# ID: svediakorp-gov2427
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 96,365
# sentences: 2,464
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bevillnings-Utslcottcis Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till JExp.-Utsk. den 20 Maj 18G3, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående vissa förändringar i Kongl.
Förordningen den 20 Juli 1861 om mantals- oell skattskrifningarnes
förrättande.
I en inom Högvördiga Preste-Ståndet väckt motion (N:o ff), hvilken blifvit lill
Bevillnitigs— Utskottets behandling öfverlenmad, har Herr Kontraktsprosten Tegnér
erinrat, hurusom Kongl. Förordningen den 20 Juli 18GI, angående mantals- och
gkallskrifningarnes förrättande, i § 5 mom. 1, uppställde den fordran på husförhörslängden,
att i densamma skulle, till ledning vid mantalsskrifningen, vara införda alla
efter sednaste mantalsskrifning inom församlingen inträffade förändringar i afseende
å församlingens personal, såsom födda, döda, inflyttade, bortflyttade rn. m. Ej mindre
i Förordningens följande §§:r, än ock i Legostadgan förekomme hvarjehanda närmare
föreskrifter om hvad som för sådant ändamål borde iakttagas i afseende å
inflyttningen från andra församlingar och kontrollen öfver uppvisandet af derifrån
medförda prestbetyg, hvarförutom, beträffande anteckningarne i husförhörslängden
angående lödda, döda och bortflyttade bestämda sladganden funnes i lag och författningar
gifna. I fråga deremot om alla andra förändringar i afseende på församlingens
i den förra mantalslängden upptagna personal, funnes särskilda föreskrifter
huru de härför nödiga upplysningar skulle komma husförhörslängden till godo i
den nu ifrågavarande Förordningen hvarken meddelade eller åberopade. Saknaden
af närmare bestämmelser derutinnan vore emellertid en brist, som borde afhjelpas,
då behöriga anteckningar i husförhörslängden angående de förändringar, som genom
de vid höstliden särdeles bland den tjenande klassen skeende flyttningarne inom församlingen
inträffat, i motionärens tanke ansåges af ej mindre vigt, än anteckningarne
af in- och utflyttade, och sammanfölle i viss mån äfven dermed, då-en församling
vore delad på två eller flera län. Det syntes derföre både önskligt och
behöflig!, alt i förordningen om mantals- och skaltskrifningarnes förrättande iuloges
någon bestämmelse härom.
Inom större och foikrikare församlingar hunne husförhören ej afslutas före
mantalsskrifningen, och derföre förrättades dessförinnan flerestädes, i början af November
månad, då tjenstehjonsllyttningen skall, enligt lag, vara på landet alslulad,
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 0 Raft.
a
Bevillnings-UtsIzottets Utlåtande N:o 10.
en af husförliören oberoende justering af husförhörslängden, till hvilken justering
pastor, genom pålysning från predikstolen, rotevis och på särskilda dagar och timmar
kallade alla inom socknen varande hemmansegare och innehafvare, för att uppgifva
de förändringar, som genom flyttningen skett med personalen, så inom deras hus,
som på deras egor, och dervid betygen medhades för de hos dem boende personer,
som från andra socknar lill församlingen inflyttat. Den personliga inställelsen af
hvarje husbonde vore hvarken vanlig eller nödig, utan meddelades stundom af en,
någon gång af två, sällan af flera, uppgifterna för en hel by, bestående af flera
mantal. Öfverallt der denna anordning blifvit införd, följdes den med belåtenhet såväl
från presterskapets som från församlingens sida, och iakltoges så noga och ordentligt,
alt anledning till anmärkning rörande meddelandet af de äskade uppgifterna
sällan förekomme. Fördelarne af denna anordning vore, särdeles om de upphöjdes
till lagbud, i ögonen fallande. Från husförhören skiijdes nemligen justeringen af
husförhörslängden, hvilken justering annars mäste antingen borttaga för mycken tid
från hufvudändamålet lör sammankomsten, eller ock uttänja denna till en håde för
läraren och åhörarne nog tröttande tidslängd. Vidare underlättades mantalsskrifningen
derigenom, alt husförhörslängden vore på förhand justerad och jemförd med
eller grunden för de skri lliga manlalsuppgifter, som horde till skaltskriliiingen ingifvas;
i följd hvaraf den i § 8 anbefallda jemförelsen i della alseende kunde undvaras
eller åtminstone underlättas. Slutligen kunde hvarje husbondes personliga inställelse
vid mantalsskrifningen jemte de med en sådan inställelse förknippade olägenheter,
såsom tidsuppoffring, onödiga utgifter m. m., härigenom undvikas; ty hade justeringen
af husförhörslängden behörigen försiggått, och vore länsman, Ijerdingsmän, sexmän
och möjligen äfven ett sockneombud närvarande vid manlalsskrifnings-förrättningen,
borde nödiga upplysningar, utöfver hvad kyrkoboken innehölle, icke saknas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har motionären, med hvilken flere
ledamöter af Högvördiga Preste-Ståndet instämt, föreslagit, alt i ofvanberörda nådiga
förordning måtte inlagas den föreskrift, att pastor skulle ega att årligen efter höstflyttningen
under förra hälften af November månad, genom i laga ordning skedd
pålysning, kalla samtlige inom församlingen varande hemmansegare och innehafvare
att sjelfve, eller genom ombud, i enlighet med den inom församlingen antagna ordningen,
eller efter rotar, sig infinna till justering af husförhörslängden, med förpligtelse
för de kallade att tillslädeskomma och uppgifva de i deras hus varande, eller
på deras egor boende personer och deras befattning samt medhafva prestbetygen för
dem, sorn från annan församling inflyttat, äfvensom till anteckning anmäla om någon
är behäftad med kroppslyte eller annan på arbetsförmågan inverkande bräcklighet,
samt alt, då en sådan justering af husförhörslängden egt rum, stadgandet om
hvarje husbondes personliga inställelse vid mantalsskrifningen mätte antingen helt
och hållet upphäfvas eller åtminstone i betydlig mån inskränkas, t. ex. till ett ombud
för hvarje by.
Bevillnings-UtsJcottets Utlåtande N:o 10.
3
Vid öfvervägande af hvad Herr Konlraktsprosten Tegnér i förestående motion
anfört, har Utskottet visserligen icke kunnat undgå alt finna en sådan, husförhören
föregående justering af husförhörslängden, sorn af motionären föreslagits, inom större
och folkrikare församlingar kunna vara af omständigheterna påkallad. Men af den
diskussion, sorn inom Preste-Slåndet föregått remissen af motionen, inhemlas ock
dels att förhållandet icke är enahanda inom de mindre församlingarne, ulan alt behöriga
anteckningar i husförhörslängden ansetts derstädes kunna vid sjelfva husförhörslillfällena
med lätthet verkställas, dels att inom åtskilliga församlingar, hvarest
en sådan ordning funnits nödvändig, en s. k. förskrifning redan är vedertagen sed.
Då sålunda det föreslagna sältet för busföl hörslängdens kompletterande före husförhören,
om också nyttigt, såsom befriande husförhören från en stundom tidsödande
civil förrättning, likväl, elter hvad upplyst blifvit, icke är af allmänt behof påkalladt
samt dessutom, der så erfordras, låter verkställa sig ulan alt bestämda föreskrifter
derom intagas i förordningen om mantals- och skaltskrifningarnes förrättande, har
Utskottet, enär för öfrigt ändringar i en så nyligen utfärdad förordning, som den
ifrågavarande, icke torde utan tvingande nödvändighet böra ifrågasättas, funnit sig
föranlåtet hemställa,
att Herr Kontraktsprosten Tegnérs omförmälda motion icke må
lili någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Maj 1863.
Reservationer:
i:o. Af Prosten Sondén: ”Den Afdelning, som behandlat frågan om ändring i
Mantalsskrilnings-förordningen ansåg alt en ändring deri, på sätt Prosten Tegnér föreslagit,
borde tillstyrkas.
Aldelningen hade, enligt dess förslag till utlåtande, ”icke kunnat undgå att finna,
”det bestämda föreskrifter angående en sådan justering af husförhörsboken, som motionären
ifrågasatt, äro särdeles lämpliga, då husförhören, såsom varande en kyrklig
förrättning, syftande till församlingens undervisning och uppbyggelse, kunde, då
”sådant finnes lämpligt, befrias från det civila bestyret med anteckning af flyttande,,
”ett bestyr som, på sätt under den inom Preste Ståndet hållna diskussion i frågan
”upplyst blifvit, måste vara mycket tidsödande inom större församlingar, der i allt
”fall, i anseende till rotarnes mängd, husförhören knappt medhinnas mellan flyttnings—
”tiden och mantalsskrifningen.”
”Ehuru den personliga inställelsen vid mantalsskrifningen icke nu är direkt före”skrifven,
såsom en ovilkorlig skyldighet, måste den likväl iakttagas af det öfvervägande
antalet husbönder, sorn äro mindre skrilkunniga. Denna skyldighet kan emel
-
4
Bcvillnings-Utslcottcts Utlåtande N:o 10.
”lertid genem en före mantalsskrifningen verkställd noggrann justering af husförhörsboken
i väsendtlig män inskränkas och om deremot sjelfva justeringen påkallar personlig
inställelse, så kan en sådan ske genom ett för flera husbönder gemensamt
”ombud, och i hvarje fall för dessa medföra mindre tidsuppoffring, enär de erforder
liga
uppgifterna icke, såsom vid mantalsskrifningen, behöfva afgilvas vid ett för hela
”församlingen gemensamt sammanträde.”
På dessa skäl, hvilka Utskottets pluralitet icke jäfvat, tillstyrker jag vördsamt
bifall till motionärens framställning på det sätt
att Rikets Ständer för sin del besluta följande ändringar i Kongl.
Förordningen den ‘20 Juli 1001 angående mantals- och skatt—
skrifniugarnes förrättande:
§ 5.
l:o. — — —• — börande husförhörsboken således innefatta upplysning om
hvarje till församlingen hörande persons namn, hemvist, kön samt födelseår och dag.
2:o. På det alt ofvannämnda förändringar må före mantalsskrifningen kunna
i husförhörsboken behörigen antecknas och öfriga med afseende å denna förrättning
erforderliga uppgifter der införas, åligger det hvar och en husbonde, alt å tid
och tillfälle, som af Pastor efter öfverenskommelse med församlingen kungöres, sjell
eller genom ombud till Pastor aflemna erforderliga uppgifter i ofvannämnda hänseende,
rörande alla de personer, som till hans hushåll höra eller i hans tjenst anställde
äro eller, som boende på hans egor, äro i hans arbete antagna, elier ock
inhyses der uppehålla sig, äfvensom deras hustrur och barn; hvarvid må anmälas
om någon är behäftad med kroppslyle eller annan på arbetsförmågan inverkande
bräcklighet. Dessutom skall hvar och en, som under året inflyttat i en annan församling
än den, han förut tillhört, sist på åttonde dagen efter inflyttningen hafva till
Pastor anmält prestbevisen.
§ 7-
7:o. Ofvan stadgade mantalsförteckningar, för hvilka bifogade formulär flitt, a
och b) b 1 i f\ i t fastställda skola skriftligen aflemnas å det ställe, der mantalsskrifningen
förrättas. Dock vare allmogen och mindre skrilkunnige personer allenast pliglige
att vid förrällningstillfållet meddela sådana uppgifter, som icke, enligt § 5 inom.
1, blifvit till husförhörslängdens justering meddelade och der intagna.”
2:o. Af Doktor Falck.
STOCKHOLS], tryckt hos N. Harcus, 1005.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o It.
1
Äfrö 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Juni 1863, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar,
dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
af Betänkandet N:o 7, angående stämpelpappers-afgiften.
Vid behandling inom Riks-Stånden af ofvan omförmälda Betänkande, hafva
samtliga Riks-Stånden ogillat Utskottets förslag, att stämpelpapper å hela ark icke
vidare må hållas allmänheten till handa; i följd hvaraf 2 § af författningsförslaget
bör erhålla följande lydelse:
»Stämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen:
a) hela ark å 25 och 50 öre;
b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50 och 75
öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 15, 25, 50, 75 och 100 Riksdaler;
samt
c) vexelstämplar å 00 Riksdaler (öre).
Dessutom må stämpling af vexelblanketter, som äro skrifna eller tryckta på ostämpladt
papper, jemväl kunna ega rum i den ordning § 9 föreskrifver.»
Hvarjemte, i följd af ofvannämnda beslut, 8 § 17 mom. bör bibehålla samma
lydelse, som i nu gällande författning.
Hvilket Utskottet skolat för Rikets Ständer anmäla.
I öfrigt har Utskottets ifrågavarande Betänkande med dervid fogade författnings—
förslag blifvit af samtliga Riks-Stånden bifallet, med undantag af följande delar deraf,
hvilka dels blifvit till Utskottet återremitterade, dels föranledt frän Utskottets förslag
skiljaktiga beslut, angående hvilka Utskottet härmed får afgifva utlåtande.
Utskottets förslag, att den stämpel, hvarmed vexlar i utländsk myntsort skola
förses, måtte bestämmas till 1 Riksdaler, har blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln,
Preste- och Bonde-Stånden; hvaremot Borgare-Ståndet nedsatt valören å dylika
stämplar till 75 öre; i sammanhang hvarmed rubriken »Prima vexlar» i 6 § af
författningsförslaget blifvit återremitterad af sistnämnda Stånd.
Hill. till B. St. Prat. 1862 & 1863 5 Sami 1 Åfd. 10 Haft.
11 einllnings-Utskottets Utlåtande N:o 11.
Då alltså Utskottets förslag blifvit af tre Riks-Stånd godkändt, får Utskottet
inbjuda Borgare-Ståndet
att, med frånträdande af dess skiljaktiga beslut, antaga Utskottets af de
öfriga Riks-Stånden godkända förslag.
På sätt inom Preste-Ståndet blifvit anmärkt, har sid. 29, rad. 40 nedifrån, i
författningsförslaget ett förvillande tryckfel insmugit sig, i det ett komma blifvit satt
mellan orden ringare och skolbetjente, hvarjemte ordet ringare felaktigt blifvit tryckt
med stor begynnelsebokstaf;
hvilket härmed rättas.
Utskottets förslag om afskaffande af den stigande skalan för stämpel å bouppteckningar
och införande af lika procentberäkning, samt att stämpeln måtte bestämmas
till Rdels procent af behållningen, har blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln,
men af de öfriga Stånden återremitteradt. Derjemte hafva Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet godkändt Utkottets förslag om befrielse från stämpel för bouppteckningar,
som visa mindre behållning än 1,000 R:dr, hvilket förslag deremot blifvit
återremitteradt af Preste- och Bonde-Stånden. Slutligen har Utskottets hemställan,
att vid bouppteckningar efterlefvande makes giftorätt i behållningen måtte från
stämpel befrias, blifvit gillad af Bonde-Ståndet, men af de öfriga Riks-Stånden återremitterad.
De vid Utskottets förslag om afskaffande af den stigande skalan och införande
af lika procentberäkning gjorda anmärkningar hafva väl till någon del afsett frågan
om upphörande af den stigande skalan, men hufvudsakligen varit rigtade emot det af
Utskottet föreslagna procentbelopp. I detta afseende hafva inom Preste-Ståndet de.
fleste talare ansett nämnda belopp för lågt; hvaremot inom Bonde-Ståndet anmärkts,
att vid jemförelse mellan nu gällande stadgande och Utskottets förslag det sednare
ledde till förhöjning i afgiften för den fattigare, men till nedsättning för den förmögpare
delen af befolkningen. I Borgare-Ståndet hafva väl åtskillige ledamöter ansett
det af Utskottet föreslagna procentbelopp vara för lågt, men många hafva likväl förordat
förslaget i detta afseende.
Hvad nu angår den inom Bonde-Ståndet gjorda anmärkning, att, vid jemförelse
mellan nu gällande stadgande och Utskottets förslag, det sednare skulle leda till förhöjning
i afgiften för mindre bemedlade och nedsättning för förmögnare sterbhus, så,
enär man, derest den progressiva skalan skall afskaffas, icke, utan att förorsaka Staten
en alltför kännbar minskning i inkomster, torde kunna sätta procenten lägre än Utskottet
föreslagit,- kan det icke heller undvikas, att mindre bemedlade sterbhus komma
att vidkännas någon förhöjning af den ifrågavarande afgiften. Härvid mäste dock
tagas i betraktande de tvänne vigtiga lindringar, Utskottet i sammanhang härmed
föreslagit, nemligen befrielse från all stämpel för bouppteckningar, som visa mindre
behållning än 1,000 R:dr, samt för efterlefvande makes giftorätt i boet. Att åter
de förmögnare sterbhusen skola, i följd af förslaget, komma i åtnjutande af en be
-
Bevillning s-Utskottets Utlåtande N:o 11.
3
tydlig nedsättning i den afgift, som de enligt nu gällande författning skola erlägga,
är en följd af den progressiva skalans borttagande och antagandet af en lika procent.
Då nu Utskottets förslag, att stämpeln å bouppteckningar måtte bestämmas til! |:dels
procent af behållningen, blifvit gilladt af Ridderskapet och Ådeln samt af flere ledamöter
inom Borgare-Ståndet, och i Bonde-Ståndet något bestämdt yrkande om procentens
förhöjning icke blifvit framstäldt, föranlåtes Utskottet att, i anledning af återremissen
i denna punkt, hemställa,
att Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden måtte förena sig i Ridderskapet
och Adelns beslut, att stämpeln å bouppteckningar må bestämmas till
|:dels procent af behållningen.
Vid Utskottets förslag om befrielse från stämpel för bouppteckningar, som visa
mindre behållning än 1,000 R:dr, har blifvit anmärkt, att derigenom skulle förorsakas
Statsverket en allt för betydlig minskning i inkomster, men då detta förslag
afser att så mycket som möjligt förekomma den i Bonde-Ståndet anmärkta förhöjning
för mindre bemedlade sterbhus, anser sig Utskottet böra vidblifva detsamma och får
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden
att biträda Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
gillade mening, att befrielse från stämpel å bouppteckningar skall ega rum,
der behållningen ej uppgår till 1,000 R:dr.
Beträffande Utskottets hemställan, att vid bouppteckningar efterlefvande makes
giftorätt i behållningen måtte från stämpel befrias, öfverensstämma de flesta afgifna
yttranden i den af Utskottet uttalade åsigt, att det synes obilligt, att efterlefvande
make skall betala stämpelafgift för den egendom, som ej genom dödsfallet till honom
öfvergått, utan redan förut tillhört honom, hvaremot inom Stånden den anmärkning
framstälts, att förslaget i tillämpningen skulle möta alltför stora svårigheter, enär
arfskifte, hvarigenom bestämmes, hvilken egendom skall tillfalla den efterlefvande,
ofta icke kan upprättas, innan bouppteckning bör till rätten ingifvas.
Utskottet har redan i sitt Betänkande N:o 7, angående stämpelpappersafgiften,
förutsatt denna anmärkning, men antagit att arfskifte i de flesta fall skulle före boupptecknings
ingifvande till domstol kunna förrättas, och att i annan händelse beloppet
af giftorätten ändock torde kunna utrönas. Då likväl denna förutsättning sålunda
mött gensägelse, får Utskottet, som anser det rigtiga i grundsatsen icke böra
vika för sådana svårigheter i tillämpningen, hvilka möjligen kunna häfvas, och som,
med ledning af hvad vid frågans återremitterande blifvit yttradt, trott sig hafva funnit
en ändamålsenlig utväg till olägenheternas afhjelpande, nu i sådant afseende vördsamt
föreslå,
att, med godkännande af Utskottets förra tillstyrkande af befrielse i allmänhet
från stämpel för efterlefvande makes giftorätt i bodt, derjemte må stadgas,
att när, vid boupptecknings ingifvande til! domstol, behörigt arfskifte icke
tillika kan företes och derigenom eller eljest nöjaktigt styrkas huru mycket
4
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o ii.
giftorätten utgör, bouppteckningen bör beläggas med stämpel för det gemensamma
boets hela behållning, men den efterlefvande maken vara berättigad,
att, sedan arfskifte upprättats och blifvit hos vederbörande företedt,
på grund af det bevis, som dervid bör meddelas öfver hvad del af
stämpelafgiften, som belöper på den efterlefvandes giftorätt, hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande återlyfta detta belopp.
Emellertid och likasom i allmänhet frågor om återbekommande af medel, hvilka i
Statens kassa influtit, skola inom någon viss kortare tid väckas, lärer för återsökandet
af för högt erlagd stämpelafgift till bouppteckningar någon passande preskriptionstid
äfven böra stadgas. Härvid bör erinras, att en sådan tid är bestämd, för de liesta
restitutionsfrågor, genom Kongl. Brefvet den 19 Februari 1793, till 3 år från be
talningsdagen,
samt, hvad särskildt angår tullafgilter, genom Kongl. Brefvet den 15
nästpåföljde Augusti, till 1 år från förtullningsdagen; och, enär längre rådrum än
nödvändigheten ytterst fordrar icke torde i det nu ifrågavarande hänseendet böra den
enskilde medgifvas, samt den tidrymd, som utgör medeltalet af berörda preskriptionsterminer,
eller 2 år, synes vara fullt tillräcklig för att hvilket som helst bo efter afliden
person skall kunna så utredas, att arfskifte derförinnan äfven kan verkställas,
får Utskottet jemväl föreslå det ytterligare vilkor för afgiftens återbekommande,
att den efterlefvande maken skall, med företeende af vederbörandes i ofvanberörda
hänseende meddelade intyg, sig hos Kongl. Maj;ts Befallningshafvande
om återlyftningen anmäla inom 2 år från den dag bouppteckningen
blifvit till behörig domstol ingifven.
I händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, lärer det ifrågavarande
momentet af författningsförslagets 6 § böra få denna lydelse:
»Bouppteckningar förses med stämpel till J:dels procent af behållningen i boet;
dock må befrielse från stämpel ega rum, der behållningen ej uppgår till 1,000 R:dr,
äfvensom i allmänhet för efterlefvande makes giftorätt i boet, uti hvilket sistnämnda
hänseende likväl iakttages, att när, vid boupptecknings ingifvande till vederbörlig
domstol, behörigt arfskifte icke tillika kan företes och derigenom eller eljest nöjaktigt
styrkas huru mycket den efterlefvande makens giftorätt utgör, bouppteckningen skall
beläggas med stämpel för det gemensamma boets hela behållning, men den efterlefvande
maken ega att, sedan arfskifte förrättats och blifvit hos vederbörande Domhafvande
å landet eller domstol i stad uppvisadt, och hvarvid bevis bör meddelas
öfver hvad del af den redan erlagda stämpelafgiften belöper på den efterlefvandes
giftorätt, hos Kongl. Majits Befallningshafvande återlyfta detta belopp, såvida, med
företeende af sagda intyg, anmälan derom göres inom 2 år från den dag bouppteckningen
blifvit till behörig domstol ingifven.»
Bouppteckningar förses &c. — — — — — — — — —- —
Ridderskapet och Adeln har afslagit Utskottets förslag, att, då alliden person på
flera orter efterlemnat egendom, hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit upprätta
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 11.
5
de, hvar och en af dem, utan att vara med stämpel försedd, må ingifvas till den
Rätt, der egendomen är belägen, men att de samtliga sedermera skola inlemnas til!
den Rätt, inom hvars domvärjo den aflidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven, hvarvid
sammanräknade behållningen, enligt samtliga bouppteckningarne, skull tagas till
grund för beräkningen af stämpelbeloppet. Som likväl Utskottets berörda förslag,
jemte det dermed öfverensstämmande stadgandet i författniugsförslaget, blifvit af de
öfriga Riks-Stånden godkändt, samt i denna fråga, hvilken icke eger inflytande på
stämpelafgiftens belopp, tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
kan återremissen icke föranleda till någon åtgärd.
Inom Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt, att bland föreskrifterna i 7 § om
de handlingar, som äro från stämpel fria, saknades bestämmelse derom, att skuldebref,
då de ej uppgå til! 100 R:dr, ej behöfva med stämpel förses; och ehuru föreskriften
i Utskottets förslag, att skuldebref af alla slag, godkända eller protesterade
vexlar eller enskilda assignationer, skola förses med stämpel till 50 öre för hvarje
fulla 100 R:dr af kapitalvärdet ej bör kunna föranleda någon tvekan derom, att dylika
handlingar å mindre belopp än 100 R:dr äro från stämpel fria, anser Utskottet,
då 7 § upptager flera andra likartade fall, ett stadgande böra derstädes näst efter
rubriken »skolbetjente» intagas af denna lydelse:
»Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar
eller enskilda assignationer, då kapitalvärdet ej uppgår till 100 R:dr;»
hvilket torde godkännas.
Ridderskapet och Adein samt Preste-Ståndet hafva afslagit Utskottets förslag,
att utbyte af makuleradt stämpelpapper (§ 12 morn. 1 af författiiingsförslaget) mätte
tillåtas i de läll, då sökt inteckning blifvit afslagen, äfvensom då sökt lagfart ej kunnat
medgifvas; men då detta förslag blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden bifallet,
får Utskottet inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
att antaga Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden godkända förslag.
På sätt Utskottet förut under den 7 nästlidne April för Riks-Stånden anmält,
har Utskottet, sedan dess nu ifrågavarande Betänkande Nio 7, angående stämpelpappers-afgiften
blifvit redan den 19 förutgångne Mars allåtet, fått berörda den 7
April emottaga Kongl. Maj;ts nådiga Remiss af den 27 Mars uppå Direktionens 'för
Göteborgs Sjöassurans-förening underdåniga anhållan att befrias från skyldigheten, enligt
6 § i nu gällande Stämpelpappers-förordning, att med stämpel förse de assuransbref
mot sjöskada, som af nämnda förening utfärdas, eller åtminstone att icke behöfva
belägga dessa assuransbref med högre stämpel än den för utländska försäkrings
bolag
stadgade, nemligen en half procent å den assuransbrefvet vid utfärdandet åsätta
premie.
Men dä äfven denna del af det förslag till ny stämpelpappers-författnmg, som
åtföljt Utskottets förenämnda Betänkande, före hvars afgifvande Utskottet icke fått
särskild anledning att i detta afseende föreslå någon ändring, mäste, enligt hvad re
-
6 Bevillnings-Ut skottets Memorial N:o 12.
dan i allmänhet är yttradt, anses vara af samtliga Riks-Stånden godkänd, lärer den
nådiga remissen
ej kunna till vidare åtgärd från Rikets Ständers sida föranleda, utan handlingarne
endast böra till Kongl. Maj:t återlemnas.
Stockholm den 19 Juni 1863.
M:ö 12.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Juni 1863, kl. 2 e. in.
Memorial, rörande verkställd omröstning i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, angående afgiflen för bränvinstillverkningen.
Sedan den i Sammansatt Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial N:o 3 framställda voterings-proposition blifvit af Rikets
Ständer godkänd, har Förstärkta Bevillnings-Utskottet, jemlikt 31 § Riksdagsordningen,
denna dag anställt följande
O mröstning:
Den, som godkänner Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden gillade förslag, att afgiften
för bränvinstillverkning skall utgå med 60 öre Riksmynt för hvarje tillverkad kanna,
bränvinet beräknadt till 50 procents styrka vid 15 graders värme efter Celsii termometer,
allt i medeltal under termin räknadt, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, kommer afgiften för bränvinstillverkning att, i enlighet med Rid—
derskapet och Adelns samt Preste-Ståndels mening, utgå med 75 öre Riksmynt för
hvarje tillverkad kanna bränvin af förutnämnda styrka.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12. 7
Då denna omröstning utfallit med 60 Ja mot 59 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 19 Juni 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
1
M:o 13.
Arik. till Exp.-Utsk. den 17 Juli t»G3, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, angående
tullbevillningen, samt af återremisser uti vissa delar af
Bevillnings- Utskottets derom ajlåtna Betänkande N:o 8.
Utskottet, som vid de sednare riksdagarne afgifvit särskilda utlåtanden öfver
afgjorda och öfver återremitterade tullfrågor, men vid detta tillfälle funnit
begge slagen lämpligen kunna i ett memorial sammanföras, enär de delar, som
blifvit återremitterade, antingen varit af den beskaffenhet att deras lösning synts
stå i omedelbart beroende al hvad som uti andra punkter, hvilka Riks-Stånden
afgjort, kommer att blifva Rikets Ständers beslut, eller ock sådane, att Utskottet
ansett dem icke kunna till någon Rikets Ständers vidare åtgärd föranleda, får
derföre nu såväl afgifva förslag till sammanjemkning af de redan fattade beslut,
hvarvid skiljaktighet förefinnes, samt till de voteringspropositioner, efter hvilka,
der sammanjemkning icke kan tillvägabringas, omröstning lärer böra anställas i
Förstärkta Bevillnings-Utskottet, som oek besvara de erhållna återremisserna; och
bör Utskottet härvid anmäla, att de delar al nyssnämnda betänkande med dervid
fogadt författningsförslag, hvilka icke här nedan omförmälas, blifvit af samtlige
Riks-Stånden gillade och godkände.
Hvad nu först angår inbjudning till sammanjemkning af de skiljaktiga besluten,
äfvensom uppställning af voteringspropositioner, har Utskottet följt samma
grunder, som under sednare tider blifvit tillämpade, nemligen:
a) i afseende på inbjudningarne, att, då tre Stånd varit om ett beslut ense,
Utskottet inbjudit det fjerde att, med frånträdande af sin skiljaktiga mening, instämma
i de öfriga Ståudens, samt
att, om två Stånd i någon fråga bifallit Utskottets förslag, men de två
andra fattat derifrån afvikande sinsemellan öfverensstämmande eller skiljaktiga
beslut, Utskottet inbjudit dessa två sistnämnda Stånd att med de förra sig förena, och
b) i afseende på omröstning arne: att, såvida förslagen till sammanjemkning
icke antagas, omröstningar böra ega rum i alla de fall, der Stånden stannat i olika
Bill. till It. St. Prat. 1862 1863. 5 Sami. 1 Afd. 11 Iliift. 1
2
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
beslut om in- och utförselsafgifternas belopp eller om taxerubrikernas indelning
och lydelse, såvida tullbevillningens belopp deraf ansetts beroende; äfvensom
att, till lättnad vid öfversigten af de olika besluten, iakttagits, att Utskottets
förslag, då detsamma bort i omröstningen ingå, alltid blifvit intaget i ja-propositionen
och dervid omförmälts huruvida tre, två eller blott ett Stånd i enlighet
dermed beslutat.
Yid den nu följande framställningen rörande de skiljaktiga besluten bar Utskottet
följt den af Riks-Stånden äfven iakttagna ordning, hvartill Utskottets betänkande
N:o 8 föranleder.
/. Införsels-tarifen.
Den af Utskottet föreslagna tullfrihet vid införsel af nedannämnde artiklar
har bifallits af Borgare-Ståndet, hvaremot de tre öfriga Stånden, med afslag derå,
bibehållit nuvarande tullsatser å samma artiklar, nemligen: Ej specificeradt Gräs,
färgadt, trcnsadt, eller upprispadt; Späck; Agat, arbetad, oinfattad; Antimonium
crudum eller spetsglans och regulus; Balsam, copaive-, peruviansk och annan nativ;
Bernsten, arbetad, oinfattad; förut tullpligtige Bildbuggeriarbeten och arkitektoniska
arbeten, af ämne, hvilket, såsom arbetadt, ej är i taxan specificeradt;
Bläckpulver eller substans; Borax; Brodérmönster; Citronsaft; Citronsalt; Fjäder,
spritad; Folier, tenn- eller stanniol; Fosfor; ej specificerade Frukter och Bär, friska;
Glasflusser, oinfattade; Glete eller Glitt; Grönsaker, friska; Gummi, alla ej
specificerade slag; Honing; Kakel, alla slag; Koraller, arbetade, oinfattade; Krokar,
till fiske; Krut och s. k. patroner; Kummin; Lacmus; Lakritsrot eller Glvcyrrhiza;
Lök, alla ej specificerade slag; Musslor, insyltade eller saltade; Nötter,
kokos-; Qvicksilfver; Senap, omalcn; Stenkolstjära; Svafvel, förut tullpligtiga slag;
Svafvelblomma samt Wismut.
I följd häraf har Borgare-Ståndet jemväl godkänt Utskottets i sammanhang
dermed gjorda hemställan att, derest tullfrihet medgåfves för Späck, denna
artikel, hvilken funnes i taxan upptagen under linien med hänvisning till Tran,
måtto under särskild rubrik derstädes uppföras, men hvilken hemställan deremot
Preste-Ståndet förklarat hafva förfallit samt af Bonde-Ståndet blifvit lagd till
handlingarne; hvarjemte Ridderskapet och Adeln funnit Utskottets för artikeln
“Tran och Späck, alla slag", i följd af' dess nyssomnämnda tillstyrkande föreslagna
förändrade lydelse till “Tran, alla slag", hafva förfallit, — Preste-Ståndet i detta
hänseende uttryckligen beslutat, att rubriken borde såväl till lydelse som tullsats
oförändrad bibehållas. — samt Bonde-Ståndet lagt Utskottets härutinnan gjorda
hemställan till handlingarne.
Utskottet inbjuder Borgare-Ståndet att, med frånträdande af dess beslut
om tullfrihet vid införsel af först ofvan uppräknade artiklar, förena sig med de
öfrige Stånden, i hvilken händelse Utskottets framställning angående rubriken
Tran och Späck, alla slag, bör anses hafva förfallit, men om denna inbjudning
icke antages, lära följande omröstningar böra ega rum.
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
3
l:o.
Don som bifaller Utskottets af Borgare-Ståndet godkända förslag, att för
den vid artikeln “Gräs, ej specificeradt“ förekommande rubriken “färgadt, trensadt
eller upprispadt“ bör medgifvas tullfrihet vid införsel, och artikeln erhålla den
generela lydelsen: “Gräs, ej specificeradt“, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej:
Tinner Nej, kommer, i enlighet med de tre öfriga Riks-Ståndens beslut, att
för den ifrågavarande rubriken bibehållas derå nu stadgade införselstull 3 öre
skålpundet.
2:o.
Den som, lika med Borgare-Ståndet, godkänner Utskottets förslag att “Späck“
bör vid införsel vara tullfritt, och, med dess uteslutande ur rubriken “Tran och
Späck, alla slag“, i taxan upptagas under den särskilda rubriken “Späck, alla
slag11, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej kommer, i öfverensstämmelse med de tre andra Ståndens beslut,
artiklen “Späc.k“ att hänföras till “Tran" och fortfarande draga den för rubriken
“Tran och Späck, alla slag" nu gällande införselsafgift 1 öre skålpundet,
hvaraf äfven följer att Utskottets hemställan om sistnämnda rubriks inskränkning
till “Tran, alla slag" förfaller och dess nuvarande lydelse bibehålies oförändrad.
3:o.
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och Borgare-Ståndet för dess
del beslutat, “Agat, arbetad, oinfattad“ skall kunna afgiftsfritt införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej bibehålies, jemlikt de tre öfriga Ståndens beslut, den införselstull
af 1 R:dr 50 öre skålpundet, som derå nu är stadgad.
4:o.
Den som, i enlighet med Utskottets af Borgare-Ståndet gillade förslag, anser
tullfrihet böra ega rum vid införsel af “Antimonium crudum, eller spetsglans
och regulus", röstar
Ja;
Grän.
Späck.
Aljot.
Antimonium
crudum.
4 Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Balsam.
Bernsten.
Bildhuggeri
arbeten.
Vinner Nej, kommer nuvarande införselsafgift å denna artikel, 8 öre skålpundet,
att fortfarande förblifva gällande.
5:o.
Den som, lika med Borgare-Ståndet, bifaller den af Utskottet föreslagna
algiftsfrihet vid införsel af “Balsam, kopaive-, peruviansk och annan nativ“, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer för denna artikel, med bibehållande af det vid densamma
befintliga tillägg “flaskornas vigt inbegripen11, den derå nu stadgade, af
de tre öfriga Stånden utan ändring lemnade, införselstull, 15 öre skålpundet, att
fortfara.
6:o.
Den som instämmer i Utskottets af Borgare-Ståndet gillade förslag att
“Bernsten, arbetad, oinfattad11, skall tullfritt kunna införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies, enligt de tre andra Riks-Ståndens beslut, nuvarande
införselstull derå 1 R:dr 50 öre skålpundet.
7:o.
Den som bifaller Borgare-Ståndets, i öfverensstämmelse med Utskottets
tillstyrkande, fattade beslut, att tullfrihet bör ega rum vid införsel af de nu tullpligtiga
slagen utaf “Bildhuggeriarbeten och Arkitektoniska arbeten af ämne,
hvilket, såsom arbetadt, ej är i taxan specificcradt“, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer den derå nuvarande af de tre öfriga Stånden vidblifna
iuförselsafgiften, 25 öre skålpåndet, att bibehållas.
Bevillnings-Vtslcottets Memorial N:o 13. 5
8:0.
Den som, lika med Borgare-Ståndet, godkänner Utskottets förslag att tull- Bläckpulver.
frihet bör medgifvas för införsel af “Bläckpulver eller substans1', röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, blir, såsom de tre andra Stånden beslutat, den förra tullen derå,
15 öre skålpundet, fortfarande gällande.
9:o.
Den, som biträder Utskottets af Borgare-Ståndet gillade mening, att “Borax" Borax.
bör tullfritt få införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej-,
Tinner Nej, är de tre öfriga Ståndens beslut antaget, att artiklen bör fortfarande
draga den förut åsätta tullen 4 öre skålpundet.
10.
Den som anser att, på sätt Utskottet tillstyrkt och Borgare-Ståndet för BrodtrmSndess
del beslutat, “Brodérmönster" böra vid införsel åtnjuta tullfrihet, röstar sUr
Ja;
Den
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles för denna artikel den nuvarande, af de tre andra
Stånden vidblifna, införselsafgiften 20 öre skålpundet.
ll:o.
Den som vill att “Citronsaft" skall, enligt Utskottets af Borgare-Ståndet Citronsaft.
godkända förslag, kunna tullfritt införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer den af de öfriga Riks-Ståndeu bibehållna nuvarande
införselstullen, 16 öre kannan, att fortfara.
Citronsalt.
Fjäder.
Folier.
Fosfor.
6 Bevillnings-Utskotte(s Memorial N:o 13.
12:o.
Den sora, lika med Utskottet och Borgare-Ståndet, anser tullfrihet böra
ega rum vid införsel af “Citronsalt eller, kristalliserad citronsyra11, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver, enligt de tre andra Ståndens beslut, den tull, som
förut derå varit stadgad, nemligen 35 öre skålpundet, gällande.
13:o.
Den som godkänner Utskottets af Borgare-Ståndet antagna förslag att spritad
fjäder bör raedgifvas tullfrihet vid införsel och sammanföras med den ospritade
under den gemensamma rubriken “Fjäder, ospritad och spritad“, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer “spritad fjäder11 att under sin förra särskilda rubrik
åsättas den af de öfrige Riks-Stånden bibehållna intörselsafgiften 15 öre skålpundet.
14:o.
Den som biträder Utskottets af Borgare-Ståndet godkända förslag, att tullfrihet
bör stadgas vid införsel af “Folier, tenn-, eller stanniol11, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles för denna artikel, såsom de tre andra Stånden beslutat,
den äldre tullen derå, 15 öre skålpundet.
15:o.
Den som, lika med Borgare-Ståndet, bifaller Utskottets tillstyrkande af
tullfri införsel af “Fosfor11, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är de öfriga Ståndens beslut att “Fosfor® bör fortfarande draga
nu åsatt införselstull, 15 öre skålpundet, godkändt.
Bevillning s- Utskottets Memorial N:o 13.
16:o.
Den som vill att, i enlighet med hvad Utskottet hemställt och Borgare- imkter och
Ståndet beslutat, “Frukter och bär, ej specificerade, friska11 skola lå tulllritt in- bär.
föras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vi noer Nej, kommer, jemlikt de tre andra Ståndens beslut, den nuvarande
införselsafgiften 50 öre centnern att bibehållas.
17:o.
Den som instämmer i Utskottets af Borgare-Ståndet godkända förslag, att oiasflmser.
“G-lasflusser, oslipade samt slipade, men oinfattade", skola åtnjuta tullfrihet vid
införsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Ney,
Vinner Nej, förblir, på sätt de öfriga Stånden stadgat, den förra införselstullen
derå, 60 öre skålpundet, fortfarande gällande.
18:o.
Den som godkänner det beslut Borgare-Ståndet, enligt Utskottets tillstyr- Glete.
kande, fattat, att tullfrihet bör medgifvas för införsel af “Glete eller Glitt, alla
slag“, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hibehålles, såsom de tre andra Stånden beslutat, den nuvarande
tullen, 2 öre skålpundet.
19:o.
Den som biträder Utskottets af Borgare-Ståndet gillade mening, att “Grön- Grönsaker.
saker, friska11, böra vid införsel vara fria från tull, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Gummi.
Honing.
Kakel.
Koraller.
8 Bevillnings-Utslcottets Memorial N:o 13.
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med de öfriga Ständens beslut,
denna artikel att fortfarande draga nu åsatt tull 50 öre centnern.
20:o.
Den som, lika med Borgare-Ståndet, bifaller Utskottets hemställan, att
“Gummi, alla slag, ej specificeradt“, skall vara tullfritt vid införsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, åsättes denna vara dess förra, af de tre andra Stånden antagna,
tull, 1 öre skålpundet.
21:o.
Den som, lika med Utskottet och Borgare-Ståndet, anser tullfrihet böra
ega rum vid införsel af “Honing11, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är de öfriga Ståndens beslut, att nuvarande tull derå, 4 öre
skålpundet, bör bibehållas, godkändt.
22:o.
Den sorn gillar Utskottets, af Borgare-Ståndet biträdda, tillstyrkande, att
för “Kakel, alla slag“, bör stadgas tullfrihet vid införsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, på sätt de tre andra Stånden beslutat, den förra iuförselsafgiften
derå, 2 öre skålpundet, att fortfara.
23:o.
Den som godkänner Utskottets, af Borgare-Ståndet gillade, förslag att “Koraller,
äkta, arbetade, oinfattade“, böra tullfritt få införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13. 9
Tinner Nej, bibehålies, enligt de öfriga Riks-Ståndens beslut, den nuvarande
införselstullen, 1 R:dr 50 öre skålpundet.
24:o.
Den som, med bifall till hvad Utskottet hemställt och Borgare-Ståndet beslutat,
medgifver tullfri införsel af “Krokar till fiske“, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, är de tre andra Ståndens beslut godkändt, att den förut derå
stadgade införselsafgift, 15 öre skålpundet, skall fortfara.
25:o.
Den som instämmer i Utskottets, af Borgare-Ståndet godkända, förslag, att
“Krut och s. k. Patroner11 må afgiftsfritt kunna införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer för artikeln “Krut11, med förberörda dervid af samtliga
Riks-Stånden antagna tillägg: “och s. k. Patroner", att, enligt Ridderskapet och
Adelns samt Preste- ech Bonde-Ståndens beslut, bibebällas nuvarande införselstull,
5 öre skålpundet.
26:o.
Den som gillar Utskottets, af Borgare-Ståndet biträdda, hemställan om tullfrihet
vid införsel af “Kummin11, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, enligt de tre öfriga Ståndens beslut, don hittills derå
gällande tullen, 1 R:dr 50 öre centuern, att fortfara.
27:o.
Den som anser att, såsom Utskottet tillstyrkt och Borgare-Ståndet beslutat,
“Lacmus11 bör afgiftsfritt få införas, röstar
Ja;
Bih. till B. St. Prot. 1862 T 1863. 5 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 2
Krokar till
fiske.
Krut.
Kummin.
Lacmus.
Lakritsrot.
Lök.
Musslor.
Nötter.
10 Bevillmngs- Utskottets Memorial N:o 13.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, förblifver, på sätt de andra Stånden stadgat, den nuvarande
införselstullen derå, 4 öre skålpundet, fortfarande gällande.
28:o.
Den som godkänner Utskottets, af Borgare-Ståndet antagna, förslag, att för
“Lakritsrot eller Gflyeyrrhiza“ bör vid införsel medgifvas tullfrihet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med de tre andra Ståndens
mening, beslutat, att för denna artikel skall bibehållas tull af 3 öre skålpuudet.
29:o.
Den som, lika med Utskottet och Borgare-Ståndet, vill medgifva tullfrihet
vid införsel af “Lök, alla slag, ej specificerade,“ röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är det beslut de tre öfriga Stånden fattat, att denna artikel
bör fortfarande draga dess nuvarande tull, 2 öre skålpundet, utaf Rikets Ständer
godkändt.
30:o.
Den som bifaller Utskottets, af Borgare-Ståndet gillade, förslag, att “Musslor,
insyltade eller saltade,“ skola afgiftsfritt kunna införas, röstar
J%;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, jemlikt de andra Ståndens beslut, den förra införselstullen
för sagda artikel, 40 öre kannan, att bibehållas.
31:o.
Den, sorn anser “Nöt!er, kokos-,“ böra, på sätt Utskottet föreslagit och
Borgare-Ståndet för dess del beslutat, få införas tullfritt, röstar
Ja;
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13. 11
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer den nuvarande af de tre öfriga Stånden antagna införselsafgiften,
5 öre stycket, att fortfarande tillämpas.
32:o.
Den som bifaller Utskottets, af Borgare-Ståndet gillade, förslag, att tull- Qvicksilfver.
frihet bör ega rum vid införsel af “Qvicksilfver", röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles, såsom de andra Stånden beslutat, den förra tullen
å donna artikel af 15 öre skålpundet.
33:o.
Den som, lika med Utskottet och Borgare-Ståndet, vill medgifva tullfrihet Senap.
vid införsel af “Senap, omalen," röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är de tre öfriga Ståndens beslut godkändt, att nuvarande införselstull,
3 öre skålpundet, skall fortfara för denna artikel.
34:o.
Den som instämmer i Utskottets, af Borgare-Ståndet gillade mening, att Stenkolstjära.
tull icke bör ega rum vid införsel af “Stenkolstjära", röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, på sätt de öfriga Stånden beslutat, den förra införselstullen
derå, 25 öre centnern, att bibehållas.
35:o.
Den, som godkänner Utskottets förslag, hvilket Borgare-Ståndet biträdt, Svafvel.
att, sedan för Siciliansk Svafvel tullfrihet vid införsel redan tillförene varit medgifven,
sådan afgiftsfrihet bör få tillgodonjutas jemväl för rubriken “Svafvel, andra
slag," röstar
Ja;
Svafvel
blomma.
Wiémut.
Frukter och
Bär samt
Grönsaker.
1"2 Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bör, enligt de tre andra Ståndens beslut, don nuvarande införselstullen
å sistberörda artikel, 1 öre skålpundet, fortfara.
36:o.
Den sorn anser att Utskottets, af Borgare-Ståndet antagna, förslag om tullfrihet
vid införsel af “Svafvelblomma11 bör bifallas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblir, enligt de öfriga Ståndens beslut, den förra tullen derå,
2 öre skålpundet, fortfarande gällande.
37:o.
Den som, lika med Borgare-Ståndet, biträder Utskottets mening att för
“Wismut11 bör medgifvas tullfrihet vid införsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej ;
Vinner Nej, kommer, på sätt de tro andra Stånden beslutat, den för sagda
artikel nu stadgade införselsafgift, 14 öre skålpundet, att bibehållas.
Öfver Utskottets hemställan, att den af Herr Grefve Liljencrants, G. F.,
väckta motion om förhöjning i nuvarande införselsafgifter å friska Frukter och Bär
samt å Grönsaker, måtte, i följd af den utaf Utskottet för dessa artiklar föreslagna
tullfrihet, få anses hafva förfallit, har Preste-Ståndet ansett yttrande vara lemnadt
genom hvad Ståndet om dem förut beslutat. Borgare-Ståndet åter har gillat
denna hemställan och Bonde-Ståndet lagt densamma till handlingarne, hvaremot
Ridderskapet och Adeln något särskilt utlåtande derom icke meddelat; och då
samtliga Riks-Ståndeu, på sätt här ofvan är omförmäldt, fattat hufvudsakliga
beslut rörande ifrågavarande tvänne artiklar, hvilkas tullbehandling blir beroende
på de af Utskottet gjorda inbjudningar eller på skeende omrösfningar i förstärkt
Bevillnings-Utskott,
lärer något vidare yttrande i detta hänseende icke å Utskottets
sida erfordras.
Bevillnings-Utslcottets Memorial i\:o 13.
13
I anledning af Utskottets förslag att den för Kreatur samt Spanmål och Landtmannaandra
Landtmannaprodukter nu gällande tullfrihet måtte fortfarande bibehållas, Prod"kte'-  med undantag allenast för Ost, hvilken vara Utskottet ansett böra åsättas en införselsafgift
af 3 R:dr centnern, hafva Riks-Stånden fattat följande skiljaktiga
beslut, nemligen angående
a) Fläsk, hva å Preste- och Borgare-Stånden, lika med Utskottet, bibehållit Fläsk.
tullfrihet, men införselstull deremot blifvit stadgad af Ridderskapet och Adeln
till 2 R:dr 50 öre samt af Bonde-Ståndet till 3 R:dr per centner.
Utskottet inbjuder de begge sistnämnda Stånden att förena sig med de
båda andre om fortfarande tullfrihet för Fläsk, men i annat fall, och om de vidblifva
hvar sitt beslut, lärer omröstning blifva af nöden, först
om kontra-propositioner:
38:o.
Den som till Nej-proposition i hufvudvoferingen om tullbehandlingen af
artikeln “Fläsk11 antager Ridderskapet och Adelns beslut, att denna vara skall
åsättas en införselstull af 2 R:dr 50 öre per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer kontra-propositionen att utgöras af Bonde-Ståndets
beslut, att sagda artikel skall draga 3 R:drs tull per centner vid införsel; — samt
sedermera
i hufvudsaken:
39:o.
Den som bifaller Utskottots, af två Stånd godkända, förslag, att “Fläsk11 skall
fortfarande vara vid införsel tullfritt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages
(Lsta alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:dra alternativet) Bonde-Ståndets beslut.
14
Bevillnings-Utskottets Memorial N;o 13.
Humle.
Kreatur.
b) Humle. Bonde-Ståndet har i strid ined Utskottets, af de tre öfriga Stånden
godkända, förslag att äfven för Humle bibehålla den nuvarande tullfriheten
vid införsel, derå bestämt en införselsafgift af 3 Riksdaler centncrn, och såvida
icke förstnämnda Stånd frånträder sitt och instämmer i de audre Ståndens
beslut, hvartill Utskottet härigenom inbjuder, föreslås följande omröstning;
40:o.
Den som biträder Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag, att “Humle11 skall
fortfarande åtnjuta tullfrihet vid införlsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, denna vara att
draga en införselstull af 3 Riksdaler per centner.
c) Kreatur. Likaledes hafva, i enlighet med Utskottets tillstyrkande, tre Stånd
ansett “Kreatur, alla slag,“ böra fortfarande få afgiftsfritt införas, men Bonde
Ståndet
deremot antagit följande tullbestäinmeDer, nemligen:
för hästar, utom hingstar 10 R:dr stycket
„ oxar  6 „ „
„ kor och ungboskap 4 „ „
„ kalfvar och får
• 2 „ st, samt
„ svin, utom fargaltar
• 4 „ stycket.
Utskottet inbjuder Bonde-Ståndet, att, med frånträdande häraf, instämma i
de öfriga Ståndens beslut, men föreslår, i motsatt fall, att deröfver må röstas
sålunda:
41:0.
Den som lika med hvad Utskottet tillstyrkt och tre Stånd beslutat, anser
“Kreatur, alla slag,“ böra vid införsel vara fria från tull, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer tull vid införsel, af nedannämnda slags Kreatur att
erläggas till följande belopp, nemligen:
för hästar, utom hingstar 10 R:dr stycket
„ oxar 6 „ „
„ kor och ungboskap 4 „ „
„ kalfvar och får 2 „ st. samt
„ svin, utom fargaltar  4 „ stycket,
d) Kött, för hvilken vara Ridderskapct och Adeln samt Preste- och BorgareStånden
bibehållit tullfrihet, såsom af Utskottet blifvit tillstyrkt, men hvarå
Bevillnings-Utshottets Memorial N:o 13.
15
Bonde-Ståndet, beträffande andra slag deraf än färskt, stadgat en tull af 2
Riksdaler centnern.
Derest sistnämnda Stånd icke antager den inbjudning Utskottet härigenom
framställer, att, med frånträdande af sitt berörda beslut, instämma i Utskottets
och de öfriga Ståndens mening att Kött, alla slag, bör tullfritt få införas, lärer
härom böra röstas sålunda:
42:o.
Den som vill, att, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd
beslutat, “Kött, alla slag,“ skall fortfarande vara vid införsel tullfritt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer väl, på sätt Bonde-Ståndet beslutat, sådan tullfrihet
att medgilvas för färskt Kött, men deremot “Kött, andra slag,“ att beläggas med
en införselstull af 2 Riksdaler per centner.
e) Ost, för hvilken artikel Utskottet, på sått ofvan är omförmäldt, föreslagit 3
Riksdalers tull per centner, och hvari Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
instämt, har deremot utaf Preste- och Borgare-Stånden ansetts böra
såsom förut få tullfritt införas.
Jemte det Utskottet till de båda sistnämnda Stånden hemställer att de
måtte med de begge andra sig förena om den af Utskottet, tillstyrkta tullsats,
får Utskottet, i händelse denna inbjudning icke vinner bifall, föreslå följande
omröstning:
43:o.
Den som biträder Utskottets, af två Stånd godkända, tillstyrkande, att “Ost,
alla slag,“ bör åsättas en införselstull af 3 Riksdaler centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, enligt Preste- och Borgare-Ståndens beslut, denna
artikel att fortfarande kunna afgiftsfritt införas.
f) Smör. Uti Utskottets åsigt, att den för Smör hittills gällande afgiftsfrihet
vid införsel borde äfven framgent ega rum, hafva Preste- och Borgare-Stånden
instämt, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet åsatt denna
vara 3 Riksdalers införselstull per centner; och så framt icke sistnämnda
begge Stånd skulle vilja frångå deras berörda beslut, lärer omröstning böra
verkställas enligt följande proposition:
Ost.
Smör.
16
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
44:o.
Den som, med godkännande af Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden
antagna förslag, anser, att förut stadgade tullfrihet vid införsel af 'Smör'’ skall
bibehållas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blifver Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets mening
gällande, och “Smör“, i enlighet dermed, åsatt en införselstull af 3 Riksdaler centnern.
spanmåi. g) Spanmål. Utskottet har ansett att för Spanmål, alla slag, omalen eller malen,
borde bibehållas nu gällande tullfrihet vid införsel, och deri hafva Presteoch
Borgare-Stånden instämt, hvaremot de hegge andra Stånden beslutat,
Ridderskapet och Adeln, att införselsafgift borde åsättas Hvete 20 öre och Råg
10 öre per kubikfot, samt Hvetemjöl 1 Riksdaler och Rågmjöl 50 öre per
centner, samt Bonde-Ståndet att införselstull skulle erläggas för Hvete och
Råg med 10 öre kubikfoten samt för alla slag malen Spanmål med 50 öre
centnern.
Utskottet inbjuder Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet att frånträda
dessa sina beslut och medgifva fortfarande tullfrihet vid införsel för alla
slag omalen eller malen Spanmål; men om denna inbjudning icke antages, föranleda
de särskilda besluten omröstningar i följande ordning:
Om kontra-proposition.
45:o.
TvKte, omalet. Den sorn vill att till Nej-proposition i hufvudvoteringen om Hvete, omalet,
bör antagas, den af Bonde-Ståndet derå stadgade införselstull, 10 öre kubikfoten,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer Ridderskapet och Adelns beslut om 20 öres införselsafgift
för hvarje kubikfot af denna vara att i den hufvudsakliga omröstningen ingå
såsom kontra-proposition;
samt vidare
i hu/vudsaken.
V
jBevillnings-Utskottets Memorial N.o 13. 17
46:o.
Den som godkänner Utskottets, af Preste-ock Borgare-Stånden gillade, för- Omalet Hvete.
slag att tullfrihet vid införsel af ”omalet Hvete” fortfarande bör ega rum, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages
(l:a Alternativet) Bonde-Ståndets beslut.
(2:a Alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
47:o.
Den som, lika med Utskottet samt Preste- och Borgare-Stånden, anser nu OmalenR&g.
stadgade tullfrihet för införsel af ”omalen Råg” böra bibehållas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt BondeStåndots
beslut, 10 öres införselstull per kubikfot att för denna vara bestämmas.
Om kontraproposition:
48:o.
Den som anser att i den hufvudsakliga omröstningen angående tullbehand- Makt Hvete.
ling af ”malet hvete” Nej-propositionen bör utgöras af Bonde-Ståndets beslut om
50 öres införselstull derå, per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Ridderskapet och Adelns beslut
att denna vara skall draga en införselsafgift af 1 Riksdaler per centner.
I huf vudsaken:
49:o.
Den som instämmer i Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden godkända»
förslag att ”malet Hvete” skall fortfarande få tullfritt införas, röstar
Ja;
Bill. till R. St. Fröt. 1862 £ 1863. 5 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
3
1»
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, antages
(l:a Alternativet) Bonde-Ståndets beslut.
(2:a Alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
50:o.
Malen Håg. Den sorn biträder Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden antagna, hem
ställan
att nuvarande afgiftsfrihet vid införsel af “malen Råg“ skall bibehållas,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med de begge andra Ståndens
beslut, denna vara att åsättas 50 öres införselstull per centner.
51:o.
Andra slag Den sorn, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln, Preste- och
malen Spanmåi Borgare-Stånden, anser “andra slag malen Spanmål än af Hvete och Råg“ fortfaan
f 3vete rande böra åtnjuta tullfrihet vid införsel, röstar
och Rag. J
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, antages derå, enligt Bonde-Ståndets beslut, en införselstull af
50 öre per centner.
Talg. h) Talg. Tre Stånd hafva bifallit Utskottets hemställan om fortfarande tullfrihet
för införsel af Talg; men som Bonde-Ståndet stadgat en införselsafgift
för denna vara utaf 2 Riksdaler centnern, inbjuder Utskottet detta Stånd att
med de öfriga om tullfri införselsrätt för sagda artikel sig förena, och föreslår
för motsatt fall, att derom må röstas sålunda:
52:o.
Den som instämmer i Utskottets, af tre Stånd gillade, mening att “Talg"
äfven hädanefter bör afgiftsfritt få införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bevittnings-Utskottets Memorial N:o 13. 19
Vinner Nej, kommer, jemlikt Bonde-Ståndets beslut, “Talg“ att vidkännas
2 Riksdalers tull per centner vid införsel.
Utskottets förslag att afgilten för införsel af Bokbindareclotk, hvilken arti- Bokbindarekel
sednast förtullats såsom Bomullsväfnad, måtte nedsättas till 20 öre skålpundet, cloth
har
blifvit antaget af tre Stånd, men deremot afslaget utaf Preste-Ståndet, som, hvad
sjelfva tullsatsen angår, bibehållit den sorn genom förutvarande hänvisning blifvit
derå tillämpad, eller 90 öre skålpundet.
Utskottet hemställer att Preste-Ståndet ville, med frånträdande'af detta sitt
särskilda beslut, förena sig med de öfriga Stånden; men för den händelse denna
inbjudning icke skulle antagas, föreslås omröstning enligt följande proposition:
53:o.
Den som bifaller Utskottets, af tre Stånd godkända, förslag, att för taxerubriken
“Bokbindarecloth eller klistrad och pressad Bomullsväfnad14, — hvilken
införes såväl under bokstafven B. som under Väfnader, bomulls-, med hänvisning
från förra till det sednare stället, — bör bestämmas 20 öres tull per skålpund
vid införsel, röstar
Ja.;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut att, med godkännande af den
föreslagna taxerubriken, den för artikeln nu gällande tullsats af 90 öre skålpundet
skall bibehållas.
Utskottet har hemställt att för Böcker med inbundet, rent eller linieradt Böcker.
papper, hvilka nu draga lika tull som papperet, med tillägg af 50 procent, denna
tilläggsafgift måtte bestämmas till endast 25 procent.
Detta förslag har Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit, men
PreBte- och Bonde-Stånden deremot afslagit, och om dessa icke, med frånträdande
af deras beslut om förra tilläggsafgiftens bibehållande, instämma med Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvartill Utskottet inbjuder, bör öfver denna
fråga röstas sålunda:
5d:o.
Den som, lika med hvad Utskotttet tillstyrkt och två Stånd stadgat, anser
“Böcker med inbundet, rent eller linieradt papper44 böra “draga lika tull som
papperet, med tillägg af 25 procent44, röstar
Ja;
Filar och
Raspar.
Sallad Sill.
20 Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, bibehålles, jemlikt Preste- och Bonde-Ståndens beslut, tilläggsafgiften
vid dess nuvarande belopp, 50 procent af införselstullen å papperet.
För Filar och Raspar, å hvilka införselstullen nu utgör 12 öre skålpundet,
bar Utskottet föreslagit, att de måtte uppföras med hänvisning att förtullas såsom
verktyg, eller med 5 procent af värdet.
Härtill hafva tre Stånd lemnat bifall, men Preste-Ståndet, med afslag derå,
beslutat, att nuvarande tullbestämmelse skall förblifva oförändrad.
Då Filar och Raspar äro såväl hvartdera slaget för sig som de begge sinsemellan
af väsendtligt skiljaktiga värden, kan väl icke med någon tillförlitlighet
utrönas huruvida olikhet i tullafgifter genom de beslutade olika förtullningssätten
uppkommer; men då sådant emellertid är möjligt och äfven sannolikt, anser Utskottet,
som inbjuder Preste-Ståndet att frångå sin mening och instämma med de
öfriga Stånden, att, om denna hemställan icke bifalles, frågan bör afgöras genom
omröstning, sålunda:
55:o.
Den som godkänner Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag, att “Filar och
Raspar11 böra hänföras till verktyg, att såsom dessa förtullas vid införsel med 5
procent af varuvärdet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, tull bestämmelsen
för denna artikel i en nu gällande taxa, nemligen 12 öres införselsafgift skålpundet,
att förblifva oförändrad.
Utskottets förslag att ifrågaställd afgiftsfrihet för den under rubriken “Fisk1*
förekommande artikeln saltad Sill icke måtte medgifvas, har blifvit godkändt af
tre Stånd, hvilka äfven gillat Utskottets hemställan, att, med förändring af förtullningssättet
från tunna till det nya rymdmåttet, införselsafgiften måtte bestämmas
till 12 öre kub.-foten; men då Bonde-Ståndet beslutat att denna vara skall
tullfritt få införas, hemställer Utskottet att Bonde-Ståndet ville detta beslut frånträda,
samt föreslår, för motsatt fall, följande voteringsproposition för frågans afgörande
:
56:o.
Den som, lika med hvad Utskottet tillstyrkt och tre Stånd beslutat, anser
afgiftsfrihet icke böra medgifvas vid införsel af “saltad Sill", utan bifaller Utskottets
förslag att denna vara skall förtullas med 12 öre per kubikfot, röstar
Ja;
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13. 21
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är Bonde-Ståndets beslut antaget, att “saltad sill“ skall vid
införsel från tull befrias.
För färgniDgsämnet Kochenilj har Utskottet föreslagit nedsättning i tullen Kocheniij.
från 35 till 20 öre skålpundet, hvilket Borgare-Ståndet gillat, men de tre andra
Stånden afslagit; och såvida förstnämnda Stånd, hvilket Utskottet inbjuder att
med de öfriga sig förena om bibehållande af den förra införselsafgiften, icke derå
fäster afseende, lärer härom böra röstas sålunda:
57:o.
Den som bifaller Utskottets, af Borgare-Ståndet biträdda, förslag att införselstullen
å färgningsämnet “Kochenilj “ bör nedsättas till 20 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt de tre andra Ståndens beslut, nuvarande tullsats,
35 öre skålpundet, att för denna vara bibehållas.
Uti de för Bomullsgarn nu stadgade införselsafgifter, nemligen för ofärgadt Bomuiiagom.
12 öre och för färgadt 20 öre skålpundet, har Utskottet tillstyrkt nedsättning, för
det förra till 10 öre och för det sednare slaget till 15 öre per skålpund.
Som tre Stånd afslagit denna hemställan och endast Borgare-Ståndet densamma
bifallit, inbjudes detta Stånd att från sitt beslut afstå och instämma med
de öfriga om bibehållande af de förra tullsatserna. I annat fall föreslås följande
omröstning:
58:o.
Den som, lika med Utskottet och Borgare-Ståndet, vill att införselsafgifterne
skola nedsättas å Bomullsgarn till 10 öre för “ofärgadt11 och till 15 öre för
“färgadt, alla slag11, per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehållas, enligt de tre öfriga Ståndens beslut, nuvarande tullsatser
å dessa garnsorter, nemligen 12 öre skålpundet för “ofärgadt11 Bomullsgarn,
samt 20 öre per skålpund för “färgadt, alla slag“.
22
Bevillnmgs-Utslcotiets Memorial N:o 13.
Skjutgevär. Till Utskottets förslasr att för Skjutgevär, alla slag, måtte, med inberäkning
af vigten utaf fodraler och deri inlagda tillbehör, bestämmas en införselstull af 20
öre skålpundet, hafva Ridderskapet oell Adelil samt Borgare- och Bonde-Stånden
lemnat bifall, hvaremot Preste-Ståndet stadgat 40 öres tull å denna artikel; Och
såvida sistbemälda Stånd icke frånträder detta sitt beslut, hvartill det vördsamt
inbjudes, bör frågan genom votering afgöras sålunda:
59:o.
Den som bifaller Utskottets, af tre Stånd godkända, förslag att artikeln
“Gevär, skjut-, alla slag, vigten utaf fodraler och deri inlagda tillbehör inberäknade
skall åsättas 20 öres införselsafgift per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer den af Preste-Ståndet för sagda rubrik beslutade tullsats,
40 öre skålpundet, att blifva gällande.
Guttapercha Utskottet har hemställt, att från den å arbeten af Guttapercba, som ej voro
arbeten deraf särskild t specificerade samt till redskap och machinerier ej kunde hänföras, städet.
gade tullafgift, 50 öre skålpundet, måtte undantagas och från sådan afgift vid in
försel
befrias “vattenlednings- och gasrör, buffers samt sprutslangar“. Häruti hafva
tre Stånd instämt, men då Preste-Ståndet, i strid dermed, beslutat, att nu gällande
tulltaxas bestämmelser för denna artikel skola bibehållas, får Utskottet dels
inbjuda sistnämnda Stånd att derifrån afstå, och dels, för det fall att denna hemställan
icke vinner afseende, föreslå att härom må röstas på följande sätt:
60:o.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgareoch
Bonde-Stånden, anser att ur den under den allmänna taxerubriken “Guttapercha“
i nuvarande tulltarif förekommande uuderafdelningen: “arbeten deraf, ej
specificerade och som ej äro hänförliga till redskap och machinerier eller delar
deraf", hvarå införselsafgiften är bestämd till 50 öre skålpundet, bör utbrytas och
särskildt specificeras: “vattenlednings- och gasrör, buffers samt sprutslangar“, med
derför medgifven tullfri införsel, under det den förra tullsatsen å öfriga arbeten
af guttapercha bibehålies, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Preste-Ståndcts beslut, någon sådan, tullfrihet
medförande, specifikation icke att ega rum, utan alla ej annorstädes i taxan upptagna
och till redskap och machinerier eller delar deraf ej hänförliga arbeten af
Bevillnings~Utskottets Memorial N:o 13.
guttapercha att vidkännas sagde införselsafgift, 50 öre skålpundet, så att gällande
taxa i detta afseende förblifvcr oförändrad.
Vid taxerubriken: “Hattar: af siden eller halfsiden eller äfven af annat tyg Hattar.
eller ämne, då de äro monterade med blommor, plymer eller spetsar o. s. v.“ bar
hos Ridderskapet och Adeln blifvit erinradt, att emellan orden halfsiden och eller
borde insättas ett semikolon; och då frånvaron af detta skiljetecken kan innebära,
att den införselsafgift, 4 R:dr stycket för alla de under nyssberörda rubrik inbegripna
slag af hattar, skulle sakna tillämpning äfven på siden- och halfsidenhattar
med mindre dessa voro på uppgifvet sätt monterade, men sådant ingalunda kunnat
hafva afsetts och jemväl tydligen motsäges af hvad i de nästföljande rubrikerna
förekommer, hemställes till de tre öfriga Stånden,
att redaktionen må genom den föreslagna interpunkteringen
beredas erforderligt förtydligande.
Vid beredda, ej till pelsverk hänförliga hudar och skinn, har Utskottet för Sulläder och
rubriken “Sulläder och Bindsulläder samt hvitgarfvade (alunerade), äfvensom säm- BindsuUäder
skade hudar och skinn“, hvarå införselstullen nu utgör 25 öre skålpundet, före- etc'
slagit nedsättning deri till 15 öre; men som samtliga Riks-Stånden, med afslag å
nedsättningen, bibehållit den nuvarande tullsatsen, har Utskottet skolat
detta Rikets Ständers beslut anmäla.
Deremot, har Utskottets hemställan, att nu stadgade tilläggsafgift för hop- Pelsverk.
sydda pelsverk af 50 procent utöfver tullen för sjelfva pelsverket måtte nedsättas
till hälften, blifvit ogillad af tre Stånd och endast godkänd af Borgare-Ståndet,
hvilket fördenskull inbjudes att sitt beslut frånträda och, lika med de öfriga Stånden,
bibehålla nuvarande bestämmelse, men för annan händelse föreslår Utskottet
för frågans afgörande följande voteringsproposition:
61:o.
Den som instämmer i Utskottets, af Borgare-Ståndet antagna, mening, att
“hopsydda pelsverk, äfvensom fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg,
såsom skinnpelsar, muffar, boas m. m.“ skola förtullas lika med pelsverket, hvaraf
de bestå, med tillägg endast af 25 procent41 röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blir de tre andra Ståndens beslut gällande, att tilläggsafgiften
skall fortfarande utgöra 50 procent.
Den för Hår, häst- eller Tagel, nu stadgade införselsafgift, 8 öre skålpundet, Mr, häst*
har Utskottet ansett böra bestämmas till endast 5 öre; men då detta förslag, sorn eller Tagel.
24
Bevillning s- Utskottets Memorial N:o 13.
Orgelverk,
äfvensom
Harmonium
och Fysharmonika.
blifvit godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, ogillats af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, hvilka bibehållit den nuvarande tullsatsen, får Utskottet
inbjuda dessa begge sistnämnda Stånd att, med frånträdande af deras mening, instämma
i de begge andras. Eljest lärer derom böra röstas sålunda:
62:0.
Den som, lika med Utskottet samt Borgare- och Bonde-Stånden, anser införselstullen
å “Hår, häst- eller Tagel11 böra nedsättas till 5 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samtPresteStåndets
beslut, den nuvarande tullen, 8 öre skålpundet, att fortfara.
Till Utskottets förslag att vid rubriken “Orgelverk11 underartikeln: Instrumenter,
musikaliska, måtte tilläggas orden: och Harmonium eller Fysharmonika,
hvarigenom sistberörda instrument, som förut tullbehandlats lika med Positiv med
7 R:dr 50 öre stycket, skulle komma att förtullas efter värde med den af Utskottet
från 15 procent derå, som tullen hittills utgjort för Orgelverk, till 10 procent
föreslagna nedsatta afgift, hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
lemnat bifall, hvaremot Preste- och Bonde-Stånden, med godkännande i öfrigt
af Utskottets hemställan, bibehållit den nuvarande tullsatsen oförändrad.
Derest icke sistnämnda begge Stånd afstå från denna deras skiljaktiga mening
och antaga Utskottets inbjudning att förena sig med de två öfriga Stånden
om 10 procents införselstull å varuvärdet för den gemensamma rubriken, torde
följande omröstning böra verkställas:
63:o.
Den som biträder Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
gillade, tillstyrkande att å den af alla 4 Stånden antagna rubriken: “Orgelverk,
äfvensom Harmonium och Fysharmonika11, införselstullen hör bestämmas
till endast 10 procent af varans värde, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, skola, enligt Preste- och Bonde-Ståndens beslut, de till nämnda
rubrik hänförliga instrumenter förtullas med 15 procent af varuvärdet.
Grytor, Pein* Till Utskottets hemställan att för den under “Jern, gjutet11, förekommande
nor, Kittlar taxerubriken “Grytor, Pannor, Kittlar med flera11, nuvarande införselstull, 1 R:dr
eic‘ centnern,
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
25
centnern måtte nedsättas till hälften eller till likhet med hvad för “kanoner,
stycken m. fl.11 är stadgadt, har endast Borgare-Ståndet lemnat bifall; men enär
de tre andra Stånden, med afslag härå, bibehållit den förra tullsatsen, föreslår
Utskottet dels att Borgare-Ståudet frånträder sin mening och instämmer med de
öfriga Riks-Stånden, och dels, för motsatt tall, att öfver denna fråga må röstas
sålunda:
64:o.
