero
på domstolens pröfning i hvarje fall, huruvida någon person skall öfver ansökningen
höras eller icke, utan att föreskrift derom i lag meddelas.
Då jag alltså icke kan godkänna Utskottets förslag, men anser föreskrift böra
meddelas, att inteckning til! säkerhet för besittningsrätt till fast egendom eller för så
kalladt undantag icke må beviljas, så framt afhandlingen derom icke är af två personer
bevittnad, och innan upplåtarens eller fastighetsegarens lagliga åtkomst blifvit
styrkt, får jag vördsamt hemställa,
om icke Rikets Ständer ville, för sin del, besluta en författning af följande
innehåll:
Inteckning till säkerhet för beståndet af afhandling om besittnings- eller
nyttjanderätt tiil hus eller jord å landet eller för undantagsförmåner, som
vid försäljning af fast egendom å landet blifvit betingade, må ej beviljas,
derest icke afhandlingen är af två personer bevittnad och upplåtarens lagliga
åtkomst till egendomen blifvit styrkt.»
Herr Grefve Spaire, Herr Friherre Armfelt, Herr Henschen och Herr Carlén
hafva anmält, att de icke deltagit i detta ärendes afgörande.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1803.
Lag-Utskottets Betänkande M 69.
i
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk, den 6 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af motioner om arfsrätt för oäkta barn.
Berörda motioner äro framställda inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln af
Herr Dalman (Jfö 25) saint inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullinägtige
August Carlberg från Hallands län (JVS 193) och P. Östman från Wester-Norrlands
län (JV2 212). Af desse motionärer hafva Herr Dalman och Riksdagsfullmägtigen
August Carlberg yrkat, att, med ändring af 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken, oäkta barn
utom det, som vore afladt i hordom, måtte få taga arf efter sin moder, så ock efter
sin fader, derest barnet blifvit af honom inför Rälta eller i vittnens närvaro inför
vederbörande prest erkändi; dock endast såvida föräldrarne icke sjelfve egde äkta barn
och bröslarfvingar.
Riksdagsfullmägtigen Östman åter har föreslagit, att 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken måtte
erhålla följande lydelse:
»Aflar man barn i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i förbudna
leder, de barn må ock arf taga efter fader och moder, der de efter eget
medgifvande eller laga kraftvunnen dom kände äro, i hvad de i lösöre ega. Hafva
fader eller moder barn af äkta säng, tage dessa dubbelt mot oäkta barn; oäkta barn
njute ock af fader eller moder nödtorftig föda och uppfostran, till dess de sig sjelfva
nära kunna. Dör endera af föräldrarne och lemnar ej gods efter sig, föde då den
barnet, som efter lefver.»
För den händelse likväl att delta förslag skulle anses oantagligt, har sistbemälde
motionär framställt alternativt förslag till berörda § af detta innehåll: »Aflar man
barn i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i förbudna leder, de
barn må ock taga arf efter sin moder, der hon efter eget medgifvande eller laga
kraftvunnen dom känd är, i hvad hon i lösöre eger. Har moder barn af äkta
Bih. lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 28 Raft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande JW 60.
säng, tage dessa dubbelt mot oäkta barn; oäkta barn njute ock af fader och moder
nödtorftig föda och uppfostran till dess de sig sjelfva nära kunna; dör endera af föräldrarne
och lemnar ej gods efter sig, föde då den barnet, som efterlefver.»
Den fråga, hvaröfver genom de å omförmälda motioner meddelade remisser LagUtskottets
utlåtande blifvit in fordrad t, är icke väckt för första gången. Under en
längre tidsföljd bar icke någon riksdag förflutit, utan att derunder densamma i större
eller mindre utsträckning blifvit underställd Rikets Ständers pröfning. Sjelfva mängden
af de förslag, som för frågans lösning blifvit, till större delen af representanter
af Bonde-Ståndet, framställda, och det varma deltagande, hvarmed frågan, hvarje gång
den framkommit, blifvit af detta Stånd omfattad, synes i och för sig utmärka, att
det stadgande, hvarigenom oäkta barn beröfvas all arfsrätt och således i visst afseende
blifvit ställda utom lagen, åtminstone icke numera uppbäres af folkets allmänna mening,
utan att tvärtom dess rättsmedvetande finner sig såradt af samma stadgandes
fortvarande bestånd; och nekas kan väl icke, att ett sådant stadgande befinner sig
i uppenbar strid med de enklaste begrepp om rättvisa och mensklighet, då barn
straffas för de felsteg, som ligga föräldrarne till last.
Det hufvudsakligaste skäl, som blifvit åberopadt emot medgifvande af arfsrätt
åt oäkta barn är den fruktan, man förmält sig hysa, att derigenom en betänklig rubbning
skulle ske icke allenast af den sedliga grunden för äktenskapet, utan äfven af
den princip, man antagit förefinnas för den nu bestående lagstiftningen, att nemligen
endast genom lagligt äktenskap lagliga rättigheter kunna förvärfvas. Utskottet hyser
dock för sin del icke denna fruktan. Utskottet tror icke, att äktenskapet är,så uteslutande
eller i så hufvudsaklig mån bygdt på förutsättningen af egendomsgemensamhet,
att dess anseende eller familjebandets sammanhållning skulle äfventyras genom
uppfyllande i ifrågavarande hänseende af rättvisans bud emot de oäkta barnen. Dessutom
torde böra erinras, att redan 1734 års lagstiftare visat sig icke kunna i allo
vidhålla nämnde princip. I 8 Kap 'I § Ärfda-Balken stadgas nemligen, att, om man
aflar barn i lönskaläge och sedan tillsäger qvinnan äktenskap, men endera dör förr
än vigsel Skommer, barnet får taga arf såsom barn af laggift säng, och 6 § af samma
Kap. innehåller, alt, om qvinna våldtages och blir deraf hafvande och föder barn.
det barn skall njuta samma rätt som annat äkta barn, hvilka båda stadganden, ehuru
de medgifva arfsrätt utan äktenskap, icke befunnits vådliga för den högre betydelse,
äktenskapet såsom sedlig inrättning innebär. Man har vidare emot arfsrättighet för
oäkta barn åberopat den skandal inom familjen, denna rättighet skulle kunna medföra.
Men för en sådan möjlighet torde icke rättvisan böra uppoffras. Skandalen
ligger väl också i sjelfva det begångna felet och icke i de anspråk, deraf kunna uppstå.
Dessutom finnes redan nu enligt lagen samma tillfälle lill skandal, då oäkta barn
har rättighet alt af föräldrarne njuta bidrag till föda och uppfostran. Slutligen har
det blifvit invändt, att med den utsträckning, testamentsrätten numera erhållit, arfsrätt
för oäkta barn vore öfverflödig. Men med samma skäl skulle kunna påstås, att
Lag-Utskottets Betänkande JVJ 69.
3
all arfsrätt vore öfverflödig; och för öfrigt torde ofta hinder uppstå emot teslamentsrättens
utöfning, såsom genom hastiga dödsfall, bristande kännedom om sättet för-testamentes
upprättande m. m.
Utskottet anser således för sin del, att nu gällande lagstiftning, hvarigenom oäkta
barn blifvit uteslutna från all arfsrätt, bör undergå förändring.
Beträffande åter den utsträckning, denna förändring bör erhålla, kan Utskottet
icke dela den af Herr Dalman och Riksdagsfullmägtigen August Carlberg uttryckta
åsigt, att barn, födda i hordom, icke böra uteslutas från arfsrätt Samma skäl, som
tj ’ '
talar för arfsrälts medgifvande åt andra oäkta barn, gäller äfven här; och drager
Utskottet i tvifvelsmål, att, såsom Herr Dalman förmält, genom ett sådant uteslutande
lagförändringen skulle hafva mera utsigt till framgång. Åtminstone har, när vid nå
got
föregående riksmöte dåvarande Lag-Utskott framställt förslag om arfsrätt åt oäkta
barn, men dervid undantag gjorts för barn, födda i hordom och förbudna leder,
detta blifvit af förslagets motståndare framhållet såsom en inkonseqvens i förslaget.
Utskottet omfattar derföre i denna del Riksdagsfullmägtigen Östmans förslag, hvilket
förslag Utskottet dock icke kan godkänna, för så vidt derigenom åsyftas inskränkning
i oäkta barns arfsrätt dels till endast half arfslott efter föräldrarne, för den händelse
dessa tillika efterlemna äkta barn, dels ock till blott lösören, för hvilken inskränkning
giltig grund icke synes Utskottet förefinnas.
Häremot och med hänsigt till det närmare förhållande, som i allmänhet eger
rum emellan modren och det oäkta barnet, än mellan detta och fadren, samt den svårighet,
som i de flesta fall eger rum i afseende å bevisningen om faderskap, finner
Utskottet det vara nödigt att inskränka oäkta barns arfsrätt efter fadren till det fall,
att han erkänner barnet samt icke efterlemnar äkta barn eller bröstarfvinge.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta en författning, angående
oäkta barns arfsrätt, af följande innehåll:
»Med ändring af hvad i 8 Kap 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt
derom, att barn, som äro aflade i lönskaläge utan äkten
skapslofven,
eller i hordom, eller i förbudna leder, ej må taga
annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas, att
oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder lika med äkta
barn; så ock efter sin fader, derest barnet blifvit af honom in
för
Rätta eller i vittnens närvaro inför vederbörande prest erkändt
samt fadren ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar »
Stockholm den 5 Oktober 1863.
4
Lag-Utskottets Betänkande JVf 69.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre;
af Herr Friherre Armfelt;
af Herr Doktor Forssell;
af Herr Domprosten Björling: »Emot ofvannämnda Betänkande får jag reservera
mig af följande skäl.
'1. Arlsrätt är till sin natur en familjerätt. Nu måste hvarje stat, som vill vara
kristlig, fasthålla den grundsatsen att familj och familjerättigheter grundläggas endast
genom äktenskapet, ty i annat fall beröfvas den institution, ur hvilken staten uppkommit
och städse ånyo uppvexer, sin kristligt sedliga karakter. Det blodsband,
som ej är genom äktenskapet helgadt, bör derföre ej anses såsom ett familjeband,
som medför familjerättigheter. Från den kristliga statens synpunkt har således oäkta
barn icke någon på familjen grundadt rätt till arf; och allt hvad Utskottet i sitt betänkande
talar derom är derföre ogrundadt.
2. Den utvidgning, som Utskottet gifvit åt oäkta barns arfsrätt, så att den
skulle sträcka sig äfven till barn, som i hordom och förbudna leder födda äro, är
visserligen konseqvent; men den strider till den grad emot den allmänna sedlighetskänslan,
att, mig veterligen, ingen Europeisk stat ännu infört den; och jag tror att
en sådan lagstiftning skulle djupt såra äfven vårt folks känsla för sedlighet,
3. Utskottet har varit inkonseqvent, i det att Utskottet stadgat att oäkta barn
skulle taga arf efter fader endast i det fall att denne ej har äkta bröstarfvingar, men
elter moder i alla händelser lika med äkta barn, hvartill väl ingen giltig orsak kan
uppvisas.
4. Många skandaler och familjelifvet djupt sårande uppträden skulle genom en
sådan lagstiftning uppkomma.»
Af Herr Lemchen, med hvilken Herr Staaff och Herr Bovin instämt: »Stadgandet
i 8 Kap. 7 § Årfda-Balken, hvarigenom oäkta barn uteslutas från den, andra barn
i lag tillerkända rättighet att taga arf efter sina föräldrar, är, efter mitt omdöme,
stridande mot rättvisan och menniskans naturliga rättskänsla, hvilken kräfver lika
ömhet af föräldrar för sina barn, de må vara frukten af en tillåten eller otillåten förbindelse.
Det kan icke vara rättvist eller förenligt med den i menniskonaturen nedlagda
känsla för det rätta och sanna, alt samhället sålunda pålägger barnen ett slags
bestraffning för föräldrarnes förseelser.
Såsom skäl för bibehållande af nu gällande lag om oäkta barns arfsrätt har
blifvit anlördt: att då familjen utgör grunden för samhället, men sjelf grundlägges af
äktenskapet, måste ett fullständigt åtnjutande af familjerättigheter, hvaribland arfsrätten
är kanske den vigtigaste, tillkomma endast dem, sorn genom en af lagen erkänd
Lag-Utskottets Betänkande J\s 69.
5
äktenskaplig förbindelse blifvit medlemmar af familjen: att en kristlig stat måste anse
äktenskapet för familjens sedliga grundval och derför ej kan, med bibehållande af sin
kristligt sedliga natur, tillåta att lagen förklarar oäkta barn lika berättigade till arf som
de äkta: att stora skandaler skulle föranledas af en lag, som tillerkände oäkta barn
större arfsrätt än som i förutnämnda lagrum blifvit bestämd: samt att den utvidgade
testamentsrätt, som nu är i vår lag medgifven, skulle göra den ifrågakomna lagförändringen
öfverflödig
Dessa skäl anser jag icke vara öfvertygande eller gällande mot dem, som här
ofvan blifvit antydda samt ytterligare från rättvisans och mensklighetens synpunkt
kunna anföras till försvar för oäkta barns rätt till arf efter sina föräldrar.
Det må icke bestridas, att familjen är en grundval för samhället och att äktenskapet
utgör ett vigtigt moment såsom grund för familjen; men deraf följer icke
ovilkorligt alt äktenskapet ensamt grundlägger arfsrätten -och att denna icke må kunna
grundas på blodsförvandtskap, äfven då de föreskrifna äktenskapliga formerna icke blifvit
iakttagna Detta vore icke allenast hårdt och stridande mot menniskokärlekens fordringar,
utan äfven orättvist; — och rättvisan är en af samhällets vigtigaste grundvalar,
ja kanske den vigtigaste, hvars rubbande eller undanrödjande ofelbart skall
föranleda hela byggnadens fall. Det samhälle, der rättvisan och menuiskans ädlare
känslor icke i lagen och samhällsordningen hafva sitt uttryck, utan äro i väsendtliga
delar förbisedda, saknar ett af de hufvudsakligaste vilkoret) för sitt framlida bestånd.
Jag kan icke inse att sedeslöshet eller osedlighet skulle uppmuntras och tilltaga
om oäkta barn tillerkändes arfsrätt efter sina föräldrar; jag skulle snarare vilja
antaga motsatsen — ty brott och förseelser kunna väl icke uppmuntras och tilltaga
derför att lagen stadgar försoning och godtgörelse; —• och jag bestrider på det högsta,
att staten derigenom skulle förlora sin »kristligt sedliga natur». Något försvar för en
orättvis lag kan icke grundas på kristendomens bud. Den kristna läran fordrar visserligen
sträng sedlighet af sina bekännare. Denna dygd måste äfven skyddas och
upprätthållas af den kristliga staten; men det sker icke genom stränga, orättvisa lagar,
utan genom förnuftiga, med den kristna sedlighets- och försoningsläran öfverensstämmande
institutioner.
Att stora skandaler skulle föranledas af en sådan la»förändrine, som nu är i
O O’
fråga, kan jag ej heller medgifva Skandalen uppkommer af sjelfva förseelsen eller
brottet, men ej af en rättvis och förnuftsenlig lag, som föreskrifver godtgörelse och
försoning; och skandal kan lika lätt föranledas af nu gällande lagstadgande, som tillerkänner
oäkta barn rättighet att af föräldrar eller ur deras bo erhålla föda och uppfostran.
Dessutom får val icke någonsin rättvisan uppoffras för att undvika en genom
dess tillämpning möjlig skandal.
Den utvidgade testamentsratten innefattar visserligen ett medel för föräldrar att
göra rättvisa åt sitt oäkta barn och sålunda i någon mån försona sin förseelse. Men
förhållandena kunna mången gång vara så beskaffade att de hindra föräldrar att till
6
Lag-Utskottets Betänkande JV$ 69.
sitt barns förmån begagna lestamentsrätten, t. ex hastigt, oförmodadt dödsfall. Dessutom
skulle barnets rätt, om den endast genom testamente kunde vinnas, vara allt
för
mycket beroende af formers iakttagande samt af tvister med andra arfvingar,
hvilka sällan skulle finna sig af den derigenom uppkommande så kallade skandal förhindrade
att anställa rättegång, för att tillfredsställa sin egennytta. Barnets rätt bör
bero ej blott af föräldrarne, utan äfven af lagen. Om föräldrarne ej vilja tillintetgöra
samma rätt, bör den skyddas af lagen, hvars erkännande deraf innefattar
en gärd åt mensklighet och rättvisa. Med samma skäl, som man påstår att testamentslrihelen
gör lagen om arfsrätt för oäkta barn öfverflödig, kan man äfven förklara
all arfslag onödig.
Då jag således anser rättvisan, menniskokärleken och kristendomen kräfva att
oäkta barn tillerkännas lika rätt till arf efter sina föräldrar som äkta barn;
då en sådan lag, efter mitt förmenande, ingalunda kan i någon mån vara skadlig
för samhället eller komma att uppmuntra och befordra lättsinne och sedeslöshet,
och den nu mera icke är stridande mot allmänna tänkesättet i landet;
då testamentsfrihelen icke utesluter behofvet af en lag om oäkta barns arfsrätt,
lika litet som den gör hvarje annan arfslag öfverflödig;
då det synes mig innefatta en uppenbar orättvisa och inkonseqvens att i fråga
om arf göra skilnad emellan barn, aflade i hordom eller förbudna leder, och andra
oäkta barn, helst den större brottsligheten hos föräldrarne väl ej rättvisligen bör inverka
på barnens rätt;
då arfsrätten är lika berättigad efter fader som efter moder, samt skälig anledning
till tvist undanrödjes, om såsom vilkor för arfsrätt efter fader stadgas att bar
net
skall vara af fadren offentligen erkändt; —
och då jag finner det vara orätt och principvidrigt att, på sätt Utskottet föreslagit,
utesluta oäkta barn från arf efter fader, i fall han efterlemnar äkta barn eller
bröstar! vingar;
får jag vördsamligen tillstyrka, det måtte Rikets Ständer besluta
en författning, hvarigenom, med ändring af hvad i 8 Kap. 7 §
Ärfda-Balken finnes stadgadt derom, att barn, sorn äro aflade i
lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i förbudna
leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröst arf
vingar,
— förordnas, att oäkta barn jemväl må, lika med äkta
barn, taga arf efter sin moder, så ock efter sin fader, derest
barnet blifvit af honom inför Rätta eller i vittnens närvaro inför
prest erkändt.»
af Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg från Christianstads län: »Eganderätt till
något förutsätter alltid förvärfvande, hvarigenom den enes rättighet öfverflyttas på en
annan, och arfs- eller arfverättighet torde således vara ett begrepp, som icke håller
Lag-Utskottets Betänkande J\s 69.
7
stånd, emedan det icke grundas på en annans öfverlåtande af sin rätt. Detta är väl
ytterst orsaken, att lagstiftaren icke kunnat tillförsäkra arftagaren någon absolut rättighet,
utan gjort denna beroende af testaments-, gåfvo- och annan dispositionsrätt,
hvarigenom det blifvit egaren i de aldraflesta fall öppet lemnadt, att före sin död om
sm qvarlåtenskap förordna efter eget godtfinnande. Vöre arfsrätten fullt lagstadgad,
och en nödvändig följd af slägtförhållandet, så kunde, för exempel, en fader icke tillerkänna
det ena barnet mer än det andra af sina efterlemnade tillgångar; ty detta
vore då ett ingrepp i den enskildes arfsrätt.
Enda rigtiga grunden för delning af afliden persons qvarlåtenskap vore således
att hvar och en i lifstiden genom testamente sjelf bestämde i hvars ego qvarlåtenskapen
efter testator bör öfvergå, eller med andra ord: på hvem egande-eller dispo
sitionsrätten skall öfverflyttas. Men då i de flesta fall så icke sker, synes lagstiftaren
hafva antagit en viss princip för att komma ur förlägenheten, nemligen den att
tillerkänna arfvet åt den eller dem, åt hvilka man förutsätter att den aflidne helst skulle
vilja öfverlemna detsamma, således i första rummet barn och afkomlingar, dernäst
föräldrar o. s. v. Denna princip har, med mer och mindre utsträckning, sedan lång
tid tillbaka varit erkänd och tillämpad i vårt fädernesland.
Frågan är nu, i förevarande fall, om det kan antagas, att föräldrar likaväl unna
sina oäkta barn arfsrätt, som de inom äktenskap födda. Hvad modren angår så
tviflar jag icke derpå, att äfven det oäkta barnet, ehuru en daglig och lefvande på
minnelse
om hennes begångna felsteg, måhända brott, ligger henne lika ömt om hjertat,
som det äkta, och på denna grund har jag icke tvekat att med min röst bidraga
till det beslut, hvartill Utskottet i detta afseende kommit. Hvad deremot fadren
angår, så vågar jag icke hysa samma förhoppningar på honom och kan dessutom
icke förneka den fruktan, att om oäkta barn tillerkännas arfsrätt äfven efter
fader, det i ganska många, om icke de flesta fall skall blifva svårt att förmå honom
till erkännande af faderskapet, och modren således beröfvas äfven den uppfostrings
hjelp
till barnet, som lagen tillerkänner henne.
Under det jag således i allo instämmer i Utskottets åsigt om oäkta barns arfsrätt
efter moder, hyser jag dock vissa betänkligheter mot den utsträckning, sora gifvits
åt arfsrätten äfven efter fader, ehuru jag icke satt mig deremot. Men jag har
i förra fallet velat gå något längre än Utskottets majoritet och utsträcka oäkta barns
arfsrätt äfven till afliden moders slägtingar.
Denna utsträckning har fullkomligt lika god grund för sig, som det steg Utskottet
nu tillstyrkt. Lefver moder, när arf faller efter slägtinge, vare sig i upp-eller nedstigande
led, eller å sidone, så är hon ju lagberättigad arftagerska? Hvarföre icke
då öfverflytta på hennes barn samma rättigheter för den händelse att hon död är?
Efter den förut uppställda regeln för rättighet till arf måste det antagas, att den
aflidna modrens önskan varit att hela hennes arfsrätt skulle öfverflyttas på hennes
barn, ehuru hon icke ens genom testamente kunnat göra sin vilja i detta afseende
8
Lag-Utskottets Memorial J\fs 70.
gällande. Sådant Utskottets förslag nu är, skall oäkta barn icke ens få arfsrätt
efter egna syskon, än mindre efter fjermare slägtingar. Af denna anledning är
det, som jag yrkat och fortfarande yrkar,
alt i Utskottets förslag må näst efter ordet moder införas: och
slägtingar på mödernet.»
Herr Carlén har tillkännagifvit, att han ej deltagit i denna frågas afgörande.
N:o 70.
Ank. till Exp.-TJtsk. deu 6 Okt. 1863. kl. 12 midd.
Memorial, med förslag till voteringsproposition‘nr i anledning af de inom
Iliks Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets
Utlåtande 35, öfver gjorda anmärkningar och BiksStåndens
skiljaktiga beslut, i anledning af Utskottets Betänkande
JLI 33, öfver dels Kongl Maj is Nådiga Proposition med förslag
till ny Strafflag, dels ock enskilda motioner rörande brollmåls
lagsliftningen.
Sedan Utskottet genom sitt Betänkande JV2 35 förelagt Rikets Ständer ett
förslag lil! ny Strafflag, i viss mån afvikande från det af Kongl. Maj:t afgifna förslaget,
samt Riks-Stånden, vid förehafvande af nämnda betänkande, i några delar
fattat sins emellan stridiga beslut och till Utskottets vidare behandling återförvisat
andra delar deraf; så hade Utskottet, genom sitt Utlåtande JVs 55, med besvarande
af de gjorda anmärkningarne, sökt sammanjemka de stridiga meningarne. Af Utskottets
framställningar i detta afseende hafva till dem, som röra 1 Kap. 1 och 2 §§,
2 Kap. 2 och 9 §§, 5 Kap. 3 och 18 §§. 7 Kap. 3 §, 8 Kap. 1. 4, 5, 6, 11
och 21 §§, 9 Kap. 1, 4, 7 och 8 §§, 10 Kap. 1 § 1 morn., 3 och 10 §§, 12
Kap.
Lag-Utskottets Memorial J\t 70.
9
Kap. 3, 5 och 21 §§, 13 Kap. 6 §, 14 Kap. 1, 6, 28 och 46 §§, 15 Kap. 12
och 25 §§, 16 Kap. 3, 8, 10, 11 och 16 §§, 18 Kap. 11 §, 19 Kap. 11 och
22 §§, 21 Kap. 8 §. 23 Kap. 1 och 5 §§, 24 Kap. 3 och 4 §§ samt 25 Kap.
12 §, .äfvensom den i Kongl. Maj:ts nådiga förslag förekommande, af Utskottet uteslutna
17 § i 24 Kap., blifvit inom de särskilda Riks-Stånden lemnadt det bifall,
att Utskottets förslag i dessa delar, genom tre eller fyra Stånds röst, numera grundlagsenligen
utgör Rikets Ständers beslut. I afseende åter å 5 Kap. 14 §, 14 Kap.
3 § 2 morn., 4, 5, 10, 11, 38 och 45 §§. 16 Kap. 13 §, 18 Kap. 14 §, 20
Kap. 10 § och 21 Kap. 10 § har sådan röstöfvervigt ej blifvit vunnen; hvarföre
jemlikt 73 § Riksdagsordningen omröstning emellan de i dessa delar af Riks-Stånden
uttryckta skiljaktiga meningar måste ega rum i förstärkt Lag-Utskott; och varda
för detta ändamål förslag till voteringspropositioner nu afgifna; varande i dessa med
kursiv stil utmärkt, i hvad mån de olika meningar, som sålunda böra komma under
omröstning, äro från hvarandra skiljaktiga.
5 Kap.
U §.
Den för denna § af Utskottet föreslagna lydelse har blifvit godkänd af Borgareoch
Bonde-Stånden; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagit
Kongl. Maj ts Proposition i denna del. För den händelse de två sistnämnda Stånden
fortfarande vidhålla sina härutinnan fattade beslut, framställer Utskottet vördsamt
följande
Voteringsproposition JVs 7.
Den som vill att 5 Kap. 14 § i Strafflagen skall, på sätt
Utskottet föreslagit samt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat,
lyda sålunda:
»Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt
1. inom två år, om det ej i lagen med svårare straff än
fängelse belagdt är, eller
2. inom fem år, om det ej i lagen med svårare straff än straffarbete
i två år belagdt är.»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Memorial JVs 70.
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att ifrågavarande
§ skall erhålla följande, af Kongl. Majit föreslagna samt
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagna lydelse:
»Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt
1, inom två år, om det ej i lagen med svårare straff än
fängelse belagdt är, eller
2. inom ho år, om det ej i lagen med svårare straff än straffarbete
i två år belagdt är.»
14 Kap.
3 § 2 morn. samt 4, 5, 40, 41 och 38 §§.
Utskottets förslag i dessa delar är af Borgare- och Bonde-Stånden godkändt.
Preste-Ståndet har för detsamma antagit den lydelse, Kongl. Maj:ts Proposition innehåller.
Enahanda beslut är, hvad 5, 10 och 11 §§ angår, fattadt af Ridderskapet
och Adeln, hvilket Stånd deremot i fråga om 3 § 2 morn., 4 och 38 §§ skiljt
sig från så väl Utskottets som Kongl. Maj:ts förslag; och ehuru således tre olika
meningar härutinnan förefinnas, torde dock en kort redogörelse för skiljaktigheten
emellan dessa meningar ådagalägga, att någon särskild votering för bestämmande af
kontraproposition icke erfordras.
Enligt Kongl. Maj:ts Proposition skulle, i den i 3 § 2 mom. förutsatta händelse,
det i samma §:s förra mom. bestämda straffarbete på lifstid kunna inskränkas till viss
tid, från och med sex till och med tio år. Utskottet, som i förra mom. ändrat
den af Kongl. Majit föreslagna straffpåföljden till straffarbete på lifstid eller i tio år,
hvilken ändring genom tre Stånds röst blifvit Rikets Ständers beslut, hade äfven
föreslagit den ändring i 2 morn., att för den deri omförmälda händelse, det i förra
mom. utsatta straffarbete må till fyra år nedsättas. 4 § i Utskottets förslag skiljer
sig från motsvarande § i Kongl. Majis Proposition, dels i redaktionen i fråga om
karakteriseringen af det i §:n upptagna brott, dels ock deri, att för samma brott
straffet, som enligt den Kongl. Propositionen var bestämdt till straffarbete på lifstid
eller från och med åtta till och med tio år samt, då omständigheterna voro synnerligen
mildrande, kunde nedsättas till straffarbete i fyra år, blifvit af Utskottet på
det sätt nedsatt, att på förra stället ordet åtta blifvit utbytt emot sex och på det
sednare ordet fyra emot två; och består afvikelsen i 38 § af Utskottets förslag från
den Kongl. Propositionen deri, att Utskottet i §:ns 1 punkt föreslagit nedsättning i straffet
från straffarbete från och med sex till och med tio år till sådant arbete från och med fyra till
och med tio år, samt i 2 punkten förändrat det deri utsatta straffarbete på lifstid till alternativt
sådant på lifstid eller i tio år. Hvad Utskottet sålunda föreslagit är gilladt af Ridderskapet
och Adeln, utom hvad rörer straffbestämmelserna i 3§ 2 mom, 4 § och 1 punkten af
38 §, hvilka detta Stånd antagit i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Proposition.
Lag-Utskottets Memorial M 70.
11
Följaktligen äro tre Stånd ense derom, att under det i 3 § 2 mom. antydda
förhållande det i förra mom. bestämda straff må nedsättas under tio år; att det i 4
§ upptagna brott skall karakteriseras på sätt Utskottet föreslagit;' samt att 2 punkten
i 38 § skall erhålla den af Utskottet föreslagna lydelse. I öfrigt sammanfaller
Preste-Ståndets beslut helt och hållet med Ridderskapet och Adelns beslut, så att,
genom antagande af delta sednare till kontraproposition, Preste-Ståndets åsigler icke
kunna anses blifva i något afseende undertryckta.
Härförutan får Utskottet erinra, att 10 §.ns sednare del, som innefattar bestämmelse
om hvad i Strafflagen skall med svår kroppsskada förstås, är lika lydande i
så väl Utskottets som Kongl. Majlis förslag, samt att af 38 § 2 och 3 punkterna
äro, den förra, enligt hvad nämndt blifvit, genom tre Stånds och den sednare genom
fyra Stånds beslut afgjorda; hvadan votering beträffande dessa §§ torde erfordras
endast vid 10 §:ns förra del och 1 punkten i 38 §.
Vidare och då den skiljaktighet, som uppstått rörande samtliga i frågavarande §§
och är af beskaffenhet att skola genom votering i förstärkt Lag-Utskott afgöras, afser
en och samma grundsats eller den af Utskottet i dessa §§ föreslagna straflmildring,
samt, vid sådant förhållande, olika beslut derutinnan icke lära kunna fattas, utan att
Lagens konseqvens rubbas, har Utskottet ansett dessa delar af Lagen lämpligen böra
blifva föremål för en gemensam votering; och får alltså Utskottet, för den händelse att
hvarken Ridderskapet och Adeln eller Preste-Ståndet vill biträda Utskottets förslag,
kunna vördsamt föreslå en så lydande
Voteringsproposition JV2 2.
Den som vill att 3 § 2 morn., 4 och 5 §§, förra delen
af 10 §, 11 §, och 38 § 1 punkten i 14 Kap. af Strafflagen
skola erhålla följande af Utskottet föreslagna samt af Borgareoch
Bonde-Stånden godkända lydelse:
3 § 2 mom.
»Var gerningsmannen, ulan egen skuld, genom svår förolämpning
eller synnerlig misshandel, af den drapne till vrede
retad, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande;
då må tiden för straffarbetet till fyra år nedsättas.»
4 §
»Har någon genom uppsåtlig misshandel dödat annan, och
skedde den misshandel med berådt mod, men utan afsigt att
dräpa; dömes gerningsmannen till straffarbete på lifstid eller
Lag-Utskottets Memorial J\s 70.
från och med sex till och med tio år. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande; då må straffet nedsättas till straffarbete
i två år.»
5 §.
»Varder någon dräpen, som i 4 § sägs, men skedde misshandeln
af hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från
och med två till och med sex år.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, lill vrede af den
dräpne retad, såsom i 3 § sägs, eller förekomma eljest synner
ligen
mildrande omständigheter; då må straffet nedsättas till
straffarbete i ett år.»
Förra delen af 40 §.
»Har någon misshandlat annan så, att han deraf fått svår
kroppsskada, och var sådan skada åsyftad; dömes, om
skadan skedde med berådt mod, till straffarbete från och med
fyra till och med tio år, och, om den skedde af hastigt mod,
till straffarbete från och med ett till och med frjra år.
Var i sednare fallet gerningsmannen, utan egen skuld, af
den misshandlade lill vrede retad, såsom i 5 § sägs, eller äro
omständigheterna eljest synnerligen mildrande; då ma tiden för
straffarbetet nedsättas till sex månader.))
44 §.
»Har någon misshandlat annan, såsom i 10 § sägs, utan
uppsåt att åstadkomma sådan skada, som i samma § nämnd är;
då skall gerningsmannen dömas, om misshandeln skedde med
berådt mod, till straffarbete från och med eli till och med fyra
år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete i högst
två år.»
38 § 4 punkten.
»Hafva tvänne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra,
och varder någon deri dödad; dömes dråparen till straffarbete
från och med fyra till och med tio år;»
Lag-Utskottets Memorial M 70.
13
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att ifrågavarande
lagrum skola erhålla följande af Ridderskapet och Adeln
beslutade lydelse:
3 § 2 mom.
»Var gerningsmannen, ulan egen skuld, genom svår förolämpning
eller synnerlig misshandel, af den drapne till vrede
retad, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande;
då må tiden för straffarbetet till sex år nedsättas.»
»Har någon genom uppsåtlig misshandel dödat annan, och
skedde den missfiandel med berådt mod, men utan afsigt att
dräpa; dömes gerningsmannen till straffarbete på lifstid eller
från och med åtta till och med tio år. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande; då må straffet nedsättas till straffarbete
i fyra år.»
»Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs, men skedde
misshandeln af hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete
från och med fyra till och med åtta år.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, till vrede af den drapne
retad, såsom i 3 § sägs, eller förekomma eljest synnerligen mildrande
omständigheter; då må straffet nedsättas till straffarbete i
två år.»
förra delen af '10 §.
»Har någon misshandlat annan så, att han deraf fått svår
kroppsskada, och var sådan skada åsyftad; dömes, om skadan
skedde med berådt mod, till straffarbete från och med sex till
och med tio år, och om den skedde af hastigt mod, till straffarbete
från och roed två lill och med sex år.»
14
Lag-Ulskottets Memorial M 70.
11 §.
»Har någon misshandlat annan såsom i 10 § sägs, utan
uppsåt att åstadkomma sådan skada, som i samma § nämnd
är, då skall gernmgsrnannen dömas, om misshandeln skedde med
berådt mod, till straffarbete från och med två till och med sex
år, och om den skedde af hastigt mod, till straffarbete i högst
två år.»
38 § / punkten.
»Hafva tvänne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra,
och varder någon deri dödad; dömes dråparen till straffarbete
från och med sex till och med tio år.»
45 §.
Utskottets förslag härutinnan är godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden; hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagit denna §, sådan den är uppställd
i Kongl. Maj:ts Proposition. För den händelse icke något af sistnämnda två Stånd
jemväl vill biträda Utskottets förslag i denna del, får Utskottet således vördsamt
framställa denna
Voteringsproposition JV? 3.
Den som vill att 14 Kap. 45 § i Strafflagen skall, i enlighet
med Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden godkända
förslag, lyda sålunda: t
»Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå a t den skett
mot skyldeman i rätt uppstigande led, maka, stjuf- eller svär
föräldrar,
fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman,
så ock brott efter 15 eller 37 §, må ej åtalas af allmän
åklagare, der ej målsegande brottet till sådant åtal angifver, eller
det blifvit föröfvadt vid sådant tillfälle eller å sådan ort, som i
11 Kap. 9 eller 15 § omförmäles.
Vållande, hvarom i 17 § sägs, må ej åtalas af annan än
tnålsegande.»
röstar
Ja;
Den det ej vill röstar
AV;
Lag-Utskottets Memorial M 70.
15
Vinner Nej, kominer ifrågavarande § alt erhålla följande
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet i enlighet med
Kongl. Majits Proposition anlagna lydelse:
»Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett
mot maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare,
husbonde eller annan förman, så ock brott efter 15 eller 37 §,
må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsegande brottet till
sådant åtal angifver, eller det blifvit föröfvadt under sabbat eller
vid sådant tillfälle eller å sådan ort, som i 11 Kap. 9 eller 15 §
omförmäles.
Vållande, hvarom i 17 § sägs, må ej åtalas af annan än
målsegande.»
16 Kap.
13. §
Denna §, deri bestämmes, när och på hvad sätt för ärekränkning tilltalad eger
att styrka gjordt tillmäle har med den lydelse, §:n eger i så väl Kongl Maj:ts Proposition som
Utskottets förslag, blifvit godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet.
Borgare-Ståndet åter har för §:n antagit denna lydelse:
»Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning om sanningen af
gjordt tillmäle sig från ansvar fria, utom i de fall då han tillvitat annan bestämdt
brott eller visst slag af brott, eller ock viss gerning, som i 8 § sägs Har den, mot
hvilken tillmälet gjordes, varit för brottet tilltalad, men blifvit genom laga kraftegande
dom från åtalet frikänd, eller är den, som tillmälet gjorde, ej målsegande och hörer
brottet ej under allmänt åtal, eller är tid till åtal försuten efter ty i 5 Kap. 14
skils, då vare ej heller, till befrielse från ansvar för tillmälet, bevisning tillåten.»
Bonde-Ståndet har väl äfven fattat ett särskildt beslut i så måtto, sorn detta
Stånd afslagit hela förevarande § och följaktligen för sin del beslutat, att någon föreskrift
icke bör i lagen meddelas angående rättighet för den, som blifvit för ärekränkning
tilltalad, att med bevisning freda sig från ansvar för gjordt tillmäle; men då
genom de tre öfriga Ståndens beslut är afgjordt, att bestämmelse i sådant afseende skall i
lagen utsättas, torde omröstning nu kunna ega rum endast emellan de olika meningar,
som uppstått angående det sätt, hvarpå en dylik bestämmelse bör afFattas. Utskottet
får alltså, för den händelse, att Borgare-och Bonde-Stånden skulle fortfarande vidhålla
sina redan uttalade meningar, vördsamt föreslå följande
Lag-Utskotlets Memorial M 70,
Voteringsproposition JVJ. 4.
Den sorn vill alt 16 Kap. '13 § i Strafflagen skall erhålla
följande af Utskottet föreslagna samt af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet antagna lydelse:
»Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej lill sill fredande
framställa bevisning om sanningen af sådant tillmäle, som i 8 §
sägs. Ar tillmäle gjordt om bestämdt brott eller visst slag af
brott, och vill den tilltalade styrka, att den, emot hvilken tillmålet
gjordes, är till sådant brott saker; vise då laga dom derå. Har
brottel ännu icke varit under åtal eller under pröfning i fråga
om skadestånd; dä skall, derest den för ärekränkning tilltalade det
vill och han sjelf är målsegande eller har rätte målsegandens
uppdrag till talan eller ock brottet hörer under allmänt åtal, och
så framt tid till sådant eller till talan om skadestånd ej är försäten,
efter ty derom stadgadt är, domstolen lägga den tilltalade
lid före att visa, alt lagligt åtal då blif vit anstäldt eller påkalladt,
såsom om missgerningars angifvande och åtalande föreskrifvet
är, eller ali målsegandes talan örn skadestånd är anhängiggjord,
och huru deröfver slutligen dömdt blifvit. Ej må till befrielse
från ansvar för tillmäle om brott annan bevisning vara tillåten.»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att
ifrågavarande § skall, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, erhålla
denna lydelse.
»Den, sorn för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning
om sanningen af gjordt tillmäle sig från ansvar fria, utom i de
fall, då han tillvital annan bestämdt brott eller visst slag af brott,
eller ock viss gerning, som i 8 § sägs. Har den, mot hvilken
tillmålet gjordes, varit för brottet tilltalad, men blifvit genom lagakraftegande
dom från ålatet frikänd, elter är den, som tillmålet
gjorde, ej målsegande och hörer brottet ej under allmänt åtal,
eller är lid till åtal försäten, efter ty i 5 Kap. 14 § sltils; då
vare ej heller, lill befrielse från ansvar för tillmålet, bevisning
tillåten.»
18 Kap.
Lag-Utskottets Memorial M 70.
17
18 Kap.
14 §.
Utskottets förslag till denna §, deri såsom ansvar för fylleri stadgas böter, högst
femtio Riksdaler, har blifvit antaget af Ridderskapet och Adeln, Preste-Ståndet och
Borgare-Ståndet, af det sistnämnda Ståndet dock med nedsättning af bötesbeloppet till
tjugu Riksdaler; hvaremot Bonde-Ståndet gifvit åt §:n följande innehåll: »År någon af
starka drycker öfverlastad och derunder å väg, gata eller annat allmänt ställe förer
oljud eller åstadkommer förargelse, straffes för fylleri med böter, högst tjugu Riksdaler.»
Bonde-Ståndet har sålunda gifvit åt fylleriförseelsen en helt annan karakter, än
denna förseelse har i Utskottets förslag, enligt hvilket icke erfordras, att den, som
å väg, gata, eller annat allmänt ställe träffas i ett af starka drycker öfverlastadt tillstånd,
tillika skall, för att kunna fällas till ansvar för fylleri, derstädes föra oljud eller
åstadkomma förargelse; och som Utskottets förslag härutinnan är af tre Stånd godkändt,
lärer icke, i strid häremot, Bonde-Ståndets särskilda mening kunna komma
under omröstning, utan torde sådan endast böra anställas emellan Utskottets förslag
och Borgare-Ståndets derifrån i fråga om bötesbeloppet skiljaktiga, härutinnan med BondeStåndets
mening öfverensstämmande, beslut; hvadan och för den händelse hvarken
Borgare- eller Bonde-Ståndet vilt i allo antaga Utskottets förslag, Utskottet vördsamt
framstäiler denna
Voteringsproposition Jfs 5:
Den som vill, att 18 Kap. 14 § i Straff-Lagen skall, på sätt
Utskottet föreslagit samt Ridderskapet och Adeln och Preste
Ståndet
beslutat, komma att lyda sålunda:
»Ofverlastar sig någon af starka drycker så, att af hans
åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan,
det han drucken är, och träffas han i sådant tillstånd å väg,
gata eller annat allmänt ställe; straffes för fylleri med böter,
högst femtio Riksdaler»;
Röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer för ifrågavarande § hafva,
i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, antagit denna lydelse:
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami 1 Afd. 28 Höft. 3
Lng-Utskottets Memorial JVs 70.
»Öfverlastar sig någon af slarka drycker så, att af hans
åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan,
det han drucken är, och träffas han i sådant tillstånd å väg,
gata eller annat allmänt ställe; straffes, för fylleri, med böter,
högst tjugu Riksdaler.
20 Kap.
10 §.
Utskottets förslég härutinnan är godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden;
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagit Kongl. Maj.ts Proposition
i denna del. För den händelse alltså icke något af de sistnämnda Stånden
jemväl skulle vilja biträda Utskottets förslag, föreslår Utskottet vördsamt denna
Voteringsproposition JVs 6:
Den som vill, att 20 Kap. 10 § i Straff-Lagen skall erhålla
följande af Utskottet föreslagna samt af Borgare- och BondeStånden
godkända lydelse:
»Begår någon snatteri tredje gången; varde ansedd, såsom hade
han första resan stöld föröfvat. Snatteri af den, som förut
begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott, skall ock såsom
stöld anses»;
Röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att ifrågavarande
§ skall, i enlighet med Kongl. Maj:ts af Ridderskapet
och Adeln samt Preste Ståndet antagna förslag komma att lyda,
som följer:
»Begår någon snatteri andra gången; varde ansedd såsom
hade han första resan stöld föröfvat. Snatteri af den, som
förut begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott, skall ock såsom
stöld anses.»
21 Kap.
10 §.
Vid denna § hafva tre olika meningar gjort sig gällande. Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet hafva antagit Utskottets förslag. Preste-Ståndet har om
-
Lag-Utskottets Memorial J\1 70.
19
tattat Kongl. Maj:ls Proposition. Borgare-Ståndet åter har åt §:n gifvit detta innehåll:
»Den, som gjort sig förfallen lill straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 eller 8 §, skall ock dö»
mas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig.»
Vid detta förhållande får, för den händelse icke Borgare-Ståndet skulle linna
sig kunna biträda Preste-Ståndets beslut eller Presle-Ståndet Borgare-Ståndets, i
hvilket fall votering om kontraproposition icke erfordras, och ej heller något af dessa
två Stånd vill förena sig med de två öfriga Stånden om Utskottets förslag, Utskottet
vördsamt föreslå
a) för bestämmande af kontraproposition följande
Voteringsproposition JV2 7:
Den som vill, att till kontraproposition vid den blifvande
bufvudvoteringen antages följande af Preste Ståndet, i enlighet med
Kongl. Majits Proposition för 21 kap. 10 § i Straff-Lagen beslutade
lydelse:
»Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
eller 8 §, varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid
förlustig»;
Röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
. Nei;
Vinner Nej, kommer till kontraproposition i hufvudvoteringen
att antagas Borgare-Ståndets beslut, alt omförmälda § skall
lyda sålunda:
»Den, som gjort sig förfallen lill straff efter 1, 2, 3, 4, 5,
6, 7 eller 8 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för
alltid eller på viss lid förlustig;»
b) för den slutliga omröstningen följande
Voteringsproposition Jts. 8:
Den som vill, att ifrågavarande § skall, på sätt Utskottet
föreslagit samt Bidderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
beslutat, lyda sålunda:
»Den, som gjort sig förfallen lill straff efter 2, 6, 7 eller
8 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlu
stig,
och den, som gjort sig skyldig till straff efter i, 3, i eller
5 §, varde till förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller
på viss tid dömd»;
Lagutskottets Memorial J\s 70.
Röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva antagit
f:sta alternativet: Preste-Ståndets beslut;
2:dra alternativet: Borgare-Ståndets beslut.
Stockholm den 5 Oktober 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos 15, Westrell, 1868.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 71.
