# ID: svediakorp-gov2425
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 150,634
# sentences: 2,737
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
23
innan brobyggnadsarbetet påbörjas, vederbörande häradsboer
i laga ordning höras, huruvida de medgifva, att Staten, sedan
den nya bron och väganläggningen blifvit, i enlighet med i
nåder fastställd plan, fullbordade, afsynade och godkände, för
all framtid frikännes ej mindre från skyldigheten att underhålla
eller, i händelse af behof, ombygga den nya bron samt
underhålla vägen, hvilken skyldighet i sådant fall bör af häradsboerne,
utan rättighet att uppbära bropenningar, fullgöras,
än ock från åliggandet att för allmänt begagnande vidmagthålla
den gamla bron vid Nyqvarn; och skall, i händelse
häradsboerne icke härtill lemna samtycke, talan i laga ordning
mot dem anhängiggöras för deras förpligtande ej mindre
att deltaga i kostnaden för nu ifrågasatta brobyggnads- och
vägarbetets utförande, hvilket dock icke af en sådan rättegång
må uppehållas, än ock att ansvara för framtida underhåll
och nybyggnad.
Yid sistlidne riksdag beviljade Rikets Ständer, för utförande af en brobyggnad
öfver Umeå eif invid staden Umeå, ett statsbidrag af 82,500 R:dr, hvaraf
55.000 R:dr såsom lån och 27,500 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
Med användande af dessa medel jemte ett af Umeå stad lemnadt bidrag af
3.000 R:dr har arbetet, som, enligt uppgjordt kostnadsförslag, beräknats erfordra
86.000 R:dr, blifvit bedrifvet. Som likväl det visat sig, att den beräknade kostnadssumman
vore alltför låg, så att kostnaden för ifrågavarande arbete komme
att uppgå till 118,288 R:dr och således med 32,288 R:dr öfverstiga kostnadsförslaget,
hafva uti särskilda mern Riks-Stånden väckta motioner, nemligen inom
Ridderskapet och Adeln Herr von Hedenberg, L. A. (Mot. N:o 80), inom PresteStåndet
Doktor Nordlander (Mot. N:o 71), inom Borgare-Ståndet Herr O. W.
Cygnaeus (Mot. N:o 105) samt inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Olof Nilsson
från Westerbottens län (Motion N:o 185) föreslagit, att Rikets Ständer täcktes
bevilja ett räntefritt lån af 32,288 R:dr, att genom årlig afbetalning amorteras
eller, i händelse ej bifall dertill kunde lemnäs, på de vilkor, som för anslag af
dylik beskaffenhet kunde komma att i allmänhet bestämmas, på det att detta,
såväl för orten, som för det allmänna särdeles nyttiga företag ej, till följd af bristande
medel, må afstadna.
Ehuru, enligt hvad bekant är, brobyggnaden öfver Umeå eif numera är
fullbordad och upplåten till allmänt begagnande, samt sålunda den af motionärerne
hysta farhåga, att arbetet icke skulle komma till fullbordan, numera upphört,
har dock Utskottet, i betraktande af företagets omfattning och stora kostnad
samt då Umeå häradsboer icke frivilligt åtagit sig brons uppförande, utan
blifvit, mot sitt bestridande, dertill förpligtade, ansett sig böra hemställa,
17:o.
att Rikets Ständer, i och för den numera fullbordade brobyggnaden
ofver Umeå eif måtte bevilja ett ytterligare lån, stort
24
Sta,ts-TJtslcottets Utlåtande N:o 141.
Tjugotuscn Riksdaler Riksmynt, med förbindelse för vederbörande
låntagare att årligen, efter slutet af det år, hvarunder
lånemedlen utbekommits, erlägga åtta procent af hela den
lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres efter fem procent
utaf obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning
derå, samt att i öfrigt de föreskrifter, som för tillgodonjutande
af andra dylika statsbidrag vid innevarande riksdag
varda stadgade, äfven i afseende på detta lån böra, i tillämpliga
delar, lända till efterrättelse.
I ändamål att tillvägabringa en kommunikation emellan den uti södra delen
af sjön Asnen inom Kronobergs län belägna Sirkön och fasta landet, hvarigenom
jemväl sydöstra delen af nämnda län samt en del af Blekinge skulle erhålla
en mil kortare väg till närmaste jernvägsstation, Wieslanda, har plan och kostnadsförslag
för en brobyggnad öfver det s. k. Rörvikssundet, som är 1,000 fot
bredt, blifvit uppgjordt af Distrikt-chefen, Majoren Remmer, enligt hvilket förslag
kostnaden för detta arbete beräknats till 36,000 R:dr; och som åboerne icke mägtade
att ensamme bekosta arbetets utförande, hafva, uti särskilda motioner, Kontraktsprosten
Palmlund inom Preste-Ståndct (Motion N:o 123) och Riksdagsfullmägtigen
A. Medin från Kronobergs län inom Bonde-Ståndet (Motion N:o 487) föreslagit,
att Rikets Ständer till uppförande af en brobyggnad öfver det s. k. Rörvikssund
i sjön Åsncn måtte bevilja ett anslag, motsvarande tvåtredjedelar af den
för brobyggnaden beräknade anläggningskostnad, eller 24,000 R:dr, hvaremot åboerne
på Sirköu förbunde sig att med den återstående tredjedelen, 12,000 R:dr, bidraga
tili arbetets utförande.
Enär hvarken de angående ifrågavarande brobyggnad upprättade och till Utskottet
aflemnade kostnadsförslag blifvit af Styrelsen för allmänna Yäg-och Vattenbyggnader
granskade, eller vederbörande myndigheter afgifvit yttrande i fråga om
arbetets vigt och det gagn detsammas utförande kan beräknas för det allmänna
medföra, anser sig Utskottet
18:o.
nu icke kunna tillstyrka något särskildt anslag för ifrågavarande
brobyggnads utförande.
Riksdagsfullmägtigen Sven Ersson från Stora Kopparbergs län har uti en
inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 395) hemställt, att till byggande af en
flottbro öfver Östra Dalelfven vid det i närheten af Mora kyrka belägna s. k.
Badstufvubäcks färjeställe måtte beviljas ett mot den beräknade kostnaden svarande
belopp af 12,312 R:dr att utgå dels såsom anslag, dels såsom lån, samt
att till förbyggnad å norra stranden mot elfvens utskärning måtte såsom anslag
anvisas
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 141.
25
anvisas trefjerdedelar af det, enligt uppgjordt kostnadsförslag, derför beräknade
belopp.
Som icke heller det för ifrågavarande broanläggning upprättade kostnadsförslag
blifvit af Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader granskadt,
eller annan offentlig myndighet yttrat sig i fråga om bekofvet och lämpligheten
af en broanläggning på det föreslagna stället, anser sig Utskottet böra
hemställa,
19:o.
att den väckta motionen må lemnäs utan afseende.
o
För åstadkommande af en brobyggnad i Sollefteå öfver Angermanelfven hafva
inom Preste-Ståndet Doktor Runsten (uti Motion N:o 151) och inom Bonde-Ståndet
Riksdagsfullmägtigen Henrik Hansson från Wester-Norrlands län (uti Motion
N:o 283) föreslagit, den förre: att, dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
dels såsom lån på möjligast billiga vilkor, beviljas ett statsbidrag till det belopp,
som, efter af vederbörande Distriktchef uppgjordt och inkommande kostnadsförslag,
må pröfvas för ändamålet behöfligt; och den sednare: att dertill
måtte anvisas ett anslag utan återbetalningsskyldighet stort 100,000 R:dr, hvarjemte
motionären anhållit att, innan ärendet till behandling förekonnne, få till
Utskottet inlemna syne-instrument och kostnadsförslag jemte öfriga handlingar i
målet.
Enär några sådana handlingar sedermera icke till Utskottet inkommit, hemställer
Utskottet,
20:o.
att ifrågavarande motioner må lemnäs utan afseende.
Riksdagsfullmägtigen J. Rundbäck från Göteborgs och Bohus län har uti en inom
Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 492) hemställt, att Rikets Ständer måtte till en broanläggning
öfver Göta eif från ön Hisingen till någon punkt i närheten af Göteborg bevilja
ett statsanslag utan återbetalningsskyldighet af 100,000 R:dr och ett räntefritt lån
af 100,000 R:dr, med 5 procents återbetalning hvarje år, under de vilkor för det bolag,
som komrne att bilda sig för anläggningen af en väg till och en bro öfver
Göta eif, hvilka i allmänhet för så beskaffade statsanslag tillämpas och som kunna
synas för Statsverket betryggande; och har motionären derjemte till Utskottet öfverlemnat
dels ett af Kapitenen vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen J. G.
Richert i sistlidne Mars månad afgifvet, af ritningar åtföljdt betänkande och kostnadsförslag,
enligt hvilket ifrågavarande brobyggnad, jemte andra deraf föranledda
utgifter, beräknats uppgå till 225,299 R:dr, dels utdrag af Kongl. Direktionens för
Bih. till R. St. Fröt. 1862 f 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 3 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
Göteborgs hamn- och elf-arheten protokoll för den 23 sistlidne Mars, innefattande
ett, på grund af motionärens begäran, meddeladt utlåtande, huruvida den föreslagna
broanläggningen kunde anses åstadkomma några väsendtliga binder för
seglationen å elfven, och i hvilket protokoll Kongl. Direktionen, efter öfvervägande
af hvad rörande denna fråga förekommit, förklarat: “att några sådana hin“der
för seglationen å Göta eif genom en broanläggning öfver densamma, på sätt
“den nu blifvit föreslagen, icke förorsakades, som från Kongl. Direktionens sida
“skulle kunna föranleda till ett afstyrkaiide af denna anläggnings till vägabringande,
“men att fastmer de fördelar, som derigenom bereddes en talrik landtbefolkning,
“äro för densamma, så i moraliskt som ekonomiskt hänseende, af största vigt.“
Ehuru de omständigheter motionären anfört för vinnande af bifall till sin
framställning, synas antyda, att ifrågavarande broanläggning skulle, synnerligast för
innevånarne å ön Hisingen, medföra högst betydande fördelar, samt denna broanläggning
äfven i andra hänseenden sannolikt skulle blifva af icke obetydligt gagn,
anser dock Utskottet frågan om anläggande af en bro öfver Göta eif inom Göteborgs
stads område i så väsendtligt hänseende ega inflytande på sjöfarten, att en
fullständig utredning af frågan, huruvida och på hvilket ställe en bro öfver elfven
må anläggas, torde böra, efter stadsmyndigheternas hörande, föregå beviljandet af
statsbidrag till ett sådant arbetes utförande; och som dessutom hvarken Styrelsen
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader granskat den för arbetets utförande uppgjorda
plan och kostnadsförslag, eller andra vederbörande i ämnet sig yttrat, och
icke heller något bolag för arbetets utförande, såvidt Utskottet har sig bekant,
ännu blifvit bildadt, anser sig Utskottet, i frågans nuvarande outredda skick,
21:o.
icke kunna tillstyrka beviljande af det betydliga statsbidrag,
som för ifrågavarande brobyggnad blifvit begärdt.
Med öfverlemnande af en genom Kongl. Majits Befallningshafvande i Örebro
län till Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader insänd underdånig ansökan
af Bestyrelsen för det bolag, som bildat sig för tillvägabriugande af en brobyggnad
öfver Lilla Hammarsundet, i närheten af staden Askersund, uti hvilken ansökan
Bestyrelsen å bolagets vägnar anhållit, att ett statsbidrag, stort 66,075 R:dr,
motsvarande |:delar af den för arbetets utförande beräknade kostnadssumma,
88,100 lltdr, måtte dertill varda beviljadt, har bemälde Styrelse, som vid granskning
af den vid ansökningen fogade, af Distriktchefen, Majoren m. m. C. A. Olivecrona,
för anläggningen uppgjorda plan icke funnit något att anmärka, i underdånighet
yttrat den åsigt, att detta företag vore särdeles förtjent af uppmärksamhet,
enär först sedan denna brobyggnad tillvägabragts, den, genom vestra stambanans
öppnande för rörelsen, vigtiga landsvägen från Östergötland till Nerike öfver
Askersund klefve fullt ändamålsenlig. Väl hade, genom den för några år sedan
med statsunderstöd anlagda chaussée jemte rörlig bro öfver det i samma vägsträckning
belägna Stora Hammarsundet, trafiken erhållit en ganska värdefull
lättnad och större säkerhet än förut; men att Lilla Hammarsundet ännu måste
befaras med färja, försvårade dock rörelsen betydligt och gjorde densamma under
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
27
stundom, vid tillfällen af hårdare blåst, farlig. Af sådan anledning har Styrelsen
hemställt, att nådig framställning måtte till Rikets nu församlade Ständer göras
om anvisande af ett statsbidrag af 66,000 R:dr för anläggande af jernbro med
rörlig del öfver Lilla Hammarsundet, för hvilken kostnaden vore beräknad till
88,100 R:dr; och har Kongl. Maj:t, som vid ärendets föredragning inhemtat, att
motion om statsbidrag till omförmälda brobyggnad blifvit hos Rikets Ständer
väckt, i nåder låtit till Stats-Utskottet öfverlemna de till Kongl. Majk, rörande
denna fråga, inkomna handlingar.
Utskottet, som i sammanhang härmed förehaft en inom Bonde-Ståndet af
Riksdagsfullmägtigen Anders Persson från Örebro län väckt motion (N:o 144),
innefattande hemställan, att Rikets Ständer för ifrågavarande brobyggnad måtte
bevilja ett statsanslag till |:delar af kostnadssumman med Sextiosex tusen R:dr,
har af de inkomna handlingarne inhemtat, att det för ifrågavarande arbetes utförande
bildade bolag, bestående af personer, som intressera sig för vinnande af
en lättad kommunikation mellan Nerike och Östergötland, skulle hafva till åliggande
att, derest statsbidrag erhölles, gå i författning om arbetets verkställande
och garantera lyftningen af statsbidraget; hvarjemte bolaget vid hållet sammanträde
uppdragit åt sin bestyrelse att, på sätt ofvan är nämndt, hos Kongl. Majk
i underdånighet anhålla om ett anslag utan återbetalningsskyldighet till fidelar
af kostnadssumman, mot förbindelse för bolaget att verkställa arbetet i full öfverensstämmelse
med planen samt att af egna medel tillskjuta hvad utöfver statsbidraget
erfordrades.
Ehuru Utskottet delar den af Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
yttrade åsigt om ifrågavarande broanläggnings vigt, icke blott för orten,
än ock för förbindelsen mellan längre derifrån belägna delar af Östergötland
och Nerike, äfvensom för befordrande af tillökning i trafiken å vestra stambanan,
samt Utskottet i följd deraf finner skäl vara för handen, att statsbidrag till arbetets
utförande beviljas; anser dock Utskottet detta icke böra utgå till högre belopp,
än |:delar af den beräknade kostnadssumman, och sådant under uttryckligt
vilkor att, om arbetet icke kan komma till utförande med mindre än att afgift
för brons begagnande skall af de trafikerande erläggas, bropenningar icke må upptagas
till högre belopp, än som kan anses nödigt för betridande af kostnaderna
för brons underhåll. Utskottet får alltså tillstyrka:
22:o.
att Rikets Ständer, för anläggande af en jernbro öfver Lilla
Hammarsundet i närheten af Askersund, måtte bevilja det
för berörda arbetes utförande bildade bolag ett mot |:delar
af den till Attatioåtta tusen Etthundra R:dr beräknade kostnadssumman
ungefärligen svarande anslag af Femtioåtta
tusen Sjuhundra R:dr, med vilkor att, derest arbetet icke kan
komma till verkställighet med mindre afgift för brons begagnande
skall af de trafikerande erläggas, bropenningar icke
må upptagas till högre belopp, än som för brons underhåll
erfordras.
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
Till följd af flera från hemorten erhållna uppmaningar, och under förbehåll
att, så fort ske kunde, få till Stats-Utskottet inlemna erforderliga handlingar samt
motivera sin framställning, har Riksdagsfullmägtigen S. P. Bosenberg uti en hos
Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 265) anhållit, att Rikets Ständer ville till en
beslutad brobyggnad öfver Rönne å vid staden Engelholm i Christianstads län,
anvisa ett statsbidrag, motsvarande £:del af den summa, hvartill brobyggnaden,
enligt upprättadt och i nåder stadfästadt förslag, vore beräknad att uppgå och
hvaröfver handlingar skulle, så snart de komme motionären tillhanda, blifva inlemnade.
Då några sådana handlingar sedermera icke blifvit till Utskottet ingifna,
lärer
23:o.
något afseende å ifrågavarande motion icke kunna fästas.
C) Hamnbyggnader.
Under åberopande deraf, att planer till åtskilliga mindre hamnbyggnads- och
årensnings-företag, som vore förtjenta af statsbidrag, funnes upprättade och, jemte
ansökningar om understöd för verkställandet, blifvit till Styrelsen för allmänna
Yäg- och Yattenbyggnader inlemnade, har bemälde Styrelse hos Kongl. Maj:t i
underdånighet hemställt, det Kongl. Majit ville af Rikets Ständer äska, at.t till
ifrågavarande ändamål måtte, i likhet med hvad vid sednaste riksdagar egt rum,
afsättas en särskild fond af 60,000 R:dr; och har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
härmed, uti Sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
föreslagit, att Rikets Ständer till fond för understödjande af mindre hamnbyggnader
samt upprensningar af åar och farleder måtte anvisa ett anslag af
20.000 Ridr årligen, eller för nästinstundande statsregleringsperiod tillsammans
60.000 Ridr.
Jemte det Utskottet delar den yttrade åsigten om det fortfarande behofvet
och lämpligheten deraf, att medel varda ställde till Kongl. Majits disposition för
att användas till ofvan omförmälda ändamål, anser Utskottet, att det anslag, som
i detta hänseende varder anvisadt, jemväl till någon del borde få användas till
smärre brobyggnader, på sätt före 1856—1858 års riksdag var medgifvet, enär derigenom
skulle beredas tillfälle att, i händelse af behof, understödja anläggningen
af så beskaffade smärre brobyggnader, som icke stöde i sådant sammanhang med
anläggning af ny väg, att statsbidrag af vägbyggnadsmedlen dertill skulle kunna
anvisas; och Utskottet får alltså hemställa:
24:o.
att Rikets Ständer för understödjande af mindre hamn- och
brobyggnader samt upprensningar af åar och farleder måtte
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141. 29
till Kongl. Majits disposition anvisa ett anslag af Sextio tusen
R:dr, att utgå med Tjugotusen (20,000) R:dr under hvartdera
af åren 1864, 1865 och 1866.
För anläggning af en hamn vid Laga-åns utlopp hafva inom Borgare-Ståndet
Herr G. M. Sommelius (uti Motion Nio 57) och inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
Sven Heurlin från Kronobergs län, med hvilken Carl Ifvarsson från
Hallands län sig förenat, (uti Motion Nio 501) hemställt, att Staten till nämnda
hamnbyggnad, som, enligt uppgjordt förslag, skulle kosta 168,000 R:dr, måtte bidraga
med 100,000 R:dr, då staden Laholm och kringliggande ort ville tillskjuta
återstoden, 68,000 R:dr.
Utskottet har visserligen funnit de af motionärerne gjorda framställningar
ådagalägga behofvet, såväl för staden Laholm som kringliggande ort, af en hamn
vid Laga-åns utlopp i hafvet; men då den till Utskottet inlemnade plan för utförande
af detta, såsom det synes Utskottet, med betydliga svårigheter förenade
arbetsföretag icke undergått granskning af Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
samt öfrige vederbörande icke heller i ämnet sig yttrat, anser sig Utskottet,
i ärendets nuvarande skick,
25:o.
icke kunna till de gjorda framställningarne tillstyrka bifall.
Vid 1856—1858 års riksdag blef för anläggande af hamn vid staden Falkenberg,
hvarför kostnaden beräknats till 87,600 R:dr, beviljadt ett statsbidrag af
67,000 Ridr, deraf 47,000 R:dr såsom lån och 20,000 R:dr såsom anslag utan återbetalniugsskyldighot,
under vilkor, bland annat, att hamnanläggningen vid nämnde
stad icke allenast skulle verkställas, utan äfven framgent vederbörligen underhållas
genom stadens försorg, samt hamnen och inloppet dertill erhålla det djup,
att densamma kunde af allmänna sjöfarten begagnas. Enligt hvad Herr A. M.
Lundberg uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 142) anfört, hade likväl,
dels till föjd af prisstegringen å arbetslöner och materialier, dels i anseende till
utöfver första arbetsplanen utfördt nödigt arbete, dels ock i följd af inträffad stark
nederbörd och svåra stormar, hvilka å hamnbyggnaden åstadkommit skador, redan
vid 1860 års utgång för hamnbyggnads-arbetet blifvit använde 79,200 R:dr; och
antogs vid nämnde tid att till dess fullbordande skulle ytterligare erfordras 58,650
R:dr, eller 50,250 R:dr mera, än som uti kostnadsförslaget beräknats, i följd hvaraf
staden hade nödgats hos Kongl. Majit i underdånighet begära att för hamnbyggnadens
fullbordande från Handels- och Sjöfarts-fonden erhålla ett bidrag af 40,000
Ridr, hvilket belopp jemväl under den 22 Februari 1861 blifvit beviljadt att utgå såsom
lån, med skyldighet för staden att vid 1863 års utgång och sedermera under
nästföljande nio år vid hvarje års slut inbetala Aidel af lånesumman, jemte 4
procents ränta å det efter hvarje inbetalning återstående kapitalbelopp. Som lik
-
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
val dels för hamnbyggnaden, hvilken, äfven med den utsträckning densamma utöfver
planen erhållit, antoges blifva fullbordad före 1862 års slut, utgått ytterligare
omkring 10,000 R:dr, dels för någon muddring vid inloppet till hamnen och
verkställande af genommuddring utaf en ofvanför nya hamnrännan belägen, af sten
och lera bestående bank, erfordrades från 15,000 till 20,000 R:dr, — hvilket arbete
icke afsetts uti den för hamnbyggnaden gillade plan, men dock numera för hamnens
ändamålsenlighet funnits böra ofördröjligen verkställas — samt enär hamnafgifterna
under flera år antagligen icke kunde lemna tillgång till annat, än bekostande
af för hamnen i öfrigt nödiga arbeten, och således betalningen af stadens
för hamnbyggnaden ådragne skuld måste ske med andra medel, samt det
icke syntes rimligt eller billigt, att stadens innevånare för annan kapitalafbetalning,
än en å två procent om året, skulle betungas med för flertalet bland dem i
hög grad kännbara tillskott; har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte
bevilja staden Falkenberg, antingen utan återbetalningsskyldighet ett anslag
af 20,000 R:dr, såsom bidrag till verkställande af berörda muddringsarbete och de
första årens kapitalafbetalningar å ofvan omförmälda lån från Handels- och Sjöfarts-fonden,
eller ock ett lån af 50,000 R:dr på de billigare vilkor, som kunna
bestämmas, med skyldighet för staden att deraf genast inbetala nyssnämnda ur
Handels- och Sjöfarts-fonden erhållna lån; och har motionären sedermera, jemte
en till Utskottet ingifven skrift, öfverlemnat dels ett af Chefen för södra väg- och
vattenbyggnads-distriktet granskadt och godkändt kostnadsförslag, enligt hvilket
anläggningen af en dragväg vid och muddringsarbete i och utanför hamnen beräknats
till 23,608 R:dr, dels ett af bemälde Distriktchef afgifvet betänkande och
förslag till komplettering af hamnbyggnaden, dels ock intyg, att kostnaderna
för det nu fullbordade hamnbyggnads-arbetet den 24 sistlidne April öfverstege
155,000 R:dr.
Då anläggandet af den föreslagna dragvägen och verkställandet af muddring
ofvanför nya hamnrännan, hvilka arbeten icke varit afsedda vid uppgörande
af kostnadsförslaget för sjelfva hamnbyggnaden, onekligen skulle inverka förmånligt
på rörelsen i orten, har Utskottet funnit desamma vai-a förtjenta af Rikets
Ständers understöd. Enligt uppgjordt approximativt förslag skulle kostnaden för
dessa arbeten, då deruti icke beräknas det belopp af 1,680 R:dr, som upptagits
för muddringsarbeten utanför sjelfva hamnen, uppgå till omkring 22,000 R:dr.
Som likväl staden Falkenberg i främsta rummet häraf kommer att draga fördel
och följaktligen torde böra till någon betydligare del bestrida de härför erforderliga
kostnader, har Utskottet funnit sig endast på det sätt böra understödja motionärens
framställning, att Utskottet hemställer:
26:o.
det Rikets Ständer, för anläggande af en dragväg vid samt
verkställande af muddringsarbeten ofvanför Falkenbergs hamn,
måtte bevilja nämnde stad ett mot hälften af den härför beräknade
kostnad ungefärligen svarande anslag utan återbetalningsskyldighet
af Elfva tusen Riksdaler, mot skyldighet för
staden att fullgöra de föreskrifter, som för tillgodonjutande
af andra dylika anslag vid innevarande riksdag varda fastställda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o lil.
31
Med åberopande af Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader till
Kongl. Maj:t afgifna generalförslag öfver allmänna arbetsföretag, deri anslag till
en vid staden Askersund föreslagen hamnbyggnad blifvit antecknadt såsom af behofvet
högt påkalladt till följd af stigande rörelse, hvilken otvifvelaktigt komme
att tilltaga sedan vestra stambanan blifvit fullbordad, har Herr A. Grenander uti
en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 139), under förmälan att stadens sjötrafik
nästlidne höst blifvit betydligt ökad derigenom att ett s. k. isbrytarefartyg
numera 2 å 3 gånger i veckan gjorde reguliera turer till staden, anhållit, att Rikets
Ständer till utvidgning och förbättring af hamn- och lastageplatsen vid Askersund
måtte bevilja ett anslag af 18,000 R:dr.
Som det ifrågavarande arbetets utförande, för hvilket kostnaden blifvit be
räknad
till 24,000 R:dr, påkallas ai tillökad rörelse dels i följd at vestra stambanans
fullbordande, dels af andra omständigheter, samt behofvet deraf blifvit af
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader behörigen vitsordadt, hemställer
Utskottet,
27:o.
att Rikets Ständer måtte, på sätt motionären begärt, bevilja
staden Askersund ett anslag utan återbetalningsskyldighet af
Aderton tusen (18,000) Riksdaler, för att användas till utvidgning
af hamn- och lastage-platsen vid nämnde stad, i enlig
het
med den derför uppgjorda plan, under förbindelse för staden
att bestrida den kostnad, som utöfver anslagsbeloppet för
ändamålet erfordras.
Enligt hvad Riksdagsfullmägtigen E. G. Rudberg från Calmar län uti en
inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 82) anfört, lida Ölands nordligaste socknar
stor brist på kommunikationer. Deras produkter, spanmål och sandsten, måste
nemligen, för att afyttras, forslas antingen landvägen sex mil till Borgholm eller
ock på båt direkte till fasta landet. Landtransporten vore dock alltför kostsam
och sjötransporten, som, till följd deraf, mest måste begagnas, medförde, i brist på
lämplig hamnplats, ofta stora förluster, enär icke blott båtar och last, utan älven
menniskolif härigenom förspilldes. På grund häraf har bemälde motionär föreslagit,
att Rikets Ständer måtte anslå ett belopp af 10,000 R:dr att, efter förutgången
undersökning, användas till en hamnanläggning å tjenlig plats inom Högby
eller Böda socknar på Öland.
Utskottet, som funnit denna framställning vara grundad på ett verkligt
behof och derföre förtjent af uppmärksamhet, anser dock att, i händelse Kongl.
Maj:t, efter vederbörlig undersökning, skulle finna den af motionären afsedda hamnbyggnad
böra med statsbidrag befrämjas, tillgång dertill bör kunna beredas genom
anvisande af medel från den fond, som Utskottet föreslagit må till understöd
för dylika företag ställas till Kongl. Maj:ts disposition. På grund häraf, och
då hvarken kostnadsförslag eller andra för frågans utredning nödiga handlingar
blifvit till Utskottet aflemnade, lärer
32 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
28:o.
den gjorda framställningen icke böra af Rikets Ständer bifallas.
Med erinran derom att andra delar af landet på det allmännas bekostnad
erhållit förbättrade kommunikationer, men att Oland endast sjöledes kunde afyttra
sina produkter samt, i följd deraf, bade behof af goda hamnar, har Riksdagsfullmägtigen
N. P. Bäckström, från Calmar län, uti en inom Bonde-Ståndet
väckt, motion (N:o 132) föreslagit, att Rikets Ständer till förbättrande af hamnarne
vid Grönhögen eller Degerhamn, belägna på vestra kusten af Ölands södra
Mot, måtte bevilja ett anslag af 20,000 R:dr.
Som hvarken några denna fråga upplysande handlingar till Stats-Utskottet
inkommit, eller ärendet blifvit af vederbörande myndigheter handlagdt, får Utskottet,
med åberopande jemväl i öfrigt af de skäl, som uti nästföregående punkt
blifvit anförda, hemställa,
29:o.
att berörda motion måtte lemnäs utan allt afseende.
D) Kanal- och Slussverlcs-anläggningar samt strömrensningar och andra
vattmhommunikationer.
Som Indalselfven på en längd af 7\ mil från hafvet, eller från Klingerfjärden
vid Östersjön till Utanede hy inom Jemtland, för närvarande vore farbar med 4,5
fot djupgående fartyg, endast med undantag af 3:ne på denna sträcka förekommande
forssar, har, i anseende till den stora fördelen för en vidsträckt ort att få
elfven äfven för ångbåtar fullt farbar genom hela Medelpad till hafvet, plan och
kostnadsförslag på Statens bekostnad blifvit uppgjorda till elfvens rätning och upprensning
samt anordning för fartygens upphalning vid nyssnämnda 3:ne hinderliga
forssar; upptagande detta förslag en arbetskostnad af 31,000 R:dr. Med erinran
att denna fråga afsåge att lätta kommunikationen i en nästan uteslutande
af allmoge bebodd ort, af hvilken ej vidsträcktare deltagande i företaget kunde
påräknas, än att intressenterne anskaffa de efter rensningens utförande behöfligä
ångfartyg, har Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, till följd af
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, i generalförslaget upptagit hela den för elfvens
farbargörande beräknade summa; och har Kongl. Maj:t uti Sin nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit Rikets Ständer, att såsom anslag
utan återbetalning3sk3ddighet anvisa det för arbetets utförande beräknade beloppet,
31,000 R:dr.
Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
33
Utskottet, som nogsamt inser de stora fördelar, som genom ifrågavarande
företag skulle komma att tillskyndas en vidsträckt ort, tvekar icke tillstyrka, att
det äskade anslaget må beviljas; dock anser Utskottet af vigt, att säkerhet beredes,
det ifrågavarande farled äfven för fiamtiden behörigen underhålles; och
Utskottet hemställer alltså:
30:o.
att Rikets Ständer för Indalselfvens upprensning, så att densamma
med ångbåtar må kunna befaras från Klingerfjärden
vid Östersjön till Utanede by i Jemtland, måtte bevilja och
till Kongl. Maj:ts disposition anvisa ett anslag af Tretioett
tusen Riksdaler, under vilkor att vederbörande menigheter
förbinda sig att för all framtid behörigen underhålla den genom
upprensningen bildade farleden.
Vid 1856 — 1838 års riksdag väcktes genom enskild motionär fråga om beviljande
af statsbidrag för öppnande af en segelled mellan Hattefura hamn vid
Wenern förbi Köpmannebro, genom sjöarne Akelången, Rogvarpen, Laxsjön och
Lelången till sjön Stora Lee, inom Elfsborgs län; och vid sednast förflutna riksdagförevar,
jemväl till följd af enskild motion, fråga om dylikt bidrag för den del af
ifrågavarande segelled, som afser kommunikationen mellan Hattefura hamn och
Håfverud vid sjön Rogvarpen.
Yid förstnämnde riksdag, då frågan behandlades i sammanhang med ett
annat framstäldt förslag om öppnandet, dels genom kanaler, dels genom jernvägar,
af en kommunikationsled från staden Åmål till sjön Nedra Kalfven samt vidare
genom sjöarne Ömmeln, Limmern, Östra och Yestra Silen samt Lelången till
Stora Lee, förklarade dåvarande Stats-Utskott, uti sitt i ämnet afgifna utlåtande
(N:o 158 punkten 35), att, ehuru Utskottet visserligen erkände det stora behofvet
och den allmänna vigten af förbättring i kommunikations-anstalterna inom den
del af riket, hvarest berörda kanal- och jernvägsanläggningar skulle verkställas,
Utskottet likväl, vid det förhållande att Utskottet icke vore i tillfälle bedöma
hvilketdera af de 2:ne förslagen borde företrädesvis af Staten understödjas, samt
enär denna fråga icke vore i vederbörlig ordning utredd, och ortens innevånare ej
heller genom skedda aktieteckningar tillkännagifvit hvilketderas af dessa förslagutförande
kunde påräkna de största enskilda bidragen, funne sig böra hemställa,
att de gjorda framställningarne icke borde till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Yid sistförflutna riksdag åter, då frågan inskränktes till anvisande af
statsbidrag för kommunikations-leden mellan Hattefura hamn och Håfverud, förklarade
dåvarande Stats-Utskott, under åberopande af hvad vid 1856—1858 års
riksdag blifvit i föreuämnda utlåtande anfördt, att, då någon pröfning angående
det belopp, hvarmed företaget borde å Statens sida understödjas, icke lämpligen
kunde ega rum, innan bolag blifvit bildadt samt utredt blifvit, i hvad mån den
erforderliga kostnaden kunde inom orten sammanbringas, äfvensom under hvad
Bilt. till R. St. Brot. 1862 1863. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 3 Höft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
vilkor intressenterne för sia del kunde vara villige att åtaga sig arbetets utförande
och fullbordande, Utskottet föranlätes hemställa, att frågan finge förfalla.
Sedan Kongl. Majits Befallningshafvande i Elfsborgs län, uti underdånig
skrifvelse af den 7 sistlidne Augusti, jemte öfverlemnande af en utaf utsedde
komiterade för befordrande af kommunikationen från Hattefura hamn till sjön
Stora Lee till Kongl. Maj:t ställd underdånig ansökning om aflåtande af nådig
Proposition angående arbetets utförande med ett statsbidrag af 900,000 R:dr, deraf
225.000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och 675,000 R:dr såsom
lån, anmält, att för arbetsföretagets utförande blifvit tecknade 6,363 aktier å 25
R:dr hvardera, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 159,075 R:dr, hvilket belopp,
enligt hvad komiterade i underdånighet tillkännagifvit, skulle betydligt ökas,
om understöd af allmänna medel erhölls, samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
på anförda skäl och då det torde blifva omöjligt att bland ortens mindre bemedlade
befolkning tillvägabringa mera än en fjerdedel af kostnadssumman, i underdånighet
förordat komiterades underdåniga framställning; har Kongl. Majit uti Sin nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof (sid. 52) föreslagit Rikets Ständer
att för öppnande af segelled från Hattefura hamn till sjön Stora Lee såsom lån bevilja
900.000 R:dr, hvaraf dock under nästa statsregleringsperiod skulle utgå endast hälften
eller 450,000 R:dr, dervid såsom vilkor för lånets erhållande borde stadgas skyldighet
för intressenterne i företaget att årligen, räknadt från slutet af det år, hvarunder
hvarje för sig fristående del deraf blifvit fullbordad, erlägga fem procent å det i
förhållande till hela kostnaden på samma del belöpande lånebelopp, hvaraf ränta
skulle godtgöras efter tre för hundra af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga
utgöra afbetalning derå; men med rättighet för Kongl. Majit att, derest vederbörande
icke inom 1863 års utgång oni arbetets utförande i behörig ordning
afslutat kontrakt, använda lånesumman till en föreslagen transportled för sammanbindande
af Kinda båtled med sjön Roxen.
Uti ofvanberörda underdåniga ansökning hafva komiterade gjort enahanda
framställningar, som legat till grund för den af Herr Grefve Erik Sparre vid sistjörflutne
riksdag i ämnet väckta samt uti Stats-Utskottets då afgifna utlåtande
Nio 120 (punkten 28) behandlade motion. Komiterade hafva nemligen anfört, att
Dalsland vore af naturen deladt i 2:ne hufvuddelar, nemligen den södra, mellan
Wenern och Bohuslän belägna, ett stort slättland med den bördigaste jord,
samt den norra, mot Norrige angränsande delen, mera bergbunden och skogbärande
samt i följd deraf bcrgsbruks-idkande, genomskuren af flera större sjöar
och vattendrag, hvilka ungefär vid midten af landet flöte ut i Wenern vid Köpmannabro,
hvarest jemväl en god, men liten hamn vid Hattefura lemnade skydd
åt segelfarten å Wenern. Denna punkt, af naturen anvisad till mötesplats för
det bergsbruks-idkaude Dalsland och den sädesproducerande delen deraf samt tillika
för de flera till Wenern angränsande landskap, hvilka egde dels spanmål, dels
malmer eller tackjern att erbjuda det skogrika, men på malmer fattiga norra Dalsland,
hade likväl ej blifvit hvad den således borde vara, i följd deraf att det inåt
landet sig sträckande vattendraget icke bibehållits vid erforderligt djup, hvilket
genom det låga vattenståndet i Wenern alltmera förminskats. Ofvanför Köpmannabro
funnes flera efter hvarandra liggande, genom branta fall sammanbundna och
ända till 12 mil in i landet sig sträckande sjöar, Höljen, Rogvarpen, Åklången,
Laxsjön, Lelången och Stora Lee, hvilken sistnämnda sjö till en del utgjorde
gränsen mot Norrige. Invid eller på föga afstånd från dessa sjöar läge de flesta
större jernverken på Dalsland äfvensom några i Wermland, såsom Upperud, Hot
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
.35
verud, Billingsfors, Cathrineholm, Lennartsfors, Törefors, Norekärn, Carlsfors, Gustafsfors,
Christinedahl, Lisefors och Bäckefors samt dessutom Cathrineholms, Billingsfors,
Skåpafors, Sulleds, Krokfors, Långeds. Bengtsfors m. fl. sågverk. All
den för ofvannämnda jernverk erforderliga malm och spanmål, som, den förra från
Wermland och den sednare från Westergötland, öfver Wenern fördes till Hattefura
hamn, måste nu derstädes omlastas i pråmar för att föras genom sundet vid
Köpmannabro. Der sammanträffade 2:ne kommunikations-leder, af hvilka den ena
öfver Snäcked förde in i sjön Ånimuien och derifrån genom en för flere år tillbaka
anlagd, men numera förfallen sluss i sjön Ärren; den andra åter ginge till
Upperud, hvarest varorna ånyo måste urlastas för att forslas ett kort stycke öfver
land förbi vattenfallet samt inlastas i fartyg och föras öfver sjön Höljen till Hofverud,
derstädes äDnu en gång urlastas för att föras öfver land och åter inlastas
samt sjöledes transporteras till Långed, der för fjerde gången omlastas och föras
landvägen till Laxsjön, öfver denna sjö till Skåpafors, der för femte gången omlastas
för att föras öfver Lelången och vid ändan af denna sjö ytterligare omlastas
för att komma till Stora Lee. På samma våg måste den till jern förädlade
malmen äfvensom sågverkens produkter återföras till Hattefura, för att der inlastas
till Götoborg och derifrån exporteras. Detta obeqväina transportsätt, till undvikande
hvaraf bruks- och sågverks-egarne nödgades föra sina produkter flera mil
på hjuldon, lemnade producenten ringa behållning på hans vara samt hade haft till
följd, att jernverken på Dalsland — oaktadt den goda skogstillgången och de
jemförelsevis ytterst låga kolpriserna, som i sin ordning lemnade allmogen föga
eller ingen behållning på koltillverkningen — måst, oaktadt alla ansträngningar
af deras egare, stå tillbaka i sin utveckling. Egarne till de stora skogssträckor i
norra Dalsland och Nordmarks härad at Wermland, från hvilka den årliga averkningen
beräknades till 40,000 tolfter blockar, sorn nu till en stor del kastades i
sjöarne för att utför de dem sammanbindande vattenfallen nedgå till Köpmannabro,
derstädes inlastas och föras till Wenersborg samt der åter störtas i Göta eif,
för att flottas till sågverken vid Trollhättan, tillskyndades äfven genom detta transportsätt
kännbara förluster, i det egarne nödgades till de aflägsna sågverken till
underpris afyttra sina skogsprodukter, af hvilka en stor del ginge vid transporten
förlorade. Slutligen tillskyndades ej mindre jordbruket, till hvars utvidgande genom
högst betydliga odlingstillfällen ej mindre i Wedbo, än i Nordmarks härad
af Wermland utsigter vore för handen, än äfven boskapsskötseln, till hvars bedrifvande
i större skala den i förhållande till sädesproduktionen ymniga hötillgången
och rika beten å de vidsträckta utmarkerna erbjöde tillfälle, stort mehn genom
bristen på lätta kommunikationsmedel, då jordbrukarne, såsom nu vore förhållandet,
nödgades att öfver ytterst backiga vägar och på stora omvägar föra sina
varor till det flera mil aflägsna Fredrikshall i Norrige, såsom enda afsättningsort.
En kommunikationsled genom anläggande af slussar vid ofvanangifna sammanhindningspunkter
mellan sjöarne vore således, vid nu antydda förhållanden, af
utomordentlig vigt såväl för det derpå helt och hållet vanlottade Dalsland, hvars
befolkning numera uppginge till omkring 75,000 innevånare, som äfven för Nordmarks
härad, der folknummern öfverstege 20,000; och den förbindelse, som sålunda
vunnes med alla de till Wenern angränsande provinser och vestkustens
förnämsta exportort Göteborg, skulle dessutom lända till gagn icke ensamt tor
Dalsland och Wermland samt öfrige nyssnämnde provinser, utan för hela landet,
genom det ökade antalet och beloppet af för rikets exporthandel användbara artiklar
och förminskande af transportkostnaden för dem. Ännu större och ur stats
-
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141,
ekonomisk samt jemväl politisk synpunkt vigtigare skulle företaget blifva genom
sambandet med en i Norrige ifrågasatt och till en del redan påbörjad kanal-led
från Fredrikshall genom sjöarne Arevandet och Aspern till ofvan omförmälda
gränsesjö Stora Lee. Denna ända till 8 mil långa, till större delen inom Svenska
området belägna sjö bade jemväl ådragit sig uppmärksamhet i Norrige, der
redan i flera år vid Fredrikshall bedrifvits kanal-arbete, och hvarest endast afbidades
beslutet om öppnande af kanal-led på Svenska sidan för att vid Othei, der
redan på enskild bekostnad en provisorisk slussledning vore anbragt, öppna kommunikationen
mellan samma sjö och nyssnämnda på Norska sidan belägna vattendrag,
hvarigenom således vunnes en ny förbindelse mellan de förenade rikena
och derjemte en ny kommunikationsled mellan Wenern och Nordsjön
Jemte erinran om de mångfaldiga fördelarne af dels att i Fredrikshall vinna
en ny afsättningsort för betydliga partier spanmål och landtmannaprodukter, som
Norrige måste importera och som nu, för att hinna dit, måste gå ända ned till
Göteborg samt der omlastas och öfver Nordsjön föras till Norska kusten, dels att
behofvet af fiskvaror m. m. från Norrige kunde erhållas på samma väg, hafva
komiterade, med förmälan att, enligt af Chefen för vestra väg- och vatten-byggnadsdistriktet,
majoren D. W. Lilliehöök, uppgjordt samt af Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader godkändt förslag, kostnaden för den omförmälda kommunikations-leden
på Svenska sidan vore beräknad att uppgå till 805,758 R:dr
B:ko eller 1,208,367 R:dr Runt, bifogat en uppgift på fraktkostnaderna för de varor,
som från Wenern föras till norra Dalsland, och för de varor, som forslas
derifrån tillbaka till nämnda sjö, och hvilka till allra största delen skulle komma
att förås på kanalen; utvisande denna uppgift en varuqvantitet af 260,200 centner,
till ett värde af 2,270,900 R:dr samt en transportkostnad af 206.100 R:dr.
Utskottet torde icke behöfva vidare, än som genom komiterades framställning
redan egt rum, ådagalägga huruledes ifrågavarande företag, hvilket visserligen
utgöres af flera hvar för sig fristående arbeten, som kunna gagna de orter,
der de komma att utföras, dock erhåller sin förnämsta vigt för det allmänna, derigenom
att detsamma blir i sin helhet tillvägabragt, så att en oafbruten kommunikation
må åstadkommas från Wenern till Stora Lee och i en framtid genom
Norrige öppnas en lätt- förbindelse med Nordsjön. Utskottet år således af den
åsigt att, om ett statsbidrag för arbetets utförande skall beviljas, detsamma bör
lemnäs under uttryckligt vilkor att ett bolag varder bildadt, som åtager sig att,
mot statsbidragets tillgodonjutande, utföra och fullborda hela den föreslagna kommunikations-leden
från Wenern till Stora Lee. Härvid förekommer dock att, enligt
hvad ofvan är nämndt, kostnaden för företaget i dess helhet blifvit beräknad
till 1,208,367 R:dr, men att aktieteckningen icke uppgår till mera än 159,075 R:dr,
hvadan det statsbidrag, som för arbetets utförande erfordras, skulle utgöra
1,049,292 R:dr. Enligt hvad inför Utskottet blifvit anmäldt är dock numera all
anledning att aktieteckningen kan uppbringas till det belopp, att, om statsbidraget
bestämmes till 1,000,000 R:dr, deraf 800,000 R:dr såsom lån och 200,000 R:dr såsom
anslag, företaget i sin helhet skall komma till utförande. Utskottets upp
märksamhet
har derjemte blifvit fästad derpå, att, då befintliga vägar från Nordmarks
och norra delen af Wedbo härader, omfattande sjöarne Stora Lee, Lelången
och Vestra Silen, vid den närmast nedanför dem liggande sjön Laxen lemna
vattendraget, hvadan trafiken från och till förstnämnde härader ej af ett från
Wenern utgående kanalarbete har egentlig fördel förrän detta arbete nått sjön
Laxen, så skulle det, för att skyndsamt bereda ett för det hola gynnsamt resultat,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
37
vara af vigt om den del af statsbidraget, som Rikets Ständer bevilja att under
nästkommande statsregleringsperiod utgå, blefve bestämd till så stort belopp, att
dermed kunde åstadkommas en mora fristående och för sig sjelfständig del deraf,
hvilket kunde ske, derest vid denna riksdag anvisades 550,000 R:dr och vid nästkommande
återstoden. Utskottet, som icke förbisett giltigheten af de skäl, som
tala för ett sådant förfaringssätt, får derföre hemställa:
31:6.
att Rikets Ständer måtte för seggelleds öppnande from, Hattefura
vid Wenern förbi Köpmannabro genom sjöarne Akelången,
Rogvarpen, Laxsjön och Lelången till stora Lee samt anläggning
af en jernväg af 2,350 fots längd vid Håfveruds bruk bevilja
ett statsbidrag af En million Riksdaler, deraf 200,000 R:dr
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och 800,000 R:dr
såsom lån, samt att halfva anslagssumman Etthundra tusen
Riksdaler och af Lånet Fyrahundrafemtio tusen Riksdaler
må under nästkommande statsregleringsperiod utbetalas till
det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1861
års utgång bör vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig att
utföra och fullborda hela den ifrågavarande kommunikationsleden;
börande bolaget årligen, efter slutet af det år, hvarunder
hvarje för sig fristående del af företaget blifvit fullbordad,
och intill hvilket års slut motsvarande del af lånet får
räntofritt innehafvas, inbetala fem procent å det i förhållande
till hela kostnaden på samma del: belöpande lånebelopp,
af hvilka först beräknas tre procents ränta å det efter hvarje
inbetalning återstående kapital samt det öfriga afgår å kapitalet.
Enligt hvad Styrelsen för allmänua Yäg- och Vatten byggnader uti det afgifna
generalförslaget omförmält, n hafva, för utsträckning af den omkring 6 mil
långa vattenleden utefter sjöarne Åsunden, Jernlunden och Rengeu, som förmedelst
den numera fullbordade Kinda båtled blifvit bildad från Horns socken i södra delen
af Östergötland till Labbenäs’ lastageplats vid norra ändan af sjön Rengen på
omkring lj mils afstånd från Linköping, alternativa planer blifvit uppgjorda dels
för Stångåns kanalisering från Rengen till Roxen, dels för anläggning af jernväg
i ändamål att dymedelst förena nämnde sjöar; och har Styrelsen, med anledning
af erhållen nådig befallning att vid general förslagets upprättande taga den
ifrågavarande anläggningen under öfvervägande, i underdånighet anmält att, enligt
uppgjorda alternativa förslag, kostnaden blifvit beräknad:
a) för nyssnämnde kanalisering, till R:dr 1,313,000: —
b) „ anläggandet af jernväg för lokomotiv „ 560,378: 30.
c) „ dito dito „ hästkraft „ 120,879: 44.
Med anförande af den stora fördel, som denna transportleds utsträckande
skulle medföra, hade såväl de för arbetets beredande utsedde komiterade, som
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län i underdånighet anhållit,
att bidrag af allmänna medel måtte beredas för tillvägabringande af en sådan utsträckning,
helst medelst kanal-anläggning, enär derigenom en sammanhängande
båtled af 7^ mils längd erhölles från södra ändan af Åsunden till Roxen samt
således omlastningar kunde undvikas för de tunga effekter, som hufvudsakligen
utgöra ortens afsättnings-produkter; och delade Styrelsen den sålunda yttrade
åsigten om vigten af den inuti landet redan bildade farledens utsträckning såsom
oafbruten vattenväg till Linköping, hvarigenom densamma medelst Göta kanal
sattes i förening med hafvet. Den del af Östergötland, hvarigenom Kinda båtled
framgår, vore dessutom till följd af läge och naturförhållanden, mindre lämplig för
jernvägsanläggning. Yisserligen vore en värdefull förbättring i ortens kommunikations-anstalter
åvägabragt genom den förutnämnda redan verkställda vattenleden;
men för att åstadkomma fullständig lättnad i transporterna borde densamma likväl
först och främst förenas med sjön Roxen och den kunde sedermera i framtiden
utsträckas i söder till Wimmerbj7. Enligt Styrelsens åsigt borde dock den nu
ifrågavarande norra utsträckningen, eller förbindelsen mellan sjöarne Rengen och
Roxen företrädesvis åstadkommas; och har Styrelsen, på dessa och flera anförda
skäl, bland första klassens arbetsföretag uppfört tvåtredjedelar af den för båtledens
utsträckning beräknade kostnadssumma med 875,300 R:dr.
Uti sina rörande ifrågavarande ämne till Kongl. Maj:t i Augusti månad
sistlidet år aflåtna skrifvelser, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands
län i underdånighet upplyst, att sänkningen af ofvan omförmälda sjöar jemte
anläggandet af båtled och sluss, hvarför kostnaden uti det af Majoren, Friherre G.
De Geer år 1853 uppgjorda och i nåder godkända kostnadsförslaget ursprungligen
beräknats till blott 167,000 R:dr B:ko eller 250,500 R:dr R:mt, i verkligheten uppgått
till mera än dubbla beloppet, eller till omkring 525,000 Ridr. För detta arbetes
utförande hade Rikets Ständer visserligen beviljat lån till sammanräknadt belopp
af 390,000 R:dr R:mt, men dessa måste, likasom återstående kostnadssumman, som
på enskilda händer upplånats, af jordegarne kring förenämnda sjöar återbetalas;
och kostnaden derför blefve dubbelt kännbar, om icke en fortsättning af båtledeu
åt den genom sjösänkningen erhållna jordvinningen lemnade ökadt värde. Enligt
uppgjorda beräkningar kunde kostnaden för den redan utförda båtleden, hvilken
blifvit, i sammanhanhang med sjösänkningen, uteslutande af strandegarne bestridd,
beräknas till mera än 180,000 R:dr; och ortens innevånare hade således lör ifrågavarande
båtled redan fått vidkännas ganska stora uppoffringar, hvilket Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ansåg såsom ett ytterligare stöd för framgång åt ett
företag, hvilket afsåg att åt en redan så dyrbar kommunikations-led bereda den
utveckling, som ensam förmådde att åt den gifva ett verkligt värde.
Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har Kongl. Majit, bland de flere i generalförslaget omförmälde kanal- och farledsanläggningarne,
endast för trenne sådana arbeten äskat särskilda statsbidrag, nemligen
för de här ofvan omförmälda arbetena, som afse upprensning af Indals-eifven
och öppnande af segelled från Hattefura hamn till sjön Stora Lee, samt för den nu
ifrågavarande fortsättningen af Kinda båtled till sjön Roxen, för hvilket sistuämn da
arbetsföretag Kongl. Majit, på sätt ofvan är nämndt, föreslagit, måtte få användas
de för segelleden mellan Hattefura och Stora Lee afsedda medel, i händelse detta
arbete icke inom viss tid komme till utförande.
Härförutom har, uti särskilda motioner, inom Ridderskapet och Adeln af
Herr af Burén, D. P. (Mot. N:o ld7), inom Preste-Ståndet af Kontraktsprosten
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
39
J. Janzon (Mot. N:o 140), inom Borgare-Ståndet af Herr Fr. Hjertström, (Mot. N:o
173) och inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Garl Johan Johansson från
Östergötlands län (Mot. N:o 320), med hvilken sig förenat Ståndets öfriga Riksdagsfullmägtige
från nämnda län, blifvit yrkadt, att ett anslag utan återbetalningsskyldighet,
stort 875,300 R;dr, motsvarande tvåtredjedelar af den beräknade kostnaden,
måtte varda beviljadt att successive under instundande statsregleringsperiod
utgå till fullbordande af Kinda båtled medelst kanalisering af Stångån från
sjön Rengen till Linköpings hamn, under vilkor att ett bolag blefve bildadt, som
förbunde sig att mot åtnjutande af detta understöd, i enlighet med det kontrakt,
som derom kunde varda afslutadt, behörigen verkställa arbetet, Motionärerne
hafva såsom stöd för sina framställningar i detta hänseende hufvudsakligen erinrat,
att, långt innan Göta kanal påbörjades, bade fråga uppstått att från norra
ändan af sjön Rengen, ungefär 1|- mil från Linköping, anlägga en kanal till Roxen
och vidare till Östersjön samt, i sammanhang dermed, öppua en båtled genom de
med hvarandra sammanhängande sjöarne Jernlunden, Åsunden, Erlången, Juttern
och Krön, hvilka sträcka sig från Rengen till trakten af Wimmerby. Den del af
denna kanalsträekning, som skulle sammanbinda Roxen med Östersjön, hade genom
Göta kanals anläggning redan i 30 år varit trafikerad. Den öfriga sträckningen vore
deremot ännu otullbordad, ehuru mera än ett sekel förflutit, hvarunder, medstörre och
mindre mellantider, denna fråga blifvit bearbetad. Sålunda hade redan år 1801 bildat
sig ett af Kongl. Majit den 2 Juni samma år oktrojeradt bolag för ifrågavarande kanalarbetes
utförande. Genom detta bolags försorg hade ock tvänne slussar af trä blifvit
anlagda den ena mellan sjöarne Jernlunden och öfre Rengen, den andra mellan sjöarne
öfre och nedre Rengen. Ärbetet bade dock förfelats samt afstadnat i brist på penningar
och nödig erfarenhet, i kanalbyggnadskonsten. Sedan derefter Göta kanal börjat
anläggas, hade på 1820-talet verkställts en fullständig undersökning och plau
för byggande af den ifrågavarande kanalsträckningen, hvilken fått benämningen
Kinda kanal. Det stora gagnet af denna kommunikationsled vore lätt att inse,
om man besinnade, att densamma genom Stångån skulle utmynna i sjön Roxen
och sålunda blifva en bikanal till Göta kanal samt, i förening med ofvannämnde
sjöar, utgöra en sträcka af omkring 10 mils längd, eller mera än hela Östgötaliuien
af Göta kanal. Det var dock först på 1850-talet, som frågan om utförandet
af Kinda kanal och båtled ånyo med allvar kom å bane och det med den
framgång, att en icke obetydlig del deraf, omkring 6 mil, eller båtleden genom sjöarne
Åsunden, Jernlunden samt öfre och nedre Rengen, sedan hösten 1861 varit öppnad
för allmänna trafiken. Den redan vunna erfarenheten om denna trafik hade
ådagalagt det oafvisliga behofvet af arbetets fortsättande från sjön Rengen till
Roxen. Behofvet af detta arbetes snara utförande hade ock alltmera börjat inses,
ej mindre inom sjelfva orten, än äfven af vederbörande myndigheter. Till följd
deraf bade ock noggranna undersökningar och kostnadsförslag blifvit uppgjorda,
utvisande att lämpligaste sättet att vinna det åsyftade målet vore att, med begagnande
af Stångåns vattendrag från Rengen till Roxen, förbi vattenfallen i
nämnda å anlägga slussar samt i öfrigt upprensa och göra ån segelbar. Kostnaden
härför bade, såsom ofvan är nämndt, blifvit beräknad till 1,313,000 Ridr
Runt. Efter att vidare hafva erinrat derom, att do enda kanal-anläggningar, för
hvilka Kongl. Majit i Sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
behagat föreslå Rikets Ständer att lemna statsbidrag, vore segelleden från Hattefura
hamn till sjön Stora Lee samt fullbordandet af Kinda båtled till sjön Roxen,
hafva motionärerne fästat uppmärksamhet derpå, att all tanke på utförande af
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
detta sednare arbete måste öfvergifvas, derest ieke Rikets Ständer skulle behaga
på ett mera verksamt sätt understödja detsamma samt för sådant ändamål, i enlighet
med hvad under en längre tid varit vanligt i afseende på statsbidrag till
väganläggningar och kanaler, anvisa minst tvåtredjedelar af arbetskostnaden att
utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, men med förbindelse för det bolag,
som åtoge sig arbetets utförande, att bekosta återstoden. Det vore endast på
sådant sätt möjligt att lör dylika arbeten bilda bolag, enär erfarenheten visat, att
aktieegarne, i anseende till arbetenas dyrhet och den långa arbetstiden, icke kunde
på flera år påräkna någon ränta på sina i sådana företag nedlagda penningar.
Af ett till Utskottet inlemnadt protokoll vid sammanträde med dem, som
tecknat aktier för ifrågavarande företag, har Utskottet vidare inhemtat, att ett
bolag med benämning: Kinda kanals aktiebolag, blifvit bildadt, som, under förutsättning
att tvåtredjedelar af den erforderliga kostnadssumman såsom statsanslag
utan återbetalningsskyldighet erhölles, skulle åtaga sig arbetets utförande. Berörda
protokoll ådagalägger derjemte, att Göta kanalbolag vid extra bolagsstämma
i sistlidne Januari månad beslutat att, med afseende på vigten för Göta kanal att
erhålla den utvidgning i området för sin egen trafik, som Kinda kanal skulle bereda,
tecknat 1000 aktier, hvardera å 100 R:dr, eller tillhopa 100,000 R:dr för
Kinda båtleds fullbordande till Roxen. Bland skälen för Göta kanalbolags deltagande
i sistnämnda företag har Göta kanal-direktion anfört att, då trafiken på
Göta kanal, som har en utsträckning från Östersjön till Wenern af 18 mil, kunnat
upphemta en inkomst, som under de sista fem åren i medeltal utgjort 213,413
R:dr, syntes med all säkerhet böra antagas, att en kanal-led, som till en början
komme att utgöra minst en tredjedel och framdeles möjligen mera än hälften af
denna längd och gående, äfven den, genom sjöar af icke ringa omfång samt öppnande
för en vidsträckt landsort en direkt vattenkommunikation, som komme
att upptaga hela dess väsendtliga rörelse med rikets öfriga delar, måste i och för
sig lemna en icke obetydlig afkomst och i alla händelser tillföra Göta kanal så
stor tillökning i dess trafikinkomster, att densamma borde blifva tillräcklig att
förränta och amortera det bidrag från Göta kanalbolag, som blefve dertill anväudt.
I afseende på planen för arbetets utförande, har Distriktchefen Majoren
Grafström, som reviderat och i vissa delar föreslagit jemkningar i det af Friherre
De Geer år 1856 uppgjorda förslaget, ansett, att för arbetets fullbordande erfordrades
en tid af 6 år samt att under de 3 första åren utgifterna komme att uppgå
till ett sammanräknadt belopp af 700,000 R:dr och att återstoden af den beräknade
kostnadssumman erfordrades under de derpå följande 3 åren.
Då onekligt. är, att den redan tillvägabragta båtleden genom sjöarne Åsunden,
Jernlunden och Rengen, för hvars åstadkommande strandegarne, enligt hvad
utredt blifvit, fått vidkännas ganska betydliga utgifter utöfver den för sjelfva sjösänkningen
erforderliga kostnad, först då kan anses i någon väsendtligare mån uppfylla
sitt ändamål, när båtleden blir utsträckt till sjön Roxen, hvarigenom de inre
dalarne af landet, med begagnande af Götha kanal, komma i oafbruten kommunikation
med hafvet; tvekar Utskottet destomindre föreslå Rikets Ständer, att för
detta arbetsföretags utförande anvisa medel, sorn föregående Rikets Ständer, då
frågan om det redan fullbordade sjösänknings- och båtleds-företaget förevarit, med
full insigt om företagets stora och allmänna vigt, yttrat den åsigt, att “Rikets
“Ständer framdeles icke skola vägra att med statsbidrag understödja samma kommunikations
utsträckning till dess uppgifna ändpunkter." När östra stambanan
blir
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
41
blir anlagd till Linköping, måste dessutom Kinda båtled, som der skulle beröra
nämnda bana, komma att åt densamma medföra icke obetydlig trafik. De
orter, som kunnat vänta sig fördelar af östra stambanans förläggning på östra
sidan af sjön Sommen, meri, genom Rikets Ständers vid innevarande riksdag
fattade beslut om östra stambanans blifvande sträckning, icke hafva att förvänta
någon jernvägsanlägguiug i sitt grannskap, äro onekligen i behof af förbättring i
sina kommunikationsanstalter, men torde ock, på sätt Herr Friherre Ericson i
sitt utlåtande i fråga om östra stambanans rigtning aniört, blifva mera betjenta
med en ändamålsenlig kanalisering af ofvannämnda vattendrag till Linköping, än
med jernväg, som endast delvis komme dem till godo.
Beträffande beloppet af det statsbidrag, som för ifrågavarande ändamål må
anvisas, så torde med visshet kunna antagas att, såvida företaget skall komma till
utförande, dertill måste såsom anslag beviljas §:delar af den erforderliga kostnadssumman.
Enär aktie-egarnc i ett större kanalföretag icke kunna påräkna att
förr, än i en obestämd framtid erhålla någon inkomst af sina deri nedlagda
penningar, synnerligast då, såsom i förevarande fall är förhållandet, flera år åtgå
för sjelfva kanalbyggnadens utförande, kan den större allmänheten, äfven om ett
dylikt företag i framtiden blir vinstgifvande, icke påräknas såsom deltagare deri
till något betydligare belopp, utan måste deltagarne förnämligast sökas inom den
ort, som har direkt fördel af arbetets tillvägabringande. Då emellertid nu ifrågavarande
ort i och för sänkningen och kanaliseringen af ofvannämnda sjöar redan
fått vidkännas en kostnad af mer än en half million R:dr, och då, äfven om Staten
tillsläpper | af kostnaden för båtledens utsträckning till Linköping, derutöfver
erfordras det betydliga beloppet af 432,000 R:dr, utgörande tillsammans omkring
960,000 R:dr, som orten redan bekostat eller är villig att bekosta för ett företag,
hvars tillvägabringande fördrar en utgift af 1,838,000 R:dr; torde anspråken på do
enskilda samhällsmedlem marnes biträde för detta företag, hvilket först efter flera
års förlopp kan lemna någon inkomst, icke kunna med hopp om framgång vidare
utsträckas.
Utskottet, som vid öfvervägande af dessa förhållanden insett svårigheten
att genom enskild aktieteckning kunna tillvägabringa mera än en tredjedel af
den beräknade kostnadssumman, har i denna omständighet funnit giltigt skäl tillstyrka
Rikets Ständer att af Statens medel anvisa de öfriga två tredjedelarne
deraf. Men ehuru Utskottet funnit nödigt att, såvida företaget skall komma till
utförande, Staten tillskjuter en så betydlig del af kostnadsbeloppet, bär Utskottet
dock ansett billigt, att Staten åtminstone för så stor del deraf, som motsvarar
bolagets tillskott, tillerkännes rätt att erhålla betalning af båtledens blifvande inkomster.
Utskottet har derföre trott sig böra hemställa, att af det begärda statsbidraget,
875,000 R:dr, hälften anvisas såsom anslag och hälften såsom lån. I
öfverensstämmelse med hvad sålunda är anfördt, får Utskottet alltså hemställa:
32:o.
att Rikets Ständer, för utsträckning al Kinda båtled medelst
kanalisering af Stångån från sjön Kengen till Linköpings hamn,
måtte anvisa ett mot f:delar af den härför beräknade kostnadssumma
ungefärligen svarande statsbidrag af Åttahundrasjutiofem
tusen Riksdaler, deraf källten såsom anslag utan
Bih. till. 11. St. Brot. IH6'2 åf 18113. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 3 Höft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
återbetalningsskyldighet och hälften såsom lån, samt att af
detta statsbidrag Fyrahundrasjutio tusen Riksdaler, hälften
såsom anslag och hälften såsom lån, må utgå under nästkommande
statsregleringsperiod, med vilkor:
a) att kontrakt om arbetets utförande skall föro 1864 års utgång
vara i behörig ordning afslutadt;
b) att det för arbetets utförande bildade bolag skall hafva förbindelse
att, mot statsbidragets tillgodonjutande, i öfverensstämmelse
med fastställd plan fullborda och för all framtid
underhålla båt- och kanal-leden; samt
c) att å lånesumman, hvilken intill slutet af det år, hvarunder
arbetet blifvit fullbordadt, må räntefritt innehafvas, skall derefter
inom hvarje års slut inbetalas fem procent å det ursprungliga
lånebeloppet, af hvilka först beräknas tre procents
ränta å det efter hvarje inbetalning återstående kapital, samt
det öfriga utgör afbetalning derå.
Med anledning af en hos Kongl. Maj:t gjord och till Rikets sednast församlade
Ständers pröfning öfverlemnad framställning om statsbidrag för anläggning
af jernväg förbi Hedens forssar i Luleå eif, i ändamål att derigenom sammanbinda
de ofvan- och nedanom dessa forssar liggande, till elfven hörande vidsträckta
lugnvattenytor, och såmedelst öppna en 11* mil lång kommunikationsled
mellan landets inre delar och hafvet, funno Rikets Ständer, som ansågo undanrödjandet
af det utaf nämnda forssar förorsakade hinder i kommunikationen utefter
Luleå eif vara af vigt ej mindre för underlättande af transporterna å elfven,
än äfven med hänseende till ortens fortskridande odling och befrämjande af en
fiffigare handelsrörelse derstädes, godt att till berörda företag anvisa ett. låneunderstöd
af 93,000 Riksdaler Riksmynt. Den sålunda tillämnado kommunikationsanstalten
har likväl sedermera, med afseende å nödvändigheten af de å
elfven transporterade effekternas omlastning för jernvägens begagnande, ansetts
icke skola åt allmänna rörelsen bereda de dermed åsyftade fördelar eller motsvara
dess behof, och företaget har, i följd häraf, icke kommit till utförande. Men då förslaget
om åvägabringande af en oafbruten kommunikationsled utefter Luleå eif innefattar
en fråga af stor betydelse för denna landsorts framtida utveckling och ekonomiska
förkofran, hafva undersökningar, på enskild bekostnad, egt rum angående
möjligheten att medelst anläggning af kanaler med lutande planer åstadkomma
en sammanhängande farled förbi Hedens och Ede forssar; hvarefter och sedan detaljerad
arbetsplan härför blifvit af Löjtnanten vid Yäg- och Yattenbyggnadskorpsen,
R, Schough, upprättad, dervid företaget beräknats till en kostnad af
1,500,000 R:dr, hvaraf 221,500 R:dr för den erforderliga rörelsematerielen, bestående
af bogseringsångbåtar och pråmar, intressenterne i företaget, uti en i sistförflutna
Augusti månad genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet till
Kongl. Maj:t insänd ansökning, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition, att en summa, motsvarande den för
anläggningen och rörelsematerielens anskaffande beräknade kostnad af 1,500,000
Riksdaler, måtte anvisas, för att genom Statens försorg användas till ifrågavarande
företags verkställande, eller ock att, om detsamma ansåges icke böra af Staten
utföras och för framtiden handhafvas, hela kostnadssuinman måtto såsom anslag
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 141.
43
utan återbetalningsskyldighet. öfverlåta® åt det bolag, som för ändamålet kunde
varda bildadt.
Efter det Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti dess före
innevarande riksdag till Kongl. Majit afgifna generalförslag, angående understöd
för allmänna arbeten, meddelat utlåtande i anledning af berörda ansökning, samt
dervid anfört, att ehuru Styrelsen ansåge den föreslagna kanal-leden vara förtjent
af synnerlig uppmärksamhet, samt att, derest företaget skulle kunna bringas till
utförande, det bidrag, som beviljades, borde utgå i form af anslag utan återbetalningsskyldighet,
Styrelsen likväl, vid betraktande deraf att kostnaden för arbetena
i allmänhet vore högt beräknad och att rörelsematerielens anskaffande syntes tillhöra
den enskilda företagsamheten, funne sig icke böra tillstyrka högre bidrag till
företaget än En million Riksdaler, under förbehåll att vederbörande intressenter
bekostade återstoden och ansvarade för farledens framtida vidmagthållande, förekom
denna fråga till nådig pröfning i sammanhang med öfriga i Styrelsens generalförslag
upptagna större arbetsföretag; men då upplysning saknades, huruvida
något i orten bildadt bolag vore benäget att, emot åtnjutande af de utaf Styrelsen
ifrågasatta belopp, utföra och för framtiden underhålla omförmälda kanal-led, fann
Kongl. Maj:t Sig icke då böra föreslå Rikets Ständer att till detta företag anvisa
några medel.
Sedermera har dock Landshöfdinge-embetet i Norrbottens län, under den
16 nästlidne Januari, till Kongl. Maj:t inkommit med dels utdrag af ett vid sammanträde
i Luleå den 3 i berörda månad hållet protokoll, utvisande att, sedan
teckning till aktier för bildande af bolag till ofvanberörda företags verkställande
inom orten egt rum till belopp af 500,000 Riksdaler, intressenterne vid nämnde
sammanträde konstituerat sig till bolag, under benämning af “Luleå kanal-aktie
bolag“,
samt öfverenskommit att, derest minst En million Riksdaler erhölles så
som
anslag utan återbetalningsskyldighet, anlägga och för framtiden underhålla
kanaler förbi Hedens och Ede forssar, äfvensom anskaffa den för trafiken erforderliga
transport-materiel, allt i öfverensstämmelse med den af Löjtnanten
Schough uppgjorda arbetsplan, dels ock en af den utsedda Bolagsstyrelsen undertecknad,
till Kongl. Majit ställd skrift, deruti Styrelsen, med åberopande af hvad
förut anförts till stöd för den gjorda framställningen om Statens medverkan till
företagets verkställande, å bolagets vägnar i underdånighet anhållit, det Kongl.
Majit måtte täckas föreslå Rikets Ständer att för ändamålet bevilja ett anslag af
minst En million Riksdaler, hvaremot bolaget förbuude sig att utföra och för
framtiden underhålla ifrågavarande kanal-led.
Vid förnyad pröfning af detta ärende har Kongl. Majit, som in hem tat, att
fråga om statsbidrags anvisande till omförmälda kanal-led, hvilken erfordras för
tillgodogörande af de inom orten varande rikhaltiga malmfält, vidsträckta skogar
och tjenliga odlingsmarker, blifvit medelst enskild motion hos Rikets Ständer
väckt, genom nådig Skrifvelse af den 6 sistlidne Februari (intagen under Nio 69
uti lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll), till Rikets Ständer
öfverlemnat den inkomna framställningen, för att komma under öfverläggning vid
pröfningen af frågan, huruvida tillgång till företagets understödjande må kunna
beredas, och hafva öfriga till ärendet hörande handlingar blifvit Stats-Utskottet
tillställda.
Utskottet, till hvars handläggning Kongl. Majits berörda nådiga Skrifvelse
blifvit af samtliga Riks-Stånden öfverlemnad, har derjemte erhållit remisser å särskilda
i ämnet väckta motiouer, nemligen:
44
Stat*-Utskottets Utlåtande N:o 141.
inom Ridderskapet och Adoln af Herr von Knorring, O. (Motion N:o 157),
inom Borgare-Ståndet af Herr G. W Cygncens (Motion N:o 103) oell inom BondeStåndet
af Riksdagsfullmägtigen II. Öbom från Norrbottens län (Motion N:o
331), med hvilken Josef Almqvist från samma län sig förenat, uti hvilka motioner
blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte besluta för Statens räkning anlägga
ifrågavarande kanaler och bedrifva rörelsen derstädes eller ock, derest detta icke
kunde bifallas, anslå En million Riksdaler att, utan återbetalningsskyldighet, öfverlämnäs
till det bolag, som kunde bilda sig för att utföra arbetet och detsamma
för framtiden underhålla, i hvilket sistnämnda fall Staten, sedan aktie-egarne
eller bolaget på det tecknade beloppet njutit 6 procent, tvåtredjedelar af den möjligen
återstående behållna inkomsten borde tillfalla Staten såsom ränta eller afbetalning
å det leninade kapitalet.
Såsom skäl för bifall till berörda framställningar hafva motionärerne hufvudsakligen
anfört, att Luleå eif, måhända den största i riket, vore segelbar 12|
mil från hafvet, endast med två stora afbrott, nemligen Hedens forssar, tillsammans
något öfver f mil långa, och Edcforssen, ) mil i längd; att Luleå elfs floddal
omfattade en areal af omkring 8,393,000 tunnland, eller vid pass tvåfemtedelar
af Norrbottens hela vidd, och inneslöte flera hundra tusen tunnland odlingsbar
jord, rika skogstillgångar, till en del tillhöriga Kronan, samt de allmänt kända nästan
outtömliga malmfälten vid Gellivara, Ruotivara och Karvek; samt att, genom
att göra Luleå eif segelbar jemväl förbi omförmälda forssar, skulle bosättningar
och cdlingar å de stora dertill tjcnliga fält, som finnas å båda sidor om elfven,
i den betydligaste grad påskyndas och underlättas, de stora, Kronan tillhöriga
skogar, som ligga inom lappmarksgränsen, lättare och fördelaktigare tillgodogöras
den i stor mängd derstädes befintliga skadade skog, som nu öfverlemnas åt
förruttnelse, nyttiggöras vid de jernverk, som utan tvifvel komme att anläggas
vid Luleå elfs stora och vattenrika fall, samt den nuvarande svåra och ytterst
kostsamma transporten af gods och lifsförnödenheter, som vore ett stort hinder
för ortens utveckling och framåtskridande, försvinna. Eör att gifva en föreställning
om de svårigheter, som nu möta bosättning i det inre af landet, hafva motionärerne
anfört, att transporten af en tunna korn från kustlandet uppginge till
lika stort belopp, hvartill samma qvantitet korn å kustlandet kunde köpas, samt
att transporten af en tunna salt kostade fyra gånger så mycket, som värdet eller
inköpspriset deraf vid kusten utgjorde. Om Luleå eif blefve segelbar förbi ofvannämnda
forssar, så vore dock kommunikationerna med det inre landet dermed icke
fullbordade, ty det behöfdes äfven vägar, som lättade trafiken med det på båda
sidor om elfven belägna breda landet, hvaribland särskildt en jernväg till Gellivara
malmberg, beläget omkring 8 mil från segelledens ändpunkt. Inom denna
del af provinsen, der förut ingen väg funnes, komme Luleå eif, sedan den blefve
oafbrutet farbar, att motsvara hvad allmänna landsvägarne och stambanorna äro
för södra Sverige, enär till denna led komme att utmynna alla de sidovägar, som
behöfdes för kommunikationen ; och sedan stamleden blefve utförd på allmän bekostnad,
kunde det blifva möjligt för den enskilda företagsamheten att förmå bekosta
kompletteringen af kommunikationsleden meddelst de nödvändiga sidogrenarne.
Det syntes ock billigt, att de nordligaste provinserna, och deribland Norrbottens
län, med ett område af 924 qvadratmil eller en fjerdedel af hela Sveriges
areal, finge, med sina rika naturtillgångar, hvilkas motsvarighet svårligen kunde
uppvisas i någon annan provins, men hvilka till följd af brist på kommunikationer
icke kunde tillgodogöras, komma i åtnjutande af fördelar eller anslag, sva
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 141.
45
rande åtminstone till någon väsendtligare del mot dem, hvarmed mellersta och södra
Sverige hugnats i afseende på kommunikations-anstalter samt derstädes anlagda
kostbara och beqväma jernvägar.
I afseende på sättet för kommunikations-ledens tillvägabringande, medelst
kanal med lutande plan förbi de ifrågavarande båda forssarne, hafva motionärerne
anfört, att detta byggnadssätt väl icke förut varit tillämpadt i Sverige, men att
man dock hade visshet, att detsamma vore användbart, enär en kanal mellan
Österede och Elbing, som vore bygd efter samma method, befunnes ändamålsenlig
och beqväm att trafikera, hvarom ock Löjtnanten Schough, hvilken uppgjort
förslaget till Luleå elfs kanalisering och som besett denna kanal med dess inrättningar
och byggnader, gjort sig förvissad; och låge ett ytterligare skäl att bifalla
motionärernes begäran deruti, att de föreslagna kanalerna med lutande planer,
hvilkas anläggningskostnad icke uppginge till mer än J:del af kostnaden för kanal
med vanliga slussar, skulle, till följd af deras billiga anläggningskostnad i förhållande
till de stora fallhöjderna och kommunikationsledens längd, blifva en anvisning
till efterföljd inom Sverige, med dess många och stora vattendrag, hvilka
dock genom landets stupning på flera ställen äro afbrutna af strömfall.
För att ådagalägga betydenheten af de skogsprodukter, som årligen från
Norrbotten utföras, har Herr Cygnaeus till Utskottet inlemnat officiela handlingar,
som styrka, att de s. k. skogs- och stubbe-örena, eller den afgift, som Kongl.
Maj:t och Kronan uppbär af innebyggarne i Norrbottens län för rättigheten att å
Kronans skogar afverka sågtimmer m. m., under år 1861 uppgått till icke mindre
än 101,821 R:dr 17 öre, samt att tullvärdet af de från Norrbottens län under
samma år utförda varu-artiklar, hvilka hufvudsakligen bestodo af trä, jemte jern
och tjära, utgjort 1,820,800 R:r 33 öre.
Enligt det af Löjtnanten Schough afgifna, utaf fullständiga planer och kostnadsförslag
åtföljda betänkande, angående den föreslagna kanaliseringen skulle anläggnings-kostnaden
för kanalen vid Hedeforssen uppgå till . . R:dr 966,000: —
och vid Edeforssen till  „ 312.500: —
eller tillhopa R:dr 1,278,500: —
hvarjemte för anskaffande af bogserings-ångbåtar och pråmar
beräknats R:dr 221,500: —
så att hela kostnaden blefve R:dr 1,500,000: —
Betänkandet upplyser derjemte, bland annat, att från Edeforssen elfven är
segelbar omkring 2j mil till Norrvik, som är ändpunkten för en tillämnad jernväg
till Gellivara malmberg.
Vid bedömandet af frågan, huruvida och på hvad sätt Staten bör medverka
till ifrågavarande kanalarbetes utförande, torde icke böra förbises, att, om ock
hvad motionärerne anfört, dels rörande det inflytande Luleå elfs kanalisering skulle
medföra i afseende på underlättandet af bosättningar och odlingar inom de intill
elfven gränsande vidsträckta trakter, dels om de fördelar, som skulle vinnas genom
tillgodogörandet af de stora inom lappmarkerna belägna kronoskogarne samt
af den derstädes i stor mängd befintliga skadade skog, kan anses utgöra
giltiga anledningar för Staten att anvisa medel för den ifrågavarande kanaliseringen,
så torde dock de vigtigaste fördelarne af en sådan kanalisering bestå uti den
lättnad, som derigenom skulle beredas vid tillgodogörandet af de rika jernmalmstillgångarne
vid Gellivara, Ruotivara och Karveks malmfält, af hvilka Gellivara
är beläget på ett afstånd af 8 å 9 mil från elfven med god och tjenlig lokal för
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
jernvägsanläggning, och de båda sednare fälten i Qvickjock med 13 mils vattenväg
och 6| mils landväg till segelledens öfra ändpunkt. För befordrande af det vigtiga
ändamålet att kunna tillgodogöra Gellivara tillgångar beviljade ock Rikets
sednast församlade Ständer, i enlighet med dåvarande Stats-Utskotts utlåtande
N:o 117, kostnadsfri upplåtelse af Kronan tillhörig jord åt Gellivara bolag för anläggning
af en 17 mil lång jernväg mellan Gellivara och Bottniska viken, hvilkeu
väg beräknades till en kostnad af omkring 5,500,000 R:dr R:mt; hvarvid likväl
fästades det vilkor, att bolag för jernvägens utförande borde vara bildadt och
jernvägsanläggningen af detsamma påbörjad inom 1861 års utgång. Ehuru denna
jernvägsanläggning icke kommit till utförande, har dock, enligt hvad Utskottet
inhemtat, Gellivara bolag, under förutsättning att Luleå eif blefve kanaliserad,
numera afslutat förberedande aftal om byggande af en jernväg mellan Gellivara
och oftanämnda eif, hvaremot frågan om denna sednare jernvägsanläggning äfven
skulle komma att förfalla, ifall icke kanaliscringen kommc till utförande. Det
synes således att, om ock Luleå elfs kanalisering skulle för Gellivara bolag medföra
betydliga fördelar, så är det icke heller för det allmänna af ringa vigt att
genom en sådan kanalisering befordra den föreslagna jernvägen till Gellivara samt
derigenom möjliggöra de der befintliga outtömliga malmfältens bearbetande på ett
sätt, som för fäderneslandet kunde medföra oberäkneligt gagn. Men, ehuru det
således vore i flera hänseenden önskligt, om berörda jernvägsanläggning komine
till utförande samtidigt med kanaliseringen, har dock Utskottet, sedan ett särskildt
bolag numera blifvit bildadt, sorn vill åtaga sig kanaliseringens utförande
och framtida underhåll, funnit detta företag i och för sig vara af så stor vigt, att
detsamma icke torde böra sättas i omedelbart beroende af den tillämnade jernvägsanläggningen
till Gellivara, helst kanaliseringen, äfven om icke jernvägen
komme till utförande, skulle icke allenast för en vidsträckt, af rika naturförmåner
gynnad ort medföra stort gagn, utan ock för det allmänna bereda öfvervägande
fördelar. Utskottet har derföre funnit sig böra förorda, att Staten, utan att
för egen räkning anlägga ifrågavarande farled, lemnar nödigt understöd för dess
tillvägabringande genom det nu bildade bolagets försorg.
I afseende på frågan om beloppet af det understöd, som härför må anvisas,
har Utskottet, lika med Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, funnit,
att statsbidrag till inköp af ångbåtar och pråmar icke hör lemnäs; hvaremot Utskottet
anser, att det anslag, som af Rikets Ständer kan varda anvisadt, bör beräknas
i förhållande till kostnaden för sjelfva kanal-anläggningen och elfvens upprensning.
I öfverensstämmelse härmed, och då vanligen antagits, att de bolag,
hvilka för förbättrade kommunikations-anstalters tillvägabringande bildas, böra
sjelfva tillsläppa ungefärligen en tredjedel af kostnadssumman, torde Statens bidrag
för nu ifrågavarande företag icke böra öfverstiga två tredjedelar af den derför
till 1,278,500 R:dr beräknade auläggningskostnaden.
Utskottet hemställer alltså:
33:o.
att Rikets Ständer, för verkställande af nödiga rensningar i
Luleå eif saint anläggande af kanaler med lutande planer förbi
Hedens och Ede forssar, för att derigenom erhålla oafbruten
kommunikation från Luleå till Storbacken, måtte till Kongl.
M.aj:ts disposition anvisa adelar af den härför beräknade kost
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
47
nåd, att med en jemnad summa af Åttahundrafemtiotvå tusen
R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet utgå till det
bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års
utgång bör vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig att efter
fastställd plan utföra och fullborda arbetet samt såväl
derför sorn för dess framtida underhåll ställer sådan säkerhet,
som Kongl. Maj:t i nåder kan finna för godt'att godkänna;
börande förutom de vilkor, som för andra dylika företag vid
innevarande riksdag varda fastställda, iakttagas
a) att Staten, sedan bolaget på sitt tillskott njutit sex
procents årlig ränta, skall erhålla den derutöfver uppkommande
vinsten intilldess Statens bidrag till fullo blifvit guldet;
b) att bolaget skall tillskjuta sin andel i byggnadskostnaden
i samma förhållande, som statsbidraget lyftas; samt
c) att taxa för kanalafgifterna bör af Kongl. Maj:t i nåder
fastställas.
Yid flere föregående riksdagar hafva framställningar blifvit hos Rikets Ständer
gjorda om beviljande af anslag till åstadkommande af en för djupgående fartyg
tjenlig farled genom Stockholms skärgård mellan Bag gensfjärden och Stora
Wärtan. Denna fråga blef sednast vid 1856—1858 års riksdag genom enskild
motionär underställd Rikets Ständers pröfning, i anledning hvaraf Rikets Ständer
uti skrifvelse den 16 Februari 1858 hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälde,
att Rikets Ständer väl funnit sig för det dåvarande icke böra bifalla den gjorda
framställningen om en större anslagssummas beviljande för öppnande af oinförmälda
kommunikationsled; men som likväl företaget vore af vigt och fördelaktigt
för hufvudstadens handel och sjöfartsrörelse, anhöllo Rikets Ständer, det Kongl.
Maj:t täcktes vid nästföljande riksdag gifva Rikets Ständer tillkänna, huruvida
Kongl. Maj:t ansåge några betänkligheter med hänsigt till hufvudstadens försvar
vid inträffande krig förekomma emot öppnandet af en segelled af minst aderton
fots djup under lägsta vattenytan från Baggensfjärden genom sunden vid Bo, Baggensstäke
och Skuru, till saltsjöviken Stora Wärtan, samt derjemte meddela Rikets
Ständer upplysning om kostnaderna för utförandet och underhållandet af de
befästningsarbeten, som i anledning af det sålunda öppnade nya inloppet till Stockholm
komme att erfordras, äfvensom att Kongl. Maj:t, sedan staden fått tillfälle
förklara på hvad sätt och i hvad mån densamma voro villig bidraga till de kostnader,
som ifrågavarande kommunikationsleds beredande och framtida underhållande
måste medföra, täcktes underrätta Rikets Ständer om Stockholms stads i
sådant afseende afgifna förklarande samt om hela beloppet af de för detta företags
fullständiga utförande erforderliga kostnader.
Med anledning häraf har Kongl. Majit, enligt hvad Dess till Rikets Ständer
den 12 sistlidne December ailåtna nådiga Skrit velse, (intagen under N:o 58
uti lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) gifver vid handen,
anbefallt Styi’elseu för allmänna Yäg- och Yattenbyggnader att gå i författning
48
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
om upprättande af plan och kostnadsförslag för farledens upprensning och fördjupning;
och hafva genom bcmäldo Styrelses försorg två alternativa förslag till beredande
af segelled genom Baggenstäket blifvit, jemte dertill hörande kartor, utarbetade,
af hvilka det ena, beräknadt med afseende å farledens fördjupning till
aderton fot under saltsjöns lägsta yta, slutar sig å en summa af 4139,000 R:dr,
och det andra, beräknadt efter 1(5 fots djup, upptager en kostnad af 386,000 R:dr,
förutom inlösen af flottbron öfver Skuru-sundet, hvartill erfordras 37,500 R:dr,
hvadan sammanlagda kostnaden komme att, enligt det förra alternativet, uppgå
till 476,500 R:dr och, enligt det sednare, till 423,500 R:dr.
Sedan derefter Chefen för Iugeniör-korpsen, uti afgifvet yttrande, förmält
sig anse stora betänkligheter förekomma emot öppnandet af den ifrågasatta kommunikationsleden,
genom hvilken det klefve möjligt för fiendtliga fartyg att kringgå
Waxholm och i ryggen på dervarande befästningar inkomma i hufvudstadens
hamn, samt att, om dessa betänkligheter funnes böra vika med afseende å de fördelar,
som företaget i öfrigt beredde handeln och sjöfarten, inloppet borde starkt
befästas, har, sedan fråga jemväl förekommit, om icke farledens upprensning allenast
för miudre djupgående fartyg skulle i allt fall medföra väsendtliga fördelar,
bemälde Chef, enligt erhållen nådig föreskrift, låtit upprätta en efter farledens
fördjupning till 10 å 12 fot lämpad befästningsplan, hvars utförande beräknats
till 520,000 R:dr, men hvilken kostnad, i händelse farleden fördjupades till 18 fot
och sålunda klefve tillgänglig äfven för större krigsfartyg, skulle komma att ökas
med 150,000 R:dr, för befästningarnes förstärkande med två detacherade verk; varande
kostnaden för bestyckningen å do för det förra alternativet afsedda befästningar
beräknad till 250,287 Ridr.
Efter sålunda vunnen utredning af kostnaderna för farledens upprensning
och fördjupning samt förseende med erforderliga befästningar, anbefallde Kongl.
Maj:t, under den 16 September 1859, Öfverståthållare-embetet att, efter vederbörandes
körande, till Kongl. Maj:t inkomma med uppgift på det bidrag, som af
Stockholms stad kunde vara att påräkna till kostnaderna för meranämnda kommunikationsleds
beredande och framtida underhåll. Uti det till följd häraf afgifna,
den 29 Augusti sistlidet år lill Kongl. Majit insända yttrande, hafva Magistraten
och Borgerskapets Äldste i Stockholm, på anförda skäl, i underdånighet förklarat,
att, efter de många och dyrbara anläggningar till hufvudstadens nytta och försköning,
för hvilka under en längre följd af år stadskassans tillgångar blifvit använda,
kassans ställning i förhållande till de utgifter, som ännu förestode, icke medgåfve
den förvaltande myndigheten, att sträcka sin verksamhet utöfver gränserna för
stadens eget område, eller till företag, hvaraf nyttan i väsendtlig mån ti 1 Iföl le
Staten, med mindre sådant finge ske på Statens bekostnad eller mot ersättning i
afgifter, lagda på den trafik, hvars underlättande företaget afsåge att befordra.
I öfverensstämmelse härmed anmälde Magistraten och Borgerskapets Äldste att de
för befrämjandet af ifrågavarande företag, hvilket, enligt ett af Öfverste-löj manten
m. m. F. W. Leijonancker sistlidet år afgifvet förslag till arbetsplan, åsyftande
företagets verkställande på kortare tid, än förut varit beräknad, eller på två och
ett halft år, skulle erfordra en kostnad af omkring 500,000 R:dr, vore villige att,
å stadens vägnar, åtaga sig arbetets utförande och ansvara för farledens framtida
underhåll, mot vilkor att bidrag af statsmedel erhölles till belopp af Trehundra
tusen R:dr, och att staden berättigades att, under så lång tid, som erfordrades till
amortering af dess andel i kostnadssumman, af de trafilierande, som vilja sig af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o lil.
49
den nya farleden begagna, uppbära afgifter till uppgifna belopp, från hvilka afgifters
erläggande dock skulle vara befriade såväl ångfartyg, hvilka bogsera seglande
fartyg, som ock de farkoster af alla slag, hvilka icke ligga djupare än fyra
fot och äro oförhindrade att af farleden i dess nuvarande skick sig begagna, hvarjemte
Magistraten och Borgerskapets äldste, under antagande att några dyra befästningsarbeten
icke vore af nöden för det nya inloppets försvarande, utan att
försvaret hufvudsakligast torde kunna verkställas medelst försänkningar, hvilka i
farans stund lätteligen och med föga kostnad kunde anbringas, i underdånighet
anhållit, det Kongl. Maj:t måtte genom nådig Proposition hos Rikets Ständer äska
anvisandet af ofvannämnda bidrag till företagets utförande.
Efter det jemväl Cheferne för Landt- och Sjöförsvars-departementena i
frågan afgifvit särskilda yttranden, deruti de sammanstämmande förklarat sig icke
kunna tillstyrka den nya farledens åvägabringande, med mindre än att genomloppet
vid södra Stäket starkt befästades, hvarförutom Chefen för sistnämnda Departement
ansett segelleden böra blifva farbar endast för fartyg, som draga högst nio
fots vatten, har Kongl. Mäj:t, enär omförmälda kommunikationsleds upprensning
till det af Rikets Ständer ifrågasatta djup af 18 fot under lägsta vattenytan, skulle
bereda ett nytt inlopp till hufvudstaden, genom hvilket större fartyg, utan att behöfva
passera Waxliolms-sunden och de derstädes uppförda fästningsverk, kunde
direkte från Östersjön uppgå till Stockholm, funnit grundade betänkligheter förekomma
mot öppnandet af en dylik segelled samt derför ansett det blifva oundgängligen
nödigt att till hufvudstadens betryggande emot fiendtligt anfall, å lämpliga
ställen vid den nya kommunikationsleden uppföra befästningar, hvilkas anläggning,
bestyckning och underhåll komme att medföra högst betydliga kostnader,
hvilka icke komme att i väsendtlig mån förminskas, äfven om farledens fördjupning
blefve till 10 eller 12 fot inskränkt, enär starka befästningar i allt fall
då icke kunde undvaras.
I betraktande häraf och då dessutom Stockholms stad, oaktadt de fördelar,
som medelst den nya kommunikationens åvägabringande skulle beredas stadens
handel och sjöfart, icke för ändamålets vinnande velat åtaga sig större uppoffringar,
än att tillskjuta två femtedelar af don, enligt sednast uppgjorda beräkning,
härtill erforderliga summan af Femhundra tusen R:dr, under förbehåll att, för
detta tillskotts godtgörande, få under så lång tid, som till detsammas amortering
erfordras, af de trafikerande uppbära afgifter, hvilka sålunda under en längre tid
skulle komma att betunga allmänna rörelsen å berörda farled, har Kongl. Maj:t
funnit Sig sakna skäl att af Rikets Ständer nu äska anslag för detta företags utförande,
men har, jemte tillkännagifvande häraf, likväl, med anledning af Rikets
Ständers gjorda begäran att varda underrättade om Stockholms stads i ämnet afgifna
förklarande samt om beloppet af de för företagets fullständiga verkställande
erforderliga kostnader, låtit de till frågan hörande handlingar till Stats-Utskottet
öfverlemna.
Jemte det Kongl. Maj:ts förberörda nådiga Skrifvelse blifvit af samtliga
Riks-Stånden till Utskottets handläggning remitterad, har Utskottet från BorgareStåndet
erhållit remiss å följande inom nämnda Stånd väckta motioner, nemligen:
l:o af Herr A. O. Wallenberg, som (uti Mot. N:o 257) föreslagit, att Rikets
Ständer måtte anslå 300,000 R:dr för Baggensstäkets upprensning till 16 fots djup,
under vilkor och förbehåll att Stockholms stad bidrager med hvad som derutöfver
kan erfordras för ändamålets vinnande; och
Bih. till II. St. Prot. 1862 fy 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 3 Häft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
2:0 af Herr L. J. Hierta, som hemställt: dels (uti Mot. N:o 260,) att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta upprätta
förslag öfver kostnaderna för åstadkommande af en 18 fot djup och för
större segelfartyg tillräckligt bred kanal mellan Skutviken vid Lännerstafjärden
och Sump viken vid Baggensfjärden, samt att såväl detta kostnadsförslag, som uppgift
å öfriga kostnader för beredandet af en ny segelled för större fartyg genom
Skurusundet till Stockholm måtte så tidigt delgifvas Rikets nu församlade Ständer,
att de måtte blifva i tillfälle att, i händelse förslaget pröfvades lämpligt, dertill
anslå nödiga medel; samt
dels (uti Mot. N:o 261,) att Rikets Ständer, sedan Kongl. Maj:t låtit delgifva
dem de i nästföregående motion begärda upplysningar, måtte bevilja |:delar
af den summa, som, enligt nämnda förslag, befunnes nödig för åstadkommande af
den deri afsedda kanalen samt för farledens fördjupning genom Skurusundet, allt
under förbehåll att Stockholms stad åtoge sig såväl arbetets utförande och framtida
underhållande i behörigt skick, som bestridande af återstående tredjedelen af
kostnaden.
Sedan Stockholms stads Handelsförening, efter erhållen kännedom om innehållet
dels af Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag till Rikets Ständer aflåtna
ofvanberörda nådiga Skrifvelse, dels af Herr Hiertas motion om verkställande af
undersökningar rörande den af honom föreslagna kanalanläggning mellan Lännersta-fjärden
och Baggensfjärden, låtit på det dessa undersökningar måtte, oberoende
af Rikets Ständers bifall dertill, så skyndsamt som möjligt bringas till verkställighet,
på sin bekostnad utföra desamma, har Herr Hierta till Utskottet inlemnat
en af Öfverste-löjtnanten Leijonancker uppgjord, af kostnadsförslag och ritningar
åtföljd plan till den ifrågakomne kanalanläggningen, hvilken enligt samma förslag,
skulle erfordra en kostnad af icke mindre än 2,019,000 R:dr; hvarjemte, och
då denna summa syntes öfverstiga hvad i statsanslag och bidrag från stadens sida
möjligen kunde till ifrågavarande arbetsföretag påräknas, Handelsföreningen, till
upplysning rörande fördelarne af den förut ifrågasatta upprensningen af farleden
genom Stäkesundet, öfverlemnat en af sakkunnig person afgifven promemoria,
hvilken bland annat upplyste, att afståndet mellan följande punkter, beräknadt i
s. k. qvartmil, eller fjerdedels geografiska mil, vore följande:
Från
Till
Segelledens
längd genom’
Waxholms-  sundet.
Segelledens
längd genom
Baggens-  Stäket.
Skilnad.
Kastellholmen
Dalarö
qv.-m.
44
qv.-m.
22
qv.-m.
22
d:o
Sandhamn
33
33i
33
i
22
d:o
Hufvudskär
55
d:o
Jernholms sund (Utö) .
Danzigergatt
59
37
22
d:o
66
44
22
d:o
Landsort
73
51
22
Riddarholmen
D:o gen. Södertelje kanal
Wisby d:o d:o
D:o gen. Baggens-Stäket
52
1
d:o
119
8
Kastellholmen
—
lil
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
51
Vidare innehåller berörda promemoria en beräkning öfver den besparing,
som genom minskade seglations- och driftkostnader, dels för åtskilliga uppgifna
ångfartyg, hvilka göra reguliera turer från Stockholm och nu begagna segelleden
förbi Waxholm, dels för seglande fartyg skulle uppstå genom öppnande
af en tillräcklig segelled genom Baggensstäket, och hvilken besparing beräknats
uppgå till 4:7,855 R:dr om året; hvarjemte den åsigt blifvit framställd, att Baggensstäkets
öppnande, långt ilrån att, såsom hittills i allmänhet antagits, vara
(örenadt med fara, tvärtom vore af största vigt för Stockholms försvar, enär, om
ingen reträttpassage genom Baggensstäket funnes, Svenska flottan icke lämpligen
kunde våga ens ett försök att hindra en öfverlägsen fiendtlig flottas framgående
till den afgjordt lämpligaste, blott en mil Irån Stockholm belägna landstigningspunkten,
nemligen i Erstavik, der flottan lätt skulle blifva tagen och innestängd
mellan Ingarön, Wermdön och Södertörn, ifall det icke lyckades att helt och hållet
tillbakadrifva fienden.
Beträffande nu först do uti Herr Hiertas motioner framställda förslag om
verkställande af undersökningar, rörande den af honom förordade kanalanläggning
mellan Baggensfjärden och Lännerstafjärden samt anvisandet af nödiga medel till
dess utförande, så, och enär fullständiga undersökningar i berörda hänseende numera
blifvit genom Stockholms Handelsförenings försorg förrättade, utvisande att
kostnaden för anläggning af den ifrågavarande kanalen skulle komma att uppgå
till vida högre belopp, än som erfordras för Baggensstäkets upprensning och inloppets
förseende med nödiga befästningar, anser sig Utskottet
34: o.
till hvad Herr Hierta i ena och andra hänseendet föreslagit icke
kunna tillstyrka bifall.
Hvad derefter vidkommer Herr Wallenbergs yrkande, att till Baggensstäkets
upprensning måtte beviljas ett anslag å 300,000 R:dr, under vilkor att Stockholms
stad bidroge med hvad derutöfver kan erfordras för ändamålets vinnande,
så, och ehuru Utskottet icke kunnat undgå att till alla delar instämma uti den
af Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag yttrade åsigt att, genom den förordade
farledens öppnande för större, mera djupgående fartyg, sjökommunikationen
mellan Stockholm och hela det södra Sverige äfvensom utlandet skulle i betydlig
mån underlättas, samt vigtiga fördelar för handeln och sjöfarten beredas,
har dock Utskottet, vid det förhållande dels att Kongl. Maj:t fortfarande funnit
grundade betänkligheter förekomma mot den ifrågavarande segelledens fördjupande,
dels att Stockholms stad för vinnande af de fördelar, som genom den nya kommunikationens
åvägabringande skulle beredas stadens handel och sjöfart, icke velat
åtaga sig någon utgift, så framt icke staden finge af de trafikerande uppbära afgifter,
som under en längre tid skulle betunga rörelsen, ansett sig
35:o.
icke kunna till Herr Wallenbergs framställning tillstyrka
bifall.
52
Stats-Utskottets Utlåtande' N:o 141.
Frågan om beviljande af anslag för en länge tillämnad kanalbyggnad emellan
Nora-sjön och Fåsjön i Orebro lån har vid flere föregående riksdagar utgjort
föremål för Rikets Ständers pröfning. Yid sednast törflutne riksdag, då, tor detta
arbetes utförande, af enskild motionär begärdes ett anslag af 80,000 R:dr Banko,
blef den derom gjorda framställning afslagen, hufvudsakligen på den grund, att
“Statens tillgångar då togos i anspråk till föremål af mera framstående vigt.“
Frågan har nu ånyo blifvit väckt, dels inom Borgare-Ståndet af Herr C. Ekman
(uti Motion N:o 182), dels inom Bonde-Ståndet at Riksdagsfullmägtigen G. Hultman
från Örebro län (uti Motion N:o 229), hvilka motionärer föreslagit att Rikets
Ständer måtte till detta arbete anvisa ett anslag utan återbetalningsskyldighet,
af 100,000 R:dr, med skyldighet för det bolag, som för ändamålet bildats, att ansvara
för byggnadens fullbordande inom viss bestämd tid.
Enligt hvad motionärerne anfört, skulle genom den ifrågasatta kanalen
åstadkommas en oafbruten vattenväg af lj mils längd från Nora. Be orter, som
denna kommunikation komme att förnämligast gagna, äro Nora bergslags norra
del, hela Hjulsjö och till en del Grythytte och Nya Kopparbergs bergslager, inom
hvilka en betydlig bruks- och grufve-rörelse bedrifves; och skulle genom denna
anläggning beredas väsendtlig lättnad i dessa orters transporter. Särskildt skulle,
förutom Lerbergs och Klacka betydliga jernmalmfält, 3 jernbruk och 8 masugnar
vinna direkt gagn af den nya transportleden och såmedelst blifva i tillfälle att
öka sin produktion. Området vore dessutom rikt på jernmalmer, långt öfver behofvet
för tackjernstillverkningen, hvadan malmen, elter den ifrågasatta kanalens
öppnande kunde med fördel brytas för afsändning öfver Nora och på jernvägarne
till hyttor utom bergslagerne. Enahanda vore förhållandet med ställsten och
kalksten, hvaraf finnes öfverflödig tillgång. Stenkol och coakes, hvilka råämnen
alltmera användas, äfvensom spanmål, viktualier och öfrige handelsvaror för den
talrika befolkningens behof komme jemväl att fraktas på kanalen, sedan dessa
artiklar först, till större eller mindre längd passerat jernvägen till Nora. Landtbrukets
utveckling skulle jemväl befrämjas, när de nu brukliga transporterna af
ortens tunga produkter ej mera ryckte krafterna från jordens brukande. Företaget
hade ock inom orten omfattats med det intresse att ett bolag bildats och påbörjat
aktieteckning, sorn uppginge till 60,000 R:dr. Om nu ock den föreslagna
kanal-leden förnämligast vore af lokalt intresse för de nämnda bergslagerna, så
blefve den dock af gagn både för Statens stambana och de enskilde jernvägarne,
med hvilka den stöde i närmaste beröring, hvadan den uppmuntran, som i anslagsväg
lemnades, snart skulle återgäldas genom ökad produktion.
Enligt uppgjord och af Yäg- och Yattenbyggnads-Styrelsen godkänd plan
och kostnadsförslag, är arbetet beräknadt till en kostnad af 181,000 R:dr, hvaraf
Styrelsen uti sitt underdåniga general-förslag, såsom statsbidrag uppfört 100,000
Riksdaler.
Då ifrågavarande arbetsföretag synes förnämligast afse befrämjandet af en
mindre orts enskilda intressen, samt Staten, i följd deraf, till dess utförande icke
torde böra bidraga, får Utskottet hemställa:
36:o.
att det för ifrågavarande kanalbyggnad begärda statsbidrag
icke må beviljas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
53
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (Nio 233) har Herr J. E.
Bucklin hemställt, att Rikets Ständer, för upprensning och rätning af det vid inloppet
till Nyköping belägna 8. k. Skantssundet till 11 fots djup och 60 å 70 fots
bredd, måtte bevilja ett mot den dertill erforderliga kostnad svarande anslag.
Motionären har härvid hufvudsakligen anfört, att segel-leden från hafvet, hvilken
vore ungefär en mil lång, ginge genom tre fjärdar, benämnde Stads-, Mellan- och
Sjösa-fjärdarne, vid hvilken sistnämndas slut det s. k. Skantssundet vore beläget,
hvilket sträcker sig till den vik af Östersjön, som erhållit namnet Örbacken. Alla
dessa fjärdar vore så grunda att fartyg, som ligga djupare än 5 å 6 fot, på intet
ställe kunna gå på sidan om den ränna, som under åren 1840—1845 blef till hela
sin längd uppmuddrad till ett djup af 10 fot vid lägsta vattenstånd. I Skantssundet
blef dock rännan i dess sträckning oförändrad bibehållen, enär kostnaden
för dess uppmuddrande och rätande öfversteg de tillgångar, öfver hvilka staden
kunde disponera. Man hade fördenskull nödgats fortfarande begagna den gamla
rännan eller strömfåran med alla dess tvära krökar, hvilka för seglande fartyg
göra det ytterst svårt att komma fram genom densamma, såvida icke vinden för
dem är gynnande. Yid en för omkring 4 år sedan företagen noggrann undersökning
af segelleden hade rännan befunnits på åtskilliga ställen betydligen uppgrundad,
så att densamma på sina ställen hade blott 8, men i allmänhet 9 fots
djup. En så beskaffad trång, krokig och grund segelled måste naturligtvis lägga
stora hinder i vägen för sjöfarten på Nyköping, hvarifrån en stor del af den bördiga
provinsens spanmål utskeppas; men äfven för handeln och industrien vore
den med så många svårigheter förenade kommunikationen med hafvet i hög grad
hinderlig. Då i Nyköping vore anlagd en af rikets största mekaniska verkstäder,
som sysselsätter mer än 300 arbetare och vid hvilken flera större ångfartyg samt
de första för Statens räkning i Sverige tillverkade lokomotiver blifvit förfärdigade,
finge verkstads-rörelsen vidkännas stor kostnad och tidspillan till följd
deraf att få af de många fartyg, som tillföra verkstaden dess behof af stenkol,
kunde med sina laster gå ända upp till Nyköpings hamn utan på Örbacken
nödgades lossa större eller mindro del deraf i mindre fartyg. Om farleden skulle
blifva fullt begagnelig, måste således rännan i Skantssundet rätas och segelleden
i sin helhet genom muddring göras omkring 11 fot djup vid lägsta kända vattenstånd,
då, vid vanligt vattenstånd, 13 å 14 fots djupgående fartyg kunde gå upp
till Nyköping. Till utförande af detta arbete, hvartill hörer upptagande af 2:ne
större stenkistor, som lära blifvit år 1719 på regeringens befallning der sänkta,
saknade stadens innevånare nödiga tillgångar, ehuru de, enligt hvad motionären
anfört, trodde sig kunna och ville på egen bekostnad till minst 10$ fots djup och
50 fots bredd uppmuddra den från Nyköping till Skantssundet sig sträckande
ränna.
Motionären, som till Utskottet aflemnat ett af Kapitenen vid Väg- och
Vattenbvggnads-korpsen G. Nerman uppgjordt och al karta åtföljdt kostnadsförslag,
enligt hvilket Skantssundets upprensning beräknats medföra en utgift af
11,500 R:dr, har under ärendets behandling hos Utskottet, ådagalagt att det vore
förmånligare om rännan från Nyköping till Skantssundet uppmuddrades till 60
fots bredd äfven om djupet icke blefve mera än 10 fot, samt har på sådan grund
begärt att staden, derest uppmuddringen verkställes till 60 fots bredd icke måtte
ovilkorligen förbindas fördjupa farvattnet till mera än 10 fot.
Då behofvet af det nu erforderliga upprensnings-arbetet i Skantssundet till
väsendtlig del blifvit framkalladt i följd af den försänkning, som till inloppets för
-
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
svarande mot fiendtligt anfall år 1719 derstädes blifvit gjord, torde det oek finnas
billigt att Staten bekostar detta arbete; och Utskottet hemställer alltså:
37:o.
att Rikets Ständer, för upprensning och rätning af det vid
inloppet till Nyköping belägna s. k. Skantssundet till 11 fots
djup vid lägsta vattenstånd och 70 fots bredd, måtte anvisa
den derför erforderliga kostnadssumma, 11,500 R:dr, dock med
vilkor, att staden Nyköping förbinder sig att för all framtid
såväl underhålla denna ränna vid samma djup och bredd, som
ock till minst 10 fots djup och 00 fots bredd upprensa och
dervid bibehålla segelleden mellan staden och nämnda sund.
Riksdagsfullmägtigen J. Smedberg från Elfsborgs län har uti en inom BondeStåndet
väckt motion (N:o 300), i hvilken Riksdagsfullmägtige E. Andersson och
O. Thorell från nämnda län samt Anders Gudmundsson från Hallands län instämt,
förnyat en af den förstnämnde under sednast förflutne riksdag gjord framställning
om beviljande af statsanslag till belopp af 960,000 R:dr för oÄtra-elfvens upprensning
och beredande till båtled från staden Falkenberg till sjön Asunden, hvilket arbetsföretag,
enligt ett af Majoren A. Remmer uppgjordt kostnadsförslag beräknats
uppgå till 1,450,000 R:dr. Motionären har härvid åter upprepat de skäl, sorn
blifvit anförda uti de under förra* riksdagen i ämnet väckta motioner, hvilkas
innehåll finnes återgifvet uti dåvarande Stats-Utskotts Utlåtande N:o 120 sidd.
38, 39.
I afseende på sistberörda motioner yttrades uti berörda utlåtande, bland annat,
att då det rörande verkställigheten af detta företag och dermed förenade
kostnader upprättade förslag ännu icke blifvit af Styrelsen för allmänna Yäg- och
Vattenbyggnad er granskadt, och således intyg af vederbörande myndighet saknades
ej mindre angående ändamålsenligheten af den uppgjorda planen, än äfven i
afseende å de till arbetets fullbordande erforderliga kostnader, samt icke heller
Konungens Befallningshafvande i länen varit i tillfälle att i vanlig ordning afgifva
yttrande öfver företagets vigt och behofvet af allmänt understöd till dess
utförande, funne Utskottet sig böra afstyrka beviljandet af det begärda statsanslaget.
Såvidt nuvarande Stats-Utskott kunnat inhemta af det utaf Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen
före innevarande riksdag afgifna generalförslag, äfvensom af
öfrige Utskottet tillhandakomne handlingar, har ärendet icke sedan förra riksdagen
varit hvarken af nämnda Styrelse eller af Konungens vederbörande Befallningshafvande
handlagdt, utan befinner sig fortfarande i samma skick, som då
Rikets sednast församlade Ständer gillade dåvarande Stats-Utskotts ofvanberörda
afstyrkande. Vid sådant förhållande anser sig Utskottet icke heller nu kunna
annat än
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
55
38:o.
afstyrka beviljande af det statsanslag, som för Ätra-elfvens
upprensning blifvit hegardt.
Med öfverlemnande af bestyrkta afskrifter af Styrelsens för allmänna Vägoch
Vattenbyggnader den 26 Januari 1854 till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrifvelse, angående förberedande åtgärder för undersökningar om upprensning
af norra grenen af Göta eif eller den s. k. Nordre eif, jemte ett år 1857 i afseende
å nämnde upprensning upprättadt kostnadsförslag samt en den 4 Juni
samma år från Väg- och Yattenbyggnads-St.y reisen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län aflåten skrifvelse, har Kongelfs stads ombud
vid innevarande riksdag, Herr Gustaf Holldin, efter erhållet uppdrag af nämnda
samhälle, uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 125) anhållit, att Rikets
Ständer för uppmiuldring af berörde elfgren närmast Kongelf samt ombyggnad af
dervarande bro måtte bevilja ett statsbidrag af 74,500 R:dr, deraf 4 såsom lån och
l utan återbetalningsskyldigket.
Då förevarande, vid de 2:ne sednaste riksdagarne Rikets Ständers pröfning
underställda fråga icke sedan år 1857 varit af Styrelsen för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader handlagd samt nämnda Styrelse, uti sitt då afgifna underdåniga
utlåtande funnit frågan, huruvida arbetet borde till statsbidrags erhållande förordas,
vara beroende derpå, om intressenterne inom den ort, hvilken skulle komma
att deraf draga hufvudsaklig nytta, vore hugade att bilda bolag, i ändamål att,
itali en del af kostnadssumman erhölles, tillskjuta återstoden af hvad till arbetets
utförande behöfdes, men icke blifvit visadt, att sådant bolag ännu bildats,
anser sig Utskottet, som jemväl är i saknad af nödig utredning om ifrågavarande
företags inverkan på den lifliga sjöfarten och allmänna rörelsen vid Göta elfs nuvarande
egentliga utlopp, böra hemställa
39:o.
att den ifrågavarande motionen icke må till någon åtgärd
föranleda.
Under förmälan, hurusom Umeå eif redan från äldre tider åstadkommit utskärningar
å de ställen af de höga stränderna, der jordmånen varit mera lös, men
att dessa utskärningar dock på intet ställe varit så stora och de derigenom uppkommande
förluster för de invid stränderna boende jordegare så kännbara, som
för Ytterhiske byamän inom Umeå socken, hafva, uti särskilda motioner, inom
Ridderskapet och Adeln Herr von Hedenberg, L. A. (Motion N:o 151), inom BorgareStåndet
Herr G. W. Cygnceus (Motion N:o 232) samt inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
Olof Nilsson från Westerbottens län (Motion N:o 317) föreslagit,
att Rikets Ständer måtte anvisa ett anslag af 23,856 R:dr för vidtagande af
nödiga befunna åtgärder till förekommande af elfvens utskärningar vid Ytterhiske
by. Elfven hade nemligen vid nämnde by, belägen på norra stranden af densamma,
vester om Umeå stad, bortskurit en betydlig del af byns odalåker samt
fört den nedrasade jorden ungefär en mils väg, hvarigenom segelleden till Umeå
stad årligen uppgrundades. Om kraftiga åtgärder till förekommande häraf icke
snart vidtoges, kunde följderna häraf blifva ytterst kännbara för såväl förutnämnde
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
by, som Umeå stad. Genom hållna undersökningar, dels af Herr Majoren C.
Adelsköld, dels af Härads-synerätt, hade blifvit utrönt, att lämpligaste och bästa
sättet till förekommande af dessa elfvens skärningar vore att upptaga en kanal
genom två från motsatta stranden utskjutande uddar samt inlösa och rasera ett
invid den ena af dessa anlagdt laxfiske, hvarigenom strömfårans yta blefve dubbelt
så bred, som den nu är, och vattnets hastighet följaktligen mycket mindre. Enligt
upprättad t kostnadsförslag skulle ifrågavarande arbete uppgå till 23,856 R:dr;
och saknade såväl Umeå härad som Ytterhiske by tillgångar till arbetets bekostande.
Utskottet har vidare inhemtat, att sedan åtskilliga hemmansegare i ytterhiske
by, uti en till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län år
1860 ingifven skrift, anhållit, bland annat, ati vederbörande häradsboer, genom
hvilkas egor Umeå eif framlöper, måtte, jemlikt Kongl. Förordningen den 20 Februari
1764, angående årliga upprensningar af strömmar och vattendrag, tillförbindas
att med sökanderne deltaga i de kostnader och arbeten, som kunde erfordras
för ifrågavarande kanals öppnande; så har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, genom
utslag den 20 December sistlidet år, på anförda skäl, förklarat, att laglig
grund saknades för att ålägga större eller mindre del af häradets eller länets innevånare
att i sagde kostnader deltaga.
Då ifrågavarande arbetsföretag, som hufvudsakligen afser att förebygga den
skada Umeå elfs utskärning åstadkommer för Ytterhiske byamän, icke är af den
allmännyttiga egenskap att Statens mellankomst synes böra påkallas; då dessutom
icke blifvit visadt, huruvida ofvanberörda utslag ännu vunnit laga kraft, samt
således outredt är, hvem som egentligen må hafva skyldigheten att verkställa och
bekosta de till förekommande af Umeå elfs utskärningar erforderliga arbeten; och
då härtill kommer, att Umeå stads innevånare, vid sammanträde inför magistraten
i nämnde stad den 11 November sistlidet år, vitsordat nyttan och behofvet af
ifrågavarande företag, hvarigenom skulle undanrödjas den motsedda faran af utskärning,
inom en icke aflägsen framtid, af den till stadens område hörande jord,
dit utskärningen mer och mer närmat sig, vid hvilket förhållande Utskottet har
anledning förmoda, att staden finner med sin fördel öfverenstämma att sjelf vidtaga
åtgärder till förekommande af elfvens vidare utskärningar, har Utskottet ansett
sig böra hemställa:
40:o.
att de väckta motionerna icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
E) Sjösänkningar och myrutdihningar saint andra vattenaftappningar
till beredande af odlingsJUretag.
Uti Sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof har
Kongl. Majk föreslagit, att Rikets Ständer må anvisa
till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
57
till fond för befrämjande af utdikningar och aftappning ar af sanka trakter och sjöar
till beredande af odlingsföretag 50,000 R:dr årligen, eller för de tre åren 1864—
1866 tillsammans R:dr 150,000: —
samt till en särskild fond, att, efter Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande,
användas såsom anslag utan återbetalningsskvldighet
för understödjande af myrutdikningar och v attenaftappning ar inom
Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs
och Stora Kopparbergs län, 50,000 R:dr årligen, eller för ifrågavarande
tre år tillsammans  „ 150,000: —
och har Kongl. Maj:t i afseende på sistnämnda fond föreslagit, att såsom vilkor
måtte stadgas, att till de arbetsföretag, som deraf erhålla anslag, tillskott, motsvarande
minst hälften af den beräknade kostnaden, bör utgå antingen från föreningar
af de i företagen närmast intresserade jordegare eller från kommunerna, i
följd af derom lättade beslut, eller från blifvande landsting, samt att i öfrigt de
vilkor, som finnas upptagna uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnde
sex län afgifven underdånig skrifvelse i ämnet, hufvudsakligen böra iakttagas.
Uti berörda, i sistlidne Augusti månad aflåtna, underdåniga skrifvelse har,
i fråga om de norra vidsträckta länens odlingsbarhet, blifvit anfördt, att det, oaktadt
dessa läns nordliga läge, hvarken vore vinterns köld eller sommarens brist
på tillräcklig värme, som derstädes tillbakahölle landtbrukets utveckling i den
skala, hvartill odlingslägenheternas vidsträckthet och de utmärkta jordarterna, i
förening med befolkningens t.illvexande håg för landtbruk, borde föranleda. Den
återhållande kraft, som förnämligast hindrade landtbruksnäringens förkofran, vore
frostländigheten, som ofta hindrade sädeskornets fullmognad, och de plötsliga, all
vextlighet förhärjande nattfroster, som stundom midt under högsommaren öfverginge
de odlade fälten och på några timmar förvandlade de mest lofvaude sädesgrödor
till ett knappast dugligt kreatursfoder. Att denna frostländighot och dessa
nattfroster icke så mycket berodde af landskapens nordliga läge eller höjd öfver
hafvet, som fastmer af vidsträckta, utaf såkallade kallkällor uppfyllda och vattensjuka
myrtrakter, hvilka förekomma i stor mängd inom de norra länen, hade både
erfarenhet och vetenskapliga undersökningar mer och mer bekräftat. Det gåfves
trakter högt upp emot fjellen, der knappast i mannaminne någon allmännare
frostskada intiäffat, och det gåfves åter andra trakter, äfven i medlersta och till
och med södra Sverige, der nattfroster fördom ganska ofta återkommit och om
hvilkas beroende af närliggande vattensjuka och sumpiga fält. något tvifvel icke mera
vore öfrigt. Öfveralllt der de vattensjuka trakterne blifvit utdikade, hade också
en alltför märkbar och lycklig förändring snart sagdt omedelbart följt, för att man
vidare skulle kunna ifrågasätta sådana arbetens välgörande inflytande. Flera
exempel härpå kunde anföras äfven från trakter belägna i de nordligaste länen
och mer än 1,000 fot öfver hafvet.
I betraktande af dessa förhållanden hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i de sex nordligaste länen kommit till den enhälliga öfvertygelse, hvilken också
allmänt delades af den upplystare befolkningen derstädes, att för det Norrländska
jordbrukets framtida utveckling, hvarigenom en mångdubblad folkmängd skulle
finna tryggad sysselsättning och utkomst samt do norra länen icke blott fylla sitt
eget spanmålsbehof, utan också frambringa landtbruksalster för verldsmarknaden,
ingen åtgärd vore så angelägen och af omtanka för framtiden påkallad, som den
att i möjligen största utsträckning kunna tillvägabringa en allmännare utdikning
Bih. till 11. St. Brot. 1862 åf 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 3 Iläft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
af de frostförande, vattensjuka trakter, som till stor mängd och omfattning förekomma
inom dessa län.
Vigten af frostländiga trakters utdikning i allmänhet hade ock längesedan
blifvit af Kongl. Majit och Rikets Ständer erkänd och betydliga summor blifvit
anvisade af Statens medel till befrämjande af dylika arbeten. Ehuru äfven de
norra länen vid fördelningen af dessa medel kommit i nådig åtanka och synnerligen
då de hemsökts af missvext, hugnats med större anslag för beredande af
tillfälle till arbetsförtjenst, hade det likväl legat i sakens natur att vid fördelningen
af de för hela riket beviljade medlen endast en proportionel andel, någorlunda
afpassad efter alla länens antal, kunnat komma de norra till godo. Då derjemte
icke blott afhjelpandet af frostländigheter, utan vinnandet af odlingsbar
mark företrädesvis varit med dessa anslag åsyftadt, och vid medlens fördelning
hufvudsakligast afseende bort fästas vid största landvinning för lägsta kostnad,
hade också deraf blifvit en följd att, då arbetsprisen i de södra länen i allmänhet
ställt sig lägre, än i de norra, utdiknings- och odlingsföretag i de förra oftast
måst gifvas företrädet. I alla händelser hade dessa hitintills för hela riket gemensamt
beviljade anslag, hvilka måhända någorlunda motsvarat behofvet inom
de södra länen, der myrtrakternas mängd och utsträckning genom en tidigare odling
mycket förminskats, deremot endast i ringa grad kunnat fylla behofvet inom
de norra länen, hvarest vattensjuka och frostländiga trakter förekomma i stor
myckenhet och till en sammanhängande utsträckning af stundom flera qvadratmil.
Icke heller hade allmogens håg och ekonomiska ställning inom de norra länen
tillförene påkallat eller möjliggjort utförande af de vidlyftiga och dyrbara utdiknings-arbeten,
hvilka numera med stigande förtroende motsåges.
Om med de hittills för hela riket sålunda beviljade utdikningsanslag företrädesvis
afsetts att vinna ny odlingsmark, och en sådan vinst icke heller kunde
uteblifva vid utdikning af stora, vattensjuka, men af god jordmån bestående trakter
i dé norra länen, blefve dock, åtminstone till en början, det angelägnaste och
närmaste syftemålet med allmännare utdikning derstädes, att afleda frostländigheter
från redan odlade och fruktbara fält och att först för framtiden göra de utdikade
trakterna odlingsbara, i den mån marken småningom hunne sätta sig.
