# ID: svediakorp-gov2426
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,664
# sentences: 3,102
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
PROTOKOLL
VID
lia&tinia Illkida^eii i Stockholm
Åren 1N0S oell 1803.
—
FEMTE NAML1Mf»E W •
1= Afdelningen:
Bevillnings-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
v v h,- ;
. . irSTiv.
s
B<viUnings-Ut»koUels Memorial Nm 1-
1
X:0 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov, 18C2, kl, 1 e. m.
Mcrt/oriu/, avgående tillökning af Utskottets tja n s tern a n n a -p e r son al.
Utom de tre Kanslister, sorn Utskottet, med stöd af 24 § Riksdags-ordn ingen,
antagit, och hvilka i egenskap af Notarier anställas till tjenstgöring på Utskottets tre
afdelningar, har Utskottet, på grund af den vid flere föregående riksdagar vunna erfarenhet,
funnit göromålens behöriga och skyndsamma gång påkalla biträde af ytterligare
tre Kanslister; hvarföre Utskottet hemställer,
att det må tillåtas Utskottet, att, utöfver den i Riksdags-ordningen
bestämda Kansli-betjening, antaga och i mån af behof i tjenstgöring
inkalla tre Kanslister.
Stockholm den 10 November 1862.
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Ledamöters vägnar:
Mrvid Fr:son Posse.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
P. Murén.
På Högvördiga Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Gust. Dan. Björck.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
J. Holm.
Erik Ljungstedt.
Hih. lill 71. St. Prut. ISOZ & ISOS. .5 Sami. I Afd. 1 Haft.
2
Bevillning*-Utskottets Memorial N:o 2.
1X0 2.
Ank. till Exp.-tJtsk. den 24 Nov. 1862, kl. 1 e. m.
Utlåtande, z anledning af väckt motion om närmare bestämmelser
i afseende på folkskole-afgiftens utgörande.
Under anförande, hurusom genom Kongl. Kungörelsen den 13 Mars 1846 blifvit
stadgadt, att från och med det år den i då gällande Bevillnings-förordning till hälften nedsatta
skyddsafgiften toge sin böljan ott emot denna nedsättning svarande belopp skulle
till folkundervisningens befrämjande utgöras af alla personlig skyddsafgift underkastade
personer jemte den ej värfvade delen af gemenskapen vid Arméen och Flottan, samt,
enligt § 1 i alla derefter till och med den 8 Mars 1858 utkomna Bevillnings-förordningar,
berörda personliga skyddsafgift skolat erläggas af alla i mantalslängd skattskrifna
personer emellan 18 och 60 års ålder, utan afseende pä stånd eller förmögenhet,
har Herr Doktor Sandberg, uti en hos Högvördiga Preste-Ståndet väckt och till Bevillnings-Utskottet
remitterad motion, hemställt, att då § 1 i den sednast antagna under
den 17 Maj 1861 utfärdade Bevillnings-förordningen innehölle att »personlig skyddsafgift
»erlägges utaf hvar och en i mantalslängd upptagen person, som, enligt gällande författ»ningar,
skall utgöra mantalspenningar», men frän sistnämnda beskattning voro frikallade,
genom Kongl. Förordningen den 8 Mars 1770, innehafvare eller brukare af hemman med
mindre värde än 1,500 R:dr, torpare, backstugusittare, arbetskarlar, fiskare, drängar m. fl.,
som hafva fyra minderåriga barn, och, genom Kongl. Kungörelsen den 15 December
1854, alla backstugusittare och inhysesfolk utan undantag, samt den nuvarande lydelsen
af Bevillnings-förordningens 1 § således kunde leda dertill, att alla dessa, hvilka hittills
blifvit debiterade och erlagt folkskole-afgift, komme att derifrån befrias, Rikets Ständer
mätte, i öfverensstämmelse med den åsigt, som vid 1844—1845 års riksdag, då folkskole—afgi
ften beviljades, gjorde sig gällande, medelst antagande såsom allmän grundsats
att hvarje arbetsför medlem i samhället bör genom personlig skyddsafgift i
första rummet bidraga till det uppvexande, mindre bemedlade slägtets undervisning,
besluta och hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om en sådan förklaring af Kongl.
Kungörelsen den 13 Mars 1846, att den till folkundervisningens befrämjande stadgade
afgift af 40 öre för man och 20 öre för qvinna bör utgå så väl af dem som utgöra mantalspenningar
och personlig skyddsafgift, som ock af alla andra mellan 18 och 60 års
ålder, som äro arbetsföre och som icke för fattigdoms skull måste befrias från alla af
gifter;
och har, uti ett sedermera till motionen gjordt tillägg, herr Doktor Sandberg der
jemte
framställt angelägenheten af en så skymdsam ärendets behandling, att den ifrågaställda
nådiga förklaringen kunde vinna tillämpning redan för det innevarande året.
Då Rikets Ständer vid sednaste riksdag åt § 1 i den nya Bevilluingsstadga, som med
innevarande år tillämpats, gåfvo den förändrade lydelse, att personliga skyddsafgiften
Bevillnings-UlskolleU Memorial N:o 2,
3
skulle erläggas af hvar och en i mantalslängd upptagen person, som, enligt gällande författningar,
skall utgöra mantalspenningar, afsåga dermed hufvudsakligen att bereda enkelhet
och öfverensstämmelse i de föreskrifter, hvilka för dessa personela afgifters påförande
borde lända till efterrättelse. Men af deri sålunda förändrade lydelsen af nämnde § har
visserligen, på sätt motionären förmält, följden äfven blifvit den, att folkskole-afgiften, om
hvars utgående stadgandet i 1846 års Kongl. Kungörelse hänvisar til! hvad om personliga
skyddsafgiften är bestämdt, icke lärer kunnat innevarande år påföras de omnämnde personerna,
backstugusittare och inhyseshjon in. fl.; i anseende dertill att de hittills varit från
mantalspenningars utgörande befriade. Emellertid och då de särskilda föreskrifter, hvilka för
närvarande äro gällande i fråga om mantalspenningarnes utgörande samt om befrielse derifrån
för vissa fall, finnas spridda uti en mängd dels äldre dels nyare författningar och Kongl.
Skrifvelser, anhöilo Rikets sednast församlade Ständer, vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t
af den nya Bevillningsstadgan, att Kongl. Maj:t täcktes i en enda förordning låta sammanföra
dessa föreskrifter, äfvensom i nåder tillse i hvad mån en förenkling af desamma
kunde finnas af behofvet påkallad, samt, derest Kongl. Maj:t skulle finna en sådan förenkling
erforderlig, derom til! Rikets nu församlade Ständer göra framställning. I sin
nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof har ock Kongl. Maj:t vid beräkningen
af Statsverkets inkomster af mantalspenningarne gifvit tillkänna, att Kongl. Maj.-t
har för afsigt att för Rikets Ständer framlägga förslag till förändring i afseende å denna
afgifts utgående. Först sedan Rikets Ständer i denna fråga heslutit, blifver således Utskottet
i tillfälle att bedöma, huruvida i afseende å folkskole-afgiften en förklaring i den
af Herr Doktor Sandberg yrkade syftning kan finnas för framtiden behöflig, och Utskottet
torde derföre nu böra inskränka sitt yttrande till besvarande af den gjorda framställningen
endast i hvad derigenom åsyftas, att redan för innevarande år tillvägabringa en
förändring i det anmärkta förhållandet med nämnda afgift. I detta hänseende förekommer
det Utskottet, sorn skulle, då året är så långt framskridet att debiteringslängderna redan
blifvit upprättade, och debetsedlarne på de flesta ställen torde vara till de skattskyldige
aflemnade, ett förändradt stadgande, hvilket svårligen före uppbördstiden kunde hinna
vederbörande till efterrättelse meddelas och således i viss mån komme att hafva en
tilibakaverkande egenskap, hvarken vara lämpligt eller ens kunna behörigen iakttagas, i
anseende till mängden af andra göromål, som dä åligga vederbörande Häradsskrifvare
och öfrige, som med debiteringen och uppbörden hafva befattning. Då folkskole-afgiften
dessutom, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, från och med detta år utgått
med i någon män förhöjda belopp, eller 40 öre för man och 20 öre för qvinna, i stället
för förut bestämda 37 och 19 öre, torde af den i motionen omförmälda anledning någon
särdeles betydlig minskning i inkomster för folkskolan i allmänhet icke hafva uppkommit.
Der emellertid förhållandet är sådant, att denna minskning kan finnas vara af någon kännbarare
beskaffenhet, lärer ersättning möjligen kunna beredas af de medel, som för dylikt
ändamål äro under Kongl. Maj:ts nådiga disposition.
Utskottet har alltså, med tillkännagifvande att om sjelfva hufvudfrågan i motionen
utlåtande framdeles skall afgifvas, nu endast skolat vördsamt hemställa,
att Herr Doktor Sandbergs framställning, i hvad den afser åstadkommande
af närmare bestämmelser om folkskole-afgiftens utgörande
innevarande år, icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 November 1862.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 3.
1
Wto 3.
Ank. lil! Exp.Ulsk. den l» Dec. 1K6«, kl. 1 e. m.
Memorial, om aterlemnande af en utaf Herr Prosten Sondén våclct
motion.
Hos Högvördig» Preste-Sländel har Herr Prosten Sondén uti motion, som blifvit
remitterad till Bevillnings-Utskoltet, hemställt, alt då, genom Kongl. Kungörelsen den 15
December 1854, Backstugusittare och Inhyseshjon blifvit befriade både från mantalspenningar
och skyddsafgift, samt angeläget vore att den skattefrihet eller skattskyldighet, som
tilldelandet eller fråntagandet af dessa benämningar medförde, icke blefve uteslutande
beroende på den verkställande maktens godtycke, men hvilket ej kunde undvikas sä
länge förfatlningarne lemnade mantalsskrilningsförrättaien utan all ledning i delta hänseende,
Rikets Ständer, som syntes böra vara pliglige att förklara hvad de med dessa
benämningar menat, “måtte bestämma, hvilka som äro att anse för backstugusittare
och inhyseshjon", och hvarvid Herr Prosten Sondén för sin del föreslagit, att till dem
må räknas “en hvar, som utan förbindelse till tjenste- eller dagsverkspligt till enskild
husbonde, icke af egendom eller kapital och arbete har öfver 200 Riksdalers inkomst.“
Men emedan förberörda Kongl. Kungörelse af den 15 December 1854, hvilken
varit föranledd af Rikets Ständers, uppå hemställan af Slats-Uts/ollet, vid då alslutad
riksdag i underdånighet gjorda framställning, medger befrielse för backstugusittare och
inhyseshjon allenast från mantalspenningar, samt Herr Prosten Sondén uti särskildt yttrande
före remissen af motionen förmält egentliga ändamålet dermed vara att få bestämdt,
hvilken person hör betala mantalspenningar, och hvilken bör åtnjuta befrielse
från denna skatt; så och enär Bevillnings-Utskoltet af det medelbara inflytande en sådan
förklaring af den åberopade Kongl. Kungörelsen må utöfva på dithörande beskaltliingsliågor
icke ansett detta ärende blifva kan förligt lill något af dem, hvilka enligt 70
§ Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets
handläggning, lår Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, förenämnda
motion vördsamt återlemna, för den åtgärd, som i sislåberopade paragraf föreskrilves.
Stockholm den 19 December 1862.
Bill. till R. St. Prat. 1362 Sf 1863. 5 Sand. 1 Afd 2 Häjt.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1862.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
I
N:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Jan. 1803, kl. 11 f. m.
Betänkande, angående kurhusafgiflen.
Sedan Kongl. Sundhets-kollegium, med öfverlemnande af summariskt sammandrag
af från samtliga länen, med undantag af Upsala, Skaraborgs, Elfsborgs och
Malmöhus, inkomna redogörelser för länslasarettens och kurhusens inkomster och
utgifter under år 1860, upptagande kurhusafgiflen för året till 243,638 R:dr 64
öre och öfriga inkomster till 141,515 R:dr 49 öre samt utgifterna till 379,831
R:dr 86 öre R:mt, till Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att då, såsom af
dessa uppgifter visade sig, ifrågavarande sjukvårdsinrättningar icke kunde utan
kurhusafgiften ega bestånd, nådig Proposition om samma afgifts fortfarande måtte
till Rikets Ständer aflåtas; så har Kongl. Maj:t, uti nådig Proposition (JVS 26), föreslagit
Rikets Ständer, att omförmälda kurhusafgift jemväl under nästa statsregleringsperiod
måtte utgå på sätt och till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer
vid sistförflutna riksdag bestämda, och, i enlighet dermed, af Kongl. Maj:t, genom
nådiga Kungörelsen den 24 Februari 1860 påbjudna.
Berörda Kongl. Kungörelse innehåller, att till veneriska smittans hämmande
och botande skall årligen af hvarje mantalsskrifven person utgöras en kurhusafgift
för Stockholms stad med högst 50 öre och minst 3 öre samt inom öfriga delar
af riket med högst 25 öre och minst 3 öre, lika för alla betalande inom hvarje
kurhusdistrikt efter dess behof; att afgiften skall, på sätt här nedan förmäles, af
vederbörande inom distriktet bestämmas antingen till ettdera af dessa belopp eller
deremellan, men icke, utom vid särdeles tvingande omständigheter, fastställas till
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft.
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 4.
det högsta; att afgiften skall utgå och redovisas inom hvarje kurhusdistrikt särskildt,
så att den blifver alldeles skild från hospitalens och lasarettens fonder och
räkenskaper; att de genom berörda afgift inflytande medlen skola i första rummet
ovilkorligen begagnas för de, efter behof och öfverenskommelse, på ett eller flera
ställen inom länet inrättade kurhusanstaller, hvarefter det som af nämnda medel
icke är för veneriska smittans hämmande erforderligt må användas för allmänna
O
helsovården i länet, särdeles såsom bidrag till bestridande af lasarettens utgifter
för svårare skador och sådana sjukdomstillfällen, som fordra kirurgisk behandling,
samt att ofördröjligen efter riksdagsbeslutets kungörandebör, å landet genom utsedde
sockenfullmägtige, inom hvarje tingslag, väljas en deputerad, samt i städerna af borgerskapet
inför Magistraten likaledes en, hvilka deputerade skola sammanträda å tid
och ställe som Konungens Befallningshafvande utsätter, för att under Landshöfdingens
ordförande besluta, genom öfverenskommelse eller votering, om sammansättning
af en kommitté med erforderliga suppleanter, som skall årligen, intill nästa
riksdags utgång, såväl granska räkenskaperna,jemte styrelsen och förvaltningen af
kurhusanstalterna, som ock derefter ej mindre bestämma det bidrag, hvilket af uppkommande
öfverskott å den influtna kurhusafgiften kan lasaretten meddelas, än äfven
fastställa den för ifrågavarande behof, under det nästföljande året, erforderliga
afgiften, hvilka befattningar, om deputerade så för godt finna, äfven kunna till länets
Pröfnings-kommitté öfverlemnas.
Enär ifrågavarande afgift fortfarande är för det afsedda ändamålet erforderlig,
samt densamma en längre tid utgått och redovisats på enahanda sätt, som i Kongl.
Kungörelsen den 24 Februari 1860 finnes stadgadt, anser Utskottet, till hvars behandling
detta ämne blifvit öfverlemnadt, sig icke böra föreslå någon annan afvikelse
från Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, än att, då det, jemlikt Kongl. Förord*
ningen om Landsting den 21 Mars 1862, tillkommer Landstinget att rådslå och
besluta om för länet gemensamma angelägenheter, hvilka afse, bland annat, helsovården,
det lämpligen torde böra öfverlemnas till Landstinget, att, vid dess årliga
sammanträde, så väl inom de af Rikets Ständer bestämda maximi- och minimibelopp
fastställa den för ifrågavarande behof under det nästföljande året erforderliga
afgift, sorn äfven granska kurhusanstalternas räkenskaper och förvaltning, äfvensom
bestämma det bidrag, hvilket af uppkommande öfverskott å den influtna
kurhusafgiften kan lasaretten meddelas. Utom det att dessa befattningars öfverlemnande
till Landstinget egentligen endast är en tillämpning af hvad redan finnes
stadgadt i omförmälda Kongl, Förordning den 21 Mars 1862, skulle genom denna
förändring besparas mycken kostnad och besvär, dels för de deputerade, hvilka hit*
intills efter hvarje riksdag måst sammanträda för val af den kommitté, hvilken
nämnda befattningar ålegat, dels ock för ledamöterna af denna kommitté, Som
hitintills måst årligen sammanträda i de fall, då deputerade ej öfverlemnat meranämnda
befattningar åt länets Pröfnings-kommitté, med hvars egentliga uppdrag
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
3
samma befattningar åter icke stå i samband. I Stockholm och Götheborgs hvilka
städer hitintills utgjort särskilda kurhusdistrikt och, såsom egande mer än 25,000,
innevånare, icke äro representerade å landsting, kunde ifrågavarande befattningar
öfverlemnas åt stadsfullmägtige.
På grund häraf hemställer Utskottet,
att kurhusafgiften jemväl under nästa statsregleringsperiod må
utgå af hvar och en, som erlägger mantalspenningar, till de
belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag
bestämda och i enlighet dermed af Kongl. Maj:t genom nådig
Kungörelse den 24 Februari 1860 påbjudna, äfvensom att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att i den kungörelse, som rörande detta ämne kommer att af
Kongl. Majit utfärdas, måtte iakttagas, att de i 3:dje punkten af
Kongl. Kungörelsen den 24 Februari 1860 omförmälda befattningar
varda öfverlemnade åt Landstingen samt i städerna
Stockholm och Göteborg åt Stadsfullmägtige.
Stockholm den 19 Januari 1863.
N:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Jan. 1863, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af bevillmngen
för hundar.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion (JV2 103) har J. Lekberg
från Örebro län yrkat, att lagen om hundbeskattning må varda upphäfven; till
stöd för hvilket yrkande hufvudsakligen blifvit anfördt, att man genom nämnda
lag å nyo tagit ett steg på den förhatliga och derföre länge sedan öfvergifna ba.-  nan att beskatta öFverflödsartiklar.
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad, får i anledning
af densamma erinra, att, på sätt af Bevillnings-Utskottets vid sisllidne riksdag afgifna
betänkande JV3 21 inhemtas, det ingalunda, såsom motionären förmenat, var
för att beskatta en öfverflödsartikel, utan hufvudsakligen af sanitära skäl, som ifrågavarande
särskilda bevillning föreslogs och af Rikets Ständer antogs. Man hoppades
nemligen, att nämnda åtgärd skulle bidraga att minska det vexande antalet
hundar, särdeles sådana, som saknade egare, hvarigenom man ock i någon mån
ville förekomma spridning af den svåra sjukdomen rabies canina. Den hitintills
vunna erfarenheten, ehuru kort, torde icke heller hafva jäfvat denna förväntan.
Då dessutom kommunerna ega sjelfva både bestämma, om någon särskild bevillning,
ej öfverstigande fem riksdaler för hvarje hund, skall ega rum, och i sådant
fall undantaga hvilka slag af hundar de behaga, samt denna bevillning icke allenast
icke väckt något allmännare missnöje, utan tvärtom ganska många kommuner
skyndat att begagna sig af tillåtelsen att densamma pålägga, anser sig Utskottet böra
afstyrka ifrågavarande motion.
Stockholm den 19 Januari 1863.
Reservationer äro anmälda af Friherre von Schulzenheim, D. Th., Herr von
Kraemer, A. R., Doktor Malmstedt, Komminister Afzelius, Herr Murén, Nils Olsson
från Malmöhus län, Carl Dahlgren från Elfsborgs län, Pehr Pehrsson från Wermlands
län och Gustaf Hullman från örebro län.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
1
W:o 6.
Ank. tiil Exp.-Utsk. den 26 Febr. 1863, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning af portot för en
kel
brefvigt till 10 öre.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 48), i hvilken flere
af Ståndets ledamöter instämt, har Pehr Nilsson från Christianstads län yrkat, att
afgiften (ör bref af enkel vigt eller under 4 ort måtte bestämmas till 10 öre, och
till stöd för detta yrkande anfört, att Postverket med det nu gällande portot för enkel
brefvigt, 12 öre, kan påräkna en betydlig behållning, hvilken ytterligare komme
att stiga i samma mån, som utgifterna för postbefordringen minskades derigenom att
Statens jernvägar härtill komme att begagnas, äfvensom att nämnda porto medförde
den särskilda olägenhet, att intet skiljemynt funnes, som jemnt motsvarade beloppet.
Enligt de upplysningar från Kongl. General-Poststyrelsen, som blifvit Utskottet
enskildt meddelade, har porto-inkomsten för den inrikes brefvexlingen uppgått år
1861 till omkring 866,000 R:dr och 1862 till omkring 910,000 R:dr.
En nedsättning i portot från 12 till 10 öre skulle således, — under förut
sättning
att ingen väsendtlig förändring i antalet afsända bref komme att ega rum, —
medföra en förminskad årlig porto-inkomst af 150,000 R:dr. För att betäcka denna
förminskning erfordrades att brefvens antal, som år 1861j utgjorde omkring 7
millioner, skulle på en gång ökas med l£ million. Då nu den årliga tillökningen
i brefvens antal hitintills endast uppgått till omkring 300,000 stycken samt den
föreslagna porto-nedsättningen icke kan antagas komma att i någon betydligare mån
öka korrespondensen, måste deraf följa, att den föreslagna nedsättningen skulle medföra
en icke ringa minskning i Postverkets inkomster.
Huruvida det åter för närvarande må vara rådligt att genom den föreslagna
åtgärden föranleda sådan nedsättning i Postverkets inkomster, hvilka för år 1861
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 4 Baft. 1
2
Bevillning t- Vtuko! tels Betänkande N:o 6.
öfverstego utgifterna med endast 38,000 R:dr, torde med skäl kunna dragas i tvifvelsmål.
För denna frågas bedömande är nödigt att taga i öfvervägande, hurusom
under loppet af sistlidet år Postverkets utgifter betydligt ökats dels genom öppnande
af daglig postförbindelse å ett stort antal linier, der förut post befordrades endast 2
å 3 gånger i veckan, dels genom indragning af en mängd posthemman med deraf
härflytande förhöjning i postföringslegan, samt dels derigenom att poster börjat befordras
med ett större antal enskilda ångbåtar; i följd hvaraf och då till postinrättningarnes
ytterligare fullkomnande bör höra att post- och personbefordring, der så
nödigt och möjligt är, förenas och af Postverket besörjes, men sådant äfven medförer
ökade kostnader, det är uppenbart, att i samma mån Postverkets inkomster undergå
förminskning, försvåras ock möjligheten för Poststyrelsen att fortgå på den
hitintills beträdda banan. I betraktande häraf anser Utskottet, att den stora allmänhetens
intresse uti ifrågavarande afseende bäst befrämjas genom att sätta Poststyrelsen
i tillfälle att genomföra de påbörjade reformerna i postväsendet, bland hvilka sträfvandet
ött från jordbruket afflytta tungan af postforslingeti kan räknas såsom en af
de vigtigaste. Och då, på sätt ofvan blifvit visadt, detta ändamål skulle motverkas
genom den af motionären föreslagna portonedsättningen, hvilken dessutom kan anses
mindre af behofvet påkallad nu än tillförene, sedan med innevarande år den enkla
brefvigten blifvit förhöjd fråh 3 ort 90|:dels korn till 4 ort, tillstyrker Utskottet,
att Pehr Nilssons ifrågavarande motion ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 Februari 1863.
9h'iÖlbilfU Oj ICO i-,britor,fl j jr* ilo ■ l-M-vO •; r.. •
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Bevillnings-Vlskollels Betänkande N:o 7
t
N:o 7,
Arik. till Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 3 e. ni.
Betänkande, angående slätnpelpappers-afgiften.
Jemlikt 70 § Regerings-formen och 81 § Riksdags-ordningen, jemförda med
60 § i förstnämnda grundlag, åligger det Bevillnings-Utskottct, bland annat, att
afgifva förslag till grunder för stämpelpappers-afgiftens utgörande. Utskottet, sorn
till fullgörande af denna föreskrift granskat nu gällande Kongl. Kungörelse af
den 30 November 1860, angående stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen
och uppbörden deraf bör iakttagas, och dervid jemväl till pröfning förehaft
de i omförmälda hänseende hos Riks-Stånden väckta motioner, hvilka blifvit
till Utskottet remitterade, får nu för Rikets Ständer redogöra för de åsigter, som
vid Utskottets öfverläggningar i denna fråga gjort sig gällande.
Härvid anser sig Utskottet först böra till besvarande upptaga Riksdagsfull- Om afskafmägtigen
C. Dahlgrens från Elfsborgs län inom Bonde-Ståndet väckta motion stumpdapjif(N:o
113), att all kartering af dokumenter må helt och hållet afskaffas och före- ten helt och
skrifterna derom upphäfvas. samt Herr II. Carléns i Borgare-Ståndet väckta
motion (N:o 155), att den afgift, som för närvarande under form af dubbel- samt om förstämpladt
papper belastade hvarjehanda vid domstol företedda eller derifrån ut- “auét^för
gående handlingar må upphöra, utom hvad angår köpe-, bytes- och fastebref dess utgösamt
bouppteckningar, äfvensom att afgiften för dessa handlingar må uppbäras rande
icke
under form af stämpelpapper utan i reda penningar och af vederbörande
uppbördsman att af honom redovisas liksom andra uppbördsmedel, i sammanhang
hvarmed borde bestämmas, att värdet af fastebrefskartan skulle i förskott uppbäras
tillsammans med afgiften för fångesbrefvet.
Bih. till R. St. Brot. 1S62 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. S Haft. 1
2
Bevillnings Utskottets Betänkande N:o 7.
I anledning af förstnämnda motion får Utskottet upplysa, att, efter hvad
från Kongl. Stats-kontoret blifvit Utskottet meddeladt, Statsverkets behållna inkomst
af stämpelpappers-afgiften under år 1861 uppgick till omkring 1,400,000
Riksdaler. Denna summa är utan tvifvel alltför betydlig för att kunna af Statsverket
helt och hållet undvaras, och torde icke lätteligen kunna ersättas med
annan bevillning; hvadan Utskottet finner sig förhindradt att understödja Riksdagsfullmägtigen
Dahlgrens motion, utan hemställer
att densamma må lemnäs utan afseende.
Hvad härefter angår Herr Carléns yrkande, att afgiften för köpe-, bytesoch
fastebref samt bouppteckningar hädanefter må uppbäras icke under form af
stämpelpapper, utan i reda penningar och af vederbörande uppbördsman, att af
honom redovisas liksom andra uppbördsmedel, och i hvilket afseende motionären
såsom kontroll föreslagit, att domaren icke må till inprotokollering eller annan
legal åtgärd mottaga köpe- och bytesbref samt bouppteckningar med mindre de
äro försedda med vederbörande uppbördsmans bevis om erlagd afgift, samt att
domaren skall hvar tredje månad i stad och efter hvarje ting å landet, till
Konungens Befallningshafvande ingifva förteckning å de afgiftsskyldiga liand 1 ingarne
med uppgift å afgiftsvärdet; såAförekommer detta förslag Utskottet i allmänhet
mindre lämpligt. På sätt nemligen vid remiss af motionen inom Borgare-Ståndet
blifvit anmärkt, skulle det å landsbygden, särdeles i de större fögderierna,
blifva förenadt med ej obetydligt besvär att för den ifrågavarande afgiftens
erläggande nödgas uppsöka Kronans uppbördsman, helst dessa tjenstemän,
till följd af sin befattning, ofta befinna sig stadde på resor; hvarjemte det föreslagna
stadgandet i afseende på kontrollen icke innefattar lika betryggande garantier
mot underslef, som för närvarande förefinnas. Dessutom bör ej lemnäs
utan afseende, att vid lagfart å köpe- och bytesbref sökanden finge vidkännas
den olägenheten, att nödgas förskottsvis betala stämpelafgiften för den efter lagfarten
följande fastan, ehuru denna ofta, först efter flera års förlopp, kan komma
att utfärdas för en helt annan egare till den lagfarna fastigheten. Endast i det
fall att stämpelvärdet uppgår till ett särdeles högt belopp har Utskottet funnit
det på en gång kunna blifva af någon fördel för den enskilde att få detsamma
kontant inbetala och sådant kunna förenas med nödig kontroll, samt har derföre,
på sätt här nedan vid § 8 förmäles, ansett tillåtelse dertill böra medgifvas, och
hemställer fördenskull
att Herr Carléns ofvan omförmälda yrkande ej måtte i vidsträcktare
måtto än hvad der varder föreslaget till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
De öfriga handlingar, utom köpe-, bytes- och fastebref samt bouppteckningar,
hvilka för närvarande skola förses med dubbelstämpladt papper, men för
hvilka Herr Carlén yrkat stämpelfrihet, äro gåfvobref, morgongåfvobref, akten
-
Bevillnings-Ulskoilels Betänkande N:o 7.
3
skapsförord, afhandlingar om lösöreköp, skuldebref, hyres- och arrende-kontrakter.
Till stöd för detta yrkande har motionären anfört, att afgiften för skulde
bref
nära nog uteslutande drabbade låntagaren och ej långifvaren; att afgiften
för arrende-kontrakter innebure en oskälig tillökning i den skatt, hvarmed antingen
arbetet eller fastigheten redan förut äro betungade, samt att afgifterna å
de öfrige ifrågavarande handlingarne ej vore af någon betydenhet.
Enär den omständigheten att stämpelbeloppet å en del af ifrågavarande
handlingar är af mindre betydenhet, i förhållande till hvad det utgör t. ex. för
köpebref, icke i och för sig innefattar giltigt skäl att från stämpel befria berörda
handlingar, och skuldebref samt arrende-kontrakter endast i sådane fall
behöfva förses med stämpel, då de för vinnande af någon särskild fördel företes
inför domstol eller hos exekutor, får Utskottet, som, på sätt här nedan förmäles,
föreslagit en icke obetydlig nedsättning i stämpeln å arrende-kontrakter,
jemväl afstyrka hvad Herr Carlén sålunda föreslagit.
Då Utskottet härefter öfvergår till framställning af de anmärkningar, som
vid granskningen af Kongl. Kungörelsen den 30 November 1860 angående stämpelpappers-afgiften
förekommit, anser Utskottet, till undvikande af onödig vidlyftighet,
det vara lämpligast att, i afseende å de tillägg eller förändringar, sorn
härvid ansetts böra ega rum, hänvisa till Utskottets härvid fogade transsumerade
förslag till förnyad författning i ämnet; hvarvid Utskottet dock trott det vara
obehöfligt att redogöra för sådane obetydligare jemkningar i redaktionen, hvilka
ej medföra någon förändring i sak, eller tillägg, hvilka förklaras af eljest föreslagna
stadganden, helst dessa, likasom alla öfriga redaktionsförändringar och
tillägg, äro uti förslaget med kursiv stil utmärkta.
De delar af ofvanberörda kungörelse, vid hvilka Utskottet sålunda, dels
med anledning af väckta motioner, dels till följd af inom Utskottet nödiga ansedda
förändringar, nu har att sig uppehålla, äro följande:
§ 2.
Sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 30 November 1860 anbefallt °.m firunDess
och Rikets Stats-kontor och Kammar-rätt att afgifva gemensamt underdå- pll-pappeVets
nigt utlåtande angående den af Rikets Ständer vid sista riksdag gjorda fram- form och beställning
om de fördelar, som för Statsverket skulle uppkomma derigenom, att
det i Sverige begagnade stämpelpapperets storlek i någon betydligare mån inskränktes
och beläggningsstämplar af ungefärligen enahanda beskaffenhet, som de
engelska, infördes, äfvensom att de nu brukliga helarksstämplarne afskaffades,
samt till fullgörande häraf Kongl. Stats-kontoret och Kammar-rätten, efter inhemtad
upplysning rörande det i England brukliga stämpelpapperet, sättet för
dess begagnande samt de kontroller, som dervid iakttagas, och efter det såväl
4
Bevillnings-Utskotlels Betänkande N:o 7.
Föreståndaren för bankens sedeltryckeri Professoren J. Bagge som Teknologiska
institutet blifvit i ämnet hörde, den G sistlidne Februari afgifvit underdånigt utlåtande;
så hafva, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 6 i denna månad,
samma utlåtande jemte de handlingar, på hvilka det sig grundar, blifvit till Utskottet
öfverlemnade, för att tagas i betraktande vid uppgörandet af förslag till
ny författning om stämpelpappers-afgiften.
I nämnda utlåtande hafva Stats-kontoret och Kammar-rätten anfört, att, enligt
hvad såväl Teknologiska institutet, som föreståndaren för bankens sedeltryckeri
likstämmigt yttrat, de i England allmännast begagnade hvitstämplarne,
hvilka tryckas eller stämplas på sjelfva papperet och äro af samma slag som de
fordna svenska chartaehvitstämplarne, äro lättare att efterapa än det i Sverige
nu brukliga stämpelpapperet, samt att de engelska konstgraverade stämplarne,
som endast användas å vissa slags handlingar, t. ex. qvittenser, anvisningar,
skuldsedlar och vexlar, utfärdade utom England, ej heller medföra större säkerhet
mot efterapning, än de svenska; att de i England till förekommande af missbruk
stadgade straffbestämmelser och införda kontroller af flera skäl, men isynnerhet
i anseende till den större tjenstemannapersonal, som för förvaltningens
utöfvande skulle erfordras, och de dermed förenade dryga kostnader, icke kanna
anses lämpliga att här införas, hvadan Kollegierna ansett sig icke böra tillstyrka,
att här i Sverige må begagnas sådant stämpelpapper, som det i England
brukliga, eller att, i utbyte mot de tillfyllestgörande kontroller, sorn redan finnas,
sådana här införas, som der äro anbefallda; att, beträffande den af Rikets Ständer
gjorda framställning om de här allt hitintills begagnade helarksstämplarnes
upphörande och ersättande med beläggningsstämplar, Kollegierna ansett att denna
åtgärd skall komma att medföra flera olägenheter, dels derigenom, att ökade kostnader
tillskyndas rättsökande parter, om betalningen för papperet blefve dem
påförd, eller ock drabba vederbörande, hvilka handlingarne utfärdade, sålunda,
att i förra fallet förorsakades en utgift för parter, hvarifrån de, till följd af nu
gällande föreskrifter, äro befriade, och i det sednare föranleddes minskad inkomst
af den för utgående handlingar stadgade lösen, en omständighet, som, hvad
Härads-rätterne angår, skulle till större eller mindre del medtaga de å stat för
Häradshöfdingarne uppförda kontanta löner af endast 112 R:dr 50 öre, dels jemväl
derigenom, att domar och utslag möjligen blefve skrifna på papper, hvilket
icke egde lika varaktighet med det till helarksstämplarne nu brukliga papper;
hvadan och då i handlingarnes skrifvande på stämpladt papper lage den säkraste
kontroll för stämpelafgiftens behöriga utgörande, Kollegierna ansågo helarksstämplarne
hädanefter som hittills böra i oförändradt skick bibehållas; att, i afseende
å den stämpel, hvarmed vexlar för närvarande skola förses, Kollegierna
ansett någon förändring ej böra ega rum, så framt ej Rikets Ständer, med hänsigt
till den ringa inkomst dessa afgifter inbringa och i ändamål att underlätta
Bevillnings-Ulslcolleti Betänkande N:o 7.
5
vexelrörelsen, skulle finna lämpligt att, i stället för de nuvarande fyra särskilda
stämpelvalörerna, alla vexlar, utan afseende å beloppet, böra med enahanda afgift
beläggas; att enär den bevillning, som utgöres medelst såväl de enkla som
de dubbla beläggningsstämplarnes begagnande, uppginge till ett så högt belopp,
att efterapning deraf och utprångling af falska sådane stämplar skulle kunna
medföra en för Statsverket kännbar förlust, samt en på vetenskapliga grunder
byggd erfarenhet ådagalagt, att af handlingar, tryckta med tvänne färger, större
säkerhet beredes emot efterapning, om, i likhet med hvad å Riksbankens sedlar
eger rum, den ena färgen tryckes öfver den andra, i stället för att, såsom nu
med beläggningsstämplarne tillgår, den ena färgen ligger bredvid den andra,
Kollegierna i följd häraf funno sig böra hemställa, att, i den mån de nu brukliga
stämplarne för dermed afsedda ändamål åtgått, till begagnande må införas
stämplar af förstnämnda beskaffenhet; i hvilket afseende Kollegierna gått i författning
om anskaffande af färglagda ritningar till sålunda inrättade stämplar,
hvilkas storlek blifvit så förminskad, att å hvarje ark af det format, som hittills
innehållit endast sex stycken, hädanefter skulle inrymmas tolf sådana; att då
till förekommande af falska stämplars begagnande det onekligen vore betryggande
om den högsta stämpelvalören ej bestämdes till allt för högt belopp, densamma,
hädanefter som hittills, syntes kunna förblifva 100 R:dr R:mt; men att, då på
sednare tider prisen å såväl fast som lös egendom betydligt stegrats och i följd
deraf ofta nog inträffat, att när köpebref å större egendomar och framförallt bouppteckningar
i förmögna eller rika sterbhus skolat förses med stämpelpapper,
dertill erfordrats en mängd stämplar, hvilka för ett och annat fall uppgått till
så stort antal, att de icke, såsom föreskrifvet är, kunnat vid handlingen biläggas,
utan måst i ett särskildt medföljande häfte inbindas, Kollegierna ansett, att
vid de tillfällen då stämpelafgiften på en gång skall utgöras med högre belopp
af t. ex. 500 eller 1,000 R:dr, det nuvarande beläggnings- och uppbördssättet
borde sålunda förändras, att när afgiften uppginge till eller öfverstege nämnda
belopp, den skulle erläggas här i Stockholm genom insättning i föreskrifven ordning
uti Räntekammaren och i landsorterna genom leverering till vederbörande
Landt-ränteri; varande jemväl förslag frainstäldt, huru med kontrollen i nu nämnda
fall skulle förfaras; att Kollegierna, i ändamål att bereda Statsverket någon minskning
i de kostnader, som hittills varit förenade med tillverkning och skärning
af stämpelpapper, utaf Fullmägtige i Rikets Ständers Bank begärt upplysning om
och i hvad mån den i nu gällande kontrakt af år 1859 bestämda kostnad för
papperets tillverkning och skärning vid Bankens pappersbruk Tumba må kunna
nedsättas och, i händelse sådant medgåfves, uppgift till hvad pris papper till
såväl skrif- som beläggningsstäinplar, de sistnämnda beräknade, icke efter stycketal,
utan per 1000 ark. af samma storlek med det nuvarande, men med den
förändring att, i stället för sex stämplar, hvarje ark hädanefter komme att inne
-
6
Bevillnings-Ulskottets Betänkande iV:o 7.
Om helarks■
stämplar ■
hålla tolf sådana, skulle kunna i hittills vanlig ordning aflemnas; samt att
Fullmägtige, i betraktande af det, jemförelsevis till andra beställningar utom
Banken, betydliga omfång tillverkningen af stämpelpapper eger, ansett sig böra
medgifva så stor nedsättning i det nu bestämda priset å sådant papper, sorn
kan åvägabringas, utan att föranleda förlust å ifrågavarande tillverkning, samt,
i följd häraf, erbjudit sig att låta leverera dylikt papper till skrifkartor efter ett
från 50 till 40 R:dr nedsatt pris per 1,000 stycken eller ark, samt beläggningsstämplar,
derå priset nu utgör 11 R:dr per 1,000 stycken eller efter sex
stämplar å hvarje ark, 66 R:dr per 1,000, ark, likaledes till 40 R:dr per 1,000
ark, äfven om hvarje ark skulle komma att innehålla 12 stämplar; hvarjemte
priset för skärning af papper, nu bestämdt till 1 R:dr per 1,000 ark skrifkartor
och 1 R:dr 20 öre per 1,000 ark beläggningsstämplar, hädanefter skulle
blifva 1 R:dr per 1,000 ark för båda slagen.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit; och hvad
sålunda angår frågan om afskaffande af det nu brukliga stämpelpapperet å hela
ark, så inhemtas af Utskottets vid sistlidne riksdag afgifna betänkande N:o 22,
att det från Stats-kontoret år 1859 utlemnade stämpelpapper å helark med ett
försäljningsvärde af 205,300 R:dr har en tillverknings- och transportkostnad af
omkring 32,500 R:dr eller nära 16 procent af värdet, då deremot samma kostnad
för beläggningsstämplarne utgjorde icke fullt * prrcent af deras försäljningsvärde.
Det är således uppenbart att en högst betydlig besparing för Statsverket
skulle uppkomma genom de såkallade skrifkartornas afskaffande och ersättande
med beläggningsstämplar. Den väsendtligaste olägenhet, som denna åtgärd skulle
medföra, vore, att Domare och en del andra Embetsman finge vidkännas en ökad
utgift derigenom att de nödgades sjelfve bekosta papper till de expeditioner,
som nu skrifvas å stämpladt papper; men då, på sätt i en vid Stats-kontorets
och Kammar-rättens utlåtande fogad reservation af Herr Kammarrätts-Rådet och
Riddaren Alander blifvit närmare utveckladt, någon rättighet att kostnadsfritt
erhålla skrifpapper icke blif\it vederbörande domare eller andra embetsmän
tillförsäkrad, utan de af nämnda fördel endast på sådan grund kommit i åtnjutande,
att man betraktat stämpelpapperets anskaffande på Statens bekostnad såsom
en oundgänglig kontroll å stämpelafgiftens ordentliga utgörande; så synes
en sådan de enskildes förmån icke böra hindra en för Statsverket fördelaktig
förändring. Den ökade utgift, som denna förändring för de nämnda expeditionshafvande
skulle medföra, blefve icke heller särdeles betydlig. Med ledning af
uppgifterna från Stats-kontoret å de under åren 1858—1861 utlemnade helark
å 25 öre har ofvanbemälde Herr Kammarrätts-Råd beräknat den årliga åtgången
af sådant papper i hvarje Domsaga i medeltal till 3 ris, hvadan den ökade
utgiften för en Häradshöfding icke i allmänhet bör kunna antagas komma
att öfverstiga 40 R:dr om året. Beträffande åter den yttrade farhågan att, om
Bevillnings-Ulskntlels Betänkande N:o 7.
7
skrifkartorna afskaffades, en del expeditioner skulle till allmänhetens skada
komma att skrifvas på mindre godt papper, så torde det icke vara svårare att
hädanefter, derest behofvet skulle sådant påkalla, finna tjenligt korrektiv häremot,
än det hitintills varit i afseende å de talrika, icke mindre vigtiga expeditioner,
hvartill stämpladt papper för närvarande ej begagnas, såsom exempelvis
alla fastebref, utslag och protokoller i brottmål samt ekonomimål. Enahanda
är förhållandet med de i Domstolarnes arkiver förvarade koncepthandlingar,
å hvilka ligger så mycken vigt. Slutligen får Utskottet fästa uppmärksamheten
derpå att ifrågavarande förändring är väl förberedd derigenom att i 1 § af nu
gällande förordning i ämnet är stadgadt, att alla der omförmälda skrifter och
handlingar skola med stämpel förses, så att vederbörande redan nu ega att välja
emellan att låta skrifva expeditionerna å stämpladt papper eller dermed förse
sjelfva papperet.
På grund häraf tillstyrker Utskottet,
att stämpelpapper å hela ark icke vidare må hållas allmänheten
till handa; dock att, så länge tillgång på dylikt redan
tillverkadt stämpelpapper finnes, detsamma må i hittills föreskrifven
ordning få reqvireras och förbrukas. (Jfr. § 8
mom. 17 af bilagde förslag).
Vidkommande åter frågan om beläggningsstäinplarne, får Utskottet, på de
af Stats-kontoret och Kammar-rätten anförda skäl, hemställa.
att, i den mån de nu brukliga stämplarne för dermed af
sedda
ändamål åtgått, till begagnande må införas stämplar
af den utaf bemälde Kollegier omförmälda beskaffenhet och
storlek *)
Hvad slutligen angår den stämpel, hvarmed vexlar i utländsk myntsort
skola förses, har Utskottet ansett det för vederbörande vexelgifvare medföra
beqvämlighet om, i stället för de nuvarande fyra särskilda stämpelvalörerna,
alla vexlar, utan afseende å beloppet, komme att beläggas med enahanda afgift,
hvilken Utskottet trott kunna bestämmas till 1 R:dr. Hvad dessa stämplars
storlek och beskaffenhet angår, har Utskottet bland de vid Kollegiernas betänkande
fogade prof å Engelska stämplar företrädesvis fästat sin uppmärksamhet
vid ett slag mindre stämplar af omkring 2 tums längd och 1 tums bredd,
hvilka, liksom våra postmärken, äro å baksidan bestrukna med gummi; och
torde vara angeläget att å stämpeln äfven tryckas de seklet utmärkande begge
siffrorna i det årtal, hvarunder vexeln kan komma att utgifvas, tillika med bokstafven
d., såsom en antydan för vederbörande vexelgifvare om sådan makulering
af stämpeln som här nedan föreslås. Den i § 9 af nu gällande förord
")
Prof på dessa stämplar finnes att bese i Bevillnings-Utskottets lokal.
Om beläggningsstämplar.
Om vexelstämplar.
8
Bevillnings Ulskollels Belänkande N-'o 7.
Om allmän
stämpelfrihet
för fullmagter
m. m.
Om stätnpelfrihet
ä fullmagt
för militärperson,
som erhåller
civil tjenst,
på hans förra
lön.
ning medgifna rättighet till stämpling af vexelblanketter, sorn äro skrifna eller
tryckta på ostämpladt papper, liar Utskottet ansett böra bibehållas; hemstäl
lande
alltså Utskottet
att, jemte det utbyte af obegagnade vexelblanketter å hit
intills
brukliga värden får ske utan afgift (jfr. § 12 mom.
1 af bilagda förslag), vexelstämplar endast ä 1 R:dr hädanefter
må vara att tillgå.
§ 3.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 71), har Grefve Hamilton,
M. IV., enär det numera icke vore nödvändigt för Statsverket att af
de personer, som anställas i det allmännas tjenst, liksom taga betalning för det
de blifvit anställde, föreslagit att fullmagter, konstitutorialer och förordnanden
m. m., hvarigenom embeten, tjenster eller beställningar vid civila, militära,
ecklesiastika eller andra stater tillsättas, måtte befrias från alla afgifter för
stäinpladt papper; och ehuru det ekonomiska förhållandet mellan Staten och dess
tjenstemän rätteligen bör vara så ordnadt, att embetsinannen blifver godtgjord
för den möda och omtanka, han åt det allmännas tjenst egnar, utan att han
annorlunda än hvarje annan medborgare, i mån af förmögenhet eller inkomst,
bör bidraga till fyllande af Statens behof, anser sig likväl Utskottet, enär dels
embets- och tjemstemännens löner i sednare tider ökats, dels den ifrågavarande
afgiften blifvit vid sistförflutna riksdag för de från Kongl. Maj:ts kansli utgående
expeditioner nedsatt från 12,‘ till 5 procent, för närvarande icke med hopp
om framgång kunna understödja motionärens framställning, utan hemställer,
att densamma ej må till någon åtgärd föranleda.
Till det i denna § förekommande stadgande, att fullmagter, konstitutorialer
och förordnanden vid befordringar till högre lön endast skola förses med stämpel
för skilnaden emellan förra lönen och den som erhålles, har Herr af Donner,
G. IL, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 144) yrkat
det tillägg, att om militärperson erhåller fullmagt å civil tjenst med lön, som,
andra inkomster inberäknade, är högre än den förut innehafda, det stämpelbelopp,
som förut blifvit erlagdt, må räknas till godo å den sednare fullmagten.
Då stadgandet, sådant det i nu gällande kungörelse angående stärn pelpappersafgiften
lyder, är allmänt och således äfven tillämpligt på det af motionären anförda
särskilda fall, torde det tillägg, motionären påyrkat, finnas obehöfligt och
hans derom gjorda framställning
böra lemnäs utan afseende.
Vid
Btvillnings-Ulskollels Belänkande N:n 7.
9
Vid beräkning af stämpel å fullmagter in. m. å embete eller tjenst, som °m beräkåtföljes
af extra ordinarie inkomst eller sportler af ständig egenskap, böra äfven ”magtLtäm
dessa
tagas i betraktande, och är härom stadgadt, att i sådant fall stämpelbe- ptar ä extra
loppet skall beräknas efter medeltalet af de sista fem årens tjernsten åtföljande ncoms erlöneförmåner,
för hvilka bevillning efter andra artikeln blifvit erlagd. Detta
stadgande kan emellertid för närvarande svårligen tillämpas, enär, enligt gäl
lande
Bevillnings-förordning, inkomst af kapital och arbete sammanföres, så att
det icke är möjligt att särskilja hvad som härleder sig från sportler af embete
eller tjenst samt annan inkomst af kapital eller arbete. Till afhjelpande af
denna olägenhet har Utskottet föreslagit, att stämpelbeloppet uti ifrågavarande
fall må beräknas efter medeltalet af de sista 5 års tjensten åtföljande löneförmåner,
för hvilka det, på sätt i 8 § 14 mom. af Utskottets bilagda författningsförslag
omförmäles, kan styrkas, att bevillning efter 2:dra artikeln blifvit erlagd;
i hvilket afseende upplysning alltid kan vinnas ur taxeringslängderna för de 5
år, som närmast föregingo år 1862; hvadan detta förslag
torde godkännas.
Vid beräkning af dylika extra ordinarie inkomster, hvarom här ofvan förmäles,
är för närvarande stadgadt, att, hvad särskildt militärstaterna angår,
ackordsränta samt häst- och fouragemedei skola afräknas, så att stämpeln endast
ålägges för den återstående löneinkomsten; men då billigheten klafver att
enahanda förmån utsträekes till andra stater, hvilka i löneinkomst hafva ackordsränta
eller häst- och fouragemedei, tillstyrker Utskottet
att orden uti ifrågavarande Kongl, kungörelse sid. 3: ”hvad
särskildt militärstaterna angår” måtte ur den blifvande författningen
utgå.
Enligt nu gällande kungörelse beräknas stämpeln för konstitutorial eller 0m stämpel
förordnande pä behaglig tid till 2| procent af lönen eller löncskilnaden och toriai på
derutöfver 6 Itrdr; men då det icke kan vara billigt att den, som på obestämd behaglig tid.
möjligen mycket kort tid förordnas att bestrida en befattning, utan att ega visshet
om att erhålla densamma, skall vidkännas något löneafdrag, anser Utskottet
konstitutorial eller förordnande på behaglig tid icke böra betungas med högre
stämpelafgift än å det belopp af 6 R:dr, som ansetts motsvara expeditionslösen,
hvilket torde godkännas.
Nu gällande kungörelse stadgar, att när någon, som förut varit eller är i 0m stämpel
Kronans eller annan offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet fuiimagtlr ~
af embete eller tjenst, den fullmagt eller det öppna bref, som härom utfärdas,
skall förses med stämpel till belopp, motsvarande 17^ procent af den lön, som
åtföljer dylik eller dermed jemförlig tjenst; — att då någon erhåller karaktersfullmagt
i annan tjensteväg än den, hvaruti han varit eller är embcts- och tjenBih.
lill 11. St. Prot. 1863 & 1863. S Sami. 1 Afd. S Haft. 2
10
Bevillmngs-Ulskottets Betänkande t\:o 7.
steman, stämpeln skall beräknas till 37| procent af dithörande löneinkomst, samt
att fullmagt, öppet bref eller resolution på karakter för den, som ej förut varit
i Kronans tjenst, skall förses med stämpel till belopp af 67| procent af löneinkomsten
för dylik tjenst.
Till vinnande af större lätthet i beräkningen af de i ofvannämnda stadganden
förekommande procentbelopp föreslår Utskottet
att dessa procentbelopp ändras till respektive 15. 35 och 65.
Om stämpel Då Kongl. Maj:t på grund af särskilda förekommande omständigheter, titia.—
° med ^er en afskedstagande att bibehålla hela eller någon del af den lön, han inne
har,
skall afskedet förses med stämpel å 6 R:dr jemte 5 för 100:de af den
lön eller inkomst, som bibehålles och efter hvilken bevillning beräknas.
Som det emellertid synes obilligt att den, som, ehuru icke berättigad till
afsked med pension, på grund af ömmande omständigheter undfår afsked, skall
afstå något af den lön, han i dylikt fall får bibehålla och för hvilken stämpel
redan vid fullmagtens erhållande erlagts, har Utskottet ansett sådant afsked ej
böra stämplas till högre belopp än de 6 R:dr, hvilka motsvara expeditionslösen,
hvilket torde godkännas.
§ 4.
Redaktions-' Med anledning af ett utaf Herr af Donner i ofvanomförmälda motion gjordt
^afseende9å* yrkande har Utskottet vid rubriken »fullmagter, konstitutorialer», o. s. v. vidfuiimagts-
ja„jt en redaktionsförändring, så att ordalagen blifva desamma, som angående
stämpel för 6 , „ . °
luneskiinad. enahanda amne i § 3 begagnats;
hvilket torde godkännas.
af‘full * afseende å stämpeln på fullmagter, då tjensten åtföljes af extra ordinarie
muytsstampel inkomst eller sportler af ständig egenskap, får Utskottet hänvisa till hvad der“
extra in~ om blifvit vid § 3 yttradt samt hemställa att Utskottets förslag i denna del
kanister.
matte godkannas.
Om stämpel Likaledes anser Utskottet nödig öfverensstämmelse med hvad vid den nyss
a
konstittito- . . ,, . „
rial pä be- nämnde 3 § blifvit föreslaget angående stämpelbeloppet a konstitutorialer eller
haglig tid. förordnande på behaglig tid fordra att de i § 4 omförmälde enahanda konstitutorialer
förses med stämpel endast å 3 R:dr;
hvilket till bifall hemställes.
Om befrielse Enär gerningsmän å landet, hammarsmedsmästare, masmästare, musikanter
från stämpel o o 7 7 /
ä konstituto- och dansmästare samt vikarier och substituter i allmänhet tillhöra en mindre be
riaier
för raedlad samhällsklass, har Utskottet ansett de konstitutorialer eller antagnings
gerningsmän
m.
fl. bref, som for dem kunna utfardas,
böra från stämpel befrias.
Bevillnings-Utskollels lleiänkavde AT-'o t.
11
Af enahanda orsak liar Utskottet ansett, att förordnanden och antagnings- 0m befrielse
.. t-, från stiimpel
bevis lör städernas Betjente, Gevaldiger, Uppsyningsman, Backhus- och Vagkar- 5 h„nsUtuto
lar,
Stadstjenare, Parmmätare. Mätare, Jernbärare, Vindragare, Akare, Timmer- rialer för
' städernas be
och
Murkarlar, Packare, Politie- och Exekutions-betjente, extra ordinarie Stads- tjente m, y.
betjente nied deras vederlikar, äfvensom Ringare, Skolbetjente, Pedagoger, Ivloc- 20'll'dr
kare, Organister, Sångare och Kyrkoväktare, då deras lön å stat icke uppgår
till 20 R:dr,
böra från stämpel befrias.
Dä teologie-, juris- och medicine doktorsbref, kirurgie magisterbref samt ^stämpel
filosofie doktors- eller magisterbref, som efter aflagdt prof utfärdas, endast äro för doktors-,
att betrakta som deröfver meddeladt officiel! intyg, och hvilket äfven gäller om o^åpotekaapotekarebref,
men de vid sådant förhållande icke synas böra med stämpelafgift rebref.
betungas hemställer Utskottet att
stämpelfrihet må för dem medgifvas.
I öfverensstämmelse med hvad i allmänhet är stadgadt, att stämpel å full- ^umagt^å
niagter, konstitutorialer och förordnanden vid befordringar till högre lön blott skall tjenstebyte
åsättas för skilnaden mellan förra lönen och den, som erhålles, tillstyrker Ut- m' m*
skottet, att, på sätt af Herr af Donner i ofvan omförmälda motion blifvit vrkadt,
resolution eller fallmag l på tjenstebyte eller transport, som hitintills belagts
med stämpel till lika belopp, som konstitutorial på behaglig tid, hädanefter må
förses med stämpel
till 5 procent af det belopp, hvarmed den lön, som erhålles,
öfverstiger den förra lönen,
§ 6.
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 220) har Herr /t. /i. Berger, Om stämpel &
anmärkt, att den progressiva skalan för stämpel å bouppteckningar vid sistlidne h°ninyai\
riksdag bestämdes alltför hög, helst sedan en förändrad uppskattning af fast
egendom med den vid sista riksdag beslutade bevillningsförordningen inträdt,
hvadan motionären föreslagit, att stämpeln å bouppteckningar, då behållningen i
boet uppgår till fullt 200 R:dr eller derutöfver, måtte för hvarje fulla 100 R:dr
beräknas till 25 öre.
Motioner i enahanda syfte äro väckta inom Bonde-Ståndet af Sven Gustaf
Johansson från Jönköpings län och Anders Söderholtz från Södermanlands län
af hvilka den förre (motionen N:o 120) yrkat att stämpelpappers-afgiften för bouppteckningar
måtte nedsättas till hälften af det belopp, som nu är föreskrifvet,
och den sednare (motionen N:o 140), med hvilken en stor del af Bonde-Ståndets
ledamöter instämt, önskat sådan förändring, att stämpelafgiften å boupptecknin
-
12
Bevillning!- Utskottets Betänkande A;o 7.
Om befrielse
för stämpel å
bouppteckningar,
som,
visa mindre
behållning än
1,000 B-.dr.
l):o för efterlefvande
makes
giftorätt
i boet.
gar, hvilken till följd af det förändrade taxeringsvärdet å fast egendom blifvit
mångdubbelt högre än tillförene, måtte inskränkas till hvad den förut varit.
Redan vid sistlidne riksdag höjde sig talrika röster för afskaffande af den
progressiva skalan för stämpel å bouppteckningar samt antagande i stället af
procentberäkning, och frågan derom måste afgöras genom votering i förstärkt
Bevillnings-Utskott, der, på sätt i Herr Bergers motion äfven finnes omförniäldt,
den stigande skalan endast med en rösts öfvervigt segrade. Mot progressiv beskattning
kan med skäl anmärkas den ojemnhet, hvarmed den, i mån af förmögenhetens
storlek, träffar den skattskyldige. Nämnda ojemnhet har äfven föranledt
att man, i fråga om allmänna bevillningen, numera i allmänhet frånträdt
den progressiva beräkningsgrunden, samt stadgat, att en viss procent skall utgöras
af all inkomst, ehvad den är större eller mindre, och häruti har Utskottet
ansett sig ega tillräcklig anledning att tillstyrka afskaffande af den stigande skalan
för stämpel å bouppteckningar samt införande af procentberäkning; hvarjemte
och då det bör kunna antagas att, i följd af det numera förhöjda taxeringsvärdet,
äfven en temligen låg procentberäkning för stämpeln å bouppteckningar ej
skall leda till minskning i den inkomst, som förut deraf tillflutit Statsverket,
Utskottet, i likhet med hvad som vid sistlidna riksdag föreslogs af dem, hvilka
då påyrkade införande af procentberäkning i stället för en progressiv skala för
stämpel å bouppteckningar, får hemställa,
att stämpel å bouppteckningar bestämmes till j procent af
behållningen.
För närvarande äro sterbhus, der behållningen ej uppgår till 100 R:dr,
helt och hållet fria från bouppteckningsstämpel och då behållningen ej öfverstiger
1,000 R:dr, erlägges för hvarje fulla 100 R:dr endast 10 iire. För att
icke genom ofvan föreslagna stadgande förorsaka en allt för kännbar förhöjning
för mindre bemedlade sterbhus, har Utskottet ansett
befrielse från bouppteckningsstämpel kunna utsträckas till de
sterbhus, der behållningen icke uppgår till 1,000 R:dr.
Afven i ett annat afseende finnér Utskottet sig böra tillstyrka undantag
från nu gällande stadgande angående stämpel å bouppteckningar, nemligen i
fråga om efterlefvande makes giftorätt i bo. Till stöd för detta undantag kan
Utskottet åberopa en ostridig rättsprincip. Då nemligen grunden för beskattning
af den egendom, som död person efterlemnar, är den, att eganderätten öfvergår
från en person till en annan, men i det fall, att den aflidne efterlemnar
make, det endast är den del af boet, som tillhört den aflidne, hvilken förändrar
egare, bör också endast denna, men icke den öfriga delen i boet, hvilken i
sjelfva verket lika väl före, som efter dödsfallet tillhör den efterlefvande, vara
föremål för beskattning. Utskottet förutser härvid den anmärkning att svårighet
Bevillnings-Uukottelx Betänkande N:s 7.
13
kan möta för tillämpning af denna grundsats, enär arfskifte, hvari beloppet af
den efterlelvandes giftorätt först bestämmes, icke alltid kan ingifvas samtidigt
med bouppteckningen, men då dpt oftast bör vara möjligt att förrätta arfskifte,
innan bouppteckning till Rätten skall inlemnas och äfven i motsatt fall det ingalunda
är svårt att utröna huru mycket den efterlefvande makens giftorätt utgör,
har Utskottet ansett, att en i och för sig rigtig grundsats bör i lagstiftningen
vinna erkännande; hvadan Utskottet hemställer
att vid bouppteckningar efterlefvande makes giftorätt i behållningen
befrias från stämpel.
Då afliden person efterlemna!1 fast egendom å flera ställen inom olika ju -Om stämpel &
risdiktioner, skall särskild bouppteckning upprättas ä hvarje ställe och ingifvas fingar ^då
till Rätten i den ort, der egendomen är belägen, hvarefter samtliga bouppteck- flera
ningarna skola inlemnas till den Rätt, inom hvars domvärjo den aflidne vid döds- den^ytdne
fallet, varit mantals- och skattskrifven, hvilken sistnämnda Rätt det åligger att upprättas,
kontrollera stämpelbeloppet för samtliga bouppteckningarna. Då det nu vanligen
är å det sistnämnda stället, som den hufvudsakliga delen af boets gäld upptages,
men hvarje särskild bouppteckning, enligt nu gällande stadgande, skall vid in
gifvande!
vara försedd med stämpel efter den behållning, bouppteckningen utvisar,
så kan lätt inträffa, att de särskilda bouppteckningarna, som upprättas och
företes å andra orter än der den aflidne varit mantalsskrifven, komma att förses
med ett betydligt högre belopp stämpelpapper, än sorn erfordrats, derest stämpelbeläggningen
först ifrågakominit vid den slutliga bouppteckningens ingifvande
å mantalsskrifningsorten. Till förekommande häraf får Utskottet föreslå,
att då afliden person på flera orter efterlemnat egendom,
hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, hvar
och en af dem, utan att vara med stämpel försedd, må ingifvas
till den Rätt, der egendomen är belägen, men att de
samtliga sedermera skola inlemnas till den Rätt, inom hvars
domvärjo den aflidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven,
hvarvid sammanräknade behållningen, enligt samtliga bouppteckningarna,
skall tagas till grund för beräkningen af stämpelbeloppet.
Då ner tepartier i allmänhet äro fria från stämpel samt endast skola med 0m stämpel ä
sådan förses, dä de vid domstol eller hos exsekutor företes, men det i sådana ceitevarU<tr
fall icke kan vara rättvist att, såsom nu är stadgadt, grunden för stämpelbeläggningcn
hemtas från den fraktsumma, å hvilken certepartiel lyder, hemställer
Utskottet att förenämnda grund hädanefter må blifva
den fraktsumma, hvarför betalning sökes.
14
Bevillningi-Ulskollets Betänkande Ao 7.
Om stämpelfriliet
för gesällbref.
Om stämpel å
kontrakter.
Om stämpelfrihet
för köpekontrakt
-
Om stämpel å
köpe-, bytes-,
och gåfvobref.
Om stämpel å
köpeafhandling
om vexande
skog.
Af skäl, sorn här ofvan (§ 4) ifråga om gerningsmän ä landet blifvit anfördt,
får Utskottet tillstyrka
att Gesällbref från stämpel befrias.
På enahanda grunder, sorn blifvit anförda vid rubriken bouppteckningar,
tillstyrker Utskottet, att den stigande skalan, som nu gällande förordning innehåller
i afseende å kont/akter må upphöra, samt att, i betraktande deraf att
bevillning erlägges för den fasta egendom, som ifrågavarande kontrakter angå,
stämpeln å kontrakter endast må, i likhet med hvad för certepartier och skuldebref
är stadgadt, bestämmes till
30 öre för hvarje lulla 100 Riksdaler, beräknad, då inteckning
på grund af dem sökes, efter den arrendesumma,
hyra elier afgäld, sorn för ett år i penningar eller penningars
värde utgöres, eller för kortare tid i förhållande derefter,
samt, då de för fordrans utbekommande vid domstol
eller hos exsekutor företes, efter den summa, hvarför betalning
sökes, äfvensom att för kontrakter, dervid städja erlägges,
stämpeln må efter enahanda grund beräknas å den summa,
som uppkommer derigenom att fem procent af städjan
jemte värdet af de årliga prestationerna, der sådana äro förbehållna,
sammanläggas.
Då, enligt § 5, bilagor i allmänhet äro fria frän stämpel, anser Utskottet
köpekontrakt desto heldre böra få tillgodonjuta denna afgiftsfrihet, som det derpå
följande köpebrefvet skall med stämpel beläggas och hemställer derföre att
stämpelsskyldigheten för köpekontrakt må upphöra.
Beträffande stämpeln å bytes- och gåfvobref stadgas, sid. 19, i nu gällande
kungörelse angående stämpelpapper, att den skall beräknas efter nästföregående
årets taxeringsvärde, samt, sid. 20, att om i bytes- och gåfvobref ä fast egendom
visst värde ej är egendomen åsatt, stämpeln skall beräknas efter det värde,
som för egendomen blifvit vid sista bevillningstaxering faststäldt. Dä nu det
förstnämnda stadgandet är allmänt och ovilkorlig!, synes det sistnämnda öfverflödigt;
och som Utskottet derjemte erfarit, att man sökt tyda dessa stadganden
så, att. i händelse uti bytesbrefvet visst värde varit egendomen åsatt, stämpelafgiften
bort utgå efter det i bytesbrefvet å egendomen bestämda värde, har
Utskottet, till förekommande af nämnda missförstånd, ansett det sednare stadgandet
böra utgå; i sammanhang hvarmed redaktionen af stadgandet rörande köpebref
blifvit något ändrad,
hvilket torde godkännas.
Föreskriften å sid. 20 att afhandling, hvarigenom skog från hemman på
viss tid föryttras, skall förses med stämpel efter 40 öre för hvarje fullt tunnland,
har i afseende på ytmåttet bort bringas i öfverensstämmelse med inne
-
Jlevillnings-UIskol le Is Betänkande N:u 7.
15
hållet af Kongl. Stadgan om mått och vigt af den 31 Januari 1855; och enär
1 tunnland, reduceradt till nya ytmåttet, utgör 5,fi qvadratref, samt den nuvarande
stämpelafgiften således skulle, om den endast bestämdes i proportionerlig!
förhållande lägre för hvar full qvadratref, i verkligheten blifva förhöjd hemställer
Utskottet,
att sådana afhandlingar ina förses med stämpel till 5 öre för
hvarje ful! qvadratref.
Pä grund af hvad Utskottet här ofvan vid § 2 i fråga om vexlar anfört stämpel å
tillstyrker Utskottet, vexlar.
att prima vexlar i utländsk myntsort skola antingen förses
med särskild stämpel å l R:dr eller skrifvas å till nämnda
belopp stämplade vexelblanketter.
Stadgandet att stämpel å skuldebref, räkningar, vexlar, och assignalioner 0m stämpel
bör beräknas efter dessa handlingars kapitalvärde, anser utskottet böra förtydli- a s'uUleb’ei'
ligas sålunda, att till grund för beräkningen må tagas
det kapitalvärde, med afseende hvarå uppvisandet för intecknings
vinnande sker eller hvarför betalning sökes.
Den afgift, som för närvarande under form af stämpel å testimonia acade- 0nl »tumpeijnica
måste erläggas af studerande vid akademierna, har Utskottet ansett min- ^'tiimonia
dre lämplig och föreslår derföre academica.
att densamma må upphöra.
§ 7.
Då inneliggande domar och domböcker icke få utgifvas, torde stadgandet, 0m ntesiuatt
de äro från stämpel fria, kunna såsom öfverflödigt reskriften^m
ur författningen utgå. stämpel!riket
för inneliggande
domar.
Enär missiver för Adjunkter att biträda Pastorer eller Komministrar i em- Om befrielse
betet, äfvensom förordnanden för vakans- och nådårspredikanter samt vice från campel
Komministrar för närvarande äro fria från stämpel, tillstyrker Utskottet, att för- Ven^öTviTe
ordnanden för vice Pastorer likaledes pastorer.
må från stämpeln befrias.
Den frihet från stämpel, som hitintills tillkommer Sockenstämmo-, Kyrkoråds- D :o för komoch
Socken-nämnds protokoll, har Utskottet ansett äfven böra medgifva de
genom Kongl. Förordningarne den 21 Mars 1862 tillkomna nya kommunalmyn- protokoll,
digheter, hvaremot stadgandet angående Sockenstämmo- och Sockennämnds Pro
tokoll
blifvit uteslutet;
hvilket torde godkännas.
16
Btuillnings-UhkoltiH Htldnkande :\:o 7.
Om uteslutande
af föreskriften
om
stUmpelfrihet
för protokoll
vid grufvestämma
m.fl.
Om stämpelfrihet
för
qvittenser i
allmänhet.
l):o för lönetillökningar.
Om makulering
af stämpel
å vexlar.
Om sättet för
utgörande af
stämpelafgift
till högre belopp
än 500
ll:dr.
Till följd af det allmänna stadgandet att ekonomimål äro från stämpel
fria, torde föreskriften, att protokoll vid grufve-, hytte- och hammar-smedsstäinmor,
der Bergmästare eller Grufve-ingeniör förer ordet, äro från stämpel fria,
vara öfverflödigt och följaktligen
få ur författningen utgå.
Qvittenser för omyndiga barns medel äro för närvarande från stämpel fria;
men samma frihet har Utskottet ansett böra utsträckas till alla slags qvittenser
för de fall, då det möjligen skulle ifrågakomma, att dylika handlingar borde,
såsom utgående expeditioner, förses roed stämpel; hvadan Utskottet hemställer,
att ifrågavarande rubrik endast måtte komma att lyda:
»qvittenser».
Herr af Donner har i sin ofvanomförmälda motion vid denna § yrkat ett
så lydande tillägg:
»Lönetillökningar, som erhållas genom uppflyttning inom samma tjenst till
högre lönegrad» ; men då i nu gällande kungörelse icke förefinnes någon anledning
dertill, att stämpelafgift skulle erläggas för den löneförhöjning, som, utan
ny fullmagts erhållande, vinnes genom uppflyttning till högre lönegrad, tillstyrker
Utskottet,
att Herr af Donners berörda yrkande lemnäs utan afseende.
§ 8.
Som någon föreskrift icke finnes, huru stämpel å vexlar skall makuleras,
har Utskottet, till förekommande af missbruk, ansett nödigt föreslå,
att vexelstämplar skola makuleras genom påskrift af vexelns
årtal och utgifningsdag.
Till afhjelpande af den i Stats-kontorets och Kammar-rättens utlåtande omförmälda
olägenhet att, i anseende dertill att stämplar å högre värde än 100
Riksdaler ej äro tillgänglige, stämplarne å en del handlingar stundom uppgå till
så stort antal, att de icke kunna handlingarne biläggas, får Utskottet föreslå,
att då stämpelafgift för en handling på en gång skall utgöras
med högre belopp än 500 Riksdaler, afgilten må kunna
erläggas i Stockholm genom insättning i föreskrifven ordning
uti Räntekammaren och i landsorterna genom leverering till
vederbörande Landtränteri; i hvilket fall det qvitterade reversalet,
som, utom uppgift å den erlagda summan, alltid
bör innefatta upplysning om ändamålet med den skedda levereringen,
skall allemnas till den som, å Rättens vägnar, den
ifrågavarande handlingen mottaga bör, hvilken, efter det han,
å embetets
BcVillnings-Utskottcts Belänkande lY:o 7.
17
å embetets vägnar, på den handling:, hvarför stämpelafgift
sålunda blifvit erlagd, tecknat bevis, när detta skett och af
hvem qvitto derå utfärdats, har att foga berörda qvitto vid
de renoverade protokoll, sorn till vederbörande Hofrätt skola
insändas.
Vid 9 morn., motsvarande i Utskottets förslag det ll:te af denna g, har
Herr af Donner yrkat ett så lydande tillägg:
»och ansvare för karteringens rigtighet vederbörande tjensteman i det verk
eller hos den myndighet, hvarifrån ofvannämnda handlingar utgått».
Då ett så beskaffadt stadgande, som det af motionären föreslagna, redan finnes
i lide, eller, enligt Utskottets förslag, det 13:dc moni. af denna g. torde
förslaget
Om ansvarighet
för
karteringsrigtighet.
icke böra till någon åtgärd föranleda.
Sedan Utskottet föreslagit stämpelfrihet för de i förra 14:de mom.
omför- 0m vteslu
mälda
diplomer, lärer föreskriften derstädes om deras utlösande finnas öfverflödig förra''/Juia
och detta mom. således få uteslutas. mom- 4 8 §•
Då alla handlingar, öfver
hvilka Handels-, Fabriks
-
skyldighet att tillse, att till dem
gar afgifva yttrande, numera ingifvas till Magistraterna,
mom. bemälde föreningar ålag
lingar förses med stämpel
böra upphöra.
■ och Handtverksförenintorde
den i förra 16:de
i
ingifna
Orri uteslutande
af
förra 16 'de
hand- morn. i S §■
g 9.
Enligt stadgandet i denna 6 åligger det Konungens Befallningshafvande att 0m gtimPe,~
i, • . o pappers för
sa
tidigt hos Stats-kontoret reqvirera erforderligt förråd af stämpladt papper, att sundande ä
tjenligt tillfälle till papperets afsändande, helst, sjöledes, må kunna begagnas, vid jernväg.
äfventyr att ersätta Kronan den högre kostnad, som genom en uteblifven tidig
reqvisition ästadkommes; men om icke desto mindre- af oförutsedda händelser en
större åtgång af stämpelpapper af en eller annan värdesort skulle inträffa och
behof deraf så hastigt uppstå, att sjölägenhet ej hinner afbidas, må, när Kongl.
Maj :ts Befallningshafvande sådant begära, afsändning med kronoskjuts genom
Stats-kontorets försorg verkställas.
Som Utskottet ansett den utväg att till landsorterna försända stämpelpapper,
hvilken genom de i sednare tider tillkomna jernvägarne uppstått, icke böra le ninas
obegagnad, har Utskottet här infört, stadgande derom, att nämnde utväg, der
så< ske kan, bör begagnas framför den att för ifrågavarande ändamål begagna
kronoskjuts,
hvilket torde godkännas,
Bill. till Ii. St. Pral. 1862 & 1863, 3 Sami. 1 Afd. S lläfl. 3
18
Bevillnitigi-Clskolicti Betänkande ,X:o 7.
Om för va- Vid föreskriften 0111 vården af det stämpelpapper, sora till Ränterierna för
randet
t .... . . ... '
landtränteri- sandes, han v isas i nu gallande kungörelse angående stämpelpappers-afgiften till
erna af 5;(e pUnkten af Kongl. Kungörelsen den 14 Mars 1832. Detta stadgande liar
stämpladt r ... f. . .
papper. Utskottet ansett lämpligt att i den blifvande författningen om stämpclpapper intaga,
hvilket torde gillas.
Om borttagande
af föreskriften
att
häradsskrifvare
skola
tillhandahålla
stämpladt
papper
-
§ 10.
I denna g föreskrifves, bland annat, att Häradsskrifvare eller den, som mantalsskrifning
förrättar, skall tillhandahålla allmänheten stämpelpapper till salu.
Detta stadgande tillkom på den tid, då hyres- och arrendekontrakter skulle vid
mantalsskrifningarne företes, försedda med stämpelpapper. Sedan numera dessa
kontrakter endast skola förses med stämpelpapper, då de för domaren eller hos
exekutor företes, och således grunden hvarföre Häradsskrifvare ålagts skyldighet
att vara försedda med stämpelpapper, ej vidare förefinnes, torde ifrågavarande
föreskrift
böra ur författningen utgå.
Om förtydligande
af föreskrifterna
angående utbyte
af makuleradt
stämpel'-  papper.
§ 12.
Uti sin här ofvan omförmälda motion har Herr af Donner anfört, att den i
denna § meddelade föreskrift, att utbyte af makuleradt stämpladt papper tillätes,
när det är synbart, att misskrifning eller annan orsak vållat dess obrukbarhet,
samt det blad, hvarå stämpeln är satt, finnes ostympadt, skulle vara tydlig, derest
ej ett tillägg sedan flera riksdagar tillbaka blifvit insatt, nemligen att samma
stadgande äfven gäller i afseende å stämpladt papper, hvarmed skuldsedlar vid
inteckningar till Iåns erhållande ur Rikets Ständers Bank eller publika kassor
varit belagda, då låneansökningarne blifvit afsiagna. Då nu ingen föreskrift
finnes huru förfaras bör, när inteckningar för lån hos enskilde personer afslås
och den skuldsedeln åsätta stämpel således icke blifvit för ändamålet begagnad,
har motionären, enär enskild man ofta skulle göra en betydlig pekuniär förlust,
derest han icke finge utbyta den inköpta stämpeln mot annat stämpelpapper,
föreslagit, att berörda tillägg måtte uteslutas eller ock så förtydligas, att stadgandet
kommer att gälla ej allenast stämpladt papper å skuldsedlar, utgifna till
publika kassor, utan äfven till enskild man.
Sorn Utskottet befarar, att, derest samma frihet att utbyta stämpelpapper
förunnades, då enskild man vägrat belåna intecknadt skuldebref, som nu är medgifven
dem, hvilkas ansökningar om lån ur Rikets Ständers Bank eller publika
kassor blifvit afsiagna, hvarjehanda underslef skulle komma att ske, vågar Utskottet
icke i vidsträcktare mån förorda motionen än för de fall, då sökt intcck
-
Bevillningt-Utskollels Betänkande N:o 7.
19
ning blifvit afslagen, äfvensom Utskottet ansett enahanda rättighet till utbyte af
stämpelpapper böra medgifvas, då ansökning om lagfart ej kunnat bifallas; i
sammanhang hvarmed redaktionen af ifrågavarande stadgande blifvit något ändrad,
hvilket torde godkännas.
§ 16.
Herr af Donner har vidare anfört, att då det ej borde tillkomma tjenstemän 0mfntkränk
'
7 o ntng t den
i Kollegier eller underordnade embetsverk att tillse, det de fran Kongl. Maj:ts underordnade
Kansli eller högre instanser utgående handlingar äro rigtigt karterade, borde myndigheter
° °0 o o o i åliggande
2:dra mom. i denna Sj, hvari sadan skyldighet ålägges förbemälde tjenstemän, skyldighet att
ändras till öfverensstämmelse med motionärens vid 8 8 anmärkta förslag; men kontrollera
„ „ , o. 0 i annorstädes
da sa beskaliadt undantag Iran kontroll till forman för vissa tjenstemän ej kan verkställd
vara lämpligt samt Utskottet i öfrigt ej finner något otillbörligt ligga deri, att kartering.
tjenstemän i Kollegier eller underordnade embetsverk utöfva kontroll å karteringen
af de från Kongl. Maj:ts Kansli och en del andra embetsverk utgående
expeditioner, torde hvad Herr af Donner i oinfönnälda måtto anfört
böra lemnäs utan afseende.
Då någon särskild straffbestämmelse för närvarande icke finnes stadgad, ifall
vexelgifvare utlemnar vexel, som icke blifvit behörigen stämplad, får Utsko-ttet, ten kartering
som jemväl trott ansvar böra stadgas för vexelgifvare, som underlåter att, innan af vexel eller
, , , o får makuh
vexel
utlemnas, makulera dithörande stämpel, slutligen föreslå, ring af
att bötesansvar må bestämmas för förstnämnda förseelse till stämpeln.
belopp af 25 R:dr och för den sistnämnda till belopp af
5 R:dr.
Stockholm den 19 Mars 1863.
Reservationer:
l:o af Herr Doktor Nordlund: ”Utskottets förslag att afskaffa de s. k.
skrifkartorna, eller att ur 2 § af Förordningen om stämpelpappers-afgiften utesluta
föreskriften att hela ark å 25 och 50 öre skola vara att tillgå, har jag
icke kunnat biträda, utan funnit mig föranlåten att mot berörda förslag anföra
reservation.
Detta förslag förekom vid sistlidne riksdag, utan att vederbörande fått tillfälle
att deröfver sig yttra. Samma förslag är nu förnyadt, oaktadt vederbörande
embetsverk, deröfver hörde, detsamma afstyrkt.
20
Bevillning* Ulsltollels Betänkande X:o 7.
Det. enda skäl, sorn till stöd för förslaget blifvit anfördt eller kan anföras,
är den besparing‘ för Statsverket som, genom skrifkartornas afskatfande och ersättande,
skulle uppkomma. Utskottet anser besparingen "högst betydlig» och
beräknar densamma till omkring 32,500 R:dr, eller nära 16 procent af försäljningsvärdet;
hvaremot kostnaden för beläggningsstämplarne uppgifvits utgöra
allenast i procent af samma värde.
Mot denna beräkning äro flera anmärkningar att göra. Först och främst
hvilar procentberäkningen på en ovigtig grund, alldenstund densamma är gjord
efter föryiiljnirigsväi det, d. v. s. den stämpel, sorn är å papperet anbragdt. Då
nemligen stämpeln å hela ark, eller skrifkartorna, är endera af de 2:iie lägre
valörerna, 25 och 50 öre, men Utskottet jern fört kostnaden för helarksstämplarne
med kostnaden för beläggningsstämplarne, hvilka till större delen hafva högre
valörer, ända till 100 R:dr, så hafva helarksstämplarne icke kunnat annat än
förefalla jemförelsevis dyra. Efter en sådan beräkning måste alltid det stämplade
papperet å lägre valörer blifva betydligt dyrare än det å högre valörer, och det
i samma mån, sorn valörerna äro högre. Efter den uppställda beräkningsgrunden
skola jemväl beläggningsstämplarne, oaktadt de alla i sjelfva verket äro i tillverkningskostnad
lika dyra, dock, jemförde nied hvarandra, blifva högst olika i
pris. En beläggningSstämpel t. ex. å 100 R:dr är icke dyrare i tillverkningskostnad
än en stämpel å 1 R:dr eller en å 25 öre; tnen om man följer ofvanberörda,
af Utskottet antagna beräkning och antager exempelvis kostnaden vara
10 öre för hvarje stämpel, så utgör denna kostnad
för 100 Riksdalersstämpeln T'ö procent,
för 1 Riksdalersstämpeln 10 procent och
för 25 öresstämpeln 40 procent.
Men icke blott beräkningsgrunden är uppenbarligen ovigtig, utan äfven
sjelfva beräkningen af den besparing, sorn genom skrifkartornas afskatfande
skulle vinnas. Den i Betänkandet nämnda summa, elier 32,500 R:dr, hvartill
kostnaden för dessa kartor anses uppgå, är beräknad efter det pris, som, enligt
äldre kontrakt, varit vid stämpelpapperets tillverkning gällande, och icke efter
den ej obetydliga prisnedsättning, som, efter hvad sjelfva Betänkandet gifver vid
handen, nu är betingad. Vidare ingår i den uppgifna summan ej allenast kostnaden
för sjelfva papperet, hvaraf skrifkartorna bestå, utan jemväl trycknings-,
räknings-, transport-deli konfrollkostnaderna. Afven om skrifkartorna blefve afskaffade
och ersatte med beläggningsstämplar. så qvarstå dock ej mindre nyssberörda
kostnader, än äfven kostnaden för det papper, sorn i ålla fall skall för
de ersättande beläggningsstämplarne tillverkas. Om än transportkostnaden något
minskas, så blifva likväl trycknings-, räknings- och kontrollkostnadcrnä desamma
sorn tillförene. Derciiföt bl ifver tillverkningskostnaden för papperet till så väl
dessa beläggningsstämplar, sorn till hela den öfriga massan af dylika stämplar,
Bevillning*-Clsknltels Betänkande S':o 7.
21
öfter all sannolikhet större än den sednast för sådant papper betingade, ja. mäste
blifva större än någonsin tillförene; alldenstund behållningen å den större massan
af skrifkartepapper vid tillverkningen hittills kunnat medgifva ett jemförelsevis
lindrigare pris å beiäggningsstämpelpapperet, hvilket sistnämnda deremot — med
de kontroller sorn vid tillverkningen äro nödvändiga — måste, efter skrifstämpelpapperets
upphörande, draga mycket betydligare kostnader än hittills.
Allt detta, jemte hvad jag vidare här nedan får anföra, visar att den besparing,
sorn genom skrif stämpelpapperets afskaffande förespegla, ingalunda kan
blifva högst betydlig, enär ifrån den beräknade summan, som skulle besparas,
ganska betydliga afdrag måste göras. Kostnaden för nyssnämnda papper är i
alla fall obetydlig i förhållande till det stora belopp, stämpelpappersafgiften åt
Staten inbringar.
Dertill kommer, att så länge stämpelpapperet tillverkas vid Rikets Ständers
eget pappersbruk, den behållning, som å tillverkningen kan uppstå, tillfaller
Staten sjelf samt att derföre hvad Staten på ena hållet besparar, det minskar
vinsten å det andra.
Att någon besparing genom skrifkartornäs afskaffande skulle uppkomma,
vill jag dock ingalunda bestrida; men äfven 0111 denna besparing blefve större
än den i sjelfva verket blifver, månne densamma uppväger de olägenheter, som
si andra sidan af den ifrågasatta förändringen blifva en följd ?
Dessa olägenheter äro i det underdåniga utlåtande, som af vederbörande embetsverk,
blifvit i ämnet afgifvet och i Utskottets Betänkande anföres, korteligen
framställde. Bland dem omnämner Utskottet en del och först såsom väsendtiigast
den olägenheten, »att Domare och en del andra Einbetsmän finge vidkännas
en ökad utgift derigenom att de nödgades sjelfvé bekosta papper till de expeditioner,
sorn nu skrifvas å stämpladt papper». Denna olägenhet menar Utskottet
vara undanröjd genom den åsigt, sorn blifvit af den ende reservanten i
o ni förut lii de embetsverk uttalad, att »någon rättighet att kostnadsfritt erhålla
skrifpapper icke blifvit vederbörande Domare eiler andra Einbetsmän tillförsäkrad,
utan de af nämnda5 fördel endast på sådan grund kommit i åtnjutande, att man
betraktat stämpelpapperets anskaffande på Statens bekostnad såsom en oundgänglig
kontroll å stärnpelafgiftcns ordentliga utgörande samt att en sådan de enskildes
förmån icke bör hindra en för Statsverket fördelaktig förändring.»
Om nu än berörda rättighet icke blifvit genom uttrycklig författning domare
och andre einbetsmän tillförsäkrad, så ålägger dem icke heller någon författning
skyldigheten att sjelfve bekosta ifrågavarande papper. Huruvida den omnämnda
förmånen haft sin enda grund i Statens bekostande af skrifstämpelpapper, kan
sä mycket mer sättas i fråga Som i de embetsverk, t. ex. Stats-depärteménten, i
hvilka expeditionerna numera icke skrifvas pä stämpladt papper, äfvensom i åtskilliga
embetsverk, hvarest sådant ännu eger rum. skrifpapperct bekostas af
23
BiviUnings-Vlikotleti Belänkanclt N-n 7.
Staten. Hvad angar den satsen, att enskildes förmån icke bör hindra en för
Statsverket fördelaktig förändring, så medgifves densamma gerna; men derigenom
upphäfves icke Statens skyldighet att lemna den enskilde ersättning för en åtnjuten
men mistad förmån, som grundat sig antingen på författning eller gammal
häfd. Eller månne Staten bör begagna sin magt att utan ersättning borttaga
från den enskilde en fördel, som denne haft full anledning att betrakta såsom
sin lagliga rätt? Ar det billigt att ålägga domare och en del andre embetsman
skyldigheten att sjelfve bekosta hvad Staten sjelf hittills bekostat?
Ån mer, om Staten ock rättsenligt kan ålägga sådant, är det Staten värdigt? —-  »Den ökade utgiften för de nämnde expeditionshafvande skulle icke blifva särdeles
betydlig», säger Utskottet vidare samt lemnar en af den åberopade reservanten
uppgjord uträkning å denna utgift, fördelad på rikets domsagor. Utom
det att denne reservant sjelf mcdgifver, att uträkningen är osäker, månne en ny
pålaga blifver rättvisare eller billigare derigenom att den fördelas på många och
för hvardera icke blifver särdeles betydlig?
Den andra af Utskottet vidrörda olägenheten af skrifkartornas afskaffande,
eller »att en del expeditioner skulle till allmänhetens skada komma att skrifvas
på mindre godt papper», bemöter Utskottet med det yttrande, att det torde icke
vara svårare att hädanefter finna tjenligt korrektiv häremot, än det hitintills varit
i afseende å de talrika, icke mindre vigtiga, expeditioner, hvartill stamphult papper
för närvarande ej begagnas. Hvilket detta korrektiv varit eller kan blifva
saint huru kontrollen öfver dess handhafvande skulle utöfvas, har Utskottet icke
omförmält och jag för min del har hvarken hört eller kunnat utfinna någotdera.
Den omständigheten, att det papper till åtskilliga handlingar, hvilket domare
hittills sjelfve bekostat, varit af sådan beskaffenhet, att klagan deröfver icke försports,
lemnar ingen visshet att, om den nya ökade utgiften för papper utan er
sättning
ålägges, samma förhållande skull fortfara. Utan misskännande af oegennyttan
hos vårt lands utmärkta domarekorps eller af dess beredvillighet till billiga
uppoffringar, kan man befara att, i fall skrifstämplarne afskaffas, icke endast de
expeditioner, hvilka hitintills varit skrifne å stämpladt papper, utan äfven de
öfriga mångenstädes skola skrifvas på ovaraktigt och mindre godt papper. Att
en sådan papperets beskaffenhet kan och skall, särdeles i afseende å de handlingar,
som äro af större vigt för framtiden, medföra för allmänheten menliga
följder, lärer icke kunna betviflas.
En tredje olägenhet, icke den minst vigtiga, af skrifkartornas afskaffande är
i ofvanbemälde embetsverks utlåtande framhållen, men af Utskottet icke bemött,
nemligen att i handlingarnes skrifvande på stämpladt papper ligger den säkraste
kontroll för stämpelafgiftens behöriga utgörande. Den af Utskottet åberopade
reservanten sjelf erkänner, att skrifstämpeln är en fullt tillfredsställande kontroll,
men anser densamma för dyr. Manne likväl en nödig och tillfredsställande kon
-
Bevillnings-VtskoKett Betänkande N:o 7.
23
troll bor borttagas för en kostnads skull, hvilken är, i jemförelse med inkomsten
af stämpelpappers-afgiften, ganska ringa, och för en besparings skull, hvilken icke
på långt när blifver så betydlig som man föreställt sig?
Flera andra anmärkningar mot Utskottets förslag skulle kunna tilläggas, t. ex.
att skrifkartorna hafva i allmänhet det företräde framför papper, som är allenast
belagdt med vidfogad stämpel, att stämpeln icke kan lösryckas eller borttappas;
att å skrifkartorna sjelfva papperets utseende genast gifver en för mången nödig
påminnelse om en handlings vigt och tillvaratagande; att om vederbörande embetsman
skola utan ersättning af Staten bekosta papperet vid de expeditionerr
hvartill skrifstämplar hittills varit begagnade, anspråk torde väckas på ersättning
af rättsökande parter så väl för stämplarnes fästande, som för sjelfva papperet
o. s. v.; men denna reservation torde redan synas alltför vidlyftig.
Utskottets slutliga yttrande, att ifrågavarande förändring är väl förberedd
genom lydelsen af 1 § af nu gällande förordning i ämnet, synes hafva så mycket
mindre vigt som detsamma icke rör sjelfva saken, utan endast innehåller att något
formelt hinder för förändringen icke i berörda § förefinnes. — Ett hinder, som, om
förändringen bifölles, i alla fall vore lätt undanröjdt.
Såsom följd af det nu anförda och enär den besparing, Utskottet velat bereda
Statsverket, ingalunda uppväger hvarken de fördelar, som skrifstämplar å
hela ark medföra, ej heller de olägenheter, som af deras afskaffande skulle uppstå,
får jag vördsammast hemställa,
alt Rikets Höjd loflig a Ständer behagade, med afslag å
Utskottets Betänkande i forberörda del, besluta att föreskriften
i 2 § af förordningen angående stämpelpappersafgiften.
i det kela ark ä 25 och 50 öre skola vara att
tillgå, skall bibehållas, samt
att öfriga dermed sammanhängande delar af förordningen
(§ 8 mom. 17) derefter rättas.»
Häruti hafva instämt: Herr N. P. Lindeström, Herr E. Swarts och Herr
A. L. Holmqvist.
2:o af Herr v. Talmannen P. Murén: »Ansvar för uraktlåten eller för
låg kartering bestämmes i § 16, momentet 1, för embetsman eller enskilde personer
till »böter motsvarande 25 procent af det felande eller undanhållna stämpelbeloppet,
dock ej under 5 R:dr» och i momentet 4, för agent för »utländskt»
försäkringsbolag till enahanda belopp, nemligen 25 procent, men dock ej under
50 R.dr. Emot denna, enligt min åsigt, lika obilliga som onödiga skilnad i
minimibelopp för enahanda förseelse och enahanda bötesansvar i procentbelopp,
24
Betiiltnings-Ulskollcls Betänkande N:o 7.
får jag mig vö rd s ani m a s tvrese r ve ra samt lika vördsamt föreslå att minimibeloppet
i momentet 4 blifver, i likhet med bestämmelsen i momentet 1, åsatt till 5 R:dr.
Uti denna reservation har Herr S. Renström instämt.
3:o af Herr S. Renström: »Med gillande af de skäl Utskottet anfört för
tillstyrkandet, att den progressiva skalan för stämpelafgift å bouppteckningar
måtte afskaffas och i stället en lika procentberäkning införas, ehvad behållningen
i boet än må utgöra, endast den uppgår till 1,000 R:dr, skiljer jag mig
likväl från Utskottets pluralitet deri, att jag anser den af Utskottet föreslagna
procentberäkningen vara för låg. Enligt nu gällande progressiva skala beräknas
stämpelafgiften å bouppteckningar sålunda:
för behållning öfver 100 R:dr till och med 1,000 R:dr,
för hvarje fulla 100 R:dr 10 öre;
55
55
af t.
0.
m. 5,000
R:dr »
35
20
53
53
55
53
55
10,000
»
53
30
53
53
55
53
55
20,000
»
33
40
33
5?
13
5?
53
30,000
»
53
50
53
33 '
53
55
53
40,000
53
55
60
55
J>
53
53
55
50,000
33
33
70
53
53
3?
55
53
60,000
53
V
80
33
55
55
55
55
80,000
3?
55
90
55
öfversteg
ande 80,000
55
55
1 R
:dr,
Och
då nu
Utskottet
föreslagit stämpelafgift
en
öfverhufvud till
cent af boets behållning, eller till 25 öre per 100 R:dr, så vida behållningen
uppgår till 1,000 R:dr, samt derjemte, att efterlefvande makes giftorätt i behållningen
skall befrias från stämpelafgift, hvilket den nu gällande stämpelförordningen
icke medgifver, synes det mig vara påtagligt, att, om detta förslag
skulle af Ständerna antagas, en högst betydlig minskning skall komma att uppstå
i den inkomst, Staten på sednare åren haft af stämplade pappersafgiften.
Utskottet har trott sig kunna föreslå en så låg procent på den grund, att fastighetsvärdena
på landet, i följd af den vid sistlidne riksdag antagna nya bevill—
ningsförordningen, blifvit betydligt förhöjda, men då i betraktande tages, att fastighetsvärdena
i städerna nära nog äro desamma som förut, och att det rörliga
kapitalet icke ökats, äfvensom lösegendomen i allmänhet, icke kan anses hafva
undergått, någon värdeförhöjning, samt den föreslagna befrielsen för stämpelafgift
ä efterlefvande makes giftorätt i boets behållning, säkerligen kommer att, öfverhufvud
räknadt, reducera sterbhusens behållningar med mera än judel, kan jag i
alla fall icke inse annat, än att den nämnda procenten är alltför låg för att
kunna åt Staten förskaffa en inkomst, som närmar sig den, som, i följd af den
progressiva
Bevillnings-Utskotiets Betänkande N:o 7,
25
progressiva skalan, Staten tillgodokommer. Af denna anledning får jag härmed
reservera mig emot Utskottets hemställan i detta hänseende samt vördsamt föreslå,
att stämpelafgiften å bouppteekningar måtte bestämmas till minst procent,
eller 40 öre per 100 R:dr af boets behållning, otti icke till £ procent eller 50
öre per 100 R:dr, hvarigenom jag ändock befarar att en icke obetydlig minskning
kommer att ega rum i Statens inkomst af stämplade pappersafgiften.»
Häruti har Herr af Wirsén, C. Th., instämt.
4:o likaledes af Herr S. Benström: »Vidare anser jag mig böra reservera
mig emot Utskottets hemställan, att valören å den stämpel, hvarmed primavexlar
å utländsk myntsort böra förses, måtte bestämmas till 1 R:dr. Jag medgifver
visserligen, att det för vexelgifvare kommer att medföra lättnad oeh beqvämlighet,
att den ifrågavarande stämpeln blifver af endast en valör, äfvensom att
denna stämpel, på sätt Utskottet föreslagit, blifver af sådan beskaffenhet, att den
kan påklistras vexeln, men jag anser dock den föreslagna valören derå vara
något för hög. Enligt nu gällande stämpelförordning böra sådana vexlar, som
äro omförmälda, vara försedda med följande stämplar: Vexel å ett belopp, i
Svenskt mynt beräknadt, af till och med
c:a 450 R:dr . . . — 20 öre;
derutöfver och till och med . . . . » 1,890 » . . . — 40»
derutöfver och till och med » 4,500 n — 75 »
till och med samt öfver » 9,000 » . . . 1: 50 »
Och som, efter den erfarenhet jag har, medelantalet af vexlar, sorn utställas
i utländsk myntsort, icke kan antagas vara underkastade högre stämpel än 75
öre, samt köpare af vexlar å mindre belopp säkerligen, om stämpeln bestämdes
så hög som till En Riksdaler, skulle, genom en högre kurs, få betala denna
stämpel, i stället för att vexelgifvarne nu bekosta stämpeln å dylika vexlar, får
jag vördsamt föreslå, att stämpeln å primavexlar å utländsk myntsort måtte be
stämmas
till 75 öre. Jag är fullkomligt öfvertygad om, att Staten derigenom
icke skall erhålla en mindre, utan snarare större inkomst, än den för närvarande
har af stämpeln å vexlar.»
Uti denna reservation hafva instämt: Grefve Posse, A., Herr von Möller, P.,
Herr v. Talmannen P. Murén, Herr N. P. Lindeström, Herr C. Fr. Carlson,
Herr J. E. Bäcklin, Herr G. Hammar, Herr G. E. Widell samt Herr K. Låstbom.
Bih. lill R. Sl. Prut. IS62 & IS63. S Sami. 1 Afd. S Håfl.
4
26
Bevillningsutskottets Belänkande N:o 7.
Förslag
till
författning angående stämpetpappers-afgiften
samt hvad vid kontrollen och uppbörden
deraf bör iakttagas.