1
]%:0 71
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af motion om förändring af lagstiftningen
rörande jords eller lagenhets afstående för allmänt
behof.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnad motion (N:o 527) har Riksdagsfullmägtigen Nils Andersson
från Wermlands län, med förmälan, hurusom det vore ett kändt förhållande, att
Staten finge vidkännas öfverdrifna utgifter vid utförande af byggnadsföretag och
sådant icke minst vid exproprierandet af jord för jernvägsbyggnaderna, hvarpå
jemväl flera exempel blifvit i motionen anförda, föreslagit, att en revision af nu
gällande expropriationslag, för så vidt den kunde hafva inflytande på jord i och
för Statens jernbanor, måtte företagas samt stadganden utarbetas, som befriade
Staten från erläggande för berörda ändamål af allt för öfverdrifna, det efter noggrann
undersökning befunna verkliga värdet öfverstigande jordcrsättningar m. m.;
Och har särskildt blifvit yrkadt, att vid uppskattning af jordvärde för jernvägsanläggningar
Expropriations-nämnden borde vara förbunden att taga i beräkning
de fördelar, jordegare och möjligtvis närmaste grannar kunde antagas skörda af
den blifvande jernvägen, och det högre värde deras till jernväg och jernvägsstation
gränsande egendomar genom desammas anläggande kunde antagas vinna, och
att dessa omständigheter således borde verka nedsättning i expropriationskostnaderna.
De yrkanden, som sålunda blifvit framställda, afse väl endast den händelse,
att jord bör afstås i och för Statens jernvägsbyggnader. Men då nu gällande
expropriationslag, Kongl. Förordningen den 20 November 1845 med de deri genom
Kongl. Förordningen den 27 November 1854 vidtagna förändringar, omfattar alla
de fall, deri afstående af jord eller lägenhet för något allmänt behof kan ifrågakomma,
samt någon anledning icke synes förefinnas att i detta hänseende, då fråga är om
Statens jernvägar, meddela någon särskild, från den allmänna lagstiftningen afvikande
föreskrift, anser Utskottet sig nu böra ingå i bedömande, huruvida hvad
motionären anmärkt må föranleda ändring af nämnda författning i hela dess
omfång.
Granskar man denna författning, visar sig genast af dess 1 §, att det ofta
och, såsom det synes Utskottet, icke utan skäl öfverklagade förhållandet, att vid
afhändande af jord eller lägenhet för allmänt behof derför merendels måste erBih.
till Ii. St. Prot. 1862 1863. 7 Sami. 1 Åfd. 29 Höft.
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 11.
läggas en i jemförelse med det verkliga värdet alltför hög löseskilling, har sin förnämsta
grund i sjelfva författningen. 1 § innehåller nemligen det stadgande, att
den, som genom jordens eller lägenhetens afståonde lider skada, skall derför njuta
ersättning icke allenast till fulla värdet, utan ock hälften derutöfver. Grenom att
inskränka ersättningen till fulla värdet allenast skulle följaktligen den hufvudsakligaste
anledningen till nämnda klagan vara undanröjd. En sådan förändring torde
ock kunna ske utan förnärmande af någons rätt. Erhåller den, som genom jords
eller lägenhets afstående lider skada, derför full godtgörelse, kan han icke hafva
grundadt anspråk på att dessutom på bekostnad af det allmänna, för hvars bästa
afståendet skett, göra en vinst. Det tillfälle härtill, som, enligt hvad nämndt blifvit,
är lemuadt i författningen, anser således Utskottet böra borttagas; i sammanhang
hvarmed det dock synts Utskottet nödigt att, med ändring af hvad 13 § innehåller
om sättet för ersättningens bestämmande, i samma § införa en bestämd
föreskrift, att, då jord eller lägenhet afträdas skall, uppskattning i penningar bör
ske af icke allenast sjelfva egendomen etter det i orten å dylik egendom allmänt
gällande högsta pris, utan ock den särskilda skada, som genom egendomens afträdande
eller användande till det afsedda ändamålet kan för egaren eller annan
uppkomma; en föreskrift, som står i öfverensstämmelse med så väl gällande lag,
som de af lag-komitéen och lag-beredningen i ämnet uttalade åsigter.
Vidare synes ock en oskälig vinst kunna i det fall, att endast en del af
jord eller lägenhet afstås, beredas den till ersättning berättigade, om nemligen ersättningen
bestämmes utan tillbörligt afseende å den särskilda fördel, som genom
det beslutade arbetets utförande skulle kunna uppkomma för den återstående delen.
Ledes t. ex. en kanal genom en vattensjuk mark, kan derigenom beredas egaren
eller innehafvaren ett förut saknadt tillfälle till markens uppodling och han såmedelst
erhålla af anläggningen en fördel, måhända i värde mångdubbelt öfverstigande
den förlust, han genom afstående af en del af marken fått vidkännas.
Likaså kan, om egaren fått afstå jord för anläggande af torg, hamnplats, jernvägsstation
eller annat dylikt, återstoden genom sitt läge derinvid blifva användbarare
än förut till byggnads- eller upplagsplats m. m. och i följd deraf vinna ett betydligen
förökadt värde. Då emellertid någon bestämmelse derom, att ett sådant förhållande
bör vid pröfningen af ersättningsanspråket tagas i beräkning, icke finnes i
1845 års förordning, anser Utskottet en dylik bestämmelse böra deri inrymmas och
lämpligen erhålla sin plats såsom ett andra moment i 13 §, hvilken §, enligt hvad
nämndt. är, innehåller de allmänna föreskrifter, den särskilda Nämnd, som tillkommer
att pröfva ersättningsfrågan, har att dervid iakttaga.
I sammanhang med nu förordade förändringar torde äfven 14 § böra ändras.
Enligt densamma är egare af lägenhet, hvaraf endast en del erfordras till
allmänt behof, ovilkorligen tvungen att behålla återstoden, så vida icke denna
antingen blir helt och hållet onyttig eller ock ej medför besutenhet. Man kan
dock tänka sig ganska många fall, då återstoden, utan att blifva alldeles onyttig
eller fastän den medför besutenhet, för egaren förlorar sitt egentliga värde; och
det har synts Utskottet orättvist, om icke egaren i sådant fall skulle vara berättigad
att afstå det hela. För öfrigt synes det mindre lämpligt att, då sådant kan
undvikas, lägga såsom grund för en civillags bestämmelser ett begrepp, hemtadt
från den ekonomiska lagstiftningen, deriill fråga om besutenhet ansetts höra. Lagberedningen,
som på dessa grunder ock undvikit att nämna något om besutenhet
i dess förslag i ämnet, har jemväl i öfrigt delat de åsigter, Utskottet nu framställt.
Lag- Utskottets Betänkande N:o 71.
3
I öfrigt har Utskottet icke funnit skäl att i anledning af de nu gjorda
framställningarne föreslå någon ändring i 1845 års förordning; hvaremot Utskottet
i följd af den åsigt, Utskottet uttalat vid 1 §, ansett nödigt att i 13 §:ns sista
mom. och i 25 § utesluta de der förekommande bestämmelser i afseende å den
förhöjning, hvarmed nu, enligt 1 §, ifrågavarande ersättning bör utgå, äfvensom
att dessutom i sammanhang med de beslutade förändringarne föreslå åtskilliga
jemkningar i författningens redaktion.
Utskottet hemställer alltså vördsamt,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta, att nedannämnde
§§ i Kongl. Förordningen om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 20 November 1845, sådan denna förordning
blifvit förändrad genom Kongl Förordningen den 27
November 1854, måtte erhålla följande förändrade lydelse:
§ I
Der
Konungen pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet, som
enskild man, menighet eller inrättning tillhörer, begagnas
skall, antingen till Rikets försvar, till allmän väg, bro, hamn
eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, till uttapp
ning
eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled eller
annan vattenledning, till allmän byggnad eller till dylikt
allmänt behof, vare egare pligtig att mot lösen afstå hvad för
ändamålet fordras.
Är fråga om jordens eller lägenhetens begagnande endast
för utläggning af elektriska ledningstrådar, utan att genom
anläggningen eller dess framtida skötsel och vård något synnerligt
men i nyttjanderätten till jorden eller lägenheten egaren
tillskyndas, bör hvad för ändamålet behöfligt är upplåtas,
utan att jorden eller lägenheten löses. För intrång, som
derigenom må kunna förorsakas, vare dock den, sein intrånget
lider, om han derpå gör anspråk, till ersättning berättigad.
Kan ej öfverenskommelse träffas om lösen eller ersättning,
som, efter hvad ofvan sägs, utgå bör, då skall frågan
härom pröfvas af särskild nämnd, som vid Underrätt i den
ort, der jorden eller lägenheten ligger, tillsättes på sätt här
nedan stadgas.
§ 13-
Då jord eller lägenhet afträdas skall, uppskatte nämnden
i penningar så väl jorden eller lägenheten efter hvad egendom
af samma slag och godhet enligt allmänt pris i orten
högst gäller, som ock den särskilda skada, som genom jordens
eller lägenhetens afträdande eller användande till afsedda
ändamålet, för egaren eller annan uppstå kan.
Skall endast del af jord eller lägenhet afträdas och uppkommer
för återstoden synnerlig vinst i följd af den afsedda
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 71.
anläggningen, då skall sådant vid ersättningens bestämmande
i beräkning tagas.
I det fall, att endast ersättning för intrång eger rum,
uppskatte nämnden i penningar den skada, som genom intrånget
förorsakas. Är af Rätten stadgadt, att ersättningen
skall utgå i årlig afgift, rätte nämnden uppskattningen derefter;
Och bör i detta fall ersättning bestämmas särskildt
för det intrång, sjelfva anläggningen medför, och särskildt
för det, som sker genom inrättningens skötsel och drift.
Är fråga om flera lägenheter, som tillböra särskilde
egare, varde ersättningen bestämd särskildt för hvardera.
§ 14-
Erfordras för ändamålet, att blott en del af lägenhet afstås,
och blifver lägenheten, genom afskiljande af denna del,
för egaren eller innehafvaren onyttig eller synnerligt obeqväm,
då bör hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder, lösas, der
egaren det äskar. I dessa frågor meddele Rätten beslut,
innan nämnden sättes, och må klagan öfver det beslut föras
i den ordning, uti § 2 stadgas.
§ 25.
Tvista egare, inteckningshafvare eller andra om bättre
rätt till hvad såsom ersättning eller betalning är vordet bestämdt
att utgå; derom må talan särskildt i laga ordning
utföras. Uppstår dervid bos Rätten fråga om lyftning, ege
Rätten derom förordna efter ty skäligt pröfvas. Skulle sådan
tvist yppa sig i sammanhang med frågan om skadeståndets
bestämmande, må den ej uppehålla slut i denna fråga,
utan varde hän vist till särskildt utförande; och ege förty
Rätten, der så erfordras, vid val af nämnd, göra förslag i de
tvistandes ställe, på sätt i § 5 sagdt är. Har egare underlåtit
att hos Rätten, såsom § 2 bjuder, i ändamål af instämning
uppgifva den, som i anseende till nyttjanderätt med
honom del i saken häfver; vare egaren skyldig att, efter Rättens
bepröfvande, hålla sådan medpart skadeslös.
Stockholm den 9 Oktober 1863.
Rättelser i Lag-Utskottets Memorial N:o 70.
Sid. 8 rad. 16 nedifr. står: voteringsproposition^1 — läs: voteringspropositioner
14 qk
n v » 11 ii ii
„ „ * 12 ,, „ 33 — „ 35
„ 11 „ 15 „ „ förslag, kunna vördsamt— „ förslag, vördsamt
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCHS, 1863.
Lag-Utskottets Betänkande AT:o 12
\
>V:o 93
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Okt. 1863, kl. 10 f. m
Betänkande, i anledning af motion om ändring af 2 och 5 .§.§ i
3 Kap. Kyrkolagen.
Nyssnämnda 2 § lyder sålanda: “Alle, fullkomligen til verlden födde, och
lefvande barn, skola af thoras föräldrar, åtminstone inom tliet ottonde dygnet, til
then helige döpelsen befordras. Försummar någon thet af vårdslösheet, så skal
tliensamma antingen med kyrckioplickt af Consistorio beläggas, eller i thess ställe
gifva något anseuligit. til kyrckan och t.he fattige'1.
3 § innehåller följande stadgande: “Thet heliga dopet, skall alltijd värdeligen
och gudeligen förrättas i kyrkan, när icko nödfall, eller audre skiälige orsaker
äro, som fordra att barnet skall döpas hemina11.
Uti dessa delar har uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till LagUtskottets
behandling öfverlemnad motion (N:o 430) Riksdagstid! mägtigen B. J.
Holmlin från Göteborgs och Bohus län föreslagit den ändring, att 2 § skulle erhålla
denna lydelse: “Älla fullkomligen till verlden födde och lefvande barn skola
af deras föräldrar, så snart barnets helsa och krafter det medgifva, till den heliga
döpelsen befordras. Försummar någon det af vårdslöshet, samt icke af Pastors
varning' låter sig rätta, må sådant bos Konsistorium anmälas, som bär att efter
omständigheterna förfara11; samt att anförda stadgandet i 3 § måtto få detta innehåll:
“Det heliga dopet skall alltid värdeligen och gudeligen förrättas, helst i kyrkan
eller prostens egen bostad, så vida icke andra skäliga orsaker inträffa, såsom
barnets fortfarande svaghet eller sjuklighet, oblid årstid eller väderlek m. m., som
fordra, att döpelsen bör ske i föräldrars eller annan persons bostad11; i sammanhang
hvarmed motionären jemväl i den uti 3 § influtna föreskrift, att "döpelsen
måste och, så vida möveligt är, skee på någou söndag, helgedag eller bönestund, nälden
christelige församlingen är tillhopa11, föreslagit den ändring, att efter orden:
“döpelsen måste och“, måtte inlöras orden: “när den i kyrkan förrättas11.
Bill. till Ii. St. Prot. 1862 1863. 7 Saini. 1 Afd. 30 lluft. 1
2
Lag-l tskottets Betänkande N:o 72.
Beträffande nu först den ifrågasatta ändringen af 2 §, synes erfarenheten
hafva ådagalagt, hurusom den tid at åtta dagar ifrån barnets födelse, inom hvilken,
enligt denna §, barnet bör döpas, ofta varit alltför kort. Oblid årstid, lång
väg till kyrkan, barnets svaghet med mera dylikt utgöra i flera fall tillräckligt,
giltiga skäl för afvikelse från Lagens nämnda föreskrift; Också har det på många
orter inom riket, så att säga, öfvergått till sed att icke längre iakttaga samma
föreskrift. Vid sådant förhållande torde, på sätt jemväl koiniterade för kyrkolagens
öfverseende, i sitt år 1846 afgifna förslag till ny kyrkolag, ansett, en ändring
i denna del vara af behofvet påkallad. Huruvida dock det vore nyttigt, om med
dopet finge anstå under en sådau obestämd tidrymd, som motionären föreslagit,
synes med skäl kunna ifrågasättas. Derigenom skulle i det närmaste omöjliggöras
den kontroll i afseende å dopets verkställande, som äfven motionären ansett fortfarande
böra ega rum. Deremot synes hans syfte lika väl kunna vinnas, om för
döpelsen bestämmes någon viss tid af den utsträckning, att, utan åsidosättande af
tillbörligt afseende å sakramentets helgd och vigten deraf, att med döpelsen ej
för länge uppskjutes, densamma måtte i de aldra flesta fall kunna hinna att inom
den sålunda utsatta tiden verkställas; Och torde härvid den af bemälde komiterade
föreslagna tid af sex veckor lämpligen kunna antagas. Vidare kan anmärkas,
att det af motionären för den händelse, att med döpelsen obehörigen fördröjdes,
föreslagna stadgande, att Konsistorium skulle efter omständigheterna förfara, är
alltför obestämdt och lemnar rum för godtycke och olikhet i tillämpningen; hvarföre
Utskottet föredrager, att tills vidare 2 § i denna del lemnäs i oförändradt
skick, och det så mycket heldre, som dess nuvarande lydelse, så vidt Utskottet
känner, icke medfört någon olägenhet.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta en sådan förändring
af 3 Kap. 2 § Kyrkolagen, att tiden, inom hvilken barn
skall till döpelsen befordras, bestämmes till sex veckor efter
barnets födelse.
Hvad åter angår den förändring;, motionären föreslagit i 3 Kap. 3 § Kyrkolagen;
så är, enligt hvad Utskottet inhemtat, förslaget härutinnan föranledt af det
sätt, hvarpå presterskapet på åtskilliga orter tillämpat det anförda stadgandet i
nämnda §. Så har nemligen något undantag från den allmänna regeln, att dopet
bör ske i kyrkan, ej medgifvits i annat fall, än att sådant omöjligen låtit sig
verkställas. Härigenom har således de i §:n förekommande orden : “andra skäliga
orsaker11 gjorts alldeles lika betydande med det föregående ordet “nödfall*. En
sådan tolkning är dock uppenbart origtig. Lagstiftaren har väl och, såsom det
synes Utskottet, med rätta föreskrifvit, att i allmänhet döpelsen, hvarigenom barnet
upptages i den kristna församlingens gemenskap, bör ske i kyrkan uti församlingens
närvaro. Men derjemte har lagstiftaren med orden: “andra skäliga
orsaker*, tydligen utmärkt, att dopet äfven i annan händelse än nödfall må förrättas
på annat ställe än i kyrkan, då dopets verkställande der ej kan ske utan
olägenhet för barnet eller föräldrarne. Så har äfven detta stadgande i allmänhet
uppfattats af presterskapet och denna uppfattning står jemväl i öfverensstämmelse
med kyrkans lära, att döpelsen har samma kraft och verkan, ehvad den sker i
kyrkan eller annorstädes. Men är lagtillämpuingen origtig, tillhör det ej lagstiftaren
att åstadkomma rättelse deri.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 12. 3
Annat är deremot förhållandet med den tillämpning, sorn gifvits åt 3 § i
så måtto, att prest med åberopande deraf, ätt samma g icke nämner annan ort
för döpelsens förrättande än kyrkan och hemmet, med hvilket sednare ord alltid
förståtts barnets hem, vägrat att döpa barn så väl i sin egen bostad, som å annat
ställe, der prosten inträffat och dit barnet af sådan anledning blifvit förd t från
föräldrahemmet. Denna tillämpning, huru mycket den än må anses strida mot
lagoos anda, står dock i bokstaflig öfverensstämmelse mod dess nuvarande ordalydelse.
För undanrödjande af det tillfälle till misstydning, lagen sålunda Jemnar,
och do olägenheter, en sådan tydning kan medföra, torde en förklaring af lagens
rätta mening erfordras; och får alltså Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta den förklaring af
3 Kap. 3 § Kyrkolagen, att hvad i samma lagrum finnes stadgadt
derom, att det heliga dopet skall förrättas i kyrkan, när
icke nödfall eller andra skäliga orsaker äro, som fordra, att
barnet skall döpas hemma, ej utgör hinder derför, att dopet
må, der skäl förefinnes, ske i prestens bostad eller å annat
lämpligt ställe.
Stockholm den 12 Oktober 1863.
Reservation:
af Herr L. V. Henschen: “Ehuru Utskottets förslag, om det blir lag, afhjelper
två af de svårare bristerna i 2:dra och 3:dje §§ 3:dje kap. Kyrkolagen, hade
dock Utskottet, med afseende å allmänt kända förhållanden, särdeles de äfven af
Domkapitel fortsatta försöken till befordrande af s. k. tvångsdop, bort föreslå
ett vidsträcktare bifall till motionärens förslag. — Ett ytterligare skäl till den i
motionen föreslagna ändring i berörde 2 § är, att i Kongl. Förordning af den 4
Maj 1855 stadgats: "Kyrkoplikt, vare sig offentlig eller enskild, skall ej hädanefter
någon ådömas; blifvande förthy hvad lag och författningar i detta ämne
innehålla till all verkan upphäfdt“.
Då således den uti ifrågavarande 2:dra § intagna föreskrift, att den, som af
vårdslöshet försummar låta, inom föreskrifven tid, döpa sitt barn, skall “med
kyrkioplicht af Consistorio beläggas", är upphäfd, samt derföre icke bör, till
mindre kunniges förvillande, i Kyrkolagen qvarstå, hvartill kommer att under sednare
riksdagar nästan alltid följts den goda praxis, att, när innehållet af er. § ändrats,
den äfven omredigerats, hvilket medför lätthet och säkerhet vid lagens
tillämpning; samt dessutom användandet af böter och tvång i religiösa förhållanden
är olämpligt, hvilket äfven erfarenheten här i landet visat; — tager jag mig
frihet föreslå, att
motionärens i Betänkandet intagna förslag till ändring af 2 § 3
Kap. Kyrkolagen varder af Iiikets Ständer godkändt.
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 75.
Äfven vågar jag- hemställa, att, örn man önskar bibehålla Kyrkolagens ord,
så vidt de kunna vid en ny redaktion begagnas, motionärens förslag till ändrad
lydelse af 3 § omförmälda Kap. af Rikets Ständer godkännes blott med den redaktions-förbättring,
att §:n erhåller följande lydelse: “Det heliga dopet skall alltid
värdeligen och gudeligen förrättas, helst i kyrkan eller prestens egen hostad, såvida icke
andra ^ skäliga orsaker, såsom barnets fortfarande svaghet eller sjuklighet, eller ock
oblid årstid eller väderlek, fordra, att döpelsen sker annorstädes.“
Herr Carlén har begärt att få antecknadt, att han vid frågans afgörande
i Utskottet ej varit närvarande.
Vo *3.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Okt. 186 3, kl. !0 f. m.
Betänkande, i anledning af motion, angående giltigheten af Kongl.
Brefven den 7 Juni 1733 och den 23 Januari 1740, i
fråga om handräcknings meddelande för harns befordrande
till dopet.
Uti en inom Yällofliga Borgare-Ståndet väckt, till Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnad motion (N:o 240) har Herr Henschen, bland annat, hvaröfver
Utskottet redan genom dess Utlåtande K:o 42 sig yttrat, föreslagit, att Kongl.
Brefven den 7 Juni 1733 till Konsistorium i Stockholm och den 24 Januari 1740
till Konsistorium i Upsala, angående handräcknings meddelande för i samma bref
omförmälda barns befordrande till döpelsen, måtte förklaras icke vara gällande
lagar och således ej få af tjenstemän eller myndigheter vidare åberopas till stöd
för tvångsåtgärder för att lä barn döpta.
Berörda Kongl. Bref, utfärdade med anledning af två särskilda fall, då föräldrar
icke kunnat förmås att låta döpa sina nyfödda barn, för hvilka fall föreskrifter
i samma Bref blifvit meddelade, innehålla icke något allmänt stadgande
om förfaringssättet i andra dylika händelser. Följaktligen kunna dessa Bref icke
såsom allmänna lagar anses och lemna således icke eller åt vederbörande tjenstemän
eller myndigheter något stöd för vidtagande i likartade fall af enahanda
åtgärder, som i de Kongl. Brefven blifvit anbefallda. Yid sådant förhållande
lärer någon förklaring i anledning deraf uti lagstiftningsväg icke kunna meddelas;
Och får Utskottet alltså vördsamt hemställa,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 73. 5
att Herr Henschens ifrågavarande framställning icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Oktober 1863.
Reservation:
af Herr L. V. Henschen: “Frågan, huruvida den i motionen föreslagna
förklaring hör utfärdas, beror på frågan, huruvida de omförmälda två Kongl.
Brefven af tjenstemän eller myndigheter åberopas till stöd för tvångsåtgärder. —
Att så ofta skett, kan antagas vara ganska sannolikt redan deraf, att berörde
Kongl. Bref, icke såsom prejudikater för särskilda fall, utan såsom allmänna författningar
anmärkts i allmänt begagnade lagsamlingar, såsom t. ex. det af Justitierådet
J. H. Backman år 1839 tryckta tredje häftet af “Ny Lag-Samling
sid. 17, spalten 2, vid Missgerningsbalken 3: 8, samt den af A. J. Rydén sednast
1861 utgifna Sveriges Kyrkolag jemte gällande stadganden m. fl. — Att, ehuru
det synes otroligt, till och med Domkapitel, med förment stöd af dessa Kongl.
Bref, helt nyligen sökt Konungens Befallningshafvandes medverkan för odöpta
barns befordrande till dopet, är ådagalagdt genom det allmänt tillkännagifna nådiga
Brefvet af den 28 November 1862 till Domkapitlet i Lund, och att, detta
allt oaktadt, ett annat Domkapitel velat ytterligare föranstalta tvångsdop torde,
enligt berättelse i allmänna tidningarne, lätt kunna bevisas.
Yid dessa förhållanden anser jag fortfarande, att Rikets Ständer böra för
sin del besluta, att, genom allmän författning,
förklaras, att Kongl. Brefvet den 7 Juni 1733 “till Konsistorium
i Stockholm“ samt Kongl. Brefvet den 24 Januari
1740 “till Konsistorium i Upsala,icke må af tjensteman eller
myndigheter åberopas till stöd för tvångsåtgärder i afseende å
barndop
Herr Carlén har begärt att få antecknadt, att han vid frågans afgörande i
Utskottet ej varit närvarande.
Rätte Is er
i
Lag-Utskottets Betänkanden N:is 69 och 71.
N:o 69. Sid. 3 rad. 8 uppifr. står: icke böra — läs: böra
N:o 71. „ 3 „ 5 nedifr. „ som — „ som,
Bih. till R. St. Prot. 1862 1863. 7 Sami. 1 Afd. 30 Haft. 2
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Lag-Utskottets Memorial N:o 74.
1
Wto ¥4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Okt. 1863, kl. 1 e. ni.
Memorial, i anledning af erhållna äterremisser af Utskottets Memorial
N:o 7 0, med förslag till voterings propositioner, i
anledning af de inom Riks-Ständen fattade skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 55,
öfver gjorda anmärkningar odi Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid Utskottets Betänkande N:o 55, angående
införande af ny strafflag vi. m.
Af de för Rikets Ständer genom omförmälda Memorial framlagda voteringspropositioner
hafva de, som äro upptagna under N:ris 4 och 5 blifvit till Utskottet
återremitterade.
Voteringspropositionen N:o 4 afser de skiljaktiga beslut, som blifvit fattade
vid 16 Kap. 13 § i Strafflagen. Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hade
godkänt denna §, deri bestämmes, när och på hvad sätt för ärekränkning tilltalad
eger att styrka gjordt tillmäle; hvaremot de två öfriga Stånden fattat derifrån
och jemväl sinsemellan skiljaktiga beslut i så måtto, att Borgare-Ståndet för §:u
antagit en förändrad lydelse och Bonde-Ståndet afslagit hela §:n och följaktligen
för sin del beslutat, att någon föreskrift icke borde i lagen meddelas angående
rättighet för den, som blifvit för ärekränkning tilltalad, att med bevisning freda
sig från ansvar för gjordt tillmäle; och hade Utskottet, som ansett, att det vore
genom tre Stånds beslut afgjordt, att bestämmelse i sådant afseende skulle i lagen
utsättas, samt att således omröstning kunde ega rum endast emellan de olika
meningar, som uppstått angående det sätt, hvarpå eu dylik bestämmelse borde
affattas, föreslagit genom voteringspropositionen K:o 4 omröstning emellan allenast
Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagna förslag
och Borgare-Ståndets särskilda beslut.
Denna voteringsproposition har blifvit godkänd af Borgare-Ståndet, men af
de öfriga Stånden till Utskottet återremitterad; hvarjemte Preste- och Bondern.
till B. St. Prot. 1562 §■ 1863. 7 Sami. 1 A/d. 31 Höft.
2
Lag-Utskottets Memorial N:o 74.
Stånden förelagt Utskottet att uppgöra förslag till sådan voteringsproposition, att
deri Bonde-Ståndets särskilda mening jemväl blefve inrymd.
Med anledning häraf får Utskottet vördsamt föreslå:
a) för bestämmande af kontraproposition följande
Voteringsproposition N:o 4 a.
Den som vill, att till kontraproposition vid den blifvande
bufvudvoteringen antages följande af Borgare-Ståndet för 16
Kap. 13 § i Strafflagen beslutade lydelse:
“Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning om
sanningen af gjordt tillmäle sig från ansvar fria, utom i de fall,
då han tillvitat annan bestämdt brott eller visst slag af brott,
eller ock viss ferning, som i 8 § sägs. Har den, mot hvilken
tillmålet gjordes, varit för brottet tilltalad, men blifvit genom
lagalcraftegande dom från åtalet frikänd, eller är den, som tillmålet
gjorde, ej målsegande 'och hörer brottet ej under allmänt
åtal, eller är tid till åtal försuten, efter ty i 5 Kap. 14 § skils;
då vare ej heller, till befrielse från ansvar för tillmålet, bevisning
tillåten. “
röstar
Ja; .
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer att till kontraproposition i hufvudvoteringen
antagas Bonde-Ståndets beslut, att förevarande §
skall ur Strafflagen uteslutas.
b) för den slutliga omröstningen denna
Voteringsproposition N:o 4 b.
Den, som vill att 16 Kap. 13 § i Strafflagen skall erhålla
följande, af Utskottet föreslagna samt af Ridderskapet och
Adeln och Preste-Ståndet godkända lydelse:
“Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej till sitt fredande
framställa bevisning om sanningen af sådant tillmäle, som i 8 §
sägs. Är tillmäle gjordt om bestämdt brott eller visst slag af
brott, och vill den tilltalade styrka, att den, emot hvilken tillmälet
gjordes, är till sådant brott saker; vise då laga dom derå. Har
brottet ännu icke varit under åtal eller under pröfning i fråga
om skadestånd; clå skall, derest den för ärekränkning tilltalade
det vill och han sjelf är målsegande eller har rätte målsegandens
uppdrag till talan eller ock brottet hörer under allmänt åtal, och
så framt tid till sådant eller till talan om skadestånd ej är försuten,
efter ty derom stadgadt är, domstolen lägga den tilltalade
tid före att visa, att lagligt åtal då blifvit anstäldt eller påkalladt,
såsom om missgerningars angifvande och åtalande föreskrifvet
är, eller att målsegandes talan om skadestånd är anhängiggjord,
Lag-Utskottets Memorial N:o 74.
3
och huru deröfver slutligen dömdt blifvit. Ej må till befrielse
från ansvar för tillmäle om brott annan bevisning vara tillåten J
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, anses Rikets Ständer hafva antagit
l-.sta alternativet: Borgare-Ståndets beslut;
2:dra alternativet: Bonde-Ståndets beslut;
hemställande Utskottet,
att, derest detta sednare alternativ blifver Rikets Ständers
beslut, nummerföljden af 16 Kap:s §§ i enlighet dermed måtte
ändras.
Toteringspropositionen N:o 5 har blifvit till Utskottet återremitterad af
Bonde-Ståndet; men då donna proposition blifvit af de öfriga tre Riks-Stånden
godkänd, lärer återrcmissen icke kunna till någon åtgärd föranleda ; hvilket Utskottet
härmed får för Bonde-Ståndet vördsamt anmäla.
Stockholm den 22 Oktober 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Lagutskottets Memorial N:o tå.
t
W:o 75.
Ank. till Exp.-Utsl. den 26 Okt. 1863, kl. 3 e. m.
Memorial, med voterings-propositioner i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut, vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 33,
öfver väckta motioner om förändring i sladgandena, angående
giftomannarält.
Uti berörda Betänkande hade Utskottet hemställt, att Rikets Ständer mätte, för
sin del, besluta en sä lydande författning, angående förändring i lagens stadganden
rörande giftomannarätt:
»Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt, angående
giftomans inseende öfver mö, förordnas som följer:
Ogift qvinna, som fyllt tjugufem år, stånde ej vidare under giftoman; dock sker
härigenom ej någon ändring i hvad lagen i 2 Kap. 10 §, 3 Kap. 10 § och 6 Kap.
1 § Giftermåls-Balken stadgar»;
hvarförutan Utskottet hemställt, att samtliga Riks-Stånden måtte, för sin del,
besluta, att derest nyssnämnda författningsförslag blefve af Rikets Ständer bifallet,
jemväl ett nytt moment deri infördes af följande lydelse:
»Hvad i 29:de punkten af Ridderskapet och Adelns privilegier finnes stadgadt
i strid med de i denna förordning gifna föreskrifter varder härmed till kraft och
verkan upphäfdt.»
Detta betänkande är bifallet af Borgare-Ståndet; hvaremot Ridderskapet och
Adeln afslagit detsamma samt Preste- och Bonde-Stånden, för sin del, med ogillande
af Utskottets Betänkande, beslutat en så lydande författning:
»Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt, angående
giftomans inseende öfver mö, förordnas som följer:
Giftermåls-Balkens i Kap. 2 § skall ega denna lydelse:
Fader är sin dotters giftoman och moder må dertill råd gifva. Ar fader död:
då är moder giftoman. Äro dessa ej till, stånde ogift qvinna, efter fyllda tjugufem
år, ej under någon giftoman; men för ogift fader- och moderlös qvinna, ifrån femton
till och med tjugufem år, föroidne Ratten giftoman.
Bih. till 11. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami 1 Åfd. 32 Haft.
2
Lag-Utskottets Memorial N:o 75.
Giftermåls-Balkens 6 Kap. 4 § erhåller följande lydelse:
Nu kan så hända, att fader eller moder, eller af Rätten förordnad giftoman
hindrar det giftermål, som lagligen sökes: pröfve då domaren, om skäl dertill är.
Gör förordnad giftoman det för egen nytta eller annan sådan orsak: bote femtio daler
och rätte upp all skada och kostnad.»
Hvarjemte Preste- och Bonde-Stånden, för sin del, beslutat den förklaring,
»dels att Giftermåls-Balkens 1 Kap. 3 och 4 §<§ samt 6 Kap. 3 § komma
att upphäfvas och ur lagen utgå»; och
»dels att igenom ofvanberörda förslag till ändring och upphäfvande af nämnda
<§§ i Giftermåls-Balken ej sker någon ändring i hvad lagen uti samma Balks 2 Kap.
40 §, 3 Kap. 10 § samt 6 Kap. 4 och 2 §§ stadgar»;
och hafva väl sistbemälda två Stånd tillika yttrat sig angående den stridighet,
som i 29:de punkten af Ridderskapet och Adelns privilegier må finnas emot Ståndens
nyssnämnda beslut; men då genom Ridderskapet och Adelns afslag å Utskottets
Betänkande den väckta frågan om förändring af nämnda punkt, såsom varande af
privilegii-natur, jemlikt 114 § Regeringsformen, förfallit, lärer Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i denna del icke kunna tili någon vidare åtgärd föranleda.
Beträffande åter ärendet i öfrigt; så enär genom Preste-, Borgare- och BondeStåndens
beslut, som alla åsyfta ändring i stadgandena angående giftomannarätt, frågan
derom torde hafva kommit i det skick, att den icke kan förfalla, samt af de
fattade skiljaktiga besluten, Preste- och Bonde-Ståndens synes mest egnadt att sammanjemka
de olika meningarne, får Utskottet vördsamt
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet att, med frångående,
hvartdera Ståndet af sitt redan fattade beslut, förena sig med de två öf
riga
Riks-Stånden om deras ofvanomförmälda beslut.
För den händelse denna inbjudning icke skulle af något af de två förra Stånden
antagas samt ej eller två Stånd skulle vilja öfvergå på Borgare-Ståndets mening
och frågan följaktligen, jemlikt 73 #§ Riksdags-ordningen, måste genom omröstning i
Förstärkt Lag-Utskott afgöras, får Utskottet vördsamt föreslå:
a) för votering om kontraproposition i hufvudvoteringen denna
V oterings-proposition:
Den, som vill, att till kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen
antages följande af Utskottet föreslagna samt af Borgare-Ståndet godkända
lydelse lill författning angående ändring i lagens stadganden rörande
giftomannarätt:
»Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt,
angående giftomans inseende öfver mö, förordnas som föijer:
Ogift qvinna, som fyllt tjugufem år, stånde ej vidare under giftoman;
dock sker härigenom ej någon ändring i hvad lagen i 2 Kap. 10 §, 3
Kap. 10 § och 6 Kap. 1 § Giftermåls-Balken stadgar»; röstar
Ja;
La g-Ut skottets Memorial N:o 75.
3
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer att tili kontraproposition vid hufvudvoteringen, i
enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, antagas afslag å Utskottets
ifrågavarande förslag.
6) för den slutliga omröstningen följande
Voterings-proposition:
Den, som vill, att Rikets Ständer, i enlighet med Preste- och Bonde
Ståndens
mening, för sin del besluta:
l:o) en så lydande författning:
»Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt,
angående giftomans inseende öfver mö, förordnas som följer:
Giftermåls-Balkens i Kap. 2 <§ skall ega denna lydelse:
Fader är sin dotters giftoman och moder må dertill råd gifva. År fader
död: då är moder giftoman. Aro dessa ej till, stånde ogift qvinna,
efter fyllda tjugufem år, ej under någon giftoman; men för ogift fader
ocli
moderlös qvinna, ifrån femton till och med tjugufem år, förordne
Rätten giftoman.
Giftermåls-Balkens 6 Kap. 4 § erhåller följande lydelse:
Nu kan så hända, att fader eller moder, eller af Rätten förordnad giftoman,
hindrar det giftermål, som lagligen sökes: pröfve då domaren, om
skäl dertill är. Gör förordnad giftoman det för egen nytta eller annan
sådan orsak: bote femtio daler och rätte upp ali skada och kostnad.»
2:o) denna förklaring,
»dels att Giftermåls-Balkens 1 Kap. 5 och 4 §§ samt 6 Kap. 5 §
komma att upphäfvas och ur lagen utgå»; och
»dels att igenom olvanberörda förslag till ändring och upphäfvande af
nämnda §§ i Giftermåls-Balken ej sker någon ändring i hvad lagen uti
samma Balks 2 Kap. 10 §, 3 Kap. 10 § samt 6 Kap. 1 och 2 §§
stadgar»; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva antagit:
Usta alternativet; Borgare-Ståndets beslut;
2.dra alternativet: Ridderskapet och Adelns beslut.
Stockholm den 26 Oktober 1863.
4
Lag-Utskottet» Utlåtande N:q 76,
m
Ank. liil Exp.-Utsk. den 26 Okl. 1863, ki. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskottets Betänkande N:o 69, öfver motioner om arfsrätt
för oäkta barn.
Uti nämda Betänkande hade Utskottet hemställt, att Rikets Ständer ville, för
sin del, besluta en författning angående oäkta barns arfsrätt, af följande innehåll:
»Med ändring af hvad i B Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom, att
barn, som äro »flade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i för—
budna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas,
att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder, lika med äkta barn, så ock efter
sin fader, derest barnet blifvit af honom inför Rätta eller i vittnens närvaro inför
vederbörande prest erkändt samt lädren ej efterlemnur äkta barn eller bröstarfvingar.»
Detta Utskottets förslag har icke blifvit godkändt af något Riks-Stånd. Rid—
derskapet och Adeln har deråt gifvit följande lydelse:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finues stadgadt derom, att
barn, sorn äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i förbudna
leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas,
att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder, derest hon ej efterlemnar äkta
barn eller bröstarfvingar.»
Preste-Ståndet har bifallit Utskottets förslag med den förändring, att från och
med ordet »förordnas», den föreslagna författningen skulle komma att lyda sålunda:
»förordnas, att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder, lika med äkta barn,
i ali af henne förvärfd egendom, lös och fast, äfvensom i ärfda lösören.»
Borgare-Ståndet har antagit Utskottets förslag, med uteslutande af slutmeningen
från och med orden: »så ock elter sin fader»;
och Bonde-Ståndet har, med godkännande af berörda förslag i öfrigt, beslutat,
att de i nyssnämnda slutmening förekommande orden: »samt fadren ej efterlemnar
äkta barn eller bröstarfvingar», skola utgå.
Af denna redogörelse för Riks-Ståndens olika beslut i frågan visar det sig, att
Borgare- och Bonde-Stånden äro ense derom, att oäkta barn må taga arf efter sin
moder lika med äkta barn, samt att jemväl de två öfriga Stånden vilja, ehuru med
Lag-Utskottets Memorial N:o 77,
5
vissa inskränkningar, medgifva oäkta barn rätt att taga arf efter deras moder; men
att Bonde-Ståndet är ensamt om sin åsigt, att oäkta barn böra vara berättigade till
arf jemväl efter fader; äfvensom att hvarken Ridderskapet och Adelns förbehåll, att
oäkta barns arfsrätt efter moder skall bero deraf, att lion ej efterlemnar äkta barn
eller bröstarfvingar, eller den af Preste-Ståndet beslutade inskränkning i arfsrätten
till af modren ärfda och förvärfda lösören samt förvärfd fast egendom vunnit bifall
hos något annat Riks-Stånd.
Vid sådant förhållande och då, hvad särskildt Preste-Ståndets beslut beträffar,
detsamma synes så mycket mindre antagligt, som detsamma afser att på ett nytt område
af lagstiftningen införa den grundsats om skilnad emellan ärfd och förvärfd fast
egendom, som man på sednare tiden sökt att alltmera ur lagstiftuingen utplåna, får
Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, för sin del, måtte, Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Bonde-Stånden, med frångående af sina redan fattade beslut, untaga
en författning, angående oäkta barns arfsrätt, af följande innehåll:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Arfda-Balken finnes stadgadt derom,
att barn, som äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i
hordom, eller i förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn
och bröstarfvingar, förordnas, att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin
moder lika med äkta barn.»
Stockholm den 26 Oktober 1863.
Ä:o 77.
Arik. till Exp.-Utsk. den 26 Okt. 1863, kl. 3 e. m.
Memorial, med voler ings-pru position i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut, vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 57, öfver
vackt motion om ändring af Kyrkolagens stadgande i fråga
om sättet att begrafva sjelfspillingar och dem, som i lifstiden
fört ett ogudaktigt lefverne.
Berörda Betänkande är föranledt af cn inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt
motion, deri blifvit yrkadt, att 1, 2 och 3 §§ i 13 Kap. Missgeruings-Balken måtte
6
La (/-Utskott et* Memorial N:o 77.
upphäfvas samt de dit häriförliga ställen i Kyrkolagen i förhållande dertill ändras.
Utskottet, som vid behandlingen af Kongl. Majrts Proposition om antagande af en
författning om nya Strafflagens införande, jemväl handlagt den del af motionen,
hvari yrkas upphäfvande af de tre första §§ i 13 Kap. Missgernings-Balken, hade i dess
berörda Betänkande med erinran, att något ställe, som afsåge det i 13 Kap;s 2 §
omlörmälda fall, icke funnes i Kyrkolagen, samt förklarande, att, enligt Utskottets
åsigt, någon lagstiftning icke erfordrades för det i 3 § upptagna fall, att någon, sorn
fört ett ogudaktigt lefverne, finnes ligga död, och ingen vet, huru han omkommit,
föreslagit, att, för den händelse Rikets Ständer biföllo Utskottets förslag till ny
Strafflag, hvarigenom 13 Kap. 1 § Missgernings-Balken blifvit upphäfdt, Rikets Ständer
måtte, för sin del, besluta en författning af detta innehåll:
»Med upphäfvande af 18 Kap. 12 <§ Kyrkolagen förordnas, att detta lagrum
skall erhålla följande lydelse:
Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å kyrkogård jordfästas;
och kommer denna författning att tiilämpas från och med den dag, den föreslagna
nya strafflagen blifver till efterlefnad gällande».
Detta Utskottets förslag har blifvit godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden.
Ridderskapet och Adeln åter har antagit detsamma med en i så måtto förändrad lydelse,
att efter orden: »Har någon förgjoit sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å kyrkogård
jordfästas,» tillagts denna punkt: »Likaledes skola ock i stillhet jordfästas de
till döden eller till straffarbete på lifstid dömde förbrytare, som i fängelse dö.»
Preste-Ståndet har, för sin del, infört ett stadgande, med den af Ridderskapet
och Adeln beslutade lydelse, såsom en ny <§ i den föreslagna författningen om nya
Strafflagens införande samt ansett beslut dermed jemväl vara fattadt öfver Utskottets
ifrågavarande Utlåtande N:o 57. Men som icke något af de öfriga Stånden fattat
ett sådant beslut, utan de deremot samtliga afslagit den inbjudning, Preste-Ståndet till
dem aflåtit att biträda dess berörda beslut, har detsamma således förfallit.
Då emellertid Utskottets förslag blifvit af två Stånd godkändt, får Utskottet vördsamt
hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet måtte, det förra Ståndet med
frångående af sitt redan fattade beslut, förena sig med de två öfriga Stånden
om antagande af Utskottets förslag i oförändradt skick.
För den händelse denna hemställan icke skulle bifallas och Preste-Ståndet icke
heller fattar något från så väl Ridderskapet och Adelns som de öfriga Ståndens meningar
afvikande beslut, får Utskottet för frågans afgörande, jemlikt 73 § Riksdagsordningen,
genom omröstning i Förstärkt Lag-Utskott, föreslå följande
Voterings-proposition:
Den, som vill, att Rikets Ständer, för sin del, skola, i enlighet med Utskottets
af Borgare- och Bonde-Stånden godkända förslag, besluta en författning
af detta innehåll;
Lag-Utskottets Memorial N:o 77.
7
»Med upphäfvande af 18 Kap. 12 § Kyrkolagen förordnas, att detta
lagrum skall erhålla följande lydelse:
Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å kyikogård
jordfästas;
och kommer denna författning att tillämpas från och med den dag, den
föreslagna nya Strafflagen blifver till efterlefnad gällande»; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer, för sin del, hafva, i enlighet med Ridderskapet
och Adelns beslut, antagit en författning af detta innehåll:
»Med upphäfvande af 18 Kap. 12 § Kyrkolagen förordnas, att detta
lagrum skall erhålla följande lydelse:
Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å kyrkogård jordfästas.
Likaledes skola ock i stillhet jordfästas de till döden eller till straffarbete
på lifstid dömda förbrytare, som i fängelse dö;
och kommer denna författning att tillämpas från och med den dag, den
föreslagna nya Strafflagen blifver till efterlefnad gällande.»
Stockholm den 26 Oktober 1863,
Stockholm, tryckt uos Sam. Ucmstedt, 1863.
Lag-Utskottets Memorial JW 78.
i
N:o 78.
Auk. till Exp.-Utsk den 30 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af de hos
Riks-Ständen fattade skiljaktiga heslut, vid förehafvande af
Lag-Utskottets Betänkanden N:ris 35 och 55, öfver dels
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med förslag till ny
Strafflag, dels ock enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen.
Sedan Rikets Ständer godkänt de genom Lag-Utskottets Memorial N:ris 70 och
71 för Ständerna framlagda förslag till voleringspropositioner i ofvanberörda ämne;
så har förstärkta Lag-Utskottet denna dag sammanträdt och öfver dessa voteringsproposilioner
verkställt omröstning, på sätt som följer:
lista Voteringen (enligt Voteringspropositionen JV3 -1):
Den som vili, att 5 Kap. 14 § i Strafflagen skall, på sätt Utskottet föreslagit
samt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, lyda sålunda:
»Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt
1. inom två år, om det ej i lagen med svårare straff än
fängelse belagdt är, eller
2. inom fem år, om det ej i lagen med svårare straff än straff
arbete
i två år belagdt är.»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 33 Haft. i
2
Lag-Utskottets Memorial JW 78.