Denna högst väsendtliga skiljaktighet, som i det närmaste syftemålet med
utdikningarne företedde sig emellan de norra länen och öfriga delar af riket, angåfve
behofvet både att särskilja anslagen för dessa olika landsdelar och att för
anslagens utdelande inom de norra orterne följa andra grunder, än som i allmänhet
blifvit bestämda och må anses fortfarande lämpliga för södern. I de södra
orterna, der odlingar längesedan kommit till större utsträckning, och ny, landvinning
i och för sig eger stort värde, innefattade ett räntefritt eller mot låg
ränta beviljadt lån tillräcklig uppmuntran och understöd för ett utdiknings-arbetes
utförande. I de norra länen åter, der förnämligast afsåges frostländighetens aflägsnande,
men odlingslägenheter, oafsedt de vattensjuka trakterna, finnas till
öfverflöd, ehuru odlaren af fruktan för frostskador icke vågade att derpå nedlägga
arbete, blefve verkan af ett utdiknings-arbete icke ensamt och ofta kanske icke
ens hufvudsakligen en vinst för egaren till den utdikade marken, utan för mer eller
mindre aflägsna grannar, hvilkas jordbruk väl lede af frost, men hvartill källorna
läge utom deras egna egor och stundom icke ens kunde med visshet bestämmas.
Vid sådana fall vore det föga antagligt och icke ens rättvist, att den, hvars mark
utdikades, men hvaraf först i framtiden kunde tillgodogöras odlingslägenhet, ändock
skulle helt och hållet bekosta eller belasta sig med en skuld för utdikningen.
Lika litet kunde, med hopp om allmännare framgång, ifrågasättas, att an
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
59
dra än jordegaren, äfven om frostländighet derigenom från deras egor afvärjdes,
skulle med jordegaren deltaga i kostnaden för utdikning af en mark, i hvilken
de ej egde dol.
Dessa omständigheter, i förening med det alltid betänkliga att inleda allmogen
i större skuldsättning, helst der jorden, såsom i vissa delar af Stora Kopparbergs
och Wester-Norrlands län, är synnerligt styckad, syntes således med allt
skäl påkalla, att det för framtiden så ytterst angelägna utdikningsarbetet i de
norra orterna understöddes med anslag, alltid afpassadt efter den sannolikt större
eller mindre fördel, som hvarje särskildt utdiknings-arbete kunde antagas gifva
jordegaren, samt dennes deraf beroende skyldighet att i arbetskostnaden sjelf deltaga.
Dylika statsanslag till fördel för de norra orterna syntes också numera
desto hellre vara af rättvisa och billighet påkallade, som dessa orter, äfven om
anslag till vigtiga kommuuikations-anstalter dem beviljades, i allt fall endast i
ringa grad kunde påräkna statsbidrag motsvarande de dyrbara jern vägsan 1 äggningar,
hvilka komme lyckligare lottade delar af riket till godo.
Någon allmännare undersökning angående det belopp, som inom hvarje af
de sex norra länen antagligen skulle till understöd för nu omförmälda utdikningar
och vattenaftappningar årligen erfordras, hade väl icke på förhand kunnat
tillvägabringas; men med visshet kunde dock antagas, att en summa af minst
50,000 Riksdaler Riksmynt årligen vore för hvarje län behöflig och skulle inom
ganska kort tid bära frukter, vitsordande, att Statens medel svårligen kunnat
bättre användas.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, hafva Kongl.
Maj:ts bemälde Befallningshafvande i underdånighet hemställt, att Kongl. Majit
täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om beviljande af årligt anslag
af 50,000 R:dr för myrutdikningar och vattenaftappningar inom hvartdera af omförmälda
län, att utgå såsom anslag och utdelas på sätt Kongl. Majit pröfvade
skäligt i nåder bestämma; hvarvid tillika borde föreskrifvas, att hvad af ett års
anslag icke till fullo utgått, finge till ett följande år för enahanda ändamål reserveras
och disponeras, samt att anslagen till hvarje särskildt arbete må till någon
viss del förskottsvis, emot ställd säkerhet, utbetalas och vidare i terminer i mån
af arbetets utförande; alltid med förbehåll om skyldighet att återbetala hvad af
ett anslag blifvit lyftadt, jemte laga ränta derå, för den händelse arbetet icke inom
förelagd tid eller efter fastställd arbetsplan blifvit fullbordadt.
Härförutan har Kongl. Majits Befallningshafvande i Jemtlands län, uti en
till Kongl. Majit samtidigt aflåten särskild skrifvelse, i underdånighet anmält, att
till följd af Kongl. Majits Befallningshafvandes genom allmän kungörelse till länets
jordegare gjord uppmaning att hvar för sig eller i större och mindre föreningar,
eftersom lokala förhållanden föranledde, på egen bekostnad låta af sakkunnige
personer verkställa noggranna undersökningar af sådana myrtrakter, till hvilkas
utdikande statsbidrag åstundades, hade större föreningar träffats inom Ovikens
pastorat, hvars 2:ne socknar, Oviken och Myssjö, åtagit sig att gemensamt och
efter skatte-talet bekosta en, hela pastoratets odlade bygd omfattande, undersökning;
och hade likaledes, förutom flera mindre föreningar, många byar inom Hammardals
och flera andra socknar förenat sig om bekostande af synnerligen omfattande
undersökningar. Ehuru dessa undersökningar vid den underdåniga skrifvelsens
aflåtande ännu icke medhunnit afslutas, uppginge sammanräknade utdikniugskostnaderna
till en summa af nära En million Ridr; och häri voro dock icke
alls inräknadt annat, än de för vattnets afledandc nödiga hufvudgrafvar, emedan
de ännu dyrbarare bigrafvarne med flera arbeten, som för den utdikade jordens
60
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 141.
odling erfordrades, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tanke borde och äfven
komme att bekostas af. jordegarre sjelfve, i den män rnyrtrakterna hunnit
sätta sig och blifva för odling tjenliga. Det vore nemligen för det första afdikningsarbetet,
hvilket hade klimatets förbättring till ändamål och för kommande
tiders odling borde undangöras, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett Statens
mellankomst kunna och böra tagas i anspråk, emedan man icke ens kunde
beräkna huru långt och till hvilkas egor verkan af denna afdikning sträckte sig,
och emedan det knappast kunde förväntas, att det dyrbara afdikningsarbetet skulle
af jordegaren påkostas en från hans bostad aflägsen och först kanske efter hans
bortgång odlingsbar jord; och hade Kongl, Maj:ts Befallningshafvande derjemte
velat genom sin framställning ådagalägga, att det sökta årliga anslaget af 50,000
R:dr för Jemtlands län vore af behofvet fullkomligen rättfärdigadt.
Jemte det Styrelsen öfver allmänna Väg- och Vattenbyggnader uti det afgifna
generalförslaget meddelat uppgift på några större vattenaftappnings-arbeten
inom mellersta delen af Sverige, för hvilka planer och kostnadsförslag blifvit uppgjorda
och för hvilka särskilda statsbidrag kunde ifrågakomma, har Styrelsen jemväl
i generalförslaget intagit en länsvis uppgjord förteckning på de vattenaftappnings-arbeten
inom hela riket, hvilka i mer eller mindre mån vöre förtjenta af
understöd från den fond, som för sådant ändamål blefve ställd till Kongl. Maj:ts
disposition. Enligt denna förteckning skulle
för första klassens vattenaftappnings-arbeten erfordras statsbidrag till
Då dessutom undersökningar för arbetsplaners upprättande, angående utdikningar
i flera af rikets län på enskildes bekostnad fortfarande påginge, har
Styrelsen hemställt, om icke Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål funne för
godt äska en summa af 600,000 R:dr att utgå med 200,000 R:dr under hvartdera året
1864, 1865 och 1866, förutom den särskilda fonden för utdikningar i de 6 norra
länen, för hvilka, jemte Wermland, Styrelsen ansett 450,000 R:dr under ofvannämnde
tid vara erforderliga.
I fråga om anvisande af medel för befrämjande af utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar inom riket i allmänhet hafva dessutom särskilda
motioner inom Bonde-Ståndet blifvit väckta af Riksdagsfullmägtige Daniel Danielsson
och J. Erikson från Jönköpings län, hvilka (uti Mot, Nlis 49 och 159) yrkat,
att Rikets Ständer, utöfver hvad Kongl. Maj:t härför äskat, måtte anslå ytterligare
50,000 R:dr årligen under nästa statsregleringsperiod.
Derjemte hafva, beträffande frågan om anvisande af fond för understödjande
af myrutdikningar och vattenaftappningar inom de nordliga länen, motioner blifvit
väckta inom Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, uti hvilka motioner
blifvit yrkadt:
belopp af
för andra dito
för tredje dito
R:dr 365,675: —
257,740: -  95,645: —
eller tillhopa R:dr 719,060: —
inom Ridderskapet och Adeln:
af Friherre Stjernstedt, J. W., (Mot. N:o 14) att Rikets Ständer, utöfver de
af Kongl. Majit härför äskade belopp, måtte anslå ytterligare 10,000. R:dr med vil
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
61
kor att Wermland äfven måtte blifva delaktigt af samma fördel, som de norra
länen; samt
af Herr Tham, G. (Mot. N:o 203), att, utom det af Kongl. Maj:t för de sex
norra länen gemensamt äskade anslag, en summa af 50,000 ft:dr årligen måtte
för omförmälda ändamål beviljas ensamt för Jemtlands län;
inom Bonde- Ståndet:
af följande Riksdagsfullmägtige, nemligen:
l:o. Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län (Mot. N:o 315), att 50,000
R:dr årligen måtte anvisas under nästa statsregleringsperiod till verkställande af
myrutdikningar och vattenaftappningar inom Norrbottens län;
2:o. Olof Nilsson från Westerbottens län (Mot. N:o 136), med hvilken sig
förenat P. A. Nyström och Olof Lindström från samma län, att för understödjande
af myrutdikningar och vattenaftappningar inom Westerbottens län måtte beviljas
ett anslag af 50,000 R:dr årligen i tre år;
3:o. Olof Lindström från sistnämnda län (Mot. N:o 243), att Rikets Ständer
af inflytande bränvinsmedel måtte anslå åtminstone 50,000 R:dr årligen att
användas såsom understöd för odlingar inom samma län, att utgå för minst fem
år, räknande från medlens beviljande, och borde dessa understödsmedel insättas i
landtränteriet för att derifrån i mån af behof lyftas af sockenkomitéer, hvilka
skulle åt den, som visade sig hafva verkställt odlingar eller andra jordförbättringar,
utdela understöd, vare sig efter tunnland eller annan grund, hvarefter komitéerna
bordo hos Länsstyrelsen afgifva redovisning för medlens användande;
4:o, Paid Andersson från Jemtlands län (Mot. N:o 254), att Rikets Ständer
måtte för myrutdikningar i Jemtland anslå 50,000 R:dr årligen;
5:o. P. Tjernlund från Wester-Norrlands län (Mot. N:o 263) med hvilken
Pehr Östman från samma län sig förenat, att, med afseende å de sex norra länens
stora utsträckning, det af Kongl. Maj:t äskade anslaget måtte ökas till 300,000
R:dr, eller så att 50,000 R:dr måtte komma hvartdera länet till del, samt att dessutom
en summa af 100,000 R:dr måtte för en gång afsättas för att, under de vilkor
Rikets Ständer i öfrigt kunna bestämma, men mot inteckning, 4 procents
ränta, två friår och derefter åtta års successiv återbetalning, genom länsnämnden
utlånas, företrädesvis åt mindre jordbrukare till förskott vid odlingsföretag inom
Wester-Norrlands län;
6:o. P. O. Hörnfeldt från sistnämnda lån (Mot. N:o 299), att Rikets Ständer
måtte för myrutdikningar och sjösänkningar i Wester-Norrlands län anslå
50,000 R:dr årligen, i hvilket yrkande Pehr Östman från samma län jemväl instämt;
samt
7:o. J. Bergström från Stora Kopparbergs län (Mot. N:o 105), att Rikets
Ständer måtto bevilja ett anslag för myrutdikningar och vattenaftappningar inom
Stora Kopparbergs län till belopp af 20,000 R:dr årligen i tre år.
Dessutom har Utskottet i sammanhang härmed tagit under öfvervägande
o O O
Riksdagsfullmägtigen A. Sandsledts förut omförmälda motion (N:o 112) om förhöjning
i de utaf Kongl. Maj:t äskade anslagen för utdikning af sanka trakter och sjöar
62
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
samt för understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar i de sex nordligaste
länen.
Då sålunda blifvit föreslaget, att för nästkommande statsregleringsperiod
icke blott anvisa en viss summa för befrämjande af utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom riket i allmänhet,
utan ock att till Kongl. Maj:ts disposition anslå medel att användas såsom anslag
utan återbetalningsskyldigbet för understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom de norra länen; anser sig Utskottet böra i Rikets Ständers
minne återkalla huruledes vid 1840 och 1841 års riksdag Rikets Ständer för vattenaftappningar
eller dammbyggnader till motverkande af frost samt till förberedande
af sådana större odlingsföretag, som öfverstege menigheternas förmåga,
inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och
Stora Kopparbergs län samt Elfdals, Frykdals och Jösse härad i Wermland anvisade
ett anslag af 120,000 R:dr B:ko eller R:dr R:mt 180,000: —
hvarvid åt Kongl. Majit öfverlemoades att för hvarje
särskildt föremål bestämma, huruvida statsbidraget skulle
utgå såsom anslag eller lån; hvarförutan vid samma riksdag,
för befordrande af vattenaftappningar eller andra förberedande
odlingsföretag inom rikets öfriga delar, beviljades,
att såsom lån utgå, 100,000 R:dr B:ko eller ....
Vid den derpå följande och alla derefter inträffade
riksdagar har något särskildt anslag för de norra länen icke
blifvit beviljadt, utan hafva Rikets Ständer blott ställt till
Kongl. Maj:ts disposition en viss summa att för hela riket
användas för utdikningar och aftappningar af sanka trakter
och sjöar till beredande af odlingsföretag, nemligen:
under 1844—1845 års riksdag
att utgå dels såsom lån, dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet;
under
1850 och 1851 års riksdag
hvaraf högst 30,000 R:dr skulle få utgå såsom anslag utan
åtorbetalningsskyldighet;
under 1853 och 1854 års riksdag
hvaraf, likasom förut, finge utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
högst 30,000 R:dr;
under 1856—1858 års riksdag
hvaraf f:delar, eller 240,000 R:dr, finge utgå såsom lån och
J:del, eller 60,000 R:dr, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet;
samt
under sistförflutna riksdag
att utgå endast såsom lån.
Beträffande nu den sålunda väckta frågan att, med bibehållande af den vid
sistförflutne riksdag stadgade grundsatsen att endast såsom lån anvisa medel till
befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar för beredande
af odlingsföretag inom riket, i allmänhet, tili Kongl. Maj:ts disposition anvisa.
en särskild; summa .för att såsom- anslag- utan -återbetalningsskyldighet användas
för understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar inom de ofvan omförmälda
norra länen, så finnes visserligen, på sätt uti Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i nämnda län ofvanberörda underdåniga skrifvelse blifvit ådagalagdt,
„ 150,000: —
„ 225,000: —
„ 150,000: -
„ 150,000: —
„ 300,000: -
„ 150,000: --
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
63
en stor skilnad emellan så beskaffade vattenaftappningar, som hufvudsakligen afse
att bereda odlingsbar mark, och sådana utdikningar, som i främsta rummet hafva
till ändamål att borttaga frostländighet och dymedelst för vidsträckta orter åstadkomma
en förbättring i klimatiska förhållanden. I det förra fallet komma vanligen
fördelarne af vattenaftappningen egarne af de närmast kringliggande jordområdena
till godo genom ökad eller förbättrad -jord, som omedelbart derefter lemnar
jordegaren ökad inkomst, I det sednare fallet åter afser utdikningen icke
så mycket att för den närmaste framtiden vinna ökadt egoområde eller vinst af
den utdikade jorden, utan fastmera att aflägsna frostländigheten och sålunda bereda
säkerhet mot frostskada å den redan odlade eller odlingsbara jorden. Att
fördelarne äfven i sistnämnda fall i allmänhet förnämligast tillfalla egaren till den
utdikade jorden torde väl icke kunna bestridas, men gagnet tillkommer dock här
äfven mer eller mindre aflägsna grannar, som icke alltid torde kunna tillförbindas
deltaga i utdikningskostnaderna. Det synes således icke sakna skäl att för så
beskaffade utdikningar anvisa medel utan återbetalnings-skyldighet; hvaremot för
aftappningar, som förnämligast afse att vinna odlinsbar mark, den vid förra riksdagen
antagna grundsatsen att medlen endast böra utgå såsom lån, torde fortfarande
böra tillämpas.
Vidkommande derefter frågan huruvida en viss summa bör afses för hvart
och ett af de norra länen, eller om en för alla gemensam fond bör ställas till
Kongl. Maj:ts disposition, så, och jemte det Utskottet icke anser sig kunna understödja
Friherre Stjernstedts framställning derom, att provinsen Wermland må
blifva delaktig af samma fördel som de norra länen, har det synts Utskottet lämpligast
att icke för hvarje särskildt län bevilja en viss summa, utan heldre, på sätt
Kongl. Majit föreslagit, för alla de sex nordligaste länen ställa en gemensam fond
till Kongl. Majits disposition för att, utan någon på förhand uppgjord fördelning
mellan de särskilda länen, efter pröfning af de i hvarje fall förekommande omständigheter,
användas der behofvet mest påkallar.
Hvad angår bestämmandet af den summa, sorn bör anvisas särskildt för ofvannämnda
sex län och särskildt för den öfriga delen af riket, så torde, om det
med myrutdikningarne i nämnda län åsyftade ändamål skall i någon väsendtlig
mån kunna vinnas, den af Kongl. Majit för de norra länen föreslagna summa
böra, på sätt af åtskilliga motionärer blifvit föreslaget, förhöjas ; och har Utskottet
ansett, att denna summa för instundande statsregleringsperiod bör bestämmas till
300,000 Ridr, eller 100,000 R:dr för hvart dera året.
Beträffande åter beloppet af det anslag, som för vattenaftappningar i den
öfriga delen af riket bör anvisas, så förekommer dels att, enligt hvad Utskottet
antager, Rikets Ständer säkerligen komma att bevilja särskilda statsbidrag för
åtskilliga inom dessa orter föreslagna större arbetsföretag, som, i anseende till deras
vigt samt delegarnes stora antal och deraf föranledd svårighet att utan Statens
medverkan kunna dem utföra, torde böra med betydligare bidrag understödjas;
dels att insigten om fördelarne att genom vattenaftappningar förbättra och
vidga enskilda jordområden numera torde vara så allmänt spridd, att dylika arbeten
af mindre omfång, i allmänhet lära kunna, der företagen äro af verkligt
gagn, åvägabringas utan statsunderstöd; och Utskottet har, på sådan grund, ansett
sig kunna tillstyrka, att den för befrämjande af vattenaftappningar i öfriga
delar af landet vid sednast förflutna riksdag bestämda summa äfven under nästkommande
statsregleringsperiod må med oföräudradt belopp bibehållas.
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
Utskottet, som funnit hvad ofvanbemälde motionärer för öfrigt i ett eller
annat afseende föreslagit, icke böra af Utskottet understödjas, hemställer alltså:
41:o.
a) att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisa
en summa af Trehundra tusen R:dr, att utgå med Etthundra
tusen R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866, för
att användas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet till
understödjande af sådana my rut di lenin//ar och vatten aft öppning ar
inom, Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands,
Gefleborgs och Stora Kopparbergs län, som företrädesvis afse
att förminska frostländigheten, dock under vilkor att sådant
understöd icke i något fall får öfverstiga hälften af den för
arbetets utförande enligt fastställd plan beräknade kostnad,
och alltid med förbindelse för vederbörande kommuner, föreningar
eller enskilde att icke allenast tillskjuta hvad derutöfver
för arbetets fullbordande erfordras, utan ock att för all
framtid behörigen underhålla de afloppsgrafvar och andra för
ändamålets vinnande utförda arbeten, som med statsbidrag
blifvit understödda; egande Kongl Majit, att i de fall, der sådant
anses vara af behof vet påkalla dt, i nåder medgifva att
någon del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas.
b) att Rikets Ständer måtte till Kongl. Mäjits disposition anvisa
en summa af Etthundrafemtio tusen R:dr, eller Femtio tusen
R:dr för hvart och ett af åren 1864, 1865 och 1866, att utgå
såsom lån för befrämjande af utdikningar och a/tappningar af
sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom
rikets öfriga delar; samt
c) att för tillgodonjutande af understöd utaf de under litt. a) och
bj föreslagna anslagssummor, skola i öfrigt lända till efterrättelse
de vilkor och bestämmelser, som Rikets Ständer, med
anledning af det Memorial Utskottet derom särskildt skall
afgifva, komma att fastställa.
Sedan behöriga undersökningar blifvit verkställda med afseende på ifrågasatt
upprensning af Olands å och dess sidogrenar inom Stockholms och Upsala
län, hvarigenom blifvit utrönt, att genom en sådan upprensning icke mindre än
9,042 tunnland öfversvämmad eller af syra besvärad mark, belägen inom 5 socknar
af Upsala och 5 socknar af Stockholms län, skulle kunna, till gagn för egarne af
sammanräkuadt 250 hela homman, befrias från vatten, mot en kostnad af tillsammans
245,885 R:dr, hvaraf 30,000 R:dr erfordrades till inlösen af vattenverk; har
Kongl. Majit, i anledning af gjord underdånig ansökan om statsbidrag för detta
arbetes
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
65
arbetes utförande, samt i öfverensstämmelse med hvad Styrelsen för allmänna Yägoch
Yattenbyggnader i underdånighet hemställt, uti den nådiga Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof föreslagit Rikets Ständer att för berörde
vattenaftappning såsom lån anvisa 137,500 R:dr, motsvarande dels hela den ofvanberörda,
för vattenverks inlösen erforderliga summa, 30,000 R:dr, dels ungefärligen
hälften af utdikuingskostnaden 215,885 R:dr.
Härförutan har Riksdagsfullmägtigen G. Bolin från Upsala län, uti en inom
Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 101), hemställt, att det af Kongl. Maj:t för ifrågavarande
arbetsföretags utförande äskade låneunderstöd måtte förhöjas till 200,000 R:dr.
Yäg- och Yattenbyggnads-Styrelsen, i hvars underdåniga generalförslag detta
arbete blifvit uppfördt till erhållande dels af ett anslag å 30,000 R:dr, dels af ett
lån å 107,500 R:dr, har erinrat, att förevarande utdikningsföretag skulle möjliggöra
förkofran för en mångtalig mindre bemedlad allmoge, af hvilken en betydlig
del eger endast smärre hemmanslotter; och ofvanbemälde motionär har, jemte
erinran derom att företaget egentligen skulle tillgodokomma östra delen af provinsen
Upland, som icke kunde påräkna att någonsin komma i åtnjutande af de
förmåner nutidens lättade kommunikationer bereda, hufvudsakligen anfört, att
jordbrukarne vid Olands-ån till det öfvervägande antalet utgöras af allmoge, som
saknar tillräcklig kapitalstyrka för att utan låneunderstöd kunna utföra arbetet.
I betraktande af den i förhållande till kostnaden betydliga jordförbättring,
som genom ifrågavarande arbetsföretags utförande skulle uppstå, samt svårigheten
för det stora antalet mindre bemedlade hemmansegare, på hvilkas gemensamma
bekostnad arbetet skall utföras, att utan Statens biträde kunna anskaffa de dertill
erforderliga medel, anser sig Utskottet böra hemställa:
42:o.
att Rikets Ständer för vattenaftappning medelst rensning af
Olands-ån och dess sidogrenar inom Stockholms och Upsala
län måtte bevilja ett låne-understöd af Etthundratretiosjutusen
femhundra Riksdaler, att efter fem års förlopp från
slutet af det år, inom hvilket lånemedlen först utbekommits,
återbetalas, på sätt och under de vilkor i öfrigt, som i afseende
på andra för vattenaftappningsarbeten vid innevarande
riksdag anvisade lånemedel varda stadgade.
Uti särskilda inom Ridderskapet och Adeln af Herr J. Wcern och inom
Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen G Bjerkander från Skaraborgs län väckte
motioner (N:ris 231 och 333) har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer, för sänkning
af IAda-ån till förekommande af öfversvämningar å omgifvande till odling
tjenlig, vattenskadad mark, som beräknats utgöra 4,000 tunnland, måtte lemna ett
statsbidrag af 168,552 R:dr, motsvarande §:delar af den för arbetots utförande till
252,828 R:dr beräknade kostnaden, att utgå med 84,276 R:dr såsom lån på fördelaktiga
återbetalningsvilkor och med ett lika belopp eller 84,276 R:dr såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet.
Enligt motionärernas uppgift skulle genom detta arbetes utförande hvarje
tunnland af den utdikade jorden vinna ett ökadt värde af 150 R:dr, så att brutto
Bih.
tilt R. St. Prat. 1862 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Itand. 3 Ilä/t. 0
66
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
vinsten för 4,000 tunnland skulle utgöra 600,000 R:dr samt behållna vinsten, efter
afdrag af kostnadssumman 2-52,828 Ridr, alltså bestiga sig till 347,172 R:dr, hvilken
vinst skulle komma ifrågavarande fattiga ort till godo. Herr Wmrn har dock
härvid erinrat, att, då företaget i sin helhet vore så vidsträckt och på en hel landsort
inverkande, att dess mål icke vore begränsadt af den uppgifna arealen af 4,000
tunnland, förefunnes skäl “att dermed icke utan varsamhet tillvägagå“, hvadan
han föreslagit, att det lån, Rikets Ständer kunde finna sig hugade att bevilja,
måtte ställas på en längre följd af år, i den mån arbetet hunne fortskrida, icke
understigande sex och icke öfverstigande tio, så att minst flodel, men högst £:del
må af den föreslagna summan årligen utbetalas, på de vilkor i öfrigt, som borde
öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att bestämma.
Härlörutan har Riksdagsfullmägtigen Bjerkander såsom skäl för sin begäran,
att halfva summan måtte utgå såsom anslag, uppgifvit, att den ort, som af arbetet
skulle draga nytta, vore en bland de i flera hänseenden mest vanlottade i riket,
enär den, utom förenämnde odugliga mader, till större delen bestode af mark,
som, i anseende till sin steniga beskaffenhet samt gränsande till de sorgligt bekanta
Svältorna, med otrolig ansträngning måste odlas, för att frambringa några
skördar; att arealen till hvarje hemman vore ytterst inskränkt; att skattebördorna
vore, jemförelsevis med andra hemmans, tryckande; att fullkomlig brist på skog
förefunnes; och slutligen att tillfällen till binäringar saknades.
Vid underdånig föredragning, i sistlidne Mars månad, af en utaf åtskillige
hemmans-innehafvare inom Frökinds och Wilske härader af Skaraborgs län samt
Göseveds härad af Elfsborgs län till Kongl. Majt ingifven, af kartor och kostnadsförslag
åtföljd ansökan i fråga om statsbidrag till den ifrågakomne sänkningen
af Lida-ån, har Kongl. Majit, som inhemtat, att denna fråga till följd af enskilde
motionärers hemställanden komme att utgöra föremål för Rikets Ständers
pröfning, i nåder förordnat, att de till ärendet hörande handlingar, jemte en af
flere jordegare till Kongl. Majit inlemnad protest mot företagets utförande, skulle
Stats-Utskottet tillställas, för att vid äimidets handläggning vara att tillgå.
Af dessa Utskottet sålunda tillställda handlingar inhemtas, att sistlidet år
till Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader ingått handlingar, rörande
tillämnad sänkning af vattenytan i Lida-ån, men att, som vid deras granskning förekommit
åtskilliga anledninga? till anmärkningar mot den genom vederbörande
jordegares försorg upprättade arbetsplanen, hade, med Kongl. Majits nådiga samtycke,
chefen i vesti’a väg- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren m. m. D. W.
Lilliehöök blifvit förordnad att, mot godtgörelse af årets undersöknings-anslag,
ombesörja kontrollmätningar och beräkningar samt på grund deraf vidtaga de
rättelser i planen, som kunde finnas vara af nöden, för att åvägabringa ett ändamålsenligt
arbete, till vinnande af det med sänkningen åsyftade ändamål. Enligt
den sålunda omarbetade planen skulle ifrågavarande aftappningsarbete uppgå till
en summa af 252,828 Ridr. Af ett vid handlingarne fogadt transsumt utaf det
betänkande i ämnet, som Förste Landtmätaren O. Adamsson, hvilken uppgjort
den första planen till arbetets utförande, uti sistlidne December månad afgifvit,
har Utskottet vidare inhemtat, att området af de vattendragen närmast belägna
sanka och vattensjuka mader, uppginge för sökanderne till 2,247 tunnland 20 kappland,
hvilken rymd, tillika med öfriga tillstötande mader, hvilkas egare icke gjort
ansökning om vattenaftappningen, jemte den derutmed belägna sidländare “hårdmark",
som under nuvarande förhållanden äfven lede vid vattenflöde, kunde be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
67
räknas till minst 4,000 tunnland, som genom vattenaftappningen skulle befrias
från syra och blifva till odling tjenlig.
Deremot hafva åtskillige hemmans-innehafvare inom Öra, Broddarps och
Eriksbergs socknar uti en jemväl i sistlidne Mars månad till Kongl. Maj:t ingifven
protest uppgifvit, att åns upprensning väl skulle förorsaka skada men icke nytta,
enär den sanka mark, som är belägeu i närheten af ån, vore af den beskaffenhet,
att den utan förbättring lemnade tillräcklig afkastning i sitt närvarande skick,
hvaremot sagde egor genom rensningen väl skulle blifva torrare, men derefter
gifva ringa afkastning. Skulle dock rensningen komma till stånd, skulle inom
några år vattendraget ånyo igenflyta och nedsjunka till sitt förra djup, hvarigenom
den förutsatta nyttan blefve ingen, hvaremot för deltagarne i arbetet återstode att
återgälda det möjligen erhållna statsbidraget.
Uti sitt i ämnet afgifna underdåniga utlåtande har Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader, med vitsordande af den sednast uppgjorda arbetsplanens
fullständighet, hemställt att, om statsbidrag skulle beviljas, detsamma mätte
utgå i samma förhållande till beräknade utdiknings-kostnaden, som för dylika
arbeten i allmänhet följdes, eller hälften af kostnadsförslagets summa, i hvilket
fall understödet borde inskränkas till 126,400 R:dr.
Utskottet har icke förbisett det gagn ifrågavarande arbetsföretag skulle
medföra för den i ekonomiskt hänseende mindre väl lottade ort, som af detsamma
skulle hafva fördel; men då, enligt hvad motionärerne antydt, den af dem äskade
summa vore oundgängligen nödig att, dels såsom lån, dels såsom anslag, erhålla,
ifall arbetet skulle komma till utförande, samt Utskottet anser betänkligt att för
arbeten af ifrågavarande beskaffenhet bevilja statsunderstöd annorlunda än såsom
lån, hvilket, om det, såsom Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen föreslagit, af Rikets
Ständer anvisades, enligt vanligen följda grunder icke borde öfverstiga 126,400
R:dr, eller vida mindre, än hvad motionärerne begärt, samt ovisst torde vara om,
ifall sistnämnda summa endast såsom lån beviljades, arbetet komme till utförande,
helst då en betydlig del af de hemmansinnehafvare, som antagits skola af arbetet
hafva gagn, anmält protest mot dess utförande; finner 8ig Utskottet, i betraktande
derjemte af den omständigheten, att vederbörande myndigheter och kommuner,
såvidt handlingarne utvisa, icke varit hörda och sig yttrat hvarken i fråga om
det gagn för orten, som arbetet kan komma att medföra, eller om interessenternas
behof af det begärda staf sbidraget eller förmåga att återgälda detsamma, böra
hemställa:
43: o.
att Rikets Ständer till ifrågavarande årensning icke nu må
anvisa några medel.
Efter anmodan af sina komitenter har Riksdagsfullmägtigen Jöns Persson
från Blekinge län, uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 376) föreslagit,
att ett lån af 80,000 R:dr måtte på billiga vilkor anvisas för uttappning af sjön
Wesan i Listers härad af nämnde län.
Enligt motionärens uppgift, som jemväl bestyrkes af ett utaf Landtbruksingeniören,
Löjtnanten Philip Åkerman år 1860 uppgjordt, af motionären till Ut
-
68
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
skottet inlemnadt förslag, vore Wesan egentligen ett träsk af 2,300 tunnlands rymd.
Denna egorymd afkastade nu rörvass, som begagnades dels til) taktäckning, dels
till foder ät kokreatur, samt stöde till en del under vatten, hvilket vore ganska
grundt; men den kunde, om vattnet utdikades, förvandlas till åker. Denna utdikning
vore påkallad både deraf att den kringliggande fattiga och magra orten
vore i stort behof af ökad sädesproduktion, och deraf, att det i sanitärt hänseende
skulle hafva välsignelserika följder, om träsket blofve utdikadt, hvarigenom de
derifrån kommande skadliga utdunstningar skulle minskas. Kostnaden för utdikningen
af denna såkallade sjö, som läge i samma höjd med Östersjön, samt för
den sednares utestängande derifrån, tillika med uppfordringsanstalter för vattnets
utpumpande, vore beräknad till 83,000 R:dr hvilken summa omöjligen skulle kunna
anskaffas af delegarne i Wesan, hvadan det allmännas biträde vore af behotvet
påkalladt, om företaget skulle kunna bringas till fullbordan.
Löjtnanten Åkerman, hvilken, till följd af Kongl. Landtbruks-akademiens
förval tnings-komités förordnande, på begäran af numera aflidne Justi tie-ombudsmannen
Wester med flere, verkställt undersökning och afvägning för torrläggning
af sjön Wesan med kringliggande kärrtrakter, har, uti det deröfver afgifna förslaget,
upplyst, att nämnde sjö, hvars förbindelse med Östersjön nu utgöres af
Norjes sund, synbarligen i fordna tider haft jemväl ett annat utlopp åt Slottsviken
vid Sölvesborg och således varit ett hafssund, som skiljt östra delen af Listers
härad från fastlandet. Numera återstodo häraf blott en obetydlig insjö eller rättare
halsvik, genom Norjes sund förbunden med Östersjön, hvars alla nivå-förändringar
den följde, och af blott l£ å 2 fots djup vid medelvattenstånd i Östersjön. Under
sommartiden funnes öppet vatten endast i sjöns norra ända; den öfriga delen vore
igenvext med vass samt så uppgrundad, att man torrskodd kunde gå öfver sjöns
botten emellan två uppgifne byar. Jordens till odling särdeles tjenliga beskaffenhet
vore i främsta rummet att tillräkna de omvexlande flöden af salt och sött
vatten, för hvilka den i århundraden varit utsatt. Vid uppsjö och stark storm
stege nemligen Östersjöns yta 2,7 fot öfver medelvattenståndet samt inträngde
genom Norjes sund i Wesan och öfversvämmade all lägre liggande jord. För att
befria de kring sjön Wesan belägna kärren från öfversvåmningarne och dymedelst
göra den fullt tjenlig till odling, borde först åt annat håll afledas de vattendrag,
som utgjuta sig i sjön, samt derefter Östersjöns vatten genom fördämningar hindras
från att intränga, hvarefter den sålunda från allt annat vattentillopp, än nederbörd,
befriade sjön skulle genom ett uppfordringsverk länsas och fortfarande hållas
vattenfri, så att vattenytan i de uti sjön upptagna afloppsdiken hölles fyra fot
under Östersjöns medel-vattenhöjd. Den areal, som härigenom skulle befrias från
vatten, uppginge till 2,300 tunnland, som blefve odlingsbara, hvarförutan 700 tunnland
högländare mark skulle förbättras, så att omkring 3,000 tunnland utgjorde
hela den jordrymd, som här vore i fråga att från öfverflödsvatten befria.
Motionären har derjemte till Utskottet inlemnat en af Kongl. Maj:t den 10
sistlidne April meddelad nådig stadfästelse-resolution å ett af motionären, på åtskilliga
uppgifna delegares vägnar, inlemnadt “Reglemente för Wesans kärr- och
sjö-uttömnings- samt odlingsbolag“, hvars ändamål vore, att genom dammbyggnader
hindra hafsvatten från att inströmma i sjön Wesan och öfversvämma deromkring
belägna kärr och sidlända egor; att genom afledning och utpumpning
uttömma det vatten, som från andra håll ditkommer; samt att vidtaga förberedande
åtgärder till undanrödjande af hvad sorn kunde hindra det afsedda ändamålets
Stats-Utskottets Utlåtande N:o lil.
69
rättsenlig» befrämjande, allt i öfverensstämmelse med det ofvan omförmälda, af
Löjtnanten Åkerman uppgjorda förslaget.
Enär den uti ifrågavarande motion afsedda sjöuttappning sannolikt kommer
att medföra ganska betydliga fördelar, såväl genom vinsten i tillökad och förbättrad
jord, som genom sitt inflytande i sanitärt hänseende; anser Utskottet sig böra
hemställa
44:o.
att Rikets Ständer för uttappning af sjön Wesan i Listers
härad af Blekinge län måtte bevilja ett lån af Femtio tusen
Riksdaler, under de vilkor, som för andra dylika statsbidrag
varda vid denna riksdag stadgade.
Yid de båda sednast förflutna riksdagarne hafva framställningar blifvit
gjorda om beviljande af statsbidrag för aftappning af sjöarne Tjurken, Näfvelsjön,
Furusjön och Stensjön i Östra härad af Jönköpings län, hvilket företag, hvarigenom
skulle vinnas 2,000 å 3,000 tunnland odlingsbar jord, beräknats till en kostnad af
63,750 R:dr. Redan uti det före 1856—1858 års riksdag afgifna generalförslag
hade Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader upptagit sänkningen af
dessa sjöar med dertill hörande vattendrag inom Myresjö, Näfvelsjö och Näsby
socknar i första klassen af de arbeten, som borde understödjas af de till utdikningar
och aftappningar af sanka trakter och sjöar afsedda medel; och har Styrelsen
uti alla sedermera afgifna generalförslag fortfarande på enahanda sätt uppfört
detta arbetsföretag till erhållande af statsbidrag. Till följd häraf har ock
Stats-Utskottet vid de båda sednast förflutna riksdagarne, under antagande att
arbetet komme att med bidrag af de till vattenaftappningar i allmänhet afsedda
model understödjas, afslagit de gjorda framställningarne om särskildt statsbidrag
till dess utförande.
Frågan har nu ånyo blifvit underställd Rikets Stände s pröfning genom en
utaf Riksdagsfullmägtigen Daniel Danielsson från Jönköpings län väckt motion
(N:o 49), i hvilken erinras derom, att det årsanslag af 50,000 R:dr, som vid sistförflutne
riksdag beviljades till understöd för myrutdikningar och vattenaftappningar,
vore alltför otillräckligt, då de undersökningar om dylika arbetsföretag, hvilka
till Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen inkomma, med hvarje år ökades, utan att,
i brist af medel, kunna understödjas. En följd häraf vore, att de större arbetsföretagen,
som skulle medföra största gagnet för det allmänna, måste åsidosättas
och förbigås, enär, om medel till deras utförande skulle anvisas, derigenom skulle
medtagas alltför stor del af det till Kongl. Maj:ts disposition anvisade beloppet.
Motionären hade af sådan orsak funnit sig böra hemställa, att Rikets Ständer
måtto till förenämnda företag, såsom lån, på vanliga vilkor, bevilja 30,000 R:dr
samt, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, 12,000 R:dr; dock har motionären
sedermera hos Utskottet anmält, att han inskränkte sitt yrkande dertill,
att hola det begärda beloppet, 42,000 R:dr, måtte såsom lån varda beviljadt.
Utskottet, som funnit den jordförbättring, hvilken genom det begärda statsbidragets
beviljande skulle erhållas, så betydlig, att arbetet bör med statsmedel
understödjas, har, vid det förhållande att, enligt hvad erfarenheten visat, de till
vattenaftappningar anvisade medel under den förflutna tiden icke lemnat och san
-
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
nolikt under instundande statsregleringsperiod icke heller kommo att lemna tillgång
till det för detta arbetes utförande begärda statsbidrag, alltså ansett sig böra
hemställa:
45:o.
att Rikets Ständer, för utdikning och aftappning af sjöarne
Tjurken, Näfvelsjön, Furusjön och Stensjön, med flera vattendrag
i Myresjö, Näfvelsjö och Näsby socknar af Östra härad
och Jönköpings län, måtte bevilja ett lån af Fyratiotvåtusen
Riksdaler, under de vilkor, som för andra dylika statsbidrag
varda vid denna riksdag stadgade.
Enligt ett af Herr Öfverstelöjtnant en P. W. Leijonancker år 1857 uppgjordt
kostnadsförslag skulle sänkning och aftappning af sjöarne Solgen, Ass-sjön, Hafravikssjön
samt Ingarps- och Kopparps-sjöarne, med flera vattendrag inom Södra
Wedbo härad af Jönköpings län, hvarigenom, oberäknadt den landvinning, som
genom sjöarnes aftappning erhölles, minst 2,500 tunnland sanka och ofruktbara
kärr och mossar skulle blifva odlingsbara, medföra en kostnad af 96,750 R:dr; och
har Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader — under förmälan att
intressenterne vöre benägna att utföra blott en del af företaget, som beräknats
kosta 7^2,000 R:dr — uti första klassen uppfört detta arbete, hvilket Styrelsen
ansett särdeles gagneligt,. För arbetsföretagets tillvägabringande har dessutom
Riksdagsfullmägtigeu J. Erickzon, uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o
159), föreslagit, att Rikets Stäuder måtte dertill bevilja ett statsbidrag af 65,917
R:dr 50 öre att utgå, dels såsom lån, dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
Utskottet, som lika med Väg- och Vatteubyggnads-Styrelsen funnit detta
arbetsföretag särdeles nyttigt, såväl med afseende på vidden af den odlingsbara
jord, hvilken derigenom skulle vinnas, som ock derföre att en vidsträckt trakt
befriades från sumpiga kärr och mader, har funnit detsamma böra med särskildt
statsbidrag understödjas, enär de medel, som för vattenaftappningar kunna varda
anvisade, efter all sannolikhet icke lemna tillgång till beviljande af det härför
erforderliga belopp. Dock anser Utskottet, dels att, om statsbidrag beviljas, arbetet
bör i sin helhet i enlighet med den uppgjorda planen utföras, dels att det
bidrag, som lemnäs, bör utgå endast såsom lån, icke öfverstigande hälften af
kostnadsbeloppet. I öfverensstämmelse härmed tillstyrker Utskottet:
46:o.
att Rikets Ständer för sänkning af sjöarne Solgen, Ass-sjön,
Hafravikssjön samt Ingarps- och Kopparps-sjöarne med flera
inom Södra Wedbo härad af Jönköpings län måtte bevilja ett
lån af Fyratioåtta tusen Riksdaler, under vilkor dels att arbetet
i sin helhet, i enlighet med den uppgjorda planen, utföres,
dels att öfrige föreskrifter, som i afseende på andra dy
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 141. 71
lika statsbidrag vid denna riksdag varda meddelade, äfven på
detta lån skola tillämpas.
Efter förnyade undersökningar om tjenligaste sättet för sänkning af sjön
Tysslingen och Svartån, emellan Bäcks qvarn i Wintrosa socken och Lindbacka
pappersbruk, i Ånsta socken at örebro län, bar plan och kostnadsförslag för detta
arbetes utförande under sistlidet år blifvit uppgjord af Herr Kapitenen L. M.
Nordenfelt, upptagande en kostnadssumma af 197,642 R:dr. Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader, som, vid förslagets granskning, funnit detsamma
afse, dels att sänka sjön Tysslingcns vattenhöjd och dels att genom öppnande
af en större aflopps-kanal samt uppläggning at jordvallar längs efter dess
sidor reglera och beherrska de betydliga flöden, som ega rum i Svartån, har uti
det underdåniga generalförslaget yttrat den åsigt, att detta arbete måste verkställas
med största omsorg och noggrannhet, om anläggningen skall kunna ega
framtida bestånd. Som likväl en del utgifter vore i förslaget högt beräknade, har
Styrelsen ansett sig icke böra för arbetets utförande anteckna högre lånebelopp,
än 100,000 R:dr.
För utförande af detta företag, hvaraf 2,373 tunnland jord skulle i mer
eller mindre mån hafva fördel, hafva intressenterne bildat ett bolag, hvilket, under
förutsättning att amorteringslån af Rikets Ständer komme att beviljas, beslutat
att, i enlighet med förenämnda förslag, verkställa arbetet; och hafva uti
särskilda motioner inom Preste-Ståndet Kontraktsprosten Tegnér (Motion N:o 18)
och inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen A, W. Uhr (Motion N:o 24) föreslagit,
att Rikets Ständer måtte såsom lån på billiga vilkor anvisa 150,000 R:dr
att utgå till det bolag, som bildat sig för berörda sjösäknings utförande.
Då genom ifrågavarande arbete betydlig jordförbättring skulle vinnas, samt
företaget således synes vara förtjent att af Staten erhålla understöd, får Utskottet,
som dock anser, att ett sådant understöd bör inskränkas till det af Väg- och
Vattenhyggnads-Styrelsen föreslagna belopp, hemställa:
47:o.
att Rikets Ständer för sänkning af sjön Tysslingen och Svartån
i Örebro län måtte bevilja det för detta arbetes utförande
bildade bolag ett lån af Etthundratusen Riksdaler, under de
vilkor, som angående andra dylika statsbidrag varda vid denna
riksdag stadgade.
Sedan ett större antal hemmansegare inom Wiby, Hockvads, Hardemo och
Edsbergs sooknar af Örebro län bildat sig till bolag för Skarbysjöns och W/a-åns
sänkning, för hvilken sänkning kostnaden enligt uppgjord plan och kostnadsför
-
72
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
slag skulle uppgå till 46,500 R:dr, förutom inlösen af Wia qvarn, men det, sedan
ett belopp af omkring 30,000 R:dr blifvit på arbetet nedlagdt, visat sig, att kostnaderna
skulle komma att högst betydligt öfverstiga det uppgjorda förslaget, hafva,
inom Ridderskapet och Adeln, Herr von Hofsten, S. E. (uti Mot. N:o 176) och
inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullinägtigen C. G. Sköldberg (uti Mot. N:o 361) föreslagit,
att Rikets Ständer måtte bevilja nämnda bolag ett lån af 35,000 R:dr,
på de vilkor Rikets Ständer kunna bestämma.
Då för ifrågavarande arbetsföretag uppgjord plan och kostnadsförslag icke,
så vidt af handlingarne kunnat inhemtas, varit underställda Styrelsens för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader granskning, samt den omständigheten, att intressenterne,
hvilka på detta arbete redan nedlagt en betydlig kostnad, under arbetets
fortgång kommit i erfarenhet deraf, att kostuadssumman blifvit för lågt beräknad,
icke i och för sig torde utgöra tillräckligt skäl för Rikets Ständer att
anvisa statsmedel för att till större eller mindre del fylla bristen,
48:o.
anser sig Utskottet till de i förenämnda motioner gjorda
framställningar icke kunna tillstyrka bifall.
Under hvar och en af de fyra riksdagar, som inträffat från och med 1847
till och med 1856, har Fullmägtigen från Albo, Gärds och Willands härader i
Christianstads län inom Bonde-Ståndet väckt motion om statsbidrag för sänkning
af den inom sistnämnda härad belägna Ifö-sjön; och äfven vid innevarande riksdag
har ortens riksdagsman, Sven Nilsson, hos Bonde-Ståndet på det sätt förnyat
de i detta ämne förut gjorda framställningar, att han (uti Mot. N:o 223) föreslagit
att för nämnda sjösänkning måtte anvisas ett lån af 40,000 R:dr att innehafvas
räntefritt i fem år och derefter betalas på så billiga vilkor som möjligt.
Väg- och Vattenbygguads-styrelsen, som uti sitt generalförslag fortfarande
bland andra klassens arbeten upptagit detta företag, för hvilket kostnaden blifvit
beräknad till 81,010 R:dr 25 öre, har dervid erinrat, att denna kostnad vore hög
i förhållande till blifvande jordvinsten.
Då Utskottet, lika med hvad under föregående riksdagar blifvit yttradt, är
öfvertygadt att Kongl. Maj:t, derest företaget befinnes vara af någon större nytta,
kommer att för detsamma lemna allt det understöd det kan förtjena, hemställer
Utskottet:
49:o.
att de härom ånyo gjorda framställningar ej heller vid denna
riksdag må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Riksdagsfullmägtigen P. J. Holmlin har uti en inom Bonde-Ståndet väckt
motion (N:o 495) anhållit,, att Rikets Ständer måtte bevilja ett statsbidrag utan
åter
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
73
återbetalningsskyldighet af 1,000 R:dr för att användas till uppförande af fördämningar
i Hvalö och Ytterby sjökilar, eller vikar, belägna i Svenneby socken, Qville
härad och nämnda län, hvarigenom från sjön skulle eröfras ett område å tillsammans
53 tunnland, för en kostnad af 4,886 R:dr 8 öre.
Då den för ifrågavarande arbetes utförande uppgjorda plan icke varit underställd
Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader granskning, samt
Utskottet hvarken är i tillfälle bedöma arbetets utförbarhet eller huruvida den
derför beräknade kostnadssumma må anses tillräcklig; får Utskottet, som förmodar
att, derest förslaget underställes Väg-och Vattenbyggnads-styrelsens granskning
och vid en sådan granskning giltiga anmärkningar dervid icke förekomma,
understöd för dess utförande kan beredas af de till Kongl. Maj:ts disposition
ställda medel, hemställa:
50:o.
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
För aftappning af sjön Hästefjorden, belägen i södra delen af Sundals härad
på Dalsland, har vice Talmannen Anders Eriksson uti en inom Bonde-Ståndet
väckt motion (N:o 409) föreslagit, att Rikets Ständer måtto anslå ett belopp af
130,000 R:dr, deraf 100,000 R:dr såsom lån och 30,000 R:dr såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet. Enligt uppjord och af Styrelsen för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader granskad plan skulle genom nämnde sjös sänkning 5,235 tunland
jord förbättras och göras odlingsbar; varande kostnaden för arbetets utförande
beräknad till 166,683 R:dr, deruti dock inbegripen ersättning af 61,500 R:dr
till egare af vattenverk. I anledning af intressenternes i detta arbetsföretag hos
Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda ansökan om ett statsbidrag af dels 60,000
R:dr, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, och dels 100,000 R:dr, såsom
lån, har Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, till följd af erhållen
remiss, uti generalförslaget afgifvit det yttrande, att företaget kunde anses blifva
fördelaktigt samt förtjent af understöd, enär utdikningskostnaden vid fördelning
på tunnland mark, som skulle förbättras, uppginge till blott 32 R:dr; och Styrelsen
har derföre ansett sig böra på det sätt förorda intressenternes ansökan, att Styrelsen
såsom lånebidrag till detta företags utförande bland första klassens arbeten
antecknat 100,000 R:dr.
I betraktande af den betydliga jordförbättring, som genom ifrågavarande
sjöaftappning skulle vinnas samt de stora fördelar, hvilka såmedelst komme att
tillskyndas en ort, hvars befolkning, bestående nästan uteslutande af mindre hemmansegare,
saknar utvägar, att, utan Statens biträde, anskaffa de för arbetets utförande
erforderliga medel, anser sig Utskottet böra på det sätt understödja motionärens
framställning, att Utskottet hemställer:
51o.
att Rikets Ständer för aftappning af sjön Hästefjorden i Sundals
härad på Dalsland, måtte bevilja ett lån, stort Attatiofem
Bih. till R. St. Prof. 1862 §• 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 3 Häft. 10
74
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
tusen R:dr, under de vilkor, som för andra dylika lån vid
innevarande riksdag varda bestämda.
Till upplysning om sammanlagda beloppet af de i detta Utlåtande tillstyrkta
anslags- och lånesummor bifogas härjemte ett deröfver uppgjordt sammandrag.
Stockholm den 14 Augusti 1863.
Reservationer:
0 jEmot
och Åsele:
af Riksdagsfullmäg tigen P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län: “Emot
Utskottets i denna punkt fattade beslut får jag härmed vördsamt afgifva reservation.
Utskottet har, utan att i sitt betänkande uppgifva något företräde för
vägarne vare sig emellan Öhrträsk och Åsele eller emellan Fredrika och Björna,
likväl tillstyrkt anslag för anläggande af den förre. Under behandlingen i
Utskottet af depna fråga blef likväl, ehuru man ingalunda kunde bestrida
nödvändigheten och behofvet af väg emellan Fredrika och Björna, upplyst, att
Åsele—Öhrträsk-vägen borde först utföras emedan en lättad kommunikation med
residensstaden Umeå vore önsklig. Sanningen deraf bör icke förnekas, men då
man å andra sidan vet att nästan alla de produkter, som från Lappmarken afyttras,
nedforslas till Ångermanland hvarest Lappmarks-allmogen aihemtar sina
förnödenheter, och dertill kommer, enligt hvad sednaste årens erfarenhet gifvit
vid handen, det missvext ofta inträffar så väl i Westerbottens kust- och fjellsocknar
som i Lappmarken, så bör man icke blifva tveksam, hvilken af dessa båda
vägar bör lemnäs företrädet; mig synes åtminstone som skulle vägen emellan
Fredrika och Björna bort först utföras; ty egnar man en blick på kartan åt den
rigtning åars och strömmars vattenflöden erhållit ned emot hafvet och dervid erinrar
sig att dalgåugarne åtfölja strömdragen och att den backigare, skärfvigare
och mest otillgängliga marken förekommer just emellan dessa strömdrag, så finner
man att sistberörda väg beräknats åtfölja Gideå-elfvens dalgång och således
undvikande de svårare naturhindren, med samma som en mindre backig och jemväl
kortare väg erhölles. Ställes åter föi’delen af ifrågasatta vägar vid sidan af
hvarandra, så synes det, som att — med beräkning af de enorma summor, hvilka
under så väl denna som föregående riksdagar blifvit i och för lättade kommunikationer
beviljade provinser i de södra och medlersta delarne af riket — man
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
75
äfven bort offra något för Ångermanlands fjellsocknar och Lappmarken, hvilka
aldrig kunna vinna den hastiga utveckling och förkofran som ofelbart skulle åtfölja
vägkommunikationernas förbättrande inom orten. Utgående från denna synpunkt
är det som jag anser utförandet af vägarbetet emellan Fredrika och Björna
lika nyttigt och nödvändigt, som det emellan Öhrträsk och Åsele, hvadan jag vågar
föreslå,
att Rikets Ständer, för anläggning af väg emellan Fredrika
socken i Westerbottens län och Björna socken i Wester-Norrlands
län, måtto anvisa 100,000 R:dr R:mt, att utgå med en
tredjedel under hvardera af nästinstundande trenne statsregleringsperioder.
“
Emot 16:de punkten, angående anslag för uppförande af en bro öfver Sagan
vid Nyqvarn:
af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander från Skaraborgs län : "Jag har icke
kunnat biträda Utskottets beslut att bevilja anslag till ifrågavarande brobyggnad,
emedan jag anser att allmänna lagens stadgande ifråga om broars byggande och
underhåll, bör gälla för den ena landsorten så väl som för den andra. Att undantag
i och omkring hufvudstaden stundom egt rum, kan möjligen i vissa fall försvaras,
men det vore ett alltför vådligt prejudikat att utsträcka exemplet nere i
landsorterna. Man skulle då vid kommande riksdagar blifva öfverhopad med ansökningar
om understöd för samma ändamål. — Man har visserligen sagt, att
häradet möjligen skulle kunna åläggas att återbära medlen till Statsverket, men
jag anser att man då gör häradet en större tjenst om man ålägger dem att sjelfva
bygga bron, ty säkerligen göra de det sjelfva för bättre pris, än Staten, hvars
arbeten alltid blifva dyrare. — Den nu varande bron lärer dessutom icke vara
sämre, än att den kan genom reparation stå godt ännu i flera år; och derföre
tillstyrker jag att denna punkt måtte afslås.“
Emot 18:de punkten, angående anslag för en brobyggnad öfver det s. k.
Rörviks sundet i sjön Asnen:
af Riksdagsfullmägtigen Daniel Danielsson från Jönköpings län.
Emot 31:sta punkten, angående statsbidrag för öppnande af segelled från
Hattefura hamn till sjön Stora Lee:
af Herr Friherre af Ugglas, Gust.: “Ehuru Stats-Utskottet, genom att tillstyrka
ett statsbidrag af En million Riksdaler för öppnande af segelled från Hattefura
hamn till sjön Stora Lee, ådagalagt, att Utskottet fullt uppskattat denna kommunikationsleds
stora vigt och betydelse, måste man dock, vid närmare undersökning
af förhållandena, stadna i tveksamhet, huruvida detta storartade arbete skall
kunna komma till utförande på de af Stats-Utskottet föreslagna vilkor. Utskottet
har nemligen hemställt, att, af berörda statsbidrag, 800,000 R:dr skulle utgå
såsom lån och 200,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet. Jemförer
man bidragets belopp med den till 1,208,367 R:dr beräknade kostnaden, så
är detsamma visserligen ganska betydligt; men då af statsbidraget icke mindre
än 800,000 R:dr skola återbetalas, blir Statens uppoffring i sjelfva verket icke så
särdeles stor. Med hänsigt till betydenheten af de varuqvantiteter, hvilka beräknats
komma att på den föreslagna segelleden fortskaffas, är det visserligen mer än
sannolikt, att densamma skall lemna en inkomst, tillräcklig att förränta och
76
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
amortera den kostnadssumma, som på detta företag blir nedlagd; mea deremot
torde det vara ganska ovisst, huruvida det för arbetets utförande bildade bolag
kan underkasta sig vilkoret att för lånesummans återbetalning ställa sådan borgen,
som af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret kan godkännas. Detta vilkor för
tillgodonjutande af lån till allmänna arbeten har ända från och med år 1841 varit
infördt i alla för Riksgälds-kontoret sedermera utfärdade reglementen; men vid
1853—1854 års riksdag funno Rikets Ständer nödigt härutinnan göra undantag
för det lån, som då beviljades till Gefle—Dala jernväg; och blef detta undantag
vid påföljande riksdag utsträckt till det lån å 825,000 R:dr, som då anvisades för
kanal- och slussanläggningen från Asa-sjön öfver Wexiö till Almundsryd samt för
jernväg derifrån till Carlshamn, äfvensom för de lån, som vid samma riksdag lemnades
till andra mindre jernvägsanläggningar. Samma undantag har derefter, såväl
vid sistförflutna, som vid innevarande riksdag blifvit bibehållet för alla de
lån, som blifvit anvisade till utförande af så kallade bibanor. Såsom skäl för
den vid 1853—1854 års riksdag beslutade förändring i hvad förut varit stadgadt,
anförde Stats-Utskottet, uti sitt vid nämnde riksdag afgifna memorial N:o 274
(sid. 32), hland annat, följande:
“Dessa borgensförbindelser, hvilka, dels af Kongl. Maj:t, dels af Fullmägtige
“i Riksgälds-kontoret bort godkännas, hafva i allmänhet innefattat så kallad solidarisk
betalnings-ansvarighet för alla dem, som undertecknat en och samma förbindelse.
Dessutom har vid många tillfällen i sjelfva skuldsedeln en dylik ansvarighet
varit för dess utgifvare föreskrifven. I anseende till det, jemförelsevis
“med kostnads- och lånesummorna för nu ifrågavarande jeruvägsanläggning (mellan
“Gefle och Falun) mindre betydliga belopp, hvar och en dylik förbindelse vanligen
afsett, har, såvidt Utskottet varit i tillfälle erfara, yrkandet af solidarisk
“ansvarighet för dessa företag och dertill beviljade lån merändels utan svårighet
“kunnat fullgöras. Ett helt annat förhållande komme åter efter all sannolikhet
“att inträffa, derest dylik ansvarighet skulle fordras antingen för utförandet af
“det arbete, hvarom nu är fråga och hvars kostnader måhända komma att öfverstiga
4,000,000 R:dr, eller för återbetalningen af det dertill beviljade lån å mer
“än 2,800,000 R:dr. Utskottet har fördenskull, med hänsigt till detta lån och det
“dermed understödda företag, icke trott sig kunna tillämpa den solidariska anSvarighets-principen,
emedan sådant säkerligen komme att utgöra ett bestämdt
“hinder mot möjligheten af samma låns erhållande och sagda företags deraf beboende
verkställighet. “
Utskottet föreslog derföre att, i stället för borgen eller annan säkerhet,
jernvägen, när densamma blifvit fullbordad, borde utgöra säkerhet för lånesumman.
I betraktande af den för segelleden mellan Hattcfura och Stora Lee föreslagna
lånesummas storlek samt den långa tid af omkring 31 år, som åtgår för
lånets återbetalning, synes det i sanning rent af overkställbart att af aktie-egarne
fordina solidarisk ansvarighet för lånets återgäldande eller att de derför skola
ställa annan säkerhet, än den, som innefattas i sjelfva det storartade arbetet, hvars
utförande beräknats kosta |:del mera än hela lånesumman. Det har ock vid alla
de tillfällen, då anläggningen af betydligare kanaler och slussverk blifvit med statsbidrag
understödd, antagits, att kanal- eller slussverket borde anses innefatta tillräcklig
säkerhet för uppfyllande af kanalbolagets förbindelser mot Staten. I allmänhet
hafva dock alla de större kanalanläggningar, som i vårt land blifvit utförda,
åtnjutit statsanslag utan återbeUdningsslcyldigliet, och det till ganska betydlig
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
77
del af anläggningskostnaden. Det är först vid innevarande riksdag det ifrågakomma
att göra ett försök med att tillvägabringa ett par större kanalanläggningar
genom att lemna en betydligare del af Statens bidrag endast såsom lån. Men
äfven vid denna riksdag bar man funnit sig böra föreslå anslag utan återbetalningsskyldighet
till f:delar af den beräknade kostnadssumman för tre andra kanalarbeten,
nemligen dels för en slussverksanläggning i Ljusne-elfven, dels för Luleå elfs kanaliseriug,
dels för en båtled genom sjöarne Kläggen, Flaten och Kilen. För dessa
tre kanalanläggningar bar således lika litet som för utförande af Gröta kanal, Trollhätte
slussverk, Strömsholms kanal, Hjelmare kanal och flera andra mer och mindre
betydande dylika arbeten, som blifvit understödda med statsbidrag, vanligen
till minst f:delar af anläggningskostnaden, fordrats, att aktie-egarne, utöfver hvad
de måste sjelfve tillskjuta till arbetets utförande, skulle för uppfyllande af sina
förbindelser mot Staten lemna annan säkerhet än den, som ligger i sjelfva det
med dryga kostnader utförda arbetet. Om nu Rikets Ständer verkligen vilja, att
sådana anläggningar hädanefter skola genom meddelande af lån komma till utförande,
så synes det helt naturligt, att Staten icke på samma gång sträcker sina
anspråk så långt, att intet bolag kan mottaga lånet eller på de föreslagna vilkoren
vågar ikläda sig arbetets utförande. Deremot synes det billigt, att Staten
i främsta rummet tillförsäkras att af den behållna inkomsten få lyfta den bestämda
räntan och afbetalningen å de till företaget försträckta medlen, samt att
Staten förbehåller sig utöfva nödig kontroll deröfver, att den årliga behållningen
varder till ränte- och amorterings-liqviden behörigen använd, innan bolagsmännen
må tillgodonjuta någon utdelning å sina tillskjutna medel.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa, att, förutom
de vilkor i öfrigt, hvilka af Utskottet blifvit föreslagna för tillgodonjutande af det
för öppnande af segelleden från Hattefura hamn till sjön Stora Lee beviljade statsbidrag,
Rikets Ständer måtte besluta:
att, sedan hvarje för sig fristående del af ifrågavarande kommunikationsled
blifvit, i enlighet med af Kongl. Maj:t fastställd
plan och afslutadt kontrakt, fullbordad, den behållna
årliga trafik-inkomsten först, och innan någon utdelning må
aktie-egarne tillgodokomma, bör användas till lånets årliga
förräntning och amortering, hvaremot, om inkomsterna icke
härtill blifva tillräckliga, aktie-egarne frikallas från all skyldighet
att för sådant ändamål utöfver det inbetalda aktiebeloppet
vidkännas någon utgift; samt
att Riksgälds-kontoret skall, intilldess lånet blifvit till fullo
betaldt, ega utse en ledamot uti direktionen för det till arbetets
utförande bildade bolag, hvilken direktions-ledamot
skall hafva skyldighet vaka deröfver, att behållningen af rörelsen
varder på föreskrifvet sätt årligen använd till lånets
förräntning och amortering, innan något deraf må till aktieegarne
utdelas. “
Häruti hafva instämt: Grefve Piper, Ch. Em., Herr Montgomery-Cederhielm,
Rob., Biskoparne Annerstedt och Millén, Professor Selander, Doktor
Gumcelius, Prosten Sondén, Prosten Ljunggren och Doktor Malmstedt samt Riksdagsfullmägtige
Jonas Andersson från Östergötlands län och Daniel Danielsson från
Jönköpings län.
78
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
af vice Talmannen Anders Eriksson: “Då vid behandlingen inom Stats
utskottet
af frågan om statsbidrag till kanal-anläggningen från Hattefura hamn
vid Wenern till sjön Stora Lee uppmärksamheten ej blifvit behörigen fästad på
beskaffenheten af de vilkor, som fästats vid det tillstyrkta anslaget, så måste jag,
som erkänner mig äfven hafva förbisett detta, härmedelst framhålla omöjligheten
att efterkomma ett af vilkoren. Dessa vilkor äro desamma som stipuleras vid
sjösänkningar, der delegarne i företaget deraf hafva en omedelbar vinst, och der
deras såmedelst förbättrade jordegendomar erbjuda säkerhet för återbetalningen.
Vid anslag till kanaliseringsarbeten har hittills aldrig beviljats lån, men anslag
utan återbetalning sskyldighet. Detsamma är fallet med de flesta vid innevarande
riksdag beviljade anslag för sådana ändamål. Detta oaktadt, vill jag icke bestrida
att då företagen fordra så betydliga understöd som det ifrågavarande, beloppet bör
återgäldas, i den mån detta genom inkomsterna af kanalen kan ske, och intet
tvifvel kan uppstå att icke jemväl detta kommer att sko, vid det ifrågavarande,
hvars vigt för en icke obetydlig del af riket Utskottet insett och framhållit. Men
att, på sätt i de föreslagna vilkoren blifvit stipuleradt, ställa säkerhet för ett belopp
af 800,000 R:dr under en tid af 31 år, är, detta torde en hvar inse, absolut
omöjligt. Ty hvem skulle godkännas såsom borgesman för en sådan summa under
denna tidsperiod, förutsatt att någon funnes nog dåraktig att åtaga sig en sådan
förbindelse? eller hvilken annan säkerhet kan erbjudas? eller hvem kan vara nog
ädelmodig att, förutsatt det han egde motsvarande egendam ograverad, lemna denna
i hypothek för ett allmännyttigt företag? att föreskrifva sådant är att göra begagnandet
af anslaget omöjligt. Insigten härom är utan tvifvel hvad som förmått
föregående riksdagsbeslut, att, ifråga om lån till jernvägsanläggningar, jernvägen
skall utgöra säkerheten för lånet. Då ifrågavarande kommunikationsled med afseende
på den nytta den bereder åt en stor landsort, som icke kan komma i åtnjutande
af jernvägar, lärer böra åtnjuta samma fördel som dessa, och företaget
genom sin betydenhet och kostbarhet är fullt jemförligt med jernvägsanläggningar,
så hoppas jag att Rikets Ständer anse skäligt att de lika behandlas, och får
således vördsamt föreslå:
att förutom de vilkor i öfrigt, hvilka af Utskottet blifvit föreslagna
för tillgodonjutande af det för öppnande af segelleden
från Hattefura hamn till sjön Stora Lee beviljade statsbidrag,
Rikets Ständer må besluta på sätt Herr Friherre af Ugglas i
sin reservation här ofvan föreslagit. “
Emot 32:dra punkten, angående statsbidrag för Kinda båtleds fullbordande:
af Friherre af Ugglas, Gust : “På de skäl, som finnas utvecklade uti min
vid nästföregående punkt här ofvan anförda reservation, hemställer jag vördsamt,
att Rikets Ständer, med godkännande i öfrigt af de vilkor, som blifvit föreslagna
för tillgodonjutande af statsbidraget till Kinda båtleds utsträckning måtte föreskrifva:
att,
sedan båtleden och kanaliseringen af Stångån blifvit,
i enlighet med af Kongl. Maj:t fastställd plan och afslutadt
kontrakt, fullbordade, den behållna årliga trafik-inkomsten
törst, och innan någon utdeluing må aktie-egarne tillgodokomma,
hör användas till lånets årliga förräntning och amortering,
hvaremot, om inkomsterna icke härtill blifva tillräckliga,
aktie-egarne frikallas från all skyldighet att för sådant
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
79
ändamål utöfver det inbetalda aktiobeloppet vidkännas någon
utgift; samt
att Riksgälds-kontoret skall, intilldess lånet blifvit till
fullo betaldt, ega utse en ledamot uti direktionen för det till
arbetets utförande bildade bolag, hvilken direktionsledamot
skall hafva skyldighet vaka deröfver, att behållningen af rörelsen
varder på föreskrifvet sätt årligen använd till lånets
förräntning och amortering, innan något deraf må till aktieegarne
utdelas. “
Häruti hafva instämt: Grefve Piper, Ch. Em., Herr Montgomery-Cederhielm,
Rob., Biskoparne Annerstedt och Millén, Professor Selander, Doktor Gumcelius,
Prosten Sondén, Prosten Ljunggren och Doktor Malmstedt, Riksdagsfullmägtige
Jonas Andersson och C. A. Loersson från Ostergötlands län samt Daniel Danielsson
från Jönköpings län.
af Herr Nordenfelt, L.: “Emedan hvarje kommunikationsförbättring ytterst
afser att vinna nedsättning i fraktkostnaden för redan varande eller förväntad trafik
och varuogaren eller trafikanten af denna nedsättning i fraktkostnaden har direkt
vinst samt numera fördelarne af förbättrade kommunikationer börjat så allmänt
inses att för sådana ändamål, ansökningar om lån af många millioner R:dr
inför Rikets Ständer vid denna riksdag förekommit och sannolikt äfven framdeles
lära förekomma, anser jag Staten icke annat än undantagsvis, eller såsom nödhjelp,
höra med anslag utan återbetaluingsskyldighet understödja sådana företag,
utan heldre, såsom i sednare tider skott, med vattenaftappningar och jernvägs-anläggningar
frikostigt understödja dem med lån, hvarigenom ock Statens förmåga
att befordra sådana arbeten blifver större och man får större säkerhet för att icke
andra än ekonomiska och väl beräknade förslager komma till utförande.
Något skäl hvarför vattenkommuuikationer i allmänhet skulle erhålla anslag
till större del af kostnaden under det jernvägsanläggningar endast understödjas
med lån kan jag icke finna, enär, der en vattenkommunikation är fördelaktigare,
denna fördel kommer trafikanterne till godo, hvarföre de väl genom motsvarande
trafikafgifter kunna och böra gälda den möjligen högre kostnaden.
Isynnerhet då alternativa förslager om antingen kanal eller jernväg täflaom
företrädet, synes det mig vara särdeles vigtigt, att icke genom kraftigare understöd
för det ena af dessa förslager än för det andra, på ett konstladt sätt framdrifva
det, som måhända i stats-ekonomiskt afseende är minst fördelaktigt.
En kanal är viserligen i allmänhet fördelaktigare än en jernväg för sammanbindande
af tvänne redan befintliga vattenkommunikationer, men om, såsom
här blefve händelsen, en kanal skulle kosta mer än dubbelt så mycket som en
jernväg, borde man, enligt mitt förmenande, för att föredraga kanalen, åtminstone
hafva stor sannolikhet för att kanalen i en icke alltför aflägsen framtid vid jemförelse
med en jernväg giiver så stor besparing i underhålls- och trafikkostnader,
att man i denna besparing har full ränta å det öfverskjutande af anläggningskostnaden.
Kongl. Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader har väl förklarat
sig anse en jernväg för den ifrågavarande lokalen mindre lämplig och en kanal
vida fördelaktigare, men jag har icke funnit dessa påståenden stödda på för mig
öfvertygande skäl, utan tvärtom af det för jernväg uppgjorda förslaget med
80
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 141.
ritningar funnit terrängen fördelaktig för jernvägsanläggning, samt på de skäl
som nedan anföras blifvit öfvertygad om, att jernväg emellan sjön Rengen och
Linköping eller ock framförande af Kinda båtled till Hofvetorp och en jernväg
derifrån till Linköping, såsom Major Grafström alternativt föreslagit, från ekonomisk
synpunkt är mycket att föredraga framför den ifrågasatta kanaliseringen af
Stångån, och det icke allenast om man betraktar den ifrågavarande kommunikationsleden
uteslutande såsom en förbindelse emellan Kinda nuvarande båtled och
Göta kanal, utan i ännu högre grad om man tillika antager att Statens jernväg
i en icke aflägsen framtid kommer att anläggas genom Östergötland förbi
Linköping.
Den ifrågavarande kanalen skulle nemligen hafva icke mindre än 14 slussar,
hvilka fordra underhåll och betjening, och denna omständighet jemte hög anläggningskostnad
och ringa trafik måste hafva jemförelsevis höga kanalafgifter till
följd.
Jag har försökt att uppställa en jemförelseberäkning angående artikeln plank,
som väl skulle blifva en bland de mest inbringande artiklar för denna kommunikationsled.
Enligt de uppgifter jag erhållit, äro kanalafgifterna för en tolft 0,25X0,75,
14 fots plank, å den färdiga delon af Kinda båtled med en sluss och tvänne korta
kanalsträckor 12 öre, hvaraf för slussen 6 öre;
å Göta kanal emellan Roxen och Östersjön med 16 slussar, 47 öre;
å Seffle kanal med en sluss, 15 öre;
å Strömsholms kanal med 26 slussar, 1 R:dr 55 öre.
Yid jemförelse med ofvannämnda afgifter synas mig kanalafgifterna å en
kanal emellan Rengen och Linköping för en tolft samma slags plank icke kunna
antagas lägre än 70 öre, oller 5 öro för hvarje sluss, hvarjemte frakt för samma
kanalsträcka torde uppgå till 15 öre, eller summa trafikkostnad för en sådan tolft
plank icke kunna antagas lägre än 85 öre.
Denna kostnad skulle, enligt det andra af Major Grafström framställda förslaget,
med kanal till Hofvetorp och jernväg derifrån till Linköpings hamn,
för samma tolft plank, enligt mitt förmenande, icke öfverstiga 83 öre, sålunda
fördelade:
kanalafgift till Hofvetorp 3 öre.
omlastning 20 „
jernvägsfrakt för 1,] mil, enligt Statens jernvägstaxa . . ■ . • ■ 60 „
Summa 83 öre.
Således ingen fraktnedsättning vara att förvänta till betäckande af ränta å
den del af kanalens anläggningskostnad, som öfverstiger jernvägens.
För att göra jemförelsen rigtig synes mig ränta under byggnadstiden böra
tilläggas anläggningskapitalet så i ena som andra fallet. Kanalen fordrar sex års
byggnadstid, således böra 3:ne års upplupna räntor å 1,313,000 R:dr eller 207,000 R:dr
tilläggas, hvadan kostnaden för kanalen färdig att begagnas uppgår till 1,520,000
R:dr. Jernvägen med Hofvetorps-kanalen fordrar deremot endast 2:ne års byggnadstid
och kostar med räntor under byggnadstiden 590,000 R:dr, hvilket gifver
en skilnad af 930,000 R:dr eller efter 5 procents ränta en årlig ränteförlust af
46,500 R:dr om kanal anlägges i stället för jernväg. Yid jemförelse med trafikoch
underhållskostnader på åtskilliga korta Svenska jernvägar, som trafikeras endast
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
81
dast under sommarmånaderna med fullt lastade tåg i ena rigtniugen utan att gå
med regu liera tåg (t. ex. Norbergs jernväg, med vida större trafik än här är att
förvänta, uppgingo dessa kostnader år 1860 för ungefär samma väglängd till 17,000
R:dr), kunna omkostnaderna för omlastning, underhåll och trafik å en jernväg
emellan Rengen och Linköping under flera årtionden antagas icke öfverstiga 21,500
R:dr årligen, hvilken summa fråndragen 46,500 R:dr lemnar en rest af 25,000
R:dr årligen, som alltså skulle tillika med den summa, hvartill kostnaden för underhåll,
betjening och frakt på kanalen i andra fället uppginge och som jag uppskattar
till minst 15,000 R:dr årligen eller tillsammans 40,000 R:dr årligen blifva
vinsten af att anlägga jernväg i stället för kanal.
Oaktadt dessa siffror icke kunna göra anspråk på att vara utan fel, torde
de dock utvisa hvaråt sanningen ligger.
Dessutom får jag anmärka att de fartyg, som skulle begagnas å den ifrågavarande
kanalen, äro för små för att till lika låg frakt som do större Götakanal-fartygen,
gå på de stora insjöarne, hafvet eller annars långa sträckor, hvarföre
i de flesta fall för sådana transporter en omlastning ändock komme att ega
rum, samt att å Hattefura—Lee-kanalen för undvikande af en vida mindre kostnad,
än här är i fråga, föreslagits och godkännts att afbryta den direkta vattenkommunikationen
med en jernväg.
Om man vid ifrågavarande jemförelse antager Statens jernväg fullbordad
genom Östergötland och att jernvägen från Rengen till Linköping finge samma
spårvidd som Statens jernväg, blefve företrädet af jernväg framför kanal ännu
större, enär trafiken då utan afbrott kunde från Rengen fortgå till och från Norrköping
samt andra stationer å stambanan samt sålunda större lättnad för denna
trafik beredas.
Statens jernväg kommer att med nu gällande taxor, äfven om tunga varor
med fördol kunna konkurera med vattenkommunikationen emellan Linköping
och Norrköping och genom att företrädesvis understödja kanal emellan Rengen
och Linköping i stället för jernväg, skulle Staten, emot sitt intresse såsom jernvägsegare,
i donna konkurcus gynna Göta kanal med kostnaden för omlastning
af Kinda båtleds effekter, hvilket premium måhända blefve afgörande i fråga om
hvilken väg dessa effekter taga. Dessutom måste, äfven om en kanal med mindre
dimensioner bygges, för Statens jernväg ändock anläggas en bibana från stationen
ofvan Linköping till hamnen, så att man må kunna lasta och lossa direkt
i de större fartygen.
Denna bibana får sannolikt en längd af omkring 6,000 fot med en kostnad
af omkring 100,000 R:dr.
Man vill att Staten för ifrågavarande ändamål skall skänka bort 437,500
R:dr och dertill för all framtid 2 procents ränta å en lika stor summa, som motsvarar
ett kapital af 175,000 R:dr eller inalles uppoffra 612,500 R:dr, hvilkeu
summa åter bör vara tillräcklig för byggande af jernväg emellan Rengen och
Linköping med samma spårvidd som Statens jernvägars, fast med svagare öfverbyggnad
och inskränkningar i öfrigt. Tore det då icke vida bättre att för denna
summa verkställa byggnaden för Statens räkning och behålla eganderätten? Då
det likväl för prejudikatets skull är vådligt att bygga bibanor helt och hållet på
Statens bekostnad och en kanal har sina fördelar om man blott finner någon, som
vill betala hvad kanalen kostar mera i anläggning än en jernväg, samt utom
jernvägen väl åtskilliga anstalter för att underlätta omlastningarne och förbättrinBih.
till R. St. Prot. 1862 </ 1863. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 3 Haft. 11
82
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
gar vid hamnarne i sjön Rengen och vid Linköping behöfva åstadkommas, och
man, genom att bestämma summan för ett lån fullt tillräcklig för att på ett sätt
åstadkomma hela kommunikationsförbättringen, har större sannolikhet att komma
ifrån bortskänkandet af en så stor summa som Utskottet föreslagit, får jag vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer ville, för anbringande af en förbättrad
kommunikationsled emellan sjön Rengen och Linköpings
hamn, på det sätt som af Kongl. Majit gillas, bevilja ett lån
motsvarande hela kostnaden, dock högst uppgående till 700,000
Ridr R:mt, emot säkerhet som af Kongl. Majit godkännes och
på de vilkor i öfrigt, som för lån till bibanor vid denna riks
dag
blifvit stadgade.11
af Herr L. J. Hierta, som förenat sig uti den af Herr Nordenfelt afgifua
reservation med förslag, att ett lån af 700,000 Ridr måtte lemnäs till anbringande
af en kommunikationsled mellan sjön Rengen och Linköping, på sätt i nämnda
reservation linnes anfördt.
Lino t 33:dje punkten, angående anslag till Luleå elfs kanalisering:
af Friherre af Ugglas, Gust.: “Vid behandlingen inom Stats-Utskottet af
frågan om kanalisering al Lidea eif, har jag funnit bekräftad den öfvertygelse
jag länge hyst att detta företag, om också af gagn för den elfven närmast liggande
orten, likväl eger sitt högsta och egentliga värde derutinnan, att det underlättar
eller rättare möjliggör bearbetandet af de rika malmtillgångar, som nu
ligga snart sagdt obegagnade i Gellivara malmfält. I sammanhang med denna kanalisering
och under förutsättning att denna skulle af Staten bekostas, har nemligen
ett provisoriskt aftal med en utländsk ingeniör blifvit träffadt, dels om anläggande
af en 8 mils lång jernväg från Luleå eif till Gellivara, dels om malmfältets
bearbetande. Framgången af denna allmännyttiga fråga kan sålunda anses
vara beroende deraf, om anslag erhålles till elfvens kanalisering. En högt aktad
vetenskapsman har nyligen yttrat “att Gellivara malmberg bär i sitt sköte en hel
framtid af förhoppningar och löften åt vår inhemska jernindustri med dess särskilda
utgreningar“. Jag vill antaga att så är; jag vill medgifva att tillgodogörande
af dessa rikedomar må anses vara ett föremål värdigt Rikets Ständers understöd;
men jag vågar påstå, att om Rikets Ständer med så frikostig hand, som
Höglofliga Utskottet förutsatt, bispringa detta företag, sådant bör ske endast under
vilkor, att hufvudändamålet, bå vidt möjligt, vinnes. Kan för en utgift af
852,000 R:dr Gellivara malmfält blifva tillgängligt för vår jernindustri, kan uppoffringen
af en så stor summa försvaras, hvilket, i motsatt fall, svårligen torde
lyckas. Jag föreslår sålunda,
att de medel, hvilka för anläggande af kanaler förbi Luleå
elfs forssar, kunna af Rikets Ständer varda beviljade, må utgå
endast i det fall, att aftal, sorn af Kongl. Majit förklaras giltigt,
blifvit afslutadt om anläggande inom viss af Kongl. Majk
bestämd tid utaf jernväg emellan Luleå eif och Gellivara
malmfält."
af Grefve Piper, Ch. Em.
af Herr Reuterskiöld, C. L.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
83
af Hen- A. A. Berger: “Sedan Luleå' stads borgerskap och åtskillige af
Norrbottens läns innevånare genom utsedde deputerade, under omförmälande af
“de stora fördelar och lättnader för rörelsen, som genom en jernväg förbi Hedens forssar
i Luleå eif skulle brredas“, hos Kongl. Majit anhållit om nådig proposition til!
Rikets år 1859—1860 församlade Ständer om ett låneunderstöd af 93,000 R:dr
R:mt för berörda jernvägsanläggning och Kongl. Majit i nådig Skrifvelse af den
16 December 1859 härom till Rikets Ständer gjort framställning, anvisade ock
Ständerna, på sätt den till Kongl. Majit i ämnet aflåtna underdåniga skrifvelse
(Nio 188) närmare utvisar, för anläggning af en jernväg förbi Hedens forssar i
Luleå eif ett mot tvåtredjedelar af den beräknade anläggningskostnaden svarande
lån af 93,000 Ridr Ruut. «*
Detta lån har emedlertid ej blifvit begagnadt — af hvad anledning känner
man icke — men förmodligen derföre, att andra planer ifrågakommit och man
gjort sig förhoppning att genom Statens medverkan få en kanal anlagd i stället
för denna jernväg.
Att någon vanlig kanal här icke kan anläggas inhcmtar man af Väg- och
Vattcnbyggnads-styrelsens utlåtande, der det, bland annat, förekommer: uDå fullständiga
sluss-anläggningar vid Heden och Edie ansetts till följd af lokala omständigheter
blifva nästan omöjliga att utföra, har tanken fallit på att använda kanaler med
lutande plan etc.“ Det kostnadsförslag, som för kanaliseriugen af Luleå eif efter
denna method blifvit upprättadt och som uppgifves blifva betydligt billigare än
om en vanlig kanal skulle byggas, upptager dock
för kanaliseriugen af Hedens förs Ridr 966,000: —
„ „ „ Ede fors  „ 312,500: —
hvartill kommer för bogseringsångbåtar och pråmar .... „ 221,500: —
Summa Ridr Rimt 1,500,000: —
Af handlingarne inhemtas vidare, att genom kanaliseriugen af den nedre,
| mil långa, så kallade Hedens förs skulle vinnas en oafbruten kommunikationsled
från hafvet af ll.1, mil att genom en kanal vid den öfre, \ mil långa, Edeforssen
denna kommunikationsled skulle ytterligare förlängas med cirka 1| mil, så
att hela sträckan från hafvet, enligt Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens uppgift,
blefve 13 mil.
Det synes påtagligt att kanaliseringen af den öfre eller Ede-forssen icke
kan för orten hafva någon synnerligt stor eller omfattande betydelse, men att härmed
hufvudsakligen afses att med cirka 1| mil förkorta den jernväg, som är ämnad
att anläggas mellan Gellivara malmberg och Luleå eif samt följaktligen att ingen
skada eller olägenhet kari uppkomma, om med denna del af företaget får anstå
tills man erhållit full visshet derom att den förespeglade jernvägen från Gellivara
till Luleå eif kommer till stånd. Deremot synes mig för den del af Norrbottens
län, som omgifver Luleå eif, vara af stort intresse att kommunikationen förbi
Hedens forssar varder underlättad; dock förefinnas, enligt min tanke, inga anledningar
att nu för detta ändamåls vinnande frånträda de åsigter och de önskningar,
som förra riksdagen härutinnan gjorde sig gällande och högt uttalades från
den ort, frågan närmast rörer. Det kan visserligen icke nekas, att en kanal förbi
Hedens forssar vore att föredraga framför en jernväg, om nemligen kostnaden för
den förra stöde i något rimligt förhållande till kostnaden för den sednare.
Då emellertid en jernväg kau åstadkommas för 140,000 Ridr, men deremot
kanaliseringen uppgår till 966,000 Ridr och således till 826,000 Ridr mera än hvad
84
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
jernvägen kostar, hvarigenom skilnaden endast i räntor, beräknade å 5 procent, uppgår
till 41,300 R:dr om året till jernvägens fördel, lärer man väl ej med de mest
sanguiniska förhoppningar kunna påstå, att den lättnad trafiken å en kanal här
skulle vinna, derigenom att omlastningar på jernväg undvekos, på långt när skulle
kunna motsvara denna ränteförlust, utan måste det från ekonomisk och financiel
synpunkt alltid blifva ett misstag att under sådana förhållanden anlägga en kanal,
oberäknadt att den nya ännu föga bepröfvadc methoden med lutande plan icke
kan här anses särdeles inbjudande; och hvar och en, som opartiskt vill göra
sina beräkningar i detta hänseende, skall icke länge tveka att gifva jernvägen företräde.
Erfarenheten från andra landsorter ådagalägger dessutom att omlastningar
af varor ingalunda är så farlig, som mången möjligtvis föreställer sig. Exempel
kunna anföras, hurusom i orter der varutransporten är lika stor eller större än
den någonsin torde blifva å Luleå eif, omlastningar af 6, 8 ja ända till 10 gånger
på ej längre vägsträcka, än hvarom nu är fråga, ombesörjas utan svårighet, och
hurusom man i dessa orter skattar sig rätt lycklig, att på sådant sätt kunna få
effekterna transporterade — och man må väl ej behöfva befara nu mera än förr
att icke 2 omlastningar i Luleå eif skola rätt väl kunna gå för sig.
Med skyldigt aktgifvande på nödvändigheten, att ej onödigtvis bortslösa
Statens medel eller använda dem på annat sätt än att motsvarande nytta derigenom
åt det allmänna eller do enskilde beredes, hoppas jag att en hvar skall lätt
finna den förbättring, som man önskar i kommunikationen å Luleå eif bäst
vinnes genom den jernväg förbi Hedens forssar, hvarom Kongl. Maj:t, Rikets Ständer
och ortens innevånare förliden riksdag voro ense; och, på det att orten må
så snart som möjligt på det för densamma minst betungande sätt komma af dessa
fördelar i åtnjutande, skulle jag vördsamt vilja föreslå, att den summa, som 1860
års Ständer beviljade såsom lån, nu måtte såsom anslag lemnäs; och hemställer
jag alltså: att, med afslag å hvad Stats-Utskottet rörande Luleå elfs kanalisering
tillstyrkt,
Rikets Ständer för anläggning af en jernväg förbi Hedens
forssar i Luleå eif, enligt det af Kapitenen C. Adelsköld upp
rättade
kostnadsförslag, måtte anvisa en mot tvåtredjedelar af
den beräknade anläggningskostnaden ungefärligen svarande
summa af 93,000 R:dr R:mt, att utan återbetalningsskyldighet
utgå till det bolag, som åtager sig utförandet af bemälda
arbete.“
Häruti har instämt Riksdagsfullmägtigen O. Bjerkander från Skaraborgs
län.
af Herr L. J. Hierta: “Jemte det jag i allo instämmer i Herr Bergers
reservation, anser jag det för bedömandet af denna fråga utgöra särdeles magtpåliggande
omständighet, att innevånarne i orten, då de med förändring af sin före
OO
O ’ * o
gående, af Rikets Ständer bifallua, önskan om bidrag till en jernväg förbi Hedens
forssar, sedermera förklarat sig icke vara betjente dermed utan stegra sina an
språk
till erhållande af en kanal, icke uppgifvit skälen hvarföre “de stora förde“lar
och lättnader för rörelsen, som enligt uppgifterna från samma ort vid sistförflutna
riksdag skulle beredas*, nu tre år efteråt skulle hafva upphört. Det synes
likväl, sedan Rikets Ständer med beredvillighet gått ortens egen genom dess
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
85
riksdagsmän framställda begäran till mötes och uppfyllt densamma, hafva utgjort
en skyldighet, att utvisa de sakförhållanden, på grund hvaraf man anser sig berättigad
att utan vidare omständigheter i så hög grad stegra sina anspråk på en
ny eftergifvenhet hos representationen. Yisserligen har under öfverläggniugarna i
Utskottet, der intresset för dessa högre anspråks uppfyllande varit talrikt och varmt
representeradt, blifvit anfördt, att talrikheten af de personer, som tecknat aktier
för deltagande i bolag för en kanal, och den högre teckningssumma, hvartill de
derigenom förbundit sig, i jemförelse med den uppoffring en jernvägs anläggande
skulle medföra, borde utgöra ett tillräckligt bevis att påståendet om en jernvägs
olämplighet vore grundadt. Men om man besinnar, dels att den högre teckningen
skett endast under förutsättning att Staten skulle tillskjuta en million, dels att
Yäg- och Yattenbyggnads-Styrelson ansett kostuadsförslaget för högt upptaget,
och att sålunda, i fall anläggningen kunde göras för en betydligt billigare kostnad,
aktiegarncs tillskott äfven derigenom klefve relativt minskade, dels ock slutligen,
att det ej må dragas i tvifvelsmål, att en kanal för orten blefve fördelaktigare
om den till största delen kunde erhållas till skänks, så torde den omnämnda
förklaringen i och för sig utan biläggande af bevis, ingalunda kunna antagas såsom
en giltig grund för representationen, att, med frångående af den förra planen,
nu underkasta Staten en så betydlig tillökning i uppoffringar.
Den föregående reservanten har redan påpekat, att ifrån andra provinser,
bland hvilka specielt kan åberopas Wermland, invånarnc anse sig i ganska väsendtlig
mån betjenade genom tillfällen till forsling på jernbanor, aulaggda mellan
vattenkommunikationer, och för hvilka omlastning sålunda erfordras, men hvilken
der anses af föga betydenhet i jemförelse med fördelen, oaktadt ett flere gånger
större belopp varor der framföres, än inom de närmast följande åren kan komma
att fraktas på Luleå eif. Bekant är ock, att särdeles för sådana effekter, som äro
beräknade till transporterande på Luleå eif, och särskildt för malm, omlastningskostnaden
är högst obetydlig och icke anses böra uppgå till mora än 1 öre pr
centner. Mig förefaller det således klart, att något bevis bort anföras, hvarföre
en sådan omlastning till och från jernvägen här skulle komma att belasta de
transporterade varorna efter deras vigt med så mycket större kostnad vid Hedens
forssar än i Wermland, att föreställningen om de vid förra riksdagen förespeglade
stora fördelarna oell lättnaderna, för rörelsen, som genom en jernväg skullo beredas,
sedermera skulle befunnits hvila på ett fullkomligt misstag. En sådan skyldighet
synes mig bort vara föreskrit ven icke blott af aktningen för Rikets Ständer,
sedan man tagit deras välvilja i anspråk, utan äfven för de sökandes egen
skull att förebygga den misstanka, som, i saknad af sådana faktiska bevis, icke
lärer kunna helt och hållet uteblifva, att utsigterna till inverkan på representationen
till erhållande af ännu större fördelar, kunnat i och för sig utgöra en verksam
driffjeder till förändringen.
På grund af allt detta och i öfrigt af hvad Herr Berger anfört, anser jag i
likhet med honom intet skäl förefinnas att frångå föregående Ständers beslut om
anläggning af en jernväg, men tillstyrker jemväl att de förut såsom lån meddelade
93,000 R:dr nu må lemnäs såsom rent anslag utan återbetalningsskyldighet.“
Emot 35:te punkten, angående statsbidrag till upprensning af Baggens stäket:
af Herr L. J. Hierta: “Vid öfverläggningen angående detta ärende inom
Stats-Utskottet har det förekommit mig, som om det afstyrkande beslut, hvaruti
Utskottets pluralitet stannade, icke så mycket härrörde från brist på uppfattning
86
Stats-Utskottets Utlåtande :Y:o 141.
af den stora fördel äfven för riket i allmänhet, som skulle vinnas genom en förkortning
al den hufvudsakliga farleden sjövägen mellan kufvudstaden och hafvet
till löga mer än en tredjedel af dess nuvarande längd, som fastmera och nästan
uteslutande, från farhågan, att de betänkligheter, som hos Regeringen blifvit framslällda
med afseende på det förmenta behofvet, att vid den upprensade farleden
uppföra befästningar till hinder emot fiendtligt fartygs framträngande, skulle, i
händelse det begärda anslaget nu beviljades, vid nästa riksdag föranleda en särskild
Proposition från Kongl. Majit om betydliga anslag för sådana befästningsarbeten,
och hvilka Ständerna då skulle få svårt att vägra.
Under erkännande att denna betänklighet icke kan förbises, ifall det nemligen
tages för afgjordt, att de ifrågasatta fästningsverken äro oundgängliga, torde
emellertid mer än ett skäl finnas att draga en sådan nödvändighet i tvifvelsmål.
Utom det att erfarenheten ådagalagt att åsigter, vid särskilda perioder framställda
inom vårt eget land, om åtskilliga punkters och deribland hufvudstadens befästande,
varit föremål för ganska skiljaktiga meningar bland män inom facket och sålunda
någon anledning finnes, att den mening, som i nyssnämnda hänseende framställdes
till Kongl. Majit, då denna fråga för ett tiotal år sedan först bragtes å bane, nu
mera kan hafva undergått en väsendtlig förändring, så förekommer det för det
allmänna förståndet nästan oförklarligt, hvarföre icke en så beskaffad farled af 50
fots brodel och 9 fots djup skulle kunna, när behofvet sådant påkallade, med lätthet
och föga kostnad hastigt kunna förmedelst sänkning af ett antal båtar lastade med
sten, hastigt kunna uppgrundas så, att fiendtliga fartyg icke kunde der framtränga
utan flera dagars arbete för att upptaga försänkningarna; under hvilken tid landets
egna försvarskrafter kundo hinna anlända för att möta anfallet. Ett obestridligt
stöd för användbarheten af ett sådant medel och följaktligen för obehöfligheten
af särskilda befästningar mäste ligga deri, att Regeringen på samma
sätt och i en långt bredare och djupare farled ansett sig kunna igenstänga ett af
de öfriga inloppen till hufvudstadcu sjövägen genom skärgården utan behof af
särskilda fästningsverk. Att antaga det sådana försänkningar vore otillräckliga i
sundet vid södra Stäket vore således att förklara för värdelöst och utan nytta
hvad som blifvit tillgjordt för den större farledens tillstängande, hvilket dock icke
kan förutsättas. Fastheldre kan det då vara sannolikt, att påståendet om behofvet
af fästningsverk vid södra Stäket, der rännan lättare och nästan ögonblickligen
måste kunna göras ofarbar, kunnat härleda sig ifrån en möjligen nog ensidig förkärlek
för befästningar hos den auktoritet inom ingeniörsfacket, som blifvit anbefalld
att aflemna det utlåtande, på grund hvaraf Regeringen förut ansett förslaget
möta svårigheter i strategiskt afseende, hvilka måhända vid närmare pröfning befinnas
icke ega rum.
På grund af dessa skäl, och då det icke torde behöfvas att upprepa hvad
hvar och en sannolikt inser, angående den stora nyttan och betydelsen i flera hänseenden
af att få sjöfarten med utlandet så betydligt förkortad, som det genom
den ifrågasatta upprensningen kunde åstadkommas, så vågar jag hoppas att Rikets
Ständer, olika med Stats-Utskottet, täckas bifalla motionen och föreslår således
vördsamt:
att Rikets Ständer måtte, till åstadkommande af en upprensning
af farleden genom det s. k. södra Stäket till 50 fots
bredd och 9 fots djup, bevilja ett anslag utan återbet.alningsskyldighet
af Trehundra tusen R:dr, under förbehåll att Stockholms
stad åtager sig att bekosta det återstående af företaget.1*
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
87
Emot 41:sta punkten litt. a), angående anvisande af fond till my rut dikning ar
i de 6 nordligaste länen:
af Riksdagsfullmägtigcn G. Bjerkander från Skaraborgs län: “Emot sjelfva
summan, 300,000 Efcdr, till fond för myrodlingar inom de sex nordliga länen, har
jag icke någon anmärkning, utan skulle tvärtom hafva unnat dem ännu mer,
ehuru Kongl. Maj:t icke föreslagit mer än halfva detta belopp, men det är endast
emot den form, hvarunder det skall utgå, som jag anmäler reservation. Jag tror
nemligen att det i orternas eget välförstådda intresse hade varit bättre om man
beviljat lån i stället för anslag, ty nu blifver det endast possessionater, eller, med
andra ord, mägtiga personer, som förstå att hålla sig framme och förskaffa sig inflytande,
som sätta sig i besittning af denna present, men don egentliga allmogen
blir utan; detta är åtminstone ganska troligt. Man har visserligen sagt, att
ändamålet hufvudsakligast är att minska frostländigheten och att hela denna del
af landet således får nytta af myrutdikningarne, kvarhelst. de än företagas, mcu
man kan väl ändå icke neka att den största vinsten tillfaller dem, som på Statens
bekostnad få sina egna myrer odlade, synnerligast, om hela bolag förena sig
om ett större myrodlingsföretag, så aflägset ifrån de bebodda och odlade trakterna
att dessa icke hafva någon märkbar nytta deraf i sanitärt hänseende.
Arbetsföretag af ifrågavarande beskaffenhet, fordra endast förlagskapital,
och den derpå nedlagda kostnaden, betalar sig på ganska kort tid, hvadan lån på
billiga vilkor är för ändamålet tillräckligt. Staten skulle i sådant fall, utan särdeles
olägenhet fortfarande kunna med större summor bistå dessa provinser, enär
den efterhand återfinge de utlagda penningarne, men att fortfarande bevilja anslag
till erforderligt belopp är knappast möjligt, och ej heller nödvändigt.
I öfriga delarne af riket, finnes också på många ställen ganska vidsträckta
myrer eller mossar, som förorsaka frostländighet, om också i mindre grad än i de
nordligare länen, men dessa hafva icke blifvit understödda med annat än lån;
konseqvenson fordrar således ett lika förfarande inom de norra länen, ehuru jag
åtminstone för min del gerna medgifver att dessa sistnämnde få bättre vilkor, t.
cx. 5 års räntefrihet och derefter 3 procents ränta och 3 procents amortering.
Skulle Rikets Högloft. Ständer härpå fästa afseende, så torde punkten böra
återremitteras till Utskottet, för att omredigeras i öfverensstämmelse härmed.“
Emot 4hsta punkten litt. b), angående anvisande af fond för aftappning af
sanka trakter och sjöar i öfriga delar af riket:
af Riksdagsfullmägtigcn G. Bjerkander från Skaraborgs län: “Inom Ut
skottet
har jag yrkat att ifrågavarande allmänna fond måtte höjas till 300,000
R:dr i enlighet med väckta motioner, i stället för 150,000 R:dr, som Utskottet
föreslagit.
Jag har trott mig ega grundade skäl för detta yrkande, enär icke en fjerdedel
af de ansökningar, som till Väg- och Vattenbyggnäds-styreisen ingått sedan
flere år tillbaka om understöd till vattenaftappningar, kunna beviljas, om
man skulle stadna vid detta sistnämnda belopp. Af alla föremål för Statens understöd,
finnes icke något, som år mera' produktivt än det ifrågavarande, och den
lilla ränteförlust, som Statsverket härpå gör, ersattes idkeligen genom en stigande
välmåga i landet, och deraf att, i mån af jordens uppodling, bevillningen ökas.
Den sats man nu börjar drifva, att sedan hågen blifvit väckt inom landet
för verkställande af vattenaftappningar, Staten icke mera behöfde träda emellan
såsom förr, vore vigtig, ifall tillräcklig kapitalstyrka funnes, men så länge detta
88
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
icke är förkållandet, måste låneunderstöd lemnäs, såvida man icke vill tillbakahålla
landets stigande utveckling.
Det är visserligen godt ock väl att landet får jernvägar, men om icke produktionsförmågao
af jorden går i jemnbredd med skuldsättningen för dessa dyrbara
kommunikationsmedel, så tror jag att de sistnämnde blifva oss till föga gagn.
Då nu de sex nordliga länen blifvit så frikostigt tillgodosedda, att 300,000
R:dr beviljats att utgå såsom anslag till vattenaftappningar i dessa trakter, så
tyckes det icke vara för mycket hegardt, om de 18 öfriga länen tillsammans
blefvo hugnade med åtminstone lika mycket, såsom lån.
På grund häraf, föreslår jag att den allmänna fonden för detta ändamål
köjes till 390,000 R:dr.“
Häruti har instämt Riksdagsfullmägtigeu Jonas Andersson från Östergötlands
län.
af Riksdagsfullmägtige C. J. Svensén från Calmar län och Daniel Danielsson från
Jönköpings län.
Emot 43:dje punkten, angående statsbidrag till Lida-åns upprensning:
af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander från Skaraborgs län: “Emot Utskottets
hemställan att afstyrka Rikets Ständer att anvisa några medel till Lida-åns upprensning,
får jag mig reservera, synnerligast som detta afstyrkande är grundadt på
hufvudsakligen origtiga uppgifter, hvilket jag anser mig skyldig att nu på detta
sättet tillkännagifva, eftersom man var döf för alla erinringar derom inom Utskottet,
Skälen för afstyrkande äro: l:o att motionärerne skulle hafva “antydt“ att
företaget icke skulle blifva utförd t, så vida icke deras begäran i allo beviljades.
2:o Att myndigheter och kommuner icke varit hörde och sig yttrat och 3:o att en
“betydlig del“ af kommunerna protesterat emot företaget.
I afseende på första skälet hänvisas till motionerna, då hvar och en lätt
skall öfvertygas derom att detta är ogrundadt.
I afseende på det andra, hänvisas till Utskottets bord, der, jemte behöriga
kartor och kostnadsförslag finnas, l:o Konungens Befallningshafvaudes i både
Skaraborgs och Elfsborgs län, till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga ansökningar
och förord i frågan, 2:o Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsens till Kongl. Maj:t ingifna
underdåniga utlåtande, innehållande tillstyrkan af statsunderstöd för arbetets
utförande och 3:o Protokollet vid ett sammanträde med samtlige delegarne
i företaget, sorn visar att desse förbundit sig att tillskjuta kostnaden efter tunnland,
att de på samma gång valt Direktion och åt densamma uppdragit alla åtgärder
för sakens framgång, samt att detta protokoll sedermera blifvit vid lagligen
utlysta Sockenstämmor justeradt och godkändt.
Hvad nu slutligen protesten angår, så synes den vara undertecknad af personer,
som uppgifva sig innehafva omkring 7 mantal, mou då de kommuner, som
förenat sig om detta företag, tillsammans bestå af omkring 150 hela mantal, så
vore det väl bra besynnerligt om denna lilla minoritet skulle kunna hindra ett
företag, som ansetts nyttigt och nödvändigt så väl af alla Auktoriteter, som yttrat
sig i frågan, som af den betydliga majoriteten, hvilken väl åtminstone må ega
rättighet att modeist expropriation detsamma utföra.
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 141.
8!)
Jag öfverlemnar nu åt hvar och en att bedöma om det är värdigt ett
Rikets Ständers Stats-Utskott att till Ständerna inkomma med slika uppgifter.
Det stod ia fullkomligt i Utskottets magt att afslå motionerna utan alla skäl,
eller ock att rent uttala det verkliga : — att eftersom Westergötland fått jernväg,
så får det i afseende på jordbruket sköta sig bäst det kan; detta bade varit öppet
spel, och emot detsamma bade varit mindre att anmärka.
Emellertid anser jag det vara min pligt att icke släppa frågan, så länge
äunu någon utsigt återstår; och jag vill då lägga Rikets Högloft. Ständer på
hjertat, att den ort, som nu begär ett låneunderstöd blott till utförande af ett
arbete, som, enligt gjorda beräkningar, skulle höja dess vattendränkta mark med
600,000 R:dr högre värde, än den för närvarande eger, är en af Westergötlands i
ekonomiskt hänseende mindre väl lottade, som aldrig kan åstadkomma den behöfliga
summan utan Statens mellankomst; och då icke brist på medel blifvit
föreburen, eller Staten i verkligheten gör någon uppoffring, om man beräknar den
högre bevillning, som framdeles komme densamma till del, så vågar jag ännu en
gång anhålla derom:
att Rikets Högloft. Ständer, med ogillande af Utskottets beslut,
täcktes medgifva ett låne-understöd för ifrågavarande
företag, till halfva kostnadsbeloppet eller 126,000 R:dr på vanliga
vilkor.
Men som arbetet utan olägenhet kan delas i 2 delar, enligt hvad undersökningsprotokollet
gifver vid handen, så torde utaf förestående summa, under
nästa statsregleringsperiod få lyftas endast 46,000 R:dr och under den derpå följande
80,400 R:dr, hvilket vore i öfverensstämmelse med undersöknings förrättaren
Major Lilliehööks uträkning.11
Emot 49:de punkten, angående begärdt låneunderstöd för sänkning af
Ifö-sjön :
af Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Malmöhus län: "Emot Utskottets
beslut att afstyrka bifall till begärdt låneunderstöd för sänkningen af Ifö-sjön, utan
att, innan beslutet fattades, taga kännedom om innehållet af alla de undersökningshandlingar
motionären inlemnat, vill jag anmäla min reservation.
Utaf motionen och de till Utskottet inlemnade handlingar inhemtas, att
strandegarne, under åren 1840—1844, låtit upptaga och värdera jord, som af
Ifö-sjöns höga vattenstånd lider skada; att då upptagits 673 tunnland 28 kappland,
hvilkas förbättring befanns uppgå till mer än tillräckligt värde, för att få
utdömde Bromölla mjöl- och sågqvarn, som hindra vattnets aflopp; att Löjtnanten
vid Kongl. Väg- och Vattenbyggnads-styreisen M. A. Grill, till följd af Kongl.
Styrelsens uppdrag, år 1853, verkställt ytterligare undersökning samt upprättat
fullständiga kartor, profiler och kostnadsförslag öfver arbetet; att, enligt dessa
handlingar, arbetskostnaden, med lösningssumman för vattenverken, beräknats till
82,509 R:dr 75 öre R:mt; att strandegarne, vederbörligen hörde, utsett direktion
för arbetets verkställande; att de, genom ortens riksdagsmän, vid hvarje riksdag
från och med 1847, utom den sistförflutna — då representanten ej ankom förr än
efter motionstidens slut — anhållit om understöd för företaget; att Kongl. Vägocb
Vattenbyggnads-styrelsen, i anledning deraf att den upptagna arealen, jemförd
med kostnaden, icke visade det vara fördelaktigt, ej ansett sig kunna förorda föreBili.
till R. St. Prot. 1862 §• 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 3 Haft. 12
90
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
taget till understöd annat än i andra klassen; att, till följd af detta förhållande,
understöd icke heller blifvit beviljadt, och att Utskottets afdelning, hvars afstyrkande
förslag Utskottet godkänt, haft tillgång endast till de handlingar, som visa
dessa förhållanden.
Nu hafva strandegarne i år låtit verkställa ytterligare undersökning, hvaraf
synes, att, genom sjösänkningen, kan förbättras en areal af 899 tunnland 21 kappland,
till ett förhöj dt värde af 254,532 R:dr R:mt, hvarförutan vinnes en areal af
974 tunnland 5 kappland, som icke äro upptagna i nyssnämnda värde. Dessa
handlingar, med tillhörande karta, har motionären icke kunnat erhålla, förr än
Utskotts-afdelningen gjort sitt afstyrkande förslag; men sedermera inlemnat dem
till Utskottet, så att de der varit tillgängliga. Emedan jag ansåg det allmännas
hästa, såväl som motionärens rätt, fordra, att alla sakförhållanden, som rörde frågan,
blefvo pröfvade innan beslut fattades, föreslog jag inom Utskottet, för det
ändamålet, en återremiss till afdelningen, men detta afslogs och Utskottet fattade
sitt beslut, utan att hafva tagit ringaste kännedom om innehållet af de i år upprättade
handlingar med karta.
Då här är begärdt endast till låns 40,000 R:dr, hvilken summa, relativt
till företaget, synes vara obetydlig, då Staten svårligen kan använda sitt understöd
på ett för det allmänna med mera säkerhet gagnande sätt, än genom upphjelpande
af dess modernäring, medelst eröfrande af nya fält dertill inom sitt område,
och då det är af vigt att hvarje fråga, innan Rikets Ständer deri fatta sitt
beslut, varder noggrann!, pröfvad, så anser jag att denna bör återremitteras, på
det en sådan pröfning må ega rum.“
Emot 51 punkten, angående lån för uttappning af sjön Hästefjorden:
af Prosten Ljunggren, Doktor Arrhenius och Riksdagsfullmägtigeu Nils
Andersson från Wermlands län, som ansågo, att lånet, i enlighet, med Väg- och
Yattenbyggnads-styrelsens generalförslag, bort bestämmas till 100,000 R:dr.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141. 91
Stimm fin drag af de uti Stats-Utskottets Utlåtande N;o 141 till utgående under
nästkommande statsregleringsperiod tillstyrkta statsbidrag för väganläggningar och vägförhättringar,
brobyggnader, hamnarbeten, kanaler och andra vattcnkommuiiikatioiier samt vattenaftappningsföretag.
a) Väganläggningar oell
vägförbättringar.
Till fond för anläggning af nya
samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest
mindre goda vågar
För kommunikationsled mellan
Sundsvall och Bräcke
Till Jemtlands kommunikations
aktiébolag
För anläggning af våg mellan
Öhrträsk och Åsele
„ d:o af d:o mellan Letsbo by
och Ramsjö kyrka
„ d:o af d:o mellan Östmarks
kyrka och Kajkelandstorp . .
b) Brobyggnader.
För brobyggnad öfver Sagån vid
Nyqvarn. . . .
„ d:o öfver Umeå eif
„ d:o öfver Lilla Ham
marsundet
. . .
c) Hamnbyggnader.
Till fond för understödjande af
mindre hamn- och brobyggnader
samt upprensningar af
åar och farleder  60,000
För arbeten vid Falkenbergs
hamn  11,000
„ utvidgande af Askersunds
hamn j 18,000
Anslag.
Lån.
Summa.
Summa
anslag.
450.000
253.000
50.000
25.000
35,000,
70,000
450.000
253.000
70.000
50.000
25.000
35.000
52,100
58,700
1^813,000
20,000
52,100
20,000
58,700
60,000
11,000
18,000
.110,800
-89,000
Summa
lån.
Summa
anslag och lån.
70,000
20,000
Transport jl,012,800;—| 90,000
883,000
130,800
89,000
■1,102,800-
92
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
Anslag.
Lån.
Summa.
Summa
anslag.
Summa
lån.
Summa
anslag och lån.
Transport
—
—
—
1,012,800
90,000
1,102,800
—
d) Kanaler och andra vat-  tenkommunikationer.
•
För upprensning af Indals-elfven
„ segelled från Hattefura hamn
till sjön Stora Lee
„ utsträckning af Kinda båtled
„ kanalisering af Luleå eif . . .
„ båtled genom sjöarne Kläg-
gen, Flaten och Kilen
„ upprensning af SJcantssundet
vid Nyköping
31.000
100,000
235.000
852.000
58.000
11,500
~
450.000
235.000
—
31.000
550.000
470.000
852.000
58.000
11,500
—
-1,287,500
685,000
1,972,500
e) Sjösänkningar och vat-  tenaftappningar.
! Till särskild fond för myrutdik-  ningar inom de 6 nordligaste
O ö
lånen
„fond för understödjande af ut-  dikningar och aftappningar af
sanka trakter och sjöar inom
öfriga delar af riket
För upprensning af Olands-ån
„ aftappning af sjön Wesan . .
„ d:o af Tjurken m. fl. sjöar
„ d:o af Solgen m. fl. sjöar
„ sänkning af sjön Tysslingen
„ aftappning af sjön HästeJ'jor-  den
300,000
—
150.000
137,500
50.000
42.000
48.000
100.000
85.000
—
300.000
150.000
137,500
50.000
42.000
48.000
100.000
85.000
—
300,000
612,500
912,500
Summa K:mt
2,600,300 —
1,387,500
3,987,800
Stats-Utskottets Memorial N:o 142.
93
H:0 149.
Arik. till Exp.Ulsk. den IS Augusti i«65, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till allmänna vilkor och stadganden i afseende
pä de statsbidrag, sorn. under denna riksdag beviljas
Jör våg anläggning ar och v äg förbättring ar, brobygg
nader.
, hamnanläggningar, kanaler och andra vattenkommunikationer
äfvensom Jör sjösänkningar och andra vattenaf
tappnings-företag. (R. A.)
I sammanhang med behandlingen af de uti Stats-Utskottets under Nio 141
afgifna utlåtande angående statsbidrag för vägars anläggning och förbättring, brooch
hamnbyggnader, samt kanaler äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag,
har Utskottet uppgjort nedan intagna förslag till de allmänna
bestämmelser och stadganden, som Utskottet ansett böra iakttagas i afseende på
nämnde medels lyftning och användande, äfvensom beträffande deras återbetalning,
der sådan bör egagrum. Under förutsättning att Riksgälds-kontoret fortfarande
kommer att erhålla befattning med de för berörda ändamål afsedda medels utbetalning,
bar Utskottet vid uppgörandet af detta förslag hufvudsakligen bibehållit
de vid sistförflutna riksdag antagna och uti 140 § af Riksgälds-kontorets reglemente
införda stadganden. Dock bär Utskottet funnit följande förändringar i detta
afseende vara af nuvarande förhållanden påkallade.
Uti momentet 5:o bar Utskottet ansett lämpligt intaga ett stadgande derom,
att i afseende på sådana arbeten, som afse kommunikations-anstalter af större
betydenhet, vederbörande direktion skall vara förbunden att, der Kongl. Majit finner
för godt sådant föreskrifva, under byggnadsåren inom bestämd tid årligen till
Styrelsen för allmänna Yäg- och Yatten byggn ader afgifva berättelse om arbetets
fortgång under det nästföregångna året samt att, sedan arbetet blifvit fullbordadt,
enligt af nämnde Styrelse uppgjorda formulär afgifva berättelse angående trafiken
och hvad dermed eger gemenskap.
Beträffande dels de uti mom. 6:o samt under litt. b) mom. 8:o af de nu
gällande föreskrifterna intagna stadganden, att för fullgörande af ingånget arbetskontrakt
och lyftade statsmedels återbäring, ifall mot kontraktet brytes, bör ställas
94
Stats-Utskottets Memorial N:o 142.
sådan säkerhet, sorn af Kongl. Majit i nåder godkännes, dels den uti mom. 8:0 litt.
e) intagna föreskriften att, der bidraget utgår såsom lån, godkänd borgen eller
säkerhetshandling för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande bör aflemuas, kar
Kongl. Majit uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
föreslagit den förändring, att, då statsbidrag beviljas städer och menigheter,
dessa må befrias från skyldigheten att, utöfver förpligtelserna i arbetskontraktet
eller skuldförbindelsen, ställa borgen eller annan säkerhet.
Utskottet, som anser betänkligt att göra någon ändring i fråga om skyldigheten
att aflemna säkerhet för erhållna lånemedels återbetalning samt för fullgörandet
af derför afgifna skuldförbindelser, helst svårighet understundom torde
möta att under den längre tid, som åtgår för dylika medels återbetalning, i händelse
af behof kunna erhålla snar exsekution, derest icke vissa personer äro för
lånemedlens återbetalning ansvarige eller annan lämplig säkerhet derför blifvit
ställd, finner deremot, att den af Kongl. Majit föreslagna befrielse för stad eller
menighet från skyldighet, att för arbeiskontraktets fullgörande äfvensom för lyftade
medels återbäring i händelse af kontraktsbrott ställa särskild säkerhet, bör
kunna medgifvas, enär dylika kontrakter i allmänhet äro undertecknade af direktioner
eller utsedde komiterade, hvilka, intilldess arbetet blifvit afsynadt och godkändt,
kunna tillhållas att behörigen fullgöra de stadgade kontrakts-vilkoren. Utskottet
har på sådan grund ansett sig böra uti mom. 6:0 äfvensom uti mom. 8:0
litt. b) tillstyrka den af Kongl. Majit derutinnan föreslagna förändring, hvaremot
Utskottet bibehållit oförändrade de hittills gällande föreskrifterna i litt. e) af sistnämnda
moment.
I fråga om tiden, inom hvilken de arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna
medel under denna riksdag beviljas, böra påbörjas, har Utskottet, i enlighet
med hittills iakttagen grundsats, att arbetena böra vara började inom slutet af
det år, då nästa lagtima riksdag inträffar, uti mom. 13:0 infört året 1865.
Enligt momentet 14:0 af de nu gällande bestämmelserna bör för utbekomna
låneunderstöd till sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag efter fem års
förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen först utbekommits, årligen erläggas
åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres efter
fyra för hundra af obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning derå;
varande derjemte i mom. 15:o stadgadt att, om återbetalning ej å bestämd tid
verkställes, låntagaren skall vara pligtig att för det till liqvid förfallna oguldna
beloppet erlägga fem procent årlig ränta intilldess betalning skor.
Då Utskottet anser, att det understöd, som lemnäs till vattenaftappningar
för beredande af odlingsföretag, numera, sedan hågen för dylika företags utförande
inom alla delar af riket synes vara tillräckligt väckt, hufvudsakligen bör afse, att,
utan synnerlig uppoffring från Statens sida, tillhandahålla den del af det för vattenaftappningars
utförande erforderliga kapital, som icke af vederbörande sjelfve
torde kunna anskaffas, men ingalunda att genom en alltför låg ränta eller genom
en för långt utöfver behofvet utsträckt räntefrihet tillskynda låntagaren särskilda
fördelar; har Utskottet funnit räntefriheten i allmänhet icke böra utsträckas utöfver
tre år, inom hvilken tid dylika arbeten i vanliga fall torde kunna antagas
vara fullbordade; äfvensom Utskottet ansett, att räntefoten bör höjas från fyra
till fem procent samt räntan för underlåten inbetalning bestämmas till 6 procent.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet härmed
hemställa:
Stats-Utskottets Memorial N:o 142.
95
att Rikets Ständer måtte fastställa följande stadganden att
framdeles intagas uti det reglemente för Riksgälds-kontoret
som vid innevarande riksdag kommer att utfärdas, nemligen:
§•
Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Ständers
derom fattade beslut, komma att tillämpas i afseende på de statsbidrag, som
under innevarande riksdag blifvit till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade
för väganläggningar och vägförbättringar, brobyggnader, hamnanläggningar, kanaler
och andra vattenkommunikationer, äfvensom för sjösänkningar och andra
vattenaftappningsföretag, hafva här nedan intagna allmänna vilkor och föreskrifter
i afseende på sådana statsbidrags erhållande och åtnjutande blifvit af
Rikets Ständer fastställda; hvilka föreskrifter, så vidt icke härifrån skiljaktiga
bestämmelser eller stadganden äro lör de beviljade anslags- och låne-summorna
särskildt meddelade, således böra vid förekommande frågor rörande dessa anslag
och lån iakttagas samt lända till efterrättelse:
l:o. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kongl. Maj:ts
nådiga fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser vägförbättring, väganläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
3:o,_ Alla med understöd af allmänna medel anlagda eller förbättrade vägar
samt byggda broar böra af den menighet, det bolag eller den särskilda korporation,
som åtnjutit det för företaget beviljade understödet, vederbörligen för
allmänna trafiken underhållas, intilldess den framtida underhållsskyldigheten kan
varda i behörig ordning andra vederbörande ålagd och mellan dem fördelad.
4:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter efter arbetsföretagets
fullbordande skola komma att utaf de trafikerande upptagas, bör taxa
härå vara fastställd, så lindrig som skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda
afgifter få icke förhöjas, med mindre Kongl. Majit, på grund af särskildt förekommande
omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen
nedsättas, så snart det af redogörelse, sorn hvart 5:te år till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en
viss, af Kongl. Majit fastställd procent utaf de till företaget lemnade enskilda
bidrag; och skall dessutom en viss, af Kongl. Maj:t likaledes bestämd andel utaf
de afgifter som uppbäras, till reparationsfond afsättas.
5:o. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af
Kongl. Maj:t i nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad,
menighet, bolag eller enskilde, dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den
fastställda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes
kontroll, påbörja, verkställa och fullborda arbetet inom viss bestämd tid,
utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels
att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan erfordras.
Dessutom bör uti de kontrakter rörande befordrandet af kommunikations-anstalter,
i afseende å hvilka Kongl. Majit finner för godt sådant föreskrifva, inflyta, att vederbörande
direktion skall hafva skyldighet att under byggnadsåren inom viss
96
Stats-Utskottets Memorial N:o 142.
bestämd tid till Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader årligen afgifva
berättelse om arbetets fortgång under näst-föregångna året samt att, sedan kommunikations-anstalten
blifvit för trafiken upplåten, enligt af bemälda Styrelse uppgjorda
formulär afgifva berättelser angående trafiken och hvad dermed eger gemenskap.
6:0. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, ifall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan säkerhet, som
af Kongl. Maj:t i nåder godkännes; varande dock städer och sådana menigheter,
hvilka Kongl. Maj:t anser derifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikallade.
7:o. Af Kongl. Maj:t eller af Rikets Ständer beviljadt anslag eller lån kan
i allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter
utan återbetalningsskyldighet anslagna medel få, successivt och i mån af arbetets
fortgång, lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt af
Kongl. Majit föreskrifvits; börande, såvida icke Kongl. Majit, med afseende å särskilda
förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af sådant anslag
i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess arbetet är vederbörligen afsvnadt och
godkändt. Lånemedel få, sedan behöriga handlingar aflemnats, lyftas på en gång
vid den tid, de som åtagit sig arbetets fullgörande sådant åstunda, såvida icke
särskild föreskrift angående tiden för lånens utbekommande blifvit meddelad.
8:o. Alla statsbidrag, som under denna riksdag blifvit uti ifrågavarande
afseende beviljade, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen omedelbart
eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet,
som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande,
innan större eller mindre del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret
företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af Kongl. Maj:t godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring, i de fall der sådan säkerhet enligt mom. 6:o
erfordras;
e) behörigt intyg, att arbetet är börjadt; samt
derjemte, då statsbidraget skall utgå som lån:
d) en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmägtige godkänd
skuldförbindelse, som, i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning eller annat
odlingsföretag, skall innefatta vederbörandes betalningsansvar, intilldess sådant lån,
jemlikt Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848,
blifvit fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen
vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och
e) af Fullmägtige godkänd borgen eller säkerhetshandling för den afgifna
skuldförbindelsens uppfyllande.
