# ID: svediakorp-gov2424
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 140,502
# sentences: 2,736
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
!ASmPM©IB XSBSMSVAHlDIISfi
PROTOKOLL
VID
lagtima liikida^en I Stockholm
Åren 18H3 och 1863*
FJERDE SAlEIilN&Etf.
1= Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
stassa s&sasaB»
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
1
N:o 139.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Juli 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde
Hufvudtilel.
(U. A.)
För denna Hufvudtilel, sorn omfattar anslagen till Ecklesiastik-departementet,
upptager nu gällande Riks-stat: kontanta penningar 1,969,751 R:dr 80 öre; indelta
räntor förslagsvis beräknade till 260,015 R:dr; 497,957 kubikfot 6 kannor indelt
spanmål med ett värde, efter 2 R:dr kubikfoten, af 995,915 R:dr 20 öre och oindelt
spanmål 25,360 kubikfot, efter samma värde, upptagna till 50,720 R:dr; tillsammans
5,2 76,400 R:dr.
De förändringar, som i afseende å denna Hufvudtilel ifrågakommit, omförmälas
bär nedan i den ordning, hvaruti anslagen i Riks-staten äro uppförda.
Departeinenis-Chefen.
l:o. Då åt Chefen för Ecklesiaslik-departementet hittills icke kunnat beredas
tillfälle att i något Kronans hus ei bålla bostad i stället för den, som förut varit honom
i Kanslihuset anvisad, och enär någon disponibel lägenhet icke heller nu vore
alt för detta ändamål tillgå, har Kongl. Majit i nåder föreslagit, att det belopp af
2,000 R:dr årligen, som Rikets Ständer under nu löpande statsregleringsperiod, å
Riksgälds-kontoret anvisat såsom ersättning för det mistade bostället åt bemälde
Departements-chef, måtte, i likhet med den Chefen för Finans-departementet beviljade
enahanda ersättning, varda på ordinarie stat uppförd; och får Utskottet vid sådant
förhållande tillstyrka,
att berörda hyresersättning, 2,000 R:dr årligen, måtte af Rikets
Ständer beviljas och varda i Riks-staten upptagen.
Bih. till R. St. Fröt. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Åfd. 3 Band. 1 Haft. 1
2
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
Departementets Expedition.
2:o. I det till gratifikationer åt Departementets tjenstemän och betjente uppförda
anslag har Kongl. Majit äskat en tillökning med -1,000 Ridr.
Beträffande denna fråga inhemtas af det den nådiga Propositionen bilagda Protokoll
öfver Ecklesiastik-ärenden den 1 4 Oktober nästlidet år, alt till följd af göromålens
ständiga tillvext, såväl i allmänhet, som särskildt inom den Expeditionen tillhörande
afdelning för undervisningsärenden hvarest i afseende å dels elementarläroverken,
dels och ännu mera folkskolorna, arbetet med hvarje år varit i jemnt
tilltagande, extra ordinarie tjenstemännens arbetsbiträde måst i betydlig grad anlitas,
utan att nöjaktig vedergällning härför i samma mån kunnat lemnäs af det till gratifikationer
åt desse tjenstemän jemte vaktbetjeningen, å Expeditionens stal anvisade
mindre betydliga belopp af 1,000 R:dr R:mt; och får Utskottet, i likhet med hvad
förut i afseende å enahanda anslag för Civil- och Finans-departementets Expeditioner
egt rum, tillstyrka,
att anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän
jemte vaktbetjeningen hos Ecklesiastik-departementets Expedition
måtte, från nuvarande beloppet 1,000 R:dr, till 2,000 R:dr
årligen förhöjas.
Kleresi-Staten.
3:o. Då den Presterskapet på Gotland anslagna kronotionde, 23,053 kubikfot
5 kannor, numera blifvit såsom en Statsverkets inkomst beräknad, har Kongl.
Majit föreslagit, att nämnda spanmåls-qvantitet jemväl måtte under anslaget till Kleresi-staten
uppföras; och tillstyrker Utskottet
alt, med bifall till denna Kongl. Majits nådiga framställning, berörda
23,053 kubikfot 5 kannor indelt spanmål under anslaget
till Kleresi-staten upptages.
4:o. På det Kontraktsprostarne i Norra Wedbo och Wikbolands kontrakter af
Linköpings stift, hvilka vore i saknad af prostetunnor för Haurida, Häradshammars
och Rönö församlingar, af hvilka den förre tillhör Norra Wedbo och de två sednare
Wikbolands kontrakt, måtte komma af en sådan förmån i åtnjutande, har Kongl.
Majit föreslagit, alt Rikets Ständer måtte anvisa åt förstnämnde kontraktsprost 6
kubikfot 3 kannor och åt Prosten i Wikbolands kontrakt 12 kubikfot 6 kannor oindelt
spanmål, att efter tio års medelmarkegångspris utgå.
Efter tagen kännedom om hvad under detta ärendes behandling hos Kongl.
Majit förekommit, hvarom i det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokollet
(pag. 3 och 12) närmare förmäles, har Utskottet, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständer i likartade fall tillförene fattade beslut, ansett sig böra tillstyrka
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
3
att, på sätt Kongl. Majit begärt, å Riks-staten uppföres såsom
prostelunnor åt Prosten i Norra Wedbo kontrakt för Haurida
församling 6 kubikfot 3 kannor och åt Prosten i Wikbolands
kontrakt, för Häradshammars och Rönö församlingar, 12 kubikfot
6 kannor oindelt spanmål att, efter 10 års medelmarkegångspris,
utgå.
5:o. Till löneförhöjning åt Kapellpredikanten i Jörns församling inom Hernösands
stift har Kongl. Majit äskat ett årligt belopp af 400 Ridr.
Enligt hvad ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden
gifver vid handen, hade Kongl. Majit genom nådigt Bref den 9
November 1860, i anledning af bristen på sökande till den lediga kapellpredikantstjensten
i Jörns församling af Norsjö pastorat, anbefallt Konsistorium i Hernösands
stift alt, i händelse detta förhållande kunde anses härröra af otillräckliga lönevilkor,
söka i behörig ordning bemedla en skälig förbättring af kapellpredikants-lönen,
hvarefter Konsistorium uti underdånig skrifvelse den 28 Augusti 1861, med till—
kännagifvande, att de, ifrågavarande kapellpredikantstjenst åtföljande, löneförmåner,
äfven efter tillägg af ett af församlingen vid sockenstämma den 20 nästförutgångna
Januari utfäst ytterligare tillskott af 100 Ridr, icke kunde beräknas uppgå till fullt
600 Ridr, hvilket lönebelopp dessutom, i anseende till en mängd lörsamlingsmedlemmars
stora fattigdom, aldrig kunde till iullo utbekommas, i underdånighet hemställt,
att, då berörda lönevilkor voro alldeles otillräckliga att, helst under nuvarande
prestbrist, förmå någon sökande att anmäla sig lill erhållande af Kapellpredikantstjensten
i Jörn, Kongl. Majit måtte, i anseende till den vidsträckta församlingens
stora behof af själasörjare och dess egen oförmåga att tillförsäkra honom en anständig
bergning, i nåder täckas till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig
Proposition om beviljande af ett årligt statsanslag å 400 Ridr till förbättring af
ifrågavarande kapellpredikantslön, uti hvilken hemställan Slats-kontoret uti afgifvet
utlåtande i underdånighet instämt; och då behofvet af ifrågavarande tillskott synes
vara nöjaktigt ådagalagdt, samt tillförene i fall, likartade med detta, anslag af allmänna
medel blifvit till Kapellpredikanters aflönande beviljade till dess församlingarne
sjelfva kunde förmå att sina själasörjare underhålla, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, med bifall till Kongl. Majits ifrågavarande
nådiga framställning, bevilja ett årligt anslag af 400 Ridr
att för ofvanberörda ändamål utgå, intill dess Jörns kapellboer
sjelfve förmå att Predikanten nöjaktigt aflöna eller vid allmän
reglering af presterskapets löneinkomster tillgång dertill kan
beredas.
6:o. Från Preste-Ståndet har Utskottet erhållit remiss å en inom bemälde
Riks-Stånd väckt motion, Nio 90, hvaruti vice Talmannen Biskop Annerstedt, under
anförande, hurusom kapellpredikantstjensten på Muskö inom Strengnäs stift, hvilken,
4
Stats-Utskottets Utlåtande Avo 139.
genom förre innehafvarens befordran till bättre lägenhet, i början af år 1861 blifvit
ledig, sedermera af brist på sökande icke kunnat återbesättas, hemställt att, då det
inskränkta kapell-laget icke förmådde alt i Predikantens löneförmåner, sammanräknade
uppgående till endast 200 ä 250 R:dr, bereda sådan tillökning, alt han deraf kunde
erhålla sin nödtorftiga bergning, samt en af vederbörande Konsistorium i underdånighet
gjord anhållan om understöd af allmänna medel till denne Predikants aflöning
blifvit af Kongl. Majit afslagen, enär några medel för sådant ändamål icke voro
ställda till Kongl. Maj.ts disposition, Rikets Ständer måtte till lönefyllnad åt den,
som kapellpredikantstjenst å Muskö uppehöile, bevilja ett årligt anslag af 500 R:dr
alt utgå intilldess genom allmän reglering af presterskapets löner eller på annat sätt
medel för en dylik löneförbättring kunde beredas.
Enligt Utskottet meddelade uppgifter åtnjuter ifrågavarande Kapellpredikant i
löneförmåner, enligt Kongl. Resolutionen den 21 April 1796, fri bostad, en åkertäppa
om 1 tunnland samt 165 R;dr kontant, 6 tunnor råg, 6 lass hö, 6 tjog
halm och 16 famnar ved, hvarförutan lian af Levinska donationen för vård om ett
kyrkan tillhörigt bibliolhek och myntsamling uppbär 57 Rvdr 50 öre om året.
Alt dessa löneinkomster åro lör ringa lör en särskild prestmans aflöuande torde
vara obestridligt, men då bidrag af allmänna medel för Kapellpredikanters aflönande
icke synes böra ifrågakomma i andra fall, än då dels kapell-lagets afskiljande från
moderförsamlingen år för själavårdens uppehållande oundgängligen nödvändigt, dels
befolkningen är så fattig, att den omöjligen kan ensam Predikanten aflöna, samt det
ej är vordet ådagalagdt att sådana förhållanden uti ifrågavarande fall äro för handen,
hemställer Utskottet,
att Biskop Annerstedts berörda motion ej måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
7:o. Uti en bos Presle-Ståndet väckt, till Stats—Utskottet remitterad motion,
N:o 43, är of Kyrkoherden N. G. Wennerström anfördt, att, sedan han den 12 April
1860 hos Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Stockholms län anmält, att den honom
såsom Pastor i Botkyrka och Salems församlingar, tillkommande vederlagsspanmål
årligen utgått med endast 21 tunnor 6 kappar, ehuru samma vederlag, enligt Kongl.
Reduktions-kommissionens beslut den 26 Mars 1700, rätteligen utgjorde 24 tunnor
spanmål, halfrågadt mål, samt derföre sökt alt det bristande beloppet, uppgående,
efter afdrag af halfva rågan, till 1 tunna 15 kappar årligen, utbekomma, icke allenast
för framtiden utan älven för åren 1857 med 1859, Landshöfdinge-embetet i
förenämnda län, medelst utslag den 12 September 1860, förklarat Pastor i omförmälda
församlingar berättigad alt så väl för samma år som ock allt framgent i vederlagsspanmål
för hvarje år oafkortad! åtnjuta 22 tunnor 16 kappar i stället för
det af honom, efter hvad styrkt blifvit, dittills uppburna belopp, 21 tunnor 6§i
kappar, äfvensom att af Kronan undfå ersättning för hvad han under de tre näst
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
5
förutgångna åren i berörda afseende för litet bekommit; och då rättelse i sagda
förhållande ej kunde vinnas med mindre än att de för ändamålet erforderliga medel
af Rikets Ständer anvisades, anhölle motionären, alt ett årligt anslag, till ersättning
för mistad kronotionde, malle med i tunna f5 kappar för framtiden beviljas Pastor
i Botkyrka och Salems församlingar samt dessutom enahanda godtgörelse för åren
1857 med 1865 nuvarande innehafvaren af denna pastorsbeställning tilläggas.
Efter det motionen till Utskottet ankommit, har Kyrkoherden Wennerström dit
inlemnat dels, i bestyrkt afskrift, elt Kongl. Kammar-kollegii utslag den 18 November
nästlidet år, hvaraf inhemtats, att bemälda Kollegium, vid piöfning af ofvannämnda
utaf Landshöfdinge-embetet afgjorda och både underslällningsvis samt genom
besvär af Kammar-advokatfiskals-embelet lill Kollegium inkomna mål, gjort den
ändring i Landshöfdinge-embetets beslut, att, beträffande beloppet af vederlagsspanmålen,
denna skulle, efter afdrag af halfva rågan, med 22 tunnor 21J kappar fast
mål, Pastor i Botkyrka och Salem årligen tilldelas och att, hvad anginge tiden,
hvarifrån fyllnaden i della belopp linge åtnjutas, Kyrkoherden Wennerström icke,
emot föreskriften i Kongl. Kungörelsen den 8 September 1824, rötande fordringars
utbekommande hos Statsverket, egde alt förr än från och med 1859 års början
sådan fyllnad tillgodonjuta, dels ett af vederbörande tjensteman inom Kongl. Ecklesiastik-departementets
Expedition under den 2 1 sisllidne April afgifvet betyg, innehållande,
alt underdåniga besvär öfver Kammar-kollegii förenämnda utslag icke inom
stadgad tid blifvit hos Kongl. Majit anförda.
Stats—Utskottet, som tagit detta ärende i öfvervägande, anser, att frågor om
anvisande af statsmedel till så beskaffad! ändamål som det förevarande, icke lämpligen
böra genom enskild motion göras till föremål för Rikets Sländers pröfning,
utan alt vederbörande i stället må i sådant afseende vända sig lill Kongl. Majit,
som då, eller föregången behörig utredning af frågan, utan tvifvel vidtager de åtgärder,
hvartill förhållandet kan finnas föranleda; och ehuru, hvad nu beträffar Kyrkoherden
Wennerströms framställning, genom de ingilna handlingarne visadt är, att
Pastors i Botkyrka och Salems församlingar rättighet till åtnjutande af bristande vederlagsspanmål
blifvit genom slutligt laga kraftvunnet utslag fastställd, men, i fråga
åter om ersättningen för denna brist, svårigheter mola för densammas bestämmande,
i anseende dertill ali af handlingarne ej inhemtas, i hvilket eller hvilka sädesslag,
och till huru stor del af hvarje, vederlagsspanmålen utgår, och alt beloppet af ersättningen
för innevarande år först vid årets slut, sedan markegången blifvit satt,
kan varda kändt, linner sig Utskottet, vid sådant förhållande och i betraktande deraf,
att Kongl. Majit, efter derom skeende underdånig ansökning och sedan ärendet vunnit
fullständig utredning, icke lärer underlåta att i enahanda ordning, som eger rum vid
bestridandet af andra utgifter, för hvilka statsanslag saknas, under förskolts-titel
anvisa de erforderliga medlen och derefter till Rikets Ständer vid följande riksdag
6
Stats-TJtsTcottets Utlåtande N:o 139.
aflåta nådig Proposition cj mindre om förskottets ersättande än äfven om uppförande
å stat af det för ändamålet nödiga anslagsbelopp, böra hemställa,
att den väckta motionen för närvarande ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
8:0. Preste-Ståndet bar likaledes till Utskottet remitterat en motion, N:o 130,
deruti Doktor Säve, med hvilken Doktor Forssell samt Prostarne Palmlund,, Lundholm och
Sondén instämt, föreslagit, att ett årligt anslag af 141,000 R:dr, interimsvis och
tills den i nåder anbefallda regleringen af presterskapets löner kunde blifva verkställd,
måtte anvisas till ett sådant understöd åt de svagast aflönte Komministrarne
och Kapellpredikanterne i riket, att hvarje Komminister, hvars behållna löneinkomst
ej uppginge till 1,000 R:dr årligen, finge sin lön ökad till detta för en tjenstemannafamilj
oumbärliga belopp, samt att likaledes de Kapellpredikanter, hvilkas löneinkomster
understege 700 It:dr, erhölle en lönefyllnad, motsvarande hvad som hruste
i detta belopp, — i afseende hvarå motionären hufvudsakligen anfört, hurusom,
eller det en dylik vid sistlidne riksdag inom Preste-Ståndet gjord framställning blifvit
af de öfriga Stånden, med bifall lill Stats—Utskottets då i frågan afgifna utlåtande,
afslagen, Preste-Ståndet, som ansett förslaget i högsta grad förtjent af afseende, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om församlingarnes tillfrågande, huruvida genom
dem nöjaktig hjelp skulle kunna vinnas, men i motsatt fall om nådig Proposition
till Rikets Ständer angående statsanslag till nödig löneförbättring åt desse
lärare, med vilkor att statsanslaget skulle indragas i den mån de genom en blifvande
reglering komme i åtnjutande af tillräckliga löner. Ehuruväl det häraf föranledda
vädjandet till församlingarne, med få undantag, blifvit utan påföljd, hade
emellertid någon Kongl. Proposition i berörda syftning ej blifvit afgifven. Då hvar
och en som närmare kände desse tjenstemäns belägenhet och den ansträngande
tjenstgöring, som dem ofta ålåge, måste, i likhet med hvad Preste-Ståndet uti olvanberörda
underdåniga skrifvelse anfört, finna det närvarande behofvet så ömmande och
det närvarande förhållandet till sina följder så betänkligt, att en snar hjelp syntes
icke blott vara i hög grad önsklig, utan snart sagdt af nödvändighet påkallad, men
det å andra sidan vore uppenbart, att den allmänna regleringen af Presterskapets
löner först efter decennier kunde komma till stånd, ansåg motionären det vara Statens
oafvisliga pligt att så snart som möjligt anvisa medel för det ifrågaställa ändamålet,
helst det ej vore nog dermed, alt under mellantiden en stor del af de nu
tjenstgörande Komministrarne och Kapellpredikanterne gåfves till spillo åt hopplöshet
och armod, utan den redan öfverklagade preslbristen skulle alltjemt tilltaga, om ej
den betryckta ekonomiska ställning, i hvilken för närvarande innehafvarne af en mängd
mindre presllägenheter befunne sig, hlefve i någon mån förbättrad.
På sätt ofvan omförmäles, gjordes redan vid sistlidne riksdag hos Rikets Ständer
framställning om statsbidrag för berörda ändamål, hvilken framställning dock blef
af Irenne Riks-Stånd afslagen, och då frågan sedan dess icke i någon mån under
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
7
gått förändring, föranlåtes Utskottet, som, lika med nämnde riksdags Stats-Utskott
anser högst betänkligt att frånträda den hittills gällande grundsatsen att presterskapets
aflöning bör utgöra eli församlingarnes åliggande och jemväl i öfrigt instämmer
i hvad samma Utskott (uti dess Utlåtande N:o 125, mom. 20) i ämnet vttrat,
hemställer,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
9:o. Genom remiss från Preste-Ståndet har jemväl blifvit till Utskottet öfverlemnad
en inom nämnda Riks-Stånd väckt motion, N:o 116, deruti Biskop Bring
med hvilken Biskoparne Annerstedt, Millén, Bergman, Hullman och Anjou samt Pastor
Primarius Fallenius och Domprosten Björling förklarat sig instämma, — hufvudsakligen
anfört, hurusom under de sednaste tjugo åren göromålen vid rikets ecklesiastika
Konsistorier i högst betydlig mån ökats, hvaraf åter följt behofvet af förökadt
tjenstemannabiträde, förhöjd aflöning för detta biträde, äfvensom förökade tillgångar
till bestridande af öfriga för sjelfva expeditionens gång erforderliga omkostnader.
Då tillförene vid hvarje Domkapitel en enda person varit fullt tillräcklig för att bestrida
den löpande kassaförvaltningen, föra räkenskaperna, vårda handlingarne, samt
upprätta och ansvara för protokoll och expedition, så toge nu dessa göromål minst
tvänne personers krafter ovilkorligen i anspråk, och då för icke så länge sedan af
de båda tjenstemännen, Notarien och Amanuensen, åtminstone den ene mycket väl
kunnat med sin tjenstebefattning i Domkapitlet förena någon annan, t. ex. vid läroverket,
så vore detta numera, åtminstone i de större stiften, alldeles omöjligt. Fast
mera
måste vid flera och väl de flesta Konsistorier både Notarie och Amanuens för
ärendenas behöriga gång så uteslutande och träget deråt egna sin tid, att väl ofta
kunde uppkomma en skälig fråga efter ytterligare biträde, men aldrig något större
rådrum för främmande sysselsättningar. Vid sådant förhållande vore det klart att,
om duglige tjenstemän vid Konsistoriernas expeditioner skulle kunna erhållas, en
anständig bergning eller åtminstone nödigt lifsuppehälle måste åt desse tjenstemän
såsom sådane beredas och med mindre aflöning än omkring tre tusen R:dr årligen,
kunde icke en Konsistorie-notarie, och med mindre än ett tusen R:dr icke en, af
denna sin tjenst hufvudsakligen upptagen, Amanuens vara belåten. En sådan aflö
ning
egde visserligen ock Notarierne vid några Domkapitel, men ingalunda vid alla.
Hvad åter Amanuenserne beträffade, så bestode deras hittillsvarande hufvudsakliga
inkomst i de 400 R:dr om året, som Rikets Ständer åt hvarje Amanuens anvisat,
men för denna summa funnes numera ingen lämplig person villig att bestrida en
amanuensbefattning, som toge innehafvarens hela eller mesta tid i anspråk. Hittills
hade presterskapet vid prestmöten frivilligt åtagit sig att tillsvidare genom sammanskott
fylla de aldra oundgängligaste behofven, men då man icke billigtvis kunde begära
att fortfarande på delta sätt erhålla, hvad som uti ifrågavarande hänseende erfordrades,
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer mätte anvisa ett reservations
-
8
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
anslag å 10,000 R:dr årligen, alt af Kongl. Majit efter pröfning af inom de särskilda
stiften förliandenvarande behof, lill de ecklesiastika Konsistorierna disponeras,
för att al dem användas till förbättring, der så påkallades, af Notariernes och Amanuensernes
aflöning, äfvensom till bestridande af öfriga för Konsistoriernas expeditioner
nödiga omkostnader.
Enligt hvad Utskottet meddelade specifika uppgifter från de särskilda stiften
gifva vid handen, hafva under de sista tjugo åren göromålen vid Domkapitlens expeditioner
i högst betydlig mån ökats, hvartill orsaken hufvudsakligast är att finna
dels i det förändrade aflöningssättel för elementarläroverkens lärare och dels uti folkskoleväsendets
stora utveckling. Å andra sidan har Utskottet af berörda handlingar
inhemtat att för flertalet af de vid omförmälda expeditioner anställde tjenstemän,
löneinkomsterna understiga de belopp, sora af motionären ansetts vara för deras
nödtorftiga bergning beböfliga och hvilka ingalunda synas vara för högt beräknade.
Utskottet har sålunda funnit ådagalagdt, att någon löneförbättring för desse tjenstemän
är af behof och billighet påkallad. En definitiv reglering af deras löner synes
emellertid, vid det förhållande, att en förändrad organisation af Domkapitlens verksamhet
torde vara att emotse, icke böra för närvarande ifrågasättas, men, för afbjel—
pande tillsvidare af det anmärkta missförhållandet, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, under rubrik: Domkapitlens Expeditioner
uppföra ett reservationsanslag å 10,000 R:dr årligen, att, på sätt
ofvanbemälde motionär föreslagit, för ifrågavarande ändamål
användas.
10:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt till Stats-Utskotlet remitterad motion,
N;o 123, har Herr von Ehrenheim, P. J., anfört, hurusom genom Kongl. Brefvet den
9 November 1840, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut vid 1840 års
riksdag, blifvit stadgadt, att den till förbättring af vissa Kyrkoherdars aflöning på
behaglig tid förlänade spanmålen, skulle lill Statsverket indragas, då Kyrkoherdens
behållna inkomster, beräknade efter medlet af de tio sista årens markegång, öfverstego
värdet af 150 tunnor spanmål, äfvensom att anslag af indragen behaglig tids förläningsspanmål,
ej skulle beviljas för annat ändamål, än för åstadkommande af
fyllnad i Kyrkoherdes aflöning till 100 tunnor spanmål. Det vore likväl otvifvelaktigt,
att vid den reglering af presterlig aflöning, som nu förestode öfver hela riket, hvarje
inkomst, som vore af den natur alt den kunde från en presterlig lägenhet till en
annan förflyttas, komme för åstadkommande af anständig bergning synnerligen för
det lägre ordinarie presterskapet, alt väl behöfvas, och att större frihet att använda
redan gifvet anslag, således vore önsklig. Beloppet af behaglig tids förläningsspanmål
kunde motionären visserligen icke med erforderlig noggrannhet angifva, men då
största delen af presterskapet tillkommande kronotionde och hemmansräntor utgiDge
såsom ständigt vederlag, hvilket ej finge från presterskapet indragas, samt, af behaglig
tids förläningar, 1,000 tunnor varit indragna redan år 1838, pä sätt Kongl.
Brefvet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
9
Brefvet den 2 Februari samma år upplyste, så syntes med visshet kunna antagas,
att hvad deraf återslode och efter gällande grunder finge indragas, icke vore af den
betydenhet att dess uppoffrande för fyllande af ett verkligt behof kunde vara för
Statsverket kännbart; och har motionären med afseende härpå föreslagit, att Rikets
Ständer måtte för sin del besluta att spanmål, som blifvit presterskapet på behaglig
tid förlänad, finge, utan hinder af förut gällande föreskrifter, af Kongl. Maj t disponeras
till löneförbättring åt det ordinarie presterskapet, der presterskapet derförulan
icke kunde med anständig bergning förses.
Uti förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den
11 Juli 1862 har Kongl. Maj:t under § 9 föreskrifva, uti mom. 2, att de inkomster,
som grundade sig, bland annat, på statsanslag i kronotionde, finge i den ordning
nedan stadgades från en till annan församling öfverflyttas, och uti 3 mom. att
så vida för presterskapets aflöning icke vidare behöfliga medel af den beskaffenhet,
hvarom i nästföregående moment förmältes, funnes en församling tilldelade, eller ock
församling för sitt presterskaps anständiga bergning vore i behof af understöd utaf
dylika medel, den för aflöningens ordnande inom stiftet tillsatta Nämnd egde sådant
hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla, då Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande,
ville om medlens indragning eller öfverflyttande från en församling till annan
eller ock rörande anvisande af nytt anslag yttrande meddela; och då Utskottet anser
olämpligt, att Rikets Ständer skulle, genom beslut i den af motionären angifna syftning,
gå i förväg den pröfningsrält, Kongl. Majit uti ofvanberörda hänseende sig förbehållit,
hemställer Utskottet,
att Herr von Ehrenheims ifrågavarande motion ej måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
il:o. Under åberopande, hurusom genom Malmö recess och derpå grundade
stipulationer kyrkorna i Skåne blifvit för all framlid tillförsäkrade ett orubbadt bibehållande
af alla då egande inkomster, men det oaktadt genom en Kongl. Resolution
af den 3 Augusti 1681 öfver 2,000 tunnor af den lill berörda kyrkor anslagna
spanmål anvisats till aflöning åt lärarne vid universitetet i Lund, hafva, uti särskilda
motioner, hos Presle-Ståndet Doktor J. R. Falck och hos Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
Jöns Andersson från Malmöhus län hemställt, att Rikets Ständer mätte
för sin del besluta återlemnande till kyrkorna i Skåne af den från dem till Kongl.
Carolinska akademien nu utgående spanmål, samt anvisa medel till fyllande af den
sålunda uppkommande brist i bemälda läroanstalts inkomster; hvarjemte förstnämnde
motionär föreslagit, alt, om ej Rikets Ständer skulle finna skäl vidtaga en sådan
åtgärd, de måtte hos Kongl. Maj;t begära en undersökning i ämnet, till utredande
af rättsgrunden och möjligen äfven af kyrkornas förmåga alt undvara berörda inkomster.
Då de i enahanda syfte med ofvananmärkta motioner vid sistlidne riksdag hos
Rikets Ständer gjorda framställningar blifvit, med bifall till dåvarande Stats-Utskotts
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
i ämnet afgifna Utlåtande, N:o 14, af samtliga Riks-Stånden afslagna, anser sig Utskottet
nu kunna endast hänvisa till den i berörda utlåtande meddelade utredning
af förevarande fråga; och får Utskottet, som till alla delar instämmer i de då för
afslyrkandet anförda motiver, på grund deraf hemställa,
alt Doktor Falcks och Riksdagslullmägtigen Jöns Anderssons
, ifrågavarande motioner ej måtte af Rikets Ständer bifallas.
Lappmarks Ecklesiastikverk.
42:o. Enligt hvad det den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och
behof bilagda Statsråds-protokoll gifver vid handen, hade Kongl. Majit genom nådigt
Bref den 17 September 1856 anbefallt Domkapitlet i Hernösands stift alt, efter
fullständig utredning af förhållandet med aflöningen för Ecklesiastikstaten i Lappmarken,
uppgöra och i underdånighet inkomma med förslag till sådan reglering a
dervarande presterskaps löner, alt dessa kunde utgå i penningar till belopp, som ansågos
för en anständig bergning erforderliga. Uti underdåniga skrivelser den 20
April 1859 och den 22 Februari 1860 hade Domkapitlet afgifvit förslag i berörda
hänseende och dervid framställt de skäl, hvilka, enligt Domkapitlets tanke, förnämligast
talade för en snart skeende löneförbättring åt bemälda presterskap, nemligen:
att Lappmarken visserligen fått utaf framfarna konungar njuta stora vedermälen af
omvårdnad, på det kristendomskunskapen måtte bland dess befolkning allt mera utspridas
och att derföre de löneanslag, som tilldelats preslerskapet derstädes, varit,
såsom det syntes, för sin tid till fullt skäligt belopp beräknade, samt äfven torde
blifvit för nuvarande presterskap, oaktadt förökad lefnadskostnad, tillräckliga, om de
efter samma beräkningsgrund fortfarande utgått, men att vid Lappmarkens framskridande
odling presterskapets inkomster icke, såsom det bordt kunna förmodas, vunnit
någon tillökning, utan i stället lidit en betydande minskning, enär de tiondegifvande
lapparnes antal, isynnerhet till följd af renbetets försämring genom nybyggarnes
förvållande, inom nästan alla församlingar aftagit i sådan grad, att, då t. ex.
af Juckasjärvi församling och Saariruoma distrikt i början af detta århundrade funnits
femtio skattande lappar, funnes nu derstädes ej mera än två sådana, hvaremot
de skattskyldige nybyggarne icke i samma mån förökats till antalet, och dessutom,
med få undantag, vore så fattige, alt de ofta sjelfve behöfde understöd af presterna,
hvartill komme att sedan den åt desse sednare på lön anslagna kronotiondespanmål
icke vidare uppbäres in natura och fritt forslas till Lappmarksgränsen, denna förändring
i det ursprungliga aflöningssältet försatt dem i en ännu svårare ekonomisk
ställning, hvilket förhållande älven halt till följd, alt bristen på prestmän, som vore
kunnige i Lappska språket och villige att tjenstgöra inom Lappmarken, blifvit allt
mera kännbar och hotade att göra tillsättandet af de presterliga befattningarne derstädes
omöjligt. Hvad nu ifrågavarande reglering anginge, hade Domkapitlet beräk
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
11
nät lönerna till följande minimibelopp, nemligen: för hvardera af kyrkoherdarne i
Föllinge, Dorothea, Fredrika och Frostvikens församlingar, der kännedom af Lappska
språket vore mindre behöflig, 1,800 R:dr, men för hvar och en af dem i Åsele, Wilhelmina,
Lycksele, Stensele, Sorsele, Arvidsjaurs, Årjeplougs och Jockmocks pastorater,
hvarest kyrkoherden måste ega kunskap i nämnde språk, 2,000 R:dr; för kapellpredikanten
i Tärna, der Lappskan vore det rådande språket, 1,200 R:dr, men
för hvardera af de öfriga kapellpredikanterne, nemligen i Hotagen och Örträsk, hvarest
detta språks kännedom icke erfordrades, 1,000 R:dr, för hvar och en af kyrkoherdarne
i Juckasjärfvi och Karesuando pastorater, uti hvilka Finska språket allmännast
talades och der samma svårighet alt upprätthålla den presterliga tjenstgöringen förekommit
som i de egentligen Lappska församlingarne, 2,000 R:dr, men för kyrkoherden
i Gellivare pastorat, hvarest gudsljenst hålles håde på Svenska, Finska och Lappska
språken, 2,500 R:dr. Komministern i Qvickjocks till Jockmocks pastorat hörande
annexförsamling, hvilken prestman tillika vore skolmästare och vid de förenade befattningarne
åtnjöte en årlig inkomst af omkring 1,000 R:dr, har likasom öfrige prestman,
de der bestrida skolmästaretjenst, ansetts icke höra i löneregleringen inbegripas.