Den som bifaller Utskottets, af Borgare-Ståndet godkända, förslag att för
“grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, spislar och kabysser, gallerverk samt dertill
apterade stolpar och ledstänger, äfvensom slussportar11, allt af gjutet jern, införselstullen
bör utgöra 50 öre per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Presteoch
Bonde-Ståndens beslut, den nuvarande införselsafgiften derå, 1 R:dr centnern,
att bibehållas.
Vid “gjutgods till machinerier eller delar deraf11, hvilket nu finnes i taxan Gjutgods till
upptaget med hänvisning till “Redskap11, har Utskottet tillstyrkt att orden: “i\\\iemvägsmutejernvägsmateriel11
måtte tilläggas; och som tre Stånd bifallit denna hemställan, riel eic'
hvilken endast Preste-Ståndet afslagit, inbjudes detta att från sin mening afstå och
förena sig med de öfriga Stånden, men om denna framställning lemnäs utan afseende,
lärer omröstning böra ega rum i följande ordning:
65:o.
Den som biträder Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Ståndeu gillade, förslag att rubriken under artikeln Jern, “gjutgods till
machinerier etc.“ bör lyda sålunda: “gjutgods till jernvägsmateriel samt till machinerier
eller delar deraf; tullbehandlas såsom redskap och machinerier11, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bör, jemlikt Preste-Ståndets beslut, de sålunda tillagda orden
“till jernvägsmateriel11 uteslutas.
Likaledes hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden^„iare> draginstämt
i Utskottets förslag att tullsatsen å de under rubriken “smidt eller valsadt?«»-, armbuijern11
uppräknade artiklarne “ankare11 samt “draggar, armbultar m. fl.“, som nu iar e,°-  Bih. till B. St. Prot. 1862 #■ 1863. 5 Sami. 1 A/d. 11 Haft. 4
26
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
Kläder.
utgör 1 R:dr centnern, måtte bestämmas till 75 öre eller lika med den afgift, som
nu utgår för “Kettingar44 ; hvaremot Preste-Ståndet ansett intörselsafgiften å förstnämnda
jerneffekter böra utgå till lika belopp med den i nu gällande taxa bestämda.
Pör det fall att Preste-Ståndet icke bifaller Utskottets häraf föranledda
hemställan att frångå sitt och biträda de öfriga Ståndens beslut, föreslås en så
lydande voteringsproposition för frågans afgörande:
66:o.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgareoch
Bonde-Stånden, vill att för de under smidt eller valsadt jern upptagna rubrikerne
“ankare44 samt “armbultar, draggar, hammare, raderjern, skeppsknän och
smedjestäd“, införselstullen skall utgöra 75 öre centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles, på sätt Preste-Ståndet beslutat, å dessa artiklar den
nu å dem stadgade afgift vid införsel af 1 ft:dr per centner.
I fråga om “Kläder44 har Utskottet tillstyrkt att den nu för vissa slag deraf
stadgade förhöjning af 50 och af 100 procent i den för tyget bestämda tullsats
måtte nedsättas till hälften, hvilket Borgare- och Bonde-Stånden bifallit, men
Riddorskapet och Adeln samt Preste-Ståndet afslagit, under bibehållande af de
förra tullsatserna.
Utskottet inbjuder de begge sistnämnda Stånden att, med frånträdande af
deras mening, instämma i hvad de begge andra beslutat, men om afseende härå
icke fästes, hemställes att om dessa tilläggsafgifter må röstas sålunda:
67:o.
Den som godkänner Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden gillade, tillstyrkande
att “nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda duktyg, handdukar, lakan,
örongodt m. fl. dylika hushållspersedlar, omärkta eller märkta, skola förtullas med
25 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget eller det ämne, hvaraf
klädes- eller hushållspersedeln hufvudsakligen består44, och att “för kläder eller
delar deraf, som äro försedda med guld- eller silfverbroderier eller galoner, eller
med fransar, spetsar eller blonder, tullafgiften förhöjes med 50 procent i den för
tyget bestämda44, röstar
JQ. J
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, jemlikt Ridderskapct och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, de för dessa rubriker nu stadgade tilläggsafgifter utaf respektive 50 och
100 procent att bibehållas.
Bevillnings-Utskottets Memorial IS:o 13.
■27
Enär samtliga Riks-Stånden afslagit Utskottets hemställan att införselsafgiften
å “Koeffy rer“ måtte nedsättas från 3 till 2 R:dr skålpundet, och i stället,
med bifall till hvad Kongl. Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen tillstyrkt,
beslutat att någon särskild afgiftsbestämmelse icke skulle derå i taxan upptagas,
utan artikeln hänföras till lika tullbehandling med “Kläder,“
kommer dervid att förblifva.
Uti den för “Krukmakarearbeten, ej specificerade, oglacerade och omålade,"
gällande införselstull, 3 öre skålpundet, har Utskottet föreslagit nedsättning till 1
öre, hvilket Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit, men Prcsteoch
Bonde-Stånden ogillat, under förklarande att förra tullsatsen borde bibehållas;
och derest sistnämnda begge Stånd härifrån icke afstå och förena sig med de båda
andra, hvilket föreslås, hemställes att derom må röstas sålunda:
68:o.
Den som instämmer i Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
antagna, mening, att införselstullen å “ej specificerade, oglacerade och
omålade krukmakarearbeten" bör utgöra 1 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, bibehålies, på sätt de begge andra Stånden beslutat, nuvarande
afgift vid införsel deraf, 3 öre per skålpund.
Den redaktion och de tullsatser Utskottet föreslagit för artikeln “Ljus“ har
Borgare-Ståndet godkänt, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Bonde-Ståuden, med bifall till hvad Utskottet, i likhet med Kongl. Kommerskollegii
och General-tull styrel.sens hemställan, tillstyrkt angående rubrikerna
“Vax och spermaceti" samt "ändra slag", beslutat att för “talg- och palmitinljus“
skulle, i stället för den af Utskottet till 2 öre nedsatta, antagas den af hemälde
embetsverk föreslagna införselstull af 3 öre skålpundet.
Utskottet inbjuder Borgare-Ståndet att, med frånträdande af sin mening,
förena sig med de öfriga Stånden om 3 öres tull å sistberörda slags ljus. I annat
fall lärer följande omröstning böra ega rum:
69:o.
Den som anser Talg- och Palmitinljus böra, på sätt Utskottet föreslagit och
Borgare-Ståndet beslutat, få införas mot en tull af 2 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Koeffyr er.
Krukmakare
arbeten.
Ljus.
28
Bevillning s-Utskottets Memorial N:o 13.
Läder arbeten.
Mattor.
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med de tre andra Ståndens mening,
införselstullen för dessa slags ljus att utgöra 3 öre per skålpund.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva godkänt, men Presteoch
Bonde-Stånden ogillat Utskottets hemställan att, vid iörtullning af “ej specificerade
läderarbeten“, den för lädret, hvaraf arbetet hufvudsakligen består, stadgade
införselsafgift borde förhöjas med endast 25 procent, hvilken förhöjning de
begge sistnämnda Stånden ansett böra utgå till dess nu bestämda belopp eller 50
procent å tullen för lädret ; och såvida icke dessa Stånd härifrån afstå och biträda
Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut, hvilket Utskottet föreslår,
lärer derom böra föstas enligt en så lydande voteringsproposition:
70:o.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln och BorgareStåndet,
anser “Läderarbeten, ej specificerade,“ böra förtullas med 25 procents förhöjning
å tullen lör det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen består, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver tilläggsalgiften, i enlighet med de begge andra Ståndens
beslut, såsom hittills 50 procent af tullen å lädret.
Likaledes hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit, men
Preste- och Bonde-Stånden afslagit den af Utskottet för “Mattor af strå eller
rötter“ tillstyrkta tullnedsättning från 3 till 1 öre skålpundet, under det samtliga
Riks-Stånden godkänt föreslaget tillägg i rubriken utaf orden “spån, vass eller säf“.
Utskottet inbjuder Preste- och Bonde-Stånden att öfvergå från deras till
de begge andra Ståndens mening i afseende å afgiftsbeloppet, men hemställer, för
motsatt fall, att öfver frågan må röstas sålunda:
71:o.
Den som biträder Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
gillade, förslag, att för rubriken 'mattor af spån, strå eller rötter, vass
eller säf“ bör bestämmas en till 1 öre skålpundet nedsatt tull, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bevillning s-Utskottets Memorial N:o 13.
•29
Vinner Nej, kommer, enligt Preste- och Bonde-Ståndens beslut, införselsalgiften
å denna rubrik att förblifva lika med den för mattor lörut gällande eller
3 öre per skålpund.
Utskottet, som ansett att till rubriken “Nattsäckar och Kappsäckar11 borde
läggas “hattfodral,11 hvilket samtliga Riks-Stånden bifallit, har, i afseende på tullsatsen,
tillstyrkt döss nedsättande från 40 öro till 20 öre per skålpundet; och som
tre Stånd godkänt denna nedsättning, hvilken endast Preste-Ståndet afslagit och
för rubriken bibehållit den å nattsäckar och kappsäckar nu gällande afgiften 40
öre, inhjudes sistnämnda Stånd att derifrån afstå och biträda de öfriga Ståndens
beslut, men om denna hemställan lemnäs utan afseende, bör följande omröstning
ega rum:
72:o.
Den som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden,
instämmer i Utskottets förslag att införselstullen å “nattsäckar, kappsäckar
och hattfodral11 bör utgå med 20 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages för denna rubrik, i enlighet med Preste-Ståndets beslut,
den nu å nattsäckar och kappsäckar stadgade afgift, 40 öre skålpundet.
Å “Nät11, hvilka nu förtullas lika med garnet, hvaraf de bestå, med tillägg
af 50 proceut, har Utskottet ansett böra bestämmas endast en till 25 procent nedsatt
tilläggsafgift; och som Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStånden
jemväl härtill lemnat bifall, inbjuder Utskottet Preste-Ståndet, som bibehållit
tilläggsafgiften vid nu stadgade belopp, att från detta beslut afstå och instämma
med de öfriga Stånden. Eljest blir omröstning nödig enligt en så lydande
voteringsproposition:
73:o.
Den som godkänner Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag att “Nät, alla
slag/1 skola förtullas lika med det garn, hvaraf de äro gjorda, med tillägg af 25
procent, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut om tilläggsafgiftens bibehållande
vid dess nuvarande belopp, 50 procent af tullen å garnet.
Nattsäckar,
Kappsäckar
och Hattfodral.
Nät.
30
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
Oljor, nativa Den af Utskottet för de bland flygtiga Oljor specificerade, nativa eller råa,
elier råa, etc. fossila eller mineraloljor föreslagna införselstull, 50 öre centner», hafva Ridderskapet
och Adelil samt Bonde-Ståndet godkänt, hvaremot Preste- och Borgare-Stånden
ansett dessa slags oljor böra få afgiftsfritt införas. Jemte det Utskottet hemställer
att de begge sistnämnda Stånden ville, med frånträdande af deras mening,
bifalla den af de begge andra Stånden antagna tullsats, föreslås för annat fall att
häröfver må röstas i följande ordning:
74:o.
Don som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
gillade, hemställan om 50 öres införselstull per centnerför den under artikeln
Oljor, bland de flygtiga vegetabiliska, såsom fossila eller mineral- samt genom
torr distillation framställda oljor, förekommande rubriken: “Nativa eller råa, af
jord eller brännhartser m. m. förorenade, af mörkbrun till svartbrun färg,“ röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, skola, jemlikt Preste- och Borgare-Ståndens beslut, sådana nativa
eller råa oljor vara vid införsel från afgift fria.
Oljor, genom Den för samma slag, men genom rektificering renade samt andra dermed
rektifirering jemförliga flygtiga Oljor, af Utskottet till 2 öre skålpundet föreslagna införselstull
renade, etc. Jjafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden godkänt, hvaremot
Preste-Ståndet bestämt afgiften derå till 4 öre per skålpund- Denna skiljaktiga
mening hemställer Utskottet att Preste-Ståndet måtte frånträda, men om
bemälda Riks-Stånd icke, med bifall härtill, instämmer i de öfriga Ståndens beslut,
föranledes deraf följande omröstning:
75:o.
Den som biträder Utskottets, af tre Stånd godkända, förslag att införselstullen
bör utgöra 2 öre skålpundet å den under artikeln oljor, bland de flvgtiga
vegetabiliska, såsom fossila eller mineral- samt genom torr distillation framställda
oljor, förekommande rubriken: genom rektificering renade, färglösa eller af gul till
gulbrun färg; rektificerad stenkolsolja eller fotogén; rektificerad jordolja; nafta,
petroleum eller bergolja, solarolja, paraffinolja med flera till lyse begagnade vätskor“,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut, tullen
derå vid införsel att utgå med 4 öre skålpundet.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
31
I sammanhang med tullbestämmelserna för Oljor hade Utskottet tillbehand- Terpentin.
ling upptagit artiklarne “terpentin0, "terpentinolja och terpentinspiritus," och dervid
löreslagit nedsättning i nuvarande införselsafgifter, nemligen å den förra artikeln
från 2 till 1 öre samt å den sednare från 4 till 3 öre skålpundet, hvilket
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden bifallit, men PresteStåndet
ogillat samt bibehållit de förra tullsatserna.
Såvida icke sistnämnda Stånd härifrån afstår och med de öfriga Stånden
förenar sig om antagande at Utskottets förslag, hvartill Preste-Ståndet vördsamligen
inbjudes, bör om tullsatserna för dessa artiklar röstas sålunda:
76:o.
Den som, lika med hvad Utskottet tillstyrkt samt Ridderskapet och Adeln
jemte Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, anser nuvarande införselstull å “Terpentin"
böra nedsättas till 1 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, förblifver, enligt Preste-Ståndets mening, förra införselsafgiften
derå, 2 öre skålpundet, fortfarande gällande.
77:o.
Den som instämmer i Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag om nedsatt -Terpentinolja
ning till 3 öre skålpundet af nu för införsel af “Terpentinolja och Terpentinspiri-»^ Terpentintus"
stadgade afgift, röstar spiritus.
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, skall, med bifall till Preste-Ståndets skiljaktiga mening, införselstullen
derå bibehållas vid dess nuvarande belopp, 4 öre skålpundet.
Den af Utskottet uti införselsafgiften å Perukmakarearbeten tillstyrkta ned- Perukmakaresättning
från 6 till 3 R:dr skålpundet hafva Borgare- och Bonde-Stånden godkänt, arbeten.
men Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet afslagit, under förklarande att
den nuvarande tullen derå borde bibehållas.
Jemte det Utskottet hemställer att de hegge sistnämnda Stånden ville, med
frånträdande af deras beslut, förena sig med Borgare- och Bonde-Stånden, föreslås,
för ett motsatt fall, en så lydande voteringsproposition.
32
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
78:o.
Den som vill att införselstullen å “Perukmakarearbeten* skall, på, sätt Utskottet
föreslagit samt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, nedsättas från 6 till
3 R:dr skålpundet, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, kommer, jemlikt Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, tullen å Perukmakarearbeten att fortfarande utgå med 6 R:dr skålpundet.
Utskottet har lör “Pomeransknoppar, och skal*, som nu draga 7 öres införselstull
skålpundet, tillstyrkt lika afgift, som för citronskal är gällande, nemligen
6 öre per skålpund, hvilket ock tre Stånd gillat, hvaremot Preste-Ståndet afslagit
denna hemställan och bibehållit den äldre tullsatsen; och derest icke detta Stånd,
med bifall till hvad Utskottet nu föreslår, öfvergår från sitt till Ridderskapet och
Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, lärer om skiljaktigheten böra
röstas i följande ordning:
79:o.
Den som biträder Utskottets, af tro Stånd godkända, förslag, att den nu
med 7 öre skålpundet utgående afgiften å “Pomeransknoppar och skal“ bör nedsättas
till 6 öre, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, bibehålles, enligt Preste-Ståndets beslut, införselstullen derå
vid dess berörda belopp, 7 öre skålpundet.
Porslin, oäkta. I afseende å “oäkta Porslin" har Utskottet föreslagit, att införselsafgifterna
måtte nedsättas, för “kvitt eller enfärgadt, men omåladt* från 5 till 4 öre å
“tallrickar“ och från 10 till 8 öre skålpundet å “andra pjeser“, samt för “måladt
eller tryckt*, från 10 till 8 öre å “tallrickar“ och från 18 till 15 öro per skålpund
å “andra pjeser.“
Härtill hafva Ridderskapet och Adeln som Borgare- och Bonde-Stånden
lemnat bifall, hvarföre Utskottet inbjuder Preste-Ståndet, som i strid dermed bibehållit
de nu gällande tullbestämmelserna, att afstå från sin mening och: instämma
i de öfriga Ståndens beslut. Afgifternas belopp måste eljest afgöras genom
omröst
-
Pomeransknoppar
och skal.
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
.33
omröstning, och enär de särskilda tullsatserna inom hvartdera alternativet kunna
anses vara af hvarandra beroende, torde de ock böra uti en gemensam voteringsproposition
upptagas sålunda:
80:o.
Den som, lika med hvad Utskottet tillstyrkt samt Ridderskapet och Adeln
jemte Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, anser att införsclsafgifterna å “Porslin,
oäkta, sten- eller fayans11 böra utgöra, för “kvitt eller enfärgadt, men omåladt,11
4 öre å “tallrickar“ och 8 öre skålpundet å “andra pjeser“, samt för “måladt eller
tryckt“ 8 öre å “tallrickar“ och 15 öre per skålpund å “andra pjeser“, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut, de
nuvarande tullsatserna att bibehållas, nemligen för “hvitt eller enfärgadt, men
omåladt“ 5 öre å “tallrickar" och 10 öre skålpundet å “andra pjeser“, samt för
“måladt eller tryckt“ 10 öre å “tallrickar11 och 18 öre per skålpund å “andra
pjeser.“
Ej specificerade Sadelmakarearbeten förtullas för närvarande under två sär- Sadeimakareskilda
rubriker, nemligen: “med äkta förgyllda, försilfradc eller pläterade beslag41, arbete"-  med 75 öre, samt “andra slag“ med 50 öre skålpundet. Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen hade, utan ändring i tullsatserna, föreslagit att ur den förra
rubriken måtte uteslutas ordet “äkta11, men Utskottet ansåg åter begge rubrikerna
böra sammanföras under den gemensamma af: “Sadelmakarearbeten, ej
specificerade, alla slag11 och såsom medeltull derå kunna antagas det lägre beloppet
af 50 öre skålpundet.
Härtill hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet lommat bifall,
hvaremot de begge andra Stånden beslutat, Preste-Ståndet, att, med ogillande af
Utskottets yttrande, nu gällande taxa hvad denna artikel beträffar skall förblifva
oförändrad, och Bonde-Ståndet, att, med afslag å hvad Utskottet föreslagit, tullsatserna
i nu gällande taxa skola bibehållas.
Utskottet inbjuder sistnämnda begge Stånd, hvilkas beslut måste anses
sammanstämma om bibehållande för den ifrågavarande artikeln o förändrad t af nu
gällande taxa, att från denna mening afstå och biträda Ridderskapet och Adelns
samt Borgare-Ståndets beslut, men om inbjudningen icke antages, löreslås följande
omröstning:
81:o.
Den som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
godkända, förslag att “Sadelmakarearbeten, ej specificerade, alla slag11, skola
under denna allmänna rubrik draga 50 öres införselstull per skålpund, röstar
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 5
34
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
Ja;
Dea det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Preste- och Bonde-Ståndens beslut att “Sadelmakarearbeten,
ej specificerade11 skola vid införsel förtullas såsom hittills, de “mod äkta
förgyllda, försilfrade eller pläterade beslag11 med 75 öre och “andra slag“ med 50 öre
skålpundet.
Salt. Utskottet har i afseende på yrkad tullfrihet för införsel af “Salt" ansett
sig dertill icke kunna tillstyrka bifall, hvilken mening tre Stånd biträdt, men
Bonde-Ståndet i den mån ogillat, att Ståndet beslutat, att alla slag oraffineradt
salt skulle tullfritt få införas.
Jemte hemställan till sistbcmälda Stånd att öfvergå från sitt till Ridderskapet
och Adelns samt Preste- och Borgare-Ståndens beslut vid denna artikel,
föreslås att i annan händelse härom må röstas sålunda:
82:o.
Den som instämmer i det förslag Utskottet framställt och tre Stånd gillat,
att, med afslag å yrkad tullfrihet för salt, tulltaxan bör i denna del förblifva oförändrad,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, enligt Bonde-Ståndets beslut, alla de såsom "oraffiueradt“
i taxan uppräknade slag af salt, nemligen “kok-, berg- och glauber-, vattenfritt11
att kunna tullfritt till riket införas.
Skomakare- Till Utskottets förslag att införselsafgiftcrna för Skomakarearbeten måtte
arbeten, nedsättas, å dom “af andra tyger än siden samt af saffiaus-, karduans-, färgade,
pressade och tryckta skinn,11 från 2 R:dr till 1 R:dr, och för de under rubriken
"andra slag" hänförliga från 1 R:dr 25 öro till 75 öre, allt per skålpund, hafva
Ridderskapet och Adein samt Borgare-Ståndet lemnat bifall, hvaremot Preste-och
Bonde-Stånden bibehållit nuvarande tullsatser oförändrade; och derest icke sistnämnda
begge Stånd derifrån afstå och förena sig med de begge andra, hvilket
tillstyrkes, föranleder denna skiljaktighet omröstningar i följande ordning:
83:o.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte BorgareStåndet,
anser införselstullen å "Skomakarearbeten af andra tyger än siden samt
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13. 35
af saffians-, karduans-, färgade, pressade eller tryckta skinn’’ böra utgå med 1
R:dr skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies derå, i enlighet med Preste- och Bonde-Ståndens
mening, nu stadgade tullsats, 2 R:dr skålpundet, oförändrad.
84:o.
Den som gillar Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
godkända, förslag att de till rubriken “andra slag," hörande Skomakarearbeten
skola få införas mot 75 öres tull, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Viuner Nej, kommer, på sätt Preste- och Bonde-Stånden beslutat, tullsatsen
i nu gällande taxa, 1 R:dr 25 öre skålpundet, att bibehållas.
Uti den införselstull, 5 R:dr, som är bestämd å skålpundet arbetad Sköld- sköldpadd.
padd, har Utskottet tillstyrkt nedsättning till 2 R:dr, hvilket tre Stånd äfven bifallit,
men då Bonde-Ståndet derå bibehållit förstnämnda tullsats, hvarifrån det
inbjudes att öfvergå till dc andra Ståndens beslut, får Utskottet, derest denna hemställan
lemnäs utan afseende, föreslå att frågan må afgöras genom votering efter
en så lydande proposition:
85:o.
Den som biträder det af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
fattade beslut, att för “Sköldpadd, arbetad," skall vid införsel erläggas
tull med 2 R:dr skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver, jemlikt Bonde-Ståndets mening, nuvarande införselsafgift
för denna vara, 5 R:dr skålpundet, fortfarande gällande.
36
Bevi Ilnings- Utskottets Memorial JS':o 13.
Slöjdvaror.
Sprutor.
Vid rubriken “Slöjdvaror, eller fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror,
i taxan ej nämnda,“ har Utskottet, såväl för denna, sorn, i likstämmighet
dermed, för den sist i införselstarifen intagna rubrik: “Varor, mer eller mindre
arbetade, som icke kunna hänföras under någon af de i sagde tarif upptagna bestämmelser,
“ tillstyrkt nedsättning i tullen från 20 till 15 procent af värdet.
Detta förslag hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStåndcn
bifallit, men Preste-Ståndet ogillat och för berörda artiklar bibehållit införselsafgi('terna
enligt gällande taxa oförändrade. Denna skiljaktighet hemställer
Utskottet att Preste-Ståndet ville frånträda, men tor det fall att den vidhålles,
blir omröstning af nöden, hvilken, med afseende på sambandet dessa rubriker
emellan, lärer böra blifva för dem begge gemensam sålunda:
86:o.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgareoch
Bonde-Stånden, anser införselstullen ej mindre å sådana “Slöjdvaror, eller
fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror, i taxan ej nämnda,“ vid hvilka ej
bestämdt kan urskiljas af hvad ämne de bestå, än äfven å "varor, som icke kunna
hänföras under någon af de i införselstarifen upptagna bestämmelser, mer eller
mindre arbetade,” böra utgå med 15 procent å värdet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer den för hvardera af dessa rubriker nu stadgade införselsafgift,
20 procent å värdet, att, såsom Preste-Ståndet beslutat, fortfara oförändrad.
Sedan Kongl. Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen föreslagit intagande
i taxan af en derstädes förut ej omnämnd rubrik: 'Sprutor, brand-, med
tillbehör”, och att införselstullen derå måtte bestämmas till 10 procent af varuvärdet,
men Utskottet hemställt att, med bifall till den nya rubrikens införande
i tarifen, tullafgiften icke måtte sättas högre än 5 procent, så hafva likaledes härtill
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden lemnat bifall,
hvaremot Preste-Ståndet väl ansett den föreslagna nya rubriken böra i tarifen
intagas, men, lika med embetsverken, bestämt tullen till 10 procent af värdet.
Utskottet inbjuder sistnämnda Stånd att, med frånträdande af sitt, instämma
i de öfriga Ståndens beslut, men hemställer, för motsatt fall, tillika, att
följande omröstning må ega rum:
87:o.
Den som biträder Utskottets, af tre Stånd godkända, förslag, att införselstullen
å den af samtliga Riks-Stånden till intagande i taxan beslutade rubriken:
“Sprutor, brand-, med tillbehör,“ bör bestämmas till 5 procent å värdet, röstar
Ja;
Bevillnings- Utskottets Memorial i\:o 13. 37
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, enligt Preste-Ståndets mening, tullen derå vid införsel
att utgå med 10 procent af varuvärdet.
För Spännhalsdukar af läder, hvilka äro åsatte 75 öres införselstull skålpundet,
har Utskottet, som ansett högre afgift derå icke böra tillämpas än som
förut blifvit föreslagen för Sadclmakarearbeten, eller 50 öre skålpundet, tillstyrkt
tullnedsättning till sistnämnda belopp; och hafva, likasom i afseende å Sadelmakarearbeten,
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit, men Presteoch
Bonde-Stånden ogillat hvad Utskottet sålunda föreslagit.
Såvida icke de begge sistnämnda Stånden afstå från deras beslut om bibehållande
å denna artikel af den nuvarande införselstullen, hvarom Utskottet skolat
hemställa, lärer för frågans afgörande böra röstas sålunda:
88:o.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte BorgareStåndet,
vill att införselstullen å “Spännhalsdukar, äfvensom andra på valk sydda
halsdukar, af läder,“ skall utgå med 50 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blir nuvarande införselsafgift derå, 75 öre per skålpund, i öfverensstämmelse
med Preste- och Bonde-Ståndens beslut, bibehållen oförminskad.
Att samtliga Riks-Stånden afslagit Utskottets hemställan om nedsättning
till 1 öre skålpundet uti införselstullen å “Såpa“ och derå bibehållit nuvarande
tullsats, 3 öre per skålpund,
har Utskottet skolat vördsamligen anmäla.
Uti den förhöjning af 10 procent, som, vid införtullning af nya, tomma
Säckar, skall ega rum i tullen för väfnaden, har Utskottet föreslagit nedsättning
till hälften, hvilken hemställan tre Stånd bifallit, men Preste-Ståndet afslagit;
och jemte det Utskottet inbjuder sistnämnda Stånd att afstå från sitt beslut om
förra tilläggsafgiftens bibehållande, föreslås, för den händelse att denna inbjudning
icke antages, omröstning enligt följande voteringsproposition:
Spännhals
dukar.
Såpa.
Säckar.
38
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
Tråd.
89:o.
Den som instämmer i Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgareoch
Bonde-Stånden godkända, förslag, att för artikeln “Säckar, nya, tomma,“ införselstullen
bestämmes efter den för väfnadeu, med 5 procents förhöjning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Preste-Ståndets mening, tilläggsafgiften att bibehållas
vid dess nuvarande belopp af 10 procent.
I afseende å bomulls- och linnetråd har Utskottet föreslagit, att den nu
för bomullstråd med 40 öre skålpundet utgående tull vid införsel måtte nedsättas
till 30 öre, och att, jemte sammanförande uti en rubrik af de två, efter hvilka
linnetråd införtullas, nemligen “oblekt11 mot 40 samt “blekt eller färgad11 mot 50
öre skålpundet, tullen derå måtte bestämmas till 40 öre. Dessa åtgärder äro af
Borgare- och Bonde-Stånden godkända, men ogillade utaf Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, hvilka för bomulls- och linnetråd bibehållit nu gällande
taxas bestämmelser, ocn derföre inbjudas att från detta deras beslut afstå samt
förena sig med de förstnämnda begge Stånden om hvad Utskottet härutinnan tillstyrkt;
eljest måste omröstning anställas i följande ordning:
90:o.
Den som antager Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden biträdda, förslag
att införselstulleu å “Tråd, bomulls-, alla slag11 skall utgöra 30 öre skålpundet,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, skall nuvarande utaf Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
bibehållna införselsafgift, 40 öre skålpundet, fortfarande derå tillämpas.
91:o.
Den som, lika med Utskottet samt Borgare- och Bonde-Stånden, anser
linnetråd böra under den gemensamma rubriken “Tråd, linne-, alla slag,11 få införas
mot 40 öres tull per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
39
Tinner Nej, komma, jemlikt Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, nuvarande tull bestämmelser för denna artikel att bibehållas, så att för
“oblekt11 linnetråd bör vid införsel erläggas 40 och för “blekt eller färgad“ 50
öres tull per skålpund.
Vid artikeln Trävaror har Utskottet bland annat hemställt, dels att den Trävaror.
med 1 Riksdaler skålpundet utgående tullsatsen å svarfvarearbeten måtte nedsättas
till 50 öre, hvilket tre Stånd bifallit, men Preste-Ståndet afslagit, och dels
att den nu till 50 procent bestämda tilläggsafgift vid införsel af möbler, försedda
med stoppning och öfvertyg, finge minskas till hälften eller 25 procent, hvilket
blifvit godkändt. af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, men ogilladt
af Preste- och Bonde-Stånden.
Utskottet inbjuder, i den förra frågan Preste-Ståndet och i den sednare
Preste- och Bonde-Stånden, att, med frånträdande af deras i dessa hänseenden
fattade beslut, bifalla Utskottets förslag, men får, för motsatt fall, uppgifva följande
voteringssätt för dessa frågors afgörande:
92:o.
Den sorn instämmer i Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- Svarfvareoeh
Bonde-Stånden godkända tillstyrkande, att införselstullen å den bland “Trä- arbeten.
varor“ upptagna artikeln “Svarfvarearbeten, ej specificerade, med eller utan betsning,
målning eller lackering11 bör utgöra 50 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, bibekålles, enligt Preste-Ståndets beslut, den för införsel nu
derå stadgade afgift, 1 Riksdaler skålpundet.
93:o.
Den som antager det af Utskottet framställda samt af Ridderskapet och Möbler.
Adelil jemte Borgare-Ståndet gillade förslag, enligt hvilket den under “Trävaror11
förekommande artikeln “möbler, försedda med stoppning och öfvertyg11 bör förtullas
efter förut gjorda bestämmelser med 25 procents förhöjning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Preste- och Bonde-Ståndens
beslut, den förra tilläggsafgiften, 50 procent, att bibehållas.
40
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
Ur och Skeppskronom.
ei.rar
etc.
För följande slag af Ur eller delar deraf har Utskottet tillstyrkt nedsatta
införselsafgifter, nemligen: för fickur med guldboett från 4 till 3 Riksdaler, och
med boett af andra materialier från 1 Riksdaler till 75 öre stycket,— för skeppskronometrar
från 20 till 10 Riksdaler stycket, samt för lösa eller oinfattade urverk,
eller delar af ur från 3 till 1 Riksdaler per skålpund.
Till dessa förändrade tullbestämmelser hafva Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet lemnat bifall, hvaremot Preste- och Bonde-Stånden, med afslag
derå, bibehållit de torra tullsatserna, och till hvilka begge sistnämnda Stånd Utskottet
nu hemställer, att de ville berörda beslut återtaga och förena sig med de
två andra Riks-Stånden om Utskottets mening, men, för den händelse att afse
ende
icke härå fästes, föreslås att öfver dessa punkter må röstas sålunda:
94:o.
Den som vill att “fickur med guldboett“ skola, på sätt Utskottet tillstyrkt
samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet stadgat, få införas mot 3
Riksdalers tull per stycke, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, förblifver, i öfverensstämmelse med de begge andra Ståndens beslut,
den nuvarande införselstullen derå, 4 Riksdaler stycket, oförändrad.
95:o.
Den som bifaller Utskottets, af två Stånd gillade, förslag, att, vid införsel af
“fickur med boett af andra materialier" än guld, tullen skall utgöra 75 öre stycket,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, kommer Preste- och Bonde-Ståndens mening att blifva gällande
och afgiften bibehållas vid dess förra belopp, 1 Riksdaler stycket.
96:o.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte BorgareStåndet,
anser införselstullen å “skeppskronometrar" böra nedsättas till 10 Riksdaler
stycket, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner
Bevillnings-Utslcottets Memorial N:o 13.
41
Vinner Noj, hafva Rikets Ständer godkänt de begge andra Ståndens beslut
om fortsatt bibehållande af den nuvarande afgiften, 20 Riksdaler stycket.
97:o.
Den som biträder det af Utskottet gjorda och af två Stånd gillade förslag,
att tullen å “lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej specificerade11 skall
bestämmas till 1 Riksdaler skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är Preste- och Bonde-Ståndens beslut antaget, att den förra
nförselsafgiften derå, 3 Riksdaler per skålpund, skall förblifva gällande.
Till den nedsättning från 25 till 10 öre skålpundet Utskottet föreslagit i Vadd.
införselstullen å Vadd, andra slag än silkesvadd, bar bifall lemnats af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden, men icke af Preste-Ståudet,
hvilket bibehållit afgiften vid sitt nuvarande belopp; och såvida icke sistnämnda
Stånd frångår denna sin skiljaktighet, hvarom Utskottet bort göra hemställan,
återstår endast att afgöra frågan genom omröstning, nemligen:
98:o.
Den som instämmer med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln, Borgareocb
Bonde-Stånden, att “Vadd, andra slag“, än silkes- skall kunna införas mot
tull af 10 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar.
Nej;
Vinner Nej, godkännes Preste-Ståndets beslut, att derå nu gällande tull,
25 öre per skålpund, skall fortfara.
Utskottet, som, lika med Kongl. Kommers-kollegium och General-tull- Vagnar och
styrelsen, tillstyrkt, att under rubriken “Vagnar och Åkdon“ borde i taxan upp- Åkdon.
tagas “arbetsfordon och lastvagnar41, men ansett så väl den af Embetsverken derå
föreslagna införselstull, 10 Riksdaler stycket, som de för tvåhjuliga åkdon samt
droskor, trillor och slädar med 37 Riksdaler 50 öre och för öfriga slag med 100
Riksdaler nu utgående iuförselsafgifter för höga och böra bestämmas till respektive
5, 20 och 50 Riksdaler stycket, har för denna åsigt vunnit understöd af RidBili.
till II. St. Prot. 1802 #■ 1863. 5 Sami. 1 Afd. 11 Ut//1. G
42
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
derskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Preste-Ståndet,
med godkännande af den särskilda rubriken för “arbetsfordon och lastvagnar",
antagit tullen derå till 10 Riksdaler, och för de begge andra nyssberörda rubrikerna
bibehållit nu gällande taxas bestämmelser; äfvensom Boude-Ståudet uteslutit
den del af det vid denna artikel sist införda stadgande, hvarigenom medgifves
tullfrihet för inlörsel af “synbart brukade åkdon, som at resande för eget
behof medföras44, så att afgiftsfriheten skulle ega rum endast för åkdon “som blifvit
ur riket bevisligen utförde".
Utskottet inbjuder Preste- och Bonde-Stånden att från deras särskilda meningar
afstå och biträda hvad de begge andra Stånden beslutat. Bifalles icke
denna hemställan, måste om den ifrågavarande artikeln röstas i följande ordning:
99:o.
Den som bifaller att "arbetsfordon och lastvagnar44 skola, på sätt Utskottet
tillstyrkt samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgare- och Bonde-Stånden stadgat,
åsättas 5 Riksdalers införselstull per stycke, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages den tull Preste-Ståndet för införsel deråt för sin del
bestämt, nemligen 10 Riksdaler stycket.
100:o.
Den som anser Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden gillade förslag till tullsats å “tvåhjuliga åkdon, samt droskor,
trillor och slädar“, nemligen 20 Riksdaler stycket, böra vinna bifall, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles, enligt Preste-Ståndets beslut, den derå förut varande
införselstullen, 37 Riksdaler 50 öre per stycke.
101:o.
Den som instämmer i Utskottets af tre Stånd antagna förslag att införselsafgiften
å den under artikeln “Vagnar och Åkdon44 förekommande rubriken “öfriga
slag44 skall bestämmas till 50 Riksdaler per stycke, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
43
Vinner Nej, blifver, på sätt Preste-Ståndet stadgat, nuvarande tullsats derå,
100 Riksdaler stycket, äfven hädanefter gällande.
102:o.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln, Preste- och
Borgare-Stånden, vill, att tullfrihet fortfarande skall ega rurh för “Vagnar och
Åkdon, synbart brukade, som af resande för eget behof medföras", röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, jemlikt Bonde-Ståndets beslut, detta stadgande att
uteslutas och sagde afgiftsfribet derigenom att inskränkas till sådana Åkdon, “som
blifvit ur riket bevisligen utförda11.
Den under benämning “Vattenglas11 på sednare tiden i handeln förekom- Vattenglas.
mande artikel hafva, enligt Utskottets förslag, samtliga Riks-Stånden ansett böra i
taxan under särskild rubrik införas, äfvensom tre Stånd antagit den införselstull
af 5 procent å varuvärdet Utskottet derå tillstyrkt, men Bonde-Ståndet har,
lika med Kongl. Kommers-kollegium och (lenoral-tullstyrelsen, ansett artikeln
böra såsom förut tullbebandlas enligt sista rubriken i införselstarifen.
Från denna skiljaktighet torde sistnämnda Stånd afstå och biträda de
öfrigas beslut, men i annat lall lärer omröstning få ske efter en så lydande voterings-proposition.
103:o.
Den sorn godkänner Utskottets af tre Stånd gillade förslag, att för “Vattenglas
eller en lösning af kiselsyra i kali eller natron41 bör bestämmas en till 5
procent å värdet beräknad tull vid införsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut, att sagde artikel skall hänvisas
till lika tullbehandling med varor, i taxan ej nämnde, arbetade.
Med erinran hurusom nedsättning redan blifvit föreslagen i införselsafgif- Vekar.
terna för bomullsgarn och bomullstråd, har Utskottet, som ansett “Vekar" icke
böra draga högre tull än hvad för bomullstråd vöre tillstyrkt, hemställt, att den
44
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
å sistnämnda artikel till 70 öre skålpundet nu bestämda tull måtte nedsättas till
30 öre per skålpund, och hvilket Borgare- och Bonde-Stånden bifallit men Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet afslagit under förklarande, att den nuvarande
införselsafgiften borde bibehållas oförändrad.
Såvida sistbemälda begge Stånd, hvilka af Utskottet inbjudas att med de
begge andra sig förena, icke vilja sitt beslut frånträda, måste om tullsatsen å
Yekar, röstas sålunda:
104:o.
Den som, med bifall till Utskottets förslag samt Borgare- och BondeStåndens
beslut, vill att införselstuilen å “Yekar, lamp- och ljus-/1 skall utgöra 30
öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, kommer den å nämnda artikel nu stadgade införselsafgift, 70
öre per skålpund, att, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt PresteStåndens
mening, bibehållas.
°2. Utförselst ari fen.
Utskottet har hemställt att nuvarande tnllafgifter måtte afskaffas vid utförsel
af de artiklar, som innefattas uti de i tarifen för utförselstullen förekommande
rubrikerna: Ben; Jern, gjutet, tack- och barlast etc.; Koppar, rå och garad etc.;
Lumpor; Malm etc.; samt af trävaror: Virke, oarbetadt etc., furu- och grantimmer,
otillhugget etc.; läkter, huggne eller täljde etc. samt årträd eller ämnen till
åror.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva bifallit en sådan allmän afgiftsfrihet.
Af Ridderskapet och Adeln är tullfri utförsel medgifven för Ben, Jern, Koppar,
Lumpor, Malm, samt, af artikeln trävaror, för Virke, oarbetadt etc., men icke för
öfrige nu tullpligtige slag af trävaror, utan de för dem nu stadgade tullbestämmelser
bibehållne med de förändringar, som af Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen
blifvit föreslagna. Preste-Ståndet åter har bibehållit utförselstarifen,
sådan den lyder i nu gällande tulltaxa, likväl mod de tillägg och förändringar i
afseende på hela rubriken “Trävaror", hvilka de nyssnämnda Embetsverken föreslagit.
Jemte det Utskottet inbjuder Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
att afstå hvartdera från de af dem fattade med Borgare- och Bonde-Ståndens mening
olika beslut, får Utskottet, för den händelse att de begge förstnämnda Stånden
utan afseende härå samma beslut vidblifva, föreslå, att skiljaktigheterna må
afgöras genom omröstning i följande ordning:
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13.
45
105:o.
Den sorn godkänner Utskottets af Ridderskapet ock Adeln samt Borgareoch
Bonde-Stånden antagna förslag, att “Ben, andra slag än elfen- ock kvalfisk-,
oarbetade," skola tullfritt få utföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kifalles Preste-Ståndets beslut, enligt kvilket denna artikel
skall vid utförsel fortfarande vidkännas derå nu stadgad afgift af 50 öre per
centner.
Ben.
106:o.
Den som, lika med Utskottet, Ilvars mening blifvit af tre Stånd gillad, Jern.
anser tullfrihet köra medgifvas vid utförsel af “Jern, gjutet: tack- ock karlast-,
kanoner etc., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Ney,
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, den torra utförselsafgiften
af 25 öre per centner att bibehållas tor denna artikel med den af
Embetsverken föreslagna lydelse, nemligen: “Jern, gjutet: tack- och barlast-,
kanoner, stycken, nickkakar ock mörsare, ostämplade och oborrade, källar öfver
0,8 tums tjocklek, jemte vigter ock lödjor af större tyngd än 1 centner.“
107:0.
Den som instämmer i Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- Koppar, ra.
och Bonde-Stånden godkända tillstyrkande, att tullfrihet bör ega rum vid utförsel
af “rå Koppar11, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver, jemlikt Preste-Ståndets beslut, den derå nu stadgade
utförselstull, 2 Riksdaler 50 öre per centner, äfven framgent gällande.
108:o.
Den som bifaller den af Utskottet föreslagna samt af tre Stånd medgifna Koppar, gaafgiftstriket
vid utförsel af “garad Koppar, samt Kopparskrot, alla slag, äfvensom råd etc.
Kopparaska", röstar
Ja;
46
Bevillnmgs-Utskotiets Memorial N:o 13.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej. är beslutadt i enlighet med Preste-Ståndets mening, att för
denna artikel skall bibehållas nuvarande utförselstull, 30 öre centnern.
109:o.
lumpor. Den som vill att, på sätt Utskottet hemställt samt Ridderskapet och Adeln,
äfvensom Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, tullfrihet skall medgifvas för
utförsel af “Lumpor", röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, blir Preste-Ståndets beslut gällande, att nu å denna artikel
stadgad utförselstull, 1 Riksdaler centnern, bör fortfarande tillämpas.
110:o.
Malm. Den som godkänner Utskottets af tre Stånd gillade förslag om afgiftsfri
het
vid utförsel af “Malm, rå och osmält, i iuförselstarifen ej specificerad", röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, bibehålles, enligt Preste-Ståndets beslut, nuvarande utförselstull
derå, 25 öre pr centner.
lilio.
Virke, o arbe- Den som biträder Utskottets jemtö Ridderskapet och Adelns samt Borgare
tadt,
sågadt ocb Bonde-Ståndens sammanstämmande mening, att tullfrihet vid utförsel bör ega
elkr '*^1)111 för den under rubriken “Trävaror" förekommande artikeln: “Yirke, oarbetadt,
sågadt eller tillhugget etc.“, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut, att, enligt Embetsverkens förslag,
lydelsen skall, för vinnande af mera tydlighet, blifva: “Yirke, oarbetadt, sågadt
eller tillhugget, af annat träslag än furu och gran", och att den för artikeln
nu gällande utförselstull, 5 procent å värdet, skall bibehållas.
Bevillning s- Utskottets Memorial N:o 13.
47
112:o.
Den sorn, lika med Borgare- och Bonde-Stånden, anser, att af Trävaror Timmer, furu“furu-
och grantimmer, otillhugget, af mindre än 8,3 tums diameter i \\\\&nåa,n°ch 9ran~,otiU~
master, bogspröt, spiror och telegrafstolpar samt pumpträd, oborrade; älvensom ku99et etc.
sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än 6,6 tum midtpå, höra tullfritt iå
utföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt PresteStåndets
beslut, Embetsverkens i afseende härå föreslagna redaktion och tullbestämmelser
att blifva gällande, nemligen:
Furu- och Grantimmer, otillhugget, af mindre än 8,3 tums diameter
i lilländan 1 stycke 20 öre.
Master  1 „ 20 „
Bogspröt 1 „ 20 „
Spiror och telegrafstolpar:
af 14 fots längd och deröfver 1 „ 20 „
af ringare längd, s. k. grufstolpar derunder inbegripne .1 „ 5 „
Pumpträd, oborrade
1 „ 20 „
Sparrar af furu och gran, af mindre tjocklek än 6,6 tum midtpå:
af 12 fots längd eller deröfver 1 stycke 20 „
af ringare längd, derunder inbegripne s. k. sleepers och staketstolpar
1 „ 5 „
Anm. Sparrar af furu och gran etc.
113:o.
Den som instämmer i Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden godkända Lukter,huggne
förslag, att tullfrihet bör medgifvas för utförsel af trävaruartikeln “Läkter, huggne1^ täljde etc.
eller täljde; äfvensom bandstakar af furu och gran, samt båtshakeskaft och bärlingar
om 15 å 20 fots längd och 1,2 å 1,6 tums diameter i lilländan11, röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bör, enligt Embetsverkens, utaf Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet gillade, tillstyrkande, för denna artikel antagas följande lydelse
och tullsatser:
Läkter, huggne eller täljde 1 tolft 50 öre.
Bandstakar af högst 1,6 tums diameter i lilländan 1 „ 50 „
af större dimensioner hänföras till spiror.
Båtshakeskaft och bärlingar 1 „ 50 „
48
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
114:o.
Årträd eller Den som bifaller att, på sätt Utskottet hemställt samt Borgare- och Bonde
ämnen
au årorStånden beslutat, den bland Trävaror sist upptagna artikeln “Årträd eller ämnen
till åror“ skall afgiftsfritt vara till utförsel tillåten, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt PresteStåndets
mening, den nu derå stadgade utförselstull, 15 öre paret, att bibehållas.
Anm. Fartyg må till skeppsbehof tullfritt etc.
Samtliga de af Utskottet uti
Underrättelserna vid Tulltaxan
föreslagna förändringar hafva blifvit godkända af Borgare-Ståndet Deremot
har Bonde-Ståndet, i öfverensstämmelse med dess angående införselstullen å färgad!
eller ofärgadt bomullsgarn fattade beslut, hvarigenom Ståndet ogillat den af Utskottet
derå tillstyrkta nedsättning, afslagit dess hemställan, att den i nuvarande I0:de, men
i Utskottets författningsförslag såsom den 9:de förekommande paragrafen, till 12
öre för ett skålpund bomullsväfnad medgifna restitution vid utförsel måtte bestämmas
till allenast 10 öre, men i öfrigt förmält sig hafva bifallit hvad Utskottet
angående förändring uti eller uteslutande af §§ 1, 3, 7, 11 och 12 föreslagit;
och slutligen hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med tillkännagifvande
att de bifallit hvad Utskottet hemställt i afseende på §§ 1 och 12 äfvensom
13, återremitterat §§ 3, 7, 11 och 10.
Till en början bör Utskottet erinra att, genom ett tryckfel i dess förra be
tänkande,
jemväl skriffel synes blifvit föranledda i samtliga från de 3 sistnämnda
Stånden meddelade protokollsutdrag, sålunda, att de upptaga § 1 i stället för § 4,
hvilket torde iå rättas.
Vidare och då den, på sätt nyss är omförmäldt, uti 10:de, men, enligt Utskottets
förslag, 9:de § ifrågaställa nedsättning i restitutionsbeloppct vid utförsel
af bomullsväfuad af garn, i finhet af N:o 32 eller deröfver efter Engelsk beräkning,
från 12 till 10 öre skålpundet, blifvit tillstyrkt under förutsättning af bifall
till den nedsättning i införselstullen å bomullsgarn Utskottet förut föreslagit;
och då likaledes Utskottets hemställan, att såväl hela 7 §, innehållande, att “inkomna
och till inrikes förbrukning, disponerade utländska varor kunna till utrikes
ort tullfritt åter utföras11, borde utgå, som ock i 3 och 11 §§ uteslutas föreskrifterna,
i den förra, att “varor, som med främmande fartyg utföras, icke äro underkastade
andra eller högre afgifter än om de med Svenska fartyg utföras“, samt i
11:te, eller, enligt Utskottets förslag, den 10:de §, att “på hvart och ett inlastningsställo
erlägges tull för hvad lastadt blifvit", varit beroende deraf, att alla utförselsafgifter
komme att upphöra; men både denna fråga och den om tullen å bomullsgarn
-
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
49
garn ännu i följd af Ståndens skiljaktiga beslut befinnas oafgjorda, hemställer
Utskottet, huruvida icke Rikets Ständer skulle finna lämpligt stadga,
att, i mån som Utskottets förslag rörande iuförselstullen å
bomullsgarn samt om upphörande af alla utförselsafgifter
komma att genom antagna inbjudningar eller skeende omröstningar
i förstärkt Bevillnings-Utskott bifallas eller afslås,
skola dess tillstyrkanden i afseende på nuvarande 10, 3, 7 och
11 §§ i taxeunderrättelserna anses jemväl vara godkända eller
ogillade.
Utskottet har aislutat sitt Betänkande angående Tullbevillningen med den
hemställan, “att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan,
att Kongl. Maj:t behagade åt sakkunnige män uppdraga utarbetandet af
fullständigt förslag tili ny tulltaxa, att Rikets härnäst sammanträdande Ständer
föreläggas, dervid, under fortsatt tillämpning af handelsfrihetens grundsatser, torde
böra iakttagas, icke blott att författningen må vinna erforderlig formel enkelhet
och tydlighet, till lättnad och säkerhet vid tillämpningen, utan jemväl att införselstullarna
för fabriks- och handtverksvaror, hvilka utgöra föremål för tillverkninginom
landet, må, i de fall der det finnes erforderligt, med aktgifvande på hithörande
förhållanden, så nedjemkas, att dessa förbrukningsartiklar icke varda öfver
höfvau fördyrade.“
Detta förslag har Borgare-Ståndet gillat, hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Bonde-Stånden, ined afslag derå, antagit det skrifvelseförslag
Herr Åkerman, F., uti sin vid betänkandet fogade reservation framställt, nemligen
att Rikets Ständer borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla “att, efter
föregången utredning af sakkunnige män, Kongl. Maj:t må i nåder till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflemna förslag till ny tulltaxa, deruti, med iakttagande
af erforderlig enkelhet och konseqvens i afseende å uppställningen, införselstullarne
för de fabrikater, som utgöra föremål för inhemsk industri, må föreslås
till sådana belopp, att de å ena sidan icke kunna lemna den Svenske producenten
tillfälle att skörda oskälig vinst på öfriga medborgares bekostnad, men å
den andra göra det för honom möjligt, att, med användande af omtanke och flit,
fördelaktigt bestå i konkurrensen med främmande, i afseende å klimat, läge och
kapitaltillgång mera lyckligt lottade länders industriidkare."
Nu är visserligen ostridigt, att begge de ifrågavarande förslagen till underdånig
skrifvelse afse grunderna för den bevillning, som genom tull bör utgöras,
och i afseende å sättet för sådana frågors behandling innehåller 71 § Regeringsformen
uttryckligen, att om “samtliga Riks-Stånden icke kunna sig om grunderna
för någon bevillning förena, saken skall öfverlemnas till afgörande, på det sätt
73 § Riksdagsordningen föreskrifver, åt Bevillnings-Utskottet, förökadt till ett sådant
antal ledamöter, som der bestämmes"; men då emellertid fråga här icke är
om några grunder för den tullbevillning, som skall utgå under den statsregleringsperiod,
för hvilken Rikets nu församlade Ständer ega att derom förordna, och den
af samtliga Riks-Stånden beslutade underdåniga skrifvelseu, ehvad den blofve af
den ena eller andra lydelsen, följaktligen icke kan vara att annorlunda betrakta
än såsom ett mål, hvaruti Rikets Ständer, jemlikt 89 § Regeringsformen, icke
kunna “annat eller mera besluta, än föreställningar och önskningar, att hos KotiunBih.
till R. St. Prot. 1862 §• 1863. 3 Sami. 1 A/d. 11 Ildft. 7
5(1
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 13.
gen anmälas, och hvarå Konungen, sedan Stats-Rådet deröfver blifvit hördt, gör
det afseende Han för riket nyttigt finnér11; så och enär i dessa frågor tre Stånds
mening skola, enligt 75 § Riksdags-ordningen, uttrycka hvad Rikets Ständer för
deras del beslutat,
lärer Herr Åkermans berörda förslag till underdånig skrifvelse
böra anses vara al Rikets Ständer antaget.
Fosfor och Slutligen har, vid derefter företagen ytterligare pröfning af införselstarifen,
Metaller. Preste-Ståudet återremitterat artikeln “Fosfor11, äfvensom artiklarna “Messing1*
och “Metaller, sammansätta'1, till den del de omfatta rubriken: “Marinmetall eller
annan komposition i form af bleck och spik till förhydning af fartyg11 samt. af
rubriken: “andra slag11, de “oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna11;
och har i dessa hänseenden blifvit yrkadt, i fråga om “Fosfor11, att då detta vore
ett starkt gitt, samma anmärkning borde göras i afseende på denna artikel som
vid “Arseuik11, eller att den endast är medgifven till införsel af Apotekare och,
efter erhållet tillstånd af Kommers-kollegium, för fabriksinrättningar, samt, beträffande
“Messing11 och “Sammansätta metaller", att en lämplig skyddstull borde
de nyssnämnda nu tullfria slagen deraf åsättas.
Enligt 70 § Regeringsformen, jemförd med 31 § Riksdags-ordningen, åligger
det Bevillnings-Utskottet att bereda alla från Stånden remitterade frågor, som
angå förändring uti föreskrifterna om bevillningens utgörande, hvarjemte Utskottet
må uti bevillningsfrågor föreslå hvad det anser billigt och nyttigt; och alldenstund
motioner icke blifvit väckta och till Utskottet remitterade, hvarken om
den nu yrkade inskränkningen i iuförselsrättcu för Fosfor, hvilken fråga i öfrigt
må kunna anses sakna inverkan på bevillningens belopp, eller om införselsafgifter
för tullfria slag messing eller sammansatta metaller, samt icke heller Utskottet
för dessa artiklar föreslagit någon förändring i hvad om dem förut varit stadgadt,
lära återremisserna från Preste-Ståudet af Utskottets tull taxeförslag i dessa delar,
hvilka Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden lemnat utan
anmärkning,
finnas icke böra till någon Rikets Ständers vidare åtgärd
föranleda.
Stockholm den 7 Juli 1863.
Rättels t
sid. 20 rad. 15 nedifr.
,, ,, » 10 ,,
25
26
29
32
33
3
6
4
13
uppi fr.
nedifr.
uppifr.
står: i en nu läs: i nu
„ tunna „ vigt
„ bör „ böra
„ kommer „ kömma
„ skålpundet „ skålpund
„ som „ samt
kommer „ komma
STOCKHOLM, TltYCKT HOS ISAAC MALCUS, 18(53.
JBevillnings-U(skottets Utlåtande JW 14.
1
JW 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss i vissa delar af Betänkandet N:o 9,
angående allmänna bevillningen.
Sedan detta Betänkande, vid skedd föredragning hos Riks-Stånden, blifvit i
nedannämnda hänseenden till Utskottets förnyade öfvervägande återförvisad t, får
Utskottet nu i anledning deraf sig yttra, med tillkännagifvande derjemte, att, sedan
samtliga Riks-Stånden i de återremitterade delarne fattat definitiva beslut, Utskottet
kommer att i ett sammanhang framställa förslag dels till sammanjemkning af
Riks-Ständens skiljaktiga beslut i frågan, dels ock till de voteringspropositioner,
enligt hvilka, i händelse sammanjemkning icke kan tillvägabringas, omröstning i förstärkt
Bevillnings-Utskott bör ega rum.
§§ 2 och 7.
Vällofliga Borgare-Ståndet, som bestämt bevillningen för all slags fast egendom
till 3 öre för hvarje fulla 100 R;dr af egendomens uppskattningsvärde, har till Utskottet
återremitterat sista punkten af § 2 i Bevillnings-stadgan, hvilken punkt har
följande lydelse: Frälseränta räknas till sådan fastighet, som upptages i mom. 2:o af
denna §. Då, efter hvad upplyst blifvit, Ståndets nyssnämnda beslut i afseende ä
Beviliningens belopp är anledning till återremissen, har Utskottet skolat anföra, att
den återremitterade punkten naturligtvis bör i öfverensstämmelse med berörda beslut,
derest detsamma skulle blifva Rikets Ständers, erhålla en i så måtto förändrad
redaktion, att den komme att lyda: ”Frälseränta räknas till fastighetmen då Borgare-Ståndet,
utan föranledande af någon motion eller Utskottets framställning i
ämnet, fattat beslut i afseende å fastighets-bevillningens belopp, hvilken fråga deremot
af de öfriga Stånden lemnats ovidrörd, hemställer Utskottet,
att Borgare-Ståndet, med frånträdande af sitt berörda beslut,
måtte låta fastighets-bevillningen oförändradt få förblifva vid
nu stadgade belopp, nemligen för jordbruksfastighet tre öre och
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1
Bevillnings-Vtskottets Utlåtande JS/S 14.
för all annan fastighet fern öre för hvarje fulla ett hundra Riksdaler
af uppskattningsvärdet: i hvilket fall någon särskild åtgärd
i anledning af den återremitterade punkten icke erfordras.
Utskottets afstyrkande yttrande öfver Herr Olivecronas motion om akademiers,
vetenskapliga samfunds, allmänna undervisningsverks och barmhertighetsinrättningars
befrielse fidin bevillning för dem tillhöriga fastigheter på landet, har af
Preste-Ståndet blifvit återremitteradt i sammanhang med den af Utskottet under §
7 gjorda framställning att uti den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras af
löntagare, icke må inberäknas löntagares inkomst af boställe, hvarför fastighetsbevillning
redan blifvit innehafvaren påförd, likasom ej heller den del af indelta
arméens löner, som utgör afkomsten frän de genom vederbörande boställsdirektioner
utarrenderade boställen, för hvilka fastighetsbevillning erlägges. Väl har billigheten
af det föreslagna tillägget i afseende ä bevillningens beräkning för indelta
arméens löner icke blifvit bestridd, utan yrkanden hafva å ena sidan framställts
derom ätt äfven de universitetslärare, hvilkas löner utgå af akademiernas hemman
och lägenheter, måtte komma i åtnjutande af samma förmån som indelta arméen,
och tillägg i denna syftning i § 7 införas. A andra sidan har man ansett
lämpligare att sjelfva institutionerna befriades från bevillningen, än att en hel samhällsklass
frikallades från bördor, som andra fortfarande måste bära.
Utskottets yttrande angående Herr Olivecronas motion är emellertid godkändt
af de tre öfriga Riks-Stånden. På grund häraf och då det i §7 ifrågaställda
tillägget i afseende å universitetslärarnes löner skulle förvissa af dessa lärare, medföra
en förmån, pä hvars tillgodonjutande de hittills, i likhet med andra löntagare,
icke kunnat hafva anspråk och hvilken förmän dessutom icke skulle tillfalla de andre
universitetslärarne, hvilka genom statsanslag aflönas, har Utskottet, med erinran
att förhållandet emellan indelta arméens och universitetslärarnes aflöningssätt
lör öfrigt icke i grunden är detsamma, och i betraktande jemväl deraf, att tjenstemän
vid skolor, barmhertighets- in. fl. inrättningar, hvilkas inkomster för allöningars
bestridande äfven härflyta från egande fastigheter på landet, skulle, om den
yrkade befrielsen eller lindringen för universitetslärarne medgåfves, kunna med stöd
af det gilna prejudikatet framställa enahanda anspråk, som då vore svåra att afvisa,
ansett sig,
med vidblifvande af sitt yttrande, angående Herr Olivecronas
motion, icke ega skäl att i § 7 föreslå något tillägg i den syftning,
Preste-Ständets återremiss innefattar.
Det af Utskottet framställda förslag till förändrad lydelse af första och andra
momenten i § 8, enligt hvilket förslag, vid tillämpning af stadgandet om befrielse
frän och lindring i bevillningen för inkomstbelopp, som understiger 400 R:dr
eller icke uppgår till mer än 1,800 P:dr, skattskyldigs alla årsinkomster, således äfven
de, som härflyta från fastighet eller aktier, skulle sammanräknas, har af Ridderskapet
och Adeln blifvit återremitteradt. De yrkanden, som föranledt till äterrcmissen,
hafva gått derpå ut, att man icke borde inveckla sig i de svårigheter,
som äro oskiljaktiga från en uppskattning af den behållna inkomst, hvar och en
kunde hafva af egande fastighet. Då den nu gällande Bevillnings-förordningen uppgjordes,
hade man skyggat tillbaka för en sådan uppskattning och derföre helt och
Bevillning s-Utskottets Utlåtande ,J\/? 14.
3
hållet skiljt bevillningen af fastighet från bevillningen för inkomst af kapital eller
arbete, och man borde icke heller nu frångå denna distinktion, synnerligast då frågan
endast gällde sä ringa inkomstbelopp som 400 och 1,800 Kalr. Förslaget skulle
också, i stället för att uppmuntra, hindra kapitalsainlandet, och ur denna synpunkt
borde en förändring i hvad nu är stadgadt i afseende å det bevillningsfria beloppet
icke ega rum. Väl vore det billigt att lindring i bevillningen för inkomstbelopp
understigande 1,800 R:dr, icke borde tillgodonjutas af den, som dessutom egde
fastighet eller hade sådan till boställe sig anvisad, men då borde dock föreskrilvas
att fastigheten skulle vara uppskattad till minst 10,000 E:dr, samt inkomsten af
bostället till minst 300 R:dr, och stadgandena derom lämpligare inrymmas i § 10.
Dessutom här förslaget, sådant det blifvit af Utskottet framstäldt, ansetts åstadkomma
orättvisa vid beskattningen af särskilda, i inkomstförhållanden för öfrigt likställda
löntagare i så måtto, att den löntagare, sorn innehade boställe tillika med kontant
lön, blelve beskattad lägre än den, som uppbure lönen endast i penningar.
Utskottet åsyftade att genom sitt ifrågavarande förslag förekomma det oegentliga
förhållande, hvartill stadgandets nuvarande lydelse gilver anledning, eller att
skattskyldige, som innehafva huru stor förmögenhet som helst, nedlagd i fastighet
eller aktiebolag eller i rörelse, som drifves på annat häll än den skattskyldiges
mantalsskrifningsort, detta oaktadt skola ega åtnjuta den i § 8 stadgade befrielse
eller lindring, en oegentlighet, som blifver en orättvisa, dä man tager i betraktande
att berörda undantagsstadganden endast äro afsedda för dem, som icke ega
mer än som fordras till fyllande af de oundgängligaste lefnadsbehofven. Utskottet
erkänner visserligen de svårigheter, som i allmänhet äro förknippade
med uppskattning af fastigheters årliga behållna afkastning och har derföre icke
föreslagit någon förändring i sättet för deras taxering, men den uppskattning,
sorn för nu ifrågavarande stadgandes tillämpning erfordras icke blott af inkomst från
fastighet utan ock från aktiebolag och sådan rörelse, som beskattas särskildt eller
på annat häll än den skattskyldiges mantalsskrifningsort, torde dock jemförelsevis
tcmligen lätt låta verkställa sig; och just med hänsigt dertill att stadgandets
tillämpning bör bero af taxeringsmännens billighetskänsla och egande kännedom
om den skattskyldiges ekonomiska ställning, har det varit nödigt att, med uteslutande
af alla detaljerade föreskrifter, göra det så allmänneligt sorn möjligt, Det är
väl sannt att, pä sätt anmärkt blifvit, full jemlikhet i beskattning icke kan åstadkommas
mellan sådane löntagare, som innehafva boställe tillika med kontant lön
och sådane, som uppbära sin aflöning endast i penningar, men denna olikhet härleder
sig likväl icke från nu ifrågavarande stadganden, utan frän de särskilda grunder,
som ansetts nödvändiga för fastigheters uppskattning. Ojemnheterna i det
• anmärkta hänseendet blifva dock mindre genom antagande af det föreslagna än genom
det nuvarande stadgandet, enär boställshafvare för närvarande, utan hänsigt
till boställets afkastning, ega rättighet till det stadgade afdraget.
Pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då de tre öfriga Riks-Stånden
godkänt Utskottets ifrågavarande förslag, anser Utskottet
sig böra detsamma vidhålla.
§ 9-
I syftning att, i enlighet med Herr Renströms vid Betänkandet JG 9 fogade
reservation, åstadkomma en bestämmelse angående stället der bevillningen skall
4
Bevillnings-Utskottits Utlåtande JW ld.
påföras sådana bolag, som drifva handels- och fabriksrörelse i förening, ehuru på
skiljda orter, har Borgare-Ståndet återremitterat § 9. En dylik bestämmelse har
ansetts af billighet påkallad, för att bereda de särskilda kommunerna dem tillkommande
utskylder, enär dessa utskylder numera i allmänhet utgå efter bevillningen,
och för ändamålets vinnande borde bevillningen fördelas i mån af rörelsens beskaffenhet
på hvartdera stället, enligt vederbörande bolags egna uppgifter, eller ock
kunde den enklare utvägen väljas, att dylika bolag påfördes bevillning för hälften
af rörelsen der fabriken vore belägen och för den återstående hälften der bolagets
styrelse hade sitt säte.
Då Borgare-Ståndet ensamt återremitterat § 9, hvilken af de öfriga Stånden
lemnats ovidrörd, samt någon med denna § gemenskap egande framställning icke
blifvit af Utskottet gjord i annat hänseende, än att en af Anders Pehrsson från
Malmöhus lön väckt motion om införande derstädes af en bestämmelse, angående
embets- och tjenstemäns skattskrifnings- och taxeringsort blifvit afstyrkt, hvilket afstyrkande
samtliga Riks-Stånden äfven gillat, har Utskottet, då för öfrigt de i Borgare-Ståndets
återremiss yrkade stadganden icke torde kunna så tillämpas, att det
dermed åsyftade ändamålet, i förening med bevillningens behöriga utgörande, vinnes,
funnit sig
med anledning af återremissen icke böra något förslag framställa.
Formuläret J\° 7.
Till följd af beslutet att återförvisa 1 mom. i § 8, har Ridderskapet och
Adeln jemväl återremitterat formuläret %M 7, i hvad som rörer det till upptagande
deri af Utskottet föreslagna exempel till förtydligande af det omnämnda stadgandet
i § 8.
Under åberopande af hvad med anledning af återremissen af 1 mom. i § 8
här ofvan blifvit anfördt, anser Utskottet den nu ifrågavarande återremissen
icke erfordra något vidare yttrande.
Formuläret Jfé dd.
Detta formulär, jemte Utskottets derom afgifna yttrande, har blifvit af Borgare-Ståndet
återremitteradt på den grund att formuläret icke öfverensstämde med*
Ståndets beslut, att bevillningen skall utgå med lika belopp, eller 3 öre af jordbruksfastighet
och annan fastighet.
Med erinran att Borgare-Ståndets berörda beslut, konseqvent tillämpadt på
formulärerna, föranleder till ändring icke blott i formuläret JV3 14, utan ock i formulären
N:is 1, 2, 3 och 6, i så måtto, att i alla de kolumner och rubriker, der
bevillningsafgiften upptages till 5 öre för 100 R:dr, den bör förändras till 3 öre för
100 R:dr, har Utskottet, under åberopande af hvad ofvan vid § 2 blifvit yttradt i
anledning af Borgare-Ståndets der afhandlade återremiss, ansett
nu ifrågavarande återremiss icke påkalla något vidare yttrande.
Bevillnings-Vtskottets Memorial 15.
5
Instruktionen för taxeringsförrättningarne.
§§ 4, 5 och 7.
Det af Utskottet framställda förslås; till förändrad uppställning och i viss
mån äfven förändrad lydelse af ofvannämnda §§:r, innefattande föreskrifter om sättet
för uppskattning af fast egendoms värde, äfvensom i sammanhang dermed till
förändrad redaktion af § 3 i Stadgan, har jemväl af Borgare-Ståndet blifvit återremitteradt.
— Af Ståndets diskussions-protokoll inhemtas att flertalet af dem, som
i frågan sig yttrat, ansett förslaget olämpligt oell yrkat att nuvarande föreskrifter
borde lemnäs oförändrade. Af de öfriga Riks-Stånden har endast Bonde-Ståndet
bifallit Utskottets förslag, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ständet,
med afslag å detsamma, beslutat att föreskrifterna i ofvannämnda §§ af Instruktionen
äfvensom redaktionen af § 3 i Bevillnings-stadgan, skola bibehållas oförändrade.
I betraktande af den ståndpunkt frågan sålunda för närvarande innehar, anser sig
Utskottet endast böra hemställa,
att Borgare-Ståndet måtte i ämnet fatta sitt beslut.
I sammanhang med ofvannämnda förslag förekom den förändring i slutet af
§ 7 att, i stället för orden: men hvart tredje år skall förnyad uppskattning ega rum,
infördes: men efter tre års förlopp skall förnyad uppskattning ega rum. Då redan i
början af §:n är uttryckt, att fast egendoms uppskattningsvärde må under tre år
bibehållas oförändradt, synes deraf att den ifrågavarande förändringen endast innefattade
en rättelse, hvilken utan något sammanhang med Utskottets förslag i öfrigt
borde ega rum, och hemställer Utskottet fördenskull,
att berörda rättelse måtte särskildt af Rikets Ständer godkännas.
Stockholm den 16 Juli 1863.
JW 15.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 21 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga beslut angående stcimpelpappersafgiften.
Enligt Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag, hafva vid behandling af
Utskottets Utlåtande M 11, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af Betan
-
6
Bevillnings-Utskottets Memorial JW 15.
kandet JV2 7, angående stämpelpappersafgiften, Riks-Stånden i nedan omför mälda
hänseenden stadnat i olika beslut: och får Utskottet, med anmälan att, Utskottets yttranden
och förslag i öfrigt blifvit godkända,— eller der, till följd af förut fattade beslut,
annan åtgärd ej erfordrats, lagda till handlingarne,—• nu afgifva förslag till voteringsproposition
er i de delar, der omröstning i förstärkt Bevillnings-Utskott bör
ega runi.
Borgare-Ståndet, som afslagit Utskottets inbjudning om antagande af Utskottets
af de öfriga Riks-Stånden gillade förslag, att stämpeln å vexlar i utländsk myntsort
måtte bestämmas till 1 B:dr, har bestämt valören ä dylika stämplar till 75 öre.
I följd häraf föreslår Utskottet följande omröstning:
l:o.
Den som godkänner Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag, enligt hvilket stiirnpelbeloppet
ä vexlar i utländsk myntsort blifvit bestämdt till 1 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, stämpeln å vexlar
i utländsk myntsort att bestämmas till 75 öre.
Sedan Preste- och Bonde-Stånden återremitterat Utskottets förslag om befrielse
från stämpel å bouppteckningar, då behållningen ej uppgår till 1,000 Rulr,
har den af Utskottet till dessa begge Stånd gjorda inbjudning att biträda denna
utaf de begge andra Stånden gillade mening blifvit, antagen af Preste-Ståndet, hvaremot
Bonde-Ståndet beslutat, att befrielse från stämpel ä bouppteckningar skall ega
rum för 1,000 R:dr, der behållningen ej uppgår till 10,000 R:dr.
Häraf föranledes följande omröstning:
2:o.
Den sorn godkänner Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag, att befrielse
från stämpel å bouppteckningar skall ega rum, der behållningen ej uppgår till
1,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, befrielse från
stämpel å bouppteckningar att ega runi för 1,000 R:dr, der behållningen ej uppgår
till 10,000 R:dr.
Bevillning s-Utskottets Memorial JS/3 15.
7
Derjemte har, i fråga om stämpelafgift i allmänhet för bouppteckningar, den
till Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, hvilka återremitterat Utskottets förslag
om denna afgifts bestämmande till j procent af behållningen, gjorda hemställan,
att de ville förena sig med Ridderskapet och Adeln, sorn förslaget godkänt, blifvit
bifallen af Preste och Bonde-Stånden, hvaremot Borgare-Ståndet för den del af
första momentet i författnings-förslagets 6 §, sorn härå har afseende, antagit följande
lydelse: ”Bouppteckningar, som utvisa behållning af minst 1,000 R:dr, förses med
stämpel till j procent af behållningen i boet i jemna hundratal Riksdaler”.