9:o. De låne- och säkerhetshandlingar, som, för statsbidrags utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnats, förblifva uti Kontorets vård; dock skola sådana
handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof att begagna,
till dem på behörig reqvisition utlemnas.
10:o. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skett
från den fastställda arbetsplanen, eller arbetet, utan af Kongl. Maj:t medgifvet anstånd
med det-sammas utförande, icke blifvit fullbordadt inom derför bestämd tid,
ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget
samt återfordra hvad deraf uppburits att på en gång eller successivt till Riksgälds
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 142. 97
gäldskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t eller af
Rikets Ständer, till hvilkas pröfning frågan om uppburna medels återbäring lärer
komma att öfverlemnas, derest längre anstånd dermed, än till nästa riksdag anses
erfordras. Fullmägtige böra tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
lito. Stad, ort, bolag eller enskilde, som af ett genom statsbidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån Kongl. Maj:t
pröfvar skäligt bestämma, jemväl till företagets fullbordande bidraga antingen genom
kontant tillskott eller med materialier och arbete. I annat fall beror af
Kongl. Maj:t att inställa utbetalningen af de beviljade medlen.
12:o. Vid alla med statsbidrag i större eller mindre mån understödda arbetenböra
företrädesvis, der sig göra låtér, tjenst-och sysslolösa personer användas.
13:o. De arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
riksdag äro beviljade, böra sednast under loppet af år 1865 påbörjas; kommande
hvad Rikets Ständer nu anvisat för de vid sagde års utgång icke påbörjade arbeten
att reserveras till Rikets Ständers disposition.
14:o. För utbekomna låneunderstöd till sjösänkningar och myrutdikningar
eller andra vattenaftappningsföretag bör efter tre års förlopp från slutet af det år,
hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen erläggas
åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf räntan godtgöres efter fem
för hundra af obetalda kapitalbeloppet, och det öfriga utgör afbetalning derå. I
afseende på sättet och ansvarigheten för dessa inbetalningars verkställande lända
ofvan åberopade Kongl. Kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November
1848 till efterrättelse.
15:o. För andra, till vissa företags befrämjande beviljade, lån skola i alla
de fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen, efter slutet af det
år, hvarunder lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den lyftade
lånesumman, hvarigenom räntan godtgöres efter fyra för hundra utaf obetalda
kapitalbeloppet, och utgör det öfriga afbetalning å detsamma. Dock, som särskild
årlig ränteliqvid ej behölver verkställas, kommer någon föreskrift derom icke att
i skuldförbindelsen intagas, utan bör låntagaren endast förbinda sig att under den
tid, som åtgår för det erhållna låuets fulla återbetalning, före hvarje års slut erlägga
sex procent å lånets ursprungliga belopp. Verkställes ej inbetalning å bestämd
tid, är låntagaren pligtig att för det till liqvid förfallna oguldna beloppet
erlägga sex procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
16:o Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd af erhållna
anslag eller lån föranledas för Riksgälds-kontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit; och bör erforderlig
föreskrift derom uti kontraktet införas.
Derjemte anser sig Utskottet böra hemställa:
att Rikets Ständer, vid anmälandet af sitt beslut rörande de
af Utskottet nu föreslagna stadganden, måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta underrätta
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret ej mindre om de terminer,
då beviljade statsbidrag böra utbetalas, än om sådana
förändringar uti de för statsbidragens lyftning m. m. meddelade
bestämmelser, som under arbetenas fortgång kunna varda i
nåder medgifna.
Bih. till R. St. Brot. 1862 §• 1863. 4 Sami. 1 A/il. 3 Band. 3 Haft. 13
Stats-Utslcottets Memorial N:o 142.
I händelse af bifall härtill,
torde i nu föreslagna § af Riksgälds-kontorets reglemente få
införas följande tillägg:
Jemte det ofvanstående stadganden blifvit i underdånighet
anmälda, hafva Rikets Ständer anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
låta underrätta Fullmägtige ej mindre om de terminer, då
beviljade statsbidrag böra utbetalas, än om sådana förändringar
uti de för statsbidragens lyftning m. m. meddelade bestämmelser,
som under arbetenas fortgång kunna i nåder medgifvas.
Stockholm den 14 Augusti 1863.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Ståts-Utskottets Memorial M 143.
1
N:o 143,
Ank. till Eip.-Utsk. den 17 Äng. 1863, kl. 7 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till slatsreglaringen hörande
frågor.
Sedan Riks-Stånden numera till pröfning förehaft ej mindre Stats-Utskottets
Memorialer Nas 11 7, 119, 130 och 13i?, med förslag till voteringspropositioner uti
åtskilliga frågor rörande dels anslagen under Riks-Statens 2:dra, 4:de, 5:te, 6:te och
7:de Hufvudtitlar, dels fortsatt utförande af jernvägsarbeten för Statens räkning och
anvisande af dertill erforderliga medel, dels vilkoren för del till byggande af en jernväg
emellan Köping och Uttersberg anvisade lån och dels aflöningen för den hos Utskottets
Riksgälds-aldelning anställde Sekreterare, än ock Utskottets Memorial N:o 140, -  med förslag till voteringsproposition, rörande ett åt Häradshöfdingen Sandels beviljadt
lån, har Förstärkta Stats-Utskottet den 6 och 7 innevarande månad sammmanträdt
och verkställt omröstning öfver nedanstående, af Rikets Ständer godkända voleringspropositioner:
4:sla
Voteringen:
Den, som, i öfverensstämmelse med hvad Stats-Utskottet uti Usta och 4:de
punkterna af sitt Utlåtande N:o 87 föreslagit, samt Preste- och Bonde-Stånden bifallit,
vill, att den för Södra stambanans fullbordande beräknade kostnadssumma skall, till
följd af minskad expropriationskostnad för jord inom Vestra och Alibo härader, nedsättas
med Etthundra tusen Riksdaler, samt att således till nämnda stambanas fullbordande,
på sätt 4:de punkten innehåller, anvisas en summa af Tio millioner Etthundra
Femtio tusen (10,150,000) Riksdaler, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 4 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial M 143.
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer, med afslag å första punkten i ofvanberörda
Utlåtande, bifallit hvad Utskottet i 4:de punkten hemställt, dock med den förändring,
att den föreslagna anslagssumman förhöjes från Tio millioner Etthundra Femtio tusen
Riksdaler till Tio millioner Tvåhundra Femtio tusen Riksdaler.
Denna votering har utfallit med 64 Ja och 55 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
2:dra Voteringen:
Den, som, i likhet med hvad Utskottet föreslagit samt Preste- och Bonde-Stånden
beslutat, vill att, i afseende på alla de jernvägar, hvilka Rikets nu församlade Ständer
anse böra såsom stambanor af Staten anläggas, måtte föreskrifvas, att, innan jernvägsarbete!
påbörjas, den till banbyggnaden och nödiga stationer erforderliga jord för den
del af banan, till hvars byggande anslag vid nuvarande riksdag beviljas, skall vara af
vederbörande kommuner kostnadsfritt upplåten; samt
att, derest icke sådan upplåtelse egt rum, inom den tid Kongl. Majit för hvarje
särskild stambana må finna för godt föreskrifva, Kongl. Majit må vara oförhindrad
använda det anslag, som för en sådan bana af Rikets Ständer blifvit beviljad t, till
fortsättning af arbetena å annan stambana, för hvilken riglningen vid innevarande riksdag
varder bestämd, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, har Utskottets förberörda förslag förfallit.
Som denna omröstning gifvit ett resultat af 59 Ja och 60 Nej; hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
5:dje Voteringen:
Den, sorn, i likhet med Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag,
vill, alt Rikets Ständer, för påbörjande af östra stambanan från Cathrineholm öfver
Norrköping och Linköping, vester om sjön Sommen, till trakten af Nässjö, anvisa
det för anläggningen af sträckan mellan Cathrineholm och Norrköping erforderliga
belopp, i jemnadt tal, med Fyra millioner Tretio tusen (1,030,000) Riksdaler, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för ofvanberörda ändamål anvisat Fyra millioner
Etthundra Treliofem tusen (4,135,000) Riksdaler.
Stats-Ulskoltets Memorial JM 143.
3
Enär voteringen utfallit med 62 Ja mot 57 Nej; hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
4:de Voteringen:
Den, som, lika med hvad Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, vill att Rikets
Ständer till förberedande arbeten för norra stambanans fortsättning från Upsala i
rigtning åt Sala anvisa ett anslag af En million Sextiotvå tusen (1,062,000) Riksdaler,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att något anslag för berörda ändamål
icke vid innevarande riksdag skall beviljas.
Omröstningen har utfallit med 56 Ja emot 63 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Nej-propositionens lydelse.
5:le Voteringen:
Den, som, lika med hvad Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutat,
vill att Rikets Ständer för vestra stambanans framdragande till Clara sjö och en
bangårds anläggande derstädes, gemensam för vestra och norra stambanorna, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts Proposition, bevilja en summa af Tre millioner Sjuttio
tusen (3,070,000) Riksdaler, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att en summa af Två millioner Sju
hundra Tretiosju tusen (2,737,000) Riksdaler skall ställas till Kongl. .Vaj:ts disposition,
för att inom Stockholms stad tillvägabringa en förening mellan den vestra och
den norrut gående stambanan samt, i sammanhang dermed, anlägga nödiga bangårdar
och i öfrigt ordna de stationer inom staden, hvilka för trafiken kunna anses erforderliga,
allt efter den plan, som Kongl. Majit, sedan stadens myndigheter lemnats tillfälle
att sig i ämnet yttra, eger bestämma.
Som denna omröstning utfallit med 67 Ja och 52 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
6:le Voteringen:
Den, som, i Öfverensstämmelse med Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden
gillade förslag, vill, att å det för byggande af en, till begagnande med ångkraft afsedd.
4
Stats-Utskottets Memorial M 143.
jernväg från hamnen vid Köping till Uttersberg, med grenbana till sjön Lillsvan, beviljade
lån af 500,000 R:dr skall inom hvarje års slut, räknadt från lyftningsdagen,
årligen inbetalas sju (7) procent å lånets primitiva kapital, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att berörda lån må räntefritt innehafvas
i två år, hvarefter å lånebeloppet skall inom hvarje års slut, räknadt från
lyftningsdagen, årligen inbetalas sju (7) procent å lånets primitiva kapital.
Som denna omröstning utfallit med 58 Ja och 61 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
7:de Voteringen:
Den, som, med godkännande af Stats-Utskottets utaf Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet gillade förslag, vill, att arfvodet för den hos Stats-Utskottets Afdelning
för Riksgäldsverket rörande ärenden anställde Sekreterare skall utgå med
500 Riksdaler i månaden, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda arfvode alt utgå med 400 Riksdaler i månaden.
Denna votering har utfallit med 53 Ja och 66 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
8:de Voteringen:
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af den tillökning, som blifvit
föreslagen i ledamöternas af Högsta Domstolen nuvarande aflöning, 8,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;.
Vinner Nej, kommer ifrågavarande aflöning att höjas ined 1,000 R:dr och således
att utgå med 9,000 Riksdaler.
Sorn omröstningen gifvit ett resultat af 76 Ja och 43 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
Oxie Voteringen:
Den, som vill att Häradshöfdingen Carl Daniel Poppius förklaras berättigad till
lyftning af det Häradshöfdingen Knut Wilhelm Sandels i lifstiden beviljade räntefria
Stats-Utskottets Memorial Jtf 143.
5
lån, 7,000 R:dr, på de vilkor, som vid lånets beviljande blifvit af Rikets sednast församlade
Ständer föreskrifna, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ifrågavarande lån icke att utgå.
Omröstningen har utfallit med 60 Ja mot 59 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-propositionens lydelse.
I0:de Voteringen:
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att aflpningen för Registratorn,
Kammarförvandten och förste Revisorn i Kongl. Fångvårds-styrelsen bestämmes till
endast 2,200 R:dr, men att årliga arfvoden af 300 R:dr utöfver denna ordinarie
lön, böra de nuvarande innehafvarne af ifrågavarande tjenster för deras tjenstetid tilläggas,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är lönen för bemälde 3:ne tjenstemän fastställd till 2,500 R:dr
för dem hvardera.
Voteringen har, sedan en sedel såsom dubbel blifvit kasserad, utfallit med 70
Ja och 48 Nej, till följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens
lydelse.
11: te Voteringen:
Den, som vill att till kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen antages
Ridderskapet och Adelns beslut, att ett belopp af 4,900 R:dr årligen beviljas,
för att såsom extra anslag under nästa statsregleringsperiod ställas till Kongl Maj:ts
disposition och användas till löneförbättring åt Lifbevärings-regementets nu qvarvarande
befäl i Kapitens- och Löjtnants-graderna, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut, att till förbättrande
af de återstående officerarnes vid Lifbevärings-regementet löner, enahanda anslagssumma
med 4,900 R:dr anvisas; att deraf tilldelas 8 Kapitener å 400 R:dr,
3,200 R:dr, 8 Löjtnanter å 200 R:dr, 1,600 R:dr och 1 Underlöjtnant 100 R;dr,
samt att dessa medel årligen och intilldess en förändrad organisation kan åstadkom
-
6
Stats-Utskottets Memorial JVi 143.
mas, utgå såsom arfvoden för den genom bevärings-exercisens utsträckning bemälde
officerare pålagda förökade tjenstgöring.
Voteringen har utfallit med 58 Ja och 61 Nej; hvadan Preste-Ståndets beslut
blifvit antaget till kontraproposition vid hufvudvoteringen.
12:te Voteringen:
Den, som godkänner Utskottets hemställan, att särskilda medel icke må af Rikets
Ständer beviljas, för att användas till förbättrande af de ännu qvarstående officerarnes
vid Lifbevärings-regementet löner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, medgifvit
att, till förbättrande af de återstående officerarnes vid Lifbevärings-regementet
löner, en anslagssumma af 4,900 R:dr anvisas, att deraf tilldelas 8 Kapitener å 400
R:dr, 3,200 R:dr, 8 Löjtnanter å 200 R:dr, 1,600 R:dr, och 1 Underlöjtnant 100
R:dr, samt alt dessa medel årligen och intilldess en förändrad organisation kan
åstadkommas, utgå såsom arfvoden för den genom bevärings-exercisens utsträckning
bemälde officerare pålagda förökade tjenstgöring.
Omröstningen bar utfallit med 69 Ja och 50 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-propositionens innehåll.
13:de Voteringen:
Den, som vill, att anslaget till mathållning för Garnisons-regementenas manskap
bestämmes till 320,000 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag att uppföras med 340,000 R:dr årligen.
Omröstningen har utfallit med 61 Ja och 58 Nej, till följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
11.de
Den, som anser, att den till lön åt en Regements-pastor vid Husar-regementet
Konung Carl XV, hvilken prestman tillika bör bestrida garnisonspredikants-tjensten i
Malmö, äskade anslagssumma, 1,200 R:dr årligen, icke bör beviljas, röstar
Ja;
Stats-Utskottets Memorial M 143. 7
Dea det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer en sådan lön att å stat uppföras.
Då voteringen utfallit med 77 Ja och 42 Nej, hafva följaktligen Rikets Stän
der
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
45:de Voteringen:
Den, som anser, alt den för Auditören vid Gotlands National-beväring föreslagna
löneförhöjning al 150 R:dr årligen icke bör beviljas, röstar
Ja-'
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bestämt årliga lönen för bemälde tjensteman
till 600 R:dr.
Som omröstningen gifvit ett resultat af 64 Ja och 55 Nej, hafva Rikets Stän
der
alltså beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
46:de Voteringen:
Den, som vill, att förslags-anslaget för bevärings-manskapets vapenöfning bestämmes
till 660,000 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag att uppföras med 500,000 R:dr.
Voteringen utföll med 54 Ja och 68 Nej, i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
47:de Voteringen:
Den, som anser, att det af Kongl. Majit äskade anslag, 150,000 R:dr, för fortsättande
af fästningsbyggnadsarbetena vid Carlskrona, icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för nämnda ändamål anvisat ett anslag under
nästkommande 3 år af 150,000 R:dr, att utgå med J del under hvarldera af åren
1864, 1865 och 1866.
8 Stats-Utskottets Memorial M 143.
Som omröstningen gifvit ett resultat af 56 Ja och 63 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
18:de Voteringen:
Den, sorn vill, att ett extra anslag af i 50,000 R:dr, att i mån af behof från
Riksgälds-kontoret utgå, för ett gång anvisas till uppförande af arrestbyggnader utaf
trä vid indelta arméen, inredning af förhyrda arrestiokaler, samt anskaffning af inventarier,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att till den i omförmälda
hänseende gjorda framställningen lemna bifall.
Voteringen utföll med 43 Ja och 76 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i
enlighet med Nej-propositionen.
19:de Voteringen:
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att den af Kongl. Majit begärda
förhöjningen, \ 3,695 Ridr i anslaget till båtsmännens beklädnad icke må af
Rikets Ständer beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att förslagsanslaget till båtsmännens
beklädnad skall ökas med ett belopp af 13,695 Ridr och i Riks-staten upptagas till
högst 88,200 Ridr.
Voteringen utföll med 48 Ja och 11 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet
med Nej-propositionen.
20:de Voteringen:
Den, sorn godkänner Stats-Utskottets hemställan, att nuvarande anslag till exercis
med flottans bemanning, 360,000 Ridr, ökas med 120,000 Ridr årligen, eller till
480,000 Ridr, samt alt af anslagssumman 110,000 R:dr skall af sällas för del inre
sjöförsvarets behof, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner
Stats-Utskottets Memorial JV$ 143.
9
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att berörda anslag, 360,000 R:dr,
skall ökas med 120,000 R:dr årligen eller till 480,000 R:dr, ali användas på sätt
Kongl. Majit finner lämpligast.
Då omröstningen, sedan en sedel, såsom märkt, måst kasseras, utfallit med 76 Ja
och 42 Nej, hafva Rikets Ständer alitsa beslutat på sätt Ja-propositionen innehåller.
Ullsta Voteringen:
Deh, som, i enlighet med Stats-Utskottets förslag, vill, att såsom tillökning åt
Öfver-Ståthållaren beviljas 2,317 R:dr.55 öre, hvarigenom Statsverkets bidrag till
hans aflöning kommer att utgöra 9,000 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för berörda ändamål anvisat ett belopp af
3,317 R:dr 55 öre samt bestämt, att nämnda aflöning skall utgå med 10,000 R:dr
årligen.
Omröstningen utföll med 73 Ja och 46 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
22:dra Voteringen:
Den, som vill, att Rikets Ständer för nästa statsregleringsperiod bevilja en summa
af 2,000 R:dr årligen till arfvode åt en Trädgårds-ingemör, som af Landtbruks-akademien
förordnas och hvilken skall hafva till åliggande att med råd och upplysningar i
afseende på trädgårdsskötsel tillhandagå allmänheten, emot det han, efter de grunder
Kongl. Majit täckes bestämma, af dem, som anlita hans bitäde, erhåller skälig godtgörelse
för rese- och traktamentskostnader, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner Nej, har ifrågavarande anslagssumma icke blifvit af Rikets Ständer beviljad.
Som voteringen utvisat 33 Ja och 86 Nej, hafva följaktligen Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
23xlje Voteringen:
Den, som vill, att till aflöningen åt Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 4 Hält. 2
10 SidU-Utskuttels Memorial JVi 143.
nadér samt dess tjenstebiträden, såväl i hufvudstaden som i landsorten, för nästa
statsregleringspertod beviljas ett ärligt anslag af 32,800 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bestämt berörda anslag att, för sagda tid,
utgå med 28,900 Rdr årligen
Vid voterjngssedlarnes öppnande befunnos 55 Ja och 64 Nej, till följd hvaraf
Nej-propositionen, blifvit af Rikets Ständer anlagen;
hvilket Förstärkta Stats Utskottet skolat härmed anmäla.
Stockholm den 11 Augusti 1863.
O
ii00.0 VitJi i;,. ,'
’0 ;»l riiiLs./ii . (
;: t i i ,1 Ii. ',ij\ '!
Q6wl • > U1< .i* MO . I-' :r
il:)0 i)»Vl b‘)fti i:t, t*wn* H.ii! I.»
^
ii llCL;’1 8V i lili ,V-V/1 \) O 1!‘?H l>\ .. vt- UUril V-l£j liOlii-l
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
1*1 ii it: fllii
Bl' *. jliV |j
Stats-Utskottets Memorial JW 144.
1
JW 144,
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Aug. 1863, kl. 2 e m
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o 84, angående
ändring uti och tillägg till Instruktionen för Rikets Ständers
Revisorer af Statsverket den 11 April 1841.
(/. Ai)
Uti ofvanberörda Utlåtande har Stats-Utskottet, bland annat, uppå der anförda
skäl, afstyrkt en af Herr J. Lindström väckt motion, att tili förenämnda Instruktion
mätte läggas en ny § af innehåll, att Revisorerne skulle ega att bland
sig utse ordförande jemte vice ordförande, dervid rösterna borde beräknas i enlighet
med föreskriften uti 68 § Riksdags-Ordningen.
Berörda utlåtande, hvilket af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallits,
men deremot, sä vidt det rörde nu omförmälda ämne, blifvit afslaget af Borgare-Ståndet,
som beslutat i öfverensstämmelse med motionärens framställning, har i
denna del blifvit af Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterad!, under anförande
hufvudsakligen, alt ett bestämdt stadgande i ämnet vore af behofvet påkalladt och
borde meddelas utan afvaktan ä utgången af det nu hvilanda förslaget till förändradt
representationssätt; men enär, pä sätt ofvan blifvit nämndt, tvä Stånd godkänt
Utskottets yttrande i ämnet,
saknar Utskottet anledning att, till följd af återreinissen, detsamma
frånträda.
I öfrigt har samma Utlåtande blifvit utaf samtliga Riks-Ständen bifallet.
Stockholm den 25 Augusti 1863.
Bill. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 5 Häft.
o
Stats-Utskottets Utlåtande JW 145.
JW 145
AnU. til) Exp.-Utsk. den 25 Aug- 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å 2:ne punkter af Utskottets
Utlåtande N:o 87, angående utförande af jernvägsarheten
Statens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel.
(Ä 4,)
Sedan samtliga uti Utskottets Utlåtande N:o 87 behandlade frågor, såvidt
desamma angå anvisande af medel till utförande af jernvägsarheten för Statens
räkning, numera blifvit af Rikets Ständer afgjorda, får Utskottet, i anledning af erhållna
återremisser samt i enlighet med sina uti 7:de och 9:de punkterna af Memorialet
N:o 117 gjorda framställningar, härmed afgifva förnyadt utlåtande rörande
I3:de och 19:de punkterna af förberörda Utlåtande.
Uti 13:de punkten hade Utskottet, med anledning af Riksdagsfullmägtigen
Jan Anderssons från Stora Kopparbergs län (uti motion N:o 423) framställda yrkande
att Rikets Ständer ville bestämma norra stambanans sträckning förbi Sala til! Brovallen
samt dertill anslå erforderliga medel, hemställt, att Rikets Ständer måtte i
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes låta verkställa erforderliga
undersökningar för utrönande af lämpligaste sträckningen för norra stambanans fortsättande
från Sala. Denna hemställan, som Borgare- och Bonde-Ståndet bifallit, har
blifvit till Utskottet återremitterad af Ridderskapet och Adeln, hvaremot Preste-Ståndet,
till följd af sitt om norra stambanans sträckning fattade beslut, ansett frågan
böra förfalla.
Då förslaget om anvisande af medel till förberedande arbeten för norra
stambanans fortsättning från Upsala i rigtning mot Sala numera förfallit, samt
Rikets Ständer således ännu icke fattat något beslut, att norra stambanan framdeles
skall fortsättas i rigtning mot Sala, torde någon framställning till Kongl.
Maj:t om verkställande af undersökningar, hvilka skulle afse att utröna ”lämpligaste
sträckningen för norra stambanans fortsättande från Sala”, destomindre anses erforderlig,
som Kongl. Majit i allt fall är oförhindrad att låta verkställa de undersökningar,
som kunna finnas behöfliga för att bestämma den rigtning norra stam
-
för
Stats-Utskottets Utlåtande JV$ 145.
3
banan, när densamma framdeles kan komma att fortsättas, bör erhålla. Utskottet
anser sig i följd deraf böra föreslå:
att Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Ständen
måtte förena sig uti Preste-Ståndets beslut derom, att
Utskottets ofvanberörda, uti 13:de punkten af Utlåtandet N:o 87
gjorda hemställan må anses hafva förfallit.
Uti 19:de punkten hade Utskottet uppgjort en beräkning öfver sammanlagda
beloppet af de anslag, hvilka Utskottet föreslagit måtte för stambanornas utförande
af Rikets nu församlade Ständer beviljas, uppgående till 25,888,000 R;dr, samt hemställt
att, sedan derifrån afdragits 4,565,000 R:dr, som finge under innevarande år
utbetalas, återstoden, 21,323,000 R:dr, mätte fördelas att utgå med en tredjedel eller
7,107,666| R:dr under hvartdcra af åren 1864,1865 och 1866. Denna hemställan har
blifvit bifallen af Bonde-Ståndet, men af de öfriga Riks-Stånden till Utskottet återremitterad.
Enligt Rikets Ständers beslut hafva vid innevarande riksdag för Statens
jern vägsanläggningar blifvit anvisade följande summor, nemligen:
för fullbordande af södra stambanan  10,150,000: —
„ påbörjande af östra stambanan från Katrineholm till Norrköping
„ norra stambanans byggande från Stockholm till Upsala
„ sammanbindningsbanan genom Stockholm
„ nordvestra stambanan, nemligen:
från Norska gränsen till Arvika.  600,000: —
jemte blifvande vinst å statslånefonden, beräknad
till omkring 400,000 R:dr
från trakten af Porla till Christinehamn
5,374,000: —
Summa E:dr 27,896,000: —
förutom berörda vinstmedel.
Om nu från dessa  27,896,000: —
afdragas de belopp, som, enligt Rikets Ständers beslut, böra under
innevarande år utgå, nemligen:
dels för fortskyndande af arbetena å södra stambanan 3,815,000: —
„ till förberedande arbeten å de nya jernvägsanläggningar,
till hvilkas påbörjande anslag vid
denna riksdag blifvit anvisade,
750,000: — 4 565 000-
så återstå R:dr 23,331,000: —
hvilket belopp Utskottet hemställer
måtte fördelas att utgå med Sju millioner Sjuhundrasjutiosjutusen
(7,777,000) Riksdaler under hvartdcra af åren 1864, 1865
och 1866, förutom blifvande räntevinsten å statslånefonden, om
hvars användande Rikets Ständer redan fattat beslut.
Stockholm den 25 Augusti 1863.
4.036.000
4.672.000
3.070.000
5,974,000:
STOCKHOLM, tryckt hos, a. l. norman, 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 146.
1
N:o 146.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Aug. 1863, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående Skogs-inslitulets förflyttning
till Leckö kungsgård.
(I. A.)
Uli en hos Ridderskapet och Adeln af Grefve Lewenhaupt, C. M., väckt och till
Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 5) har bemälde motionär, med afseende å
den vigt skogshushållningen i vårt land inloge, fästat uppmärksamheten å angelägenheten
deraf alt Skogs-institutet erhölle ett sådant läge att derstädes kunde meddelas
icke allenast theoretisk, ulan äfven praktisk undervisning uti skogshushållningen.
Det nuvarande Skogs-institutet, med ett område af endast 2 tunnland 23 kappland,
lemnade naturligtvis icke tillfälle härtill, utan måste den praktiska undervisningen
inhemtas å aflägsna skogstrakter efter resor, hvartill Staten på sednare tider måst
bidraga med 3,000 R:dr R mt, hvilket belopp behöfde ytterligare ökas i mån som
lärjungarnes antal tillvexte.
Utomlands hade man derföre sörjt för att skogsläroverken förlädes uti eller i
närheten af större skogstrakter; och sådant kunde och borde äfven ske i vårt land.
Staten hade nemligen en egendom, som, enligt motionärens åsigt, härtill egnade sig
särdeles väl, och som kunde utan någon afsevärd kostnad apteras till skogs—institut,
nemligen Leckö kungsgård. Efter hvad motionären inhemta! funnes vid Leckö äldre
skogar af tillräcklig vidd, flera anläggningslägenheter för såväl löf- som barrskog,
gammal åker, odlingslägenheter, hård- och sid valls-ängar, samt i dess närhet kronoparken
Råda-ås om 415 tunnland 5 kappland, utom öfriga tolf kronoparker om
tillhopa 13,198 tunnland 19 kappland, samt 15,684 tunnland 20 kappland häradsallmänning,
eller tillsammans 28,883 tunnland 7 kappland, inom Skaraborgs län;
hvarförutan, i händelse af behof, med kungsgårdens redan icke obetydliga jordvidd
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 6 Haft. 1
2
Stats- TJt skottets Utlåtande N:o 146.
kunde förenas det skogsplanleringskassan tillhöriga, förra öfverjägmästareboställei
Wensjö af omkring 500 tunnland. Någon nybyggnad erfordrades icke, synnerligast
om det rymliga slottet upplätes till logementer åt lärare och lärjungar; och hvad
beträffade tillförseln af lifsmedel, gynnades densamma genom ställets belägenhet intill
segelled samt den omgifvande ortens produktivitet.
Vidkommande kostnaderna för flyttningen kunde möjligen anmärkas, dels alt
lärarne, som nu med sina befattningar vid Skogs-institutet, förenade andra tjensler
eller på annat sätt beredde sig ytterligare inkomster, efter afståendet häraf, borde
tilläggas högre löner, dels att reparations- och iuredningskostnaden å Leckö slolt
skulle falla sig alltför dyr; men enligt motionärens förmenande skulle besparingen
å understödet till elevernes skogsresor fullt ersätta den löneförhöjning, som sålunda
kunde anses nödvändig, och, genom Skogs-styrelsens inrymmande i Skogs—institutets
nuvarande lokal, borde godtgörelse vinnas för reparationskostnaden.
Enligt motionärens åsigt borde äfven Hunnebergs skogs-skola förflyttas till Leckö
för att med Skogs-institutet förenas; och hade, på grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, motionären hemställt, alt Leckö kungsgård med allt, hvad derunder lyder,
måtte, så snart ske kunde, öfverlemnas till Kongl. Maj:ts disposition för alt, på sätt
lämpligast syntes, med tillhjelp af de medel, som redan finnas anvisade för Skogsinstitutet
i Stockholm, användas lill skogs-instilut och skogs-skola samt möjligen, i
förening dermed, landlbruks-skola för Skaraborgs län, till bildande af för landet behöfliga,
skicklige såväl forstman som landtbrukare.
Af ett motionen bilagdt, af arrendatorn utaf kungsgården, Grefve A. Rudenschöld,
den 15 Januari innevarande år ulhändigadt bevis inhemlas, att Leckö kungsgård
för närvarande är utarrenderad på 20 års tid, räknad från midfastan förlidet
år, mot ett årligt arrende af 600 tunnor, hälften råg och hälften korn; att slottet,
som innehåller närmare 500 rum, af hvilka likväl endast de i andra våningen möjligen
äro beboeliga, icke i arrendet inbegripits, hvaremot skogen deruti ingått, samt att
arrendatoren icke vore obenägen att, emot skälig ersättning, från arrendet afstå.
Hvad sålunda i detta ärende förekommit har Stats-Utskottet tagit i öfvervägande
och finner sig i lörsta rummet böra såsom hinder emot den gjorda framställningen
framhålla den omständighet, att kungsgården för närvarande är utarrenderad
till enskild person, och således icke lärer kunna; utan möjligen större uppoffring,
till Statens disposition återvinnas. Men förutom delta skäl, som ensamt
torde vara giltigt nog för eli afslyrkande af motionen, förekommer äfven alt Skogsstyrelsen
uti sin förlidet år afgifna, underdåniga berättelse ansett sig icke böra ifrågasätta
Skogs-institutets förflyttning till någon af de större kronoparken^, enär en
sådan förflyttning skulle medföra ansenliga kostnader i och för uppförande af undervisningslokaler
jemte bostäder, och erfordra ökade anslag till lärares aflöning, äfvensom
till bibliothek och samlingar, sedan de i hufvudstaden varande offentliga bibliothek
och Vetenskaps-akademiens museum icke vidare voro tillgängliga och kunde
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 147.
3
ersätta hvad sorn nu brister. Af dessa orsaker och då, med nuvarande beqväma
kommunikalionsanstalter, det vore ganska lätt för eleverne att företaga erforderliga
exkursioner, hade Skogs-slyrelsen, uti sitt underdåniga förslag till ordnande af undervisningen
uti skogshushållningen, föreslagit Institutets bibehållande å dess nuvarande
plats. På grund häraf, och då otvifvelaktig! är, alt Institutets förflyttning till
Leckö skulle kräfva ojemförligt större kostnader, emot den möjliga besparingen å de
ringa anslagen till hyra för lokal för Skogs-slyrelsen och till understöd i och för
elevernes ofvanberörda resor, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer vid motionärens förevarande framställning
icke mätte fästa afseende.
Stockholm den 28 Augusti 1863.
N:o 147.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Aug. 1863, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Kyrkoherden G. A. von Zweigbergks
enka, Maria Ilai g g rens bibehållande intill sin död vid åbooch
besillningsrätten eller arrendet till indragna predikants-boställena
vid Westgöta f. d. Kavalleri-regemente Törnestorp, £ mantal,
och Hofstena Lunnagården, 1 mantal, i Skaraborgs län.
(I. A.)
Från Rorgare-Ståndet har Stats-Utskoltet fått emottaga en utaf Herr P. G.
Alander väckt motion (N:o 45), hvaruti förmäles, hurusom, efter det dåvarande
Regementsskrifvaren vid Westgöta regemente, Carl Hafgren, genom Kongl. Resolutionen
den 18 Mars 1779 tillförsäkrats om åbo- och besittningsrätten till ofvannämnda,
till Generalförråds-kassan indragna hemman, Kyrkoherden G. A. von Zweigbergk,
såsom gift med beinälde Ha>,ggrens sondotter, Maria Heeggrcn, uppå underdå
-
4
Stats-Utskotiets Utlåtande N:o 147.
nig ansökning, genom nådig Resolution den 19 September 1827, tillåtits att för sm
lifstid varda vid åborätten till hemmanen bibehållen. Det misstag, som förelupit
vid sammanfattandet af Kyrkoherden Zweigbergks ofvanberörda underdåniga ansökning,
genom äskandet af åborätlens till ifrågakomne boställshemmans inskränkning
till bemälde Kyrkoherdes lifstid, uppenbarades klarligen deraf, att det varit uteslutande
till följd af hans äktenskap med Maria Breggren, som lian egt till Kongl.
Magjit ingifva samma ansökning oell fått densamma i nåder bifallen. Följden af
detta misstag hade dock Kyrkoherden von Zweigbergk och hans maka ansett sig
icke behöfva undanrödja, till följd af Kongl. Maj.ts under den 51 Juli 1829 till
Chefen för Westgöta regemente aflålna nådiga Bref, enligt hvilket Kongl. Majit
dels bifallit åtskillige åboers å så beskaffade boställshemman gjorda ansökning, att
få jemte deras hustrur, de sednare så länge de efter männens frånfälle förblelve i
enkostånd, bibehållas vid besittningen af samma boställen, dels ock, uppå hemställan
af Regements-chefen, stadgat, nit åboerne å de andra boställsdelar af ifrågakomne
beskaffenhet, hvilkas innehafvare om en sådan fortvarande besittningsrätt sig då icke
i underdånighet anmält, jemväl egde, om de så åslundade, enahanda förmån åtnjuta.
Sedan Kyrkoherden von Zweigbergk år 1857 afl idit, bade likväl hans enka utan
föregången uppsägning eller fardags åtnjutande blifvit från åborätten skiljd derigenom,
att hemmanen i Februari månad 1859 utarrenderats först på ett år och sedermera
på längre tid. Yäl bade enkan von Zweigbergk sedermera hos Kongl. Majit sökt
alt varda vid åborätten under sitt enkostånd bibehållen, men genom nådigt Bref
till Kongl. Kammar-kollegium hade Kongl. Majit förklarat sig icke, oaktadt de mest
ömmande och bevekande skäl förekommit, kunna ulan Rikets Ständers medgifvande
till ansökningen lemna bifall, enär boställena blifvit utarrenderade och arrendebeloppen
till Statsverket ingått; älvensom Kongl. Majit, enligt särskild Resolution den
28 Februari sistlidet år, uppå enkan von Zweigbergks ytterligare ansökning, icke
eller ansett nådig Proposition lill Rikets Ständer böra i ämnet af Kongl. Majit framställas.
Då emellertid enkan von Zweigbergk rätt till åboskapet å hemmanen grundade
sig på den oförlydbara föreskriften uti ofvan åberopade nådiga Bref den 51
Juli 1829, har motionären, med fästadt afseende jemväl å det utblottade tillstånd,
hvaruti hon och hennes omyndiga barn sig befunne, hemställt, det Rikets Ständer
måtte medgifva, det enkan Zweigbergk under sin återstående lifstid och så länge
hennes enkostånd varar, måtte få behålla åbo- och besittningsrätten till eller arrendet
af de utaf hennes aflidne man i lifstiden innehafda, indragna prodikantsbostäl—
lena vid Kongl. Westgöta f. d. Kavalleri-regemente Törnestorp, f, och Hofstena Lunnagården,
i mantal, mot enahanda vilkor, hvarpå hennes man desamma innehaft, samt
att enkan von Zweigbergk, af enahanda rättsgrund, måtte berättigas att af Statsverket
uppbära det arrende, som för boställshemmanen till Statsverket ingått under tiden
från den 14 Mars 1859 till den dag då enkan von Zweigbergk kommer i åtnjutande
af åborätten.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 147.
5
Af ofvanberörda, vid motionen, uti bestyrkte afskrifter, bilagda Kongl. Bref och
Resolutioner inhemtas vidare, alt Regementsskrifvaren Booggren, likasom Kyrkoherden
von Zweigbergk innehaft omförmälda hemman utan annan afgift, än den för hemmanen
fastställda ränta samt alt Kongl. Brefvet den 51 Juli 1029, hvilket egentligen
afser åboerne å vissa deruti uppräknade boställshemman, hvaribland likväl icke
Törnestorp och Hofstena Lunnagården förekomma, tillika stadgar, att åboerne å de
öfriga till Generalförråds-kassan indragna boställen, jemväl skulle, om åboerne så
åstundade, åtnjuta enahanda förmån, som de förenämnde, eller åborältens öfver
flyltande
på deras enkor. Ilärförutan styrktes medelst vid motionen fogade, af ve
derbörande
tjenstemän utfärdade bevis, alt enkan von Sweigbergk, som vore född
den 28 Maj 1798, befunne sig i mycket behöfvande omständigheter och egde flera
barn, bland hvilka voro tvänne döttrar Josefina, född 1831 och Augusta, född 1858,
af hvilka den äldre, ehuru numera något återställd från en flerårig sjukdom, likväl
ännu vore mycket svag, samt den yngre under en tid af omkring 6 år varit och
ännu vore af sjukdom sängliggande, så att hon helt och hållet saknade förmåga att
bidraga till sitt uppehälle; — att räntan å hemmanen utgör för | mantal Törnestorp
78 R:dr 47 öre och för i mantal llofslena Lunnagården 52 It:dr 18 öre; samt
att hemmanen för närvarande vore utarrenderade för Statsverkets räkning, det förra
på 10 års tid från midfastan 1861 emot ett årligt arrende af 40 tunnor spanmål,
hälften råg och hällten korn, samt det sednare på 12 års tid från den 14
Mars 1859 emot ett arrende af 9 tunnor 50 kappar, eller 62 kubikfot G kannor
6 kubiktum span mål.
Ehuru Utskottet väl finner, att någon ostridig besittningsrätt till hemmanen
Törnestorp och llofslena Lunnagården icke kan tillerkännas Kyrkoherden von Zweigbergks
enka, synas likväl de förekomna omständigheterna ådagalägga billigheten deraf,
att all förmån af hemmanen icke varder henne betagen. Fördenskull och då berörda
hemman, såsom för närvarande utarrenderade för Statsverkets räkning, icke
vidare kunna till enkan von Zweigbergk upplåtas, samt skäl icke eller synes vara
för handen, att det arrende, som derför redan ingått till Statsverket varder till henne
öfverlåtet, får Utskottet, med fästadt afseende jemväl å de särdeles betryckta omständigheter,
hvaruti enkan von Zweigbergk med sina oförsörjda barn sig befinner, att
hemställa, det framställningen på det sätt måtte af Rikets Ständer bifallas,
alt enkan von Zweigbergk, emot det alt hon ansvarar för den
af hemmanen utgående ränta, berättigas att ilrån och med den 14
Mars innevarande år och framgent under sin återstående lifstid,
intill dess annan författning med hemmanen kan vidtagas, uppbära
det för dem inflytande arrende;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra aflålas.
Slockholm den 28 Augusti 1863.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 148.
N:o 148.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Au g. 1863, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers är 1862 församlade Revisorers
berättelse, angående samma är verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1860.
(I. A.)
Samtliga I\iks—Slånden hafva lill Stals—Utskottet öfverlemna! såväl ofvanomförmälda
revisions-berältelse, som vederbörande verks oell myndigheters i anledning
deraf till Kongl. Majit afgifna underdåniga förklaringar; och får Utskottet, som tagit
kännedom om dessa handlingar samt inhemtat de för ärendenas utredning i öfrigt
erforderliga upplysningar, härmedelst underställa Rikets Sländers vidare pröfning de
i revisions-berältelsen förekommande ämnen, hvaröfver Utskottet, särskildt för hvarje
verk eller inrättning, yttrat sig på sätt här nedan förmäles.
Kongl. Stats-kontoret.
§ I
(Rev.
-ber. pag. 11.)
Vid granskning af räkenskapen hade Revisorerne inhemtat, alt eli belopp af
tillsammans 4,643 R:dr 75 öre blifvit, uti fyra särskilda poster, under revisionsåret
utanordnadt till Byrå-chefen i Kongl. Justitie—stats—expeditionen, Herr Expeditionssekreteraren
m. m. L. J. Lovén, för att såsom arfvoden tilldelas Herr Juslilie-Stalsministerns
ombud vid boktryckerierna och bokhandeln i riket; men enär någon redo
-
Slats-UtsTiottets Utlåtande N:o 148.
7
görelse öfver dessa medels användande ej blifvit till Kongl. Kammar-rätten afgifven,
hade Revisorerne, som icke betviflade att beloppet ulgifvits lör det dermed afsedda
ändamål, men likväl ansågo med god ordning öfverensstämmande, att äfven för berörda
medel redovisning i vanlig ordning egde rum, hemställt att för framliden de
belopp, som härtill utgå, upptagas antingen i en särskild räkenskap eller ock möjligen
uti Kongl. Justitie-stats-expeditionens expens medelst räkning för att sedermera,
efter föregången granskning i Kongl. Kammar-rätten, öfverlemnas till Rikets Ständers
Revisorer.
Då något giltigt skäl icke lärer förefinnas hvarför icke dessa medel böra och
kunna redovisas på lika sätt, som för andra statsmedel är vordet iakttaget, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer,
att uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, det vederbörande
måtte förständigas att för framtiden, på sätt lämpligast
ske kan, redovisa de för berörda ändamål anslagna
medel.
§ 2.
(Rev.-ber. pag. 11. Förfel, pag. 277.)
Uti Utlåtandet N:o 21 vid innevarande riksdag, § 6, har Stats-Utskottet meddelat
Rikets Ständer, hurusom 1861 års Revisorer t ill kännagifvit sig vara förhindrade
att granska en räkning öfver använde 24,985 R:dr 15 öre utaf de 25,000 R;dr,
som Kongl. Majit under år 1859 anordnat till dåvarande Statsrådet och Chefen
för Ecklesiastik-departementet alt användas för folkskolornas behof, af den anledning
att Kongl. Majit, jemlikt nådigt Dref lill Stats-kontoret den 16 Mars 1860, för berörda
redogörelse lemnat vederbörande full decharge. Stats—Utskottet, som icke
delade Revisorernes mening, uttalade sig ock för den åsigt att Revisorerne lika litet
i förevarande fall, som i alla andra, angående statsmedlens användande, egt undandraga
sig gransknings-skyldigheten — en åsigt, som ej mindre biträdts af Rikets
Ständer genom deras godkännande af Utskottets hemställan, än äfven visat sig
hafva varit rådande hos 1862 års Revisorer, hvilka ock beslutat granska omförmälda
räkenskap. En sådan granskning hade emellertid icke kunnat ega rum, enär, vid
af Revisorerne framställd begäran alt få sig tillställd nämnda räkenskap, lill svar
meddelats, att handlingarne, hvilka till Kongl. Stats-kontoret öfverlemnats och jemlikt
dess beslut den 2 Maj 1860 borde i dervarande Kammar-kontor förvaras, icke, oaktadt
noggrann undersökning och inventering af bemälda embetsverks arkiv, ännu
kunnat återfinnas.
Ännu vid afgifvandet af Stats-kontorels underdåniga förklaring i ämnet under
den 29 sistlidne December, hade, enligt hvad dess utlåtande innehåller, handlingarne
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 148.
icke kommit till rälla, hvadan anstalt fogats för erhållande af duplett-exemplar af
räkenskapen, hvaremellertid fråga om ansvar å vederbörande för underlåtenheten
med hänseende till handlingarnes vård vore på Ombudsmannens åtgärd beroende.
Sedermera hade likväl, vid inventering af de handlingar, som vårdats af en under
året afliden tjensteman i Kongl. Stals-kontoret, meranämnda räkenskap jemte tillhörande
verifikationer återfunnits bland berörda handlingar, samt är således numera
för vederbörande tillgänglig; hvilket allt Utskottet ansett sig böra till Rikets Ständers
kännedom meddela.
§ 3.
(Rev.-ber. pag. 21. Förkl. pag. 278.)
I likhet med 1861 års Revisorer, som vid grankningen af kronomagasinens
räkenskaper för år 1859 funnit, alt vid leveranser till slotts- och proviantmagasinet
i Stockholm af sådan spanmål, som å auktion upphandlats, någon besigtnings
man
icke varit af Slottsproviantmästaren tillkallad, utan denne ensam besigtigat och
godkänt den levererade spanmålen, hafva äfven 1862 års Revisorer, enär enahanda
förhållande befunnes ega rum vid de flesta kronomagasiner, der spanmål lör Statens
räkning uppköpes, hemställt, att, då, enligt hvad Stats-kontoret upplyst, någon
författning icke funnes, som föreskrefve huru härvid borde tillgå, det måtte varda
bestämdt alt, der större leveranser af uppköpt spanmål för Kronans magasiner
skedde, två sakkunnige män skulle tillkallas för att besigtiga den levererade spanmålen;
hvarjemte Revisorerne, i likhet med hvad Slats-konloret jemväl föreslagit,
ansett kostnaden för dylika besiglningar lämpligast kunna utgå af sjunde Hufvudlitelns
anslag till rese- och traktamentspenningar.
Som emellertid Kongl. Maj:t under den 23 sistlidne Januari, uti nådigt Bref
till Kongl. Stats-kontoret, anbefallt Stats-kontoret för framtiden iakttaga att, när
större leveranser af uppköpt spanmål för Kronans under Slats-kontorets inseende
ställda magasiner ske, två sakkunnige män skola tillkallas för att densamma besigtiga,
torde Rikets Ständer finna,
att numera icke någon vidare åtgärd härutinnan erfordras.
Kongl. Sundhetg-kollegiain.
§ 4.
Rev.-ber.' pag. 47. Förkl. pag. 281.)
Med anledning af det jemväl af 1862 års Revisorer anmärkta förhållande, att
Kongl.
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 148.
9
Kongl. Sundhets—kollegii räkenskap vore uppställd på ett sätt, att granskningen deraf
förorsakade tidsutdrägt och icke obetydligt försvårade revisionen, hafva Revisorerne,
som icke hade sig bekant, huru lång tid möjligen ännu kunde komma att förflyta,
innan nytt förslag lill redogörelse för Kongl. Kollegii förvaltning och räkenskaper
varder till vederbörandes pröfning och fastställelse framlagdt, men ansågo af vigt,
all förändring i det nuvarande bokföringssätlet ofördröjligen åstadkommes, hemställt,
det vederbörande måtte foga anstalt derom, att, örn möjligt, ifrågavarande räkenskaper
varda så uppställda och ordnade, att kommande Revisorers granskningsbeslyr
icke må alltför mycket onödigt försvåras.
Kongl. Sundhels-kollegium bar uti sin häröfver afgifna, underdåniga förklaring
anfört, alt räkenskaperna varit uppställda i öfverensstämmelse med det formulär,
som under den 10 Mars 1840 blifvit af Kongl. Majit i anmärkta hänseende fast—
stäldt, och hvarifrån Kollegium alltså icke kunnat afvika; och som, enligt hvad Utskottet
inhemtat, nytt formulär för Kollegii räkenskap redan blifvit upprättadt af
den dertill förordnade tjensteman, och det är alt förmoda, att detsamma, efter derå
meddelad nådig fastställelse, snart torde komma alt tillämpas, lärer
anmärkningen få förfalla.
Veterinär-inrättningen i Stockholm,
§ 5.
(Rev.-ber. pag. 49. Förkl. pag. 284.)
Vidkommande denna räkenskap, hafva Revisorerne erinrat, att redogörelsen
innehölle allenast 2ine konti, nemligen en journal öfver samtliga inkomster och utgifter,
specificerade utan hänsyn till annat än tidsföljden, samt en så kallad hufvudräkning,
i hvilken 4 konti visserligen omnämndes, men något konto för hvartdera
af de i hufvudräkningen upptagna icke funnes. Af sådan orsak kunde man, utan
alt ur specialen utdraga en mängd poster, hvarken få någon rigtig föreställning örn
det sätt, hvarpå de särskilda kontis utgifter blifvit bestridda, eller kännedom om
utgifterna till aflöningar o. s. v.; hvadan Revisorerne funnit ett utförligare och redigare
uppstäldt bokföringssätt vid inrättningen af behofvet påkailadt samt ansett
önskligt, att Direktionen, som, enligt det för Veterinär-inrättningen gällande reglemente,
egde att bestämma om räkenskapens uppställning, ville foga anstalt derom,
att bokföringen ordnades på ett mera fullständigt sält.
Uti sitt häröfver afgifna, underdåniga utlåtande, har Veterinär-inrättningens
Direktion, med vitsordande att räkenskaperna äro med utmärkt reda och ordentlig—
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 3 Band. 6 Haft. 2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 148.
het förda, åberopat ett från räkenskapsföraren infordradt, oell vid utlåtandet fogadt
yttrande, hvaraf inhemtades, alt fullt ordentliga räkenskaper med sina tillbörliga
konti förts vid inrättningen samt att Revisorernes olvanberörda anmärkningar icke
grundade sig på annat än den till Kongl. Kammar-rätten årligen ingående kassaredogörelse
öfver inrättningens inkomster och utgifter; och torde, dels med anledning
af nu upplysta förhållanden och dels emedan jemväl för denna räkenskap nytt formulär
blifvit allemnat tili fastställelse,
Rikets Ständer härvid låta bero.
§ 6.
(Rev.-ber. pag. 49. Förkl. pag. 283.)
Till följd af Revisorernes anmärkning deröfver, att behöriga verifikationer icke
aflemnats å dels den vid revisions-årets slut befintliga kassabehållningen, 986 R:dr
44 öre, och dels behållningen å det för inrättningen anvisade extra statsanslaget
till inköp af möbler, för året utgörande 901 R:dr 21 öre, har räkenskapsföraren i
sitt berörda yttrande hänvisat till 1861 års räkenskaper, dit kassabehållningen
blifvit öfverförd; men enär en så beskaffad åtgärd icke kan betraktas såsom nöjaktig
verifikation, helst vid granskning af de för ett år afslutade räkenskaperna, påföljande
årets räkenskaper icke tillika finnas att tillgå, samt dessutom all uppgift
saknas, huruvida eller på hvad sätt behållningen å det ofvan omförmälda statsanslaget
blifvit verificerad, får Stats—Utskottet, som anser Veterinär-inrättningen härvid
böra förfara på enahanda sätt, som öfriga verk och inrättningar, som hafva alt redovisa
för användningen af statsmedel, hemställa,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit täcktes meddela Direktionen för Veterinär-inrättningen
i Stockholm förständigande att tillse, det behöriga verifikationer
varda vid räkenskaperna fogade.
Ottenby Stuteri.
§ 7.
(Rev.-ber. pag. 150. Förkl. pag. 312).
Revisorerne hafva vid räkenskapen erinrat, alt till Handlanden C. A. Widerström
i Calmar utbetalats 22 R:dr 78 öre såsom ränta på återstående belopp för varor,
enligt räkning.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 148.
11
Härvid liar Stuteri-chefen, uti sitt till Stuteri-öfverstyrelsen ingifna yttrande,
som bifogats ÖlVerstyrelsens infordrade, underdåniga utlåtande, upplyst, att vid uppgörelsen
med Handlanden Widerström om leverans af spanmål för Stuteriets behof
blifvit aftaladt alt, då lian noterade kontanta priser, Widerström skulle för den del
al iiqviden, som icke genast kunde af Stuteriet lemnäs, ega att, intilldess denna
ulfölle, beräkna sig till godo vanlig ränta, ett aftal, hvarigenom icke ringa fördel
tillskyndats Stuteriet, enär det i annat fall fått vidkännas en prisförhöjning med 50
öre på tunnan, enligt i orten vanligt bruk vid spanmålshandel på tid. Sådana räntebetalningar
bade jemväl under föregående år och sednast 1859 egt rum, utan att
anmärkning deröfver af dåvarande Revisorer blifvit gjord; och så länge penningeställningen
vid Stuteriet fortfarande komme alt lill väsendtlig del bero af försäljningen utaf
Stuteriets produkter: häslar och spanmål, hvilken försäljning skedde å auktion med
betalningsanståud, kunde icke alltid erforderliga penningar för de nödvändiga utgifterna
finnas, hvadan stundom inträffat, alt Stuteri-chefen, för att genom kontant betalning
erhålla billiga priser, af egna medel eller genom begagnande af enskild kredit
förskjutit icke obetydliga belopp, uppgående, enligt hvad räkenskaperna utvisade,
för år 1859 lill 4,887 R:dr 98 öre, för år 1860 till 2,988 R:dr 4 öre, samt
för år 1861 till 1,685 R:dr 51 öre, för hvilka belopp Stuteri-chefen aldrig tillgodoräknat
sig någon ränta.
Ehuruväl Stats-Utskottet finner något origtigt förfarande i förevarande hänseende
icke kunnat läggas Sluteri-chefen till last, hvilken tvärtom visat sig, jemväl med
enskild uppoffring, hafva nitälskat för Statens åt honom anförtrodda egendom, anser
likväl Utskottet ej mindre det af Revisorerne anmärkta förhållande än äfven i lika
hög grad hvad Sluteri-chefen, uti sitt yttrande derutöfver, omförmält icke vara med
god ordning öfverensstämmande, utan påkalla rättelse; men då de öfverklagade olägenheterna
äro af mindre betydelse och lätteligen kunna af myndighelerne sjelfva
afhjelpas, sedan uppmärksamheten blifvit derå fästad, hemställes,
att anmärkningen för närvarande må förfalla.
§ 8.
(Rev.-ber. pag. 150. Förbi. pag. 313.)
Vidare hafva Revisorerne anmärkt, alt uti Öfverstyrelsens räkenskap för revisionsåret
1 1,588 R:dr afförls såsom levererade till Ottenby stuteri-inrättning, men
att i sagda Stuteris redogörelse för samma år uppdebiterats endast i 1,186 R:dr,
eller 202 R:dr mindre än som vederbort.
Angående denna skiljaktighet i räkenskaperna, har Sluteri-chefen meddelat, att
densamma tillkommit derigenom, alt Hallands hingslförening till Stuteri-chefen origtigt
insändt berörda 202 R:dr, hvilka, i anseende till samtidigt behof af penningar
12
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 148.
för Stuteriets räkning, icke blefvo insända till Öfverstyrelsen, utan ansågos såsom
föi skott på de levereringsmedel, som för Stuteriets räkning voro reqvirerade, hvarom
Öfverstyrelsen, genom erhållande af qvitto å beloppet, underrättades, ehuru detsamma,
obegripligt nog, icke blifvit af dåvarande redogöraren, numera aflidne Bofkamereraren
L. E. Noring, i räkenskaperna antecknadt, och derefter, vid genomgåendet
af dessa, äfven utaf Stuteri-chefen förbisetts; och enär Norings sterbhusdelegare,
efter sökt urarfvaförmån, numera blifvit fritagne från betalningsskyldigheten
af den aflidnes skulder, samt denna fordran hos Noring icke upptäckts förr än efter
inställelsedagen i konkursen och således, enligt 456 § af 1850 års Konkurslag, upphört
att vara gällande, hade Stuteri-chefen hemställt, huruvida annan åtgärd numera
vore att vidtaga, än alt anmäla denna redovisningsbrist till vederbörlig afskrifning.
Efter hvad sålunda blifvit upplyst, får Utskottet, enär det anmärkta förhållandet
utan tvifvel kommer alt, i den för pröfning af dylika frågor stadgade ordning, blifva
föremål för vederbörande embetsmyndigbets behandling, hemställa,
att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stainholl andericrna.
§ 9.
(Rev.-ber. pag. 160. Förkl. pag. 318.)
Enligt hvad Revisorerne omförmält, hade Kongl. Majit i nådigt Bref till Statskontoret,
den 5 Februari 1860, anvisat ett belopp af 450 R:dr såsom arfvoda åt
ett kanslibiträde vid Stamholländeri-styrelsen; men någon redogörelse för dessa
medel vore icke till finnandes i Styrelsens räkenskap, oaktadt de lära blifvit till ve
derbörande
utbetalle.
Chefen för Stamholländeri-styrelsen, som med anledning häraf den 20 sistlidne
December afgifvit infordradt, underdånigt utlåtande, har dervid upplyst att, då hvarken
uti ofvanberörda Kongl. Bref eller uti Kongl. Brefvet den 1 Februari 1861,
enligt hvilket ett dylikt belopp för hvarje af åren 1861, 1862 och 1865 blifvit
stäldt till Styrelsens disposition för att användas till arfvode för ett kanslibiträde vid
Styrelsen äfvensom till godtgörelse för vaktmåstareuppassning, föreskrift meddelats om
särskild redovisning af berörda medel eller till hvilken auktoritet densamma i sådant fall
skolat ^aflemnas, hade dylik redogörelse förut icke egt rum, hvaremot bemälde Chef
numera till Kongl. Civil-departementet ingifvit verificerad redogörelse för ifrågavarande
anslag under åren 4859—1862, eller hela den tid, hvarunder dessa medel af
honom uppburits.
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 148.
13
Då tvifvel icka bort förefinnas, att ifrågavarande medel skolat redovisas i likhet
med hvad i allmänhet är lör redovisning af statsmedel föreskrifvet, anser Utskottet,
att Slamholländeri-slyrelsen saknat giltig grund för uraktlåtenheten härutinnan uti
den omständighet, alt, i afseende å della anslag särskild föreskrift om redovisning
icke är vorden meddelad; men då verificerad redogörelse, enligt hvad upplyst blifvit,
numera afgifvils, torde anmärkningen
lå förfalla.
Expensinedels-räkiiingarne.
§ 10.
(Rev.-ber. pag. 175. Förkl. pag. 325.)
Af den utaf Kongl. Kommers-kollegium afgilna, särskilda redovisning för anslaget
till arfvoden åt extra biträden i bemälda embetsverk, hafva Revisorerne inhemta!,
att vid revisionsårets slut å berörda anslag förefunnits en behållning af 1,714
R:dr 50 öre, som uppkommit deraf, att årsansiaget blifvit under hvart och ett af åren
1058—lOliO lill hela beloppet iyftadt, men ej för dermed afsedda ändamål användt;
och då detta förhållande tycktes ådagalägga, att Kongl. Kommers-kollegium för arfvoden
lill extra biträden ej är i behof af hela den summa, som härtill blifvit anvisad,
hade Revisorerne ansett sig böra härå fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Kongl. Kommers-kollegii häröfver infordrade, underdåniga utlåtande innehåller
till upplysning om anledningen härtill, att, då endast så få, med nödig specialkunskap
i bergsärendena försedde personer finnas hos Kollegium anställde, att vid
tillfällen af förfall för flere af dem, Kollegium blefve nödsakadt att för dylika ärendens
behandling inkalla någon af de i landsorten stationerade bergsslats-ljenstemän,
Kollegium ansett sig, enär ett så beskaffad! biträdes aflönande erfordrade en större
kostnad, böra härtill afsätta en del af ifrågavarande anslag, då sådant under något
år läte sig göra. Den reserverade behållningen härledde sig således deraf alt under
de sednare åren ett dylikt extra biträde ej behöll användas, men sådant kunde
lätt inträffa, och då en ej obetydlig del al årsansiaget komme att utgå till arfvode
åt detta biträde, skulle Kollegium, utan denna behållning och för öfrigt i saknad af
besparingar, svårligen kunna godtgöra de extra biträden, som under vanliga förhållanden
erfordrades.
Hvad beträffar beloppet af det anslag, som bör anvisas till arfvoden åt extra
biträden i Kongl. Kommers-kollegium, så är Utskottet förhindradt alt deröfver yttra
sig numera, sedan detsamma redan är af Rikets Ständer till siffran bestämdt; och
enär det synes Utskottet, alt Kollegium icke bort från Kongl. Stats-konloret reqvirera
14
Stats-UtsJcottcts Utlåtande N:o 148.
medel lill större belopp än Kollegium behöfl, samt då det icke kan vara med Statens
fördel förenligt alt dylika besparingar förefinnas uli de särskilda förvaltande
verken och derstädes förblifva ofruktbara, föranlåtes Utskottet alt hemställa,
det Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit anhålla, att Kongl. Kommers-kollegium måtte erhålla nådigt
förständigande alt berörda besparade medel lill Kongl.
Slats-kontoret återbära.
Upsala Kongl. Universitet.
§ H
(Rev.
-ber. pag. 210. Förkl. pag. 335.)
Sedan Revisorerne erinrat, att uti årets räkenskaper utbalancerats såsom inneslående
hos Intendenten vid den Akademien tillhöriga Sätra helsobrunn följande kontanta
behållningar, nemligen i hospitals- och fattigkassan 1,283 R:dr II öre, i badhuskassan
0,993 R:dr 59 öre och uti brunnskassan 1,754 R:dr 35 öre, eller tillsammans
10,031 R:dr 5 öre, utan alt med behörigt intyg blifvit styrkt, att delta
belopp vid revisionsårets slut lörefunnits såsom behållning i kassan; så och efter
det Consistorium Majus erhållit nådig befallning att öfver anmärkningen sig yttra,
bar Konsistorium i sitt underdåniga utlåtande anfört, hurusom den för hvarje år
uppkommande behållning eller brist svårligen kunde styrkas på annat sätt, än genom
Intendentens behörigen uppgjorda och granskade räkning, enär helsobrunnen, ehuru
tillhörig Universitetet, dock med hänseende till hushållning oell förvaltning vore ställd
under Intendentens förfogande.
Om äfven, såsom Konsistorium upplyst, annat säll för redovisning af Sätra
helsobrunns räkenskaper icke lämpligen kan följas, samt, enligt hvad Utskottet jemväl
vill antaga, det nu brukliga redogörelsesättet för närvarande må anses tillfyllestgörande,
synes det likväl Utskottet önskvärd!, alt vid räkenskaperna fogas uppgift,
huru de stundom ganska betydliga medel, som vid årets slut i räkenskaperna förekomma
under titeln: ”kontant behållning”, kunna vara för tillfället placerade, på det
vederbörande må komma i tillfälle att erfara, huruvida nödig omsorg användes alt
göra medlen fruktbärande. Fördenskull hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse
anhålla om förständigande för vederbörande att tillse, del
dylik uppgift hädanefter varder vid berörda räkenskap bilagd.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 148.
Lnnds Kongl. Universitet
15
§ 12.
(Rev.-ber. pag. 211. Förkl. pag. 337.)
Bland utgiftsposter för revisionsåret hade Revisorerne anmärkt en å 75 R:dr
93 öre, som blifvit, på grund af Akademiska Konsistoriet den 1 Juni 1860 fattade
beslut, utbetald för afsändande af en deputation lill Hans Majit Konungen i lägret
å Ljundby lied, och hvilken utgift Revisorerne ansett helt och hållet främmande för
akademi-kassan.
Äfven Stats-Utskottet anser, att berörda utgift icke bort drabba akademi-kassan
med mindre, alt något för Akademien vigtigt ändamål dermed befrämjats eller åtminstone
varit afsedt, i hvilket hänseende det, enligt Utskottets tanke, hade ålegat
Konsistorium att, till följd af anmärkningen, meddela nödig upplysning; men ehuru
sådant icke skett samt förty den af Konsistorium afgifna förklaring, ali kostnaden
bort bestridas af det embetsverk, som af de deputerade representerades, icke kan af
Utskottet godkännas, tillstyrker likväl Utskottet, i betraktande af det ringa belopp,
hvartill kostnaden uppgått,
att anmärkningen må förfalla.
Konsistorium i Linköping.
§ 13.
(Rev.-ber. pag. 222. Förkl. pag. 341.)
Sedan i öfverensstämmelse med gjordt anbud, Konsistorium under den 4 Februari
4 860 med Arkitekten J. F. Åbom träffat aftal derom, att Åbom emot ett
årligt arfvode af 1,000 R:dr Ruut ej mindre skulle uppgöra fullständigt kontrakt om
uppförande af en ny byggnad för högre elementarläroverket i ofvannämnde stad samt
en omfattande beskrifning öfver arbetets utförande, ”utan ock hafva inseende öfver
alla åtgärder rörande byggnaden och dess verkställande genom att minst en gång
i månaden under arbetstiden på stället omedelbart inspektera arbetet och upprätta
alla erforderliga arbets- och detaljritningar, ombesörja nödig korrespondens och i öfrigt
tillhandagå Konsistorium med allt det biträde, byggnadsföretaget kunde kräfva;
så bade likväl, enligt hvad Revisorerne anmärkt, Konsistorium den 28 November
samma år tillagt bemälde arkitekt, uppå hans derom gjorda ansökan, utöfver nyssnämnda
arfvode en särskild resekostnads-ersältning till belopp af 200 R:dr R:mt
årligen för tiden från och med år 1860 till och med år 1864.
16
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 148.
Till stöd för sitt förfarande har Konsistorium uti afgifvet underdånigt utlåtande
anfört billigheten deraf, att Åbom, som vore bosatt i Stockholm, lill någon del godtgjordes
för sina resor, enär i annat fall större delen af det ursprungligen betingade
arfvode! derigenom skulle medlagits samt Åbom således icke erhållit någon gndtgörelse
för sitt biträde vid tillsynen öfver byggnadsarbetet; men enär, på sätt ofvan
blifvit omförmäldt, Åbom, enligt aftalet med Konsistorium den 4 Februari 1860,
emot då betingad ersättning förbundit sig, bland annat, alt på byggnadsplatsen utöfva
omedelbar tillsyn öfver arbetets gång, anser Utskottet, lika med Revisorerne, Konsistorium
hafva saknat giltig anledning bifalla bans anhållan om särskild vedergällning
för de med uppdraget förknippade resekostnader. På grund häraf och då Åbom
kunnat på förhand beräkna kostnaden för berörda resor, helst deras antal i kontraktet
med honom finnes bestämdt, samt icke eller föreburits än mindre blifvit visadt,
att Åbom oftare än lian dertill varit förbunden behöft närvara och närvarit å bygg—
nadsstället, föranlåtes Utskottet hemställa,
alt Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse bos Kongl.
Majit anhålla om förständigande för vederbörande, att vidtaga
nödiga åtgärder för vinnande af ersättning utaf dem, som vederbör,
för den förlust, sorn af Konsistorii klandrade åtgärd är
eller varder en följd.
§ 14.
Hvad Revisorerne i öfrigt anmärkt och erinrat, bar Utskottet funnit dels genom
vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklarad!, dels hafva medfört
åsyftad rättelse och dels icke vara af beskaffenhet alt från Utskottets sida påkalla
något vidare yttrande.
Slockholm den 28 Augusti 1865.
Reservationer
vid § i3, angående Linköpings Konsistorium.
d) af Herr von Francken, Wolfgang, som anmält, att han af tacksamhet för
Konsistorii
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 148.
Vt
Konsistorii visade omtanka vid behandlingen af detta ärende, för sin del ansett den
mot Konsistorium framställda anmärkning böra förfalla;
b) Herrar Montgomery-Cederhielm, Rob., och Blomstedt, Carl Reinhold, Biskop
Millén, Doktorerne Lindgren och Arrhenius, Professor Selander, Kontraktsprosten Tegnér
samt Prosten Ljunggren;
c) af Biskop Annerstedt: ”En märkbar olikhet företer sig i Utskottets behandling
af de frågor, som varit föremål för Revisorernes anmärkningar. I nästföregående
42 § tillstyrker Utskottet, att en anmärkning må förfalla, som af Rovisorerne blifvit
gjord emot Akademiska Konsistoriets i Lund åtgärd, att å akademie-kas«an utanordna
kostnader för affärdande af en deputation till Hans Maj:t Konungen vid
Ljungby bed, hvilken åtgärd af Slats-Utskotlet ogillas. I närvarande 13 § tillstyrker
Utskottet underdånig skrifvelse för alt utkräfva ersättning för af Linköpings
Domkapitel åt arkitekten Åbom beviljadt ytterligare arfvode af 200 R:dr årligen
utöfver, enligt förut afslutadt kontrakt, honom tillerkända 1,000 R:dr för arkitektstillsyn
vid läroverksbyggnaden i Linköping. För min del klandrar jag ingalunda Utskottets
förslag i den 12:te punkten; jag endast anmärker den skriande kontrasten
emot förslaget i den 15:de. Har Linköpings Konsistorium i förevarande läll gått
utöfver sin befogenhet? Svaret måste utfalla nekande, då man besinnar Konsistorii
ställning till frågan. Konsistorium är förvaltare af stiftets byggnadskassa. Konsistorium
åligger att uppgöra kontrakter i afseende på byggnadsföretag, sorn af byggnadskassan
skola bekostas. Om nu ett kontrakt betinnes för arbetsgifvaren vara
alltför ofördelaktigt, så att fara är att arbetsföretaget kan lida, derest ej någon tillökning
i betalningen lemnäs, så är Konsistorium den myndighet, som bör ingå i
pröfning häraf, och utfaller pröfningen så, att förhöjning bör ega rum, så befinner
sig Konsistorium i sin goda rätt, när det beviljar den tillökning, som kan vara af
behofvet påkallad. Del enda, som i afseende härpå kan anmärkas emot Linköpings
Domkapitel är, att det icke varit nog försigtigt, alt underställa det förändrade kontraktet
Kongl. Maj.ts nådiga pröfning och bifall. Hade sådant skett, skulle ingen
anmärkning kunnat rimligen göras hvarken af Bevisorerne eller Stats-Utskotlet.
Skall nu en sådan bristande försigtighet hafva den påföljd, att en åtgärd, vidtagen
synbarligen för att betrygga arbetets solida utförande, straffas med att af Konsistorium
utkräfva det angifna beloppet, så ser man illa till godo vården om dylika
byggnadsföretag, enär hvarje förändring, än så nödig, icke kan företagas ulan våda
att af embetsmvndigheten sjelf få bekostas. Hvarken Revisorerne eller Slals-Utskot
tet
hafva ens försökt att visa, det ett arkitektsarfvode af -1,200 R:dr årligen vore
för högt för tillsynen af ett arbete af den storlek, som läroverkshuset i Linköping.
Under sådant, förhållande måste jag yrka,
att Revisorernes anmärkning i della afseende icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.”
uti hvilken reservation Grefve Cronstedt, Fr., instämt; och
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 6 Eäft. 3
18
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 148.
d) af Prosten Sondén: ”Det lian icke bestridas att Linköpings Konsistorium förbisett
åtminstone vådan deraf, att, utan Kongl. Majlis särskilda tillslånd, bevilja tillökning
af elt genom kontrakt belingadt arfvode. Detta lörbiseende kan jag dock
icke anse vara ett fel, som framför andra förljenar Rikets Ständers synnerliga beif—
rande. Den tillsyn oell öfriga arbete arkitekten Åbom genom kontraktet sig åtagit,
år af den beskaffenhet, alt dels på dess noggranna och omsorgsfulla verkställande
den betydliga byggnadens ändamålsenliga uppförande och framlida bestånd i väsendtlig
ilian beror, dels ock att icke kunna af Herr Åbom utkräfvas annorlunda än på
det sätt bans eget nit och hederskänsla föreskrifva. Att vägra den af honom begärda
förhöjningen skulle icke hafva Ijenat att lifva bans nit vid den ifrågavarande
tillsynen, utan att tvärtom sätta det på det svåra prof, som omsorgen om eget
bästa innebär. Då Konsistorium beviljade samma tillökning, afsåg det således otvifvelaktig!
sjelfva byggnadsföretagets gagn, hvilket genom de anmärkta medlen otvif—
velaktigt befrämjas, och icke något främmande ändamål och ännu mindre egen nytta.
Vid ett sådant förhållande, och hvilken vigt man än må fästa dervid alt ett
embetsverk, efter uppgörande af ett kontrakt, må befinnas obevekligt root den andra
kontrahentens försök att, utöfver betingad arbetslön eller arfvode, bereda sig en förmån,
vågar jag för min del tillstyrka,
alt ifrågavarande anmärkning icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.”
Slockholm, tryckt hos N. Marcus, 1865.
Sials-Utskvttels Ullålande N:o' 143»
1
JMo 149.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Aug. 1863, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående extra statsregteringens
öfver flyttande på Kongl. Stats-Kontoret. (I. A.)
Enligt hvad anföres uti ofvanberörda, af Grefve Cronstedt, F., hos Ridderskapet
oell Adeln väckta, till Stats-Utskottet remitterade motion, N:o 205, hafva
Rikets Ständers är 18G0 församlade Revisorer fästat uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att söka tillvägabringa jemnvigt i förhållandet emellan Kongl.
Stats-kontorets inkomster och utgifter, samt sätta nämnda embetsverk i stånd
att vid alla tillfällen kunna verkställa de utbetalningar, som detsamma ålåge.
Den svårighet, som i nämnda hänseende stundom för Stats-kontoret uppstått,
vore, enligt Revisorernes åsigt en följd, bland annat, af den omständigheten att,
vid de 2:ne nästförutgångna riksdagarne, de så kallade extra anslagen i allmänhet
anvisats att från Riksgälds-kontoret utbetalas, ehuru en stor del af dem icke
utginge direkte från detta Kontor till de allmänna verk eller enskilde personer,
som skulle medlen uppbära, utan först af desse reqvirerades hos Stats-kontoret,
hvilket embetsverk åter i sin ordning hos Riksgälds-kontoret lyftade ett motsvarande
belopp. Till följd häraf hade åtskilliga utgifter af enahanda beskaffenhet
med dem, hvilka tillförene blifvit bestridda af Stats-kontorets inkomster,
på sednare tider blifvit öfverflyttade på Riksgälds-kontorets stat, hvadan och då
Statsverkets inkomster, synnerligast till följd af den betydliga förhöjningen i tulloch
bränvinsbränningsmedlen, blifvit mer än tillräckliga för de å Stats-kontoret
anvisade utgifter, ett öfverskott vid berörde 2:ne riksdagar beräknats uppkomma,
hvilket Rikets Ständer beslutat böra ined ett visst belopp hvarje år till
Bih, lill R. Sl. Fröt. 1S63 & 1863. 4 Sami. 1 Afd, 3 Band. 7 Uä[t. 1
2
Slals-Utskotlets Utlåtande K:o lis.
Riksgäl ds-kontoret öfverlemnas, för att användas till utgifter, som blifvit på sistnämnda
verk anvisade. Från lång tid tillbaka och ända tili och med 1850 —
1851 års riksdag, hade deremot alltid Statsregleringarne utfallit så, att på Kongl.
Stats-kontoret anvisades utgifter utöfver de inkomster, som beräknades till nämnde
Kontor inflyta, och för den skilnad, som sålunda uppstod, anslogs under namn
af s ta tsfylin ads summ a ett deremot svarande belopp, att, efter ingången af Mars
månad hvarje år, uppå Stats-kontorets reqvisition, från Riksgälds-kontoret utbetalas.
I sjelfva verket vore denna statsfyllnadssumma att betrakta såsom ett
på Riksgälds-kontoret anvisadt kreditiv, enär densamma kunde af Stats-kontoret
disponeras innan dess egentliga inkomster för året börjat inflyta. Då statsfylinadssumman
vanligen uppginge till omkring 2 millioner R:dr Runt och stundom
deröfver, beredde densamma tillgång till bestridande af icke obetydliga utgifter,
för hvilka Stats-kontoret nu icke utan svårighet måste reservera sina tillgångar.
Enligt revisorernes åsigt skulle det alltså kunna lända till icke ringa
lättnad vid fullgörandet af Stats-kontorets utbetalningar om vid blifvande statsregleringar
åtskilliga af de utgifter, som tillhöra den s. k. extra statsregleringen, men
äro af den beskaffenhet att de böra genom Stats-kontoret hos Riksgälds-kontoret reqvireras,
hädanefter, istället att utgå från sistnämnda verk, upptoges till utgående direkte
från Siats-kontoret, så att Stats-kontorets vid statsregleringen beräknade utgifter
alltid komma att med omkring 2 millioner Riksdaler öfverskjuta dess beräknade inkomster,
samt en deremot svarande statsfyllnadssumma anvisades på Riksgäldskontoret,
att, efter Mars månads ingång, af Stats-kontoret disponeras.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande förklarade Kongl. Stats-kontoret,
att den föreslagna åtgärden visserligen borde leda till det af Revisorerna
afsedda ändamålet att underlätta Stats-kontorets penningerörelse; men, i afseende
på verkställigheten anmärktes, att ett hufvudsakligt hinder emot berörda
anordning mötte deruti, att de i Riksstaten beräknade inkomsterna under dåvarande
förhållande öfverstege utgifterna, så att någon statsfyllnadssumma icke
kunde komma att på Riksgälds-kontoret anvisas, synnerligast om, såsom hittills,
den väsendtligaste af statsinkomsterna, eller tullmedlen, skulle visa sig fortfarande
vara i stigande.
Då alltså Stats-kontoret ansett åtgärden kunna underlätta dess penningerörelse,
samt, enligt hvad inhemtades af det vid Kongl. Maj:ts under innevarande
riksdag aflåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
fogade utdrag af Statsråds-Protokollet öfver Finansärenden den 14 Oktober sistlidet
år, Herr Finansministern uttalat den åsigt, att den föreslagna anordningen,
att på Stats-kontoret öfverflytta sådana på den s. k. extra statsregleringen uppförda
anslag, som äro af mera permanent egenskap, skulle medföra reda och enkelhet
i fiirvaltningen, hade motionären deraf hemtat ytterligare anledning att
erinra om angelägenheten deraf, att Riksgälds-kontorets verksamhet så ordnades,
Slals-Ulskoltels Utlåtande S:oti9.
att aila de göromål, som egentligen borde tillhöra Stats-kontoret, men alltsedan
1840 års riksdag tid efter annan öfverleinnats till Riksgälds-kontoret, måtte
till förstnämnda verk återföras, saint Riksgäids-kontorets hufvudsakliga verksamhet
begränsas inom egenskapen af att vara: dels en förvaltning för ombesörjande
af Svenska Statens skuld, med uppdrag att uppbära de medel, Rikets
Ständer för skuldens förräntande och amorterande anvisa, samt, i saknad af annan
tillgång för anvisade utgifter, upplåna dertill erforderliga penningar, dels en
upp- och utlåningsanstalt för befordrande af allmänt nyttiga produktiva företag,
dels ock en Svenska Statens Besparingskassa, till hvilken uppkommande öfverskott
och besparingar å Statsverkets inkomster och utgifter böra ingå och der
förvaltas, intill dess desamma af kommande Rikets Ständer disponeras, samt slutligen
en förvaltning för Rikets Ständers ekonomi såväl emellan som under riksdagarne.
Genom en sådan begränsning af Riksgäids-kontorets verksamhet, skulle,
enligt motionärens åsigt, vinnas större reda och enkelhet i afseende å öfversigten
af Statsverkets ställning, enär Riksstaten komine att omfatta alla utan återbetalningsskyldighet
anvisade statsanslag, hvilka af landets skattebidrag borde
bestridas, hvaremot Riksgäids-kontorets utgiftsstat komine att upptaga, dels utbetalningen
af sådana genom upplåning anskaffade medel, sorn, i mån af behof,
borde å runda summor till Stats-kontoret levereras för att till de anvisade behofven
användas, dels sådane direkte från Riksgälds-kontoret till vederbörande
korporationer m. fl. utgående låneunderstöd, som Rikets Ständer funne för godt
att bevilja och hvilka icke rätteligen kunde betraktas såsom tillhörande budgeten,
enär sådana lån, äfven om de äro räntelösa, icke förminska Statens redan
egande kapital, då Riksgälds-kontoret för hvarje sålunda utbetald lånesumma
erhåller en motsvarande fordran.
Ett sådant ordnande af de anslags- och lånesummor, Rikets Ständer vid
hvarje riksdag bevilja, ansåg motionären i alla hänseenden mera systematiskt och
ändamålsenligt, än den hittills följda praxis att till Riksgäids-kontorets utgifter
hänföra hela den s. k. extra statsregl er ingen, eller icke allenast låneunderstöden,
utan ock alla de egentliga anslag, som äro af en mera tillfällig beskaffenhet, samt
erinrade, såsom exempel på den oformlighet, hvartill denna praxis ledde, huruledes,
enligt sednaste riksdags statsreglering, en mängd aflöningar till Statens
embets- och tjenstemän blifvit anvisade att utgå från Riksgälds-kontoret, så att
Stats-kontoret först måste i särskilda omgångar begära att hos Riksgälds-kontoret
utbekomma det anvisade beloppet. På sådant sätt måste Stats-kontoret dels
qvartaliter, dels halfårsvis från Riksgälds-kontoret reqvirera aflöning till skeppsbyggeri-institutet
i Carlskrona, aflöning till Styrelsen för Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader, arfvoden till lärare vid Mariebergs läroverk, hyresersättning ät
Chefen för Kongl. Ecklesiastik-dcpartementet, aflöning till en Antiqvitetsintendent
o. s, v. Vid 1356—1858 arens riksdag anvisades till och med lör ka
-
4
Slats-Ulskottets Utlåtande N:o 1i9.
mereraren i Stats-kontorets Kammar-kontor, för ökade göromål, ett belopp af
1,000 R:dr, som Stats-kontoret måste qvartaliter hos Riksgälds-kontoret reqvirera,
inan Stats-kontoret kunde till sin egen tjensteman utbetala denna honom
tillagda tillfälliga löneförbättring.
I afseende å de invändningar, som emot förslaget kunde framställas, anförde
motionären, beträffande Stats-kontorets erinran att någon statsfyllnadssumma
icke skulle kunna ifrågakomma, att, derest icke blott de extra anslag, som beviljades
att, med lika belopp hvarje år, utgå, utan äfven alla öfriga extra statsutgifter,
hvaribland anslagen till jern vägsbyggnader, i Riksstaten upptoges. -en
ganska betydlig statsfyllnadssumma, i form af tillskott från Riksgälds-kontoret
till Stats-kontoret, skulle erfordras, hvartill Riksgälds-kontoret egde att använda
ej mindre sina egna betydliga intrader, hvaribland de genom upplåning anskaffade
jernvägsbyggnadsmedlen, än äfven, i händelse af behof, sitt på Rikets Ständers
Bank anvisade kreditiv.
Vidkommande åter den möjliga invändningen, att förslagets utförande skulle
erfordra en tillökning i Stats-kontorets nuvarande tjenstemanna-personal, ansåg
motionären denna anmärkning böra förfalla, om i betraktande toges, dels att den
täta skriftvexlingen mellan Stats- och Riksgälds-kontoren för reqvirerande af extra
anslagsbeloppen komme att helt och hållet upphöra, dels att Stats-kontoret rudan
nu måste bokföra större delen af extra Statsanslagen, enär desamma, efter att
hafva blifvit från Riksgälds-kontoret reqvirerade, ifrån Stats-kontoret utbetalas.
Men äfven om, emot förmodan, någon tillökning i Stats-kontorets personal till
följd häraf skulle befinnas erforderlig, komme den kostnad, som härigenom förorsakades,
att blifva obetydlig i förhållande till de fördelar, som genom förslagets
antagande otvifvelaktigt borde vinnas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade motionären föreslagit:
l:o) att alia de anslag utan återbetalnings-skyldighet, som Rikets Ständer
under innevarande riksdag komma att bevilja, ehvad desamma tillhöra den ordinarie
eller den extra statsregleringen, måtte anvisas att utgå från Stats-kontoret;
2:o) att samtliga dessa anslag måtte, på sätt 62 § Regeringsformen föreskrifver,
under bestämda hufvudtitlar i Riksstaten uppföras, dock så att, sedan
de ordinarie anslagen först blifvit under hvarje hufvudtitel upptagne, extra statsregleringen
för hvarje hufvudtitel för hela statsregleringsperioden utföres:
3:o) att de anslag, som för jernvägsbyggnaderna eller andra ändamål varda
beviljade att utgå af upplånade medel eller andra sådana tillgångar, som stå
under Riksgälds-kontorets förvaltning (såsom t. ex. anslagen till folkundervisningen
m. m.), och hvilka samtliga anslag, såsom tillhörande den extra statsregleringen,
jemväl böra å Riksstaten upptagas, må i mån af behof utaf Stats-kontoret
i runda summor från Riksgälds-kontoret reqvireras;
Stats-Utskotlels Utlåtande iV.-o 149.
5
4:o) att deremot alla lån, som af Rikets Ständer varda för särskilda ändamål
beviljade, hädanefter såsom hittills må anvisas att utgå från Riksgälds-kontoret,
som bör hafva skyldighet, icke blott att tillse, att de för lånen aflemnade
skuldförbindelser och öfriga handlingar öfverensstämma med de af Rikets Ständer,
vare sig i allmänhet eller för särskilda fall, stadgade lånevilkor och att öfriga
föreskrifter varda behörigen iakttagne, utan ock att vaka öfver lånehandlingarnes
bibehållande vid gällande kraft, samt tillse att deri förskrifne kapital- och
ränte-inbetalningar varda behörigen fullgjorda;
5:o) att i den mån Statsverkets för tillfället egande kontanta kassabehållning
är större, än som kan anses nödigt för bestridande af Stats-kontorets löpande
utgifter för den närmaste framtiden, öfverskottet bör till Riksgälds-kontoret öfverlemnas,
för att, så vidt ske kan, göras räntebärande och hållas allmänna rörelsen
tillhanda, dock alltid med rättighet för Stats-kontoret att, efter högst en
månads föregående tillsägelse eller inom den kortare tid, som för särskilda tillfällen
kan vid medlens levererande varda förbehållen, från Riksgälds-kontoret
återbekomma större eller mindre del af de insatta kapitalbeloppen;
6:0) att öfverskotten å Statsverkets inkomster samt besparingarne å dess
utgifter hädanefter såsom hittills böra, så fort ske kan, till Riksgälds-kontoret
från Statsverket levereras; samt
7:o) att för den händelse att Kongl. Majit för utförande af nu ifrågavarande
förslag möjligen skulle linna en tillökning oundgängligen nödig i den för Statskontorets
embets- och tjenstemän anslagna aflöning, erforderliga medel måtte
ställas till Kongl. Majits nådiga disposition, att användas till arfvoden för det
eller de tjenstebiträden, som kunna blifva behöflige för verkställigheten af detta
förslag.
Med anledning häraf hade Stats-Utskottet genom skrifvelser den 18 December
sistlidet år anmodat Kongl. Stats-kontoret samt Fullmägtige i Rikets Ständers
Riksgälds-kontor att häröfver meddela yttranden; och sedan, uppå underdånig
framställning, Stats-kontoret. den 30 i samma månad erhållit nådigt tillstånd
att sådant yttrande afgifva, hade Stats-kontoret den 23 Januari innevarande är
sig i ämnet utlåtit, samt dervid, med erinran, hurusom Rikets Ständer uti .skrifvelsen
N:o 181 den 22 Oktober 1860 uttalat de allmänna satser, watt en förenklad
förvaltning af Statsverkets medel erfordrades, att dessa ej borde förvaltas
af särskilda styrelser samt att man måste å ett ställe samla spridda delar, som
böra vara förenade», hufvudsakligen yttrat, att den af motionären föreslagna anordning
i väsendtlig mån skulle bidraga att befordra reda och enkelhet uti samt
lättad öfversigt af statsmedels-förvaltningen, ehuruväl detta mål icke kunde vinnas
med mindre, att reformer vidtoges icke allenast i afseende å utgifterna utan
äfven med hänsyn till inkomsterna, så att alla verkliga statsinkomster, hvilka
nu inflyta till Rikets Ständers Riksgälds-kontor, ingingc tili Stats-kontoret, som,
&
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 149.
titan att befatta sig med utlåningar, fonders förvaltande, myntärenden m. m,,
skulle mottaga alla Statsverkets inkomster och bestrida alla dess utgifter.
Vid förslaget hade Stats-kontoret ansett sig allenast böra göra följande
erinringar nemi. att vid de tillfällen, då en och samma kommun, menighet eller
enskild person fått sig beviljade både lån och anslag, det utan tvifvel skulle
föranleda till oreda och uppehåll, om lånet erhölles ur det ena verket och an
slaget
från det andra, hvadan för sådana fall syntes lämpligast, att Riksgäldskontoret,
efter granskning af säkerhets-handlingarne, anordnade både lånet och
anslagssumman samt sedermera förvarade låneakten;
att hvad anslagen till folkundervisningen beträffade, till hvilkas bestridande
nu användes hälften af den till Riksgäld s-kontoret inflytande personliga skyddsafgiften,
samma anslag torde, så länge nuvarande förhållande med hänseende till
uppbörden af Statens medel fortfore, böra å 8:de Hufvudtiteln uppföras, utan
något särskildt stadgande, att dessa summor skola utgå af någon viss inkomsttitel,
så att Kongl. Stats-kontoret, i afseende å de medel, som för ofvanberörda
ändamål beviljades, hade att, oberoende af skyddsafgiftens högre eller lägre belopp,
dessa liksom andra medel af befintlige kassatillgångar vid behof utanordna och
i räkenskaperna låta afföra;
att vidare, vid 6:te punkten af förslaget angående Kongl. Stats-kontorets
skyldighet att till Riksgälds-kontoret öfverlemna öfverskotten å inkomsterna och
besparingar å utgifterna, Kongl. Stats-kontoret ansåge sig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att, jemlikt nu gällande stadganden, endast besparingar å förslagsanslagen
skulle Riksgälds-kontoret vid de årliga liqviderna tillgodoföras,
samt att angeläget vore att vid samma föreskrifter fortfarande finge förblifva;
samt slutligen att, ehuru frågan om minskning af tjenstemanna-personal i
det ena Verket och ökning i det andra samt om arfvoden för trägnare tjenstgöring
för det närvarande icke torde behöfva närmare utredas; det likväl syntes
Stats-kontoret uppenbart, att Stats-kontoret om än skriftvexlingen med Riksgäldskontoret
till någon del upphörde, finge, genom åliggandet att pröfva en mängd
nya utgiftsfrågor, vidkännas ökadt arbete och ansvar, på samma gång som tjenstemännens
gransknings- och expeditionsgöromål blefve mera betungande än förut;
hvadan Stats-kontoret, i händelse förändringen nu komme till stånd, ansåge
lämpligast, att ett årligt anslag tills vidare ställdes till Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
för att efter behof användas till dess erfarenheten visat hvad som för
framtiden kunde på ordinarie stat erfordras.
Uti sitt den 19 sistlidne Mars afgifna utlåtande, hafva Herrar Fullmägtige i
Rikets Ständers Riksgälds-kontor, till en början lemnat en redogörelse för den.
s. k. extra statsregderingens tillkomst samt dertill hänförliga anslag, så lydande:
»Redan under 1809 och 1810 års riksdag blefvo Statsverkets årliga inkomster
och utgifter med vissa bestämda belopp upptagna i den af Rikets Stan
-
Stals-Ulskottels Utlåtande .N:e 149.
1
der fastställda Riksstat, hvarvid alla för de ständigt förekommande eller vanliga
statsbehofven erforderliga statsanslagen ordnades och sammanfördes under särskilda
så kallade hufvudtitlar. Deremot blefvo såväl vid denna som vid efterföljande
riksdagar åtskilliga tillfälliga, af inträffade omständigheter föranledda understöd
eller statsbidrag icke uppförda å Riksstaten, utan anvisade att utgå utaf
dels Rikets Ständers Bank och dels Riksgälds-kontorets medel eller andra för
sådant ändamål särskildt anslagna tillgångar. Bland de flera beslut och åtgärder,
som under riksdagen 1823 vidtogos, för att ordna oell förenkla redovisningen
för Statens inkomster och utgifter, äfvensom för att förbereda den sedermera
införda samt derefter oafbrutet fortfarande ordning och reda i allmänna penningeväsendet,
stadgades, att alla under dåvarande riksdag med eller utan återbetalnings-skyldighet
beviljade understöd eller statsbidrag för nedbrunna städers
återuppbyggande och allmänna byggnaders uppförande, äfvensom för Kanal- och
Slussverks-anläggningar m. fl. särskilda företag borde utbetalas från Riksgäldskontoret
utaf dertill anvisade eller genom särskild upplåning anskaffade medel.
Dessutom och under åberopande af de redan vid 1809 och 1810 års riksdag
fastställda grunder för Statsverkets förvaltning beslöto Rikets år 1823 församlade
Ständer, att uppkommande, icke disponerade årliga öfverskott å Statsinkomsterna
skulle afiemnas till Riksgäids-kontoret; hvaremot, i händelse någon brist
uti inkomsttitlarnes beräknade belopp komme att visa sig, nödiga medel för densammas
betäckande borde af Riksgäids-kontoret hållas Kongl. Stats-kontoret
tillhanda. Dock medgåfvo Rikets Ständer, vid regleringen af utgifterna till försvarsverket,
att ett visst bestämdt belopp finge årligen utaf öfverskotten å statsinkomsterna
omedelbart användas och af Kongl. Majit disponeras såsom extra
anslag för landtförsvaret tillhörande föremål. Men i anseende till de förvecklingar,
som härigenom uppkommo vid uppgörandet af öfverskotts-liqviderna mellan
Stats- och Riksgälds-kontoren, beslöto Rikets Ständer vid nästpåföljande eller
1828 —1830 årens riksdag, att alla då beviljade extra statsanslag, hvaribland
anslagen till försvarsverkets iståndsättande voro de betydligaste, skulle utgå från
Riksgäids-kontoret, och att derföre de till dessa utgifters bestridande afsedda
tillgångar skulle dels från Banken oeh dels från Kongl. Stats-kontoret samt andra
embetsverk till Riksgäids-kontoret afiemnas. Likaså fick Riksgäids-kontoret
vid 1834 och 1835 års riksdag sig ålagdt att utbetala de under denna riksdag
beviljade extra anslagen för försvarsverket till lands och sjös samt för förbättrade
vattenkommunikationer och andra allmänna arbeten, för hvilka föremål dock,
med afseende å dåvarande penningeställning samt Riksgälds-kontorets under den
sednast förflutna tiden ökade räntebärande skulder, endast ett jemförelsevis mindre
betydligt belopp ansågs kunna beviljas. Under riksdagen åren 1840 och 1841,
då vida större tillgångar och behållningar än förut funnos att för extra statsregleringen
användas, erhöll densamma, med hänsigt till både föremålen för dertill
8
Stats-Vlskoltels Utlålande N:o 449.
hörande utgifter och dessa utgifters belopp, en ansenlig utsträckning. Åtskilliga
närmare bestämmelser, i afseende på de beviljade extra statsanslagens utbetalande
blefvo också vid denna riksdag meddelade, äfvensom särskilda vid alla sedermera
inträffade riksmöten hufvudsakligen bibehållna vilkor föreskrifna för utbekommande
af de medel, som anvisades till hamnbyggnader, kanaler och andra
vattenkommunikationer, väganläggningar och vägförbättringar samt sjösänkningar
jemte andra vattenaftappningsföretag. Under samma riksdag antogos likaledes
vissa, sedermera vid hvarje riksmöte förnyade och således ännu gällande allmänna
stadganden i afseende på samtlige till utgående från Riksgälds-kontoret
anvisade dylika statsutgifter. Enligt dessa stadganden, får hvad som utaf ett
anslaget belopp under ett år icke blifvit uttaget eller behöft användas, så vida
ej annorlunda vore särskildt föreskrifvet, disponeras och utbekommas under ett
följande år; men den besparing, som å anslaget för hvart och ett föremål uppkommit,
får endast i de fall, der sådant blifvit uttryckligen medgifvet, dispone
ras
till andra behof; hvadan alla sådana besparingar skola oafkortade reserveras
till nästsainmanträdande Ständers disposition.
Under 1840 och 1841 års riksdag fick Riksgälds-kontoret sig första gången
ålagdt att hålla allmänna rörelsen tillhanda och genom utlåning eller räntebärande
obligationers uppköpande förränta dit influtna medel och aflemnade behållningar,
intill dess de behöfva användas för de utgifter, hvartill desamma blifvit
anvisade. Med afseende å den inkomst för Statsverket samt den gagnande inverkan
på allmänna penninge-ställningen, sådane medels och behållningars utlemnande
i rörelsen visat sig medföra, hafva Rikets Ständer både under meranämnde
och äfven under sednare riksdagar hos Kongl. Majit anhållit om vederbörande
embetsmyndigheters förständigande derom, att beviljade tillfälliga eller extra anslag,
endast i mån af behof för deras användande till härmed afsedda föremål,
böra från Riksgälds-kontoret utreqvireras.
Härefter och hvad först vidkom förslaget, att alla extra statsanslag hädanefter
måtte, i likhet med de ordinarie anslagen, utgå från Kongl. Stats-kontoret
och uppföras å Riksstaten, ansågo sig Fullmäktige i första rummet, böra erinra,
det upptagandet å Riksstaten af de för tillfälliga behof eiler vissa särskilda
föremål, i mån af dertill disponibla tillgångar, beviljade extra statsanslag strider
ej mindre mot naturen än benämningen af dessa anslag. Det hade nemligen
vid ifrågavarande anslags tillstyrkande och beviljande städse förklarats, att
desamma funnits icke böra hänföras till eller sammanblandas med de årligen
åter
-
Stals-Vtskottets Utlåtande N:o H9.
9
återkommande stats-utgifterna samt de till deras bestridande anvisade och derföre
äfven till ärligt utgående å Riksstaten uppförda ordinarie och extraordinarie
statsinkomster. Utan att Riksstatens både bestämmelse och uppställning väsendtligen
förändrades, kunde densamma icke, jemte de under hela statsregleringsperioden
till enahanda belopp för hvarje år beräknade och fastställda inkomstoch
utgifts-summorna, tillika upptaga de till utbetalning på en gång eller vid
vissa terminer beviljade extra anslag samt alla dertill afsedda tillgångar. Då,
enligt hvad Riksgälds-kontorets reglemente och räkenskaper utvisade, en betydlig
del utaf de vid föregående riksdagar å Riksgälds-kontoret anvisade extra statsanslag
fortfarande vore hos detta verk innestäende, i hvilket afseende Fullmägtige,
bland andra, anförde 2:ne anslag, af hvilka det ena beviljats redan vid 1840
—41 och det andra vid 1844—45 årens riksdagar, samt antagas måste, att
dylika hädanefter beviljade anslag ej heller torde komma att till hela sitt belopp
utbetalas under den tid, hvarje särskild riksdags statsreglering omfattade, så
mäste, i händelse af det nu väckta förslagets bifallande, förmodligen de vid slutet
af framtida statsregleringsperioder ännu icke utbekomna extra anslagen, tillika
med dertill anvisade tillgångar, varda under balanstitel öfverförda uti hvar och
en ny Riksstat., hvarigenom likväl icke blott Riksstatens vidlyftighet komme
att betydligt förökas utan äfven den redovisning, densamma innefattade, att förlora
sin nu egande enkelhet och lättfattlighet.
Den omständigheten, att uppkomna besparingar å de till extra stats-utgifter
anslagna medel städse ansetts icke böra få sammanblandas hvarken med de allmänna
besparingarne å hvarje hufvudtitels utgiftsanslag eller med besparingarne å de
särskilda, så kallade förslagsanslagen, syntes jemväl utgöra ett hinder emot de extra
stats-anslagens upptagande och bokförande i sammanhang med Riksstatens ordinarie
anslag. I fråga om dispositionsrätten öfver besparingarne å Riksstats-anslagen
hade nemligen, med undantag endast för reservations- och förslagsanslagen, ända
intill närvarande tid tillämpats den genom Riksdagsbeslutet af den 2 Maj 1810
fastställda grundsats, att Kongl. Maj:t egde inom hvarje hufvudtitel »fritt och
obehindradt disponera» den för samma titel anslagna summa. Öfver de belopp,
som icke utgått utaf beviljadt extra anslag, hade Rikets Ständer deremot, utom
för de till folkundervisningens befrämjande anslagna medel, allt hitintills uteslutande
förbehållit sig dispositionsrätten. Med hänsigt till besparingarne å nu
ifrågavarande olika anslagskategorier förekommer dessutom den skilnad, att hvad
som, enligt Rikshufvudboken, under ett är icke behöft disponeras och användas
utaf de å Riksstaten uppförda anslagen finge och borde betraktas såsom under
samma år uppkommen besparing, hvaremot outtagna belopp utaf extra statsanslagen
icke ansåges såsom besparing förr, än antingen Kongl. Majit eller Rikets
Bih. till 11. St. Prot. IS6‘2 & 1863, 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 7 Häft. 2
10
Slals-Utikoltcls Utlåtande N:o 149.
Ständer förklarat, att desamma icke komme att vidare utgå, eller ock den tid
tilländagått, efter hvars förlopp rättigheten till dessa medels begagnande för dermed
afsedt ändamål upphört.
Enär Riksgälds-kontorets hufvudbok afslutades ett och ett fjerdedels år tidigare
än Rikshufvudboken, och dessutom hos Riksgälds-kontoret fördes särskilda
vid alla tillfällen, utan någon omväg, för Rikets Ständer och deras Revisorer
tillgängliga räkenskaper, hvilka utvisade ej mindre redan verkställda utbetalningar
utaf hvart och ett anslag, än det derå vid hvarje tidpunkt innestående belopp;
kunde någon mera enkel, skyndsam och tillfredsställande redovisning för
oftanämnda anslag, än den som redan förefunnes, svårligen åstadkommas samt
vore ingalunda att förvänta efter dessa anslags anvisande å Kongl. Stats-kontoret;
och hade Fullmägtige ansett sig härvid böra upplysningsvis tillägga, att de
till utgående från Riksgälds-kontoret utan återbetalningsskyldighet anvisade extra
Stats-anslagen, med afseende å deras föremål, voro både i Riksgälds-kontorets
reglemente och i detta verks räkenskaper upptagna, ordnade och sammanförda
efter Riksstatens hufvudtitlar, äfvensom att, enligt hvad riksdagshandlingarne
ådagalade, samma ordningsföljd vanligen iakttagits uti de vid lörflutna riksdagar
efter statsregleringens fullbordande, sammanfattade utförliga uppgifter öfver dels
då beviljade samt å Riksgälds-kontoret anvisade anslagssummor, och dels sedan
föregångne statsregleringar der innestående anslag.
Den af 1860 års Revisorer yttrade åsigt, enligt hvilken den föregifna svårigheten
för Kongl. Stats-kontoret att fullgöra små utbetalningar skulle, bland
annat, hafva föranledts deraf, att extra stats-utgifterna blifvit å Riksgälds-kontoret
anvisade, ehuru en stor del af de allmänna verk eller enskilda personer,
till hvilka dessa utbetalningar verkställdes, reqvirerade de anslagna medlen hos
Kongl. Stats-kontoret, som derefter måste i sin ordning lyfta motsvarande belopp
hos Riksgälds-kontoret, grundade sig icke på verkliga förhållandet, enär, på sätt
vöre allmänt bekant, Kongl. Stats-kontoret icke utbetalade derstädes reqvirerade
extra anslagssummor förr, än Riksgälds-kontoret efter skedda reqvisitioner till
Kongl. Stats-kontorets disposition aflemnat de medel, om hvilkas utbekommande
vederbörande gjort framställning; Och bade undantag från detta förfaringssätt
under sednare åren endast förekommit i afseende på anslagen till folkundervisningen,
hvilka anslag Kongl. Stats-kontoret genom särskilda Kongl. Bref bemyndigats
att af under händer varande medel förskottsvis utbetala; men för hvad
sålunda förskjutits vöre det Kongl. Stats-kontoret obetaget, att, icke blott efter hvarje
års förlopp utan äfven förut, om sådant funnes behöfligt, från Riksgälds-kontoret
fordra och erhålla godtgörelse.
Utom den i 1860 års revisions-berättelse omnämnda förändring, i afseende
på tiden för bränvinsskattefls beräkning och upptagande bland Stats-verkets inkomster,
hade, i ändamål att sätta Kongl, Stats-kontoret i tillfälle verkställa sina
Stals-Ulskotlels Ullålande N\o Y49.
11
utbetalningar, ett annat beslut blifvit af Rikets Ständer vidtaget, hvilket syntes
vara af motionären förbisedd Genom nu gällande, vid slutet af sednaste riksdag
och således efter åberopade berättelses afgifvande, för Riksgälds-kontoret
utfärdade reglemente, hade nemligen Rikets Ständer förklarat, att det till bestridande
af de extra stats-utgifterna anslagna bidrag utaf Statsverkets inkomster
icke behöfde af Kongl. Stats-kontoret öfverlemnas till Riksgälds-kontoret förr än
under sednare hälften af året efter det, af hvars inkomster samma bidrag påräknats
skola utgå. Kongl. Stats-kontoret vore således berättigadt att icke blott
under hela detta år, utan äfven under större delen af det nästpåföljande, till
förefallande utgifter använda de för berörda bidrags utbetalande vid statsregleringen
afsedda medel. Denna rättighet hade Kongl. Stats-kontoret dock under
den efter sednaste riksdag förflutna tid ansett sig icke behöfva begagna, utan
kunnat till Riksgälds-kontoret under hvartdera årets lopp öfverlemna hela det för
samma år anslagna, fastän då till utbetalning icke förfallna bidraget, hvarjemte
under innevarande år Riksgälds-kontoret redan fått från Kongl. Stats-kontoret
mottaga nära en fjerdedel af detta års enahanda bidrag, oaktadt skyldigheten
för det sednare embetsverket, att till det förra aflemna större eller mindre de!
deraf, icke inträder förr än under nästkommande års sednare hälft. Den genom
nu omförmälda stadgande i Riksgälds-kontorets reglemente Kongl. Stats-kontoret
således förbehållna rättighet att under tiden intill dess ej allenast stats-inkomsterna
för det sednast förflutna året till hela sitt belopp, utan äfven en betydlig
del af det nästföljande årets inkomster influtit, använda ett å nuvarande
Riksstat bland utgifterna upptaget årligt belopp af 2,059,790 R:dr, kunde skäligen
anses nära motsvara den tillförene vid förefallande behof för Kongl. Statskontoret
disponibla tillgång, som den på Riksgälds-kontoret anvisade och uti
motionen äfven omförmälda statsfyllnads-summa då beredde, hvarförutan stadgandena,
hvarigenom Stats-kontoret berättigades dels att förskottsvis från Riksgälds-kontoret
erhålla ersättning för de brister, som visade sig uti Stats-inkomsternas
af Rikets Ständer beräknade belopp, fastän det verkliga bristbeloppec
ännu icke blifvit genom afslutade räkenskaper bestämdt, dels ock att, efter hvarje
års slut, af Riksgälds-kontoret erhålla särskild ersättning för alla uti förslagsanslagen
för samma år uppkomna brister, medverkade till underlättande af Statskontorets
förmåga att verkställa sina utbetalningar.
Då, enligt hvad visadt blifvit, flerfaldiga utvägar i sistnämnda hänseende blifvit
Stats-kontoret beredde, så att numera svårighet derutinnan icke förefunnes, ansägo
Fullmägtige sig desto mindre böra till extra statsregleringens öfverilyttande
på Stats-kontoret tillstyrka bifall, som en dylik åtgärd lätteligen kunde leda till
just motsatsen af det dermed uppgifna syftemål. I olikhet med de ordinarie
stats-utgifterna, hvilka till största delen vid vissa förut kända och bestämda terminer
förfalla till utbetalning, kunde, enligt hvad erfarenheten nogsamt visat, högst
12
Slals-Ulskotlels Utlåtande N:o 4 49.
betydliga reqvisitioner utaf extra anslagssummorna förekomma vid tidpunkter,
då skälig anledning saknades att, i afvaktan å sådana reqvisitioner, hålla i beredskap
de för dessa reqvisitioners fullgörande erforderliga medel och icke sällan
hände, att ansenliga utgifter, tillhörande extra statsregleringen, måste bestridas,
innan dertill anslagna tillgångar ännu influtit. För Riksgälds-kontoret, som
under största delen af året har ett betydligt, merendels obegagnadt kreditiv å
Rikets Ständers Bank, medförde sådana opåräknade utbetalningar icke någon
egentlig olägenhet eller egde något märkbart inflytande på detta verks rörelse:
men deremot skulle desamma efter all sannolikhet kömma att menligt inverka
på Kongl. Stats-kontorets förmåga att samtidigt kunna fullgöra sin betalningsskyldighet
för alla ordinarie stats-utgifterna tillhörande, då förfallna eller reqvirerade
summor.
Vidare erinrade Fullmägtige, hurusom det åt Riksgälds-kontoret under de 3
sednaste riksdagarne, för hvardera statsreglerings-perioden, anslagna bidrag utaf
de årliga stats-inkomsterna ingalunda motsvarat sammanräknade beloppet af de
vid dessa riksdagar till utgående från samma verk anvisade extra statsanslag,
utan att den hufvudsakligaste tillgången till sådana anslags bestridande utgjorts
af dels de i Riksgälds-kontoret till Rikets Ständers disposition reserverade behållningar,
dels Rikets Ständers Banks till dylika utgifter disponerade räntevinster
och dels uppkomna öfverskott å Statsverkets inkomster. Hvad särskildt
dessa öfverskott beträffade, hade motionären visserligen föreslagit, att de fortfarande
måtte aflemnas till Riksgälds-kontoret; men derest alla de utgifter, hvartill
öfverskotten skulle användas, komme att omedelbart bestridas af Kongl. Statskontoret,
syntes det blifva en onödig omgång att hädanefter tillställa Riksgäldskontoret
dessa medel, då desamma skulle sedermera återlemnas till Stats-kontoret
för derå anvisade utbetalningar. På grund häraf kunde skäligen ifrågasättas,
huruvida icke, såsom en naturlig följd af Rikets Ständers bifall till hvad i
motionen hufvudsakligen föreslagits, äfven hvad hittills varit stadgadt, rörande
aflemnandet till Riksgälds-kontoret af de behållna årliga öfverskotten å Statsverkets
ordinarie och extra ordinarie inkomster, borde förändras eller rättare
upphäfvas.
Emot förslaget, att de för jernvägsbyggnadernas fortsättande genom upplåning
anskaffade medel måtte af Kongl. Stats-kontoret i mån af behof från Riksgälds-kontoret
reqvireras uti runda summor, anmärkte Fullmägtige, att ett sådant
stadgande, hvarmed möjligen åsyftas att bereda Kongl. Stats-kontoret erforderlig
tillgång till förefallande utgifter för andra extra eller ordinarie statsregleringen
tillhörande föremål naturligtvis skulle komma att hädanefter minska den betydliga
räntevinst, som hittills kunnat beredas genom de influtna jernvägslånemedlens
fortsatta förräntning ända tills dess vissa uppgifna summor utaf dessa medel
behöft användas för det ändamål, hvartill desamma blifvit upplånade.
Slals-Ulikoltels Utlåtande iV:o 149.
13
Lika med Stats-kontoret erinrade Fullmägtige, att, då ett företag blifvit
understödt med dels lån och dels anslag utan återbetalningsskvldighet, de till
utbekommande af sådant statsbidrag berättigade kommuner eller arbets-direktioner
skulle blifva nödsakade att lyfta en del utaf det beviljade statsbidraget
hos Riksgälds-kontoret och en annan del af samma bidrag hos Kongl. Stats-kontoret,
hvarvid jemväl skulle kunna inträffa, att de, ett och samma med statsbidrag
understödda arbetsföretag rörande, intyg och handlingar, hvilka företeddes
till ådagaläggande, att föreskrifna vilkor för medlens utbekommande blifvit behörigen
fullgjorda, ansågos tillfyllestgörande inom det ena embetsverket, men
underkändes af det andra.
Riksgälds-kontorets reglemente lade icke hinder i vägen att. i händelse af
reqvisition, på en gång utanordna de af motionären uppgifna anslagens hela årliga
belopp, derest dessas reqvirerande qvartalsvis eller halfårsvis medförde större
besvär; och då härtill komme, att Kongl. Majit vid innevarande riksdag föreslagit,
att åtskilliga såsom extra anslag förut beviljade och på Riksgälds-kontoret
anvisade utgiftssummor hädanefter måtte bland de ordinarie statsutgifterna å
Riksstaten upptagas, så följde deraf att, derest detta förslag bifölles, större delen
utaf de nu vanligen qvartals- och halfårsvis skeende reqvisitionerna komme att
med detta år upphöra. I afseende å den öfverklagade vidlyftiga skriftvexlingen,
meddelade Fullmägtige att, efter emottagande af Kongl. Stats-kontorets reqvisitioner
och efter upplysning, att det. reqvirerade beloppets utbetalning öfverensstämde
med Riksgälds-kontorets reglemente och Kongl. Majits till Fullmägtige ankomna
nådiga Bref, utfärdades Fullmägtiges anordning å detta belopp, med föreskrift
om detsammas insättning i Rikets Ständers Bank å den i reqvisitionen
uppgifna räkning, hvarefter banko-attesten jemte afskrift af anordningen genom
Riksgälds-kontorets Kommissariats försorg aflemnades till Kongl. Räntekammaren.
Hvad slutligen beträffade 5:te punkten i förslaget, trodde sig Fullmägtige,
på grund af erfarenheten vid Riksgälds-kontorets hittills bedrifna lånerörelse,
kunna antaga, att de med detta förslag afsedda ändamål endast i ringa mån eller
vid vissa särskilda tillfällen komme att vinnas, såvida ifrågavarande medel
ovilkorligen skulle till Kongl. Stats-kontoret återbetalas inom den i motionen föreslagna
tid, emedan desamma under den vanliga penningeställningen svårligen
lära, utan medgifvandet af en särdeles låg ränta, kunna utlånas mot återbetalningsskyldighet
efter så kort uppsägningstid, att de utlånta medlens återbetalning
hunne vederbörligen verkställas före den tids förlopp, hvarförinnan Kongl. Statskontoret
skulle vara berättigadt dessa medel återbekomma.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, ansågo Fullmägtige, att den
föreslagna anordningen skulle komina att i flera hänseenden medföra väsendtliga
olägenheter samt ingalunda, på sätt motionären antagit, underlätta och
förenkla hvarken liqviderna mellan Stats- och Riksgälds-kontoren eller de hittills
Bih. till R. st. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 7 Haft. 3
14
StaCs-Ulskoltelt Utlåtande N:o 1b9.
föreskrifna redovisningarne för dessa verks tillgångar; hvadan, och då härtill
komme, att Stats-kontoret, som icke egde den åt Riksgälds-kontoret för opåräknade
utbetalningars fullgörande beredda särskilda tillgång genom ett dertill anvisadt
kreditiv å Rikets Ständers Bank, skulle efter all sannolikhet finna sig nödsakadt
att, för bestridande af de vid oförutsedda tidpunkter icke sällan ifrågakommande
högst betydliga extra statsutgifterna, oafbrutet hafva i beredskap en
mycket större kontant kassabehållning, än som hittills ansetts för samma verk behöflig,
hvaraf följden åter blefve att utaf de till Stats-kontoret influtna medel ett vida
ansenligare belopp framgent skulle undandragas allmänna rörelsen samt Statsverkets,
genom förräntningen af de för extra statsutgifterna anvisade och i Riksgälds-kontoret
innestående tillgångar, hittills skördade betydliga inkomst framdeles
komme att till större delen upphöra, hade Fullmägtige ansett sig icke kunna till
motionen tillstyrka bifall.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet väl funnit
den af motionären föreslagna förändring af det hittills iakttagna sättet och
ordningen för tillhandahållandet och utbetalningen af de utaf Rikets Ständer
till särskilda föremål beviljade tillfälliga eller extra anslag hafva till syfte enkelhet
och reda i Statens penningeförvaltning, och sålunda vara af uppmärksamhet
förtjent ; men då Rikets nu församlade Ständer uti underdånig skrifvelse
af den 16 sistlidne Maj anhållit, att Kongl. Majit måtte genom dertill utsedde
sakkunnige personer eller på annat lämpligt sätt. låta utarbeta förslag till en sådan
förändring af Stats-kontorets organisation, äfvensom af arbetsordningarne för
öfriga i Stockholm befintliga förvaltande kollegiala embetsverk, hvilka hafva åliggandet
att verkställa utbetalning af statsmedel, att dessa förvaltande verk i allmänhet
icke behöfva hafva några kontanta penningar om händer eller större summor
innestående å deras bankoräkning, men deremot erhålla rättighet att för sina
utgifter inom begränsade belopp utfärda invisningar, ställda på Kongl. Räntekammaren,
äfvensom att för de utbetalningar, sorn af Stats-kontoret omedelbarligen
ombesörjas, sådan förenkling må tillvägabringas, att särskilda anordningar
och assignationer icke behöfva för mindre summor utfärdas; — samt en förenkling
af Statens penningeförvaltning i den sålunda antydda rigtningcn först torde
böra tillvägabringas, innan Rikets Ständer ingå i pröfning af förslag, som afse
att genom öfverflyttning af förvaltningsbestyr från Rikets Ständers Riksgäldskontor
utvidga Stats-kontorets verksamhet, har Utskottet för närvarande ansett sig
förhindradt
att till motionärens framställningar i ett eller annat hänseende
tillstyrka bifall.
Stockholm den 28 Augusti 1863.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Siats- Utskottets Utlåtande N:o 150.
I
N:o 150.
AuK. till Exp.-Utsk. den 8 Sept. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna dterremisser å Betänkandet N:o 89, i
fråga om anskaffande af medel lill jernvägsbyggnader.
(R. A.)
Vid föredragningen ni ofvanberörda Betänkande har detsamma i sin helhet
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ständel till Utskottet återremitteradt,
hvarförutan Preste- och Borgare-Stånden, som godkänt hvad Utskottet i Usta, 2:dra
och 0:te punkterna föreslagit, lill Utskottet återremitterat öfriga delar af Betänkandet,
dervid dock Presle-Ståndet, vid återremissen af de uti 5:dje punkten under litt. a),
b), c) och d) förekommande beräkningar, beslutat alt, sedan från sammanräknade
beloppet af de anslags- och lånesummor, sorn vid denna riksdag varda beviljade,
dels för utförande af Statens jernvägsbyggnader, dels för understödjande af enskilda
jernvägsanläggningar, afdragits befintliga och härtill påräkneliga tillgångar, återstoden
bör genom lån anskaffas.
Af de rörande detta ärende inom Riks-Ståuden förda diskussions-protokoll har
Utskottet inhemlat, alt, förutom de anmärkningar, som blifvit framställda mot särskilda
delar af Utskottets förslag, och hvilka tilläfventyrs i mer eller mindre mån
föranledt besluten om återremiss, dessa beslut haft en gemensam grund i den omständigheten,
att de af Utskottet uppställda beräkningar öfver den summa, som borde
upplånas, måste undergå ganska väsendlliga förändringar till följd af de beslut, Rikets
Ständer redan faltadt eller komme att fatta dels i fråga om beloppet af de
medel, sora för jernvägarne borde anvisas, dels beträffande bankovinstens användande.
Vid den lid Utskottet afgaf sitt ifrågavarande Betänkande hade nemligen Rikets Ständer
ännu icke afgjort berörda frågor, i följd hvaraf Utskottet då icke heller kunde
Bilt. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Åfd. 3 Band. 8 Haft. 1
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 150.
ega någon annan utgångspunkt för sina beräkningar, än de förslag, som innefattades
i Utskottets samtidigt afgifna Utlåtanden N:ris 8 7 och 88. Sedan Itikets Ständer
numera slutligen afgjorl alla de uti berörda Utlåtanden behandlade ärenden, som
kunna inverka på bestämmandet af den summa, som bör upplånas, samt Rikets
Ständer derjemte, beträffande Bankens vinstmedel, fattat det beslut att Fem Millioner
Riksdaler deraf skola under innevarande och nästföljande åren 1864 och 1865,
nied en tredjedel hvarldera året, lill Riksgälds-kontoret aflemnas, hafva de förutsättningar,
hvarpå Utskottets förra beräkningar voro grundade, blifvit i så väsendtlig
mån förändrade, alt Utskottet funnit sig böra, såväl i afseende på sjelfva beräkningarne,
som beträffande åtskilliga andra i Betänkandet gjorda framställningar, ändra
och jemka sina förslag.
Uti första punkten bade Utskottet besvarat dels Friherre Raabs, C. A., uti motion
N:o 134 framställda yrkande, alt af t ull medlen måtte anvisas erforderliga belopp
för bestridande af den årliga räntan å och amorteringen af de i samma motion
omförmälda obligationer, samt ali, ifall upplåningen till en början icke skulle motsvara
behofvet, särskildt anslag af tullmedlen eller annan Statsverkets tillgång måtte
dertill användas, dels Riksdagsfullmägtigen A. A. Anderssons uti motion N:o 139
väckta förslag, att hälften af bränvinsbränningsmedlen måtte anslås lill jernvägsbyggnaderna
och för sådant ändamål få af Riksgälds-kontoret disponeras; och bade Utskottet
på anförda skäl hemställt, att dessa yrkanden och förslag icke må af Rikets
Ständer bifallas. Då denna hemställan blifvit af Preste- och Borgare-Stånden bifallen,
saint något bestämdt yrkande om ändring deruti icke blifvit inom de öfriga
två Riks-Slånden framsläldt,
l:o.
torde Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, lika med
Preste- och Borgare-Stånden, besluta, att de uti ofvanbérörda
hänseende framställda yrkanden och förslag icke af Rikets
Ständer bifallas.
För bestämmande dels af det belopp, som må aTses att under innevarande och
hvartdera af de derpå följande tre åren lill utförande af jernvägsanläggningar utgå,
dels af de tillgångar, som härtill må vara att påräkna, får Utskottet först meddela
uppgift på de summor, hvilka af Rikets nu församlade Ständer blifvit anvisade, dels
såsom anslag till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader, dels såsom lån för enskilda
jernvägsanläggningar, hvarefter Utskottet, såvida sådant, innan beslut i åtskil
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 150.
3
liga vigtiga, ännu oafgjorda anslagsfrågor varda fattade, för närvarande kan ske, skall
framlägga en beräkning öfver de tillgångar, som kunna påräknas till förräntning och
amortering af den summa, som för jernvägsbyggnaderna behöfver upplånas.
På sätt Utskottet uti sitt den 25 sistlidne Augusti afgifna Utlåtande N:o 145
anmält, uppgå de för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader vid innevarande riksdag
beviljade anslag, oberäknad! den till nordvestra stambanan anvisade, behållna
räntevinslcn å slatslånefonden, till ett sammanräknadt belopp af R;dr 27,896,000,
hvaraf under innevarande år skulle komma
att utgå R:dr 4,565,000:
samt återstoden med J:del, eller 7,777,000
R:dr, under hvartdera af åren 1864, 1865
och 1866, eller för alla 5 åren med. . „ 25,551,000‘:
R:dr 27,896,000:
Härförulan hafva Rikets Ständer för nedannämnda enskilda
jernvägsförelag anvisat följande lånesummmor, nemligen:
för Eslöf—Ystad-banan
R:dr
2,450,000:
„ Eslöf—Landskrona—Helsingborg-banan
55
2,500,000:
,, Christianstad—Hessleholm-banan . .
5)
720,000:
,, Wexiö—Alfvestad-banan
454,000:
„ Köping—Ultersberg-banan ....
500,000:
„ Herrljunga—Wenersborg-banan
55
1,870,000:
samt för Wenersborg—Uddevalla-banan .
51
1,570,000: R;d r 9,644,000:
eller tillhopa Runt 57,540,000.
Uti sin den 25 sistlidne November aflåtna nådiga Proposition (N:o 48) har
Kongl. Maj;t, bland annat, föreslagit, att till bestridande af kostnaderna för jernvägsbyggnaderna
i första rummet borde användas det i Riksgälds-kontoret befintliga
öfverskott å jernvägsmedlen, hvilket öfverskott då beräknades till 1,515,000 R:dr,
men som, enligt Utskottet lemnad uppgift, genom sedermera upplupna räntor, nu
uppgår till 1,551,270 R:dr 5 öre.