Efter omförmälda beräkning och med angifvande af presterskapets nuvarande
inkomster, bland hvilka likväl ej någon behållning af boställena, i anseende till deras
svaga jordmån, blifvit upptagen, hade Domkapitlet uppgjort förslag till ny aflöningsstat,
uti hvilket förslag dock Kammar-kollegium och Stats-kontoret vidtagit vissa
förändringar; och skulle, enligt den af Kollegierna sålunda föreslagna stat, i afseende
å hvilken Utskottet lår hänvisa till den deröfver i Statsråds-protokollet pag. 17
intagna tabell, för presterskapet i Lappmarken erfordras utöfver nuvarande anslaget,
11,000 R:clr, ett lönelillskott af 10,235 R:dr 16 öre, eller i jemnt tal 10,000 R:dr.
— Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Departemenls-chefen, jemte
tillstyrkande af bifall till Kollegiernas förslag, vidare anfört, hurusom reservationerna
å ifrågavarande anslag, som förut varit både ett reservations- och förslagsanslag,
men numera blott har sistnämnda egenskap, blifvit, i följd af ett Kongl. Bref den
14 April 1846, genom Stats-kontorets försorg förräntade, så att af desamma bildats
en kassa, benämnd Lappmarks Ecklesiastikverks fond, hvilken för närvarande uppgår
till omkring 56,500 R:dr, deraf 54,500 vore emot fem procent årlig ränta utlånade.
Då emellertid för samma ändamål, hvartill fonden vore afsedd, ett förslagsanslag
funnes, samt det skulle leda till enkelhet och reda i statsmedels-förvaltningen, om
den samlade behållningen öfverlemnades till Riksgälds-kontoret, emot det att anslaget
ökades med ett räntan motsvarande belopp, eller 1,725 R:dr, ansåge sig Departementschefen,
med anledning af hvad Rikets sednast församlade Ständer, i skrifvelse den
18 Januari 1860, äfven begärt, böra i underdånighet tillstyrka, att nämnda fond
måtte vid början af år 1864, då den nya statsregleringen vidtoge, få öfverlemnas
till Fullmägtiges i Riksgälds-kontorets disposition, under förutsättning att anslaget
till Lappmarks Ecklesiastikverk fortfarande blefve ett förslagsanslag, hvilket, när till
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
ofvanbemälda 21,000 Ridr lades 1,725 R:dr, eller fondens nuvarande ränteinkomst,
borde, för summans jemnande, bestämmas till 22,700 R:dr; och har Kongl. Majit nu,
i enlighet härmed, begärt att det för Lappmarks Ecklesiastikverk uppförda förslagsanslag,
11,000 R:dr, måtte, för nödig förbättring af presterskapets i Lappmarken löner,
förhöjas till 22,700 R:dr; hvaremot Kongl. Majit ville till Riksgälds-kontoret
öfverlemna den sedan 1855 uppkomna Lappmarks Ecklesiastikverks fond, utgörande
omkring 56,500 Ridr.
Då Utskottet anser den löneförbättring, som blifvit för största delen af presterskapet
i Lappmarken begärd, vara af verkligt behof påkallad samt den föreslagna
indragningen af Lappmarks Ecklesiastikverks fond synes i allo ändamålsenlig, tillstyrker
Utskottet,
alt Rikets Ständer mätte, med bifall till Kongl. Majlis ifrågavarande
framställning, för Lappmarks Ecklesiastikverk uppföra ett
belopp af 22,700 Ridr årligen, hvilket må bibehålla den egenskap
af förslagsanslag, som berörda anslag hittills egt.
Universiteten.
13:o. Till upprättande af en ny lärostol inom Medicinska fakulteten vid Upsala
Akademi bar Kongl. Majit begärt ett årligt anslag af 4,500 R:dr och i sammanhang
dermed ett belopp af 1,000 Ridr årligen till anskaffning af instrumenter och
materiel för de fysiologiska och pathologiskt-anatomiska laboratorierna.
Enligt hvad upplyst är, var inrättandet af en profession i fysiologi ett bland
de behof, om hvilkas afhjelpande, uppå underdånig hemställan af Universitetets Styrelse,
framställning gjordes vid sistlidne riksdag, ehuru Rikets Ständer då ansågo
sig förhindrade alt densamma bifalla. Till stöd för Kongl. Majlis nu framställda
nådiga förslag är hufvudsakligen anfördt, att undervisningen i fysiologi vid nämnde
fakultet alltid tillhört professorn uti anatomi, en förening af läroämnen, som i fordna
lider hade fulla skäl för sig, då den rena deskriptiva anatomien egentligen var att
betrakta såsom en del af fysiologien, men att om ock det nära sambandet emellan
dessa vetenskaper oruhbadt fortfore, möjligheten af deras förening såsom läroämnen
hos en enda lärare numera upphört, enär de respekliva vetenskaperna, sedan professionen
i anatomi och fysiologi stiftades, mångdubblat sitt innehåll och hvardera
för sig nått en utveckling, hvarom man då knappt hade en aning; att professorn i
anatomi mäste mera än någon annan af lärarne egna sin tid och sina krafter åt
lärjungarnes omedelbara handledning, så att tid icke hlefve honom öfrig att äfven
meddela undervisning uti något annat, i synnerhet uti ett så omfattande och vigtigt
ämne som fysiologien, och än mindre att, jemte eget vetenskapligt arbete i anatomien,
egna sig åt forskningar inom fysiologien eller vetenskapligt bearbeta densamma;
samt att denna vetenskap, som sysselsatte sig med lagarne för den organiska natu
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
13
rens krafter, vore, lika mycket som vetenskapen om de oorganiska naturkrafterna,
experimenterande, och fordrade likaväl som den sednare sina idkares krafter odelade,
om något vetenskapen i högre mån befrämjande skulle kunna åstadkommas, hvarföre
den numera, lika litet som fysiken, kunde förenas med andra vetenskaper, såsom
läroämnen, åliggande en och samma lärare.
Af ofvanstående inhemlas, att en lärostol i fysiologi vid ifrågavarande universitet
länge ansetts vara af behofvet påkallad. Detta behof måste kännas större, i
samma mån som vetenskaperna utvecklas, och som det visar sig att det icke vidare
är möjligt för en enda lärare att, såsom hittills skett, meddela undervisning i 2:ne
läroämnen, hvilka, såsom ofvan antydes, hvar för sig äro synnerligen vigtiga. En
fortsatt förening af dessa ämnen skulle således, enligt Utskottets tanke, hafva till
följd, att eli af dem icke erhåller sin tillbörliga behandling, utan vid undervisningen
eftersättes, allt efter den större eller mindre böjelse eller förkärlek för ämnet, hvarmed
delta af läraren omfattas, ett förhållande som icke kan för undervisningens gång
vara gagneligt. Ännu klarare visar sig olämpligheten af det hittills varande förhållandet,
då i öfvervägande tages, att fysiologien eller läran om lifsverksamhet på
sednare tider alltmera framstått såsom en grundläggande vetenskap inom medicinens
område. Rikets Ständer torde derföre så mycket heldre hafva skäl att bifalla hvad
Kongl. Majit för ordnande af denna angelägenhet ansett behöfligt, som den ifrågavarande
undervisningen är af stor och ingripande vigt. Utskottet hemställer alltså,
att Rikets Ständer må anvisa dels 4,500 R:dr årligen för inrättande
af en profession i fysiologi inom Medicinska fakulteten
vid Upsala akademi, dels ock ett årligt belopp af 1,000 R:dr
till inköp af instrumenter och materiel för de fysiologiska och
pathologiskt-anatomiska laboratorierna derstädes.
14:o. Kongl. Majit har begärt att 2:ne Adjunktslöner vid Upsala universitet
måtte förhöjas med 500 Ridr hvardera eller med 1,000 R:dr.
Enligt Statsråds-protokollet är denna löneförhöjning afsedd för universitetets
tvänne språklärare, hvarigenom bemälde lärare, som nu endast uppbära 2,000 Ridr
i årlig lön, men i fråga om lärdomsprof och öfriga skyldigheter äro ställda i fullkomlig
jemlikhet med Universilets-adjunkter, skulle komma i åtnjutande af enahanda
löneförmåner som dessa, så till vida som äfven innehafvarne af språklärareplatserna
skulle tilläggas rättighet att efter tjensteålder, lika med öfrige Adjunkter, få
tillträda högre adjunktslöner. I anledning häraf och då något giltigt skäl lill skilnad
i löneförmåner för befattningar, hvarmed enahanda ansvar och åligganden äro
förenade, icke förefinnes, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att, på del lönerna för de vid Upsala universitet anställde 2:ne
språklärare måtte kunna, efter samma grunder, som adjunktslönerna
i allmänhet, höjas hvardera med 500 Ridr, en årlig
14
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
tillökning af 1,000 Ridr i anslaget till nämnda universitet, på
sätt Kongl. Maj:t äskat, för sagda ändamål beviljas.
15:0. Vidare har Kongl. Majit äskat ett årligt anslag af 1,400 Ridr till arfvoden
åt 4 Amanuenser, att till lika belopp, eiler med 350 R:dr för hvardera, dem
emellan fördelas; varande dessa Amanuenser afsedde att biträda en vid Zoologiska museum,
en vid Medicinska och en vid Chirurgiska kliniken, samt en vid den nya Fysiologiska
professionens laboratorium; och då, enligt hvad vederbörande vitsordat,
dessa beställningar äro behöfliga för undervisningens ändamålsenliga handhafvande,
tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Majit sålunda äskat.
16:o. Till löneförbättring åt Musices-direktorn vid nämnda universitet bar Kongl.
Majit slutligen begärt ett årligt anslag af 750 Ridr; och enär bemälde lärares sammanlagda
löneförmåner nu endast utgöra 1,250 Ridr, men denna aflöning synes’vara
alltför otillräcklig att kunna vid ifrågavarande befattning fästa duglige och nitiske
män för odlande al en konst, hvars betydelse såsom ett väsendtligt bildningselement
för ungdomen allmänt erkännes, bar Utskottet ansett sig böra Kongl. Majlis nådiga
framställning understödja, helst genom denna tillökning Musices-direktorns lön i allt
fall ej komme att uppgå till högre belopp än det som för en yngre Akademi-adjunkt
är bestämdt. Då Musikdirektörens lönevilkor sålunda förbättras, torde det likväl vara
billigt att hans verksamhet äfven i någon mån tages i anspråk för meddelande af
kostnadsfri undervisning icke blott i musikens utöfning, utan äfven i dess theori och
historia. Utskottet hemställer således,
att den äskade löneförhöjningen af 750 Ridr må bemälde Musicesdirektor
beviljas, med förbindelse likväl för denne lärare att, på
sätt Consistorium Academicum jemväl föreslagit, utöfver den
honom hittills åliggande undervisningsskyldighet i musik, tillika
föreläsa i harmonilära eller musikens historia.
17:o. I afseende å Lunds universitet har Kongl. Majit äskat följande anslag,
nemligen:
a) ett årligt anslag af 350 Ridr till arfvode åt en Amanuens vid det Pathologiskt-anatomiska
laboratoriet och dess samlingar.
Angående detta behof är upplyst att vården af de palhologiskt-analomiska samlingarne
hittills blifvit bestridd af Professorn i Theoretisk medicin, hvilket låtit sig
göra så länge samlingarne ej varit särdeles betydliga, men alt dessa dyrbara och
för den medicinska undervisningen vigtiga samlingar nu vunnit den tillvext, att man
ej med deras tidsödande och besvärliga vård lämpligen kunde uteslutande belasta
bemälde Professor; vid hvilket förhållande och då ett biträde synes vara behöfligt
vid denna institution, om densamma skall blifva i tillfälle att fullt motsvara sitt
ändamål, Utskottet hemställer,
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
15
att förevarande nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
b) att till löneförbättring åt Trädgårdsmästaren vid botaniska trädgården måtte
anvisas ett belopp af 825 R:dr.
För ådagaläggande af bebofvel utaf denna anslagstillökning är hufvudsakligen
anfördt, att Trädgårdsmästarens nuvarande aflöning hittills utgått med endast 675 R:dr,
men att det vore alldeles nödvändigt alt öka densamma, så framt fullt skicklig person
skulle kunna erhållas vid återbesättande af denna befattning, hvilken nyligen
blifvit ledig; och vore delta desto heldre angeläget, som jemväl den botaniska trädgårdens
flyttning nu förestode; samt alt en lön af 1,500 R:dr, hvilken vore lägre
än den som bestodes trädgårdsmästarne vid de flesta större botaniska trädgårdar i
riket, ingalunda kunde anses för hög med afseende å de anspråk på kunskaper och
duglighet, som skäligen kunde och borde ställas på den blifvande närmaste föreståndaren
för den botaniska anläggningen vid ett universitet.
Utskottet, som inhemtat, alt om ifrågavarande lön förhöjes i enlighet med Kongl.
Maj:ls nådiga förslag, densamma kommer alt uppgå till enahanda belopp, som Trädgårdsmästaren
vid botaniska trädgården i Upsala såsom aflöning åtnjuter, bar, vid
sådant förhållande och då den ifrågaställa tillökningen äfven synes vara af behofvet
påkallad, funnit sig böra hemställa,
att den för ofvanberörda ändamål erforderliga summan, 825
R:dr, måtte af Rikets Ständer anvisas.
18:o. Uti särskild den 13 sistlidne Februari lill Rikets Ständer aflålen, af
samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad nådig Proposition (inlagen under
N:o 77 i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll), har Kongl. Majit
behagat meddela, hurusom, — efter det, med anledning af Rikets Ständers uti
skrifvelse den 18 Oktober 1854 underdånigst gjorda anhållan, det Kongl. Majit
täcktes låta utreda ej mindre, om och hvilka prebendepastorater lämpligen kunde
utan men för kyrkan och del kyrkliga undervisningsväsendet, från deras egenskap
af prebende fritagas, utan äfven det ersättningsbelopp, som för åvägabringande deraf
erfordrades, samt derefter för Rikets Ständer framlägga den nådiga Proposition i
ämnet, sora kunde finnas för ändamålet lämplig, Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, bland annat, i den under den 4 Oktober 1861 i nåder fastställda nya utgiflsstat
för Lunds universitet föreskrifvit, att de till filosofiska fakulteten derstädes
anslagna Hardeberga och Sandby samt Stäfvie och Lackalänga prebendepastorater
skulle efter dåvarande innehafvarnes afgång från universitetet skiljas, och all univer
sitetets
Kansler ålåge, att, när någon af dessa prebendens innehafvare afgåtl, derom
göra underdånig anmälan och föreslå den ändring, som då i ulgiltsslaten borde
vidtagas, samt sättet för beredande af de för ändamålet erforderliga medel, — Kanslern,
sedan numera sednaste innehafvaren af Hardeberga och Sandby pastorat, Prolessoren
i Romerska litteraturen J. G. Ek aflidit, med anmälan derom i underdånig
-
16
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 139.
het tillkännagifvit, alt Consistorium Academicum rörande ersättning af den förlust,
sorn genom ifrågavarande prebendepastorats indragning för universitetets löningsfond
uppkomme, föreslagit, att då del värde, hvartill pastoratet i utgiftsstaten vore utfördt,
uppginge lill 3,046 I\:dr, ersättningen borde motsvara della belopp, hvarjemte
Konsistorium hemställt, alt nådig Proposition måtte till Rikets nu församlade Ständer
aflätas samt beloppet universitetet tillgodokomma, sedan möjligen blifvande nådår
vid pastoratet gått till ända; och hade Kanslern för egen del till Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning öfverlemnat, huruvida högre ersättningssumma härvid borde ifrågakomma, än
som erfordrades till alt bringa den genom prebendets indragning minskade lönen till
samma belopp, som äldre professorslöner inom filosofiska fakulteten, eller 4,500
R:dr, i hvilket fall och då den lön, hvaruti Hardeberga och Sandby prebende ingick,
i staten vore försedd med ett kontant anslag af 2,454 R:dr, ersättningen skulle, med
bibehållande af detta anslag, komma att utgöra 2,046 R:dr; och har Kongl. Maj;t
nu i nåder föreslagit, att såsom ersättning lill Lunds universitets löningsfond för den
minskade inkomst densamma genom frånskiljandet från universitetet af Hardeberga
och Sandby församlingars ledigvordna prebendepastorat linge vidkännas, ett anslag
af 2,046 R:dr årligen måtte å universitetets stat uppföras, att utgå efter del berörda
pastorat blifvit universitetet frånskiljdt.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall lill ifrågavarande nådiga framställning,
å Lunds universitets stat uppföra ett anslag af 2,046
l\:dr årligen, att utgå från den tid, då berörda prebendepastoral
varder universitetet frånskiljdt.
19:o. I sammanhang med de af Kongl. Maj:t äskade anslag för universiteten
bar Utskottet till behandling förehaft följande från Ridderskapet och Adeln remitterade
motioner, nemligen:
a) af Grefve Hamilton, G. A. K., som uti en under N:o 43 afgifven motion
erinrat om de Jui idiska fakulteterna och alt dessa intoge en framstående plats vid
universiteterna, enär inom dem bildades största delen af de personer, hvilka sedermera
såsom embetsman skola omedelbart utföra Statens värf. På de juridiska studiernas
tillbörliga handhafvande berodde hufvudsakligen icke allenast lagskipningens
utan äfven lagstiftningens tillstånd, ty om ock embetsmännen icke omedelbart stiftade
lagen, mäste den likväl af dem förberedas; och lagens öfverensstämmelse med
tidsandan och civilisationens fordringar befordrades väsendtligen af embetsmannens
juridiska bildning och bans på goda förstudier hvilande förmåga att tänka sjelfständigt
och böja sig öfver slentrianen. I denna del af vårt undervisningsverk lörefunnes
emellertid brister. Samma ämnen, som härstädes vore fördelade emellan endast
fyra professorer, ansågos äfven vid mindre utländska universitetcr kräfva minst
sex professorer och vid de större universiteten voro dessa ämnen fördelade på ett
vida
Stats-UtsJcoUets Utlåtande N:o 139.
17
vida större antal. Den arbetsfördelning, sorn vore allt framåtskridandes bufvudvilkor
och icke minst i vetenskapens påkallande, kunde sålunda icke vara vederbörligen
iakttagen vid Sveriges Juridiska fakulteter. Också voro verkligen flera af de mest
vigtiga och betydande läroämnena sammanförda hos hvardera af Juris-professorerne,
hvarigenom undervisningen måste beständigt ligga nere i något äfven af de vigtigare
läroämnena och sålunda sakna fullständighet.
En annan olägenhet af delta ringa antal professioner inom de Juridiska fakulteterna
voro, enligt motionärens förmenande, alt, när dessa platser voro fyllda, universiteterna
långa tider voro urståndsätta att tillegna sig äfven framstående förmågor,
och, när en plats blifvit ledig, nödgades fylla den snart sagdt med den förstkommande,
synnerligast som, efter någon tids praktisk öfning utom universitetet,
hvilken, äfven för dem, som önskade egna sig åt lärarekallet, vore särdeles vigtig,
den praktiska banan, åtminstone för större förmågor, erhjöde bättre vilkor än den
akademiska, der framtiden oftast vore oviss, aldrig lysande.
Efter dessa allmänna betraktelser har motionären, under åberopande af ett utaf
Juridiska fakulteten i Upsala till universitetets Kansler afgifvet och af Consistorium
Academicum sedermera till alla delar gilladt utlåtande i delta ämne, vidare anfört
att inom våra begge Juridiska fakulteter funnes hos en lärare förenade så vigtiga
och olikartade discipliner som Juridisk encyclopedie, Criminal- och Process-rätt,
hos en annan Mttshistoria, Romersk rätt och Civil—lagfarenliet och hos en tredje
Politisk ekonomi jemte den Ekonomiska och Kamerala laglårenheten, att bland dessa
göra valet vid bildande af en ny profession vore verkligen svårt nog, dock hade
motionären ansett en sådan lämpligen kunna omfatta Juridisk encyclopedie och Romersk
rätt. Denna rätts studium hade städse ansetts såsom del yppersta bildningsmedel
för Jurister. Dess stora formela utbildning och skarpa begreppsdistinktioner
hafva gjort den till en allmän grundval för juridisk hildning i alla länder, äfven i
sådana, der den ej omedelbart vore gällande. Det vore derföre förundransvärd!,
att detta vigtiga undervisningsämne, som på många ställen vore fördeladt på flere
lärare, och, såvidt motionären hade sig bekant, vid ingen Juridisk fakultet utom
Sverige saknade särskild målsman, vid Sveriges Juridiska fakulteter nästan alldeles
försummades och härstädes meddelades Juris studiosi endast på det ofullständiga
sätt, som kunde ega rum i sammanhang med den Svenska Civil-rätten. Under det
tidehvarf, då 1734 års Lag förbereddes och fullbordades, försummades icke så den
Romerska rättens studium, utan föredrogs ständigt af en särskild Professor vid Upsala
universitet. Det var först år 1740, som, för att bereda tillfälle till den visserligen
nödiga Ekonomiska professionen, Romerska rätten upphörde att tillhöra en
särskild profession, utan förenades med professionen i den Svenska rätten. — Med
Romerska rätten borde den Juridiska encyclopedien vara förenad. Dess studium
inledde lämpligen de Juridiska studierna oell den borde derföre gerna, såsom i anBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Baft. 3
18
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
dra länder också skedde, föredragas hvarje termin eller åtminstone hvarje läseår, så
att ingen Juris studiosus måtte sakna denna allmänna förberedelse. Dess nära förbindelse
och sammanhang med den Romerska rätten, sådan denna i ett land med
sjelfständig nationel rätts-utveckling borde idkas, vore ögonskenlig.
På grund häraf har motionären föreslagit, alt Rikets Ständer måtte anslå 9,000
R:dr årligen till tvänne nya professioner i Juridisk encyclopedie och Romersk rätt,
en vid hvartdera af rikets universiteter, men att, derest vid närmare pröfning ämnena
för de nya professionerna skulle anses höra annorlunda fördelas, det måtte
underdånigst bänskjutas till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning att bestämma de nya professionernas
omfattning ibland de ämnen, i hvilka undervisningen, enligt gällande författning,
skall vårdas af Juridisk fakultet.
Jemte denna motion har Utskottet fått emotlaga elt vid densammas remitterande
hos Ridderskapet och Adeln af Herr von Kock, S., afgifvet yttrande innefattande
hemställan, att Rikets Ständer måtte bevilja elt årligt anslag af 12,000 lt:dr
för befrämjande af den juridiska bildningen genom inrättande af en högskola i hufvudstaden
i stället för de nuvarande Juridiska fakulteterna vid de håda universiteten;
och
b) af Friherre Hermelin, Fred., som (i motion N:o 92), jemte det han fästat
uppmärksamheten å huru oundgängligt National-ekonomiens studium vore för juristen
och embetsmannen, såvida han skall kunna göra sig reda för grunden till de
lagar, hvilka af honom skola tillämpas, erinrat derom, att vid de flesta utländska
universiteter alltid någon föreläste i detta ämne och vid ganska många funnos in
rättad
en särskild profession för denna vetenskap, men att vid våra universiteter undervisningen
härutinnan vore förenad med den i och för sig vidlyftiga Ekonomiska
och Kamerala eller så kallade Administrativa rällen, till stort mehn för undervisningen,
särdeles vid Upsala universitet, der ett vexande antal lärjungar äfven på annat
sätt — genom tentamina och examina — upptager allt mera af lärarnes tid
och krafter. Motionären har derföre föreslagit, att Rikets Ständer mätte för sin del
besluta delning af professionen i National-ekonomi och Finans-rätt vid Upsala universitet
samt anslå 4,500 R:dr såsom årlig lön till en ny profession i Nationalekonomi,
med hvilken möjligen Statistik kunde föienas.
Då de af ofvanbemälde motionärer framställda förslag äro af den vigt och omfattning
alt desamma svårligen kunna, utan föregången närmare utredning, af Rikets
Ständer tillförlitligt bedömas, har, i saknad af sådan utredning och då Kongl. Majit
icke heller funnit skäl att vid innevarande riksdag göra någon framställning i detta
ämne, Utskottet, som jemväl af enahanda skäl finner sig förhindradt understödja Herr
von Kocks under diskussionen på Riddarhuset gjorda hemställan att ett särskildt anslag
borde beviljas för upprättande af en juridisk högskola i hufvudstaden, ansett
sig böra hemställa,
att ofvanberörda motioner ej må till någon åtgärd föranleda.
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
19
20:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad
motion, N:o 44, har Grefve Hamilton, G. Å. K., anlört, hurusom den akademiska
undervisningen utan doeenter saknade vederbörlig fullständighet, enär docenterne just
utgjorde den nödvändiga iöreningslänken emellan de ordinarie lärarne och den studerande
ungdomen och det egentligen vore ur sagde klass, som man kunde hoppas
att på lämpligt sätt kunna fylla de ledigheter, sorn tid efter annan inträffade inom
den öfriga lärare-korpsen. De Juridiska fakulteterna voro dock oftast i saknad af
dylika yngre lärare, hufvudsakligen derföre att andra vägar, mera lönade och mera
hedrade, droge lill sig de yngre jurister, som eljest vore användbara vid universitetet.
Detta beklagliga förhållande skulle, enligt motionärens åsigt, kunna afhjelpas
om docenter inom nämnda fakultet egde utsigt till en aflöning, något så när motsvarande
hvad de pä andra håll kunde påräkna; och har motionären på grund häraf
föreslagit, alt Rikets Ständer måtte anvisa 2,000 R.dr årligen, att med halfva beloppet
vid hvartdera af rikets universiteter utgå såsom stipendium åt en docent inom
Juridiska fakulteten derstädes, hvilken fakultet jemväl skulle ega att efter sig företeende
omständigheter hos universitetets Kansler göra hemställan såväl om stipendiets
fördelning i tvänne, som äfven om inneliafvares bibehållande dervid under någon
tids praktisk tjenstgöring utom universitetet.
Utskottet vill ej bestrida, att den af motionären här föreslagna åtgärd skulle
kunna bidraga till den juridiska bildningens utveckling, men i betraktande af de
många och betydliga anslag, som vid innevarande riksdag blifvit af Utskottet tillstyrkta,
och då ett belopp af 5,000 R.dr till docent-stipendier redan finnes i Riks—
staten afsedt, anser Ulskottet sig förhindradt att berörda motion understödja och
hemställer derföre,
att förevarande framställning ej må till någon åtgärd föranleda.
21:o. Från Preste-Ståndet har Utskottet erhållit remiss å en inom bemälda
Riks-Stånd väckt motion, N:o 25, deruti Domprosten Björling, bland annat, erinrat
att, då religionen, till följd af sin natur, vore samhällsbildande, och då det religiösa
intresset icke kunde skiljas från det kyrkliga, hvarje stat, som ville underhålla och
befordra det religiösa lifvet såsom det högsta och vigtigaste, måste beskydda och
befordra kyrkan och dess institutioner. För detta ändamål vore, utom annat, nödigt,
att Staten lillsåge alt män funnos, som kunde rätt förkunna Ordet och förvalta Sakramenten.
Folket finge ej lida brist på presterligt biträde, och, der sådan brist
uppstode, vore det Statens oafvisliga pligt att söka afhjelpa densamma. På sednaste
tider hade denna brist blifvit mycket stor i vårt land. Anledningarne dertill
voro visserligen flera; men en af de förnämsta vore, enligt motionärens åsigt, att
man numera på de flesta andra vägar komme till ett nödtorftigt välstånd långt förr
än på den presterliga. Vådan af denna olägenhet kunde dock till någon del undanrödjas
genom beviljande af ändamålsenliga understöd åt dem, som ville beträda den
20
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
presterliga banan, så att den förberedande prestbildningen måtte för dem blifva så
litet kostsam som möjligt, och derigenom den sena befordran till en berglig lägenhet
mindre kännbar. 1 anledning häraf har motionären, som ansett tilldelande af
dylikt understöd vara en bland de tjenligaste utvägar Staten kunde vidtaga för alt
afhjelpa den öfverhandtagande preslbristen, föreslagit, att ett reservations-anslag af
56.000 R:dr måtte under nu ingående statsregleringsperiod ställas till Kongl. Maj:ts
disposition att, i mån af behof, för prestbiidningens befordran utgå med omkring
12.000 R:dr årligen.
Utskottet bar tagit denna fråga i noggrannt öfvervägande; oell ehuru Utskottet
ingalunda kan dela den åsigt, som hufvudsakligen synes ligga till grund för motionärens
förslag, eller att statsmedel särskildt böra anvisas lör al hjelpande af den inom
riket nu rådande prestbrist, bar Utskottet likväl funnit motionärens förslag ur en
annan synpunkt vara förtjent af uppmärksamhet. Det torde nemligen icke kunna
bestridas att i närvarande lid det är al synnerlig vigt att de män, sorn egna sig åt
kyrkans tjenst ega goda vetenskapliga studier, så vida de, efter inträde i det allmännas
tjenst, skola kunna åstadkomma någon fruktbringande presterlig verksamhet.
Förvärfvande! af denna högre vetenskapliga bildning är likväl icke möjlig med mindre
tilitälle bernias dem, som vid akademien förbereda sig för det presterliga kallet, att
för delta ändamål göra grundliga och verkligen vetenskapliga studier. Desse
studerande äro i allmänhet obemedlade ynglingar och oltast utgör bristen på medel
för deras uuderbåll det egentliga och största hindret för ett längre vistande vid universitetet
samt nödgar mången fastän med goda anlag utrustad yngling, att afbryta
sina akademiska studier, innan han hunnit djupare intränga i de vetenskaper, om
hvilka han vinnlagt sig. Sådant kan icke annat än menligt inverka på samhällets allmänna
förhållanden. Skall församlingsläraren kunna uträtta något inom sin verkningskrets,
måste han i främsta rummet ega de insigter, som erfordras för att på ett
fullt tillfredsställande sätt uppehålla religionsvården och för egen del anser Utskottet
det vara vida angelägnare att kyrkan erhåller vetenskapligt bildade och för sitt kall
fullt duglige lärare, äfven om deras antal är mindre, än alt ett större antal der
vinner inträde, men saknar de för denna tjenstgöring nödvändiga egenskaper. För
sådant ändamål synas lämpliga åtgärder med skäl böra vidtagas och Utskottet har
derföre föreställt sig alt detta mål i någon mån skulle kunna ernås i fall någon
tillökning beviljades i det anslag, som redan linnes anvisadt till stipendier åt Theologie
studiosis. Derigenom blefve det möjligt för akademiens Styrelse att utdela
stipendier till högre belopp, än hittills och alt lemna ett understöd åt de studerande,
hvilket för dem kan blifva en verklig hjelp.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, uti det till stipendier åt studerande inom
Theologiska fakulteterna vid rikets universiteter utgående anslag,
5,000 R:dr, må bevilja en förhöjning af 5,000 R:dr årligen,
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
21
samt att nu anvisade belopp må fördelas emellan universiteten
i Upsala och Lund, på sätt Kongl. Majit efter förslag, som
af Theologiska fakulteterna uppgöras och Kongl. Majits nådiga
pröfning underställas, kan finna lämpligt.
Carolinska Medico-Kirurgiska Institutet.
22:o. I afseende å detta läroverk har, uti en särskild den 13 sistlidne Februari
till Rikets Ständer allåten, af samtliga Riks-Stånden till Stats-Ulskotlet remitterad
nådig Proposition (införd under N:o 79 i 1 :sta Samlingen af Bihanget till Rikets Ständers
Protokoll) Kongl. Majit föreslagit att Rikets Ständer,
dels till uppförande å institutets tomt af en ny byggnad för den pathologiskt-anatomiska
institutionen och i sammanhang dermed likbod, obduktionssal och begrafningskapell
för Seralimer-ordens-lasareltets behof, måtte bevilja ett belopp
af R:dr 84,000,
dels medgifva att vid institutet anslälles en Adjunkt i Palhologisk
anatomi, en Kamererare och fem Amanuenser, nemligen en vid
Medicinska, en vid Kirurgiska och en vid Obstetriska kliniken, en
vid Pathologiskt-anatomiska institutionen och en i Rätts- och
Stats-medicin samt att dessutom, i händelse anslag till omförmälda
byggnad anvisades, när denna byggnad Liefve till begagnande
upplåten, ytterligare en vaktmästare måtte antagas,
dels att den för institutet nu gällande stat måtte i nedanupplagna
delar på det sätt förändras att aflöningsvilkoren för följande befattningar
bestämdes sålunda:
för Professorn i Materia-medica lön „ 4,500,
med förklarande att vid nuvarande innehafvarens afgång tillses
måtte, huruvida icke denna profession borde få andra läroämnen
sig tillagda;
för Professorn i Obstetrik lön Ridr 4,500,
„ Professorn i Palhologisk anatomi „ „ 4,500,
„ Professorn i Anatomi, hvilken är i åtnjutande af boställs—
,, lägenhet „ „ 4,200,
„ Professorn i Kemi, hvilken äfven fått boställe sig anvisadt „ „ 4,200,
„ Professorn i Medicin . . , „ „ 4,000,
„ Professorn i Kirurgi „ ,, 4,000,
„ Professorn i Pediatrik „ „ 4,000,
dock alt, enär Professorn i Anatomi, Friherre von Duben, utöfver sin nuvarande lön,
4,000 R:dr, uppbure ett särskildt arfvode af 500 Ridr, hvilket för framtiden skulle
22
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
upphöra, de 300 R:dr, hvarmed dessa belopp öfversköte den föreslagna nya lönen,
måtte för Professorn von Duben på allmänna indragningsstaten varda uppförda:
en extra-ordinarie Professor lön R:dr 2,500,
två d:o d:o
j>
5,000,
en Adjunkt
. . .
y)
2,000,
fyra d:o
n
8,000,
en Adjunkt
}>
1,500,
två d.o
))
3,000,
en Amanuens vid Medicinska kliniken
arfvode
M
600,
en Amanuens vid Kirurgiska kliniken
600,
en Amanuens vid Obstetriska kliniken
>>
))
400,
för en Amanuens vid Palhologiskt-anatomiska institutionen .