Dä genom den nästföregående omröstningen kommer att afgöras, huruvida
bouppteckningar med minst 1,000 R:drs behållning skola med stämpel beläggas,
eller om befrielse från stämpelafgift skall ega rum för 1,000 Kalr å de bouppteckningar,
der behållningen ej uppgår till 10,000 R:dr, lärer Borgare-Ståndets åtgärd
att i de, öfriga Ståndens beslut om den allmänna afgiftens bestämmande till
\ procent af boets behållning, endast pä det sätt instämma, att den skulle beräknas
a. jemna hundratal Riksdaler, böra föranleda följande omröstning:
3:o.
Don som biträder Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Bonde-Stånden godkända, förslag, att bouppteckningar, der stämpelafgift för dem
bör utgöras, skola förses med stämpel till £ procent af behållningen i boet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Borgare-Ståndets beslut, berörda afgift att beräknas
å boets behållning i jemna hundratal Riksdaler.
Utskottet, som tillstyrkt befrielse i allmänhet från stämpel för efterlefvande
makes giftorätt i boet, hade vidare hemställt, att, när vid boupptecknings ingifvande
till domstol behörigt arfskifte icke tillika kunde företes och derigenom eller
eljest nöjaktigt styrkas, huru mycket giftorätten utgör, bouppteckningen borde beläggas
med stämpel för det, gemensamma boets hela behållning, men den efterlefvande
maken vara berättigad att, sedan arfskifte upprättats och blifvit hos vederbörande
företedt, på grund af det bevis, som dervid borde meddelas öfver hvad
del af stämpelafgiften, som belöper på den efterlefvandes giftorätt, hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande återlyfta detta belopp inom 2 år från den dag bouppteckningen
blifvit till behörig domstol ingifven. Hvad Utskottet sålunda föreslagit har
blifvit gilladt af Preste-Ståndet samt, med undantag för preskriptionstiden, jemväl
af Ridderskapet och Adeln, som bestämt tiden för åtcrsökandet af för högt erlagd
stämpelafgift för bouppteckningar till 3 år frän den dag bouppteckningen blifvit,
till behörig domstol ingifven. Deremot hafva Borgare- och Bonde-Stånden beslutat,
att. för efterlefvande makes giftorätt befrielse frän stämpel ä bouppteckningar
skall pä det sätt ega runi, att giftorätten, ehvad den utgör mer elier mindre, beräknas
till hälften af behållningen.
Utskottet, som icke eger antaga att Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
skulle godkänt dess förslag om rättighet för efterlefvande make att återlyfta
redan erlagd stämpelafgift under annat vilkor än att åtcrsökandet skedde
8
Bevillnings-UtsTcottets Memorial JW 15.
inom de olika af hvartdera Ståndet bestämda terminer, anser skiljaktigheterna ej
mindre emellan begge dessa Stånd inbördes än emellan dem, å ena, samt de begge
andra Stånden, å den andra sidan, icke kunna utjemnas annorlunda än genom följande
voteringssätt, nemligen först om en så lydande
Kontraproposition.
4:o.
Den som an-er att till Nej-proposition i hufvud voteringen rörande stämpelfrihet
för giftorätt bör antagas Utskottets af Preste-Ständet gillade förslag, att befrielse
från stämpel å bouppteckningar skall ega rum för efterlefvande makes giftorätt
i boet, dock under iakttagande att när, vid boupptecknings ingifvande till
vederbörlig Domstol, behörigt arfskifte icke tillika kan företes och derigenom eller
eljest nöjaktigt styrkas, huru mycket den efterlefvande makens giftorätt utgör, bouppteckningen
skail beläggas med stämpel för det gemensamma boets hela behållning,
men den efterlefvande maken ega att, sedan arfskifte förrättats och blifvit hos vederbörande
domhafvande ä landet, eller domstol i stad uppvisadt och hvarvid bevis
bör meddelas öfver hvad del af den redan erlagda stainpelafgiften belöper på
den efterlefvandes giftorätt, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äterlyfta detta
belopp, såvida, med företeende af sagda intyg, anmälan derom göres inom 2 är
från den dag, bouppteckningen blifvit till behörig domstol ingifven, röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer kontrapropositionen att utgöras af Ridderskapet. och
Adelns beslut att, med bifall i allt öfrigt till Utskottets och Preste-Ståndets nyssanförda
sammanstämmande mening, tiden för återsökandet af den för högt
erlagda stämpelafgiften skall bestämmas till 3 år från den dag, bouppteckningen
blifvit till behörig domstol ingifven; hvarefter kommer att, enligt följande proposition,
röstas i
Hufvudsaken:
5:o.
Den som, lika med Borgare- och Bonde-Stånden, vill att befi leise från stämpel
å bouppteckningar skall ega ruin för efterlefvande makes giftorätt, sålunda, att
denna, ehvad den utgör mer eller mindre, beräknas till hälften af behållningen,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages
lista alternativet (Preste-Ståndets beslut).
2:dra alternativet (Ridderskapet och Adelns beslut).
Bevillnings-TJtskottets Memorial JW 15.
9
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva afslagit Utskottets inbjudning
att antaga Utskottets, af Borgare- oell Bonde-Stånden godkända, förslag, att
utbyte af makuleradt stämpelpapper matte tillatas i de fall, då sökt inteckning blifvit
afslagen, äfvensom dä sökt lagfart ej kunnat medgifvas.
I anledning häraf torde följande omröstning böra ega rum:
6:0.
Den som bifaller Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända, förslag,
att utbyte af stämpelpapper må tillåtas i de fall, då sökt inteckning blifvit
afslagen, äfvensom då sökt lagfart ej kunnat medgifvas, röstar
Ja 5
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer stadgandet i 12 § 1 mom. af nu gällande kungörelse
angående stämpelpappersafgiften m. m. att bibehållas oförändradt.
Stockholm den 21 Juli 1863.
Bih. tili II. St Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Af cl. 12 Iläft.
•_>
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Bevillning s-Utskottets Memorial 16.
I
JW 16.
Ank. till Exp.-Utak. den 12 Aug. 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, » anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående allmänna
bevillningen.
Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag af den 29 nästlidne Juli
och den 1 innevarande månad, hafva Riks-Stånden, vid föredragning af Utskottets
Utlåtande N:o 14, i anledning af återremiss i vissa delar af Betänkandet N:o 9,
angående allmänna bevillningen, numera i de till detta ärende hörande frågor fattat
definitiva beslut. Utskottet är således nu i tillfälle att, jemte en redogörelse för
de skiljaktiga beslut, hvari Riks-Stånden stadnat, afgifva förslag till de voteringspropositioner,
enligt hvilka vissa frågor böra i Förstärkt Bevillnings-Utskott slutligen
afgöras.
§ 2.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Prosten Sondén i sin vid Betänkandet
N:o 9 fogade reservation föreslagit, har Högvördiga Preste-Ståndet i §2,
angående fasfighetsbevillningen, i stället för orden: ”Denna bevillning utgår” insatt
orden: Denna bevillning, af sedd att utgöra en procent af hvarje egendoms behållna in
komst,
beräknad för jordbruksfastighet till tre procent och för annan fastighet till fem
procent af taxeringsvärdet, utgår således:
Då emellertid de tre öfriga Riks-Stånden af reservantens framställning icke
hemtat anledning till något sä beskaffadt beslut som Preste-Ståndets, torde berörda,
af endast ett Riks-Stånd beslutade tillägg, hvilket, såsom innefattande blott en anvisning,
icke inverkar på bevillningens grund eller fördelning,
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Uti Betänkandet N:o 9 afstyrkte Utskottet bifall till en af Herr Gahn väckt
motion om befrielse från bevillning för Regementens och Officer s-korp sers vid mötes
Bih.
till R. St. Vrot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 13 Häft.
2
Bevillnings-Utskottets Memorial ,J\i> 16.
platser för begagnande under mötena uppförda byggnader, äfvensom för enskilda personer
tillhöriga kyrkor och bönehus. Utskottets berörda, yttrande har blifvit godkändt
endast af Bonde-Ståndet. Deremot hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet,
med afslag å detsamma, beslutit att bland undantagen i § 2 skulle införas
”Regementens och Officers-korpsers vid mötesplatser för begagnande under mötena uppförda
byggnader, äfvensom enskilda personer tillhöriga kyrkor och bönehus”, — förstnämnda
Stånd likväl med det uttryckliga förbehåll: ”då de icke lemna egaren någon
inkomst”. Preste-Ståndets, i enlighet med en reservants yrkande, fattade beslut i
frågan innehåller åter endast, att bland undantagen i § 2 skola införas Regementens
och Officers-korpsers ofvannämnda byggnader.
Beträffande först det af Ridderskapet. och Adeln beslutade förbehåll, så förekommer,
att ett dylikt redan är gällande för alla de byggnader, som nu äro från
fastighetsbevillning fritagna, hvadan och då Borgare-Ståndet beslutat., att de ofvannämnda
undantagen skola införas näst före berörda förbehåll samt åt PresteStåndets
beslut icke kan gifvas annan tydning än att detta Stånd icke medgifvit
befrielse i vidsträcktare mån för de ifrågavarande byggnaderna än för de öfriga
undantagen, bland hvilka de skola införas; så torde, häraf följa att någon annan
skiljaktighet än i afseende på redaktionen icke förefinnes mellan nämnda tre Stånds
beslut i fråga om merberörda förbehåll; och då någon förändring i sak derigenom
icke åstadkommes, hemställer Utskottet,
att det af Ridderskapet och Adeln särskildt formulerade förbehållet
måtte, såsom obehöfligt, få ur dess beslut utgå.
Då nu tre Stånd, i motsats till det fjerde, beslutit, att frihet för bevillning
enligt § 2 skall tillgodonjutas för Regementens och Officers-korpsers ofvanberörda
byggnader, torde frågan derom böra genom omröstning afgöras; och får Utskottet
för sådant ändamål föreslå följande voteringsproposition:
l:o.
Den som, i enlighet med Utskottets, af Bonde-Ståndet gillade, hemställan,
anser att Regementens och Officers-korpsers vid mötesplatser för begagnande under
mötena uppförda byggnader icke skola från bevillning befrias, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Borgare-Stånden, Rikets Ständer beslutit, att bland undantagen i § 2 framför orden
: så framt dessa i hyror eller på annat sätt icke lemna egaren någon inkomst, skola
införas: Regementens och Officers-korpsers vid mötesplatser för begagnande under mötena
uppförda byggnader.
Hvad åter angår frågan om bevillningsfrihet för det andra slaget af byggnader
eller enskilda personer tillhöriga kyrkor och bönehus, så hafva, på sätt ofvan
är nämndt, Preste- och Bonde-Stånden, enligt Utskottets hemställan, icke medgifvit
dylik befrielse, hvilken deremot bifallits af de 2:ne andra Stånden eller Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet. Med anledning häraf har Utskottet skolat
inbjuda sistnämnda 2:ne Ständ att, med frånträdande af sina skiljaktiga beslut,
Bevillnings-Utskottets Memorial JVs 16.
3
instämma i Preste- och Bonde-Ståndens. Men, tor den händelse att denna inbjudning
icke antages, föreslås följande omröstning:
2:o.
Den som, lika med Preste- och Bonde-Stånden, gillar Utskottets hemställan,
att frihet från bevillning icke må medgifvas för enskilda personer tillhöriga kyrkor
och bönehus, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, i enlighet med Ridderskapet och Adelns saint Borgare-Ståndets
beslut, bland undantagen i § 2 näst före orden: så framt dessa i hyror
eller på annat sätt icke lemna egaren någon inkomst att inlöras: »äfvensom enskilda
personer tillhöriga kyrkor och bönehus)).
§ 11-
I Betänkandet N:o 9 anmälde Utskottet, att, då rustningsskyldigheton för
qvarnar af frälse natur enligt Rikets Ständers beslut skall försvinna från och med
nästa statsregleringsperiod, deraf blefve en följd att den särskilda afgift, sorn, enligt
sista mom. af § 11, för närvarande erlägges af dylika särskildt skattlagda qvarnar
utan hemmantal i Skåne, Halland och Blekinge, icke heller skall för framtiden utgöras;
hvadan åberopade stadgande i § 11 borde i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers berörda beslut ändras. Med anledning af denna anmälan beslöt Ridderskapet
och Adeln att från sista mom. af § 11 skulle uteslutas orden: ”qvarnar och”.
Denna åtgärd öfverensstämde ock med Utskottets förslag, men som vid tryckningen
af det vid betänkandet fogade författningsförslag, hvartill hänvisades, berörda mom.
genom förbiseende blifvit uteslutet, har Utskottet nu
skolat berörda af Ridderskapet och Adeln vidtagna rättelse
till de öfriga Ståndens godkännande anmäla.
§ 16.
Utskottets förslag att den i § 16 stadgade särskilda bevillning af utländske
handlande och handelsexpeditör skall upphöra att vidare utgå samt hela nämnde
§ ur Bevillnings-stadgan uteslutas hade blifvit bifallet af Preste- och Borgare-Stånden,
men afslaget af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet. För den händelse
sistnämnda tvä Stånd icke skulle vilja frånträda sina beslut och instämma
med Preste- och Borgare-Stånden, föreslås följande omröstning:
3:o.
Den som, i enlighet med Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade,
förslag, vill att den i § 16 i Bevillnings-förordningen stadgade särskilda bevillning
af utländske handlande och handelsexpeditör skall upphöra att vidare utgå samt
hela § 16 ur Bevillnings-stadgan uteslutas, röstar
Ja;
4
Bevillnings-Utskottets Memorial JVs 16.
Den det ej vill, röstar
Nei;
Vinner Nej, hafva, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet,
Rikets Ständer beslutat, att de i § 16 af gällande Be villnings-stadga meddelade föreskrifter
rörande bevillning af utländske handlande och handels-expediter fortfarande
skola lända till efterrättelse,
§ 23.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ständet hafva bifallit, men Borgare- och
Bonde-Stånden deremot afslagit Utskottets förslag, att stadgandena i § 23 af gällande
Bevillnings-förordning om bevillning af karaktersfullmagter skola upphäfvas.
Med anledning häraf och så framt icke sistnämnda två Stånd, med frånträdande af
sina i frågan skiljaktiga beslut, skulle vilja instämma med de öfriga Stånden, föreslår
Utskottet följande omröstning;
4:o.
Den som, med bifall till Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
gillade förslag, vill att stadgandena i § 23 af gällande Bevillnings-förordning
angående bevillning af karaktersfullmagter skola upphäfvas, röstar
J a j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens beslut,
nu gällande föreskrifter för bevillning af karaktersfullmagter att bibehållas.
§ 25.
Med afslag å Utskottets hemställan om förändrad lydelse af sista mom. af
ofvannämnda §, hvilket morn. afhandlar de uppgifter, hvilka angående fabriksidkares
tillverkningar skola af städernas Magistrater aflemnas, har Borgare-Ståndet beslutit,
att ifrågavarande mom. skall ur Bevillnings-stadgan utgå. De öfriga RiksStånden
hafva deremot gillat den af Utskottet föreslagna redaktionen och då stadgandet
är af reglementarisk beskaffenhet samt tre Stånds sammanstämmande beslut
derutinnan utgör Rikets Ständers, har Utskottet
ondast skolat sådant anmäla.
Formulärerna.
I öfverensstämmelse med sina beslut om bibehållande af bevillning för karaktcrsfulhnagter,
hafva Borgare- och Bonde-Stånden afslagit Utskottets framställning
att i samtliga formulär, der kolumnen eller rubriken karaktersfullmagter förekommer,
densamma må uteslutas tillika med de anförda exemplen. Deremot hafva
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Stånd et, i konseqvens med de af dem fattade
beslut om upphäfvande af nu stadgade bevillning för karaktersfullmagter, godkänt
Utskottets berörda framställning rörande formulären. Af det beslut, som i hufvud
-
Bevillnings-Vtskottets Memorial 16.
5
frågan slutligen blifver ltikets Ständers, beror emellertid formulärens beskaffenhet
i omfönnälda hänseende; och hemställer Utskottet fördenskull
att, i händelse bevillningen för karaktersfullmagter skulle genom
Rikets Ständers beslut komma att upphäfvas, kolumnen
och rubriken karaktersfullmagter tillika med de anförda
exemplen då må ur formulären uteslutas, men i motsatt fall
qvarstå.
Instruktionen för taxeringsförrätlningarna.
§§ 4, 5 och 7.
Det af Utskottet i Betänkandet N;o 9 framställda förslag till förändrad uppställning
och i viss mån äfven förändrad lydelse af ofvannämnde §§, innefattande
föreskrifter om sättet för uppskattning af fast egendoms värde, äfvensom, i sammanhang
dermed, till förändrad redaktion af § 3 i Stadgan har, på sätt Utskottet
redan i Utlåtandet N:o 14 gifvit tillkänna, blifvit bifallet endast af Bonde-Ståndet;
men deremot afslaget af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilka beslutat
att föreskrifterna i ofvannämnde §§ af Instruktionen äfvensom redaktionen
af § 3 i Stadgan skola bibehållas oförändrade. Sedan numera äfven Borgare-Ståndet,
hvilket hade återremitterat frågan till Utskottets förnyade behandling, deruti
fattat ett med sistnämnda 2:ne Riks-Ständs öfverensstämmande beslut,
torde genom tre Stånds sammanstämmande beslut vara af Rikets
Ständer afgjordt, att föreskrifterna i Instruktionens berörde
§§, hvilka äro af reglementarisk natur, skola förblifva
oförändrade, utom i hvad angår en i Utlåtandet N:o 14 föreslagen
rättelse, hvilken blifvit af samtliga Riks-Stånden särskildt
godkänd.
Och då i § 3 af Stadgan endast hade föreslagits en redaktionsförändring,
hvarigenom denna § skulle ställas i öfverensstämmelse med den förändrade uppställning,
som uti ofvannämnde §§ af Instruktionen ifrågasattes,
lärer berörda redaktionsförändring äfven genom tre Stånds
sammanstämmande beslut skola anses afslagen.
Uti Betänkandet N:o 9 pag. 13 hemställde, med anledning af i ämnet väckt
motion, Utskottet, att i § 4 af Instruktionen måtte intagas en anvisning derom, att
sådana fiskerier, som utgöra särskilda i jordeboken upptagna lägenheter, utan att
vara i hemmans skattläggning inbegripna eller hafva i deras taxeringsvärde ingått,
skola taxeras såsom annan fastighet enligt Bevillning s-stadgans 2:dra g, punkten 2:o.
Berörde hemställan blef af samtliga Riks-Stånden godkänd, af Borgare-Ståndet likväl
med den förändring att de här ofvan kursiverade orden uteslötos. Denna åtgärd
hade, enligt hvad upplyst blifvit, sin grund i sistnämnda Stånds beslut, att
bestämma bevillningen till lika belopp för all slags fastighet, eller 3 öre för hvarje
fulla 100 Riksdaler af uppskattningsvärdet; men då Ståndet, vid föredragningen af
Utskottets Utlåtande N:o 14, deruti afhandlades tvänne af nyssnämnda beslut för
-
6
JBevillnings-lJtskottets Memorial JV'-' 16.
anledda återremisser, funnit sig, på Utskottets derom gjorda framställning, föranlåtet
frånträda berörda beslut i afseende ä fastighetsbevillningens belopp och låta
detsamma oförändradt förblifva vid hvad nu är stadgadt,
torde Borgare-Ståndet i afseende å nu ifrågavarande tillägg
vid §4 af Instruktionen äfven finna lämpligt antaga Utskottets
förslag oförändradt.
§ 17.
Preste-Ståndet, som, lika med de öfriga Stånden, gillat Utskottets i Betänkandet
N:o 9, pag. 7, afgifna afstyrkande yttrande öfver en af Doktor Runsten väckt
motion om förändrade grunder för beräkning af bevillning å tjenstemäns löner, har,
med föranledande af Doktor Runstens framställning,
lande Instruktion skall fogas en så lydande föreskrift: ”Vid bevillningsafgifters
bestämmande för embets- och tjenstemän gälle för öfrigt såsom allmän grundsats,
att enhvar påföres bevillning för så stor del af lönen, som, efter afdrag af alla vid
tjenstens utöfning nödiga kostnader, kan beräknas återstå såsom enskild lönebehållning”.
Dä emellertid en dylik föreskrift kan gifva anledning dertill att äfven andra
afdrag än de, hvilka i t; 7 af Stadgan omförmälas, kunna vid löntagares taxering
ifrågasättas samt sålunda måste inverka pä bevillningens belopp, lärer, sä framt
icke Preste-Ståndet skulle vilja frånträda sitt berörda beslut, följande omröstning
i frågan böra eg a rum:
5:o.
Den som instämmer i Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och BondeStåndens
beslut att, på sätt Utskottet föreslagit, icke vidtaga någon åtgärd i anledning
af de uti Doktor Runstens motion framställda yrkanden, att lönebevillning
för tjenstebefattningar icke skall beräknas efter lönebeloppen i deras helhet, utan
pä sin höjd efter hälften deraf, samt att embets- och tjensteman icke må för boställe
taxeras efter detsammas möjliga uppskattningsvärde, utan blott med en procent
af den deraf påräkneliga rena behållning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, lika med Preste-Ståndet, beslutit att till
§ 17 i nu gällande Instruktion skall fogas en sä lydande föreskrift: Vid bevillningsafgifters
bestämmande för embets- och tjenstemän gälle för öfrigt såsom allmän
grundsats, att enhvar påföres bevillning för så stor del af lönen, som, efter afdrag af
alla vid tjenstens utöfning nödiga kostnader, kan beräknas återstå såsom enskild lönebeliållning.
I slutet af Betänkandet N:o 9 hemställde Utskottet, att det mätte få ankomma
på Expeditions-Utskottet att vidtaga de rättelser i §:nas nummerordning, äfvensom
uti de i texten pä några ställen förekommande hänvisningar, hvilka kunde
blifva nödvändiga, derest, pa sätt Utskottet föreslagit, vissa §5; kotnme att genom
Rikets Ständers blifvande beslut ur stadgan uteslutas. Denna hemställan ”bifölls”
Bevillnings-Utskottets Memorial JW 16.
7
af Ridderskapet och Adeln ”med den förändring, att, i stället för ordet: Expeditions-Utskottet
infördes ordet: Bevillnings-Utskottet,”. Då Utskottet med sin framställning
endast afsåg att förekomma onödig omgång och särskild kostnad för
tryckning af författningen i sin helhet, sådan densamma slutligen blefve af Rikets
Ständer antagen, samt de tre öfriga Stånden godkänt Utskottets ifrågavarande
framställning oförändrad,
torde densamma få anses vara af Rikets Ständer bifallen.
Stockholm den 8 Augusti 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Bevillnings-Utshottets Betänkande M 17.
1
N:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 13 Aug. 1863, kl. 1 e. m.
Betänkande, angående lullbestämmelserna för artikeln bränvin och sprit, m m.
Uti sitt angående tullbevillningen afgifna Betänkande M 8 hemställer Utskottet,
alt pröfningen af tullbestämmelserna angående artikeln bränvin och sprit måtte uppskjutas
intilldess Rikets Ständer fattat beslut rörande tillverkningen af bränvin inom
landet och skatten derå; hvarvid Rikets Ständer äfven låtit bero
Sedan numera tillverkningsskatten blifvit bestämd att fortfarande utgå med 60
öre för kanna bränvin af 50 procents styrka vid 15 graders värme, har Utskottet
skolat åter till behandling upptaga berörda fråga om tullsats å bränvin.
I detta hänseende hafva motioner blifvit väckta:
hos Ridderskapet och Adeln af Herr von Mentzer, Carl Fredrik {J/s 125), hvilken
hufvudsakligen anfört, hurusom, i och med detsamma den nu gällande högre beskattningen
lades på tillverkningen af bränvin, det blefve nödvändigt att genom skärpta
tullbestämmelser skydda den inhemska producenten mot en alltför tryckande konkurrens
med den utländske, som, i följd af honom beviljad drawback, kunde i Svensk
hamn leverera sin vara till ett pris, obetydligt öfverstigande blotta tillverkningskostnaden,
hvilken i alla fall, genom i utlandet gällande friare bränvinsförfattningar och
lägre pris å råämnen, vore för den utländske tillverkaren betydligt lägre, än för den
Svenske producenten, samt hurusom åtskilliga omständigheter medförde betydliga
förändringar i förhållandet mellan den i gällande författning rörande bränvinstillverkningen
stadgade produktionsskatt af 60 öre pr kanna bränvin af 50 procents
alkoholhalt och nu bestämda införselstull, motsvarande 110 öre per kanna af samma
styrka. Sålunda hade blifvit stadgadt, att allt bränvin skulle, vid handel i större
partier, hafva en styrka af 50 procent, i stället för förut medgifna 49 procent, medan
utminutering fortfarande finge ske till 46 procent, hvilken förändring kommit
förnämligast minutören till godo, under det att tillverkaren i verkligheten fått en
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 1
2
Bevillnings-U(skottets Betänkande JM 17.
skatteförhöjning af omkring 3 öre per kanna, och vidare vore det en känd sak, att
det af kontrollören omedelbart efter tillverkningen afprofvade och uppmätta bränvinet,
innan det hunne föras i marknaden, underginge en ej ringa förminskning, både
till styrka och volym, hvarigenom en ytterligare förlust för producenten uppkomme,
så att, i följd af båda dessa omständigheter, för det i handeln utlemnade bränvinet
erlades en tillverkningsskatt, hvilken, enligt en ingalunda för hög beräkning, uppginge
till 66 öre per kanna. Då dertill komme alt, genom det sätt, hvarefter tili förtullning
anmäldt bränvin uppmätes, eller genom de fyllda kärlens vägning och afdrag af
en ända till 20 procent af bruttovigten uppgående thara, det blefve möjligt att med
ett ej ringa belopp nedpressa tullafgiften, och detta så mycket mer, som tharans inflytande
vore högst betydligt olika för sprit af olika styrka, så blefve förhållandet
mellan skatt och tull i verkligheten i hög grad olika det enligt gällande författningar
afsedda; och hade motionären till afhjelpande af dessa olägenheter, föreslagit, »att
bränvin, sonj till förtullning anmäles, måtte uppmätas och profvas enligt samma grun
der
och på samma sätt, som vid tillverkningen är föreskrifvet, och införselstullen bestämmas
till 135 öre per kanna med 50 procents alkoholhalt vid + 1 5 gr. temperatur,
eller ock, om detta skulle anses medföra alltför stora praktiska svårigheter, att, med
bibehållande af den nu föreskrifna methoden för profningen och uppmätningen, tullen
måtte höjas till 55 öre per & absolut alkohol;»
inom Bonde-Ståndet af Jöns Pehrsson från Blekinge län (JV2 425), uti hvilken
motion Håkan Pellersson från nämnda län, A. Medin från Kronobergs län, Anders
Persson från Christianstads län och Jöns Andersson från Malmöhus län instämt, och
hvaruti, på hufvudsakligen samma skäl, som uti Herr von Mentzers nyss omförmälda
motion äro framställda, samt med erinran derjemte i afseende på importen af utlänskt
bränvin, att då vid utförsel deraf t. ex. från Preussen hela tillverkningsskatten återfås,
men denna genom sättet för beräknandet af tillverk,ningsqvantiteten icke i verkligheen
erlades för mera än hälften, den drawback, sorn restituerades, följaktligen motsvarade
skattens dubbla belopp, har blifvit yrkadt, att uti tullförfattningarne måtte
införas föreskrifter derom, dels att bränvin, sorn till förtullning anmäles, skall uppmätas
och profvas enligt samma grunder, och på enahanda sätt, som vid tillverkningen
är stadgadt, samt att i tull skall erläggas en afgift af \ R:dr 50 öre per kanna med
50 procent alkohol vid + '15 gr. temperatur, äfvensom att, om någon skatteförhöjning
nu skulle komma i fråga, tullen derefter bör ytterligare förhöjas;
samt likaledes inom Bonde-Ståndet af Gustaf Johansson från Kronobergs län
(J12 310), hvilken yrkat en tullsats af 65 öre per skålp. alkohol.
Hvad sålunda blifvit yrkadt har Utskottet tagit under öfvervägande; och beträffande
dervid först frågan om förändradt förtullningssätt af bränvin, så att det blefve
vid införtullning uppmätt och profvadt i samma ordning, som vid dess tillverkning;
så enär Utskottet icke kunnat vara i tillfälle att anställa den med afseende å en sådan
förändring erfoderliga noggranna undersökning af de flera dithörande förhållanden,
Bevillnings-Utskottets Betänkande JK 17.
3
samt då Rikets Ständer redan beslutat aflåtande utaf underdånig skrifvelse med anhållan
att Kongl. Majit täcktes, efter föregången utredning af sakkunnige män, till
Rikets näst sammanträdande Ständer aflemna förslag till ny tulltaxa, och den nu väckta
frågan om ändring i sättet för införtullning af bränvin äfven synes dervid lämpligast
kunna komma under behandling, föreslår Utskottet
att Rikets Ständer icke måtte i detta hänseende annat besluta
än en underdånig hemställan till Kongl Majit om meddelande af
nådig föreskrift att vid utarbetandet af nytt förslag till tulltaxa äfven
bör tillses, huruvida i det nu för bränvms införlullande stadgade
förfaringssätt må lämpligen kunna vidtagas sådan förändring, att
varan kommer att profvas och uppmätas enligt samma grunder
och på samma sätt, som vid dess tillverkning eger rum.
Vidkommande dernäst sjelfva införselsafgiften å bränvin; så enär den tullsats,
som under de begge sista statsregleringsperioderna varit gällande, nemligen 45 öre
för I skålp. alkohol (vattenfri sprit), motsvarar 2 Ridr 20 öre per skålpund alkohol
eller 1 Ridr 10 öre per kanna bränvin af 50 pröcents styrka, och således med 50
öre kannan öfverstiger den tillverkningsskatt af 60 öre per kanna, som, efter att
jemväl hafva under samma tid varit gällande och med hänsigt hvartill införselstullen
blifvit bestämd, Rikets nu församlade Ständer äfven beslutat böra oförändrad bibehållas,
har Utskottet, som anser berörda tullsats innebära tillräckligt skydd för den
inhemska bränvinstillverkningen och tillika vara den högsta, som utan fara för betydligare
tullförsnillning kan denna vara åsättas,
icke för artikeln bränvin och sprit kunnat någon tullförhöjning
tillstyrka, utan hemställer att den nuvarande införselstullen må
bibehållas.
Men emedan, genom sammanförandet uti en gemensam rubrik af de flera tillförene
specificerade olika slagen af bränvin och sprit, svårighet uppstått att tillförlitligen
utröna införselsqvantiteterna af de särskilda sorterna och förhållandet i delta
hänseende emellan de slag, som utgöra föremål för en allmännare tillverkning, inom
landet och dem, som hufvudsakligen äro af utländsk produktion, föreslår Utskottet,
att, i stället för taxerubnkens nuvarande lydelse »bränvin och
sprit alla slag», må åt denna artikel gifvas följande förändrade
redaktion:
»Bränvin och Sprit:
»af säd, potates eller andra jordfrukter — -— — — —
»af annan frukt:
»Cognac — — — — — — — — — — — —
»andra slag —
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande JV2 17.
Ättika.
»J5? 'änvin och Sprit:
»af ris: arrack — — — —
-  __
—
»af socker: rum — — —
—
I öfrigt bar vid artikeln »Ättika» Utskottet likaledes hemställt och Rikets Ständer
medgifvit, att, derest ändring i införselstullen å bränvin ifrågakomme, Utskottet
finge jemväl angående tullen å ättika vidare sig yttra; men vid nyss anlörda förhållande,
att Utskottet icke för dess del ansett någon förändrad tullsats å bränvin
böra antagas, har endast skolat anmälas,
att för Utskottet, i fråga om den nuvarande tullen å ättika, anledning
icke förefinnes att vidare yttrande afgifva.
Stockholm den 8 Augusti 1863.
Mot Utskottets beslut rörande införselstullen å »bränvin och sprit, alla slag,» reserverade
sig Herr Reutersvärd, Herr Doktor Nordlund, Doktor Petrelli, Prosten
Lundholm, Prosten Palmlund, Prosten Janzon samt Riksdagsfullmägtige Gust. Johansson,
Aug. Andersson, Dahlgren, Carl 1/varsson, Nils Olsson och Nils Pellersson, under
åberopande af Afdelningens härutinnan afgifna förslag till betänkande, så lydande:
»Vidkommande
dernäst sjelfva införselsafgiften för bränvin; så ehuru den förut
stadgade skallen för tillverkning deraf inom landet, nemligen 60 öre per kanna om
50 procents styrka vid 15 graders värme, enligt Celsii termometer, blifvit af Rikets
Ständer bibehållen oförändrad, har Utskottet likväl ansett de af motionärerne anförda
skäl och omständigheter böra föranleda till någon förhöjning i nuvarande tullsats, 45
öre per skålp. alkohol, svarande mot 1 R:dr 10 öre kannan af förstnämnda styrka,
och hemställer fördenskull,
att in(örselstullen å »bränvin och sprit, alla slag,» må bestämmas
till 55 öre skålpundet alkohol, hvilket skulle utgöra omkring 1
R:dr 34 öre kannan bränvin af 50 procents styrka vid +15
graders temperatur å hundragradiga termometerskalan.»
Dessutom hafva emot detta Betänkande blifvit anförda följande skriftliga,
Reservationer:
1:0 af August Andersson från Östergötlands län:
»Emot Utskottets beslut i hvad det rörer tullen å bränvin, får jag till stöd för
min reservation anföra:
Bevillnings-Utskotlels Betänkande JV2 17.
5
Alt Utskottets majoritet icke fästat ringaste afseende derpå, att flere tusendetals
bland landets jordbrukare, uti till sine riksdagsombud insända petitioner, hvilka genom
mig och mina Stånds-kamrater kommit Utskottet tillhanda, påyrkat en förhöjd
tull å artikeln bränvin samt alla slags spritdrycker. — Det har hittills alltid hetat
att denna, såsom skadlig ansedda, vara borde fördyras, så att konsumtion deraf minskades
Nu deremot synes Utskottet åsyfta att hålla varan i så lågt pris att större
mängd deraf förtäres; ty hvarföre eljest vara så skuggrädd för tullens höjande?
Ehuru det blef inom Utskottet upplyst att alla våra grannländer hade betydligt högre
bran vinstull än Sverige, så verkade detta icke på Utskottets majoritet, som ansåg det
vådligare om en eller annan bränvinsankare skulle kunna smuglas hit, än om hela
fabrikationen inom riket omöjliggjordes och några millioner silfver utbyttes mot utländskt
bränvin.
Det upplystes inom Utskottet att den i utlandet beräknade drawback å försände
bränvinspartier gjorde det för utländningen möjligt att nedtrycka priset i Sverige, med
den tull, som nu förefunnes och att tharan för kärlen, beräknad till 20 procent, nedsatte
den bestämda tullsatsen, äfvensom att åtskilliga omständigheter vid profningen
orsakade den Svenske producenten förlust, derigenom att skatten utgör mera än de
60 öre, som förekommer på papperet.
En besynnerlig sak är det att, medan grannländernas lagstiftning går ut på att
bereda de respektive ländernas vinst och innevånarnes förkofran, så går den Svenska lagstiftningen
ut på att snart sagdt utrota den industri, som hittills utgjort landtmannens
hufvudsakligaste binäring. — Blefve följden häraf den, att varan förminskades inom
vårt land och inga mera skadliga surrogater sattes i stället, så vore härom mindre
att säga; men som bränvin ännu i stor mängd dagligen förtäres af såväl den rike
som den fattige, vill det synas som skulle sträfvandet emot tullförhöjningen gå derpå
ut att endast gynna grannländerna och ruinera landets eget jordbruk. Då penningebrist
förspörjes från de flesta provinser, landtmannaprodukter ui bjudas till underpris,
ulan att kunna säljas, och då årets svaga skörd sannolikt omöjliggör bränvinstillverknmgen
inom landet, så har man att motse en större import af bränvin från utlandet
såvida tullbetänkandet vinner Ständernas bifall. — Följderna häraf tilltror jag mig
icke beräkna, men att den jordbrukande delen af landets befolkning skall med häpnad
linna sig sviken i sina förhoppningar om en ändamålsenligare tull-lagstiftning
i afseende på artikeln bränvin, det tror jag mig med visshet kunna förutsäga, och
det är på alla dessa skäl jag vördsamt hemställer att Rikets Ständer måtte ogilla Utskottets
utlåtande samt bifalla Herr Kapiten Reutersvärds, af mig med flere biträdda,
reservation.
Häruti har Nils Olsson från Malmöhus län instämt.
2:0. af Håkan Pettersson från Blekinge län:
»Alltsedan bränvinstillverkningskatten förhöjdes först till 50 och sednare till 60 öre
per kanna, har från bränvinstillverkarens sida den klagan blifvit mer och mer allmän,
6
Bevillnings-Utskottcts Betänkande M 17.
att den å utlänskt bränvin lagda tullen, som nu skulle utgöra I R:dr 10 öre pr
kanna fastän den i tillämpningen endast är cirka 1,02 å 1,05 öre och således i och
för sig ingalunda är obetydlig, likväl icke skyddar dem mot en näringen undergräfvande
utländsk täflan; och både vid denna och föregående riksdagar hafva motioner
blifvit väckta om förhöjning ä bränvinstullen; men dessa motioner hafva städse strandat
mot de nu så moderna frihandelstheorierna, hvilka dock icke böra få tillämpas
på ett område, der lagstiftningen från början till slut är en undanlags-lagstiftnmg.
Erfarenheten har ådagalagt att landets bränvinsbrännare under sednare åren kämpat
med stora svårigheter och den tryckta ställningen, som en tid varit rådande i några
orter af landet, har otvifvelaktigt till stor del förorsakats af de stora förluster, sorn,
oaktadt den till utseendet höga tullen å utländskt bränvin, drabbat bränvinsbrännare.
Det är ingen hemlighet att här i landet på den aldra sednaste tiden ett stort antal
bränvinsbrännare kommit på obestånd till följd af de förluster, som bränningen för
dem medfört, och få lära de vara, som skördat deraf någon vinst. Många bränvinsbrännare,
hvilkas hushållning derför icke lagt hinder i vägen, hafva också nedlagt
en rörelse, som endast leder till förluster eller undergång och under sednaste brän
ningstermin
har tillverkningen understigit behofven så betydligt att en import af en
till två millioner kannor bränvin är att emotse, innan nästa bränningstermin inträder.
Vid sådana förhållanden, hvilka ingen lagstiftare eger rätt att förbise, måste
man göra sig den fråga, om det kan vara Ständernas mening att låta en för vårt
land så vigtig näring, som bränvinsbränningen alldeles gå under. Vårt land eger så
stora frihandelsifrare, att de skulle fä»na sia; åt om landets hela behof af bränvin, lik
7
O O
som så mycket annat, kunde tagas från utlandet, blott priset blefve ett eller annat
öre billigare. Man har längesedan glömt de bevekelsegrunder, som föranledde Rikets
Ständer att för icke fullt tio år sedan höja bränvinsskatten från en obetydlighet till
50 öre kannan. Då ville man, genom bränvinets fördyrande, minska förtäringen deraf,
och man uppnådde också detta fosterländska mål, ty bränvinet uppgick till 2: 50
öre kannan och supandet aftog i samma mån som priset stegrades. Det är egent
ligen
från denna tid. som de stora framstegen i vårt land i moraliskt och ekonomiskt
hänseende härleda sig; och det är i första rummet den nya bränvinslagstiftningen,
som gjort dem möjliga. Men det är fara värdt att förhållandet snart kan ändra
sig och att lagstiftningen, om den icke aktger på erfarenhetens vittnesbörd, snart kan
för framtiden tillintetgöra det goda den uträttat. Bränvinspriset har under sednare
åren stått så lågt, att det knappt varit högre än den tid då bränvinsskatten blott
utgjorde en obetydlighet, men bränvin var till införsel förbudet. Nu vill Utskottets
pluralitet icke vidare höra talas om bränvinsprisets förhöjning och bränvinssupandets
deraf föranledda minskande. Man ifrar tvärtom för bränvinsprisets nedsättning,
hvaraf oundvikligen skall följa bränvinssupandets tilltagande. Man bör dock hoppas
att Rikets Ständer icke skola finnas benägna att tillämpa fribandelsåsigter, der de icke
hafva något att skaffa.
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 17.
7
Det torde böra upplysas alt, sedan Utskottets afdelning med en rösts pluralitet
tillstyrkt bränvinslullens förhöjning från 45 till 55 öre per skålp. absolut alkohol,
Utskottet i plenum likaledes med blott en rösts pluralitet föreslagit tullens bibehållande
vid hvad den nu är.
Herr von Mentzer har uti sin i Utskottets betänkande upptagna motion anfört
flere omständigheter, som ådagalägga, å ena sidan, att bränvinsskatten i verkligheten
öfverstiger, och å den andra, att tullen verkligen understiger de faställda beloppen.
Till hvad Herr von Mentzer anfört, för att ådagalägga huru mycket tillverkningspriset
å bränvin mäste vara högre i Sverige än i andra länder, bör läggas den höga
förlagsräntan näringsidkare här måste underkasta sig, men framförallt den omständigheten
att bränningen, endast är tillåten viss tid af året, hvarunder hela årsbehofvet
måste tillverkas, hvilket i hög grad fördyrar varan, jemte det att det utsätter till verkarne
för äfventyret af en öfverproduktion, för hvilken, så länge drawback icke med
gifves,
all afsättning utom landet är afskuren. Ofverväger man alla nu anförda om
ständigheter,
skall man lätt finna hvarför tillverknmgspriset å bränvin här i landet alltid
står betydligt högre, än i andra länder, der man likväl gör allt för att uppehålla
näringen och dess idkare.
Införseln är i utlandet antingen förbjuden, eller belagd med tullar, som innefatta
tillräckligt skydd. Derjemte är, genom beviljande af drawbacken vid utförsel
af bränvin, en utväg för lillverkarne öppnad att återfå skatten och till andra länder
exportera hvad som icke kan inom eget land afsättas; och denna export gynnas genom
beviljandet af drawbacken, hvilken genom det sätt, hvarpå tillverkningsqvantite
ten
beräknas (liksom fordomdags våra småpannor), utgår med högre belopp än skatten
och således i sjelfva verket utgör en export-premie. Medan man i andra länder
går tillväga på ett sådant sätt, äro bränvinsbrännarne i Sverige, som dock tillskjuta
en så betydlig del af statsbebofven, lemnade till pris åt en lagstiftning, som förr eller
sednare skall, såvida ingen förändring deri inträder, ruinera näringen och medföra tal
rika
medborgares undergång Här restitueras aldrig den erlagda skatten, och när öfverproduktion
inträffar måste följaktligen bränvmet säljas till vanpris, och större eller
mindre del af den erlagda, betydliga skatten förloras Vid sådana tillfallen kan man
icke undgå förlusten, genom att gömma varan och spekulera på högre pris, ty knappt
stiger den till ett belopp, som motsvarar tillverkningspriset, förr än utländskt bränvin
importeras; och denna import gynnas dessutom af den nästan kroniska penningebrist,
som råder på Stockholms börs, och hvilken förorsakar import, äfven under förhållanden
då den icke borde kunna ega rum.
Jag har här framställt förhållandena sådana de i verkligheten äro; och den som
är aldrig så litet fördomsfri skall lätteligen finna att på bränvinslagstiftningens område
icke finnes något utrymme för frihandelstheorier. Der måste den alldeles öfvergifvas,
såvida man vill skipa rättvisa åt en klass af näringsidkare, som, med stora
äfventyr för egen välfärd, tillskjuta en så stor del af skattebidragen. Man vet att
8
Bevillnings-Utskoltets Betänkande JV» 17.
del vanligen är från Preussen, sora våra köpmän införskrifva bränvin; och del må
derföre tillålas mig att anföra några exempel ur den Preussiska bränvinslagsliftningen.
Drawbacken utgår i Preussen med ett belopp som med cirka 22 öre pr Svensk
kanna öfverstiger skatten, hvilka 22 öre således utgöra en verklig exportpremie.
Importtullen pr Svensk kanna uppgår till 1 R:dr utöfver den beräknade skatten
och således vida mer än 1 R.dr utöfver den verkliga skatten. Det är naturligt
att så länge de Svenska och Preussiska lagstiftningarne förblifva sådana de nu äro,
skall Sverige få sig påskickadt Preussens öfverflödiga bränvin, under det att Sverige
aldrig kan exportera en enda kanna. Liksom vår lagstiftning, i hvad angår span
måi
och ladugårdsprodukter, är gynnande (ör Danmark, der en stor del af dessa
produkter är belagd med tull, gynnar vår bränvinslagstiftnmg Preussen. Alt denna
fråga är af en oerhörd vigt för landet, synes dessutom mycket väl af de många petitioner
med tusendetals underskrifter, som från olika delar af landell till dess representanter
ingått och hvaraf en stor del blifvit till Revillnings-Utskottet aflemnade, utan att
sådant ens blifvit i betänkandet omnämndt, Men kan det verkligen vara skäl för oss
längre offra våra intressen för frihandelstheorier, utan att fråga efter någon recipro
citet?
Denna fråga måste af hvarje fördomsfri besvaras nekande, då, i händelse tullen
å de olika slagen af bränvin och sprit, på sätt Utskottet föreslagit, kommer att
i tulltaxan särskildt upptagas, ingen olägenhet af bränvmstullens lörhöjande, med afseende
på den ock mycket omtalta handelstraktaten med Frankrike, kan uppstå, får
jag vördsamt föreslå Rikets Ständer, att bestämma tullen å bränvin och sprit af säd
och jordfrukter till 55 öre per skålp. absolut alkohol, i likhet med Utskottets afdelnings
fattade beslut»
Uti denna reservation hafva instämt: A J. Sandstedt från Jönköpings län, Jöns
Pehrsson från Blekinge län och Gustaf Johansson från Kronobergs län.
N:o 18.
Bevillnings-Utskottets Memorial M 18.
9
N;o 18,
Ank. till Exp.-Uuk, den 13 Aug. 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en tullregleringsfråga.
Sedan Utskottet, uti sitt Memorial 13, i anledning af beslut och återremisser
vid dess Betänkande 8 rörande tullbevillningen, på anförda skäl förmält sig
anse Högvördig;) Preste-Ståndets åtgärd att till Utskottet återremittera artikeln »Fosfor»,
äfvensom vissa delar af artiklarne »Messing» och »Sammansatta Metaller» icke
böra till någon Rikets Ständers vidare åtgärd föranleda, så hafva Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet godkänt denna mening, äfvensom Bonde-Ståndet, som lagt
Utskottets berörda anmälan till handlingarna, låtit dervid bero, men Borgare-Ståndet,
med ogillande deraf, anmodat Utskottet att i vanlig ordning besvara ifrågavarande
återremisser.
Då emellertid denna skiljaktighet icke rörer grunderna för bevillningen, sättet
för deras tillämpande eller bevillningens fördelning, utan endast angår formen för behandlingen
af förberörda utaf Preste-Stånde tåten emitterade frågor, lärer tre Stånds biträde
till den åsigt Utskottet yttrat böra åt denna förläna gällande kraft och BorgareStåndets
omförmälda beslut följaktligen
icke kunna något ytterligare åtgörande påkalla.
Stockholm den 8 Augusti 1863.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 14 Bäft.
2
’ i'
u
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Bevillnings-Utskottets Memorial M 19.
i
N:o 19.
Ank. till Eip. Utsk. den 24 Aug, 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af verkställda omröstningar, angående ifrågaställa
förändringar i föreskrifterna om lill/bevillning en.
Sedan åtskilliga i Bevillnings Utskottets Memorial M 13 gjorda inbjudningar
blifvit antagna och de, för motsatt fall, föreslagna voteringspropositioner förfallit, samt
öfriga i samma memorial upptagna propositioner blifvit af samtliga Riks-Stånden godkända,
så liar Förstärkta Bevillmngs-Utskottet, jemlikt 31 § Riksdagsordningen, öfver
sistnämnda propositioner den 20 och 21 innevarande månad anställt omröstning.
1. Införscl-tarifen.
i: st a Omröstningen.
Den som, lika med Borgare-Ståndet, godkänner Utskottets förslag, att »Späck»
hör vid införsel vara tullfritt, och, med dess uteslutande ur rubriken »Tran och Späck,
alla slag», i taxan upptagas under den särskilda rubriken »Späck, alla slag», röstar
Jet 3
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer i öfverensstämmelse med de tre andra Ståndens beslut,
artikeln »Späck» att hänföras till »Tran» och fortfarande draga den för rubriken »Tran
och Späck, alla slag,» nu gällande införselafgift, 1 öre skålpundet, hvaraf äfven föijer
att Utskottets hemställan om sistnämnda rubriks inskränkning till »Tran, alla slag,»
förfaller och dess nuvarande lydelse bibehålies oförändrad.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Samt. 1 Afd. 15 Raft. 1
Späck.
Borax.
Gummi.
Krokar
till fiske.
2 Bevillnings-Utslcottets Memorial M 19.
Sedan två sedlar blifvit kasserade, har denna omröstning utfallit med 41 Ja och
76 Nej; och hafva Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
2:dra Omröstningen.
Den, som biträder Utskottets af Borgare-Ståndet gillade mening, att »Borax» bör
tullfritt få införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är de tre öfriga Ståndens beslut antaget, att artikeln bör fortfarande
draga den förut åsätta tullen, 4 öre skålpundet.
Denna votering har utfallit med 45 Ja och 76 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med iVe/-propositionen.
5:dje Omröstningen.
Den som, lika med Borgare-Ståndet, bifaller Utskottets hemställan, att »Gummi,
alla slag, ej specificerad t», skall vara tullfritt vid införsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. åsättes denna vara dess förra, af de tre andra Stånden antagna
tull, 1 öre skålpundet.
Som denna omröstning utfallit med 42 Ja och 77 Nej, så hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
4:de Omröstningen.
Den som, med bifall till hvad Utskottet hemställt och Borgare-Ståndet beslutat,
medgifver tullfri införsel af »Krokar till fiske», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. är de tre andra Ståndens beslut godkändt, att den förut derå stadgade
mförselafgift, 15 öre skålpundet, skall fortfara.
Voteringen har utfallit med 46 Ja och 75 Nej; och hafva Rikets Ständer sålunda
beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
Bevillning s-Vt skot tets Memorial J\S 19. 3
5.te Omröstningen.
Den som bifaller Utskottets, af Borgare-Ståndet gillade, förslag, att tullfrihet bör Qvicksilfver,
ega rum vid införsel af »Qvicksilfver», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies, såsom de andra Stånden beslutat, den förra tullen å
denna artikel af 15 öre skålpundet.
Enär denna votering utfallit med 44 Ja och 75 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
Om kontraproposition:
6:le Omröstningen.
Den som lill Nej-proposition i hufvudvoteringen om tullbehandlingen af artikeln Fläsk.
»Fläsk» antager Ridderskapet och Adelns beslut, att denna vara skall åsättas en införseltull
af 2 R:dr 50 öre per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer kontrapropositionen att utgöras af Bonde-Ståndets beslut,
att sagda artikel skall draga 3 R:drs tull per centner vid införsel.
Efter det en dubbel sedel blifvit kasserad, har denna omröstning utfallit med
105 Ja och 13 Nej; och har således Ridderskapet och Adelns beslut blifvit antaget
till kontraproposition.
I hufvudsaken:
7:de Omröstningen.
Den som bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att »Fläsk» skall
fortfarande vara vid införsel tullfritt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut, att denna vara skall åsättas
en införseltull af 2 R:dr 50 öre per centner.
Som denna votering utfallit, med 53 Ja och 66 Nej, hafva Rikets Ständer be
slutat
i enlighet med Nej-propositionen.
Kreatur.
Kött.
4 Bevillnings-Vtskottets Memorial 19.
8:de Omröstningen.
Den som, lika med hvad Utskottet tillstyrkt och tre Stånd beslutat, anser
»Kreatur, alla slag,» böra vid införsel vara fria från tull, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, kommer tull vid införsel af nedannämnda slags Kreatur att erläggas
till följande belopp, nemligen:
för hästar, utom hingstar 10 R:dr stycket,
» oxar 6 » »
» kor och ungboskap .4 » »
» kalfvar och får
... 2 » » samt
» svin, utom fargaltar, 4 » »
Omröstningen har utfallit med 81 Ja och 38 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-proposilionens innehåll.
Oxie Omröstningen.
Den som vill, att, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat,
»Kött, alla slag,» skall fortfarande vara vid införsel tullfritt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer väl, på sätt Bonde-Ståndet beslutat, sådan tullfrihet att medgifvas
för färskt Kött, men deremot »Kött, andra slag,» att beläggas med en införseltull
af 2 R:dr per centner.
Enär denna omröstning utfallit med 70 Ja och 49 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
10:de Omröstningen.
Den sorn biträder Utskottets, af två Stånd godkända, tillstyrkande, att »Ost, alla
slag,» bör åsättas en införseltull af 3 R:dr centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Preste- och Borgare-Ståndens beslut, denna artikel
att fortfarande kunna afgiftsfritt införas.
Denna votering har utfallit med 63 Ja och 56 Nej; till följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
Bevillnings-Utskoltets Memorial M 19.
5
H:(e Omröstningen.
Den som, med godkännande af Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden an- Smör.
tagna, förslag, anser, att förut stadgade tullfrihet vid införsel af »Smör» skall bibehållas,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bhfver Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets mening gällande,
och »Smör», i enlighet dermed, åsatt en införseltull af 3 R:dr centnern,
Omröstningen hade utfallit med 63 Ja och 56 Nej; hvadan Ja-propositionens
innehåll blifvit Rikets Ständers beslut.
Om kontraproposition.
12:le Omröstningen.
Den som vill att till Nej-proposition i hufvudvoteringen om »Hvete, omalet,» Spanm&l.
bör antagas den af Bonde-Ståndet derå stadgade införseltull, 10 öre kubikfoten,Hvete’omalet'
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer Ridderskapet och Adelns beslut om 20 öres införselafgift
för hvarje kubikfot af denna vara att i den hufvudsakliga omröstningen ingå såsom
kontraproposition.
Sedan en dubbel sedel blifvit kasserad, har voteringen utfallit med 74 Ja och
44 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
I hufvudsaken:
43:de Omröstningen.
Den som godkänner Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade, förslag,
att tullfrihet vid införsel af »omalet Hvete» fortfarande bör ega rum, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut, att nämnda artikel skall åsättas en
införseltull af 10 öre pr kubikfot.
6
Bevillnings-Utskottets Memorial M 19.
Omnlen Räg.
Malet Hvete.
Sorn denna omröstning utfallit med 64 Ja och 55 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
I4:de Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Preste- och Borgare-Stånden, anser nu stadgade
tullfrihet för införsel af »omalen Råg» böra bibehållas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt BondeSlåndets
beslut, 10 öres införseltull per kubikfot att för denna vara bestämmas.
Omröstningen bar utfallit med 68 Ja och 51 Nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Om kontraproposition.
45:de Omröstningen.
Den som anser att i den hufvudsakliga omröstningen angående tullbehandling af
»malet Hvete» Nej-propositionen bör utgöras af Bonde-Ståndets beslut om 50 öres
införseltull derå per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röslar
Nej;
Vinner Nej, antages lill kontraproposition Ridderskapet och Adelns beslut, att
denna vara skall draga en införseiafgift af 1 R.dr per centner.
Denna votering har, efter det en dubbelsedel blifvit kasserad, utfallit med 87
Ja och 31 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
I hufvudsaken:
76:de Omröstningen.
Den som instämmer i Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden godkända,
förslag, att »malet Hvete» skall fortfarande få tullfritt införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut, att nämnda vara skall åsätlas en
tull vid införsel af 50 öre per centner.
Bevillnings-Utskottets Memorial M 19.
7
Omröstningen har utfallit med 53 Ja och 66 Nej; hvadan Nej-propositionen är
Rikets Ständers beslut.
fl .de Omröstningen.
Den som biträder Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden antagna, hem- Malen Räg.
ställan, att nuvarande afgiftsfrihet vid införsel af »malen Råg» skall bibehållas, röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Ney,
Vinner Nej, kommer i öfverensstämmelse med de begge andra Ståndens beslut,
denna vara att åsättas 50 öre införseltull per centner.
Denna votering har utfallit med 50 Ja och 69 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
I8:de Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln, Preste- och Bor-|ennd‘pa*j^™äan
gare-Stånden, anser »andra slag malen Spanmåi än af Hvete och Råg» fortfarande af Hvete och
böra åtnjuta tullfrihet vid införsel, röstar Käg'
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages derå, enligt Bonde-Ståndets beslut, en införseltull af 50
öre per centner.
Som omröstningen utfallit med 72 Ja och 47 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
I9:de Omröstningen.
Den som instämmer i Utskottets, af tre Stånd gillade, mening, att »Talg» äfven Ta]g
hädanefter bör afgiftsfritt få införas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nei;
Vinner Nej. kommer, jemlikt Bonde-Ståndets beslut, »Talg» att vidkännas 2 R:drs
tull per centner vid införsel.
Omröstningen bar utfallit med 77 Ja och 42 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
8
Bevillnings-Utskottets Memorial Jtit 19.
Böcker.
Saltad Sill.
Kochcnilj.
H0.de
Den som, lika med hvad Utskottet tillstyrkt och två Stånd stadgat, anser
»Böcker med inbundet, rent eller linieradt papper» böra »draga lika tull som papperet,
med tillägg af 25 procent,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies, jemlikt Preste- och Bonde-Ståndens beslut, tilläggsafgiften
vid dess nuvarande belopp, 50 procent af införseltullen å papperet.
Enär denna votering utfallit med 53 Ja och 66 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
Shsta Omröstningen.
Den som, lika med hvad Utskottet tillstyrkt och tre Stånd beslutat, anser afgiflsfrihet
icke böra medgifvas vid införsel af »saltad Sill», utan bifalller Utskottetsl
förslag, att denna vara skall förtullas med 12 öre per kubikfot, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är Bonde-Ståndets beslut antaget, att »saltad Sill» skall vid införse
från tull befrias.
Voteringen har utfallit med 84 Ja och 35 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
22:dra Omröstningen.
Den som bifaller Utskottets, af Borgare-Ståndet biträdda, förslag, att införseltullen
å färgningsämnel »Kochenilj» bör nedsättas till 20 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt de tre andra Ståndens beslut, nuvarande tullsats,
35 öre skålpundet, att för denna vara bibehållas.
Sedan en sedel blifvit kasserad, har omröstningen utfallit med 42 Ja och 76 Nej;
och hafva Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll
23:dje
Bevillnings-Utskottets Memorial M 19. 9
23:dje Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet och Borgare-Ståndet, vill, alt införselafgifterna skola Bomullsgarn,
nedsättas å bomullsgarn till 10 öre för »ofargadt» och till 15 öre för »färgadt,
alla slag», per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehållas, enligt de tre öfriga Ståndens beslut, nuvarande tullsatser
å dessa garnsorter, nemligen 12 öre skålpundet för »ofargadt» bomullsgarn, samt
20 öre per skålpund »färgadt, alla slag.»
Som omröstningen utfallit med 49 Ja och 70 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
24:de Omröstningen
Den som instämmer i Utskottets, af Borgare-Ståndet antagna mening, att »hop- Pelsverk,
sydda pelsverk, äfvensom fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg, såsom skinnpelsar,
muffar, boas m. m.» skola förtullas lika med pelsverket, hvaraf de bestå,
med tillägg endast af 25 procent, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blir de tre andra Ståndens beslut gällande, att tilläggsafgiften skall
fortfarande utgöra 50 procent.
Omröstningen har utfallit med 47 Ja och 72 Nej; och är alltså Nej-propositionens
innehåll Rikets Ständers beslut.
S5:le Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Borgare- och Bonde-Stånden, anser inför- e1'
seltullen å »Hår, häst- eller Tagel» böra nedsättas till 5 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt PresteStåndets
beslut, den nuvarande tullen, 8 öre skålpundet, att fortfara.
Omröstningen har utfallit med 53 Ja och 66 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 2
10
Bevillnings-Utskottets Memorial JM 19.
Orgelverk äf- S6:le Omröstningen.
vensom Har
-
mon mm
och Den som biträder Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
gillade, tillstyrkande att å den af alla 4 Stånden antagna rubriken: »orgelverk, äfvensom
harmonium och fysharmonika», införseltullen bör bestämmas lill endast 10
procent af varans värde, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, skola, enligt Preste- och Bonde-Ståndens beslut, de till nämnde
rubrik hänförliga instrumenter förtullas med '15 procent af varuvärdet.
Denna votering har utfallit med 52 Ja och 67 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
27:de Omröstningen.
^jernvägarna- ^en som l>1^räcler Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
teriel. Bonde-Stånden gillade, förslag, att rubriken under artikeln jern, »gjutgods till macbinerier
etc.» bör lyda sålunda: »gjutgods till jernvägsmateriel samt till machinerier elier
delar deraf; tullbebandlas såsom redskap och machinerier», röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, böra, jemlikt Preste-Ståndets beslut, de sålunda tillagda orden.
»till jernvägsmateriel» uteslutas.
Som omröstningen utfallit med 90 Ja och 29 Nej, är Ja-propositionen Rikets
Ständers beslut.
2S:de Omröstningen.
gar^armbifi- ^en som’ med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgare- och
tar m. m. Bonde-Stånden, vill, att för de under smidt eller valsadt jern upptagna rubrikerne
»ankare» samt »armbultar, draggar, hammare, roderjern, skeppsknän och smedjestäd»,
införseltullen skall utgöra 75 öre centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies, på sätt Preste-Ståndet beslutat, å dessa artiklar den nu å
dem stadgade afgift vid införsel af \ R:dr per centner.
Denna votering har utfallit med 75 Ja och 44 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Bevillnings-Utskottels Memorial JV3 19.
11
29:de Omröstningen.
Den som godkänner Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden gillade, tillstyr' Kläder,
kande att »nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda duktyg, handdukar, lakan, örongodt
ra. fl. dylika hushållspersedlar, omärkta eller märkta, skola förtullas med 25
procent förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget eller det ämne, hvaraf klädes-
eller hushållspersedeln hufvudsakligen består» och att »för kläder eller delar
deraf, som äro försedda med guld- eller silfverbroderier eller galoner, eller med
fransar, spetsar eller blonder, tullafgiften förhöjes med 50 procent i den för tyget
bestämda», röstar
Ja y
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, jemlikt Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
de för dessa rubriker nu stadgade tilläggsafgifter utaf respektive 50 och 100
procent att bibehållas.
Sedan en dubbel sedel blifvit kasserad, har omröstningen utfallit med 54 Ja
och G4 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
30:de Omröstningen.
Den som instämmer i Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- Krukmakaie
Ståndet
antagna, mening, att införseltullen å »ej specificerade, oglacerade och omålade arbeten,
krukmakare-arbeten» bör utgöra 1 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies, på sätt de begge andra Stånden beslutat, nuvarande afgift
vid införsel deraf, 3 öre per skålpund.
Denna votering har utfallit med 47 Ja och 72 Nej; till följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
3-l:sta Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln och Borgare-Stån- Läder-arbeten,
det, anser »Läder-arbeten, ej specificerade», böra förtullas med 25 procent förhöjning
å tullen för det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen består, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
12
Bevillnings- Utskottets Memorial JV2 19,
Mattor.
Oljor, nativa
eller råa etc.
Oljor, genom
rektificering
renade, etc.
Vinner Nej, förblifver tilläggsafgiften, i enlighet med de begge andra Ståndens
beslut, såsom hittills 50 procent af tullen å lädret.
Omröstningen har utfallit med 48 Ja och 71 Nej, och är alltså Nej-proposi
tionens
innehåll Rikets Ständers beslut.
32:dra Ornröslningen.
Den som biträder Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
gillade förslag, att för rubriken »mattor af spån, strå eller rötter, vass eller saf» bör
bestämmas en till 1 öre skålpundet nedsatt tull, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Preste- och Bonde-Ståndens beslut, införselafgiften
å denna rubrik att förblifva lika med den för mattor förut gällande eller 3 öre per
skålpund.
Som omröstningen utfallit med 49 Ja och 70 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
33:dje Ornröslningen.
Den som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet gillade,
hemställan om 50 öre införseltull per centner för den under artikeln Oljor,
bland de flygtiga vegetabiliska, såsom fossila eller mineral- samt genom torr distillation
framställda oljor, förekommande rubriken »Nativa eller råa, af jord eller brännhartser
m. m. förorenade, af mörkbrun till svartbrun färg», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, skola, jemlikt Preste- och Borgare-Ståndens beslut, sådana nativa
eller råa oljor vara vid införsel från afgift fria.
Denna votering bar utfallit med 47 Ja och 72 Nej; hvadan Nej-propositionens
innehåll är Rikets Ständers beslut.
34-.de
Den som biträder Utskottets, af tre Stånd godkända, förslag att införseltullen
bör utgöra 2 öre skålpundet å den under artikeln oljor, bland de flygtiga vegetabiliska,
såsom fossila eller mineral- samt genom torr distillation framställda oljor förekommande
rubriken: »genom rektificering renade, färglösa eller af gul till gulbrun
Bevillnings-Utskottets Memorial JK 19. 13
färg; rektificerad stenkolsolja eller fotogén; rektificerad jordolja; nafta, petroleum eller
bergolja, solarolja, paraffinolja, med flera till lyse begagnade vätskor», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Preste Ståndets beslut, tullen
derå vid införsel att utgå med 4 öre skålpundet.
Som omröstningen utfallit med 69 Ja och 50 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
35:te Omröstningen.
Den som, lika med hvad Utskottet tillstyrkt samt Ridderskapet och Adeln jemte Terpentin.
Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, anser nuvarande införseltull å »Terpentin» böra
nedsättas till \ öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver, enligt Preste-Ståndets mening, förra införselafgiften derå,
2 öre skålpundet, fortfarande gällande.
Denna omröstning har utfallit med 66 Ja och 53 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
36:te Omröstningen.
Den, som instämmer i Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag om nedsättning Terpentinolja
till 3 öre skålpundet af nu för införsel af »Terpentinolja och Terpentinspiritus» stad- Terpentinspi
gade
afgift, röstar ritus.
Ja-,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, skall, med bifall till Preste-Ståndets skiljaktiga mening, införseltullen
derå bibehållas vid dess nuvarande belopp, 4 öre skålpundet.
Omröstningen har utfallit med 66 Ja och 53 Nej; till följd hvaraf Ja-propositionen
blifvit Rikets Ständers beslut.
37:de Omröstningen.
Den, som vill att införseltullen å »Perukmakare-arbeten» skall, på sätt Utskottet Perukmakar»-
föreslagit samt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, nedsättas från 6 till 3 R:dr 31 c eD'
skålpundet, röstar
Ja;
14
Bevillnings-Utskottets Memorial JVs 19.
Den det ej vill, röstar
Nei;
Vinner Nej, kommer, jemlikt Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
tullen å Perukmakare-arbeten att fortfarande utgå med 6 R:dr skålpundet.
Enär denna omröstning utfallit med 50 Ja och 69 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
38:de Omröstningen.
Porslin, oäkta. Den som> med fivacl Utskottet tillstyrkt samt Ridderskapet och Adeln jemte
Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, anser, att införselafgifterna å »Porslin, oäkta,
sten- eller fayans» böra utgöra, för »hvitt eller enfärgadt, men omåladt» 4 öre å
»talrickar» och 8 öre skålpundet å »andra pjeser», samt för »måladt eller tryckt» 8
öre å »talrickar» och 15 öre per skålpund å »andra pjeser», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut, de nuvarande
tullsatserna att bibehållas, nemligen för »hvitt eller enfärgadt, men omåladt» 5
öre å »talrickar» och 10 öre skålpundet å »andra pjeser», samt för »måladt eller
tryckt» 10 öre å »talrickar» och 18 öre per skålpund å »andra pjeser.»
Omröstningen har utfallit med 70 Ja och 4-9 Nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
39:de Omröstningen.
Sadelmakare- Den sorn bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
arbeten, godkända förslag, att »Sadelmakare-arbeten, ej specificerade, alla slag», skola under
denna allmänna rubrik draga 50 öres införseltull per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Viner Nej, antages Preste- och Bonde-Ståndens beslut, att »Sadelmakare-arbeten,
ej specificerade» skola vid införsel förtullas såsom hittills, de »med äkta förgvlda, försilfrade
eller pläterade beslag» med 75 öre och »andra slag» med 50 öre skålpundet.
Då voteringen utfallit med 4-6 Ja och 73 Nej, är Nej-propositionens innehåll
Rikets Ständers beslut.
40:de Omröstningen.
Salt. Den som instämmer i det förslag Utskottet framställt och tre Stånd gillat, att,
Bevillnings-Utskottets Memorial M 19.
15
med afslag å yrkad tullfrihet för salt, tulltaxan bör i denna del förblifva oförändrad,
röstar
Ja;
Den det ej vill röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, enligt Bonde-Ståndets beslut, alla de såsom »oraffineradt» i
taxan uppräknade slag af salt, nemligen »kok-, berg- och glauber-, valtenfritt», att
kunna tullfritt till riket införas.
Voteringen har utfallit med 78 Ja och 41 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
Alisia Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet,
anser införseltullen å »Skomakare-arbeten af andra tyger än siden samt af saffians-,
karduans-, färgade, pressade eller tryckta skinn», böra utgå med \ R:dr
skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
NeJ;
Vinner Nej, bibehålles derå, i enlighet med Preste- och Bonde-Ståndens mening,
nu stadgade tullsats, 2 R:dr skålpundet, oförändrad.
Denna omröstning har utfallit med 47 Ja och 72 Nej; till följd hvaraf Nejpropositionens
innehåll är Rikets Ständers beslut.
42:dra Omröstningen.
Den som gillar Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
godkända, förslag, att de till rubriken »andra slag» hörande Skomakare-arbeten skola
få införas mot 75 öre tull, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, på sätt Preste- och Bonde-Stånden beslutat, tullsatsen i
nu gällande taxa, 1 R:dr 25 öre skålpundet, att bibehållas.
Sedan en sedel kasserats och den förseglade sedeln öppnats, har omröstningen
utfallit med 59 Ja och 60 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nejpropositionen.
Skomakare
arbeten.
43:dje Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgare- och Slöjdvaror.
/
Spännhals
dukar.
Tråd.
16 Bevillnings-Utskottets Memorial M 19.
Bonde-Stånden, anser införseltullen ej mindre å sådana »Slöjdvaror, eller fabriks ,
handtverkeri- och manufakturvaror, i taxan ej nämnda , vid hvilka ej bestämdt kan
urskiljas af hvad ämne de bestå, än äfven å »varor, som icke kunna hänföras under
någon af de i införsel-tarifen upptagna bestämmelser, mer eller mindre arbetade»,
böra utgå med 15 procent af värdet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer den för hvardera af dessa rubriker nu stadgade införselafgift,
20 procent å värdet, att, såsom Preste-Ståndet beslutat, fortfara oförändrad.
Voteringen har utfallit med 58 Ja och 61 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
44:de Omröstningen.
Den sorn, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte BorgareStåndet,
vill, att införseltullen å »Spännhalsdukar, äfvensom andra på valk sydda halsdukar,
af läder» skall utgå med 50 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. blir nuvarande införselafgift derå, 75 öre per skålpund, i öfverensstämmelse
med Preste- och Bonde-Ståndens beslut, bibehållen oförminskad.
Som omröstningen utfallit med 52 Ja och 67 Nej, är Nej-propositionens innehåll
Rikets Ständers beslut.
45:te Omröstningen.
Den som antager Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden biträdda, förslag,
att införseltullen å »tråd, bomulls-, alla slag» skall utgöra 30 öre skålpundet, röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, skall nuvarande, utaf Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
bibehållna införselafgift, 40 öre skålpundet, fortfarande derå tillämpas.
Voteringen har utfallit med 55 Ja och 64 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
46:te Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Borgare- och Bonde-Stånden, anser linnetråd
-
Bevillnings-Utskottets Memorial JM 19.
17
tråd böra under den gemensamma rubriken »Tråd, linne-, alla slag,» få införas mot
40 öre tull per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, jemlikt Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
nuvarande tullbestämmelse för denna artikel att bibehållas, så att för »oblekt»
linnetråd bör vid införsel erläggas 40 och för »blekt eller färgad» 50 öre tull per
skålpund.
Som omröstningen utfallit med 48 Ja och 71 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
47:de Omröstningen,
Den som instämmer i Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden godkända, tillstyrkande, att införseltullen å den bland »Trävaror» upptagna
artikeln »Svarfvare-arbeten, ej specificerade, med eller utan betsning, målning
eller lackering» bör utgöra 50 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies, enligt Preste-Ståndets beslut, den för införsel nu derå
stadgade afgift, 1 Riksdaler skålpundet.
Omröstningen har utfallit med 56 Ja och 63 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
48:de Omröstningen.
Den som antager det af Utskottet framställda samt af Ridderskapet och Adeln
jemte Borgare-Ståndet gillade förslag, enligt hvilket den under »Trävaror» förekommande
artikeln »Möbler, försedda med stoppning och öfvertyg», bör förtullas efter
förut gjorda bestämmelser med 25 procent förhöjning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Preste- och Bonde-Ståndens beslut,
den förra tilläggsafgiften, 50 procent, att bibehållas
Då omröstningen utfallit med 49 Ja och 70 Nej, är Nej-propositionens innehåll
Rikets Ständers beslut.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Åfd. 15 Haft. 3
*•
Sm-frare
arbeten.