§ i.
Allmänt Stadgande.
§ 2.
Om olika slag af stämpelpapper.
Stämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen :
a) Enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25,30,40,50
och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 15, 25. 50, 75
och 100 Riksdaler; samt
b) Vexels tämplar å 1 Riksdaler.
Dessutom må stämpling af vexelblanketter, som äro skrifna eller tryckta
på ostämpladt papper, jemväl kunna ega rum i den ordning § 9 föreskrifver.
§ 3.
Om stämpel å fullmagter, konstitutorialer, förordnaden och afsked,
af Kongl. Majit meddelade.
Fullmagter, konstitutorialer eller förordnanden, hvarigenom embeten, tjenster
eller beställningar med verklig lön vid civila, militära, ecklesiastika eller
andra stater af Kongl. Maj:t tillsättas, böra förses med stämpel af 6 R:dr
samt dessutom till belopp, motsvarande 5 procent å hela lönen, när den
Bcvillnings-Ulskoltels Betänkande N:o 7.
27
utnämnde första gången tillträder befattning med lön, men, vid befordringar
till högre lön, blott å skilnaden emellan förra lönen och den, som erhålles.
Då embete eller tjenst åtföljes af extra ordinarie inkomst eller sportler
af ständig egenskap, böra äfven dessa uti löneberäkningen ingå. I detta
fall, eller då lönen är underkastad förändring, beräknas stämpelbeloppet efter
medeltalet af de sista fem års, tjensten åtföljande, löneförmåner, för hvilka
(let, på sätt i S § /4 morn. omformäles, kail styrkas, att bevillning
efter 2:dra artikeln blifvit erlagd.
O o
Härvid iakttages, att ackordsränta samt häst- och fourageraedel afräknas,
så att stämpeln ålägges endast för den återstående löne-inkoinsten.
Konstitutorial eller förordnande på behaglig tid förses med s t ampel å 6 R:dr.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom generalordres, anses
dessa lika med konstitutorial på behaglig tid.
Ful/magier, konstitutorialer, Öppna bref, protokolls-utdrag m. m., hvarigenom
embeten, tjenster eller befattningar vid de Kongl. Hofven bortgifvas, skola,
då dylik fuilinagt m. m. första gången löses, förses med stämpel till 5
procent af lönebeloppet, men vid ytterligare befordran med enahanda lindring
och iakttagande i öfrigt, som i afseende å fullmagter vid civila,
militära och andra stater stadgas.
När någon, som förut varit eller är i Kronans eller annan offentlig
tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af embete eller tjenst, förses
den fuilinagt eller det öppna bref, som utfärdas, med stämpel till belopp,
motsvarande 15 procent af den lön, som åtföljer dylik eller dermed
jemförlig tjenst; hvarvid iakttages, hvad särskildt beträffar militärstaterna,
att beräkningen alltid sker efter Skånska Infanteri-regementenas normalstat.
Erhåller någon karaktersfullinagt i annan tjensteväg än den, hvaruti
han varit eller är embets- eller tjensteman, såsom t. ex. då en militär får
en civil karaktersfullmagt eller tvärtom, beräknas stämpeln till 35 procent
af dithörande löne-inkomst.
Fullmagt, öppet bref eller resolution på karakter för den, som ej förut varit
i Kronans tjenst, förses med stämpel till ett belopp af 05 procent af löneinkomsten
för dylik eller i värdighet motsvarande tjenst.
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren, förses med
stämpel till det belopp här ofvan är för karaktersfullmagter stadgadt.
Tillåter Kongl. Majit, på grund af förekommande särskilda omständigheter,
den afskedstagande att bibehålla antingen hela eller någon del af den
lön, han innehar, förses afskedet med stämpel å 6 R:dr.
28 Bevillnings-Utskotlels Betänkande N:o 7.
Öppet bref eller resolution uppå pension ....
6: —
§ 4.
Om stämpel å fullmagter, konstitutorialer, förordnanden och afsked från rikets
embetsverk och andra offentliga myndigheter.
Nedannämnda utgående expeditioner förses med stämpel pä sätt här
nedan stadgas:
Fullmagter, konstitutorialer, förordnanden och protokolls-utdrag, hvarigenom
embeten, tjenster eller beställningar med verklig lön tillsättas af chefer eller
embetsverk, af hvad namn de vara må, som dertill äro af Kongl. Majrt
bemyndigade, äfvensom af Styrelserna öfver Rikets Ständers Bank och Riksgälds-kontor
med deras afdelningar, städernas Magistrater och de flera, hvilka
ega att till offentliga sysslor utnämna, skola förses med stämpel till belopp
af 5 procent, beräknade å hela lönen, då den utnämnde första gången
tillträder befattning med lön, menvid b efor drin g ar till högre
lön blott å skilnaden emellan förra lönen och den, som erhål
9
' 7
les. Åtföljes fjellsten af extra ordinarie inkomst eller sportler af ständig
egenskap, skola äfven dessa ingå i löneberäkningen. I detta fall, eller då
lönen är underkastad förändring, beräknas stämpeln efter medeltalet af de
sista fem års tjensten åtföljande löneförmåner för hvilka det, pål sätt i
8 § mom. tå omförmäles, kan styrkas, att bevillning efter 2:dra
artikeln blifvit erlagd.
Erhåller någon fullmagt å tjenst, hvilken han förut på förordnande
bestrid t, afräknas från stämpelbeloppet å fullmagten det stämpelbelopp, som
för förordnandet blifvit erlagdt.
Konstitutorial på behaglig lid förses med stämpel å ... 3 R:dr.
Sker utnämning till beställning af den beskaffenhet, att lön pä stat
dervid ej åtföljer eller först framdeles kommer att åtnjutas, förses utnämningsbrefvet
med stämpel, beräknad efter den lön, som åtföljer dylik eller dermed
jemförlig beställning.
Deremot skall för Under-officerare vid de värfvade regementena och
flottan, för Underbefäl och manskap vid Militärkustbevaknings-korpsen, för
Underbefäl vid Telegraf-korpsen samt för handtverkare och inventarie-timmermän
vid flottan, äfvensom för dem och deras vederlikar vid indelta arméen,
stämpeln beräknas till endast en procent af den på stat bestådda lönen
eller arfvodet, jemte den erhållna nummerlönen, hvilken sistnämnda, der
Bevillmngs-Ulskottets Betänkande N:o 7.
29
den i persedlar är utsatt, förvandlas i penningar efter sednaste årets markegång;
och gäller i öfrigt, äfven i afseende på dessa, hvad i denna § här
förut blifvit stadgadt rörande lindring i stäinpelafgiften för befordringar till
tjenster med högre lön.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom ordres, anses
dessa lika med konstitutorial på behaglig tid.
För följande personer, sorn ej hufva ständig lön, förses fullmagtcn, konstitutorialet
eller antagningsbeviset med stämpel efter enahanda grund, som
den för civile embets- och tjenstemän förut stadgade, dock icke under nedan
-
stående belopp, nemligen för
R:dr. öre.
Hofrätts-kommissarier
8: —
No lar ii Pubtici:
i Stockholm och Göteborg 24: —
i de öfriga städerna 6: —
Skeppsklarerare :
i Stockholm och Göteborg
50: —
i de öfriga städerna 13: —
Sockenskrifvare  1: —
Stadsmäklare:
i Stockholm och Göteborg  . 150: —
i de öfriga städerna 40: —
Förordnanden och antagningsbevis för städernas betjente, Gevaldiger, Uppsyningsman,
Packhus- och Yågkarlar, Stadstjenare, Parmmätare, Mätare, Jernbärare,
Vindragare, Akare, Timmer- och Murkarlar, Packare, Politie- och
Exekutionsbetjente, extra ordinarie Stadsbetjente, med deras vederlikar, då
de hafva lön på stat af 20 R:dr och derutöfver, förses med stämpel till 5
procent af lönen.
För Ringare, Skolbe/jente, Pedagoger, Klockare, Organister, Sångare,
Kyrkvaktare förses fullmagten eller antagningsbrefvet, då lönen
uppgår till 20 R:dr eller derutöfver med stämpel efter lika
grund, som vid andra ecklesiastika befordringar.
Fullmagt, öppet bref eller resolution, hvarigenom någon tillägges titel eller
namn, heder och värdighet af embete eller tjenst, förses med stämpel enligt
de grunder, som för lika fall här ofvan i § 3 äro stadgade.
R:dr. <5rc.
Doklorsbref utan aflagdt prof 80: —
Fullmagt för Kyrkoherde att vara Prost öfver egen församling . . 15: —
30 Iicvillnings-Ulskolleta lielänkande N:o 7.
Resolution eller fullmakt på tjenstebyte eller transport förses med stämpel tili
5 procent af det belopp, hvarmed den lön, som erhålles, Öfver
stiger den förra lönen.
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren, förses med
stämpel till det belopp, här ofvan för karaktersfullmagter stadgadt är.
§ 6.
Om stämpel till åtskilliga skrifter och handlingar, som dermed skola förses, utan
förändring af beloppet hvarhelst de företes eller utgifvas.
Bouppteckningar för ses med stämpel till en fjerdedel procent af behållningen
i boet; dock må befrielse frän stämpel ega rum der
behållningen ej uppgår till i, 00 0 R;dr, äfvensom i allmänhet
för ef le r le f v an de makes giftorätt i boet.
Bouppteckningar förses med stämpel enligt den författning, som gäller
då de till domstol ingifvas.
Har afliden person på flera orter efterlemnat egendom, hvaröfver särskilda
bouppteckningar blifvit upprättade, må hvar och en af dem,
ulan att vara med stämpel försedd, ingifvas till den Rätt,
der egendomen är belägen, men skola sedermera samtlige
inlemnas till den Rätt, inom hvars domvärjo den aflidne vid
dödsfallet varit mantalsskrifven, hvarvid sammanräknade
behållningen, enligt samtlige boupp teckningar ne, skall tagas
till grund för beräkningen af stämpelbeloppet.
Cerlepartier eller fraktslut om fartyg, ehvad de upprättas inom eller utom landet,
skola, dä de vid domstol eller hos exsekutor företes, förses med stämpel
till 30 öre för hvarje lulla 100 R:dr af den fr akt summa, hvarför betalning
sökes.
Försäkringsbref, Förnyelsebref, Premie-qvittens eller annan handling, af hvad
namn som helst, hvilken hädanefter af utländskt bolag eller dess agent här
i riket utfärdas eller utlemnas till försäkring af fast eller lös egendom mot
eld och brand eller sjöskada, äfvensom af menniskolif, skall, på försäkringsbolagets
bekostnad, förses med stämpel till följande belopp, nemligen: för
Bevillnings-Ulskollels lielänkande N:o 7. 31
försäkring af fast eller lös egendom en half procent af utbetald premie och
för försäkring af lif en fjerdedels procent af premien; dock icke i något
fall under 25 öre.
Gåfvobref å fast egendom och fartyg, se köpebref;
Hyreskontrakter, se kontrakter;
Kartor, geometriska, som utgifvas från General-landtmäteri-kontoret samt af
Landtmätare i landsorterna:
för hvarje helt hemman 20 öre.
derunder till och med trcfjerdedels hemman  15 »
derunder  10??
Kontra kier:
Arrende- och andra kontrakter angående egendomar, hus, rum, bodar, källare,
tomter och trädgårdar, så på landet som i städerna, samt åkrar, angar,
beteshagar, qvarnar och sågar m. m., ehvad de äro på landet belägna eller
städerna tillhöriga, skola, utan afseende å det sätt, hvarpå de finnas upprättade,
jemväl om de blifvit för vederbörande embetsverk och genom deröfver
meddeladt protokolls-utdrag afslutade, förses med stämpel till 30 öre
för hvarje fulla 100 R:dr, beräknad, då inteckning på grund
af dem sökes, efter den arrendesumma, hyra eller afgäld, som för ett år
i penningar eller penningars värde utgöres, och för kortare tid i förhållande
derefter; samt då de för fordrans utbekommande vid domstol
eller hos e xs ekuto r företes efter den summa, hvarför
betalning sökes.
Till alla arrendekontrakter och afhandlingar, utan viss summa, skall,
efter ofvanstående grund, stämpel anskaffas till det belopp, hvartill
deri betingade persedlar eller förmåner kunna skattas, enligt sednast fastställda
markegångspris; och skulle samma kontrakt innehålla bestämmelser rörande
persedlar eller förmåner, hvilka icke finnas i maikegångstaxan uppförde eller
blifvit i kontraktet visst värde i penningar åsatte, ökas stämpeln i afseende
derå med 40 öre.
För kontrakter, som å landet upprättas mellan jordegare och torpare
eller andra personer om jord, dervid städja erlägges, beräknas stämpeln sålunda,
att 5 procent af städjan, jemte värdet af de årliga prestationerna,
der sådana äro förbehållna, sammanläggas och på den summa, som härigenom
uppstår, beräknas stämpel till 3 0 Öre för hvarje fulla
100 B:dr.
Om, sedan ett kontrakt varit för domstol eller exsekutor uppvisadf,
arrendesumman förhöjes och kontraktet derefter för domstol eller exsekutor
ånyo företes, skall detsamma förses med stämpel för skilnaden mellan den
förra och den förhöjda summan efter ofvanstående grunder.
32
lievillnings-Utskotlets Betänkande N:o 7.
Höpe-, Bijtes- och Gåfvobref på fast egendom å landet och i städerna, bruk
och manufakturverk, smiden och smidesrättigheter, frälseräntor, fabriker och
eller andra inrättningar, med hvad mera, som under eganderätt föryttras och
vid domstolarne uppbjudes, belägges med stämpel till belopp af 60 öre för
hvarje fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt för bytes- och gåfvobref efter
nästföregående årets taxeringsvärde samt för köpebref, efter köpeskillingen,
när denna är bestämd endast i penningar, men efter sistberörda
taxeringsvärde i den händelse att uti köpebrefvet vissa förmåner eller tjenstbarheter
äro för längre eller kortare tid säljaren eller hans rättsinnehafvare
förbehållne och den derjemte uti penningar bestämda köpeskilling icke öfverstiger
fastighetens taxeringsvärde; hvaremot om den kontanta köpeskillingen
öfverstiger detta värde, densamma kommer att tjena till grund för
beräkningen af stämpelns belopp.
I det sålunda bestämda stämpelbeloppet äro per mille- samt de fordna
till- och afträdes-afgifterna inbegripna.
Varder köpe-, bytes- eller gåfvobref, förr än uppbud skett, å annan
man transporteradt eller öfverlåtet, belägges handlingen ånyo med stämpel
efter nyssberörde grund för hvarje transport eller öfverlåtelse, såvida icke
densamma eger rum inom den för lagfart föreskrifna tid, räknad ifrån första
köpet, samt öfverlåtelsehandlingen för uppbuds erhållande inom samma tid
hos domstolen företes, i hvilket fall förnyad beläggning ej ifrågakommer.
Köpe-, bytes- och gåfvobref om skepp, fartyg och båtar af öfver 10
lästers drägt samt köpeafhandlingar om andra lösören, hvilka i säljarens
vård qvarstanna, äfvensom afhandlingar, hvarigenom skog från hemman på
viss tid föryttras, böra jemväl beläggas med stämpel i förhållande till värdet
efter ofvanstående beräkning.
Skulle i bytes- eller gåfvobref å skepp, fartyg eller båtar, värdesumman
ej finnas utsatt, förses detsamma med stämpel efter 50 öre per läst,
äfvensom afhandling, hvarigenom skog från hemman på viss tid föryttras, i
dylikt fall bör innehålla uppgift om skogskiftets areal samt förses med stämpel
till belopp af 5 öre för hvarje full qvadratref.
Till köpe- och bytesbref bestå kontrahenterna hälften hvardera till
stämpeln, om ej annorlunda derom slutadt är.
Pass, rese-, till inrikes orter eller Norrige: R:dr. öre.
då passet gäller för två eller flera personer ....... — 40.
då passet afser blott en person — 15.
Pass, rese-, till utrikes ort:
då passet gäller för två eller flera personer 1: 50.
då passet afser blott en person 1: —
dock
Bevillnings-Utskottels Betänkande N:o 7.
33
dock äro från stämpelafgift fritagna de, som resa i Kronans ärende samt
de, hvilka för fattigdom undfå pass gratis.
Prestebref
40 öre.
Prima vexlar i utländsk myntsort skola antingen förses med särskild
stämpel å 1 R:dr eller skrifvas å till nämnde värde stämplade
blanke t ter ;
Secunda- och tertia-vexlar äro från stämpel fria.
Privilegier; se Tillståndsbevis och Patenter.
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar
och enskilda assignationer, de må innehafvas af enskilda personer eller publika
verk, böra; då de för domaren eller exsekutor uppvisas, förses med
stämpel till 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr af det kapitalvärde, med
afseende hvarå uppvisand e t för intecknings vinnande sker
eller hvarför betalning sökes; dock äro dessa handlingar från
stämpel fria när de i konkurs bevakas.
Tillståndsbevis för handels idkande utan burskap 8 R:dr.
§ 7.
Om undantag från de uti §§ 3, 4, 5 och 6 intagna stadganden.
l:o. Från all stämpel befrias:
Ansökningar till Kongl. Majit af soldater och Kronans båtsmän, med flere af
gemenskapen vid militären;
— som röra akademier och andra läroverk.
— — af studerande vid högre eller lägre läroverk om stipendier samt om
undergående af examina.
— — med klagan öfver tillfogadt våld eller oförrätt af Kronobetjente eller
andra embetsmän, när saken innefattar ett verkligt brottmål.
— — i brottmål och flskaliska aktioner samt i alla sådana ekonomie-, poli
tie-
och militär-ärenden, hvilka antingen kunna röra någon hel menighet
eller hafva afseende på allmänna och kommunala onera, såsom publika
byggnader, fråga om krono- och kyrkotionde samt presträttigheter, vägars
och broars underhållande, knekte-, rustnings- och roteringsskyldigheters utgörande,
krono-, fång- och gästgifveriskjuts, med mera dylikt, jemte de utlå
Bih.
till B. St. Prol. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. S Uäft. 5
34
Bevillnings-Ulskollels Betänkande A'o 7.
tanden, bevis och expeditioner, sorn domare och embetsman i dessa ärenden
meddela.
A ntagnin g s bevis för städernas saint kyrko- och s k o l b e tj en te,
när lönen på stat icke uppgår till 20 R:dr;
Apothekar ebre f;
Arfskiften, äfvensom afskrifter eller utdrag deraf;
Bevis af domare eller embetsman i brottmål samt ekonomie-, politie- och militär-ärenden;
Bouppteckningar,
då behållna summan icke uppgår till 1,0 0 0 B:dr,
äfvensom i allmänhet ef t er lefv an de makes giftorätt i boet
samt afskrifter eller utdrag af bouppteckningar;
Brottmål, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärshandlingar deri; _
Cer tepar lier, då fraktsumman ej uppgår lill 100 R:dr;
Diplomer för Agenter, General-konsuler och Konsuler, hvilka ej åtnjuta lön eller
traktamente;
D aktor sbr ef, sorn efter aflagdt prof utfärdas, nemligen Teologie-,
Juris- och M e di eine-D o k to r s-b re f, Kirur gie M agisterbref
samt Filosofie Doktors- eller Magisterbref.
Elementarläroverk, i alla dem rörande mål;
Förmyndarekammares uträkningar å omyndiga barns medel och i allmänhet
förmyndare-redogörelse med dertill hörande bilagor;
Gesällbref ;
Hospitaler, i alla dem rörande mål;
Konslitutorialer och Förordnanden såväl med allmänna verk som enskilda stiftelser,
då lön eller arfvode icke åtföljer;
Kontrakter om kronoleveranser och karaktershus å boställen samt i allmänhet
då deri belingadt belopp ej uppgår lill 10 0 R:dr;
Kronan i allt hvad dess rätt rörer;
Kronoleveranser, kontrakter derom ;
Ky r ko b e tj e n te. Se antagningsbevis;
Kyrkor i alla dem rörande mål;
Köpe-, bytes- och gåfvobref å egendom af mindre värde än 100
R: dr ;
Köpekontrakter;
Lappar, då afhandlingen är emellan Svensk och utländsk Lapp;
Lotsar anses i tjensteärenden lika med Kronans manskap;
Manskap, Kronans. Se ansökningar;
Bevillnings-Utskoltels Betänkande N:o 7.
35
Militieboställen. Se karaktersbyggnad^-;
Missiiier för Adjunkter att biträda Pastorer eller Komministrar i embetet, äfvensom
förordnanden för vakans- och nådårspredikanter samt vice Pastorer
och vice Komministrar;
Observationer, som angå Kronans räntor eller härröra frän redogörelse för disponerade
medel;
Onera, allmänna. Se ansökningar;
Pensionskassor, i alla dem rörande frågor;
Per mission ssedlar, som af Officerare utgifvas för korporaler samt soldater och
båtsmän, när de i sina angelägenheter ej resa utom länet;
Presl-attester;
Prestval, fullmagter och voteringssedlar dervid; men i mål angående öfverklagade
olagligheter vid prestval, då desamma icke innefatta någon förbrytelse,
utan mera för civila än kriminela äro att anse, fordras stämpel såsom vid
andra rättegångar stadgadt är;
Protokoll hos K ommunals tyrelse å landet och i städerna, vid
Landsting samt hos Kyrkostämma, Kyrkoråd och Skolråd,
jemte Utdrag derur;
Qvittens er ;
llän tor, Kronans: ransakningar, observationer och förklaringar, som angå dessa
och uppbördsmäns i samma mål anförda besvär;
Sko Ib e tj en te. Se antagnings b evis ;
Sjömän, antagnings- och edgångsbevis, som för dem af Sjömanshus utfärdas;
Stiftelser, fromma;
Städernas betjente. Se antagning sbevis ;
Sund/tetsbevis, som till följd af Svenska karantänsförfattningarne utfärdas;
Suppliker, som i Konungens egna händer aflemnas;
Tes tamen taris ka förordnanden ;
Te s timoni a acadernica;
Uppbördsmäns besvär. Se Besvär;
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.
l:o Beläggning8stämpel skall vid —- — — -— — — — — — —
— — — Dessutom skall stämpeln makuleras genom lämplig påteckning.
36
hevillnimjs-UtskoUels Betänkande A':o 7.
2:o Domare, eller andre, hvilka — — — — — — — — — — —
och stämplarne makulerade på sätt nästföregående moment föreskrifver; —
— — — — — — — — utan särskild godtgörelse makulera stämpeln.
3:o F exe Is tamp l a r skola makuleras genom påskrift afvexelns
årtal och utgifning sdag.
4:o När till en handling, som med stämpel skall förses, fordras ett större
belopp deraf, än en stämpel innehåller, ina till dess fulla utgörande 2:ne eller
flera stämplar begagnas.
Om flera dokumenter skrifvas på samma ark, förses detta med stämpel till
så stort belopp, sorn skulle erfordras, i händelse hvarje handling vore å särskildt
ark skrifven;
5:o Der stämpelbeloppet är bestämdt efter procent och utfaller i sådant
tal, hvarå stämpel ej finnes eller hvarå (lera stämplar å mindre värden ej kunna
sammanjemkas, skall stämpeln å det högre värde, som är sagde tal närmast,
begagnas.
6:o Då stämpelafgift för en handling på en gång skall utgöras
med högre belopp än 5 00 B: dr, må af giften kunna erläggas
i Stockholm genom insättning i föreskrifveil ordning uti
Rän te kamm ar en och i landsorterna genom lever ering lill vederbörande
Landtränteri; börande det qvitterade reversalet, som,
utom uppgift å den er lagd a summan, alltid bör innefatta upplysning
om ändamålet med den skedda lev e r erin gen , af lemnäs
till den som, å Rättens vägnar, den ifrågavarande handlingen
mottaga bör, hvilken, efter del han, å em be tets
vägnar, på den handling, hvarför s t äm p e l a f g i f t sålunda
blifvit er lagd, tecknat bevis, när detta skett och af hvem
qvitto derå utfärdats, har att foga berörda qvitto vid de
renoverade protokoll, som till vederbörande Hofrätt
skola insända s.
7:o Om högre stämpel, än föreskrifvet är, af enskild person frivilligt begagnas,
ege åtal derå ej rum.
8:o Då sakegare tiliåtes att — — — — — — — — —
När parten eller den person, som handlingen förevisa låter, är aflägse boende,
meddelas ofvannämnda intyg, i städerna helst af Magistratens ordförande
eller dervid anställde tjenstemän, och på landet af Domare, Presterskap eller
Kronobetjening, skolande — — — — — — — — — — —
— — — — styrkas kan att behörigen makulerad t stämpelpapper varit
bilagdt, men förkommet.
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande N:o 7.
37
9:o A köpe-, bytes- och gåfvobref rörande fast egendom — — — —
— — — och årtals-stämplar.
10:o Då Kongl. Maj:ts eller vederbörande embets- — — — —• — —
— — — inkomst af stämpelpapper.
ll:o Ej må någon tillgodonjuta — — — — — med stämpel försedt.
12:o De domstolar, till hvilka — — — — — — belagde äro.
13:o För stämpel å domar — — — — — — expeditionen ansvarar.
l4:o 1 afseende å efterlefnaden af hvad i §§ 3 och 4 är föreskrifvet
stadgas:
d) att vederbörande skola vid förslags insändande till sådana tjenster, å
hvilka fullmagterna böra efter de i nämnda §§ bestämda grunder förses med
stämpel, foga behörigt utdrag af taxer ingslängder för de sis t för flutna
5 år, för hvilka uppgifter finnas angående de med lönen förenade
i n korns ter, jemte uträkning öfver dessa löne-inkomsters medelbelopp;
b) att vid tillsättande af förtroendetjenster eller andra beställningar, samt
fullmagters meddelande m. m., hvartill förslag icke eger rum, det åligger vederbörande,
som fullmagter. öppna bref eller konstitutorialer m. m. kontrasignera
eller de derför belöpande afgifter uppbära och redovisa, att infordra och till
handlingarne lägga behörig uppgift på ofvannämnde lönebelopp ;
c) att vid allemnandet till Konsistorierna af vallängderna för ecklesiastika
beställningar bör bifogas en af Lands-kontoret eller Häradsskrifvaren ur taxeringslängden
meddelad uppgift a löne-inkomsterna för de sistförflutna 5 år, för h vilka
dylika uppgifter finnas. En lika uppgift bör för patronela beställningar
åtfölja Patroni kallelse, då den till Konsistorium inlemnas.
15;o Kyrkoherden i församlingen eller den, hans tjenst förestår, ansvare
derför att stämpel af föreskrifvet värde åsättes de fullmagter och andra antagningsbevis,
som genom protokolls-utdrag eller på annat sätt till Kyrkobetjeningen
utfärdas, innan de tillträda sysslorna.
16:o Ordförande i Magistrat ansvare att borgare- och mästarebref, behörigen
med stämpel försedda, uttagas.
17:o Ehuru stämpelpapper i hela ark icke vidare kommer
att tillverkas, må det likväl vara såväl vederbörande Domstolar,
Embetsverk och andra myndigheter, som ock enskilde personer
tillåtet att, så länge tillgång pä dylikt s t ampelpapper
finnes, detsamma i fö r e s kr ifvert ordning reqvirera och förbruka.
Sådant stämpelpapper må ock, i stället för beläggningss tärnplar,
begagnas; dock anses detsamma ej giltigt, så framt ej både värdestämpeln
och den i sjelfva papperet anbragta vattenstämpeln äro i behåll.
38
Bevillnings-Ltskotlets Betänkande l\':o 7.
§ 9.
Anskaffning och försändning af stämpelpapper.
Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor skall alltid hafva i beredskap tillräckligt
förråd af stämpelpapper utaf alla de särskilda slag och värden, hvilka,
efter denna författning, erfordras, på det att ingående reqvisitioner deraf må
genast kunna expedieras. Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsmän
erhålla i föreskrifven ordning, efter reqvisition hos Stats-kontoret i Stockholm och
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i landsorterna, det för utöfningen af deras
embeten erforderliga stämpelbelopp; och på det stämpelpapper till erforderlig
myckenhet ej må saknas i landsorterna skola, uppå Lands-kontorens anmälan,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så tidigt hos Stats-kontoret reqvirera ytterligare
förråd deraf, att tjenligt tillfälle till papperets afsändande, helst sjöledes, må
kunna begagnas, vid äfventyr att den högre kostnad, som genom en uteblifven
tidig reqvisition åstadkommes, Kronan ersätta; men, om icke desto mindre någon
gång, af oförutsedda orsaker, en större åtgång af stämpelpaper af en elier annan
värdesort skulle inträffa, och behof deraf så hastigt uppstå, att sjölägenhet ej
hinner afbidas, må, när Kongl. Majrts Befallningshafvande sådant begära och
tillfälle lill försändning å jernväg icke är för handen, afsändning
med kronoskjuts genom Stats-kontorets försorg verkställas. Då stämpelpapper till
landsorten afsändes, böra vederbörande Embetsverk eller Embetsmän, till hvilka
stämpelbeloppet skall afgå, derom underrättas. genom skrifvelse, som bör åtföljas
af tvefaldt upprättade reversaler, hvaruti stämpelbeloppet till antal och värden
behörigen specificeras. Af dessa reversaler förblifver det ena i Landt-ränteriet
till verifikation af årsräkningen, men det andra, qvitteradt och i Lands-kontoret
annoteradt, insändes till Stats-kontoret, för att tillställas Stämpelpappers-kassören.
I landsorterna och i hvarje läns ränteri kommer stämpelpapper, under lika
tillsyn och kontroll, som för Kronans uppbörd i allmänhet föreskrifves, samt
under vård emot all skada, att hållas i beredskap och till den ändan af Statskontoret
ditsändas; börande, i afseende på vården af nämnde stämpelpapper
iakttagas, att det i Landt-ränteriet förvarade förråd afstämpladt
papper bör förvaras i skåp inom 5:ne lås, hvartill Lands-kamer
er ar en och Landt-ränlmästaren ega hvar sin nyckel, och den
tredje innehafves af den person, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dertill utser.
Den som vill låta stämpla vexelblanketter, anmäle sig derom skriftligen
hos Stats-kontoret, med bifogande af tvefald uppgift å antalet af samma blanketter.
Stats-kontoret later derefter om sitt beslut — — — — —
Bevillnings-Utskottets Betänkande tf:o T.
§ 10.
Försäljning af stämpelpapper.
39
Å Landet förordna jemväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erforderligt antal
försäljningsman, hvilka ovilkorligen böra vid de ting, der sådant ej, enligt
särskildt åtagande, ombesörjes af Domaren, allmänheten stämpelpapper tillhandahålla.
2:o Hvar och en, som på kredit — — — — — — — —
§ 12.
Utbyte af makuleradt stämpelpapper.
l:o Utbyte af makuleradt stämpelpapper tillåtes, när det är synbart att
misskrifning eller annan orsak vållat dess obrukbarhet, samt det blad, hvarå
stämpeln är satt, finnes ostympadt, eller då sökt lagfart eller inteckning
blifryit af slagen, äfvensom då, efter det inte ökning beviljats,
med vederbörande intyg styrkes, att ansökningar om lån
i Rikets Ständers Bank eller publika kassor b lif vit a fsia gna och
att skuldebref ven af sådan orsak blifvit ö f v e r k o r s a de. Härvid
skall likväl för papperet betalas ii öre.
Utbyte af obegagnade vexe Iblanketter å hitintills förekommande
värden får ske utan afgift.
2:o Påtecknade stämplar och underskrifna expeditioner må dock icke
till utbyte emottagas, innan orsaken till deras obrukbarhet blifvit behörigen styrkt
eller intygadt är att lösen för dem icke erhållits eller att de icke varit
för ändamålet begagnade. — — — — —• — — — — — —
§ 16.
Ansvar för öfverträdelse af denna författning.
4:o Agent för utländskt försäkringsbolag vare ansvarig för behörig stämpel
å försäkringshandling, som af honom utlemnas. Beträdes han med underlåtenhet
i detta hänseende, skall han böta 25 procent af den undansnillade afgiften;
dock ej under 50 R:dr, samt ersätta Kongl. Maj:ts och Kronans förlust.
40 Bevillnings-Ulskollets Betänkande A.o 7.
5:o Den som utlemnar vexel, hvilken icke blifvit med stamp
behörigen försedd, bote 25 R:dr.
6:o Underlåter v exelgifvare att, innan vexel utlemnas, m
kolera dithörande stämpel, böle 5 /Leir.
§ 17-
Om fördelning af böter och om Ifelagares rätt till desamma.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
llevillnings-Ulskvtlelt Betänkande A’.-* S.
I
J%:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 34 April J8G8, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående tullbevillningen.
Uti en till Rikets Ständer allåten nådig skrifvelse af den 21 November
sistlidet år (N:o 49), hvilken blifvit till Bevillnings-Utskottet remitterad, har
Kongl. Maj:t behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att, sedan Dess och Rikets
Kommers-kollegium samt Generaltullstyrelsen, efter erhållen befallning att afgifva
underdånigt utlåtande och förslag angående de förändringar i nu gällande
tulltaxa, hvilka, på grund af inträffade omständigheter och vunnen erfarenhet,
eller för vinnande af större enkelhet i administrationen eller lättnad i rörelsen,
kunde anses vara af behofvet påkallade, uti underdånigt yttrande af den 28
förutgångne Oktober föreslagit vissa ändringar och tillägg rörande åtskilliga detaljbestämmelser
i nuvarande tulltaxa, Kongl. Maj:t, ehuru vid underdånig anmälan
af detta ärende det icke lemnats utan uppmärksamhet att åtskilliga brister
i taxan kunde föranleda till en väsendtligare omarbetning af densamma, likväl
icke ansett tidpunkten dertill nu vara lämplig, enär förberedande åtgärder redan
blifvit vidtagna för öppnande af underhandlingar om handels- och sjöfarts-traktat
med Frankrike, och nödig omtanke således bjöde att icke gå underhandlingarne
i förväg genom framställande af förslag till någon större reform i nu gällande
lagstiftning, utan endast funnit Kommers-kollegii och Generaltullstyrelsens ofvanberörda
förslag böra till Bevillnings-Utskottet öfverlemnas, för att tjena till upplysning
och ledning vid den granskning af tulltaxan, som hos Rikets Ständer
komme att ega rum.
Utskottet, som ansett lämpligast att för innehållet af detta embetsverkens
underdåniga utlåtande här nedan lemna behöflig redogörelse allteftersom granskBih.
lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 1
t
Btvillnivgs-Utikoltels Betänkande N:o 8.
ningen af tulltaxan dertill föranleder, har i öfrigt genom remisser från RiksStånden
fått emottaga dels protokollet öfver en inom Borgare-Ståndet förd diskussion
med anledning af Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga skrifvelse och dels
åtskilliga inom de särskilda Stånden rörande tullbevillningen väckta motioner.
Utaf det vid ofvannämnda nådiga Skrifvelse fogade Statsråds-protokoll inhemtas,
att föredragande Herr Departements-chefen ansett de antydda bristerna
i den nuvarande tulltaxan hufvudsakligen bestå deruti att i en och samma klass
med lika tullsats blifvit sammanförda effekter af högst skiljaktig beskaffenhet
och värde, saint att såsom tullpligtige förekornme i taxan en mängd artiklar,
hvilka lemnade en så obetydlig tullinkomst, att, äfven om denna omständighet
icke uteslutande borde afgöra, huruvida tullfrihet för en stor del af dessa föga
inbringande artiklar kunde medgifvas, åtskilligt likväl syntes, till vinnande af
lättnad för rörelsen och enkelhet i förvaltningen, kunna i denna rigtning åstadkommas,
hvarvid det mål borde såsom eftersträfvansvärdt uppställas, att, sedan
alla de artiklar, hvilka ansågos böra utgöra föremål för tullbeskattning, blifvit
bestämda och jemte lämpliga tullsatser i tarifen upptagna, alla andra ej derstädes
nämnda effekter, enligt samma grundsats, som redan vore gällande för
utförsels-tarifen, förklarades vara tullfria; men att emellertid den ånyo väckta
traktatsfrågan vore ett afgörande hinder mot en reform af tulltaxan i förenämnda
syftning, äfven derutinnan, att om än icke alla de tullsatser, hvilka vid en
omarbetning af taxan borde underkastas förändringar, kunde antagas särskildt
intressera Frankrike, och således endast dessa behöfde frän en nu skeende taxerevision
undantagas, den stora svårigheten likväl dervid uppstode, dels att det
icke gerna vore möjligt att på förhand veta hvilka artiklar, som vid en blifvande
underhandling med Frankrike kunde komma att utgöra föremål för ompröfning,
dels också att, i anseende till det inbördes sammanhang, som måste
finnas i hela tulltaxan, det blefve särdeleles svårt, om ens möjligt, att med någon
följdrigtighet bestämma tullsatserna för en del artiklar, oberoende af hvad
som på grund af andra Vigtiga skäl kunde för de öfriga komma att beslutas,
och i följd hvaraf således ej heller en dylik partiel behandling af tulltaxan nu
borde ifrågakomma i vidsträcktare mån än att de af embetsverkcn föreslagna
mindre rättelser och tillägg blefve deruti gjorda.
Två af Stats-Rådets öfrige Herrar ledamöter, hvilka jemväl delat den åsigt,
föredragande Herr Departements-chefen sålunda uttalat, i afseende på bristerna
i nuvarande tulltaxa, samt, hvad införsel-tarifen anginge, medgåfvo giltigheten
af det skäl, som af honom blifvit anfördt emot att för närvarande deri göra några
förändringar, hafva emellertid, på anförda grunder, ansett den ifrågaställda handels-
och sjöfarts-traktaten icke utgöra hinder, att alla i nämnda taxa ännu qvarstående
utföt'sels-a,fgUter borttagas, hvilket de ock för deras del i underdånighet
tillstyrkt.
Bevillning t-Vtskottels Betänkande N:o S.
3
Vid den ornformälda diskussionen hos Borgare-Ståndet, rörande denna nådiga
Skrifvelse, har af särskilde ledamöter blifvit hufvudsakligen anfördt, å ena
sidan att, då någon traktat med Frankrike ännu icke afslutats, frågan derom,
i stället att kunna hindra den behöfiiga tullreformen, bort gifva Kongl. Maj:ts
regering anledning att till Rikets Ständer aflåta förslag om förändring af tulltaxan,
enär, genom tillkännagifvande att med dervid förekommande nedsättningar
i tullen å vissa franska produkter afsåges möjligheten af traktatens afslutande,
man både kunnat visa att dermed vore allvar och beredt sig ett vida bättre
stöd för en blifvande underhandling derom; — att i öfrigt många artiklar i
taxan förefunnos, hvilka traktaten icke behöfde beröra och för hvilka nedsättning
i afgiftsbeloppen eller andra nödiga förenklingar vid tullbehandlingen nu både
kunnat och bort föreslås; äfvensom att, då högre pris för våra varor ingalunda
betingades genom utförselstull, utan denna tvärtom endast verkade nedsättning
i vinsten för producenten, samt det icke vore genom sådana afgifter man förekomme
misshushållning med landets skogstillgångar, utan korrektiv deremot borde
sökas i skogslagstifiningen, alla exporttullar borde, utan afvaktan å franska traktaten,
afskaffas; samt å den andra sidan: att om från Frankrike framställdes
yrkande om lindring i tullen å artiklar, som derifrån exporteras, borde denna
här medgifvas endast mot en motsvarande nedsättning i Frankrike af tullafgiften
på våra vigtigaste exportartiklar, jern och trävaror, hvarföre, om utsigt funnes
att under denna riksdag underhandlingarne med Frankrike kunde afslutas, deruti,
och på det man måtte hafva något att erbjuda i utbyte mot en sådan fördel
för våra produkter, förefunnes ett giltigt skäl att dröja med bestämmandet
af tullnedsättning å vissa franska artiklar, till dess sig visade, om traktaten
kornrne till stånd; att vidare, och äfven med erkännande af rigtigheten i allmänhet
af den åsigt, att tullagstiftningen bör grundas på finanstullar, man likväl
icke finge på en gång borttaga alla införselsafgifter på fabrikater, utan borde
här den regel dervid följas, som andra länders statsmän antagit, att man sökt
göra råämnen fria och bestämma en graderad tullafgift för fabrikater, lägre
nemligen för så kallade halffabrikater, men något högre för färdiga konsumtionsartiklar,
hvaremot sådana varor, som äro afsedda för omedelbar konsumtion,
borde sättas i samma kategori, så att tullafgiften, så vidt ske kunde, upptages
till en viss procent af värdet, lika för dem alla; samt slutligen, att då tiden
ännu icke torde vara inne för borttagande af qvarvarande utförsel-tullar, Bevillnings-Utskottet
borde noga betänka sig innan det en sådan åtgärd tillstyrkte.
Af de till Utskottet remitterade motioner hafva en del afsett mer eller mindre
allmänna grunder för tullagstiftningen, och andra åter speciela tullbestämmelser.
De sednare torde få närmare omförmälas vid de artiklar de angå och
hvarvid de blifvit tagna under ompröfning, hvaremot Utskottet nu i sammanhang
A
Bevillnivgs-Ulskotlcls Betänkande N:o 8.
med den Kongl, skrifvelsen bort till behandling upptaga dem af en mera allmän
syftning. I sådant afseende har blifvit yrkadt:
af Herr P. H. Hesselgren inom Borgare-Ståndet (N:o 228), att då flir
den talrika industri-idkande delen af landets befolkning vore af väsendtlig vigt,
att icke nya förändringar i den ekonomiska lagstiftningen alltför hastigt inträda,
»den nu gällande tull-lagstiftningen måtte få blifva oförändrad under den statsregle»ringsperiod,
som innevarande riksdag omfattar», dock under medgifvande, att
en eller annan förändring af de i sådant afseende nu gällande föreskrifter, hvilken
på grund af vunnen erfarenhet visat sig vara nödvändig och af behofvet
påkallad, torde böra vidtagas;
af Herr vice Talmannen Murén (N:o 291), som uti Borgare-Ståndet föreslagit,
»att en revision af nuvarande tulltaxa måtte verkställas i den syftning,
»att det uti en stor del tullsatser ännu uttryckta skyddssystemet blefve, så vidt
»omständigheterna medgåfve, afskaffadf, och principen af finans- i stället för
»skydds-tull fortfarande tillämpad, äfvensom att rubriceringen i tulltaxan måtte
»så förtydligas, att tvister om dess rätta tillämpning icke kunde uppstå;»
af Friherre Raab, C. A. (N:o 66), som, jemte framställande af åtskilliga
anmärkningar mot den nu gällande tulltaxan och under anförande af de grunder,
som, enligt motionärens åsigt, borde vid tullagstiftningen följas, och i afseende
hvarå Utskottet torde få hänvisa till den tryckta samlingen af Riddcrskapets och
Adelns motioner, bland hvilka den omständliga framställningen återfinnes under
sitt ofvan utmärkta nummer, yrkat, att »tulltaxan måtte i sin helhet, öfverses och
»granskas i öfverensstämmelse med frihandelns fordringar och grunder, så att en
»del uppräknade nödvändighetsvaror och rudimaterier blefve tullfria och förädlingsindustrien
skyddad medelst premier eller import-tull efter sig företeende
»behof och hvartill omständigheterna kunde, med hänsigt till landets industriela
»ståndpunkt föranleda;
af Gustaf Johansson från Kronobergs län (N:o 310). hvilken inom BondeStåndet,
jemte yrkande af införselafgift å åtskilliga tullfria råämnen och lifsförnödenheter
samt af förhöjd tull å en del andra uppräknade varor, hemställt, att
»Bevillnings-Utskottet vid tulltaxans uppgörande måtte tillse, såväl att den in»hemska
näringsfliten och företagsamheten icke må blifva undertryckt eller för»lamad,
som ock att Statsverket på denna väg måtte erhålla en skälig och bewhöflig
inkomst till förekommande af alltför ohejdad skuldsättning»; samt
af Herr von Koch. N. S. (N:o lil), som hos Kiddcrskapet och Adeln och
Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:e &,
9
af Herr vice Talmannen Murén (N:o 153), som i Borgare-Ståndet, livar
för sig, på anförda skäl yrkat, »att alla i den nuvarande taxan åsätta utförselafgifter
måtte afskaffas.»
Utskottet, som här nedan kommer att yttra sig angående det sålunda ifrågaställda
borttagandet af alla ännu qvarvarande afgiftsbestämmelser vid varors
utförsel, och att då taga under öfvervägande såväl hvad derom blifvit vidare
anfördt, som oek väckta motioner om utförseltullen på vissa artiklar, har beträffande
införsel-larifen väl funnit att, då, enligt hvad ofvan är omförmäldt, underhandlingar
blifvit ånyo öppnade för åstadkommande af en handels- och sjöfartstraktat
med Frankrike, och det icke låter förneka sig, att i förväg medgifven
tullfrihet eller gjorda nedsättningar, der sådana ifrågakommit, å artiklar, som
från nämnda Iand hit införas, kunna försvåra utverkandet af motsvarande fördelar
för de svenska varor, som der afsättas, särdeles afseende bort vid taxebehandlingen
härå fästas; men enär, å en annan sida, det icke heller kan bestridas, att flera af
de i taxan förekommande varuartiklar icke, eller åtminstone mera aflägset, beröra
handelsförhållandena med Frankrike, har Utskottet, som icke ansett nödig åtgärd för
ändamålsenligare tullbestämningar å dessa i allmänhet hafva, under afvaktan på
resultatet af traktatsförhandlingarne, bort uppskjutas, för sådana artiklar föreslagit
rle förändringar, hvartill Utskottet af motioner inom Riks-Stånden eller eljest
förekommande omständigheter funnit anledning; Och, då grunderna derför uti
hvarje särskildt fall varda här nedan närmare uppgifna, torde beträffande såväl
den nådiga Skrifvelsen och diskussionen deröfver, som hvad i de här omformälda
motionerna blifvit i allmänhet yrkadt,
vidare yttrande nu icke erfordras.
Bland de sålunda vidtagna förändringar i
Vnförsel-tarifcn,
i afseende å hvilka Utskottet i öfrigt får hänvisa till ett vid detta Betänkande Tullfrihet
ti 11 stvrkt fÖT
fogadt fullständigt taxeförslag, må först i ett sammanhang få omförmäla» de ar- åtskilliga nu
tiklar, för hvilka Utskottet ansett fullkomlig afgiftsfrihet vid införsel böra med- tulipiigtiga
gifvas. Derom hafva i motioner yrkanden blifvit gjorda:
för Gräs, färgadt, trensadt eller upprispadt, inom Borgare-Ståndet, af Herr
C. G. Rydin (N:o 193), som ansett nämnda artikel, hvilken utgör ett råämne
för tillverkningen af mattor af strå eller rötter, böra vara från införsel-afgift
befriad, samt
för Späck, inom Borgare-Ståndet af Herr Rydin (N:o 193), som hemställt
att, om den å Tran och Späck, alla slag, nu med 1 öre per f/. utgående tull
-
Tvllfrihet afstyrkt
för åtskilliga
artiklar.
(i Bevillnings-UlskotUls Betänkande N:0 8.
sats icke kunde helt och hållet borttagas, åtminstone Späck, såsom utgörande
ett råämne vid tranberedning, måtte förklaras tullfritt vid införsel;
Och får Utskottet tillstyrka,
att tullfrihet vid införsel må medgifvas såväl för ej speciliceradt
Gräs. färgadt, trensadt eller upprispadt, samt Späck;
som ock för följande nu i taxan med tull belagda artiklar,
nemligen: Agat, arbetad, oinfattad; Antimonium crudum,
eller spetsglans oell regulus; Balsam, kopaive-, peruviansk
och annan nativ; Bernsten, arbetad, oinfattad; förut tullpligtiga
Bildhuggeri-arbeten och arkitektoniska arbeten, af ämne,
hvilket, såsom arbetadt, ej är i taxan specificerad t; Bläckpulver
eller substans; Borax; Broder-mönster; Citronsaft;
Citronsalt; Fjäder, spritad; Folier, tenn- eller stanniol; Fosfor;
ej specificerade Frukter och Bär, friska: Giasflusser,
oinfattade; Glete eller Glitt; Grönsaker, friska; Gummi, alla
ej specificerade slag; Honing; Kakel, alla slag; Koraller,
arbetade, oinfattade; Krokar, till fiske; Krut och s. k. patroner;
Kummin; Lacmus; Lakritsrot elier Glycyrihiza; Lök,
alla ej specificerade slag; Musslor, insyltade eller saltade;
Nötter, kokos-; Qvicksilfver; Senap, omalen; Stenkolstjära; Svafvel,
förut tullpligtiga slag; Svafvelblomma; samt Wismut;
för hvilka varors afgiftsfria införande Utskottet ansett gällande skäl förefinnas
dels uti flertalets af dessa artiklar egenskap af råämne och material för inhemsk
industri samt dels i den ringa tullinkomst de i allmänhet inbringat, och hvilken,
såvidt den kunnat beräknas, uppgått för dem alla år 18G1 sainmanlagdt till
endast 9,861 R:dr; och lärer, derest den nu ifrågasatta tullfriheten för Späck
af Rikets Ständer medgifves, nämnda artikel, hvilken finnes i taxan upptagen
under linien med hänvisning till Tran,
böra, enligt bifogade taxeförslag, under särskild rubrik derstädes
uppföras.
Genom den sålunda här ofvan föreslagna tullfrihet för införsel af friska
frukter och bär samt grönsaker torde en af Grefve Liljencrantz, G. F., väckt
motion (N:o 161), till den del densamma afser förhöjning i nu gällande tullsatser
för dessa artiklar,
få anses hafva förfallit.
Friherre Raab har uti sin ofvan omförmälda motion gjort framställning om
tullfrihet för åtskilliga andra uppräknade nödvändighetsvaror och råämnen för
den inhemska näringsfliten, nemligen: dricka; fisk; färger och färgningsämnen;
Bevillning s-Vtskoltett Betänkande iV:e S.
garn; glas; hattar af ull, hår elior felb, samt de under rubriken andra slag hänföriiga;
hudar och skinn, oberedda, torra; nya skeppsinventarier; jern; klorkalk;
kläder; knifvar; lim; ljus; porslin; salt; saxar; segel; sirap; af skomakarearbeten:
becksöms- och sjöstöflor, samt de till rubriken andra slag hän förliga;
slöjdvaror m. rn., ej specificerade; strumpor, andra slag än siden och halfsiden;
sfrumpstickor; sågblad; sågbladsämnen; såpa; tråd, bomulls- och linne-; tågvirke;
vantar; verktyg, ej specificerade; samt bland väfnader, bomullsfelb och
plys, äfvensom filtar och parkum samt de under andra slag specificerade bomullstyger,
bolstervar af bomull med blandning af lin- eller hampa, alla slags
ylleväfnader, blaggarn, m. m. och bolstervar af linne och hampväfnad, äfvensom
vattentäta eller dubbla väfnader.
Utskottet, som i afseende å saltad sill, samt oberedda torra hudar och
skinn äfvensom salt kommer i tillfälle att här nedanför särskildt sig yttra i
sammanhang med besvarandet af andra i samma ämne väckta motioner, får, beträffande
de öfriga nu omförmälda artiklarna, bland hvilka en del, enligt hvad
här nedan förmäles, funnits böra medgifvas någon nedsättning i nuvarande utförsclafgifter
*), i öfrigt erinra att, äfven om tullfrihet i så vidsträckt mån, som af
motionären blifvit föreslagen, kunde i allmänhet vara önskvärd eller med antagna
grundsatser öfverensstämmande, deraf likväl skulle komma att föranledas en
högst betydlig minskning i de af Staten påräknade inkomster af tullmedlen, för
hvilken då genom beskattning på annan väg måste beredas ersättning; hvarföre
Utskottet hemställer,
att, tullfrihet vid införsel för nu ifrågavarande artiklar icke
må af Rikets Ständer beslutas.
Vidare torde nu i ett sammanhang få behandlas de inom Riks-Stånden
väckta förslag, hvilka afse upphäfvandet af redan medgifven tullfrihet å en del
varor, hufvudsakligen landtmannaprodukter. I sådant afseende hafva yrkanden
blifvit gjorda:
hos Ridderskapet och Adeln af Grefve Liljencrantz i den förutnämnda
motionen (N:o 1G1); samt
inom Bonde-Ståndet af Gustaf Johansson i hans förberörda motion (N:o 310),
Jöns Rundbäck från Göteborgs och Bohus län (N:o 289) och af Per Persson
från Vermlands län (N:o 385); af hvilka motionärer framställts olika förslag till
*) nemligen & kochenilj, bomullsgarn, jomgrytor m. m., ankare, draggar m. m., kläder, talgljus,
oäkta porslin, skomakare-arbeten, andra slag, slöjdvaror, såpa, bomullstråd oell blekt
linnetråd, samt bland väfnader bokbindare-cloth.
Spanmål
och andra
landtmannaprodukter.
8
B?villnings~l!lskoltela Betänkande Pf\o S.
tullbeskattning af spanmål, omalen och malen; fläsk; käll; ost och smör;
äfvensom Gustaf Johansson särskildt yrkat åsättande af införseltull]såväl å kreatur
och flera andra landtinannavaror, såsom bönor, hampa, tullfria slag oberedda
hudar och skinn, humle, ister, kli, lin, potatesmjöl, talg, tjära och tjärbärma,
ull, vax och ägg, som äfven å bildhuggeri-arbeten samt bomull och oskalad ris
eller paddy.
Utskottet, som, hvad landtbruksprodukter i allmänhet angår, hufvudsakligen
instämmer i de åsigter, hvilka blifvit ej mindre uti motiverna till det af särskilda
komiterade den 2 Maj 1856 afgifna förslag till förändringar i dä gällande tulltaxa,
än ock vid 1856 —1858 och 1859—1860 årens riksdagar af dåvarande
Bevillnings-Utskott uttalade, har derföre ansett sig böra erinra om hvad sålunda
förut är anfördt, nemligen: beträffande spanmål, att Sveriges åkerbruk hunnit
den förkofran, att någon spanmålsinförsel icke kommer i fråga, utom till obetydliga
qvantiteter för utsäde och vid det olyckliga förhållande, att landet hemsökes
af missvext, då åter denna för lifsuppehälle! oundgängliga vara bör till så
billigt pris som möjligt kunna hållas tillgänglig; att genom de stora förbättringarne
i landets kommunikatbonsanstalter förebygges mer och mer den förr befarade
olägenheten, att några provinsers rika äring icke skulle kunna hålla sig i
pris, under det andra sädesbehöfvande orter dermed försåge sig från utlandet; —
att tull å inkommande spanmål i behofvets stund alltid fördyrar icke allenast
den införda qvantiteten, utan sträcker sitt inflytande till prisen å alla inom landet
befintliga tillgångar; — att då landet under sednare tider kunnat till utför
sel
aflåta betydliga qvantiteter spanmål, den förr bland flertalet landtmät) rådande
föreställning, att landets jordbruk, i anseende till klimatiska förhållanden,
svårligen kunde utan skyddstull å spanmål bestå i täflan med närgränsande fruktbarare
länder, vore af erfarenheten skingrad, och att då införsel af denna vara
icke, utom i händelse af missvext, kunde ifrågakomma för andra än tillfälliga
behof, såsom till utsäde eller då alltför stark utförsel gjort tillgången inom landet
otillräcklig, något synnerligt afseende icke heller kunde fästas å inkomsten
för staten af denna artikel, — samt i fråga om öfriga landtmannaprodukter. att
då det är af vigt för en hvar och isynnerhet för den egentliga arbetsklassen att
erhålla de oundgängliga lefnadsbehofven till det möjligen lindrigaste pris, tullfrihet
för dit hänförliga varor destoheldre borde ega rum, som deraf föranledd
minskning i tull in traden kunde anses uppvägd genom lättad utkomst hos flertalet
af rikets invånare; och får Utskottet följaktligen hemställa,
att den nu för kreatur samt spanmål och andra landtmannaprodukter
gällande tullfrihet måtte fortfarande bibehållas, —
med undantag allenast för ost, hvilken vara, som, för att
tillverkning i stort och till ett med utländsk produkt jem
förligt
-
Revillninys-Ulskoitels Uttänkande N:<> 8.
9
förligt pris må kunna åstadkommas, erfordrar dyrbara anläggningar
och användandet af tillverkningssätt, hvarmed tillräcklig
inhemsk arbetspersonal ännu icke hunnit blifva förtrogen,
Utskottet ansett böra för närvarande åsättas en billig skyddstull,
hvilken föreslås till 3 R:dr pr centner.
I öfrigt och då det icke kan vara med sunda statshushållningsgrundsatser
förenligt att genom tull fördyra ett råämne af så vidsträckt bearbetning och användning
sorn bomull, samt antagligt skäl icke heller kan förefinnas att försvåra
införseln vare sig af konstnärsarbeten eller af det främmande födoämnet oskalad ris,
torde hvad derom blifvit af Gustaf Johansson föreslaget lemnäs
utan afseende.
Beträffande sedermera Gustaf Johanssons i hans nyssberörda motion framställda
yrkande att, genom höjande af införselafgifterna för en del andra än här
ofvan af Utskottet redan behandlade artiklar förskaffa Staten en skälig och behöflig
inkomst till förekommande af alltför ohejdad skuldsättning, nemligen: för
Apelsiner till 10 öre skålpundet; Bensvarf, benkol eller bister 2 R:dr centnern; Bijouterivaror
2 R:dr skålpundet; Broderade arbeten,alngods,med tillägg af 40 procent till
tygets tull; fullfärdiga med 70 procent; — dito med guld eller silfver med 150 procent
förhöjning; Citroner 12 öre skålpundet; Fikon 10 öre skålpundet; Frukter och
Bär, inlagda i bränvin eller ättika, 30 öre; dito torra 80 öre skålpundet; Fyrverkeriarbeten
1 R:dr skålpundet; Färglådor 50 öre skålpundet; Rullgardiner 50
öre skålpundet; Glas, andra slag, 30 öre skålpundet; Glasvaror med flätning
30 öre skålpundet; Grönsaker, torkade, 10 öre skålpundet; dito inlagda med
bränvin eller ättika 40 öre skålpundet; Gulddragarearbeten, oäkta, 3 öre pr ort;
dito kantiljer och paljetter, äkta och halfäkta 10 öre pr ort; fransar, galoner etc, äkta
och halfäkta, 20 samt oäkta 12 öre pr ort; Handskar, alla slag, 3 R:dr 50 öre per
skålpund; Hattar af halm eller strå 2 R:dr stycket; d:o af siden etc. 5 R:dr; d:o d:o
andra slag 1 R:dr stycket; Hattfoder och hattkullar 2 R:dr skålpundet; Pelsverk, hopsydda,
förtullas som pelsverk med tillägg af 75 procent; Hår- och Tagelarbeten 5 R:dr
skålpundet; Hängslen af siden och halfsiden 3 R:dr skålpundet; d:o andra slag 1 R:dr
skålpundet; Ingefära 10 öre skålpundet; d:o syltad 50 öre skålpundet; Kakao 15
öre skålpundet; Kapris 40 öre skålpundet; Karkasser och Karkassband 60 öre
skålpundet; Kastanjer 10 öre skålpundet; Kaviar 1 R:dr per skålpund; Kimrök
10 öre skålpundet; Kläder med 75 procents förhöjning i tygets tull; d:o
med guld- och silfver-broderier, galoner och fransar, med 150 procents tillägg;
Koeffyrer 4 R:dr stycket; Konfityrer 80 öre skålpundet; Konserver 70 öre skålpundet;
Korgar och Korgmakarearbeten af oskalade qvistar och spån 5 öre,
Bih. lill fl. Sl. Prol. 1S62 & 1863. S Sami. 1 A[d. 6 Uä[t. 2
Tullförhöjning
afstyrht
för åtskilliga
artiklar.
10
flevillnings-Utskotlets Uttänkande .V:# S.
af skalade men oklufna qvistar 30 öre, af klufvet vide etc. 1 R:dr 15 öre skålpundet;
Käppar, alla slag, 2 R:dr skålpundet; Lackerade arbeten, ej specificerade,
1 R:dr 20 öre per skålpund; Leksaker 2 R:dr per skålpund; Likör 4
R.dr kannan; Luktvatten, alla slag, 1 R:dr skålpundet; Masker 25 öre stycket ;
Oliver 20 öre skålpundet; Papperstapeter och Border 50 öre per skålpund;
Paraplyer och Parasoller af siden och halfsiden 2 R:dr stycket; andra slag 75
öre stycket; Fodraler, sorn väfnaden, med tillägg af 25 procent; Perlor, oäkta,
glas-, 50 öre skålpundet; andra slag 3 R:dr skålpundet; Plymer, alla slag, 20
R:dr per skålpund; Pomeranser 8 öre per skålpund; Portföljer, Börsar, Väskor
af hel- och half-siden 3 R:dr; andra slag 75 öre skålpundet; Ris, skalad, 2
R:dr centnern; Sadelmakarearbeten med förgylda, försilfrade, pläterade beslag,
80 öre per skålpund; andra slag, 60 öre per skålpund; Silfver, arbetadt, 10
öre per ort; Spetsar, Uddar, Blonder af silke och linne 10 R:dr skålpundet;
andra slag 3 R:dr per skålpund; Spännhalsdukar af hel- och half-siden 6 R:dr;
af andra tyger 2 R:dr, af läder SO öre skålpundet; Tvål, parfymerad, 60 öre
per skålpund; Ur, fick-, med guldboett, 5 Rull'; andra slag 2 R:dr stycket; Skeppskronometrar
30 R:dr stycket; vägg- och studsare i foder af brons, alabaster,
porslin 1 R:dr per skålpund; af träd, andra slag, 50 öre per skålpund; lösa
urverk 4 R:dr skålpundet; Vagnar och Åkdon, tvåhjuliga, droskor, trillor, slädar
50 R:dr; öfriga slag 130 R:dr stycket; Vanilj 7 R:dr skålpundet; Vin, alla
slag, på fastager, 16 öre per skålpund; på buteljer 2 Rulr 50 öre kannan;
Vindrufvor 30 öre skålpundet och Visitkort till 50 öre per skålpund, — så enär
ingalunda såsom otvifvelaktigt kan antagas, att hvarje förhöjning i afgifter skall
komma att medföra motsvarande tillökning i tullinkomst, får Utskottet, som dessutom
lika litet för närvarande, som vid sistlidne riksdag, finner några tvingande
financiela skäl att genom högre tullbeskattning söka åstadkomma ökad statsinkomst
vara för handen, och med erinran, att Utskottet, enligt hvad här nedan
närmare förmäles, ansett tullsatserne å en del af nyssuppräknade artiklar tvärtom
böra nedsättas*), nu hemställa,
att de af motionären yrkade förhöjningar icke måtte till någon
åtgärd från Rikets Ständers sida föranleda.
Efter framställandet af dessa Utskottets åsigter och förslag af en allmännare
syftning och omfattning, vill Utskottet nu i den ordning, hvartill gällande tull
-
*) nemligen: tilläggsafgifterna för hopsydda pelsverk och för kläder; — samt införselafgifterna
å koeffyrer, sadelmakarearbeten med dyrbarare beslag, spännhalsdukar af läder; fickur med
guldboett och andra slag, skeppskronometrar och lösa urverk, äfvensom ä alla tullpligtiga
slag af vagnar.
BetHllnings-Ulskoltels Betänkande K:o S. 11
taxas uppställning föranleder, yttra sig rörande öfriga till Utskottet öfverlemnade
motioner, och derjemte uppgifva de ytterligare förändringar och tillägg i taxan,
hvilka Utskottet, både till följd häraf och med ledning af Kotnmers-kollegii och
General-Tullstyrelsens förutnämnda, af Kongl. Maj:t öfverlemnade underdåniga förslag,
äfvensom i öfrigt, ansett sig böra tillstyrka.
Då, i stället för tulltaxans nuvarande uppställning i tvänne alfabetiska serier,
den ena öfver, den andra under linien i form af noter, hvilken vidtog först med
utfärdandet af 1826 års taxa, alla varu-rubriker ditintills förekommo i en följd,
samt detta uppställningssätt otvifvelaktigt skulle medföra både mera lätthet och
säkerhet vid taxans begagnande, synnerligast numera, sedan de under linien
stående varubenämningarne, hvilka nyssnämnda år utgjorde ett färre antal, småningom
ökats till ett antal nästan motsvarande de ofvan linien varande rubrikerna,
hemställer Utskottet, i enlighet med hvad Kommers-kollegium och General-!1
ullstyrelsen föreslagit,
att de under linien nu befintliga rubriker och hänvisningar
måtte ofvan linien uppflyttas, med undantag af dem, hvilka
dels icke påkalla någon särskild anvisning till andra i taxan
specificerade varor, eftersom någon villrådighet i detta hänseende
vid tillämpningen ej kan ega rum, dels funnits på
mer än ett ställe upptagna, samt att alltså följande, till dessa
sednare kategorier hörande, rubriker och hänvisningar måtte helt
och hållet ur taxan uteslutas, nemligen: Brynstenar; Duktygsväfnader;
Enbärsolja; Etuis; Filtrerstenar; Flätor till hattar;.
Flugor, spanska; Gjutstenar; Jern, gjutgods, finare såsom
nålar, kors, ringar, kedjor m. m.; Ljuster; Kamelhår; Kopiepressar;
Niirnbergerkram; Olja, terpentin-; Pennor, blyerts-;
Qvarnstenar; Slipstenar; Talgljus; Tapeter af papper; Task
böcker;
Tennfolier; Trädfrukter; Tälgsten; Vatten, lukt-;
Vaxljus samt Vicker.
Enär en af bränvin med tillsats af annat ämne bestående vätska, kallad
Absinth, som numera oftare än förr till riket införes, ej finnes i taxan upptagen,
torde, enligt Kommers-kolicgii och General-Tullstyrelsens hemställan, i densamma
böra införas följande nya rubrik: »Absinth; hänföres under
Likör. ^
På grund af hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen föreslagit,
hemställes, att s. k. Accordions, hvilka utgöra föremål för en ej så obetydlig
införsel, måtte under följande nya rubrik i taxan införas:
»Accordion; hänföres till Slöjdvaror af sammansatta ämnen.»
Absinth.
Accordion s.
12
Bcvillninys-Vlsholtets Betänkande N:o S.
Aether spirituösas.
Albumin.
Apelsiner,
Citroner.
Sedan, i anledning af framställd förfrågan, huruvida hether spirituosus elfer
Hoffmans droppar kunde anses såsom apotheksvara, i tulltaxan ej specificerad,
och följaktligen vid införsel till riket tullfri, Sundhets-kollcgium under den 21
Januari nästlidet år förklarat, att den vara, som under namn af aether spirituosus
eller Hoffmans droppar från utlandet inkomme, ehvad egentlig vigt den än
egde, icke bestämdt utgjorde läkemedlet sether spirituosus och alltså icke borde
hänföras till taxe-rubriken »ej specificerade apotheksvaror», utan närmare motsvarade
taxe-rubriken »bränvin och sprit’), samt General-Tullstyrelsen genom Cirkulärbref
den 5 derpåföljande Februari låtit nämnda förklarande komma till samtliga
sjötullskamrars kännedom, så och då angeläget är, att denna förändrade bestämmelse
rörande tullbchandlingen af nämnde artikel i taxan intages, får Utskottet,
i enlighet med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens hemställan, tillstyrka,
att nämnda nya rubrik måtte erhålla följande lydelse:
"t A t'ther spirituosus eller så kallade Hoffmans droppar • tullbehandlas
efter hvad taxan stadgar för artikeln bränvin
och sprit.»
Likaledes tillstyrker Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Kommerskollegium
och General-Tullstyrelsen föreslagit, att följande nya rubrik måtte i
taxan införas:
t Albumin eller Anilin; hänföres under kemiskt-tekniska
preparator.»
I afseende å Apelsiner och Citroner har Herr A. W. Björck, uti en
inom Borgare-Ståndet, väckt motion (N:o 199), uti hvilken Herr L. J. Hierta,
instämt, föreslagit, att, då för befordrande af den direkta handeln med åtskilliga
Medelhafshamnar det vore af väsendtlig fördel, om såsom lastfyllnad kunde medtagas
ofvannämnda så kallade sydfrukter, »tullen derå måtte nedsättas till en
»tredjedel af hvad den nu utgör och att den i intet fall må beräknas för sådant,
»hvilket såsom skämdt måste frånskiljas, äfvensom att ett dylikt frånskiljande
»matte tillåtas vid förtullning äfven från nederlag.»
Ehuru det må medgifvas, hvad ock af motionären blifvit anfördt, att, dessa
frukter, hvilka hufvudsakligen inkomma å en tid, då andra friska frukter endast
mot högt pris äro att tillgå, skulle, om tullen derå betydligare nedsattes, kunna
äfven för den mindre bemedlade utgöra en billig och för helsan nyttig förfriskning,
får dock Utskottet, då dessa artiklar lära tillhöra dem, hvilka kunna blifva
föremål för ofvanåberopade traktatsförhandlingar med Frankrike,
afstyrka bifall till motionärens framställning i afseende å
tullsatserna.
Bevillninys-Utskottets Betänkande N:o S.
13
Jemte det Utskottet, beträffande Herr Björcks yrkande, att tulien å sydfrukter
ej i något fall må beräknas för sådant, hvilket såsom skämdt måste
frånskiljas, trott sig böra meddela att, enligt hvad Utskottet inhcmtat, ett dylikt
frånskiljande vid direkt förtullning redan hittills blifvit medgifvet i de fall, der
godsegaren sådant äskat, anser sig Utskottet, hvad vidkommer samme motionärs
framställning om rättighet till dylikt, frånskiljande vid förtullning äfven från nederlag,
hvilken fråga icke kan hänföras till dem, med hvilka Bevillnings-Utskottet
eger att ensamt taga befattning, endast böra upplysa, att enligt 100 § i den
af Kongl. Maj:t under den 7 December 1860 utfärdade tullstadga är föreskrif—
vet, att godsegare, utom i de fall att nederlagsvaror genom vattenflod eller eld
och brand eller annan olycka gå förlorade, är för all annan minskning eller
förskämning af nederlagsvaror ansvarig och skyldig att erlägga tull efter den
varumängd, som enligt tullverkets räkenskaper bort på nederlag finnas.
Då varuartikeln Asfaltfilt finnes i nu gällande taxa, ehuru under linien, upp- Asfalt.
tagen med hänvisning till papper: förhydnings- och press-, torde jemväl, enligt
Komniers-kollegii och General-Tullstyrelsens förslag, råämnet Asfalt
böra under följande rubrik derstädes intagas:
»Asfalt
Fri*.
Likaledes hemställer Utskottet, att Asfalt-rör. hvaraf införsel skett i och Asfalt-rör.
för vattenledningar, måtte, enligt Komniers-kollegii och General-Tullstyrelsens
förslag och enär denna vara, med hänsigt både till beskaffenheten och ändamålet
med dess användande, är närmast jemförlig med tegelrör, i likhet med
dessa
förklaras fria till införsel och i taxan införas under följande
rubrik:
»Asfalt-rör; hänföras till redskap och machinerier.»
Enär vid tullbehandlingen af Bijouterivaror, som vanligen inkomma i Bijouurifodral
eller uppfästade å papperskartor, dessa varor, för att särskildt vägas, varormäste
tagas ur fodralen eller lösgöras från kartorna, samt derigenom förorsakades
mycket både besvär och tidspillan, hvarförutan varan lätt toge skada eller
sammanblandades och svårighet följaktligen mötte för densammas återinpassande
på sitt ställe, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen ansett lämpligast,
att varan vägdes tillsammans med fodral och karta, utan afdrag af de
sednares vigt, mot det att den nu bestämda tullafgiften, 1 R:dr pr skålpund,
blefve i skälig mån nedsatt; och då, vid anställd profvägning af dylika fodraler
och kartor, en medelthara af 25 procent synts så mycket heldre vara lämplig,
som större och tyngre fodralcr i allmänhet vore mera omsorgsfullt arbetade,
14
Dcvillninffs-Utskoltels Betänkande A7:o S.
oell. då de särskildt inkomme, tullbehandlades såsom Etuis, hafva bernälda embetsverk
ansett
tullsatsen för bijouterivaror, fodralers och kartors vigt
inberäknad, kunna bestämmas till 75 öre och derföre i underdånighet
föreslagit följande nya redaktion af tulltaxan
uti ifrågavarande hänseende:
»Bijouterivaror af annat ämne än guld och silfver, enkla
eller sammansatta, såsom armband, bröstnålar, kedjor,
kors, ringar, sigiller, spännen, urhakar m. m. — 1
skålpund 75 öre.»
hvarjemte embetsverken likaledes föreslagit,
att under merberörda rubrik måtte i taxan införas följande:
»Anm. Afdrag i vigten göres ej för fodraler, hvari bijouterivaror
inkomma eller för kartor, hvarå de äro
uppfästade.»
Och hemställer Utskottet, att dessa förslag måtte af Rikets
Ständer bifallas.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplysa, att om tillämpningen
af nuvarande taxe-rubrik v Biscuit, arbeten deraf», med en tullsats af 18
öre per skålpund, åtskilliga tvister vid denna varas tullbehandling egt rum,
samt att tulltjenstemännen ofta stadnat i villrådighet om rätta beskaffenheten
af varan, helst densamma svårligen kunde särskiljas från äkta, hvitt eller
enfärgad! porslin, som drager en tullafgift af 20 öre; och hafva bernälda embetsverk,
till förekommande af tvist och osäkerhet vid varans tullbehandling,
och dä skilnaden emellan de 2:ne tullsatserna vore af ringa betydenhet samt
nämnda artikel icke utgjorde föremål för någon större införsel,
ansett densamma lämpligen kunna hänföras till porslin,
äkta: hvitt eller enfärgadt, och i sådant hänseende för
nämnda taxe-rubrik i underdånighet föreslagit följande förändrade
redaktion :
»Biscuit, arbeten deraf; hänföres till porslin, äkta: hvitt
eller enfärgadt.»
Afven detta förslag hemställer Utskottet måtte af Rikets
Ständer godkännas.
I enlighet med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens underdåniga
hemställan och då med delar af konstgjorda blommor böra förstås endast blad
i bundtar, ax för sig, knoppar för sig o. s. v., utan tillsatser eller sammanbindning,
tillstyrker Utskottet,
Bevillnings-Uiskolteti Beldnkandi N:o 8.
15
att för de under artikeln »blommor» förekommande rubrikerna
»konstgjorda, af tyg, papper eller halm», och »delar
af konstgjorda blommor» må i taxan införas en så lydande
n/Jnm. Med »delar af konstgjorda blommor» förstås
endast blad i bundtar, ax för sig, knoppar för
sig o. s. v., utan tillsatser eller sammanbindning».
I enlighet med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens förslag, hern- Biytran.
ställes,
att Biytran må i taxan upptagas med följande hänvisning:
•»Blytian' hänföres under kemiskt-tekniska preparater»;
äfvensom,
att då Bobiner ovedersägligen utgöra delar af mekaniska Boliner.
spinnstolar, desamma måtte under bokstafven B på behörigt
ställe i taxan införas med en så lydande hänvisning:
vBobiner; hänföras till Redskap och Machinerier eller
delar deraf».
I afseende å den i nu gällande tulltaxa under linien, med hänvisning tili Bokbindare
cloth.
väfnader, bomulls-, förekommande artikeln Bokbindare-cloth har Herr C. E.
Ljungberg, uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 162) föreslagit,
att nämnda artikel, hvilken utgjorde ett för bokbindareyrket nödvändigt beredningsämne
och icke, åtminstone till en för detta ändamål fullgod beskaffenhet,
inom landet tillverkades, måtte hädanefter kunna antingen tullfritt eller mot
nedsatt tull till riket införas.
Härvid torde det tillåtas Utskottet att i minnet återkalla, hurusom denna
vara, hvilken består af en starkt klistrad och i fasoner pressad bomullsväfnad,
genom Kongl. Kungörelsen den 27 Juli 1836 först tilläts till införsel mot en
åsatt tull af 10 procent utaf fakturavärdet; att den derefter i 1845 års tulltaxa
under särskild rubrik uppfördes med en afgift af 24 skillingar banko per
skålpund, motsvarande 16§ procent af det vid 1844 års riksdag densamma
åsätta tullvärde; samt att den vid 1853—1854 årens riksdag blef med sin nuvarande
hänvisning i taxan under linien intagen och således belagd med en
införselafgift af 32 sk. banko, hvilken afgift dock vid nästderpåföljande riksmöte
nedsattes till 90 öre skålpundet, hvarvid det sedermera förblifvit.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, nuvarande afgift å Bokbindare-cloth,
med hänseende till denna varas verkliga värd^, kan anses vara alltför betungande,
men billighet och rättvisa fordra, att detta för bokbindareyrket nödvändiga
beredningsämne måtte kunna till skäligt pris erhållas, helst en del tryckta
böcker, hvilka i bundet skick till riket införas, äro från införselafgift befriade;
16 Bevillnings-Ulskollels Betänkande N:o S '."H
samt någon svårighet att vid tullbehandlingen särskilja bokbindare-cloth från
andra väfnader icke lärer mota, hemställer Utskottet
att afgiften för nämnda artikel måtte nedsättas till 20 öre
skålpundet, samt taxe-rubriken erhålla följande lydelse:
»Bokbindare-clo!h, eller klistrad och pressad bomullsväfnad,
— som införes såväl under bokstafven B som under
väfnader, bomulls-, med hänvisning från förra till det
sednare stället.
BrefRmerter. Bland sednare tidens införsel-artiklar hafva, enligt hvad Kommers-kollegium
och General-Tullstyrelsen upplyst, förekommit Brefkuverter, hvilka för närvarande
förtullades såsom papp- och pappersarbeten, alla slag, olackerade, med
40 öre per skålpund ; men då denna afgift, i betraktande af varans enklare beskaffenhet
samt att högsta tullsatsen för papper utgjorde 18 öre per skålpund,
syntes vara alltför dryg, hafva bemälde embetsverk i underdånighet föreslagit,
att desamma måtte under följande nya rubrik i taxan införas:
»Brefkuverter 1 skålpund 20 Öre.-:
Och hemställer Utskottet att nämnda förslag måtte af Rikets
Ständer godkännas.
Bränvin och Enär tullagstiftningen för artikeln bränvin och sprit,' rörande hvilken fråga
Sprit’ särskilda motioner blifvit till Utskottet öfverlemnade, är i väsendtlig mån bero
ende
af de beslut, Rikets Ständer komma att fatta angående den inhemska
bränvinstillverkningen, och skatten derå, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att prölningen af tullbestämmelserna angående ifrågavarande
artiklar måtte uppskjutas, intilldess Rikets Ständer i nyssberörda
hänseende fattat beslut.
Ballen m. m■ Ballen och Strumpeband, med flera dylika persedlar, hvilka i nu gällande
tulltaxa ej finnas särskildt omnämnda, hafva vid tullbehandlingen hittills hänförts
till rubriken Kläder, ej specificerade; men då det syntes vara lämpligare, att
dessa persedlar, som icke kunde sägas utgöra en egentlig beklädnad, utan hade
till ändamål att hålla kläderna uppe eller tillslutna om kroppen, tullbehandlades
lika med hängslen, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen föreslagit,
att följande nya rubrik måtte i taxan intagas:
* Bällén, Strumpeband, Klädnings- och Armhållare m. fl.
dylika persedlar tullbehandlas efter hvad taxan bestämmer
för artikeln hängslen.n
Utskottet hemställer, att detta förslag må af Rikets Ständer
godkännas. Böcher
Bevillnings-UlshoUels Belänkande S:o S.
17
Böcker mod inbundet, rent eller linieradt papper draga enligt gällande
tullbestämmelser lika tull som papperet, med tillägg af 50 procent; men då
värdet icke kan anses genom linierings-arbetet hafva vunnit någon mot cn så
betydlig tillökning i tull svarande förhöjning, hemställer Utskottet,
att nämnda tilläggsafgift måtte bestämmas till endast 25
procent.
Då, enligt hvad Kommcrs-kollegiuin och General-Tullstyrelsen upplyst, införseln
af ett slags böcker, så kallade Album, som användas till förvarande af
fotografiska afbildningar, i samina mån som fotografi-porträtteringen framgått,
betydligen ökats, samt denna varuartikel, för beredande af likstämmig tullbehandling,
torde böra i taxan särskildt specificeras, hafva bemälda embetsverk
föreslagit, att densamma, såsom vanligen bestående af pressadt papper, mätte
i taxan under rubriken ^Böcker» upptagas med lika tull, som taxan bestämmer
för papp- och pappersarbeten, alla slag, olackerade, eller 40 öre per skålpund.
Detta embetsverkens förslag har Utskottet ansett
böra vinna Rikets Ständers bifall.
Likaledes hemställer Utskottet, i enlighet med hvad Kommers-kollegium
och General-Tullstyrelsen föreslagit,
att den under litt. C i nu gällande taxa vid rubriken »Cacao
och Caffe m. 11.» lemnade anvisning till bokstafven K
måtte, såsom numera obehöflig, ur taxan uteslutas.
Enär nuvarande tulltaxa upptager råvaran Cikorierot med tull af 2 öre
per skålpund, hvaremot sådan rot, bränd eller malen, ej finnes specifikt omnämnd,
ehuru äfven den utgör föremål för import i riket, hemställes, i öfverensstämmelse
med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens förslag,
att under artikeln cikorierot måtte få inflyta: »Bränd eller
»malen; hänföres till hvad under rubriken kaffe är bestämdt
»för alla till kaffesurrogat användbara brända vexter.»
I stället för den i nu gällande taxa såsom hufvudrubrik upptagna artikeln
Dividvi eller Libidvi, till hvilken rubrik för den svenska benämningen Garfskidor
hänvisning är lemnad, torde, enligt Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens
underdåniga hemställan och på sätt bifogade taxe-förslag utvisar,
Garfskidor böra upptagas såsom hufvudrubrik, till hvilken
de mera främmande benämningarne hänvisas.
jBöcker.
s. k. Album.
Cikorierot.
Dividvi
eller
Libidvi.
18
Bevillnings-U iskottels Betänkande N:o 8.
Fartyg och
liätar.
Fernissa.
Fil är och
Faspar.
Likaså torde, enligt Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens förslag,
den vid rubriken »Fartyg och Båtar» förekommande benämningen
»utländska», såsom obehöflig, böra ur taxan utgå.
Sedan, enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplyst,
tid efter annan en klar och genomskinlig vätska, bestående af en ringa del
gummi lacca, upplöst i ren och stark sprit, blifvit vid åtskilliga af rikets tullkamrar
till tullbehandling angifven under benämning af Fernissa, hade GeneralTullstyrelsen
till Teknologiska institutet öfverlemnat prof å dylik vara med begäran
om dess yttrande öfver densammas beskaffenhet; och i anledning hvaraf
Föreståndaren för bemälde institut, jemte förklarande, att varan innehölle sä
ringa myckenhet af hartsämnet, att åtminstone T9fi af lösningens volym kunde afdistilleras
såsom ren. ofärgad sprit af vid pass 90 procent alkoholshalt, innan den
fullkomligt klara återstoden i distilleringskärlet erhölle"den konsistens och de
egenskaper, som utmärkte en för de flesta behof användbar lackfernissa, tillika
bland annat upplyst, att en så svag gummi lacca-lösning, sorn den omnämnda,
icke vore i något fall användbar såsom duglig fernissa, utan borde hänföras till
»bränvin och sprit», sorn likväl genom sin halt af upplöst gummi lacca angåfve
origtig (för låg) alkoholshalt på profvaren och sålunda borde förtullas såsom likör.
På grund af sålunda vunnen upplysning och då särskild anledning dessutom
förekommit att misstänka, det dylik vara varit ämnad att härstädes undergå
en föga kostsam omdistillering för hartsämnets skiljande från spriten, hvilken,
i händelse varan förtullades såsom fernissa, komme att draga en vida lägre tullafgift
än som taxan för sprit bestämmer, hade General-Tullstyrelsen å berörda
förhållande, medelst cirkulär, fästat vederbörande tullkamrars och inspektioners
uppmärksamhet, jemte tillkännagifvande att ofvanberörda slags spritvara, som,
i följd af det deri upplösta harts, å profvaren angåfve en origtig alkoholshalt,
borde tullbehandlas med tillämpning af anmärkningen under taxe-rubriken »Bränvin
och Sprit».
Utskottet, som, efter vunnen kännedom af dessa förhållanden, anser en dylik
föreskrift jemväl böra i taxan inflyta, får i sådant hänseende och i öfverensstämmelse
med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens förslag hemställa,
alt under rubriken fernissa måtte i taxan intagas följande:
* Anni. s. k. fernissa af sprit med en obetydlig tillsats
af harts, tullbehandlas under tillämpning af hvad
taxan stadgar för artikeln »Bränvin och Sprit».
För artikeln Filar och Raspar stadgar nu gällande tulltaxa en afgift af
12 öre skålpundet; men då Utskottet, efter hvad här nedan kommer i ett sammanhang
att omförmälas, ansett sig böra till verktyg hänföra åtskilliga, enligt
Bevillning: Utskottets Betänkande N:o 8.
19
nuvarande bestämmelser, med särskilda tullsatser belagda, eller med hänvisning
till andra rubriker i taxan intagna, för jordbrukets och näringarnes behof och
stigande utveckling erforderliga, enklare redskap, får Utskottet, i öfverensstämmelse
härmed, och då förstnämnda artiklar obestridligen utgöra ett sådant högst
behöfligt redskap, hemställa,
att Filar och Raspar måtte, enligt bifogade taxeförslag,
uppföras med hänvisning till verktyg.
Jemte det att Friherre Raab i sin oftanämnda. motion föreslagit tullfrihet,
för alla slag af fisk, har C. J. L. Lönnberg från Östergötlands län framställt
enahanda yrkande i afseende på sill.
Ehuru Utskottet, på sätt redan ofvanföre blifvit anfÖrdt, anser lifsförnödenheter
i allmänhet böra vara från tullafgifter befriade, och önskligt varit att sådan
frihet nu kunnat medgifvas äfven för saltad sill, får Utskottet likväl på de
skäl, sorn af Bevillnings-Utskottet vid sednaste riksdag blifvit åberopade, nemligen
att den låga tull af 25 öre per centner, hvarmed denna artikel är belagd,
och som, enligt författningen om handelsgemenskapen med Norrige, i allmänhet
beräknas till blott hälften, knappast kan, åtminstone i minuthandeln, anses i någon
mån inverka på varupriset, hvaremot densamma, i anseende till den stora
importen af denna nödvändighetsvara medför en icke ringa statsinkomst, samt då
försigtigheten bjuder att åtminstone för närvarande bibehålla någon afgift å en
del betydligare förnödenhetsvaror, hemställa, att, sedan den af Friherre Raab
yrkade tullfriheten för öfriga nu tullpligtiga slag af fisk här ofvan blifvit af Utskottet
afstyrkt,
afgiftsfrihet vid införsel icke heller nu må för saltad sill
medgifvas.
Den för saltad fisk intill 1858 stadgade förtullningsgrund efter rymdmått
förändrades då till vigt; hvilket väl visat sig ändamålsenligt för de flesta slagen
deraf, men icke för sill och strömming. Det för dessa förut gällande förtullningssätt
per tunna var nemligen icke allenast beqvämligare såväl för godsegaren som
tullpersonalen, då det ledde till mindre omgång att räkna än väga hvarje till
förtullning angifvet parti, utan medförde äfven den fördel för varuegaren att icke,
såsom förtullningssättet efter vigt, vara förenadt med någon kostnad. Väl är
genom Kongl. Kungörelsen den 7 December 1860 stadgadt, att vågafgifter till
städerna icke må uppbäras för andra i den då sednast utfärdade tulltaxa till
förtullning efter vigt upptagna varor än sådana, för hvilka enahanda förtullnings
sätt
enligt 1835 års tulltaxa egt ruin, men utom det att, hvad t. ex. Stockholm
angår, härstädes erläggas till staden 4 öre för hvarje centner saltad sill och
strömming, hvilken afgift, ehuru numera utgående efter vigt, likväl lärer mot
-
FUk.
20
Bevillning!- Ut» lt o l( e ts Betänkande N:o 8,
Fjedrar.
svara en staden tillkommande s. k. lakegodsafgift, som förut erlades med 3 sk.
B:ko tunnan, och således utgår oberoende af förtullningsgrunden, hafva genom
dennas förändring till vigt tillkommit i Stockholm, och möjligen äfven annorstädes,
åtskilliga från sjelfva vägningen oskiljaktiga arbetskostnader till vederbörande
vagkarlar, nemligen s. k. skalpenningar, 3 öre per centner, samt dragarepenningar
med samma belopp, om varan af dem framskaffas till och från vågstället;
hvarjemte i allmänhet är, genom den i Kongl. Kungörelsen den 3 December
1842 fastställda taxa, en sportelafgift bestämd till tullverkets tjenstemän
och betjente af 3 rst b:ko per lispund eller 4 öre per centner netto för de
vägningar af inkommande utländskt gods, hvilka enligt författningarne eller särskildt
tillstånd verkställas uti eller vid godsegarens enskilda magasin, och i afseende
hvarå blifvit särskildt för Göteborg uti Kongl. Brefvet den 3 Juni 1853
föreskrifvet att nämnda stadgande skall tillämpas pa vägningar å skeppsbron derstädes
utanför stora bommen: dock har sedermera genom Kongl. Kungörelsen den
7 December 1859 denna sportelafgift blifvit för saltad sill nedsatt till 2 öre
per centner.
På grund häraf och enär, efter hvad Utskottet i öfrigt inhemta!, hvarje norsk
tunna sill i medeltal väger omkring 2 centner 50 skålpund och hvarje finsk
tunna strömming 2 centner 40 skålpund netto, och nuvarande tull således utgör
för den förra 62j öre och för den sednare 60 öre, samt då en tunna sill
motsvarar 4/0 kubikfot, likasom tunnan strömming 4T80- kubikfot, så att fullen
skulle utgöra för den förra 14^ öre och för den sednare 12i öre per kubikfot,
men skiljaktiga tullsatser å dessa varor icke synas af omständigheterna påkallade,
får Utskottet hemställa,
ej mindre att begge slagen måtte komma att förtullas efter
rymdmått än äfven mot lika afgift, hvilken skäligen torde
kunna jemkas till 12 öre per kubikfot.
Artikeln Fjedrar förtullas nu lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Deraf har, enligt hvad Utskottet inhemtat, det förhållande inträffat, att för
sådana fjedrar, sorn varit ämnade till begagnande för jernvägsmateriel, måst, då
de blifvit särskildt till riket införda, erlägges en afgift, efter hvad för arbetadt
jern eller stål stadgadt är; men då, i mån af jernvägsbyggnadernas utsträckning,
behofvet af ali dertill erforderlig materiel gjort sig alltmera kännbart, och den nu
ifrågavarande artikeln ej ännu lärer vid de inhemska mekaniska verkstäderna
kunna med fördel eller till fullgod beskaffenhet tillverkas, samt anläggningen och
och underhållet af nyssnämnda dyrbara kommunikationsanstalter icke torde böra
ytterligare betungas genom en med tullumgälder förhöjd kostnad, hvilken endast
komine att drabba enskilda personer eller bolag, under det att de af Staten åvägabragta
anläggningar af ifrågavarande slag åtnjuta tullfrihet för alla för dess
Bevillnings-Utskoilets Betänkande X:o 8.
21
räkning inkommande dertill behöfliga materialier, instramentalier och andra ef~
fekter, får Utskottet, som anser sådana effekter böra i allmänhet få tullfritt in
föras,
tillstyrka,
att afgiftsfrihet vid införsel af fjedrar till begagnande för
jernvägsmatcriel måtte medgifvas och stadgande derom i ta
xan
införas;
äfvensom
att, i enlighet med hvad Kommers-kollegium och GeneralTullstyrelsen
föreslagit, så kallade krinolinfjedrar måtte i taxan
intagas med hänvisning till karkasser;
och hemställer Utskottet alltså,
att taxe-rubriken fjedrar måtte erhålla följande lydelse:
»Fjedrar:
till begagnande för jernvägsmateriel .... Fria.
s. k. krinolin-, öfverkladda, omspunna eller omväfda;
se karkasser.
ur-, hänföras till delar af ur, ej specificerade;
andra slag, ej specificerade, förtullas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf de bestå.»
Kommers-kollegium och General-Tullstvrelsen hafva i underdånighet hem- Formar.
ställt, att, då Formar af jernbleck eller annat ämne för sockerbruken, äfvensom
tryck- och pappersformar, enligt gällande taxebcstämmelser redan äro tullfria, en
dylik förmån äfven måtte medgifvas för formar, sorn begagnas till pastellagearbeten.
hvilka vanligen bestode af svafvel eller gips, och i sådant hänseende
föreslagit följande förändrade taxe-rubrik :
»Formar af jernbleck eller annat ämne för sockerbruken,
tryck- och pappersformar, äfvensom formar, som begagnas
till pastollage-arbeten; hänföras till Redskap och
Machinerier.»
Detta förslag tillstyrker Utskottet måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Då Friklionsstickur och Friktionssvamp oj finnes i nuvarande tulltaxa F”™0on,~'
särskildt nämnda eller kunde hänföras till någon af de i införsel-tarifen upp- priktions
tagna
bestämmelser, utan följaktligen bort fullbehandlas med 20 procent af vär- svamp.
det, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen, som ansett berörda
varor lämpligare böra förtullas efter vigt, i sådant afseende föreslagit,
att nämnda artiklar matte, på sätt bilagda förslag utvisar,
under en ny rubrik i taxan uppföras med en tullsats lika
22
Kevillnings-Vlskolttels Hctärtkande N:o 8.
med hvad Norska tulltaxan för dylika varor stadgar, eller
12 öre per skålpund.
Utskottet hemställer, att nämnda förslag måtte vinna Rikets
Ständers bifall; dock att den främmande och jemväl mindre
egentliga benämningen torde få utbytas mot den af Tändstickor,
Tändsvamp.
Färger och Ehuru Utskottet icke för de nu med tull belagda slag af Färger och Färg
Fargmngs-
rtingsämnen kunnat, såsom Friherre Raab föreslagit, tillstyrka afgiftsfrihet under
ämnen. ° 1 ^ . .
det att flera andra angelägnare förnödenhefcs-artiklar för stats-inkomsternas skull
fortfarande draga införseltull, har Utskottet likväl, enär, enligt hvad Utskottet
inhcmtat, den nu för kocheuilj stadgade införselafgift. af 35 öre per skålpund
är, i förhållande till varuvärdet, alltför betungande, ansett sig böra hemställa,
att afgiftcn derå måtte nedsättas till 20 öre skålpundet.
Gallizcnsten. Likaledes hemställer Utskottet, i enlighet med Kommers-kollegii och Gene
ral-Tullstyrelsens
förslag,
att hvit och blå Gallizensten mätte i taxan upptagas med
hänvisning till vitriol, andra slag.
Gam. Den för Garn. alla slag, af Friherre Raab yrkade afgiftsfrihet vid införsel
har Utskottet, enär nämnda artikel utgör en af de betydligare så kallade kassaartiklarne,
väl, såsom redan är yttradt, ansett sig icke kunna tillstyrka; men då
färgadt. och ofärgadf Bomullsgarn utgör ett behöfligt material för den inhemska
väfnadsindustrien, får Utskottet hemställa,
att å nämnda slags Garn införselafgiften måtte nedsättas för
det ofärgade till 10 öre och det färgade till 15 öre per
skålpund.
Gasomeirar. Enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplysa, hafva
Gasometrar hittills förtullats såsom finare gjutgods af jern eller olackerade bleckslagare-arbeten,
i begge fallen efter 25 öre skålpundet, hvilken tullsats dock
vore alltför hög, vid jemförelse med hvad som betalades för andra jern-eflekter;
och hafva beinähla embetsverk dervid erinrat, hurusom för gröfre gjutgods erlades
en afgift af 3 öre, gjutna lackerade knappar af 6 öre samt till och med
handtverkssmide, andra slag, med eller utan bestrykning, af endast 15 öre, allt
per skålpund.
Då gasometrar utgjorde ett tillbehör till arbeten eller inrättningar, hvilkas
flesta och vigtigaste beståndsdelar åtnjöto tullfrihet, hafva embetsverken ansett en
införselafgift för förstnämnda artiklar, beräknad till 5 procent å värdet eller lika
Uevillnings-llskollels lieldnkatide N:o 8.
23
med hvad Kongl. Maj:t vid särskilda tillfällen för gasfittings i nåder bestämt, utgöra
en lämplig tull; och i öfverensstämmelse härmed föreslagit:
att följande nya rubrik måtte i taxan intagas:
»Gasometrar R:dr. 100 — Runt. 5:»
Utskottet tillstyrker bifall till nämnda förslag; endast med
benämningens förändrande till »Gasmätare.»
I afseende å artikeln Gevär, hvilka enligt gällande bestämmelser böra styc- Gevär.
kevis tullbehandlas, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen förmält,
hurusom i de fall, att geväret inkommit i särskild dertill gjord låda, uti hvilken
äfven funnits afskilda förvaringsrum för kulform, skrufmejsel, förladdning, hagelpung,
kruthorn m. m., detsamma blifvit förtulladt särskildt för sig och lådan med
allt det öfriga tillbehöret såsom Etuis; samt att, utom det mindre billiga att
till Etuis med tull af 75 öre skålpundet hänföra gevärslådor med tillbehör, som
ofta vore ganska énkla till det yttre och tunga genom deri inlagda tillbehör till
geväret, dervid äfven förekomme, att gevär, isynnerhet pistoler, för hvilka nu
afgiften utgår med 1 R:dr för paret, kunde vara försedda med tvänne eller flera
pipor (revolvers hafva ända till 6 sådana), och fråga således möjligen uppstå,
om ej dylika borde draga högre afgift per stycke.
För att afhjelpa allt detta och tillika förenkla tullbehandlingen, synnerligast
af de i lådor och med tillbehör inkommande gevär, hafva Kommers-kollegium
och General-Tullstyrelsen
ansett gevär och pistoler böra, i likhet med hvad norska
tulltaxan innehåller, förtullas efter vigt, samt tullafgiften böra
bestämmas till ett den norska ungefärligen motsvarande belopp
eller 40 öre per skålpund, och derföre i underdånighet
föreslagit följande nya redaktion af ifrågavarande taxerubrik:
»Gevär,
skjut-, alla slag, vigten af fodraler och deri
inlagda tillbehör inberäknad . 1 skålpund — 40 öre.
Då emellertid Utskottet genom anställda profvägningar blifvit i tillfälle inhemta
att berörda tullsats icke står i skäligt förhållande till varans medelvärde,
hvilket funnits icke medgifva högre afgift än hälften af den sålunda föreslagna,
hemställer Utskottet att, med godkännande af redaktionsförslaget,
tullen å skjutgevär må bestämmas till 20 öre
skålpundet.
I enlighet med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens underdåniga *• *• Glas
.
... i tt. i ... . mästare-dia
hemstallan
tillstyrker Utskottet, manter.
att så kallade Glasmästare-diamanter, såsom obestridligen
utgörande ett verktyg för så väl glasmästare, som åtskilliga
24
UevUlninys-Utskottets Betänkande I\':o 8.
Glasvaror.
Grifflar.
Guttapercha.
Hattar.
andra näringsidkare, måtte under följande nya rubrik i faxan
intagas:
»Glasmästare-diamanter, infattade ; se Verktyg.
Likaledes hemställer Utskottet, att för Glasvaror, försedda med flätning,
som icke utgöra varu-emballage, hvilka nu förtullas efter 20 öre per skålpund,
måtte i stället meddelas hänvisning att tullbehandlas lika
med Glas.