>>
400,
„ en Amanuens i Rätts- och Stats-medicin ....
))
>1
400,
,, en Bibliothekarie
))
1,000,
„ en Sekreterare
>>
)i
1,000,
,, en Kamererare
5)
))
500,
,, en Vaktmästarei
V
600,
,, en d:o
v
500,
„ en d:o
);
500,
dels ock slutligen alt anslaget lill vård, underhåll och förökande af samlingar m. m.,
måtte varda förhöjdt med 800 R:dr;
hvarjemte Kongl. Maj:t i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof föreslagit att den åt Barnmorskeläraren i Stockholm bestämda lön, 3,000 R:dr,
måtte från institutets stat afföras och i stället uppföras under rubriken: ”Barnmorskeundervisningen
och barnbördshusen”.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en inom Borgareståndet
af Herr G. Lallerstedt väckt motion (N:o 310), uti hvilken motionären fästat
uppmärksamheten derå alt uti Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 26 April 1861 till
Sundhels-kollegium, angående Medicinska undervisningens ordnande, vore bestämt:
”att de af Kongl. Maj:t lör universiteten i Upsala och Lund utfärdade statuter skulle
gälla äfven för Carolinska institutet i de delar, som på detsamma kunde tillämpas”,
hvilket stadgande ytterligare återfunnes i 5 § af Kongl. Maj:ls samma dag utfärdade
nådiga Stadgar för institutet. Då det nu, enligt universiletsstatuterna, ålåge Adjunkterne
vid universiteterna offentlig föreläsningsskyldighet, ansåg motionären af ofvanåberopade
Kongl. Bref och Stadgar klart framgå att en sådan föreläsningsskyldighet
äfven ålåge Adjunkterna vid Carolinska institutet, enär i denna del universitetsstalulerna
kunde och borde på institutet tillämpas. Det syntes ock af ett motionen bifogadt
undervisningsschema för Carolinska institutet under läseåret 1862—1863, att
Lärare-kollegium så uppfattat och bestämt Adjunkternes skyldigheter i enlighet med
hvad 36 § i nämnda stadgar föreskrefve. I likhet med motsvarande Adjunkter vid
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 139.
23
universitets-fakulteterna höllö icke Adjunklerne i Anatomi och Kemi offentliga föreläsningar,
men desse vore deremot flera timmar dagligen upptagna af att biträda
och handleda de studerande vid dissektions- och laborations-öfningarne. Med Adjunkterne
i Pediatrik och Obstelrik vore åter förhållandet, att desse, utom den, enligt
ofvanberörda schema dem ålagda undervisningsskyldighet, derjemte under sommarferierna
upprätlhöllo den kliniska undervisningen hvar i sitt ämne, hvarigenom desse
Adjunkter vore långt mera upptagna af undervisningsåligganden, än någon Adjunkt
vid universitelerna. Med anledning hära! och då, enligt motionärens åsigt, å ena sidan
alltid måste bliiva ganska svårt att för den ringa lönen af 1,500 R:dr erhålla skicklige
lärare på adjunktsplatserna och således den lägsta lönekategorien billigtvis icke
borde vara mindre än 2,000 R:dr, men å den andra sidan så väl läroverket i Stockholm,
som universiteternas fakulteter borde draga samma nytta af de vid dem anställda
lärare, har motionären föreslagit att adjunktslönerna vid Carolinska Medicokirurgiska
institutet målle höjas lill likhet med motsvarande löner vid universiteterna
och alt således 5 Adjunkter måtte komma i åtnjutande af 2,500 R:dr och
3 af 2,000 R:dr, men med samma åligganden, som gälla för Adjunkterne vid universiteterna.
Af det den särskilda nådiga Propositionen hilagda Slatsråds-protokoil inhemtas
i afseende på de af Kongl. Majit nu ifrågaställda förändringar vid nämnda institut,
hurusom institutets Lärare-kollegium uti en till Kanslers-embetet ingifven skrift anfört,
att i främsta rummet syntes nödvändigt att den praktiska undervisningen i läkarevetenskapens
alla grenar, som institutet hade sig anförtrodd, blefve så fullständigt
som möjligt och på ett med tidens fordringar öfverensstämmande sätt ordnad,
i hvilket hänseende den mest kännbara bristen utan tvifvel vore saknaden af lämplig
lokal och nödig utredning för att tillgodogöra det befintliga rika materialet för studiet
och undervisningen i Pathologisk anatomi. Den obduklionssal, som för det närvarande
begagnades på Serafimer-ordens-lasarettet, vore dels till utrymmet alltför inskränkt,
dels för ändamålet olämplig både genom sin inredning och sitt läge på
lasarettets tomt, hvilken icke medgåfve erforderlig plats för en nödvändig utvidgning;
och då fråga vore väckt alt inom kort tid borttaga och till annan plats förlägga
lasarettets likbod och obduktionssal, hade det synts Kollegium lämpligt, att i sammanhang
dermed tillvägabragtes en sådan förändring, som på en gång kunde komma
lasarettet och institutet till godo med hänsyn till den undervisning i praktisk
medicin, som dessa inrättningar ålåge, för hvilket ändamål det utan tvifvel vore mest
tjenligt, alt den blifvande nya likboden med tillhörande obduktionssal och jord fäst—
ningskapell förlädes till institutets tomt och i sammanhang dermed tillbyggnad på
nämnda tomt skedde för anskaffande af behöfliga lokaler till föreläsningssal, arbetsrum
för lärare och studerande samt dessutom några rum dels till förvarande af pathologiska
preparater, för hvilka utrymmet i det närvarande museet visat sig otillräckligt,
och dels till anställande af experimentala pathologiska undersökningar; va
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
rande kostnaden för en sådan byggnad, enligt uppgjord ritning, beräknad till 78,000
IV.dr hvaraf 20,000 R:dr belöpte sig för den del af byggnaden, som för lasarettet
erfordrades, och om beviljandet af hvilket belopp Direktionen öfver Serafimer-lasarettet
gjort särskild framställning.
Vidare bade Lärare-kollegium hemställt, att då Professorn i Pathologisk anatomi
till sitt biträde endast hade att påräkna en tillförordnad Amanuens, men den ambulatoriska
naturen af denna befattning, i förening med den ringa aflöning densamma
erbjöde, omöjliggjorde utsigten att vid detta studium lästa någon person, som mera
uteslutande egnade sig åt nämnde för läkarebildningen så väsendtliga forskningsgren,
en Adjunkt i denna vetenskap måtte blifva anställd; hvarjemte och då, derest hela
den Pathologiskt anatomiska institutionen komme alt från lasarettet till Carolinska
institutet förläggas, samt medel lill erforderlig nybyggnad beviljades, nödvändigt
blefve att för städning och öfriga bestyr med likhus, begrafningskapell, obduktionssal
m. m., hafva en på stället boende person, Lärare-kollegium föreslagit, att en
särskild vaktmästare för den palhologiska institutionen måtte varda på institutets stat
uppförd och erhålla, jemte lön, fri bostad och ved.
I afseende på aflöningsvilkoren för lärarepersonalen vid institutet hade Lärarekollegium
andragit att då det af särskildt utsedde koiniterade afgifna interimsförslag
angående den medicinska undervisningens ordnande i allmänhet afselt likställighet
mellan lärarne vid de tre Medicinska läroverken hvad anginge så väl qvalifikationer,
som undervisnings- och examens-åligganden, och till följd deraf äfven aflöning,
samt då genom Kongl. Maj-.ts på detta förslag hufvudsakligen grundade beslut
i ämnet, likheten i förstnämnda hänseenden blifvit iakttagen billigheten, äfven fordrade
att Professorerne oell Adjunkterne vid Carolinska institutet finge uppbära löner, motsvarande
deras vederlikars vid universiteten. Till följd häraf hade Lärare-kollegium
föreslagit, att proTessors-lönerna vid institutet måtte bestämmas till 4,500 R:dr, med
undantag för Professorerne i Medicin, Kirurgi och Pediatrik, hvilkas löner kunde blifva
4,000 R:dr, och att adjunktslönerna i Medicin, Kirurgi, Pediatrik och 3fateria medica
måtte bestämmas till 2,000 R:dr, men de öfriga adjunktslönerna till 2,500 R:dr;
varande såsom anledning till de olika lönebelopp, som blifvit lör lärare i samma
embetsgrad föreslagna, anfördt, att de särskildt nämnda professionernas och adjunkturernas
innehafvare kunde, och möjligen med undantag af Adjunkten i Materia medica,
för sin vetenskapliga utbildning äfven borde hafva enskild praktik, deraf de ock
droge inkomst, hvilket i allmänhet icke vore fallet med öfrige Professorer och Adjunkter.
Vidare hade Lärare-kollegium hemställt, att de exlra-ordinarie Professorerne,
såsom egande lika skyldigheter med de ordinarie, måtte erhålla sina löner ökade
till åtminstone 2,500 R:dr; att utom den vid kliniken för barnsjukdomar anställde
Amanuens, hvilken på institutets stat åtnjöte ett arfvode af 600 R:dr, måtte på samma
stat uppföras lika stora arfvodesbelopp för ytterligare 5 Amanuenser, nemligen
en
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
25
en vid Medicinska, en vid Kirurgiska och en vid Obstetriska kliniken, en vid
Palbologiskt-anatomiska institutionen oell en i Rätts- och Stals-medicin; att i lön
måtte beviljas Bibliothekarien 2,000 R:dr jemte fri bostad, samt arfvoden anvisas
åt en Sekreterare med 1,000 Il:dr och åt en Kamererare med 500 Ridr,
hvilka befallningar borde vid institutet, enligt de för detsamma utfärdade nya stadgar,
finnas; samt att lönerna för de två Vaktmästare, som viii institutet för närvarande
vore anställda, mätte förhöjas lill 600 R:dr; lill hvilket belopp den för ytterligare
en Vaktmästare begärda lön ansetts böra bestämmas; och hade Lärarekollegium
slutligen omlörmält, att utsträckningen af undervisningen i vissa delar,
bland hvilka ansetts böra särskildt nämnas den Pathologiska anatomien, medfört
ökadt behof af instrumenter, glaskärl, sprit m. m., hvarföre det nuvarande anslaget
till dessa behof, dit äfven bibliothekets underhåll och förökande räknades, fordrade
en tillökning af 800 R:dr.
Uti det underdåniga memorial, som Kanslers-embelet med anledning häraf till
Kongl. Majit aflälit, hade Embetet förordat den gjorda framställningen om anslag till
ny byggnad för den Pathologiska institutionen, om inrättandet af en adjunktur i
Patholngisk anatomi och om anställande vid förenämnda institution af en Vaktmästare.
Beträffande frågan om förhöjning af de på institutets stat upprörda anslag,
hade Kanslers-embetet anmält, att den nuvarande staten upploge åtta Professorer,
hvilka i lön åtnjöle, de fyra äldre 4,000 och de fyra yngre 5,500 R:dr, tre extraordinarie
Professorer hvardera med lön af 1,500 R:dr, sju Adjunkter, af hvilka
fyra med 1,500 R:dr och tre med 1,000 R:dr i årlig lön, en Amanuens i Pediatrik
med 600 R:dr i arfvode, för den person, som förvaltade bibliothekarie-, sekreterareoch
arkivarie-befatlningarne, 600 R:dr såsom arfvode, för två Vaktmästare 450 Ridr
årlig lön för hvardera, samt för vård, underhåll och förökande af bibhothek,
samlingar, inventarier in. m., äfvensom för husets underhåll, eldning, lysning m. m.
4,812 Ridr 58 öre; och hade Kanslers-embetet, under hemställan, huruvida professionen
i Materia-medica för framtiden borde qvarstå vid institutet eller efter nuvarande
innehafvarens afgång indragas, till Kongl. Majils pröfning öfverlemnat, om
tillräckliga skäl förelunnes för bifall lill den sökta tillökningen i prolessorslönerna
samt i öfrigt tillstyrkt, att lönebeloppen måtte höjas för de extra-ordinarie Professorerne
till 2,500 Ridr och för fem Adjunkter till 2,000 samt för tre Adjunkter
förblifva vid nuvarande högre beloppet 1,500 Ridr; att arfvodena för Amanuenserne
kunde bestämmas sålunda, alt de tre, som voro anställda vid kliniken för barnsjukdomar
samt vid Medicinska oell Kirurgiska klinikerna, erhölle 600 Ridr och de tre
öfrige 550 Ridr hvardera eller lika med universiteternas Amanuenser; alt Bibliothe
kariens
lön eller arfvode ökades till 1,000 Ridr, men den honom nu åliggande skyldighet
att föreläsa i Medicinens historia, såsom icke i institutets stadgar föreskrif
ven,
finge förfalla; varande bifall till hvad Lärare-kollegium i öfrigt hemställt af
Kanslers-embetet förordadt.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 4
26
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
Sedan vid granskning af den utaf Lärare-kollegium öfverlemnade ritning jemte
kostnadsförslag till den för Pathologiska institulioncn afsedda byggnad, Öfverintendentsembetet
funnit dessa förslag gifva anledning till åtskilliga anmärkningar och derföre
låtit uppgöra och Lärare-kollegium delgifva två särskilda ritningar dertill med dithörande
kostnadsförslag, uppgående det ena lill 102,165 R:dr 96 öre och det andra
till 84,000 R:dr, hade Ölverintendents-embelet till Kongl. Majit öfverlemnat dessa
förslag med anmälan, att Lärare-kollegium förklarat sin belåtenhet med byggnadens
utförande efter den ritning, som afsetts i det lägre kostnadsförslag^; och hade
Departements-chefen, som ansett behöfligheten af ifrågavarande byggnad fullt ådagalagd,
i underdånighet hemställt det Kongl. Majit täcktes för della ändamål af Rikets
Ständer äska det belopp, hvartill kostnaden enligt det lägre, af Öfverintendents-embetet
upprättade förslaget skulle uppgå, eller 84,000 Ridr. I afseende åter å den
föreslagna tillökningen i allöningen för Professorerne, hade Departements-chefen ansett
aflöningen böra i allmänhet bestämmas till likhet med hvad Professorerne vid Upsala
universitet åtnjöte eller till 4,500 R:dr, med afdrag för dem, som innehade bostadslägenhet,
af 300 Ridr; hvaremot Departements-chefen förmält sig icke kunna biträda,
den af Lärare-kollegium till stöd för en nedsättning derunder yttrade mening, att
vissa bland Professorerne kunde eller borde derjemte utöfva enskild praktik, dermed
inkomster följde. Väl finge det medgifvas att genom en dylik utölvad enskild läkarevård
inkomster kunde af Professorerne förvärfvas lill belopp, svarande mot eller
måhända betydligt öfverstigande lönen, men dels borde innehafvandet af sådan praktik
icke kunna antagas vara inskränkt endast till de i Lärare-kollegii skrifvelse omförmälde
Professorer, dels torde, om de studerandes antal vid institutet i betydligare
mån ökades, för de i Kollegii skrifvelse omförmälde lärare, som hade sig anförtrodd
vård om stora kliniker, mindre tid än tillförene blifva öfrig att egna åt en vidsträcktare
enskild praktik. Men deremot hade ett annat skäl förekommit, hvilket synts
kunna föranleda en så beskaffad nedsättning i lönebeloppen. Professorerne i Medicin
och Kirurgi hade nemligen såsom Öfverläkare vid Serafimer-ordens-lasarettet i
lön hvardera 1,500 R:dr, oberäknadt att den ene af dem, såsom styresman för Lasarettets
ekonomi fått sig tillagdt ett mindre arfvode jemte boställsvåning, och Professorn
i Pediatrik uppbure utom sin lön på institutets stat, i egenskap af Öfverläkare
vid allmänna Damhuset ett lönebelopp af 2,500 R:dr. Då likväl sist bemälde
tre Professorer redan nu kunde avancera till, och en af dem redan innehade en af
de högre lönerna å 4,000 R:dr, samt enär deras åligganden, till följd af de för institutet
utfärdade statuter, utan tvifvel komme att mera än förr taga deras tid i anspråk,
hade Departements-chefen, ulan afseende derpå att genom dessa dem särskildt
tillkommande fördelar, inkomsterna för dem stege öfver 4,500 R:dr, ansett
deras lön på institutets stat icke böra bestämmas annorlunda än Lärare-kollegium
föreslagit, eller till 4,000.
Till hvad Kanslers-embelet i öfrigt hemställt, hade Departements-chefen till
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
27
styrkt bifall, dervid såsom skäl för adjunktslönernas höjande till endast de af nys sbemälde
Embete föreslagna belopp andragits, att institutets Adjunkter icke, såsom de
vid universiteten, hade bestämd offentlig föreläsningsskyldighet sig ålagd.
Med afseende å den utsträckning undervisningen vid Carolinska institutet under
de sednare åren erhållit och det alltmer vexande antalet studerande derstädes, äfvensom
å de ständigt sig ökande samlingarne af pathologiska preparater, synes det
vara särdeles af behofvet påkalladt att å Institutets tomt uppföres en nybyggnad,
som, jemte tillräckligt förvaringsrum för dessa samlingar, äfven lemnar utrymme för
en större föreläsningssal samt några arbetsrum för lärare och studerande; och då
härtill kommer att den för närvarande å Serafimer-ordens-lasarettets tomt befintliga
obduktionsal, enligt vederbörandes intyg, är dels till utrymmet alltför inskränkt, dels
ock för ändamålet olämplig, både genom sin inredning och sitt läge på Lasarettets
tomt, hvilken icke medgifver erforderlig plats för en nödvändig utvidgning i delta
hänseende, får, vid sådant förhållande och enär tillika upplyst är, att Lasarettets
behof härutinnan genom den nu ifrågaställa nybyggnaden kan afhjelpas, samt vederbörande
förklarat det med byggnaden afsedda ändamål komma alt på ett tillfredsställande
sätt uppfvllas, i händelse denna byggnad utföres efter den ritning, sorn
afses i det lägre af Ofverintendents-embetets deröfver upprättade kostnadsförslag,
Utskottet tillstyrka,
a) att Rikets Ständer till uppförande å institutets tomt af
en ny byggnad för den Pathologiskt-anatomiska institutionen och
i sammanhang dermed likbod, obduktionssal och begrafningskapell
för Serafimer-ordens-lasarettets behof måtte anvisa ett
belopp af 84,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret, i mån af
behof utgå.
Då Kanslers-embetet förordat Lärare—kollegii framställning derom, att vid Carolinska
institutet måtte anställas en Adjunkt i Pathologisk anatomi, en Kamererare och
fem Amanuenser, nemligen en vid Medicinska, en vid Kirurgiska och en vid Obstetriska
kliniken, en vid Pathologiskt-anatomiska institutionen och en i Rätts- och Statsmedicin,
samt Kongl. Majit ansett inrättandet af dessa befattningar vara för undervisningens
jemna fortgång behöfligt, får Utskottet tillstyrka,
bj alt Rikets Ständer till inrättande vid Carolinska institutet
af ofvanberörda tjenster måtte anslå medel till belopp, som här
nedan förmäles.
Vid granskning af den utaf Kongl. Majit föreslagna staten för institutets lärare,
tjenstemän och betjente har Utskottet ansett densamma påkalla förändring i följande
hänseenden:
Beträffande aflöningen för de vid institutet anställde Adjunkter är, på sätt ofvan
förmäles, af Kongl. Majit äskadt, att fem af bemälde Lärare måtte erhålla i lön 2,000
Ridr och tre 1,500 Ridr hvardera, hvaremot Herr Lallerstedt, i öfverensstämmelse
28
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
med hvad institutets Lärare-kollegium jemväl hemställt, yrkat, att adjunktslönerna
vid institutet måtte höjas till likhet med motsvarande löner vid universiteterna och
således fastställas till 2,500 It:dr för tern af dem och till 2,000 R:dr för de tre
öfrige.
Enär uti nu framlagda stat-förslag i afseende å lärarepersonalen den grundsats
blifvit i allmänhet iakttagen, att full likställighet bör finnas emellan lärarne vid rikets
trenne Medicinska läroverk, och denna grundsats jemväl synes vara med billighet och
rättvisa öfverensstämmande, finner Utskottet samma grundsats hufvudsakligen böra
följas äfven vid bestämmandet af nu ifrågavarande lärares löneförmåner. För sin
del har derföre Utskottet, som efter granskningen af det för institutet utfärdade undervisnings-schema,
trott sig kunna antaga, att institutets Adjunkter i verkligheten fullgöra
offentlig föreläsningsskyldighet, ansett bemälde Adjunkter böra komma i åtnjutande
af de högre löneförmåner, som af ofvannämnde motionär nu blifvit för dem
föreslagna, och lönerna för dem sålunda bestämmas, att fem af desse Adjunkter
må erhålla hvardera 2,500 IV.dr och hvar och en af de tre öfrige 2,000 R:dr i
årlig lön.
Då emellertid Departements-chefen vid detta ärendes föredragning, förmält det
institutets Adjunkter icke såsom universiteternas skulle hafva bestämd offentlig föreläsningsskyldighet
sig ålagd, men, enligt Utskottets tanke, med skäl bör kunna fordras,
att nämnde lärare, när de i afseende å löningsvilkor försättas i samma ställning
som deras vederlikar vid universiteterna, äfven i afseende å tjenstgöringen böra
vara underkastade enahanda skyldigheter, som finnas för Universitets-adjunkterne stadgade
och hvartill, bland annat, hörer att hålla offentliga föreläsningar, anser Utskottet
Rikets Ständer böra såsom uttryckligt vilkor för tillgodonjutande af den nu förordade
löneförhöjningen i Adjunkternes vid institutet löner föreskrifva, att bemälde
lärare skola tillförbindas enahanda åligganden, som gälla för Adjunkterne vid rikets
universiteter.
Hvad åter angår de ifrågaställa arfvodena för en Bibliothekarie af 1,000 IV.dr,
för en Sekreterare af enahanda belopp och för en Kamererare af 500 R:dr, synes
någon nedsättning härutinnan kunna ske. Då nemligen de till Bibliothekariens befattning
hörande göromål likasom de göromål, som åligga Sekreteraren och Kamereraren,
icke torde vara af någon särdeles trägen eller tidsödande beskaffenhet, har
Utskottet ansett en summa af tillhopa 1,500 R:dr vara tillräcklig för att, efter Lärare—kollegii
bepröfvande, utdelas såsom arfvoden åt den eller dem, som sköta berörda
befattningar.
I öfrigt har Utskottet icke funnit skäl till några erinringar vid de i den föreslagna
staten uppförda belopp; och då med iakttagande af de förändringar deri, som
Utskottet ansett nödiga, nuvarande löne-anslaget för Carolinska institutet erfordrar
förhöjning med 19,900 R:dr, tillstyrker Utskottet,
Stats-UtsJcoltets Utlåtande N:o 139.
29
c) att denna anslagstillökning, 49,900 R:dr, af Rikets Ständer
beviljas.
Till följd af den under de sednare åren alltmer utvidgade undervisningen vid
institutet synes en förhöjning af anslaget till vård, underhåll och förökande af samlingar
m. m. vara erforderlig, hvadan detta anslag, som nu utgår med 4,8 42 R:dr
58 öre, torde höra höjas till en rund summa af 5,000, R:dr; och får Utskottet
således tillstyrka
d) att Rikets Ständer måtte bevilja en årlig förhöjning af
787 R:dr 42 öre i det för närvarande till Carolinska institutet
utgående anslaget till vård, underhåll och förökande af samlingar
m. m.
Derjemte och i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga Iramställning, tillstyrker
Utskottet,
e) att den på Carolinska institutets stat upptagna lön af
3,000 R:dr åt Läraren för barnmorske-eleverna i Stockholm
måtte derifrån afföras och i stället varda uppförd under rubriken:
B ammor ske-vnder visning en och barnbördshusen.
Beträffande slutligen Kongl. Majits nådiga framställning, att på allmänna indragningsstalen
måtte för Professorn i Anatomi, friherre v. Duben, uppföras de 300 R:dr,
hvarmed hans nuvarande lön, tillika med det särskilda arfvode lian nu uppbär, öfverskjuter
den föreslagna nya lönen, kommer Utskottet att meddela yttrande uti sitt
utlåtande angående regleringen af utgifterna under Riks-statens 9:de Hufvudtitel.
Elementar-Läroverken.
23:o. Härvid har Kongl. Maj:l i främsta rummet begärt, att till aflöning, enligt
redan gällande bestämmelser, för samtlige nuvarande Rektorer, Lektorer, Adjunkter
och Kolleger, äfvensom för Öfningslärare vid de på endera eller hegge linierna
fullständiga läroverken måtte anvisas 4,237,828 R:dr 72 öre; och då, på sätt af
Stalsråds-protokollet inhemtas, en inom Ecklesiastik-departementets afdelning för
handläggning af ärenden, rörande allmänna uppfostran och undervisningen, upprättad
tablå öfver de lönebelopp, som för hvarje å stat uppförd lärarebeställning vid elementarläroverken,
enligt fastställda grunder, borde för hvartdera af åren 4864, 4865
och 4866 påräknas, gifver vid handen, att summan af dessa lönebelopp utgör:
för år 4864  R:mt R:dr 4,482,028: 72.
„ „ 4865  „ „ 1,244,778: 72.
och „ „ 4 866
„ „ 4,286,678: 72.
eller tillsammans för alla tre åren „ „ 3,743,486: 46.
och således i medeltal årligen den af Kongl. Maj:t nu äskade summa, tillstyrker
Utskottet,
30
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
att Rikets Ständer måtte ofvanberörda 4,237,828 R:dr 72 öre
årligen bevilja.
24:o. Vidare har Kongl. Maj:t begärt, att det belopp af 3,000 R:dr, hvilket
vid sistlidne riksdag ställdes till Kongl. Maj:ts disposition lör att användas till arfvode
åt Bibliothekarier vid de högre elementarläroverken, med vilkor att boksamlingarne
vissa timmar i veckan blefve för allmänheten tillgängliga, fortfarande måtte för
enahanda ändamål utgå.
I afseende å denna fråga bar Herr Lindeström uti en inom Borgare-Ståndet
väckt, lill Utskottet remitterad motion (N:o 504) hufvudsakligen anfört, hurusom för
de större boksamlingarne vid elementarläroverken, derest de skulle kunna bevaras
och göras för allmänheten tillgängliga, erfordrades Bibliothekarier, som särskildt egnade
sig åt denna befattning, och som ej af sin ekonomiska ställning tvingades att
vid första lägliga tillfälle söka sig annan tjenst; i följd hvaraf motionären föreslagit,
att Bibliothekarie vid elementarläroverks- eller stifts—bibliothek, sorn innehåller minst
40,000 volymer, måtte åtnjuta samma löneförmåner, som Läroverks-adjunkt; samt att
Bibliothekarie, som innehaft sin befattning från och med år 4859, måtte i afseende
på lönegrad och pensionsrätt tillgodonjuta enahanda retroaktiva tjensteårsberäkning,
som blifvit Lärare vid elementarläroverken medgifven.
De med ifrågavarande bibliothekarie—befattningar förenade göromål synas Utskottet
icke vara af det omfång, att de skulle taga i anspråk en persons hela verksamhet;
hvadan och då Kongl. Maj:t ej funnit skäl begära förhöjning i det hittills för
ändamålet uppförda anslag, samt sålunda antagas måste, att svårighet för platsernas
besättande icke mött, Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer, med afslag å Herr Lindeströms ofvanberörda
motion, måtte till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning
lemna bifall.
25:o. Till löner för 27 nya adjunktsbefattningar, äfvensom till arfvoden för
extra lärare har Kongl. Majit äskat ett belopp af 50,000 R:dr årligen.
Beträffande lärarepersonalen vid de fullständiga läroverken hafva Rikets Ständer
vid särskilda tillfällen uttalat den grundsats, att ett normalantal af 46 lärare må
anses motsvara behofvet för 200 lärjungar, samt alt, då deras antal ökas med 30
eller 40, en ytterligare lärare bör påräknas; och inhemtas nu af Stadsråds-protokoliet,
hurusom, med stöd af berörda grundsats, Kongl. Majit under nu löpande
statsregleringsperiod, uppå derom gjorda framställningar, beviljat tillsättandet vid elementarläroverken
i Göteborg och Calmar af en Adjunkt på hvartdera stället. Härförutom
hade från en mängd läroverk inkommit ansökningar om anställande derstädes
af flere lärare, än slaten upptoge; men då dels af Slats-kontoret Kongl. Majlis
uppmärksamhet blifvit fästad å de, i förhållande till beloppet af besparingarne å
läroverksanslaget, betydliga anvisningar, som tid efter annan derå måst ske, dels ock
Kongl. Majit, innan behofvet af ökadt lärarebiträde kunde anses af någon tids erfa
-
Stais- Utskottets Utlåtande N:o 139.
31
renhet ådagalagdt, icke velat förordna om tillsättandet af nya befattningar, hade
Kongl. Majit icke i andra fall än de två förutnämnda derom fallat beslut, utan endast
medgifvit att extra lärare finge på kortare, för hvarje gång särskildt bestämd,
tid antagas.
De fullständiga läroverk, vid hvilka Kongl. Majit funnit sig föranlåten medgifva
anställandet af extra lärare, vore följande, nemligen:
Upsala
. med
lärjungar
416
ordinarie lärare
20
extra lärare
2
Skara
77
406
77 7 7
20
77 77
1
Örebro
77
462
7 7 7»
20
77 77
1
Westerås ....
77
262
77 >7
17
7? 77
1
Falun
7/
222
77 77
12
7) 77
2
Jönköping....
77
7;
311
77 77
13
77 77
4
Lund
>7
407
77 77
18
77 77
2
Malmö
t)
254
77 7?
13
7? 77
1
Göteborg ....
77
518
77 77
19
77 »
2
Calmar
77
340
77 77
16
77 7;
4
Carlstad ....
* ))
77
291
77 77
16
77 7^
1
Hernösand. . . .
77
176
77 77
13
77 77
1
Umeå
77
169
77 77
11
77 ))
1
Wisby
77
>7
189
>7 77
13
77 77
1
Nya elementarskolan .
7?
77
300
7 7 77
16
77 77
3
eller tillsammans 2 7
extra lärare, deribland likväl inberäknade de två, som, efter hvad ofvan är nämndt,
blifvit vid läroverken i Göteborg och Calmar tillsatte. Vid jemförelse emellan lärare
och lärjungar vid åtskilliga bland ofvan upptagna läroverk, visade det sig, att
antalet af de förra understege det, som, enligt den af Rikets Ständer antagna grund,
skulle vara att påräkna, och vid ett eller annat bland de öfriga läroverken vore förhållandet
enahanda. Förklaringen dertill vore att finna deruti, alt vid dessa läroverk
lärjungarnes fördelning på de särskilda klasserna varit sådan, alt undervisningen hittills
kunnat af de ordinarie lärarne uppehållas; men dels vore det ovisst, huru
länge nämnda förhållande komme alt fortfara, och dels vore en tillökning i lärjungarnes
antal, redan under den återstående delen af nu löpande statsregleringsperiod,
men ännu mera under loppet å de tre följande åren, att motse; hvadan de lärarekrafter,
som med afseende af nuvarande antal lärjungar skulle kunna komma att tagas
i anspråk, icke för nästinstundande statsregleringsperiod blefve på långt när tillräckliga,
utan erfordrades särskildt anslag till arfvoden åt extra lärare.
Uti särskilda inom Preste- och Borgare-Stånden väckta, till Utskottet remitterade
motioner, i det förra Riks-Ståndet, under Nio 102, af Biskop Hultman, med
hvilken Prosten Palmlund instämt, och i det sednare af Herr Lemchen, är vordet
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
anlördt, hurusom Jönköpings högre elementarläroverk, som för närvarande endast har
13 ordinarie lärare, nemligen Hektor, 4 Lektorer och 8 Adjunkter, visserligen, enligt
Kongl. Maj:ts ofvanberörda förslag, skulle erhålla ytterligare 4 Adjunkter, men i
förhållande till lärjungarnes anlal vore med iakttagande af ofvanberörda beräkningsgrund
redan nu berättigad t till 19 ordinarie lärare, hvarförutan med säkerhet kunde
antagas, alt lärjungarnes antal framgent komme att betydligt tillvexa; i anledning
hvaraf och med hänseende till vigten deraf, att undervisningen jemnt och lämpligt
mätte kunna fördelas emellan läroverkets högre och lägre klasser, molionärerne hemställt,
att, jemte de af Kongl. Majit föreslagna fyra adjunktsbeställningar, två nya lek—
torstjensler måtte vid Jönköpings skola inråttas.