Möbler.
18
Bevillnings-Utskottets Memorial JVl 19.
Ur och Skeppskronometrar
etc.
49:de Omröstningen.
Den som vill att »fickur med guldboett» skola, på sätt Utskottet tillstyrkt samt
Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet stadgat, få införas mot 3 Riksdaler
tull per stycke, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver, i öfverensstämmelse med de begge andra Ståndens beslut,
den nuvarande införseltullen derå, 4 Riksdaler stycket, oförändrad.
Voteringen har utfallit med 49 Ja och 70 Nej, och är alltså beslutadt i enlighet
med Nej-propositionens innehåll.
50:de Omröstningen.
Den som bifaller Utskottets, af två Stånd gillade, förslag att, vid införsel af
»fickur med boett af andra materialier» än guld, tullen skall utgöra 75 öre stycket,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer Preste- och Bonde-Ståndens mening att blifva gällande
och afgiflen bibehållas vid dess förra belopp, \ Riksdaler stycket.
Enär omröstningen utfallit med 47 Ja och 72 Nej. hafva Rikets Ständer be
slutat
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
5J:sta Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln jemte BorgareStåndet,
anser införseltullen å »skeppskronometrar» böra nedsättas lill 10 Riksdaler
stycket, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. hafva Rikets Ständer godkänt de begge andra Ståndens beslut
om fortsatt bibehållande af den nuvarande afgiften, 20 Riksdaler stycket.
Efter kassering af en dubbelsedel har omröstningen utfallit med 54 Ja och 64
Nej; hvadan Nej-propositionens innehåll är Rikets Ständers beslut.
Bevillnings-Utskottets Memorial JM 19.
19
52\dra Omröstningen.
Den som biträder det af Utskottet gjorda och af två Stånd gillade förslag, att
tullen å »lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej specificerades, skall bestämmas
till I Riksdaler skålpundet, röstar
Ja ;
Den det ei vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, är Preste- och Bonde-Ståndens beslut antaget, att den förra införsel-a
fgiflen derå, 3 Riksdaler per skålpund, skall förblifva gällande.
Enär voteringen utfallit med 48 Ja och 71 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
53:djc Omröstningen.
Den som bifaller, att »arbetsfordon och lastvagnar» skola, på sätt Utskottet till- Vagnar och
styrkt samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgare- och Bonde-Stånden stadgat, Åkdon,
åsättas 5 Riksdaler införseltull per stycke, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages den tull Preste-Ståndet för införsel deraf för sin del bestämt,
nemligen 10 Riksdaler stycket.
Omröstningen har utfallit med 64- Ja och 55 Nej-, hvadan Rikets Ständers beslut
är i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
54:de Omröstningen.
Den som anser Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden
gillade, förslag till tullsats å »tvåhjuliga åkdon, samt droskor, trillor och
slädar», nemligen 20 Riksdaler stycket, böra vinna bifall, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. bibehålles, enligt Preste-Ståndets beslut, den derå förut varande införseltullen,
37 Riksdaler 50 öre per stycke.
Som denna votering utfallit med 66 Ja och 53 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
20
Bevillnings-Utskottels Memorial JVi 19.
Vattenglas.
55:te Omröstningen.
Den som instämmer i Utskottets af tre Stånd antagna förslag, att införselafgiften
å den under artikeln »Vagnar och Åkdon», förekommande rubriken »öfriga slae» skall
bestämmas till 50 Riksdaler per stycke, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blifver, på sätt Preste-Ståndet stadgat, nuvarande tullsats derå, 100
Riksdaler stycket, äfven hädanefter gällande.
Enär omröstningen utfallit med 58 Ja och 61 Nej, är Nej-propositmnens innehåll
Rikets Ständers beslut.
56:te Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet samt Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden,
vill, att tullfrihet fortfarande skall ega rum för »Vagnar och Åkdon,
synbart brukade, som af resande för eget behof medföras», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, jemlikt Bonde-Ståndets beslut, detta stadgande att uteslutas
och sagda afgiftsfrihet derigenom att inskränkas till sådana åkdon, »som blifvit
ur riket bevisligen utförda.»
Omröstningen har utfallit med 71 Ja och 48 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
57 :de Omröstningen.
Den som godkänner Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag, att för »Vattenglas
eller en lösning af kiselsyra i kali eller natron» bör bestämmas en till 5 procent å
värdet beräknad tull vid införsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut, att sagde artikel skall hänvisas till
lika tullbehandling med varor, i taxan ej nämnda, arbetade.
Då denna omröstning utfallit med 84 Ja och 35 Nej, är Ja-propositionens
innehåll Rikets Ständers beslut.
Bevillnings-Utskottets Memorial M 19.
21
5S.de
Den som, med bifall till Utskottets förslag samt Borgare- och Bonde-Ståndens
beslut, vill att införseltullen å »Vekar, lamp- och ljus-» skall utgöra 30 öre skålpundet,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer den å nämnda artikel nu stadgade införselafgift, 70 öre
per skålpund, att, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets mening,
bibehållas
Omröstningen har utfallit med 51 Ja och 68 Nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll
II. Utforsel-tarifen.
59:de Omröstningen.
Den som godkänner Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden antagna, förslag att »Ben, andra slag än elfen- och hvalfisk-, oarbetade»,
skola tullfritt få utföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles Preste-Ståndets beslut, enligt hvilket denna artikel skall vid
utförsel fortfarande vidkännas derå nu stadgad afgift af 50 öre per centner.
Denna omröstning har utfallit med 65 Ja och 54 Nej; hvadan Ja-propositionens
innehåll är Rikets Ständers beslut.
60:de Omröstningen.
Den som, lika med Utskottet, hvars mening blifvit af tre Stånd gillad, anser
tullfrihet böra medgifvas vid utförsel af »jern, gjutet: tack- och barlast-, kanoner etc.»,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, den förra utförselafgiften
af 25 öre per centner att bibehållas för denna artikel, med den af embetsverken
föreslagna lydelse, nemligen: »Jern, gjutet: tack- och barlast-, kanoner, styc
-
Vekar.
Ben.
Jern.
22
Bevillnings-Utskottets Memorial M 19.
ken, nick hakar och mörsare, ostämplade och oborrade, hällar öfver 0,8 tums tjocklek,
jemte vigter och lödjor, af större tyngd än \ centner.»
Som denna votering utfallit med 76 Ja och 43 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
6l:sla Omröstningen.
Koppar, rå. £)en sorn instämmer i Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgareoch
Bonde-Slånden godkända tillstyrkande, att tullfrihet bör ega rum vid utförsel af
»rå Koppar», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver, jemlikt Preste-Ståndets beslut, den derå nu stadgade utförseltull,
2 Riksdaler 50 öre per centner, äfven framgent gällande.
Omröstningen har utfallit med 83 Ja och 36 Nej; och är alltså beslutadt i
enlighet med Ja-propositionen.
62:dra Omröstningen.
Koppar,garad. Den sorn bifaller den af Utskottet föreslagna samt af tre Stånd medgifna afgiftsfrihet
vid utförsel af »garad Koppar, samt Kopparskrot, alla slag, äfvensom Kopparaska»,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är beslutadt, i enlighet med Preste-Ståndets mening, att för denna
artikel skall bibehållas nuvarande utförseltull, 30 öre centnern.
Denna votering har utfallit med 82 Ja och 37 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
63:dje Omröstningen.
Lumpor. Den som Vl^ att> på sätt Utskottet hemställt samt Ridderskapet och Adeln, äf
vensom
Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, tullfrihet skall medgifvas för utförsel
af »Lumpor», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blir Preste-Ståndets beslut gällande, att nu å denna artikel stadgad
utförseltull, 1 Riksdaler centnern, bör fortfarande tillämpas.
Bevillnings-U Iskottets Memorial M 19
23
Omröstningen har utfallit med 71 Ja och 48 Nej; och är alltså Ja-propositionens
innehåll Rikets Ständers beslut.
64:de Omröstningen.
Den som godkänner Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag om afgiftsfrihet vid
utförsel af »Malm, rå och osmält, i införseltarifen ej specificerad», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies, enligt Preste-Ståndets beslut, nuvarande utförseltull derå,
S?5 öre per centner.
Som denna omröstning utfallit med 80 Ja och 39 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
65:te Omröstningen.
Den som biträder Utskottets jemte Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och
Bonde-Ståndens sammanstämmande mening, att tullfrihet vid utförsel bör ega rum för
den under rubriken »Trävaror» förekommande artikeln: »Virke, oarbetadt, sågadt eller
tillhugget etc.», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut, att, enligt embetsverkens förslag, lydelsen
skall, för vinnande af mera tydlighet, blifva: »Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget,
af annat träslag än furu och gran», och att den för artikeln nu gällande utförseltull,
5 procent å värdet, skall bibehållas.
Omröstningen har utfallit med 74 Ja och 45 Nej; hvadan Ja-propositionens
innehåll är Rikets Ständers beslut.
66:te Omröstningen.
Den som lika med Borgare- och Bonde-Stånden anser, att af Trävaror »furuoch
grantimmer, otillhugget, af mindre än 8,3 tums diameter i lilländan, master, bogspröt,
spiror och telegrafstolpar samt pumpträd, oborrade; äfvensom sparrar af furu
och gran af mindre tjocklek än 6,6 tum midtpå,» böra tullfritt få utföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Malm.
Virke, oarbetadt,
sågadt
eller tillhugget
etc.
Timmer, furuo.
gran-, otillhugget
etc.
24
Bevillnings-Utskottets Memorial M 19.
Vinner Nej, komma, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, embetsverkens i afseende härå föreslagna redaktion och tullbestämmelser
att blifva gällande, nemligen:
Furu- och grantimmer, otillhugget, af mindre än 8,3 tums diameter
i lilländan 1 stycke 20 öre.
Master \ n 20 „
Bogspröt 1 „ 20 „
Spiror och telegrafstolpar:
af 1 i fots längd och deröfver 1 „ 20 „
af ringare längd, s k. grufstolpar derunder inbegripne . . 1 „ 5 „
Pumpträd, oborrade 1 „ 20 ,,
Sparrar af furu och gran, af mindre tjocklek än 6,6 tuni midtpå:
af 12 fots längd eller deröfver 1 „ 20 „
af ringare längd, derunder inbegripne s. k sleepers och staketstolpar
I ,, 5
Anm. Sparrar af furu och gran etc.
Voteringen har utfallit med 65 Ja och 54 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
*
67:de Omröstningen.
Meller*täljde" ^en som instämmer i Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända,
etc. förslag, att tullfrihet bör medgifvas för utförsel af trävaruartikeln »Läkter, huggne
eller täljde; äfvensom oandstakar af furu och gran, samt båtshakeskaft och bärlingar
om 15 å 20 fots längd och 1,2 å 1,6 tums diameter i lilländan», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bör, enligt embetsverkens, utaf Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
gillade, tillstyrkande, för denna artikel antagas följande lydelse och tullsatser:
Läkter,
huggne eller täljde
1 tolft 50 öre
Bandstakar af högst 1,6 tums diameter i lilländan 1 „ 50 ,,
af större dimensioner hänföras till spiror.
Båtshakeskaft och bärlingar 1 „ 50 „
Omröstningen har utfallit med 74 Ja och 45 Nej; och är alltså beslutadt i
enlighet med Ja-propositionen
68:de Omröstningen.
Irträd eller [)en som bifaller att, på sätt Utskottet hemställt samt Borgare- och Bonde-Stån
ämnen
till åror. den
Bevillnings-Vtskottets Memorial M 20.
25
den beslutat, den bland Trävaror sist upptagna artikeln »Årträd eller ämnen till åror»
skall afgiftsfritt vara till utförsel tillåten, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
JVej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt PresteStåndets
mening, den nu derå stadgade utförseltull, 15 öre paret, att bibehållas.
Anm. Fartyg må till skeppsbehof tullfritt etc.
Som denna omröstning utfallit med 80 Ja och 39 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket allt Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 21 Augusti 1863.
N:o 20.
Auk. till Exp.-TJtsk, den 24 Äng. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, rörande verkställda omröstningar, i anledning aj Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, angående stämpelpappers-afgiften.
Sedan de i Bevillnings-Utskotlets Memorial N:o 15 framställda voteringspro
positioner
blifvit af Rikets Ständer godkända, har Förstärkta Bevillnings-Utskottet,
jemlikt 31 § Riksdags-Ordningen, öfver dessa propositioner denna dag anställt föl
jande
omröstningar:
'/.s/a Omröstningen.
Den, som godkänner Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag, enligt hvilket stämpelbeloppet
å vexlar i utländsk myntsort blifvit bestämdt till 1 R:di', röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 15 Uäft. 4
26
Bevillnings-Utskottets Memorial JM 20.
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, stämpeln å vexlar
i utländsk myntsort att bestämmas till 75 öre.
Då denna omröstning utfallit med 88 Ja och 31 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
2:dra Omröstningen.
Den, som godkänner Utskottets, af tre Stånd gillade, förslag, att befrielse
från stämpel å bouppteckningar skall egu rum, der behållningen ej uppgår till 1,000
R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, befrielse från stämpel
å bouppteckningar att ega rum för 1,000 R:dr, der behållningen ej uppgår
till 10,000 R:dr.
Omröstningen har utfallit med 92 Ja och 27 Nej; till följd hvarå Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
3:dje Omröstningen.
Den, som biträder Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Bonde-Stånden godkända, förslag, att bouppteckningar, der stämpelafgift för dem bör
utgöras, skola förses med stämpel till \ procent af behållningen i boet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Borgare-Ståndets beslut, berörda afgift att beräknas
å boets behållning i jemna hundratal Riksdaler.
Enär denna omröstning utfallit med 61 Ja och 58 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
a) 0m kontrapropositioucn.
4:dc Omröstningen.
Den, som anser att till Nej-proposition i hufvudvoteringen rörande stämpelfrihet
för giftorätt bör antagas Utskottets, af Preste-Ståndet gillade förslag, att befrielse från
stämpel å bouppteckningar skall ega rum för efLerlefvande makes giftorätt i boet,
dock under iakttagande att när, vid boupptecknings ingifvande till vederbörlig domstol,
behörigt arfskifte icke tillika kan företes och derigenom elior eljest nöjaktigt
Bevillnings-Utskottets Memorial JU 20.
27
styrkas, huru mycket den efterlefvande makans giftorätt utgör, bouppteckningen skall
beläggas med stämpel för det gemensamma boets hela behållning, men den efterlefvande
maken ega att, sedan arfskifte förrättats och blifvit hos vederbörande domhafvande å
landet, eller domstol i stad uppvisadt och hvarvid bevis bör meddelas öfver hvad
del af den redan erlagda stämpelafgiften belöper på den efterlefvandes giftorätt, hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återlyfta detta belopp, såvida, med företeende af
sagda intyg, anmälan derom göres inom 2 år från den dag, bouppteckningen blifvit
till behörig domstol ingifven, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer kontrapropositionen att utgöras af Ridderskapet och Adelns
beslut, att, med bifall i allt öfrigt till Utskottets och Preste-Ståndets nyssanförda sammanstämmande
mening, tiden för återsökandet af den för högt erlagda stämpelafgiften
skall bestämmas till 3 år från den dag, bouppteckningen blifvit till behörig domstol
ingifven.
Omröstningen har utfallit med 49 Ja och 70 Nej; i följd hvaraf Ridderskapet
och Adelns beslut blifvit antaget till kontraproposition.
b) I hufvudsakcn.
5;le Omröstningen.
Den som, lika med Borgare- och Bonde-Stånden, vill att befrielse från stämpel
å bouppteckningar skall ega rum för efterlefvande makas giftorätt, sålunda, att denna,
ehvad den utgör mer eller mindre, beräknas till hälften af behållningen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut, att befrielse från stämpel
å bouppteckningar skall ega rum för efterlefvande makas giftorätt i boet, dock under
iakttagande att när, vid boupptecknings ingifvande lill vederbörlig domstol, behörigt
arfskifte icke tillika kan företes och derigenom eller eljest nöjaktigt styrkas,
huru mycket den efterlefvande makans giftorätt utgör, bouppteckningen skall beläggas
med stämpel för det gemensamma boets hela behållning, men den efterlefvande makan
ega att, sedan arfskifte förrättats och blifvit hos vederbörande domhafvande å
landet, eller domstol i stad uppvisadt, och hvarvid bevis bör meddelas öfver hvad
del af den redan erlagda stämpelafgiften belöper på den efterlefvandes giftorätt, hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återlyfta detta belopp, såvida, med företeende af
28 Bevillnings-Utskottets Memorial JV2 21.
sagda intyg, anmälan derom göres inom 3 år från den dag, bouppteckningen blifvit
till behörig domstol ingifven.
Omröstningen har utfallit med 79 Ja och 40 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
6:te Omröstningen.
Den som bifaller Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända, förslag,
att utbyte af stämpelpapper må tillåtas i de fall, då sökt inteckning blifvit afslagen,
äfvensom då sökt lagfart ej kunnat medgifvas, röstar
Ja-,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer stadgandet i 12 § 1 mom. af nu gällande kungörelse
angående stämpelpappersafgiften m. m. att bibehållas oförändradt.
Enär denna omröstning utfallit med 59 Ja och 60 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
Hvilket allt Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer
anmäla.
Stockholm den 21 Augusti 1863.
N:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2i Aug. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, angående verkställda omröstningar i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i frågor rörande allmänna bevillningen.
Sedan de i Bevillnings-Utskottets Memorial M 16 framställda förslag till voterings-proposilioner
blifvit af Rikets Ständer godkända, har, jemlikt 31 § Riksdags
-
Bevillnings-Utskottets Memorial M 21.
29
Ordningen, Förstärkta Bevillnings-Utskottet denna dag anställt följande omröétningar,
nemligen:
l\sia Omröstningen.
Den sorn, i enlighet med Utskottets, af Bonde-Ståndet gillade, hemställan, anser,
att Regementens och Officerskorpsers vid mötesplatser för begagnande under mötena
uppförda byggnader icke skola från bevillning befrias, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Borgare-Stånden, Rikets Ständer beslutat, att bland undantagen i § 2, framför orden:
så framt dessa i hyror eller på annat säll icke lemna egaren någon inkomst, skola
införas: Regementens och Officerskorpsers vid mötesplatser för begagnande under mötena
uppförda byggnader.
Som denna omröstning utfallit med 36 Ja och 83 Nej, har alltså Nej-propositionens
innehåll blifvit Rikets Ständers beslut.
2:dra Omröstningen.
Den som, lika med Preste- och Bonde-Stånden, gillar Utskottets hemställan, att
frihet från bevillning icke må medgifvas för enskilda personer tillhöriga kyrkor och
bönehus, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt BorgareStåndets
beslut, bland undantagen i § 2, näst före orden: så framt dessa i hyror
eller på annat sätt icke lemna egaren någon inkomst, att införas: äfvensom enskilda
personer tillhöriga kyrkor och bönehus.
Denna omröstning bar utfallit med 51 Ja och 68 Nej; hvadan Rikets Stän
der
beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
3:dje Omröstningen.
Den som, i enlighet med Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade
förslag, vill att den i § 16 i Bevillnings-förordningen stadgade särskilda bevillning af
30
Bevillnings-Utshottets Memorial At 21.
utländske handlamde och handelsexpeditör skall upphöra alt vidare utgå samt hela
§ 16 ur Bevillnings-stadgan uteslutas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet,
Rikets Ständer beslutat, att de i § 16 af gällande Bevillnings-stadga meddelade föreskrifter,
rörande bevillning af utländske handlande och handelsexpeditör, fortfarande
skola lända till efterrättelse.
Omröstningen har utfallit med 3i Ja och 85 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
4:de Omröstningen.
Den som, med bifall till Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Preste
Ståndet
gillade förslag, vill att stadgandena i § af gällande Bevillnings-förordning
angående bevillning af karaktersfujjmagter skola upphäfvas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, nu
gällande föreskrifter för bevillning af karaktersfullmagter att bibehållas
Denna omröstning har utfallit med 58 Ja och 61 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
5:te Omröstningen.
Den som instämmer i Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och Bonde
Ståndens
beslut att, på sätt Utskottet föreslagit, icke vidtaga någon åtgärd i anledning
af de uti Doktor Runstens motion framställda yrkanden, att lönebevillning för tjenstebefattningar
icke skall beräknas efter lönebeloppen i deras helhet, utan på sin höjd
efter hälften deraf, samt att embets- och tjensteman icke må för boställe taxeras
efter detsammas möjliga uppskattmngsvärde, utan blott med en procent af den deraf
påräkneliga rena behållning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, lika med Preste-Ståndet, beslutat, att till
§ 17 i nu gällande Instruktion skall fogas en så lydande föreskrift: Vid bevillnings
-
Bevillnings-Utskottets Memorial M 21.
31
afgifters bestämmande för embels- och tjenstemän gälle för öfrigt såsom allmän grundsats,
att enhvar på/öres bevillning för så stor del af lönen, som, efter afdrag af alla
vid Ijenstens utöfning nödiga kostnader, han beräknas återstå såsom enskild lönebehållning.
Sora denna omröstning utfallit med 93 Ja och 26 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen;
hvilket Förstärkta Bevillnings-Utskottet skolat hos Rikets Ständer
anmäla.
Stockholm den 21 Augusti 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Bevillning s-TJtskottets Memorial JN:o 22.
1
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Aug. 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande tullbestämmelserna
för bränvin och sprit, m. m.
Jemte det samtliga Riks-Stånden lemnat bifall till hvad Bevillnings—Utskottet uti Bränvin och
sitt, angående tullbestämmelserna för artikeln bränvin och sprit, m. m. aflåtna be- spriu
tänkande, N:o 17, föreslagit, såväl i alseende å ifragaställd förändring uti det vid införtullning
af bränvin, för dess afprofvande och uppmätning stadgade förfaringssätt,
som ock om ändring i artikelns nuvarande redaktion, hafva deremot, beträffande
sjelfva tullsatsen, hvaruti förhöjning blifvit genom väckta motioner yrkad, men hvilket
Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka, utan hemställt alt den nuvarande införselstullen,
45 öre per skålpund alkohol, måtte bibehållas, endast Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet godkänt denna hemställan, men Preste- och BondeStånden,
med ogillande deraf, å artikeln bestämt en till 55 öre per skålpund alkohol
förhöjd införselsafgift.
Utskottet inbjuder de begge sistnämnda Stånden att från detta deras beslut
afstå och förena sig med de två andra Stånden om den nuvarande tullens bibehållande,
men får, för motsatt fall, föreslå att frågan må afgöras genom omröstning i Förstärkt
Bevillnings-Utskott efter en så lydande voteringsproposition:
Den som, med bifall till Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
gillade förslag, anser att å de särskilda slagen af den genom Riks-Ståndens
sammanstämmande beslut till sin lydelse redan bestämda artikeln ”bränvin och
sprit” bör bibehållas nuvarande införselslull, 45 öre per skålpund alkohol, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer tullen derå att, i enlighet med Preste- och BondeStåndens
beslut, höjas till 55 öre per skålpund alkohol.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Åfd. 16 Eäft.
Bevillnings- Utskottes Memorial N:o 22.
Ättika.
I sammanhang härmed hafva Preste- och Bonde-Stånden återremitterat Utskottets
tillika gjorda anmälan i afseende å artikeln ättika, innefattande, att sedan Utskottet
tillförene hemställt och Rikets Ständer medgifvet att Utskottet finge angående
tullen å ättika vidare sig yttra, i den händelse att ändring i införsesltullen å bränvin
komme att göras, Utskottet, som på sätt omförmäldt är, icke ansett någon förändrad
tullsats å bränvin böra antagas, följaktligen saknade anledning att något vidare
yttrande om den nuvarande tullen å ättika afgifva; och då frågan om ändring
i införselsafgiften för bränvin och sprit ännu är oafgjord, bör Utskottet, i anledning
af berörda återremisser, nu inskränka sig till den hemställan,
att afgifvandet af ytterligare utlåtande af Utskottet om införselstullen
å ättika må få bli beroende derpå, om någon ändring
beslutas uti tullen å bränvin, så att, i annan händelse, den nuvarande
införselsafgiften å ättika äfven kommer att bibehållas.
Stockholm den 25 Augusti 1863.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1863.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 23.
1
N:o 23.
Anis. till Exp.-Utsk. den 5 Sept. 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning angående tullbestämmelserna
för artikeln Bränvin och Sprit.
Sedan den i Bevillnings—Utskottets Memorial N:o 22 föreslagna voteringsproposition
rörande tullbestämmelserna för artikeln ”Bränvin och Sprit” blifvit af samtliga
Riks-Stånden godkänd, bar Förstärkta Bevillnings-Utskottet, jemlikt 51 § Riksdagsordningen,
denna dag anställt följande
Omröstning':
Den som, med bifall till Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare
Ståndet
gillade förslag, anser att å de särskilda slagen af den genom Riks—Ståndens
sammanstämmande beslut till sin lydelse redan bestämda artikeln ”Bränvin och Sprit”
bör bibehållas nuvarande införselstull, 45 öre per skålpund alkohol, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer tullen derå alt, i enlighet med Preste- och Bondeståndens
beslut, höjas till 55 öre per skålpund alkohol.
Sorn denna omröstning utfallit med 51 Ja och 64 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
Hvilket Förstärkta Bevillnings-Utskottet får bos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 4 September 1805.
Bih. till II St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.
STOCKHOLM, tryckt lios N. Marcus, 1863.
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 24.
1
Xxo 94.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Sept. 1 863, kl. 1 e. ni.
Utlåtande, angående införseltullen å artikeln Ättika.
Sedan Utskottet i dess Memorial N:o 22, jemte förslag till sammanjemkning
af de skiljaktiga beslut om tullen å bränvin och sprit, hvari Riks-Stånden
stadnat, i det att två Stånd, enligt Utskottets tillstyrkande, bibehållit den förra
tullsatsen af 45 öre, men två Stånd stadgat förhöjning deri till 55 öre per skålpund
alkohol, tillika, i anledning af erhållen återremiss, hemställt att afgifvandet
af särskildt utlåtande i fråga om införseltullen å artikeln Ättika, med bestämmande
hvaraf anstått i afvaktan på definitivt beslut om tullen å bränvin, måtte få bero
derpå om någon ändring blefve gjord i den för sistnämnda artikel nu gällande
tullsats, så att, i annan händelse, den nuvarande införselafgiften å Ättika äfven
komme att bibehållas; så och efter det tullen å alla do särskilda slagen af bränvin
och sprit numera blifvit genom omröstning i förstärkt Bevillnings-Utskott
höjd till 55 öre per skålpund alkohol, åligger det Utskottet att med yttrande
angående tullsatsen å Ättika till Rikets Ständer inkomma.
I sådant afseende och då under förhandlingarne härom vid förra riksdagen
blifvit upplyst att af 1 skålpund alkohol kan erhållas omkring 7$ skålpund ättiksprit
af 15 procents styrka, hvaraf skulle följa att, om tullen å ättika ansåges
böra sättas lika med tullen å den qvantitet bränvin, som för dess tillverkning
erfordrades, och om vidare antogcs att ättika, som vid begagnande i hushållningen
vanligen holle högst 5 procents syrehalt, blefve införd i form af ättiksprit utaf
förstnämnda styrka, tullen å 1 skålpund ättika borde bestämmas till af tullen
å 1 skålpund alkohol; så enär, i öfverensstämmelse härmed, införselafgiften å
ättika då bestämdes till 6 öre skålpundet, kunde visserligen en deruti mot den
af Rikets Ständer stadgade förhöjning i tullen å bränvin och sprit svarande tillökning
synas vara af behofvet påkallad, bland annat, äfven för att förhindra
möjligen lönande tillverkning af bränvin genom omdistillering af ättika. I det
hänseendet förekommer emellertid att icke mindre än 18-J skålpund ättika erfordras
för att erhålla samma alkoholbalt som uti 1 kanna bränvin af 50 procents
Bih. till It. St. Prot. 1862 1863. 5 Sami. 1 Afd. 18 Haft.
2
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 24.
styrka, så, att-, enär en kanna ättika väger i medeltal 6j skålpund, nära 3 kannor
ättika åtgå för åstadkommande af 1 kanna bränvin. Enligt erhållna upplysningar
kan priset på 1 kanna utländsk ättika, oförtullad, beräknas till 80 öre, således
för 3 kannor till 2 R:dr 40 öre, hvartill kommer nuvarande tull för dessa 3
kannor omkring 1 R:dr 10 öre, hvadan hela kostnaden för detta qvantum utgör
3 R:dr 50 öre. Om också, efter utdragande af den deri befintliga alkohol, återstode
en produkt, som kunde i värde motsvara 3 kannor vanlig svensk svagare
ättika, hvilket må vara tvifvelaktigt, men som i sådant fall efter derå gällande
pris, 45 öre kannan, borde beräknas till 1 R:dr 35 öre, och om äfven antages att
den kanna bränvin af 50 procents styrka, som dessutom erhölles, kunde genom
förhöjningen i tullen derå uppskattas till 1 R:dr 85 öre, så skulle, ehuru något
afdrag ej är gjordt för sjelfva distilleringskostnaden, dessa begge sistnämnda produkters
sammanlagda värde, 3 R:dr 20 öre, likväl understiga kostnaden, 3 R:dr
50 öre, för den till deras åstadkommande erforderliga utländska ättikan med 30
öre, hvilket blefve ren förlust på hvarje kanna sålunda framstäldt bränvin.
Vid sådant förhållande och då i öfrigt införseltullen å ättika redan vid
förra riksdagen, hvarförinnan deri utgick med 25 öre kannan, svarande mot 4 öre
skålpundet, höjdes med 50 procent, samt detta synes hafva haft den verkan att
importen utaf ättika, hvaraf år 1860 infördes 90,454 kannor eller 565,337 skålpund,
sedermera, efter den högre afgiftens tillämpande, så minskats, att införseln utgjorde
215,471 skålpund år 1861 och endast 171,989 skålpund år 1862, hemställer
Utskottet,
att, utan afseende på den beslutade förhöjningen i bränvinstullen,
den nu stadgade införselafgiffen å ”ättika, alla slag“,
6 öre skålpundet, må bibehållas oförändrad.
Stockholm den 7 September 1863.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS ISAAC MAHCUS, 1863.
Bevillning!-Ultkollets Memorial N:o 2S.
1
J%':o 23.
Ank. till Exp.-Utsk, den 1 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om införseltullen å Attika.
Enär Bevillnings-Utskottets i Utlåtande N:o 24 gjorda hemställan att, utan
afseende ä den beslutade förhöjningen i bränvinstullen, den nu stadgade införseiafgiften
å »Attika, alla slag», 6 öre skålpundet, måtte bibehållas oförändrad,
bifallits utaf Ridderskapet och Adeln samt af Borgare- och Bonde-Stånden, får
Utskottet inbjuda Preste-Ståndet, sorn, med afslag å denna hemställan, stadgat
7 öres tull per skålpund vid införsel af sagde artikel, att från denna mening
afstå och förena sig med de tre andra Stånden om den förstberörda tullsatsen,
men föreslår, för motsatt fall, att denna fråga må afgöras genom omröstning i
Förstärkt Bevillnings-Utskott i följande ordning:
Den som biträder Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden godkända förslag, att införseltullen å artikeln »Attika, alla slag»,
skall bibehållas vid dess nuvarande belopp, 6 öre skålpundet, röstar
Ja 5
Den det ej vill, röstar
Nej i
vinner Nej, kommer, jemlikt Preste-Ståndets beslut, införselafgiften å denna varuartikel
att bestämmas till 7 öre skålpundet.
Stockholm den 1 Oktober 1863.
liih. lill R. St. Prof: 1862 f 1863. s Sami. / Äfd. 19 Haft.
Rättelse:
i Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o J7.
Sid. 3 råd. 15 uppifrån står: per skålpund
läs: per kanna
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 26.
1
N:o 26.
Ant. till Eip.-Utsk. den 10 Not. 1863, kl. i «. m.
Betänkande, angående beräkningen af tullmedlen, postmedlen, stämpelpappers-afgiften
och bränvinsbrännings-medlen.
Jemlikt föreskrifterna i 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdagsordningen, får
Bevillnings-Utskottet, sedan grunderna för samtliga ofvannämnda bevillningars utgörande
numera blifvit af Rikets Ständer fastställda, vördsamt afgifva förslag till beräkning
af de inkomstbelopp, som berörda bevillningar må kunna årligen lemna.
1:o.
Tullmedlen.
Tullverkets bruttoinkomst har, enligt meddelade uppgifter, år 1862 uppgått till
14,311,467 R;dr 29 öre samt under de nio första månaderna af innevarande år utgjort
omkring 11,509,800 R:dr; och då inkomsterna under årets öfriga tre månader
böra, i anseende till då vanligen inträffande betydlig förtullning af de för vinterbehofvet
afsedda varuqvantiteter, kunna beräknas till minst en fjerdedel af sistberörda belopp,
skulle tullinkomsterna för hela det innevarande året komma att uppgå till omkring
14,400,000 R:dr, och således något öfverstiga dem för år 1862.
De för varors utförsel sistnämnda år influtna tullumgälder hafva utgjort 242,088
R:dr 99 öre; och sedan Rikets Ständer beslutat att alla hittills qvarvarande utförselsafgifter
skola upphöra, komme tullinkomsterna, under antagande af lika exportqvantiteter
hädanefter, följaktligen att minskas med enahanda belopp, .— Väl hafva, å en
annan sida, Rikets Ständer stadgat införselstull å de förut afgiftsfria förnödenhetsartiklarne
fläsk och ost samt mjöl och gryn af hvete och råg, och om importen af
Bih till II St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 20 Baft.
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 26.
dessa varor kunde beräknas till lika myckenhet som år 1862, skulle visserligen derigenom
i tull inflyta omkring 210,000 R:dr, likasom den för införsel af bränvin och
sprit beslutade tullförhöjning borde under samma förutsättning medföra en ökad inkomst
af vid pass 22,000 R:dr. Enär likväl en sådan oförminskad import är lika
litet sannolik som den vid tuliafgifternas bestämmande å dessa artiklar torde varit
afsedd, saknar Utskottet tillförlitlig grund för bedömande af hvad genom sagde tullsatser
må kunna i inkomst påräknas; men då deremot de åtskilliga beslut Rikets
Ständer fattat, dels om afgiftsfrihet och dels om nedsättning, kunna föranleda någon
minskning i beloppet af tullen för varors införsel, och hvilken minskning skulle, under
oförändrade införselsqvantiteter och så vidt den i öfrigt kunnat beräknas, uppgå
till 22,404 R:dr 69 öre, samt då derjemte antagligt är, att ytterligare nedsättning i
tullsatserna för vissa artiklar må med anledning af den ifrågasatta handels- och sjöfartstraktaten
med Frankrike kotamå att ega rum, har Utskottet ansett tullinkomsterna,
hvilka i medeltal under de fyra sista åren utgjort 14,143,307 R:dr, och af Kongl.
Maj;t, i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof antagits böra
uppgå till 14,000,000 Rdr, likväl icke , med säkerhet, kunna beräknas till mera
än " . . . . V' . . ’ T’. ' , . . . . 13,500,000 R dr,
till hvilket belopp Utskottet derföre hemställer att de må upptagas
2:o.
Postmedlen.
Då någon förändring i de för postbefordringen förut stadgade
afgifter icke blifvit af Rikets Ständer, gjord, får Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Majit i nåder föreslagit, tillstyrka
att postmedlen, hvilka användas för Postverkets stat och omkostnader,
må såväl bland inkomster som utgifter uppföras till . . 1,500,000 Rdr,
3:o.
Stämpelpappersafgiften.
På sätt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition innehåller, har denna
afgift under de ,tr.e åren 1858, 1859 och 1860 i medeltal utgjort
1,539,122 Rdr samt, enligt hvad, Utskottet vidare inhemtat, år 1.861
uppgått till 1,544,618 R:dr; men då Rikets Ständer äfven vid
denna riksdag beslutat väsendtliga förändringar i en del bland grunderna
för denna afgifts utgörande, såsom att för den vid boupp
Transport
15,00Ö,00() R:dr
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande JV2 20.
3
Transport 15,000,000 R:dr.
teckningar befintliga behållning afgiften skall utgå med viss procent
deraf, i stället att den förut beräknats efter stadgad stigande skala,
äfvensom att såväl behållning under 1,000 R:dr, som efteriefvande
makes giftorätt i boet skola vara från stämpelafgift fria, hvilka,
jemte åtskilliga andra i författningen gjorda ändringar, torde leda
till icke obetydlig minskning i beloppet af detina inkomsttitel, som
blifvit af Kongl Majit föreslagen att beräknas till 1,300,000 fi:dr,
hemställer Utskottet att den icke må upptagas till mera än . . . 1,200,000 R:dr.
4:o
Bränvinsbränningsmedlen.
Då bruttoinkomsten utaf bränvinstillverkningsafgiften under de
två år den utgått efter nyaste beskattningssystemet, nemligen medelst
afgiftens beräknande å allt det bränvin som producerats, utan
hänsigt till bränneriets storlek, utgjort år 1861 R:mt 8,462,911 R:dr
35 öre och år 1862 R:mt 8,649,477 R:dr 71 öre eller i medeltal
omkring 8,556,000 R:dr, och lagstiftningen såväl härutinnan,
som angående sjelfva afgiften vid denna riksdag lemnats oförändrad
samt anledning således icke deraf, likasom icke heller i öfrigt, förefinnes
att för den kommande statsregleringsperioden antaga hvarken
tillökning eller minskning vare sig i konsumtion eller produktion,
anser Utskottet årliga inkomsten af bränvinsbränningsafgiften
böra med all säkerhet uppgå till det i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof upptagna belopp af brutto 8,400,000 R:dr,
hvartill Utskottet derföre tillstyrker att den må af Rikets Ständer
beräknas.
Summa R:mt 24,600,000 R:dr.
Utom den allmänna bevillningen, angående hvars utgörande Utskottet har att
aflåta särskildt betänkande, förekommer uti 60 § Regeringsformen bland de öfriga här
ofvan omhandlade bevillningstitlar äfven accismedel, hvilka förut, under benämning
Saluaccis af städerna,
utgått från de få bland rikets städer, uti hvilka rättighet att afgiftsfritt införa och
försälja kött, bröd och dricka ännu icke blifvit landtmannen medgifven; men sedan
dessa städer, nemligen Christinehamn, enligt nådiga Skrifvelsen den 2 Maj 1862,
samt Borås, Mariestad, Lidköping, Marstrand, Engelholm och Kongsbacka, jemlikt
Kongl. Brefven den 30 December samma år, samt nu sednast städerna Linköping,
4
Bevillnings-Utikottets Betänkande M 26.
Söderköping, Wadstena och Skenninge, enligt nådiga Skrifvelsen den 30 sistiidne
Januari, förklarat sig villiga att mot befrielse från saluaccisafgift medgifva upphörandet
af berörda inskränkning,
har, på sätt Kongl. Majit äfven i nåder föreslagit, denna inkomsttitel
blifvit från beräkningen af Statsverkets inkomster utesluten.
Stockholm den 9 November <863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Bevillmngs-Utskottes Memorial N:o 27.
1
N:o 27»
Ank, till Exp.-Ut&t. den 4 D«c. 1863, kl 3 a. m.
Memorial, med förslag till bevillning ssummans utgörande.
Med bifall till Stats-Utskottets i Memorialen N:ris 235 och 242 gjorda hemställanden
hafva Rikets Ständer xiii belopp af 2,600,000 R:dr fastställt summan
af den allmänna bevillning,' som till fyllande af Riksgälds-kontorets behof under
nästa statsregleringsperiod bör årligen utgöras. I anledning häraf får Bevilinings-Utskottet
nu afgifva förslag till denna bevillningssummas utgörande.
Af det på Riksgälds-kontorets föranstaltande af trycket utgifna Geneta!-  sammandrag öfver 1862 års bevillning inhemtas, att summan af taxerade och
debiterade bevillningsafgifter för nämnda år, oberäknad! kort- och tidningsstämpelafgifterna
samt bevillningen af testamenten,' äfvensom restantier från föregående
år, uppgått till 2,683,065 R:dr 75 öre, hvilket belopp den sedermera influtna
uppbörden äfven lärer hafva fullt motsvarat. Den under innevarande år
intill slutet af November månad, influtna bevillning har, enligt Utskottet tillhandakomna
uppgifter, belöpt sig till 2,590,031 R:dr 79 öre, och de i ränterierna
innestående behållningar, jemte hvad som ytterligare till årets slut kan inflyta,
kunna antagas fullt uppgå till den summa, sorn erfordras för bevillningens uppbringande
till 2,600,000 R:dr. Då nu Rikets Ständer vid innevarande riksdag
i gällande bevillningsstadga icke vidtagit sådana förändringar, som i någon anmärkningsvärd
mån kunna inverka på bevillningens belopp, visar sig häråt, att
med full visshet bör kunna beräknas att, med bibehållande af nu stadgade afgifts-
och procentbestämmelser för bevillningen efter Andra artikeln, bevillniugen
i sin helhet icke skall komma att understiga den fastställda statsbristsumraan,
2,600,000 R:dr,
Bih. till R St. Brot. 1862 <& 1863. 5 Sami. 1 Afd. 21 Häft.
Bevillning s-Utskottets Metnorud N:o 21.
I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet,
att de i nu gällande hevillningsstadga bestämda algifts- och
procentbelopp, de der icke redan blifvit af Rikets Ständer
ändrade, må förklaras fortfarande vara gällande, samt att
stadgan och dertill hörande instruktion för taxeringsförrättuingarne
må, med de ändringar Rikets Ständer vid innevarande
riksdag deri vidtagit, slutligen fastställas och till Kongl,
Maj:t i underdånighet öfverlämnäs, med anhållan att Kongl,
Maj:t täcktes låta densamma på vanligt sätt till allmän
efterrättelse kungöra.
Stockholm den 4 December 1863.
Pä Häglof!. Ridderskspet och Adelns
ledamöters vägnar:
Ludvig af Ugglas.
På Högvördig» Preste-Ståndets
ledamöters vägnar:
J. Nordlund.
På Välloli. Borgare-Ståndets
ledamöters vägnar:
P. Murén.
På Hedervärda Bonde-Ståndets
ledamöters vägnar:
J. Holm.
Erik Ljungstedt,
STOCKHOLM, x-byckt hos N, Maugus. 1863,
REGISTER
olver Bevilliiings-IJlslioittets HHuukatido», UtJav
laiKleei och Mcmorialcr under l&iksclageii
aren *862} och *863,
Nummer
å Betänkandet.
Bevillning, Allmänna, Betänkande, angående  9.
— — , » Utlåtande, i anledning af återremiss i vissa delar af Be
tänkandet
N:o 9, angående
14.
— — , » Memorial, i anledning of Biks-Ståndens skiljaktiga beslut,
angående
. . 16.
— — , • » Memorial, angående verkställda omröstningar, i anled
ning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i frågor
rörande
21.
— — , » Betänkande, med förslag till bevillningssummans utgö
rande
27.
Beräkning, Betänkande, angående beräkningen af tullmedlen, postmedlen, stäm
pelpappers-afgiften
och bränvinsbrännings-medlen
26.
Bränvinslillverlening, Memorial, rörande verkställd omröstning i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, angående afgiften
för  12.
Bränvin och Sprit m. m., Betänkande, angående tullbestämmelserna för ... . 17.
— — — — , Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut rörande tullbestämmelserna för  22.
— — — , Memorial, i anledning af verkställd omröstning, angående
tullbestämmelserna för
23,
thh till R. St. Prof. 1862 A. 1863. 5 Sami. 1 Ajli. 22 Wiji.
2
I* • Nummer
å Betän
kandet.
Folkskole-afgift. Utlåtande, i anledning af väckt motion om närmare bestämmelser
i afseende på utgörandet af  2.
BI.
Hundar, Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af bevill
ningen
för . . . 5.
14.
Kansli-personal, Memorial, angående tillökning af Utskottets
1.
Kurhus-afgiften, Betänkande, angående  4.
M.
Mantals- och Skattskrifning, Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående
vissa förändringar i Kongl. Förordningen den
20 Juli 1861 om mantals- och skattskrif
ningarnes
förrättande  10.
Motion, Memorial, angående äterlemnande af  3.
w*.
Portot jor enkel brefvigt, Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning
af  6.
8.
Stämpelpappers-afgiften, Betänkande, angående  7.
— , Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
afseende å andra delar af Betänkandet N:o 7, angående 11.
3
Nummer
å Betankandet.
Stäinpelpappers-afgiften, Memorial, i anledning al' Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
angående ..........
15.
— — , Memorial, rörande verkställda omröstningar, i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående . . 20.
T.
Tullbevillningen, Betänkande, angående
8.
— — , Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, an
gående
tullbevillningen, samt af återremisser uti vissa delar
af Betänkandet N:o 8  13.
— — , Memorial, i anledning af verkställda omröstningar, angående ifrå
gaställa
förändringar i föreskrifterna om  19.
Tullregleringsfråga, Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en 18,
A.
Allika, Utlåtande, angående införseltullen å  24.
— , Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om införseltullen
å  25.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
BIHANG
TILL
PROTOKOLL
VID
Laglinsa Riksdagen i Slockholm
Arén tm$2 och mm.
FEMTE SAMMWQEW*
2.~ Alt!eleiingeli:
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- m. fl. Utskotts
gemensamma Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Samman». Bevillning»-, Lag- samt Allm. Besv.- ock Ekon.-Vuk. Mern. J\'ii 1. 1
Ank till Exp.-Utsk den 28 Febr. 1863. kl. 10 t. m.
Memorial.
Till biträde vid behandlingen al de till Sammanfatta Bevillnings-, Lag- och
Ekonomi-Utskottet hörande ärenden har Utskottet antagit en särskild Sekreterare,
hvilken den 24 innevarande månad inträdde i tjenstgöring:
hvilket Utskottet lär hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 27 Februari 1863.
Rå Höglofliga Ridderskapet och Adelns På Högvördiga Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar,
AXEL RAPPE.
Ledamöters vägnar,
A. F. SONDÉN.
Pä Vällofliga Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar.
L. V. HENSCHEN.
På Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar.
PAUL ANDERSSON.
O. J. Hultgren.
Bih. till R. St. Prat. 1862 A 1863 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft.
1
2 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsk. Bet. J\A> 2.
JW 2.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 April 1863, kl. 10 f. m.
Betänkande, angående vilkoren för bränvinstdlverkmng.
Då de motioner angående detta ämne, hvilka, enligt 43 § Riksdagsordningen,
varit föremål för Sammansatta Bevillnings-, Lag- och Ekonomi-Utskottets öfverläggning,
afse särskilda delar af nu gällande författning angående vilkoren för
b rän vinstillverkning, har Utskottet funnit lämpligt att, i stället att på en gång redogöra
för hvarje motion i dess helhet, särskildt vid hvarje § i författningen till
besvarande upptaga alla deremot framställda anmärkningar. För åtskilliga redaktionsförändringar
af mindre betydenhet anser sig dock Utskottet ej behöfva att
särskildt redogöra, helst alla förändringar, för att lättare falla i ögonen, blifvit i
bilagda författningsförslag med kursiv stil utmärkta.
Bland oinförmälda motioner är det likväl en, hvilken, såsom varande af allmännare
syftning. Utskottet ansett sig böra först bemöta, nemligen Anders August
Anderssons från Östergötlands län inom Bonde-Ståndet gjorda framställning (motionen
N:o 365), att Rikets Ständer måtte, med upphäfvande till vissa delar af
Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 26 Oktober 1860, angående vilkoren för bränvinstillverkning,
i stället, hvad angår husbehofsbränning eller mindre bränneri, till
kraft och verkan återställa den af år 1857 förut i samma ämne gällande förordning,
med öppen rätt för Rikets Ständer att bestämma bevillningen på denna näringsgren
enligt de grunder, som kunna finnas mera med rättvisa och billighet
öfverensstämmande.
Utskottet får härvid erinra att, på sätt i Utskottets vid sistlidna riksdag
afgifna Betänkande N:o 4 blifvit närmare utredt, orsaken, hvarföre den intill är
1861 för såkallade mindre brännerier medgifna beskattning efter pannerymden
öfvergafs, låg i det otillfredsställande resultat, pannerymdsbeskattningen alltid måste
medföra. Då härtill kommer, att bränvinstillverkning med enkel redskap, beskattad
efter pannerymden, motarbetar ett rationelt bedrifvande af handteringen samt
föranleder tillverkaren till slöseri med bränsle och råämnen, vore det ingalunda
välbetänkt att åter införa en så ändamålsvidrig och föga tillförlitlig beskattnigsmethod;
hvadan Utskottet hemställer,
att Anders August Anderssons ifrågavarande framställning
mätte lemnäs utan afseende.
Samman». Bevillning»-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. 2. 3
De delar af gällande författning, för hvilka Utskottet, i anledning af väckta
motioner eller eljest nödiga ansedda förändringar, har att redogöra, äro
§ 1.
Då i 1 morn. af denna § dels några öfvcrflödiga ord förekomma, dels ordet
”berättigad” blifvit användt i stället för ”behörig”, hemställer Utskottet,
att momentet måtte erhålla den förändrade lydelse bilagda
förslag utvisar.
Enär det synes obilligt att förbjuda praktiserande läkare, hvilka icke äro i
Statens tjenst, att, utöfva bränvinstillverkning, hemställer Utskottet,
att detta förbud må ur författningen utgå.
Uti en inom Högvördiga Preste-Ståndet väckt motion (N:o 29) har Herr Doktor
Emanuelsson anfört, att det i denna § stadgade förbud för embets- och tjenstemän
att tillverka bränvin lätteligen kunde eluderas sålunda, att handteringen för
deras räkning utöfvades af arrendatorer eller brukare af deras jord. Tillförekommande
af detta sätt att kringgå författningen, äfvensom för att betaga ifrågavarande
Statens tjenare frestelsen att gynna och skydda sina arrendatorer vid bränvinstillverkningen,
har motionären föreslagit, att ofvannämnda förbud måtte utsträckas
jemväl till arrendatorer och brukare af egendom, tillhörig desse embets- och
tjenstemän. Men utom det att man i allmänhet icke bör förutsätta, att embetsoch
tjenstemän skulle söka att under annans namn och ansvar utöfva eller deltaga i
en handtering, som blifvit deni förbuden, äro de, för den händelse de skulle göra
sig till sådan förbrytelse skyldige, underkastade det ansvar allmän lag i dylikt fall
stadgar. I öfrigt torde icke blotta farhågan att desse embets- och tjenstemän
kunde känna sig frestade att obehörigt tillgodose sina arrendatorer intressen innefatta
tillräckligt skäl att beröfva de sednare en rättighet, hvilken de af ingen annan
orsak gjort sig förlustige; hvarföre Utskottet hemställer,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
8 2.
Uti sin här ofvan omförmälda motion har Anders August Andersson, enär
det för jordbrukaren vore olägligt att redan den 15 Oktober, innan ännu höstarbetet
är fullbordadt, börja bränvinsbränning och då årets sista nu tillåtna bränningstermin
icke heller alltid vore fullt lämplig, yrkat det tillägg till denna §, att den,
som under hösten vill drifva ångbränneri blott en månad, inå ega att beräkna denna
termin från och med den I till och med den 30 November.
Vidare är vid denna 8 yrkadt
af Anders Andreasson från Elfsborgs län (motionen N:o 115), att bränvinstillverkning
endast ina ega rum under två terminer, nemligen från den 1 Mars till
den 15 April samt frän den 1 November till den 15 December;
af Pehr Nilsson från Christianstads län (motionen N:o 15), att tiden för bränvinsbränning
mätte inskränkas till 2 månader om året, med valfrihet under månaderna
Januari, Februari, Mars. November och December;
af Anders Pehrsson från Christianstads län (motionen N:o 38), att tiden, under
hvilken bränvinstillverkning bör tillåtas, må inskränkas till 2 månader hvarje
4 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utsk. Bet. 2.
år; att tillverkaren får valfrihet under tre månader, nemligen från den 15 Januari
till den 15 Februari, från den 15 Oktober till den 15 November och från sistnämnde
dag till den 15 December; samt att tillverkning må tillåtas antingen en,
en och en half eller två månader, ingen termin dock understigande en månad;
samt af Ola Olsson från Blekinge län, att tillverkningstiden måtte inskränkas
till två månader ärligen och tillverkaren eg a rättighet att bränna, vare sig
under en, en och en half eller två månader.
Till stöd för dessa motioner har hufvudsakligen blifvit anfördt, att den utsträckning
i tiden för brån vinstill verkningen, som för närvarande egde rum, om
än medförande gagn för dem, som kunde drifva tillverkningen i större skala, dock
icke medförde någon fördel, utan tvärtom skada för den mindre bemedlade jordbrukaren,
som endast hade till syftemål att genom bränvinsbränning förbruka egna
och närmaste grannars produkter.
I anledning häraf torde böra erinras, att man med den nya lagstiftning, som i afseende
å bränvinshandteringen med är 1855 trädde i verksamhet, just haft till
syftemål att skilja bränvinshandteringen från jordbruket och låta den samla sig i
ett mindre antal fabriker. För dessa åter skulle en inskränkning i den nu medgifna
bränningstiden endast medföra förlust och olägenhet; hvadan Utskottet, som
i afseende å ifrågavarande handtering icke vågar förorda tillämpning af den för
näringarna i allmänhet antagna grundsats af största möjliga frihet, anser någon
annan förändring i den nu medgifna tid för bränvinshandteringens utöfvande ej
vara af behofvet, påkallad, än att, till gagn för dem, som skulle vilja börja handteringen
å andra tider än de, som hitintills varit föreskrifna, eller fortsätta den under
sex eller tio veckor, hvarje termin må bestämmas till en half månad och terminernas
antal följaktligen blifva tio, på sätt bilagda förslag närmare utvisar;
hvilket till Rikets Ständers godkännande hemställes.
S 4.
Anders August Andersson, Anders Andreasson, Pehr Nilsson och Ola Olsson
hafva uti sina ofvan omförmälda motioner yrkat, att den minsta tillverkning på
dygn, för hvilken anmälan skulle få ske, måtte bestämmas till 100 kannor.
Såsom hufvudsakligt skäl för denna nedsättning i tillverkningsbeloppet
har så väl i ofvannämnda motioner, som vid föregående riksmöten anförts, att
flere mindre jordbrukare derigenom skulle beredas tillfälle att medelst bränvinstillverkning
tillgodogöra sina egendomars produkter. En dylik nedsättning skulle mellerud
innefatta en återgång från den i bränvinslagstiftningen på sednare tider till
allmän belåtenhet beträdda bana, hvars ändamål, såsom ofvan är nämndt, just varit
att skilja bränvinshandteringen från jordbruket och göra denna tillverkning till
föremål endast för fabriksrörelse. Då härförutan det af motionärerne afsedda syfte,
genom rättigheten att bilda bolag för bedrifvande af brännerirörelse, står att vinna
på ett sätt, som, utan att afvika från nämnda rigtning, för de mindre jordbrukarne
säkerligen är vida förmånligare än att hvar för sig drifva en dylik handtering,
finnér Utskottet i dessa omständigheter fullgiltiga skäl att tillstyrka bibehållande af
ett stadgande, som jemväl af föregående Ständer ej ansetts böra ändras; och hemställer
Utskottet alltså,
att hvad i omförmälda motioner är vordet yrkadt icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv - och Ekon.-Utsk. Bet. .JVst 2. 5
§ 5.
I denna g stadgas, att på samma egendom å landet eller gård eller lägenhet
å stads område bränvin icke samtidigt får tillverkas i flera än ett bränneri,
hvarjemte i 2 mom. den förklaring lemnäs, att med egendom å landet här förstås
hemman, hemmansdel eller lägenhet, försedd med egen ladugård, der utfodring
sker.
Enär det icke synes lämpligt att ålägga den, som för idkande af bränvinsbränning
såsom fabriksrörelse inköper en för rörelsens bedrifvande nödig jordrymd,
att derstädes jemväl uppföra ladugård och utfodra kreatur, hemställer Utskottet,
att den i denna § förekommande förklaring af ordet egendom
ina ur författningen utgå.
§ 6.
Sedan Kongl. Maj:t genom kungörelse den 12 Juli 1861 förklarat, det flera
till bränvinstillverkning berättigade egare eller innehafvare af i mantal satt eller
särskildt skattlagd jord må förena sig i bolag om bränvinstillverkning, har detta
stadgande blifvit här intaget, hvarjemte i 8 § föreskrift lemnats, huru af sådant bolag
tillämnad tillverkning skall anmälas;
hvilket torde godkännas.
§ 7.
I fråga om besvärs anförande öfver beslut angående sökt rättighet att utöfva
bränvinstillverkning hänvisar denna g till nu gällande Fabriks- och Handtverksordning;
men då det i allmänhet icke är lämpligt att i en författning meddela
hänvisning till bestämmelser i en annan, med hvilken hon för öfrigt icke står
i något sammanhang, samt dessutom vid innevarande riksdag fråga uppstått om
ändring i nu gällande Fabriks- och Handtverk sord ning, har Utskottet här utsatt,
hvarest och inom hvilken tid dylika besvär må anföras;
hvilket till bifall hemställes.
§ 8.
Vid denna § har Anders August Andersson yrkat, att tiden, inom hvilken
bränvinstillverkning skall anmälas, mätte bestämmas till en månad förr än tillverkningen
skall börjas; och sorn det stundom kan vara svårt för en bränvinstillverkare
att sex '-eckor på. förhand bestämma tillverkningens myckenhet samt det numera
utan svårighet torde låta sig göra att pä en månads tid anskaffa erforderligt antal
kontrollörer, får Utskottet föreslå, att tiden, inom hvilken tillämnad tillverkning
skall anmälas,
må bestämmas till tretio dagar före de terminer, under hvilka
tillverkaren vill handteringen företaga.
§ 15.
I denna § är stadgadt, att den minsta tid, hvarför någon må sig till brän
-
6 Sammans. Bevillnings-. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JW 2.
vinsdistillering anmäla, skall vara en half månad; men då någon olägenhet icke kan
uppstå derigenom att distillering under kortare tid skri-, tillstyrker Utskottet,
att berörda stadgande må ur författningen utgå.
8 19.
Vid denna § är yrkadt, inom Preste-Ståndet, af Doktorerne Sandberg och
Säve, a?t tillverkningsafgiften mätte höjas till 75 öre, samt. inom Bonde-Ståndet,
af Pehr Nilsson och Anders August Andersson, att den mätte nedsättas till 50 öre.
Då det till stöd för den yrkade nodsättningen anförda skäl, att bränvinstillvorkarne
för närvarande ej kunna sälja sin vara utan förlust, vederlägges af den
omständighet, att tillverkningen snarare är i till- än aftagande, anser sig Utskottet
ej behöfva att åt detta yrkande egna någon vidare uppmärksamhet. Hvad åter
angår den ifrågasatta förhöjningen, har Utskottet visserligen icke förbisett, att rusdryckers
fördyrande är ett verksamt medel till dryckenskapsbegärets stäfjande, samt
att denna omständighet, särdeles i betraktande af bränvinets närvarande låga försäljningspris,
äfvensom financiela skäl, tala för tillverkningsafgiftens höjande. Härvid
mäste man dock ihågkomma, att denna afgift så väl i Preussen, der den utgår
efter inäskekarens rymd. som i Danmark, är betydligt lägre än hos oss samt att
äfven denna låga tillverkningsafgift vid utförsel till främmande land återfås. Vid
sådart, förhållande är att befara, att, så länge bränvinskonsumtion eger rum i lika
hög grad, sorn för närvarande är fallet, en förhöjning af 1 öre för kannan, såsom
föreslaget blifvit, skulle befrämja införsel af främmande spritdrycker. Att en oloflig
sådan, redan med nuvarande afgift, eger rum. är troligt och just af denna omständighet
tror sig Utskottet hemta stöd för den åsigt att man icke utan trängande
skäl bör öfverskrida ett belopp, som redan visat sig högt nog. för att med utsigt
pä vinst locka till oloflig införsel. Huru vida Statsverket har behof af ökad inkomst
af bränvinshandteringen, ligger utom Utskottets befogenhet att utreda; men
då afgiften för brär.vinstillverkningen icke ensamt eller ens hufvudsakligen bör betraktas
ur synpunkten af de intrader den medför, anser Utskottet ej heller de financiela
skäl, som härutinnan kunna andragas. böra tillerkännas ett öfvervägande
inflytande vid frågans bedömande. Då härtill kommer, att hvarje förändring i afgiften
skulle i väsendtlig mån motverka den stadga, som för bränvinshandteringen
liksom hvarje annan näring är behöflig, hemställer Utskottet,
att tillverkningsafgiften ina fortfarande förblifva vid det belopp,
hvartill den för närvarande är bestämd.
§ '20.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 32) har Herr von
Mentzer. C. F., yrkat, att dä någon begagnar sig al rättigheten att erlägga tillverkningsafgift
för halfva terminen i sender, kontrollör må ega att inställa tillverkningen
intill dess den öfriga delen af beloppet medelst qvitto visas vara erlagd.
Vid det förhållande att ansvar finnes bestämdt för den, som utöfvar anmäld
bränvinstillverkning, innan afgift blifvit i föreskrifven ordning erlagd, anser Utskottet
som derjemte finner en sådan åtgärd, som motionären föreslagit, såsom icke i
allmänhet med kontrollörens funktioner öfverensstämmande, ej böra åt honom uti
Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JW 2. 7
detta särskilda fall uppdragas, Herr von Mentzers motion icke förtjena afseende; hemställande
Utskottet i öfrigt, att denna §, hvilken blifvit omredigerad i öfverensstämmelse
med Utskottets vid § 2 framställda förslag,
mätte erhålla den förändrade lydelse bilagda förslag utvisar.
§ 21.
Vid denna § är yrkadt
af Pehr Nilsson från Christianstads län, att det må vara bränvinsbrännare tillåtet
att, i stället att förskottsvis erlägga tillverkningsafgift, anskaffa och till Konungens
Befallningshafvande aflemna till vederhäftigheten af domaren eller kronofogden i
orten styrkt borgen för afgiftens betalande inom tre månader efter tillverkningens slut;
af Anders Pehrsson frän Christianstads län, att bränvinstillverkare, som vill
erlägga afgiften i förskott, må ega att derför ställa af Konungens Befallningshafvande,
domaren eller kronofogden i orten godkänd borgen af minst två personer,
de der, en för begge och begge för en. borga såsom för egen skuld, att afgiften inom
tre månader efter tillverkningstidens slut varder till vederbörande uppbördsman
erlagd;
af Ola Olsson från Blekinge län, att borgen må få ställas för afgiften och
densamma betalas till Kronofogden i orten;
af Jöns Persson från Blekinge län, att tillverkningsafgilten må få erläggas
hos Kronofogden eller anses erlagd, då bevis frän postkontor företes, att beloppet
blifvit under öppen rekommendation pä postkontoret aflemnadt, för att insändas till
landtränteriet eller landshöfdinge-embetet; samt
af O. Torell frän Elfsborgs län, att det må sia bränvinstillverkare fritt att
från närmaste postkontor direkte till landtränteriet insända afgiften; att postkontorets
qvitto å de afsända medlen må gälla som bevis, att afgiften blifvit betald, intill
dess qvitto frän ränteriet, kommer tillverkaren till handa, samt att det äfven må
stå tillverkare fritt att till Kronofogden i orten inbetala afgiften, då tillverkaren
företer det i 8 § föreskrifna bevis.
Hvad först angår motionärernes förslag, att bränvinstillverkare. i stället att
behöfva förskottsvis erlägga afgiften, skulle berättigas att för densamma ställa borgen,
så, enär bristande ordning och punktlighet i uppfyllande af ingångna förbindelser
utgör en hos oss allmänt öfverklagad olägenhet, hvars afhjeipande just utgör
kreditlagstiftningens svåraste uppgift, synes allt skäl vara för handen att undvika
en bana, som utan tvifvel skulle öka nämnda olägenhet. Då vidare afgiftens erläg ■
gande förskottsvis innebär dels en säkerhet för Kronan att bekomma densamma, dels
ett helsosamt band pä dem, sorn kunde vara hugade att försöka en handtering, hvilken
de möjligen egde hvarken kapital eller skicklighet att sköta, tillstyrker Utskottet,
att hvad motionärerne i ofvannämnda syftning yrkat måtte lemnäs
utan afseende.
Vidkommande deremot yrkandet, att tillverkningsafgiften må få erläggas hos
Kronofogden eller anses erlagd, då bevis företes, att den blifvit under öppen rekommendation
aflemnad pä postkontor, för att insändas till landtränteri eller landshöfdinge-einbete,
så kan det icke bestridas, att ifrågavarande afgifts erläggande i ränteriet,
på sätt nu är föreskrifvet, lör tillverkaren medför stora olägenheter, i det han
för nämnda ändamål nödgas att antingen sjelf fara en ofta lång väg till länets re
-
8 Sammans Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. 2.
sidensstad eller ock derstädes anlita kommissionär. Begge dessa utvägar förorsaka
besvär, kostnad och tidspillan och anlitande af den sednare utvägen skulle, utan
afsändarens eget förvållande, kunna för honom medföra stora ekonomiska förluster.
Att, pä sätt motionärerne yrkat, medgifva afgiftens erläggande hos Kronofogden
skulle, särdeles i de större fögderierna, icke föranleda till anmärkningsvärd lättnad
i besväret, helst denne tjensteman ofta befinner sig stadd på resor, hvarjemte denna
utväg, i anseende till afgiftens betydliga belopp, synts Utskottet mindre lämplig.
Deremot får Utskottet, till afhjelpande af den öfverklagade olägenheten, föreslå,
att tillverkare må vara berättigad att från postkontor i bref
under öppen rekommendation till Konungens Befallningshafvande
insända afgiften, åtföljd af uträkning öfver tillverkningsbeloppet:
att landträntmästare skall vara skyldig att öfver afgiftens
mottagande utfärda qvitto och. der så äskats, detsamma,
efter behörig annotation i landskontoret och mot erhälien godtgörelse
af tvä Riksdaler Riksmynt, tillverkaren i rekommenderadt
bref tillsända, samt att tillverkning i dylikt fall må börjas,
då tillverkare med postkontorets qvitto styrker, att afgiften blifvit
der aflemnad.
§ 22.
Herr von Mentzer har föreslagit dea förändring i I mom. af denna §, att afgiften
för hvad sorn öfver en tiondedel af det anmälda beloppet blifvit tillverkadt
må utgå med en Ijerdedels förhöjning utöfver hvad i § 19 finnes bestämdt, men att
afgiften för det öfiiga öfverskottet må utgå med hvad denna g föreskrifver; och
enär, efter hvad erfarenheten ådagalagt, den dagliga tillverkningen icke kan påförhand
så noga bestämmas, att den icke något öfver eller understiger tillverkarens
beräkning, anser Utskottet det i denna g förekommande stadgande, att dä tillverkning
under en termin med mera än en tiondedel öfverskjuter det anmälda beloppet,
afgiften för hela öfverskottstillverkningen skall utgå med en Ijerdedels förhöjning
utöfver hvad i § 19 finnes bestämdt, böra ändras sålunda,
att den förhöjda afgiften endast må utgå för den del af öfverskottstillverkningen.
som öfverstiger nämnda tiondedel.
§ 23.
Uti sin ofvan omförmälda motion har Herr von Mentzer anfört, att det här
förekommande stadgande, att bränvinstillverkare, hvilkens tillverkning ej uppgår
till det belopp, hvarför afgift blifvit erlagd, ej får äterlyfta mera än en femtedel af
den erlagda afgiften, innefattade en obillighet, enär det vore omöjligt att på förhand
hafva nödig kännedom om den tillgäng på rudimaterie!1, som ä tillverkningsorten
förefunnes, hvarjemte åtskilliga oförutsedda omständigheter kunde inträffa, sorn inverkade
på bränvinsh ndteringen. hvadan motionären föreslagit, att slutet af denna
§ mätte erhålla följande förändrade lydelse:
”dock må skilnaden mellan den erlagda afgiften och hvad som sålunda återbäres
icke i något fall understiga den afgift, som svarar mot den minsta tillverkning,
hvarför anmälan enligt § 4 får ske.”
Ehuru
Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Resv- och Ekon.-Vtsk, Bet. j\$ 2. 9
Ehuru, på sätt ofvan förmäldt är, tillverkningen ej kan på förhand fullt tillförlitligt
beräknas, torde likväl den i denna g tillverkare medgifna rättighet att, då
tillverkning ej uppgår till det belopp, hvarför afgift blifvit eriagd. äterlyfta en femtedel
deraf, innebära tillräcklig eftergift i den eljest i författningen tillämpade grundsats,
att tillverkningsafgift skall utgå för hela den anmälda tillverkningen; hvadan
Utskottet hemställer.
att herr von Mentzers ifrågavarande framställning icke må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 24.
Det i denna § förekommande stadgande att, om någon försummar att i föreskrifven
ordning erlägga afgift för anmäld bränvinstillverkning, afgiften skall ofördröjligen
hos honom utmätas, har Utskottet ansett kunna sålunda mildras, att afgiften
ej må utmätas förr än efter förloppet af 8 dagar efter bränningsterminens ingång;
hvarjemte straffbestämmelsen för den, sorn. oaktadt han försummat att erlägga
afgift för anmäld bränvin-tillverkning, handteringen utöfvar, blifvit flyttad till
art. V, hvilken innehåller öfriga bestämmelser om ansvar lör öfverträdelse af denna
författnings föreskrifter;
hvilket torde godkännas.
§ 25.
Herr von Mentzer har föreslagit, att början af denna § måtte erhålla följande
lydelse:
”Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt och
brän vinstill verkningen till följd deraf inställd, må afkortning eller återbäring af
bränvinstillverkningsalgiften beviljas till ett belopp lika med skilnaden mellan den
erlagda afgiften och det belopp, sorn svarar mot den före vådelden- eller olyckshändelsens
timande tillverkade qvantitet bränvin.”
Enär, i det fall att bränvinstillverkare drabbas af olyckshändelse af ofvan
omförmälda beskaffenhet, det synts Utskottet obilligt, att han ej skulle återfå tillverkningsafgift
för hvad af den anmälda tillverkningen icke blifvit alverkadt, hvilket
förhållande dock katt inträffa för närvarande, då tiden, hvarunder bränvinstillverkning
mäst inställas, tages till grund för bestämmande af det belopp, som bör
återbäras, hemställer Utskottet,
att denna § måtte erhålla den förändrade lydelse bilagda förslag
utvisar.
8 28.
Vid denna § är yrkad t,
af Anders Andreasson från Elfsborgs län, att bränvinstillverkare må bekosta
kontrollörens aflöning jemte husrum oeh kost samt skjuts från närmaste stad till och
från tillverkningsstället;
af Anders August Andersson från Östergötlands län och Anders Persson från
Christianstads län. att kontrollörernas arfvode skall utgå med minst tre och högst
fem Riksdaler om dygnet; och
Bih. till Ii. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Saini. 2 A/d. 1 Häft. 2
10 Sammans. Bevillninys-, Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Bet. 2.
al Håkan Nilsson från Christianstads län (motionen N:o 226), att kontrollörernas
arfvode mätte bestämmas till högst 4 Riksdaler om dagen.
Utskottet får härvid erinra, att, i anledning af Rikets Ständers beslut vid
sistlidne riksdag, kontrollörernas arfvode nedsattes från minst 5 Riksdaler och högst
10 Riksdaler till minst 4 Riksdaler och högst 8 Riksdaler: vid hvilket förhållande och
då, enligt hvad Utskottet inhemta), det högsta beloppet endast undantagsvis lärer
utgå, Utskottet, i betraktande jemväl deraf att kontrollörsbefattningen endast utgör
ett tillfälligt uppdrag, finner ytterligare nedsättning i kontrollörernas arfvoden icke
böra ifrågakomma, hvadan Utskottet, enär det icke heller kan vara lämpligt att, på
sätt Anders Andreasson föreslagit, låta tillverkaren bekosta kontrollörens aflöning,
hemställer,
att samtliga dessa yrkanden må lemnäs utan afseende.
§ 30.
Uti sin ofvan omförmälda motion har Håkan Nilsson ifrågasatt att något förminska
Öfverkontrollörernas resekostnadsersättning och dagtraktamente; men då
nämnda ersättning och traktamente bestämmas af Kongl. Majit, som icke lärer underlåta
att taga i betraktande de omständigheter, som vid hvarje tillfälle kunna inverka
på beloppet af ifrågavarande ersättning och traktamente, anser Utskottet
motionärens framställning ej böra till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
§ 35.
De åtgärder, hvilka enligt ifrågavarande förordning hitintills verkställts af
Borgerskapets Äldste i stad och Sockne-nämnd på landet, har Utskottet, med anledning
af den förändrade kommunalrepresentation, som genom de den 21 Mars
1802 utkomna nya kommunal-författningar blifvit påbjuden, ansett böra uppdragas
å landet åt Kommunal-nämnd och i städerna åt Stads-fullmägtige eller, der sådana
ej finnas, åt allmän Rådstufva; hvarjemte Utskottet, enär ledamöter i Kommunalnämnd
komma att utses efter helt andra grunder än Sockne-nämnd. ansett onödigt
att bibehålla det i 2 mom. af denna § förekommande stadgande, att, der bränvinstillverkare
ä landet skulle ega eller innehafva mer än halfva antalet hemman i socknen,
vittnet skall utses af den Sockne-näin d inom närbelägen socken, ät hvilken
Konungens Befallningshafvande detta uppdrag lenmar;
hvilket till godkännande hemställes.