Vinner Nej, anses Rikets Stander hafva beslutat, att ifrågavarande § skall erhålla
följande, af Kongl. Majit föreslagna samt af Ridderskapet och Adeln samt
Presle-Ståndet antagna lydelse:
»Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt
1. inom två år, om det ej i lagen med svårare straff än
fängelse belagdt är, eller
2. inom tio år, om det ej i lagen med svårare straff än
straffarbete i två år belagdt är.»
Voteringen har utfallit med 71 Ja och 48 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
2:dra Voteringen (enligt Votenngspropositionen M 2.):
Den som vill att 3 § 2 morn., 4 och 5 §§, förra delen af 10 §. 11 § och
38 § 1 punkten i 14 Kap. af Strafflagen skola erhålla följande af Utskottet föreslagna
samt af Borgare- och Bonde-Stånden godkända lydelse:
3 § 2 mom.
»Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning
eller synnerlig misshandel, af den drapne tili vrede retad,
eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; då
må tiden för straffarbetet till fyra år nedsättas.»
4 §•
»Har någon genom uppsåtlig misshandel dödat annan, och
skedde den misshandel med berådt mod, men utan afsigt alt
dräpa; dömes gerningsmannen till straffarbete på lifstid eller
från och med sex till och med tio år. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande; då må straffet nedsättas till straffarbete
i två år.»
»Varder någon dräpen, som i 4 § sägs, men skedde misshandeln
af hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från
och med två till och med sex år.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, till vrede af den
dräpne retad, såsom i 3 § sägs, eller förekomma eljest synner
-
Lag-Utskottets Memorial J\3 78. 3
ligen mildrande omständigheter; då må straffet nedsättas till
straffarbete i ett år.»
Förra delen af 40 §.
»Har någon misshandlat annan så, att han deraf fått svår
kroppsskada, och var sådan skada åsyftad; dömes, om
skadan skedde med berådt mod, till straffarbete från och med
fyra lill och med tio år, och, om den skedde af hastigt mod,
till straffarbete från och med eli till och med fyra år.
Var i sednare fallet gerningsmannen, ulan egen skuld, af
den misshandlade till vrede retad, såsom i J § sägs, eller äro
omständigheterna eljest synnerligen mildrande; då må tiden jör
straffarbetet nedsättas till sex månader.
11 §.
»Har någon misshandlat annan, såsom i 10 § sägs, utan
uppsåt att åstadkomma sådan skada som i samma § nämnd är;
då skall gerningsmannen dömas, om misshandeln skedde med
berådt mod, till straffarbete från och med ett till och med fyra
år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete i högst
två år.»
38 § 4 'punkten.
»Hafva tvänne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra,
och varder någon deri dödad; dömes dråparen till straffarbete
från och med fyra till och med tio år;»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att ifrågavarande lagrum skola
erhålla följande af Ridderskapet och Adeln beslutade lydelse:
3 § 2 mom.
»Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning
eller synnerlig misshandel, af den dräpne till vrede
Lag-Utskottets Memorial J\fs 78.
retad, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande';
då må tiden för straffarbetet till sex år nedsättas.»
4 §•
»Har någon genom uppsåtlig misshandel dödat annan, och
skedde den misshandel med berådt mod, men utan afsigt att
dräpa; dömes gerningsmannen till straffarbete på lifstid eller
från och med åtta till och med tio år. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande; då må straffet nedsättas till straffarbete
i /yra år.»
5 §.
»Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs. men skedde
misshandeln af hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från
och med fyra till och med åtta år.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, till vrede af den
drapne retad, såsom i 3 § sägs, eller förekomma eljest synnerligen
mildrande omständigheter; då må straffet nedsättas till
straffarbete i två år.»
förra delen af 10 §.
»Har någon misshandlat annan så, att han deraf fått svår
kroppsskada, och var sådan skada åsyftad; dömes, om skadan
skedde med berådt mod, till straffarbete från och med sex tili
och med tio år, och om den skedde af hastigt mod, till straffarbete
från och med två till och med sex år.»
11 §.
»Har någon misshandlat annan, såsom i 10 § sägs, utan
uppsåt alt åstadkomma sådan skada, som i samma § nämnd
är, då skall gerningsmannen dömas, om misshandeln skedde med
berådt mod, till straffarbete från och med två till och med sex
år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete i högst
två år.»
38 § ■/ punkten.
»Hafva tvänne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvaran
-
Lag-Vtskottels Memorial JM 78. 5
dra, och varder någon deri dödad; dömes dråparen till straffarbete
från och med sex till och med tio år,»
Som voteringen utvisat 49 Ja och 70 Nej, hafva Rikets Ständer följaktligen
beslutat i öfverensstämmelse med iVej-propositionen
3:dje Voteringen (enligt Voteringspropositionen JV5 3):
Den som vill att 14 Kap. 45 § i Strafflagen skall, i enlighet med Utskottets af
Borgare- och Bonde-Stånden godkända förslag, lyda sålunda:
»Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett
mot skyldeman i räll uppstigande led, maka, stjuf- eller svärföräldrar,
fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman,
så ock brott efter 15 eller 37 §, må ej åtalas af allmän
åklagare, der ej målsegande brottet till sådant åtal angifver, eller
det blifvit föröfvadt vid sådant tillfälle eller å sådan ort, som i
11 Kap. 9 eller 15 § omförmäles.
Vållande, hvarom i 17 § sägs, må ej åtalas af annan än
målsegande.»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ifrågavarande § att erhålla följande af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet i enlighet med Kongl. Maj.ts Proposition antagna lydelse;
»Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett
mot maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare,
husbonde eller annan förman, så ock brott efter 15 eller 37 §,
må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsegande brottet till
sådant åtal angifver, eller det blifvit föröfvadt under sabbat eller
vid sådant tillfälle eller å sådan ort, som i 11 Kap. 9 eller 15 §
omförmäles.
Vållande, hvarom i 17 § sögs, må ej åtalas af annan än
målsegande.»
Omröstningen har utfallit med 57 Ja och 60 Nej, hvarförutan två sedlar kasserats;
och som Nej vunnit hafva Rikets Ständer beslutat på sätt A'e;'-propositioncn
innehåller.
4:de Voteringen (enligt Voteringspropositionen .A? 4 a):
Den som vill, att till kontraproposition vid den blifvande bufvudvoteringen antages
följande af Borgare-Ståndet för 16 Kap 13 § i Strafflagen beslutade lydelse:
6
Lag-Utskottets Memorial Jtt 78.
t,Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning om
sanningen af gjordt tillmäle sig från ansvar fria, utom i de fall
då han tillvitat annan bestämdt brott eller visst slag af brott,
eller ock viss gerning, som i 8 § sägs. Har den, mot hvilken
lillmälet gjordes, varit för brottet tilltalad, men blifvit genom
lagakraflegande. dom från åtalet frikänd, eller är den, sorn lillmälet
gjorde, ej målsegande och hörer brottet ej under allmänt
åtal, eller är tid lill åtal försäten, efter ty i 5 Kap. 14 § skils;
då vare ej heller, till befrielse från ansvar för tillmålet, bevisning
tillåten.'»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej',
Vinner Nej, kommer att till kontraproposition i hufvudvoteringen antagas BondeStåndets
beslut, att förevarande § skall ur Strafflagen uteslutas.
Omröstningen har utfallit med 31 Ja och 88 Nej; i följd hvaraf för
5:te Voteringen
blifvit antagen följande voteringsproposition (M 4 b):
Den, som vill, att 16 Kap. 13 § i Strafflagen skall erhålla följande, af Utskottet
föreslagna samt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagna lydelse:
»Den,
som för ärekränkning tilltalas, må ej lill sitt fredande
framställa bevisning om sanningen af sådant tillmäle, som i 8 §
sägs. Ar tillmäle gjordt om bestämdt brott eller visst slag af
brott, och vill den tilltalade styrka, att den, emot hvilken lillmälet
gjordes, är till sådant brott saker; vise då laga dom derå. Har
brottet ännu icke varit under åtal eller under pröfning i fråga
om skadestånd; då skall, derest den för ärekränkning tilltalade
det vill och han sjelf är målsegande eller har rätte målegandens
uppdrag till talan eller ock brottet hörer under allmänt åtal, och
så framt lid lill sådant eller till talan om skadestånd ej är försäten,
efter ty derom stadgadt är, domstolen lägga den tilltalade
tid före alt lisa, att lagligt åtal då blifvit anstäldt eller påkalladt,
såsom om missgerningars angifvande och åtalande föreskrifvet
är, eller att målsegandes talan om skadestånd är anhängiggjord,
och huru deröfver slutligen dömdt blifvit. Eg må till befrielse
från ansvar för tillmäle om brott annan bevisning vara tillåten.»
Lag-Utskottets Memorial JM 78.
7
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva antagit Bonde-Ståndets beslut, att förevarande
§ skall ur Strafflagen uteslutas.
Omröstningen har utfallit med 82 Ja och 36 Nej. En sedel har blifvit kasserad;
och som Ja vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens
innehåll
6;te Voteringen (enligt Voteringspropositionen Jtä 5) :
Den som vill, alt 18 Kap, 14 § i Strafflagen skall, på sätt Utskottet föreslagit
samt Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndel beslutat, komma att lyda sålunda:
»Öfverlastar sig någon af starka drycker så, alt af hans
åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan,
det han drucken är, och träffas han i sådant tillstånd å väg,
gata eller annat allmänt ställe; straffes, för fylleri, med böter,
högst femtio Riksdaler.»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer för ifrågavarande § hafva, i enlighet med
Borgare-Ståndets beslut, antagit denna lydelse:
»Öfverlastar sig någon af starka drycker så, att af hans
åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan,
det han drucken är, och träffas han i sådant tillstånd å väg.
gala eller annat allmänt ställe; straffes, för fylleri, med böter,
högst tjugu Riksdaler.»
Denna votering har utfallit med 48 Ja och 71 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med jVe/-propositionen.
7:de Voteringen (enligt Voteringspropositionen JM 6):
Den som vill, att 20 Kap. 10 § i Strafflagen skall erhålla följande af Utskottet
föreslagna samt af Borgare- och Bonde-Stånden godkända lydelse:
»Begår någon snatteri tredje gången; varde ansedd, såsom
hade han första resan stöld förölvat. Snatteri al den, som förut
begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott, skall ock såsom
stöld anses.»
8
Lag-Uttkottets Memorial J\/3 78.
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att ifrågavarande § skall, i
enlighet med Kongl. Maj:ts af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagna
förslag, komma att lyda, som följer:
»Begår någon snatteri andra gången; varde ansedd såsom
hade han första resan stöld föröfvat. Snatteri af den, som
förut begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott, skall ock såsom
stöld anses.»
Voteringen har gifvit ett resultat af 61 Ja och 58 Nej; och hafva följaktligen
Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
8:de Voteringen (enligt Voteringspropositionen Jtä 7):
Den som vill, att till kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen
antages följande af Preste-Ståndet, i enlighet med Kongl Maj:ts Proposition, för 21
Kap. 10 § i Strafflagen beslutade lydelse:
»Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
eller 8 §, varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid
förlustig;»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer till kontraproposition i hufvudvoteringen alt antagas Borgare-Ståndets
beslut, att omförmälda § skall lyda sålunda:
»Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5,
6. 7 eller 8 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för
alltid eller på viss tid förlustig;»
Som, efter det en sedel blifvit kasserad, voteringen utfallit med 36 Ja och 82 Nej,
har angående 21 Kap. 10 § i Strafflagen
9:de Voteringen
egt rum enligt denna voterings-proposition (JV2 8):
Den som vill, att ifrågavarande § skall, på sätt Utskottet föreslagit samt Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet beslutat, lyda sålunda:
»Den
Lag-Utskottets Memorial Jft 78.
9
»Den, som gjort sig förfallen till straff efter 2, 6, 7 eller
8 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig,
och den, som gjort sig skyldig till straff efter ■/, 3, 4 eller
5 §, varde till förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller
på viss tid dömd.»
röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej. anses Rikets Ständer hafva antagit Borgare-Ståndets beslut, att omförmälda
§ skall lyda sålunda:
»Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4,
5, 6, 7 eller 8 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende
för alltid eller på viss lid förlustig».
Omröstningen bar utfallit med 55 Ja och 64 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med A7e/-propositionens innehåll.
Hvilket allt förstärkta Lag-Utskottet härmed får för Rikets Ständer vördsamt
anmäla.
Stockholm den 29 Oktober 1863.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Samt 1 Afd. 33 Haft.
2
Stockholm, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 79.
1
%:o tö.
Ank. till Exp.-Utsk den 2 Nov. 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af motion om förändring i lagstiftningen
rörande äktenskapsförord samt mannens målsmansrätt
för hustrun.
Med omförmälda, af Herr Hierta inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckta och
till Lag-Utskoitet remitterade motion (N:o 218) åsyftas att vinna ändring i de
stadganden, som finnas i torra delen af 8 Kap. 1 § och 9 Kap. 1 § Giftermåls-Balken.
Genom Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 har berörde del af 8 Kap. 1 § erhållit
följande lydelse:
“Vilja män, eller qvinna, der hon enka är, eller giftoman å mös vägnar,
göra förord sig emellan före äktenskapet; då skola de det skriftligen och med
tvänne vittnen upprätta, innan vigsel skor. Ej må förord göras om annat än makarnes
giftorätt, eller till förfång för dem, som bättre rätt till egendomen å den
tid hafva"; innehållande denna § i öfrigt bestämmelser, huru med det upprättade
äktenskapsförordet vidare förfaras skall, för att blifva för framtiden gällande. 9
Kap. 1 § Gifteimåls-Balken lyder sålunda:
“Sedan man och qvinna sammanvigde äro, då är han hennes rätte målsman,
och eger söka och svara för henne: hustrun följer ock mannens stånd och vilkor".
Nu har motionären föreslagit, att med borttagande från 8 Kap. 1 § Giftcrmåls-Balken
af den mening, deri föreskrifves, att förord icke inå göras om annat
än giftorätt, samt med två tillägg till 9 Kap. samma Balk, dessa lagrum måtte erhålla
denna lydelse:
8 Kap. f §. “Vilja man, eller qvinna, der hon enka eller myndig är, eller
giftoman å omyndig mös vägnar, göra förord före äktenskapet angående giftorätt
eller förvaltning och användande af den egendom, endera makan då eger, eller
framdeles har att vänta; då skola de det skriftligen med tvänne vittnen upprätta,
innan vigsel sker. Ej må förord göras till förfång för dom, som å den tid hafva
eller enligt lag kunna pröfvas ega bättre rätt till något, hvarom förordet handlar.
Äktenskapsförord skall" o. s. v. (lika med nuvarande Lag).
Bih. till B. St. Brot. 1862 Sf 1863. 7 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 1
2
Lag- Utskottets Betänkande N:o 79.
9 Kap. ] §. '"Sedan man och qvinna sammanvigde äro, då är han, der ej
genom äktenskapsförord annorlunda blifvit bestämdt, eller de fall inträffa, hvarom
nästföljande § handlar, hennes rätte målsman och eger11 o. s. v. (lika med nuvarande
1 §).
2 §. “Idkar hustrun i eget namn handel, eller annat yrke, och sådant offentligen
kungjort, eller har mannen, utan hustruns förvållande, kommit på obestånd,
eller utöfvat misshandling å hustrun, eller afsäger han sig frivilligt målsmanskapet;
då må hustrun söka och svara för sig sjelf samt förvalta den egendom,
hon derefter kan förvärfva, dock utan förfång för andras bättre rätt å den
tid, då målsmanskapet upphörde.®
Detta motionärens förslag, som, enligt hvad innehållet utmärker, hufvudsakligen
afser inskränkning i den mannen tillkommande målsmansrätt, för hustrun,
synes Utskottet förtjent af synnerlig uppmärksamhet. Med afseende å mannens
naturliga egenskaper och hans ställning i det borgerliga samhället, bör visserligen
stadgandet i 9 Kap. 1 § Giftermåls-Balken, att mannen skall vara hustruns målsman,
godkännas såsom allmän regel; men de äktenskap äro ej så sällsynta, deri
mannen icke är skicklig att utöfva målsmanskapet samt sålunda förvalta och disponera
boets egendom, utan denna befattning skulle kunna till större fördel för
begge makarne öfverlemnas åt hustrun, då hon besitter ordningssinne och sparsamhetsanda
samt öfriga för egendomens vård och förvaltning erforderliga egenskaper,
som mannen saknar. Det inträffar också icke sällan, att mannen på grund
af sin målsmansrätt för hustrun tillintetgör alla frukterna af hennes sträfvanden
för deras gemensamma bästa; och detta kan ej ens i afseende å den egendom,
hustrun i boet infört, förekommas genom äktenskapsförord enligt nu gällande lag.
Genom en sådan handling kan väl bestämmas, att mannen ej skall hafva giftorätt
i den eller den egendomen, men intet derutöfver; och så länge han har förvaltningen
deraf om händer, så länge hans målsmansrätt öfver egendomen, när den ej utgöres
af fast egendom, är lika oinskränkt som öfver makarnes samfällda egendom,
gör äktenskapsförordet ej mycket gagn. Det måste dessutom anses obilligt och
origtigt samt i de flesta fall för hustrun förödmjukande, att hon, då hon i boet
infört egendom och möjligen såsom myndig före äktenskapet fått råda deröfver,
genom äktenskapet beröfvas denna rättighet och kommer att i fråga om äfven den
minsta utgift bero af mannens godtfinnande. Det kan äfven någon gång hända,
att hon får lida brist på det nödvändigaste, under det mannen förslösar hennes
egendom. Detta missförhållande synes kunna i väsendtlig mån afhjelpas, om, i enlighet
med motionärens förslag, det genom äktenskapsförord finge bestämmas, icke
allenast i hvad mån giftorätt i makarnes egendom skulle för dem ega rum, utan
äfven att från mannens målsmanskap undantoges den egendom, deri han ej egde
giftorätt, eller någon del deraf. Utskottet har derför funnit sig böra tillstyrka
bifall till motionen i detta hänseende, på sätt här nedan närmare bestämmes.
Deremot anser sig Utskottet icke kunna biträda motionärens förslag om inskränkning
i giftomans rätt att göra äktenskapsförord å mös vägnar till det fall,
att hon är omyndig. Så länge mö, äfven om hon är myndig, ej får sluta äktenskap
utan giftomans samtycke, synes konseqvensen fordra, att det ock öfverlemnas
åt honom att genom äktenskapsförord bestämma de vilkor, han anser vara för
qvinnans framtid i det tilltänkta äktenskapet betryggande. Om han missbrukar
denna sin rättighet och derigenom förhindrar äktenskapet, synes rättelse deri kunna
vinnas på samma sätt, som om giftoman annars oskäligen hindrar det giftermål,
som lagligen sökes.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 7.9.
3
För den händelse att hustrun icke är lämplig eller vill åtaga sig att förvalta
den egendom, som genom äktenskapsförord blifvit undandragen mannens målsmanskap,
har Utskottet ansett sig böra föreslå, att Rätten skall dertill förordna god
man; hvarjemte Utskottet funnit nödigt tillstyrka, att kungörelse om mannens
skiljande från målsmanskapet varder till allmänhetens kännedom i allmänna tidningarne
införd.
Beträffande åter motionärens förslag om upphörande af mannens målsmansrätt
för hustrun efter det äktenskapet inträdt, äfven om äktenskapsförord ej blifvit
upprättadt; så ehuru Utskottet, i följd af sina här ofvan uttalade åsigter, i
viss mån godkänner syftet i detta förslag, anser Utskottet sig dock icke kunna
nu förorda detsamma. Utskottet befarar, att allmänna tänkesättet icke är nog förberedt,
på den förändring, som derigenom skulle uppkomma, för att densamma nu
skulle kunna genomföras. Dessutom synes det, som den ej heller läte sig verkställas
utan en mera genomgripande förändring af hela den nu gällande lagstiftningen
rörande makars egendoms-gemensamhet. Något stadgande i detta hänseende
synes jemväl vara mindre nödigt, då i Kongl. Förordningen om boskilnad
och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862 föreskrifves,
dels att hustru är berättigad erhålla boskilnad icke allenast när makars gemensamma
bo är belastadt med så stor gäld, att den ej kan betalas med egendom,
som i boet samfälld är, och den enskilda, som för samma gäld bör svara, utan äfven
när mannen genom försummelse eller vanvård af boets angelägenheter eller
boets belastande med gäld utan motsvarig nytta, kan anses sitt målsmanskap missbruka;
eller han af ondska eller motvilja hustrun öfvergifvit eller förlupit, och ej
kommit åter inom sex månader; eller han blifvit under förmyndare ställd; dels
att god man, som af Rätten förordnas, skall förvalta den egendom, hustrun efter
boskilnad får lyfta eller tillträda; och dels att, sedan boskilnad blifvit beviljad, all
egendom, sorn, efter ansökningen om boskilnad, genom arf, gåfva, testamente eller
annorledes tillfallit hustrun, skall anses såsom hennes enskilda egendom och jem
väl
förvaltas af gode mannen.
I följd af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta en författning af
detta innehåll:
Med ändring af 8 Kap. 1 § Giftermåls-Balken, sådant
detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818,
samt 9 Kap. 1 § nämnda Balk, förordnas, att dessa lagrum
skola erhålla följande lydelse:
8 Kap.
1 §•
Vilja man och qvinna, eller, der hon uuder giftoman
står, giftoman å hennes vägnar, göra äktenskapsförord; då
skola de det skriftligen och med två vittnen upprätta, innan
vigsel sker. Förord må göras om makarnes giftorätt, så ock
om inskränkning i den rätt, mannen, såsom hustruns målsman,
tillkommer öfver sådan egendom, deri han ej eger gifto
rätt.
Ej må förord göras till förfång för dem, som bättre
rätt till egendomen å den tid hafva. Äktenskapsförord skall
4
Lag-Utskottets Betänkande N;o 79.
öppet ingifvas till .Rätten i den ort, der makarne hafva sitt
bo och hemvist, eller sätta sig neder att bo, i staden inom
åttonde dagen och på landet å nästa Ting, sedan vigsel skett,
och läte Rätten det i protokollet införas. Är vigsel å annan
ort förrättad, och kan förty den lagföljd ej ske, som nu föreskrifven
är, då skall förord inom sagde tid hos Rätten i vigningsorten
företes, och varde det, då makarne till boningsorten
kommit, sist inom en månad i stad och å landet vid
det Ting, som näst efter tre månader infaller, till rätter domstol
ingifvet, med bevis af Rätten i vigningsorten, att det der
företedt varit. Är ej med förord så förfaret, som nu sagdt är;
vare det kraftlöst. Der mannens målsmanskap genom förord
inskränkt blifvit, läte Rätten kungörelse derom i allmänna
tidningarne införas. Hvar, som begär, ege att hos Rätten
undfå del af äktenskapsförord.
9 Kap.
1 §•
Sedan man och qvinna samman vigde äro, då är han
hennes rätte målsman och eger söka och svara för henne, der
ej genom äktenskapsförord blifvit annorlunda bestämdt. Hustrun
följer ock mannens stånd och vilkor.
Är genom äktenskapsförord viss egendom från mannens
målsmanskap undantagen, och vill ej hustrun sjelf samma
egendom förvalta, eller är hon ej dertill lämplig; förordne
Rätten god man att förvaltningen öfvertaga, och låte kungörelse
derom i allmänna tidningarne införas."
Stockholm den 29 Oktober 1863.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, Eric: “Utan att vilja bestrida behofvet af en förändring
i lagens stadganden angående mannens målsmansrätt för hustru i den
syftning, ifrågavarande förslag afser, eller att detsamma i viss mån öfverensstämmer
med gällande åsigter om qvinnans ställning, måste jag likväl uttala den mening,
att förslaget förutsätter en mera genomgripande förändring, än att densamma på
sätt nu blifvit föreslaget kan åstadkommas. Grundsatsen om mannens målsmansrätt
finnes icke allenast uttryckt i 9 Kap. 1 § Giftermåls-Balken, men äfven i 11
Kap. 1 och 6 §§ samma Balk, 1 Kap. 8 § Handels-Balken m. fl. ställen, hvilka,
om de lemnäs oförändrade, skola lemna rum för tvekan angående omfånget at nu
föreslagna stadgande. Äfven under förutsättning att den allmänna meningen gillar
Lag-Utskottets Betänkande N:o 79.
en så beskaffad delning af dispositionsrätten öfver makars bo, som förslaget afser,
erfordras således, enligt min åsigt, åtskilliga föreskrifter rörande t. ex. mannens
eller hustruns befogenhet att föryttra den genom förord hustrun tillerkända lösa
egendomen, i saknad af hvilka, förvecklingar och osäkerhet i eganderätten af betänklig
art skola uppstå. En grundsats af den beskaffenhet, som den om mannens
målsinansrätt för hustrun, och så införlifvad med den allmänna meningen, kan icke
utan en mera omfattande lagstiftning förändras. Genom den nya lagen om boskilnad
är, på sätt Utskottet angifvit, ett steg taget att skydda hustrun mot mannens
vanvård om hennes egendom, och jag har för det närvarande ansett betänkligt
att gå längre samt förty för min del inom Utskottet tillstyrkt att motionen
må förfalla. “
af Herr Friherre Armfelt, M.: ”Sedan tre Riks-Stånd numera för sin del beslutat att,
i motsats med hvad Dtskottet i ett föregående betänkande föreslagit, äfven myndig
qvinna skall i vissa fall stå under giftomans inseende, så finner jag för min del
ej vidare skäl att biträda hvad Utskottet i detta betänkande föreslagit i afseende
å 8 Kap. 1 § Giftermåls-Balken; hvarföre, och då förändring i stadgandena om
mannens målsmansrätt för hustrun icke synas mig kunna lämpligen företagas annat
än i sammanhang med ändring af förenämnda lagrum, jag, för min del, anser
motionen för det närvarande icke böra af Rikets Ständer bifallas.“
Herr Carlén har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i detta ärendes afgörande.
Bih. till R. St. Prot. 1862 $ 1863. 7 Sami. 1 A/d. 34 Haft. 2
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
T.ag-ZJtskottets Utlåtande 80.
i
JW 80.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Nov. 1863, kl. 3 e. ra.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 57, öfver
motion om förändring af Kongl. Förordningen, angående vissa
föreskrifter till kyrkotuktens uppehållande, den 4 Maj 1855.
Uti nämnda betänkande, sorn blifvit föranledt af cn inom Högvördiga PresteStändet
vackt motion om ändring af 1855 års omförmälda förordning, hade Utskottet
tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte i sammanhang med antagande af ny Strafflag
för sin del besluta en författning, hvarigenom, med ändring af 1855 års förordning,
stadgades, att, då medlem af Svenska kyrkan gjort sig skyldig till straff för åtskilliga
i förslaget uppräknade brott och han efter utständet straff kom åter, kyrkoherden i
församlingen eller den, som dennes ställe företrädde, skulle med honom om hans
själs bästa samtala och, der han funne sig kunna nattvardens bruk honom tillstädja,
sådant hos kyrkorådet anmäla.
Detta Utskottets förslag har endast Ridderskapet och Adeln godkänt.
Preste-Ståndet har för sin del antagit en sä lydande författning:
”Med ändring af Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, angående vissa föreskrifter
till kyrkotuktens uppehållande, förordnas som följer:
Medlem af Svenska kyrkan, som gjort sig skyldig till stnff, för det han
hädat Gud, eller lastat eller gäckat Guds heliga ord eller sakramenten, eller för
gäckeri af gudstjensten, eller för väld, svordom, oljud eller annan förargelse i kyrka
under gudstjenst eller annorstädes, der gudstjenst hålles, eller för mord, dråp eller
rån, då dödsstraff derå ej följer, för barnamord, stöld, äktenskapsbrott, blodskam
eller lägersmål i förbudna leder eller för våld mot föräldrar; så ock den, som begått
lönskaläge eller gått drucken eller oskriftad till nattvarden, eller sedan han af presten
enligt kyrkoordningen blifvit varnad att derifrån sig afhålla, må ej af den heliga
nattvarden komma i åtnjutande, innan han eller hon af sin själasörjare i närvaro
af tvä eller tre bland församlingens medlemmar, dem själasörjaren tillkallar, låtit
sig enskildt skriftas och aflösas, pä sätt särskildt föreskrilvet är”.
BiL Hll B. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Åfd. 35 Raft. 1
0
Lag-Utskottets Utlåtande JV& 80.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva återförvisat frågan till ytterligare behandling
af Utskottet.
Under de öfverläggningar, sorn inom dessa Ständ föregått nyssnämnda beslut,
är vordet yrkadt, dels att omförmälda motion måtte lemnäs utan afseende; dels att
Utskottets Betänkande mätte afslås med förklarande, att 1855 års förordning vore
upphäld genom den föreslagna författningen om den nya Strafflagens införande och
hvad i afseende derå iakttagas skall; dels att 1855 års förordning mätte upphäfvas,
utan att något annat lagstadgande sattes i stället, och dels att, med ändring af
Kongl. Förordningarne den 4 Maj 1855 och den 29 Januari 1861, af hvilka den sednare
innefattade en förklaring af den förra, måtte stadgas, att medlem af Svenska kyrkan,
sorn gjort sig skyldig till straff för något af de i Utskottets förslag upptagna brott,
ej finge komma i åtnjutande af den heliga nattvarden, innan han af sin själasörjare
i närvaro^ af två eller tre bland församlingens medlemmar, dem själasörjaren egde
tillkalla, låtit sig enskildt skriftas och aflösas, på sätt särskildt föreskrifvet vore.
Utskottet, som i dess förra Betänkande framlagt de skäl, hvarpå Utskottet
grundat sin åsigt derom, att 1855 års förordning icke komme att upphäfvas genom
den föreslagna författningen om nya Strafflagens införande samt att 1855 års förordning
icke bör lemnäs i sitt närvarande skick eller helt och hållet upphäfvas,
har af hvad i detta afseende blifvit inom Stånden anfördt och yrkadt så mycket
mindre funnit anledning frånträda sin åsigt härutinnan, som densamma blifvit godkänd
af två Riks-Ständ och derjemte vunnit understöd inom de två öfriga Stånden
hos flere af de ledamöter, hvilka i frågan sig yttrat; likasom Utskottet vid det
förhållande, att Preste-Ståndet är ensamt om sitt beslut, för så vidt detsamma upptager
andra fall, deri de till kyrkotuktens upprätthållande meddelade föreskrifter
skola tillämpas, än Utskottets förslag innehåller, samt att emot denna del af förslaget
någon anmärkning för öfrigt icke förekommit, anser sig icke kunna till de
öfriga Riks-Stånden hemställa om instämmande i Preste-Ståndets berörda beslut,
helst detsamma åsyftar att göra till föremål för kyrkotukten äfven sådana handlingar,
sorn icke enligt den nya strafflagen äro straffbara och sålunda frångår den i 1855
års förordning uttalade grundsats, att endast den, som gjort sig för brott till straff
skyldig, måste underkasta sig författningens föreskrifter.
Deremot och då Utskottets förslag i fråga om sättet för kyrkotuktens utöfvande
blifvit af endast ett Riks-Stånd godkändt, men ett annat förklarat sig för bibehållande
af den enskilda skriften och denna äfven inom de två öfriga Stånden funnit
flere försvarare, under det att Utskottets förslag allenast hos det ena af dessa Stånd
förordats af en eller annan talare, finner Utskottet sig böra, i enlighet med hvad,
Eå sätt ofvan lörmäles, blifvit yrkadt, föreslå fortvaro af det nuvarande sättet för
yrkotuktens upprätthållande.
I följd häraf och då, enligt 71 § af Kongl. Förordningen om mord, dråp och
annan misshandel den 29 Januari 1861, de i 1855 års förordning gifna föreskrifter
skola tillämpas jemväl å den, sorn gjort sig skyldig till ansvar för dråp, som ej är
med dödsstraff belagdt, eller för vållande till annans död, samt följaktligen bestämmelse
om ändring af äfven berörda § synes för undvikande af tvetydighet böra införas
i det ifrågavarande författningsförslaget, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte, Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
med frångående af sina redan fattade beslut, för sin
del i sammanhang med antagande af den nya Strafflagen besluta
en författning af detta innehåll:
Lag-Dtskottet8 Utlåtande ,j\s 81.
3
”Med ändring af Kongl. Förordningen, angående vissa föreskrifter
till kyrkotuktens uppehållande den 4 Maj 1855 och 71 §
af Kongl. Förordningen angående mord, dråp och annan misshandel
den 29 Januari 1861. förordnas, som följer:
Ilar medlem af Svenska kyrkan gjort sig skyldig till straff,
för det han hädat Gud, eller lastat eller gäckat Guds heliga
ord eller sakramenten, eller för gäckeri af gudstjensten, eller
för väld, svordom, oljud eiler annan förargelse under gudstjenst,
eller för mord, dråp eller rån, dä dödsstraff ej derå följer, eller
för barnamord, mened, äktenskapsbrott, våld eller smädeord
emot föräldrar, eller stöld, eller har han för förfalskning, bedrägeri,
falsk angifvelse, otukt eller mordbrand blifvit till straff -  arbete dömd, dä må han ej af den heliga nattvarden komma
i åtnjutande, innan han af sin själasörjare i närvaro af tvä eller
tre bland församlingens medlemmar, dem själasörjaren tillkallar,
låtit sig enskildt skriftas och aflösas, på : ätt särskildt föreskrifva
är;
Skolande denna författning tillämpas i de deri upptagna
fall, dä straff blifvit efter nya Strafflagen adorn dt”.
Stockholm den 6 November 1863.
Reservationer:
af Herr Gretve Sparre, med- hvilken Herr Friherre Armfelt och Herr Henschen
instämt och som förklarat sig vidhålla Utskottets i Betänkandet N:o 57 framlagda
förslag;
af Herr Carlén;
af Herr Bovin.
JW »1.
Auli. till Exp.-Utsk. den 6 Nov. 1863, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af frälsemans
särskilda forum.
I öfverensstämmelse med 6 § uti de för Ridderskapet och Adeln den 16
Oktober 1723 utfärdade privilegier är i 8 Kap. 2 § Rättegångs-Balken förordnadt,
4
Lag-TJtskottets Utlåtande j\f 81.
att Hofrätt skall döma, enligt 8 mom. öfver ”tvister om arf efter Frälsemän: theras
förordning vid dödstiman om theras egendom: förmynderskap för theras barn och
arfvingar, sorn frälse äro: så ock ther frälseman eller thes arfvinge, vil genom
offenteligit anslag afstå thes egendom till borgenärer och om hvartheras rätt och
företräde thertil; eller then ene maken söker skilja sin lott i bo från then andras
enskilta gäld” samt enligt 9 mom. ”öfver the brott, ther Frälseman förverkar lif,
ära, adelig frihet, gods eiler arfvelig rättighet; sä ock enviges, och andra slagsmål,
eller förgripelse)- med skymfeliga ord och gierningar, emellan Frälsemän, eller theras
vederlikar, när Domaren i orten, ther gierningen gjord är, först themin ransakadt”.
Häruti har dock genom Konkurslagen den 18 September 1862 och Kongl.
Förordningarne af samma dag, den ena om boskilnad och undanddftande af egendom
i makars bo, och den andra huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,
så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo, blifvit gjord
den förändring, att frälsemäns konkurs- och boskilnads-mål icke vidare skola omedelbart
af Hofrätt upptagas; och har nu, med åberopande af detta förhållande, Herr
Dalman i en inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln väckt, till Lag-Utskottets
behandling öfverlemnad motion (N:o 133) yrkat, att Ridderskapet och Adelns uti 6 §
af dess privilegier grundade samt genom 8 och 9 mom. i 2 § af 8 Kap. RättegångsBalken
stadgade rättighet, enligt hvilken frälseman egde att få vissa honom rörande
mål och angelägenheter omedelbart af Hofrätt bedömda och handlagda, måtte
upphöra, sä vidt derigenom någon inskränkning icke skedde i den rätt, som, jemlikt
Kongl. Resolutionen den 3 Oktober 1675, § 35, jemförd med Kongl. Förordningen
den 1 Mars 1749, tillkom arfvingar i adliga sterbhus att till förrättande af bouppteckningar
och arfskiften i samma sterbhus kalla dem, de helst dertill ville bruka;
äfvensom att i följd häraf Kongl! Brefven den 26 Oktober 1748 och den 7 April
1805, hvarigenom utländske adelsmän, som hit till riket inkommit, samt Svenska
Akademiens ledamöter blifvit förunnade enahanda förmåner i rättegångsmål, sorn
Ridderskapet och Adeln, jemväl måtte till all verkan upphöra, så att de inål och
ärenden, som jemlikt nämnde lagrum och författningar tillhört Hofrätt såsom första
domstol, framdeles mätte efter allmän rättegångsordning behandlas; i sammanhang
hvarmed motionären hemställt, att Rikets Ständer, för"den händelse de godkände
nyssberörda förslag, ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att i sammanhang
med utfärdandet af författningen derom, Kongl. Majit täcktes meddela särskild
föreskrift för vederbörande domstolar, att, om någon sådan omständighet inträffade,
som jemlikt 18 § Riksdags-ordningen hindrade adelsman att begagna sin representationsrätt,
derom genast underrätta Advokatfiskal i vederbörande Hofrätt, som
det ålåge att fjorton dagar före början af hvarje riksmöte lemna Riddarhus-direktionen
del af de inkomna underrättelserna, med skyldighet derjemte för Advokatfiskalerne
att hålla hand deröfver, att domstolarne noggrannt fullgjorde berörda
föreskrift.
Hvad motionären sålunda yrkat och hemställt sammanfaller i det närmaste
med det förslag, Lag-Utskottet vid 1856—1858 årens riksdag uti dess Betänkande
N-o 41 i anledning af då väckt motion om upphörande af Ridderskapet och Adelns
särskilda forum, framlade för Ständerna. Till stöd för detta förslag åberopade
Utskottet förnämligast, det yttrande, som, dä samma fråga var ä bane vid 1847 och
1818 årens riksmöte, afgafs af dåvarande Lag-Utskott. I detta yttrande erinras till
en början, hurusom den undantagslag, 8 Kap. 2 § 8 och 9 inom. Rättegångs-Balken
pä sätt närnndt är, innehåller, leder sitt upphof frän förhållanden, olika dem, hvilka
Lag-Utskottets Utlåtande ,y\i‘ 81.
höra till närvarande samhällsskick. ”Om den emellertid”, fortsätter sistbemälda
Lag-Utskott, ”under fordna tider kan anses hafva varit en förmån, så lärer man ej
kunna betrakta densamma såsom sådan, efter det rättegångsordningen vunnit en
under berörda tider saknad utbildning och stadga samt anspråken och fordringarne
på upplysning och rättrådighet hos domare ej äro mindre derföre, att de döma i
Underrätt. Så vidt man pröfvar frågan ur nyttans synpunkt, torde alltså skälen
emot vara öfvervägande deni, som kunna åberopas för omförmälda undantagslag.
Det lärer nemligen i första rummet vara obestridligt, att det medför större trygghet
och säkerhet, då en sak bedömes af tre än af två domstolar. Berörda undantagslag
beröfvar emellertid hvarje frälseman en dylik fördel i flera fall; och denna afvikelse
från den allmänna rättegångsordningen är desto betänkligare, sorn den jemväl i åtskilliga
händelser inverkar pä andra medborgares rätt”.
Rigtigheten af denna anmärkning sökte bemälda Utskott visa med exempel af den
händelse, att frälseman råkade i konkurstillstånd. Detta exempel har väl genom ofvanomförmälda
i fråga om frälsemans konkurs- och boskilnads-mäl vidtagna lagförändring
förlorat sin giltighet. Men anmärkningen synes dock vara fullt befogad äfven med afseende
å nuvarande förhållanden. Då tvist nemligen uppkommer om arf efter frälseman
eller af honom upprättad t testamente klandras, äro ganska ofta äfven icke frälsemän
parter och desse mäste då underkasta sig den för ett särskildt stånds skull stiftade
undantagslagen och nödgas tillika, derest de bo aflägse frän Hofrätten, så att de icke
kunna derstädes infinna sig och bevaka sin rätt, för sådant ändamål använda ombud;
hvilket åter medför både besvär och kostnader, som eljest hade kunnat undvikas.
”Till en väl ordnad domstolsinrättning hörer likväl”, yttrar vidare 1847 och 1848
årens Lag-Utskott, ”att domstolarne skola vara lätt tillgängliga för hvarje rättssökande;
och detta är desto mera af nöden i afseende på första domstolen i ett,
land, der lagen gjort det möjligt samt till nära nog en vana för hvar och en att
sjelf bevaka sin rätt. Ifrågaställda undantag från den allmänna regeln synes på
enahanda grund ej eller kunna af Ridderskapet oeh Adelns medlemmar betraktas
såsom särdeles fördelaktigt. De sättas derigenom ofta ur stånd att sjelfve bevaka
angelägenheter, dem de utan svårighet kunnat besörja, och blifva dymedelst bragta
pä kostnader och besvär, som ej uppvägas af några motsvarande större förmåner.
Dessutom måste tagas i öfvervägande, att frälsemän i alla de mål, som icke
särskildt äro i lagen uppräknade, lyda under de allmänna underdomstolarne. Att
dessa mål ej sällan äro af den största vigt, att ofta väl och ve deraf äro beroende,
är dock oförnekligt; men hvarföre skola då dessa mål vara undantagna? Om i
upphofvet till ifrågaställda särskilda lag en förklaringsgrund tili en dylik åtskilnad
kunde uppsökas, så torde man likväl förgäfves forska efter ett tillfredsställande svar
på berörda fråga. Denna åtskilnad leder emellertid till ytterligare rubbning uti
den enhet i rättegångsordningen, som framför allt måste eftersträfvas och som
Sveriges sednare lagstiftare jemväl oaflåtligen haft till ögonmärke”.
Delande de åsigter, som sålunda blifvit uttalade och hvilka jemväl blifvit åberopade
icke allenast af 1856—1858 årens Lag-Utskott, utan älven af Lag-Utskottet
vid 1850 och 1851 årens riksmöte, får Utskottet tillika fästa uppmärksamheten derpå,
hurusom genom åtskilliga i sednare tiden vidtagna lagstiftningsåtgärder upphörandet
af Ridderskapet ochjjAdelns rättighet att i vissa mål och ärenden hafva Hofrätt
till första domstol synes hafva blifvit än mera af behofvet påkalladt.
Med ingången af nästa år kommer nemligen Kongl. Förordningen, huru gäld
vid dödsfall betalas skall och örn urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande
fi
Lag-Utskottets Utlåtande J\$ 81.
af egendom i död makes bo. den 18 September 1862 att blifva gällande. Enligt 5
och 7 §§ i denna förordning åligger frälsemans arfvinge, som vill göra sig urarfva,
och efterlefvande maka, som vill afträda egendom för att vinna befrielse från gäld,
att hos underdomaren afträda egendomen inom en månad från den dag, bouppteckningen
slutades, och följaktligen äfven att vid afträdesansökningen foga samma
handling. Men enligt 9 Kaj). 4 § Årfda-Balken bör ock inom nyssnämnda tid
bouppteckningen ingilvas till den Hofrätt, hvarunder den aflidne vid dödstillfället
lydt. Denna (öfverrätt tillkommer derjemte pä grund af 2 och 3 §§ i oinförmälda
Kap. af Ärfda-Balken att vaka deröfver, att bouppteckning efter frälseman
varder inom föreskrifven tid hållen, och, om sådant ej då låter sig göra, meddela
anstånd dermed till viss dag. Deremot eger underdomaren, enligt 21 § i 1862
års förordning, att, i fråga om egendoms afträdande, pröfva, huruvida bouppteckningen
blifvit i laga tid upprättad. Här förefinnas alltså inkonseqvenser i lagstiftningen,
som svårligen kunna annat än leda till oreda och förvecklingar i tillämpningen.
Vidare har den svårighet, som jemväl förut ofta mött för Hofrätt att behörigen
utöfva den Hofrätten åliggande vårdnad öfver förmynderskap för omyndige af
frälsestånd pä aflägsnare orter, blifvit ökad genom Kongl. Förordningen angående
tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom den 24 September 1861, särdeles
det i 5 § innehållna stadgande, enligt hvilket Rätten, då fråga väckes, att förmyndare
bör lemna inteckning eller annan säkerhet för omyndigs hos honom innestäende
medel, eger derom förordna, såsom nödigt och skäligt pröfvas; hvilken pröfning
åter måste grunda sig på en kännedom om personens vederhäftighet och förhållande
i öfrigt, som i de flesta fall icke är att förutsätta hos annan domstol än
den i orten, der förmynderskap finnes.
Slutligen torde det ej kunna ifrågasättas, att ju genom antagande af den föreslagna
nya Strafflagen åtskilliga af de i 8 Kap. 2 § 9 moni. Rättegångs-Balken uppräknade
fall, i hvilka frälseman skall dömas af Hofrätt såsom första domstol, komma
att upphöra att ega tillämplighet; äfvensom det är att befara, att derigenom
jemväl rörande flera af de öfriga olika åsigter skola uppstå, huruvida de böra af
underrätt eller af Hofrätt omedelbarligen afdömas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då ifrågavarande undantagslag
i de flesta fall icke synes kunna lända till någon verklig förmån för Ridderskapet
och Adeln, utan i stället medföra flerfaldiga olägenheter för så väl detta Stånds egna
medlemmar som öfriga medborgare i riket; och då dess fortfarande bestånd tvifvelsutan
kommer att medföra oreda och osäkerhet i lagskipningen, anser för sin del
Utskottet samma Lag böra upphäfvas saint följaktligen jemväl Kongl. Brefven den
26 Oktober 1748 och den 7 April 1805, hvarigenom dels utländske adelsmän, som
hit till riket inkommit, dels ock Svenska Akademiens ledamöter förklarats berättigade
att åtnjuta samma förmåner i rättegångsmål med Svenske adelsmän och att
således, lika med desse, i vissa mål omedelbart af Hofrätt dömas, komma att till
all verkan förfalla.
En sådan lagförändring kan väl ej, på sätt anmärkt blifvit, medföra förlust
för Ridderskapet och Adeln af dess nuvarande rätt att äfven i städerna sjelfva utse
personer till förrättande af bouppteckningar och arfskiften i adliga sterbhus. Denna
rätt är nemligen ej uttryckt i Ridderskapet och Adelns privilegier eller i_de lagrum,
hvars upphäfvande blifvit yrkadt, utan grundad på 35 § af Kongl. Resolutionen
den 3 Oktober 1675 och Kongl. Förordningen den 1 Mars 1749. Emellertid
Lag-Utskottets Utlåtande ,J\f 81.