Onder omlörmälande al de svårigheter, som under sednare åren mött för erhållande
af lämpliga personer till bestridande af undervisningen i främmande lefvande
språk vid Hernösands högre elementarläroverk, der Lektor i berörda ämne icke funnes
anställd, hafva uti särskilda inom Hiks-Stånden väckta motioner, hos PresteStåndet
Biskop Bergman, med hvilken Hofpredikanlen Lithner instämt, hos BorgareStåndet
Herr Staaff och lms Bonde-Ståndet Hiksdagsfullmägligen Per Östman från
Wester- Norrlands län, hemställt att, med orubbadi bibehållande af omförmälda läroverks
ordinarie lärarepersonal i öfrigt, Pikets Ständer måtte anvisa lön för ytterligare
en Lektor derstädes med undervisningsskyldighet i främmande lefvande språk.
Hvad sålanda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande och dervid funnit
ifrågavarande af Kongl. Majit framställda förslag i afseende på nya lärareplatsers inrättande
och anställande af extra lärare öfverensstämma med den förut af Rikets
Ständer för undervisningens ändamålsenliga ordnande vid de högre elementarläroverken
antagna grundsats, äfvensom de af förenämnde, enskilde motionärer i fråga om
behofvei af Lektorer vid Jönköpings och Hernösands läroverk anförda förhållanden
synts förtjenta af uppmärksamhet; men då Utskottet ansett betänkligt alt för närvavande
tillstyrka inrättande vid nämnda läroverk af flere lärareplatser, än Kongl. Majit
funnit nödigt föreslå, samt de anmärkta olägenheterna utan tvifel i ej ringa mån
böra vara afbjelpta, derest, i stället lör den af Kongl. Majit för Hernösands läroverk
föreslagna adjunktslön och en af de fyra för läroverket i Jönköping föreslagna dylika
löner, en lektorslön lör hvartdera af dessa läroverk anvisas, hemställer Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte till två nya lektorslöner och tjugofem
nya adjunktslöner, äfvensom till arfvoden åt extra lärare anvisa
tillhopa 52,000 Riksdaler.
26:o. Sedan, enligt inkomna uppgifter, lärjungarnes antal vid de fullständiga
elementarläroverken under den tid, som förflutit sedan den vid 1856—1858 årens
riksdag beslutade reglering träd t i verkställighet, ökats från omkring 4,800 till 6,400,
har Kongl. Majit, i anseende till det sålunda ökade beholvet af lärarekrafter funnit
nödigt att vid de fullständiga läroverk, hvilka för närvarande hafva endast 4 lektors
beställ
-
Stats-UtsTcotiets Utlåtande N:o 139.
33
beställningar, Rektor inberäknad, detta antal ökas till 5, hvilket antal vore att anse
såsom det minsta möjliga, såvida man skulle kunna påräkna duglige lärare i de
ämnen, som hos den undervisande kräfde mer än vanligt vidsträckta eller speciela
studier; och har Kongl. Maj-.t i följd häraf begärt till löner åt ytterligare en Lektor
vid hvartdera af läroverken i Norrköping, Wenersborg, Falun, Malmö, Christianstad,
Carlskrona, Östersund och Umeå ett sammanlagdt belopp af 16,000 Riksdaler.
Då det hittills varande antalet Lektorer vid berörda läroverk visat sig vara otillräckligt
för undervisningens ändamålsenliga ordnande inom de högre klasserna, tillstyrker
Utskottet,
att omförmälda nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Härigenom har Utskottet jemväl besvarat Kyrkoherden Ternströms uti en hos
Preste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (N:o 36) framställda yrkande
om inrättande af en lektorsbeslällning vid Christianstads högre elementarläroverk.
27:o. Under åberopande, hurusom vid högre elementarläroverket i Falun
endast 4 Lektorer och 8 Adjunkter vore på ordinarie stad anställda, ehuru lärjungarnes
antal redan uppginge till 222 och vore i stark tillvext, har Doktor Ljungdahl, uti
en från Preste-Ståndet till Utskottet remitterad motion (N:o 40) hemställt att för
nämnde läroverk 4 lektorslöner eller åtminstone 2 sådana måtte beviljas.
Enligt hvad af Slatsråds-protokollet inhemtas, har Falu läroverks behof af ökad
lärarepersonal redan utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, dervid Kongl.
Maj:t ansett sig icke kunna i vidsträcktare mån den derom af vederbörande Lärarekollegium
gjorda underdåniga framställning bifalla, än att Kongl. Majit, på sätt i
nästföregående punkt omförmäles, begärt aflöning för en ny lektorsbeslällning vid
berörda läroverk; vid hvilket förhållande Utskottet, som till denna nådiga framställning
tillstyrkt bifall, hemställer,
att Doktor Ljungdahls ifrågavarande motion måtte af Rikets
Ständer lemnäs utan vidare afseende.
28:o. Vid sisllidne riksdag anslogs lön åt en Lektor vid hvartdera af de på
real-linien fullständiga läroverken, med undanlag af det i Luleå, och då för kompetens
till rektorsbefattning vid nämnde läroverk fordras, att hafva aflagt lektorsprof,
kunna de i sjelfva verket anses hafva två Lektorer; men på sätt Departementschefen
till Slatsråds-protokollet anfört, har emellertid, i betraktande af den mängd
läroämnen, hvari det ålåge dem alt inom de högsta klasserna meddela undervisning,
nämnde antal befunnits allt för ringa. Ulginge man från den grundsats, att vid de
fullständiga läroverken icke borde finnas mindre än 5 Lektorer, så borde vid de
högre realskolorna icke finnas färre än 3. En ny lektorsbeställning syntes derföre
vara af behofvet påkallad vid alla elementarläroverk al nämnda slag, såvida undervisningen
inom dessa skolors högre afdelning skulle kunna behörigen uppehållas;
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. é Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 5
34
Stats-Vtslcottets Utlåtande N:o 139.
och ansåges denna lektorsbeslällning, då den vid sistlidne riksdag inrättade blifvit
afsedd för den mathematiska undervisningen, böra hafva till föremål undervisningen
i främmande lelvande språk, dels emedan dessa vore vid real-läroverken af framstående
betydelse, och dels emedan i annat fall lärare med erforderlig skicklighet för
denna undervisning icke kunde med visshet påräknas; i öfverensstämmelse med hvilka
åsigter Kongl. Maj:t nu äskat ett anslag af 10,000 Il:dr till lön åt en Lektor i främ
mande
lefvande språk vid hvartdera al läroverken i Hudiksvall, Westervik, Helsingborg
och Luleå samt dessutom vid sistnämnda läroverk, hvilket redan under nästlidne
läseår utvidgats till 6 klasser och under sednaste vårtermin baft 69 lärjungar,
åt en Lektor i mathematik.
I sammanhang härmed får Utskottet anmäla följande hos Borgare-Ståndet väckta,
till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
af Herr Roth (N;o 59), att i anseende till den rådande missbelåtenheten dermed
att undervisning i de klassiska språken för närvarande ej kunde vid Helsingborgs
elementarläroverk meddelas, en Lektor i Latinska och Grekiska språken måtte
der varda anställd, helst läroverksbyggnaden vore inredd i öfverensstämmelse med
ett fullständigt högre läroverks behof:
af Herr Brun (N:o 239), som anfört hurusom, efter det med höstterminen
1858 Hudiksvall erhållit ett på real-linien fullständigt läroverk, Kongl. Maj.t redan
påföljde år, i anledning af en utaf stadens och ortens innevånare gjord ansökan,
tillåtit att undervisning i humaniora linge meddelas äfven vid läroverkets tvänne högsta
klasser, hvaremot sökanderne förbundit sig att under sex år aflöna den extra lärare,
som för sådant ändamål vore oundgängligen nödvändig, och då sålunda behofvet af
läroverkets utvidgning vore ådagalagdt, samt staden Hudiksvall, som egde ett rymligt
skolhus, genom sitt centrala läge ej blott i afseende på de närmast intill belägna
högre läroverken, ulan jemväl inom provinsen, enligt motionärens tanke, vore rätta
platsen för ett fullständigt högre läroverk, har motionären hemställt, att, förutom den
af Kongl. Maj:t för läroverket i Hudiksvall begärda lektorslön, ytterligare en dylik
lön måtte anvisas, att från och med år 1865 utgå för en Lektor i de klassiska
språken vid nämnde läroverk; samt
af Herr Cygnceus (N;o 46), hvilken, enär Luleå stad nu låtit uppföra ett större
läroverkshus, sorn lemnade godt tillfälle till skolans utvidgning, samt bristen på ett
äfven på den klassiska linien fullständigt läroverk vore inom orten högst kännbar,
helst hela Norrbottens län vore i saknad af sådant läroverk, hemställt, alt, förutom
de två af Kongl. Maj:t föreslagna Lektorer, jemväl en Lektor i Latin måtte vid berörda
läroverk anställas.
Jemte det någon tillökning i lärarekrafterna vid de på real-linien fullständiga
läroverken synes af behof påkallad, derest undervisningen derstädes skall i dithörande
ämnen erhålla den grundlighet och omfattning, som varit afsedd, anser Utskottet
för real-linien undervisning i främmande lefvande språk vara af den vigt och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
35
betydelse, att näst efter mathematiken företrädesvis för detta ämne lärare med speciela
kunskaper och framstående skicklighet erfordras; äfvensom billigheten kräfver,
alt läroverket i Luleå, som visat sig vara i ständig tillvext, nu jemväl erhåller en
Lektor i mathematik. Vidkommande åter ofvananmärkta, af enskilde motionärer gjorda
framställningar, har Utskottet funnit sig ej kunna desamma understödja, enär genom
bifall dertill skulle uppkomma ett nytt slag af läroverk, som icke tillhörde någondera
af de, enligt nu gällande skolstadga, inrättade två olika slag af fullständiga elementarläroverk
— de, sorn lemna fullständig undervisning å håda kunskapslinierna
och de, som äro endast på real—linien fullständiga; — och för de ifrågavarande
läroverkens utvidgande till fullständiga högre elementarläroverk förefinnas, utom andra
hinder, den stora svårigheten att erhålla lämpliga personer för de många nya
lärareplatserna och synnerligen för de högre af dessa, eller lektorsplatserna.
I följd häraf får Utskottet nu tillstyrka,
att Rikets Ständer, med afslag å förenämnde motionärers framställningar,
bevilja de af Kongl. Maj.t äskade fem lektorslöner
med tillhopa 10.000 Riksdaler.
29:o. För utvidgning af läroverket i Nyköping har Kongl. Majit begärt 7,500
R:dr, nemligen lill förhöjning i rektorslönen 500 R:dr samt till aflöning åt 5 Lektorer
och 1 Adjunkt 7,000 R:dr.
I afseende härå inhemtas af Statsråds-protokollet, att Nyköpings och Trosa
städer samt en mängd församlingar inom Södermanlands län hos Kongl. Majit i
underdånighet anhållit om beredande af tillgång för utvidgning af berörda, endast
på real—lili ien fullständiga, läroverk till fullständigt äfven på den klassiska linien med
å stat uppförda löner, för 1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter. Till stöd för
denna anhållan hade anförts, att lärjungarnes antal vid läroverket varit i jemnt stigande
och näsllidne års vårtermin uppgått lill omkring 170; att i de klasser, hvarest
undervisning i de gamla språken meddelades, af 92 lärjungar 40 tillhörde den klassiska
linien, hvadan det vore otvifvelaktig!, att i händelse af läroverkets utvidgning
lärjungarnes antal snart skulle stiga till 200 och derutöfver; att Strengnäs stift visserligen
redan egde tvänne fullständiga läroverk, i Orebro och Strengnäs, men af
dessa vore det ena beläget i en stad, som utgjorde medelpunkten för ej allenast
hela Nerike, utan älven angränsande delar af Westmanland och Wermland, och det
sednare, ehuru inom Södermanland, på omkring 9 mils afstånd från Nyköping; samt
att trakten omkring sistnämnde stad egde det största antal bättre, af ståndspersoner
bebodda, gårdar, i följd hvaraf inom denna landsort ett större antal än mångenstädes
önskade förvärfva en fullständigare bildning.
Uti häröfver infordradt utlåtande hade Elorus öfver Strengnäs stifts elementarläroverk
underdånigst yttrat, att, då vid ett på real—linien fullständigt läroverk med
så stort antal lärjungar, som det i Nyköping, svårigheterna blefve ganska betydliga
att lösa den uppgiften att bilda lärjungar till fullständig afgångsexamen, samt dessa
36
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
svårigheter tilltoge i samma mån som flere ynglingar, tillhörande den klassiska linien,
vid läroverket qvarstadnade för att af dess lärare eller på annat sätt förskaffa sig
den undervisning i de gamla språken, som för afgångsexamen till universitetet vore
erforderlig, funne sig Eforus böra till den gjorda ansökningen tillstyrka nådigt bilall.
Af alla de på real-linien fullständiga läroverken är Nyköpings det talrikast besökta,
hvarförutan ortens folkrikhet samt det lifliga deltagande densamma för läroverkets
utvidgning ådagalagt, låta förvänta en stark tillvext i lärjungarnes antal; i
följd hvaraf och med hänseende till det långa afståndet från stifts—stadens fullständiga
högre elementarläroverk, Utskottet finner den föreslagna utvidgningen vara
af verkligt behof påkallad, men anser verkställigheten af densamma, i betraktande
af de vexande svårigheterna att få lärareplatserna med- lämpliga personer besatta,
i likhet med hvad i likartade fall vid sisllidne riksdag af Rikets Ständer beslöts,
böra något uppskjutas. Då emellertid vid läroverket i Nyköping förhållandena blifvit
så ordnade, att utförandet af den nu föreslagna förändringen derstädes torde
kunna med jemförelsevis större lätthet försiggå, torde verkställigheten kunna begynna
med läseåret 1865—1866; och tillstyrker Utskottet alltså,
att Rikets Ständer, under nyss omförmälda förbehåll, för läroverkets
i Nyköping utvidgning bevilja det af Kongl. Majit äskade
belopp, 7,500 R:dr.
50:o. Under åberopande, hurusom lärjungarnes antal vid Halmstads lägre elementarlärorerk
på de sednare åren så betydligt tillvext, att detsamma under sist—
lidne års vårtermin uppgått tilt 112, alt inom hela Halland icke funnes något högre
eller fullständigt läroverk, att det stora afståndet från ett sådant, äfvensom
de med ynglingarnes afsändande till och uppehälle på aflägsna orter förenade kost
nader
i väsendtlig mån lade hinder i vägen för elementarundervisningens fortsatta
begagnande, samt att endast ett på real-linien fullständigt läroverk kunde uppfylla det
behof, som förefunnes icke allenast för den studerande ungdomen från Halmstad och
närmast kringliggande orter, utan äfven för den vidsträcktare del af Halland och
dertill angränsande delar af Småland, hvarifrån ett ej obetydligt antal ynglingar vid
ifrågavarande läroverk sökt och söka sin bildning, hade, enligt hvad af Statsrådsprotokollet
inhemtas, bemälde stads innevånare, genom utsedde komiterade, underdåuigst
anhållit, bland annat, alt Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition om utvidgande af Halmstads lägre elementarläroverk till ett på real-linien
fullständigt, lill hvilken anhållan ej mindre Landshöldiuge-embetet i Hallands län
än ock Konsistorium i Göteborgs still i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall.
Vid underdånig föredragning häraf fann Kongl. Majit visserligen behofvet al
ifrågavarande läroverks utvidgande ådagalagd); men med afseende å den hastiga utveckling
detta läroverk företedde, i det lärjungarnes antal derstädes, hvilket under
höstterminen 1858 utgjort endast 74, sistlidrie års vårtermin stigit till 112, af
hvilka inom de trenne öfre klasserna, der vallrihet egde rum, 52 läste klassiska
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
37
språk och 51 tillhörde real—linien, syntes det Kongl. Majit vida ändamålsenligare, att
läroverket omedelbart utvidgades till fullständigt på håde klassiska och reala linien.
Kostnaden härför, oberäknadt tillökningen för öfningslärarne, skulle med icke mera
än 4,500 Ridr öfverstiga hvad som erfordrades för skolans utvidning blott på reala
linien, och en sådan utvidgning skulle dessutom endast komma det mindre antalet
af läroverkets lärjungar till godo, helst af de lärjungar, som icke läste klassiska
språk, vanligen ganska få fortsatte sina studier utöfver 5:te klassen. Slutligen i
betraktande deraf att Götheborgs stift med en folkmängd af omkring 414,000 personer,
icke hade mera än ett enda högre elementarläroverk, der lärjungarnes antal
under de sednare åren hastigare tillvext och för närvarande uppgående till 518,
vore större än vid något annat läroverk i riket; att det för ordningens uppehållande
och utöfvandet af nödig uppsigt öfver lärjungarne icke kunde vara nyttigt, att deras
antal vid detta läroverk ytterligare tillvexte, hvilket föröfrigt komme att derstädes
medföra behof af vidare ökade lärarekrafter, samt slutligen att lefnadskostnaderna i
Göteborg vore högre än i de fleste andra städer, i följd hvaraf ynglingar i torftiga
omständigheter, som ej tillhörde Göteborgs samhälle, ofta, oaktadt goda anlag
och håg för studier, såge sig nödsakade alt afbryta dem, derest tillfälle till deras
fortsättande med mindre kostnad saknades, har Kongl. Majit nu föreslagit, att Halmstads
läroverk måtte upptagas bland de fullständiga elementarläroverken och erhålla
jemte Rektor 4 Lektorer och 7 Adjunkter; kommande det för denna utvidgning erforderliga
ökade anslag att uppgå till 11,000 Ridr, nemligen till aflöning åt 4 Lektorer
och 2 Adjunkter 10,000 Ridr, samt till förhöjning af nuvarande lektorslönen
1.000 Ridr, arlvodena för Öfningslärare oberäknade.
De skäl, som sålunda blifvit anförda för den ifrågaställda utvidgningen af elementarläroverket
i Halmstad, synas Utskottet fulit giltiga, helst fullständiga högre
elementarläroverk numera äro inrättade i alla, i afseende på folkrikbeten, med Halland
jemförliga provinser; dock anser Utskottet, af skäl som i nästföregående punkt
är åberopadt, denna betydliga utvidgning först med läseåret 1866—1867 böra verkställas;
tillstyrkande Utskottet alltså,
att det för omförmälda ändamål af Kongl. Majit äskade anslag,
1 1,000 Ridr årligen, måtte af Rikets Ständer beviljas, dock alt
de nya lärarebefattningar, för hvilka löner sålunda blifvit an
slagna,
icke förr än vid slutet af vårterminen 1866 må tillsättas.
31:o. För de i Landskrona och Christinehamn befintliga 3—klassiga läroverkens
utvidgning till 5—klassiga har Kongl. Majit begärt för hvartdera 5,500 Ridr,
nemligen lill förhöjning i rektorslönen 500 Ridr samt till lön åt 5 Kolleger
5.000 Ridr.
Beträffande dessa läroverk upplyser ofta åberopade Statsråds-protokoll, att de i
afseende på lärjungarnes antal, som under näsllidne års hösttermin utgjorde vid
Landskrona skola 97 och vid Christinehams 76, vore betydligt öfverlägsna öfriga
38
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
läroverk nied saimna antal lärare, med undantag endast af skolan i Lidköping, hvilken
stad likväl icke vore belägen på mera än 2 mils afstånd från Skara, der fullständigt
elementarläroverk funnes. Undervisningen vid Landskrona och Christinehamns
skolor hade äfven i sjelfva verket redan för mer än ett år tillbaka erhållit
samma omfång, som för de 5-klassiga läroverken vore föreskrifvet, i det Landskrona
stad aflönat 2:ne och Christinehamns 1 extra lärare, hvarförutom, i anseende
till lärjungarnes betydliga anta! vid Landskrona läroverk, arfvode af statsmedel åt en
extra lärare derstädes varit under flera terminer efter hvarandra i nåder beviljadt.
Då emellertid städernas åtagande i nämnda hänseende endast omfattat ett år i sender,
så vore skolornas bestånd i deras nuvarande utvidgade form alldeles obetryggadt,
hvilket på deras verksamhet måste utöfva ett i flera hänseenden menligt inflytande.
Då ifrågavarande läroverks behof af utvidgning sålunda synes vara fullt ådagalagdt,
tillstyrker Utskottet,
alt de af Kongl. Maj.t i berörda hänseende äskade anslag, tillhopa
7.000 R:dr årligen, mätte af Rikets Ständer beviljas.
Härigenom har Utskottet jemväl besvarat Herr Ödmanssons uti en inom Borgare-Ståndet
väckt, t il Utskottet remitterad motion (N.o 2 7) gjorda framställning om
anslag lör Landskrona skolas utvidning till 5-klassigt läroverk.
52.0. Af Statsråds-protokollet inhemlas, hurusom under år 18G1 hos Kongl.
Maj:t genom Domkapitlet i Upsala, anmälts en af Bektor vid Nori telje skola samt
åtskilliga nämnde stads innevånare i underdånighet gjord ansökan om anställande af
en extra lärare vid berörda läroverk, dervid Domkapitlet underdånigt tillstyrkt, att
arfvode åt en dylik lärare måtte i nåder beviljas, samt att för den händelse denna
läroverkets utvidgning skulle pröfvas höra fortfarande ega bestånd, nådig Proposition
mätte aflåtas till Rikets näst sammanträdande Ständer om anslag på ordinarie stat
till aflöning åt en tredje lärare vid ifrågavarande skola. Enär likväl anställandet af
en dylik lärare på Statens bekostnad icke kunde, med afseende på dåvarande lärjungeantal,
anses vara af behofvel påkalladt, samt då någon tids ytterligare erfarenhet borde
af bidas, innan i nåder beslutades, huruvida Proposition i förberörda hänseende skulle
till Rikets Ständer aflåtas, hade Kongl. Majit, uti skrifvelse den 8 Mars 1861, anbefallt
Domkapitlet, alt efter förloppet af ytterligare ett år, så framt icke förändrade
förhållanden dessförinnan gjorde sådant nödigt, inkomma med den förnyade framställning
i ämnet, hvartill skäl då kunde förefinnas.
Med anledning käraf hade Domkapitlet under den 26 Mars nästlidet år i underdånighet
anmält, alt läroverkets Rektor till Domkapitlet afgifvit redogörelse för de
ytterligare skäl, som numera vore för handen till förnyad underdånig framställning
uti ifrågavarande hänseende. Dessa skäl vore hufvudsakligast: att det varit nödvändigt
att vid läroverket anställa 2 extra lärare, af hvilka den ene tjenstgjort derstädes
från vårterminens, och den andre från höstterminens början nästlidet år; att
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
39
medel till desse lärares aflöning icke kunnat erhållas annorlunda, än genom frivilliga
sammanskott af enskilde personer, men att dylika sammanskott för år 18 62
icke utan stor svårighet kunnat anskaffas till aflönande af en lärare, hvadan fara
vore för handen, att, derest statsanslag lill ytterligare en lärare icke kunde erhållas,
den hittills följda läseordningen måste rubbas; samt slutligen, alt lärjungarnes antal,
som vid liden för den förra ansökningen utgjort 43, sedan till 67, ett antal, som i
allt fall gjorde ökade lärarekrafter behöfliga; och hade i följd häraf Domkapitlet förnyat
sin hemställan om läroverkets utvidgning till 5-klassigt.
Uti särskilda inom Riks-Stånden väckta, till Utskottet remitterade motioner, hos
Ridderskapet och Adeln under N:o 58, af Friherre Hermelin, inom Preste-Ståndet under
N:o 79, af Doktor Björkman, med hvilken Doktor Säve instämt, hos BorgareStåndet
under N:o 64, af Herr Isberg och bos Bonde-Ståndet under N:o 248, af Itiksdagsfullmägtigen
Matts Persson från Stockholms län, hvilka motionärer — under
åberopande, att Norrtelje skola, hvarest lärokursen numera blifvit utsträckt till 5 år,
under sistlidne hösttermin vore besökt af 75 lärjungar och således fullt jemförligt
med åtskilliga 5-klassiga läroverk, såsom Eksjö med 85 lärjungar, Ystads med 76,
Borås med 67, Mariestads med 72, hvarförutom den nyss fullbordade skolbyggnaden
lemnade fullt tillräckligt utrymme för läroverkets utvidgning, — hemställt, alt Rikets
Ständer, med Norrtelje läroverks uppflytlning till femklassigt, måtte bevilja de derför
erforderliga aflöningsbelopp.
Då Norrtelje skola, ehuru ännu blott 2—klassig, är besökt af i det närmaste
lika många lärjungar, som de i näst föregående punkt omförmälda läroverken i Landskrona
och Christinehamn, samt visat sig vara i ständig tillvext; då tillfälle lill fullständigare
skol-undervisning icke finnes på närmare håll än i Upsala, hvars läroverk
redan är så öfverfylldt att en allt för stark tillökning i lärjungarnes antal derstädes
ovilkorligen bör förebyggas; samt då Norrtelje stad och orten deromkring genom aflönande
af extra lärare ådagalagt ett lifligt intresse för läroverkets utvidgning och i
det nya skolhuset beredt fullt utrymme för 5 klasser, anser Utskottet ifrågavarande
läroverks uppflytlning, ej blott, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, till 3-klassigt, utan
jemväl, i enlighet med motionärernes hemställan, till 5-klassigt, vara af billighet och
verkligt bekof påkallad, hvadan Utskottet tillstyrker,
att för Norrtelje skolas utvidgning till femklassigt elementarläroverk
med Rektor och 5 Kolleger måtte beviljas en tillökning i
skolans anslag af 5,000 Riksdaler årligen.
33:o. Sedan uti underdånig skrifvelse af den 1 Oktober nästlidet år Eforus
öfver Göteborgs stifts elementarläroverk under förmälan, att lärjungarnes antal vid
det nya läroverket i Carl Johans församling redan uppginge till 75 och efter all
sannolikhet med nästföljande vårtermin komme att ytterligare ökas, anhållit det Kongl.
Maj:t täcktes i nåder medgifva, alt utöfver de i staten upptagne 2:ne lärare, en 3:dje
lärare måtte i vanlig ordning få vid nämnde läroverk anställas; och har Kongl. Maj:t,
40
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
då det betydliga antal, som redan vid läroverkets första öppnande, derstädes sökt
inträde, tydligen ådagalade behofvet af ökade lärarekrafter, samt enär, enligt hvad
Läroverks-kollegium uti ett Efori underdåniga framställning bifogadt protokoll upplyst,
ej mindre än 50 lärjungar blifvit i läroverkets andra klass intagne, dels för läseåret
1062—1865 beviljat arfvode åt en extra lärare vid ifrågavarande läroverk, dels
ock nu i nåder föreslagit Ilikets Ständer, alt läroverket måtte utvidgas till 5-klassigt,
samt i följd deraf anslaget för detsamma ökas med 1,000 lt:dr till lön för en Kollega,
samt 500 R:dr till rektorslönens höjande från 2,000 till 2,500 R:dr.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft en inom Preste-Slåndet väckt, till
Utskottet remitterad motion N:o 110, deruti Biskop Björck, med hvilken Domprosten
Sundberg, Doktor Wensioe och Prosten Raabe instämt, hufvudsakligen andragit,
hurusom inom Garl Johans församling, som räknade mer än 10,000 innevånare och
vore belägen på en fjerdedels mils afstånd från Göteborg, behofvet af det nya läroverkets
utvidgning till 5—klassigt vore ganska kännbart, hvilket visat sig redan
derigenom att, oaktadt den nya läroverksbyggnaden, hvilken på kommunens egen bekostnad
uppfördes och lemnade godt utrymme för 5 klasser, ännu ej vore färdig,
vid skolans öppnande sistlidne höst likväl inskrifvits 75 lärjungar, af hvilka öfver
två tredjedelar upptagits i öfra klassen och således efter ett års vistande i skolan
till stor del komme att derifrån afgå. I Göteborg, som med Carl Johans församling
egde öfver 40,000 innevånare och vore i ständigt framåtskridande i alla rigt—
ningar, funnes, förutom det ifrågavarande, endast ett elementarläroverk; och då sålunda
med visshet kunde antagas alt skolan, derest den vunue behörig utvidgning,
skulle blifva talrikt besökt, har motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja
nödigt anslag för utvidgning af det i Carl Johans församling inrättade 2-klassiga
elementarläroverk till 5-klassigt.
Jemte det behofvet af ifrågavarande läroverks utvidgning, synes genom hvad ur
Statsråds-protokollet samt af motionären är vordet anfördt, vara tillfyllest ådagalagdt,
torde jemväl den omständigheten att det fullständiga högre elementarläroverket i Göteborg
för närvarande har icke mindre än 550 lärjungar och sålunda är det talrikast
besökta i riket, innebära likgiltiga skäl att, till förekommande af delta läroverks
alltför starka lillvext, hvilken kunde på disciplinen och undervisningen derstädes
hafva menligt inflytande, utvidga Carl Johans församlings skola lill 5-klassigt
läroverk, hvarigenom det angelägnaste behofvet för denna skola vore fylldt. Äfven
med vidtagande af denna åtgärd skulle dock Göteborg, i förhållande till folkmängden,
vara vida mindre väl lörsedt med elementarläroverk än Stockholm, som, förutom
nya elementarskolan och gymnasium, eger fyra 5-kiassiga och fyra 2-klassiga läroverk.
Utskottet tvekar alltså icke att förorda ifrågavarande läroverks utvidgning
jemväl till den utsträckning, motionären derför vrkal, och tillstyrker,
alt för utvidgning af skolan i Carl Johans församling till fera
klassigt
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
41
klassigt läroverk med Rektor och 5 Kolleger måtte beviljas en
tillökning i skolans anslag med 5,000 R:dr årligen,
54:o. Från Borgare-Ståndet har Utskottet fått emottaga en inom nämnde Riksstånd
väckt motion (N:o 127), deruti Herr Rhodin, — under anförande, att viddet
5-klassiga elementarläroverket i Lidköping lärjungarnes antal under sednare åren
oafbrutet ökats och numera uppginge till 05; att såväl stadens som den kringliggande
bördiga ortens folkmängd vore i jemn tillvext, hvadan ett vida större antal
elever, än det nyssnämnda, otvifvelaktig! vore att påräkna, och redan skulle hafva
anmält sig, derest erforderlig ståndig lärarepersonal vid skolan förefunnes; samt alt
högst två eller tre lärjungar årligen från denna skola afginge till det högre läroverket
i Skara, hvaremot det vida öfvervägande antalet vore af medellöshet hindradt att
besöka något utom födelsestaden beläget läroverk, utan genast egnade sig åt de
praktiska yrkena, — hemställt, att Lidköpings elementarskola måtte uppflyttas till
femklassigt läroverk.
I afseende på lärjungarnes antal står Lidköpings skola redan framför åtskilliga
af de med 5 klasser försedda läroverken och då dess närbelägenhet till Skara skäligen
icke bör utgöra hinder för den begärda utvidgningen, enär läroverket i sistnämnda
stad, hvilket för närvarande har öfver 400 lärjungar, således icke lämpligen
bör erhålla vidare tillökning, tillstyrker Utskottet,
att, med bifall till motionen, för Lidköpings läroverks utvidgning
till femklassigt med Rektor och 5 Kolleger, måtte beviljas
en tillökning i läroverkets anslag med 5,500 Riksdaler årligen.
55:o. Uti särskilda inom Borgare- och Bonde-Stånden väckta till Utskottet
remitterade motioner (N:ris 195 och 460) hafva Herr Dahlström, och Riksdagsfullmägtigen
C. J. Svensén från Calmar län, hufvudsakligen anfört, hurusom det i
Oscarshamn från 1858 års höst befintliga 2-klassiga elementarläroverk ingalunda
uppfyllde samhällets behof uti ifrågavarande hänseende. Det kunskapsmått, som,
enligt gällande skolstadga, borde vid ett sådant läroverk bibringas, vore mycket ringa
i jemförelse med hvad enligt nutidens kraf måste anses höra till en fullständig elementarbildning.
Föräldrar och målsmän, som för barn och myndlingar kunde bekosta
en sådan, funne det vanligen bäst och ändamålsenligast att genast från början
insätta dem i ett fullständigt elementarläroverk; men det stora flertalet föräldrar,
som ej kunde bekosta en sådan kurs i en långt aflägse belägen stad, med hvilken
de för öfrigt icke stöde i någon beröring, kunde icke vid det i staden förlagda läroverk
för sina barn erhålla vidare undervisning, än den högst otillräckliga som läge
inom den andra klassens lärokurs. Utan annan bildning, än den inhemtandet af
denna lilla kurs medförde, utgiuge dessa i allmänhet omedelbart till något af de
industriela yrkena, — ett förhållande som hvarken för dem sjelfva eller det allmänna
kunde vara gagneligt. Ingen stad inom hela landet vore, enligt molionärernes
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 6
42
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
åsigt, i större behof af ett utvidgadt elementarläroverk än Oscarshamn, i anseende
till aflägsenheten från stad med fullständigare läroverk. De närmast belägna städerna,
der elementarläroverk funnes, voro Calmar, Westervik, Eksjö och Wimmerby.