Grifflar af sten, infattade i trä, tullbehandlas för närvarande såsom Blyertspennor;
men enär, enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
upplysa, sådana grifflar väga dubbelt så mycket som blyertspennor af samma
storlek, och då så val skriftaflor, alla slag, som grifflar äro tullfria, samt nu
ifrågasatta vara, hvilken till det mesta förbrukas vid skolungdomens undervisning,
icke mer än nyssnämnda skriftaflor torde böra vara tull underkastad, hemställer
Utskottet, i enlighet med hvad embetsverken föreslagit,
att den nuvarande rubriken Grifflar af sten måtte erhålla
följande tillägg: infattade eller oinfattade.
Ej specificerade samt till redskap och machinerier ej hänförliga arbeten af
Guttapercha draga nu en tull af 50 öre skålpundet; men då nämnda artikel
numera vunnit ett allmännare användande inom industrien och begagnas såväl
vid vatten- och gasledningar samt eldsläcknings-anstalter som ock för jernvägarnes
behof, samt Utskottet anser arbeten deraf, som för sådana ändamål till
riket inkomma, böra. i likhet med hvad för Redskap och Machinerier blifvit stadgadt,
åtnjuta tullfrihet, torde
en bestämmelse härom böra i taxan införas och hela taxerubriken
Guttapercha sålunda erhålla den förändrade lydelse,
som bifogade förslag utvisar.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva i anseende till den
mängd olika slags hattar, som i sednare tid tillkommit och utgjorde föremål för
införsel, ansett en förändrad och mera förtydligad redaktion af nuvarande taxebestämmelser
af nöden och i sådant hänseende hemställt,
att hela taxe-rubriken måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Hattar:
af siden eller halfsiden eller äfven af annat tyg eller
ämne, då de äro monterade med blommor, plymer
eller spetsar o. s. v. . . . . 1 st. 4 R:dr.
Anm.
Jtevillnings-Vitkoll,Hs Betänkande N:o 8. 25
Anm. Utgöres monteringen ensamt af band, hänföras
de till nästföljande bestämmelse,
af ali, hår, filt eller felb, färdiga eller halffärdiga, med
band eller tyg, monterade hattar, som ej äro af helcher
halfsiden, samt s. k. mekanik- eller klapphattar
med eller utan fodral . . , 1 st. 2: —
af halm eller strå, s. k. panamahattar samt helt och
hållet omonterade fruntimmers- och barnhattar af
andra ämnen än hel- eller halfsiden 1 st. 1: 50;
andra slag, såsom af spån, rötter eller blad, vaxduks-,
vaxtafts- och oljade hattar, eller s. k. sydvester
med flera 1 st. 40 öre;
Anin. äro hattarna sammansatta af flera materialier,
förtullas de efter det ämne, hvaraf
de hufvudsakligen bestå.
Och tillstyrker Utskottet, att embetsverkens ofvannämnda
förslag måtte af Rikets Ständer bifallas.
För de, enligt nu gällande bestämmelser, med införselsafgifter belagda slag Hudar och
af oberedda hudar och skinn hafva hos Ridderskapet och Adeln Friherre Raab skam.
(N:o 66) och inom Borgare-Ståndet Herr Rydin (N:o 193) yrkat tullfrihet.
Likaledes har inom Borgare-Ståndet Herr Ljungberg (N:o 162) yrkat antingen
tullfrihet eller nedsättning i afgifter för beredda färgade skinn, hvilka
nu draga en tull af 75 öre, samt för spaltade fårskinn, för hvilka afgiften nu
utgår lika med hvad för rubriken »andra slag» stadgadt är, eller med 40 öre
per skålpund.
Ehuru önskvärdt varit, att en fullkomlig tullfrihet å alla slag oberedda
hudar och skinn, såsom utgörande ett råämne för en inom landet vidt utbredd
handtering och materialet till en af de för alla samhällsklasser mest oumbärliga
förbrukningsartiklar, nu kunnat, i likhet med hvad i flera andra länder eger rum,
medgifvas, äfvensom nedsättningar föreslås i tullsatserna å alla de särskilda slagen
beredda hudar och skinn, anser Utskottet, dels med fästad uppmärksamhet
å den betydliga statsinkomst, som derigenom skulle gå förlorad, dels ock med
afseende derå, att åtskilliga af de under beredda hudar och skinn upptagna varuslag
möjligen komma att utgöra föremål för traktats-underhandlingarne med
Frankrike,
sig icke kunna tillstyrka bifall till de utaf ofvannämnde motionärer
gjorda framställningar.
Bih. till It. St, Prot. 1862 & 1863. S Sami. 1 Afd. S Haft. 4
Bår, häst
-
Instrumenter,
Fältskärs-,
ma
tematiska,
m. fl.
26 BevUlnings-Vlskoltets Betänkande N:o 8.
Deremot och enär sistberörda skäl torde ega mindre giltighet i afseende på
rubriken »sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvade (alunerade) äfvensom särnskade
hudar och skinn», samt den af 1856 års tulikomité derå föreslagna införselsafgift,
25 öre skålpundet, blef genom 1857 års tulltaxa godkänd, oaktadt
för råvaran, oberedda hudar och skinn, hvilka bemälde komiterade ansett böra
draga tull, de torra osaltade och obestrukna af 4, de torra, saltade eller bestrukna
utaf 3 saint de våtsaltade och andra slag af 2 öre per skålpund, dels
bestämdes betydligt lägre afgifter, nemligen för de torra, osaltade 2.5 öre och för
de torra saltade 1,25 öre skålpundet, dels medgafs fullkomlig tullfrihet vid införsel
af våtsaltade och andra slag, men den nedjemkning i tullen å sulläder,
som i sammanhang och öfverensstämmelse dermed lärer redan då hafva varit
påkallad, icke synes längre böra uppskjutas, hemställer Utskottet,
att införselsafgiften för omförmälda fabrikat nu må nedsättas
till 15 öre skålpundet.
Likaledes får Utskottet, på skäl som här ofvan blifvit vid artikeln Böcker
anförd t, tillstyrka,
att nuvarande tilläggs-afgift af 50 procent för hopsydda pelsverk
måtte nedsättas till hälften.
Den för Hår, häst-, eller Tagel nu stadgade införseltull af 8 öre skålpundet
anser Utskottet, med afseende å varans egegskap af material för flera inom hushållen
oundgängliga artiklar, och då öfriga slag af hår redan medgitvits fullkomlig
afgittsfrihet, skäligen kunna nedsättas, och får i sådant hänseende föreslå,
att införselsafgiften för nämnda artikel måtte bestämmas till
5 öre skålpundet.
Då handtverks-instrumenter, enligt redan i införselstarifen under linien befintlig
anteckning, tulibehandlas såsom verktyg och således draga en tull af 5
procent utaf värdet, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen, till
beredande af fullständigare konseqvens i tullbeskattningen, i underdånighet föreslagit,
att införselstullen för fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska
och navigations-instrumenter, med eller utan fodral, alia slag,
derunder inbegripna monterade optiska glas samt barometrar
och termometrar, hvilken tull, nu bestämd tili 40 öre skålpundet,
i många fall motsvarade nära 10 procent å värdet,
måtte nedsättas till 25 öre per skålpund.
Utskottet hemställer, att detta förslag måtte af Rikets Ständer
godkännas.
Bevillning*-Vts 1;nitets Betänkande N'-o S.
27
Enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplysa, har in- instrumenter,
strumentet Harmonium eller Fyshannonika, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga Musikaliska,.
Bref den 10 Juni 1859, tullbehandlats lika med positiv; men då instrumentets
värde varierade mellan 300 å 800 R:dr, och en tullsats af endast 7 R:dr 50
dre, eller den för positiv, vore alltför låg, samt ifrågavarande instrument dessutom
i mindre landsförsamlingar begagnades i stället för orgelverk, hafva bemälde
embetsverk ansett detsamma lämpligare kunna hänföras till dessa sednare
och med dem draga lika tull, eller 15 procent af värdet, samt af sådan anledning
föreslagit,
att till orgelverk under rubriken: »Instrumenter, musikaliska»,
måtte i taxan tilläggas orden: rodi Harmonium eller
F-ysharmunika.n
Detta förslag tillstyrker Utskottet måtte af Rikets Ständer
antagas.
Men hvarjemte och då dessa instrumenter mindre allmänt torde inkomma
för enskildes än för kommunernas behof och åstadkommande af en högtidligare
kyrkomusik, Utskottet
•hemställer att införselstullen må nedsättas från 15 till 10
procent af varuvärdet.
Likaledes tillstyrker Utskottet, i öfverensstämmelse med Kommers-kollngii
och General-Tullstyrelsens hemställan,
att den under nyssnämnda hufvudrubrik införda anmärkning:
»Särskildt inkommande tillbehör förtullas efter 15 procent å
värdet», måtte utbytas mot en annan så lydande:
»Anm. Högst 2:ne stråkar, munstycken o. s. v. må få åtfölja
vid instrumentets förtullning. De öfriga, äfvensom
särskildt inkommande tillbehör till instrumenter,
förtullas efter 15 procent af värdet»;
äfvensom
att under samma rubrik måtte ytterligare tilläggas följande:
»Anm. Instrumenter, hvilka genom deras mindre dimensioner
och beskaffenhet i öfrigt synbarligen endast
utgöra leksaker; hänföras till artikeln leksaker.»
Beträffande artikeln Jeni, får Utskottet, i enlighet med Kommers-kollegii Jern, gjutet.
och General-Tullstyrelsens förslag, tillstyrka,
att den under gjutet jern bland artiklarne kanoner, stycken,
nickhakar, med flera, förekommande benämningen ”lod” måtte,
dels till undvikande af missförstånd, dels ock på den grund,
att den ej finnes omnämnd i Kongl. Maj:ts nådiga stadga
23
Btvillnings-Utskottets Betänkande N:0 S.
om mått och vigt af den 31 Januari 1855, utbytas mot
benämningen »vigter».
Vidare hemställer Utskottet,
att den nu med 1 R:dr per centner“utgående tullafgiften
för grytor, pannor, kittlar, med flera, måtte, såsom alltför
betungande, nedsättas till hälften eller till likhet med hvad
för kanoner, stycken, m. fl. är stadgadt;
äfvensom
att, vid gjutgods till machinerier eller delar deraf, hvilket
nu finnes i taxan upptaget med hänvisning till redskap,
måtte, i enlighet med hvad som redan under artikeln fjedrar
blifvit föreslaget och på sätt bifogade taxeförslag utvisar,
tilläggas orden: »till jernvägsmateriel».
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplysa, att den nuvarande
indelningen i blott tvänne kategorier, nemligen en gröfre och en finare, af de
under benämningen »gjutgods, allt annat, ej specificeradt», uppräknade varu
artiklar,
med undantag af knappar och skostift, befunnits vara icke fullt ändamålsenlig,
sedan erfarenheten ådagalagt, att en del gjutna ej specificerade jerneffekter
svårligen kunnat hänföras hvarken till den gröfre eller finare afdelningen,
utan att i förra fallet komma att draga en för ringa och i det sednare få
vidkännas en alltför hög tull i förhållande till varans värde. Då en förändring i
taxeuppställningen och tullbestämmelserna för ifrågavarande slags varor således
vore af behofvet påkallad, hafva bemälda embetsverk, som ansett densamma
lättast kunna tillvägabringas medelst tillkomsten af en ny medeltullsats, samt
varornas fördelning i fyra kategorier, i sådant hänseende föreslagit följande upp
ställning
af denna del i taxan:
»Gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
Gröfre:
a) axlar, balanser, mortlar, pressjern,
strykjern, tappar m. m, . . . 1 skålp 3 öre.
b) eldställshållare, fotskrapor, hänglås,
kaffeqvarnar, kopiepressar,paraplyställ,
spottlådor m. m, . . . 1 skålp. 12 »
Finare:
a) basreliefs, blomstervaser, byster,
fruktskålar, korgar, lampor, ljusstakar,
medaljonger, pappershållare,
presenter-brickor, rökelsekar,
Bcvillnings-Utskoltets Betänkande Sto S.
23
urställningar, m. m., med eller
utan målning och lackering . . 1 skåip. 25 öre.
b) armband, kedjor, kors, nålar, ringar,
m. m., tullbehandlas såsom
bijouterivaror.»
Utskottet som funnit sig böra understödja nämnda af Kommers-kollegium
och General-Tullstyrelsen framställda förslag till tullbestämmelser rörande artikeln
»gjutgods, allt annat, ej specificeradt», hemställer fördenskull
att nyssomnämnda förslag till taxerubrik matte af Rikets
Ständer godkännas.
Då det är af synnerlig vigt, att tillgång icke saknas till skäligt pris på etter
de under rubriken smidt eller valsadt jern uppräknade artiklarne ankare, drag- valsadt
gar, arinbultar, hammare, roderjern, skeppsknän och smedjestäd, hemställer Utskottet,
på det afgifterna derå måtte bringas i närmaste öfverensstämmelse med
hvad för skeppsinvenfarier och ej specificerade verktyg stadgadt, är,
att tullsatsen bestämmes till 75 öre per centner eller lika
med den afgift, som nu utgår för kettingar.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva ansett s. k. stoppare
och krokar böra, såsom utgörande tillbehör till kettingar, med dem draga lika
tull, och i sådant hänseende föreslagit,
att till sistnämnda artikel måtte under rubriken: jern, smidt
eller valsadt, tilläggas orden: »kettingsstoppare och krokar».
Till detta förslag tillstyrker Utskottet bifall.
Lika med Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen anser Utskottet den
med åtskilliga andra jerneffekter under nyssnämnda rubrik: »jern, smidt eller
valsadt», nu sammanförda artikel: jernvägsskenor lämpligare böra särskildt upptagas
jemte de för skenornas användande oumbärliga sammanbindningseffekter,
såsom skarfjern, skarfbultar, med flera, hvilkas tullbeskattning synts vara stridande
mot principen för den förstnämnda varans befrielse från tull;
Och torde förslaget härom, sådant det i den bifogade införselstarifen
finnes upptaget, af Rikets Ständer godkännas.
Kassakistor och sängar af smidt jern äro i nu gällande taxa ej särskildt Kassakistor.
omnämnda; men då desamma icke gerna kunna, i anseende till sin tunga beskaffenhet,
hänföras till rubriken: »Manufaktur- och handtverkssmide, ej specificerade,
i hvilket fall tullafgiften för dem komme att uppgå till ett i förhål
-
30
Hevillnings-Uishotlels Betänkande N:o 8.
Iiluder.
lande till värdet alltför högt belopp hafva Kommers-kollegium och GeneralTullstyrelsen
ansett nämnda artiklar böra i taxan intagas med en tullsats af 20
procent af värdet, eller lika med »varor, som icke kunna hänföras under någon
af de i införselstarifen upptagna bestämmelser, mer elier mindre arbetade.»
Ehuru Utskottet, efter hvad här nedan omförmäles, kommer att föreslå nedsättning
i afgiften för sistnämnda slags varor till 15 procent af värdet, får Utskottet
likväl tillstyrka,
att, jemte införande i taxan af en särskild rubrik innefattande
kassakistor och sängar, afgiften för dessa artiklar bestämmes,
enligt embetsverkens förslag, till 20 procent å värdet.
För artikeln, Kläder, alla slag, har Utskottet, på sätt ofvan är omförmäldt,
väl icke kunnat tillstyrka den af Friherre Raab yrkade tullfrihet, och än mindre
den af Gustaf Johansson från Kronobergs län föreslagna förhöjning i tullsatserna
utöfver de nu för de tvänne först i taxan nämnda slag bestämda belopp, men
Utskottet anser emellertid nuvarande bestämmelser alltför höga, helst om i betraktande
tages, att den resande och sjöfarande medgilna rättighet att tullfritt
medföra kläder för sitt personliga behof i betydlig mån försvårar kontrollen
mot missbruk af denna rättighet, samt antagligt är, att en billig afgift
skulle komma att underlätta den lofiiga införseln; och hemställer Utskottet alltså,
att den nu för vissa slag kläder stadgade förhöjning af 50
och af 100 procent i den för tyget bestämda tullsats måtte
nedsättas til! hälften.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva föreslagit, att uti det
under rubriken »Kläder» intagna stadgande »nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda
duktyg, handdukar, lakan, örongott, med flera dylika hushållspersedlar
omärkta eller märkta, förtullas med 50 procents förhöjning i den tull, som är
bestämd för tyget, hvaraf klädes- eller hushåilspersedeln hufvudsakligen består»,
måtte, strax efter ordet »tyget» tilläggas orden: »eller det ämne»; och hafva
embetsverken till stöd härför hufvudsakligen anfört, att mössor och kasketter
enligt taxan skolat tullbchandlas såsom kläder med 50 procents förhöjning, men
att vederbörande egare, dä dylika persedlar af t. ex. färgadt skinn, strå o. s. v.
förekommit, bestridt en dylik tullbehandling, emedan taxan endast nämner tyg,
hvarunder skinn eller strå icke kunde hänföras.
På de af Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen anförda
skäl tillstyrker Utskottet bifall till nämnda förslag.
Likaledes tillstyrker Utskottet, i enlighet med Kommers-koilegii och General-Tullstyrelsens
förslag,
att näst efter den under rubriken »kläder» intagna bestämmelse
rörande »oljade och fernissade kläder, derunder ej in
-
bevillnir.gs-Vlskollels lielänkande N:o S.
31
begripna sådana, som äro öfverdragna med kautschuk eller
gutta percha,') måtte få inflyta följande:
»Anm. Möter i något fall hinder för utrönande af hvad
slags tyg, oljade eller fernissade kläder äro tillverkade,
hänföras de till väfnader, vaxade, andra
slag.»
Till undvikande af den olägenhet och verkliga våda, som vid tullbehandling
af knallhattar för tharans utrönande upp ko Ulme genom handterande af
denna vara, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen ansett densamma
här, likasom i Norrige, böra utan afdrag af askarnes vigt tullbehandlas,
samt afgiftsbeloppet, till undvikande af tullförhöjning, nedsättas från det nuvarande
60 öre tili 50 öre per skålpund; och hafva Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen derföre föreslagit,
att taxerubriken måtte erhålla följande lydelse:
»Knallhattar, askarnes vigt inberäknad, 1 skålp. 50 öre.»
Detta förslag hemställer Utskottet måtte af Rikets Ständer
antagas.
Till Utskottet hafva blifvit öfverlemnade dels en af II. Widgren, Didr.
Sillén och C. L. Lyon, hvilka utgöra styrelsen för ett under benämning: »Stockholms
knappfabriks aktiebolag» sistlidet år bildadt bolag, som öfvertagit och
utvidgat den förstnämndes här i hufvudstaden anlagda fabrik för tillverkning af
knappar, till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven skrift, deruti bolaget, under
anförande, af svårigheten att vid nuvarande missförhållande i tullafgiften för
tyget hvaraf knappen bestode, och den färdiga knappen kunna i priset för varan
täfla med utländningen, enär de tygsorter, bolaget för tillverkningen behöfde
införskrifva, vore belagda med följande tullafgifter: för siden 6 R:dr,
halfsiden 3 R:dr och ylle 1 R:dr 50 öre per skålp., hvaremot importören af
färdiga knappar kunde deraf erhålla sitt behof mot en införsel af 60 öre per
skålpund, utan afseende på beskaffenheten af tyget i knapparne, tillika underdänigst
anhållit, att Kongl. Maj:t, till undanrödjande af detta hinder för fabrikens
gynnsamma fortgång, måtte till Rikets Ständer göra nådig framställning
om förhöjning i införselstullen för knappar till samma belopp som i nu gällande
tulltaxa vore bestämdt för de tygsorter, hvaraf knapparne bestode, eller ock att
fabriks-aktiebolaget mätte tillåtas tullfritt, eller åtminstone till nedsatt tull, årligen
införa de qvantiteter diverse tyger, som ungefärligen motsvarade hvad fabriken
hade behof att införskrifva och som under sednaste år uppgått till omkring
12,000 alnar; öfver hvilken ansökning Kommers-kollegium och General
-
Knallhattar.
Knappar■
32
Bevillning t-Ul»kollets Betänkande N:n S.
Tullstyrelsen, på grund af erhållen remiss, i sitt oftanämnda betänkande underdånigt
yttrande afgifvit;
dels ock en inom Bonde-Ståndet af Nils Andersson från Wermlands län
gjord framställning, deruti motionären på hufvudsakligen samma skäl, som blifvit
i nyssnämnda underdåniga ansökning anförda, förslagit, »att i tulltaxan vid
»artikeln »knappar af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
»ämnen» måtte få inflyta det tillägg, »att ämnen till sammansatta knappar för»tullas
lika med knapparne eller 60 öre per skålp., såvidt ämnet ej eljest skulle
»med högre tull beläggas.»
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva, beträffande det i ofvannämnda
underdåniga ansökning framställda första alternativ, anfört: att uti
knappar, öfverklädda med tyg, alltid funnes underlag af fastare ämnen med tillbehör,
hufvudsakligast jernplåt och papp; att, vid anställda profvägningar i
Stockholms packhus, öfvertyget å så beskaffade knappar befunnits i förhållande
till dessas hela vigt utgöra endast 15 procent för ylle, 11 procent för halfsiden
och 3 procent för siden, d. v. s. att uti en knapp, öfverklädd med ylle,
ylleväfnaden befunnits väga 9 korn;
linnelärft 2 »
papper
....19»
och jernplåt 30 »
tillsammans 60 korn;
i en knapp, öfverklädd med halfsiden,
halfsidenväfnaden
3 korn;
ylleväfnad 2 »
linnelärft ...3»
papp
6 »
och jernplåt 31 »
tillsammans 45 korn;
i en knapp, öfverklädd med helsiden,
sidenväfnaden
1 korn;
linnelärft
3 »
färgadt papper .1 »
papp .
8 »
jernplåt
22 »
tillsammans 35 korn;
samt att af nämnda beståndsdelar öfvertyget visserligen droge en högre införselstull,
nemligen helsidenväfnad 6 R:dr, halfsidenväfnad 3 It:dr och ylleväfnad
1 R:dr 50 öre för skålpundet, hvarjemte tullen för linnelärft utgjorde 1 R:dr
och
Bevillnings-Utsknttets Betänkande N:o S.
33
och för färgadt papper 18 öre per skaij».; men då dessa effekter motsvarade
endast en obetydlig del af knappens vigt, hvilken till stor del utgjordes af
papp, som droge blott 2 öre införselstull, och hufvudsakligast af jernplåt, som
vid införsel vore alldeles tullfri, och deraf klart visade sig, att den tullsats af
60 öre per skålp., som införselstarifen för »knappar af sammansatta eller såsom
arbetade, ej specificerade ämnen, bestämmer, icke kunde, med hänsigt till nu
ifrågavarande artiklar, anses vara för låg, samt densamma vid ungefär samma
belopp bibehållits alltifrån 1854 års tulltaxa, då den var bestämd til! 16 sk.
Banko utom handels- och sjöfarts- samt tolagsafgiften, hvilka sammanräknadt
uppgingo till 3 sk. 7 rst. Banko, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
ej ansett sig kunna tillstyrka den gällande tullsatsens förhöjning, helst
knappar i allmänhet från äldre tid visat sig vara lätt smuggelbara.
Vidkommande derefter sednare alternativet i ofvannämnda underdåniga ansökning
har, enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplyst,
en af sökanderne, fabriksidkaren II, Widgren uti en till Kongl. Majit år 1861
ingifven skrift bland annat underdånigst anhållit, att, då nu omnämnda knappfabrik
svårligen kunde i pris täfla med importörer af utländska knappfabrikater,
så länge det utländska tyg, som vid fabriken användes till knapparnas förfärdigande
vore underkastadt en högre tull, än som importörerna betalade för
färdiga knappar af samma slags tyg, Kongl. Majit måtte antingen medgifva tullfrihet
för de tyger, som användas i och för hans knappfabrikater, eller ock derest
Kongl. Majit icke skulle finna skäligt härtill lemna bifall, i nåder nedsätta
tullafgiften för de till fabrikens tillverkningar erforderliga tyger med 75 eller
66| procent eller den mindre rabatt, som kunde finnas skälig; och hade sökanden
då uppgifvit den årliga åtgången af utländska tyger vid fabriken till
22,000 alnar, hvilken qvantitet dock komme att ökas i mån af fabrikens utvidgande:
hvarefter embetsverken, uti häröfver infordrade underdåniga yttranden
afstyrkt bifall till ifrågavarande ansökning, under anförande, att don af sökanden
till stöd för densamma åberopade grundsats, att råvaror i allmänhet vore
från tull befriade, i förevarande fall ej vore tillämplig, enär en fullständig väfnad
vare sig af siden eller andra ämnen icke kunde komma under benämning
cj O
af råvara; att med lika skäl åtskilliga andra fabriker och handtverkerier skulle
kunna påyrka tullfrihet eller nedsatt tull för väfnader, som de i och för sina
tillverkningar använde och från utrikes ort införskrefvo; att ett undantag från
de allmänna tulltaxe-bestämmelserna, sådant som ansökningen åsyftade, möjligen
skulle föranleda til! missbruk och några kontroller deremot svårligen kunde
åstadkommas; samt att de tullbcstämmelser för ifrågavarande tyger, som vid fabrikens
anläggning voro gällande, sedermera ej undergått någon förändring.
Bih. lill 11. Sl. Prot. 1S62 & 1S63„ S Sami. 1 Afd. 6 Höft. 5
34
Bevillmngs-Vlskotlets Betänkande N:o 8.
Knif var.
Knytningar.
KoeffyreT.
I betraktande af hvad bemäld» embetsverk i denna fråga sålanda anfört,
hade Kongl. Majit ej funnit skäl att nämnda ansökning i nåder bifalla, och då
några förhållanden sedermera ej inträffat, som kunde föranleda till ändring i
högstberörda beslut, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen icke
ansett den ånyo gjorda framställningen om tullfrihet eller tullnedsättning för
tyger, som för meranämnda fabriks behof införskrifvas, förtjena nådigt afseende.
Vid öfvervägande af denna fråga har Utskottet, med anledning af hvad
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen anfört, ansett de här ofvannämnda
framställningar
icke böra till någon förändring af nu gällande tullbestämmelser
rörande artikeln knappar föranleda,
I enlighet med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens derom afgifna
förslag hemställes
att, till förekommande af tvister, huruvida en knif försedd med pennknifsblad
och andra knifblad, bör till det ena eller andra slaget knifvar hänföras,
under rubriken knifvar, penn- måtte i taxan intagas följande
nAnm. Som pennknifvar förtullas äfven knifvar, hvari finnas
pennknifsblad, jemte andra knifblad eller redskap.»
Likaledes torde, enligt Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens hemställan,
Knytningar, i taxan under lit. K. uppföras med hänvisning
till »strumpstolsarbeten», till hvilka de äro närmast hän
förliga.
Om rätta betydelsen af den i taxan förekommande rubriken nKoeffyrern
hafva, enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen förmält, åt
skilliga
tvistefrågor förekommit; och enär nämnda artiklar utgöra en hufvudklädsel
samt större delen af dessa till riket inkommande persedlar numera vore
af den enkla och mindre dyrbara beskaffenhet, att de ej skäligen kunde draga
derför bestämd tull af 3 R:dr per stycke, hafva bemälda embetsverk föreslagit,
att nyssnämnda afgiftsbestämmelse måtte ur taxan utgå och
ifrågavarande artiklar hänföras till »kläder».
Lika med embetsverken anser Utskottet den nuvarande tullsatscn vara öfverdrifvet
hög, men då den föreslagna hänvisningen till kläder synts mindre
lämplig, hemställer Utskottet,
att, med rubrikens bibehållande oförändrad, införselsafgiften
må nedsättas till 2 R:dr stycket.
Bevillnings-Vlsknttets Betänkande N:o 8.
35
Vidare hemställer Utskottet, i enlighet med hvad Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen föreslagit.
att de på sednare åren under benämning krinoliner i allmänt
bruk komna fruntimmers-klädespersedlar, hvaraf en ej
obetydlig införsel lärer ega rum, måtte i taxan upptagas
under en särskild rubrik af följande lydelse:
»Krinoliner, förfärdigade af fjedrar, med tråd eller garn om
spunna
eller omväfda och sammanhållna genom vidsydda
band: förtullas såsom »kläder» af band; Aro de
af tyg, försedde med fjedrar, tullbehandlas de såsom
»kläder» af det tyg, hvaraf krinolinen består.»
Då pastellkrita ofta förekommer i trä infattad, till det yttre fullkomligt
lika med vanliga blyertspennor, och äfven, enligt hvad Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen upplyst, såsom de sistnämnda tullbehandlats,
torde en allmän föreskrift härom, på sätt bifogade förslag
innehåller, böra i taxan inflyta.
Då nuvarande afgift af 3 öre per skålpund vid införsel af oglascrade och
omålade ej specificerade krukmakarearbeten för denna tunga och bräckliga vara
kunna anses alltför dryga, hemställer Utskottet,
att afgiften för nämnda artiklar måtte nedsättas till 1 öre.
På sätt embetsverken föreslagit och i likhet med hvad i Norska tulltaxan
förekommer, torde
vid artikeln krut tilläggas orden: »och så kallade patroner».
Artikeln Ljus har för närvarande i taxan följande uppställning:
talg 1 skålp. 3 öre
palmitin ...1 » 4»
stearin och margarin 1 s 6 »
andra slag 1 » 15 »
Då emellertid under sednare tid i handeln förekommit flera nya arter af
ljus, hvilka icke kunde draga den för »andra slag» bestämda införselstull, hafva
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande artikel
mätte i taxan upptagas på följande sätt:
»Ljus:
Vax och spermaceti 1 skålp. 15 öre
talg och palmitin
1 » 3 »
andra slag 1 » 6»
Krinoliner.
Krita,
pastell
-
Krukmakarearbeten
ej specificerade.
Krut.
Ljus
30
Hevi Ilning s-Utshot tels Ilctänhancle N:o S.
Lump.
Läderar
arbcten.
Madrasser ■
Utskottet, som vid det af embetsverken framställda förslag till redaktionsförändring
af nu förevarande taxe-rubrik icke liar något att erinra, och icke
heller mot de för rubrikerna »vax och spermaceti» samt »andra slag» tillstyrkta
fullsatser, anser dock afseendet på de mindre bemedlade samhällsklassernas behof
fordra att afgiften bestämmes till endast 2 öre skålpundet å »talg och palmitin-ljus»,
samt
hemställer alltså att de i enlighet härmed uti det bifogade
taxe-förslaget införda bestämmelserna för artikeln Ljus måtte
af Rikets Ständer antagas.
I öfverensstämmelse med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens förslag
hemställer Utskottet,
att en för pappers-brukens behof beredd vara, kallad lump,
sorn ej lärer kunna anses utgöra annat än ett råämne för
papperstillverkning, måtte, på sätt taxe-förslaget utvisar,
under rubriken lumpor i införsels-tarifen upptagas.
Låder ar be ten, ej specificerade, förtullas, enligt nu gällande taxa, med 50
procents förhöjning å tullen för det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen består,
men på skäl, som redan förut blifvit anförda, får Utskottet föreslå,
att nämnda förhöjning måtte bestämmas till 25 procent å
tullen för lädret.
Enär tvister ofta förekommit rörande tullbehandlingen af läderremmar, enligt
uppgift ämnade att begagnas i machinerier, hafva Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen, till förtydligande af taxans mening i berörda hänseende
föreslagit,
att under rubriken Läderarbeten måtte införas följande
»Anm. Läderremmar, hopsydda eller med metallnaglar
hopnitade och synbarligen ämnade att begagnas
till machinerier, tullbehandlas såsom delar af
machinerier».
Till detta förslag får Utskottet tillstyrka bifall.
I enlighet med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens underdåniga
hemställan tillstyrker Utskottet, till förebyggande af möjligen uppkommande villrådighet
vid tullbehandlingen af Madrasser,
att nämnda persedlar måtte under särskild rubrik i taxan
uppföras med hänvisning till sängkläder.
Derjemte hafva bemälda embetsverk upplyst, hurusom, då madrasser numera
ofta inkomme försedda med en träram, deri fjedrar eller ressårer vore öfver
Bevillnings-UUkollcts Betänkande AV o 8.
37
liela ytan inpassade, och fyllningen blott utgjordes af ett tunnare lager tagel
ofvanpå, den för sängkläder gällande tullbehandlingsgrund efter öfvertyget skulle
blifva alltför betungande, samt hemställt,
att under rubriken madrasser måtte tilläggas följande:
»Anm. När madrasser äro försedda med ramar och fjedrar,
tullbehandlas de såsom varor i taxan ej
nämnda, arbetade.»
tt
Afven detta förslag tillstyrker Utskottet matte af Rikets
Ständer godkännas.
Den å Mattor af strå eller rötter nu stadgade införselafgift af 3 öre per Nattur.
skålpund anser Utskottet, med hänseende till denna varas egenskap att, tillföljd
af sitt billiga pris, kunna bereda äfven den mindre bemedlade beqvämlighet och
trefnad, skäligen böra nedsättas, och föreslår alltså,
att detsamma bestämmes till 1 öre skålpundet.
Derjemte och då under rubriken mattor nu finnas upptagna endast tvänne
slag, nemligen af strå eller rötter, men äfven mattor af nära likartade ämnen
lära förekomma och någon tullbestämmelse för dem icke är gifven, föreslår
Utskottet, i enlighet med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens hemställan
följande för nämnda rubrik förändrade redaktion:
»Mattor, af spån, strå eller rötter, vass eller säf» ;
samt att, då bastmattor, äfvensom säckar fyllda med varor, äro fria, samt
ofvannämnda slags mattor, hvilka om bord å fartyg användas till lastens skyddande,
billigt vis böra åtnjuta samma förmån,
under ofvanberörda rubrik måtte intagas följande
»Anm. Använda såsom garnering eller till skyddande af
lasten under transporten; fria.»
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva förmält hurusom af Metaller,
inkommande metallarbeten, såsom ljuskronor, ljusstakar, taklampor m. m. en del, sainmansatta
ehuru till utseendet förgylda, likväl icke undergått en sådan bearbetning, utan
endast vore öfverstrukna med så kallad guldfernissa; i följd hvaraf och då
taxan under rubriken »Metaller, sammansatta, andra slag, gjutna, smidda eller
pressade», endast omnämner »förgyllda, försilfräde eller pläterade» med tull af
7ö öre pr skålpund och »andra slag» med en införselsafgift af 40 öre för samma
vigt, dylika fernissade metallarbcten hittills dragit den lägre tullsatsen. Men
dä ifrågavarande arbeten, som i allmänhet benämndes förgyllda och med sådane
vore till utseendet så förvillande lika, att de svårligen vid tuilbehandligcn kunde
åtskiljas, likväl egde ett högre värde än de metallarbeten, som kunde anses
38
Bcvillnings-Utskottets Betänkande N:n 8.
Munharmonikor,
Natron,
ältiksyradt.
Nattsäckar
m. m.
Nät.
Oblater.
Oljor. Terpentin.
Terpentin-olja■
-
böra inbegripas under benämningen »andra slag», och således syntes skäligen
böra vidkännas den högre afgiftsbestämmelsen, hafva embetsverken föreslagit,
att till benämningen: Metallarbeten »förgylda, försilfrade
eller pläterade» måtte få tilläggas orden: »eller med så
kallad guldfernissa öfverstrukna.»
Detta förslag tillstyrker Utskottet måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva likaledes föreslagit, att i
taxan måtte på behöriga ställen intagas Munharmonikor med hänvisning till
leksaker, och Natron, ättiksyradt, med hänvisning till kemiskt-tekniska preparater.
Dessa embetsverkens tillstyrkanden hemställer Utskottet till
Rikets Ständers bifall.
Nattsäckar och Kappsäckar äro i taxan upptagna under en särskild rubrik
med en tullsats af 40 öre per skålpund, hvaremot hattfodral af läder tullbehandlas
såsom sadelmakare-arbeten, ej specificerade, andra slag, med 50 öre
per skålpund. Dessa frenne varuartiklar synas dock böra draga lika tull, synnerligast
som alla äro föremål för sadelmakeri-tillverkning; och får Utskottet, i
enlighet med hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen föreslagit,
hemställa,
att till ofvannämnda taxerubrik må få läggas benämningen
» Hattfodral» ;
hvarjemte och då en stor del af dessa effekter, genom de oftast till dem använda
jern- eller trädställningar, samt metallbeslag, erhålla ökad vigt, hvilken
J85G års tullkoiniterade för kappsäckar funnit uppgå ända till 20 skålpund
stycket och deröfver, och hvarå nuvarande tullsats 40 öre skålpundet således
utgör 8 R:dr stycket, Utskottet ansett en betydligare tullnedsäitning vara af
behofvet påkallad, och föreslår derföre, att
tullsatsen å nu ifrågavarande artiklar må bestämmas till
20 öre per skålpund.
Å Nät, alla slag, hvilka nu förtullas lika med det Garn, hvaraf de äro
gjorda, med tillägg af 50 procent, torde på förut anförda skäl
tilläggsafgiften böra bestämmas till 25 procent.
Likaledes torde, enligt Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens förslag
Oblater och Oblatskifvor böra i taxan upptagas med hänvisning
till munlack.
Beträffande artikeln Oljor, som i gällande taxa hänföras under de två hufvudrubrikcrna
fela och fly g tig a. hvilka begge sorter hemta sitt ursprung från
Bcvillnings-Ulskottels Betänkande A7.o 8.
39
don lefvande naturen, har Utskottet, som härvid tagit under öfvervägande en af
Herr Hydin vackt motion (N:o 237) om tullfrihet för rå bergolja, inhemtat att
i allmänna förbrukningen förekommer ännu ett slags oljor, som äro produkter af
distillation och antingen åstadkommas genom jordvärmens inverkan på träd och
andra växtämnen, begrafna under jordytan, d. v. s. äro utan undantag fossila,
eller ock framställas genom torr distillation eller konstgjord uppvärmning utaf
stenkol, brunkol, ved, torf m. m., men hafva alla karakteren af flygtiga samt
ega enahanda beståndsdelar, kol och väte, som vanlig lysgas; och föranledes
Utskottet häraf att, med bibehållande af nuvarande tullsatser för de förut specificerade
slagen, föreslå att för
de flygliga tillägges bestämningen »vegetabiliska”, samt att
för de 'öfriga nu omförmälda flygtiga oljorna må till införande
näst derefter antagas den redaktion det bifogade taxeförslaget
utvisar med der utförd tull af 50 öre per centner
för de nativa eller råa samt af 2 öre per skålpund för de
genom rectificering renade slagen.
I sammanhang härmed har Utskottet ansett sig böra till behandling företaga
dels artiklarne terpentin och terpentinolja, hvarå tullen nu utgör för den
förra 2 och för den sednare 4 öre skålpundet, och dels en på sednare tiden
i handeln förekommande belysningsvätska, sammansatt af terpentinolja och sprit,
äfvensom så kallad kamlin, angående hvilken sistnämnda Kongl. Teknologiska
Institutet, i samband med lemnadt yttrande öfver den nyssnämnda belysningsvätskan,
upplyst att äfven kamlin utgjorde en lösning af terpentinolja i sprit,
ehuru med samma benämning jemväl betecknades en vara, som endast bestode
af väl renad terpentinolja.
Och får Utskottet, enär terpentin är ett råämne och närmast jemförlig med
Harts, som drager 1 öre tull per skålpund, samt terpentinolja utgör ett material
för näringarne, särdeles målarehandteringen, och skäligen icke bör vara belastad
med så hög tull som den nuvarande, föreslå nedsättning i
tullen å terpentin till 1 öre skålpundet,
och i
tullen å terpentinolja och terpentinspiritus till 3 öre skålpundet
;
äfvensom Utskottet med anledning af hvad Teknologiska Institutet upplyst, hemställer,
att
genom en vid artikeln oljor införd anmärkning må stadgas,
att belysningsvätska, som är sammansatt af flygtig olja och
sprit, skall förtullas lika med de genom rektificering renade
flygtiga fossila eller mineral-, och genom torr distillation
40
Bevillnings-Ulskoltcts Betänkande N.o S.
Papper.
Peppar.
Perlor.
framställda oljor; hvarjemte dermed öfverensstämmande hänvisning
ansetts böra under bokstafven K intagas för kamlin.
Vid artikeln Papper hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
föreslagit, att en i handeln gängse varuartikel Takpapper, som till sin egenskap
vore jemförlig med de i taxan specificerade pappersslagen »förhydning*- och
press-», måtte under nämnda rubrik och i sammanhang med sistnämnda 2:no
slags papper derstädes intagas såsom tullfri: samt att i slutet af taxcbestämmelserna
rörande papper matte införas följande tillägg:
»med tryckta linier»; se tryckpapper »linieradt för hand
eller machin drager samma tull som papperet.»
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva förmält, hurusom för
varuartikeln Peppar, alla slag, åsatt en tull af 11 öre per skålpund, ett visst
thara-afdrag vore faststäidt, dock endast i de fall, när varan vore förvarad i
bal eller i fat af lätt eller tungt trä, hvaremot, då densamma inkomme på glas
flaskor,
såsom förhållandet vore med cayennepeppar, tharan hvarje gång måste
särskildt utrönas, men hvilket ej utan svårighet läte sig göra. Embetsverkcn
hafva derföre ansett lämpligast, om förtullningen af detta slags peppar skedde
utan afdrag af flaskornas vigt, likväl utan att föranleda till nedsättning i nuvarande
låga tullbestämmelse för detta slags peppar, som snarare vöre att hänföra
till en öfvcrflöds- än nödvändighets-artikel och i norska tulltaxan vore belagd
med en afgift af 1 Riksdaler per skålpund, samt i sådant hänseende föreslagit,
att under nämnda rubrik mätte i taxan införas följande
■»Anm. Vid förtullning af Cayennepeppar inberäkna* vigten
af de flaskor eller burkar, hvarpå denna vara
inkommer.»
Utskottet tillstyrker bifall till nämnda förslag.
Vidare hemställer Utskottet i enlighet med Kommers-kollegii och GeneralTullstyrelsens
förslag att, då armband af glasperlor, försedda med platter eller
knäppen af glas, som oftast angåfves till förtullning med yrkande af deras tullbehandling
efter 40 öre per skålpund eller den tullsats, som för dylika perlor
vore bestämd, men ifrågavarande persedlar utgjorde ett fullständigt arbete, och
deras tullbehandling såsom bijouteri-arbeten öfverensstämde med- taxe-anvisningen
under »Perlor, oäkta, infattade med andra ämnen än guld och silfver»,
under nämnda taxe-anvisning må få införas följande
»Anm. Efter sådan grund tullbehandlas äfven armband
af glasperlor, försedda med platter eller knäppen
af glas.» >. Ut
-
Bevillnings-Utskollels Betänkande N-.o 8.
41
Utskottet hemställer, att
nuvarande afgift å Perukmakare-arbeten af 6 R:dr måtte, perukmakasåsom
i allmänhet för hög i förhållande till värdet, nedjem- rearbeten.
kas till 3 R:dr per skålpund.
Då Citronskal, torra, enligt nu gällande taxa draga en tull af 6 öre per Pomeransskålpund,
torde, i öfverensstämmelse härmed, kn°VJkai °°h
den nu med 7 öre skålpundet utgående afgiften å Pomeransknoppur
och skal böra nedsättas till 6 öre.
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 263) har Herr R. Trä- Porslin,
gärdh fästat uppmärksamheten på behofvet af nedsättning i tullen å porslin,
och i sådant hänseende föreslagit följande tullsatser, nemligen: för oäkta: hvitt
eller enfärgadt, 5 öre och måladt eller tryckt, 10 öre, samt för äkta: hvitt eller
enfärgadt 15 öre, och förgyldt eller måladt i figurer eller med blommor 30
öre per skålpund.
Utskottet delar den af motionären yttrade åsigt oin behöfligheten af en allmän
nedsättning i tullbestämmelserna för ifrågavarande artikel, hvars voluminösa
och bräckliga beskaffenhet samt höga transportkostnader i allt fall fördyra
införseln deraf; men under afvaktan på resultatet af de blifvande traktatsunderhandlingarna
med Frankrike anser sig Utskottet, beträffande de under nämnda
rubrik förekommande 2:ne slag af äkta porslin, icke nu kunna framlägga förslag
till förändring i tullsatserna härå.
Deremot och hvad vidkommer oäkta porslin finner Utskottet intet hinder
för vidtagandet af nödiga förändringar; och ehuru det onekligen skulle leda till
en betydlig lättnad vid tullbehandlingen, om den under nämnda rubrik befintliga
skilnad emellan talrickar och andra pjeser icke längre komine att bibehållas,
en skilnad, som, enligt hvad Utskottet inhemtat, uti andra länders tulltarifer
icke lärer förefinnas; men den betydliga skiljaktigheten i värdet, relativt
till vigten, å de till den ena och andra af dessa rubriker hänförliga pjeser väsendtligen
försvårar deras sammanförande under en gemensam tullsats, har Utskottet,
som emellertid, på grund af erhållna upplysningar, anser den inhemska
porslinstillverkningen kunna äfven med något lägre införselafgifter än de nuvarande
uthärda täflan med den utländska, bort inskränka sig att föreslå,
det dessa afgifter må nedsättas, för »hvitt eller enfärgadt
men omåladt» från ö till 4 öre å »talrickar» och från 10
till 8 öre skålpundet å »andra pjeser», samt för »måladt
eller tryckt» porslin från 10 till 8 öre å »talrickar» och
från 18 till 15 öre per skålpund å »andra pjeser».
Bik. lill R. Sl. Brot. 1862 & 1863. S Sami. 1 A(d. 6 Haft. 6
42
Bevillnings-Utskotlels Betänkande N:o 8.
Potatesmjöl Till närmare förtydligande af rubriken ■potatesmjöl eller malen potates,
eiler maien hemställer Utskottet, att uti tillagd anmärkning må föreskrifvas,
pctates- att sådan, genom rifning och vattenpågjutning, utaf potates
erhållen stärkelse, som sedermera genom krossning och siktning
blifvit försatt i mjolforin, bör tullbehandlas efter hvad
taxan bestämmer för rubriken stärkelse.
Prés.sennin Likaledes tillstyrker Utskottet, i öfverensstämmelse med Kommers-kollegii
gar. och General-Tullstyrelsens förslag,
att i taxan måtte införas en ny rubrik af följande lydelse:
»Pressenningar; tullbehandlas såsom väfnader vaxade,
mattor.»
Redskap och ^ti en Kongl. Maj:t ingifven skrift, som jemte Öfriga till frågan om
Machinerier. tullbevillningen hörande handlingar blifvit af Kongl. Majit till Beviilnings-Utskot
Tiar
öfverlemnad, har Landtbruks-Akademien i underdånighet anhållit, det Kongl.
lar, skaror. Majit vid utfärdandet af förnyad tulltaxa täcktes bereda landtbruket den förmån,
Mr SJrM- a^ a**a åkerbruksredskap och machiner, såväl enkla som mera sammansatta,
dare-, träd- blefve tullfria. Till stöd för denna underdåniga framställning har Akademien
Vu-^Sägar hufvudsakligast anfört, att, sedan tullfrihet medgifvits för införsel till landet af
Sågblad och spanmål och landtbruksprodukter af alla slag, och svenska jordbruket härigenom
Sågblads- hänvisadt till en öppen och obegränsad täflan med utlandet, der klimat
ämnen. Bor- c ® „
star: mura- och andra förhallanden beredde jordbrukaren många fördelar, hvilka vart lands
re" °Cpenslwr~ odlare måste sakna, det syntes icke vara mera än billigt och rättvist, att hvad
Yxor. de för bedrifvande af sitt yrke kunde finna sin fördel vid att hemta från utlandet
finge tullfritt hit införas; — att bland de artiklar, som vid jordbruket
oundgängligen erfordrades för jordens ans och skötsel, befunne sig redskap och
machiner, sorn nu visserligen till nöjaktig beskaffenhet och i det närmaste uti
fullt tillräcklig mängd inom landet tillverkades, men ändock i åtskilliga fall
kunde komma i fråga att från utlandet införskrifvas, såsom då de utländska
ännu till konstruktion eller beskaffenhet i öfrigt befunnes ega företräde framför
de härstädes åstadkomna; — att sådana redskap och machiner, enligt 1857
års tulltaxa, varit från tull befriade, hvaremot de nu från och med år 1861
belädes med tull, så framt de ej kunde hänföras till mera invecklade eller af
flera olika delar sammansatta fabriksmachiner eller jordbruksredskap, samt sådana
delar deraf, som icke kunde användas utan att inpassas i ett visst redskap
eller machineri, genom hvilken föreskrift i nu gällande tulltaxa flels alia
enklare jordbruksredskap, såsom spadar, liar, skäror, pumpar för uppfodring och
spridning af vatten och flytande gödsel med flera redskap, kommit att tullbehandlas
såsom manufaktur- och handtverkssmide, ej specifieeradt, dels andra redskap,
Btvillnings-Utskollels Betänkande N;o S.
43
såsom plogar med flera, vanligen belagts med tull, hvarigenom osäkerhet uppstått
om rätta tydningen af nuvarande stadgande i detta hänseende; — samt
att, då redskapsfabrikerna inom landet under de sednaste åren gjort betydliga
framsteg och numera i stort icke hade att frukta för konkurrens med utlandet,
hvilket ock blifvit erkändt, när för mera invecklade och sammansatta jordbruksredskap
och machiner någon skyddstull ej ansetts behöflig, häraf klart framstode,
att någon sådan icke heller vore af nöden för enkla och lättare tillverkade
redskap, hvarföre den i sednaste tulltaxan under rubriken »redskap och
machinerier» tillkomna förklaring syntes vara i allo obehöflig.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen, som uti sitt oflanämnda utlåtande,
rörande de i gällande tulltaxa behöfliga ansedda förändringar, öfver förberörda
underdåniga framställning sig yttrat, hafva dervid förmält, hurusom med
den under rubriken »redskap och machinerier» tillkomna förklaring, hvilken i öfverensstämmelse
med derförinnan af Kongl. Majit i ett särskildt mål fattadt beslut,
uti 1860 års tulltaxa inflöt, åsyftats dels att undanrödja all villrådighet
derom, att med ifrågavarande redskap och machinerier afsåges de, som erfordrades
för fabriker och jordbruk, dels att förebygga att den för berörda artiklar
stadgade tullfrihet skulle kunna utsträckas äfven till sådana enklare redskap,
som i mängd tillverkades inom landet, t. ex. liar, plogar, spadar med flera.
Men häraf hade den följd inträffat, att de enklare redskapen, äfvensom machindelar,
då de möjligen särskildt för sig kunnat användas, blifvit hänförda i vissa
fall till »manufaktur- och handtverkssmide» med införseltull af 15 öre för
skålpundet, och i andra åter till »slöjdvaror, i taxan ej nämnda», för hvilka
införseltullen är bestämd till 20 procent af värdet; och begge dessa tullsatser
hade vid tillämpningen åstadkommit missnöje och klagomål, såsom alltför betungande
för de industriela yrken, till hvilkas bedrifvande importörerna ansett
effekterna såsom nödvändighetsartiklar. Obestridligt vore ock att, i samma mån
ett lands slöjd- och jordbruks-industri ginge framåt och vunne den fullkomligare
utveckling, i följd hvaraf produkterna hänvisades till täflan med utlandets, dessa
näringar älven vore i behof af att, för sä lindrigt pris som möjligt, kunna från
främmande länder tillegna sig de nyare uppfinningar, genom hvilka redskapen
för produktionen vunne större ändamålsenlighet. Denna åsigt hade redan i flera
delar gjort sig gällande vid utfärdandet af 1857 och 1860 årens tulltaxor, och
äfven blifvit uttalad vid sednare tidens landtbruksmöten.
I Norriges tulltarif för inkommande varor äro af jern förfärdigade redskap
och verktyg »till handtverks- och fabriksdrift och jordbruk» med eller utan
skaft, i en rubrik sammanförda till gemensam tullsats. I Sveriges tarif för införseltullen
upptages en särskild rubrik verktyg »för slöjderna och handtverke^
lierna», ej specificerade; och då den tullsats, som efter år 1854 för dessa varit
bestämd med 5 procent af värdet, af Kommers-kollegium och General-Tullstyrel
-
44
Bevillnings-Utskoltels Betänkande N:o 8.
sen ansetts kunna, såsom billig och väl afpassad, utsträckas äfven till artiklar,
som för jordbruksnäringen utgöra behöfliga arbetsmedel; samt då flera bland de
enklare landtbruksredskapen med allt skäl vöre att betrakta såsom verktyg,
hafva bemälda embetsverk i underdånighet föreslagit:
a) att sistnämnda rubrik »verktyg» måtte i taxan erhålla följande
lydelse:
»Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej specificerade,
R:dr 100 R:mt ....... 5 R:dr;»
b) att artiklarne liar. skyfflar, skäror och spadar, hvilka nu
äro i noter under linien upptagna med hänvisning till
»Jern: manufaktur- och handtsverkssmide, ej specificeradt»,
måtte, ehvad de äro försedda med skaft eller ej, likasom
yxor i tarifen uppföras till behandling såsom »verktyg»;
c) att till enahanda tullbehandling måtte hänvisas skräddaresaxar,
samt trädgårds- och ullsaxar, nu till särskildt drygare
afgift upptagna;
d) att till afhjelpande af den oegentlighet, som nu mötte derigenom,
att de för sågblad och sågblads ämnen bestämda
tullsatser möjligen kunde i verkligheten öfverstiga hvad som
belöper för sågar, försedda med skaft, hvilka redan vore
till »verktyg» hänförda, alla dessa effekter måtte till denna
taxerubrik hänvisas;
e) att likaledes murare- och målar ebor star, om hvilkas hänförlighet
antingen till »borstbindarearbeten» eller till särskildt i
taxan upptagna »penslar», tvekan hittills förekommit, måtte,
äfvensom penslarne, till verktyg hänföras;
f) att den under tulltaxe-rubriken »redskap och maehinerier»
vid sednaste riksdag införda anmärkning, hvarigenom åsyftades
en närmare definition af denna varubenämning, måtte
alldeles uteslutas; och
g) att nyssnämnda rubrik således måtte, utan inskränkning,
gifvas följande lydelse:
»Redskap och maehinerier eller delar deraf, ej specificerade,
till begagnande vid fabriker eller handtverk eller för
jordbruket Fria.»
Och hafva embetsverken ansett att, genom dessa bestämmelser och då i allmänhet
de i tulltarifen särskildt upptagna »ångmachiner och ångpannor» redan
åtnjöte tullfrihet, den inhemska industrien skulle, hvad de materiela produktionsmedlen
beträffar, tillförsäkras all den lättnad, som genom tullagstiftningen skäligen
kunde tillvägabringas.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N-o S<
45
Utskottet anser sig böra tillstyrka bifall till det af Kommers-kollegium
och General-Tullstyrelsen framställda förslag
till redaktion af taxerubriken ”verktyg” och hänvisning till
nämnde rubrik af här ofvan uppräknade artiklar; men be
träffande
rubriken ”redskap och machinerier” hemställer Utskottet,
med biträdande i öfrigt af em bets verkens förslag,
jemväl och i enlighet med hvad redan vid fjedrar blifvit
föreslaget, att till nämnda rubrik måtte näst efter »jordbruket»
tilläggas orden: »samt för jernvägarnes behof».
På det att en lika afgiftsberäkning för nedanstående i taxan ej särskildt Resonansomnänuida
artiklar måtte vid tullkamrarne iakttagas, får Utskottet, i enlighet bbalsum
med Konnners-kollegii och General-Tullstyrelsens förslag, hemställa, Rökelse.
att desamma måtte med hänvisning om deras tullbehandling
på följande sätt i taxan upptagas:
»Resonansbottnar, liyflade; se »trädvaror, mer eller mindre
arbetade».
Rigabalsam; tullbehandlas med tillämpning af hvad taxan
stadgar för »bränvin och sprit».
Rökelse; hänföres till Luktvatten».
Af Rör och rottingar lära, enligt hvad Kommers-kollegium och General- Rör.
Tullstyrelsen upplyst, förekomma åtskilliga arbeten, såsom spröten till paraplyställningar,
klufven och hyflad rotting till krinoliner m. m., hvilka ej finnas i
taxan upptagna och ej heller vore hänförliga till korgmakarc-arbeten eller andra
der specificerade varuartiklar. Embetsverken hafva derföre ansett behölligt, att
förberörda rör- eller rottingsarbeten, deraf en ej obetydlig införsel eger rum, i
taxan upptagas under rubriken »Rör: rottingar, vass oeh andra slag» med en
lämplig tullsats, hvilken af dem blifvit föreslagen till 15 öre skålpundet eller
till lika belopp med hvad taxan bestämmer för »alla mer eller mindre arbetade
trädvaror, ej specificerade, af mahogny, jakaranda och andra utländska trädslag»,
med hvilka de nu ifrågavarande vore mest jemförliga; och hafva embetsverken,
på det att verkliga korgmakare-arbeten af rör, rotting och vass ej må kunna
hänföras till den nya taxebenämningen, hemställt, att densamma måtte erhålla
följande lydelse :
»Arbeten deraf, ej specificerade, som ej utgöra korgmakarearbeten.
»
Utskottet hemställer, lika med embetsverken, att en sådan
bestämmelse må i taxan under rubriken: »Rör, rottingar,
vass och andra slag» inflyta.
46
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande N:o S.
Derjemte hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen ansett sådana
rör, som inkomma såsom underbäddning för skeppsladdningar, böra vara vid
införsel fria, enär dessa i allmänhet vore bräckta eller genomdruckna af salt
och med allt skäl kunde betraktas såsom emballage; och hemställer Utskottet,
att ett stadgande härom måtte, på sätt bifogade förslag utvisar.
i taxan införas.
Sadelmaka- Under rubriken sadelmakare-arbeten, ej specificerade, upptager nu gällande
rearbeten. faxa dylika arbeten ”med äkta förgylda, försilfrade eller pläterade beslag.”
Men då sådan förgyllning, försilfring eller plätering hvarken förekomme ej heller
kunde kontrolleras, samt dessutom icke funnes omnämnd under artikeln ”Metaller”,
hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen föreslagit att ordet
”äkta” borde ur nämnde rubrik uteslutas.
Då emellertid de olika beslagen, särdeles om skilnad icke vidare göres å
äkta och oäkta förgyllning, försilfring eller plätering, icke väsendtligen torde förändra
varans värde, har Utskottet trott de under den nyssnämnda samt under
benämningen ”andra slag” nu förekommande 2:ne rubriker med tullsats af 75
öre å den förra och 50 öre per skålpund å den sednare, lämpligen kunna sammanföras
under en gemensam, nemligen:
”Sadelmakare-arbeten, ej specificerade, alla slag”, och som
medeltull derå skäligen böra antagas det lägre beloppet af
50 öre skålpundet, hvilket till bifall hemställes.
Halt. Så väl Friherre Raab hos Ridderskapet och Adeln som C. J. L. Lönn
berg
i Bonde-Ståndet hafva uti deras ofvanomförmälda motioner N:o 66 och
N:o 92 yrkat tullfrihet för salt] och ehuru önskligt vore, att sådan afgiftsfrihet
kunde medgifvas äfven för denna oundgängliga förnödenhetsvara, har likväl, enär
den nuvarande införseltullen å oraffineradt salt af 10 öre per kubikfot, hvilken
sedan år 1858 bibehållits oförändrad, bör, likasom redan i afseende pa artikeln
saltad sill blifvit åberopadt, kunna utgå utan kännbar uppoffring af den
stora myckenheten konsumenter, men kok- och bergsalt emellertid år 1861 i
tullkassan inbringat den betydliga inkomsten af 190,348 R:dr, hvilken statsverket
svårligen torde kunna undvara, Utskottet
ansett sig nu icke böra tillstyrka den ifrågaställa tullfriheten
för salt.
Siktduk. Jemte det Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen ansett den uti no
ten
pag. 34 af nu gällande taxa förekommande artikeln siktduk af metall,
hvilken lika med öfriga varurubriker torde komma att uppflyttas ofvan linien,
böra erhålla följande redaktionsförändring: »Siktduk af sammansatt metall; se
Bevillnings-Utfkollett Betänkande N:o 8.
47
metaller, sammansatta, andra slag, arbetade", hafva bemälde embetsverk föreslagit,
att ncdannämnda artiklar måtte, med hänvisning för tullbehandlingen,
under samma rubrik upptagas, nemligen:
”Siktduk af jern; se manufaktursmide”,
af koppar; se koppar, andra helfärdiga arbeten”,
af stål; se stålarbeten,”
” af annat material; se väfnader”.
Utskottet hemställer att nämnda förslag måtte af Rikets Ständer
godkännas.
Nuvarande mycket höga afgiftsbelopp för skomakar e-ar be ten anser Utskottet
skäligen kunna nedsättas, och får i sådant afseende föreslå,
att tullsatsen för skomakare-arbeten af andra tyger än siden
samt af saffians, karduans-, färgade, pressade och tryckta
skinn måtte bestämmas till 1 R:dr och för de under rubriken
”'andra slag” hänförliga till 75 öre per skålpund.
Sköldpadd, arbetad, drager nu en tull af 5 R:dr per skålpund; men för
att underlätta den lofliga införseln af denna lätt smuggelbara vara, anser Utskottet
sig böra hemställa,
att nämnda afgift måtte nedsättas till 2 R:dr per skålpund.
Så väl för att bereda de inhemska slöjdidkarne lättade utvägar att från
utlandet förskaffa sig goda modeller för sina tillverkningar, som ock i allmänhet
för att genom lindrig tullbeskattning främja den lofliga införseln, hemställer
Utskottet,
att den nu med 20 procent å värdet utgående afgiften å
slöjdvaror, eller fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror,
i taxan ej nämnda, äfvensom i likstämmighet dermed
den i införseltarifen sist förekommande rubrik, nemligen:
varor mer eller mindre arbetade, som icke kunna hänföras
under någon af de i införseltarifen upptagna bestämmelser,
måtte nedsättas till 15 procent å värdet.
Smink och Sminkflor, hvilka artiklar, enligt hvad Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen upplyst, vanligen inkomma utbredda på papper, tyg, porslin
eller glas, draga nu en tull af 65 öre per skålpund af varans vigt. Men då
denna ej kunde utrönas med mindre än att varan afskiljdes från det ämne,
hvarå den vore fästad, hvilket ej kunde verkställas utan densammas mer eller
Skomakare
arbeten
-
Sköldpadd,
arbetad.
Slöjdvaror.
Varor i taxan
ej
nämnda.
Smink oell
Sminkflor.
48
Bevillnings-Utskottels Betänkande N:o S.
Socker.
Soda,kaustik.
Spetsar,
Uddar,
Blonder.
mindre skadande, hvarigenom egaren tillskyndades förlust, hafva embetsverken
ansett lämpligast, om denna vara, i likhet med hvad för pomada och åtskilliga
andra varuartiklar vore stadgadt, förtullades utan afdrag i vigten för det vidfästade
ämnet, mot det att en skälig tullnedsättning medgåfves; och hafva embetsverken
i sådant hänseende föreslagit, att den varan nu åsätta tullafgift 65
öre, måtte nedsättas till 50 öre, motsvarande införselstullen för pomada, samt
att taxe-rubriken Smink och Sminkflor måtte erhålla följande förändrade redaktion:
”Smink och Sminkflor, utan afdrag i vigten för det tyg,
porslin, glas eller annat ämne, hvarå varan finnes anbringad.»
Till detta förslag tillstyrker Utskottet bifall.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (n:o 21) har Herr Brakel,
Mauritz, i och för beredandet af medel till ordnande af sjöförsvaret föreslagit,
att sockertullen måtte höjas med 3 öre per skålpund ; men då motionären
icke närmare uppgifvit, huruvida en sådan förhöjning skulle träffa alla de under
nämnda rubrik förekommande slag, samt Utskottet i öfrigt icke funnit skäl att
för närvarande föreslå några afgiftsförhöjningar, får Utskottet hemställa,
att Herr Brakels ofvannämnda framställning icke måtte till
nåigon åtgärd från Rikets Ständers sida föranleda.
Enligt Kommers-kollegii och Geimral-Tullsfyrelsens förslag torde en ny
rubrik: Sotla, kaustik., som utgör ett kemiskt-tekniskt preparat,
böra, på sätt bifogade förslag utvisar, i taxan intagas med
hänvisning till hvad i införseltarifen för dylika preparater
bestämmes.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva förmält, hurusom, då
Spetsar, Uddar och Blonder af silke och linne, förfärdigades af dessa ämnen
dels enbart, dels blandade med annat material såsom bomull m. m., men taxan
under förestående rubrik endast omnämnde sådana varuartiklar af silke och linne
med 6 R:dr samt andra slag med 2 R:dr per skålpund, vid förtullningen af
silkes- och linnespetsar, uddar och blonder, till en ringa del blandade med annat
ämne, påyrkats varornas tullbehandling med tillämpning af den lägre tullsatsen.
Till undvikande af härom förekommande tvister hafva embetsverken föreslaeit,
o 7
att till benämningen silkes- och linne måtte tilläggas »med
eller utan blandning af annat ämne».
Afven till detta förslag anser sig Utskottet böra tillstyrka
bifall.
Likaledes
Bcvillnings-Vlsk nilein Betänkande N-.o 8.
49
Likaledes tillstyrker Utskottet, i likhet med hvad Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen föreslagit
att en i taxan ej omnämnd artikel »Sprutor, brand-, med
tillbehör» måtte derstädes under sådan rubrik intagas.
Deremot får Utskottet, i betraktande dels af dessa redskaps sammansatta
beskaffenhet dels ock af deras gagn för det allmänna, tillstyrka,
att afgiften å dessa artiklar, hvilken embetsverken ansett
icke böra stadgas högre än 10 procent af värdet, måtte bestämmas
till endast 5 procent.
För att underlätta den lofliga införseln af Spännhalsdukar af läder, hvaraf
endast, en obetydlig import egt rum, och då dessa persedlar icke synas böra
draga högre tull än den af Utskottet för sadehnakare-arbeten i allmänhet föreslagna,
hemställes vördsamt,
att afgiften för dem måtte nedsättas från 75 till 50 öre
skålpundet.
Likaså torde den i förhållande till varuvärdet alltför höga tullsats, sorn
nu är bestämd för Såpa,
skäligen kunna nedjemkas till 1 öre per skålpund.
Införselsafgiften för Säckar, nya, tomma, bestämmes enligt nu gällande taxa
efter den för väfnaden, med 10 procent förhöjning; men då behofvet af dessa
artiklar är i ständigt stigande och afgiften för det å dem nedlagda enkla sömnadsarbete
synes alltför hög, hemställer Utskottet,
att tilläggsafgiften måtte nedsättas till hälften eller 5 procent.
I afseende på förtullningen af Tafvelramar i allmänhet är visserligen redan
stadgadt, att desamma böra förtulla? lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, utan afdrag i vigten för taflan, derå anbragt glas m.
m.; men då en närmare bestämmelse rörande tullbehandlingen af tafvelramar för
fotografier funnits vara behöflig, hemställer Utskottet, i enlighet med KommerskoHegdi
och General-Tullstyrelsens förslag,
att under hufvudrubriken »Tafvelramar» må tilläggas:
»för fotografier, af papp, ensamt eller med sammanbindning af
glas; se papparbeten, olackerade,
af bronseradt papp; se papparbeten, lackerade.»
Derjemte hemställer Utskottet, i enlighet med Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens
förslag,
Bih. lill K. St. Prot. 1802 & 1863. S Sami. 1 Afd. 6 Iläfl. 7
Sprutor,
brand-.
Spännhals
dukar.
Supa.
Säckar.
Tafvelramar
Tagel
surrogat.
50
Bcvillnings-Utskoltcts Betänkande N:o S,
Tandpulver.
Tobak.
Tran.
Tråd.
Strängar.
samt
att tagelsurrogot eller s. k. artificiell tagel samt till sloppningsmaterial
preparerad mossa, hvilket användes till
samma ändamål som »gräs, färgadt, trensadt eller upprispadt»,
måtte, på sätt bifogade- förslag utvisar, i taxan införas;
att Tandpulver likaledes måtte i taxan uppföras med hänvisning
till sista rubriken i införselstarifen.
Såsom ett förtydligande af den under rubriken Tobak, arbetad, förekommande
benämningen: spunnen eller negerhead, hafva Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen föreslagit, att ordet negerhead måtte uteslutas samt, med
tullsatsens bibållande, efter spunnen tilläggas orden, »hopvriden eller pressad».
Utskottet hemställer att detta förslag måtte af Rikets Ständer
antagas.
Såvida den af Utskottet föreslagna tullfrihet för späck kommer att af Rikets
Ständer medgifvas, torde nuvarande taxe-rubrik Tran och Späck
böra erhålla följande förändrade lydelse:
»Tran alla slag
. 1 skålpund 1 öre»
Enär Bomulls- och Linnetråd icke lärer hvarken till erforderlig myckenhet
eller godhet inom landet tillverkas, hemställer Utskottet,
att tullsatsen å Bomullstråd måtte nedsättas till 30 öre per
skålpund, samt att Linnetråd, som nu finnes upptagen under
2:ne rubriker med olika afgiftsbelopp, måtte till lättnad vid
tullbehandlingen under en gemensam rubrik sammanföras
med en tullsats af 40 öre per skålpund.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva föreslagit, att, då utom
den i taxan med hänvisning till tullbehandling såsom strängar omnämnda ”jern,
stål- och messingstråd till instrumenter”, äfven tråd af koppar användes till
strängar,
sådan tråd måtte, jemte de förut uppräknade slagen, i taxan
intagas;
samt
att, efter benämningen ”tråd, linne-” måtte tilläggas följande
rubrik:
”tråd al silke, bomull eller lin, öfverspunnen med guld,
silfver eller annan metall; se Gulddragare-arbeten.»
Till dessa förslag tillstyrker Utskottet bifall.
ttetoillnlngs-Vlskoltcls fiel ti nit ari (te N:o S.
51
Fanérskifvor draga nu hälften af den tull, sorn är bestämd för snickare- Trädvaror.
arbeten af samma trädslag, utan att något maximum för dessa skifvors tjocklek
är föresluifvet. Men då en sådan föreskrift visat sig vara af behofvet påkallad,
och Kongl. Majit, i anledning af en under nådig pröfning dragen tvistefråga
rörande rätta tullbehandlingen af ett parti trädskifvor till cigarrlådor, genom nådigt
bref den 15 Oktober 185C förklarat, att dylika skifvor borde förtullas
såsom fanérskifvor samt detta beslut vid uppgörandet af den nya taxan torde
böra iakttagas, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen föreslagit,
att den rörande tullbehandlingen af fanérskifvor i nuvarande
taxa införda bestämmelse måtte få utbytas mot en annan,
så lydande:
»Fanérskifvor af j tums tjocklek och derunder draga hälften
af den tull, som är bestämd för snickare-arbeten af
samma trädslag. Till fanérskifvor räknas äfven till cigarrlådor
ämnade trädskifvor inom sagda dimensioner».
Utskottet hemställer, att detta förslag måtte af Rikets Ständer
godkännas.
Då tangentskifvor af elfenben till så kallade klaviaturer enligt gällande
bestämmelser tullbehandlas såsom oarbetadt ben och följaktligen äro tullfria,
samt de till enahanda ändamål ämnade tangenlskifvorna af så kalladt ebenholtz
med samma skäl synas böra vara från införselsafgift befriade, torde, i enlighet
med hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hemställt och på
sätt bifogade förslag utvisar,
desamma alltså under rubriken Trädvaror 1 taxan upptagas
såsom fria.
Derjemte tillstyrker Utskottet,
att den med 1 R:dr skålpundet utgående tullsatsen å svarfvareai
beten måtte, såsom alltför dryg, samt då för dylika
arbeten af ben införselsafgiften utgör 40 öre, nedsättas till
50 öre skålpundet;
äfvensom
att den nu till 50 procent bestämda tilläggsafgift vid införsel
af möbler, försedda med stoppning och öfvertyg, måtte
nedsättas till hälften eller 25 procent.
Enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplyst, hafva konst- Tänder,
gjorda länder, hvilka för längre tid tillbaka förtullades såsom Emalj, arbetad, sedan
denna bestämmelse borttogs ur tulltaxan, hänförts till porslin, äkta, hvitt, med
en tullsats af 20 öre per skålpund, men då denna tullafgift vore alltför låg för
eu så dyr vara, hvilken vanligen vore försedd med infästade stift af platina,
52
Bevillnings-Ulsltollcls Betänkande åm S.
Urband m. m.
ladd.
Vagnar.
Lafva embetsverken ansett densamma böra tullbeliandlas såsom varor i faxan ej
nämnda och föreslagit, att
ifrågavarande artikel måtte i taxan upptagas på följande sätt:
»Tänder, konstgjorda, tullbeliandlas såsom varor i taxan ej
nämnda, arbetade.»
Till detta förslag tillstyrker Utskottet bifall.
I betraktande af den obetydliga tillverkning af Ur, som inom landet eger
rum, och då denna artikel torde utgöra föremål för oloflig införsel, hemställer
Utskottet,
att afgifterna måtte nedsättas för följande slag deraf, nemligen:
för fickur med guldboett från 4 till 3 R:dr och med
boett af andra materialier från 1 R:dr till 75 öre stycket,
för skeppskronometrar från 20 till 10 R:dr stycket, samt
för lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, från 3 till
1 R:dr per skålpund.
Enär, enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplyst,
den nuvarande taxerubriken »Urband* och r Urkedjor” af annat ämne än guld
och silfver, med hänvisning till bijouteri-varor, torde vara obehöflig, då dessa
finnas bland nyssnämnda varor upptagna samt den lemnade hänvisningen för
urbands tull behandling kunde anses mindre lämplig, hemställer Utskottet, i enlighet
med embetsverkens förslag,
att ifrågavarande rubrik måtte ur taxan uteslutas.
Med afseende å den i förhållande till varuvärdet dryga afgift af 25 öre
per skålpund, hvarmed Fadd, andra slag än silkesvadd, för närvarande är
belagd,
torde tullsatsen å nämnda artikel bestämmas till 10 öre
skålpundet.
o
Enär tulltaxan i afseende på Vagnar och Åkdon, utom medgifven tullfrihet
för sådana synbart brukade, som af resande för eget behof medföras, eller
som blifvit ur riket bevisligen utförda, endast innehåller 2:ne tullbestämmelser,
nemligen 37 R:dr 50 öre för tvåhjuliga samt droskor, trillor och slädar samt 100
Ii:dr för öfriga slag, har deraf blifvit en följd att äfven nya arbetsfordon och
lastvagnar varit underkastade enahanda tullafgifter, ehuru dessa, vid jemförelse
emellan de förstnämndas och de sednare artiklarnes beskaffenhet och värde, måste
anses vara obilligt höga. Vid sådant förhållande och då införseln af
dylika för landtbruk och näringar bchöfliga redskap icke torde böra försvåras
IScvillnirigs-lJtskollits liclänkandc jV:o 8.
53
elior omöjliggöras genom höga tullsatser, hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
ansett en ny särskild lämplig tullbestämmelse med hänsigt till
arbetsfordon och lastvagnar vara af behofvet påkallad och i sådant hänseende
föreslagit,
att under rubriken »vagnar och åkdon» måtte i taxan upptagas
:
”Arbetsfordon och lastvagnar», med en tullsats aflORidr
stycket.
Jemte det. Utskottet tillstyrker bifall till det af embetsverken framställda förslag
om intagande i taxan af ofvannämnda nya rubrik, får dock Utskottet, som
anser nuvarande afgifter å vagnar och åkdon i allmänhet allt för höga, helst
som den redan nu medgifna tullfrihet för sådana synbart brukade vagnar, hvilka
af resande för eget behof medföras, torde hafva föranledt till missbruk, hemställa,
att tullsatserna å ifrågavarande artiklar mätte bestämmas
för arbetsfordon och lastvagnar til! 5 R:dr, för tvåhjuliga
samt droskor, trillor och slädar till 20 R:dr, samt för öfriga
slag till 50 R:dr stycket.
Den för Falten, mineral-, med 15 öre per kanna utgående tullsats torde, Vatten.
i betraktande af denna artikels behöflighet inom medicinen,
skäligen böra nedsättas till 10 öre kannan.
Enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen förmält, har ibland Vattenglas.
införsels-artiklar under sednare åren förekommit en under benämning af vattenglas,
utgörande en lösning af kiselsyra i kali eller natron, hvilken användes
till indränkning af sten, öfverstrykning af kalköfverdrag och färgning på murar
m. m. Denna varuartikel har, såsom ej hänförlig till någon af de i införselsta
riten upptagna bestämmelser, hittills tullbehandlats enligt sista rubriken i nämnda
tarif eller med 20 procent ä värdet; och hafva embetsverken ansett densamma
böra i taxan upptagas till enahanda tullbehandling.
Utskottet, sorn i betraktande af ifrågavarande artikels användning icke finnér
densamma skäligen böra underkastas högre afgift än 5 procent å värdet, får
alltså hemställa,
att vattenglas måtte med en sådan tullsats, på sätt bifogade
förslag innehåller, i taxan införas.
Då nedsättning i afgiften för bomullsgarn och bomullstråd redan blifvit fö- Vekar,.lamproslagen,
samt Fekar icke synas böra draga högre tull än hvad för bomulls- och ,jns~'
träd är tillstyrkt, föreslår Utskottet,
att, den med 70 öre skålpundet för vekar nu bestämda tull
måtte fastställas till 30 öre per skålpundet.
54 BcviUnings-Vlshotlcts Betänkande AT:o 8.
^fädor*' Kommers-kollegium oell General-Tullstyrelsen upplysa, hurusom, enligt an
tagen
praxis, så kallade verktygslådor, som innehålla verktyg, hvilka icke såsom
sådana kunde begagnas, utan endast vore ämnade till leksaker för barn, blifvit
tullbehandlade såsom leksaker; och hafva embetsverken föreslagit,
att nämnde artiklar måtte på behörigt ställe i taxan under
följande rubrik intagas:
»Verktygslådor för barn, med verktyg, hvilka icke kunna
såsom sådana begagnas; se leksaker.»
Till detta förslag tillstyrker Utskottet bifall.
Vinsyra. Likaledes tillstyrker Utskottet, i enlighet med Kommers-kollegii och Gene
Vmstenssyra.
.
ral-lullstyrclsens förslag,
att Vinsyra och Vinstenssyra måtte i taxan uppföras med
hänvisning till kemiskt-tekniska preparater.
Väfnader. Under afdelningen halfsiden-väfnader finnas följande slag upptagna, nem
ligen:
felb och plys med en tullsats af 1 R:dr 50 öre samt andra slag meden
afgift af 3 R:dr.
Då, enligt hvad embetsverken förmält, under loppet af nästlidet år filtar af
halfsiden inkommit och såsom i taxan ej särskildt specificerade blifvit hänförda
till andra slag samt tullbehandlade med 3 R:dr per skålpund, hafva embetsverken,
som ansett berörda afgift alltför hög i jemförelse med varans värde,
i underdånighet hemställt,
att densamma måtte tullbehandlas såsom felb och plys, samt
att således efter sistnämnda artikel måtte införas orden: »äfvensom
filtar.»
Detta förslag tillstyrker Utskottet måtte af Rikets Ständer
godkännas.
Bland den under afdelningen ylleväfnad upptagna artikeln filtar lärer, enligt
hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplyst, förekomma dels
sådana dubbla och kantade, vanligen kallade resfiltar och äfven använda till
sängtäcken, dels ock så kallade machinfiltar, rundväfda. Sistnämnda 2:ne varuartiklar
hafva af embetsverken icke ansetts vara att tullbehandla såsom filtar
och mattor, utan böra hänföras, de förre till »kläder» med 50 procents förhöjning
i tullafgiften för tyget, och de sednare till delar af redskap och inachinerier
och följaktligen fria från tull.
Hvad nu törst beträffar ofvannämnda så kallade resfiltar, anser Utskottet,
då upplyst blifvit, att sådana artiklar äfven användas till sängtäcken, någon
förhöjning i afgiften för väfnaden, hvaraf filten består, lika litet böra ifrågakomma
som för artikeln sängkläder och hemställer derföre,
Bevillnings-Vlskoltels Betänkande N:o S.
55
att rubriken filtar och mattor under ylleväfnad måtte erhålla
följande lydelse:
»Filtar och mattor, derunder inbegripna kantade resfiltar —-  1 skålpund 40 öre.»
Vidkommande derefter artikeln machinfilt, tillstyrker Utskottet, i enlighet
med embetsvcrkens förslag,
att under filtar och mattor måtte införas en så lydande bestämmelse
:
»Machinfilt, rundväfd, för fabriksbehof; se Redskap och machinerier
samt delar deraf.»
Genom en sådan bestämmelse tror Utskottet ändamålet med en af Erik
Andarsson från Elfsborgs län gjord framställning (N:o 337) om tullfrihet för så
kallade Blänkets eller tjocka tyger af ylle om 70 å 80 alnars längd, hvilka för
tryckning på tyger med machin lära vara oundgängligen nödvändiga, hafva blifvit
ernådt, och anser sig således icke behöfva närmare ingå i pröfning af omförmälda
motion.
Från den allmänna tullbestämmelsen 50 öre per skålpund för hår- och
tagel-väfnader hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen ansett undantag
böra ega rum för nölhårsfiil, hvilken användes till samma ändamål som förhydningspapper,
och följaktligen lika med sådant syntes böra vara tullfri; och
torde ett stadgande härom, på sätt förslaget utvisar, böra i
taxan näst efter »Väfnader: hår- och tagel-», införas.
Utskottet, som för närvarande ej ansett någon ändring i tullen å ättika af
behof påkallad, har likväl velat .hemställa att, i händelse sådan kommer att göras
i införscls-afgiften å bränvin, få
äfven i afseende å ättika vidare sig yttra.
Enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen upplyst, har vid
tullbehandlingen af en del jern- och andra metall-arbeten olika åsigt egt rum
om rätta förståndet af det i taxan vid vissa sådana artiklar förekommande ordet:
»poleradt». Till undvikande af tvister i sådant hänseende hafva embetsverken
föreslagit,
att i slutet af införsels-tarifen måtte, i likhet med den i
Norska tull-tarifen härom meddelade förklaring, införas en
så lydande
•»Anni. Med det för vissa i denna införsels-tarif förekommande
varu-artiklar af jern eller annan metall tillagda
ordet »poleradt» förstås, att arbetet skall hafva
så mycken politur att intet filstreck derå är
synligt.»
Ättika.
5G Itevfflnings-Ulskottcts Betänkande K:o S.
Utskottet hemställer, att detta förslag matte af Rikets Ständer
bifallas.
Dä Utskottet nu i ordningen öfvergår till
Utförsels-tarifen,
har Utskottet ansett sig någorlunda fullständigt böra redogöra sä väl för hvad
derom, på sätt ofvan är omförmäldt, blifvit vid tulltaxe-frågans föredragning
inför Kongl. Maj:t i underdånighet yttradt, tillika ined hvad einbetsverken underdänigst
hemställt, som ock ej mindre för de förut omnämnda motionerna om allmän
tullfrihet vid export än äfven för öfrige till Utskottet remitterade motioner
angående vissa artiklar i utförsels-tarifen.
Vid framställandet inom Konungens Stats-Råd af den särskilda mening, som
afsåg upphörandet af ali utförselstull, har till stöd derför i allmänhet blifvit åberopad
t hvad som yttrats utaf de komiterade, hvilka under den 2 Maj 1856 till
Kongl. Majit afgifvit underdånigt utlåtande med förslag till ny tulltaxa, nemligen
att, om införselsafgifterna böra betraktas såsom en bevillning, ålagd förbrukaren
af artiklar, hvilka, der de tillverkats inom landet, skolat i tillverkarens vinst
beskattas, utgöra åter utförsels-afgifterna en beskattning på den inhemska producenten
utöfver hvad han skolat till Statsverket betala i mån af vinsten å sin
rörelse. Ty då den utförda varan allestädes på verldsmarknaden hade främmande
medtäflare och följaktligen måste nöja sig med der gängse pris, borde det icke
vara någon motsägelse underkastadt, att de afdrag, som vid utförseln ega rum,
med ett motsvarigt belopp minska den behållning, som derförutan kunnat af
försäljningspriset uppkomma. Att den svenske tillverkaren af exportartiklar härigenom
underkastades en beskattning, hvarifrån tillverkaren af varor, som förbrukas
hemma i landet vore fritagen, läte således lika litet förneka sig, som att
utförselstullen är ett band, hämmande den del af landets rörelse, hvarmed införda
utländska varor skola betalas.
Derjemte har särskildt emot de i nuvarande tulltaxa befintliga tullbestämmelser
för utförsel af vissa artiklar blifvit hufvusakligen anfördt, angående ben
och lumpor: att hvarje export-tull å dessa varor komme att träffa just den
alldra fattigaste och minst arbetsföra samhällsklassen, men att den vinst, som jordbruket
och papperstillverkningen möjligen kunde göra sig tillgodo genom det
lägre pris, hvartill dessa artiklar genom utförsels-atgifterna nedtvingades, icke,
vore att jemföra med den skada de fattiga deraf ledo, hvilka med uppsamlandet
af ben och lumpor förtjenade ett knappt lifsuppehälle; och då dertill komme att
de
Bcvillnings-Utskottels Betänkande N:o 8.
57
de höga magasinerings- och frakt-kostnaderna för varor af så voluminös och
svårhandterlig beskaffenhet, som dessa, måste betydligt fördyra exporten, och att,
till följd deraf, den inhemske förbrukaren i alla händelser egde företrädet af
ett billigare pris, än det, som den utländske afnämaren måste betala, så att
icke något skäl syntes tala för exportafgifternas bibehållande, borde tvärtom,
genom deras bortskaffande, den fördel vinnas att ifrågavarande artiklar med långt
mera omsorg och i långt större mängd, än som hittills varit händelsen, skulle
hopsamlas och tillvaratagas; angående jern, koppar och malm: att då den sedan
äldre tider för all näringslagstiftning gällande grundsats, att hvart och ett land
borde i möjligaste måtto genom eget arbete förädla sina naturprodukter, äfven, i
hvad den afsett bergverkens och jernhandteringens produkter, blifvit tillämpad
inom tullagstiftningens område, så att man förbjudit utförsel af jernmalm och
ännu sökte lägga hinder i vägen för densamma, på det att tackjerns-tillverkaren
måtte få köpa malmen till bättre pris, och denne i sin ordning icke finge till
utlandet fritt försälja sitt tackjern, på det att samma fördel äfven måtte beredas
stångjerns-tillverkaren, i afseende på denna för honom nödvändiga råvara, den
frågan framställde sig hvarföre, med dessa grundsatser, det vore stångjernstillverkaren
tillåtet, att fritt få utföra sina produkter, hvarigenom manufakturoch
det finare smidet äfvensom machinverkstäderna lemnades mindre omhägnad,
än stångjernssmidet, hvilket åt dessa bereder tillverkningsämnet, och af hvilken
anordning följden blifvit att malmbrytningen och tackjerns-tillverkningen i Sverige
mäst i det närmaste inskränka sig till hvad som för stångjerns- och stålförädlingen
varit behöfligt; — att visserligen icke kunde förnekas att den omförmälda
grundsatsen så till vida egde något vackert och tilldragande, som den
syntes vid första påseendet i hög grad erkänna arbetets värde, men att dess
giltighet dock vöre mera skenbar än verklig, framförallt då det gällde ett folkfattigt
land, som befunne sig i ett stadium af raskt fortgående utveckling, och
der man derföre hade att befara — icke brist på arbetsförtjenst, men väl brist
på arbetskrafter; — att ehuru den allmänt gängse föreställningen att hvad den
ene vinner skall en annan nödvändigt förlora utgjorde i ekonomiskt hänseende
ett stort misstag, det likväl i verkligheten vore samma misstag som fick göra sig
gällande då det ena landet såsom förlust för sig ansåge det förädlingsarbete,
sorn ett annat blefve i tillfälle att nedlägga på dess naturprodukter; — att om
det än borde erkännas såsom ett stort steg i framåtskridandets rigtning att alla
exportförbud blifvit borttagna, det emellertid vore af föga betydenhet om ett eller
annat skeppund malm eller tackjern härifrån blefve exporteradt, i jemförelse
med den vigtiga frågan om jernmalm och tackjern böra få räknas bland de
exportartiklar, hvilka för landet äro naturliga och derföre också böra vara fria,
och att i ett fattigt land, sådant som Sverige, det endast vore genom tillgodoBih.
lill R. St. Brot. 1862 & 1863. S Sami. 1 Afd. 6 Hafi. 8
58
Bevillning!-Utskottets Betänkande JY.-o S.
görandet af de naturliga tillgångarna på råämnen, man kunde vinna en kapitalstyrka
nog stor, att äfven åt förädlingsarbetet gifva den utveckling, som ensamt
kunde betrygga dess framtid, hvaremot det ej vore med den rätta ordningen
förenligt att söka framtvinga förädlingen innan man frambragt kapitalerna; —
att om således samma statsekonomiska grundsatser fordrade att i allmänhet utförseln
borde vara fri och ohämmad, en sådan frigörelse desto heldre borde
vinna tillämpning å jernmalm, som utförseln deraf, i hvilken utsträckning den
än kunde ega rum, icke komme att medföra någon fara för den Svenska jernförädlingen
genom deraf föranledd nedsättning å dess produkter, enär utaf de
svenska jernmalmerna, äfven de mest svafvel- och fosfor-fria, icke kunde, utan
användandet af trädkol, produceras svenskt jern, då under denna benämning förstås
en vara, som med den svenska tillverkningen kan konkurrera på verkismarknaden,
men erfarenheten visat att annorstädes i Europa, der trädkol blifvit
till malmens nedsmältning använde, det dervid producerade tackjern kommit till
följd af det höga skogsvärdet att stå i samma pris, som en lika vigt stångjern
kostar i Sverige; — att icke heller tackjernets befrielse från utförsels-tull kunde
medföra någon menlig inverkan på svenska jernhandteringen, då numera af de
nya tillverkningsmetoder för stål och stångjern, hvilka sedan några år tillbaka
varit under utarbetning, en eller annan redan vunnit det erkännande, att icke
blott på flera ställen sådana blifvit införda, utan äfven inom den närmaste framtiden
en genomgripande förändring i hittills varande förhållanden vore att emotse
och hvarigenom jernförädlingsverken vunne så betydande fördelar, att det skydd
man velat finna i export-tullen å tackjern icke vidare kunde eller borde ifrågakomma,
ty då den så kallade Bessetnerska tillverkningsmetoden afsåge att direkt
ur malmen frambringa den förädlade produkten, och länge icke torde dröja innan
det gamla tillverkningssättet af tackjern hufvudsakligen komme att ega rum med endast
sådana malmer, hvilka för en finare förädling vore mindre lämpliga, syntes intet
skäl förefinnas, hvarför icke detta sämre tackjern skulle få till utlandet fritt utföras,
hvarförutan, och enär den nämnda Bessemerska metoden icke sällan lemnade ur samma
smälta och under alldeles samma yttre form både de mest förädlade produkter och
äfven sådana, som närmast kunde hänföras till vanligt tackjern, det borde blifva desto
svårare att för de sednare bestämma en tullafgift, hvilken icke jemväl komme att
träffa de förra, som emellan dessa begge slag af produkter äfven flera mellansorter
funnos, hvilkas hänförlighet till det ena eller andra slaget svårligen fölen
tulltjensteman vore möjligt att afgöra, så att följaktligen de hittills varande,
på äldre, förut brukliga, från hvarandra skarpt åtskiljda tillverkningssätt för det
tullpligtiga tackjernet och den tullfria förädlade produkten grundade bestämmelserna,
icke vidare passade för produkterna af omförmälda nya arbetsmetod, hvilken,
om inga konstlade hinder finge lägga sig i vägen, syntes åt vår jernhandtering
lofva stora, oberäkneliga fördelar; — samt slutligen, att den rätta tid
-
Bevillnimjs-Ulskollels Betänkande N:o 8.
59
punkten nu äfven vore inne för vidtagandet af en sådan förändring i afseende
på tullbestämmelserna för jernmalm och tackjern, sedan genom Kongl. Förordningen
den '20 September 1859 masugnar, hyttor, stångjernsbruk, manufaktur
verk
och alla andra inrättningar, hvilka afse tillgodogörande eller förädling af
mineralrikets alster, numera äro att anse såsom fabriker, och således skola utan inskränkning
i afseende å tillverkningsbelopp eller arbetsmetod endast vara underkastade
de stadgande!), som för fabriker äro gällande, samt genom Kongl. Kungörelsen
den 14 December 1860 äfven i afseende på beskattningssättet jernhandteringen
i allmänhet blifvit ställd lika med all annan fabriksrörelse, med
undantag endast af hyttor i bergslag, hvilka den förordade utförselsfriheten just
borde lända till fördel, samt då så väl derigenom, som medelst tullbestämmelsernas
förändring efter hand från förbud till först en afgift af 50 öre per cent
ner
och sedermera till en sådan af endast ‘25 öre, alla de förändrade förhållanden
numera inträdt, hvarunder, enligt tidigare yttranden af fullmägtige i jernkontoret
den svenska jernhandteringen »måste underkasta sig en fullständig konkurrens
med andra länders jernproduktion på verldsmarknaden.” — Ett ytterligare
skäl för afskaffandet af all export-tull å jernmalm och tackjern vore äfven,
att den saknade stöd af rättvisa, ty sedan numera införseln af begge slagen
vore fri från all tullafgift och något motsvarigt skydd för bergsnäringen mot utlänsk
konkurrens således icke vidare förefunnes, skulle det innebära en uppenbar
orättvisa mot de grufegande och tackjernstillverkande bergsmännen, att det
oaktadt bibehålla tull vid utförseln; — samt vidare angående Koppar, att icke
gerna kunde ifrågasättas att tillverkningen deraf skulle hotas af några vådor
ifall fullkomlig utförselsfrihet beviljades äfven för rå och garad koppar, hvilken
likaledes, så väl som kopparplåt m. m., vore vid införsel tullfri, och att tullfrihet
vid utförsel påkallades jemväl deraf att koppartillverkningen i riket ännu
droge särskild beskattning; — och slutligen angående
trädvaror, — såsom smärre furu- och grantimmer, sparrar, telegrafstolpar, spiror
m. m,, hvilkas utförsel man genom höga tullsatser sökt förhindra för att
derigenom freda ungskogen och förekomma skogsförödelse, — att erfarenheten,
långt ifrån att bekräfta de framtidsfaror man fruktat af borttagandet utaf förutvarande
band o*ch inskränkningar, tvärtom i nästan alla rigtningar gifvit vid handen,
att en stigande upplysning måste allt mer och mer förminska antalet af de
lall, der ett ingripande i de enskildes ekonomiska förhållanden är nödvändigt;
— att då på den befarade skogsbristen i framtiden föga eller intet kan inverka
om den redan nedhuggna skogsprodukten förbrukas inom landet eller
exporteras, skyddet för ungskogen, om sådant behöfves, heldre borde beredas
genom afverkningens inskränkande till endast mogna träd, än genom att hindra
exporten; —- att, om utförselstullar eller utförseisförbud förmått att i afseende på
skogarna åstadkomma det skydd, som man dermed afsett, man tillräckligt länge
60
Bevillninijs-Ulskoitels Belänkande i\:o 8.
deraf varit i åtnjutande för att rimligtvis icke någon klagan öfver tillståndet med
landets skogar borde kunna föras eller någon fruktan förefinnas för deras framtida
bestånd, hvarföre och då samma klagan och fruktan vore för handen nu
som fordom, med skäl kunde bestridas att skogsförödelse skulle genom exporthinder
af hvad slag som helst kunna förekommas; — att tvärtom, och enär
skogarnes framtida bestånd vore väsendtligen beroende på odling och vård, och
benägenheten för en ordnad skogshushållning åter på skogsprodukternas pris,
men införandet af denna vore förenadt med kostnader, hvilka man ej kunde
fordra, att den enskilde skulle underkasta sig, om honom icke tillätes att till lindring
i desamma, på det sätt han sjelf funne vara det fördelaktigaste, göra sig
tillgodo skogens afkastning, deri i tulltaxan ännu förekommande inskränkningen
i detta afseende motverkade all ordentlig skogsvård, hvilken icke kunde bedrifvas
med mindre än att ungskogen gång efter annan gallras, eller, der trakthuggning
infördes, med mindre än att omogna träd fällas, och hvilka ungträd,
äfvensom toppar och gröfre grenar af fullmogen skog i allmänhet, om de, i
följd af hinder mot deras utförsel måste förvandlas till ved eller kol, betingade
ett ytterst ringa pris i jemförelse med det, som på verldsmarknaden kunde erhållas
för en motsvarande qvantitet småtimmer eller sparrar eller stolpar; —
och att lagstiftaren desto heldre borde uppgifva hvarje försök att begränsa skogshushållnings,
metoden till den enda att afverka endast grofva träd, som enahanda
förfaringssätt omöjligen kunde vara lika lämpligt öfver allt i ett land med den
utsträckning som Sverige, hvarest flerestädes funnes skogsmark, som ymnigt och
jemförelsevis hastigt frambringar småväxt skog, men der denna aldrig uppnår
en gröfre växt, äfvensom andra särskilda förhållanden kunde göra det ekonomiskt
fördelaktigare att, i likhet med hvad annorstädes eger rum, ställa skogsafverkningen
på en kortare cirkulationstid; hvarförutan genom borttagandet af exporttull
på alla de ofvanomförmälda, sådan afgift ännu underkastade, artiklarna,
åtskillige äfven för tullfria varor mer eller mindre betungande tullkontroller skulle
komma att försvinna, hvilka, bland andra olägenheter, stundom kunde, särdeles
för seglande fartyg, medlöra uppehåll, som icke vore mindre hindcrligt för rörelsen
i allmänhet än sjelfva tullafgiften vore tryckande för den dermed belagda
varan.
Och ansågs genom hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördf böra finnas
ådagalagdt, att de för vissa svenska varor gällande utförselsafgifter i hög grad
försvåra möjligheten att på verldsmarknaden täfla med andra länders produkter
af samma slag, — att samma afgifter i motsvarande mån hindra tillgodogörandet
af landets naturliga rikedomar, — att inskränkningen i de flesta fall ej
medför den nytta, som dermed varit afsedd, och i öfrigt endast gynnar vissa
intressen på de andras och hela landets bekostnad, — samt att detta gagn i
hvarje fall ej på långt när uppväger den skada, som vållas dels genom sjelfva
Bevillnings-Utslcoltels Betänkande \T:o 8.
61
afgiften och dels genom det uppehåll och den kostnad, sorn drabbar rikets hela
export till följd af de för tullen behöflige kontroller och inskränkningar; äfvensom
att, hvad särskildt anginge den befarade skogsförödelse, som anses hota
skogarnes framtida bestånd, en mångårig erfarenhet redan tillfyllest bestyrkt,
att hvilka inskränkningar sorn helst i den fria utförseln af skogsprodukter äro
lika olämpliga som vanmägtiga medel att i della hänseende vinna hvad man
vill och förekomma hvad man fruktar.