7
har dock Utskottet ansett nödigt, att, till undvikande af misstydning, särskildt förbehåll
om nämnda rätts fortvarande bestånd bör göras, i enlighet med hvad motionären
jemväl föreslagit.
Det återstår nu att erinra derom, att frågan, såsom berörande Ridderskapet
och Adelns privilegier, beror på samtliga Riks-Ständens öfverenskommelse och Kongl.
Maj:ts bifall. Men under förutsättning af sådan öfverenskommelse och sådant bifad,
får Utskottet till Rikets Ständers pröfning framlägga följande förslag till författning:
Sedan Rikets Ständer öfverenskommit, att den i 6 § af
Ridderskapet och Adelns den 16 Oktober J723 utfärdade privilegier
grundade samt i 8 och 9 morn. af 2 § i 8 Kap. Rättegångs-Balken
stadgade rättighet, enligt hvilken frälsemän ega
att få vissa dem rörande mål och angelägenheter omedelbart af
Hofrätt bedömde och handlagde, skall upphöra, samt Kongl.
Maj:t denna öfverenskommelse bifallit; så varda berörda rum i
allmänna Lagen jemte dermed öfverensstämmande särskilda
författningar upphäfda; dock att derigenom någon inskränkning
icke sker i den rätt, som jemlikt Kongl. Resolutionen den
3 Oktober 1675 § 35, jemförd med Kongl. Förordningen den 1
Mars 1749, tillkommer arfvingar i adeliga sterbhus att till förrättande
af bouppteckningar och arfskiften i samma sterbhus
kalla dem, de helst dertill bruka vilja; i följd hvaraf Kongl.
Brefven den 26 Oktober 1748 och den 7 April 1805, hvarigenom
utländske adelsmän, som hit till riket inkommit, samt
Svenska Akademiens ledamöter blifvit förunnade enahanda förmåner
i rättegångsmål, som Ridderskapet och Adeln, komma
att till all verkan upphöra; skolande de inål och ärenden, som
jemlikt förenämnda lagrum och författningar tillhört Hofrätt
såsom första domstol, tillhöra vederbörande underdomstolar och
efter allmänna rättegångsordningen behandlas.
Denna författning kommer att gälla till efterrättelse från
och med den 1 Januari 1865; men de mål och ärenden, som
då på Hofrätts pröfning bero, skola af Hofrätten med slut afhjelpas.
I sammanhang härmed och då nödigt är, att Riddarhus-direktionen äfven
hädanefter, likasom hitintills skett på grund af Kongl. Brefven den 30 Mars 1787
och den 6 Augusti 1818, varder underrättad om sådana omständigheter, som hindra
adelsmän att begagna sin representationsrätt, såsom om han råkar i konkurstillstånd,
om han, sedan han uppnått myndig ålder, sättes under förmyndare, om han dömes
adelskapet förlustig eller ställes under framtiden för brott, som medför sådan förlust;
men berörda Kongl. Bref afse nuvarande förhållanden, hvadan annan ordning för
underrättelsernas meddelande, än den samma Kongl. Bref bestämma, är behöflig, derest
Utskottets framställda förslag vinner bifall, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer för den händelse, de godkänna förslaget,
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, om förslaget
äfven i nåder bifalles, Kongl. Maj:t måtte i sammanhang
med utfärdandet af den föreslagna författningen meddela särskild
föreskrift för vederbörande domstolar att, om någon af
förenämnda omständigheter inträffar, derom genast underrätta
8
Lag-Utskottets Utlåtande JV$ d'2.
Advokatfiskal i vederbörande Hofrätt, sorn hade att fjorton
dagar före början af hvarje riksmöte lemna Riddarhus-direktionen
dr] af de inkomna underrättelserna med åläggande derjemte
för Advokatfiskalerna att hålla hand deröfver, att domstolarne
ordentligen fullgöra förenämnda föreskrift.
Stockholm ilen 0 November 1868.
JW
Ank. till Exp.-Utsk. den ti Nov. 1863, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af återremtss al Utskottets Betänkande N:o 75, öfver
motion angående giltigheten af Kongl. Brefven den 7 Juni 1733
och den 24- Januari 1740, i fråga om handräcknings meddelande
för barns befordrande till dopet.
Yällofliga Borgare-Ståndet har tili Utskottet återremitterat berörda betänkande;
men sorn detsamma är bifallet af de tre öfriga Riks-SStånden och i frågor af
förevarande beskaffenhet tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut, torde något
vidare utlåtande i anledning af återremissen icke erfordras; hvilket Utskottet härmed
får för Vällofliga Borgare-Ståndet vördsamt anmäla.
Stockholm den 6 November 1863.
Lag-Utskottets Memorial JW 83.
9
,JW S3.
Ank. till Bxp -Utsk. den 6 Nov. 1863, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af åierremiss af Utskottets Betänkande N:o 72, öfver
motion om ändring af 2 och 3 §§ i 5 Kap. Kyrkolagen.
Berörda Betänkande har blifvit af Väll ollila Borgare-Ståndet till Utskottet
åtcrremitteradt; men då de tre öfriga Riks-Ständen bifallit samma Betänkande; och
i frågor af förevarande beskaffenhet tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
lärer något vidare utlåtande i anledning af äterremissen icke erfordras: hvilket Utskottet
härmed får för Vällofliga Borgare-Ståndet vördsamt anmäla.
Stockholm den 6 November 1868.
Bih. till B. St. Brot. 1802 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 35 Hält.
Rättel ser
Lag-Utskottets Betänkande N:o 57.
Sid. 3 rad. 16 nedifr. står: gjort — läs:
„ 4 „ 14 uppifr. „ ligger — „
„ 4 „ 13 nedifr. ,, sådne — „
„ 4 „ 8 „ „ betvingar — „
„ 6 „ 16 uppifr. „ hordom —• „
gjordt
lägger
sådane
betingar
svordom
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Lag-Utskottets Memorial N:o 84.
1
&:o 84.
Ani. tili Exp.-Uuk. den 12 Nov. 1863, kl. 1 e. tu.
Memorial, med votering s-propositioner, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 76,
angående de olika beslut, som hos Riks-Stånden fattats i fråga
om Utskottets Betänkande N:o 69, öfver motioner om arfsrätt
för oäkta barn.
Sedan vid förehafvande af Utskottets nyssnämnda Betänkande N:o 69, hvarigenom
Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att, för sin del, besluta en författning, angående
oäkta barns arfsrätt, af innehåll, samma betänkande närmare utvisar, samtliga
Riks-Stånden fattat så väl från Utskottets förslag som sinsemellan skiljaktiga beslut;
så hade, i anledning häraf, Utskottet i dess Utlåtande N:o 76 hemställt, att i öfverensstämmelse
med Borgare-Ståndets mening Rikets Ständer, för sin del, måtte, de
tre öfriga Riks-Stånden med frångående af sina redan fattade beslut, antaga en författning,
angående oäkta barns arfsrätt, af följande innehåll:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom, att
barn. som äro aliade i lönskaläge, utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i för—
budna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, lorordnas,
att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder lika med äkta barn.»
Borgare- och Bonde-Stånden hafva bifallit denna hemställan, hvaremot Ridder
skapet
och Adeln samt Preste-Ståndet afslagit densamma och förklarat sig vidblifva
sina förra, här nedan omförmälda beslut.
Då emellertid genom samtliga Riks-Ståndens beslut ändring åsyftas i nuvarande
lagstiftning, angående oäkta barns arfsrätt, har frågan derom kommit i det skick, att
den icke kan förfalla, utan måste, jemlikt 73 § i Riksdags-ordningen, afgöras genom
omröstning i Förstärkt Lag-Utskott; och får för sådant ändamål Utskottet för Rikets
Ständer vördsamt framställa:
a) för votering om kontraproposition i den slutliga omröstningen följande
Voterings-proposition:
Den, Sorn vill, att till kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteritl-*
gen antages Ridderskapet och Adelns beslut, att den ifrågastäilda författa
ningen, angående oäkta barns arfsrätt, skall erhålla denna lydelse:
Bih. till R. St. Prof. 1862 * 1863. 7 Samt. 1 Afd. 36 Haft.
Lag-Ut*kottet> Memorial N:o 84
»Med ändring af livad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom,
att barn, som äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i
hordom, eller i förbudna leder, ej må taga annat nrf än efter egna barn
och bröstarfvingar, förordnas, alt oäkta barn jemväl må taga arf efter sin
moder, derest hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer att till kontraproposition i hufvudvoteringen att
antagas Preste-Ståndets beslut, att omförmälda författning skall lyda sålunda:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom,
att barn, som äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i
hordom, eller i förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn
och bröstarfvingar, förordnss, att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin
moder, lika med äkta barn, i all af henne förvärfd egendom, lös och fast,
äfvensom i ärfda lösören.»
b) för den slutliga omröstningen denna
Voterings-proposition:
Den, som vill, att Rikets Ständer skola, för sin del, i enlighet med
Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, antaga en författning, angående oäkt8
barns arfsrätt, aT följande innehåll:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom,
att barn, som äro silade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i
hordom, eller i förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn
och bröstarfvingar, förordnas, att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin
moder lika med äkta barn,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva antagit:
1:sta alternativet: Ridderskapet och Adelns beslut;
2:dra alternativet: Preste-Ståndets beslut.
Stockholm den 12 November 1863.
Lag-Utskottets Utlåtande N'o 85,
3
]¥:« 85.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Nov. 1863, Ll. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o
68, om närmare bestämmelse af sättet att vinna inteckning för
nyttjanderätt till fast egendom.
Uti berörda betänkande hade Utskottet, med anledning af en inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckt motion, tillstyrkt Rikets Ständer att, för sin del, besluta en författning
af innehåll, att, då inteckning söktes för beståndet af afhandling om nyttjanderätt
till hus eller jord å landet på viss tid eller på lifstid, eller af sådan handling,
hvari den, som å annan öfverlåtit sin eganderätt till fast egendom å landet, dervid
blifvit förbehållen nyttjanderätt till större eller mindre del af samma egendom eller
afkomst deraf, samma grunder skulle tillämpas, som i Kongl. Förordningen, angående
inteckning i fast egendom, den 13 Juli 1818 voro föreskrifna i afseende å inteckning
af skuldebref och andra fordringshandlingar, så att den sökta inteckningen ej
finge beviljas, så vida ej dels upplåtaren i afhandlingen samtyckt, att inteckning
måtte ske, och afhandlingen vore af vittnen bestyrkt eller i annat fall upplåtaren blifvit
öfver ansökningen hörd, dels ock upplåtarens eganderätt till jorden, hvarifrån upplåtelsen
skett, vore styrkt.
Denna Utskottets hemställan är icke af något Riks-Stånd bifallen.
Preste- och Bonde Stånden hafva i stället antagit följande i Herr Lcmchens emot
Utskottets betänkande afgifna reservation intagna förslag till författning:
»Inteckning till säkerhet för beståndet af afhandling om besittnings- eller nyttjanderätt
till hus eller jord å landet eller för undantagsförmåner, som vid försäljning
af fast egendom å landet blifvit betingade, må ej beviljas, derest icke afhandlingen
är af två personer bevittnad och uppiåtarens lagliga åtkomst till egendomen blifvit
styrkt.»
De öfriga två Riks-Stånden åter hafva till förnyad behandling af Utskottet återförvisat
frågan. Men äfven inom dessa Stånd har flertalet af de ledamöter, som yttrat
sig, förordat antagande af Herr Lemchens omförmälda förslag, ehuru med en eller
annan förändring, Så har det blifvit yrkadt, att detta förslag måtte erhålla en sådan
4
Lag-Utskottet.i Utlåtande N:o 85.
lydelse, att inteckning, äfven om upplåtelsehandlingen icke vore af tvä personer bevittnad,
kunde beviljas i händelse upplåtaren, vid Rätten tillstädes, medgåfve inteckningen;
att i (orslaget borde inflyta, att om upplåteisehandlingen ej vore af två personer
bevittnad, egaren till fastigheten skulle öfver ansökningen höras; att efter ordet
»upplåtarens» måtte införas orden: »eller, der egendomen till annan egare öfvergått,
dennes rättsinnehafvare»; att förslaget måtte erhålla detta tillägg: »och att lian ännu
innehar densamma»; samt slutligen att de i förslaget förekommande orden »lagliga
åtkomst», måtte utbytas emot ordet »eganderätt»; hvarförutan blifvit anmärkt, att den
föreslagna författningen borde ega tillämplighet jemväl å fastighet i stad.
Med afseende å hvad sålunda förekommit har Utskottet ansett Herr Lemchens,
af Preste- och Bonde-Stånden antagna författningsförslag böra läggas till hufvudsaklig
grund för det förslag till sammanjemkning af de olika meningarne, Utskottet jemlikt
73 § i Riksdags-ordningen har att afgifva. Enligt det förra fordras för intecknings
beviljande, att icke allenast upplåtarens eganderätt eller, med andra ord, hans lagliga
åtkomst till egendomen, utan ock upplåtelsehandlingens rigtighet blifver styrkt; och
bestämmes, i sistnämnda hänseende, att handlingen skall vara af två personer bevittnad.
Då emellertid handlingens rigtighet kan styrkas jemväl genom upplåtarens eget
erkännande eller annan laga bevisning, torde bestämmelse derom, att, derest afhandlingen
icke är af två personer bevittnad, upplåtaren skall öfver ansökningen höras,
böra i författningen införas. Men att, när upplåtaren är död eller annars af en eller
annan anledning icke kan i frågan höras, hans rättsinnehafvare eller annars den, som
för honom eger tala, skall i stället höras, är en så uppenbar följd of de enklaste reglor
för lagskipningen, att något uttryckligt stadgande derom icke lärer erfordras; likasom
och då, enligt Utskottets tanke, någon misstydning af det i förslaget förekommande
uttrycket: »lagliga åtkomst», icke är att befara, Utskottet anser de härvid framställda
anmärkningarne icke förtjena afseende.
I öfrigt finner Utskottet den framställda anmärkningen derom, att den ifrågavarande
författningen borde ega tillämplighet på faslighet jemväl i stad, vara förtjent
af särdeles uppmärksamhet. Då nemligen i Kongl. Förordningen den 21 December
1857 rörande sättet för och verkan af intecknande af aftal om nyttjanderätt till fa
stighet
i stad hänvisas till hvad angående inteckning af sådan afhandling om jord å landet
finnes stadgadt, torde, ehuru den motion, som ligger till grund för Utskottets
förra betänkande, afser endast fast egendom å landet, konseqvensen likväl fordra, att
jemväl i förevarande hänseende, som just angår sättet för intecknings beviljande, enahanda
stadgande bör gälla för fastighet i stad, som på landet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, för sin del, måtte, Preste- och Bonde-Stånden med
frångående af sina redan fattade beslut, antaga en författning af följande
innehåll:
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 86.
5
»Inteckning, som sökes till säkerhet för beståndet af lifstidsstädja eller
undantagsaftal eller annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom,
må ej beviljas, derest icke dels afliandlingen är af två personer bevittnad
eller i annat fall upplåtaren blifvit hörd, dels ock upplåtarens lagliga åtkomst
till egendomen blifvit styrkt.»
Stockholm den 12 November 1863.
M:o §6.
Arik. till Exp.-Utsk. den 12 Nov. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar och Biks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 39,
öfver motioner om förändrad lagstiftning angående förvaltning
af omyndigs egendom, äfvensom kontrollen derå.
Uti berörda betänkande hade Utskottet ej mindre hemställt, att Rikets Ständer,
för sin del, måtte, med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 24 September 1861,
angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom, besluta en författning
i ämnet af det innehåll betänkandet utvisar, än äfven ufstvrkt bifall till motioner
om dels meddelande af föreskrift, att omyndigs medel, der de icke voro nedlagda
i fastighet, skulle göras jfruktbärande genom säkra inteckningars belånande eller
inköp af Statsverkets eller andra med Kongl. Maj:ts faststallelsejjförsedda inrättningars
obligationer, som å inköpspriset lemnade minst 41 procent årlig afkastning, men att,
derest beloppet vore så ringa, att det icke lämpligen kunde på ena eller andra sättet
placeras,* det måtte insättas i någon af Kongl. Maj:t sanktionerad sparbank, dels om
skyldighet för förmyndaren att hvart tredje år lägga den behållna räntan till kapitalet,
och dels om bestämmande i lag af en viss procent af den omyndiges inkomster
såsom arfvode åt förmyndaren.
Hvad nu först angår den del af Betänkandet, hvarigenom Utskottet afstyrkt bifall
till nvssomförmälda motioner, har deooa del väl blifvit till Utskottet af Borgare
-
Lag-Utikottett Utlåtande N:o 86.
Ståndet återremitterad; mcnpjdå densamma är af de tre öfriga Riks-Stånden bifallen,
och i frågor af förevarande beskaffenhet, tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
lärer berörda återremiss icke kunna^till något vidare utlåtande af Utskottet föranleda
;
hvilket härmed för Välloöiga Borgare-Ståndet vördsamt anmäles.
Beträffande åter Utskottets betänkande i öfrigt, liar detsamma blifvit afslaget af
Höglodiga Ridderskapet och Alein, bifallet§af Hedervärda Bonde-Ståndet samt till
Utskottet återremitteradt af Högvördiga Preste-Ståndet och Yällofliga Borgare-Ståndet.
Under de diskussioner, som inom de två sistnämnda Stånden i frågan egt rum, hafva
jemväl ganska skiljaktiga åsigter^blifvit framställda. Så har flertalet af de ledamöter
af Preste-Ståndet, som yttrat sig i frågan, äfvensom en eller annan ledamot af
Borgare-Ståndet ansett någon förändring i nu gällande lagstiftning icke för det närvarande
bera vidtagas, och förthy yrkat ogillande af det ufaf Utskottet framlagda förslaget.
Dettas antagande ovilkorligen har endast förordats af två talare inom PresteStåndet,
men vilkorligen af åtskilliga ledamöter inom Borgare-Ståndet för den händelse
nemligen, att ett lagförslag, lämpligt att bana vägen för förmyndarekammare-institutionen,
icke kunde åvägabringas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Herr
Carlén afgifna motion, hvarför Utskottet i dess förra betänkande redogjort. En ledamot
har yrkat bifall till samma motion, med iakttagande att de gode män, hvilka
hade tillsyn å förmynderskap, skulle åligga att, med ledning af uppgifter al domare
och presterskap, socknevis upprätta förteckningar å förmynderskap, att gode männen
icke skulle hos domaren göra annan anmälan, än sådan, som vore föranledd af anmärkning
emot förmyndares räkning, att det borde utsättas, huru domaren hade att i
hvarje särskild händelse förfara, samt attlgode männen skulle kontrolleras af kommunen.
Härförutan är emot Utskottets förslag, utom åtskilliga anmärkningar, som egentligen
endast afse sjelfva redaktionen, j vordet af särskilda ledamöter erinradt, att icke
gode männen i den ort, der förmyndaren bor, utan der den omyndige har sitt
hemvist, borde åligga att granska förmyndarens redogörelseräkning; att föreskrift borde
lemnäs derom, att gode männen hade åliggande och rättighet att, för upprättande
af de anbefallda förteckningarne öfver förmynderskap, hos presterskapet i församlingen
uttaga bevis om de till församlingen hörande omyndige; att domrarne borde hafva
skyldighet att endast en gång för hvarje år till gode männen lemna uppgift på entledigade
och förordnade förmyndare äfvensom på deras myndlingar; att alla förmyndare,
utan undantag, borde vara skyldige att för de af dem för omyndige innehafvande
medel ställa säkerhet; att föreskriften om skyldighet för förmyndare att ställa
dylik säkerhet borde utesiutas och ersättas med ett stadgande af innehåll, att domaren
egde att, utan förmyndarens hörande, skilja honom från förmynderskapet, om
omständigheterna dertill föranledde; samt att, genom Utskottets förslag, domaren fått
sig ålagd en ofta omöjlig korrespondens och gode männen betungats med ökadt
besvär.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 86.
7
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet funnit de i frågan
uttalade meningar sinsemellan så stridiga, att någon sammanjemkning deraf icke utan
de största svårigheter låter sig verkställas; hvadan oell då Ridderskapet och Adeln afslagit
Utskottets betänkande i denna del och jemväl flere ledamöter inom de öfriga Stånden
yttrat sig i samma syftning under förmälan, hurusom den författning, i hvilken
förändring nu blifvit yrkad, vore så ny och opröfvad, att någon tillförlitlig erfarenhet
ännu icke kunnat vinnas om behöfligheten af de föreslagna förändringarne, Utskottet
får vördsamt hemställa,
att förevarande fråga måtte få för denna riksdag förfalla.
Stockholm den 12 November 1865.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, iö63.
Lag-Utskottets Memorial N:o 87.
1
M:o 8».
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Nov. 1863, kl. 11 f. m.
Memorial, med voterings-propositioner i anledning af de olika beslut, RiksStånden
fattat vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 80,
öfver gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i anledning af Utskottets Betänkande N:o 57, rörande motion
om förändring af Kongl. Förordningen, angående vissa före
skrifter
till kyrkotuktens uppehållande, den 4 Maj 1855.
Uti berörda Betänkande N:o 57 hade, med föranledande af en inom Högvördiga
Preste-Ståndet väckt motion om ändring i 1855 års omförmälda förordning, Utskottet
tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte, i sammanhang med antagande af ny Strafflag, för
sin del besluta en författning af detta innehåll:
»Med ändring af hvad i Kongl. Förordningen angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens
uppehållande, den 4 Maj 1855, är stadgadt, förordnas, som följer:
Har medlem af Svenska kyrkan gjort sig skyldig till straff, för det han hädat
Gud, eller lastat eller gäckat Guds heliga ord eller sakramenten, eller för gäckeri af
gudstjensten, eller för våld, svordom, oljud eller annan förargelse under gudstjenst,
eller för mord, dråp eller rån, då dödsstraff ej derå följer, eller för barnamod, mened,
äktenskapsbrott, våld eller smädeord emot föräldrar, eller stöld, eller har han för förfalskning,
bedrägeri, falsk angifvelse, otukt eller mordbrand blifvit till straffarbete dömd;
och kommer han efter utståndet straff åter, då skall kyrkoherden i församlingen eller
den, som dennes ställe företräder, med honom om hans själs bästa samtala och, der
han finner sig kunna nattvardens bruk honom tillstädja, sådant hos kyrkorådet anmäla;
Skolande denna författning tillämpas i de deri upptagna fall, då straff blifvit
efter den nya Strafflagen ådömdt.»
Ridderskapet och Adeln hade till detta förslag lemnat bifall; hvaremot PresteStåndet,
för sin del, med ändring af 1855 års förordning, antagit en författning i ämnet
af den lydelse, här nedan förmäles, samt Borgare- och Bonde-Ståndet, på grund
af gjorda anmärkningar, återförvisat frågan till ytterligare behandling af Utskottet.
Bilt. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 37 Höft.
2
Lag-Utskottets Memorial N:o 87.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, hade Utskottet i dess Utlåtande N:o
80 hemställt, att Rikets Ständer måtte, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
med frångående af sina redan fattade beslut, för sin del, i sammanhang med antagande
af den nya Strafflagen besluta en författning, hvarigenom, med ändring af 1855
års förordning och 71 § i Kongl. Förordningen, angående mord, dråp och annan misshandel,
den 29 Januari 1861, förordnades, att medlem af Svenska kyrkan, som gjort
sig skyldig till straff för något af de i Utskottets förra förslag uppräknade brott, ej
finge af den heliga nattvarden komma i åtnjutande, innan han af sin själasörjare i
närvaro af två eller tre bland församlingens medlemmar, dem själasörjaren tillkallade,
låtit sig enskildt skriftas och aflösas på sätt särskildt föreskrifvet vore.
Vid förehafvande af detta Utlåtande, hafva skiljaktiga beslut fattats af Riks-Stånden
i så måtto, som Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet vidhållit sina förut fattade
beslut, Rorgare-Ståndet afslagit Utlåtandet och Bonde-Ståndet, lika med Ridderskapet
och Adeln godkänt hvad Utskottet i Betänkandet N:o 57 tillstyrkt.
Då nu tre Riks-Stånd, Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden,
för sin del, beslutat förändring i nu gällande lagstiftning angående kyrkotuktens uppehållande,
och frågan följaktligen torde hafva kommit i det skick, att den icke kan
förfalla, utan måste, jemlikt 73 § i Riksdags-ordningen, genom omröstning i Förstärkt
Lag-Utskott afgöras, får för sådant ändamål Utskottet härmed för Rikets Ständer
vördsamt framställa
a) för votering om kontraproposition i den slutliga omröstningen denna
Voterings-proposition:
Den, som vill, att till kontraproposition i hufvudvoteringen skall antagas
Preste-Ståndets beslut, lydande sålunda:
»Med ändring af Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, angående vissa
föreskrifter till kyrkotuktens uppehållande, förordnas, som följer:
Medlem af Svenska kyrkan, som gjort sig skyldig till straff, för det han
hädat Gud, eller lastat eller gäckat Guds heliga ord eller sakramenten,
eller för gäckeri af gudstjensten, eller för våld, svordom, oljud eller annan
förargelse i kyrka under gudstjenst eller annorstädes, der gudstjenst hålles,
eller för mord, dråp eller rån, då dödsstraff derå ej följer, för barnamord,
stöld, äktenskapsbrott, blodskam eller lägersmål i förbjudna leder, eller för
våld mot föräldrar; så ock den, som begått lönskaläge eller gått drucken
eller oskriftad till nattvarden, eller sedan han af presten, enligt kyrkoordningen,
blifvit varnad att derifrån sig afhålla, må ej af den heliga nattvarden
komma i åtnjutande, innan han eller hon af sin själasörjare, i närvaro
af två eiler tre bland församlingens medlemmar, dem själasörjaren
tillkallar, låtit sig enskildt skriftas och aflösas, på sätt särskildt föreskrifvet är;»
röstar
Ja;
Lag-Utskottets Memorial N:o 87.
3
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har till kontraproposition i hufvudvoteringen blifvit, i enlighet
med Borgare-Ståndets beslut, antaget afslag å Lag-Utskottets ifrågavarande
Utlåtande N:o 80.
6) för den slutliga omröstningen följande
Voterings-proposit ion:
Den, som vill, att Rikets Ständer skola, i öfverensstämmelse med Ridderskapet
och Adelns samt Bonde-Ståndets mening, för sin del, i sammanhang
med antagande af ny Strafflag, besluta en författning af detta inuehåll:
»Med ändring af hvad i Kongl. Förordningen, angående vissa föreskrifter
till kyrkotuktens uppehållande, den 4 Maj 185S, är stadgadt, förordnas,
som följer:
Har medlem af Svenska kyrkan gjort sig skyldig till straff, för det han
hädat Gud, eller lastat eller gäckat Guds heliga ord eller sakramenten,
eller för gäckeri af gudstjensten, eller för våld, svordom, oljud eller annan
förargelse under gudstjenst, eller för mord, dråp eller rån, då dödsstraff ej
derå följer, eller för barnamord, mened, äktenskapsbrott, våld eller smädeord
emot föräldrar, eller stöld, eller har han för Förfalskning, bedrägeri,
falsk angifvelse, otukt eller mordbrand blifvit till straffarbete dömd; och
kommer han, efter utståndet straff, åter, då skall kyrkoherden i församlingen
eller den, som dennes ställe företräder, med honom om hans själs
bästa samtala och, der han finner sig kunna nattvardens bruk honom tillstädja,
sådant hos kyrkorådet anmäla;
Skolande denna författning tillämpas i de deri upptagna fall, då straff
blifvit efter den nya Strafflagen ådömdt;» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva antagit
Usta alternativet: Preste-Ståndets beslut;
'£:dra alternativet: Borgare-Ståndets beslut.
Stockholm den 16 November 1863.
fiBs» fel; ';•'>!
«arfris
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
adia\ i
-llij monod
Haiis ?.b ,!!,]
sioa bvltiri i
; Ujls::-d
Lag-Utskottets Memorial JW 88.
1
Kio 88.
Ank. till Exp.-Utsk. den SO Not. 1865, kl tS midd.
Memorial, angående verkställda omröstningar t Förstärkt Lagutskott,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
angående åtskilliga lagfrågor.
Sedan Rikets Ständer godkänt nedanomförmälda i dels Lag-Utskottets Me
morialer
N:ris 77, 84 ock 87, dels Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial M 56 och dels Sammansatta Bankooch
Lag-Utskottets Memorial JV2 6 för Ständerna framlagda förslag till voteringspropositioner;
så har, i enlighet dermed, Förstärkta Lag-Utskottet donna dag verkställt
följande omröstningar, nemligen:
l:sta Voteringen:
(enligt Lag-Utskottets Memorial M 77, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i fråga om Utskottets Utlåtande JV2 37, öfver väckt motion om ändring
af Kyrkolagens stadgande i fråga om sättet att begrafva sjelfspillingar och dem, som
i lifstiden (ört ett ogudaktigt lefverne.)
Den, som vill, att Rikets Ständer, för sin del, skola, i enlighet med Utskottets
af Borgare- och Bonde-Stånden godkända förslag, besluta en författning af
detta innehåll:
»Med upphäfvande af 48 Kap. 42 § Kyrkolagen förordnas, att detta lag
rum
skall erhålla följande lydelse:
Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å kyrkogård jordfästas;
Uih. lill R. St. Prot. 1862 A 1863. 7 Sami. 1 Afd. 38 Hä/t. 1
2
Lag-Utskottets Memorial M 88.
och kommer denna författning att tillämpas från och med den dag, den föreslagna
nya Strafflagen blifver till efterlefnad gällande;» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer, för sin del, hal va, i enlighet med Rid -
de-skåpet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut, antagit en författning af detta
innehåll:
»Med upphäfvande af 18 Kap. 12 g Kyrkolagen förordnas, att detta lagrum
skall erhålla följande lydelse:
Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å kyrkogård jordfästas.
Likaledes skola ock i stillhet jordfästas de till döden eller till straffarbete pä lifstid
dömda förbrytare, som i fängelse dö;
och kommer denna författning att tillämpas från och med den dag, den före
slagna
nya Strafflagen blifver till efterlefnad gällande.»
Omröstningen har utfallit med 37 Ja och 77 Nej; och hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med Aty-propositionen.
2:dra Voteringen:
(enligt Lag-Utskottets Memorial M 84, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utskottets Betänkanden N:ris 69 och 76, öfver
motioner om arfsrätt för oäkta barn.)
Den, som vill, att till kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen
antages Ridderskapet och Adelns beslut, att den ifrågaställa författningen, angående
oäkta barns arfsrätt, skall erhålla denna lydelse:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken Annes stadgadt derom,
att barn, som äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i
förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas,
att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder, derest hon ej efterleronar
äkta barn eller bröstarfvingar;» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer att till kontraproposition i hufvudvoteringen antagas PresteStåndets
beslut, att omförmälda författning skall lyda sålunda:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken Annes stadgadt derom,
att barn, sorn äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i
förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, för
-
Lag-Utskottets Memorial JH 88. 3
•'ii t M ! »i- ä 1' ■•:•■/! I <>.1111)0 I. >1 "«
ordnas, att oäkta barn jemväl mä taga arf efter sin moder, lika med äkta barn, i
all af henne förvärfd egendom, lös och fast, äfvensom i ärfda lösören.»
Omröstningen bar lemnat ett resultat af 71 Ja mot 44 Nej; och har, i följd
al denna utgång,
3:dje Voteringen:
(enligt Lag-Utskottets omförmälda Memorial 32 84) egt rum jemlikt denna
voteringsproposition:
Den, som vill. att Rikets Ständer skola, för sin del, i enlighet med Borgareoch
Bonde-Ståndens beslut, antaga en författning, angående oäkta barns arfsrätt, af
följande innehåll:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom,
att barn, som äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller
i förbudna leder, ej må taga annai arf än efter egna barn och bröstarfvingar,
förordnas, att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder, lika med äkta barn;»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej anses Rikets Ständer hafva antagit Ridderskapet och Adelns beslut,
att den ifrågaställda författningen angående oäkta barns arfsrätt skall erhålla
denna lydelse:
»Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom,
att barn, som äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i
förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas,
att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder, derest hon ej efterlemnar
äkta barn eller bröstarfvingar.»
Denna omröstning har utfallit med 61 Ja och 54 Nej; och hafva Rikets Ständer
således fattat det beslut ./a-propositionen utvisar.
4:de Voteringen:
(enligt Lag-Utskottets Memorial 32 87, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut rörande Utskottets Betänkande 32 57 och Utlåtande 32 80, öfver
motion om ändring af Kongl. Förordningen, angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens
uppehållande, den 4 Maj 1855.)
Den, sorn vill, att till kontraproposition i hufvudvoteringen skall antagas Preste
Ståndets
beslut, lydande sålunda:
i
Lag-Utskottets Memorial M 88.
»Med ändring af Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, angående vissa föreskrifter
till kyrkotuktens uppehållande, förordnas, som följer:
Medlem af Svenska kyrkan, sorn gjort sig skyldig till straff, för det han hädat
Gud, eller lastat eller gäckat Guds heliga ord eller sakramenten, eller för
gäckeri af gudstjensten, eller för våld, svordom, oljud eller annan förargelse i kyrka
under gudstjenst eller annorstädes, der gudstjenst hålles, eller för mord, dråp eller
rån, då dödsstraff derå ej följer, för barnamord, stöld, äktenskapsbrott, blodskam
eller lägersmål i förbjudna leder, eller för våld mot föräldrar; så ock den, som
begått lönskaläge eller gått drucken eller oskriftad till nattvarden, eller sedan
han af presten, enligt kyrko-ordningen, blifvit varnad att derifrån sig afhålla, må ej
af den heliga nattvarden komma i åtnjutande innan han eller hon af sin själasörjare,
i närvaro af två eller tre bland församlingens medlemmar, dem själasörjaren
tillkallar, låtit sig enskildt skriftas och ailösas, på sätt särskildt föreskrifvet är;»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har till kontraproposition i hufvudvoteringen blifvit, i enlighet
med Borgare-Ståndets beslut, antaget afslag å Lag-Utskottets ifrågavarande Utlåtande
JV* 80.»
Denna omröstning har utfallit med 55 Ja och 80 Nej; hvadan, i enlighet med
JVy-propositionen,
5:te Voteringen:
(jemlikt Lag-Utskottets omförmälda Memorial M 87) försiggått efter denna
voteringsproposition:
Den, som vill, alt Rikets Ständer skola, i öfverensstämmelse med Ridderskapet
och Adelns samt Bonde-Ståndets mening, för sin del, i sammanhang med
antagande af ny Strafflag, besluta en författning af detta innehåll:
»Med ändring af hvad i Kongl. Förordningen, angående vissa föreskrifter till
kyrkotuktens uppehållande, den 4 Maj 1855, är stadgadt, förordnas, sorn följer:
Har medlem af Svenska kyrkan gjort sig skyldig till straff, för del han hädat
Gud, eller lastat eller gäckat Guds heliga ord eller sakramenten, eller för gäckeri
af gudstjensten, eller för våld, svordom, oljud eller annan förargelse under gudstjenst,
eller för mord, dråp eller rån, då dödsstraff ej derå följer, eller för barnamord,
mened, äktenskapsbrott, våld eller smädeord emot föräldrar, eller stöld, eller
har han för förfalskning, bedrägeri, falsk angifvelse, otukt eller mordbrand blifvit
till straffarbete dömd ; och kommer han, efter utståndet straff, åter, då skall kyrko
her
-
Lag-Utskottets Memorial M 88.
herden i församlingen eller den, som dennes ställe företräder, med honom om lians
själs bästa samtala och, der han finner sig kunna nattvardens bruk honom tillstädja,
sådant hos kyrkorådet anmäla;
Skolande denna författning tillämpas i de deri upptagna fall. då straff blifvit
efter den nya Strafflagen ådömdt;» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva, i enlighet med Borgare-Ståndets me
ning,
beslutat afslag å Utskottets ifrågavarande Utlåtande M 80.
Omröstningen har gifvit ett resultat af 54 Ja emot 81 Nej; och hafva Ri
kets
Ständer alltså beslutat på sätt Nej-propositionen utvisar.
6:te Voteringen :
(enligt Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Memorial JV2 56, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om lydelsen af 18 § sista mom. i förslaget till ny Jagt-stadga).
Den. som vill, att 18 § sista mom. uti förslaget till Jagt-stadga skall erhålla
följande, af Preste- och Bonde-Stånden beslutade, lydelse: Kalt, som anträffas i skog
eller hage, må saklöst dödas; röstar
Ja ;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, alt ifrågavarande mom.
skall erhålla följande med Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets meumg
öfverensstämmande lydelse: Katt, som anträffas ute å mark, må saklöst dödas.
Omröstningen har lemnat ett resultat af 77 Ja emot 38 Nej; och hafva
Rikets Ständer således beslutat enligt Va-propositionens innehåll.
7 :de Voteringen ;
(enligt Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Memorial JV3 6, i anledning
af Riks-Ståndens beslut öfver de af Utskottet framställda förslag rörande lag om
enskilda banker utan rätt att utgifva egna banksedlar).
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteriugen vill antaga Ridderskapet
och Adelns beslut rörande § 7 i lagen om enskilda banker utan rätt alt utgifva
Bill. lill II. St. Prof. 1S62 & 1863. 7 Sami. I Afd. 58 Iläfl. 2
6
Lag-Utskottets Memorial M 88.
egna banksedlar, alt grundfonden för bankbolag med begränsad ansvarighet ej må
understiga två millioner Riksdaler Riksmynt; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition i hufvudvoteringen Preste-Ståndels
beslut, att ifrågavarande grundfondsminirnum ej må understiga En million Riksdaler
Riksmynt.
Omröstningen har utfallit med 46 Ja och 69 Nej; i följd hvaraf, i enlighet
med Nej- propositionen, blifvit för
8:de Voteringen:
(enligt Sammansatta Banko- och; Lag-Utskottets nyssnämnda Memorial Jtä 6)
uppställd denna voteringsproposition:
Den, som, i enlighet med Utskottets sist afgifna, utaf Borgare- och BondeStånden
godkända förslag, vill, att § 7 i lagen om enskilda banker utan rätt att
utgifva egna banksedlar skall lyda sålunda: »Grundfonden för bankbolag med begränsad
ansvarighet må ej understiga Femhuudratusen Riksdaler Riksmynt;» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut, att ifrågavarande grundfondsminimum
ej må understiga en million Riksdaler Riksmynt.
Omröstningen har utfallit med 45 Ja emot 70 Nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med iVe/-propositionen; hvilket allt Förstärkta Lag-Utskottet
härmed får för Rikets Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 19 November 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 89.
1
N:o 89.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Nov. 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af motion om dels förändrad lagstiftning rörande
sättet för sökande af ändring i Underrätts eller Hofrätts utslag
i brottmål, dels ock verkställighet af sådant utslag i fråga
om ådöma ersättning.
Lili en inom Vällolliga Borgare-Ståndet väckt och lili Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 175) har Herr Lemchen föreslagit, att stadgandena i 58 punkten af
Kongl. Förklaringen den 25 Mars 1807 och Kongl. Förordningen den 19 Juli 1815
om skyldighet för den, som vill söka ändring i Underrätts eller Hofrätts utslag i
brottmål, att antingen nedsätta eller ställa borgen för honom ådömde böter och ersättning
eller ock förete fattigdomsbevis, måtte upphöra alt vara gällande, samt att
till 5 § i 5 Kap. Utsökriings-Balken mätte göras följande tillägg: ”Är i brottmål
ersättning för kostnad och skada målsegande tilldömd, bafve han rätt att derför erhålla
utmätning, ändå att ändring i högre Rätt sökes; ställe dock borgen för det
som lyftes.”
Det åsyftade stadgandet i 58 punkten af 1807 års förklaring har följande
lydelse:
”Den, som i brottmål är af Underrätt fälld till böter, mer eller mindre, men
ej är fängslad, utan förblifver på fri fot, och vill i Hofrätten söka ändring, skall
foga vid sine besvär en af två vederhäftige män utgifven löftesskrift, deruti de en
för begge och begge för en borga för de böter honom äro ådömde, eller ock behörigt
bevis deröfver, att samma böter äro uti ränteriet nedsatte. Kan borgen ställas,
bör den förut upptes hos Underrätt i staden, hvilken eger pröfva dess vederhäftighet
och meddela vittnesbörd deröfver. Å landet må vederbörande kronobetjent,
eller ock kyrkoherden, eller den i hans ställe är i församlingen, der löftesmännen
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 39 Haft.
a
Lag-Utskottets Betänkande N:o 89.
hafva deras hemvist, intyga, att löftesmännen äro hofaste, elier eljest anses vara vederhäftige
för hvad de borgat. Är den sakfällde så fattig, alt han ej kan. på sätt
ofvannämndt är, nedsätta bölerne eller ställa borgen, skall han öfver sin fattigdom
begära domstolens eller domarens vittnesbörd, eller, om del ej kan ske, bifoga sina
besvär intygande derom af vederbörande kronobetjent eller pastor i församlingen,
hvarest den sakfällde bor och har sitt hemvist.”
Enligt 4815 års förordning åligger den, som är på fri fot och vill hos Kongl.
Majit söka ändring i något af Hof- eller Öfverrätt meddeladt utslag i brottmål,
alt, såvidt sådant ej förut vid besvärs anförande derstädes emot Underrätts utslag
skett, hos Konungens Befallningshafvande, Magistraten eller Kronofogden i orten nedsätta
böter, ersättning för rättegångskostnaden och hvad Hof- elier Ofverrätten derjemte
ålagt den missnöjde parten alt gälda, samt bifoga besvären bevis om nedsättningen
eller ock, om den sakfällde är så fattig, alt han ej kan utgifva de ådömde
medlen, förete intyg derom af domstolen eller domaren, eller, om det ej kan ske,
af vederbörande kronobetjent eller kyrkoherden i den församling, der den sakfällde
bor och har sitt hemvist;
Och är i begge dessa författningar för försummelse att iakttaga någon af de
meddelade föreskrifterna utsatt det äfventyr, att klaganden skall anses hafva förlorat
sin talan och hans besvär ej komma under pröfning.
Huruvida dessa stadganden verkligen äro behöfliga för uppfyllande af rättvisans
kraf eller eljest medföra någon nytta, synes ganska tvifvelaktigt. Af den, som veterligen
eger tillgång till böter, har man, såsom Lag-komiléen anmärkt, ej anledning
att fordra borgen eller nedsättning, och för den, som saknar tillgång, bör
annan påföljd ej komma i fråga, ehvad han sig besvärar eller ej, än undergående
af den bestraffning, hvartill böterna i sådan händelse skola enligt lag förvandlas.
1 begge fallen vinnes lika fullkomligt det åsyftade ändamålet eller den brottsliges
bestraffning. I fråga åter om nedsättande af ersättning, ådömd af Hof- eller Öfverrätt,
torde den säkerhet emot förlust, man derigenom velat bereda den vinnande
parten, icke äfventyras, derest det förslag antages, som Utskottet funnit sig, på sätt
nedan förmäles, höra afgifva i fråga om verkställighet af utslag i brottmål, såvidt
ådömd ersättning angår, utan hinder af deröfver förd klagan.
Ej heller lära, på sätt olla påslås, omförmälda föreskrifter vara erforderliga
till förekommande af oskälig klagan hos högre domstol. Den processlystne låter
ändå icke derifrån afhålla sig. Sällan kommer någon försummelse derutinnan honom
till last. Det är merendels den i rättegångar oerfarne, som genom underlätet iakttagande
i ett eller annat hänseende af dessa föreskrifter förlorar sin talan och sålunda
vållar, att eli utslag, deri han bort erhålla ändring, emot honom vinner laga
kraft, och att han i följd deraf kommer alt lida straff för ett brott, hvartill han ej
gjort sig skyldig. Delta förhållande är också lätt förklarligt, när man tager i betraktande
de många olikartade iakttagelser, de anförda författningarne innehålla. En
Lag-Utskottets Betänkande N:o 89.
3
origtig uppgift om dagen, då det öfverklagade utslaget meddelades, en felaktigt skrifven
siffra, måhända endast med ett eller annat öre förminskande ett belopp af flera
hundra eller tusen riksdaler, eli vederhäftighets- eller fattigdomsbevis, utgifvet af
en person, 0111 hvilket det kan vara tvetydigt, huruvida lian enligt författningarne varit
till utgifvandel behörig, eller någon annan mindre, den oerfarne lätt undfallande
brist i de handlingar, hötfälld person till fullgörande af författningarnes föreskrifter
bör bilägga sina besvär, är tillfyllest, för att besvären ej kunna komma under
pröfning.
För den mindre bemedlade är det dessutom svårt, ofta omöjligt, att iakttaga
hvad honom i detta afseende åligger, åtminstone då fråga är om något betydligare
belopp; och denna svårighet ökas naturligen, då han, såsom fallet ej sällan är med
en ej ringa del af den egentliga så kallade arbetsklassen, vistas på en från hemmet
aflägsen ort, der lian är okänd och hvarest af sådan anledning vederbörande
myndigheter sakna den kunskap örn hans ekonomiska ställning, sorn är nödig för
alt kunna meddela intyg om hans fattigdom. Äfven möter för den sakfällde stundom
hinder att erhålla ett dylikt intyg, då lian till gäldande af ådömde böter eger
väl ej penningar, men annan tillgång, som, ehuru fullt motsvarande böterna, dock
icke inom den korta tiden för besvärs anlörande låter realisera sig; en realisation,
som dessutom kan icke allenast för den sakfällde sjelf, utan äfven för hans familj
medföra ganska kännbart lidande, såsom då t. ex. tillgången utgöres allenast af för
del dagliga bruket oundgängligt husgeråd eller egendom, hvaraf han hemlar för
sig och de sina nödigt uppehälle; och lör detta lidande är det, äfven om det öfverklagade
utslaget ändras, nästan aldrig möjligt att erhålla någon godtgörelse.
Härförutan förtjena!* det att anmärkas, att nedsatta medel i allmänhet icke
kunna återfås utan besvär och kostnad, hvarföre ock ej så sällan händer, att sådana
medel icke återtagas.
Det är derjemte att vänta alt de olägenheter, hvilka sålunda redan under nuvarande
brottmålslagstiftning kunna härflyta från ifrågavarande föreskrifter, komma
alt i ej ringa mån ökas genom antagande af den nya Strafflagen med sina jemförelsevis
höga bötesbelopp.
Utskottet linner således, för sin del, samma föreskrifter icke allenast vara till
största delen onyttiga, utan äfven kunna verka skadligt; hvarföre Utskottet anser dem
böra upphäfvas.