§ 40.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet här ofvan vid §§ 21 och 24 föreslagit
och då Utskottei ansett försummelse att i behörig tid erlägga afgift för anmäld
bränvinstillverkning icke böra bestraffas såsom lönbränning, har redaktionen
af denna § blifvit sålunda ändrad, att de här förekommande orden: ”och afgiften
blifvit erlagd” uteslutits;
hvilket torde godkännas.
§ 41.
Då, i de fall latitudsystemet i denna författning blifvit iakttaget, förhållandet
mellan det lägsta och högsta beloppet af de flesta öfriga i denna artikel förekom
-
Sammans. Bevillning»-, Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Pisk. Bet. Jfy? 2. 11
mande bötesbestämmelser är det af I till 10, har Utskottet ansett samma förhållande
äfven i det här förekommande fall böra iakttagas; hvadan Utskottet hemställer,
att ansvaret för den, sorn samtidigt tillverkar bränvin ä samma egendom uti flera
brännerier, eller i samma bränneri med flera särskilda redskap eller å annat ställe,
än han uppgifvit,
mätte bestämmas till böter från och med 100 till och med 1.000
Riksdaler.
§ 43.
Jemte det Utskottet framför orden ”bryter försegling” tillsatt ordet ”olofligen”
samt jemnat det här förekommande lägsta belopp af böter från 450 till 500 Riksdaler,
hemställer Utskottet, att, enär det i denna § stadgade bötesbelopp torde innefatta
tillräckligt straff för ifrågavarande förbrytelse, den derjemte förekommande
alternativa straffbestämmelse af fängelse med arbete från och med två till och med
sex månader
må ur författningen utgå.
§ 45.
För den händelse att bränvinstillverkare under en termin öfverskrider den
största tillverkning § 22 medgifver, har Utskottet trott det innefatta tillräckligt
straff, att det överskjutande beloppet dömes förbrutet och tillverkaren älägges
att derför utgifva afgift enligt § 19, äfvensom böta ett med afgiften lika belopp;
hemställande i följd häraf Utskottet, att, den här förekommande föreskrift om afgiftens
förhöjning med en fjerdedel ocb böternas bestämmande till ett med den förhöjda
afgiften lika belopp
mätte upphälvas.
§§ 46 och 50.
Af enahanda skäl, som vid § 41 blifvit anfördt, har bötesansvaret i dessa §§
blifvit bestämdt från och med 100 till och med 1,000 Riksdaler;
hvilket tili bifall hemställes.
§ 48.
Enär den i § 24 omförmälda förbrytelse, att den, sorn anmält sig till bränvinstillverkning,
men försummat att i föreskrifven ordning derför erlägga afgift, det
oaktadt handteringen utöfvar, ingalunda är att jemföra med lönbränning, ehuru
straffet för begge des«a förbrytelser för närvarande är detsamma, har Utskottet funnit
den för förstnämnda förbrytelse stadgade straffbestämmelse böra ändras och föreslår
derföre, att densamma må bestämmas
till böter för hvarje dag, förbrytelsen utöfvas. motsvarande tillverkningsafgift
för en dag.
Vidare har Utskottet ansett det för mäskberedning och bränvinstillverkning
från klockan 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om alto
-
12 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJtsk. Bet. JS/S 2.
nen å sådan dag stadgade ansvar af, bland annat, böter motsvarande afgiftens dubbla
belopp kunna utan fara inildras till ett med afgiften lika bötesbelopp;
hvilket torde godkännas.
Då bränvinstillverkare kan komma att lida betydlig förlust genom att nödgas
lemna malt- och jästberedning utan tillsyn under så lång tid, som från klockan 8
på morgonen till klockan 5 om aftonen å sön- eller helgedag, hemställer Utskottet,
att tillsyn vid malt- eller jästberedning må under nämnda tid
vara tillåten.
§ 53.
Enär i de under den sednare tiden utkomna kriminalförfattningar endast förekomma
tvänne arter af frihetsstraff, nemligen straffarbete och fängelse, har Utskottet,
för att bringa ifrågavarande författning i närmare öfverensstämmelse med
den öfriga brottmalslagstiftningen. anlett det i 1 mom. af denna § förekommande
straffet, fängelse med arbete, böra ändras till straffarbete, med afseende å hvilken
förändring strafftidens högsta längd äfven blifvit nedsatt från tre till tvä år;
hvilket torde godkännas.
För den i 2 mom. af denna § omförmälda förbrytelse är straffet alternativt
bestämdt till böter efter domarens bepröfvande. För att icke lemna domaren allt
för stor latitud vid straffets bestämmande har Utskottet ansett ett maximum här
böra stadgas och föreslår derföre,
att orden ”böter efter domarens bepröfvande” ändras till ”högst.
200 Riksdalers böter”.
§ 56.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 421) har Olof Pehrsson frän
Gefleborgs län yrkat, att böter, hvartill någon enligt ifrågavarande författning gör
sig förfallen, må. vid bristande tillgång till deras gäldande, förvandlas till fängelse;
och då. på sätt Utskottet här ofvan vid § 53 omförmält. fängelse med arbete icke
i sednare tidens författningar förekommer såsom straffärt, tillstyrker Utskottet,
att, då tillgång saknas till gäldande af de i denna förordning
stadgade böter, de skola förvandlas till fängelse enligt samma
tarif. som hitintills gällt.
§ 57.
Då Utskottet anser, att de böter, som enligt denna författning kunna ådömas.
böra utgå efter enahanda grunder, som rörande böter i allmänna lagen äro
stadgade, hemställer Utskottet,
att denna § må ur författningen utgå.
§ 60 (ny 59).
Enär allmänna åklagare i alla de mål, der rättigheten att kära ej är särskildt
förbehållen målseganden, äro pligtige att åtala förbrytelser mot lag och författnin
-
Sammans. Bevillning*-, T jag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Bet. ,JW 2. 13
ga»1, hemställer Utskottet, att det i denna § förekommande tillägg: ”äfven utan särskild
angifvelse” må, såsom öfverflödigt,
ur författningen borttagas.
§ 71.
Sorn det här förekommande stadgande angående inlösen af enkel redskap,
hvilken före den I April 1861 anmäles, ej vidare är tillämpligt, lärer samma stadgande
ej vidare böra i författningen qvarstå.
Stockholm den 16 April 1863.
Reservationer:
Af Friherre Alströmer, C. J. O.: ”Emot Utskottets beslut att bränvinstill
verkningsafgiften.
sorn, enligt §§ 21 och 22 i nu gällande författning, ovilkorligen
skall i landtränteriet erläggas, hädanefter må med allmänna posten under öppen
rekommendation till Konungens Befallningshafvande insändas, nödgas jag anmäla
reservation. Åtgärden afser onekligen en ganska vigtig fördel för bränvinstillverkaren;
men kan deraf hemtas giltigt skäl, att i afseende å bränvinstillverkningsskatten
åsidosätta den säkerhet och kontroll, som, beträffande hvarje annan Kronans
uppbörd, så noggrann! iakttages? Bränvinstillverkningsafgiften uppgår inom ett och
annat län till belopp,, mellan 1 och 2 millioner Riksdaler, hvaraf större delen ofta
samtidigt inflyter. Är det rätt att försända sådana summor med posten och dymedelst,
enär tiden för remisserna är på förhand allmänt känd, framkalla poströfverier?
År det rätt att blottställa posttjenstemännen för den olycka, som brefvens förkommande
ä postanstalten skulle för dem medföra? År det slutligen rätt- att tvinga
Landshöfdingen eller den embetsman, sorn är ansvarig för de til! Konungens Befallningshafvande
ankommande bref, att antingen sjelf, med åsidosättande af sina
tjenstegöromål, från postkontoret afhemta dessa bref, eller vara underkastad äfventyret
af deras afhemtande genom annan person? Dessa och flera andra frågor torde
vid ärendets afgörande böra tagas i betraktande. Invändas kan visserligen, att
andra penningeremisser komma Konungens Befallningshafvande tillhanda. Detta
är sannt, men summorna uppgå icke pä långt när till jemförliga belopp.”
1 denna reservation har Friherre Rappe, A. L., instämt.
Af Grefve Hamilton, G. K.: ”Lagstiftningen för tillverkning af bränvin bör,
enligt min åsigt, hvila dels pä den grundsats, att en någorlunda hög skatt lägges pä
denna tillverkning, så att en så stor inkomst som möjligt deraf beredes Statsverket
samt varans konsumtion möjligast inskränkes, dels på den grundsatsen, att näringen
i öfrigt lemnäs så fri, som är möjligt med bibehållande af nödig kontroll för den
åsätta afgiftens behöriga erläggande. Alla andra inskränkningar äro blott betungande
för tillverkaren, och förhindra alltså, utan att samhället deraf har ringaste
gagn, tillgodogörandet af produkter, som med fördel kunde till bränvin förvandlas.
Vill man fördyra bränvinet bör det ske sä, att fördyrandet kommer någon till godo
och ej blir ren förlust för alla.
I öfverensstämmelse med dessa grundsatser anser jag:
l:o. Att tillverkningsafgiften bör höjas till minst 75 öre pr kanna. Detta
belopp är i alla fall, i jemförelse med de förändrade prisförhållandena i öfrigt, reia
-
14 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. JBesv.- och Ekon.-Vtsk. Bet. ,JVi> 2.
ti vt lägre än 50 öre för 10 år sedan. Bran vinspriserna under de sednare åren utvisa
också absolut lägre priser under dessa år än under de föregående, hvarföre en
förhöjning genom ökad skatt icke bör möta någon svårighet. Under närvarande
förhållanden är en sådan förhöjning för Statsverket snart sagdt oundgänglig.
2:o. Att bränvinstillverkning ina ske under alla tider af året. Inskränkning
häri kan tvinga till användande af onödigt stor fabrik och redskap för tillgodogörande
af det tillgängliga materialet samt förhindra det jemna ordnandet af tillverkningen,
hvilket i denna likasom i andra näringsgrenar ofta, att icke säga alltid, mäste
vara önskvärdt.
3:o. Att något maximum eller minimum af tillverkningsbelopp icke mätte
bestämmas. Sådana bestämmelser äro hinderliga och alltså skadliga. Någon fruktan
för de små bränvinspannorna torde ej vara befogad, orri man besinnar svårigheten
för dessa att konkurrera med de stora och den relativt större kostnaden för
kontrollörens underhåll under bränningstiden. Något maximum torde i alla händelser
icke behöfva eller böra stadgas.
4:o. Att någon lindring uti den betungande skyldigheten att förskottsvis erlägga
till verkningsafgiften borde beredas. Denna skyldighet sätter ofta tillverkare
i stort och skadligt beroende af förlagsmän och förhindrar i många fall tillverkning
helt och hållet, der den likväl eljest borde få ega rum.
En sådan lindring skulle kunna ske, antingen så att tillverkningen förblefve
under offentlig myndighets insegel, sä länge afgiften vöre obetald, och för Statens
räkning försåldes om den icke inom viss tid blifvit erlagd, eller ock så, att säkerhet
för afgiftens behöriga erläggande finge ställas vare sig uti inteckningar inom
J af egendoms taxeringsvärde eller i Svenska Statens inhemska, obligationer, beräknade
till visst pris.”
Af Prosten Sondén: ”Den, som varit i tillfälle att med öppna ögon betrakta
tillståndet i vårt land före och efter 1854 års bränvinslagstiftning— den, sorn sålunda
icke kunnat undgå att märka det jättesteg, hvilket nykterheten, särdeles pä landsbygden,
då tog tillika med inskränkningen af smäpannornas och krogarnas antal
samt de stegrade bränvinsprisen — den, som icke vill blunda för sammanhanget
mellan detta stora framsteg och vårt lands förkofran i flera andra hänseenden, såsom
jordbrukets och särskildt ladugårdsskötsel^ omsorgsfullare bedrifvande, oberoende
af dranken, spanmälsexportens tillvext, m. m., kan ej annat än motsätta sig
hvarje reaktionär åtgärd, hvarigenom nämnda, visserligen stränga, men ganska
välgörande lagstiftningskraft mer eller mindre försvagas. Af detta skäl nödgas jag
reservera mig mot ett och annat bland de af Sammansatta Utskottet nu föreslagna
beslut, nemligen:
l:o. Mot tillstyrkandet, att praktiserande läkare må berättigas att idka bränvinstillverkning.
Af ingen läkare begärd och ingen motionär tillstyrkt, synes denna
förändring onödig; den är skadlig, sä vidt den kan utgöra en begynnelse tili flera
dylika. Den ifrågavarande rittigheten lärer väl nu vara vida mindre behöflig än
för 9 år sedan, då en eller annan praktiserande läkare skulle kunnat känna sig af
menniskokärlek och nit om sitt kall manad att anlägga bränneri i förening med en
kuranstalt för de då vida mera än nu talrika patienter, hvilka kunde vara i behof
af den Schreiberska bränvinskuren.
2:o. Mot afstyrkandet af Doktor Emanuelssons motion om tillägg till S 1.
Det må tillåtas att i minnet återkalla åtminstone en del af de motiver, hvilka
Särskilda Utskottet år 1851 anförde för de i § 1 uppräknade embets- och tjenste
-
Sammans. Bevillnings-, T.ay- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. j\s 2, 15
mäns uteslutande från bränvinshandteringen. I nämnda Utskott? Betänkande N:o
8 säges bland annat: — — — ”Men da Utskottet trott sig sålunda böra föreslå,
”att bränvinstillverkning skall vara en fri fabrikation, icke uteslutande fästad vid
”något slags egendom, folkklass eller yrke, har Utskottet likväl kommit till den
”öfvertygelse, att personer finnas, som på grund af sina befattningar och sin ställning
i samhället böra vara förhindrade att sig med den näringen befatta. I fornta
rummet anser Utskottet alla Domare och andra civila embetsmän, som komma
”att vaka öfver bränvinsförfattningarnas efterlefnad, böra uteslutas från rättigheten att
”tillverka bränvin. De böra vid utöfningen af denna grannlaga pligt vara. icke
”blott verkligen ojåfvige, utan ock upphöjda öfver all misstanka om det egna intressets
”inverkan på åtgärderna och domsluten, och intetdera, minst det sista, kunna de med
”säkerhet anses vara, ifall de sjelfve idka handteringen”.
Sedan Utskottet vidare tagit i betraktande äfven de ernbets- och tjenstemän
”sorn ega -en moralisk pligt att föregå med godt exempel i afhålielse
frän en handtering, som frambringar en vara, hvilken lätt föranleder samhällsolyckor”
och i ett sammanhang uppräknat dessa, tillika med de ofvan antydda, fortfar
Utskottet:
”Frågan huruvida dessa, salunda undantagna personer må förbjudas att idka
”bränvinstillverkning endast på de boställen och hemman, som kunna vara dem till
”lön anslagna eller om förbudet må vara för dem ovilkorligt, har varit föremål för
”öfverläggning inom Utskottet, som stadnat vid den öfvertygelse!], att ”0111 brän”vinstillverkningsrättigheten
icke vidare fästes vid egendom, utan blifver personlig,
”bör personen icke på ett ställe kunna ega en rättighet, som han saknar på anndra.
Ej heller kan, om denna grundsats skall konseqvent följas, det tillåtas
”innehafvare af boställen, att medgifva dessas arrendatorer att derstädes tillverka
bränvin”.
Meningen af ifrågavarande förbud är af dessa motiver fullt klar och tydlig.
Skulle det åsyftade ändamålet vinnas, att bemälde ernbets- och tjenstemän borde
blifva upphöjda öfver all misstänka om det egna intressets inverkan på åtgärderna och
domsluten, sä fordrades ingenting mindre än att det egna intresset måste undanrödja.
?, ty der det qvarstår, der qvarstår äfven möjligheten af nämnde misstänka.
Förbudet lick då icke inskränkas till boställen och andra å lön anslagna hemman,
utan måste blifva ovilkorligt.
Men huru tydligt lagstiftarnes mening blifvit uttalad, lärer lagparagrafen
dock kunna så tolkas, att visserligen icke ernbets- eller tjenstemannen sjelf, men likväl
en arrendator ä den egendom, som honom tillhörer, der kan utöfva bränvinstillverkning.
Men om så sker och egendomsegaren, som tillika är ernbets- eller tjensteman,
just derföre att så sker, skördar betydligt större arrende, än hvad sorn efter beräkning af
jordens afkastning vore möjligt att erhålla, så är ju hans intresse i tillverkningen ganska
stort och lika obestridligt, fastän handteringen bedrifves på hans privategendom,
som örn det skedde på lönejord. Detta intresse, hvilket icke så sällan torde röra
ett penningebelopp vida större än en folkskolelärares, länsmans eller vida bättre
allönad tjenstemans hela lön, har Utskottet, ehuru det af motionären blifvit med
få men klara ord ådagalagdt, alldeles förbisett och i stället fästat sig vid en af
honom framkastad och icke heller otänkbar möjlighet af fiktiva arrendekontrakt,
åsyftande att kringgå författningens obestridda ordalydelse. Lemnande Utskottets
argumentation emot vådan af dylika kontrakt i sitt värde, vågar jag på de grunder.
som stiftarne al ifrågavarande § sjelfve anfört och då sädane arrendatorers
rätt att tillverka bränvin icke lärer vara heligare än andra medborgares, förmoda
16 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. ,JW 2.
att Rikets nu församlade Ständer finna nödigt att näst efter andra punkten af § 1
besluta det tillägg motionären yrkat:
Lag samma vare för arrendator eller brukare af egendom, som
dessa embets- och tjenstemän tillhörer.
Samt till undanrödjande af hvarje rimligt skäl till missnöje med detta förtydligande,
ett ytterligare tillägg efter sista punkten:
Samma förmån åtnjute för sin person arrendator af ofvannämnda
embets- och tjenstemäns egendom under den arrende
tid,
som genom arrendekontrakt, afslutadt innan egendomsägaren
tjensten erhållit, blifvit bestämd.
3:o. Mot afstyrkandet af Doktorerne Sandbergs och Säves motioner om tillverkningsafgiftens
förhöjning till 75 öre.
Den välgerning, sorn 1854 tillskyndades värt land genom den nya bränvinslagstiftningen,
härrörde icke minst från varans stegrade pris, hvilket på en gäng
frän 30 å 36 sk. sprang upp till 2 R:dr och derutöfver, med den verkan att superiet
nära nog lika starkt aftog. Men allteftersom handteringen, efter det första
slaget, äter kommit till stadga, har priset sjunkit och lärer numera sällan öfverstiga
1 F:dr 40 öre. Missbruket har ock tilltagit af den lätt åtkomliga varan. Vill
man numera icke lemna ur sigte hufvudändamålet med hela bränvinslagstiftningen,
nemligen att försvåra detta missbruk, sä behöfves varans fördyrande ånyo, hvartill
ingen annan säker utväg finnes, än höjning af tillverkningsskatten, enär icke mer
än en fjerdedel af det bränvin, som fortares, drager försäljningsskatt, såsom lätt
kan bevisas. Från en sådan åtgärd vill Utskottet afskräcka genom fruktan för införsel
frän Preussen och Danmark. Hvad den lofliga införseln vidkommer, så kan
och bör densamma genom införseltullens proportionela stegring göras oskadlig.
Men vill man genom skatteminskning förekomma den olofliga, så bör väl märkas,
att för detta ändamål vore behöfligt att. borttaga hela tillverkningsafgiften, emedan
Preussen och Danmark återger den af tillverkaren erlagda afgift vid export; och
det kan vara tvifvel underkastadt om ens denna åtgärd hjelpte, då det är kändt,
att genom den der gällande felaktiga beräkning af tillverkningsskatten efter mäskkarsrvmden,
den fördel uppstår lör exportören, att han i sjelfva verket återfår
mer än hvad han verkligen såsom sådan skatt erlagt. Mot vådan af sådan införsel
lärer således intet skydd vara att finna i beloppet af vår tillverkningsskatt,
utan ensamt i en verksam kustbevakning. Hvad den financiela sidan af saken
angår, sä lärer Utskottets skäl, att det ej eger att bedöma Statens behof gälla lika
mycket för sorn emot en förhöjning, dä icke det Utskott, som eger detta uppdrag,
än mindre Rikets Ständer yttrat sig om dessa behof. Då det likväl är bekant att
i stämpelpappersafgilten nedsättning skett, att af Bevillnings-Utskottet icke sä
ringa nedsättning blifvit föreslagen i tullinkomsterna, genom borttagande af hela
exporttullen, hvilken uppgått till ett belopp af 177,900 R:dr, samt tullfrihet för
några inkommande varor, hvaribland likväl icke ä nödvändighetsvarorna sill och
salt och oberedda hudar och skinn, så saknas icke skäl att pä annat sätt, t. ex.
genom ökad bränvinsskatt, söka ersätta dessa förlorade statsinkomster. Örn Rikets
Ständer tillika med höjning af bränvinspriset genom borttagande af tullen beredde
ett billigare pris på nyssnämnde fattigmans nödvändighetsvaror, sä vore vinsten
dubbel. Man behofver då knappast kasta en sidoblick pä de stora nödvändighetsartiklar,
hvartill millioner upplänas, för att vara viss derom, att de medel, hvilka
en med 15 öre pr kanna höjd bränvinsskatt kunna inbringa, under den förutsätt
-
Santmans. Bevillning«-, Bag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. ,JVs' 2. 17
r.ing att tillverkningens belopp icke kommer att lida motsvarande förminskning,
kunna väl användas. Af dessa skäl föreslås att Rikets Ständer, med ogillande
af Utskottets hemställan i afseende pä nämnda motioner, ina besluta den ändring
i § 19,
att tillverkning sskatten må höjas till 75 öre,
eller åtminstone, på sätt inom Utskottet var i fråga och endast med en röst
underkändes,
höjas till 70 öre.
4:o. 1 afseende på tillägget i § 21 instämmer jag i hvad Friherre Alströ
mer
anfört.”
I denna reservation hafva Herr Reutersvärd, P., och Kontraktsprosten
Janzon instämt.
Af Herr Henschen: ”Hufvudsakligen instämmande i de allmänna åsigter,
Juris Professorn Grefve G. A. K. Hamilton i ofvanintagna reservation yttrat, och
jag vid riksdagarne 1854 samt 1857 sökt få af lagstiftningen godkända, får jag,
mot Utskottets förslag till förordning angående vilkoren för bränvinstillverk
ning
i nedanskrifna afseenden, mig reservera; dervid jag till stor del åberopar
dels den reservation, jag, såsom ledamot al det Särskilda Utskott, som, för behandling
af frågorna rörande bränvinstillverkning och försäljning, tillsattes vid riksdagen
år 1853, låtit foga vid samma Utskotts Betänkande N:o 8, dels ock, hvad jag
i Borgare-Ståndet år 1857 yttrat.
Ehuru nu ifrågavarande förslag i allmänhet är redigeradt bättre, än många
andra dylika, hade det dock genom uttryckens förenkling och förkortande kunnat
ytterligare förbättrats. Så hade t. ex. i första artikelns rubrik orden ”och tiden för
dess utöfning” kunnat utelemnas, enär föreskriften om nämnde tid utgör blott en af
de flera bestämmelser, som i artikeln meddelats rörande rättigheten att tillverka
bränvin. 2:dra § hade kunnat redigeras kortare. Flerestädes, t. ex. i 2 och 48 §§:na
hade, i stället för orden: ”sön- eller helgedag” knnnat stå blott helgedag, enär hos
oss alla söndagar äro helgedagar. Öfverflödiga ord äro stundom bibehållne, t. ex. ”gjord”
i 1 mom. 48 § och flerstädes.
§ I
M
om. 1, ehuru till redaktionen förbättradt, är dock ännu sådant, att den,
som vill idka bränvinstillverkning, men icke eger eller innehar i mantal satt eller
särskild skattlagd jord, måste, i följd af 7 § i detta förslag samt 3 och 4 §§ i ännu
gällande Fabriks- och Handtverks-ordning, för att få idka bränvinstillverkning,
skaffa sig betyg, bland annat, derom, att han begått ”Herrans Heliga Nattvard”;
och jag får derföre härom af min ofvanberörda vid Särskilda Utskottets förslag fogade
reservation, i afseende å s. k. Svenska kyrkans medlemmar, åberopa följande:
”Begåendet af Herrans Heliga Nattvard vill jag ej med Bränvinstillverkning
”förknippa så, att ingen finge utöfva den sednare, utan att hafva åtnjutit den förra.
”De äro i alla afseenden så skiljda, att lagstiftaren icke bör söka emellan dem åstadkomma
något samband. Den som begår Herrans Heliga Nattvard för att blifva be
-
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft.
3
18 Sammans. Bevillninys-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-LJtsk. Bet. JV& 2.
”hårig tillverka bränvin, missbrukar densamma; bättre hade han (sökanden) gjort,
"om han icke för det ändamålet begätt Nattvarden: och bättre hade lagstiftaren
”gjort, om han icke förledt honom dertill. Må heldre den, hvars samvete tilåter
”honom sådan handtering, tillverka bränvin utan att begå Herrans Heliga Nattvard.
”Antages äter, att enhvar, som vill söka rättighet att tillverka bränvin, har för
”annan orsak redan begått Herrans Heliga Nattvard; så är ju föreskriften derom
”onödig, och hade således ej bort meddelas, — helst man aldrig bör stadga något
”onödigt. Dessutom bör, sä vidt ske kan, lagstiftaren undvika, att i den ena för”fattningen
åberopa eller åsyfta hvad som stadgas i den andra, enär den sednare
”ej kan vara alltid tillgänglig vid läsningen af den förra, samt hvarje författning
”bör i möjligaste måtto vara ett helt för sig, oberoende af andra, helst den da
”blir lättfattligare. Onödigt samband melian skilda författningar kan dessutom lätt
”åstadkomma af lagredaktören icke förutsedd svårighet vid tillämpningen, isynnerhet
0111 åberopade äldre författningar eller åsyftade delar i dem upphäfvas eller
”ändras, utan motsvarande ändring i sednare utkomna.” Jag kan dessutom icke
inse följdrigtigheten deraf, att begåendet af Herrans Heliga Nattvard är en nödig
qvalifikation endast för den, som icke eger eller innehar i mantal satt eller särskildt
skattlagd jord. Den, som eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd
jord, får bränna bränvin utan att ”ega Svensk medborgarerätt”, utan att ”hafva begätt
Herrans Heliga Nattvard”, utan att ”vara myndig” eller, som orden i Fabriksoch
Handtverks-ordningen lyda, ”råda öfver sig sjelf och sin egendom” och utan
att ”ega god frejd”; men för den. som icke eger eller innehar sådan jord, erfordras
alla dessa qvalifikationer, samt dessutom bevis om förmåga att ”kunna skrifva läsligt
och räkna qvatour species i enkla tal”. Konseqvensen af dessa olika bestämmelser
för rättigheten att idka bränvinsbränning, har jag hittills icke begripit.
Mom. 2." Särskilda ”Utskottet hade, genom provisoriskt heslut, från rättigheten
att. tillverka bränvin, uteslutit alla civila, ecklesiastika och militära embets- och
”tjenstemän. städernas betjente etc. Och då embetsmannen bör sköta sin tjenst, hvil”ken
i de flesta fall otvifvelaktig! lider om embetsmannen egnar sin tid och rigtar
”sitt sinne åt förmögenhets förvärfvande genom sådan industri, som är främmande
”för embetet, och ofta tarfvar en mans eftertanka för att lyckas, samt dessutom
”lätt inleder i obehagliga transaktioner och äfventyr; så, och då härtill kommer, att,
”enligt ofvan åberopade 3 § i Handtverks-ordningen, ””/rån rättighet att hålla handt,
,verksverkstad'/,', äro ””undantagne de, sorni Statens tjenst med lön åro anställde, så länge
”de dylik tjenst innehafva1,1^; vågar jag, sorn dessutom ”anser brän vinstillverkning för en
”embetsman passa mindre, än åtskilliga af de industrigrenar, som genom gällande
”lagstiftning redan äro honom förbjudna, föreslå, att Utskottets nyss anförda
”provisoriska beslut gillas.” Detta mitt är 1854 framställda förslag vågar jag
nu förnya. Dessutom vet jag icke fullt giltiga skäl till den af Utskottet uu föreslagna
ändring, enligt hvilken ”praktiserande läkare”, som hittills icke fått bränna
bränvin, skola dertill berättigas. Då särskilda Utskottets Betänkande i detta afseende
iöredrogs i Borgare-Ståndet den 26 April 1854. yttrade Herr Stenqvist: ”Emot
”2:dra punkten uti 1 § finner jag mig befogad att framställa några anmärkningar.
”Da Utskottet inkommit pä undantagsgebitet, skulle jag helst sett, att Utskottet
”tagit steget fullt ut, och utsträckt förbudet att bränna bränvin till alla embets”och
tjenstemän. Principen hade då blifvit konseqvent genomförd, och en hvar
”hade dä vederfarits lika rätt eller orätt, hvilketdera man behagar kalla det. Då
”emellertid sä ej skett, hade det likväl varit önskligt, om Utskottet bland undan
-
Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. 2. 19
”tagen, äfven upptagit sådana ernbets- och tjenstemän, pä hvilka Utskottets motiver
”för undantagen kunna tillämpas lika väl, som på dem, hvilka blifvit upptagna.
”.Ing menar härmed läkarne. Utskottet har i sitt betänkande, pag. 18, yttrat såsom
”skäl för uteslutandet af åtskilliga tjenstemän från rättigheten att bränna bränvin:
””att inånga ernbets- och tjenstemän linnas, som eg a. om icke direkt och omedelbar
befattning med lagens handhafvande, dock åtminstone ett medelbart inflytande
”derpå, och en moralisk pligt att föregå med godt exempel i afhällelse från en
”handtering, som frambiingar en vara, hvilken lätt föranleder sairihällsolyckor.”” Jag
”tror att läkarens ställning i samhället ålägger honom samma pligt, som de ecklesiastika
tjenstemännen hafva, att föregå med dylikt exempel. Läkaren kommer
”ganska ofta i nära beröring med offren för ett omättligt superi; honom tillkommer
ofta behandla desse olycklige delirio trementes; och om han rätt uppfattar sin
”pligt, egnar han dessa beklagansvärda varelser omvårdnad icke allenast i fysiskt,
”utan äfven i psychiskt afseende. Han ej allenast föreskrifva- läkemedel; han ger
”äfven goda råd och varnar för följderna af ett omättligt bränvinssupande; och
”om då denne läkare >jelf utöfvar bränvinsbränning, och han mötes af bränvins”suparen
med det inkast: ””det är ni sjelf, som frambringar den förderfliga varan””,
”hvad skall han väl svara? Han får i sanning svårt att bemöta ett dylikt inkast,
”och blir gerna svaret skyldig.” Med stöd häraf och jemväl af hvad prosten Sondén
i detta afseende anfört i 1 mom. af sin förestående reservation, får jag nu föreslå,
att författningens nuvarande lydelse i detta afseende bibehålles.
Mom. 3. Åberopande grunderna för Doktor P. J. Emanuelssons motion, N:o
29, samt det hufvudsakligaste af Prosten Sundéns förestående reservations 2 morn.,
anser jag: dels, att den, som, efter det Kongl. Maj:ts den 18 Januari 1855gifna förordning,
angående vilkoren för bränvinstillverkning, kungjordes, erhållit sådant embete
eller tjenst, att han, i följd deraf, icke må befatta sig med bränvinstillverkning,
ingalunda bort cga rätt, att, efter det han fjellsten erhållit, till brukare eller
arrendator å sin enskilda jord öfverlåta rättigheten att derå idka bränvinstillverkning;
dels ock, att den, som, efter nämnde tiri, af sådan ernbets- eller tjensteman
till bruk eller arrende emottagit hans jord, icke bör ega rätt derå utöfva sådan
tillverkning.
8 2.
I öfverensstämmelse med de grundsatser, Grefve Hamilton nu yttrat, hafva
flere förut yrkat, att tiden för bränvinstillverkningen måtte lemnäs obestämd, och
således oinskränkt. Och dä hvad jag i Borgare-Ståndet den 6 Maj 1857 yttrade,
i anledning af Herr Björcks motion och Sammansätta Utskottets då föredragna
Betänkande, innehåller ytterligare skäl för bränvinstillverkningens Digifvande;
vågar jag, som ännu vidhåller denna mening, åberopa hvad jag då anförde och
hvilket jag anser ännu fullt gällande. Jag får alltså ur berörda yttrande (sid. .327
—330 i tredje bandet af Ståndets Protokoll) här införa följande:
”Om man undersöker grunderna för närvarande lagstiftning i ämnet, och det
”måste vara skäl, att, dä fråga är om att ändra en lag, taga kännedom om moti”verna
för densamma, så finner man, att det år 1853 tillsatta Särskilda Utskott,
”från hvars förslag denna lagstiftning sistlidne riksdag utgick, erkände rigtigheten
”af den i Herr Björcks motion uttalade grundsats, att det endast var afseendet på
”rådande fördomar, som dä alhöll Utskottet från tillämpningen af denna grund
-
20 Samman». Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv- och Eken.-Utsk. Bet. ,]\1’ 2.
”sats”, nemligen om oinskränkt tid för brånvinstillverkningen. ”Mo ti vern a för nyssnämnda
förslag igenfinnas i Särskilda Utskottets betänkande, N:o 8, pag. 22 och 23,
”och torde nu af mig fa uppläsas. Utskottet yttrar sig sålunda:
””I och för sig sjelf och under vanliga förhållanden, torde väl inskränkning
”till tiden hvarken vara ett tillförlitligt medel för ändamålets vinnande, eller det
”i industriel och ekonomiskt hänseende fördelaktigaste, emedan en handtering, som
”får drifvas endast tidtals, icke kan framkalla eller bibehålla arbetares största möj”liga
konstfärdighet, emedan arbetets företagande hindras under den tidpunkt, då
”det, efter olika orters olika natur eller handelsförhållanden, kan vara beqvämast
”och fördelaktigast, emedan det kapital, som ligger uti den oftast ganska dyraredskapen,
”mäste under en stor del afåret vara dod t och utan afkastning, och emedan varans tillverkning
måste ske på en gång och hastigt, utan möjlighet att förutse, huru pris
”och efterfrågan kunna komma att visa sig, dä hon skall aflåtas, — en omständighet,
”sorn kan, innan nästa tillverkning inträffar, framkalla brist och oskäliga pris med
”deraf följande öfrerdrifna spekulationer, och ett vingleri som icke inträffade i fall
”tillverkning kunde få ske, när helst visade sig stark efterfrågan, eller ock underpris,
med deraf härledda bemödanden att med alla medel utprångla varan; men
”oaktadt den verkliga vigten af dessa skäl, har Utskottet icke kunnat undgå att
”finna en tids inskränkning nödvändig, i anseende till de faror, som oinskränkt
”eller till och med lång bränningstid kunde meföra under de i Sverige genom va”nor
och föregående författningar framkallade förhållanden.
”Det är nemligen att befara, att, om brånvinstillverkningen gåfves fri tili
”tiden, skulle, vid första försöket med ett nytt beskattningssystem, dettas följder
”icke kunna af mängden beräknas, utan en öfverdådig tillverkning för ögonblicket
”uppstå, som slutade med stora enskilda förluster och missnöje. Från denna oförmåga
att beräkna följder. härleder sig det inkast, som ofta förspörjes mot utsträckning
af rättigheten att tillverka bränvin: det heter, att landet kommer, att, värre,
”än någonsin, öfversvämma^ af denna vara. Man tyckes föreställa sig, och den
”föreställningen är äfven i motionen uttalad, att lika mycket, som nu, skulle framgent,
med ett annat skattesystem och skattebelopp, i alla fall förbrukas; och det är
”då gifvet, att den tron äfven vidhålles, att tillverkningen blifver så stor, hon får
”blifva, eller att flere skola tillverka, eftersom flere ega att tillverka. Från denna
”tro är steget icke långt till en önskan att äfven vara med i den väntade stora
”rörelsen. Misstaget skali väl slutligen blifva insedt; men under tiden, och innan
”allmänheten hinner vänja sig vid den nya tingens ordning i denna näringsgren, är det
”fara värdt, att det fullkomliga frigifvandef, i afseende pä tiden, skulle åstadkomma
”betydliga olägenheter.
”Då Utskottet på dessa skäl ansett sig böra föreslå en inskränkning i tiden
”för bränvinstillverkning till tvä månader om året, såsom det normala förhållandet
”för framtiden, i enlighet med hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition innehåller,
”har Utskottet dock icke ansett en sådan åtgärd kunna blifva det enda, icke
”ens det hufvudsakliga medlet till den öfverflödiga tillverkningens och förbruk”ningens
hämmande; detta medel mäste sökas i varans högre beskattning och
”fördyrande.””
”1 sådan ton fortsätter Utskottet sitt raisonnement; men det redan anförda visar,
”att TJtskottets förslag var afpassadt endast för det då närvarande ögonblicket, då ett
”nytt system för denna lagstiftning skulle införas. Utskottet erkänner sjelft, att förelaget
var i flera afseenden felaktigt. Orsaken, hvarföre den af Herr Björck för
-
Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utsk. Bet. ' 21
”ordade grundsats icke gjorde sig gällande i förslaget, låg således ej i den omstän”dighet,
att Utskottet icke insåg grundsatsens vigtighet, utan i fördomarna och i den före”ställning
som Utskottet hyste, att om brånvinsbrånning blefve tillåten under hela året.
”alUförmånga brånnerier derigenom skulle uppstå och föranleda en skadlig tillökning i
”konsumtionen. Ilade Utskottet deremot vägat kuppen, och gifvit handteringen fri
”till tiden, skulle följden deraf troligen hafva blifvit det lyckliga förhållande, att
”icke hälften, kanske ej fjerdedelen, af de större brännerierna uppstått; ty produktionen
rättar sig alltid efter konsumtionen; ju mindre bränvin supes desto mindre
”tillverkas. En annan orsak, som bidrog till inskränkning i bränningstiden, var
”Utskottets önskan att tillintetgöra det såkallade drank-intresset, och tvinga landt”inannen
dels att öfvergifva den länge vidhållna, men grundfalska princip, att han
”behöfde drank under hela äret, dels ock att inse, att jordbrukets fördel befordra”des
bättre genom användande af annat, än drank. Detta ändamål trodde man
”sig nemligen vinna genom stadgandet, att bränvinsbränning finge utöfvas blott un”der
två månader af året; ty dranken låter sig icke förvara från den 15 December
till den tid på våren, då kreaturen utsläppas på bete. Ett ytterligare skäl,
”sorn verkade på Utskottets beslut, var det förklarande, som lemnades af en sakkunnig
och inflytelserik person, att om bränningstiden icke inskränktes, komme vid
”rikets östra sjökuster, att anläggas flera större brännerier, hvilka skulle drifvas
”hela året med ryskt mjöl. Men månne icke, oaktadt den gjorda inskränkningen i
”bränningstiden, sådant mjöl ändock till stor myckenhet inkommit i landet? Att nu
”vidare vidhålla eller erkänna skäl af så svag beskaffenhet, som det nyssnämnda,
”skulle vara att fela mot de första grunderna för nationalekonomien. Det har
”blifvit sagdt, att en obegränsad frihet i bränvinshandteringen skulle vara olycks”bringande.
Denna föreställning mä gälla för somliga. För min del tror jag mot”satsen,
och är öfvertygad, att om denna handtering nu icke lemnäs fri, en ytterligare
tillökning i ångbränneriernas antal skall inträffa, hvilket deremot vore omöjligt,
j händelse de nuvarande fingo rättighet att fortsätta sin tillverkning under
— _ — — — ”Vid sådant förhållande, måste ock de skäl, som vid sistlidna
”riksdag talade för bränvinstillverkningens inskränkning till viss tid hafva för”fallit.
Om man vill söka vinna det önskade målet genom absolut förbud mot
”bränvinstillverkning, hade ingenting varit lättare, än att inskränka tiden för så”dan
tillverkning först från sex till två månader, och derefter från två till ingen.
”Jag hoppas likväl att Sveriges lagstiftare blifvit tillräckligt brända af dylika
”försök, för att vidare inlåta sig på den vägen.”
Jag finnér ej skäl att frångå hvad jag sålunda yttrat den 6 Maj 1857.
Särskilt reserverar jag mig mot^ Utskottets beslut, att längsta tid, under hvilken
bränvinstillverkningen årligen må utöfvas, skulle, för en hvar särskild, fortfarande
blifva tre månader, ehuru i allmänhet får brännas bränvin under fem månader
hvarje år.
§ 4-
I öfverensstämmelse med ofvanberörda grundsatser anser jag ock att icke
något maximum för den dagliga tillverkningen må bestämmas.
25 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. Jtyl> 2
8 8.
Alldenstund l:o) brånvinstil!verkningen vanligen medför en betydlig vinst:
2:o) Svenska statskassan, till liqvid af ränta och amortisseinent ä ökade län samt
till andra denna riksdag beviljade anslag, tarfvar ökade inkomster: 3:oj oloflig, införsel
af bränvin frän utrikes orter är vida mindre än man allmänligen föreställer
sig, så att t. ex. frän Danmark till Skäne ärligen icke lärer insmugglas mer än
högst 500,000 kannor: 4:o) lönbränningen i Sverige allmänt antages vara ganska
ringa: 5:o) Stortinget i Norge, enligt uppgift faststälf, tillverkningsskatten till 10
skilling Norskt pr pott, eller omkring 45 sk. Riksgälds (eller ”90,27” öre) för kannan,
ehuru utländskt bränvin kan insmugglas och genom lönbränneri i skogarne tillverkas
lättare i Norge än i Sverige; fördenskull, och på de öfriga skäl Doktorerne
Sandberg och Säve, i sina motioner, saint Grefve Hamilton och Prosten Sondén, i
sina ofvan åberopade reservationer, anfört, yrkar jag,
att tillverkningsskatten må höjas från 60 till 15 öre för hvarje
tillverkad kanna.
§§ 40, 45, 48 och 54.
Då latitudsystemet vid straffbestämmelser ej blott är theoretiskt rigtigt, utan
ock blifvit i Sverige godkändt och af erfarenheten till sin vigtighet bekräftadt,
samt dessutom vid förslagen till de flesta straffbestämmelserna uti ifrågavarande
författning iakttaget; anser jag att det bort äfven vid förslaget till dessa
§§ följas.
Af Herr Lemchen: ”Den af Sammansatta Utskottet i 5 § af nu gällande förordning
angående vilkoren lör bränvinstillverkning föreslagna förändring, att tiden,
under hvilken bränvinstillverkning vöre tilläten, skulle fördelas i tio terminer i stället
för fem, hvarmed Utskottet lärer åsyftadt. att jordbrukaren må kunna lättare
och efter den beqvämlighet vid bränvinsbränning använda sitt större eller mindre
förråd af jordbruksalster, anser jag medföra större olägenhet än fördel för bränvinstillverkare
i allmänhet. I följd af stadgandena i 22 § måste nemligen bränvinsbränningen
vid hvarje termins slut afbrytas för uppmätning af tillverkningsbeloppet,
hvarigenom tidsförlust och minskning i tillverkningen förorsakas; och om bränvinsbränningen
går mindre väl och ger mindre godt resultat under de första veckorna
än under de följande, hvilket lärer vara vanliga förhållandet, enligt hvad
sakkunnige män för mig uppgifvit, kan lätteligen förlust för tillverkaren uppkomma
vid beräkning af öfverskottet eller minskningen i det anmälda tillverkningsbeloppet
enligt 22 och 53 §§. Jag får derför vördsamt tillstyrka:
att någon förändring i 2 § 1 mom. af nu gällande förordning
icke beslutas.
Deremot ville jag, för beredande af den åsyftade fördelen och beqvämligheten
för jordbrukare, som idka bränvinsbränning, och dä jag, utan att befara någon
så kallad öfverproduktion, anser bränvinstillverkare kunna och böra berättigas att
utöfva rörelsen under hela den i 1 mom. bestämda tid, föreslå följande förändrade
lydelse af 2 mom. i samma §:
Bränvinstillverkare ege att under alla ofvannämnda terminer
eller under en, en och en half, två, två och en half, tre eller
Sammans. BevillningLag- samt Allm. Besv.- och JEkon.-Dtsk. Bet. 2. 23
lyra terminer handteringen utöfva, dock icke under kortare tid
än en termin; och må bränvinstiliverkning jemväl börjas den
I November kl. 12 på dagen samt fortsättas till den 1 eller 15
December vid samma timma.
Ifall detta mitt förslag skulle godkännas, torde 9 § böra lörändras sålunda:
Vill den, sorn till bränvinstiliverkning under en eller flera, men
icke alla terminer sig angifvit, sedermera tillverkningen under
en eller flera påföljande terminer fortsätta, eller vill någon,
efter att hafva för tillverkning af ett visst belopp sig angifvit,
densamma för en eller flera terminer utvidga; gore — — —
erläggas bör. Vill han åter från tillverkningen afstå eller uppgifven
tillverkningstid med en eller flera terminer inskränka,
eller uppgifvet till verkningsbelopp för en eller flera terminer
minska; an mäle — — — — — — — — — — —
tillverkningsafgift.
Hvaremot 20 g skulle blifva oförändrad.
Det synes mig äfven vara mindre lämpligt att, pä sätt Utskottet i ett föreslaget
tillägg till 21 § uti ifrågavarande förordning tillstyrkt, medgifva bränvinstillverkare
att med posten till Konungens Befallningshafvande insända tillverkningsafgiften,
jemte två R:dr Itänt såsom ersättning till Räntmästaren för det han skulle
till bränvinstillverkaren öfversända qvitto. Ett sådant förfaringssätt vid liqvid af
kronoskatter är hos oss ovanligt och har mig veterligen icke varit tillåtet, samt
torde ej heller uti nu ifrågavarande fall böra medgifvas.
Jag hemställer derför
om icke 21 § kunde bibehållas oförändrad, eller ock att, enligt
hvad Jöns Persson från Blekinge och O. Thorell från Elfsborgs
län i sina till Utskottet remitterade motioner föreslagit,
bränvinsbränningsafgiften, likasom andra utskylder till Kronan,
kunde fä erläggas till vederbörande uppbördsman i orten;
i hvilket sednare fall 21 § skulle erhålla följande lydelse:
”Afgift för bränvinstiliverkning erlägges i landtränteriet eller
ock till vederbörande Kronofogde å landet eller Magistrat i
stad, der tillverkningen utölvas och landtränteri ej finnes.
Dervid företes — — — — — — — — — — —
omförm äles.”
1 följd häraf skulle 24 §, med bibehållande i öfrigt af Utskottets förslag till
förändring deri, blifva så lydande:
”Försummar någon utöfver åtta dagar efter termins ingång att
erlägga utmätt. Styrker han
i landtränteriet insatt eller till vederbörande uppbördsman erlagd,
må han — — återlyfta.”
Af Anders August Andersson från Ostergötlands län: ”Emot förestående
Utskotts-betänkande får jag vördsammast anmäla följande reservation. I afseende
på det af mig väckta förslaget, att återställa husbehofsbränningen, yttrar Utskottet:
att skälet hvarför denna, i grundlagen omförmälda, binäring vid jordbruket numera
icke skulle kunna återställas i dess intill 1861 tillåtna skick, skulle vara att pannerymdsbeskattningen
medförde ett alltför otillfredsställande resultat och att bränvin®-
24 Sammans. Bevillning»-. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. J\£ 2.
tillverkning med enkel redskap motverkar detta yrkes rationelare bedrifvande samt
föranleder slöseri med bränsle och råämne.
Om det å ena sidan ligger någon sanning i dessa argumenter, så torde dock
å andra sidan böra tagas i betraktande: dels de vilkor hvarunder förändringen egde
rum: dels ock resultatet hvartill den leder. Till en början fördömde man husbehofsbränningen
för dess skadliga verkningar i moraliskt afseende och förespådde att
varans fördyrande skulle hämma superiet. Denna förutsägelse har visserligen till
viss del slagit in. men icke i följd af bränvinets dyrhet, utan till följd af försäljingslagen
som står oberoende af beskattningslagen. Man förespeglade jemväl att
penningarne för den höga skatten skulle användas till jernvägarnes byggande, men
härutinnan biel' man besviken; de togos i stället till förhöjning af de högre embetsoch
tjenstemännens löner och ingen enda fot jernväg byggdes för egna kapitaler,
utan dessa kapitaler lånades hos utländske bankirer. Det var en stående lära att
affallet efter brän vinet skulle utmärgla och i allo förderfva våra boskapskreatur.
Nu deremot hör man landets skickligaste landtbrukskemist berömma drankutfodringen
såsom det förträffligaste medel för producerande af såväl kött som mjölk.
Vidare förespeglades en betydlig förhöjning i spanmålsexporten sedan ångbrännerierna
blefvo de enda tillåtna. Resultatet har dock blifvit raka motsatsen. En
bonde, som fordom med mindre redskap brände Etthundra tunnor spanmål elier
deremot svarande jordfrukter, egde häraf en riklig ersättning för bristen af grannfoder
under vintrarne, men fick icke dessmindre fulla värdet för den förvandlade
varan. Samme bonde mäste nu använda lika stort qvantum spanmål eller rotfrukter
pä sina kreaturs utfodring och förlorar dymedelst hela värdet för dessa sina
produkter.
Den som eger förmåga att frigöra sig lör antipati mot sjelfva tillverkningen
må nu döma hvilket hushållssätt, som är det klokaste! Vore händelsen den, att
spirituösa drycker kunde bannlysas ur landet, skulle jag vara villig att se hela bränvinstillverkningen
afskaffad: men sä länge en sådan förhoppning icke har utsigt att
realiseras, föranlåtes jag, på sätt min motion innehåller, påyrka att Rikets Ständer
ville, med afslag å hvad Utskottet i första punkten hemställt, återremittera nämnde
punkt till ny behandling i öfverensstämmelse med den af mig väckta motionen.
För den händelse husbehofsbränningen icke skulle kunna återställas, yrkar
jag att minimitillverkningen i fabriksbränneri måtte nedsättas till 100 kannor om
dygnet, pä det ingen må tvingas att förstöra mera produkter än hvartill han eljest
funne sig befogad och hunne förbruka dranken. Huru allmän den belåtenhet, som
Utskottet åberopar, är i landsorterna, kan endast den bedöma, som varit i tillfälle
att. erfara följderna af lagstiftningens våldsamma ingripande i jordbrukarens heligaste
rättighet: den nemligen att disponera öfver sina egna produkter efter godtfinnande.
Anvisningen till bolags stiftande tar sig väl ut på papperet, men i tillämpningen
går det icke lika lätt att tillgodogöra sig de rättigheter, som härutinnan
erbjudas.
Som Utskottet icke behagat fästa ringaste afseende vid mitt och Per Nilssons
förslag om skattens nedsättande; så och då närmaste följden häraf blir den,
att en allmän penningenöd inträffar hvarje höst inom de orter, hvarest fabriksbränning
idkas; sä föranlåtes jag till Rikets Ständers behjertande hemställa, att tillverkningsskatten
måtte nedsättas från 60 till 50 öre pr kanna.
Beträffande Utlåtandet i fråga om 28 § rörande kontrollörernas arfvode; så
får jag häremot på det aldra högsta protestera. Det är för oss något hvar bekant,
att
Sammans. BeviUnings-, Bag- samt Allm. Besv.- oell Ekon.-Utsk. Bet. JV$ 2. 25
att Bonde-Ståndets egna representanter inäste uppehålla sig i riksdagsoiten för ett
arfvode af cirka (i R:dr om dagen pr medium, äfvensom att representanterne af
Preste- och Borgare-Stånden icke heller njuta stort högre dagarfvode under sin vistelse
i hufvudstaden. Vi veta ock något hvar att rikets Ständer icke bestå sina
egne Statsrevisorer mer än sex R:dr om dagen samt att Ständernes Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-kontoret måste uppehålla sig i Stockholm på 4 R:dr 11 öre
om dagen. Tager man nu i betraktande att desse Rikets representanter måste pä
dessa arfvoden hyra sig husr m och köpa sin mat i hufvudstaden der allt sådant
är ovanligt dyrt; så frestas man att tro det en bränvinskontrollör på landet, sorn
njuter fritt vivre, husrum och nödig uppassning hos bränvinsläbrikanten, skulle kunna
vara anständigt ailönad med det belopp, minst tre och högst fem R:dr, som jag
i min motion föreslagit, särdeles om man dervid jemväl täger i öfvervägande: dels
att en kontrollör icke behöfver några dyrbarare studier, än som kunna inhemtas gratis
i folkskolan: dels att han icke behöfver tjenstgöra mer än högst tre timmar om
dagen; dels ock att Konungens Befallningshafvande i orterna äro formligen belägrade
med ansökningar till dessa på en gång makliga, sorgfria och indrägtiga befattningar.
Med anledning häraf och på det Rikets Ständers hittills visade misshushållning
med Statsmedlen i denna del af bränvinslagstiftningen icke fortfarande må
utgöra föremål för det bittraste hat och motvilja hos den skattdragande befolkningen,
vågar jag på det enträgnaste föreslå det Rikets Ständer ville, med underkännande
af Utskottets förslag, besluta:
att bränvinskontrollörsarfvode bestämmes till minst Tre och
högst Fem R:dr om dagen.”
Af Håkan Pettersson från Blekinge län: ”Emot Höglofliga Utskottets beslut,
får jag anmäla min reservation i följande delar:
att, intet afseende fästats å de motioner, som afsågo husbehofsbränningens
återställande:
afl, sedan den frågan fallit, bibehålla stadgandet af minimum af bränvinstillverkningen
pä dvgn vid 300 kannor; anseende jag, det etthundra kannor kunnat
vara alldeles nog;
att arfvodet, till Bränvinskontrollör bibehållits vid nu stadgade belopp, enär
en slik maklig befattning kan anses vara rikligen vedergälld med fem, högst 6 R:dr,
hvartill det sednaste försöket inom Utskottet, att nedpruta detta arfvode, sig besteg”.
Af Jöns Persson frän Blekinge län: ”Jemte det jag instämmer i Håkan
Petterssons reservation får jag emot Utskottets beslut att bibehålla stadgandet i §
23, att man icke får återlyfta mer än en femtedel af den erlagda afgiften, reservera
mig på följande grunder:
Dä Utskottet i § 2 beslutat indela terminerne till 10, så blifver deraf en följd
att Krontrollören hvar 14:de dag skall tömma sprithällaren. Dä torde enhvar inse
att ofvannämnda stadgande blifver dubbelt olämpligt, och då det högsta är 1,000
kannor samt det minsta 300 kannor, som någon får till erka på dag och hvarföre
skatt får erläggas, så anser jag det vara högst orättvist att bibehålla i författningen
ett stadgande, som går ut på ingenting mindre än att skatt skall erläggas, äfven
då man icke hinner tillverka uppgifvet belopp.
Bih. till R. St. Prof. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 4
26 Sammans. Bemllnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. 2.
Ocker är i allmän lag förbjudet, men det oaktadt synes ofta af Civil-departementets
uppgifter att Staten tagit skatt för bränvin, som aldrig blifvit tillverkadt.
Jag hyser den tanken att Rikets Ständer böra afhjelpa en sådan orättvisa
och tager mig derföre friheten vördsamt föreslå att 23 § må få följande lydelse:
”1 fall åter under en termin tillverkning ej skulle uppgå till
det belopp, hvarföre afgift blifvit crlagd, ege tillverkare att,
då ett sådant förhållande med Brännerikontrollörens intyg hos
vår Befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor del af den
erlagda afgiften, som mot minskningen i hans tillverkning svarar;
dock får återstoden icke i något fall understiga den afgift,
som svarar mot den minsta tillverkning, hvarföre anmälan
enligt § 4 får ske”.
Af Pehr Nilsson från Christianstads län, som instämt i Anders August Anderssons
reservation, med yrkande derjemte af bifall till sin motion i afseende å
rättighet att erlägga tillverkningsafgiften tre månader efter tillverkningens slut.
Sammans. Bevillning»-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. 2. 21
FÖRSLAG
tili
FÖRORDNING
.ingående vilkoren för bränvinstillverkning.
Art. 1.
Om rättighet lill bränvinstillverkning och tiden för dess utö/ning.
§ I
Bränvin
må tillverkas af en hvar, sorn är behörig att idka fabriksrörelse eller
ock eger, eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord.
Öfverståthållare, Underståthållare, Landshöfding, Landssekreterare, Landskamererare,
Kronofogde, Länsman, Lands- och Stadsfiskal, Polistjänsteman, Domare på landet,
Borgmästare eller annan magistratsperson i stad, Ecklesiastik embets- eller tjensteman,
Kyrkobetjent, Folkskolelärare, i tjenst varande Läkare, Bränneri-kontrollör eller
tillsyningsman, så ock i allmänhet embets- eller tjensteman, som, till följd af sin
befattning, kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning eller kontroll derå,
må dock icke befatta sig med dylik tillverkning.
A ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans jord, som
ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden; dock varde den,
som å den tid Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 18 Januari 1855. angående vilkoren
för bränvinstillverkning, kungjordes, på grund af kontrakt med Kronan, vederbörande
myndighet, korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare eller arrendator
sådan jord innehade, för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på
sätt om jordinnehafvare stadgadt är, likväl icke i något fall längre än samma kontrakt
gäller.
§ 2.
Bränvinstillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda
dess inställande, vara tillåten under följande tio terminer, nemligen från den 15 Ja?-
28 Samman». Bevillning^Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. ,JV& 2.
nuari klockan 12 på dagen till den 1 Februari vid samma timma, från den 1 Februari
Mockan 12 på dagen till den 15 Februari vid samma timma, från den 15 Februari
klockan 12 på dagen till den 1 Mars vid samma timma, från den 1 Mars klockan 12
på dagen till den 15 Mars vid samma timma, från den 15 Mars klockan 12 på dagen
till den 1 April vid samma timma, från den 1 April klockan 12 på dagen till den 15
April vid samma timma, från den 15 Oktober klockan 12 på dagen till den 1 November
vid samma timma, från den 1 November klockan 12 på dagen till den 15 November
vid samma timma, från den 15 November klockan 12 på dagen till den 1 December
vid samma timma och från den 1 December klockan 12 på dagen till den 15 December
vid samma tillfälle; dock vare sex terminer den längsta och två på hvarandra
följande terminer den kortaste tid, hvarunder brånvinshandtering må utöfvas.
Mäskberedning för bränvinstillverkning får företagas högst feni dagar före den
dag, då dylik tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga sin början.
Mäskberedning eller bränvinstillverkning vare likväl ej medgifven från klockan
10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag.
Ar den dag, då termin, enligt hvad ofvan stadgadt är, skulle börjas, sön- eller
helgedag, må bränvinstillverkning icke företagas förrän å nästa söcknedag klockan 12
på dagen.
Infaller termins slutdag å sön- eller helgedag, upphöre rättigheten att tillverka
bränvin å nästföregående söcknedag klockan 12 på dagen.
§ 3.
För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek och beskaffenhet
som helst, med de inskränkningar allenast, som, för kontrollens handhafvande, finnas
i denna författning stadgade.
§ 4.
Den högsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan får ske, vare 1,000 kannor,
och den minsta 300 kannor, det tillverkade bränvinet beräknadt efter 50 procents
styrka vid 15 graders värme efter Celsii thermometer, allt i medeltal under termin
räknadt.
§ 5.
På samma egendom å landet, eller gård eller lägenhet å stads område, får bränvin
icke samtidigt tillverkas i flera än ett bränneri, ej heller i samma bränneri flera
än en redskap finnas.
§ 6.
Bränvinstillverkning, hvartill jord berättigar, må ej annorstädes än å samma
jord utöfvas.
Flere till bränvinstillverkning berättigade egare eller innehafvare af i mantal satt
eller särskildt skattlagd jord må förena sig i bolag om bränvinstillverkning, hvarvid tillverkningen
skall utöfvas å jord, tillhörande någondera bland delegarne.
Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och
§ 7.
Den, sorn vill tillverka bränvin, utan att genom jords innehafvande vara dertill
behörig, gore derom ansökning, om lian å landet bor, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet och, om han i stad är boende, hos Magistraten. Vid ansökningen
foges bevis, som hans behörighet styrker. Derest sökanden finnes vara till handteringens
utöfning behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
Besvär i sådan fråga anföres öfver Magistrats beslut hos Konungens Befallningshafvande
i lånet inom 14 dagar och öfver Konungens Befallningsliafvandes beslut
hos Kongl. May.t i Dess Civil-departements Expedition inom en månad efter delfåendet
af beslutet.
§ 8.
Bränvinstillverkning skall, minst tretio dagar före de terminer, under hvilka tillverkaren
vill liandteringeu företaga, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen
anmälas, hvarvid uppgifvas tid och ställe för tillverkningen, jemte beloppet deraf. Vid
anrnälningsskriften foges antingen tillståndsbref, som i § 7 omförmäles, eller ock bevis,
att tillverkaren eger eller innehar särskildt skattlagd jord. Af bolag tillämnad tillverkning
skall anmälas af någon bland bolagsmännen med uppgift på samtliga delegarne
i bolaget. Vill någon för flera terminer sig på en gång anmäla, håfve dertill rätt. Finner
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hinder för handteringens utöfning icke möta, utfärde
derom för tillverkaren bevis, innefattande tillika landskontorets uträkning å den
afgift, som för den ifrågavarande tillverkningen utgå bör.
§ 9.
Vill den, som till bränvinstillverkning under viss tid sig angifvit, sedermera tillverkningen
under en eller flera påföljande enligt § 2 tillåtna terminer fortsätta, eller
vill någon, efter att hafva för tillverkning af ett visst belopp sig angifvit, densamma
för en eller flera terminer utvidga; gore derom, minst fjorton dagar före den tid, fortsättningen
eller utvidgningen afser, skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som öfver sådan anmälan utfärde bevis, innefattande tillika landskontorets uträkning
å den fyllnad i tillverkningsafgift, som erläggas bör. Vill han åter från tillverkningen
afstå, eller uppgifven tillverkningstid med en eller flera terminer inskränka,
eller uppgifvet tillverkningsbelopp för en, två eller flera terminer minska; anmäle det
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande minst fjorton dagar före den tid, afsägelsen eller
inskränkningen afser, så vida han vill åtnjuta befrielse från motsvarande tillverkningsafgift.
§ 10.
Ofver anmälningar och uppgifter, som, enligt §§. 8 och 9 till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inkomma, late han erforderliga förteckningar, för kontroll och eftersyn,
tillställas vederbörande Kronobetjente samt Ofverkontrollörer och Tillsyningsmän.
Kronobetjent skall af förteckning, som honom tillställes, låta, inom 8 dagar från
emottagaudet, i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga eller, der sådan ej finnes, å
annat lämpligt ställe i socknen.
30 Sammans. BevUlnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslc. Bet. ,JsA> 2.
§ 11-
I sammanhang med pressjästberedning får bränvinstillverkning icke utöfvas af
annan än den, som till den sednare berättigad är, eller under annan tid eller med andra
vilkor, än som för bränvinstillverkning i allmänhet stadgade äro.
§ 12.
Vid ättikeberedning eller annan fabrikation får bränvinstillverkningsredskap icke
begagnas af den, som ej till bränvinstillverkning berättigad är, eller under andra vilkor,
än som för bränvinstillverkning gällande äro.
Art. II.
Om bränvins distillering och rening.
§ 13.
Vill någon under den tid, då han till bränvinstillverkning är berättigad, med
den för nämnda tillverkning uppgifna redskap distillera bränvin, må det, sedan bränvinstillverkningen
för termin blifvit afslutad, ske, utan särskild afgift, dock under tillsyn
af Kontrollör och endast under fyra dygn af terminen.
Begagnandet af denna distilleringsrätt berättigar icke till återfående af eller
nedsättning i den för bränvinstillverkningen förskottsvis erlagda elier bestämda afgift.
§ 14.
Bränvinsdistillering må dessutom såsom särskild näring, under alla tider af året
kunna i stad utöfvas med redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst.
Ansökan om sådan distilleringsrätt göres hos Magistraten, som, då tillstånd dertill
meddelas, skall hos Kongl. Majrts Befallningshafvande derom genast göra anmälan.
§ 15.
Den, som sålunda vunuit rättighet till distillering, skall, minst fjorton dagar före
hvarje gång han distillering företager, sådant hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder, och det ställe, hvarest han vill
distilleringen utöfva, äfvensom distillerings-redskapens beskaffenhet. Ofver sådan anmälan
meddele Konal. Maj:ts Befallningshafvande bevis, innehållande underrättelse om
beloppet af den särskilda afgift, som, enligt § 27, skall af distillerings-idkare förskottsvis
erläggas.
§ 16.
Distillering af bränvin vare ej medgifven från klockan 10 om aftonen näst före
sön- eller helgedag, till klockau 10 om aftonen å sådan dag.
§ 17.
Kongl. Mynt- och Kontrollverken, Vetenskaps-akademien, Akademierne i Upsala
och Lund, Artilleriläroverket å Marieberg, Carolinska, Farmaceutiska och Teknologiska
Sammans. Bevillnings-, Lag- saint Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsk. Bet. ,JVH 2. 31
Instituten, Bergsskolorna i Fahlun och Philipstad, Veterinär-inrättningarne i Stockholm
och Skara, så ock samtliga allmänna tekniska elementarskolor i riket, må för egna
behof distilleringsredskap utan afgift begagna.
Likaså ege Apothekare att för farmaceutiska behof utan afgift nyttja två distilleringspannor,
en af högst tjugo och en af högst tolf kannors rymd. Skulle på något
ställe apotheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt, må ansökning derom hos
Kongl. Majit ske.
De i denna § omnämnda distilleringsredskap få ej med rektifikations-apparat vara
försedda.
K edskap, som af Apothekare för farmaceutiska behof begagnas, skall vara af
vederbörande justerare mätt och stämplad.
§ 18.
Bränvins rening vare en hvar afgiftsfritt tillåten, då den sker utan eld eller ånga.
Alt. III.
Om afgift för bränvinstillverkning och distillering.
§ 19.
Afgiften för bränvinstillverkning utgår med 60 öre för hvarje tillverkad kanna,
bränvinet uppmätt under Kontrollörs tillsyn samt beräknadt till den styrka, som uti
§ 4 omförmäles.
§ 20.
Afgift för bränvinstillverkning erlägges hvarje termin förskottsvis för det anmälda
tillverkning sbeloppet. Vill tillverkare på en gång erlägga afgift för flera eller färre terminer
af den anmälda tiden eller förskottsvis nedsätta penningar till gäldande af afgift
för en möjligen blifvande öfver skottstillverkning, vare dertill berättigad.
§ 21.
Afgift för bränvinstillverkning erlägges i Landtränterief. Dervid företes sådan
uträkning, som i §§. 8 och 9 omförmäles. Tillverkare vare dock berättigad att från
postkontor i bref under öppen rekommendation afgiften, åtföljd af uträkning öfver tillverkningsbeloppet,
till Konungens Befallningshafvande insända; och åligge det Landträntmästare
att öfver afgiftens mottagande utfärda qvitto, samt, der så äskats, detsamma,
efter behörig annotation i Landskontoret och mot erhållen godtgörelse af två Riksdaler
Riksmynt, tillverkaren i rekommenderadt bref tillsända. Tillverkning må i dylikt
fall börjas, då tillverkare med Postkontorets qvitto styrker, att afgiften blifvit der aflemnad.
§ 22.
Skulle tillverkning under en termin med mer än en tiondedel öfverskjuta det
belopp, hvarföre anmälan skett, skall för den del af öfverskotts-tillverkningen, som öfver
-
32 Sammans. Beviltnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Fkon.-tJtsk. Bet. JVJf 2.
stiger denna tiondedel, afgiften utgå med en fjerdedels förhöjning utöfver hvad i § 19
finnes bestämdt.
Ofverskottstillverkning, som med mer än en femtedel öfverstiger det anmälda
beloppet, vare förbjuden.
Tillverkare vare pligtig att för sådant öfverskott, derför afgift icke blifvit, såsom
i § 20 sägs, förskottsvis ne satt, inom åtta dagar efter terminens utgång till Landtränteriet
inbetala den derå belöpande afgift, efter uträkning, som Landskontoret meddelar,
då med Brännerikontrollörens skriftliga intyg styrkes, till hvad belopp nämnda
öfverskott uppgått; egande tillverkare härvid att, på sätt i § 21 nämndt är, till Konungens
Befallningshafvande med posten insända afgiften för sådant öfverskott.
Detta skall, intill dess afgiften derför blifvit gulden, uti särskildt säkert rum å
det ställe, der tillverkningen skett, under Kontrollörens lås förvaras. Då Kontrollören,
efter det bränvinstillverkningen eller distilleringen blifvit afslutad, från bränneriet afreser,
skall nyckeln till ifrågavarande lås, förseglad med kontrollörens, vittnets och
bränvinstillverkarens sigiller, aflemnas till kronobetjent i orten, som sedermera, i närvaro
af vittnet och bränviustillverkaren, eger förseglingen bryta och bränvinet utlemna,
så snart behörigt qvitto å tillverkningsafgiften företes. I ersättning för sistnämnde åtgärd
eger kronobetjent att af bränvinstillverkaren åtnjuta ett arfvode af tre R:dr.
§ 23.
I fall åter under en termin tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför
afgift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare att, då ett sådant förhållande med bränuerikontrollörens
intyg hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor
del af den erlagda afgiften, som mot minskningen i hans tillverkning svarar; dock må
hvad han sålunda återlyfta får ej öfverstiga en femtedel af den erlagda afgiften, och
återstoden icke i något fall understiga den afgift, som svarar mot den minsta tillverkning,
hvarför anmälan enligt § 4 får ske.
Bränvinstillverkaren skall inom tretio dagar efter tillverkningsterminens utgång
sig hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till återlyftningen anmäla, vid förlust af rättigheten
dertill.
§ 24.
Försummar någon, utöfver åtta dagar efter termins ingång, att erlägga afgift
för anmäld bränvinstillverlening, varde, ändock han handteringen ej utöfvar, den oguldna
afgiften hos honom ofördröjligen utmätt. Styrker han efter terminens början inför kontrollör
och vittne, att afgiften blifvit i Landtränteriet insatt eller, på sätt i g 21 föreskrifves,
& Postkontor aflemnad, må han derefter bränvinstillverkningen utöfva under den
tid, för hvilken anmälan skett; dock vare han förlustig den i nästföregående § ornförmälda
rättighet att, på grund af ringare tillverkning ån hvarför afgift blifvit erlagd,
någon del af denna återlyfta.
§ 25.
Varder tillverkare genom vådeld eller annan olyckshändelse urståndsatt att anmäld
bränvinstillverkning utöfva eller fortsätta, eger han tillgodonjuta afkortning eller
återbäring af så stor del af den erlagda afgiften, som motsvarar hvad af den anmälda
tillverkningen
Samman». Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JVii 2, 3i
tillverkningen icke blifvit under terminen afverkadt. Om sådan afkortning eller återbäring
må ansökning, åtföljd af undersökuingshandlingar om. olyckshändelsens tillkomst
och förloppet dervid, ingifvas till Konungens Befallningshafvande, som ansökningen pröfvar
och sitt beslut Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt underställer.
§ 26.
När bran vinstill verkningen af Kongl. Maj:t inställes under tid, då den enligt
denna författning eljest tillåten är, ege tillverkare att återfå den tillverkningsafgift, han
för sådan tid förskottsvis erlagt,
§ 27.
Den, som distillering såsom särskild näring enligt g 14 utöfvar, skall, utom den
för fabriksrörelse bestämda bevillning, erlägga en afgift, motsvarande det arfvode, som
efter § 39 till tillsyningsman utgår.
Sistnämnda afgift bör för den anmälda tiden, innan distillering företages, nedsättas
i Landtränteriet.
Art. IV.
Om tillsyn vid bränvinslillverknmg och distillering.
§ 28.
Vid hvarje bränneri skall, då bränvin der tillverkas, eller enligt g 13 distilleras,
vara anställd en edsvuren kontrollör, der ej flera sådana bränuerier kunna under uppsigt
af en gemensam kontrollör ställas. Denne kontrollör, som antages särskildt för
hvarje termin, hvarunder bränvinstillverkning är tillåten, erhåller under tiden af Staten
arfvode med minst Fyra R:dr och högst Atta R:dr om dagen, och af bränvinstillverkaren,
utan ersättning, kost och ett eget, möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å det
ställe, der bränvinstiliverkningen eller distilleringen utöfvas.
Kontrollör förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som äfven bestämmer
hans resekostnadsersättning och arfvode, hvarvid, med iakttagande af hvad i nästföregående
mom. är stadgadt, bör tagas i betraktande bränneriets större eller mindre betydenhet,
samt den olika omfattningen eller besvärligheten af kontrollörens tillsyn.
§ 29.
Finner kontrollör vid det under hans uppsigt ställda bränneri någon afvikelse
från denna författning vara begången; gifve ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän
åklagare, hvilken skall afvikelsen åtala.