Med föranledande häraf har föredragande herr Departementschefen åter,
jemte erinran att icke med säkerhet finge förutsättas, att ju icke äfven frågan
rörande utförselstarifen kunde blifva föremål för yrkanden från Fransk
sida och således komma att ingå i den förestående traktats-underhandlingen, i
underdånighet förmält, att i allt fall, och utan att taga i betraktande förlusten
af den statsinkomst, — uppgående 1860 till 239,000 R:dr och 1861 till 132,000
R:dr — som skulle bli en följd af exporttullarnes afskaffande, borde dervid dessutom
tagas i betraktande, dels att endast två år förflutit sedan utförselstullen för
så väl tackjern som malm nedsattes till blott hälften af förra beloppet, och att
en allt för stor eller hastig förändring och deraf möjligen följande brytning i
sådana vigtiga näringsgrenar, hvilka under en lång följd af år, på grund af
särskilda förhållanden, utbildat sig i vissa rigtningar, icke kunde vara önsklig,
samt dels att innan det hinder mot besinningslös afverkning af ungskog, för
att ernå en ögonblicklig vinning, hvilket borde anses ligga i en lämplig utförselstull
å dylika trädvaror, blifvit, så vidt ske kunde, ersatt genom andra garantier
mot skogsförödelse, nedlagda i sjelfva skogslagstiftningen, det borde vara
betänkligt, att helt och hållet öfvergifva det i sådant hänseende hittills följda
systemet;
men hvarvid utaf en annan Stats-Rådets ledamot blifvit i underdånighet
erinradt, att de skäl, som talade för borttagandet af all utförselstull icke syntes
böra lemnäs å sido för det osäkra inflytande på vilkoren vid en traktat med
Frankrike, som möjligen skulle kunna påräknas, om, hvad trädvaror egentligen
beträffade, tullen för dem tills vidare bibehölles, och sådant destomindre, som
den inverkan på underhandlingarne, som vore att vinna genom ett erbjudande i
sammanhang med traktaten att borttaga utförseltullen för dessa, likasom för de
få öfriga med utförselstull belagda varorna, borde vara af föga betydenhet, enär
de trädvaror, hvilka företrädesvis äro att till byggnads-materiel hänföra, numera
icke finnas vid utförsel tullpligtige.
Af Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen är uti deras ofta omförmälda
utlåtande härom i underdånighet anfördt och hemstäldt: att de tullsatser,
som utförselstarifen för vissa slag af trädvaror innehölle, hade sin grund i en
statsekonomisk princip eller syftet att söka hämma sköflingen af ungskog. Olika
meningar hade i sednare tid låtit sig förnimma om denna tullbeskattnings nytta
62
Bevillning*-Ulskotlels Belänkande N-.o S.
eller behöflighet från sådan synpunkt, och det vissa syntes vara att den icke
vore af nöden i sådana länder, der en rationel skogshushållning blifvit allmänneligen
införd. Då emellertid embetsverken ansett sig nu icke böra ingå i pröfning
af denna principfråga, hade man likväl trott det vara af vigt att tarifens
bestämmelser så redigerades, att en konseqvent tillämpning blefve möjlig.
Under åren 1861 och 1862 hade såsom betydliga föremål för export förekommit
så kallade grufstolpar, för hvilka, såsom i tarifen ej specielt nämnda, exportörerne
påyrkat tullfrihet, och som jemväl, efter det frågorna i besvärsväg dragits
under Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, med anledning af tarifens nuvarande
ordalydelse blifvit dels hänförda till en lägre tullsats efter varans ringare värde,
dels från tull befriade. Det syntes ock böra medgifvas, att berörde stolpar,
såsom i allmänhet varande af ringare dimensioner än »telegrafstolpar1; och
»sparrar», med hvilka General-Tullstyrelsen vid tullbehandlingen ansett dem
böra jemföras, icke utan svårighet kunde draga den tull, som för sistnämnde
effekter finnes stadgad. Men då för de ifrågavarande nya exportvarorna vanligen
användas ännu yngre träd än som begagnas till spiror, telegrafstolpar och
sparrar, hade Kollegium och Tullstyrelsen, under förutsättning af den ofvan anförda
stats-ekonomiska grundsatsens vidhållande, funnit sig böra uppställa trädvaruartiklar
i tarifen så, att de blefve vid utförsel underkastade en efter öfrige
tullsatser för likartade varor lämpad afgift. Den nu varande redaktionen af
taxan i hvad den anginge »Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, alm, ask,
björk, ek och andra ej specificerade sådana trädslag, som vexa inom landet»,
syntes ej vara fullt tydlig, då lagstiftarens mening otvifvelaktigt varit att till
nämnda bestämmelse ej skulle hänföras annat virke än af löfträd, hvarföre nyssuppräknade
särskilda benämningar, äfvensom tillägget: »af inom landet vexande
trädslag», såsom ej behöfligt, borde få ur taxan utgå och rubriken erhålla följande
förändrade uppställning:
vFirke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, af annat trädslag än furu
och gran», R:dr 100:  5 R:dr.
Och hafva, med åberopande af hvad nyss blifvit anfördt i afseende å s. k.
»grufstolpar», Kollegium och General-Tullstyrelsen ansett lämpligast att dessa
effekter blefve upptagne såsom en underafdelning af den bland åtskillige andra
trädvaruartiklar i nuvarande taxa omnämnda, men i deras underdåniga förslag
särskildt upptagna benämningen »Spiror och telegrafstolpar», samt belagda med
en nedsatt tullsats, afpassad i förhållande till det mindre värdet hos förstnämnde
stolpar, för hvilkas längd, vanligen icke öfverstigande 6 å 8 fot, vore bestämdt
ett maximum af 14 fot, hvaremot spiror i allmänhet hålla minst 20 fot och
telegrafstolparna 28 å 30 fot; och i hvilket afseende följande taxebestämmelser
föreslagits:
Bevillnings-Ulskollets Belänkande N:o S.
63
Spiror och telegrafstolpar:
af ii fots längd och derutöfver . . ] st. 20 öre.
af ringare längd, så kallade Gruf stolpar derunder in
begripne
1 st. 5 öre.
Likaledes ansågs den med »furu- och grantimmer, otillhugget, af mindre
än 8,3 tums diameter i lilländan», samt åtskilliga andra trädeffekter sammanförda
artikeln Sparr ar höra i taxan särskildt upptagas med bibehållande af den der
rörande dessa effekter nu förekommande anmärkning samt med en underafdelning,
innefattande dels staketstolpar, hvilka, jemlikt nådigt beslut den 11 Juni nästlidet
år, nu äro tullfria, då de icke hålla öfver 6 fots längd, men af 12 fot i
längden böra såsom sparrar tullbehandlas, dels ock så kallade Sleepcrs af 9
fots längd, om hvilkas tullbehandling fråga nu jemväl blifvit väckt. Och syntes,
med afseende å sistnämnde tvänne trävärueffekters beskaffenhet, grunden för
deras tullbehandling lämpligast böra hemtas från hvad som nu är stadgadt, för
artikeln sparrar, med den modifikation, som betingades af det ringare värde,
som sådane effekter af mindre längd ega, och i öfverensstämmelse härmed följande
tullbestämmelser antagas:
Sparrar af furu och gran, af mindre tjocklek lin 6,e tum
midtpå:
Af 12 fots längd eller deröfver ... 1 st. 20 öre.
Af ringare längd, derunder inbegripne så kallade Sleepers
och Staketstolpar 1 st. 5 öre.
A Bands takar af furu och gran om 15 å 20 fots längd och 1,2 å 1,6
tums diameter i lilländan är nu bestämd en tullafgift af 50 öre per tolft. Ämnade
att sönderklyfvas till band å trädkärl, äro de, likasom spirorna, unga, ej
afbarkade träd och kunna vara längre eller kortare, men äro af ringare diameterdimension
än de förenämnda. Det kunde derföre göra tillfyllest att bestämma
skilnaden dem emellan efter diametern i lilländan, så att ifrågavarande trädvaruartikel,
som nu är sammanförd med »läkten’) samt »båtshaksskaft och bärlingar»,
blefve, med uteslutande jemväl af orden: »af furu och gran», enär bandstakar
af annat trädslag möjligen någon gång skulle kunna ifrågakomma till
export, särskildt i taxan upptagen sålunda:
Bandslakar, af högst i,6 tums diameter i lilländan, 1
tolft 50 öre.
Af större dimension hänföras till Spiror,
För båtshaksskaft och bärlingar innehåller taxan i afseende på längd och
diameter enahanda bestämmelser som för bandstakar. Dessa bestämmelser hade
dock visat sig både besvärliga och tidsödande i tillämpningen samt ofta föranledande
till tvist; och då ifrågavarande trädvaru-effekter, ehuruväl i den mån arbetade
att de blifvit afskalade samt tillspetsade, mera sällan förekomme af större
64
Bevillnings-Vlskottets Betänkande N:o 8.
längd än 20 fot samt ingen klagan försports öfver den nu gällande tullsatsen,
hvarförutan exporten af dessa effekter varit utan nämnvärd betydenhet, syntes
den nu föreskrifna kontrollbeliandlingen medelst mätning af längd och diameter
gerna kunna upphöra, samt nuvarande tullsatsen utan undantag tillämpas.
Uti Herrar von Köchs och Murens ofvan omförmälda motioner angående
allmän tullfrihet vid export har till stöd för bifall till deras derom framställda
förslag blifvit åberopadt, af den förre, att då ben och lumpor i allmänhet uppsamlades
af endast de mycket fattige, den derå stadgade utförselstull verkade till
förminskad inkomst för dem, — att tullen å malm hindrade grufve- och jord
egare
att tillgodogöra sin egendom och ledde till minskad sysselsättning för arbetaren,
samt qvarstode, jemte tullen å tackjern, såsom en qvarlefva af obehörigt,
obehöfligt och godtyckligt förmynderskap öfver näringarna; •— att tullen å
garud koppar icke kunde rättfärdigas, sedan den å stångjern blifvit borttagen,
och att den höga utförselsafgiften å råkoppar, som äfven qvarstode från näringarnas
omyndighetstid, borde falla med tullen å tackjern; samt slutligen att ut
förselstullen
å de trädvaror, som ännu vore med sådan belagda, icke heller
hade annat berättigande än det i allmänhet nu alldeles onödiga förmynderskapet
för näringarna, — med de flera skäl för borttagandet äfven af denna afgift,
som af den tryckta motionen inhemtas; och har Herr Murén åberopat, hvad
redan här ofvan förekommer, att den tull, som ålägges landets produkter vid
utförsel, icke drabbar den utländska konsumenten, utan i stället utgör en skatt
på den inhemska produktionen, och att de få hos oss ännu qvarvarande afgiftsbestäinmclser
för varu-utförsel icke bibehållits i beskattnings-ändamål, utan endast
utgjorde en lemning af den föråldrade föreställningen att medelst tulltaxan
reglera industrien, — samt för deras borttagande ansett ytterligare skäl före
finnas
i den minskning uti bevakningskostnaden, som derigenom skulle beredas,
och den tid, som besparades tullpersonalen till användande i stället å en omsorgsfullare
bevakning af införseln.
Men utom hvad sålunda blifvit föreslaget och yrkadt om en allmän tullfrihet
vid varuexport, hafva följande motioner blifvit väckta och till Utskottet
remitterade rörande vissa af de i utförselstarifen såsom tullpligtige förekommande
artiklarna nemligen:
af G. Hultman från Nerikes län (N:o 231), att då tillgång inom landet på
jernmalm kunde anses vara outtömlig, och tackjern såsom ett fabrikat icke mer
än alla öfriga sådana borde vid utförseln vara underkastadt tull, ”såväl jernmalm
som tackjern måtte hädanefter tullfritt få utföras”;
af Johan Johansson från Östergötlands län (N:o 203), att då den nuvarande
utförselstullen å jernmalm i det närmaste verkade såsom exportförbud
och en stor del af landets rika malmtillgångar derigenom komrne att ligga obegagnade,
denna ”utförselstull måtte nedsättas till 5 eller högst 10 öre per centner”;
af
Devillnings-Utskollels Betänkande I\':o 8. 6 5
af Grefve Liljencrants (N:o 161), som deremot föreslagit sådan högre utförseltull
å tackjern och malm, äfvensom å lumpur, »som var bestämd uti tulltaxan
»af den 18 December 1857, nemligen å
»Jern, gjutet, tack- och barlast-, 1 centner ......... 50 öre;
»Malm, rå och osmält etc., 1 centner 50 öre;
9Lumpor, 1 centner
2 R:dr;»
af Grefve Björnstjerna, C. M.(N:o 191), att, till förekommande af den skada,
som tillskyndades landet genom nu pågående sköfling af hela trakters ungskog
för att utskeppa t. ex. grufstöd (»pit-props») eller staketstolpar, den i utförseltarifen
under artikeln trädvaror förekommande, i ordningen andra, rubrik måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
”Furu- och grantimmer, otillhugget, af mindre än 8,s tums diameter i lilländan,
master, bogspröt, spiror, stolpar af alla slag, samt pumpträd, oborrade, äfvensom
spanar och virke af furu och gran af mindre än 6,6 tum inidtpå . . . I st. 20 öre;»
af Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län (N:o 453), som yrkat, »att
tullafgiften på läkter, sparrar, pit-props och så kallade staketstolpar måtte bestämmas
till Femtio öre per stycke, utan afseende på längd eller bearbetning.»
Hvad sålunda i afseende pä de ännu qvarvarande tullsatserna vid varors
utförsel förekommit har Utskottet öfvervägt, och dervid funnit frågan i hvad
mån dessa utförselsafgifter böra fortfara eller icke väsendtligen bero derpå, dels
om den inkomst sagde tull nu inbringar må vara för Statsverket oumbärlig, —
dels om afgiftsbestämmelserna kunna anses ega den betydelse vid blifvande underhandlingar
om en handels- och sjöfartstraktat med Frankrike, att af sådan
anledning någon ändring nu ej bör göras, — samt dels om den fördel för jordbruket,
jemte pappers-, jern- och koppartillverkningen, samt det skydd mot afverkning
af ungskog, dessa tullsatser må innebära, kunna uppväga den förlust
samt de hinder och olägenheter af flera slag, som från deras fortfarande äro
oskiljaktiga.
Den inkomst för Staten, som af utförseltullen härflutit, är visserligen icke
obetydlig, men då tullinkomsterna pä det hela år 1861 uppgingo till 15,354,076
R:dr, och bestiga sig äfven för det sistförflutna af mindre gynnsamma konjunkturer
åtföljda året 1862 till omkring 14,300,000 R:dr, samt Kongl. Maj:t för
nästa statsregleringsperiod icke ansett tullintraden behöfva beräknas till mera än
14,000,000 R:dr om året; så enär den frihet från all tull, Utskottet redan föreslagit
för en de! varors införsel, icke, på sätt ofvan är näinndt, skulle verka
större minskning än 9,861 R:dr, samt de tullnedsättningar, som å en del andra
artiklar blifvit tillstyrkta, äfven om de ledde till en motsvarande nedsättning i
inkomster, icke, så vidt de kunnat beräknas, skulle minska dessa med mera än
112,077 R:dr, men från summan af hvilka belopp, 121,938 R:dr, bör afräknas
den tullintrad för ost, som, efter 1861 års import, bör med nu föreslagen införBih.
lill It. St. Pral. 1862 & 1863. S Sami. 1 Afd. 6 Häft. 9
66 Bevillnings-Ulskoltels Betänkande A:o 8.
selsafgift derå väntas ingå, eller omkring 42,000 R:dr, lärer det inkomstbelopp, som af
utförselsafgifterna skulle kunna påräknas, finnas icke vara för Statsverket oumbärligt.
Enligt upplysningar, som Utskottet erhållit, har utförseln härifrån till Frankrike
år 1861 varit, af ben, ingen; af tackjern 6,208 centner; af rå- och garkoppar,
lumpor och malm, ingen; samt af trädvaror, nemligen: virke, oarbetadt
m. m., ingen; — furu- och grantimmer m. m., 2,404 st. master, bogspröt, spiror
och pumpträd, samt 75,695 st. spärrar och bjelkar, — lister och läkter
26 tolfter, jemte bandstakar för ett värde af 41 Ii:dr 50 öre, — samt årträd
eller ämnen till åror, 2,652 par. Bland sparrar och bjelkar samt lister och läkter
äro likväl inbegripna äfven tullfria slag, hvilka för år 1861 icke kunnat
särskiljas från de tullpligtiga. Sådant har emellertid skett för år 1862, och
som de tullpligtiga slagen deraf under sistnämnda år utgjort omkring |:del af det
hela, så skulle, om samma förhållande antages hafva egt rum år 1861, sammanlagda
tullbeloppet för alla de till Frankrike då utförda varor hafva uppgått
till endast omkring 5,500 R:dr, men hvilken ringa utförsel dit af tull underkastadt
gods följaktligen ingalunda lärer finnas vara af den betydenhet, att på underhandlingarne
om en handelstraktat med detta land synes särdeles kunna inverka,
om nuvarande utförselsafgifter bibehållas eller icke.
Då vidare den del af befolkningen i vårt eget land, som sysselsätter
sig med uppsamlandet af ben och lumpor, måste, med hänsigt till den ytterliga
fattigdom, som ensamt kan nödvändiggöra anlitandet af en sådan utväg till uppehälle,
ega anspråk på en öfvervägande uppmärksamhet från tullagstiftningens sida;
— då likaledes ej mindre det allmänna, än en stor myckenhet enskilde idkare af
bergsnäringar ostridigt få vidkännas större förlust genom hämmad export af malm,
tackjern och råkoppar än andra enskilde, som egnat sig åt dessa varors föräd
ling,
må deraf skörda ökad vinst; — och då slutligen den ungskog, som obehindradt
kan, och ofta, för att annan skog skall kunna tillvexa, måste afverkas, synes
i allmänhet böra mot tanklös förödelse ega ett kraftigare skydd i det fria användandet
deraf, än genom att sådant försvåras, — så vida som den uppmaning
att dermed icke misshushålla, hvilken det högre värde den härstädes af
giftsfria
varan kan i utlandet betinga bör innebära, onekligen måste vara svagare i
samma mån detta värde af hvarje mot det fria förfogandet uppstäldt hinder nedtryckes;
så har Utskottet, i betraktande häraf, funnit sig böra hemställa,
att nuvarande tullafgifter må afskalfas vid utförsel af de
artiklar, som innefattas uti de i tarifen för utförseltullen
förekommande rubrikerna: Ben; Jern, gjutet, tack- och
barlast- etc.; Koppar, rå och garad- etc.; Lumpor: Malm
etc.; samt af Trädvaror: virke, oarbetadt etc.; furu-och grantimmer,
otillhugget etc ; läkter, huggna eller täljde etc.;
samt årträd eller ämnen till åror.
llevillnings-Utskoltets Hetänkande N:0 S.
67
Underrättelserna rid Tulltaxan.
Sorn genom Kongl. Förordningen den 31 Januari 1855, angående hvad vid § t.
verkställigheten af den nya stadgan om mått och vigt bör iakttagas, blifvit före
skrifvet,
att berörda stadga i allmänhet skulle med innevarande års ingång vinna
full tillämpning, är äfven nödigt, att den fartygsafgift, som enligt 4 §. skall under
namn af lastpenningar erläggas med 40 öre för hvarje läst, förändras till hvad
den bör utgöra för nuvarande ny läs t \ och då denna sednare i det närmaste
motsvaras af 1J kommers-läst, hemställer Utskottet,
att afgiften antages till 70 öre för hvarje nyläst; dock att,
enär fartyg, hvilket under loppet af ett kalenderår gör flera
resor mellan Sverige och utrikes ort, skall vid förnyadt inkommande
vidkännas denna afgift endast när det innehar last,
som till större eller mindre del lossas, härvid böra iakttagas
de uti mom. 2 i 27 § af Kongl. Förordningen angående lotsoch
fyr-inrättningen i riket gifna bestämmelser i hvad mån
fartyg, hvilkas innehafvande fast är i förhållande till deras dräg
tighet
af ringare betydenhet, jemväl må såsom barlastade anses.
Derest det af Utskottet framställda förslag om upphörandet af alla utför- §§3,To. 11.
sclsalgifter varder af Rikets Ständer godkändt,
lärer såväl hela den nuvarande 7 § i taxe-underrättelserha
att »inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska
varor kunna till utrikes ort tullfritt åter utföras»
böra utgå, som ock i 3 och 11 §§ uteslutas föreskrifterna,
i den förra att »Varor, som med främmande fartyg utföras,
icke äro underkastade andra eller högre afgifter, än om de
med Svenska fartyg utföras;» samt i 11 §, eller blifvande
10 §, att »på hvart och ett inlastningsställe erlägges tull
för hvad lastadt blifvit.»
Under förutsättning att den af Utskottet föreslagna nedsättning af införsel- § 10.
tullen å bomullsgarn varder medgifven, hemställer Utskottet,
att den i nuvarande 10, men blifvande 9 §, till 12 öre
för 1 skålpund bomullsväfnad af garn, i finhet af N:o 32
eller deröfver, efter Engelsk beräkning, nu medgilna restitu
tion
vid utförsel måtte, i öfverensstämmelse med tullsatsen
å ofärgadt bomullsgarn, bestämmas till 10 öre.
Nuvarande 12 § innefattar stadganden rörande de provisions-qvantiteter, /».
sorn, afse (Ida för förbrukning om skeppsbord under den tid ett fartyg lossar eller
lastar, äro befriade från tull; men Kongl. Majit har, med anledning af en i
ministeriel väg gjord framställning, att utländsk skeppare, som till riket ankom
-
68
Bevillnings-Uiskoltett Belänlcande N:o S.
S IS,
me, måtte frikallas från den i nämnda § af taxe-underrättelserna meddelade föreskrift
rörande ovilkorlig förtullning af hvad som öfverstiger de för besättning
och passagerare bestämda qvantiteter af vissa varor, hvilka såsom skeppsprovision
medföras, genom nådigt Bref af den 11 Oktober 1861 förklarat, att skeppare
å sådant från utrikes ort kommande fartyg, Svenskt eller främmande, som
omedelbart ånyo användes för utrikes fart, må. då han vid sin ankomst till
riket såsom provisionsartiklar medhafver vin, bränvin, kaffe och risgryn i större
qvantiteter, än ifrågavarande § såsom hans förråd i utlastningsorten bestämmer,
vara berättigad att öfverskottet å märkrullan till återutförsel upptaga, hvarefter
detsamma bör under tullförsegling i packhuset eller i något säkert och tjenligt
rum ombord å fartyget förvaras, till dess skepparen åter afseglar, då den kontroll
iakttages, som i 45 § Tull-stadgan för recxportgods finnes föreskrifven; och
hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen ansett ett dylikt stadgande
böra under ifrågavarande § intagas.
Utskottet hemställer i enlighet dermed, att nämnda § måtte
erhålla den förändrade lydelse, som § 11 i bifogade förslag
till taxe-underrättelser utvisar.
Då det vid 1853 —1854 årens riksmöte väckta förslag om upphörande af
den skeppare och besättningar å Svenska kravelfartyg i vissa fall, enligt § 13,
tillkommande så kallade ”föringv ännu lärer vara på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
beroende, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande 13 eller blifvande 12 §, måtte, under af
vaktan
på Kongl. Maj:ts nådiga beslut i ämnet, tillsvidare
förblifva oförändrad.
Härmed har Utskottet ansett sig böra för denna gång afsluta sitt betänkande
rörande tullbevillningen. Utskottet har visserligen icke förbisett, att tulltaxan
ännu i flera andra hänseenden, för att motsvara en nyare tids fordringar,
är i behof af väsendtliga förbättringar; men dä Utskottet bort lemna ovidrörda
tullsatserna för sådana varuartiklar, som kunna blifva föremål för de ofvan om
förmälda
traktats-underhandlingarne med Frankrike, och en mera djupgående
granskning af författningen, för att icke gå miste om den öfverensstämmelse
emellan dess särskilda delar, som i all lagstiftning är af nöden, förutsätter
mångfaldiga dctaljutredningar, för hvilkas åstadkommande Utskottet saknar tillfälle,
får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit ingå med underdånig
anhållan att Kongl. Majit behagade åt sakkunnige
män uppdraga utarbetandet af fullständigt förslag till ny
tulltaxa, att Rikets härnäst sammanträdande Ständer före
-
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande N:o 8.
G9
läggas, dervid, under fortsatt tillämpning af handelsfrihetens
grundsatser, torde böra iakttagas, icke blott att författningen
ina vinna erforderlig formel enkelhet och tydlighet till lättnad
och säkerhet vid tillämpningen, utan jemväl att införseltullarne
för fabriks- och handtverksvaror, hvilka utgöra
föremål för tillverkning inom landet, må i de fall, der det
finnes erforderligt, med aktgifvande på hithörande förhållanden,
så nedjemkas, att dessa förbrukningsartiklar icke varda
öfver hufvan fördyrade.
Stockholm den 23 April 1863.
Jemte det att Herr Grefve. Ehrensvärd, A., och Herr Doktor Falck anmält,
den förre, att han deltagit endast uti vissa delar af frågan om tullbevillningen,
och Herr Doktor Falck att han varit frånvarande under hela dess
behandling inom Utskottet, hafva följande
Reservationer
mot detta betänkande blifvit anförde, nemligen:
l:o af Herr Grefve Posse, A. F:son: »Ehuru Utskottets förslag till tulltaxa,
enligt mitt förmenande, icke innebär fullt tillfredsställande tillämpning af de
friare grundsatser, hvilka, enligt hvad theorien länge erkänt och sednare tiders
erfarenhet bestyrkt, bäst befordra handelns och näringarnes utveckling, så enär
Utskottet hemställt att Rikets Ständer måtte hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes under fortsatt tillämpning af handelsfrihetens
grundsatser låta utarbeta fullständigt förslag till ny tulltaxa att Rikets näst
sammanträdande Ständer föreläggas, anser jag mig böra anmäla reservation
endast emot Utskottets beslut att uppföra ost bland tullpligtiga artiklar.
Till stöd för denna min reservation åberopar jag de talande skäl, Herr
Fåhraeus i dess reservation anfört.»
Uti denna reservation instämde: Herr von Kraemer, A. R., Herr vice
Talmannen P. Marén, Herrar S. Renström, J. Ödmansson, J. E. Bäcklin, S.
Tragårdh, G. Hammar, K. Låstbom och G. Rhodin.
2.-o af Herr Friherre Rappe, A. L.: »Bevillnings-Utskottet har afstyrkt den af
mig väckta motionen om införseltull på oarbetad messing och marinmetall. Frågan
om tull på oarbetad messing föll i Utskottet för en pluralitet af endast en röst, och
70
Bcviltnings-Ulskotlels Betänkande N:o S.
då jag nu går att utveckla skälen för min emot Utskottets beslut anmälda reservation,
torde jag böra till granskning upptaga de motiver, som ligga till grund för afslaget.
Dessa motiver kunna hänföras till följandetvänne hufvudsakliga punkter nemligen:
l:o den emot skyddssystemet i tullagstiftningen rigtade allmänna satsen, att
skyddstull medförer ekonomisk förlust, ty den nödgar konsumenten att köpa dyrare,
än sorn eljest skulle vara fallet, länder ofta till skada för den gynnade industrien
och medförer en orättvisa emot de producenter, som icke erhålla något skydd; och
2:o om än antagna skyddstullar skäligen kunna bibehållas; så är det dock icke
skäl att åter upptaga och införa en för några år sedan afskaffad skyddstull på
marinmetall och oarbetad messing, dels emedan sådant skulle förorsaka rubbning i
ett förhållande, som redan på sednare åren vunnit stadga, och allt vacklande i tulllagstiftningen
bör undvikas, dels ock emedan denna näring, hvad beträffar oarbetad
messing, icke vore i behof af skyddstull, och en importtull å marinmetall skulle
öfver höfvan fördyra denna till förhydning af fartyg nödiga artikel och således vara
skadlig för Svenska skepprederier.
Hvad nu första punkten beträffar, så är det väl sannt, att theorien i dess nuvarande
stadium bjuder en ifrån all slags tull obehindrad och fri handelsgemenskap
emellan länder samt upphäfver all skilnad emellan inhemsk och utländsk handel,
ilen då de särskilda föremålen för national-ekonomiens behandling ligga helt och
hållet inom erfarenhetens område, torde dess läror, då fråga blir om deras tillämpning
i lagstiftningen, böra underkastas erfarenhetens kontroll. Och erfarenheten
lärer i denna fråga, att afskaffandet af alla importförbud och importtullar väl kan
ansenligen befordra en näringsgren, nemligen den utrikes handelns särskilda intresse,
hvarföre den ock med nog mycken förkärlek omfattas af importörer och detaljhandlande
med utländska varor; men att å andra sidan så väl importförbud emot
skadliga artiklar som måttliga importtullar, till skydd för åtskilliga deraf, vid täflan
med utlandet, i behof varande inhemska näringar, öfverensstämmer med och befordrar
samhällets gemensamma väl och således förtjena vida större afseende än prisnedsättning
till förmån för konsumenter. Med få ord, det hufvudsakligen af erfarenheten
ledda sunda förnuftet söker att undvika ytterligheter. Praktiske män finna
det hvarken klokt eller rättvist, att, vid tullagstiftningen, konsumtionen samt, i sällskap
med den, importhandeln och detaljhandeln med utländskt kram, företrädesvis
gynnas. De tro, att åtskilliga redan till stadga komna Svenska näringar, och äfven
nya för vårt land naturliga näringar kunna, för sitt bestånd och sin utveckling, vara
i behof af skyddstull i täflan med utlandet, och att sådana tullar, satte till den
måttliga grad, som icke utesluter, utan befordrar täflan med utländska näringar, äro
nyttiga icke allenast för de skyddade näringarne, utan ock för samhället. Icke en»
Engelsmännen hafva uppfattat frihandeln såsom ett absolut godt. De äro ett frihetsälskande
och tillika ett praktiskt folk, som först ibland andra omfattade och
proklamerade den vackra frihandels-idéen. Men de hafva också bäst förstått att rig
-
Devillnings-Utskinlels Uelänkande N:o 8.
71
tigt tillämpa den. Under ett strängt protektionssystem i tullagstiftningen, hade
i England, såväl modernäringen, jordbruket och boskapsskötseln, som fabriker och
andra näringar redan länge upphunnit den höga grad af utveckling, att den förnämsta
och vigtigaste ibland alla angelägenheter för Englands näringar befanns vara den,
att bereda ytterligare marknader för afsättning af de kolossala fabrikernas mångfaldiga
produkter. Det var då icke förtidigt att i Engelska tullagstiftningen omfatta
ett friare system. Denna reform hade således till grund icke några abstrakta
satser om frihandelns företräde framför protektion, utan sjelfva det faktiska speciela
förhållandet med Engelska näringarne. Engelska nationen är långt skiljd ifrån ali
förkärlek för den ena eller andra af två motsatta theorier i ekonomien, den pröfvar
båda och använder hvad sorn uti hvardera finnes mest passande för tidsförhållandena
och Englands egna omständigheter. Prisnedsättning till förmån för konsum
tionen
är i Engelska tullagstiftningen icke ett ändamål, utan ett medel för det gemensamma
intresset: Engelska näringarnesj och det nationela välståndets utveckling.
Också har denna reform i Engelska tullagstiftningen hvarken varit brådstörtad
eller blifvit radikal. Reduktionen af importtullsatser skedde småningom och
först 1859 utfördes den i vidsträcktare mån. Frihandeln är för det närvarande i
sjelfva verket ett högst nödigt skydd för den Engelska fabriksindustrien. Denna industri
är redan på sådan höjd, att tullagstiftningen i andra länder blifvit en Engelsk
fråga, — ett föremål för resolutioner af deputerade för Englands särskilda handelskammare.
Resolutioner hafva af dem blifvit fattade, som gå ut på att tvingande
förmå Engelska regeringen att egna mera bemödande än hitintills, till förhindrande
af allt skydd i tullagstiftningen för andra länders industrier i täflan med England
(Se Post- och Inrikes Tidningar N:o 55 för den 7 sistlidne Mars, 2:drä sidan,
lista spalten). Då nu sjelfva Engelsmännen, med deras stora öfvervigt uti industri
och handel, funnit sig föranlåtna till sådana beslut, för att bevaka Engelska handelns
och industriens intresse, innefattar denna märkliga tilldragelse ett gif-akt! för andra
nationer och en uppmaning för Sveriges Rikes Ständer att lägga på hjertat angelägenheten
och nödvändigheten deraf, att vid tullagstiftningen noga iakttaga Svenska
näringarnes intresse kontra de Engelska. Yi veta huru Fransmännen, Belgierne och
Preussarne vid deras tullagstiftning härutinnan tillvägagått. De hafva gent emot
det Engelska intresset, stadgat importtullar å oarbetad messing till skydd för egna
messingsfabriken. Samma klokhet och försigtighet borde väl också vid Svenska tulllagstiftningen
iakttagas.
Jag öfvergår nu till de i 2:dra punkten upptagna motiverna till afslag å min
motion. Ibland dessa är afseendet på nyttan af stabilité och skadligheten af täta
omvexlingar i tullagstiftningen det ena momentet. Förändring i tullagstiftningen
bör visserligen icke vidtagas, om den icke innebär en förbättring; och goda reformers
införande bör äfven ske med varsamhet, det vill säga icke utan giltiga skäl. Fem
års erfarenhet har visat, att den år 1857 beslutade förändring, som blef gällande år
72
Bevillnings-Utskoitels Betänkande N:o 8.
1858, nemligen afskaffandet af införseltullen å marinmetall och oarbetad messing,
icke var stödd på en närmare granskning af vilkoren för den inhemska näringens
bestånd i täflan med utlandet, utan endast på det antagande, att skyddstullen icke
mera behöfdes, eller kanhända blott på den allmänna frihandelsprincipen. Vid Riksdagen
1856—1857 likasom vid den nästföregående fanns det nemligen ingen, som
för Bevillnings-Utskottet eller Ständerna ådagalade det speciela förhållandet med
denna näringsgren, och sådana faktiska upplysningar saknades äfven vid sista Riksdagen.
Nu åter, då erfarenheten redan visat resultaterna af förändringen, är tiden
inne att bedöma denna förändring och att reformera tullagstiftningen i denna del.
Uti Tulltaxan af den 21 November 1851, som blef gällande till efterrättelse från
och med början af år 1852, stadgades importtullar å marinmetall till 1 R:dr 16 sk.
Banko och å oarbetad messing, latun och trådband inbegripna, till 33 R:dr 16 sk.
Banko, allt per skeppund stapelstadsvigt. Uti näst derpåföljde tulltaxa, som blef
gällande den 1 Januari 1855, bibehölls ofvanberörda tull å marinmetall, men tullen
å oarbetad messing, latun och trådband inbegripna, nedsattes till hälften, eller till
16 R:dr 32 sk. Banko per skeppundet stapelstadsvigt; och uti den tulltaxa, som
gällde ifrån början af år 1858 borttogos alldeles dessa nedsatte skyddstullar. Om
man går tillbaka, finner man att uti 1849 års tulltaxa tullen på oarbetad messing,
latun och trådband, äfven var 33 R:dr 16 sk. Banko och å marinmetall 5 R:dr Banko
per skeppundet stapelstadsvigt. Således bar importtullen först minskats å marinmetallen
ifrån 7 R:dr 50 öre till 2 R:dr R:mt, och å oarbetad messing från 50 R:dr
till 25 R:dr, och slutligen blifvit alldeles borttagen, allt under riksdagar, der inga
speciela upplysningar meddelades om denna näringsgren. Messingstillverkningen har
af ålder varit en af tullagstiftningen skyddad näring; och det måste väl erkännas,
att emot den åberopade grundsatsen för stabilitet i denna lagstiftning i mycket högre
grad strider ofvanberörda hastiga nedsättning och borttagande af gamla skyddstullar,
än det af mig yrkade återupptagande med nedsatt belopp af tullsatsen å messing.
Lämpligheten och behöfligheten af nedannämnda måttliga tullsatser för denna
näring vill jag här nedan söka ådagalägga.
Denna näringsgren är för vårt land naturlig. Dess rudimaterier, koppar och zink,
äro inhemska. Sjelfva varorna, oarbetad messing och marinmetall, äro förädlingsgrader
af metaller, som hemtas ur Svenska grufvor.
De förändringar i tulltaxan, hvarigenom de förra importtullarne, efter hastig
nedsättning, hastigt afskaffades, hafva haft till påföljd tillverkningens nedläggning vid
flera messingsbruk, inskränkning af den inhemska produktionen ifrån 2,322 centner
till 1,390 per år och förökning af importen ifrån 2,284 centner till 4,998 centner.
Skilnaden utgör således genom minskning af inhemsk produktion . . . 932 centner
och genom förökning af importen år 1862
2,714 centner,
och dock är häruti icke inberäknad importen under sista qvartalet af år 1862.
Priserne
Bafillningt-Vlskntlcts Retänkande .V-.rt 9.
Priserna på rudi materierna, koppar och zink, uti de för messings-tillverkningcn
nödiga metailformer äro för den Engelska fabrikanten, till följd af den kolossala konkurrensen,
lägre än för den Svenska Denna prisskilnad utgör redan 6 öre per Svenskt
skålpund af tillverkningarne och kommer ©tvifvelaktigt att nästa år ökas med 2 1 öre
per skålpund, om exporttullen å Svensk koppar, såsom vid denna riksdag af Utskottet
är föreslaget, afskaffas. Dertill kommer den stora skilnaden emellan räntan
i England och i Sverige å de betydliga anläggningskostnader och förlag, som för
denna näringsgren erfordras. Denna ränteskilnad uppgår till 5 procent, och beräknad
på Skultuna Messingsbruks tillverkning för sistlidet år till afsalu 1,873 centner,
utgör denna skillnad mera än fyra öre per skålpund af tillverkningen. Båda dessa
omständigheter äro till förmån för den Engelska och nackdel för den Svenska fabrikanten,
till ett sammanräknad! belopp af 10 öre eller, om export-tullen å koppar
bl ifver afskaffad, 12| öre per Svenskt skålpund. Då nu, efter hvad för Utskottet
blifvit ådagalagdt, medium af arbetslön och profit för de Engelska fabrikerna, efter
i England gällande priser, utgör 19^ öre per Svenskt skålpund, visar sig häraf, att
minskningen 121 öre är nära f, om den Svenska fabrikanten skulle hålla samma försäljningspriser
sorn de Engelska, och att den Svenska icke utgör mer än en j af den
Engelska'fabrikantens arbetslön och profit. I stället för 19 J öre, sorn den Engelska
fabrikanten har att beräkna såsom arbetslön och profit, fåf den Svenska endast 6 §
öre. Man finner häraf ätt det lönar sig ått exportera varan ifrån England till
Sverige — och det mera än Engelsmännen sjelfve billigtvis kunna förvänta.
Dertill kommer ytterligare Engelsmännens stora öfverlägsenhet i tillverkningens
omfång och i kapitalstyrka. Verkstäderne i Birmingham för marinmetali och messing
äro anlagda för en årlig fabrikation af 22,000 Engelska tons, eller, i rundt tal, 525,844
Svenska centner. Den Svenska tillverkningen uppgår i hela landet på sin höjd till
300 tons eller 7,214 centner; det vill säga den Svenska tillverkningen utgör icke
fullt y2:del af den Engelska, och skilnaden stiger tili 518,630 centner. Med denna
stora öfvervigt i tillverkningen kunna Engelska läbrikanterne, stödjande sig tillika på
öfverlägsenhet i kapitalstyrka, nedsätta sina försäljningspriser under den för Svenska
fabrikationen möjliga gräns; och således nedtrycka och omintetgöra den Svenska näringsgrenen,
om icke den Svenska tullagstiftningen kommer den inhemska näringen
i någon män till hjelp. Franska, Belgiska, Preussiska och Danska meSsings-fabrikantenie
fortfara ännu att genom import-tullar njuta skydd lör sin näring. Dessa länder hafva
icke tilltrott sig att kunna täfla med England i tillämpning af handelsfriheten, huru
mycket mindre skulle' då ett jemförelsevis så kapital-fattigt land, som Sverige kunna
gorå det.
Då jag nu sökt visa, att afskaffandet af de fordna af ålder antagna skydds-tullarna
för oarbetad messing och marinmetall varit ett verkligt misstag, och då, utom förut
åberopade förhållanden, äfven sjelfva billigheten synes fordra, att, under det flere an
Uih.
lill B. St. Prui. isiii & 1863. S Sand. 1 Afa, 6 Mfi. 10
74
lievillnings-Vtsknttcts lie hink an dr N:n ft.
dra och några äfven, i jemförelse med denna, mindre naturliga industrigrenar fortfarande
åtnjuta ej obetydligt skydd, äfven denna näringsgren åter må komma i åtnjutande
af en emot den fordna nedsatt, väl behöflig skydds-tull, får jag vördsamt
föreslå:
att å oarbetad messing, latun och trådband inbegripne, sättes i
tulltaxan en införsels tull af 5 öre per skålpund; och
att å marinmetall eller annan komposition, till förhydning af fartyg,
åter upptages en införsels-tull af 2 öre per skålpund;
helst desse tullsatser äro så låga, att de endast kunna anses för deri inhemska åldriga
och naturliga näringsgrenen såsom ett rånga värn emot den öfverlägsna Engelska
industrien i denna gren.»
I denna reservation instämde Herr af Wirsén, C. Th., och i förslaget att åter införa
skydds-tull för oarbetad messing, latun och trådband inbegripna, hafva instämt: Herr
Reutersvärd, P., Doktor Nordlund, Prosten Sondén, Prosten Lundholm, Riksdagsfullmägtige
And, Gudmundsson från Hallands län och Gustaf Johansson från Kronobergs
län.
3:o af Herr Reutersvärd, P. »Vid tulltaxans behandling inom Utskottet, har jag,
hvad beträffar införsels-tullen, icke kunnat med min röst biträda andra förändringar och
tullnedsättningar i nu gällande taxa, än de Kongl Majit i Sin nådiga Proposition,
med stöd af Kongl. Kommers-kollegii och Kongl General-Tullstyrelsens i ämnet infordrade
utlåtanden, föreslagit, och detta på de välgrundade skäl, som i den nådiga
Propositionen närmare finnas angifna; hvadan jag får reservera mig mot alla öfriga
förändringar och tull-nedsättningar, som Utskottet vidtagit, äfvensom de deraf härflytande
inkonseqvenser.
Då Utskottet från böljan af sina förhandlingar var betänkt på att föreslå Rikets
Ständer, att ingå till Kongl. Majit med en underdånig hemställan, det Kongl Majit
täcktes genom sakkunnige personer låta utarbeta förslag till ny tulltaxa att föreläggas
näst sammanträdande Rikets Ständer, synes det mig som hade man utan olägenhet
bort lemna tulltaxan, i hvad den rörer införsel-tullen, oförändrad, utom i de
delar, der en närmare utredning genom ofvannämnda embetsverk redan egt rum.
Hvad beträffar utförselstullarne, så anser jag att Utskottet gått alltför raskt tillväga
då i ett enda penndrag man utstrukit hela utförsels-tarifen, utan att besinna dels
den betydliga inkomst, sorn derigenom beröfvas Statsverket, och dels de rubbningar,
som i vissa fall drabba en stor del af landets industri-idkare. Utan att vilja bestrida
grundsatsens rigtighet, att utförsels-tullar hämmande inverka på ett lands export, så
anser jag dock att undantag från denna allmänna regel höra ske och kunna försvaras
då andra stats-ekonomiska skäl förefinnas, som icke få förbises och som åtminstone
bjuda till försigtighet, helst inga tvingande omständigheter framkallat en så brådstörtande
förändring som den Utskottet föreslagit. Det torde åtminstone vara tvifvelak
-
RéViltnings-Vlskottets Betänkande Alo 8
75
tigt huruvida det är stats-ekonomiskt klokt att tillåta tullfri utförsel af sådana råvaror
eller halffabrikater, som antingen äro oumbärliga för landets eget behof eller sådana,
som lämpa sig särdeles väl till förädling inom landet, för att dem åter införa i
förädlad form.
Med anledning af hvad jag ofvan yttrat, vågar jag föreslå att ben och lumpor,
det förra såsom varande ett behöfligt och verksamt gödningsämne för vårt jordbruk
och det sednare såsom en oundgänglig råvara för våra pappersbruk, måtte fortfarande
få draga samma utförsels-tull, som nu gällande tulltaxa bestämmer.
Jernmalm och tackjern, hvilka såsom råvara eller halfiabrikat lämpa sig särdeles
väl till förädling inom landet och för hvars tillgodogörande många och dyrbara anläggningar
blifvit uppförda, böra derföre bära en tull af minst 10 öre per centner,
hvilket jag inom Utskottet äfven yrkade. Det bör icke lemnäs oanmärkt att, hvad
artikeln malm beträffar, den icke bör till utförsel lemnäs tullfri förr än den nu gällande
grufve-stadgan undergått sådana förändringar, att den först och främst skyddar de
bruks- och masugns-egare, som å egen mark ega malmtillgångar, från intrång af
hvem som helst att blott genom ett mutbevis förvärfva sig eganderätt till grufvai
äfvensom att en mängd föreskrifter i nämnda författning böra försvinna, hvilka till
mehn för bergsbruksrörelsen ännu qvarstå.
Rå-koppar föreslår jag att bära en utförsels-tull af 1 R:dr per centner,
Koppar-malm 10 öre per centner.
Hvad trädvaror beträffar, så har jag icke motsatt mig Utskottets förslag att tillstyrka
tullfrihet å alla de skogs-effekter, som äro produkter af den fullmogna barrskogen,
äfvensom alla slag af löfskog, men deremot skulle jag djupt beklaga om Rikets
Ständer lemna den omogna ungskogen af gran och furu till de minsta dimensioner)
utan allt skydd mot den sköfling, som tyvärr redan nu eger rum; hvarföre jag i denna
del i allo instämmer i den af Herr Doktor Säve afgifna reservation. Slutligen beder jag få
instämma i den del af Herr Åkermans reservation, som afser förslag till Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse angående tulltaxans omarbetande af sakkunnige personer, enär
denna antyder den rigtning, i hvilken förändringar böra och kunna ske, men på samma
gång lemnar öppen rätt för de Komité-ledamöter, som skola taga frågan under
pröfning, att, utan öfver skridån de af Rikets Ständers beslut, höja eller åsätta tullsatser
der omständigheterna dertill föranleda.»
4:o af herr Wirsén, C. 7h.: »Jemte det jag förenar mig i Herr Åkermans, F., reservation,
äfvensom i Herr Reutersvärds, P, i hvad densamma rörer export-tullens borttagande
å malm och tackjern, reserverar jag mig emot Utskottets beslut, att icke fästa
afseende vid de motioner, som haft till föremål tullsatsernas förhöjning å åtskilliga
lyx-artiklar och mindre oundgängliga nödvändighets-varor, till hvilka sednares antal
äfven torde böra hänföras artikeln socker. Genom en tull-förhöjning å endast denna
artikel, i öfverensstämmelse med den af Herr Brakel väckta motion, hade tvifvelsutan
llcviltniiiys-Liskultcts lii länkande Å:» S.
tillskyndats Staten en betydlig tillökning i inkomster, hvarigenom ock en icke ringa
del af den skuldsättning på utländsk ort, sora torde blifva en följd af de jern vägsarbeten,
hvilka vid denna riksdag efter all anledning blifva beslutade, hade kunnat,
enligt min förmening, undvikas.»
5:o af Herr Åkerman, F.: »Det betänkande, som nu underställes Dikets Ständers
pröfning, skall utan tvifvel vid en närmare granskning finnas vittna om det föga
lämpliga sätt, på hvilket Utskottet vid tulltaxans behandling tillvägagått. Den konseqvens
i afseende på tullafgifters bestämmande, som utgör en af fordringarne vid
en dylik lagstiftning, saknas nemligen i mera än ett afseende. Detta resultat har
svårligen kunnat uteblifva, då man icke inskränkt sig till att endast pröfva de förslag,
som Kongl. Maj:t, efter Kongl. Kommers-kollegii och Kongl. General-Tullstyrelsens
hörande, framställt, samt de mer eller mindre motiverade motioner, som inom
Dikets Ständer eller i Utskottet blifvit väckta, utan företagit sig att genomgå samtliga
i nu gällande tulltaxa upptagne artiklar och derunder, utan föregående utredning,
på fri hand, — oftast efter omröstning — besluta, huruvida nu gällande tullsatser
borde borttagas eller sänkas. Emot detta tillvägagående har jag inom Utskottet
framställt anmärkningar och får nu, förnyande desamma, vördsamt föreslå,
att Rikets Iiöglofliga Ständer måtte besluta bibehållande af nu gällande taxe-bestämmelser
i alla de fall, eler icke en pröfning påkallas på grund af Kongl. Ma/j/ts nådiga
framställning eller af väckta motioner,
2:o) Genom flere sådana har yrkats fastställande af införselstull å omalen samt malen
hvete och råg, äfvensom å smör och ost. De föreslagna tullsatserne hafva inom
Utskottet modifierats sålunda, att man fordrat tull af 20 öre för 1 kubikfot hvete,
10 för 1 kubikfot råg, 1 Hulr för en centner hvetemjöl, 50 öre för en centner
rågmjöl, 3 öro för 1 skålpund smör och 3 öre för 1 skålpund ost, men endast sistnämnda
yrkande har vunnit Utskottets bifall. I öfrigt hafva fordringarne i ofvannämnda
hänseenden blifvit af Utskottet underkända och emot dessa beslut bör jag
reservera mig.
Det var i 1857 års tulltaxa, som man borttog dittills gällande införselstullar för
lifsmedel af alla de slag, som inom landet produceras. Dessa tullsatser minskades
redan mera allmänt i 1848 års tulltaxa emot hvad de förut utgjorde. För smör och
ost nedsattes de ytterligare i 1854 års taxa, men voro ännu år 1856 betydligt högre,
än hvad som nu föreslagits. Utan tvifvel föranleddes tullsatsernas totala borttagande
frän de för vår spanmålsproduktion lyckliga förhållanden, som egde rum under åren
innan 1857 års taxa af Rikets Ständer beslöts, och derifrån att exporten af våra
öfverskott gynnades deraf, att Ryssland, Europas kornbod, icke kunde deltaga i konkurrensen,
enär dess hamnar i följd af kriget med Vestmagterna voro blockerade,
klan synes dock icke hafva betänkt, att sistnämnda förhållande var af öfvergående
natur och att i vårt klimat de goda åren höra till undantagen. Också har sedan
totvillnititjS-Ulskc.llcls Betänkande \:o S.
1857 ett annat resultat i afseende å vår spanmålsexport visat sig, så vida mait
undantager utförseln af korn, sorn ökats på ett tillfredsställande sätt samt sädesslaget
hafre, som i stigande mängd utföres — detta sednare dock icke till jordbrukets
båtnad, oin man besinnar att detta sädesslag utgör kreaturens föda och att
de utförda qvantiteterne, använda inom landet, skulle befordra vår ladugårdsskötsel,
hvars uppbringande är enda vilkoret för en ökad produktion af de sädesslag, som
utgöra föda för menniskor. Att ladugårdsskötsel!! borde idkas med annan omsorg
än nu sker, bevittnas bäst då man betraktar hvad af dess hufvudprodukter, smör
och ost, till landet importerats under de 6 åren 1857—1862, utöfver hvad som derifrån
utförts. De öfver skjutande införselsbeloppen utgöra nemligen icke mindre än
536,400 lispund smör och 331,430 lispund ost, motsvarande ett penningevärde, efter beräkning
af 11 R:dr för ett lispund smör och 6 Rulr för ett lispund ost, af 9,549,870
R:dr Ruut.
Under ofvannämnde 6 år har af omalen hvete visserligen exporten öfverstigit
importen, men hvetemjöl har deremot införts till så stora qvantiteter, att de fullt
uppväga det öfverskott, som uppstått hvad den omalna säden angår. Artikeln råg,
som är landets hufvudsäde och jemväl utgör dess innevånares hufvudsakliga födoämne,
företer åter lika ogynnsamma förhållanden, som de angående ladugårdsprodukterne
anförda. Under ofvannämnde tidrymd har införseln, så hvad omalen som
malen sådan spanmål angår, högst betydligt öfverstigit utförseln. Detta öfverskott
uppgår nemligen till 3,279,274 kubikfot omalen råg och 5,173,790 lispund rågmjöl.
Säkerligen skall för mången, som ständigt hör talas om vårt blomstrande jordbruk,
dessa på Tullverkets räkenskaper grundade siffer-uppgifter förekomma oväntade, särdeles
då han ihågkommer den mängd millioner, hvarföre våra Hypoth eks-föreningar
för jordbrukets befrämjande skuldsatt dess idkare hos utlandet. Förklaringen till
detta förhållande, hvaröfver bekymren ökas, då ifrån alla landsorter förspörjes vexande
anspråk på ökade lånetillgångar för jordbrukets behof, ligger emellertid efter min
förmening icke långt borta. Vi hafva, det är sannt, då man undantager sydligaste
delen af landet, vidsträckta tillfällen för uppodling, men vi hafva en fiende, som heter
klimatet, hvars inflytande gör oss i afseende å kostnaderna för frambringande af
ädlare sädesslag samt ladugårdsprodukter underlägsne våra grannar i sydligare
länder. Att bevisa denna uppgift skulle föra mig utom den gräns, som måste sättas
för omfånget af en reservation, men en hvar som, sjelf kunnig i jordbruk, uppmärksamt
betraktar vilkoren för dess bedrifvande så väl i nyssnämnde länder som i vårt
eget, och i anledning deraf uppställt jemförelse, skall utan tvifvel vitsorda mitt påstående.
Då så är fallet, kan icke en större utveckling påräknas, så länge jordbruket
saknar icke blott fördelen af ett ringa skydd genom tullagstifningen, utan
äfven den uppmuntran till ökad verksamhet, som ligger deri, att vid export af dess
produkter få dem utan beskattning af tull emottagne i främmande länder. Det är
nemligen endast i Sverige, fastän beläget i Nordpolens granskap, som man allmänt
73
Bevillninyt Vlskolleli llctänkantle Ni > S.
borttagit utförselstull å alla lifsmedel, och således inbjudit utlänningen att afgiftsfritt
uppträda som vår medtäflare, under det att införselstull finnas åsatt malen span*
mål i alla af mig kända länder, omalen dito i alla grannstater utom Danmark, ost
i alla utom England ("sedan 1859) och smör i alla utom England (sedan 1859) och
Nederländerna. De ifrågavarande ländernes införselstullar utgöra nemligen
för alla slag omalen spanmål i Norrige 3 å 25 öre per kbft.
i Tyska Tullförenings-Staterne
22 »
» O
i Nederländerna
1 »
n »
i England
8 B
o »
i Finland
16 å 32 «
f> a
i Belgien
19 B
» ctr.
för malen spanmål af alla slag i Norrige 39 öre å 1 R:dr 70 öre per ctr.
i Danmark .... 85 « å 2 b
12 fl B »
i Tyska Tullföreningen ... 4 b
53 » b »
i Belgien
37 » » »
i Nederländerna
26 B B fl
i England
36 » » b
i Finland 50 proc. öfver tullen
för omalen spanmål
i Frankrike är endast hvete, malen och omalen, belagd med införselstull,
för malen 32 öre per centner.
» om alen 16 *> » »
i
Norige
4 R:dr25 öre per centner.
i
Danmark
7
n
8
JO
JO
»
i
Tyska Tullföreningen
7
n
17
»
»
»
i
Frankrike ... 1 R:dr 84 öre å
4
»
59
JO
JO
»
i
Belgien
. . . .
3
»
3
))
»
a
i
Nederländerna
3
»
18
»
n
»
i
Finland
21
)»
15
n
0
n samt
i
Norrige
2
»
83
»
»
»
i
Danmark
3
»
5
»
»
»
i
Tyska Tullföreningen
7
n
17
»
»
»
i
Frankrike
76
»
»
»
i
Belgien
2
»
39
»
»
»
i
Finland
0
»
6 4
n
»
)>
Såvidt jag kunnat förnimma, hafva de invändningar, som inom Utskottet anförts
emot yrkandet af införselstull å ifrågavarande födoämnen, hufvudsakligen inskränkt
sig till trenne: att man icke bör fördyra lifsmedlen för de arbetande klasserna; att
sedan man en gång gjort dem till införsel fria, man icke borde gå tillbaka, och att
ali införselstull ar en till vissa medborgares förmån åsatt beskattning på de öfriga.
TtrViMnivgs-IJlsJtnllels Retflnltanrfr N:o S.
79
Utan tvifvel utgör ett tillgodoseende af de arbetande klassernas fördelar ett ömt
åliggande för landets lagstiftare, men man fullgör det icke, efter min förening, om
man förgäter, att ett hufvudvilkor för de arbetstagandes utkomst är, att arbetsgifvaren
icke genom lagstiftningen sättes ur tillfälle att lemna arbetsförtjenst, och
att för denne, hvad jordbruket beträffar, en tullsats är af betydenhet, då deremot
den för konsumenten utgör en obetydlighet. Hvilken pålaga är väl för denna sednare
t. ex., en tullsats af 3 öre på 1 skålpund smör, som här i lmfvudstaden vanligen
hvarje år varierar i pris emellan 50 öre och 1 R:dr. — Man sade ock, att det vore
orätt att gå tillbaka. Obehagligt är det onekligen att erkänna sig hafva begått ett
misstag. Misstaget var dock ursäktligt då det skedde under inflytelsen af förledande
omständigheter, men mig synes, att, sedan upptäckten deraf göres, man bör begagna
första tillfälle att rätta det.
Hvad sista inkastet angår, vill jag icke neka, att detsamma synes ega en viss
betydenhet. Men förhållandet är ju enahanda med all beskattning för samhällets
uppehållande. Hvad en betalar kommer andra till godo och tillämpningen deraf på
förevarande fall förekommer mig så mycket naturligare, som ändamålet dermed är
att i sin mån befria vårt eget land från skatts utgörande till främmande länder.
3:o) Vidare reserverar jag mig emot Utskottets beslut att borttaga nu gällande utförselstull
å ben, lumpor och sparrar, samt att förkasta det af Regeringen framställda
förslag om utförselstull å så kallade pitprops samt staketstolpar m. fl. trädvaru-artiklar
af ringare dimensioner. Erkännande rigtigheten i allmänhet af den sats,
att exporttull utgör en beskattning å producenten, utöfver den, som drabbar honom
för vinsten å hans rörelse, och således är obillig, anser jag dock i vissa fall dennes
intresse böra vika, om det menligt inverkar på det allmännas fördel. Detta anser
jag förhållandet vara med de ofvannämnde artiklarne. Oarbetade ben och lumpor
äro icke produkter af någon industri, men de äro vigtiga materialier för befordrandet
af särskilda industrigrenar: kreatursbenen användas med fördel såsom gödningsämne,
och lumpor äro råämne för papperstillverkning. Af denna anledning anser
man ock i de flesta andra länder deras utförsel böra försvåras eller förhindras. Sålunda
är utförselstull åsatt kreatursbeu i Noriges, Danmarks, Tyska Tullföreningens
Finlands och Belgiens tulltaxor, ett förhållande som jemväl eger rum i afseende
å lumpor i Nederländerna äfvensom i alla nyssnämnde länder med undantag af
Belgien, der denna artikel, likasom i Frankrike, är aldeles förbjuden till utförsel.
Utskottet åberopar såsom skäl de med insamlandet af dessa ämnen sysselsatte fattiges
fördel. Det är samhälls-åliggande att sörja för de fattigas underhåll, men att
en lättnad i detta underhåll tillvägabringas på bekostnad af industriens hämmade
utveckling, kan väl svårligen stå tillsammans med goda statsekonomiska grundsatser.
Jag har likaledes inom Utskottet påyrkat exporttull å trädvaror, åstadkomne af
omogen skog. Det finnes väl intet fall der satsen, att för Statens intressen den enskildes
måste vika, framstår så påtaglig som i fråga om skogshushållningen. Efter
80
Ticvillningi-VlsknHcls Ite länli an är N:n 8.
kommandes trefnad oell välmåga heror helt och hållet på de nu lefvandes sätt
att med skogarne förfara. Begäret efter ögonblickets vinst mäste qväfvas, om
icke den rikedom landet eger i sina skogar snart nog skall till dess oberäkneliga
skada förödas. Må man då icke, för att tillfredsställa theoriens fordringar
på fri dispositions-rätt för den enskilde till dess egendom, påskynda ett sådant
resultat. Jag vill dock visst icke påstå, att en försvårad utförsel af omogen skog
är ett tillräckligt hinder för skogsförödelsen, men då åtgärden i någon män onekligen
bidrager till skogshushållningens befordrande, finnér jag min pligt vara att
förorda dess vidtagande.
4:o) Slutligen anser jag mig föranlåten reservera mig, hvad angår lydelsen af
den underdåniga skrifvelse Utskottet beslutat föreslå Rikets Ständer till Kongl.
Maj:t, aflåta, och deri de grunder angifvas, hvilka Utskottet anser böra följas
vid uppgörande af förslag till ny tulltaxa. Skrifvelsens ordalydelse har för mig
desto större vigt, sedan de ledamöter inom Utskottet, som yrka tillämpning af
frihandelns läror, öppet tillkännagifva, att dermed afses borttagandet af samtliga
skyddstullar, med bibehållande endast af sådana tullsatser i taxan, sorn afse
beredande af statsinkomst, såsom t. ex. vid införsel af Socker, Kaffe och Tobak.
De grunda dessa sina åsigter deruppå, att de anse det vara en nationalvinst,
att man köper sina behof der de fås för bästa priset, samt på föreställningen
att en inhemsk industri först kan uppkomma, sedan skydd af tull blifvit
borttagen, förmenande, att den näring, som ej kan bestå derförutan, är onaturlig
och alltså icke bör blifva föremål för inhemsk verksamhet.
Såsom sats, för sig sjelf betraktad, är den, att man bör köpa der man
erhåller bästa priset, onekligen rigtig, men vid ordnandet af ett lands ekonomiska
angelägenheter får man, efter min förmening, icke tillämpa abstrakta satser
i vidsträcktare mån, än de finnas passa in med i öfrigt för handen varande
förhållanden. Vid tillämpningen häraf på vår tullagstiftning, mäste man alltså
fråga sig, om den inhemska industrien är i tillfälle åstadkomma de produkter,
som för landets innebyggare äro behölliga, till sådana priser, att en konkurrens
med utlandet är möjlig. För min del är jag fullt öfvertygad om motsatsen, och
finnér skälen dertill ligga i landets härda klimat, dess afskiljda läge från den
Europeiska kontinenten, dess större aflägsenhet från de länder, der råämnen för
våra hufvudsakliga fabrikers tillverkningar produceras, dess brist på kapitaler
och industriens deraf föranledda svårighet att erhålla förlag till billig ränta —-  allt olägenheter, hvaraf våra utländska medtäflare ej lida. Om inflytelsen af
dessa missgynsamma omständigheter i afseende å snart sagdt all den produktion,
som åstadkommes genom inhemsk industri, bör en hvar kunna öfvertyga sig, som
vill draga slutsatserna deraf, hvad hvarje näring särskildt angår. Då nu så är,
blifver ju följden af skyddstullarnes totala borttagande att vår inhemska industri
små
-
Bevillmngs-Vtslcotlrts Betänkande K:o 8.
81
småningom kommer att upphöra, enär man väl icke kan antaga fortsättandet af
någon rörelse sorn drifves med förlust, äfvensom att vi, i den män detta upphörande
eger rum, måste i allt större och större grad införskrifva våra behofsartiklar
från de främmande länder, der de åstadkommas för billigare pris än hos
oss. Jag säger med flit införskrifva —• ty huru de skola betalas blifver en
annan fråga. Dertill svara frihandelns vänner: med produktionen af våra naturliga
näringar. Att någon sådan skulle finnas, som icke redan utgör föremål
för inhemsk verksamhet hafva de dock ej förmått uppgifva, och jag vill derföre
korteligen yttra några ord, huruvida tillräckliga produkter för liqvid kunna vara
att hoppas af de näringar, som hufvudsakligen idkas af landets innebyggare.
Dessa äro och förblifva väl fortfarande jordbruket, bergsrörelsen och trädvarurörelsen.
Om den förstnämnda och hvad derutaf kan vara att hoppas, så vida
icke tullagstiftningen så hos oss som i andra länder ändras, är förut anfördt.
En hvar, sorn känner förhållandet med den del af bergsindustrien, som länge
intagit ett af de främsta rummen i fråga om levererande af exportartiklar, —
stängjerns-tillverkningen — torde kunna intyga, att denna näring icke under flera
år för idkarne deraf i allmänhet, oansedt, ett fortsatt och lyckadt bemödande att
nedsätta tillverknings-kostnaderna, visat sådana resultater, att de haft skäl till
belåtenhet, utan har tvärtom hos mången tvekan uppstått, huruvida han längre
kan och bör dermed fortfara.
Hvad trädvaru-exporten åter angår, så fortgår den visserligen ännu och till
årligen stigande belopp, men med de betänkligaste följder för landets framtid,
efter den utredning, som åstadkommits af den komité, som för några år sedan
fiå Kongl. Maj:ts nådiga befallning sammanträdde, och till hvars betänkande jag
måste hänvisa dem, sorn önska taga närmare kännedom om tillståndet med vår
skogshushållning.
r> o
Att vi sedan många år importera betydligt mera än vi exportera, ådagalägges
klarligen om vi betrakta förhållandet med en artikel, som bättre än alia
statistiska sifferuppgifter visar vår ställning till utlandet, i fråga om import och
export, jag menar silfverförrådet i Rikets Ständers Bank. Det är obestridligt,
att de varor, som från utlandet hit införas, mäste betalas med produkter utförda
från oss. eller om dessa sednare icke räcka till, med det allmänt erkända betalningsmedlet
silfver, såvida man icke kan förskaffa sig anvisningar derpå, betalbara
i främmande land (vexla!). Vi hafva sedan realisationens början år 1334
förskaffat oss sådana anvisningar genom utfärdande af skuldförbindelser å utrikes
upptagna lån, dels för Statens, dels för Ilypotheks-bankens och Ilypotheksföreningars
räkning, till belopp af öfver 150 millioner R:dr. Hade nu ej dessa
in visn ingar tagits i anspråk af dem, som haft utländsk gäld (för import) att betala,
så skulle väl valutan för invisningarne eller skuldförbindelserna (hvilketdera
llih,. lili Ii. St. Prut. 486% & 4863. s Samt. 4 Afd. 6 Haft. 11
82
Bevillnings-Ulskollels Betänkande N:o 8.
man vill) inkommit i landet i form af ädel metall, sorn ingått till Banken för
att utbytas mot rörelsemedlet sedlar, då väl ingen importerar silfver för att
skrinlägga det och göra det räntelöst. Kan sanningen af denna framställning
icke förnekas och man derjemte besinnar, att Bankens silfverförråd är nu omkring
2 millioner specie (8 millioner R:dr R:mt) mindre än den var vid realisationens
början, så torde det förekomma något hvar betänksamt att förorda en
tullagstiftning, som skulle föranleda en ökad import af de varor, hvilka nu inom
landet tillverkas, men borde enligt frihandelns läror från utlandet köpas, eftersom
de der erhållas för bättre pris än här hemma. För .min del vågar jag icke
biträda en framställning till Regeringen i dylik rigtning. Jag har derföre, under
erkännande att i nu gällande tulltaxa åtskilliga införsels-tullsatser finnas, som
tåla vid skälig nedsättning, inom Utskottet föreslagit, att man i den underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Majit borde underdånigst anhålla »att, efter föregången
utredning af sakkunnige män, Kongl. Majit, må i nåder till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflemna förslag till ny tulltaxa, deruti, med iakttagande af erforderlig
enkelhet och konseqvens i afseende ä uppställningen, införselstullarne
för de fabrikater, som utgöra föremål för inhemsk industri, må föreslås till sådana
belopp att de å ena sidan icke kunna lemna den Svenske producenten tillfälle
att skörda oskälig vinst på öfrige medborgares bekostnad, men å den andra göra
det för honom möjligt, att med användande af omtanke och flit fördelaktigt bestå
i konkurrensen med främmande, i afseende å klimat, läge och kapitaltillgång
mera lyckligt lottade länders industriidkare.
Jag kan icke sluta denna reservation utan att säga ett ord i anledning
af det så ofta inom Utskottet af frihandelns försvarare åberopade exemplet af
England. Ja! måtte vi blifva i tillfälle att kunna följa detta exempel, mätte vi
en gång hinna denna höjd af arbetsskicklighet och kapital-tillgång, hvartill det
hunnit, men må vi icke förgäta, att England, för att uppnå sin höga ståndpunkt,
icke försmått använda skyddsystemet i sin tullagstiftning (det bibehölls till
och med år 1859 med en skyddstull för de flesta fabriksvaror af 10 procent
utaf värdet) och att England först sedan det fullkomligt befästa! sin öfverlägsenhet
framför andra länder i produktionsförmåga, börjat hos sig tillämpa och för
andra nationer låta predika frihandelns läror.»
Häruti instämde: Herr Friherre Rappe, A. L., Herr Friherre von Schutzenheim,
/)., Prosten Lundholm och Prosten Palmlund; i lia, 4ie och följande
punkternei Herr von Möller. P.; i lia, ö:e och följande punkten Doktor Nordlund
och Prosten Janzon.
Per Persson från Wermland instämmer i denna reservation till alla delar
och reserverar sig för öfrigt emot Utskottets beslut af fri införsel å artiklarne
koll och fläsk.
Revillnings-UlskoUcls Ueldnhatirfe N.o S.
83
6:0 af Herr Fåhraus. J.F.: ”Då Utskottet beslutat föreslå Rikets Ständer
att belägga artikeln ost med införselstull, föranlåtes jag deremot anmäla min
reservation.
Jag vidblifver den mening, som jag vid flera föregående tillfällen uttalat, att
för samhället i det hela, och således äfven för jordbrukarne sjelfve, den ändamålsenligaste
lagstiftning i afseende på handeln med oumbärliga lifsmedel, är att låta den
utöfvas under oinskränkt frihet. Man påstår, att tillverkningen af ost och smör
vårt land skulle väsendtligen förkofras genom skyddet af tullafgifter vid import
från utrikes ort; men för denna sats kan något stöd icke hemtas från en
föregående tids erfarenhet. Annu för 15 år sedan voro de nämnda artiklarna
o
betungade med särdeles dryga införselstullar, nemligen ost 1 R:dr 50 öre och
smör 3 R:dr 75 per lispund, i riksmynt räknadt, utom tolag och afgift till
handels- och sjöfartsfonden. Sådant borde väl, om det anförda påståendet vore
rigtigt, hafva verksamt bidragit till uppdrifvande af produktionen inom riket; likväl
lärer ingen kunna bestrida, att ju ost- och smörfabrikationen, åtminstone inom vissa
delar af landet, nu efter 8 års tullfrihet befinner sig i bättre skick än förut.— Vill
man undersöka huruvida den utländska importen af ost på ett för de inhemska producenterne
oroande sätt tilltagit under den tid tullfriheten egt rum, finner man af tullverkets
specialer, att införseln, med afdrag af export-qvantiteferna, utgjort år 1857,
eller 2 år efter det tullfriheten vidtog, 18,043 centner, år 1861 blott 11,732
och 1862, 11,314. Vid efterforskande, huruvida priset å varan inom landet
fallit i jemförelse med en föregående tid, då den var med tull belagd, visar sig
att varans inarkegångspris, uträknadt i medeltal för hela riket, utgjorde år 1851-  R:mt 4 R:dr 39 öre, år 1854, eller året innan tullfriheten medgafs, 5 R:dr 4
öre, och år 1861, eller det sednaste för hvilket sammandrag af markegångsprisen
är i tryck tillgängligt, 5 R:dr 74 öre per lispund. — Om nu artikeln
ost skulle ånyo underkastas införselstull, bör man naturligtvis antaga, att så
väl den utländska som inhemska varan, åtminstone till en början, blefve i motsvarande
mån flir köpare ytterligare fördyrad, utan att likväl den utländska tillverkaren
finge svårare att konkurrera än förut, enär tullafgiften blefve godtgjord
af det högre priset; — men i ett beslut, sorn leder till sådant fördyrande af
en förnödenhetsvara, har jag ansett mig icke böra deltaga, helst hvad deraf från
utrikes ort införes, till aldra största delen, består af holländsk s. k. Kumminost,
afsedd företrädesvis till föda för personer af arbetsklassen.
Bland de af Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen föreslagna rättelser
i nu gällande tulltaxa förekommer en med afseende på artikeln Koe/fyrer.
Enär dessa onekligen utgöra en hufvudklädscl, men åtskilliga tvistefrågor upp
-
84
Ilcvillnings-Ulsliotlets Betänkande I\':n S.
kommit om rätta betydelsen af berörde taxerubrik, hafva nämnde embetsverk
hemställt, att den särskilda, i många fall alltför dryga, afgiftsbestämmelsen
af 3 R:dr per stycke må ur taxan utgå, med hänvisning att varan bör tullhehandlas
i likhet med hvad för »kläder» är föreskrifvet. Detta är emellertid af
Utskottet, i strid mot min yttrade mening, förkastadt, dock med nedsättande af
den fixa afgiften till 2 R:dr. — Då ifrågavarande hufvudbonader kunna till beskaffenhet
och värde vara ytterst skiljaktiga, sä att somliga icke ens i pris uppgå
till 2 R:dr, hvaremot andra hafva ett värde af 50 å 60, kan jag icke anse en
lika tullbeskattning för alla vara mera ändamålsenlig än t. ex. för färdiga fruntimmersklädningar,
hvilka draga helt olika tull då de äro af enkla bomullsväfnader,
och då de bestå af dyrbara sidentyg, försedda med broderier eller blonder. —
Vid tillämpning af nuvarande tarifbestämmelser för artikeln kläder, skulle en
koeffyr om 14 orts vigt af silkes-tyll eller sammet med spetsar komma att
draga i tull 1: 26 å 1: 68, men af blommor utan spetsar 4: 73 och med spetsar
6: 30. — Redan detta synes ådagalägga olämpligheten af den fasta tullsats
Utskottet antagit. I utländska tulltaxor har jag förgäfves sökt någon särskild
rubrik, motsvarande koeffyrer; endast i den franska finnes uti registret benämningen
»Coiffes», men med hänvisning till fruntimmerskläder. — Vid alla
dessa förhållanden, och då för »mössor» redan i vår nu gällande tulltaxa hänvisning
är leornad till »kläder, ej specificerade», tror jag mig ega skäl för det
vördsamma tillstyrkande att Rikets Ständer behagade, med förkastande af Utskottets
Utlåtande i denna punkt, bifalla hvad de ofvannämnda embetsverken
föreslagit.
För öfrigt kan jag icke lemna utan anmärkning de förändringar i införsels*
larifen, som Utskottet beslutat föreslå med hänsigt till nedannämnda varuartiklar,
emedan de nya tullbestänimelserna råkat komma i motsägelse till andra, som
bibehållits oförändrade. De stridiga besluten äro att tillskrifva omröstningar
inom Utskottet af ofta delvis ombytt Utskotts-personal; och ehuru jag hyser den
öfvertygelse, att icke allenast för dessa artiklar, utan för flera andra, nu gällande
tullsatser äro i behof af reduktion, hade jag dock trott det vara bättre,
om Utskottet, heldre än att äfventyra brist på följdrigtighet, låtit förändringarna
i dessa delar anstå tili den fullständiga omarbetning af tulltaxan, som, uppå
min hemställan, Utskottet beslutat föreslå Rikets Ständer att hos Konungen begära,
och hvarigenom säkrare torde vara att emotse tillvägabringandet af erforderlig
öfverensstämmelse mellan författningens särskilda delar.
De ifrågavarande artiklarne äro följande:
Ilevillningi-Vhsknllels llelänkavde I\':o S.
85
a) Kochcnilj, derå tullnedsättning föreslagits, eliuru tullsatserna å andra
för den svenska industrien vigtigare färger lemnats ovidrörda;
b) Bomullsgarn samt bomulls- och linne tråd, derå likaledes föreslagits tull—
nedsättningar, under det likväl tullsatserna för snörmakare-arbeten, strumpstolstillverkningar
samt bomulls- och linne-väfnader bibehållits;
c) Gummi, derå föreslagits tullfrihet, under det att för harts, som hittills
dragit lika tull, densamma bibehållits. Efter hvad äfven i främmande länder
är stadgadt, böra begge dessa artiklar i tulltarifen desto hellre till lika be
handling
upptagas,; som flera slag af hartser förekomma under namn af gummi.
d) Sulläder samt hvitgarfvade ufreusum sämskade hudar och skinn, derå
tullnedsättning föreslagits, utan att sådant i sammanhang dermed egt rum för nu
tullpligtiga »oberedda» hudar och skinn, — ej heller för beredda, »andra slag,
derunder inbegripna lackerade hudar och skinn».
e) Sadelmakare-arbeten nied förgylda, försi/frade eller pläderade beslag,
å hvilka föreslagits tullnedsättning, då likväl någon förändring ej beslutats med
hänsigt till sadelmakare-arbeten utan ”förgylda, forsilfrade eller pläterade beslag”,
hvilka sålunda skulle komma att underkastas lika tull med de dyrbarare
tillverkningarna.
f) Britt och s. k. patroner, derå Utskottet föreslagit tullfrihet, ehuru en
högre tullsats för »knallhattar» bibehållits.
g) Talgljus, hvarå tullnedsättning föreslagits, medan Utskottet bibehållit de
högre tullsatserna för andra slag af ljus.
h) Perukmakare-arbeten, derå föreslagits tullnedsättning, med bibehållande
af den höga införselstullen å andra »hårarbeten»; och slutligen
i) Sopa, för hvilken artikel Utskottet föreslagit tullens nedsättning från 3
till 1 öre per skålpund, under det att den olja, sorn dertill utgör råämne, bibehållits
vid cn tullsats af 2 öre”.
Häruti instämde Prosten Melén och, hvad angår nedsättningen af införselstullen
å sulläder, Herr S. Renström.
7:o af Prosten Sonden, som förklarat sig instämma i hvad Herr Statsråde
Fähraeus yttrat under litt. a), b), c), d), e), f), g), h) angående införselstarifen;
med Nils Olsson angående sill och salt, samt, i afseende pä utförselstaxan och
förslaget till den underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t, med Presidenten
Akerman.
8:o af Doktor Säve: »Alldenstund tulltaxan för ej mer än tvänne riksdagar
sedan och i anledning af komiterades då afgifna underdåniga förslag undergick
en länge behöflig och fullständig omarbetning i friare anda. och dertill kommit
icke så få jernkningar äfven vid sistförflutna riksdag, så kunde man föreställt sig
88
Rev ilin ingi-Vinköl tels Uelänltande S:o S.
att samma taxa vid detta riksmöte bort bibehållas i det liela oförändrad; så
mycket heldre som Kongl. Majit i sin nådiga skrifvelse till Rikets Ständer af
den 21 November förlidet år, af uppgifvet skäl, förklarat tidpunkten nu ej vara
lämplig för en väsendtlig förändring. Men då Bevillnings-Utskottet det oaktadt
och på grund af vederbörande embetsverks likväl ganska varsamma förslag trott
sig böra underkasta den nu gällande tulltaxans både in- och utförselstarif en
genomgående granskning, som ledt till icke blott flere tullnedsättningar i den
förra, utan äfven till all nlförselstulls borttagande; så har jag i flera af dessa
beslut och isynnerhet i det sistnämnda ej kunnat deltaga. Hvad först införselstarifen
angår, så hade med tullnedsättningarna på åtskilliga, om ej rena öfverflöds-
doek mindre nödvändiga artiklar, såsom finare pelsverk och färdiggjorda
kläder med guldbroderier, spetsar och blonder, koeffyrer, m. m.. samt andra ej
specificerade fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror så mycket mera kunnat
anstå, som den inhemska näringsfliten ej bör sakna nödig uppmuntran och landet
redan länge lidit af en allt för öfverflödig och oroväckande import. De
gjorda förändringarna äro visserligen ej så många eller af stor betydenhet, men
de skola likväl, om de vinna bifall, redan nu störa sammanhanget och äfven framdeles
försvåra en konseqvent omarbetning af författningen i sin helhet, enär man
ej gerna skall vilja förändra tullsatser, om hvilka Rikets Ständer sänyligen beslutat. Det
hade sålunda varit önskligt, att Höglofliga Bevillnings-Utskottet vid afgilvande af
sin mening rörande vissa detaljförändringar i tulltaxan helt enkelt eller i det
närmaste stadnat vid det förslag, som både Kongl. Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
framlagt. Detta hade varit af stor vigt isynnerhet i afseende
på utförseltarifen, i anseende till hvilken Utskottet gått vida längre i sitt förbättringsnit
än dessa embetsverk tillstyrkt. Utskottet har nemligen genom borttagande
af all utförselstull på råvaror visat sig alldeles obekymradt icke blott
om sådana artiklar, såsom ben, jern, koppar, lumpor, malm, oförädlade utskeppas,
utan äfven örn vår sista skogstillgång vandrar ut ur landet, hvarigenom såväl
tackjärnstillverkningen, åtminstone såvidt den bedrifves mod trädkol, måste
omsider upphöra, som äfven landet sjelft, isynnerhet dess nordligare del, sedan
den blottats på ved och byggnadstimmer, blifva förr eller sednare obeboeligt.
Det må förklaras, att nuvarande eller den af embetsverken föreslagna utförselstull
på sparrar, telegrafstolpar, pitprops m. m. är för låg för att bereda ungskogen
ett tillräckligt och varaktigt skydd — (den stora ifver, man visar att undanskaffa
den, ådagalägger likväl, att den ej varit overksam) —; den må dock
qvarstå såsom ett betecknande bevis derpå, att nuvarande Ständer ej vilja utsträcka
handelsfriheten ända till uppoffringen af alla sitt lands mest naturliga och
oumbärliga tillgångar, och att de ej heller anse den skogsförödelse, som nu pågår,
vara en för landet nyttig och fosterländsk handtering. Det har blifvit oftare
invändt, att det bästa botemedlet emot skogsutödningen måste sökas i en
Iievillnings-VtskotUts Betänkande N:o 8.
87
ändamålsenlig skogslagstiftning och en derefter ordnad skogshushållning. Men
det är för sent att lagstifta derom, när äfven ungskogen är förödd oell när i
likets flesta landskaper fattas både ved och byggnadsämne. På dessa grunder
och emedan den nu gällande utförseltarifen å trädvaror, oaktadt sin goda syltning,
ej är på alla förekommande fall rätt tillämplig, får jag till antagande af
Rikets Ständer vördsamt föreslå Kongl. Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens
sednast afgifna underdåniga förslag, enligt hvilket
Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, af andra slag än furu och gran f/i/l.
Spiror och Telegrafstolpar af 14 fots längd och derutöfver . . 1 st. 20 öre.
af ringare värde, s. k. grufstolpar derunder inbegripne . . 1 st. 5 öre.
Sparrar af furu och gran, af mindre tjocklek än 6,6 tuni midt
på
af 12 fots längd och deröfver 1 st. 20 öre.
af ringare längd, derunder inbegripne s. k. slcepers och
staketstolpar • 1 st. 5 öre.-
Bandstakar af furu och gran om 15 och 20 fots längd och
],2 å 1,6 tums diameter i lillända!) Tolft 50 öre.
af större dimensioner hänföras till spiror.
Dä Utskottet sökt motivera samtliga utförselsafgifternas borttagande genom deras
ringa belopp, så får jag endast upplysa, att tullinkomsten af de fem artiklarne
Ben, Jern, Koppar, Lump och Malm utgjorde 1861 tillsammans 120,738 R:dr.
Af den lilla trädvaru-artikeln: pitprops, hvaraf 1861—1862 i Juli ensamt från
Göteborg utskeppades 1,124,288 st., hade, om den här föreslagna tullsatsen
varit gällande, på en och en half sommar till statskassan influtit 56,114 Rdr.
Det torde derföre vara skäl, äfven från statsinkomsternas sida, att icke förkasta
livad i sistnämnda afseende embetsverken tillstyrkt. Men det vigtigaste skälet
är naturligtvis, att man icke, genom borttagande af tullen på trädvaror äfven af
minsta dimensioner, likasom gifver en uppmuntran till ungskogens och dermed
till hela vextlifvets förstöring. Exemplen från vissa främmande af klimat och
jordmån eljest gynnade länder, samt inom vårt eget land från vissa trakter af
Oland och Westergötland gifva i detta fall varnande erinringar.”
Uti ofvanstående reservation, synnerligast i afseende på yrkad utförselstull
å ungskog, instämmer Doktor Nordlander.
9:o af Herr E. Swartz: ”Emot de nya tullbestämmelser, som Utskottet i införsels-tarifen
föreslagit för åtskilliga sådana artiklar, hvilka utgöra föremål för
inhemsk näringsflit, får jag reservera mig i hvarje fall, då förändringen icke grundat
sig på de förslag, som Kongl. Kommers-kollegium och Kongl. General-Tull
styrelsen
afgifvit med ensamt ändamål att åstadkomma tulltaxans förtydligande.
Jag har yrkat och yrkar, att med alla väsendtligare förändringar uti införseltarifen
af tullsatserna för sådana slags artiklar måtte få anstå till dess den
88
Bevillnings-Utskoltels Betänkande A':o 8.
omarbetning af tulltaxan kommer att ske, hvarom Utskottet föreslagit att Rikets
Ständer måtte hos Kongl, Maj:t göra underdånig anhållan. Dels skänkes sålunda
åt tullagstiftningen den större stadga, som såväl Kongl. Maj:t som Rikets
Ständer vid tulltaxans behandling sistlidna riksdag förklarade vara så önskvärd,
dels bör ock kunna förväntas, att, om en fullständig utredning föregår, det förslag
till förändringar i tulltaxan, som vid nästkommande riksdag kan blifva Rikets
Ständer förelagdt, icke skall utvisa samma brist på följdrigtighet, som, efter
hvad Herr Fåhraei reservation tillräckligt antyder, förefinnes i det förslag, som
Utskottet nu framlägger. Utan att vid sådana förändringar iakttages tillbörlig
omtänksamhet, såväl med afseende på det inbördes förhållandet mellan tullsatserna
för artiklar, sorn, betraktade ur synpunkten af industriens behof, sinsemellan
ega samband, som med afseende jemväl på öfriga förhållanden, hvaraf den
ena eller andra industrigrenens bestånd och utveckling kunna vara beroende,
torde man löpa fara att genom framkallandet af en reaktion förlora stadga till
och med uti sjelfva de principer, sorn ligga till grund för den nuvarande tulllagstiftningen.
»
10:o. af Herr C. F. Carlsson: »l:o Utskottets tullafdelning hade, i öfverensstämmelse
med Herr Friherre C. A, Raabs och Riksdagsfullmägtigen C.
J. L. Lönnbergs derom väckta motioner, beslutat föreslå att Salt, alla slag,
skulle vid införsel till riket vara fritt från tullafgifter, och detta med afseende
pä denna artikelns egenskap att utgöra en bland de oundgängligaste förnödenhetsvaror
för alla samhällsklasser, isynnerhet de fattigare, och ett ytterst behöfligt
råämne vid icke blott, vissa fabriksnäringar, utan ännu mera vid jordbruket
och ladugårdsskötseln, samt fiskerierna •, men då Utskottet icke biträdt denna
mening utan föreslår de nu gällande tullsatsernas bibehållande, får jag mig deremot
reservera och hemställer vördsamt att, på skäl som här ofvan äro åberopade,
Rikets Ständer täcktes för merauämnde varu-artikel besluta följande tullbestämmelser:
Salt,
alla slag, utom medicinskt. . . Fritt.
» medicinskt 1 skålpund 3 öre.
2:o Derjemte får jag reservera mig emot Utskottets beslut att afstyrka bifall
till hvad en annan motionär, Herr Björck, föreslagit, nemligen att tullen å
s. k. Syd!rukter skulle nedsättas till af dess nuvarande tullsats.
Dä tullen å en låda Messina Apelsiner (innehållande cirka 220 stycken)
utgör omkring 3) å 4 R:dr R:int, och priset å de billigare sorterna af denna
vara å produktionsorten är 5 R:dr, och derunder, så synes att tullbeloppet uppgår
ända tili 80 procent af varans värde, ett förhållande, som, med afseende pä i
vårt land numera antagna principer i tullagstiftningsväg, icke lärer kunna nekas
vara
Bevillnings-Ulskollels Betänkande N:o 8.
89
vara af beskaffenhet att tarfva ändring, och detta jemväl med afseende derpå
att i det närbelägna grannriket Danmark, der tillgången på inhemsk frakt är
vida större än hos oss, tullen å sydfrukter är 32 skilling pr 100 stycken, hvilken
tullbestämmelse närmar sig den af motionären föreslagna.
O O
Ett annat jemväl af motionären påpekadt förhållande är att tullsatsen för
sydfrukter, för närvarande är omkring 12 gånger högre än den för Applen och
annan dylik frukt. Detta förhållande eller rättare missförhållande blifver ännu
större och oegentligare sedan Utskottet i närvarande betänkande föreslagit att
Frukter och Bär skola hädanefter få tullfritt införas.
På grund häraf föreslår jag vördsamt följande tullbestämmelser vid införseln
af sydfrukter:
Apelsiner  1 skålpund 2 öre;
Citroner
1 skålpund 2 öre;
Pomeranser
1 skålpund 2 öre.
Uti denna reservations första punkt hafva instämt: Herrar A. L. Holmqvist,
/{. Låstbom och J. Brun samt Riksdagsfullmägtigen G. Hultman från Nerikes län.
1 l:o af Riksdagsfullmägtigen Nils Olsson från Malmöhus län: »Då Rikets Ständer
alltsedan 1856 framgått på en mera liberal bana i tullagstiftningen, hvilket
troligen haft till påföljd att minska lurendrejeriet, men som ökat tullinkomsterna
från 10 till 15 millioner, och som Bevillnings-Utskottet föreslagit och
Rikets Ständer såsom regel antagit att alla råämnen samt alla lefnadsförnödenheter
borde få tullfritt införas, hvilken princip kan vara rigtig, om den konseqvent
tillämpas, men då Bevillnings-Utskottets majoritet, äfven vid denna riksdag,
gjort såväl malen som omalen spanmål, fläsk, kött samt smör tullfria till införsel,
men fortfarande bibehåller qvar tullen på sill och salt, hvilka artiklar icke
kunna produceras i landet, men aro oundvikliga lefnadsförnödenheter för alla
samhällsklasser, den förra aldra mest för de fattiga, som ofta icke hafva råd att
köpa fläsk, kött eller smör, samt den sednare en oundviklig krydda icke allenast
för menniskor utan äfven för kreatur; sanningen häraf har ingen velat bestrida,
men tullen har likväl blifvit bibehållen qvar för det den utgör en kassa-artikel,
hvilken dock tulltaxan har så många andra utvägar att ersätta, ifall Staten icke
kan gå miste om denna statsinkomst. I följd häraf får jag anhålla att Rikets
Ständer ville besluta, att salt och sill må hädanefter tullfritt till riket införas.»
Häruti förenar sig Riksdagsfullmägtigen E. M. Falck från Skaraborgs län.
12:o af Riksdagsfullmägtigen C. Dahlgren från Elfsborgs län: »Då jag
under behandlingen af förslag till införseltulltaxa, uti vissa delar varit af skiljaktig
tanka med Utskottets majoritet, får jag i de delar, som besluten strida
emot min åsigt, mig reservera.
Bih. till R. St. Prut. 186% & 1863. S Sami. 1 Afd. 6 Haft. 12
90
Bevillnings-VlslicUels Belänkande N:o 8.
Enär Kongl. Majit ansett att tulltaxan vid innevarande riksdag bör bibehållas
oförändrad på de skäl sorn derföre blifvit åberopade, anser jag att icke
flera förändringar bort företagas än en del af de rättelser och jemkningar sorn
embetsverken föreslagit, och derjemte några få rättelser som vore af behofvet
påkallade, för att bringa tullbestämmelserna jemförliga till hvarandra, med
fästadt afseende å varans verkliga värde, och det skydd som erfordras för jordbruket,
fabriks- och handtverksrörelse!!. Men så har icke blifvit händelsen, enär
nära nog hela tulltaxan blifvit omarbetad, och många flera förändringar till tullfrihet
och nedsättningar blifvit föreslagna, än de sorn, efter mitt förmenande, vore
nödiga och nyttiga och då de rätta grundsatserna för tullbestäminelserna blifvit
förbisedda, så har ock följden blifvit den, att flera oegentiigheter blifvit i tulltaxan
föreslagna, än de som funnos deruti förut. Och då införseltullen på fisk,
sill och salt, på grund af den betydliga inkomsten, ansetts icke kunna umbäras,
så anser jag samma skäl ligga tili grund för bibehållandet af den nuvarande
tullen på en del af de varor, hvilka blifvit föreslagna att tullfritt införas; äfvensom
för de föreslagna nedsättningarne, hvilka sammanräknade icke utgöra en
obetydlig summa som minskar inkomsten, och då härtill kommer att utförseltullen
på grund af förslaget skulle komma att upphöra, hvilken icke varit obetydlig.
På grund af de anförda skälen anser jag nödigt att den nuvarande
införseltullen bibehålies på följande varor, som till en del blifvit föreslagna att
tullfritt införas, och en annan del hvarå tullen blifvit nedsatt, och derjemte, för
att fylla den brist som uppkommer genom den föreslagna tullfriheten och en del
nedsättningar, som troligen komma att bifallas. En billig införseltull bör bestämmas
för jordbruksprodukter, hvilken troligen skall fylla bristen, och derjemte
bereda ett rättvist skydd, såväl för denna, som alla andra rörelser inom landet.
Af de sorn blifvit föreslagna till tullfri införsel, bibehållas följande vid den
nuvarande tullen: antimonium crudum, elier spetsglas och regulus; balsam;
borax; fosfor; folier, tenn- eller stanniol; frukter och bär, friska, ej specificerade;
glasflusser, oslipade samt slipade, men oinfattade; glete eller glitt, alla slag;
grönsaker, friska; lakritsrot; lök, alla slag; qvicksilfver; senap, omalen; svafvel,
andra slag; svafvelblomma och krut; fläsk, en centner 2 R:dr; ister, alla slag,
en centner 3 R:dr; kött, alla slag, en centner 2 R:dr; smör, en centner 3
R:dr; talg, en centner 2 R:dr; gryn, af bohvete, en centner 1 R:dr 25 öre;
hafre, en centner 50 öre; hvete, en centner 1 R:dr; korn, en centner 75 öre;
mjöl. af hvete, en centner 75 öre; råg, en centner 50 öre; korn, en centner
40 öre; hafre, en centner 30 öre; af de varor, å hvilka införseltullen blifvit
nedsatt, bör nuvarande tull bibehållas i taxan för de nedan antecknade:
Bijouterivaror af annat ämne än guld och silfver, enkla eller sammansatta,
såsom armband, bröstnålar, kedjor, kors, ringar, sigiller, spännen, urhakar m. m.;
hår, häst-, eller tagel; färg, kochenilj; garn, ofärgadt, af bomull, och färgad!,
Bevillnings-UlskolteU Belänkande N;o S.
91
alla slag; gulddragarearbeten, fransar, galoner, gramaner, snören och andra ej
specificerade, äkta eller halfäkta och oäkta; jerngrytor och pannor, kittlar, kakelugnar,
spisar och kabysser, gallerverk samt dertill apterade stolpar och ledstänger,
äfvensom slussportar; instrumenter, matematiska, optiska, fysiska och navigations-,
med eller utan fodral, alla slag, derunder inbegripna monterade optiska
glas samt barometrar och termometrar; knallhattar; mattor af strå eller
rötter; nattsäckar och kappsäckar; pomerans, knopp och skal; sadelmakarearbeten,
ej specificerade, med äkta, förgylda, försilfrade eller pHiterade beslag; slöjdvaror;
svarfvarearbeten, ej specificerade; skomakarearbeten af andra tyger, samt
af saffians-, karduans-, färgade, pressade och tryckta skinn; terpentin-olja och
terpentin-sprit; tråd, bomulls-, alla slag; tråd, af linne, blekt eller färgadt; terpentin;
ur med boett af andra materialier; lösa eller oinfattade urverk eller
delar af ur, ej specificerade; vekar, lamp- eller ljus-; varor, mer eller mindre
arbetade, ej specificerade.
Vidkommande skrifvelsen till Kongl. Majit, kan jag icke gilla den af Utskottet
föreslagna, utan jag anser den af Presidenten Akerman vara mest lämplig
att antaga.’)
13:o af Riksdagsfullmägtigen Hakan Pettersson från Blekinge län, som
anmält det han ej deltagit i Utskottets beslut rörande bibehållande af nu utgående
tullafgift å salt och reserveradt sig mot beslutet om fortfarande tullfrihet
för mjöl och gryn, samt fläsk, kött och smör.
14:o af Riksdagsfullmägtigen -dug- sindersson från Östergötlands län:
)>Undertecknad, som icke deltagit i Utskottets beslut om tullfrihet å vissa ladugårdsprodukter,
spanmål, malen och omalen, samt tullbestämmelsen å sill och
salt, har vid beslutet om den underdåniga skrifvelsen till Kongl. Majit, angående
förslag till ny tulltaxa, stadnat i minoriteten; och får emot samma beslut
anmäla den reservation, att jag mot frihandelssystemet hyser de betänkligheter
Herr Presidenten Akerman uttalat samt instämmer fördenskull i hans reservation
rörande denna del af betänkandet.»
10:0 af Riksdagsfullmägtigen Carl Ifvarsson från Halland' län: »Då; enligt
min åsigt, vid tulltaxefrågans behandling hänsyn bör tagas både till grannländernas
tullagstiftning, rörande sådana varor, som kunna ifrågakomma till ömsesidig
in- och utförsel, och till de inhemska näringarnes inbördes förhållande tili
hvarandra, äfvensom till ett i görligaste måtto konseqvent genomförande af den
grundprincip, nemligen skydd i förening med statsinkomst, på hvilken tulltaxan
i allmänhet hvilar; så och då jag icke kunnat biträda de härifrån afvikande be
-
92
ltevillnings-Ulshollcls Betänkande A':a 8.
slut, som inom Utskottet blifvit fattade, synnerligast beträffande, å ena sidan,
salttullens bibehållande och, å den andra, bibehållen tullfri import af jordbruksalster,
till och med å ladugårdspodukterna, fläsk, kött och smör, får jag härigenom
nedlägga min reservation emot Utskottets beslut i dessa delar, likasom emot
den inkonseqvens i öfrigt, hvilken jag tror blifvit begången i flera mindre väsendtliga,
men dock icke ovigtiga delar, såsom t. ex. då tullfri import föreslagits
å en större del, långt mindre behöfliga varuartiklar, än sill, oaktadt tullen
å denna sednare fortfarande ansetts erforderlig, eller då nedsättning i tullafgiften
ansetts kunna cga rum i många fall, utan föregången utredning, angående lämpligheten
deraf, på samma gång underdånig skrifvelse tillstyrkts just i fråga om
en sådan utredning.
De skäl, på hvilka jag grundar denna min åsigt, äro:
beträffande hänsyn till grannländernas tullagstiftning, att jag anser den stat,
som icke har importtull å varor, hvilka kunna ifrågakomma till ömsesidig bloch
utförsel, förlorar på handeln med den stat, som tager importtull å enahanda
varor, enär tullen i allmänhet drabbar både säljaren och köparen i den mån
behof till afsättning å ena sidan, och till konsumtion, å den andra, förefinnes;
angående de inhemska näringarnes inbördes förhållande till hvarandra, att
då den ena näringsidkaren är i behof af sådana varor, som den andre tillverkar,
och tvärtom, men den enas tillverkning är skyddad genom importtull å likartade
varor, utan att den andras har samma skydd, så uppstår den orättvisan,
att den förre kan antingen få sina behofver från utlandet, utan någon afgift till
staten för denna förmån, eller ock från den inhemska tillverkaren för ett i följd
deraf i någon mån lägre pris; men om den andre behöfver af den förres tillverkning,
får han antingen skatta till staten, i händelse han köper varorna utifrån,
eller ock betala den inhemska varan något dess högre ;
och rörande ett konseqvent genomförande af den grundprincip, på hvilken
tulltaxan i allmänhet hvilar, att rättvisa omöjligen kan vederfaras alla samhällsklasser,
om denna omständighet icke, så vidt görligt är, iakttages.