Vid pröfning af motionärens yrkande om rättighet för målsegaude att ulan hinder
af förd klagan erhålla verkställighet af utslag i brottmål, i fråga om honom
tillagd ersättning, har, enligt hvad redan antydt blifvit, Utskottet funnit sig böra understödja
jemväl delta yrkande. Härför tala nemligen alldeles samma skäl, som förmått
lagstiftaren alt uti tvistemål i enahanda fall dels medgifva den, som vunnit,
att låta domen gå i fullbordan, dels ock stadga skyldighet för den tappande att sjelf
fullgöra den; och den omständighet, alt, då fråga är om brottmål, den handling, som
i
Lag-Utskottets Betänkande N:o 89.
grundar ersättningsanspråket, tillika är med straff belagd, synes icke böra föranleda
till inskränkning i den rätt, som i berörda afseende annars tillkommer vinnande
part. Då emellertid den ena partens rätt är lika helig som den andres, torde konseqvensen
fordra, alt den förmån, motionären äskat för målsegande, äfven bör tillkomma
vederparten för honom i målet tilldömd ersättning; och delta så mycket
heldre, som redan nu, enligt 1815 års förordning, i Hof- eller Öfverrätt tappande
part, utan afseende derå, om han är målsegande eller ej, är skyldig att, när målet
bos Kongl. Maj:t fullföljes, nedsätta honom till ulgifvande ådömd ersättning.
På grund af hvad nu blifvit anfördt får Utskottet vördsamt hemställa,
alt Rikets Ständer måtte, för sin del, besluta en författning, hvarigenom
dels förklaras, alt hvad i 58 punkten af Kongl. Förklaringen
den 25 Mars 1807 och Kongl. Förordningen den 19
Juli 1815 linnes stadgadt om skyldighet lör den, som är på
fri fot och vill söka ändring i Underrätts eller Hof— eller Öfverrätts
utslag i brottmål, att nedsätta honom ådömde böter och
ersättning, eller för böter ställa borgen, eller ock förete intyg
om sin fattigdom, upphört att vara gällande;
dels ock stadgas, att 5 Kap. 5 § Utsöknings-Balken skall erhålla
ett tillägg af denna lydelse:
”Hvar sorn i brottmål blifvit tilldömd ersättning för skada
eller kostnad, bafve ock rätt derför njuta utmätning, ändå att
ändring i högre Rätt sökes. Ställe dock för det, som lyftes,
full borgen”.
Stockholm den 25 November 1865.
Reservations
af Herr Grefve Sparre.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 90.
5
N:o 90.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Nov. 1863, kl. 12 m. -
Betänkande, i anledning af motion om vpphäfvande af lagens stadganden
om ställande af borgen för kostnad och skada i och för fullföljd
af talan i tvistemål, om nedsättande af revisionsskilling och om
fullgörande af dom.
Uti en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt, till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad
motion (N:o 177), liar Herr Lemchen yrkat, att lagens sladganden om
skyldighet alt vid fullföljande af talan emot Underrätts och Hofrätts dom eller ut
slag
i tvistemål ställa borgen för kostnad och skada, insätta revisionsskilling och
fullgöra dom mätte upphäfvas.
Skyldigheten att ställa borgen för kostnad och skada är bestämd i 26 Kap. t
§ och 50 Kap. 5 § Rättegångs-Balken, sådana dessa lagrum lyda i Kongl. Förord
ningen
den lil April 1849. I det förra lagrummet stadgas, att den, som från Underlän
vädjar, skall vid sin inlaga i Hofrätten foga en af två löftesmän, en för
begge och begge för en, ingången borgen för den kostnad och skada, som han kan
kännas skyldig att gälda, derest han icke heldre vill till säkerhet derför hos Konungens
Befallningshafvande eller i taka händer nedsätta penningar, silfver eller guld;
i sammanhang hvarmed förklaras, alt om hvad sålunda är föreskrifvet underlåtes,
har den vädjande sitt vad och talan emot Underrättens dom förlorat; och i 50 Kap.
5 § stadgas, att den, som fullföljer talan hos Kongl. Maj t emot Hofrätts dom eller
utslag, skall ställa borgen för kostnad och skada, som om vad från Underrätt är
föreskrifvet.
Med dessa föreskrifter åsyftas väl, att den, som drager en sak under högre
Rätts pröfning, bör försäkra sin vederpart derom, att denne ej skall blifva lidande
genom sakens fullföljd, derest dertill ej är skäl. Men, utom det alt omförmälda
borgen i allmänhet ej torde kunna göras gällande i fråga om annat ån rättegångskostnad,
hvilken vanligen är så obetydlig, att någon synnerlig vigt icke kan ligga
på borgens ställande derför, lärer del äfven kunna anses vara genom erfarenheten
ådagalagdt, alt sällan, om ens någonsin, talan blifvit på grund af borgen för kostnad
och skada förd emot löflesmännen och alt följaktligen iakttagandet af de i detta hän
-
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 90.
seende meddelade föreskrifter nedsjunkit till en tom formalitet. Hedan detta förhållande
synes Utskottet i och för sig utgöra giltig anledning för borttagande af dessa
föreskrifter; men då härtill kommer ali samma stadganden mycket ofta föranled!
dertill, alt parter förlorat sin talan endast genom en eller annan helt obetydlig, för
den i rättegångar obevandrade ej märkbar felaglighet i företedda löftesskrilter, tvekar
Utskottet icke all biträda motionärens framställning i denna del; och får Utskottet
alltså vördsamt hemställa,
att Itikets Ständer, för sin del, ville besluta en författning, hvarigenom
lörldaras, att allt hvad lag och författningar innehålla
om skyldighet för den, som söker ändring i Underrätts eller
Hofrätts dom eller utslag, alt ställa borgen för kostnad och
skada, upphört att vara gällande.
Beträffande åter motionärens yrkande om upphäfvande af föreskriften om revisionsskillings
nedsättande såsom vilkor för tvistemåls fullföljd från Hofrätt till Kongl.
Majit; så anser Utskottet betänkligt alt lill detta yrkande tillstyrka bifall. Berörda
föreskrift synes hafva haft till ändamål att förekomma, all mål, vare sig af mera
obetydlig vigt eller sådana, om hvilka den tappande parten borde kunna inse, att
ändring uti Hofrältens dom icke stöde att vinna, skulle dragas under Kongl. Majlis
pröfning, på samma gång man dock velat, att ingen skulle betagas möjligheten att
erhålla sådan pröfning. Endast den behölver nemligen nedsätta revisionsskilling,
som eger en viss förmögenhet eller viss årlig inkomst i lön eiler benådning och
således är i tillfälle att anskaffa det för nedsätlningen erforderliga beloppet. Alla
andra få utan afgift söka Konungen, så vida de i behörig ordning styrka sin fattigdom.
Men det är att befara, att, om den föreslagna förändringen antages, Högste
Domstolens arbete skulle ökas i högre grad än med göromålens jemna gång derinom
vore förenligt. All åter obehörig fullföljd skulle, på sätt motionären förmält,
säkrare hämmas derigenom, att dc-n, som slutligen tappade, förpligtades att till fullo
gälda vederpartens rättegångskostnad och, om uppenbart vore, att han utan skäl
dragit saken under Konungen, derför dömdes till ansvar, synes Utskottet tvifvelaktigt.
Rättegångskostnadsersältning torde val, äfven om den icke understege den
verkliga kostnaden, dock i allmänhet icke komma att stiga till så högt belopp, att
den icke kunde, om saken cj vore af alltför ringa vigt, uppvägas al den tidsutdrägt,
som vunnes genom fullföljden, och erfarenheten har visat, att stadgandet i 50 Kap.
16 § Rättegångs-Balken om ansvar å den, som emot bättre vett och klara skäl
dragit någon sak under Konungen, hittills högst sällan kunnat tillämpas; och del
lärer icke vara anledning antaga, att sådant hädanefter mera än förut kan ske.
Dessutom synes någon obillighet icke ligga i ifrågavarande stadgande, enär
part, som hos Kongl. Majit vinner äfven den obetydligaste ändring i Hofrältens
beslut, återfår nedsatt revisionsskilling, men han deremot, om Hofrältens beslut
varder af Kongl. Majit i allo fastsläldt, kan antagas hafva utan fog fullföljt saken.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 90.
7
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
alt ifrågavarande yrkande om upphörande af skyldigheten att
nedsätta revisionsskilling såsom vilkor för rättigheten alt emot
Hofrätts dom och utslag i tvistemål hos Kongl. Maj:t fullfölja
underdånig talan, ej må vinna Rikets Ständers bifall.
Hvad derefter vidkommer motionärens förslag om upphälvande af skyldigheten
alt fullgöra Hofrätts i tvistemål gifna dom eller utslag, då ändring deri hos Kongl.
Majit sökes; så torde samma förslag lemna rum för åtskilliga anmärkningar. De
stadganden, hvari ändring genom förslaget åsyftas, återfinnas i 30 Kap. 5 § Rättegångs—Balken,
sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849,
och innehålla, bland annat, alt deri, som tappat i Hofrätt och vill deremot söka
Konungen, skall omant gifva ut hvad dömdt är och sätta det hos Konungens Befallningshafvande
eller i taka händer, der ej ändringssökandet derigenom Klefve onyttigt,
samt att det, som utgifvet blifvit, får af den, som vunnit, lyftas, på sätt i
5 Kap. 5 § Utsöknings-Balken sägs; hvarjemte i berörda lagrum föreskrifves, huru
törfaras skall, då den vinnande ej vill begagna sin lyftningsrätt, och då den, som
skall gälda penningar efter dom, icke eger sådana eller guld eller silfver, men väl annan
egendom; äfvensom då han icke heller har sådan.
Dessa stadganden öro uppenbarligen meddelade till säkerhet för den hos Hofrätten
vinnande parten, på del att icke annars vederparten skulle genom ändringssökande
kunna bereda sig tillfälle att under längre tid uppehålla den vinnande i sin
rätt eller till och med alt under tiden på ett eller annat sätt till hans förfång undanskaffa
sina tillgångar; och ligger således i dem ett korrektiv deremot, att icke
rättegångar skola af sådan anledning bos Kongl. Majit oskäligen fullföljas. Genom
borttagande af samma stadganden torde alltså vinnande part kunna förorsakas förlust,
kännbarare i samma mån föremålet för tvisten är af större betydenhet; och om
äfven en sådan förlust i någon mån kan förebyggas genom att erhålla utmätning å
Hofrätts dom eller utslag, ändå att klagan deremot föres, synes det likväl, som vore
det för den vinnande mera betryggande, att den ändringssökande måste såsom vilkor
för rättigheten att få hos Kongl. Majit fullfölja saken, sjelf fullgöra Hofrättens
dom, dervid han, bland annat, till säkerhet emot undanhållande af sådana föremål,
hvilka äro mera lätta att fördölja, såsom penningar, silfver eller guld, är skyldig,
om han säger sig ej ega sådant, med ed styrka det, om vederparten så fordrar,
än om fullgörandet skulle bero allenast på den ofta osäkra utgången af en utmätning.
Utskottet får alltså hemställa.
all ifrågavarande motion jemväl i denna del icke måtte till
någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 25 November 4 863.
Reservation:
af Herr Lemcken.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1863.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 91.
1
N:o 91.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Nov. 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af motion om förändring i 35 och 125 §§ af
Konkurslagen den 18 September 1862.
35 § i berörda lag har denna lydelse: ”Till konkursbo räknas all egendom,
soia gäldenären tillhörde den tid, då han sin konkursansökning till Rätten
eller Domaren ingaf eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig
stämning utfärdades, så ock hvad honom under konkursen tillfaller af sådan
beskaffenhet, att det för gäld kan i mät tagas; äfvensom hvad enligt 36 § till
boet återvinnas kan. Ej må dock af hvad gäldenären under konkursen genom
eget arbete förvärfver, boet tillkomma mera än den behållning, som återstår,
sedan afdrag skett för all kostnad till förlag jemte gäldenärens, hans hustrus
och oförsörjda barns nödiga underhåll. Om gäldenärs lön för embete eller tjenst
är . i 31 § stadgadt,”
125 § har följande innehåll: ”Sedan ali konkursboets tillgängliga egendom
blifvit i penningar förvandlad och den för slutliga utdelningen deraf bestämda dag
tilländagått, anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga fordringar
ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rättegång eller
annorledes, sedermera för boet uppkomma kan. Yppas sådan tillgång, varde
den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerne fördelad.
Då konkurs således bör såsom afslutad anses; gifve sysslomannen bevis
derom till gäldenären, om han det äskar. Vägra de det, pröfve Rätten, efter
det ombudsmannen hörd blifvit, om laga skäl för den vägran är.”
Emot dessa lagrum hafva uti en inom Högvördiga Preste-Ståndet väckt och
till Lag-Utskottets handläggning öfverlemnad motion (N:o 139), åtskilliga anmärkningar
blifvit framställda af Herr Riksarkivarien Nordström, hvilken, på grund
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. dO Häft.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 91.
af samma anmärkningar, yrkat, att ifrågavarande §§ måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
35 §.
“Till konkursbo räknas: gäldenärens bo, sådant det vid konkursens öppnande
i bans hand befinnes: hvad till detsamma på laglig grund återvinnas
kan: arf, som gäldenären före konkursens öppnande tillfallit, ändå att det ej
hunnit utskiftas eller i gäldenärens besittning komma: fordringar och anspråk,
tillkomna före konkursens öppnande: afkastning och inkomst, som af någon
boets tillhörighet härflyter: så ock hvad gäldenären tillkomma bör i följd af
någon honom före konkursens öppnande tillhörig rättighet, sorn på borgenärerna
öfvergå eller föryttras kan.”
125 §.
”Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar förvandlad,
utsätte Eättens ombudsman ofördröjligen dag för slutlig utdelning, ändå att dom
öfver bevakade tvistiga fordringar ej fallen är, eller någon tillgång, som boet
rätteligen bör tillfalla, sedermera, i följd af derom väckt rättegång eller på annan
laga grund, för boet uppkomma kan. Yppas sådan tillgång, varde den, på sätt
förut stadgadt är, bland borgenärerna fördelad till så stor del, som mot deras
bevakade, men ännu oguldna, fordringar svarar.”
De anmärkningar, motionären framställt, röra egentligen den bestämmelse i
35 §, enligt hvilken till konkursbo skall hänföras icke allenast hvad gäldenären
eger vid konkursens början, utan äfven den utmätning underkastade egendom,
honom innan konkursens afslutande tillfaller, med undantag för den del af hvad
han genom eget arbete förvärfver, som erfordras till gäldande af förlagskostnad
samt till gäldenärens, hans hustrus och oförsörjda barns underhåll. Denna bestämmelse
har motionären ansett såsom en betänklig afvikelse från så väl 1734
års Lag, som sednare Svenska konkurslagar, nemligen de af åren 1798, 1818
och 1830, enligt hvilka, såsom motionären uppgifver, till konkursboet räknades
endast det gods och de inkomstgifvalide rättigheter, som tillhörde eller bort tillhöra
gäldenären den tid, hans egendom till konkurs afträddes. Så är likväl
icke förhållandet. 1830 års ännu gällande Konkurslag vidrör icke denna fråga.
Deremot är det bekant, att i lagskipningen, åtminstone på sednare tiden, den
åsigt sökt göra sig gällande, att till konkursbo skall räknas endast gäldenärs
egendom, sådan den vid konkursens början befinnes. Denna åsigt medför dock
åtskilliga praktiska svårigheter. "Bland dessa”, yttrar en ledamot af Högsta
Domstolen vid den der verkställda granskningen af det komité-arbete, som legat
Log- Utskottets Betänkande N:o 91.
O
till hufvudsaklig grund för 1862 års konkurslag, ”förekommer i främsta rummet,
att gäldenären kan nödgas göra flera successiva konkurser, innan den första
ännu hunnit afslutas, och att, då häraf blifver en följd, att i de sednare konkurserna
inga af de äldre fordringarne kan till bestämdt belopp bevakas, med
utredningen af hvarje efterföljande konkurs måste allt längre på tiden utdragas,
i afbidan på de föregåendes afslutande. Inträffar derjemte, att gäldeuärens tillgångar
hufvudsakligen bestå uti en årlig lön eller uti annan årlig inkomst, härflytande
från en rättighet, sorn endast personligen tillkommer honom och hvilken
således antingen alldeles icke eller åtminstone ej utan särskildt aftal med tredje
man kan på annan öfverlåtas, såsom fallet är dels med en förläning eller besittningsrätten
till ett fideikommiss och dels med alla arrenden af annans egendom,
der egaren gjort förbehåll emot kontraktets transporterande, så blifver förhållandet
ännu mera inveckladt och förer till än mindre tillfredsställande resultat.
För att ej i dylika fall blifva utan en konkursmassa, har man nemligen funnit
sig föranlåten att betrakta sjelfva den i gäldeuärens hand oförvtterliga rättigheten
såsom en vid konkursens början befintlig tillgång, hvilken, ehuru den ej
kan skiljas från gäldeuärens person, likväl anses genom konkursen hafva öfvergått
till borgenärernas begagnande under den tid, som erfordras för att med
inkomsten deraf betacka deras fordringar; och som något slut på en så beskaffad
konkurs ej kan vinnas, innan alla deri bevakade och fastställda fordringar
blifvit till fullo liqviderade, men dertill sällan förslår gäldenärens hela återstående
lifstid, uppstår vanligen häraf det resultat, att icke ens den först yppade
konkursen kan afslutas förr, än efter gäldenärens död eller sedan den inkomstbringande
rättigheten på annat sätt upphört, och att någon utdelning aldrig
utfaller i de efterföljande konkurserna, hvilka sålunda blifva utan allt ändamål
för borgenärerna, ehuru man satt gäldenären, som icke under tiden ansetts
fredad från lagsökning, i nödvändighet att begagna sig deraf, såsom enda utvägen
att befria sig från det bysättningsäfventyr, hvartill han eljest för all ny
tillkommen gäld är förfallen."
Till undvikande af sådana och flera olägenheter och inkonseqvenser haiman
nu mera nästan öfverallt i sammanhang med den preklusiva stämningens
borttagande, infört den grundsats, att till konkursboet skall räknas äfven den
egendom, som under konkursen tillfaller gäldenären samt att en viss tidpunkt
för konkursens slut skall, så vidt möjligt är, bestämmas; och i öfverensstämmelse
härmed äro jemväl 1862 års Konkurslags 35 och 125 §§ affattade. Enahanda
bestämmelser om hvad till konkursbo hörer förekomma äfven i de, så
vidt Utskottet känner, nyaste utländska europeiska konkurslagar, nemligen
Preussens "Konkurs-Ordnung vom 8 Maj 1855” och Norriges den 6 Juni 1863
utgifna ”Lov om Concurs og Concursboers Behandling”. Det ställe i preussiska
lagen, sorn handlar härom, är 1 § 1 morn., hvilket har denna lydelse:
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 91.
”Konkurs omfattar all den utmätning underkastade egendom, gäklenären vid
konkursens början eger eller under dess fortvaro förvärfvar” (”Der Konkurs erstrecht
sich auf das gesammte der Exekution unterliegende Vermögen, welches
der Gemeinschuldner zur Zeit der Eröffnung des Konkurses besitzt oder vahrend
der Dauer des Konkurses erlangt”). 37 § i Norska Lagen, hvilken § afhandlar
detta ämne, har följande innehåll: ”Til Boets Masse henhörer alt det, hvoraf
Skyldneren var Eier ved Concursens Aabning (§ 12), dog med Undtagelse af
Klajdningsstykker og audre Ting, som eve Skyldneren och hans Familie uundva:rlige
til personligt Brug. Ligeledes gaaer hullinder Boet alt hvad Skyldneren,
medens det staaer under Behandling, erhverver ved Arv, Giftermaal, Gave,
forsaavidt Giveren ikke ved selve Gaven har bestemt anderledes, eller anden
tilfeldig Adkomst. Hvad han efter Concursens Aabning erhverver ved Årbeide,
ved offentlig eller privat Tjeneste, kan kun forsaavidt indrages under Boets
Masse, som Skifteretten efter Andragende fra nogen vedkommende, og efter at
havé givet Skyldneren Adgang til at freinkomme med de fornödne Oplysninger,
skjönner, at Indtmgten af dette Erhvairf er större end fornödiges til hans og
Families tarvelige Underholdning. Er Skyldneren Embetsmand, kan Inddragningen
af hans Lönning kun ske, forsaavidt Ilegieringen deri samtykker.”
Beträffande åter de af motionären framställda särskilda anmärkningar, hvilka
hufvudsakligen gå derpå ut, att genom försöket att för en i konkurstillstånd
kommen gäldenär försvåra möjligheten att inlåta sig i nya företag innan den
första konkursen blifvit afslutad. ett af lnifvudsyftemålen med den nya kon
kurslagen blifvit motarbetadt, att den så väsendtliga skilnaden emellan den
redlige samt den vårdslöse eller bedräglige gäldenären blifvit förbisedd; att det
nära nog ett träldomstillstånd liknande förhållande, hvari enligt det nya stadgandet
en gäldenär skulle komma till konkursmassans delegare, skulle förmå
äfven den redlige gäldenären att i det längsta dröja med cessiouen; att nytillkomne
borgenärers rätt kunde förnärmas; samt att, sä länge någon förhoppning
funnes, att i framtiden andra tillgångar än de afträdda skulle kunna tillfalla
konkursboet, konkursens afslutande koinme att till dess uppehållas; så
synas dessa anmärkningar egentligen vara föranledda af missförstånd eller förbiseende
af de klandrade §§:nas rätta mening. Först och främst beror det icke
på borgenärerne att efter sitt godtfinnande fördröja konkursens afslutande. 125
§ stadgar, att konkurs skall anses afslutad. sedan all konkursboets tillgängliga
egendom blifvit i penningar förvandlad och den för slutliga utdelningen deraf
utsatta dag tilländagått. 52 § innehåller, att sedan afgjordt blifvit, att
ackord ej kommer till stånd, får, emot gäldenärens bestridande, med försäljning af
boets egendom ej anstå längre tid efter inställelsedagen, än som för kungörelses
utfärdande derom är nödig; och enligt 64 och 65 §§ eger gäldenär så väl
hos Rättens ombudsman anmäla till rättelse, om syssloman vid boets förvalt
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 91.
5
ning åsidosätta sina skyldigheter och således äfven om de försumma att i behorig
tid realisera befintliga tillgångar och derefter verkställa utdelning, som
ock att, om den klagan lemnäs utan afseende af Ombudsmannen, sin klagan
Rättens pröfning underställa. Begagnar gäldenären det tillfälle, han sålunda
eger att påskynda konkursens afslutande, så är han i de flesta fall, innan särdeles
lång tid förflutit, fri från allt beroende i ifrågavarande hänseende af konkursmassan.
Detta beroende, som i alla fall icke i någon mån beröfvar gäldenären
rättigheten att, på sätt honom lämpligast synes, använda sin arbetsförmåga,
bör dessutom ej kännas tryckande för den redbare, som vill göra sina
fordringsegare rätt och, så vidt möjligt är, undviker att åsamka sig nya skulder.
Ej eller synes med fog kunna anmärkas, att genom 35 §:ns stadgande gäldenärens
nya borgenärer förnärmas i någon deras rätt. De, som före konkursens
afslutande gifvit gäldenären förlag till det arbetsföretag, som föranledt något
förvärf å hans sida, ega ju att, innan något deraf, kan tillfalla konkursmassan,
få detta förlag ersatt, och andre nytillkomne borgenärer mäste, antagas hafva,
med kännedom om det företräde, lagen tillägger konkursmassan till hvad gäldenären
under den i allmänhet jemförelsevis korta tiden före konkursens afslutande
förvärfva^ anförtrott honom sin egendom i afvaktan på att derför
framdeles och sedan ett sådant afslutande egt rum, erhålla godtgörelse.
Utskottet anser således, för sin del, någon ändring af ofvannämnda §§
i 1862 års konkurslag i det af motionären angifna syfte icke vara behöflig.
På grund häraf och då för öfrigt, enligt hvad af de debatter, som vid sednaste
riksmöte, då frågan om den nya konkurslagens antagande förevar, deröfver
egde rum i de särskilda Riks-Stånden, visar sig, den i 35:te § deraf uttryckta
grundsats, som nu egentligen utgjort föremål för motionärens framställning,
icke tillkommit i följd af något förbiseende af frågans vigt, samt det är en gifven
regel för all lagstiftning, att man ej bör förändra antagna lagar, innan något
behof af förändring låtit förnimma sig, men sådant så mycket mindre kan
vara händelsen i förevarande fall, som den lag, hvari ändring nu blifvit yrkad,
icke förr än med ingången af nästa är träder i verkställighet, får Utskottet
vördsamt hemställa.
att ifrågavarande motion icke måtte till någon lagstiftningsåtgärd
af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 27 November 1863.
Reservation:
af Herr Lemchen.
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 92.
N:o 92.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Kor. 1863. kl 12 tnidd.
Betänkande, i anledning af motion om förklarings meddelande öfver Kongl.
Förordningen den 8 Oktober 1861, angående ändring i vissa
delar af 17 Kap. Handels-balken och andra författningar, rörande
borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gäldenär
s egendom.
I 17 Kap. Handels-balken stadgas, att, om flere ega inteckning i fast egendom
till säkerhet för fordringar och egendomen ej räcker till för alla, den skall
hafva företräde, som har äldre inteckning, dock att de inteckningar, som blifvit
meddelade ä samma Häradsting eller å samma Rådstufvudag, medföra lika
rätt, ändock att den ene förr och den andre sednare sin rätt bevakat. Häri
har genom 1861 års omförmälda förordning blifvit gjord den ändring, att, med
upphäfvande af hvad sålunda förut varit stadgadt, införts en bestämmelse af
denna lydelse:
”Är fast egendom intecknad för fleras fordringar, och räcker den ej till för
alla; håfve den, som äldre inteckning eger, företräde. Hafva flera inteckning
sökt å en dag; ege lika rätt.” Och är i samma förordning, hvarigenom säle
des äfven å inteckningar, sökta hos Häradsrätt å samma häradsting, blifvit tillämpad
den grundsats, att företrädesrätt dem emellan skall ega runi efter da
garne, då de särskilda ansökningarne skedde, slutligen meddeladt det förklarande,
att förordningen icke skall blifva gällande i de fönnånsrättstvister, som
göras anhängiga före utgången af December månad år 1862.
Med förmälan, att olika meningar redan försports, huru sistberörda föreskrift
rätteligen skulle förstås vid bestämmande i sedermera uppkommande tvister
af företrädesrätt för inteckningar, sorn innan författningens utfärdande eller
trädande i verksamhet blifvit fastställda, och då det vöre af vigt, att i lagen hvarje
Lag-Utskottets Betänkande N:o 92.
7
otydlighet, sorn kunde gifva rimlig anledning till missförstånd och sålunda vålla
ett tilläfventyrs ganska svårt lidande för den enskilde, uudanröjdes, har i en inom
Högvördiga Preste-Ståndet väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 142),
Herr Doktor Nordlund anhållit, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta en förklaring
öfver 1861 års förordning, till upplysning huruvida undantag från stadgandet
om författningens giltighet i förmånsrättstvister, som efter slutet af år
1862 anhängiggjordes, finge ega rum för inteckningar, sorn dessförinnan blifvit
fastställda.
Att en eivil-lag icke utan ett bestämdt och oförtydbart stadgande derom
kan hafva retroaktiv verkan eller, med andra ord, rubba förut bestående rättsförhållanden,
är en så allmänt antagen och obestridd rättsprincip, att ett införande
deraf särskildt i ifrågavarande författning synes icke lämpligen kunnat ske,
utan att förvirring i tolkningen af andra lagar derigenom varit att befara. I
författningens ofvananförda förklarande, som föranledt motionen, får ej läggas
annan betydelse än den negativa, som ordställningen utmärker. Om i allmänhet
hvarje slutledning, som sker e contrario, är vansklig, blir dess förkastlighet
så mycket påtagligare, om, såsom här, den deraf härledda slutsats skulle stå i
strid med allmängiltiga rättsprinciper. Författningen innehåller ingenting positivt
i ifrågavarande hänseende. Dess verkan derutinnan måste bedömas efter
allmänna grunder. Af dessa grunder följer, att författningen icke kan göra någon
rubbning i den rätt, äldre inteckningar enligt gällande lag egt i afseende
å deras inbördes likställighet, då de sökts å samma Häradsting, ehuru å olika
dagar deraf, ty redan genom intecknandet har i egendomen vunnits en verklig
sakrätt, hvilken sedermera vid konkurrens emellan flere borgenärer reglerar rättsförhållandet
dem emellan och måste bedömas efter de lagar, hvarunder den tillkommit,
Helt annat är deremot förhållandet med förmånsrätt för förmyndaremedel;
i afseende hvarå jemväl förändring genom 1861 års förordning skett i så måtto,
att, enligt densamma, uttagande af omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare
icke får föranleda inskränkning af inteckningshafvares rätt till betalningför
fordran ur den till säkerhet derför intecknade fastigheten, då deremot, enligt
1734 års lag, rätt till företräde framför förmyndaremedel egde rum endast för
sådana inteckningar, som blifvit beviljade, innan gäldenären blef förmyndare.
Genom förmyndarens förordnande vinner den omyndige ingen sakrätt i förmyndarens
egendom och ej heller har det rättsförhållande, som här är i fråga, nemligen
det emellan gäldenär och borgenär, genom ett sådant förordnande uppkommit.
Än mindre har derigenom emellan myndlingen och förmyndarens borgenärer
uppstått något förhållande af konkurrenter till betalning ur förmyndarens
egendom. Dessa dubbla rättsförhållanden — nemligen å ena sidan det af gäldenär
och borgenär, emellan förmyndaren och myndlingen, samt å andra sidan det
8
Lag-Utskottets Betänkande N:o 92.
af konkurrenter emellan myndlingen och förmyndarens borgenärer —• uppstå
först genom konkursen; och den vid konkursens början gällande förmånsrättsordning
måste således äfven å dem tillämpas, äfven om förmynderskapet är
äldre; utan att dock derigenom författningen kan sägas hafva en retroaktiv
verkan.
På nu anförda skäl anser, för sin tiel, Utskottet någon lagförklaring i det
anmärkta afseendet icke vara erforderlig och får derföre vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon åtgärd af
Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 27 November 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1863.
REGISTER
öfver de af Rikets Ständers Lag-Utskott vid 1862—1863 årens Riksdag:
afgifna Betänkanden, Utlåtanden oeh Memorial.
Expedi
.
tinnen»
Nummer.
Arfskifte: förändring i tiden för dess ingifvande till domstol 17.
— svar på återremiss 25.
Arfsrätt för oäkta barn: ändring i stadgandena derom  69.
— svar på återremiss 76.
— voterings-propositioner 84.
— Memorial om voteringens utgång i Förstärkt Utskott 88.
Arfvode: åt Utskottets Sekreterare 34.
— boupptecknings-: dess beräkning för fast egendom 53.
11.
Beslut: af Svensk myndighet: om förnyande deraf då det förlorat sin exsekutiva
kraft i främmande stat 12.
Borgen för kostnad och skada i tvistemål, revisionsskillings nedsättande och
doms fullgörande: upphäfvande deraf 90.
Bouppteckning: förändrad lagstiftning om dess upprättande 18.
— — svar på återremiss 24.
Bränvin: tillägg till Kongl. Förordningen den 7 December 1860
6.
Bördsrätt: dess upphäfvande för jord å landet 59.
Bih. till IL St. Fröt. 1802 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 41 Haft. 1
2
—k Expedi
MW*
tionens
Nummer.
Dom: viss tid för dess afkunnande i Rådstufvu-rätt 40.
— Se: Borgen.
Domare: ersättning till dem och målsegare, dä flera härader hafva gemensam
tingsstad i brottmål  3.
Dop: om handräckning för barns befordrande dertill 73.
— svar på återremiss 82.
15.
Eder: förändring i stadgandena derom 4 & 13.
Egendom: omyndigs: förmyndares förvaltning deraf 32.
svar på återremiss 86.
Ekeskog: efterskänkande af Kronans rätt dertill 11.
Expropriationslagen: förslag till ändring deri 71.
F.
Fattigprocent: förändring eller upphäfvande af dess utgående från sterbhus . 16.
Folkskolelärare: ändring i föreskrifterna om deras aflöning och tjensteåligganden 10.
— — : deras användande i kyrkans tjenst 46.
Forum: frälsemans: om upphörande deraf 81.
Giftermål mellan Kristen och Mosaisk trosbekännare  8.
— — svar på återremiss  , . 19.
Giftermåls-Balken: upphäfvande af 2 Kap. 5 och 6 §§ 14.
Giflomannar ätt: ändring i stadgandena derom 33.
— —■ svar på återremiss 49.
— — voterings-propositioner 75.
Giftorätt: förändrad lagstiftning derom 26.
M.
Handelsbok ochl ... .. , . . ... . . .
„ i;..;- } förändring i författningen derom
Handelsräkning] ° 0
67.
s
Expedi
tionens
Nummer.
Hof-rält: förslag till ny i Hernösand 47.
svar på återremiss 66.
Husesyn: af- och tillträdes- å kronojord: bestämmande af tid för klander deremot
51.
Häradshöfding: skyldighet för honom att inom viss tid meddela utslag och
utlemna expeditioner 41.
Häradsting: förändrad tid för hållande deraf  5.
B. J.
Inteckning: ändring i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 62.
— af nyttjanderätt till fast egendom 68.
— — svar på återremiss 85.
— — förklaring af Kongl. Förordningen den 8 Oktober 1861
92.
Jurisdiktion: Akademiernas: dess fullkomliga upphäfvande 58.
Justitie-ombudsmannen: granskning af dess berättelse, diarier m. m  2.
M.
Kanslibiträde: Utskottets «....'  1.
Konkurslagen af den 18 September 1862: förändring i 35 och 125 §§ . . 91.
Kyrkolagen: ändring af 2 och 3 §§ i 3 Kap / 72.
— — svar på återremiss 83.
Kyrkomöte: förslag till författning derom  31.
Kyrkotukt: förändring af Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855
57.
— — svar på återremiss 80.
— — voterings-propositioner 87.
— — Memorial om voteringens utgång i Förstärkt Utskott 88.
Lagfart: ändring i 4 Kap. 2 § Jorda-Balken 63.
Missnöjesanmälan: öfver beslut i invändningsfrågor: ändring i stadgandena derom 61.
4
Expedi
tionens
Nummer.
Morgongåfva: förändrad lagstiftning derom 25.
— — svar på återremiss 30.
Myndighet: ogift qvinnas 28.
Målsegare. Se: Domare.
Målsmansrätt: mannens för hustrun: samt äktenskapsförord 79.
Nattvarden: förändring i stadgandena för dess begående 27.
— — svar på återremiss 29.
Näringsfrihet: förslag till utvidgning deraf  7.
ff5.
Prest: hans, skyldighet att pröfva vilkoren för lysning och vigsel 15.
— förordnande för särskild sådan å orter aflägsna från församlingens kyrka 44.
—- svar på återremiss
65.
Prestvigd person: rättighet för honom att inviga annan till presterabetet . . . 45.
11.
Religionsfrihet: utvidgande deraf 42.
— — svar på återremiss  54.
Revisionsskilling. Se: r Borgen.
Rättegångs-Balken: tillägg till 17 Kap. 16 g  9.
— — ändring af 12 Kap. 2 § 38.
— •— svar på återremiss 64.
— — ändring af 12 Kap. 3 § 39.
s.
Sjelfspilling: ändring"?i Kyrkolagens stadgande om begrafningssättet 37.
— voterings-proposition
77.
— — Memorial om voteringens utgång i Förstärkt Utskott 88.
Små
-
S
Expedi
tionen*
Nummer.
Småprolokoll: förslag om ändring i tiden för deras insändande till Hof-riitt . 80.
Strafflag: förslag till ny
— — svar på återremiss 58.
— — voterings-propositioner
— — svar på återremiss
— — Memorial om voteringens utgång i Förstärkt Utskott 78.
— — förslag lill författning om dess införande 36-
— — svar på återremiss  36.
Städsel och lego af jord på landet: ändring af Kongl. Förordningen den 13
Juni 1800
60-
Stämning: dess delgifvande åt byalag
T.
Trosbekännare. Se: Giftermål.
U.
Utslag: Under-rätts eller Hof-rätts i brottmål: föreslagen förändring rörande
sättet för sökande af ändring deri 89.
V.
Vigsel. Se: Prest.
X\le: dess giltighet vid mellan enskilda slutade aftal 52.
••
A.
Äktenskap: civila: förslag om deras införande 22.
Äktenskapsförord. Se: Målsmansrätt.
Äktenskapsskilnad: tillägg till lagstiftningen derom  21.
— — svar på återremiss 48.
Ärfda-Balken: tillägg till 16 Kap. 5 § om inbördes testamente 20.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Åfd. 41 Haft.
2
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
BIHANG
TILL
S&HHHblKBlB mniS8<BVÅillDlBHa
PROTOKOLL
VID
Iiagtima Riksdal gen i Stockholm
Åren f ock 1863»
SJUWDJE SAMM WREM.
2= Alltel ningen:
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonom i- Utskottets gemensamma
Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Sammansatta Lag- samt Alim. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 1.
1
N:o L
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Jan. 1863, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning aj väckta motioner om utarbetande af lag mot
obehörig efterbildning af konstalster.
I berörda hänseende hafva motioner blifvit väckta inom Höglofliga Ridderskapet
och Adeln af Herr von Qvanten, Emil, samt inom Högvördiga Preste-Ståndet af Herr
Professoren Carlson.
Den sednare motionären har uti sin motion (N:o 57) hufvudsakligen erinrat,
hurusom begreppet om eganderätt, ursprungligen tillämpadt blott på materiela föremål,
med en stigande kulturutveckling gjort sig gällande äfven inom tankens område,
i öfverensstämmelsen hvarmed numera öfverallt i civiliserade länder lagstiftningen erkännt
såsom en författares egendom frukterna af det tankens arbete, hvarigenom han
lyckats finna något sannt eller bilda något skönt. Men det gåfves ännu en art af
verksamhet, hvilken rörde sig på ett annat fält af andens område och som kräfde
samma skydd: det vore konstnärens. Alldeles samma frågor uppkomme här, som i afseende
på författarens eganderätt till sitt verk; alldeles samma strid gjorde sig gällande
emellan de motsatta anspråken, att sanningen och skönheten skola vara till för
hela verlden, och att den individ, som icke egde något annat, än förmågan att upptäcka
något sannt och skapa något skönt, måtte vara försäkrad om frukterna af sitt
arbete, och striden måste sluta på samma sätt, nemligen genom uppdragande af en
gräns emellan å ena sidan den tid eller de förutsättningar, under hvilka konstnärens
rättmätiga anspråk gälla och å andra sidan de bestämmelser, som göra hans verk till
det allmännas egendom. Från dessa grundsatser utginge en hel lagstiftning, hvilken
i vår tid vore så mycket mer af behofvet påkallad, som konstens i likhet med vetenskapens
alster spredes inom vida större kretsar och nya medel oupphörligt uppBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 1
2 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Elton.-Vtsk. Betänkande M 1.
funnes att befrämja denna spridning. Gravyren, stentrycket, träsnittet, fotografien,
galvanoplastiken, gipsafgjutningen mångfaldigade konstverk på ett förut icke anadt sätt,
likasom boktryckeriet sprede ett litterärt arbete i ett antal exemplar, hvaraf man tillförene
icke haft exempel. Väl vore emellan en bok och ett kopparstick den skilnaden, att
då den tryckta boken, i sig sjelf utan större värde, meddelade författarens tanke i hela
dess ursprungliga rikedom och omfattning, sådan den var i hans handskrift nedlagd,
så förmådde icke stentrycket återgifva taflan i hela dess skönhet, utan denna bibehölle
alltid sitt sjelfständiga värde. Men stentrycket eller ljusbilden upptoge dock en
del af detta värde, de lånade sin betydelse, likasom det återkastade ljuset, från den
ursprungliga tanken, i det de återgåfve komposition, gruppering, karakter; och det
vore derföre, då dessa efterbildningar på rent mekanisk väg åstadkommes, orättvist
att beröfva konstverkets upphofsman rättigheten att anse den bild, han frambragt. såsom
sitt verk. Ett skydd af lagen i detta hänseende påkallades icke blott af konstnärens,
utan äfven af allmänhetens eget rättförstådda intresse, ty en konstnär eller en
förläggare kunde icke våga att på ett mera omsorgsfullt sätt göra för en större allmänhet
tillgängligt ett utmärktare konstverk, om de icke försäkrades mot faran att
genom ett bättre eller sämre eftertryck plötsligen beröfvas frukterna af nedlagd möda
och kostnad. På grund häraf har Herr Professoren Carlson föreslagit att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta
utarbeta en lag, som bestämde konstnärens eganderätt till sina verk och, inom behöriga
gränsor, gåfve skydd mot efterbildningar af desse, företagna utan hans eller
hans rättsinnehafvares bifall.
Herr von Qvanten har i sin motion (Nio 232) åberopat de af Herr Professoren
Carlson anförda skäl samt andragit än ytterligare sådana, till stöd för rättvisan och
nyttan af en lag i förevarande ämne. Deremot skiljer sig denne motionärs förslag
så till vida från Herr Professoren Carlsons, att Herr von Qvanten yrkat att Rikets
Ständer måtte för sin del besluta utfärdandet af en författning i ämnet. För sådant
ändamål har bemälde motionär till antagande af Rikets Ständer vid sin motion fogat
ett förslag till »lag om den artistiska eganderätten», hvilket med några få, mindre väsendtliga
förändringar affattadt i enlighet med ett lagförslag, sorn Danska regeringen
nyligen afgifvit till Danska representationen, motionären ansett så mycket heldre kunna
här i riket antagas, som detsamma, fotadt på i Danmark redan vunnen erfarenhet i
ämnet, vore, i jemförelse med flere andra länders stadganden i förevarande hänseende,
särdeles enkelt och redigt, samt derjemte skulle i väsendtlig mån underlätta en önskvärd
internationel lagstiftning i ämnet Sverige och Danmark emellan.
Förslaget är af följande lydelse:
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande M L
3
Lag om den artistiska eganderätten.
§ 1. Ingen må till salu efterbilda en originaltafla eller ett originalbildhuggeri
under konstnärens lifstid utan dennes samtycke, då efterbildningen hör til! samma
konstart, som originalet.
Efterbildningen blir icke tillåtlig derigenom, att den utföres i annan storlek, än
originalets, eller att dertill användes andra materialer — såsom att en gipsfigur utföres
i marmor eller en oljemålning återgifves i vattenfärger. Ej heller förlorar den
egenskapen af straffbarhet derigenom, att i den vidtages oväsendtliga förändringar,
tillägg eller uteslutningar, så länge den likväl till innehåll och framställning bibehåller
karakteren af en kopia.
§ 2. Hvarje målare eller bildhuggare har uteslutande rättighet att låta återge
sina originaiarbeten, antingen i deras helhet eller delvis, genom kopparstick, stentryck,
träsnitt eller någon liknande konst, hvars produkt kan mångfaldigas på mekanisk
väg, äfvensom att offentliggöra dem genom medel, hvilka icke förutsätta någon mellankommande
konstnärlig verksamhet, såsom genom fotografi eller afgjutning. Denna
rättighet kan han (eller hon) afstå till en eller flera andra, på de vilkor och med de inskränkningar,
som han (eller hon) för godt finnér, icke blott för sin lifstid, men också
för en tid af 10 år efter sin död. Dock skall tillåtelse till detta slags offentliggörande
ej vara innefattad i det i § 1 omhandiade samtycke till efterbildning, med mindre
sådant uttryckligen meddelats.
Den i närvarande § stadgade rättigheten skall, efter konstnärens död, tillkomma
hans (eller hennes) efterlefvande make, barn eller syskon i en tid af 10 år, ifall konstnären
sjelf icke öfverlåtit den på annan person.
§ 3. Samma skydd, som omförmäles i § 2, tillkommer den, som lagligen har
utgifvit ett kopparstick, stentryck, träsnitt eller liknande konstprodukt. Är utgifvaren
en firma eller annan juridisk person, gäller den uteslutande rättigheten för en
tid af 10 år efter utgifvandet. Är ett sådant kopparstick, stentryck, träsnitt m. m.
en efterbildning af en annans original-konstverk, må det dock icke vara andra förbjudet,
att på samma eller liknande sätt sjelfständigt efterbilda originalkonstverket, när
de i öfrigt äro dertill berättigade.
§ I. Ingen är berättigad att begagna en ännu lefvande Svensk arkitekts byggnadsplaner
och ritningar, utan konstnärens samtycke; dock må detta samtycke antagas
vara lemnadt om planerna och ritningarne äro offentliggjorda af konstnären sjelf,
eller med hans (eller hennes) goda minne, utan att han (hon) särskildt förbehållit sig
uteslutande rättigheten till deras begagnande.
§ 5. De rättigheter, som genom bestämmelserna i §§ 1, 2 och 3 tillerkännas
konstnären, gå icke förlorade derigenom att hans (eller hennes) arbeten öfverflyttas
i en annans ego, så länge icke dessa rättigheter, tillika med arbetet, uttryckligen äro
öfverlåtna på denna.
4
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande As 1.
§ 6. Till att medelst teckning efterbilda en annans konstverk, behöfves icke
konstnärens samtycke, äfven om teckningen är till salu, när den blott icke mångfaldigas
genom mekaniska medel (§§ 2 och 3). Liksom det (efter § 1) icke är
otillåtet att efterbilda ett bildhuggeriarbete, genom målarekonsten eller omvändt, så
må det ej heller vara förbjudet att återgifva något sådant konstverk genom medaljer,
caméer, mosaik m. m.
§ 7. Från förbuden i § 2 undantagas efterbildnmgar af konstverk, som äro
uppställda på offentliga platser, eller af byggnaders utansidor och derpå anbringade
konstnärliga ornamenter.
§ 8. Från förbuden i §§ 1, 2, 3 och 4 undantages:
a) Efterbildning af konstverk för undervisnings skull i offentliga läroanstalter, äfvensom
konstverks begagnande till mönster för af handtverkare eller fabrikanter förfärdigade
husgerådssaker, eller till dessas prydande.
b) Konstverks återgifvande såsom illustrationer i tryckta böcker och tidningar, eller
i sådana samlingar af efterbildnmgar, som närmast äro afsedda för praktiskt bruk, t. ex.
till kataloger.