Utskottet, som anser, att hela ifrågavarande behållning bör för jeaivägsbygg
naderna
anvisas med det belopp, densamma rätteligen utgör vid den tid medlen
varda utbetalda, får alltså hemställa,
2:o.
att den i Riksgälds-kontoret innestående behållningen af jernvägsbyggnadsmedlen
måtte af Rikets Ständer anvisas alt utgå
i afräkning å det belopp, som för Statens jernvägsbyggnader
under innevarande år skall från nämnda kontor utbetalas.
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 150.
Ehuru, på salt Utskottet ofvan erinrat, fyrfaldiga vigtiga anslagsfrågor ännu
icke blifvit af Rikets Ständer afgjorda, liar Utskottet, för all lemna en så noggrann
framställning om Statens financiela ställning, sorn för närvarande torde kunna meddelas,
saint derigenom komma i tillfälle att bedöma huru stor summa, som för
bristens fyllande kan behöfva upplånas, låtit uppgöra och här vidfoga en förslagsberäkning
öfver såväl den ordinarie, som den extra statsregleringen, sådan densamma
visar sig, ifall de af Utskottet tillstyrkta, men af Rikets Ständer ännu icke pröfvade
anslag och lån varda beviljade samt de af Kongl. Majit äskade statsbidrag, i afseende
å hvilka Utskottet ännu icke afgifvit yttrande, varda af Rikets Ständer anvisade. Enligt
denna beräkning skulle de till Stats-kontoret ingående inkomster utgöras af Ordinarie,
upptagna i enlighet med Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 45 till R:dr 8,312,350:
samt Extra ordinarie, beräknade i enlighet med hvad Kongl. Majit
i den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och
behof föreslagit, till „ 25,200,000:
Summa Rimt Ridr 33,512,350:
De på Stats-kontoret anvisade utgifterna hafva åter beräknats sålunda:
a) af Rikets Ständer redan beviljade
anslag Ridr 29,953,000: —•
b) beroende på votering i förstärkt
Stats-Utskott  „ 32,500: —
c) af Stals-Utskottet eller dess afdelningar
tillstyrkta anslag, i afseende å
hvilka Rikets Ständer ännu icke fattat
beslut eller, om så skett, dessa beslut
ännu icke blifvit Utskottet meddelade ,, 1,254,700: —•
d) af Kongl. Majit föreslagna, men
ännu icke af Stats-Utskoltet behandlade
anslagsfrågor  4,672: 74. 51,244,872:74.
De lill Statsverket ingående inkomsterna skulle alltså
lemna ett årligt öfverskott för extra statsregleringens bestridande
af
. . R.dr 2,267,477: 26.
Summa Runt 53,512,350. —
För extra statsregleringen äro tillgdngarne beräknade till ett sammanlagdt be
lopp
af 21,542,626 Ridr 21 öre.
De å Riksgälds—kontoret anvisade extra ordinarie utgifterna hafva deremot upptagits
sålunda:
Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 150.
5
a) af Rikets Ständer redan beviljade anslag och lån R:dr 11,122,457: (55.
b) beroende på omröstning i förstärkt Stats-Utskotl ,, 147,000: —
c) af Stats-Utskotlet eller dess afdelningar tillstyrkta
anslag, i afseende å hvilka Rikets Ständer ännu icke fattat
beslut eller, om så skett, dessa ännu icke blifvit Utskottet
meddelade  ,, 4,49 7,900: 50.
d) af Kongl. Maj.t föreslagna anslag, angående hvilka
Utlåtanden ännu icke afgifvits  „ 370,573: 71.
S:gr R;dr 16,137,9 11: 86.
Enligt denna beräkning skulle alltså uppstå ett öfverskott
af
. . R:dr 5,404,714: 55.
Summa R:dr 21,542,626: 21.
Vid bestämmandet af den summa, som för jeruvägsbyggnaderna skall upplånas,
torde dock icke böra förbises den omständigheten, att, enligt hvad erfarenheten visat,
en stor del af de extra anslag, som af Rikets Ständer, dels under sislförflutna riksdagar,
dels under den nu pågående, blifvit på Riksgälds-konloret anvisade, äro af
den beskaffenhet, alt desamma omöjligen kunnat eller kunna till liela sitt belopp
uttagas under den slatsregleringsperiod, hvarunder de blifvit beräknade att utgå.
Sålunda inneslodo i Riksgälds-kontoret ännu vid sistiidne Juni månads början följande
summor utål de vid föregående riksdagar på Kontoret anvisade anslag,
nemligen:
beviljade under 1840—1841 års riksdag R:dr 85,612: 95.
1847—1848 „ „
5,350: —
1850—1851 „
„ 9,9 75: —
1853—1854 „
„ 98,591: 86.
1856—1858 „
415,487: 85.
1859—1860 „
„ 2,236,858: 90.
förutom outtagna beloppet utaf de till folkundervisningen anslagna
medel
665,422: 77.
Summa R:dr 5,515,099: 33.
Vidare torde böra erinras, att öfverskotten å Statsverkets inkomster för år
1861, enligt nyligen uppgjord liqvid, i verkligheten uppgått till 152,427 R:dr 5
öre utöfver det belopp, hvartill desamma uti den af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
afgifna kalkyl, som legat till grund för de nu uppgjorda beräkningarne, blifvit upptagna,
äfvensom ait den' taxerade och debiterade, allmänna bevillningen för åren 1864
— 1866 i samma kalkyl upptagits lill endast 7,500,000 R:dr eller 2,500,000 R:dr
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 150.
om året, ehuru densamma med temlig visshet torde kunna antagas komma att icke
obetydligt öfverstiga detta belopp, enär bevillningssammandraget för sistlidet år utvisar
en bevillningssumma af något mera än 2,680,000 R:dr. Då härtill kommer,
att den del af inkomsten å Statens stambanor, som under instundande statsregleringsperiod
kan påräknas varda till l\iksgälds—kontoret levererad, säkerligen kommer alt
uppgå till ett ganska betydligt belopp utöfver hvad som deraf anvisats för de under
innevarande riksdag beslutade stambane-anläggningar, så torde ett belopp af Sju
millioner Riksdaler med full säkerhet kunna af Riksgälds-konlorets medel afses alt
användas dels till minskning af den lånesumma, som för jernvägsbyggnaderna måste
anskaffas, dels till lånesummans förräntning och amortering under instundande stats—
regleringsperiod.
Enligt hvad ofvan blifvit visadt, uppgå de till jernvägsanläggningar vid
innevarande riksdag beviljade anslag och lån till ett sammanräknadt belopp
af R:dr 57,540,000: —
Med bifall lill Utskottets hemställan i 25;te punkten af Utlåtandet N:o 87,
hafva Rikets Ständer redan beslutat, alt, af nu i Riksgälds-kontoret inneslående samt
ytterligare uppkommande behållning på jernvägstrafiken, till fortsättande af Statens
jernvägsbyggnader må anslås R:dr 700,000: —
Och har Utskottet härofvan i 2:dra punkten hemställt,
att för enahanda ändamål må anvisas den i Riksgäldskontoret
befintliga behållning å de äldre jernvägsbyggnads
medlen,
utgörande , ,, 1,551,270: 3.
Om nu vidare utaf ofvanomförmälda 7,000,000 R:dr
skulle för jernvägsbyggnaderna beräknas . ... ^ . ,, 5,488,729: 97.
Så uppginge bristen, som genom lån måste anskaffas, till. „ 52,000,000; —
Il:dr 57,540,000:
—-
Då
ifrån ofvan beräknade .
R:dr 7,000,000:
a fd ra gas
dessa
5,488,729:
9 7.
skulle deraf återstå R:dr 3,511,2 70:
5.
Denna summa blefve fullt tillräcklig alt bestrida den annuitet, som under nästkommande
statsregleringsperiod erfordras til! ränta och amortering för ett lån å
32,000,000 R:dr. Man kan nemligen antaga, att af de medel, sorn skola upplånas,
behöfva användas under år 1864 högst R:dr 10,000,000: —•
„ „ 1865 „ 11,000,000: —
„ „ 1866
. . . „ 11,000,000: —
Stats-UtsTiottets Utlåtande N:o 150.
7
Om nu ock mera af lånet under livartdera året skulle indragas, än sorn erfordrades
för att göra dessa utbetalningar, så skulle dock räntevinsten af det överskjutande
beloppet, för tiden intilldess medlen behöfde för jernvägsbyggnaderna användas,
blifva fullt tillräcklig alt belacka annuiteten för ett motsvarande belopp. Den summa,
som utöfver nämnde ränlevinst under åren 10G4—1860 erfordrades lill den årliga
förräntningcn och amorteringen af ett lån å 32,000 ll:dr, skulle således, ifall annuiteten
beräknades, likasom för 1860 års lån, till 5’ procent, kunna antagas
för år 1064 lill 5| procent å 10,000,000 R:dr R:mt 550,000:
„ „ 1865 „ „ å 21,000,000 „ „ 1,155,000:
„ „ 1866 „ . „ å 52,000,000 „ „ 1,760,000:
Summa R:dr Runt 5,465,000:
Fall lånesumman således skulle bestämmas till 52,000,000 Il:dr, anser Utskottet
full tillgång finnas lill bestridande såväl af den erforderliga annuiteten, som af alla vid
innevarande riksdag redan beviljade statsbidrag jemte dem, hvilka utaf Utskottet i a!-  gifna Utlåtanden blifvit tillstyrkta, äfvensom af dem, hvilka af Kongl. Maj:t blifvit
äskade, men öfver hvilka Utskottet ännu icke afgifvit yttrande.
Ehuruväl Utskottet, på sätt bär nedan närmare omförmäles, för sin del (inner
lämpligast att åt Fullmägtige i Riksgälds-konloret helt och hållet öfverlemnas all bestämma
hvarifrån och huruledes lånemedlen skola anskaffas, bar dock Utskottet trott
sig böra i korthet erinra derom alt såväl under föregående riksdagar som under den
nu pågående både inom och utom representationen yttrats en allmän önskan, att de
lån, som för Svenska Statens räkning erfordras, mätte, derest vilkoren blefve antagliga,
upptagas i England. Icke blott den omständigheten, att engelska penningemarknaden
är den ojemförligen största inom Europa samt alt penningeränlan i nämnde
land i allmänhet torde vara lägre, än i de flesta andra, ulan äfven den, att en icke
obetydlig del af de penningar, som för jcruvägarne upplånas, mäste användas till
inköp af engelsk jernvägsmateriel, samt ali Sveriges förnämsta export går till England,
i följd hvaraf tillgängen på vexlar i Engelsk valuta är ganska betydlig, synas
utgöra giltiga skäl för Sverige alt för sina lånetransaktioner söka den Engelska marknaden,
hvilken hittills icke varit öppen för Svenska statspapper. Fullmägtige i Riksgälds—kontoret
hafva ock såväl 1850 som 1060 försökt alt i England erhålla de då
erforderliga lånesummorna. Att sådant icke vid någotdera tillfället lyckades, torde
uti icke ringa mån varit beroende deraf, att de lån, sorn då skulle afslutas, af Engelska
bankirer ansågos jemförelsevis alltför obetydliga för att vinna den allmännare
spridning, som för lånens framgång på Engelska penningemarknaden kunde vara betryggande.
Då likväl nu ifrågakommer alt anskaffa en lånesumma af icke mindre
än 52,000,000 Riksdaler Riksmynt, som, derest lånet i England afslutades mot högst
4 procents ränta och lämplig kapitalrabatt, torde motsvara mera än 2 millioner Pund
8
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 150.
Sterling, torde lånesumman, i afseende på sin storlek, kunna göra anspråk på att
blifva föremål för uppmärksamhet äfven på den engelska penningemarknaden.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördi, får Utskottet vördsamt föreslå
5:o.
alt Rikets Ständer måtte åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
uppdraga att genom upplåning anskaffa en summa af högst
Tretiotvå millioner (52,000,000) Riksdaler Riksmynt, för alt
användas till utbetalning dels af de under innevarande riksdag
beviljade anslag å tillhopa 27,896,000 R:dr för fortsättning
af Statens jernvägsbyggnader under åren 1865, 1864, 1865
och 1860, dels af de utaf Rikets nu församlade Sländer för
utförande af enskilda järnvägsanläggningar anvisade lån å tillsammans
9,644,000 R:dr; börande, derest denna lånesumma
med tillägg af de i Riksgälds-kontoret innestående öfverskott å
jernvägslånemedlen samt del af Rikets Sländer jemväl anvisade
belopp af trafikinkomsten utaf Statens jernvägar icke blifver tillräcklig
alt bestrida de utbetalningar, för hvilka medlen sålunda
äro afsedda, bristen af Riksgälds-konlorels egna tillgångar
tillskjutas.
Beträffande sältet och vilkoren för lånesummans anskaffande hade Utskottet uti
det återremitterade betänkandet fäslat uppmärksamheten derpå att, ehuru önskligt
vore, om någon del af densamma kunde inom riket upplånas, Utskottet likväl, vid
det förhållande att hufvudsakligt afseende borde fästas dervid, att lånemedlen erhölles
mot de vilkor, som på det hela vore för Staten förmånligast, icke trott sig kunna
tillstyrka, alt en sådan upplåning skulle till större eller mindre del ovilkorligen ske
inom landet. Utskottet erinrade härvid att, så länge Sveriges behof af rörelsemedel
utaf mångahanda skål, och deribland äfven i följd af den i alla riglniugar stigande
induslrien, fortfarande vore så betydligt, som på sednare åren varit fallet, samt så
länge räntefoten här bibehåller sig högre, än i flera andra Europeiska länder, kunde
man, på sätt i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition jemväl vore anmärkt, ”icke förutsätta,
att statsobligationerna skola qvarstadna inom landet, blott derför att statslånet
”här afslulades.” Men ehuru Utskottet hyste denna åsigt, syntes det dock antagligt
att, om obligationerna utställdes äfven i Svenskt mynt, dessa kunde betinga sig iika
vidsträckt marknad och lika hög kurs, som, derest endast utländsk myntsort i dem
funnes
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 150.
funnes utsatt. Om nemligen, på sätt hittills iakttagits, obligationerna vore skrifna
såväl på Svenska som på något annat, allmänt kändt Europeiskt språk samt i öfrigt
så inrättades, att de åskådliggjorde, huru mycket en obligation t. ex. å 100 R:dr
Svenskt Silfverspecie vore värd i Mark Hamburger Banko eller Preussiska Thaler,
efter beräkning af den vigt finsilfver, som i hvartdera af dessa myntslag ingår, så
skulle en så beskaffad obligation, enligt Utskottets förmenande, ifall den innebölle
en försäkran derom, alt den, efter en sådan beräkning, på utländsk ort hos vissa
uppgifne bankirer vid förfallotiden inlöstes, och att årliga räntan på enahanda sätt
godtgjordes, blifva i utlandet lika gångbar, som om obligationen vore ställd endast i
någon af de ofvan uppgifna myntsorterna. Men fördelen af obligationens utställande
i Svenskt myntslag vore dock obestridlig, enär densamma blefve begärligare för
Svenske kapitalister, då innehafvaren af en dylik obligation — ifall, såsom antagligt
vore, åtminstone någon del af obligationerna här qvarstadnade — kunde, i händelse
af behof föryttra densamma på den utländska penningemarknaden. Man ucdveke
ock härigenom att utgifva 2 olika slag af Svenska obligationer, nemligen Svenska,
så kallade inhemska, möjligen löpande med en kurs, och Svenska utländska, löpande
med en annan.
Ehuru Utskottet uttryckligen förklarat sig icke vilja föreslå, att obligationerna
för det lån, som nu erfordras, ovilkorligen borde, på det sätt Utskottet sålunda antydt,
utfärdas både i Svenskt och utlänkskt mynt samt, efter visst på förhand bestämdt
förhållande mellan det Svenska och utländska myntet, göras betalbara både
i Sverige och å utländsk ort, har dock Utskottet ansett sig böra i korthet till besvarande
upptaga den anmärkning mot förslaget, som inom Ridderskapet och Adeln
blifvit gjord, att detsamma skulle vara ”mindre praktiskt”, enär skyldigheten för låntagaren
alt infria den förfallna obligationen i den af de begge myntsorterna, som
obligations-innehafvaren helst önskade, skulle för Svenska Staten såsom låntagare
kunna medföra betydliga svårigheter och ökade uppoffringar, i anseende till de förändringar
i förhållandet emellan de särskilda myntsorterna, som kunde inträffa under
den långa amorteringstiden.
Utskottet torde härvid endast behöfva fästa uppmärksamheten derpå, att utländska
obligations-innehafvare naturligtvis hellre skola önska alt i sitt hemland få, i
der gällande myntslag, emottaga den årliga räntan äfvensom betalning för förfallna
obligationer, än alt nödgas på eget äfventyr hitsända räntekuponer och obligationer,
för att här utbytas mot Svenskt mynt, hvilket derefter genom ombud skulle i annat
mynt till utlandet remitteras. Det faller sig dessutom helt naturligt att, om man
vill undvika olägenheten deraf att Riksgälds-kontoret skulle nödgas tillhandahålla valutan
för en och samma obligation både här och å utrikes ort, så kan sådant lätteligen
ske derigenom, att rättigheten till valutans utbekommande i Svenskt mynt
göres beroende deraf, alt obligations-innehafvaren på förhand betingat sig en sådan
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 8 Haft. 2
10
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 150.
rättighet. Då i öfrigt en dylik rättighet alt hår erhålla betalning för obligationer,
tillhörande 1860 års utländska statslån, är i dessa obligationer niedgifven, derest
obligations-innehafvaren sednast en månad före förfallodagen derom hos Riksgäldskontoret
gör anmälan, men Svenska obligations-iimehafvare deraf icke kunna hafva
något gagn, enär obligationen icke innehåller, att valutan får lyftas i Svenskt Riksmynt,
utan i klingande Tlialer, har Utskottet ansett af vigt, att uppmärksamheten
fästes derpå, att obligationerna, tillhörande ett blifvande statslån, erhålla en sådan
ordalydelse och uppställning, att desamma kunna blifva föremål för äfven den Svenska
allmänhetens köplust, hvilket, med undantag af 1860 års premie-obligationer,
icke torde vara förhållandet med de hittills utgifna utländska stats-obligationerna,
hvilka, såvidt Utskottet kunnat erfara, icke ens utbjudits till försäljning inom
Sverige.
Som likväl Utskottet fortfarande är af den åsigt, att Rikets Ständer, i likhet
med hvad under de två sednaste riksdagarne egt rum, utan meddelande af några
inskränkande föreskrifter, böra uppdraga åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret alt vid
låns upptagande förfara på sätt Fullmägtige finna ändamålsenligast för beredande af
de för Svenska Staten, såsom låntagare, mest förmånliga vilkor, torde Utskottet icke
vidare behöfva inlåta sig i besvarande af de flera förslag, som i afseende på lämpligaste
sättet för lånemedlens anskaffande blifvit inom Riks-Stånden framställda. Utskottet,
som af sådan orsak fortfarande finner sig förhindradt tillstyrka bifall till de
af Friherre Raab, C. A., och Riksdagsfullmägtigen Per Persson uti särskilda motioner
gjorda framställningar om ovilkorligt utgifvande af endast Svenska obligationer,
har funnit sig böra hufvudsakligen vidblifva det förslag till föreskrifter i afseende
på lånemedlens anskaffande, som innefattas i 4:de punkten af det återremitterade betänkandet.
Dock har Utskottet trott sig böra dels i momenten A) och H) göra ett
par mindre tillägg, dels gifva momentet D) en sådan förändrad lydelse, alt icke till
amorteringsfonden må behöfva öfverföras större belopp hvarje år, än som verkligen
erfordras för lånets förräntning och amortering, samt att icke, såsom hittills, på
förhand må bestämmas någon viss årlig araorteringsprocent, utan åt Fullmägtige må
vara öfverlemnadl att, efter sig företeende omständigheter, vid lånekontraktets uppgörande
bestämma det belopp, hvarmed lånet årligen må amorteras, dels i momentet
E) införa ett tillägg derom, alt den räntevinst, som kan uppkomma derigenom,
att indragna lånemedel icke behöfva genast användas, bör ingå till amorteringsfonden,
samt dels i momentet F) utesluta föreskriften rörande sättet, huru inhemskt
lån bör amorteras.
I afseende på innehållet af 7:de momentet har visserligen hos Utskottet uppstått
fråga, huruvida detsamma borde erhålla en så förändrad uppställning, att åt
Kongl. Majit öfverlemnades någon vidsträcktare pröfning af de blifvande lånevilkorens
beskaffenhet. Utskottet har dock, vid det förhållande att sådant möjligen kunde
medföra omgång och tidsutdrägt vid lånetransaktionens bedrifvande, ansett betänkligt
Stats-UtsJcoUets Utlåtande N:o 150.
11
alt härom införa något stadgande, hvaremot det torde kunna anses vara åt Kongl.
Maj:t öfverlemnad att, derest en sådan penningeställning skulle inträffa, att vilkoren
för låns erhållande Liefve för Svenska Staten alltför ofördelaktiga, icke å ett så beskafladt
lån meddela Sin nådiga garanti.
l)å Utskottet icke i vidsträcktare mån, än som ofvan blifvit antydt, funnit sig
höra frångå sina uti 4:de punkten af det återremitterade betänkandet gjorda förslag,
får Utskottet hemställa:
5:o.
att Rikets Ständer i afseende på nu ifrågavarande upplåning
måtte meddela följande stadganden:
A) med iakttagande af Rikets Ständers beslut, angående lånesummans
belopp och härnedan meddelade föreskrifter, ega Fullmäglige
i Riksgälds-kontoret att upptaga lån på det sätt Fullmägtige
finna lämpligast och ändamålsenligast för beredande af de
för Slaten mest fördelaktiga vilkor;
B) Upplåning sker emot fonderade, till innehafvaren ställda och å
dennes sida icke uppsägbara, räntebärande obligationer, hvilka å
Rikets Ständers vägnar af Fullmägtige utfärdas.
C) Fullmägtige ega för öfrigt bestämma :
a) språk och myntsort, hvarå obligationerna komma att utfärdas
;
b) den årliga ränta, som i obligationerna skall förskrifvas;
c) den kapitalrabatt, som må beviljas, då Fullmägtige finna sådan
rabatt böra ega rum.
D) Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering hafva Rikets
Ständer härmedelst på Riksgälds-kontoret anvisat ett årligt anslag,
motsvarande hvad som för lånesummans förräntning och
amortering hvarje år erfordras utöfver den tillgång, hvilken kan
uppkomma genom de upplånade medlens förräntande, intilldess
de för det afsedda ändamålet behöfva från Riksgälds-kontoret
utbetalas; börande härtill erforderliga anslag af Kontorets medel
årligen afsättas, tilldess hela skulden blifvit i stadgad ordning
betald.
E) De uti förestående punkt omförmälda ränte- och amorteringsanslag
samt räntevinsler böra ingå till en särskildt redovisad liqvidalions-
och amorlissements-fond, hvars behållning skall lör det
med dessa medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och
användas, så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer
12
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 150.
varda ovilkorligen fullgjorde och skuldens betalning i föreskrifven
ordning verkställd. De till liqvidations- och amortissements-fonden
influtna medel böra, så vidt ske kan och denna
fond åliggande liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt
sätt göras fruktbärande.
F) Sältet och ordningen för verkställandet af skuldens årliga amortering
ega Fullmägtige alt bestämma.
GJ De beslut och stadganden, som af Rikets nu församlade Ständer
meddelas rörande ifrågavarande upplåning, skola underställas
Kongl. Majlis nådiga fastställelse, med underdånig anhållan att
Kongl. Majit vid denna upplånings företagande täcktes lemna
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret Sin nådiga bemedling och medverkan
för den erforderliga lånesummans erhållande emot så
fördelaktiga vilkor för Svenska Statsverket, som vid lånetransaktionernas
uppgörande kunna beredas, samt alt Kongl. Majit
dessutom täcktes meddela sin garanti å det eller de lån, som,
i öfverensstämmelse med dessa beslut, varda af Fullmägtige
upptagna.
H) Fullmägtige i Riksgälds-kontoret må vara obetaget att, om sådant
finnes lämpligt eller nödvändigt för lånetransaktionernas
afslutande, utse ombud för bedrifvande af dervid erforderliga
underhandlingar, äfvensom att åt särskilde deputerade uppdraga
bestyren med lånemedlens indragning samt ränte- och amorteringsliqvidernas
verkställighet jemte härmed förenade åligganden.
Då någon anmärkning icke förekommit mot Utskottets i 5:te punkten gjorda,
af Preste- och Borgare-Stånden bifallna hemställan, tillstyrker Utskottet:
6:0.
att Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, lika med de
öfriga Stånden, måtte besluta att, derest lån upptages utom riket,
bör Riksgälds-kontoret härstädes i Svenskt mynt tillhandahålla
ränta äfvensom liqvid för amorterade obligationer åt dem,
som sådant önska.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 150.
1»
Hvad slutligen angår de af Friherre Tersmeden framställda förslag, anser sig
Utskottet likaledes böra vidblifva sin uti 6:te punkten af Betänkandet gjorda, af
Preste- och Borgare-Stånden gillade hemställan,
7:o.
att Friherre Tersmedens framställning icke må till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 September 1865.
Reservationer:
emot 3:dje punkten:
af Grefve Cronstedt, Fr., Friherre af Ugglas, Gust., Herrar Sandels, L. G., von
Francken, G. W., och af Wåhlberg, G., Biskoparne Annerstedt och Millén, Professor
Selander, Prosten Tegnér, Doktorerne Arrhenius och Söderberg, samt Herr A. O.
Wallenberg, hvilka åberopat Afdelningens förslag till Utlåtande, af följande lydelse:
”Enligt hvad ofvan blifvit visadt, uppgår den summa, som, utöfver för handen
varande tillgångar, måste för jernvägsanläggningarne anvisas, till R:dr 35,488,729: 97.
och om härtill utaf ofvan beräknade öfverskott användas . . ,, 488,729: 97.
skulle alltså lånesumman blifva R:dr 35,000,000. —
Det beräknade öfverskottet af „ 5,404,714: 35.
komme i sådant fall att minskas med „ 488,729: 9 7.
hvarefter återstoden utgjorde R:dr 4,915,984: 38.
Denna summa torde blifva fullt tillräcklig att bestrida den annuitet, som under
nästkommande statsregleringsperiod erfordras till ränta och amortering för ett
lån å 35,000,000 R:dr. Man kan nemligen antaga, att de till jernvägsbyggnaderna
beviljade anslag och lån icke komma att utgå till högre belopp, än högst J:del under
hvartdera af de 3 nästinstundande åren, samt alt, om ock mera än denna tredjedel
af lånet under hvarje af dessa år skulle indragas, ränteinkomsten af det öfverskjutande
beloppet för tiden, intilldess medlen behöfva för jernvägsbyggnaderna användas,
bör fullt betäcka annuiteten för ett motsvarande lånebelopp. Den summa, som utöfver
nämnde räntevinst under åren 1864—1866 erfordrades till den årliga för
-
14
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o ISO.
räntningen och amorteringen af ett iån å 35,000,000 R:dr, skulle således, ifall annuiteten
beräknades, likasom för 1860 års lån, till 5i procent, kunna antagas,
för år 1864 till 5i procent å 11,666,6663 lt:dr 641,666$ R:dr.
„ „ 1865 „ d:o „ „ 23,333,333$ „ 1,283,533| „
„ „ 1866 „ d:o „ „ 35,000,000 1,925,000 „
Summa 3,850,000 R:dr.
Ehuru således, enligt denna beräkning, skulle uppkomma ett öfverskott af
1,065,984 R:dr 38 öre, har dock Utskottet, för sin del, ansett att detta öfverskott
icke borde tagas i beräkning vid lånesummans bestämmande. Det har nemligen,
såväl under föregående riksdagar som under den nu pågående, både inom och utom
representationen yttrats en allmän önskan, att de lån, som för Svenska Statens räkning
erfordras, måtte, derest vilkoren blefve antagliga, upptagas i England. Icke
blott den omständigheten, att Engelska penningemarknaden är den ojemförligen största
inom Europa samt att penningeräntan i nämnda land i allmänhet torde vara
lägre, än i de flesta andra, ulan äfven den, att en icke obetydlig del af de penningar,
som för jernvägarne upplånas, måste användas till inköp af Engelsk jernvägsmaleriel,
samt att Sveriges förnämsta export går till England, i följd hvaraf tillgången
på vexlar i Engelsk valuta är ganska betydlig, synas utgöra giltiga skäl för
Sverige alt för sina lånetransaktioner söka den Engelska marknaden, hvilken hittills
varit helt och hållet stängd för Svenska statspapper. Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
hafva ock såväl 1858 som 1860 försökt att i England erhålla de då erforderliga
lånesummorna. Att sådant icke vid någotdera tillfället lyckades, torde uti icke
ringa mån varit beroende deraf, att de lån, som då skulle afslutas, af Engelska
bankirer ansågos jemförelsevis alltför obetydliga för att vinna den allmännare sprid
ning,
som för lånens framgång på Engelska penningemarknaden kunde vara betryggande.
Då likväl större anledning torde vara förhanden, alt det lån, som nu skall
upptagas, kunde inom England negocieras, derest detsamma utgjorde åtminstone 2
millioner Pund Sterling, har Utskottet desto heldre trott sig böra tillstyrka, att lånesumman,
såsom ofvan är nämndt, må kunna uppgå ända till 35,000,000 R:dr R:mt,
som, derest icke hela beloppet vore för Riksgälds-kontorets behol erforderligt, Fullmägtige
synas vara oförhindrade att vid lånetransaktionens uppgörande förbehålla
Kontoret rättighet att af lånet öfvertaga obligationer, svarande mot hvad Fullmägtige
ansåge icke behöfva under nästa statsregleringsperiod indragas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer måtte åt Fullmägtige i Riksgälds-konlorel
uppdraga att genom upplåning anskaffa en summa af högst Tre
liofem
millioner Riksdaler Riksmynt, för alt användas till utbetalning
dels af de under innevarande riksdag beviljade anslag
å tillhopa 27,896,000 R:dr för fortsättning af Statens jernvägs
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 150.
15
byggnader under åren 1863, 1864, 1865 och 1866, dels af
de utaf Rikets nu församlade Ständer för utförande af enskilda
jernvägsanläggningar anvisade lån å tillsammans 9,644,060 P» dr;
börande, derest denna lånesumma med tillägg af de i Riksgälds—kontoret
innestående öfverskott å jernvägslånemedlen samt
det af Rikets Ständer jemväl anvisade belopp af trafikinkomsten
utaf Statens jernvägar icke blifver tillräcklig att bestrida de utbetalninger,
för hvilka medlen sålunda äro afsedda, bristen af
Riksgälds-kontorets egna tillgångar tillskjutas”.
Af Herr von Francken, G. W.
Af Herr A. W. Björck, som, under åberopande af sin vid det återremitterade
Utlåtandet fogade reservation, ansåg, alt högst 2 7 millioner Riksdaler Riksmynt må
upptagas såsom utländskt lån och alt hvad derutöfver kunde erfordras, borde upplånas
mot obligationer i Svenskt mynt.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1863.
Förslagsberäkning öfver Ordinarie Statsregleringen tillhörande Inkomster oell Utgifter linder hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
Riksmynt.
Årliga Stats-utgifter under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
Till Stats-kontorct ingående
Från Stats-kontoret utgående
Ordinarie Stats-utgifter
Beviljade
af
Rikets Ständer.
Beroende
på omröstning
i Förstärkt
Stats-Utskott.
Tillstyrkta af
Stats-Utskottet
eller dess Afdel-  ningar, men ännu
icke pröfvade af
Rikets Ständer
eller hos Utskot-  tet föredragna.
Föreslagna i
Kongl. Proposi-  tioner, hvaröfver
Stats-Utskottets
Utlåtanden ännu
ej afgifvits.
Summa
Riksmynt.
Ordinarie Inkomster, enligt Rikets Ständers beslut i anledning af Stats-Utskottets
Utlåtande N.'o 45
8,312,350
1.230.000
2,185,300
479,200
9,206,200
3,593,700
3.706.800
5.552.000
3.999.800
1.230.000
2.185.300
479,200
9,206,200
3,593,700
3,706,800
5.552.000
4.032.300
1.255.300
4,072
Extra ordinarie Inkomster:
Tullmedel
14 000 000: —
Postmedel
1,500,000: —
Stämpelpappersmedel  ] ,300,000: —
Bränvinsafgift
8,400,000: —
25,200,000
n 8:de d:o
32,500
1,254,700
600
4,072
1
Diverse utgifter på 7:de, 8:de och 9:de
74
71
Säger
29,953,000
—
32,500
—
1,254,700
—
t,
74
31,244,872
74
Saldo:
Bidrag till Extra Statsregleringens be-
9 9fi7 <177
Summa
33,512,350
—
Summa
33,512,350
Stockholm den 8 September 1863.
Oscar Arehn. Gust. Widegren.
Hör till Ståts-Utskottets Utlåtande, 1862 & 1863, N:o 150.
Förslagsberäkning Ofver Extra Statsregleringen tillhörande Inkomster och Utgifter åren 1864, 1865 och 1866.
Riksmynt.
Beroende på
röstning i Ft
stärkt Stats
Utskott.
Tillstyrkta af
Stats-Utskottet
Föreslagna
i
Inkomster
Utgifter
af
Rikets Ständer.
)r-
eller dess Afdel-  ningar, men ännu
icke pröfvade af
Ril.ets Ständer
eller lios Utskot-  tet föredragne.
Kongl. Proposi-  tioner, hvaröfver
Stats-Utskottets
Utlåtanden ännu
ej afgifvits.
Summa
Riksmynt.
Det belopp, hvarmed Riksgälds-kontorets inkomster till 1866 års slut, enligt Herrar
Fullmägtiges beräkning, kommer att öfverstiga dess utgifter  3,755,000: —
hvartill kommer beloppet af de utaf Riksgälds-kontoret redan verk-  ställda utbetalningar i afräkning å motstående anslag
332,406: 43
Anslag utan återbetalningsskyldighet, hän-  förliga till Riks-Statens
1,239,465
300.000
3,426,836
2,160,000
94
1.239,465
300,000
3,426,836
2.160,000
9 4
4,087,406
43
36
36
Beräknadt bidrag af Statsverkets inkomster, åren 1864—1866, för Riksgälds-kontorets
6,802,431
5,000,000
78
5:te d:o
—
—
.
—
Öfverskott å Statsverkets inkomster för åren 1862 och 1863, enligt Kongl. Maj:ts
6:te d:o
7:de d:o
1,349,800
510,100
—
2,600,300
3,950,100
510,100
Reservationer af Första Hufvudtitelns besparingar vid 1862 års slut, enligt Kongl.
8:de d:o
1,848,572
76
147,000
—
458,000
32,456
19,644
—
—
2,453,572
32,456
405,880
100,000
70
Maj:ts Proposition
-
Behållning af anslaget för ökad postskjutslega, 70,000 R:dr årligen, för tre år, en-
392,7&8
—
15,662
100,000
50
50
370,573
71
80
210,000
50,000
5,000,000
Anvisningar å Undsättningsfonden
Säo-er
10,950,437
6 5
147,000
3,110,400
50
370,573
71
14,578,411
80
Lån, hänförliga till 6:te och 8:de Hufvud-
172,000
1,387,500
1,559,500
Tillhopa anslag och lån
11,122,437
05
147,000
—
4,497,900
50
370,573
71
16,137,911
86
Öfverskott
—
—
—
5,404,714
35
Summa
21,542,626
21
Summa
—
—
2 I
Stockholm den 8 September 1863.
Oscar Arehn.
Gust. Widegren.
Stats-Utskottets Memorial JV& 151.
1
JW 181.
Ank. till Exp.-Utsk den 11 Sept 1863. kl. 1 e. m.
Utlåtande, 1 anledning af vackt motion om indragning af Ull-diskonten
samt af det för denna inrättning å Riksgälds-kontoret anvisade
kreditiv.
(R. A.)
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 211) har Herr A. O. Wallenberg förnyat sitt vid sistförflutna riksdag framställda
förslag, att det för inhemska fårskötselns och ullproduktionens befrämjande
ät Ull-diskonten på Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv ä 225,000 R:dr mätte indragas
och hvad deraf blifvit begagnadt pä vissa lämpliga tider till Riksgäldskontoret
återbetalas samt att Rikets Ständer måtte, med anmälan härom, hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla att Kongl. Majit dels täcktes medgifva att Ull-diskonten
ina upphöra och att denna inrättnings egna obetydliga behållning finge sammanslås
med Manufaktur-diskontens, dels i nåder förordna om de öfriga åtgärder, sorn
af Ull-diskontens upphörande kunde påkallas.
Efter att hafva erinrat derom, att Ull-diskonten blifvit, genom Kongl. Brefvet
den 19 Maj 1781. medelst anslag af den dä befintliga, sedermera upplösta s. k.
Manufakturfonden, stiftad för att genom lån främja upphandlingen af inhemsk ull
och understödja den mindre förmögna fabriksidkaren, saint att, då denna lånerörelse
ej ansågs uppfylla ändamålet, Rikets Ständer vid 1828—1830 års riksdag
ä Riksgälds-kontoret anvisade ett kreditiv, för att, genom inrättande af ett Ullkontor,
för landtmannen öppna dittills saknade utvägar, ej allenast att få sin vara
sorterad och uppskattad, utan äfven att vid bristande afsättning kunna den belåna,
har motionären upplyst, att lånen från Ull-diskonten beviljades mot 4 procent ränta
pä högst II månader och till 50 procent af ullens antagna värde; att Ull-diskontens
tillgångar vid början af år 1862 utgjorde tillhopa 95.463 R:dr 39 öre, hvaraf
i osäkra fordringar 1,678 Rdr 83 öre; att dess skuld till Riksgälds-kontoret för hvad
å kreditivet blifvit lyftadt, uppgick, med ränta, till 79,512 Ridr 4 öre samt att fon
Bili.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami, 1 Afd. 3 Band, 9 Haft.
2
Stats-Utskottets Memorial J\i' 151.
dens behållning vid nämnde tid således utgjorde 15,951 Kalr 35 öre, de osäkra fordringarne
deruti inberäknade. Lånerätten hade småningom utveckiat sig sålunda,
att då, enligt det lör Ull-diskonten år 18.11 utfärdade reglemente, denna rätt var
inskränkt till producent af inhemsk vara, hvilken blifvit såsom pant i Ull-kontoret
aflemnad, sä hade genom 1835 års reglemente lånerätten utsträckts äfven till dem,
sorn af sådan ull sedermera blifvit egare. Redan i sistnämnda reglemente medgafs,
att den, som erhållit lån mot underpant af ull, finge, innan lånet blifvit betaldt,
frän Ull-kontoret uttaga ullen, mot aflemnande af annan säkerhet. Pantens utbyte
mot borgen blef sålunda snart tillätet. Detta var dock ännu egentligen till förmån
för ullproducenten; men genom Kongl. Brefvet den 11 Augusti 1837 medgafs, att
äfven klädesfabriksidkare, som vid ullmarknad i Norrköping tillhandlat sig ull. egde,
med bibehållande af den honom tillkommande länerätt för sådan i ullmagasinet insatt
ull, genast från magasinet uttaga och disponera ullen. Genom Kongl. Kungörelsen
den 14 Augusti 1841 utsträcktes den förut medgifna lånerätten i Ull-diskonten
till hvarje innehafvare af inländsk ull, och genom Kongl. Brefvet af samma
dag förunnades särskildt ät klädesfabrikanter den fördel, att desse, om de antingen
vid ullmarknad eller direkt från Svenskt schäferi uppköpt förut icke belånad
inhemsk ull samt företedde producents, under edlig förpligtelse utgifna, intyg såväl
att ullen vore fällen i dess schäferi som angående det pris, hvilket för samma ull
beräknats, {ingo, utan hinder deraf att ullen icke blifvit i allmänt ullmagasin inlagd
och värderad, efter sig företeende omständigheter, för dylik ull ur Diskonten
erhålla lån mot godkänd säkerhet. Det visade sig således, att den nya Ull-diskontfonden
tilt väsendtlig del frångått sin första bestämmelse, derigenom att fabrik ante
rne till fullo återfått den länerätt, hvilken de egde före år 1831, och hvars borttagande
just ingick bland vilkoren för den nya Diskontens bildande. De vore nu
vida mera gynnade än ullproducenterne, för hvilka fonden tillkommit; och man
skulle ånyo ega fog att, likasom före år 1831, klaga deröfver att den fördel, som
genom lånen tillskyndades fabrikanten, i allt för ringa män delades af landtmannen,
såvida icke tänkesättet hellre utdömde hela Ull-diskonten såsom obehöflig både för
fabrikanten och för landtmannen. Inrättningen hade nemligen endast med svårighet
kunnat ät sina medel bereda nöjaktig läneafsättning, fastän till och med den
utväg blifvit försökt, att tjenstemän från Kommers-kollegium begifvit sig till Norrköpings
ullmarknad, försedde med Ull-diskontens penningar, för att der med någon
större framgång hålla dem tillhanda. Kreditivet hade icke behöft ens till hälften
anlitas. År 1855 uppgick utlåningen till 32,430 R:dr Runt, fördelade mellan 8
personer, och är 1857, dä fondens utlåning var störst, till 110,745 R:dr s. m., hvaraf
17 personer erhållit del. Sällan inträffade, att någon ullproducent anmälde sig
till låns bekommande, och under är 1861 hade Ull-diskonten icke förvärfvat någon
enda sådan gäldenär. Af den vid samma års sjut på säkra händer utestående lånesumman,
93,144 R:dr 33 öre, hade under årets lopp utlemnats, på grund af företedda
betyg om upphandlad ull, 14 lån ät klädesfabrikanter, hvilka således blifvit
på detta sätt gynnade för sin visade benägenhet att köpa ull för sina egna
klädesfabrikers behof; och motionären har. på alla dessa skäl, ansett, att Rikets
Ständer icke borde ”tillåta denna lilla, onyttiga inrättning att längre fortfara”.
Utskottet, som, för bedömande af frågan, huruvida bibehållandet för Statens
räkning af det uti Norrköping inrättade Ull-kontor kan anses utgöra något hinder
för Ull-diskontens indragning, från vederbörande tjensteman inom Kommers-kol
-
Stats-Utskottets Memorial JYi 151,
3
legiutn låtit infordra upplysningar rörande detta kontors tillkomst och verksamhet,
har i sådant hänseende inhemtat:
att under år 1860 till kontoret inlemnats 218,704 tb ull
att in- och utvägnings-afgifter samt afgifter för uilens sortering samt för dess förvarande
utöfver 14 dagar, äfvensom för uthyrda lägenheter tillsammans uppgått
att ehuru : törsta qvantiteterna ull blifvit in- och utlemnade under Juli månad,
Ull-kontoret i mindre män begagnats äfven öfriga delar af äret;
att kontorets utgifter utgjort:
att tjenstemän och betjening utgjordes af 1 kamererare, 1 kontrollör och 1 ullsorterings-föreståndare
samt 4 ullsorterare, 2 lärlingar och 1 vaktmästare; samt att
ullmagasinet tillkommit på det sätt att, sedan Fabriks-societeten i Norrköping erbjudit
sig att under vissa vilkor till hälften med Staten deltaga i kostnaden för
dess nybyggande, Kongl. Majit genom nådigt Bref den 17 December 1831 medgifvit,
att (ien på Staten belöpande hälft af kostnaden finge af gamla Ull-diskontfonden
utgå, hvarefter äfven återstående delen af berörde kostnad blifvit, enligtKongl.
Brefven den 28 November 1835, den 26 Mars 18.36 och den 13 Juli 1838,
af samma fonds medel anvisade, så att Staten nu vore ensam egare till berörde
egendom: hvarjemte blifvit upplyst, att lånerätten i Ull-diskonten, hvilken af motionären
uppgifvits till 50 procent af den inköpta eller panttorskrifna ullens värde,
numera, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 5 September 1854. blifvit förhöjd tili 6bf
procent af samma värde.
Stats-Utskottot, som vid nu upplysta förhållande finner Irägan, huruvida ullmagasinet
bör fortfara i sin verksamhet eller upphöra att för Statens räkning förvaltas,
icke stå i omedelbart beroende af den om indragning af Ull-diskonten och
det föi' densamma anvisade kreditiv, anser sig, beträffande det af motionären framställda
förslag, böra erinra, hurusom Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet, hvilket under sistförflutna riksdag behandlade Herr Wallenbergs
i enahanda syfte då väckta motion, uti sitt den 19 Oktober 1860 afgifna betänkande
(N:o 43) hufvudsakligen tillstyrkt bifall till motionärens framställningar
samt såsom skäl dertill anförde, att Ull-diskontens verksamhet numera vore af
ringa omfång, fastän densamma frångått bestämmelsen att blott verka till befrämjande
af ullens produktion och blifvit en vanlig diskont för beläning af reverser;
att den Ull-diskonten meddelade kreditivrätt på Rikets Ständers Riksgälds-kontor
syntes i flera afseenden olämplig, särskildt med hänseende dertill, att Riksgäldskontoret,
sjelft hade behof af kreditiv och derföre blifvit tillagd sådan rätt hos
Rikets Ständers Bank; att ullproduktionens uppmuntrande genom att belåna varan
i producentens hand ej vore klokt och praktiskt, enär försöket att pä detta sätt
förhjelpa producenten till ett högre pris inledde honom på den bana, som förvand
-
333,934 'ib .,
271,038 ii „
år 1860 till
,, 1861 „
„ 1862 „
R:dr 3,844: 39.
., 4,672: 87.
„ 5,506: 93.
år 1860
1861
„ 1862
.. IUdr 5,105: 60.
„ 5.160: 17.
., 5,412: 62.
4
Stats-Utskottets Memorial JV£ 152.
lade producenten till spekulant, hvilket ej heller torde lända till hans verkligt fördel,
enär med densamma häst öfverensstämde att varan förvandlades i penningar
mot gångbart pris och det influtna kapitalet användes på förnyad produktion; samt
att med sednare tiders strälvanden mera öfverensstämde att sammanföra allmänna
utlåningsfonder, än att bibehålla sådana, som afse främjandet blott af vissa klassers
eller mindre korporationers fördelar. Stats-Utskottet, som fullkomligen delar
dessa åsigter, har i följd deraf, och ehuruväl endast två Riks-Ständ vid sistförflutna
riksdag gillade förslaget om Ull-diskontens upphörande samt indragning af dess
kreditiv, ansett sig böra hemställa:
att Rikets Ständer måtte besluta,
dels att det för inhemska fårskötselns och ullproduktionens
befrämjande ät Ull-diskont-fonden ä Riksgälds-kontoret anvisade
kreditiv vid innevarande års slut skall indragas, så att
någon anvisning derå efter nämnde tid icke må utställas, hvaremot
derå lyftade belopp böra i stadgad ordning till Riksgälds-kontoret
återbetalas;
dels att, med underdånig- anmälan härom, hos Kongl. Majit
anhålla, det Kongl. Majit täcktes gifva nådig föreskrift om
Ull-diskonl-inrättningens upphörande och dess behållnings öfverlemnande
till Manufaktur-diskontfonden samt i öfrigt låta
vidtaga de åtgärder och meddela de föreskrifter, som af Ulldiskontens
upphörande kunna påkallas.
Stockholm den 11 September 1863.
JW 152.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Sept, 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, angående aflöningen för Rikets Ständers Juslitie-Ombudsman
samt den hos honom anställda kansli- och vaklbetjening.
(R. A.)
Jemlikt 187 § af det för Riksgälds-kontoret nu gällande reglemente skall
aflöningen för den hos Rikets Ständers Justitie-Ombudsman anställda kansli- och
vaktbetjening frän Riksgälds-kontoret utgå med följande belopp, nemligen:
för sekreteraren med
3,500 Ridr,
för hvardera af de 2:ne kanslisterne med
1,000 Ridr,
och för vaktmästaren med
500 Ridr;
Stats-Utskottets Memorial ,yW 152.
5
varande dervid stadgadt, att den del af sekreterarelönen, som öfverstiger dess förut
fastställda belopp, 2,500R:dr, är anvisad endast undertiden intill nästa riksdags
slut, saint att Sekreteraren, som utan särskild ersättning jemväl bör bestrida sekreterarebefattningen
hos Tryckfrihets-komitéen. skall vara underkastad den för
Justitie-Ombudsmanncn stadgade skyldigheten att derest han förut innehar tjenst
pä rikets stat, frånträda den dermed förenade löneinkomst, sä länge han uppbär
aflöning ä Justitie-Ombudsmans-expeditionens stat.
I afseende på dessa aflöningars belopp har hos Utskottet kommit under öfvervägande
en af Herr Justitie-Ombudsmannen gjord framställning om löneförhöjning
för den ene Kanslisten, hvilken har åliggandet att ombesörja rcgistratorsgöromålen
samt åt Expeditionens vaktmästare.
Herr Justitie-Ombudsmannen har härvid upplyst, att bemälde Kanslist måste
finnas på embetsrummet hvarje söcknedag från kl. 1() f. m. till kl. 2 e. m.samt att
möjligheten att emot den ringa godtgörelsen af 1,000 R:dr få denna tjenstebefattning
skött, hittills beroft af den tillfälligheten, att tjensten blifvit förrättad af en
äldre tjensteman, hvilkens befattning i ett annat embetsverk icke fordrat hans dervaro
under förberörda tid pä dagen och som, efter numera erhållet afsked från
sistnämnda befattning, blifvit, pensionerad. Utom det att denne tjensteman egde
rättvisa anspråk pä förökning i det obetydliga arfvode, för hvilket han i mer än
femton år uppehållit tjensten, vore det måhända omöjligt att, när denne förtjente,
snart sextiosjuårige man för en eller annan orsak afginge, pä ofvanuppgifna vilkor
erhålla en efterträdare med de egenskaper, platsen fordrade. Innehafvaren deraf
mäste nemligen ega juridisk bildning och erfarenhet, enär han stöde i omedelbar
beröring med dem, som personligen inställde sig för att klaga eller ock, nästan lika
ofta, i ändamål att söka råd, förnämligast i afseende på sättet för laga tids iakttagande
i rättsangelägenheter, de der stundom kunde vara af brådskande natur, såsom
exempel hvarpå Herr Justitie-Ombudsmannen anfört, att det visat sig vara en nog allmän
föreställning, att fatalier förvaras genom att-till Justitie-Ombudsmans-expeditionen
ingifva en klagoskrift emot den domstol eller myndighet, med hvars beslut man icke
ätnöjesljo. s. v. Dessutom vore Registratorn den tjensteman, hvilken afsåges i 24 § af Justitie-Ombudsmans-instruktionen
och hvilken under Justitie-Ombudsmannens och Sekreterarens
frånvaro på embetsresor, ”expeditionen i hufvudstaden förestår, öppnar till
”embetet ankommande bref och be,sörjer sådana, uppskof ej tålande anteckningar
”och meddelanden, hvilka ej innefatta beslut eller annan Justitie-Ombudsmannen
”tillhörande verklig embetsätgärd”. Att nu finna en juridiskt bildad och examinerad
person, som har att fullfölja sin embetsmannabana, hugad att för ett arfvode
af 1,000 R:dr om äret emottaga en plats, hvilken året om sysselsätter honom just
de timmar på dagen, då domstolar och andra allmänna embetsverk hafva sina sessioner,
vore, enligt Herr Justitie-Ombudsmannens tanke, knappast att hoppas. Den
som sköter ifrågavarande registratorsgöromål, hade tillika skyldighet att verkställa
utskrifning af alla bref och utgående expeditioner, förutom åtskillig annan renskrifning,
hvaraf föranleddes, att någon äldre tjensteman, som slutat sin bana i andra
verk, svårligen vore villig att, äfven om han hade förmåga, åtaga sig en befattning,
med hvilken ett dylikt renskrifvare-arbete vore förenadt.
Pä alla dessa skäl har Herr Justitie-Ombudsmannen föreslagit, att aflöningsbeloppet
för den ifrågavarande kanslist- och regjstrators-befatrningen måtte förhöjas
från 1,000 till 2,000 R:dr Runt om äret.
6
Stats-Utskottets Memorial ,j\i' 152.
Beträffande den vid Justitie-Oinbudsmans-expeditioiien anställde vaktmästare,
hvilken tillika har skyldighet att utan särskild vedergällning tjenstgöra hos Tryckfrihets-komitéen,
har Herr Justitie-Ombudsmannen fästat uppmärksamhet derpå,
att lönen utgjorde i ett för allt 500 R:dr om äret, utan att någon ersättning derutöfver
bestodes för embetsrummens städning och utan att han, såsom hans vederlikar
i andra verk, åtnjuter något slags sportelinkomst. En dylik inkomst hade tillförene
tillkommit vaktmästaren i Justitie-Ombudsmans-expeditionen derigenom att
han under riksdagarne biträd t såsom vaktmästare i Högloft. Lag-Utskottet oell derför
uppburit arfvode; men denna inkomstkälla hade gatt. förlorad, sedan JustitieOmbudsmans-expeditionen
år 1861 blifvit förflyttad till annan lokal och i ett annat
hus. än der bemälda Utskott har sina sessioner. Han hade i följd häraf icke kunnat
söka hvarken den nyssnämnda eller annan vaktmästare-befattning vid innevarande
riksdag och kunde ej heller för kommande riksdagar påräkna att med sin
vaktmästarebefattning i expeditionen förena dylik anställning. 1 betraktande häraf
hade det synts Herr Justitie-Ombudsmanen billigt, att någon förhöjning förunnades
bemälde vaktmästare i hans, till försörjande af hustru och barn alltför knappa aflöning;
och har Herr Justitie-Ombudsmannen föreslagit, att berörda aflöning kunde
bestämmas till 000 R:dr Runt. om äret, eller till lika belopp, som det Riksgäldskontoret.
s kammardrängar åtnjuta, helst desse sistnämnde dessutom hade törmänen
af fri bostad.
Utskottet, som funnit de af Herr Justitie-Ombudsmannen sålunda framställda
förhållanden innefatta giltig anledning att bifalla hvad han i ena och andra hänseendet
föreslagit, får alltså hemställa:
att Rikets Ständer måtte besluta, dels att aflöningen för den
bland de hos Justitie-Ombudsmannen anställde kanslister, som
har åliggandet att ombesörja Registrators-göromålen, frän och
med nästkommande års början må förhöjas till 2,000 R:dr om
året, dels att, lönen för den vid Justitic-Ombudsmans-expedj
tionen
och Tryckfrihets-komitéen anställde vaktmästare tran
och med nästa år må utgå med 600 R:dr årligen.
Beträffande aflöningen för Justitie-Ombudsmannens Sekreterare, så, och ehuru
vid sistförflutna riksdag förklarades, att den del af sekreterare-lönen, som öfversegel-
dess förut fastställda belopp,2,500 R:dr, endast skulle utgå under tiden intill
nästa riksdags slut, torde dock, vid det förhållande, att aflöningsförmånerne för de
flesta civila embetsverken vid sistlidna riksdag blefvo på ordinarie stat definitivt,
uppförda, skäl vara förhanden att för den hos Justitie-Ombudsmannen anställde
Sekreterare nu definitivt bestämma aflöningen till det belopp af 3,500 R:dr, hvarmed
densamma för närvarande utgår; och Utskottet hemställer alltså att, med iakttagande
af hvad sålunda blifvit föreslaget, den § i Riksgälds-kontorets reglemente,
som kommer att afse aflöningen för Justitie-Ombudsmannen samt den hos honom
anställda kansli- och vaktbetjening, må erhålla följande lydelse:
Aflöningen för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman samt den
hos honom anställda kansli- och vaktbetjening bör af Riksgäldskontoret,
under sista månaden af hvarje qvartal, utbetalas
skolande lönen för Justitie-Ombudsmannen, under den tid inne
-
Stats-Utskottets Memorial j\l/ 152.
7
varande riksdags statsreglering kommer att blifva gällande, utgå
med Sju tusen K:dr, eller med lika belopp som JustitieKanslerns
lön, enligt sagde statsreglering, utgör; hvaremot Justitie-Ombudsmannen,
derest han förut innehar tjenst pä rikets
stat, är skyldig att den dermed förenade löne-inkomst frånträda,
sä länge han uppbär Justitie-Ombudsmans-lönen.
Utöfver den fastställda aflöningen eger den Justitie-Ombudsman,
som hädanefter tillträder detta embete och dessförinnan
icke är i hufvudstnden bosatt, att såsom flyttningshjelp
uppbära från Riksgälds-kontoret Ett tusen femhundra R:dr.
För ofvanbemälda kansli- och vaktbetjening utgår aflöningen
under innevarande år med de belopp, sorn i hittills gällande
reglementes 187 § finnas uppgifna, och från nästkommande
års början med följande årliga belopp, nemligen:
för Sekreteraren med Tre tusen fern hundra R:dr,
,. en Kanslist, som tillika har skyldighet att ombesörja Registratorsgöromålen,
med Två tusen R:dr,
„ en Kanslist med Ett tusen R:dr samt
„ Vaktmästaren med Sex hundra R:dr:
börande Sekreteraren hos Justitie-Ombudsmannen utan särskild ersättning jemväl
bestrida de göromål, som tillhöra sekreterare-belättningen hos Tryekfrihets-kotni
éen. Derest Justitie-Ombudsmannens Sekreterare förut innehar tjenst pä rikets
stat, skola vid uppbärandet af ofvanberörda aflöning samma vilkor och förbehåll
iakttagas, som äro stadgade i afseende på utbetalningen af Justitie-Ombudsmanslönen
vid enahanda fall.
Stockholm den 11 September 1863.
R ättel ser:
i
Stats-Utskottets Utlåtande JW 150.
Sid. 7. råd. 6 uppilr. står: 32,000 — läs: 32,000,000
hvarjemte dea sidd. 11, 12ochl3 förekommande punkterne 5:o, 6:o och 7
ändras till 4:o, 5:o och Gro.
STOCKHOLM, tkyckt nos a. l. norman, 1863.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153.
1
N:o 153.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Sept. 1863, kl. 3 e. m
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Rihs-Statens Nionde
Hufvudtitel.
(U. A.)
Af Nionde Hufvudlilelns hänne afdelningar fastställdes den ena, eller Pensionsstalerna,
vid sistlidne riksdag till 495,495 R:dr 58 öre. Den andra afdelningen,
innefattande Allmänna Indragnings-staten, beräknades för nuvarande statsregleringsperiod
lill 673,424 Ridr 42 öre, deruti inbegripna indelta räntor, upptagna efter
markegång på förslag till 5,598 R:dr 55 öre, samt 211 kubikfot 9 kannor indelt
och oindelt spanmål, utgörande, efter 2 R:dr kubikfoten, 423 Ridr 80 öre; hvadan
således denna Hufvudtitels slutsumma i nu gällande Riks-stat utgör 4,468,920 R:dr.
Pensions-staterna.
l:o. Enligt bvad inhemtas af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition (införd under
Nio 2 1 i lista Samlingen af Bilianget lill Riks-Ståndens Protokoll) hade Rikets
sednast församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 28 April 1860, anhållit
att, — då kringresande skådespelaretrupper, taskspelare, lindansare, förevisare af
vaxkabinelter, djurdans m. m., hvilka genom Kongl. Brefven den 14 Maj 1789, den
5 Mars 1807 samt den 20 Juli 1831 varit underkastade afgifter till pensionskassorna
vid Kongl. Majlis Theater och Hof—kapell, vore, i likhet med ulöfvare af
andra näringar och yrken, enligt Bevillnings-förordningen underkastade skatt till Staten
och dessutom crlade viss algift för hvarje representation, samt del sålunda icke
syntes vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att nämnde skådespelare
och konstidkare ytterligare betungades med afgilter till pensions-kassor för andra
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 10 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
konstnärer, helst de sjelfve icke i dessa kassor egde del, —■ ofvanberörda Kongl.
Bref måtte varda till all kraft och verkan upphäfda; och hade Kongl. Majit, efter
inhemtande af Direktionernas för nämnda pensions-kassor afgifna yttranden, med bifall
till Rikets Ständers berörda anhållan, uti Kungörelse den 15 November 1861 förordnat,
att så beskaffade afgifler komme alt upphöra från och med år 1862 ; men
enär utaf omförmälda yttranden tillika inhemtades, att den inkomst, pensions-kassorna
utaf ifrågavarande afgifler åtnjutit och hvilken i medeltal under de tio åren
4851—60 utgjort omkring 3,000 Ridr R:mt för hvardera pensions-kassan, vore för
dessa kassors bestånd och fortfarande verksamhet af oundgängligt behof påkallad,
har Kongl. Majit föreslagit att Rikets Ständer måtte till hvardera af nämnda kassor
anvisa ett emot nyssberörda belopp svarande årligt bidrag af 3,000 Ridr Rimt att
utgå, för åren 4862 och 1865, af Sjunde Hufvudtitelns allmänna besparingar, som
dertill lemna tillgång, och för framtiden såsom särskildt anslag på Riks-statens
Nionde Hufvudtitel, hvarigenom pensions-staterna, som uti nuvarande Riks—stat åro
upptagna till 495,495 Ridr 58 öre, sålunda komme alt förhöjas med 6,000 Ridr,
eller till 501,495 Ridr 58 öre Ruut.
Enär hvarken Kongl. Theatern och Hof—kapellet äro att betrakta såsom statsinstitutioner
eller de derstädes anställda artister kunna bänföras lill Statens tjenstemän,
finner Utskottet det vara särdeles olämpligt att för Theaterns och Hof-kapellets
pensions-kassor uppföra ett särskildt anslag bland pensions-staterna under denna
Hufvudtitel. 1 betraktande häraf, och då pensioneringen från nämnda kassor, i händelse
deras nuvarande inkomster härtill icke förslå, bör kunna uppehållas med tillhjelp
af det anslag, som redan blifvit och framdeles torde varda anvisadt lill Theaterns
olika behof, samt då dessutom något giltigt skäl för framställningen icke lärer
kunna hemtas af Rikets Ständers beslut i fråga om skådespelare-afgiften, hvilket
allenast haft till syfte afskaffandet af denna högst obilliga beskattning, kan Utskottet
till den nådiga framställningen
icke tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Allmänna Indragnings-staten.
2:0. Med anledning af Riksinarskalks-embetets uti underdånigt memorial af
den 30 November 4 861 gjorda framställning att, i likhet med hvad tillförene egt
rum, då medlemmar af det Kongl. Huset aflidit, pensioner jemväl nu måtte beviljas
åt sådana till framlidna Hennes Majit Enkedrottning Desiderias hofstat börande personer
af lägre tjenstegrad, som deraf funnits förtjenta och i behof, och hvilka, med
iakttagande af den utaf Kongl. Majit och Rikets Ständer gillade grundsats, att ingen
högre hof-funktionär borde till sådan pension anmälas och alt, såframt icke af läkare
vitsordad sjuklighet eller annan ömmande omständigbellöranledde till undantag, den
till pension föreslagna borde hafva fyllt 50 år eller varit 20 år i Kongl. Hofvets
Stats-UtsTcotfets Utlåtande N:o 153.
3
tjenst, funnos upptagna i en memorialet bilagd särskild förteckning, — hade Kongl.
Majit föreslagit, att Rikets Ständer mätte anvisa den till pensions-reglering för
Hennes Majit Enkedrottning Desiderias hofstat och betjening erforderliga summa,
12,171 Ridr R.mt årligen, att, efter den fördelning mellan pensionstagarne, som
Riksmarskalks-embetels ofvan omförmälda förslag innefattade, från början af Maj
månad år 1061, då bemälde personers aflöning upphörde, utgå på det sätt att för
tiden under innevarande statsregleringsperiod medlen finge utbetalas af be&paringarne
å Första llufvudtiteln och för framliden uppföras å allmänna indragnings-staten med
det vilkor för pensionernas fortsatta åtnjutande, som för löners bibehållande å indragnings-slat
i allmänhet är gällande, att nemnligen pension minskas eller upphör
i den mån innehafvaren af allmänna medel undfår motsvarande eller högre löneförmåner.
Utskottet har tagit kännedom om de till frågan hörande handlingar; och dåde
till erhållande af pensioner sålunda föreslagna personer befunnits hafva uppfyllt de
förut i dylika fall antagna, här ofvan omförmälda vilkor i afseende å ej mindre
ålder och tjenstetid, än äfven beskaffenheten af innehafda befattningar, har, då det
tillförene varit brukligt all Rikets Ständer anvisat särskilda medel till pensionering
af sådana till hofstalen hörande personer, som af dylikt understöd varit i behof,
Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj.t föreslagit
beträffande den till pensions-reglering för Hennes Maj:t Enkedrottning
Desiderias hofstat och betjening erforderliga summa,
12,171 R:dr årligen, eller att densamma må af Rikets Ständer
beviljas.
Vidkommande åter det belopp å 32,456 R:dr, som Kongl. Majit begärt alt för
en gång utbetalas för ofvanbemälde personers pensionering för tiden intill nästa
statsregleringsperiod, eller från och med den 1 Maj 1061 till 1063 års slut, så
hemställer Utskottet,
att Kongl. Majits nådiga framställning må på det sått bifallas,
att berörda summa, 32,456 Ridr, såsom extra anslag för en
gång å Riksgälds-kontoret anvisas.
3:o. Vidkommande Kongl. Majits nådiga framställning om pensionsförmån för
de vid fångvården anställde embets- och tjenstemän samt betjente, öfver hvilken
fråga Utskottet uti Utlåtandet Nio 39, 18:de punkten, förmält sig vilja i sammanhang
med denna Hufvudtitel meddela yttrande, upplyser det den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof bilagda Statsråds-protokoll öfver Justitie-ärenden
den 14 Oktober 1062, hurusom den enda bestämmelse, som härutinnan
för närvarande förefinnes, innehålles i Kongl. Rrefvet den 24 Maj 1041,
grundadt på Rikets Ständers i anledning af nådig Proposition vid 1040—1841
årens riksdag fattadt beslut, enligt hvilket vissa vid de dåvarande körrektions-inrätt
-
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 153.
ningarne anställde tjenstemän och betjente fått en sådan förmån sig förunnad. Då
emellertid Rikets Ständer, enligt deras i ämnet aflåtna skrifvelse, förmält sig erkänna
billigheten deraf, alt de vid fångvården anställde tjenstemän och betjente, hvilkas
befattningar voro både besvärliga och ansvarsfulla, icke utestängdes från en civile
tjenstemän i allmänhet förbehållen rättighet att, då ålder och bräcklighet göra dem
oförmögna att längre sköta sina tjenster, kunna undfå afsked med bibehållande af
sina löneförmåner såsom pension; och då Fångvårds-styrelsen, på grund af sin
vunna erfarenhet, vitsordat, att, enär de åligganden, som tillhöra större delen af
fångvårdsanstalternas tjenstebefatlningar äro af särdeles mödosam och svår samt
kropps- och själskrafter hastigt medtagande beskaffenhet, innehafvarne af dessa befattningar
icke med den ständiga vaksamhet, rörlighet och kraft, som erfordrades,
kunna med sina befattningar fortfara till den höga ålder af 65 år, som för pensions
erhållande för andra tjenstemän i allmänhet är föreskrifven, hade Kongl. Majit föreslagit,
alt ej mindre de uti det nådiga förslaget till aflöningsstat med löner uppförda
embets- och tjenstemän samt betjente måtte, till belopp, motsvarande lönen,
derest den icke öfverstiger 3,000 R:dr årligen, men i annat fall med 80 procent
deraf, än ock af den öfriga personalen, hvars aflöning fortfarande komme alt utgå
af förslagsanslaget: Underofficer vid straffängelse, Vaktmästare, Vaktknekt, Fångge
valdiger,
Vaktfru, Vaktqvinna, samt Arbetsföreståndare, Arbetsbokhållare oell Arbetsförestånderska,
till belopp, motsvarande den aflöning, de vid afskedstagande! åtnjuta,
varda berättigade till erhållande af pension å indragningsstat, så alt Fångvårds-styrelsens
personal äfvensom Kamererare vid fångvårds-inrältningarne skulle erhålla
pension enligt de för civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder, samt öfrige
vid fångvårdsanstalten^ i fråga varande tjenstemän och betjente vid 60 lefnadsår
och efter alt hafva varit i Statens tjenst omkring 30 år och deraf tjenst gjort minst
10 år vid fångvården; hvarförutan Kongl. Majit ansett, alt enahanda pensionsförmån,
utan afseende på ålder eller tjenstetid, borde tillerkännas de tjenstemän och betjente
vid fångvården i allmänhet, hvilka i och för tjensten blifvit genom våld, begånget
af fångar, skadade till lemmar och helsa samt derigenom oförmögna till vidare
tjenstgöring.
Enär, uppå Rikets åren 1856 —1858 församlade Ständers underdåniga anhållan
alt, till vinnande af enhet och öfverensstämmelse uti de i spridda författningar
förekommande stadganden, som ligga till grund för pensions erhållande, en revision
af nämnda författningar måtte företagas, Kongl. Majit för detta ärende nedsatt en
komité, hvars arbeten nu mera så fortskridit, att Proposition i ämnet med säkerhet
lärer vara att förvänta till nästinstundande riksdag, anser Utskottet förevarande
fråga böra uppskjutas för alt behandlas i sammanhang med den allmänna reglering
af pes.sionsväsendet, som då tvifvelsutan kommer att ega rum. Hvad särskildt beträffar
framställningen om rättighet att, före uppnådd pensionsålder och oberoende
af tjenstetiden, bevilja pensioner åt sådane tjenstemän och betjente vid fångvården,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153,
5
som genom våld af fångar blifvit till helsa eller lemmar så skadade, att de icke
vidare kunna sina tjensler bestrida, så torde dessa kunna tills vidare bibehållas vid
sin aflöning, enär vid inträffande dylikt förfall, utväg numera icke saknas att få
tjenslerna skötte af andra personer, sedan Rikets Ständer genom bifall till Utskottets
hemställan uti 16:de punkten af dess Utlåtande N:o 59, angående regleringen af
utgifterna under 2:dra Hufvudtiteln, medgifvil att, med undantag allenast för Fångvårds-styrelsens
embets- och tjenstemän, förslagsanslaget tili fångvården jemväl
får anlitas till lämpliga arfvoden åt vikarier.
I betraktande häraf hemställer Utskottet,
alt den nådiga framställningen för närvarande icke mätte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
4:o Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i likhet med hvad jemväl vid 1856
—1858 årens riksdag blifvit beviljadt, medgifvit, alt de läkare vid Arméen och
Flottan, hvilka under påföljande stalsregleringsperiod erhölle afsked, finge under de
för civile embets- och tjenstemän i förfatlningarne stadgade vilkor samt efter enahanda
grunder, som för dessas pensionerande blifvit af Rikets Ständer antagna, uppföras
lill pension å allmänna indragnings-slaten med iakttagande, all från samma
pension skulle afräknas del belopp, som hvarje sådan pensionstagare egde att från
Arméens pensionskassa eller Amiralitets-krigsmanskassan i årlig pension uppbära;
så bar, uti särskild nådig Skrifvelse den 6 Februari innevarande år (införd under
N:o 72 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) Kongl. Majit,
enär delta Rikets Ständers medgifvande förklarats gällande allenast för nu pågående
statsregleringsperiod, men enahanda förhållanden, som föranledt berörda medgifvande,
ännu oförändrade fortfara, föreslagit, att afskedstagande läkare vid Arméen och Flottan
än vidare och intill dess annan pensionsreglering kan varda för dem fastställd,
må få sig tillerkänd samma rätt till pension å allmänna iudragnings-staten, som
under nuvarande och nästföregående stalsregleringsperiod blifvit dem medgifven ;—1 och
enär Rikets Ständers förut i ämnet fattade beslut härmed hufvudsakligen öfverensstämma,
samt någon återgång derifrån eller ändring deruti lämpligen icke bör ifrå
gakomma
förrän vid den allmänna reglering af pensionsväsendet, som är att förvänta,
tillstyrker Utskottet,
att den nådiga framställningen måtte bifallas.
5:o. I ändamål all bereda understöd åt de sedan 1808—1809 års krig ännu
qvarlefvande landtvärnsmän hafva motioner blifvit väckta, hos Ridderskapet och Adeln
af Grefve Mörner, C. S. (motion N;o 2 7), inom Borgare-Ståndet af Herr R. Ditzinger
(motion N:o 16) och inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägligen Nils Olsson
från Malmöhus län (motion N:o 29). Efter att hafva erinrat om de allmänt kända,
nti fäderneslandets historia upptecknade förhållanden, hurusom landtvärnet genom en
tvångsåtgärd, emot lag och rätt, rycktes ur fädernehuset eller ifrån sina fredliga
sysselsättningar, att vidare denna Svenska allmogens blomma, genom den uslaste
6
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153.
administration, utsattes alt kämpa lika mycket emot sjukdom, hunger och köld som
uti strid mot landels hender, samt slutligen huruledes de derefter qvarlefvande, utsvultne,
halfnakna med bruten helsa och lcfnadslyeka, obarmhertigt lemnades af samhället
åt sitt öde, hafva dessa motionärer ansett det icke vara för tidigt att samhället
emot de få ännu lefvande landlvärnsmännen till någon del afbördade sin gamla
tacksamhetsskuld. Väl hade den enskilda välgörenheten, dertill manad af den brist,
hvaruti flertalet af desse gamle befunno sig samt af deltagande för deras sorgliga
öde, sökt i någon mån lindra deras nöd, men till den komité som för sådant
ändamål bildat sig, hade influtit allenast den ringa summan af inemot Ett Tusen
R:dr, hvilka med 10 R.dr Runt till hvarje utdelats åt något öfver 90 de mest behöfvande
utaf de 365 landtvärnsman, som anmält sig lill understöds erhållande.
Häraf ådagalades, enligt motionärernes förmenande, behofvet al Statens mellankomst
för ali åtminstone på sena ålderdomen bereda landlvärnsmännen någon lättnad i
sina näringsbekymmer. Det anslag, som härtill erfordrades, skulle, till följd af
landtvärnsmännens höga ålder och deraf inträffande snara frånfällen, hvarje år betydligt
minskas och sannolikt efter 10 å 12 års förlopp alldeles upphöra; och ansågo
motionärerne det lämpligaste sältet för understödet vara beviljandet af årliga pensioner,
om hvilkas belopp de likväl haft olika åsigter i så måtto, alt Grefve Mörner
ansett pensionen böra bestämmas till enahanda belopp, som genom Kongl. Kungörelsen
den 28 Januari 1859 åt afskedadt manskap af indelade eller värfvade arméen
eller beväringsmanskap, som under tjenstgöring ådragit sig sådan skada eller sjuklighet,
att de endast i ringa mån kunna bidraga lill sin bergning beviljats alt
utgå från Wadstena krigsmanshuskassa, eller 48 R:dr, till följd hvaraf nämnde motionär,
med beräkning alt högst 400 landtvärnsman qvarlefde, begärt alt under instundande
statsreglering, ett årligt förslagsanslag af 20,000 ll:dr måtte för ändamålet
anvisas; hvaremot Herr Ditzinger, under antagande alt pensionen bestämdes till
25 R.dr, hemställt att anslaget måtte fastställas till 10,000 R:dr årligen och utgå
från innevarande års början, samt Riksdagsfullmägtigen Nils Olsson, hvilken ansett
årliga pensionen böra utgöra 20 R:dr, påyrkat ett årligt anslag af 8,000 R:dr eller
för statsregleringsperioden utaf tillsammans 24,000 R:dr Runt.
Ehuru, såsom kändt är, det landtvärnsmanskap, som bevistat 1808 och 1809
årens krig, varit underkastadt flera försakelser och lidanden samt af delta skäl otvifvelaktig!
gjordt sig förtjent af fäderneslandets deltagande och erkänsla, kan det likväl
icke antagas alt de efter en tidrymd af mera än 50 år ännu qvarlefvande
landlvärnsmännen hafva under krigstjensten mera allmänt ådragit sig sådan skada
och sjuklighet, som i väsendtlig mån kan inverka på deras förmåga alt försörja sig.
Då dessutom af flera skäl svårighet torde möta att iakttaga full rättvisa vid utdelandet
af de ifrågasatta pensionerna, så att endast de i verkligt behof stadde och af
understöd förljente deraf komma i åtnjutande, samt antalet af qvarlefvande landtvärnsman
icke synes vara större, än att omsorgen om deras försörjning bör åt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
7
kommunerna oell den enskilda välgörenheten kunna öfverlemnas, utan att Statens
mellankomst synes nödig, finner sig Utskottet föranlåtet att
till de gjorda framslällningarne alstyrka Rikets Ständers bifall.
6:0. Jemlikt sitt förut gjorda tillkännagivande under 13:de punkten mom. o
uti Utlåtandet N:o 99, går Utskottet nu alt besvara de uti den nådiga Propositionen,
N:o 76, angående lönereglering för Lands-staten, gjorda framställningar, som
Utskottet förmält sig vilja taga i öfvervägande i sammanhang med regleringen af
utgifterna under denna Hufvudtilel:
A) Då någon tillökning i aflöniugen för landsslats-tjenslemånnen icke i allmänhet
kunnat vid denna riksdag hos Rikets Ständer ifrågasättas, men desse tjen—
stemäns belägenhet synts i någon mån kunna förbättras genom beredandet åt dem
af en billig förhöjning i pensionsbeloppen, hvilka nu icke utginge efter den för civile
tjenstemän i allmänhet antagna, utan efter en för de ifrågavarande särskildt fastställd,
för dem mindre fördelaktig grund, har Kongl. Maj t föreslagit, alt pensioneringen
på ir.dragningsstat för Landssekreterare, Landskamererare, Landträntmästare,
Länsbokhållare, Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, likasom för de tjenstemän
vid Länsstyrelserna utöfver nyss uppräknade, angående hvilkas pensionering särskildt
stadgande förut icke varit meddeladt, jemte der anställde vaktbeljente, måtte bestämmas
efter de allmänna grunder, som för öfrige civile embets- och tjenstemän vunne
tillämpning, samt att dervid måtte såsom lön beräknas totalsumman af de särskilda
slag af inkomster, med undantag af hyrescrsätlningar, som enligt stat lillkomme
ifrågavarande tjenstemän, dervid Landssekreterare ansetts böra tilläggas enahanda
pensionsrätt med Landskamererare, äfvensom Landskamererare och Landträntmästare i
de fyra län, Gotlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens, som hade lägre
löneförmåner, än deras vederlikar i öfriga länen, synts, äfven om ifrågasatt löneförhöjning
för dem icke kunde bos Rikets Ständer föreslås förr än framdeles i sammanhang
med en sådan reglering, hvarigenom desse tjenstemäns löner inom samma
grad konime alt bestämmas ulan all beräkning af extra inkomster, destoheldre böra
tillerkännas lika pensionsrätt med öfrige Landskamererare och Landträntmästare, som
del förhållande, hvilket föranled! nedsättning i lönerna, nemligen förmodade mindre
göromål i dessa fyra län än i de öfriga, icke hade tillämpning på tjensteinnehafvarne,
sedan de afgålt från sina befallningar och dervid måst lemna de särskilda extra
inkomster, såsom expeditionslösen m. m., hvilka icke inginge bland de i aflöningen
inräknade, samt lefnadskostnaden för dem icke kunde anses ringare än för deras
afskedade embetslikar.
Af ofvanåberopade den nådiga Propositionen bifogade Statsråds—protokoll inhemtas,
hurusom Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj.Is derom afiåtna nådiga Proposition, beslutat, att för civile
embets- och tjenstemän jemte vaktbeljente i allmänhet pensionerna på indragningsstalen
skulle sålunda bestämmas, all de, hvilka uppbure i lön 5,000 R:dr eller der
-
8
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 158.
under, deruti inbegripen den löneförhöjning, sora vid nämnda riksdag blifvit beviljad,
skulle undfå hela beloppet i årlig pension, men att för dem, som åtnjöte mera än
5,000 R:dr, pensionen komme all utgå med åttatio procent eller fyra femtedelar af
totalsumman, dock så att de, som i årlig aflöning hade öfver 3,000 R:dr men mindre
än 3,750 R:dr icke egde undfå pension till högre belopp än 3,000 R:dr samt
alt i öfrigt den årliga pensionen icke i något fall finge öfverstiga 8,000 R:dr, allt
Riksmynt. Deremot hade pensionerna för landsstats-ljenstemännen blifvit bestämda
efter annan grund. Desse tjenstemän åtnjöte för närvarande i aflöningsförmåner:
Landskamererare i alla län utom Gotlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens
R:dr 4,000
i berörda län „ 3,500
Landlränlmästarne i alla län utom ofvannämnda fyra „ 5,000
i sagda fyra län „ 2,500
Länsnotarier
750
Länsbokhållare „ 1,000
Landskanslister
500
Landskontorisler „ 500
Vaktmästare i Stockholms län „ 450
i de öfriga länen „ 400
Kronofogdar „ 2,500
Häradsskrifvare „ 2,000
och Länsmän „ 700
hvarförutom sistnämnda tre klasser tjenstemän, i den mån de icke vore i åtnjutande
af boställen, tillagts hyresersällningar, nemligen Kronofogdar och Häradsskrifvare
till belopp af 300 IV.dr och Länsmän 200 R:dr. För Landssekreterarne, hvilkas löneinkomster
utgjordes af expeditionslösen, hade icke någon normal-lön blifvit fastställd,
utan särskilda fyllnadsbelopp blifvit tillerkände en del af dem för jemnande af deras
löner till vissa tusen- eller hundratal Riksdaler.
För landsstals-ljenslemäns uppförande på indragningsstat hade pensionsbeloppen
blifvit på följande sätt bestämda:
Landssekreterare och Landskamererare R.dr 3,000
Landträntmästare och Kronofogdar „ 2,000
Häradsskrifvare „ 1,500
Länsbokhållare „ 800
Länsmän „ 500
hvaremot något särskildt stadgande icke meddelats om pensioneringen för Länsnotarier,
Landskanslister, Landskontorister och vaktbeljente. Det hade derföre synts kunna
antagas, alt vid frågor om deras uppförande å indragningsstat, hvilket, hvad anginge
de uppgifne tjenstemännen, ytterst sällan kunde ifrågakomma, enär de i allmänhet i
yngre
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
9
yngre år från dessa tjenster till andra befordrades, de allmänna grunderna för pensionering
å indragnings-slaten skulle följas.
Den omständigheten att i en del af förenämnda landsstats-tjenstemäns aflöningar
jemväl inginge mindre belopp al extra inkomster, såsom provisioner m. m., syntes
icke innefatta tillräcklig anledning för pensionernas bestämmande till lägre belopp i
förhållande till aflöningen än som för andre civile tjenstemän vore fastställda. Genom
den betydliga förlust i inkomster, som för närvarande drabbade en landsstatstjcnsteman
vid afskedstagande!, tvingades lian, till föga fromma för det allmänna, alt
i det längsta qvarstadna på sin plats älven sedan båg och krafter till tjenslepligternas
uppfyllande börjat svika; och syntes derföre billighet och rättvisa kräfva att
en förbättring i delta hänseende nu bereddes åt desse tjenstemän, helst en allmännare
reglering af pensionsförhållandena möjligen icke under innevarande riksdag kunde
medhinnas.
Hvad sålunda blifvit anfördt anser Utskottet innefatta tillräckligt skäl för bifall
till den af Kongl. Majit nu äskade förbättring i afseende å landsstats-tjenstemännens
pensionering i allmänhet; men då, beträffande den af Kongl. Majit föreslagna särskilda
förmån för Landskaraererarne och Landträntmästarne i Gotlands, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens län, desse tjenstemän, i händelse af bifall till den Kongl.
Propositionen i denna del, skulle komma att erhålla pension till högre belopp, än
som motsvarar deras nu innebafvande lön samt det i öfrigt synts Utskottet olämpligt
att meddela några särskilda bestämmelser i afseende å desse tjenstemäns pensionering
förr än i sammanhang med den definitiva regleringen af deras löner, hemställer
Utskottet,
alt Rikets Ständer, med afslag å hvad Kongl. Majit i sistberörda
hänseende föreslagit, måtte till Kongl. Majits ifrågavarande nådiga
framställning i öfrigt på del sätt lemna bifall, att pensioneringen
på indragningsstat för Landssekreterare, Landskamererare,
Landträntmästare, Länsbokhållare, Kronofogdar, Häradsskrifvare och
Länsmän, likasom för de tjenstemän vid Länsstyrelserna utöfver
nyss uppräknade, angående hvilkas pensionering särskildt stadgande
förut icke varit meddeladt, jemte der anställde vaktbetjent,
må, intill dess annorledes i sammanhang med den blifvande
allmänna pensionsregleringen varder stadgadt, bestämmas
efter de allmänna grunder, sora för öfrige civile embets- och
tjenstemän vinna tillämpning samt att dervid såsom lön beräknas
totalsumman af de särskilda slag af inkomster, med undantag
af hyresersättningar, som enligt stat tillkommer ifrågavarande
tjenstemän; — samt att Landssekreterare tilläggas enahanda
pensionsrätt med Landskamererare.
Bih. till R. St. Brot. 1863 db 1863. 4 Satnl. 1 Afd. 3 Band. 10 Haft. 2
10
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 153.
Härmed anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat ej mindre en af Herr Rhodin
inom Borgare-Ståndet vackt, till Utskottet remitterad, Motion (Nio 126) om förhöjning
af Häradsskrifvares pension på indragningsslat till 2,000 R:dr, äri äfven Doktor
Almqvists i dess tillförene i Utlåtandet angående Sjette Hufvudliteln omförmälda Motion
(N:o 56) framställda yrkande alt Häradsskrifvare mätte tillerkännas enahanda
pensionsrått med Kronofogdar.
B) Såsom ett vilkor för tillgodonjutande af nu ifrågaställa högre pensioner,
har Kongl. Majit föreslagit, att den, som af sådan pension ville komma i åtnjutande,
skulle, der han i öfrigt fullgjort hvad som för uppförande å indragningsstat enligt
fällande författningar erfordrades, vara pligtig att i allmänhet vid fyllda 70 år eller
efter uppnådda 65 år, örn han af sjuklighet hindrades att tjensten utöfva, på indragningsstaten
öfvergå, derest icke Kongl. Majit, på grund af särskildt derom gjord
framställning, skulle finna för godt att annorlunda förordna.
Med godkännande af Stats-Utskottets Utlåtande Nio 81, mom. 17, hafva Bikels
Ständer, i fråga om antagande af enahanda vilkor för flottans officerare, beslutat alt
för närvarande icke vidtaga dylik åtgärd; och då de såsom skäl för afslyrkandet af
Utskottet anförda omständigheter, nemligen alt föreskriften syntes böra utsträckas
äfven till andra tjenstemän samt alt ärendet saknade den för en grundlig pröfning
nödiga utredning, ega full giltighet jemväl beträffande förevarande förslag, får Utskottet
dertill
för närvarande afstyrka Rikets Ständers bifall.
C) Enligt hvad Utskottet i 13:de punkten litt. o) af sitt Utlåtande Nio 99
angående Sjette Hufvudliteln omförmålt, har Kongl. Majit, i dess nådiga Proposition
(Nio 76), angående lönereglering för Lands-staten, föreslagit, bland annat, alt Landssekreteraren
i Örebro län, Gustaf Fredrik Hökerberg, mätte förklaras berättigad att,
efter erhållet afsked från landssekreterare-tjenslen, å allmänna indragnings-staten uppföras
till åtnjutande af den pension, som efter den af Kongl. Majit i högstberörda
nådiga Proposition föreslagna grund skulle Landssekreterare tillgodokomma, eller 5,200
R:dr årligen;
alt Häradsskrifvaren i Åkers, Frötuna och Wermdö skeppslags fögderi af Stockholms
län, Gustaf Laurentius Sjöberg, må, efter erhållet afsked från häradsskrilvaretjensten,
från allmänna indragnings-staten tillgodonjuta ett mot tre Ijerdedelar al den
pension Häradsskrivare i allmänhet föreslagits att erhålla, svarande belopp af 1,500
Ridr; och
att i händelse Rikets Ständer bifalla Kongl. Majis förslag angående framtida
pensionsbeloppet för Landträntmästare i allmänhet, Landträntmästaren i Christianstads
län, Magnus Billing, må komma i åtnjutande af den högre pensionen, 5,000 Ridr,
äfven om han före början af nästa statsregleringsperiod skulle erhålla afsked.
Det Statsråds-protokoll, som fanns den Kongl. Propositionen bifogadt, upplyser,
hurusom, beträffande Landssekreteraren Hökerberg, Kongl. Majis Befallningshafvande
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153.
11
i Örebro län, med öfverlemnande af en utaf Hökerberg ingifven underdånig ansökning,
att enär han, som i följd af sjuklighet, ådragen genom ansträngdt arbete i
Statens tjenst, sedan år 1855 nästan oafbrutet åtnjutit tjenstledighet, numera, vid
uppnådd ålder af 58i års, icke kunde påräkna förmåga alt sköta sin tjenst med
den båg och drift, som det allmännas kraf påkallade och ej heller, på sätt företedt
läkarebetyg vitsordade, kunde utan fara för sitt helsotillstånd i tjenstgöring återinträda,
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra framställning om bemälde sökandes
uppförande å allmänna indragnings-staten till åtnjutande af en efter löneinkomsterna
vid landssekreterare-tjensten skäligen lämpad pension af 4,500 R:dr årligen,
derest sökanden, efter derom gjord underdånig ansökning, af Kongl. Maj:t erhölle
nådigt afsked från tjensten — till denna ansökning tillstyrkt nådigt bifall helst
sökanden varit i Statens tjenst 56 år och mer än 22 år ordinarie Landssekreterare
och del icke kunde antagas, att han vid nu uppnådd ålder och efter långvarig tjenstledighet,
skulle kunna åter ingå i utöfning af sin tjenst och densamma, i betraktande
äfven af de förändrade förhållanden, som i åtskilliga delar af förvaltningen under
sednare tider inträdt, fullt nöjaktigt sköta samt dessutom tjensten icke lämpligen
borde för längre tid uppehållas genom vikarier, hvilka ofta måste ombytas och
icke alltid stöde att erhålla på de vilkor, som under förhandenvaraude förhållanden
kunde erbjudas; och hade Stats-llådet funnit sig icke böra i vidsträcktare mån tillstyrka
nådigt bifall till förevarande underdåniga ansökning, än att Kongl. Maj:t, med
hänsigt till Landssekreteraren Hökerbergs af läkare vitsordade fortfarande sjuklighet
och oförmåga alt tjensten vidare förrätta, måtte föreslå Rikets Ständer att Hökerberg
blefve förklarad berättigad, att, oaktadt han icke uppnått föreskrifven pensionsålder,
efter erhållet afsked från landssekreterare-tjensten å allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af den för Landssekreterare i allmänhet af Kongl.
Maj;l föreslagna pension af 3,200 R:dr ärligen.
I afseende å Häradsskrifvaren Sjöberg, hade Landshöfdinge-embetet i Stockholms
lån, uti underdånig skrifvelse, deri med förord öfverlemnats en af Sjöberg
gjord underdånig ansökning, att som han, hvilken vore född år 1811 och omkring
28 år varit i Statens tjenst, deraf 24 år såsom ordinarie Häradsskrifvare, under
Ijenstgöringen ådragit sig sjukdom, så kallad skrifvaredarrning, hvilken oaktadt medicinsk
behandling och af sökanden åtnjuten mångårig tjenstledighet, enligt hvad uti
ansökningen bilagdt läkarebetyg vitsordades, vore att såsom obotlig anses, Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Rikets Stäuder, att, med afseende å detta förhållande och i likhet
med hvad förut i sådana fall medgifvits, sökanden, oaktadt han sålunda icke
uppnått föreskrifna lefnads- och tjensteår, måtte förklaras berättigad att vid afskedstagande!
komma i åtnjutande af den för Häradsskrifvare bestämda pension å allmänna
indragnings-staten af 1,500 R:dr, helst i annat fall sökanden nödgades anhålla
om fortfarande tjenstledighet, intilldess han upphunne den i författningarne för
dylik pensions erhållande stadgade ålder.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
Slals-kontoret hade uti häröfver afgifvet Utlåtande i underdånighet anfört, att
ehuru, likmätigt Kongl. Brefvet den 12 November 1023, civile embets-och tjenstemän,
först då de uppnått 65 års ålder, tillbragt vid pass 40 år i Statens tjenst
samt styrkt sig vara till helsan försvagade, vid afskcdslagandet hade rätt till pension
å allmänna indragnings-staten likväl flere tjenstemän, före uppnåendet af pensionsåldern,
af Kongl. Majit och Rikets Ständer tilldelats årligt understöd, när oförmögenheten
till vidare tjenstgöring blifvit styrkt; samt att af sådan anledning två Häradsskrifvare,
Jacobsson och Medelplan, af hvilka den sednare varit behäftad med
samma sjukdom som Sjöberg, blifvit, utan alt hafva uppnått förcskrifven lefnadsoch
Ijensteålder, jemlikt Kongl. Brefvet den 25 November 1060, å indragnings-staten
uppförda till åtnjutande af full häradsskrifvare-pension; och då Sjöberg, efter att en
längre tid bafva lidit af skrifvaredarrning, enligt läkarens vitsord, egde föga hopp om
förbättring, utan vore att anse såsom obotlig, hade Stals-kontoret med afseende å
Sjöbergs ålder och tjenstetid samt hans af Landshöfdinge-embelet vitsordade under
tjenstgöringen städse ådagalagda sällsynta nit och drift samt utmärkta skicklighet,
till Kongl. Majits pröfning öfverlemnat huruvida icke anledning förefunnes att till
Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om Sjöbergs uppförande å allmänna indragningsstaten
efter afskedstagandet med en årlig pension af 1,500 Ridr.
Stats-kommissarien Kock bade härvid yttrat den särskilda mening, alt då Sjöberg,
hvilken tillika innehade en magasinsförvaltare-beställning, hvarifrån afsked icke
syntes komma alt sökas, uppnått en ålder af endast 51 år, det skulle lända till
ett betänkligt prejudikat, om full pension beviljades honom, som icke på långt når
uppfyllt hvad lörfattningarne för slik förmåns åtnjutande stadga, och hvilkens namnteckning
under magasinsrapporter m. m. dessutom utmärkte, att han icke så helt
och hållet saknade skriflörmåga; hvadan Stats-kommissarien fann sig för sin del
icke kunna å ansökningen obetingad! tillstyrka bifall, utan öfverlemnade till nådig
pröfning, om Sjöberg, för hvilken emellertid ömmande omständigheter sig företedde,
i det hans sjuklighet sannolikt härledde sig från öfveransträngning i tjensten, kunde,
efter Direktionens för Civil-statens pensionsinrättning hörande, hugnas med pension
från dess tjenstemannafond, enligt reglementet, och dessutom möjligen erhålla ett
lämpligt tillskott deruti från allmänna indragnings-staten, i hvilket sednare afseende
nådig Proposition då borde, sedan förhållandet blifvit närmare utredt, till Rikets
Ständer aflåtas; och hade Stals—Rådet, i betraktande af hvad Stats-kontoret anfört
och med afseende å olägenheterna deraf, alt häradsskrifvare-tjensten, till följd af
Sjöbergs oförmåga alt densamma bestrida, skulle komma att fortfarande under längre
lid genom vikarie uppehållas samt å de svårigheter, som, efter hvad särskildt blifvit
hos Kongl. Majit anmäldt, redan visat sig alt, utan större bidrag från Statsverket
än i andra dylika fall, erhålla lämplig person att tjensten på förordnande förrätta, i
så målto tillstyrkt nådigt bifall å den gjorda ansökningen, att Kongl. Majit täcktes
föreslå Rikets Ständer, alt Sjöberg, oaktadt han icke uppnått den för pensions åt
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153.
13
njutande bestämda ålder, finge, efter erhållet afsked från häradsskrifvare-tjensten, å
allmänna indragnings-stalen uppföras till åtnjutande af el t emot tre Ijerdedelar af
den för Häradsskrifvare i allmänhet nu föreslagna pension svarande belopp af
1,500 Ridr.
Vidkommande slutligen Landträntmästaren Billing, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Christianstads län, — jemte öfverlemnande af Billings underdåniga
ansökning, alt han, som, enligt bifogade prestbetyg och tjenstförteckning, uppnått 70
års ålder och varit i Statens tjenst 52 år, deraf han 47 år innehaft ordinarie befattning,
under hvilken tid sökanden icke åtnjutit någon tjenstledighet, så att annan
person behöfl alt för honom förordnas samt hade talrik familj alt försörja, kunde,
efter erhållet afsked från landträntmäslare-ljensten, få under sin återstående lifstid
bibehålla den för nämnda tjenst i Staten upptagna lön, 5,000 R:dr, samt att nådig
Proposition derom måtte till Rikets Ständer aflåtas, — enär Billing städse med outtröttligt
nit samt den största redbarhet och ordentlighet fullgjort sina åligganden,
den underdåniga ansökningen till nådigt bifall förordat.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Stats-kontoret yttrat, att då
ofvanberörda, af Billing anförda omständigheter icke syntes Stats-kontoret lemna
giltigt stöd för hans underdåniga anhållan att vid afskedstagande! komma i åtnjutande
af pension å allmänna indragnings-staten till högre belopp, äu det för Landträntmästare
sednast genom Kongl. Brefvet den 16 Mars 1050 bestämda af 2,000
R:dr, Stats-kontoret ansågo sig icke kunna tillstyrka bifall å ansökningen. Med anledning
af Kongl. Majlis fattade beslut i afseende å framtida pensionsbeloppet för
Landträntmästare i allmänhet, hade Stats-Itådet emellertid, hemställt alt Kongl.
Majit måtte föreslå Rikets Ständer, alt i händelse Rikets Ständer bifölle Kongl. Majlis
förslag angående nämnda pensionsbelopp, Billing måtte komma i åtnjutande al den
högre pensionen, äfven om han före början af nästa statsregleringsperiod skulle
erhålla afsked.
Med afseende å de till stöd för ifrågavarande nådiga framställningar anförda
förhållanden och då Utskottet här ofvan tillstyrkt Rikets Ständers bifall till Kongl.
Majits nådiga förslag till en förändrad pensionering för, bland andra, Landssekreterare,
Landträntmästare och Häradsskrifvare, har Utskottet funnit sig böra
hemställa,
att, på sätt Kongl. Majit äskat, följande årliga pensioner må å
allmänna indragnings-stalen uppföras alt af pensionstagarne,
hvar och en efter det han erhållit afsked från sin innehafvande
tjenstebefattning, under deras återstående lifstid tillgodonjutas,
nemligen
a) för Landssekreteraren Hökerberg 3,200 Ridr;
b) för Häradsskrifvaren Sjöberg 1,500 Ridr, och
c) för Landträntmästaren Billing 5,000 Ridr; för denne sist
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
nämnde äfven om lian före början af nästa statsregleringsperiod
skulle erhålla afsked.
7:o. Följande molioner, angående dels ändring uti de för pensions åtnjutande
allmänt gällande vilkor, dels ock beviljande af pensionsrätt för älskillige derifrån nu
uteslutne embets- och tjenstemän hafva af Utskottet blifvit i ett sammanhang behandlade,
nemligen:
a) den af Herr Drake, C. A. W., hos Ridderskapet och Adeln väckta motion
(N:o 4 16) af innehåll att de embets- och tjenstemän, som nu ega att vid 65 års
ålder efter 40 års tjenstetid och med styrkt försvagad! helsotillstånd taga afsked
med pension, mätte förklaras berättigade att erhålla samma förmån, när de uppnått
60 års ålder och tjenat minst fulla 55 år samt enligt läkarebetyg äro till helsan
försvagade. Såsom skäl lill berörda framställning bar motionären anfört, att
då erfarenheten redan förut visat, alt det stora flertalet tjenstemän efter uppnådda
60 lefnadsår vore löga lämpliga till sysslornas bestridande, men göromålen, särdeles
inom det administrativa gebitet, på sednare åren betydligt ökats under det att tjen—
stemännens anta! deremot minskats, ådagalades deraf behofvet af den utaf motionären
förordade förändring uti vilkoren för pensions erhållande. Denna förändring,
hvarigenom en hastigare omsättning bland tjenslemanna-personalen skulle vinnas,
vore alltså med Statens sanna fördel öfverensstämmande för så vidt alseende fästa—
des å tjenslemännens duglighet på sina platser; hvarjemte Statens tillgångar, enligt
motionärens åsigt, desto heldre numera syntes tillåta vidtagandet af en dylik anordning,
som en del tjenstemän, hvilka tillförene egt att i pension undfå liela lönen,
enligt nu gällande bestämmelser, tilldelades endast 80 procent deraf.
bj af Grefve Taube, //. E., i samma Riks-Stånd väckt motion (N:o 253), angående
rätt för Häradshöfdingar till pension på allmänna indragnings-staten. Vid de tvänne
sistbållna riksdagarne hade motionären framställt enahanda förslag, som uti förevarande
motion, deruti anlöres alt Häradshöfdingarne numera vore de enda af Statens
alla civile tjenstemän, som saknade en dylik förmån. Deras trägna och ansträngande
arbete i lörening med täta resor i hvilken årstid som helst samt ofta dåliga
embetsrum, inverkade menligt på deras helsa och sälte dem ur stånd alt i längden
med den kraft och verksamhet, som embete! kräfde, fullgöra sina åligganden. Med
skäl kunde icke eller förväntas, att någon Häradshöfding skulle afgå från tjensten
med pension från Civil-statens pensionskassa, enär han, såsom delegare i denna
kassa egde alt derur undfå allenast Ett Tusen Riksdaler årligen; hvaraf följden ock
vore, att tjensten ofta uppehölls genom vikarier, som tidt och ofta ombyttes, och
derför icke eller medhunne att göra sig förtroliga med de särskilda orternas olika
förhållanden. Tvärtemot föregående Stals-Utskott, som ansett någon särdeles olägenhet
icke böra föranledas deraf, att en del häradshöfdingebeslällningar förvaltades
af vikarier, helst derigenom bereddes tillfälle för yngre tjenstemän att vinna öfning
och erfarenhet uti handläggning af domaregöromål, hyste motionären den öfvertygelse
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
15
att samma förhållande vore synnerligen menligt för lagskipningen, — en åsigt som
jemväl delats af Lag-Utskottet, enligt hvad dess Utlåtande iS':o 2 vid innevarande
riksmöte gåfve vid handen. På grund häraf hade motionären ånyo hemställt, att
Häradshöfdingar, då de uppnått en ålder af 65 år och innehaft häradshöldinge-embetet
i minst 15 år, mätte förklaras berättigade att, vid afskedstagande!, å allmänna
indragnings-slaten erhålla en årlig pension af 4,000 Riksdaler Riksmynt; och
cj en af Herr 0. E. L. Dahm i Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 89), angående
pensionsrält för Lasarettsläkare. Enligt motionärens förmenande funnos få
om ens några tjenstemän, hvilka i afseende å löneförmåner voro så vanlottade, som
desse. Af de vid 37 lasarett anställde Läkare, hade nemligen en 1,600 R:dr, fem
1,500 R:dr, åtta mellan 1,000 och 1,350 ILdr, fjorton mellan 500 och 1,000 R:dr
samt nio emellan 200 och 500 R:dr. Denna lönernas ringhet hade nödgat Lasaretlsläkarne
att med sina berörda befattningar lorena andra; men uti en blifvande instruktion
för dem, komme sådant sannolikt att förbjudas, hvarförutom ökade göromål
på lasaretten förhindrade ulöfvandet af enskild praktik. Häraf löljde åter, all Lasarettsläkarne
icke kunde samia någon förmögenhet att dermed betrygga sin ålderdom;
och när härtill kom, att de icke eller hade någon pensionsrält, måste de för sitt
uppehälle qvarstå vid sina tjenslebefattningar intill sena ålderdomen, då den Iramåtgående
vetenskapen redan lemnat dem långt bakom sig samt altagande kropps- och
själskrafter gjort dem oförmögna alt nöjaktigt fylla sina platser. Väl hade Rikets
sednast församlade Ständer förklarat, att billigheten onekligen påkallade, det Lasarettsoch
Kurhusläkare, likasom öfrige i Statens tjenst anställde Läkare, mätte komma i
åtnjutande af pensionsrält, äfvensom beslutat ali den då gjorda framställningen skulle
delgifvas den Komité, som arbetade å pensionsväsendets ordnande, för alt komma
under pröfning vid uppgörandet af det förslag i delta hänseende, som del ålåg
nämnda Komité att utarbeta; men emedan det torde draga ut på tiden, innan Ko~
miléens utlåtande kunde vinna Kongl. Maj-.ts pröfning och varda af Sländerna godkändt,
samt det anmärkta missförhållandet påkallade skyndsam hjelp, har motionären
föreslagit, att Lasarettsläkare, hvilka efter 25 års tjenstgöring och fyllda 60 lefnadsår
afgå från sina tjenste)1, måtte, intilldess deras pensionsrält kan blifva annorlunda
bestämd, på allmänna indragnings-staten få åtnjuta en årlig pension af 750 R:dr
Riksmynt.
d) en i Presle-Ståndet (under N:o 17) af Domprosten Björling väckt motion,
uti hvilken Doktor Collén, Prostarne Sondén, Palmlund och Lundholm samt Kyrkoherden
Wennerström instämt. Med erinran, hurusom Sveriges Konung och folk,
utgående från den grundsats att samhällets väl berodde på den uppfostran, det uppvexande
slägtet erhölle, egnat stor omvårdnad åt läroverken, har motionären vidare
anfört, att Lärarne, som fått större löneförmåner, hvarigenom de numera ej behöfde
lida någon nöd, äfven kommit i den ställning, att de på ålderdomen kunde anses
hafva sin nödtorftiga bergning, i det de, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
Stats-kontoret af den IG Mars 1858, moni. 33, jemförd med Kongl. Brefvet till
Stals-kontoret af den 12 November 1823, sedan de uppnått 65 år och (jenstgjort i
40 år, finge uppföras på allmänna indragnings-staten. Detta sednare stadgande
behöfde dock, enligt motionärens förmenande, förändras, såvida läroverken skulle
kunna uppfylla det med dem afsedda ändamål. I allmänhet kunde ingen, som en
längre lid tjenstgjort vid läroverken, rätt uppfylla en lärares åligganden efter fyllda
60 år, efter hvilken tid man vanligen saknade den själens spänstighet och liflighet
samt den ihärdighet, som voro nödvändiga vid ungdomens handledning, i synnerhet
då, genom en längre föregående tjenstgöring, krafter och håg blifvit brutna. Enär
nu läroverken, genom de dubbla årens borttagande och genom lärarelönernas förökande
blifvit så skiljda från kyrkan, att högst få Lärare härefter torde öfvergå från
läroverkens till kyrkans tjenst, skulle följden af ofvannämnda stadgande blifva, att
våra läroverk efter några år skulle hafva en mängd gamla Lärare, som vore odugliga
för sitt vigtiga kall, men hvilka, för att erhålla pension, ej kunde taga afsked
förr ån de uppnått 65 år samt tjenstgjort uti 40 år; och då man i allmänhet kunde
antaga att, sedan den första tillsättningen af Lärare vid de nyligen inrättade läroverken
skett, ingen skulle erhålla ordinarie lärarebefattning förr än efter fyllda 30
år, har motionären föreslagit, att, med ändring af 35 mom. uti omförmälda nådiga
Bref, Lärare vid Statens offentliga undervisningsverk mätte berättigas att förflyttas på
Rikets allmänna indragningsstat, så snart de fyllt 60 år samt tjenstgjort såsom
ordinarie Lärare vid nämnda undervisningsverk i 30 år.
I sammanhang härmed har Utskottet jemväl tagit kännedom af en utaf Herr P.
G. Alander (uti motionen N:o 35) gjord framställning, att tiden för Lärares pensionering
icke måtte sättas högre än 35 års tjenstgöring och 65 lefnadsår, med rättighet
för Lärare att erhålla afsked med pension 5 år tidigare, mot den i andra korpser
vanliga nedsättningen i pensionsbeloppet, åtminstone för den, som redan nu vore
gammal och tjenat sin mesta tid under de ofördelaktigaste lönekonjunkturer.
Som, enligt hvad Utskottet förut anfört, en särskild Komité för afgifvande af
underdånigt förslag lill ordnande af pensionsväsendet i allmänhet blifvit tillsatt, hvilkens
arbete numera lärer hafva så fortskridit, att nådig Proposition i ämnet utan
tvifvel är att vid nästa riksdag förvänta samt det under sådant förhållande synes
mindre lämpligt, att Rikets Ständer, förr än i sammanhang med den allmänna pensionsregleringen,
till pröfning upptaga hithörande partiela frågor, hemställer Utskottet,
alt ofvannämnde motionärers framställningar för närvarande ej
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
8:o. Doktor Nordlander har uti en hos Preste-Ståndet väckt motion (N:o 147)
erinrat, hurusom Cheferne för embetsverken berättigats att vid fylda 65 års ålder
afgå från sina embeten med åtnjutande af fulla lönen såsom pension, men alt deremot
Cheferne för Stifts-styrelserna, rikets Biskopar, vore helt och hållet betagna
sådan
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 153.
17
sällan rättighet och mäste, derest de pj hade enskild förmögenhet, hvilket sällan inträffade,
antingen qvarstå |>å sina platser intill döden eller ock taga afsked utan all
pension. Med anledning häraf har motionären föreslagit, att Biskop, då han är 65
år gammal och linner sig ej längre kunna med nödig kropps- och själskraft förestå
sitt ansvarsfulla embete, måtte berättigas till åtnjutande af en årlig pension utaf
B,000 R:dr R.mt, motsvarande Adelar af det belopp, hvartill biskopslönerna uti
afgifvet förslag till desammas reglerande blifvit i medeltal upptagna.
Enär likväl Utskottet anser, alt Biskopar icke mera, än andre Ecklesiastika embels-
och tjenstemän böra berättigas att komma i åtnjutande af pension å allmänna
indragnings-staten, samt det dessutom är Kongl. Maj:t obetaget, att för särskilda fall
och då giltiga anledningar dertill förefinnas, hos Rikets Ständer göra särskilda framställningar
härom, finner Utskottet sig böra till den nu ifrågavarande motionen
afstyrka Rikets Ständers bifall.
9:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 247) har Herr C. E. Ljungberg
fästat uppmärksamheten derå, hurusom Statens före 1856—1858 årens riksdag
ur tjenst gångne tjenare icke hugnats med någon förbättring i sina vilkor;
men då lefnadskostnaden för dem icke vore mindre än lör de ännu i tjenst varande
samt härtill komme, alt en åt de förstnämnde beviljad förhöjning å deras pensioner,
i anseende till pensionårernes framskridna ålder icke kunde länge betunga Statsverket,
har motionären hemställt, all de redan vid 1856—1858 årens lönereglering på
allmänna indragnings-staten förflyttade embets- och tjenstemän måtte tilläggas enahanda
vilkor, som deras vederlikar efter denna tid erhållit, eller åtminstone att dem
måtte beviljas någon förbättring i deras hittills åtnjutna vilkor.
I sammanhang härmed har Utskottet behandlat följande motioner, som blifvit
väckta:
aj hos Ridderskapet och Adeln, dels af Herr von Krusenstjerna, E., hvilken uti
Motionen N:o 90, med erinran hurusom Rikets sednast församlade Ständer afslagit
en inom bemälda Riks-Slånd gjord framställning, åsyftande att vinna rättelse uti det
obilliga förhållande att, såsom genom Kongl. Brefvet den 9 Februari 1858 blifvit
stadgadt, den af Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag beviljade och af
Kongl. Maj:t fastställda förhöjningen af pensionerna för arméens befäl och tjenstemän
icke tillkomme andra pensionsberättigade, än dem, som ur tjensten afgålt efter förenärnnda
den 9 Februari; och således icke de arméens pensionärer, som der förinnan
erhållit afsked — ånyo underställt denna fråga Rikets Ständers pröfning, samt dervid
framhållit den orättvisa, som derigenom tillskyndats sistnämnde äldre pensionärer.
Och hade motionären, hvilkens framställning blifvit af flere ledamöter af Ridderskapet
och Adeln förordad, i afseende å beloppet af det statsanslag, 140,000 R:dr årligen,
som vid sistlidne riksdag ansetts vara behöfligt för att försätta dessa pensionstagare
i samma ställning, som de, hvilka från och med år 1858 erhållit af
Bih.
till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 10 Haft. 8
18
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 153.
sked, antagit denna summa, på sätt en i motionen meddelad beräkning utvisade,
kunna minskas med 60,000 It:dr; hvadan för det af motionären afsedda ändamål,
eller att pensionsförhöjning måtte få tillgodonjutas jemväl al de arméens pensionärer,
som tagit afsked före år 1858 och från 18:de ålders-årel Ijent Staten i 30
år, erfordrades ett anslag af endast 80,000 R:dr, hvilket motionären hemställt att
Rikets Ständer måtte bevilja;
dels ock af Herr Stjernsvärd, G. M., som uti sin motion, N:o 126, under åberopande
af den vid sistlidna riksdag af Herr G. Montgomery i förevarande ämne
gjorda framställning, yrkat att pensionerna för alla från arméen under olika tidpunkter
med pension afskedade måtte bestämmas inom hvarje grad till enahanda
belopp, som tillkomma dem, hvilka nu erhålla afsked med pension; samt
bj inom Bonde-Ståndet, hvarest uti motionen 458, Riksdagsfullmägtigen Anders
Andreasson från Elfsborgs län, hvilken ansett obilligt och med Statens värdighet icke
öfverensstämmande, att lägre pensioner tilldelades de Kronofogdar, som före den 16
Mars 1858 erhållit afsked, än dem, som efter denna tidpunkt frånträdt sina tjenslebefattningar,
hemställt att åt de Kronofogdar, som åtnjöte pension, enligt Kongl.
Brefvet den 15 Februari 1841, måtte hädanefter beviljas pensionsrätt, enligt Kongl.
Brefvet den 16 Mars 1858.
Enär Rikets sednast församlade Ständer, vid pröfning af de äfven då framställda
yrkanden, alt den vid 1856—1858 årens riksmöte beviljade pensionsförhöjning
jemväl måtte tillgodokomma de embets- och tjenstemän, som derförinnan erhållit
afsked med pension, å berörda framställningar meddelat afslag hufvudsakligen på
grund af den betydliga kostnad, som genom bifall till förslagen skulle tillskyndas
Statsverket, samt det dessutom synes Utskottet mindre lämpligt att i fråga om redan
beviljade pensioner åtgärder vidtagas vare sig lör dessas höjande eller förminskning,
hemställer Utskottet,
att molionärernes samtliga ofvanomförmälda framställningar måtte
lemnäs utan afseende.
10:o. Från Borgare-Ståndet har till Stats—Utskottet remitterats en af Herr C.
F. Ridderstad i nämnda Stånd väckt motion (N:o 49), hvaruti föreslagits, alt, i likhet
med hvad vid föregående riksdag egt rum, ett årligt anslag måtte jemväl under
nästinstundande statsregleringsperiod anvisas för att användas till understöd ål sådane
äldre från Arméen och Flottan afskedade Officerare och Underofficerare samt
Läkare och deras vederlikar, som i Sveriges sednaste krig deltagit och hvilka Kongl.
Maj:t finner vara för deras nödtorftiga bergning i verkligt behof af dylikt understöd.
Då emellertid, enligt hvad motionären inhemtat, ett stort antal af de till Kongl. Majit
inkomna ansökningar om delaktighet i anslaget måst, lill följd af deltas otillräcklighet,
lemnäs utan afseende, samt Siats-Utskottet, enligt hvad ordalydelsen uti dess
Utlåtande N:o 152 vid förra riksdagen, mörn. 5, gifver vid handen, med afseende å
Statens dåvarande tillgångar, ansett sig icke kunna härtill föreslå högre belopp än
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 153.
19
20,000 Ridr Rimt, hade motionären, under den föreställning att de nuvarande tillgångarne
kunde tillåta någon förhöjning i anslagsbeloppet, anhållit, att detsamma
mätte ökas till 30,000 Ridr Runt årligen; hvarjemte motionären, ehuru han icke
belviflade att Kongl. Maj:t anbefallt alla vanliga kontroller för pröfningen af deras
ekonomiska ställning, som sökt delaktighet i anslaget, likväl i betraktande af de misstag
som icke desto mindre egt rum och hvarigenom, med förbigående af verkligt
behöfvande, understöd utdelats åt sådane, som deraf icke bort komma i åtnjutande,
ansett sig, lill undarirödjande af dylik i misstag, jemväl böra föreslå, att hvarje ansökan
om understöd bör åtföljas af ej mindre Pastors-embelets än äfven Konungens
Befallningshafvandes i orten betyg om medellöshet.
Då den vid sistlidne riksdag för omfönnälda ändamål anslagna summa af 20,000
Ridr årligen blifvit beviljad utan inskränkning ensamt till innevarande statsregleringsperiod,
är således nu endast fråga om delta anslag, i följd af motionärens framställning,
bör förhöjas. Men då berörda summa desto heldre måste antagas vara
för sitt ändamål fortfarande tillräcklig, som uppenbart är, att genom redan varande
uudcrslödstagares småningom inträffade afgång med döden ökade tillgångar å anslaget
måste uppstå, samt härtill kommer, att Kongl. Majit icke heller funnit nödigt
att om tillökning i nämnda anslag göra nådig framställning till Rikets Ständer, Utskottet
anser sig böra hemställa,
a) att motionärens förslag i denna del må lemnäs utan afseende.
Hvad åter angår kontrollen derå, att endast verkligt behöfvande må komma i
åtnjutande af ifrågavarande slags understöd; så, ehuru Utskottet ingalunda betviflar
att vid understödens beviljande all möjlig noggrannhet i berörda afseende blifvit iakttagen,
anser dock Utskottet alt för ett tillförlitligt bedömande af nämnda förhållande
önskligt vore, att de i landsorterna bosatte sökandenas medellöshet vitsordades genom
intyg från Kongl. Majits vederbörande Befallningshafvande, som utan tvifvel lättast
äro i tillfälle att härom förskaffa sig kännedom, hvadan Utskottet föreslår,
b) alt Rikets Ständer må i underdånig skrifvelse anhålla det
täcktes Kongl. Majit i nåder förordna, att ansökningar om un
derstöd
från ifrågavarande anslag skola varda åtföljda af Kongl.
Majits vederbörande Befallningshafvandes intyg om sökandens
medellöshet.
ll:o. Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion (Nio 490) har Riksdagsfullmägligen
Jonas Andersson från Östergötlands län anfört, hurusom vid de tvänne
sednastc riksdagarne beviljats ett anslag af 100,000 Ridr Runt, hvilket, enligt motionärens
förmenande, varit afsedt till understöd i främsta rummet åt sådane afskedade,
äldre mililärpersoner, som deraf gjort sig förtjente och för sin nödtorft vore
i behof. I verkligheten hade likväl ett motsatt förfarande egt rum i det att yngre
personer ofta tilldelats ett understöd mångdubbelt öfverstigande hvad som beståtts
20
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 153.
aldre personer, hvilka i strid för fäderneslandet ofirat helsa och krafter; och då
Kongl. Majit uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof,
sidan 28, gjort framställning derom, alt berörda anslag måtte ökas med 50,000 Ridr
årligen att utgå från och med innevarande års början, hade motionären ansett sig
böra föreslå, att Rikets Ständer, vid bifall till den nådiga framställningen i ämnet,
ville fästa det uttryckliga vilkor, att afskedade äldre militärer, hvilka icke förut äro
hugnade med tillräcklig pension och hvilka, vid anmälan 0111 understöd, derjemte
genom behöriga bevis styrka, att de deltagit i fälttåg mot fiendtlig magt, samt sakna
egna medel för sin tillräckliga utkomst, må i första rummet komma i åtanka vid
utdelning af det för ändamålet anslagna beloppet.
Berörda anslag har, enligt hvad Rikets Ständer hafva sig bekant och såsom
vidare inhemtas af Stats-Utskottels Utlåtande N:o 66 under mom. 56:0, blifvit beviljadt
för helt annat ändamål, än motionären förmenat, eller till betäckande af den
skilnad, som för Arméens pensionskassa kan uppstå genom tillämpningen af den
nya pensioneringen, som för arméen och Gotlands landlbeväring antagits; och enär
sålunda framställningen uppenbarligen hvilar på ett misstag af motionären, torde
Rikets Ständer finna densamma
icke förtjena afseende.
12:o. Af en till Rikets Ständer den 15 sistlidne Mars aflålen särskild nådig
Proposition (Nio 89), som af samtliga Riks-Stånden blifvit remitterad till Statsutskottet.
inhemtas, att Kanslers-embetet för Upsala universitet, uti skrifvelse den
27 nästförutgångne Januari, med underdånigt förord till Kongl. Majit öfverlemna!
en af Professoren i Obstetrik vid Carolinska Medico-chirurgiska institutet, Kommendören
af Wasa-orden m. m., Doktor Magnus Christian Retzius gjord underdånig ansökning
att, vid numera uppnådd ålder af nära 68 år och efter att hafva mer än
49 år varit i Statens tjenst anställd samt på grund af styrkt sjuklighet, erhålla nådigt
afsked från sin innehafvande professors-beställning och dermed förenade befattning
såsom Direktör vid Allmänna Barnbördshuset i Stockholm, med rätt till pension
för återstående lifstiden å Rikets allmänna indragningsstat.
Uti häröfver afgifvet utlåtande, hade Kongl. Maj.ts och Rikets Stats-kontor, beträffande
den sökta pensionsförmånen, i underdånighet anfört, att de om civile embetsoch
Ijenstemäns rätt till pension å allmänna indragnings-staten utfärdade författningar,
Kongl. Förordningen den 24 Januari 1 778, Kongl. Brefven den 25 Juni 1818
och den 12 November 1823, jemförda med nådiga Skrifvelserna om Nionde Hufvudlilelns
reglering den 16 Mars 1858 och den 23 November 1860, icke — med
undantag af ett enda för Stats-kontoret kändt fall — tillämpats på de vid undervisningsverken
anställde lärare, för hvilkas pensionerande, ända till den 16 Mars
1858, då elementarläroverken tillhörande personer i det hänseendet i allmänhet tillförsäkrades
lika förmåner med de civile tjenstemännen, andra grunder och bestämmelser
blifvit följda; samt alt någon allmän föreskrift icke meddelats om pensions
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153.
21
förmån å nämnda stat för Professorer och andra Lärare vid det år 1815 inrättade
Carolinska Medico-chirurgiska institutet, när de genom hög ålder och sjuklighet
vore urståndsatte att sina befattningar vidare bestrida; men att vissa omständigheter
talade till bemälde Professorers förmån uti ifrågavarande hänseende, såsom dels att
de vore delegare i Civil—statens pensionsinrättning och således ställde i någon likhet
med civile tjenstemän, dels att Anatomie-professorn vid berörda institut, Medicinal-rådet
A. J. Hagströmer, efter Kongl. Sundhets- kollegii hörande, den 29 Oktober
1823 erhöll nådigt afsked med bibehållande af hela professorslönen såsom
pension å allmänna indragnings-staten, dels ock att Professoren P. Cedershiöld, som
afled i tjensten, enligt nådiga Brefvet den 20 April 1841, åtnjöt å nämnda stat ett
af Rikets Ständer beviljadt arfvode af 600 R:dr Banko, hvilket, i händelse han, ulan
lönens bibehållande, från professors-beställningen afgått, skulle hafva kommit att förhöjas
till 1,000 R:dr samma mynt; hvarjemte Stats-kontorel upplyst, att Professoren
vid Allmänna Barnsängshuset var, jemte tre andra Lärare, (öre år 1815 uppförd
å Sundhets—kollegii stat, då lönen utgjorde 444 R:dr 21 skilling 4 runstycken
banko; och hade, i betraktande af allt detta, Stats-kontoret, hvilket i ett tvif
velaktigt
fall icke vågat obetingadt tillstyrka nådigt beviljande af pension å allmänna
indragnings-staten för Professoren Retzius, ansett sig böra öfverlemna till Kongl.
Maj:ts nådiga bepröfvande, huruvida ej nådig Proposition kunde till Rikets Ständer
aflätas om bemälde Professors uppförande på nämnda stat till en pension af 5,200
R:dr, motsvarande 80 procent af den lön, hvaraf han är i åtnjutande.
Vid underdånig föredragning häraf har Kongl, Majit, enär, efter hvad Statskontoret
anfört, det kunde vara tvifvelaktigt, huruvida på grund af redan gifna författningar
Lärarne vid det Carolinska institutet äro berättigade att efter tillryggalagda
vissa lefnads- och tjensteår varda till pension på allmänna indragnings-staten uppförda,
väl funnit hinder möta för pröfning af Professor Relzii underdåniga ansökning,
innan Rikets Ständer haft tillfälle i ämnet sig yttra; men som Kongl. Majit ansett
en dylik förmån icke utan skada för institutet och obillighet emot den der anställda
lärarepersonal kunna densamma förvägras, har Kongl. Majit begärt att Rikets Stän
der
mätte uttryckligen förklara, det må Professorerne vid Carolinska Medico-chirurgiska
institutet och öfrige med lön å institutets stat uppförde Lärare vara berättigade
till pension å Rikets allmänna indragningsslat i den ordning och efter de
grunder, som för civile embets- och tjenstemän äro i allmänhet gällande.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande; och får på de af Kongl. Majit
till stöd för dess nu gjorda nådiga framställning andragna skäl tillstyrka,
att, på sätt Kongl. Majit begärt, Rikets Ständer för sin del
medgifva, det må Professorerne vid Carolinska Medico-chirurgiska
institutet och öfrige med lön å institutets stat uppförde
Lärare vara berättigade till pension å Rikets allmänna indrag
-
22
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153.
ningsstat i den ordning och efter de grunder, sorn för civile
embets- och tjenstemän äro i allmänhet gällande.