Hvad nu särskildt beträffar importtullen å salt, så kan den ingalunda försvaras
från annan synpunkt, än som en beskattning ensamt å rikets egna innebyggare;
ty denna vara, eller krydda, om man så vill kalla den, kan lika litet
ifrågakomma till produktion inom riket, som den kan undvaras för den fattige
mer än den rike. Skall nu denna tull fortfarande utgå, så fordrar konseqvensen
åtminstone att alla andra importartiklar beläggas med tull; ty kan tullinkomsten
icke undvaras för den nödvändigaste importvaran, huru skall den väl
kunna undvaras för de mindre nödvändiga?
Rörande jordbruksalster i allmänhet, så är det just i fråga om dessa, som
tullfriheten bjertast faller en i ögonen, då man besinnar, att grannländerna, äfven
Bevillnings-Ulskollets Betänkande N:o 8.
93
de med mildare klimat, bättre jord och lägre penningeränta, i allmänhet, liksom
förskansa! sig genom importtallar, som nedtrycka priserne för våra exportvaror,
då vi hafva sådana att aflåta till dem, utan att vi ens begagna oss af
samma beskattningsmethod, samma åtgärd tillbaka, då de importera sina produkter
här i riket, och då man besinnar att jordbrukaren är snart sagdt den enda
näringsidkaren inom riket, som icke har skydd för sitt yrke, och som således,
enligt hvad jag förut anfört, får både aflåta sina varor tili lägre pris, än annars
varit fallet, och skatta, antingen till slaten eller enskilde, då han är i behof af
fabrikater.
Importtullen å sill kan icke ens med sken af rättvisa bibehållas, med mindre
en billig tull äfven åsättes åtminstone ladugårdsprodukter; ty sillen utgör
snarare ett mera erforderligt födoämne för den fattigare klassen, än t. ex. fläsk
och kött m. m., samt är i vida ringare mån föremål för den inhemska arbetarens
sysselsättning och derpå grundad utkomst.
I betraktande af dessa omständigheter, och med allmänt väl i förening med
allmän rättvisa till syftemål, samt med afseende både på rikets financiela och
ekonomiska ställning, anser jag
att salttullen bör i allo upphöra och (med bibehållande af
tullen å sill, såsom stående i någorlunda förhållande till
åtskilliga andra födoämnen) importtull åsättas åtminstone,
jemte den å ost af Utskottet föreslagna tullen af 3 öre per
skålpund, ladugårdsprodukterna, fläsk, med 3 öre; saltadt, torkadt
eller rökt kött, med 2 öre, och smör med 3 öre, allt
per skålpund; äfvensom malen spanmål, alla slag, en centner
50 öre;
att importtullen i öfriga delar, för så vidt förändring
icke blifvit efter föregången utredning föreslagen, för närva
rande
bibehålles oförändrad; samt
att det af Herr Presidenten Akerman, inom Utskottet
framlagda förslag till underdånig skrifvelse, såsom på en
gång afseende både fäderneslandets förhållande till utlandet
och alla medborgares lika rätt, bör antagas i stället för det
af Utskottet tillstyrkta i fråga om förslags framläggande för
Rikets näst sammanträdande Ständer till ny tulltaxa.
Genom salttullens afskaffande skulle, med beräkning efter 1861 års import,
tullintraderna minskas med 19 1,785 R:dr. Deremot skulle, om den af mig fö
reslagna
tullen åsattes och importen blefve lika med Livad den var 1861, beträffande
ladugårdsprodukter och malen spanmål, tullinkomsten ökas, efter följande
beräkningsgrund, nemligen:
94 lievillnings-Ulskotlets betänkande Ä;o S.
för 11,811 centner fläsk, a 3 R:dr  35,433 R:dr:
» 8,285 » kött, å 2
16,560 »
„ 14,070 ■> ost, å 3 R:dr 42.210 -
n 26,117 » smör, å 3 R:dr ... .  78,351 b
b 363,783 ” malen spanmå), å 50 öre . . . •  181,861 *
eller, med sammanräknade  354,415 R:dr.
så att, med afdrag af salttullen
191,<85 »
en verklig tillökning derigenom skulle uppkomma af . . . . 162.630 R:dr;
allt R:mt.”
Häruti förenade sig Riksdagsfullmägtige A. J. Sandstedt från Jönköpings
län, And. Gudmundsson från Hallands län oell Nils Pettersson från Calmar län.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
95
Litt. A.
Ta blå,
utvisande år 1861 influtna lullumgälder för de af B e vil In ings-Ut sko t te t till
fri införsel föreslagna varuarliklar, för hvilka tullinkomsten kunnat beräknas.
I
— '
Tull.
Varan.
—
Riksmynt.
I Agat, arbetad, oinfattad
Antimonium
479
Balsam
282
Bernsten, arbetad, oinfattad
10
Bildhuggarearbeten, andra slag
112
—
Bläckpulver eller substans
3
—
Borax
1,460
—
Brodermönster
38
—
Citronsaft
11
—j
Citronsalt
50
—
Fjäder, spritad
44
—j
F olier
194
—|
Fosfor  . .
885
Frukter, friska . .
278
i
Glasflusser, oinfattade
|
145
Transport |
3,99lj
96
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
Tull.
Riksmynt.
Transport
3,991
_
Glete eller Glitt
255
Gräs, färgadt, trensadt eller upprispadt
13
—
Grönsaker, friska
151
—
Gummi, alla slag
763
—
Honing
78
—
Koraller, arbetade, oinfattade
3
—
Krokar, till fiske
410
—
Krut
244
—
Kummin
22
—
Lacmus
6
—
Lakritsrot
120
—
Lök, alla slag
803
—
Nötter, kokos-
3
—
Qvicksilfver i
703
—
Senap, omalen
741
—
Stenkolstjära
66
—
Svafvel, alla slag
1,355
—
Svafvelblomma
132
—
Wismut
3
—
Summa R:mt R:dr
9,861
—
Litt.
Bevillning*- Utskottet* Betänkande N:o 3.
or
Iiftt. O.
Tablå,
utvisande den tullinkomst, sorn ingått år i 861, och den. som i följd of de tulln edsö Ilningar
Beni Ilning s-UIskottet föreslagit, hör påräknas hädanefter inflyta, samt skilnaden
deremellan å de varuar/iklar, för hvilka sådan beräkning kunnat åstadkommas.
Tull enligt
Tull enligt
de föreslagna
Varan.
gällande taxa.
nedsättnin
garne.
Mmskmng
Färger, kochenilj, nedsatt från 35 öre till 20 öre pr //.
Garn, bomulls-, ofärgadt, » » 12 » » 10 » » »
3,6G2
2,093
1,569
_
105,012
—
87,510
17,502
» färgadt, alla slag, » »20» »15»»»
Hudar och Skinn, beredda, Sulläder m. m., nedsatt från 25
47,726
—
35,795
11,931
öre till 15 öre pr Ä
83,705
—
50,223
33,482
Hår, bäst-, eller tagel, nedsatt från 8 öre till 5 öre pr //.
3.280
—
2,050
1,230
Instrumenter, fältskärs- etc., » » 40 » » 25 » » »
6.914
—
4,321
2,593
» musikaliska, orgelverk, » » 15 % till 10 % af värdet
305
203
102
—
Jern, gjutet, grytor etc., » »1 R:dr till 50 öre pr ctr
4,847
—
2,424
2,423
—
» smidt, ankare, » »1 » »75»»»
914
—
688
_
226
» » draggar, armbultar, » »1 » »75»»»
506
—
380
126
Koeffyrer  » »3» »1 R:dr » st.
Krukmakarearbeten, oglaserade och omålade, nedsatta från
1,080
360
720
3 öre till 1 öre pr <tt.
185
62
123
Ljus, talg- och palmitin, neds. fr. resp. 3 o. 4 öre till 2 öre pr //.
507
336
—
171
Mattor, af spån, strå etc., nedsatt från 3 » » 1 » » »
462
154
308
Nattsäckar etc. . . » » 40 » »20 » » »
4,707
2,354
2,353
Perukmakarearbeten » » 6 R:dr» 3 R:dr» »
54
27
—
27
Pomeransknoppar och skal » » 7 öre » 6 öre » »
7,539
6,462
—
1,077
—
Porslin, oäkta, hvitt, talrickar,» » 5»»4»»»
412
330
—
82
» » »andra pjeser,» » 10 » » 8 » » »
6,643
5,314
—
1,329
—
» » måladt, talrickar,» » 10» »8»»»
3,386
2,709
—
677
» » » andra pjeser, » » 18 »»15»»»
19,981
16,651
—
3,330
Sadelmakarearbeten, förgylda,neds. » 75 » » 50 » » »
253
169
—
84
Skomakarearbeten, af andra tyger,» » 2R:dr» lR:dr» »
4,870
—
2,435
—
2,435
Transport
306,950
—
223 050
83,900
Uih. till R. St. Prut. 1862 & 1863. 3 Sami. I Afd. 6 Haft. 13
98
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
Tull enligt
Tull enligt
de föreslajrna
gällande taxa
nedsåttnin
garne.
Minskning.
Transport
Skomakarearbeten, andra slag, nedsatt från 1 R:dr 25 öre
306.950
—
223,050
~
83,900
—
till 75 öre pr
2,000
1,200
800
Sköldpadd, arbetad, nedsatt från 5 R:dr till 2 R:dr pr Ä .
160
64
96
—
Slöjdvaror ... » » 20 % » 15 % af värdet
13,045
9,784
3,261
—
Spännhalsdukar, af läder, neds. fr. 75 öre till 50 öre pr //.
2
1
1
—
Såpa  » » 3 » » 1 » » >»
45
15
30
—
Terpentin  » » 2 » » 1 » » »
288
144
144
-—
Terpentinolja .... » » 4 » » 3 » » »
11,245
25,817
8,434
2,811
—
Tråd, bomulls-, ... » » 40 » » 30 » » »
19,363
6,454
» linne-, blekt el. färgad, » » 50 » » 40 » » »
11,602
9,282
2,320
Trädvaror, svarfvarearbeten,» » 1 R:dr » 50 » » »
4,228
2,114
1.332
2,114
—
Ur, fick-, med guldboett, » » 4 » » 3 R:dr» st.
1,776
5,611
444
—
» » andra slag » » 1 » » 75 öre » »
4,208
1,403
—
» skeppskronometrar » » 20 » » 10 R:dr» »
140
70
70
—
» lösa, eller delar af ur, » » 3 » » 1 » » <U.
Vagnar och åkdon, tvåhjuliga samt droskor etc., nedsatt från
1,524
508
_
1,016
—
37 R:dr 50 öre till 20 R:dr pr st. .
1,200
640
560
—
» » » öfriga slag, neds. fr. 100 R;dr till 50 R:dr pr st.
2,500
1,250
1,250
—
Vatten, mineral-, » » 15 öre till 10 öre pr kanna
5,662
3,775
1,887
Vekar, lamp-och ljus-, » » 70 » » 30 » ° <t(.
Varor, ej specificerade, arbetade, nedsatta från 20 % till 15
2,064
885
1,179
—
% af värdet
9,350
—
7,013
2,337
—
Summa
405,209
-
293,132
112,077
Håll elser:
Sid. 20, rad. 9 nedifrån står: »erlägges> läs: »erläggas»
»31, »10 » » »införsel» » »införseltull»
» 33, » 9 » » »fullständig» » »fullfärdig»
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
i
Förslag lill Tull-taxa,
att lända till efterrättelse från och med den
Tarif för Mnjörsels-tullen.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt,
R.dr
öre.
Absinlh; hänföres under likör.
Accordton; hänföres till Slöjdvaror af sammansatta ämnen.
Aether spiriluosus eller s. k. Hoffmans droppar; tullbehandlas
efter hvad taxan stadgar för art. Bränvin och Sprit.
Affall; se Spillning.
Affall vid klädesberedning; se Stoft.
Agat, oarbetad
Fri.
arbetad, oinfattad
Fri
infattad med guld eller silfver, väges med in-
fattningen och förtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tullbehandlas så-
som Bijouterivaror.
Aiguilleller; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Alabaster, oarbetad
fri.
arbetad, ej specificerad:
hvit
j \ skålp.
—
60
andra slag
\ skålp.
—
30
lidi. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
1
2
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Albumin eller Anilin; hänföres under kemiskt-tekniska pre-
parater.
Aloe; hänföres under Apotheksvaror.
Alun, alla slag
Fri.
Ambra
Fri.
Angelika
Fri.
Arns
1 skålp.
—
Antimonium cradum, eller spetsglans och regulus ....
Fri.
Apelsiner
1 skålp.
—
6
Apotheksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla eller sam-
mansatta, till införsel af apothekare eller dem, som er-
hållit Sundhetskollegii tillstånd att med sådana varor
idka handel, eller, efter Sundhetskollegii, Vetenskaps-
akademiens eller vederbörande Universitetsfakultets hö-
rande, af vetenskapsmän till begagnande för vetenskap-
liga ändamål* eller ock, efter Kommerskollegii pröf-
ning, af näringsidkare, som styrka sig hafva behof af
dylika varor för åstadkommande af sina tillverkningar
Fria.
Argentan eller Nysilfver; hänföres under Metaller, samman-
satta.
Arkitektoniska arbeten; se Bildhuggeri-arbeten.
i
Årrak; hänföres under Bränvin.
Arsenik, till införsel af Apothekare och, efter erhållet till-
1
stånd af Kommerskollegium, för fabriksinrättningar .
1 skålp.
—
2
Asfalt
Fri.
Asfalt/ill; hänföres under Papper, förhydnings-, press- och
l d K -•
Asfaltrör; hänföras till Bedskap och Machinerier.
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier
Fri.
pott-, väilad eller orafiinerad, äfvensom raffinerad
eller kalcinerad
Fri.
koppar-; se Kopparskrot.
tenn- och bly-; se Tennaska.
Askar och Dosor tullbebandlas lika med det ämne, arbetadt.
hvaraf de bestå;
Förslag till Tull-taxa.
3
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Askar och Dosor, af sammansatta eller såsom arbetade ej
specificerade ämnen
1 skåip.
30
issa foetida (Dyfvelsträck); hänföres under Apolheksvaror.
Auripigment • hänföres under Färger, ej specificerade.
Balsam, kopaive-, peruviansk och annan nativ ....
Fri
Band:
Silkessaminets-
1 skåip.
4
50
Siden-
'1 skåip.
6
—
Halfsiden-
1 skåip.
3
—
Anm. Ingen skilnad i tullafgiften göres, om uti halfsidenband
silket utgör blott en ringa beståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna sådana, äfven af silke,
hvari kautschuk, gutta percha eller likartade ämnen
ingå
.
1 skåip.
—
75
Bark, alla ej specificerade slag  ...
Fri.
Barometrar- se Instrumenter, fysiska m. fl.
Bcut och Bastrep
Fria.
Bastmattor
Fria.
Beck och Beckolja
Fria.
Bayerskt eller Tijrolerbeck; hänföres under Harts.
Ben:
oarbetadt, alla slag, derunder inbegripna tangentskifvor
till s. k. Klaviaturer, klofvet, spjelkadt och sågadt
ben samt förmalda ben eller s. k. benmjöl
Fritt.
arbetadt:
Elfen- och Hvalrosständer
1 skåip.
1
50
andra slag
1 skåip.
—
40
Benspån; hänföres under Spillning.
Bensvarl, Benkol eller Bister
50
Berberisrötler
Fria.
Bernsten, rå och Oarbetad
Fri
arbetad, oinfattad
Fri
infattad med Guld eller Silfver, väges med infatt-
ningen och förtullas såsom den;
4
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Bernsten, infaltad med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bijou-
terivaror.
Bijoutenvaror af annat ämne än guld och silfver, enkla eller
sammansatta, såsom armband, bröstnålar, kedjor, kors,
ringar, sigiiler, spännen, urhakar m. m
1 skålp.
75
Anm. Afdrag i vigten göres ej för fodraler, hvari Bijouterivaror
inkomma, eller för kartor, hvarå de aro uppfastade.
Bildhuggeriarbeten, som ulgöra konstnärsarbeten ....
Fria.
andra slag och arkitektoniska arbeten af ämne, hvil-
ket, såsom arbetadt, ej är i taxan specificeradt
Fvia
Bin i kupor
Fria.
Biscuit, arbeten deraf; hänföras till Porslin, äkta: b vitt eller
enfärgad t.
Bister• se Bensvart.
Blauk'>ltz • hänföres till Färgträd.
Bteckslagare-arbeten, ej specificerade:
olackerade
1 skålp.
—
25!
lackerade
1 skålp.
40
Blod, kreaturs-, alla slag
Fritt.
Blodiglar
Fria.
Blommor, naturliga ,
Fria.
konstgjorda, af tyg, papper eller halm
\ skålp.
n
50
delar of konstgjorda blommor
■1 skålp
7
50
Anm. Med »delar af konstgjorda blommor» förstås endast blad i
bundtar, ax för sig, knoppar för sig o. s. v. utan tillsatser
eller sammanbindning.
Blomster, torkade
Fria.
Blomsterlökar .
Fria.
Blonder• se Spetsar.
Bly:
oarbetadt, i tackor eller rullar
Fritt.
arbetadt. ej specificeradt:
omåladt och oiackeradt
'I skålp.
—
5
måladl eller lackeradt
1 skålp.
—
20!
Blyerts
|
I
Fri.
Förslag till Tull-taxa.
5
Qvantitet för
Iuförselstull.
! Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R.dr
öre.
Blyertspennor:
timmermans-
1 skålp.
15
andra slag
1 skälp.
50
Blyglete; se Glete.
Blysocker
I skålp.
3
Blytran; bänföres under kemiskt-tekniska preparater.
Blår, hamp- och lin-
Fria.
Bläck, skrif-
1 kanna.
50,
Bläckpulver eller Substans
Fritt.
Bobtner; hänföras till Redskap och Machinerier, eller delar
J
deraf.
Bokbindarecluth, eller klistrad och pressad bomullsväfnad; se
Väfnader, bomulls-.
Bokguld; se Guld.
Boltsil/ver; se Silfver.
Bokstaf s-stämplar samt Boktryck och Stilar
1 skålp.
—
10
förslit na och obrukbara eller s. k. Stilskrot ....
Fria.
Bok- och Koppartrycksvärla
1 skålp.
10
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata
Fri.
Bomull  ....
Fri.
Borax
Fri.
Boraxsyradl Natron eller Tinkal
Fritt.
Borst; hänlÖres till Hår, andra slag.
Borstbindare-arbelen:
med infattning af opoleradt eller måladt trud eller jern
I skålp.
—
25
med infattning af poleradt eller lackeradt träd .
1 skålp.
—
50
med infattning af ben, horn eller andra ämnen .
'I skålp.
1
—
murare- och målareborslar; hänföras till verktyg
Bouillon de poclie
Fri■
Brefkuverler
'I skålp
20
Bresilja; hänföres under Färger och Färgningsämnen, ej
specificerade.
Britannia-metall; hänföres under Metaller, sammansatta.
6
Förslag till Tull-taxa.
Q, van litet för
Tuliberäk-  ningen.
Införselstull.
Riksmynt,
Broderade arbeten draga lika tull med det tyg, hvarå bro-
R:dr
öre.
deriet är anbragt, med följande tillägg:
af 20 procent för broderadt alngods, såsom gardins-
tyger, kiadningstvger, m. m.
af 50 procent för fullfärdiga, broderade persedlar eller
delar deraf, såsom shawlar och dukar, kragar, rem-
sor, slöjor, manchelter, färdiggjorda eller i våder
tillklippta klädningar m. m.; samt
af 100 procent för med guld eller silfver broderade
tyger eller persedlar.
Broderduk, Marle och Stramalj:
af silke
1 skålp.
6
af silke med tillsats af annat material
1 skålp.
3
af ull
1 skålp.
1
25
af papper
1 skålp.
—
18
andra slag, enkla eller blandade
1 skålp.
1
—
Anm. Påbörjade eller halffärdiga tapisseriarbeten förtnllas lika
med duken, hvarå de äro aubragta, med tillägg af 20 procent.
Brodermönster . ...
Fria
Bronz; hänföres under Metaller, sammansatta.
Bronzpulver; hänföres under Metaller, sammansatta, arbetade,
andra slag.
Bruneller; se Plommon.
Brunsten . ...
Fri
Bränvin och Sprit
uppskjutet.
Anm. Finnes varan försatt med socker eller annat främmande
ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves origtigt a profva-
ren, erlägges tull såsom för likör.
Bröd, alla slag .
Fritt
Buskär
Fria
Buteljer; se Glas.
Bålar; se Fartyg.
Bäfvergäll; hänföres under Apotbeksvaror.
Bälten, Strumpeband, Klädnings- och Ärmhållare m. fl. dy-
lika persedlar tullbehandlas efter hvad taxan bestämmer
för art. Hängslen.
Förslag till Tull-taxa.
7
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Bär, ej specificerade; se Frukter.
R:dr.
öre.
Bärsaft, med tillsats af socker och sprit; hänföres under Likör.
utan sådan tillsats; hänföres till Cider.
Böcker:
på främmande språk tryckta; lexica, deri något främ-
mande språk ingår; samt not- och ritböcker
Fria.
på svenska språket tryckta biblar, gifna till svenska
bibelsällskapet
Fria.
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta, då
de reklameras af författaren eller förläggaren, eller
då två besigtningsman, af hvilka minst den ene bör
vara boktryckare, intyga att böckerna äro i Sverige
tryckta . ,
Fria.
på svenska språket i Finland tryckta och af finske
undersåter författade
Fria.
andra på svenska språket tryckta
1 skålp.
—
15
med inbundet, rent eller linieradt papper draga lika
lull som papperet med tillägg af 25 procent.
s k. album
1 skålp.
—
40
Bönor, alla slag
Fria
Bössor; se Gevär.
Cassia Fislula; hänföres under Apotheksvaror.
Cassia Lignea; se Kanel.
Cement
Fritt.
Chagrinskinn; hänföres under Hudar och Skinn, ej Pelsverk,
beredda.
Champignoner; hänföras under Svampar.
Cheniller; hänföras under Gulddragare- och Snörmakare-
arbeten.
Chocolad
1 skålp.
30
Chrystalli tartari; se Vinsten.
Cider; tullbehandlas lika med Vin.
Cigarrer; se Tobak.
Cigarretter; hänföras under Tobak, karfvad.
Cikorierot
1 skålp.
—
2
8
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Cilcorierol:
brand eller malen, hänfores till hvad under rubriken
Kaffe 8r bestämdt för alla till kaffesurrogat an-
vändbara brända vexler.
Cinders; se Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; hänföras under Instru-
menter, matematiska.
Citroner
1 skålp.
6
Citronsaft
Fri
Cilronsall eller kristalliserad .Citronsyra
Fri.
Citronskal, torra
1 skålp.
—
6
Coakes; se Stenkol.
Cremor tartari; hänfores under Vinsten.
Curcuma, Gurkmeja; hänfores under Färger och Färgnings-
ämnen, ej specificerade.
Dadlar
I skålp.
—
15
Deglar; hänföras till Redskap och Machinerier.
Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Ornamenter,
ej specificerade, tullbehandlas lika med det ämne, ar-
betad!, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Desman; se Muskus.
Dividvi eller Libidvi; se Garfskidor.
Dosor; se Askar.
Drakblod; hänfores under Färger och Färgningsämnen, ej
specificerade.
Dref •.
• ' • •
Fritt.
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 12 fots
längd sönderhugget tågvirke
Fritt.
Dricka:
porter
1 kanna
—
40
öl och andra slag
1 kanna
—
20
Dun
Fritt.
Dyfvelsträck; hänfores under Apotheksvaror.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben; se Ben.
i
Förslag till Tull-taxa.
9
Qvantitet för
Införselstull.
Tnllberäk-
mngen.
Riksmynt.
R:dr.
jöre.
Emalj, i massa
J
Fri.
Enbär . .
Fria.
Enbärsmos; bänföres under Apotheksvaror.
Essenser; se Oljor, flygtiga.
Eslamper; se Kopparstick.
Elais, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen
4 skålp.
—
75
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Fartyg och Båtar med tillbehör
Fria.
Fayence; se Porslin.
Fenkol
4 skålp.
—
7
Fernissa
1 skålp.
—
10
Anin. 8. V. Fernissa af Sprit med en obetydlig tillsats af harts
tnllbehandlas under tillämpning af hvad taxan stadgar för art.
Bränvin och Sprit.
Fikon
4 skålp.
—
7
Filar; hänföras under Verktyg.
Fingerborgar och Syringar af andra ämnen än guld och
silfver
4 skålp.
—
40
Fisk:
färsk
Fri.
saltad eller inlagd:
anjovis, sardeller och thonfisk
1 skålp.
—
25
lax
4 centner
4
10
sill
I kub.-fot
—
12
strömming
1 kub.-fot
—
12
all annan
■1 centner
—
75
torr eller rökt:
gråsidor eller sej • . . .
1 centner
4
25
lax och ål
1 centner
6
—
långor och torsk, med derunder inbegripne ret-
scher, samt klipp-, stock- och platt- eller bred-
fisk
1 centner
4
50
andra slag
1 centner
2
50
Fiskben; se Ben.
Fiskskinn, oberedda eller beredda
Fria.
Bih. till II St. Fröt. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 2
10
Förslag till Tull-taxa.
Q,vnntitet för
Införselstull.
Tullberäk-
mngen.
Riksmynt.
Fjedrar:
till begagnande för jernvägsmateriel
s. k. krinolin-, öfverkladda, omspunna eller omväfda;
se Karkasser.
ur-; hänföras till delar af ur, ej specificerade,
andra slag, ej specificerade, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Fjäder, ospritad och spritad
. ,
Fjäll, hvalfisk-, eller Ossa Sepiae
Flaskfoder förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de
bestå.
Anm. Flaskorna med deras innehåll förtullas särskildt.
Flintor, huggna, utom agat
Flintsten
Fiol (holz; hänföres under Korkbark.
Flyttsaker:
reseförnödenheler, af egaren sjelf medförda, då de
af vederbörande tullkammare eller tuliinspektion
finnas ej öfverstiga hans behof under resan
inkomna för sådane Svenske undersåters räkning, som
varit å utrikes ort bosatte, så framt de vid införseln
finnas gamla och brukade samt, på särskild
anmälan hos General-tullstyrelseD, pröfvas ej öfverstiga
egarens behof
...
öfriga inkommande gamla och brukade husgeråds- eller
andra lösörepersedlar (hvilkas införsel, äfven såsom
nya, ej genom denna taxa är i allmänhet medgifven
tullfritt eller emot lägre tull, än högst 1 0 procent
af värdet, då sådan förtullningsgrund bör tillämpas),
när de vid införseln, på särskild anmälan
bos tullkammare eller tulldistriktchefer, vid 300
R:dr Riksmynts värde eller derunder, samt hos
General-tullstyrelsen, då värdet öfverskjuter 300
R:dr Riksmynt, pröfvas icke öfverstiga egarens behof
. . .
R:dr 100 Rmt
R:dr.
Fria.
Fri.
Fria.
Fria.
Fri.
Fria.
Fria.
10
Förslag till Tull-taxa.
11
Qvantitet för
Iuförelstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Flädermos och Saft; hanföres under Apotheksvaror.
Fläsk . . .
Fritt
Fnöske, beredt
Fritt.
Fogellim; hänföres under lim, andra slag.
Foglar, lefvande
Fria.
slagtade; hänföras under Kött.
preparerade till naturalie-samlingar; hänföras till na-
turalier.
Folier, tenn-, eller Stanniol , . .
Fria.
Formar, af jernbleck eller annat ämne för sockerbruken,
tryck- och pappersformar, äfvensom formar, som be-
gagnas lill pastellage-arbeten; hänföras till Redskap och
Machinerier.
. ‘ ' V ’ V A. i-' ' fc
Fosfor
Fri
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Friktionsstickor och Fnktionssvamp; se Tändstickor och Tänd-
svamp.
Frakter och Bär, ej specificerade:
|
friska
Fria
inlaede i bränvin eller ättika
1 skålp.
—
30
torra
1 skålp.
—
6
insyltade; hänföras under Konfityrer.
Frö:
kanarie-
\ skålp.
—
4
andra slag
Fria
Fyrverkeri-arbeten
1 skålp.
—
25
Fallar; hänföras under Hudar och Skinn, Pelsverk.
Färger och Färgningsämnen:
blyhvitt, zinkhvitt och kremzerhvitt
1 skålp.
5
kochenilj
1 skålp.
20'
indigo
1 skålp.
9
spanskgröna
1 skålp.
——
8!
Anm. Nämnda färger med olja eller annorledes beredda, må infö-
i
j
ras mot den för råämnet stadgade tull.
andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda
*
Fria
j
1
12
Forsing till Tull-taxa.
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äfvensom färger
i musslor, glas o. s. v . . . . . . . . .
Anm. Afdrag i vigten göres ej för ladan, musslan, glaset eller
annat tillbehör.
Färgmossa, alla slag
Färglräd, helt och oraspadt, alla slag, samt andra till färgning
användbara, oberedda vexter och vextdelar, i
taxan ej specificerade .
Galangarol; hänföres under Apotheksvaror.
Galnpöt; hänföres under Harts.
Gallizenslen, hvit och blå; tullbehandlas såsom Vitriol, andra
slag.
Gallmeja
Galläpplen
Galoner; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Gardiner, rull-, af bomulls-, linne-, eller hampväfnad, målade
eller tryckta
Garfskidor
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å bobiner:
ofärgadt
färgadt, alla slag
Anm. I händelse hos vederbörande tulltjensteman villrådighet uppstår,
huruvida icke en under benämning af dubbleradt bomullsgarn
angifven vara rätteligen bör till bomullstråd hänföras, åligger
godsegaren, såsom vilkor för tillgodonjutandc af de för
dubbleradt bomullsgarn stadgade lägre tullumgiilder, med sakkunnige
personers, efter besigtning å godset, afgifna betyg
styrka, att varan utgör garl; af sistnämnda beskaffenhet.
kamel- och ull-, alla slag:
ofärgadt
färgadt eller blekt, s. k. brillantgarn derunder inbegripet
linne-:
ofäread^ och oblekt
O
färgadt eller blekt
Qvantitet för
Tullberäkningen.
\ skålp.
Införselstull.
Riksmynt.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
R:dr. öre.
35
Fri.
Fritt.
Fri.
Fria.
40
Fria.
\ skålp.
15
1 skålp.
—
20
1 skålp.
—
25
1 skålp.
40
I
Förslag till Tull-taxa.
13
Garn:
segel- och bind , * . . . .
af vegetabilier (gräsgarn); förtullas lika med segeloch
bindgarn.
Anm. För garn, dubbleradt af till färg och råämne olika garnsorter,
hvilka hvar för sig draga olika tull, beräknas införselstullen,
utan hänsigt till den större eller mindre andel, hvarmed
den ena eller andra garnsorten deri ingår, efter den högre
afgiftsbestämnielsen.
Gasmätare
Gaude; hänföres till Färger, ej specificerade.
Gelatine; se Lim
Gelé; hänföres till Konfityrer.
Genéver; hänföres under Bränvin.
Gentianarol; hänföres under Apotbeksvaror
Gevär, skjut-, alla slag, vigten af fodraler och der
tillbehör inberäknad
Gips
Gipsarbeten, ej specificerade
Gipssten . j
Glas:
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, äfvensom apothekare-ståndkärl
med inbränd signatur .
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, på hvilka varor
inkomma, och som icke, enligt särskildt stadgande
o o
i taxan, inbegripas uti vigten för tullberäkningen
inlagde
fönster-, alla slag
kemiska .
Ijuskron- . . .
Optiska, lösa och oinfattade . . . .
patent- och glastakpannor
spegel-:
rå och oslipade eller s. k. glasämnen
slipade, ofolierade
.
folierade . . ....
ur
-
andra slag, karafmer och pressade eller slipade flaskor
derunder inbegripha
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
Rdr 100 Rmt.
I skålp.
1 skålp
1 centner
1 skålp.
I skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
; 1 skålp.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr.
10
— 20
Fri.
—125
Fri.
75
Fria.
Fria.
12
25
Fria.
3
8
18
40
-|20
14
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
Glasflusser:
R:dr.
öre.
oslipade samt slipade, men oinfattade
Fria•
infattade med guld eller silfver, vägas med infatt-
ningen och förtullas såsom den.
infattade med andra ämnen, tuilbehandlas såsom
Bijouteri-varor.
Glasgalla
Fri
Glasmästare-diamanter, infattade; se Verktyg.
Glasskär/ eller Krasglas
Fritt-
Glasvaror, försedda med flätning, som icke utgör varuembal-
lage; se Glas.
Glasögon, lorgnetter oeh andra monterade optiska glas; se
Instrumenter, optiska m. fl.
Glaubersalt; se Salt.
Glete eller Glitt, alla slag
Fritt.
Glober
Fria.
Ghjcyrrhiza, se Lakritsrot.
Grams d'Avignon; hänföras till Färger, ej specificerade.
Gramaher; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Granatäpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Granatäppleskal
Fria.
Gri/flar af sten, infattade eller oinfattade. ......
Fria.
Gryn: af Spanmål, se Spanmål.
1 skålp.
2
ris- äfvensom rismjöl
—
andra slag
\ skålp.
—
4
Gräs, ej specificeradt
Fritt.
Gräsmattor och Gräsrep
Fria.
Grönsaker, friska
Fria.
inlagda i bränvin eller ättika
1 skålp.
—
30
torkade
1 skålp.
—
6
Guano
Fritt.
Guld, oarbetadt
Fritt.
arbetadt
1 ort
—
50
bok-, äkta
1 ort
—
4
oäkta
I ort
—
1
Anm. Vigtcn för pappersbladen, mellan hvilka guldet ligger,
inberäknas.
Förslag till Tull-taxa.
15
I Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ni iigen.
Riksmynt
R:dr.
öre.
Guld:
musiv-, puder- eller unsen-
1 ort.
—r-
" i
spinn-; se Tråd.
Gulddragare-arbeten af guld eller silfver:
kantiljer och paljetter:
äkta eller halfäkta
1 ort.
6
oäkta
.
1 ort.
2
fransar, galoner, gramaner, snören och andra ej speci-
ficerade:
äkta eiler halfäkta
1 ort.
16
oäkta
1 ort.
-
8
Guldtyg; hänföres under Väfnader, siden-.
Gummi, alla slag, ej specificeradt
Fritt.
Gummi elasticum; se Kautschuk.
Gummi gulla-, hänföres under Färger, ej specificerade.
Gutta •percha, oarbetad eller i skilvor utvalsad
Fri.
arbeten deraf:
vattenlednings- och gasrör, buffers samt sprut-
slangar
Fria.
andra slag, ej specificerade och som ej äro hän-
förliga lill Redskap och Machinerier eller delar
deraf
.
1 skålp.
—
50
Gördelmakare-arbeten; hänföras under Metaller, sammansatta,
arbetade.
Hagel
1 skålp.
—
3
Halm
Fri.
Halsduksvalkar .
,
1 skålp
1
—
Hammarful; tullbehandla såsom Filtar af ylle under art.
Väfnader.
Hampa, ohäcklad och häcklad
1 skålp.
Fri
Handskar, alla slag ,
3
Handskskinn, tillskurna tili handskar
1 skålp.
1
50
Handtverkeri-varor, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Harmonium eller Fysharmonika; se Instrumenler, musikaliska.
Harpoes; tullbehandlas såsom Harts.
I
16
Förslag till Tull-taxa.
Harts
Hattar:
af siden eller halfsiden eller äfven af annat tyg eller
ämne, då de äro monterade med blommor, plymer
eller spetsar, o. s. v i
Anm. Utgöres monteringen ensamt af Band, hänföras de till nästföljande
bestämmelse.
af ull, hår, filt eller felb, färdiga eller halffärdiga, med
band eller tyg monterade hattar, som ej äro af
hel- eller halfsiden, samt s. k. mekanik- eller
klapphattar, med eller utan fodral
af halm eller strå, s. k. Panama-hattar samt helt
och hållet omonterade fruntimmers- och barnhattar
af andra ämnen än hel- och halfsiden ,
andra slag, såsom af spån, rötter eller blad; vaxduks-,
vaxtafts- och oljade hattar eller s. k. sydvester m. fl.
Anm. Äro hattarne sammansatta af flera materialier, förtullas de
efter det ämne, hvaraf de hufrudsakiigen bestå.
Hallflätor af halm eller strå samt öfriga halmarbeten, ej
specificerade
Hallfoder och Hattkullar af siden eller annan väfnad, i förening
med annat material
Haltformar och Hatlstommar, med eller utan styfning, tullbehandlas
lika med det ämne, arbetadt, hvartill de
närmast kunna hänföras.
Honing
Horn:
oarbetadt eller raspadt . . .
arbetadt:
platter
skifvor lill lyktor m. m , . . .
knappar, med eller utan fernissning .....
andra slag
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
1 stycke.
1 stycke.
1 stycke.
1 stycke.
\ skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
In försel stull.
Riksmynt.
R:dr.
i
1
i
Fri.
Frill.
Fria.
\
50
40
50
50
20
40
Förslag till Tull-taxa.
17
Qvantitet för
Iuförselstull.
Tullberäk-
ningeu.
Riksmynt.
Hildar och Skinn:
R:dr.
öre.
ej hänförliga till pelsverk:
oberedda:
torra, osaltade och obestrukna ......
1 centner.
2
50
saltade eller bestrukna
1 centner
1
25
våtsaltade och andra slag
Fria.
beredda:
sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvade (alu-
nerade), äfvensom sämskade hudar och skinn
1 skålp.
—
15
pergaments-, färgade, pressade och tryckta skinn,
saffian, alla slag, äfvensom finare skinn för
tillverkning af handskar och etui-arbeten . .
1 skålp.
—
75
andra slag, derunder inbegripna lackerade hudar
och skinn
1 skålp.
—
40
pelsverk:
beredda och oberedda:
get-, ren- och skjälskinn
1 skålp.
—
10
får- och lammskinn:
grå krimska samt äkta svarta kalmuck- .
I skålp
—
40
andra slag
1 skålp.
—
15
bjorn-, jerf- eller filfras-, kanin-, lo-, räf-, sjupp-
och vargskinn
1 skålp.
—
25
andra slag
1 skålp.
1
—
hopsydda, äfvensom fullfärdiga persedlar med pelsverk
till öfvertyg, såsom skinnpelsar, muffar, boas, m. m„
förtullas lika med pelsverket, hvaraf de bestå, med
tillägg af 25 procent.
Humle
Fri
Hummer
Fri
Husblås; se Lim.
Hvalraf eller Spermaceti
Fri.
Hållrot; bänföres under Apotheksvaror
Hår, häst-, eller Tagel
1 skålp.
—
5
andra slag, ej specificerade
Fria
Hår- eller Tagelarbeten, med eller utan infattning och lås
1 skålp.
4
—
Häktor, Hakar och Hyskjor , . . . .
1 skålp.
—
50
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami 1 Afd. 7 Haft. 3
18
Förslag till Tull-taxa.
Hängslen eller delar deraf:
af siden eller halfsiden
andra slag
Anm. För spännen och ringar medgifres icke något afdrag i
vigteu.
Hö
Indigo; se Färger.
Ingel ära:
torr
syltad
Insekter; hänföras under Naturalier.
Instrumcnler:
fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och navigations-,
med eller utan fodral, alla slag, derunder inbegripna
monterade optiska glas samt barometrar och
termometrar
handtverks-; lullbehandlas såsom Verktyg, ej specificerade,
musikaliska:
flöjter, klarinetter och oboer
gitarrer och lutor
violer
violonceller och kontrabasar
.
valdhorn och trumpeter
post- och signalhorn
trummor och pukor
klaver och positiv
harpor
fortepianon: tafflar samt stående s. k. kabinettsflyglar
öygel-
speldosor
Anni. Utgöres infattningen af’ Guld, Silfver eller Sköldpadd,
tullbehandlas hela dosan såsom arbeten af nämnda slag.
orgelverk, äfvensom Harmonium och Fysharmonika
Qvantitet för
Tul Iber åk-  ningen.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr.
öre
1 skålp.
2
25
1 skålp.
—
75
Fritt
'I skålp.
_
7
1 skålp.
40
1 skålp.
—
25
1 stycke.
75
1 stycke.
2
—
1 stycke.
1
i
1 stycke.
4
50^
1 stycke.
3
1 stycke.
1
1 stycke.
3
—
1 stycke.
7
50;
1 stycke.
15
1 stycke.
60
1 stycke.
120
1 skålp.
1
so;
l:dr 100 R:mt.
10
_
Förslag till Tull-taxa.
19
gjutet:
Instrumenter:
musikaliska:
ej specificerade, förtullas lika med sådana bland
ofvan uppräknade, hvarmed de närmast kunna
jemföras.
Anm. a) Högst £:ne stråkar, munstycken och så vidare må få
åtfölja vid instrumentets förtullning. De öfriga, äfvensom
särskildt inkommande tillbehör till instrumenter, förtullas efter
15 procent af värdet.
b) Instrumenter, hvilka genom deras mindre dimensioner och
beskaffenhet i öfrigt synbarligen endast utgöra leksaker, hänföras
till art. Leksaker.
Inventarier, skepps-:
nya, ej specificerade, icke hänförliga till husgerådssaker
eller beklädnadspersedlar
brukade å föroivckade eller sjöskadade utländska fartyg
Ipecacuanha; hänföres under Apotheksvaror.
Ister, alla slag
Jalappa; hänföres under Apotheksvaror.
Jern:
Qvantitet för
Tullberäkningen.
R:dr 100 R:mt.
tack- och barlast samt kasserade kanoner, bomber,
mörsare och kulor
bomber och kulor, champlunerade till visst mått
och renfilade, kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, stämplade och borrade, samt finare
och gröfre lavetter
kanoner, stycken, nick hakar och mörsare, ostämplade
och oborrade, samt hällar, vigter och lödjor
grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, spisar och kabysser,
gallerverk samt dertill apterade stolpar
och ledstänger, äfvensom slussportar
gjutgods, allt annat, ej specificeradt;
till jernvägsmateriel samt till machinerier eller delar
deraf: tullbehandlas såsom Redskap och
Machinerier.
gröfre:
a) axlar, balanser, mortlar, pressjern, strykjern,
tappar m. m
1 centner
1 centner
\ centner
\ skålp.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr. öre
5
Fria.
I
I
Fritt.
Fria.
1 25
50
50
20
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
InförselitulL
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Jern: gjutet.
gjutgods, allt annat, ej specificerad!:
gröfre
b) eldst dlshållare, fotskrapor, hänglås, kafFeqvar-
nar, kopiepressar,paraplyställ,spottlådorm. m.
1 skålp.
—
12
finare:
a) basreliefs, blomslervaser, byster, fruktskålar,
korgar, lampor, ljusstakar, medaljonger, pap-
pershållare, presenterbrickor, rökelsekar, ur-
ställningar m m„ med eller utan målning eller
lackering
1 skålp.
—
25
b) armband, kedjor, kors, nålar, ringar m. m.,
tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
knappar, olackerade eller lackerade . . .
1 skålp.
—
6
skostift
1 skålp.
3
smidt eller valsadt:
ankare ....
1 centner
—
75
kettingar, kettingsstoppare och krokar ....
1 centner
75j
kedjor med länkjernet under samt till och med
0,2 tums diameter
1 centner
5
armbultar, draggar, hammare, roderjern, skepps-
knän och smedjestäd
1 centner
—
75
stång-, platt-, band-, bult-, galler- och sänksmide,
rundt eller kantigt, knipp- och fyrkant-, samt
skär- och klippjern, äfvensom smältstycken
Fria.
jernvägsskenor med tillhörande skarfjern, skarfbul-
tar, muttrar och railspik
Fria.
kassakistor och sängar
R:dr 100 R:mt
20
—
plåtar, förtente och oförlente
Fria.
skoslift, klippt eller skuren
1 skålp.
—
5
spik af 1,6 tums längd och deröfver . . . .
1 centner
1
50
all annan spik samt allt annat manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt:
poleradt eller lackeradl
1 skålp.
—
25
andra slag, med eller utan bestrykning
1 skålp.
—
15!
Förslag till Tull-taxa.
21
Jern:
pläteradt; se Metaller, sammansatta.
Jernskrol, gjutet, smidt eller valsadt .
Jerntråd; se Tråd.
Jord, polér- - .
Juveler, oinfattade och infattade .
Jäst, alla slag
. .
Kaffe
brändt och alla till kaflesurrogat användbara, brända
vexter .
Kakao
Kakel, alla slag
Kalk, osläckt och släckt
Kalksten
Kalmus; hänförcs till Åpotheksvaror.
Kamfer, oraffinerad och raffinerad
Karnfin; tullbehandlas lika med de genom rektificering renade
flygliga, fossila eller mineral- och genom torr distillation
framställda oljor.
Kanel, Kanelknopp och Cassia Lignea
Kantarider; hänföras under Åpotheksvaror.
Kantiljer; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Kappsäckar; se Nattsäckar.
Kapris
Kardborrar och Stråkardor
Kardemummor
Kardor och Kardläder hänföras till Hedskap och Machinener,
ej specificerade, eller delar deraf.
Korduan; se Saffian under art. Hudar och Skinn.
Karkasser och Karkassband
Karmin; hänföres under Färger, ej specificerade.
Karoli; se Tobak.
Kartor
Kastanie)'
Kautschuk:
oarbetad
Qvantitet för
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Fritt
Fri.
Fria.
Fri.
■1 skålp.
■—
10
1 skålp.
1 skålp.
Fritt
Fri
Fri
O Oi
i skålp.
—
25
■I skålp.
—■
30
1 skålp.
25
T na.
1 skålp.
~
40
■ 1 skålp.
|
Fria
50
j 1 skålp.
I
Fri
0
22
Förslag till Tull-taxa.
Qvautitet för
Införselstull.
Tullberäk-
niugen.
Riksmynt.
R;dr.
öre.
Kautschuk:
arbeten deraf, ej specificerade och som ej äro hänför-
liga till Redskap ooh Machinerier, eller delar.deraf
■1 skölp.
—
50
Kaviar .
1 skalp.
—
60
Kedjor till innanverk i ur; se Ur, delar deraf.
Ksmiskt-tekniska preparater, ej specificerade
5
för medicinska behof, hänföras till Apotheksvaror, ej
specificerade.
Kimrök . . .
\ skålp
—
6
Kinabark och Kinarot; hänföras under Apotheksvaror.
Kill; hänföres till Blyhvitt under art, Färger och Färgnings-
ämnen.
Kli, alla slag
Fritt.
Klinker; hänföras under Tegel
I
Klorkalk
1 skålp.
—
2
Klor syrad t Kali; hänföres under Salt,
Kläder, ej specificerade:
nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda duktyg,
handdukar, lakan, örongott m. fl. dylika hushålls-
persedlar, omärkta eller märkta, förtullas med 25
procents förhöjning i den tull, som är bestämd
för tyget eller det ämne, hvaraf klädes- eller hus-
1
hållspersedeln hufvudsakligen består.
|
Anm. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullberäk-
ningen; men uppstår svårighet att bestämma hufvudbeståuds-
delen, tages till beräkningsgruud det material, som drager
högsta tullafgift.
för kläder eller delar deraf, som äro försedda med
guld eller silfverbroderier eller galoner, eller med
fransar, spetsar eller blonder, förböjes tullafgiften
med 50 procent i den för tyget bestämda.
j
för oljade eller fernissade kläder, derunder ej inbe-
gripna sådana, som äro öfverdragna med kautschuk
eller gutta percha, beräknas tullafgiften efter hvad
för tyget är bestämdt, utan förhöjning.
Anm. Möter i något fall hinder för utrönande af hvad slags tyg
oljade eller fernissade kläder äro tillverkade, hänföras de till
Väfnader, vaxade, andra 6lag..
Förslag till Tull-taxa.
23
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Kläder:
kläder, sorn utgöras af knutna eller stickade eller på
strumpstol tillverkade persedlar, såsom hufvor,
tröjor, underkläder m. m, äfven om dessa äro
färdigsydda, försedda med knappar oell band o.
s. v., förtullas, utan förhöjning, efter hvad för art.
Strumpor och Strumpslolsarbeten är bestämdt,
gångkläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de
äro synbart brukade eller, af egarne sjelfve med-  förda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga
behof
Klöfvar; hänföras under Horn, oarbetadt
Knallhattar, askarnes vigt inberäknad
1 skålp.
R:dr.
Fria
öre.
50
Knapergall och Ekollon, malen och omalen
Knappar, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specifi-  cerade ämnen
1 skålp.
Fri
60
Anm. I)å knappar af Glas, Horn, Metall, Perlemor eller Stenkol
icke annorlunda äro af sammansatta ämnen tillverkade, än
att öglan är olikartad, böra de förtullas på sätt taxan stad-  gar för det ämne, arbetadt, hvaraf sjelfva knapparne äro för-  färdigade.
Knif var:
rak-, med eller utan fodral .
1 skålp.
50
penn-
1 skålp.
1
12
Anm. Såsom pennknifvar 'förtallas äfven knifvar, hvari finnas penn-  knifsblad jemte andra kuifblad eller redskap.
tälj-, sjömans- eller gröfre arbets-
1 skålp.
15
bords- och andra slag, ej specificerade, samt gafflar:
med skaft af silfver, pläter, ebenholtz, elfenben
1 skålp.
1
med skaft af andra ämnen
1 skålp.
25
Knytningar; hänföras till Strumpslolsarbeten,
Koboltmalm och metall ,
Fri
hochenilj; se Färger.
Koéffyrer . ....
1 stycke.
%
Kol, trä-
Fria.
Kolsyradt Natron; se Soda.
Kompasser; hänföras under Instrumenter, navigations- m. fl.
24
Förslag till Tull-taxa.
Konfilyrer
Konjak; hänföres under Bränvin.
Konserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förvarade
ätbara varor
Kopal; hänföres under Gummi, alla slag, ej specificerade.
Koppar:
rå eller garad
smidd, valsad eller gjuten:
plåtar och andra ämnen för bearbetning . . .
bleck och spik till fartygs förhydning ....
andra helfärdiga arbeten, opolerade
polerade
Kopparnickel
Kopparrök; hänföres under Vitriol, andra slag.
Kopparskrot eller gammal koppar, endast användbar till
omsmältning, samt kopparaska
Kopparstick Éstamper och Lithograf ska arbeten, som utgöra
tillbehör till tryckta verk
andra slag, oinfaltade
infattade; se Tafvelramar.
Kopparlrycksvärla; se Boksvärta.
Koppartråd; se Tråd.
Koraller, äkta, oarbetade
arbetade, oinfattade
infattade med guld eller silfver, vägas med
infattningen och förtullas såsom den.
infattade med andra ämnen, tullbehandlas
såsom Bijouterivaror.
Korf; hänföres under Melwurst.
Korgar och Korgmakarc-arbeten:
af oskalade qvistar och spån
af skalade, men oklufna qvistar
af klufvet vide eller strå, rör och andra finare slag .
Koriander
Korinter
Qvantitet för
Tullberäk-  ningen.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
1 skålp
40
1 skålp.
—
50
Fri
Fria
Fria.
i skålp.
—
20
'1 skålp.
—
50
Fri
Fri
Fria
1 skålp.
18
Fria
Fria
1 skålp.
4
1 skålp.
—
25
1 skålp.
1
12
1 skålp.
—
5
1 skålp.
—
9
Förslag till Tull-taxa.
25
Qvantitet för
Tullberäk-  ningen.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Korkar, skurna, utan beslag, äfvensom korksulor
1 skålp.
15
med beslag
1 skålp.
50
Korkbark
Fri
Kort, Spel-
1 gross.
18
Anm. Om hvad i afseende å korten vidare är att iakttaga, innan
de till egaren utlemnas, är särskildt stadgadt.
Kransögon; hänföras under Apotheksvaror.
Kreatur, alla slag
Fria
Krinoliner, förfärdigade af fjedrar, med tråd eller garn om-
spunna eliedr om väfda och sammanhållna genom vid-
sydda band, förtullas såsom »Kläder» af band; äro de
af tyg, försedda med fjedrar, tullbehandla» de såsom
»Kläder» af det tyg, hvaraf krinolinen består.
Kr i st ali arbe len; hänföras under Glas, andra slag.
Krita, hvit, och Kritsten, omalen
Fri
20
malen
1 centn.
—
röd och svart
1 skålp.
—
2
10
pastellkrita
1 skålp.
—
infattad; tullbehandlas såsom Blyertspennor.
Krokar, till fiske
Fria
Kromsyradt Kali; hänföres till Färger, ej specificerade.
Krukmakare-arbeten, ej specificerade:
1
oglaserade och omålade
1 skålp.
—
glaserade eller målade, äfvensom terra cotta och terralith
1 skålp.
—
10
burkar och krus, på hvilka varor inkomma och som
icke enligt särskildt stadgande i taxan inbegripas
uti vigten för tullberäkningen
Fria
Krut och s. k. patroner , ,
Fria
Kratz; se Tester.
Kubeber; hänföres under Apotheksvaror.
Kulör eller s. k. Vintinktur:
blandad med valten; hänföres under Sirop.
blandad med sprit; hänföres under Likör.
Kummin
Fri
Käppar, alla slag
1 skålp.
1
15
Bih. till R. St. Prat. 1862 <5i 1863. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4
26
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre
Kött, alla slag
Fritt,
Lacca Gummi; hänföres under Gummi, alla slag.
Lack  .
1 skålp.
40
Lackerade arbeten, ej specificerade
1 skålp
1
af Bleck; se Bleckslagare-arbeten.
af Bly; se Bly, arbetadt.
af Lader; se Läder-arbeten.
af Papp; se Papp-arbeten.
af Tenn; se Tenn, arbetadt.
af Träd; se Träd, arbetadt, ej specificeradt.
af Zink; se Zink, arbetad.
Lacmus
Fri.
Laqerblad och Lagerbär
1 skålp.
—
3
Lalin, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Lakrits - .
1 skålp.
—
8
Lakritsrot eller Glycyrrhiza
Fri
Lampeller; se Speglar.
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskildt efter hvad för Glas,
andra slag, är bestämdt.
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller Trådband; se Metaller, sammansatta.
Leksaker eller Nurnberqerkram:
af träd eller sammansatta ämnen, med eller utan bets-
ning, målning eller lackering
1 skålp
1
50
andra slag förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
Lera
Fri.
Lerpipor; hänföras under Piphufvuden.
Liar; hänföras under Verktyg.
Likör
1 kanna
3
—
Lim:
husblås och gelatin
1 skålp.
—
75
andra slag
1 skålp.
—
6
Förslag lill Tull-taxa. 27
Qvantitet för
Införsststult.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Limon er, friska; hänföras under Citroner.
salta; hänföras under Frukter, inlagda.
Limonsa/t; hänföras under Citronsaft.
Lin, ohäckladt och häckladt
Fritt.
Linser; se Spanmål.
Litografier; se Kopparstick.
Litzari; hänföres till Färger, andra slag, ej specificerade.
/ lil C •
J Ilo .
vax- och spermaceti
1 skålp
—
15
talg- och palmilin
! skålp.
—
2
andra slag
\ skålp
—
6
Ljuskronor eller delar deraf, ej specificerade, förtullas lika
med det ämne, arbeladt, hvaraf de hufvudsakligen
bestå, och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
Luktvatten, alla slag ^flaskornas vigt inbegripen) ....
1 skålp.
—
40
Lumpor och för pappersbrukens behof beredd Lump . .
Fria
Lunta
Fri
Lyktor; se Lampor.
Läder; se Hudar och Skinn.
Läderarbelen, ej specificerade, förtullas med 25 procents
förhöjning å tullen för det läder, hvaraf arbetet huf-
vudsakligen består.
Anm. Läderremmar, hopsydda eller med metallnaglar hopnitade
och synbarligen ämnade att begagnas till machinerier, tull-
behandlas såsom delar af machinerier.
Läster till skoarbeten
Fria
Lök, alla slag, ej specificerade
Fri.
Machinerier, ej specificerade; se Redskap
Machin- och Vagnsmörja
1 skålp.
—
2
Madrasser hänföras till Sängkläder.
Anm. När madrasser äro försedda ined ramar och fjedrar, tull-
behandlas de såsom Varor, i taxan ej nämnda, arbetade.
Magnesia; hänföres under Apotheksvaror
Magnetsten, oinfattad
Fri.
infattad; se Instrumenter, fysiska m. fl.
28
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberiik-
ningen.
Riksmynt,
R:dr.
öre.
Mais
Fri
Malm, nila slag, ej specificerade
Fri
Malmstuffer
Fria.
Mandel
1 skålp
—
12
Manna; hänföres under Apotheksvaror.
Manometrar; hänföras till Instrumenter, fysiska tn. fi.
Manufakturvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Marienglas
Fritt
Marinmetall-, se Metaller, sammansatta.
Markasit; hänföres under Vismut.
Marle; se Broderduk.
Marmor, oarbetad eller i block
Fri.
arbetad, tuilbebandlas såsom Biidhuggeri-arbeten,
eller såsom Sten, arbetad.
Masker
I stycke.
—
15
Mastix; tuilbebandlas såsom Gummi.
Mattor af spån, strå eller rötter, vass eller saf ....
1 skålp
—
1
Anm. Använda såsom garnering eller till skyddande af lasten
under transporten, fria.
bast-; se Bastmattor.
golf-: se Väfnader.
gräs-; se Gräsmattor.
Medaljer, alla slag
Fria.
Mercurius; se Qvicksilfver.
Messing; hänföres under Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Metaller, sammansatta:
marinmetall eller annan komposition i form af bleck
och spik till förhydning af fartyg
Fri.
andra slag:
oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna
Fria.
arbetade, alla slag, gjutna, smidda eller pressade,
Oäkta lahn och metallduk derunder inbegripna:
förgylda, försilfrade eller pläterade eller
med s. k. guldfernissa öfverstrukna .
t skålp.
—
75
Förslag till Tull-taxa.
29
Qvantitet för
Tullberäk-
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
Metaller: sammansatta:
andra slag:
arbetade, alla slag, gjutna, smidda elier pressade:
R:dr.
öre.
andra sia" ....
skrot samt gammal oell brukad metall, sammansatt,
endast tjenlig till omsmältning
Metronomer, eller musikaliska taktmätare; hänföras till In-  strumenter, matematiska m. fl.
1 skålp.
Fritt
O
Metwursl
Mikroskop; hänföras till Instrumenler, optiska m. fl.
Mineralier för Naturalie-samlingar
I skålp.
Fria
10
Mjöd
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej kunna inbegripas
1 kanna
—
25
under spanmå! eller hänföras till rnedicinalier
af Span mål; se Spanmål.
af Arrow-rot; se mjöl af vegetabilier.
Mosaikarbeten; hänföras till Sten, arbetad.
Muffar', se Hudar och Skinn, Pelsverk, persedlar deraf.
Mullbärssafl; hänföres under Apotheksvaror.
Munk ar monik or: hänföras under Leksaker.
1 skålp.
12
Munlack
Murklor-, hänföras under Svampar.
Mursten-, hänföres under Tegel, alla slag.
Musi k al i er
1 skålp.
■
Fria
60
Muskött, torr, och Muskottblomma ....
insyltad; tullbehandlas såsom Konfityrer.
Muskus eller Desman
'1 skålp.
Fri
40
Musslor, alla slag
Mynt, guld-, silfver- eller koppar-,
Myntkoppar; hänföres under Koppar.
Mijrrha; hänföres under Apotheksvaror.
Målningar och Ritningar, oinfattade
infattade: se Tafvehamar.
Mössor och Kaskelter; tullbehandlas såsom Kläder, ej spe-  cificerade.
Mössfoder och Mosskullar-, se Hattfoder.
Fria
Fritt
Fria
30
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Tullberäk-
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
Natron, kolsyradt; se Soda.
ättiksyrad!; hänföres under kemiskt-tekniska preparater.
R:dr.
öre.
Nattsäckar, Kappsäckar och Hattfodral
Naturalier till vetenskapliga samlingar
Negerhead; hän föres till Tobak, arbetad, spunnen, hopvriden
eller pressad.
1 skålp.
20
Fria
Neghlcor
Nicht eller Tutia; hänföres till Apotheksvaror.
Nickel; se Kopparnickel.
Nys- eller Prustrot; hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver; hänföres under Metaller, sammansatta.
Nålar, af annat ämne än guld och silfver och ej hänförliga
1 skålp.
18
till Bijouteri varor .
Näfver
Nät, alla slag; fört ullas lika med det Garn, hvaraf de ärO
gjorda, med tillägg af 25 procent.
Nötter:
1 skålp.
Fri
40
kokos-
Fria.
hassel-, val- och andra slag
Oblat och Oblatskifvor; se Munlack.
Olein; hänföres under Tran.
1 skålp.
3
Oliver
Olja, vitriol-; se Svafvelsyra.
Oljor:
feta. icke flygtiga:
1 skålp.
10
bom-, hamp-, kokosnöt-, palm- och spermaceti-  andra till apotheksvaror ej hänförliga eller eljest
1 skålp.
2
icke specificerade slag
kokade; se Fernissa,
flygtiga vegetabiliska:
essencer, ej specificerade (flaskornas vigt deri
1 skålp.
3
inbegripen)
fossila eller mineraloljor samt genom torr distilla-  tion framställda:
nativa eller råa, åfjord eller brännbartser m m.
I skålp.
25
förorenade, af mörkbrun till svartbrun färg
1 centner
—
50
Förslag lill Tull-taxa.
31
Qvantitet för
Iuförselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Oljor:
flygtiga vegetabiliska:
genom rektificering renade, färglösa eller af gul
till gulbrun färg; reklificerad stenkolsolja eller
fotogén; rektificerad jordolja, nafta, petroleum
eller bergolja, solarolja, paraffinolja med flera
till lyse begagnade vätskor
1 skålp.
2
Anm. S. k. Belysningsvätska, sammansatt af flygtig olja och
sprit, förtullas lika med de genom rectificering renade flyg-
tiga fossila eller mineral- och genom torr distillation fram-
ställda oljor.
Oljekakor ....
Fria
Ornamenter, arkitektoniska; se Bildhuggeri-arbeten.
ej specificerade; se Dekorationer.
Ossa Sepia; se Fjäll, hvalfisk-.
Ost, alla slag . ,
1 centner
3
.
Ostron; hänföras under Musslor.
Paddy; se Ris.
Paljetter; se Gulddragare-arbeten.
P"PP
1 skålp.
-
2
Papp- och Pappersarbeten, alla slag:
olackerade
1 skålp.
40
lackerade, arbeten af papier mache derunder inbegripna
1 skålp.
65
Papper:
förhydnings-, press- och tak-
Fritt
kardus- och sug-, fargadt eller ofärgad!; makulatur;
tryck-, olimmadt-; tapet- och polér- eller smergel-
1 skålp.
6
skrif-, kopie-, planche- och alla andra slag, hvitt, ej
specificeradt
1 skålp.
12
post-, alla slag
I skålp.
15
fargadt, pressadt, glaseradt, tryckt, figureradt, försilfradt
eller förgyldt
1 skålp.
18
med tryckta linier; tullbehandlas såsom Tryckpapper.
linieradt för hand eller machin, drager samma tull
som papperet.
Papperstapeter och Border
1 skålp.
40
32
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Parad iskorn; hän föres under Apotheksvaror.
Paraplyer och Parasoller:
af siden eller halfsiden, utan afseende i sednare fallet
pA silkets större eller mindre qvantitet....
1 stycke.
1
50
andra slag
1 stycke.
50
delar deraf:
ställningar
1 skölp.
25
öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika med
det väfnadsslag, hvaraf de äro gjorda, med
tillägg af 10 procent.
fodraler:
af läder, lösa eller påsatta
1 skålp.
50
af tyger, lösa, förtullas lika med väfnaden, hvaraf
de äro gjorda, med tillägg af 10 procent.
Pastellkritor; se Krita.
Pastiljer; se Konfityrer.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Penningebörsar; se Portföljer.
Pennor, skrif-, alla slag
1 skålp.
25
Anm. Askars och kartors vigt inbegripes.
Penslar; tullbehandlas såsom Verktyg.
Peppar, alla slag
1 skålp.
11
Anm. Vid förtullning af cayennepeppar inberäknas vigten af de
flaskor eller burkar, hvarpå denna vara inkommer.
Pergamentsskinn; se Hudar och Skinn, beredda.
Perlemor, oarbetad
Fri.
arbetad, oinfattad
1 skålp.
1
50
infattad med guld eller silfver, väges med infatt-
ningen och förtullas såsom den.
infattad med andra ämnen; tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
Perlor, äkta, oinfaltade eller infattade
Fria.
oäkta: glas-
1 skålp.
40
Förslag till Tull-taxa.
33
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Per lo v:
K:dr.
öre
oäkta:
andra slag
1 skålp.
2
—
infattade med andra ämnen än guld och silfver;
tullbehandlas såsom BljouterivarOr.
Anm. Efter sådan grund tullbehandlas äfven armband af glas-
perlor, försedda med platter eller knäppen af glas.
Persikokärnor; hänföras under Apotheksvaror.
Perukmakare-arbeten .
1 skålp.
3
Pimpslen
Fri.
Pinsback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta .
1 skålp
\
—
andra slag
1 skålp.
—
40
Pipor, tobaks-; hänföras under Piphufvuden.
Pistacier; hänföras under Frukter och Bär, ej specificerade.
torra.
Pistoler; se Gevär.
Plantor
Fria.
Platina, oarbetad eller arbetad
Fri.
Platåer; se Dekorationer.
Plommon, Brundier och Sviskon
1 skålp.
■
6
Plymer, alla slag
1 skålp.
15
—
Pläter; hänföres under Metaller, sammansatta.
Pomada, burkarnes vigt inberäknad
1 skålp.
50
Pomeranser ....
1 skålp.
6
Pomeransknoppar och Skal . .
1 skålp.
6
Porfyr; hänföres till Sten, ej specificerad.
Porslin:
oäkta, sten eller fayans:
hvilt eller enfärgadt, men omåladt:
talrickar ....
1 skålp.
—
4
andra pjeser .
I skålp.
8
måladt eller tryckt *
talrickar
1 skålp.
8
andra pjeser
1 skålp.
15
Bih. till li. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. I Afd. 7 Iläft. 5
34
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
niugen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Porslin:
äkta:
hvitt eller enfärgadt
1 skålp.
—
20
förgyldt eller måladt i figurer eller med blommor
1 skålp.
10
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för farmaceutiska eiler
vetenskapliga behof må, sedan beskaffenheten och qvantiteten
blifvit hos Sundhets-kollegium, Veteuskaps-akademien eller ve-
derbörande Universitets fakultet uppgifna och godkända, af
apothekare och vetenskapsmän fritt införas.
Porteriionnaier; se Portföljer.
Porter; se Dricka.
Port/öljer, Pénningebörsar, Ridikijler oell Väskor:
af fiel- eller halfsiden
1 skålp.
2
—
andra slag
1 skålp.
—
50
Fri.
Potatesmjöl eller malen potates
Fritt
Anm. Om en under namn af potatesmjöl angifven vara finnes ut-
göra den i potates befintliga, genom föregående rifning och
voltenpågjutning. erhållna, stärkelse, hvilken sedermera genom
krossning och siktning blifvit försatt i mjölforin, bör varan
tullbehandlas efter hvad taxan bestämmer för »stärkelse af
af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen.»
Pottaska; se Aska.
Fri.
Pressenningar; tullbehandlas såsom Väfnader, Vaxade, mattor.
Puder; tullbehandlas såsom mjöl; ej specificeradt, af vegeta-
bilier.
Qvercitron; hänföres till Färger, ej specificerade.
Fritt
Rabarber; hänföres under Apotheksvaror.
Raspar; hänföras under Verktyg.
Redskap och Machinerier eller delar deraf, ej specificerade,
till begagnande vid fabriker eller handtverk, eller för
• lif
jordbruket, samt för jernvägarnes behof. ....
Fria
Resonansbottnar, hyflude; se Trävaror, mer eller mindre ar-
i
betade.
Ridikyler; se Portföljer.
Förslag till Tull-taxa.
35
Rigabalsam; tullbehandlas efter hvad taxan stadgar för art.
Bränvin och Sprit.
Ris, oskalad, eller Paddy
blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad ris
Risgryn; se Gryn.
Rismjöl; se Gryn.
Ritningar, oinfattade; se Målningar.
infattade; se Tafvelramar.
Rosmarin; hänföres under Apotheksvaror.
Rotling; se Rör.
Rumm; hänföres under Bränvin.
Russin
Russinstjelkar
Räfkakor eller Räfkryddor; hänföras under Apotheksvaror.
Rödfärg; hänföres under Färger, ej specificerade.
Rökelse; hänföres till Luktvatten.
Rör:
bambu- och spanska
rottingar, vass och andra slag
arbeten deraf, ej specificerade, som ej utgöra korgma
kare-arbeten
inkommande såsom underbäddning för skeppsladdningar
af jern eller annan metall, äfvensom tegelrör; tullbehandlas
såsom Redskap och Machinerier.
Rothe; se Färger ej spicificerade.
Rötter, ätbara, alla slag
för Apolhekares behof, ej specificerade; hänföras till
Apotheksvaror.
Sablar; hänföras till Stålarbeten.
Saccarum Salurni; se Blysocker.
Sadelmakare-arbeten, ej specificerade; alla slag
Saffian; se Hudar och Skinn, beredda.
Saffran
Sagogryn; se Gryn.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
\ skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp
I skålp.
I skålp
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr.
Fri.
Fria.
6
1
15
Fria.
Fria.
50
36
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Iuförselstull.
Tullberäk-
ningeu.
Riksmynt.
R:dr.
|örc
Salmiak
1 skålp
3
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad, äfvensom chilisk eller
salpetersyradt natron
Fri.
Salpetersyra och Skedvatten
1 skålp.
—
5
Salt:
•
oraffineradt:
kok-, berg- och glauber-, vattenfritt
1 kub.-fot
_
10
raffineradt bordsalt, hvarmed förstås hvilt, mjölaktigt
salt, ehvad det inkommer i särskilda emballager eller
i sammanpressade lösa stycken eller kakor .
1 skålp.
—
3
medicinskt
1 skålp.
—
3
Saltsyra
1 skålp.
—
1
Sand
Fri■
Sandarak; hänföres till Gummi.
Sandel; hänföres till Färger, ej specificerade.
Sassafras; hänföres till Apotheksvaror.
Saxar:
öfverskärare- samt saxar till klippning af plåtar och
bleck; hänföras till Redskap och Machinerier.
skräddare-, trädgårds- och ull-; tullbehandlas såsom
Verktyg.
andra slag: opolerade
1 skålp.
—
25
polerade
I skålp.
—
50
Schellack; hänföres till Gummi.
Segel:
införselstullen bestämmes efter den å väfnaden, hvaraf
de bestå.
bergade från främmande förolyckade fartyg; se Inven-
tarier.
Segelduk; se Väfnader.
Sejlergarn; se Garn, segel- och bind-.
Senap:
omalen
Fri■
malen och preparerad
1 skålp.
—
25
Senetsblad; hänföras under Apotheksvaror.
Förslag till Tull-taxa.
37
Qvantitet för
Införsetstnll.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Serpentinsten:
oarbetad
Fri.
arbetad; se Sten, arbetad.
Shawlar, Shawletler och andra Dulcar; se Väfnader.
Siktar och Såll
1 skålp.
—
25
Siktduk:
af sammansatt metall; se Metaller, sammansatta, andra
slag, arbetade.
af jern; se Manufaktursmide.
af koppar; se Koppar, andra helfärdiga arbeten.
af stål; se Stålarbeten.
af annat material; se Väfnader.
Silfver, oarbetad!
Fritt-
arbeladt, förgyldt eller oförgyldt
.
1 ort
—
7
bok-, äkta och oäkta
Fritt
musiv-, målare-, puder- eller unsen-
Fritt
Silfverglitt; se Glete.
Silke, rått. o färga dt
Fritt
färga dt
1 skålp.
\
50
Sirop, alla slag
1 skålp.
—
i
Sjökort; se Kartor.
Skafgräs
Fritt
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier och 8 § i Taxeunderrättel-
serna.
Skiffer; se Sten.
Skinn; se Hudar och Skinn.
fisk-; se Fiskskinn.
Skjälspäck; se Späck.
Skomakare arbeten:
af siden
I skålj).
3
af andra tyger, samt af saflians-, karduans-, färgade, pres-
sade och tryckta skinn
1 skålp.
]
becksöms- och s. k. sjöslöflor
1 par
—
50
andra slag .
\ skålp.
—
75;
38
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
i
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Skor af yllefilt utan lädersulor; förtullas såsom vllefilt . .
Skriftaflor, alla slag
R:dr.
Fria
öre.
Skrubblor; hänföras till Redskap och Machinerier.
Skyfflar och Skåror af jern; hänföras till Verktyg.
Sköldpadd:
oarbetad
Fri
arbetad
1 skålp.
2
—
Slöjdvaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufakturvaror,
i taxan ej nämnda, för tullas lika med det ämne, arbe-  tadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå, eller, om detta ej
kan bestämdt urskiljas
R:drlOOR:mt.
15
Smergel
Smink och Sminkflor, utan afdrag i viglen för det tyg,
porslin, glas eller annat ämne, hvarå varan finnes an-  bringad
1 skålp.
Fri
50
Smör
Fritt.
Snickare-arbeten; se Träd varor, arbetade, ej specificerade.
Snus; se Tobak.
Snäckor; se Naturalier.
Snören; se Gulddragare- och Snörmakare-arbelen.
tarm-; se Strängar, andra slag.
Snörmalcare-arbelen, såsom fransar, galoner, gramaner, aiguil-  letter, snoddar, snören m. fl., ej specificerade.
af hel- och halfsiden
1 skålp.
4
andra slag
1 skålp.
1
50
Socker:
raffineradt, alla slag. såsom topp-, kandi- och kale-, samt
krossadt eller pulveriseradt socker
1 skålp.
13
orafFmeradt:
a) till färgen icke mörkare än JVs 18 af den i
verldshandel gällande holländska standard, hvarå
normalprof genom General-Tullstyrelsens försorg
hållas vederbörande tullkamrar tillhanda .
1 skålp.
13
b) till färgen mörkare än nämnde standardnummer,
Förslag till Tull-taxa.
39
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
uingen.
Riksmynt.
Socker:
R:dr.
öre.
oraffineradt:
äfven om varan inkommer i upplöst eller fly-
tande tillstånd
1 skålp.
8
Anm. Derest ett och samma colly innehåller särskilda socker-
slag, underkastade olika tnllafgifter, tillämpas den högre
tullsatsen för hela innehållet.
Soda eller kolsyradt Natron
Fri.
kaustik; hänföres till kemiskt-tekniska preparater.
Soja och Såser
1 kanna
\
50
Solfjädrar
1 skålp.
3
—
Sol fjäder s-papper-, hänföres till Papper, färgadt, pressadt, m. m.
Spadar; hänföras till Verktyg.
Spantnål, alia slag
Fri.
Spanska flugor; hänföras under Apotheksvaror.
Speqlar och Lampetler
i skålp.
—
25
Speldosor; se Instrumenter, musikaliska.
Spermaceti; se Hvalraf.
Spermaceti-olja; se Oljor, feta.
Spelsar, Uddar och Blonder:
silkes- och linne-, med eller utan blandning af annat
ämne
\ skålp.
6
—
andra slag
1 skålp.
2
—
Spetsglans; se Antimonium.
Spiauter; se Zink.
Spillning. Affall och Spån, ej specificerade
Un.
Spiritus Vini och annan
Sprit; se Bränvin.
Sprutor, brand-: med tillbehör
—
Spån; se Spillning.
Spån för bokbindning, tillverkning af värjslidor m. m. hän-
föres till fanérskifvor under ari. Trädvaror.
Späck, alla slag
Fritt.
Spännhalsdukar, äfvensom andra på valk sydda halsdukar:
af hel- eller halfsiden
1 skålp.
5
—
af andra tyger ....
1 skålp.
1
50
af läder
I skålp.
—
50
40
Förslag lill Tull-taxa.
Qvantitet för
|
Införselstull. i
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Stanniol; se Folier.
I
Stearin
\ skålp.
—
4!
Sten:
cornwalls-, eldfast, gjutstenar samt mergel- och skiffer-
sten till stentryck, takskiffer, qvarnstenar, bryn-,
olje- och slipstenar samt all annan, ej specificerad,
oarbetad eller i block
Fri.
all annan, arbetad, ej specificerad
•1 skålp.
—
I
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cinders samt Coakes eller af •
svaflade Stenkol
Fria.
Stenkolsarbelen, oinfattade eller infattade med annat ämne än guld
och silfver, tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
infattade med guld eller silfver, vägas med infatt-
ningen och förtullas såsom den.
Stenkolstjära
Fri
Sticktyg eller Piqué; se Väfnader.
Stilar och Slilskrot; se Bokstafsstämplar.
Stoft, ofärgadt eller färgadt, till begagnande vid tapettillverk-
ning
Fritt
Storax; hänföres under Apotheksvaror.
Stramalj; se Broderduk.
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning till-
verkade arbeten, ej specificerade:
hel- eller halfsiden-
1 skålp.
i
50
andra slag
1 skålp.
\
—
trumosl ic kor
\ skålp.
—
25
Struts fjädrar; se Plymer.
Slråkardor; se Kardborrar.
Strängar:
af metall
\ skålp.
—
20
andra slag
\ skålp.
\
—
Sluckarbeten; se Sten, arbetad, ej specificerad.
Stål, alla slag
Fritt.
Stålarbelen, ej specificerade
1 skålp.
—
50
Ståltråd; se Tråd.
Förslag till Tull-taxa.
41
Qvantitet för
Införselstull.
S .. . ■„ v
Tull beräk-
ningen.
Riksmynt.
R.dr.
öre.
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen .
1 skålp.
—
6
Substans; se Bläckpulver.
Suckat; se Konfityrer.
1
Svafvel, alla slag
Fritt.
Svafvelblomma
Fri.
Svafvelsyra
1 skålp.
—
1
Svampar, alla slag
1 skålp.
—
50
Sviskon; se Plommon.
Svärta, bok- och koppartryck-; se Boksvärta.
Synålar; se Nålar.
Springar; se Fingerborgar.
Sågar, försedda med skaft; hänföras "till Verktyg.
Sågblad och Sångbladsämnen eller olaggade Sågblad; hän-
föras till Verktyg.
Såll; se Siktar.
Såpa
1 skålp
1
Såser; se Soja.
Säckar, nya tomma; införselstullen bestämmes efter den för
Väfnaden, med 5 procent förhöjning.
med varor fyllda, såsom emballage
Fria.
Sängkläder beläggas med den tullafgift, som är bestämd för
väfnaden, hvaraf öfvertyget består.
tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro syn-
bart brukade eller af egarne sjelfva medförde,
pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof .
Fria.
Tafvelramar förtullas lika med det ämne, arbeladt, hvaraf de
hufvudsakligen bestå, utan afdrag i vigten för taflan,
•
derå anbragt glas m. m.
för fotografier, af papp ensamt eller med sammanbind-
ning af glas; se papparbeten, olackerade.
af bronseradt papp; se papparbeten, lackerade.
Anm. Skulle sådana ramar inkomma, aom böra tullbeliandlas efter
värde, må dock denna behandling icke sträcka sig till den in-
fattade målningen eller ritningen, som egaren har att tull-  fritt utbekomma.
Bill. lill R. St. Brot. 1862 & 1803. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 6
42
Förslag till Tull-taxa.
Tagel; se Hår.
Tagelsurrogat eller s. k. Artificiel Tagel samt till stoppningsmalerial
preparerad mossa, tullbehandlas lika med Gräs,
ej specificeradt.
Talg
Tamnrinder.
Tandpulver; tullbehandlas såsom varor i taxan ej nämnda, arbetade.
Tapeter af papper; se papperstapeter.
Tegel, alla slag
Tenlilcor
Tenn, oarbetadt samt arbeladt, gammalt och sönderbrutet .
arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladt
lackeradt eller måladt
Tenn- och Blyaska •
Tennfolier; se Foller.
Tennsalt och Klorlenn äfvensom trädältiksyradt Jern; se Kemisk
t-tekniska preparater, ej specificerade.
Teriak; hänföres under Apotheksvaror.
Termometrar; se Instrumenter, fysiska, m. fl.
Terpentin
Terpentinolja och Terpentinspiritus
Terra cotta och Terralilh, arbeten deraf; se Krukmakare-arbeten.
Terra Sigilla; se Bolus.
Tester eller Kratz.
The
Tidningar och Tidskrifter, äfven då de äro tryckta på Svenska
språket, så framt i detta fall de, adresserade lill
Svenskt postkontor, med allmän post inkomma
som inkomma annorlunda än med allmänna posten;
se Böcker.
Tinkal; se boraxsyradt natron.
Tjära, Tjärhärma och Vrakljära
Qvantitet för
Tullberäkningen.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr.
Fri.
skålp.
skålp
Fritt
skålp
skålp.
skålp.
skålp.
Fri
skålp
Fria.
Fria
Förslag till Tull-taxa,
43
Tobak:
oarbetad, blad och stjelk
arbetad:
cigarrer
karfvad
malen eller snus
spunnen, hopvriden eller pressad
stänger och karotter
Tobakspipor af lera eller porslin; se Piphufvuden, andra
slag.
Tomback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Tonkabönor .......
. .
Tran, alla slag
Trapp behandlas såsom lera.
Tricot och Tricolage; hänföras under Strumpor m. m.
Trippel
Tt •ammor och Trumpeter; se Instrumenter, musikaliska.
Tryffel; hänföres under Svampar.
Tråd:
guld- och silfver-
jern- och stål-
arbeten deraf draga den tull, som taxan bestämmer
för manufaktursmide eller slålarbeten.
koppar- och annan ej specificerad metall-:
förgyld, försilfrad eller pläterad
andra slag
bomulls-, alla sia"
O •
linne-, alla slag
af silke, bomull eller lin, öfverspunnen med guld, silfver
eller annan metall; se Gulddragare-arbeten.
jern-, koppar-, messings och stål- till instrumenler; se
Strängar.
af metall, öfverspunnen med silke eller tråd; se Karli
asser.
Träd, friska, alla slag
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 ort
1 skålp.
i skålp.
1 skålp
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr.
\
25
SO
50
55
35
00
Fria
-
n■
12
Fri
1
Fri
25
30
40
Frii
ria.
44
Forslag till Tull-taxa.
Trädfrukter; se Frukter oell Bär.
Trädvaror:
virke, oarbetad!, alla slag
bandstakar
bjelkar och sparrar, alla slag ......
bräder och plankor, sågade, alla slag ,
enträd och enstäfrar
gevärsstocksämnen
handspakar och handspaksäninen
lister och läkter, alla slag
master, bogspröt, spiror och pumplräd, alla slag
ribbor, alla slag
stäfver, lagg- och bolten-, alla slag
tunnband
ved, alla slag
årträd
länérskifvor af | tums tjocklek och derunder, draga
hälften af den tull, som är bestämd för snickare-arbeten
af samma trädslag. Till fanérskifvor
räknas äfven till cigarrlådor ämnade trädskifvor
inom sagde dimension.
tangentskilvor' af ebenholtz
svarfvare-arbeten, ej specificerade, med eller utan
betsning, målning eller lackering
alla mer eller mindre arbetade trädvaror, ej specificerade,
derunder inbegripna snickare- och stolmakare-arbeten:
af furu eller gran, med eller utan betsning,
målning eller lackering
af alm ask, björk, bok, ek, valnöt och
andra inhemska trädslag, med eller utan
betsning, målning eller lackering, eller med
fanering af nämnde trädslag
Qvantitet för
Tullberäk
-
i skålp.
1 skålp.
\ skålp.
Införselstu]].
Riksmynt.
R:dr.
Fria.
Fr la
-
bo
10
Förslag till Tull-taxa.
45
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Trädvaror:
af mahogny, jacaranda och andra utländska trädslag,
massiva eller dermed fanerade; äfvensom arbeten,
försedda med äkta eller oäkta förgyllning .
1 skålp.
15
Artin. Ar arbetet sammansatt af flera trädslag, sker förtullningen
efter det slag deribland, som droger högsta tullafgift.
möbler, försedda med stoppning, men utan öfvertyg.
förtuilas efter ofvanstående bestämmelser,
utan förhöjning.
försedda med stoppning och öfvertyg, förtullas
efter nämnda bestämmelser, med 25 procent
förhöjning.
Tumstockar; se Instrumenter, handtverks-.
Tungspat, omalen; se Sten. oarbetad.
malen; hänföres till Färger och Färgningsämnen,
ej specificerade.
Tusch; hänföres till Färger, ej specificerade.
Tulanego; se Zink.
Tutia; hänföres under Apolheksvaror.
Tvål'
parfymerad
'1 skålp.
50
andra slag
'1 skålp.
8
Tågvirke, nytt
1 skålp.
3
Tänder, konstgjorda; tullbehandlas såsom Varor, i taxan ej
nämnda, arbetade.
.
Tändstickor, jemväl af annat material än träd, äfvensom Tänd-
svamp, närmaste emballagets vigt inberäknad . . .
I skålp.
12
Ull, alla slag
Fri.
Ur:
fick-: ...
med guldboett
I stycke
3
—
med boett af andra malerialier
1 stycke
—
75
boelter, lösa; förtullas såsom det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
j
skeppskronometrar
1 stycke
10
46
Förslag till Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Ur:
vägg- och studsare i foder:
af brons eller annan metall, äfvensom af alabaster
och porslin
1 skålp.
—
75
af träd eller andra slag
1 skålp.
40
urfoder, lösa, lod till ur, äfvensom tornur, eller delar
deraf, förlullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå
lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej speci-
ficerade
\ skålp.
1
—
Urglas; se Glas
Vadd:
silkes-
1 skålp.
1
50
andra slag
1 skålp.
10
Vagnar och Alldon:
arbetsfordon och lastvagnar
\ stycke
5
tvåhjuliga, samt droskor, trillor och slädar ....
1 stycke
20
öfriga slag
1 stycke
50
—
synbart brukade, som af resande, för eget behof, med-
föras eller sorn blifvit ur riket bevisligen utförda
Fria
Vagnmakare-arbeten, ej specificerade, hänföras under Slöjd-
varor, ej specificerade.
Vagnsmörja; se Maskinsmörja.
Valnötter; se Nötter.
Vanilj
1 skålp.
5
50
Vantar:
hel- eller halfsiden-
\ skålp.
4
50
andra slag
1 skålp.
1
—
öfverkladda med skinn; tullbehandlas lika med handskar
Vatten, mineral-
I kanna
—
10
Vattenglas eller en lösning af kiselsyra i kali eller natron.
R:dr 100 R:mi
5
—
Fair; hänföres till Färger, ej specificerade.
Vax, alla slag
Fritt.
Vaxarbelen; hänföras till Varor, i taxan ej nämnda, arbetade.
Vekar, lamp- och ljus-
1 skålp.
—
30
Förslag till Tull-taxa.
47
Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej specificerade
Verktygslådor för barn, med Verktyg, hvilka icke kunna
såsom sådana begagnas; se Leksaker.
Vin, alla slag:
på fastager
på buteljer
Vindruf torr
Vindrufvor
Vinsten, rå eller renad
Vinstenssalt
•
Vinstenssyra och Vinsyra; hänföras till kemiskt-tekniska preparati
r.
Violrot; hänföres under Apolheksvaror.
Viols>rop; hänföres under Sirop.
Visitkort ,
Vismut
Vitriol:
grön
andra slag
Vitriololja och Vitriolspiritus; se Svafvelsyra.
Väfnader:
helsiden:
fel b och plys
sammet
Anm. DS hela ytan utgöres af silke, bör väfnaden, ehuru frånsidan
utvisar bomull, tullbehandlas såsom helsiden.
andra slag, guld och silfvertyg derunder inbegripna
halfsiden:
felb och plys, äfvensom filtar
andra slag
bomulls-:
bokbindare-cloth
felb och plys, äfvensom filtar och parkum
gaz, halflinon, muslin, nettelduk, dimity och batist
segelduk
Qvantitet för
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R:dr 100 R:mt
5
\ skålp.
14
\ kanna
Fri
75
1 skålp
—
20
\ skålp.
—
3
1 skålp.
. arnt
14
\ skålp.
25
Fri
1 skålp.
—
1
\ skålp.
3
\ skålp.
-1
50
1 skålp.
4
50
1 skålp.
6
—
1 skålp.
1
50
1 skålp.
3
—
\ skålp.
—
20
\ skålp.
—
40
1 skålp.
1 skålp.
—
6
48
Förslag lill Tull-taxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Vii/nader:
bomulls-:
tyll
i
skålp.
R:dr.
2
öre.
75
andra slag:
oblekta och ofärgade
i
skålp.
r.
40
blekta eller färgade .
1
skålp.
—
70
tryckta eller pressade .
i
skålp.
—
90
bomulls-, med blandning till större eller mindre del af
lin eller hampa:
bolstervar
1
skålp,
40
damast
i
skålp.
—
90
dräll
1
skålp.
—
6b
mattväfnad
i
skålp.
—
18
andra slag tullbehandlas såsom lika beskaffade ty-  ger af bomull allena,
ylle-, af ull allena eller blandad till större eller mindre
del med bomull, lin eller andra ämnen utom silke:
filtar och mattor, derunder mbegripne kantade
resfiltar
i
skålp.
40
machinfilt, rundväfd för fabnksbehof; se Redskap
och Machinerier samt delar deraf,
pressduk
i
skålp.
1
12
andra slag
i
skålp.
bO
linne- och hamp-:
blaggarn, buldan, kanfas och sadelgjordsväf
1
skålp.
15
bolstervar
1
skålp.
—
40
batist, flor, kammarduk och linön
1
skålp.
3
—
lärft, alla slag, äfvensom damast
\
skålp.
1
—■
mattväfnad af hampa eller af hampa i förening
med annat i taxan ej specificeradt ämne
1
skålp.
—
18
segelduk och tältduk
i
skålp.
—
8
andra slag, drällsväfnader derunder inbegripna . .
1
skålp.
—
65
hår- och tagel-:
1
skålp.
—
bO
nöthårsfilt
Fri.
i
Förslag till Tull-taxa.
49
Qvantitet för
Införsels lull
Tullbcräk-
ningen.
Riksmynt.
1
R;dr.
öre.
Väfnader:
vaxade och lackerade:
mattor
\ skålp
—
10
andra slag
i skålp
—
25
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta genom
upplösning af kautschuk, gutta percha m. m.. .
1 skålp.
75
Värjor och Värjklingor; hänföras under Stålarbeten.
Väskor; se Portföljer.
Ympvax
Fritt.
Yxor; se Verktyg.
Zaffer, hänföres under Färger, ej specificerade.
Zmlc, Tutanego och Spiauter:
oarbetad och i plåtar
Fri
bleck och spik till fartygs förhydning
Fria.
arbetad: omålad och olackerad
1 skålp.
—
7
målad eller lackerad
\ skålp.
—
20
förgyld, försilfrad eller pläterad
1 skålp.
—
75
Zinkblende
Fril
Zilverrot; hänföres under Apotheksvaror.
Aledon; se Vagnar.
Ängmachiner och Ångpannor
Pr a.
Fria.
Ängskära; hänföres under Färger, ej specificerade.
Allika, alla slag
\ skålp.
6
Öl; se Dricka.
Varor, som icke kunna hänföras under någon af de i denna
införselstarif upptagna bestämmelser:
råämnen
Pria.
mer eller mindre arbetade
.
R:dr 100 R:mt
15|—
Anmärkning. Med det för vissa i denna införselstarif förekommande varuartiklar
af jern elier annan metall tillagda ordet: »poleradt» förslås, att arbetet skall
hafva så mycken polityr, att intet filstreck derå är synligt.
lith. till Ii. St. Prat. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
7
Förslag till Tull-taxa.
Underrättelser
om hvad vid Taxans verkställighet iakttagas bör.
S ?
Hvad, vid tullklarering, af brutet öretal ej hinner till halft öre uteslutes, och
räknas deremot för ett öre hvad af sådant brutet tal stiger till eller öfver ett halft.
§ 2.
Med de i taxan förekommande mått- och vigtbestämmelser förstås de, som uti
Kongl. Maj:ts nådiga Stadga den 31 Januari 1855 äro föreskrifna.
§ 3.
Varor, som med främmande fartyg införas, äro i Sverige icke underkastade
andra eller högre afgifter, än om de med Svenska fartyg införas.
§ *•
Lastpenningar till Kongl. Majit och Kronan utgöras till lika belopp af Svenska
som af främmande fartyg, med 70 öre för hvarje nyläst, beräknad efter Svenskt mätarebref,
samt betalas hvarje gång både vid inkommande och utgående; dock om ett
fartyg, under loppet af ett kalenderår, gör flera resor mellan Sverige och utrikes
Förslag till Tull-taxa.
51
ort, erläggas dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande
endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del deraf lossar;
och må härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg, hvilkas lastqvantitet är i förhållande
till deras drägtighet af ringare betydenhet; i hvilket hänseende bestämmelserna
uti mom. 2 i 27 § af Kongl. Maj:ls nåd. Förordning, angående lots- och
fyrinrättningen i riket, skola lända till efterrättelse.
§ 5.
A inkommande varor, som, enligt taxan, förtullas med vissa procent af värdet,
bör godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af assurans, frakt och annan derå
använd kostnad, intilldess de till lossningsorten anländt. Godsegarens uppgift skall, så
vidt ske kan, styrkas af faktura och konnossement. Företes icke dessa handlingar,
vare Tullkammaren pligtig, likasom den i allt lall är berättigad, att genom tillkallade
tvänne sakkunnige personer låta besigtiga varan och å angifningsinlagan anteckna antingen
deras godkännande af det uppgifna värdet eller den tillökning deri, som de
anse skäligen böra göras. Vill godsegaren icke verkställa förtullning efter det af besigtningsmännen
varan åsätta- värde, skall skriftligt bevis derom å angifningsinlagan
tecknas och varan derefter, så. fort sig göra låter samt sist inom en månad från
angifningen, genom Tullkammaren å offentlig auktion försäljas. Sedan tullafgiften, beräknad
efter försäljningsbeloppet, derest delta öfverstiger godsegarens värdeuppgift,
men alltid minst efter denna sednare, blifvit, jemte auktionsomkostnaderna, afdragen,
skall behållna auktionssumman godsegaren tillställas.
Med brukade flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handelsgods,
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§ 6.
På vederbörande Fabriks- och Handtverksföreningar ankommer att utse en eller
flere personer i hvarje stapelstad, som ega att tillse, del de till hvarje Förenings
yrke hörande varor blifva efter rigtiga värden och benämningar förtullade och öfvervara
alla slämplingar i packhusen; dock må dessa ombuds frånvaro icke hindra
tullbehandiingens företagande och fortgång.
§ 7-
Om hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående varors angifning och
journaliscring, huru förhållas skal! med varors undersökning, förtullning och utleranande
m. m., derom länder till efterrättelse hvad i särskilda författningar stadgas.
52
Förslag till Tull-taxa.
§ 8.
Egare af fartyg, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att, sedan
fartyget kommit i fullfärdigt skick och sådant inför General-Tullstyrelsen styrkt
blifvit, lii tillgodonjuta restitution af erlagda införselsafgilter för de materialier och
skeppsförnödenheter, dem egaren genom behöriga intyg visat hafva varit till fartygets
byggnad, tackling och utredning använda och för sådant ändamål från utrikes ort
införda.
De skeppsförnödenheter, hvarmed ett Svenskt, från utrikes ort återvändande,
fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva i
samma fartygs bruk.
§ 9
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt råämne inrikes
tillvei katie varor beviljas restitutionsvis af tullmedien:
för '1 skålpund raffineradt socker, alla slag
40 Öre.
» I skålpund tobak, arbetad, alla slag 14 öre.
» 1 skålpund bomullsväfnad af garn, i finhet af JKi 32 eller deröfver,
efter engelsk beräkning 10 öre.
hvarvid för öfrigt iaktlages:
O O
1:o alt minst 100 skålpund af en och samma vara skola till export angifvas
och på en gång afsändas;
2:<) att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig för
pligtelse
afgifna och med två vittnen bestyrkta, försäkran, alt varan är Svensk tillverkning
och af utländskt råämne, för hvilket full införselstull blifvit erlagd, äfvensom
om bomullsväfnad, att den är tillverkad af utrikes spunnet garn i finhet af JVS 32
eller deröfver, efter engelsk beräkning; kommande detta bevis att biläggas tullkammarejournalen
å den tullplats, hvarifrån varan utföres;
3.0 att varan, då den är stämpling underkastad, bör vara med behörig tillverkningsslämpel
försedd; och
4:0 alt utförseln verificeras antingen genom intyg af Svensk Konsul eller vice
Konsul å lossningsorlen eller, om sådan tjensteman der ej är anställd, af annan ve
derbörande
embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad.
Den här ofvan medgifna tuilrestitutionen eger icke rum vid utförsel till Norrige.
Förslag till Tull-taxa.
53
§ 10.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som. för trängande orsaker eller til! inhemtande
af ordres för sin vidare resa, inlöper i Svensk hamn, der Sjöiullkammare
finnes, må derstädes, utan skeppsumgälders erläggande, intaga förfriskmngar och anställa
nödiga reparationer samt jemväl, under iakttagande af hvad 1:sta Kapitlet af
Tull-stadgan af den 7 December I860 föreskrifver och efter behörig märkrullas afgifvande,
lossa större eller mindre del af sin last och intaga fyllnad deri, utan att
erlägga tull eller annan afgift för mera, än som lossas eller lastas; men för fartyget
belöpande skeppsumgälder skola, med iakttagande af hvad ofvanstående 4 § föreskrifver,
betalas, då lossning elier lastning eger rum. Dock må, under fart från en
till annan utländsk ort, fartyg, utan sådana umgälders erläggande, kunna lossa så stor
del af innehafvande laddning, som icke öfverstiger fjerdedelen af fartygets lasldrägtig
het,
för utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar må tjena till grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i Svensk hamn intagit en del af sin
laddning, må i annan Svensk hamn. der, enligt l.sta Kapitlet af Tull-stadgan, lastning
får ega rum, inlaga fyllnad deri
Då lossning eller lastning på flera ställen egt rum, erläggas dock, i öfverensstämmelse
med nyss åberopade 4 §, skeppsumgälder endast å första lossnings- eller
lastningsstället, derom bevis på passet meddelas.