Afståndet till Calmar vore 9, till Westervik 9, lill Eksjö 15 och lill Wimmerby
7 mil. Sistnämnde stad, som vore den mest närbelägna, hade endast eli treklassigt
läroverk, så att en fullständig elementarbildning stöde ej att erhålla på närmare
afstånd än 9 till 15 mil. Oscarshamn, som redan egde öfver 2,500 innevånare,
utgjorde dessutom genom sitt läge vid hafvet medelpunkten för en folkrik och myc
ket
vidsträckt landsorts rörelse och hade i sin närhet flera folkrika köpingar, af
hvilka Mönsterås, belägen på Sfidels mils afstånd, egde en folkmängd af omkring
1,400 personer. Och hafva på grund af dessa förhållanden motionärerne hemställt,
att Oscarshamns läroverk måtte utvidgas till femklassigt, hvilken utvidgning jemväl
vore afsedd i den af Kongl. Majit godkända planen för del nya läroverkshuset: —
hvarjemte Herr Dahlström alternativt föreslagit att berörda skola måtte åtminstone
till treklassigt läroverk uppflyttas.
Då, med undantag af läroverken i Norrtelje och Carl Johans församling, hvilkas
uppflyttning Utskottet redan härofvan tillstyrkt, Oscarshamns skola har större anlal
lärjungar (öfver 40) än något annat tvåklassigt läroverk, synes, vid de af motionärerne
i öfrigt anförda förhållanden, någon utvidgning af detta läroverk vara al nöden,
helst stadens raska framåtskridande och ortens aflägsenhet från annat läroverk låter
förvänta, att lärjungarnes antal skall framgent lillvexa; dock anser Utskottet det närvarande
behofvet vara uppfyldt om läroverket med en klass tillökas; hvadan Ut
skottet
får på det sätt tillstyrka Rikets Ständers bifall till motionärernes framställning,
alt för Oscarshamns skolas utvidgning till treklassigt läroverk
med Rektor och 2 Kolleger beviljas 1,500 Riksdaler årligen.
56:o. Förnämsta betänkligheten, som mött för tillstyrkandet af de ifrågavarande
skolornas utvidgning, har varit den svårighet, sorn redan visat sig, att besätta
lårareplatserna med fullt kompetente personer, och hvilken svårighet måste blifva
ännu mycket större än förut i händelse af Rikets Ständers bifall till Utskottets i det
föregående afgifna förslag, på grund af hvilka, om de antagas, 22 nya lektorsplatsei
och 46 nya adjunktsbefattningar, eller tillsammans 68 nya lärarebeställningar, skulle
komma att på en gång besättas. Då man jemför antalet af dem, som under sednaste
åren undergått filosofie kandidatexamen och förvärfvat filosofisk grad, med antalet
af lediga lärareplatser, finner man lätt, det fara år för handen, att undervisningen
inom elementarläroverken blir anförtrodd åt lärare, som icke visat sig innehafva
de grundliga studier och den mognad i bildning, som för utöfvandet af ett så
magtpåliggande kall oeftergifligen erfordras. Om upprätthållandet af undervisningen
vid redan befintliga elementarläroverk genom fullt kompetente lärare visat sig förenadt
med svårigheter, måste utvidgandet af dessa läroverks omfång vidtagas under
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
43
sådana bestämmelser, som kunna bereda trygghet att undervisningens grundlighet
icke kommer att lida. Om någon viss tid bestämmes, före hvilkens förlopp skolornas
utvidgning icke må vidtagas, kunna skickliga ämnen för undervisningens bestridande
under liden hinna bildas.
Af dessa skäl får Utskottet, — som anser det vara af största vigt, att den i Skol—
stadgan meddelade bestämmelsen derom, att för kompetens till kollega- och adjunktstjenster
fordras afiagd filosofie kandidatexamen och till lektorsplatser förvärfvad filosofisk
grad, orubbadt iakttages, — på det tid må vinnas att bereda tillgång på tillräckligt
antal kompetente sökande till de många föreslagna nya lärareplatserna, hemställa,
att Rikets Ständer måtte besluta, att vid de två- och treklassiga
skolor, för hvilkas utvidgning anslag vid innevarande riksdag
kunna blifva beviljade, de nya lärarebefattningarne ej förr
än vid slutet af vårterminen år 1866 må tillsättas.
37:o. Uti en från Borgare-Ståndet till Utskottet remitterad motion (N:o 115)
har Herr L. R. Kistner hufvudsakligen anfört, alt det i Söderhamns stad befintliga
3-klassiga elementarläroverk redan visat sig vara för staden oell orten otillräckligt, så
alt man, för att i någon mån tillsvidare afhjelpa beholvet, måst genom enskilda
bidrag anskaffa lön åt en fjerde lärare. Lärjungarnes antal, som utgjorde 42, kunde
med visshet antagas komma att inom kort betydligt tillvexa. Under förhoppning
om skolans utvidgning genom Statens mellankomst hade staden på egen bekostnad
uppfört ett nytt skolhus, som i tvänne våningar innehölle, förutom bönerum och
bibliothek, 8 lärosalar och således vore afsedt för inrymmande af ett 5—klassigt
läroverk. Belägen på 6 mils afstånd från Hudiksvall och 9 från Gefle, utgjorde
Söderhamn medelpunkten för den kringliggande, talrikt befolkade ortens rörelse. Och
har motionären på grund häraf hemställt, att anslaget för läroverket i Söderhamn
måtte ökas med 3,500 R:dr, nemligen tillförhöjning i rektorslönen 500 R:dr och till
aflöning åt 3 Kolleger 3,000 R:dr.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Söderhamns skola under innevarande års
vårtermin varit besökt af 60 lärjungar; men då detta antal ej obetydligt understiger
hvad som i fråga om andra dylika läroverk ansetts utgöra skäl för anställande af
flere lärare, synes den af motionären föreslagna utvidgning af berörda skola ännu
icke vara af behofvet påkallad; i följd hvaraf Utskottet hemställer,
alt Herr Kistners ifrågavarande motion ej måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
38:o. Uti särskilda inom Borgare- och Bonde-Stånden väckta, till Utskottet
remitterade motioner, i det förra Riks-Ståndet under N:o 208 af Herr G. Lallerstedt
och i det sednare under N:ris 307 och 309 af Riksdagsfullmägtige Jonas Andersson
och Anders August Andersson från Östergötlands län, hafva bemälde motionärer, bland
annat, anfört hurusom det i Wadstena stad befintliga treklassiga läroverk nu vore
44
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
det enda ställe, der hela den nordvestra delens af Östergötland befolkning hade
tillfälle att låta sina barn inhemta något mera i kunskapsväg, än som i folkskolorna
kunde meddelas; och med högst få undantag slutades också lärokursen med det
ringa mått af kunskaper, som ett treklassigt läroverk förmådde att bibringa, en lärokurs
så mycket mindre tillfyllestgörande, som knappast något ämne i dylika läroverk
kunde sägas blifva fullständigt eller helt afslutadl; och då Wadstena och Skenninge
städer samt Motala köping och omkringliggande landsbygd, med en folkmängd
af 46 å 47,000 personer, väl vore i behof af ett fullständigare läroverk,
halva motionärerne föreslagit att Wadstena skola måtte till 5—klassigt läroverk
utvidgas.
Derjemte har uti en från Bonde-Ståndet till Utskottet remitterad motion (N:o 336)
Riksdagsfullmägtigen Olof Olsson från Olebyn al Wermlands län gjort framställning
om förändring af det i Arvika köping befintliga 2-klassiga läroverk till 3—klassigt, i
anseende till ortens behol af tillfälle till fullständigare elementarundervisning, än som
nu kunde vid berörda läroverk meddelas.
Under nästlidne års vårtermin, — den sisla för hvilken uppgifter varit för
Utskottet tillgängliga, — besöktes det treklassiga läroverket i Wadstena af 34 och
Arvika tvåklassiga af 33 lärjungar; och då sålunda dessa skolor varit mindre talrikt
besökta än flera andra läroverk af motsvarande omfattning, synes någon utvidgning
för dem icke böra ifrågakomma; hvadan Utskottet hemställer,
att Herr Lallerstedt samt Riksdagsfullmägtige Jonas Anderssons,
Anders August Anderssons och Olof Olssons ofvanherörda motioner
mätte al Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
59:o. Från Borgare-Ståndet har blifvit till Utskottet remitterad en inom nämnde
Riks-Stånd väckt motion (N.o 65), deruti Herr F. G. Isberg, — under åberopande
af Kongl. Maj ts till Rikets sist församlade Ständer gjorda framställning om Skenninge
skolas uppflyttning på de lägre två-klassiga elementarläroverkens slat, — hemstäbt
alt Rikets Ständer nu måtte behjerta stadens och ortens behof i berörda hänseende
och alltså bevilja nödigt anslag till lön åt en Rektor med 2,0(10 R;dr.
Sedan indragning af Skenninge skola redan år 1822 blifvit beslutad och hänne
derelter följande sknlrevisioner denna åtgärd tillstyrkt, hafva Rikets Ständer dels vid
11156—11)513 årens riksdag hemställt, huruvida icke skolan kunde vid nuvarande
lärarens afgång indragas, och dels vid sistlidna riksmöte ej funnit skål alt Kongl.
Majlis ofvanherörda nådiga framställning bifalla; och då, enligt hvad motionären jemväl
upplyst, det i omlörmälda stad förhandenvarande lilllälle till undervisning ej
blifvit begagnadt, ulan skolan under nästlidet års vår, al brist på lärjungar, hållits
slängd, saknar Utskottet anledning att afvika från den åsigt, Rikets Ständer uti denna
råga förut uttalat och tillstyrker alltså,
att Herr Isbergs ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
45
40:o. Jemte förmälan, hurusom den vestra delen af Wexiö stift vore i saknad
af elementarläroverk, har Prosten Lundholm, med hvilken Doktor Almqvist och
Prosten Palmlund sig förenat, uti en hos Preste-Ståndet väckt motion (N:o 37),
föreslagit, att uti köpingen Wernamo, som vore belägen på 7 mils afstånd från
Wexiö och Jönköping samt räknade 700 innevånare och vore omgifven af en vidsträckt
och rikt befolkad landsort, ett tre- eiler två-klassigt läroverk måtte inrättas.
Likaledes har inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Lars Ersson från Södermanlands
län (uti motion N:o 392) föreslagit att köpingen Malmköping, som vore
belägen i sjelfva hjertat af Södermanland, 5f mil från Nyköping, 4f mil från Strengnäs
och 5* mil från Eskilstuna, måtte erhålla ett två-klassigt läroverk, enär bristen
derpå blefve inom orten alltmera kännbar.
Då någon utredning i afseende på de ifrågaställa skolornas behöflighet icke
blifvit åvägabragt och, enligt hvad af motionärerne uppgifvits, erforderliga läroverkshus
ej finnas alt tillgå, anser sig Utskottet icke kunna omförmälda motioner understödja,
utan hemställer
att Prosten Lundholms och Riksdagsfullmägtigen Lars Erssons
ifrågavarande motioner mätte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
41:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion (N:o 46) har Hofpredikanten
Lithner, med hvilken Prosten Lundholm instämt, fästat uppmärksamheten derpå, att
lärarne vid rikets elementarläroverk, oaktadt de vid de sednaste riksdagarne erhållit
betydligt förbättrade lönevilkor, likväl icke kunde vid slutet af sin mödosamma bana
emotse sådana löneförmåner, som med nu rådande lelnadskostnader tillförsäkrade
dem en från näringsbekymmer fri ålderdom; i följd hvaraf, och med hänseende lill
lärarekallets stora vigt och betydelse lör det allmänna, motionären föreslagit att bemälde
lärare, såväl Lektorer, som Adjunkter och Kolleger, måtte undfå löneförhöjning
på det säll, att lill nuvarande fyra lönegrader inom hvardera klassen lägges en
femte, så att efter 20 års tjenstgöring en Lektor erhölle i lön 4,000 R:dr samt en
Adjunkt eller Kollega 5,000 R:dr; — varande enahanda förslag älven i Borgareståndet
framstäldl uti en af Herr P. G. Alander väckt motion (N:o 35, moni. 2),
deruti allernalivt hemställes, att berörda förmån åtminstone måtte komma lärarne
vid de större läroverken till godo.
Vid öfvervägande af det utaf motionärerne sålunda framlagda förslag har den
ifrågaställa löneförhöjningen redan i och för sig synts Utskottet vara med billighet
öfverensstämmande, då med nu gällande aflöningsstat en Kollega, som först efter en
långvarig och kostsam förberedelse, inträder i tjenst, sedermera icke kan uppnå högre
lön än 2,500 R dr. Billigheten al det ifrågavarande förslaget framstår ännu tydligare
vid jemförelse med den aflöning, som bestås på andra civila embetsmannabanor,
af hvilka de flesta erfordra vida kortare studii-kurs och ingalunda kräfva trägnare
eller mera ansträngande tjenstgöring. De fleste andra civile tjenstemän kunna ock
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
vid mera framskriden ålder hoppas erhålla befordran till bättre aflönade befattningar,
men för skollärare finnes ej tillfälle till sådant avancement, sedan utsigten till indrägtiga
belatlningar inom kyrkan, hvilka tillförene ofta tillfallit utmärktare skollärare,
numera, genom den förändrade tjensteårsberäkningen, gått för dem förlorad.
Men ej blott från synpunkten af lärarnes billiga anspråk, utan äfven för skolans egen
skuld är någon löneförbättring åt lärare af behof påkallad, enär orsaken till den
rådande svårigheten alt med fullt qvalificerade personer besätta lärareplatserna till
stor del måste sökas deri, att denna bana, i jemförelse med andra lefnadsyrken,
företer så föga lockande utsigter för framtiden. Och då denna svårighet visat sig
så stor, att ofia läraretjenster, af brist på kompetente sökande, måst flera gånger
förklaras lediga och redan öfver 60 ordinarie platser blifvit besatta med ograduerade
lärare, synes den föreslagna förhöjningen, hvilken beräknats föranleda en statsutgift af
25,000 R:dr årligen, ej vara för högt tilltagen.
I öfverensstämmelse med nu yttrade åsigter får Utskottet således hemställa,
alt Rikets Ständer för lärare vid elementarläroverken bestämma
ytterligare en lönegrad, så att efter tjugu års, för nit och skicklighet
vitsordad tjenstgöring, Lektorer erhålla i lön 4,000 R:dr,
samt Adjunkter och Kolleger 3,000 R:dr, med vilkor likväl att
uppflytlning i denna lönegrad först med nästa statsregleringsperiod
vidtager och att i nämnde lönegrad uppflyttas endast
de, som då varit ordinarie Lärare 20 år eller derutöfver; dock
utan att de Lärare, som innehaft ordinarie tjenst öfver 20 år,
må ega anspråk att nu eller framdeles åtnjuta den ifrågavarande
löneförhöjningen för den tid utöfver 20 år, som de redan varit
ordinarie, samt att för detta ändamål elementarläroverkens anslag
höjes med 25,000 Riksdaler.
42:o. Enligt den vid 1856—1858 årens riksdag verkställda reglering af
elementarläroverkens aflöningsstater, bestämdes, i förhållande till högsta lektorslö
nen,
5,500 R:dr, samt högsta adjunkts- och kollega-lönen, 2,500 R:dr, aflöningen
lör Rektorer sålunda, att de högre läroverkens Rektorer erhöllo 4,000 R:dr, Rektorerne
vid de på real-linien fullständiga läroverken 3,500 R:dr, Rektorerne vid de
femklassiga läroverken 5,000 R:dr, Rektorerne vid treklassiga läroverk 2,500-R:dr
och Rektorerne vid tvåklassiga läroverk 2,000 R:dr, med rättighet för de sistnämnda
skolornas Rektorer, att elter 15 års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring,
räknad (rån början af kalenderåret näst efter det, då de först erhållit fullmagt såsom
ordinarie lärare, uppflyttas till en förhöjd lön af 2,500 R:dr. Rigtigheten af
den utaf Rikets Ständer dervid följda grundsats, att Rektorer icke i något fall böra
aflönas med lägre belopp än de under deras ledning tjenstgörande lärare, samt att
de större läroverkens Rektorer, med hänseende till den trägna och ansvarsfulla be
skaffenheten
al deras göromål, böra tilläggas någon högre aflöning än öfrige lärare,
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
47
lärer icke kunna bestrida?!; oell då gpnom antagandet af hvad Utskottet uti nästföregående
punkt i afseende på elementarlärares aflöning tillstyrkt, förhållandet här
utinnan
skulle undergå förändring i det Rektorerne vid de högre fullständiga läroverken
komme att erhålla samma aflöning, sorn de äldste Lektorerne samt Rektorerne
vid de tre- och tvåklassiga skolorna till och med lil öfve sämre aflönade än de
i äldsta kollégagraden tjenstgörande lärare, tvekar icke Utskottet att, i öfverensstämmelse
med berörda grundsats och såsom följd af den för lärarne föreslagna lönetillökning,
hemställa,
att Rektorerne tid de fullständiga högre läroverken måtte, efter
10 års tjenstgöring i sådan egenskap, erhålla 500 R:drs tillökning
i lönen; samt att Rektorerne vid de treklassiga efter 15
års och vid de tvåklassiga läroverken efter 20 års tjenstgöring,
räknad från början af kalenderåret näst elter det, då de först
erhållit fulimagt såsom ordinarie lärare, tilläggas ett lönebelopp
lika med den högsta föreslagna kollegalönen, eller 5,000 R:dr;
dock att, i afseende på beräkningen af tiden för tillgodonjutande
af denna tillökning i lönen, lika beskaffad! förbehåll må blifva
gällande, som i föregående punkt finnes intaget; äfvensom alt
del för bestridande af dessa aflöningstillökningar beräknade belopp,
6,500 R:dr, måtte iäroverksanslaget tilläggas.
45:o. Under anförande, hurusom de 5-klassiga elementarläroverken i Clara,
Maria, Jacobs och Catharina församlingar i Stockholm vore besökta af flere lärjungar
än öfriga 5-klassiga skolor, och i detta hänseende snarare kunde hänföras till de
fullständiga läroverken, har Doktor Wensjoe, med hvilken Doktor Thyselius och Hofpredikanten
Lithner instämt, uti en hos Preste-Slåndet väckt, till Utskottet remitterad
motion, N:o 78, föreslagit att, på grund af den trägnare tjenstgöring, som i
följd af berörda förhållande Rektorerne vid dessa läroverk ålåge, och med hänseende
jemväl till de höga lefnadskostnaderna i hulvudstaden, bemälde Rektorers löner måtte
med 500 R:dr förhöjas.
Under nästlidet års vårtermin utgjorde lärjungarnes antal i femklassiga läroverket
inom Clara församling 217, inom Maria 25 i, inom Jacobs 185 och inom
Catharina 209; och då dessa skolor sålunda i detta hänseende ej endast stå framför
de öfriga 5-klassiga läroverken, utan äfven öfverträffa de på real—linien fullständiga,
samt en så stor tillökning i lärjungarnes antal, hvaraf måste blifva en följd, att
ett vida betydligare antal lärare vid dessa skolor tjenstgöra, i många hänseenden
åstadkommer för Rektorerne betydligt tillökade göromål, hemställer Utskottet,
att Rektorerne vid de femklassiga läroverken i Clara, Maria, Jacobs
och Catharina församlingar i Stockholm måtte tilläggas
löneförhöjning med 500 R:dr hvardera och, i följd deraf, anslaget
till elementarläroverken höjas med tillhopa 2,000 IRdr.
48
Stats-UtsTcottets-Utlåtande N:o 139.
44:o. Uti en inom Preste-Ståndet väckt motion, N:o 38, har Doktor Thyselius,
med hvilken flere af Ståndets ledamöter hufvudsakligen sig förenat, fästat uppmärksamheten
derpå, att billigheten syntes fordra det äldre Adjunkter och Kolleger vid
läroverken, som blefve till Lektorer befordrade, icke måtte derigenom tillskyndas någon
ekonomisk förlust, utan åtminstone få bibehållas vid de inkomster, hvaraf de
redan vore i åtnjutande, med någon utsigt till framtida förbättring i sina lönevilkor,
i händelse deras helsa och krafter tilläte dem så länge verka i läroverkets tjenst.
En sådan utsigt skulle, i motionärens tanke, kraftigt mana Adjunkter och Kolleger
till oförtrutet nit i sin verksamhet och till fortsatta studier i de dem tillhörande
vetenskaper. Dessutom skulle Statsverket derigenom komma alt göra icke obetydliga
besparingar, ty om äldre Adjunkter uppmuntrades att söka lektorater, klefve deras
tjenster åter besatta med yngre lärare, som började med yngsta adjunktslönen,
då nu deremot de äldre Adjunkterna nödgades bibehålla sina platser och lektoraterna
blefve med yngre personer beklädda. På grund häraf har motionären föreslagit, ”att
de Adjunkter eller Kolleger, som hädanefter blifva till Lektorer befordrade, må, om de
redan uppnått den fjerde lönegraden för Adjunkter, få hörja med den andra lönegraden
för Lektorer, eller, om de uppått den tredje lönegraden för Adjunkter, få öfvergå
till den andra lönegraden för Lektorer det år som de, om de qvarstadnat såsom
Adjunkter, skulle hafva tillträdt den högsta för desse bestämda lönegraden.
I enahanda syftning har Herr F. A. Rinman, uti en hos Borgare-Ståndet väckt
motion (N:o 85) föreslagit ”att Adjunkt eller Kollega, som innehar högsta lönegraden
vid elementarläroverken, må, om han erhåller lektorsbefattning, få bibehålla sin förut
innehafda lön, likväl utan rättighet alt uppflyttas till 3:dje lönegraden för Lektorer
förr än efter 10 års tjenstgöring som Lektor.”
Lika med motionärerne anser Utskottet det obilligt att lärare, som efter mångårig
tjenstgöring vid skolan på grund af aflagda lärdomsprof vinner befordran till
annan, mera ansvarsfull tjenst, för hvars erhållande högre kunskapsmått erfordras,
skall genom denna befordran få förminskade inkomster; och, då afhjelpandet af detta
missförhållande ej torde för Statsverket föranleda särdeles betydliga kostnader, emedan,
hittills åtminstone, sådana fall, som de ifrågasatta, sällan förekommit, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte på det sätt berörda motioner bifalla,
att Adjunkt eller Kollega, som innehar högre lönegrad vid elementarläroverken
än lägsta lektorslön, må, om han erhåller lektorsbefattning,
komma i åtnjutande af enahanda lönebelopp, som
han ditintills innehaft, likväl ulan rättighet att nppflyttas till högre
lönegrad för Lektorer, förr än efter tio års tjenstgöring
såsom Lektor.
45:o.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
49
45:o. Enligt livad af ofta åberopade Stalsråds-protokoll inhemtas, bade under
loppet af år 1861—1862 framställningar hos Kongl. Maj:t blifvit gjorda om behof—
vet af dels ökade arfvoden för Gymnastiklärare vid högre fullständiga elementarläroverk,
och dels anställande af biträdande Gymnastiklärare, der, i följd af lärjungarnes
antal, det icke skulle blifva möjligt för den ordinarie att ensam sköta denna undervisning.
Billigheten af den ifrågaställa arfvodesförhöjningen syntes så mycket
mindre kunna bestridas, som det allmänt ansåges vara af nöden, att åt de gymnastiska
öfningarne vid läroverken gifva en betydligt större utsträckning än hittills,
samt, hvad särskildt de högre läroverken anginge, undervisning i vapenöfning derstädes
komme alt allt mera allmänt införas; hvadan och då redan icke sällan inträffat,
att till lediga gymnaslikläraretjenster ingen kompetent sökande anmält sig,
det kunde tagas för afgjordt, att, om aflöningsförmånerna förblefve oförändrade under
det tjenstgöringsskyldigheten i ganska väsendtlig mån ökades, lämplige lärare i
detta vigtiga öfningsämne endast undantagsvis skulle stå att erhålla.
A andra sidan och då den tid och den möda, som en Gymnastiklärare måste
egna sin tjenst, i betydlig grad berodde af det antal lärjungar honom ålåge alt
handleda, kunde det ingalunda vara med billighet öfverensstämmande, att Gymnastiklärarnes
arfvoden bestämdes lika vid alla läroverk, då lärjungarnes antal på olika
ställen vore så skiljaktigt, alt bland de fullständiga skolorna några hade endast omkring
150 lärjungar, under det andra hade omkring 500. Med afseende härå hade
blifvit föreslaget, att vid talrikare besökta läroverk 2:ne Gymnastiklärare skola antagas;
men då i sådant fall ett ungefärligt lärjungeantal måste fastställas såsom den
gråns, vid hvilken en biträdande lärare, vore ali anse såsom behöflig, så måste det
kunna inträffa, att af läroverk, mellan hvilkas lärjungeantal skilnaden vore ganska
obetydlig, det ena hade tvänne Gymnastiklärare, det andra blott eu enda, således att
den ordinarie Gymnastikläraren skulle på det ena stället hafva nära dubbelt så dryg
tjenstgöring som på det andra, oaktadt aflöningen för båda vore densamma. På det
alltså billighetens fordringar skulle kunna i möjligaste mån tillfredsställas, syntes det
lämpligt att arfvodet närmare rättades efter de med tjensten förenade åligganden,
följaktligen att, om ett visst lönebelopp bestämdes under förutsättning al ett antal af
omkring 200 lärjungar, medel derutöfver funnes att tillgå för gymnastikundervisnings
bekostande vid läroverk, der lärjungarnes antal i betydligare mån öfverstege
det nyss nämnda, och hvarest således särskildt förfogande i afseende derå kunde
erfordras. Om således, i följd af hvad ofvan blifvit anfördt, en förhöjning i Gymnasliklärarnes
arfvoden kunde anses vara af behofvet påkallad, så syntes det afsedda
ändamålet, att förekomma brist på kompetente sökande till dessa befattningar, säkrast
uppnås derigenom, att redan första lönegraden bestämdes till ett belopp något
öfverstigande den hittills varande andra, hvaremot, i stället för tre lönegrader, två
sådana ansågos göra tillfyllest, och tjenstgöringstiden för uppflyttning i den sednare
Bih. till B. St. Fröt. 1862 <& 1863. 4 Sami. 1 Afd, 3 Band■ 1 Haft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
af dessa böra bestämmas tili 10 år. — Kongl. Maj:t hade sålunda funnit mest ändamålsenligt,
att arfvodet lör Gymnastiklärare vid högre fullständiga läroverk bestämdes
till 800 R:dr, alt efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring höjas till 1,200
R:dr, samt att ett lämpligt belopp blefve anvisadt till extra arfvoden för Gymnastiklärare
vid de läroverk, der lärjungarnes antal i betydligare mån öfverstege 200;
och utgjorde, under förutsättning att Nyköpings och Halmstads skolor blefve lill fullständiga
elementarläroverk utvidgade, den genom berörda arfvodestillökning erforderliga
förhöjningen i det belopp, som, enligt nu gällande stat, skulle till sådana
arfvoden vid de fullständiga läroverken utgå, 6,266 R:dr 67 öre årligen; hvarjemte
för extra Gymnastiklärare-arfvoden en summa af 7,000 R:dr beräknats vara behöflig.
Äfven vid de på real-linien fullständiga läroverken ansåges en förhöjning i det
vanliga gymnastiklärare-arfvodet böra ega rum, och syntes i sådant hänseende, i
likhet med hvad för de fullständiga läroverken vore föreslaget, lönegraderna böra
vara 2, den lägre å 600 R:dr samt den högre, i hvilken uppflyttning först efter 10
års väl vitsordad tjenstgöring borde ske, å 900 Ridr, hvilken förändring kråfde en
anslagstillökning af 1,000 Ridr.
Det vid sistlidna riksdag anvisade anslag till arfvoden för Gymnastiklärare vid
de lägre elementarläroverken, 9,000 R:dr, hade, enligt hvad Statsråds-protokollet jemväl
upplyser, under innevarande statsregleringsperiod varit sålunda fördeladt, att
ifrågavarande lärare vid 5—klassiga läroverk åtnjutit 250 R:dr, vid de 3-klassiga
skolorna 200, och vid de 2—klassiga 150 R:dr årligen. Vid många läroverk hade
emellertid dessa tjensler stålt lediga eller måst genom vikarier uppehållas, och vore
alltså en lämplig förhöjning i nämnde belopp lika mycket af omtanka för läroverken,
som af billigheten påkallad. Med afseende hvarå Kongl. Majit ansett arfvodet
vid de 5-klassiga skolorna böra höjas till 500 R:dr, samt vid de 3- och 2-klassiga
tili 300 R:dr, för år räknadt; och erfordrades härför, under förutsättning alt Halmstads
läroverk uppflyttades bland de fullständiga och skolorna i Landskrona och Christinehamn
blefve till 5-klassiga utvidgade, utom nyssberörda anslag, 9,000 R:dr,
ytterligare ett belopp af 6,700 R:dr årligen.
I enlighet härmed har Kongl. Majit nu begärt:
alt till löneförbättring och extra arfvode för Gymnastiklärare vid de fullständiga
läroverken måtte beviljas 15,266 Ridr 67 öre;
alt till löneförbättring för Gymnastiklärare vid de på real—linien fullständiga
läroverken måtte anslås 1,000 Ridr; och
alt till Gymnastiklärares aflöning vid de lägre läroverken måtte dels bibehållas
nuvarande anslaget, 9,000 Ridr, och dels beviljas en förhöjning af 6,700 R:dr, eller
tillhopa 15,700 Ridr.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet jemväl förehaft en
hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad motion, Nio 207, deruti
Friherre von Vegesach, C. H. /., hemställt att, sedan öfvertygelsen nu vore stadgad
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
51
om den pedagogiska gymnastikens värde såsom ett fysiskt uppfostringsmedel och dess
tillämpning, till följd deraf, vid skolorna blifvit anbefalld, Rikets Ständer måtte, för
alt möjliggöra bildandet af en fullt duglig Gymnastiklärarekorps, som vore det första
vilkoret för den fysiska uppfostrans ändamålsenliga befrämjande, öka lönerna för
sådane lärare, så att den, som för öfrigt ansäge sig kallad att beträda denna bana,
icke målte finna sig afskräckt genom de alltför mörka ekonomiska utsigter, som der
mötte; och enär skäl icke funnes att anse den fysiska uppfostran af mindre gagn
än den intellektuela, samt då det helt säkert vore förenadt med lika stor möda att
vårda och bereda utveckling åt kropps- som själskrafterna, har motionären föreslagit
att gymnastiklärarelönen vid de högre elementarläroverken måtte höjas till samma
belopp, som det åt yngste Adjunkten vid sådant läroverk nu anslagna, eller 1,000
R:dr årligen under de första 5 tjensteåren, med samma gradvis skeende tillökning,
som för Adjunkter är bestämd, — likväl med vilkor alt Gymnastikläraren, för att
komma i åtnjutande af dessa förbättrade lönevilkor, skulle underkastas afläggande af
de högre kunskapsprof, som kunde för dem varda bestämda.
Utskottet, som funnit den af Kongl. Majit föreslagna aflöningsförhöjning för samtlige
elementarläroverkens Gymnastiklärare vara af behof och billighet påkallad, anser
deremot det af ofvanbemäide motionär väckta förslag i afseende å aflöningen för sådane
öfningslärare vid de högre läroverken icke böra understödjas, enär de med
dessa lärarebefattningar förenade göromål ingalunda äro af beskaffenhet att, på sätt
med Läroverks' adjunkterne är fallet, taga en persons hela tid och verksamhet i anspråk;
och får Utskottet alltså, med iakttagande af den tillökning, som för en del
af nästa statsregleringsperiod kan blifva en följd af den hår ofvan tillstyrkta utvidgningen
af skolorna i Norrtelje, Carl Johans församling och Lidköping till femklassiga
läroverk, tillstyrka,
att Rikets Ständer, med afslag å Friherre von Vegesachs ifrågavarande
motion, måtte Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda nådiga
framställningar på det sätt bifalla, att på stat uppföres
a) till löneförbättring och extra arfvode för Gymnastiklärare vid
de fullständiga läroverken 13,266 R:dr 67 öre;
b) lill löneförbättring för Gymnastiklärare vid de på real—linien
fullständiga läroverken 1,000 R:dr; och
c) till Gymnastiklärares aflöning vid de lägre läroverken 16,000
Riksdaler.
46:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (N:o
116) har Herr C. F. Ridderstad, föreslagit, att, då det, i motionärens tanke, vore
obilligt att Gymnastiklärare, som tjenslgjorde på grund af förordnande, icke åtnjöte
samma aflöning, som ordinarie Gymnastiklärare, Rikets Ständer måtte besluta att
löneanslagen skulle utgå till Gymnasliklärarne såväl vid elementarläroverken, som
vid Rikets öfriga allmänna skolor till lika belopp och under samma vilkor såväl
52
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
till dem, som blott vore förordnade, som till dem, hvilka vore på ordinarie stat
uppförde.
Då Rikets Ständer, såsom vilkor för de vid högre elementarläroverken anställde
Gymnastiklärares berättigande till inträde i högre lönegrad, föreskrifvit viss tjenst—
göringstid efter det befallningen, på grund af utnämning, blifvit tillträdd, saknar
Utskottet anledning att motionärens förslag understödja, utan hemställer,
att Herr Ridderstads ifrågavarande motion måtte af Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
47:o. I fråga om vapenöfningars införande vid elementarläroverken har Utskottet
genom särskilda remisser fått emottaga framställningar af:
aJ Friherre von Vegesach, C. H. /., sorn, uti en hos Ridderskapet och Adeln
väckt motion (N:o (»2), då en allmännare utbredd vapenfärdighet vore för landets
sjelfständighet och trygghet af största vigt. bland annat, föreslagit, att Rikets Ständer
måtte bevilja dels ett årligt anslag af 10,000 R:dr till aflöning åt militär—in—
struklörer vid likpts högre och lägre elementarläroverk, hvilken aflöning borde utgå
med 1 R dr för hvarje elev, som af sådan instruktör Atnjöte undervisning, dels för
en gång ett belopp af 5,600 R dr till inköp af 140 målskjutuingsgevär af 1860
Ars modell, .alt bland eleverna vid de högre elementarläroverket! utdelas, och dels
jemväl lör en gång, 5,000 R:dr tdl anläggande af en målskjulningsbana för Stockholms
skolungdom; samt att Rikets Ständer malte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att lör elementarläroverkens behof 1,500 exercisgevär måtte ur Kronans
förråd kostnadsfritt lå ullemnas;
b) af Herr R. Ditzinger, som, i en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o
52), hemställt, att Rikets Ständer måtte för nästa statsregleringsperiod bevilja ett
förslagsanslag af 10,000 R:dr årligen, att efter den af Friherre von Vegesach angifna
beräkningsgrund användas lill aflöning åt instruktörer för militära öfningar
vid elementarläroverken;
c) af Herr P. G. Alander, som uti en jemväl hos Borgare-Ståndet väckt motion
(iN:ö 55) föreslagit, alt de högre löner, som af Kongl. Maj:t blifvit för Gymnastiklärare
begärde, måtte tilldelas dem med det vilkor, att de blefve förbundne
att öfva de högre klassernas läijungar i gevärsexercis, samt den högsta klassens
båda afdelningar jemväl i målskjutning; samt
dj af Herr Ekerot, hvilken under den diskussion, som hos Borgare-Ståndet
egt rum vid remissen af Herr Blancbes hos nämnda Riks—Stånd väckta motion
(N:o 4), angående anslag för skarpskytteföreningarne i riket, föreslagit, bland annat,
att samma rättighet till utbekommande af gevär från Kronans förråder, som Herr
Rlanche för skarpskytteföreningarne påyrkat, måtte jemväl elementarläroverken tilläggas.
Uti ett den 9 sistlidue Januari till samtliga Domkapitlen i riket aflåtet nådigt
Cirkulär har Kongl. Majit behagat meddela, att, ehuru, af anförda skäl, fråga om ord
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
53
nandet i dess helhet af den gymnastiska undervisningen icke ännu vore så beredd,
att densamma kunde till hufvudsakligt afgörande förekomma, hade Kongl. Majit likväl
funnit det vara af behofvet påkalladt, att, utan afbidan deraf, åtskilliga föreskrifter
nu blefve meddelade i afseende på denna undervisning, såvidl elementarläroverket
och folkskolan angick. Då stor vigt läge derpå, alt en ensidig utveckling af själs—
förmögenheterna hos den uppvexande ungdomen förekommes, och att åtgärder blefve
vidtagna till befrämjande af denna ungdoms fysiska utbildning till ett kraftigt, starkt
och härdadt slägte, samt enär tillika otvifvelaktig! vore, att genom införandet af militära
öfningar och vapenkonst ibland de ämnen, hvaruti undervisning vid skolorna
meddelades, en allmän medborgerlig krigsbildning, säkrare än genom något annat
medel, blefve hos nationen grundlagd och såmedelst åt fäderneslandet beredt ett i
farans stund allestädes tillgängligt försvar och värn för dess sjelfständighet, på samma
gång som dessa öfningar i betydande mån borde bidraga både att vänja det uppvexande
slågtet till en oafvänd uppmärksamhet på gifna föreskrifter, till ordning och
lifaktighet, samt att redan tidigt väcka detsamma lili en klarare, på bela lefnadsrigtningen
inverkande besinning deraf, att de kunskaper och krafter, som läroverket hade
till föremål att bibringa och utveckla, borde i en framtid till gagn för fäderneslandet
användas, hade Kongl. Maj:t pröfvat skäligt i nåder förordna, i afseende på elementarläroverket\
bland annat, att gymnastikundervisningen derstädes borde hufvudsakligen
omfatta a) vid de lägre läroverken samt deremot svarande klasser af de högre:
pedagogisk gymnastik med och utan redskap, samt för de äldre lärlingarne enklare
infanterirörelser, gevärsexercis och bajonettfäktning, hvartill dock endast trägevär
borde användas, och bj vid de högre läroverkens öfversta klasser: pedagogisk gymnastik
med och utan redskap, infanterirörelser, exercis och bajonettfäktning med
vanliga gevär, värj töring, sabelföring och målskjutning, den sistnämnda dock endast
för dem, som med målsmans begifvande undervisning i detta ämne åstundade; samt
alt den för gymnastikundervisningen behöfliga materiel skulle i behörigt skick hållas
och kostnaden derför bestridas af de i § 134 mom. 1 af stadgan för rikets elementarläroverk
omnämnda medel.
Enär Kongl. Maj.t sålunda redan vidtagit åtgärder för militära öfningars införande
vid elementarläroverken och otvifvelaktig! fortfarande åt detta ämne egnar sin
nådiga uppmärksamhet och omtanka, finner Utskottet ofvanbemälde motionärers framställningar
om anslag för de af dem angifna ändamål icke böra till bifall förordas;
men då de för elementarläroverken tillgängliga medel till inköp och underhåll af
undervisningsmateriel säkerligen blifva nog hårdt anlitade, anser Utskottet de af Friherre
von Vegesach och Herr Ekerot väckta förslag om utdelning af exercisgevär
åt läroverken förtjena all uppmärksamhet, då derigenom, utan någon särskild kostnad
för Statsverket, en ej ringa förmån skolorna beredes; och hemställer Utskottet
alltså,
att ofvanbemälda framställningar icke måtte till någon annan
54
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
åtgärd föranleda, än att Rikets Ständer hos Kongl. Majit uti
underdånig skrifvelse anhålla att, dä tillgång dertill förefinnes,
sådana äldre exercisgevär, som bäst lämpa sig för ungdomens
bruk, må, i likhet med hvad Rikets Ständer, med bifall till
Kongl. Maj ts derom gjorda nådiga förslag, i afseende å skarpskytteföreningar
medgilvit, från Kronans törråder elementarläroverken
tillhandahållas.
48:o. Med hänseende lill den af Kongl. Majit föreslagna, af Utskottet härofvan
tillstyrkta, utvidgningen af läroverken i Nyköping och Halmstad har Kongl. Majit begärt
alt en arfvodeslörhöjning af 100 R:dr vid det förra och ett nytt arfvode å 500
Ridr vid det sednare läroverket årligen måtte för hvardera af lärarne i musik och
sång samt i teckning å stat uppföras; hvarjemte Kongl. Majit föreslagit, att ett arfvode
af 400 Rdr måtte anvisas åt en lärare i musik och sång vid Luleå elementarläroverk.
Och, då dessa belopp äro beräknade i öfverensstämmelse med hvad
Rikets Ständer för öfriga likartade elementarläroverk stadgat, tillstyrker Utskottet,
alt de äskade beloppen, tillhopa 1,600 Riksdaler årligen, måtte
af Rikets Ständer beviljas.
49:o. Vidare bar Kongl. Majit föreslagit, att förut anvisadt anslag till lärare
i musik och sång äfvensom i teckning vid de lägre elementarläroverken mätte bibehållas
med 10,000 Ridr; hvaremot uti Herr Alanders hos Borgare-Ståndet väckta
motion (Nio 55) är yrkadt, att lärarne i musik måtte erhålla enahanda löneförhöjning,
sorn af Kongl. Majit blifvit för Gymnastikiärarne begärd; men, då Utskottet
saknar giltigt skäl alt uti ifrågavarande hänseende tillstyrka högre anslag, ån Kongl.
Majit funnit för ändamålet erforderligt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, med afslag å Herr Alanders berörda framställning,
måtte medgifva alt det till lärare i musik och sång
äfvensom i teckning vid de lägre elementarläroverken anvisade
anslag, 10,000 Ridr årligen, mätte till oförändradt belopp fortfarande
utgå.
50:o. Uti förut omförmälda hos Borgare-Ståndet väckta motion (Nio 35) har
Herr P. G. Alander, bland annat, föreslagit, att läraren i teckning vid Skara talrikt
besökta, högre elementarläroverk, Musikdirektören J. A. Mankell, måtte, vid fråga om
uppflyttning lill högre lönegrad, få beräkna äfven de år han före 1860 vikarierat i
berörda befattning med en ordinaries fulla ansvar, samt densamma med nit och
skicklighet beslridt; men då Utskottet saknar giltig anledning att i detta enstaka fall
tillstyrka en dylik förmån, som den här ifrågaställa, hemställer Utskottet,
att Herr Alanders berörda framställning måtte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
51:o. Till vikarie-arfvoden och oförutsedda behof har Kongl. Majit begärt ett
anslag af 10,000 Ridr årligen; och emedan, med afseende på erfarenheten under
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
55
nästföregående statsregleringsperioden och den oupphörligt fortgående starka tillökningen
af lärjungarnes antal i elementarläroverken, detta anslag är väl behöfligt, får
Utskottet, med hänvisande i öfrigt till den derom i Slatsråds-protokollet (pag. 31
och 32) lemnade utredning tillstyrka,
att det af Kongl. Maj-.t i berörda hänseende äskade belopp,
10,000 R:dr årligen, måtte af Rikets Ständer beviljas.
52:o. Uti nyssberörda motion (N:o 35) bar Herr P. G. Alander, i mom. 4,
föreslagit, att något hundrade Riksdaler måtte anslås till biträde i skrifveri m. m.
åt Rektorer med minst 300 lärjungar; men då de Rektorer åliggande skrifvaregöromål
ej synas vara af den betydenhet, att särskildt biträde derför kan vara behöfligt,
hemställer Utskottet,
att Herr Manders berörda framställning måtte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
53:o. Herr R. Trägårdh har uti en hos Rorgare-Slåndet väckt motion (N:o 84),
som blifvit till Utskottet remitterad, anfört, hurusom från och med år 1813 Carlshamns
stad erlagt ett årligt lönebidrag till stadens elementarläroverk af 750 R:dr
R:mt, hvilket likväl endast blifvit på obestämd tid beviljadt, ”under förbehåll och
förutsättning att skolans rättighet att dimittera ynglingar till akademien blefve sorgfälligt
bibehållen, på det att stadens innevånare måtte undgå kostnaden att sända
sina barn till annat elementarläroverk”; och sorn denna dimissionsrält numera upphört,
samt något skäl icke funnes, hvarföre Carlshamns stad i sagda hänseende skulle
betungas med en utgift, som andra städer med lika läroverk icke finge vidkännas
och hvaraf lärarne icke hade någon förmån, emedan deras aflöning vore densamma,
ehvad detta bidrag utginge eller icke, har motionären, med tillkännagifvande att stadens
innevånare förklarat sig icke vilja för längre tid, än nuvarande statsreglering
omfattar, nämnda bidrag erlägga, anhållit alt detsamma måtte med utgången af innevarande
statsregleringsperiod upphöra och således icke vidare blifva inberäknadt uti
elementarläroverkens allmänna tillgångar.
Till bestyrkande af de i motionen meddelade uppgifter hafva bos Utskottet blifvit
företedda dels, i bestyrkt afskrift, Kongl. Majits den 24 Mars 1813 till Domkapitlet i
Lunds stift aflåtna nådiga Dref, enligt, hvilket Kongl. Maj.t, efter det Carlshamns
borgerskap till upphjelpande af lärarens vid stadens trivialskola aflöning anslagit en
årlig summa af 500 R:dr B:ko, fastställt åtskilliga af stadens innevånare vid berörda
sjelfvilligt åtagna beskattning fästade vilkor, bland andra, att undervisningen skulle
uppehållas till det omfång, att ynglingar derifrån kunde lill universitetet dimitteras,
dels ock utdrag af Magistratens i Carlshamn protokoll för den 18 Oktober nästlidet
år, hvaraf inhemtas att stadens röstberättigade innevånare vid allmänt sammanträde
nämnde dag ansett berörda bidrag icke böra utgå för längre tid än nuvarande statsreglering
omfattade.
Carlshamns skola, som enligt den vid 1856—1858 årens riksdag uppgjorda
56
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
reglering ordnades till ett femklassigt läroverk, eger sålunda numera icke dimissionsrätt,
och då dymedelst det derom vid ifrågavarande lönebidrag fästade vilkor icke
vidare är uppfyldt, lärer Carlshamns stad icke kunna tillförbindas att framgent samma
bidrag utgöra; hvadan Utskottet hemställer,
att såsom ersättning för omförmälda, hittills af Carlshamns stad
tillskjutna belopp, 750 Riksdaler årligen måtte å elementarläroverkens
stat uppföras.
54:o. Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, i sammanhang med beviljandet
af 28,000 R:dr R:mt till understöd för reparation af domkyrkan i Westerås,
att återgäldas i den mån domkyrkans inkomster dertill framdeles lemnade tillgång,
ansett lämpligare, alt de ränte- och arrendemedel samt kronotionde m. m., som åt
domkyrkan blifvit anvisade, äfven vore oafkorladt för kyrkans förvaltnings- och framtida
underhållskostnader att tillgå, än att, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit upplyst,
en ganska betydlig del deraf utginge till underhåll af domkyrkan tillhöriga, men
utan ersättning begagnade lektorsgårdar, äfvensom till boställshyror och aflöning för
lärare vid elementarläroverket i Westerås, och Rikets Ständer derjemte i underdånighet
anhållit, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas i ändamål att, på sätt af
Kongl. Maj:t kunde pröfvas lämpligt, Westerås domkyrka måtte befrias från de
utgifter, som för närvarande af dess kassa bestridas, men icke äro till kyrkans
underhålls- och förvaltningskostnader att hänföra; så har Kongl. Maj:t uti
särskild den 30 December nästlidet år till Rikets Ständer aflåten, af samtliga
Riks-Stånden till Utskottet remitterad nådig Proposition, N:o 60, meddelat hurusom
Domkyrko-kommissionen i Westerås, uppå anmodan af Konsistorium, efter
räkenskaperna och öfriga tillgängliga handlingar allemnat uppgift på domkyrkans inkomster
och utgifter, de sednare hänförda under följande hufvudtitlar efter ändamålen
derför, nemligen: f:o utgifter för kyrkans underhåll; 2:o för gudstjensten och
dermed sammanhang egande föremål; 5:o utgifter för kyrkan tillhöriga egendomar
i Westerås, såsom skatter, underhållskostnader m. m.; 4:o de som utginge för kyrkans
och dess egendomars administration; 5:o för välgörande ändamål; 6:o för Konsistorii
och Biskopshusens underhållande jemte Konsistorii sammankomster och expedition; samt
7:o utgifter för undervisningsverket; och hade Domkyrko-kommissionen af dessa utgifter
ansett alla dem, som inbegrepes under de sex första litlärne, vara al beskaffenhet,
att kyrkan icke kunde befrias från utgörande af någon af dem, men deremot,
med anledning af såväl Rikets Ständers yttrade åsigt som kyrkans egna behof,
hemställt, att de utgifter, som belastade domkyrkan i och för undervisningsverket,
måtte till kyrkans förmån, så fort ske kunde, indragas, i hvilket afseende
kommissionen föreslagit, att prebendehemmanet Jädra, ett mantal i Hubbo socken,
som nu disponerades af Rektor vid Westerås högre elementarläroverk och hvaraf
af kastningen jemte räntan blifvit i läroverkets stat upptagen till ett belopp af 259
R:dr
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
57
R:dr 83 öre, samt räntorna af hemmanen Gillfors N:o 2 och Jädra N:o 1, hvardera
ett mantal i Skultuna socken, nu anslagna åt 2 ine Lektorer och i löningsstaten
uppförde de förra till 222 Ridr 9 öre och den sednare till 210 R:dr 36
öre, borde vid innehafvarnes afgång indragas till kyrkan, som deraf vore egare, och
desse lärares efterträdare för förlusten undfå ersättning af allmänna medel, hvarjemte
kommissionen ansett önskligt, att under tiden kyrkan kunde årligen godtgöras åtminstone
med det belopp, hvartill berörda hemman och hemmansräntor vore uti
läroverkets stat beräknade; att, då af domkyrkans medel hushyres-ersättningar årligen
utbetaltes till en Lektor med 270 R:dr, till två yngre dito, efter 7: 50 för
hvardera, med 15 R:dr, till Conrector Scholae med 3 Ridr 75 öre, samt till 3 Kolleger
och Apologisten, å 2: 8 för hvardera, med 8 R:dr 32 öre, dessa ersättningar
borde vid nuvarande innehafvares afgång desto heldre försvinna, som de icke vore
å stat afsedda, utan utgjorde öfverskolt å bemälde lärares löner, samt att en hushyresersättning,
som iörr utgått till Rector Scholae med 225 R:dr, men numera,
enligt nådiga Brefvet den 23 Juli 1856, till Statsverket levererades, borde genast
till domkyrkan återgå; alt de kyrkan tillhöriga tre gårdar under N:ris 18, 26 och
29 i stadens norra qvarter, hvilka af de tre äldste Lektorerne såsem boställen begagnades,
men icke upptagits i beräkningen af deras löner enligt stat, utan för dem
utgjorde en förmån utöfver hvad deras vederlikar på andra ställen åtnjöte, fördenskull
borde, sedan nuvarande innehafvarne afgålt, till kyrkans fria disposition återgå;
samt att tomterna under Niris 31 och 32 äfven i stadens norra qvarter, kallade
gymnasii trädgård, jemte ett derintill gränsande för 1 R:dr utarrenderadt planteringsland,
N:o 118, anslagna till f. d. Gymnasii-adjunkten och i dennes lön på stat
upptagna till en inkomst af 42 R:dr, samt af honom upplåtna till läroverkets disposition
för den naturhistoriska undervisningen emot arrende af 75 R:dr R:mt, äfven
borde vid innehafvarens afgång tillerkännas domkyrkan.
Sedan derefter ej mindre Konsistorium i Westerås stift och Kongl. Maj.ts Befallningshafvande
i länet, än äfven Kammar-kollegium och Stats-kontoret med underdåniga
utlåtanden i ämnet inkommit, dervid Konsistorium påyrkat rättighet för
elementarläroverkets lärare att för all framtid bibehållas vid de nu med deras befattningar
förenade förmåner, men de öfriga myndigheterne hufvudsakligen tillstyrkt
nådigt bifall till Domkyrko-kommissionens förslag, så hade Kongl. Majit, med gillande
af den utaf Rikets Ständer yttrade åsigt, att de medel, som åt domkyrkan
blifvit anvisade, äfven borde oalkortadt vara för kyrkans förvaltnings- och framlida
underhållskostnader att tillgå, i nåder förordnat, dels att afkastningen och räntan af
hemmanet Jädra, ett mantal i Hubbo socken, räntorna af hemmanen Gillfors N:o 2,
ett mantal i Skultuna socken, och Jädra N:o 1, ett mantal äfven i sistnämnda socken,
gårdarne Niris 18, 26 och 29, tomterna Niris 31 och 32, samt planteringslandet
N:o 118, allt i Westerås stads norra qvarter, borde till domkyrkans fria disposition
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 8
58
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
återlemnas så snart och i den mån de lärare vid elementarläroverket, hvilka af
dessa domkyrkans egendomar nu njöte inkomsterna och fördelarne, från sina befattningar
afginge, dels alt domkyrkan skulle, vid nuvarande innehafvares afgång,
erhålla befrielse från utbetalandet af de hushyresmedel, till belopp af 297 Riksdaler
7 öre, hvaraf åtskilige lärare vore i åtnjutande, dels ock att de till besparingarne
å anslaget till elementarläroverken nu ingående 225 R:dr, utgörande hyresmedel åt
f. d. Rector Scholae, icke vidare behöfde af domkyrkans medel gäldas; men enär
de förmåner, hvaraf, på domkyrkans bekostnad, åtskillige af elementarläroverkets
lärare vore i besittning, blifvit i deras löner inberäknade, med ett belopp af Sjuhundratretiofyra
Riksdaler 28 öre Riksmynt, bar Kongl. Maj:l nu föreslagit att läroverksanslaget
må från och med år 1864 varda med ett motsvarande belopp
förhöjdt.
Enär någon anledning ej förefinnes hvarföre ifrågavarande domkyrka skulle i
aflöningen åt elementarläroverkets lärare deltaga, samt då förevarande nådiga framställning
tillkommit på grund af Rikets Ständers vid sistlidne riksdag derom gjorda
underdåniga anhållan, tillstyrker Utskottet,
att det af Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskade belopp,
754 Riksdaler 28 öre årligen, måtte af Rikets Ständer
beviljas.
55:o. Uti särskild den 27 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåten, af samtliga
Riks-Stånden till Utskottet remitterad nådig Proposition, N:o 99, bar Kongl.
Majit behagat meddela, hurusom Weskinde och Bro till Wisby stift hörande församlingar
uti en den 51 Mars 1857 till Kongl. Majit ingifven skrift, genom befullmägtigade
ombud, anhållit, att, sedan pastoratet, på grund af församlingarnes vid gällstämma
den 19 Augusti 1770 gjorda medgifvande, blifvit till prebende, åt Konrektor
vid dåvarande trivialskolan i Wisby samma år upplåtet, med rättighet för församlingarne
alt sjelfva af tre på förslag i stadgad ordning uppförde prestman välja vice
pastor, denna prebende-egenskap måtte så fort som möjligt upphöra och pastoratet
återgå till sin förra natur af konsistoriel! gäll.
Sedan Kongl. Majit derefter, dels under den 20 Maj 1858, med bifall till hvad
Rikets Ständer, uti skrifvelse den 25 förutgångne Februari angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens åttonde Hufvudtitel underdånigst hemställt i afseende å
de med lärarebefattningar vid elementarläroverken förenade prebendepastorat, i nåder
förordnat, att dessa pastorat med undantag af dem, som borde åtfölja theologie lektorsbeställningarne,
skulle, i mån af inträffande ledighet, såsom prebenden upphöra; och
dels den 1 påföljde Oktober, i enlighet med hvad Domkapitlet i Wisby föreslagit,
förklarat Endre pastorat böra för framliden vara med theologie lektorsbeställningen
i Wisby förenadt, i följd hvaraf Weskinde och Bro pastorats prebende-egenskap komme
att, vid inträffande ledighet, upphöra; hade pastoratets innevånare, uti ånyo ingifven
skrift, underdånigst anhållit, att, då merberörda fråga vore för sökandernes
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
59
kommunala och ekonomiska välbefinnande af synnerlig vigt, Kongl. Majit måtte med
första möjliga till nådig pröfning företaga berörda underdåniga ansökning.
Ej mindre Domkapitlet än nuvarande prebende-innehafvaren, Lektor 0. W.
Lemke, hade uti infordrade underdåniga yttranden, förklarat sig ej hafva något att
emot den ifrågasatta förändringen invända, så framt utvägar kunde på annat sätt
beredas att lemna prebende-innehafvare full ersättning för de förmåner, han af pastoratet
nu egde; hvarefter slutligen Stats-kontoret, i ämnet hördt, i underdånighet
upplyst, att Weskinde och Bro pastorat för närvarande vore uti theologie lektorns
vid Wisby högre elementarläroverk aflöning inberäknadt med 1,063 R:dr, hvadan,
när prebende-egenskapen komme alt upphöra, ersättning af statsmedel till motsvarande
belopp erfordrades, för att fylla hemälda lektorslön till hvad gällande stat för
honom upptager; och som både rättvisa och billighet syntes tala derför, att nämnde
pastorat, som af församlingsboerna, på sätt sockenstämmobeslutet den 19 Augusti
1770 utvisade, icke blifvit upplåtet till prebende åt annan än innehafvaren af den
numera indragna konrektorsbeställningen, till förbättring i hans ringa löneförmåner,
och hvilket pastorat sedermera utan församlingarnes dertill lemnade särskilda medgifvande,
blifvit förenadt med en af lektorstjensterna vid Wisby år 1819 inrättade
gymnasium, icke mot församlingsboernas bestridande bibehölles vid ifrågavarande
egenskap, som, enligt hvad upplyst blifvit, för pastoratet medförde flera olägenheter,
har Kongl. Majit nu i nåder föreslagit att, på det Weskinde och Bro församlingars
pastorat, redan innan nuvarande innehafvaren från sin lektorsbefattning afginge eller
erhölle annat prebende-pastorat, måtte komma i åtnjutande af de fördelar, som af
en förändring till konsistoriel! gäll påräknades, ett belopp af 1,063 R:dr, utgörande
den i gällande stat under Theologie Lektorns lön upptagna inkomsten af pastoratet
måtte varda uppfördt under anslaget till elementarläroverken, för att ingå såsom fyllnad
i lönen för hemälde Lektor.
I betraktande af hvad uti denna fråga sålunda förekommit, tillstyrker Utskottet,
att jemväl denna nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas och i följd deraf ett årligt belopp af 1,063 Riksdaler på
elementarläroverkens stat uppföras.
56:o. Med hänseende dertill att, innan den vid 1856—1858 årens riksdag
beslutade utvidgning af de flesta elementarläroverk i riket trädde i verkställighet, de
ordinarie lärarnes antal vid åtskilliga af de större läroverken under en längre tid
varit alldeles otillräckligt för undervisningens uppehållande, och i följd deraf särskilda
extra lärare eller så kallade duplikanter måst antagas, hvilka emot en ringa
ersättning, vanligen 240 R:dr B:ko för år räknadt, under flera år haft enahanda
undervisningsskyldighet, som de ordinarie lärarne, funno Rikets sednast församlade
Ständer, uppå derom gjord framställning, skäligt medgifva, att de lärare, som under
längre tid än fem år före verkställigheten af nämnde läroverks-reglering varit anställda
såsom extra lärare eller duplikanter med tjenslgörings—skyldighet af ofvan
60
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
omförmälda beskaffenhet, och hvilkas tjenstgöring blifvit väl vitsordad, berättigades
att från och med år 1061 såsom grund för högre lönelur beräkna sig tillgodo
jemväl det antal afslutade läseår öfver fem, som de på sådant sätt tjenstgjort. Enligt
hvad af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokollet inhemlas,
hade, i öfverensstämmelse härmed, under de två näslförflutna åren åtskillige lärare,
på grund af tjenstgöring såsom duplikanter, blifvit i högre lönegrad uppflyttade; men
några andra åter, hvilka såsom extra ordinarie lärare tjenstgjort lika lång lid, som
de förre, men under större eller mindre del af denna tid varit anställde såsom vikarier,
icke kunnat af nämnda förmån komma i åtnjutande. En af desse lärare,
Kollega vid Örebro elementarläroverk, P. A. Wikander, hade i anledning häraf uti
en till Kongl. Majit ingifven skrift anfört, att han, som år 1051 börjat tjänstgöra
vid elementarläroverket och 1050 erhållit ordinarie kollegabefattning, — i begge hänseendena
samtidigt med tvänne andra lärare vid nämnde läroverk, hvilka på grund
al tjenstgöring såsom extra lärare blifvit med nästlidet år i högre lönegrad uppflyttade,
— således vid läroverket tjenstgjort fullt lika länge, som desse; att han likasom
desse två lärare vid inträdet i skolans tjenst hos dåvarande Elorus öfver Strengnäs
slifts elementarläroverk anmält sin önskan att erhålla en ledig duplikantbelättning
i Örebro, men det oaktadt, enär vid samma lid en vikarierande lärare i Naturalhistoria
vid läroverket i Nj köping behöfdes, erhållit förordnande ali lörej-tå detta
vikariat, emedan han uti i rågavarande ämne blifvit i lilosofle-kandidal-examen fördelaktigare
vitsordad än nämnde tvänne lärare; att han för denna tjenstgöring måst
åtnöjas med ett arfvode af 225 Hulr lör år, under del duplikant-arlvodet utgjorde
360 R:dr; alt han vidare år 1052 förordnats att uppehålla en tjenstledig lärares
syssla, emedan denna ansetts mera magtpåliggande än en duplikantbefattning, samt
att han på grund al dessa tvänne års vikarieljenst gått i mistning af en fördel, som
ostridigt skulle tillkommit honom, derest han hela tiden fått Ijenstgöra såsom duplikant;
hvadan Wikander underdånigst anhållit, att Kongl. Maj.t täcktes till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition, del honom mätte medgifvas alt, i afseende å uppfattning i
högre lönegrad, lä räkna sig tillgodo älven de tvänne år han i egenskap af vikarie
tjenstgjort, och således berättigas att från och med år 1861 åtnjuta lön i 2:dra
lönegraden med 1,500 Rdr; och hade Domkapitlet i Strengnäs uti häröfver afgifvet
utlåtande, med vitsordande af hvad sökanden anfört, förklarat sig destoheldre tillstyrka
bifall till berörda anhållan, som det förnämligast varit Wikanders större duglighet
för lärarekallet, som förskaffat honom förtroendet af en ansvarsfullare befattning
ån den af duplikant, och detta förtroende såväl då beredt honom en minskad
inkomst, som ock numera utestängde honom från en hillig likställighet med sina i
tjenstgöring jemnåriga, men redan i högre lönegrad uppflyttade medlärare.
I anledning häraf och då vikarierande lärare och duplikanter i det väsendtliga
måste anses befinna sig i samma förhållande och då vidare de förra i de flesta fall
måst åtnöja sig med icke obetydligt mindre aflöning än de sednare, under det att
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
61
för bestridande af vikarialer i allmänhet erfordrades större skicklighet och erfarenhet
än för duplikants-befattning, hvarmed vanligen vore förenad tjenstgöringsskyldighet
endast i de lägsta klasserna, har Kongl. Mnj:t nu föreslagit, alt den rättighet i afseende
på uppflyIlning i högre lönegrad, som Rikets Ständer medgifvit de lärare,
hvilka före verkställigheten af den vid 1856—'1858 årens riksdag beslutade reglering
af läroverken tjenstgjort säsom duplikanter eller extra lärare, måtte utsträckas
äfven till dem, hvilka före löneregleringen varit i egenskap af vikarier vid läroverken
anställde, på det sätt att de bland dem, som under längre tid än 5 år före
verkställigheten af berörda reglering varit anställde såsom vikarier och hvilkas tjenstgöring
blifvit väl vitsordad, måtte berättigas att från och med år 1864, såsom
grund för högre lönetur, beräkna sig till godo sammanlagda antalet afslutade läseår
öfver 5, som de på sådant sätt tjenstgjort.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft en af Riksdagsfullmägtigen A. W.
Uhr från Örebro län väckt, lill Utskottet remitterad motion N:o 141, deruti motionären
hufvudsakligen anfört, hurusom vikarierande lärare på eget ansvar skötte den
ordinarie lärarens alla åligganden, men såsom godtgörelse endast erhölle hvad den
ordinarie läraren kunde af sin lön afstå, under det extra lärare och duplikanter
tjenslgjorde på den ordinarie lärarens ansvar och såsom hans biträden, men dock
uppbure bestämd aflöning; och har motionären vid sådant förhållande och då det ej
ens berodde på läraren sjelf om han blefve såsom vikarie eller duplikant anställd, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte tillerkänna extra ordinarie lärare, hvilka såsom
vikarier tjenstgjort under läroverkens organisationsperiod från 1849 till 1858, samma
förmåner i fråga örn uppfattning till högre lönegrad, som vid sistlidne riksdag blef
åt extra lärare oeh duplikanter beviljad.