-15:0. Uti en hos Preste-Ståndet väckt, lill Utskottet remitterad motion (N:o
24) har Biskop Millén anfört, hurusom Rikets sist församlade Ständer, bland annat,
beslutat, att ”lärare vid rikets elementarläroverk hädanefter skulle, såvida de ej innehade
prebende eller annan preslerlig lägenhet, komma i åtnjutande af rättighet till
pension å allmänna indragnings-stalen”. I motiveringen lill detta beslut lunnes icke
någon orsak uppgifven, hvarföre innehafvarne af prebenden undantogos från rättighet
till nämnde förmån, eller hvarföre det vore mindre angeläget alt i afseende på
dem tillse, del de ej tvungos att längre fortfara med det maglpåliggande och ansträngande
lärarekallet, än förmåga och krafter medgåfve, och det vore motionären
omöjligt att finna någon giltig grund för berörda undantag, alldenstund Lärare med
prebenden väl icke mindre än Lärare utan sådana blefve på ålderdomen i behof af
befrielse från ett kall, som fordrade yngre och friskare krafter, för de prebendarier,
som uppbure aflöning efter nya läroverks-staten, funnes visserligen, oaktadt nämnda
förbehåll, en utväg alt utan minskning i sin lön erhålla afsked, nemligen genom att
frånträda prebendet och begära alt blifva uppförda på indragningsstat, i hvilket fall
de efter afskedstagande! komme i åtnjutande af samma löneförmåner, som de under
sin tjenstgöring innehaft, men förhållandet vore helt annorlunda med de Lärare, som
icke ingått på nämnda stat, utan fortfarande åtnjöte de löneförmåner, hvaraf de förr,
än denna stat uppgjordes, vore i besittning och hvartill deras innehafvande fullmagter
berättigade dem. För desse skulle en icke obetydlig minskning i inkomster
uppstå och de skulle bringas i det svåra valet, alt antingen till stor skada för läroverket
in i sena ålderdomen qvarstå vid sina lärarebefattningar eller ock för erhållandet
af afsked underkasta sig en icke obetydlig nedsättning i sina visserligen
icke stora löneförmåner, dervid det vöre fara värdt alt omtankan för familjens utkomst
kunde tvinga dem att välja det förra alternativet. Antalet af sådane Lärare
vore för närvarande icke större, än att del öfver bela riket uppginge till tre eller
fyra, och det syntes motionären mindre välbetänkt att låta de läroverk, vid hvilka
de voro anställda, blottställas för de menliga följderna af ett sådant undantagsförhållande.
1 följd häraf bar motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte medgifva
de få Lärare, som innehade prebenden och icke ingått på nya läroverks-staten, rättighet
alt, om Kongl. Majit funne dem deraf förtjente, erhålla afsked under samma
vilkor, som före 1850—1858 årens riksdag förunnades Lärarne vid elementarläroverken.
Då det onekligen är af synnerlig vigt för undervisningen, alt de Lärare, som
af ålder befiunasjl oförmögne att med erforderlig kraft sköta sina maglpåliggande befattningar,
ej tvingas att med utöfningen af sin ansvarsfulla verksamhet fortfara, och
det af Rikets Ständer vid 1850—1858 årens riksdag i fråga om Lärares pensionering
gjorda förbehåll i afseende på dem, som innehafva prebende eller annan pre
-
Stats-Utslcottcts Utlåtande N:o 153.
23
sterlig lägenhet, synes lägga hinder i vägen för sådane al! vid afskedstagande! komma
i åtnjutandet af pension, har Stats-Utskottet funnit en förklaring i detta hänseende
vara af behofvet påkallad, men ansett densamma höra afse icke hlolt de Lärare, som
icke ingått på nya staten så att de mätte vid afskedstagande! tillgodonjuta ail den
rätt, som före nyssnämnda riksdag varit medgifven, ulan ock dem, som efter nya
staten uppbära sina löner, och får alltså föreslå,
alt Rikets Ständer medgifva, att de Lektorer vid rikets högre
elementarläroverk, hvilka innehafva prebende eller annan presterlig
lägenhet, då de i öfrigt uppfylla de för pensionsrätt för civile
tjenstemän i allmänhet gällande bestämmelser, skola vid afskedstagande
berättigas till enahanda pension å allmänna indragnings
slaten,
sorn öfrige Lärare, hvilka enligt nya staten åtnjuta kon
tanta
löner, hvarjemte, beträffande de Lektorer med prehenle,
som icke ingått på nya staten, Rikets Ständer förklara, alt det
vid 1858 års pensiorisreglering för läroverken gjorda förbehåll
i afseende på prebende-innehafvare icke utgör hinder för dessa
att vid afskedstagande tillgodonjuta all den rätt, som varit före
nyssnämnda tid Lärare vid elementarläroverken lagligen medgifven.
14:o. I fråga om beviljande af ytterligare medel för utgifvande af Sveriges
gamla lagar, har Kongl. Majit uti dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof föreslagit, alt för berörda ändamål fortfarande matté åt Professoren Carl
Johan Schlyter anvisas ett belopp af 2,000 R:dr årligen, att utgå från allmänna in
dragningsstaten
under enahanda vilkor, som tillförene varit af Kongl. Majit äskade.
Af det vid den nådiga Propositionen bilagda Stalsråds-protokoll öfver Juslilie-ärenden
den 14 Oktober nästlidet år inhemtas likväl, att sedan Kongl. Maj:t vid sist—
hållna riksdag begärt enahanda belopp, eller 2,000 R dr årligen, deraf 1,100 såsom
arfvode och 900 R:dr såsom ersättning för biträde och andra kostnader, men vid
statsregleringen, sannolikt genom misskrifning, den ändring blifvit gjord, att endast
1,000 R:dr blifvit upptagna såsom arfvode och lika mycket till berörda ersättning,
så hade Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad Herr Jusliiie-statsministern tillstyrkt,
beslutat äska att utaf berörda anslag Professoren Schlyter, som före ingången af
nästa statsregleringsperiod fyller en ålder af 68 år, måtte, äfven om han skulle
komma att upphöra med utgiliiingen af Sveriges gamla lagar, af hvilka, sedan tryckningen
af Magnus Erikssons Landslag så fortskridit att dess utgifvande, om ej oför
utsedda
hinder möta, kan emotses vid innevarande års slut, endast Stadslagen och
Christofers Landslag återstå, berättigas att under sin återstående lifstid uppbära berörda
arfvode, 1,100 R:dr årligen.
Enär således innehållet af den nådiga Propositionen icke öfverensstämmer med
den af Kongl. Maj:t beslutade framställning till Rikets Ständer, men sådant uppen
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
barligen härflyter af något förbiseende vid Propositionens uppsättande, har Biskop
Björck, med fästadt afseende ej mindre å dessa omständigheter, än äfven å Professoren
Schlylers stora förtjenster, uti en hos Presle-Ståndet väckt motion (N:o 112)
föreslagit, att Professoren Schlyter mätte förklaras berättigad att under sin lifstid
uppbära omförmälda arfvode, 1,100 R:dr årligen, äfven om han komme att med
utgifningen af Sveriges gamla lagar upphöra.
På grund af hvad sålunda förekommit samt i betraktande af de stora förtjenster
Professoren Schlyter genom nämnda lagarbete inlagt till spridande af kännedom
om fäderneslandets äldre samfunds- och rättsförhållanden samt om dess fornspråk,
tillstyrker Utskottet,
all, jemte det Rikets Ständer för fortsatt utgifvande af Sveriges
gamla lagar, åt Professoren Carl Johan Schlyter under enahanda
vilkor som tillförene blifvit bestämda, å allmänna indragningsstaten
bevilja ett årligt anslag af 2,000 R:dr, deraf 1,100 R:dr
beräknas såsom arfvode och 900 R:dr såsom ersättning för
biträde och andra kostnader, Rikets Ständer tillika, på sätt
jemväl är föreslagit, måtte förklara bemälde Professor berättigad
att under sin lifstid fortfarande uppbära berörda arfvode,
1,100 R;dr årligen, äfven om han skulle komma att med utgifvandet
af ofvannämnda arbete upphöra.
15:o. Med afseende å de Statens höga embeten aflidne Excellensen, f. d. Justitie-statsministern,
Justitie—rådet m. m., Claes Ephraim Gunther i lifstiden beklädt
och den för fäderneslandet gagneliga verksamhet han utöfvat, har, enär behållningen
i hans bo, enligt hvad boförteckningen visade, utgjort allenast 10,349 R:dr 96
öre, men denna summa, äfven med tillägg af det understöd af sammanlagdt 1,050
R:dr, som tilldelats hans enka, fru Hilda Augusta Sofia Gunther, född Grevesmiihl,
från Civil-statens pensionsinrättning och allmänna enke- och pupill-fonden, icke
kunde anses tillräcklig för hennes, jemte 4 minderåriga barns nödtorftiga bergning,
Kongl. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja enkefru Gunther för hennes
återstående lifstid en årlig pension å allmänna indragnings-staten af 1,500 R:dr; men
enär, enligt hvad Utskottet erfarit, enkefru Gunlhers förmögenhetsviikor, efter det
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet Rikets Ständer meddelades, väsendtligen förbättrats,
så alt något behof af understöd från Statens sida för henne eller hennes
barn numera icke lärer förefinnas, anser Utskottet sig böra
• afstyrka bifall till denna nådiga framställning.
16;o. Med afseende å den för fäderneslandet gagneliga verksamhet aflidne
Justitie-rådet J. H. Backman i lifstiden under en lång tjenstetid utöfvat och då boets
ställning icke lemnade tillgång till hans efterlemnade enkas och oförsörjda dotters
nödtorftiga bergning samt Justitie-rådet Backman i lifstiden icke varit delegare i
Civil
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
25
Civil-statens pensionsinrällning; hvadan tians enka ej eller vore berättigad till nånot
understöd af enskilda enke- och pupill-fonden, har Kongl. Majit, i Dess nådiga
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit att Justitie—rådet
Backmans enka, Maria Torbjörnsson, måtte för hennes återstående lifstid å allmänna
indragnings-staten erhålla en årlig pension af 600 R:dr; —• och får Utskottet, med
afseende å hvad Kongl. Majit till stöd for den nådiga framställningen anfört, tillstyrka
att den för Justitie-rådet Backmans enka Maria Backman, född
Torbjörnsson, begärda pension, 600 R:dr, må af Rikets Ständer
beviljas.
17:o. Sedan uti en till Kongl. Majit ingifven ansökning Kanslisten i Kongl.
Svea Hofrätt Johan Fredrik Cralius i underdånighet anhållit, att då han, som till
följd af svår ögonsjukdom nära sju års tid åtnjutit ledighet från bestridande af omförmälda
kanslistbefattning, numera, enligt ansökningen bifogadt läkarebelyg, vore
urståndsatt alt sköta samma befattning, Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra
nådig framställning derom att Craelius efter afskedstagande måtte undfå viss årlig
pension, samt Hofrätten, i infordradt underdånigt utlåtande vitsordat att Craelius,
hvilken vore född den 20 Juni 1016 och blifvit år 1850 antagen till e. o. Kanslist
i Justitie—fördelningen af Kongl. Majlis kansli, år 1041 förordnats till Amanuens vid
Svea Hofrätt och 1045 utnämnts lill Kanslist derstädes samt att han, på sätt i
ansökningen förmäldes, under längre tid för sjuklighet njutit tjenstledighet, hvarjemte
Hofrätten, på grund af åberopade läkarebelyget, tillstyrkt, alt Craelius måtte undfå
en årlig pension af 472 Ridr 50 öre, motsvarande den för kanslisttjenst å Hofrättens
gamla stat uppförda lön och hvad Craelius hittills under tjenstledigheten åtnjutit;
så har Kongl. Majit, med afseende å hvad sålunda förekommit och i enlighet
med Hofrällens hemställan, uti dess nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof föreslagit, att Kanslisten Craelius må från och med månaden näst
efter den, under hvilken afsked från kanslisltjensten varder honom beviljadt, komma
i åtnjutande af en årlig pension för sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
al 472 Ridr 50 öre.
Då ofvanåberopade läkarebetyg innehåller det någon förhoppning icke finnes
att Cralius någonsin kan i tjenstgöring återinträda och det måste anses olämpligt
att hans tjenst, under den längre lid, som ännu återstår innan Cralius må uppnå
den i författningen föreskrifna pensionsålder, genom vikarie upprätthålles, får Utskottet
tillstyrka,
4 /
att ifrågavarande nådiga framställning må af Rikets Ständer
bifallas.
18:o. Af det den Kongl. Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
åtföljande protokoll öfver Juslilie-ärenden för den 10 September 1862 inhemtas,
hurusom Kongl. Göta Hofrätt uti underdånig skrifvelse den 6 nästförutgångne
Bih. till B. St. Brot, 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 10 Haft. 4
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
Juni — enär Fiskalen hos Hofrätten, vice Häradshöfdingen August Bergström, som
sedan flera år tillbaka lidit af sinnessvaghet och allt från slutet af år 1858, då ett
svårare anfall af sjukdomen inträflade, icke kunnat förrätta sin tjenst, nu befunne
sig i den belägenhet, att något hopp icke vidare gåfves om hans återställande lill
varaktig helsa; af hvilken anledning den för Bergström förordnade förmyndare, Kronofogden
Anders Lindergren med stöd af behörigt låkarebelyg, som styrkte nyssnämnda
förhållande, hos Hofrätten anmält Bergström till erhållande af afsked från Fiskals—
tjensten, likväl under det vilkor, alt Bergström för sin återstående lifstid tillerkändes
en årlig pension till lika belopp som Fiskalslönen — förmält, alt ehuru Hofrätten
redan länge erfarit olägenheten deraf, att Bergströms tjenst måst förrättas af
vikarie, för hvars aflöning andra tillgångar saknats, än dels det afdrag, som, enligt
föreskriften i nådiga Brefvet den 9 November 18CO, beräknats å Bergströms lön,
och dels det öfverskott af det å Hofrältens stat uppförda anslag till biträden vid
Fiskals-expeditionen, som kunnat uppkomma, sedan andra sådana utgifter, hvartill
delta anslag vore afsedt, blifvit bestridda, Hofrätten likväl dragit i betänkande att
besvära Kongl. Majit med någon framställning om ökadt anslag lili denne vikaries
aflöning; likasom Hofrätten, så länge icke ali förhoppning saknats om Bergströms
återställande till helsan, ansett sig icke kunna ifrågasätta hans entledigande från
tjensten eller hans berättigande att, i ersättning för den inkomst, om hvilken han
härigenom komme att gå miste, erhålla särskildt understöd eller pension; men då
det numera syntes otvifvelakligt att Bergström icke vidare någonsin kunde i tjenstgöring
inträda, och hans qvarstående vid tjensten skulle hafva till följd, alt ofvan
antydda olämpliga förhållande komme alt fortfara, hade Hofrätten ansett tiden vara
inne alt, så vidt på den berodde, söka detsamma undanrödja; hvadan Hofrätten,
med stöd jemväl af ofvan anförda, till Hofrätten ingilna anmälan, i underdånighet
hemställt, om icke Kongl. Majit, med fästadt afseende äfven å Bergströms, utan
velerligt eget förvållande iråkade beklagansvärda ställning, skulle i nåder täckas bereda
fullbordan af det vilkor, under hvilket ensamt Bergströms entledigande från
hans innehafvande flskalstjenst i Hofrätten kunde ifrågakomma, och således, enär
Bergström ännu icke uppnått de lefnads- eller tjensleår, som berättiga honom till
afskedstagande med bibehållande af lönen på indragningsslat, till Itikets Ständer aflåta
nådig Proposition om Bergströms förflyttande å allmänna indragnings-stalen lill åtnjutande
under sin återstående lifstid af en emot fiskalslönen, 1,500 Bidr, svarande
årlig pension; — i sammanhang med hvilken hemställan Hofrätten vitsordat, alt
Bergström, som år 1857 blifvit anlagen lill Auskultant i Hofrätten och vunnit befordran
till e. o. Kanslist år 1838, till e. o. Notarie vid Kriminal-expeditionen år
4847, lill vice Arkivarie 1855, till extra Civil—notarie samma år och till Fiskal
den 28 Maj 1858, i dessa sina Ijenstebefattningar såväl som under utöfningen af
Häradshöfdinge-embele, hvars förvaltning fyrfaldiga gånger äfven för längre tider
varit honom anförtrodd, med utmärkt nit och ordentlighet fullgjort sina åligganden,
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 153.
ar
äfvensom han i öfrigt under sin helsås dagar städse gjort sig känd för en stadgad
och hedrande vandel. '
Med afseende å Fiskalen Bergströms intygade oförmåga i följd af fortvarande
sinnessjukdom alt sin tjenst vidare förrätta samt å hvad Hofrätten i underdånighet
anfört har Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer alt bemälde Bergström malte lör—
klaras berättigad att från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked
från fiskalsljensten varder Bergström beviljadt, å allmänna indragnings-staten uppföras
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af 1,500 R:dr;
— och får Utskottet, i betraktande af härvid förekommande omständigheter, tillstyrka,
att denna nådiga framställning må af Rikets Ständer bifallas.
19;o. Ilos Kongl. Majit hade Chefen för Kameral-departementet i Fångvårdsstyrelsen
Carl Mauritz Kruskopf, med företeende af behörigt läkarebetyg derom, att
han lede af en periodiskt återkommande ögonsjukdom jemte led-rheumatism, i underdånighet
anhållit att, enär omförmälda lidande, hvaraf hans förmåga att uthärda
del med kameral-departemenlschefs-befattningen i Fångvårdsstyrelsen förbundna ansträngande
arbete under sednare åren förminskats, numera lemnade föga förhoppning att
kunna afhjelpas, så länge den dertill i synnerhet verkande orsaken, ögonens öfveransträngning,
fortfore, Kongl. Majit mätte täckas genom nådig framställning lill Rikets Ständer
bereda sökanden å allmänna indragnings-staten enahanda pensionsrält, som till—
komme embetsman i allmänhet vid 65 års ålder, derest han, som den 18 sistlidne
September uppnått 60 lefnadsår, blefve af fortfarande sjuklighet nödsakad att från
nämnda befallning begära entledigande; varande af sökanden i öfrigt åberopadt, att
han, som saknade ärfd förmögenhet, under tjensletiden icke, oaktadt ett alltid indraget
lefnadssätt, kunna på knappa löneinkomster göra besparingar till betryggande af
hans eget och hans hustrus uppehälle på ålderdomen.
Jemlikt företedd tjensteförteckning, hade sökanden, som vore född den 18 September
1802, blifvit den 8 Februari 1826 antagen i Statens Ijenst, den 51 Mars
1840 utnämnd till Kammarskrifvare och den 13 Juni 1844 befordrad till Notarie
och Revisor i Krigs-kollegium, äfvensom han den 5 September 1845 erhållit nådigt
förordnande såsom extra Kameral-ledamot i Styrelsen, och den 50 Oktober samma år
medelst konstitutorial till Kameral-ledamot derstädes förordnats, hvarefter han fortfarande
qvarstått uti sin tjenst hos Krigs-kollegium, den han dock, i följd af gällande
föreskrifter, icke under tiden utöfvat.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, och då, efter hvad Fångvårdsstyrelsen
uti infordradt underdånigt utlåtande upplyst, Departements-chefen Kruskopfs
omförmälda sjuklighet i synnerhet under sednaste åren särdeles ofta hindrat honom
från tjenstgöring, så att han under mera än halfva liden af sistförflutna tio år varit,
på grund af styrkt sjukdomsförfall, i åtnjutande af tjenstledighet, samt då läkarens
betyg föranledde att det åberopade ögonlidandet med all sannolikhet skulle vid den
28
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 153.
kallare årsliden framgent komma alt genom Ijenstens fortsatta skötaude underhållas, —
har uti en den 28 sistlidne April tiil Rikets Ständer aflålen nådig Proposition (N:o
107) Kongl. Maj:t, med särskildt afseende å vigten deraf, alt innehalvaren af ifrågavarande
embete mera oafbrutet än den nuvarande kunde egna sig åt den vigtiga
förvaltningsgren, som vore detta embete anförlrodt, begärt, att Departementschefen
Kruskopf måtte från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från
haus befattningar i Statens tjenst kunde vara honom beviljadt, å allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension,
motsvarande 80 procent af hans nu innehafvande lön, 4,500 R:dr, eller således lill
belopp af 5,600 Riksdaler Riksmynt.
Under åberopande af ofvananmärkta i den nådiga Propositionen anförda skäl,
får Utskottet,
till ifrågavarande nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
20:o. Sedan Fångvårds-slyrelsen, med öfverlemnande af en utaf Chefen för
Kronoarbets-bataljonen på Carlsborg, Majoren i arméen och Riddaren af Kongl. Maj:ts
Svärds-orden Johan Henrik Ennes afgifven, af prestbetyg och tjensleförleckning åtföljd
underdånig ansökning att vid afskedstagande från nämnda bataljonschefs-beställning,
efter fyllda 65 ur, komma i åtnjutande af pension på indragnings-staten i
likhet med hvad sökandens företrädare i samma befattning, numera aflidne Öfverstelöjlnanten
m. m. J. C. Schander varit beviljadt, i underdånighet upplyst, alt Majoren
Ennes, som vore född den 2 Juni 1800 och år 1816 inlrädt i Statens tjenst, blifvit
år 1844 anställd såsom Kompani-chef vid Kronoarbels-korpsen och i sådan egenskap
tjenstgjort till Januari månad 1850; alt lian derefter tjenstgjorl såsom Dalaijonschef
vid Kronoarbets-kompanierua på Rindön lill början af år 1858, då iian, i
följd af ena kompaniets indragning, återgått lill kompaniehefs-befattning, i hvilken
egenskap han dock varit Befälhafvare vid stationen, samt slutligen att Majoren Ennes
den 17 September 1860 blifvit anställd såsom Chef för Kronoarbets-bataljonen på
Carlsborg, hvilken befattning lian fortfarande ulöfvade; hvarjemte och då, jemlikt
Kongl. Brefvet den 24 Maj 1841, föreslåndarne vid straff- och arbels-fängelserna i
Slockholm samt i Malmö, Norrköping och Göteborg lått sig tillagd rätt till pension
att tillträdas efter fyllda 65 år och 10 års tjenst vid fångvården samt de befattningar,
sökanden sedan år 1844 vid Kronoarbets-korpsen ulöfval, kunde anses vara
af likartad beskaffenhet med förenämnda fängelseföreslåndare-tjenster, Styrelsen, med
vitsordande att sökanden med nit, ordning och skicklighet ifrågavarande fångvårdsbefattningar
bestridt i underdånighet hemställt alt i likhet med hvad enligt Kongl.
Majlis nådiga Beslut den 14 November 1854 blifvit dåvarande Bataljons-chefen å
Carlsborg, Öfverste-löjtnanten m. m. Schander beviljadt, Majoren Ennes, hvilken såsom
Bataljons-chef för nävarande åtnjöte i lön 1,500 R:dr, såsom gratifikation 500
R;dr och i servismedel 30 R:dr, eller tillhopa 2,030 R:dr, mätte, när han uppnått
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
29
en ålder af 65 år, vid hvilken tidpunkt iner än 49 år från hans anställande i Statens
tjenst förflutit och när han derjemte styrker, att hans helsa är försvagad, få,
vid afskedstagande! från bataljonschefs-befallningen vid Kronoarbets-korpsen, komma
i åtnjutande af en pension af Ett Tusen Femhundra R.dr att för hans återstående
lifstid från allmänna indragnings-staten utgå; så har Kongl. Majit, i dess nådiga
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit att Majoren
Johan Henrik Enres, när han uppnått en ålder af 05 år och derjemte styrker att
hans helsa är försvagad, må från och med månaden näst efter den, då Iian undfår
afsked från befattningen såsom Bataljons-chef vid Kronoarbets-korpsen, komma i åtnjutande
af cn årlig pension för sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
al 1,500 Itali ; — och får, i betraktande af hvad härvid förekommit, Utskottet
tillstyrka
att Majoren Ennes, vid uppnådde 65 år och när han i öfrigt
uppfyllt de af Kongl. Maj t för afskeds erhållande föreslagna
vilkor, må kunna å allmänna indragnings-staten uppföras lill
åtnjutande för sin återstående lifstid af 1,500 It:dr i årlig
pension.
2 I :o. Vidare har Kongl. Majit i dess nådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof föreslagit, alt enär Direktören vid läns-celifängelset i Christianstad,
Adolph Trotzig, elter att under en tid af något mer än sex år halva tjenslgjort
såsom vaktmästare vid fäslningsfängelset i nämnda stad, samt från December månad
år 1646, då läns-cellfängelset i Christianstad försl till begagnande upplåts, hafva
innehaft direkförs-befallningen derstädes, numera, enligt hvad prestbetyg och tjenste—
förteckning utvisade, snart i 50 år varit i Statens tjenst oell vid en ålder af nära
65 år befunne sig med sex oförsörjda barn i högst knappa lefnadsvilkor samt, enligt
hvad afgifvet läkarebetyg jemväl gåfve vid banden, vore sjuklig, så att mer än
sannolikt vore, att han icke lång lid härefter blefve oförmögen alt sköta sin ansvars
fulla
direktörs—tjenst och att han tillika vid afskedstagande icke komme att ega
tillräcklig förmåga att genom annat arbete bereda sig bergning, Trotzig, hvilken,
enligt Fångvårds-slyrelsens vitsord, under sin tjenstgöring vid fångvården med utmärkt
ordning och pålitlighet samt lill Styrelsens fullkomliga belåtenhet sina åligganden
fullgjort samt, enligt hvad bemälde Styrelse jemväl upplyst, såsom Direktör
åtnjöte i lön 1,500 R:dr och i skrifvarearfvode 500 l\:dr jemte andra förmåner,
mätte berättigas att från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked
från direktörs-befallningen vid läns-cellfängelset i Christianstad, å allmänna indragningsstalen
uppbära årlig pension för sin återstående lifstid till belopp af
1,500 R:dr.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande, och får, med afseende å de till
stöd för den nådiga framställningen anförda skäl, tillstyrka
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
att, med bifall till densamma, för Direktören vid iäns-cellfängelset
i Christianstad, Adolph Trotzig, må å allmänna indragningsstalen
uppföras en årlig pension af 1,500 Ridr alt utgå från
och med månaden näst efter den, då Trotzig från berörda direktörs-tjenst
erhåller afsked.
22:o. Jemte meddelande, att Direktören och Redogöraren vid straff-fängelset
i Landskrona, Underlöjtnanten Carl Peter Westergren i underdånighet anhållit om afsked
från nämnda direklörsljenst med undfående af den pension, hvartill han kunde
finnas berättigad, har Kongl. Majit, uti en den 17 sistlidne Februari till Rikets Ständer
allålen nådig Pioposition (Nio 80), föreslagit, att hemälde Westergren, som, då
han upphörde att i egenskap af Direktör och Redogörare vid Landskrona straff-fängelse
tjenstgöra, åtnjöt ett-lönebelopp af 1,400 R:dr R;mt, mätte förklaras berättigad
alt från och med månaden näst efter den, då han erhölle afsked från Direktörsbefattningen,
å allmänna indragnings-stalen uppbära en årlig pension af 1,400 Riksdaler
Riksmynt.
Af den nådiga Propositionen inhemtas, alt Westergren, som är född år 1802,
år 1824 inlrädt i mililärtjenst, derifrån lian. efter att hafva flera år innehaft sergeanlsgrad,
erhållit afsked, hvarefter honom i nåder tillagts Underlöjtnants namn heder
och värdighet; att Westergren emellertid den 1 November 1857 blifvit anställd
såsom Föreståndare för omförmälda fängelse, till en början under benämning af Vaktmästare
och sedermera från och med 1848 under benämning af Direktör, och alt
han, enligt hvad Fångvårds-styrelsen inlvgat, med synnerligt nit, drill och skicklighet
i utöfning af denna befattning fortfarit intill 1860 års utgång, då han undfått
tjenstledighet, hvaraf han, såsom enligt läkarebetyg besvärad af sådan sjuklighet, som
gjorde honom otjenlig alt med den ansträngande befattningen fortfara eller åtminstone
skulle för hans återstående lefnad ännu mera försämra hans försvagade helsa,
allt sedermera varit i åtnjutande; och har Fångvårds-styrelsen Westergrens begäran
om pension förordat.
Med hänseende till hvad sålunda blifvit anfördt angående den tid, under hvilken
Westergren varit i långvårdens tjenst anställd och angående det väl vitsordade sätt,
hvarpå han samma tjenst utöfval, får Utskottet, i öfverensstämmelse med de grunder,
hvilkas antagande Utskottet under 5:dje punkten härolvan tillstyrkt i fråga om pensionsrält
vid afskedstagande för de vid fångvården anställde embets- och tjenstemän,
hemställa,
alt Rikets Ständer mätte bifalla hvad Kongl. Majit uti ifrågavarande
hänseende behagat föreslå.
23:o. Uti skrifvelse af den 14 Mars nästlidet år hade Fångvårds-styrelsen
underdånigst förmält, alt sedan åtta lifstidsfångar hvilka den 1 Februari 186 1 rymt
från straff-fängelset i Landskrona samt den 6 i samma månad blifvit på en gång
dit återförde, vid deras ankomst till fängelset, af starka drycker öfverlastade, upp
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 153.
31
fört sig våldsamt och kastat stenar på bevakningen, hvarvid, enligt hvad protokollet
öfver hållen undersökning vid Krigsrätt rörande tilldragelsen utvisade, inträda!, att
Befälhafvaren för Artillerivakten, Sergeanten vid Wendes Artilleri-regemente Nils Ollo
Jonasson dels blifvit träffad på högra benet nära fotknölen af en kastad sten och
dels vid det han skolat begifva sig ut genom dörren å planket emellan inre och
yttre borggårdarne, fastnadl med högra foten emellan planket och dörren under det
fångarne våldsamt fört till den sednare, hvarigenom foten blifvit så svårt klämd, att
Jonasson derefter icke kunnat stödja på densamma; hvadan och enär, enligt läkares
intyg, den Jonasson sålunda tillfogade skada haft till följd, att han blifvit oförmögen
till vidare krigstjenst, samt alt han ej vore fullt arbetsför eller duglig till något
sådant kroppsligt arbete eller ansträngning, som mer eller mindre kunde taga den
skadade lemmen i anspråk, Sergeanten Jonasson, som derför måst söka afsked från
sin sergeants-beställning och efter erhållet afsked, enligt tillkännagifvande från Direktionen
öfver Arméens pensions-kassa, från nämnda kassa undfår i årlig pension endast
180 Hulr Runt, hvilket belopp vore otillräckligt för bans försörjning med hustru
och två barn, hos bemälda Styrelse anhållit, att honom måtte beredas fyllnad i samma
pension, så att han komme alt åtnjuta hvad som under enahanda förhållande skulle
hafva tillkommit en Sergeant vid straff-fängelsets inre bevakning.
I öfrigt hade, beträffande Sergeanten Jonasson, upplysts, att han under år 1861
vid Regementet åtnjutit i lön på stat 500 R:dr, i beklädnadsmedel 150 R:dr, och i
servismedel 12 R.dr eller tillhopa 662 R:dr Ruut, dels ock alt lian från en vid
Wendes Artilleri-regemente befintlig enskild pensions-kassa kommer alt efter afskedstagandet
i sin tur årligen erhålla 120 R dr Runt, men icke förr än något pensionsrum
för honom blifver ledigt, hvilket, i anseende dertill att två exspektanter
redan finnas, förmodades komma att dröja någon tid.
åled anledning af hvad sålunda förekommit och då, enligt nådiga Brefvet den
24 Maj 1841, blifvit antagen den grundsats, att långvårdsljensteman, som i och för
Ijensten blifvit genom af fångar begånget våld skadad till lemmar eller helsa, samt
dymedelst oförmögen till vidare tjenstgöring, må, utan afseende å ålder eller tjen
stetid,
behålla hela sin ordinarie löneinkomst, samt billigheten syntes fordra, att
Sergeanten Jonasson, hvilken under fångbevaknings-ljenstgöring inom straff-fängelsets
i Landskrona inre område lidit ifrågavarande skada, som nödgade honom att från
tjenslen afgå, må af motsvarande förmån komma i åtnjutande, hade Fångvårdsstyrelsen
med tillkännagifvande, all lönen till de vid nämnda fängelses inre bevak
ning
anställde Underolficerare, med hvilka Jonasson befinner sig i jemnlik ställning,
utgör 500 Hulr Runt, i underdånighet hemställt, att Sergeanten Jonasson, hvilken,
på sätt ofvan är förmäldt, efter afskedstagande! bar alt från Arméens och Regementets
pensions-kassor förvänta en årlig pension af sammanlagdt 500 R:dr, måtte i
nåder tilläggas pensionsfyllnad med ett belopp af 200 R:dr Runt årligen, att utgå
från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från sergeantsbesläll
-
32
Stats-UtsJcotiets Utlåtande N:o 153.
ningen vid Wendes Artilleri-regemenle honom beviljas, äfvensom ali dessutom, i
händelse Jonasson icke genast från samma lid skulle få uppbära den från Regementets
enskilda kassa honom tillkommande pension, eli deremot svarande belopp,
eller 120 R:dr R:mt för år, mätte, intilldess sådant kunde komma alt ega rum, få,
likaledes från och med månaden näst elter afskedstagande^ till Jonasson af allmänna
medel utbetalas: och har Kongl. Maj:!, i öfverensstämmelse med Fångvårds-styrelsens
berörda hemställan, föreslagit, alt Sergeanten Nils Otto Jonasson, hvilken under
fångbevaknings-tjenstgöring lill sin helsa skadats så alt han derigenom blifvit oförmögen
lill vidare tjenstgöring, malte från allmänna indragnings-slalen erhålla pension
med ett belopp af Två Hundra R:dr Runt årligen för hans återstående lifstid, alt
utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från sergeantsbeställningen
vid Wendes Artilleri-regemente honom beviljas, äfvensom alt, i händelse
Jonasson icke genast från samma lid skulle få uppbära den från Regementets
enskilda kassa honom tillkommande pension, ett deremot svarande belopp, eller Eli
Hundtaljugo IV.dr Runt för år, måtte, intill dess sådant komme all ega rum, få, likaledes
från och med månaden näst efter afskedstagandet, lill Jonasson från allmänna
indragnings-stalen utbetalas.
Till hvad Kongl. Maj:t sålunda behagat föreslå får Utskottet, på de i det Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition åtföljande Statsråds—protokoll åberopade skäl,
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
24:o. Efter det Fångvårdsstyrelsen, lili skrifvelse af den 2 1 Februari nästlidet
år, till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat en, i ändamål att af nu församlade
Ständer erhålla något understöd af allmänna medel, till bemälda Styrelse ingifven
ansökning af Vaktmästaren vid straff-fängelset i Landskrona Nils Nilssons enka, Maria
Catharina Nilsson, född Falkman, af hvilken ansökning, äfvensom i öfrigt tillgängliga
handlingar, hufvudsakligen inhemtades:
att Vaktmästaren Nilsson, hvilken tjenst gjort såsom Slottsknekt vid förenämnda
straff-fängelse från 1845 till 1859, då han befordrades till Vaktmästare derstädes, aflidit
den 29 Augusti sislberörda år vid nära 50 års ålder, efterlemnande åt enkan
och fyra barn, af hvilka det äldsta då var 19 och det yngsta 12 år, en behållning
enligt bouppteckning af endast 52 R:dr 21 öre Runt;
att Nilsson, hvilken under hela sin tjenstetid gjort sig känd för utmärkt nit
och pålitlighet, under sin tjenstgöring blifvit af fångar med knif svårt sårad i ansigtet
två gånger, sednast den 5 Juni 1859, samt några timmar derefter insjuknat
i ett underlifslidande, som blef hans död, och hvarom vederbörande läkare förklarat
att, ehuru sådant ej läte sig med visshet bestämma, dock såsom sannolikt kunde
antagas, alt nämnda lidande varit medelbart framkaliadt af det Nilsson öfvergångna
våld i förening med en tillkommen förkylning, samt
alt Nilssons enka, född den 20 September 1805, städse varit känd för ett
stilla
Ståts-Utskottets Utlåtmäe K:o 153.
B3
stilla väsende jemte ordentlighet och flit, men efter mannens död befinner sig med
de ännu hemmavarande barnen, af hvilka, efter hennes uppgift, ett skall vara ofärdigt,
i fattigdom och nöd, med alseende hvarå Kongl. Maj:t jemväl, under den efter
Nilssons död förflutna tid, två särskilda gånger åt enkan Nilsson meddelat tillfälliga
nådegåfvor;
har Kongl. Maj:t, i enlighet med Fångvårds-styrelsens uti berörda skrifvelse
gjorda underdåniga förslag, föreslagit, att enkan Maria Catharina Nilsson, hvars yngsta
barn inom kort uppnår 15 års ålder, måtte för sin återstående lifstid undfå en årlig
pension af Ett Hundra R:dr Runt från allmänna indragnings-staten; och får Utskottet,
på de uti den nådiga Propositionen anförda skäl,
tillstyrka Rikets Ständers bifall till denna Kongt. Maj:ts framställning.
25:o. Af en lill Rikets Ständer aflåten särskild nådig Proposition (N:o 6) angående
pension på allmänna indragnings-staten för Regements-läkaren vid Konungens
f. d. Eget värfvade regemente, Öfverfältläkare!! och Riddaren af Kongl. Wasaorden,
Medicine Doktorn Fredrik Bågenholm, inhemtas, hurusom Bågenholm uti en
den 30 Oktober 1861 till Kongl. Maj:t ingifven skrift i underdånighet anhållit, att,
då han redan hade uppnått 68 lefnadsår och under 48 år varit anställd såsom
Militärläkare i Statens tjenst samt nu genom ålderdomssvaghet och sjuklighet alltmera
hindrades i behörig utöfning af tjenstepligterna, men hans efter afsked enda
påräkneliga medels tillgång för eget och familjs, deribland tre oförsörjda barns, underhåll
utgjordes af den honom tillkommande pension, 600 R:dr, från Arméenfi
pensionskassa, han måtte, vid frånträdande af berörda regementsläkare-beställning
och sina tillika innehafvande befattningar såsom tillförordnad Bataljonsläkare vid Wendes
Artilleri-regemente och Läkare vid fåstningsfångelset i Landskrona, varda förhulpen
till åtnjutande af en pension å allmänna indragnings-staten, som motsvarade
bans nuvarande löneinkomster, af honora beräknade till inalles 2,400 R:dr, eller
hvilken åtminstone blefve jemförlig med bvad afskedstagande Regementsläkare vid
Arméen, då de uppnått föreskrifna lefnads- och tjensteår, egde uppbära.
Sedan så väl Sundhets-kollegium blifvit häröfver hördt, som äfven Direktionen
af Arméens pensionskassa sig yttrat angående Bågenholms pensionsrätt i nämnda
kassa, bär Kongl. Stats-kontoret, uti afgifvet utlåtande och efter meddelande af de
grunder, som för närvarande äro gällande i afseende å Militärläkares pensionering,
anfört: att handlingarne i målet visade, att Bågenholm år född den 14 September
1793, blifvit den 16 December 1817 förordnad till Bataljonsläkare vid Lifgardet
till häst och derefter 1822 befordrats till Regementsläkare vid Konungens dåvarande
Egel värfvade regemente, hvilken befattning han innehaft intilldess detta regemente,
år 1829 upplöstes, då han förflyttades på regementets indragningsstat med bibehållande
af sin lön och med skyldighet att besörja läkarevården vid den under beBih.
till B. St. Brot. 1862 (2 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Bomå. 10 fflft. 5
34
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 153.
Dämning af Landskrona Garnisons-kompani återstående del af berörda regemente;
alt Bågenholm vidare, efter förordnande, bestridt flera mililärläkare—tjenster och för
närvarande, likaledes på grund af förordnande, förestode bataljonsläkare—beställningen
vid den i Landskrona förlagda afdelning af Wendes artilleri-regemente och läkaretjensten
vid fästningsfängelset i samma stad; samt att lian numera lider af ålderdomssvaghet
och annan sjuklighet; alt den aflöning, hvilken Bågenholm i egenskap
af tillförordnad Bataljonsläkare vid Wendes artilleri-regemente och Läkare vid fästnings—
fängelset i Landskrona såsom arfvode uppbär, utgjorde vid den förra tjensten j, f 00
R:dr och vid den sednare 500 R:dr samt att regementsläkare-lönen vid Konungens
f. d. Eget värfvade regemente, sådan den med derunder inbegripna förhöjning för
30 tunnor spanmål under år i 8G i från regementets indragningsstat utgått, bestege
sig till 886 R:dr 5 öre; och slutligen att Bågenholm, efter afskeds erhållande,
egde åtnjuta pension från Arméens pensionskassa med ett belopp af 600 R:dr årligen.
Vid underdånig föredragning a! detta ärende har Kongl. Majit, enär Bågenholm
icke innehade tjenst på ordinarie stat, ulan regementsläkare-beställningen vid Konungens
f. d. Eget värfvade regemente redan för lång tid tillbaka blifvit indragen,
samt de öfriga begge béfatlningarne eller bataljonsläkare-sysslan vid Wendes artilleri-regemente
och läkareljensten vid fästningsfängelset i Landskrona blott efter förordnande
af honom bestridas, funnit honom väl icke vara berättigad till pension å
allmänna indragnings-stalen; men som emellertid, enligt hvad Sundhets-kollegium
äfven anfört, Öfverfältläkare!1. Bågcnholms frånträdande af Regementsläkare-tjenslen
vid Konungens f. d. Eget värfvade regemente varit föranledt, icke af egen ansökning
om afsked från densamma, utan af Regementets indragning, samt, derest detta icke
skett, han sannolikt fortfarande qvarstått vid regementsläkare-beställningen och under
sådant förhållande kommit i åtnjutande af den löneförbättring, som tid efter annan
desse tjenstemän beviljats, samt följaktligen, efter erhållet afsked, jemväl fått tillträda
den pension, motsvarande regementsläkare-lönen, 2,000 R:dr, som, efter afdrag likväl
af belöpande pension från Arméens pensionskassa, Regementsläkare för närvarande
ega åtnjuta; alltså och då icke heller vore med billighet öfverensstämmande,
att han, vid den af honom uppnådda höga ålder och efter att hafva under en lid
af omkring 45 år Ijent det allmänna, skulle, när han nu för sjuklighet nödsakas
lemna sina befattningar, ålnöjas med den för hans och hans familjs bergning uppenbart
otillräckliga pensionen från Arméens pensionskassa; har Kongl. Slaj:t föreslagit,
att Öfverfältläkare!), Doktor Fredrik Bågenholm, med frånträdande af regementsläkare-lönen
vid Konungens f. d. Eget värfvade regemente, mätte efter erhållet
entledigande från de bänne öfriga af honom nu innehafvande bestäliningarne,
uppföras å rikets allmänna indragningsstat, alt derifrån, i likhet med andra afskedstagande
Regements-läkare, såsom pension uppbära ett belopp, svarande emot skilnaden
emellan nuvarande regementsläkare-lönen och pension från Arméens pensionskassa,
eller 1,400 R:dr årligen.
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 153.
35
I fråga om det pensionsbelopp, sora skäligen må å allmänna indragnings-stalen
tilläggas Doktor Bågenholm, när han från sina här ofvan omförmälda beställningar
afgår, bar, under iakttagande af den i allmänhet af Rikets Ständer hittills följda
grundsats alt pension ej må för iner än en tjenst åtnjutas, Utskottet för sin del
ansett detta belopp böra bestämmas till likhet med hvad allöningen vid den af dessa
befattningar af hvilken Bågenholm under sin tjenstetid baft högsta löneinkomst utgjort,
eller 1,100 B:dr, motsvarande den aflöning han såsom andre Bataljonsläkare vid
Wendes artilleri för närvarande uppbär; och Utskottet får på grund häraf och nied
afseende å hvad i denna fråga i öfrigt förekommit, hemställa,
det Rikets Ständer, på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition i detta ämne, att Doktor Bågenholm förklaras berättigad,
att jemte bibehållande of sin pension såsom Regementsläkare
från Arméens pensionskassa, vid afskedstagande! ur rikets
tjenst, på allmänna indragnings-stalen uppföras till åtnjutande
för återstående lifstid af en årlig pension stor 1,100
R:dr, motsvarande bans nu innehafvande aflöning såsom andre
Bataljonsläkare.
2Gio. På sätt Kongl. Majit uti sin nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof tillkännagifvit, har Kong). Majit uti särskilda nådiga Propositioner
under den 24 Oktober sistlidet år äskat, alt andre Bataljonsläkaren vid Calmar regemente,
Doktor Ehrenfrid Jeremias Kampf, Löjtnanten vid Westgöta regemente
Carl Julius von Holten, Underlöjtnanten vid Jemtlands iiästjägare—korps Carl August
G son Stjernefeldt, Regements-kommissarien vid södra Skånska infanteri-regementet
Johan Krook samt konstituerade andre Bataljonsläkaren vid Svea artilleri-regemente
Fredrik Adolf Zettergren måtte, vid deras afgång ur tjenst, varda uppförde till nedannämnda
pensioner å allmänna indragnings-staten, och inhemtades af berörda Propositioner,
angående andre Bataljonsläkaren Kampf (Propositionen N:o 8): att han, som
efter slutad studiekurs med ganska fördelaktiga kunskapsbetyg inträdt i utöfningen
af läkare-verksamheten; den 25 Oktober 1857 blifvit utnämnd till sin nu innehafvande
andre bataljonsläkare-tjenst, men genom en år 1859 iråkad sinnessjukdom,
blifvit urslåndsalt att vidare tjenstgöra utan måst intagas på Wexiö hospital, hvarest
han ännu vårdades; och enär, enligt hvad läkare intygat, någon förbättring i
Doktor Kampfs helsotillstånd under dessa år icke inträdt samt förhoppning om hans
återställande till helsan icke eller förefinnes, bar Kongl. Majit, med anledning af Rikets
Ständers vid 1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd
sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie befattning i rikets
tjenst, föreslagit alt, i öfverensstämmelse med hvad Regements-chefen hemställt
och Kongl. Sundhets-kollegium tillstyrkt, Doktor Kampf måtte med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked från regementet, få på allmänna in
-
56
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153.
dragnings-staten uppföras lill åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
pension, motsvarande hans nu på regementets stat inneliafvande andre Bataljonsiäkare-aflöning,
eller Åttahundra Riksdaler;
angående Löjtnanten von Holten (Propositionen N:o 5): att sedan Chefen för
Westgöta regemente uti ett af General-befälhafvaren i tredje militärdistriktet med
förord insändt memorial i underdånighet anmält, att Löjtnanten von Holten alltsedan
år 1056, i följd af kroppslig sjukdom, förenad med en sinnets slöhet och förvirring,
som stundom gränsat till fullkomlig galenskap, varit oförmögen att någon tjenst vid
regementet förrätta såsom alldeles oanvändbar och för sina handlingar olillräknelig;
hvadan och då genom detta sjukdomsförhållande, hvilket af jemväl ölverlemnade läkarebelyg
vitsordades och hvaruti någon förbättring icke vore att förvänta, regementet,
hvars Subalternofficers-grad vore låtaligare än vid de flesta andra infanteri-regementen,
sannolikt under en längre lid komme alt förblifva i mistning af en tjenstbar
officer, synnerligast som von Holten, hvilken vore född år 1020, i anseende till
sitt behof af en årlig inkomst till bekostande af sitt lifsuppehälle torde vid regementet
qvarstå åtminstone intill pensionsåldern, derest icke något lör hans lefnadsomkostnader
väl behöfligt bidrag kunde honom annorledes beredas, Regements-chefen
hemställt, att von Holten måtte såsom pension iå bibehålla sina löneförmåner eller
så stor del deraf, som motsvarade hans nu innebafvande lön efter normal-stat, ut
görande 525 Riksdaler Riksmynt att af Statsverket årligen utbetalas med beräkning
från den dag, han från löjtnants—beställningen erhåller afsked; — så har Kongl.
Maj:t, på enahanda skål, som här ofvan finnas anförda i fråga om Doktoren Karapfs
pensionering, föreslagit Rikets Ständer, att Löjtnanten von Holten måtte, med månaden
näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten, få på
allmänna indragnings-slaten uppföras till åtnjutande under siu återstående lifstid af
en årlig pension till belopp af Femhundratjugofem Riksdaler, motsvarande hans nu
inneliafvande lön efter normal-stat;
angående Underlöjtnanten Stjernefeldt (Propositionen N:o 9): att han i underdånighet
anhållit alt, i anseende lill sjuklighet och försvagad synförmåga, som dagligen
försämrades, så att han icke kunde hoppas alt vidare blifva mägtig till aktiv
tjenstgöring, måtte varda uppförd på indragningsstat med ett understöd, motsvarande
håås nuvarande behållna lön, som, enligt Regementsskrilvarens intyg, under åren
1852—1861, med inbegripen löutillökning för åren 1857— 1860, utgjort, efter afdrag
af bäst- och fouragemedel, ackordsränta och pensiousafgift, i medeltal 440 R:dr
38 öre; och hade, efter det af handlingarne inhemtats att Stjernefeldt vore född
den 14 Mars 1820 samt den 6 Mars 1844 utnämnts till Underlöjtnant vid Jemtlands
hästjägare-korps, vid hvilken befattning han ännu qvarslode, enär han för sin
sjuklighet nödgats afsäga sig sin tur inom korpsen till lörmån för yngre officerare
derstädes, samt sedan ej mindre Chefen för omförmälda corps, ån äfven Generalbefälhafvaren
i 5;le militärdistriktet, med afseende å de af Stjernefeldt anförda om
-
Stats-Utsltottets Utlåtande N:o 153.
37
ständigheter och det för korpsen menliga förhållande, sorn skulle uppstå, derest
Stjernefeldt, i saknad af pension, nödgades qvarstå i tjenst, till den underdåniga
ansökningen tillstyrkt bifall, Kongl. Majit, i betraktande af hvad sålunda förekommit
och då Stjernefeldt, som, enligt hvad tillika blifvit styrkt, saknade enskild förmögenhet,
under flera är lidit och ännu vore lidande af obotlig sjukdom jemte en i hög
grad försvagad synförmåga, hvarigenom han urslåndsatles att sin tjenst förrätta eller
på annat sätt sig försörja, föreslagit Stjernefeldt måtte med månaden näst efter den,
i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten, få på allmänna indragningsstalen
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension, hvil—
keu med afseende å det belopp, hvartill den behållna delen af Stjernefeldts lön under
de löre ansökningen sednast förflutna tio åren i medeltal uppgått, skäligen
torde kunna bestämmas till Fyrahundra Ridr Rimt;
angående Regements-kommissarien Krook (Proposition (N:o 7): att uti en af
Generalbefälhafvare!) i lista militärdistriktet insänd och med vitsordande af Krooks
ådagalagda utmärkta förhållande i Ijenslen, förordad underdånig ansökning, beraälde
Regemenls-kommissarie i underdånighet anhållit, att han, som uppnått nära 73 års
lefnadsålder och vid Södra Skånska infanteri-regementet lillryggalagt en tjenstetid
af 49 år; deraf 30 i egenskap af Regements-kommissarie, samt uti fälttåg deltagit,
måtte, med bibehållande af den honom såsom Regements-skrifvare tillagda pension
från Arméens pensionskassa, vid afskedstagande från regementskommissarie-tjensten
få från samma tid och intill sin död åtnjuta det nämnda befattning åtföljande, årliga
arfvode af Ett Tusen riksdaler. Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, har
Kongl. Krigs-kollegium, vid det förhållande att den af Krook inuehafvande regementskommissarie-befattning
icke är förenad med lön på stat, väl ansett honom enligt
författningarne icke vara berättigad alt vid entledigandet derifrån erhålla pension,
men enär uppå Kongl. Majits derom gjorda framställningar, Rikets Ständer ej mindre
åt förre Regements-kommissarien vid Skånska husar- och dragon-regementena
Johan Ludvig Aberg, än äfven åt förre Regements-kommissarien vid Jemtlands fältjägare-regemente
Salomon Grundad tillförsäkrat rättighet att vid entledigandet från
sina berörda tjensler undfå pension å allmänna indraguings-staten till ett deras innehafda
regementskommissarie-arfvoden motsvarande belopp, hade Kollegium, med
afseende jemväl å de i fråga om Krooks ålder oeh tjenstetid ådagalagda förhållanden,
funnit sig ega anledning hemställa, det Kongl. Majit, genom aflålande, nådig Proposition
till Rikets Ständer, täcktes bereda Regements-kommissarien Krooks uppförande
till pension på allmänna indragnings-staten att af honom vid afgången från regementskommissarie-beställningen
tillträdas; finnande Kollegium sig icke i tillfälle alt
bedöma, huruvida och i hvad mån en större eller mindre pensionssummas beviljande
kunde föranleda någon nedsättning i den åt Krook från Arméens pensionskassa
beviljade pension eller i öfrigt yttra sig öfver hans begäran att få denna pension
bibehålla; hvaremot Kollegium erinrat, att uti den summa af 4,000 Ridr, som utgör
38
Stats-Utslcottels Utlåtande N:o 153.
regementskommissarie-arfvodet, anses, jemlikt Kongl. Brefvet den 1 Juli 1057, ett
belopp af 150 H:dr, såsom vaklmäslare-arfvode, vara inbegr.pet. Vid öfvervägande
af hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t förklarat sig förhindrad, att den sökta
pensionsförmånen i nåder bevilja; men deremot med afseende å de för Krook förekomna
omständigheter oell enär, på sätt förberörd! är, Rikets Ständer tillförene
bifallit af Kongl. Majit under likartade förhållanden gjorda framställningar, föreslagit,
alt Regements-kommissarien Krook måtte med månaden näst efter den, i hvilken
han entledigas från regementskommissarie-befallningen, få på allmänna indragningsstaten
uppföras lill åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af
400 B:dr, hvilket belopp, tillika med den pension, 450 l\:dr, han såsom f. d. Regementsskrifvare
från Arméens pensionskassa åtnjuter, motsvarar regementskommissarie-arfvodet,
efter afdrag af det deruti inbegripna vaktmästare-arfvode; samt
angående Bataljonsläkaren Zettergren (Propositionen Nio 3): hurusom denne,
med bifogande af styrkt tjcnsteförteckning af hufvudsakligt innehåll, alt han, som
vore född den 14 December 1791, år 1808 åtföljt Svea artilleri-regemente till
Aland och Finland såsom Underläkare på extra stat samt derefter år 1810 blifvit
antagen till Underläkare på ordinarie stat vid samma regemente; att, sedan ban
den 17 December 1821 blifvit af Sundhets-kollegium förordnad alt på 3 år vara
Bataljonsläkare vid nämnda regemente och den 15 December 1822 kommenderats
lill tjenstgöring på Waxholms fästning, Kongl. Majit, medelst nådig Resolution den
21 September 1824, tillåtit honom, ulan hinder af bristande specimina, tills vidare
handhafva läkarevården å nämnda fästning, hvilken befattning han ännu innehade;
samt att han den 29 December 1832 blifvit af Krigs-kollegium konstituerad att
tills vidare vara Tygskrifvare vid artilleriförråden å Waxholms fästning, af hvilken
tjenst han ännu vore i utöfning, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, det
täcktes Kongl. Majit till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om rättighet för Zettergren
alt, efter frånträdande! af sin innehafvande läkarebefallning vid Waxholms
fästning, få under sin återstående lifstid på allmänna indragnings-slaten uppbära en
årlig pension till det belopp, som med afseende å ofvan anlörda förhållanden kunde
linnas lämpligt; vid öfverlemnande af hvilken underdåniga ansökning, som förordats
af Chefen för Svea artilleri-regemente, General-fälltygmästareu och Chefen för artilleriet
fästat uppmärksamheten derå, alt Zettergren från Arméens pensionskassa vore
berättigad till pension allenast uti 10:de klassen för sin innehalvande tygskrifvare—
befattning, hvadan och då i betraktande toges Zettergrens långvariga tjenstetid, under
hvilken han deltagit i fyra fälttåg och bevistat åtta bataljer, General-fälttygmästaren
ansett sig böra tillstyrka, alt Zettergren måtte i nåder föreslås till erhållande
af en hans löneförmåner såsom Bataljonsläkare motsvarande årlig pension, eller 1,100
Ridr, att af honom uppbäras tillika med den pension ur Arméens pensionskassa,
hvartill han såsom Tygskrifvare kunde vara berättigad.
Uti häröfver afgifvet Utlåtande har Kongl. Stats-konloret, med omförmälande
Stais-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
39
dels af de grunder, som för närvarande äro gällande i afseende å Militärläkares pensionerande,
dels ock deraf alt Zettergrens aflöning såsom konstituerad andre Bataljonsläkare
utgör 1,100 It:dr, hvaraf 000 B:dr såsom lön och 300 R:dr uti arfvode, samt
alt han i sin egenskap af konstituerad Bataljonsläkare icke är berättigad till pension
från Arméens pensionskassa, men efter afskedslagandet från lygskrifvare-ljensten
kommer att från nämnda pensionskassa erhålla en årlig pension af 100 Ihdr, yttrat,
att Zettergren, derest han å omförmälda befattning innehaft fullmagt, skulle hafva
varit författningsenligt berättigad alt komma i åtnjutande al pension på allmänna indragnings-stalen,
emedan haij i öfrigt uppfyllt de derför stadgade vilkor; men att
exempel icke saknades derpå, att äfven tillförordnade tjenstemän blifvit af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer hugnade med pension, då de varit till tjenstgöring oförmögne.
l'å grund häraf och då Zettergren uppnått en ålder af 7 I år och mer än
50 år tjenstgjort såsom Militärläkare, derunder han deltagit i flera fälttåg och ådragit
sig ofärdighet, samt numera med hustru och en oförsörjd dotter befunne sig i
knappa omständigheter, ansåg Kongl. Stats-kontoret sig ega anledning tillstyrka nådigt
bifall lill ansökningen; och har Kongl. Majit, med afseende å de härvid förekomna,
bevekande omständigheter föreslagit, alt Zettergren må från månaden näst
efter den, i hvilken han varder entledigad från bataljonsläkare-förordnandet, få på
allmänna indragnings-slaten uppföras lill åtnjutande under sin återstående lifstid af
en årlig pension lill belopp af 000 R:dr, motsvarande andre bataljonsläkare-lönen
på stat.
Efter tagen kännedom af de till dessa nådiga Propositioner hörande handlingar,
har Utskottet funnit sådana omständigheter i afseende å hvardera af ofvanomförmälda
tjenstemän vara för handen, att Kongl. Majit i afseende å deras pensionering gjorda
framställningar torde böra af Rikets Ständer bifallas; hemställande alltså Utskottet,
att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, följande årliga pensioner må,
till åtnjutande under peusionstagarnes återstående lifstid, å allmänna
indragnings-staten uppföras, nemligen
a) för andre Bataljonsläkaren vid Calmar regemente Ehrenfrid
Jeremias Kampf 000 Ridr;
b) för Löjtnanten vid Westgöta regemente Carl Julius von
Holten 525 Ridr;
c) för Underlöjtnanten vid Jemtlands håsljägare-korps Carl
August G:son Stjerne feldt 400 Ridr;
dj Regemenls-kommissarien vid södra Skånska infanteri-regementet
Johan Krook, utöfver den pension ur Arméens pensionskassa,
hvilken han såsom f. d. Regements-skrifvare uppbär,
400 Ridr; och
e') för andre Bataljonsläkaren vid Svea artilleri-regemente Fredrik
Adolf Zettergren 800 Ridr;
40
Stats-TJtsTiottets Utlåtande N:o 153.
ali af deni uppbäras från och med månaden näst efter den, då
de från sina ofvanberörda Ijenstebefaltningar erhålla afsked eller
varda entledigade.
27:o. Uti en från samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad nådig
Proposition (N:o 4) anföres, hurusom Magasinslörvaltaren och Sjukhus-inspektoren
vid Gotlands nationalbeväring Gustaf Lindström hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att, enär tvifvel uppstått huruvida Lindström, hvilken vore född den 5
September 1800 och den 17 Februari 1826 utnämnts till Kanslist hos Militär—
befälet på Gotland, från hvilken befallning han år 1856 befordrats till nu innehafvande
tjenst, kunde, ehuru han icke vore delegare i Arméens pensionskassa, vid
afskedstagande vara berättigad att komma i åtnjutande af pension utaf det, enligt
Kongl. Brefvet den 9 Februari 1858, för fyllnadspensioner anvisade statsanslag till
det i Kongl. Brefvet den 6 November 1860 för magasinsförvaltare- och sjukhusinspeklors-beställningen
vid Gotlands nationalbeväring bestämda belopp 400 R:dr,
Kongl. Majit läcktes meddela nådig förklaring öfver den för honom sålunda ifrågasatta
rättighet till pension; men att, i fall hans rätt till omförmälda pension icke
skulle finnas ostridig, Kongl. Majit med fästadt afseende, icke allenast på hans tjenstgöring
i 56 år vid Gotlands nationalbeväring, utan ock på den längre lid af inalles
41 år han verkat i Statens och det allmännas tjenst, på sätt en den underdåniga
ansökningen vidfogad Ijensteförteckning närmare utvisade, under hvilken tid
han städse haft att kämpa emot ekonomiska bekymmer, föranledda af hans medellöshet,
små inkomster samt omsorg och uppfostran af elfva barn, mätte i nåder
föreslå Rikets Ständer, att åt honom, såsom Sjukhus-inspektor och Magasinsförvaltare,
på allmänna indragnings-staten anvisa en emot nu fastställda eller blifvande
pensionsbelopp svarande summa, att utgå då han af ålder nödgas lemna meranämnda,
af honom hittills innehafda tjenstebefattning; vid öfverlemnande af hvilken ansökning
Militar-befälhafvaren på Gotland hemställt, alt Kongl. Majit läcktes till Rikets Ständer
göra framställning derom, alt Lindström må vid afskedstagandet öfverflytfas på
allmänna indragnings-staten med en årlig inkomst af 400 Ridr under sin återstående
lifstid.
Sedan Direktionen öfver Arméens pensionskassa uti afgifvet underdånigt utlåtande
upplyst, att Lindström, hvilken, vid Gotlands landtbevärings upptagande till
delaktighet i Arméens pensionskassa, innehade kanslist tjenst vid beväringen, begagnat
sig af medgifven rättighet för de då i tjenst varande, att, emot befrielse från
åliggande afgifter, afsäga sig delaktigheten i kassan; följaktligen icke vore till pension
derifrån vid afskedet berättigad samt, vid sådant förhållande och då för rättighet
till de genom Kongl. Brefvet den 9 Februari 1858 Arméens pensionskassas
pensionärer under vissa vilkor tillförsäkrade fyllnadspensioner i första rummet måste
förutsättas rättighet till pension från nämnda kassa, icke eller kunde anses berättigad
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
41
tigad till pension af ifrågavarande lili en förbättrad pensionering af Arméens befäl
ocb tjenstemän anvisade statsanslag; så bar Kongl. Majit, med afseende å de för
Lindström förekommande bevekande omständigheter ocb enär lian på grund af hvad
Direktionen öfver Arméens pensionskassa sålunda anfört, icke kunde förvänta pension
hvarken från Arméens pensionskassa eller från det till fyllnads-pensioner anvisade
statsanslag, föreslagit, alt Lindström, då han i följd af försvagade krafter nödgas
afgå från magasinsförvaltare- och sjukhusinspektors-tjensten vid Gotlands nationalbeväring,
må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den,
i hvilken han erhåller afsked, under sin återstående lifstid på allmänna indragningsslaten
åtnjuta en årlig pension af Fyra Hundra Riksdaler, motsvarande den pension
han skulle hafva erhållit, derest han uti Arméens pensionskassa varit delegare.
Enär det berott på Lindström sjelf alt genom förvärfvande af delegare-rätt uti
Arméens pensionskassa, försäkra sig om pension derifrån till det belopp, som nu
föreslagits till uppförande för honom å allmänna indragnings-staten, samt till följd
häraf den brydsamma ställning, hvaruti Lindström på ålderdomen befinner sig med
sin familj, i viss mån kan anses sjelfförvållad; har Utskottet med afseende härå och
då Utskottet tillika erfarit att Lindström såsom f. d. Kronofogde redan är i åtnjutande
af pension, funnit sig sakna anledning den nådiga framställningen understödja;
hemställande alltså
att densamma icke må vinna Rikets Ständers bifall.
28:o. Sedan, med öfverlemnande af en utaf Kapiten-löjtnanten vid Kongl. Majits
Flotta Carl Edvard Törnebohm derom gjord och af direktionen för navigationsskolan
i Hernösand förordad ansökning, Kongl. Kommers-kollegium, enär Kapiten-löjtnanten
Törnebohm — hvilken den 12 September 1842 blifvit af Kollegium förordnad
att tillsvidare vara ordinarie lärare vid berörda navigationsskola och, på grund
häraf, äfven efter samma skolas med 1849 års början inträffade förändrade organisation
fortfarande bestridt de till denna lärare-befattning hörande göromål intill den
19 Augusti sistlidet år, då han till följd af med läkarebetyg styrkt sjuklighet blifvit
derifrån entledigad, —■ under närmare 20 år med nit och drift fullgjort sina åligganden
samt härtill komme alt, enligt hvad läkarebelyget vidare utvisade, de ansträngningar
för hvilka Törnebohm i och för skötandet af af lärare-befattningen varit
nödsakad att utsätta sig, sannolikt utgjort en bidragande orsak till hans nu iråkade
svaghetstillstånd, hvilket lemnade föga förhoppning, alt han, ehuru ännu endast
58 år gammal, för framtiden kunde återtaga någon af de tjenster, han beklädt, eller
på annat sätt bidraga lill sin familjs försörjande, i underdånighet hemställt, huruvida
icke Kongl. Majit skulle täckas lill Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om anvisande
åt Kapiten-löjtnanten Törnebohm under hans återstående lifstid, af en årlig
pension, hvars belopp Kollegium, med afseende å den för ordinarie läraren vid berörda
navigationsskola nu anslagna lön af 1,870 R:dr ansett lämpligen kunna lie—
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. d Sami. 1 Afd. 3 Band. 10 Baft. 6
42
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 153.
stämnias till 600 l\:dr Runt; — så har Kongl. Majit, i betraktande af Törnebohms
tjugoåriga, väl vitsordade lärareverksamhet samt bans intygade sjuklighet, föreslagit,
att Törnebohm måtte å allmänna indragnings-staten tilläggas en årlig pension af
600 It:dr.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och då Utskottet
finnér betänkligt att vidare utsträcka den endast åt f. d. lärarne vid Mariebergs högre
Artilleri-läroverk samt Kongl. Krigs-akademien vid Carlberg undantagsvis medgifna
rättighet, att med annan tjenst med lön på stat förena pension såsom f. d.
lärare vid nämnda undervisningsverk, föranlåtes Utskottet, utan alt underskatta nyttan
af Kapiten-löjtnanten Törnebohms verksamhet såsom lärare vid Hernösands navigationsskola,
att till denna nådiga framställning afstyrka Rikets Ständers
bifall.
29:o. På sätt uti en den 27 sistlidne Mars aflåten särskild nådig Proposition
är meddeiadt, hade förste Landtmätaren i Norrbottens län J. E. Nyström hos Kongl.
Majit i underdånighet anmält, hurusom Kommissions-landtmätaren i nämnda län,
Pehr Adolf Toll, född år 1812, till följd af sjukdom, som inverkat på själsförmögenheterna,
under en längre tid varit urståndsatt att medelst arbete lifnära sig och
sin hustru, samt att Toll, hvilken måst fråntagas alla tjenstegöromål, befunne sig i
det största ekonomiska betryck; i anledning hvaraf och då, oaktadt dertill af andra
bekostade försök, Tolls sjukdom icke kunnat höfvas utan fastmera så tilltagit, alt
densamma syntes vara obotlig, förste Landtmätaren i underdånighet hemställt, det
någon årlig pension måtte Toll beredas, deraf han, som eljest komme alt falla fattigvården
till last, vore desto mera förtjent, som han rigtat General-landlmäterikontorets
arkiv med flera renovationsarbeten samt i allo skickligt och väl fullgjort sina Ijenste—
åligganden; till stöd för hvilken framställning bifogats, bland annat, ett af Provincialläkaren
E. Tyselius i December månad sistlidet år ulfärdadt bevis af innehåll att
Tolls helsa, som under flera år varit svag, de sednaste åren mycket försämrats,
med betydlig slöhet i minnet och tankeförmåga, jemte deraf följande stor svårighet
alt göra sig begriplig i såväl tal som skrift, samt alt numera intet hopp syntes
återstå att Toll någonsin skulle kunna återvinna helsa och själskrafter, eller ens varda
i någon mån förbättrad, äfvensom ett af vederbörande pastors-embete meddeiadt intyg,
bestyrkande alt Toll vore utfattig och i saknad af alla medel till utkomst; förmälande
Kongl. Majits befallningshafvande sig desto heldre tillstyrka nådigt bifall å
berörda framställning, som Kommissions-landtmätaren Tolls iråkade nödställda belägenhet
inträffat utan hans eget förvållande samt han under sin tjenstetid städse ådagalagt
flit och redbarhet.
Öfverdirektören vid Landtmäteriet hade uti häröfver afgifvet utlåtande, jemte vitsordande
att Toll städse varit flitig och ordentlig, så att någon anmärkning i och
för tjensten aldrig mot honom förekommit, i underdånighet anfört, att, då Toll icke
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
43
vore mera än något öfver femtio år gammal och ej varit i Statens tjenst mera än
nära tjugo år, han väl icke vore lagligen berättigad till pension på rikets allmänna
indragningsstat, om han nu sökte och erhölie afsked, men att Ofverdirektören, enär
Toll utan eget förvållande blifvit nödsakad att upphöra med ulöfuingen af sin tjenst,
af hvilken han eljest kunnat påräkna nödtorftig bergning, samt han lede af en såsom
obotlig ansedd kropps- och sinnessjukdom och derjemte vore stadd i fattigdom,
funne sig böra tillstyrka, det Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition om pension för Toll, såsom Kommissions-landtmätare, att utgå från
och med månaden näst efter den, i hvilken nådigt afsked från kommissionslandtmätarebeställningen
kunde blifva honom beviljadt.
I följd häraf har Kongl. Maj:t nu uti högslberörda nådiga Proposition föreslagit
all Kommissions-landtmätaren Toll, som uppnått en ålder af femtio år, må med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked, få på allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
pension af 600 Riksdaler.
Med afseende på de härvid förekommande ömmande omständigheter och då,
enligt hvad intygadt blifvit, någon förbättring i Tolls sinnessjukdom icke är sannolik,
tillstyrker Utskottet,
att denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning mätte af Rikets
Ständer bifallas.
50:o. Kongl. Majit har föreslagit, att då Kronofogden i Norra och Södra
Wedbo häraders fögderi af Jönköpings län Nils Fredrik Ekvall, som ingått i sitt
60:de år och 36 år varit i Statens tjenst anställd, under Hera års tid varit sjuklig
och åtnjutit tjenstledighet samt föga utsigt funnes, alt han kunde i tjenstgöring åter
inträda och dermed fortfara till dess han uppnått föreskrifven pensionsålder, Rikets
Ständer måtte, med fästadt afseende jemväl derå, att Ekvall med hustru och 13 barn
hefunno sig i ganska knappa omständigheter, medgifva att han, derest han styrkte
sig fortfarande vara af sjukdom hindrad från utöfningen af sin tjenst, finge efter
erhållet afsked från densamma, oaktadt han då icke uppnått den för pensions åtnjutande
föreskrifna lefnads- och tjensteålder, uppföras å allmänna indragnings-staten
för åtnjutande af en årlig pension till det för Kronofogdar bestämda belopp, 2,000
R:dr; —• till hvilken framställning Utskottet anser sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
31:o. Enligt hvad inhemlas uti det den nådiga Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behof bifogade Protokoll öfver Civil-ärenden den 14 Oktober
1862, hade Kongl. Kommers-kollegium med underdånigt förord lill Kongl. Majit
öfverlemnat en af Styrelsen för den af Svenska Slöjdföreningen i Stockholm inrättade
söndags- och aftonskola gjord framställning om pension för skolans f. d. föreståndare,
Kapitenen m. m. Ballzar Cronstrand, till stöd för hvilken framställning
nämnda Styrelse i underdånighet, bland annat, anfört: att, sedan Kapitenen Cronstrand
44
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
kort tid efter det Svenska Slöjdföreningen i Slockholm inrättat sin söndags- och
aftonskola, eller år 1846, blifvit till föreståndare för densamma anlagen, med hvilken
befattning han till en början utan arfvode och derefter mot en jemförelsevis
ringa ersättning fortfarit under en tid af öfver 15 år, elier till och med slutet af
vårterminen 1859, skolan under hans ledning utvecklats till en högst betydlig grad,
så att, ifrån det att undervisningen beslriddes af blott 5 lärare för icke fullt 100
lärjungar och upptog blott söndagsförmiddagarne och en afton i veckan, lärarnes
antal under 1858 uppgick till 22, hvilka meddelade undervisning åt 700 ä 800
lärjungar af håda könen; hvarjemte undervisningstiden vid denna tidpunkt utsträckts
till alla dagar i veckan samt läroämnenas antal betydligt förökats; att ifrån skolans
stiftelse och intill början af höstterminen år 1859 undervisning meddelats åt icke
mindre än 3,2 77 lärjungar, af hvilka en stor del utgått i handlverkcrierna och bidragit
alt gifva dessa lyftning och förädling; samt alt, om å ena sidan denna skolans
utveckling varit en naturlig följd af lidens kraf och det alltmer insedda hehofvet
af kunskaper, det likväl å andra sidan vore onekligt att skolans forne föreståndare
till undervisningsanstaltens fördel begagnat dessa förhållanden med ett nit och en
ihärdighet, som förtjenade att tacksamt och allmänt erkännas; på grund af hvilket
allt och enär Kapiten Cronstrands förmåga till större verksamhet vid uppnådda 68
lefnadsår mäste vara försvagad, Styrelsen ansett för sin pligt att hos Kongl. Majit i
underdånighet hemställa, om aflåtandet af nådig Proposition till Rikets Ständer, att
åt Kapitenen Cronstrand måtte för återstående lifstiden beviljas en emot hans under
de sednare åren uppburna arfvode svarande pension, eller 1,800 R:dr, äfvensom att,
med afseende derå alt Kapitenen Cronstrand redan under loppet af år 1859 afgålt
från föreståndare-befattningen, nämnda pension finge beräknas från och med början
af innevarande år; och har vid underdånig föredragning häraf, samt med afseende
å ej mindre den gagneliga verksamhet, som Kapitenen Cronstrand i ofvanberörda
måtto ådagalagt, än äfven hans framskridna lefnadsålder, Kongl. Majit beslutat att
till Rikets Ständer göra nådig framställning i öfverensstämmelse med Styrelsens berörda
hemställan.
Som emellertid, uti Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition, Kapitenen Cronstrand föreslagits
till erhållande af en årlig pension af 1,800 Ridr utan angifvande af tiden,
från hvilken pensionen borde beräknas, har, uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion
(Nio 20) Herr L. J. Lovén ansett sig, till undanrödjande af missförstånd härutinnan,
höra särskildt hemställa, att ifrågakomna pension malte få beräknas och
utgå från ecb med början af innevarande år 1865.
Stats-Ulskottet, sorn jemväl finner Kapitenen Cronstrand väl förtjent af sådant
erkännande från det allmännas sida för del nit och den ihärdighet hvarmed han
verkat för upprätthållande och förkofran af Slöjdföreningens skola och hvarigenom
han icke obetydligt bidragit til! utvecklingen af den Svenska industrien, anser likväl
några sådana omständigheter i detta fall ej hafva förekommit, som böra föranleda
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 153.
45
till undantag från den allmänna regeln i fråga om liden hvarifrån de vid innevarande
riksdag beviljade pensioner böra beräknas och utgå; hvarföre Utskottet hemställer,
att Kapitenen Baltzar Cronstrand må för återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 4,800
R:dr, alt från och med år 1804 till honom utbetalas.
52:o. Sedan f. d. Landshöfdingen i Gefleborgs län Lars Adolf Prytz den 28
sistiidne Mars aflidit, hade hans enka Fredrika Elisabelh Rosenberg hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att nådig framställning mätte lill Rikets Ständer af
låtas
om pensions beviljande åt henne. Af de till stöd för denna ansökning bifogade
handlingar inhemtades hufvudsakligen, dels att f. d. Landshöfdingen Prytz, född
4 792, såsom militär varit anställd i Statens tjenst åren 4 812—'4832, hvarunder
han deltagit i Norska fälttåget, samt att han blifvit sislberörda år utnämnd till Chef
för södra Tulldistriktet och 4 855 till Landshöfding i Gefleborgs län, från hvilket
embete han år 4 861 erhöll nådigt afsked med pension; dels ock att vid hans död
boets skulder öfverstigit tillgångarne, i följd hvaraf hans enka icke egde andra
tillgångar till sitt uppehälle, än de henne tillagda särskilda årliga pensioner af 450
R:dr från Tullstatens pensionsinrätlning och 450 från Arméens enke-och pupill-kassa.
Med afseende på f. d. Landshöfding Pry!z’s under en lång tjenstetid ådagalagda redbarhet
och förljensler i flera honom uppdragna vigtiga befattningar samt å de torftiga
omständigheter, hvari hans enka, som vore sjuklig och snart uppnått 65 års ålder,
sig befunne, har Kongl. Maj:t uti en den 3 Juli innevarande år allåten och under
N:o 4 4 5 i 4:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll införd nådig Proposition
föreslagit Rikets Sländer, att en årlig pension af 600 It:dr måtte bemälda enka
tilläggas och på allmänna indragnings-staten uppföras.
På grund af de utaf Kongl. Maj:t anförda skäl har Utskottet funnit sig böra
tillstyrka,
alt f. d. Landshöfding Prylz’s enka Fredrika Elisabeth Prytz,
född Rosenberg, må på allmänna indragningsstaten tilldelas en
årlig pension al 600 R:dr.
53:o. Af en den 7 nästlidne Augusti till Rikets Ständer aflåtcn nådig Proposition
(N:o 420), angående pension å allmänna indragnings-staten åt enkau efter
aflidne Navigationsskole-inspeklören, f. d. Kapiten—löjtnanten C. A. Pettersson, inhemtas,
att bemälde Kapiten—löjtnant, född 4818 och år 4 840 utnämnd till Sekundlöjtnant
vid Kongl. Maj:ts flotta, derifrån han år 4 858 på begäran undfick nådigt
afsked, hade sedan år 4 84 7 varit ordinarie Navigations-skollärare, först i Göteborg
och sedermera i Stockholm, hvarjemte han år 4 858 erhållit nådigt förordnande att
vara Inspektör öfver navigationsskolorna i riket. Dessutom hade Pettersson ulgifvit
från trycket åtskilliga vid undervisningen allmänt begagnade arbeten i navigations
-
46
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 153.
vetenskapen och jemväl, enligt dertill erhållet nådigt uppdrag, verkställt astronomiska
orlbestämningar i Norrbottens län, att tjena till grund för det under utarbetning
varande ekonomiska karteverket öfver nämnda län. Sedan han den 23 sistlidne
Juni aflidit, hade hans efterlemnade enka Hilda Amanda Catharina Lundberg, uti
en af Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium till Kongl. Majit ölverlemnadansökning,
i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer allåta nådig framställning
om beviljande af någon pension lill hennes fyra minderåriga barns uppehälle.
Vid ölverlemnandet al berörda ansökning hade Kommers-kollegium i underdånighet
anfört, det Kollegium beträffande Petterssons verksamhet såsom Navigationsskolelärare
och Inspektör öfver navigationsskolorna, ansåge för en dyrbar pligt att
vitsorda ej mindre den framstående skicklighet och det oförtröttade nit han, såsom
lärare städse ådagalade, än ock den oaflålliga omsorg och det redbara allvar hvarmed
undervisningen vid ifrågavarande läroanstalter af honom öfvervakades, på det
att dessa skulle kunna tidsenligt uppfylla sitt ändamål; att, om dessa hans egenskaper
i och för sig syntes innefatta anledning för det allmänna att lemna något vedermäle
af erkänsamhet åt hans efterlemnade enka och fyra barn, af hvilka det
äldsta nyss uppnått tolf år, en verklig förbindelse härutinnan förefunnes vid betraktande
af den nödställda belägenhet, hvaruti, på sätt den efter Pettersson hållna bouppteckning
utvisade, den aflidnes familj kommit, genom hans alltför tidiga bortgång;
samt att Kollegium, med afseende å dessa förhållanden och då Petterssons
enka icke vore berättigad lill pension efter sin man, på grund af någon af de befattningar,
han i lifstiden innehaft, funnit sig böra hemställa det Kongl. Majit måtte
för sökanden och hennes oförsörjda barn al Rikets Ständer äska årlig pension från
allmänna indragnings-staten. Enär af handlingarne inhemtades, alt f. d. Kapitenlöjlnanten
Petterssons efterlemnade qvarlåtenskap betydligt understege boels skulder,
samt Pettersson genom sin gagnande verksamhet i de honom uppdragna befattningar
gjort sig så förtjent af det allmänna, alt hans i behöfvande omständigheter elter—
lefvande familj ej borde lemnäs ulan det nnderstöd, som för dess tarfliga utkomst
vore behöfligt, har Kongl. Majit föreslagit, alt Petterssons enka måtte å allmänna
indragnings-staten tilläggas en årlig pension af 1,000 R:dr, samt all Rikets Ständer
med afseende å härvid förekommande ömmande omständigheter, mätte medgifva alt
denna pension finge beräknas från och med månaden näst efter Petterssons död,
och således utgå från och med sistlidne Juli månad.
I betraktande af hvad Kongl. Majit till stöd för den nådiga framställningen
anfört, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att f. d. Kapiten-löjtnanlen Petterssons enka Hilda Amanda Catharina
Pettersson, född Lundberg, måtte å allmänna indragningsstaten
tilläggas en årlig pension af 1,000 R;dr, att beräknas
och ulga från och med Juli månad innevarande år.
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 153.
47
34:o. Utskottet lior vidare löreliafl följande uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd oell behof gjorda framställningar, nemligen
a) alt, då t. f. Kamereraren i Kammar-kollegii första Provinskontor, Kammarrättsrådet
Paul Roland Ferlin, som öfver 40 år varit i rikets tjenst anställd, derunder
väl, vid afskedstagande från innehafd landskamererare-kefätlning i Östergötlands
län den 17 Februari 1047, af Kongl. Majit förklarats berättigad att vid föreskrifven
ålder komma i åtnjutande af pension från Civilstatens pensions-inrältning,
men sedermera å rikets stat icke innehaft någon ordinarie tjenst, utan endast förordnanden,
samt han, vid snart uppnådda 67 år, alltså icke hade utsigt till högre
pensionsbelopp än 750 R:dr Il:mt, hvilket för hans och hans familjs lefnadsbehof
vore otillräckligt, Rikets Ständer måtte, med afseende jemväl å Kammarrättsrådet
Ferlins af Kammar-kollegium vitsordade nit och skicklighet i den mödosamma tjenstebefattning,
han nu i snart 4 år hos Kammar-kollegium bestridt och hvilken, vid
hans mottagande deraf, var belastad med en ovanlig arbetsbörda, som hufvudsakligen
genom hans drift blifvit betydligt förminskad, medgifva, att bemäide Kammarrättsråd
må, med bibehållande af sin förenänmda pensionsrält i Civil-statens pensionskassa,
vid entledigandet från sin nuvarande befattning på allmänna indragr.ingsstaten
undfå fyllnaden i det pensions-belopp, som då kan vara för pensionsberätligade
Kamererare i Kammar-kollegium fastsläldt; samt
b) att Kammarskrifvaren i Stals-kontoret August Ygberg, — hvilken, född år
1012, i 29 år varit i rikets tjenst anställd, men alltsedan den 1 April 1856 åtnjutit
oafbruten tjenstledighet i anseende till obotlig sjukdom, hvilken gjort honom
fullkomligt oförmögen alt sköta sin tjenst samt jemväl i öfrigt befunne sig i bekymmersamma
och ömmande omständigheter, helst han, enligt företedt prestbetyg,
haft 12 barn att vårda och uppfostra, hvaraf 4 ännu lefde oförsöjda — måtte,
efter afskedstagande, varda å allmänna indragnings-stalen förflyttad, med bibehållande
för sin återstående lifstid af nu innehafvande lön, hvilken, i anseende dertill, att Ygberg
icke ingått på den för Stats-kontoret nu gällande förhöjda aflöningsstat, utginge
med endast 900 Il:dr årligen.
Med afseende å de lill stöd för högstberörda nådiga framställningar anförda
förhållanden, finner Utskottet skäligt lill desamma
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
55:o. Uppå derom af Proviantmästaren vid Slotlsmagasinet i Stockholm, Kapi—
tenen m. m. Per Adolf Borgh i underdånighet gjord ansökning, har Kongl. Maj:t,
ehuru Kapilenen Borgh enligt gällande författningar icke vore berättigad att vid
afskedstagande från förstnämnda befattning erhålla i pension mera än 1,125 lV.dr,
eller hvad han såsom egentlig lön uppbure, likväl med afseende derå, att Kapitenen
Borgh, som numera uppnått en ålder af 72 år och i 54 år oafbrutet varit i Statens
tjenst, derunder med nit och skicklighet sina åligganden fullgjort, samt enär härtill
komme dels alt vid sednast verkställda reglering af embets- och tjenstemäns löner,
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
Kapitenen Borgh icke erhållit någon tillökning i sin aflöning, hvilken under de sednasle
50 åren ej blifvit förhöjd, dels ock alt den inkomst, han i egenskap af Proviantmästare
nu åtnjuter, uppginge till vida högre belopp än den af honom begärda
pension, — föreslagit, att Kapitenen Borgh måtte på allmänna indragnings-staten erhålla
en årlig pension a( 1,500 R:dr, alt utgå från och med månaden näst efter
den, hvaruti afsked från proviantmästare-befattningen varder honom meddeladt.
Då Utskottet anser, det icke vara lämpligt, att Statens tjenstemän, när afsked
dem beviljas, erhålla pension till högre belopp, än hvad de såsom lön under tjenste—
tiden åtnjutit, finnér Utskottet sig föranlåtet hemslälla
att Kongl. Maj;ts ifrågavarande nådiga framställning ej må bifallas.
56:o. Enligt hvad Kongl. Maj:t uti en den 14 November sistlidet år till Ri
kets
Ständer aflåten nådig Proposition (Nio 41) behagat meddela, hade Kammarrättsrådet,
Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden, Carl Printzensköld hos
Kongl. Majit underdånigst anhållit, att då han vid numera uppnådd nära 67 års
ålder kände sin helsa bruten och sina själsförmögenheler försvagade, Kongl. Majit i
betraktande af den långa tid af mer än 46 år sökanden lillbragt i Statens Ijenst
samt de trägna och magtpåliggande befallningar han derunder innehaft, täcktes hos
Rikets Ständer utverka deras medgifvande för sökanden, hvilken nu vore i åtnjutande
afj endast den lägre Kammarrältsråds-lönen eller 4,500 R:dr, med pensionsrält till
3,600 Ridr, alt, vid afskedstagande!, undfå å Rikets allmänna indragningsstat ett
årligt pensionsbelopp, motsvarande det, som i händelse han innehaft en af de högre
Kammarrättsråds-lönerna, 5,000 Ridr, skola!, enligt nu gällande pensionsgrunder,
honom tillkomma med fidelar af nämnda belopp, eller 4,000 Riksdaler Riksmynt.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Kongl. Kammar-rätten, med
afseende å det förtjenstfulla säll, hvarpå Kammarrättsrådet Printzensköld städse fall—
gjordt sina åligganden, berörda underdåniga ansökning med sitt förord understödt;
och har efter öfvervägande häraf samt då sökanden under en lid af mer än 46 år
varit i Statens Ijenst anställd och städse med utmärkt nit fullgjort sina åligganden,
Kongl. Majit, med bifall till den underdåniga ansökningen och i enlighet med Kammarrättens
tillstyrkande, i nåder föreslagit det sökanden må berättigas alt, efter afskedstagande
från Kammarrältsråds-embetet, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till ett emot 00 procent af den för hvarje af de
tre äldste Kammarrättsråden å Kammarrättens stat uppförda lön svarande belopp,
eller Fyra Tusen Riksdaler Riksmynt.
Enär det i och för sig synes olämpligt alt vid bestämmande af det pensionsbelopp,
som bör en tjensteman tilldelas, toga i beräkning de löneförmåner, hvaraf
han, efter längre tids innehafvande af sin befattning skolat komma i åtnjutande, och
då dessutom bifall till Kongl. Majlis ifrågavarande nådiga framställning otvifvelaktig!
skulle från flera båll framkalla likartade anspråk, har Utskottet ej kunnat densamma
understödja, utan hemställer,
alt
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 153.
49
alt den begärda pensionsförhöjnirigen för Kammarrättsrådet
Printzensköld icke måtte af Rikets Ständer beviljas.
57:o. Uti cn den 29 sistlidne Maj till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
(N:r \\h~) har Kongl. Majit behagat meddela, hurusom Riskopen i Hernösands
stift, Kommendören af Kongl. Maj:ts Nordsljerne-orden, Doktor Israel Bergman, med
anmälan, att han, som fortfarande lede af en försvagande sjuklighet, deraf funne sig
manad till den önskan alt genom afträdande från embetet lemna rum för dess öfverlåtande
åt större och friskare krafter, än dem, som efter redan fyllda 68 år stodo
till hans förfogande, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, då han från fullföljande
af denna önskan för det närvarande hindrades af den omständighet att han
saknade egna tillgångar, tillräckliga alt afvända hekymren för en sparsam utkomst
under sina återstående dagar, Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer göra framställning
om anvisande å allmänna indragningsstaten af någon pension åt Biskopen, på
det han framdeles, derest ej hans sjukdomstillstånd skulle, mot hvad nu vore att
hoppas, i väsendtlig mån lörbättras, kunde komma i tillfälle alt från sitt innehafvande
embete begära nådigt afsked.
Ett vid ansökningen fogadt, utaf Ordföranden i Kongl. Majits Sundhets-kollegium,
Generaldirektören m. m. M. Huss ullärdadt betyg innehölle alt med någon visshet
ej kunde bestämmas huruvida det sjukdomstillstånd, hvaraf Biskop Bergman sedan
längre lid lidit och hvilket orsakade minskning uti krafter och arbetsförmåga, kunde
häfvas, men att antagligt vore, alt detsamma af embctsomsorgerna underhölles och
att af dem hvarje möjlig förbättring motverkades, hvadan det ansåges för Biskopen nödvändigt
att för undvikande af ett betänkligt försämrande söka erhålla frihet från sitt
embetes utöfning; och inhemtades i öfrigt af handlingarne alt Biskop Bergman vore
född den 16 Mars 179 5 och, efter promotion till Filosofie Magister år 1818,
samma år blifvit kallad till Docent i Astronomi vid Upsala universitet, hvarefter han
år 1824 befordrats först till extra ordinarie Observator vid nämnda universitet och
derefter till Adjunkt vid Hernösands gymnasium, der han, år 1833 såsom Lektor i
Grekiska och Hebreiska språken anställd, sedermera i sådan egenskap tjenstgjort tills
lian den 11 Februari 1848 blifvit af Kongl. Majit i nåder utnämnd till Biskop.
Den rättighet, som numera tillkomme de fleste civile äfvensom militäre tjenstemän
att, sedan de uppnått en hög ålder och varit någon bestämd längre tid i Statens
tjenst anställde, vid afskedstagande undfå pension af allmänna medel, denna förmån
hade uppå skäl, hvilkas giltighet ej kunde ifrågasättas, icke blifvit till medlemmarne
af Preste-Ståndet utsträckt, men förhållanden kunde dock understundom ifrågakomma,
de der, ehvad de betraktades ur synpunkten af det allmännas egen fördel eller den
enskildes billiga förväntan, påkallade ett undantag ifrån den allmänna regeln, och så
beskaffade undantagsförhållanden syntes Kongl. Majit i afseende på Biskop Bergmans
omförmälda ansökning vara förhanden. Enligt hvad det ingifna läkarebetyget
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 10 Haft. 7
50
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 153.
utmärkte, utgjorde den sjuklighet, hvaraf Biskopen länge lidit, icke allenast ett hinder
för honom att med full styrka bestrida det vigtiga embete, han med hörsammande
af den samfälda kallelsen af stiftbröders odelade förtroende och sin Konungs
önskan, för 15 år tillbaka emotlagit och hvilket han, deråt offrande själens alla krafter,
bestridt på ett sätt, som af Kongl. Maj.t med nådigt välbehag ansedt, förvärfvat
Biskopen stiftets tillgifvenhet och allmän aktning, ulan denna sjuklighet hemtade ock
näring af de omsorger embetet pålade och blefve derigenom utan hopp om förbättring.
De till Biskopsembetet hörande lika mångfaldiga som magtpåliggande värf och
åligganden, hvilka äfven vore af beskaffenhet alt, vid förfall för Biskopen, i vissa
hänseenden icke få och till andra delar icke ulan stor svårighet kunna af stiltets
Domkapitel bestridas, toge allestädes, för att kunna på ett rått tillfredsställande sätt
fullgöras, i anspråk sinnets friskhet, men fordrade än mera i ett stift med den stora
utsträckning, som Hernösands stift egde och med de skiljaktigheter i flera förhållanden,
som derigenom rådde, en ovanlig och af sjukdom icke mattad arbetsförmåga.
Med härå fästad uppmärksamhet vore det ock som Biskop Bergman tillkännagifvit
sin önskan vara att, för den händelse hans helsotillstånd icke i väsendtlig mån förbättrades,
kunna från embetet afgå. Då likväl löneförmånerna vid Biskopsembetet
antagligen icke vaiit tillräckliga alt, sedan de kostnader blifvit bestridda, som påkallats
af Biskopens embetsställning, för hvilken såsom främmande icke kunde anses
sådana utgifter, hvilka hade medellöse studerandes understödjande till föremål, derutöfver
bereda någon besparing för kommande dagars behof, och förverkligandet af
förenämnda af pligtkänsla och nitälskan för kyrkans bästa Biskopen förestafvade önskan,
hvarförutan någon förbättring i hans betänkliga helsotillstånd ej vore att emotse,
icke kunde ega rum med mindre, åt honom, som, efter hvad anmäldt vore, icke af
enskilda tillgångar egde betryggad utkomst, blefve såsom någon ersättning för den
med Biskopsembetet förenade aflöning, beviljad en årlig pension af allmänna medel,
till åtnjutande af hvilken förmån Bergman, derest han icke från den lektorsbefattning,
han förut innehaft, blifvit till Biskopsembetet förflyttad, obestridligen redan varit
berättigad, hade Kongl. Maj:t med hänseende till de särskilda förhållanden, som alltså
i detta ärende förekomme, funnit sig böra föreslå Rikets Sländer att Biskop Bergman
mätte förklaras berättigad att från och med ecklesiastikåret näst efter det, då
afsked Irån Biskopsembetet i Hernösands stift kunde varda honom beviljadt, på rikets
allmänna indragningsstat uppbära en pension, hvilken Kongl. Majit ansåge böra bestämmas
till lika belopp med det, som på samma stat för Landshöfding beviljas,
eller 6,000 Riksdaler årligen.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har det synts Utskottet obestridligt,
alt uti förevarande fall sådana undanlagsförhållanden äro för banden, alt ett
frånträdande af den allmänna grundsatsen, det Statsverket ej bör betungas med några
direkta utgifter för presterskapets aflöning, är ej blott berättigadt, utan äfven af behof
påkalladt; men då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Biskop Bergman lefver ogift
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 153.
51
och ej är i någon tryckande ekonomisk ställning, anser Utskottet det föreslagna pensionsbeloppet
skäligen kunna till 5,000 R:dr nedsättas; oell tillstyrker Utskottet
alltså,
att Rikets Ständer mätte på det sätt Kongl. Majlis ifrågavarande
nådiga framställning bifalla, alt Biskop Bergman förklaras berättigad
alt från och med ecklesiastikåret näst efter det, då afsked
från Biskopsembelet i Hernösands stift kan varda honom
beviljadt, på rikets allmänna indragningsstat för sin återstående
lifstid uppbära en pension af 5,000 Riksdaler årligen.
38:o. Sedan Adjunkten i malhematik och fysik vid Upsala universitet, Magister
Henrik Falk, hos Kanslern för nämnda universitet uti ingifven ansökning anhållit,
att han, som numera ingått i sitt 72:dra år och 46 år varit såsom lärare
vid universitetet anställd, måtte erhålla afsked från denna sin befattning, med
rättighet att till sin död oförminskadt få bibehålla sina nuvarande inkomster, bestående,
utom lönen 2,500 R.dr, af Barcbseiska stipendiet lil R:dr 16 öre och 6
famnar ved mot ersättning för huggnings- och forslings-kostnaden, och Consistorium
Academicum uti sill öfver denna ansökning den 17 Maj nästlidct år afgifna utlåtande
erinrat, ali, enär det al Professor A. G. Barchaeus den 21 Juni 1806 upprättade testamente
innehölle, att årliga räntan å del af honom donerade kapitalet skulle, ”såsom
ett stipendium tilldelas någon af Akademiens Adjunkter i theologiska, juridiska
och filosofiska fakulteterna eller ock vice Bibliothekarie eller någon af Bibliothekets
Amanuenser” och deraf syntes följa, all nämnda stipendium icke kunde åtnjutas af
annan än i tjenst varande Adjunkt, vice Bibliothekarie eller Amanuens, samt, jemlikt
nådiga Brefvet af den 22 April 1779, den universitets-lärare och tjenstemän å
lön anslagna ved endast tillfälle dem, som vore i verklig tjenst, hvadan Konsistorium
icke kunde anse Adjunkten Falk efter afskedstagande! vara lagligen berättigad att
uppbära hvarken förberörda stipendium eller den honom såsom Adjunkt tillkommande
löneved, hvaremot Konsistorium ansåge Adjunkten Falk, med hänseende till
hans höga ålder, långa och för uppehållande af åtskilliga professioner mer än vanligt
anlitade lärareverksamhet väl förtjent alt, då han vid tilltagande svaghet och
sjuklighet nödgas taga afsked, varda hugnad med bibehållande af hela sin innehafvande
lön 2,500 R:dr, såvida tillgång dertill kunde beredas; så hade Kanslern i underdånigt
memorial af den 13 Augusti sistlidet år hemställt, huruvida icke det skulle
täckas Kongl. Maj.t att till Rikets Ständer aflåta Proposition om anslag på indragningsstaten
af ett nyssnämnda adjunktslön motsvarande belopp, att af Adjunkten
Falk åtnjutas, sedan han sökt och erhållit afsked; och har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med Kanslerns förslag, hos Rikets Ständer äskat, alt Adjunkten Falk,
efter erhållet afsked, mätte, i likhet med hvad förut i dylikt fall egt rum, för sin
återstående lifstid hugnas med en årlig pension från allmänna indragnings-staten,
motsvarande hans vid universitetet innehafvande lön af 2,500 R:dr R:mt.
53
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
Till Kongl. Maj:ts högstberörda nådiga framställning får Utskottet
tillstyrka Rikets Sländers bifall.
59:o. Hänvisande till hvad i punkten 22 af Stats—Utskottets Utlåtande N:o
159, angående regleringen af ulgifterna under Riks-statens 8:de Hufvudtitel, är anfördt
om Carolinska institutets aftöningsslat, hemställer Utskottet,
alt för Anatomie Professorn Friherre Gust. Wilh. von Duben
må på allmänna indragningsstaten uppföras en löneskilnad af
500 R:dr årligen.
40:o. Kongl. Maj-.t liar vidare äskat, att ett belopp af 500 R:dr må anvisas
alt från början af nästinstundande statsregleringsperiod utgå till hvardera af förre
Reklorerne, numera Läroverks-adjunkterne J. F. Kindström, J. F. Kjellborg, N. L.
Ahlberg, E. l._ Nyberg och 0. E. L. Dahm; till stöd för hvilken framställning uti
Statsråds—protokollet anföres, hurusom bemälde lärare, hvilka för de af dem på grund
af fullmagter innehafda reklorsbeslällningar varit enligt 1058 års lönereglering berättigade
till en lön af 5,000 R:dr, förutom boställsgård, men sådant oaktadt måst
återgå från reklorsbefaltningarne till följd deraf att de af deni styrda läroverk antingen
utvidgats eller ock förenats med gymnasierna i samma städer, nu mera i
egenskap af Kolleger och Adjunkter vid samma läroverk uppbära en lön af endast
2,500 R:dr; och då alltså desse lärare, ulan något deras förvållande, måst lemna
en befattning, hvarå de innehaft fullmagt och med hvilken större löneförmåner äro
förenade; finner jemväl Utskottet billigheten deraf, alt den nu begärda lönefyllnaden
varder beviljad, samt hemställer fördenskull,
att hvad Kongl. Maj:t i ofvanbcrörda hänseende föreslagit måtte
af Rikets Ständer bilallas.
41:o. Al en den 6 sisllidne Februari till Rikets Ständer aflåten nådig Propo
sition
(N:o 75) inhemtas, hurusom t. f. Rektorn vid Hudiksvalls högre elementarläroverk
F. Wennberg, som den 14 Augusti 1855 blifvit befullrnägtigad till ordinarie
Kollega och den 22 Februari 1845 till Rektor vid dåvarande högre lärdomsskolan
i nämnda stad, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, enär han, enligt nådiga
Cirkulärbrefvet den 20 Mars 1858, skulle varit berättigad alt i sistnämnda
egenskap åtnjuta en lön af 5,000 R:dr, så framt icke berörda skola blifvit till högre
elementarläroverk utvidgad, och det kunde inträffa, alt han komme alt frånträda
rektorstjensten, i hvilket fall han såsom Kollega endast egde uppbära en lön
af 2,500 R:dr, Kongl. Maj:t ville till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om
beviljande af ett anslag af 500 R:dr årligen, att såsom fyllnad i kollegalönen utgå
lrån den dag sökandens rektorsförordnande kan komma all upphöra.
Efter det sedermera Wennberg den 9 sistlidne Januari blifvit, på egen begäran,
entledigad från ifrågavarande rektorsförordnande, hvadan han kommer att såsom
Kollega vid läroverket framdeles tjenslgöra, har Kongl. Maj-.t, enär till följd häraf
Wennbergs lön komme alt för framtiden endast utgå med 2,500 R:dr, föreslagit,
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
53
att å allmänna indragningsslaten måtte anvisas ett belopp af 500 R:dr att från
och med början af nästinstundande staisregleringsperiod tillgodokomma Wennberg
intilldess lian till annan befattning kunde vinna befordran.
I likhet med hvad Utskottet under nästföregående punkt tillstyrkt, hemställer
Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
framställning bifalla.
42:o. Sedan Domkapitlet i Wexiö, uti skrifvelse den 4 sistlidne Februari, hos
Kongl. Majit i underdånighet anmält, att Adjunkten vid Wrexiö högre elementarläroverk,
Magister Sven Sandberg, som den 25 Maj 1800 utnämndes till ifrågavarande
adjunkts—beställning, redan den 22 September samma år, till följd af iråkad sinnessjukdom,
blifvit urståndsalt att sin läraretjenst förrätta och snart derefter intagits
å Wexiö hospital; att Sandberg vid början af höstterminen den 25 Augusti
1861 ånyo inträdt i tjenstgöring, hvarmed han dock icke längre fortfarit än till
den 50 Oktober sistnämnde år, då han erhållit tjenstledighet i uppgifvet ändamål
att taga pastoral-examen; att förnyad tjenstledighet varit honom förunnad både
vår- och höstterminen 1862, samt att han vid början af innevarande års vårtermin
måst, till följd af återfall i sinnessjukdomen, från utöfningen af läraretjensten
befrias; vid hvilket förhållande, och då det å ena sidan vore för läroverket svårt
alt i sin tjenst bibehålla en man, som enligt af Domkapitlet tillika bifogadt vederbörligt
läkarebetvg, till följd af tidtals påkommande sinnesrubbning, vore och efter
all sannolikhet förblefve oförmögen att sin lärarebefattning hädanefter vederbörligen
förrätta, men å andra sidan Sandberg, som lede af en olycklig sjukdom, icke syntes
kunna från tjenste» skiljas, Domkapitlet underdånigst anhållit, det Kongl. Majit
läcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om bemälde Sandbergs förflyttande
på indragningsstat med bibehållande af trefjerdedelar af nu inehafvande lön
1,000 R.dr Rimt, så har efter det Stats-kontoret med underdånig anmälan att Rikets
sednast församlade Ständer i afseende på Adjunkten vid läroverket i Skara J.
Rosell, hvilken i följd af obotlig sinnessjukdom varit urståndsalt att sin tjenst förrätta,
medgifvit alt, sedan han från densamma erhållit afsked, han finge å allmänna
indragningsslaten åtnjuta en pension af 750 R:dr, till omförmälda anhållan tillstyrkt
nådigt bifall, Kongl. Majit, enär förhållandet med Sandberg vore ungefär af lika
beskaffenhet, som med Adjunkten Rosell, samt angeläget vore att Sandbergs läraresyssla
icke alltför länge uppehölles af vikarie, uti en den 15 sistlidne Mars till Rikets
Ständer aflåten nådig Proposition (Nio 92^? föreslagit, att Adjunkten Sandberg
måtte, sedan han på grund af vederbörande målsmans derom gjorda ansökning,
från sin befattning såsom lärare vid Wexiö högre elementarläroverk erhålit afsked,
å allmänna indragningsslaten uppföras till erhållande under sin återstående lifstid
af en årlig pension motsvarande trefjerdedelar af den lön, Adjunkter i lägsta löne
-
54
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 153.
graden vid rikets elementarläroverk uppbära, eller 750 Ridr, att ulga (rån och
med månaden näst efter den, uti hvilken afsked varder Sandberg meddeladt.
I betraktande af härvid förekommande förhållanden, tillstyrker Utskottet,
det Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Majit i ofvannämnda
hänseende behagat föreslå.
45:o. Uti underdånig skrifvelse den 9 sisllidne Juli hade Domkapitlet i Wexiö
stift anhållit, att, som Adjunkten och Gymnastikläraren vid Jönköpings högre elementarläroverk,
förre Konrektorn, Magister Johan Magnus Rosengren, hvilken föddes
den 15 November 1802 och anställdes såsom ordinarie lärare i Jönköping den 22
April 1829 samt tillika såsom Gymnastiklärare derstädes 185C, under de sednare
åren måst, i anseende lill sjuklighet, termin efter annan undfå tjenstledighet, och
hans tillstånd numera så förvärrats, att, enligt företedt läkarebetyg, det med temlig
visshet kunde förutses, att hans sjukdom skulle allt framgent göra honom för undervisningen
otjenstbar, Kongl. Majit täcktes hos Rikets nu församlade Ständer åska,
att Rosengren, som städse under sin helsås tid med utmärkt nit och skicklighet
skött sina åligganden samt alltid gjort sig känd för en hedrande vandel, och som
sjelf hos läroverkets Eforus anmält sin önskan att erhålla afsked med bibehållande
af adjunktslönen såsom pension, men utan anspråk på någon pension såsom Gymnastiklärare,
mätte vid afskedstagandet blifva å indragningsstalen uppförd till ett
pensionsbelopp, motsvarande hans innehafvande lön såsom Adjunkt, 2,500 Ridr
R:mt; och bar, då Adjunkten Rosengren sedan flera år lider af sinnessjukdom, hvilken,
enligt hvad det utfärdade läkarebetyget innehåller, med temlig visshet kan antagas
allt framgent göra honom för undervisningen otjenstbar, samt Rosengren numera
uppnått en ålder af omkring 60 år, utaf hvilka lian mer än 2 7 innehaft ordinarie
lärarebefatttning, Kongl. Majit, enär det är af vigt för del allmänna, att tjen—
ster icke under en lång tid endast af vikarier bestridas, föreslagit alt Rosengren,
när lian ifrån sina innehafvande befallningar som Adjunkt och Gymnastiklärare vid
läroverket i Jönköping undfår afsked, må på allmänna indragningsstaten uppföras
till erhållande under sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande den
lön, han såsom Adjunkt nu innehar, eller 2,500 Ridr, alt utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken afskedet varder meddeladt.
På de skäl, som i Kongl. Majits nådiga Proposition blifvit anförda, tillstyrker
Utskottet,
att Kongl. Majits förevarande nådiga framställning må vinna
Rikets Ständers bifall.
44:o. Uti särskild till Rikets Ständer aflålen nådig Proposition (Nio 64) bär
Kongl. Majit föreslagit att läraren i musik och sång vid högre elementarläroverket i
Malmö II. J. Tengvall måtte på allmänna indragningsstaten upplöras med en årlig
pension, motsvarande hans vid läroverket innehafvande lön, 500 Ridr; men då, enligt
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 153.
55
hvad Utskottet inhemtat, bemälde Tengvall numera aflidit, lärer denna nådiga framställning
i följd häraf
hafva förfallit.
45:o. Uti en af Kongl. Majlis Befallningshafvande i Jemtlands län insänd ansökning
hade Provincial-läkaren i Herjeådalens distrikt, Medicine Doktorn, Filosofie
och Chirurgie Magistern Johan Ellmin underdånigst anhållit alt han, som vore
född den 6 Januari 179 7, blifvit Medicine Licentiat år 1853, under åren 1854—1844
bestridt särskilda ordinarie läkarebefallningar, samt varit anställd sedan den 17 December
1850, såsom Provincial-läkare uti ofvannämnda distrikt, måtte, med hänseende
till hans numera försvagade helsa, varda hos Rikets Ständer föreslagen alt
uppföras å allmänna indragningsstalen, med rättighet alt uppbära provincialläkarelönen
i pension; och hade Kongl. Majlis Befallningshafvande i underdånighet vitsordat
såväl Ellmins oförmåga att sin tjenst vidare bestrida, som ock den betryckta
ekonomiska ställning, hvaruti han sig nu befunne.
Uti häröfver afgifvet utlåtande hade Sundhets-kollegium i underdånighet anfört,
all Provincial-läkaren Ellmin under de sednare åren varit förhindrad att sina tjen—
steåligganden vederbörligen bestrida, hvarföre han ock, jemlikt nådiga Brefvet den
5 Januari 1861, erhållit tjenstledighet tills vidare med bibehållande under liden af
hela provincialläkare-lönen; och då Ellmin, hvilken, enligt hvad ett ansökningen bifogadt
behörigt låkarebelyg utvisade, ledo af en kronisk, numera såsom obotlig
ansedd, hjerlsjukdom, samt, vid sådant förhållande, saknade förmåga att sin tjenst
vidare bestrida, hade Sundhets-kollegium, i betraktande såväl häraf, som ock att
Herjeådalens vidsträckta, från andra orters läkare aflägsna, landsbygd vore i hög
grad i behof af en der stadigt anställd läkare, som kunde nöjaktigt och fullständigt
ombesörja distriktets besvärliga och ansträngande sjukvård, i underdånighet hemställt,
att den förmån ansökningen afsåge måtte kunna Provincial-läkaren Ellmin beredas;
deruti Stals-konloret jemväl i ämnet bordt, ansett sig böra i underdånighet
instämma, ehuruväl Ellmin icke varit i Statens tjenst anställd den tid af omkring
40 år, som, jemlikt nådiga Brefvet den 12 November 1823, utgjorde ett bland vil—
koren för pensions åtnjutande.
Med tillkännagivande häraf har Kongl. Majit uti en den 13 sistlidne Mars till
Rikets Ständer aflåten nådig Proposition (N:o 91) föreslagit att ett belopp af 1,500
R:dr, motsvarande provincialläkare-lönen, måtte å allmänna indragningsstalen uppföras
för alt från och med månaden näst efter den, då nådigt afsked blefve Doktor
Ellmin meddeladt, honom såsom pension för återstående lifstiden tillgodokomma;
och får Utskottet, enär Doktor Ellmin uppnått 65 års ålder och besväras af
sådan sjuklighet, som utgör hinder för hans tjenstbarhet,
tillstyrka Rikets Ständers bifall till denna Kongl. Maj-.ts nådiga
framställning.
56
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
46:o. Efter det extra Provincialläkaren i Ulricehamns distrikt af Elfsborgs län,
Chirurgie Magistern Wilhelm Manritz Heinrici hos Kongl. Majit underdånigst anhållit,
att enär, på sätt af den underdåniga ansökningen vidfogade handlingar styrktes, Heinrici
var född den 29 Juni 1796 och i Statens tjenst varit anställd alltsedan den 1
September 1812 eller under en tid af 50 år, hvaraf såsom ordinarie Bataljonsläkare
vid Elfsborgs regemente nära 50 år och 27 år såsom extra Provincialläkare i Ulricehamns
distrikt, samt enär alltså sökandens helsa och krafter ej kunde medgifva
en fortfarande längre verksamhet, Kongl. Majit täcktes hos Rikets nu församlade
Ständer i nåder anmäla honora att, efter afskedstagande från extra provincialläkareIjensten,
komma i åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten, — hade
Sundhets-kollegium, anbefaldt alt öfver berörda ansökning sig yttra, med hänseende
till Hcinricis mångåriga tjenstemannaverksamhet samt derunder ådagalagda synnerliga
nit och skicklighet, ansett sig böra den sålunda gjorda framställningen till nådigt
bifall förorda; hvarefter Stats-kontoret, jemte meddelande af den upplysning, att Heinrici,
hvilken såsom extra Provincialläkare åtnjuter ett årligt arfvode af 1,000 Ridr,
derjemte i egenskap af f. d. Bataljonsläkare uppbär en pension af 225 Ridr ur Arméens
pensionskassa, uti infordradt utlåtande underdånigst hemställt, huruvida icke
den underdåniga ansökningen kunde i så måtto vinna nådigt afseende, alt Heinrici
beredes rättighet alt, vid afskedstagande! från extra provincialläkare-befattningen och
när han styrker sig vara lill helsan försvagad, lä såsom pension å allmänna indragningsstaten
uppbära skilnaden emellan ofvanberörda arfvode och den pension, Heinrici
redan åtnjuter, eller 775 R:dr årligen.
Med anledning häraf och då pension från allmänna indragningsstaten för ordinarie
Provincialläkare utgår med ett belopp af 1,500 Ridr samt de extra Provincialläkarne
hafva med dessa fullkomligt enahanda åligganden, fastän, till följd deraf att
de tillika kunna innehafva militärläkare—beställningar af lägre grad och således på
annan stat uppbära lön, deras arfvode ej blifvit bestämdt till högre belopp än 1,000
Ridr, har Kongl. Majit, i betraktande jemväl af Provincialläkaren Heinricis under en
femtioårig tjenstgöring ådagalagda synnerliga nit och skicklighet, föreslagit, att Heinrici,
som uppnått 65 års ålder, måtte, såvida han styrker sig vara till helsan försvagad,
vid afskedstagandet från sin extra provincialläkare-beställning varda, utan afseende
derå att han ur Arméens pensionskassa årligen uppbär 225 Ridr, å allmänna indragningsstaten
uppförd med en årlig pension af 1,000 Ridr, i hvilket fall ändock hegge
pensionsbeloppen sammanräknade icke komme att uppgå till hvad en ordinarie Provincialläkare
i pension tillkommer.
Och får Utskottet hemställa,
att Kongl. Majits i förevarande hänseende gjorda nådiga framställning
må af Rikets Ständer bifallas.
47:o. På sätt det Kongl. Majits nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 153.
57
och behof vidfogade Statsråds-protokoll innehåller, liar Kongl. Maj;t, jemte tillkänna—
gifvande af Sin nådiga afsigt, att till Riksgälds-kontoret vid början af år 1864, då
den nya statsregleringen vidtager, öfverlemna f. d. Kansli-stvrelsens handkassas kapital,
15,500 R:dr, jemte derå upplupna odisponerade räntemedel, bland annat, (se
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139, punkten 99,) i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att en f. d. tjensteman hos Kansli-styrelsen, Expeditions-sekreteraren S. E. Hallencreutz,
— som af räntemedlen å nämnda fond, till följd af nådiga Brefven den 1
Januari 1034 och 14 September 1843, uppburit ett gratial af 73 R:dr 12 öre
årligen, hvilket belopp af Kongl. Majit under den 13 September 1861 förhöjdes till
200 R:dr, att från och med sistnämnde års början utgå, —• må för sin återstående
lifstid från och med nästkommande statsregleringsperiod få på allmänna indragningsstaten
sig anvisadt ett årligt understöd, motsvarande den gratifikation, som ur nämnda
kassa blifvit honom i nåder tillförsäkrad; och får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständers bifall till högstberörda nådiga framställning.
48:o. Efter det Svenska Akademien uti skrifvelse af den 5 Oktober nästlidet
ar hemställt, alt, sedan en af dess ledamöter, Kommendören af Kongl. Nordstjerneorden,
Magister Anders Magnus Strinnholm, som, enligt Rikets Ständers beslut vid
1845 års riksdag, såsom understöd för utgifvande af ”Svenska Folkets Historia”
åtnjutit ett årligt anslag af allmänna medel, hvilket vid 1854 års riksmöte blifvit,
från dess första belopp 1,000 R:dr Banko, förhöjdt till 1,500 R:dr s. m., motsvarande
2,250 R:dr Runt, och för Strinnholm, som iche uppbar någon lön eller
egde enskild förmögenhet, utgjorde hans enda hufvudsakliga inkomst, under den 18
Januari nästlidet år med döden afgålt och efterlemnat sitt bo i sådan ställning, att
skulderna betydligt öfverstiga tillgångarne, Kongl. Maj t måtte till Rikets Ständer
göra framställning derom, alt någon del utaf det Strinnholm i lifstiden förunnade
understöd må fortfara till förmån för bans eflerlefvande medellösa enka, — har
Kongl. Maj:!, med hänseende till den synnerligen utmärkta förtjenst, hvarmed ”Svenka
folkets Historia” blifvit af Strinnholm tecknad, och för utgifvande af hvilket arbete,
såsom en prydnad för Sveriges litteratur, ett särskildt åi ligt anslag jemväl
varit honom af Rikets Ständer tillerkändt, föreslagit att åt Strinnholms i tryckande
behof efterlemnade ålderstigna hustru måtte för bennes återstående lifstid beviljas
en årlig pension å allmänna indragningsstaten af 1,200 R:dr Runt, alt utgå och
beräknas från och med Februari månad nästlidet år eller månaden näst efter den,
hvari Strinnholm atled och med hvilken det honom tillagda anslag till följd deraf
upphörde; och anser sig Utskottet, på de i Kongl. Majlis nådiga Proposition anförda
skäl, böra
tillstyrka Rikets Ständer att å allmänna indragnings-staten anvisa
den af Kongl. Majit för Strinnholms efterlemnade åldriga
enka Anna Sofia Strinnholm, född Zimmerman, sålunda nådigst
Bih. Ull B. St. Erot. 1862 & 1863. å Sami. 1 Åfd. 3 Band. 10 Haft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtarde N:o 153.
äskade summa, i ,200 R:dr årligen, att beräknas och utgå från
och med Februari månad år 1862.
49:o. Sedan i underdånig skrifvelse af den 11 Juni sistlidet år Vetenskapsakademien,
jemte förmälan alt med det årliga anslag af 1,200 R:dr, Akademien
under innevarande och flera föregående statsregleringsperioder uppburit för anskaffande
af teckningar utaf inhemska vexter till arbetet ”Sveriges Flora1'1 samt till ulgifvande
af teckningar af zoologiska föremål, särdeles värdefulla samlingar af
svampmålningar, härstädes älven af utländske naturforskare rådfrågade, blifvit anskaffade,
hvilka samlingar alltjemt ökades, äfvensom att plancher till flera lörljenslfulla
zoologiska arbeten bekostats, tillika fästat uppmärksamheten derå att della anslag
fortfarande vore af behofvet påkalladt, har Kongl. Maj:t i nåder äskat, att berörda
anslag äfven måtte för den stundande statsregleringsperioden beviljas; och får Ut
skottet
å denna nådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Utskottet går nu alt besvara åtskilliga inom de särskilda Riks-Stånden väckta
motioner:
50:o. Hos Ridderskapet och Adeln har Friherre Cederström, Thure, (i motion
N:o 98) — enär det icke torde förnekas att den utveckling och det framåtskridande,
hvaraf Sverige under de sednaste 50 åren kommit i åtnjutande, til) stor del
måste tillskrifvas den goda och kraftfulla styrelse Sverige under nämnde tid egt och
det numera vore salt utom allt tvifvel alt Öfversten Friherre Ollo Mörner varit upphofvet
och driffjedern dertill, alt stamfadren för vår nu regerande Konungaätt blifvit
till Sveriges Kroprins kallad och korad, samt Mörner dessutom med utmärkelse
deltagit i kriget i Pommern år 1807, Finska kriget år 1808 och fälttåget i Norrige
år 1814 — föreslagit, alt Mörner, hvilken jemte familj befunne sig i torftiga omständigheter,
måtte lör sin återstående lifstid tillerkännas en årlig pension af 6,000
R:dr; men då Utskottet anser de af motionären anlörda omständigheter icke innefatta
tillräckliga skäl för beviljande af den ifrågaställa pensionen, får Utskottet
afstyrka bifall till Friherre Cederströms förevarande framställning.
51:o. Hos Ridderskapet och Adelil har uti motion (N:o 204) Herr von
Krusenstjerna, Edvard, hemställt, att Löjtnanten i Arméen Per Palmgren måtte å allmänna
indragnings-staten uppföras lill åtnjutande af en årlig pension af 400 R:dr; varande
till stöd för denna framställning af motionären andraget, att Palmgren, hvilken år
1812 fått anställning vid dåvarande fåltmätnings-korpsen, med heder deltagit i Norska
fälttåget år 1814 och 1823 erhållit afsked såsom Löjtnant vid Helsinge regemente,
med rättighet att i Arméen qvarstå, såväl under sin tjenstetid som sedermera
allt intill år 1850 nästan årligen varit kommenderad vid allmänna arbeten,
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
59
såsom dels vid de topografiska oell dels vid sjösänkningsarbetcn, väganläggningar,
vatlenaflappningar m. m.. vid hvilka arbeten lian visat sig ega en särdeles skicklighet,
samt alt Palmgren, hvilken numera, vid närmare 70 års ålder, genom brutna
krafter och en under fälttåget i Norrige åsamkad bråekskada vore urslåndsalt att
förtjena något till sitt uppehälle, befunne sig i det mest utblottade tillstånd och dessutom,
till följd af sitt tidiga afskedstagande, icke vore berättigad till någon pension;
och har Utskottet, på grund af de utaf motionären anförda och genom företedde
handlingar styrkte förhållanden, ansett Löjtnant Palmgren höra komma i åtnjutande af
något understöd, men att detta dock skäligen hör bestämmas något lägre än motionären
äskat.
Utskottet föreslår:
alt Löjtnanten Per Palmgren för återstående lifstid å allmänna
indragnings-staten tilldelas en årlig pension af 500 R:dr.
52:o. Uti väckta motioner hafva hos Ridderskapet och Adeln Herr von
Knorring, E. 0. (under N:o 75), och inom Borgare-Ståndet Herr C. E. Ljungberg (under
N:o 161) anfört, hurusom Majoren i Arméen August Hahr i 56 år oalbrutet egnat
sin tid åt utförande af kartearbetcn öfver Sverige, dels, såsom topograf-olficerare,
från 1821 till 1857 med rekognosceringar, uppritning och gradering af militär—
harteverket, dels. såsom tjenstgörande åren 1842—1844 vid generalstabens litografiska
byrå, med gravering af den stora skolkartan i 4 blad öfver Sverige och
Norrige, ulgifven på Statens bekostnad, dels under åren 1845—1848 med kartearbeten
i och för jernvägs-undersökningarne för Örebro—Nora—Hult-banans anläggning,
samt slutligen från nämnde år med förfallande och utgifvande af 4 större
statistiska kartearbeten. Dylika arbeten, huru förtjenstfulla de än vore, gåfve likväl
icke i allmänhet någon egentlig behållning, och på det sist utgifna af dessa arbeten,
kartan öfver medlersta och södra Sverige, häftade en skuld af betydligt belopp. Den
hedrande utmärkelse, som sistnämnda arbete vid 1862 års verldsutställning lått röna,
i det 2:ne medaljer deröfver erhållits, vittnade, lika med allmänna omdömet om Hahrs
arbeten i allmänhet, att de egde förljenster, som, då helsa och arbetsförmåga nu vid
fyllda 60 år började svika dess författare, påkallade representationens uppmärksamhet
på nödvändigheten att tillse, det icke en förtjent förfaltare på sin ålderdom
komme att lida nöd; och hafva i följd häraf och med fästadt afseende derpå all
Hahr, som för sjuklighet måst taga afsked ur aktiv tjenst innan han ernått den för
erhållande af pension stadgade ålder, numera hade svårt alt sig och sina minderåriga
barn försörja, motionärerne föreslagit, att Rikets Ständer mätte för Major Hahrs återstående
lifstid bevilja honom en pension af 1,500 Riksdaler Riksmynt.