§ 11
Skeppare vare skyldig att, på sätt i Irsla Kapitlet af Tull-stadgan är förordnad!,
å märkrullan noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet,
vid den påföljd för uraktlåtenhet deraf, som berörda förordning bestämmer; och
må det förråd, som för besättningens behof till begagnande om skeppsbord finnes
nödigt, befrias från tull och andra afgifter i utlaslmngsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande qvnntiteter
Vin, Bränvin. Kaffe och Risgryn, nemligen: för fartyg, kommande frän Östersjön
eller till någon hamn i Halland samt Göteborgs och Bohus län frän Nordsjöorter
samt Holland, Hagland och Franska Westersjöhamnar: 2 kannor Vin, 1 kanna
Bränvin, 2 skålpund Kaffe och 3 skålpund Risgryn, räknadt på hvarje person af besättningens
och passagerarnes antal; samt för fartyg, kommande från orter utom
Östersjön, med undantag af nyssnämnde fart till Halland och Bohus län: 3 kannor
Vin, 2 kannor Bränvin, 4 skålpund Kaffe och 6 skålpund Risgryn, på enahanda
sätt beräknadt Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Vin och Bränvin icke mot hvart
annal
utbytas, så att den, som har mindre af den ena, får för sådan brist njuta
ersättning i den andra varan; äfvensom att hvad af förenämnda fyra provisiorisartiklar
öfverstiger en skeppares sålunda bestämda förråd i utlastningsorten skall, då
54
Förslag till Tull-taxa.
fartyget icke omedelbart ånyo användes för utrikes fart, ovilkorligen förtullas. Är
från utrikes ort kommande fartyg, Svenskt eller främmande, ämnadt att omedelbart
ånyo användas för utrikes fart, må skepparen, då han vid sin ankomst till riket såsom
provisionsartiklar medhafver Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn i större qvantiteter
än denna § bestämmer, vara berättigad att öfverskottet i märkrullan till återutförsel
upptaga, hvarefter det bör under tullförsegling i packhuset eller i något säkert och
tjenhgt rum ombord å fartyget förvaras, till dess skepparen åter afseglar, då den
kontroll iakttages, som i 45 § Tull-stadgan för reexportgods finnes föreskrifven.
Likväl och derest något af detta öfverskott, under sådant fartygs längre qvarblifvande
i Svensk hamn, för besättningen till begagnande om skeppsbord finnes nödigt,
må det i mån af behof utlomnas, hvarvid motsvarande afskrifning å de på märkrullan
till återutförsel uppförda qvantiteter bör ske.
Andra provisionsartiklar, än här ofvan nämnda, må likaledes under iakttagande
af erforderlig kontroll, till den del de icke under vistandet i Svensk hamn ombord
användas, eller till qvarbhfvande i riket förtullas, med fartyget åter utföras.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget bevisligen
utförda provisionsartiklar öfverblifva, må vid återkomsten, liksom utländska icke tullpligliga
provisionsartiklar, tullfritt disponeras
§ 12.
På det skeppare och besättningar å Svenska kravelfartyg. större eller mindre,
må komma till säkert åtnjutande af den föring, som uti Kongl. Maj:ts år 1748 ut
färdade
Reglemente dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola skeppare och besättning
vid den Tullkammare, der lossning sker, af den tull, som för fartygets medbragta
last inflyter, mot behörigt qvitto, erhålla dess föring, utgörande, vid fart frän Oste)--
sjön, för en skeppare 2 R:dr, för en styrman 88 öre och för de öfriga af besättningen,
så väl som gossar, hvardera 60 öre; från de vid Nordsjön, Kanalen och
Atlantiska hafvet belägna Europeiska orter, för en skeppare 10 R.dr 78 öre, för en
styrman 5 R.dr 38 öre och för det öfriga skeppsfolket, hvarje person, 4 R.dr 32
öre, samt från Medelhafvet, Levanten och andra aflägsnare orter, för skepparen 13
R.dr 50 öre, för styrmannen 6 R:dr 75 öre och för hvardera af den öfriga besättningen
5 R:dr 38 öre; men dä tullbeloppet för medförda varor icke uppgår till
minst 75 R:dr, bestås skeppare och besättning ej någon föring, från hvilken förmån
äfven inhemska på klink byggda samt utländska fartyg äro uteslutna.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti Westersjö
hamnar,
njute föring såsom från Medelhafvet, niir tullen för de derifrån i Svenskt
fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tullbeloppet för de varor, sorn annorstädes
blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande bestås endast den mindre föringen.
Förslag till Tull-taxa.
55
§ *3.
För gods, sora under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon
minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma disponera. Anser
godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i införsef-tarifen utsatta
tull, må han, sedan skepparen, till upplysning om förhållandet, afgifvit sjöförklaring,
äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af Magistratsperson, med biträde
af två sakkunnige och ojäfvige män, verkställas i närvaro af vederbörande
Tullkammareföreståndare, som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet, för bevakande
af Kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera; börande ock, derest godset är mot
sjöskada försäkradt, assuradörernes ombud, om sådant i orten finnes att tillgå, genom
Magistratens försorg bevisligen kallas till besigtningsförrättningen, likväl utan att
denna genom ombudets frånvaro må uppehållas. — Befinnes godset hafva under
transporten undergått förskämning, skola besigtniogsmännen ej allenast härom utfärda
intyg, utan jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af
enahanda vara i oskadadt skick. Derest fog till anmärkning emot förrättningen icke
förekommer, antecknar Tullkammareföreståndaren sitt godkännande å besiglnings-instrumentet,
som icke edsvurne besigtningsman äro pligt ige att. der så äskas, med ed
fästa. Tullkammaren försäljer sedermera, efter föregången kungörelse, på öppen auktion
i behörig ordning hvad förskämdt är, hvarvid, under iakttagande, att godset såsom
å nederlag befintligt eller oförlulladt försäljes, införselstullen för det, som enligt
tarifen förtullas efter värde, beräknas efter fastställd tullprocent å auktionspriset samt
för annat gods emot tarifbestämmelsen minskas i samma mån, som auktionspriset
understiger det vid besigtningen för oskadad enahanda vara bestämda värde; kommande
behållna auktionssumman att, sedan belöpande tull blifvit erlagd, godsegaren
tillställas. Försummar godsegaren fullgörandet af bevisningen om varans förskäm
ning
utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid, hvarinom angifningsmlagan, jemlikt
Tull-stadgans 21 §, bör vara lill Tullkammaren aflemnad, ansvare för lullafgif
ternas
fulla erläggande, derest han icke genom skriftlig anmälan hos Tullkammaren,
inom samma tid, afstår sin rätt till den skadade varan, sorn då medelst offentligt
utrop, för Kronans räkning, genom Tullkammaren försäljes.
| | Hvad vid tullbehandlingen i öfrigt af varor, bergade från strandade, utrikes
ifrån komna fartyg, skall iakttagas, är i 5:te Kapitlet af Tull-stadgan förordnadt.
§ u.
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden länder till
efterrättelse hvad derom är eller varder stadgadt.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Bevillning»-Utskottets Betänkande J\Q 9.
1
Ank. till Exp.-Otsk den 11 Maj 1863, kl. 4 e. m.
Betänkande, angående, allmänna bevillningen.
Jemlikt 70 § Regeringsformen och 31 g Riksdagsordningen, får Bevillningsutskottet
Öfver de motioner rörande allmänna bevillningen, hvilka frän Riks-Ständen
blifvit till dess beredning öfverletnnade, nu afgifva utlåtande och i sammanhang dermed
framställa förslag till de ändringar i och tillägg till föreskrifterna i gällande
Bevillnings-stadga, hvilka dels ansetts påkallade af vissa bland ofvannämnda motioner,
dels ock vid den granskning af Bevillnings-stadgan, som inom Utskottet blifvit
verkställd, funnits nödiga och nyttiga.
Den vidsträcktare omfattning och uti sjelfva bevillningsgrunderna mera ingripande
syftning, som utmärker en och annan af förenämnda motioner, föranleder
Utskottet att först till granskning upptaga dessa motioner. De öfriga åter, hvilka
afse speciela ändringar och förtydliganden eller innehålla blott anmärkningar till
Utskottets bedömande, förekomma här nedan i den ordning, hvartill Bevillningsstagdans
uppställning gifver anledning.
Ett framstående rum bland de förra intager den inom Borgare-Ståndet af
Herr N. H. Qviding väckta motion (N o 1331. såsom afseende grundläggandet af ett
nytt skattesystem. Redan i tillvaron af den mångfald skatter, som ännu förefinnes
och utgör det hufvudsakliga af Statens och kommunernas årliga inkomster,
vore, enligt motionärens lörmenande, anledning misstänka att för lagarne
om beskattningsväsendet en allmängiltig, klart insedd rättsgrund saknades, och,
efter att hafva egnat en kritisk betraktelse ät de nuvarande skatteslagen, har
motionären framställt den åsigt, att sä väl fastighets-, som inkomstskatter hvilade
på det falska antagande att egendom och icke person borde beskattas samt att de
indirekta beskattningstitlarne. såsom tullen, stämpelpappersafgiften, bränvinstillverknings-
och försäljnings-afgiften samt tjenstemännens sporteltaxor borde, såsom förkastliga
till sina grunder och i sina följder vållande orättvisor, olägenheter och
missförhållanden, helt och hållet utdömas och lemna plats för ett beskattningssystem,
som möjliggjorde personens beskattande.
Det nya slag af skatt, sorn motionären ansett böra tinder namn af allmän
skatt träda i de ganda slagens ställe, skulle åstadkommas på följande sätt. Den
summa, som för äret ansloges till i iks-hushällningen fördelades af Rikets Ständer
på länen, med ledning af hittills från hvarje län utgångna skattebelopp samt kända
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. l Afd. 8 Saft. 1
2
Bevillning s-Utskottets Betänkande 9.
statistiska fakta. Ett läns skattebelopp fördelades åter af Landstinget på länets Granna^,
— en benämning hvarmed motionären velat beteckna pä en gång stad och socken
pålandet. Den kronoskatt, sorn sålunda fallit på ett grannlags lott, sammansloges med
det belopp, som samma grannlag hade för egna utgifter af nöden och hela summan
fördelades slutligen af grannlagsstyrelsen — de genom Kongl. Förordningen
den 21 Mars 1862 tillsatta nya allmänna kommunalförsamlingar — på grannlagets
individer i förhållande till deras genom noggrann taxering bestämda
inbördes skatteförmåga. Efter uppbördeu levererades hvarje grannlags kronoskatt
genom grannlagsstyrelsens försorg i landtränteriet, såsom följd hvaraf Kronan i
beskattningsväg framdeles hade att hålla sig allenast till grannlagen oell icke
finge med individerna att sköta vidare, än att vid levereringen uppgifna restantier,
hvilka dock skulle blifva, jemförelsevis till hvad hittills varit, f;i. enär skatten vore afpassad
efter hvarje skattskyldigs förmåga, måste genom Kronans embetsman indrifva?.
Ett väsendtligt vilkor för detta nya beskattningssätt vore noggrannhet vid
skattebeloppens fördelning, sä väl pä länen och grannlagen som pä individerna.
De båda förstnämnda slagen af fördelning skulle desto lättare kunna utföras, ju
mera statistiken hunne upparbetas och i enkla, snarfattliga, men på samma gäng
mångsidigt belysande uppställningar utbreda kännedom af land och folk. För utskiftningen
af grannlagets skattebelopp pä individerna kunde flera metoder gifvas
och äfven den bäste skulle utan tvifvel tillåta ytterligare förbättring, hvadan ock,
dä man borde kunna antaga ju längre framåt desto större intelligens hos grannlagsstyrelserna
och följaktligen omtanka för individernas väl, en allt större fullkomlighets
ernående i beskattningen mycket val läte tänka sig. Den metod, sorn nu synts
motionären lämpligast, har blifvit antydd i följande punkter:
l:o. Sk atte förmågan kunde uttryckas genom tal, såsom t. ex. att 1 utvisade
den minsta. En person, soln talen 100 eller 1,000 åsattes, skulle anses
kunna skatta hundra eller tusen gånger mer än den, sorn skattade minst, och finge
således lika mänga Riksdaler i skatt, när den sistnämnde hade en Riksdaler.
Summan af grannlagets alla skattetal förhölle sig till dess hela skattebelopp,
som hvarje individs tal till hans skatt.
2:o. Skattetalet skulle åsättas med afseende pä egandet inom grannlaget af
fast eller löst gods, hvar som helst, yrke, omfånget af industriel rörelse, antagliga
inkomster, skulder, tillfälliga vinster och förluster, lefnadssätt, ålder, helsotillstånd
och andra personliga förhållanden, familjeförhållanden samt alla de omständighi ter
i öfrigt, som taxeringsmännen kunna anse af beskaffenhet att böra inverka pä individernas
skatteförmåga.
3:o. Taxeringsmännen borde häri vara bundne endast af egen öfvertygelse,
men skulle för undvikande så vidt möjligt af misstag, ega inhemta tillgängliga upplysningar
från alla embetsverk, hvarförutan den skattskyldige vore obeta<?et, om så
önskades, att icke mindre framlägga för taxeringsmännen de fakta, som kunde vägleda
omdömet om hans skatteförmåga, än ock föreslå eget eller andras skattetal
till det afseende, som kunde finnas förtjent. Den, som uraktläte uppgift eller beträddes
med en osannfärdig sådan, finge skylla sig sjelf om hans förmåga blefve öfverskattad.
4:o. Från beskattning skulle undantagas:
a) personer under 21 år utan förmögenhet;
b) alla de, om hvilka kändt är att de icke magta någon skatt utgöra, hvarigenom
debiteringens och afkortningens onödiga omgångar för sådana personer
undvekes;
Bevillnings-Uukottett Betänkande J\f 9.
3
c) Kronan och kommunerna för egendom, som omedelbart för deras räkning
brukas;
5:o. Alla andra skulle taxeras hvar för sig, utan afseende på bolag. Afven
qvinnor, hemmavarande öfveråriga barn, husfolk och tjenstehjon borde efter förmåga
bid aga till samhällskostnaden; börande den ene icke vara för den andres
skaft ansvarig.
6:0. Funnes inom grannlag fastighet, som egdes af der icke skattskrifven
person, eller idkade sådan person rörelse inom grannlaget. då borde fastigheten eller
rörelsen anses sorn person och taxeras, änskönt dervid anställde personer blefve
särskildt beskattade*.
7:o. De natura prestationer, sorn nu utgå af fastigheter inom ett grannlag
till Kronan, skulle värderas i penningar och sammanräknade beloppet tilläggas
grannlagets kronoskatt, börande egarens sedermera bestämmande skattebelopp minskas
med värdet af dylika hans hemman vidlådande onera.
8:0. Alldenstund taxeringens resultat blefve tillförlitligare, ju bättre dess
verkställare kände den, sorn vore i fråga att åsättas skattetal, skulle det icke tillåtas
grannlag.sstyielsen att omedelbart taxera, om grannlagets folkmängd öfverstege
tili exempel 5.000. I sådant läll borde en förberedande taxering cga rum distriktsvis
af dertill utsedde personer inom styrelsen med tillkallade gode män från distriktet,
sedan styrelsen, till vinnande af jemförelse mellan distrikterna, satt i skattetal
allenast några af de mera bekanta namnen inom hvarje distrikt. Samtliga distrikttaxeringarne
skulle sedermera granskas af styrelsen, hvilken slutligen bestämde
skaf,tetalen.
9:o. Grannlagstaxeringarne borde fä öfverklaga* hos en Pröfnings-komité,
sorn lämpligast utgjordes af Landstinget, men icke vidare såsom beroende af lokalkännedom.
10:o. Uppbördsterminerna borde vara åtminstone tre, med skyldighet för den
skattdragande att hvarje gäng erlägga en motsvarande andel af sin skatt; men med
rättighet att betala det hela pä en gång.
Dä emellertid motionären ansett en lika allmän som grundad mening vara,
att ett annat system icke kunde med ens genomföras i sin helhet, har han inskränkt
sig att nu föreslå, att här framställda nya beskattningssätt, i händelse dess princip,
nödvändigheten af en beskattning, lämpad efter den skattskyldiprés förmåga,
vunne erkännande, mätte i tillämpliga delar användas med hänseende till innevarande
riksdags beslut om sä kallade allmänna bevillningen, samt att, i stället för
en blott temporärt gällande Bevillningsförordning, 1111 mätte utarbetas en pä förberörda
grunder livilande permanent allmän beskattningslag, att lända till efterrättelse
för utgörande af dels det skattebelopp, som vid hvarje riksdag faststälies att
utgå under titeln allmän bevillning, dels ock alla slag af kommunalutskylder.
Den i motionärens framställning berörda frågan om den direkta beskattningens
företräde framför den indirekta, i statsvetenskapliga arbeten ofta afhandlad.
har genom väckta motioner iner än en gäng blifvit gjord till föremål för Pikets
Ständers pröfning, och det torde måhända vara öfverflödigt för Utskottet att nu
ingå i något närmare svaromål på densamma, dä förstnämnde beskattningssätts uteslutande
införande icke blifvit af motionären ovilkorligen ifrågasatt för det närvarande.
.Men dä motionären likväl ansett att lagstiftningen borde syfta till och söka
uppnå detta mal, torde Utskottet, med anledning deraf, böra erinra, hurusom den på
Rikets Ständers begäran af Kongl. Maj:t tillsätta komité; hvilken den 2 Juli 1859 algaf
det förslag till ny författning angående allmänna bevillningen, hvilket hufvudsakligen
4
B evillnings-U tekottets Betänkande 9
ligger till grund för nu gällande Bev ilin ing,s-stadga, i sitt un< erdåniga betänkande
äfven egnat uppmärksamhet ät förevarande fråga; och ehuru koiniterade ansågo
att mycket kunde sägas till ådagaläggande af den direkta beskattningens företräde
framför den indirekta, voro korniterade dock af den åsigt, att sådana summor, sorn
i de Europeiska samhällena under närvarande förhållanden erfordrades till statsutgifternas
bestridande, svårligen kunde medelst blott direkt beskattning uttagas. Den direkta
beskattningen vore dessutom i allmänhet förhatlig af flera skäl, särdeles derföre
att den måste medföra ett forskande efter den skattdragandes enskilda affärsställning.
De skattskyldige åtoge sig fördenskull icke villigt direkt beskattning, om icke skattebeloppen
vore låga och åtgärderna för dess bestämmande fogliga. Annorlunda blefve
naturligtvis förhållandet om krig eller annan olycka tvinnade en nation att tillfälligtvis
bära en tyngre skattebörda för att förebygga eller afhjelpa ett ännu större ondt.
Att Utskottet delar dessa åsigter torde icke behöfva tilläggas, då Utskottet redan till
Rikets Ständer afgifvit, förslag till dels stämpelpappersafgiftens utgörande, dels ock
tullbevillningen. I förbigående må ock erinras, hurusom 60 § Regeringsformen angifver,
att statsverkets extra ordinarie inkomster skola beräknas frän de indirekta
beskattningarne medelst tull-, charta-sigillata-, bränvinsbrännings-afgift m. m., och
det torde .derföre få ifrågasätta», huruvida det direkta beskattningssystemet skulle
kunna uteslutande tillämpas utan föregående ändring af berörda grundlags-stadgande.
Beträffande åter det af motionären föreslagna sätt för uttagande af den direkta
beskattning, som under namn af allmän bevillning nu utgår, så innefattar
detsamma i beskattnings-lagstiftningens historia icke någon nyhet, utan är tvärtom
ett uråldrigt sätt att upptaga skatter, ehuru detsamma icke synes hafva varit i
Sverige användt. Systemet kallas af vetenskapsmännen repartitions-systemet, i
motsats till det i gällande Bevillnings-stadga tillämpade qvot-eller qvotitets-systemet,
enligt hvilket i hela landet af hvarje skattskyldig uttages dess enskilda del
eller qvot i afgiftcn. Ofvanbemälde korniterade yttra, i afseende å repartitionssystemets
olägenheter, att striden mellan de särskilda delarne af landet blir framflytt
id till sjelfva fördelningsåtgärden, dervid hvarje distrikt genom sina representanter
naturligtvis sträfvar att erhålla så ringa del som möjligt. Det möter dessutom
i sjelfva verket nästan oöfvervinneliga svårigheter att inom ett större land
utfinna en rättvis grund för skatters uttaxering melian de särskilda provinserna och
dessas särskilda stads- o< h iandtkommuner. Också hade numera pade flesta ställen
fördelnings-systemet, så vidt nya pålagor angår, blifvit öfvergifvet och i ett af de
länder — Frankrike — der detta system ännu i större skala användes, hade man
sett sig tvungen att till grund för uttaxeringen lägga en föregående särskild uppskattning
af alla egendomar och efter de salunda funna egendomsvärdenas sammanlagda
belopp inom hvarje af de särskilda distrikterna verkställa fördelningen
mellan dessa. Korniterade kunde derföre ingalunda, under dåvarande förhållanden,
tillstyrka delning af bevillningen mellan särskilda distrikter och trodde, att, om
detta beskattningssätt i en framtid hos os» skall kunna införas, så måste man i
alla fall göra början nedifrån och uppskatta hvarje fastighet i stad eller pålandet,
hvarje persons kapital-förmögenhet och inkomst af rörelse, tjenst eller yrke, äfvensom
hvarje distrikts större eller mindre fördelar af läge och kommunikationsanstalter,
som lätta utvägarne för allt förvärf. Först sedan man sålunda fått liksom
ett bouppteckningsvärde för hvarje särskild del af riket, kunde man tänka på att
börja införandet af repartitions-systemet; men snart skulle mödan af en efter detta
Bevillnings~Utskotteta Betänkande JVs 9.
5
system gjord uppskattning vara förspillrl orli vexlande förhallanden tid efter annan
fordra ny uppskattning.
Vid betraktande al hvad komiterade sålunda anfört och hvaruti Utskottet
icke kan annat än instämma, faller det genast i ögonen, att repartitions-systemet
ur praktisk synpunkt hvarken är enklare eller eger något, företräde framför qvotitetssystemet,
om det ens skulle kunna härstädes tillämpas i saknad af de mångfaldiga
statistiska uppgifter, som erfordras för en rättvis fördelning. De uppskattningar
af egendom och inkomst, sorn motionären klandrar hos det nuvarande systemet,
förutsätter det af honom föreslagna i lika. om icke högre. grad. Dessa uppskattningar
mäste dessutom vara pä förhand verkställda, innan den första fördolningsåtgärden
kan vidtagas, och i anseende till föränderligheten i grunden, hvarpå den
hvilar, kan fördelningen icke blifva beståndande längre än en kortare tid, måhända
icke mer än ett skatteår, sä vida icke det skall inträffa, att skattebelopp inom olika
län påförda individer med fullkomligt enahanda skatteförmåga skola vid jemförelse
komma att förete högst väsendtliga skiljaktigheter. Ett skattesystem, hvilket dessutom.
såsom det af motionären föreslagna, uteslutande afser person och tillstädjer
så många individuela bestämningsgrunder, mäste emellertid göra beskattningen beroende
af taxeringsmännens godtycke; och icke utan skäl kan befaras, att ett sådant
system skall medföra ensidighet och måhända äfven förtryck inom kommunerna, och
således i längden befinnas ohållbart. En väsendtlig anmärkning mot detsamma förekommer
ock derutinnan, att det skulle helt och hållet rubba och upphäfva den
grund för uttaxering af kommunala afgifter, som i nu gällande Bevillnings-lörordning
är nedlagd. Denna förordning stöder sig för öfrigt på den i Utskottets tanke
rigtiga grundsatsen af jemlik beskattning af behållen inkomst, och det är endast i
anseende till svårigheterna att utfinna den årliga behållna afkastningen af fastigheter,
sorn särskild uppskattning af deras kapitalvärde blifvit föreskrifven såsom
mätare af inkomsten. Dä samma författning icke varit gällande längre än ett ar,
och de flesta måhända icke ännu hunnit göra sig fullt förtrogna med dess anda
eller sättet att tillämpa dess särskilda föreskrifter, vill det synas, som skulle några
väsendtliga förändringar i densamma icke kunna anses vara af erfarenheten påkallade.
För sin del har Utskottet icke funnit anledning föreslå någon rubbning
af dess hufvudgrunder, öfvertygadt som Utskottet är, att en alltmera stadgad kännedom
om densamma skall medföra tillfredsställandet af alla rättmätiga anspråk pä
jemlik och rättvis beskattning.
Pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Hr Qvidings motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Vidare har inom Preste-Ståndet (uti motionen N:o 71) Herr Doktor Runsten,
jemte en skildring af den särskilda ställning, hvari embets- och tjenstemannen, i
olikhet med öfriga medborgare, befinner sig till samhället, de vakor och mödor han
i det allmännas tjenst mäste underkasta sig med åsidosättande af det enskilda lifvets
bestyr och stundom äfven familjelifvets pligter, framställt den äsigten, att, om än
en sådan verksamhet, som tjenstemannens. icke kan fä beräknas bland statsmedel
såsom en tillgång, en skärf af ej mindre värde än på uppbördsdagen privatmannens
skattepenning, någon skilnad likväl borde göras mellan bruttobeloppet af tjenstemannens
lön på stat och nettobeloppet af privatmannens arbetsvinst för egen räkning.
Affärsmannen eller industri-idkaren beskattades icke för det förlagskapital han
för sin rörelses bedrifvande använde, och lönen vore just det förlagskapital tjenstemannen
för skötande af sin tjenst behöfde. Derföre borde också vid tjenstemanna
-
6
Bevillningx-Utgkottett Betänkande 9.
lönens taxering ej hela bruttobeloppet upptagas, utan derifrån afräknas ej blott hvad
till biträdens aflöning åtginge, utan ock allt hvad af lönen kunde anses för tjenstemannen.
s egen person vara i och för tjenstens bestridande behöfligt, så att äfven
han blefve taxerad blott för den återstod af lönen, den han. efter afdrag af alla i
och för tjenstens bestridande oundgängliga utgifter kunde anses hafva i behåll att
för enskild högre eller lägre lefnadskostnad använda. Blefve dylika afdrag beräknade,
skulle det befinnas att efier det på hvarje tjenste- och lönegrad nog vidhållna
jemnförhållandet af tjenstelön och tjenstekostnad, i allmänhet minst hälften
af hvarje allmän tjenstelön medtoges i och för tjenstens bestridande samt att således
aldrahögst halfva beloppet äterstode för bestridande af löntagarens enskilda lefnadskostnad.
För sådane tjenstemän, >om innehafva boställen, förekomme dessutom
det obilliga stadgande, att de ställdes i samma kategori, som innehafvare af hemman,
hvilka besittas med åborätt; och då bostället uppskattades till fastighetsvärde efter
samma måttstock, som enskild mans sjellegande hemman, finge boställshafvaren erlägga
ett deremot svarande bevillningsbelopp till Staten, i hvars tjenst han dock
såsom tjenstelön fått icke sjelfva boställsfastigheteii. utan endast ärsafkasfningen
deraf sig tillförsäkrad. En förändring i detta afseende vore så mycket mera nödvändig,
sä framt icke annars boställsinnehafvare!! skulle genom boställsbevillningen
förlora en stor del af den öfriga lönen, af hvilken dessutom de kommunala utskylderna,
enligt de», bestämda grunden för fyrktalssättningen, medtoge en särdeles
dryg andel, — oproportionerlig till hvad af fastighetsegare efter samma grund erlade-.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anlördt och i motionen närmare utvcckladt har
Hr Doktor Runsten föreslagit, att lönebevillning för Ijenstebefattningar icke må beräknas
efter lönebeloppen i deras helhet., utan pä sin höjd efter hälften deraf, samt
att embets- och tjensteman icke inä för boställe taxeras efter dttsammas möjliga
uppskattningsvärde, såsom vore det ett säljbart privathemman, utan blott med en
procent af den deraf päräkneliga rena behållning.
Ehuru det icke må förnekas att åtskilligt i lii Doktor Runstens framställning
förtjenar all uppmärksamhet, synes likväl å det hufvudsaklig;! deri billigt afseende
redan nu vara fästad t genom föreskriften i § 7 af gällande Bevillnings-stadga,
att vid beräkning af bevillning för löneinkomst afdrag må ske, bland annat, lör aflöning
eller annan ersättning till vikarier eller tjenstebiträde», äfvensom för sådana
anbefallda tjmsteresor, för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad. Visserligen
kunna i och för en del tjenstebefattningar förekomma äfven andra icke obetydliga
kostnader, men dessa torde dock vara sådana, att de svårligen låta sig till beskaffenhet
och belopp i a lmänhet närmare bestämmas, och lä val dessutom anses vara
vid löneförmånernas reglering tagna i behörigt afseende. Att öfverhufvud beräkna
endast hälften af löneinkomsterna, pä sätt motionären föreslagit, skulle emellertid i
sjelfva verket åstadkomma en rubbning af den lilla procentbestämmelsen för al!
behållen inkomst, utan att dock motionärens förslag kan sägas innebära större visshet
om en fullt jemlik och rättvis beskattning än nuvarande stadganden. Hvad
äter angar boställena, sä möter samma svårighet att beräkna den årliga inkomsten
af dem, som af annan jordbruksfastighet och derföre synes den nu stadgade uppskatt»
ingsgrunden böra fortfarande qvarstå Ikka för alla jordbruksfastigheter. Med
hänsigt till de inskränkningar i nytfjanderätteii. boställshafvare äro underkastade,
må dock boställen vid jemförelse med andra egendomar skäligen åsättas något lägre
taxeringsvärden och §§ ö och 6 i Instruktionen för taxoringsförrättningarne, ådagalägga
ock författningens mening, att äfven sådana omständigheter, som må anses
dertill föranleda, böra tagas i betraktande. Men att den nu stadgade uppskattnings
-
Bevillnings-Utskottete Betänkande JV$ 9.
7
grunden förblifver orubbad är desto angelägnare, sorn det just med hänsigt till de
kommunala utskylderna, hvilka i allmänhet bestämmas elter bevillningen, är af vigt
att bevillningen för boställen kommer alt erläggas inom den kommun, der fastigheten
är belägen, och sådant skulle icke inträffa, isyn erhet för en stor del militieboställen,
om boställsbevillningen sammansloges med bevillningen lör de kontanta
lönerna. Det. af motionären öfverkiagade missförhållande, hvartill den nu bestämda
grunden för fyrktalsberäkningen anses gifva anledning, lärer väl, sä framt det efter
vunnen närmare erfarenhet befinnes grundadt, kunna i behörig ordning och utan
hinder af Bevillnings-stadgans föreskrifter lätteligen afhjelpas. Med afseende ä hvad
nu blifvit anlördt har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att de i Doktor Runstens motion gjorda, här ofvan omförmälda
yrkanden icke må till någon åtgärd föranleda.
Om upphörande af direkt bevillning af kapitaler har lins Höglofliga Kidderskapet
och Adeln Herr Grefve Hamilton, M. W., uti motionen N:o 70, väckt förslag
pä den grund att denna beskattning skulle innefatta en orättvisa, dä, enligt motionärens
antagande, de som använda kapitalerna, såsom egendomsegare, arrendatorer,
industri-idkare m. fl., icke egde åtnjuta minskning i sin bevillning för de räntor, de
hade att erlägga på de för deras näringars bedrifvande upplånade kapitaler och
hvarigenom således samina inkomst komme att flera gånger beskattas.
I nära sammanhang med sistnämnda motion står en af Herr Friherre Sprengtporten,
J. fF., uti motionen N:o 89, bos Ridderskapet och Adeln, bland annat, framställd
anmärkning derom, att saknaden i Bevillnings-stadgans 3:dje § af ett medgifvande,
sorn åtminstone indirekt funnits i äldre Bevillnings-förordningar, för fastighetsegare
att i sin bevillning njuta afdrag för bevisliga räntebärande skuldei,
föranledde dertill, att, dä sådant afdrag icke egde rum, den ene fastighetsegaren,
och företrädesvis deri mest skuldsatte, finge vidkännas tyngre skattebörda än den
andre, hvarförutom Staten under sådana förhållanden komme att uppbära dubbel
bevillning af samma förmögenhet, i första rummet af fastigheten och dernäst af det
i fastigheten intecknade kapital.
Med anledning af sistnämnda anmärkning, hvilken jemväl utgör ett af stöden
för Herr Grefve Hamiltons yrkande om kapitalbeskattningens upphörande, torde Utskottet
böra, med hänvisande för öfrigt till sednaste riksdags förhandlingar i ämnet,
återkalla i minnet, hurusom vid behandlingen af frågan om bevillningen af fast
egendom, beräkningen af jordbruksfastigheternas afkastning, örut antagen till 4
procent, nedsattes till 3 procent och bevillningen, efter den för all inkomst uppställda
lika beräkningsgrunden eller en procent, i öfverensstämmelse dermed bestämdes
till Tre öre lör hvarje fulla Ett hundra K:dr af uppskattningsvärdet. Med denna
åtgärd afsågs hufvudsakligen att omhägna jordegarens rätt att i bevillningen åtnjuta
afdrag för det i jordbruksnäringen nedlagda lörlagskapital. Men att deremot bevilja
dylikt afdrag för all den intecknade skuld, hvaraf jordegendotnarne i landet
äro graverade, kunde så mycket mindre medgifvas, som inteckning i fastighet icke
ovilkorligen innefattar bevis på tillvaron af motsvarande skuld, då en mängd inteckningar
ligga helt och hållet obegagnade, en del åter äro af egendomsegarne inlösta,
ehuru icke inför domstol dödade, samt slutligen vissa belånade endast till en
del af den intecknade summan. Af liknande anledning bestämdes också bevillningen
för annan fastighet till Fem öre för hvarje Hundrade Riksdaler af uppskattningsvärdet,
eller till hälften af hvad den förut utgjort. Det torde således häraf vara
klart att icke med grundadt skäl kan påstås att den af kapitaler, nedlagda i jord
-
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande J\? 9.
bruks- eller annan fastighet, uppkommande inkomst blifver beskattad i fastighetsbevillningen,
ej heller att sistnämnda bevillning bör i någon mån anses tryckande.
De öfriga förutsättningar, hvarifrån Herr Grefve Hamilton i sin motion utgår
för att ådagalägga orättvisan i den direkta beskattningen af kapitaler. grunda sig
uppenbart pä ett förbiseende af Bevillnings-stadgans föreskrift i § 6. Utaf den der
uttalade grundsats, att bevillningen skall beräknas å behållna inkomstbeloppet, följer
ovilkorligen att detta belopp icke kan utrönas förr än alla de för rörelses bedrifvande
oundgängliga kostnader blifvit afräknade. Sednaste riksdags Bevillningsutskott
föreslog visserligen i sitt första betänkande i ämnet (N:o 20) att, såsomen
anvisning om hvilka dessa kostnader vore, i Stadgans 7:de § skulle införas, att afdrag
finge ske för
a) ränta å det för rörelses bedrifvande upplänade kapital;
b) arrende elier hyra för de i och för rörelses bedrifvande arrenderade eller
hyrda lägenheter, fabriks- och magasinsbyggnader samt öfriga lokaler;
r) drift- och underhållskostnader för gående verk eller begagnade machiner;
d) aflöningar och öfriga kostnader för de i och för rörelsens bedrifvande använda
biträden och arbetare.
Men vid förnyad behandling af bevillningsfrågorna länn Utskottet pä här
ofvan upptagna skäl samtlige dessa stadganden öfverflödiga och denna åsigt blef
ock-öi af Rikets Ständer godkänd.
Efter det nu anförda och dä rättmätigheten af den direkta beskattningen
af kapital icke på andra skäl blifvit bestridd och ej heller lärer kunna bestridas,
hemställer Utskottet,
dels att Herr Friherre Sprengtporten ofvanberörda anmärkning
icke må till någon åtgärd föranleda;
dels och att Herr Grefve Hamiltons yrkande, att den direkta
bevillningen af kapitaler skall upphöra att vidare utgöras, icke
hiä bifallas.
Hos Ridderskapet och Adeln har uti väckt motion (N:o 263) Herr Friherre
Creutz, S., under åberopande af en annan utaf honom särskildt väckt motion om
”grundräntans efterskänkande af Staten och dess inkomsters uppfyllande genom bevillning”,
föreslagit att, i händelse Rikets Ständer härtill lemnade bifall, ”bevillningen
”ä person må, i mån af innehafvande fast egendom eller kapital, höjas till det belopp
”Rikets Ständer finna billigt, och hvad som sedan brister i nuvarande grundskatte”belopp,
fyllas genom förändring i Tullagstiftningen medelst högre tull ä lyxartiklar
och utrikes varor till det belopp Rikets Ständer finna skäligt.”
Då emellertid denna motion är till sitt innehåll alltför obestämd och ofullständigt
utvecklad samt dessutom tillkommit under en oviss förutsättning, har Utskottet
bort hemställa,
att å densamma icke nu fästes något afseende.
Utskottet öfvergår nu till dej speciela förslagen och har dervid att lörst?
beträffande
Art. I.
Personliga slcyddsafgften,
omförmäla en inom Högvördiga Preste-Ståndet af Herr Doktor Sattdberg väckt motion
(N:o 99), deruti yrkats, att den personliga skyddsafgiften, hvilken, liksom öfriga
kapita
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande JW 9.
9
kapitationsafgifter, till drygaste delen utginge af arbetsklasserna, såsom utgörande
flertalet af befolkningen, måtte nedsättas till 20 öre för man och 10 öre för qvinna,
en nedsättning, hvilken, af omständigheterna påkallad, syntes utan olägenhet l<m na
beviljas, då den taxering af fastighet, kapital och arbete, som efter den nya Bevillnings-stadgan
verkställes, antagligen komme att gifva hvad som vore af nöden
till fyllnad af statsbrists-summan.
Den personliga skyddsafgiften, ursprungligen bestämd till 1 R:dr 50 öre för
man och 75 öre för qvinna, har gäng efter annan blifvit nedsatt, så att den nu utgöres
med endast 40 öre för man och 20 öre för qvinna. Under den tid af ett halft
århundrade, som förflutit, sedan afgiften först infördes, har penningevärdet icke obetydligt
sjunkit, under det förhöjning i arbetslönerna egt rum i förening med ökade
tillfällen till arbetsförtjenst, hvadan denna afgift, hvilken i Statens skyldighet att
skydda individen har sitt fulla berättigande och således af principiela skäl bör
finnas, icke kan anses tryckande för någon. En nedsättning till halfva beloppet
af en redan förut obetydlig afgift skulle dessutom göra det olämpligt att för framtiden
såsom sifattetitel bibehålla den ringa återstoden; och af dessa skäl har Utskottet
icke kunnat understödja den ifrågavarande motionen.
Efter hvad Utskottet inhemtat, äro förslag väckta derom att personliga skyddsafgiften,
hvaraf hälften för närvarande är anvisad till folkundervisningens befrämjande,
skulle till hela beloppet för detta ändamål få användas. Dä likväl dessa
förslag, hvilka ännu äro pä Rikets Ständers pröfning beroende, icke stå i omedelbart
sammanhang med bevillnings-titeln, har Utskottet, i öfverensstämmelse med
hvad här ofvan blifvit yttradt, skolat hemställa,
att personliga skyddsafgiften må såsom bevillningsgrund bibehållas
till oförändrade belopp af 40 Öre för man och 20 öre för
qvinna, Rikets Ständer dock obetaget att om denna afgifts användande
för vissa ändamål särskildt besluta.
Art. II.
A) Bevillning af fast egendom.
§ 2.
Uti motionen N:o 229, innefattande förslag till åtskilliga ändringar och tillägg
i Bevillnings-stadgan, har hos Höglofliga Ridderskapct och Adeln Herr Stuart, C. G.,
hemställt, att uttrycket ”jordbruksfastighet” måtte förtydligas eller helst utbytas mot
annan lämpligare och den rätta meningen mera bestämdt angifvande benämning
eller omskrifning: men dä emellertid något missförstånd om rätta betydelsen af ifrågavarande
uttryck, Utskottet veterligen, icke egt rnm samt motionären ej heller
uppgifvit annan lämpligare eller mera exakt benämning, har Utskottet ansett sig
å berörda anmärkning icke böra fästa afseende.
Inom Vällofliga Borgare-Ståndet har Herr H. P. W. Gahn, uti motionen N:o 297,
bland annat, fästat uppmärksamhet derå, att intet särskildt stadgande funnes för
värdering och taxering af privata personer och bolag tillhörande jernvägar, till
följd hvaraf man på dylika anläggningar sökt tillämpa det för all annan fastighet
gällande stadgande i § 2, men dervid kommit till den absurditet, att nödgas värdera
sjelfva jernvägen med dertill hörande jord styckevis, per aln eller i delar af
mil, allt efter som delar deraf befunnits inom olika taxeringsdistrikt, enär ingen
bevillningsberedning eller taxeringskomité ansett sig befogad att taga befattning
ined någon fastighet utom sitt distrikt. I afseende på sjelfva värderingssättet hade
också helt olika åsigter gjort sig gällande, i det man dels värderat sjelfva jernvä
Bilu
till R. St. Prot. 1862 k 1863. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 2
10
Bevillnings-Vtakottets Betänkande 9.
gen för sig och uppfört särskildt värde för den jord, hvarpå den varit byggd och
som på sidorna om banan den tillhört, dels alls icke värderat jernvägen, utan endast
dess jord och denna än till det pris för tunnlandet, hvartill den blifvit inköpt
eller exproprierad, än till dess värde före Jern vägsbyggnaden såsom jordbruksfastighet,
med afseende å dess beskaffenhet af aker, äng eller skogsmark, och än endast
till dess nuvarande låga värde, såsom genom jernvägsbyggnaden helt och hållet
förstörd för allt annat bruk; hvarförutom skiljaktiga meningar uppstått om denna
mark borde påföras bevillning efter 3 eller 5 öre för hvarje 100 R:drs värde; och
har motionären, som ansett lämpligast, att sådana jernvägar, med dertill hörande
jord och byggnader, icke påföres fastighetsbevillning, utan endast inkomstbevillning
efter behållna afkastningen, föreslagit att i förordningen måtte införas stadgande
så väl härom, som ock att, i afseende å kanaler och slussbyggnader, enahanda uppskattningssätt
borde iakttagas.
Utskottet, som med anledning af det i motionen omförmälda förhållande funnit
särskild föreskrift i ämnet behöflig, har, i afseende å sjelfva saken, i så måtto instämt
med motionären, att fastighetsbevillning icke bör utgöras för sjelfva jernvägen eller
kanalen eller för den mark, som deraf upptages, utan att vinsten af dessa och dylika
kommunikationsleder bör beskattas såsom inkomst af kapital eller arbete. Deremot
har Utskottet ansett att byggnader, såsom stationshus, verkstäder m. m., tillhörande
de ifrågavarande anläggningarne, böra beskattas inom de kommuner, der de
äro belägna, alldenstund sådant är af vigt, med hänsigt till deraf belöpande kommunalutskylder
samt utan svårighet låter sig verkställa. I öfverensstämmelse härmed
har Utskottet i så väl § 2 som § C af bilagda författningsförslag infört de tillägg,
Utskottet funnit erforderliga: hemställande
att dessa tillägg måtte godkännås.
Enär Universitetet i Upsala vore egare till betydande fastigheter på landet,
al hvilka Universitetet hemtade sina hufvudsakligaste inkomster samt för dessa fastigheter
någon bevillning förut aldrig erlagts, men enligt § 2 af gällande Bevillnings-stadga
numera koinine att erläggas, har, uti motion (N:o 225) hos Ridderskapet
och Adeln, Herr Olivecrona, K., med erinran om detta förhållande, hvilket förmodades
hafva undgått uppmärksamheten, då Bevillnings-förordningen redigerades,
anfört, att tillämpningen af ofvanberorda stadgande komme att för Universitetet medföra
en högst kännbar minskning i de för dess behof beräknade inkomster, hvaraf
åter följden blefve den, att, om Staten kräfde bevillning af Universitetets egendomar
på landet, så att Universitetets egna medel blefve otillräckliga att fylla utgifterna
för undervisningens upprätthållande, Staten mäste lemna ett ökadt anslag tillbaka
ät Universitetet. Då man härtill toge i öfvervägande att största delen af Universitetets
från dess fastigheter inflytande inkomster utbetalades till löner åt lärare
och tjenstemän vid Universitetet, och att af dessa löner bevillning sedermera utginge,
syntes Staten icke behöfva eller böra äfven af fastighetsegaren utkräfva bevillning.
På grund häraf och då samma förhållanden, som i anförda afseenden egde
rum med Upsala Universitet, äfven inträffade med andra vetenskapliga institutioner
samt barmhertighetsinrättningar, hvilka egde fastigheter på landet, har motionären
föreslagit den ändring i § 2 af Bevillnings-stadgan, att akademier, vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar måtte befrias
från^bevillning för dem tillhöriga fastigheter på landet.
Ett af de väsendtligare felen i de gamla Bevillnings-förordningarne bestod
onekligen i de talrika undantag, som derstädes tid efter annan af mer eller mindre
grundade skäl blifvit inrymda och hvarigenom de allmänna föreskrifterna slutligen
Bevillnings-XJtskotteU Betänkande ,JV? 9.
11
voro i sjelfva verket återupphäfda. Det var derföre af synnerlig vigt att vid den
nya Bevillnings-stadgans uppgörande inskränka dessa undantag derhän, att befrielse
frän bevillning medgåfves endast i de fall då sådant af trängande behof och sträng
rättvisa påkallades, och beträffande särskildt jordbruksfastigheter, ansågs nied rätta
endast Staten såsom egare böra frikallas, då den nya Bevillnings-stadgans föreskrifter
borde blifva så allmängiltiga att de kunde, icke blott för bevillningcn till
Staten/ utan ock för sådana utskylder till allmänna behof, som inom kommunerna
upptagas, tjena till rättesnöre. Att nu bevilja undantag af den vidsträckta omfattning,
som i motionen föreslagits, vore att åter inslå pä en bana, som nyligen af
goda grunder blifvit öfvergifven och undantagslagstiftningens område, en gäng ånyo
beträd t, skulle snart åter öppnas för hvarjehanda anspråk af mer eller mindre förment
berättigande. Om, hvad Upsala Universitet angår, bevillningcn skulle medföra
en sådan minskning i dess inkomster, att de blefve otillräckliga till bestridande af
utgifterna för undervisningens upprätthållande, sä Olifver visserligen följden den af
motionären antagna, att nemligen Staten får träda emellan vid detta, liksom den
gjort vid andra tillfällen; och deri lärer någon anledning till farhåga för undervisningens
upprätthållande så mycket mindre kunna hemtas, som det är att antaga att
statsmagterna alltid skola åt undervisningsväsendets angelägenheter egna synnerlig
omsorg. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet skolat hemställa,
att Herr Olivecronas ifrågavarande motion icke må bifallas.
Under anförande hurusom inom olika taxeringskomitéer stridiga meningar
gjort sig gällande i förekomna frågor, huruvida stadgandet i § 2 för vederbörande
innehafvare, att erlägga bevillning för kronohemman och kronolägenheter, hvilka besittas
med åborätt, borde tillämpas pä krononybygget för hvilka frihets-år åtnjutas,
har inom Hedervärda Bonde-Ståndet, uti motionen N:o 142, Olof Pehrsson från Gefleborgs
län hemställt, att uttryckligen måtte stadgas, att dylika nybyggen äro befriade
från bevillning, dä, enligt motionärens förmenande, Rikets sednast församlade
Ständer icke kunde hafva haft för afsigt att pålägga en afgift, som icke förut utgjorts
af krononybyggarne, hvilka nemligen, enligt 141 § af förut gällande Bevillningsförordning,
åtnjutit befrielse från bevillning både efter 1 och 2 art. för sig,
hustru och hemmavarande barn. och för hvilken befrielses fortfarande åtnjutande bevekande
skäl förekomme i de svårigheter, nybyggesinnehafvarne hade att bekämpa i en
öde och ofruktbar mark, under det de måste fullgöra vissa dem ålagda årliga odlingsoch
byggnadsskyldigheter vid äfventyr att eljest varda frän nybyggena afhysta.
Enär nybyggarne, för fullgörande af dem åliggande byggnads- och odlingsskyldigheter,
dels under de första åren åtnjuta visst understöd i spanmäl eller
penningar, dels ock äro befriade från räntor och andra utskylder under en tidrymd
af 30 är och stundom längre samt dessutom fått sig tillförsäkrad besittningsrätten
till nybyggena för sig sjelfva, barn och efterkommande, så framt de fullgöra berörda
skyldigheter, utan att behöfva erlägga någon skattelösen vid den tid odlingarne
äro fullbordade och nybyggena till skatte i jordeboken omföras; sä finner
Utskottet deremot icke skäl att för krononybyggarne tillstyrka något undantag från
den allmänna regeln och detta sä mycket hellre, som bevillningsfriheten ursprungligen
icke ingått i deras förmåner, utan endast under en kortare tid varit dom
medgifven. Den omständigheten att olika meningar uppstått om tillämpligheten af
ett bestämdt stadgande pa ett visst fall torde väl i allmänhet icke böra anses såsom
bevis på nödvändigheten af ett förtydligande, och hvad särskildt angår nu
12
Bcvillnings-Utskottets Betänkande JW 9.
ifrågavarande fall har Utskottet funnit annan föreskrift än den redan befintliga
icke vara erforderlig. Utskottet hemställer alltså,
att Olof Pehrssons motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Uti sin förut omnämnda motion har Herr Gahn jemväl föreslagit, att bland
undantagen i § 2 måtte införas Regementens och Ojficers-korpsers vid mötesplatser
för begagnande under mötena uppförda byggnader, äfvensom enskilde personer tillhöriga
kyrkor och bönehus, hvilka samtliga byggnader billigtvis borde befrias från bevillning,
då de icke lemnade egarne någon inkomst; men Utskottet har, på grund af
hvad nyss förut blifvit anfördt om undantag i allmänhet, och dä särskildt i detta
fall någon giltig anledning till den äskade befrielsen icke synts vara lör handen,
helst egarne af dylika byggnader deraf hafva fördel, om ej just direkt inkomst,
funnit det gjorda förslaget icke kunna tillstyrkas.
I sammanhang med förslag till åtskilliga andra ändringar och tillägg i gällande
Bevillnings-stadga, har, uti motionen N:o 379, hos Hedervärda Bonde-Ståndet.
C. J. L. Lönnberg, från Östergötlands län yrkat, att enahanda befrielse frän bevillning,
som är medgifven för inkomst af kapital eller arbete, understigande
400 R:dr, mätte utsträckas till egare af fastighet, dä densammas taxeringsvärde
icke öfverstiger 400 R:dr och den skattskyldige icke eger annan fast egendom
och hans inkomst a.f kapital eller arbete för öfrigt icke uppgår till 500 R:dr.
Dä egare af fastighet i stad samt i mantal satt jord pä landet alltid varit
pligtige att utgöra afgifter till sä väl Staten som kommunen, har Utskottet funnit
någon rubbning i detta förhållande med anledning af den väckta motionen nu icke
böra vidtagas. Och då dessutom tages i betraktande att förslaget i sin tillämpning
skulle förorsaka oupphörligt vexlande förändringar i taxeringslängderna genom afsöndrade
hemmansä elars uteslutande och sammanslagna delars återupptagande deri och
derigenom det ändamål, sorn i statistiskt hänseende kunde med fastighets-taxeringarne
vinnas, i betydlig mån motverkas, har Utskottet deruti funnit ett ytterligare skäl
att icke till ifrågavarande förslag tillstyrka bifall.
§ 3.
Denna §, som står i nära öfverensstämmelse med § 4 i Instruktionen för
taxeringsförrättningarne, har ansetts böra erhålla en något förändrad redaktion,
hvilken
torde till pröfning företagas i sammanhang med det förslag,
som här nedan kommer att framställas i afseende å § 4 m. fl.
i Instruktionen för taxeringsförrättningarne.
B) Bevillning för inkomst af kapital eller arbete.
§ 6.
Utaf C. J. L. Lönnberg har jemväl blifvit hemstäldt huruvida icke Fisken,
såsom i kameralt hänseende af stor betydelse, borde under § 6 specielt nämnas
bland öfriga titlar, för hvilka bevillning såsom för inkomst af arbete skall erläggas,
helst det vore bekant att tveksamhet verkligen uppstått hvart desamma egentligen
skolat hänföras; men då härvid förekommer, å ena sidan, att sådana fisken,
som åtfölja hemman och med dem gå i köp, äro inbegripna i hemmanens taxerings
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande ,JV? 9.
13
värden, samt å den andra, att af författningens allmänna föreskrift i § 6 otvifvelaktigt
följer, att fiskerihandtering, der den såsom särskildt näringsfång bedrifves, bör
för den inkomst, som deraf erhålles, beskattas såsom hvarje annat yrke, har Utskottet
funnit motionärens framställning icke böra föranleda till den föreslagna åtgärden.
Deremot har Utskottet funnit nödigt att i § 4 af Instruktionen för taxeringsförrättningarne,
hvartill Utskottet nu får hänvisa, intages en anvisning derom, att
sådana fiskerier, som utgöra särskilda i jordeboken upptagna lägenheter, utan att
vara i hemmansskattläggning inbegripna eller hafva i deras taxeringsvärde ingått,
skola taxeras såsom annan fastighet, enligt Bevillnings-stadgans 2:dra §, punkten 2:o;
hemställande Utskottet,
att hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget måtte godkännas.
§ 7.
Till följd af de olika förfaringssätt, som egt rum vid beräkning af den inkomst,
hvarför bevillning skall utgöras af löntagare, som tillika innehafva boställen
eller fått sig sådana pä lön anslagna, hafva framställningar om närmare bestämmelser
i ämnet blifvit gjorda
dels af C. J. L. Lönnberg, sorn, uti sin förut omförmälda motion, yrkat att i
§ 7, mom. 2, borde uttryckligen anmärkas, att uti lönebeloppen icke skulle inberäknas
löntagarens inkomst af boställe, hvarför fastighetsbevillning redan blifvit
påförd;
dels ock, uti motionen N:o 182 hos Hedervärda Bonde-Ståndet, af Ola Jönsson från
Malmöhus län, hvilken uppfattat hithörande stadganden så, sorn skulle för boställen
både fastighetsbevillning och inkomstbevillning böra utgöras, denna sednare
efter att från boställets beräknade afkastning blifvit afdraget sä väl beloppet af
fastighetsbevillningen, som boställets alla onera; och har i enlighet med denna uppfattning,
hvilken ock öfverensstämde med hans åsigt i sjelfva saken, motionären
velat hafva föreskrifterna närmare aflattade; men likväl, för den händelse hans åsigt
icke skulle godkännas, inskränkt sig till yrkande blott på tydlig föreskrift huru i
det ifrågavarande hänseendet förhållas borde;
dels slutligen af Herr Friherre af Schmidt, Carl Johan Georg, som, uti motionen
N:o 81 hos Ridderskapet och Adeln, erinrat om det förhållande, sorn eger rum
med sådana indelta arméens boställen, hvilka genom boställs-direktionerne utarren
deras,
att nemligen arrendebeloppen ingå till en gemensam löningsfond, hvarefter
de genom lönings-direktionerne fördelas bland löntagarne, utan att afkomsten af
något visst boställe är till viss löntagare anslagen; och dä nu, efter hvad motionären
uppgifvit, vid 1862 års taxeringar berörda boställsafkastning inom de flesta
län blifvit inberäknad i de kontanta lönerna, men bevillning för sjelfva de fasta
egendomarne jemväl erlagts enligt stadgandet i § 2, hade Staten sålunda blifvit
tillerkänd dubbel bevillning al samma inkomst. Val hade inom ett län rättelse i
detta förhållande skett hos Pröfnings-komitéen, som lörordnat att frän hvar je löntagares
kontanta lön skulle afsk iljas och från bevillning undantagas sä stor del, som,
enligt meddelad uppgift, motsvarade afkomsten från de utarrenderade boställena;
men då det voro angeläget att ett dylikt förfaringssätt, såsom öfverensstämmande
med författningens anda, blefve iakttaget öfver hela riket, har motionären föreslagit
att i § 7, mom. 2, måtte införas det&tillägg, att uti den inkomst, för hvilken bevillning
skall utgöras af löntagare samt dem, som åtnjuta traktamenten m. in., icke
14
Bevillning s-Utskottets Betänkande ,,AP
må inberäknas den del af indelta arméens löner, som utgör afkomst från utarrenderade
boställen, för hvilka fastighetsbevillning erlägges.
Utskottet, som med anledning af hvad sålunda blifvit af motionärerne anfördt
och upplyst, funnit närmare föreskrifter till förtydligande af författningens mening
uti det ifrågavarande hänseendet erforderliga, har i öfverensstämmelse med Lönnbergs
och Friherre af Schmidts förslag ansett sig böra tillstyrka,
att det tillägg i § 7, mom. 2, bilagda författningsförslag inne
håller,
måtte godkännas.
Det i 7 § förekommande stadgande, att näringsidkare, som drabbats af förluster,
likväl skall utgöra bevillning efter beräkning af en inkomst, motsvarande
hvad en sådan rörelse, som den han drifver, i medeltal kan anses afkasta, står
onekligen i strid med grundsatsen om beskattning efter behållen inkomst och måste
hos den skattskyldige, som komme att underkastas tillämpningen af detsamma, sä
mycket mera uppväcka ovilja, som det å andra sidan fordras att näringsidkaren,
dä han gjort betydligare vinster, derföre skall erlägga skatt till Staten. Utskottet
har derföre ansett sig böra tillstyrka
att ifrågavarande stadgande må ur författningen uteslutas.
Af Herr Friherre Sprengtporten har erinran blifvit gjord jemväl derom att,
ehuruväl af ordalydelsen i § 6 af Beviilnings-stadgan, äfvensom vid jemförelse med
andra stadganden i författningen, kunde slutas till att vid beskattning af kapital
afdrag linge ske för motsvarande skulder, sådant likväl borde mera bestämdt
uttryckas;
hvarjemte af Herr Stuart blifvit föreslaget, att för tydlighets skull borde i § 7
af Stadgan införas ett nytt moment af följande lydelse: ”När inkomst beräknas af
ränta å utlånadt kapital, får afdrag ske för ränta, som den skattskyldige utbetalt åupplånadt
kapital, jemte de kostnader, som genom kapitalets förräntande förorsakats.
Utskottet, som ansett att till meningens förtydligande i den antydda syftningen,
i § 7 af Stadgan icke erfordras annat tillägg, än att i sista morn., hvari åberopas
föreskrifterna i Instruktionen, ordet kapital inskjutes näst efter orden behållen
inkomst af, har deremot funnit nödigt, att i § 20 af Instruktionen införa ett tillägg,
affattadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med motionärernes yrkanden, till hvilket
tillägg Utskottet nu får hänvisa, under hemställan
att samma tillägg må godkännas.
Uti lasta och 2:dra morn. af § 8 stadgas att bevillning för inkomst af kapital
eller arbete icke eger rum, när alla de utaf kapital eller arbete uppkomna årsinkomster
sammanräknade icke uppgå till 400 R:dr, äfvensom att,när do sammanräknade
inkomsterna icke öfverstiga 1,800 R:dr, 300 R:dr deraf äro fria från bevillning.
Dä emellertid den begagnade ordställningen ansetts vara sådan, att personer, hvilka,
utom inkomst af kapital eller arbete, besitta fastighet, skulle kunna tro sig ega
grundade anspråk att, äfven de, af berörda undantagsförmäner komma i åtnjutande,
hafva inom Bonde-Ståndet P. F. Mengel från Upsala län (motionen N:o 270) samt
C. J. L. Lönnberg (motionen N:o 379) väckt förslag om en sådan förändrad redaktion
af dessa stadganden, att den befarade utsträckningen af undantagen äfven till fastighetsegare
mätte förebyggas.
Bevillninjs-Vtskottets Betänkande J\fit 9.
15
Ehuru författningens mening nu är den, att bevillningen för inkomst af kapital
eller arbete skall helt och hållet särskiljas från fastighetsbevillningen och
stadgandet i § 8 således tillämpas utan afseende på den omständighet att den skattskyldige
tillika kan innehafva fastighet, har Utskottet likväl funnit det vara af
rättvisa och billighet påkalladt, att en förändring sker i den af motionärerne antydda
syftning, hvadan Utskottet åt ifrågavarande stadgande sökt gifva en för ändamålet
afpassad lydelse; hemställande Utskottet
att berörda förändring må af Rikets Ständer godkännas.
1 sammanhang med förestående fråga har af Riksdagsfullmägtigen Mengel
uppmärksamheten blifvit fästad jemväl derpå att författningen icke bestämdt angifver
huruvida man och hustru, då de drifva särskilda yrken och deraf ega inkomster,
hvilka ej för hvar och en, men väl sammanräknade uppgå till 400 R:dr eller
öfverstiga 1,800 R:dr, böra fä tillgodonjuta frihet från bevillning för det hela eller
någon del deraf; och ehuru, efter motionärens förmenande, all tvekan i detta fall
borde vara undanröjd, om man toge i betraktande de vid sednaste riksdag anförda
motiver för den i § 8 stadgade befrielse och lindring, borde dock, pä det lagstadgandet
måtte vara fullt klart, detsamma i det anmärkta hänseendet förtydligas.
Bland de flera olika förslag, som vid sednaste riksdag utgjorde föremål för
Rikets Ständers pröfning viri behandling af frågan om lindring i bevillningen för
dem, som icke egde större inkomster än som oundgängligen erfordras till fyllande
af de nödvändigaste lefnadsbehofven, förekom äfven det, som i motionärens fram ■
ställning nu afses, elier att äkta makar skulle få åtnjuta en något större lindring
än personer, som icke befinna sig i äktenskap: men detta förslag lyckades icke
vinna Rikets Ständers godkännande. På det att taxerings- och debitcrings-bestyret
icke skulle alltför mycket invecklas gjorde den åsigt slutligen sig gällande, att
det ifrågavarande stadgandet borde blifva så allmännelig!, som möjligt. De vanskligheter,
som möta för ett närmare reglementerande i detta ämne, inser Utskottet
nogsamt och tvekar derföre att, för sin del, nu föreslå någon förändring i de bestämda
minimibeloppen. Likväl vill Utskottet icke bestrida behöfligheten af en förklaring
för det läll motionären antydt; men då Utskottet icke kan ifrågasätta att
för man och hustru, som drifva särskilda yrken, skulle bestämmas någon större lindring,
än den som, enligt nuvarande stadgande, tillgodokommer andra äkta makar,
hvars inkomster äro inskränkta inom de stadgade minimibeloppen, helst det är att
antaga att inom hvarje sådan familj hustrun, ehuru icke idkande något särskildt
yrke, likväl genom arbete bidrager till familjens gemensamma inkomster, har Utskottet,
med anledning af motionärens framställning, skolat hemställa,
att i § 8 måtte, pä sätt bilagda författningslörslag utvisar,
intagas följande stadgande: när man och hustru drifva särskilda
yrken, beräknas ofvannämnda befrielse eller lindring efter deras
sammanräknade inkomster.
Om införande i författningen af en der nu saknad föreskrift, att bolag icke
må ega att tillgodonjuta den i § 8 stadgade lindring i bevillningen, då densamma
vore afsedd endast för de mindre bemedlade samhällsklasserna, hafva framställningar
blifvit »jorda inom Ridderskapet och Adeln af Herr Ehrenborg, Richard, (motionen
N:o 67) samt inom Borgare-Ståndet af Herr Gahn, som anfört att inom bergslagsorterna
funnes många bolag, såsom hyttebolag, grufve- och kalkstensbrotts-bolag,
hvilkas inkomster stadnade vid ganska låga belopp, men hvars delegare hvar för sig
ofta kunde hafva ganska stora inkomster; och dä Utskottet icke kan annat än instämma
i motionärernes framställning, hemställer Utskottet,
16
Bevillnings-Utskottets Betänkande j\s' 9.
att Rikets Ständer måtte, med bifall till densamma, godkänna
det tillägg, innefattande stadgande i ämnet, som Utskottet funnit
lämpligast böra erhålla plats i § 10, enligt hvad bilagda
fötfattningsförslag utvisar.
Flera förslag, åsyftande befrielse dels i allmänhet, dels endast i vissa fall från
utgörande af bevillning för pensioner och gratialer, hafva blifvit till Utskottets pröfning
öfverlemnade.
I förstnämnda hänseende har inom Borgare-Ståndet uti väckt motion (N:o
24) Herr Gustaf Carl Witt anfört, hurusom, då under sednare åren en snart sagdt
allmän lönetillökning beviljats embets-och tjenstemän m. fl., hufvudsakligen af den
anledning att lifsförnödenheterna stegrats i pris, ett motsatt förhållande deremot
egt rum med de pensionärer, som afgått ur tjenst före lönetillökningen. Desse, som
måste erfara samma olägenhet af lifsmedlens dyrhet, som lönetagarne, hade icke allenast
icke blifvit ihägkomna med någon förhöjning i inkomst, utan i stället mistat något
af det de förut hade, enär någon bevillning af deras pensioner icke före nu gällande
Bevillnings-stadgas utfärdande var dem ålagd; och har dels ur detta skäl,
dels derföre att pensioner och gratialer i allmänhet, ehvad de voro af Staten skänkta
eller genom egen omtanka förvärfvade, kunde anses såsom ett slags för behofvets
stund afsedda undsättninsgmedel, motionären föreslagit, att i den Bevillningsförordning,
som vid innevarande riksdag fastställes, måtte iakttagas att såsom beskattningsbar
inkomst icke beräknas pensioner och gratialer.
Vidare har uti motion hos Ridderskapet och Adeln Herr Drake, Carl Adolf
Wilhelm, erinrat, hurusom de pensioner, enkor och barn efter civile och militäre
embets- och tjenstemän m. fl. uppbära från kassor och fonder, till hvilka män och
fäder i lifstiden gjort tillskott, förut varit fria från bevillning till Staten; men då
denna rättvisa och billiga grundsats blifvit fränträdd i nu gällande Bevillningsförordning,
hade många fattiga familjer derigenom blifvit försatta i större bekymmer
för sin utkomst än förr. Med anledning häraf och då, enligt motionärens åsigt,
Staten, hvars inkomster ändock betydligen förökats, utan afsaknad kunde undvara de,
belopp, som utpressas af enkor och faderlösa barn, har motionären föreslagit, att
dylik skatt må hädanefter alldeles upphöra och saken försättas i samma skick, som
den hade före är 1862 eller innan nuvarande förordning blef ländande till efterrättelse.
Uti ett med anledning af denna motion afgifvet anförande, hvilket vid remissen
varit densamma följaktigt, har Herr von Koch, N. S., sorn ansett förut gällande
föreskrifter i sä måtto vore orättvisa, att just de pensioner, som borde hafva
varit undantagna, nemligen sådana, som utgå frän Staten och med statsanslag uppehållna
allmänna verk, voro med bevillning belagda, under det att pensioner, som
antingen till en del eller helt och hållet tillkommit genom enskilda bidrag, voro
fria, yttrat att, om undantag skulle ske, förstnämnda pensioner borde i främsta
rummet komma i fråga, då det i allmänhet borde anses onödigt att gifva med ena
handen och taga igen med den andra, samt sistnämnda pensioner vanligen vore till
beloppen så inskränkta, att de icke ölverstege hvad till de oundgängligaste lefnadsbehofven
erfordrades. De skäl, som vid sednaste riksdag talat emot befrielsen, vore
numera icke för handen, då den befarade statsbristen icke förefunnes och resultatet
af taxeringarne efter den r.ya Bevillnings-stadgan någorlunda kunde beräknas; och
har Herr von Koch af dessa skäl föreslagit följande tillägg i§8: ”Af pension eller
årligt understöd (gratifikation) sorn utgår af Slaten eller af sådan anstalt eller inrättning,
hvilken åtnjuter statsanslag, erlägges icke bevillning”.
Slutligen
Bevillnings-Vtskottets Betänkande JW 9.
17
Slutligen och på det att pensionsinrättningarnas styrelser icke måtte besväras
med afgifvandet ärligen af utförliga uppgifter å hvarje utgående pensionsbelopp
och då pensioner eller understöd å smärre summor syntes ingalunda böra sammanblandas
med andra bevillningsbeskattning underkastade inkomster, har Herr Stuart
uti sin här förut omförmälda motion förnyat det förslag, hans vid Bevillnings-komitéens
betänkande fogade reservation innehåller, så lydande:
”För pension, lifränta och årligt eller tillfälligt understöd (gratifikation),
vare sig af allmänna eller enskilda medel, äfvensom för betingade undantagsförmåner
utgöres lika bevillning, som för löneinkomst af samma belopp, såvida pensionen,
understödet, lifräntan, gratifikationen eller undantagsförmånen uppgår till minst
400 R:dr”.
Under åberopande af hvad Utskottet emot undantag i allmänhet med anledning
af Herr Olivecronas motion här ofvan yttrat, har Utskottet vid besvarande
af nu ifrågavarande framställningar funnit sig endast böra tillägga, att då befrielse
från beskattning, enligt det allmänna stadgandet i § 8, är medgifven för hvad till
de nödvändigaste lefnadsbehofvens fyllande ansetts oundgängligen behöfligt, hvarje
annan undantagsförmån eller vidsträcktare lindring för personer, som befinna sig i
vissa samhällsställningar, skulle utgöra en afvikelse fran grundsatsen om jemnlikhet
i beskattning och således en orättvisa mot andra, som, lika lottade i förmögenhetseller
inkomstförhållanden, icke befinna sig i denna särskilda ställning. Utan att derföre
underkasta de skäl, motionärerne hvar för sig anfört, någon närmare granskning,
då de hufvudsakligen torde befinnas härleda sig från olika subjektiva åsigter
om billighetens fordringar, hemställer Utskottet,
att någon förändring i hvad nu är föreskrifvet i afseende å
bevillning för pensioner och gratialer icke må vidtagas.
§§ 9 och 10.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har, uti väckt motion (N:o 244), Anders
Pehrsson från Malmöhus län föreslagit, att i § 9 måtte införas ett tillägg af följande
lydelse: ”Ecklesiastik eller annan embets- och tjensteman skall skattskrifvas och taxeras,
der han har embete och tjenst'’1, hvarigenom motionären velat förekomma, att de kommunala
afgifter, som af tjenstemän skola utgöras, tillfälle annan kommun, än den,
inom hviken tjcnsten förrättas, då nemligen tjenstemän med vederbörligt tillstånd
numera kunna mantalsskrifvas utom tjenstgöringsorten; men för att icke genom
detta stadgande beröfva tjenstemannen förmånen af den i § 8 stadgade befrielse eller
lindring i beviliningen, har motionären i denna syftning jemväl föreslagit ett tillägg
i § 10, uti hvilken det allmänna stadgande förekommer, att befrielse eller lindring
icke får tillgodonjutas för inkomst, sorn beskattas på annat ställe än den skattskyldiges
mantalsskrifningsort.
Då emellertid motionärens förslag hufvudsakligen afser förändring af ett stadgande,
som förekommer i Kongl, förordningen den 20 Juli 1861 angående mantalsoch
skattskrifningar och der har sin egentliga plats finner Utskottet sig nu
icke kunna å berörda förslag tillstyrka bifall.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 8 Håff. 3
18
Bevillnings-Vtskottets Betänkande JVs/ 9.
Art. lil.
Af Herr von Koch, Nils Samuel, har hos Ridderskapet och Adeln, uti väckt
motion (N:o 49), blifvit föreslaget, att. i händelse hos de beslutande den åsigt skulle
göra sig gällande att grundräntan å mjöl- och sågqvarnar, om hvars upphäfvande
särskilda motioner vid innevarande riksdag blifvit väckta, icke utan allt vederlag
på en gång borde afskaffas, för mjöl- och sågqvarnar, af hvilka grundränta för år
1861 utgått, måtte, utom bevillning efter 2:dra artikeln, stadgas eii särskild afgift,
svarande emot tre fjerdedelar af det belopp, som för nämnda år såsom grundränta
af hvarje dylik qvarn utgick.
Enär Rikets Ständer, genom bifall till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45 (Litt.
A), för deras del numera beslutit, att räntan ä mjöl- och sågqvarnar må, från och
med nästa statsregleringsperiod, upphöra att vidare utgöras, utan att dervid något
vilkor om vederlag i form af särskild bevillning enligt Bevillnings-stadgans art. III
blifvit fästadt, torde
Herr von Köchs ofvanberörda motion böra anses hafva förfallit.
Och då af Rikets Ständers i sammanhang med ofvanomförmälda fråga jemväl
fattade beslut, att rustningskyldigheten för qvarnar af frälse-natur äfven bör
försvinna, det blifver en följd, att den särskilda afgift, som, enligt sista mom. af §
11 i Bevillnings-stadgan, för närvarande erlägges af dylika, särskildt skattlagda
qvarnar, utan hemmantal, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, med 53 öre för
hvarje tunna hardt korn af den åsätta räntan, icke heller skall för framtiden utgöras,
då denna afgift blott utgjort en ersättning för befrielsen från rustningens
uppsättande, har Utskottet funnit åberopade stadgande i § 11 äfvensom § 10 af
Instruktionen för taxeringsförrättningarne böra i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers berörda beslut ändras, på sätt af bilagda förslag närmare inhemtas, hvilket
Utskottet
endast skolat anmäla.
§ 15.
I fråga om den bevillning, som ansetts böra utgå af enskilda banker, hafva
följande förslag blifvit afgifna, nemligen:
af Herr Stuart (motion N:o 229): att, så vida särskild och förhöjd bevillning
skulle erläggas af de enskilda bankerna, annan grund derför borde fastställas, än
det tillfälligtvis en eller annan dag utevarande högsta sedelbeloppet, och enahanda
bevillning jemväl utgöras af filial-bankerna, i synnerhet som de filial-banker, hvilkas
privilegier utfärdades före sednaste riksdag, pä sina invisningar och genom sin
låga kreditiv-ränta kunde påräkna enahanda vinst som de enskilda bankerna; och
har motionären föreslagit följande stadgande i ämnet:
”Utaf de bolag, som bildat sig för bankrörelses bedrifvande och dertill erhållit
Kongl. Maj:ts nådiga oktroj, erlägges bevillning med två procent af den årliga behållning,
som icke öfverstiger sex för hundra utaf teckningssumman eller grundfonden,
och med åtta för hundra af det belopp, som den för något år utdelade
behållningen eller vinsten utgör utöfver sex procent af teckningssumman”; samt
af August Petterson från Jönköpings län (motion N:o 237 hos Bonde-Ståndet):
att, då det ändamål, som med den för enskilda bankerna bestämda särskilda afgift
Bevillningt-TJUkottet* Betänkande 9.
19
af 2 R:dr för hvarje tusen Riksdaler af det högsta på en gång i rörelsen utlemnade
sedelbeloppet vid sednaste riksdag, enligt motionärens förmenande, afsågs,
eller att de enskilda bankernas bevillning icke skulle nedgå under hvad den förut
utgjort, hvarken uppnåtts eller kunde uppnås, berörda särskilda afgift måtte varda
till 10 R:dr för hvarje tusental Riksdaler af högsta sedelbeloppet förhöjd, synnerligast
som något skäl att nedsätta de enskilda bankernas bevillning, under hvad
den alltifrån deras första uppkomst varit, så mycket mindre kunde förefmnas, då
de allesammans visat sig göra mycket goda affärer och, oaktadt de för sina reservfonder
afsatte icke obetydliga summor, ändock kunna till sina delegare lemna utdelningar,
vida öfverstigande den högsta ränta, som vid utlåning lagligen får
betingas.
Med anledning af förestående motioner har Utskottet skolat anföra, att, då
det privilegium, de sedelutgifvande bankerna fått sig tillerkändt genom rättigheten
att utgifva tryckta eller graverade kreditsedlar, i Utskottets tanke lämpligast beskattas,
på sätt i § 15 nu är föreskrifvet, genom särskild afgift, lagd på sedelutgifningsrätten,
sjelfva bankrörelsen deremot icke torde böra underkastas annan bevillning,
än den, som för inkomst af kapital eller arbete är i allmänhet bestämd;
och har Utskottet derföre så mycket mindre kunnat tillstyrka Herr Stuarts förslag,
som detsamma innefattar en i viss mån progressiv beskattningsgrund och således
syftar till en återgång till äldre stadganden i ämnet, hvilkas olämplighet redan
blifvit från lagstiftarens sida erkänd. En förhöjning i den särskilda afgiften, såsom
af August Pettersson blifvit yrkadt, torde icke heller finnas billig, då afgiften
nu kan antagas vara efter förmånen temligen rigtigt afpassad och man dessutom
bör taga i betraktande, att en förhöjning skulle komma att jemförelsevis tyngre drabba
de banker, som hafva mindre rörelse än andra, hvilka, till följd af förmånligare
läge på större handelsplatser, kunna i högsta möjliga grad uppdrifva penningeomsättningen.
Hvad särskildt beträffar filialbankerna och det skäl, som blifvit anfördt
för yrkandet att äfven dessa skulle underkastas en högre beskattning, har Utskottet
trott sig böra erinra, att då Rikets Ständer i bank-lagstiftningsväg beviljat filialbankerna,
såsom nödiga och nyttiga för rörelsen inom de orter, der de finnas, den
åberopade förmånen af invisnings-rätt och låg kreditivränta i riksbanken, det icke
torde vara lämpligt att Rikets Ständer genom särskild beskattning återtoge större
eller mindre del af denna förmån, utan lärer densamma, uppå framställning af annat
Utskott, böra underställas Rikets Ständers reglering, derest omständigheterna
kunna anses till en sådan reglering föranleda. Utskottet hemställer alltså
att någon förändring i nu gällande stadganden om bevillning
för bankrörelse i allmänhet och särskildt för sedelutgifvande
banker icke må vidtagas.
§ 16.
Den särskilda bevillning, som i denna § är stadgad för utländske handlande
och handelsexpeditör, har Utskottet ansett böra upphöra att vidare utgöras. Stadgandet,
som synes hafva tillkommit hufvudsakligen för att förhindra utländska krämare
att, under förevändning af profvers utbjudande, på landsbygden afyttra sina
varor, innefattar på sätt och vis legalisering af en handel, hvilken så väl i allmän
lag som särskilda författningar är förbjuden, och tillämpadt på utländningar, som
ankomma till riket för inledande af handelsförbindelser eller afslutandc af redan
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande JV? 9.
påbörjade affärer, är det otillbörligt, såsom försvårande den fria samfärdseln nationerna
emellan samt för öfrigt till sin beskaffenhet försåtligt och inqvisitorisk!, sedan
numera passförfattningarne blifvit upphäfda. Det förutsätter dessutom omständliga,
och invecklade kontroller öfver så väl sjelfva afgiften, som de särdeles dryga böterna,
utan att medföra någon egentlig inkomst för Staten.
På grund af allt detta hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte besluta, att den särskilda bevillningen
af utländske handlande och handelsexpeditör skall upphöra
att vidare utgå samt hela § 16 ur Bevillnings-stadgan
således uteslutas.
§ 18.
Om upphäfvande af nuvarande stadganden om bevillning af gåfva, testamente,
fideikommiss och arf har, uti motionen N:o 70 hos Ridderskapet och Adeln,
yrkande blifvit gjordt af Herr Grefve Hamilton, M. W., som ansett denna beskattning
icke eg a någon rättsgrund, utan endast stödja sig på det godtyckliga antagandet
att den, som tillfälligtvis erhållit en gåfva, ett testamente, eller fideikommiss, utan
afsaknad kunde afstå en del deraf till Kronan. Hvad särskildt beträffade fideikommiss,
vore afgiften så mycket orimligare, sorn den fideikommitterade egendomen
icke kunde pantsättas eller försäljas för beredande af utväg till skattens anskaffande
och fideikommissarien dessutom vid samma tid måste använda alla de
tillgångar, han möjligen kunde ega, till uppsättning af inventarier.
Utan att kunna instämma i motionärens påstående, att ali rättsgrund saknas
för den ifrågavarande beskattningen, har Utskottet dock funnit afgiftsbeloppen vara
alltför höga och skäligen böra i allmänhet nedsättas till likhet med den procentbestämmelse,
efter hvilken inkomst beskattningen utgöres, utom hvad angår den i
4:de punkten stadgade bevillning för testamente af ärlig afkomst eller ränta, utan
eganderätt till den egendom, hvaraf afkomsten erhålles eller det kapital, deraf räntan
utgår, hvilken bevillning Utskottet ansett böra helt och hållet sammanfalla med
inkomst-beskattningen enligt art. II.
Utskottet hemställer alltså
att Rikets Ständer måtte, med bifall till hvad Utskottet sålunda
yttrat, godkänna de i öfverensstämmelse dermed förändrade
bestämmelser i § 18, bilagda förslag innehåller.
§ 19.
Under åberopande af stadgandet i 2:dra momentet af denna §, att, då tvist
om fideikommissrätt uppstår, innehafvaren skall ställa borgen för fideikommissbevillningens
erläggande sednast inom ett är sedan tvisten blifvit genom laga kraftvunnen
dom afgjord, samt, om han underlåter detta, böta 10 procent af bevillningens
belopp, har Herr Friherre Sprengtporten, uti sin förut omförmäida motion erinrat,
att, dä Staten hade sig öppet att vid den mer eller mindre aflägsna tidpunkt,
då dom i fideikommiss-tvisten folie, göra sin fordran gällande, om så nödigt vore,
genom qvarstads läggande å egendomens afkastning, det vore svårt att upptäcka
behofvet af ett så peremtoriskt stadgande som det ifrågavarande, hvilket dessutom
ålade förvaltaren af en fastighet ansvarighet för ett åliggande, som kunde komma
Bevillnings-TJtskottets Betänkande ,JW 9.
21
att vidlåda hans vederpart och icke honom sjelf, och detta under bötesbestämmelser,
som kunde medföra ett störande inflytande på hans välfärd; och har motionären
på grund häraf hemställt att stadgandet måtte upphäfvas.
Då emellertid berörda stadgande funnits af erfarenhet nödvändigt, på det
att icke, under den längre tid fideikommisstvister kunna pågå, bevillningen måtte
falla i glömska, hvilketlätt kan inträffa, i synnerhet då innehafvaren genom slutlig
dom förblifver i orubbad besittning af egendomen, har Utskottet, som icke heller
finner det obilligt, att innehafvaren, hvilken under tiden åtnjuter afkastningen af
fideikommisset, tillsvidare ansvarar för bevillningen, då denna ansvarighet naturligtvis
måste upphöra i och med detsamma fideikommissrätten blefve honom
frånkänd,
icke kunnat å Herr Friherre Sprengtportens berörda framställning
tillstyrka bifall.
§ 20.
Den bevillning, som enligt § 20 för närvarande är stadgad för anträffadt
fynd med fyra för hundra af detsammas värde, så vida detta uppgår till 1,000 R:dr,
har Utskottet ansett böra nedsättas till likhet med hvad här förut blifvit föreslaget,
i afseende å bevillning för gäfva, testamente, fideikommiss och arf, eller en för
hundra; hemställande Utskottet
att Rikets Ständer måtte härtill lemna bifall.
§ 23.
De skäl, som kunna anföras både för och emot beskattningen af karaktersfuilmagter,
hafva riksdag efter riksdag, då fråga varit å bane om denna beskattnings
afskaffande, blifvit återupprepade och ytterligare utvecklade, och Utskottet, som
delar den åsigt, hvilken finner denna beskattning olämplig, tror sig endast behöfva
till hvad i ämnet förut är anfördt tillägga, att om beskattning för ifrågavarande
utmärkelser skall qvarstå, den följdrigtigt bör utsträckas äfven till sådana utmärkelser,
som utdelas af åtskilliga för hvarjehanda nyttiga ändamål stiftade inrättningar,
Sällskap och Samfund, såsom Hushållningssällskapen, Patriotiska Samfundet, Brand mrsäkrings-inrättningarne,
hvilkas belöningstecken kunna offentligen bäras. Då emellertid
vid sednaste riksdag frenne Riks-Stånd beslöto, att den ifrågavarande beskattningen
skulle upphöra, ehuru den sedermera efter omröstning i förstärkta Bevillningsutskottet
blef qvarstående, tvekar Utskottet icke att nu förnya sednaste riksdags
Bevillnings-Utskotts förslag,
att Rikets Ständer måtte besluta att stadgandena i § 23 af
gällande Bevillnings-förordning om bevillning af karaktersfullmagter
skola upphäfvas,
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 137) har Herr af
Klercker, Carl August, föreslagit antagandet af en lagbestämmelse, hvarigenom en
tillräcklig procent af värdet pä alla handelsvaror, sorn hädanefter med fartyg i riket
införas eller derifrån utföras, måtte påläggas importörer och exportörer såsom beskattning
till utgörande af pensioner åt svenska kofferdifarande sjömän, samt deras
enkor och barn.
25
Bivillninge-UUkotteU Betänkande JS@ 9.
Då de bevillningar. Rikets Ständer vid hvarje riksdag fastställa, skola utgå
till bestridande af de i statsregi eringen bestämda utgifter, men någon särskild beskattning
för andra, än i behörig ordning pröfvade allmänna behof, icke kan ifrågakomma,
har Utskottet, enär ifrågavarande motion åsyftar en dylik extra beskattning,
funnit sig, utan att. ingå i närmare bedömande hvarken af lämpligheten i öfrigt eller
verkställbarheten af det gjorda förslaget, föranlåtet
att å detsamma afstyrka allt afseende.
Föreskrifter, angående allmänna bevillningens påförande, uppbörd, afkortning och
redovisning.
§ 25.
Då de under Litt. a) i denna § föreskrifna uppgifter icke vidare ifrågakomma,
sedan bevillnings-iörordningen med år 1862 börjat tillämpas, torde hela punkten a)
böra utgå och ingressen till §:en omredigeras i enlighet med bilagda förslag; hemställande
Utskottet
att den sålunda förändrade redaktionen må godkännas.
Uti de uppgifter, som hädanefter, liksom hittills, årligen skola af hvarje stadsdomstol
och domare på landet afgifvas, angående de fasta egendomar, ä hvilka under
föregående året lagfart meddelats, äfvensom angående beloppet af den för hvarje,
egendom betingade köpeskilling, torde det vara nyttigt att tiilika anmärkes, när försäljningen
skett af föräldrar till barn, äfvensom då förbehåll gjorts om så kallade
undantagsförmåner. Utskottet hemställer
att detta stadgande, som är upptaget ur den uteslntnapunkten
a), mätte godkännas.
Då de i punkten 5:o föreskrifna summariska uppgifter, angående hvarje handlandes
export och import till slag och myckenhet, hvilka det ålegat vederbörande
tullkammare att afgifva, icke befunnits utgöra någon säker ledning för omdömet,
huruvida den person, hvars rörelse genom dylik uppgift skolat kontrolleras, deraf
haft vinst eller förlust, och den beräknade fördelen af detta vidlyftiga och kostsamma
arbete alltså icke medfört motsvarande gagn, har Utskottet, pä dessa af Herr JR.
Ditzinger, uti väckt motion (N:o 120 hos Borgare-Ståndet), för ifrågavarande uppgifters
afskaffande anförda skäl, funnit sig böra hemställa,
att stadgandet i punkten 5:o angående tullkammareuppgifterne
må uteslutas; men i stället i § 28 införas det tillägg att, utom
de i §§ 25 och 27 påbjudna uppgifter, annan för beredningen
erforderlig officiel uppgift skall, då begäran derom framställes,
af vederbörande embetsverk lemnäs, vid det ansvar för underlåtenhet,
som i § 29 säges.
Enär stämplingen af fabriksvaror numera upphört, men fabriks- och näringsidkare
dock hafva skyldighet att årligen till vederbörande magistrater lemna uppgifter
angående sina tillverkningar, har punkten 6:o funnits böra efter de förändrade
förhållandena afTattas, på sätt bilagda förslag utvisar; hemställande Utskottet
att den förändrade redaktionen må gillas.
Bevillnings-Vtskottets Betänkande J\it 9,
23
§ 30.
Med erinran att författningen väl medgilver den skattskyldige att lemna upplysningar
om sina inkomsters och tillgångars verkliga belopp, men icke tillerkänner
dessa upplysningar någon bevisande kraft, har Herr Friherre Sprengtporten, sorn
ansett att edgång i taxeringsmål med skäl icke blifvit föreskrifven, likväl trott något
positivt stadgande böra sättas i stället, då man väl ändå icke kunde låta slumpen
eller godtycket blifva bestämmande vid skatternas påförande.
Ehuru, på sätt anmärkt blifvit, författningen väl icke tillerkänner bestämdt
vitsord åt sådana uppgifter, som af skattskyldige frivilligt lemnäs, lärer dock alltid
något afseende fästas å dem, i mån som den skattskyldige gjort sig känd för trovärdighet
och samvetsgrannhet i andra medborgerliga förhållanden; men såsom bestämmande
vid bevillningsafgifternas påförande qvarstår dock alltid det allmänna
stadgande, att taxeringsmännen skola på heder och samvete, efter gifna föreskrifter,
inhemtade upplysningar samt eljest egande kännedom om värdet al den egendom
eller beloppet af den inkomst, som skall beskattas, fullgöra sitt uppdrag. Rikets
.Ständer hafva icke ansett lämpligt, att såsom skyldighet vidare ålägga enskilda
personer att aflemna uppgifter till taxeringarne, och då lärer väl rättigheten dertill
icke kunna betraktas annorlunda än såsom ett dem beredt tillfälle att meddela upplysningar
till den kraft och verkan dessa i och genom sin beskaffenhet kunna anses
medföra. Då motionären dessutom icke framställt något bestämdt förslag i den af
honom antydda syftning, finner Utskottet sig
icke kunna, med anledning af den gjorda anmärkningen, någon
åtgärd tillstyrka.
§ 32.
Till följd af de förändrade förhållanden, som inträdt genom de nya Författningarne
om kommunalstyrelse, blifver det nödigt att förändra nuvarande föreskrifter
om sättet för val af ledamöter i bevillningsberedningarne. Utskottet har ansett att
dessa val lämpligast verkställas af stadsfullmägtige, i de städer der sådane finnas,
samt i öfriga städer af allmän rådstuga och på landet vid kommunalstämma: och
böra också af enahanda anledning de öfriga åliggande, som med hänsigt till bevillningstaxeringarne
tillhört sockenstämman samt pastor såsom dess ordförande, och
hvarom stadganden förekomma i §§ 34, 38, 56 och 92, öfverflyttas i förra fallet på
kommunalstämman och i det sednare på kommunalstämmans ordförande; hemställande
Utskottet
att dessa förändringar må godkännas.
Alldenstund det icke sällan inträffade att på landet två socknar, utgörande
ett pastorat, naturligen bilda ett beredningsdistrikt, men den ena socknen vore stor
och vidsträckt med verk och inrättningar af hvarjehanda art, dä deremot den andra
vore obetydlig till hemmantal och folkmängd, har, uti sin förut omförmälda motion,
Kiksdagsfulltnägtigen Lönnberg, som ansett det för den större socknen vara ganska
behölligt att till en mångsidigare utredning af förhållandena kunna invälja mera
än en ledamot i bevillningsberedningen, hvilket nu af Författningen förbjudes, hemställt
att det måtte medgifvas hvarje socken i ett beredningsdistrikt, att välja ända
till tre ledamöter i beredningen, helst sådant icke medförde den ringaste kostnad
för det allmänna.
24
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVst 9.
Då beredningarne endast skola upprätta förslag till taxeringarne, torde det
för arbetssättets underlättande vara lämpligast, att de bestå af ett så inskränkt antal
ledamöter, som möjligt; men med afseende å de förhållanden, motionären omförmält,
finner Utskottet sig böra
i så måtto tillstyrka bifall till motionen, att, då flera socknar
på landet äro förenade till ett beredningsdistrikt, för hvarje
socken må kunna inväljas två ledamöter i beredningen.
§ 36.
Föreskriften att beredningarnes sammanträden skola hållas inom beredningsdistriktet
har Herr Ditzinger i sin ofvanberörda motion ansett icke lämpa sig för
hufvudstaden, i anseende till det ständigt återkommande behofvet att rådfråga dels
sådana för taxeringen nödvändiga uppgifter och andra handlingar, som äro gemensamma
för hela staden och icke kunna upprätta* för hvarje distrikt särskildt, dels
ock mantals- och taxeringslängderna för andra distrikter; och då man dertill toge
i betraktande olämpligheten af uppbördsmännens frånvaro under en längre tid fran
deras af allmänheten ständigt besökta tjensterum, sä visade sig af allt detta, huru
otjenligt det är att hålla beredningarne i andra lokaler än så nära intill hvarandra
och intill uppbördskontoren, som sig göra låter.
Med instämmande i hvad motionären sålunda anfört, har Utskottet skolat
hemställa,
att den ifrågavarande föreskriften ina på det sätt ändras, att
den endast kommer att gälla för beredningar på landet.
§ 37.
I öfverensstämmelse med det förslag, Utskottet, med anledning af Riksdagsfullmägtigen
Lönnbergs motion, vid § 32 framställt, har Utskottet funnit en förändring
påkallad i föreskriften om det antal ledamöter, som i beredning bör vara
närvarande för att beslut må kunna fattas; hemställande Utskottet
att denna förändring måtte, enligt bilagda förslag, godkännas.
§ 43.
Det i denna § förekommande bemyndigande lör Kongl. Majits Befallningshafvande
att bestämma, huruvida en större stad skall fördelas i flera taxeringsdistrikt
eller enligt det allmänna stadgandet utgöra ett enda sådant distrikt, har Herr
Ditzinger ansett icke kunna i sjelfva verket gälla Stockholm, der åtminstone sex
taxeringsdistrikt ovilkorligt måste finnas, om annars föreskrifterna i §§ 60 och 62
om Pröfnings-komités sammansättning skulle kunna iakttagas. Då nu jemnlikhet i
beskattningen alltid vore ett vilkor för dess rättvisa och, hvad bevillningen anginge,
så mycket angelägnare att söka åstadkomma i hufvudstaden som aldrastörsta delen
af de betydliga kommunalskatterna, der efter en gemensam beräkningsgrund utginge
i förhållande till bevillningen; men en sådan jemnlikhet icke kunde tillvägabringas,
der flera af hvarandra oberoende taxeringskomitéer omöjligen kunde medhinna att
sträcka sin verksamhet utöfver pröfningen af anförda besvär, så har motionären häraf
funnit
Bevillninga-Vtskottetg Betänkande JW 9.
25
funnit det vara nödvändigt för hufvudstaden att hafva blott en Taxeringskomité.
Denna kunde då arbeta på afdelningar, men taxeringsbeloppen icke bestämmas annorlunda
än efter öfverläggning, Iivari alla afdelningarne borde deltaga. Om det
nu brukliga valsättet det oaktadt bibehölles, så rubbades härigenom icke hvad i §
62 stadgas om föreslående och utseende af ledamöter i Pröfningskomitéen.
Utskottet har funnit det af motionären gjorda förslag komma att medföra
att alltför långvarigt och besvärligt arbete för Taxeringskomitéen, utan att antagas
kan, att beskattningen derigenom skall utfalla jemnare och rättvisare. Enär för
öfrigt det afsedda ändamålet bör på ett tillfredsställande sätt ernås genom den Pröfningskomitéen
åliggande granskning af taxeringarne, anser Utskottet, på grund häraf,
skäl icke vara för handen att å Herr Ditzingers ifrågavarande
förslag tillstyrka bifall.
§ 44.
Vidare har Herr Ditzinger ansett föreskriften i slutet af denna §, att Handelskollegium
föreslår tiden för Taxeringskoinitéernas sammanträden, icke vara nog omfattande,
utan böra utbytas mot det allmänna stadgande, att för Stockholms stad
Handelskollegium fullgör de Magistraterne i öfriga städer åliggande skyldigheter;
men då Utskottet finnér ett dylikt stadgande i allmänhet icke erforderligt och särskildt
icke lämpligt uti nu ifrågavarande §, hvilken endast afhandlar föreskrifter oin
tiden för Taxeringskoinitéernas sammanträden, hemställer Utskottet,
att äfven detta förslag mätte lemnäs utan afseende.
§ 45 .
I afseende på sättet och ordningen för val af ledamöter i Taxerings-komitéen
blifva jemväl till följd af de nya kommunal-författningarne förändrade föreskrifter
erforderliga. Pä landet synas valen naturligen böra ske pä koinmunal-stämma och
torde tiden för dess utlysande kunna utsättas till sednast inom fjorton dagar efter
den, dä Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kungörelse om valens anställande blifvit
på vanligt sätt uppläst. Att deremot, på sätt, som föreslagits i afseende på
val af ledamöter i beredningarne, öfverlemna nu ifrågavarande val i städerna åt
stadsfullmägtige, der sädane finnas, har Utskottet icke ansett lämpligt, i anseende
dertill att stadsfullmägtige dels utgöra en administrativ myndighet, dels väljas för
längre tid än ett är, utan har Utskottet funnit det vara mera öfverensstämmande
med Svenska folkets i grundlagarne befästade sjelfbeskattningsrätt, att valen i samtliga
städerna omedelbart förrättas af staden vid allmän rådstuga eller vid val af
stadsfullmägtige röstberättigade innevånare, likasom ock att i de städer, som äro
delade i flera taxeringsdistrikt, hvarje distrikt för sig utser sina ledamöter i Taxerings-komitéen;
hemställande Utskottet
att hvad sålunda blifvit anfördt, äfvensom den i öfverensstämmelse
dermed affattade lydelsen af § 45 mätte af Rikets Ständer
godkännas.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 6 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 4
26
Bevilhiinffs-Vtskottets Betänkande jYs' 9,
§ 46.
Enär det för framtiden kan blifva nödvändigt att indela, i synnerhet de folkrikare
städerne uti ett något större antal beredningsdistrikt än som hittills skett
och det i sådant fail mäste vara angeläget att Taxeringskomitéen är sammansatt af
personer frän hvarje beredningsdistrikt, komitéen omfattar, på det att den närmare
kännedom om förhållandena, som kan ernås, der icke måtte saknas, har Utskottet
ansett, att beredningsdistriktens antal bör utgöra den grund, efter hvilken antalet
af ledamöter i städernas Taxeringskoinitécr bestämmes, men samma proportion bibehållas
emellan ledamöterne från de olika beredningsdistrikten, sorn nu är gällande
med hänsigt till ledamöter från de särskilda församlingar, ett taxeringsdistrikt kan
omfatta. För landet har deremot någon förändring i nuvarande stadgande om antalet
al ledamöter i Taxeringskomitéen icke funnits erforderlig. Utskottet, som i öfverensstämmelse
härmed uppställt bilagda förslag till lydelse af | 46, hemställer alltså,
att detta förslag mätte gillas.
0
§ 47.
Af Herr Ditzinger har vid denna § blifvit erinradt, att, då i 3:dje mom. förekommer
det stadgande, att den som valts till ledamot i Taxeringskomité är skyldig
att fullgöra detta uppdrag, såvida han icke af laga förfall derifrån hindras, författningen
jemväl borde innehålla en föreskrift, hvilken dock der saknas, eller om hvem
som har att pröfva huruvida anmäldt förfall må anses lagligt eller icke; men då §
80 i det anmärkta hänseendet innefattar erforderlig föreskrift, har Utskottet, med
hänvisning till sistnämnde §, skolat hemställa
att motionärens erinran må lemnäs utan vidare afseende.
§ 51.
Utskottet har ansett nyttigt att vid hvarje taxeringskomités första sammanträde
jemväl uppläses Art. II af Bevillnings-stadgan, enär denna artikel innefattar
sjelfva taxeringsgrunderna eller den del af stadgan taxeringsmännen egentligen hafva
att tillämpa; och har Utskottet infört ett tillägg härom i § 51,
hvilket tillägg torde gillas.
§ 61.
Alldenstund det ansetts vara ett obestridligt faktum att fastighetsvärdena
inom rikets olika delar blifvit på högst skiljaktigt sätt uppfattade, har uti motion
(N:o 180) hos Ridderskapet och Adeln. Herr Friherre Cederström, R., erinrat om
angelägenheten, bland annat för belåningar, af en slutlig pröfning af alla utafTaxeringskomitéerna
bestämda jordvärden, på det verkliga och med hvarandra jemförliga
värden mätte så noga som möjligt träffas. Sådant hade nu i allmänhet icke
åstadkommits och kunde ej heller medhinnas af Pröfningskomitéen med dess 20 ledamöter
och derutöfver på den korta tid af några fä, kanske blott en till två dagar,
som desse vore i residensstaden samlade. Enligt motionärens förmenande, syntes
lagstiftaren icke heller hafva åsyftat, att Pröfningskomitéen af egen drift skulle genomgå
och granska alla fastighetsvärden, utan nöjt sig med att komitéen hufvudsak
-
Bevillninge-Utskottets Betänkande 9.