§ 9. Den, som utan tillstånd, har efterbildat (§§ 1, 2 och 3) eller begagnat
(§ 4) en annans konstverk, skall böta från 40 till 1,000 R:dr R:mt och dessutom
gifva den förorättade ersättning för den honom derigenom förvållade skadan. Består
efterbildningen i kopparstick, stentryck, träsnitt, afgjutning, fotografi eller någonting
liknande, skola plåtar och annat, till efterbildningen uteslutande afsedt, material
och samtliga här i riket påträffade till salu bestämda exemplar, konfiskeras till förmån
för den förorättade. Samma straff och ersättningsskyldighet drabbe den, som
här i riket till salu infört en annorstädes, enligt denna lag, olofligt förfärdigad efterbildning.
§ 10. Åtal för öfverträdelse af denna lag kan väckas endast af den derigenom
förorättade, antingen det är konstnären sjelf, hans (eller hennes) arfvingar eller den,
på hvilken han (eller hon) eller de öfverlåtit sin rätt.
§ 11. Denna lags stadganden kunna, under förutsättning af ömsesidighet, genom
Kongl. Maj:ts förfogande, antingen i sin helhet eller delvis, göras tillämpliga på annorstädes
utförda eller ut«ifna konstarbeten.
Af dessa motioner har Herr von Qvanlens blifvit remitterad till Lag-Utskottet
samt Herr Professoren Carlsons till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet; och
hafva begge, med stöd af 43 § Riksdags-ordningen, blifvit af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlade.
Lika med motionärerne anser äfven Utskottet en lag i det syfte motionärerne uppgifvit
vara af rättvisa och billighet påkallad. Produkterna af tankens arbete äro otvif
velaktigt
-
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande Ml. 5
velaktigt lika mycket förtjente af skydd, som någon annan produktion. Författarens
eganderätt till hans verk är ock i gällande tryckfrihetslag erkänd och skyddad; och
genom särskild förordning af den 20 Juli 1855 är förbudet att, utan författarens
eller hans rättsinnehafvares tillstånd, offentligen uppföra ett dramatiskt eller för skådeplatsen
författadt musikaliskt arbete. På sätt Herr Professoren Carlson, enligt Utskottets
åsigt, fullkomligt rigtigt antydt, har konstnären lika berättigade anspråk, att
eganderätten till hans verk af lagen hägnas. För upprättande af ett fullt tillfredsställande
förslag i detta för vår lagstiftning hittills främmande ämne, äfvensom för
åstadkommande af en eftersträfvansvärd enhet med lagstiftningen härom i andra länder,
erfordras dock en närmare kännedom om denna lagstiftning, än Utskottet för
närvarande är i tillfälle att bereda sig, hvarjemte utlåtande i ämnet från vederbö
rande
myndigheter inom riket lämpligen torde böra infordras. Af dessa anledningar
har Utskottet ansett sig icke böra ingå i någon närmare granskning af Herr von
Qvantens ofvan intagna förslag, utan funnit sig föranlåtet inskränka sin åtgärd till
alt vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t framställa den anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och lill Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådigt
förslag till lag mot obehörig efterbildning af inhemska konstalster.
Stockholm den 27 Januari 1863.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. i Haft. 2
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1863.
Samman!. Lag- sami Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 2. X
M:o 2.
Ank. till. Exp.-Utsk. dea 7 Febr. 1863, kl. 10 f. ai.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, angående dels omarbetning
af, dels ock ändringar i nu gällande Legostadga.
I detta ämne hafva vid innevarande riksmöte motioner blifvit väckta:
inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln af
Herr Wolffelt, M., (N:o 33),
Herr Stjernsvärd, G. M., (N:o 183) och
Herr von Möller, P., (N:o 94);
i inom Yällofliga Borgare-Ståndet af
Herr C. E. Ljungberg, (N:o 246) samt
inom Hedervärda Bonde-Ständet af
Carl Nettelbladt från Stockholms län (N:o 391), och
Johan Gustaf Dahlgren från Calmar län (N:o 84).
Dessa motioner, som blifvit remitterade dels till Lag-Utskottet och dels till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva, jemlikt 43 § Riksdags-Ordningen,
blifvit af Sammansatt Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
behandlade.
Utaf motionärerne hafva Herr Stjernsvärd och Herr von Möller, under
anförande att nu gällande legostadga vore i flere hänseenden bristfällig och
olämplig samt under förutsättning att en ny legostadga komme att utarbetas,
hvilket Herr Stjernsvärd yrkat måtte af Lag-Utskottet företagas, fästat uppmärksamhet
vid en mängd omständigheter, dem motionärerne ansett böra vid den
nya stadgans utarbetande komma under ompröfning och hvarom bestämmelser
borde i densamma inflyta.
Bih. till R. St. Prot. 4862 & 1863. 7 Sami. 2 Aid. 2 Häft.
2 Sammans. Lag- sami Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vlskolleli Betänkande IV:o S.
Sålunda har Herr Stjernsvärd föreslagit:
att då, enligt motionärens förmenande, husbonden och tjenaren sins emellan
vore att betrakta såsom ett bolag, deruti husbonden insatt penningar och
tjenaren arbete, förbrytelser af den ene mot den andre, borde, i enlighet dermed,
bestraffas sålunda, att husbonde piik tade med penningar och tjenaren med arbete,
utan all slags förvandling, hvilken endast skulle omintetgöra tillämpningen af
det ådragna ansvaret;
att hvar och en arbetsför ogift mans- och qvinsperson, som icke hade jordbruk
eller kunde försörja sig af egna medel, skulle, der inga särskilda orsaker
föranledde undantag, förpligtas att såsom tjenstehjon skaffa sig laga försvar, vid
äfventyr att eljest insättas på arbetshus eller hållas till allmänt arbete;
att bötesansvar skulle bestämmas för den husbonde, som läte hos sig mantalsskrifva
tjenstehjon, utan att hafva det i sin tjenst, eller intoge det hos sig
såsom inhyses eller insittare;
att, i enlighet med hvad redan vid sista riksdagen blifvit föreslaget, s. k.
tjenstehjonsböcker skulle införas i stället för nu brukliga orlofssedlar;
att, på det sanningsenligt betyg om tjenstehjons förhållande i tjensten måtta
kunna af husbonde meddelas, det skulle tillåtas husbondes öfrige tjenare att rörande
innehållet af medtjenares betyg vittne bära;
att husbonde, som i tjenst eller arbete hos sig antoge person, den der icke
med företeende af tjenstehjonsbok visade sig vara till tjenst ledig, skulle plikta
25 Riksdaler Riksmynt och gällda rätter husbonde skadan;
att flyttningstiden, på sätt och af skäl, som redan vid nästlidna riksmöte
blifvit yrkadt, måtte bestämmas till den 20 Juni, med inskränkning i de s. k.
fridagarnes antal;
att, derest tjenare olofligen afveke ur tjenst, utan att för sig göra redo, och
husbonde icke ville honom återtaga, Konungens Befallningshafvande skulle, på
husbondes derom ofördröjligen gjorda anmälan, låta den afvikne efterspana och
gripa samt till allmän arbetsinrättning öfverlemna, för att der qvarblifva, tills den
med husbonden öfverenskomna tjenstetiden vore ute, hvarjemte tjenstehjonet skulle
förpligtas återbära städsel och hvad det af lönen uppburit samt gälda husbonden
tillskyndad skada ; och
att Konungens Befallningshafvande, Poliskammare, Magistrat, Kronofogde
och Länsman skulle tillförbindas att, på anlitan af husbonde eller tjenare, lemna
ofördröjlig handräckning för att, efter behörig undersökning, gifva skyndsam
verkställighet åt legostadgans föreskrifter, med husbonde och tjenare lemnad
rätt att deras talan vid domstol, efter befogenhet anhängiggöra;
hvarjemte motionären ansett sig böra till iakttagande vid den nya legostadgans
utarbetande påpeka, att alla föreskrifter i densamma borde upptagas i sjelfva
texten, utan noter eller hänvisningar vid densamma.
Sammans. Lag- sami Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 3. 3
Herr von Miiller har hufvudsakligen anmärkt: i afseende å de i nu gällande
legostadga befintliga föreskrifter rörande tjenstehjons skiljande ur tjenst,
att desamma vore i flera afseenden ofullständiga och olämpliga. Sålunda förcfunnos
flere fall förbisedda, hvilka borde berättiga såväl husbonde att yrka tjenstehjons
skiljande ur tjenst, som ock tjenstehjonet att sjelf påfordra sådant. Till
de förra hörde: om tjenstehjon bedragit husbonde med falsk orlofssedel eller
prestbetyg; om det vid tjenstens tillträdande varit behäftadt med smittosam eller
vämjelig sjukdom eller i tjensten genom osedlighet ådragit sig sådan och om
tjenstehjonet vore hafvande; samt till de sednare: om husbonde sökte förleda
tjenstehjonet till brottsliga eller osedliga handlingar eller, derest andra till huset
hörande personer på enahanda sätt förginge sig, husbonden icke toge det i behörigt
beskydd; om husbonden egenrnägtigt kränkte tjenstehjonets goda namn
och rykte eller utsatte det för offentlig beskymfning; om husbonden, utan derom
med tjenstehjonet träffad öfverenskommelse, afflyttade från orten eller företoge en
resa, hvars tid öfversköte den löpande legotiden; om husbonde icke i behörig
tid utbetalte kostpenningar eller lemnade betingade naturapcrsedlar, eller desse
icke vore af afradsgild beskaffenhet samt om tjenstehjon, som tagit ny städsel,
icke vid den förflutna legotiden erhållit sin lön utbetald. Vidare vore påföljden
för tjenstehjon, som på grund af felaktighet i tjensten blifvit derifrån skild —•
förlust af hela lönen, jemte skadeersättning —-- alldeles för hård, i det att cn af
tjenstehjonet möjligen först vid slutet af legotiden begången förseelse återfölle
hämnande äfven på den föregående, felfritt förflutna; förmenande motionären att
påföljden rättvisligen borde inskränka sig till godtgörelse för den genom kontraktsbrottet
förorsakade skada. I sammanhang härmed har motionären erinrat, hurusom
det vore i de fleste fall omöjligt för en husbonde att i bevis leda, det hau
haft laga skäl att skilja ett tjenstehjon ur tjensten. Till följd häraf och då förhållandet
mellan husbonde och tjenare borde, betraktas såsom ett familjeförhållande,
vore, enligt motionärens åsigt, önskligt, att dem emellan uppstående tvister i
fråga om skiljande ur tjenst undandroges de allmänna polismyndigheternes och
domstolarnes behandling och i stället öfverlemnades åt en af kummunen vald
myndighet, hvilken i sig förenade egenskaperne af såväl förliknings- som polisdomstol.
Lämpligheten af en sådan anordning vore af lagstiftningen redan påpekad,
då kommunalmyndighet, nemligen sockennämnden och genom Kongl. Förordningen
den 21 Mars nästlidna år Kommunalnämnden, redan fått sig uppdraget
att upptaga frågor om tjenstehjons olydnad emot husbönder. Kommunalnämndens
sammansättning gjorde den ock till det ifrågavarande ändamålet särdeles
passande. Det fordrades derföre endast, att närmare föreskrifter fastställde
Kommunal-nämndens verkningskrets och åligganden med hänseende till uppstående
konflikter emellan husbönder och tjenare. I enlighet härmed har motionären
föreslagit att Kommunal-nämndcn skulle berättigas att, på husbondes eller
4 Santmans. Lag- sami Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskotlels Betänkande N:o 2.
tjenares anmälan, lagligen skilja tjenstehjon ur tjensten, då sådana upplysningar
åstadkommes, som gålve Kommunal-nämnden antagliga skäl, att fog dertill förefunnes
och förlikning icke kunde åvägabringas; att Kommunal-nämnden skulle
ega bestämma den skadeersättning, sorn borde den genom kontraktsbrottet lidande
tillkomma, samt att dess beslut icke skulle få vid domstol öfverklagas.
Rörande husbondes skyldighet i afseende å sjukt tjenstehjon har Herr von
Möller ansett att i en ny lcgostadga borde intagas bestämmelse derom, att
sådant hjon ej finge från husbonde afflytta, äfven om legotiden vore ute eller
tjensten på annat sätt upphört, förrän läkare eller, der sådan ej kunde tillkallas,
Kommunal-nämnden förklarat, att flyttning utan fara kunde ske, äfvensom
derom, att tjenstehjon, som genom tjensten ådroge sig sjukdom eller skada,
skulle af busbonde hållas skadelöst.
Utgående från den grundsats, att tjenstehjon bör hafva ovilkorlig rätt att
sjelf välja husbonde och tjensteort har motionären vidare föreslagit, att de, i
strid mot denna grundsats förekommande bestämmelser i 47, 48 och 49 §§ af
nu gällande lcgostadga ej måtte i en ny stadga inflyta.
I fråga om tjenstebetygs innehåll har Herr von Möller ifrågasatt, att husbonde
skulle vara skyldig att i betyget införa uppgift om tjenstetiden och tjensteegcnskapen
samt meddela vitsord om huru tjenstehjonet sina åligganden fullgjort,
med rättighet att yttra sig öfver hjonets frejd, i sammanhang hvarmed motionären
uttryckt den åsigt, att det skulle åligga tjenstehjonet anföra bevisning,
när det öfverklagade i betyget meddeladt vitsord rörande oordentlighet, oskicklighet,
lättja m. m., som uteslutande vore beroende på husbondens omdöme,
hvaremot husbonde skulle vara skyldig i bevis leda de af honom i betyget införda
beskyllningar, som skadade tjenstehjonets rykte, dock att bevisningen skulle
anses nöjaktig, derest husbonde åstadkomine sådana upplysningar, som gåfve
antaglig förmodan, att han haft tillräcklig grund för det- gifna vitsordet.
Vidkommande tjenstetiden har motionären yrkat, att lagen borde bestämma
den kortaste tid, hvarom legoaftal finge slutas, med föreskrift att hvarje öfverenskommelse
rörande arbete, som uppgjordes för kortare tid, ställde tjenstehjonet
i samma kategori, som en vanlig daglönare eller dagsverkare.
Härförutan har Herr von Möller föreslagit, dels att skilnad borde göras
emellan tjenstehjon och sådane personer, hvilka inom familjen hade att utöfva
någon bestämd befattning, som förutsatte ett större förtroende från husbondens
sida eller innefattade någon öfveruppsigt i husbondes eller matmoders ställe,
såsom Guvernanter, Inspektörer, Bokhållare, m. fl., hvilka, enligt motionärens
förmenande, för närvarande voro ställda i samma kategori, som vanliga tjenstehjon ;
dels att föreskrifter borde meddelas, bidragande till att framkalla förtroende
till så kallade tjenstehjonsmäklare, hvilka skulle hos oss såsom i andra
länder, vara till båtnad för såväl husbönder som tjenare;
Sammans. Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vlskoltels Utlåtande JV:o 2. 5
dels att stadganden borde införas, som bestämde förhållandet emellan jordegare
och de personer, hvilka förrättade de arbeten, hvartill landtbonde; och
torpare, enligt kontrakt, sig förbundit, samt arbetsgifvarens förhållande till daglönaren;
och
dels slutligen att straffbestämmelser borde meddelas rörande så kallade
»strikes».
öfrige motionärer hafva yrkat:
Herr IVulffelt: att husbonde måtte befrias från skyldighet att i orlofssedel
meddela intyg öfver tjenstehjons frejd;
Herr Ljungberg: att Rikets Ständer måtte förnya sin vid sista riksdagen
till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes meddela
förslag till införande, i stället för nu brukliga orlofssedlar, af så kallade
tjenstehjonsböcker, samt
att i städerna, åtminstone till en början i Stockholm, det måtte lemnäs
husbonde och tjenare fritt att, utan afseende på årstid, åtskiljas efter^ en månad
å någondera sidan förut skedd uppsägning;
Carl Nettelbladt från Stockholms län, med hvilken Nils Olsson från
Malmöhus län sig förenat: dels, lika med Herr Ljungberg, att Rikets Ständer
måtte aflåta en ytterligare underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan
om nådigt förslag till införande af tjenstehjonsböcker i stället för orlofssedlar,
dels att högre ansvar, än det i 52 § Legostadgan fastställda, måtte bestämmas
för tjenstehjon, som andra gången under legotid ur tjenst afveke, och dels att
stadgas måtte det en hvar, som i sitt arbete emottoge främmande person, som
ej vore försedd med husbondes, prests eller ordförandes i kommunal-styrelse
betyg, att han vöre till arbete ledig, skulle böta tjugu riksdaler riksmynt och
ersätta skadan; samt
Johan Guslaf Dahlgren från Calmar län, med hvilken Anders Wilhelm
Uhr från Nerikes län och Carl Johan Svensen från Calmar län instämt: att
flyttningsdagen för tjenstehjon på landet måtte förändras från den 24 Oktober
till den 16 Juni.
Genom den förändring i åsigter, rörande förhållandet emellan husbönder och
tjenstehjon, en sednare tid medfört, enligt hvilka åsigter det patriarkaliska förhållandet
dem emellan kan anses hafva upphört och öfvergått till ett mera juridiskt;
genom de förändringar i bestämmelserna om laga försvar, som Kongl.
Förordningen den 29 Maj 1846 om försvarslösa och till allmänt arbete förfallna
personer innehåller, samt genom de tid efter annan vidtagna färändringar
i sjelfva legostadgan, har densamma förlorat det inre sammanhang och den sjelf
-
6 Sammans. Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande iV:o f.
öfverensstämmelse, en lag bör ega, och stadganden, grundade på helt olika principer,
hafva deri numera plats bredvid hvarandra. Ett sådant förhållande
kräfver otvifvelaktigt rättelse, och behofvet häraf har såväl vid denna sorn flere
föregående riksdagar framkallat en mängd motioner; men just emedan de principer,
hvarpå 1833 års legostadga hvilar, äro snart sagdt motsatta nu gällande
åsigter i detta hänseende, anser Utskottet partiela förändringar i densamma
mindre lämpliga, enär de alltid qvarlemna något af det utdömda gamla. De
yrkanden örn en fullständig omarbetning af legostadgan, sorn, på sätt här ofvan
förmäles, blifvit framställda, synas Utskottet derföre fullt berättigade. De grundsatser,
på hvilka Herr von Möller ansett en ny legostadga böra byggas, äro
hufvudsakligen öfverensstämmande med dem, som redan gjort sig gällande i den
Preussiska »Allgemeine Gesinde-Ordnung» af den 8 November 1810 och den
Danska »Tyendelov» af den 10 Maj 1854, om hvilka Utskottet tagit kännedom
och hvilka synas Utskottet tidsenliga. Likaså anser Utskottet Herr JVolffells
förslag om upphäfvande af husbondes skyldighet att vid tjenstebetygs meddelande
yttra sig om tjenstehjonets frejd förtjent af uppmärksamhet. Husbonde är nu
vid ansvar förpligtad att i berörda hänseende meddela yttrande och tillika förbunden
att, vid påfordran, leda sanningsenligheten af det lemnade vitsordet i
bevis. Påtagligt är dock, att en slik bevisning i de flesta fall är för husbonde
omöjlig att åvägabringa. Till följd häraf måste ofta inträffa, att en husbonde,
oaktadt han, i enlighet med lagens bud, vid ifrågavarande betygs meddelande
noga följt sanning och rättvisa, i saknad af bevisning blifver ådömd det ansvar,
som för tilldelande af oförtjent vitsord är stadgadt, och hvarom, enligt erfarenhetens
vittnesbörd, tjenstehjon icke underlåta att väcka påstående, dä de finna
det erhållna frejdevitsordet för dem ofördelaktigt. Att vid sådant förhållande
(r/nsa en husbonde att yttra sig om tjenstehjons frejd kan icke vara annat än
i högsta grad obilligt, och gäller detsamma, af enahanda skäl, jemväl om husbondes
skyldighet att i tjenstebetyget afgifva yttrande om en tjenares nykterhet.
Vid betraktande häraf och då i allt fall det åligger vederbörande presterskap att
om en persons frejd meddela intyg, anser Utskottet, det skyldighet för husbonde
att i tjenstebetyg yttra sig om legohjons frejd och nykterhet bör borttagas,
utan att dock husbonde må betagas rättighet dertill, om han så åstundar.
Beträffande öfrige motionärers framställningar och särskildt angående dels
fri flyttning, dels förändring i nu stadgade flyttningstider, anser Utskottet, med
afseende å ofvanangifna behof af legostadgans fullständiga omarbetning, särskilda
yttranden derom ej erforderliga.
Redan vid sistlidna riksmöte ingingo Rikets Ständer till Kongl Maj:t med
underdånig anhållan om utarbetande af förslag till införande, i stället för nu
brukliga orlofssedlar, af så kallade tjenstehjonsböcker. Något förslag i anledning
häraf har ännu icke till Rikets Ständer afgifvits, men Utskottet har sig
Sammans. Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskollels Utlåtande N:o 3. 7
bekant, att detta föranledts deraf, att Kongl. Maj:t vid utarbetande af detsamma
funnit en omarbetning af legostadgan i dess helhet vara af nöden.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt finner Utskottet sig böra vördsamligen
hemställa:
att Rikets Ständer mätte, uti underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och Rikets näst sammanträdande Ständer meddela
förslag till ny legostadga.
Stockholm den 5 Februari 1863.
Herr Kyrkoherden Ternström har begärt få antecknadt, att han i behandingen
af detta ärende inom Utskottet ej deltagit.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Sammans. Lag- sami Allmänna Besvärs- ech Ekonomi-Utskoltets Deldnhands N:o t. 1
JV:o 3.
Auk, till Exp.-Utsk. den 4 Ilar» 1 863, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om af skaffande af straffarterna
prygel och dagg.
Uti ett hos Vällofliga Borgare-Ståndet afgifvet, till Lag-Utskottet remitteradt
memorial (N:o lil) har Herr Blancke föreslagit, att Rikets Ständer måtte i
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes foga anstalt, att prygeloch
dagg-straffen inom krigsmagten till lands och sjös måtte varda afskaffade,
samt att alla detta ämne rörande lagar, stadgar och förordningar, med mera, i
öfverensstämmelse dermed måtte blifva ändrade.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som,
med stöd af 43 § Riksdagsordningen, till behandling förehaft denna motion, får
till en början erinra, att Utskottet, med föranledande af framställningar utaf
Herr Blanche och flere andra motionärer vid sista riksdagen i afgifvet Betänkande,
N:o 11, hemställde, att Rikets Ständer måtte, med förklarande att Rikets
Ständer ansåge bibehållandet af prygel- och dagg-straffen icke öfverensstämma
med nationens tänkesätt och tidsandans fordringar, i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit täcktes i sammanhang med förväntad omarbetning af krigsartiklarne
taga i nådigt öfvervägande, om icke nämnda straff-arter kunde emot andra lämpligare
straff utbytas; att detta Betänkande blef af Rikets Ständer godkändt och
att, i enlighet dermed, underdånig skrifvelse till Kongl. Majit expedierades.
Derjemte får Utskottet, som i allo gillar den förkastelsedom, som vid sista
riksdagen af Utskottet och Rikets Ständer mot ifrågavarande straff-arters bibehållande
uttalades, upplysa, att frågan om desammas afskaffande för närvarande är
Bih. lia K. St. Brot. {S62 & t $63. 7 Sami. 3 Afd. 3 Haft.
i Sammans. Lag- sami Allmänna besvärs- och Ekonomi-Ulskoiteli Betänkande N:o i.
under behandling hos Kongl. Maj:t, som lärer vara betänkt på åtgärders vidtagande
för att ersätta dem genom andra straff-arter.
Vid sådant förhållande anser Utskottet aflåtande af någon ytterligare underdånig
skrifvelse i förevarande ämne hvarken lämpligt eller behöfligt, hvadan Utskottet
vördsamligen hemställer, att Herr Blanches ifrågavarande motion
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Februari 1863.
JMso 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Mars 1863, kl. lif. eb.
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående dels ändring
och tillägg i Kongl. Förordningen om egors fredande emot
skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet, dels
ock rättighet för Landstingen att i frågor om stängselskyldigheten
inom länen besluta.
Vid innevarande riksmöte hafva i ofvanomförmälda hänseende motioner blifvit
väckta
inom Vällofliga Borgare-Ståndet:
af Herr Gahn, //., (motionen N:o 131) som, under anförande att den med
afseende å tiden oinskränkta rätt till mulbete, 5 § i Stängsel-förordningen medgifver
å olika egare tillhörig angränsande skog, utmark eller beteshage, emellan
hvilka hägnad ej finnes uppförd, visat sig för skogen förderflig, ithy att kreaturen,
då de tidigt på våren utsläppas, förtära de späda skogsplantorna och ungskogens
saftiga toppskott, yrkat inskränkning i denna rätt samt att bestämmandet af den
tid, hvarunder densamma må ega rum, med hänsyn till orternas olika beskaffenhet,
måtte åt Landstingen uppdragas, samt att i enlighet härmed 5 § 2 momentet i
Samm ani. Lag- tami Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o i. 3
Stängsel-förordningen måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Finnes emellan
egor, som nu sagde äro, ej stängsel, då skall, så länge det förhållandet fortfar,
den ohägnade marken anses vara till gemensamt mulbete upplåten under den
tid af äret, som af Landstinget för hvarje ort bestämmes, der ej annorlunda
aftaldt är; samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Nils Svensson och Ola Olsson från Blekinge län (motionen N:o 09),
hvilka, med framhållande af obilligheten deraf, att delegare i by, som fått sina
egor utmed allmän väg förlagda, måste ensamme hålla stängsel utefter vägen,
föreslagit ett tillägg i författningen af innehåll, att byamän skulle åligga efter
hemmantal deltaga i stängsel vid allmänna vägar såsom lands-, härads- och
sockneväg, utan afseende å om de sjelfve egde derintill gränsande egor:
af G. Bolin från Upsala län (motionen N:o 100), som, under förmenande
att den nu gällande grunden för fördelning af stängsel grannar emellan till hälften
hvardera, vore orättvis och hårdt betungande för mindre hemmansegare, ifrågasatt,
att stängselskyldigheten, vare sig i ut- eller mellan-gärdesgårdar, skulle
beräknas »efter hemman- och öre-tal, eller hvad benämning som helst»;
af Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län (motionen N:o 119), hvilken
på enahanda grund, som sistnämnde motionär, hemställt, att i 3 och 4 §§
af Stängsel-förordningen orden »till hälften hvardera», måtte mot orden »efter
hemmantalet» utbytas;
af Erik Jonsson från Westmanlands län (motionen N:o 175), som föreslagit,
dets det tillägg eller den förklaring i Stängsel-förordningen, »att hägnad,
som tillkommit enligt äldre författningar eller annorlunda, än nu gällande förordning
i afseende å hägnads fördelning och upprättande bestämmer, icke mätte
lända hägnadsskyldige till befrielse från vård af sina hemdjur, så att de icke
inkomma på annans egor, eller från den i författningen stadgade påföljd för underlåtenheten
derutinnan», dels ock att det i 37 § befintliga stadgande om upp
hörande
af de före nu gällande förordnings tillkomst af någon myndighet bestämda
vitén äfven måtte utsträckas till de i 21 § 4 momentet omnämnda fall
och förstnämnda § s‘ålunda komma att erhålla följande förändrade lydelse: —
— — »efter hvilken tid alla vitén och andra ansvarsbestämmelser, som genom
särskilda af Konungen meddelade beslut eller af domstol eller annan embetsmyndighet
utfärdade vitesförbud kunna blifvit stadgade mot försummelser eller
förbrytelser, hvarå ansvar i denna förordning stadgats, upphört att vara gällande»
;
4 Sammans. Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Belänkand* N:o i.
af Anders Jonsson från Wermlands län (motionen N:o 202), sorn yrkat
antingen att det tillägg måtte göras i Stängsel-förordningen, att hemmans så kallade
allmänna driftesgator samt utgärdesgårdar omkring dess inegor måtte fördelas
på och underhållas efter hvars och ens i hemmanet egande skatterätt, eller
ock, att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan
derom, att Landsting utan hinder af gällande Stängsel-författning, måtte ega att,
efter de olika lokala förhållandena inom de särskilda länen, ändra och besluta i
berörda hänseende;
af Paul Andersson från Jemtlands län (motionen N:o 303), som, under
andragande att de olika förhållandena inom de särskilda provinserna lade oöfvervinnerliga
hinder i vägen för åstadkommande af en för hela riket lämplig
stängsellag, hemställt, att det måtte öfverlemnas till blifvande Landsting att i
fråga om egors fredande mot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet
besluta de för hvarje landsort i detta hänseende mest lämpliga föreskrifter
och att med anledning häraf de tjugu första paragraferna i Stängsel-förordningen
skulle till all kraft och verkan upphöra, så snart Landstinget beslutat och fastställt
nya stadganden, de der likväl icke finge stå i strid med de sexton följande
paragraferna, hvilka fortfarande borde blifva för hela riket gällande;
af Carl Dahlgren från Elfsborgs län (motionen N:o 513), som föreslagit,
att föreskriften i sista momentet af 14 g, att den som vid ny delning af redan
upprättad stängsel njuter minskning i den hägnadsskyldighet, honom förut ålegat,
ej eger rätt att för det hägnadsbelopp, från hvars underhållande han befrias,
fordra betalning af den, som dermed för framtiden utöfver sin förra hägnadsskyldiglret
belastas, måtte, såsom föranledande rättegångar, ur förordningen uteslutas.
Dessa motioner, jemte de yttranden, som i anledning af desamma blifvit
inom Hedervärda Bonde-Ståndet afgifna, hafva remitterats till Lag-Utskottet, men,
med stöd af 43 g Riksdags-ordningen, blifvit pröfvade af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som nu får utlåtande öfver dem afgifva,
dervid Utskottet ansett lämpligast att först till besvarande upptaga de motioner,
som innehålla anmärkningar mot nu gällande stängsellag samt derefter de
särskilda förslagen om Landstingens rätt att rörande stadgandena i samma lag
för framtiden besluta.
Hvad dervid först angår Gustaf Bolins och Sven Gustaf Johanssons yrkanden,
att, i stället för den s. k. hälftenprincipen, grunden för stängselskyldig
-
Sammans. Lag- sami Allmänna Besvärs- och Ekonomi-ölskottcts Betänkande iV.-o 4. 5
hetens utgörande måtte bestämmas efter hemman- eller öre-talet, så och då
förstberörda princip helt nyligen blifvit i lagstiftningen införd och klokheten bjuder
att synnerligast i afseende å ändring af stadganden, som äro af större allmän
omfattning och inverkan på medborgares ekonomiska ställning, med yttersta
varsamhet tillvägagå, samt härtill kommer att af de flere ledamöter inom Hedervärda
Bonde-Ståndet, som vid remiss af Gustaf Bolins motion i ämnet sig yttrat,
ingen enda förordat motionen, utan tvärtom samtlige, förutom Per östman från
Wester-Norrlands län, förklarat hälftenprincipen vara fördelaktigast och böra bibehållas,
helst vid det förhållande att stadgandena rörande stängselskyldigheten äro
för rikets alla landsändar gemensamma, anser Utskottet sig böra vördsamligen
tillstyrka, att Gustaf Bolins och Sven Gustaf Johanssons omförmälde förslag
icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Vidkommande härefter Carl Dahlgrens yrkande, att sista momentet i 14 §
måtte uteslutas, finnér Utskottet sig icke kunna detsamma understödja. Såsom
skäl för yrkandet har Carl Dahlgren uppgifvit, att ifrågavarande stadgande, såsom
enligt mångens förmenande otydligt och obilligt, skall hafva gifvit, och,
derest det blefve qvarstående, säkerligen allt framgent komme att gifva anledning
till rättegångar. Otydligheten skulle bestå deri, att af stadgandet ej kunde slutas,
huruvida detsamma vore tillämpligt äfven vid förändring af sådan stängseldelning,
som upprättats innan nu gällande stängsellag börjat tillämpas, eller endast vid
frågor om ny delning af stängsel, som en gång blifvit i enlighet med nämnda
lag uppgjord. Till en tolkning i öfverensstämmelse med den sednare åsigten
gifver författningens ordalydelse ej någon anledning, utan utvisa tvärtom de i
paragrafens nästföregående punkt använda ordalag otvetydigt att lagstiftaren syftat
på alla de orsaker, som kunna föranleda till »förändrad grund för stängselskyldigheten».
Den förmenta obilligheten, hvilken skulle bestå deri, att den, som
en gång upprättat stängsel, skulle nödgas utan ersättning afstå densamma, hvarigenom
eganderätten blefve kränkt, torde ock bortfalla, örn man utgår från den
rigtiga synpunkten att betrakta hägnad mindre såsom den jordegares egendom,
som uppfört densamma, än såsom en prestation, hvilken en annan kan påfordra,
hvarföre befrielse från hägnadens framtida underhåll synes utgöra tillräcklig godtgörelse
för hägnadens värde. Förevarande stadgande är sålunda, enligt Utskottets
åsigt, hvarken otydligt eller obilligt och de olika åsigter, motionären uppgifvit i
sednare hänseendet förefinnas, gifva äfven vid handen, att detsamma är väl be
höfligf.
Långtifrån att dess uteslutande, på sätt motionären förmenat, skulle förekomma
rättegångar, finner man lätt att en sådan åtgärd just skulle komma att
framkalla dylika, enär den subjektiva uppfattningen om billigheten eller obilligheten
att erhålla ersättning för den hägnad från hvars underhållande hägnads
-
6 Satnmant. Lag- tamt Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskottets Belänkandt N:o t.
skyldig till följd af ny delning befrias, då kotnme att lemnäs fritt spelrum. Utskottet
föranfcites på grund häraf vördsamligen tillstyrka,
att Carl Dahlgrens yrkande om uteslutande af sista punkten.
i '14 § måtte af Rikets Ständer ogillas.
Beträffande Nils Svenssons och Ola Olssons förslag om byamäns förpligtande
att efter hemmantal deltaga i stängsel vid allmänna vägar, utan afseende
på om de derintill ej hafva egor, samt Anders Jonssons framställning om enahanda
föreskrift med afseende på allmänna driftesgator och utgärdesgårdar omkring
hemmans inogor, så och då en förändring i det syfte motionärerne föreslagit
icke skulle kunna åvägabringas utan rubbning af de i gällande Stängselförordning
antagna grundsatser såväl att en hvar endast är skyldig att hålla
hägnad för egna egor som, ock att det tillhör en hvar att om sina kreatur hålla
den vård, att de ej göra skada å annans mark, samt ett frångående af dessa
grundsatser för ifrågavarande fall icke kan af Utskottet tillstyrkas, anser Utskottet
sig böra hemställa, att omförmälda förslag
icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Den af Erik Jonsson väckta fråga om tillägg till Stängsel-förordningen af
innehåll, att hägnad, som tillkommit på grund af äldre författningar icke länder
hägnadsskyldig till befrielse från åliggandet att taga vård om sina kreatur, finner
Utskottet fullkomligt obehöfligt. Af 3:dje och 19:de paragraferna framgår tydligt, att
äldre hägnadsdelning gäller intilldess ny sådan, på derom väckt fråga, blifvit
upprättad, eller ock öfverenskommelse träffats, att stängsel ej skall hållas. Vid
sådant förhållande och då stadgandet i Usta paragrafen, att en hvar, som hemdjur
eger, är pligtig att medelst hägnad, vallning eller på annat sätt om dem taga
sådan vård, att de ej olofligen inkomma på annans egor, gäller oberoende deraf
huruvida stängseln upprättats efter förr stadgade eller nu gällande grunder, hemställer
Utskottet vördsamligen,
att Erik Jonssons ifrågavarande framställning måtte af
Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
I anledning af samme motionärs yrkande om upphäfvande af de vitén, som
kunna blifvit af någon myndighet stadgade mot olofligt, brytande eller nedkastande
af annans grind, hvarom 21:sta paragrafen 4:de momentet förmäler, samt att
37:de paragrafen måtte i enlighet dermed förändras, får Utskottet tillkännagifva att
i det af Kongl. Majit till Rikets Ständer afgifna nådiga förslag till strafflag ansvarsbestämmelser
för berörda förseelse finnas föreslagna, till följd hvaraf och då
Lag-Utskottet, dit förslaget remitterats, sålunda jemväl lärer komma att meddela
yttrande i afseende å de vitesbestämmelser, som i förevarande fall må hafva
blifvit stadgade, Utskottet hemställer
att Erik Jonssons ifrågavarande förslag icke måtte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Sammcms. Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-lltskotlels Betänkande N-o A. 7
Slutligen har Utskottet att till pröfning upptaga Herr Gahns, Paul Anderssons
och Anders Jonssons ofvanomförmälda framställningar om öfverflyttande
på Landstingen af beslutanderätten i en del af de under Stängsel-förordningen
hörande ämnen, hvilken beslutanderätt Paul Andersson föreslagit måtte tillkomma
Landstingen i alla de frågor, som omhandlas i de 20 första paragraferna,
Herr Gahn i afseende å bestämmande af den tid under året, då mulbete må
ega rum å två eller flere egares intill hvarandra liggande ohägnade skog, utmark
eller beteshage och Anders Jonsson i fråga om stängselskyldigheten å hemmans
så kallade allmänna driftesgator och utgärdesgårdar. Utskottet har den
öfvertygelse, att enahanda och för alla delar af riket lika lämpliga grunder för
det närmare ordnandet af stängselskyldigheten, icke torde kunna uppställas till
följd af de många och stora lokala och klimatiska skiljaktigheter, de olika odlings-
och öfriga förhållanden, som emellan rikets särskilda provinser förefinnas.
I alla tider hafva ock, hvilka principer än varit i denna del af lagstiftningen
gällande, mångfaldiga röster höjt sig emot desamma, under det återigen andra
förklarat dem fullt lämpliga och ändamålsenliga — och prisandet eller klandrandet,
gillandet eller ogillandet har ofta varit beroende på förhållandena inom de olika
orter, hvilkas talan man fört. Likasom nu hafva derföre ock tillförene förslag
blifvit väckta om lagstiftningens lämpande efter de olika orternas behof, och måhända
skulle sådant redan varit åvägabragt, derest någon ortrepresentation funnits.
Genom de nu inrättade Landstingen kommer en sådan representation för
hvarje särskildt län att med innevarande år träda i verksamhet, och Utskottet
anser dess sammansättning sådan, att den lemnar garanti derför, att de åsigter,
som der göra sig gällande, blifva ett uttryck af Landstings-distriktets opinion i
ämnet. I olikhet med motionärerne finner Utskottet dock, att någon beslutanderätt
i förevarande hänseende icke bör Landstingen tillerkännas, helst sådant icke
skulle kunna låta sig verkställas utan förändring af grundlagens bestämmelser,
utan anser Utskottet det endast böra medgifvas Landstingen rätt att rörande
förändring i vissa delar af nu gällande lag angående stängselskyldigheten besluta
framställningar och önskningar att hos Konungen anmälas. Dock som bärörda
lag utgår från den, enligt Utskottets åsigt, rigtiga synpunkt att söka göra stängsel
obehöflig och de med hänsigt dertill befintliga stadganden i lagen derföre
icke böra kunna förändras derhän, att stängselskyldigheten blifver mera onerös,
än med nu gällande lag är förenligt, håller Utskottet före, att Landstingens underdåniga
framställningar i detta hänseende icke böra få afse annat, än som går
ut på minskning i eller borttagande af stängselskyldigheten, samt för öfrigt på
sådant, som för hvarje ort är af särskilda förhållanden betingadt, såsom om tiden
under hvilken stängsel skall hållas i fredgildt skick, hvilken period af året mulbete
å gemensam skogsmark, enligt hvad Herr Gahn föreslagit, må ega rum, med
8 Summans. Lag- sami Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande lV:o 4,
mera af dylik beskaffenhet. Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker
Utskottet vördsaniligen,
att Rikets Ständer måtte, i underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Maj:t anhålla, att der i någon landsort af Landsting
hos Kongl. Majit hemställan göres om ändring i
vissa delar af Kongl. Förordningen om egors fredande
emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet
den St December i857, Kongl. Majit täcktes, med
anledning af hvad sålunda blifvit hemstäldl, för särskilda
landsdelar bestämma de förändringar i berörda Förordning,
sorn med afseende å lokala förhållanden må anses
erforderliga.
Stockholm den 3 Mars 1863.
Reserv a tion er i
af Herr Ros, A. E.\ »För min del anser jag ifrågavarande förordning, i de
aldra flesta fall, utan olägenhet kunna tillämpas öfverallt i landet, samt att, der
ett eller annat undantagsfall skulle förekomma, sådana genom enskilda öfverenskommelse!
lättare undanrödjas till ömsesidig belåtenhet för rågrannar, än
om frågor härom öfverlemnas till någon Landstingets åtgärd. I följd häraf
och enär härtill kommer, att man flerestädes ännu icke, under de fem år, som
förordningen varit gällande, försökt att tillämpa densamma, tillstyrker jag att
motionerna lemnäs utan afseende»;
af Herr Kyrkoherden Ternström; och
af Herr Lundberg.
Herr Doktor Emanuelsson har begärt få antecknadt, att han i afgörandet
af detta ärende ej deltagit.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 5. 1
M:o 5.
Ani. till Exp.-Ut*k. den 14 Mars 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i nu gällande
föreskrifter rörande vilkoren för afsöndring aj jord.
Dessa motioner hafva blifvit väckta inom Högloflig» Ridderskapet och Adeln
af Herr Friherre Creutz, S. (motionen N:o 241), och Herr Nordenfelt, E W. (motionen
N:o 110), inom Vällofliga Borgare-Ståndet af Herr Lovén (motionen N:o 29),
samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Nils Olsson från Malmöhus län (motionen
N:o 157), Per Nilsson från samma län (motionen N:o 199) och C. J. Svensén från
Calmar län (motionen N:o 209).
Utaf motionärerne hafva Herr Friherre Creutz och Per Nilsson yrkat, att obegränsad
frihet måtte medgifvas egare af hemman att för alltid derifrån afsöndra huru
stor eller liten jordrymd som helst, samt Herr Friherre Creutz derförutan, att samma
frihet måtte ega rum jemväl för afsöndring pä viss tid äfvensom att innehafvare af
för alltid afsöndrad lägenhet mätte vara tillåtet att klyfva densamma eller derifrån afsöndra
jord till annan utan hinder af hemmanets egare eller jordens beskaffenhet,
«såvida ej särskildt kontrakt dertill föranledde». Sistnämnde motionär har derjemte,
i händelse betänkligheter skulle uppstå att åt jordegare medgifva en sådan fri dispositionsrätt
öfver deras egendom, alternativt föreslagit, att åtminstone egare af jord,
belägen inom en mil från stad, måtte lemnäs rättighet att för alltid afhända, på
sätt dem godt syntes, hvilken och huru stor eller liten del, som helst.
Enahanda yrkanden med det sednast omförmälda hafva blifvit framställda af Herr
Nordenfelt och Herr Lovén, dock med den skilnad, att Herr Nordenfelt inskränkt
sitt yrkande till egare af jord inom en half mil från Stockholm och Göteborg samt
städerna af första och andra klasserna, hvaremot Herr Lovén påyrkat ifrågavarande
rättighets meddelande åt egare af jord inom visst afstånd från hvilken som helst af
Bill. lili Ii. St. Brot. 1802 & 1803. 7 Samt. 2 Afd. 4 Häft. 1
2 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 5.
rikets städer och köpingar, men med den skiljaktighet i afseende på afståndet, att
jorden skulle vara belägen inom en mil från Stockholm och Göteborg samt första
och andra klassernas städer och inom en half mil från öfriga städer och köpingar,
allt från städernas och köpingarnes staket räknadt.
Under den diskussion, som vid föredragning till remiss af Herr Lovens nyssnämnda
motion inom Vällofliga Borgare-Ståndet egt rum, hafva de talare, som i frågan sig
yttrat, förordat motionen, Herr Wistelius dock under yrkande att, i sammanhang med
den föreslagna rättighetens meddelande, byggnads- och polis-ordningar måtte varda
utfärdade till efterrättelse för dem, som komma att slå sig ned å de afsöndrade lägenheterna,
eller ock att bestämmas måtte, att den närbelägna stadens förordningar
och reglementen i berörda hänseende skulle på lägenheterna med nödiga jemkningar
tillämpas; hvarförutan blifvit yrkadt af Herr Ödmansson, med hvilken Herr vice Talmannen
Murén, Herr Carlén, Herr Ekman och Herr Gahn sig förenat: att den af
Herr Lovén föreslagna rättigheten att afsöndra och under full eganderätt upplåta huru
stor eller liten jordrymd som helst, måtte tillerkännas ej blott egare af jord på visst
afstånd från stad och köping, utan äfven hvarje annau jordegare i riket, samt af
Herr Carlén särskildt, att det nu gällande förbudet mot afsöndring af odalåker och
äng måtte borttagas.
C. J. Svensén från Calmar län har föreslagit, att Rikets Ständer måtte för sin
del besluta ett tillägg i 10 § af Kongl. Förordningen om hemmans klyfning och
jordafsöndring, hvarigenom det skulle medgifvas idkare af handels- eller handtverksrörelse
på landet rättighet att, i likhet med hvad om de i berörda § omförmälda verk och
inrättningar är stadgadt, förvärfva egande- eller besittnings-rätt af nödigt utmål jord
till bostad och åbyggnader för rörelsens bedrifvande, utan afseende på belägenhet eller
jordrymd, likväl mot erläggande af årlig afgäld till hemmanet.
Nils Olsson från Malmöhus län har anfört, att den pröfning af tillräckligheten
utaf den för afsöndrad lägenhet bestämda afgäld, som, jemlikt 2 kapitlet 4 § i Kongl.
Förordningen den 19 December 1827, tillkommer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
af berörde myndighet utöfvades på ett sätt, som för lägenhetsinnehafvaren medförde
dryga, stundom ända till Etthundra Riksdaler uppgående kostnader, i det Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande gemenligen förordnade kronofogde, häradsskrifvare och någon landtmätare
att, med biträde af två nämndemän, på stället uträkna och föreslå den jordskyld,
som årligen borde tillkomma stamhemmanet, för hvilket ändamål vore af nöden
att uppmäta och taxera såväl lägenheten som stamhemmanet. Detta vållade att
de flesta lägenhetsinnehafvare uraktläte att begära pröfning af jordskylden, hvilket
åter medförde synnerlig oreda vid mantalsskrifningar och taxeringsmöten. I anledning
häraf har motionären föreslagit, «att der Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke kunde
fastställa den jordskyld, som afsöndrad lägenhet skall betala till stamhemmanet, kommunal-nämnden
i den församling, der den afsöndrade lägenheten ligger, bör föreslå
den jordskyld, som skall till stamhemmanet erläggas.»
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 5. 3
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som, med
stöd af 43 § Riksdags-ordningen, till behandling förehaft ifrågavarande dels till Lagutskottet,
dels ock till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade motioner,
får nu öfver desamma utlåtande afgifva.