Då de förtjenstfulla karteverk, åt hvilkas utarbetande Majoren Hahr, till stort
gagn för det allmänna, egnat sin verksamhet, icke kunnat bereda honom motsvarande
ekonomiska fördelar, anser Utskottet billigheten fordra, att han nu på sin ålderdom
från Statens sida erhåller något understöd, hvilket dock synes Utskottet kunna be
-
60
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 153.
stämmas till något lägre belopp, än motionärerne föreslagit; och hemställer Utskottet
alltså,
alt Majoren Augnst Hahr må på allmänna indragningsstaten
uppföras lill åtnjutande af en årlig pension af 1,000 R;dr för
sin återstående lifstid.
53:o. Friherre Cederström, R., har uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt,
till Utskottet remitterad, motion (N:o 84), under åberopande af Öfversten Grefve
Adolf von Rosens förtjenstfull verksamhet lör jernvägars anläggande i vårt land,
föreslagit alt, då den honom redan år 1854 tillagda pension af 5,000 R:dr årligen,
i anseende till sedermera inträffade prisstegring å alla förnödenheter och deraf härflytande
förändring af penningevärdet, numera icke motsvarade lefnadskostnadernas
verkliga kraf, Rikets Ständer måtte i berörda pension bevilja från och med innevarande
år en förhöjning af 2,000 R:dr årligen; men då, på sätt nyss är anfördt,
Rikets Ständer redan vid 1855—1854 års riksdag beviljat bemälde Öfverste pension
till ett ej obetydligt belopp, har Utskottet ansett sig
ej kunna ifrågavarande motion hos Rikets Ständer förorda.
54:o. Utskottet har vidare till behandling förehaft en hos Ridderskapet oell
Adeln af Herr von Schewen, A. IF., väckt motion (N:o 249), alt f. d. Kapitenen vid
Wermlands Kongl, fältjägare-regemente Friherre Engéne von Vegesach — hvilken,
enligt hvad motionären anfört, under en tid af 50 år varit anställd vid Arméen och
derunder med utmärkelse deltagit i fälttågen åren 1808 och 1809 samt 1815 och
1814, samt, efter det han, till följd af iråkadt ekonomiskt betryck, år 1852 måst
lemna tjensten, med oförtröttadt nit sökt gagna sitt fädernesland — måtte, enär
han numera icke hade någon annan inkomst än den årliga gratifikation af 100R;dr,
som Kongl. Majit under den sednare tiden täckts tilldela honom, undfå en årlig pension
af 500 R:dr.
Enär, enligt hvad Utskottet inhemtat, f. d. Kapitenen Friherre von Vegesach
icke allenast med utmärkelse deltagit i krig, utan ock, efter erhållet afsked från krigstjensten,
genom ulgifna skrifter och kartearbeten sökt gagna det allmänna, har, med
afseende härå och då tillika upplyst är att von Vegesach vid uppnådda 68 lefnadsår
befinner sig i stort ekonomiskt betryck, Utskottet ansett sig ega giltig anledning till
bifall förorda deri framställning, som nu blifvit gjord om understöd från Statens sida
för hans sålunda ådagalagda verksamhet; och Utskottet tillstyrker derför.
att, i enlighet med motionärens hemställan, Rikets Ständer må
å allmänna indragnings-stalen tillägga f. d. Kapitenen, Friherre
Eugéne von Vegesach för återstående lifstid en årlig pension af
500 R:dr.
55:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 156) har Herr
Cederschiöld, F. A., med hvilken Herr af Dalström uti ett särskildt afgifvet yttrande
sig förenat — jemte erinran hurusom f, d. Regementsläkaren C. A. Opphoff, hvilken
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
61
såsom läkare bevislat fälttågen 1805, 1806 och 1807 i Tyskland, 1808—-1809
mot Ryssland och 1813—1814 i Tyskland och Norrige, och sedermera i öfver 55
år varit Regementsläkare vid Kongl. Andra Lifgardel, vid sitt afskedstagande i Mars
månad 1855 tilldelats en pension af endast 1,200 R;dr — föreslagit, att, enär
OpphofT, om han tjenstgjort ännu några år, varit berättigad att komma i åtnjutande
af den vid 1856—1858 årens riksdag bestämda högre pensionen för regementsläkare
af 2,000 R:dr, Rikets Ständer måtte, med afseende å Opphoffs långvariga
tjenstetid och förtjenslfulla verksamhet, bevilja en förhöjning af 800 R:dr i hans
nuvarande pension, så all densamma komme alt uppgå till samma belopp, som nu
är för regementsläkare bestämd.
Uti 9:de punkten af detta Betänkande har, i anledning af särskilda vid innevarande
riksdag framställda yrkanden att de före 1856—1858 årens lönereglering
på allmänna indragningsstaten förflyttade embets- och tjenstemän måtte tilläggas
enahanda vilkor, som deras vederlikar efter denna tid erhållit, Utskottet, bland annat,
yttrat, alt, enligt Utskottets tanke, det vore mindre lämpligt det åtgärder vidtoges
vare sig för alt höja eller minska af Rikets Ständer beviljade pensioner; och ehuru
Utskottet anser det vara af vigt all denna grundsats i allmänhet noggrann! iakttages,
bar dock vid föredragning hos Utskottet af olvanberörda motion sådana omständigheter
förekommit, hvilka synas böra föranleda dertill att Rikets Ständer må taga i
öfvervägande huruvida icke ett undanlag i afseende å den afskedade Regements
läkaren
OpphofT tilldelade pension skäligen bör ega rum.
Det bar nemligen blifvit upplyst, att OpphofT varit i Statens tjenst omkrig 50
år, deraf 55 år såsom Regementsläkare vid Konungens Andra Lifgarde, alt han bevistat
fälttågen 1805—1807 i Tyskland, 1808 och 1809 i Finland samt 1815 och
1814 i Tyskland och Norrige, derunder hans tjenstgöring varit både mödosam
och trägen, samt att OpphofT, som nu uppnått 75 år, dels genom nästan
fullkomlig förlust af symörmågan och dels genom sjuklighet i öfrigt, blifvit helt och
hållet urståndsatt alt genom enskild praktik bereda sig någon inkomst utöfver honom
tillagda pensioner, utgörande från allmänna indragningsstaten 600 R:dr och
ett lika belopp från Arméens pensionskassa, har Utskottet ansett billigheten fordra
att Doktor OpphofT, som under en särdeles långvarig och väl vitsordad tjenstetid
gagnat det allmänna, försälles i sådan ställning att på ålderdomen han icke må
sakna nödiga medel för sitt uppehälle, hvilket synts Utskottet kunna ske derigenom
att ett ytterligare årligt bidrag af 600 lt:dr uti den honom förut från Statsverket
tilldelade pension beviljas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfört, tillstyrker Utskottet:
alt Rikets Ständer bevilja en årlig tillökning af 600 R:dr uti
den för Regementsläkaren C. A. OpphofT å allmänna indragningsstaten
uppförda pension, hvarigenom denna pension från och
62
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
med näst in trädande slatsregleringsperiod kominer att utgå med
1,200 R:dr årligen.
56:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 42) liar Herr Alander
föreslagit, att Regements-kommissarien Christ. Magnus Almberg, hvilken i 44 år
varit anställd i Stålens tjenst, nemligen från år 1610 lill år 1022 såsom Underofficer,
från nämnde tid till år 1829 såsom Kommissarie vid Arméens 5:te Passevolans-kommissariat
och derefter såsom Regements-kommissarie vid Hallands infanteribataljon,
hvilken beställning han ännu innehade, mätte, sedan han numera uppnått
en ålder af 60 år, förklaras berättigad att, efter erhållet afsked, varda å allmänna
indragnings-staten upplörd till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
pension af 400 R:dr, motsvarande hans i egenskap af Regements-kommissarie nu
innehafvande lön; varande såsom ytterligare stöd härför andraget, att i händelse Almberg
tagit afsked ur Statens tjenst år 1829, då 5:te Passevolans-kommissariatet
upplöstes, han, i likhet med sina dåvarande (jenslekamrater, fått på indragningsstat
intill sin död behålla sin då innehafvande lön samt att vid Almbergs afgång från
Regementskommissarie-platsen, denna kommer att med annan tjenst förenas och med
ett mindre aflöningsbelopp förses, så alt åtminstone icke iner än J af den ifrågasatta
pensionen komme att såsom ny utgift belasta Statsverket.
Utskottet har tagit delta ärende i öfvervägande; men då Almberg ännu icke
uppnått den för civile embets- och tjenstemän i allmänhet stadgade pensionsålder samt
Utskottet för öfrigt anser alt framställningar af förevarande beskaffenhet, de der afse
alt till förmån för någon viss tjensteman bereda ändring uti de för rättighet till
pensions åtnjutande å allmänna indragnings-staten gällande föreskrifter, böra, innan
desamma hos Rikets Ständer anmälas, vara af vederbörande embelsmyndigheter i
behörig ordning utredda och pröfvade, har, på grund häraf och då någon utredning
om och i hvad mån nu ifrågakomna förslag må vara förtjent af uppmärksamhet,
icke blifvit, så vidt Utskottet känner, verkställd, Utskottet saknat anledning motionen
understödja och hemställer derför
att Herr Alanders i berörda häuscende gjorda framställning må
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
57:o. Från Ifidderskapet och Adeln har Utskottet erhållit remiss å en inom
nämnda Riks-Slånd af Herr Lannerstjerna, A., väckt motion (N:o 75), angående pension
från allmänna indragnings-staten för f. d. Regements-skrifvarcn vid Lifregementsbrigaden,
Fältkamereraren Olof Guslaf Ahlborg', i hvilket hänseende motionären anfört,
hurusom Ahlborg, född den 10 Augusti 1791, varit i Statens tjenst sedanden
50 April 1814, då han erhållit fullmagt alt vara Kanslist i Westmanlands län, hefordrats
den 1 November 1816 lill Mönsterskrifvare vid Lifregements-brigadens
grenadierkorps, den 9 Augusti 1817 till Länsnotarie i nämnda län och den 8 December
1824 till Regements-skrifvare vid Lifregements-brigaden, då bestående af
dragon-, husar- och grenadier-korpserna, men måst, i följd af sjuklighet, ådragen
Stats-UtslcoUets Utlåtande N:o 153.
63
genom öfveransträngning i tjensten, år 1843 taga afsked från sistnämnda befattning,
dervid från Arméens pensionskassa tillagts honom årlig pension af 450 R:dr R:mt.
Som Milborg, vid nu uppnådda 7 ! års ålder, lede af ålderdomskrämpor och ytterst
svag synförmåga, så att lian icke kunde med något slags göromål sig befatta, «amt
med två oförsörjda döttrar, af hvilka den ena jemväl vore af långvarig sjukdom oförmögen
lill arbete, befunne sig i mycket knappa omständigheter, har motionären föreslagit
att Ahlborg måtte för sin återstående lifstid af Statsverket erhålla en årlig
pension af 900 R:dr, helst den regementsskrifvare-befattning, Ahlborg innehaft, nu
vore delad emellan tre särskilda tjenstemän, hvilka hvardera hade rätt till pension å
samma belopp, som Ahlborg nu åtnjöte.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande, men, då Ahlborg
redan innehar pension till det belopp, som, enligt gällande föreskrifter, bör honom
för hans verksamhet i Statens tjenst tiligodokomma, har Utskottet
ej kunnat till förevarande motion tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
58:o. Uti särskilda hos Rorgare- och Ronde-Stånden väckta motioner hafva
Herr Ljungberg (i motion N:o 164) och Riksdagsfullmägtigen Sven Heurlin från Kronobergs
län (i motion N:o 505) fästat uppmärksamheten derå alt Vågskrifvaren
Lorentz Ferdinand Montelius, efter alt i 40 år hafva biträdt och derunder i 28 års
tid varit anställd såsom e. o. Kammarskrifvare vid Kongl. Tabellverket samt under
nämnde tid hafva med utmärkt flit, noggrannhet och omsorg utfört det mödosamma
och grannlaga tabellsammanräkningsarbetet, upprättandet af de s. k. ”liggarne” och
de efterhand offentliggjorda generalsammandragen, numera genom nämnde embetsverks
sammanslagning med Statistiska centralbyrån och en förändrad arbetsordning
sett sig förhindrad att med denna befattning fortfara och sålunda blifvit beröfvad en
för honora och hans familj nödig och påräknad inkomst, som under en lång följd
af år uppgått lill 800 å 900 R:dr årligen; och hafva motionärerne på grund häraf
föreslagit alt Montelius, hvilken nu vore 57 år gammal, och hvars synförmåga under
ofvanberörda sysselsättning blifvit så försvagad, att han numera icke kunde verk
ställa
något ansträngande skrifvaregöromål, måtte, utan afseende derå att Montelius
icke haft ordinarie anställning i nämnde verk, för sin återstående lifstid tilldelas en
årlig pension af 500 lV.dr.
Utskottet vill icke bestrida att ju Montelius under sin långvariga tjenstgöring
vid Kongl. Tabellverket ådagalagt en berömvärd verksamhet, men då Montelius ännu
icke uppnått någon högre ålder, som må kunna berättiga honom till undfående af
någon pension, har Utskottet ansett
ofvan anförda motioner icke höra till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
59:o Inom Borgare-Ståndet har Herr Staaff (i motion N:o 272) anfört hurusom
August Welkewitz, hvilken år 1816 inträdt i Statens tjenst och sedan år 1844
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
varit anställd såsom förste Landtmätare i Wester-Norrlands län, med denna befattning,
under åren 1845—1855, förenat den af styresman för afviltringen i nämnda
län; att Welkewitz, hvilken för sistnämnda befattning åtnjutit ett arfvode af, till en
början, endast 400 Ridr Banko, hvilket dock sedermera förhöjts till 633 R:dr 16
sk. nämnda mynt, deremot varit förbjuden att under den tid han befattningen innehade
handlägga privata landlmäteri-förrältningar, hvilka bort inbringa honom en
inkomst betydligt öf\erstigande det honom tilldelade arfvodet; samt att Welkewitz,
efter det han med afvittringsbefattningen upphört, icke, på sätt Läns-styrelsen och
Chefs-embetet tillstyrkt, erhållit någon ersättning för de minskade inkomster lian
lill följd af afvillrings-uppdraget fått vidkännas; och har motionären på grund häraf,
och då Welkewitz, som nu vore 64 år gammal, genom eli armbrott, ådraget under
en afviltringsresa, icke ens kunde sjelf sköta sin förste landtmätaretjenst utan
för dess förrättande måste åt en vikarie afstå en del af sin ändock väl knappa lön,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja Welkewitz, från och med Juli månad år
1855 och allt framgent en årlig gratifikation af 750 R:dr.
Då Kongl. Majit icke funnit skäligt bifalla Welkewitz i underdånighet framställda,
af Läns-styrelsen och Landtmäteri-direktören tillstyrkta begäran om ersättning för
minskade inkomster under den tid Welkewitz varit afvittrings-slyresman samt några
handlingar icke blifvit företedda till upplysning huruvida det nu begärda pensionsunderstödet
är, med afseende å Welkewitz’ ekonomiska omständigheter af behofvet
påkalladt, har Utskottet
funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till förevarande motion.
60:o. Genom motioner, som blifvit väckta hos Ridderskapet och Adeln under
Nio 87 af Friherre Cederström, /?., och under Nio 246 af Herr Liljenstolpe, A. J.,
samt hos Borgare-Ståndet under Nio 99 af Herr L. V. Henschen, är föreslagit, att
den för Länsnotarien i Upsala län, Landssekreteraren Olof Henrik Förberg tilldelade
pension å 450 Ridr mätte lill 750 R:dr årligen förhöjas äfvensom alt hans hustru
Maria Jakobina Förberg, född Nordenereulz, måtte, om hon honom öfverlefde, under
sin enketid, af sistberörda pension tillgodonjuta hälften, eller 375 Ridr årligen; hvarjemte
uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion (Nio 219) Riksdagsfullmägtigen Johan
Persson från Upsala län, med hvilken Riksdagsfullmägtige från samma län J. F,
Fredriksson, G. Bolin och P. F. Mengel instämt, gjort framställning om höjande af
Förbergs pension till 600 Ridr, med rätt för hustrun, om hon honom öfverlefde,
att, så länge hon förblefve i enkestånd, komma i åtnjutande af 300 Riksdalers årlig
pension.
Af åtskilliga motionerna bilagda handlingar inhemtas att Förberg, som år 1829
inträdt i Statens tjenst, under omkring 20 års tid tjenstgjort såsom Länsnotarie i
Upsala län och derunder i sammanräknade 5 år bestridt landssekreterare-tjenslen,
intill dess han genom öfveransträngning i tjensten ådragit sig en sjukdom i nervsystemet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
65
systemet, hvilken anses obotlig och hvarigenom Förberg, enligt ett af Medicine Professoren
Doktor Glas den 29 April nästiidet år meddeladt intyg, icke allenast för
närvarande är, utan äfven för siu återstående lefnad blir oförmögen alt genom eget
arbete, vare sig själens eller kroppens, lifnära sig; och får Utskottet, med hänseende
till de härvid förekommande ömmande omständigheter, tillstyrka
alt den Landssekreteraren Förberg tillagda pension, hvilken utgör
ett honom personligen tillerkändt understöd, hvarå borgenärerne
icke ega anspråk, må med början af nästa slatsregleringsperiod
från nuvarande beloppet 450 R:dr till 750 R:dr
årligen förhöjas.
Deremot har Utskottet ansett sig icke kunna för närvarande ingå i pröfning af
den utaf ofvanbemälde motionärer jemväl väckta fråga, att Förbergs hustru, derest
hon honom öfverlefde, måtte tillerkännas någon årlig pension, utan hemställer
alt ifrågavarande motioner i denna del måtte lemnäs utan afseende.
61:o. Jemte förmälan hurusom Kronofogden Carl Magnus Hasselström, hvilken,
efter att i nära 47 år hafva varit i Statens tjenst anställd, i Januari månad innevarande
år erhållit afsked, dervid tillagts pension från allmänna indragningsstaten
af endast 2,000 R:dr, har, uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion (N;o 524),
Riksdagsfulimägtigen Johannes Svensson från Skaraborgs län föreslagit, alt, enär
Hasselström vid tillträde af kronofogde-tjensten i Leckö år 1822 såsom ackord erlagt
företrädarens balans till Kronan med 8,000 R:dr, genom avancements-besparingen
till Staten lått tjena ett halft år utan lön samt i många år såsom Kronofogde
åtnjutit ganska ringa lönevilkor, Hasselström måtte, för den händelse Rikets
Ständer skulle bifalla Kongl. Maj-.ts vid innevarande riksdag gjorda nådiga framställning
om förhöjning af Kronofogdarnes pensioner lill 2,500 R:dr, förklaras berättigad
att från och med afskedstagande! komma i åtnjutande af denna högre pension, desto
heldre som Hasselström erhållit afsked endast kort lid före det Kongl. Maj;ts ofvanberörda
nådiga Proposition till Rikets Ständer afgafs.
Då Rikets Ständer, vid regleringen af utgifterna under Riks-Statens sjette Huf
vudtitel,
med bifall lil! Utskottets förslag, ansett någon definitiv reglering af Landtstats-tjenstemännens
löner och pensioner icke kunna vid innevarande riksdag fastställas,
har Utskottet funnit sig icke ega anledning att förorda hvad motionären i
ofvanberörda hänseende föreslagit, och hemställer derföre
att Johannes Svenssons ifrågavarande motion icke må -till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
62:o. Uti en hos Preste-Slåndet väckt motion (N:o 156) har Kontraktsprosten
Tegnér anfört, hurusom Rikets Ständer vid 1855—1854 årens riksdag medgifvit, att
sedan genom den år 1852 vidtagna förändrade organisation af Stats-koutoret, kanBih.
till B. St. Brot. 1862 <& 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 10 Haft. 9
66
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
slistbefattningen i allmänna Magasinskontoret upphört, Protokollssekreteraren Anlon Olof
Ekman, hvilken alltsedan år 1835 innehaft berörda kanslistbefattning, finge, till ersättning
för den honom genom nämnda tjensls indragning frångångna inkomst af
458 lt:dr B:ko, uppföras på allmänna indragningsstaten till åtnjutande af enahanda
belopp årligen intilldess han, genom fullmagt å annan allmän tjenst, erhölle högre
lön än den lian då innehade. Vid den tidpunkt, då denna löneersältning beviljades
Ekman, innehade han såsom tillförordnad Protokollssekreterare vid Landt försvarsdepartementets
Kansli-expedition den för protokollssekreterare-hefattningen då på stat
anslagna lön af 1,800 R:dr R:mt. Sedan emellertid denna lön, till följd af Rikets
Ständers medgifvande vid 1856—1858 årens riksdag, blifvit förhöjd till 5,500 R:dr,
hade Ekman fortfarande åtnjutit ofvanberörda honom medgifna löneersältning å allmänna
indragningsstaten, äfven sedan han blifvit utnämnd till Protokollssekreterare på
stat genom Kongl, fullmagt af 9 Oktober 1860, enär den, till följd af Rikets Ständers
vid 1859 års riksdag fattade beslut, tillkomna löneförhöjningen endast varit provisorisk
och således icke heller blifvit Ekman genom fullmagten tillförsäkrad.
För den händelse emellertid att Rikets Ständer vid innevarande riksdag eller
framdeles skulle finna skäligt besluta uppförandet på stat af denna provisoriska förhöjning
i protokollssekreterare-lönen, ansåg motionären det vara tvifvelaktigt huruvida
den löneersältning, som för närvarande utginge lill Ekman, vidare finge af honom uppbäras.
Skulle åter denna ersättning upphöra alt utgå, komme Ekman sålunda alt
gå i mistning af en betydlig del af sin hittills varande löneinkomst, hvilket tillba—
kasältande i ekonomiskt hänseende, enligt motionärens yttrande, skulle komma att
menligt inverka på Ekman, helst hans löneinkomst, förvärfvad under 54 års träget
arbete i Statens tjenst, utgjorde enda tillgången för hans och hans talrika familjs bergning;
och har motionären, under åberopande häraf, hemställt det Rikets Ständer måtte
för sin del medgifva, alt Prolokollssekreteraren Ekman må fortfarande och för sin
återstående lifstid, ulan särskildt förbehåll, få åtnjuta den honom såsom f. d. Kanslist
i allmänna Magasinskontoret tillagda löneersältning å allmänna indragningsstaten af
657 Rtdr R:mt årligen.
Då Rikets Ständer redan bestämt vilkoren för tillgodonjulande af berörda iöneersättning
och Utskottet icke funnit något giltigt skäl vara anfördt, som bort kunna
föranleda till ändring af dessa vilkor, hemställer Utskottet
att förevarande motion lemnäs utan afseende.
63:o. Genom remiss från Bonde-Ståndet har Utskottet fått lill behandling
emottaga en inom samma Riks—Stånd väckt motion (N:o 465), deruti Riksdagsfullmägtigen
R. F. Gross från Calmar län föreslagit, att, enär, lill följd af Kongl. Kungörelsen
den 12 Januari 1855 angående Svenska jerneflekters stämpling, jernvräkaretjensterna
vid Stockholms jernvåg, såsom dåmera obehölliga, indrogos och dervid
ordinarie Vrakaren vid metallvågen derstädes Lars Henrik Hjerpe från denna sin befattning
skildes, utan alt blifva tillförsäkrad fortfarande åtnjutande af de med Ijensten
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
67
förenade löneförmåner eller till annan tjenst transporterad, Hjerpe, hvilken numera,
vid framskriden ålder och under sträfvande på en annan hana, vore i stort ekonomiskt
betryck, mätte förklaras berättigad alt, i likhet med hvad vid indragning af
en allmän tjenst eljest eger rum, för sin återstående lifstid tillgodonjuta en hans
löneinkomster såsom Jernvräkare i det närmaste motsvarande pension af 700 R:dr
årligen; men då Hjerpe i sin egenskap af Jernvräkare icke varit i Statens tjenst anställd
och vid sådant förhållande del synes böra åligga den kommun, som han genom
sin verksamhet gagnat, alt, om så finnes af behofvet påkalladt, honom med något
understöd bispringa, har Utskottet funnit sig höra
afstyrka bifall till denna motion.
64:o. Herr F. A. Rinman har uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o
07) hufvudsakligen anfört all, då såväl Postförvaltarnes i allmänhet, som äfven Postdireklörernes
i Stockholm och Göteborg hufvudsakligaste inkomster utgjordes af sportler,
vore ordinarie lönerna på stat för de sednare endast 1,800 R:dr R:mt, hvilket
belopp de, vid uppnådde 65 års ålder och styrkt sjuklighet, vore berättigade att
vid alskedstagandet åtnjuta i pension, men alt detta pensionsbelopp, i jemförelse med
nuvarande löner äfven uti mycket lägre tjenstegrader, vore alldeles för ringa för att
gifva innehafvarne anledning att från tjensten kunna afgå, läge i öppen dag, hvadan
Direktören vid härvarande Postkontor, Postkamereraren m. m. S. A. Broman —
vid en ålder af nära 68 år, af hvilka, enligt bilagd tjensteförteckning, olver 52 år
oafbrutet tilibragta vid olikartade belattningar inom Postverket och deraf 20 år vid
nu innehafvande tjenst — ej egde annan utväg för sig öppen när ännu högre ålder
och sjuklighet gjorde honom oförmögen som sig borde bestrida sin mödosamma och
ansvarsfulla syssla, än alt nödgas tillita Postförvaltarnes sedvanliga sätt, att år efter
år söka tjenstledighet, merendels ej till fromma för den korresponderande allmänheten.
Nu egde likväl Postdirektören Broman tillika, utom ordinarie lönen, en å
Kongl. Postverkets indragningsstat honom personelt tillagd ersättning för frångången
sportelinkomst till belopp af 2,581 R:dr 50 öre; och har motionären i följd häraf
och med hufvudsakligt afseende fästat derå, att berörda personela ersättning ovilkorligen
drabbade Postverkets indragningsstat så länge Broman i tjensten qvarstode,
föreslagit, alt, om Broman skulle vilja taga afsked från nu innebafvande direktörsIjenst
vid härvarande Postkontor, han då, med hänseende å hans höga ålder och
långvariga tjenstetid, mätte berättigas, under sin återstående lifstid, utom de honom
tillkommande 1,800 R:dr R:mt, äfvenledes såsom pension få uppbära omförraälda honom
personelt å Postverkets indragningsstat tillagda 2,581 R:dr 50 öre R:mt, eller
tillsammans 4,381 R:dr 50 öre R:mt.
Då så vål aflöning som pensionering för samtlige vid Postverket anställde embets-
och tjenstemän bestridas direkte af postmedlen, anser Utskottet olämpligt att
statsmedel skulle för det af motionären ifrågaställa ändamål användas, hvadan Utskottet
hemställer
68
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 153.
att Herr ltinmans ofvanberörda motion måtte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
G5:o. Uti särskilda till Utskottet remitterade motioner hafva hos Ridderskapet
och Adeln Friherre W. F. Terssmeden (i motion N:o 189) och inom Borgare-Ståndet
Herr Sundvallsson (i motion N:o 250) föreslagit alt, enär Johan August Furstenhoff,
hvilken alltifrån år 1837 i egenskap af Kamererare handhaft det hufvudsakliga
heslvret med den, till följd af Rikets Ständers vid 1828 års riksdag gjorda
underdåniga framställning om befordrande af lorvagnsinrällningen i riket, af enskilde
personer inrättade och med statsmedel understödda diligensförbindelsen
emellan Stockholm, Göteborg och Helsingborg, efter det berörda bolag, år 1859, till
följd af den då lill en del öppnade jernvägsförbindelsen emellan Göteborg och Stockholm
och den i sammanhang dermed anbefallda iudragningen af det bolaget ditintills
beviljande understöd, måst upplösas, gått miste om den af honom i egenskap af
Kamererare vid nämnde bolag innehafda och för hans och hans familjs uppehälle
nödige inkomst, Rikets Ständer måtte, med afseende å den outtröttliga omsorg för
ofvannämnda [allmännyttiga diligensinrättnings vidraagthållande Furstenhoff under
sin tjenstetid ådagalagt, och då Furstenhoff, hvilken numera uppnått en ålder af 59
år, under sin långvariga tjenstetid ådragit sig eit sjuklighetslillslånd, som hindrar
honom att vidare besörja något ansträngande arbete, tilldela honom för hans återstående
lifstid ett årligt understöd från allmänna indragningsstalen af 1,200 R:dr.
Ehuru vid sistförflulna riksdag, då, på sätt här ofvan jemväl erinrats, motion väcktes
i enahanda syftning, Stats-Utskottet hufvudsakligen af det skäl, alt omförmälda diligensinrättning,
fastän med statsmedel understödd, blifvit genom eli bolag af enskilde
personer lillvägabragt och uppehållen samt att Statsverket derföre icke borde belastas
med pensionsunderslöd åt personer, som icke varit i Statens tjenst anställde,
afstyrkt berörda framställning, äro likväl de upplysningar, som i fråga om f.
Kamereraren Furstenhoff blifvit Stats-Ulskotlct meddelade, af den beskaffenhet att
desamma icke helt och hållet torde böra lemnäs utan uppmärksamhet. Det har
nemligen blifvit vitsordadt alt Furstenhoff i ofvanuppgifna egenskap städse utvecklat
mycken verksamhet och att han hufvudsakligen varit den, sorn under många år
med särdeles nit ombesörjt den med stort besvär förenade förvaltningen af berörda
inrättning, samt att han, som numera, i anseende till ålder och flerårig tilltagande
sjuklighet, icke kan erhålla någon för honom lämplig befattning, är utan alla tillgångar
för sitt och sin familjs uppehälle. Och om än erkännas mäste, all den
inrättning, hvarom här är fråga, icke varit af den art, att Staten kan anses ega
någon pligt alt. sedan densamma upphört, pensionera dem, sorn dervid varit anställde,
vill det dock synas som borde, enär berörda anstalt varit för ett Statens
ändamål ordnad, Rikets Ständer icke lemna helt och hållet utan afseende, eller undandraga
sig att med något understöd bispringa den man, som egnat större delen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
69
af sin bästa ålder åt handhafvandet af denna inrättnings angelägenheter, och nu
med sin omgifning befinner sig i nöd. Af dessa skäl tillstyrker Utskottet
att Rikets Ständer måtte å allmänna indragningsstaten tillägga
förre Kamereraren Johan August Furstenhoff för återstående
lifstid en årlig pension af 800 U:dr.
66:o. Uti särskilda inom Irenne Riks—Stånd väckta motioner, hos Ridderskapet
och Adeln under N:o 120 af Herr 0. I. Fåhreeus, inom Preste-Ståndet under
N:o 138 af Doktor Almqvist och inom Borgare-Ståndet under N:o 236 af Herr
Lovén, är hufvudsakligen anfördt, hurusom för icke så lång tid tillbaka ingen skrift,
som afhandlade jagtens konst eller naturhistorisk forskning, ansågs kunna undvara
att illustreras af Wilhelm von Wrighls mästarehand. Af de talrika arbeten, von
Wright sålunda frambragt, ansåges ännu många, inom sorn utom vårt land, såsom
oöfverträtfade, men många, till en del de bästa, förvarades ännu outgifna i Vetenskapsakademiens
bibliolhek. Med skicklighet och ihärdighet hade von Wright sålunda
arbetat tills hans synförmåga, länge alltför mycket tagen i anspråk, vägrat sin
tjenst. Ilan bade då måst lemna sin med endast 750 R:dr aflönade befattning som
Ritare vid det naturhistoriska Riksmuseum och bosatt sig pä landet i Bohus län.
Tid efter annan hade han der ännu fullbordat några förträffliga teckningar, men egnat
sin mesta lid åt kommunala värf och fiskeriernas förkofran, till dess för några år
sedan en svår, ännu fortfarande sjukdom alldeles brutit hans helsa och den fordom
rastlöst verksamme mannen, som länge lärt sig alt försaka, äfven måste umbära
glädjen alt vara verksam: och hafva på grund häraf motionärerne föreslagit, att Rikets
Ständer måtte tillägga Kammarjunkaren Wilhelm von Wright en årlig pension af 500R:dr.
Af motionerna bilagda handlingar är vordet styrkt dels att von Wright från
och med år 1835 till och med år 1847 varit anställd såsom Ritare vid Vetenskapsakademien,
före år 1841 med en aflöning af 300 R:dr Banko årligen af enskilda
medel och derefter med en årslön af 500 R;dr Banko utgående af statmedel, dels
ock att han alltsedan Oktober månad år 1855 varit sängliggande sjuk och är lill
allt arbete oförmögen; och får Utskottet, i betraktande af von Wrighls sålunde iråkade
nödställda belägenhet samt för den vetenskapen gagneliga verksamhet, han under
en lång följd af år ådagalagt, tillstyrka,
att Rikets Ständer med bifall till omförmälda motioner, tillägga
Kammarjunkaren Wilhelm von Wright från ingången af nästa
statsregleringsperiod en årlig pension å allmänna indragningsstaten
af 500 R:dr R:mt.
67:o. Herr von Koch, N. S., har uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till
Utskottet remitterad, motion (N:o 78) erinrat om den utmärkta förmåga och det
rastlösa nit, hvarmed Rektoren i Stockholms nya elementarskola och utsedde Inspektorn
öfver Stockholms folkskolor P. A. Siljeström städse vinnlagt sig om vårt undervisningsväsendes
utveckling. Nu hade kort efter det Siljeström emottagit sistnämnda
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
tjenst oell sedan han uppgjort en plan för ordnandet af folkskolorna i bufvudstaden,
hans af invärtes lidande och yttre bekymmer försvagade helsa nödgat honom lemna
denna befattning äfvensom frånsäga sig det af medborgare honom gifna uppdrag såsom
en af hufvudstadens representanter vid innevarande riksmöte. Siljeström ansåge
sig sjelf älven nödgad alt snart frånträda rektorsbefattningen vid nya elementarskolan.
Under sådana förhållanden kunde det icke vara obilligt att ett årligt arfvode,
motsvarande den lön Siljeström, anställd vid annat läroverk, enligt 71 § af Skol—
stadgan, skulle åtnjutit, honom tilldelades inlilldes han åter kunde inträda i tjenst,
och under hvilken tid otvifvelaktig! den lifaktige och begåfvade mannen icke skulle
underlåta att genom skrifter eller på annat sätt verka för upplysning och vetande.
Motionären hade derföre föreslagit alt Rikets Ständer måtte från nästa statsregleringsperiods
början anslå ett årligt arfvode åt Rektor Siljeström, motsvarande trefjerdedelar
af hans nuvarande lön, eller 3,000 R:dr, så länge han icke bunde inträda i
någon offentlig befattning med motsvarande löneförmåner, under uttryckt önskan att,
i den mån helsa och krafter det tilläte, egna sig åt uppfostringsväsendets bästa.
Enär motionären ej uppgifvit, än mindre visat, att Rektoren Siljeströms sjukdomstillstånd
är af den beskaffenhet, att Siljeström derigenom allt framgent blifver
oförmögen till tjenstgöring, utan deremot antagit möjligheten, att denne kan komma
att i Ijenst åter inträda, anser sig Utskottet under sådant förhållande sakna giltig
grund för tillstyrkandet af dit årliga understöd, som genom förevarande motion för
Siljeström blifvit hegärdt. Emellertid och då, efter hvad Utskottet inhemta!, lärarne
vid nya elementarskolan i Stockholm icke, såsom de vid rikets öfriga elementarläroverk
anställde lärare, hafva fullmagt på sina beställningar, utan blott genom konstitutorial
lills vidare förordnas och således kunna när som helst från Ijensterna entledigas,
synes det Utskottet, som, med afseende å denna omständighet och på det alt
en så utmärkt och om vårt undervisningsväsende förtjent lärare, som Rektoren Siljeström,
ej må allenast, till följd af bans möjligen snart öfvergående sjuklighet, från
sin lärarebefattning skiljas och sålunda helt och hållet beröfvas den inkomst, han
deraf påräknat, skäl vore för handen, alt Rikets Ständer, så vidt på dem kan bero,
vidtaga de till förekommande deraf nödige åtgärder; och har Utskottet trott sig böra
i sådant ändamål hemställa,
att, med anledning af den väckta motionen, Rikets Ständer uti
underdånig skrifvelse uttala den mening, att ofvananförda omständighet
angående antagandet och entledigandet af lärare vid
nya elementarskolan i Stockholm icke bör utesluta Rektoren
Siljeström från förmånen att, lika med de vid öfriga elementarläroverk
anställde lärare, under sin sjukdom fortfarande åtnjuta
tjenstledighet med bibehållande af Adelar af lönen, samt tilllika
anhålla, alt de för en slik anordning tilläfventyrs erforder
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 153.
71
liga ytterligare medel till vikariens allönaude må af tillgångarne
å anslaget för elementarläroverken anvisas.
6ll:o. Under anförande, hurusom tienne af handtverkslärarne vid allmänna
institutet lör döfstumma och hlinda, nemligen läraren i skräddareyrket J. Nordfelt,
född 179 5, och läraren i skomakeri J. P. Gustafsson, född 1799, hegge anställde
vid institutet år 1829, samt läraren i smedsyrket E. Grönstedt, född 1800 och anställd
vid institutet 1850, numera syntes, i följd al sin långa tjenstetid, framskridna
ålder och försvagade kralter, vara berättigade att från sina befattningar afgå, hafva
uti särskilda hos Ridderskapet och Adeln samt inom Bonde-Ståndet väckta motioner
Herr Fahnehjelm, Gustaf (i motion N:o 251), och Riksdagsfullmäktige!] Liss Lars
Olsson från Kopparbergs län (i motion N:o 450) föreslagit att, enär nämnde handtverkslärares
lönevilkor och öfriga förmåner varit för dem och deras familjer knappast
tillräckliga för en anspråkslös bergning och de sålunda icke kunnat samla någon
besparing för framtida dagar samt då institutet icke egde någon fond alt dermed
pensionera ålderstigne tjenstemän, Rikets Stander måtte, på det desse i mensklighetens
tjenst grånade lärare icke måtte handlöst öfverlemnas ät nöd och elände,
berättiga dem att, efter afskedstagande!, å allmänna indragningsstaten erhålla en
årlig pension af 400 R.dr hvardera.
Förevarande fråga anser Utskottet lämpligast hafva hort af institutets direktion
i underdånighet anmälas hos Kongl. Majit, som, derest efter behörig utredning skäl
dertill funnits vara för handen, säkerligen ej underlåtit att derom tili Rikets Ständer
göra nådig framställning, hvadan Utskottet i frågans nuvarande outredda skick
hemställer,
att förenämnde motionärers ifrågavarande framställningar måtte
af Rikets Ständer lemnäs ulan afseende.
69:o. Uti särskilda hos Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgarestånden
väckta till Utskottet remitterade motioner hafva inom förstnämnda Stånd
Herr Ros, A. E., (i motion N:o 54), med hvilken Friherre Cederström, R. T., sig förenat,
inom Preste-Ståndet Doktor Lindgren (i motion N:o 52) med hvilken Biskop
Butsch samt Doktorerne Schram, Forssell och Eurén instämt samt hos Borgare
Ståndet
Herr Lovén (i motion N:o 60),— jemte erinran hurusom aflidne Justitie
ombudsmannen
Sven Lorents Theorell under många år innehaft förtroendet alt vara
Rikets Ständers Justitie-ombudsman samt huruledes Rikets Ständer vid 1856—1858
årens riksdag, såsom ett erkännande af det utmärkta sätt, hvarpå Theorell uppfyllt
berörda sin befattning, tillagt honom en pension till lika belopp med Justitie-ombudsmans-lönen,
tillika fästat uppmärksamheten derå att Theorell, hvilken endast några få
år fått tillgodonjuta denna pension, vid sin död i December månad år 1861 efter
lemnat,
jemte en ålderstigen enka, en 26-årig dotter samt 4 söner, af hvilka en,
till följd af mångårig sjuklighet, ännu icke afslutat sina studier och en helt nyligen
72
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
inträdt på tjenslemanna-banan, samt alt skulderna i boet öfverstigil tillgångarne; —
och hafva molionärerne på grund af dessa förhållanden föreslagit, att Rikets Ständer
måtte bevilja enkan Theorell för hennes lifstid en årlig pension, hvars belopp Herr
Ros ansett böra bestämmas till en tredjedel eller fjerdedel af den pension Justitieombudsman
Theorell i lifstiden åtnjutit och de öfrige molionärerne föreslagit till
1,500 Riksdaler.
Med afseende å det utmärkta nit och skicklighet, hvarmed Theorell under många
år bestridt det maglpåliggande Justitie-ombudsmans-embetet, har Utskottet ansell det
vara en Statens skyldighet alt med understöd bispringa hans i torftiga omständigheter
efterlemnade enka, men då hon, enligt hvad molionärerne upplyst, från andra
allmänna kassor uppbär pensioner till ett sammanlagd! belopp af 775 R:dr R:mt,
har Utskottet ansett det af molionärerne föreslagna belopp skäligen kunna nedsättas,
och får alltså hemställa,
alt för Justitie-ombudsmannen Theorells enka Sofia Wilhelmina
Theorell, född von Schwerin, må på allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 1,000 R:dr, att utgå från och med
början af nästa statsregleringsperiod.
70:o. Uti särskilda motioner hafva hos Ridderskapet och Adeln Grefve Mörner,
C., (uti'motion N:o 105) och inom Preste-Ståndet Biskop Hultman (uti motion
N:o 103), med erinran om aflidne Biskopen Christopher Isak Heurlins rastlösa och
framgångsrika verksamhet i skolans, Statens och kyrkans tjenst, föreslagit, att då
vid Biskop Heurlins död hans bo var skuldsatt så att hans efterlefvande enka och
dotter för betäckande af skulderna lingö afstå en del af de genom dem beviljade
nådår tillfallne inkomster, Rikets Ständer måtte i årlig pension åt Biskop Heurlins
enka Elisabelh Heurlin, född Liljewalch, anslå 800 R:dr.
Erkännande framlidne Biskopen Heurlins förtjensler om det allmänna, bar, vid
det förhållande alt den behållning Enke-biskopinnan Heurlin vid nådårens slut ansetts
ega, uppgått lill endast 12,000 R:dr och detta belopp icke synes vara tillräckligt alt
bereda bemälda enka tillständig bergning för hennes återstående dagar, Utskottet
funnit sig böra på det sätt förorda ifrågavarande framställningar, att Utskottet
hemställer
det IVkels Ständer må å allmänna indragningsstaten låta uppföra
Biskopen Heurlins enka Elisabelh Heurlin, född Liljewalch,
till åtnjutande för hennes återstående lifstid af en årlig pension
till belopp af 500 R;dr.
71:o. Från Irenne Riks-Stånd bar Utskottet fått emottaga motioner om pension
åt framlidne Landshöfding Gustaf Adolf Montgomery's enka. Hedvig Elisabeth Wallmark.
Af dessa motioner, som blifvit väckta hos Ridderskapet och Adeln af Herr
von
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
73
von Francken, Georg Wolfgang, under N:o i 18, inom Preste-Ståndet af Doktor N.
Nordlander, under N:o 72, samt inom Borgare-Ståndet, under N:o 106, af Herr
Cygnwus, inhemtas, hurusom aflidne I'. d. Landshöfdingen Guslaf Adolf Montgomery
börjat sin hana såsom Trumslagare under Finska kriget, bevistat alla med den Saudelska
fördelningen förefallna bataljer, erhållit silfvermedalj för tapperhet i fält, samt
slutligen avancerat lill Löjtnant. Efter slutet af Finska kriget placerad på ett Svenskt
regemente deltog han äfven med utmärkelse i det Norska kriget, bevistade åtskilliga
aflärer och blef efter delta krigs slut Kapiten i Generalstaben, hvarefter han erhöll
nådigt afsked ur krigstjensten; deltog sedermera i den Komité, som utarbetade
förslag till reglemente för Arméens fältjägare, sysselsatte sig under flera år med
åtskilliga allmänna, nyttiga arbeten; uppträdde jemväl såsom representant med utmärkelse,
utnämndes 1841 till vice Landshöfding och på följande år till ordinarie
Landshöfding först i Jemtland och kort derefter i Westerbotten, hvilken sistnämnda
befattning han bibehöll lill dess han, för få år tillbaka, erhöll afsked. Oberäknadt
flera andra nyttiga företag, hade Montgomery äfven såsom förfaltare förvärfvat sig
en viss ryktbarhet och hans ”Finska krigets historia” hade jemväl i utlandet ådragit
sig uppmärksamhet. En mängd smärre skrifter vittnade äfven om hans författare-verksamhet
och hade beredt honom eli aktadt namn i vår litteraturhistoria.
Ilan vore således i flera hänseenden förtjent af sina landsmäns erkänsla. Vid sitt
frånfälle eflerlemnade han en omyndig son och fem döttrar, af hvilka endast en genom
gifte vore försörjd. Hans efterlefvande enka, dotter af en älven inom Svenska
litteraturen känd man, Kanslirådet 1'. A. Wallmark, hade således fem barn att försörja,
hvartill hans qvarlåtenskap lemnade alltför otillräckliga tillgångar. Under hufvudsakligt
anförande häraf hafva motionårerne föreslagit, alt Rikets Ständer mätte
bevilja Landshöfding Montgomery^ enka en årlig pension af 1,000 R:dr.
Utskottet vill icke förneka att Landshöfdingen Montgomery i lifstiden genom sin
verksamhet i Statens tjenst förvärfvat billiga anspråk på sådant erkännande från det
allmännas sida, att hans familj icke bör utan hjelp öfverlemnas åt fattigdom och
nöd; men då den efter framlidne Landshöfding Montgomery hållna bouppteckning
visar alt boets behållning, elter afdrag af skulderna, utgjort 64,000 R:dr, har Utskottet,
enär denna tillgång synes höra blifva tillräcklig både för enkans och barnens
underhåll, ansett sig icke kunna för bemälda enka tillstyrka beviljandet al något särskildt
bidrag af statsmedel, hemställande alisa
att ofvanherörda motioner icke må af Rikets Ständer bifallas.
72:o. Inom Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen J. Smedberg från Elfsborgs
län, uti vackt motion (N:o 40), med anförande, hurusom den 17 Februari 1861 aflidne
f. d. Justilierådet och Riddaren af Nordsljerne-orden John Hays enka, Ulrika Catharina
Alberlina Roy, på sätt ett motionen hilagdt intyg utvisade, jemte hans broder Rådmannen
F. E. Roy, till den aflidnes borgenärer aflrädt all egendom i boet och följaktligen
icke hade annat att lefva af än de pensioner, mannen under sin lifstid inBih.
till B. St. Fröt. 1862 <& 1863. é Sami. 1 Afd. 3 Band. 10 Haft. 10
74
Stats-Utskottets Utlåtande K:o 153.
tjenat, men hvilka för henne voro desto mindre tillräckliga, som två nära anhöriga,
de der alldeles saknade förmåga att sig sjelfva underhålla, jemväl mäste af henne
understödjas, anhållit att bemälda enka mätte af statsmedel tilläggas en årlig pension
af 800 R:dr; varande till stöd för denna framställning af motionären i öfrigt
anlördt, att Justitierådet Roy, som under loppet af många år utöfvat en för det allmänna
särdeles gagnelig verksamhet såsom domare på landet, år 1855 kallats att
bekläda ett Juslitieråds embete, som han innehade till hösten 1858, då han, till följd
af iråkad sjuklighet, måste derifrån söka entledigande; hvarjemte Justitierådet Roy
vid 1853—1854 årens riksdag, såsom Ronde-Ståndels Sekreterare, fullgjort detta
ansvarsfulla kall till Ståndets och det allmännas gagn och belåtenhet.
Då Utskottet löreställer sig, alt om pension för Justitierådet Roys enka varit
af behofyet påkallad, Kongl. Maj:t derom lill Rikets Ständer gjort framställning, har
Utskottet, helst af motionen inhemtas, alt bemälda enka redan från flera pensionskassor
åtnjuter understöd,
icke kunnat förevarande framställning till bifall hos Rikets Ständer
förorda.
73:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln af Herr Heijkenskjöld, Edv., väckt
motion (N:o 254), angående pension åt den 10 Januari näsllidet år aflidne f. d.
Förste Expeditions-sekreteraren i Kongl. Ecklesiastik-departemeniet, Daniel Hadorphs
efterlemnade enka, Lovisa Carolina Fredrika Hadorph, född Svedberg, anföres, hurusom
Expeditions-sekreteraren Hadorph, som år 1848 erhöll afsked från berörda
embete, under 44 års tjenstgöring i Kongl. Maj:ts Kansli, öfver 20 år tjenat för
endast den dåvarande kanslistlönen. Utan egen förmögenhet och med städse små
löneinkomster, hvilka ej medgifvil de dryga afgifter, som erfordrats lör att i Civilstatens
pensionskassa eller annan välgörenhetsanstalt bereda de efterlefvande rätt lill
understöd, hade Expeditions-sekreteraren Hadorph, oaktadt ett mödosamt och träget
arbete i Statens tjenst, varit urståndsatt att åt sin familj göra några besparingar,
hvadan behållningen i boet efter hans död utgjort endast 54 Riksdaler 97 öre.
I saknad af hvarje sådan fördel, som eljest brukar komma enkor efter Statens tjenare
lill godo, befunne sig sålunda Expeditions-sekreteraren Hadorphs enka, jemte en
oförsörjd dotter och en åldrig mer än 70-årig medellös moder, uti en i högsta
måtto bekymmersam belägenhet; och har motionären, på grund af dessa förhållan
den
och i betraktande af den aflidnes under en ovanligt lång embetsmanna-bana i
fyrfaldiga vårf ådagalagda utmärkta skicklighet och redbarhet, anhållit, alt bemälda
enka mätte för sin återstående lifstid varda uppförd å allmänna indragningsstaten
till åtnjutande af en årlig pension af 600 IUdr.
I betraktande af de i motionen åberopade och medelst densamma bilagda handlingar
styrkta, synnerligen ömmande omständigheter, som i förevarande fall äro för
handen, hemställer Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte på det sätt motionen bifalla, att
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153.
75
Expeditions-sekreteraren Hadorphs enka, Lovisa Carolina Fredrika
Hadorph, född Svedberg, å allmänna indragningsstaten
tillägges för sin återstående lifstid en årlig pension af 300
Riksdaler.
74:o. Under anförande hurusom aflidne Landskamereraren Lars Johan Gardell
i lifstiden, medelst en omutlig samvetsgrannhet och rättskänsla i förening med ovanliga
kunskaper och ovanlig skicklighet förvärfvat sig ett högt anseende både såsom
embetsman och medborgare samt huruledes äfven Rikets Ständer vid sistförflutna
riksdag, på Kongl. Majlis derom gjorda nådiga framställning oaktadt Gardell icke
oafbrutet i Statens tjenst tillbragt den i författningarne stadgade lid af 30 år, med
afseende å Gardelis utmärkta förljensler beviljat honom en årlig pension att af honom
efter erhållet afsked tillgodonjutas, har uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt
motion (N:o 59) Herr Bildt, D. G., föreslagit, att enär Gardell i September månad
i 8 G0 aflidit, medan han ännu qvarstod i Statens tjenst och innan han sålunda fått
begagna sig af den honom tillagda pension, samt Gardell vid sin död efterlemnat
en ålderstigen enka och en oförsörjd dotter i knappa omständigheter, Rikets Ständer
måtte bevilja enkan Gardell en för hennes återstående lifstid utgående årlig pension
å allmänna indragningsstaten af 400 R:dr.
Då Gardell i lifstiden utmärkt sig såsom en mycket skicklig'och nitisk tjensteman
samt hans efterlemnade familj, enligt hvad motionen bilagda handlingar utvisa,
synes vara i behof af understöd, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte tillerkänna aflidne Landskamereraren
Lars Johan Gardeils enka, Anna Gardell, en årlig pension af
300 R:dr.
75:o. Under erinran hurusom Professor Lars Johan Cronstrand, som under
en tid af 29 år varit anställd såsom lärare vid Krigs-akademien å Carlberg, derstädes
år 1843 alled, efterlemnande enkan Fredrika Eleonora Cronstrand, född Landquist,
och tre minderåriga barn, en son och två döttrar, har Herr Sabelfelt, H., uti en
hos Ridderskapet och Adeln under N.o 217 väckt, till Utskottet remitterad, motion
vidare anfört, att, till följd af den ringa lön, som vid den tiden tillkom en lärare
vid nämnda läroverk, Professor Cronstrand icke kunnat genom afgifter till allmänna
Enke- och Pupillkassan bereda enka och barn någon pension efter sin död, hvarföre
dessa vid hans frånlälle befunnit sig i knappa omständigheter. Under de tjugo
år, som derefter förflutit, hade de efterlefvande endast med träget arbete kunnat
förskaffa sig nödigt lifsuppehälle. Försvagade, enkan af årens tyngd, då hon nu
uppnått den höga åldern af 69 år, och den yngre dottren af 17 års barnaunder
visning,
emotsåge de «n framtid, då behof och elände måste blifva deras lott. Med
anledning häraf och med hänsigt till det stora nit, Professor Cronstrand under sin
lifstid ådagalagt dels såsom lärare vid Krigs-akademien, dels genom läroböckers utgifvande,
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte meddela enkan Fredrika
Eleonora Cronstrand en årlig pension af 400 R:dr.
76
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
Med afseende å Professor Cronstrands förljensler såsom lärare vid Carlberg och
då de ringa löneinkomster, sorn under lians 29-åriga tjenstetid voro med nämnda
befattning förenade, ej beredi honom tillfälle att sörja för sin familjs framtida bergning,
bar Utskottet ansett billigt att Cronstrands i torftiga omständigheter efterlemnade
åldriga enka hugnas med nägot understöd af allmänna medel, hvilket dock
torde böra bestämmas till något lägre belopp än motionären föreslagit; och får
Utskottet derföre hemställa,
att på allmänna indragningsstaten må för Professor Cronstrauds
enka, Fredrika Eleonora Cronstrand, född Landquist, uppföras
en årlig pension å 500 It:dr.
76:o. Uti särskilda hos Ridderskapet och Adeln af Herr d’Orchimont, C. J. F.,
under N:o 221 och inom Preste-Ståndet af Doktor C. F. Björkman under N:o 132
väckta, lill Utskottet remitterade, motioner erinras, hurusom Kyrkoherden i Tillinge
och Svinnegarns församlingar af Upsala stift, Professor Sven P. Ågren år 1861 afled
i en ålder af 74 år, hvaraf han hade tillbragt mera än hälften vid Kongl. Krigsakademien,
såsom lärare i lefvande språk, historia och geografi. År 1823 kallad
att vara ledamot i den Komité, sorn tick sig uppdraget att granska tillståndet af
rikets undervisningsverk och deri föreslå behöfliga förbättringar, hade Ågren verksamt
bidragit till genomförandet af nyare tiders skolsystem. Han hade varit den
förste som tillämpat detta system, sedan lian genomdrifvit vexelundervisningens och
friflyttningens införande vid Krigs-akademien, hvarest han vid geografiens studium
äfven införde ett nytt lärosätt genom den s. k. ”geografiska konstruktionsbeskrifningen”,
för hvilket ändamål han, utom andra skrifter i enahanda ämnen, jemväl utgifvit
en större lärobok i geografi med dertill hörande konstruktionspian. I likhet
med de flesta, som egnat sig åt lärarens tunga och helst under hans tjenstetid svagt
lönade kall, hade denne lärare oupphörligen dragits med ekonomiska bekymmer,
hvarföre hans nu efterlemnade enka vid 66 års ålder icke egde något att lefva af,
ett förhållande så mycket mera behjertansvärdt, som bemälda enka hade att försörja
tre fader- och moderlösa dotterbarn, af hvilka det äldsta vöre sex och det yngsta
tre år gammalt. Med anledning häraf och med jemväl lästadt afseende å det stora
gagn Professor Ågren i lifstiden gjort sitt fädernesland under en långvarig oell rastlös
lärarebana, hafva molionärerne hemställt, att Ågrens enka, Märtha Christina Ågren,
måtte tilldelas en årlig pension, hvars belopp af Herr dorchimont blifvit föreslaget
till 800 R:dr och af Doktor Björkman till 500 R:dr eller omkring hällten af den
pension hennes man i lifstiden åtnjutit från Carlbergs pensionsstal.
Då Professor Ågren för de förtjenster han inlagt såsom lärare vid Krigsakademien
erhållit, utom pension, ett större pastorat, utaf hvilket hans efterlemnade enka
med all sannolikhet fått åtnjuta inkomsterna under det eiler de nådår vederbörande
funnit skäligt henne bevilja, och lion således icke synes sakna mpdej för en nödtorftig
utkomst, har Utskottet icke kunnat biträda de gjorda framställningarne, ulan
hemställer,
Stats-JJtskottets Utlåtande N:o 153.
77
att förevarande motioner må af Rikets Ständer lemnäs ulan
afseende.
77:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad
motion (N:o 235), angående understöd åt aflidne t. f. Professoren vid Veterinär
inrättningen,
Regementsläkaren Doktor Johan Samuel Billings eflerlemnade enka, Anna
Charlotia Billing, född Härd, har Grefve Wrangel, Tönnes, hufvadsakligen anfört hurusom
bemälde Professor, född år 1 795, och promoverad till Medicine Doktor 1825,
dervid han innehade hedersrummet, ifrån år 1819 till sin död år 1851 tjenat samhället
både såsom praktiserande läkare och medicinsk lärare, i förra hänseendet dels
såsom Bataljonsläkare vid flera Regementen och dels såsom Regementsläkare vid
Svea artilleri-regemente, hvilken sistnämnda befattning han erhållit år 1847, samt
i sednare hänseendet såsom t. f. Professor vid Veterinär-inrättningen i hufvudstaden
under åren 1824—1847 och lärare i Veterinär-vetenskapen vid högre Artilleriläroverket
å Marieberg, hvilka befattningar Professor Billing städse med nit och
skicklighet utöfvat samt dervid gjort sig förtjent af samhällets hågkomst och be
hjertande;
och har på grund häraf och då den obetydliga behållningen i boet, omkring
3,000 R:dr, numera efter 12 år blifvit af enkan, som genom sjuklighet vore
oförmögen att i någon betydligare mån bidraga till sitt uppehälle, använd till fyllande
af de nödvändigaste lefnadsbehoiven, samt nöden stöde för den åldriga och
sjuka enkans dörr, motionären hemställt att Rikets Ständer ville bevilja henne en
årlig pension af omkring 300 R:dr.
Då Utskottet saknar behörig utredning i hvad mån ifrågavarande enka kan vara
i behof af det för henne begärda understöd, har Utskottet
ej kunnat Grefve Wrangels ifrågavarande motion tillstyrka.
78:o. Till Stals-Utskottets handläggning hafva blifvit öfverlemnade tvänne särskilda
framställningar om understöd åt Major Fahlstedls enka. Af dessa motioner,
som blifvit väckta hos Ridderskapet och Adeln under N:o 158 af Herr von Knorring,
Oscar, och inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägligen Johan Gustaf JFasmuht
från Stockholms län, inhemtas alt Majoren C. A. Fahlstedt, hvilken år 1793
blifvit antagen till Volontär vid f. d. Björneborgs regemente, under fälttåget 1808,
då han tjenstgjorde såsom Adjutant åt General Sandels, vid stormningen al Wirta
bro blifvit svårt blesserad i venstra armen och ena skulderbladet, hvaraf han hela
sin återstående lifstid varit lidande. Detta oaktadt deltog Major Fahlstedt uti 1813
och 1814 års fälttåg mot Norrige, hvarunder han tjenstgjorde som Place-Major i
Fredrikstad;? fästning. Sedermera Adjutant i Krigs-kollegium och ledamot i Direktionen
för Arméens pensionskassa erhöll han nådigt afsked 1834. Då Major Fahlstedt
sålunda egnat 57 år af sin lefnad åt Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst, hvarunder
han såsom belöning för gjorda tjenster såväl erhållit guldmedalj för tapperhet
i fält, som äfven hugnats med Kongl. Svärds-orden, har han dock vid sin den
24 Juli 1841 inträff^e död ingenting efterlemnat åt enka och minderåriga barn.
På grund häraf och då enkefru Fahlstedt icke af Staten erhållit mera än 54 R:dr i
Stats-Utskottets Utlåtande N:c 153.
årlig pension från Arméens pensionskassa, af hvilket obetydliga understöd hon icke
kom i åtnjutande förr än flera år efter mannens död samt med kännedom om hennes
numera försvagade synförmåga, hvarigenom bon urståndsatts att såsom hittills
förtjena sill uppehälle med färgläggning af kartor o. a. d., hafva motionärerne föreslagit,
alt Rikets Ständer måtte bevilja bemälda enka ett årligt understöd af 300 R:dr,
Med afseende derå alt Major Fahlstedt, med erkänd utmärkelse deltagit i tvänne
fälttåg och föröfrigt under sin långvariga tjenstemannabana ådagalagt mycken verksamhet
i Statens tjenst, har Utskottet, enär af tillgängliga handlingar styrkt är att hans
enka vid uppnådda 61 år med försvagad helsa befinnes urståndsatt ali sig vidare
försörja, ansett Staten höra lemna något understöd till hennes framlida bergning,
hvadan Utskottet hemställer att, med bifall till motionärernes förslag,
Major Fahlsledts enka, Sofia Euphrosyne Fahlstedt, född Schméer,
mätte å allmänna indragningsstaten tilldelas en årlig pension
af 500 R:dr.
79:o. Med anledning af Postmästaren i lljo, Majoren Pontus Lagerbergs den
17 sistlidne November timade död och den särdeles torftiga belägenhet, hvaruti
hans efterlefvande enka, döfstumme son och flera oförsörjda barn befinna sig, har
Herr von Axelson, J. F., uti en hos ltidderskapet och Adeln under N:o 149 väckt,
till Utskottet remitterad motion, under åberopande af såväl den långa lid, Major Lagerberg
med utmärkelse Ijenat Staten, som äfven den omständigheten att han bevistat
tvänne fälttåg, föreslagit, alt Rikets Ständer måtte bevilja bemälda enka, Charlotta
Lilliehöök, en årlig pension af 500 R:dr.
Af motionen bilagda handlingar inhemtas att Lagerberg såsom frivillig under
kriget 1014 deltagit i stormningen af Liers skans samt uti affärerna vid Medskogs
kyrka och Skottruds by; alt han år 1820 antagits till Underofficer vid Wermlands
regemente, vid hvilket lian sedermera genom nit och duglighet befordrats till 5:dje
Major; att han under komuiendcringen i Schleswig tjenstgjort såsom Place-major i
Flensburg och derstädes, enligt hvad ett af General-löjtnant Malmborg meddeladt
intyg visar, genom outtröttligt nit och verksamhet städse löste den svåra uppgiften
att upprätthålla ordning bland en upprorisk befolkning; samt alt enligt samma intyg
Lagerberg alltid utmärkt sig såsom en särdeles nitisk och praktiskt duglig officer.
Vid sådant förhållande och då af ett motionen bilagdt transsumt af bouppteckningen
efter aflidne Major Lagerberg inhemtas, att vid hans död behållningen i
boet uppgått till endast 81 R:dr samt då, efter hvad Utskottet inhemtat, Major Lagerbergs
enka ej åtnjuter någon pension från Arméens pensionskassa, har Utskottet
ansett henne böra tilldelas något understöd af allmänna medel och hemställer derföre,
att Major Lagerbergs enka, Charlotta Lagerberg, född Lilliehöök,
må på allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande af en
årlig pension å 400 R:dr.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1863.
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
1
80:o. Uti en inom Borgare-Ståndet af Herr G. M. Sommelius väckt motion
(N:o 112), angående årligt understöd åt aflidne Majoren Otto Gustaf Carlqvists efterlemnade
enka och döttrar, anföres hurusom Major Carlqvist, född i Finland 1784
och utnämnd till Underofficer vid Svea artilleri-regemente år 1806, såsom Informations-adjutant
vid f. d. Finska artilleri-regementet deltagit i Finska kriget 1808 —
1809, derunder han illa sårades i fäktningen vid Ruona bro och hugnades med medaljen
för tapperhet i fält, samt att Carlqvist efter erhållen befordran år 1811 till
Löjtnant och 4814 till Kapiten vid södra Skånska infanteri-regementet, bevistat 1813
och 1814 års fälttåg i Tyskland, Nederländerna och Norrige. Efter vidare befordran
erhöll Carlqvist 1846 afsked såsom 2:dre Major, efter 40 års tjenstetid, derunder
han såsom| Kompani-chef i 24 år ej åtnjutit högre lön än 700 R:dr samt såsom
Major till en början 900 R:dr och först de sista åren 1,100 R:dr, allt Banko, ulan
att hafva kommit i besittning af majorsboställe. Med dessa löneförmåner samt den
särskilda pension af 300 R:dr Banko, som Major Carlqvist vid afskedet erhållit såsom
blesserad officer, hade han, som haft 6 barn att uppfostra, ej kunnat göra någon besparing
för sin familjs framtida bergning eller bereda någon pension åt sin euka, Anna
Margaretha Carlqvist, född Klow, hvilken 61 år gammal och sjuklig, jemte 3:ue oförsörjda
döttrar, hvilka alla ledo af allvarsamma sjukdomar, befunne sig i knappa
omständigheter; och har motionären, för att i någon ringa mån betrygga dessa
fyra värnlösa qvinnors framtid, föreslagit att Rikets Ständer måtte bevilja dem en årlig
pension af 300 R:dr.
Af motionen bilagda handlingar, äro de af motionären uppgifna förhållanden beträffande
enkan Carlqvists nödställda belägenhet, vitsordade; och då, enligt Utskottet
meddelad upplysning icke heller bemälda enka från Arméens pensionsinrättning uppbär
något understöd, har, med afseende härå och mannens ådagalagda förtjenster, Utskottet
ansett sig böra på det sätt biträda den väckta motionen, att Utskottet hemställer,
det må Rikets Ständer åt Majoren 0. G. Carlqvists enka, Anna Margaretha
Carlqvist, född Klow, å allmänna indragnings-staten anvisa en årlig
pension af 300 R:dr.
81:o. Hos Ridderskapet och Adeln har Grefve Kalling, C., uti väckt motion
(N:o 245) anhållit om anvisande af ett årligt understöd af 400 riksdaler åt aflidne
Regements-läkaren vid Kongl. Nerikes regemente Medicine Doktorn Gustaf Wilhelm
Beckers efterlemnade 67-åriga enka, samt dervid anfört, hurusom Becker varit känd
såsom skicklig läkare och åtnjutit stort anseende såsom vetenskapsman samt derjemte
utmärkt sig för oegennytta och välvilja mot de fattige. Till följd af en genom sjuklighet
under de sednare åren mera inskränkt verksamhet hade Becker ej kunnat så
sörja för sin familjs framtid, som han önskat. Behållningen i boet, om hvars ställning
motionären förmält sig ej hafva kunnat erhålla närmare upplysningar, hade varit
Ifil,, tili It. St. Prat. 1802 & 1863 4 Sami. i Afd. 3 Band. 10 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
obetydlig, efter hvad i orten vore bekant, och den pension af ISO riksdaler, enkan
fitnjöte från Arméens enke- och pupillkassa vore för hennes bergning otillräcklig.
Då emellertid, efter hvad hos Utskottet blifvit upplyst, behållningen i boet efter
Regemenls-läkaren Becker varit sådan att densamma, jemte den pension hans enka
från Arméens enke- och pupillkassa åtnjuter, bör kunna bereda bemälda enka en
nödtorftig bergning, saknar Utskottet skäl understödja denna framställning och hemställer,
att Grefve Kallings ifrågavarande motion icke må vinna Rikets Ständers
bifall.
82:o. Enligt hvad Herr E. D. Grape uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion
(N:o 274) anfört samt af motionen bifogade handlingar inhemtats, hade Regements-läkaren
vid Helsinge regemente, Medicine Doktorn m. m. Nils Lorents Rahmström
vid sin den 29 Januari 1861 timade död i qvarlåtenskap åt sin enka efterlemna!
endast 2,761 R:dr 70 Öre, af hvilket kapital en ej ringa del sedermera medtagits
till gäldande af skulder, som vid bouppteckningstillfället ej varit kända. Återstoden
utgjorde allt hvad hon för sitt uppehälle för framtiden hade att påräkna, enär
mannen underlåtit att bereda henne delaktighet i någon pensionsinrättning och hon
till följd af styfhet i högra handen vore urståndsatt att i någon väsendtlig mån genom
arbete bidraga tili sin framlida bergning; och har, med anledning af dessa omständigheter
och under åberopande af den aflidnes förtjenster, i afseende hvarå motionären
vidare anfört, hurusom Doktor Rahmström tjenat Staten under 47 år, deraf
någon mindre del varit upptagen af aktiv tjenstgöring i krig, samt derjemte utvecklat
en mångsidig och gagnande medborgerlig verksamhet, hvarom de utmärkelser, hvarmed
han tid efter annan blifvit hugnad, såsom Wasa-orden, Carl XIV Johans-medaljen
och Gefleborgs läns Hushållningssällskaps guldmedalj, nogsamt bure vittne, motionären
hemställt, att hans 60-åriga enka Emilia Christina Rahmström, född Kilsel,
måtte tillerkännas en åriig pension af 300 Riksdaler.
Doktor Rahmströms långvariga och för det allmänna gagneiiga verksamhet samt
de synnerligen ömmande omständigheter, hvari haus enka nu befinner sig, föranleda
Utskottet att tillstyrka,
det bemälda enka Emilia Christina Rahmström, född Kiisel, må för sin återstående
lifstid från allmänna indragnings-staten erhålla en årlig pension
af 300 R:dr.
83:o. Vidare har genom remiss från Borgare-Ståndet Utskottet fått emottaga
en inom bemälda Riks-Stånd väckt motion (N:o 41), deruti Herr P. G. Alander
anhållit om understöd åt enkan efter aflidne Bataljons- och Stads-läkaren, Medicine
Doktorn Johan Petter Högselius, hvilken, enligt hvad motionären hufvudsakligen anfört
samt den aflidnes meritförteckning innehåller, vore född år 1791 och redan under
krigsåren 1808—1809 tjenstgjort såsom Underläkare vid Flottan samt derefter
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
3
fortfarande efter förordnanden bestridt militärläkare-befattningar till år 1818, då Högselius,
efter undergången chirurgie-magister-examen, erhållit fulimagt å bataljonsläkaretjensten
vid Westgöta regemente och påföljande år blifvit utnämnd tili Stadsläkare och Vaccinatör
i Skara, äfvensom att bestrida läkarevården vid dervarande läroverk, hvilka sistberörda
befattningar Högselius till sin död, den 27 Juli 1858, utöfvat, hvaremot han på
begäran erhållit afsked från bataljonsiäkare-tjensten år 1846.
Enkan efter denne läkare, som under 50 år gagnat samhället, befunne sig nu,
enligt vederbörande Pastors betyg, jemte trenne oförsörjda döttrar, utan andra tillgångar
för sitt lifsuppehälle, än hvad de genom handarbete kunde förtjena, i verklig nöd
och brist, till hvars nfvärjande motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte åt bemälda
enka samt hennes döttrar anslå en årlig pension af 400 R:dr, att tilldelas enkan
och, efter hennes död, döttrarna, samt, om någon af dem med döden afginge,
till de eller den efterlefvande oafkortadt utbetalas.
Med hänseende till Doktor Högselii långvariga verksamhet i det allmännas tjenst
samt den nödställda belägenhet, hvari, enligt hvad handlingarne utvisa, hans enka och
döttrar nu befinna sig, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, på det sätt motionen bifalla, att bemälde Högselii
enka, Anna Gustafva Högselius, född Dahlgren, berättigas att från ingången
af nästa statsregleringsperiod från allmänna indragnings-staten åtnjuta
en årlig pension af 500 R:dr.
84:o. Med erinran, hurusom Rikets Ständer vid 1840 års riksdag, såsom ett
erkännande af den förtjenstfull verksamhet och det sjelfuppoffrande nit i menniskokärlekens
tjenst, som den dåmera aflidne Protokolls-sekreteraren Per Aron Borg ådagalagt
genom stiftelsen af allmänna institutet för blinda och döfstumma, medgifvit hans
efterlemnade enka, Christina Magdalena Borg, född Ekman, att för sin återstående
lifstid få uppbära den åt hennes aflidne man i lifstiden å allmänna indragnings-staten
anslagna pension af 450 R:dr Banko eller 675 R:dr Riksmynt, — har uti en hos
Preste-Ståndet väckt motion (N:o 157) Doktor Wensjoe, i anseende till enban Borgs
tilltagande sjuklighet, hvilken, enligt företedt läkarebetyg, numera öfvergått till obotlig
lamhet, samt till följd af de numera stegrade priserna å lifsförnödenheter, hemställt
att omförmälda enkan Borg beviljade pension måtte förhöjas till 900 Kalr R:mt.
Villigt erkännande Protokolls-sekreteraren Borgs förtjenstfulla verksamhet, har
Utskottet, vid jemförelse af de pensionsbelopp, Utskottet för åtskilliga andra enkor föreslagit,
ansett sig ej kunna den begärda pensionsförhöjningen tillstyrka, utan hemställer,
att Doktor Wensjoes ifrågavarande motion ej måtte tili någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
85:o. Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått till behandling
emottaga en hos samma Riks-Stånd under N:o 181 väckt motion, hvaruti
Friherre Cederström, Budolf, under erinran om det vid sistfördutna riksdag åt då
-
4
Stats Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
varande innehafvaren af häradshöfdingebostället Mälby, Häradshöfdingen i Norrbo och
Wagnsbro häraders samt Gamla Norbergs bergslags domsaga, Knut Wilhelm Sandels,
beviljade räntefria lån af 7,000 R:dr, att återbetalas med ,/0:del om året från och
med år 1864, till dess hela beloppet blefve guldet, förmält anledningen till detta
låne-understöds beviljande vara dels att Sandels fått emottaga ifrågavarande boställe i
det mest förfallna skick både till jord och åbyggnader, så att företrädarens sterbhus
derför ålades utgifva en ersättningssumma af 6,459 R:dr 19 sk. Banko, hvaraf dock
utur dennes konkurs icke kunde utbekommas mer än 2,994 R:dr 23 sk. 10 r st,
så att en brist uppstod af 2,464 R:dr 44 sk. 10 r:st Banko eller nära 3,700 R:dr
R:mt, utom de betydliga kostnader Sandels fått vidkännas i följd deraf, att bostället
varit underkastadt laga skifte, och dels att, utan ett sådant lånebiträde, åbyggnaderna,
som af Sandels blifvit med en kostnad af 6,000 R:dr uppförda, icke kunnat af honom
fullbordas. Häradshöfding Sandels, som, enligt hvad vidare anföres, atled den
3 November 1860, utan att hafva uppburit berörda lån, efterlemnade ett skuldsatt
bo, hvars tillgångar, afträdda till borgenärerna, icke förslogo till gäldens betalande
och än mindre lemnade något öfverskott till lefnadsbergning för hans cfterlefvande
enka och fem oförsörjda barn, hvilkas uppfostran ännu vore ofullbordad. Afsigten
med omnämnda räntefria lån hade, enligt motionärens förmenande, varit att, medelst
den efterskänkta räntan å kapitalet, åt Häradshöfding Sandels bereda en ersättning
för den uppoffring till det allmännas gagn, som han oförskyldt fått vidkännas genom
företrädarens eller hans sterbhus oförmåga att bekosta boställets af Sandels hufvudsakligen
med egna medel verkställda iståndsättande. Den tillfälliga omständigheten
att Sandels, förr än lånet hann utgifvas, afled, borde icke göra någon förändring i
Rikets Ständers redan gjorda erkännande af hans, på billighet grundade, rätt, att för
denna uppoffring erhålla någon godtgörelse, som numera, sedan han aflidit, syntes
med allt skäl böra tillkomma hans i fattigdom efterlemnade familj. Motionären har
derföre föreslagit, att det belopp, hvilket såsom räntevinst å oftanämnda lån skolat
tillkomma Häradshöfding Sandels, måtte, fördeladt på vissa till antalet bestämda år,
anslås såsom pension åt hans efterlemnade enka Carolina Liebholtz.
I betraktande af de utaf motionären anförda förhållanden och då det synes Utskottet
billigt att Staten med något understöd bidrager till lindrande af den nödställda
belägenhet, hvaruti Häradshöfding Sandels enka och fem oförsörjda barn befinna
sig, tillstyrker Utskottet att motionärens hemställan må på det sätt bifallas,
att Häradshöfding Sandels enka Carolina Sandels, född Liebholtz, på allmänna
indragnings-staten tillägges en årlig pension af 300 R:dr.
86:o. Med förmälan det aflidne Fängelse-direktören, f. d. Ryttmästnren J. F.
Öman, hvilken bevistat 1808, 1809 samt 1813 och 1814 årens fälttåg och efter
sitt utträdande ur krigstjensten år 1851 befordrats till Direktör vid Wexiö länsfängele,
med synnerlig nit och ordentlighet bestridt denna befattning, intill sin död år
1858, — har, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 106), Grefve
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.) 5
Mörner, C., föreslagit, att, enär behållningen i boet vid Ömans frånfälle utgjort endast
257 R:dr 85 öre samt bans efteriemnade enka Gustafva Christina Sofia Öman, född
Wallberg, hvilken utom en henne af Kongl. Mnj:t beviljad gratifikation för en gång
af 150 R:dr och ett årligt understöd å 54 R:dr, som tilldelats henne från Arméens
enke- och pupillkassa, i öfrigt saknade all tillgång, till följd af försvagad syn och aftagande
kroppskrafter icke kunde genom arbete förtjena sitt uppehälle, Rikets Ständer,
med behjertande af dessa ömmande omständigheter, måtte bevilja enkan Öman
en årlig pension af 200 R:dr.
Med afseende å de af motionären uppgifna och genom bifogade handlingar behörigen
styrkta förhållanden, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att Fängelse-direktören Ömans enka Gustafva Christina Sofia Öman, född
Wallberg, må å allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande af en
årlig pension af 200 R:dr.
87:o. Uti en hos samma Riks-Stånd, under N:o 182, väckt, till Utskottet remitterad,
motion har Herr Råfelt, Anton, anfört hurusom Materialförvaltaren vid Statens
jernvägar f. d. Löjtnanten Otto Johan Henrik Ramsay den 21 Januari förlidet
år atled och efteriemnade enka och en döfstum, sinnesslö dotter i ytterst knappa omständigheter.
Då Löjtnant Ramsay, som år 1816 inträdde i Statens tjenst såsom
Officer vid Wermlands fältjägare-regemente, der han tjenstgjorde till år 1856, sedermera
varit anställd såsom tjensteman vid jernvägsarbetena från deras början år 1855
till sin död, och i utöfningen af dessa honom uppdragna befattningar städse ådagalagt
utmärkt skicklighet och nit, samt under sin sednare tjenstgöring, hvilken erfordrat
betydlig både kropps- och själsansträngning, efter all sannolikhet ådragit sig den
sjukdom, som förorsakade hans död, så, och enär det, i motionärens tanke, vore
Statens såväl som den enskildes pligt att taga vård om aflidne tjenares enkor och
barn, så att dessa ej komme att lida nöd, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer
måtte åt Löjtnant Ramsays enka, Charlotte Westfelt, och dotter, Hilda Amalia,
bevilja en pension af 400 R:dr att årligen utgå, så länge någon af dem lefver.
Enär likväl Löjtnant Ramsay endast en jemförelsevis kort tid varit i Statens
tjenst och dervid ej kunnat inlägga sådana förtjenster om det allmänna, som påkalla
någon särskild gärd af erkänsla till förmån för hans efteriemnade familj, har Utskottet,
med jemväl fästadt afseende å de mångfaldiga anspråk i likartad syftning, som
sannolikt skulle framställas i fall den nu väckta motionen bifölles, ansett sig böra
hemställa,
att Herr Råfelts ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
88:o. Till Utskottets handläggning har vidare blifvit från Preste-Ståndet öfver
lemnad
en af Doktor Lindgren väckt, af Doktorerne Forssell och Björkman biträdd
motion (N:o 66), hvaruti, med erinran om år 1857 aflidne Prosten och Kyrkoherden
i Knutby och Faringe församlingar af Upsala stift Isak Mårten Winges stora
6
Stats-Utskotteti Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
förtjenster om folkundervisningen, till hvars befrämjande han, i motionärens tanke,
mera än någon annan bidragit dels genom den mängd af goda och allmänt begagnade
läroböcker för folkskolan, hvilka han utgifvit af trycket, dels ock genom talrika uppsatser
i den berömda tidskriften »Läsning för folket», samt under förmälan, att Prosten
Winges efterlemnade enka och 4 oförsörjda döttrar ej hade annan tillgång till
framtida bergning, då någon behållning i boet ej förefunnits, än det öfverskott, som
kunde uppkomma af nådärs-iukomsterna vid pastoratet, hemställdes att Rikets Ständer,
såsom en gärd af erkänsla för aflidne Prosten Winges förtjenster, mätte åt hans
enka Andriette Sofie, Winge, född Rothman, och 4 oförsörjda döttrar, Walborg Sofia,
Hedvig Cecilia, Mana Johanna och Rosa Gunilda, sfi länge de lefde ogifta, bevilja
en årlig pension af 150 R:dr åt dem hvardera, att från detta års början utgå.
Por Utskottet är det icke obekant alt aflidne Prosten Winge, såsom författare
af flera och utmärkta läroböcker, intagit ett framstående rum; och genom sin litterära,
mångsidiga verksamhet har Winge företrädesvis i afseende å ämnen som röra
folkundervisningen, enligt Utskottets tanke, gjort sig så förtjent af det allmänna, att
hans efterlemnade, 65 är gamla maka och barn, af hvilka, enligt hvad läkare intygat,
2:ne genom obotlig sjukdom äro så vanföra, att de sakna förmåga att i någon mån
bidraga till sitt uppehälle, ej böra af Rikets Ständer lemnäs utan det understöd, som
är för deras tarfliga utkomst behöfligt. Utskottet får derföre på det sätt understödja
motionen, att Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer å allmänna indragnings-staten bevilja aflidne Prosten
Winges enka Andriette Sofie Winge, född Rothman, en årlig pension af
600 R:dr, att från och med nästa år utgå.
89:o. Inom Bonde-Ståndet har genom derstädes väckt och till Utskottet remitterad
motion (N:o 201) Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson från Wermlands län
anhållit, att Rikets Ständer måtte bevilja en pension af 400 R:dr årligen åt den 21
Juni 1861 aflidne Provincial-läkaren i Sillbodals distrikt inom nämnda län Nils Dahlmans
uti största nöd och bekymmer efterlemnade enka Maria Sofia Dahlman, född
Schröder, och fyra minderåriga barn; varande vid motionen fogad den aflidnes meritförteckning,
hvaraf inhemtades att han, som år 1843 inträdt i Statens tjenst såsom
Underläkare vid Garnisons-sjukhuset, sedermera efter förordnande bestridt hvarjehanda
läkarebefattningar, tills han år 1852 blifvit Stadsläkare i Strömstad och år 1859 erhållit
ofvanberörda provincialiäkare-befaltning.
Ehuru Provincial-läkaren Dahlman icke varit någon särdeles lång tid i Statens
tjenst anställd, har likväl, vid det förhållande att han derunder, genom nit och skicklighet
boredt sig ett aktadt namn å de ställen, der han handhaft läkarevården, Utskottet
ansett hans i nödställd belägenhet varande enka, som i pension från allmänna
fonder endast eger uppbära tillsammans ett belopp af 472 R:dr årligen, hvilket icke
kan vara tillräckligt för hennes och 4 minderåriga barns underhåll, höra hugnas med
något understöd från Statens sida och hemställer derföre,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
7
att Provincial-läkaren N. Dahlmans enka Maria Sofia Dahlman, född Schröder,
mö 5 allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande af en årlig
pension af 200 R:dr.
90:o. Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion (N:o
554) har Riksdagsfullmägtigen från Wermlands län Olof Olsson i Olebyn, med
hvilken Riksdagsfullmägtige Nils Andersson, P. Eriksson och Per Persson från samma
län instämt, föreslagit, att såsom en gärd af tacksamhet för den oegennytta, nit och
skicklighet aflidne Medicine Doktorn Johan Fredrik Bergström i lifstiden städse ådagalagt
under sin mångåriga tjenstgöring såsom extra Provincial-läkare i ett vidsträckt
och mödosamt distrikt, Rikets Ständer måtte åt bemälde Bergströms enka Jeana Maria
Bergström, född Pihlgren, och oförsörjda dotter, Jeana Maria Euphemia, bevilja
en årlig pension af 500 R:dr R:mt.
Af motionen bilagda handlingar inhcmtas, att Bergström, född år 1802, tjenstgjort
såsom Bataljonsläkare från och med år 1830 till år 1849 och såsom extra Provincial-läkare
i Arvika distrikt från år 1835 intill sin den 8 Juli 1857 timade död;
samt att vid den efter honom den 27 i sistnämnde månad upprättade bouppteckning
boets behållning utgjort endast 423 B:dr 22 sk. 7 r:st Banko; och som dessa uppgifter
i afseende å bemälda enkas medellöshet och fattiga lefnadsvilkor blifvit vederbörligen
bekräftade, har Utskottet, i de ömmande omständigheter, som uti förevarande
fall sålunda sig förete, ansett sig ega anledning, enär tillika blifvit upplyst alt hon
icke uppbär pension ur någon pensionskassa, hemställa,
det en årlig pension, tili belopp af 300 R:dr, måtte för Doktor Joh. Fredr.
Bergströms enka Jeana Maria Bergström, född Pihlgren, på allmänna indragningsstaten
uppföras.
91:o, Med förmälan, hurusom Tullinspektören Henrik Julius Tham, — hvilken,
född år 1805 och 1853 befordrad till Tullinspektor vid Klintehamn å Gotland, genom
den för helsan ansträngande tjenstgöringen derstädes, redan år 1856 ådragit sig
en giktsjukdom, som slutligen nödgat honom att år 1851 taga afsked från sin befattning,
— den 7 November 1858 aflidit, dervid eflerlemnande enka, som, vid 52
års ålder, sjuklig och med försvagad syn, jemte en son, nu 17 år gammal, hvilken
måst afbryta sina studier till följd af en ganska betänklig ögonsjukdom, befunne sig
i den mest bekymmersamma ställning, utan annan tillgång för sitt lifsuppehälle än de
årliga understöd å tillhopa lil R:dr Kunt, som enkan dels af Tullverkets medel och
dels från Tullstatens enkekassa egde uppbära, har, genom en hos Preste-Ståndet väckt
motion (N:o 148), som blifvit till Utskottet öfverlemnad, Kyrkoherden Bergvall hemställt,
att af den pension å 400 R:dr, som vid 1856—1858 årens riksdag blef
Tullinspektören Tham beviljad halfva beloppet, eller 200 R:dr, måtte anvisas såsom
pension åt hans efterlemnade enka Margarelha Catharina Tham, född Landgren,
8
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
På grund af de i motionen åberopade förhållanden, hvilka, finnas medelst bilagda
handlingar behörigen styrkta, hemställer Utskottet,
att enkan Margaretha Catharina Tham, född Lundgren, må erhålla å allmänna
indragnings-staten en årlig pension af 200 R:dr.
92:o. Ridderskapet och Adeln har til! Stats-Utskottet remitterat en derstädes,
under N:o 124, af Friherre Cederström, Rudolf, väckt motion, hvaruti hufvudsakligen
anföres, hurusom framlidne Vice-konsul Alexander Pettersén i Egypten städse ådagalagt
en synnerlig hjelpsamhet och verkligen broderlig välvilja emot de landsmän, som
besökte nämnda land, hvilket å en från fäderneslandet så långt aflägsen ort varit af
oskattbart värde. Ingen af våra sjöfarande, som under de sednaste 20 åren anlupit
Alexandrius hamn, hade hemkommit utan att högt prisa det stöd och den tjenstvil
lighet,
han erfarit af Pettersén; en förmån så mycket mera värderik, som de båda
General-konsuler, hvilka under den långa tid haft vårt lands angelägenheter i Egypten
om hand, icke egde kännedom om Svenska språket och ej heller nog kunskap
om våra Svenska förhållanden, att kunna på ett fullt, deras goda afsigter motsvarande
sätt skota, hvad af dem äskades. Vid sådant förhållande föll bördan af den vigtiga
tjensten på Pettersén. Då icke desto mindre, vid inträffad ledighet, Herr Testa’s
i Konstantinopel ådagalagda förtjenster befuunos höra belönas med general-konsulatet
i Egypten, blef Pettersén, som dock af Vice-konungen derstädes på det varmaste
förordats till tjenstens erhållande, vid detta tillfälle förbigången, och, om han, seende
sig utan hopp om befordran vid fortfarande täflan med meriterade utländingar, då
tog afsked från den lönlösa vice-konsulsbeställningen, så undandrog han likväl ingalunda
sina landsmän en fortfarande välvillig omvårdnad af deras angelägenheter, deri
de ock alltjemt vände sig til! honom om råd och bistånd. Då Pettersén sålunda under
20 års tid lönlöst uppoffrat alla sina krafter, sin helsa, sin tid och sin förmögenhet
till landsmäns tjenst, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte medelst
en årlig pension å 350 å 400 R:dr understödja Vice-konsul A. Petterséns i fattigdom
efterlemnade enka, som med sina barn för närvarande befinner sig i behof af
detta understöd.
Utom enskilda intyg om den aktning och tacksamhet Pettersén genom sin tjenstvillighet
emot resande landsmän förvärfvat sig, har motionären äfven bilagt en afskrift
af Vice-konungen Mohammed Said Paschas förord för Pettersén till erhållande af
general-konsulatet i Egypten; och vitsorda alla dessa handlingar det förtjenstfull sätt,
hvarpå Pettersén, under en 20-årig verksamhet såsom Vice-konsul i Alexandria, handhaft
vårt lands angelägenheter derstädes. Med anleduing häraf och då hans i fattigdom
efterlemnade enka och barn, fjerran från fäderneslandet, befinna sig i behöfvande
omständigheter, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte bevilja Vice-konsul A. Petterséns enka en årlig
pension af 400 R:dr.
93:o.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
9
93:o. Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 493) har Riksdagsfullmägtigen
Ola Jönsson från Malmöhus län, med anförande, hurusom den 3 April 4862
aflidne f. d. Qvartermästaren vid Skånska husar-regementet Gustaf Kocks efterlemnade
enka Maria Kock, född Burman, vid en ålder af 75 år befunne sig i ytterst
fattiga omständigheter samt, af ålder och sjuklighet urståndsatt att genom arbete bidraga
till sitt uppehälle, såge sig nödsakad att anlita fattigvården, såvida hon ej kunde
erhålla något understöd af allmänna medel, anhållit att Rikets Ständer måtte bevilja
bemälda enka för hennes återstående lifstid en årlig pension af 200 R:dr; varande
till stöd för denna framställning åberopad den allidnes militäriska verksamhet, i afseende
hvarå motionären meddelat, att Kock, som börjat sin bana såsom Volontär år
1795, samma år blifvit befordrad till Sergeant och år 1800 erhållit omförmälda qvartermästarebefattning,
hvarifrån han år 1833 undfått afsked, samt deltagit i alla de
fälttåg, som under hans tjenstetid inträffat, utom år 1813, då han af sjukdom hindrats
att tjenstgöra.
I betraktande deraf att Qvartermästaren Kock deltagit i Sveriges sednaste krig
och med hänseende till hans ålderstigna enkas nödställda belägenhet tillstyrker Utskottet,
att bemälda enka, Maria Kock, född Burman, må för sin återstående lifstid
på allmänna indragningsstaten uppföras med en årlig pension af 200
R:dr.
94:o. Till Utskottets behandling har vidare blifvit öfveriemnade en inom BondeStåndet
af Riksdagsfullmägtigen Erik Ersson från Gefleborgs län väckt motion (N:o
360), innefattande framställning om pension åt aflidne Regementsskrifvaren vid Helsinge
regemente, Fältkamereraren J. C. Schönings enka Karin Schöning, född Ofverberg
; men då, enligt hvad Utskottet inhemtaf, bemälda enka numera allidit, lärer
Riksdagsfullmägtigen Erik Erssons ifrågavarande framställning hafva förfallit.
95:o. Hos Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar
län uti väckt motion (N:o 499), som blifvit till Utskottet remitterad, anhållit att Rikets
Ständer måtte bevilja aflidne tillförordnade andre Landtmätaren i nämnda län
Lars Björkgrens efterlemnade enka Anna Karin Björkgren, född Bodin, som befunne
sig i särdeles fattiga omständigheter, en årlig pension af 200 R:dr; varande vid motionen
fogade åtskilliga handlingar, deraf inheratas att Björkgren, som vore född den
24 December 1799, den 2 April 1822 aflagt examen i General-landmäteri-kontoret,
samt förordats år 1825 till extra Landtmätare, år 1828 till Kommisions-landmätare
samt år 1840 att förestå ofvanberörda andre landtmätarebefattning, hvarjemte Björkgren
efter erhållet särskildt tillstånd förrättat storskiften och enskiften i länet. Vid
sin död den 17 April 1853 hade Björkgren efterlemnat sin bemälda enka, som, med
en svag helsa och utan förmåga att genom arbete bidraga något till sitt uppehälle,
jemte trenne barn, tvä söner och en dotter, hvilka alla vore i behof af vidare uppfostran,
befunne sig i en för framtiden hotande ställning.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Dand. 10 Baft. 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
Då Björkgrens verksamket i det allmännas tjenst icke varit af den framstående
beskaffenhet, att den bör kunna grundlägga några särskilda anspråk på Statens erkänsla,
hemställer Utskottet,
att Riksdagslullmägtigen Svenséns ifrågavarande motion icke måtte af Rikets
Ständer bifallas.
96:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion
(N:o 200) har Herr O. E. L Dahm anhållit, att Rikets Ständer, i likhet med hvad
i likartade fall förut egt rum, måtte bevilja en årlig pension af 200 R:dr åt enkan
efter aflidne Adjunkten vid högre elementarläroverket i Calmar Abraham Kjölström,
hvilken, enligt hvad motionären anfört och tvänne motionen bilagda, af vederbörande
Pastor och stiftets Biskop utfärdade bevis innehålla, föddes den 15 April 1820 och
år 1844 blifvit förordnad till Kollega vid ofvannämnda läroverk samt år 1847 erhållit
fullmagt å samma tjenst, med hvilken han äfven förenat presterliga göromål.
Under utöfningen af dessa befattningar hade Kjölström ådagalagt utmärkta egenskaper
såsom lärare och allvar i sitt prestembete samt tillvunnit sig allmän högaktning. Efter
en längre tids tjenstgöring under knappa vilkor, hade Kjölström ändtligen kommit
till högre löneförmåner, då han plötsligen bortrycktes i kolera den 7 September
1859, efterlemnande enka Hilda Maria Kjölström, född Elfving, och trenne minderåriga
barn, en son och två döttrar, i särdeles torftiga omständigheter.
Utskottet, som ingalunda vill bestrida Adjunkten Kjölströms förtjenster såsom
lärare och prestman, har dock ej funnit ådagalagdt, alt hans verksamhet varit af den
beskaffenhet, att den påkallar någon särskild gärd af erkänsla från det allmännas sida;
hvadan Utskottet hemställer,
att Herr Dahms ifrågavarande motion ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
97:o. Genom remiss från Preste-Slåndet, har Utskottet fått emottaga en derstädes
af Doktor Emanuelsson väckt, af Doktor Söderberg biträdd motion (N:o 80),
hvaruti, med erinran om skollärarens mödosamma och föga vinstgifvande kall, i synnerhet
privatlärarens, hvilkens inkomster vanligen berodde af tillfälliga omständigheter,
hvadan Rikets Ständer, erkännande värdet af desse anspråkslösa mäns arbete, flera
gånger tilldelat understöd åt gamla obemedlade lärare eller deras enkor, motionären
till Rikets Ständers behjertande anmält en sådan nyligen afliden privatlärares, Sven
Abraham Dahl, i stor fattigdom efterlemnande enka och 4 oförsörjda barn. Varande
i afseende å Dahls förtjenster meddeladt, att han, som efter slutade studier vid
Upsala universitet år 1829, i trakten af sin födelsestad Göteborg inrättat en privat
skola, hvilken varit i verksamhet till år 1833, sedermera tjenstgjort åren 1835—
1836 såsom underlärare vid dåvarande Majoren Hazelii läroanstalt för linie-officerare,
under åren 1837—1846 såsom lärare i flera ämnen vid Hillska skolan å Barnängen
samt under åren 1847—1849 lemnat undervisning i mathematik vid åtskilliga privat
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
H
skolor i hufvudstaden, hvarest han sistnämnde år öppnat och till sin död den 27 Juli
1861 underhållit en sådan skola; hvarjemte Dahl tillika, under nio år, tjenstgjort
såsom tillförordnad lärare vid Catharina församlings handtverksskola och från trycket
utgifvit flera läroböcker och hjelpredor i mathematik och en Svensk språklära; och
har motionären, på grund häraf och med åberopande af den aflidnes, under en mångårig
och oafbruten lärareverksamhet ådagalagda, af motionen bilagda intyg vitsordade
nit och skicklighet, föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja Dahls efterlemnade enka
Fanny Maria Dahl, född Chatillon, en årlig pension af 300 R:dr.
Enär Dahl ej varit anställd i Statens tjenst och då hans verksamhet ej på något
mera framstående sätt gagnat det allmänna, hemställer Utskottet,
att Doktor Emanuelssons ifrågavarande motion ej må af Rikets Ständer
bifallas.
98:o. Roträffande de af Utskottet uti föregående punkter föreslagna pensioner
för åtskilliga embets- och tjenstemäns efterlemnade enkor, får Utskottet hemställa,
att dessa pensioner må beviljas att utgå endast för den tid pensionärerna
förblifva i enkostånd.
99:o. Hos Ridderskapet och Adeln äfvensom inom Rorgare- och Ronde-Stånden
äro framställningar gjorda om understöd för aflidne Sekreteraren vid Landtbruks-akademien
Johan Theophil Nathhorsts tre oförsörjda döttrar, Ida Mathilda, Emma Amalia
och Bertha Diona, i hvilket hänseende hos förstnämnda Riks-Stånd Grefve Mörner,
C. G. D. (i motionen N:o 107), inom Rorgare-Ståndet Herr Ekerot (i motionen N:o
74) samt inom Ronde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen P. F. Mengel från Upsala län
(uti motionen 251) hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja bemälda personer en
årlig pension, hvilken af de tvänne sistnämnde blifvit föreslagen till 250 R:dr för
dem hvardera, men af Grefve Mörner till det belopp, som med afseende på fadrens
lörtjenster och pensionstagarnes behof af understöd kunde finnas lämpligt. Till stöd
för dessa framställningar hafva motionärerne hufvudsakligen åberopat Nathhorsts kända
nitiska bemödanden och gagnande verksamhet för det rationela landtbrukets befrämjande,
hvilket berömvärda sträfvande äfven af Rikets sednast församlade Ständer erkändes,
då de beviljade honom en utaf Kongl. Maj:t begärd pension å 3,600 R:dr,
som Nathhorst dock ej fick åtnjuta längre än från början af år 1862 til! hans den 2
September samma år timade död, hvarigenom de tre döttrarne blifvit försatte i en
torftig belägenhet, alldenstund delegarne i hans sterbhus, med anledning af boets ställning
måste söka urarfva förmån.
I betraktande af Sekreteraren Na.thhorsts stora förtjenster om det Svenska jordbruket,
bär Utskottet ansett billigt, att, såsom en gärd af erkänsla för det sätt hvarpå
fadren gagnat fäderneslandet, hans efterlemnade oförsörjda döttrar, hvilka, enligt hvad
såväl motionärerne upplyst, sorn ett Riksdagsfullmägtigen Mengels motion bilagdt bo
-
12
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
upptecknings-instrument gifver vid handen, befinna sig i torftiga lefnadsvilkor, hugnas
med något understöd från det allmännas sida, hvarföre Utskottet hemställer,
att till Sekreteraren Nathhorsts trenne döttrar, Ida Mathilda, Emma Amalia
och Bertha Diona, må på allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension
å ISO R:dr, att till hvardera utgå så länge hon ogift förblifver.
!00:o. Inom Preste-Ståndet har Doktor Söderberg (uti motion N:o 187) föreslagit,
att, enär aflidne Konrektorn vid Wisby högre lärdomsskola Jacob Eberhard
Lyths enka, Christina Elisabeth Anna Lyth, hvilken, jemlikt Rikets Ständers beslut
vid 1855—1854 årens riksdag, till hennes och 3 minderåriga barns underhåll tillgodonjutit
en årlig pension af 250 R:dr Banko, den 4 Maj innevarande år aflidit
samt barnen, af hvilka det äldsta, dottern Emma Carolina omkring ett halft år förut
fyllt 16 år samt af de tvänne sönerna Per Gustaf och Johan Axel den förre kort
förut sett sitt 15:de och den sednare ej ännu hunnit sitt 14:de år, sålunda gått i
mistning af det visserligen ringa, men för bekostande af deras skolgång och uppfostran
dyrbara understöd, som från modrens pension kunde dem tillgodokomraa, Rikets
Ständer, af fortfarande välvilja för Konrektorn Lyths verksamhet och minne, måtte
åt hans efterlemnade fader- och moderlösa barn, till hjelp för skolgång och öfriga
uppfostran, anvisa ett årligt understöd till samma belopp, som det deras aflidna moder
under sitt enkestånd åtnjutit, att sålunda utgå, att 125 R:dr R:mt årligen utbetalas
till hvardera af sönerna, så länge de begagna skolgång samt en lika summa
till dottern till fyllda 25 år, såvida hon ej innan dess trädt i äktenskap eller på annat
sätt vunnit försörjning.
Då Utskottet i allmänhet anser betänkligt tillstyrka att Rikets Ständer utsträcka
det understöd Staten, såsom en gärd af erkänsla, tilldelat förtjente mäns efterlemnade
enkor äfven till deras barn, enär sådant utan tvifvel skulle framkalla en mängd framställningar
i sådan syftning, har Utskottet, utan att vilja bestrida att i detta fall ömmande
omständigheter förekommit, funnit sig böra hemställa,
att hvad motionären i ofvanberörda hänseende föreslagit icke må vinna
Rikets Ständers bifall.
101:o. Med förmälan, hurusom Häradsskrifvare!) i Tunaläns, Sefvedes och
Aspelands häraders fögderi af Calmar län J. F. Dahlström den 1 November 1856
aflidit, dervid efterlemnande fyra oförsörjda döttrar i den mest nödställda belägenhet,
utan annan tillgång för sitt lifsuppehälle än den årliga pension af 54 Riksdaler, de
egde uppbära från Civilstatens allmänna enke- och pupillfond, har uti en hos BondeStåndet
väckt motion (N:o 426) Riksdagsfulimägtigen N. M. Pettersson från Calmar
lön, med hvilken Riksdagsfulimägtigen C. J. Svensén från samma län instämt, under
åberopande af Häradsskrifvare!) Dahlströms 37-åriga verksamhet i Statens tjenst, hemställt
att Rikets Ständer måtte tilldela hvardera af hans efterlemnade döttrar, Chri
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
13
stina\ Maria, Julia Mathilda, Bosalia Wilhemina och Catharina Charlotta Dahlström,
en årlig pension af 100 R:dr, att utgå så länge de förblifva ogifta.
Då, enligt hvad handlingarne antyda, aflidne Häradsskrifvaren Dahlströms ifrågavarande
döttrar äro vid den ålder, att de höra kunna sjelfva bereda sig ett nödtorftigt
uppehälle, har Utskottet saknat skäl att den för dem begärda pension tillstyrka,
utan hemställer,
att Riksdagsfullmägtigen N. M. Petterssons ifrågavarande motion icke må
af Rikets Ständer bifallas.
102:o. Genom motioner, som blifvit väckta dels hos Ridderskapet och Adeln af
Herr von knorring, O. (N:o 72), dels inom Preste-Ståndet af Doktor Nordlander (N:o
73) och dels inom Borgare-Ståndet af Herr Cygnaeus (N:o 104), äro framställningar
gjorda om beviljande af pension åt Postinspektoren A. F. Tinnerholms enka, Johanna
Brigitta Tinnerholm; men sedan enkan Tinnerholm emellertid med döden afgått och
berörda motioner till följd deraf förfallit har Herr von knorring. O., uti en annan
motion (N:o 270) hemställt att Postinspektoren Tinnerholms efterlemnade ogifta dotter,
Josefina Adelaide Tinnerholm, måtte tilldelas en årlig pension af 150 R:dr; varande
till stöd för denna framställning af motionären åberopadt, dels hvad motionärerne
i ofvanberörda till förmån för enkan Tinnerholm väckta motioner andragit,
nemligen att Postinspektoren Tinnerholm, hvilken i 42 år varit i Statens tjenst, under
de tre sednaste åren af hans lefnad varit sängliggande sjuk, till följd hvaraf den
lilla behållning han kunnat under sin föregående tjenstetid inbespara till största delen
medtagits, så att han, enliat bouppteckningen, icke efterlemnat mera än 331 R:dr
97 öre, och dels att Josefina Adelaide Tinnerholm, som, enligt motionen bifogadt
läkarebetyg, lede af ett i allmänhet bräckligt helsotillstånd, till följd hvaraf hon egde
en minskad förmåga att genom arbete kunna förskaffa sig sitt uppehälle, enligt den
efter modren upprättade bouppteckningen icke efter henne undfått mer än 30 R:dr
16 öre; — men då Statsverkets tillgångar icke medgifva beviljande af pensioner i
alla de fall då enkor eller barn efter aflidne tjenstemän kunna deraf vara i behof,
har Utskottet funnit sig hörn
afstyrka bifall till sistnämnda, af Herr von Knorring väckta motion.
103:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 102) har Herr Grape
anhållit, att enär Postdirektören Abraham Sjöhn, hvilken varit i Postverkets tjenst
ifrån år 1792 till sin död år 1844, efterlemnat 4 oförsörjda döttrar, af hvilka tre
ännu äro ogifta, dessa sistnämnda, hvilka vid mera framskriden ålder befinna sig i
ytterst torftiga omständigheter, måtte beviljas en årlig pension af 150 R:dr hvardera,
eller tillsammans af 450 R:dr; men Utskottet får på de i nästföregående punkt andragna
skäl,
afstyrka bifall till denna motion.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
104:o. Herr Dalman, Wilhelm Fredrik, har uti en hos Ridderskapet och
Adeln (under N:o 154) väckt, till Utskottet remitterad, motion, bland annat, anfört,
hurusom, redan från första stiftelsen af Kongl. Theatern, dåvarande tjenstemannen vid
Riksmarskalks-embetet, Carl Stenborg, anställdes såsom skådespelare och sångare vid
theatern, hvarest han i sådan egenskap tjenstgjorde omkring 40 år eller till dess
Kongl. Operan år 1809 indrogs, då han erhöll en liten pension och anförtroddes af
Stockholms Rorgerskap att vara Notarius Publicus, hvilken syssla han bibehöll intill
sin död år 1813. Hans jemväl två år derefter aflidna enka Elisabeth Olin och deras
ännu lefvande dotter Carolina Stenborg erhöllo ett Kongl, privilegium af den 8
Februari 1814 att i landsorterna uppföra skådespel, äfvensom att i de städer, der
gymnasier och akademier vore anlagda, en sådan rättighet under ferierna begagna.
Utarrenderingen af detta privilegium renderade den vid 15 års ålder fader- och moderlösa
flickan omkring 300 R:dr årligen, intill dess Rikets Ständer vid 1830 års
riksdag förklarade skådespels uppförande i landsorterna såsom ett fritt näringsfång, i
följd hvaraf den ifrågavarande inkomsten naturligtvis upphörde. Sedan derjemte Carolina
Stenborg fått afslag på sin ansökan att tillgodonjuta den hennes fader lofvade
afskedsrecett, samt tillika haft olyckan bryta af sig ena benet, nödgades hon i främmande
land söka sin utkomst, öfverflyttade 1833 till Finland, och etablerade derstädes;
en läro-anstalt; men äfven der hemsökt af olyckan, enär Carolina Stenborg
vid en eldsvåda förlorade sina redbaraste effekter, återvände hon 1849 till Stockholm,
hvarest hon sedermera lifnärt sig genom att gifva lektioner i musik, språk, målning
m. m. Dä hon numera vid 63 års ålder, och i anseende till tilltagande sjuklighet
saknade äfven denna utväg till bergning, har motionären föreslagit, att aflidne Hofsekreteraren
Carl Stenborgs dotter Carolina Stenborg måtte uppföras till pension å
indragningsstaten till belopp af 500 R:dr, motsvarande ungefärligen den inkomst,
hvaraf hon för 32 år sedan gick miste genom indragningen af det henne förunnade
ofvanberörda privilegium.
Uuder omförmälande af nu anförda förhållanden väcktes vid 1856—1858 årens
riksdag enahanda motion, hvilken af dåvarande Stats-Utskott afstyrktes och Rikets
Ständer funno icke eller skäl att afvika från den åsigt Utskottet härutinnan då uttalade;
och då några förändrade omständigheter ej sedermera tillkommit, som kunnat
föranleda Stats-Utskottet att tillstyrka Rikets Ständer att åt Carolina Stenborg anvisa
årligt understöd från rikets allmänna indragningsstat, hemställer Utskottet,
att Herr Dalmans ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
105:o. Då riksmarkegångspriset för åren 1860, 1861 och 1862, enligt hvad
Kongl. Majit i nåder meddelat, utgjort i medeltal 2 R:dr 18 öre per kubikfot, motsvarande
13 R:dr 75 öre per tunna spanmål, hälften råg och hälften korn, eller 3
R:dr 25 öre utöfver det värde, hvartill spanmålen vid statsregleringen under 1840—
1841 års riksdag beräknades, äro, jemlikt då stadgade grunder, de, som före vidtagandet
af berörda statsreglering tillträdt och ännu bibehålla löner med derunder be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
15
räknad spanmål, försäkrade om tillgodonjutande af en lönefyllnad, hvilken Kongl. Maj:t
ansett böra af Rikets Ständer bestämmas efter nämnda prisskiluad å spaumålen, 3
R:dr 25 öre för tunnan, till utgående af allmänna indragningsstaten. Vid det af
Statskontoret upplysta förhållande, att den spanmål, som inbegripes under lönerna för
dylika äldre, före år 1841 utnämnde löntagare, nu utgör 15,535,8 kub.kfot eller
2,466 tunnor, skulle således till omförmälda spanmålsersättning, under antagande, att
den vid sednaste riksdag skedda lönereglering blefve definitivt fastställd eller i det
väsendtligaste oförändrad, erfordras ett anslag i jemnt tal af 8,000 R:dr eller 6,000
B:dr mindre, än å nu gällande stat är för ändamålet anvisadt.
Vidare har Kongl. Maj:t bemställt, att den under allmänna indragningsstaten
uppförda indelta spanmål, 163 kubikfot 1 kanna, måtte minskas med 24 kubikfot
3 kannor, utgörande indragna fjerdingsmanslöner m. m., äfvensom att värdet af dessa
24 kubikfot 3 kannor mätte här beräknas till 49 R:dr eller samma belopp, hvartill
de vid inkomstberäkningen blifvit uppskattade.
Beträffande Kongl. Maj:ts förstberörda nådiga framställning, tillstyrker Utskottet,
att för de tjenstemän, hvilka äro berättigade till spanmålstillökning utöfver
det i staterna beräknade piis af 7 R:dr Banko, denna tillökning måtte för
hvarje tunna under lönerna beräknad spanmål bestämmas' till 3 R:dr 25 öre;
varande de omförmälda minskningarne i allmänna indragningsstatens anslag iakttagna
derigenom, att Utskottet, på sätt närlagda tabell, litt. A., närmare utvisar, såsom
grund för beräkningen af samma anslag antagit det belopp, hvarmed det enligt
sednast afslutade (1861 års) Rikshufvudbok verkligen utgått; och kommer detta anslag,
i följd af de utaf Utskottet nu tillstyrkta nya anvisningar, 70,468 R:dr 50 öre
(se Tab. litt. B), att uppgå till en summa af 737,004 R:dr 42 öre, eller 63,580
R:dr utöfver hvad nu gällande Riks-stat för allmänna indragningsstaten upptager.
106:o. Slutligen får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer må medgifva, att, vid den nya Riks-statens upprättande,
allmänna indragningsstatens förslags-anslag får jemkas i den mån, som
blifver erforderligt för att lill jemnade belopp bringa Riks-statens slutsummor
i afseende å så väl penningar som indelta räntor samt indelt och
oindelt spanmål.
Stockholm den 11 September 1863.
Reservationer;
Vid Usta punkten: (angående anslag till Kongl. Theaterns och Hofkapellets pensionskassor.
)
a) Af Friherre af Ugglas, Gustaf: »Sedan, på grund: af Rikets Ständers af Kongl.
Maj:t gillade framställning Kongl. Theaterns pensionskassor gått i mistning af en in
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
komst, som varit den genom åtskilliga Kongl. Bref tillförsäkrad, har jag ansett vanlig
billighet och rättvisa kräfva att Rikets Ständer beredde pensionskassorna ersättning
för den förlast, som de sålunda genom Rikets Ständers beslut lidit. Denna ersättning
har dock synts mig lämpligast kunna lemnäs genom att med erforderligt belopp höja
anslaget till Kongl. Theatern, men då sådant numera svårligen kan ske, och uppförande
på allmän indragningsstat af bidrag till pensionen åt Kongl. Theaterns och
Hofkapellets sujetter måhända kan för framtiden grundlägga anspråk, som väckt betänkligheter,
har jag, för att åtminstone för den närmaste framtiden afhjelpa behofvet,
velat föreslå,
att Rikets Ständer på 9:de Hufvudtiteln ställa till Kongl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 18,000 R:dr, för att under instundande statsregleringsperiod
med 6,000 R:dr årligen anvisas såsom bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassor.
»
Uti hvilken reservation Herr Grefve Cronstedt, Fr., instämt.
b) Af Herrar Sandels, L. G., von Francken, G. IF. och af Wåhlberg, G., Biskop
Annerstedt, Professor Selander, Doktorerne Arrhenius och Söderberg, Kontraktsprosten
Tegnér och Prosten Ljunggren.
Vid 9:de punkten: (angående ifrågaställd förändring i afseende å pensionsvilkoren
för dem, som före 1856—1858 årens pensionsreglering undfått afsked.)
a) Af Herr von Francken, G. W.: »Utskottet har här hemställt att motionärerues
samtliga framställningar måtte lemnäs utan afseende.
Hvad vidkommer det skäl: att Rikets sednast församlade Ständer afslagit den
begärda pensionslikställigheten, så torde detta motiv, af erfarenheten bevisas föga tillfredsställande,
i thy att väl högst få frågor, — om eljest någon — af mera påfallande
billighet eller vigt som vid den ena riksdagen, af en eller annan orsak, blifvit
afslagna eller undanskjutna till framtiden, fått hvila längre än tiil följande riksmöte,
innan de åter upptagits, ja till och med flera gånger, intill dess de rättvisa eller
magtpåliggande reklamationerna lyckats göra sig gällande.
Hvad åter beträffar den »ökade betydliga utgift för Staten, som utgjorde förnämsta
anledningen till nyssnämnda afslag, så säger Herr von Krusenstjerna i sin motion,
enligt min tanke, ganska rigtigt, »att det billiga och rätta, ej bör stå tillbaka
för financiela skäl och dels, att detta anslag icke skulle blifva ständigt fortfarande,
utan årligen förminskas och inom få statsregleringsperioder alldeles försvinna.»
1 fråga om nuvarande Stats-Utskotts åsigt: »att det synes mindre lämpligt att
hvarken höja eller minska redan beviljade pensioner,» så torde det tillåtas mig erinra
om, hvad ilerfaldiga våra riksdagars förhandlingar, likasom bruket och bestämmelserna
inom alla de Europeiska civiliserade länder om hvilka jag något kunnat erfara, ådagalägga:
nemligen att löner och pensioner ökas eller minskas i mån af lefnadskost
naden
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (fortsättning.)
17
naden och samhällsförhållandenas kraf. Sålunda har man i vårt land, och just på
dessa grunder, flera gånger, och sednast vid 1858 års riksdag ansett af nödvändighet
och billighet förestafvadt att öka såväl löner som pensioner, ehuru dessa ännu, enligt
min åsigt, äro, åtminstone i vissa grader, ganska knappa och ingalunda motsvarande
de likställde embets- och tjenstemäns inom andra länder.
Det torde väl knappt kunna nekas vara med rättvisan öfverensstämmande att de,
som tjenat under mindre gynnsamma löneförhållanden, borde på sin ålderdom vara lika
berättigade till Statens omvårdnad och understöd som deras yngre mera gynnade
kamrater inom samma grader, och att såväl föregående Stats-Utskott som Ständer i
sjelfva verket gillat denna åsigt, ådagalägges enligt min förmening derigenom att, för
så vidt jag vet, ingen förnekat billigheten i detta redan 1858 framställda yrkande,
ehuru man af förenämnda ekonomiska skäl lemnat detsamma utan afseende.
För min del, tror jag det af en Stat vara hvarken värdigt eller klokt, att för
blott en temporär utgifts skuld, som dessutom snart sagdt stundeligen förminskas,
icke skifta lika rätt emellan dem, som inom samma tjenstegrader lika redligt och väl
uppfyllt sina åligganden mot fosterlandet; helst när, såsom nuvarande Stats-Utskotts
utlåtande N:o 150 utvisar, ett betydligt öfverskott finnes å såväl de till Stats-kontoret,
som till Riksgälds-kontoret ingående statsmedel.
Herr von Krusenstjerna har, i sin motion angående fyllnadspensioners tilldelande
åt militäre embets- och tjenstemän, med stöd af de utdrag han i Arméens pensionskassa
gjort, beräknat den erforderliga årliga summan till 80,000 R:dr.
Hvad de civile embets- och tjenstemännen beträffar hafva af motionärerne ej någon
beräkning, som man kan stödja sig uppå, blifvit gjord.
På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsammast anhålla att Rikets Ständer,
med afslag å Stats-Utskottets hemställan, behagade besluta att:
l:o under nästa statsregleringsperiod bevilja en årlig summa af 80,000
R:dr till förhöjande af pensionerna för de embets- och tjenstemän af
Arméen, som före den 9 Februari 1858 tagit afsked, till likhet med pensionerna
för dem, som erhållit afsked efter denna dag;
2:o ingå till Kongl. Majit med underdånig anhållan att Kongl. Majit,
efter infordrade upplysningar, behagade till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig Proposition rörande den summa, som erfordras till likställighet
i pensionerna för de civile embets- och tjenstemän, hvilka tagit
afsked före och efter år 1858.»
Och har Herr af Dalström, G. J., instämt i denna reservation.
b) Af Herr Blomstedt, C. R.
Vid
hvilka deltagit i krig.)
Bi/u till K. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Samt. 1 Afd. 3 Band. 10 Haft. 3
18
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
a) emot första morn.: af Herrar von Francken, G. W., Törnebladh, Gust., och
af Dalström, G. J.
b) emot andra morn.: af Friherre af Ugglas, Gustaf.
Vid S5:te punkten: (angående den för Regements-läkaren Fr. Bågenholm föreslagna
pension.)
Af Doktor Arrhenius, som ansett Kongl. Maj:ts nådiga Proposition härutinnan
böra bifallas.
Vid 35:te punkten: (angående Slotts-proviantmästaren, Kapitenen Borghs pensionering.
)
Af Herrar Sandels, L. G., och von Francken, G. TF., samt Doktor Arrhenius,
hvilka yrkat att Kongl. Majits nådiga framställning i afseende å denna pension måtte
godkännas; hvarjemte Herr Törnebladh, Gust., anmält att han ej närvarit i Utskottet,
då nämnda pensionsfråga derstädes afgjordes.
Vid 36:te punkten: (angående Kammarrättsrådet Printzenskölds pensionering.)
Af Herrar Sandels, L. G., och von Francken, G. W., Professor Selander och Doktor
Arrhenius.
Vid 37:de punkten: (angående pension för Biskop Bergman.)
a) Af Herr von Francken, G. W., som ansett pensionsbeloppet böra, på sätt
Kongl. Maj:t äskat, bestämmas till 6,000 R:dr.
b) Af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander från Skaraborgs län: »Utskottets genom
omröstning fattade beslut att föreslå pension af 6,000 R:dr åt Biskop Bergman,
har jag icke ansett mig böra biträda.
Hittills har, mig veterligen, aldrig någon Biskop varit synlig i den långa raden
af pensionärer å 9:de Hufvudtiteln, och jag tror derföre att man bör besinna sig mer
än en gång innan man beträder denna bana, ty skulle detta Utskottets förslag nu af
Ständerna bifallas, så är dermed dörren öppnad för hvilken som helst af det Högvördiga
Ståndet, som anser det beqvämare att nedlägga embetet och erhålla af Staten
|:delar af den innehafda lönen i pension, än att på gamla dagar sköta ett pastorat
med eller utan biträde, och desse kunna vara ganska många. Man yttrade
visserligen inom Utskottet, att detta blott skulle vara ett undantagsfall, och att någon
ny väg derigenom icke skulle anses vara beträdd, men man hann icke längre än till
70:de punkten innan man redan var färdig att taga det andra steget, genom beviljande
af pension äfven åt en Biskopinna, hvilket dock på Afdelningen med goda skäl
blifvit afstyrkt.
Då jag dessutom är öfvertygad derom, att Hernösands stift icke är utsatt för
någon våda om det fortfarande bibehåller sin Biskop, hvilken ännu har så mycket
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
19
kropps- och själskrafter qvar att han tror sig om att deltaga i riksdagsförhandlingarne,
äfven inom Banko-Utskottet, och Biskopen sjelf troligen är mera betjent med att
bibehålla hela sin innehafvande lön än att utbyta den emot den nu föreslagna pensionen,
så hemställer jag vördsamt, att hvad Stats-Utskottet här föreslagit måtte af
Rikets Ständer afslås.»
Vid 53:dje punkten: (angående ifrågaställd pensionsförhöjning åt Grefve A. E.
von Rosen.)
Af Herr von Francken, G. TU.: »Stats-Utskottet har ej ansett sig kunna hos
Rikets Ständer förorda det af Friherre Cederström föreslagna årliga tilläggsbelopp af
2,000 R:dr R:mt å den Öfversten m. m. Grefve A. E. von Rosen vid 1853 och
1854 års riksdag beviljade pension af 3,000 R:dr R:mt; på den grund att Rikets
Ständer redan beviljat Grefve von Rosen pension till ett ej obetydligt belopp.
I motsats mot Utskottet, ej anseende den redan beviljade pensionen så särdeles
betydlig, har jag ej kunnat biträda detta beslut.
1 sin motion har Friherre Cederström framhållet den, i min tanke, ganska rig—
tiga åsigten: att om man, när Ständerna åt Grefve von Rosen anslogo dess nu egande
pension, hade kunnat förutse den snart derefter inträffade prisstegring å lifsförnöden—
heter och deraf följande förhöjning af embets- och tjenstemäns löner, så hade troligen
äfven han, ifrån början, fått åtnjuta ett högre pensionsbelopp; äfven har Friherre
Cederström vitsordat huru mycket nit, tålamod och ihärdighet, som Grefve von
Rosen haft för att till införande af jernvägar i vårt land omstämma den allmänna
opinionen, hvilken under en längre tid dels fruktade svårigheterna och kostnaderna
derföre, dels bearbetades i motsatt rigtning genom omdömen af landets mest inflytelserika
och ansedde män, så inom som utom representationen. Det torde vara temligen
allmänt erkändt, att utan dessa Grefve von Rosens oförtröttade bemödanden
vårt land troligen i flera år skulle dröjt att tillgodogöra sig denna nutidens stora
och allmänt gagnande uppfinning.
Oafsedt Grefve von Rosens förtjenster om jernvägarne, har han på flerfaldiga andra
sätt främjat vår national-industri och deribland som styresman för Motala mekaniska
verkstad, samt genom deltagande i anläggandet af den mekaniska verkstaden i
Nyköping, hvarest, redan under första året, ångbåtar bygdes.
Åt många af våra i sednare tider utmärkta ingeniörer har han, i begynnelsen
af deras bana, såväl hemma, som i synnerhet i utlandet, lyckats bereda anställning
och utbildning, hvarför han äfven, vid sin hemkomst till fäderneslandet år 1846, af
dem rönte offentligt erkännande.
Vid Flottans mekaniska korps har han aldrig uppburit någon lön eller något
arfvode, ehuru han gagnat vår Flotta, både genom sin verksamhet för införande af
propeller-systemet och andra med sjövetenskapen gemenskap egande uppfinningar.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 153. (Fortsättning.)