27
ligen pröfvade inkomna besvär och klagomål. Följden af detta förfaringssätt blefve
emellertid ojemnhet i beskattning, ojemnhet i fastighetsvärden, osäkerhet för de banker
och inrättningar, som skola utlemna lån på sålunda tillkomna värden. Då kronoombudet
ensamt icke kunde på förhand medhinna en sådan jemförande granskning,
hvilken dock vore af behofvet högeligen påkallad, har motionären föreslagit att i
förordningen mätte stadgas, att, sedan Pröfningskomitéens ledamöter blifvit utsedde,
de skulle sins emellan utse ett lämpligt urval för att inför krono-ombudet i residensstaden
någon tid före komitéens plenisammankomst genomgå och granska taxeringslängderna,
öfver hvilken granskning komitéen hade att, jemte pröfningen af inkomna
besvär, sedermera fatta beslut.
Med anledning af denna motion har Utskottet skolat fästa uppmärksamheten
derpå, att bestämda föreskrifter i den syftning, motionen innehåller, redan nu finnas
i Författningen intagna. Enligt § 61 tillhör det nemligen Pröfningskomitéen icke
blott att pröfva och afgöra besvär eller annars framställda anmärkningar i anledning
af Taxeringskomitéernas vidtagna åtgärder och beslut, utan ock att granska
taxeringarne, och då komitéen består af personer ur de särskilda Tuxeringskomitéerna.
lärer för en sådan granskning något hinder icke kunna anses ligga i komiténs
sammansättning. Dessutom skola, enligt § G7, Bevillnings-beredningarnes ordförande,
på kallelse af Konungens Befallningshafvande, vara skyldige att för upplysningars
meddelande före och under Pröfningskomitéens sammankomst, infinna sig ä
den ort, der komitéen sammanträder; och dä härtill kommer att Kronans ombud,
enligt § 66 har sig ålagd ovilkorlig förpligtelse att göra de anmärkningar och framställningar,
hvartill han för iakttagande af Kronans rätt finner sig ega anledning,
samt de skattskyldige icke heller torde underlåta att besvära sig öfver förment origtig
taxering, synes Pröfningskomitéen icke komma att sakna tillfällen att få sin
uppmärksamhet riktad på de ojemnheter i beskattningen, hvilka kunna tarfva rättelse,
och synes komitéen så mycket* mindre af bristande tid vara urståndsatt att
fullgöra den granskning, komitéen åligger, som dess sammanvaro icke genom Författningens
föreskrifter är inskränkt till blott några få dagar. Efter öfvervägande
af allt detta, har Utskottet
icke funnit skäl vara för handen att till den af motionären föreslagna
åtgärd tillstyrka bifall.
Då i Stockholms stad debetsedlarne skola vara utfärdade innan Pröfni ngskomitéen
derstädes sammanträder, har Hr Ditzinger, i sin lörut omförmälda motion,
af sådan anledning föreslagit att tiden för denna Pröfningskomités sammanträde
måtte bestämmas till Oktober eller November månader; och anser sig Utskottet,
med instämmande i motionärens förslag, böra
detsamma tillstyrka.
§ 62.
Sedan genom den efter sednaste riksdag utfärdade Kongl. Förordningen om
Landsting, en för hvarje särskildt län gemensam representation blifvit bildad, har,
med anledning häraf, under åberopande af 57 § Regcrings-formen och på det de
skattskyldige mätte kunna sjelfve eller genom sina ombud tillsätta ledamöterne ej
mindre i Prölnings- än Taxeringskomitéerna, Ilr Stuart i sin motion hemställt, huruvida
icke den rättighet, som hittills tillhör Konungens Befallningshafvande, att
28
Bevillnings-Utskottets Betänkande 9.
bland de af Taxeringskomitéerna föreslagna personer utse ledamöter i Pröfningskomitéen,
borde öfverflyttas på Landstingen.
Emot denna öfverflyttning möter likväl den, i Utskottets tanke, väsendtliga
anmärkning, att Landstinget sammanträder först i September månad eller vid samma
tid som Pröfningskomitéerna, och då dessa komité ers ledamöter derförinnan böra
vara utsedda och om det erhållna uppdraget underrättade, skulle Landstingets befattning
med berörda angelägenhet måhända komma att medföra ett menligt dröjsmål
med taxeringarnes slutliga pröfning. Hufvudsakligen af detta skäl finner Utskottet
sig
icke kunna ifrågavarande förslag tillstyrka.
§ G4.
Med erinran att stadgandet i § 64 om tiden för besvärs anförande öfver
Taxeringskomité.? beslut icke vore lämpligt för Svenska diplomater och konsuler i
utlandet, har Hr Ditzinger i sin motion föreslagit, att till efterrättelse för dessa
personer i thy fall borde upplifvas föreskriften i Kongl, brefvet den 14 April 1837,
hvarigenom dem medgifves att anföra sina besvär hos öfverståthållare-embetetjnom
två månader efter det debetsedlarne genom Herr Stats-Ministerns för Utrikes Ärendena
försorg kommit vederbörande tillhanda.
Enligt de i gällande Bevillnings-förordning förändrade beskattningsgrunder
kunna emellertid de ifrågavarande ernbets- och tjenstemännnen numera vara pligtige
att, utom för löneinkomst, tillika erlägga bevillning för egande kapital. Under
sådana förhållanden torde det vara mindre lämpligt att åt en embetsmyndighet öfverlemnas
pröfningen af beskattningsfrågor i en instans, der dylika frågor eljest
behandlas af de skattskyldiges egna ombud. Då de ifrågavarande ernbets- och
tjenstemännen, enligt gällande mantalsskrifnings-förordning, hädanefter skattskrifvas
inom S:t Nikolai församling i hufvudstaden, torde, utan särdeles svårighet, ett utdrag
af taxeringslängden genom Utrikes-departementets försorg kunna komma dem
tillhanda så tidigt, att de, i händelse af befogenhet, hinna anföra sina besvär inom derderför
i allmänhet stadgade tid. Pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt. hemställer
Utskottet
att Herr Ditzingers berörda förslag icke må bifallas.
§§ 69 och 71.
I afseende på bevillningsberedningarne och Taxeringskomitéerna finnes föreskrifvet
att deras längder skola någon viss tid hållas den skattskyldige tillhanda, på det han vid
högre instans må kunna mot deras beslut anföra besvär, men i afseende å Pröfningskomitéens
handlingar finnes intet motsvarigt stadgande. Då nu rätt ofta torde inträffa
att Pröfningskomitéen finner anledning förhöja den påförda bevillningen, har Herr Gahn,
som ansett att den skattskyldige, för hvilken sådant inträffar, borde deraf skyndsamligen
få del, på det han, om han så för gedt finner, måtte kunna anföra besvär innan debiteringen
verkställes, uti sin här omförmälda motion föreslagit, att i § 69 infördes ett
åläggande för vederbörande att genast efter det Pröfningskomitéen fulländat sitt arbete,
om dess beslut medelst protokolls-utdrag underrätta den, för hvilken förhöjning skett.
Lika med motionären, anser Utskottet det vara af vigt för den skattskyldige att
i god tid erhålla del af Pröfningskomitéens beslut för att, i händelse af befogenhet, kunna
Bevillnings-TJtskotteta Betänkande JV& g.
29
deröfver besvära sig innan uppbörden skall ske, men icke mindre angeläget torde det
vara för den Domstol eller Kongl. Kammar-rätten, som skall pröfva dylika besvär, att
en viss tid varder bestämd, inom hvilken alla besvär i taxeringsmål skola vara dit ingifna.
Härigenom kunna likartade frågor i ett sammanhang pröfvas och afgöras, och
lättnad i göromålen dymedelst beredas. Då besvärstiden nu är bestämd till tre månader
efter det den skattskyldige af beslutet erhållit del samt med delfåendet mången gång
kan anstå närmare intill uppbördsstämman, följer häraf att från November månad ända
till i det närmaste tre månader efter uppbördsterminens slut besvär kunna till Kammarrätten
inkomma. En förändring i detta förhållande låter emellertid, i Utskottets tanke,
lätt verkställa sig derigenom att, i motsvarighet till hvad enligt § 56 gäller om Taxeringskomitéens
protokoll, det stadgas,' att församlingens utskrifna utdrag af Pröfningskoraitéens
protokoll, utvisande alla af bemälda komité beslutade ändringar i och tillägg
till de af Taxeringskomitéen påförda bevillningsafgifter, skola till vederbörande magistrater
och kommunalstämmors ordförande aflemnas, för att hållas de skattskyldige tillhanda.
Om dessa protokolls-utdrag aflemnas inom årets slut, bör besvärstiden kunna bestämmas
till tre månader derefter och således vara utlupen med Mars månad påföljande året. I
enlighet härmed äro förslagen till förändrad lydelse af §§ 69 och 71 affattade, och hemställer
Utskottet,
att dessa förslag må af Rikets Ständer gillas.
I öfrigt har i § 69 vidtagits en mindre redaktionsförändring, för att i texten inlägga
en mera direkt hänsyftning på formuläret N.-o 8, uti hvilket de af Pröfningskomitéen
beslutade förändringar skola införas; hemställande Utskottet
att denna redaktionsförändring må, enligt bilagda förslag, godkännas.
§ 72.
Jemväl i denna § har en redaktionsförändring funnits påkallad af det här ofvan
i § 61 införda stadgande i afseende på tiden för Stockholms stads Pröfningskomités sammanträde
;
och torde äfven denna redaktionsförändring, på sätt den i bilagda
förslag finnes upptagen, varda gillad.
§ 76.
Under åberopande af stadgandet i 118 § af 1858 års Bevillnings-förordning, enligt
hvilket, förutom den i allmänhet bestämda bevillningsprocenten, särskilda summor voro
anvisade till bestridande af taxeringskostnaderne i Norrbottens län med 800 R:dr, i
Westerbottens län med 300 R dr, i Jemtlands län med likaledes 3u0 R:dr samt i Westernorrlands
län med 200 R:dr, allt Runt, har, uti motion N:o 184 hos Ridderskapet och
Adelil, Herr Friherre af Schmidt, Carl Jolian Georg, föreslagit, att, som det visat sig
att nämnda vid sednaste riksdag indragna, särskilda anslagssummor fortfarande vore för
ändamålet behöfliga, de äfven måtte för framtiden få utgå.
Då emellertid det af motionären oinförmälda förhållandet icke blifvit närmare
upplyst eller vitsordadt, har Utskottet ansett sig så mycket mindre kunna derå fästa
något afseende, som de rese- och traktamentsersättningar, hvilka i och för taxeringsförrättningarna
ifrågakomma, numera icke, på sätt förut egde rum, utgå af den för ifråga
-
30
Bevillnings-Utskottets Betänkande g.
varande län anvisade bevillningsprocent, utan, jemlikt 4 mom. af 76 §, af Riksgåldskontorets
medel bestridas. Utskottet hemställer alltså
att motionen icke må bifallas.
Uti lista och 3:dje punkterna af 76 § förekommer stadgande om den procent af
bevillningssumman, som var anvisad att utgå första året, då Bevillnings-stadgan tillämpades.
Som detta stadgande numera är öfverflödigt, har Utskottet funnit det böra uteslutas
och redaktionen af punkterna derefter rättas: hemställande Utskottet
att denna åtgärd må godkännas.
§ 80.
Af Herr Ditzinger har jemväl blifvit föreslaget att i § 80 måtte bestämdt uttryckas
hvilken af der uppräknade personer skall ega att uppträda såsom åklagare i
fråga om tillämpning af bötesansvar för uraktlåtet fullgörande af de i Bevillnings-stadgan
meddelade föreskrifter; men Utskottet, som finner nuvarande stadgande icke erfordra
någon förändring, hemställer
att motionärens framställning må lemnäs utan afseende.
Uti motionen N:o 82 har Herr Friherre af Schmidt. Carl Johan Georg, föreslagit,
att i Bevillnings-stadgan under rubriken 4:o allmänna föreskrifter ett tillägg måtte
införas derom, att Häradsskrifvaren skall, vid ansvar som i § 59 sägs, inom 14 dagar
sedan han fått emottaga de af Pröfningskomitéen granskade och fastställda taxeringslängderna,
dem antingen i original eller bestyrkt afskrift till vederbörande ordförande i kommunalnämnderna
öfverlemna, för att tjena till grund vid fyrktalslängds upprättande; men
då en dylik föreskrift icke tillhör Bevillnings-stadgan, finner Utskottet sig
icke kunna å motionen tillstyrka bifall.
Uppbörd, afkortning och redovisning.
§ 83.
Vid denna § har Utskottet haft att taga i begrundande en af Riksdagsfullmägtigen
P. F. Mengel från Upsala län väckt motion (N o 270), deruti blifvit anfördt, att
den här förekommande föreskrift, att hvarje skattskyldig bör erhålla särskild debetsedel,
med undantag dock, bland annat, af personer, som, hörande till skattskyldigs hushåll eller
hos honom skattskrifna eller på hans debetsedel upptagna, icke skola utgöra bevillning
efter 2:dra artikeln, skulle, om den strängt tolkades efter orden, hafva till följd, att da
skattskyldig hos sig mantalsskrifvit andra personer, som skola erlägga bevillning efter
nyssnämnda artikel, desse sednare, jemte det att deras utskylder upptoges å den förstnämndes
debetsedel, äfven hvar för sig skulle erhålla särskilda debetsedlar. Men utom
det att detta icke läte rätt väl förlika sig med den nästföljande föreskriften i samma §,
att ej mera än en debetsedel får utfärdas för de skattskyldig inom samma taxeringsdistrikt
åliggande bevillningsafgifter, skulle tillämpningen i hvarje förekommande fall af
det förra stadgandet medföra oerhördt arbete och trassel så väl vid debiteringen och utskrifningen
af debetsedlarne, som vid uppbörden och restantiernas indrifning. Man behöfve
blott tänka sig, der en handtverksmästare hos sig mantalsskrifvit tio gesäller, det
olika arbetet att uträkna och debitera hvarje afgift i elfva summor i stället för en, att
utfärda elfva debetssedlar i stället för en; att vid uppbördsstämman meddela elfva qvittenser
i stället för ett o. s. v., under det hvarken mästare eller gesäller hade något syn
-
Bevillnings-Dtskottets Betänkande y.
31
nerligt gagn af de särskilda debetsedlarne, emedan den förre i allt fall blefve den, som
finge ansvara för de sednares utskylder, hvilkas belopp, i följd af debetsedelns uppställning,
dessutom vore för honom lätt att finna.
Vidare har blifvit erinradt, att, enligt sista meningen i §, fastighetsegares rätt
att erhålla särskild debetsedel gjorts beroende af särskild anmälan; men då det vore en
fördel för den, som inom taxeringsdistriktet egde flera fastigheter, att få veta ej allenast
beloppet af de onera, som vidlåda hvardera fastigheten, utan äfven af det värde, hvartill
de hvar för sig blifvit uppskattade, borde icke såsom allmän regel vara stadgadt,
att särskild debetsedel för hvarje fastighet ej må utfärdas.
Efter det nu anförda har motionären ansett de ofvan antydda olägenheterna skola,
ulan förbiseende af den skattskyldiges fördel, undvikas om § 83 erhölle följande lydelse:
”Med undantag af skattskyldigs hustru och hemmavarande barn samt andra till
hans hushåll hörande eller hos honom skattskrifna personer, som icke skola utgöra bevillning
af kapital, rörelse eller befattning, bör hvar och en skattskyldig erhålla särskild
debetsedel; men vid ansvar såsom för tjenstefel får icke mera än en debetsedel utfärdas
för de skattskyldig inom samma taxeringsdistrikt åliggande bevillningsafgifter, så vida
de icke utgå för fast egendom, i hvilket fall debetsedel för hvarje sådan utskrifves. Husbonde
eller rörelseidkare vare likväl berättigad att, efter derom gjord begäran, undfå
särskilda debetsedlar för de hos honom skattskrifne och på hans debetsedel uppförda
tjenstehjon eller arbetsbiträden.”
Det torde måhända först, till bemötande af motionärens anmärkning, att en sträng
tolkning af ordalydelsen i §:ns början skulle föranleda till det antagande, att skattskyldig,
som hos sig mantalsskrifvit personer, pligtige att erlägga bevillning efter 2:dra
artikeln, skulle å sin debetsedel få deras utskylder upptagna, jemte det att de sjelfve
erhölle särskilda debetsedlar, endast behöfva erinras, att af den i §:n indirekt uttryckta
tillåtelsen att å annans debetsedel upptaga person, som icke skall utgöra bevillning efter
andra artikeln, den nödvändiga följden näppeligen kan blifva den af motionären antydda,
eller att enahanda förfaringssätt får vid debiteringen ega rum med person, som
skall utgöra bevillning efter nämnda artikel; och ehuruväl må medgifvas att ordställningen
möjligen kunnat vara lyckligare funnen, lärer dock icke behöfva befaras att den
påpekade tolkningen med någon framgång skall söka göra sig gällande. Hvad åter i
öfrigt beträffar förra delen af motionärens framställning och det dertill hörande förslag
till §:ns lydelse, så vill det synas, som sammanhanget mellan utgångspunkten och slutledningen
i sjelfva verket saknades, enär motionären i den förra söker ådagalägga gagnlösheten
att under vissa förhållanden utfärda särskilda debetsedlar för personer, som möjligen
kunna vara pligtige att utgöra bevillning enligt 2:dra artikeln, såsom det anförda
exemplet med gesäller tydligare gifver vid handen, men i den sednare anser att till undantagen
endast skola hänföras skattskyldigs hustru och hemmavarande barn samt andra
till hans hushåll hörande eller hos honom skattskrifne personer, som icke skola erlägga
bevillning af ”kapital, rörelse eller befattning”, en omskrifning, hvarmed val icke
bör kunna förstås annat än all den bevillning, som enligt 2:dra artikeln skall utgöras för
inkomst af kapital eller arbete. Men om likväl meningen dermed icke skulle vara sådan,
utan att genom berörda omskrifnings begagnande skulle blifva undantagen från särskild
debitering den bevillning, som skall utgöras t. ex. för det eyentliga arbetet, så måste vid
motionärens förslag anmärkas, att detsamma lider af det väsendtliga fel att hafva begagnat
ett så sväfvande och mångtydigt uttryck, som ordet befattning; ty hvem vill väl
påstå att icke till och med en gesäll, när han är anställd hos en mästare, innehar su
befattning. Då Utskottet emellertid på skäl, som af förslaget vid § 89 framgå, för sin
32
Bevillning s-Utskottets Betänkande j\s 9.
del anser någon förändring alls icke böra åvägabringas i den syftning, att personer,
skyldiga att erlägga bevillning elter 2:dra artikeln, må kunna uppföras å annans debetsedel,
torde för Utskottet blott återstå att vidröra sednare delen af motionärens framställning
eller att särskild debetsedel skall utfärdas för hvarje fastighet. Ett dylikt
stadgande synes dock endast föranleda till ökade kostnader för den skattskyldige, utan
att vara af giltiga anledningar påkalladt; ty de förmåner motionären derigenom velat
bereda fastighetsegare erhållas lika väl genom en debetsedel, då, enligt uttryckliga föreskriften
i 82, debetsedeln skall utvisa taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges
inom taxeringsdistriktet belägna fasta egendom samt beloppet af den deraf utgående bevillning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Mengels ifrågavarande motion icke må
till någon åtgärd föranleda.
§ 88.
Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion (N:o 81) har, under åberopande af stadgandet
i § 88 af gällande bevillningsförordning, hvarigenom skeppsombudsmannen i Stockholm
samt sjömanshusföreståndarne i de öfriga städerna fått sig ålagdt att debitera och
uppbära bevillningen efter lista artikeln, äfvensom öfriga personela utskylder för det i
sjömanshusets rullor intagna sjöfolk, Herr Doktor Söderberg anfört, att detta stadgande
lade på de nämnde tjenstemännen ett onödigt och för deras egentliga befattning främmande
besvär och göromål, hvilket lämpligare borde tillhöra de ordinarie uppbördsmännen,
kronofogdarne på landet och stadskassörerne i städerne, hvilka sednare tjenstemän
i alla fall af sjöfolket skola uppbära, hvad som i bevillning efter 2:dra artikeln bör erläggas.
Om nu desse kronouppbördsman på samma gång uppbure sjöfolkets personela
bevillning, så syntes enkelhet och reda i uppbördsväsendet af ett sådant förfarande blifva
en gifven vinst, under det att besväret hos uppbördsmännen knappt märkbart skulle förökas.
Det nuvarande stadgandet i detta hänseende medförde ej allenast oreda och onödigt
besvär hos personer, som derifrån borde och lätt kunde vara befriade, utan det
ledde äfven till ett slags orättvisa derutinnan att sjömannen derigenom vore ålagdt att
betala en del af sina kronoutskylder nära ett helt år förr än andra rikets undersåtare;
ty vid påmönstringarne, hvilka vanligen förrättas i Mars eller April månader, skedde
hyresafdrag för erläggandet af bevillningen efter lista artikeln samt öfriga personela utskylder,
af hvilka kurhusafgiften vid denna tid vore ganska svår, om ej nära nog omöjlig
att rigtigt debitera, då den ej till beloppet bestämdes förrän påföljande höst af Pröfningskomitéen.
Hände nu så att sjömannen, sedan han blifvit förhyrd, aflede innan Maj
månad, komme den orättvisan till, att den aflidnes anhöriga icke kunde få dessa utskylder
restituerade, lika litet som skepparen, för den händelse den af honom förhyrda sjömannen
insjuknade innan han ginge ombord, finge ersättning för den utbetalda kronoskatten.
Då härtill lades att Kongl, coopvaerdie-reglementet den 13 Mars 1748 ej ålägger
sjömanshus-föreståndarne att förrätta kronouppbörd eller förskaffa sig de kamerala
insigter, som för fullgörandet af ett dylikt uppdrag kunna vara nödiga, har motionären
deruti ansett sig ega ett ytterligare skäl till det af honom gjorda förslag, att berörda
skeppsombudsmannen i Stockholm och sjömanshusens föreståndare i öfriga städer åliggande^
skyldighet att debitera och uppbära sjöfolks personela utskylder måtte öfverflyttas
på Kronofogde och Stadskassör.
Utskot
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande JV& 9.
33
Utskottet, som i allo instämmer i de till stöd för motionen anförda motiver, liar
ansett, att något från de allmänna föreskrifterne afvikande stadgande i afseende på debitering
och uppbörd af sjöfolks personela utskylder desto mindre är vidare erforderligt,
som, enligt sednast utfärdade mantalsskrifningsförordning, skeppsbesättningar numera skola
mantalsskrifvas i den ort dit fartyget hörer; och har Utskottet alltså skolat hemställa
att stadgandena i § 88 måtte upphäfvas och hela denna § således
uteslutas.
§ 89.
Stadgandet i § 89, hvarigenom handlande, fabriks- och andra näringsidkare ålägges
ansvarighet för utskylder, som blifvit påförda de hos dem vid mantalsskrifningstiden
sysselsatte handels- och fabriksbetjenter samt gesäller och andre arbetare, har Utskottet
funnit icke kunna qvarstå i dess närvarande utsträckning. Redan efter det s. k.
laga försvarets upphäfvande, hvarigenom alla till arbetsklassen hörande personer kunde
sjelfständigt mantalsskrifvas och beskattas, var ansvarighetens bibehållande oformligt och
mot arbetsgifvaren så mycket orättvisare, som den omfattar utskylderna icke blott för
arbetarnes egna personer, utan ock för deras hustrur och barn. Med de förändrade grunder,
den nya Bevillnings-stadgan innehåller för bevillning efter 2:dra artikeln, blifver ifrågavarande
stadgandet ännu godtyckligare, alldenstund ifrågavarande personer, hvilka förut
erlade endast fixa afgifter, numera kunna vara skyldige att efter taxering utgöra bevillning
för inkomst. Visserligen omfattar ansvarigheten icke den bevillning, som för fast
egendom eller inkomst af kapital eller utöfvad särskild rörelse eller befattning bör af de
ifrågavarande skattskyldige erläggas; men i alla fall måste rättigheten för arbetsgifvaren
att genom afdrag å den skattskyldiges aflöning eller arbetsförtjenst hålla sig skadeslös
för hvad han, i följd af den honom åliggande ansvarighet, måste utbetala blifva af ringa
värde, enär han icke allenast icke kan vara i tillfälle att, då handelsbetjent eller arbetare
lemnar hans tjenst eller arbete, innehålla den på hans ansvarighet belöpande andel
af dennes bevillning med thy åtföljande konmmnal-utskylder, helst beloppet deraf icke blifver
kändt förrän omkring ett år efter det ansvarigheten inträdde, utan ej ens dertill har befogenhet
förrän sig visat att den skattskyldige underlåtit att i behörig tid sjelf erlägga sina utskylder.
Då nu härtill tages i betraktande att, enligt de nya författningarne af den 21
Mars 1862 angående kommunalstyrelse, vigtiga medborgerliga rättigheter äro grundade
på bevillningen efter 2:dra artikeln, så måste man komma till fullständig öfvertygelse
icke blott om oegentligheten af nu ifrågavarande stadgande, utan ock om nödvändigheten
att såsom allmän grundsats erkänna, att den ene medborgaren icke kan göras ansvarig
för skyldigheter, som åligga en annan och för denne sednare medföra rättigheter,
hvilka icke kunna eller böra på den ansvarande öfverflyttas.
Utskottet har, på grund af det nu anförda, ansett, att den husbönder och arbetsgifvare
för närvarande alagda ansvarighet för tjenares och arbetares utskylder bör inskränkas
till desse sednares personela afgifter, samt ansvarighet ega rum endast i det fall,
då tjenstehjon eller arbetare icke äro skyldige att erlägga bevillning efter 2:dra artikeln.
I öfverensstämmelse härmed har Utskottet upprättat förslag till förändrad lydelse af § 89,
och hemställer
att hvad uti förevarande hänseende blifvit yttradt och föreslaget,
måtte af Rikets Ständer gillas.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 8 Håft. 5
34
Bevillnings-Utskottets Betänkande ,J\@ 9.
Om såsom Utskottet vill antaga, nu framställda förslag vinner Rikets Ständers
bifall, blifver deraf en följd att i
§ 92.
bör utgå den i slutet af 2:dra mom. förekommande mening, sorn innehåller att vid afkortningslängdens
granskning de förhållanden böra attesteras, som befria husbönder från
den enligt § 89 dem åliggande ansvarighet för landtbönders och torpares med Heres utskylder,
hvilket Utskottet
ansett sig endast böra anmäla.
§ 95*.
Den anvisning, som i § 96 lemnäs derom att öfverallt i Bevillnings-stadgan med
benämningen Riksdaler förstås Riksdaler Riksmynt, samt att med församling menas socken
på landet och så kallad territorialförsamling i stad, har, såsom obehöflig, blifvit i förslaget
utesluten; och torde
denna åtgärd godkännas.
For mulär cm a.
Beträffande formulärerna till Bevillnings-stadgan har, uti väckt motion (N:o 269)
hos Hedervärda Bonde-Ståndet, Riksdagsfullmägtigen B. F. Mengel anfört, hurusom, enligt
37 § 2 mom. i Stadgan, beredningen åligger att föreslå och uti de längder, som, upprättade
i enlighet med formuläret N:o 7, af vederbörande skola aflemnas, införa det fastighetsvärde
och det inkomstbelopp jemte den bevillning, hvilken, enligt 2:di'a Art., skall
inom beredningsdistriktet påföras hvarje skattskyldig. Men om man granskade detta formulär,
funne man dess uppställning vara sådan, att all inkomst, för hvilken bevillning
påföres, der sammansloges i en summa. Det syntes dock vara så mycket olämpligare att
icke i taxeringslängden angifva och särskilja de olika inkomstkällor, hvarifrån de taxerande
myndigheterna ansett den af dem för hvarje skattskyldig antagna total-inkomst
härflyta, som det från den beskattades sida vore ett oafvisligt anspråk att få veta för
hvad slags inkomst han blifvit beskattad. På det omsorgsfullaste hade ock denna hans
rätt förut iakttagits, men i samma mån som den nya beskattningen för inkomst af kapital
gjort samma rätt om möjligt ännu mera vigtig och dyrbar för den skattskyldige,
hade man, om icke alldeles gifvit den tillspillo, åtminstone låtit iakttagandet deraf uteslutande
ankomma på beredningarues och taxerings-komitéernas godtycke eller individuela
uppfattning om den större eller mindre nödvändigheten att äfven för den skattskyldige
visa, det han icke vid beskattning för inkomst från olika förvärfstitlar blifvit godtyckligt
behandlad. Men om vid en dylik sammanföring af hans inkomst den skattskyldige blefve
urståndsatt att, då han ansåge sig hafva blifvit för högt beskattad, behörigen reda frågan
och visa hvari felet vid öfverbeskattningen bestode, så vore också pröfnings-komitéen,
hos hvilken han klagade, förhindrad att göra något åt saken. Denna komité, huru samvetsgrant
den än sökte att handla, saknade i de fall, då beredningens förslag blifvit
gilladt af taxerings-komitéen, och då vanligtvis hvarken taxeringslängder eller taxeringskomitéens
protokoll innehölle någon upplysning om hvilken inkomst man velat beskatta,
all annan ledning för bedömandet, huruvida den öfverklagade taxeringen borde ändras
eller fastställas, än de mundtliga uppgifter, som meddelades af tillstädesvarande personer,
Bevillnings-Utskottets Betänkande JW 9.
35
de der i beredningen eller taxeringskomitéen förut fattat sin åsigt om saken och måhända
der bestämt utgången. Men en så beskaffad pröfning vore icke hvad den borde vara,
och så framt beredningarues förslag till skattepåföring icke gjordes specifika, måste, efter
motionärens åsigt, flerfaldiga, högst väsendtliga olägenheter inmänga sig i taxeringen.
Under åberopande af förhandlingarne vid sednaste riksdag rörande denna fråga
samt med tillkännagifvande, att, innan den nya Bevillnings-stadgan af Kongl. Maj:t utfärdades,
Kammar-rätten uti infordradt underdånigt utlåtande utförligt ådagalagt vigten
och nödvändigheten deraf att formuläret N:o 7 gjordes mera fullständigt, hvartill Kammar-rätten
äfven afgifvit förslag, har motionären, då det förslag, som af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet för deras del antogs och af Kongl. Majit sedermera
stadfästades, vore alltför summariskt, och deremot det andra, eller det hvarom Presteoch
Bond#-Stånden sig förenade, måhända alltför specifikt, ansett sig, för att bereda den
skattskyldige nödigt skydd mot godtycklig beskattning, men också på det att ordningen
inom uppbördsväsendet och kontrollerna derå måtte bibehållas oförminskade, böra yrka,
att nytt, med Bevillnings-stadgans föreskrifter noga öfverensstämmande förslag till formuläret
N:o 7 måtte, med ledning af förhandlingarne vid sednaste riksdag och de upplysningar
i ämnet, som derefter tillkommit, af Bevillnings-Utskottet upprättas.
Vidare har af Herr Stuart blifvit föreslaget, att i stället för nuvarande formulär
måtte antagas sådana af hufvudsakligen den lydelse, som Preste- och Bonde-Stånden vid
sednaste riksdag beslöto; hvarförutom Herr Friherre Sprengtporten framställt angelägenheten
af inkomsttaxeringens specificerande, så framt eljest § 38 i Bevillnings-stadgan,
sorn berättigar den skattskyldige att 14 dagar innan taxeringskomitéens sammanträde få
del af den honom påförda bevillning, skall uppfylla sitt ändamål samt den skattskyldi
ges
rätt att klaga icke blifva illusorisk.
Med anledning af dessa motioner har Utskottet ansett sig böra erinra om de skiljaktiga
beslut, som af Riks-Stånden vid sednaste riksdag fattades i fråga om ej mindre
formuläret N:o 7, än ock formulärerna Niris 8, 9, 13, 14 och 15, hvilka sednare stå till
det förstnämnda i nära och oskiljaktigt sammanhang. Af förhandlingarne inhemtas nemligen,
att, då Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet ansågo den skattskyldiges
inkomst af kapital eller arbete böra under gemensam rubrik sammanföras i en kolumn
med öfverskrift: ”uppskattad inkomst”, de öfriga tvänne Riks-Stånden beslöto: att i formuläret
Nio 7 denna rubrik borde delas i fyra särskilda, nemligen: l:o af kapital; 2:o
af rörelse, näring eller yrke; 3:o af allmän tjenstebefattning eller pension; 4:o af enskild
tjenstebefattning eller pension; alla sedermera sammanförda i en 5:te kolumn med öfverskrift:
rsurnma inkomst”; äfvensom rubriken ”af taxerings-komitéen påförd bevillningsafgift”
likaledes sönderdelas i ofvannämnde 4 specialrubriker samt en 5ite med öfverskrift
”summa”; — att vidare i formuläret N:o 8 under hufvudrubrikerna: ”af Taxeringskomitéen
upp skattad inkomst>’ och ”påförd b evillning safgift”, samt ”a/ Pröfningskomitéen
uppskattad inkomst” och ”fastställd b evillning saf gift”: i formuläret N:o 9 under
hufvudrubriken: ”af Taxeringskomitéen uppskattad inkomst” och ”påförd bevillning
saf gift”; i formuläret N:o 13 till sammandrag öfver bevillningen för hvart fögderi, samt
i formuläret N:o 15 till sammandrag öfver hela bevillningen i hvart län skulle införas ofvannämnda
fem specialrubriker, äfvensom slutligen att formuläret Nio 14 till debetsedel skulle
upptaga de förstnämnda fyra specialrubrikerna. Då sålunda två Stånd stadnade emot två
beslöto Rikets Ständer att, vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af den nya Bevillningsstadgan
med dertill hörande bilagor, i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes i
nåder tillse, huruvida några förändringar eller tillägg kunde finnas i afseende på de uppgifna
formulärerna blifva erforderliga, för att bringa desamma till full öfverensstämmelse
36
Bevillnings-Vtskottets Betänkande JW 9.
nied Bevillnings-stadgans föreskrifter; och vid Stadgans utfärdande fann Kongl. Maj:t för
godt att till efterrättelse fastställa dessa formulärer, sådana de blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet antagna.
Derjemte har Utskottet skolat tillkännagifva, att Utskottet tagit kännedom af det
i Riksdagsfullmägtigen Mengels motion åberopade underdåniga utlåtande i ämnet, som af
Kammar-rätten afgifvits; och har Utskottet funnit Kammar-rättens förslag till nämnda
formulärer öfverensstämma med Preste- och Bonde-Ståndens i så måtto, att rubriken
”uppskattad inkomst” blifvit äfven i dessa fördelad i ofvannämnda 5 specialrubriker; hvaremot
under rubrikerna: ”föreslagen bevillningsafgift’'’, "påförd bevillningsafgift'1'1 samt
”fastställd bevillningsafgift” förekommer endast en kolumn, deruti bevillningsafgiften för
samtliga beskattningsbara inkomstbeloppen summariskt upptages. Härigenom blifva dessa
förslag mindre vidlyftiga och i tillämpningen lättare att följa, än de af Preste-och BondeStånden
antagna, emot hvilka sistnämnda den väsendtliga anmärkning förekommer, att
de förorsaka en vidlyftig och invecklad uträkning för att fördela afgiftsbeloppen på de
särskilda inkomsttitlarne, i de fall då, enligt § 7, lindring skall tillgodonjutas för sammanräknad
inkomst, som icke öfverstiger 1,800 R:dr.
För att emellertid kunna närmare bedöma frågan huruvida andra formulärer än
de nuvarande må anses af Bevillnings-stadgans föreskrifter påkallade, torde vara nödigt
taga i betraktande det ändamål, som med formulärerna åsyftas. Går detta endast derpå
ut att resultatet af taxeringarne på det hela må åskådliggöras, så lärer icke kunna bestridas,
att de nuvarande formulären motsvara detta ändamål, likasom ock att de öfverensstämma
med Bevillnings-stadgans allmänna föreskrift i § 6, enär derstädes icke förekömmer
någon annan beskattningskathegori än den för inkomst af kapital eller arbete.
Men om häraf än vill synas, som skulle taxeringslängden, strängt taget, icke behöfva
innehålla mer än en kolumn för den beskattningsbara inkomsten, bör likväl icke lemnäs
ur sigte att, utom det ofvannämnda ändamålet, äfven ett annat, lika vigtigt, eller verkställighetsåtgärdernas
befordrande och underlättande, i väsendtlig mån beror af det mer
eller mindre fullständiga sätt, hvarpå taxeringslängden är inrättad. För den skattskyldige
kan väl behofvet af en specifikation i allmänhet icke anses vara af den vigt, som i
motionerna blifvit framhållen; ty så framt resultatet af hans beskattning är noggrannt,
lärer det för honom vara likgiltigt på hvad sätt detta resultat uppstått, och i den händelse,
då han finner sig befogad söka ändring i förment origtig taxering, måste han i
alla fall, om något med besvären skall vinnas, förebringa så fullständig utredning, som
möjligt, af alla sina inkomstkällor, helst då frågan gäller bevillning för inkomst af kapital
samt rörelse, näring eller yrke, hvilka inkomsttitlar ofta nära sammanfalla med
hvarandra. Men då nu taxeringslängden skall tjena till ledning och upplysning för de
särskilda beskattningsmyndigheter, som hvar efter annan med taxeringarne hafva befattning,
måste en specifikation ovilkorligen bidraga till noggrannare pröfning af förekommande
frågor. Hvad i detta hänseende blifvit af Kammar-rätten anfördt vill Utskottet här återgifva,
då just denna del af bemälda embetsverks utlåtande af Utskottet funnits böra för
frågans lösning vara afgörande. Om all inkomst af kapital eller arbete sammansloges i
en enda kolumn under rubriken ”uppskattad inkomst”, skulle nemligen nödig häntydning
äfven komma att saknas på de olika förvärfstitlar, hvarifrån den beskattades inkomst
ansåges härflyta. För bevillningsberedningen blifver dock, på sätt Bevillnings-stadgan utmärker
och i instruktionen för taxeringsförrättningarne uppenbarligen bestämmes, nödvändigt
att innan en sådan sammanföring af den skattskyldiges inkomster från kapital
eller arbete kan försiggå, göra sig reda för och särskilja de olika titlar, hvarunder samma
inkomster må vara förvärfvade; men då, enligt § 37 af Bevillnings-stadgan, det endast
Bevillnings-Dtskottets Betänkande JV$ 9.
37
aligger beredningen att i den tryckta blanketten till taxeringslängd öfver inkomstbevillningen
efter 2:dra artikeln införa alla de personer, sorn anses skyldige att dylik
beskattning utgöra, samt det bevillningsbelopp, som för hvar och en af dem föreslås,
kommer blott resultatet af beredningens åsigt, ieke det sätt, hvarpå samma
resultat vunnits, till taxerings-komitéens kännedom, då denna skall bestämma den
skatt, som bör hvarje skattskyldig påföras. Hvad beredningen föreslagit kunde ieke
af Taxcringskomitéens medlemmar med något slags tillförlitlighet bedömas annorlunda,
än efter iniiemtande i hvarje särskildt fall af upplysning om de förhållanden,
som i beredningen tagits till grund för den föreslagna skatten och hvilka upplysningar
dä skola mundtligen lemnäs af ordföranden i hvarje beredning eller de medlemmar
i denna, som i komitéen deltaga. Om ock dessa upplysningar gjordes aldrig
sä fullständiga, kunde det dock lätt hända att ett och annat undfallit den enes eller
andres uppmärksamhet eller, om rigtigt uppfattad t, gått för minnet förloradt. En
noggrann pröfning af de mänga olika frågorna skulle följaktligen pä grund af beredningens
förslag svårligen låta sig verkställa. Det förberedande arbete, som der
borde vara undangjordt, kunde för taxerings-kornitéen blifva såsom vore det ogjordt
och måste af denna göras omigen. För att icke tala om den förlängning i tiden
för taxerings-komitéernas sammanvaro, som häraf kunde blifva den omedelbara
följden, kunde äfven en annan, vida väsendtligare olägenhet uppstå i det att inom
större och folkrikare taxeringsdistrikter, hvilka omfattade liera beredningsdistrikter,
den närmare kännedomen om hvarje skattskyldigs vilkor och ekonomiska ställning,
som hos de särskilda beredningarne förutsattes, svårligen kunde antagas lika fullständigt
vara att tillgå hos taxeringsmännen, hvilkas omdöme således i en mängd
fall komme att blifva beroende pä de här ofvan omtalade mundtliga uppgifterna
eller möjligen bestämmas icke efter egen sjelfständig pröfning, utan af tillfälliga
hugskott, som här, om de ville göra sig gällande, finge ett vidsträckt spelrum för
sin verksamhet. Att någon borgen ej funnes att, så vidt möjligt är, jemn och rättvis
beskattning på detta sätt skall åstadkommas, vore lika säkert, som möjligt vore,
att allmänhetens tillit och förtroende till taxerings-komitéernas oväld och rättvisa
härigenom kunde komma att på ett betänkligt sätt undergrälvas och rubbas. Men
icke nog dermed att taxerings-komitéerna drabbades af dessa olägenheter, äfven
pröfnings-komitéerna kunde deraf få vidkännas sin dryga del. Att förekomma allt
detta och på samma gäng införa säkerhet, ordning och reda i beskattningskomitéernas
förhandlingar vore derföre en sak af yttersta vigt, och den enda utvägen dertill
i förevarande fall vore genom antagandet af deri grundsats att beredningarnes förslag
i viss mån och hvad angår de olika inkomsttitlarne gjordes specifika.
Då erfarenheten gifvit vid handen att. beskattningskomitéernas protokoller
ofta nog äro mindre fullständigt affattade och föga upplysande, blefve också af sådan
anledning en specificerad taxeringslängd, långt ifrån öfverflödig, en väl behöflig
fyllnad till och kontroll å protokollet. Att deri på detta sätt om möjligt åstadkomma
större fullständighet, vore ock så mycket mera af nöden, sorn ö6 tj väl innehåller,
att protokollet bör utvisa alla beslutade förändringar i och tillägg till beredningens
förslag, men taxerings-kornitéen derigenom icke fått sig uttryckligen ålagdt att till
sina beslut foga de skäl, som desamma iöranledt. Nämnda föreskrift, såsom endast
afseende de läll, dä rättelser och ändringar i beredningens förslag af komitéen
gjordes, vore dessutom icke bindande för den händelse att samma förslag godkändes,
och icke heller kunde det begäras, att komitéen, öfverhopad af arbete, som den
under sin jemförelsevis korta sammanvaro måste blifva, sjelfmant skulle befatta sig
38
B evillnitig s-Utskottets Betänkande JV? 9.
med att, till fullständigande af taxeringslängden, i sina beslut öfver de skattskyldiges
besvär åtskilja hvad lagstiftaren sjelf i formulären sammanfört.
Hvad här blifvit sagdt om taxerings-komitéen hade ock, om än i mindre mån,
sin tillämpning å pröfnings-komitéen; och om skattskyldig för bevarande af sin rätt
nödgades hos Kammar-rätten öfverklaga pröfnings-komitéens beslut, vore det att
befara, att Kammar-rätten af de handlingar, som, jemlikt 71 §, borde med den skattskyldiges
besvär af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dit insändas, icke skulle erhålla
lull visshet om sättet hvarpå den uppskattade inkomsten blifvit beräknad, om
af arbete eller af kapital eller tilläfventyrs af båda gemensamt. Väl ålåge det Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att till vederbörandes utlåtande foga de upplysningar
och erinringar, som besvären ansåges påkalla; men om ock Kammar-rätten i hvarje
förekommande fall på denna väg erhölle kännedom om alla på frågan inverkande
omständigheter, kunde det likväl med allt skäl ifrågasättas, om det med den skattskyldiges
lagliga rätt stöde väl tillsammans, att han i tredje instansen dömdes på
grund af upplysningar och meddelanden, om hvilka lian måhända först genom
Kammar-rättens utslag skulle undfå fullständig kännedom och hvilka han således
icke vore i tillfälle att annorlunda än genom målets än ytterligare fullföljd söka
bemöta och vederlägga. Likaledes vore det fara värdt att i frågor, som anginge
endast tydning af de särskilda bevillningsföreskrifterna och deras formela tillämpande
eller i tvister, der det gällde att bestämma hvad till den beskattades årsinkomst
rätteligen vore att hänföra eller icke, Kammar-rätten i sin egenskap af domstol
stundom nödgades att, då beskattnings-komitéernas protokoller icke vore med
erforderlig fullständighet alfattade och de meddelade upplysningarne ej heller ansågos
vara fullt tillfredsställande, antingen befria den skattskyldige från bevillningsafgift,
der sådan eljest kunde hafva bort honom påföras, eller oek ålägga honom
dylik afgift, der han lätteligen bort derifrån befrias. Kammar-rätten blefve således,
i saknad af nödig utförlighet i beskattnings-komitéernas protokoller, urståndsatt
att utöfva full rättvisa, ett förhållande, som, äfven om det sällan skulle komma att
inträffa, derföre icke mindre ovilkorligen häntydde på en felaktighet, som borde
rättas och, sä vidt den berodde af lagstiftningen, i möjligaste måtto förekommas.
De personer, som enligt §§ 49 och 56 vid beskattnings-koinitéerna skola bevaka
Kronans rätt, borde också i allmänhet komma i tillfälle att förskaffa sig del
af de upplysningar, som legat till grund för beredningarnes förslag och genom inflyttande
i taxeringslängden af berörda upplysningar, så vidt de på siffran bero,
skulle onekligen stor fördel beredas äfven kronoombuden medelst en för dem, liksom,
på sätt förut är nämndt, för taxerings-komitéerna mer än väl behöflig öfversigt af
beskattningsförhållandena inom distriktet, med thy åtföljande minskadt besvär för
ombuden vid fullgörandet af deras lika grannlaga, som ansvarsfulla kall.
På grund af det nu anförda och dä Utskottet funnit de af Kammar-rätten
föreslagna formulärer, fastän mindre vidlyftiga än dc vid sednaste riksdag af Presteoch
Bonde-Stånden beslutade, vara för ändamålet fullt upplysande och stå i så
noggrann öfverensstämmelse med Bevillnings-stadgans föreskrifter, som är af nöden
för att åt dessa bereda erforderlig verkställighet, samt leda till säkerhet, ordning
och reda vid beskattnings-komitéernas arbeten, och dessutom i statistiskt hänseende
lemna rum för icke ovigtiga jemförelse!- och belysningar, har Utskottet, dä, på sätt
redan är nämndt, det^ torde vara förenadt med alltför stora svårigheter att, såsom
Preste- och Bonde-Stånden föreslogo, belasta formulären med särskilda kolumner,
Bevillnings-Utskottets Betänkande JW 9.
39
afsedda att upptaga den för hvarje olika slags inkomst belöpande bevillningsafgift,
skolat hemställa
att, i stället för nuvarande formulären N:ris 7, 8, 9, 13 och
15, de härhos under dessa N:r bilagda, hvilka äro upprättade
i öfverensstämmelse med de af Kammar-rätten föreslagna,
måtte af Rikets Ständer antagas.
I öfrigt har Utskottet funnit, att i formulären böra iakttagas följande förändringar
och tillägg, såsom dels påkallade af Utskottets här ofvan vid behandlingen
af Stadgan framställda förslag, dels stående i sammanhang med Rikets Ständers
beslut angående mantalspenningarne, hvilken afgift ligger till grund för personliga
skyddsafgift^, dels i öfrigt upplysande, nemligen:
att i formuläret N:o 5 bland exemplen införes kyrka;
att i formuläret N:o 7 jemväl införes 2:ne exempel, det ena
”Kammarskrifvaren N. TV.”, med anteckning i sista kolumnen:
”eger annan inkomst”, utvisande att lindring i bevillningen enligt
8 icke får beräknas, emedan den skattskyldige tillika
eger fastighet eller inkomst afaktier eller af rörelse, som drifves pä
annan ort. och hvarigenom de sammanräknade inkomsterna öfverstiga
de i § 8 bestämda belopp; det andra: ”Kamereraren
N. N.”, utvisande, att i anteckningskolumnen bör specifikt upptagas
lönebeloppen äfvensom de sportler, som åtfölja de flera
tjenster, som af en och samma skattskyldig kunna innehafvas,
såsom:
lön såsom Kamererare i N. N. verk R:dr 3,000,
„ Regements-skrifvare vid N. N. reg:te „ 1,000,
sportler vid sistnämnda befattning
,, 500;
att likaledes i samtliga formulär, der kolumnen eller rubri
ken
Karaktersfullmagter förekommer, densamma må uteslutas
tillika med de anförda exemplen;
att i formuläret N:o 14 till debetsedel genom en antydning
åskådliggöres att för hvarje i en och samina debetsedel upptagen
fastighet värdet bör, i enlighet med stadgandet i § 82,
specifikt utföras, samt att hänvisningen angående besvärstiden
ändras i öfverensstämmelse med hvad derom vid § 71 blifvit
föreslaget; samt
att i formuläret N:o IG, kolumnen ”antal personer, som äro
fria från skyldighet att erlägga personlig skyddsafgift efter l:a Art.”,
öfverskriften på första specialkolumnen ändras till: ”Gemenskapen
vid Arméens och Flottans vårf vade regementen och korpser11
samt i andra specialkolumnen i stället för rubriken: Ofveråriga
samt inhyses- och backstugusittare m. fl.” införes: ”Fattigunderstödstagare
samt sådane, som, enligt vederbörande kommunalstyrelses
intyg, för fattigdom och sjuklighet böra befrias.”
40
Bevillnings-Utskottets Betänkande J\& 9.
Instruktionen för laxeringsförrättningarne.
§§ 4-7.
I afseende på de föreskrifter, som i §§ 4—7 lemnäs angående sättet för uppskattning
af fast egendoms värde, hafva hos Ridderskapet och Adeln Herr Bergenstråle,
, A., (uti motionen N:o 88) samt Herr Ehrenborg, B., (uti motionen N:o^67)
till Utskottets bedömande framställt åtskilliga erinringar, med hemställan att de måtte,
i den män de befinnas grundade, vid Bevillnings-stadgans öfverseende iakttagas.
Herr Bergenstråle i i ar yttrat, att köpeskillingsbeloppen utgjorde en högst osäker
ledning för uppskattning af jordbruksfastigheters värden, i anseende till de under
sednare åren högt uppstegrade försäljningsprisen, och ehuru det icke vöre ovilkorligen
föreskrifvet att köpeskillingarne skulle ligga till grund för uppskattningen,
hade de likväl flerestädes ansetts såsom den enda rätta. Blott den enkla föreskriften
att egendom på landet skall uppskattas till sitt verkliga värde skulle säkrare
hafva ledt. till ändamålet, isynnerhet om beredningsdistrikten icke gjorts alltför stora,
ty vanligen egde allmogen temligen noggrann kännedom om sina sockenbors sädesproduktion,
hötillgång m. in. Likaledes hade föreskriften om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde,
såsom ledning för uppskattning af mindre lägenheter på landet,
blifvit af beredningarne i allmänhet sä uppfattad, som borde brandförsäkringssumman
uteslutande anses bestämmande för sådana lägenheters värden, — en uppfattning
så mycket origtigare sorn byggnader icke gåfve någon inkomst, utan tvärtom
medförde kostnader för underhåll. Väl vore det billigt, att sådana omkring
städerna belägna hus, som till sommarställen uthyrdes och således lemnade verklig
inkomst, särskildt beskattades, men deremot borde byggnader, som af egaren beboddes
eller begagnades i och för jordbruket, helt och hållet undantagas frän all
uppskattning vid beräknandet af jordbruksfastighets värde.
Herr Ehrenborg anser att, vid jordbruksfastighets uppskattning, man i allmänhet
kommer sanningen närmast, dels genom beräkning af medelafkastningen dels
och ännu säkrare genom uppskattning af dess areal eller taxerade mark. Väl kunde
hypotheksvärdena genom jemförelse blifva till någon ledning, ehuru de ofta vöre
mindre noggranna, till följd af den omständighet att de flesta hypotheksföreningarne
ej beviljade län till högre belopp än halfva värderingssumman; men den
vanskligaste ledningen utgjorde köpeskillingarne, hvilka berodde af en mängd vexlande
förhållanden och derföre också visade sig å samma egendom inom fä är
eller mellan alldeles jemngoda fastigheter kunna variera med ända till flera hundra
procent, särdeles hvad anginge smärre egendomar, å hvilka, genom den större
konkurrensen af köpare, vanligen betingades en förhällningsvis^ högre köpeskilling
än för de större. Uppskattningsföreskrifterna vore emellertid så uppställda och affattade,
som skulle köpeskilling, arrendesumma, hypotheksvärde i sagde ordning
utgöra de normala grunderna lör finnande af det verkliga värdet; och en sådan
uppfattning erhölle ytterligare stöd dels i lydelsen af de första raderna af § 5, dels
ock ännu mer af den bestämda föreskriften i § 4, mom. 2, att, då fastighet uppskattas
högre eller lägre än sednast betingade köpeskilling eller den godkända hypotheksvärderingssumman,
de särskilda skäl, som dertill ioranledt, skulle i taxeringshandlingarne
antecknas. Då nu det vore nära nog omöjligt för taxeringsmännen
att uti längdens anmärkningskolumn eller taxerings-komitéens protokoll angifva
dessa
Bevillning g- U tskottets Betänkande 9.
41
dessa skäl, med mindre hela den uppskattning, hvarpå de grundat sitt beslut, skulle
införas, men föreskriften vore för dem bindande, föranledde den deni lätteligen till
frångående af det på säkrare grunder åsätta värdet, för att så mycket sorn möjligt
närma sig hypotheksviirdet eller köpeskillingen, och berörda föreskrift motverkade
alltså ett af författningens hufvudsyften, nemligen fastigheternas uppskattning
till deras verkliga värden, hvarföre ensidigt vore att den mätte uteslutas.
Då i afseende ä uppskattning af sådana hus och byggnader ä landet, som
icke begagnas för jordbruket eller dess binäringar, taxeringsmännen hade sig älagdt
att uppskatta dessa byggnader till minst det värde, hvartill de äro hos allmän
brandförsäkringsinrättning mot brandskada försäkrade, men de i Stadgans § ‘25 omnämnda
brandförsäkringsuppgifter, hvilka af vederbörande skola taxeringsmännen
tillställas, endast afse byggnader i städerna, har motionären vidare erinrat om nödvändigheten
att antingen ålägga vederbörande att jemväl meddela uppgifter på
brandförsäkringsvärdet å dylika byggnader eller ock ät taxeringsmännen öfverlemna
deras uppskattning oberoende af brandförsäkringsvärdet; hvarförutan fylligare
stadganden, än de nu befintliga, ansetts erforderliga för att taxeringsmännen
skola kunna afgöra frågan huruvida sådana byggnader, som väl blifvit uppförda
för annat ändamål än jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, men numera
stöde alldeles obegagnade, likväl borde i fastighets-taxeringslängden upptagas
och alltså påföras bevillning såsom annan fastighet.
Herr Bergenstråle utgår i sin framställning, som det vill synas, från en
klagan öfver det ensidiga sätt, hvarpå efter hans uppgift de ifrågavarande föreskrifterna
blifvit tillämpade. Om också må kunna antagas, att denna klagan egde full
befogenhet, så bevisar sådant likväl icke att föreskrifterna i och för sig äro felaktiga
eller olämpliga, än mindre att ändamålet bättre uppnåtts om alla föreskrifter
helt och hållet uteblifvit samt uppskattningen öfverlemnats åt taxeringsmänncns
godtycke. Men ehvad än må invändas mot dessa föreskrifter, torde man dock alltid
böra bibehålla i minnet, att de äro uppställda endast såsom ledning för omdömet
samt att taxeringsmännens pröfningsrätt i hvarje fall derigenom icke i någon
män är inskränkt. Dä ett bland den nya Bcvillnings-stadgans hufvudsyften rätteligen
gick derpå ut att i afseende på jordbruksfastigheters värden erhålla ett sanningsenligare
resultat, än sora, efter hvad erfarenheten tydligen ådagalagt, genom
förut varande föreskrifter i ämnet kunde vinnas, var det helt naturligt att man
borde draga nytta af de särskilda uppskattningar, som vid köp eller belåningar
förut kunde hafva egt rum, desto heldre som det var att antaga, att dylika uppskattningar
ur de enskilda intressenas synpunkt i allmänhet voro å ömse sidor med
noggrannhet verkställda; och om, i betraktande af det erkända förhållande att egendomsprisen
under de sednare åren af det då förflutna decenniet af, såsom man antog,
tillfälliga anledningar öfver höfvan stegrats, köpeskillingsbeloppen och hypotheksvärdena
icke kunde eller borde läggas till ovilkorlig grund för uppskattningen,
fordrade likväl omtankan om Statens rätt att åtminstone så mycket afseende
tillädes dessa särskilda uppskattningar, att taxeringsmännen skulle vara pligtige att
angifva de skäl, sorn i hvarje fall föranledde till äsättande af högre eller lägre värden
än de sålunda genom enskild uppskattning bestämda. Och dä, i fråga om
byggnaders värde, det måste erkännas, att detsamma stundom väl kan vara högre,
men ytterst sällan lägre, än det antagna brandförsäkringsvärdet, synes det äfven
hafva varit af ofvanberörda omständighet påkalladt att föreskrifva taxeringsmänBih
till R. St. Brot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 8 Håfi. 6
42
Bevillnings-Utskottets Betänkande 9.
nen skyldighet att bjuda skäl för sin åsigt, då en sålunda förut verkställd värdering
icke af dem kunde godkännas. Men ehuruväl det icke torde få obetingadt antagas,
att berörda föreskrift må hafva i allmänhet föran led t taxeringsmännen till det af Herr
Ehrenborg öfver k lagade förfaringssätt, anser Utskottet dock att, äfven om det påpekade
förfaringssättet blott i enstaka fall komme att ega rum, sä att, med åsidosättande af
andra och mera tillförlitliga grunder, köpeskillingsbeloppen antagas såsom bestämmande
för uppskattningarne, stadgandet, i motsats till hvad dermed åsyftats, åstadkommer
orättvisa, isynnerhet mot egare af mindre jorbruksfastigheter, för hvilka, såsom motionären
anfört, köpeskillingsbeloppen af flerehanda anledningar äfven fortfarande
måsto komma att blifva jemförelsevis högre än för de större fastigheterna. Till förebyggande
af en sådan tillämpning af stadgandet om köpeskillingen såsom ledning för
uppskattningen, anser Utskottet föreskriften om skyldighet för taxeringsmännen att
i handiingarne redogöra för skälen till hvarje afvikelse från köpeskillingsbeloppen
böra ock utan skada för saken kunna utgå, dä numera taxeringarne en gäng äro
verkställda efter den nya stadgans hufvudgrunder. Utskottet, tror också attén förändrad
uppställning af de särskilda uppskattriingsföreskrifterna i den ordning Iler
Ehrenborg synes hafva ansett dem, med hänsigt till graden af deras tillämplighet,
böra erhålla, skall leda till en mångsidigare pröfning af de särskilda faktorer, som
böra ingå i beräkningen vid bestämmande af fastigheters värden och att. således ändamålet
eller de verkliga värdena derigenom säkrare skall uppnås. Om dessutom
uti ingressen till § 4
de följande föreskrifterna icke någon viss ensidigt bör tagas i betraktande samt
dels § 5 undergår en mindre redaktionsförändring för att bringas i närmare öfverensstämmelse
med § 4, dels i § 7 uteslutes hvad der förekommer om det inflytande
på byggnaders uppskattning, brandförsäkringsvärdets höjning eller sänkning nu anses
böra utöfva samt slutligen sista meningen i § 7, angående tiden då förnyad
uppskattning skall ega rum, rättas till likstämmighet med livad derom förut i §:n
finnes stadgadt, anser Utskottet billigt afseende vara fästad t å. motionärernes erinringar
samt de ifrågavarande föreskrifterna blifva så afTattade, att något missförstånd
om deras rätta tillämpning icke bör för framtiden befaras. Utskottet har i
öfverensstämmelse härmed upprättat förslag till förändrad lydelse af 4, 5 och 7
samt hemställer,
att dessa förslag må godkännas;
och torde i sådant fall den förändrade redaktion af § 3 i Stadgan, hvarom
Utskottet här ofvan gjort, anmälan,
jemväl bifallas.
S 9.
Med anledning af derom uti Herr Gahm ofvanomförinälda motion gjord framställning,
har Utskottet i § 9 intagit ett tillägg, afseende sättet för uppskattning af
vinst utaf stenbrott;
hvilket tillägg torde godkännas.
§ 10.
Under åberopande af föreskriften i Bevillnings-stadgans 4:de §, sednare
morn., att, vid uppskattning af fast egendom ä landet, särskilda värden skola åsättas
Bevillnings-Utikottets Betänkande J\d? 9.
43
sådana byggnader, sorn användas till andra föremål än jordbruket tillhörande näringar,
har Herr Friherre Sprengtporten i sin förberörda motion erinrat, att då till
klassen af dessa byggnader mäste hänföras bruk, qvarnar, sågar, fabriker in. fl.,
för hvilka, enligt § 6, inkomstbevillning skall utgöras, uppstode deraf det missförhållande
att först dessa inrättningars i byggnaderna liggande grundkapital och dernäst
alkörnsten af detta grundkapital blefve beskattadt; men dä för en dylik dubbel
uppskattning intet skäl funnes, borde rättelse i föreskrifterna ega rum genom
stadgande att antingen fastighets-bevillningen endast fördes inom linien eller ock
den åsätta fastighets-bevillningen afdroges från totalsumman af inkomstbevillningen.
Ehuru i Utskottets tanka författningen icke gifver anledning till en dylik
dubbel taxering, har Utskottet likväl funnit det vara nyttigt att, till förebyggande
af den origtiga tillämpning, motionären påpekat, efter § 10 i Instruktionen under
ny paragrafnummer intages ett stadgande af den lydelse bifogade förslag innehåller,
oell hemställer alltså,
att berörda stadgande må gillas.
Med erinran att vid uppskattning af arbete taxeringsmännen icke i författningen
egde tillräcklig ledning för afgörande af den frågan, huruvida, i de fall då
Hero personer hufvudsakligen drifva sin rörelse hvar för sig, men äro i och för
denna rörelses drifvande i ett eller annat hänseende med hvarandra associerade,
taxering borde ske af hvar och en särskildt eller af deras gemensamma rörelse
såsom ett bolags, har, under åberopande såsom exempel härpå af förhållandet med
de vid en stor del bergsmanshyttor befintliga blåsningsbolag, uti hvilka ofta ingen
annan gemenskap funnes mellan delegarne än indelningen af brukningstiden vid
hyttan, Herr Ehrenborg, uti sin ofvanomförmälda motion, framställt angelägenheten
ai' tydligare föreskrifter i ämnet, enär af det samfälda eller särskilda beskattningssättet
berodde huruvida den i § 8 af förordningen stadgade befrielse eller lindring
i bevillningen skulle få tillgodonjutas eller icke.
Då det emellertid torde vara klart att det måste bero af taxeringsmännen
att i hvarje sådant fall, som motionären påpekat, bedöma huruvida bolagsrörelse
verkligen drifves, samt derefter, om förhållandet befinnes vara sådant, tilllämpa
de allmänna föreskrifterna för bolags beskattning, har Utskottet
funnit motionärens framställning icke böra till något särskildt
stadgande föranleda.
§ 15.
I denna § stadgas, att bevillning för rörelse skall påföras, så vida icke rörelseidkaren
före den 1 Maj det år taxeringen förrättas med yrket upphört och
sådant vederbörligen anmält. Herr Ditzinger, som ansett meningen icke kunna vara
annan än att anmälan skall ske hos den myndighet, som utfärdat tillstånd till
yrkets bedrifvande, har derföre hemställt, att sådant, till undvikande af tvetydighet,
mätte tydligare utmärkas, än som skett; och har Utskottet, med instämmande i den
gjorda framställningen, funnit att, dä genom ordet vederbörligen här utinärkes
lönnen eller sättet, men antydning rätteligen bör ske i afseende pä stället, ordet
vederbörligen bör utbytas mot uttrycket ”hos vederbörande myndighet” ;
hvilken redaktionslörändring torde gillas.
44
Bevillnings-Utskottetn Betänkande JW 9.
Till iakttagande vid tillämpningen af det särskilda stadgande i förordningen
angående bevillning af pensioner och understöd, sorn af Herr Stuart blifvit föreslaget
och här ofvan under § 8 i Stadgan finnes oinförmäldt, har nämnde motionär
jemväl föreslagit en så lydande föreskrift i instruktionen:
”Vid påförande af bevillning för pension, årligt understöd, lifränta och nådegåfva
få samma persons öfriga inkomster icke tagas i beräkning, utan bör sagde
bevillningsbelopp, såsom icke beroende deraf, särskildt bestämmas.”
Då emellertid Utskottet icke funnit skäl förorda Herr Stuarts förslag, att
pensioner och understöd m. m. d„ skulle särskildt, utan sammanblandning med
skattskyldig persons öfriga inkomster, tili bevillning taxeras, följer deraf att
Utskottet
icke heller kan till ofvanberörda föreskrifts införande i Instruktionen
tillstyrka bifall.
§ 20.
Mot lämpligheten och billigheten af det i g 20 förekommande stadgande om
hushyran såsom grund för beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnader i
stad hafva erinringar blifvit framställda:
Af Herr Ditzinger, som ansett att med de nu i hufvudstaden så ytterligt uppdrifva
hyrorna, denna beräkning vore alldeles för hög, enär familjer i de mest anspråkslösa
bergningsvilkor nödgades ofta betala för de lägenheter de. bebo från 300
till 500 Kalr, för att icke tala om att i de förnämligare stadsdelarne hvarje rum ofta
kostade 200 R:dr och derutöfver. Att nu i förhållande till dessa hyresbelopp beräkna
den skattskyldiges inkomst från 000 R:dr till och med 2,000 R:dr vore att
räkna alltför obilligt med de obemedlade, hvilka öfver höfvan betungades, under
det den förmögne, som väl betalade högre hyra, men i förhållande till den bättre
bostad han innehade på långt när icke sä mycket, som fordrades för de smärre och
i alla afseenden sämre lokalerna, å hvilka, såsom mest eftersökta, priset äfven vore
mest uppjagad t, sluppe jemförelsevis lätt undan. Nästförflutna års taxeringar lemnade
härpå de mängfaldigaste bevis. Kändt vore ock det förhållande att tarfligare
familjer med sinne för ordning och hemtrefnad ofta nödgades bekosta mera
i hyra, än tillgångarne annars medgäfve, blott för att bo någorlunda bra, underkastande
sig i stället de mest kännbara försakelser för att derigenom inbespara hvad
som öfverbetalades i hyra. Att genom öfverdrifven beskattning tvinga dylika menniskor,
måhända de sträfsammaste i samhället, till ytterligare inskränkningar, vore
hardt och äfven statsekonomiskt oklokt, då man icke borde förtrycka en sådan
lyckligtvis ännu ganska talrik medborgareklass, hvaraf man aldrig kunde få för
stort antal. Om man icke ville taxera enkom för att få så mycket mera att afkorta,
borde derföre endast blifva fråga om att taga bevillning af verklig inkomst. Häraf
visade sig tillfyllest nödvändigheten att på lämpligt sätt minska de nu stadgade
proportionerna emellan hyra och lefnadskostnad, sä att t. ex. der den förra icke
uppginge till 300 R:dr, den ej toges till grund för beräkning af den sednare och
hyra till och med 500 R:dr endast tredubblades, i stället att såsom nu fyrdubblas,
vid uppskattning af lefnadskostnad.
Bevillnings-U tekottets Betänkande 9.
45
Vidare har hos Ridderskapet och Adeln Herr af Donner, G. W.. uti väckt
motion (N:o 143), anfört, att stadgandet innehölle sådana motsägelser både i sig
sjelft och vid jemförelse med öfriga föreskrifter i sä väl förordningen sorn instruktionen,
att det i sin tillämpning på de i hufvudstaden varande embets- och tjenstemäns
beskattning måste leda och verkligen också ledt till godtycke och mannamån
i stället för rättvisa, hvilket, enligt motionärens förmenande, äfven bevisades af
de nära 1,500 besvärsskrifter, som under förlidet år inkommit till Stockholms stads
pröfnings-komité. Det i §:n angifna förfaringssätt att beräkna löntagares bevillningsafgift
efter den årsinkomst, han förmodades ega, men icke efter den verkliga
lön, han uppbure, vore, då icke officielt styrkt eller ådagalagdt blifvit, att han tillika
egde kapitaler, så egendomligt, att det syntes dikteradt af allt annat än en
samvetsgrann uppfattning af Bevillnings-förordningens anda och mening; och då erfarenheten
gåfve vid handen att hyresbeloppen stiga vid nya köp af hus, utgjorde
hyrorna en så mycket orättvisare norm för beskattning af embets- och tjenstemän,
som desse, hvilka esomoftast måste äfven pä eftermiddagarne besöka sina embetsrum,
i de flesta fall nödsakas bo nära intill embetsverken och således inom den
stadsdel, der hyrorna vore dyrast. I principen funnes intet annat rättesnöre för
tjenstemäns beskattning än lönebeloppen, så vida icke tjenstemannen förde ett sådant
yppigt lefnadssätt, att det måste förutsätta antingen enskild kapitalförmögenhet
eller benägenhet att lefva på skuldsättning, och i begge dessa läll förtjenade
han att drabbas af högre beskattning, men icke då han endast lefde på sina knappt
tillmätta löneinkomster.
Pä grund af det sålunda anförda har motionären föreslagit att ur Bevillningsförordningen
måtte utgå bestämmelsen om hyresbeloppets läggande till grund lör
taxering, när frågan angår löntagande embets- och tjensteman samt betjente i Stockholm,
vare sig att de tillhöra hof-, civil-, militär- eller ecklesiastik-stat eller åtnjuta lön
af nämnda stads egna drätselverk eller inrättningar.
Härförutan har Hr Stuart föreslagit att, då det visat sig att ifrågavarande
stadgande föranleder till fyrfaldiga missförstånd, § 20 måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
«För dem, som, enligt gällande Bevillings-stadga, äro skyldige att erlägga bevillning
för ränta eller inkomst af utlånadt eller på annat sätt fruktbärande kapital,
bestämmes bevillingsafgiftens belopp enligt taxeringsmännens kännedom om det kapital
och den årliga ränteinkomst, den skattskyldige eger, eller, i saknad af tillförlitlig
kännedom härom, enligt den skattskyldiges sannolika ärliga lefnadskostnader
och dessas förhållande till sammanräknade beloppet af alla hans kända och vid
taxeringen uppskattade inkomster af läst egendom, rörelse eller näring samt tjenst
eller annan särskild bevillning underkastad inkomstkälla.”
«Dä vederbörande bolags eller inrättnings direktion eller styrelse skall erlägga
stadgad bevillingsafgift för samma bolags eller inrättnings rörelsevinst eller
till utdelning afsedda behållning; så kommer vid påförandet af den för inkomst af
kapital belöpande bevillning, afkastningen af det i sådant bolag eller dylik inrättning
nedlagda aktiekapital eller dertill eljest gjordt tillskott icke att beräknas.”
«Beräkningen af skattskyldigs lefnadskostnader och de inkomster, han för
sagda kostnaders bestridande måste ega, bör, derest lefnadskostnäderna, efter hvad
skäligen kail antagas, öfverstiga de inkomster, för hvilka fastighets- och inkomsteller
annan bevillning, med tillämpning af derom meddelade särskilda stadganden,
blifvit påförd, grunda sig på den hyra, som i stad, köping eller i stads grannskap
46
Bevillnings-TJtskottets Betänkande ,JV& 9.
bosatt skattskyldig erlägger för sina och sin familjs boningsrum, så vida denna hyra,
efter belt år räknadt, uppgår till minst trehundra Riksdaler; börande i nu angifna fall
och derest icke särskilda på hyresafgiftens belopp inverkande förhållanden härvid
förekomma, den skattskyldiges årliga inkomster vid bevillnings-taxeringen icke
beräknas lägre än fyra gänger hyrans belopp.»
Slutligen har Ilerr Grefve Hamilton, i konseqvens till det af honom framställda,
här ofvan afhandlade förslag att beskattning af kapital icke må utgöras, yrkat, att
hela § 20 i instruktionen måtte uteslutas.
Utskottet har tagit samtliga dessa motioner i öfvervägande och
då, hvad först angår Herr Grefve Hamiltons framställning, Utskottet funnit
sig böra afstyrka hans förslag om kapitalbeskattningens upphäfvande, följer deraf,
att Utskottet
icke kunnat å det nu gjorda yrkandet om 20 §:ns uteslutande
fästa afseende;
då vidare Herr af Donners motion icke går ut på annat än att de stadganden,
som med hänsigt till kapitalbeskattningen i § 20 förekomma om liushyran såsom
grund för beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnader i stad, icke skola
tillämpas vid beskattning af de i Stockholm anställda embets- och tjenstemän, som
icke ega kapitaler, har Utskottet skolat erinra att dessa stadganden, sådana de nu
äro uppställda, icke gifva anledning till en dylik tillämpning, som ej heller, efter
hvad Utskottet inhemtat, egt rum, enär af de åberopade 1,500 besvärsskrifterna
endast ett jemförelsevis ringa antal innefattat klagomål af embets- och tjenstemän
öfver förment origtig beskattning för inkomst af kapital; och har Utskottet alltså
ansett sig,
med anledning af denna motion, icke böra något särskildt stadgande
tillstyrka; samt
då slutligen Herr Stuarts förslag endast afser att bestämma ett minimum,
hvarunder skattskyldigs inkomster i förhållande till hyresbeloppen icke inå beräknas,
men härigenom kapitalbeskattningen i mänga fall skulle, i saknad af positiva bestämmelser,
blifva helt och hållet beroende af taxeringsmännens godtycke, har Utskottet
af detta skäl och då förslaget för Öfrigt dels står i sammanhang med motionärens
förberörda yrkande att pensioner skulle lör sig särskildt taxeras, dels icke
innefattar annat än hvad §:n redan innehåller, funnit sig
icke ega anledning att berörda förslag tillstyrka.
Deremot kan Utskottet icke undgå erkänna vigten af de skäl, Herr Ditzinger
anfört för minskning af nu stadgade proportioner mellan hyresbelopen och lefnadskostnaderna.
Ehuru dessa skäl hufvudsakligen äro hemtade från förhållandena i
hufvudstaden, torde de likväl vara af beskaffenhet att kunna i allmänhet gälla för
de större städerna, uti hvilka egentligen kan komma i fråga att för kapitalbeskattningens
påförande tillämpa den nu ifrågavarande beräkningsgrunden; och Utskottet
anser att det må pä bevillningsberedningen ankomma att bestämma i hvad mån
hyresbelopp, som icke uppgår till mer än300R:dr, må läggas till grund för inkomstberäkning,
samt att lefnadskostnaderna och således den skattskyldiges årsinkomster
skäligen böra antagas vara i nedannämnda jemkade förhållande till hyresbeloppen,
nemligen:
3 i stället för nu bestämda 4 gånger, när hyran stiger öfver300R:dr till och med 500R:dr,
4 i stället för ,, ,, 5 ,, ,, „ ,, 500 ,, „ ,, ,, 1,000 ,,
5 i stället för „ „ 6 „ „ „ „ 1,000 „ „ „ „ 1,500 „
Bevillnings-TJtskottett Betänkande JV§ $■
47
samt att när hyran är högre än 1,500 R:dr, lefnadskostnaderna skola anses uppgå
till minst 6 gånger hyrans belopp. Stadgandet har dessutom, så som det nu lyder,
flerestädes förekommit taxeringsmännen alltför bindande genom föreskriften att
lefnadskostnaderna aldrig må, utan att taxeringsmännen tiil protokollet derför uppgifva
särskildt skäl, antagas vara lägre än i de bestämda förhållandena till hyresbeloppen,
och Utskottet liar derföre funnit denna föreskrift böra utgå samt stadgandet
i öfrigt undergå någon förändring, på sätt bilagda förslag närmare utvisar;
hemställande Utskottet,
att hvad nu blifvit anfördt och i berörda förslag finnes upptaget
måtte godkännas.
Uti sista mom. af § 20 förekommer det stadgande, att, när vederbörande
bolags eller inrättnings styrelse erlagt bevillingsafgift både för vinst af rörelsen och
för hela det i bolaget eller inrättningen nedlagda aktiekapital, de enskilde delegarne
icke skall påföras bevillning för inkomst från samma bolag eller inrättning. Då
emellertid denna ordalydelse kan gifva anledning till det förfaringssätt, att icke
bolagsstyrelsen, utan de enskilde delegarne påföres bevillning, men sådant strider
mot den allmänna föreskriften i § 9 af Stadgan och för öfrigt, om det tillstaddes,
skulle medföra svårigheter och förvecklingar vid tillämpningen, har Utskottet åt
berörda stadgande gifvit en förändrad, med § 9 i Stadgan mera öfverensstämmande
lydelse,
hvilken redaktionsförändring torde gillas.
Till undvikande af onödig tryckningskostnad har här blifvit bilagdt endast
ett transsumt af författningen i de delar, deruti ändringar eller tillägg blifvit föreslagna.
Af Rikets Ständers blifvande beslut i afseende å de g§:r, hvilka Utskottet
ansett böra helt och hållet utgå, beror emellertid de efterföljandes ordningsnummer
äfvensom de hänvisningar, som inuti texten på flera ställen förekomma. Utskottet,
som funnit lämpligast att i berörda afseenden nu icke vidtaga någon rubbning,
hemställer
att det må ankomma på Expeditions-Utskottet att, innan Stadgan
på vanligt sätt till Kongl. Maj:t öfverlemnas, med ledning af
Rikets Ständers blifvande beslut vidtaga de rättelser i §:nas
nummerordning äfvensom i hänvisningarne, som kunna erfordras.
Ehuru generalsammandraget öfver bevillningen för år 1862 ännu icke hunnit
sä fullständigt afslutas att det kunnat i tryck offentliggöras, har Utskottet likväl
af tillgängliga uppgifter inhemtal, att taxeringarnes resultat något öfverstiger den
summa, som vid sednaste riksdag beräknades skola genom allmänna bevillningen
inflyta. Under förutsättning att äfven för nästa statsregleringsperiod något större
belopp än hittills icke behöfde genom bevillningen uttagas, skulle således bevillningsprocenten
kunna bibehållas oförändrad. Men då emellertid bevillningssummans
belopp fiirst kan till siffran beräknas, sedan statsregleringen afslutats, blifver Utskottet
icke förr än närmare riksdagens slut i tillfälle att afgifva förslag till bevillningsprocentens
definitiva fastställande,
hvilket Utskottet endast skolat anmäla.
Stockholm den 7 Maj 1863.
iS
Bevillnings-Vtskottets Betänkande 9.
Reservationer:
Af Herr Grefve Ehrensvärd, A.: ”Emot Utskottets med 12 roster inot 8 fattade
beslut att, i motsats till hvad sorn föreslagits af den afdelning, hvilken handlagt
detta ärende, icke tillstyrka borttagandet af den i sista mom. af § 6 stadgade
inkomstbevillning för arrendatorer af sadan Kronan tillhörig läst egendom, för
hvilken bevillning enligt § 2 icke utgöres, får jag härmed vördsamt afgifva min
reservation. Efter min åsigt bör ifrågavarande stadgande ur Bevillnings-förordningen
uteslutas och kronoarrendatorerne derigenom i beskattningshänseende försättas i
lika ställning med arrendatorer af enskilde personers och allmänna inrättningars
jordegendomar. Det är väl sannt att Kronan såsom egare icke utgör och ej heller
lämpligen bör erlägga fasfighetsbevillningen; men denna omständighet synes mig dock
icke innefatta giltig anledning att i stället lägga skatten på arrendatorerne och allraminst
under form af inkomstbevillning. Ty genom detta stadgande päbjudes tillämpningen
af ett uppskattningssätt, som i afseende ä andra fastigheter icke ansetts användbart,
eller beräkning af den årliga behållna afkastningen. De skäl, som för
beskattningens fortfarande åberopats, eller den längre tid kronoarrendena omfatta
samt den arrendatorerne tillerkända optionsrätt, synas mig icke heller tillfredsställande.
Genom Kongl. Kungörelsen den 12 Juli 1860 är arrendetiden numera från
30 inskränkt till 20 år, och dä tillgodonjutandet af den förmän optionsrätten innefattar
elier att vid arrendetidens slut förre arrendatorn får arrendet bibehålla mot den
afgift, som högst bjudes, i allmänhet lärer kunna påräknas äfven af enskildes arrendatorer,
kan väl svårligen påstås att någon väsendtlig skilnad förefinnes mellan
Kronans och enskildes arrenden. Rikets Ständer hafva dessutom ifrågasatt huruvida
icke förändrade grunder borde bestämmas för utarrendering af Kronans egendomar.
Med anledning deraf är också förslag i ämnet vid innevarande riksmöte af
Kongl. Majit afgifvet; och om kronoarrendena från början innehafts pä förmånligare
vilkor än enskildes, lärer sådant icke kunna anses vara förhållandet för större delen
af de nuvarande innehafvarne, hvilka genom transporter kommit deraf i besittning.
Det torde dessutom vara uppenbart, att den bevillning, som pålägges kronoarrendatorerne
för den inkomst, de anses hafva af sina arrenden, skall föranleda till motsvarig
minskning i arrendebeloppen vid blifvande arrendeauktioner. Dä till det
nu anförda kommer att, enligt gällande kommunalförfattning, Kronans arrendatorer,
just till följd af den dem ålagda inkomstbeviliningen, äro pligtige att i dubbelt hänseende
lemna bidrag till kommunala utgifter, nemligen efter både mantals- och inkomstfyrkar,
sä utgör detta obilliga förhållande, sä vidt det kommer att fortfara,
för mig en ytterligare anledning att tillstyrka den ifrågavarande bevillningens afskaffande.
”
Uti denna reservation har Herr Grefve Posse, A. Pson, instämt.
Af Herr Friherre Rappe, A. L.: ”Emot Utskottets beslut att afstyrka den
delen af Herr Gahns motion, deri föreslås att bland undantagen i § 2 mätte införas:
”Regementers och ofjicer s-kor psers vid mötesplatser för begagnande under mötena uppförda
byggnader”, får jag vördsamt afgifva min reservation. Skälen härför äro i
korthet följande:
Att vid de regementers och korpsers mötesplatser, der sådana byggnader
äro uppförda för såväl befälets som truppens inlogerande, det blir en möjlighet,
utan fara för helsan, så tidigt om våren kunna låta vapenöfningarne taga sin bör
-
bevillnings~Utskottet^ Betänkande 9.
49
jan, att dessa öfningar till skördetiden hinna afslutas, hvarigenom jordbruket tillskyndas
en stor fördel, — en fördel sorn icke torde vara välbetänkt, genom nya
lagförklaringar, att äfventyra.
Att 0111 bevillning älägges officerare och underofficerare derföre, att de sjelfva*
utan Statsverkets betungande, vid regementers och korpsers möten anskaffat sig
bostad, ordres- och spisningslägenhet, eller för sådant ändamål uppfört byggnader,
följden utan tvifvel skulle blifva den, att do begära inqvartering, hvilken begäran
svårligen skulle kunna nekas, enär dessa befälsgrader vid marcher och under
garnisonstjenstgöring åtnjuta denna rättighet.
Och slutligen att dessa byggnader långt ifrån att förskaffa officers- och underofficers-korpserna
någon inkomst, förorsaka dem en kännbar anläggnings- och
underhållskostnad.
Tillämpningen af Utskottets uttalade åsigt skulle således leda derhän, att
emedan, genom tillvaron af omnämnda byggnader, jordbruket herodes en behöflig
arbetskraft under skördetiden, Staten en vinst, men egarne, i stället för inkomster,
endast kostnader, dessa egare derutöfver skulle vidkännas bördan af en
förut ej påförd bevillning — och Staten i sista hand möjligen drabbas af ökade
utgifter.
Med anledning häraf vågar jag vördsamt yrka bifall till motionärens här
ofvan angifna förslag.-’
o o
Af Herr Reutersvärd, P. O., som, i afseende på Utskottets förslag till förändring
i formuläret N:o 7, ansåg vara praktiskt overkställbar! att för näringsidkare,
som drifver en mera omfattande handtering, särskilja inkomsterna af kapital och af
rörelse, näring eller yrke.
Af Herr Oldevig, II. F.: ”Då Utskottet förklarat sig icke kunna tillstyrka
Herr Gahns motion, hvari yrkas befrielse från bevillning, för regementens och officerares
byggnader ä deras öfningsplatser, i likhet med hvad uti Bevillningsförordningens
2 § 2 mom. är stadgadt, angående de menigheter, vissa samfund och inrättningar
tillhöriga byggnader, som i hyror eller på annat sätt icke lemna egaren någon
inkomst, har Utskottet uttalat den åsigt, att bevillning bör för först otnförmälda
byggnader erläggas; men som jag icke delar denna åsigt, ser jag mig föranlåten att
mot. densamma och det slut, hvartill Utskottet kommit i denna fråga, mig reservera.
De ifrågavarande byggnaderna äro, så vidt jag känner, i allmänhet sådana,
som regementenas befäl och underbefäl hafva af nöden för deras expedition, kök
och spisning under tjenstgöring vid öfningsmötena och derföre låtit pä egen bekostnad
å mötesplatserna uppföra; men äfven boningshus pä några af dessa platser
hafva officerarne nödgats anskaffa sig. Sålunda liar officers-korpsen vid Wermlands
Fältjägare-regemente, under förlidet år köpt och låtit på mötesplatsen ät sig, till
begagnande under mötena inreda en husbyggnad, som jag icke kan uppskatta till
mindre än omkring 10,000 Rdr,
Att officers- eller underofficers-korps skall betala bevillning för dylika byggnader,
som ostridigt äro för korpsen behöfliga under dess tjenstgöring vid mötena
och eljest stå obegagnade, synes mig icke vara billigt och ej eller rätt förenligt
med stadgandet uti Bevillnings-stadgans 7 § 2 morn., att uti den inkomst, för hvilken
Bih. till R. St. Brok 1862 k 1863. 5 Sami. 1 Afd. 8 Uäft. 7
50
Bevillnings-Utskottets Betänkande, Jtyä' 9.
bevillning skall af löntagare utgöras, icke ina inbcräknas hvad sorn anvisats till
bestridande af de med tjernsten förenade kostnader.
Dessutom, enär jag tror att regemente eller dess officers- eller underofficerskorps
i förevarande, fall hvarken kan betraktas såsom enskild personlighet eller
bolag, utan fast heldre bör hänföras till menighet, anser jag ock att 2 mom. af 2 §
i Bevillnings-förordningen, sådant det nu lyder, medgifver befrielse från bevillning
för ifrågavarande byggnader, och jag har anledning förmoda att det blifvit inom
flera kommuner på sådant sätt tillämpadt; men då Herr Gahns motion synes visa
att icke allestädes så skett, vågar jag föreslå att, med bifall till densamma det
måtte uti andra afdelningen af berörda moment, näst efter barmhertighetsinrättningar,
införas ”regementen samt officers- och underofficers-korpser”, hvarigenom denna
afdelning komme att få följande lydelse:
Från ofvanstående bevillning befrias menigheter, akademier,
vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, bannhertighetsinrättningar,
regementen samt officers- och underofficerskorpser
för dem tillhöriga byggnader, så framt etc.
Utskottet har med sitt förslag till förändrad lydelse af Bcvillnings-stadgans
89 § inskränkt den ansvarighet, som, enligt samma §, sådan den nu gäller, åligger
dels handlande och fabriks- eller annan närings-idkare för de utskyldpr, hvilka blifvit
påförda de vid mantalsskrifningen hos honom sysselsatte handels- eller fabriksbetjenter
samt gesäller och andre arbetare jemte deras hustrur och barn, dels ock
husbonde för sina tjenstehjons, landtbönders och torpares samt på hans egor bosatta
arbetares utskylder.
Emot berörda förslag, som jag icke kan gilla, får jag mig reservera. Jag
förmår icke inse att några fördelar hvarken för Staten eller den skattskyldige kunna
genom den föreslagna förändringen vinnas; men deremot tror jag den komma
att hafva med sig liera ganska stora olägenheter, såsom: att de skattskyldige
om hvilka fråga är, förorsakas en, för dem afsevärd, tidspillan och möda, om,
såsom förslaget förutsätter, de skola antingen sjelfve infinna sig vid uppbördsstämmorna
och betala sina utskylder eller skaffa sig biträde dertill; att många al dem
skola sannolikt af bristande omtanka underlåta att i rätter tid fullgöra betalningen
och således blottställa sig för utmätning; samt att både derigenom och i följd af
gesällers, tjenstehjons och arbetsfolk ärliga flyttningar, uppbörden eller indrifningen
af dessas utskylder i hög grad försvåras och afkortningarne betydligen ökas.
På grund häraf och då det icke försports att den ifrågavarande ansvarigheten,
i densammas nuvarande utsträckning, är för handlande, fabrikant eller husbonde i
någon synnerlig mån betungande, hemställer jag vördsamt
att, med ogillande af Utskottets iörberörda förslag, 89 § uti 1861
års Bevillnings-stadga måtte oförändrad bibehållas.”
1 denna reservation har Herr So. Renström instämt.
Af Prosten Sondén: ” Jemlik beskattning af all inkomst mäste, enligt 1859 års
Kongl, komité, vara regel och det mål, som bör sökas. (Se dess Betänkande sid. 73.)
Samma komité hänförde under Art. II ”alla de algifter, hvilka skulle blifva föremål
för taxering och hvilka utgå mod enahanda procent utaf egendom eller kapital
och af arbete eller rörelse, yrke, tjenst m. m.” (sid. 83). Afgiften beräknades till
en procent af behållna nettoinkomsten. Vidare sager komitéen: ”För fast egen*dom
skulle ock rätteligen lika afgift tagas af behållna inkomsten. Men i anse
-
Bevillnings-ZJtskottets Betänkande ,JW
51
”ende dertill, att de fleste fastighetsegare icke begagna sådan bokföring, att deras
”behållna afkomst ens af dem sjelfve med säkerhet kan beräknas, antaga koiniterade,
”såsom hittills skett, behållna afkomsten i allmänhet vara Fyra procent af det upp”skattade
verkliga eller gångbara värdet. När således en fastighet anses vara värd
”t. ex. 1,000 ltalr, antages den beskattbara årliga inkomsten å Fyra procent vara
”40 B:dr, hvarå bevillningen å En procent utgör 40 öre. Skulle bevillningen af
”inkomst bestämmas till | procent, sä blefve afgiften af fastighet 30 öre för hvarje
”1,000 R:dr o. s. v.”
Denna motivering tillåter intet tvifvel angående meningen med det af komitéen
(sid. 97) föreslagna stadgande: ”För all inom riket belägen fast egendom
erlägges af egaren bevillningsafgift med Fyratio öre för hvarje Tusen K:dr af egendomens
uppskattade värde.” — — •— Dessa 40 öre afsågos att utgöra en procent
af fastigheternas behållna inkomst, naturligtvis i medeltal för alla de år, dä uppskattningsvärdet
blef oförändradt.
På anförda skäl ansåg sistlidne riksdags Bevillnings-Utskott lämpligast att
årliga afkomsten af jordbruksfastighet icke antages till högre belopp än Tre procent
af det uppskattade värdet, men att för annan fastighet, i afseende hvarpå då antydda
förhållande icke inträffa, densamma antages till Fem procent af uppskattningsvärdet
(Betänkandet N:o 20 sid. 23). Det var på dessa grunder och under förutsättning
att bevillningen förslagsvis antages till En procent af inkomsten, Utskottet
ansåg sig böra hemställa, att bevillningen för fast egendom skall utgå:
l:o för jordbruksfastighet med Tre öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler af
uppskattningsvärdet, och
2:o för all annan fastighet med Fem öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler
af samma värde.
Och som denna hemställan vann Rikets Ständers bifall återfinnas bemälde
stadgandeil i Bevillnings-förordningens 2 §.
Men då man sä begagnade den genom dessa förslag anvisade räknegenväg, att
från uppskaftning>värdet direkte finna bevillningen. med förbigående af den väsendtligt
mellanlänken beskattbar inkomst, så tappade man ur sjelfva förordningen bort
den grundval, hvarpå lion är byggd, nemligen den lika beskattningen afall inkomst. Förlusten
kan för tillfället synas ringa, dä man i alla fall kunnat beskatta fast egendom.
Förlusten af land och fotfäste är ej heller i ögonblicket vådlig, när man kan
simma; men har man förlorat landet ur sigte, så blir förlusten snart nog oersättlig.
— Så lära icke heller kännbara olägenheter uteblifva, om beskattningsgrunden förloras
ur sigte. Och detta sker snart nog. Man har redan under diskussionerna
inom Revillnings-Utskottet fått höra yttranden, att det icke varit meningen att beskatta
fast egendom för inkomst, utan antingen den ger någon inkomst eller ej, o.
s. v. Och då Rikets är 1800 församlade Ständer i likhet med ofvanberörda komité
ville hafva egendomarne uppskattade till det verkliga eller gångbara värdet, och
derför, såsom ledning vid deras uppskattning, satte köpeskilling i främsta rummet,
bar man redan nu satt denna mätare af värdet i det sista, såsom menade man, att
vid de fastighetsköp, som skett efter Bevillnings-stadgans utfärdande och i enlighet
dermed redan skedda uppskattning af alla fastigheter, egendomspriset blott i få fall
rättat sig efter verkliga värdet. Med den ringa kännedom jag eger om sådana köp,
har jag dock ganska svårt att föreställa mig att köpare eller säljare i allmänhet
sedan dess förlorat hufvudet, utan nödgas förmoda, att det är Bevillnings-Utskottet.s
pluralitet, som förlorat — lagstiftningens fotfäste. När detta så snart kan ske inom
52
Bevillnings-Utskottets Betänkande ,]\d> g.
sjelfva Riksförsamlingen och bland Utskottsledamöter, hvilka hafva i sin hand och,
jemte Bevillnings-förordningen, kunna (och böra) läsa den motivering, pä hvilken
den ursprungligen hvilar, hvad skall man vänta af de beredningar och komitéer,
hvilka hvarken hafva samma tillfälle eller samma anledning att derom taga kännedom.
Af dessa, såsom mig synes, tänkvärda framtids-skäl har jag under Utskottets
öfverläggningar efter förmåga försökt att på något ställe i författningen få inlagd
en erinran 0111 sjelfva dess hufvudgrund: en jemlik beskattning af all inkomst. Utan
rubbning af öfriga bestämmelser kunde detta ske i § 2, om de der förekommande
orden: ”Denna bevillning utgår ' underginge en för detta ändamål nödig
förändring.
Mitt yrkande på en så oskyldig förändring afvisades dermed att denna förändring
saknade omedelbar praktisk tillämpning.
Vid § 8 har Utskottet välbetänkt föreslagit den förändring, att endast den,
hvars alla sammanräknade inkomster, — således af både fastighet, kapital och arbete,
— understiga 400 eller 1,800 Kalr, må njuta befrielse från eller lindring i
bevillningsafgiften. Härigenom uppstår den praktiska nödvändigheten att beräkna
inkomst af fastighet, och föreslog jag att der skulle bestämmas att vid den föreskrifna
sammanräkningen, inkomsten af jordbruksfastighet skulle beräknas till tre
och af annan fastighet till fem procent af taxeringsvärdet; men Utskottsmajoriteten
fann dä föreskriften alltför speciel för att finna plats annat än möjligen i Instruktionen
för taxeringsförrättningarna. Ett nytt förslag, att med undanrödjande af en
obehöflig vidlyftighet i 1 §§ och 2 af denna instruktion, der tillika insätta den vigtiga
grundsatsen, afvisades med leornad frihet, på en annan motionärs begäran, att
återkomma med frågan vid instruktionens sista : och då den der återväektes, förklarades
att detta nu var för sent, den var redan förut afslagen.
Så mäste den grundsats, hvars enkla rättvisa utgjorde den egentliga häfstången
för den väsendtlig» reform vår bévillnings-lagstiftning vid sista riksdagen, oaktadt
all motsägelse, undergick, biifva en flykting ur författningen om icke Rikets
Ständer finna för godt att der bereda den ett rum. Dess rätta plats skulle, enligt
min mening, vara främst, före alla andra §§ i 2:dra artikeln och dess form ett positivt
lagbud: För all inkomst vare sig af fastighet, kapital, eller arbete erlägges bevillning
med lika procent af behållna inkomstbeloppet. Detta skulle leda till förenkling
och förkortning af den artikelns öfriga stadganden. Men då detta förutsätter en
omarbetning af flera §§, hvilken väl troligen icke skulle öfverstiga Utskottets tid
och kraft, men dock har föga utsigt, till framgång, vågar jag blott rekommendera
den stackars flyktingen till ett rum i § 2, hemställande att Rikets Ständer må besluta
att i stället för orden: ”Denna bevillning utgår” i§2 insättes
Denna bevillning, afsedd att utgöra en procent af hvarje egendoms
behållna inkomst, beräknad till tre procent af jordbruksfastighet
och fem procent af annan fastighet, — utgår
således 1:0
hvaraf tillräcklig anvisning äfven lemnäs för den i 8 § anbefallda sammanräkning,
hvarjemte jag vördsamt yrkar,
att Bevillnings-förordningens 3:dje § samt § 4 af Instruktionen
må blifva oförändrade.
Att kronoarrendatorer må befrias från den särskildt deni påförda bevillning
tillstyrkes på de af Herr Grefve Ehrensvärd först anförda skäl, hvilka ega sin fulla
B evillnings-ZJt skottets Betänkande ,JVd 9.
53
giltighet, äfven om den af Ekonomi-Utskottet föreslagna ändring i kommunalstadgan
vinner bifall, och att således
sista punkten i nuvarande § 6 må uteslutas”.
Doktorerne Nordlund och Carlander, Prosten Lundholm samt Doktor Nordlander
hafva instämt uti ofvanstående reservation, sä vidt den afser förtydligande
af 2 § i Bevillnings-stadgan samt yrkandet att § 3 i Stadgan samt § 4 i Instruktionen
mätte blifva oförändrade; hvarjemte Herr Friherre Rappe, A., äfven instämt
i hvad sorn rörer förtydligandet af § 2.
Af Doktor Runsten: ”Vid den äfven i kommunalt afseende ganska vigtiga frågan
om en rättvis bevillning för inkomst af tjenst och arbete, synes mig Utskottet icke
hafva bort lemna utan åtgärd den motion, jag i berörda afseende väckt, helst dermed
egentligen endast åsyftas, för en rätt tillämpning af Förordningens G §, det
förtydligande af ordalydelsen i dess 3:dje punkt, att dermed icke upphäfves samma
den grundsats, sorn i dess första punkt linnes så tydligen uttalad.
”För ali inkomst, vare sig af kapital eller arbete, erlägges bevillning med En
procent, beräknad å behållna inkomstbeloppet.” Denna allmänna bevillningsgrundsats,
enligt hvilken äfven i den 2:dra§:nden fasta egendomen tillen procents
bevillning taxeras, icke efter dess uppskattningsvärde, utan först efter den deraf
päräkneliga inkomstbehållningen, är ej heller under den 6:te §:n upphäfven eller
verkligen motsagd med hvad der i 3:dje punkten stadgas om bevillning för inkomst
af arbete, enär äfven der icke afses totalbeloppet, utan, enligt ordalydelsen, endast
”vinsten” deraf, eller endast hvad som ”utöfver dermed förenade kostnader förvärfva
. Och är detsamma jifven tydligt och klart redan af denna tredje punktens
förhållande till den föregående andra, der åter endast afses sådana inkomster, som,
utan arbetskostnad, äro rena behållningar, såsom penningeräntor och allt ”sorn icke
kan inbegripas under benämning inkomst af arbete'1'1.