Hvad sålunda först angår de framställda yrkandena, att rättighet till afsöndring
af huru ringa jordvidd som helst måtte blifva alldeles oinskränkt, såsom följd hvaraf
det äfven skulle vara tillåtet att, efter godtfinnande, stycka en för alltid afsöndrad
lägenhet, så ehuru de förändringar näringslagstiftningen dels redan undergått, dels
efter all sannolikhet kommer att undergå, lära komma att medföra nödvändigheten
af förändringar i lagarne om jordafsöndring, äro likväl farhågorna för en ytterligare
utsträckning af rättigheten dertill, än den, som medgafs genom Kongl. Förordningen
den 12 November 1858, ännu så stora och nog allmänt delade samt erfarenheten
om verkningarne af denna lag ännu icke så stadgad, att Utskottet anser sig böra
för det närvarande tillstyrka förändring i denna föga mer än fyra år gamla förordning,
för såvidt den angår landet i allmänhet. Såväl vid föregående riksdagar, som
inom de länsvis tillsatta kommittéer, hvilka hade att afgifva utlåtande angående verkningarne
af 1827 års förordning, hafva de åsigter gjort sig gällande, att »alla de,
som närmare tagit kännedom om den jordbrukande klassens ställning, äro ense derom,
att såframt tillåtelse till jordafsöndring utsträcktes derhän, att derigenom befrämjades
anläggandet af torp och backstugor med mindre jordomfång, än som erbjuder
åtminstone en möjlighet till utkomst, skulle sådant medföra ett högst skadligt inflytande
på allmogens tillstånd såväl i moraliskt sorn ekonomiskt hänseende», och om
än dessa åsigter i sednare tider blifvit något modifierade, befarar dock Utskottet, att
de ännu icke undergått den förändring, att medgifvandet af obegränsad jordafsöndring
på landet icke skulle mötas af ett nog allmänt ogillande. Den långa del af
året, under hvilken landtbefolkningen i vårt land för sitt uppehälle är hänvisad till
de förråder, den under sommaren och hösten insamlat, torde hafva föranledt och allt
hittills bibehållit obenägenheten emot de medgifvanden, som billighet och måhända
jemväl politisk klokhet torde kräfva, men icke förr, än öfvertygelsen derom vunnit
stadga, torde böra lemnäs. Den rättighet, som genom 1858 års förordning är medgifven,
att till besittning på viss tid förvärfva sig så ringa jordrymd, som ett halft
tunnland, lärer ock, efter hvad inom Utskottet blifvit upplyst, temmeligen hafva tillfredsställt
anspråken i berörda hänseende och gjort behofvet af en ytterligare förändring
mindre kännbart, helst det i de flesta delar af riket ännu låga värdet, särdeles
på ouppodlad jord, underlättar tillfället äfven för den mindre bemedlade att förvärfva
den ringa jordvidd, som är bestämd jemväl för afsöndring under full eganderätt.
På dessa skäl får Utskottet vördsamt hemställa,
att Friherre Creutz’ och Per Nilssons motioner, för såvidt dermed afses
en obegränsad jordafsöndring, icke måtte bifallas.
4 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv - och Ekon -Utsh. Betänkande N:o 5.
Deremot anser Utskottet icke några betänkligheter kunna möta mot utsträckning
af rättigheten till afsöndring på evärdelig tid af sådan jord, som är belägen i närheten
af städer eller köpingar. Det lider intet tvifvel, att en arbetare, bosatt i närheten
af en stad, under alla tider af året har rikligare tillfälle till arbetsförtjenst, än den i
en aflägse landsort bosatte arbetaren. Han bör således lättare kunna försörja sig
utan att företrädesvis af jordbruket söka sin utkomst. Såväl hyrornas dyrhet i staden,
som den allmänt kända och så naturliga önskan att bereda sig ett eget hem,
föranleda honom att förvärfva sig en jordlapp, på hvars bebyggande och uppbrukande
han likväl icke vågar nedlägga allt det arbete och kostnad, han skulle vilja, såframt
han icke kan vinna den trygghet i besittningen, som eganderätten medför.
Men då jorden omkring städerna oftast står till vida högre pris, än på landsbygden,
medgifver i allmänhet icke arbetarens ekonomiska ställning honom att inköpa den
jordrymd, som, enligt nu gällande förordning, minst får under eganderätt afsöndras,
eller två tunnland. Utskottet, som anser dessa skäl gälla lika för afsöndring af jord
i närheten af de större som de mindre städerna, äfvensom köpingarne, har derföre
funnit sig böra tillstyrka, att egare af jord, belägen inom en half mil från stad eller
köping, må under full egande rätt afsöndra det minimum af jord, han nu under besittning
på viss tid eger från sitt hemmen upplåta.
Härjemte anser Utskottet det af Herr Carlén väckta förslag om upphäfvande
af förbudet mot afsöndring af odalåker och äng böra bifallas. Odaljordens stora vigt
och betydelse för ett hemman i jemförelse med dess öfriga dugliga jord har numera
till större delen försvunnit. Genom de framsteg jordbruket på sednare tider gjort,
har icke allenast den odlade jordens afkastning mångdubblats, utan äfven en större
lätthet uppstått att af duglig jord bereda sig åker och äng, fullt jemförlig med den
gamla odaljorden. Det torde sålunda icke medföra någon våda för ett hemmans bestånd
och förmåga att bära sina grundskatter, om en lägenhet tages af hemmanets
urgamla åker och äng eller af dess öfriga, dermed fullt jemförliga, sedermera odlade
inegor, helst då tillika stadgadt är, att afsöndring icke får ega rum utöfver en tiondedel
af hemmanets egovidd. Härtill kommer, att under nuvarande förhållanden stora
hinder och kostnader för jordafsöndring uppstå genom svårigheten att afgöra, huruvida
en för afsöndring lämplig och dertill af jordegaren bestämd ega utgöres af odaljord,
eller ej, en svårighet, som ofta möter till följd deraf att gamla skattläggnings—
handlingar dels äro ofullständiga i sina beskrifningar öfver jorden, dels ock för många
hemman alldeles förkommit.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majt anhålla, att
2 Kapitlet 3 § i Kongl. Förordningen den 19 December 1827, sådan densamma
lyder i Kongl. Förordningen den 12 November 1858, mätte erhålla
följande förändrade lydelse:
Sammansatta Lag samt Allm. liesv.- och Ekon -Utsk. Betänkande N:o 5. 5
Lägenhet, som från hemman afsöndras, efter hvad i 1 § tillåtet är, skall,
då upplåtelsen sker för alltid under full eganderätt, innehålla i Gefleborgs,
Wester-Norrlands. Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län minst 16,8
qvadratrefvar (3 tunnland) och i öfriga delar af riket minst 11,2 qvadratrefvar
(två tunnland) jord; men då jorden är belägen inom en half mil
från stads eller köpings staket, eller upplåtelsen sker under besittning på
viss tid, minst 2,8 qvadratrefvar (ett halft tunnland); skolande afsöndrad
lägenhet till sina gränser noga bestämmas i en enda formlig, till afhägnad
beqväm samt från hemmanets egen åbyggnad afskild lott.
På sätt härofvan förmäles har C. J. Svensén från Calmar län föreslagit, att
idkare af handels- och handtverksrörelse på landet måtte tillåtas förvärfva egande*
eller besittningsrätt af nödigt utmål till bostad och åbyggnader för rörelsens bedrifvande,
utan afseende på belägenhet eller jordrymd; och har motionären, till stöd för
befogenheten af en sådan rättighets meddelande, hänfört sig till stadgandet i 2 Kapitlet
10 § af 1827 års förordning. Berörda paragraf innehåller, att tuliqvarnar
och särskildt skattlagda fisken, bruk, stampar eller andra vattenverk, fabriker, garfverier
med flera dylika anläggningar må från hemman för alltid eller på viss tid afsöndras
jemte nödigt utmål af jord intill desamma, äfvensom att den, som till an
läggning
af sådana verk och inrättningar vill från hemman afsöndra vattenfall med
mark derintill, eller annan tdl sådan anläggning tjenlig lägenhet, jemväl dertill är berättigad.
Detta stadgande alser likväl påtagligen endast sådana verk och inrättningar,
för hvilkas bedrifvande ett visst utmål af mark är oundgängligen nödigt, och
hvilka endast kunna på derför särskildt tjenliga platser, såsom invid vattenfall, anläggas.
Skälen till samma stadgande gälla således på intet sätt för handels- eller handt
verksnäringarne,
hvadan Utskottet föranlåtes tillstyrka, att ifrågavarande förslag
icke må af Rikets Ständer bifallas.
Nils Olssons från Malmöhus län slutligen framställda yrkande, att kommunalnämnd
måtte bemyndigas föreslå den afgäld, som bör utaf afsöndrad lägenhet till
stamhemmanet erläggas, der Kongl. Muj:ts Befallningshafvande icke kan sjelf pröfva
densamma, anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka. Att åt kommunal-nämnd uppdraga
en sådan befattning torde vara med denna institution, som har till ändamål
att sysselsätta sig med ordnings- och hushåliningsärenden inom kommunen, mindre lämpligt
och ändamålsenligt. Utskottet kan icke heller föreställa sig, att de kostnader,
som härleda sig derifrån, att afgäldens pröfvande ankommer på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
kunna blifva så betydliga, som motionären uppgifver, helst Utskottet
icke har sig bekant någon författning, som löreskrifver, att berörda pröfning skall
föregås af en undersökning af kronofogde och häradsskrifvare med biträde af landtmätare
och nämndemän. 1 allt fäll skulle måhända, derest berörda undersökning öfverlemnades
åt kommunal-uämnden, kostnaden för densamma blifva föga mindre, än
6 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 5.
den, som, enligt motionärens påstående, nu drabbar lägenhetsinnehafvaren. I anledning
häraf tillstyrker Utskottet,
att Nils Olssons omförmälda yrkande ej må vinna afseende.
Stockholm den 6 Mars 1863.
Reservationer:
af Herr Grefve Hamilton, G. K.: »Då ett lands välstånd hvilar på idoghet och sparsamhet
hos dess befolkning;
då utvecklingen af dessa välståndets båda faktorer i väsendtlig män beror af de
framtidsutsigter, som genom dem kunna åt de arbetande öppnas, af de fördelar, som
blifva ansträngningens och återhållsamhetens lön;
då ingen materiel fördel kan af arbetaren skattas högre, än den att kunna förvärfva
egen jord och eget hem — en fördel, som dessutom för dessa samhällsklassers
moraliska utveckling .och sjelfständighet är af oberäknelig vigt;
men föreskriften om ett minimum för jords afsöndring verkar i motsatt syftning
häremot;
då det vidare är ett oundgängligt vilkor för samhällets ekonomiska utveckling,
att naturliga medelpunkter för industrien och rörelsen — städer och byar — obehindradt
må uppkomma och utvidga sig;
då just under närvarande förhållanden i vårt land, då näringarue alltmera lossas
från de band, som förut nedtryckt dem, och då nya kommunikationsleder snart sagdt
dagligen uppstå, det är att förvänta, att behofvet af dylika nya medelpunkter på
mångfaldiga ställen — och ej blott på § mils afstånd ifrån stad eller köping —
skall låta sig förnimmas; men ett väsendtligt hinder lägges för denna sakernas naturliga
ordning, om ej tomtplatser äfven på landet fritt må förvärfvas; och
då, slutligen, tiden borde vara förbi att likasom med tumstock reglementera,
huru mycket jord de enskilde, hvilka vida bättre, än Staten, kunna bedöma, hvad
som i hvarje fall för dem och samhället är det fördelaktigaste, få afhända sig eller
inköpa;
men deremot tiden synes vora inne att borttaga den genom dylika föreskrifter
begångna orättvisan;
får jag, som icke heller kan fatta, hurusom en författnings nyhet, på hvilken
Utskottet synes lägga mycken vigt, väl kan tillåta dess förändring i vissa hänseenden,
men deremot åberopas emot andra förändringar i samma syfte, på alla dessa skäl
vördsamt reservera mig emot Utskottets beslut, så vidt derigenom rättigheten att afsöndra
jord blifvit bunden vid ett visst minimum och ett visst afstånd från stad eller
köping samt alltså föreslå, att 3 § 2 Kapitlet i Kongl. Förordningen, angående hem
-
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 5. 7
mansklyfning samt jordafsöndring, den 19 December 1827, varder helt och hållet
upphäfd.»
Häruti instämde Herr Quiding samt Riksdagsfullmägtige Paul Andersson från
Jemtlands och Anders Jonsson från Wermlands län;
af Herr Hos, A. E.: »Jag kan ej inse behofvet och nyttan af den förändring uti
1858 års förordning, som Utskottet tillstyrkt i det syfte, att jordafsöndringar från
hemman inom en half mil från stad eller köping skola kunna ske under full eganderätt
ända till ett halft tunnland, eller 2,8 qvadratrefvar. Saknar en sådan kommun
tillräckligt område för att bereda byggnadstomter åt den arbetande klassen, så gifvas
tillfällen att utv.dga detta område genom inköp för kommunens räkning af angränsande
hemman eller hemmansdelar, eller också genom att söka tillämpning af expropriationslagen.
Härigenom kommer, efter mitt förmenande, den ifrågavarande, mindre
bemedlade folkklassen, hvars fördelar afses med förslaget, uti ett behörigt förhållande
till den kommun, den betjenar med arbete, och landtkommun blottställes ej för äfventyret
att få försörja dessa arbetare och deras familjer, då de icke förmå förtjena
sitt uppehälle, eller då arbetsförtjenster saknas. Jag anser således någon större uppmuntran
till sådana jordafsöndringar, som äro i fråga, icke vara behöflig, än som,
enligt åberopade förordningen, redan finnes uti tillåtelsen att, utan afseende på afståndet
från stad eller köping, hvar som helst på landet från hemman, under besittning
på viss tid, afsöndra minst ett halft tunnland mark;» och
af Herr Lundberg, som, jemte det han hufvudsakligen instämde uti Herr Grefve
Hamiltons reservation, ansåg, att, om hvad densamma innefattade icke kunde bifallas,
det borde tillåtas att, utan afseende å närbelägenhet intill stad eller köping, få afsöndra
med full eganderätt jord till rymd af 2,8 qvadratrefvar eller ett halft tunnland.
Härjemte hafva Herr Domprosten Björling och Riksdagsfullmägtigen Sven Bosenberg
från Christianstads län begärt få antecknadt, att de i afgörandet af detta
Retänkande ej deltagit.
8 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o (L
Ank. ti!! Exp.-Utsk. den 14 Mars 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden
i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar
och broar.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva vid innevarande riksmöte nedannämnde
ledamöter i berörda ämne gjort framställningar, hvilka, till Lag- Jtskottet remitterade,
med stöd af 43 § Riksdags-ordriingen blifvit pröfvade af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som nu går att öfver desamma utlåtande
afgifva.
De framställda yrkandena afse dels vägunderhåliningsskvldighetens skiljande från
iorden och öfvertagande, helt och hållet eller till någon del, af Staten, dels utsträckning
af denna skyldighet till andra, än nu varande väghållningsskyldige, dels, med
bibehållande af nu gällande grunder, en rättvisare fördelning af vägunderhållet hemman
emellan, dels ock förändrade stadganden i fråga om väglagning och sättet för
bestämmande af rätt till grustägt.
I förstnämnda hänseende har blifvit föreslaget af:
Riksdagsfullmägtigen Olof Nilsson från Westerbottens län (motionen N:o 43),
med hvilken Petter Anton Nyström och Olof Lindström från samma län sig förenat,
att underhållet af lands- och häradsvägarne måtte skiljas från jordbruket och öfvertagas
af Staten samt, i likhet med Statens öfriga utgifter, bestridas genom allmänna
skattebidrag, och att, för lämpligaste ordnandet af denna angelägenhet, Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om tillsättande af en kommitté;
och af
Riksdagsfullmägtigen Gustaf Johansson från Kronobergs län (motionen N:o 138),
att underhållet af de s. k. stora landsvägarne måtte på entreprenad för vissa år i
sender
Sammanfatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 6. 9
sender styckevis till den minstbjudande upplåtas, och att underhållskostnaden skulle
godtgöras till ena hälften af Stuten och till andra hälften af dem, som erlägga bevillning
efter 2:dra Artikeln, äfvensom att vägunderhållningen skulle fördelas länsvis sålunda,
att hvarje län utgjorde ett distrikt för sig, hvaröfver landstingen skulle ega
att förfoga.
Afven vid föregående riksmöten hafva motioner om vägunderhållningsskyldighetens
öfvertagande af Staten blifvit väckta, men hvarken af Utskottet, som haft denna
fråga till behandling, blifvit tillstyrkte, eller af Rikets Ständer bifallne. De skäl. Utskottet
för sitt afstyrkande vid förra riksdagen anförde, voro: att Vägarnes underhåll
genom Statens försorg skulle medföra mångdubbelt större omkostnad, än hvartill detta
besvär nu uppgår, till följd hvaraf det med säkerhet borde kunna antagas, att den
andel i skattebidragen, som komme att på jordegendomen belöpa, skulle blifva föga
eller intet mindre betungande, än det besvär, nu å densamma ligger, och vinsten
alltså endast blifva vissheten, att denna tunga drabbade alla medborgare lika; att om
Staten skulle öfvertaga väghållningsbesväret, sådant svårligen kunde utföras på annat
sätt, än genom arbetets öfverlåtaride genom entreprenad till enskilde, hvarvid likväl
landets stora areal och dess i förhållande dertill ringa folkmängd otvifvelaktigt skulle
hindra den konkurrens, som vid entreprenad-auktioner måste tagas i anspråk, om ej
fritt fält skulle lemnäs åt vinningslystnaden; att den penningesumma, Staten finge
utbetala, under en eller annan form skulle tagas från de skattskvldige, och att sannolikt
vore det jordbrukaren, äfven om han finge flere, nu icke väghållningsskvldige,
att jemte sig lemna bidrag, likväl skulle komma att i form af skattebidrag vidkännas
den betydligaste delen af detta onus, samt att det för mången torde blifva kännbarare
att med penningar lösa sig ifrån väghållningsskvldigheten, än att, såsom nu är
fallet, med egna dragare och eget husfolk fullgöra detta besvär. Dessa skäl, hvilka
gälla lika mycket mot hvarje förslag, som afser att antingen i sin helhet eller till
någon del på Staten öfverflytta oftaberörda skyldighet, finner Utskottet fortfarande
giltige, och vid den inom Hedervärda Bonde-Ståndet, vid föredragning till remiss af
Olof Nilssons motion hållna diskussion, hafva, med ett par undantag, de flere ledamöter,
som sig yttrat, jemväl på enahanda skäl ansett väghållningsbesvärets öfvertagande
af Staten icke förtjena understöd. Utskottet hemställer derföre,
att ifrågavarande motioner, så vidt de afse vägunderhållningsskyldighelens
fullgörande genom Statens försorg eller bidrag, icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
I fråga om vägunderhåliningsskyldighetens utsträckning till andra, än dem, som
för närvarande hafva sig denna skyldighet ålagdt, har blifvit vrkadt af Riksdagsfullmägtigen
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län (motionen N:o 151), att vägunderhållningsskyldigheten
in natura skulle hädanefter, som hittills, åligga jordinnenafvarne,
men att de medborgare, som nu äro befriade från detta onus, skulle tillskjuta konBih.
till R. St. Brot. 1802 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 4 Haft 2
10 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 6.
tanta bidrag efter behållna inkomsten enligt taxeringslängderna, hvarigenom alla, som
betala bevillning efter 2:dra Artikein, komme att i detta onus deltaga, samt att de
sålunda sammanskjutna bidragen skulle fördelas emellan dem, som bestrida vägunderhållet;
varande af motionären åt Utskottet öfverlemnadt att bestämma den procent
af bevillningen, hvarmed detta bidrag skulle utgå, äfvensom sättet för utdelningen.
Motionären synes stödja sitt yrkande derpå, att hvar och en, som har nytta af
vägarne, jemväl bör deltaga i deras underhåll, hvaraf såsom en rigtig följd borde
utgå att äfven denna nytta bestämde den andel, hvar och en i samma underhålls
skyldighet
skall taga. Då likväl bevillningen efter 2:dra Artikeln svårligen kan anses
lemna någon bestämd och säker ledning för omdömet i detta sednare hänseende,
samt det väl äfven lärer vara fallet, att ganska många, som betala bevillning efter
2:dra Artikeln, icke hafva någon direkt nytta af vägarne, torde det vara mindre
lämpligt att lägga samma bevillning till grund för deltagande i detta onus, helst det
måste medgifvas att om det är en orättvisa, att de, som af vägarne hafva gagn,
härför måste vidkännas kostnader utöfver hvad dem härför borde åligga, det vore
ännu mera origtigt att ålägga dem i underhållet deltaga, som af vägarne hafva snart
sagdt ingen nytta. På sådan grund tillstyrker Utskottet,
att motionen icke måtte vinna bifall.
Riksdagsfullmägtigen J. Rundbäck från Göteborgs och Bohus län har åter hemställt
(motionen N:o 123), att alla på landet varande fabriker, verk och inrättningar,
som för inkomst af kapital eller arbete erlägga bevillning efter 2:dra Artikeln, mätte
förpligtas att i vägunderhållet deltaga i det förhållande, hvartill dessa inrättningars
bevillning står till medelbevillningen för ett mantal inom samma härad, till följd
hvaraf vägarne skulle ånyo uppmätas, graderas och delas, hvarefter omdelning hvart
tionde år skulle ske efter dåvarande taxeringsvärde; och skulle under hvarje vägdelningsperiod
en hvar ovilkorligen underhålla den hemmanen tilldelade väg, med skyldighet
derjemte för häradet gemensamt att underhålla ny allmän väg, som kunde
komma att under tiden anläggas, likasom vägstycke, som tilldelats fabriker, verk eller
inrättningar, hvilka blifvit nedlagde.
För den händelse detta förslag icke skulle i tillämpningen anses nog betryggande
eller fördelaktigt, har motionären alternativt föreslagit, att vägarne skulle indelas
uteslutande på jordinnehafvarne efter det taxeringsvärde, hvarje hemman vore
åsatt, och detta alltid på jemna 100 R:dr R:mt samt underhållskostnaden af vissa,
t. ex. 10 fot af första gradens väg, bestämmas af Härads-rätten, hvarefter fabriker,
verk och inrättningar, efter det dem åsätta taxeringsvärde, skulle betala så mycket för
år, som motsvarade kostnaden af den väg, de i annat fall skulle vara skyldige underhålla.
Redan vid 1833—1834 årens riksdag beslöto Rikets Ständer, på Utskottets derom
gjorda hemställan, att i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
låta undersöka, enligt hvilka grunder och på hvad sätt bruk och bergverksanlägg
-
Sammansatta Lag- samt Allm,. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 6. 11
ningar, skattlagda mjöl- och sågqvarnar samt andra fabriksanläggningar pä landet mätte
äläggas att till vägarnes byggande och underhällande bidraga, samt, efter vederbörandes
hörande, nädig Proposition i ämnet till Rikets Ständer aflåta. Uti handbref
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet den 10 Februari 1860 har Chefen
för Civil-departementet, på nådigste befallning, meddelat, att Kongl. Majit, sedan
Kammar-kollegium och samtlige Befallningshafvande i länen blifvit hörde, med afseende
å de af bernälde Kollegium samt flere af Kongl. Majits Befallningshafvande uti
deras underdäniga utlåtanden anförda betänkligheter emot såväl lämpligheten som rättsenligheten
af att stadga åliggande för ofvannämnda inrättningar att till vägarnes byggande
och underhåll bidraga, och då, enligt hvad Kammar-kollegium yttrat, en rättvis
och säker grund för väghållningens fördelning på berörda inrättningar icke kunde
uppgifvas, funnit något förslag i sådan syftning icke böra till Rikets Ständer aflåtas
och deras omförmälda skrifvelse icke böra till någon åtgärd föranleda, helst grunden
för verkställigheten af väghållningsbésvärets inom kommunerna fördelning på andra
skattdragande, än dem, hvilka det hittills ålegat, måste — ehvad denna fördelning
skedde i det inskränktare omfång, Rikets Ständer föreslagit, eller utsträcktes till de
skattskyldige i allmänhet — stå i sammanhang med och i viss mån bero på väckta
frågor om ändring i bevillningsgrunderna och om inrättande af kommunalstyrelser.
Ehuru såväl en förändrad bevillningstaxering, som kommunal-styrelser, numera
kommit till stånd och de hinder, som häruti må hafva legat för åstadkommande af
en rättvis och säker grund för väghållningens fördelning på ifrågavarande inrättningar,
således kunna anses undanröjde, likväl och då de betänkligheter, Kongl. Majit
funnit emot lämpligheten och rättsenligheten af vägunderhållningsskyldighetens utsträckande
till dessa inrättningar, fortfarande qvarstå, samt det vid sådant förhållande,
äfven under förutsättning att Rikets Ständer jemväl nu ansåge den föreslagna förändringen
böra åvägabringas, icke kan vara lämpligt att till Kongl. Majits pröfning åter
öfverlemna en fråga, som Kongl. Majit så nyligen förklarat icke kunna till någon Dess
åtgärd föranleda, synnerligast som Kongl. Majit icke lärer underlåta, att, då Han finner
en sådan förändring kunna och böra ske, med anledning af Rikets Ständers redan
aflåtna skrifvelse, nådig Proposition härom öfverlemna, föranlåtes Utskottet vördsamligen
hemställa,
att hvad Riksdagsfulimägtigén Rundbäck föreslagit rörande åläggande för
fabriker, verk och inrättningar att, vare sig in natura eller med 'penningar
till vägars anläggande och underhåll bidraga, icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Sistnämnde motionär har härjemte yrkat, att säterierna i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohus län, hvilka, jemlikt 8 § i Ridderskapet och Adelns privilegier den
16 Oktober 1723, äro befriade från vägrödjning och brobyggnad, mätte, lika med
alla andra hemman, dertill förpligtas och berörda § sålunda upphäfvas.
Men emedan, vid det förhållande att dessa fastigheter, till följd deraf att de i
12 Sammansatta Lag- samt Allm. Bese- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o G.
lag och särskilda författningar blifvit tillförsäkrade befrielse frän omförmälda skyldighet,
likasom från en del andra skatter och onera, utan tvifvel vunnit ett ökadt värde,
som vid deras förvärfvande tagits i beräkning, en sådan förändring icke skulle kunna,
på sätt motionären föreslagit, tillvägabringas utan eganderättens förnärmande, samt
Utskottet anser sagde befrielse böra upphöra först då alla från jorden utgående skatter
och besvär blifva mot ersättning till egare af privilegierad jord emellan alla hemman,
utan afseende å naturen, lika fördelade, kan Utskottet icke understödja detta
förslag, utan tillstyrker vördsamt,
att detsamma icke må bifallas.
Af Riksdagsfullmägtigen Olof Lagergren från Gotlands län har blifvit påyrkadt (motionen
N:o 243), «att Rikets Ständer mätte besluta att Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
underställa en sådan förklaring af 25 Kapitlet 7 § Byggninga-balken och Kongl.
Förordningen den 13 September 1790, att vintervägarnes öppenhållande må blifva
en skyldighet för hvarje inom en kommun bosatt hushåll att, i förhållande till andra
kommunalutskylder eller servituter, utgöras efter indelningar, som Konungens Befallningshafvande
för hvarje ort skulle verkställa och för vissa år i sender, t. ex. fem, fastställa.»
25 Kapitlet 7 § Byggninga-balken meddelar föreskrifter angående skyldigheter
med afseende på allmän vinterväg öfver sjöar och mossar och Kongl. Förordningen
den 13 September 1790 med afseende på allmänna vägarnes underhållande vintertiden.
Båda dessa lagrum, hvilka sålunda afse olika slags vägar, bestämma derjemte
hvilka dessa skyldigheter åligga. Sålunda stadgar förstnämnda §, att hvar by skall för
sina egor utstaka vinterväg och berörda Kongl. Förordning i 2 §, att Konungens
Befallningshafvande har att till allmänna vägarnes underhållande i iärgildt stånd vid
snöfall af närmast boende hemmansegare inom hvarje socken eller härad inrätta så
kallade ploglag, hvilka hvardera af vägen tilldelas ett visst stycke, det de böra med
plogning och skottning vidmagthålla. Visserligen stadgar sedermera 3 §, att ploglagen
skola njuta betalning af häradet eller socknen, men att detta stadgande icke,
på sätt motionären förmenat, kan eller får tydas så, att alla som bo och hafva sin
varelse inom en kommun, eller hvarje der varande hushåll äro pligtige att med betalning
till ploglagen biträda, framgår tydligen af 5 §, som innehåller, att den för
alla ploglagen uti hela socknen eiler häradet löpande betalning skall sammanslås och
efter hemmantalet fördelas på alla dem, som efter lag uti vägrödjningsbesväret skola
deltaga. Det är sålunda uppenbart, att det af motionären föreslagna stadgande icke
skulle komma att utgöra någon förklaring af nu gällande föreskrifter rörande allmänna
vägarnes underhållande vintertiden, utan obestridligen en lagförändring. Men då en
sådan förändring af lagstilningen i förevarande hänseende skulle, i fråga om en rättvis
och billig fördelning af en sålunda utsträckt vägunderhållsskyldighet, möta stora
svårigheter och i allt fall lämpligast bör åvägabringas i sammanhang med förändring
af vägunderhållningsskyldigheten i allmänhet, anser Utskottet sig böra
afstyrka bifall till Olof Lagergrens framställning.
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsi; Betänkande N:o 6. 13
Rörande vägunderhållets jemnare fördelning hemmanen emellan har Olof Olsson
från Wermlands län (motionen N:o 373), med framhållande af obilligheten deraf,
att intet afseende fästes på olika hemmans olika godhet och beskaffenhet, föreslagit
den förändring i 25 kapitlet 8 § Byggninga-balken och Kongl. Förordningen den
28 September 1790, att grunden för fördelning af vägars och hroars byggande och
underhållande måtte bestämmas icke efter hemmantalet, utan efter hemmanens rätta
taxeringsvärde.
Detta förslag kan Utskottet icke understödja. Då taxeringsvärdena årligen kunna
förändras och genom förslagets antagande vägdelningar sålunda ofta skulle erfordras,
ledande till oreda och stora kostnader, samt någon större obillighet i förevarande hänseende
icke eger rum, ari i afseende å alla andra allmänna eller kommunala onera
och besvär, hvilka efter hemmantalet utgöras, till följd hvaraf någon förändring för
denna sak ensamt ej synes böra ske, hemställer Utskottet,
om iclce Olof Olssons motion må lemnäs utan afseende.
I fråga om väglagning har Johannes Svensson från Skaraborgs län föreslagit
(motionen N:o 475), natt den årliga grusningen måtte upphöra och att endast gropar
och andra ojemnheter skola årligen fyllas med sand och grus, så att vägen varder
jemn med lindrig kullrighet för vattnets aflopp.» Såsom skäl för sitt förslag har
motionären andragit, att det i 25 Kapitlet 6 § Byggninga-balken befintliga stadgande,
att vägar årligen skola fyllas och höjas upp med sand och grus, på många ställen
vållat, att vägarne under tidernas lopp blifvit så höga att de öro vådliga att befara,
synnerligast nattetid. Innefattade sagde en sådan föreskrift, som motionären velat
deri finna, vore det visserligen fara värdt, det vägarne skulle blifva, på sätt motionären
uppgifver, «vådligt höga». Berörda lagrum stadgar dock endast, att «vägar skola
fyllas och höjas upp med sand och grus samt årligen bättras, så att vattnet derå
ej stannar.» Deraf kan icke rimligen dragas den slutsats, att vägarne årligen skola
göras högre, än de förut varit, utan innebär §:n just detsamma, som motionären synes
med sitt förslag afse, i enlighet hvarmed stadgandet också tvifvelsutan allmänneligen
tillämpats. Utskottet tillstyrker derföre, att Rikets Ständer
icke mätte ä Johannes Svenssons motion fästa vidare afseende.
Slutligen hafva i fråga om rätt till grustägt oell om bestämmande af sättet derför
motioner blifvit väckta af Riksdagsfullmäktige Per Persson från Wermlands län
(motionen N:o 210), Jonas Christophersson från samma län (motionen N:o 168) och
Nils Magnus Pelersson från Calmar län (motionen N:o 21).
Per Persson har (öreslagit, att Kongl. Brefvet den 25 November 1802 och
Kammar-kollegii cirkulär den 4 Mars 1825 måtte ändras eller upphäfvas och i
stallet stadgas följande:
»Till vägbyggnad får sand, ler och ris tagas såväl uti inegor och hagar, som å
skogs- och utmark, emot ersättning till den eller dem, som marken ega, och skall
saud- och lertag till vägbyggnad af kronobetjent med tvänne nämndemän på tjenliga
14 Sammansatta. Lag- samt Allvi. Bese.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 6.
ställen utsynas, hvilka jemväl bestämma ersättningen, om icke godvillig öfverenskommelse
emellan jordegarne och väglottsegarne vid utsyningen träffas kan. Den, som
ej åtnöjes med kronobetjents och nu sagde nämndemäns värdering, eger att deremot
anmäla missnöje hos ortens domare, som då genom vanlig häradssyn på stället dömer
i saken, hvaremot besvär ej må anföras.»
Jonas Christophersson har åter i berörda lagrum påyrkat en så lydande förändring:
»Till vägbyggnad får sand, ler och ris tagas såväl uti inegor och hagar, som å
skogs- och utmark emot ersättning till den eller dem, som marken och skogen ega,
och, i händelse icke annorlunda öfverenskommas kan, skall sand- och lertag till vägbyggnader
på tjenliga ställen utsynas af kronobetjent med två nämndemän, hvilka
jemväl bestämma ersättningen, hvarvid afseende bör fästas vid markens mer eller mindre
tjenlighet till odling, m. m.»
Nils Magnus Petersson deremot har, under förmenande att som nu gällande
föreskrifter om bestämmande af grustag och ersättning derför, der öfverenskommelse
mellan jordegare och väglottsegare ej kunnat träffas, blifvit af Härads-rätterna så tillämpade,
att häradssyn af domaren och sju nämndemän förrättats, men detta medförde
en kostnad, som mångfaldigt öfverstege årliga ersättningen för grustägten, föreslagit
alt, till undvikande af denna dryga utgift, «sedan undersökning i frågan blifvit
vid vederbörlig domstol hållen, länsman med biträde af (vänne nämndemän må ega
rättighet att utse och värdera de platser, som lämpligast äro att tillgå för hemtnirig
af grus till vägarnes underhåll.»
Under den diskussion, som vid föredragning till remiss af sistnämnda motion
inom Hedervärda Ståndet egt rum, har Riksdagsfullmägtigen A. W. Uhr frän Örebro
län, med hufvudsakligt instämmande i motionen, föreslagit den förändring, att syner
å samt utstakningar äfvensom, der så måste ske, värderingar af grustag, belägna å
in- eller afrösningsjord, måtte, sedan vederbörande blifvit inför Härads-rätten hörde,
verkställas af tre dertill lämplige personer, som utses af Härads-rätten, eller, kanske
lämpligare en af Härads-rätten, en af jordegaren och en af de vägbyggriadsskyldige,
hvarvid den af Rätten utsedde borde blifva ordförande och ansvara för protokollet.
De föreskrifter, som uti de af motionärerna väckta frågor för närvarande gälla,
äro Kongl. Brefvet den 25 November 1802, kungjordt genom Kammar-kollegii cirkulär
den 5 April 1803, samma Kollegii cirkulär den 4 Mars 1825 och Kongl.
Brefvet den 16 Februari 1838, kungjordt genom Kammar-kollegii kungörelse den
12 April sistnämnda är. Dessa lagrum stadga hufvudsakligen beträffande sättet för
behandligen af frågor om rätt att till väglagning taga grus, vare sig å skog och utmark
eller hagar och inegor, att Härads-rätten eger, på väglottsegarens begäran, efter
i vederbörandes närvaro föregången undersökning, bestämma hvarest och på hvad sätt
sand och grus tjeriligast och till minsta skada för jordegaren må få afhemtas. Naturligtvis
innefatta dessa lagbud intet hinder för jord- och väglottsegare att sinsemellan,
på sätt dem lämpligast synes, sjelfve eller medelst tillkallande af gode män, öf
-
Sammansatta Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon-Utsk. Betänkande N:o 6. 15
verenskomma om rätt till och plats för grustägt, äfvensom om ersättning härför.
Att derföre, pä sätt Per Perssons förslag synes innebära, ovilkorligt föreskrifva,
att utsyning af grustag alltid af kronobetjent och två nämndemän skulle ske, vore
att otillbörligen inskränka den fria öfverenskommelserätten personer emellan och derjemte
onödigtvis tillskynda dem kostnader. Att åter, der frivillig öfverenskommelse
mellau jord- och väglottsegare ej kan åvägabringas, enligt Jonas Christopherssons förslag,
uppdraga en sådan utsyning och bestämmandet af ersättning för grustägten åt kronobetjent
och två nämndemän, vore att åt desse öfverlemna en dömande magt, hvilken
redan genom ofvannämnda 1838 års Bref med rätta ansetts icke böra, på sätt 1802
års Bref föreskref, ens tillkomma Konungens Befallningshafvande, utan blifvit åt allmänna
domstolarne öfverlemnad. Utskottet anser på grund häraf hvad Per Persson
och Jonas Christophersson i nu omförmälda hänseende föreslagit
icke böra bifallas.
Hvad deremot beträffar Nils Magnus Peterssons och Uhrs ofvanintagna förslag,
så stadgar 1825 års cirkulär, att Härads-rätten, efter i vederbörandes närvaro föregången
undersökning, skall bestämma stället och sättet för grustägt, äfvensom den
ersättning, som härför må jordegaren tillkomma; och ehuru häraf, enligt Utskottets
förmenande, icke kan dragas den slutsats, att den sålunda föreskrifna undersökningen
ovilkorligen skall genom häradssyn verkställas, likväl och då, efter hvad upplyst blifvit,
Härads-rätterna understundom på detta sätt tolkat författningen och de i densamma
använda, härofvan citerade, ordalag möjligen kunna gifva stöd åt en sådan
tydning, så och då häradssyn i detta fall mången gång är obehöflig, anser Utskottet
sig böra vördsamligeo hemställa:
alt Ilikets Ständer i underdånig skrifvelse — med tillkännagifvande, att det
i Kammar kollegii cirkulär den 4 Mars 1825 befintliga stadgande, att
Härads-rätten eger, efter i vederbörandes närvaro föregången undersökning,
bestämma ställe och sätt för afhemtning af sand och grus, föranled!, att
Härads-rätterna understundom ansett samma undersökning endast genom
häradssyn kunna verkställas, — måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
låta utfärda en sådan förklaring af berörda cirkulär, att derigenom tydligen
uttrycktes, att Härads-rätterna ega äfven på annat lämpligt sätt ifrågavarande
undersökning verkställa.
Vidkommande ändtligen Per Perssons och Jonas Christopherssons yrkanden i afseende
på ersättning för grustägt, så innehåller redan 1825 års cirkulär erforderliga bestämmelser
angående en sådan ersättning för grustag å hagar och inegor; och hvad
angår skog och utmark, stadgar 1802 års omförmälda Bref, att väglottsegare må å
annans skog och utmark på sådana dertill utsedda ställen, der det utan någons förfång
kan ske, taga tjenlig» ämnen till väglagning. Den rättighet, väglottsegare så
lunda
blifvit tillerkänd att, äfven emot jordegarens vilja, få å hans egor taga väglag—
ningsämnen, kan dock ingalunda anses i sig innebära äfven rättighet till befrielse från
16 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 6.
ersättning härför, om skada jordegaren derigenom förorsakas, och då lagen ingenstädes
uttryckligen medgifver väglottsegare en sådan rätt, måste deraf tydligen följa,
att jordegaren, då verklig skada eller förfång genom grustaget honom tillskyndas,
derför eger af väglottsegaren njuta godtgörelse. På grund häraf anser Utskottet de
af Per Persson och Jonas Christophersson i detta hänseende väckta yrkanden
icke böra tilt någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Mars 1863.
Reservationer:
Af Herr Grefve Sparre, Eric: »Väghållningsskyldigheten har, under min snart tjuguåriga
riksdagsmannabana, varit en stående fråga, och förblir det, efter min öfvertygelse,
ända till dess den bringas till lösning. Då under denna tid'jag såsom ledamot
af Lag-Utskottet ständigt deltagit i behandlingen deraf, samt jemväl i egenskap
af embetsman varit pligtig att deråt egna min uppmärksamhet, har jag redan
för länge sedan i afseende å densamma kommit till deri öfvertygelse, jag nu inom
Utskottet uttalat, och, då jag der stadnat i minoriteten, får såsom reservation framlägga.
I sin nuvarande form är väghållningsskyldigheten en jordegare eller till och med
endast vissa jordegare*) åliggande personal-servilut, och häri ligger förklaringsgrunden
dertill, att frågan ständigt återkommer. På den punkt af samhällsskickets utveckling,
der vi nu befinna oss, älskar man icke personela servituter mera än privilegier.
Man erkänner icke vidare rättmätigheten af andra utskylder än dem, som vidlåda
alla och utgöras antingen till Staten, eller till kommunen.
Vill man således en ändring i väghållningsbesväret, så gifves, då förslaget om
vägarnes underhållande genom vägpenningar vid 1856 års riksdag mötte allmänt
ogillande, ingen annan utväg, än att det öfvertages antingen af Staten och bekostas
af statsmedel, dertill alla bidraga, eller af kommunen, den större — länet, eller den
mindre — häradet eller socknen, och således t ‘kostas af dennas medlemmar. Den
förra af dessa utvägar, eller Statens öfvertagaude af väghållningen, skulle, efter min
öfvertygelse, leda lill öfverdrifna kostnader, då bestyret i så fall måste öfverlåtas på
entreprenad, samt bristen på konkurrens och på intresse att nedsätta entreprenadsumman,
skulle föranleda obehörig stegring af densamma, hvartill komme kostnaden
r för den embetsmannakorps, som skulle hufva uppsigteu öfver väghållningen. Enahanda
blefve
*) Skattlagd.» utjordar äro nemligen derifrån befriade; likaså lotshemman, bruk och
qvarnar, samt slutligen säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och bohus län
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- ochTEkon.-Utsk. Betänkande N:o 6. 17
blefve förhållandet om skyldigheten öfverflyttades på^den större kommunen — länet,
i hvilket afseende jemväl Norrige gifver ett varnande exempel. Det återstår således
icke någon annan utväg, än att£låta den förblifva hvad den, efter min uppfattning,
ursprungligen var, eller '.^åtminstone afsetts att blifva: en häradet|eller dess underafdelningar,
socknarne, gemensamt, men icke vissa bland dess medlemmar, åliggande
skyldighet.
I våra äldsta lagar, t. ex. Sudermanna-lagen Byggninga-balken 24 Fl. och
Lands-lagen 3 Kap. Byggninga-balken, stadgas, att »alla ägha broa byggia och
vägha rydhia» och det dervid fogade tillägg: »sva then minnae aegher i by som then
mera aegher», eller »hvar efter seghu sinne», var en följd deraf att blott odalmännen,
eller de bofaste männen, hade förbindelse i afseende å samhällsinrättningarnes upprätthållande,
men icke så kallade löska män och leghudrängiar, såsom alla andra, i
motsats mot de bofasta, kallades. Ännu 1734, vid vår nu gällande lags stiftande,
då, enligt den tidens statsekonomiska grundsatser, förädlingsnäringarne höllos bundna
vid städerna, och landtkommunernn endast utgjordes af landtbrukare samt dessas
tjenstehjon, eller inhysesmän och backstugusittare, af hvilka inga skyldigheter kunde
utkräfvas, bibehölls det stadgande i 25 Kap. 8 § Byggninga-balken, att: »alle, som
å landet hemman ega skola, vägar rödja och broar bygga», och allmänneligheten af
detta onus uttrycktes genom stadgandet: »och vare ej Konungens gårdar derföre frie».
Att skyldigheten betraktades såsom ett kommunens åliggande inses också af fortsättningen:
»släderne rödje och hålle yäg och broar, så långt stadens egor räcka»; utan
inskränkning till vissaj personer e.ler klasser inom städerna. Först sednare började
lagtolkningen, fästande sig vid ordalydelsen af berörda stadgande angående landet, att
meddela befrielser, för »skattlagda utjordar», såsom ej varande satta i hemmantal,
Tor bruk och qvarnar af samma skäl m. m., och småningom har sålunda, på sätt jag
redan anfört, väghållningsskyldigheten ilrån att vara vissa odalmäns bidrag till upprätthållande
af en samhällsinrättning,, blifvit en vissa jordegare vidlådande personalservitut;
— och detta under det dea tilltagande rörelsen och den industriel utvecklingen
mångdubblat trafiken på de fordom föga anlitade vägarne; behofvet af nya
sådana, fördubblade arbetslöner, brist. på tjenligt väglagningsämne, och stegrade anspråk
på goda vägar, bidragit att öfv',r all höfva öka tungan af denna servitut; hvilken
derjemte är underkastad ständiga förändringar medelst de nya rigtningar rörelsen,
vid stigande industriel utveckling och öppnande af nya kommunikationsleder, tager,
och till följd hvaraf en tillförene föga befaren och således lätt underhållen väg, blir
mycket trafikerad och följaktligen svårare att vidmagthålla.
Det är icke mera egandet af jord, som konstituerar medborgarne. På landet,
likasom i städerna, uppstå fabriker af alla slag, handelsbodar, handtverk, och en fri
befolkning, täflande med, stundom öfverträffande jordegaren i välmåga, och, till följd
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 4 Uäft. 3
18 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 6.
af de nya kommunal-lagarne, med honom deltagande i kommunens styrelse. Hvarföre
skulle då de, mera än han, befrias från uppehållandet af de inrättningar, hvaraf
de alla hafva gagn? Det är således icke någon ny grundsats jag föreslår, men ett
återställande af den gamla: »alla egha vägar rödja och broar byggia», rensad från de
afvikelser lagtolkningen medfört; ty jag är lika obenägen för ett lättsinnigt införande
af obepröfvade doktriner, som för ett envist vidhållande af föråldrade stadganden,
eller en förvriden häfd. Man skall invända att såmedelst gör man jordegarne en
skänk genom att låta andra samhällsmedlemmar med dem deltaga i ett onus, som
hittills endast ålegat de förra. Hafva vi då icke vid sistlidne riksdag gjort bruksegare
en skänk, genom att afstå från hammarskatten och tionde-tackjernet? Hafva
vi icke vid den innevarande gjort qvarnegare en skänk af qvarnräntan? Hafva vi
icke gjort embetsmännen en skänk genom förhöjande af deras löner? Hafva vi icke
genom nedsättande af bevillningen gjort skänker åt alla rikets innevånare, måhända
med undantag af jordegarne, hvilkas afgifter, till följd af ökade taxeringsvärden, blifvit
desamma som förut. De förändringar i samhälls-institutionerna, som blifva en
följd af förändrade tidsförhållanden, kunna, om än de medföra någon fördel för vissa
samhällsmedlemmar, ej alltid betraktas såsom skänker åt dessa; och den fördel, som
bereddes åt jordegarne genom att återgifva åt väghållningsskyldigheten dess urgamla
egenskap af ett kommunalt onus, hvaraf jordegarne dock alltid förblifva den drygaste
delen, är i sanning icke alltför stor.