Huru mången har icke efter en vida mindre gagnande verksamhet, än den af
hvilken jag nu tillåtit mig att anföra några drag, lyckats erhålla en indrägtig tjenst, —
lemnande högre inkomst än den nu af Grefve von Rosen innehafvande pensionen, —
och detta ej sällan med bibehållande, derjemte, af sin militära pension.
Man uppskattar ej alltid, sedan målet väl är vunnet, svårigheten att genomdrifva
en princip och de individuela uppoffringar af alla slag, som derföre varit af
nöden.
Med anledning af hvad jag nu anfört och med fästadt afseende derjemte å det
sätt hvarpå Grefve von Rosen ansett sig böra använda den honom redan beviljade
pension — jag tror mig ej träda grannlagenheten för nära, då jag säger att större
delen blifvit använd att honorera förbindelser, åsamkade under de första bistra jernvägstiderna
— får jag vördsammast anhålla att Rikets Ständer, med afslag å Statsutskottets
hemställan, behagade bifalla Friherre Cederströms motion:
»Att medelst ett ärligt tilläggningsbelopp af 2,000 R:dr R:mt, från och
med år 1863, höja den åt Öfversten m. m. Herr Grefve Adolf Eugéne
von Rosen — såsom en gärd af högaktning för dess förtjenstfulla verksamhet
i afseende å jernvägars befrämjande i vårt land — uppå stadgade
vilkor och grunder, förunnade pension till en summa å 5,000 R:dr R:mt
om året.»
Häri instämde Herr af Dalström, G. J.
Vid 55:te punkten: (angående Regements-Iäkaren C. A. Opphoff beviljad pension.)
Af vice Talmannen Anders Eriksson samt Riksdagsfullmäktige Lars Rasmusson,
Erik Ersson, G. Bjerkander, C. J. Svensén, P. Tjernlund, Nils Andersson, Johan
Eriksson och P. O. Hörnfeldt, hvilka såsom gemensam reservation upptagit Utgiftsafdelningens
förslag till utlåtande, som har följande lydelse:
»Uti 9:de punkten af detta Utlåtande har, i anledning af särskilda vid innevarande
riksdag framställda yrkanden, att de före 1856—1858 årens lönereglering
på allmänna indragningsstaten förflyttade embets- och tjenstemän måtte tilläggas
enahanda vilkor, som deras vederlikar efter denna tid erhållit, Utskottet, bland annat,
yttrat det Utskottet, för sin del, anser olämpligt att åtgärder vidtagas vare sig
för att höja eller minska af Rikets Ständer beviljade pensioner. Vidhållande denna
åsigt, hvilken i förevarande fall är fullt tillämplig, har Utskottet, då bifall till ofvanberörda
motion utan tvifvel skulle framkalla ansökningar i enahanda syftning utaf andre
tjenstemän, hvilka erhållit afsked med pension enligt förut gällande föreskrifter,
ansett sig icke kunna understödja ifrågavarande framställning och hemställer derföre,
att Herr Cederschiölds förevarande motion icke må af Rikets Ständer bifallas.
»
Vid 65:te punkten: (angående tillstyrkt pension åt förre Kamereraren Furstenhoff.)
Af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander, som i denna fråga åberopat Utgifts
afdel
-
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 153 (Fortsättning,)
21
afdelningen så lydande yttrande: »Vid sistlidne riksdag, då, på sätt motionären jemväl
erinrat, framställning gjordes i enahanda syftning, hade Stats-Utskottet, enär omförmälda
diligens-inrättning, fastän med statsmedel understödd, blifvit genom ett bo»
lag af enskilda personer tillvägabragdt och uppehållen samt Statsverket icke borde belastas
med pensiors-understöd åt personer, som icke varit i Statens tjenst anställde
eller i öfrigt gjort sig synnerligen förtjente af det allmänna, afstyrkt samma framställning;
och har af enahanda skäl Utskottet äfven nu
funnit sig förhindradt att till ifrågavarande motioner tillstyrka bifall.»
Vid
Af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander, som äfven i afseende på berörda pension
upptagit Utgifts-afdelningens förslag till utlåtande, af följande innehåll: »Erkännande
framlidne Biskopen Heurlins förtjenster om det allmänna, har dock, vid det
förhållande, att, enligt hvad upplyst blifvit, Enke-biskopinnan Heurlin vid nådårens
slut ansetts ega en behållning af vid pass 12,000 R:dr, och hon följaktligen, åtminstone
för närvarande, icke kan anses sakna tillgångar för en nödtorftig bergning,
Utskottet icke kunnat berörda framställning understödja, hemställande alltså,
att densamma icke må vinna Rikets Ständers bifall.»
Vid 71:sta punkten: (angående äskad pension åt Landshöfdingen Montgomerys
enka.)
Af Herr von Francken, G. IV.
Vid 76:te punkten: (angående ifrågastäldt pensions-understöd åt Professoren Ågrens
enka.)
Af Herrar von Francken, G. W. och af Dalström, G. J.
Vid 95:te punkten: (angående begärdt pensions-understöd för tillförordnade andre
Landtmätaren Björkgrens enka.)
Af Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län: »Att aflidne tillförordnade
andre Landtmätaren L. Björkgren icke i Statens tjenst gagnat det allmänna
kan så tillvida vara sannt, som väl icke någon af våra landtmätare kan sägas vara
Statens tjensteman; men origtigt i så måtto, som hans embetsverksamhet såsom skif—
tesförrättare ovilkorligen varit det allmänna till gagn, så vida man nemligen icke vill
bestrida att våra skiftes-landtmätare och justerare i allmänhet icke gagna fäderneslandet.
Af de för Utskottet tillgängliga handlingarne är ådagalagt, att, efter det Björkgren
år 1822 tagit examen, han under åren 1822, 1823 och 1824 biträdt med
landtmäterigöromål inom Upsala län, 1823 jemväl förordnad att som medhjelpare
verkställa storskiftesdelning. Förordnades 1825 till vice Kommissionslandtmätare i
Bill. till /« Ht. Prat. 1862 & 1803. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 10 Haft. 4
22
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 158. (Fortsättning.)
Calmar län och 1826 att verkställa enskiftesdelningar i samma län. Utnämndes
1828 till Kommissionslandtmätare, samt förordnades 1840 att förestå andre landt—
mätaretjensten i Calmar län, hvilken tjenst han utan någon andel i lönen innehade
till år 1848. Björkgren var född 1799 och dog 1833, efterlemnande enkan och
fem oförsörjda barn i torftiga omständigheter.
Att enkan Björkgren fortfarande befinner sig i knappa vilkor och är sjuklig,
har medelst vederbörande pastors-betyg blifvit ådagalagdt.
Att Rikets Stäuder under likartade omständigheter ömmat för nöden och fattigdomen
derom bära föregående riksdagars anordningar vittnesbörd. Vid sista riksdagen
t. ex. beviljades åt Distrikt-läkaren Ekegrens enka en pension af 300 R:dr
årligen, oaktadt Ekegren icke innehaft ordinarie beställning i Statens tjenst. Likaså
erhöll enkan efter Språkläraren Carlstedt en pension af 200 R:dr, ehuru Carlstedt
endast en kort tid varit i tjenst vid allmänt läroverk.
Att Kommissions-landtmätare icke undandragas Statens hjelp har Stats-Utskottet
visat, då Kommissions-landtmätaren Toll blifvit, å allmänna indragningsstaten uppförd
med en årlig pension af 600 R:dr.
Utskottet har tillstyrkt 300 R:dr i pension åt Biskop Heurlins enka, oaktadt
henne tillkommer ett större pensionsbelopp från annan fond. -— Månne det då ej
vore skäl att bevilja ett ringa belopp åt en tjenstemans enka, hvars man under hela
sin tid icke åtnjutit ett öre i lön af Staten?
Jag hemställer derföre vördsamt,
att Rikets Ständer täcktes bevilja enkan efter tillförordnade andre Landtmätaren
L. Björkgren, Anna Karin Björkgren, född Bodin, en årlig pension
af 200 R:dr.»
Vid 100:de punkten:
Af Doktor Söderberg: »Med hänvisande på de motiver jag i min motion N:o
137 andragit såsom stöd för mitt yrkande, att den pension, stor 375 R:dr, som aflidne
Konrektorn J. E. Lyths nu med döden afgångna enka under sitt enkestånd af Statsverket
åtnjöt, måtte på hennes 3:ne ännu minderåriga efterlefvunde barn öfverflyttus,
år jag såsom min reservation upptaga det af Utgifts-afdelningen i saken, för sin del,
attade beslut:
»att Rikets Ständer måtte å allmänna indragningsstaten för de fyra nästkommande
åren anvisa ett årligt belopp af 375 R:dr att utgå till aflidne
Konrektorn Lyths ofvanbemäida tre barn.»
1 denna reservation hafva instämt Herrar von Francken, G. W. och Blomstedt,
C. B., Doktor Lindgren samt Kontraktsprosten 7 egnér.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Tab. Litt. A.
Ii
Hör till Siats- Utskottets Utlåtande, år 1862—1863, N:o 153.
Tabell öfver Riks-Statens
1861 års Riks-stat anslår:
Penningar.
R:dr
91,285 50
ö.
Indelta
Räntor
enligt
markegång
på
förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å
2 R:dr
kubik-  foten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubik-  foten.
K: dr
70,21950
193,058
46,295
37,710
98
7,500|-
kub.-f
k:r
R:dr
kub.-f.
k:r
R:dr
24,713! 349,426
Summa
Riksmynt.
R:dr
91,285
70,219
60
Pensions- och In
A) Pensions
Civil-statens
Pensions-kassa:
Pensions-staten för Civile em
Dito för deras en
Ersättning för mistade löneDito
för nådårs- och
sparingar
50 Årméens Pensions-kassa:
Pensions-staten för Militäre
der-officerares enkor och
Ersättning för mistade löneDito
för nådårs- och
sparingar
242,485 58
46,295
37,710
7,500
S:gr| 446,068)981
-|24,713| 3|49,426|60| 495,495)58
Transport! 446,068|98j 1
| —124,713! 3|49,426;60| 495,495)58
Wadstena Krigsmanshus-kassa
Amiraiitets-Krigsmans-kassan:
Förra anslaget under denna
Ersättning för mistade löneDito
för nådårs- oell
sparingar
Invalidlius-fonden:
Ersättning för hemmansräntor
För ölesserade Öfver- och Under
-
3
iionde Hafvud-Titel.
dragnings-Staterne.
Staten.
bets-och tjenstemän... 37,500
kor och omyndiga barn 45,000
innehållningar  2,245
begrafningshjelps-be
6,540:
50.
embete och tjenstemäns samt Un
barn
37,500: —
innehållningar  4,639: 50.
begrafning8hjelps - be
28,080: —
titel
43,100: —
innehållningar  615: —
begrafningshjelps-be
2,580: —
och arrenden, Förslag s-anslag ...
officerare, Beservations-anslag
S:gr
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
Indelta
Räntor
enligt
markegång
på
förslag.
R:dr
91,285
50
70,219 50
193,058 98
Transport
46,295
37,710 —
|
7,500|—
R:dr
ö.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
Värde
å
förslagsvis
2
Li:dr
Mått.
å 2 R:dr
kubik-
kubik-
foten.
foten.
kub.-f.
446,068198|
446,068|98|
k:r
li:dr
Oiadelt.
Summa
Riksmynt.
kub.-f.
k:r
24,713
24,713 3 49,426
R;dr
49,426
-|24,713| 3149,426
R:dr
60
60
91,285
70,219
242,485
50
50
58
46,295
37,710
7,500
495,495
60| 495,495
58
58
4
1861 års Ribs-stat anslår:
Penningar.
Transport
R:dr
446,068
667,402
Summa
1,113,471
25
Indelta
Räntor
enligt
marke
-
pa
förslag.
R:dr
5,598
35
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
kub.-f.
163
Värde
k
2 R:dr
kubikfoten.
R:dr
326
Oindelt.
Mått.
kub.-f. jk:r
24,713! 3
48: 8
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr
49,426
97
5,598
35
163
326
20
24,762
Summa
Riksmynt.
R:dr
495,495
673,424
58
42
1 49,524 20
L. 168,920
6) Allmänna In
För diverse föremål, Förslags-an
Penningar:
Af det anslagna beloppet har,
Riks-hufvudbok utgått endast
Tillkommer: Ny anvisning, se
Tab. Litt. B
men, för jemnande af Hufvudsumma
afdragas
Indelta Räntor efter markegång
Värde, enligt 1861 års Rikssom,
för jemnande af Indelta
förslagsvärde i den nya
nu ökas med
Indelt Spanmål:
Enligt 1861 års Riks-hufvud
ges  134
hvartill lägges, för jemnande
af Indelta spanmålen
i den nya Riks
Staten
Tillhopa 134
derå förslagsvärdet, ä 2 R:dr
Oindelt Spanmål:
Enligt 1861 års Riks-hufvud
ges  — 31
hvarifrån af dr ages, för
jemnande af Oindelta
spanmålen i den nya
Riks-Staten  1
Återstå 29
derå förslagsvärdet, å 2 R:dr
Anm. Tillökningen å HufvudRiksmynt.
5
. dragnings-Statcn.
slag:
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
Transport
R:dr
440,068 98
jemlikt sednast afslutade (1861 års) |
662,614: 52.
70,468: 50-733,083; 2.
ti teln 8 slut
47: 30;733,035: 72.
på förslag:
hufvudbok 3,588:92.
räntornas
Riks-Staten
►  50-_£8; 3,639: 90.
bok upptakub.
-f. 5 k:r
1 kta
kub.-f. 6 k:r
kub.-foten, utföres med
bok upptakub.
-f. 6 k:r
269: 20.
kub.-f. 8 k:r
kub.-foten, utföres med
59: 60.
Summa
titeln blifver således 63,580 R:<lr
733,035 72
1,179,104 70
Indelta
Räntor
enligt
markegång
på
förslag.
R:dr ö.
3,639 90
3,639 90
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
kub.-f.
Värde
å
2 R;dr
kubikfoten.
R:dr ö.
kub.-f.
24,713
134 6 269 20
134 6 269 20
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
i
ktr R:dr | ö.
3 49,42860
29 8
R:dr
495,495
59 60 737,004 42
24,743 1 49,486 201,232,500 —
6
Riksmynt.
Extra Sfatsreglerings-anslag.
B:dr
öre
För en gång.
Till pensioner åt visse, till framlidna Hennes Majit Enkedrottningen Desi-  derias hofstat hörande personer af lägre tjenstegrad; för tiden från
och med den 1 Maj 1861 till 1863 års slut, å 12,171 R:dr om året
I
32,456
i
7
Tab. Litt. B.
Allmänna Indragnings-staten
Xy anvisning.
Till åtskilliga till framlidna Hennes Majit Enke-drottningen Desiderias
hofstat hörande personer af lägre tjenstegrad, årliga pensioner, tillsammans
(utom ett extra stats-anslag, se Tab. Litt.. A.)
„ Lands-sekreteraren i Orebro län Gustaf Fredril: Hökerberg, efter erhållet
afsked, årlig ^pension
„ Häradsskrifvaren i Akers, Frötuna och Wermdö skeppslags fögderi
af Stockholms län, Gustaf Laurentius Sjöberg, efter erhållet afsked,
årlig pension
•••■
Landträntmästaren i Christianstads län Magnus Billing, efter erhållet
afsked, årlig pension
„ Justitierådet J. II. Backmans enka, Maria Backman, född Torbjörnsson,
årlig pension af
„ Kanslisten i Svea Hofrätt Johan Fredrik Cr celius, årlig pension från
och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från
kanslist-tjensten
,, Fiskalen i Götha Hofrätt, vice Häradshöfdingen August Bergström,
årlig pension från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från fiskals-tjensten varder honom beviljadt
„ Chefen för Kameral-departementet i Fångvårds-styrelsen Carl Mau
ritz
Kruskopf, årlig pension från och med månaden näst efter den,
uti hvilken afsked från hans befattningar i Statens tjenst honom
meddelas
,, Chefen för Kronoarbets-bataljonen på Carlsborg, Majoren Johan
Henrik Ennes, när han uppnått 65 år och derjemte styrker, att hans
helsa är försvagad, årlig pension från och med månaden näst efter
den, då han undfår afsked från Bataljonschefs-befattningen vid krono
arbets-korpsen
„ Direktören vid Länscellfängelset i Christianstad Adolf Trotsig, år
lig
pension från och med månaden näst efter den, då. han erhåller
afsked från berörde Direktörs-befattning
Transport
Riksmynt.
R:dr
öre
12,171
—
3,200
—
1,500
—
3,000
—
600
—
472
50
1,500
—
3,600
—
1,500
—
1,500
—
29,043| 50
8
Transport
Till Direktören vid Landskrona straff-fängelse, Underlöjtnanten Carl
Feter Westergren, årlig pension från och med månaden näst efter
den, då han undfår afsked från Direktörs-befattningen
„ Sergeanten vid Wendes Artilleri-regemente Nils Otto Jonasson, år
lig
pension från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från Sergeants-beställningen honom beviljas
hvarjemte, i händelse Jonasson icke genast från samma tid skulle
få uppbära den från regementets enskilda kassa honom tillkommande
pension, ett deremot svarande belopp, eller 120 R:dr R:mt
för år, må, intilldess sådant eger rum, likaledes från och med månaden
näst efter afskedstagande!, till honom från indragningsstaten
utbetalas.
„ Vaktmästaren vid Straff-fängelset i Landskrona Nils Nilssons enka,
Maria Catharina Nilsson, född Falkman, årlig pension
„ Ofverfältläkaren, Doktor Fredrih Bågenholm, efter erhållet entledigande
från sina beställningar, årlig pension
„ Andre Bataljons-läkaren vid Calmar regemente, Doktor Ehrenfrid
Jeremias Kampf, från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från regementet, årlig pension
„ Löjtnanten vid Westgötha regemente Carl Julius von Holten, från
och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked ur
krigstjensten, årlig pension
„ Under-löjtnanten vid Jemtlands hästjägarekorps Carl August Gustafsson
Stjernefeldt, från och med månaden näst efter den, i hvilken han
undfår afsked ur krigstjensten, årlig pension
„ Regements-kommissarien vid Södra Skånska infanteri-regementet Jo
han
Krooh, från och med månaden näst efter den, i hvilken han
entledigas från Regements-kommissarie-befattningen, årlig pension...
„ konstituex-ade andre Bataljons-läkaren vid Svea Artilleri-regemente
Fredrik Adolf Zettergren, från och med månaden näst efter den,
i hvilken han entledigas från Bataljonsläkare-förordnandet, årlig
pension
„ Kommissions-landtmätaren Ber Adolf Toll, från och med månaden
näst efter den, i hvilken han ei-håller afsked, årlig pension
„ Kronofogden i Norra och Södra Wedbo häraders fögderi af Jön
köpings
län Nils Fredrih Ekwall, vid afskedstagande!, derest han
då styrker sig fortfarande vara af sjukdom hindrad från utöfningen
af sin tjenst, årlig pension
„ f. d. föreståndaren för Svenska Slöjdföreningens skola, Kapitenen
Baltzar Cronstrand, en årlig pension af
„ f. d. Landshöfdingen m. m. L. A. Brytz' enka, Fredrika Elisabeth
Bosenberg, årlig pension af
„ Navigationsskole-inspektören C. A. Betterssons enka. Hilda Amanda
Catharina Lundberg, årlig pension att utgå från och med Juli månad
år 1863
Transport j
29,043 50
1,400 —
200 —
100 —
1,100 —
800 —
525 —
400 —
I
400 —
800 —
600 —
2,000 —
1,800 —
600 —
1,000 —
40,768| 50
9
Till
500
500
500
500
Transport
Kammarskrifvaren i Stats-kontoret August Ygberg, efter afskedstagande^
sin nu innehafvande lön såsom pension
Biskopen i Hernösands stift, Doktor Israel Bergman, från och med;
eeklesiastikåret, näst efter det, då afsked från Biskops-embetet valder
honom beviljadt, en årlig pension af
Adjunkten vid Tjpsala universitet Henrik Falk, vid afskedstagande^;
en årlig pension af ...
;
Anatomie professorn vid Carolinska Medico-chirurgiska Institutet,
Friherre Gustaf Wilhelm von Duben, årligen en löneskilnad af  j
följande f. d. Rektorer, hvilka, i anledning af elementar-läroverkens
förändring eller utvidgande, nu uppbära lön endast såsom kolleger,
eller adjunkter, årligen från och med nästa statsreglerings-period,
nemligen:
Kollega vid Fahlu läroverk J. F. Kindström
R:dr 500
Dito vid Nyköpings dito J. F. Kjellborg
Adjunkten vid Skara dito N. L. Ahlberg
Dito vid Strengnäs dito E. J. Nyberg
Dito vid Calmar dito O. E. L. Dahm
tillsammans
Rektorn vid Hudiksvalls läroverk F. Wennberg, intilldess han, som
den 1 sistlidne Juli återgått till kollega-tjenst, till annan befattning
kan vinna befordran, årligen från och med år 1864 ett belopp
af
Adjunkten vid Wexiö clemen tur-läroverk Sven Sandberg, från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked, en årlig
pension af
Adjunkten och Gymnastikläraren vid Jönköpings elementar-läroverk
Johan Magnus Rosengren, likaledes från afskedstagandet, en
årlig pension af
Provincial-läkaren i Herjeådalens distrikt Johan Ellmin, från och
med månaden näst efter den, då afsked honom beviljas, en årlig
pension af
extra Provincial-läkaren i Ulricehamns distrikt Wilhelm Mauritz
Heinrici, då han erhåller afsked från nämnda befattning, en årlig
pension af
Expeditions-sekreteraren S. E. Hallencreutz, understöd
Sekreteraren m. in.. Magister Anders Strinnholms enka, Anna Sofia
Strinnholm, född Zimmerman, en årlig pension, att utgå och beräknas
från och med Februari månad år 1862
Till f. d. Löjtnanten vid Helsinge regemente Pehr Palmgren, en årlig
pension af
„ Majoren i Arméen August Hahr, en årlig pension af
„ Kapitenen, Friherre Eugene von Vegesach, årlig pension af
I
Hör till Stah-Utskottets Utlåtande, år 1862 & 1863, N:o 153.
Transport
40,768
900
5,000
2,500
300
50
2.500
500
750
2.500
1.500 —
1,000
200
1,200
300
1,000
500
61,418
2
50
10
Tili
Transport
f. d. Regements-läkaren, Doktor C. A. Opphoff, pensions-förhöjning
årligen
f. d. Länsnotarien Olof Henrik Förberg, förhöjning i pensionen med
f. d. Kamereraren Johan August Furstenhoff, en årlig pension af ...
Artisten, Kammaijunkaren Wilhelm von Wright, årlig pension
Justitie-ombudsmannen, Kammarrådet S. L. Theofelis enka, Sofia
Wilhelmina Theorell, född von Schwerin, en årlig pension af
Biskopen C. Heurlins enka, Elisabeth Heurlin, född Liljewalch, årlig
pension
Expeditions-sekreteraren D. Hadorphs enka, Lovisa Carolina Fredrika
Hadorph, född Svedberg, en årlig pension af
Landskamereraren L. J. Gardeils enka, Anna Gardell, årlig pen
sion .
Professoren vid Kongl. Krigs-akademien å Carlberg L. J. Oronstrands
enka, Fredrika Eleonora Cronstrand, född Landqvist, årlig
pension af
Majoren C. A. Fahlstedts enka, Sofia Euphrosyne Fahlstedt, född
Schméer, årlig pension af
Postmästaren i Hjo, Majoren P. Lagerbergs enka, Charlotta Lagerberg,
född Lilliehöök, en årlig pension af
Majoren O. G. Carlqvisis enka, Anna Margaretha Carlqvist, född
Klow, årlig pension
Regements-läkaren vid Helsinge regemente N. L. Halimströms enka,
Emilia Christina Dahmström, född Kusel, årlig pension af
Bataljons- och Stads-läkaren Johan Peter Högselii enka, Anna Gustafva
Högselius, född Dahlgren, en årlig pension af
Häradshöfdingen K. W. Sandels, enka, Carolina Sandels, född Lieb
holtz, en årlig pension af
Fängelse-direktören, förre Ryttmästaren J. F. Ömans enka, Gustafva
Christina Sofia Öman, född Wallberg, årlig pension af
Prosten J. M. Winges enka, Andrietta Sofia Winge, född Rothman,
årlig pension
Provincial-läkaren, Doktor N. Dalmans enka, Maria Sofia Dalman,
född Schröder, årlig pension
Provincial-läkaren, Doktor J. F. Bergströms enka, Jeana Maria
Bergström, född Pihlgren, årlig pension
Tull-inspektoren H. J. Thams enka, Margaretha Catharina Tham,
född Lundgren, årlig pension
v. Konsuln i Egypten Alexander Petter sins enka, N. N.,
en årlig pension af
förre Qvartermästaren vid Skånska Husar-regementet G. Kocks enka,
Maria Kock, född Burman, årlig pension
aflidne Sekreteraren i Kongl. Landtbruks-akademien J. Th. Nath
horsts 3:ne döttrar, Ida Mathilda, Emma Amalia och Bertha Diona,
hvardera en årlig pension af 150 R:dr, eller tillsammans
Summa
61,418
600
300
800
500
1,000
500
300
300
300
3001
400
300
300
300
300
200
600
200
300
200
400
200
450
50
70,468
50
Stats-Utskottets Memorial N:o 154.
1
154
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Sept. 18 63, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af Rifcs-Ståndens slaljalctiga beslut, rörande
Utlåtandet N:o 15 0, i fråga om anskaffande af medel till
jernvåg sbyggnader. (R. A.)
Utskottets uti 3:dje punkten at ofvanberörda utlåtande gjorda hemställan
om upplåning af högst Tretiotvå millioner Riksdaler, för att användas till utbetalning
af de under innevarande riksdag för jernvägsbyggnader anvisade anslag och
lån samt om skyldighet för Riksgälds-kontoret att af egna tillgångar tillskjuta
hvad som utöfver lånemedlen jemte i öfrigt anvisade tillgångar kunde för berörda
ändamål erfordras, har blifvit bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot
de ölriga båda Riks-Stånden, med förändring af den utaf Utskottet begagnade ordställning,
bestämt lånesumman till 35,000,000 R:dr samt, i sammanhang dermed,
jemväl föreskrifvit, att den tillgång, sorn kan beredas genom de inbetalda lånemedlens
förräntning, intilldess desamma behöfva för dermed afsedda ändamål tillhandahållas,
bör tillfalla Riksgälds-kontoret.
Då sålunda två Riks-Stånd gillat hvad Utskottet föreslagit,
får Utskottet inbjuda de båda öfriga, nemligen Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, att jemväl bifalla Utskottets
i denna del framställda förslag.
Skulle åter denna inbjudning icke af uågotdera Ståndet antagas, mäste
frågan algö ras genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott, för hvilken omröstning
Utskottet föreslår följande voteringsproposition:
“Den som gillar Stats-Utskottets, at Borgare- och Bonde-Stånden bifallna
hemställan, att Rikets Ständer mätte åt Pulhnägtige i Riksgälds-kontoret uppdraga
att genom upplåning anskaffa en summa af högst Tretiotvå millioner (32,000,000)
Riksdaler Riksmynt, för att, användas till utbetalning dels at de under innevarande
riksdag beviljade anslag, å tillhopa 27,890,000 R:dr, för fortsättning af Statens
jernvägsbyggnader under åren 1863, 1861, 1865 och 1866, dels af de utaf
Rikets nu församlade Ständer för utförande af enskilda jernvägsanläggningar anvisade
lån å tillsammans 9,614,000 R:dr; samt att, derest denna lånesumma,
Bih. till 11. ■'st. Prut. 186‘J cf 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 11 Uäft.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 154.
med tillägg af de i Riksgälds-kontoret innestående öfverskott å jernvägslånemedlen,
jemte det af Rikets Ständer jemväl anvisade belopp af trafikinkomsten utaf Statens
jernvägar, icke blifver tillräcklig att bestrida de utbetalningar, för hvilka
medlen sålunda äro afsedda, bristen af Riksgälds-kontorets egna tillgångar bör
tillskjutas; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, häfver Rikets Ständer beslutat åt Pullmägtige i Riksgäldskontoret
uppdraga att, för utbetalning af ej mindre de till fortsättningen af Statens
jernvägsbyggnader under innevarande riksdag beviljade anslag, än de af
Rikets nu församlade Ständer anvisade lån för euskilda jern vägsanläggningars
utförande, anskaffa genom upplåning en summa af högst Tretiofem millioner
(35,000,000) Riksdaler Riksmynt; och skall, om denna lånesumma, med tillägg
af behållningen utaf de för Statens jernvägshygguader förut upplånade medel och
af Rikets Ständer anvisade belopp af trafikinkomsten utaf statsbanorna, icke
blifver tillräcklig för sagde anslags och låns utbetalande, hvad som brister tillkjutas
af andra till Riksgälds-kontoret influtna medel; kommande derföre den
tillgång, som kan beredas genom de inbetalda lånemedlens förräntning, intilldess
samma medel behöfva för dermed afsedda ändamål tillhandahållas, att, i likhet
med annan sådan ränteinkomst, tillfalla Riksgälds-kontoret.”
I fråga om det belopp, som till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering
må anvisas, har Borgare-Ståndet gillat Utskottets uti ofvanberörda utlåtande å
sidan 11, under litt. D. föreslagna stadgande, hvilket har följande lydelse:
“Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering hafva Rikets Ständer
härmedelst på Riksgälds-kontoret anvisat ett årligt anslag, motsvarande hvad som
för lånesummans förräntning och amortering hvarje år erfordras utöfver den tillgång,
hvilken kan uppkomma genom de upplånade medlens förräntande, intilldess
de för det afsedda ändamålet behöfva från Riksgälds-kontoret utbetalas;
hörande härtill erforderliga anslag af Kontorets medel årligen afsättas, tilldess
hela skulden blifvit i stadgad ordning betald.”
Preste- och Bonde-Stånden hafva deremot beslutat, att momentet borde lyda
sålunda:
“Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering anvisas härmedelst å
Riksgälds-kontoret ett särskildt ärligt anslag å det belopp, som, enligt de öfverenskomna
lånevilkoren, hvarje år erfordras för sagde liqviders och amorterings
behöriga verkställighet; börande detta anslag, intilldess hela låneskulden blifvit
i stadgad ordning betald, årligen utaf Riksgälds-kontorets medel afsättas; dock
kommer under det afslutade lånets indragning nämnde anslag endast att från
Riksgälds-kontoret utgå med ett mot de då influtna lånemedlen svarande ränteoch
amorteringbelopp;“
och är Ridderskapet och Adelns beslut i denna del öfverensstämmande med
Preste- och Bonde-Ståndens, endast med den förändring, att ifrågavarande anslag
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 155. 3
borde anvisas “till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering med minst en procent
årligen af det i obligationerna förskrifna kapital.“
I)å sålunda endast Ridderskapet och Adeln beslutat, att anslaget skulle
bestammas till det belopp, att detsamma blefve tillräckligt för kapitalskuldens
amortering med minst en procent årligen af det i obligationerna förskrifna kapital,
men de öfriga Riks-Stånden, oaktadt Borgare-Ståndets beslut till formen afviker
från Preste- och Bonde-Ståndens, äro ense derom, att oftaberörda anslag icke bör
utgå med större belopp, än som, enligt blifvande låneaftal, kan erfordras för de
årliga ränte- och amorterings-liqviderna, anser sig Utskottet, för de olika rneningarnes
sammanjemkande, böra föreslå,
att momentet D) må erhålla följande lydelse:
D) Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering anvisas
härmedelst å Riksgälds-kontoret ett särskildt årligt anslag å
det belopp, som, enligt de med vederbörande öfverenskomna
lånevilkor, hvarje år erfordras för sagde liqviders och amorterings
behöriga verkställighet; börande detta anslag, tilldess
hela skulden blifvit i stadgad ordning betald, årligen utaf
Riksgälds-kontorets medel afsättas, hvarvid dock iakttages, att
anslaget, under den tid lånemedlen indragas, icke må öfverstiga
hvad som motsvarar ränte- och amorteringsbeloppet för
de då influtna lånemedlen.
Sedan Rikets Ständer, i anledning af Utskottets sålunda framställda förslag,
fattat beslut, skall Utskottet, i händelse sådant af behofvet påkallas, inkomma
med vidare yttrande i ämnet.
Stockholm den 24 September 1863.
Hho 155.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Sept. 1 863, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion, angående förändring i
vilkoren för ett till förbättring och utvidgning af Helsingborgs
hamn beviljadt lån. (R. A.)
I afseende på återbetalningen af ett utaf Rikets Ständer vid 1859 och 1860
års riksdag till utvidgning och förbättring af staden Helsingborgs hamn beviljadt
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 155.
låneunderstöd af 230.000 R:dr R:mt, hvilket lån från Riksgälds-kontoret utbetalts
den 29 sistlidne December och kommit Hamndirektionen tillhanda den 9 Januari
innevarande år, har Herr F. Rooth, uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion
(N:o 318), föreslagit, det Rikets Ständer ville medgifva, att amortering och ränta å
nämnde lån må beräknas först från 1864 års början; och har motionären, såsom
skäl härför, anfört: att vilkoret) i afseende å amortering och räntebetalning för
ifrågavarande lån ej blifvit af Hamndirektionen rigtigt uppfattade; att staden
Helsingborg hade, i händelse lånet rcqvirerats endast några få dagar sednare, än
som skett, under hela det nu löpande året varit befriad från räntebetalning, alldenstund
den missförstådda punkten innehåller, "att räntan betalas efter slutet
“af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret utbekommits“, hvaremot
Hamndirektionen förmenat, att räntan skulle betalas vid slutet af det år, hvarunder
sagde lån utbekommits; samt att medlen först i år kommit Hamndirektionen
tillhanda.
Enligt 138 och 140 §§ af det för Riksgälds-kontoret vid sist.förflutne riksdag
utfärdade reglemente skulle för ifrågavarande lån årligen efter slutet af det
år, hvarunder lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den Ivftade
lånesumman, hvarigenom ränta godtgöres efter fyra för hundra utaf obetalda
kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning å detsamma. I öfverensstämmelse
härmed har ock Helsingborgs Hamndirektion uti sin den S December sistlidet
år till Riksgälds-kontoret utfärdade skuldförbindelse åtagit sig "att efter slu"tet
af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret utbekommits, och
“under den tid, som, med beräkning af ränta efter fyra för hundra årligen utaf
"det obetalda kapitalbeloppet, åtgår för det erhållna lånets fulla återbetalning,
“före hvarje års slut erlägga till Riksgälds-kontoret eller ordres sex procent å hela
“lånesumman med 13,800 Riksdaler Riksmynt.“ Dä sålunda icke allenast de af
Rikets sednast församlade Ständer rörande ifrågavarande lån meddelade föreskrifter,
utan ork den i öfverensstämmelse dermed utfärdade skuldförbindelse innehåller
att inbetalningarne till Riksgälds-kontoret skola taga sin början först efter
slutet af det år, hvarunder lånemedlen utbekommits, är motionärens uppgift derom,
att staden Helsingborg, i händelse lånet rcqvirerats endast några få dagar sednare,
än som skett, under hela det. nu löpande året varit befriad från räntebetalning,
visserligen i så måtto rigtig, som staden, hvilken nu bör vid 1863 års slut verkställa
första inbetalningen å lånet, i sådant fall icke behöft till Riksgälds-kontoret
göra någon inbetalning förr än under år 1864. Men då skuldförbindelsen derjemte
innehåller, att ränta skall beräknas efter fyra för hundra årligen utaf det obetalda
kapitalbeloppet, är deraf klart att lånesumman i alla handels ar från lyftning sdagen
löper med den förskrifna räntan ända tilldess inbetalning skor. Motionärens anhållan,
att Rikets Ständer måtte medgifva, det amortering och ränta å ifrågavarande
lån skall beräknas först från 1864 års början saknar sålunda allt stöd af de vid
lånets beviljande meddelade och i skuldförbindelsen intagna föreskrifter; och
Utskottet anser sig vid sådant förhållande böra hemställa,
att ifrågavarande motion lemnäs utan afseende.
Stockholm den 22 September 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 156.
5
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 4 Sept. 1863, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af viiclä motion om förändring i villcoren
för det vid dst förflutna riksdag beviljade lån för anläggning
af jernväg från Boras till Herrljunga. (R. A.)
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag för anläggning af en jernväg
emellan Borås och vestra stambanan vid Herrljunga beviljat ett lån, motsvarande
tvåtredjedelar af den verkliga anläggningskostnaden, men hvilket låns belopp
dock ej finge öfverstiga 1,700;000 R:dr, under vilkor, bland annat, att å lån
esu mm an borde erläggas fyra procent årlig ränta tinder den för arbetets utförande
afsedda tid, hvarefter å hela det utbekomna lånebeloppet skulle inom slutet
af hvarje år inbetalas fern procent, hvaraf först borde beräknas fyra procent
årlig ränta och återstoden utgöra kapitalafbetalning, så har Grefve Sparre, E.,
uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad motion
(N:o 272), under erinran ätt denna jernväg blifvit fullbordad inom en tid af mindre
än två år sedan anläggningen börjades, samt att af det beviljade låneunderstödet
hittills icke blifvit 1 viftade mera än 1,210.000 R:dr, hvadan för Statsverket
uppkommit en besparing af 490,000 R:dr, eller, — då penningarne kosta Staten öfver
5 procent, men bolaget endast erlägger 4 procent såsom ränta,— omkring 5,000
R:dr årligen, föreslagit, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med de vid denna
riksdag fattade beslut om statsbidrag till enskilda jernvägsanläggniugär, måtte i
de för låneunderstödet till jernvägen mellan Borås och Herrljunga bestämda vilkor
besluta den förändring, att lånet finge innehafva» räntefritt under tre år från
den dag hvarje särskild del deraf blifvit lvftad; hvarefter å lånebeloppet, i den
mån lyftning egt rum, skulle inom hvarje kalenderårs slut betalas fern procent
efter år räknadt, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts borde beräknas
4 procent årlig ränta och återstoden utgöra kapitalafbetalning.
Såsom skäl för bifall härtill har motionären hufvudsakligen anfört, att, till
följd af de för ortens industri ogynnsamma förhållanden, som föranledts af det
Amerikanska kriget, förhoppningarne om trafikinkomst af banan under den när
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 156.
mäste tiden efter dess öppnande högst betydligt försvagats. Oafsedt det kända förhållande,
att någon tid alltid åtgår innan trafiken vänjes till en ny kommunikationsled,
förekomme således här, att den förnämsta källan för trafiken för ögonblicket
utsinat, hvilket förhållande åtminstone ännu ett år torde fortfara, hvarefter
ytterligare ett eller två år komme att förflyta innan ortens industri kunde
återvinna sin fordna liflighet. Yid de flera låneunderstöd, som innevarande riksdag
beviljats för jernvägsanläggningar, hade tre frihetsår blifvit bestämda, under
hvilka ränta och kapitalafbetalning ej fordrats. Jemväl för Köping—Uttersbergbanan,
för hvilken bolagsmännen vid ansökningen om lån icke ens begärt frihetsår,
hade två sådana beviljats. För de låneunderstöd, som tillförene till jernvägsanläggningar
anvisats emot vida lägre ränta, eller hälften af hvad Borås-bolaget
erlägger, hade aldrig fordrats ränta under arbetstiden eller något år derefter. Det
vore kändt och erkändt. att af intet genom enskild försorg åstadkommet sådant
arbete en så stor direkt vinst tillskynda des Staten, som genom Borås-bauan. Den
inkomst, som vestra stambanan erhölle genom Borås-banan, vore nemligen minst
dubbelt så stor som den, hvilken af Borås-bolaget uppbäresj ty varorna, som till
största delen komma från Göteborg, dit också passageraretrafiken går, föras 8 mil
på stambanan, men endast 4 mil på bibanan. Beträffande det gods, som föres
uppåt landet, vore inkomsten för stambanan i proportion ännu större. Det kunde
icke antagas att Rikets Ständer skulle vilja då uppmärksamheten derpå väcktes,
bibehålla hårdare vilkor för lån till ett företag, hvaraf Staten skördade en så oerhörd
vinst, än för andra, af hvilka den direkta vinsten vore ringa eller ingen,
minst då detta företag börjat under sådana, till följd af yttre politiska förhållanden
framkallade, ogynsamma konjunkturer. Man skulle tilläfventyrs invända, att bolaget
en gång antagit de af Staten bestämda vil koren. Men om, vid ett förlagskontrakt,
till följd af förlagstagarens sparsamhet, bereddes en besparing af 5,000
R:dr årligen i 31 år, bjöde väl en naturlig rättskänsla, att den förre unnade den
sednare räntefrihet för endast tre år, eller till dess han kommit i gång med sin
rörelse. Billigheten fordrade detta med så mycket mora skäl, då förlagsgifvarén
genom ökad trafik på stambanan, oaktadt de olyckliga förhållandena, gör en vinst,
som han neppeligen kan hafva väntat sig, under det förlagstagaren, tryckt af konjunkturen,
icke finge hela den inkomst ban påräknat.
Härförutan har motionären, jemte en till Stats-Utskottet ingifven skrift,
öfverlemnat trenne särskilda, af kontrollkontoret för Statens jernvägstrafik meddelade
intyg angående inkomsten vid Herrljunga station å vestra stambanan före
och efter öppnandet af Borås-banan, hvilket inträffade den 7 sistlidne Augusti, och
hvaraf inhemtas, att Statens inkomst af passagerare och gods vid nämnda station
utgjorde för sistlidne Juli månad 2,671 R:dr 96 öre samt för Augusti 9,107 Kdr
10 öre, utvisande således en tillökning af 6,135 R:dr 11 öre. Toge man dervid i
betraktande, att denna tillökning tillkomme de 25 dagar af månaden, hvilka återstodo
då bibanan öppnades, så visade sig, enligt motionärens förmenande, att den
tillökning i trafikinkomst, som genom Borås-vägen tillskyndades stambanan, uppginge
för månad till omkring 7,720 R:dr, eller för år till, i rundt tal, 92,500 R:dr.
Den ökade trafikomkostnad, som Staten för transport af detta gods finge vidkännas,
vore nemligen ganska obetydlig och torde utan tvifvel gäldas mångfaldigt genom
den ytterligare tillökning, som under gynnsammare förhållanden än de nuvarande
vore att emotse. Om således Borås-bolaget inskränkte sig till att af det
beviljade låneunderstödet uttaga endast 1,210,000 R:dr, för hvilket belopp räntan
efter 5 procent utgör 60,500 R:dr årligen, så komme Staten, äfven om bolaget
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 156.
7
aldrig betalade någon ränta, att på Borås’ jernväg likväl göra en årlig vinst af
32,000 R:dr. Då nu motionen endast afsåge, att Staten under anläggningstiden eller
högst ett år derefter skulle åtnöja sig med nämnde vinst och afstå från ränta
men efter nämnde tid göra en vinst af 92,500 R:dr eller noga räknadt 80,400 R:dr
— enär bolaget endast betalar 4 procent ränta å nyssnämnde statslåneunderstöd
hvarigenom Staten på räntan förlorar en procent eller 12,100 R:dr årligen
så
vore affären i allt fall för Staten fördelaktig, helst tvifvel icke kunde uppstå
derom, att trafikiukomsten, då Amerikanska kriget upphör, kornme att mer än
fördubblas.
Motionären har vidare fästat uppmärksamheten derpå, att, om man afräknade
inkomsten af passagerare, hvilkas ovanligt stora antal förklarades genom några,
dels vid banans öppnande, dels med anledning deraf under 4 söndagar föranstaltade
extra-tåg, den återstående, såsom fortfarande antagliga godstrafiken, hvaraf
en del dessutom utgjorde bolagets egna effekter, blefve ganska obetydlig; men att
äfven denna helt och hållet tillfälliga betydliga inkomst, som sammandraget utvisade,
icke vore tillräcklig att betäcka trafikomkostnaden jemte räntan å statslånet,
äfven om man icke toge i beräkning att under de 2 år anläggningen fortgått,
och som motionen förnämligast afsåge, ingen inkomst uppourits. Dessutom
återstode flera arbeten till banans fullbordande, hvilka bolaget ämnat af
egna medel bekosta, utan att vidare anlita statslånemedlen, såvida räntefribet
erhölles.
Utskottet, som vid flera föregående tillfällen under innevarande riksdagsökt
ådagalägga vigten deraf, att de bolag, som för utförande af jernvägsanläo-u--  ningar eller andra produktiva arbetsföretag erhållit understöd af Statens medel,
tillförbindas att, sedan arbetena blifvit fullbordade, noggrannt fullgöra sina till
Staten afgifna förbindelser, har, för sin del, icke kunnat finna att några så beskaffade
skäl och omständigheter i förevarande fall äro för handen, som kunna
gifva Utskottet anledning att tillstyrka ändring i de vilkor, som vid beviljandet
af lånet för anläggningen af Borås—Herrljunga-banan blifvit af Rikets sednast
församlade Ständer fastställde. Den omständigheten att banan kunnat byggas för
ett belopp, som betydligt understiger kostnadsförslaget, måste i främsta rummet
bereda jernvägsbolaget fördelar, hvilka säkerligen icke varit påräknade vid den
tid bolaget bildades. Motionären har visserligen uppgifvit att, då Staten förbundit
sig lemna bolaget ett lån, som, ifall kostnadssumman stigit till 2,550,000 R:dr,
bort utgå med 1,700,000 R:dr, men häraf, i följd af minskad anläggningskostnad,
endast begagnats 1,210,000 R:dr, så skulle Staten, som af bolaget endast erhåller
4 procent ränta å lånesumman, men sjelf erlägger 5 procent, göra en årlig vinst
af en procent å 490,000 R:dr, eller omkring 5,000 R:dr årligen under loppet af
31 år. Ehuru man lätteligen inser, att denna beräkning icke är rigtig, då kapitalet
skall årligen amorteras, i följd hvaraf Statens ränteförlust, sedan amorteringen
vidtagit, för hvarje år måste beräknas å ett mindre kapital än 490,000 R:dr,
vill Utskottet ingalunda förneka att Staten, i följd af den minskade byggnadskostnaden,
tillskyndas en mindre uppoffring, än den, som uppkommit ifall°byo-<rnadskostnaden
blifvit större. Men förutom det att Rikets Ständer för ifrågavarande
jern vägsanläggning icke ovilkorligen anvisat ett lån å 1,700,000 R:dr, utan
endast “två tredjedelar af den verkliga anläggningskostnaden“, torde härvid icke
heller böra förbises, att, om jernvägsbolaget, i följd af den minskade bygguadskostnaden,
icke behöfver förränta och amortera ofvan berörde 490,000 R:dr, så tillskyndas
bolaget derigenom en minskning i sina utgifter af 5 procent å dessa
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 156.
490,000 R:dr eller 24,500 R:dr årligen under loppet af omkring 41 år, eller den
tid, som erfordras för att med en annuitet af 5 procent förränta och amortera ett
kapital, hvilket löper med 4 procent ränta. Härtill kommer att, om jernvägen
kunnat byggas för en så ringa kostnad, att bolaget, icke är berättigadt lyfta mera
än 1,210,000 R:dr af det beviljade statslånet, så bär bolaget af' egna medel behöft
tillskjuta endast 605,000 R:dr i stället för 850,000 R:dr, samt sålunda härutinnan
gjort en ytterligare vinst af 245,000 R:dr. Vid de tillfällen då Rikets Ständer antingen
medgifvit lindring i betalningsvilkoren för redan meddelade lån eller lemnat
tillökadt understöd till arbetsiöretag, hafva såsom bevekande skäl dertill vanligen
åberopats att arbetskostnaden öfverstigit kostnadsförslaget; men att för ett arbetsföretag,
hvilket kunnat utföras för en kostnad så betydligt understigande
hvad som varit beräknadt, som i förevarande fall lärer egt rum, bevilja lindring
i de vid statsbidragets anvisande fastställda vilkor, synes Utskottet ingalunda nödigt
och ännu mindre för Staten gagneligt, synnerligast med afseende på de anspråk
på enahanda eftergift för andia Statens gäldenärer, som deraf skulle blifva
en följd. Då Utskottet i öfrigt icke kati godkänna den åsigt, att en dylik eftergift
borde Borås-bolaget meddelas endast på den grund, att vilkoren för de vid
innevarande riksdag beviljade lån till bibanor blifvit bestämda billigare, än för
Borås-banan, helst det stått Borås-bolaget fritt att antaga eller förkasta de af Rikets
Ständer vid sistförflutna riksdag fastställda lånevilkor, anser sig Utskottet,
på grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
sakna skäl att till Grefve Sparres ifrågavarande motion tillstyrka
bifall.
Stockholm den 24 September 1863.
Rättelser
i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 153.
Sid. 8 rad. 15 nedifr. står: 200 läs: 150
„ 61 „ 10 „ har „ hvarföre
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 157.
’i
KJ:o 151?.
Ank. till Exp.-Ctsk. den 1 Okl. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition om full dispositionsrätt
för Stockholms stad och län till den åt stadens
och länets gemensamma kurhus-inrättning år 1815 upplåtna
egendom å Kungsholmen.
(I. A.)
Enligt hvad inhemtas af högstberörda nådiga Proposition, införd under N:o 118
i Irsta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll, hade Rikets sednast församlade
Ständer, i öfverensstämmelse med då gjord nådig framställning, medgifvit, att
den genom Rikets Ständers skrifvelse den 27 Juli 1815 till begagnande för den gemensamma
kurhus-inrättningen för Stockholms stad och län upplåtna tomt med
åbyggnader å Kungsholmen, finge af kurhus-inrättningen, såsom hade densamma
blifvit tillerkänd full eganderätt till berörda tomt och åbyggnader, öfverlåtas åt all
männa
barnhus-inrättningen i Stockholm emot den ersättning, som kunde bestämmas
af de för barnhus-inrättningen samt Stockholms stad och län för ändamålet utsedde
deputerade och derefter af Kongl. Majit i nåder gillas. Då likväl frågan härom se
dermera
förfallit, på den grund att någon öfverenskommelse om vilkoren för egendomens
öfverlålande till barnhus-inrättningen icke kunnat åvägabringas, hade Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län, som redan år 1856 framställt angelägenheten
deraf, att länets sjukvårdsanstalter i hufvudstadcn ordnades på ett sätt, som
vore mera ändamålsenligt, än nu vöre förhållandet, uti skrifvelse den 15 September
sistlidet år, enär behofvet för länet af en oafhängig sjukvårdsanstalt inom hufvudstaden
för såväl lasaretts- som kurhuspatienter ännu qvarstode och årligen allt mera
oafvisligt gäfve sig tillkänna, i enlighet med deputerades från länet vid sammanträde
den 29 Juli nämnda år fattade beslut, i underdånighet anhållit om allåtande af nådig
Proposition till Rikets Stäuder derom, alt ofvanomförmäida, af Rikets Ständer år
1815 till kurhus-inrättning för Stockholms stad och län öfverlåtna, egendom å Kungsholmen
måtte, med derå vid öfverlåtelse!) befintliga åbyggnader, få af staden eller länet
inlösas, eller ock, vare sig hel och hållen eller delvis, till annan allmän inrältttih.
till 11. St. Prol. 1802 & 1803 4 Sami. 1 Afd. 3 Hand. 12 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
ning eller enskild person föryttras, under förbindelse för den part, som sin andel deri
afhänder, att anskaffa och inrätta en behofvet motsvarande, ändamålsenlig sjukvårdsanstalt
för kurhuspatienter.
Sedan ej mindre Kurhus-direktionen än äfven Öfver-Ståthållare-embetet, uti afgifna,
infordrade yttranden, förordat Kongl. Maj:ts Befallningsliafvandes berörda framställning,
under förutsättning och med vilkor att den gemensamma nyttjanderätt till
ifrågavarande fastighet, som genom Rikets Ständers beslut år 1813 blifvit Stockholms
stad och län tillerkänd, icke måtte upphöra utan ömsesidig öfverenskommelse, och
försäljning eller fördelning af fastigheten således icke kunna ega rum, såvida icke de,
som i förevarande fråga utöfva stadens och länets rätt, derom blifva ense, så har
Kongl. Maj:t, efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, i nåder föreslagit, att
Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts hemälde Befaliningshafvandes
framställning, ville medgifva, det ifrågavarande af Rikets Ständer år 1813 till kurhusinrättning
för Stockholms stad och län öfverlåtna egendom å Kungsholmen måtte,
med derå vid öfverlåtelsen befintliga åbyggnader, få af staden eller länet inlösas, eller
ock, vare sig hel och hållen eller delvis, till annan allmän inrättning eller enskild
person föryttras, under förbindelse för den delegare, som sin andel deri sig afhänder,
att anskaffa och inrätta en behofvet motsvarande, ändamålsenlig sjukvårdsanstalt för
kurhuspatienter.
Efter från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss å denna nådiga Proposition,
samt inhemtande af de till ärendet hörande handlingars innehåll, har Utskottet tagit
i öfvervägande hvad sålunda blifvit föreslaget; och får Utskottet, med fästadt afseende
å behofvet deraf, alt Stockholms läns sjukvårdsanstalt varda på eli ändamålsenligare
sätt ordnade, för hvilken anordning de nuvarande, af Kongl. Maj:ts Befallninghafvande
i länet här ofvan anförda förhållanden, utgöra ett väsendtligt hinder, hemställa,
att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning mätte af Rikets Ständer bi
fallas.
Stockholm den i Oktober 1863,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
3
Ä:© 158.
Ank. tili Exp.-Utsk. den I Okl. 1863, kl. 2 e. ni.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Proposition, angående afsöndring
af jord från majorsbostället Hammar vid Wermlands
regemente till begrafningsplats åt Hammarö församling i Wermlands
län.
(I. A.)
Från samtliga Riks-Stånden har till Stats-Utskottet remitterats ofvanberörda nådiga
Proposition, hvaruti anföres, hurusom Hammarö församling i underdånighet anhållit,
alt af egorna till tredje-majorsbostället vid Wermlands infanteri-regemente,
Hammar, en jordrymd af 2 tunnland eller 11,20 qvadratrefvar, som, jemlikt en af vice
Koramissions-landtmätaren E. Å. Hård deröfver upprättad karta och beskrifning, vore
nära intill kyrkan belägen, måtte från bostället få afsöndras och emot afgäld åt församlingen
upplåtas för att användas till begrafningsplats, hvaraf församlingen, enär
dess nuvarande kyrkogård vore otillräcklig, hade behof, äfvensom till annat församlingens
gagn, i händelse nämnda jordafsöndring till hela sitt omfång icke funnes nödig
för nyss uppgifna ändamål.
Sedan ej mindre då varande och tillträdande boställshavare, än Lönings-direktionen
och Chefs-embetet vid Wermlands regemente samt Landshöfdinge-embetet i
länet, öfver ansökningen hörde, densamma förordat; så hafva Krigs- och Kammarkollegierna,
med upplysning att tredje-majorsbostället Hammar N:o 1 utgjorde 2 mantal
krono-säteri med 19 R:dr 40 sk. 10 r:st anordnad och afkortad ränta, enär
församlingens behof af ifrågavarande plats, hvilken vore för ändamålet lämplig och
utan synnerligt värde för bostället, jemväl tillstyrkt bifall till ansökningen, med förbehåll
att behörig afgäld derför, i den ordning Kongl. Förordningen den 19 December
1827 angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring
stadgar, blefve bestämd alt af församlingen till boställshafvaren årligen utgöras.
I öfverensstämmelse härmed har Kongl. Majit föreslagit, att omförmälda jordrymd
af 11,20 qvadratrefvar må från majorsbostället Hammar afsöndras och för ofvanberörda
ändamål till Hammarö församling upplåtas, dock med förbehåll att behörig
afgäld derför, i enlighet med hvad Kollegierna föreslagit, varder bestämd; och får
Utskottet, efter tagen käuuedom om de till ärendet hörande handlingar jemte karta,
4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 159.
tillstyrka att, på grund of de i den nådiga Propositionen anförda skäl oell med det
vilkor, som deruti blifvit nämndt,
förevarande framställning måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 1 Oktober 1863.
ET:o £53$.
Ank. [ill F.xp.-Ulsk. den 1 Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående upplåtande
af en del utaf krono-ängen Tyskhagen i Westmanlands
län till byggnadsplats för Kungsbarkarö församlings folkskolebyggnad.
(I. A.)
Stats-Utskoltet har ifrån samtliga Riks-Stånden fått emottaga ofvanberörda, under
N:o 116 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll för innevarande
riksdag intagna nådiga Proposition, hvaruti förmäles, hurusom Folkskole-styrelsen
i Kungsbarkarö församling af Westmanlands län i underdånighet anhållit att, till
byggnadsplats oell gårdstomt för ett skolhus samt till planleringsland för lärarens behof
och skolbarnens öfning i trädgårdsskötsel, måtte få till församlingen upplåtas två
tunnland jord invid landsvägen emellan Kungsbarkarö by och Kungsör från kronoängen
Tyskhagen, som dertill vore särdeles välbelägen, mot förbindelse för församlingen
att till arrendatoren af samma äng under återstående arrendetiden årligen utgifva
en tunna spanmål, hälften råg och hälften korn, för tunnlandet, såsom han betingat
sig, men med rättighet alt derefter få jordrymden utan afgift behålla; och hade
Skol-styrelsen, för att dermed ådagalägga billigheten deraf, att den begärda jordrymden
lemnades af kronojorden, anfört, att den jord, som till en vidd af 11 tunnland
13j kappland för närvarande innehades af församlingens komminister såsom boställe,
blifvit helt och hållet upplåten från Kungsbarkarö bys mark.
Sedan vederbörande, öfver ansökningen hörde, densamma förordat, har Kongl.
Kammar-kollegium sig i ärendet utlåtit samt, — med upplysning att krono-ängen Tyskhagen,
om 43 tunnland kappland, vore en bland de flera Strömsholms och Kungs
-
Stats-Utslmtlets Utlåtande N:o 160.
örs ladugårdar tillhörande lägenheter, hvaraf arrendet utgöres till Strömsholms stuteri
och hvilka, enligt Kollegii kontrakt den 28 Mars 1844, blifvit på 30 års tid, till
midfastan år 1874 utarrenderade och nu innehafvas af Handlanden C. A. Malmqvist,
— i underdånighet tillstyrkt ej mindre att berörda två tunnland finge emot den
öfverenskomna afgälden under arrendetiden upplåtas åt församlingen, utan äfven att,
då annan tjenlig plats för anläggning af skola icke vore att tillgå, lägenheten, som
genom församlingens försorg borde å karta affattas och beskrifvas, för framtiden måtte
utan afgift få disponeras af församlingen; hvarefter Kongl. Maj:t, som vid underdånig
föredragning af detta ärende i nåder bifallit alt den begärda jordrvmden af två tunnland
må från krono-ängen Tyskhagen till Kungsbarkarö församling under återstående
arrendetiden upplåtas, med vilkor att det betingade afgäldsbeloppet derför till arrendatorer!
af Kungsörs och Strömsholms kungsladugårdar erlägges intill slutet af arrendetiden,
eller midfastan år 1874, föreslagit Rikets Ständer att, i öfverensstämmelse med
hvad Kammar-kollegium och öfrige vederbörande tillstyrkt, medgifva att platsen må
för det uppgifna gagnande ändamålet efter arrendetidens slut för framtiden utan särskild
afgift till församlingen upplåtas; och anser, med afseende å hvad sålunda förekommit,
Utskottet sig ega giltig anledning att
till den nådiga framställningen tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 1 Oktober 1883.
Ank. til! Exp.-Utsk. den 1 Okt. 18(53, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående grundskatternas ajskaffande.
(I. A.)
Uti ofvanberörda ämne hafva motioner blifvit väckta dels hos Ridderskapet och
Adeln (motion N:o 242) a( Friherre Creutz, S., efter derom af ålskillige hemmansinnehafvare
uti luhundra och Snäfringe härader af Westmanlands län hos honom
1 ra mställd begäran, och dels inom Bonde-Ståndet of Riksdagsfullmägtigen Erik Andersson
från nämnda län (motion N:o 347). Med erinran derom, att de mest val
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
menande förbättringar i lagstiftningen, de snillrikaste uppfinningar och beqvämaste
kornmunikationsanstalter icke skulle vara i stånd att höja industrien och näringarne,
så länge den ojemnt fördelade beskattningen å jordfastighet qvarslode, hafva motionärerne
uti sina förberörda, lika lydande motioner framhållit vigten deraf, att detta hinder folden
allmänna välmågans uppblomstring måtte undanrödjas samt till en början anfört,
hurusom detta redan sedan länge öfverklagade beskatlningssystem härflutit från den
urgamla despotism, som utan något egentligt system, utstakat gränserna för folkets
beskattning efter godtycket och i mån af tillfälliga och vexaride behof, de der gemenligen
icke kunnat genomskådas af allmänheten och den stora mängden. Denna ojemna
beskattning, hvilken gynnar ett fåtal på samma gång den undertrycker den öfvervägande
stora mängdens välmåga, hämmar befolkningens tilivext och förhindrar de
aldra bästa bemödanden till framåtskridande i bildning och kultur, hvadan ock klagomål
deröfver tidt och ofta försports, ehuru desamma icke blifvit hörda synucrligast
på grund deraf, att en genomgripande förändring i jordens beskattningssätt skulle
medföra en allt för stor rubbning uti hela vårt invecklade beskattningsväsende. Sålunda
har vårt land, ehuru begåfvadt med vidsträckta odlingsmarker och rik näringskraft,
genom det stjufmoderliga sätt, hvarpå jordbruksnäringen blifvit behandlad, erhållit
benämningen af ett fattigt land. Jordbruket, utan hvilket ingen annan näring kan
ega bestånd, och derföre vore den naturligaste af alla näringar, hade likväl för sin
utveckling ett oafvisligt behof of frihet från alla band. Att i allmänhet beskatta en
näring såsom sådan ansågo motionärerne ej mindre ur naturrättslig än äfven utur
statsekonomisk synpunkt såsom ett fel; och hvad försvunna tider af okunnighet felat
genom åläggande af så kallade grundskatter, jordeboksräntor m. m. på vårt lands
hufvudnäring, borde numera, efter vunnen bättre upplysning, försonas genom en återgång
till det naturligaste beskattningssystera, nemligen att individen i mån af sina
tillgångar lemnar bidrag till det allmänna, men att näringarne lemnäs fria. För uppnående
af detta mål, vore af nöden att alla grundskatter efterskänktes, enär en kapitalisering
af desamma icke skulle vara med rättvisan förenlig; hvarefter Statens behof
skulle fyllas genom bevillning. Visserligen väntade motionärerne häremot det inkast,
att en sådan åtgärd skulle innebära en orättvisa emot innehafvarne af frälsejorden,
som betalats med högre köpeskilling än som för en motsvarande fastighet af
skattenatur kunde betingas, men ville motionärerne härvid endast erinra, om det kunde
kallas en åtgärd af obillighet, att skattejorden nu omsider försattes i samma förmånliga
ställning, hvaruti frälsejorden sedan uråldriga tider sig befunnit.
Denna åtgärd af enkel rättvisa hade numera, enligt motionärernes förmenande,
nästan blifvit en nödvändighet af de nuvarande förändrade förhållandena. Afven uti
den lägsta samhällsställning voro de för lefnadsbehofvens tillfredsställande erforderliga
utgifter betydligt större mot fordom; hvarjemte de uti jordbruksnäringen gjorda uppfinningar
på intet sätt motsvarade den mångdubbelt ökade arbetskostnaden, hvilken
hotar att ytterligare stegras derigenom, att allmogens barn allmänneligen synas vilja
föredraga att uti andra näringar eller å tjenstcmannabanan söka vinna en utkomst,
Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 100.
7
den de tro sig aldrig kunna erhålla genom att egna sig åt fadrens yrke. Under sådana
förhållanden och oaktadt skattebonden sjelf lade handen vid arbetet samt underkastade
sig det torftigaste lefnadssätt, vore det honom likväl ofta omöjligt att utan
skuldsättning utgöra sin skatt till Kronan, åt hvilken han i sjelfva verket kunde betraktas
såsom en arrendator och hvilken icke, i likhet med öfrige jordegare, lämpade
arrendet efter jordens förmåga att bära detsamma, utan deremot från den redan utfattige
utkräfde yttersta skarfven.
Men utan de så kallade grundskatterna, emot hvilkas bibehållande, såsom ständige,
historien om deras tillkomst lemnar de ojäfaktigaste bevis, förmenade motionärerne,
att en genomförd granskning af förhållandena skulle gifva vid handen, att å
jordbrukarens axlar hvilade hufvudsakliga bördan af statsbehofvens fyllande samt att
från dem hemtades medlen lill aflöning åt flertalet af Statens tjenstemän. Utom de
förluster, som för den enskilde föranleddes genom den rubbning af förut bestående
förhållanden, som är oskiljaktig från en laga skiftesförrättuing, drabbades jordegaren
af ersättningar til! landtmätare och gode män; hvarjemte landtdomrarne, presterskapet
och manskapet vid arméen och flottan m. fl. kunde sägas hemta sina inkomster hufvudsakligen
från den jordbruksidkande befolkningen. När härtill komme de å jord
bruket
hvilande prestationer samt förbudet emot jordegendoms styckning, hvarigenom
oberäkneligt många, ehuru små, kapitaler undandragas jordbruksnäringen och finna
sin användning i andra näringar, syntes det motionärerne på intet sätt förunderligt,
att jordbruket, oaktadt allt som pä sednare tider blifvit af hushåilnings-sällskaper m. fl.
gjordt för dess höjande, fortfarande likväl befunne sig i stort lägervall. l)å något
säkrare medel att härutinnan erhålla en fullständig förbättring icke förefunnes än ett
efterskänkande af grundskatterna, till hvilken åtgärd rättvisa och billighet dessutom
syntes mägtigt tala, hade motionärerne föreslagit, att grundskatterna måtte upphöra
samt Statens inkomster uppfyllas genom bevillning, uti hvilken sistnämnda Riksdagsfullmäktige!)
Erik Andersson ansett att, till beredande af ersättning för grundskatterna,
förhöjning borde ega rum för person äfvensom i afseende å tullsatserna för lyxartiklar
och utrikes varor; hvarjemte båda motionärerne för att dermed ytterligare ådagalägga
nödvändigheten af den föreslagna förändringen, vid motionerna fogat en beräkning
öfver inkomster och utgifter å ett vanligt kronoskattehemman uti medelgoda år,
utvisande denna beräkning att då inkomsterna antagits till 1,050 R:dr R:mt, utgifterna
deremot, med inberäknande af hemmansägarens och hans familjs lefnadskostnad,
uppginge till icke mindre än 1,966 R:dr lika mynt.
Stats-Utskottet har förehaft detta ärende; och enär Rikets Ständer genom godkännande
af Utskottets utlåtande N:o 121, i fråga om gruudskatternas kapitalisering,
beslutat att uti uuderdånig skrifvelse till Kongl. Majit anhålla, det läcktes Kongl.
Majit, till utredande icke allenast af sjelfva grundsatsen, huruvida jordens frigörande
från grundskatter genom kapitalisering eller på annat- sätt, må vara lör Staten och
för den enskilde fördelaktigare än nuvarande sätt för utgörande af denna skatt, i
nåder förordna en komité af sakkunnige personer, lör att taga denna fråga i hela
8
Ståts-Utskottets Memorial N:o 161.
dess vidd uti noggrannt öfvervägande och derefter till näst sammanträdande Ständer
låta öfverlemna resultatet af en så beskaffad undersökning jemte förslag till de beslut,
som deraf kunna föranledas; ailtså och då, i händelse af Kongl. Majrts bifall
till Rikets Ständers ofvanberörda anhållan, den komité, som för ändamålet varder
förordnad, enligt ordalydelsen i Utskottets hemställan, jemväl bör taga i öfvervägande
nu ifrågaställda förslag, hvilket dessutom är af den vigt, att Utskottet ansett sig icke
böra eller kunna deruti ingå i någon pröfning, förrän all möjlig upplysning i ämnet
vunnits, föranlåtes Utskottet att hemställa,
det motionärernes förevarande förslag för närvarande icke måtte till någon
vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 Oktober 1863.
M:o 161.
Ank. lili Exp.-Utsk. den 1 Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, angående utfärdande af förnyad instruktion för Rikets Ständers
Revisorer vid granskningen af Riksgälds-kontorels tillstånd
och förvaltning.
(R. A.)
Uti en till Stats-Utskottet aflåten skrifvelse hafva Fullmägtige i Riksgäldskontoret
anmält alt, i likhet med hvad under en och annan föregående statsrevision
skett, Rikets Ständers under åren 1861 och 1862 församlade Revisorer gjort framställningar
om ersättandet af kostnaderna för några under revisionerna af statsverket,
enligt Herrar Revisorers beslut, gjorda besök och verkställda resor; och som de öfver
dessa kostnader afgifna och till Fullmägtige öfverlemnade räkningar varit vederbörligen
attesterade samt vid deras granskning i Riksgälds-kontorets Revisions-kontor
anmärkning icke förekommit, hade Fullmägtige ansett sig böra medgifva, att desamma
blefve utaf Riksgälds-kontorets medel godtgjorda, helst tillförene beviljade ersättningar
för enahanda kostnader icke föranledt någon erinran från Rikets Ständers eller
deras Revisorers sida. Men då hvarken Riksgälds-kontorets reglemente eller de för
Revisorerne utfärdade instruktioner innehålla något stadgande, angående sådana kostnaders
-
Stats-Vtskottets Memorial N:o 161.
naders ersättande af Riksgälds-kontoret och då, genom 6 § af nu gällande instruktion
för revisionerna af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, detta Verk endast
fått sig ålagdt att godtgöra kostnaderna för Rikets Ständers Revisorers resor
från deras hemvist till hufvudstadeu, hade Fullmägtige trott sig böra fästa Utskottets
uppmärksamhet på saknaden af föreskrift i fråga om ersättningsskyldigheten för de
resor, hvilka Revisorerne under pågående revisionsförrättning kunde finna nödigt företaga,
hemställande Fullmägtige att, i fall kostnaderna för dylika resor äfven hädan
efter
skola af Riksgälds-kontoret godtgöras, erforderligt stadgande derom mätte varda
af Rikets Ständer meddeladt.
Utskottet, som är af den mening att kostnader af ifrågavarande beskaffenhet,
såvida desamma varit föranledda af Revisorernes vid allmänt sammanträde fattade beslut,
böra af Statens mede! bekostas, har fästat sin uppmärksamhet dervid, att instruktionen
icke heller innehåller någon föreskrift om godtgöraudet af nödiga utgifter
för papper och skrifmaterialier m. m., som för revisionens behof erfordras. Då 4 §
af instruktionen innehåller, att Revisorerne icke må ingå i något slags disposition af
Riksgälds-kontorets medel, under hvilken titel eller till hvad behof det vara må, med
undantag af de i instruktionen omförmälda arfyoden och resekostnads-ersättningar,
synes ett stadgande, som berättigar Revisorerne att anvisa godtgörelse för kostnader
af omförmälda beskaffenhet, äfven böra uti instruktionen inflyta; och Utskottet anser
sig derföre böra hemställa,
att 7 § uti den för Rikets Ständers Revisorer vid granskningen af Riksgälds-kontorets
tillstånd och förvaltning nu gällande och uti Kongl. Kungöreiseu
den 10 Februari 1860 intagna instruktion, må erhålla följande
tillägg:
»Likaledes må Revisorerne på Riksgälds-kontoret anvisa ersättning ej
mindre för inköp af papper, skrifmaterialier och andra dylika utgifter för
revisionens behof samt för annonser rörande Revisorernes sammanträden,
än ock för de kostnader, som kunna föranledas af sådana under revisionstiden
verkställda resor, som af Revisorerne vid sammankomst in pleno ansett
nödvändiga.»
Enär Rikets Ständer, genom bifallande af Sammansatta Stats- och BankoUtskottets
Utlåtande N:o 41, redan beslutat dels att någon resekostnadsersättning icke
må till Revisor utbetalas, om han i följd af aunat allmänt uppdrag, under den tid
revisionen pågår, vistas å revisionsorten samt för sådant uppdrag åtnjuter dylik ersättning,
dels att, då revision af Statsverkets samt Bankens och Riksgälds-kontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning eger rum under pågående riksdag, de ledamöter af
revisionen, som tillika utöfva riksdagsmannakallet, icke må vara berättigade att i egenskap
af Revisorer åtnjuta arfvode, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
Bth. till R. St. Prdt. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 12 Haft. 2
Stats-Vtskottets Memorial N:o 161.
att förnyad instruktion för Rikets Ständers Revisorer vid granskningen af
Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning må utfärdas, hvilken instruktion,
med iakttagande af ofvanberörda dels redan beslutade, dels nu föreslagna
stadganden, torde erhålla följande lydelse:
.§ »•
Sedan de, enligt Riksdags-ordningens 68 §, till granskning af Stats-,
Banko- och Riksgäldsverken utsedde Revisorer sammanträdt, ega de att,
för fullgörandet af den. i afseende på Riksgäldsverket, dem uppdragna
befattning, jemte härvid erforderliga räkenskaper, protokoll och öfriga handlingar,
emottaga följande berättelser, nemligen:
l:o) af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, angående detta Verks tillstånd
och förvaltning under den tid, som Revisorernes granskning bör omfatta;
2:o) af Riksgälds-kontorets Kommissariat, angående Kontorets inkomster
och utgifter samt skulder och tillgångar under berörda tid, jemte derpå
inverkande förhållanden; samt
3:o) af Riksgälds-kontorets Ombudsman, angående de Kontoret rörande
rättegångs- och utsöknings-ärenden.
§ 2.
Revisorernes åligganden bestå deruti:
a) att granska Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning sedan den
tid, sist församlade Revisorers eller Stats-Utskotts granskning omfattat;
b) att härvid sorgfälligt undersöka, om detta Verk kommit i behörigt
åtnjutande af de detsamma utaf Rikets Ständer anvisade inkomster och till
gångar.
samt om verkställda utbetalningar varit med Rikets Ständers beslut
och föreskrifter Öfverensstämmande;
c) att tillse, huruvida ej allenast Fullmägtige, utan äfven Riksgälds
kontorets
samtlige embets- och tjenstemän ställt sig till efterrättelse det
för Kontoret utfärdade Reglemente, jemte andra gällande instruktioner och
föreskrifter, äfvensom för öfrigt vederbörligen iakttagit och fullgjort sina
åligganden;
d) att, derest något skulle finnas vara försummadt eiler eljest kräfva rättelse,
härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte hos Rikets
Ständer förhållandet anmäla samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande of
behörig verkställighet eller rättelse härutinnan, anses böra vidtagas;
e) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade
förseelser af Fullmägtige eller Kontorets embets- oell tjenstemän, att Revisorerne
anse åtal i anledning deraf böra ofördröjligen anställas;
I) att öfver sådana frågor, derom Fullmägtige ansett sig höra med Revisorerne
rådgöra, sina åsigter och yttranden Fullmägtige meddela;
Stats-Uiskottets Memorial N:o 161.
11
g) att pröfva och afgöra besvär, som af Kontorets embets- och tjenstemän
eiler andra personer blifvit hos Revisorerne, i föreskrifven ordning,
anförda öfver Fullmägtiges åtgärder och beslut i klaganderna rörande mål;
dock kan, i följd af Revisorernes angående befordringsfrågor meddelade
yttranden, skedd befordran icke återgå; och
h) att, der anledning dertill skulle förefinnas, äfven utan anförda klagomål,
göra erinringar emot Fullmägtiges beslut i frågor om tjensters tillsättande
samt löners eller pensioners beviljande.
§
För öfrigt böra Revisorerne, under utförandet af revisions-förrättningen,
noggrannt iakttaga, ej mindre hvad Riksdags-ordningen, i afseende på dem,
innehåller, än hvad den för Fullmägtige utfärdade ansvarighetslag, uti der
Förutsatta fall, stadgar.
§ 4.
Med undantag af här nedan omförmälda arfvoden och ersättningar, må
Revisorerne icke ingå i något slags disposition af Riksgälds-koritorets medel,
under hvilken titel eller till hvad behof det vara må; ej heller ega
Revisorerne att på annat sätt, än i 2 § stadgadt är, befatta sig med befordringar
eller löne- och pensionsfrågor.
§ S
Efter
fulländad revisions-förrättning böra Revisorerne, öfver hvad dervid
förekommit, till Rikets Ständer afgifva utförlig berättelse, som tillika skall
innehålla upplysning om Riksgälds-kontorets ställning, samt huruvida något
emot detta Verks förvaltning varit att erinra; börande denna berättelse, sedan
den blifvit af Revisorerne underskrifven, tillställas Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
hvilka ofördröjligen låta till trycket befordra och sedermera
med allmänna tidningarne utdela densamma, jemte de upplysningar, som af
deruti anmärkta förhållanden möjligtvis kunna påkallas; hvarefter berättelsen,
med tillhörande bilagor, skall af Fullmägtige till Rikets Ständer öfverlemnas,
äfvensom tryckta exemplar deraf Rikets Ständers uästsammanträdande
Revisorer tilldelas.
.§ 6.
Jemte det hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar från sitt hemvist
till Stockholm samt tillbaka, ega Revisorerne att uppbära traktamenten
af Sex Riksdaler Riksmynt om dagen, så väl under sjelfva revisionsförrättningen,
som under fram- och återresan, efter beräkning af åtta mil
för hvarje resedag och med iakttagande, att, derest miltalet icke jerant
12
Stats-Utskottels Memorial N:o i62.
motsvarar resedagarne, må för öfverskotta, såvida det uppgår tili minst en
mil, ytterligare beräknas en dags traktamente; kommande hädanefter, likasom
hittills, halfva beloppet af dessa traktamenten och resekostnader att af
Riksgälds-kontoret godtgöras. Någon resekostnads-ersättning må dock icke
till Revisor utbetalas, om han, i följd af annat allmänt uppdrag, under den
tid revisionen pågår, vistas å revisionsorten samt för sådant uppdrag åtnjuter
dylik ersättning. Då revision af Statsverkets samt Bankens och Riksgälds-kontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning eger rum under pågående
riksdag, må icke heller den ledamot af revisionen, som tillika utöfvar riksdagsmannakallet,
vara berättigad att i egenskap af Revisor åtnjuta arfvode.
§ 7-
At den, i och för Riksgäldsverkets revision, af Revisorerne antagna
kansli- och vaktbetjening ega Revisorerne att, i mån af arbetets vigt och
beskaffenhet, bestämma lämpliga arfvoden, som af Fullmägtige sedermera
utanordnas. Likaledes må Revisorerne på Riksgälds-kontoret anvisa ersättning
ej mindre för inköp af papper, skrifmaterialier och andra dylika utgifter
för revisionens behof samt för annonser rörande Revisorernes sammanträden,
än ock för de kostnader, som kunna föranledas af sådana under
revisionstiden verkställda resor, som Revisorerne vid sammankomst in
pleno ansett nödvändiga.
1 händelse Rikets Ständer gilla hvad Utskottet sålunda föreslagit, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att den förnyade
instruktionen varder af Kongl. Maj:t till allmän efterrättelse kungjord.
Stockholm den 1 Oktober 1865.
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 162,
m® 162.
Ank. (lil Exp.-Utsk. den I Okl. 1863, kl. 2 e, m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om efterskänkande af Kronans
rätt till ekskoq.
(I. A.)
Sedan Lag-Utskottet, till hvars behandling Bonde-Ståndet remitterat en inom
nämnda Stånd af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander i ofvanberörda ämne väckt motion
(N:o 332), uti memorial den 15 December sistlidet år förklarat, att nämnda
förslag, som ginge derpå ut att Kronans rätt till ekskog å vissa hemman måtte varda
efterskänkt, icke folie inom omfånget af Lag-Utskottets i Grundlagarne utstakade
verksamhet, samt förthy motionen återlemnat, så hafva samtliga Kiks-Stånden densamma
till Stats-Utskottet öfverlemnat. Uti sin berörda motion har motionären erinrat
om det oegentliga förhållande, som egde rum derutinnan, att ek, som på frälsegrund
tillhörde jordegaren, likväl vore Kronan förbehållen på skatte-,' krono- och
stadsjord. Afven efter det köpeskillingen blifvit betald samt eganderätten genom fastebref
bekräftats, hadefjegaren till fastighet af sistnämnda jordnaturer lika litet rättighet
till den å egendomen redan vexande ekskog, som till den ek, som framdeles kunde
derstädes vexa upp, äfvensom han för otillåten afverkning af sådant träd på egen
mark ansågs såsom hade han föröfvat dylik åverkan å annans enskilda egor. Väl
vore numera utväg beredd att genom erläggande af viss lösen förvärfva eganderätt
till ekskogen, men de många omgångar och det besvär, som vore dermed förenade,
förmådde mången att utan dertill förvärfvad rätt taga sitt behof, äfven med fara att
blifva åtalad, hvilket likväl, i anseende till svårigheten att öfvervaka lagens efterlefnad,
sällan torde inträffa. Då emellertid ändamålet med denna lagstiftning, eller ekskogarnes
bevarande, på det att Kronan icke måtte sakna erforderligt skeppsvirke, utan
tvifvel skulle bättre vinnas genom efterskänkande af rätten till ekskogen åt den enskilde
jordegaren, som derigenom skulle finna med sin fördel förenligt att egna omvårdnad
åt planteringen af detta dyrbara trädslag, har motionären föreslagit, att ek
på kronoskattehemman, berustade säterier och stadsjord af kronoskatte natur, måtte
jordegaren eftcrlåtas med samma rätt, som egare af frälsehemman dertill hafva, samt
att nu gällande stadganden i ämnet måtte i öfverensstämmelse härmed ändras.
Genom Kongl. Förordningen den 28 Oktober 1850 hafva egare af kronoskattehemman,
berustade säterier och stadsjord af kronoskatte natur, medgifvits rättighet
14
Stats-Utskottetf Utlåtande N:o 1t>3.
att förvärfva fri dispositionsrätt öfver ekskogen derå emot erläggande af lösen, utgörande
för den framdeles uppvexande ekskogen jemte befintliga och framdeles uppvexande
mäste- och storvirksträd allenast 24 sk. banko för helt hemman, samt, för
den redan befintliga ekskogen, ett belopp, som af en för hvarje socken utsedd komité
blifvit, i öfverensstämmelse med en mot ekens värde särdeles billig beräkningsgrund,
en gång för alla bestämdt; och enär dessutom annan åtgärd icke erfordras för ifrågakomma
rättighets förvärfvande, än löseskillingens insättande i Landtränteriet, hvaröfver
bevis å Landskontoret bör tagas och för Häradsskrifvaren uppvisas, samt härtill kommer
att, enligt hvad Riksgälds-kontorets räkenskaper utvisa, i sådan lösen till Statsverket
inilutit icke mindre än 1,256 R:dr 84 öre för år 1858, 2,516 R:dr 10 öre
för år 1859, 2,009 R:dr 35 öre för år 1860, 859 R:dr 74 öre för år 1861 samt
1,577 R:dr 93 öre för år 1862, i följd hvaraf det synes uppenbart, att ett icke
ringa antal jordegare begagnat sig af den medgifna lösningsrätten, föranlåtes Utskottet,
att till motionärens ofvanberörda framställning
afstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 1 Oktober 1863.
m® 163.
Ant. till Exp.-LJtsk. den I Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, t anledning af väckt motion, angående förflyttning utom hufvudstaden
af Kongl. Flottans varf och dithörande materiel
m. m., samt Skeppsholmens och galervarfvets upplåtande till
Stockholms stad.
(I. A.)
Från Borgare-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterats en af Herr .4. O.
Wallenberg väckt motion (N:o 256), hvaruti förmäles, hurusom motionären redan vid
1856 års riksdag fästat uppmärksamheten på behofvet af ökade tillfällen att anlägga
sådana byggnader i närheten af hamnen i Stockholm, som företrädesvis afsåge handelns
och sjöfartens behof. För sådant ändamål hade motionären ansett lämpligast,
att Skeppsholmen blefve upplåten till stadsdel emot ersättning af flyttningskostnaden
för Kronans dervarande etablissementer; och hade motionären, med ytterligare stöd af
Ståts-Utskottets Memorial N:o tb'4.
iö
de förändringar i sjövapnet, som ofelbart under den närmaste framtiden förestå, och
hvarigenom Skeppsholmens umbärlighet för det ändamål, hvartill densamma för närvarande
begagnas, blefve ännu' större, trott sig böra förnya sin berörda framställning
samt hemställt, att Rikets Ständer måtte tili Kongl. Magt ailåta underdånig
skrifvelse med anhållan, dels att Kongl, flottans varf och all dithörande materiel, kaserner
och boställen nu. m. blefve till lämplig plats utom hufvudstaden förflyttade,
dels ock att såväl Skeppsholmen som det sä kallade galervarfvet måtte, emot den ersättning,
Kongl. Majit kunde finna lämplig, upplåtas till Stockholms stad för att ändamålsenligt
bebyggas med hufvudsakligt afseende på handelns och sjöfartens behof.
Som, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Majit, uppå en af Herr Ofverståthållaren
uti hufvudsakligen enahanda syfte gjord underdånig framställning, förordnat
en komité of sakkunnige personer att taga detta ärende under pröfning och derefter
utlåtande i ämnet afgifva, anser Utskottet vid sådant förhållande och enär alltså denna
vigtiga fråga, efter erhållen nödig utredning, kommer att af Kongl. Majit tagas uti
nådigt öfvervägande, samt, i händelse af bifall till framställningen, uti sålunda utredt
skick, till Rikets Ständers godkännande öfverlemna», sig icke nu kunna förorda bifall
till motionärens framställning, hvilken Utskottet följaktligen hemställer
för närvarande icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den i Oktober i863.
JU:© 164.
Arik. till Exp.-Utsk. den 1 Ökt. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Stats-Utskottets Betänkande
N:o 126, angående frånträdande af Kronans rätt till återlösen
af de s. k. Trippiska hemmanen i Halland.
(T. A.)
Berörda utlåtande, hvaruti 'Mats-Utskottet hemställt, att Rikets Ständer måtte
förklara, det något anspråk att få till Kronan återlösa dem af de s, k. Trippiska hemmanen,
hvartill Svenske män redan vunnit eller framdeles kunna förvärfva all den
Trippiska arfvingarne, enligt köpeafhandlingarne den 26 April och den 9 Maj 1653
16
Stats-Utskottets Memorial N:o 164.
tillkommande rätt, hädanefter icke må å Kronans vägnar väckas, har af Ridderskapet
och Adeln blifvit til! Utskottet återremitteradt; men enär de 3 öfriga Riks-Stånden
godkänt Stats-Utskottets ofvanberörda hemställan, torde Rikets Ständer finna,
det någon åtgärd i anledning af återremissen icke erfordras.
Stockholm den 1 Oktober 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1SC3.
Stats- Utskottets Memorial N:o 165.
1
N:o 165.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, angående afskrifning af åtskilliga inom linien i Biksgälds-kontorets
räkenskaper balanserade fordringar.
(R. A.)
Sedan fråga uppställ, huruvida samtliga inom linien uti Riksgälds-konlorets
bufvudböcker sedan liera år tillhaka med oförändradt belopp upptagna fordringsposter
fortfarande behölde i räkenskaperna upplagas, bafva Fullmägtige i Riksgäldskontoret,
uppå anmodan, uti afbiten skrifvelse meddelat nedanstående upplysningar
rörande dem bland dessa fordringsposler, hvilka äro af den beskaffenhet, att någon
vidare godtgörelse derför icke är alt förvänta, och hvilka Fullmägtige derför destohellre
ansett numera kunna helt och hållet ur räkenskaperna alföras, som i allt fall
ltiksgälds-kontoret, derest, emot förmodan, tillgång lill ytterligare albetalning å en
eller annan utaf dessa fordringar skulle framdeles erhållas, måste fortfarande vara
berälligadt komma i åtnjutande a! hvad som möjligen kan å samma fordringar ytterligare
inflyta; varande de sålunda till afskrifning anmälda fordringsposterna följande,
nemligen:
l:o. Den under titel ”oersatt lombardfond vid f. d. G mer al-assistans-kontor el”
bokförda fordran R:dr 57,723: 17. Sedan den genom f. d. General-assistans-kontoret,
med förlag af allmänna medel, bedrifna pantlånerörelse i början af 1830:lalet
upphört, beslöto och förordnade Rikets Ständer under 1840 och 1841 års riksdag,
att det belopp, 40,423 R:dr 17 sk. 11 r:st. Ranko, Riksgälds-kontorets återstående
fordran för de till sagda lånerörelse försträckta medel utgjorde, skulle föras inom
linien i räkenskaperna; och har denna fordrans belopp genom sedermera till Riks—
gålds-kontoret skedda inbetalningar minskats,
under år 1844 med R:dr Banko 577: 33. 7.
och under år 1850 med
„ 1,563: 27. —
eller med tillsammans R:dr Banko 1,941: 12. 7.
samt följaktligen lill
„ ,, 38,482: 5. 4.
motsvarande ofvannämnda ännu balanserade summa 57,723 R:dr 17 öre.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 13 Haft. I
2
Stats-Utslcottets Memorial N:o 165.
2:o. Det under 1825 samt 182 8—1850 års riksdagar i egenskap af kreditiv
beviljade och under åren 1855 och 1855 från Jliksgäkls—kontoret ulhekomna statsbidrag
för en vattenledning till Carlskrona, utgörande, efter afdrag af den år 1850
med 4,099 R:dr 19 sk. 7 r:st. verkställda återbetalning af hvad som utaf dessa
medel icke blifvit för sagda företag användt R:dr 118,850: 89.
Till följd af Rikets Ständers jemväl vid 1840 och 1841 års riksdag fatlade beslut,
blef hela det af Riksgälds-kontoret utbetalda kredilivbeloppet, 85,555 R:dr 10 sk.
Banko, fördt inom linien i räkenskaperna. Del dittills i Riksgälds-kontorets reglemente
införda stadgande: att, i fall vattenledningen till Carlskrona icke skulle komma
att fullbordas och de dertill, med ifrågavarande medel, uppköpta jernrören icke skulle
kunna till allmänna byggnader användas, borde den tillgång, som uppkomme genom
försäljningen af dessa rör samt andra till samma företag upphandlade materialier,
aflemnas till Riksgälds-kontoret, blef under sednast förflutna riksdag vid nu gällande
reglementes utfärdande uteslutet i anseende till det af Rikets då församlade Ständer
beviljade och å Riksgälds-kontoret anvisade anslag för anläggningen af den sedermera
verkställda vattenledningen från Lyckeby till Carlskrona.
5:o. Lvftade men ännu icke återbetalda medel utaf det under 1853 och 1854
drs riksdag för upprätthållande af rikets neutralitet anvisade särskilda
kreditiv R:dr 5,709,878: 07.
Utaf detta kreditiv, hvars hela belopp, 2,500,000 R:dr Banko eller 5,750,000 Il:dr
Runt, efter erhållna reqvisitioner ulanordnades från Riksgälds-kontoret under åren
1854 och 1855 samt enligt Rikets åren 1850 — 1858 församlade Ständers beslut
upptagits inom linien i Kontorets räkenskaper, hafva återbetalts:
under år 1858  R:dr 59,951: 2 7.
varande de å sagda kreditiv verkställda utbetalningar äfvensom de föremål, hvartill
de lyftade kreditivmedlen blifvit använda, fullständigt uppgifna för Rikets Ständer
genom de 1857 års riksdags Stals—Utskotts Memorial N:o 04 bilagda utredningar
angående dessa medel.
4:o. Oersalta beloppet af det likaledes under 1853 och 1854 drs riksdag, till
följd af Regeringsformens 85 §, anvisade kreditiv till utomordentliga anstalter för
rikets försvar R:dr 2,248,741: 82.
Enligt den ofvan åberopade memorial äfven bifogade uppgift å utbetalningarne
utaf nu ifrågavarande kreditiv och de med dessa medel bestridda utgifter, lyftades
utaf detsamma
„ „ 1859
„ „ 1860
i U . O I .
115: 15.
eller tillsammans
R;dr 40,121: 55;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 166.
3
under år 1855
R:dr Banko 800,000:—1
„ „ 1856
„ 500,000: —
och under Februari månad 1857  „ „ 100,000: —
eller tillsammans K:dr Banko 1,400,000: —
hvarefter under Maj månad sistnämnda år likaledes utbekom
mits
v  „ 100,000:—■
Summa H:dr Banko 1,500,000:—,
eller Kalr Kant 2,‘250,000. Eller afdrag af en under år 1859 med Kalr Kaut
1,258: 18. verkställd återbetalning å den såluuda lyftade kreditivsumman, utgärdet
återstående oersalta beloppet deraf, såsom förut uppgifvits, Kalr 2,248,741: 82.
Utskottet, som vid do af Fullmäglige i Riksgälds-kontoret sålunda upplysta
förhållanden anser ändamålsiöst att förberörda fordringar, hvilka sakna allt värde,
fortfarande i räkenskaperna upptagas, får alltså hemställa:
att Rikets Ständer måtte besluta, att ofvan omförmälda inom
linien i Riksgälds-kontorets hufvudbok för sistlidet år upptagna
fordringsposler må ur räkenskaperna helt och hållet afföras.
Stockholm den 5 Oktober 1865.
N:o 166.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Proposition, angående med
konungariket Belgien af slutade traktater om upphörande af Scheldetullen.
(I. A.)
Uti högstberörda lill Rikets nu församlade Ständer den 14 sistlidne Augusti af—
laina nådiga Proposition (införd under N:o 123 i lista Samlingen af Bihanget till
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 166.
Riks—Ståndens Protokoll) meddelas, i afseende å uppkomsten och beskaffenheten af
denna afgift, hvars undanrödjande utgjort föremål för ifrågavarande traktater samt angående
de underhandlingar, som föregått dess s afslutande, följande af Kongl. Utrikes-departementet
lemnade utredning:
”1 början af sextonde århundradet hade Belgiens och särdeles staden Anlwerpens
handel uppnått en hög grad af välstånd, men den politiska och religiösa kris, som
sedermera inträdde, utöfvade i (lera hänseenden eli menligt inflytande på densamma
och i medlet al det följande århundradet upphörde Scheldefloden, sorn bildar inloppet
till Antwerpen, alt vara en fri flod. Genom en emellan Spanien och Generalstaterna
i Holland den 30 Januari 1648 i Mönster afslulad fredstraktat, Art. 14,
föreskrefs det nemligen, att Schelden skulle vara tillsluten för alla främmande nationers
fartyg, hvilket hade till följd alt staden Amsterdams handel i betydlig mån
tilltog på bekostnad af Antwerpen, hvars handel hotades af fullkomlig undergång;
och oaktadt de bemödanden, som tid efter annan gjordes i ändamål att iörmå
General-staterna alt medgifva en förändring häruti, förblef Schelden stängd omkring
halftannat århundrade eller intill den 16 November 1792, då Franska Nationalkonvenlet
proklamerade Scheldens frihet, hvilken sedermera uti en emellan Generalstaterna
och Franska Republiken den 16 Maj 1795 i Haag afslutad traktat af General-staterna
erkändes, äfvensom genom annexe XVI till YViener-lraklaten den 9
Juni 1815 ytterligare bekräftades. Schelden, hvars mynningar vid Belgiens och
Nederländernas skilsmessa förblefvo under Nederländsk landshöghet, har sedan nämnde
lid år 1792 varit fullkomligt fri allt intill år 1859, då, oaktadt de protester Belgien
under de långvariga underhandlingar, som i London egde rum rörande detta
lands och Nederländernas skiljande från hvarandra, inlade mot Nederländernas anspråk
på fastställandet af en afgift utaf sjöfarten på Schelden till förmån för sistnämnda
land, det uti Art. 9 § 3 af den emellan de håda rikena under de fem
Stormagternas inflytande den 19 April 1839 afslutade traktat bestämdes, alt Nederländska
regeringen skulle ega, att af de å Scheldefloden och dess mynningar trafikerande
fartyg uppbära en afgift af i Fl. 50 cent. per tonneau sålunda ali 1 Fl.
12 cent. skulle erläggas för fartyg, som, kommande från öppen sjö, ginge uppföre
den gren af Scheldefloden, som benämnes vestra Schelde, för att begifva sig till
Belgien antingen på Scheldefloden eller Ternenscr-kanalen, samt 58 cent. per tonneau
för fartyg, som på samma väg afgå från Belgien till öppen sjö. Samma dag afslöls
emellan Nederländerna, å ena sidan, samt Österrike, Frankrike, Stor-Britannien,
Preussen och Ryssland, å den andra, en traktat, hvarigenom de uti omförmälda
traktat intagna bestämmelser blefvo ställda under Regeringarnes i de fem sistnämnda
länderna garanti. Medelst en den 5 Juni 1839 utfärdad lag förklarade derefter
Kongl. * foelglska Regeringen, som befarade alt Anlwerpens handel genom den afgift
r^deVVäfitféfnå^icirönda1 dgdc af Schelde-flodfarten uppbära, skulle komma alt ånyo
iftratkllbg, del denna afgift skulle blifva de å Schelden trafikerande
Stafs- Utskottets Utlåtande N:o 166.
5
fartyg, hvilken nation de än tillhörde, af Belgiska staten godtgjord, Regeringen dock
förbehållet att om, med hänseende till någon af de främmande nationernas fartyg,
särskilda och vigliga omständigheter sådant föranledde, för dessa fartyg upphäfva
tillämpningen af denna bestämmelse; hvarjemte Kongl. Belgiska Regeringen tillkännagaf
sig vilja före den 1 Juni 1843 taga i öfvervägande, om den sålunda medgifua förmånen
komme att fortfarande förunnas de länder, med hvilka icke under tiden några
särskilda öfverenskommelse!’ rörande handels-, tull- eller sjöfartsförhållandena de respektive
länderna emellan blifvit träffade. Någon granskning eller allmän återkallelse
af denna lag har likväl icke hvarken år 1843 eller sedermera egt rum, och
alltifrån afslutandet af omförmälda traktater har det i praxis tillgått så, att ifrågavarande,
under namn af Scheltle—lallen kända afgift icke blifvit af fartygen erlagd,
utan att Belgien, som, jemte Nederländerna, hållit noga tillsyn å fartygens lästetal,
direkte till Nederländerna betalt tullen, hvilken under de öfverläggningar i Belgiska
Hamrarne, hvartill densammas införande gaf anledning, ansågs icke kunna beräknas
till högre maximum än 508,000 Francs årligen, men småningom ökades så, att dea
år 1860 utgjorde ungefär 1,900,000 Francs eller nära fyra gånger det belopp,
hvartill den beräknats skola uppgå. Kongl. Belgiska Regeringen började emellertid
allt mer och mer blifva obenägen alt fortfarande erlägga denna tull, såsom utgörande
en alltför tryckande och ständigt vexande börda. Vid de underhandlingar,
som egde rum i Köpenhamn år 1856 angående Sundska tullens aflösning och i
Hannover år 1861 i och för Stade—tullens kapilalisering, blef Schelde-tullens framtida
aflösning af de sjöfartsidkande nationerna dem förespeglad; och i slutet af sistnämnda
år gjorde Kongl. Belgiska Regeringen hos Kongl. Maj.ts Regering framställning,
huruvida den icke vöre benägen att, i likhet med hvad förut egt rum i afseende
å Sundska tullen och Stade—tullen, jemte öfriga intresserade Magter deltaga
i en allösning af Scbelde-lullen. Enligt det förslag, som då framlades, skulle aflösningssumman
bestämmas till 41,950,000 Francs, motsvarande 25 gånger medelinkomsten
af 1858—1860 årens uppbörd och emellan de respektive Staterna fördelas
i mån af deras sjöfart på Schelden, då Sveriges andel komme alt uppgå till
816,525 Francs, hvaremot Belgien ville afstå från uppbärande af tonnage-afgifter
utaf fartyg, som besöka Belgiska hamnar, samt bereda nedsättning i lolsafgifterna
på Scheldelloden; och förklarade Kongl. Belgiska Regeringen sig derjemte benägen
att med Sverige afsluta en handels-traktat, hvarigenom del skulle tillerkännas samma
förmåner, som genom en kort förut med Frankrike afslutad dylik traktat blifvit
delta land medgifna och hvilkas beviljande åt andra länder jemväl utgjorde föremål
för underhandlingar. Beträffande den ifrågasatta handels-traktaten meddelades det
svar, alt Kongl. Maj:ts Regering alltid skulle finnas beredvillig att afsluta en sådan,
grundad på fullkomlig reciprocitet, och innefattande garantier för en ömsesidig behandling
i likhet med den de mest gynnade nationer åtnjöto, men enär, på sätt
ofvan förmäles, efter det genom Wiener-lraktalen, hvilken Sverige undertecknat och
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 166.
sorn för detsamma icke upphört att vara gällande, Schöldén förklarats fullkomligt
fri, den tull, om hvars aflösning fråga sålunda blifvit väckt, genom en emellan Belgien
och Nederländerna afslutad, samt af Österrike, England, Frankrike, Preussen
och Ryssland garanterad traktat, hvilken till stöd för Kongl. Belgiska Regeringens
framställning åberopats, blifvit pålagd sjöfarten på Schelden, ulan att Sveriges samtycke
dertill äskats, eller ens samma traktat då eller sedermera på olticiel väg
blifvit Kongl. Maj:ts Regering till kännedom meddelad, samt berörda traktat följaktligen
icke lör Sverige medförde förpligtelse att utgöra denna af dess fartyg
aldrig utkräfda lull, i motsats mot hvilken Sverige genom ingångna traktater
varit förbunden alt betala såväl Sundska tullen som Stade—tullen, ansågs
traktatens omlörmälda bestämmelse icke eller kunna grundlägga någon skyldighet
för Sverige all bidraga till samma tulls aflösning, hvadan och då, hvad angick
de förmåner, hvilka, under förutsättning af Sveriges deltagande i aflösningen,
skulle detsamma tillerkännas, det med skäl kunde ifrågasättas huruvida dessa förmåner
motsvarade den betydande uppoffring Sverige komma att vidkännas, Kongl.
Belgiska Regeringens framställning härutinnan biel' i dess dåvarande skick från Kongl.
Maj.ts sida afböjd. — Samtidigt härmed hade Kongl. Belgiska Regeringen jemväl
hos flera andra Magier gjort likartade framställningar, men äfven hos dessa rönte
förslaget mycket motstånd och de underhandlingar, som öppnats emellan Belgien
och Nederländerna, hvilken sednare magt förklarat sig med Belgien ensamt och icke
med öfriga Magier vilja träffa uppgörelse 0111 kapitalisationslrågan, skredo icke framåt
utan snarare tvärtom, så att de ännu i början af hösten sistlidet år till och med
betraktades såsom definitivt afbrutna. Emellertid, sedan Scbeide-tullens kapitalisation
omsider af Nederländerna blifvit tili principen godkänd, och ytterligare underhandlingar
derefter egt rum med Kongl. Stor-Brilanniska Regeringen, hvars bifall
Belgien i främsta rummet var angeläget att utverka, enär Englands andel i aflösningskapitalet
blefve det jemförelsevis drygaste, förklarade bemälde Regering sig
i början af innevarande år villig alt på uppgifna vilkor bidraga till Schelde-tullens
aflösning och, uppmuntrad af denna framgång, beslöt Kongl. Belgiska Regeringen att
göra förnyade framställningar till öfrige i frågan intresserade Magter och till en
början till dem, som garanterat traktaten af den 10 April 1859. Äfven dessa
började då visa sig gynnsamt stämda för förslaget och, med åberopande häraf, inledde
Kongl. Belgiska Regeringen derefter nya underhandlingar med Kongl. Maj:ts
Regering hufvudsakligen på följande, med de af Kongl. Slor-Britanniska Regeringen
betingade vilkor öfverensstämmande grunder: Aflösuingskapitalet, i afseende hvarå
Kongl. Nederländska Regeringen yrkal att del måtte bestämmas till 48,000,000
Francs, motsvarande 25 gånger medeltalet af de fem sednaste arens uppbörd, skulle
upptagas till endast 50,000,000 Francs, utgörande blott 20 gånger de sex sednaste
årens medeluppbörd. Delta kapital hade blifvit bestämdt tili 20 och icke, såsom
vid Stade-tullens aflösning, lill endast 15A gånger uppbördens medelbelopp, af det
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 166.
skäl att inkomsten af Slade-tullen icke, livad dess progressiva stigande beträffar,
kunde jemföras med inkomsten af Schelde-tullen, som under de sednasle tio åren
i det närmaste fördubblats, då deremot Stade-tullen under de sednasle tio åren af
dess tillvaro endast ökats med något mera än 50 procent, och att, du värdet af
tullen stöde i direkt förhållande till densammas afkastning, det vore rättvist och
billigt alt afseende blefvc fästad! på den hastigare och mera bestämda tillvexten af
den inkomst, som skulle försvinna. Emellan vederbörande stater skulle atlösningskapitalet,
enär Schelde-tullen utgått, icke af varan, ulan efter fartygens drägtighet, fördelas
i mån af deras sjöfart på Schelden, men, då det ansetts, alt Schelde-tullens
upphörande erbjöde ett särskildt intresse för Belgien och att detta lands andel derföre
icke horde bestämmas efter den allmänna regeln, ville Kongl. Belgiska Regeringen,
för alt befrämja sakens framgång och ehuru Belgien allt hittills ensamt burit
hela hördan al denna tull, som under åren 1830 —1802 uppgått till eli sammanlagdt
belopp af omkring 30,000,000 Francs, samtycka till alt Belgien, utöfver dess
bidrag efter förenämnda beräkningsgrund, 3,683,160 Francs, erlade så stort belopp
att Belgiens andel komme all utgöra 12,000,000 Francs, hvarigenom del kapital,
som skulle emellan öfriga stater fördelas, nedginge till 24,000,000 Francs, och
Sveriges bidrag komme ali utgöra endast 543,600 Francs. Belgien åter, å dess
sida, ville, på sätt det förut erbjudit sig, afskaffa de dryga tonnage-afgilterna, utverka
nedsättning i lotsafgifterna och genom en handelstraktat göra Sverige delaktigt
af de betydande tullnedsättningar, som beviljats andra stater, samt dessutom
tillse alt de lokala sjöfartsafgiflerna i Antwerpen blefve minskade. Om, emot förmodan,
några af de respektive staterna icke vore benägna att deltaga uti denna uppgörelse,
skulle deras fartyg och varor i Belgien blifva underkastade en diflerentiel
behandling; i stället för Schelde-tullen, hvilken i alla händelser komme alt upphöra,
och de nuvarande tonnage-afgifterna, skulle en beskattning af 5 Francs per
tonneau, motsvarande i del närmaste nämnda lull- och afgifler, i Belgien påläggas
fartyg, tillhörande dessa stater, och alfordras dem hvarje gång de anlöpte någon
hamn i Belgien, och de nedsättningar i tulltarifen, som komme de stater tillgodo,
hvilka på aflösningen ingått, skulle ej till fördel för de icke deltagande staterna
tillämpas. Förutom England bade nu icke allenast öfriga fyra Slormagter, utan
jemväl Nordamerikanska Förenta Staterna, Danmark, Italien, Spanien, Portugal, Kyrkostaten,
Turkiet, Bremen, Lubeck, Brasilien och Peru samtyckt till allösningsförslaget
på de i London uppgjorda hufvudgrunder, och underhandlingarne med Hannover,
Oldenburg, Mecklenburg och Hamburg voro väl ej afslutade, men anginge icke vidare
sjelfva principen, hvilken af dem godkänts, utan endast dessa staters andelar i
aflösningskapitalet eller ock betalningssättet. Med Nederländerna hade Belgien den
12 Maj afslulat en traktat, hvarigenom, bland annat, Nederländerna emot en ersättning
af 17,141,600 Nederländska Floriner från och med den dog första afbetalningen
derå af Belgien verkställdes, hvilket horde ske genast efter ratifikationernas ut-;
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 166.
vexling, för alllid afslod från uppbärande af den i Ari. 9 § 3 af traktaten den 49
April 4 839 Nederländerna tillförsäkrade afgift af sjöfarten på Schelden samt lots—
afgifterna på denna flod nedsatles under 20 procent för segelfartyg och 30 procent
för ångfartyg.”
Enligt hvad af den nådiga Propositionen vidare inhemtas, hade, sedan flertalet
af de mest intresserade staterna sålunda förklarat sig benägna att biträda Kongl.
Belgiska Regeringens förslag och aflösningsfrågan antagit karakteren af en underhandling
om det pris, hvarföre Belgien vore benäget att låta de respektive staterna
komma i åtnjutande af fördelarne utaf en allmän reform i dess tullsystem, äfvensom
af andra förmåner och lättnader för handeln och sjöfarten, Kongl. Kommers-kollegium,
anhefaldt att meddela utlåtande, huruvida de fördelar, Sveriges handel och
sjöfart skulle vinna genom Schelde-tullens upphäfvande, kunde anses öfverväga eller
motsvara den uppoffring från dess sida, som för sådant ändamål blifvit äskad, i
fråga härom, uti afgifvet utlåtande, yttrat, bland annat: alt genom den 3 Februari
1858 utvexlade deklarationer blifvit förklarad!, att Sverige skulle uti Belgien komma
i åtnjutande af de fördelar, som härflölo från lagen af den 49 Juni 4 856, angående
upphörande af de. i Belgien då gällande iliflerential—lullafgifter, samt alt ej
mindre Svenska fartyg skulle fortfarande ega att i Belgien idka kustfart från en
hamn till en annan, utan ock den reciprocitet, som då redan förefanns emellan
Sverige och Belgien i afseende å skeppsumgälder, bibehållas, hvilket allt borde blifva
gällande intilldess endera af de konlraherande Magierna gifvit den andra en motsatt
önskan tillkänna; att det af Kongl. Belgiska Regeringen genom lagen den 5 Juni 4 839
gjorda åtagande i fråga om Schelde-tullens erläggande lör främmande fartyg äfvensom det
tillerkännande åt Svenska fartyg af vissa förmåner i Belgiska hamnar, som genom
åberopade deklaration egt rum, icke vore af den bindande egenskap att derå kunde
grundas några anspråk på eli ovilkorlig! tillgodonjutande af de Svenska sjöfarten på
Belgien sålunda förunnade lättnader, ulan att berörda åtagande och medgifvande
kunde af Kongl. Belgiska Regeringen når som helst återkallas samt denna sjöfarts—
rörelse underkastas de afgifter och betunganden, bemälda Regering kunde finna för
godt samma rörelse pålägga; att om äfven härvid å ena sidan kunde erinras att
Belgiens omfattande handel i första rummet hade att vidkännas olägenhet af en
dylik åtgärd, som för delta land skulle minska en behöflig tillgång på fraktfarts—
idkande fartyg samt att i denna omständighet eli väsendtligt hinder borde möta för
Kongl. Belgiska Regeringen alt i någon vidsträcktare mån tillämpa den diflerentiela
behandling, som fartyg, tillhörande de stater, hvilka icke inginge på det framställda
förslaget om Schelde-tullens aflösning skulle underkastas, så måste dock å andra
sidan i betraktande tagas att Kongl. Belgiska Regeringen i detta häseende befunne
sig i en mindre beroende ställning till dessa stater, sedan numera i det närmaste
samtliga de i Schelde-flodfarten hufvudsakligen deltagande länders Regeringar förklarat
-
Stats-Utslottets Utlåtande N:o 166.
9
Marat sig villiga att för dessa länders fartyg sagde förslag biträda; alt det alltså
kunde antagas att, derest Sverige undandroge sig att biträda förslaget om Seheldelullens
aflösning, Kongl. Belgiska Regeringen skulle finna sig så mycket mera olörliindrad
att, med återkallande af ofvanåberopade deklaration, pålägga svenska fartyg
den differentiela afgift af 5 Francs per lonneau, om hvars införande lagförslag blifvit
för landets representantkammare framlagdt, som från Sveriges sida en reciprocitetsåtgärd
med hänseende till Belgiska sjöfarten å Sverige dels vore stridande mot bär
gällande allmänna bestämmelser, dels ock, i anseende till denna sjöfartsrörelses obetydliga
omfattning, icke kunde å densamma utöfva något väsendtligt inflytande; att
hvad deremot Sveriges sjöfart på Belgien anginge, sammanlagda drägtigheten af de
svenska fartyg, som under sednast förflutna 5 år besökt Belgiens hamnar, i medeltal
årligen utgjort 6,455 svåra läster, motsvarande ungefärligen 16,000 tonneaux, och
alt de utaf dessa fartyg, på grund af nu gällande bestämmelser, i berörde hamnar
utgångna tonnage-afgifter i medeltal årligen uppgått till nära 20,000 Francs; att
med tillämpning åter på denna sjöfartsrörelse af den i förenämnda lagförslag ifrågaställa
afgiftsbestämmelse, beloppet af de samma rörelse sålunda ålagda förhöjda läst—
afgifter skulle komma att öfverstiga 80,000 Francs årligen; att, då nu genom Sveriges
deltagande i Schelde-tullens kapitalisering medelst föreslagna bidrag af 543,600 Francs,
derå årliga räntan, beräknad efter 5 procent, utgjorde 2 7,180 Francs och efter 4 procent
uppginge till endast 21,744 Francs, för Sveriges sjöfart på de belgiska hamnarna skulle
vinnas dels befrielse från ifrågavarande beskattning i tonnage-afgifter af minst 80,000
Francs årligen samt från hvarje annan dylik afgift, dels ock nedsättning i lotsafgiften till
ett belopp, som, på grund af hvad samma afgifter från svenska fartyg under år
1862 utgjort, uppskattats till 4,800 Francs årligen, samt dessa fartyg, i följd af
berörda lättnader, blefve i tillfälle att uti fraktfarten på Belgien med andra genom
Schelde-tullens allösande på lika sätt gynnade nationers fartyg uthålla en täflan,
som eljest skulle i hög grad försvåras, så ansåg Kommers-kollegium det vara otvifvelaktig!,
alt de förmåner, hvilka i nu omförmälda hänseende kunde påräknas, icke
allenast fullt motsvarade utan öfvervägde den uppoffring från Sveriges sida, som
blifvit fordrad medelst ifrågavarande bidrag, hvilket i allt fall med 238,400 Francs
understege det belopp, hvartill de af Belgiska staten från 1859—1862 för svenska
fartyg erlagda tullafgifter af flodfarten uppgått; och komme föröfrigt, hvad beträffade
de särskilda lättnader i landets varuafsättning på Belgien medelst minskade tullafgifter
derstädes, som i följd af nämnda tillskott skulle Sverige förunnas, att på
vidsträcklheten och vigten af dessa lättnader bero i hvad större eller mindre mån
Sverige genom dem kunde för denna uppoffring blifva ytterligare godtgjordt.
Vid öfvervägande häraf och då, å ena sidan, ej allenast emot aflösningssumman
i dess helhet någon anmärkning med afseende å hvad i fråga derom, på sått
ofvan förmältes, blifvit upplyst, skäligen icke kunde göras, utan äfven Belgien, utBih.
till R. St. Brot. 1862 & 1863. i Sami 1 Afd. 3 Band. 13 Haft. 2 •
IQ
Siats- Utskottets Utlåtande N:o 16ti.
öfver dess rätta andel, åtagit sig så stort belopp att öfriga staters anparler derigenom
undergått väsendtlig minskning, och sjelfva grunden för fördelningen emellan
dessa stater af återstoden utaf alfösningskapitalet jemväl vore alt såsom billig och
rättvis anse, samt, å andra sidan, på sätt Kommers-kollegium yttrat, de förmåner
Sverige, genom erläggande af det äskade bidraget till Schelde-tullens aflösning, bade
att påräkna, fullt motsvarade och till och med öfvervägde denna uppoffring, hade
Kongl. Maj-.t, efter de förändringar denna allösningsfråga sålunda på sednare tider
undergått, och ehuru, hvad sjelfva rättsfrågan angick, Kongl. Belgiska Regeringens
framställning icke, i afseende å Sverige, kunde såsom välgrundad anses, likväl funnit
det vara af Sveriges välförstådda intresse, likasom af dess värdighet föreskrifvet, alt
icke genom ett afslag å den gjorda inbjudningen blottställa sig för de menliga följderna
af ett isoleringstillstånd, utan faslheldre att, i likhet med öfriga större handlande
och sjöfartsidkande stater, biträda det förslag härutinnan, som af Kongl. Belgiska
Regeringen blifvit väckt, och alltså uppdragit ål Statsministern för Utrikes
Ärendena att träda i underhandling om och afsluta den handels- och sjöfarts-traktat,
som i utbyte emot deltagandet i Schelde-tullens aflösning, borde med Belgien uppgöras,
hvarjemte Kongl. Majit anbefallt sin Minister-resident i Brusse! att, såsom
Sveriges fullmägtig, deltaga i de konferenser derstädes, hvarvid Schelde-lullen komme
att af de respektive magterna förklaras för alltid upphäfd; och hade i följd hära!
oell efter förutgångna ytterligare underhandlingar, dels den 26 sistlidne Juni en på
fullkomlig reciprocitet grundad handels- och sjöfarts-traktat blifvit emellan de förenade
rikena och Belgien afslutad, dels ock den 16 derpåföljande Juli emellan Belgien,
å ena sidan, samt Sverige och Norrige jemte flera stater, å den andra, blifvit
afslulad en allmän traktat rörande Schelde-tullens upphörande.
Genom förstnämnda traktat, egnad att öka och underlätta de redan icke obetydliga
handels- och sjöfartsförbindelserna emellan Sverige och Belgien, hade Sverige,
med afseende å tullsatser, ej allenast kommit i åtnjutande af alla de förmåner, som
i Belgien åt andra nationer beviljats, utan ock derutöfver erhållit en icke obetydlig
nedsättning i tullen å stångjern, tackjern och gjutgods äfvensom trävaror. Vidkommande
sjöfartsafgifterna vore genom samma traktat stadgadt, att från och med den
dag, då genom en allmän öfverenskommelse Schelde-tullens kapitalisation blifvit försäkrad,
tonnage-afgifterna i Belgien skola upphöra, lotsafgifterna i hamnar uti Belgien
och vid Schelde-floden nedsättas med 20 procent för segelfartyg, 25 procent
för bogserade fartyg och 30 procent för ångfartyg samt beloppet af de lokala sjöfartsafgifterna
i Antwerpen i sin helhet nedsättas. I öfrigt hade svenska fartyg och
deras laddningar blifvit i Belgien tillförsäkrade enahanda behandling, som belgiska
fartyg och deras laddningar derstädes åtnjuta, äfvensom i allmänhet vore stadgadt,
att de förmåner, som i fråga om handeln och sjöfarten äro eller ytterligare kunna
blifva de mest gynnade nationer beviljade, jemväl skola komma Sverige till godo;
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 166.
11
hvarjemte traktaten innehöll bestämmelser rörande Sveriges deltagande i aflösningen
af Sehelde-tullen, hvartill samtycke lemnats mot vilkor:
att allösningssummans totalbelopp icke öfversliger en summa af 36,000,000
Francs;
att Belgien tager på sin andel tredjedelen af detta belopp;
att återstoden fördelas emellan öfriga stater i förhållande till deras sjöfart på
Scheiden;
att Sveriges andel ej kommer att öfverstiga en summa af 545,000 Francs;
alt denna andel skall gäldas medelst annuiieter till lika belopp, inbegripande
kapital äfvensom ränta efter fyra för hundrade på de icke inbetalda kapitalbeloppen;
att annuiteterna bestämmas til! 25 och den första erlägges i Brusse! den 1
Januari 1866;
att räntan å annuiteterna beräknas från den dag, då ratifikationerna af traktaten
emellan Belgien och Nederländerna af den 12 sistlidne Maj ulvexlas; samt
att Sverige eger att på förhand inlösa hela dess andel eller någon del deraf.
Den allmänna traktaten af den 16 sistlidne Juli åberopade uti lista Artikeln
dels omförmälda emellan Belgien och Nederländerna afslulade traktat, hvaruti Belgien
för alltid afstått Irån uppbärande af den afgift, som varit pålagd sjöfållen på
Scheiden, dels ock ett vid konferensens första sammanträde den 15 Juli af Kongl.
Nederländska ministern i Brussei, å dess regerings vägnar, afgifvet förklarande, att
aiskaffåndet af Schelde-tuilen skulle gälla samtliga staters flaggor, och att denna
tull icke under någon form skall kunna återinföras; och innehöll denna traktat i
öfrigt särskilda artiklar, hvaruti dels Hans Majit Konungen af Belgien tor dess del
afgifvit enahanda förklarande med det i nyssnämnda artikel omförmälda, samt emot
de kontraherande magterna förbundit sig såväl att från och med den dag, då Scheldetullens
uppbärande upphör, afskaffa lonnage-afgiflerna i belgiska hamnar, nedsätta
lotsafgifterna till meromförmälda belopp och de lokala sjöfartsafgifterna i Antwerpen
i enlighet med en särskildt uppgjord tarif, som ock att icke återinföra de sålunda
afskaffade tonnage-afgifterna, eller höja öfriga nedsatta afgifter, dels ock Sverige definitivt
förpligtat sig att med 545,600 Francs bidraga till det belopp, Belgien såsom
ersättning för Schelde-tullens upphörande skall till Nederländerna utgifva. Hvar
och en stat skulle ansvara endast för det bidrag, som på densamma sig belöpte,
och åberopades beträffande sättet, stället och tiden för betalningen af de särskilda
staternas andelar särskilda öfverenskommelser, som äro eller kunna blifva med
Kongl. Belgiska Regeringen träffade. Varande i båda traktaterna för öfrigt stadgadt,
att verkställigheten al de ömsesidiga förbindelser, som i dem innehölles, skulle hero
af uppfyllandet utaf de formaliteter och förpligtelser de kontraherande magterna, enligt
gällande konstitutionela lagar, hade att iakttaga.
I fråga om medel till bestridanda af omförmälda utbetalningar hade Kongl.
Maji», enär Handels- och Sjöfarts-fondens tillgångar medgåfvo att intill nästa stats
-
12
Stats-UtsJcotkts Utlåtande N:o 166.
regleringsperiods slut från denna fond verkställa dessa till beloppet mindre betydliga
betalningar, uppgående lill, förutom ränta, 21,744 Francs eiler omkring 15,600
R:dr R:mt årligen, icke funnit nödigt att nu af Rikets Ständer för sådant ändamål
äska beviljandet af särskildt anslag; men då, i händelse omständigheterna, emot
hvad nu syntes antagligt, icke skulle tillåta utgiftens fortfarande anvisande å berörda
fond, andra tillgångar framdeles måste anslåa, har Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande
att Kongl. Majit, under förbehåll af Rikets Ständers bifall, å ifrågavarande
traktater meddelat Sin ratifikation, nu i nåder föreslagit Rikets Ständer, ali genom
deras godkännande bekräfta de förbindelser i afseende å betalning till Belgien af
Sveriges bidrag tili Schelde-tullens aflösning, som Kongl. Majit genom samma traktater
Sig och riket ikläd!.
Stats-Utskottet har förehaft detta ärende; och, ehuru Utskottet väl finner att,
på sätt här ofvan blifvit visadt, hvarken den emellan Belgien och Nederländerna den
19 April 1839 ingångna traktat kan hafva medfört förpligtelse för Sverige att erlägga
den, sjöfarten på Scheiden, utan Sveriges samtycke, pålagda tull, eller Sverige
förty hafva förbindelse alt uti aflösningen af nämnde tull deltaga; likväl och emedan
de förmåner, som genom den med Belgien ingångna handels-traktat blifvit åt rikets
handel och sjöfart beredda genom afskaflande al tonnage-afgifter i de belgiska hamnarna,
nedsättning af lotsafgifterna i Belgien och på Schelde, af de lokala sjöfartsafgifterna
i Antwerpen samt uti införseltullarne äfvensom på annat sätt, mer än ersätta
den uppoffring, sorn från Sveriges sida fordrats till tullens aflösning, tvekar
således Utskottet icke att föreslå Rikets Ständer att, på sätt Kongl. Majit äskat,
godkänna de förbindelser Kong!. Majit, genom ifrågavarande
traktater, Sig och riket iklädt.
Stockholm den 5 Oktober 1863.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1863.
Stats-Utskottets Memorial N:o 167.
1
Mo 113?.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Okt. 1863, kl. 3 e. ni.
Memorial, angående verkställd omröstning, i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, i fråga om anskaffande af medel till jernvägsbyggnader.