§ 30.
De sålunda anställde kontrollörer lyda under öfverkontrollörer, hvilka skola
hålla allmän tillsyn öfver författningens efterlefnad. Öfverkontrollör lyde under den
embetsmyndighet, ät hvilken Kongl. Maj:t sådan öfverstyrelse uppdragit.
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 1 Helft. 5
34 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allin. JJesv- och Ekon.-Utsk. Bet. J\fi>
Öfverkontrollörer, till erforderligt antal, förordnas af Kongl. Maj:t, sorn da jemväl
deras arfvode och resekostnadsersättning bestämmer.
§ 31.
Öfverkontrollörer och kontrollörer ställe sig till noggrann efterrättelse den särskilda
ordningsstadga, som varder utfärdad.
§ 32.
I hvarje bränneri skall finnas en sprithållare, uti hvilken, vid bränvinstillverkning,
spriten, bränvinet eller lanken, genom ett rör från imkylaren, omedelbarligen inledes.
Sprithållaren skall vara stående i särskildt, säkert rum. Den bör vara fullkomligt
tät, enkel och fristående, så att, genom besigtning å dess botten och sidor, med
lätthet kan utrönas, att hemlig afledning ej finnes, och skall vara af den storlek, att
deri rymmes minst ett dygns tillverkning, samt inrättad med tätt slutande och med lås
försedt lock.
Vid bränneriet skall bränvinstillverkaren hålla en efter faststäldt formulär upprättad
anteckningsbok, utvisande beloppet af såväl de sädesslag, jordfrukter och andra
ämnen, hvilka till bränvinstillverkningen användas, som det bränvin, deraf erhålles.
Bränvinstillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse, hvad ofvannämnda ordningsstadga
om hans åligganden inuehåller, samt de föreskrifter, kontrollören i enlighet
med densamma meddelar.
§ 33.
Någon annan afledning för sprit, bränvin eller lank från imkylaren, än genom
det i § 32 omnämnda, till sprithållaren gående, afloppsrör, får ej finnas; och skall detta
rör, hvarå dels ett eller två afledningsrör för luften och dels en så kallad lykta må
vara tillåtna, så inrättas, att hemliga öppningar icke kunna derå anbringas. För öfrigt
må hvarken de från pannan till imkylaren ledande rörgångar, eller lankrum och bäcken,
der sådana finnas, vara försedde med någon öppning, hvarigenom sprit, bränvin
eller lank kan urtappas, såvida öppningen ej sättes i omedelbar förbindelse med förstberörda
afloppsrör eller med panna. De närmare föreskrifter, som äro nödiga, med hänseende
till i denna § omförmälda delar af redskapen, fastställer ordningsstadgan.
§ 34.
Allt bränvin skall på tillverkningsstället mätas och profvas, på sätt ordningsstadgan
bestämmer. Den dervid behöfliga handräckning lemnäs af bränvinstillverkaren,
som ock är skyldig tillhandahålla nödige, vederbörligen justerade och krönta målkärl samt
annan för uppmätningen erforderlig redskap.
§ 35.
Då bränvin uppmätes och profvas af den i bränneriet anställde kontrollör, skall,
såsom vittne, närvara en i orten boende trovärdig och skrifkunnig person, som bränvinstillverkning
icke utöfvar. Sådant vittne utses särskildt för hvarje termin, i stad af
Sammans. BevillningT mg- samt Allm. Besv.- oeå Ekon.-Vtsk. Bet. .JV& 2. 35
Stadsfullmägtige eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva och på landet af Kommunalnämnd.
I fall antingen vittne icke väljes eller valdt vittne uteblifver, ege kontrollören
att annan lämplig person till vittne kalla.
Vittne bestyrke, ander edlig förpligtelse, rigtigheten af kontrollörens protokoll, i
hvad det angår bränvinets uppmätta kannebelopp samt utrönta värmegrad och styrka.
I afseende på tiden för vittnets närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig
vittnet till efterrättelse hvad ordningsstadgan derom innehåller, och de föreskrifter, kontrollören
i enlighet med densamma meddelar.
Vid förrättning i bränneri tillkomme vittne i dagtraktamente minst En och högst
Två Riksdaler, efter bepröfvande af Stadsfullmägtige eller, der sådane ej finnas, allmän
Rådstufva i stad och Kommunalnämnd på landet.
Vid bränvius uppmätning och profning ege, efter derom erhållen underrättelse,
bränvinstillverkare, sjelf eller genom ombud, vara tillstädes; men förrättningen må, för
hans uteblifvande, icke inställas.
§ 36.
Om, för lättad kontroll vid bränvinstillverkning, Kongl. Maj:t skulle finna för
godt förordna, att särskilda instrument för bränvinets mätning och profning skola å
redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldige att, på egen bekostnad, sådana
instrument anskaffa och underhålla.
§ 37.
Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om uppmätt bränvins
6tyrka, insändes deraf, under bådas försegling, prof till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som, efter det sakkunnig person undersökt profvet, och skriftligt yttrande derom
afgifvit, afgör tvisten genom beslut, som ej öfverklagas må. Den, som tvisten tappar,
skall gälda så väl den af undersökningen uppkommande kostnad, som vederpartens
utgifter och besvär.
§ 38.
Bränvinstillverkning eller distillering må ej företagas innan bränneriet blifvit af
vederbörande kontrollör besigtigadt och befunnet icke vara annorlunda inrättadt, än
denna författning och ordningsstadgan medgifva. Sådan besigtning bör anställas, innan
tiden för bränvinstiilverkningen infaller. Varder besigtningen af kontrollör fördröjd,
förhålles som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid besigtningen skall kontrollören öfver
bränneriet upprätta beskrifning i tre exemplar. Dessa skola af honora och bränvinstillverkaren
undertecknas. Ett exemplar insändes till Kongl. Majrts Befallningshafvande;
och skola kontrollören och bränvinstillverkaren ett hvardera till sig taga.
Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören likaledes, innan
bränvinstillverkning eller distillering der företagas må, öfver de verkställda förändringarne
upprätta en beskrifning i tre exemplar, hvarmed förfares på enahanda sätt,
som ofvan stadgadt är.
36 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. ,_JW 2.
§ 39.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordne behöfligt antal personer, att hafva
tillsyn vid distillering, sora enligt § 14 utöfvas, och bestämme hvilka distilleringsverk
under hvarderas tillsyn ställas ina, äfvensom huru raycket tillsyningsman bör i arfvode
erhålla för hvart distilleringsverk, som är under hans uppsigt, hvilket arfvode genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg i behörig ordning utbetalas af de för sådant
ändamål utaf distilleringsverkets innehafvare uti Landtränteriet insatte medel.
Art. V.
Om ansvar för öfver träde!ser af författningens föreskrifter.
§ 40.
Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett, eller under tid, då
bränvinstillverkning ej är tillåten, gälde tillverkningsafgift och bote, för lönbränning,
första gången ett med afgiften lika belopp och andra gången dubbelt. Den, som andra
gången med sådan förbrytelse beträdes, håfve derjemte förverkat rättighet att bränvin
tillverka. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd, erlägge afgift såsom för oloflig
tillverkning och bote fyra gånger afgifteus belopp. Missbrukas till oloflig bränvinstillverkning
sådan distilleringsrättighet, som enligt § 14 utöfvas får, ansvare såsom för
lönbränning, och vare rättigheten förlustig.
Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld drifven redskap, varde
afgiften beräknad efter redskapens afverkningsförmåga, som skall antagas under dygn
uppgå tili fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes
afgiften efter 100 kannors tillverkning under dygn. Ar tillverkningen utöfvad med
mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas afgiften för det belopp,
som, efter hvad utredas kan, tillverkadt blifvit, dock för minst 300 kannor på dygnet.
I begge dessa fall skall afgiften utgå för minst en månad; men har tillverkningen blifvit
utöfvad in pä andra månaden, utgöres afgift för två månader; in på tredje månaden,
för tre månader; o. s. v.
§ 41.
Tillverkar någon samtidigt bränvin å samma egendom uti flera brännerier, eller
i samma bränneri med flera särskilda redskap, eller å annat ställe än han uppgifvit;
bote från och med 100 till och med 1,000 R:dr.
§ 42.
Uti de i §§ 40 och 41 omförmälda fall af oloflig bränvinstillverkning vare de
vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum
vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras, förbrutna. Kan
det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen tillverkadt, vare dock sådan del icke
förbruten.
Santmans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon -TJtsk. Bet. JW 2. 37
§ 43.
Den, sorn vid bränvinstillverkning från mätning till beskattning undansnillar något
af det bränvin, sorn tillverkas, eller för sådant ändamål begagnar tillverkningsredskap
eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen
uttagas, eller på något annat sätt försnillar den afgift, som för tillverkningen erläggas
bör, eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör
åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets iönliga uttagande*, straffes
med böter från och med 500 till och med 1,500 R:dr efter brottets beskaffenhet, gälde
den tillverkningsafgift, som för det undansnillade bränvinet sig belöper, och håfve förbrutit
redskapen, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället
befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras.
§ 44.
Till redskap, som enligt § 42 eller 43 är förbruten, räknas hvarje i bränneri
för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning inrättad redskap, äfvensom sprithållare.
§ 45.
Om den, som tillverkar bränvin, dervid under en termin öfverskrider den största
tillverkning g 22 medgifver; håfve han förbrutit det öfverskjutande beloppet, erlägge
derför afgift enligt § 19, och bote första gången ett med afgiften lika belopp, andra
gången afgiftens dubbla belopp, samt derefter vid hvarje ny sådan öfverträdelse fyra
gånger afgiften.
§ 46.
Distillerar den bränvin, som till distillering icke är berättigad, eller verkställer
någon distillering under tid, då sådan icke är för honom tillåten, eller utöfvas distilleringsrätt,
som på § 13 grundad är, under tid, hvarför anmälan till bränvinstillverkning
ej skett eller tillverkningsafgift ej blifvit erlagd, eller varder sådan distillering, hvilken
enligt § 14 idkas såsom särskild näring, utöfvad under tid, hvarför anmälan till distil
leringen
ej skett, eller innan afgift, motsvarande bestämdt arfvode åt tillsyningsmannen,
blifvit i Landtränteriet erlagd; bote den, som distillering sålunda olofligen utöfvar eller
olagligen förfar, från och med 100 till och med 1,000 R:dr.
Den, som till distillering, hvilken pä grund af § 14 utöfvas, använder redskap
af annan beskaffenhet, än han uppgifvit och till begagnande hvaraf han är berättigad,
bote från och med 20 till och med 200 R:dr.
§ 47.
Apothekare, sora för farmaceutiska behof nyttjar ostämplad redskap eller distilleringspanna
af större rym ', än inedgifven är, eller distilleringspannor utöfver tillåtet
antal, bote från oc med 20 till och med 200 R-.dr.
jovander Apothekare panna med rektifikations-apparat, bote såsom i § 46,
mom. 1 sägs.
38 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtsk. Bet. ,]\f 2.
§ 48.
Företager någon mäskberedning för bränvinstillverkning före fern dagar innan
dylik tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga sin början, bote för hvar dag sådant
sker, ett belopp, motsvarande tillverkningsafgift för en dag.
Samma lag vare, om någon utöfvar anmäld bränvinstillverkning, utan att hafva
enligt 20 och 21 förskottsvis erlagt tillverkningsafgift.
Ofverträder bränvinstillverkare det förbud, som i mom. 3 af § 2 gifvet är mot
mäskberedning samt bränvinstillverkning från klockan 10 om aftonen näst före söneller
helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag; gälde, för hvarje gång sådant
sker, den tillverkningsafgift, som mot en dag svarar, och bote ett med afgiften lika
belopp.
Verkställes annat till bränneri hörande arbete, utom tillsyn vid malt- eller jästberedning,
emellan klockan 8 på morgonen och klockan 5 om aftonen å sön- eller helgedag,
eller öfverträdes förbud, sora i § 10 gifvet är; bote bränvinstillverkare eller distilleringsidkare
från och med 5 till och med 50 R:dr.
Vid de förbrytelser, som nu sagde äro, vare så väl bränvinstillverkaren eller
distilleringsidkaren, som de arbetare, hvilka honom biträdt, underkastade ansvar för
sabbatsbrott, enligt allmän lag.
§ 49.
För öfverträdelse af hvad i § 32, mom. 2 och 3 samt § 34, angående branvinstillverkare,
stadgas, vare ansvaret böter från och med 20 till och med 200 R:dr; för
underlåtenhet att iakttaga föreskriften i § 69, botes från och med 5 till och med 50 R:dr.
§ 50.
Vägrar man den, som i afseende å förbrytelser mot denna författning eger undersökning
anställa, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt § 63, undersökning ske
må; bote från och med 100 till och med 1,000 R:dr.
§ 51.
När förbrytelse mot denna författning åialas, ansvare bränvinstillverkare eller
distilleringsidkare för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställde arbetares
gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af redskap eiler tillverkad vara eller kärl,
hvari den förvaras, ifrågakommer, derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.
Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvinstillverkare
icke är egare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse, som sådan påföljd
medförer, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare, eller ock efter arrendatorns
eller föreståndarens föreskrift.
Då förbrytelse, som enligt denna förordning medförer förlust af redskap, tillverkad
vara eller kär), hvari den iförvaras, blifvit begången af annan än dessas egare, och
denne sednare finnes vara berättigad att dem behålla, skall den brottslige utgifva redskapens,
varans eller kärlens värde.
Sammana. Bevillning a-, Lag- samt Allm. Bese- och Ekon.-Vt sk. Bet. ,j\s 2. 39
§ 52.
Bräuvinstillverkare eller distilleringsidkare, som åt den vid hans bränneri anställde
kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder, bote från
och med 20 till och med 200 R:dr. Kontrollör eller tillsyningsman, som gåfvan mottager,
vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.
§ 53.
Skulle brännerikontrollör, eller den, hvilken tillsyn vid bränneri eller distilleringsverk
såsom tjenstepligt åligger, eller den, som är pligtig att förbrytelser mot denna författning
åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller distillering, eller att
hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning af den afgift, han erlägga
bör; varde dömd till fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och med
två år.
Visar någon, hvilken det åligger att tillsyn vid bränneri eller distilleringsverk
hålla, eller förbrytelser mot denna författning åtala, försummelse eller vårdslöshet i
dessa åligganden; varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten eller befattningen
skiljd eller ock fälld till högst två hundra Riksdalers böter.
§ 54.
Varder, till utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning hos
någon anställd emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men sådan
förbrytelse ej upptäckt; bote förrättningsinannen från och med 5 till och med 50 R:dr,
der han ej finnes hafva till undersökningen giltig anledning haft.
Vägrar den, som undersökning i bränneri anställt, att betyg, som i § 64 sägs,
åt bränvinstillverkare genast utfärda, bote 15 R:dr.
§ 55.
Varder vid undersökning eller i anledning deraf förrättningsman våldförd, eller
föröfvar han sjelf våld i oträngdt mål; gånge dermed efter allmän lag.
§ 56.
Saknas tillgång till gäldande af de i denna förordning stadgade böter, skola de
förvandlas till fängelse på det sätt, att emot böter till och med 40 Riksdaler svara 14 dagar,
från 40 Riksdaler » » » 75 » » 21 »
» 75 » » » » 150 » » 30 »
» 150 » » » » 225 » » 45 »
» 225 » » » » 300 » » 60 »
eller två månader o. s. v. ända till ett år, som är den högsta fängelsetid, hvartill någon,
i brist af tillgång till dessa böter, må dömas.
§ 57.
Af l oter som enligt denna författning ådöinas, samt värdet af bränneriredskap
och annan egendom, som förbruten anses, tillfälle tva tredjedelar aklagaren och en
40 Sarnmans. Bevillning»-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. J\li 2.
tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är begången.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Efter anmälan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, kommer att på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller tillsyningsman för ådagalagdt
nit vid efterspanande och beifrande af förbrytelser mot denna författning gjort sig förtjent
af någon särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda
böter samt redskap eller annat förbrutet gods.
Art, VI.
Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.
§ 58.
Kongl. Majrts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i denna författning stadgadt är.
g 59.
Lands- och Stadsfiskaler, Krono-, St ads- och Polisbetjente, samt de personer,
hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denn a författnings efterlefnad, åligge att förbrytelser
mot densamma åtala.
I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal, dock ej
barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anställes af annan person än den, som i mom. 1 af denna t; nämnd
är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets
utförande öfvervara.
g 60.
Hättighet att förbrytelse mot denna författning till åtal af allmän åklagare angifva
tillkom me en hvar, utom barn mot föräldrar.
Kommunalnämnd å landet och Stadsfullmågtige eller, der sådane ej finnas, allmän
Rådstufva i stad, böra egna synnerlig uppmärksamhet deråt, att sådana förbrytelser
varda till åtal angifna.
Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dem, eller den ledamot, de bland
sig utse att öfver bränneriet tillsyn hafva.
§ 61.
De i § 59 mom. 1 omförmälde allm änna åklagare, så ock tillsyningsman, ega
anställa undersökning af förbrytelser mot denna författning, äfvensom att verkställa
beslag.
§ 62.
Den, sorn förrättar undersökning, bör, för att tillgodonjuta det skydd, honom
dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken,
eller, innan förrättningen företages, fullmagt eller förordnande uppvisa.
I
Sammans. Bevillning s-, Lag- samt Allm. Be sv.- oell Ekon.-TJtsh. Bet. JVs 2. 41
I orten boende eller känd Krono- eller Stadsbetjent vare likväl frikallad från
skyldigheten att sin behörighet sålunda styrka.
§ 63.
Undersökning må alla tider på dygnet anställas i bränneri, kök-, brygg- och
bagarstuga, så ock i annat rum eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning
eller distillering.
Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens
anställande förrättningsmannen icke underkastad ansvar, såvida ej undersökningen blifvit
företagen emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen. I sådant fall
gånge som i § 54 sagdt är.
§ 64.
Har vid undersökning någon felaktighet ej funnits, vare undersökningsförrättare
pligtig att genast tillställa tillverkaren ett af tillstädesvarande vittnen bestyrkt intyg
om tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen hindrad att bränvin
tillverka. Detta betyg berättigar tillverkaren att hos Kongl. Maj;ts Befallningshafvande
återlyfta 14 gång den afgift, som mot samma tid svarar.
§ 65.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag tages,
eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans husfolk, skall om beslaget
förut tillsägas.
§ 66.
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och sig dertill
behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas, ej heller någon del af tillverkningsredskap
honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras, innan
förste domstol i målet dömt redskapen förbruten. Härifrån undantagas de fall,
l:o då något af det bränvin, som tillverkas, från mätning till beskattning undansnillas.
2:o då för sådant ändamål begagnas tillverkningsredskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas;
3:o då tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör
åsatt, till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande; samt
4:o då tillverkare försummat att föreskrifven afgift erlägga.
§ 67.
Redskap, som i beslag tages, skall, till förekommande af dess utbyte mot annan,
af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget egaren fråntages,
i hvilket fall den skall i allmänt förvar sättas.
Bih. till Ii. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 A/d. 1 Haft.
6
42 Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JY= -2.
§ 68.
Vid beslag skall, till säkerhet för de böter, som ådömas knnna, det i bränneriet
och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade bränvin i förvar tagas.
§ 69.
I bränneri skall under tid, då bränvinstillverkning eller distillering der verkställes,
städse vara i bevittnad afskrift anslaget vederbörandes bevis, att tillverkningsafgiften
för samma tid blifvit erlagd. Beviset bör derjemte i hufvudskrift vara att
tillgå, när dess uppvisande påfordras af Brännerikontrollör eller den, hvilken tillsyn vid
bränneri såsom tjenstepligt eljest åligger, eller som är skyldig att förbrytelse mot denna
författning åtala.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1863.
Sammans. Bevillnings-, Lag- s. Allm. Besv.- o. Ekon.-litsle. Memorial N:o 3. 1
N:o 3
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Juni 1863, kl. 7 e. m.
Memorial, angående afgiften för bränvinstillverhningen.
Vid föredrag af Utskottets Betänkande N:o 2, angående vilkoren för bränvinstillverkning,
hafva Biks-Slånden dels i åtskilliga delar fatlat sins emellan skiljaktiga
beslut, dels återremitterat vissa delar deraf. Som emellertid någon tid torde förflyta,
innan Utskottet binner från Riks-Stånden erhålla diskussionen vid berörda återremisser,
bar Utskottet, enär det så väl för statsregleringens uppgörande som ock
för bestämmandet af tullen å bränvin är af vigt, alt afgilten för bränvinstillverkning,
hvilken blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden, i enlighet med Utskottets förslag,
bestämd till 60 öre för hvarje kanna, men af Ridderskapet och Adeln samt PresteSlåndet
höjd till 75 öre, så snart som möjligt varder bestämd, ansett lämpligt att,
utan alt afvakta tiden, då Utskottet blifver i tillfälle alt taga sitt förra Betänkande
i förnyadt öfvervägande, företaga frågan om tillverkningsafgiltens belopp. Och som
Utskottets försteg att bestämma afgiften för bränvinstillverkning till 60 öre för hvarje
kanna blifvit af två Riks-Stånd godkändt, får Utskottet
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndel att med
de öfriga Riks-Stånden förena sig om afgiftens bestämmande
till 60 öre för hvarje kanna, bränvinet beräknadt till 50 procents
styrka vid 15 graders värme efter Gelsii termometer, allt
i medeltal under termin räknadt.
Derest denna inbjudning icke antages, får Utskottet, då denna fråga är af bevillnings
natur och således måste genom votering i förstärkt Utskott aTgöras, föreslå
följande voterings- proposition:
”Den, som godkänner sammansatta Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden
gillade förslag, alt afgiften för bränvinstillverkning skali utgå med-BR öre-R:mt för
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 2 Haft.
2 Santmans. Bevillnings-, Lag- s. Allm. Besv.- o. Bkon.-Utsk Memorial N:o 3.
hvarje tillverkad kanna, bränvinet beräknadt lill 50 procents styrka vid 15 graders
vänne efter Celsii termometer, allt i medeltal under termin räknadt, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, kommer afgiften för bränvinslillverkning alt, i enlighet med Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Slåndets mening, utgå med 75 öre R:mt för
hvarje tillverkad kanna bränvin af förutnämnda styrka.”
Stockholm den 2 Juni 1865.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1865.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.- Utsk. Betänkande M 4. 1
N:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1863, kl. 6 e. m.
Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker.
De delar af gällande författning af den 7 December 4 860, angående ofvanomförmälda
ämne, för hvilka Utskottet, i anledning af väckta motioner eller eljest
nödiga ansedda förändringar, här har att redogöra, äro:
§
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (M 77) har Herr von Koch,
N. S„ föreslagit, att denna § måtte erhålla följande lydelse:
”Bränvin må icke till mindre belopp än 30 kannor säljas af annan än den,
som, enligt § 2 eller 4, dertill berättigad är. Sålunda försåldt bränvin får icke köparen
tillmätas i mindre käril än helankare och icke af köparen hemtas i mindre
belopp än 30 kannor hvarje gång afhemtning sker.”
Likaledes hafva uti motioner, väckta i Preste-Ståndet, Herr Kontraktsprosten
Palmlund och Herr Doktor Sandberg yrkat, den förre (motionen J\s 50), att bränvin
vid partihandel ej må få säljas till mindre belopp än 30 kannor, och den sednare
(motionen J\is 1 35), att minsta beloppet vid dylik handel må bestämmas till 50
kannor.
Till stöd för dessa motioner har blifvit anfördt, att det visat sig omöjligt att
förekomma otillåten minuthandel med bränvin, då 15 kannor räknas för parti; hvarjemte
Doktor Sandberg och Kontraktsprosten Palmlund velat fästa uppmärksamhet
på det sätt alt kringgå författningen, som är kändt under namnet ”salning”, hvilket
Bih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 1
2 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
sålunda tillginge, att flera personer sloge sig tillsammans om köp af 15 kannor
bränvin, hvilket sedan dem emellan delades i mindre belopp.
Då, genom att höja det ifrågavarande beloppet till 30 kannor, det öfverklagade
sättet att kringgå författningen endast i ringa mån skulle försvåras, men derigenom
icke obetydliga olägenheter förorsakades alla dem, hvilka, boende på landet
långt ifrån utskänknings- och minuthandelsställen, ej förmådde på en gång köpa 30
kannor, anser sig Utskottet ej böra tillstyrka hvad motionärerne i delta afseende
yrkat.
Enär det emellertid hufvudsakligen lärer vara å landet, som ofvannämnda af
många öfverklagade sätt alt kringgå författningen bedrifves, liar Utskottet trott det
af motionärerne åsyftade ändamål kunna vinnas genom förbud för landthandlare att
idka något slag af bränvinshandel, hvarom Utskottet vid § 5 framställt förslag, hvarjemte
Utskottet vid §§ 3 och 41 sökt stadga föreskrifter till hämmande af den så
kallade salningen; hemställande i följd häraf Utskottet,
att Herr von Köchs, Kontraktsprosten Palmlunds och Doktor
Sandbergs ofvan omförmälda yrkanden ej måtte till någon Ri
kets
Ständers åtgärd föranleda.
§ 2.
Ut: sin ofvan omförmälda motion har Herr von Koch yrkat, att denna § måtte
erhålla följande lydelse:
»Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej sälja, till
köpare utmäta eller till honom utlemna för afhemtning mindre belopp än en half
kanna hvarje gäng afhemtning sker.»
Enär, vid det förhållande, att det föreslagna stadgandet till hufvudsaklig del
innehålles i 2 och 3 §§ af nu gällande förordning, motionärens yrkande endast torde
afse en, i sammanhang med hans vid 3 § väckta förslag, förändrad redaktion af 2
och 3 §§, får Utskottet, som, på sätt här nedan förmäles, ej kunnat gilla motionärens
vid 3 § väckta förslag och följaktligen finner den yrkade redaktionsförändrin
gen obehöflig,
till ifrågavarande yrkande afstyrka bifall.
Doktor Sandberg har uti sin förutnämnda motion föreslagit, alt denna § måtte
utgå och författningen i Öfrigt ändras, så att någon annan minuthandel ej må tillåtas
än den, sorn är förenad med utskänkning; men då rättighet till minuthandel med
bränvin torde vara det lämpligaste sättet att förekomma ytterligare inrättande af de
såsom vida skadligare ansedda utskänkmngsställena eller krogarne, anser Utskottet
nämnda rättighet, hvilken på goda grunder blifvit, jemte rättigheten till utskänkning, i
lagstiftningen införd, ej böra borttagas och hemställer fördenskull,
att berörda framställning ej måtte vinna Rikets Ständers bifall.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk, Betänkande M 4. 3
Kontraktsprosten Palmlund har yrkat, att den, som vunnit rättighet att idka
minuthandel med bränvin, ej må få sälja mindre än en hel kanna; men då jemväl
denna åtgärd skulle, om än i mindre mån, leda till ett flitigare anlitande af krogarne
och således motverka det mål, motionären åsyftat, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande yrkande måtte lemnäs utan afseende.
§ 3-
Herr von Koch har föreslagit, att denna § mätte komma att lyda sålunda:
»Vid handel, som i förestående §§ omförinäles, får något af det sålda icke å
försäljningsstället eller i dess omedelbara granskap med säljarens vetskap eller begifvande
förtäras eller mellan flera köpare uti mindre käril fördelas.»
Kontraktsprosten Palmlund har yrkat, att vid handel, som i föregående §§ omförmäles,
hvad såld t blifvit skall i hvartdera fallet till hela beloppet på en gång i
ett, högst två käril afhemtas
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (Jbf 98) har Lars Ersson från Söderin
anlands län yrkat, att den person, som blott eger rättighet att försälja bränvin
i parti om 15 kannor, men likväl afyttrar detta minsta belopp till flera personer,
sorn förenat sig om att köpa detsamma, må, då han egt kännedom om ett dylikt
sammanskott, stadna i det ansvar 41 § föreskrifver, samt att han, om han är handlande,
må varda, då han dermed andra gången beträdes, sin handelsrättighet förlustig,
äfvensom att den, som står i spetsen för sammanskottet och hvilken uppenbarligen
för emottagna penningar utdelar mindre partier bränvin, måtte anses såsom den der
oloflig minutering eller utskänkning utöfvat.
Då ett stadgande, att såldt bränvin icke med säljarens vetskap eller begifvande
får i granskapet af försäljningsstället förtäras, utan tvifvel i de flesta fall skulle blifva
ändamålslöst, emedan det svårligen kunde utredas, när sådant skett med eller utan
säljarens begifvande, kan Utskottet icke förorda ett dylikt stadgande. Deremot torde
förbud att mellan flera köpare fördela bränvin innebära ett medel att hämma ofvan
omförmälda, af flere motionärer öfverklagade, sätt att eludera lagstiftarens afsigt. Yäl
uppkomme genom dylikt förbud någon olägenhet derigenom att flera mindre hushåll
icke kunde, såsom nu stundom tillgår, uppdraga åt en person att för deras gemensamma
behof hos partihandlare eller å minutbandelsställe uppköpa mindre qvantiteter
bränvin; men då, i betraktande af det mål Utskottet genom denna åtgärd söker
vinna, nu omförmälda betänklighet icke kunnat tillerkännas stor vigt, helst annan
utväg till afhjelpande af ett ondt, som på många ställen synes vara på väg att
qväfva de goda frukterna af nuvarande bränvinslagstiftning, icke lärer finnas, har
Utskottet icke tvekat alt tillstyrka,
alt i 3 § må införas förbud att mellan flera köpare fördela
partivis eller å minutbandelsställe köpt bränvin samt att öfver
-
4 Sammam. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon- TJtsk. Betänkande M 4.
trädelse af detta förbud må beläggas med det ansvar, som i
41 § är föreskrifvet.
§
Utskottet anser väl bibehållandet eller afskaffandet af föreskriften, att mat alltid
skall vara att tillgå på ntskänkningsstälie, icke var af någon synnerlig vigt, meri då
nämnda föreskrift hos mången torde underhålla den falska föreställning, att bränvin
är ett oundgängligt eller åtminstone nyttigt retmedel vid måltider; då erfarenheten
visat, att tillgång på mat stundom lockat till ymnigare förtäring af bränvin än eljest
skulle varit händelsen, och då i allt fall ifrågavarande föreskrift med lätthet kan kringgås
af de bränvinsutskänkare, hvilka ej linna med sin fördel förenligt att tillhandahålla
mat, har Utskottet ansett detta ovilkorliga påbud ej böra bibehållas, utan att det
borde åt krögarens godtfinnande öfverlemnas, huruvida han vill tillhandahålla sina
gäster mat eller ej. På grund häraf tillstyrker Utskottet,
att ofvanberörda föreskrift må ur författningen utgå.
§ 5.
Med anledning af den ringa tillsyn mot öfverträdelse af denna författning, som
å laodet kan ulöfvas, hafva inom Ridderskapet och Adeln Herr Reutersvärd, P., och
herr von Koch samt inom Preste-Ståndet (motionen J\fs 28) Herr Doktor Emanuelsson
yrkat, att, till förekommande af den olofliga bränvinshandel, som i de på landet anlagda
saiubodar nu ulöfvas, landthandlare måtte helt och hållet förbjudas att idka partihandel
med bränvin; varande af Doktor Emanuelsson alternativt yrkadt, att landthandlare,
som ville idka partihandel med bränvin, skulle dertill söka särskildt tillstånd i den
ordning 14 § stadgar.
I anledning häraf får Utskottet erinra, hurusom den allmänna grundsats genomgår
nu gällande förordning, att handel med bränvin icke får ulöfvas i sammanhang
med annan sådan handel, till hvars bedrifvande burskap eller särskildt tillstånd erfordras.
Hvad särskildt landthandlare beträffar, så är dem förbudet alt idka vare sig
minuthandel med eller utskänkning af spritdrycker och den landthandlare, som andra
gången beträdes med sådan förbrytelse, blifver sin handelsrättighet förlustig. Detta
förbud har man dock hitintills icke ansett böra utsträckas till partihandel med bränvin.
Del är likväl uppenbart, att tillåtelsen att idka partihandel med bränvin måste
innefatta en så mycket starkare frestelse att kringgå eller bryta mot förbudet att
sälja bränvin i minut, som varan är allmänt begärlig och å landsbygden mindre lätt
åtkomlig; hvarjemte kontrollen mot öfverträdelse är ganska svår. Också klagas från
flera håll, att handelsbodarne på landet äro på väg att urarta till verkliga lönkrogar.
Sannolikt är det denna omständighet, som vållat att kommunerna ofta så ifrigt mot
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 5
sätta sig handlandes ansökningar att få öppna nya salubodar. Utskottet tror derföre
att, så framt man verkligen vill vinna alla de fördelar, som handels- och näringsfriheten
kan tillskynda landsbygden, så måste man undanrödja den olägenhet, hvilken
förorsakas genom landthandlares rättighet att partivis sälja bränvin. Något annat
medel härtill torde ej finnas än att helt och hållet förbjuda landthandlare denna handel.
Denna åtgärd står ock i fullkomlig öfverensstämmelse med den förut nämnda i författningen
i öfrigt följda grundsats, att bränvinshandel bör skiljas från handel med
andra varor. Att någon synnerlig olägenhet för allmänheten genom detta förbud
skulle uppkomma, kan Utskottet så mycket mindre föreställa sig, som bränvin finnes
att tillgå hos tillverkarne samt å utskänknings- och minuthandelsställen å landet och
i städerna äfvensom hos dem, hvilka gjort partihandeln med bränvin till särskildt
yrke. Slutligen skulle landlbandlarne sjelf ve sannolikt på denna förändring förlora
mindre än man måhända till en början föreställer sig, emedan den landthandel, som
hufvudsakligen är grundad på afsättning af spirituösa drycker, kunde fortfara såsom
ett särskildt yrke; hvaremot den landthandel, som afser att tillfredsställa ett verkligt
behof af nödiga och nyttiga varor, utan skada kan tåla ifrågavarande inskränkning,
helst mången landthandlare för närvarande finnes, som endast derföre håller bränvin
till salu, emedan han fruktar, att i annat fall äfven hans öfriga handel skulle öfvergå
i händerna på en yrkesbroder, som vore försedd med denna vara. På grund häraf
hemställer Utskottet,
att partihandel med bränvin å landet ej må få utöfvas af den,
som idkar annan handel, till hvars bedrifvande särskildt tillstånd
erfordras, samt att för öfverträdelse af detta förbud må stadgas
det ansvar, som i 41 § 4 morn samt 42 § 2 mom. föreskrifves.
Vidare har Herr von Koch yrkat, att den, som i stad idkar handel, till hvars
bedrifvande särskildt tillstånd erfordras, ej må ega att utöfva minuthandel med bränvin;
men då kontrollen å denna handel lättare än å landet handhafves i stad. der,
till följd deraf, svårare missbruk icke heller torde ega rum, anser Utskottet skilnaden
mellan land och stad i detta afseende fortfarande böra bibehållas och kan alltså
icke till detta yrkande tillstyrka bifall.
De åtgärder, hvilka enligt ifrågavarande förordning hitintills verkställts af Borgerskapets
äldste i stad och socknenämnd å landet, har Utskottet, med anledning af
den förändrade kommunalrepresentation, som genom de den 21 Mars 1862 utkomna
nya kommunalförfattningar blifvit påbjuden, ansett böra uppdragas i stad åt stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas, åt allmän rådstufva och å landet åt kommunalnämnd;
hvilket
torde godkännas.
6 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande JM 4.
Herr von Koch har i sin motion föreslagit, att den rättighet att idka minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, som i denna § omförmäles, ej borde meddelas
för längre tid än högst ett år; men då meddelandet af utskankningsrätt endast
för så kort tidrymd skulle afskräcka redbara och ordentliga personer att å denna
rörelse nedlägga det kapital, som för rörelsens ordentliga skötande erfordras, samt
dessutom i nuvarande lagstiftning icke förefinnes hinder att, der särskilda omständigheter
så fordra, endast på ett år utdela ifrågavarande rättigheter, tillstyrker Utskottet,
att omförmälda förslag lemnäs utan afseende.
§ 12.
Uti en inom Preste-Ståndet väckt motion (jfé 64) har Herr Doktor J. E. Forssell
yrkat, alt den rättighet till bränvinsförsäljning, som för närvarande är vissa gästgifverier
medgifven, måtte upphäfvas; och har motionären i anledning af de betänkligheter,
som tillförene mött enahanda yrkande, erinrat, att det privilegium på bränvinsutskänkning,
som, utan att i föregående rättsförhållanden ega någon giltig grund,
genom 1855 års lagstiftning beviljades gästgifverier och hvilket privilegium gåfve
egennyttan ett farligt medel att ockra på svagheten och njutningslystnaden, icke
kunde anses ega större helgd än de många andra tillfälliga rättigheter, som utan all
tvekan blifvit uppoffrade och redan måst vika för sednare tiders ekonomiska lagstiftning.
Vidare har uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion Liss Lars Olsson från
Kopparbergs län yrkat, alt kommunerna å vederbörligen utlyst sockenstämma må
höras och ega beslutande rätt, huruvida bränvinsutskänkning må få utöfvas å gästgifvaregårdar.
I anledning af den första af dessa motioner får Utskottet erinra, att gästgifveriernas
rättighet till bränvinsutskänkning tillkommit såsom en godtgörelse för besväret
med resandes herbergerande. Detta synes af 40:de punkten i Kongl. Majrts Krögareoch
Gästgifvare-ordning af den 29 Augusti 1664, hvarest stadgas, att mönstringar,
utskrifningar och kommissioner, som på Kongl. Maj:ts vägnar hållas på landet, helst
skola förrättas i »krogarne, på dhet dhen nähring som dher aff faller må blifva boos
Gästgifvaren och hos dhem som medh krögare och slaulzbesvärel äre belastade.»
I öfrigt innehåller berörda författning i 88 och 39 punkterna följande: »I städerna
skole alle gästgifvare och krögare hafva Rätt och Frijheet at inkiöpa och tappa Oöl,
inlendskt och fremmande, så och miödh, wiji), Spanskt och Franskt, Brennwijn, icke
allenast in i Huset och til sine Gäster, vlhan ock til andre som boo eller vistas i
Staden eller å Landet och sådant kanne- och stopetals. Dhen samma Rättigheel
skole och krögare å Landel hafva och niula, så wida Folck dhem tillijtandes warde,
Lagen här medh om Landzkiöp oförkränckt. Ingen wari förlofval å Landet på twå
Mihl när Gästgifwaren at sällia Ööl, Wijn eller Brennewijn, vthan stånde dhet Gästgifwaren
allena til.» Sistnämnda förbud upprepas i 1734 års Gästgifveri-ordning,
Sammans. Bcvilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 7
hvilken ej blott i 31 § tillerkänner gästgifvare å landet rättighet att till sina gäster
sälja vin, öl och bränvin, utan ock i 10 § ålägger dem såsom en skyldighet att
till de resandes behof vara försedda med, bland annat, »enkelt och dubbelt» bränvin.
1734 års lag innehåller i 28 Kap. 4 § Byggoinga-Balken blott det allmänna stadgande,
alt gästgifvare må sälja vin och öl kaune- och stopetals. Gästgifvares skyldighet
att tillhandahålla briinvin åt resande upphäfdes genom 7 Saf 1766 års förklaring
angående gästgifvareskjuts m. m., som innehåller, att gästgifvare ej skulle vara något
ansvar underkastade, derest de ej voro försedda med bränvin. Genom samma förklaring
inskränktes förbudet att anlägga krog till området af en half mil från gästgifvaregård.
I Kongl. Kungörelsen den 20 December 1815 föreskrefs, att försäljning
af bränvin å landet ej skulle vara tillåten till mindre belopp än en kanna å
andra ställen än gästgifvaregårdar; dock lemnades Konungens Befallningshafvande
rättighet att tillåta försäljning af bränvin i minut å ett eller annat ställe vid segelled
samt vid sommar- eller vintervägar, som, utan att vara landsvägar, allmänt begagnades,
äfvensom, der behofvet för forslande det synnerligen fordrade, vid allmänna
lands- och farvägar samt å värdshus vid grufvor, större bruk och manufakturier.
I Kongl. Kungörelsen den 19 Maj 1824 medgafs jordbrukare att till underhafvande
och sådana personer, som hos dem förrättade arbete, sälja en fjerdedels kanna åt
en hvar. Dessa föreskrifter bibehöllos sedermera nästan oförändrade i alla intill år
1855 i ämnet utkomna författningar. Den rättighet, som genom 1855 års lagstiftning
tillagts gästgifverier, består således deri, att då gästgifvare förut, utom till resande,
endast egde att sälja bränvin kanne- och stopetals, de genom nämnda lagstiftning
erhöllo en verklig utskänkningsrättighet. Grunden härtill var hufvudsakligen
den, att då man ansåg krogar å landet icke kunna helt och hållet undvaras, det
förmodades blifva lättare för polismyndigheterna att utöfva nödig kontroll öfver bränvinsutskänkning
å gästgifverier än å andra ställen; hvarjemte man drog i betänkande
att genom den förra rättighetens borttagande förorsaka en förlust för de dåvarande
gäslgifvarne, af hvilka mångå just för den medföljande förmånen att sälja bränvin
öfvertagit sina hemman efter ett högre värde. Motionären har icke förmått rubba
Utskottets öfvertygelse om den fortfarande giltigheten af dessa skäl och då Utskottet
dessutom vunnit den upplysning, att för hvarje år allt flera gästgifvare afsäga sig
sin utskänkningsrätt, tillstyrker Utskottet,
att Doktor Forssells ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd
föranleda.
Beträffande åter Lars Olssons yrkande, så, enär Utskottet ansett gästgifvarne
böra bibehållas vid samma rättighet till bränvinsutskänkning, som de för närvarande
ega, så föijer deraf att Utskottet måste tillstyrka,
att Lars Olssons framställning lemnäs utan afseende.
8 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
§
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (JYi 259) har Grefve Taube.
H. E , yrkat att de i denna § omförmälda tillståndsresolutioner ej må utfärdas för
längre tid än ett år i sender samt att med dessa försäljningsställens beskattning må
tillgå på enahanda sätt, som i 12 § är stadgadt om gästgifveriet
På enahanda skäl, som här ofvan vid § 7 blifvit anfördt i fråga om Herr von
Köchs förslag, att minuthandels- eller utskänkningsrätt i stad icke må meddelas för
längre tid än högst ett år, anser sig Utskottet förhindradt att understödja motionärens
framställning att tillståndsresolutioner för bränvinsutskänkning å landet ej må utfärdas
för längre tid än ett år i sender. Beträffande åter förslaget att försäljningsställenas
beskattning må öfverlemnas åt taxeringskomitéerna, så anser Utskottet
skäl icke vara för handen att frånträda den hitintills följda grundsats att låta afgifterna
för dessa försäljningsrättigheter bestämmas genom högsta auktionsanbudet samt
att den taxeringskomitéerna undantagsvis ålagda skyldighet att beskatta gästgifveriernas
utskänkning icke bör vidare utsträckas; hemställande i följd häraf Utskottet,
att Grefve Taubes ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Då hvad i 2 mom. af denna § stadgas i fråga, huruvida utskänkningsrätt bör
upphöra, sedan tiden för dess tillvaro tilländalupit, är en nödvändig följd af föreskriften
i 1 morn., huru dylik utskänkningsrättighet erhålles, hemställer Utskottet, att 2
mom. må, såsom öfverflödigt,
ur författningen utgå.
På enahanda grund torde ock i 3 mom. orden »eller ock beviljad sådan rättighet
upphöra»
få uteslutas.
§ *5-
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (Jfö 166) har Erik Hansson från
Gefleborgs län föreslagit följande tillägg till denna §:
»Bildar sig i socken bolag för öfvertagande af all den minuthandel med eller all
den utskänkning af bränvin eller af beggedera, hvilken eljest skolat, enligt förestående
momenter, på auktion derstädes utbjudas, må kommunalnämnden, sedan socknemännen
i kommunalstämma hörde blifvit, härom med bolaget, utan föregången auktion,
sluta aftal för den af Wår Befallningshafvande bestämda tid. Härvid får dock afgiften
ej bestämmas lägre än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 17, minst utgöra,
i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer upplåtna.»
Lika
Sammans. Öevilln.~, Lag- samt Allm. Best).- o. Ekon.-Utsk. Betänkande JVs 4. 9
Lika nyttiga bolag för öfvertagande af minuthandel eller utskänkning af bränvin
kunna vara i städerna, der försäljningslokalerna kunna underkastas en daglig polisuppsigt,
lika skadliga befarar Utskottet, att dylika bolag skulle kunna blifva på landet,
der en ständig kontroll från polismagtens sida icke är att påräkna, utan stödet
för missbruks hämmande hufvudsakligen mäste påräknas hos de kommunala myndigheterna.
Genom hoppet om den vinst, bränvinshandeln kunde medföra, skulle
utan tvifvel, derest motionärens förslag bifölles, många landtkommuner lockas att
upprätta bolag till bedrifvande af bränvinsutskänkning och genom omedelbart intresse
frestade att i hvad på dem ankomme öka bränvinskonsumtionen, skulle dessa bolag,
i saknad af nästan all kontroll, ingalunda främja nykterheten å landsbygden. På grund
häraf får Utskottet
afstyrka bifall till Erik Hanssons ifrågavarande motion.
Vidare har uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (JYs 192) Grefve
Liljencrants, G. F., yrkat följande tillägg till denna §:
»Skulle så inträffa att, till befordrande af entreprenadskjuts utgörande på för
delaktigaste
vilkor inom ett skjutslag, vederbörande pröfva nödigt flytta det gästgifveri,
skjutslaget då är underlagdt, till annat ställe, skall rättigheten att utskänka
bränvin och andra spirituosa drycker upphöra ifrån den dag förflyttningen egt rum,
dock må det vara såväl förstnämnda gästgifveri.? innehafvare som ock den person,
till hvilkens egendom gästgifveriet varder flyttadt, öppet alt, i den ordning § 14
stadgar, söka bereda sig sådan rätt, som i sagde § omförmäles.»
Då. på sätt Utskottet här ofvan vid § 12 sökt visa, rättigheten till bränvinsutskänkning
blifvit gästgifverierna tilldelad såsom ersättning för besväret att skjutsa
och herbergera resande, anser Utskottet det ligga i sakens natur, att, när ett hemman
befrias från nämnda besvär, den hemmanet åtföljande rättighet till bränvins
utskänkning
äfven upphör; hvadan motionen
ej torde böra till någon åtgärd föranleda.
§ 24.
Vid denna § är yrkadt:
uti en hos Ridderskapet och Adeln af Herr Ehrenborg, R. M., väckt motion
[J\S 68). att antingen alla afgifter för minuthandel med eller utskänkning af bränvin
må hädanefter ingå till Staten eller, derest Rikets Ständer fortfarande vilja låta
kommunerna tillgodonjuta berörda afgifter, alt de f af samma afgifter, hvilka för
närvarande tillfalla städerna, må utdelas på samtliga städer i hela riket efter deras
folkmängd eller ock att f af ifrågavarande afgifter, från så väl stads- som landtkommuner,
inom hvarje län må ingå till landtränterierna och fördelas på så väl
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 A/d. 3 Uäft. 2
10 Sammans. Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
städer som socknar å landet efter folkmängden, dock med iakttagande att hvarje stad i sådant
fall beräknas till tre, fyra eller fem gånger den folkmängd, den verkligen eger;
uti en likaledes hos Ridderskapet och Adeln af Herr von Mentzer, C. F.. väckt
motion {NI 53), att ifrågavarande så väl i stad som å landet inflytande afgifter,
åtminstone till $, må aflemnas till landtränteriet, för att ingå till den gemensamma
landstingskassan med vilkor att, om i någon stad polispersonalen skulle behöfva ökas
för kontroll öfver bränvinsförfattningarnes behöriga iakttagande, ersättning för en sådan
tillökad utgift skulle från de inflytande bränvinsutskänknings-afgiflerna utgå;
uti en i Preste-Ståndet af Kontraktsprosten Janzon väckt motion (Ns 105), att
liela afgiften för utminutering och utskänkning af bränvin, så i stad som på land, må
indragas till Staten, dock att städerna skulle i ersättning för denna inkomst, i likhet
med landet, få sina styres- och uppbördsman aflönade af Staten;
af Doktor Sandberg i hans ofvan omförmälda motion samt uti motioner, väckta
inom Bonde-Ståndet af Nils Petersson från Calmar län {NI 64), Pehr Eriksson från
Gefleborgs län [NI 45) och J. Lekberg från Nerikes län {NI 48), att f af försäljningsafgiften
för minuthandel med och utskänkning af bränvin både i städerna och på
landet må ingå till länets ränteri, hvarifrån det för hela länet sammalagda beloppet
borde fördelas på samtliga städer och socknar inom länet i förhållande till folkmängden,
att af dem användas till kommunala behof;
samt uti motioner, likaledes i Bonde-Ståndet väckta, af Olof Olsson från Wermlands
län {NI 509), att af de § af bränvinsminuterings- och ulskänknings-afgifterna, hvilka,
enligt nu gällande föreskrifter, aflemnas i landtränteriet, för att fördelas på länets
samtliga socknar, nödiga medel till bestridande af landstingens organisations- och förvaltningskostnader
måtte ställas till landstingens disposition; af Pehr Nilsson från Christianstads
län {NI 109), att de afgifter, som inflyta för minuthandel med och utskänkning
af bränvin, vare sig i stad eller å landet, måtte insättas i landtränteriet för landstingens
räkning, för att användas till ändamål, sorn för länet nyttiga äro; dock att stad, som
har mera än 25,000 innevånare, må behålla ifrågavarande afgifter, och af G. Bjerkander
från Skaraborgs län, att ifrågavarande afgifter, så i städerna som å landet,
måtte ingå till Statsverket, för att användas dels till understöd vid jernvägsbibanors
byggande, dels till andra industriela företag af den vigt, att Statens mellankomst är
behöflig och dels öfverlemnas till Hushållniogs-sällskaperna till motsvarande belopp,
som dessa hitintills fått uppbära.
Såsom motiv för samtliga dessa förslag har anföits, att städerna, i följd af den
inkomst, de uppbära för rättigheten alt idka minuthandel med och utskänkning af
bränvin, blifva allt för mycket intresserade i att befordra afsättningen af bränvin,
hvilket förhållande utöfvar ett menligt inflytande på så väl städernas egen, som den
kringliggande landsbygdens befolkning.
Vid öfvervägande af dessa förslag har Utskottet funnit det vara hvarken billigt
eller välbetänkt att helt och hållet beröfva städerna den frihet att använda de afgifter
Santmans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 11
för minuthandel med och utskänkning af starka drycker, sorn de af ålder åtnjutit
och hvilka de vid den förändrade lagstiftning, som år 1855 trädde i verksamhet,
till hufvudsaklig del fingo behålla. Af det sammandrag öfver de till rikets samtliga
städer, utom Stockholm, influtna andelar af bräovinsförsäljnings- och utskänkningsmedlen
samt redovisning för dessa medels användande till kommunernas behof under
åren 1855 —1861, som Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Civii-departementet
låtit, till Utskottet öfverlemna, inhemtas, att dessa inkomster för samtliga ofvannämnda
städer i medeltal årligen uppgått till 563,453 R:dr; att deraf blifvit använda till
publika byggnader 53,326 R.dr, till allmännyttiga inrättningar 63,716 R:dr, till fattigvård,
sjuk- och sundhetsvård, fångvård, välgörenhet och skolväsendet 86,681 R:dr,
till eldsläckningsanstalter, lyshållning, gatläggning, gaturenhållning, planering, macadamisering
och taktäckning 35,938 R:dr, till polisväsendet och löneförbättringar 24,415
R:dr, till skuldafbetalningar och räntor 16,486 R:dr, samt att dessutom städernas
enskilda kassor af dessa inkomster årligen uppburit 210,133 R dr, hvarförutan mindre
belopp användts till tomtregleringar, expropriationer, försköningar, planteringar, skjutshållning
m. m. Det är således uppenbart, att om man med ens beröfvade städerna
någon betydligare del af dessa afgifter, städerna skulle nödgas låta en stor del af
ofvannämnda allmänt nyttiga inrättningar förfalla. Att, på sätt en del motionärer
yrkat, låta ifrågavarande afgifter ingå till Statsverket, för att sedan fördelas på samtliga
städer och socknar i länen, synes Utskottet mindre billigt med afseende å de betydliga
utgifter, som åligga städerna, bland annat i och för fattigvården, hvars tyngd
betydligt ökas genom det omåttliga förtärande af bränvin, som i städerna vida mindre
än på landsbygden kan förekomma?. Deremot har yrkandet, att ifrågavarande
medel måtte ställas till landstingens förfogande, synts Utskottet företrädesvis förtjent
af uppmärksamhet; ty om landstinget skall kunna verksamt bidraga till jordbrukets
och näringarnas utveckling, till befordrande af kommunikationsväsendet, helsovården,
undervisningen och mera dylikt, så måste ock nämnda inrättning förses med härtill
erforderliga medel. Att för sådant ändamål uttaxera betydligare afgifter kunde från
början verka till mindre belåtenhet med denna nya inrättning. Utskottet har derföre
ansett ändamålsenligt att af ifrågavarande afgifter, så väl de som inflyta från städerna
som landet, till landstinget anslå någon mindre del, den kommunerna utan allt
för kännbar olägenhet kunde undvara. I följd häraf hemställer Utskottet, som anser
Hushållnings-sällskaperna böra fortfarande uppbära den andel af ifrågavarande afgifter,
hvilken de hitintills åtnjutit,
att af de afgifter, som inflyta för minuthandel med och utskänkning
af bränvin, vare sig i stad eller å landet, utom den femtedel,
som för närvarande tillfaller Hushållnings-sällskaperna, ytterligare
en femtedel må insättas i landtränteriet för landstingets räkning;
dock att i Stockholm hädanefter, som hitintills, hela afgiften må
tillfalla staden.
12 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
§ 25.
Utskottet har ansett, att på samma grund som bränvinsminutering och utskänkning
blifvit förbjuden å landet vid auktioner, marknader och andra tillfällen, då större
folksamlingar ega rum, dylik försäljning äfven bör förbjudas å så kallade torgdagar på
landet eller sådana dagar, då på af Konungens Befallningshafvande bestämda ställen
uppköp och försäljning af hvarjehanda produkter eger rum. Vidare tillstyrker Utskottet
alt, i stället för det i denna § förekommande obestämda uttryck »invid
det ställe, der auktion, marknad o. s. v. hålles», en viss omkrets från nämnda ställen
må bestämmas, hvarinom minuthandel eller utskänkning af bränvin skall vara förbjuden,
i hvilket afseende Utskottet föreslår J mil från merberörda ställen;
hvilket till Rikets Ständers godkännande hemställes.
§ 26.
Herr von Koch har yrkat, att efter 1 mom. i denna § måtte införas ett nytt
moment af denna lydelse:
»I stad må under marknad eller å sådan så kallad torgdag, då allmogen vanligen
mera allmänt infinner sig med sina varor å salutorgen, minuthandel med bränvin
icke idkas sednare å dag än till klockan 6 eftermiddagen och utskänkning af bränvin
icke tillåtas annorlunda än vid måltider åt spisande gäster.»
Då väsendtliga svårigheter möta vid bestämmandet af hvilka dagar i stad skola
anses såsom torgdagar samt vederbörande embetsmyndigheter, enligt stadgandet i -1
morn., ega att, der omständigheterna sådant påkalla, inskränka den tid, under hvilken
bränvinsförsäljning under vanliga förhållanden är tillåten, tillstyrker Utskottet,
att ofvannämnda förslag icke må till någon åtgärd föranleda.
Uti en inom Borgare-Ståndet, väckt motion (JVe 279) har Herr Bohmansson föreslagit
följande tillägg till ifrågavarande förordning, nemligen:
1:0 »Förekomma vid utskänkningsställe oordningar af den art, att innehafvaren af
ulskänkningsrältigheten icke kan anses hafva bibehållit de egenskaper af ordentlighet
och tjenlighet, som han, enligt 6 § vid antagandet till utskänkare pröfvades besitta,
må fråga om utskänkningsrättigbetens indragning väckas och behandlas sålunda, att å
landet kommunalnämnden upptager anmälan derom, undersöker förhållandet och meddelar
yttrande med af- eller tillstyrkande och skälen derför, hvarefter nämnden insänder
dess protokoll och utlåtande lill ordföranden i kommunalstämman, som å
stämma inhemtar kommunens utlåtande och som derefter fattar beslut i frågan;
samt alt i stad Magistraten, efter verkställd undersökning och Stadsfullmägtiges eller,
der sådane ej finnas, Stadens Äldstes hörande, i ärendet meddelar beslut; och gånge
dessa beslut i verkställighet utan hinder af besvär»;
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande J)i 4. 13
2:o »Innehafvare af utminuterings- och utskänkningsrätt, som uppå åtal af
förste domstol blifvit fälld till ansvar, medförande förlust af minuterings- och utskänknings-rättigheten,
vare, oaktadt han drager frågan under högre Rätts pröfning, underkastad
äfventyr att genast från utöfningen af näringen skiljas, då Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande för landet eller Magistrat i stad pröfvar skäligt derom förordna».
Då motionärens sednare yrkande är stridande mot den i allmänhet gällande
grundsats, att Underrätts i ekonomi- och brottmål meddelade beslut, hvaröfver klagan
blifvit förd, ej må gå i fullbordan, innan besvären blifvit slutligen pröfvade, anser sig
Utskottet ej kunna förorda bifall till samma yrkande. Beträffande åter förra delen
af motionen, finner Utskottet det vara med grunderna för stadgandet i 6 § fullt öfverensstämmande,
att den innehafvare af utskänkningsrättighet, som under rättighetens
utöfning ådagalägger, att han icke fortfarande eger de egenskaper, hvilka för rättighetens
förvärfvande erfordrats, bör kunna förklaras densamma förlustig; dock anser
Utskottet rättvisa och billighet fordra att han i dylikt fall af redan erlagd utskänkningsafgift
återbekommer så stor del, som motsvarar den tid, hvarunder rättigheten
ej utöfvats; i öfverensstämmelse hvarmed ett stadgande blifvit vid denna § infördt,
hvilket till godkännande hemställes.
§ 27.
Då en motsägelse mellan stadgandet i denna § och gällande medicinalförfattningar
förefinnes derutinnan, att, enligt de sednare, Apothekare är skyldig att äfven utan
recept tillhandahålla allmänheten en del medikamenter, i hvilka bränvin ingår såsom beståndsdel,
hvaremot, enligt denna §, bränvin, med eller utan droguer eller andra tillsatser,
ej får på apothek i minut säljas, utskänkas eller annorledes till förtäring på stället
utdelas, har Utskottet ansett denna motsägelse böra häfvas genom ett förklarande,
' t-/ O
att på apothek må ej bränvin annorlunda än i medicinalförfattningarne
föreskrifves. med eller utan droguer eller andra tillsatser,
säljas eller till förtäring på stället utdelas.
§ 28.
Vid denna § är yrkadt:
af Herr von Koch, att efter I mom. må införas ett nytt mom. af denna lydelse:
»A sön- och helgedag må utskänkning af bränvin i stad endast ske åt spisande
gäster under måltider emellan klockan 8 och !0 förmiddagen samt klockan 12 och
4 samt 8 och 10 eftermiddagen»;
uti motioner, väckta i Preste-Ståndet af Doktor Säve (motionen JVs 77), att
samma förbud emot utskänkning af bränvin och andra rusgifvande drycker å söneller
helgedag, som nu gäller för landet, äfven må gälla för städerna med samma
undantag för särskilda omständigheter, som för närvarande är föreskrifvet;
af Doktor Forssell, att 3 mom. måtte få följande lydelse:
14 Sammans. Bcvilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
»På landet vare å sön- eller helgedag all utskänkning förbjuden, derest Konungens
Befallningshafvande ej på grund af särskilda omständigheter undantag meddelat;»
af Kyrkoherden Ternström (motion JV2 88), att utskänkningsställe i stad alltid
skall vara stänedt å sön- eller helgedag;
ö O O ’
samt uti en i Borgare-Ståndet af herr Björck väckt motion 236), att 2
mom. måtte erhålla följande tillägg:
»I stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än vidare inskränkas
eller helt och hållet förbjudas, derest gemensamt beslut derom fattas af
magistraten och stadens kommunalstyrelse samt af Kongl. Majlis Befallningshafvande
godkännes.»
Till stöd för dessa motioner har blifvit anfördt, att, i synnerhet i städerna,
söndagarne ofta på ett för sabbatsfriden störande sätt egnades åt dryckenskap; att
något skäl ej förefunnes, hvarföre samma inskränkning i rättigheten alt å sön- och
helgedag sälja starka drycker, som gälde för landet, ej äfven borde gälia i städerna;
att öfvertygelsen, det förbudet mot starka dryckers försäljning å sön- och helgedagar
skulle innebära ett afgörande steg till hämmande af bränvmets missbruk, blifvit
allt mera allmän samt att, äfven om ett dylikt förbud som det ifrågavarande skulle
i sina följder till en början kännas besvärande för den ordentlige mannen, han likväl
helt säkert vid närmare öfvervägande af de fördelar, en sådan försakelse å hans
sida skulle medföra för hans svagare bröder, skulle utan missnöje underkasta sig den
uppoffring, förbudet komme alt medföra; och har Herr Björck särskildt omförmält,
att till magistraten i Göteborg blifvit ingifven en ansökan om inskränkning i utskänk
ningsrätten
å sön- och helgedagar, undertecknad af omkring 8,800 personer, till
största delen tillhörande arbetsklassen, hvilken ansökan äfven blifvit af motionären till
Utskottet öfverlemnad.
Enär det af Doktor Forssell gjorda yrkande blifvit framstäldt i sammanhang
med hans förslag om upphäfvande af den för en del gästgifverier nu medgifna ut
skänkningsrätt,
hvilket förslag Utskottet afstyrkt, torde något särskildt yttrande i anledning
af hans ofvanberörda yrkande ej erfordras. Beträffande åter motionärernes
yrkanden om inskänkning eller upphäfvande af rättigheten att i stad å sön- och
helgedagar utskänka starka drycker, finnér Utskottet väl, på de af motionärerne anförda
skäl, någon ytterligare inskränkning i denna rättighet vara al behofvet påkallad,
men då ett förbud mot all utskänkning å sön- och helgedagar på flera ställen säkert
skulle föranleda talrika öfverträdelser, anser Utskottet det böra öfverlemnas åt
städernas kommunalstyrelser att bedöma, i hvad mån en sådan inskränkning i
nämnda rättighet må vara behöflig, samt åt Konungens Befallningshafvande att, efter
af kommunalstyrelse härom fattadt beslut och sedan magistraten blifvit i ämnet
hörd, utfärda påbud om dylik inskränkning; hemställande alltså Utskottet,
att 2 mom. af denna § må erhålla det tillägg i nu nämnda
syftning, som bilagda författningsförslag utvisar.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande JVS 4. 15
,§ 30.
Kontraktsprosten Palmlund har yrkat, att del i denna § meddelade stadgande,
alt, då minuthandel med eller utskänkning af bränvin sker, dörren till försäljningsrummet
ej får vara läst, äfven må gälla ställen, der partihandel om bränvin uppgöres.
Berörda stadgande åsyftar lättnad vid kontroll af åtskilliga föreskrifter i för
fattningen,
såsom att minuthandel ej får ske till mindre belopp än | kanna, att bränvin
icke får till salu hållas, som är försatt med något för helsan skadligt ämne o.
s. v. Då nu partihandel med bränvin ofta uppgöres på andra ställen än der sjelfva
varan finnes och således samma grund, hvarpå det nu gällande stadgandet hvilan,
icke är tillämplig på det af motionären omförmälda fall, hemställer Utskottet,
att motionen må lemnäs utan afseende.
§ 32.
Uti en i Bonde-Ståndet väckt motion (Jfä 496) har Liss Lars Olsson från
Kopparbergs län yrkat, att förbudet alt i öppen salubod för handel med andra
varor än bränvin, utan betalning, utdela bränvin måtte utsträckas till hela den gård,
der handel idkas, äfvensom att idkare af fabriks- och handtverksrörelse, som gratis
utdelar bränvin, må vara underkastad samma ansvar, som handlande.
Då det icke kan vara lämpligt att förbjuda en näringsidkare, som är boende i
samma gård, der han har sin salubod, att med spirituös dryck undfägna honom i
hans hem besökande personer, hvilket skulle blifva följden af bifall till förra delen
af motionärens förslag, samt, beträffande den sednare delen, förekommer, att denna
§, hvars ordalydelse är följande: »I öppen salubod för handel med andra varor än
bränvin, vare bränvinsutdelning, äfven utan betalning, förbjuden», jemväl är tillämplig
på idkare af fabriks- och handtverksrörelse, hemställer Utskottet,
att motionen ej må till någon åtgärd föranleda.
§§ 35 och 37.
Uti en i Bonde-Ståndet väckt motion (*\i 147), uti hvilken Liss Lars Olsson
från Kopparbergs län instämt, har Augnst Pellersson från Jönköpings län yrkat, att
utskänkning af vin måtte underkastas samma vilkor och kontroll, som för närva
rande
äro föreskrifna angående utskänkning af spirituosa, dock skulle handlande ega
att sälja minst 2 kannor vin.
Till stöd för detta yrkande har blifvit anfördt, att på landet skulle inrotat sig
det missbruk, att å gästgifvaregårdar och andra ställen, der större folksamlingar egde
rum, såldes, under benämningen vin, en likörblandning, som till största delen be
stode
af bränvin och andra för helsan skadliga ämnen.
16 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
Då dels i 35 § är stadgadt, att bränvin, som är försatt med något för helsan
skadligt ämne, icke får vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas, för öfverträdelse
af hvilket förbud i 47 § äro bestämda böter till och med 30 Riksdaler,
dels i 37 § finnes fÖreskrifvet, att hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel
med eller utskänkning af bränvin äfven skall gälla för andra brända eller
distillerade, in- eller utländska, spirituösa drycker äfvensom för drycker, hvilka äro
dermed tillagade, finner Utskottet, att författningen redan innehåller hvad motionären
med sin framställning åsyftat vinna, och hemställer fördenskull,
att motionen ej må lill någon åtgärd föranleda
Rikets Ständers Herr Justitie-ombudsman har uti sin för år 1860 afgifna embetsberättelse
fästat uppmärksamhet på behofvet af närmare bestämningar i lagstiftningen
rörande frågan, huruvida sprit af större alkoholshalt än aderton grader må,
utan vederbörligt tillstånd, kunna i minut försäljas eller icke; beträffande hvilken
fråga domstolarne i två likartade fall meddelat motsatta beslut. I ena fallet hade
nemligen en handlande, som tilltalats för det han i sin salubod sålt sprit i minut
och erkänt, att han till tekniska behof sålt 22-gradig sprit i mindre partier än en
half kanna, blifvit vid Underrätten befriad från ansvar härför, men deremot både af
Hofrätten och Högste Domstolen ansedd skyldig tiil ansvar för oloflig utskänkning.
Teknologiska institutet, hvars yttrande blifvit infordradt, har i detta mål utlåtit sig:
»alt utaf sprit af hvad gradtal som helst kan, genom densammas utspädning med
vatten, beredas bränvin af vanlig styrka och att, i fall spriten är ren, äfven det
bränvin, som deraf erhålles, är rent smakande; hvaremot, i den mån spriten är mer
eller mindre finkel haltig, bränvinel äfven bekommer mer eller mindre stark smak af
finkelolja.» I ett annat mål hade en handlande genom Underrättens och Hofrättens
sammanstämmande utslag blifvit dömd att böta för försäljning af 22-gradig sprit i
mindre partier än en half kanna, utan dertill erhållet särskildt tillstånd, men blifvit
af Högste Domstolen från ansvar befriad på grund af Teknologiska institutets utlåtande,
att sprit icke vid brännerierna i riket omedelbarligen ur mäsk utdrages med
större alkoholshalt än aderton grader, utan mäste, för ernående af högre gradtal,
undergå ytterligare beredning, hvarigenom sådan starkare sprit i den mån fördyras,
att, derest den sedermera utspädes till bränvin, priset å detta blifver vida högre än
det gångbara, samt enär handel med slik sprit, hvars tillgänglighet för tekniska behof
är af vigt, icke ansågs vara underkastad de inskränkningar och bestämmelser,
som för försäljning af bränvin och andra spirituosa drycker äro gällande.
Dessa exempel ådagalägga tillräckligt behofvet af närmare bestämningar i lagstiftningen
rörande detta ämne; och som ulredl är, att af sprit af hvad gradtal som
helst kan genom utspädning med vatten beredas bränvin af vanlig styrka, har Utskottet,
till förekommande af ofvan omförmälda stridighet i åsigter, ansett nödigt att
i denna
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande JW 4. 17
i denna § särskild föreskrift meddelas derom, att hvad i denna förordning stadgas
om minuthandel med eller utskänkning af bränvin äfven skall gälla sprit;
hvilket torde godkännas.
§§ 41, 49, 52 och 54.
Utskottet har ansett de i dessa §§ förekommande straffbestämmelser, fängelse
med arbete och enkelt fängelse, böra utbytas mot någotdera af de tvänne arter af
frihetsstraff, som förekomma i alla öfriga under den sednare tiden utkomna kriminalförfaltningar,
nemligen straffarbete oeh fängelse. Med afseende derå, att den i 41
§ af nu gällande förordning stadgade straffbestämmelse af fängelse med arbete icke
får ådömas förr än någon fjerde gången eller oftare med den i nämnda § omförmälda
förbrytelse beträdes, har Utskottet föreslagit, att denna straffbestämmelse derstädes
må ändras till straffarbete; hvaremot samma straffbestämmelse i 49 § äfvensom
uttrycket »enkelt fängelse» i 54 § blifvit utbytta mot »fängelse.»
Då vid innevarande riksdag fråga är om antagande af en ny strafflag, i hvilken
andra grunder äro föreslagna för böters förvandling till vatten och bröd än de i nu
gällande lag förekommande, har Utskottet ansett olämpligt att bibehålla den i 52 §
1 mom. förekommande hänvisning till 5 Kap. Stroff-Balken, utan föreslagit, att de i
sistnämnda lagrum omförmälda böter skola förvandlas enligt »i lag stadgade grunder»;
och har Utskottet ej ansett rådligt att, på sätt uti en inom Bonde-Ståndet af Olof
Persson från Gefleborgs län väckt motion blifvit yrkadt, stadga fängelse såsom förvandlingsstraff
för de böter, som enligt nu gällande förordning förvandlas till fängelse
vid vatten och bröd.
Enär den särskilda stadga, som finnes af Kongl. Majit utfärdad angående fångars
sysselsättning, äfven är tillämplig på dem, som dömas för förbrytelser mot ifrågavarande
författning, har Utskottet ansett den i 52 § förekommande bestämmelse, att
fången under fängelsetiden bör lill arbete hållas, kunna ur författningen utgå.
Som böter, hvilka enligt denna författning ådömas, torde böra utgå efter enahanda
grunder, som rörande böter äro i allmänna lagen föreskrifna, har Utskottet
ansett den i 2 mom. af 54 § förekommande särskilda bestämmelse angående böters
gäldande böra borttagas;
hvilket allt till Rikets Ständers bifall hemställes.
§§ 42 och 46.
Den i dessa §§ förekommande bestämmelse, att handlande, som andra gången
beträdes med öfverträdelse mot författningen, skall vara sin handelsrättighet förlustig
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd■ 3 Höft. 3
18 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Vtsk. Betänkande M 4.
har Utskottet trott kunna utan fara mildras derhän, att nämnda påföljd ej må drabba
förbrytaren förr än vid tredje gången förnyad förbrytelse;
hvilket torde godkännas.
§ 47-
Utskottet hemställer, att det i denna § bestämda bÖtesansvar måtte jernnäs till
böter från och med 10 till och med 50 Riksdaler.
§ 57-
Enär allmänna åklagare i alla de mål, der rättigheten att kära ej är särskildt
förbehållen målseganden, äro pligtige att åtala förbrytelser mot lag och författningar,
hemställer Utskottet, att det i denna § förekommande tillägg: »äfven utan särskild
angifvelse» må, såsom öfverflödigt,
ur författningen borttagas.
O D
§ 58.
Då, enligt 57 §, en hvar eger rättighet att sjelf anställa åtal för förbrytelser
mot denna författning, utan annan inskränkning är att barn ej må åtala föräldrars
och tjenstehjon icke husbondefolks förbrytelser, så synes det i I mom. af denna
§ förekommande stadgande, att förbrytelser mot denna förordning må till åtal af
allmän åklagare angifvas af en hvar, utom af barn mot föräldrar, likaledes vara öfverflödigt
och följaktligen kunna
ur författningen utgå.
Stockholm den 9 Juni 1863.