Förordningen skiljer alltså tydligen under 2:ne särskilda punkter emellan
å ena sidan all slags ränteinkomst, enligt §:ns 2:dra punkt, och ä den andra, alla
slags arbetsinkomster, eller all sådan inkomst, som ”erhålles af rörelse, yrke eller
tjenst”, enligt den 3:dje; och dermed är jemväl i bevillning skilnaden dem emellan
gifven, i det att de förra böra såsom rena behållningar taxeras efter inkomsternas
bruttosummor, och att deremot de under den 3:dje punkten uppräknade, hvilka först
i följd af arbete erhållas, också derföre icke böra såsom rena behållningar taxeras
efter inkomsternas bruttosummor, utan först för hvad efter afdrag af dervid erforderliga
arbetskostnader må kunna beräknas såsom återstående nettobehållning.
Så har ock alltjemt denna tredje punkt, sedan Förordningen utkom, blifvit
allestädes tillämpad, i hvad angår arbetsinkomsterna af rörelse och yrke. Ty ingenstädes
har väl handt, att idkare af bergsbruk, qvarnar, fabriker, sjöfart och
handel, m. m., någonsin blifvit till bevillning taxerade efter bruttobeloppen af de
många hundra tusenden, som derföre influtit, utan endast efter de verkliga behållningar,
som på totalinkomsterna, kunnat beräknas, sedan alla dervid nödiga arbetskostnader
noga blifvit, enligt taxeringsinstruktionens alla 8 hithörande §§, afräknade.
— Men så har, vid taxeringarne, icke händelsen varit i hvad angår inkomst
af ”tjenst” eller den tredje af punktens arbetsbenämningar. Ty, emot hvad som
i samma 3:dje punkt måste vara den rätta meningen, lära väl, med undantag endast
för dem, som höra under 8:de §:ns kategorier, för öfrigt alla embets- och
54
Bevillning s-Vtiko ttet t Betänkande ,J\? 9.
tjenstemän blifvit allestädes till fullt liela procent taxerade efter bruttobeloppen af
deras löneinkomster, såsom vore dessa rena behållningar eller arbetsfri:! räntor,
eller såsom linge de sina löner utan allt arbete och utan all arbetskostnad, eller,
med ett ord, såsom vore deras embeten och tjenster intet annat, än blotta sinekurer.
Så tycks nu ock tidsandan verkligen mena och vilja det, och derhän syftar
nog redan den sociala omskapelse, som nu allestädes med hvarje kyrkosoeken efter
densammina tidsandans ingifvelse företages. Då nemligen på de nya s. k. kommunerna
sjelfva börjat öfverlåtas sä många riksvigtiga både beskattnings- och förvaltningsbestyr,
och sålunda Statens samhälligä och kyrkliga enhet upplöses i mängden
af nyssnämnda, mera på sjelfvisk, än på religiös grund separerade småstater,
ligger nog derunder den mening, som borde numera all lagbestämd offentlig embetsmannaverksamhet
gerna kunna i Stat så väl som i kyrka låta sig atlösas och utbytas
emot en demokratisk eller ocklokratisk allas sjelfstyrelse. Redan tycks ock
skilnaden öfverhet och undersåter emellan vilja mångenstädes förblekna, såsom ock
derföre skilnaden embets- och privatmän emellan tycks blifva någonting för den
nya friheten ofattligt, eller äfven motbjudande; och sä låter man den offentlige
funktionären, i och för sin löneinkomst, vare sig i Statens eller i kyrkans tjenst,
gerna med allehanda både civila och kommunala skattebördor nedtryckas, såsom
vore han just för tjenstens skull, efter olika lönegrader, antingen endast såsom en
med löneförmånen pensionerad gratialist pä den lägre graden, eller pä den högre
detsamma sorn en rik godsegare med rena arbetsfria årsrevenuer efter flera tio eller
hundratals tusen lt:drs kapitalvärde.
Också i följd af sådan bevillningstaxering får man nu höra från snart sagdt alla
rikets kommuner, hurusom, än pä det ena stället det finnes en militärperson, som
ensam blifvit för ett par tusen Italis majorslön i fyrktal till kommunen debiterad
40 å50 procent högre, än hans hyresvärd, possessionaten, för ett par hundra tusen
R:drs hemmansvärde, än flerestädes en mängd både civile och ecklesiastike tjenstemän,
som efter deras debetsedlar blifvit till socknarnes fattigvård skattskyldige lika
med 10 till 30 å 40 besutne hemmansegare, och väl äfven mera röstberättigade än
någon bland der bosatte handlande, kapitalister och fabriks- eller bruksegare, än
åter spridda fiskare- och arbetarefamiljer, som på enahanda bevillningsgrund blifvit
i rösträtt och kommunaltunga lika eller mera gällande, än de välbehållne bönder,
på hvilkas egor de fått pä nåder inhysas o. s. v. •—■ Och hvarföre? Ty dä de lörre,
handlanden, fabrikanten och bonden, taxeras till En procent endast å deras till 5
procent beräknade rena inkomstbehällning, taxeras deremot tjenstemännen till fullt
liela procent redan å deras löneinkomsters bruttosummar — eller då man för enahanda
till bevillning förekommande taxeringsbelopp ä t. ex 3,000 R:dr, vare sig i
rörelsekapital, i jordvärde eller i löneinkomst, päförer bonden endast 90 öre och
affärsmannen 1 R:dr 50 öre, men tjenstemännen 30 R:dr, skattar således den sistnämnde
till Staten, men ock derföre till kommunen, 20 gånger sä mycket som affärsmannen,
och mer än 33 gånger sä mycket som bonden, eller korteligen, han skattar,
såsom vore sjelfva tjensten ett arfvegods, och årslönen rena räntan deraf, samt
alltså tjenstarbetet antingen intet eller utan all kostnad eller utan allt värde. Hine
illce lacrimce.
Men så alldeles värdelösa äro de väl ändå icke de dagsarbeten och mödor,
samt stundom äfven tunga bekymmer och vakor, dem det dock ännu åligger embetsoch
tjenstemännen att offra i det allmännas värf äret igenom. Och antagandet, att
Bevillnings-Utskottets Betänkande Jys 9.
55
uti embetsmannens vanligen fåäriga högre löneinkomster skulle ligga egendomsvärdet
af en till hundratusenden uppskattbar jordbruksfastighet, är onekligen i theorin
lika origtigt, som det i verkligheten saknar all sanning. Löneinkomstens grundfond
eller kapitalvärde är dock intet annat, än hos löntagaren sjelf hans personliga tjenstbarhet
eller en lätt bruten arbetsförmåga, samt, vid dess förfall eller slut, för enka
och barn allsintet att tillgå af någon lönefastighet eller sådant fastighetsvärde, hvilket
dock jordegaren verkligen har eller åtminstone alltid bör hafva för sig och efterlefvandc
i behåll och ograverad!. Ty motsatsen eller, hvad här vanligen invändes,
att äfven fastighetsegare!! kan vara bortskyldig fastighetsvärdet, hör väl dock ännu
icke till regeln, och bör det icke heller, då just för privategendomens skuldfrihet
från Statens sida är sörjdt sä tillräckligen förmedelst både hemmansbevillningens
ringhet och egarens betryggade frihet att få använda för blott egen vinning alla
sina krafter, under det tvärtom löntagaren alltid är skyldig att med lönens användning
efter all förmåga verka, icke för egen räkning, utan till gagn och båtnad för
löngifvare!), Staten elier kyrkan.
Nu är visst, till förmån också för löntagaren, redan i förordningens 8:de §
inedgifvet ett bevillningsafdrag, som tydligen just afser den kostnad vid yrkets eller
tjenstens utöfning, som derföre bör från inkomstbcloppet afräknas. Men samma afdrag
är der dock inskränkt inom blott de lägre inkomstbeloppen från 400R:dr till 1,800,
och dessutom bestämdt till ett visst belopp af 300 R:dr, eller för alla mellanliggande
inkomster enahanda, samt derföre i män af högre belopp proportionsvis altagande
eller alltjemnt nedgående frän £ till \ af inkomst- eller lönesummorna; och detta
mäste väl, hvad embetsmannaklassen beträffar, vara någonting i sjelfva principen
för sådant afdrag alldeles origtigt, enär visst tvärtom, i män af högre, vidsträcktare
och ansvarsfullare embetsåligganden, jemväl kostnaden för deras fullgörande nödvändigt
mäste blifva allt större. Också derföre, och emedan, efter det hos oss på
hvarje tjenste- och lönegrad nog iakttagna jemnförhällandet emellan tjcnstelön och
tjenstekostnad, det med all säkerhet synts mig antagligt, att af hvarje allmän tjenstelön
minst hälften medtages i kostnader för sjelfva tjenstens bestridande, har jag
fönbmsskull i motionen ansett mig hafva skäl föreslå, det borde högst hälften af
hvarje löns totalbelopp till bevillning taxeras, helst ock all tjenstelön alltid kan
noggrannare, än någon privatinkomst, kontrolleras, samt dessutom lönetaxeringens
nedsättning till hälften af lönebeloppet just vore i bevillningsafdrag en medelväg
emellan förordningens nämnda f och g af inkomstbeloppen.
Dock äfven med en half i stället för nu utgående hela procent af lönebelopet,
blefve i allt fall tjenstemannen ojemnförligt högre taxerad, än alla de andre bevillningsskyldige,
eller hans bevillning komme likaväl, i jemförelse med de andres 3-  och 5- hundradels procent, att blifva 50 hundradels (d. ä. 4) procent af taxeringsbeloppct,
samt således ändå 10 gånger större än handlandens, och mer än 10 gånger
större än bondens, ehuru det väl borde vara tvärtom, eller kanske ändå rättare,
om Staten med den ena handen intet toge igen af hvad den gifvit med den andra.
Afven fördenskull må jag ej heller påyrka numera någon bestämd föreskrift i berörda
afseende, utan hellre vördsamt föreslå, det mätte afdragsbeloppets närmare
bestämning ät vederbörande bevillningsberedningar och taxeringskomitéer öfverlåtas,
om blott dervid såsom grundsats iagttages, att hvarje tjensteman påföres
lönebevillning endast för den lönebehållning, sorn, efter afdrag af alla i och för
tjenstcn oundgängliga utgifter, kan beräknas återstå att för hans enskilda, högre
eller lägre, lefnadskostnad användas.
56
Bevillnings-Utskottets Betänkande 9.
Sådan är ock omisskänneligen sjelfva förordningens egentliga mening, då der
i 6:te § under dess meranämnda 3:dje punkt, i och med det uttryckliga undantaget
för de med ett arbete förenade kostnader, så tydligen frän bevillning fritagcs allt
hvad af inkomsten kan beräknas åtgå i kostnader för arbetets bedrifvande. Men
som likväl i följd af en viss punktens otydlighet i ordställningen, vid tillämpningen
deraf sådan bevillning blifvit alla lönetagare påförd, såsom hörde inkomsterna af
tjenst, icke under den 3:dje punkten, utan under den andra, eller vore att anse
såsom rena räntebehållningar, sä får jag, endast till ett förtydligande af hvad i tliy
mål är och bör vara rätta meningen, härmed vördsammast föreslå vid meranämnda
6:te g den ändring, att dess ordalydelse blifver följande:
§ 6.
För all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, erlägges
bevillning med En procent, beräknad ä behållna inkomstbeloppet,
(o fö ränd rädt).
Till behållen inkomst af kapital räknas: ränta
af utlånade — — — penningar sorn icke kan
inbegripas under benämning inkomst af arbete.
Till behållen inkomst af arbete räknas: ali den
behållning, som uppkommer af rörelse, yrke eller tjenst,
såsom vinst af bergsbruk
— äfvensom hvad utöfver
dermed förenade kostnader förvärfvas genom utöfning af
vetenskap, konst eller handaslöjd, samt af embete och tjenst,
jemte arfvoden, traktamenten och sportler eller andra
med allmän eller enskild tjenstebefattning förenade förmåner
— undantagsförmån.
Också till yttermera visso, och på det att paragrafens mening, i hvad särskildt
angar lönebevillningar för ”tjenst”, än mindre ina kunna missförstås, må jag
ock, pä ofvan anförda grunder, vördsammast föreslå, det mätte under den 8:de §,
närmast efter dess tvänne första punkter, införas en tredje, sä lydande:
Vid bevillning saf gifters bestämmande för embete- och tjenstemän
gålle för öfrigt såsom allmän grundsats, att enhvar påföres
bevillning för så stor del af lönen, sorn, efter afdrag af alla
vid tjcnstens utöf ning nödiga kostnader, kan beräknas återstå såsom
enskild lönebehållning.
Då för öfrigt ett inkomstminimum för bevillning, huru det helst bestämmes
eller ändras frän 4 till 3 eller 5 hundra R:dr, ändå alltid blifver någonting godtyckligt,
och sorn bland hela mängden af dem, som sålunda blifva nara skattefria,
nog älven finnas åtskillige, sorn både kunde och borde jemte skyddsafgiften erlägga
till Staten en skattepenning efter råd och lägenhet, helst något minimum ej heller
medgifvits för ens den minsta bland alla fastigheter, och då dertill kommer det
ofvan anmärkta missförhållandet i enahanda bevillningsafdrag för så olika inkomster
intill ett likaså godtyckligen bestämdt maximum deraf; så anser jag mig jemväl
böra vördsamt hemställa, om icke
de tvänne första punkterna i 8:de g må böra alldeles utgå, samt
i thy fall den föreslagna nya punkten såsom slutmening til
läggas
vid den 3:dje punkten i Öde §:n, eller annars bifogas lörsta
stycket i nuvarande l7:de § af Taxeringsinstruktionen.
Af
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVs 9.
57
Af Herr N. P. Lindeström: ”Vid följande paragrafer i den af Bevillningsutskottet
föreslagna Bevillnings-föroröning, anser jag mig pligtig att 1 s Rikets
Ständers uppmärksamhet och påyrka förändring.
§ 2.
Örn man undantager 1809—1810 arens revolutions-riksdag, dä man äfven hvad
fastighetsbevillning beträffar tillämpade den graderade skalan, d. v. s. ett beskattningssystem
helt och hållet bygdt på godtycke och baseradt. på den all omtanka
och verksamhet samt folkens lif och utveckling förqväfvande turkiska grundsatsen,
att i skatt uttaga allt hvad uttagas kan, har allt sedan vårt nya statsskick infördes
intill sistlidne riksdag gällt såsom allmän regel att all fastighet, den må vara stor
eller liten, tillhöra jordbruk eiler icke, i procent af taxeringsvärdet lemnar samma
inkomst och i förhållande derefter, bör lika beskattas. Under dessa nära 50 ärbar
således all fastighet utan åtskilnad beräknats att lemna 4 procent af egendomens
värde i årlig behållning. Då man betänker att fastigheternas värde står i ett ovilkorlig!
förhållande till den gångbara räntan och att denna ränta, tillfälliga förhållanden
undantagna, enligt historiens vittnesbörd ytterst långsamt förändras, var det
helt naturligt att den komité, som, på 1857 års riksdags begäran, af Regeringen tillsattes
för att utarbeta förslag till ny Bevillnings-förordliing, jemväl föreslog att behållen
inkomst af fastighet hädanefter som förut också skulle beräknas till 4 procent
af fastighetens värde. Under granskningen af detta förslag vid sistlidne riksdag
framhölls emellertid ett alldeles eget förhållande, som onekligen i många hänseenden
var förtjent af stor uppmärksamhet. Sedan år 1813 till och med 1857 hade nemligen
städernas fastigheter stigit i taxeringsvärde frän 67 millioner R:dr Runt till 190
millioner. På samina sätt ungefär förhöll det sig med bruk, fabriker och qvarnar
på landsbygden, hvilka alla under tiden fått sitt taxeringsvärde mångdubbladt. Helt
annat var förhållandet, med jordbrukets fastigheter. Dessa voro år 1813 taxerade till
467 millioner Hulr Runt, men är 1857 till blott 439 millioner samma mynt. Under
clet således fastigheter icke tillhörande jordbruket, under tiden ständigt stigit i värde
och i förhållande derefter blifvit taxerade, hade man till och med tillåtet sig att
minska jordbruksfastigheternas taxeringsvärde, ehuru uppenbart var att deras verkliga
värde i de flesta läll åtminstone stigit i en vida större progression än andra
egendomar. En jordegendom i Stockholms grannskap anfördes, bland mänga andra,
såsom ett, slående exempel derpå. Den hade i decennier stätt, taxerad till något öfver
600 Rulr, men i de tre sista köpen sålts för 50, 60 och 70 tusen R:dr. Jordbrukarna
voro i allmänhet sjelfva särdeles obela tua med dessa missförhållanden, emedan
de lade stora hinder i vägen för deras egendomars belånande, men ingen vågade
påyrka förhöjning i sin egendoms taxeringsvärde, emedan sådant skulle ansetts som
uppenbart tecken till obestånd. Alla voro derföre ense om att alla fastigheter
skulle taxeras till deras verkliga värde, men deraf följde också uppenbart, örn behållna
inkomsten af fastigheterna beräknades på gamla sättet efter 4 procent af
taxeringsvärdet och taxeringskomiteens förslag antogs, att beviiJningsprocentcn nedsattes
frän 2J, till I procent af inkomsten, att fastighetsegare icke tillhörande jordbruket
skulle få omkring 0,6 af sin förra bevillning efterskänkt, under det jordbrukarn
e efter ali anledning skulle komma att i bevillning fä betala mera efter den
nya än den gamla. Bevillnings-förordningen. Dä Staten lör tillfället icke hade behof
af ökad bevillning och Bevillnings-förordningen denna tid var alldeles isolerad,
Bih. till B. St. Brot 1962 k 1863. .5 Sami. 1 Afd. 8 Baft. 8
58
Bevillnings-Vtskottets Betänkande JV= 9.
ingick slutligen, dock först efter häftiga strider, Beviilnings-Utskottets majoritet, för
att icke åstadkomma allt för stora rubbningar i förut bestående förhållanden, pä
att beräkna inkomsten af jordbruksfastighet till endast 3 procent af taxeringsvärdet,
hvaremot inkomsten af annan fastighet höjdes från 4 till 5 procent. Till följd
häraf föreslogs att i bevillning för jordbruksfastighet skulle erläggas 3 öre för
hvarje fulla 100 R:dr af taxeringsvärdet, men för annan fastighet o öre. Ridderskåpet
och Adeln samt Bonde-Ståndet biföllo detta förslag, men Preste- och BorgareStånden
afslogo detsamma med stor majoritet och påyrkade, att ali fastighet härefter
som hittills skulle beräknas lemna lika stor afkastning och således också betala
lika bevillning, eller 4öre på 100R:dr taxeringsvärde. 1 förstärktaBevillnings-Utskottet
segrade dock med några få rösters majoritet de förstnämnda Ståndens mening.
Sedan denna lag stiftades, har emellertid förhållandena betydligt förändrat sig.
Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse har utkommit och, med undantag af i
mantal satt jord, med rätta lagt II Art. Bevillnings-förordningen till grund för
alla kommunalskatter. Att hemmanen enligt denna lag skola betala sina kommunalskatter
ej efter taxeringsvärdet, utan efter mantalet, är rent af orimligt, då nu mera
ingenting är en så obestämd storhet, som mantalet. Också inträffar oupphörligen,
att bland jordbrukare med samma förmögenhet den ene får betala 10—20, ja ända
till 30 gånger mer än den andra. Efter all anledning kommer detta stadgande
också snart att ändras. Men för öfrigt är bestämmelsen att alla kommunalskatter
utgå efter 2:dra Art. särdeles välbetänkt. Det kan icke finnas mer än en rigtig
grund för skattens utgörande, vare sig til! Staten eller kommunen, den nemligen
att hvar och en bör lika betala, i män af sin förmåga. Men föreskrifterna derom
kan man väl antaga som gifvet, uppgöras efter noggrannare pröfning och med mera
omtanka och sakkännedom af en riksförsamling, än af 1,000-taIs små kommuner.
Också medför denna föreskrift den stora förmånen att blott en enda taxering behöfver
verkställas och att sä väl Kronans som kommunens ombud äro lika intresserade
af att den göres sä rättvis som möjligt. Men just derföre är det sä mycket
mera nödvändigt att hvarje detalj i denna artikel är byggd på en säker och rättvis
grund. Att detta icke är förhållandet hvad fastighetsbevillningen angår, skall
jag genast visa. Såsom förut är nämndt, har under hela närvarande statsskick ända
till sistlidne riksdag fastigheterna utan åtskilnad ansetts lemna 4 procent i behållning
och således fått betala 2 R:dr för 1,000 R:dr fastighetsvärde, då bevillningsprocenten
var 5, och 1 R:dr, då den
bibehållits i den nya förordningen, der bevillningsprocenten är fastställd till blott
1 procent, skulle för hvarje 1,000 R:dr af fastighetsvärdet betalas 40 öre, eller, som
är det samma, 4 öre för hvarje 100. I stället har man antagit att jordbruksfastighet
blott gifver 3, men annan fastighet ända till 5 procent af värdet i behållning och
derigenom kommit till de olycksaliga 3- och5-örena. Att fastighet, icke tillhörande
jordbruket, på detta sätt blifvit alldeles för högt beskattad, är uppenbart, dä man
betänker att den gångbara medelräntan nu som förr är 6 procent, och att en tredjedel
af fastigheternas afkastning bör lemnäs skattfri, såsom öfver hufvud taget tillhörande
kapitalisterna, hvilka nu mera äro skyldige att sjelfva betala bevillning för sin inkomst
af kapitalerna. Man bör nemligen ihågkomma, att de aldra flesta af detta
slags fastigheter uteslutande begagnas af sina egare, hvilka naturligtvis omöjligen
kunna beräkna nyttan af husen högre än den ränta de erhållit, elier betala för det
kapital de användt till deras uppförande. De hus som uppföras till uthyrning, äro
relativt ytterst fä och förekomma egentligen endast i de större städerna. Att. hus
-
Bevillnings-UtskotteU Betänkande 9.
59
värdarne derstädes öfver hufvud taget, sedan underhållskostnaden afdragits, hafva iner
än 6 procent i inkomst af sina hus, vågar jag betvifla. Personer, som ockra pä arbetsklassen,
kunna visserligen erhålla något högre inkomst, men risken och obehaget dervid
göra deras antal sä obetydligt, att det ej förtjena!' intagas i beräkningen. Helt
annat är förhållandet med jordbruksfastigheterna. Visserligen drifves ofta den
satsen, i synnerhet när det är fråga om beskattning, att dessa egendomar icke gifva
mer än 2 å 3 procent, men det låter icke sä, dä det är fråga orri deras försäljning
eller belåning. Att de flesta jordbrukare vid årets slut icke hafva mångå procent i behåll,
kan väl vara både möjligt och troligt, men detta är också förhållandet med flertalet
af andra samhällsklasser. Lefnadskostnaden medtager nemligen vanligtvis större
delen af inkomsten. Ar det dock tänkbart att förnuftigt folk kunna nedlägga sina
penningar i dessa fastigheter för att med svett och möda få tillsammans en sä ringa
inkomst, under det de utan allt besvär med all säkerhet erhålla 5 å (i procent, om
de utlåna dem. Vidare bör hågkommas att hela drift- och rörelsekapitalet vid ett
jordbruk icke alls tages i beräkning vid egendomens taxering och beskattning, lika
litet som all den personliga verksamhet egaren deraf med sin familj på densamma
utvecklar. Helt annat är förhållandet med egare till andra fastigheter; de taxeras
särskildt för allt hvad de göra. Att 3 öre på 100 R:dr taxeringsvärde är alldeles
för litet, kan man för öfrigt af mänga andia förhållanden finna. Redan den omständigheten
att alla Sveriges jordbrukare tillsammans, ehuru de obestridligen innehafva
landets utan all jemförelse största modernäring, blott betala 27 procent
af bevillningen efter 2:dra Art., eller precis detsamma som ensamt städerna Stockholm,
Göteborg och Norrköping tillsammans också erlägga, antyder uppenbart att
ett fel är begånget. Gör man jemförel.serna i detalj, blir detta ännu mera märkbart.
En person, taxerad till 2,000 R:dr inkomst för kapital eller arbete, intager
sannerligen icke någon lysande ekonomisk ställning; men mäste dock betala i bevillning
och komunalskatter absolut lika mycket som en jordbrukare, hvars egendom
är upptaxerad till 66,666 j R:dr. Skulle vidare Bevillnings-förordningen strängt
och rigtigt tillämpas, mäste hvarje gerningsman och torpare, ja sjelfva statdrängen,
taxeras till 400 R:dr inkomst och således betala i Kalr i bevillning under det egaren
till ett hemman på 3,000 R:dr blott betalar 90 öre. Här kan således det bakvända
förhållande inträffa, att tjenaren får större utskylder än sjelfva husbonden. — Det
är icke flir att tillskansa fastighetsegare icke tillhörande jordbruket någon lindring,
ännu mindre för att tillskynda landtbrukaren någon förhöjd börda, jag påyrkar förändringen.
Både lindringen och förhöjningen äro i och för sig sjelfva så obetydliga,
att ingen kan fästa sig dervid. Men förändringen är nödvändig för genomförandet
af en rigtig princip, sorn redan nu utöfvar ett stort inflytande på
kommunalskatterna. Annu nödvändigare blir deri, om bevillningsprocenten af en
eller annan anledning som lätt kan inträffa, skulle komma att höjas. Blott den obetydliga
omständigheten att fråga väcktes om bevillningens höjande med 600,000
Ii;dr för att aflyfta skjutsbördan från landtbruket, väckte bland hufvudstadens innevånare
en stor uppmärksamhet, dä Stockholm, som ensam betalar 18 procent af
hela rikets bevillning, derigenom under nuvarande bestämmelser skulle fått en
tillökning i sina skatter af icke mindre än 108,000 R:dr ärligen.
Pä grund af hvad jag nu anfört vågar jag vördsamt föreslå att §:n sålunda
ändras, att punkten: ”Denna bevillning utgår: — — — — — — — — —
af samma värde,” förändras till följande lydelse:
60
Bevillnings-Utskottets Betänkande J\i‘ 9.
Denria bevillning, utgöres med fyra öre för hvarje fulla Etthundra
Riksdaler af den fasta egendomens uppskattningsvårde.
Skulle Rikets Ständer antaga detta förslag, torde sista punkten af denna §,
äfvensom sista momentet af den följande, böra återremitteras, för att i enlighet
dermed omredigeras. Deremot tror jag att § 6 af instruktionen i detta hänseende
kan förblifva oförändrad.
8 8.
Då inkomst af kapital och arbete, ej öfverstigande 400 R:dr, vid sistlidne
riksdag förklarades fri frän bevillning, var utsigten dermed tydligen den, att den
egentliga arbetsklassen i och för sin med svett och möda hopskrapade arbetslön ej
skulle sortera under 2:dra Art., dels derföre att denna arbetsklass för sådan inkomst
redan förut genom kapitationsafgifterna var mer än nog beskattad, dels också emedan
det skulle för taxeringsmännen blifva nära nog omöjligt att medhinna sina
äfven derförutan mödosamma arbeten, om de också mäste sysselsätta, sig med dessa
otaliga och oupphörligt skiftande småsummor, som i och för statsintraderna föröfrigt
icke egde den ringaste betydenhet. Men under lörlidet år, då den nya Bevillningsförordningen
för första gången tillämpades, vanns mer än tillräcklig erfarenhet
derom, att detta minimum var allt för lågt tilltaget. Så hafva gerningsmännen i
det ena häradet blifvit taxerade till bevillning, men i det andra befriade; timmermännen
i den ena och andra staden pä samma sätt behandlade, och sä i oändlighet
förhållandena varit skiftande alltefter som taxeringsmännen på olika ställen
fästat olika afseende, än pä författningens anda, än på dess bokstaf och pä verkligheten.
Om denna afsigt skall genomföras är nödvändigheten af minimisuminans
förhöjande lätt visad. I Bevillnings-Utskottet framlemnades en specifik uppgift på att
stattorparens i Skåne sammanlagda inkomster, om de rätt beräknas, uppgingo per
medium till 413 R:dr. I det aflägsna Norrbottens län betalas tili den simpla dagsverkare)!
2 R:dr i dagspenning. Med de utomordentligt lättade kommunikationer,
så i andligt som i materielt. hänseende, hvilka nu bland oss linnas, är det också
sjelfklart att, priserna på allt och öfver allt skola utjemnas och att således den
egentlige arbetaren hvar som helst har temligen lika inkomst samt att denna inkomst
håller sig mellan 4 och 5 hundra R:dr om året. Deraf följer också tydligen
att det är nödvändigt att höja minimisumman till 500 R:dr. Men blir minimisumman
höjd, är det lika nödvändigt att det skattefria beloppet höjes från 300 till 400
R:dr. Billighet och rättvisa bjuda att det belopp af inkomsten, som redan förut
är mer än tillräckligt betungadt genom personela afgifter, ej ytterligare tryckes
genom bevillning. Detta gäller visserligen alla lika, som i ekonomiskt hänseende
stå på en så låg grad af lycka, som emellan 500 och 1,800 R:dr i inkomst: men
i synnerhet gäller det löntagare, hvilkas inkomst till punkt och pricka är gifven
och fö)' hvilka taxeringsmännen sakna all utväg att visa misskundsamhet. För afbrottets
skull vill jag endast anföra att en stackare med blott 600 R;dr lön. enligt
Bevillnings-förordningen före den af år 1860. blott betalde 1 R:dr 50 öre i bevillning,
men nu mäste erlägga denna summa dubbelt. För 1,000 R:dr lön, betaldes då
5, nu 7 R:dr, o. s. v.
Med anledning af hvad jag nu antydt vågar jag föreslå att första punkten
af denna paragraf i Utskottets Betänkande erhåller följande lydelse:
Bevillnings-Utskottets Betänkande ,yW 9.
61
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke runi, när
den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster understiga Femhundra
Riksdaler; öfverstiga de icke Ett tusell åttahundra R:dr
åro Fyrahundra R:dr af inkomsten från kapital eller arbete fria
från bevillning.
§ 25. mom. 5.
Detta stadgande anser jag icke allenast öfverflödigt, utan rent af skadligt;
öfverflödigt derför att i § 28 finnes sorn förslag åtminstone infört att taxeringsmännen
ega rättighet från hvarje myndighet, således ock från Magistraterne, infordra
de upplysningar der finnas tillgängliga, och skadligt emedan det på indirekt
sätt tvingar den skattskyldige att lemna uppgift pä sin inkomst och således nödgar
honom att taxera sig sjelf, d. v. s. vittna i egen sak. Med hvad rätt Magistraterne
nu mera kunna infordra uppgifter pä fabrikanternes arbetare och tillverkningsbelopp
och värde, sedan all kontroll genom stämplingens upphörande är borttagen, känner
jag icke, men säkert är att dessa uppgifter komma att äfven i statistiskt hänseende
förlora ali betydenhet, om de inblandas med beskattningen. Efter min åsigt bör
således detta moment helt och hållet förkastas och uteslutas.”
Af Herr Sv. Renström: ”Dä vid tillämpningen af den nu gällande Bevill
ningsstadgan
tvister uppstått om, på hvilket ställe bevillning för inkomst skall påföras
fabriksbolag, sorn bedrifva rörelse på 2:ne ställen, och kommunernas rätt, i
afseende på sådana bolags kommunala utskylder, derpå är beroende, har jag yrkat,
att ett förtydligande i detta hänseende mätte ske i 9:de § af den nu föreslagna
nya Bevillnings-stadgan, men som detta mitt yrkande icke blifvit af Utskottet bifallet,
nödgas jag häremot reservera mig. I första momentet af nämnda §, hvilken
blifvit bibehållen oförändrad, säges, att bevillning för inkomst skall påföras
bolag, der bolagets rörelse förnämligast drifves, eller, ifall sådan bestämd ort icke förefinnes,
der bolaget har sin styrelse; och i andra momentet, att denna bevillning
skall påföras fabriksegare, handlande eller annan näringsidkare, der fabriken är belägen,
eller handeln, yrket eller näringen idkas. Dessa, till en del mot hvarandra
stridande, stadganden hafva föranledt till att en del taxeringskomitéer ansett, att
bevillningen för inkomst skall påföras fabriksbolag, der bolaget har sin styrelse;
och andra äter, att denna bevillning skall påföras sådana bolag, der fabriken är
belägen. Efter mitt förmenande, är ingendera, tydningen af berörda stadganden
rigtig. Så vidt jag kan inse, kan behörig rättvisa icke vederfaras de särskilda
kommunerna på annat sätt, än att en del af bevillningen påföres dylika bolag, der
de hafva sin styrelse, och en del, der fabriken är belägen, i mån af rörelsens beskaffenhet
på hvartdera stället. Då nu fabriksbolag finnas, sorn hafva sin styrelse
på annat, ställe än der fabriken är belägen och som på det ställe, der styrelsen
finnes, uppköper eller från utrikes orter införskrifva rudimaterierna till fabriken
samt försälja fabrikaterna, betraktas denna rörelse af många såsom den förnämligaste
dessa bolag bedrifva, under det att andra anse förädlingen af fabrikaterna
för att vara den förnämligaste. Under dessa omständigheter kan jag, för min del,
icke inse, att någon billig eller rättvis grund finnes för, att hvarken pä ena eller
andra stället påföra ett sådant bolag bevillning för hela inkomsten å rörelsen pä båda
ställena, utan anser jag, att bevillningen bör fördelas på sätt jag redan nämndt.
62
Bevillnings-Utskottets Betänkande 9.
Huru denna fördelning skall kunna verkställas, är en sak, sorn icke är möjligt för
lagstiftaren att kunna bestämma, och synes mig derföre vara lämpligast, att åt. belägen
sjelfva öfverlemna, att till bevillnings-beredningarne uppgifva huru fördelningen
bör ske, så att t, ex. om bevillnings-beredningen uppskattar ett bolags hela
inkomst till 20,000 Il:dr, eller bolaget sjelft uppgifver en sådan inkomst, bolaget
må vara berättigadt, att fördela denna summa såsom bolaget kan finna vara rättvist.
Dock bör kalkylen häröfver, i min tanke, så uppgöras, att såsom vinst pä
fabriken beräknas den behållning som uppstår, sedan fabriken blifvit godtgjord för
förädlingen af fabrikaterna, efter hvad det skulle kosta bolaget att få dessa fabrikater
tillverkade på annan främmande fabrik, och att resten af inkomsten pä
hela rörelsen beräknas såsom uppkommen pä det ställe, der styrelsen har sitt säte.
På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsamt föreslå, att Rikets Ständer
mätte besluta, att i 9:de §:n af den nu föreslagna Bevillnings-stadgan ett nytt
moment införes af följande lydelse:
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres: — —
Bolag för bedrifvande af fabriksrörelse, som har sin styrelse
på annat ställe, än der fabriken är belägen, och som på det
ställe, der styrelsen finnes, uppköper eller från utrikes orter
införskrilver rudimaterierna till fabriken samt försäljer fabrikaterna,
för den vinst, som derpå uppstår, på det ställe der
styrelsen finnes, och för vinsten på fabriken, beräknad efter den
behållning som uppstår, sedan fabriken blifvit godtgjord för
för adli ngen af fabrikaterna, efter hvad det skulle kosta bolaget
att få dessa fabrikater tillverkade på främmande fabrik, på
det ställe der fabriken är belägen. Sak samma vare, om en
skild
person bedrifver en lika rörelse på 2:ne ställen.”
Af Herr Al. Swartz: ”Hvad första punkten i § 8 beträffar, så inskränker jag mig
till att instämma i Herr Lindeströins reservation angående denna punkt, och till ater
mig derefter öfvergå till § 9.
Då sistnämnda § förekom till granskning af Utskottet in pleno yppades olika
åsigter orri rätta tillämpningen af föreskrifterna angående bolags påföring af bevillning
för inkomst af kapital eller arbete, och hemställde jag derföre till Utskottet,
om det icke vore angeläget att genom någon förändring af redaktionen gifva denna
§ en större tydlighet, samt deltog med åtskillige andre Utskottsledamöter uti yr
kande,
att nämnda § i sådant syfte mätte varda återremitterad till den afdelning
af Utskottet, som haft den förberedande granskningen af Bevilinings-förordningen
sig uppdragen. Majoriteten fann emellertid den ifrågasatta förändringen obehöflig
och vägrade af sådan anledning den begärda äterremissen. För min del kan jag
dock icke låta bero vid denna majoritetens uppfattning af saken, utan vägar vördsamt
underställa Rikets Ständers pröfning följande af mig numera formulerade
förslag tili förändrad redaktion af
§ 9.
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres-.
den som drifver fabrik, handel eller annan näring, der
fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller näringen idkas:
Bevillnings-Utskottets Betänkande JW 9.
63
dock skola handlande i Stockholm för den handelsrörelse, de
derstädes idka, taxeras inom den församling, der de äro mantalsskrifne
;
bolag för försäkringsinrättning, kanal, jernväg eller annan
i afseende å rörelsens beskaffenhet dermed jemförlig anstalt,
der rörelsen förnämligast drifves, eller, i fall sådan bestämd
ort icke förefinnes, der bolaget har sin styrelse;
egare af fartyg, hvaruti flere hafva del, der hufvud- eller
korrespondent-redaren, eller, om sådan ej finnes, der skepparen
är mantalsskrifven;
hvar och en annan skattskyldig, der han är mantalsskrifven.
Med detta förslag åsyftas att göra ostridigt, att bolag, som drifver fabriksrörelse,
skall påföras bevillning i samma ordning som andre fabriksidkare och att
de särskilda bestämmelser, som §:n innehåller om bolag, gälla endast för bolag
nn d rörelse af särskildt antydd beskaffenhet.”
64
Bmllnings-Utskottets Betänkande J\V 9.
Förslag
till
ändringar i gällande Bevillnings-Stadga.
Sveriges Rikes Ständers Bevillning
lör år 1864 och påföljande år, intill slutet af det år, under hvars lopp ny BevillningsStadga
af Rikets Ständer fastställd blifver.
Art. I.
Personlig skyddsafgift.
Art. II.
A) Bevillning af fast egendom.
§ 2.
För all inom Riket belägen fast egendom — med undantag af Statens — erlägges
af egaren bevillning efter fastighetens uppskattade värde.
Af vederbörande innehafvare erlägges bevillning:
a) för kronohemman och kronolägenheter, hvilka besittas med åborätt;
b) för Staten tillhöriga hemman, hemmansdelar och lägenheter eller särskilda
byggnader, som antingen äro till boställen eller eljest på lön anslagna, eller ock till begagnande
mot lifstidsstädja upplåtna.
Denna bevillning utgår:
l:o. för jordbruksfastighet med 3 öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet;
och
2:o. för all annan fastighet med fem öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler af
samma värde.
Från utgörande af ofvanstående bevillning befrias menigheter, akademier, vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättniugar för dem
tillhöriga byggnader, så framt dessa i hyror eller på annat sätt icke lemna egaren någon
-
Bevillning s-Utskottets Betänkande JS/b 9.
65
gon inkomst; men, i motsatt fall, uppskattas sådana byggnader till värde i förhållande
till inkomstens belopp och utgöres bevillning derför efter ofvan bestämda grunder.
Från utgörande af ofvanstående bevillning befrias jemväl egare af kanal, jernväg
och annan farväg för den mark, sorn upptages af kanal- och vägsträckan, äfvensom
för sjelfva kanal- och vägbyggnaden.
Frälseränta räknas till sådan fastighet, som upptages i mom. 2:o af denna §.
§ 3.
Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde efter jemförelse emellan och
med ledning af egendomens vidd och jordmån, arrende eller hyresafgifter, värderingar
för belåning eller försäkrande emot brandskada, köpeafhandlin gar samt öfriga om dess
beskaffenhet och afkastning erhållne uppgifter eller inhemtade upplysningar; börande dervid
de i sådant afseende meddelade stadganden uti den för bevillningstaxerings-förrättningarne
utfärdade instruktion noga iakttagas.
Frälseräntans kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det belopp, hvartill samma
ränta efter nästföregående års markegång uppgått, så framt icke räntan, i enlighet med
§ 14 i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket
fall detta sednare bör läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock
iakttages, att frälseräntans kapitalvärde alltid utsättes i fullt Riksdalerstal, så att möjligen
öfverskjutande öresbelopp icke beräknas, derest icke detsamma öfverstiger 50 öre,
i hvilket fall värdet ökas till fullt Riksdalerstal.
B) Bevillning' för inkomst af kapital eller arbete.
§ 6.
För all inkomst vare sig af kapital eller arbete, erlägges bevillning med En procent,
beräknad å behållna inkomstbeloppet.
Till inkomst af kapital räknas: ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer
nedlagda eller hos penningeförvaltande verk eller enskilde insatte penningar, äfvensom
ränta och sådan vinst å rörelse, som icke kan inbegripas under benämning inkomst
af arbete.
Till inkomst af arbete räknas: all den inkomst, som erhålles af rörelse, yrke eller
tjenst, såsom vinst af bergsbruk jemte dertill hörande verk, inrättningar och näringar,
af mjöl och sågqvarnar, fabriker, mekaniska verkstäder, bränvinsbrännerier, samt andra
för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, penningerörelse, handelsrörelse,
skeppsrederi eller sjöfart, handtverk eller annan, jordbruket icke tillhörande näring;
till allmänt begagnande upplåtne kanaler och jernvägar samt andra farvågar; hvad
utöfver dermed förenade kostnader förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd; aflöning, arfvoden och traktamenten, sportler eller andra med allmän eller
enskild tjenstebefattning förenade förmåner, samt pension, årligt understöd (gratifikation),
lifränta eller undantagsförmån.
Vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska Magier anställde, jemte alla öfriga
under Utrikes Departementet lydande embets- och tjenstemän erlägga inkomstbevillning
Bih. till JR. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 9
66
Bevillnings-Utskottets Betänkande 9.
för den del af deras aflöning, som motsvarar Svenska Statsverkets bidrag till samma
aflöning.
Arrendatorer af sådan Kronan tillhörig, fast egendom, för hvilken bevillning enligt
§ 2 icke utgöres, erlägga bevillning för den inkomst, de af dessa arrenden åtnjuta.
§ 7.
Grunder för inkomsternas beräknande.
1:0. I fråga om den inkomst af kapital eller arbete, för hvilken bevillning skall
utgöras, får afdrag icke ske för deu skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader
eller dertill hänförliga utgifter.
2:o. Uti den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras af löntagare samt dem,
som åtnjuta arfvoden eller traktamenten m. m , iuberäkuas icke löntagares inkomst af
boställe, hvarför fastiglietsbevillning redan blifvit inneliafcaren påförd; icke heller den
del af indelta arméens löner, sorn utgör af kornsten från de genom vederbörande bostållsdirektioner
utarrenderade boställen, för hvilka fastighetsbevillning erlägges; icke heller
hvad som anvisats för bestridande af de med erhållna tjenster eller uppdrag förenade
särskilda kostnader, såsom: resekostnadsersättning, å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares häst- och fouragemedel, anslag till skrifmaterialier och andra expenser, traktamente
för förrättning å annat ställe, än tjenstemans eller i förrättningen deltagande
persons vanliga boningsort, arfvode eller traktamente för kommendering utom station,
fält-aflöning under krigstid, arfvode eller traktamente för riksdag eller revision å annan
ort, än der arfvodes- eller traktamentstagaren är bosatt; presterskapets prostetunnor samt
den ersättning, som under namn af inqvarteringspenningar utgår till indelta arméens officerare
för bristande karaktershus å deras boställen.
Likaledes må afdrag ske för följande utgifter, nemligen: aflöning eller annan ersättning
till vikarie eller tjenstebiträde, presterskapets s. k. Gärden och Taxen, ränta
och amorteringsbidrag till Ofverbyggnads-amorteringsfonden för prestgårdarne i Skåne,
de af Landshöfdingars och officerares löner utgående ackords-, ränte- oell amorteringsafdrag
samt kostnader för sådana anbefallda tjensteresor, för hvilka ersättning icke är
särskild anvisad.
3:o Inkomst genom bruks-, fabriks- och handelsrörelse, sjöfart, handtverk eller
annat yrke samt de med tjenstebefattning förenade obestämda eller extra inkomster
taxeras för det löpande året och böra i allmänhet beräknas på grund af förhållanden under
näst föregångna året.
Indelta, likasom andra i spanmål eller persedlar utgående, löner upptagas till
det kontanta belopp, de efter sednast för orten faststäldt markegångspris utgöra.
Vid beräkningen af behållen inkomst af kapital eller arbete iakttagas för öfrigt
de i dessa hänseenden meddelade bestämmelser och närmare föreskrifter, som ofvan åberopade
instruktion för bevillniugstaxeringarnes verkställighet innehåller.
§ 8-
Undantag från de 1 § 6 meddelade stadganden.
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum, när den skattskyldiges
sammanräknade årsinkomster understiga Fyrahundra Riksdaler. Öfverstiga de icke
Bevillnings-TJtskottets Betänkande J\s 9.
67
Ett Tåsen Åttahundra Riksdaler, åro Trehundra Riksdaler af inkomsten från kapital
eller arbete fria från bevillning.
När man och hustru drifva särskilda yrken, beräknas ofvannämnda befrielse
eller lindring efter deras sammanräknade inkomster.
§ 10.
För inkomst, som beskattas på annat stäile, än den skattskyldiges mantalsskrifningsort,
äfvensom för inkomst af bolag får befrielse eller lindring i bevillningen efter
§ 8 icke tillgodonjutas.
Art. III.
A) Bevillning af frälse-egendomar.
B) Bet Hilling för post- oell lotshemman.
C) Bevillning för rättighet till skogsfång på allmänningar.
D) Bevillning för Bylta hinks tillverkningar.
E) Bevillning af Bankbolag med sedelntgifningsrätt.
G) Bevillning af utländingar för konserter oell dramatiska
eller andra föreställningar.
H) Bevillning af gåfva, testamente, fideikomiss, arf oell fynd.
§ 18.
l:o. För gåfva af fast egendom, med full eganderätt till sjelfva egendomen, erlägges
En för hundra i bevillning.
2:0. För testamente af fast eller lös egendom, kapital eller fordringar, med full
eganderätt till sjelfva egendomen eller kapitalet, erlägges En för hundra i bevillning.
3:o. För Fideikommiss erlägges af hvar och en, sorn tillträder eller mottager fideikommitterad
egendom eller såsom fideikommiss anslaget kapital, En för hundra i
bevillning.
68
Benilinings-Utskottets Betänkande j\s' .9.
4:o. Från de i förestående momenter stadgade bevillningsafgifter befrias:
å) efterlefvande maka;
b) skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, äfvensom syskon eller deras afkomlingar;
c)
annan fjermare arfvinge, för sin lagliga arfslott, äfvensom för allt hvad derutöfver
är gifvet, som icke uppgår till Ett tusen Riksdalers kapital;
d) kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola, eller annat allmänt undervisningsverk,
stipendii-fond, pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning, jemte
annan from stiftelse; samt
e) hvar och en annan, då värdet af den gifna egendomen eller kapitalet icke uppgår
till Ett tusen Riksdaler.
5:o. För arf af fast eller lös egendom, som icke öfvergår till skyldeman i rätt uppeller
nedstigande led, syskon eller deras afkomlingar, utan till fjermare arfvinge, erlägges
En af hundra i bevillning, när arfsbeloppet uppgår till Ett tusen Riksdaler.
§ 20.
För anträffadt fynd erlägges bevillning med En för hundra af detsammas värde,
såvida detta uppgår till Ett tusen Riksdaler. Från denna afgift, äro likväl sådana fynd,
som ega antiqvariskt och historiskt intresse, befriade.
i) Bevillning för spelkort.
K) Bevillning för tidningar oell periodiska skrifter.
Föreskrifter, angående Allmänna Bevillningens påförande,
uppbörd, afkortning och redovisning.
A) Uppgifter rörande fast egendoms värde samt beloppet af hvarje
skattskyldigs inkomster.
§ 25.
Till upplysning och ledning vid bestämmande af de bevillningsafgifters belopp, som
skola utgöras, böra, före den 15 Mars hvarje år, följande officiela uppgifter meddelas,
nemligen:
T.o. af hvar och en stadsdomstol och domare på landet: uppgift på de fästa
egendomar, å hvilka under föregående året första uppbudet till lagfart meddelats, äfvensom
angående beloppet af den för hvarje egendom betingade köpeskilling; börande i
denna uppgift anmärkas, når försäljningen skett af föräldrar till barn, äfvensom då
förbehåll gjorts om s. k. undantags förmåner;
Bevillnings-TJtskottets Betänkande ,\1' 9.
69
2:o. af hvarje inom riket bildad hypotheks-inrättnings direktion: uppgift å det
värde, hvartill hvar och en i samma hypotheks-inrättning under föregående året till belåning
anmäld egendom blifvit uppskattad;
3:o. af styrelserna öfver brandförsäkrings-inrättningarne eller deras agenter eller
vederbörande brandstods-koinitéer: uppgift rörande, försäkringsvärdet å de byggnader,
som i stad på dess område eller i köping blifvit mot brandskada försäkrade, sedan enahanda
uppgift af samma styrelse eller komité nästföregående året meddelades;
4:o. af Statsdepartement jemte hvarje embetsmyndighet eller embetsverk, vare sig
Statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelsen för allmän inrättning eller stiftelse
eller med Kongl. Maj:ts oktroj försedt verk eller bolag, der embets- eller tjensteman,
vaktbetjent eller annan eger utbekomma aflöning eller pension: uppgift angående hvar
och en person tillkommande löner, arfvoden, pensioner eller gratifikationer, boställe, löningsjord
eller andra löneförmåner; hvarjemte bör anmärkas, huruvida med tjensten åtföljer
inkomst utaf sportler, expeditionslösen, botes- eller beslagsandelar eller dylikt,
som, jemlikt §§ 6 och 7 mom. 2, är bevillning underkastadt;
5:o. af städernas Magistrater: angående beloppet af hvarje fabriks- eller näringsidkares
tillverkningar, i enlighet med de hos Magistraterne tillgängliga uppgifter.
§ 28.
Derest i §§ 25 och 27 föreskrifven uppgift icke varder inom stadgad tid aflemnad,
eller, om erhållen uppgift befinnes ofullständig eller origtig, bör, der sådant för bevillningstaxeringens
vederbörliga verkställighet anses behöfligt, saknad, fullständig eller rättad
uppgift ofördröjligen infordras genom Bevillningsberedningens ordförande.
Annan för beredningen erforderlig of idel uppgift skall, da begäran derom framställes,
af vederbörande embetsverk lemnäs.
§ 29.
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i ofvanstående §§ 25, 26 och 28
är stadgadt, rörande der omförmälda officiela uppgifter, vare vederbörande tjenstemän
underkastade ansvar, som för annan försummelse i tjensten.
B) Bevillningsafgifleinas påförande.
l:o. Bevillningsberedningariie.
§ 32.
Hvarje Bevillningsberedning bör i stad bestå af tre, högst fyra personer, nemligen
en af Konungens Befallningshafvande till ordförande och föredragande förordnad Magistrats-
eller annan härtill lämplig person samt två eller tre inom beredningsdistriktet
boende personer, som under sednast förflutna år derstädes utgjort allmän bevillning efter
70
BeoiUnings-Ulskottets Betänkande JS/!> 9.
då gällande Bevillnings-stadgas 2:dra Artikel. Dessa ledamöter utväljas af stadsfullmäktige
i de ståder, der sådane finnas, men i öfriga ståder af allmän rådstuga. På
landet bör Bevillningsberedningen utgöras af någon utaf Konungens Befallningshafvande
förordnad person, som eger tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska ställning och
industriela förhållanden och hvilken skall vara ordförande och föredragande, samt två
eller tre på kommunalstämma utsedde, i orten bosatte personer, af hvilka under sist
förlidna år bevillning inom socknen, eller pastoratet blifvit erlagd efter då gällande Bevillningsstadgas
2:dra Artikel. Åro flera socknar förenade till ett beredningsdistrikt,
skall för hvarje socken väljas en eller två ledamöter i Beredningen, Vid samma tillfälle,
som de ordinarie ledamöterna i Bevillningsberedningen utses, skola äfven, så i stad
som på landet, en eller två suppleanter på enahanda sätt, som de ordinarie ledamöterna,
utväljas.
§ 34.
På det Bevillningsberedningens ordförande och ledamöter må ega tillfälle att inhemta
nödig kännedom om sina åligganden, bör ett tillräckligt antal exemplar af denna
Stadga, äfvensom af Förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande,
jemte den del af de till dessa författningar hörande formulärer, som skall af
Beredningarne och de skattskyldige begagnas, äfvensom af den för taxeringsförrättningarne
gällande instruktion, uppå Konungens Befallningshafvandes reqvisition, genom
Riksgälds-kontorots försorg öfversändas till Konungens Befallningshafvande, som låter
öfverlemna erforderligt antal exemplar deraf, i stad till Magistraten och å landet till
ordföranden i kommunalstämman, för att genast efter valet tillhandahållas Beredningens
ordförande och hvarje dess ledamot; börande dock dessa exemplar, när Beredningen
för året afslutat sina arbeten, till vederbörande Magistrat eller kommunalstämmas
ordförande återställas, för att nästa år för enahanda ändamål kunna begagnas.
§ 36.
Med iakttagande af samma ordningsföljd mellaD socknarne, som i afseende på
taxeringsförrättningarnes verkställighet är föreskrifven, eger Bevillningsberedningens
ordförande att bestämma tid och ställe för hvarje Berednings sammanträde; och bör
han derom ofördröjligen ej allenast underrätta de öfriga ledamöterna af Beredningen,
utan äfven på lämpligt sätt meddela de skattskyldige inom beredningsdistriktet underrättelse.
Beredningssammanträdena, hvilka på landet alltid skola hållas inom distriktet,
böra utsättas så tidigt, att samtliga Beredningarne sednast inom Maj månads utgång
må hafva afslutat sina arbeten.
§ 37.
Till Bevillningsberedningens ordförande bör å landet Häradsskrifvaren och i stad
vederbörande tjensteman inom Mars månads utgång, vid bot af 3 Riksdaler Riksmynt
för hvarje öfverskjutande dag, hafva aflenmat på mantalslängden grundade och enligt
Bevillnings-Vtskottets Betänkande JVi? 9.
71
härvid fogade formulär uppställda längder, för införande af den fastighetsvärdering, som
kommer att af Beredningen föreslås. Dessutom böra, vid samma tillfälle, till Beredningens
ordförande aflemnas tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden
öfver inkomstbevillningen efter 2:dra artikeln, uti hvilken, enligt bilagda formulär, uppgjorda
längd Beredningen införer alla de personer, som Beredningen anser skyldiga att
dylik bevillning erlägga. I stad böra Beredningarne till dessa längders upprättande och
kompletterande åtnjuta nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan dertill utsedd
tjensteman.
I öfverensstämmelse med den för taxeringsförrättningarne utfärdade särskilda instruktion,
och under tillämpning af de i denna Förordnings 2:dra Artikel stadgade grunder
för bestämmande af hvarje skattskyldigs bevillningsafgift, åligger det Beredningen
att föreslå och uti förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp,
jemte den bevillning, hvilken enligt åberopade artikel skall inom beredningsdistriktet
påföras hvarje skattskyldig; och bör Beredningen härvid följa den inom samma ort sednast
upprättade mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit
i föreskrifven tid och ordning granskad, jemte alla dertill hörande uppgifter oell
handlingar, ofördröjligen och sednast inom medlet af April månad, tillställas ordföranden
i ortens Bevillningsberedning.
Beslut må icke kunna fattas af Bevillningsberedning, som omfattar blott en
socken, derest icke ordföranden och minst två ledamöter åro närvarande, ej heller af beredning,
omfattande två eller flera socknar, med mindre, utom ordföranden, en ledamot
från hvarje socken år tillstädes; börande i allt fall, då ordinarie ledamot i Beredning
är frånvarande, vederbörande suppleant ofördröjligen tillkallas.
Derest, vid föreslående af fastighetsvärde eller inkomstberäkning samt deraf
beroende bevillningsafgifter, skiljaktighet i meningarne inom Beredningen uppstår,
komma beloppen att uti ofvannämnda förslag upptagas i öfverensstämmelse med den
mening, som de flesta ledamöterne yttrat, samt, om rösterna utfalla lika, med den, som
ordföranden biträdt; och åligger det ordföranden att, i de fal), då hans mening icke
gjort sig gällande, uti förslaget särskildt upptaga de belopp, han ansett böra de skattskyldige
påföras; varande det jemväl hvar och en af de öfrige Beredningsledamöternö
obetaget att fa sin särskilda mening för Taxerings-komitéen anmäld, såvida densamma
skriftligen till Beredningens ordförande aflemnas.
Ordförande eller ledamot i Beredning bör afträda, då fråga om bestämmande af
hans egen bevillningsskyldighet inom Beredningen förekommer.
§ 38.
Bevillningsberedningens förslag bör. sednast fjorton dagar innan ortens Taxeringskomité
sammanträder, aflemnas, i stad till Magistraten och på landet till kommunalstämmans
ordförande; hvarefter, genom Magistratens eller bemålde ordförandes försorg,
så skyndsamt ske kan, kungöres, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt och aflemnadt,
samt att kännedom om detsammas innehåll kan på angifvet ställe inhemtas.
Sedermera bör den inom orten boende Beredningsledamot, som, i egenskap af tjensteman
eller utsedd ledamot af Taxerings-komitéen, skall vid dess sammanträde sig inställa,
meranämnda förslag dit medföra.
72
Bevillnings-Utskottets Betänkande J\5‘ 9.
2:o. Taxerlngs-komitéerua.
§ 45.
Så fort sig göra låter, utfärdar Konungens Befallningshafvande allmän kungörelse
angående anställandet af valen till ledamöter i Taxerings-komitéerna och Komitéernas
sammanträden; hvilken kungörelse jemväl bör innehålla bestämda föreskrifter
om hvad vederbörande tjenstemän samt de skattskyldige hafva att med hänsigt till meranämnda
Komitéer iakttaga, äfvensom angående samma Komitéers och dertill
utsedde personers åligganden. Sednast inom 14 dagar efter den, då denna kungörelse
blifvit pä vanligt sätt inför församlingen uppläst, utlyses å landet kommunalstämma för
omförmälda vals verkställighet. I stad förrättas valen inför Magistraten af stadens vid
allmän rådstuga eller vid val af stadsfulbnägtige röstberättigade innevånare; och skall,
då stad är delad i flera taxering sdistrikt, hvarje distrikt för sig utse sina ledamöter i
Taxerings-komitéen.
§ 46.
På landet bör antalet af hvarje Taxerings-komitées ledamöter vara Nio, då taxe
ringsdistriktet
icke utgöres af mer än en församling. Omfattar åter taxeringsdistriktet
två församlingar, skall Taxerings-komitéen bestå af Tio ledamöter, bland hvilka Fem
utses af hvardera församlingen; och om tre eller flera församlingar tillhöra samma taxeringsdistrikt,
bör hvarje församling utse i förra fallet Fyra och i det sednare Tre ledamöter
i detta distrikts Taxerings-komité
I stad skall likaledes Taxerings-komité bestå af Nio ledamöter, då taxeringsdistriktet
omfattar blott ett beredningsdistrikt. Inbegripas åter två berednings distrikt under
ett tax ering sdistrikt, skola ledamöterne i Taxerings-komitéen vara Tio, deraf Fem
utses från livartdera beredning sdistriktet; och då taxeringsdistriktet omfattar tre eller flera
beredningsdistrikt utses från hvarje beredningsdistrikt i förra fallet Fyra och i det sednare
Tre ledamöter i Taxerings-komitéen.
Yid samma tillfälle, som ledamöterne i Taxerings-komitéen väljas, bör äfven
förrättas val af suppleanter, motsvarande minst en tredjedel af de ordinarie ledamöternes
antal.
De val, hvarom nu är fråga, må anställas genom dertill utsedde elektorer, i fall
de valberättigade anse sådant valsätt böra begagnas.
§ 51.
Yid hvarje Taxerings-komitées första sammanträde skall inför Komitéen uppläsas
Art. II af denna Stadga, äfvensom den till ledning och efterrättelse för taxeringsförrättningarne
utfärdade instruktion; åliggande det hvar och en ledamot af Taxeringskomitéen
att, med noggrannt iakttagande af sagda instruktions föreskrifter och efter
bästa förstånd, på heder och samvete tillämpa denna Bevillnings-stadga samt bestämma
och påföra den afgift, hvarje efter Stadgans 2:dra artikel bevillning underkastad person
inom taxeringsdistriktet bör rätteligen utgöra.
§ 56.
Bevillnings-LJtskottets Betänkande JW 3.
73
§ 56.
Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter, bör begärd
upplysning om den af Taxerings-komitéen påförda bevillningsafgift skattskyldig
på stället meddelas.
Dessutom och på det hvar och en skattskyldig må komma i tillfälle erhålla kännedom
om de hos Taxerings-komitéen skedda förändringar i Bevillnings-beredningarnas
taxeringsförslag, åligger det den, som fört Komitéens protokoll, att, inom fjorton dagar
sedan den Komitéen åliggande taxeringsförrättning blifvit afslutad, aflemna, i stad
till Magistraten och på landet till kommunalstämmans ordförande, församlingsvis utskrifna
utdrag af sagda protokoll, utvisande alla af Taxerings-komitéen beslutade förändringar
uti och tillägg till Beredningens afgifna förslag. Dessa protokollsutdrag skola
under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, på lämpligt och dervid äfven tillkännagifvet
ställe, hållas de skattskyldige tillhanda.
3:o. Pröfnings-komitéerna.
§ 61.
För att granska bevillningstaxeringarne samt pröfva och afgöra anförda besvär
eller annars framställda anmärkningar i anledning af Taxerings-komitéernas vidtagna
åtgärder och beslut, skall en Pröfnings-komité årligen sammanträda inom hvart och
ett län i lånets residensstad under September eller Oktober månad samt i Stockholm för
Stockholms stad under Oktober eller November månad; egande denna Komité att, efter
tagen kännedom om hvad taxeringslängder och protokoller jemte aflemnade uppgifter
innehålla och noggrann pröfning af alla Komitéen underställda frågor och förhållanden,
meddela sådana rättelser och förändringar i eller göra sådana tillägg till de
bevillningsafgifter, sednast församlade Taxerings-komitéer påfört, som finnas af rättvisa
och billighet samt en författningsenlig och jemlik beskattning påkallade; hvarvid
Pröfnings-komitéen har att noga iakttaga och tillämpa de föreskrifter och bestämmelser,
som denna Bevillningsstadga samt den för taxeringsförrättningarne utfärdade
instruktion innefatta.
§ 69.
Alla Pröfnings-komitéeus fattade beslut samt hvarje af Komitéen påförd eller
förändrad bevillningsafgift skola i Komitéens protokoll antecknas; och de bevillningsafgifter,
som till följd af Pröfnings-komitéens beslut tillkommit eller blifvit fastställda
till annat belopp, än det Taxerings-komitéen påfört, skola upptagas i särskild längd,
deruti de protokollsparagrafer, sorn innehålla dylika beslut, böra angifvas. Krono-ombudet,
till hvars åliggande det hörer att hålla hand öfver ifrågavarande afgifters vederbörliga
påförande i sagda längder, bör med sin underskrift vitsorda deruti, enligt Pröfnings-komitéens
beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg. Den sorn fört Pröfnings-komitéens
protokoll åligger att innan årets slut till vederbörande Magistrater eller
kommunalstämmors ordförande aflemna församlingsvis utskrifna utdrag af nämnda protokoll,
utvisande alla af Pröfnings-komitéen beslutade förändringar uti och tillägg till
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 10
74
Bevillnings- Utskottets Betänkande j\jf g.
de af Taxering s-komitéen påförde bevillning saf gifter. Dessa protokollsutdrag skola under
viss bestämd och vederbörligen kungjord tid på lämpligt och dervid äfven tillkännagifvet
ställe hållas de skattskyldige tillhanda.
§ 71.
Ofver Pröfnings-komitéens beslut må såväl af Kronans ombud, som af den skattskyldige
anföras besvär, hvilka, ställda till Kongl. Kammar-rätten, böra, för att varda
tili pröfning upptagna, inom utgången af Mars månad påföljande året, till Konungens
Befallningshafvande ingifvas. Sedan öfver de anförda besvären utlåtande blifvit från
vederbörande infordradt, afsänder Konungens Befallningshafvande handlingarne i målet
till Kongl. Kammar-rätten, med tillägg af de upplysningar och erinringar, som besvären
anses påkalla; hvarefter samma mål kommer att i laga ordning af Kongl. Kammarrätten
handläggas och afgöras. Dock få anförda besvär icke uppehålla uppbörden af
hrad, enligt Pröfnings-komitéens beslut, blifvit påfördt; hvaremot, derest det öfverklagade
beslutet ändras, hvad som blifvit för mycket erlagdt kostnadsfritt återbekommes.
§ 72.
I Stockholms stad skola de åligganden, som Konungens vederbörande Befallningshafvande
inom öfriga delar af riket, med hänsigt till Pröfning s-komxtéer, fått
sig uppdragna, tillhöraOfverståthållare-embetet; kommande äfven, hvad Stockholm beträffar
och så vidt härom meddelade föreskrifter äro der tillämpliga, alla andra Konungens
Befallningshafvande, i afseende på bevijlningstaxeringarne och dermed sammanhängande
frågor, tillhörande bestyr, att åligga Ofverståthållare-embetet, som alltså har att
af vederbörande tjenstemän och skattskyldige emottaga enahanda förslag och uppgifter
med flera handlingar, som i landsorterna skola till Konungens dervarande Befallningshafvande
aflemnas.
Vid Stockholms stads Pröfnings-komitées sammankomst må, då Ofverståthållaren
icke är tillstädes, Underståthållaren, i hans ställe, vara ordförande.
4:o. Allmänna föreskrifter.
§ 76.
l:o. Till kostnader för tryckningen af formulär och blanketter till taxeringslängder
jemte sammandrag deraf samt arfvoden åt Kronans ombud och för protokollsföringen
samt andra anteckningar under Pröfnings-komitéens sammankomster, med flera likartade
utgifter, äfvensom till skälig, af vederbörande Taxerings-komitéer förordad vedergällning
ej mindre för sådana, till ledning vid bevillningsafgifternas bestämmande aflemnade,
officiela uppgifter, som icke utan genomgåendet af vidlyftiga handlingar eller räkenskaper
kunnat meddelas, än till ordföranderne i Bevillningsberedningarne, äfvensom
för det vid taxeringsförrättning för öfrigt lemnade biträde af tjenstemän eller andra
personer, som icke ega att vid samma förrättning beräkna rese- och traktaments-kostnadsersättning,
må hvarje Pröfnings-komité, med undantag af Stockholms stads, för
Bevillnings-Utskottets Betänkande ,JVt‘ 9.
75
hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och fördela ett belopp, motsvarande
högst tre procent af den summa, hvartill hela länets allmänna bevillning för
året uppgår. Dock får, om än denna bevillningssumma sedermera skulle visa sig öfverstiga
dess af Pröfnirjgs-komitéen beräknade belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning
och vedergällning, än den då beviljade, för samma år utdelas, eller ett
sådant öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande af enahanda ersättning och vedergällning
under ett följande år.
2:o. Angående det för ofvan uppgifna föremål af Pröfnings-komitéen anvisade
belopp och dess fördelning bör till Konungens Befallningshafvande aflåtas särskildt utdrag
af Komitéens protokoll; hvarefter det beviljade beloppet må i vanlig ordning
utbetalas utaf de i länets Landtränteri för Riksgälds-kontorets räkning influtna medel och,
med bifogande af sagda protokollsutdrag, i krono-räkenskaperna redovisas.
3:o. Till de i mom. l:o af denna § uppräknade kostnaders bestridande samt
till der omförmäld vedergällning för meddelade, officiela uppgifter och vid taxeringsförrättningarne
lemnadt biträde, må af Stockholms stads Pröfnings-komité användas och
disponeras ett belopp, som svarar mot högst två och en half procent af samma stads
liela bevillningssumma för året; gällande jemväl för bemälda Pröfnings-komité det i
åberopade moment gjorda förbehåll för det fall, att bevillningssumman skulle komma
att öfverstiga Pröfnings-komitéens beräkning. Som det till taxeringskostnader med
flera utgifter för bevillningsafgifternas bestämmande inom Stockholms stad afsedda belopp
kommer att omedelbart utgå från Riksgälds-kontoret, så bör detta Verks Styrelse,
genom utdrag af Pröfnings-komitéens protokoll, underrättas om det beviljade kostnadsersättnings-
och vedergällnings-beloppet samt dess verkställda fördelning.
4:o. Den i §§ 42 och 70 bestämda rese- och traktaments-kostnadsersättning bör,
efter anställd granskning af derå ingifna räkningar, utan sammanblandning med de i
föregående tre momenter omförmälda taxeringskostnader och arfvoden med flera utgifter,
utbetalas dels utaf Riksgälds-kontorets i Landtränterierna innestående medel och dels
här i hufvudstaden omedelbart från detta Verk.
Uppbörd, afkortning och redovisning.
l:o. llppbördsboken och debetsedlarne.
2:o. Uppbörden.
§ 89.
Husbonde eller arbetsgivare ansvarar för de vid mantalsskrifningen såsom hos
honom sysselsatte uppgifne tjenstehjons eller arbetares personela utskylder, såvida sådane
tjenstehjon eller arbetare icke efter 2:dra art. skola erlägga bevillning. För hvad husbonde
eller arbetsqifvare i följd af honom sålunda åliggande ansvarighet måst utbetala
år han berättigad att genom afdrag å den skattskyldiges aflöning eller arbetsförtjenst
sig godtgöra.
76
Bevillnings-TJtskottets Betänkande ,JW 9.
3:o. Afkortningarne,
§ 92.
l:o. Afkortningslängd skall i stad underskrifvas af vederbörande tjensteman, som
för densammas rigtighet är ansvarig, samt efter deraf anställd granskning attesteras af
en Magistratsperson och minst två ledamöter utaf årets Taxerings-komité.
2:o. På landet skall afkortningslängden, med ansvar för dess rigtighet, undertecknas
af Kronofogden samt Häradsskrifvaren; och bör den å utlyst kommunalstämma
granskas samt förses med intyg af ordföranden och två socknemän om denna gransknings
verkställighet; hvarvid tillika bör uppgifvas, om och hvilka anmärkningaremot
längden förekommit.
3:o. Sedan afkortningslängden blifvit vederbörligen granskad och attesterad, aflemnas
densamma, i stad af Magistraten och på landet af Kronofogden, till Konungens
Befallningshafvande för att i stadgad ordning ytterligare handläggas.
4:0. RedoTisuingen.
§ 96.
I de städer, der Magistrat ej finnes, skola alla de bestyr och åligganden,
nämnda myndighet, enligt denna Stadga fått sig uppdragna, tillhöra Stadsstyrelsen.,
Instruktion för Taxerings-förrättningarne
vid de under allmänna bevillningen inbegripna och af taxering beroende afgifters
föreslående oell fastställande.
Uppskattning af fast egendoms värde.
§ 4.
Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes efter jemförelse emellan och med
ledning af:
l:o egendom på landet tillhörande vidd i åker, äng, skog eller betesmark, jordmånens
beskaffenhet samt öfrige med egendomen förenade särskilda förmåner, såsom vattenfall,
torfmosse, lastageplats m. m.;
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVs' 9.
77
2:o läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller på stads område belägen
egendom, med dertill hörande särskilda förmåner;
3:o årliga hyres- eller arrende-summan för uthyrd eller bortarrenderad egendom,
så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit derunder inbegripna — såsom
rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde och skogsfång m. m. från annan egendom,
eller skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra
arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda — eller
så vida icke, efter hvad vid jemförelse mellan denna och närbelägna egendomar af lika
storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit bestämdt med afseende
å slägt- eller andra kända förhållanden mellan egaren och hyresmannen eller arrendatorn
;
4:o egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från hypotheksinrättning
antagna värde, så vida sådan värdering skett under nästföregångna tio år och
det egendomen dervid åsätta värde sedermera icke blifvit i väsendtlig mån förändradt;
5:o brandförsåkrings-vårdet å de i stad och på dess område eller i köping befintliga
egendomars åbyggnad samt å bruks-, qvarn- och fabriks-byggnader på landet,
äfvensom å andra der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket
och dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen
och dermed jemförliga mindre lägenheter, sorn utgör dessas egentliga värde; dock
bör, derest brandförsäkringsbeloppet skulle betydligt understiga de brandförsäkrade husens
och byggnadernas verkliga värde, det sednare, men icke det förra, antagas såsom
grund för bevillningstaxeringen;
6:o den för egendom, hvilken under loppet af nästföregångna tio år, blifvit försåld,
sednast betingade köpeskilling, så vida icke derunder inbegripits godtgörelse för inventarier
eller vexande gröda, eller köpet afslutats mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen
förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner, eller dervid förekommit
andra särskilda omständigheter, som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens
bestämmande utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande, vid bestämmande
af detta värde, afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egendomens
afkastning icke hafva något egentligt inflytande; likasom värdet af kreatur, redskap
och andra inventarier eller förlager vid jorbruksfastighet icke heller må, vid fastighetsvärdets
bestämmande, tagas i beräkning;
I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess
binäringar tillhörande rörelse, och hvilka, jemlikt § 2 uti Bevillnings-stadgan, skola beskattas
efter annan grund, än för jordbruksfastighet är bestämd, skall hela det uppskattade
fastighetsvärdet fördelas, så att särskildt utsättes värdet af sjelfva jordbruksfastigheten
med de till jordbruket och dess binäringar hörande byggnader och inrättningar,
samt särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning
anses böra utgöras.
Sådana Fiskerier, som utgöra särskilda i jordeboken upptagna lågenheter, utan att
vara i hemmans skattläggning inbegripna eller hafva i deras taxeringsvärde ingått, taxeras
såsom amian fastighet enligt Bevillning s-stadgans 2:dra § punkten 2:o.
§ 5.
Vid de fall, då tillräcklig ledning för taxering af fast egendom icke kari hemtas
från de i förestående § uppgifne grunder, bör, på det en jemlik och rättvis taxering
78 Bevillnings-Dtskottets Betänkande J\s> fl.
samt författningsenlig beskattning må tillvägabringas, egendomens värde upptagas till
ett belopp, som motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna, jemförliga
egendomar, derå ofvan uppgifna taxeringsgrunder kunnat tillämpas; åliggande det för
öfrigt/ vederbörande taxeringsman att, enligt deras på förut egande kännedom eller under
taxerir.gsförrättningen vunna upplysningar grundade öfvertygelse, uppskatta hvarje
egendom till dess verkliga värde.
§ 7.
Sedan fast egendom det år, då allmänna bevillningen med tillämpning af utfärdad
ny Bevillnings-stadga första gången påförts, blifvit, enligt föreskrifna taxeringsgrunder,
till sitt verkliga värde uppskattad, må detta värde, under tre år, bibehållas oförändradt,
såvida icke egendomens värde antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar
eller andra inrättningar blifvit under tiden i betydligare mån förhöjdt,
eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen förminskats;
i hvilka fall sagda värde bör jemkas efter de förändringar, egendomen undergått;
men efter tre års förlopp skall förnyad uppskattning ega rum.
Uppskattning af inkomst utaf bergsbruk oell dertill börande näringar
samt qvarnar och fabriker m. fl. verk oell inrättningar.
§ 9.
Den afkastning, som erhålles utaf grufvor och öfriga malmtillgångar, bör, i likhet
med annan genom bergshandteringen uppkommen vinst, årligen taxeras till bevillning
på grund af behållningen utaf enahanda rörelse under sednast förflutna år.
På enahanda sätt taxeras vinsten af stenbrott.
§ io.
Vid bevillningsafgifts påförande för behållen inkomst af mjöl- och såg- samt
andra qvarnar afses ej allenast qvarnarnes storlek och stenparens, ramarnes och sågbladens
samt stamparnes och valkarnes antal, utan hufvudsakligen mäld- och skogssamt
vatten-tillgången jemte tulltägtens belopp och det tillfälle till mjöl- eller brödhandel
m. m., som läget och kommunikationsmedlen bereda.
§ 11.
Då bruks-, fabriks- eller näringsidkare måste såsom egare utgöra fastighetsbevillning
för egendom, lägenhet eller byggnad, som i dess helhet eller till en del begagnas till
rörelsens bedrifvande, må skäligen beräknad arrende- eller hyresafgift afdragas från den
inkomst, rörelsen lemnar.
Bevillnings-Utskottets Betänkande g. 79
Uppskattning: af inkomst genom skeppsrederi, sjöfart, handel och handtverk
samt annan jordbruket icke tillhörande näring.
§ 15. (16)
Så vida icke handlande, handtverkare eller annan näringsidkare före den 1 Maj
det år, taxeringen förrättas, upphört med sitt förut idkade yrke och sådant hos vederbörande
myndighet anmält, bör inkomst-bevillning för detsamma efter stadgad beräkningsgrund
honom påföras.
Uppskattning af de i allmän eller enskild tjenst anställde personers
inkomster.
Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här
ofvan icke omförmälda tillgångar.
§ 20. (21)
Sedan all annan beskattbar inkomst är beräknad, bör den, enligt gällande Bevillnings-stadga,
beskattbara inkomsten af fruktbärande kapital bestämmas till hvad
taxeringsmännen på grund af egen kännedom samt alla meddelade eller eljest tillgängliga
upplysningar anse denna inkomst verkligen vara. Saknas annan tillförlitlig beräkningsgrund,
då skall jemförelse anställas emellan, å ena sidan, den skattskyldiges alla
sammanlagda kända års-inkomster af fast egendom, rörelse, yrke, tjenst, pension, lott i
bolag och annan särskild bevillning underkastad inkomstkälla, samt, å andra sidan, den
skattskyldiges alla sannolika lefnadskostnader. Skillnaden eller det belopp, hvarmed
lefnadskostnaderna kunna finnas öfverskjuta nämnda, sannolika årsinkomster, anses ^då
utgöra den skattskyldiges inkomst af kapital.
Vid beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnader uti stad må desamma
i allmänhet icke anses vara lägre, än i nedanstående förhållande till beloppet af den
årliga hyra, den skattskyldige erlägger för de af honom och hans egen familj begagnade
rum och lägenheter eller sålunda, att när denna hyra stiger öfver 300 t. o. m. 500
JR:dr, lefnadskostnaderna och således äfven den skattskyldiges årsinkomster anses uppgå
till minst 3 gånger hyrans belopp; när hyran är
högre än 500 t. o. m. 1,000 R:dr, lefnadskostnaderna anses vara 4 gånger hyrans belopp
» » 1,000 » » » 1,500 » » » » 5 » » »
samt när hyran är högre än 1,500 R:dr, lefnadskostnaden anses uppgå till minst 6 gånger
hyresbeloppet; ankommande det på Beredning att bestämma i hvad mån hyresbelopp,
som icke uppgår till mer än 300 R:dr, må läggas till grund för inkomstberäkning.
I afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet för de rum och
lägenheter, hvilka de för sig och familj begagna, genom jemförelse med andra lika beskaffade
lägenheter.
80
Bevillnings-Utskottets Betänkande 9.
I öfrigt böra taxeringsmännen härvid taga i betraktande, huruvida talrik familj,
embetsåliggande eller annat förhållande nödsakat till begagnande af flera eller dyrare
rum än vanligt, och om af sådan anledning kan vara skäligt att göra nedsättning i den
efter nyssnämnda grunder beräknade inkomst, eller om underhåll af hästar och åkdon,
talrik betjeniug m. m., som, då sådant icke för den skattskyldiges yrke erfordras, utmärker
ett yppigare lefnadssätt, lemnar anledning till beräkning af högre inkomst.
Förluster, af hvilka kapitalet drabbats under året näst före det, hvarför bevillning
påföres, afräknas från egarens kapital-förmögenhet o’ch erlägges bevillning för den
afkastning, återstående kapital-beloppet anses lemna.
Vid beräkning af ränteinkomst från utlånadt kapital, afdrages ränta, som den
skattskyldige utbetalt å upplånadt kapital.
Enär vederbörande bolags eller inrättnings direktion eller styrelse skall erlägga bevillningsafgift
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget eller inrättningen nedlagda
aktiekapitalet och för den vinst, som rörelsen derutöfver lemnar, så påföres de enskilde
delegarne icke bevillning för inkomst från samma bolag eller inrättning.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Formulär ö:o.
Taxeringslängd öfver sådana, uti IV (Stad) Socken af IV Kärad belägna byggnader, tillhöriga Menigheter, Allmän lia Undervisningsverk och Kariuhertighetsiiirättningar, för hvilka byggnader bevillning,
enligt § 2 i Bevillningsstadgan, icke erlägges; för år 18 .
Egaren eller innehafvaren.
Egendomen.
Hemmans
Af Bevillningsbered-  ningen uppskattadt
Tärde.
Af Taxeringskomitéen
uppskattadt värde.
5 1
proto-
kollet.
Af Pröfningskomitéen
antaget värde.
$ i
proto-
kollet.
Anteckningar.
1
Nummer.
Mantal.
Parti-
summa.
Hufvud-
summa.
Parti-
summa.
Hufvud-
summa.
Parti-  summa.
Hufvud-
summa.
N. N. Socken
Kyrka
— —
30,000
—
|
Dito
Eolkskolebyggnad
— —
5,000
|
Dito
Sockenmagasin
1,000
—
Dito
Sockenstuga
— —
1,500
37,500
— —
37,500
5
— —
37,500
N. N. Härad
Tingshus
— —
— —
2,000
2,000
6
2,000
. 10
N. Län
Haddorps Landtbruksskola
1
0
— —
30,000
25,000
7
25,000
m. m.
Summa
69,500
— —
64,500
—
— —
64,500
Hör till Bevillnings- Utskottets Betänkande, 1882—1863, Nso 9.
Formulär T:o.
Taxeringslängd öfver lukomstbevilluiugcu efter 2:<lra Artikeln, inom — — — (Stad) Socken af — — — Härad i — — — Län för år — — —.
Nummer å i
Kummel
Den skattskyldiges
Af Bevillningsberedningen
t
Af Taxeringskomitéen
■o.
P
P
uppskattad inkomst
uppskattad inkomst
H
p
M
CD
Af
Pröfning
komitée
faststäl
bevillnin
afgift.
>Tj
o:
31
lppgift eller annan bilaga.
• å Hus eller Hemman.
bostad.
titel
och
yrke.
P
77
P
12.
r+-
P
af rörelse, näring eller
yrke.
af allmän tjenstebefatt-  ning eller pension.
af enskild tjenstebefatt-  ning eller pension.
Summa.
Medgifvet afdrag enligt §
8 i Bevillnings-stadgan.
O:
CD
00
O"1 p
p crq
^ o
77 %
§ *
3 77
m p
c+- c-f-
2*.
3’
crq
cn
1
Föreslagen
bevillnings-
afgift.
P
«-*s
7?
P
12.
c-t-
2-
af rörelse, näring eller
yrke.
af allmän tjenstebefatt-  ning eller pension.
af enskild tjenstebefatt-  ning eller pension.
Summa.
Medgifvet afdrag enligt § 8
i Bevillnings-stadgan.
antagen beskattnings-  bar inkomst.
Påförd
bevillnings-
afgift.
3'
cr?
CO
77
0
3
CD\
CD
P
co
•-J
1
O
fS-
n
d
f?s-
3*
crq
CD
77
O
3#
c+-
CD\
CD
GQ
►o
O
c-t-
o
77
O
Anteckningar.
1
Råbelöf . . .
2,000
5,000
7.000
2.000
900
1,000
500
5,000
7.000
2.000
900
700
70
2,000
300
5,000
7.000
2,300
900
1,850
600
6.000
7.000
2,300
900
1,850
300
6.000
70
80
3
2
4
Lunda
Kapitenen N. N
2,000
20
2,000
23
3
12
4
3
4
2
Näsby
Strömsvik
stenkärlsfabrik.
Inspektoren N. N
Trädgårdsmästaren N. N.
Arrendator N. N
! -
900
1,000
500
300
9
7
—
450
900
1,400
600
—
9
18
50
4
10
—
-
Mantalsskrifven i N. län.
Således enligt 10 § i Bev-.
Stadg. ej berättigad till
lindring efter 8 §.
5
6
—
V)
Wellnora Kungsgård
1,000
4,000
300
200
5,000
2
50
—
1,000
5,000
300
3
60
5
6
70
—
6
1
7
Qvarteret Gripen . .
Grosshandlaren N. N. . .
800
8,000
—
—
8,800
—
8,800
88
—
3,000
8,000
—
11,000
—
11,000
110
—
7
88
—
7
i Betalar i årlig byra 1,550
2
3
4
5
11
15
9
12
» » ■ ■
ii r> ' -
Qvarteret Klippan . .
Stadsläkaren N. N. . . .
Kammarskrifvaren N. N.
Vaktmästaren N. N. . .
Kapitenen N. N
350
—
4.000
1.000
400
2,500
500
300
200
4.500
1,300
950
2.500
300
4.500
1,300
650
2.500
45
13
6
25
50
450
—
4.000
1.000
400
2,500
500
300
200
4.500
1,300
1,050
2.500
300
4.500
1,300
750
2.500
45
13
7
25
50
8
—
Eger annan inkomst.
Lön såsom Kamererare i
N. JST. verk . . 3,000.
6
14
ii n
Kamererarcn N. N. . . .
4,500
4,500
4,500
45
4,500
4,500
4,500
45
„ Reg:ts-skrifvare
vidN N.Reg.te 1,000.j
Sportler vid sist-  nämnda befattning . . 500.
Summa
4,150; 17,900, 14,400
2,500 38,950
900, 38,050
380 50
7,200
18,900 14,400
3,000 43,500
600 42,900
429
—
— |—| —
Anmärkningar: l:o. Sedan .Pröfnings-komitéen slutat sin förrättning, böra från nämnde Komités Längd här införas de af Pröfnings-komitéen beslutade förändringar i de af Taxerino-s-komitéen
förda bevillningsbeloppen, så att Taxeringslängden alltid utvisar, huru stor bevillningsalgift blifvit för hvarje person fastställd.
2:o. Då embets- eller tjensteman från flera tjenstebefattningar uppbär lön, bör specifikation deraf, äfvensom af tjensterna möjligen åtföljande sportler i anteckningskolumnen införas
-
Hör till Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1862—1863, N:o 9.
Nummer å lius eller hemman.
Af
Formulär 8:0.
Läns Pröfnings-koinité beslutade förändringar i Taxcriugslängdcrua öfver Iukomstbcvillningen i
— Fögderi för år 18-
Den skattskyldiges
Af Taxcrings-komitéen
bostad
titel
och
namn.
uppskattad inkomst
P
K
-
Ki
CD
0
Summa.
CJq j-i
g r/q*
0SJ
o
0
t c*
CD
CO
X*
p
c**
c+-
M.
5’
cr
CO
cr*
Påförd bevillningsafgift.
4
5
IV. N. Socken.
Råbelöf
Lunda
Näsby
Wellnora Kungsgård
Qvarteret Gripen . .
Brukspatron N. N.. .
Kapitenen N. N. . . .
L. N. Cronvall ....
Arrendator N. N. . .
Grosshandlaren N. N
2,000
5,000
7,000
7,000
70
300
2,000
2,300
2,300
23
900
900
900
9
1,000
5,000
6,000
6,000
60
3,000
8,000
11,000
11,000
110
P
K}
3,000
1,000
—i 800
Af Pröfnings-komitéen
uppskattad inkomst
>0
CD
0
*0
CD
0
5.000
1.000
6,000
8,000
1,500
CO CD
Cl.
m. CR
W 5
CD CD
cr
CD
0
cr1
B
CR
Fastställd
bevillnings
afgift.
o
3
8,000
8,000
80
3
1,500
300
1,200
12
—
4
1,000
1,000
10
—
5
7,000
7,000
70
6
8,800
8,800
88
—
7
Anteckningar.
Annot, i Tax:s-Längden sid.
D:o D:o sid.
J Mantalsskrifven i N. Län.
| Annot, i Tax:s-Längden sid.
I D:o D:o sid.
D:o D:o sid.
Den af Pröfnings-komitéen beslutade
utgör alltså
Summa
ning
6,300
Minskning
18,900
2,000
— 27,200 ; 127,200 , 272 — 4,800 ,20,000
— 2,100' 300 1,800 18 —
1,500 ;
26,300
3,000
300
26,000 260
3,000
30
Summa
(29,300 | 300 129,000 j 290 —g | | | |29,300 j 300 (29,000 | 290 |—|
Anmärkningar: l:o uti denna längd upptagas endast de personer, för hvilka Pröfnings-komitéen ändrat den af Taxerings-komitéen uppskattade inkomst och påförda afgift.
2:o sedan längden blifvit afslutad, skall uti Fögderi-sammandraget öfver Iukomstbevillningen införas beloppet af den utaf Pröfnings-komitéen beslutade förhöjning eller minskning,
på sätt Formuläret 9 närmare utvisar.
Hör till Bevillnings- Utskottets Betänkande, 1862—1863, N:o 9.
Forrrrulär Q:o.
Sammandrag af Taxcringslängdcriia öfver Inkomstbcvillniiigcii i — — — Fögderi (stad) och — Län för år 18—
Härad
(stad).
Taxeringsdistrikt.
Af Taxeringskomité
uppskattad inkomst
, Medgifvet afdrag, enligt
§ 8 i Bevillnings-stadgan.
d
<D
.
Antagen beskattningsbar
inkomst.
Påförd Bevillnings-  afgift.
!
af kapital.
af rörelse, näring och
yrke.
af allmän tjenstebefattning
eller pension.
af enskild tjenstebefattning
eller pension.
Summa.
N.
N.
N. N.
7,200
18,900
8,900
2,700
37,700
600
37,100
371
—
N.
N.
N. N.
3,000
14,000
2,400
1,000
20,400
300
20,100
201
—
N.
N.
N. N.
2,000
9,000
5,000
400
16,400
600
15,800
158
—
N.
N.
N. N.
8,000
12,000
4,000
500
24,500
900
23,600
236
—
Summa
20,200
53,900
20,300
4,600
99,000
2,400
' 96,600
966
—
Afgår;
Af Pröfnings-komitéen beslutad minskning
3,000
3,000
30
—
Återstod
" "
96,000
2,400
93,600
936
Tillkommer:
Af Pröfnings-komitéen beslutad förhöjning
2,100
O
o
CO
1,800
18
Summa
j 98,100
2,700
95,400
OO
— 1
Hör till Bemllnings-Utskottets Betänkande, 1862—1863, N:o 9.
Formulär 10:o.
I) e b i t c r i n g s 1 ä n g <1 öfver särskilda, af taxering icke beroende, Bevillningsafgifter inom
— (stad) Socken af Härad Län för år 18
Den skattskyldige.
Egendomen, af hvilken bevillningen utgår,
eller den skattskyldiges bostad.
Hemmans
Bevillning efter 3:dje Artikeln.
Summa
bevillning.
Nummer.
j Mantal.
Af
Fräls e-  egendomar.
För post- och lots-hemman.
För skogsfång
å allmänningar.
1
För kolningsfrihet på
allmänningar.
För Dylta bruks tillverkningar.
Af Bankbolag med
sedelutgifningsrätt.
j Antal rusttjenst-  marker.
Afgift.
Stafrum ved.
Afgift.
Högsta belopp
utelöpande sedlar.
Afgift.
Kammarherren N. N
Jordsborg
1
4
50
15
15
Dito Dito
Borgholm, Posthemman
3
9
100
25
30
64
N. N. Enskilda Bank
N. N. Stad
1,000,000
2,000
2,000
—
Dylta Bruksegare
Dylta för 100 centner svafvel
31
—
)
„ 50 „ vitriol
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
—
(
1
65
—
„ 500 „ rödfärg
30
—
)
Summa
15
9
—
—
25
—
30
—
65
2,000
2,144
—
Anmärkning: För öfriga under 3:dje Artikeln upptagna afgifter uppgöras särskilda redovisningar efter hvarje års slut; hvadan och då dessa afgifter i allmänhet icke kunna på förhand uppdebiteras,
desamma icke i denna längd upptagas.
Hor till Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1862—-1863, N-.o 9.
Formulär .11:©.
Sammandrag af Débiteringslängderna öfver särskilda, af taxering icke beroende, bevillningsafgifter
uti — — — -— Fögderi och — — — — — — — — Län
för år i S —
Hårad.
Socken.
Bevillning efter 3:dje Artikeln.
|
Summa
Bevill-
ning.
Af frälse
egendomar.
För post-  och
lotshemman.
För skogsfång
på
allmänningar.
För koluings-  frihet på
allmänningar.
För Dylta
bruks
tillverkningar.
Af Bankbolag
med sedel-  utgifningsrätt.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
15
—
9
25
—
30
65
—
2,000
—
2,144
Summa
|
| |
|
|
|
Hör till Bevillnings- Utskottets Betänkande, 1862—1863, N:o 9.
Formulär 13:o.
Sammandrag öfver hela Bevillningen uii — — — — Fögderi och — — — Lån
för år 18 —
Summa
Bevillning;.
Enligt Längder och Sammandrag.
Efter l:sta Artikelu.
Personlig skyddsafgift
Efter 2:tlra Artikeln.
Pör jordbruksfastighet
„ annan fastighet
För inkomst af kapital
„ „ af rörelse, näring eller yrke
„ „ af allmän tjenstebefattning eller pension
„ „ af enskild d:o d:o
Efter Salje Artikeln.
Af Frälse-egendomar
„ Post- och Lotshemman
För skogsfång
Af Bankbolag med sedelutgifningsrätt
' 000
. 000
. 000
—
. 000
—
. 000
—
. 000
—
000:
000:
000:
000:
000:
000:
000:
000
000
000
Summa
000
Hör till Bevillnings- Utskottets Betänkande, 1862— 1863, N:o 9.
Fol
formulär 14 :o.
Debetsedel.
N. N. socken af N. N. Härad (N. N. stad i qvarteret N. N. huset eller gården N:o)
N. N.
Etebel
-
Ränta
Allmän Bevillning.
Efter l:sta Artikeln.
Personlig skyddsafgift af 00 personer å 40 öre
D:o af 00 personer å 20 öre
Efter 2:tlra Artikeln.
Af jordbruksfastighet N. N. å 000 R:drs värde
0:
0:
N. N. å 000
värde
Summa 000 R:drs värde
ä 3 öre per 100 R:dr
Af annan fastighet, N. N. å 000 R:drs värde
N. N. å 000 „ värde
Summa 000 R:drs värde
ä 5 öre per 100 R:dr
Pör inkomst af kapital eller arbete, 1 procent
å 000 R:dr
0: 0
0: 0
0: 0
Efter 3alje Artikeln.
Af Frälse-egendom
„ Post- och Lotshemman . . .
Pör skogsfång å allmänning . .
Diverse medel.
Lösen för denna debetsedel
Riks
mynt.
ooL
0
Credit.
Summa ! 00) 0
Hör till Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1862—1863, N-.o 9.
Riks
mynt.
Anmärkning. Kronofogdens eller annan uppbördsmans qvittens gäller icke utan HäradsskrifvareDS
eller vederbörande tjenstemans annotation.
Enligt gällande Bevillningsstadgas 71 § eger skattskyldig att öfver Pröfningskomitéens beslut
hos Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt anföra besvär, hvilka, iör att till pröfning varda upptagna,
skola ingifvas till Konungens Befallningshafvande inom utgången af Mars månad påföljande
året; varande den skattskyldige berättigad att, i fall han sådant önskar eller derom hos vederbörande
tjensteman sig anmäler, kostnadsfritt erhålla utdrag af taxeringslängden och Pröfningskomitéens
protokoll, för att besvären bifogas.
Besvär öfver skattskyldig, enligt Bevillningsstadgans lista eller 3:dje art., påförd afgift kunna
hos Konungens Befallningshafvande anföras inom tretio dagar efter den dag, då han, i öfverensstämmelse
med samma stadgas 84 §, egt tillfälle sin debetsedel erhålla.
Anförda besvär i fråga om bevillningsafgifr, antingen den genom Taxerings- eller Pröfningskomitéens
beslut blifvit bestämd, eller af vederbörande tjensteman skattskyldig påförd, uppehålla
icke uppbörden af samma afgift; egande den skattskyldige, i fall öfverklagadt beslut ändras eller debiteringsåtgärden
icke fastställes, att kostnadsfritt återbekomma hvad af honom blifvit för mycket
erlagdt.
Formulär lo:o.
S a in ni a 11 drag ofver hela Bcvillniiigeii uti — — Län för år 18-—.
Efter l:sta Artikeln.
Antal personer.
Personlig skydds
-
afgift.
©
i»
P
3
3
Summa
afgift.
Efter 2:dra Artikeln
Uppskattadt
värde
Efter 3:die Artikeln
Fastighetsbevillning.
Fastställd
bevillning
po
O?
o;
*-i
p
p
p
CG
P
3
O
*-t
p->
cr
P
P
P
p
3
p
?r
p
p'
c-t-
p:
w
<rt-
0q
P-
CD
crq
c-t-
EP
CD
CD
<rt-
Summa.
N. N. Fögderi.
N. N. Dito
N. N. Stad.
N. N. Dito.
Inkomst-bevillning
Debiterade Bevillningsafgifter.
w
p
'•Ö
pr1
•■Ö 3
cd co
3 sr
DG
P
2
M. 3
3 so
zL Cfl
• fF
SO
g
l_j. 05
O
l-*»
CD
>—j ct*
3
3* P
WS
3
SS
e-t
p
2
p- El
aq 51
P crq
3 c-tCO
-
Fastställd
Bevillnings
afgift.
Summa
bevillning
efter 2:dra
Artikeln.
För PostAl
Frälse- eller Lotsegendomar.
hemman.
För skogsfång
å allmänningar.
För
kolnings
frihet.
För Dylta
bruks tillverkningar.
Länets
För sedelutgifvande
Bankbolag.
Bevillniugs
-
summa.
Summa
Bevillning.
Summa
Anmärkning: I de län, der icke alia under 3:dje Artikeln upptagna afgifter förekomma, minskas kolumnernas antal efter omständigheterna.
Hör till Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1862—1863, N:o 9.
Formulär 16:o.
Sammandrag, upptagande antalet personer, som äro frie från personlig skyddsafgift, samt värdet af fast egendom, som är fri från Bevillning efter 2:dra Artikeln uti — — Län år 18—
N. N. Fögderi
N. N. D:o
N. N. D:o
N. N. Stad
Antal personer, som äro frie från skyldighet att erlägga personlig
skyddsafgift efter l:sta artikeln.
Fast egendom, fri från Bevillning
efter 2:dra artikeln.
Gemenskapen af
Arméens och
Flottans värfvade
Kegementen och
Corpser.
Fattigunderstödstagare
samt sådane, som, enligt
vederbörande kommu-  nalstyrelsers intyg, för
fattigdom och sjuklighet
böra befrias.
Fnderårige.
Summa.
Tillhörig
Staten.
Tillhörig Menig-  heter, allmänna
undervisnings-  verk, Barmher-  tighetsinrättnin-  gar, m. fl.
Summa
värde.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön. Qvinkön.
Skattefrie.
Summa
Hör till Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1862—1863, N:o 9.
STOCKHOLM, TEYCKT HOS ISAAC MABCT7S, 1863.