Sedan Riks-Stånden till pröfning förehaft Stats-Utskottets Memorial N:o 154,
innefattande, bland annat, förslag till voterings-proposition i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut rörande beloppet af de medel, som ansetts böra medelst upplåning
anskaffas, för att användas till utbetalning af de under innevarande riksdag
för jernvägsbyggnader beviljade anslag och lån, har Förstärkta Stats-Utskottet denna
dag sammanträdt och verkställt omröstning öfver berörda, af Rikets Ständer godkända
voterings-proposition, så lydande:
»Den, som gillar Stats-Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden bifallna hemställan,
att Rikets Stander måtte åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret uppdraga att
genom upplåning anskaffa en summa af högst Tretiotvå millioner (32,000,000) Riksdaler
Riksmynt, för att användas till utbetalning dels af de under innevarande riksdag
beviljade anslag å tillhopa 27,896,000 R:dr, för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader
under åren 1863, 1864, 1865 och 1866, dels af de utaf Rikets nu
församlade Ständer för utförande af enskilda jernvägsanläggningar anvisade lån å tillsammans
9,644,000 R:dr; samt att, derest denna lånesumma, med tillägg af de i
Riksgälds-kontoret innestående öfverskott å jernvägslänemedlen, jemte det af Rikets
Ständer jemväl anvisade belopp af trafikinkomsten utaf Statens jernvägar, icke blifver
tillräcklig att bestrida de utbetalningar, för hvilka medlen sålunda äro afsedda, bristen
af Riksgälds-kontorets egna tillgångar bör tillskjutas; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
uppdraga att, för utbetalning of ej mindre de till fortsättningen af Statens jernvägsBih.
till 11 St. Brot. 1802 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 14 Haft. t
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 108.
byggnader under innevarande riksdag beviljade anslag, jin de af Rikets nu församlade
Ständer anvisade lån för enskilda jernvägsanläggningars utförande, anskaffa genom
upplåning en summa af högst Tretiofem millioner (33,000,000) Riksdaler Riksmynt;
och skall, om denna Jånesumma, med tillägg af behållningen utaf de för Statens jernvägsbyggnader
förut upplånade medel och af Rikets Ständer anvisade belopp af trafikinkomsten
utaf statsbanorna, icke blifver tillräcklig för sagde anslags och Iåns utbetalande
hvad som brister tillskjutas af andra till Riksgälds-kontoret influtna medel;
kommande derföre den tillgång, som kan beredas genom de inbetalda lånemedlens
förräntning, intilldess samma medel behöfva för dermed afsedda ändamål tillhandahållas,
att, i likhet med annan sådan ränteinkomst, tillfalla Riksgälds-kontoret.»
Som denna omröstning utfallit med 52 Ja och 62 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll; hvilket Förstärkta
Stats-Utskottet härmed skolat för Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 6 Oktober 1863.
M:o 168.
Ank. lii! Exp.-Utsk. den 8 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af dels erhållna återremisser, dels Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, rörande en del af de i Utlåtandet No 141
behandlade frågor om statsbidrag för vägförbättringar, brobyggnader,
kanaler, vattenaflappningar och andra arbets/öretag.
(R. A.)
Utskottets uti 14:de, 36:te och 49:de punkterna af ofvanberörda Utlåtande gjorda
hemställanden, hvarigenom Utskottet afstyrkt bifall till framställningarne om statsbidrag
för väganläggning från Bolmens strand till Wieslanda jernvägsstation i Krono
bergs
län, för kanalbyggnad mellan Norasjön och Fåsjön i Örebro län samt för sänkning
af Ifösjön i Christianstads län, hafva blifvit gillade af Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Borgare-Stånden, hvaremot berörda punkter blifvit af Bonde-Ståndet
till Utskottet återremitterade. Då dessa punkter sålunda äro genom tre Stånds sammanstämmande
beslut ofgjorda,
Stals-Utsbottets Memorial N:o 168.
3
kunna de af Bonde-Ståndet härutinnan beslutade återremisser icke föranleda
till någon vidare åtgärd.
Beträffande 17:de punkten hafva Preste- och Bonde-Stånden bifallit Utskottets
hemställan, att Rikets Ständer, i och för den numera fullbordade brobyggnaden öfver
Umeå eif måtte, under vissa af Utskottet föreslagna vilkor, bevilja ett ytterligare lån,
stort Tjugotusen Riksdaler, hvaremot samma hemställan blifvit af de öfriga begge
Riks-Stånden afslagen. Då sålunda denna fråga måste afgöras genom omröstning i
Förstärkt Stats-Utskott, får Utskottet, för sådant ändamål, föreslå följande voteringsproposition
:
»Den, som bifaller Utskottets, af Preste- och Bonde-Stånden gillade hemställan,
att Rikets Ständer i och för den numera fullbordade brobyggnaden öfver Umeå eif
måtte bevilja ett ytterligare lån, stort Tjugotusen Riksdaler Riksmynt, med förbindelse
för vederbörande låntagare att årligen, efter slutet af det år, hvarunder lånemedlen
utbekommits, erlägga åtta procent af hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres
efter fem procent utaf obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning
derå, samt att i öfrigt de föreskrifter, som för tillgodonjutande af andra dylika statsbidrag
vid innevarande riksdag varda stadgade, äfven i afseende på detta lån böra, i
tillämpliga delar, lända till efterrättelse, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har det af Utskottet tillstyrkta lån för brobyggnaden öfver Umeå
eif icke blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
Uti 31:sta punkten hade Utskottet hemställt: »att Rikets Ständer måtte, för
segelleds öppnande från Halle fur a vid Wenern förbi Köpmannabro genom sjöarne
Åkelången, liogvarpen, Laxsjön och Lelången till Stora Lee samt anläggning af en
jernväg af 2,350 fots längd vid Håfveruds bruk, bevilja ett statsbidrag af En million
Riksdaler, deraf 200,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och 800,000
R:dr såsom lån, samt att halfva anslagssumman, Etthundratusen Riksdaler och af lånet
Fyrahundradefemtio tusen Riksdaler, må under nästkommande statsregleringsperiod
utbetalas till det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års utgång
bör vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig att utföra och fullborda hela den ifrågavarande
kommunikationsleden, med skyldighet för bolaget att årligen efter slutet af
det år, hvarunder hvarje för sig fristående del af företaget blifvit fullbordad, och intill
hvilket års slut motsvarande del af lånet får räntefritt innehafvas, inbetala fem
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 168.
procent å det, i förhållande till hela kostnaden, på samma del belöpande lånebelopp,
af hvilka först beräknas tre procents ränta å det efter hvarje inbetalning återstående
kapital och det öfriga afgår å kapitalet.»
Denna hemställan har blifvit af P reste-Ståndet bifallen, med de tillägg i afseende
på vilkoret), som Friherre af Ugglas uti sin reservation, sid. 77, föreslagit, eller
»att, sedan hvarje för sig fristående del af ifrågavarande kommunikationsled blifvit, i
enlighet med af Kongl. Majit faststäiid plan och afslutadt kontrakt, fullbordad, den
behållna årliga trafikinkomsten först, och innan någon utdelning må aktie-egarne tillgodokomma,
bör användas till lånets årliga förräntning och amortering, hvaremot, om
iukomsterna icke härtill blifva tillräckliga, aktie-egarne frikallas från all skyldighet att
för sådant ändamål utöfver det inbetalda aktiebeloppet vidkännas någon utgift; samt
att Riksgälds-kontoret skall, intilldess lånet blifvit till fullo betaldt, ega utse en ledamot
uti direktionen för det till arbetets utförande bildade bolag, hvilken direktionsledamot
skall hafva skyldighet vaka deröfver, att behållningen af rörelsen varder på
föreskrifvet sätt årligen använd till lånets förräntning och amortering, innan något
deraf må till aktie-egarne utdelas.»
Deremot hafva Bidderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden till
Utskottet återremitterat ifrågavarande puukt, hufvudsakligen i ändamål alt Utskottet
må komma i tillfälle att taga under närmare öfvervägande de skäl, hvilka utaf Friherre
af Ugglas blifvit uti riyssberörda reservation anförda mot bolagets åliggande att
för iånesumman ställa sådan borgen, som Fullmägtige i Riksgälds-kontoret kunde
godkänna, samt pä det att Utskottet, derest bolaget befriades från ett sådant åliggande,
måtte föreslå så beskaffade föreskrifter, som betrygga Statens rätt att för lånesumman
erhålla godtgörelse.
Uti ofvanberörda reservation har blifvit erinradt att skyldigheten att för lån till
allmänna arbeten ställa godkänd horgen eller säkerhetshandling för den afgifna skuldförbindelsens
uppfyllande varit, ända från och med år 1841, föreskrifven i alla för
Riksgälds-kontoret sedermera utfärdade reglementen; men att Rikets Ständer vid 1853
och 1854 års riksdag funno nödigt häri göra undantag för det lån, som då beviljades
till Gefle-Dala jernväg; att detta undantag vid påföljande riksdag utsträcktes till
det lån å 825,000 R:dr, som då anvisades för kanal- och slussanläggningen från
Asasjön öfver Wexiö till Almundsryd samt för jernväg derifrån till Carlshamn, äfvensom
för de lån, som vid samma riksdag lemnades till andra mindre jervägsanläggningar;
samt att samma undantag derefter såväl vid sistförllutna som vid innevarande
riksdag blifvit bibehållet för aila de lån, som blifvit anvisade till utförande al såkallade
bibanor. Såsom skäl för den vid 1855—1854 års riksdag beslutade förändring i
hvad förut varit stadgadt, anförde dåvarande Stats-Utskott, uti sitt under (N:o 274)
afgifna memorial (sid. 52), bland annat, följande:
»Dessa borgensförbindelser, hvilka dels af Kongl. Majit, dels af Fullmägtige i
Riksgäldskontoret bort godkännas, hafva i allmänhet innefattat så kallad solidarisk betaluingsansvarighet
för alla dem, som undertecknat en och samma förbindelse. Dess
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 168.
utom har vid många tillfällen i sjelfva skuldsedeln en dylik ansvarighet varit för dess
utgifvare föreskrifven. I anseende till det, jemförelsevis med kostnads- och lånesummorna
för nu ifrågavarande jernvägsanläggning (mellan Gelle och Falun), mindre betydliga
belopp, hvar och en dylik förbindelse vanligen afsett, hor, sSvidt Utskottet varit
i tillfälle erfara, yrkandet af solidarisk ansvarighet för dessa företag och dertill beviljade
lån merendels utan svårighet kunna fullgöras. Ett helt annat förhållande konnne
åter efter all sannolikhet att inträffa, derest dylik ansvarighet skulie fordras antingen
för utförandet af det arbete, hvarom nu är fråga och hvars kostnader måhända kom
ma
att öfverstiga 4,000,000 R:dr, eller för återbetalningen af det dertill beviljade
lån å mer än 2,800,000 R:dr. Utskottet har fördenskull, med hänsigt til! detta lån
och det dermed understödda företag, icke trott sig kunna tillämpa den solidariska
ansvarighets-principen, emedan sådant säkerligen kornme att utgöra ett bestämdt hinder
mot möjligheten af samma Iåns erhållande och sagda företags deraf beroende
verkställighet.»
Utskottet hade derföre, i stället för borgen eller annan säkerhet för lånets återbetalning
föreslagit, att jernvägen, när densamma blifvit fullbordad, borde utgöra säkerhet
för lånesumman.
I betraktande af den för segelleden mellan Hattefura och Stora Lee föreslagna
lånesummas storlek samt den långa tid af omkring 31 år, som åtginge för lånets återgäldande,
syntes det reservanten overkställbar! att derföre af aktie-egarne fordra solidarisk
ansvarighet, eller att de derför skulle stalla annan säkerhet än den, som innefattades
i sjelfva det storartade arbetet, hvars utförande beräknats kosta ^:dei mera,
än hela lånesumman. Det hade ock vid alla de tillfällen, då anläggningen af betydligare
kanaler och slussverk blifvit med statsbidrag understödd, antagits, att kanaleller
slussverket borde anses innefatta tillräcklig säkerhet för uppfyllande af kanalbolagets
förbindelser mot Staten. I allmänhet hade dock alla de större kanalanläggningar,
som i vårt iand blifvit utförda, åtnjutit statsanslag utan återbetalningsskyldighet,
och det till ganska betydlig del af anläggningskostnaden. Det vore först vid innevarande
riksdag det ifrågakommit att göra ett försök med att tillvägabringa ett par
större kanalanläggningar, genom alt lemna en betydligare del af Statens bidrag endust
såsom lån. Men äfven vid denna riksdag hade man funnit sig böra föreslå anslag
ulan återbetalningsskyldighet till §:delar af den beräknade kostnadssumman för tre andra
kanalarbeten, nemligen dels för en slussverksanläggning i Indals-elfven, dels för
Luleå eljs kanalisering, dels för en båtled genom sjöarne Kläggen, Flaten och Kilen.
För dessa tre kanalanläggningar hade således lika hiet som för utförande af Göta
kanal, Trollhätte slussverk. Strömsholms kanal. Hjelmare kanal och flera andra mer
och mindre betydande dylika arbeten, som blifvit understödda med statsbidrag, vanligen
till minst |:delar af anläggningskostnaden, fordrats, att aktie-egarne, utöfver hvad
de måste sjelfve tillskjuta till arbetets utförande, skulle för uppfyllande af sina förbindelser
mot Staten lemna annan säkerket än den, som låge i sjelfva det med dryga
kostnader utförda arbetet. Om nu Rikets Ständer verkligen ville, att sådana anlägg
-
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 1G8.
ningar hädanefter skola genom meddelande af lån komma till utförande, så syntes
det helt naturligt, att Staten icke på samma gång borde sträcka sina anspråk så
långt, att intet bolag kunde mottaga lånet eller på de föreslagna vilkoren vågade ikiäda
sig ansvaret för arbetets utförande. Deremot syntes det billigt, att Staten i
främsta rummet tillförsäkrades att af den behållna inkomsten få lyfta den bestämda
räntan och afbetalningen å de till företaget försträckta medlen, samt att Staten förbehölle
sig utöfva nödig kontroll deröfver, att den årliga behållningen blefve till ränteoch
amorterings-Iiqviden behörigen använd, innan bolagsmännen finge tillgodonjuta någon
utdelning å sina tillskjutna medel.
Då de fleste talare, som uti förevarande fråga inom Riks-Stånden sig yttrat,
instämt i den åsigt att intressenterne uti arbetsföretaget borde befrias från solidarisk
ansvarighet för lånets återbetalning samt från skyldigheten att derför ställa borgen
eller annan säkerhet än den, som kunde innefattas uti sjelfva kanaliseringsarbetet, har
Utskottet trott sig icke vidare böra påyrka, att de uti 8:de punkten (litt. e) af Utskottets
memorial N:o 142 intagna föreskrifter borde på nu ifrågavarande lån ega
tillämpning. Men, ehuru Utskottet biträder den härom uttalade åsigt, har dock Utskottet
ansett de af Friherre af Ugglas föreslagna stadganden icke vara tiilfyllestgörande,
utan borde derjemte, likasom i fråga om lånen till enskilda jernvägsanläggningar
är stadgadt, föreskrifvas, att det utförda arbetet skall utgöra säkerhet för iånesumman
samt att följaktligen, om aktie-egarne underlåta att fullgöra lånevilkoren, segelleden,
med hvad dertill hörer, skal! hemfalla till Staten, utan rättighet för aktieegarne
att till större eller mindre del utaf det allmänna erhålla ersättning för de tillskott
till detta företag, som dessförinnan af dem blifvit gjorda.
Utskottet anser sig här böra upptaga en erinran, som, vid jemförelsen mellan
vilkoren för lånen för bibanorna samt dem Utskottet för nu ifrågavarande lån ämnar
föreslå, torde göras, nemligen att jernvägsbolagen äro skyldiga att teckna aktier till
minst lika stort belopp, som hela den beviljade lånesumman, d. v. s. till |:delar af den
beräknade kostnaden, hvaremot det bolag, hvilket åtager sig nu ifrågavarande arbetes
utförande, icke ansetts böra få en sådan skyldighet sig ålagd. Härvid förekommer dock,
att, i fråga om de enskilda jernvägsbyggnaderna, hälften af det tecknade beloppet är
afsedd att utgöra säkerhet derför, dels att arbetet skall varda behörigen fullbordadt,
dels att Statsverket, i motsatt fall, skall återbekomma de lyftade medlen. Det är i
följd häraf ock stadgadt, att aktieegarnes ansvarighet för denna hälft af teckningssumman
försvinner, så snart jernvägen blifvit, i enlighet med planen, behörigen fullbordad,
hvarefter jernvägen med hvad dertill hörer ensam utgör säkerhet för lånesummans
återbetalning. Då nu hvarken inom Riks-Stånden eller Utskottet blifvit förutsatt,
att det för utförande af segelleden från Hattefura till Stora Lee bildade bolag
skall befrias från den i 6:te punkten af Utskottets Memorial N:o 142 föreslagna och
af Rikets Ständer bestämda skyldigheten att för fullgörande af arbetskontraktet, äfvensom
för de lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, ställa sådan
säkerhet, som af Kongl. Maj:t i nåder godkännes, lärer någon anledning icke före
-
Stats-Utikottets Memorial N:o 168.
7
finnas att Slägga detta bolag skyldighet att teckna garanti-aktier för arbetets behöriga
fullgörande. Men ehuruväl nägon särskild aktieteckning, såsom säkerhet för arbetets
fullbordande, således icke synes erforderlig, har dock, vid det förhållande att
kostnaden för tillvägabringnnde af den ifrågavarande segelleden blifvit beräknad till
1,208,367 R:dr, hvaraf såsom statsbidrag skulle utgå 1,000,000 R:dr, så att aktie-egarne
af egna medel endast komme att tillskjuta omkring en sjettedel af kostnadssumman,
inom Utskottet uppstått fråga, hurvida berörda tillskott kunde anses tillräckligt att
betrygga Statens rätt till återbekommande af den del utaf statsbidraget, elier 800,000
R:dr, som skulle utgå såsom lån. Vid de flesta arbetsföretag, som afse sådana kom
munikationsförbättringar,
för hvilkas utförande Rikets Ständer beviljat låneunderstöd,
hafva nemligen vederbörande bolag eller kommuner vanligen åtagit sig att tillskjuta
minst en tredjedel af kostnadssumman. Ehuruväl, enligt hvad handlingarna utvisa,
aktieteckningen för nu ifrågavarande arbetsföretag hittills icke lärer uppgå till mera
än 159,075 R:dr samt svårighet torde möta för aktieteckningens uppbringande till
något betydligare belopp derutöfver, har dock Utskottet ansett att, då den förväntade
trafiken antagits blifva så betydlig, att den borde icke blott blifva fullt tillräcklig att
förränta och amortera hela lånesumman, utan ock att gifva aktie-egarne vinst på deras
tillskjutna kapital, Staten borde kunna såsom vilkor för statsbidragets beviljande
fordra, att aktieteckningen skall uppgå till omkring |:del af hela den beräknade kostnaden,
samt att hvad som deraf icke erfordrades för arbetets utförande, sedan hela
statsbidraget blifvit användt, borde utgöra säkerhet för lånesummans återbetalning;
dock så, att aktie-egarne, endast i det fall att kanal-inkomsterna icke blefve tillräckliga
att bestrida den årliga utgiften till ränta och lånets amortering, skulle hafva
skyldighet att, i mån af behof, tillskjuta den del af det tecknade aktiebeloppet, som
icke åtgått till arbetets utförande. Utskottet har väl icke förbisett, att bolagets styrelse
icke utan svårighet torde kunna erhålla nödig säkerhet för den del af aktieteckningen,
som icke behöfde kontant inbetalas; men Utskottet tror dock det icke
vara omöjligt att i detta hänseende på ett fullt tillfredsställande sätt ordna bolagsmännens
förbindelser.
Vidkommande derefter Friherre af Ugglas förslag, att Riksgälds-kontoret skulle,
intilldess lånet blifvit till fullo betaldt, ega utse en ledamot i direktionen för det till
arbetets utförande bildade bolag, så har deremot blifvit erinradt, att olägenheter af
flerfaldig art skulle uppkomma, om en af Riksgälds-kontoret utsedd direktionsledamot
skulle deltaga i bolagets styrelse, enär en sådan ledamot tilläfventyrs understundom
kunde anse sig behöfva inhemta Fuilmägtiges i Riksgälds-kontoret föreskrifter,
huruvida han borde medgifva eller motsätta sig vissa under arbetets utförande
ifrågakommande åtgärder; att härigenom uppehåll i förvaltningen kunde förorsakas;
samt att, då i allt fall en sådan ledamot icke kunde tillerkännas större rösträtt, än
öfrige direktionsledamöter, han icke kunde komma att utöfva något synnerligt inflytande
på frågornas afgörande. Deremot har det ansetts i (lera hänseenden mera
lämpligt, om Fullmägtige i Riksgälds-kontoret egde utse en person att deltaga i re
-
8
Stats-Utskottets Memorial N:o W8.
visionen af bolagets förvaltning, och hvilken person kunde hos Fullmägtige göra anmälan,
om det befunnes, att bolaget ej ställt sig kontraktet och öfriga gällande föreskrifter
till behörig efterrättelse.
Utskottet, som anser dessa mot Friherre af Ugglas’ förslag framställda erinringar
icke sakna skäl, har funnit sig böra, i öfverensstämmelse med de sålunda uttalade
åsigterna, föreslå, att Riksgälds-kontorets Fulimägtige må ega att utse en re
visor
att deltaga i granskningen af bolagets styrelse och förvaltning.
Dessutom har Utskottet ansett, att för bolaget borde stadgas skyldighet att för
all framtid underhålla båt- och kanal-leden.
1 öfverensstämmelse med de åsigter, som här ofvan blifvit antydda, får Utskottet
alltså hemställa:
att Rikets Ständer måtte för segelleds öppnande från Hatlefura vid Wenern
förbi Köpmannabro genom sjöarne Akelängen, Rogvarpen, Laxsjön
och Lelången lill Stora Lee samt anläggning af en jernväg af 2,300 fots
längd vid Uåfveruds bruk, bevilja ett statsbidrag af En Million Riksdaler,
deraf 200,000 K:dr såsom anslag utan återbetalningsskvldighet och 800,000
R:dr såsom lån, utaf hvilket statsbidrag halfva anslagssumman, Etthundra
tusen Riksdaler, och af lånet Fyrahundrafemtio tusen Riksdaler må under
nästkommande statsregieringsperiod utbetaias till det bolag, som genom kontrakt,
hvilket sednast inom 1864 års utgång bör vara vederbörligen alsi
ola dt, förbinder sig, att, i öfverensstämmelse med den plan, som af Kongl.
Majit varder fastställd, utföra och fullborda samt för ail framtid underhålla
hela den ifrågavarande kommunikationsleden; börande, innan större eller
mindre del af lånesumman får lyftas, bolaget, genom sin direktion, hafva
till Riksgälds-kontoret allemnat å bolagets vägnar utfärdad skuldförbindelse,
innefattande åtagande att årligen, efter slutet af det år, hvarunder hvarje
för sig fristående del af företaget blifvit fullbordad, och intill hvilket års
slut motsvarande de! af länet får räntefritt innehafvas, inbetala fem procent
å det i förhållande till hela kostnaden mot samma del svarande lånebelopp,
af hvilka först beräknas tre procents årlig ränta å det efter hvarje inbetalning
återstående kapital samt det öfriga afgår å kapitalet. I öfrigt skall
bolagsmännens aktieteckning medföra förbindelse för dem, att utaf egna
medel tillskjuta hvad utöfver det beviijade statsbidraget erfordras för kommunikationsledens
fullbordande; och skall aktieteckningen uppgå till minst
Fyrahundra tusen Riksdaler. Som likväl hälften af denna summa, eller
Tvåhundra tusen Riksdaler, äro afsedda att utgöra säkerhet för lånesummans
återbetalning, så behöfva aktie-egarne, derest kommunikationsleden
genom bolagets försorg varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid
fullbordad, icke erlägga denna hälft af teckningssumman i annan händelse,
än derest trafik-inkomsten icke blir tillräcklig till att bestrida de årliga
räute
-
Siats-Utskottets Memorial N:o 168.
9
ränte- och umorteringsliqviderna, i hvilket fall, men icke eljest, bolagets
direktion eger att, i mån af behof, utaf bolagsmännen uttaga så stor del
af det på hvarje aktie obetalda belopp, som i förhållande till hela aktiesumman
erfordras till den del af ränte- och amorteringsliqviderna, som icke
af trafik-inkomsten kunnat bestridas; börande, i följd häraf, den behållna
årliga trafik-inkomsten först, och innan någon utdelning må aktie-egarne
tillgodokomma, användas till den inbetalning å lånet, som för året bör ega
rum, hvaremot, om inkomsterna icke härtill blifva tillräckliga, aktie-egarne
frikallas från all skyldighet att i annan ordning, än här blifvit stadgad, utöfver
det tecknade aktiebeloppet vidkännas någon utgift; egande Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret, så länge lånet ännu icke blifvit till fullo betaldt,
utse en revisor att deltaga i de årliga revisionerna af bolagets styrelse och
förvaltning. Skulle kommunikationsleden, efter dess fullbordande, icke behörigen
underhållas, eller skulle betalningsskyldigheten för det erhållna lånet
icke af bolaget fullgöras, kommer kommunikationsleden att hemfalla
till Staten, utan rättighet för aktie-egarne att, till större eller mindre del,
utaf det allmänna erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som
dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
I anledning af gjorda framställningar om statsbidrag för utsträckning af Kinda
båtled medelst kanalisering af Stångån från sjön Rengen till Linköpings hamn hade
Utskottet uti 32:dra punkten hemställt, att Rikets Ständer härtill mätte anvisa ett
mot |:delar af den härför beräknade kostnadssumma ungefärligen svarande statsbidrag
af Åttahundrasjutiofem tuseu Riksdaler, deraf hälften såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
och hälften såsom lån, samt, att af detta statsbidrag, Fyrahundrasjutio tusen
Riksdaler, hälften anslag och hälften lån, må utgå under nästkommande statsregleringsperiod,
med vilkor, att kontrakt om arbetets utförande före 1864 års utgång
varder i behörig ordning afslutadt; att det för arbetets utförande bildade bolag förbinder
sig att, mot statsbidragets tillgodonjutande, i öfverensstämmelse med fastställd
plan fullborda och för all framtid underhålla båt- och kanalleden; samt att å lånesumman,
hvilken intill slutet af det år, hvarunder arbetet blifvit fullbordadt, må räntefritt
innehafvas, skall derefter inom hvarje års slut inbetalas fem procent å det ursprungliga
lånebeloppet, af hvilka först beräknas tre procent ränta å det efter hvarje
inbetalning återstående kapital samt det öfriga utgör afbetalning derå.
Denna hemställan, som blifvit af Preste-Ståndet bifallen, med de tillägg i afseende
pä vilkoren, som i Friherre af Ugglas’ reservation, sid. 78, finnas föreslagna, har af
Bonde-Ståndet blifvit ogillad, men af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
till Utskottet återremitterad.
Uti berörda reservation hade Friherre af Ugglas på de skäl, som blifvit utvecklith.
lill R. St. Prat. 1862 & 1863. 4 Samt. 1 Afd. 3 Band. 14 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 168.
lade i hans vid nästföregående punkt här ofvan omförmälda reservation, gjort enahanda
hemställan, som der förekommer, dels angående den årliga trafikinkomstens
användande till liqviderande af ränta och amortering utaf lånesumman samt aktie—
egarnes frikallelse från skyldighet att, för sådant ändamål, utöfver det inbetalda lånebeloppet
vidkännas någon utgift, dels rörande Riksgälds-kontorets rätt att utse en
ledamot i den blifvande bolugs-direktionen.
Såvidt af de Utskottet tillhandakonoria diskussionsprotokoil kunnat inhemtas, har
denna punkt blifvit återremitterad, hufvudsakligen i samma ändamål, som föranledt
återremissen af 31:sta punkten, eller på det att Utskottet måtte komma i tillfälle att
föreslå så beskaffade föreskrifter, hvarigenom det för arbetets utförande bildade bolag
befriades från åliggandet att för lånesumman ställa sådan borgen, som af Fullmägtige
i Riksgälds-koutoret kunde godkännas. Härförutan hafva några talare förordat bifall
till Herr Nordenfelts reservation, i hvilken reservanten sökt ådagalägga att, i stället
för den föreslagna kanaliseringen af Stångån från sjön Rengen till Linköpings hamn,
emellan dessa punkter borde anläggas en jernväg, för hvars tillvägabringande det skulle
vara tillräckligt att anvisa ett lån af högst 700,000 R:dr R:mt, på de vilkor, som
för lån till bibanor vid denna riksdag blifvit stadgade.
Beträffande nu frågan, huruvida en jernväg emellan sjön Rengen och Linköpings
hamn skulle kunna uppfylla ortens behof af förbättring i sina kommunikationsanstalter
samt i någon väsendtllgare mån motsvara det med en kanalanläggning mellan dessa
båda punkter afsedda ändamål, så har, under diskussionen såväl inom Borgare-Ståndet,
som inom Utskottet, den upplysning blifvit lemnad, att ortens innevånare, i fråga om
valet emellan en kanal och en jernväg från sjön Rengen till Linköpings hamn, allmänneligen
uttalat den åsigt, att endast genom en oafbruten vattenkommunikation
emellan dessa punkter såväl ortens behof, som det allmännas gagn kunde anses blifva
behörigen tillgodosedda. Sedan båtledeu genom sjöarne Åsunden, Jernlunden samt
Öfre och Nedre Rengen blifvit fullbordad, hade nemligen, såsom en naturlig följd
deraf, uppstått fråga om båtledens sammanbindande med sjön Roxen, hvarigenom
från det inre af landet vunnes en oafbruten vattenväg genom Göta och Trollhätte
kanaler såväl till Östersjön som till Nordsjön. I betraktande af den större anläggningskostnaden
för en kanal väcktes samtidigt fråga att, i stället, bygga en jernväg från
Rengen till Linköping. För sådant ändamål verkställdes nödiga undersökningar och
upprättades derpå grundade kostnadsförslag, utvisande att anläggandet af en jernväg
af 3,5 fots spårvidd, beräknad för lokomotiv, skulle komma att kosta något mera än
360,000 R:dr. Inbjudning egde derefter rum i afseende å aktieteckning för en sådan
jernväg; men denna inbjudning ledde icke till målet, enär en ganska ringa teckningssumrma
kunde till vägabringas. Under sådana förhållanden och då man från alla
håll fortfarande yrkade' en kanal, måste man återgå till det gamla förslaget derom.
I sådant ändamål gjordes en ny inbjudning till aktieteckning, hvilken inom kort ledde
till det resultat, att ett bolag bildades för kanaliseringens utförande, under förutsättning
att statsbidrag dertill kunde erhållas. Härförutan hafva dels Kinda båtleds bo
-
Stats-Utskuttets Memorial N:o 168,
11
lags Direktion, uti en tili Utskottet aflemnad skrifvelse, sökt visa, att kanaliseringen,
af llerfaldiga uppgifna orsaker, vore att föredraga framför en jernväg, dels Ordföranden
för Linköpings stadsfullmägtige skriftligen upplyst, att nämnde fullmägtige enhälligt
uttalat den åsigt, att endast en kanal mellan Rengen och Linköping kunde i
framtiden skänka staden några fördelar, samt att den opinion inom nämnda samhälle
vore allmän, att ingen derstädes intresserade sig för en jernväg mellan nämnda punkter.
Då sålunda orten på ett så otvetydigt sätt uttalat sig om företrädet af en kanal
framför en jernväg, har det synts Utskottet destomera ändamålslöst att till närmare
granskning upptaga de af Herr Nordenfelt framställda skäl om företrädet af den
utaf honom förordade jernvägsanläggningen, som hvarken någon motion om beviljande
af statsbidrag för en sådan anläggning blifvit under innevarande riksdag väckt eller
något bolag blifvit bildadt, som vill åtaga sig en sådan anläggnings utförande; hvaremot
för tillvägabringande af den såväl utaf Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, som
åtskillige motionärer varmt förordade kanaliseringen, för hvilken Kongl. Maj:t jemväl
föreslagit Rikets Ständer att, i mån af tillgång, anvisa nödiga medel, redan blifvit
bildadt ett bolag, som erbjudit sig verkställa arbetets utförande, derest erforderligt
statsbidrag varder beviljadt. Då i öfrigt Utskottets förslag om anvisande af statsbidrag
för ifrågavarande kanaliseringsarbete blifvit af ett Stånd gilladt samt de fleste
talare inom de två Riks-Stånd, som till Utskottet återremitterat frågan, jemväl uttalat
sig för bifall dertill, under tillstyrkan af nödiga föreskrifter i afseende på bolagets
befrielse från skyldigheten att ställa borgen för lånesumman, har Utskottet ansett sig
hufvudsakligen böra vidblifva sin hemställan om sjelfva statsbidragets beviljande, med
ungefärligen enahanda förändring i afseende på ansvarigheten för lånesummans återbetalning,
som Utskottet i nästföregående punkt föreslagit. Dock torde Utskottet
böra erinra, att, då icke allenast den redan färdiga s. k. Kinda båtled, hvarigenom
oafbruten segelled blifvit öppnad genom sjöarne Åsunden, Jernlunden samt Öfra och
Nedra Rengen, och för hvars tillvägabringande ganska betydliga kostnader blifvit nedlagda,
skulle komma att öfvertagas och egas utaf det bolag, som nu bildat sig för
båtledens fortsättande från Rengen till Linköping, utan detta bolag derjemte komme
att tillskjuta !,:del af den härför beräknade kostnaden, synes något Ytterligare tillskott
af aktie-egarue, utöfver hvad som erfordras för arbetets utförande, icke billigen kunna
fordras eiler behöfva ifrågasättas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, för utsträckning af Kinda båtled medelst kanalisering
af Stångån från sjön Rengen till Linköpings hamn, måtte anvisa ett mot
|:delar af den härför beräknade kostnadssumma ungefärligen svarande statsbidrag
af Åttahundrasjutiofem tusen Riksdaler, deraf hälften såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet och hälften såsom lån, samt att af detta statsbidrag
Fyrahundrasjutio tusen Riksdaler, hälften såsom anslag och hälften
såsom lån, må under nästkommande statsregleringsperiod utbetalas till det
bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års utgång bör
12
Stats-Vt skottets Memorial N:o 168.
vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig att, i öfverensstämmelse med den
plan, som af Kongl. Maj:t varder fastställd, utföra och fullborda samt för
all framtid underhålla hela den ifrågavarande båt- och kanalleden; börande,
innan större eller mindre del af lånesumman får lyftas, bolaget, genom sin
direktion, hafva till Riksgälds-koutoret aflemnat å bolagets vägnar utfärdad
skuldförbindelse, innefattande åtagande att å lånesumman, hvilken intill slutet
af det år, hvarunder arbetet blifvit fullbordadt, må räntefritt innehafves,
derefter inom hvarje års slut inbetala fem procent å det ursprungliga
lånebeloppet, af hvilka först beräknas tre procents årlig ränta å det efter
hvarje inbetalning återstående kapital samt det öfriga utgör afbetalning
derå. i öfrigt skall bolagsmännens aktieteckning medföra förbindelse för
dem att utaf egna medel tillskjuta hvad utöfver det beviljade statsbidraget
erfordras för kommunikationsledens fullbordande; börande den behållna år
liga
trafikinkomsten först, och innan någon utdelning må aktie-egarne
tillgodokomma, användas till den inbetalning å länet, som för året bör ega
rum, hvaremot, om inkomsterna icke härtill blifva tillräckliga, aktie-egarne
frikallas från all skyldighet, att utöfver det tecknade aktiebeloppet vidkännas
någon utgift; egande Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, så länge lånet
icke blifvit till fullo betaldt, utse en revisor att deltaga i de årliga revi
sionerna
af bolagets styrelse och förvaltning. Skulle båt- och kanalleden,
efter dess fullbordande, icke behörigen underhållas, eller skulle betalningsskyldigheten
för det eihållna länet icke af bolaget fullgöras, kommer båtoch
kanalledeu att hemfalla lill Stuten, utan rättighet för aktie-egarne
att, till större eller mindre del, utaf det allmänna erhålla ersättning för de
tillskott till detta företag, som dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
Utskottets uti 33idje punkten gjorda hemställan, i fråga om beviljande af anslag
för nödiga rensningar i Luleå eif samt anläggande af kanaler med lutande
planer förbi Hedens och Ede forssar, har blifvit bifallen af samtliga Riks-Stånden,
dervid dock Preste- och Borgare-Stånden till de för anslagets tillgodonjutande föreslagna
vilkor gjort det tillägg, som innefattas i Friherre of Ugglas’ vid utlåtandet
(sid. 82) fogade reservation, eller att ifrågavarande medel må utgå endast i det fall,
att aftal, som af Kongl. Majit förklaras giltigt, blifvit afslutadt om anläggande, inom
viss af Kongl. Majit bestämd tid, utaf jernväg mellan Luleå eif och Gellivare malmfält.
Då sålunda, beträffande frågan huruvida detta vilkor för anslagets tillgodonjutande
må föieskrifvas eller icke, två Stånd stadnat emot två, måste densamma afgöras
genom omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, för hvilken omröstning Utskottet
föreslår följande voterings-proposition:
»Den
Stats-Utskottets Memorial N:o 168.
13
»Den som bifaller Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
gillade, hemställan, att Rikets Ständer, för verkställande af nödiga rensningar i
Lvleå eif samt anläggande af kanaler med lutande planer förbi Hedens och Ede
forsar, för att derigenom erhålla oafbruten kommunikation från Luleå till Storbacken,
måtte till Kongl. Majits disposition anvisa |:delar af den härför beräknade kostnad,
att med en jemnad summa af Åltahundrafemtiotvå tusen Riksdaler, såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet, utgå till det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast
inom 1864 års utgång bör vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig, att, efter fastställd
plan, utföra och fullborda arbetet samt såväl derför, som för dess framtida un
derhåll,
ställer sådan säkerhet, som Kongl. Majit i nåder kan finna för godt att godkänna;
börande, förutom de vilkor, som för andra dylika företag vid innevarande
riksdag varda fastställda, iakttagas,
a) att Staten, sedan bolaget på sitt tillskott njutit sex procents årlig ränta, skall
erhålla den derutöfver uppkommande vinsten, intilldess Statens bidrag till fullo
blifvit guldet;
b) att bolaget skall tillskjuta sin andel i byggnadskostnaden i samma förhållande,
som statsbidraget lyftas; samt
c) att taxa för kanal-afgifterna bör af Kongl. Majit i nåder fastställas; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat till ofvanstående vilkor göra det tillägg,
att ifrågavarande medel må utgå endast i det fall, att aftal, som af Kongl.
Majit förklaras giltigt, blifvit afslutadt om anläggande, inom viss af Kongl. Majit bestämd
tid, utaf jernväg mellan Luleå eif och Gellivare malmfält.»
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva bifallit Utskottets i 43:dje
punkten gjorda hemställan, att Rikets Ständer för den föreslagna upprensningen af
Lida-ån icke nu må anvisa några medel. Deremot har Preste-Ståndet, med afslag
å Utskottets hemställan, till sänkning och upprensning af Lida-ån beviljat ett låneunderstöd
af 126,000 Ridr, under de vilkor, som i afseende på andra! för vattenaftappuingsarbeten
vid innevarande riksdag anvisade lånemedel varda stadgade; dock
att utaf det beviljade lånebeloppet under nästa statsregleringsperiod får lyftas endast
46,000 Ridr och återstoden under den derpå följande; — och har Bonde-Ståndel
till Utskottet återremitterat ifrågavarande punkt, på det Utskottet måtte åtaga i förnyadt
öfvervägande, om och till hvad belopp något statsbidrag för berörda årensning
må kunna af Utskottet tillstyrkas.
Som likväl Utskottets hemställan är af två Riks-Ståué bifallen,!'samt några nya
Bih. till Jt. St. Prat. 1862 & 1863 4 Samt. i Afd. 3 band. 14 Haft. 3
14
Ståts-Utskottets Memorial N:o 168
skäl för beviljande al det begärda statsbidraget icke blifvit förebragta, anser sig Utskottet
sakna
anledning att frångå sin förut gjorda hemställan, att Rikets Ständer
till ifrågavarande årensning icke nu må anvisa några medel;
hemställande Utskottet,
att Bonde-Ståndet måtte, i öfverensstämmelse härmed, uti förevarande fråga
fatta beslut.
Stockholm den 8 Oktober 1865.
Reservationer:
Emot Utskottets hemställan i afseende på 31:sta punkten, angående statsbidrag
för öppnande af segelled från Hattefura till sjön Stora Lee:
af Friherre af Ugglas, Gustaf;
af vice Talmannen Anders Eriksson, beträffande Utskottets förslag att bestämma
aktieteckningen till högre belopp, än de 200,000 R:dr, som, utöfver statsbidraget,
ansetts erforderliga för kommunikationsledens fullbordande.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, i«63.
Stals-Utskollels Utlåtande N:o 169.
1
A:o 16‘i9.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 8 Okt. 18C3, kl. 1 e. m.
(J/låtande, i anledning af vackt mation, angående revision af nya
Trollhätte kanalbolags räkenskaper samt Statens bidrag
till kanal-byggnaden, och utredande af Statens andel i
bolagets inkomster m. m. (I. A.)
Uti en af Herr Riksarkivarien Nordström, hos Preste-Ståndet väckt, till
Stats-Utskottet remitterad motion (N;o 104) förmäles, hurusom, sedan numera
öfversten, Friherre N. Ericson i början af 1830-talet uppgjort plan och kostnadsförslag
till Trollhätte slussverks ombyggnad, till lika dimensioner med dem,
Götha kanal egde, denna angelägenhet af statsmagterne omfattades med särdeles
intresse. Sålunda hemställde Rikets Ständer vid riksdagen 1834—1835, att
Kongl. Majit af öfverskotten å de den tiden utgående afgifterna till Ilandelsoch
Sjöfarts-fonden behagade anvisa medel för befrämjande af detta företag;
och ungefär samtidigt härmed tillstyrkte en af Kongl. Majit förordnad komité,
som hade till uppdrag att öfverlägga om de åtgärder, som erfordrades, för att
bringa segelleden mellan Wenern och hafvet i ändamålsenligt skick, att det bolag,
som åtoge sig, jemlikt nyssberörda plan, utföra ombyggnadsarbetet, borde,
utom amira förmåner, tilldelas ett årligt anslag af 50,000 Ridr banko, att utgå
af ofvanbemälda fond under så många år, som erfordrades för att, efter uppgjord
plan, till kapital och med 5 procent ränta godtgöra livad utöfver disponibla
tillgångar till arbetenas utförande behöfdes; hvaremot bolaget skulle tillförbindas,
att under byggnadstiden, som bestämdes till 7 år, ej taga mer än 6
Lili. lill K. St. Prol. 1862 1863. 4 Sand. 1 Afd. 3 Land. 13 Haft. 1
2
Stals-lUskottels Ullålande N:o 169.
procent å bolagets tillskott, hvilket beräknades till minst 600,000 R:tlr, samt
efter ombyggnadstidens slut högst 9 procent af berörda tillskott, hvarefter öfverskottet
borde blifva för Kongl. Majit, disponibelt. Dock skulle aktie-egarne tillförsäkras,
att hvad desse, för arbetets utförande, kommo att tillskjuta utöfver
600.000 Ridr, skulle med 5 procent ränta bolaget godtgöras medelst fortfarande
årlig utbetalning af 50,000 R:dr utaf Ilandels- och Sjöfarts-fonden.
Vidare och sedan Kongl. Majit anbefallt dåvarande Stor-Ainirals-embetets
tredje afdelning, att granska ofvannämnda kostnadsförslag och inkomma med
sitt betänkande i ämnet, vitsordade bemälda embete i sitt år 1836 afgifna utlåtande
förslagets tillförlitlighet, samt tillstyrkte, i öfverensstämmelse för öfrigt
med hvad nyssbemälde komiterade hemställt i hänseende till vilkor och förmåner,
att det blifvande bolaget, efter arbetets fullbordan och skuldens återbetalning.
i utdelning borde få uppbära högst 9 procent å bolagets gjorda och
af allmänna medel icke ersatta tillskott.
Derefter utfärdade Kongl. Majit i December samma år, 1836, en allmän
kungörelse, angående bildande af ett bolag till Trollhätte slussverks ombyggnad,
i hvilken kungörelse specificerades alla det blifvande bolagets åligganden och
förmåner i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Stor-Amirals-embetet föreslagit,
med den skilnad likväl, att minst 700,000 Ridr, i stället för 600,000
Ridr, aktiekapital borde tecknas, och tillförsäkrades bolaget att årligen, från
och med det år, då arbetet påbörjades, af Handels- och Sjöfarts-fonden erhålla
ett bidrag af 50,000 Ridr banko, hvilket skulle komma att fortfara intill dess
att allt hvad bolaget, inom ett maximum af en million Ridr, för företaget successivt
tillskjutit eller upplånat utöfver aktie-kapitalet, Ridr 700,000 och de tillgångar,
som öfverskottet å inkomsten af dåvarande farten genom Trollhättan
och Götha-elf lemnade, blifvit till kapital och med 5 procent ränta till fullo
återbetaldt; hvilket statsbidrag, enligt uppgjord beräkning, skulle kommit att
fortfara i något öfver 30 år, och således motsvarade i helt något öfver 1 |
million Ridr banko. Likväl hade inom den i nämnda kungörelse föreskrifna
tid aktieteckning skett endast för en ringa del af det såsom minimum bestämda
kapital, 700,000 Ridr.
Slutligen och efter det trennc särskilda ansökningar om rättigheten att få
öfvertaga Trollhätte slussverks ombyggnad till Kongl. Majit under loppet af år
1837 inkommit, utfärdades den 2 Februari 1838 privilegium och reglor för det
nu befintliga »Nya Trollhätte kanalbolag.» Och stadgades uti nämnda privilegium,
bland annat, i
1 §, att i bolaget skulle hvar och en, så väl infödd som utländsk man,
ega rätt och frihet att deltaga genom att teckna sig för en eller flera, till inne
hafvaren
ställda, aktier å 500 Ridr banko hvar, på sätt och under iakttagande
Slats Utskottets Utlåtande N:o IG9,
3
af de föreskrifter, Kongl. Majits under samina dag för bolaget utfärdade reglor
innehålla;
8 §, att sedan arbetena fullbordats, ålåge bolaget för större reparationer
årligen afsätta minst 5.000 Ridr banko, som skulle accumuleras med ränta på
ränta till dess reparationsfonden vuxit till 100,000 R:dr samma mynt;
9 §, att så vida arbetskostnaderna icke med 200,000 R:dr banko öfverstego
den i förslaget beräknade summa af 1,624,000 R:dr, skulle bolaget, efter
25 års förlopp ifrån arbetets början, till Kongl. Majit och Kronan erlägga en
afgift af 10,000 R:dr banko årligen, samt i alla fall allt, hvarmed behållna inkomsten
öfverstege 100,000 R:dr banko,
§ 11, att, utom hvad här ofvan funnes stadgadt, bolaget skulle ställa sig
till elterrättelse hvad de af Kongl. Majit för bolaget utfärdade reglor särskildt
innehålla; samt
§ 12, att sä framt förberörda åligganden och förbindelser af nya Trollhätte
kanal-bolag noggrant uppfyldes, skulle bolaget ega att tillgodonjuta, jemte
andra förmåner och rättigheter, den
e) att i 25 år, från och med 1838 till och med år 1862, af Handels- och
Sjöfarts-fonden erhålla ett årligt bidrag af 60,000 Ridr banko; hvarförutan i
ofvannämnde bolagsreglor förordnades, bland annat, i
1 §, att. kanalbolaget vore sammansatt af egare till aktier, ställda till
innehafvaren, hvarje aktie på 500 Ridr banko; att aktiernas antal utgjorde
1,500, svarande alltså mot ett kapital af 750,000 Ridr banko, hvilket, om bolaget
så pröfvade lämpligt, kunde ökas med ytterligare 500 aktier å 500 Ridr
banko, så att hela aktie-kapitalet då blefve 1,000,000 Ridr bauko; och
4 §, att hvarje aktiebref skulle åtföljas under lika nummer af aktieutde]-  nings-kuponer å 5 procent, hvilka kotnme att, utfärdas för 5 år i sender; dock
b 1 ef det stadgande att, i öfverensstämmelse med 9 § i bolagets privilegium, högre
årlig utdelning än 5 procent på det tillskjutna bolagskapitalet icke finge utbetalas,
förr än 25 år förflutit från arbetets påbörjande, d. v. s. från och med år
1863, ändradt genom Kongl. Brefvet den 19 November 1845 derhän, att beloppet
af utdelningen för hvarje särskildt år egde bolaget att bestämma vid
ordinarie eller extra bolagsstämma.
4
Stals-Ulskottets Utlåtande N:o 169.
Det boiag, som skulle åtaga sig Trollhätte slussverks ombyggnad, borde
alltså, enligt hvad här ofvan blifvit anfördt och tillgängliga handlingar i öfrigt
ådagalägga, anskaffa medel för
l:o) inlösen af gamla Trollhätte-holagets aktier med Banko R:dr 419.375.
2:o) ombyggnadsarbetets utförande, enligt kostnadsförslaget 1,024,000 R:dr.
3:o) upprätthållande af farten under ombyggnadstiden, genom det gamla
slussverket, jemte förvaltnings- och underhållskostnad;
4:o) utdelning af ränta å de aktie-kapital, bolagsmännen ålåge kontant
tillskjuta; samt
5:o) amortering och ränta å det lån, som erfordrades, för att kunna ombyggnadsarbetet
inom 7 år verkställa.
De tillgångar, bolaget för dessa ändamål dels hade till pligt att anskaffa,
dels af Kongl. Maj:t tillförsäkrades, utgjordes af
l:o) aktie-kapitalet, hvilket, på sätt här ofvan är nämndt, först bestämdes
till 600.000 R:dr, derefter till 700,000 R:dr och slutligen i bolagsreglorna af
den 2 Februari 1838 till minst 750,000 R:dr, allt banko;
2:o) kanalinkomsterne och den afkastning slussverkets öfriga tillhörigheter
kunde lemna, jemte diverse andra intrader; och
3:o) bidrag af statsmedel, slutligen bestämdt i 1838 års privilegium till
00,000 R:dr banko årligen i 25 år, eller tillsammans 1,500,000 R:dr banko.
Motionären ansåg det vidare vara uppenbart, att ont bolagets hufvudsakligaste
inkomst, eller den, som kanalfarten inbringade på 1830-talet, uppgått
eller för framtiden då med säkerhet kunnat beräknas till ett så ansenligt belopp,
att denna och bolagets öfriga beräkneliga intrader af sin egendom m. m.
förutsatts skola lemna skälig ränta på det aktie-kapital, bolaget borde tillskjuta,
äfvensom tillgång till amortering och ränta af det lån, som behöfde upptagas,
sedan dessförinnan förvaltnings- och underhålls-kostnaden m. m. utgått, så hade
Statsverket naturligtvis, för ombyggnadsarbetets utförande, icke behöft tillsläppa
ringaste bidrag. Men förhållandet var denna tiden ingalunda sådant, enär kanalinkomsterna
under de 5 åren 1832 — 1836 i årligt medeltal uppgingo allenast
till 60,800 R:dr banko. De uppgjorda beräkningarne visade alltså, på sätt
1836 års Kongl. Kungörelse innehöll, att för företagets utförande ett lån på En
million R:dr banko ansetts erforderligt, hvilket lån Statsverket skulle åtaga sig
tili kapital och ränta infria medelst nyssberörda årliga bidrag i 25 år från
Handels- och Sjöfarts-fonden, derest nemligen bolaget å sin sida till alla delar
fullgjorde de förbindelser, hvartill 1838 års privilegium och reglor bolaget till—
förbundo, och som i främsta rummet utgjordes af åliggandet att, då ombyggnads-kostnaden
blott obetydligt öfverstigit den beräknade, och behof således icke
förefunnits för bolaget, att utsträcka aktieteckningen till En million R:dr, hvar
-
Stals-Utakoltels Ullålande N:o 169.
5
till bolaget eljest varit både förpligtadt och berättigadt, tillskjuta och således i
verkligheten inbetala 750,000 R:dr banko för de af bolaget sedermera utfärdade
1,500 aktier, hvardera lydande å 500 R:dr samma mynt.
Om nu nya Trollhätte kanal-bolag verkligen fullgjort detta sitt ovilkorliga
åliggande, innan de 1,500 aktiebrefven utfärdades; så inträdde Svenska Statsverkets
rätt att få erfara, om hela det bidrag af En och en half million R:dr
banko till ombyggnadsarbetets utförande, som Statsverket under nyssberörda och
flere andra, bär ofvan nämnda vilkor, utfäst sig vilja lemna, och hvilket bidrag
förlidet, år, 1862. till fulla beloppet blifvit erlagdt, behöft för ändamålet utgå.
Härvid förekomme, att då, på sätt här ofvan är vordet förmäldt, Trollhätte
slussveiks behållna kanal-inkomst för de 5 åren 1832—1836 allenast uppgick
i årligt medeltal, till Banko R:dr 60.800, eller i R:mt 91,200: —
samt år 1837 till Banko R:dr 69,443, eller » 104,163: —
hafva deremot dessa inkomster i årligt medeltal lemnat från
och med år 1838, då nya Trollhätte kanal-bolag kom
till stånd och öfvertog slussverket.
så att desamma i jemnt och betydligt stigande nu för tiden uppgå till mer än
tredubbla beloppet mot hvad som kunde beräknas, då bolaget undfick sitt privilegium
jemte reglor. Under åren 1838—1861 hafva alltså kanal-inkomster
-
och lägges dertill för 1862, eller sista året för Statens
bidrag till ombyggnadsarbetet, kalkylationsvis » ” 335.000: —-
har bolaget under dessa 25 år haft i kanalintrader . Runt R:dr 5,534,822:
i stället alt, om berörde inkomster hållit sig vid medeltalet
åren 1832—1836, desamma för mera
nämnde
25 år uppgått allenast till » ” 2.280,000: —
Öfverskott Runt R:dr 3,254,822: —
Häraf visade sig, enligt motionärens förmenande, påtagligt, å ena sidan, att
derest nya Trollhätte kanal-bolag, likmätigt privilegiet och bolngsreglorna, i
verkligheten inbetalt sitt tillskott för ombyggnaden med 750,000 R:dr banko,
så hade Statsverkets bidrag till denna byggnads utförande icke behöft utgå till
fulla beloppet med 1.500,000 R:dr samma mynt, utan redan för liera år sedan
kunnat och bordt upphöra; och å andra sidan, att derest bolaget icke utgifvit
Åren 1838 —1842
» 1843— 1847
* 1»48 —1852
1853—1857
» 1858- 1861
» 126,858: —
» 176,962: —
» 209,334: —
» 279,282: —
309,407: —
na utgjort
. . Runt R:dr 5,199,822:
0
Slals-UlsktiUels Utlåtande N:o 169.
full valuta försina 1,500 aktier, sä liar, jemlikt 12 § i 183S ars privilegium,
det afslutade kontraktet å bolagets sida icke blifvit fullgjord t.
Under sådana förhållanden, och då ifrågavarande bolag, i motsats till alla
andra, före och efter detta organiserade, Svenska kanal-bolag, hvilka åtnjutit
större statsbidrag, befriats frän åliggandet, att. i bolagets direktion och bland
revisorerne för granskning af förvaltningen och räkenskaperna hafva ombud frän
Statens sida, till följd hvaraf bolagets alla finn neida angelägenheter, allt ifrån
dess stiftelse, förbi i fvit för Statsmagterne och allmänheten okända, inträdde desto
heldre nödvändigheten, att å detta ämne påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet,
som Statsverket i alla händelser är berättigadt från och med nästa år
uppbära öfverskottet af bolagets årliga inkomster, sedan detta kommit i åtnjutande
af den i privilegiets § stadgande »behållna inkomst.»
På grund häraf hade motionären föreslagit, det Rikets Ständer måtte besluta
l:o) alt vederbörliga åtgärder genom Justitie-ombudsinannen, eller i annan
ordning måtte vidtagas, för att förmå nya Trollhätte kanal-bolag med sina efter
bolagsreglorna reviderade böcker ådagalägga, vid hvilka tider full valuta med
750.000 R:dr banko lemnats och kommit bolagets kassa till godo för de af bolaget
utsläppta 1,500 aktier å 500 R:dr banko stycket, eller, om sådant af bolaget
skulle förvägras, saken då till vederbörlig domstol låta instämma, med
framställning af de påståenden, hvartill omständigheterna kunde föranleda, äfvensom
af förpligtelse för bolaget, att med sina böcker och säkerhetshandlingar visa,
det bolaget fullgjort förbindelsen, enligt 8 § i privilegiet, att afsätta 1GO.OOO
R.dr banko till reparationsfond; samt vidare
2:o) hos Kongl Maj:t göra den underdåniga framställning, det behagade
Kongl. Maj:t. från och med nästkommande år 1863 årligen utse tvänne personer
med uppdrag, att efter delfående och granskning af nya Trollhätte kanalbolags
afslutade böcker, i hvad dessa angå bolagets inkomster och utgifter, tillse,
att den andel af nämnde inkomst för året, som Statsverket tillkommer, varder,
jemlikt 9 § i 1838 års privilegium, rätteligen beräknad, hvarefter berättelser
härom till Kongl. Majit, borde aflemnas.
Innan Stats-Utskottet öfver går till prbfningen af motionärens framställningar
har Utskottet ansett, sig böra i största korthet förutskicka några på tillgängliga
handlingar grundade faktiska upplysningar, dem Utskottet ansett af vigt för att
kunna bedöma Trollhätte nya kanalbolags förhållande till Staten. — Redan i början
af innevarande århundrade och således kort efter afslutandet af gamla Trollhätte
kanal- och slussverks-byggnaden, insågs behofvet af en utvidgad och förbättrad
segelled, förbi fallen i Gotha eif samt för farten å densamma: och sedan
Götha-kanal blifvit, färdig, framstod Trollhätte slussverks ombyggnad till lika dimensioner,
som nyssnämnda kanal egde, såsom ett verk af, på sätt Rikets
Ständer vid 1834 — 1835 årens riksdag yttrade sig, »stort nationell intresse och
Slats-Ulskottets Utlåtande N:o 169
7
företrädesvis vi»tigt för Sveriges handel och sjöfart», samt derföre förtjent att
genom erforderligt bidrag från Statens sida understödjas. Sedan plan och kostnadsförslag,
på sätt motionären förmält, uppgjorts till en sådan ombyggnad samt
Trollhätte kanal- och slussverks bolag, i anledning af derom gjord framställning,
anmält det omständigheterna icke medgåfve berörda bolag att åtaga sig omförmälda
arbete, hade, »enär Kongl. Majit funnit det vara ådagalagdt, att den föreslagna
utvidgningen af Trollhätte kanal och byggnaden af nya slussar vid Trollhättan
samt de dermed förenade arbeten i Götha eif icke kunde utföras utan betydliga
bidrag af allmänna medel, men Kongl. Majit ansett lämpligast, att företaget
uppdroges ät ett nytt, enskildt bolag, hvars bemödanden genom anslag af
Staten borde underlättas, Kongl. Majit beslutat att försök skulle göras till bildande
af ett sådant bolag, under vilkor och förbehåll, som, jemte det de Icmnade
säkerhet för arbetenas fullbordan enligt fastställd plan, på en gång betryggade
kanal-fartens framgena vidmagthållande och i sinom tid skulle bereda Staten
någon ersättning för dess kostnader.» Till följd häraf utfärdades Kongl.
Majits nådiga kungörelse den 9 December 1836, innehållande inbjudning till
bildande af ett bolag för mcrberörda kanalbyggnadsföretag, enligt hvilken kungörelse
det, bland annat, skulle åligga det blifvande bolaget, att utom lösen
lör det gamla kanal- och slussverket med tillhörigheter, derutöfver anskaffa criorderliga
medel, hvarvid, förberörda lösningssumma in beräknad, 700,000 Ridr
skulle utgöra minimum för det blifvande aktie-kapitalet, med förbindelse för delog
arne att sjelfvé tillskjuta, eller emot ränta, icke öfverstigande fem för hundrade,
upplåna hvad ytterligare för ändamålet successive erfordrades; samt att under
arbetstiden icke uppbära mera än sex för hundrade å tecknadt och verkligen
inbetald t aktie-kapital till ett. belopp af 700,000 Ridr. Enär emellertid aktier
inom föreskrifven tid tecknades för ett kapital, som allenast motsvarade 65,500
Ridr banko, hade frågan alltså för tillfället förfallit; och kan för den skull 1836
ars kungörelse icke på något sätt åberopas såsom en giltig grund för bedömande
al kanal-bolagets rättigheter och skyldigheter, men väl genom de olika bestämmelser,
som der förekomma emot hvad som innehålles i de handlingar, på grund
al hvilka kanal-arbetet sedermera kom till stånd, utgöra en ledning för omdömet
angående rätta förståndet af sistberörda handlingar.
Sedan, på sätt ofvan förmälts, det visat sig att någon öfverenskommelse
om kanalbyggnadens öfvertagande icke läte sig verkställa på grund afdeil836
års kungörelse utfästa vilkor, ingafs till Kongl. Majit utaf handelshuset Schön
»fe C:o, å egna och moddelegares vägnar, anbud på öfvertagandet af denna byggnad
med alla dertill hörande arbeten, enligt hvilket anbud nämnde handelshus,
bland annat, tillförband det blifvande bolaget, på sätt orden lyda, dels att till
aktie-egarne i nuvarande Trollhätte kanal- och slussverk kontant erlägga lösen
för kanal- och slussverket efter 55 Ridr banko för hvar aktie med tillsammans
8
Slats-Ulskollels Utlåtande N'.o 469.
419,875 R:dr, dels oek att derutöfver anskaffa erforderliga medel till arbetenas
utförande; och efter det Kongl. Maj:t, enär det sålunda gjorda anbudet icke
väsendtligen afveke från de i förr omförmälda kungörelse fastställda och utlofvade
förmåner, genom nådig resolution den ‘25 Augusti 1837 förklarat sig vilja,
med vissa tillägg och förändringar, gilla och antaga detta anbud, blefvo under den
2 Februari 1838 utfärdade det privilegium och de bolagsreglor, som bestämma
Statens och bolagets ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, och ur hvilka motionären
gjort de i motionen gjorda citater, till hvilka Stats-Utskottet tillägger följande
§§ ur privilegierna, så lydande:
»§ 3. Utöfver hvad till lösen för gamla kanal- och slussverket erfordras,
anskaffe bolaget medel till arbetenas utförande och vidtage i öfrigt sådana åtgärder,
att arbetena kunna under loppet af Maj månad detta år taga sin
början: och
§ 12. Så framt förberörda åligganden och förbindelser af nya Trollhätte
kanal-bolag uppfyllas, ege bolaget att, jemte orubbad besittnings- och eganderätt
till gamla och nya kanal- och slussverket med alla dess tillhörigheter,
tillgodonjuta följande förmåner och rättigheter, nemligen:
a) att kunna å kanal- och slussverket utställa lottbref till innehafvare!!, på
sätt i bolagsreglorna säges, samt låta egendomen lagligen inteckna.»
Slutligen har Utskottet velat omförmäla, att 4 § uti bolagsreglorna, som
ursprungligen innehållit bestämmelse derom, att hvarje aktiebref skulle under lika
nummer åtföljas af aktieutdelnings-koupons å fem procent, hvilka, utfärdade för
fem år i sender, borde inlösas vid den tid hvarje år, som af direktionen blefve
bestämd, genom Kongl. Maj:ts, uppå ansökning af direktionen, å bolagets vägnar,
under den 19 November 1845 meddelade fastställelse, erhållit den förändrade
lydelse, att dylika »koupons skulle utfärdas för minst tio år i sender, att inlösas
vid den tid hvarje år, som i officiela tidningen blefve af direktionen tillkännagifven,
äfvensom att bolaget egde att vid ordinarie eller extra bolagsstämma bestämma
beloppet af utdelningen för hvarje, särskildt ärv, genom hvilken förändring uti
de genom privilegiernas 11 punkt fastställda bolagsreglor bolaget kommit i tillfälle
att för utdelning använda öfverskott, hvilka eljest måst bilda ett kapital,
hvars afkastning sannolikt icke obetydligt skolat öka den inkomst, som från och
med detta år bör Statsverket tillflyta.
Detta, med hvad mera handlingarne innehålla, har Utskottet tagit i noggrant
öfvervägande; och enär privilegiets 1 § allenast innehåller ett medgifvande
-
Slats-Utskottets Utlåtande N:o 169.
9
vande om rättighet till teckning af aktier å 500 R:dr banko hvardera, med hänvisning
för öfrigt till bolagsreglorna, der närmare bestämmelser meddelas om
deras antal och belopp, utan att likväl hvarken i privilegiet eller bolagsreglorna
med något enda ord finnes föreskrifvet inom hvilken tid eller på hvad sätt inbetalning
å aktierna bort ske, hvarom det alltså måste antagas hafva blifvit åt
bolagsmännen öfverlemnadt att sjelfve besluta;
enär till stöd för denna tolkning jemväl förekommer, dels att det, jemlikt
3 § uti privilegiet, stått bohaget öppet att genom upplåning eller på annat sätt
anskaffa de till arbetenas utförande erforderliga medel; -— dels att enligt de
oförtydbara ordalagen uti privilegiets § 12 mom. a), rättigheten att utställa aktier
blifvit bolaget beviljad såsom en förmån; — dels ock att bristen af bestämd
föreskrift om inbetalning af större eller mindre del utaf aktie-kapitalet icke kan
hafva föranledts af förbiseende, helst redan uti 1836 års kungörelse tydlig bestämmelse
i nämnda hänseende meddelats, men sedermera, såsom innefattande
ett för bolag&t oantagligt vilkor, måst anses böra eftergifvas; samt
enär, vid sådant förhållande, bolaget tillförsäkrats att under 25 år, räknade
från år 1838 till och med år 1862, komma i åtnjutande af bidraget från Handels-
och Sjöfarts-fonden, oberoende deraf, huru mycket af aktie-kapitalet inbetalats
eller till hvilket belopp behållna kanalinkomsterna under tiden uppgått
eller utdelning deraf skett;
alltså och då motionären icke ens uppgifvit att erforderliga medel saknats
till utförande af arbetena, hvilka inom föreskrifven tid fullbordats samt derefter
afsynats och godkänts, finner Utskottet frågan, vid hvilka tider full inbetalning
af aktie-kapitalet kan hafva skett, icke på saken hafva inverkan, i följd hvaraf
Utskottet
1 :o
anser sig sakna anledning att tillstyrka den af motionären
ej mindre till utredande häraf, än äfven till anhängiggörande
mot bolaget af talan för kontraktsbrott föreslagna åtgärd.
Hvad derefter beträffar reparationsfonden, så har Utskottet utaf här efteråt
aftryckta utdrag af räkenskapen angående nämnda fond inheintat, att, på sätt
det ålegat bolaget, afsättningar till fonden börjat ske med år 1846 samt alltsedan
fortgått; att ränta i enlighet med privilegiet beräknats; samt att, efter det
kostnaderna för åtskilliga genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref till bolagets direktion
den 18 April 1854, den 5 Juli 1861 och den 12 Dece-mbcr 1862 anbefallda
reparationer och förbättringar blifvit bestridda med tillsammans 94,841
Bih, till fl. St. Prot. 1S63 & 1863. i Sami. 1 Afd. 3 liand. IS Häft 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 169
Ridr 48 öre af reparationsfondens tillgångar, densamma vid sistlidet års slut
utgjort 80,106 R:dr 4 öre, hvaraf, enligt af direktionen till Utskottet lemnad
uppgift, ett belopp af 75,200 R:dr blifvit anvandt att för fondens räkning till
94 procent inköpa 40 Stockholms Hypothekskassas obligationer å 2,000 R:dr
hvardera med 4 | procent årlig ränta, hvilka obligationer deponerats i Rikets
Ständers Bank för kanalverkets räkning; äfvensom att återstoden, som mot 5
procent ränta innestår i bolagets kassa, kommer att användas till betäckande af kostnaden
för åtskilliga genom Kongl. Brefvet den 27 Mars innevarande är anbefallda
arbeten; hvilket allt Utskottet
2:o
velat till Rikets Ständers kännedom meddela.
Vidkommande slutligen framställningen om utseende af revisorer att å Statsverkets
sida deltaga uti framtida revisioner af kanalverkets räkenskaper; så och
då med innevarande års början Statens rätt inträdt att erhålla den andel uti
ärliga behållningen, som Staten genom ofvanberörda § 9 uti privilegiet sig förbehållit,
inses deraf vigten att nödig kontroll utöfvas öfver bolagets förvaltning.
I fråga om lämpligaste sättet för handhafvandet af denna tillsyn, har Utskottet
icke tvekat biträda den åsigt, som blifvit framställd ej mindre af motionären, än
äfven af bolaget, hvilket, enligt hvad Utskottet inhemtat, uti underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit den 19 sistlidne Januari, anhållit om nådig fastställelse af
föreslagen ändring uti bolagsreglorna, hvarigenom åt Staten inrymdes rättighet
att vid framdeles skeende revisioner, som borde förrättas årligen, i stället för
hvartannat år, såsom nu vore föreskrifva, genom en eller två af Kongl. Majit
förordnade revisorer deltaga i granskningen af bolagets räkenskaper. På grund
häraf och enär billigheten kräfver att åt Staten, som till kanalarbetenas utförande
lemnat oftaberörda betydliga tillskott och numera är berättigad till åtnjutande
af viss andel i den behållna inkomsten, i möjligaste måtto beredes likställighet
med bolaget, hvilket till revisionerna utsett och framdeles jemväl skulle välja två
revisorer, har Utskottet ansett, att enahanda antal borde förordnas att, å Statsverkets
vägnar, uti revisionerna deltaga; hvadan och då bolaget härå redan ingått,
Utskottet hemställer
3 :o
att Rikets Ständer behagade uti underdånig skrifvelse hos
Kongl. Majit anhålla, det täcktes Kongl. Majit besluta den
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 169.
11
ändring uti bolagsreglorna för Trollhätte nya kanalbolag, att
två af Kongl. Maj:t förordnade revisorer måtte ega att, å
Statsverkets vägnar, deltaga med bolagets revisorer uti granskningen
af bolagets räkenskaper, styrelse och förvaltning.
Stockholm den 8 Oktober 1863.
12
Utdrag af J%'ga Trollhätte "
för åren 1846
Reparationsfondens Konto
1846
1846
December
31
An, Balans-konto utgående
7,500
—
1847
1847.
December
31
An. Balans-konto utgående
15,375
—
Runt Rulr
15,375
—
•
1848
1848.
December
31
An. Balans-konto utgående ....
23,643
75
'
|
Runt Ralr
23,643
75
A
1849
1849.
December
31
An. Balans-konto utgående
32,325
94
R:mt R:dr
32,325
94
1850
1850
December
31
An. Balans-konto utgående
41,442
24
R:nrt R:<lr
41.442
24
A
1851
1851.
December
31
An. Balans-konto utgående
51,014
34
R:mt R:dr
51,014
34
Kanal-bolags Uufvudböcker 13
till och med 1862.
enligt Privilegiernas 8 §.
1846
1846.
December
31
Per
Vinst- och Förlust-konto ....
7,500
—
r
1847
1847.
Januari
December
»
1
31
V
Per
V
f)
Balans-konto ingående ....
Räntors Konto
Vinst- och Förlust-konto
7.500
375
7.500
—
1848.
R:mt
R:dr
15,375
—
1848
Januari
December
»
1
31
n
Per Balans-konto ingående ....
'> Räntors Konto
» Vinst- och Förlust-konto ....
15,375
768
7,500
75
r
1849.
R:mt
R:dr
23,643
75
1849
Januari
December
9
1
31
n
Per
»
n
Balans-konto ingående ....
Räntors Konto
Vinst- och Förlust-konto ....
23,643
1,182
7,500
7b
19
R:mt
R:dr
32,325
94
1850
1850-
Januari
December
1
31
»
Per
W
9
Balans-konto ingående ....
Räntors Konto
Vinst- och Förlust-konto ....
32,325
1,616
7,500
94
30
m
1851.
R:mt
R.dr
41,442
24
1851
Januari
December
•n
1
31
»
Per Balans-konto ingående ....
» Räntors Konto
* Vinst- och Förlust-konto ....
41,442
2,072
7,500
24
10
R:mt
R:dr
51,014
34
14
Reparationsfondens Konto
1852
1852.
December
31
An. Balans-konto utgående
61,065
06
R:mt R:dr
61,065
06
1853
1853.
December
31
An. Balans-konto utgående
71,618
31
R:mt, R:dr
71.618
31
1854
1854.
December
V
31
»
An. Underhålls-konto:
Afskrifning enligt Kongl,Maj:ts nådiga beslut den 18 April 1854
» Balans-konto utgående
15,000
67,699
23
R:mt R:dr
82,699
23
1855
1855.
December
»
31
»
An. Underhålls-konto:
Afskrifning enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 18 April 1854
» Balans-konto utgående
25,890
52,694
19
Runt R:dr
78,584
19
1856
1856.
December
31
An. Balans-konto utgående
62,828
90
R:mt R:dr
62,828
90
1857
1857.
December
31
An. Balans-konto utgående
73,470
35
R:mt R:dr
73,470
35
enligt Privilegiernas 8 §.
15
1852
1852.
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
51,014
34
December
31
55
Räntors Konto
2,550
72
n
»
1)
Vinst- och Förlust-konto ....
7,500
—
R:mt
R:dr
61,065
06
1853
1853.
Januari
J
Per
Balans-konto ingående ....
61,065
06
December
31
55
Räntors Konto
3,053
25
»
V
55
Vinst- och Förlust-konto ....
7,500
—
R:mt
R:dr
71.618
31
1854
1854
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
71,618
31
December
31
55
Räntors Konto
3,580
92
»
V
5?
Vinst- och Förlust-konto ....
7,500
—
R:mt
R:dr
82,699 23
1855
1855-
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
67,699
23
December
31
55
Räntors Konto ,
3.384
96
55
55
5?
Vinst- och Förlust-konto ....
7,500
—
R:mt
R:dr
78,584
19
1856
1856-
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
52,694
19
December
31
55
Räntors Konto
2,634
71
V
»
>5
Vinst- och Förlust-konto ....
7,500
—
R:mt
R:dr
62,828
90
1857
1857.
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
62,828
90
December
31
55
Räntors Konto
3,141
4 i)
3
V
55
Vinst- och Förlust-konto ....
7,5 OOj
—
R:mt
R:dr |
7 3,47 0(
35
16
Reparationsfondens Konto
1858
December
1859
December
18G0
December
1861
Juli
December
1862
December
valveradt
1858
31
An.
Balans-konto utgående
84,643
87
Runt
R:dr
84,643
87
1859
31
An.
Balans-konto utgående
96,376
06
Runt
R:dr
96,376
06
1860.
31
An.
Balans-konto utgående.
108,694
86
Runt
R:dr
108,694
86
1861.
5
An.
Förlust- och Vinst-konto:
31
W
Afskrifning enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 5 Juli 18G1
Balans-konto utgående
13,950
107,339
65
87
Runt
R:dr
121,290
52
1862.
12
An.
Förlust- och Vinst-konto:
31
v
Afskrifning enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 12 Dec. 1862
Balans-konto utgående
40,000
80,106
83
04
Runt
R:dr
120,106
87*
Att förestående utdrag är öfverensstämmande med Nya Trollhätte Kanal-bolags
till Riksmynt.
Attesteras.
N. Ericson.
verkställande Direktör.
enligt Privilegiernas 8 §.
17
1858
1858.
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
73,470
35
December
31
»
Räntors Konto .......
3,673
52
v
T,
Förlust- och Vinst-konto ....
7,500
—
R:mt
R:dr
84.643
87
1859
1859.
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
84,643
87
December
3 1
?)
Räntors Konto
4,232
19
5J
»
Förlust- och Vinst-konto ....
7,500
—
R.mt
li:dr
96,376
06
1860
1860.
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
96,376
06
December
31
W
Räntors Konto
4,818
80
V
»
Förlust- och Vinst-konto ....
7,500
—
1861.
R:mt
R:dr
108,694
86
1861
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
108,694
86
December
31
W
Räntors Konto
.
5,095
66
??
Förlust- och Vinst-konto ....
7,500
—
R:mt
R:dr
121,290
52
1862
1862.
Januari
1
Per
Balans-konto ingående ....
107.339
87
December
31
W
Räntors Konto
—
15
Förlust- och Vinst-konto ....
—
R:mt
R:dr
120,106
87
lmfvudböcker för ofvanstående år, hvarvid för åren till och med 1857 Banko-myntet blifvit
Intygas ex officio.
Olidan i Kamererare-kontoret den 24 Augusti 1863.
Patrik Bagge.
liih. Ull It. St. Prot. 1802 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Hand 13 Haft. 3
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863
Ståts-Utskottets Memorial h:o 170.
1
JV:o IfO.
Ank. till E.vp.-Utsk. den 12 Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till sammanjemkning eller voterings-propositioner, i
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga
af de Åttonde Hufvudtiteln tillhörande anslagsfrågor.
(U. A.)
Efter tagen kännedom af Riks-Ståndens genom protokollsutdrag Stats-Utskottet
delgifna beslut, i anledning af Utskottets i Utlåtandet N:o 139 gjorda förslag och
hemställanden, angående regleringen af utgifterna under Riks-Siatens Åttonde Hufvudtitel,
får Utskottet härmed afgifva det vidare yttrande, som af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut rörande vissa af deri omförmälda frågor påkallas.
l:o. Uti åttonde punkten af nämnda utlåtande hade Utskottet hemställt, att en
inom Preste-Ståndet af Doktor Säve väckt motion, angående beviljande af ett årligt
anslag å 141,000 R:dr till löneförbättring åt de svagast aflönte Komministrarne och
Kapelipredikanterne, ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Denna Utskottets
hemställan är godkänd af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot PresteStåndet,
med afslag å densamma, bifallit det af Prosten Sondén, uti en vid betänkandet
fogad reservation, framställda yrkande, »att Rikets Ständer måtte ställa till Kongl.
Maj:ts disposition 30,000 B:dr, såsom reservationsanslag, att användas till förbättring
af de svagast allönade Komministrarnes lönevilkor, intill dess de genom den pågående
allmänna löneregleringen blifva uppbringade till det belopp, som erfordras till anständig
bergning, hvarvid likväl iakttages att någon löneförbättring icke må komma dera
till godo, hvilkas tjenster vederbörande nämnd, deröfver hörd, anser böra vid innehafvarens
afgång indragas» endast med det tillägg, att efter det å tredje raden af
nyssnämnda yrkande förekommande ordet »Komministrarnes» jemväl skall införas orden:
»Kapellpredikanternes, Pastorats- och Sockenadjunkternes»; och har Ridderskapet
och Adeln, som likaledes afslagit Utskottets framställning i denna punkt, sedermera,
efter inbjudning, förenat sig med Preste-Ståndet rörande det beslut sistnämnda Stånd
i denna fråga fattat.
lilli, till It. St. Brot. 1802 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. W Haft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 170.
Då således härutinnan två Riks-Stånd stadnat emot två, får Utskottet, för frågans
afgörande, jemlikt 73 § Riksdags-ordningen, medelst omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott, föreslå följande Voterings-proposition:
»Den, som, i enlighet med hvad Stats-Utskottet hemställt, samt Borgare- och
Bonde-Stånden beslutat, anser en inom Preste-Ståndet väckt motion, angående beviljande
af ett årligt anslag å 141,000 R:dr till löneförbättring åt de svagast aflönte
Eomministrarne och Kapellpredikanterne, ej böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att ställa till Kongl. Maj:ts disposition
30,000 R:dr såsom reservationsanslag, att användas till förbättring af de svagast
aflönade Komministrars, Kapellpredikanters, Pastorats- och Sockenadjunkters lönevilkor,
intilldess de genom den pågående allmänna löneregleringen blifva uppbringade till det
belopp, som erfordras till anständig bergning, hvarvid likväl iakttages, att någon löneförbättring
icke må komma dem till godo, hvilkas tjenster vederbörande nämnd, deröfver
hörd, anser böra vid innehafvarens afgång indragas.»
2:o. Nionde punkten, deruti Utskottet, med anledning af en utaf Biskop Bring
väckt motion, tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte under rubrik: »Domkapitlens expeditioner»,
uppföra ett reservationsanslag å 10,000 R:dr årligen, att, på sätt ofvanbemälde
motionär föreslagit, of Kongl. Maj:t, efter pröfning af inom de särskilda stiften
förhandenvarande behof, till de ecklesiastika Konsistorierna disponeras, för att af
dem användas till förbättring, der så påkallades, af Notariernes och Amanuensernes aflöning,
äfvensom till bestridande af öfriga för Konsistoriernas expeditioner nödiga omkostnader
— är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd; men som
de två öfriga Riks-Slånden afslagit Utskottets berörda hemställan, får Utskottet, för
frågans afgörande genom votering, föreslå följande proposition:
»Den som, med bifall till Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
godkända hemställan, vill, att Rikets Ständer, under rubrik: »Domkapitlens
expeditioner», må på Riks-statens åttonde Hufvudtitel uppföra ett reservationsanslag
å 10,000 R:dr årligen, alt af Kongl. Maj:t, efter pröfning af inom de särskilda stiften
förhandenvarande behof, till de ecklesiastika Konsistorierna disponeras, för att af
dem användas till förbättring, der så påkallas, af Notariernes och Amanuensernes aflöning,
äfvensom till bestridande af öfriga för Konsistoriernas expeditioner nödiga omkostnader,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har ifrågavarande anslagssumma icke blifvit af Rikets Ständer beviljad.»
Stats-Utskottels Memorial N:o 170.
3
3:o. Utskottets i tionde punkten ' gjorda hemställan, att Rikets Ständer icke
måtte bifalla Herr von Ehrenheims förslag derom, att spanmål, som blifvit presterskapet
på behaglig tid förlänad, finge, utan hinder af förut gällande föreskrifter, disponeras
af Kongl. Majit till löneförbättring åt den del af det ordinarie presterskapet,
som ej kunde med anständig bergning förses, är af Ridderskapet och Adeln återremitterad;
men som de öfriga tre Riks-Stånden gillat Utskottets yttrande i denna
punkt och frågan således, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, är af Rikets Ständer
afgjord,
kan ifrågavarande återremiss ej till vidare åtgärd föranleda.
4:o. Uti trettonde punkten hade, i anledning af Kongl. Majlis derom gjorda
nådiga framställning, Utskottet tillstyrkt, att af Rikets Ständer måtte anvisas dels
4,500 R:dr årligen för inrättande af en profession i fysiologi inom medicinska fakulteten
vid Upsala akademi, dels ock ett årligt belopp af 1,000 R:dr till inköp af in
strumenter
och materiel för de fysiologiska och pathologiskt-anatomiska laboratorierna
derstädes. Berörda framställning, som Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
godkänt, är deremot afslagen af Borgare- och Bonde-Stånden; hvadan Utskottet, för
frågans afgörande genom omröstning, föreslår följande proposition:
»Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet godkända tillstyrkan, anser, att, på sätt Kongl. Maj:t begärt, Rikets
Ständer böra anvisa dels 4,500 R:dr årligen för inrättande af en profession i fysiologi
inom medicinska fakulteten vid Upsala akademi, dels ock ett årligt belopp af 1,000
R:dr till inköp af instrumenter och materiel för de fysiologiska och pathologisktanatomiska
laboratorierna derstädes, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att till Kongl.
Maj:ts i omförmälda hänseende gjorda nådiga framställning lemna bifall.»
5:o. Enligt hvad i femtonde punkten, i fråga om anslagen till Upsala akademi,
närmare förmäles, hade Kongl. Maj.t äskat ett årligt anslag af 1,400 R:dr till arf
voden
åt fyra Amanuenser derstädes, att till lika belopp, eller med 350 R:dr för
hvardera, dem emellan fördelas; varande desse Amanuenser afsedde att biträda en vid
zoologiska museum, en vid medicinska och en vid kirurgiska kliniken, samt en vid
den nya fysiologiska professionens laboratorium; och Utskottet tillstyrkte, att Rikets
Ständer måtte Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning bifalla.
Af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet är Utskottets tillstyrkande god
kändt.
Borgare-Ståndet har äfven bifallit punkten, likväl med den förändring, att
den fjerde af ifrågavarande Amanuenser afses att biträda »vid det fysiologiska labora
-
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 170.
loriet», och Bonde-Ståndet, som bifallit punkten i öfrigt, har afslagit det af Utskottet
tillstyrkta arfvodet åt en Amanuens vid den ifrågasatta nya fysiologiska professionens
laboratorium.
Då denna fråga är ställd i sammanhang med och beroende af resultatet utaf
den i nästföregående 4:de punkten af detta memorial föreslagna omröstning rörande
ifrågastäldt anslag för inrättande af en ny profession i fysiologi vid nämnda akademi
m. m., har Utskottet ansett sig nu endast böra, jemte anmälan om de skiljaktighe
ter,
som sålunda förefinnas emellan Riks-Ståndens beslut i anledning af Utskottets
ofvanberörda tillstyrkande i 13:de punkten af Utlåtandet N:o 139, hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara, att derest vid sagde omröstning, i enlighet
med den af Borgare- och Bonde-Stånden förut uttryckta åsigt, nej
vinner, Borgare-Ståndets här ofvan omförmälda beslut kommer att anses
såsom Rikets Ständers beslut i afseende å 15:de punkten af Utlåtandet
N:o 139, men att, i motsatt fall Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse
med Stats-Utskottets i nämnda punkt gjorda hemställan.
6:o. Vid föredragning af nittonde punkten, deruti Utskottet i mom. a) af anförda
skäl afstyrkt Rikets Ständers bifall till en af Grefve Hamilton, G. A. K., väckt
motion om anvisande af 9,000 R:dr årligen för två nya professioner i juridisk encyclopedie
och Romersk rätt, en vid hvartdera af rikets universiteter, hafva Borgareoch
Bonde-Stånden godkänt Utskottets berörda framställning, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beviljat nämnda belopp till tvänne nya professioner
inom de juridiska fakulteterna, en vid hvartdera af rikets universiteter, med öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning att bestämma de nya professionernas omfattning
bland de ämnen, i hvilka undervisningen, enligt gällande författning, skall vår
das
af juridisk fakultet. Denna fråga, i hvilken två Riks-Stånd stadnat emot två,
bör således afgöras genom omröstning, dertill Utskottet föreslår följande voteringsproposition:
»Den,
som, lika med Borgare- och Bonde-Stånden, anser Rikets Ständer icke
böra bevilja det anslag å 9,000 R:dr årligen, som äskats för tvänne nya professioner
i juridisk encyclopedie och Romersk rätt, en vid hvartdera af rikets universiteter,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt
Preste—St/tndets beslut, anvisat 9,000 R:dr årligen till två nya professioner inom de
juridiska fakulterna, en vid hvartdera af rikets universiteter, med öfverlemnande till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning att bestämma de nya professionernas omfattning bland
Stats-Utshottets Memorial N:o 170.
de ämnen, i hvilka undervisningen, enligt gällande författning, skall vårdas af juridisk
fakultet.»
7:o. Med föranledande af en inom Preste-Ståndet af Doktor Björling väckt
motion, hemställdes af Utskottet i tjuguförsta punkten, att Rikets Ständer mätte uti
det till stipendier åt studerande inom theologiska fakulteterna vid rikets universiteter
utgående anslag, 3,000 R:dr, bevilja en förhöjning af 3,000 R:dr årligen, samt att
det sålunda anvisade beloppet måtte fördelas emellan universiteten i Upsala och Lund,
på sätt Kongl. Maj:t, efter förslag, som af theologiska fakulteterna borde uppgöras
och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas, kunde finna lämpligt; och Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet hafva jemväl godkänt Utskottets ifrågavarande
framställning, hvilken deremot blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden afslagen.
Vid sådant förhållande och då således äfven denna fråga måste genom omröstning
afgöras, får Utskottet afgifva följande förslag till voterings-proposition:
»Den, som, i likhet med hvad Stats-Utskottet hemställt samt Ridderskapet och
Adeln och Preste-Ståndet beslutat, vill, att uti det till stipendier åt studerande inom
theologiska fakulteterna vid rikets universiteter utgående anslag, 3,000 R:dr, må beviljas
en förhöjning af 3,000 R:dr årligen, samt att det anvisade beloppet må fördelas
emellan universiteten i Upsala och Lund, på sätt Kongl. Maj:t, efter förslag,
sora af theologiska fakulteterna uppgöras och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,
kan finna lämpligt, röstar
Ja; »
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är icke någon tillökning i omförmälda anslag af Rikets Ständer
beviljad.»
8:o. Till följd af de särskilda framställningar, som blifvit gjorda om ökadt anslag
till Carolinska medico-chirurgiska institutet, hade Utskottet, uti Tjuguandra punkten
mom. c), bland annat, beträffande allöningen åt de vid institutet anställde Adjunkter,
för hvilka Kongl. Majit äskat, att fem af bemälde lärare måtte erhålla i lön
2,000 R:dr och tre 1,300 R:dr hvardera, tillstyrkt, att, i enlighet med Herr Gust.
Lallerstedts derom i väckt motion framställda yrkande, dessa adjunktslöner måtte höjas
till likhet med motsvarande löner vid universiteterna och således fastställas till 2,300
R:dr för fem af dem och till 2,000 B:dr för de tre öfriga. Detta Utskottets tillstyrkande
är ogilladt af Preste-Ståndet, som, i fråga om allöningen för bemälde lärare,
antagit Kongl. Muj:ts nådiga förslag, men deremot hafva de tre öfriga Riks-Stånden —
nemligen Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden — bifallit Utskottets
framställning, Borgare-Ståndet likväl med följande tillägg: »dock med vilkor i
afseende å de Adjunkterne tillagda löner, att desse lärare skola till/örbindas enahan
-
6
Stats-Utskoftets Memorial N:o 170.
da åligganden, som gälla för Adjunkterne vid rikets universitet er.» I anledning häraf
får Utskottet erinra, att, uti den till stöd för dess hemställan i utlåtandet intagna
motivering, Utskottet icke allenast uttalat den åsigt, att man med skäl kunde fordra
det institutets adjunkter, när de i afseende å löningsvilkoren försattes i samma ställning
som deras vederlikar vid universiteterna, äfven i afseende å tjenstgöringen skulle
vara underkastade enahanda skyldigheter, som finnas för Universitets-adjunkterne stadgade,
utan ock yttrat, det Utskottet ansåge Rikets Ständer böra, såsom uttryckligt
vilkor för tillgodonjutande af den utaf Utskottet förordade förhöjningen i Adjunktcrnes
vid institutet löner föreskrifva, att bemälde lärare skola tillförbindas enahanda
åligganden, som gälla för Adjunkterne vid rikets universiteter; och ehuru det således
med temlig visshet bör kunna antagas, att äfven de tvänne Riks-Stånd — nemligen
Ridderskapet och Adeln och Ronde-Ståndet, — hvilka godkänt Utskottets förslag
härutinnan, beviljat ifrågavarande löner endast Under förutsättning att, på sätt BorgareStåndet
beslutat, i afseende å tjensteåligganden enahanda föreskrifter komme att blifva
gällande för såväl institutets som universiteternns Adjunkter, har dock, enär något
tillägg derom icke influtit i det vid ärendets pröfning hos förstnämnda båda RiksStånd
fattade oell Utskottet sedermera delgifna beslut, Utskottet, på det att de Irenne
Riks-Ståndens beslut i denna fråga må blifva sammanstämmande, ansett sig böra
hemställa,
det Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet måtte förklara, att äfven
de, för sin del, godkänna Borgare-Ståndets ofvanomförmälda tillägg angående
vilkoret, hvarunder Adjunkterne vid Carolinska rnedico-chirurgiska institutet
må komma i åtnjutande af dem uu tillagda aflöningsförmåner.
9:o. Uti nyssnämnda Tjuguandra punkt och samma mom. litt. c) hade, af anförda
skäl, Utskottet afstyrkt Rikets Ständer att bevilja de arfvoden Kongl. Majit
äskat för en Carolinska rnedico-chirurgiska institutets Bibliothekarie med 1,000 R:dr, för
en Sekreterare med enahanda belopp och för en Kamererare 500 R:dr, samt ansett
en summa af 1,500 R:dr vara tillräcklig för att, efter Lärare-kollegii bepröfvande,
utdelas såsom arfvoden åt den eller dem, som sköta berörda befattningar. Af Borgare-
och Bonde-Stånden är Utskottets framställning bifallen. Deremot hafva Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet godkänt hvad Kongl. Majit i berörda hän
seende
föreslagit.
För omröstning i denna fråga torde följande voterings-proposition antagas:
»Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att en summa af 1,500 Ridr
årligen må af Rikets Ständer anvisas, för att, efter bepröfvande af Carolinska rnedico
chirurgiska
institutets Lärare-kollegium utdelas såsom arfvoden åt den eller dem, som
sköta bibliothekarie-, sekreterare- och kamererare-befattningarne vid nämnda institut, röstar
Ja;
Den, det ej vdl, röstar
Nej;
Stats-Utskottets Memorial N:o 170
7
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
beviljat följande årliga arfvoden åt nedannämnde tjenstemän vid bemälda institut,
nemligen för en Bibliothekarie 1,000 R:dr, för en Sekreterare likaledes 1,000
R:dr, samt för en Kamererare 500 R:dr.»
10:o. Ridderskapet och Adeln har till Utskottet återremitterat Tretionionde
punkten, deruti Utskottet hemställt, att Rikets Ständer måtte lemna utan afseende
Herr F. G. Isbergs motion, bland annat, derom, att 2,000 R:dr måtte beviljas till
lön åt en Rektor vid Skenninge skola. Utskottets berörda hemställan är emellertid
af de öfriga trenne Riks-Stånden godkänd och Ridderskapet och Adelns återremiss
kan, vid sådant förhållande, jemlikt 75 § Riksdagsordningen, ej till vidare
åtgärd föranleda.
ll:o. Utskottet hade i Fyrationdefjerde punkten, med anledning af inom
Preste- och Borgare-Stånden väckta motioner i fråga om bestämmelser för vissa lärares
vid elementarläroverken rättighet till uppflyttning i högre lönegrad, på anförda
skäl hemställt, att Adjunkt eller Kollega, som innehade högre lönegrad vid elementarläroverken
än lägsta lektorslön, måtte, om han erhölle lektorsbefattning, komma i åtnjutande
af enahanda lönebelopp, som han ditintills innehaft, likväl utan rättighet att
uppflyttas till högre lönegrad för Lektorer, förr än efter tio års tjenstgöring såsom
Lektor.
Af Preste- och Bonde-Stånden är Utskottets berörda hemställan bifallen, men
två Riks-Stånd — Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet — hafva endast bifallit
förra delen af detta yttrande samt derifrån uteslutit slutmeningen från och med
orden: »Likväl &c — — — — — Lektor.»
Denna fråga, deri två Stånd stadnat emot två, bör följaktligen afgöras genom
votering, i hvilket afseende Utskottet föreslår följande proposition:
»Den, som, i öfverensstämmelse med hvad Preste- och Bonde-Stånden beslutat,
anser att Adjunkt eller Kollega, som innehar högre lönegrad vid elementarläroverken
än lägsta lektorslön må, om han erhåller lektorsbefattning, komma i åtnjutande af
enahanda lönebelopp, som han ditintills innehaft, likväl ulan rättighet att uppflyttas
tdl högre lönegrad för Lektorer, förr än efter tio års tjenstgöring såsom Lektor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att Adjunkt eller Kollega, som innehar
högre lönegrad vid elementarläroverken än lägsta lektorslön, må, om han erhåller
lektorsbefattning, komma i åtnjutande af enahanda lönebelopp, som han ditintills innehaft.»
12:o. Vid föredragning af Femtiosjunde punkten, deri Utskottet utlåtit sig öfver
Herr P. G. Alanders motion (N:o 35) i fråga om beräkningen af de vid elementar
-
8
Stats-Utskottets Memorial A’:o 170.
läroverken anställde extra lärares, dupplikanters och vikariers lönetur, hafva samtliga
Riks-Stånden godkänt Utskottets i berörda punkt gjorda framställning, men Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva dervid beslutat att, i afseende å interpunktionen,
den rättelse kall iakttagas, att det å andra raden af Utskottets hemställan
emellan orden »löneförhöjning» och »hvart» befintliga komma bör utgå och samma
skiljetecken, enligt hvad Ridderskapet och Adeln derjemte beslutat, införas efter
de å samma rad förekommande orden: »hvart femte år».
I anledning häraf har Utskottet ansett sig böra meddela, att Utskottet vill foga
anstalt derom, att ifrågavarande efter ordet »löneförhöjning», på uppgifvet ställe, förekommande
skiljetecken varder, i enlighet med ofvanberörda beslut, framflyttadt till
det straxt derefter följande ordet »år», och hemställer,
att denna åtgärd må af Rikets Ständer godkännas.
13:o. Uti afgifvet yttrande dels öfver Kyrkoherden Wennerströms motion (N:o
58), innefattande det förslag, alt Lektorer, hvilka, enligt Efori uppdrag och beslut,
under den tid de varit Kolleger, skött en Lektors åliggande, måtte från början af
nästa statsregleringsperiod få såsom grund för högre lönetur beräkna sig till godo
det antal afslutade läse-år, dock icke öfver fem, som de med godt vitsord på sådant
sätt tjenstgjort, samt att för sådant ändamål ett reservationsanslag af 12,000 R:dr
måtte för samma statsregleringsperiod ställas till Kongl. Mnj:ts disposition, dels angående
Herr P. G. Alanders särskilda framställning, att de, som från lägre läraretjenst
blifvit till Lektorer befordrade, måtte, vid fråga om uppfattning till högre lönegrad,
få beräkna afven de år, de före år 1858 innehaft ordinarie tjenst vid elementarläroverket,
hade Utskottet uti Femtiåttonde punkten ansett sig icke kunna understödja
motionärernes ofvanberörda framställningar och af anförda skäl, hemställt att desamma
måtte lemnäs utan afseende.
Vid pröfning af denna fråga hafva Borgare och Bonde-Stånden bifallit Utskottets
hemställan, men Preste-Ståndet, med ogillande af Utskottets yttrande, för sin del beslutat,
att de lärare, som, innan de blefvo till Lektorer utnämnda, hafva haft full
lektorsundervisningsskyldighet, få beräkna denna sin tjenstgöring, med undantag af fem
år, vid löneförhöjningen inom lektorsgraden, i likhet med hvad alla andra extra lärare,
dupplikauter och vikarier inom adjunkts och kollega-graden fått sig tillerkändt, samt
att för detta ändamål 2,000 R:dr årligen böra på elementarläroverkens stat ytterligare
uppföras, att från och med år 1864 utgå. Af Ridderskapet och Adeln är punkten
deremot återremitterad. Efter hvad vid ärendets förnyade handläggning blifvit hos
Utskottet upplyst, lärer deuna fråga gälla endast fyra lärare, deraf 2:ne anställde vid
Örebro och 2:ne vid Lunds elementarläroverk; dock, som Utskottets förut afgifna yttrande
blifvit af 2:ne Riks-Stånd godkändt, får Utskottet, som vid sådant förhållande
saknar anledning detsamma frånträda, hemställa,
att Ridderskapet och Adeln mätte i denna fråga fatta beslut.
14:o.
Stats-Utskottets Memorial N:o 170.
14:o. Utskottet hade, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning
derom, att, i och för Gymnastiska Central—institutets utvidgning och tillökning af der
varande lärarepersonal m. m., en förhöjning af 19,400 Rrdr årligen måtte beviljas uti
det för närvarande åt institutet anvisade statsanslag, uti Sjutionde punkten, af anförda
skäl, å sidan 122 af sitt ofvannämnda utlåtande, hemställt, att den äskade summan
måtte nedsättas med 2,000 R:dr och för berörda ändamål beviljas ett årligt belopp
af endast 17,400 R:dr.
Denna Utskottets hemställan är gillad ensamt af Borgare-Ståndet. Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet hafva lemnat bifall till den begärda förhöjningen å
19,400 R:dr, i enlighet med den i Kongl. Majrts nådiga Proposition derom gjorda
framställning; hvaremot Bonde-Ståndet afslagit ali tillökning i anslaget för nämnda
institut.
Vid sådant förhållande och i enlighet med förut följda grunder får, för frågans
afgörande genom omröstning, Utskottet föreslå följande proposition:
»Den, som, med bifall till Stats-Utskottets af Borgare-Ståndet godkända hemställan,
vill, att tillökning af endast 17,400 R:dr årligen bör beviljas uti nuvarande
årsanslaget för Gymnastiska Central-institutet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Majrts nådiga framställning,
beslutat, att omförmälda anslag skall erhålla en tillökning af 19,400 R:dr
årligen.»
15:o. Af Utskottet tillstyrktes i Sjutioandra punkten, att Rikets Ständer, i enlighet
med Kongl. Majrts nådiga framställning, måtte för nästinstundande statsregleringsperiod
bevilja en tillökning af 8,000 Rrdr årligen uti anslaget för Sundhets-kollegium,
att från Riksgälds-kontoret utgå och af Kongl. Majrt, på lämpligt sätt, emellan
Ordföranden, Medicinal-råden samt Kollegii tjenstemän fördelas; och Utskottets yttrande
härutinnan bifölls äfven af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet. BondeStåndet,
sorn ansett någon tillökning för sagda ändamål icke böra anvisas, har afslagit
berörda punkt, hvilken blifvit af Borgare-Ståndet återremitterad; men som Utskottet
af den skedda återremissen icke funnit sig ega anledning frånträda sitt af två
Riks-Stånd godkända yttrande, får Utskottet hemställa,
att Borgare-Ståndet ville i denna fråga fatta beslut.
16:o. Utskottets hemställan i Sjutiosjette punkten, att Rikets Ständer hvarken
måtte bifalla Herr W. Beronii gjorda framställning derom, att på ordinarie stat uppföra
nuvarande 26 extra Provincial-läkare med 1,500 Rrdr årlig lön, eller bevilja den
Bih. Cili II. St. ProC. 1862 A 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 16 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 170.
summa af 13,000 R:dr årligen, som för berörda ändamål äskades, har Borgare-Ståndet
gillat. Ridderskapet och Adeln, som icke godkänt Utskottets yttrande, har deremot,
i enlighet med ett af Herr L. G. Sandels uti afgifven reservation framstäldt
förslag, beviljat ett reservationsanslag af 3,000 R:dr att af Kongl. Maj:t disponeras
till löneförhöjning vid sådana extra provincial-lokaretjenster, till hvilka vid inträffande
ledighet ingen sökande sig anmält, oaktadt ledigheten varit frenne gånger kungjord
och med vilkor dels att dessa tjenster då betraktas som ordinarie provincial-lakaretjenster,
med hvilka militärlukaretjenst ej vidare får förenas, samt dels att kommunerna
åtaga sig att för sådana Provincialläkare anskaffa och underhålla fri bostad;
och har Preste-Ståndet, med hvilket Riks-Stånd Bonde-Ståndet, som först återremitterat
denna punkt, men sedermera efter inbjudning sig förenat, beslutat antaga Prosten
Sondéns reservation, innefattande hemställan, att åt hvarje extra Provincialläkare, som
icke innehar annan tjenst, skulle beviljas 500 R:dr lönetillökning och för detta ändamål
11,000 R:dr såsom reservationsanslag ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
Yid sådant förhållande får Utskottet, för den omröstning, som i anledning häraf
bör anställas, afgifva följande förslag till voterings-proposition.
»Den, som, i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, vill, att ett reservationsanslag
af 3,000 R:dr af Rikets Ständer beviljas, för att af Kongl. Majrt disponeras
tili löneförhöjning vid sådana extra provincial-läkaretjenster, till hvilka vid inträffande
ledighet ingen sökande sig anmält, oaktadt ledigheten varit trenne gånger
kungjord, och med vilkor dels att dessa tjenster då betraktas som ordinarie provincial-läkaretjenster,
med hvilka militärläkaretjenst ej vidare får förenas, samt dels att
kommunerna åtaga sig att för sådana Provincialläkare anskaffa och underhålla fri bostad,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Preste- och BondeStåndens
mening, beslutat att åt hvarje extra Provincial-läkare, som icke innehar annan
tjenst, bevilja 500 R:dr lönetillökning och att för detta ändamål ställa till Kongl.
Maj:ts disposition ett reservationsanslag af 11,000 R:dr.»
17:o. Ridderskapet och Adeln har återremitterat Attatiotredje punkten, deruti
Utskottet afstyrkt bifall å en af Herr Cederschjöld, F. A., inom bemälda Riks-Stånd
väckt motion om en årlig förhöjning af 4,580 R:dr i nuvarande anslag för barnmor
skeundervisningen
i Stockholm och Göteborg; med som Utskottets berörda yttrande
blifvit af de tre öfriga Riks-Stånden godkändt samt denna fråga följaktligen, jemlikt
75 § Riksdags-ordningen, är af Rikets Ständer afgjord,
kan denna återremiss ej till vidare åtgärd föranleda.
Stati-Utskottets Memorial N:o 170,
11
18:o. I anledning afen utaf Grefve Ehrensvärd, A., hos Ridderskapet och Adeln
vackt motion, hade, uti Åttatiosjunde punkten, Utskottet, af anförda skäl, hemställt,
att Rikets Ständer mätte pä det sätt bifalla berörda motion, att pä Svenska Akademiens
stat skulle uppföras ett belopp af 6,000 R:dr, deraf, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, borde, uppä Svenska Akademiens underdäniga förslag, användas 4,000
R:dr till pensioner åt vittra författare af utmärkt förtjenst och som af dylikt understöd
kunde vara i behof samt 2,000 R:dr till understöd åt yngre, mindre bemedlade
personer, som visat mera framstående anlag för litterär verksamhet i ofvannämnda
rigtning.
Af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet är denna hemställan godkänd.
Preste-Ståndet har deremot, med ändring af Utskottets förslag, för sin del beslutat,
att nämnda motion skulle på det sätt bifallas, att pä Svenska Akademiens stat uppfördes
ett belopp af 6,000 R:dr att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, uppå
bemälda Akademis underdåniga förslag, användas vare sig lill tillfälliga honorarier åt
vittra författare af utmärkt förtjenst och som af dylikt understöd kunde vara i behof,
eller ock samt företrädesvis till understöd åt yngre mindre bemedlade personer, som
visat mera framstående anlag för litterär verksamhet i ofvannämnda rigtning; och af
Bonde-Ståndet är denna punkt afslagen.
Vid sådant förhållande får Utskottet, för denna frågas afgörande genom omröstning,
föreslå följande proposition:
»Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet godkända hemställan, vill, att på Svenska Akademiens stat uppföres
ett belopp af 6,000 R:dr, deraf, enligt Kongl. Maj ts nådiga disposition, må, uppå bemälde
Akademis underdåniga förslag; användas 4,000 R:dr till pensioner åt vittra
författare af utmärkt förtjenst, och som af dylikt understöd kunna vara i behof, samt
2,000 R:dr till understöd åt yngre mindre bemedlade personer, som visat mera framstående
anlag för litterär verksamhet i ofvannämnda rigtning, röstar
Ja;
Deri, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva, i enlighet med Preste-Ståndets mening, Rikets Ständer beslutat,
att på Svenska Akademiens stat uppföres ett belopp af 6,000 R:dr, att, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, uppå bemälda Akademis underdåniga förslag, användas
vare sig till tillfälliga honorarier åt vittra författare af utmärkt förtjenst och som
af dylikt understöd kunna vara i behof, eller ock samt företrädesvis till understöd åt
yngre mindre bemedlade personer, som visat mera framstående anlag för litterär verksamhet
i ofvannämnda rigtning.»
19:o. Uti Attationionde punkten hade Utskottet, af anförda skäl, förklaradt sig
icke kunna till bifall förorda en inom Borgare-Ståndet af Herr. J. Å. Lemchen, ge
-
12
Stals-Utskottels Memorial N:o 170.
nom väckt motion, gjord framställning, att Rikets Ständer måtte anslå ett belopp at
30,000 R:dr årligen till bekostande af offentliga föreläsningars hållande i hufvudstaden
uti politisk och allmän kulturhistoria, statsrätt, statistik och statskunskap i allmänhet,
biologi, fysik, meneralogi och praktisk lagfarenhet. Endast Bonde-Ståndet
har godkänt Utskottets yttrande i denna punkt. Ridderskapet och Adeln har deremot,
med afslag å Utskottets framställning och antagande af Grefve Fr. Grönstedts
vid betänkandet fogade reservation, ansett Herr Lemchens ifrågavarande motion böra
på det sätt bifallas, att ett belopp af 10,000 R:dr skulle anvisas att under instundande
statsregleringsperiod årligen från Riksgäldskontoret utgå, att, enligt Kongl
Maj:ts nådiga disposition, användas för bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga
föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän bildning. Äfven
Preste-Ståndet har gillat och antagit den framställning, som innefattas i berörda reservation,
dock med den ändring deruti, att efter orden: »Kongl. Maj:ts nådiga disposition»
skulle, enligt bemälda Riks-Stånds beslut, tilläggas: »och enligt de grunder
Kongl. Majit kan finna för godt närmare bestämma»; och har Borgare-Ståndet, som
icke heller godkänt Utskottets afstyrkande utlåtande, likaledes förklarat sig biträda
det förslag, som bemälde reservant sålunda framställt, hvarförutan sistnämnda Stånd,
i enlighet med Herr A. W. Björcks uti afgifven reservation gjorda hemställan, beslutat
alt underdånig skrifvelse skulle till Kongl. Maj:t aflåtas med anhållan, det Kongl.
Majit täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer vid nästa riksdag framlägga ett
förslag tili upprättande i hufvudstaden af en undervisningsanstalt uti de för allmän
bildning nödvändigaste vetenskaps- och kunskapsgrenar, med skyldighet för lärarne att
hålla fria, offentliga föreläsningar, men utan åliggande att anställa pröfningar eller
examina.
Då Borgare-Ståndet är ensamt om beslutet, att Rikets Ständer skulle till Kongl.
Majit aflåta en underdånig skrifvelse i nyss omförmälda hänseende, måste frågan derom
anses hafva förfallit. Och som för öfrigt annan skiljaktighet icke förefinnes i de tre
Riks-Stånds beslut, hvilka godkänt det förslag Grefve Grönstedts reservation innehåller,
än att Preste-Ståndet antagit berörda förslag endast med det vilkor att ett särskildt
tillägg af ofvannämnda beskaffenhet komme att deruti inflyta, får, enär frågan härom
således lärer genom omröstning böra afgöras, Utskottet dertill föreslå följande voteringsproposition:
»Den,
som, med godkännande af Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut, vill, att ett belopp af 10,000 Rulf anvisas att under instundande statsregleringsperiod
årligen från Riksgälds-kontoret utgå, för att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, användas för bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga
föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän bildning, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Stats-Utskottets Memorial N:o 170.
13
Vinner nej, hafva, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut, Rikets Ständer
för nästkommande statsregleringsperiod å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af
10,000 R:dr ärligen, för att, enligt Kongl. Maj:ts disposition, och enligt de grunder
Kongl. Maj:t kan finna för godt närmare bestämma, användas för bekostande i hufvudstaden
af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra
allmän bildning.»
20:o. Med anledning af särskilda inom samtliga Riks-Stånden väckta och till
Utskottet remitterade motioner, åsyftande att bereda förhöjning i anslaget till allmänna
institutet för blinda och döfstumma, hade Utskottet uti Niliosjette punkten tillstyrkt,
att Rikets Ständer måtte för instundande statsregleringsperiod på Riksgälds-kontoret
anvisa ett årligt belopp af 15,000 R:dr lör underhåll af frielever vid institutet, hvarjemte
och enär af motionerna tillika inhemtades att en högst betydlig del af institutets
egna kapitaltillgångar blifvit använd i och för fullbordande af den, med statsbidrag
nyligen uppförda nya byggnad vid berörda institut, Utskottet i sammanhang härmed
föreslog det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit ville låta behörigen utreda de omständigheter, som varit förenade med
ifrågavarande byggnadsföretag samt för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga
fullständigt förslag till ordnande af institutets verksamhet; och är Utskottets berörda
hemställan till alla delar bifallen af Ridderskapet och Adeln äfvensom af Preste-Ståndet,
som likväl derjemte beslutat att, emellan orden: »frielever» och »vid» i Utskottets
hemställan följande tillägg skulle införas: »jemte 4,800 Ii:dr dels till förbättring
af Direktors och öfriga nuvarande lärares löner, dels till 5 nya lärarelöner». Borgare-Ståndet,
som jemväl bifallit Utskottets framställning, så vidt densamma afser beviljandet
af 1,500 Ridr årligen för underhåll af frielever, har deremot återremitterat
sednare delen af förslaget och af Bonde-Ståndet är hela punkten återremitterad.
Af ledamöterne inom de båda Riks-Stånd, der återremiss blifvit beslutad, är
hufvudsakligen anmärkt, att någon tillökning i aflöningen för institutets lärare icke
blifvit af Utskottet föreslagen, oaktadt, på sätt jemväl motionärerne erinrat, en sådan
åtgärd vore af behofvet högeligen påkallad; att om desse lärare, hvilka alla utmärkt
sig för nit och skicklighet, icke tilldelades löneförmåner, som tillförsäkrade dem en
tarflig bergning eller någorlunda motsvarade den deras vederlikar vid andra läroverk
åtnjöte, anledning vore att befara det flere af dem komme att undanryckas den mödosamma,
vigtiga och gagneliga verksamhet de härstädes utöfva, för att i andra länder
vinna den bättre utkomst, som jemväl blifvit några af dem erbjuden; att då någon
löneförhöjning icke kunde lärarne utaf de till Direktionens förfogande ställda tillgångar
beredas, enär en icke obetydlig del af dessa medel, med hvilkas ränteafkastning
inrättningens underhåll till icke ringa del hittills bekostats, blifvit, efter hvad
kändt vore, för andra ändamål användt, Staten destomindre borde undandraga sig att
i detta fall bispringa bemälde lärare, som deras krafter och verksamhet hädanefter,
mera än tillförene, komme att tagas i anspråk sedan, till följd af den utaf Utskottet
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 170.
förordade tillökningen i elevernas antal, den ingen ville motsätta sig, institutet komme
att ej obetydligt utvidgas; och är på grund af dessa med liera skäl yrkadt, att
löneförhöjning måtte oftanämnde lärare beviljas, hvarvid tvänne af Borgare-Ståndets
ledamöter tillika hemställt, att Preste-Ståndets här ofvan omförmälda beslut måtte
bifallas.
1 anledning af hvad sålunda förekommit får Utskottet meddela, att den personal
vid nämnda institut, till hvilken aflöning för närvarande utgår, utgöres af inrättningens
Direktör, som tillika är lärare, Sekreteraren hos Direktionen, åtta lärare och
två lärarinnor, hvarjemte derstädes finnas anställde fern handtverkare, en skräddare, en
skomakare, en snickare, en smed och en korgmakare, hvilka undervisa eleverna i de
till nämnda yrken hörande ämnen, två vårdare för de blinde eleverna, en sjuksköterska,
en vaktmästare och en nattvakt. Af dessa åtnjuta Direktören i lön 5,000 R:dr,
Sekreteraren 600 R:dr, två lärare i,500 R:dr och tre lärare 1,000 R:dr hvardera,
en lärare 800 R:dr, en lärare 650 R:dr, två lärare äfvensom de tvänne lärarinnorna,
hvardera 600 R:dr samt utaf handtverkarne en 600 R:dr, en annan 400 R:dr
samt tre hvardera 560 R:dr, allt årligen, hvartill kommer utgående aflöningen för
den öfriga betjeningen med tillhopa 810 R:dr, utgörande således hela aflöningsbeloppet
vid nämnda institut för år 15,740 R:dr; hörande härvid tilläggas att såväl direktören
som iärarne, med undantag af lärarne i musik och sång, och betjeningen
åtnjuta fria bostäder, äfvensom att tillfälle blifvit beredt för de lärare och lärarinnor,
hvilka ega fri bostad, att, genom den vid institutet antagna entreprenör, erhålla kosthåll
mot ett pris af 200 R:dr om året för hvarje person.
Af ofvanstående i korthet lemnade redogörelse för deuna frågas behandling hos
Riks-Stånden visar sig, att med ärendets återförvisning tili förnyad handläggning hos
Utskottet uteslutande åsyftats, att derigenom framgång skulle beredas åt de inom
Borgare- och Bonde-Stånden gjorda framställningarne angående löneförhöjning åt institutets
lärareperjonal, vid hvilket förhållande och då endast ett Riks-Stånd till alla
delar godkänt det förslag Utskottet i fråga om tillökadt anslag för denna välgörenhetsinrättning
i den återremitterade punkten framlagt, Utskottet anser sig böra detsamma
frånträda, hemställande,
att Borgare- och Bonde-Stånden, vid förnyad pröfning af detta ärende,
måtte förklara, att bemälde Riks-Stånd instämma uti och jemväl, för sin
del, i allo godkänna Preste-Ståndets i frågan fattade, här ofvan omförmälda
beslut.
21:o. Såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för ett på båda linierna
fullständigt elementarläroverk i Halmstad, i enlighet med den nya ritning, som för en
sådan byggnad blefve af Kongl. Majit fastställd, hade, af anförda skäl och med förbehåll
att vissa af Utskottet uppgifna vilkor jemväl komme att iakttagas, Utskottet i
Etlhundrafemte punkten hemställt, att Rikets Ständer måtte dels bevilja till utgående
från Riksgälds-kontoret ett anslag, för en gång, af 25,000 R:dr, dels anvisa ett låne
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 170.
15
understöd af 29,000 R:dr, att likaledes från nämnda kontor utbetalas. Af Ridderskapet
och Adeln samt Rorgare-Ståndet är Utskottets berörda hemställan bifallen, men
Preste- och Bonde-Stånden hafva, vid ärendets föredragning, beslutat, att den föreslagna
summan endast må för ifrågavarande läroverksbyggnad såsom låneunderstöd från
Riksgäldskontoret utbetalas; och då således denna fråga måste genom omröstning
afgöras, får i sådant hänseende Utskottet föreslå följande voierings-proposition:
»Den, som, enligt Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
godkända hemställan, vill, att, såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad
för ett på båda linierna fullständigt elementarläroverk i Halmstad, i enlighet med
den nya ritning, som varder af Kongl. Majit fastställd. Rikets Ständer måtte dels bevilja
till utgående frän Riksgäldskontoret, ett anslag för en gång af 25,000 R:dr,
dels anvisa ett låneunderstöd af 25,000 R:dr, att likaledes från Riksgäldskontoret
utbetalas, emot vilkor att, sedan detta lån, derför bör aflemnas en sådan skuldförbindelse,
som af Fullmägtige i nämnda Kontor antages, under fem års tid fått utan
ränta innehafvas, fem procent å detsammas ursprungliga belopp skola före slutet af
hvarje år till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka fem procent beräknas ränta efter
fyra procent för det obetalda lånekapitalet samt det överskjutande beloppet kommer
att såsom kapital-afbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo
gulden, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer belsutat, att såsom bidrag tili uppförande af
en ny byggnad för ett på båda linierna fullständigt elementarläroverk i Halmstad, i
enlighet med den nya ritning, som varder af Kongl. Maj:t fastställd, anvisa ett låneunderstöd
af 50,000 B:dr, att från Riksgälds-kontoret utbetalas, emot vilkor att,
sedan detta lån, derför bör aflemnas en sådan skuldförbindelse, som af Fullmägtige i
nämnda Kontor antages, under fem års tid fått utan ränta innehafvas, fem procent å
detsammas ursprungliga belopp skola före slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret
inbetalas, af hvilka fem procent beräknas ränta efter fyra procent för det obetalda
lånekapitalet samt det överskjutande beloppet kommer att såsom kapital-afbetalning
å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden.»
22:o. Uti Etthundrafemtonde och Etthundraadertonde punkterna hade Utskot
tet
förklarat sig icke finna skäl understödja de framställningar, som inom RiksStånden
blifvit gjorda dels om anslag för en skolhusbyggnad med bostad för Rektor
i Arvika, dels angående ytterligare statsbidrag för fullbordande af elementarläroverksbyggnaden
i Oscarshamn. Dessa tvänne punkter äro af Bonde-Ståndet återremitterade,
men som öfriga tre Riks-Stånden godkänt Utskottets utlåtande härutinnan och
16
State-Vlskuttels Memorial N:o ltO.
deri förekommande frågor således, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, blifvit af Rikets
Ständer afgjorda,
kunna följaktligen Ronde-Ståndets återremisser icke föranleda till vidare
åtgärd.
23:o. Utskottets hemställan i Etlliundratjugonde punkten att ett anslag å 8,000
R:dr måtte beviljas såsom bidrag till uppförande af ett nytt gymnastikhus vid läroverket
i Eksjö är af Preste- och Bonde-Stånden bifallen, men deremot afslagen af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet.
Votering torde alltså få anställas, enligt denna proposition:
»Den som, med bifall till Stats-Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända
hemställan, vill, att Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af ett nytt
gymnastikhus vid läroverket i Eksjö, må bevilja ett anslag af 8,000 R:dr, röstar
Ja}
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut, framställningen om statsanslag för berörda ändamål af Rikets Ständer afslagen.
»
24:o. Uti Etthundratretiofjerde punkten anmäldes, att Utskottet, af uppgifven
anledning, ansett sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall å den af enskild motionär
vid innevarande riksdag gjorda framställning derom att till en ny observatoriibyggnad
i Lund eu summa af 45,000 R:dr måtte för en gång af Rikets Ständer
anvisas. Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva ock godkänt Utskottets
yttrande, hvaremot Preste- och Borgare-Stånden, med afslag å Utskottets hemställan
i denna punkt, beviljat det äskade beloppet; och då således äfven denna fråga bör
genom omröstning afgöras, föreslår Utskottet, att följande voterings-proposition må
dertill antagas:
»Den, som godkänner Stats-Utskottets af Ridderskspet och Adeln samt BondeStåndet
gillade hemställan, att det till en ny observatorii-byggnad i Lund begärda
anslag för en gång af 45,000 R:dr, icke bör af Rikets Stander beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, anvisat den för ofvannämnda ändamål äskade anslagssumma 45,000 R:dr.»
25:o. Vid föredragning af Etthundrafyratioförsta punkten, deruti Utskottet, af
anförda skäl, afstyrkt de af Doktor Lindgren och Riksdagsfullmägtigen A. W. Uhr i
särskilda
Ståls-Utskottets Memorial N:o 170.
17
särskilda motioner gjorda framställningar om ett ärligt anslags anvisande under nästa
statsregleringsperiod af i,500 R:dr till rese-understöd ät Artisten N. Mandelgren för
olt derigenom bereda Mandelgren tillfälle att fortfarande afteckna inom landet befintliga,
af honom ännu icke undersökta kyrkliga monumenter, hafva Borgare- och
Bonde-Slånden godkänt hvad Utskottet yttrat. Preste-Slåndet deremot, har, med afslag
3 Utskottets hemställan, för sin del beviljat det ifrägaställda anslagsbeloppet,
1,500 R:dr, att under instundande statsregleringsperiod årligen utgå till bemälde Mandelgren,
på det han måtte komma i tillfälle att verkställa de resor inom landet, som
för fortsatt aftccknande af ännu utaf honom ej undersökta kyrkliga monumenter kunde
vara af nöden, dock med skyldighet för Mandelgren att vid slutet af hvarje år till
Fria Konsternas akademi inlemna de afteckningar, han under året gjort. Af Ridderskapet
och Adeln är ifrågavarande punkt återremitterad.
Då emellertid Utskottet of den skedda återremissen icke funnit sig ega anledning
frånträda sitt i detta ämne redan afgifna yttrande, som blifvit af tvänne Riksstånd
godkändt, får Utskottet, med vidblifvande af detsamma, hemställa,
att Ridderskapet och Adeln måtte i denna fråga fatta beslut.
26:o. Enligt hvad i Ellhundrafyratiofjerde punkten förmäles, hade Utskottet
likaledes afstyrkt Rikets Ständers bifall å en af Herr O. E. L. Dahm väckt motion,
bland annat, derom att en summa af 4,000 R:dr måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande
för att såsom trvckningshjelp tilldelas den, som utgåfve en handbok i Svenska
Pomologien med plancher; och är detta Utskottets yttrande godkändt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden, med afslag
derå, anvisat nämnda anslagssumma för en gång, att, enligt Kongl. Maj:ts disposition,
för sagda ändamål användas.
För den omröstning, som i följd af dessa beslut bör anställas, föreslår ^Utskottet
följande voterings-proposition:
»Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af väckt motion om beviljande
8f ett anslag å 4,000 R:dr till tryckningshjelp för utgifvande af en handbok i Svenska
Pomologien med plancher, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Borgare- och [Bonde-Ståndens
beslut, beviljat ett anslag för en gång af 4,000 R:dr, att, enligt Kongl. Maj:ls nådiga
disposition, användas till tryckningshjelp för utgifvande af en handbok i Svenska
Pomologien med plancher.»
Bik- lill B, St. Erot. 1864 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 16 Haft, 3
18
Stats-Utskottets Memorial N:o i70.
Ds af Utskottet uti öfriga här ofvan ej omförmälda punkter af Utlåtandet N:o
139 gjorda framställningar äro genom lika beslut hos samtliga Riks-Stånden, eller
Irenne Riks—Stånds sammanstämmande beslut af Rikets Ständer afgjorda; eller ock
hafva desamma, i följd deraf att två Stånd stadnat emot två, förfallit.
Stockholm den 12 Oktober 1863.
Reservation:
Vid I5:ds punkten:
of Herr A. W. Björck.
Stockholm, tryckt ros Sam. Rumstedt, I8fi3.