Reservationer:
af Grefve Hamilton, G. K., emot Utskottets beslut vid §§ 5 och 41.
af Doktor Forssell: »Mot Utskottets beslut att afstyrka min motion, åsyftande
ändring i 12 och några följande §§ i Förordningen, för så vidt som dessa afse
gästgifvars rätt att utskänka bränvin, får jag mig vördsamt reservera och dervid
hänvisa lill de skäl och yrkanden,’ jag i motionen framställt, och hvilka jag fortfarande
nödgas vidhålla. Genom den utredning, Utskottet i sitt Betänkande åstadkommit,
är ådagalagdt, att »då gästgifvare förut, utom till resande, endast egde att
sälja bränvin kanne- och stoptals, de genom 1855 års lagstiftning erhöllo en verk
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv - o. Ekon.-Ulsk. Betänkande JVs 4. 19
lig utskänkningsrättighet.» Just från detta förhållande, först nu från lagstiftningens
sida fullt och öppet medgifvet, har jag utgått, då jag framställt de yrkanden, min
motion innefattar. Jag har nemligen ansett och anser fortfarande, att då den rätt,
som för gästgifverierna i detta afseende åberopas, icke är äldre än den författning,
hvarigenom den för 8 år sedan tillkom, den äfven bör vara beroende af de förändringar i
nämnda författning, som kunna pröfvas nödiga. Får detta antagas såsom obestridligt,
återstår blott att afgöra om den nu yrkade förändringen är af bebofvet påkallad. Ett förnekande
häraf synes Utskottet vilja hafva inlagt i sitt påstående att »grunden till
utskänkningsrättens medgifvande åt gästgifverierna var hufvudsakligen den, att då
man ansåg krogar å landet icke kunna helt och hållet undvaras, det förmodades
blifva lättare för polismyndigheterna att utöfva nödig kontroll öfver bränvinsutskänkning
å gästgifverierna än å andra ställen» För den år 1855 vidtagna och ännu
gällande lagstiftningen om bränvinslörsäljning skulle det således hafva varit en hufvudgrundsats
att förutsätta krogarnas oumbärlighet på landsbygderna och således
ett behof att efter denna grundsats uppgöra sina bestämmelser. Det är just detta
jag bestrider och anser deremot såsom en af denna lagstiftnings största förtjensler,
att den utgått från den rakt motsatta grundsatsen, som, i bestämmelserna om kommunernas
rätt att låta krogars tillvaro ytterst på dem bero, visar sig förutsätta det
allmänna förhållandet, att krogar på landsbygden kunna umbäras. Med nämnda
medgifvande är ock en dyrbar rätt landets flesta kommuner tillerkänd, och det liar
längesedan visat sig både att de velat begagna sig deraf, och begagnat den på ett
sätt, som tillfullo stämplar lagstiftningens förutsättning såsom sund och rigtig. Nu
frågas: hvarföre skola icke äfven de kommuner, der gästgifverier finnas, få åtnjuta
samma rätt? Hvarföre skola de ensamme vara underkastade ett tvång, som för
alla de andra är främmande? Man kan ej längre nu svara att detta tvång är
nödvändigt till följd af gästgifveriernas rätt, och man borde icke vilja försvara det
såsom nödvändigt till betryggande af gästgifveriernas bestånd. Om så vore, skulle
ju intet enda gästgifveri hafva afstått från sin utskänkningsrätt. Det är dock en
känd sak att förhållandet är helt annorlunda, och få torde väl de erfarenheter vara,
som visa att ett gästgifveri, i saknad af utskänkningsrättens utöfning, gått under.
Dessutom och då, genom jernvägarnes anläggning, trafikförhållandena i stora trakter af
landet alldeles förändrats, och en mängd förut mycket besökta gästgifvaregården
nu äro nästan utan betydelse såsom för frisk n ingsstäl len för vägfarande, men deremot
envist behålla sin betydelse såsom förstöringsställen för kringboende, torde
äfven härutinnan ligga ett skäl att icke längre låta en lagstiftning qvarstå, som,
icke minst af denna anledning, skall komma att visa sig allt mera olämplig. På
alla dessa grunder, i förening med dem, jag i min motion framhållit, anhåller jag
derföre vördsamt, att, med bifall till de yrkanden motionen företer, Utskottets beslut
måtte ogillas.»
20 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
af Prosten Sondén mot Utskottets beslut i afseende å motionerna vid §§ 1,
12 och 26.
af Kontraktsprosten Palmlund mot Utskottets beslut i afseende å de 3 första §§
af Herr Henschen: »Af flera sammanstötande omständigheter, och bland dem
uppsättningen af en reservation vid ett annat Utskotts Betänkande i ett vidlyftigt
och vigtigt ärende, hindrad att utveckla skälen för min mening, så vidt den skiljt
sig från pluraliteten i det Sammansatta Utskottet, — får jag i sådant afseende
blott anmärka följande:
§§ 12 och 15.
Hufvudsakligen instämmande i Prosten Doktor Forssells motion och reservation,
anser jag mig, i anledning af åtskilliga i dessa §§ begagnade felaktiga uttryck,
såsom skulle ett »Gästgifveri» kunna ega någon »rättighet*, böra, på det icke begreppet
derom må hos någon under diskussionen förvirras eller blifva dunkelt,
anmärka, hvad naturligtvis enhvar, vid närmare eftersinnande, sjelf finner, nemligen
att, såvida ett gästgifveri icke verkligen är, och således icke rätteligen kan kallas,
en juridisk person, det icke kan hafva några rättigheter, emedan endast personer
kunna ega sådana. Detta synes ock lagredaktören hafva insett, då han i 3:dje
mom. af 12:te § nyttjat uttrycket: »c/en rätt till bränvmsutskönkning, som gästgifveriet
åtföljer», hvilket ock visar, alt endast gästgifveriets innehafvare, ej sjelfva
gästgifveriet, eger den ifrågavarande rättigheten, hvilken dock för innehafvaren är
temporär och vilkorlig, beroende derpå, att han fortfarande innehar gästgifveriet.
Detta, nemligen gästgifveriet, är en inrättning, tillkommen genom offentliga magiens (Regeringens
eller dess underordnades) beslut, och således beroende deraf. Gästgifveri är
således icke detsamma, som gästgifvaregård eller gästgifverihemman: det är icke
något ställe, utan en inrättning: det är, i följd häraf, egentligen icke något föremål
för eganderätt, utan en inrättning, som Regeringen eller dess underordnade gjort
för det allmänna bästa, till allmänhetens och särdeles resandes beqvämlighet och
för att befordra kommunikationsväsendet.
Af allt detta följer, att, om än någon beklagligtvis köpt ett gästgifverihemman
med afseende egentligen å den hemmanet dittills åtföljande utskänkningsrätt, och
fördenskull betalt mer, än hemmanet i och för sig varit värdi, — han icke kan
klaga öfver eganderätts kränkning, i händelse antingen Lagstiftaren i allmänhet
föreskrifver, att utskänkning icke vidare skall utöfvas vid de af Stalsmagten beroende
inrättningar, som kallas gästgifverier, eller någon af Statsmagtens dertill
behöriga organer, vid ett särskildt tillfälle, beslutar, att utskänkningen skall upphöra
vid gästgifveriet å det köpta hemmanet, eller ock sjelfva gästgifveriet skall
upphöra; äfvensom alt, i händelse ett gästgifveri upphör och ett annat i stället
inrättas annorstädes, det sednare icke kan sägas vara samma gästgifveri, som det
Sammans. Bertlin., Lag- samt Allm. Best.- o. Ekon.-Vtsk. Betänkande 4, 21
förra, ej heller detta kan sägas vara flyttadt, ty gästgifveriet är icke något lösöre
eller sådant ting, som kan flyttas från ett ställe till ett annat.
Hvad jag nu andragit torde möjligen kunna tillämpas vid behandlingen af
Grefve Liljencrants’ motion rörande % morn. af ifrågavarande 15 §.
§ 24.
Hufvudsakligen instämmande i de skäl, Herrar Rydin och Widell anfört i sina
reservationer mot Utskottets förslag, att, jemte den femtedel (|), som med Borgare-Ståndets
samtycke gifvits Hushållnings-sällskaperna af de kommunalafgifter, som
erlagts för minuthandel med och utskänkning af bränvin, ytterligare en femtedel (i)
skall lemnäs till Landstingen, hvars vida öfvervägande majoritet väljes af landsbygden,
— får jag mot beslutet, rörande detta sednare af Utskottets förslag, mig reservera,
under erinran derom, att Rikets Ständer, i den underdåniga skrifvelse af den 30
November 1854, på hvilken hela den från början afår 1855 gällande lagstiftning om
bränvinsförsäljning grundats, uttryckligen erkände, ali städerna egde häfdvunnen rätt,
tall hvar för sig tillgodonjuta afgiflerna för der försålda starka drycker. Denna
urgamla rätt omförmäles i den af Konung och Ständer till verkligheten och giltigheten
erkända, den 26 Decembris 1619 daterade, af Riks-arkivets Sekreterare år 1747
publicerade och sedan ofta af Myndigheter officiell åberopade »Stadga om Slädernes administration
och upkomsl t Rijketn, hvars 19:de § är så lydande: »HvarStad skal hafva
sin Stadzkiällare och dess rättighet, och hvar Staden så fattig är, at han den med
Wijn och fremmande Drycker icke förmår uphålla, eller och finner det sig skadeligit,
då må han den lil en eller flere af Borgerskapet arrendera, och hvad deraf
faller låta komma i den gemena Kista. Hvad nu widere och mer inkomster hvar
Stad kan hafva, det är af hvars och ens serdeles Privilegier at see.»
Orden »gemena kista» hafva uti den af Justitierådet Backman utgifna lagsamling
blifvit rätteligen återgifne med de numera brukliga orden agemensamma
kassan» eller stadskassan.
Ofvanintagna stadgande är modifieradt genom Handels-Balkens 4:de Kap. 4:de §,
så lydande: »I hvarje stad skal stadskällare wara, en eller flere, ther win och öl säljes.»
Af begge dessa §§, inbördes jemförda, finner man lätt, att i städerna
kunna vara flere källare, af hvilka inkomsterna skola tillfalla stadskassan. Rikets
Sländer hafva alltså rätteligen erkänt städernas rättigheter till sådana inkomster
vara »häfdvunna.t
Uti Kongl, Maj:ls för Rikets Borgerskap och Städerna i Allmänhet utfärdade
Nådiga Försäkran, gifven Stockholms Slott then 23 Februarii 1789, är § 7 så
lydande: »Tbetta all, så wäl som ock, ehvad rättigheter och förmoner, af samma
allmänna beskaffenhet som thesse, hvarje Stad särskilt i stöd af Regerings-Lagar,
Privilegier och Resolutioner må innehafva, wil Kongl. Majit i Nåder hafwa them
22 Santmans. Bevilln-., Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
alla i gemen och hvar och en i synnerhet tilsagdt och under helgd af Privilegier
härmedelst bekräftadt.»
I Re geringsformen lyder § 114 moni. 1 så: »Konungen late samtlige Riksens
Ständer deras Privilegier, Förmåner, Rättigheter och P"riheter åtnjuta; beroende det
på samtliga Riks-Slåndens öfverenskommelse och Konungens bifall att låta dem
undergå de förändringar och jemkningar, som Rikets behof kunna fordra.»
Alldenstund nu 1:o), enligt äldre och nyare före år 1854 utkomna författningar
om bränvinsförsäljning. städernas Källaremästare, »Krögare och Tavernare»
samt »Wärdshusidkare» alltid haft utskänkningsrätt; 2:o) inkomsterna häraf, enligt
ofvan först intagna §§, tillhört stadskassan; 3:o) städernas rätt till denna inkomst
är y>af samma allmänna beskaffenhet», som de i 7:de § af Kongl. Majit »under
helgd af privilegier», bekräftade rättigheter, och således under berörda privilegier
inbegripne; 4:o) dessa privilegier äro genom 114 § Regeringsformen lika skyddade,
sorn »Kongl. Majrts Privilegier för Sveriges Rikes Ridderskap och Adel« samt
»Privilegia för Biskoppar och samtlige Prästerskapet i Sverige och dess underliggande
Landskapero, begge af den 16 Oktober 1723; 5:o) någon ändring i städernas
privilegier, utan »samtliga Riks-Ståndens öfverenskommelse och Konungens bifall«
icke kan ske; — fördenskull är af allt detta klart, att beslut om dispositionen af en
femtedel (i) af städernas ifrågavarande inkomst icke kan grundlagsenlig! fattas och
såsom Rikets Ständers beslut expedieras, utan samtliga Riks-Ståndens öfverenskommelse;
i följd hvaraf ej heller, utan Borgare-Ståndets bifall till Utskottets förslag,
detta kan någon grundlagsenlig verkan medföra. Och hemställer jag alltså, att
Expeditions-Utskottet, vid uppsättning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i
ämnet, måtte härå fästa behörig uppmärksamhet.
§ 35.
Som bränvin ej lär kunna blifva fullkomligen renadt från finkelolja, vore bäst,
om i författningen bestämdes, huru mycket, eller huru stor procent sådan olja ett
visst qvantum bränvin finge högst innehålla.
§ 37.
Som ena syftemålet med hela lagstiftningen om bränvins tillverkning och försäljning
är att förekomma en omåttlig förtäring af ämnen, uppblandade med en
större qvantitet alkohol; men under namn af portvin lärer allmänligen säljas drycker,
uppblandade med mer än femton procent alkohol, vågar jag hemställa, att vid
denna § göres ett tillägg, lydande ungefiirligen sålunda
— — tillagade
»eller innehålla mer än 20 (23) procent alkohol.»
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 23
§§ 41 — 47.
I följd af hvad som anförts i en mängd allmänt utdelade officiela utlåtanden
om latiludsystemet i straffbestämmelser, hade detta system bort konseqventare och
fullständigare tillämpas uti ifrågavarande 41—47 §§.»
af Herr Rydin: »Emot Sammansatta Utskottets beslut i § 24 att använda en femtedel
åt landstingen af den städer och landsbygd tillkommande andel af inkomsten för
minutering och utskänkning af bränvin, får jag härmed reservera mig. Skälet till
denna reservation stödjer sig derpå att, enligt min åsigt, Utskottet alls icke har
någon laglig lätt att fatta ett sådant beslut, emedan det ligger utom Utskottets befogenhet.
Begäret att åtkomma städernas inkomster har dikterat detta beslut. Men
endast som ett magtspråk, och ej stödd på lag och rätt, kan den åtgärden betraktas
att fråntaga ett slag af korporationer — städerna — sina lagliga inkomster, för
att skänka dessa åt ett annat slag af korporationer — landstingen. Jag skall söka
närmare bevisa detta.
Det Sammansatta Bevillnings-, Lag- och Ekonomi-Utskottet kan ej hafva större
rätt än dessa tre Utskott, hvart för sig ensamt. Bevillnings-Utskoltet eger rättighet
att opåmint föreslå bevillningens ökande eller minskande för Statsverkets behof;
men att taga utskylderna och inkomsterna från en klass af samhället för
att bortskänka dem åt andra korporationer, — korporationer, som man ännu icke vet,
om de ens behöfva dessa inkomster, och ännu mindre, hvartill de skola användas
— detta måste ligga utom gränsen för Utskottets behörighet. Lika litet
kan en dylik rättighet tillkomma Lag-Utskottet eller Ekonomi-Utskottet.
Några andra skäl må äfven tilläggas. Uti Kongl. Förordningen om landsting
af den 21 Mars 1862, innehåller § 47, alt landsbygd eller släder må befrias
från bidrag till företag, deraf de ej kunna hafva hufvudsaklig nytta. Med hvilken
rätt vill man nu här pålägga städerna till landstingen en så ojemförligt mycket
högre lunga än som kommer att drabba landsbygden, proportionsvis mot folkmängden,
och utan afseende på om städerna deraf få någon eller alls ingen nytta;
utan måhända tvärtom stor skada? Dessutom äro städerna sä ojemförligt mycket
högre betungade med kommunala beskattningar emot hvad på landsbygden är
fallet, att endast den största obillighet och orättvisa kan fordra, alt de förra skola
ytterligare i hög grad betungas till lättnad åt den sednare. Inom en mängd städer
få dess innevånare betala tre ä fyradubbel utgift i kommunala skatter, mot
den till Statsverket; och att än vidare öka denna börda, enligt Utskottets förslag,
skall säkert bereda mångens ofärd och ruin, samt utflyttning från städerna; ty allting
har sin gräns.
24 Sammans. Sevillu.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M i.
Sorn motskäl kommer troligen att anföras, att med samma rätt, som man
första gången vid 1853—1854 årens riksdag beslutade att en femtedel af städernas
bränvins-minuterings- och utskänknings-inkomster skulle tillfalla hushållnings-sällskaperna,
kan man nu också besluta att ytterligare fråntaga städerna en
femtedel att användas till landstingen. Men beslutet vid 1853—1854 årens
riksdag skedde med Borgare-Ståndets goda Ja och samtycke. Borgare-Ståndet
ansåg det nemligen billigt, att städerna också i sin mån borde bidraga till understödjandet
af hushållnings-sällskaperna, hvilka i allmänhet uträttat mycket godt
och nyttigt till gemensamt bästa; men icke må man föreställa sig att detta Stånd
skall lika godvilligt ytterligare bidraga med en femtedel till landstingen — korporationer,
hvilka för egen del ej synas behöfva några särdeles inkomster; men
om äfven så blifver fallet, ega rättighet uttaxera dessa proportionsvis på länens
samtliga befolkning, och ej låta städerna ensamt bära den så ojemförligt
tyngsta bördan, samt dertill dessutom bidraga i sin mån lika med landsbygden.
Uti Betänkandet vid 1853—1854 årens riksdag medgifver också Särskilda Utskottet
för bränvinsfrågans behandling sig icke hafva rättighet till ett dylikt ensidigt
beslut, då det erkänner om städerna: »den olika ställning, Iwaruti dessas styrelse
och förvaltning befinner sig mot landt-kommunerna och den vana och häfdvunna
rätt, som städerna hafva att hvar för sig omedelbart draga inkomsterna af starka
dryckers försäljning»; en vana och rätt, som städerna haft, ehuru under något
förändrad form mot nu, i århundraden, sannolikt allt sedan deras grundläggning,
att de sjelfva fått använda de kommunala bidrag, de sjelfva erlagt, och utan
hvilka de ej kunnat existera. Men nu söker man, emot hvad som är att förutse,
emot Borgare-Ståndets protest, helt enkelt och simpelt genomdrifva ett annat förslag,
det nemligen, att af städerna utkräfva högst betydliga afgifter, för att skänkas
åt landsbygden; ett förslag, som troligen icke skall lyckas.
Af dessa skäl, med flera, som skulle kunna anföras, torde nog fråga uppstå,
om ej Sammansatta Utskottets tfrslag i här anförda § är af så grundlagsvidrig
natur, att framställning derom ilöl Riks-Stånden vägras af Herrar Talmännen.»
Af Herr Holmqvist: emot 4 §: »Skyldigheten för krögare och utskänkare af
spirituosa, att hålla mat är lika gammal som välbetänkt. De enda klagomål, man
härvid verkligen försport, hafva förts deröfver, att å dylika ställen helsosam och
lagad mat icke funnits i tillräcklig mängd eller serverats med samma beredvillghet
som spirituosan. Någon olägenhet för den stora allmänhet, som besöker dylika
ställen, ofta nog just för att der intaga sina måltider, kan icke visas hafva uppkommit
af denna sed och föreskrift; och i strid med Utskottets påstående vågar jag
anse, alt tillgång på mat aldrig lockat till ymnigare förtäring af bränvin än eljest
skulle varit händelsen. Deremot måste just saknaden af sund och kraftig föda i allmänhet
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.- Utsk. Betänkande M 4. 25
mänhet föranleda, förökadt missbruk af spritdrycker och det så mycket skadligare,
som detsamma måste enbart tillgripas. En stor allmänhet skulle genom ett dylikt
stadgande betagas nästan de enda tillfällen, sorn nu mångenstädes finnas, att erhålla
mat utan särskild hushållning. Någon sådan förändring af det gamla lagstadgandet
härutinnan, hvilken Utskottet föreslagit, torde derföre ock så mycket mindre kunna
förordas, som kändt är, att bristen på sund och kraftig mat att spisas portionsvis
å stället för billigt pris flerestädes väckt allvarliga bekymmer och påkallat utomordentliga
åtgärder för behofvets afhjelpande, utan att desamma hittills lyckats och svårligen
kunna lyckas utan särskilda bidrag af kommunerna. Skulle ifrågavarande 4 §
underkastas någon förändring, borde den göras i alldeles motsatt syfte, så att sund,
kraftig och vällagad husmanskost alltid funnes att tillgå å utskänkningsställen. Den
minsta fordran blifver således det yrkandet,
att nuvarande lagstadgandet måtte bibehållas oförändradt.
Emot 5 §. Att, på sätt Utskottet föreslagit, förmena landthandlare, hvilkas antal
hädanefter förmodligen blifver större än tillförene, en rättighet, som tillkommer
alla rikets öfrige medborgare, synes icke kunna från någon synpunkt försvaras. Ett
sådant förbud är rättskränkande och kan endast leda till ökade ansträngningar för
förbudets kringgående. Det är mot den orimliga lagen som man får bevittna de flesta
och mest förslagna öfverträdelserna Sällan, om någonsin, lärer väl ock öfverträdelsen
eller kringgåendet af ett lagstadgande hafva förekommits medelst ett absolut
förbud af det missbrukade. All erfarenhet visar motsatsen. Och ett nära liggande
sätt och tillfälle att för landthandlare kringgå äfven det förbud mot partihandel af
bränvin, hvilket Utskottet förordar, vore ju att bedrifva dylik handel genom närmaste
granne, vare sig torpare eller backstugusittare, bland hvilka alltid någon skall
finnas dertill beredvillig. Emot Utskottets förslag i denna punkt, hvilket, enligt min
uppfattning, är både rättsvidrigt och opraktiskt samt kan göra både de öfverklagade
underslef vid bränvinsförsäljning, på hvilka endast Utskottet stöder sitt tillstyrkande
härutinnan, och flera andra oålkomligare än hittills af lagens arm, måste jag derföre
reservationsvis framställa det vördsamma yrkandet,
att nuvarande 5 § lemnäs oförändrad.»
Häri förenar sig Jöns Pehrsson från Blekinge.
Af Herr Widell: »Emot Utskottets förslag i 24 §, att fråntaga städerna ytterligare
i af bränvinsförsäljningsafgifterna och anslå den åt landstingen, får jag vördsamt
reservera mig. Städerna hafva i allmänhet behöft och användt dessa medel till hamnoch
kajanläggningar, gator, broar, vatten- och gasledningar, skolhus och andra publika
byggnader, m. m, som kan anses vara allmänt nyttigt; men derjemte till bidrag
för underhållande af den särdeles kostsamma polis, som det åligger städerna att
uppehålla, samt till lindring i den betungande fattigvård, hvilken är en oundviklig
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 4
26 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande A/t 4.
följd af den bran vinsförsäljning, som blifvit förvisad till städerna. För alla dessa behof
äro de $ af försäljningsafgifterna fortfarande nödiga och uti en del städer påräknade
och afsedda för betalande af de skulder, som de ådragit Mg för ofvan antydda
allmänt nyttiga ändamål. Att i en tid, då städerna äro betungade af svåra kommunalutskylder
och de genom utsträckning af handels- och näringsfriheten se sina gamla
privilegier inskränkas, beröfva dem någon del af de inkomster de hittills åtnjutit, är
obilligt och oklokt och skulle högst menligt inverka på städernas utveckling, välmåga
och kredit. Jag tillåter mig derföre vördsamt föreslå, att Rikets Ständer måtte
besluta,
att af de afgifter, som i stad inflyta för minuthandel med och
utskänkning af bränvin, skola 4 fortfarande tillfalla staden, för
att användas till dess kommunala behof.
Då emellertid giltigheten af de skäl, som tala för Utskottets förslag att låta någon
del af ifrågavarande afgifter tillfalla landstingen, icke kan förnekas; så och då Hushållnings-sällskapen
nu måste intaga en underordnad ställning till den nya valda länsrepresentationen
och af den böra erhålla anslag till fortsättande af sin nyttiga verksamhet,
tillåter jag mig derjemte föreslå,
att i första momentet af 24 § i nu gällande förordning, i stället
för ordet »Hushållnings-sällskapets», ordet landstingets insättes.
Slutligen, enär socknarne å landet äfvenledes fortfarande torde behöfva den
andel, som tillkommit dem af oftanämnda afgifter, tillstyrker jag,
att 24 § af Kongl. Förordningen den 7 December 1860 måtte
i öfrigt lemnäs oförändrad.»
Uti denna reservation hafva Herrar Holmqvist och Ekerot instämt.
Samt af Herr Lemchen, som instämt i Herr Widells reservation i afseende å
den af Utskottet tillstyrkta fördelning af de i stad inflytande afgifter för minuthandel
med och utskänkning af bränvin, samt derjemte anmält, att han icke deltagit i
Utskottets beslut rörande 4, 5 och 41 §§ af ifrågavarande författning.
STOCKHOLM, teyckt hos e. westrell, 1863.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande Jtä 4. 1
Förslag
till
Författning
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker.
§ 1
Bränvin må ej till mindre belopp än 15 kannor säljas af annan än den, som
enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.
§ 2.
Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej sälja mindre
än en half kanna.
Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, må hvad såldt blifvit icke afhemtas
i mindre belopp, än det minsta, som i hvartdera fallet säljas må, eller mellan
flere köpare fördelas; ej heller får något af det sålda å försäljningsstället för
täras.
§
Den, sorn erhållit rättighet att idka utskänkning af bränvin, må sälja huru litet
belopp som helst, och må detta å stället förtäras eller derifrån afhemtas.
§ 5.
Utskänkning af bränvin må icke ulöfvas af den, som idkar annan handel, till
hvars bedrifvande särskildt tillstånd erfordras.
Bih. till R. St. Prot. 1802 & 1863. 5 Sami. 2 A/d. 4 Rå/t. \
2 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.-Vtsk. Betänkande JW 4.
Å landet utom köpingar vare lag samma för minut- eller parti-handel med
bränvin.
§ 6.
Rättighet till minuthandel med eller, utskänkning af bränvin må ej tilldelas annan
än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt
skrifva och räkna samt pröfvas i öfrigt tjenlig vara.
Den, sorn, enligt 2 mom. i § 4 af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående
vilkoren för bränvinstillverkning, icke får med sådan sig befatta, äfvensom apothekare,
må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin.
§ t
I stad skall magistraten hvarje år inom första hälften af Maj för Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande uppgifva de källarmästare, vinskänkar, idkare af schweitzerirörelse,
traktörer och värdshusvärdar, hvilka å sin rörelse innehafva burskap, äfvensom de
näringsidkare, hvilka rättighet till sådan rörelse, som i denna författning under minuthandel
med eller utskänkning af bränvin förstås, blifvit förlänad för bestämd tid,
hvilken före ingången af nästa försäljnings-år icke tilländalöper.
I sammanhang dermed, och sedan Stadsfullmäglige eller, der sådane ej finnas,
allmän Rådstufva hörde blifvit, skall magistraten till Kongl. Majlis Befallningshafvande
afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet att då idka minuthandel med eller utskänkning
af bränvin må andra personer för högst tre år tilldelas, och, i sådant
fall, föreslå försäljningsställenas antal, äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe
finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende anses nödig.
Kongl. Majlis Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet och gifve
det magistraten tillkänna; dock må ej mot både magistratens och Stadsfullmägtiges
eller allmän Rådstufvas afstyrkande beslutas, att näringsidkare enligt 2 mom. anta
gas
skola, ej heller sådane näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom
magistraten och Stadsfullmäglige eller allmän Rådstufva äro ense.
§ 8.
För hvarje sådan näringsidkare, som i I mom. af § 7 omförmäld är, skall
årligen, så länge hans rättighet fortfar, den komité, som för bevillningstaxering satt
är, före den 15 Juni beräkna det kannetal bränvin, som må anses komma att af
näringsidkaren under det nästföljande försäljnings-året i staden föryttras, i fall han
sin rätt till bränvinsförsäljning då fortfarande utöfvar.
Näringsidkare, som icke före den 1 Juli sin rätt till bränvinsförsäljning hos
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 3
magistralen uppsagt, vare • underkastad den afgift, som bör under det näst följande
försäljnings-året utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.
§ 9.
Burskap, som hädanefter meddelas, medföre ej rättighet till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin.
§ 10.
De i § 7 morn. 2 omförmälda försäljningsrättigheter, äfvensom de, hvilka magistraten,
sedan StadsfuUmäglige eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva blifvit
hörde, finner skäligt låta, i uppsagda eller förverkade rättigheters ställe, under nästföljande
försäljnings-år ulöfvas, varde, innan Juli månads utgång, af magistraten på
offentlig auktion utbjudna för den af Kongl. Majlis Befallningshafvande jemlikt § 7
bestämda tid af högst tre år, åt den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta
kannetal. Magistraten ege att, efter Stadsfullmägtiges eller, der sådane ej finnas,
allmän Rådslufvas hörande, bestämma, om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt
i ett utrop eller hvarje rättighet särskildt, Auktionsanbuden pröfvas af magistraten,
som ege dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet,
än äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
Bildar sig i stad bolag för öfvertagande af all den minuthandel med eller all
den utskänkning af bränvin, eller af beggedera, hvilken eljest skolat, enligt nästföregående
moment, på auktion derstädes utbjudas, må magistraten, sedan Sladsfullmäglige
eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva hörde blifvit, härom med bolaget,
utan föregången auktion, sluta aftal för den af Kongl. Majlis Befallningshafvande bestämda
tid. Härvid får dock afgiften ej bestämmas lägre, än sammanlagda beloppet
skolat, enligt § <7, minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer
upplåtna.
§ 11
Gästgifvare vare ej pligtig att bränvin till utskänkning hålla.
§ 1*.
Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid, då denna författning blifvit till
efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvas, varde vid rättigheten fortfarande
bibehållet, intilldess densamma upphör genom uppsägning eller förverkas.
Hvarje år, så länge rättigheten varar, skall, innan bevillnings-taxerings-komité
för socknen sammanträder, kommunalnämnden beräkna det kannetal bränvin, som
4 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon- Utsk. Betänkande M 4.
mö anses komma att under det nästföljande försäljnings-året å gästgifveriet försäljas,
i fall utskänkningsrättigheten der fortfarande utöfvas. Taxeringskomitéen pröfve beräkningen
och bestämme det kannetal, för hvilket afgift skall erläggas.
Gästgifvare, som icke, inom en månad från det taxeringskomitéens förrättning
blifvit afslutad, hos kommunalnämnden uppsagt den rätt till bränvinsutskänkning, som
gästgifveriet åtföljer, vare underkastad den afgift, som bör under det nästföljande
försäljnings-året utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.
Der gästgifverihållning är mellan flere åboer fördelad, må utskänkningsrättighet
af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera endast under den tid han gästgifverihållningen
besörjer. Den, som vill sin andel i utskänkningsrättigheten uppsäga, vare
dertill berättigad, der uppsägning sker inom den tid, som i 3 morn. är bestämd.
Har uppsägning skett, gånge afgift ut endast för den eller de åboers andel, hvilka
vilja utskänkning fortfarande idka, och deltage i afgiften hvardera i förhållande till
den tid, han utskänkningsrätten i förening med gästgifverihållningen utöfvar.
§ 13-
Öfver beslut, som taxeringskomité, jemlikt §§ 8 och 12, meddelar, i fråga om
beräkning af det kannetal bränvin, för hvilket minuthandels- eller utskänkningsafgift
erläggas skall, eger så väl den skattskyldige, som inom länet varande hushållningssällskap,
stad, magistrat, socken eller kommunalnämnd att hos pröfningskomité anföra
besvär inom den tid och i den ordning, som för överklagande af taxeringskomités
beslut i allmänhet äro bestämda; äfvensom pröfningskomité tillkommer att, ehvad
dylikt beslut blifvit öfverklagadt eller ej, deri vidtaga förändringar, som finnas skäliga;
och må vidare klagan öfver pröfnmgskomités beslut, i den ordning bevillningsförordningen
i allmänhet bestämmer, fullföljas af dem, hvilka öfver taxeringskomités beslut, enligt
hvad här ofvan sägs, ega besvär anföra.
Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter det af taxeringskomité
bestämda kannetal, intill dess ändring deri blifvit vidtagen genom beslut, som
vunnit laga kraft.
§
Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning, än den, som kan gästgifveri
tillkomma, må i socken å landet idkas, gore derom framställning hos kommunalnämndens
ordförande före utgången af Mars det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden
skall innan slutet af April deröfver afgifva yttrande och deri, om bifall till
utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det må ske,
hvarefter yttrandet öfverlemnas till Ordföranden i Kommunalstämman Denne inhemte,
innan Maj månads utgång, på kommunal-slämma, som blifvit två söndagar å rad på
-
Sammans. Bcvilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 5
lyst, socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen af både kommunalnämnd
och kommunal-stämma ogillad, förfalle frågan. Har åter endera eller begge
bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunal-sVåmma blifvit hållen,
Ordföranden kommunalsfåmmoprotohollel och kommunalnämndens yttrande till Kongl.
Maj ts Befallningshafvande in. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fatte deri sitt beslut
och gifve det Äommmia/-nämndens ordförande tillkänna.
Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin i socken må beviljas,
förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt är.
§ 15.
Rättigheterna för andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifverier, äfvensom
för minuthandelsslällena i socknen, varde derefter, innan September månads utgång,
af kommunal-nämnden på offentlig auktion utbjudna för den af Kongl. Majlis Befall
ningshafvande
jemlikt § 14 bestämda tid af högst tre år åt den eller dem, som
åtaga sig afgift för högsta kannetal. Kommunal-nämnden pröfve de anbud, som dervid
göras, och ege dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och
tjenlighet, än äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
Der utskänknmgsrättighet för gästgifveri blifvit uppsagd inom den i § 12 bestämda
tid, ege Icommunal-nämnden, om den så för godt finner och derest ej å kommunal-slämma,
som två söndagar å rad blifvit pålyst, annorledes beslutas, att vid den
auktion, sora nyss sagd är, ny utskänknmgsrättighet, med utsättande af stället för
dess utöfning, i den uppsagda rättighetens ställe, på enahanda sätt utbjuda och
auklionsanbuden pröfva.
§ l6-
FÖrsäljnings-året räknas för stad från den 1 Oktober och å landet från den
I November.
§ '7-
Vid beräkning, sora är i § 8 för stad föreskrifven, må kannetal icke sättas
för minuthandels- eller utskänkningsställe under 800, och vid beräkning, som är i
§ 12 för gästgifveri å landet föreskrifven, icke under 400. Ej heller får auktionsanbud,
som enligt § 10 eller 15 för hvartdera slaget af handel antages, understiga
i stad 800 eller å landet 400 kannor.
§ l8-
Så i stad som å landet utgöres afgiften vid minuthandel med 25 öre och vid
6 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
utskänkning med 40 öre för hvarje kanna af det bränvin, som enligt § 8 eller 12
beräknadt blifvit eller hvarför afgift enligt § 10 eller 15 åtagen är.
§ 19.
Arsafgift för minuthandel med och utskänkning af bränvin skall för hvarje halfår
förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.
§ 20.
Den som sin rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin i stad
en gång uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet annorledes än i §
I 0 medgifves.
Har för gästgifveri å landet rättighet till bränvinsutskänkning en gång blifvit af
egaren uppsagd, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas Gästgifvaren må
dock kunna för sin person vinna rättighet till bränvinsutskänkning på sätt i § 15
medgifves.
§ 21'
Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin må ej på annan person
öfverlåtas, utan att denne i stad af magistraten och å landet af kommunal-nämnd
pröfvas tjenlig och i öfrigt behörig
§ 22,
Innan minuthandel med eller utskänkning af bränvin företages af den, som till
sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig att i stad hos magistraten och å
landet hos kronobetjeningen anmäla å hvilket ställe han försäljningen idka vill. Så
ofta sådant försäljningsställe ombytes, varde anmälan derom likaledes gjord. Der en
ligt
§ 7 eller 1 4 viss trakt för försäljningsstället blifvit bestämd, varde det iakttaget.
§ 23.
Vid läger, eller der trupp eljest är för flere dagar sammandragen, vid helsobrunn
eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse af annan anledning
kan komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas, må, för kortare tid
än år, rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
när, i förstnämnda fall, befälhafvande militärchef, och, i öfriga fall, andre vederbörande
derom gjort anmälan.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 7
Afgiften bestämmes af den för bevillnmgstaxering näst derefter sammanträdande
komité, men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande tiden svarar
mot den afgift, hvilken enligt de i §§ 17 och 18 stadgade beräkningsgrunder lör
år minst utgå bör. Skulle tiden ej uppgå till fjorton dagar, må dock afgifterna ej
för kortare tid beräknas. Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp
förskottsvis erläggas till vederbörande uppbördsman.
Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Kongl. Majrts
Befallningshafvande derom vederbörande skattskrifvare.
§ 24.
Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel med och
utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet, insättes i landtränteriet J för
Landstingets och i för hushållningssällskapets räkning, för att förvaltas och användas
till ändamål, som för länet nyttiga äro.
Af de afgifter, som i stad inflyta, tillfälle de återstående staden, men af dem,
som från socknar å landet ingå, aflemnas de $ i landtränteriet, hvarifrån det för hela
länet sammanlagda beloppet genom Kongl. Majlis Befallningshafvande fördelas på länets
samtliga socknar i förhållande till hvarderas folkmängd. Skulle pröfningskomité
tillstyrka och Kongl. Majit bifalla, att län för sådant ändamål indelas i distrikt, af
hvilka dock hvartdera bör innefatta minst ett fögderi, utdelas, likaledes efter folkmängden,
de från distriktet influtna £ emellan dess samtliga socknar. Hvad stad eller
socken sålunda tillfaller, användes till kommunala behof inom staden eller socknen,
I Stockholm tillfälle hela afgiften staden.
När enligt § 23 rättighet meddelas till bränvinsutskänkning på passagerarefartyg,
skola derför belöpande utskänkningsafgifter uppbäras i den stad eller kommun, hvarest
rederiet har sitt hufvudsäte.
§ 25.
Ä landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden på de
ställen, der auktion, marknad, torgdag eller mönstring med beväringsmanskap hålles,
eller der menighet för kronoskjutsning eller skallgång samlad är samt inom ä mil
från samma ställen.
Vid annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller annan till
folksamling föranledande förrättning må ej bränvin försäljas annorlunda, än vid måltider
åt spisande gäster.
Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by till by eller från gård till
gård, att dermed köpslaga.
8 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Best.- o. Ekon.-Ulslt. Betänkande M 4.
§ 26.
Minuthandel med och utskänkning af bränvin vare, äfven då den för öfrigt
medgifven är, i allmänhet icke tillåten sednare å dag än till klockan 10 på aftonen;
egande dock vederbörande embetsmyndighet, der särskilda omständigheter föranleda
behof af annan tids bestämmande, att derom förordna.
Skulle anledning förekomma dertill, att minuthandel med eller utskänkning af
bränvin bör förbjudas i stad vid något af de tillfällen, som i § 25 nämnas, eller å
landet vid de tillfällen, som i samma paragrafs 2:dra mom. omförmälas, ege vederbörande
myndighet jemväl att derom meddela föreskrift.
Förekomma å utskänkningsställe vid särskilda tillfällen oordningar af den ait,
ali innehafvare af utskänkningsrättighel icke kan anses fortfarande ega den frejd, ordentlighet
elter öfriga egenskaper, hvilka jemlikt 6 § för rättighetens förvärfvande erfordrats,
må Konungens Befallningshafvande, på anmälan i stad al Magistrat eller
Stads/ullmägtige och å landel af Kommunalnämnd, ega att ulskänkningsrälligheten
indraga eller innehafvaren derifrån skilja; dock vare han i sådant fall berättigad att
af redan erlagd utskänkningsa/gifl återfå så stor del, som motsvarar den lid, hvarunder
rättigheten ej ulöfvats.
§ 27.
På apothek må ej annorlunda än i medicinalförfatlningarne föreskrifves bränvin,
med eller ulan droguer eller andra tillsatser, säljas eller till förtäring på stället utdelas.
§ 28.
Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom parti- eller
minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.
Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.
/ stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än vidare inskränkas
eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom fattas af Kommunalslyrelsen
samt af Konungens Befallningshafvande, efter Magistratens hörande, godkännes.
På landet vare å sön- elier helgedag all annan utskänkning förbjuden, än på
gäslgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej.
på grund af särskilda omständigheter, undantag meddelat.
8 29.
Bränvin må icke utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, ej heller å
utskänkningsställe till den, som minderårig är. Den,
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 9
Den, som öfverlastad är, får ej utdrifvas från utskänkningsstälie, der han stark
drycker förtärt, eller utan vård lemnäs.
§ 30.
Då minuthandel med eller utskänkning af bränvin sker, får dörren till försäljningsrummet
icke vara läst.
§ 31.
Den, som eger rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, vare
förbjudet att, äfven utan betalning, utlemna sådan vara vid tillfälle, då försäljningsrätten
ej utöfvas får.
§ 32.
J öppen salubod för handel med andra varor än bränvin vare bränvinsutdelning,
äfven utan betalning, förbjuden.
§ 33*.
Ej vare någon berättigad att utsöka betalning för bränvin, som blifvit vid utskänkning
utborgadt.
Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än en
kanna utborgadt.
§ 34.
Byteshandel med bränvin vare lika med bränvinsförsäljning ansedd.
§ 35.
Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke är
renadt från finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst 46 procent, får icke
vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas.
§ 36.
Då bränvin sändes med fartyg saltsjövägen ifrån tullplats, hvarmed förstås stad,
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 4 Haft. 2
10 Sammans. Bertlin.-, Lag- samt Alim. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
köping eller landthamn, der tullkammare eller, under inspektor eller uppsyningsman
ställd, ständig tullbevakning finnes, bör tullförpassning bränvinet åtfölja samt kärlen
med tullförsegling vara försedda; dock inbegripes icke härunder skeppsbesättnings
förråd, räknadt till 2 kannor på man.
Förpassning å bränvin må ej af tullkammare utfärdas, innan afsändaren aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifna bevis, att bränvinet är af honom å uppgifvet
ställe tillverkadt.
Sådant bevis bör åtfölja bränvin, då det föres emellan inrikes orter, antingen
sjöledes från skärgård eller i större parti än 60 kannor.
Vid införsel och transport af utländska brända eller distillerade spirituosa drycker
gälle hvad särskildt derom stadgas.
§ 37.
Med undantag af den i § 35 meddelade föreskrift om bränvinets rening och
styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller
utskänkning af bränvin gälla äfven för sprit samt andra brända eller distillerade,
in- eller utländska, spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro dermed
tillagade.
§ 38.
Å gästgifveri, der rörelsen är mellan flere åboer fördelad, skall en, af krono
betjent
påtecknad, uppgift om den tid, hvardera åboen är till bränvinsutskänkning
berättigad, vara anslagen hos den, som för tillfället försäljningsrätten utöfvar, och hos
honom, under samma lid, jemväl skylt vara anbragt, på sätt i § 39 föreskrifves.
§ 39.
Der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idkas, sk all vara anbragt skylt,
som rörelsen utvisar.
§ 40-
Af denna förordning bör å det ställe, der minuthandel med eiler utskänkning
af bränvin idkas, ett exemplar alltid vara i försäljningsrummet anslaget.
8 41.
Den, som genom minuthandel eller utskänkning förvttrar bränvin, utan att i
Sammans. Hevilla.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.- Utsk. Betänkande M 4. 11
stagad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, -på såll i 3 § sägs, mellan
flere köpare fördelar bränvin, bote första gången från och med 1 5 till och med
30 R:dr, andra gången från 30 till och med 60 R:dr och tredje gången från 60 tili
och med 120 R.dr, Den, som fjerde gången eller oftare roed sådan förbrytelse beträdes,
dömes till slra/f-arbele från och med två månader till och med ett år.
Förbrytaren varde derjemte dömd att utgifva minuthandels- eller utskänkningsafgift
för det kannetal, som, efter hvad utredas kan, blifvit foryttradt, dock ej under
det belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17 och 18 stad
gade
grunder, för år minst utgå bör.
Dessutom vare det i försäljmngsrummet befintliga bränvin till och med 60
kannor, tillika med kärl, som för deras afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag
och förbrutna.
Landthandlare, som föryltrar bränvin partivis, anses som hade han idkat
minuthandel dermed.
Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas strafTet med böter från och
med 15 till och med 30 R:dr, utom det ansvar, som, enligt allmän lag, bör
för sabbatsbrott ådömas.
§ 42.
Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra gången beträdes
med oloflig utskänkning, vare lian tillika denna sin handelsrättighet förlustig.
Annan handlande, som tredje gången beträdes med oloflig parti- eller minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, vare likaledes sin handelsrättighet förlustig.
§ 43.
Öfverträdes förbud, som i § 27 gifvet är, vare lag som i § 41 sägs.
§ 44.
Underlåter den, som erhållit rättighet lill minuthandel med eller utskänkning af
bränvin, att afgift derför i föreskrifven tid erlägga, varde afgiften genast utmätt. Vid
sådan underlåtenhet andra gången vare minuthandels- eller utskänkningsrättigheten
förverkad, och varde försäljningen genast inställd, i stad af magistraten och å landet
af kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pligtig att, under försäljnings-året,
afgiften fortfarande utgöra.
Den, som idkar minuthandel med eller utskänkning af bränvin under tid, hvarför
afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, bote första gången från och med 15
till och med 30, och andra gången från 30 till och med 60 R:dr.
12 Sammans. Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
§ 45
Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin å annat ställe, än
dertill uppgifvet är, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad, att, då
han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället
förtäres, eller afhemtas i mindre belopp än han är berättigad att föryttra, eller
förbryter sig den, sorn till minuthandel med eller utskänkning af bränvin berättigad
är, mot § 25 mom. 1 eller 2, § 28 mom. 2 eller 3, eller § 31; bote första gången
från och med 15 till och med 30 R:dr, samt andra gången från 30 till och med
60 R:dr, och vare dessutom andra gången sin minuthandels- eller utskänkningsrätt
förlustig.
öfverträdes det förbud, som i § 25 mom. 3 gifvet är; vare bot första gången
från och med 15 till och med 30 R:dr, andra gången från 30 till och med
60 R:dr samt tredje och följande gånger från 60 till och med 120 R:dr. Det
medförda bränvinet vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än 15 kannor;
ansvare förbrytaren tillika enligt § 41.
§ *6.
Handlande, som mot § 32 sig förbryter, bote första och andra gången enligt
§ 45 och håfve tredje gången dessutom sin handelsrättighet förverkat.
§ 47-
Förbrytelse mot § 22, § 28 mom. 1, § 29, 30, 35, 38, 39 eller 40, straffes
med böter från och med 40 lill och med 50 Riksdaler.
Då förbrytelse skett mot § 35, vare tillika det till salu hållna bränvin underkastadt
beslag och förbrutet.
§ 48-
Skulle den, som är pligtig att förbrytelser emot denna förordning åtala, sjelf
beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare han förfallen till dubbla böter och miste
tjensten.
§ 49-
Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är under tilltal
ställd, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill lagligen förvunnen varder,
för hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter eller det
fängelsestraff, som för sådan förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet icke
öfverstiga ett år.
8 50.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4. 13
§ 50.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot denna förordning
begås af bans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom
vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.
§ 61.
Underlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i § 36 gifven är, dömes
varan förbruten, derest egaren ej gitter visa, att hon är af inhemsk tillverkning eller
blifvit vederbörligen förtullad.
52.
Böter, som enligt § 41, 43, 44 eller 45 ådömas, skola, då tillgång brister,
enligt i lag stadgade grunder, till fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Böter, som eljest enligt denna författning ådömas, skola, i brist af tillgång, förvandlas
till fängelse sålunda, att mot böter
till och med 15 R:dr svara
från 15 R:dr till och mi
40 R:dr
75 »
»
» 150
» 225
månader, o. s. v.
7 dagar,
14 »
21 »
30 »
45 »
60 » eller 2
Ej må dock någon, för bristande tillgång till böter, mer än ett
d 40
R:dr . .
75
»
150
))
• •
225
»
•
300
» • é
* • *
år i fängelse hållas, ehvad belopp böterna rnå utgöra.
§ 53.
Då minuthandels- eller utskänkningsafgift jemte böter enligt denna förordning
ådömda blifvit, må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas, böterna ej
kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå det straff, som
enligt § 52 mot böterna svarar.
§ 54.
Skola böter, som olika förvandlas, på en gång uttagas, gånge de böter först ut,
som till fängelse, och dernäst de, som till fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Bih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 4 Haft. 3
14 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Betänkande M 4.
§ 55.
Af böter, så ock af minuthandels- eller utskänkningsafgift, som enligt denna
förordning ådömas, samt värde af bränvin, som förbrutet anses, tillfälle $ åklagaren
och J den stads eller sockens fattigkassa, der den åtalade förbrytelsen är begången.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
§ 56.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i förordningen stadgadt är.
§ 57.
Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente, samt de personer, hvilka
särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge att förbrytelser mot
densamma åtala.
I öfrigt ege en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal, dock ej
barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anställes af annan än den, som i Lsta mom. af denna § nämnd är,
gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets
utförande öfvervara.
§ 58.
Å landet bör Kommunal-nämnd och i stad Stadsfullmäglige egna synnerlig
uppmärksamhet deråt, att sådana förbrytelser varda till åtal angifna.
Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 57 mom. \ omförmälda allmänna
åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
§ 59.
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning vittne bära endast
på den grund, att han dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt.
§ 60.
Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarna åtalas och
afdömas, med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning i de städer, der poliskammare
finnes, uti hvilka dylika frågor skola i hittills vanlig ordning behandlas.
STOCKHOLM, tryckt hos e. westrell, 1863.
Sammans. Bevillning!-, Pag- samI Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o S. 1 *
J%:0 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den J6 Juli 1863, kl. 11 f. in.
Ullålande, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock Riks-Slåndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af Betänkandet lY:o 2, angående vilkoren
för bränvinstillverkning.
Vid pröfning af ofvannämnda Betänkande, med dervid fogade författningsförslag,
hafva Riks-Stånden, efter hvad de Utskottet tiilhandakomna protokollsutdrag
utvisa, återremitterat vissa delar deraf samt i åtskilliga andra fattat sins
emellan och från Utskottets förslag skiljaktiga beslut; och får Utskottet nu angående
dessa delar afgifva utlåtande.
§ 1.
Utskottets förslag att lemna utan afseende en af Herr Doktor Emanuelsson
väckt motion, att det i denna § stadgade förbud för embets- och tjenstemän
att tillverka bränvin, måtte utsträckas till arrendatorer och brukare af deras
jord, har blifvit godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden; hvaremot Preste-Ståndet antagit de i Prosten Sondéns reservation
mot ifrågavarande betänkande framställda förslag till 2:ne tillägg, det
förra näst efter 2:dra momentet af lista §, så lydande:
»Lag samma vare för arrendator eller brukare af egendom, som dessa
embets- och tjenstemän tillhörer» och det sednare vid paragrafens slut, af denna
lydelse:
Bih. lill R, st. Prot. 1862 & 1863. S Sami. 2 Afd S Hdfl.
* 2 Sammans. Bevallnings-, Lag- tami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o3.
»Samma förmån (tillåtelse att tillverka bränvin) åtnjute för sin person
arrendator af ofvannämnde embets- och fjenstemäns egendom under den arrendetid.
sorn genom arrendekontrakt, afslutadt innan egendomsegaren tjernsten erhållit,
blifvit bestämd.»
Då emellertid i denna fråga trenne Riks-Stånds beslut utgör Rikets Ständers,
lärer Preste-Ståndets skiljaktiga beslut
böra anses hafva förfallit.
§ --
Utskottets förslag, att bran vinstillverkning skall vara tillåten under tio terminer,
hvardera beräknad till en half månad, dock med den inskränkning att
sex terminer skulle vara den längsta och två på hvarandra följande terminer
den kortaste tid, hvarunder bränvinshandtering af någon tillverkare finge utöfvas,
har endast blifvit godkändt af Bönde-Ståndat, som likväl ansett, att bränvinstillverkning
borde vara tillåten jemväl under blott en af de utaf Utskottet föreslagna
terminer, i följd hvaraf de ofvan anförda orden: »och två på hvarandra
följande terminer, den kortaste» borde utgå; hvaremot Preste-Ståndet, med
ogillande af förslaget, beslutat, att denna § skall bibehållas oförändrad, sådan
den förekommer i nu gällande förordning. Bidderskapet och Adeln samt BorgarcS
t ån de t hafva återremitterat denna §. I sistnämnda Stånd hafva väl, så vidt af
det Utskottet tillhandakomna diskussions-protokoll kunnat inhemtas, flere ledamöter
biträdt ett af Herr Lemchen i en vid betänkandet fogad reservation framstäldt.
förslag, enligt hvilket föreskriften i 2 § 1 mom. af nu gällande förordning
om terminsindelningen borde bibehållas, men bränvinsbränningen icke,
såsom nu är fallet, inskränkas till högst tre terminer, utan lemnäs fri under
hela den tillåtna tiden, hvarjemte tillverkningen skulle få börjas den 1 November
och utöfvas under en, en och en half, två, två och en half, tre elier fyra
terminer, men deremot synas åtskilliga ledamöter, hvilkas yttranden dock icke
kommit Utskottet tillhanda, varit af den mening, att bränvinstillverkningen icke
borde inskränkas till någon viss tid, utan få utöfvas hela året. Ifrån Ridderskapet
och Adeln har Utskottet icke erhållit något diskussions-protokoll rörande
denna §.
Vid sådant förhållande och då Utskottet, i saknad af erforderliga upplysningar,
för närvarande icke kan fullgöra sitt åliggande att, enligt 49 § Riksdags
ordningen,
ytterligare granska och jemka sitt förslag, får Utskottet vördsamt
anhålla,
att Ridderskapet och Adeln, samt Borgare-Ståndet behagade
i denna fråga fatta definitiva beslut;
hvarefter Utskottet vill taga frågan i förnyadt öfvervägande.
Sammant. Bcvillnivyt-, Lag- tami Allm. Btsvdrt- och Ekonomi-Vlskollelt Utlåtande N:o 8. 3
§ 4.
Hoiule-Ståndet har beslutat, att ett hundra kannor skulle vara den minsta
tillverkning på dygn, för hvilken anmälan linge ske; men då Utskottets förslag
att bestämma nämnda belopp till 300 kannor blifvit godkändt af de trenne
öfriga Riks-Stånden, lärer, med stöd af 87 § Regeringsformen oell 75 § Riksdags-ordningen,
Bonde-Ståndets skiljaktiga beslut
böra anses hafva förfallit.
§ 5.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt Utskottets förslag att utesluta 2
morn. af denna § i nu gällande förordning, hvilket har följande lydelse:
»Med egendom å landet förstås här hemman, hemmansdel eller lägenhet,
försedd med egen ladugård, der utfodring sker.»
Sorn detta förslag dock icke, blifvit godkändt af Ridderskapet och Adeln
samt P/estc-Ståudet, har det samma förfallit; i följd hvaraf ofvan berörda moment
bör i författningen bibehåiias.
§§ 0 och 20.
Utskottets förslag till förändrad redaktion af dessa §§ har blifvit godkändt
af Bonde-Ståndet, hvaremot Preste-Ståndet ansett den nu gällande redaktionen
böra bibehållas; och hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
återremitterat dessa §§.
Då redaktionen af dessa §§ är helt och hållet beroende af 2:dra paragrafens
lydelse, förbehåller sig Utskottet, att, sedan Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
fattat beslut om sistnämnda §, få afgifva förslag till redaktion af
ofvanstående §§.
§ 21.
Bonde-Ståndet har godkänt hvad Utskottet vid denna § föreslagit, nemligen
att tillverkare må vara berättigad att från postkontor i bref under öppen rekommendation
tili Konungens Befallningshafvande insända afgiften, åtföljd af uträkning
öfver tillverkningsbeloppet; att landträntmästare skall vara skyldig att öfver
afgiftens mottagande utfärda qvitto och, der så äskats, detsamma, efter behörig
annotation i landskontoret och mot erhållen godtgörelse af två riksdaler riksmynt,
tillverkaren i rekommenderadt bref tillsända samt att tillverkning i dylikt
fall må börjas, då tillverkare med postkontorets qvitto styrker, att afgiften blifvit
der aflemnad.
4 Sammans. Bevillnings-, Lag~ tamt Allm. Besvärs- och Ekonomi-V (skotte ts Utlåtande N:o S.
Deremot hafva de öfriga Riks-Stånden beslutat, att denna § skall bibehålla
sin nuvarande lydelse, hvadan, enär i denna fråga tre Stånds beslut utgör
Rikets Ständers, denna § kommer att lyda på följande sätt:
»Afgift för bränvinstillverkning erlägges i landtränteriet. Dervid företes
uträkning, som i §§ 8 och 9 omförmäles» ;
hvilket Utskottet skolat för Rikets Ständer anmäla.
§ 22.
Samtliga Riks-Stånden hafva godkänt Utskottets förslag vid denna §. att
om tillverkning under en termin skulle med mer än en tiondedel öfverskjuta det
belopp, hvarför anmälan skett, afgiften för den del af öfverskottstillverkningen,
som öfverstiger denna tiondedel, skall utgå med en fjerdedels förhöjning utöfver
hvad i § 19 finnes bestämdt, äfvensom att tillverkare skall för sådant öfverskott
inom åtta dagar efter terminens utgång till landtränteriet inbetala den derå belöpande
afgift, dock har Bonde-Ståndet, beslutat, att näst efter orden: »under
en termin» skulle inflyta orden: »eller under tvänne eller flera efter hvarandra
i ett sammanhang följande terminer» samt att efter orden: »inom åtta dagar
efter terminens utgång» skulle inflyta orden: »eller der tillverkare begagnar
tvänne eller flera efter hvarandra i ett sammanhang följande terminer, inom åtta
dagar efter sista terminens utgång.»
Som emellertid Utskottets ofvan omförmälda förslag blifvit af tre Stånd
godkändt, lärer Bonde-Ståndets skiljaktiga beslut
hafva förfallit.
Derjemte har Ridderskapet och Adeln uteslutit de i 3:dje momentet förekommande
orden: »egande tillverkare härvid att, på sätt i 21 § nämndt är,
till Konungens Befallningshafvande med posten insända afgiften för sådant öfverskott»
; och då, vid det förhållande att den af Utskottet föreslagna allmänna
tillåtelse för tillverkare att med. posten insända tillverkningsafgiften till Konungens
Befallningshafvande icke vunnit Rikets Ständers bifall, dylik tillåtelse icke
heller i detta särskilda fall torde böra medgifvas, samt i hvarje händelse hänvisningen
till 21 § b!ifver oriktig, får Utskottet anhålla det Preste- och
Borgare-Stånden, hvilka jemte Ridderskapet och Adeln ogillat det förenämnda
förslaget,
behagade utesluta de i 3 mom. af Utskottets förslag förekommande
orden: »egande tillverkare härvid att, på sätt i
21 § nämndt är, till Konungens Befallningshafvande med
posten insända afgiften för sådant öfverskott.»
Sammans. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besvårs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N;o S. 5
§ 23.
Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden hafva gillat Utskottets
förslag att bibehålla denna § vid dess nuvarande lydelse, soin är
följande:
»I fall åter under en termin tillverkning ej skulle uppgå till det belopp,
hvarför afgift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare att — — återlyfia — —
Bränvinstillverkaren skall inom 30 dagar efter tillverkningsterminens utgång
sig hos Konungens Befallningshafvande till återlyftningen anmäla” — —
Bonde-Ståndet har deremot godkänt denna § med den förändring, att
orden: »i fall åter under en termin» skulle utbytas mot orden: »i fall åter
under en termin eller tvänne eller flera efter hvarandra i ett sammanhang följande
terminer» samt att ordet »tillverkningstermin» skulle utbytas mot ordet:
»tillverkningstidens»; men då Utskottets förslag blifvit af tre Ständ godkändt,
lärer Bonde-Ståndets skiljaktiga beslut
hafva förfallit.
§ 24.
Utskottet har föreslagit, att denna § skulle erhålla följande lydelse :
»Försummar någon, utöfver åtta dagar efter termins ingång, litt erlägga
afgift för anmäld bränvinstillverkning, varde, ändock han handteringen ej utöfvar,
den oguldna afgiften hos honom ofördröjligen utmätt. Styrker han efter
terminens början inför kontrollör och vittne, att afgiften blifvit i landtränteriet
insatt eller, på sätt i § 21 föreskrifves, å postkontor afletnnad, må lian derelter
bränvinstillverkningen utöfva under den tid, för hvilken anmälan skett;
dock vare han förlustig den i nästföregående § omförmälda rättighet att, på
grund af ringare tillverkning än hvarför afgift blifvit erlagd, någon del af denna
återlyfta.»
Detta förslag har endast blifvit godkändt af Bonde-Ståndet, hvaremot
Preste-Ståndet beslutat att bibehålla denna § vid dess nuvarande lydelse, och
hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet återremitterat Utskottets
förslag.
Enär Utskottets i 21 § framställda förslag, att tillverkare må ega att med
posten till Konungens Befallningshafvande insända afgiften, ej blifvit, af Rikets
Ständer godkändt, torde hänvisningen i denna § till 21 §, innefattande orden:
»eiler, pä sätt i § 21 föreskrifves, å postkontor aflemnad»,
böra utgå.
I öfrigt består skiljaktigheten mellan Preste- och Bonde-Ståndens beslut
deri, att enligt det förra ogulden afgift för anmäld bränvinstillverkning skulle
6 Summans. Bcvillnings-, Lag- samt Allm. Besvärs- o di Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o S.
få utmätas, då någon försummar att erlägga densamma i den ordning 20 §
föreskrifver, det vill säga förskottsvis för halfva tillverkningsterminen i sender
med hälften af den för hela terminen belöpande afgift; hvaremot, enligt BondeStåndets
beslut, ifrågavarande afgift skulle få utmätas först sedan tillverkaren,
utöfver åtta dagar efter termins ingång, försummat att erlägga afgift för anmäld
bränvinstillverkning. Då således redaktionen af denna § är beroende af 20:de
paragrafens lydelse, hvilken åter står i nära samband med den 2 §, får
Utskottet anhålla,
det Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet äfven
angående ofvanstående § behagade fatta definitiva beslut;
hvarefter Utskottet vill taga frågan om denna paragrafs lydelse i förnyadt öfvervägande.
Ulskottet. har i denna § föreslagit, att om tillverkare genom vådeld eller
annan olyckshändelse varder urståndsatt att anmäld tillverkning utöfva eller
fortsätta, han skall ega att tillgodonjuta afkortning eller återbäring af så stor
del af den erlagda afgiften, som motsvarar hvad af den anmälda tillverkningen
icke blifvit under terminen afverkadt.
Detta förslag har blifvit gilladt af Borgare- och Bonde-Stånden, men af
Ridderskapet och Adeln återremitteradt, hvaremot Prés te-Ståndet bibehållit
paragrafen sådan den lyder i nu gällande förordning, nemligen:
»Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, må, i
iörhållande till tiden, hvarunder bränvinstillverkning måst till följd deraf inställas,
afkortning eller återbäring af bränvinstillverknings-afgiften beviljas.»
Enär alltså Utskottets förslag blifvit af två Ständ godkändt, får Utskottet,
i anledning af den gjorda återremissen, tillkännagifva,
att Utskottet vidblifver sitt ofvanberörda förslag.
§ 28.
Utskottets förslag, att kontrollörerne skola fortfarande erhålla enahanda
arfvode, som de för närvarande åtnjuta, har blifvit godkändt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden; hvaremot Bonde-Ståndet bestämt
nämnda arfvode till minst tre och högst fern riksdaler om dagen.
Då i denna fråga tre Stånds beslut utgör Rikets Ständers, lärer BondeStåndets
skiljaktiga beslut
hafva förfallit.
Sammans. Bevillning»-, Lag- samt Allm. Besvärs- oeh Ekonomi-1ishollels Ullåtundt Ar.-a $. 7
§ 40.
Rid der skap et och Adeln samt Borgare- och Bonde-S lånden hafva bifallit
Utskottets förslag, att början af denna § skall erhålla följande lydelse:
»Den som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett, elier under
tid, då bränvinstillverkning ej är tilläten, gähle tfUverkningsafgift och bote för
lönbränning första gången ett med afgiften lika belopp och andra gången dubbelt.»
Preste-Slåndet har deremot bibehållit paragrafens nuvarande lydelse, hvilken
är följande :
tDen som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett och afgift
blifvit erlagd, eller under tid då bränvinstillverkning ej är tillåten, gälde tilIverkningsafgift
och bote för lönbränning första gången ett med afgiften lika
belopp och andra gången dubbelt.»
Då Utskottets förslag blifvit af tre Stånd godkändt, lärer Preste-Ståndets
skiljaktiga beslut
hafva förfallit.
Bonde-Ståndet har, i öfverensstämmelse med Ståndets i afseende å § 4
fattade beslut, ändrat det i 2 mom. af denna § stadgade belopp af 300 kannor
till 100 kannor; men då Utskottets förslag att vid lönbränning, utöfvad med
sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, hvars storlek ej kunnat utrönas,
beräkna tillverkningen till minst 300 kannor på dygnet, på sätt för närvarande
är stadgadt, blifvit af tre Stånd gilladt, lärer Bonde-Ståndets skiljaktiga beslut
hafva förfallit.
g 48.
Utskottets förslag att tillsyn vid malt- eller jästberedning må vara tillåten
från klockan 8 på morgonen till klockan 5 om ahonen å sön- eller helgedag,
har blifvit ogilladt af Ridderskapet och Adeln, men godkändt af de öfriga
Riks-Stånden; i följd hvaraf Ridderskapet och Adelns skiljaktiga beslut
förfallit.
Stockholm den 16 Juli 1863.
Herr Henschen och Jöns Persson från Blekinge län hafva anmält, att de
ej deltagit i de Utskottets beslut, som förestående utlåtande innehåller.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Sanmans, II ev ilinsami Allm. liesvårs- och Ehonomi-Vlskoliets flelånkandc N:« 6. 1
i\:o #.
Ank. till Exp.-Utek. den 25 Juni 1863, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner dels om upphäfvande af
föreskrifterna rörande tullstämpling af från utrikes orter
ankommande varor, samt dels om upphörande af städernas
väg- och kaj-afgifter såsom särskilda utgiftsposter.
Uti särskilda motioner, hvilka blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterade, men sedermera ansetts böra gemensamt med Bevillningsutskottet
behandlas, hafva uti ofvanstående ämnen blifvit inom BorgareStåndet
framställda0följande förslag, nemligen:
af Herr J. A. Lemchen (N:o 108), att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att nu gällande föreskrifter om tullstämpling af
varor, som från utrikesoorter inkomma, måtte varda upphäfda; samt
af Herr J. IV. Abom (N:o 278), att sistnämnda afgifter äfvensom våg- och
kaj-afgifter måtte såsom särskilda utgiftsposter upphöra samt, alldenstund tuMinkomsterna
befunne sig i ständigt stigande, antingen och helst utan särskild förhöjning
inbegripas under redan nu utgående tullsatser, eller, om detta icke vunne
bifall, åtminstone få med tullafgiften sammanslås och från tullverket till städerna
utbetalas, på sätt i afseende å tolagens utgörande blifvit bestämdt.
Till stöd för dessa motioner, hvilka Sammansatta Utskottet ansett sig böra
till gemensam behandling upptaga, är hufvudsakligen anfördt, hurusom hos den
komité, hvilken år 1856 var sammankallad för utarbetande af förslag till ordnandet
af Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfarts-förhållanden,
liih. lill R. St. Prat. 1862 & 1863. 3 Sami. 2 Afd 6 Håff. 1
2 Santmans.- Bevilln. samt Attin. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 6.
blifvit, bland många andra, handelns friare utveckling åsyftande, frågor, väckt jemväl
den om erforderliga undersökningars anställande för en sådan reglering af
de till städerna utgående inkomster af den utländska varutrafiken, att icke blott
tolagen, utan äfven våg- och stämpelpenningar m. fl. dylika afgifter kunde inbegripas
under tullsatserna, och vedergällning till städerna utgå af tullmedlen,
ehuru Kongl. Majit, i saknad af erforderliga uppgifter angående de båda sistnämnda
afgifternas belopp, genom nådigt Bref af den 18 December 1857 förklarat
sig icke c/å finna lämpligt att vidtaga någon förändring i sättet för dessa
afgifters utgående; — äfvensom att, i den mån, sorn handelsfrihetens grundsatser
vunne allmännare tillämpning, insigten jemväl blifvit mera klar och allmän
derom, att enkelhet och lätthet vid tnlibehandlingen, likasom handelns frihet att,
oberoende af olika afgifter på olika ställen, direkt kunna söka de hamnar, sorn
för varuafsättningen bäst lämpade sig, vore fördelar, hvilka i den allmänna trafikens
intresse icke längre kunde eiler borde åsidosättas; -— att i sådan rigtning
vid 1856—1858 arens riksdag tillkommit det beslut, hvarigenom under
sjelfva tullsatserna blefvo innefattade ej mindre den särskilda afgift, som för importartiklar
tillförene utgått till Handels- och Sjöfarts-fonden, än jemväl den under
olika benämningar och efter olika grunder särskilda stapelstäder för in- och
utförda varor beviljade tolag; — att den erfarenhet, som dessa förändrade stadganden
lemnat, varit sådan, att ett fortgående efter samma system alltid måste
blifva ett önskningsmål, afsedt att i sina yttersta konseqveuser göra handeln så
fri, sorn, å ena sidan, dess egen natur kräfver, samt, å den andra, Statens anspråk
på inkomster möjligen kunde medgifva, samt att det i sådant syfte varit
val, om, då tolagen såsom särskild afgift upphörde, under tullsatserna jemväl
innefattats åtskilliga andra, på utländska handeln lagda, städerna efter olika grunder
tillkommande afgifter, såsom våg- och stämpelpenningar samt kaj-afgifter, hvilkas
största olägenhet mindre bestode i sjelfva afgifternas belopp och den beskattning,
sorn derigenom blifvit lagd på handeln, än i det besvär och den tidsförlust,
som dessa till olika uppbördskassör ingående umgälders utgörande vållade.
Sedan Kongl. Majit redan under den 22 Maj innevarande år låtit utfärda
nådig Kungörelse angående upphörande från och med år 1864 af tullstämpling
å varor, som från utrikes ort inkomma, lärer
såväl herr Lesnchens motion, som den del af Herr Åboms motion,
hvilken rörer afgiften för sådan stämpling, få anses hafva
förfallit.
Sammans. Hevilla.- samt Allm. Besvärs- och Elionomi-Vlskollels Betänkande N:o 6. 3
Hvad åter angår det af Herr Åbom .yrkade afskaffandet såsom särskilda utgiftsposter
af våg- och kaj-afgifter, hafva väl de Svenska ledamöterne i 1856 års
ofvannämnda komité väckt fråga om reglering af städernas ”våg och stämpelpenningar”.
men icke om kaj-afgifterna. Dessa sistnämnda utgöra, såsom benämningen
ock innebär, en godtgörelse till städernas innevånare för det nödige
hamn- och lastplatser hållas sjötrafiken tillhanda, och deras afskaffande såsom
särskild utgiftspost samt uppbärande i sammanhang med tuliafgifterna synes desto
mindre lämpligt,, som de med dessa icke hafva någonting gemensamt och lära
böra utgöras utan afseende derpå, om fartygs- eller godsumgälder ingå till Staten
genom tullverket. Öfver den af nyesbemälda komité väckta enahanda frågan om
våg- och stämpelpenningar anbefallde Kongl. Maj:t Kommers-kollegium att, efter
vederbörandes hörande, inkomma med underdånigt förslag angående vilkoren och
sättet för ett fullkomligt afskaffande mot lämplig godtgörelse, af dessa utaf utrikes
varutrafiken utgående afgifter, samt derjemte till en alternativt ifrågaställd
sådan uppgörelse att. dessa afgifter, såvidt möjligt vöre, utginge med vissa procent
å tullsatserna. Rörande detta sednare alternativ afgaf Kommers-kollegium
under den 27 November 1857 det yttrande, att, såvida ej tilt följd af den ifrågaställa
förändringen en alltför väsendtlig rubbning af de förhållanden, hvilka
med hänsigt till städernas inkomster af dessa afgifter dittills egt rum, skulle blifva
att befara, samma förändring svårligen kunde tillvägabringas på annat sätt., än
att det procentbelopp af tullsatserna för varor, ankommande från eller afgående
till utrikes ort, hvilket hvarje stapelstad skulle ega att i utbyte emot de enligt
gällande bestämmelser staden tillkommande afgifter af utrikes varutrafiken sig till
godo beräkna, kom me att bestämmas genom förhållandet mellan totalsumman af
de till staden dittills årligen erlagda afgifter samt beloppet af den vid stadens
tullkammare årligen influtna tulluppbörd, allt efter medelberäkning för någon viss
tidrymd; att, enär, jemlikt gällande stadganden, uti en del stapelstäder de afgifter,
som för ankommande varor utgjordes, tili beskaffenhet och beräkningsgrunder
skiljde sig från dem, hvilka för afgående varor erlades, dervid dock syntes
böra iakttagas, att omförmälda procentförhållande fastställdes särskildt för ankommande
och särskildt för afgående varor, hvarvid likväl den svårighet mötte,
att, hvad vissa stapelstäder anginge, de för ifrågavarande procentbelopps bestämmande
erforderliga uppgifter rörande städernas inkomster af den utrikes varutrafiken
svårligen kunde erhållas, enär åtskilliga i och för nämnda trafik influtna
afgifter blifvit uti räkenskaperna sammanförda med dem, hvilka under enahanda
benämning uppburits för varor, ankommande från eiler afgående till utrikes orter,
samt numera icke kunde från de sistnämnda skiljas, hvarjemte en dylik sammanblandning
tvifvelsutan flerestädes egt rum med hänsigt till afgifter, som erlagts
för utrikes ifrån införda varor, och dem hvilka belöpte sig på varor, som till
utrikes ort blifvit utförda, samt att, örn äfven dessa svårigheter kunde undanröd
-
4 Sammans Bevilln.- tamt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o G.
jas, och procentförhållandet mellan stapelstädernas inkomster af den utrikes varutratiken
samt de vid vederbörande tullkamrar influtna tulluppbörder åtminstone
aproximativt beräknas, stadsafgifternas ifrågaställda utgörande med viss procent af
tullsatserna dock icke kunde till sin princip godkännas. Dessa afgifter utginge
nemligen ej allenast för varor, som enligt gällande tulltaxa vöre med in- eller
utförseltull belagda, utan ock för varor, som från tullafgift vore befriade. Grunden
härtill vore naturligtvis att söka i den omständighet, att rättigheten till
afgifters uppbärande af varutrafiken blifvit städerna i nåder medgifven i hufvudsakligt
ändamål att såmedelst bereda ersättning för begagnandet af de på städernas
bekostnad vidtagna anstalter till handelns och sjöfartens beqvämlighet. Då
derjemte, enligt gällande bestämmelser, städernas inkomster af dessa afgifter ingalunda
kunde antagas ovilkorligen ökas eller minskas i proportion till eller samtidigt
med tulluppbördens vid dervarande tullkamrar tillvext eller aftagande, syntes
det Kollegium icke billigt eller lämpligt att i den väsendtliga mån, som med
ifrågavarande förändring afsåges, göra städernas omförmälda intrader beroende
af gällande tullagstiftning, hvaraf äfven blefve en följd, att städerna vida mindre
än för närvarande blefve i tillfälle att på förhand uppgöra ungefärlig beräkning
af sina utaf handeln och sjöfarten härflytande inkomster, enär hvarje af Kongl.