Tvärtom torde man anmärka, att för jordbrukaren föga derigenom skulle vinnas,
i händelse kommunerna uppläto väghållningen på entreprenad, och jordegarne
sålunda nödgades att med penningar afbörda ett onus, som blir mindre kännbart då
det utgöres in natura. Jag befarar likväl ingalunda detta. Om man, såsom t. ex.
i Kongl. Förordningen den I Juni 18S0 om Qerdingsmän, öfverlåter åt kommunalstyrelserna
att ordna den kommunen åliggande väghållningsskyldighet, så kan densamma,
likasom det gått med skjutsskyldigheten, utgöras dels af några in natura, dels af
de öfriga genom entreprenad, till dess den öfvertygelse småningom vinner insteg, att
detta blir det förmånligaste. En sådan åtgärd är redan i de flesta orter vidtagen i
fråga om vinterväghållningen, som, enligt Kongl. Förordningen den 13 September
1790, fullgöres af vissa indelade ploglag emot en afgift, hvari, efter hvad af Olof
Lagergrens härofvan omförmälda motion inhemtas, på Gottland allt hitintills alla som
i socknen bo, icke blott hemmansegare, deltagit. Tillämpar man nu denna inrättning
jemväl på sommarväghållningen, så skola, i öfverensstämmelse med hvad Bjerkander
i sin motion föreslagit, der några af kommunens medlemmar föredraga att sjelfve in
natura fullgöra sin väghållningsskyldighet, kommunal-styrelserna, efter att hafva
uppskattat huru mycket af väglängden på dessa belöper, upplåta hållandet af den
öfriga vägen, indelad i vissa delar, på entreprenad, dervid ej mindre konkurrensen
än kommunal-styrelsens iakttagande af sparsamhet skall bidraga att nedsätta afgif
-
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande 1V.o 6. 19
terna. I detta afseende bör den största möjliga frihet öfverlemnas åt kommuueu,
som likväl blir ansvarig för att skyldigheten fullgöres. Utan tvifvel skola entreprenader
i detta afseende lättare åstadkommas, än i fråga om skjutsen, hvartill erfordras
större förlag, och der vida större svårigheter äro att öfvervinna. Fördelningen af besväret
blir derjemte rättvisare än den nuvarande efter hemmanen, som sinsemellan
äro ganska olika; hvartill kommer att vissa hemman, som ligga långt från vägen och
hafva långt efter grus, hårdare betungas än de närbelägna.
Fördelningen af lands- och häradsvägarne bör, efter min åsigt, förblifva vid hvad
den nu är, d. v. s. häradsvis, dock så att häradets vägar fördelas emellan socknarne
i mån af dessas storlek, emedan dessa endast ega kommunal-styrelser. Skulle dervid
befinnas att något härad blefve, i förhållande till öfriga, öfver höfvan betungadt,
må hemställan om understöd göras till Landstinget.
Jemte det således detta förslag, efter mitt förmenande, är lätt verkställbart, är
det tillika så vidt jag förmår inse, det enda verkställbara. Redan vid 1853—1854 årens
riksdag hafva Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t tilikännagifvit
siu åsigt att bruks- och bergverksanläggningar, skattlagde mjöl- och sågqvaruar samt
andra fabriksinrättningar på landet, som af vägarne draga nytta, borde åläggas att till
vägarnes byggande och underhåll bidraga; men Kongl Majit har i anledning häraf,
efter att hafva i ämnet hört dess Kammar-kollegium och samtlige Befallningshafvande,
den 10 Februari 1860 förklarat «denna skrifvelse icke böra till någon åtgärd föranleda,
helst grunden för och verkställigheten af väghållningsbesvärets inom kommunerna
fördelning på andra skattdragande än dem, hvilka det hittills ålegat, måste —
ehvad deuna fördelning skedde i det iuskränktare omfång Rikets Ständer föreslagit,
eller utsträcktes till de skattskyldige i allmänhet — stå i sammanhang med och i
viss mån bero på de till behandling då väckta frågorua om ändriug i bevillningsgrunden
och om inrättande af kommuualstyrelser» — en, efter min uppfattning, otvetydig
hänvisning huruledes deuna angelägenhet bör ordnas. Nekas kan icke eller,
att utom bemälde näringsidkare llere andra finnas, t. ex. landthandlande m. fl., hvilka
i lika mån med dem draga nytta af vägarue och böra i kommunens åligganden
deltaga samt att, genom förpligtelseu för alla att deri deltaga, tyngden för hvarje ny
deltagare minskas och orättvisa undvikes.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt har jag varit af den mening, att Utskottet
borde tillstyrka,
att Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, med tillkännagifvande
att, enligt deras åsigt, väghållningsbesvärets fördelning inom kommunerna
bör utsträckas till alla de skattskyldige, i underdånighet anhålla
att Kongl. Majit täcktes i öfverensstämmelse härmed iåta utarbeta och till
Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga uådig Proposition i ämuet.»
20 Sammansatta Lag- samt Allm., liese.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 6.
Af Herr Friherre af Schmidt, C. J. G.
Af Herr G. W. Cygnaeus: »Kongl. Brefvet den 8 Februari och Kongl. Kammärkollegii
derpå grundade Cirkulär af den 4 Mars 1825 stadga: »När väglagningsämnen
»icke å sko.g och utmark finnas att tillgå pä det lämpliga afstånd eller af den be»skaffenhet,
att de kunna begagnas, eger Härads-rätten, på väglottsegarens begäran,
»efter i vederbörandes närvaro föregången undersökning, bestämma hvarest och på
»hvad sätt å inegor och hagar sand och grus tjenligast och till minsta skada för
»jordegaren må, emot| utsatt skälig? ersättning åt honom af väglottsegaren, få af»hemtas.
»
För mig synes det vara fullkomligen klart och tydligt, att Härads-rätten icke
allenast eger, eller kan låta verkställa den uti ifrågavarande Cirkulär omförmälda undersökning
på annat sätt än medelst härads-syn, utan jemväl har åliggande att, der
omständigheterna och sakens beskaffenhet sådant medgifva, förordna om undersökningens
verkställande på något annat sätt, än igenom härads-syn. Dertill saknas
icke utvägar. Härads-rätten kan uppdraga åt länsmannen och tvänne nämudémän,
eller ock åt en landtmätare eller annan sakkunnig person, att hålla undersökning å
marken. Godkänna icke parterna en sudan undersökning, står den utvägen att hålla
härads-syn alltid öppen, hvilken dock ofta nog bör kunna undvikas. Likväl kunna
sådana tvister förekomma, för hvilkas slitande härads-syn är oundviklig.
Då således, efter mitt förmenande, ifrån stadgandet uti ofvanåberopade Cirkulär
icke kan hemtas någon anledning till antagande deraf, att deri omtalade undersökning
ovilkorligen skall genom härads-syn verkställas, hvilket Utskottet i betänkandet
jemväl vidgått, så anser jag, för min del, att någon förklaring öfver berörda Cirkulär
icke erfordras. Om också, hvilket jag dock icke har mig bekant, en och annan
Härads-rätt hittills onödigtvis beslutat härads-syn uti ärenden af ifrågavarande beskaffenhet,
så kan sådant likaväl inträffa, om än den förklaring, som ifrågasatt är,
skulle utfärdas. En dylik origtig åtgärd af Härads-rätten kan icke förekommas på
annat sätt, än att klagan 'deröfver föres, hvilket derjemte skulle föranleda till åtal
emot'odomaren och derpå följande ansvar.
På grund häraf har jag icke kunnat instämma i det beslut, som Utskottet,
nfled anledning af Riksdagsfullmägtige N. M. Petterssons och Uhrs förslag, lättal,
samt anser, till följd deraf, det N. M. Petterssons motion böf lemnäs utan afseende.
»
Af Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg från Christianstads län: »Jemte det jag,
rörande underhållet af allmänna vägarne under sommartiden, till alla delar instämmer
i Herr Grefve Sparres reservation, får jag emot förestående beslut, angående allmänna
vijgarues underhåll vintertiden, på de under frågans behandling anförda skäl,
också särskildt reservera mig. Det är redan uu brukligt, att snöskottningen verkställas
-
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 6. 21
ställes genom häradsvis bildade ploglag, emot det att fjerran boende derför betala
kontant ersättning. Den förespeglade svårigheten af arbetets fördelning är redan de
facto håfven oell jag kan således ej finna några betänkligheter i detta afseende. Billigheten
deraf, att säteriegare, fabriker, bruk och inrättningar m. fl. i detta onus deltaga,
tyckas Utskotts-ledamöterna under diskussionen hafva allmänt erkänt, hvadan
jag, för min del, påyrkat en sådan förändring i lagstiftningen i detta afseende, att
snöskottningsbesväret å allmänna vägarne hädanefter måtte blifva ett kommunalåliggande
och ordnas på sätt kommunerna livar för sig öfverenskomma.»
Häruti instämde Kiksdagsfullmägtige Anders Jonsson från Wermlands län, Sven
Ersson från Stora Kopparbergs län och Heiman Öbom från Norrbottens län.
Bih till B. St. Prat. 1862 A 1863. 7 Sami. 2 A/d. 4 Haft.
4
Stockholm, tryckt hos Sam. Romstedt, 1863.
I
Tillägg
till
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Viskottets
Betänkande N:o 6.
Beserva tion:
af Friherre af Schmidt, C. J. G.: »En allmän klagan öfver väghållnin
gens
tunga i vårt land har länge varit ett ämne för representationens pröfning
och hittills utan någon följd; och erkännas måste att största hindret för lindring
i denna tunga varit och är svårigheten att på ett tillfredsställande sätt lösa frågan.
Af de flera, att icke säga många förslag, som Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet under denna riksdag haft under öfverläggning,
har icke heller något af Utskottets pluralitet befunnits fullt antagligt,
hvarföre alla motionerna blifvit lemnade utan afseende.
Emot detta beslut får jag reservera mig, under förutsättning, att dock något
bör kunna göras till behjertande af jordbrukarnes klagan.
Sedan vår nu varande lag blef antagen, har ett framåtskridande af många
andra näringar i jemnbredd med jordbruksnäringen lyckligtvis egt rum och
många nya näringar uppstått, särdeles under de tvänne sista decennierna; alla
dessa hafva visserligen andra onera, men icke det att deltaga i hemmansegarnes
väghållningsskyldighet, ehuru de på många ställen föröka vägarnes begagnande
eller orsaka nya vägars anläggande. Men då jag vill tillförbinda alla dessa
näringars idkare skyldigheten att till väghållningen bidraga, får jag fästa uppmärksamheten
på att detta bidrag egentligen icke är annat, än ett Statens indirekta
bidrag — hvilket torde vara det enda som för närvarande af Staten kan
lemnäs — emedan näringarne i mån af detta nya onus naturligtvis skulle erhålla
nedsättning uti bevillnings-taxeringen och således egentligen endast skulle göra
utbetalningen på ett annat håll än förut. Jag tvekar derföre icke att vördsamt
föreslå:
det Rikets Ständer ville för deras del besluta samt hos Kongl.
Maj:t. i underdånighet anhålla, att egare af bergsbruk, fabrik,
Bih. till R. St. Fröt. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 A[d. S Haft.
2
verk eller annan inrättning på landet skola deltaga uti kostnaden
för vägars och broars byggande och underhållande
genom kontanta bidrag, som inom hvarje län inför Konungens
Befallningshafvande till beloppet bestämmas, för tio års
tid hvarje gång, genom ombud för hemmansegare å ena sidan
och ombud för egare af bergsbruk, fabrik, verk eller
annan inrättning å andra sidan, lika många af hvardera,
hvilka ombud, en hemmansegare och en näringsidkare ifrån
hvarje härad, der någon af dessa inrättningar finnes, inför
Häradsrätten utses och på Konungens Befallningshafvandes
kallelse sammanträda, samt att dessa kontanta bidrag uppbäras
såsom landstingsmedlen och af dem bildas en kassa,
sorn af landstinget förvaltas och efter dess beslut användes i
första rummet till broars byggande och underhållande samt
vidare, för händelse tillgången det medgifver, äfven till backars
borttagande och andra vägförbättringar.»
STOCKHOLM, typografiska fördningbns öoktrtokuri , 1863.
Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Elton.- Disk. Betänkande N:o 7. 1
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utik. den 30 April 1863, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter i
fråga om vattenverks anläggande, m. m.
Till följd af särskilda remisser dels till Lag-Utskottet, dels till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, åligger det, jemlikt 43 § Riksdagsordningen, Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet att afgifva yttrande
i anledning af nedanomförmälda motioner, hvilka blifvit väckta
inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln af
Herr Charpentier, G. R., (motionen N:o H5),
Herr von Koch, N. S., (motionen N:o 50),
Herr Heijkenskjöld, C. J. E., (motionen N:o 102) och
Herr Nordenfelt, L. M., (motionen N:o 141) samt
Hedervärda Bonde-Ständet af
Riksdagsfullmägtige C. J. Svensén, från Kalmar län (motionen N:o 43),
” Josef Holm, från Stockholms län (motionen N:o 184) och
” Erik Andersson, från Westerås län (motionen N:o 549)
Herr von Koch anser de undersökningar, hvilka, enligt gällande lag, skola ega
rum, innan mjöl- eller sågqvarnar få anläggas, höra borttagas och föreslår derföre,
alt Rikets Ständer måtte för sin del besluta alt, med upphäfvande af de sex första
§§ i 20 Kapitlet Byggninga-balken, äfvensom öfriga föreskrifter i der omförmälda
hänseenden, jemte dem, som angå förbud mot qvams begagnande för egen
eller andras räkning, antaga en författning angående anläggande af vattenverk, i enlighet
med ett af motionären upprättadt förslag, bygdt på samma motiver och af
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 Afd. 6 Haft. 1
2 Santmans. Lag• samt Allm. Bes v.- och Elon.- TJtslc. Betänkande N:o 7.
hufvudsakligen enahanda innehåll, som Lag-komiténs och Lag-beredningens i 8 Kapitlet
Byggninga-balken af deras ”Förslag till Allmän Civil-lag” förekommande bestämmelser
i afseende å vattenverk.
Motionärens förslag är af följande lydelse:
§ I
Går
vattendrag genom samfälda egor och kan der qvarn eller annat slikt vattenverk
byggas; njute hvar sin lott deri efter som han i samfällighet del eger.
Går ström, å eller bäck emellan två byar eller hemman och ega bägge del i qvarnställe,
njute hälften hvar,
§ 2.
Vill den, som eger ena sidan af vattendrag eller lott i samfäldt qvarnställe,
bygga vattenverk, som ej å ena sidan fullkomnas kan, eller då lägenheten är sådan,
att ej hvarje delegare kan särskildt vattenverk hygga; bjude då andra sidans egare
eller öfrige delegare i samfälligheten alt gemensamt med sig verket bygga och nyttja:
sämjas de ej derom, pröfve Rätten, om verket kan byggas utan skada för den eller
dem, som deri ej deltaga vilja, och gifve, i ty fall, till byggnaden lof, sätte ock ut
med hvad vilkor den, som bygger, verket begagna må.
§ 5.
Ej må må man vattenverk så bygga eller begagna, alt annans egendom ofvan
eller nedan af uppdämning men lider.
§ 4.
Den, som egande rätt häfver i vatten, der kungsåder, segelled eller båtled är,
bafve ej våld att den stänga, utan lemne vattnet öppet, der det djupast är, till tredjedel
för kungsåder, till minst tolf alnar för segelled och till minst åtta alnar för
båtled. Finnes i vatten flottled för timmer eller annat, varde ock den öppen lemnad
alt framgent begagnas till storlek och på sätt, som af ålder brukligt varit eller
stadgadt varder.
I de fall nu sagda äro, njuter dock vattenverk den rätt dem förunnad blifvit.
§ 5.
Nu år vattenverk lagligen bygdt: är det sådant, att det genom uppdämning
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon - Utsk. Betänkande N:o 7. 3
kan å annans egendom men göra; då skall å verket flodlucka så inrättad vara, att
tjenlig utväg för vattnets aflopp derigenom beredes; och hålle den, som verket häfver,
den lucka öppen, när det nödigt finnes. Den, som sågqvarn häfver, värde, alt
spån ej skada gör i vattendrag eller på åker eller äng.
§ 6.
Har man byggt vattenverk annan till men, eller gör man vid vattenverk olaga
uppdämning; så må den, som deraf lida kan, lita Kronofogde eller Magistratsperson
till; och undersöke fogden eller magistratsperson, med två ojäfvige män, förhållandet
i dens närvaro, som klagas öfver, eller sedan denna till undersökningen kallad blifvit,
ändå han sig ej inställt. Finnes det klarligen, att olaga byggnad skett, och ställer
den, som klagar, borgen för den andras skada, låte fogden eller magistraten så
mycket af byggnaden upptagas, att nödigt aflopp för vattnet beredes; är vattnet eljest
uppdämdt, låte fogden eller magistraten det aftappas utan att borgen derföre fordras
må. I båda dessa fall tage fogden eller magistraten kostnaden för verkställigheten
af sin åtgärd ut hos honom, som den öfverklagade byggnaden eller fördämningen
gjort, och meddele om åtgärden skriftligt besked. Den, som är med den åtgärd
missnöjd, ege sin talan till Rätten instämma: är borgen ställd, elter ty förut är
sagdt, och vill den stämma, hvars byggnad rifven blef, gore det inom tu månader
sedan lian fick del af det besked, som öfver åtgärden lemnades, der den borgen
skulle gällande vara.
§ 7.
Har egare af vattenverk efter urminnes häfd eller annorledes rättighet att vatten
uppdämma, ändå att annans egor eller verk deraf skadas, njute den rätt till godo.
Herr Charpentier har, under förutsättning att Rikets Ständer komme att besluta,
det räntan å mjöl- och sågqvarnar skulle upphöra, samt ”utgående från den synpunkt,
att ifrågavarande verks fria nyttjande icke borde hindras af andra band, än
dem, som äro en följd af nu gällande lag om vattens begagnande till drifkraft och
nödig uppmärksamhet på Kronans afgöranderätt, då fråga är om verks anläggande
på dess jord,” hemställt:
l:o att på säteri-, frälse- och skattejord mjöl- och sågqvarnar må fritt få
anläggas och nyttjas, med iakttagande allenast att, när de inrättas för vattendrift,
lagens stadgande i 20 Kap. 4 § Byggninga-balken och öfrige i denna del gifna
föreskrifter böra, hvad angår rättigheten till vattnets begagnande, fortfarande lända
till elterrättelse, samt alt anmälan om anläggningen, för dess behöriga anteckning,
sker hos Konungens Befallningshafvande; men att, å kronojord, så beskaffad! verk
icke må få inrättas med mindre än att dels undersökning, på sätt nyss är nämndt,
4 Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 7.
föregår, derest vatten begagnas till drifkraft, dels ock behörigt tillstånd vinnes till
anläggningen, hvarom ansökning må göras hos Konungens Befallningshafvande, som
då eger att, efter kronobetjeningens och, derest frågan rörer sågverk, äfven jägeri—
beljeningens hörande i ämnet, sig utlåta genom utslag, som underställes del embetsverks
pröfning, under hvars inseende egendomen är ställd;
2:o att 5 § af 20 Kap. Byggniuga-balken måtte upphäfvas; och
3:o alt hvad i fråga om qvarntull för spanmåls förmälning och om sågarelön
är stadgadt må förfalla.”
Riksdagsfullmägtigen Svensén förmenar det vara fullkomligt öfverflödigt att Härads-synerått
skall hålla någon föregående undersökning, innan väderqvarn eller ångqvarn
får byggas, äfvensom att nämnde Rätt skall beskåda belägenheten af sådan
vattenqvarn, som bygges vid dam, hvilken af ålder qvarstått, har urminnes häfd och
legala handlingar för sig. Deremot anser han det vara af nöden, att undersökning
fortfarande hålles, innan vattenverk uppföres vid ny damanläggning, men håller före,
det denna undersökning icke bör verkställas af Häradshöfding med nämnd, på sätt
nu är föreskrifvet, utan af en i ärendet kunnig person, hvars utlåtande borde föredragas
på allmänt ting i vederbörandes närvaro, och der af Rätten pröfvas. I öfverensstämmelse
härmed har han föreslagit: ”att 4 och 5 §§ i 20 Kapitlet Byggninga-balken,
jemte alla dertill hänförliga författningar, så vidt de angå sättet och
vilkoren för qvarnars och vattenverks anläggande, begagnande och skattläggning,
måtte upphäfvas samt en förordning i stället utfärdas af ungefär följande lydelse:
”Den, som vattenqvarn eller annat vattenverk, som ej till bergshandteringen
kan hänföras, bygga vill, vare obetaget, då han dertill eger lagligen förvärfvad jord.
Erfordras för vattenverket ny damanläggning, bör behörigen förordnad Landtmätare
deröfver verkställa undersökning och Härads-rätten på tingsstaden derefter granska
samt efter sig företeende omständigheter bevilja eller afslå ansökningen.
För anläggande af dylikt verk vid gammal dam, som af ålder qvarstått, erfordras
icke sådan undersökning; lag samma vare för väder- och ångqvarnar. Beskattningen
för qvarnar utgår endast i bevillning, för hvars åsättande qvarnanläggning
bör anmälas hos kommunens Berednings-komitté, hvilken föreslår det årliga
bevillningsbeloppet.”
Öfrige motionärer hafva yrkat:
Herr Nordenfelt: alt då de förordningar, som bestämma rättigheter och skyldigheter
i fråga om byggnad och uppdämning i vattendrag lör drifvande af vattenverk,
beredande af flottleder eller vattenledningar för andra ändamål eller för lisken,
äfvensom i fråga om ändring eller utrifning af redan befintliga byggnader af dylik
art för odlingar till förekommande af öfversvämningar eller bakvatten för ofvanliggande
vattenverk, lill beredande af flottleder eller upprätthållande af fisken äro dels
ofullständiga och otydliga, hvarigenom ständiga lagstrider i dylika frågor uppstå och
underhållas, dels ock hinderliga för de stora industriela intressen, som bero på en
Sammans. Lag- samt Allm. Besv- och Eicon.- UtsJc. Betänkande N:o 7. 5
jemn vattentillgång, Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t anhålla om nådig Proposition
till näst sammanträdande Ständer om ny förordning uti berörda vigtiga ämnen;
varande uti motionen närmare uppgifna de grunder, på hvilka Herr Nordenfelt
anser berörda förordning böra hvila;
Herr Heijkenskjöld: att dd, till följd af det genom Kongl. Förordningen den 30
November 1841 tillkomna stadgande, alt i afseende å fördelning af kostnaderne för
sjösänkningar oeh vattenaftappningar enahanda ordning skulle iakttagas, som blifvit
bestämd i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824 angående ändring eller utrifning
af vattenverk, de bestämmelser, som sistberörda Kongl. Förordning i förevarande
hänseende uti 7 och 8 §§ innehåller, vore i frågor om fördelning af kostnaderna
för sjösänkningar, der qvarnverk icke finnas att ändra eller utrifva, ofullständiga
och otillfredsställande;
alt dd ingenstädes funnes stadgadt huru och på hvad sätt deltagare i sjösänkningsföretag
skola komma i besittning af den mark, en jordegare, hvilken i företaget icke
deltagit, genom sjösänkningen vunnit och som han till följd deraf är skyldig, men
vägrar afstå;
att dd likaledes bestämmelse saknades, der rättegång emellan dylika personer uppstode,
om hvilkendera afkastningen af jorden under rättegången tillkomme, den tredskande
eller dem, som jorden blifvit i första instansen tilldömd; och
att dd ofvanberörda Kongl. Förordning af den 30 November 1841 lemnade obestämdt
hurulänge jordegare har sig öppen lemnad rättighet att vägra ingå i sjösänkningsföretag
och deltaga i dermed förenade kostnader;
berörda lagrum, äfvensom de i 2 § af Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849 om
deltagande i vattenafledningsföretag för boställen och annan Staten tillhörig jord, måtte
erhålla ändringar och tillägg i enlighet med af Herr Heijkenskjöld derom i motionen
framställda förslag;
Erik Andersson från Westerås län: alt de i 6 kapitlet 3 § Byggninga-balken
meddelade stadganden rörande alloppsdikens ledande öfver annans mark måtte upphäfvas
och andra bestämmelser derom lemnäs, i öfverensstämmelse med af motionären
i berörda hänseende angifna grunder eller med i 7 kapitlet Byggninga-balken
af Lag-bereduingens förslag till Civil-lag förekommande stadganden; samt
Riksdagsfullmägligen Holm från Stockholms län, med hvilken Lars Ersson från Nyköpings
län sig förenat: att tiden för damluckas öppnande måtte framflyttas till nå
gon
dag i April eller sednast till d Maj.
Enligt föreskrifterna i 20 kapitlet 4 § Byggninga-balken af nu gällande lag samt
särskilda författningar skall före anläggning af mjöl- och såg-qvarnar, vare sig alt
6 Sammans. Lag- samt Allm. Lesv.- och Ekon.-UtsJc. Betänkande N:o 7.
de äro ernade alt drifvas med vatten, väder eller annan kraft, undersökning hållas,
å landet af Häradshöfding med Nämnd och i stad af Magistrat eller Rådslufvu-rätt,
hvad husbehofsqvarnar beträffar dock endast i händelse de skola för vatten inrättas.
Ändamålet med denna föregående undersökning är att få utrönt, dels, huruvida anläggningen
genom uppdämning af vatten eller på annat sätt kan lända närbelägna
egor och verk lill skada eller men, dels huruvida egare af förut skattlagda qvarnar
derigenom komma att lida förminskning i deras vid skattläggningen påräknade inkomster,
dels ock särskildt i afseende å tullmjölqvarnar till hvad belopp årliga spannmålsförmalningen
med afseende å qvarnens läge, afverkningslörmåga och mäldelag,
må kunna belöpa sig. Denna undersökning, som skall anställas ehvad qvarnen bygges
å säteri-, frälse-, skatte- eller krono-jord, sönderfaller således i tvänne delar:
en civilrältslig, afseende bestämmande huruvida vattenverk, som någon vill anlägga,
kan tillskynda grannar skada genom uppdämning eller på annat sätt, och en ekonomisk,
åsyftande utredning, huruvida genom anläggningen intrång göres i förut skattlagd
qvams rätt samt om de förhållanden, hvilka ligga till grund för räntans bestämmande.
På sätt här ofvan förmäles har nu Herr von Koch, i enlighet med hvad Lagkomitén
och Lag-beredningen föreslagit samt med anförande af deras motiver, yrkat,
alt all föregående undersökning derom, huruvida mjöl- eller sågqvarn, som någon
önskar anlägga, kan tillskynda annan skada genom vattenuppdämning, måtte upphöra.
De skäl, som härför blifvit andragna, äro hufvudsakligen: att det alldeles icke
låge i sakens natur, att den, som ville bygga vattenverk, först skall låta formligen
undersöka om hans dam tilläfventyrs kan göra annan skada, utan att det tvärtom
borde helt och hållet ankomma på honom sjelf att af sin eganderätt till vattnet göra
det bruk, han funne nyttigast, utan att behöfva derom förut förfråga sig hos sina
grannar, hvilka icke hade med hans inrättningar att skaffa, så länge de ej kunde
visa sig i någon målto vara förnärmade; att af lagen derföre ej borde läggas hinder
i vägen för den, som ville förkofra sin egendom, utan andras förfång, men hvilket
skedde, derest han skulle vara pligtig bekosta en ordentlig embelsmanna-undersökning
och, i fall af uppstående tvister, fullfölja sin rätt instanserna igenom, innan
ännu någon kunde klaga öfver lidande; alt det, å andra sidan, vore ett lika tryc
kande
band på eganderätten, om den, som har jord intill ett vattendrag, sattes i nödvändighet
att i förtid uppträda såsom klagande eller kärande part blott derföre, att
en annan ville anlägga en dambyggnad i samma vattendrag, enär, om han genom
sitt stillatigande vid en undersökning skulle förverka rättigheten att åtala uppdämningen,
derest han framdeles funne sig hafva olägenhet deraf — en händelse, som möjligen
kunde beröfva honom största delen af hans egendom och bringa hela hemman
i ödesmål •— detta vore den hårdaste af all preskription, hvaremot, om han skulle ega
sin talan öppen, i fall han sedermera kunde visa sig vara lidande, undersökningen
tjenade till intet.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utsi;. Betänkande N:o 7. 7
Till genmäle härå tillåter sig Utskottet att här upptaga de motskäl, hvilka blifvit
af såväl fem utaf de elfva ledamöter i Lag-komilén, hvilka deltagit i komiléns
behandling af detta ämne, som ock af Högsta domstolen vid granskning af Lagkomiléns
förslag anförde emot all undersökning på förhand i berörda hänseende.
Lag-komiténs minoritet samt Högsta domstolen ansågo, att det vore af obestridlig
vigt för den, som ville inrätta vattenverk, särdeles när någon betydligare kostnad
måste derå användas, att ega es i lag anvisad utväg att på förhand betrygga anläggningens
bestånd och icke efteråt vara blottställd för rättegång med hvar och en,
sorn i en närmare eller allägsnare framlid trodde sig hafva orsak till klander, äfvensom
det för den, hvilken af vattenuppdämningen kunde lida men, vore af stort
värde att få förhållandet utredt, innan skadan timat, och ej behöfva efteråt söka en
ersättning, hvars bestämmande skulle blifva mycken svårighet underkastad, och för
gäldandet hvaraf tilläfventyrs saknades tillgång.
Dessa sednare skäl kan Utskottet icke annat än biträda, och får Utskottet derföre,
med åberopande af desamma, vördsamligen tillstyrka,
att Herr von Köchs motion, sdvidt den afser uteslutande ur lagen
af all föreskrift om undersökning pä förhand, huruvida ny
dambyggnad af vattenverk, som någon vill anlägga, kan förorsaka
skada genom uppdämning, mätte af Rikets Ständer ogillas.
Utskottet, som sålunda anser förberedande undersökning med afseende på vattenuppdämning
fortfarande böra ega rum, har härefter alt till besvarande upptaga den
af Riksdagsfullmägtigen Svensén väckta fråga om förändring af sättet för berörda undersökning,
den han hemställt måtte, i stället för att, såsom nu är stadgadt, företagas
af Häradshöfding med Nämnd, verkställas af Landtmätare, samt Härads-rätlen
derefter i vederhörandes vid allmänt ting granska och efter sig företeende omständigheter
bevilja eller afslå på den sålunda hållna undersökningen grundad ansökan
om vattenverks anläggning.
En sådan förändring kan Utskottet icke tillstyrka. Den skulle, enligt Utskottets
åsigt, för såväl valtenverksegaren, som de jordegare, hvilka hafva sina egor
belägna invid det vatten, der verket är i fråga att anläggas, medföra alltför liten
och vida mindre trygghet, än det nu föreskrifna sättet för undersökningen erbjuder,
enär antagas måste, alt Häradssynerätt och Landtmätare, hvars biträde, enligt Kammar-kollegii
Kungörelse den 24 Januari 1823, alltid bör af syne-rätten tagas i
anspråk, der för uppdämningsfrågans bedömande afvägning af vattendraget blir erforderligt,
tillförlitligare skall kunna pröfva och bedöma verkan af en vatlenuppdämning,
än Landtmätaren ensam, helst denna verkan kan vara beroende på många
andra omsländigheler, än dem, som genom en blott afvägning kunna utrönas och
hvilka icke lämpligen böra till Landtmätarens pröfning öfverlemnas. Vidare skulle
kostnaderna för en undersökning af Landtmätare samt för jordegarnes inkallande till
Rätten att öfver ansökan höras i de fleste fall uppgå till lika stort belopp, som
8 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utsi:. Betänkande N:o 7.
kostnaden för en Häradssyn och öfverstiga densamma, om såsom förhållandet otvifvelaktig!
mången gång skulle blifva, Härads-rätlen för erforderlig pröfning af ansökningen
skulle finna sig satt i nödvändighet alt, oaktadt Landtmätarens föregående
undersökning, utsatta syn på stället. Derjemte skulle, vid betraktande af ofvanupptagna
förhållanden, och då den pröfning af ansökningen, hvilken, enligt förslaget,
skulle tillkomma Härads-rätten, af densamma endast vid de allmänna tingen kunde
företagas, förslaget, långt ifrån att, på sätt motionären förmenat, bereda tidsvinst,
tväitom i de liesta fall vålla tidsförlust. På grund af hvad sålunda blifvit anfördtv
hemställer Utskottet:
att ifrågavarande framställning icke mätte af Rikets Ständer bifallas.
Sedan Utskottet sålunda yttrat sig öfver den del af den förberedande undersökningen
i fråga, som angår valtenuppdämningen, återstår att taga i betraktande
den del af undersökningen, som afser bestämmande af mäldelag och huruvida äldre
qvarnars rätt genom det tillernade qvarnverkets anläggning förnärmas. Härvid tilllåter
sig Utskottet erinra, hurusom Rikets Ständer, på tillstyrkan af Stats-Utskottet
i dess Utlåtande N:o 45, litt. A., vid innevarande riksdag, för sin del beslutat, alt
grundräntan å mjöl- och sågqvarnar skall från och med nästa statsregleringsperiod
upphöra alt utgöras. Af detta Rikets Ständers beslut anser Utskottet böra följa, alt
nyssberörda del af undersökningen icke vidare bör komma i fråga, då nemligen
det skydd, Staten derigenom velat bereda egare af äldre qvarnanläggning, egt sin
grund deri, att denne varit skyldig att för qvarnverket lill Staten erlägga en, en gång
för alla bestämd, grundränta och bestämmandet af mäldelaget endast skett med afseende
å derpå följande skattläggning. Till följd häraf anser Utskottet all annan undersökning,
än den ofvannämnda angående uppdämning och rättigheten lill vattnets begagnande,
kunna upphöra och anläggning af qvarnar böra en hvar medgifvas. Men då
ett obehindradt anläggande af sådana verk å den under Kronans egen disposition
varande jord kunde leda till missbruk genom oloflig skogsafverkning, har Utskottet
ansett tillstånd till sådan anläggning å dylik jord böra sökas hos den myndighet,
eller Konungens Befallningshafvande, som uppsigten öfver jorden tillkommer, och
dess beslut, enligt hvad redan stadgadt är, underslällas Kammar-kollegii pröfning.
Detta torde äfven böra gälla de nybyggen, vid hvilkas upplåtande vissa vilkor blifvit
stadgade, som icke ännu äro uppfyllda. Det kunde ty förutan lätteligen inträffa,
alt å sådana nybyggen ifrågavarande slags verk anlades till skogens afverkande
utan alt den såsom vilkor för upplåtelsen stadgade byggnads- och odlings—
skyldighet fullgjordes.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet derföre vördsamligen:
det
-
Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 7. 9
det Rikets Ständer mätte, i underdånig skrifvelse, hos Kongl.
Maj.t anhålla om utfärdande af en författning af följande lydelse:
Med
ändring af hvad lag och särskilda författningar stadga
såsom vilkor för anläggande af mjöl- och sågqvarnar, förordnas
som följer:
Mjöl- och sågqvarnar må en hvar, som lägenhet dertill häfver,
anlägga samt till egel behof och andras betjenande begagna,
dock ä boställe, kungs- eller kungsladugård, eller annan under
Kronans egen disposiiiun varande jord, eller å nybygge eller
nyhemman å Kronans mark, der de vid nybyggets beviljande
stadgade vilkor af byggnad eller odlings-skyldighet ej äro fullgjorde,
eller lägenhetens område i skog och mark ej blifvit bestämdt,
först efter det tillstånd till anläggningen blifvit hos Konungens
Befallningshafvande sökt och i laga ordning vunnits;
skolande, der qvarn för vatten inrättas, genom förut i stadgad
ordning skedd undersökning vara utrönt att medelst uppdämning
eller vattnets begagnande i öfrigt skada eller men annan icke
tillfogas, hvarjemte i de fall, der tillstånd till ansökningen icke,
på sätt ofvan förmäles, bör sökas, anmälan om anläggningen
för dess behöriga antecknande skall ske hos Konungens Befallningshafvande,
men i stad hos Magistraten.
I sammanhang härmed och då qvarnräntan, till följd at Rikets Ständers ofvan
omförmälda beslut, derest detsamma af Kongl. Maj:t biträdes, skulle komma att
upphöra samt det i 20 Kapitlet 5 § Byggninga-Baiken stadgade ansvar för intagande
af mäld på oskattlagd qvarn sålunda icke vidare ega tillämplighet,
torde 20 Kapitlet 5 g Byggninga-Baiken böra till all kraft
och verkan upphäfvas;
Likasom, enär de i särskilda författningar nu förekommande stadganden om bestämd
taxa på de afgifter, som qvarnegare skola för spanmåls förmälning och virkes
försågning erhålla, varit en följd af den inskränkning, som, med afseende på
gamla qvarnegares rätt, hittills egt rum i Iråga om qvarnanläggningar och åsyftat
att förekomma, det allmänheten skulle kunna blifva af qvarnegaren obilligt taxerad
och betungad, men en sådan tvångslag, till följd af grundräntans å qvarnar föreslagna
upphörande och denna närings deraf följande frigifvande, skulle blifva både
obehöflig och olämplig, Utskottet vördsamligen föreslår, att, i enlighet med sistnämnde
motionärs framställning,
Bih. till B. St. Brot. 1862 <2 1863. 7 Sami. 2 Afd. 6 Häft. 2
10 Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.- TJtsk. Betänkande N:o 7.
hvad i fråga om qvarntull för spanmäls förmälning och om
sågarelön är stadgadt, md förfalla;
Om hvilket allt, i händelse Utskottets förslag vinner Rikets Ständers bifall, underdånig
skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåtas.
Hvad härefter beträffar Svenséns yrkande, att undersökning i afseende på uppdämning
ej må erfordras, der vattenqvarn bygges vid gammal dam; så och då den
undersökning, som vid dylikt förhållande hittills egt rum, endast kunnat afse bestämmande
af mäldelag och anläggningens inverkan på andra qvarnegares rätt; men
ingalunda någon ny pröfning af uppdämningsfrågan, som redan en gång blifvit genom
laga kraftegande utslag afgjord, anser Utskottet något stadgande i förevarande
hänseende icke behöfligt, utan hemställer:
om Svenséns berörda yrkande icke må lemnäs utan afseende.
Vidkommande slutligen Herr Nordenfelts och Herr Heijkenskjölds samt Riks
dagsfullmägtige
Holms och Erik Anderssons ofvanomlörmälda framställningar, så och
då Rikets Ständer, med bifall till Allmänna besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 55, beslutat att i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit anhålla, att
Kongl. Majit täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta förslag till en ny lag
såväl för afledande som tilledande af vatten, och hvaruti bestämmas jordegares rättigheter
i förhållande såväl till hvarandra som till egare af vattenverk, samt hvad
ifrågavarande motionärer framställt tillhör samma ämne, som utaf nyssnämnde sakkunnige
män skulle komma att behandlas, hemställer Utskottet:
att desse motionärers förslag för närvarande icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 April 1865.
Sammans. Lag- samt Allm. jBesv.- och Ekon.-TJtslz. Betänkande N:o 8. 11
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 April 1863, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående upphäfvande af stadgande
na om byggande och underhållande af badslufvor eller mälthus
och rior å kronohemman och boställen.
Andra Kapitlet 1 § Byggninga-Balken, som innefattar bestämmelser ”huru å
tomt skall byggas” föreskrifver, bland annat: ”Badstufva eller mältehus skall ock
byggas, så ock ria, der skog är, och de afsides sättas.”
Enligt Kongl. Resolutionen på Presterskapets besvär den 10 Augusti 1762
skall å ecklesiastik-boställen jemväl finnas ”torkhus eller så kallad badstufva med
sina behöriga lafvar” och i Militieboställs-ordningen den 23 Juni 1836 är stadgadt,
att å de till första klassen hörande militieboställen skall linnas, utom andra hus,
brygghus eller rökfri kölna samt loge och lada, helst med ria, samt å andra, tredje
och fjerde klassens dylika boställen brygghus eller kölna och badstufva samt loge
och lada, eller ria.
Riksdagslullmägtigen Josef Smedberg från Ellsborgs län anser omförmälda hus
numera vara alldeles öfverflödiga och har derföre uti en hos Hedervärda BondeStåndet
väckt motion, N:o 483, föreslagit, ”att de i 2 Kapitlet 1 § ByggningaBalken,
härofvan citerade ord, måtte derifrån utgå, samt följaktligen de i särskilda
boställs-författningar derom meddelade föreskrifter upphöra att vara gällande” eller,
derest detta icke skulle kunna bifallas, ”att till berörda stadganden måtte göras det
tillägg eller den förklaring, att det må bero på vederbörande synerätts pröfning, huruvida
badstufva eller kölna samt ria må anses behöflig eller icke.”
Det, enligt berörda lagbud, ovilkorliga åliggande för innehafvare af kronohemman
och boställen att derstädes bygga och underhålla badstufva eller mälthus, må
anses hafva varit erforderligt under cn tidpunkt då hushåll å landet, till följd af då
rådande förhållanden, voro nödsakade att sjelfve åstadkomma hvad till dess medlem
-
12 Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Eicon-Utsk. Betänkande N:o 8.
mars beklädnad och uppehälle erfordrades. Genom näringarnes och industriens utveckling,
arbetets fördelning och lättade kommunikationer har numera detta förhållande
i väsendtlig mån förändrats. De produkter, lör hvilkas åstadkommande ifrågavarande
hus afsetts, såsom öl, dricka, jäst, kunna nu mångenstädes erhållas af
bättre beskaffenhet och för billigare pris vid närmaste bryggeri; torkning af lin, der
sådant å ilrågavarande slags hemman odlas, anses numera kunna med lika fördel
åvägabringas under bar himmel med tillhjelp af sol och luft, eller på annat sätt,
utan att dylika byggnader för det ändamålet äro af nöden, o. s. v. Badstufvor eller
mältehus finnas derföre nu för tiden icke på många orter å andra hemman, än
sådana, der de, enligt lagens föreskrift, skola finnas. Då de emellertid, på sätt
nyss blifvit antydt, här och hvar kunna vara fullkomligt obehöfliga, torde det ovilkorliga
påbudet om deras byggande och underhållande böra borttagas. Men enär
de somligstädes, med afseende å hemmans aflägse belägenhet och andra förhållanden,
ännu kunna tarfvas, kan Utskottet icke tillstyrka Josef Smedbergs första, härofvan
oihförmälda förslag utan anser, i enlighet med hvad motionären alternativt föreslagit,
det böra bero på vederbörande synerätt att i hvarje särskildt fall vid husesyn
pröfva och afgöra, huruvida badstufva eller mältehus å ilrågavarande slags hemman
må vara hehöfligt, eller icke.
Utskottet hemställer derföre vördsamligen:
att Rikets Ständer mätte, i underdånig skrifvelse, anhålla, det
Kongl. Maj.t, med upphäfvande af de i lag och särskilda författningar
stadgade föreskrifter, att badstufva eller mältehus ovilkorligen
skola å kronohemman och boställen finnas, i stället
mätte förordna, att vederbörande synerätt eger vid husesyn
pröfva och afgöra, huruvida berörda hus ä dessa slags hemman
må anses erforderliga eller icke.
Deremot och då beträffande rior å förevarande slags hemman endast är stadgadt
i 2 Kapitlet Byggninga-Balken, att de skola byggas, ”der skog är”, och i
Militieböställs-ordningen, att de helst böra finnas jemte loge och lada, eller ock i
stället för dessa hus, samt otvifvelaktig! är, att rior äro för landtbruket till stor
fördel, helst der skogstillgången å hemmanet utan skada sådant medgifver, hvilket
redan nu bör af synerätt pröfvas, anser Utskottet någon förändring i lagens bestämmelser
i detta hänseende icke behöflig, hvarföre Utskottet vördsamt tillstyrker,
att hvad Smedberg angående dessa hus föreslagit,
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 April 1863.
N:o 9.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 9. 13
N:o 9.
Arik. till Exp.-Utsk. den 30 April 1863, kl. 11 f. m
Betänkande, i anledning af väckt motion angående upphä/vande af 12 kapitlet
3 $ Kyrkolagen, orri klämtning.
Berörda lagrum stadgar: ”Uti städerna skall på alla söcknedagar klämtas om
morgor.en klockan tio oell om aftonen klockan lyra; sammaledes pa landet hvar morgon
och alton, som härtill varit vanligt, på det folket derigenom må påminnas att
bedja om välsignelse till deras förehafvande, och att Guei ville bevara öfverheten, förläna
frid och rolighet och en salig ändalykt.”
Herr F. A. Rinman, anser den för antydda ändamålet påbjudna klämlningen numera
endast vara att betrakta såsom ett föråldradt bruk, hvilket icke tjenade till
annat, än att onödigtvis förspilla lid och förorsaka kostnader. Klämtning användes
numera i allmänhet att tillkännagifva eldsvådor. Den väcker derföre ett hemskt, svårligen
ett religiöst intryck. På landet vore den nästan allmänt kommen ur bruk.
Det vore dock högst oljenligt att bibehålla ett stadgande, som allmänneligen ansåges
onödigt att efterlefva. Uti ett hos Vällofliga Borgare-Ståndet afgifvet, behörigen remitteradl
Memorial, N:o 53 6, föreslår Herr Rinman derföre, att ifrågavarande paragraf
måtte varda till all kraft och verkan upphäfd.
Af det välmenande lagbudets oskadliga beskaffenhet och underordnade vigt hämtar
Utskottet likväl anledning till den vördsamma hemställan,
att ifrågavarande framställning icke må till någon åtgärd frän
Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den April 18(13.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. ? Sami. 2 Afd. 6 Häft.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 4863.
Rättelse
uti
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekan o mi- Usko 11 e ts
Betänkande N:o 7.
Sid. 9, rad. 19 uppilr. står: tillstånd till ansökningen
läs: tillstånd till anläggningen
Bill. lill Ii. St. lJml. 1862 & 1863. 7 Sami. 2 A[(l. 7 lläft.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