Billigheten deraf, att de lärare, hvilka på eget ansvar under längre tid vikarierat
lör ordinarie lärare, må, sedan de vunnit befordran, berättigas att vid bestämmandet
af deras lönetur inberäkna åtminstone någon del af den tid, hvarunder de
vid läroverket innehall anställning af omförmälda beskaffenhet, synes Utskottet, genom
hvad här ofvan finnes ur Statsråds—protokollet anfördt, vara tillfyllest ådagalagd;
och då otvifvelaktig! ofta inträffat att lärare just till följd af väl vitsordade kunskaper
och framstående duglighet blifvit använda såsom vikarier för ordinarie lärare i högre
klasser, i stället alt få anställning såsom duplikanter och extra lärare med mera
inskränkt undervisningsskyldighet, torde giltigt skäl vara för handen att tillägga de
lärare, som under längre lid uppehållit vikariet, enahanda förmån i afseende på beräkning
af lönelur, som Rikets Ständer redan vid sistlidne riksdag beviljat dem,
hvilka varit såsom duplikanter och extra lärare anställde, och sålunda medgifva förenämnde
lärare rätt att jemväl för innevarande statsregleringsperiod erhålla den
godtgörelse, som uti ifrågavarande hänseende kan på dem belöpa. Enligt Utskottet
meddelade uppgifter skulle bifall till det ifrågaställa förslaget, i den af Riksdagsfullmägtigen
Uhr deråt gifna utsträckning, föranleda för nästa statsregleringsperiod en
62
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
årlig utgift af 6,000 R:dr samt för åren 186 1, 1862 och 1863 ett sammanlagdt
belopp af 15,500 R:dr.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte medgifva, att de lärare, som under
längre tid än fem år före verkställigheten af den vid 1856—1858
årens riksdag beslutade reglering af rikets elementarläroverk varit
anställde såsom vikarier, vare sig i lektors-, adjunktseller
kollega-belallning oell hvilkas tjenstgöring blifvit väl vitsordad,
må berättigas att från och med år 1861, såsom grund
för högre lönetur, beräkna sig till godo jemväl det antal af
slutade
läseår öfver fem, som de på sådant sätt tjenstgjort;
samt att. för detta ändamål mätte anvisas dels ett årligt belopp
af 6,000 R:dr alt lärnverksanslaget tilläggas och dels ett anslag
för en gång å 15,500 R:dr alt från ltiksgälds-kontoret utgå.
57:o. Under anförande, hurusom det, under nu gällande stadganden, vore förmånligare,
att genast såsom student ingå vid läroverket, der man med någorlunda
tillräckligt vikariearfvode, vanligen efter 4 års tjenstgöring af Kongl. Majit erhöll
kompetensrätt lill Kollega eller adjunktstjenst utan undergången filosofisk kandidatexamen,
än att före inträdet derstädes bemälda examen undergå, har Herr P. G.
Alander uti förut oroförmälda motion (N:o 35), enär den naturliga följden af berörda
förhållanden blefve att de flesta kollega- och adjunkts—beställningar, till stort
men för läroverket, småningom komme att inlagas al ograduerade män, föreslagit,
att lärare, hvilken varit såsom extra lärare, vikarie eller duplikant anställd vid elementarläroverk,
innan han till ordinarie läraretjenst blefve befullmägtigad, måtte vid
fråga om uppfattning till högre lönegrad fä räkna sig tillgodo de år under hvilka
han såsom extra ordinarie tjenstgjort, såvida han dessförinnan filosofie-kandidat-examen
aflagt.
Då erfarenheten ådagalagt, att under nuvarande förhållanden det är förenadt
med stora svårigheter att vid elementarläroverken erhålla duglige extra ordinarie
lärare, synes nödvändigheten fordra, att någon särskild förmån förunnas de personer,
som, efter att hafva förvärfvat kompetens till ordinarie lärarebefattning, såsom extra
lärare, duplikanter eller vikarier tjenstgöra; och får Utskottet på grund häraf
hemställa,
att, i afseende på den åt lärare förunnade rätt till löneförhöjning,
hvart femte år måtte förordnas, att vid sådan årsberäk
ning
för uppfattning till högre lönegrad, hvarje lärare får tillgodoräkna
sig äfven den tid efter inträdet af nästa stalsregleringsperiod,
under hvilken han, efter det han undergått filosofiekandidat-examen,
må hafva såsom extra lärare, duplikant eller
Stats-UtsTcoitets Utlåtande N:o 139.
63
vikarie varit vid elementarläroverket använd, dock med undantag
för de tre första åren af hans så beskaffade verksamhet.
58:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (N:o
5 8) har Kyrkoherden Wennerström föreslagit, alt Lektorer, hvilka, enligt Efori uppdrag
och beslut, under den tid de varit Kolleger, skött en Lektors åligganden, mätte
från början af nästa statsregleringsperiod få såsom grund för högre lönetur beräkna
sig till godo det antal afslutade läseår, dock icke öfver fem, som de med godt vitsord
på sådant sätt tjenstgjort, samt att för detta ändamål ett reservationsanslag af
12,000 R:dr måtte för nästa statsregleringsperiod ställas till Kongl. Maj:ts disposition;
— hvarjemte Herr P. G. Alander uti nyssberörda motion hemställt, att de,
som från lägre läraretjenst blifvit till Lektorer befordrade, måtte vid fråga om uppflyttning
till högre lönegrad få beräkna äfven de år, de före 1858 innehaft ordinarie
tjenst vid elementarläroverket.
Vid öfvervägande af de utaf bemälde motionärer antydda förhållanden hafva de
af dem för åtskillige Lektorer påyrkade förmåner synts Utskottet icke vara af billighet
påkallade; i följd hvaraf och då en ej obetydlig statsutgift säkerligen skulle
af bifall lill motionerna förorsakas, Utskottet tillstyrker,
att Kyrkoherden Wennerströms och Herr Manders ofvanberörda
framställningar måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
59:o. Vidare har uti en hos Rorgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad
motion (N:o 280) Herr J. Börjeson föreslagit, att Lektorer i lefvande språk och
naturvetenskap, hvilka förut varit vid offentligt läroverk anställda under benämning
Gymnasiilärare, måtte, i fråga om uppfattning till högre lönegrad få räkna sig till
godo den tid de i nämnde egenskap tjenstgjort; men, då de förbättrade lönevilkor
ifrågavarande lärare såsom Lektorer erhållit, icke lära berättiga dem till den
ytterligare förmån, som i motionen är för dem afsedd, helst vid gymnasierne lek—
toraler i omförmälda läroämnen löre den nya läroverksregleringen icke funnos inrättade,
tillstyrker Utskottet,
att Herr Rörjesons ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
60:o. Uti den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof, har
Kongl. Majit gjort framställning derom, att det af Rikets Ständer, vid fastställandet
af lönebeloppen för Rektorer vid de fullständiga läroverken, fästade vilkor, att Rektor
icke får innehafva prebendepastorat, måtte upphöra att vidare vara gällande.
I betraktande af rektors-embetets stora vigt och olägenheterna deraf, att, med
den nu gällande bestämmelsen, en Theologie Lektor, som möjligen är den dugligaste
att utöfva en så magtpåliggande befattning, genom del ofvannämnda vilkoret är derifrån
helt och hållet utestängd, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning i delta hänseende måtte
af Rikets Ständer bifallas.
64
Stats-UisTcottets Utlåtande N:o 139.
61:o. Herr P. G. Alander har uti oftaåberopade, hos Borgare-Ståndet väckta
motion (N:o 35), bland annat, föreslagit att de reseunderstöd, som lemnades åt elementarlärare,
för inhemtande i främmande länder af kännedom om dervarande läroverk,
måtte så anordnas, att dylika understöd äfven blefve tilldelade årligen åtminstone
tvänne lärare i främmande lefvande språk; men emedan Kongl. Maj:t af besparingaine
i allmänhet tilldelar reseunderstöd, der sådant finnes behöfligt, hemställer
Utskottet,
att Herr Alanders berörda framställning icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
62:o. Uti en inom Preste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (N:o
33) har Biskop Bergman, med hvilken Professor Carlson samt Doktorerne Nordlander
och Säwe instämt, hufvudsakligen anfört, hurusom Magister Zacharias Grape, som
den 9 August 1854 blifvit anställd såsom Kollega vid Haparanda läroverk, den 5
December 1857 förordnats alt förestå pastoralvården i Carl Gustafs Finska pastorat,
emedan bristen på i Finska språket kunnige prester varit så stor, att Konsistorium
ej haft annan utväg än att från nämnda skola använda Grape, som i sitt ställe vid
skolan aflöna! en vikarie. Grape, som efter beräkning al utnämningsdagen, år 1860
varit berättigad att vid läroverket uppflyttas i högre lönegrad, hade emellertid tjenst—
gjort såsom prest i Finska församlingar tillhopa 3 år IO2 månader, i följd hvaraf
Kongl. Maj:t, enär Grape icke uppfyllt vilkoret af 5 års oafbruten tjenstgöring vid
skolan, förklarat Grape icke vara berättigad till berörda uppflyttning; dock hade
Kongl. Maj:t dervid tilldelat honom en gratifikation af 500 R:dr; och har motionären
på grund af dessa förhållanden föreslagit, alt, då Grape genom sin beredvillighet
att betjena en eljest nödställd församling, sålunda vid skolan i lönetur förlorat
3 år IO2 månader, under hvilken tid ett belopp af 2,000 R:dr skulle honom i
lönetillökning tillkommit, men deraf genom Kongl. Maj:ts nåd återfått 500 R:dr, Rikets
Ständer måtte åt bemälde Grape, i ersättning för hans oförvålladt mistade lönetur
bevilja ett anslag af 1,500 R:dr.
Emedan det vore obilligt, att Grape, derföre att han, såsom den enda för tillfället
lämplige, blifvit utan egen begäran använd i ett vigtigt uppdrag utom skolan,
skulle förlora sin lönetur såsom lärare, tillstyrker Utskottet,
att, med bifall till motionen, Rikets Ständer åt förenämnde
Grape bevilja ett anslag, för en gång af 1,500 R:dr, att från
Riksgälds-kontoret utgå.
63:o. Under anförande, hurusom författandet af skolböcker blifvit från Statens
sida alltför litet uppmärksammadt och uppmuntradt, har Herr C. F. Ridderstad, uti
en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 308) föreslagit, att en summa af 3,000
R:dr årligen måtte beviljas alt med lämpliga belopp användas till belöningar för författandet
af de bästa under året utkomna läroböcker, dock så att ej flere än högst
fyr*
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
65
fyra sådana årligen Liefve belönade; och skulle pröfningen och bestämmandet af belöningen
af en särskild granskningsnämnd verkställas; men, emedan erfarenheten visat,
att om läroböcker äro dugliga, de i följd deraf vinna en afsättning, som snart
gäldar den å deras utarbetande nedlagda möda, hemställer Utskottet,
att Herr Ridderstads ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer
lemnäs ulan afseende.
64:o. Sedan vid granskning af den utaf Kongl. Majit till Rikets sist församlade
Ständer nådigst öfverlemnade utredning i afseende å de af kommuner och enskilde
personer lill gymnasier och skolor i allmänhet gifna donationer, Rikets Ständer
i underdånighet anhållit att Kongl. Majit täcktes i afseende å vissa uppgifna
donationers tillkomst och beskaffenhet med mera, låta verkställa den vidare utredning,
som Rikets Ständer ansett erforderlig och derefter vidtaga de åtgärder, som kunde
vara af omständigheterna påkallade, så finnes nu i det den Kongl. Propositionen bilagda
Statsråds-protokoll intagen redogörelse för de af Kongl. Majit, i följd häraf,
efter vederbörandes hörande, meddelade förordnanden; och inhemtas af berörda redogörelse,
vid hvilken Utskottet icke haft något att erinra, bland annat, alt afkomsten
al åtskilliga donationer, till sammanräknad! belopp af 966 Ridr 1 öre, funnits
icke vidare böra bland elementarläroverkens anslag inberäknas, hvadan dessa blifvit
med nämnda belopp minskade. Statsråds-protokollet gifver jemväl vid handen att sex
prebende-pastorater, hvilka varit i elementarläroverkens tillgångar upptagna till en
behållen inkomst af tillsammans 6,157 Ridr 67 öre, numera blifvit indragna, så att
den årliga räuteafkastriingen af de till elementarläroverken donerade medel med flera
särskilda inkomster, hvilka vid förra riksdagen uppskattades till Ridr 52,258: 65.
för nästa statsregleringsperiod bör minskas med tillhopa . . . „ 7,103: 68.
och kommer sålunda att utgöra „ 45,154: 95;
Sammanlagda beloppet af de anslag Utskottet bär ofvan för elementarläroverken
tillstyrkt uppgår lill Ridr d,455,242: 67.
och då härifrån afdrages dels Riks-statens nuvarande anslag
1,152,509: 80.
dels nyssberörda årliga afkastning af donationer
m. m  45,154: 95. M 1,177,664: 75.
utgör den erforderliga tillökningen i anslaget R:dr 275,577: 92.
och tillstyrker Utskottet alltså,
att, jemte det elementarläroverkens ofvannämnda särskilda inkomster
af donationsmedel m. m. fortfarande påräknas till bidrag
vid aflöningen, Riks-statens anslag för dessa läroverk må
bestämmas till en summa al 1,408,087 R:dr 72 öre.
65:o. Vid den sistlidne riksdag verkställda reglering af elementarläroverkens
anslag upplystes, att under då innevarande statsregleringsperiod å åttonde HufvudBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Höft. 9
66
Stats-UtsJcottets "Utlåtande 1V?o 139.
titeln uppstått betydliga besparingar, hvilka vid 1860 års början, enligt approximativ
beräkning, utgjorde omkring 143,000 och deraf största delen uppkommit å nämnda
anslag; och då utöfver hvad för nya lärarebefattningar m. m. anvisats, någon tillgång
syntes erforderlig för att lärarne skulle komma i åtnjutande af den förhöjda
aflöning, Sorn blifvit dem tillerkänd, funno Rikets Ständer lämpligast att den del af
besparingarne, som uppkommit å elementarläroverkens anslag, jemväl finge, i händelse
af behof, användas uteslutande för läroverken; i följd hvaraf Rikets Ständer
dels uppfört elementarläroverkens anslag såsom reservationsanslag och dels hos Kongl.
Maj:t uti underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860, anhöllo, det Kongl. Maj:t
täcktes i nåder medgifva och förordna, att de besparingar, som vid slutet af
då varande statsregleringsperiod å detta anslag förefunnes, måtte afskiljas från åttonde
Hulvudtitelns allmänna besparingar och vid afslutandet af 1860 års räkenskaper
utbalanseras såsom en för elementarläroverkens behof reserverad behållning till
år 1861 och följande år; men emedan, enligt hvad Utskottet inhemtat, besparingarne
å ifrågavarande anslag redan högst betydligt nedgått och under loppet af innevarande
år komma att helt och hållet medtagas, finner Utskottet, då elementarläroverkens
utgiftsstater numera äro hufvudsakligen reglerade, någon anledning icke
vidare förefinnas alt för dessa läroverk fortfarande anvisa reservationsanslag; och
hemställer Utskottet alltså,
att elementarläroverkens anslag mätte såsom allmänt anslag å
Riks-staten uppföras.
Seminarium för bildande af lärarinnor.
66:o. I det för detta seminarium uppförda anslag, 15,000 R:dr, har Kongl.
Majit begärt förhöjning med 5,000 R:dr.
Af Statsråds-protokollet inhemlas, hurusom den afgifna berättelsen öfver seminariets
verksamhet under det förflutna läseåret, det första af dess tillvaro, gåfve vid
handen, alt der varit antagna mer än 50 elever, för hvilka tillfälle varit beredt att,
hufvudsakligast efter eget val, i flera eller färre af nedanupptagna ämnen, nemligen
kristendom, pedagogik, historia, och geografi, mathematik, fysik, fysiologi, botanik,
zoologi, svenska, franska, tyska och engelska språken, äfvensom i teckning,
skrifkonst, sång och gymnastik, erhålla undervisning af utmärkte lärare, deribland
flere bland hufvudstadens mest framstående vetenskapsmän. Läroanstalten, sålunda
allt från sin första stiftelse med synnerligt förtroende och deltagande omfattad, räknade
nu, vid början af sitt andra läseår, 76 elever och hade för detta år, att, med
några få af tillfälliga omständigheter föranledda undantag, påräkna samma lärarepersonal
som under det förflutna året. Det ökade antalet elever fordrade dock en ökning
i lärarnes antal och möda, och då man ej för framtiden kunde påräkna att,
såsom hittills varit och nu vore förhållandet, seminariet skulle erhålla lärare, som
åtoge sig undervisningen hufvudsakligen af intresse för den nya anstaltens framgång,
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
67
blefve således en ej ringa tillökning uti till lärares aflöning disponibla medel af
nöden, likasom den redan vunna erfarenheten ådagalade, att den för föreståndarinnan
anvisade lön ingalunda motsvarade den omtanka och de ansträngningar, som hennes
tjensteåligganden fordrade. Härförutan och då antagandet hos Direktionen af en särskild
Sekreterare, hvilken tillika hade räkenskapsföringen sig anförtrodd, äfvensom
af en vaktmästare, ej kunnat undvikas, måste särskilda arfvoden för dem beredas,
och var anslaget beräknadt att fördelas på det sätt, att deraf skulle utgå:
till hyra al lokal för seminariet, jemte ved och upplysning  5,500;
„ en Föreståndarinna, utom husrum och ved 2,000
„ en Studii-direktör
500
„ en Sekreterare och Kamererare  750
„ Lärare
r 8,650
„ en Vaktmästare  600
„ materiel och diverse utgifter
. . . 2,000
Summa R:dr 20,000.
Utskottet, som af hvad ofvan blifvit anfördt finner ådagalagdt, att den begärda
anslagsliilökningen är för ifrågavarande läroanstalts fullt tillfredsställande verksamhet
och ändamålsenliga utveckling af behofvet påkallad, tillstyrker alltså,
att äskade 5,000 Riksdaler måtte af Rikets Ständer beviljas.
67:o. Under åberopande af qvinnans stora vigt och betydelse för samhällets
lycka och förkofran samt den orättvisa, som förmenades ligga deruti, att, förutom
folkskolorna och seminarium för bildande af lärarinnor, några undervisnings-anstalter
för qvinnor ej blifvit af Staten inrättade, så att för närvarande endast mera bemedlade
föräldrar kunde förskaffa sina döttrar någon hildning, hvilken dessutom ofta,
genom den enskilda undervisningen, blefve ensidig, om icke lill och med missrigtad,
har Herr bohnstedt, Th. L., uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o
28), föreslagit dels att Rikets Ständer måtte besluta en underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit med anhållan alt Kongl. Majit läcktes i nåder af erfarne, för undervisningen
intresserade män tillsätta en komité med åliggande att inom viss tid,
efter inhemtande af utlåtande från städernas innevånare, uppgöra ett fullständigt organisations-
och kostnads-förslag för högre, på nyaste erfarenheten byggda, för utveckling
af själens, hjertats och kroppens krafter ändamålsenligt inrättade bildningsanstalter
för qvinnor i alla de släder, hvilkas folkmängd, i förening med den omgifvande
ortens, uppginge lill det belopp, alt en skola der borde grundas, dervid beräknande
såväl hvad städerna och orterna vore villiga eller borde åläggas dertill
bidraga, som ock hvad Staten för organisationen och sedermera för underhåll al
lärare och lärarinnor, materiel m. m. borde tillskjuta, samt att Kongl. Maj:t täcktes
till näst sammanträdande Rikets Ständer afgifva ett fullständigt förslag i ämnet;
dels ock att Rikets Ständer måtte bevilja ett reservationsanslag af 10,000 R:dr, att
68
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 139.
för nästa statsregleringsperiod ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att användas
till organisation,, materiel och aflöningar vid sådana för flickor inrättade bildningsanstalter,
sorn före nästa riksdag kunde med bidrag af distriktet sättas i verksamhet
i städer, allt efter den plan för undervisning och öfningar, som Kongl. Maj:t
nådigst täcktes fastställa.
Jemväl har uti en hos Preste-Ståndet väckt motion (N:o 5) Doktor Thyselius,
med hvilken Doktor Söderberg och Kyrkoherden Otterström hufvudsakligen instämt, —
under anförande hurusom, på det att den kostnad, som på seminarium för bildande
af lärarinnor blifvit nedlagd, måtte bära ännu rikare frukter och de lärarinnor, hvilka
från detta seminarium utginge, måtte Anna ett större fält för sin verksamhet, men
framför allt på det ett särdeles i landsorten alltför kännbart behof af en för den
qvinliga ungdomen ändamålsenlig undervisning, i viss mån motsvarande den, som
af ynglingar vid elementarläroverken inhemtades, måtte blifva fylldt, allmänna flickskolor,
utan afseende på föräldrarnes stånd och vilkor, borde inrättas, — föreslagit,
att Rikets Ständer måtte för upprättandet till en början af fyra allmänna flickskolor
bevilja 12,000 l\:dr Ruut, att utgå och å Riks-staten uppföras från och med året
näst efter detta riksmötes slut, hvarjemte hel och half skolafgift af 100 och 50
R:dr R:mt årligen skulle lemnäs för de elever, som förmådde att den utgöra, då
för fattiga med goda anlag begåfvade flickor undervisningen borde vara fri, och att
på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning skulle bero, att låta utfärda sjelfva stadgan och
att bestämma i hvilka af de städer, som ville upplåta kostnadsfria, rymliga lokaler
till skolorna och deras föreståndarinnor, äfvensom lemna nödiga skolinventarier, dessa
allmänna flickskolor må blifva upprättade; och voro anslagen sålunda beräknade, att
föreståndarinnan utom fri bostad och vedbrand skulle erhålla 1,200 Riksdaler, och
tvänne lärarinnor, hvardera en lön af 600 R;dr, samt tvänne arfvoden å 300 R:dr
lemnäs för undervisning i ritning och gymnastik, och kunde, sedan skolmateriel och
vedbrand blifvit anskaffad, det som återstode af den inflytande skolafgiften användas
till premier och föremål liggande inom den allmänna flickskolans område.
Utskottet anser visserligen den qvinliga undervisningen och bildningen ingalunda
vara för samhället likgiltiga, men då den fullständigare undervisning Slaten tillhandahåller
mannen, hufvudsakligen afser att göra honom skicklig alt verka i Statens tjenst
och för dess ändamål, synes i afseende på den qvinliga undervisningen ett helt annat
förhållande ega rum. Dervid torde Statens pligt böra anses uppfylld, då den för
qvinnan underlättar möjligheten att förvärfva sig de kunskaper, hvaraf hon sjelf linner
sig vara i behof, och detta torde lämpligast ske derigenom att dugliga lärarinnor
genom Statens försorg utbildas. Utskottet hyser således den öfvertygelse att Statens
omsorg i afseende på den qvinliga undervisningen hufvudsakligen bör afse underhållet
och den ändamålsenliga utvecklingen af sådana läroanstalter, som för bildande
af lärarinnor äro erforderliga. Det för nämnda ändamål inrättade seminarium har
likväl icke hunnit för sitt ändamål fullständigt organiseras. Dertill skulle erfordras
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
69
upprättande af en i nära samband dermed ställd flickskola, hvilken leddes efter
samma plan som seminariet och kunde för eleverna derstädes tjena till mönster- och
öfningsskola. Redan utaf Kongl. Majits vid sistlidne riksdag till Rikets Ständer aflåtna
skrifvelse i detta ämne inhemtades, hurusom dåvarande Departements-chefen,
vid underdånig föredragning af frågan om inrättande af ett seminarium för bildande
af lärarinnor anfört att, ehuru de äldre lärjungarne under sista läroåret skulle använda
en bestämd tid för deltagande i de yngres undervisning, vore likväl någon
öfning äfven i mindre harns handledning ulan tvifvel nödig för deras fullständiga
utbildning till lärarinnor, och det hade således varit önskvärdt om nian med den
högre läroanstalten kunnat förbinda en modellskola för mindre flickor, för hvilken
den årliga kostnaden beräknats till omkring 5,000 R.-dr Rirnt. Emellertid ansåg sig
Departements-chefen dä ej böra i afseende på en dylik skola framställa något underdånigt
förslag, af skäl, bland andra, att läroanstalten fordrade någon tid för att
komma i verksamhet, samt det icke syntes omöjligt att under denna tid bereda
eleverna tillfälle till nödig öfning uti någon inom hufvudstaden befintlig flickskola.
Seminariet bar nu redan en tid fortgått i sin verksamhet och på sätt bemälde Departements-chef
anlydt, erlordras om denna verksamhet skall blifva rätt fruktbärande,
nödvändigt en med undervisningsanstalten förenad skola, vid hvilken eleverna kunna
praktiskt införas i konsten att handleda andra. Utan en sådan biklningsskola kan
seminariet väl bibringa eleverna kunskaper i åtskilliga ämnen, men icke i egentlig
mening motsvara sin bestämmelse att vara en bildningsanstalt för lärarinnor. Ofningsskolan
bör ock vara förenad med seminariet, för att den må kunna ledas elter
samma grundsatser som detta och på ett fullt ändamålsenligt sätt ordnas.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit aufördt, hemställer Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte finna Herr Bohnstedts och Doktor
Thyselii ofvananmärkta motioner icke böra lill annan åtgärd föranleda,
än alt för inrättande och underhåll af en med seminarium
för bildande af lärarinnor förenad normalskola för flickor
anvisas ett årligt anslag af 5,000 R:dr.
Pedagogi erna.
6fl:o. I afseende å Pedagogierna bar Kongl. Maj:t i Dess nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof äskat en förhöjning af 8,000 R:dr i det
till dessa läroanstalter för närvarande utgående anslaget.
Af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll inheintas alt sedan
Rikets Ständer vid sistlidne riksdag, med förklarande att billigheten fordrade, det
lärarne vid de i riket befintliga pedagogier fortfarande komme i åtnjutande af de
förbättrade aflöningsvilkor, Kongl. Majit för sistlidne slalsregleringsperiod dem beviljat,
beträffande särskildt de pedagogier, vid hvilka, efter Kongl. Majits nådiga
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
pröfning tvänne lärare blifvit anställda, medgifvit, att desse lärare finge, med vilkor
att de hade fullgjort stadgade prof för kompetens till lärarebefattning vid elementarläroverk,
erhålla enahanda löneförmåner, som lärare vid 2-klassiga läroverk och att
således för Rektor vid en dylik pedagogi bestämdes en lön af 2,000 R:dr och för
läraren af 1,000 R:dr med lättighet lill löneförhöjning efter vissa år, på sätt för
de förre vore stadgadt, dock att den förhöjda löneluren borde beräknas först från
och med året efter det, då pedagogiens utvidgning till 2 klasser egt rum, hade Kongl.
Majit i öfverensstämmelse härmed fastställt nya lönestater för samtliga de pedagogier,
hvilka under sisllidne statsregleringsperiod antingen erhållit ännu en lärare utom den
förutvarande eller vid hvilka, till följd af undervisningens högre grad af utveckling,
läraren fått sig beviljad förhöjning i den dittills bestämda lönen. I enlighet med
dessa nya stater utginge, vid hvar och en af pedagogierna i lljo, Sköfde, Södertelje,
Köping, Nora, Hedemora, Grenna, Kongelf, Kongsbacka och Borgholm, rektorslönen
med 2,000 R:dr och kollegalönen med 1,000 Hulr samt lärarelönerna vid de enklassiga
pedagogierna i Öregrund, Falköping, Ulricehamn, Linde, Avesta, Cimbritshamn,
Engelholm, Falkenberg och Laholm med 1,000 R:dr vid hvardera, hvarjemte
lönen för nuvarande pedagogen i Säther beslämts lill 800 R;dr, emedan denne icke
uppfyllt de vilkor för behörighet tdl sådan befattning, hvilka i sammanhang med utfärdandet
af tle nya staterna blifvit föreskrifna.
Då i följd al dessa stater löneförhöjningen för lärare vid de enklassiga pedagogierna
sålunda utginge enligt samma grunder och till samma antal lärare, som
under åren 1858 och 1859, så toges härigenom icke i anspråk något större anslag
lör nästinstundande statsregleringsperiod, än som redan under den innevarande erfordrats,
utom för de vid 2-klassiga pedagogier anställde Kolleger, hvilka under de
närmaste åren kornme att blifva berättigade att uppflyttas i högre lönegrad. Enligt
gjord beräkning skulle kollega-lönerna vid nämnda pedagogier komma att utgöra
för år 1864, 10,000 R:dr, för år 1865, 15,000 R.dr, samt för år 1866, 13,500
R:dr, eller i medeltal för bvartdera af nämnda år 12,166 R:dr 67 öre, hvadan i
och för detta ändamål en tillökning i berörda anslag af 2,166 R:dr 67 öre skulle
blifva af behofvet pä kalladt. Men då tillika toges i betraktande, att undervisningen
i sång och gymnastik vore för de 2-klassiga pedagogierna af åtminstone lika mycken
vigt som vid de 2-klassiga elementarläroverken, men några medel tdl arfvoden
för sådan undervisning vid de förra icke funnes att disponera, hade för sådant ändamål,
under förutsättning att arlvodena fastställdes till samma belopp, som för enahanda
undervisning vid nyssnämnda elementarläroverk dels redan blifvit bestämda,
dels i sammanhang med frågan om elementarläroverken blifvit föreslagna, eller för
lärare i sång till 100 l\:dr och för lärare i gymnastik till 300 R:dr, en ytterligare
tillökning af 4,000 It:dr i berörda anslag syntes böra äskas; och hade Stats-Rådet
med anledning häraf och då på ifrågavarande anslag några besparingar icke vore
att påräkna, men tillgång för oförutsedda behof borde finnas å ena sidan till arf
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
71
vodesfyllnad åt vikarier, der ordinarie lärarne, till följd af sjukdom eller annat giltigt
förfall, åtnjöte tjenstledighet, och å den andra till löneförhöjning, i enlighet med ofvan
omförmälda grunder, åt lärare vid de pedagogier, der undervisningen väl icke hittills
vunnit, men möjligen under den närmaste framtiden kunde erhålla någon betydligare
utveckling, i underdånighet hemställt det Kongl. Majit täcktes i nåder föreslå Rikets
Ständer, att dels för bestridande af löneförhöjning för de lärare, sorn klefve berättigade
att uppflyttas i högre lönegrad, dels lill arfvoden åt öfningslärare, och dels
lör andra oförutsedda behof, en tillökning af 8,000 R:dr i anslaget till pedagogier
och folkskolor måtte beviljas utöfver det belopp, som redan under innevarande statsregleringsperiod
enligt fastställda grunder fordrats, vid bestämmandet af hvilket belopp
vissa å berörda anslag af ålder uppförda skolor vid sistlidne riksdag synts
icke hafva blifvit tagna i beräkning.
Jemte denna nådiga framställning har Utskottet förehaft flera särskilda, uti
afgifna motioner inom Riks-Stånden väckta förslag angående dels utvidgning af vissa
pedagogier och dels deras uppförande på stat bland de två-klassiga elementarläroverken;
för hvilka motioners hufvudsakliga innehåll Utskottet ansett lämpligast att
här i ett sammanhang redogöra.
Sålunda har uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 184) Herr Holmqvist
— jemte det han fästat uppmärksamheten derå att vestra Westmanland eller
den del af Örebro län, som tillhör Westerås stift, i allmänhet vore i afseende å
läroverk särdeles vanlottad, — vidare anfört, hurusom vid sednaste riksdag anslag
beviljats till aflönande af ännu en lärare vid pedagogien i Nora, så att denna skola
kunnat förändras till två-klassigt läroverk, men att pedagogien i Lindesberg der
emot
lemnats utan all uppmuntran från Statens sida, oaktadt sistnämnda stad med
deromkring liggande Lindes, Ramsbergs och Ljusnarsbergs socknar räknade större
folkmängd än staden Nora och trakten deromkring samt Lindesberg dessutom saknade
de kommunikationsförmåner, som kunde underlätta skolungdomens bevistande af
läroverken i Örebro och Arboga.
Emellertid hade under sistlidet år lärjungarnes antal vid Lindesbergs enklassiga
skola varit 28 eller samma antal, som tvåklassiga skolan i Nora räknat under
samma tid; och då Lindesbergs stad med stor kostnad på de sednare 7 åren uppfört
ett prydligt skolhus af sten, hvilket, utom trenne rymliga lärosalar, innehåller
boställsrum såväl för Rektor som Kollega; har motionären ansett sig böra tili Rikets
Ständers behjertande framställa behofvet för Lindesberg och dertill angränsande
socknar af skolans i Lindesberg utvidgning samt i detta afseende föreslagit, att nödige
medel måtte anslås för nämnda skolas förändring till tvåklassigt elementarläroverk.
Inom samma Stånd har Herr Ödmansson i motion (N:o 136) — under uttalande
af den åsigt, att hvarje stad i vårt land borde vara i åtnjutande af ålmin
-
72
Stats-Utstcottets Utlåtande N:o 139.
stone ett lägre elementarläroverk — föreslagit att pedagogien i Engelholm måtte
förändras till ett lägre elementarläroverk.