Maj:t eller Rikets Ständer fattadt beslut angående medgifven tullfrihet vid ineller
utförsel af en vara, som dittills varit tullafgift underkastad, komme att på
beloppet af nämnda afgifter i större eller mindre mån inverka \ och fann, såsom
uppgifvet är, Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt Bref af den 18 December 1857, på dessa
af Kommers-kollegium anförda skäl, icke då lämpligt att förändra det för samma
afgifters utgörande dittills gällande sätt.
Deremot har Kommers-kollegium uti hufvudfrågan, nemligen den om ett
fullkomligt afskaffande af dessa afgifter, hvilken fråga lärer kräfva mångsidiga
undersökningar, icke ännu afgifvit underdånigt utlåtande; och torde, vid sådant förhållande
samt på grund af hvad i öfrigt blifvit här ofvan utaf sammansatta Utskottet
anfördt,
Herr Aboms yrkande i afseende på våg- och kaj-afgifterna
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Juli 1863.
Summans. BcriUn.- samt Allm. IJesvdrs■ neli Ekonomi- ilskotlcls EclänkunUe N:o 7. 5
iV. o 7.
Ank. till Exp.-Utnk. den 25 Juni 18fi3, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om uppkörande af ej mindre
alla extra afgifler för fartyg, sorn till tullverkets tjenstemän
för extra tjenstgöring erläggas, än äfven af förpassning
för tullfritt gods mellan Svenska hamnar i de fall,
der sådan nu eger rum.
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 258), hvilken blifvit till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad, men ansetts böra behandlas
gemensamt med Bevillnings-Utskottet, har Herr A. 0. IVallenberg föreslagit
dels, att all afgift från fartyg för s. k. öfvertimmar eller under hvilken annan
förevändning som helst till tullverket måtte upphöra; och dels att förpassning af
tullfritt gods mellan Svenska hamnar måtte upphöra jemväl i de fall, att oförtullad
vara finnes bland fraktgods ombord.
Sammansatta Utskottet får med anledning af denna framställning endast erinra,
hurusom, enligt den af Kongl. Majit, i nåder utfärdade Tull-stadga af den 7 December
1860, §§ 32 och 48, lossning och lastning äro tillåtna, under Maj till
oi h med Augusti månader från kl. 6 om morgonen till kl. 8 om aftonen, under
Mars, April och September från kl. 7 om morgonen till kl. 6 om aftonen, och
under öfriga månader af året från kl. 8 om morgonen till kl. 4 e. m.; samt att
vid tillfällen, som fordra synnerlig skyndsamhet, lossning och lastning äfven kan
ega ruin utöfver sagda tid, såvida nödigt dagsljus det medgifver, när särskild anmälan
derom sker hos tullkammaren eller tullinspektionen på stället ; i hvilket fall
dock tullbetjent, som till bevakning förordnas, bör åtnjuta af den trafikerande 25
6 Sammans. Bevilln- sami Allm, Besvärs- och Elwnomi-Ulskoltels Betänkande IS:o 7.
öre för hvarje den normala tiden öfverskjätande timme. Genom berörda tidsbestämmelser
har den nya stadgan alltså lemnat större frihet för trafiken än förut
i så måtto, att dittills gällande förbehåll om en timmes ledighet för middagsspisning
bortfallit; och derest den föreskrifna tillsynen vid lossning och lastning skall
innefatta en tillförlitlig kontroll, synes det Utskottet ieke kunna fastställas som
regel, att förrättningarne få ske äfven om natten; och den vilkorliga tillåtelsen
skulle säkerligen ofta påkallas i otid, om icke den trafikerande vöre förpligtad till
särskild godtgörelse. — Undantag från denna förpligtelse är emellertid genom
samma stadgas 55 § medgifvet för ångfartyg, derifrån lossning utan traktamentsersättning
får ega rum, så länge dagsljus är. Den föreskrift, som nämnda § innehåller,
att varor, som för dagen icke hinna till packhus afföras, skola, på godsegarnes
bekostnad, af tullbetjeningen bevakas å skeppsbro eller i derför anskaffade
pråmar, är sedermera genom Kongl. Brefvet den 13 Mars 1863, hvad Stockholm
och Göteborg angår, så ändrad, att skyldigheten till bevakningens godtgörande
öfverflyttats från godsegarne på tullverket. När inlastning till export skall
ske i landthamn, der ständig tullbevakning icke är anställd, åligger aflastare, enligt
Tull-stadgans 41 §, att söka General-tullstyrelsens eller Distriktchefens lastningstillåtelse;
»börande vid inlastningen särskild bevakning förordnas, och tullbetjent
i och för densamma af godsegaren åtnjuta skjutslega fram och åter samt
dagtraktamente efter gällande resereglemente». Lika beskaffad godtgörelse är för
enahanda fall stadgad äfven i Norrige; och svårligen skulle det i Sverige annorlunda
kunna förhållas, då t. ex. i Norrland finnes en stor mängd för lastning
tjenliga landthamnar, som icke äro tullplatser. Skulle deremot den af Bevillningsutskottet
föreslagna tullfrihet vid export för alla de nu med utförseltull belagda
varor blifva Rikets Ständers beslut, komme detta stadgande, likasom föreskriften
om bevakningsgodtgörelse för öfvertimmar vid inlastning naturligtvis att förfalla.
Vidkommande förpassningskontrollen vid inrikes sjöfart innehåller 1860 års
Tull-stadga föreskrifter, som i flera delar tillskynda trafiken större lättnad mot förr.
Visserligen förpligtar 1 mom. i 89 § ångfartyg, som under samma resa anlöpa
både inrikes och utrikes orter, att uttaga förpassning å allt det fraktgods, som
med sådant fartyg försändes från en till annan inrikes ort, men detta stadgande
är modifieradt dels genom General-tullstyrelsens skrifvelse af den 8 Maj 1861,
hvarigenom förklaras att, då från Stockholm till utrikes ort destinerade ångfartyg
under resan jemväl anlöpa inrikes orter, det fraktgods, som med sådant fartyg
vid utgåendet försändes från en tilt annan inrikes ort, må befrias från förpassningsskyldighet,
såvida icke fartyget tillika innehar tullpligtigt, men oförtulladt utländskt
gods; och dels medelst Kongl. Kungörelsen den 22 November 1861, att
undantag från förpassningsskyldigheten må ega runa för sådana varor, sorn enligt
allmänna tulltaxan äro vid både in- och utrikes fart tullfria.
Sammans, Bevitlnings- samt Allm. Besvärs- aeli Ekonomi-Utskottets Betänkande A:o 8. 7
Under nu anförda förhållanden och då, i händelse vidsträcktare eftergifter
J o
skulle lemnäs, enligt Utskottets tanke all nödig kontroll mot oloflig varu-införsel
skulle gå förlorad, får Utskottet hemställa,
att Herr Wallenbergs framställning icke måtte till någon åtgärd
från Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 21 Juli 1863.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Juli 1865, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, om inklarerings- och lossningsrätt
för fartyg vid landlhamn eller kanalstation, dit
de liro destinerade.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad samt sedermera till behandling gemensamt med Bevillningsutskottet
öfverlemnad motion (N:o 518) har Carl lindet s Larsson från Östergötlands
län föreslagit, att General-tullstyrelsen skulle ega tillåta utrikes ifrån
kommande fartyg, som äro lastade med lifsförnödenheter elier till införsel lofgiina
frösorter, att inklarera och lossa laster i de hamnar eller vid de kanalstationer,
dit de vore destinerade, utan afseende på hvilken nation de tillhörde;
med vilkor, att tullkammar-föreståndare skulle ega efter lastens behöriga försegling
medsända tillräckligt antal tulltjensteman för att vara närvarande vid lossningen,
som borde företagas i närvaro af den person å lossningsorten, hvilken
kunde blifva för berörda ändamål förordnad antingen af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller General-tullstyrelsen; hvarjemte borde stadgas, att varuemottagaren
måste betala alla de resekostnader, som häraf kunde blifva en följd.
I anledning af en vid sednaste riksdag väckt enahanda motion anfördes af
dåvarande Sammansatta Utskott, hurusom man städse lagt synnerlig vigt uppå
att lastade fartyg från utrikes ort ej finge utan trängande nöd inlöpa till annan
§ Sammans. Bevillnings- samt Allm. Besvärs- och Ejionomi-Vlshollels Betänkande N:o S.
Svensk plats än stapelstadshamn. Genom 2 § i då gällande Seglationsordning
var emellertid medgifvet, att fartyg, som icke innehade last, kunde från utrikes
ort direkt inlöpa äfven till annan tullplats, under vilkor att vederbörlig inklarering
skedde vid hufvudtullkammaren i distriktet ; och som uti det förslag till
ny Tull-stadga, hvilket då var på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, denna direkta
inseglingsrätt blifvit under enahanda förbehåll utsträckt äfven till de fartyg, hvilkas
last endast utgjordes af sådana varor, som vid införsel voro tullfria, och
det boivie möta betänklighet att åt mer eller mindre underordnade bevakningstjensteinän
öfverlåta de formela inklarerings-expeditionerna, fann Utskottet sig icke
i anledning af den gjorda framställningen böra tillstyrka någon Rikets Ständers
åtgärd; hvarvid ock Riks-Stånden läto bero.
Genom 6 § uti den sedermera under den 7 December 1860 utfärdade Tullstadga
har ofvanberörda föreslagna direkta inseglingsrätt blifvit medgifven, så att
fartyg, hvilkas last utgöres endast af sådana varor, som äro vid införsel tullfria,
få inlöpa äfven till andra städer än stapelstad samt till landthamnar, dock alltid
under vilkor att de äro belägna vid saltsjön och att ständig tullbevakning der
finnes anställd, samt att, der sjötullskammare ej är inrättad, vederbörlig inklarering
af fartyg och last sker vid hufvudtullkammare i distriktet.
Då större delen af de allmännaste lefnadsförnödenheterna och fröslagen enligt
sednaste tulltaxa äro vid införsel fria från tull, och då genom förenämnda
Tull-stadga importrörelsen i allmänhet vunnit betydliga lättnader, samt, med hänsigt
till nödig kontroll, en af de vigtigaste grundsatserna i alla länders seglationsförfattningar
är, att utrikes ifrån kommande fartyg ej må direkt inlöpa till annan
ort än tullplats och ej inklarera tullpligtigt gods annorstädes än der fullständig
tullkammarförvaltning finnes,
torde icke helter nu den ifrågavarande framställningen böra
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Juli 1863.
N:o 9.
Sammans. Bevillnings- sami Allm. Besvärs- och Ekonorni-ClskoUels Betänkande N:o 9. 9
A7.* O *9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Betänkande, med anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till hämmande af insmuggling af Danskt bränvin till
Sverige.
Uti en till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad och sedermera
till behandling af nämnda Utskott gemensamt med Bevilinings-Utskottet
öfverlemnad motion (N:o 98) har inom Borgare-Ståndet Herr L. F. Henschen,
under åberopande af den moraliska och stats-ekonomiska skada, som insmugglingen
af bränvin från Danmark medförde och hvilken smuggling uppmuntrades
genom den i sistnämnda land beviljade exportpremie (drawback) vid utförsel af
nämnda vara, samt enär detta utgjorde ett bland hindren för bränvinstillverkningsskattens
höjande, föreslagit det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit täcktes i nåder låta hos Danska Regeringen
öppna underhandlingar derom att, till förekommande af Danskt bränvins olofliga
införsel i Sverige, antingen det slags drawback eller exportpremier, som i Danmark
lemnades derigenom, att till den, som derifrån utförde Danskt bränvin,
utbetalas den derför erlagda tillverkningsskatt, måtte upphöra; eller ock, om
detta icke kunde beviljas, åtminstone några ytterligare ömsesidiga kontroller till
den olofliga införselns hämmande måtte af begge rikenas Regeringar anordnas.
Af den med anledning af denna motion inom Borgare-Ståndet förda diskussion,
hvilken medelst protokollsutdrag blifvit till Utskottet öfverlemnad, inhemtas,
att, ehuru de talare, som sig yttrat, erkändt det vara önskvärdt, om den i flera
Bih. Ull R. St. Prol. 1862 & 1863. S Sami. 2 Afd. 6 Haft. 2
10 Santmans. Bevillnings- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-lUskottcIs Betänkande N:o 9.
fall så olycksbringande insmugglingen af spritdrycker på något sätt kunde stäfjas,
de likväl icke ansett någon framgång vara att förvänta genom att på ministeriel
väg vända sig till Danska Regeringen.
Sammansatta Utskottet får till en början erinra, att en motion i enahanda
syftning redan vid sistlidne riksdag varit föremål för Rikets Ständers öfverläggningar.
Dåvarande Sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet afgaf i sitt Betänkande (N:o 20) det yttrande, att, enär
rättigheten att från Danska statskassan erhålla drawback för bränvin, utan att
bevis behöfde företes derom att bränvinet å utländsk ort undergått laglig tullbehandling,
utgjorde en uppmuntran till varans insmuggling, synnerligast å Sveriges
vidsträckta kuster, Utskottet ansåg sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att hos
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Majit täcktes taga under nådigt öfvervägande
om och hvilka åtgärder kunde, vidtagas för att hos Danska Regeringen söka
utverka sådan förändring uti de i förevarande fall gällande föreskrifter, att
desamma, mera än nu vore fallet, skulle försvåra insmuggling af bränvin från
Danmark till Sverige. Detta förslag vann likväl icke Rikets Ständers bifall;
och då en sådan framställning åsyftade inverkan på en inom grannriket gällande
administrativ författning, samt då, i händelse något skulle i en fråga af så
grannlaga beskaffenhet kunna till Sveriges förmån uträttas, detsamma endast
torde kunna åstadkommas genom underhandling på konfidentiel väg, utan att
landets representation med fordringar i det hänseendet öppet uppträder, får Sammansatta
Utskottet hemställa,
att den af Herr Henschen gjorda framställning icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Juli 1863.
Summans. lievillniogs- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi Utskottets Betänkande !S:o i 0. 11
A’:© JO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om upphörande af den i
Kongl. Förordningen den 3 December 1842 bestämda
afgift för vägning af inkommande utländskt gods, som,
efter vederbörlig tillåtelse, verkställes i eller vid godsegar
ens enskilda magasin.
Under erinran hurusom Kongl. Majit dels, genom nådig Kungörelse af den
3 December 1842, fastställt en på sportelsystemets upphörande grundad reglering
af tullverkets aflöningsstat, i följd hvaraf åtskilliga, af tullverkets tjenstemän
förut uppburne, afgifter med 1843 års början upphört, mot det att en måttlig
ersättning framgent borde af de trafikerande till tullbetjeningen utgöras för sådana
biträden, bland andra, som lemnades vid vägning af sådant inkommande utländskt
gods, som, efter vederbörlig tillåtelse, verkställdes uti eller vid godsegarens enskilda
magasin, dels ock, enligt nådigt Bref till Kongl. General-tullstyrelsen af
den 11 November 1859, förordnat, att den tullverkets tjenstemän och betjente,
jemlikt taxan af den 3 December 1842, tillkommande sportelafgift för artikeln
Sill skulle nedsättas till 2 öre för hvarje centner nettovigt. samt att den förstnämnda
af dessa nådiga förordningar i allmänhet blifvit på det sätt tillämpad,
att den för inkommande utländskt gods fastställda afgift, motsvarande 3 rist banko
per lispund nettovigt, blifvit varuegaren affordrad icke blott, då varuvägning verkställts
uti eller vid hans enskilda magasin, utan äfven då sådan vägning skett
på andra ställen, utom packhuset, hvilken tillämpning af förordningen ingalunda
vore öfverensstämmande hvarken med förordningens tydliga ordalag eller med
dess syfte att bereda tjenstemännen någon ersättning för sådana biträden, som
12 Sammans. Bevillnings- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottels Betänkande N:o to.
vore af beskaffenhet att icke kunna betraktas såsom ovilkorliga tjenstepligter,
har Herr J. Lindström uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet remitterad, motion (N:o 11) föreslagit, det Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att den uti Kongl. Maj:ts nådiga
Förordning af den 3 December 1842 bestämda afgift för vägning af inkommande
utländskt gods, som, efter vederbörlig tillåtelse, verkställes uti eller
vid godsegarnes enskilda magasin, måtte upphöra.
Till stöd för denna sin framställning har motionären bland annat anfört,
att. då ofvannämnda uti förordningen intagna stadgande om en viss afgifts betalande
för vägning af inkommande utländskt gods till efterrättelse kungjordes,
det hört till regeln, att vägning af sådant gods verkställdes uti eller vid packhuset.
Någon särskild afgift derför kunde då så mycket mindre ifrågakomma,
som det låg i sakens natur att, då denna skedde endast för att kunna uträkna
den Kronan tillkommande tullafgift, den äfven borde afgiftsfritt af dertill förordnade
tjenstemän besörjas. Ett och annat undantagsvis inträffande fall, att
någon varuegare af en eller annan orsak önskat få vägning förrättad uti eller
vid sitt magasin, hade föranledt dertill, att, då tjenstemännen icke ansågo sig ovilkorligen
förpligtade att lemna sådant biträde, ersättning derför i form af sportler
blifvit dem lemnad, samt genom vana och häfd utan gensägelse erlagd, utan
att någon deras rättighet till dessas uppbärande blifvit närmare undersökt, till
dess genom ofvannämnda Kongl. Förordning en bestämd afgift fastställdes, hvilken
sedan dess fortfarande utgått; men såvida icke vederbörande tjensteman genom
förordnandet att väga utom packhuset, ådrages någon enskild uppoffring, för
hvilken han billigtvis kunde ega anspråk på ersättning, utförde han blott hvad
hans tjenstepligt ålade honom och någon ersättning borde således icke ifrågakomma.
Om äfven på den tiden något skäl funnits att öfverse med ett oskick,
som då ännu icke hunnit få någon utsträckning, vore detta dock nu icke längre
fallet. Förhållandena hade sedan 20 år tillbaka betydligt förändrats. Under det
handeln och rörelsen gjort framsteg, som då ej kunnat anas, samt tullverkets
inkomster flerdubblats, och sundare national-ekonomiska åsigter gjort sig gällande,
hade nämnda förordning icke rönt något inflytande af de inträffade förändringarne,
och industri-idkaren och köpmannen hade derpå fått' lida, ej mindre genom den
betydliga afgift han fått erlägga till några få, redan förut väl lönade tjenstemän,
än äfven genom de trakasserier och obehag, hvartill denna förordning gifvit anledning.
I den män rörelsen utvecklats, hade ock inträffat att de gamla packhusen
blifvit otillräckliga och saknade utrymme för att på det sätt betjena allmänheten,
som densamma med skäl kunde fordra, och det befanns då nödigt att
frångå den bestämmelse, som ålade vederbörande att endast uti eller vid packhus
förrätta vägning af utländskt gods. Till lättnad för rörelsen åtogo sig derför
eller ålades tulltjenstemännen att verkställa vägning vid sjelfva lossningsstället
för
Sammans. Hevillnings- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N.o 10. 13
för varor, äfven när detta icke var beläget intill packhuset. Ett sådant åliggande
eller åtagande innebure i motionärens tanke ingenting utöfver hvad berörde
tjenstemäns pligt af dem fordrade, ehuru de sjelfva sett saken från annan
synpunkt. Det otroliga hade också inträffat och med vederbörandes
goda minne fått passera, att, när vägning utom packhuset af varuegare blifvit
begärd, denne blifvit, äfven om sådant för tulltjenstemännen icke medfört större
besvär än att gå midt öfver gatan eller några steg från packhuset, påförd en
s. k. extra vågpenning, eller den afgift, som uti 1842 års Kongl. Förordning
blifvit bestämd att utgå blott för det fall att vägning anställdes uti eller vid
godsegarens magasin. Under det att det förr hörde till undantagen, att vägning
skedde utom packhuset, vare detta nu, i följd af de gamla packhusens obeqvämlighet
och ringa utrymme samt rörelsens tillvext, det allmänt följda förfaringssättet,
åtminstone inom rikets största handelsstäder.
Sammansatta Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit utaf Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnad, får till en början upplysa,
att, i anledning af en vid förra riksdagen väckt motion i samma syfte, Utskottet
i Betänkandet N:o 3 yttrat, att då den förberörda vägningsförrättningen icke lämpligen
kunde anförtros åt den lägsta bevakningspersonalen, utan borde under en
tjenstemäns tillsyn utföras, och då denne icke, i bredd med sina ordinära göromål
å tullkammare eller i packhus, kunde närvara vid vägningar å bro eller
i enskildes oftast på längre afstånd från nämnda tjenstelokaler belägna magasiner,
uppkomme derigenom ett ökadt arbete för honom, enär åtskilligt af hans
sysslanden på tjensterummet under hans frånvaro ej kunde verkställas, utan måste
ä annars lediga mellanstunder besörjas, på det andra tjensten tillhörande expeditioner
icke måtte fördröjas; på grund hvaraf och i öfrigt anförda förhållanden
samt då det i allmänhet berodde af inkomna varors egare att undgå den ornförmälda
afgiften derigenom, att godset öfverlemnades till tullbehandling i Kronans
packhus eller våg, hvilket jemväl, när så ske kunde, mest öfverensstämde med
det allmännas intresse, enär undersökningskontrollen då verkställdes för öppna
dörrar och i Heres närvaro, dåvarande Sammansatta Utskott hemställde, att den
berörda motionen icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; och
till denna hemställan lemnade Rikets Ständer bifall.
Derjemte har Sammansatta Utskottet skolat meddela, att, sedan Kongl. Maj:t
leinnat utan nådigt afseende Handelsföreningens i Göteborg vid två särskilda
tillfällen gjorda underdåniga framställningar om upphörande af den i 1842 års
sporteltaxa bestämda afgift för vägning af gods, som verkställes uti eller vid
godsegares enskilda magasin, har, i anledning af Handelsföreningens ytterligare
gjorda underdåniga anhållan om förbud mot beräkning af ineranämnda afgift i
annat fall, än då varor, på sätt taxan innehölle, vägas vid eller uti de enskilda
magasinen, Kongl. Maj:t, enligt nådig Skrifvelse till General-tullstyrelsen af den
Bih. lill B. Sl. Pral. IS63 & 1863. 3 Sami. 3 Afd. 6 Haft. 3
i4 Summans. Bevillning»- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulsliottels Betänkande A: o 10
3 Juni 1853, icke keller funnit skäl att, denna anhållan bifalla, — saint att sportelafgiften
tillfaller icke ensamt vederbörande packhusföreståndare, utan fördelas på
ilere andra packhustjenstemän.
Af det anförda visar sig således, att frågan vid de tillfällen den sednast
utgjort föremål för Kongl. Majits eller Rikets Ständers behandling icke hos
någondera Stafsmagten ledt till vidtagande af någon åtgärd; men då emellertid
ökade svårigheter för inkommande varors vägning i packhusen lära vara att af
en stigande rörelse emotse, och det, sedan flyttbara vågkontor blifvit flerestädes
anskaffade, hvaruti vägningar å städernas bryggor eiler hamnplatser oftast helt
nära packhusen och utan några på väderleken beroende olägenheter för tulltjenstemännen
kunna verkställas, har Sammansatta Utskottet ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet hemställa, huruvida
icke, efter vederbörandes hörande, Kongl. Majit skulle finna
någon billig jemkning uti hvad Kongl. Kungörelsen den 3
December 1842 och den förenämnda nådiga Skrifvelsen till
General-tullstyrelsen af den 3 Juni 1853 rörande extra
vägningar innehåller, kunna ega rum.
Stockholm den 21 Juli 1863.
Mot detta beslut har Riksdagsmannen Johan Bergström anmält sin reservation.
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1863.
Sammans. Bcvilln., Lag- sami Allm. Besvärs-och Ekonomi-Ulskollets Utlåtande N:o 11.
J%:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Augusti 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar mot vissa delar,
dels ock Riks-Ständens skiljaktiga beslut i afseende å
andra delar af Betänkandet N:o 4, angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
Efter hvad de Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag utvisa, hafva Riks-Stånden,
vid pröfning af ofvan omförmälda betänkande med dervid fogadt författningsförslag,
återremitteradt vissa delar deraf samt i andra fattat sins emellan och
från Utskottets förslag afvikande beslut; och får Utskottet, med anmälan att ifrågavarande
betänkande tillika med dervid fogadt författningsförslag i öfrigt blifvit af
samtliga Riks-Stånden bifallit, nu angående ofvanberörda delar afgifva utlåtande.
§ 1.
Med afslag å Utskottets hemställan, att denna g matte bibehållas sådan
den lyder i nu gällande författning af den 7 December 1860. ha v Preste-Ståndet
beslutat, att densamma, i öfverensstämmelse med hvad Herr von Koch, N. S.,
föreslagit, skulle erhålla följande lydelse:
»Bränvin må icke till mindre belopp än 30 kannor säljas af annan än
den, som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är. Sålunda försåldt bränvin får
icke köparen tillmätas i mindre käril än helankare och icke af köparen hemtas
i mindre belopp än 30 kannor hvarje gång afhemtning sker.»
Bill. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 3 Sami. 2 Afd. 7 Haft. 1
2 Sammans, tievilln., Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande K-.o ii.
Då emellertid Utskottets ofvanberörda hemställan blifvit af de öfriga Stånden
gillad, anser Utskottet, jemlikt 87 § Regeringsformen och 75 § Riksdagsordningen,
frågan om sådan ändring af denna J, som Preste-Ståndet beslutat,
hafva förefallit.
§ 2.
Pveste-Ständel har beslutat, att den, som erhållit rättighet att idka minuthandel
med bränvin, ej må få sälja mindre än en kanna; men då Utskottets
förslag, att nämnda belopp måtte bibehållas vid en half kanna, blifvit af de öfriga
Riks-Stånden godkändt, kan Preste-Ståndets skiljaktiga beslut
icke till någon åtgärd föranleda.
§ 3.
ftiddeexkapet och Adeln har beslutat, att denna § skall erhålla följande
lydelse:
»Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, får något af det sålda icke
å försäljningsstället eller i dess omedelbara grannskap med säljarens vetskap eller
begifvande förtäras eller mellan flere köpare i mindre kärl fördelas.»
Prés te-S landet har bifallit Utskottets förslag, enligt hvilket denna § skulle
lyda sålunda:
»Vid handeln, som i förestående §§ omförmäles, må hvad såldt blifvit icke
afhemtas i mindre belopp än det minsta, som i hvartdera fället säljas må, eller
mellan flere köpare fördelas; ej heller får något af det sålda å försäljningsstället
förtäras.»
Borgare-Ståndet har återremitterat Utskottets förslag, hvilket dock, i hvad
det afser förbud mot bränvins fördelning mellan flere köpare, blifvit af många
ledamöter förordad t och blott af få ogilladt, men hvarvid hufvudsakligen framställts
den anmärkning, att då nämnda förbud endast borde åsyfta säljare samt
de i förslaget förekommande orden: »i mindre belopp än det minsta, som i
hvartdera fället säljas må» äfven borde hänföras till ordet »fördelas», ordet
»afhemtas» för tydlighetens skull borde utbytas mot ordet »utlemnas» och detta
sednare nedflyttas till slutet af meningen.
Bonde-Ståndet har alslagit Utskottets förslag till förändrad lydelse af
denna §.
Dä nu frenne Stånds mening synes vara, att förbud mot fördelning mellan
flere köpare af bränvin vid sådan handel, som i §§ 1 och 2 omförmäles, bör
stadgas, får Utskottet, med afseende å de inom Borgare-Ståndet gjorda anmärkningar
mot Utskottets förra förslag, hemställa,
att denna § måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Sammans, Hevilla., Lag- samt Allm. Besvärs-och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o i i. 3
”Vid denna handel, som i förestående §§ omfönnäles, må hvad såldt blifvit
icke i mindre belopp än det minsta, som i hvartdera fallet säljas må, utleninas
eller mellan flere köpare fördelas; ej heller får något af det sålda å försäljningsstället
förtäras.”
Äfvensom att för öfverträdelse af detta förbud, att mellan flere
köpare fördela bränvin måtte stadgas det ansvar, som blifvit
af Utskottet i 41 § föreslaget.
§ 4-
Samtliga Riks-Stånden hafva afslagit Utskottets förslag att upphäfva hvad
i nu gällande författning är föreskrifvet derom, att mat alltid skall vara att till
gå
på utskänkningsställe; i följd af hvilket beslut
berörda föreskrift, äfvensom den i § 47 förekommande hänvisning
tili § 4 mom. 2, komma att i författningen bibe
hållas.
§ 5.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva bifallit Utskottets hemställan,
att partihandel med bränvin å landet ej må få utölvas af den, som idkar
annan handel, till hvars bedrifvande särskildt tillstånd erfordras, samt att för
öfverträdande af detta förbud må stadgas det ansvar, som i § 41 mom. 4 samt
§ 42 mom. 2 föreskrifves; hvaremot Borgare- och Bonde-S länden afslagit hvad
Utskottet sålunda hemställt. I följd häraf anser Utskottet
denna fråga hafva förfallit samt så väl §: 5 böra bibehållas
vid sin nuvarande lydelse, som ock 4 mom. af § 41 i Utskottets
förslag böra utgå, äfvensom i § 42 morn. 2 af be
rörda
förslag orden ”parti eller” böra uteslutas
§§ 7, 14 och 15.
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att de rättigheter att idka minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, hvilka i dessa §§ omförinälas, ej borde
meddelas för längre tid än högst ett år; men då Utskottets förslag, enligt hvilket
berörda rättigheter må meddelas för en tid af högst tre år, blifvit af tre
Riks-Stånd godkändt,
kan Ridderskapet och Adelns skiljaktiga beslut ej till någon
åtgärd föranleda.
4 Sammans. Hevilla, Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 11.
§ 10.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat denna § i ändamål att Utskottet
måtte taga i öfvervägande, huruvida icke Konungens Befallningshafvande borde,
ega att medgifva, det sådana bolag, som bilda sig i städer för öfvertagande af
all minuthandel med eller utskänkning af bränvin, finge bibehålla rörelsen under
längre tid än den hitintills föreskrifna, men då Utskottets förslag blifvit af
de öfriga Stånden godkändt,
kan återreinissen icke tili någon åtgärd föranleda.
O O
§ 12.
Med ogillande af Utskottets förslag att bibehålla hvad i nu gällande författning
är föreskrifvet, angående rättighet till bränvinsförsäljning å vissa gäsfgifverier,
har Preste-Slåt/det, i öfverensstämmelse med hvad uti en af Herr Doktor
Forssell väckt motion blifvit yrkadt, beslutat att denna § skulle utgå samt, i följd
deraf redaktionen af åtskilliga i sammanhang dermed stående §§ på uppgifvet
sätt ändras i enlighet med- berörda beslut; men då Utskottets hemställan, att
Doktor Forssells ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd föranleda, blifvit
af de öfriga Stånden godkänd,
lärer det nu gällande stadgandet böra bibehållas.
§ 24.
Utskottet hade föreslagit, att af de afgifter, som inflyta för minuthandel
med och utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet, skulle, utom den
femtedel, som för närvarande tillfaller hushållningssällskaperna, ytterligare en femtedel
för landstingens räkning insättas i landtränterierna; dock att i Stockholm hädanefter
som hitintills hela afgiften borde tillfalla staden. Detta förslag har, enligt
de från Riks-Stånden ankomna Protokolls-utdrag för den 4 Juli. blifvit bifallet
af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, men afslaget af Presteoch
Borgare-Stånden. Ett sednare Protokolls-utdrag för den 18 Juli upplyser
dock, att, till följd af en från Bonde-Ståndet skedd inbjudning, Preste-Ständet,
frångående sitt förra beslut, godkänt Utskottets förslag. Att detta förslag således
nu är af tre Stånd bifallet,
har Utskottet skolat för Rikets Ständer anmäla.
Ridderskapet och Adeln har föreslagit följande tillägg till 3 mom. af denna
|: ”och i annan stad, som icke deltager i landsting, tillfälle staden jemväl den
Sammans. Hevilla., Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi Utskottets Uttalande A:o 11. 5
femtedel, som eljest skulle för landstingets räkning insättas i vederbörande landtränteri.
”
Då för den händelse denna § erhåller den af Utskottet föreslagna lydelse,
detta, af Ridderskapet och Adeln beslutade tillägg synes med full rättvisa öfver
ensstämmande,
får Utskottet föreslå
Preste,- Borgare- och Bonde-Stånden att godkänna detta af
Ridderskapet och Adeln beslutade tillägg.
§ 25.
Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden hafva bifallit Utskottets
förslag, att försäljning af bränvin äfven bör förbjudas å så kallade torgdagar
å landet äfvensom att, i stället för det i denna § förekommande obestämda
uttryck: »invid det ställe, der auktion, marknad o. s. v. hålles», en viss omkrets
från nämnda ställen må bestämmas, hvarinom minuthandel eller utskänkning
af bränvin skall vara förbjuden; hvaremot nämnda förslag af Bonde-Ståndet
ogillats; men då i denna fråga tre Stånds beslut utgör Rikets Ständers, anser
Utskottet Bonde-Ståndets skiljaktiga mening.
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
§ 26.
Utskottet har vid denna § föreslagit ett nytt moment af denna lydelse:
»Förekomma å utskänkningsställe vid särskilda tillfällen oordningar af den
art, att innehafvare af utskänkningsrättighet icke kan anses fortfarande ega den
frejd — — — må Konungens Befallningshafvande — — — ega att utskänkningsrättigheten
indraga eller innehafvaren derifrån skilja» ; — — — — -—• —
Detta förslag har blifvit godkändt af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden;
hvaremot Ridderskapet och Adeln antagit följande redaktion:
»Förekomma å gästgifveri eller annat ställe, der utskänkning af bränvin
idkas, vid särskilda tillfällen» o. s v.
Då nu den af Utskottet föreslagna redaktion blifvit af tre Stånd godkänd,
lärer densamma böra bibehållas.
§ 37.
Vid denna § hade Utskottet föreslagit, att den deri gifna föreskrift, att
hvad uti ifrågavarande förordning är stadgadt om minuthandel med eller
utskänkning af bränvin äfven gäller andra brända eller distillerade, in- eller
utländska, spirituösa drycker äfvensom drycker, hvilka äro dermed tillagade,
jemväl inåtte förklaras angå sprit. Detta förslag har blifvit återremitteradt af
Borgare-Ståndet. Preste-Ståndef, sorn i öfrigt godkändt förslaget, har vid
(i Santmans Revilln., Lag- sami Allm. II/'svärs- och Ekonomi-Ulskollets Ullålande IV:o II,
slutet af paragrafen tillagt orden: »eller innehålla mer än 20 procent alkohol.»
Deremot har förslaget oförändradt blifvit godkändt af Ridderskapet och /Idvin
samt Bonde-Ståndet.
Då alltså Utskottets förslag att framför orden: »andra brända eller distil
lerade»
insätta orden »sprit samt» är af tre Stånd godkändt,
kan den af Borgare-Ståndet beslutade återreniiss icke till
någon åtgärd föranleda.
Beträffande det af Preste-Ståndet beslutade tillägg vid slutet af denna §,
så emedan Utskottets förslag att, med tillägg af orden, »sprit samt», i öfrigt
bibehålla denna § vid dess nuvarande lydelse blifvit af tvänne Stånd godkändt,
anser Utskottet frågan om det af Preste-Ståndet beslutade tillägg
hafva förfallit.
§ 41.
Ridder skåpet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva utbytt ordet »straffarbete»
mot »fängelse», och då, enligt den af Rikets Ständer beslutade särskilda
författning angående den nya strafflagens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall, straffarten »fängelse med arbete», der någon särskild förvandlingsgrund
ej är bestämd, skall utbytas mot »fängelse», får Utskottet föreslå, att
den uti denna- § af nu gällande författning mot fjerde resan oloflig bränvinsförsäljning
stadgade straffbestämmelse »fängelse med arbete» måtte utbytas mot
»fängelse»; i följd hvaraf Utskottet får inbjuda Preste- och Bonde-Stånden,
hvilka gillat Utskottets förra förslag,
att, med frånträdande af berörda beslut, instämma i den af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet godkända
mening.
Vid mom. 3 har Ridderskapet och Adeln beslutat att insätta ordet »af»
mellan orden »vare» och »det», så att momentet skulle komma att lyda
sålunda:
”Dessutom vare af det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med
60 kannor, tillika med kärl, som för deras afhemtning tjenliga äro, underkastade
beslag och förbrutna.”
Då Utskottets förslag att bibehålla den nuvarande ordalydelsen oförändrad
blifvit af de öfriga Stånden godkändt, har frågan om sådan redaktionsförändring,
som Ridderskapet och Adeln beslutat,
förfallit.
Att mom. 4 i Utskottets förslag bör utgå, är redan vid § 5 anmärkt.
Sammans. Bevilln, Lag-samt Allm. Besvärs- oell Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 11. 7
§§ 42-47.
Borgare-Slåndel har återremitterat, dessa §§; men då Utskottets förslag i
afseende å dem blifvit af de öfriga Stånden gilladt, endast med iakttagande att,
på sätt vid § 4 redan är anmärkt, den i § 47 af na gällande förordning förekommande
hänvisning till § 4, mom. 2, hvilken i Utskottets förra förslag blifvit
utesluten, bör bibehållas,
kan återremissen icke till någon åtgärd föranleda.
å 52.
Borgare-Ståndet har beslutat, att inom. 1 af denna §, som innehåller, att
böter, hvilka enligt §§ 41, 43, 44 eller 45 ådömas, skola, då tillgång brister,
enligt i lag stadgade grunder, förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, äfvensom
att ordet ”eljest” i mom. 2 skola utgå, i följd hvaraf alla böter, som
enligt denna förordning ådönrdes, skulle, vid bristande tillgång, förvandlas tili
fängelse; men då Utskottets förslag blifvit af de öfriga Stånden godkändt, lärer
Borgare-Ståndets skiljaktiga beslut
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
§ 54.
Borgare-Ståndet har beslutat att ur författningen borttaga denna §, hvilken
stadgar, att om böter, som olika förvandlas, skola på en gång uttagas, de böter
skola först utgå, som till fängelse, och dernäst de, sorn till fängelse vid vatten
och bröd förvandlas; men då Utskottets förslag att bibehålla denna § blifvit af
de öfriga Stånden gilladt, kan Borgare-Ståndets skiljaktiga beslut
icke till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 Augusti 1863.
Reserva tioner:
af Herr Prosten Janzon: ”Mot det Sammansatta Utskottets sätt att anmäla
för Rikets Ständer huru frågan om fördelningen af inkomsten för utskänkning
och minutering af bränvin blifvit af samtliga Riks-Stånden behandlad, får jag
reservera mig.
8 Sammans. Uevilln., Lag sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o t1.
Jag anser att det Sammansatta Utskottet hade bort kategoriskt uttrycka
det frågan genom trenne Riks-Stånds sammanstämmande mening blifvit afgjord
och att Utskottets första utlåtande, hvari tre Stånd instämt, nu är ett Rikets
Ständers beslut.
Efter min åsigt har man vid frågans behandling hvarken felat mot grundlag,
eller mot praxis vid föregående riksdagar. Om de frågor, hvilka 89 §:n
Regeringsformen uppräknar, föreskrifver Riksdags-ordningens 75 §, att tre Stånds
mening och Konungens samtycke skola gälla; »men skulle två Stånd stadna mot
två, förfalle frågan och förblifve vid hvad som förut stadgadt varit» etc.
Efter hvad nu här uttryckeligen sägs, förfaller frågan först då, när två
Stånd stadnat emot två. Men att hvarken Bonde-Ståndet, som på vanligt sätt
gjort inbjudning, eller Preste-Ståndet, som antagit inbjudningen, stadnat vid första
behandlingen, torde det Höglofl, Utskottet af föreliggande handlingar nogsamt
hafva sig bekant. Om frågan genom protokolls-utdrag från Riks-Stånden
öfver första voteringen blefve hvad man kallar en la i t accompli; så vore det
Sammansatta Utskottets förevarande behandling af densamma en fullkomlig
öfverloppsgerning; ty icke behöfde man underrätta de respektive Stånden om en
sak, hvarom Stånden sjelfva lemnat Utskottet all den upplysning, det sednare har
att gifva; icke heller kan Utskottet ändra något i en sak, som Ständerna redan
afgjort, helst Utskotten subordinera under de respektive Stånden och icke tvärtom.
Ar det åter från vederbörligt Utskott, som de respektive Stånden grundlagsenlig!
böra få veta huru en fråga blifvit i hvarje Riks-Stånd handlagd, så har detta
Utskott felat, som icke lemnade Preste-Ståndet underrättelse härom, innan detta
Stånd antog Bonde-Ståndets inbjudning. Huru man än ser saken, kan man icke
anse dm för definitivt afgjord, så länge ännu är rum för inbjudning eller hon
icke undergått den behandling 73 § Riksdags-ordningen föreskrifver.
Att antaga inbjudning, strider icke mot praxis, ehuru grundlagen icke känner
denna form. Ett prejudikat, just i denna fråga, hafva vi från sistlidne
riksdag. Äfven då stadnade vid frågans första behandling Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet emot Preste- och Borgare-Stånden. Borgerskapet
yrkade då, såsom nu, att frågan skulle anses hafva förfallit; men Utskottet
tänkte annorlunda (se Bihang till Riks-Ståndens Prot., 5:te Sami, 2:dra Afdeln.,
Memorialet N:o 18) och inbjöd Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet att
accedera till Preste- och Borgare-Ståndens mening, som äfven var Utskottets.
Rikets första Stånd, som väl försvarar sin plats vid ärendenas så väl formela,
som materiela behandling, drog icke i betänkande att, med underkännande af
Friherre C. Leijonhufvuds i sin reservation antydda åsigt om frågan, frånträda
sin mening och ansluta sig till Utskottets, alldeles så som Preste-Ståndet nu
gjort och hvilket nu väckt sä mycket uppseende.
Sammans, Bevilln. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o ti. 9
Sammansatta Utskottet vid förra riksdagen refererar inför Riks-Stånden i
Memorialet N:o 18 frågans behandling sålunda: »Bonde-Ståndet har — med afslag
för sin del å Utskottets inbjudning till Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet,
att instämma i Utskottets af Preste- och Borgare-Stånden godkända hemställan
etc. — — — vidhållit sitt förra beslut, hvaremot Ridderskapet och
Adeln för sin del antagit inbjudningen, hvarjemte Borgare-Ståndet förklarat att,
då två Stånd stadnat emot två, frågan om ändring i författningen i detta hänseende
borde anses hafva förefallit; och sorn numera tre Stånd beslutat att nå
gon
ändring i ifrågavarande § ej skall ega rum och ett af dessa Stånd dessutom
ansett att en sådan utgång lagligen bort följa af de beslut, som fattades
redan vid frågans första behandling hos Stånden; så har Utskottet nu endast
att anmäla, att till följd af hvad sålunda förekommit och blifvit beslutadt, förevarande
§ kommer att vid dess nuvarande lydelse bibehållas.» Detta Memorial
blef af Rikets Ständer antaget och gilladt. Behandlingen af frågan vid denna
och sistlidne riksdag ar således i formelt hänseende alldeles lika, utom det att
ett Riks-Stånd, som har större magt än ett Utskott, inbjöd nu, men Utskottet då.
Nu, som då, accederade det inbjudna Ståndet till Utskottets mening. När frågan
nu röner så mycket motstånd, kunde man frestas att tro det beslutets innehåll,
mer än dess form, misshagar.
I enlighet med frågans formela behandling vid sistlidne riksdag hade jag
önskat det Utskottets anmälan måtte blifvit sålunda formulerad:
till följd af hvad sålunda förekommit och af tre Stånd blifvit
beslutadt, kommer förevarande § att få den af Utskottet
föreslagna lydelse.»
I hufvudsaken hafva Prosten Lundholm och Doktor Carlander instämt i
denna reservation.
o
af Herrar J, A. Lemchen, B. F. Ekerot, G. C. IVitt, A. L. Holmqvist
och K. Låstbom: »Sedan alla fyra Riks-Stånden den 4 sistlidne Juli förehaft
och pröfvat sammansatta Utskottets förslag till förändrad fördelning af de afgifter,
som inflyta för minuthandel med och utskänkning af bränvin, samt dervid
två Stånd stadnat emot två sålunda, att Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
bifallit, men Preste-Ståndet och Borgare-Ståndet, afslagit Utskottets hemställan;
så skulle, enligt 7ö § Riksdags-ordningen, denna fråga vara förfallen och
nu befintliga stadganden i ämnet förblifva gällande, derest icke frågan rörde
grundlag eller vore att hänföra till de mål, hvarom i Regerings-formens 66, 69,
70, 71 och 72 §§ särskildt förordnadt är. Att fråga om användande och fördelning
af bränvinsförsäljnings-afgifter icke utgör någon grundlagsfråga är naturligtvis
ostridigt; och, enligt vår åsigt, kan den ej hänföras till någon af de i nätnnBih.
lill R. St. Prot. 1S62 & IS63. S Sami. 2 Afd. 7 Haft. 2
10 Sammans. Bevilln., Lag- samt Allm. Besvärs-och Ekonomi-Utskottets Utlåtande 1V:0 ii.
de §§ af Regerings formen omförmälde ärenden. 66 § angår Riksgälds-kontorel
och 72 § Rikets Ständers Bank. Dermed har denna fråga icke något sammanhang.
Den kan' ej heller räknas till Stats-Utskottets förslag rörande statens
reglerande eller bevillningens derefter lämpade hela belopp, hvarom 69 § handlar.
I 70 och 71 §§ meddelas föreskrifter om behandlingen af bevillnings-frågor,
hvilka, enligt sistnämnda §, skola afgöras af förstärkt Bevillnings-Utskott, då
samtliga Riks-Stånden icke kunna förena sig »om grunderna för någon bevillning,
sättet för deras tillämpning eller bevillningens fördelning till utgörande.»
Inom Utskottet hafva några ledamöter påstått att Utskottets ifrågavarande förslag
skulle vara en bevillningsfråga; ,men ehuru medgifvas må, att de afgifter, som
vid riksdagarne bestämmas för försäljning af bränvin, utgöra en bevillning, kunna
dock stadgandena i 71 § icke vara tillämpliga vid afgörandet af Utskottets ifrågavarande
förslag; ty detta angår icke grunderna för någon bevillning, sättet för
deras tillämpning eller bevillningens fördelning till utgörande, utan fördelning
emellan kommunerna och de kommunala institutionerna af den redan förut bestämda
och till de särskilda kommunerna anslagna bevillningen; och det utgör
således en ekonomisk fråga, som icke har något inflytande på grunderna för bevillningen
eller dess fördelning till utgörande. Rikets Ständer hafva också vid
föregående riksdagar, sedan afgifterna för bränvinsförsäljning vid 1853 och 1854
årens riksdag lemnades uteslutande till kommunernas och de kommunala institutionernas
förfogande, behandlat denna fråga såsom ett ekonomiskt ärende; och
vid sistförflutna riksdag, då Utskottet afstyrkt en motion om förändring uti fördelningen
af nämnde afgifter och Utskottets betänkande i denna del blifvit gilladt
af två Stånd, ogilladt af det tredje och återremitteradt af det fjerde, samt
Utskottet i ett sednare betänkande hemställt till sistnämnda Stånd att fatta beslut
i ämnet, blef detta förfarande formligen ogilladt af ett Stånd på den grund,
att sedan två Stånd afslagit förändringen, frågan, enligt 75 § Riksdags-ordningen,
var förfallen.
Då det således är ådagalagdt, att ifrågavarande ärende icke utgör något af
dem, sorn i 74 § Riksdags-ordningen undantagas, samt frågan således, jemlikt
samma §, genom Rikets Ständers beslut den 4 Juli förfallit och icke kunde vid
denna riksdag å nyo väckas eller upptagas, anse vi Preste-Ståndets den 18 i
samma månad fattade beslut, hvarigenom Ståndet, med frångående af sitt förra
beslut, godkänt Utskottets förslag, vara utan verkan och således icke kunna leda
till ändring i hvad Rikets Ständer förut afgjort; och som Utskottets yttrande i
dess nu afgifna betänkande, att Utskottets förslag är af tre Stånd bifallet, synes
innefatta en motsatt åsigt och tillerkänna Preste-Ståndets sednare beslut gällande
kraft; så nödgas vi reservera oss mot betänkandet i denna del, med anmälan af
vår åsigt, — — — — »att Utskottets förslag om förändring af de i Kongl.
Summans. Bevilln., Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande AT:o ii. 11
Förordningen den 7 December 18(30 gifna föreskrifter rörande fördelning af de för
minuthandel med och utskänkning af bränvin inflytande afgifter har förfallit.»
Dessutom torde vi kunna anmärka, att Utskottet, otn det ansett Högvördiga
Prestc-Ståndets sednare beslut vara gällande, bort göra hemställan om frågans
afgörande af Förstärkt Bevillnings-Utskott och uppgöra förslag till voteringspropositioner.
»
af Herr Lundberg, som, med instämmande uti förestående reservation af
Borgare-Ståndets öfrige ledamöter, dock derjemte anfört, att, i enlighet med hvad
Herr Henschens reservation emot Utskottets Betänkande N:o 4 innehöll, förevarande
fråga kunde böra hänföras under 114 § Regerings-formen, så att beslut derutinnan
vore beroende af samtliga Riks-Ståndens öfverenskommelse, och att, om
ock, efter det Utskottets förslag till ändring af 24 § i gällande förordning angående
bränvinsförsäljning blifvit af två Riks-Stånd ogiiladt eller afslaget och
frågan således borde anses hafva förfallit, något afseende grundlagsenligen kunde
fästas vid Preste-Ståndets sedermera på inbjudning af Bonde-Ståndet fattade beslut,
Utskottets förslag i allt fall ej lärer kunna förklaras vara af tre Riks-Stånd
bifallet, enär det ena af dem eller Ridderskapet och Adeln icke antagit förslaget
annorledes än med ett tillägg, som af detta Riks-Stånd torde betraktats såsom
ett oeftergifligt vilkor, hvaremot Bonde-Ståndet eller Preste-Ståndet eller de
personer, som der utgjort pluralitet, icke med ett dylikt vilkor godkänt Utskottets
förslag.
Herr Henschen har anmält att han endast deltagit i beslutet rörande § 3
af förevarande utlåtande.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Rättelse
i
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt- Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande
J\/S 11.
Sid. 3 rad. 1 uppifr. står: »Vid denna handel — — läs: »Vid handel — —
Bih. lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 2 Afd. 8 Haft.
ÉaiaMhAlÉMM|H|MaMa|
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Sammans. Éevilln-, Lag- samt Allm. Besv- och Ékon.-Vtsk. Memorial N:o i'2. i
X: o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. den ^5 Aug. 1863, kl. 6 e. n1.
Memorial, angående några ännu oa [gjorda delar af frågan om vilkor en
för tillverkning af bränvin.
Uti Utlåtandet N:o 5 i anledning af dels gjorda anmärkningar mot vissa delar,
dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af Betänkandet
N:o 2, angående vilkoren för brän vinstill verkning, förbehöll sig Utskottet att, sedan
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet fattat definitiva beslut angående tiden,
då bränvinstillverkning skall vara tillåten, och dermed sammanhängande ämnen, äfvensom
angående väckt fråga om ändring af § 24 i nu gällande förordning om vilkoren
för tillverkning af bränvin, få taga dessa frågor i förnyadt öfvervägande, hvilket Utskottet
nu, sedan ofvanbemälda Stånd fattat definitiva beslut, går att fullgöra.
I afseende å tiden för bränvinstillverkning har Ridderskapet och Adeln beslutat,
att Usta mom. af § 2 skulle blifva oförändradt samt 2:dra mom. erhålla följande
förändrade lydelse:
»Bränvinstillverkare ege att under en, en och en half, två, två och en half eller
tre af ofvannämnda terminer handteringen utöfva, dock icke under kortare tid än en
termin; och må bränvinstillverkning jemväl börjas den 1 November klockan 12 på
dagen samt fortsättas till den 1 eller 13 December vid samma timma.»
På inbjudning af Ridderskapet och Adeln hafva Preste- och Bonde-Stånden frånträdt
sina förra beslut och instämt i det af Ridderskapet och Adeln fattade, hvaremot
Borgare-Ståndet väl bibehållit lista mom. af denna § vid dess nuvarande lydelse, men
beslutat att utbyta det 2:dra mom. mot ett så lydande:
»Bränvinstillverkare ege att under alla ofvannämnda terminer eller under en,
én och en half, två, två och en half, tre eller fyra terminer handteringen utöfva, dock
icke under kortare tid än en termin; och må bränvinstillverkning jemväl börjas den
1 November klockan 12 på dagen samt fortsättas till den 1 eller 15 December vid
samma timma.»
Bih. till R. St. Prat. 1862 A 1863. 5 Sami. 2 A/d. 9 Uäft.
2 Sammans. Beviiln.-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Memorial N:o 12.
Då i denna fråga tre Stånds beslut utgör Rikets Ständers, lärer § 2 komma
att erhålla följande lydelse:
»Bränvinstillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda dess
inställande, vara tillåten under följande fem terminer, nemligen från den IS Januari
klockan 12 på dagen tili den IS Februari vid samma timma, från den IS Februari
klockan 12 på dagen til! den IS Mars vid samma timma, från den IS Mars klockan
12 på dagen till den 18 April vid samma timma, från den 15 Oktober klockan
12 på dagen till den IS November vid samma timma, från den IS November
klockan 12 på dagen till den IS December vid samma timma.»
»Bränvinstillverkare ege att under en, en och en half, två, två och en half eller
tre af ofvannämnda terminer handteringen utöfva, dock icke under kortare tid än en
termin; och må bränvinstillverkning jemväl börjas den 1 November klockan 12 på
dagen samt fortsättas till den 1 eller 15 December vid samma timma.»
»Mäskberedning för bränvinstillverkning» o. s. v. (Se Utskottets förra författningsförslag.
)
Vid pröfning af Utskottets Betänkande N:o 2 beslöt Ridderskapet och Adeln,
att Utskottet skulle ega öppen rätt att, vid förslagets förnyade handläggning, föreslå
de jemkningar i afseende å redaktionen af de utaf Ridderskapet och Adeln godkända
§§:r, hvilka antingen ansågos behölliga till följd af de förändringar, som de återremitterade
§§:na kunde komma att undergå, eller eljest betingades af sammanhanget med
Ridderskapet och Adelns i frågan fattade beslut. Då Preste- och Bonde-Stånden,
genom bifall till Ridderskapet och Adelns inbjudning, äfven häruti mäste anses hafva
biträdt enahanda beslut, sorn Ridderskapet och Adeln fattat, får Utskottet, i öfverens^
stämmelse med den beslutade redaktionen af § 2, föreslå följande förslag till redaktion
af nedannämnda §§, hvilka med § 2 stå i omedelbart sammanhang, nemligen:
§ 8.
»Bränvinstillverkning skall, minst tretio dagar före den termin, under hvilken
tillverkaren vill handteringen företaga, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen
anmälas, hvarvid uppgifvas tid och ställe för tillverkningen jemte beloppet deraf. Vid
anmälningsskriften foges antingen tillståndsbref, som i § 7 omförmäles, eller ock bevis,
att tillverkaren eger eller innehar särskildt skattlagd jord. Af bolag tillämnad
tillverkning skall anmälas af någon bland bolagsmännen med uppgift på samtliga delegarne
i bolaget. Vill någon för en och en half, två, två och en half eller tre terminer
sig på en gång anmäla, bafve dertill rätt. Finner Kongl. Maj:ts Befallnings
hafvande
hinder för handteringens utöfning icke möta, utförde derom för tillverkaren
bevis, innefattande tillika Lands-kontorets uträkning å den afgift, som för den ifrågavarande
tillverkningen utgå bör.»
§ 9.
»Vill den, som till bränvinstillverkning under en termin sig angifvit, sedermera
tillverkningen under en half, en hel, en och en half eller två påföljande terminer fort
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Best.- och Ekcn.-Utslc. Memorial N:o 12. 3
sätta, eller vill den, som lör två terminers tillverkning sig angifvit, under ijlterligare
en half eller under tredje terminen densamma fortsätta eller vill någon, efter att
hafva för tillverkning af ett visst belopp sig angifvit, densamma för en, en och en
half, två, Iva och en half eller tre terminer utvidga; gore derom, minst fjorton da
gar
före den tid, fortsättningen eller utvidgningen afser, skriftlig anmälan hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som öfver sådan anmälan utfärde bevis, innefattande tillika
Lands-kontorets uträkning å den fyllnad i tillverkningsafgift, som erläggas bör. Vill
han åter från tillverkningen afstå eller uppgifven tillverkningstid inskränka eller uppgifvet
tillverkningsbelopp minska; anmäle det hos Kongl. Maj:ts' Befallningshafvande
minst Ijorton dagar före den tid, afsägelsen eller inskränkningen afser, i hvilket fall
han må åtnjuta befrielse från motsvarande tillverkningsafgift, så framt inskränkningen
ej strider emot hvad i §§ 2 och 4 här ofvan stadgadt är.»
§ 20.
»Afgift för bränvinstillverkning erlägges förskottsvis för half tillverkningstermin i
sender med hälften af den för hel termin belöpande afgift. Vill tillverkare på en
gång erlägga afgift för hel termin eller förskottsvis nedsätta penningar till gäldande
af afgift för en möjligen blifvande öfverskottstillverkning, vare dertill berättigad.»
§ 22.
»Skulle tillverkning under en termin eiler half termin, der anmälan skett om
tillverkning under sistnämnda tid, med mer än en tiondedel öfverskjuta det belopp,
hvarför anmälan skett, skall för den del af öfverskottstillverkningen, som öfverstiger
denna tiondedel, afgiften utgå med en fjerdedels förhöjning utöfver hvad i § 19 finnes
bestämdt.»
»Öfverskottstillverkning» o. s. v. (Se Utskottets förra författningsförslag.)
§ 23.
»I fall åter under en termin, eller under half termin, der anmälan skett om
tillverkning under sistnämnda tid, tillverkning ej skulle uppgå till det belopp» o. s. v.
(Se författningsförslaget.)
Härjemte får Utskottet anmäla, att Preste- och Borgare-Stånden vid behandling
af Utlåtandet N.o S, med bifall till den af Utskottet gjorda hemställan, uteslutit de i
§ 22 mom.fc3 af Utskottets förslag förekommande orden: »egande tillverkare härvid
att, på sätt i 21 § nämndt är, till Konungens Befallningshafvande med posten insända
afgiften för sådant öfverskott.»
Deremot hafva Riks-Stånden, som i öfrigt godkänt ofvannämnda utlåtande, vid
följande tvänne §§ stadnat i olika beslut, hvaröfver Utskottet nu jemväl får afgifva
utlåtande, nemligen:
i Hämmans. Semlin.-, Lag- samt Ålim. Se sv. - och Ékon.-titsk. Memorial N:o 12.
§ 24.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva beslutat, att 1 mom. af
denna § skulle bibehållas vid sin nuvarande lydelse.
Som nu Preste-Ståndet redan förut, i anledning af Utskottets förslag till förändrad
lydelse af l:sta mom. af denna §, beslutat att bibehålla det nu gällande
stadgandet, lärer frågan om ändring af denna §
hafva förfallit och detta moment komma att erhålla samma lydelse, som i
nu gällande förordning.
Hvad åter angår 2:dra momentet i denna § af nu gällande förordning, så har
Ridderskapet och Adeln beslutat, att detsamma bör uteslutas; och då så väl Borgaresom
Bonde-Stånden förut, genom bifall till hvad Utskottet i Betänkandet N:o 2 i
fråga om detta moment hemställt, fattat enahanda beslut som Ridderskapet och
Adeln,
kommer detta moment att ur författningen utgå.
§ 25.
Ridderskapet och Adeln har bibehållit denna § vid dess nuvarande lydelse; och
som Preste-Ståndet förut fattat enahanda beslut, har frågan om ändring af denna §,
i enlighet med Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden gillade förslag,
förfallit och paragrafen kommer att bibehålla den lydelse den eger i nu
gällande förordning.
Stockholm den 25 Augusti 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Sammans. Bevilln-, Lag-sami Allm. Bctv.- och Ekon.-Ulskotiets Memorial N:o<3. L
TV. o IS.
Ank. till Exp.-Utsk. (len 7 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en till
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker hörande fråga.
Uti sitt den 14 sistlidne Augusti afgifna Utlåtande, i anledning af dels
gjorda anmärkningar mot vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i afseende å andra delar af Betänkandet N:o 4, angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, hade
Utskottet föreslagit Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden att, för den händelse
24 § i Utskottets förslag till författning angående vilkoren för försäljning af
bränvin m. m., skulle erhålla den af Utskottet föreslagna lydelse, godkänna ett
af Ridderskapet och Adeln beslutadt tillägg till 3 mom. af 24 § i nämnda författningsförslag
af följande lydelse: »och i annan stad, som icke deltager i landsting,
tillfälle staden jemväl den femtedel, som eljest skulle för landstingets räkning
insättas i vederbörande landtränteri.»
Detta förslag har blifvit afslaget af Preste-Slåndet, men godkändt af BondeStåndet;
hvaremot Borgare-Ståndet i sammanhang med sitt beslut att anse
frågan om ändring af 24 § hafva förfallit, förklarat, att Utskottet saitnat anledning
till ofvanberörda hemställan och att följaktligen samma hemställan icke
kunde föranleda till någon åtgärd eller beslut af Ståndet.
Bih, till n. Sl. Proi. 1863 & 1863. S Sami. 3 Afd. 10 Haft,
2 Sammans. Fevilln.-, Lag-sami Allm. Fesv.- och Ekon.-Ulsknitels Memorial N:o 4 3-
Då således ofvan omförmälda tillägg till 3 mom. af 24 § uti ifrågavaran-’
de författning endast blifvit af två Stånd antaget, anser Utskottet, med stöd af
75 § Riksdags-ordningen, frågan om samma tillägg hafva förfallit ;
hvilket Utskottet skolat för Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 2 Oktober 1863.
Reservation e r:
af Herr G. C. fVilt: ”Emot Utskottets memorial får jag reservera mig
af det skäl, att då Utskottet företog behandlingen af det deri omförmälda ärende,
beslöt Utskottet att ej yttra sig öfver ltsta mom. af 24 §:n, utan blott förklara
att det föreslagna tillägget till 3:dje mom. har förfallit, emedan det endast
blifvit af två Stånd antaget. Jag anser också att det föreslagna tillägget
har förfallit, men icke af det skäl att blott två Stånd antagit detsamma, utan på
den grund att hela frågan om anslående af en femtedel utaf bränvinsmedlen till
landstingens behof förfallit, och det föreslagna tillägget skulle, enligt Utskottets
eget yttrande, endast komma i fråga för den händelse 24 § i det af Utskottet
beslutade förslag till författning angående vilkoren för försäljning af bränvin m.
m., skulle erhålla den af Utskottet föreslagna lydelse.” Nu har dock denna
ahändelse» ingalunda inträffat, ty lika sorgfälligt som Utskottet i sitt utlåtande
af den 14 sistlidne Augusti undvikit att uttala det Rikets Ständer fattat något
beslut att godkänna förslaget, lika sorgfälligt hafva tre Riks-Stånd undvikit att
vidröra denna hufvudfråga, och det fjerde, nemligen Borgare-Ståndet, har förklarat
att Utskottets förslag förfallit. Således har hvarken Utskottet eller något af
Riks-Stånden sagt att beslutet att anslå, en femtedel af bränvinsmedlen till landstingen
är Rikets Ständers beslut. Tvärtom angifver det af Utskottet, i utlåtandet
af den 14 Augusti, begagnade uttrycket »för den händelse denna § erhåller
den af Utskottet föreslagna lydelse» tydligen, att Utskottet ej ansåg den
hafva fått en sådan lydelse, följaktligen icke vara genom något Rikets Ständers
beslut antagen, och denna Utskottets uppfattning af frågans ståndpunkt har icke
blifvit motsagd i Stånden; utan hvad Usta mom. af 24 §:n beträffar, hvilket här
utgör sjelfva tvistämnet, så har Ridderskapet och Adeln låtit vid Utskottets anmälan
bero, Preste-Ståndet lågt den med godkännande till handlingarne, BorgareStåndet
förklarat att förslaget förfallit och Bonde-Ståndet lagt anmälan till handlingarne.
I sitt nu afgifna memorial har Utskottet ej heller vidrört hufvudfrå
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottels Memorial N:o 13. 3
gan, och således finner jag ett ytterligare skäl att reservera mig deremot, att
Utskottet vid behandlingen skiljt de i oskiljaktigt sammanhang stående momenten
ifrån hvarandra, i stället för att på en gång taga hela §:n i öfvervägande.
Då skulle Utskottet, i full konseqvens med sitt en gång vidtagna sätt för frågans
lösning, troligen hafva kommit till den åsigt: att frågan i sin helhet betraktad
numera är förfallen, då frenne olika beslut nu finnas, nemligen ett af
Ridderskapet och Allein samt Bonde-Ståndet, hvilka antagit Utskottets förslag
med ett särskildt tillägg till 3:dje morn., ett annat af Preste-Ståndet, som antagit
Utskottets förslag, men ogillat nämnda tillägg, och ett tredje af Borgare
Ståndet,
som afslagit hela förslaget. Jag, sorn anser att förslaget redan den 4
Juli hade grundlagsenlig! förfallit, får vördsamt föreslå, det Rikets Höglofliga
Ständer måtte, med ogillande af Utskottets beslut att yttra sig blott öfver en
del af frågan, förklara det
förslaget, att anslå en femtedel utaf bränvinsmedlen för landstingens
behof, har förfallit."
af Herr L. IV. Henschen;
af Herr A, M. Lundberg, som ansåg, att sedan Utskottet i dess Betänkande
N:o 11 väl tillkännagifvit, att Utskottets förut afgifna förslag till ändring
i 24 § af gällande förordning angående försäljning af bränvin blifvit, på det i
betänkandet omförmälda, till sin verkan bestridda, sätt, bifallet af tre Riks-Stånd,
men Utskottet funnit sig icke kunna förklara, att förslaget hade af Rikets Ständer
bifallits eller att frågan om ändring af l:sta mom. af nämnda g vore afgjord,
utan yttrande derom af Utskottet, under antagande att det skulle af RiksStånden
sjelfve meddelas, undvikits, — Utskottet nu hade anledning att till de
Riks-Stånd, hvilka icke, liksom Borgare-Ståndet, härutinnan sig utlåtit, hemställa,
huruvida icke frågan om ändring i ofvanberörda §, med afseende å hvad BorgareStåndets
ledamöter förut i reservationer anfört och i det skick frågan nu ytterligare
genom Riks-Ståndens sednast fattade skiljaktiga beslut kommit, borde anses
hafva förfallit.
4 Sammans. Bevilln.-, Lag- sami Allm. Besv.’ och Ekon.-Utskottets Memorial N:o Ii.
iV.o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Memorial, i fråga om arfvode åt den person, hvilken i egenskap
af Sekreterare bi träd t Utskottet.
Uti ett den 27 sistlidne Februari afgifvet Memorial N:o 1 anmälde sammansatta
Utskottet, att det antagit särskild Sekreterare att biträda vid behandlingen
af de Utskottet tillhörande ärenden, hvilken Sekreterare den 24 i berörda
månad inträdde i tjenstgöring. Denna anmälan inkom dock till Rikets
Ständer först sedan Stats-Utskottet afgifvit sitt Memorial N:o 94, angående aflöningarne
för Riks-Ståndens och Utskottens kansli- samt vaktbetjente och af sådan
anledning blef icke något särskildt arfvode för ifrågavarande sekreterarebefattning
af Rikets Ständer bestämdt. — Då likväl den antagne Sekreteraren
under tiden tillika tjenstgjort såsom Notarie i Bevillnings-Utskottet och i denna
egenskap uppburit aflöning å 6 R:dr 50 öre per dag intill den 1 sistlidne September,
då han från sistnämnda befattning entledigades, har sammansatta Utskottet,
sedan det nu afslutat sina arbeten, väl icke trott sig böra föreslå något
särskildt månadtligt arfvode för hans tjenstgöring hos sammansatta Utskottet,
men likväl, enär vid förra riksdagen ett belopp af 450 R:dr af Rikets Ständer
bestämdes såsom vedergällning för den då hos sammansatta Utskottet tjenstförrättande
Sekreteraren, hvilken jemväl hade varit anställd såsom Notarie på en
af Bevillnings-Utskottets aldelningar, i betraktande deraf att gör omålens mängd
och beskaffenhet hos sammansatta Utskottet vid denna riksdag varit jemförliga
med dem under föregående riksdag, funnit sig böra, med anledning af 24 § 1
mom. Riksdags-ordningen, nu hemställa,
att ett belopp, i ett för allt. af 450 R:dr R:mt må af Rikets
Ständer beviljas åt den person, hvilken vid innevarande
riksdag i egenskap af Sekreterare hos sammansatta Utskottet
tjenstgjort.
Stockholm den 5 Oktober 1863.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
REGISTER
öfver Bevillnings- med flera Sammansatta Utskotts Betänkande!), Utlåtanden
och Memorialer vid Biksdagen åren 1802 och 1803.
Nummer
å Betänkandet.
Arfvode åt sammansatta Utskottets Sekreterare, Memorial derom 14.
Bränvin, Betänkande, angående vilkoren för tillverkning deraf  2,
— , Memorial, angående afgiften för bränvinstillverkningen  3.
— , Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar,
dels ock Biks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
af Betänkandet N:o 2, angående vilkoren för bränvinstillverkning ä.
— , Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker .
4,
— , Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar mot vissa delar, dels
ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af
Betänkandet N:o 4, angående vilkoren för försäljning af bränvin &c. 11.
— , Memorial, angående några ännu oafgjorda delar af frågan om vilkoren
för tillverkning af bränvin
12.
— , Memorial, i anledning af Biks-Ståndens skiljaktliga beslut i en tili vil
koren
för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker hörande fråga
13.
Extra afgifter m. m., Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande
af ej mindre alla extra afgifter för fartyg, som till
Tullverkets tjenstemän för extra tjenstgöring erläggas,
än äfven af förpassning för tullfritt gods mellan Svenska
hamnar, i de fall der en sådan eger rum ... 7,
tiih. till B. St. Prot. 1862 & 1863 5 Sami. 2 Afd. 11 Uäfi.
2
Nummer
å Betänkandet.
Inklareringsrätt, Betänkande, i anledning af väckt motion om inklarerings- och
lossningsrätt för fartyg vid landthamn eller kanalstation, dit
de äro destinerade  8.
Sekreterare, Memorial, om antagande af  i
Smugling,
Betänkande, med anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till hämmande af insmugling af Danskt bränvin till
Sverige .
9-
Tullstämpling m. m., Betänkande, i anledning af väckta motioner dels om upp
häfvande
af föreskrifterna rörande tullstämpling af
från utrikes orter ankommande varor, samt dels om
upphörande af städernas våg- och kaj-afgifter såsom
särskilda utgiftsposter  6.
Vägning, Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af den i Kongl.
Förordningen den 3 December 1842 bestämda afgift för vägning
af inkommande utländskt gods, som, efter vederbörlig tillåtelse,
verkställes vid godsegarens enskilda magasin 10.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863,