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 135) har Riksdagsfullmägtigen
Henrik Hansson från Wester-Norrlands län — jemte erinran, det Sollefteå vore en
både till folkmängd och varuomsättning ganska betydande plats och till följd af sitt
läge vid sammanföreningen af Ångermanelfvens båda flodarmar utgjorde handelsmedelpunkten
för omkring 20 socknar — tillika anmärkt att i Sollefteå väl blifvit
medelst bidrag af statsmedel inrättad en högre folkskola, der 50 till 40 ynglingar
erhölle undervisning, men att årligen flere ynglingar, hvilka hade håg att inhemta
högre kunskaper, än som i nämnda läroverk kunnat erhållas, måst derifrån afstå,
enär, det närmast belägna elementarläroverk, nemligen det i Hernösand, i anseende
till dess aflägsenhet af 10 mil från Sollefteå, icke utan större kostnad kunde af
dem besökas; och har motionären, på grund häraf föreslagit, att nämnda högre
folkskola måtte förvandlas till ett tvåklassigt elementarläroverk och såsom följd deraf,
medel anvisas till aflönande af en Bektor, då nuvarande läraren kunde anses såsom
Kollega; varande jemväl inom Preste-Ståndet (i motion N:o 152) af Doktor Runsten
framstäldt förslag om den högre folkskolans i Sollefteå ombildning till en tvåklassig
skola, med årligt löneanslag af 2.000 R:dr för en Rektor, och 1,000 R:dr för en
Kollega eller tillsammans 5,000 Rdr, under vilkor, att kommunen bekostar erforderligt
skolhus samt boställe åt Rektor.
Under anförande, hurusom det icke vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att städer, hvarest folkmängden och antalet af lärjungar vore större än
på de ställen, der redan tvänne lärare blifvit anställde, fortfarande skulle vara försedde
med blott en lärare, har, uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 141)
Herr Lundberg yrkat, att, derest icke möjligen sladspedagogierna i allmänhet blefve
lill elementarläroverk förändrade, anslaget för pedagogierna måtte af Rikets Ständer
bestämmas på sådant sätt, alt dervid måtte beräknas och afses löner för tvänne
lärare vid hvardera af pedagogierna i Ulricehamn och Falkenberg äfvensom arfvoden
åt särskilde lärare för undervisning i gymnastik och sång, i enlighet med hvad
Kongl. Maj:t beträffande tväklassiga pedagogien eller elementarläroverk föreslagit.
Likaledes har inom samma Stånd Herr Widell (i motion N:o 124) — enär
Falköping, till följd af sitt läge och andra gynnsamma förhållanden, årligen tillvexte
i folkmängd och välmåga, så att antalet af lärjungar vid dess enklassiga pedagogi
vårterminen sistlidet år uppgått till 51 och påföljande hösttermin till 26, yrkat alt,
mot vilkor det staden sjelf ginge i författning om anskaffande af eli utvidgadt och
förbättradt läroverkshus, pedagogien derstädes måtte förses med ytterligare en lärare
och såväl lärarne som läroverket tillförsäkras samma förmåner, som tillkomma öfriga
pedagogier med två lärare och alltså äfven erhålla lärare i gymnastik och sång.
Vidkommande Kongl. Majlis nådiga framställning härutinnan, har Utskottet,
med
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
73
med afseende å den förädlande inverkan, sång utöfvar på ungdomen och å gymnastikens
förmåga att utveckla de fysiska krafterna och gifva kroppen spenstighet,
lika med Kongl. Majit funnit, att anslaget åt pedagogier måtte bestämmas så att
detsamma medgifver ulanordnande af arfvoden åt lärare i nämnda öfningsämnen;
och då hvad i öfrigt angår lärarnes ställning vid dessa skolor, Utskottet lika med Rikets
sednast församlade Ständer, anser Rektorer och Lärare vid de 2-klassiga pedagogierna
böra berättigas till enahanda aflöningsförmåner, som äro Rektorer och
Lärare vid rikets 2-klassiga elementarläroverk medgifna och således älven böra
komma i åtnjutande af de förbättrade vilkor, som vid innevarande riksdag blifvit
för sistbemälde Lärare af Utskottet föreslagna, får Utskottet tillstyrka,
a) alt Rikets Ständer måtte, på sätt Kongl. Majit äskat,
bevilja en förhöjning af 8,000 Ridr i del till pedagogierna
för närvarande utgående anslag.
Beträffande åter de af ofvanbemålde motionärer gjorda framställningar om dels
vissa pedagogiers förseende med tillsammans tvänne lärare, dels deras uppförande å
stat bland de tvåklassiga elementarläi overken och dels särskildt den i Sollefteå befintliga
högre folkskolans förändring till tvåklassigt elementarläroverk, anser Utskottet
i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sednaste riksdag uttalade åsigter,
det vara lämpligast att till Kongl. Majlis nådiga pröfning och afgörande öfverlemna
om och i hvad mån förstärkning af lärarekrafter vid några pedagogier må erfordras
eller ock när undervisningen vid någon eller några af dem bör ordnas i enlighet
med den för rikets elementarläroverk utfärdade stadga och skolan således uppflyttas
från tvåklassig pedagogi till tvåklassigt elementarläroverk; och hemställer derföre,
b) att berörda framställningar icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Af det vid 1856—1858 årens riksdag, lill löneförhöjning vid, samt utvidgning
af sådana pedagogier, uti hvilka undervisningen vunnit en högre grad af utveckling, å
Riksgälds-kontoret anvisade reservationsanslag af 30,000 Ridr för hvarldera af åren
1858, 1859 och 1860, var vid sistlidne riksdag en summa af 40,000 R:dr oanvänd.
Af denna summa, som, enligt Rikets Ständers vid samma riksdag fattade
beslut, fortfarande skulle för ändamålet tillhandahållas, återstå ännu omkring 34,000
R:dr; och på det Kongl. Majit fortfarande må ega medel till betäckande af de kostnader,
som tilläfventyrs må erfordras till löneförbättringar vid och utvidgning af
pedagogier, hemställer Utskottet,
cj att berörda återstod, 34,000 Ridr, måtte jemväl under
nästa statsregleringsperiod för sagda ändamål få af Kongl. Majit
disponeras.
Slutligen bar uti en hos Ronde-Ståndet väckt motion (Nio 458) Rikädagsfullmägtigen
C. J. Svensén från Calmar län, jemte erinran om viglen deraf att folk—
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 10
74
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
undervisningen allt vidare sprides, föreslagit att Rikets Ständer för deras del ville
besluta, att i stället för de så kallade högre folkskolorna, pedagogier på landet
måtte inrättas, der kommunerna så åstunda, och att Rikets Ständer, till aflönande
af lärare vid dessa pedagogier anslå lika belopp, som för närvarande utgå till lärare
vid de lägre elementarläroverken inom riket; varande härvid likväl af motionären
hemsta ldt, att landstingets utlåtande och förslag borde afgifvas öfver de pedagogier,
som blefve inrättade, innan Statens skyldighet i ofvanberörda hänseende vidtoge;
hvarjemte motionären yrkat, att de nu befintliga pedagogierna på landet, som tillkommit
genom donationer eller annorledes, skulle ställas under skolstyrelsernas förvaltning
och skole-inspektörernes inseende i likhet med folkskolan och de nu föreslagna
pedagogierna. —« Då emedlertid högre folkskolor icke till något betydligare antal
förefinnas och anslag till fortsättande af dessas verksamhet blifvit af Utskottet förordnadt,
samt då hvad motionären i afseende å de nu å landet befintliga pedagogierna
hemställt, är en organisationsfråga, hvarmed det icke lämpligen tillkommer Rikets
Ständer att i första rummet taga befattning, torde
d) motionen icke till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Folkskolorna.
69:o. Beträffande folkundervisningen har Utskottet genom remiss från Riks—
Stånden fått emottaga dels en af Kongl. Maj-.t den 21 November sistlidet år till
Rikets Ständer aflåten nådig Proposition (N:o 43), angående anslag till denna undervisnings
befrämjande, dels ock flera inom Riks-Slånden väckta motioner i samma
ämne, för hvilka framställningar Utskottet nu går att redogöra.
Uti högstberörda nådiga Proposition har Kongl. Majit till en början erinrat, hurusom
Rikets sednast församlade Ständer till folkundervisningens befrämjande under
innevarande statsregleringsperiod anvisat den nuvarande personliga skyddsafgiften,
hvaraf skulle utgå:
till folkskolelärare-seminarierna, efter den fördelning Kongl. Majit kunde finna
lämplig R:dr 45,000
„ understöd för seminarii-elever  „ 20,000
„ arfvoden och resekostnader för skole-inspektörer  ,, 17,000
„ förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel samt
till understöd för utgifvande af lämpliga läroböcker, kartor
m. m. för folkskolorna  „ 10,000
„ understöd för högre folkskolor  „ 12,000
„ folkskoleväsendets utveckling och förbättring  „ 75,000
samt till löneförbättring åt de vid redan befintliga fasta folkskolor
anställde examinerade lärare, hvilkas lön, oberäknadt husrum
och vedbrand, icke uppginge till 400 R:dr ...... „ 80,000;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
75
och då Kongl. Majit, med kännedom om Rikets Ständers varma nitälskan för allt
hvad, som kunde bidraga till spridande af upplysning och bildning, hyste den tillförsigt
att Rikets Ständer äfven under den kommande statsregleringsperioden ville
för folkundervisningens befrämjande anslå den personliga skyddsafgilten hvars belopp
efter sannolik beräkning komme, att under de år, nämnda statsreglering skall
omfatta, uppgå till 285,000 R:dr årligen, har Kongl. Majit, beträffande fördelningen
af dessa medel och vilkoren för åtnjutande af understöd deraf, velat till Rikets Ständer
aflåta den framställning, som synts Kongl. Majit vara af för handen varande förhållanden
påkallad.
Hvad anginge seminarierna, har Kongl. Majit ansett först böra tagas i betraktande
den fråga, som förut någon gång varit föremål för öfverläggning, nemligen
huruvida icke antalet af dessa läroanstalter numera skulle kunna i någon mån inskränkas.
Uti stadgan angående folkundervisningen i riket funnes den föreskrift
meddelad, att såväl i hufvudstaden som i hvarje stifts-stad borde af Domkapitlet
tillfälle beredas dem, som ville egna sig åt folkskolelärare-kallet, att i ett dervarande
seminarium erhålla undervisning och öfning i de till delta kall hörande ämnen,
och så länge ännu lärarebefattningar vid folkskolorna icke kunna anförtros åt
qvinnor, hade det ock medelst detta stadgande varit sörjdt derför, att en hvar, som
till dylik befattning velat vinna befordran, kunnat inom det stift, hvartill han genom
födseln hörde, genomgå den erforderliga lärokursen, men sedan Kongl. Majit, för att
åt qvinnors användande vid folkundervisningen gifva en större utsträckning, genom
särskilda kungörelser den 21 Oktober 1859 förordnat, dels alt hvad förlattningarne
innehölle i afseende på lärare vid folkskolorna skulle, med ett enda tillika stadgadt
undantag, ega tillämpning äfven på qvinnor, hvilkas skicklighet vid något seminarium
blifvit vederbörligen prölvad och godkänd, dels ock att vid seminarierna i Skara,
Strengnäs och Calmar endast qvinliga elever finge emottagas, hade det blifvit en följd,
att från de stift, hvilka bära namn af dessa tre städer, skollärare-elever af mankön
måst annorstädes söka undervisning och öfning i hvad till deras blifvande kall hörde.
Den anordning, som genom stadgan angående folkundervisningen blifvit i ofvanberörda
hänseende införd, vore således redan bruten och då församlingarne icke vore
vid deras val af skollärare inskränkte till dem, som blifvit födde inom stiftet, låge
icke heller någon nödvändighet till grund för stadgandet derom att ett seminarium
ovilkorligen skulle finnas i hvarje stifts-stad, fastän dessa släder visserligen vore
dertill företrädesvis lämpliga, såväl med hänseende till den närmare tillsyn Stiftsstyrelsen
i sådant fall kunde egna åt dessa läroanstalter, som äfven af det skäl, alt
derstädes handledning utan svårighet kunde beredas i de ämnen, som icke utgjorde
föremål för hufvudlärarnes egen undervisning.
Ehuru seminariernas antal således icke för framtiden behöfde fasthållas vid
tretton, som det för närvarande utgjorde, så hade dock Kongl. Majit af andra skäl
ansett någon betydligare minskning deruti icke nu böra ega mm.
76
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 139.
Inkomna uppgifter utvisade väl att seminarierna för det närvarande icke vore
besökta af tillsammans fullt 400 elever; men då Kongl. Majit uti det reglemente,
som för dessa läroanstalter blifvit den 21 Mars sistlidet år utfärdadt, meddeladt föreskrift
derom att lärokursen borde blifva tre-årig, komme, äfven om ej flere hädanefter
än hittills skulle egna sig åt folkskolelärare-kallet, elevernas antal dock att
ökas med ungefär hälften af hvad det nu utgjorde. För hela folkundervisningens
framgång vore det ock af yttersta vigt, att under den, i förhållande till hvad vid
seminarierna skulle inbemtas, visserligen icke för långt utsträckta tidrymd, elever
hade att der tillbringa, lärarne icke sattes i nödvändighet att dela sin tid och sin
undervisning åt ett allt för stort antal elever, utan kunde med oalbruten uppmärksamhet
följa hvarje elev, gifva honom de anvisningar, som af hans särskilda egenskaper
och fallenheter påkallades, samt hos honom alltmera inskärpa en sann gudsfruktan,
sedligt allvar och känsla för det magtpåliggande i det kall, åt hvilket han
vore beredd egna sina krafter, så att seminarii-eleven, då han sedermera i sin ordning
komme i utöfning af lärarekallet, måtte vela att deruti verka på ett sätt, att allt
vidare blefve utbredd en sann folkupplysning, hvilken ovedersägligen bildade den fastaste
grundval för ett lands lycka och på samma gång den alstrade och stärkte kärlek
till frihet och fosterland, säkrast håde förhindrade frihetens missbrukande och åt
landet bevarade dess sjelfständighet. Men härförutan vore det ock att befara, att,
derest seminar:erna blefve alltför mycket aflägsnade från hemorten, för dem, som
ville bereda sig för folkskolelärare-kallet, sådant skulle, då desse i allmänhet icke
egde tillgångar, tillräckliga att, med bidrag af de stipendier dem kunde lemnäs, bestrida
kostnaderna för ett flerårigt vistande på främmande ort, hafva till följd att,
folkskolorna inom få år komme alt lida brist på lärare. Under sådana förhållanden
syntes för det närvarande svårligen mer än tre seminarier kunna utan olägenhet
indragas, nemligen ett bland de för qvinnor bestämda, ett af de tre för manliga
elever afsedda seminarier, hvilka funnos förlagda i städer invid Mälaren, och ett bland
de sju öfriga, der elever af sistnämnda kön nu emottogos. Å andra sidan ansåge
Kongl. Majit behöflig! att ett nytt seminarium inrättades i Luleå för den nordligaste
delen af riket. Framställningar i sådant hänseeude hade redan förut blifvit gjorda
af Konsistorium i Hernösands stift gemensamt med Kongl. Maj.ts Befallningshafvande
i Norrbottens lån och sednast hade numera aflidne Landshöfdingen i nämnda lån,
P. H. Widmark, uti skrifvelse den 16 Juli 1860, med hänseende till de förhållanden
att af länets Finska och Lappska socknar flera helt och hållet saknade folkskolelärare,
att i de öfriga antalet lärare vore alldeles otillräckligt, samt att bristen
på duglige folkskolelärare äfven inom de Svenska församlingarne vore i hög grad
kännbar, förklarat sig anse inrättandet af ett särskildt seminarium i Luleå, såvida
folkundervisningen eljest inom länet skulle kunna på ett i någon mån tillfredsställande
sätt ordnas, vara desto mera oundgängligt, som erfarenheten visat, alt flere
bland de elever, hvilka från de Finska och Lappska församlingarne blifvit afsända för
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
17
att genomgå seminariet i Hernösand, sedan de haft tillfälle inhemta kännedom om
Svenska språket och hunnit vänja sig vid lefnadssättet uti sydligare belägna trakter,
icke velat till hemorten återvända; och hade Konsistorium, i anledning af denna
Landshöfdingen Widmarks framställning hördt, instämt uti hvad han yttrat om behöfligheten
af ett seminarium i Luleå.
I afseende på det för seminarierna anvisade anslag, vore en förhöjning utan
tvifvel af behofvet högeligen påkallad. Genom det utfärdade reglementet hade dessa
läroanstalters verksamhet blifvit i betydlig mån utvidgad, och då lärokursen derstädes
numera vore på tre klasser fördelad och i afseende på omfånget, ehuru främmande
språk deruti icke inginge, fullt jemförlig med de treklassiga lägre läroverkens, samt
det dessutom för hela folkundervisningen vore af stor vigt alt de blifvande skollärarnes
bildande kunde anförtros åt män, hvilka voro utrustade med de förenade
egenskaper, som dertill erfordrades, så hade Kongl. Majit funnit det i främsta rummet
vara nödvändigt, likasom med billigheten öfverensstämmande, alt Seminarii-föreståndaren
erhölle en förhöjd aflöning, hvilken Kongl. Majit föreslagit måtte ifrån början
af nästa statsregleringsperiod utgå med 2,500 Hidr, äfvensom att andre läraren,
hvars lön nu utgjorde 1,000 Ridr, tillerkändes enahanda rätt till löneförhöjning efter
vissa år, som för Kolleger vid elementarläroverken vore medgifven; dock att de sålunda
föreslagna löneförmånerna icke skulle komma seminariernas Föreståndare och
öfrige hufvudlärare till godo, med mindre de aflagt kunskapsprof, motsvarande dem,
som för anställning vid elementarläroverken voro stadgade eller filosofie-kandidatexamen
och ett af Kongl. Majit, med hänseende till seminariernas bestämmelse, särskildt
förordnadt undervisningsprof; Kongl. Majit dock öppet lemnadt att i särskildt
förekommande fall från fullgörandet, af bvad sålunda i ena eller andra hänseendet
blefve föreskrifvet, lemna befrielse. Vidare och då för att såväl den egentliga undervisningen
skulle kunna behörigen bestridas, som ock elevernas praktiska öfningar
i folkskolan tillbörligen öfvervakas, särskildt lärarebiträde, åtminstone vid de mera
besökta seminarierna blefve af nöden, samt för undervisning i gymnastik, sång och
musik, teckning och trädgårdsskötsel erfordrades lärare, af hvilka de, som för de tre
första öfningsämnena antogos, utan tvifvel, der ej ett ringare antal elever rättvisade
en nedsättning till lägre belopp, borde i allmänhet få sig anvisade arfvoden lill likhet
med hvad för lärarne i nämnda ämnen vid de treklassiga läroverken beslodes, hvarförutan,
för bestridande af andra oundgängliga utgifter, såsom till undervisningsmateriel,
hyra, ved, ljus, m. m. särskilda medel icke kunde undvaras, ansåge Kongl.
Majit kostnaderna för dessa seminarier, då de till elfva, ett i Luleå deribland inberäknade
blefve inskränkta, icke kunna i medeltal antagas till lägre belopp än omkring
6,000 Ridr för hvarje.
Enär indragningen af de tre seminarier, dem Kongl. Majit ansåge kunna undvaras,
synts icke böra annorlunda verkställas än i den mån der redan anställde lärare
antingen till andra tjenster afgingo eller kunde erhålla anvisning på lärarebe
-
78
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
fattningar vid andra seminarier, Idefve medel behöfliga för upprätthållandet under den
närmaste framtiden af alla nuvarande seminarier; men då, derest de af Kongl. Maj:t
omförmälda vilkor för åtnjutandet af de förhöjda lönerna hlelve fastställda, ännu någon
tid måste förflyta innan desamma komrno alt till Seminarii-föreståndarne utgå,
samt i öfrigt de för biträdande lärare ifrågasatta arfvoden icke syntes till fulla beloppet
kunna tagas i anspråk, innan ännu genom ett eller flera seminariers upphörda
verksamhet elevernas antal vid de öfriga i märkbarare mån förökats, kunde
för de till indragning afsedda seminarier särskildt anslag icke vara erforderligt, utan
ansåge Kongl. Majit, för upprätthållandet under nästa statsregleringsperiod af folkskolelärare-seminarierna,
hvilka, när deras organisation framdeles blefve fullt stadgad,
torde höra på ordinarie stat uppföras, vara tillräckligt sörjdt, derest lill Kongl. Maj:ts
disposition blefve stab t ett belopp af 65,000 Ridr årligen.
Det till understöd för seminarii-eleverna anvisade anslag, 20,000 Ridr, komme
efter all sannolikhet att för innevarande statsregleringsperiod åtminstone i det närmaste
motsvara hvad som, enligt de uti 5 § 5 mom, i gällande Folkskole-stadga
bestämda grunder, lör omförmälda ändamål kunde blifva erforderligt. Emedlertid
bade de i nyssberörda moment fastställda belopp af dels 75 och dels 50R:drR:mt,
för år räknadt, flerestädes ansetts alltför låga, och Kongl. Majit hade redan medgifvit
att för de seminarii-elever inom Hernösands stift, hvilkas hemvist voro från
stilts-staden längst aflägsna, årliga stipendii-beloppet måtte kunna höjas till 150
R:dr. Enahanda skäl till stipendiernas höjande förelunnes numera älven vid flera andra
seminarier, sedan förordnadt blifvit, att vid vissa af dessa seminarier endast qvinliga
elever finge emottagas; och då ej blott flere af dessa elever bade sina hemvist på
betydligt afstånd från det seminarium, hvarest de åtnjöte undervisning, utan äfven
de af den manliga befolkningen inom nämnda stift, hvilka ville bereda sig till folkskolelärare,
måste uppsöka andra stifts-seminarier, blefve det, för att ej från denna
bana alldeles utestänga dem, som befunno sig i torftiga omständigheter, nödvändigt,
att större stipendii—belopp kunde tilldelas de elever, som i följd af berörda förhållande
måste, för sina studier vidkännas drygare kostnader, likasom äfven, med afseende
på den längre tid, lärokursen numera upptoge, att åtnjutandet af stipendium borde
kunna utsträckas till tre i stället för två år; och hade Kongl. Majit af dessa skäl
ansett det nuvarande anslaget till understöd för seminarii-elever böra höjas till
30,000 Ridr, med rätt för Kongl. Majit att i afseende på stipendiibeloppen och de
vilkor, hvarunder de finge åtnjutas, meddela de föreskrifter, som kunde finnas af
omständigheterna påkallade.
Hvad vidare anginge kostnaderna för inspektionen af rikets folkskolor, så hade
det visat sig, alt ersättningen för Inspektörernes resor komme alt öfverstiga den för
detta ändamål beräknade summan, 6,000 R:dr. Enligt meddelade uppgifter angående
sannolika beloppet af skjuts- och traktaments-kostnaderna, under förutsättning att
under en tid af tre år samtliga folkskolor blefve åtminstone en gång besökta, skulle
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
79
dertill årligen fordras en förhöjning af 2,000 R:dr. Likaledes vore i afseende å
Inspektörernes arfvoden en förhöjning af nöden. Dessa arfvoden hade för den tid
af innevarande statsregleringsperiod, som inspektionen omfattade, blifvit bestämda
för Calmar och Wisby stift till 500 R:dr årligen för hvartdera, och till 1,000 R:dr
för hvart och ett af de öfriga. Då samtliga stiften, med undantag af Wexiö, Calmar,
Carlstad och Wisby, varit delade i tvänne inspektions-distrikler, så hade af
hela antalet inspektörer, hvilket sålanda uppginge till 20, endast två haft 1,000 R:dr i
årligt arfvode, men alla de öfrige 500 R:dr. Mot en så ringa ersättning skulle det
tvifvelsutan i längden blifva omöjligt att erhålla inspektörer, som vore detta magtpåliggande
värf fullt vuxne, hvilket likväl i betraktande af det lifvande och välgörande
inflytande, inspektionen redan utöfvat på skolväsendet, och då densamma fortfarande
under en följd af år, verksammare än något annat medel, skulle befordra
folkundervisningens utveckling och förbättring, mäste anses vara af synnerlig vigt,
hvadan Kongl. Majit nu äskade, att Rikets Ständer måtte till dubbla beloppet förhöja
de vid sednaste riksdag bestämda arfvoden för Inspektören^, eller från 11,000 R:dr
till 22.000 R:dr, då med tillägg af de för bestridande af skjuts- och traktamentskostnaderna
erforderliga 8,000 R:dr, anslaget för skole-inspektionen skulle blifva 30,000
R:dr, eller 13,000 R.dr utöfver hvad det nu utgjorde.
Af anslaget till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsinatei iel m.
m. hade ännu endast en obetydlig del blifvit använd, emedan Kongl. Majit funnit
lämpligt, att innan mera omfattande åtgärder i berörda hänseende vidtoges, kännedom
borde inhemtas om de förbättringar i skolornas undervisningsmedel, hvarom
nästlidet års verlds-exposition i London kunde lemna upplysning, för hvilket ändamål
Kongl. Majit lemnat uppdrag åt sakkunnig person att dit afresa. Sannolikt
vore, att omförmälda anslag komme alt tagas i fullt anspråk dels för beredande af
tillgång till skolmateriel i egentlig mening, dels ock till uppmuntran för utgifvande
af läroböcker. Vid Folkskole-inspektörernes möte i Stockholm under förliden sommar
hade den åsigt uttalats, att en lämplig läsebok för folkskolorna vore bland de
behof, som i främsta rummet kräfde alt afhjelpas, samt att för författandet af en
sådan ett större och ett mindre pris borde utsättas, derom Kongl. Majit, så snart
den allmänna planen för ett sådant arbete hunnit uppgöras, ville meddela beslut.
Men då dessutom i flera ämnen lämpliga läroböcker för folkskolorna icke funnes att
tillgå, och utgifvandet af dylika ej utan understöd af allmänna medel torde vara att
förvänta, samt för öfrigt äfven andra undervisningsmedel borde antingen af Staten
inköpas och kostnadsfritt utdelas, eller åtminstone åtgärder vidtagas på det dylik
materiel måtte kunna för ett så billigt pris som möjligt tillhandahållas, så syntes
samma anslag, som hittills böra äfven för instundande statsregleringsperiod vara att
påräkna.
Till understöd för högre folkskolor hade under innevarande statsregleringsperiod
endast ett belopp af 5,666 Ridr tagits i anspråk, eller nära 3,000 Ridr mindre ån
80
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
under den närmast föregående. Men ehuru antalet af ifrågavarande skolor på de
sednare åren icka obetydligt aftagit, kunde deraf icke med någon visshet slutas, att
ju ej ett annat förhållande snart kunde inträda; och ansåge Kongl. Majit derföre, i
betraktande af det gagn, dylika skolor, rätt ordnade kunna åstadkomma, anslaget
för detta ändamål höra lör den närmaste liden bestämmas till 10,000 R:dr.
Till folkskoleväsendets utvidgande och lörbättring hade Kongl. Majit under åren
1861 och 1862 anvisat ett belopp af något mer än 114,000 Ridr, deraf till dels
nya, dels under näsllörflutna stalsregleringsperiod inrättade småskolor omkring
104,000 R:dr samt till folkskoleväsendets ändamålseuligare ordnande i öfrigt vid
pass 10,000 R:dr. Toges tillika i betraktande de uppoffringar, församlingarne för
vinnande af del i delta anslag åtagit sig, så kunde redan deraf slutas, att folkskoleväsendet
under de sednasle åren i betydlig grad gått framåt i utveckling. Småskolorna
hade allt mer utbildat sig i enlighet med sin bestämmelse att vara en
integrerande del af den egentliga lolkskolan eller att utgöra dennes lägre förberedande
afdelning. På åtskilliga ställen hade småskolan äfven erhållit plats i samma
lokal, som den öfre afdelningen, hvilket ordnande af skolväsendet medförde stora
fördelar med afseende å det tilllälle, sålunda utan svårighet erbjöde sig att utöfva
tillsyn öfver skolan i det hela, samt särskildt för den examinerade läraren att öfvervaka
undervisningen i den lägre afdelningen och tillvägabringa enhet och sammanhållning
i skolans verksamhet. I de flesta församlingar hade likväl varit nödvändigt
att med hänseende till de spädare skolbarnen närma småskolan till desses
hem och sålunda göra densamma i möjligaste mån tillgänglig, hvilket haft till följd,
ej endast att småskolan varit i det yttre skiljd från den egentliga folkskolan, utan
ock att i vissa glest befolkade trakter flera skolor af det förra slaget än af det sednare
funnits behöfliga. De anslag, som beviljats småskolorna, kunde, vid sådant
sammanhang mellan dessa och de egentliga folkskolorna, anses gifva, om ock indirekt,
till befrämjande af de sednare, som sålunda dels befriats Irån de första nybodarne,
dels ock kunnat mottaga ett större antal mera försigkomna lärjungar. Äfven
hade medelst bidrag af statsmedel flera nya med examinerade lärare försedda
skolor blifvit inrättade eller ändamålsenligare ordnade; och vore det af dessa skäl
af stor vigt alt Staten, så vidt tillgångar dertill funnes, fortfarande lemnade församlingarne
sitt understöd till folkskoleväsendets utveckling och förbättring samt, om
möjligt, utan någon betydligare förändring i de hufvudgrunder, som för bidragens
åtnjutande för närvarande vore fastställda.
Vid granskningen af de till Ecklesiastik-departementet inkomna folkskole-uppgifter
hade det förhållande icke kunnat undgå uppmärksamheten att ett icke ringa
antal församlingar funnes, hvilka ej hade flera eller bättre inrättade skolor än
andra, hvilka dock hvarken i folkmängd eller utsträckning motsvarade mera än kanske
hälften af de förra, äfvensom alt åtskilliga distrikt, utöfver den till församlingarne
öfver
-
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
81
öfverlåtna nu mera så kallade folkskoleafgiften, hittills icke gjort något tillskott för
sitt skolväsende, utan till och med genom besparingar å nämnda afgift samlat en
fond, under det andra församlingar, deribland sådana, som måste räknas till de fattigare,
tillskjutit två till tre gånger mera än beloppet af denna afgift. Den egentliga
anledningen att en sådan olikhet kunnat ega rum, vore att söka deruti att folkskolestadgan
angående antalet skolor och lärare icke meddelade bestämdare föreskrift,
än att i hvarje församling borde finnas minst en, helst fast, skola med vederbörligen
vid seminarium godkänd lärare. En närmare efter behofvet lämpad anordning af
församlingarnes åligganden i afseende på folkundervisningen vore utan tvifvel att eftersträfva
och då af ofvan omförmälda folkskoleuppgifter visade sig alt mot en folkmängd
af 1,000 personer svarade ett antal af 100 till 140 barn i skolåldern, hade
det förslag framställts alt de församlingar, hvilkas folkmängd uppginge till 1,500,
skulle tillförbindas att utom den examinerade lärare, som enligt nu gällande stadgande
borde derstädes finnas, anskaffa och underhålla en oexaminerad lärare, och
att der folkmängden utgjorde omkring 2,000 personer det borde finnas antingen 2
examinerade lärare eller en sådan och 2 oexaminerade så alt, der förhållandena
kunde göra inrättandet af ett större antal småskolor lämpligt och behöfligt, 2 oexaminerade
lärare finge beräknas motsvara en examinerad. Af de sednast från stiften
inkomna uppgifter angående folkskolorna, inhemtades, att då funnes 2,947 examinerade
lärare och 2,080 oexaminerade lärare och lärarinnor, hvilket antal till och
med i någon mån öfverstege det, som enligt ofvannämnda grund skulle för hela riket
finnas, men likväl vore emellan de särskilda församlingarne så olika fördeladt, att
inom vissa af dem för det uppvexande slägtets undervisning ännu mycket återstode
att önska och vidare uträtta.
Ehuru Kongl. Maj:t således, i likhet med hvad Folkskole-inspektörerne äfven
anmärkt, funne lärarekrafterna i åtskilliga distrikt vara otillräckliga och Kongl. Maj:t
icke ansåge den grund för bestämmande af lärarnes antal, som här ofvan blifvit omförmäld,
kunna blifva för församlingarne i allmänhet betungande, hyste Kongl. Maj:t
likväl betänklighet vid alt föreslå Rikets Ständer densammas ovilkorliga fastställande
genom lag, helst Kongl. Maj:t gjorde sig förvissad alt den alltmer sig utbredande
insigten om de fördelar, kunskaper medföra, snart nog skulle leda till det mål, man
ville närma sig, och hvars uppnående —• inrättandet af till antal och omfång fullt
tillräckliga folkskolor — måste visa sig i samma mån nödvändigt och värdt uppoffringar,
som folket kallades till ett mer omfattande och ordnadt deltagande i vården
af kommunala och allmänna angelägenheter.
Mot de nu beslående vilkoren för åtnjutande af statsbidrag till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring hade en anmärkning blifvit gjord, som tvifvelsutan
förljenade att tagas i närmare öfvervägande. Denna anmärkning afsåge det förhållande,
att enligt nu gällande föreskrift församlingar, hvilka förut gjort föga eller intet för
sina folkskolor och först sedan anslag af allmänna medel kunnat erhållas, vidtagit
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 1 Haft. 11
82
Stats-Utslcottets-Utlåtande N:o 139.
anordningar, dera de långt förut och uteslutande af egna medel kunnat bekosta, vore
berättigade att undfå allmänt understöd, under det sådant mäste förvägras de distrikt,
som redan före år 4858 försatt sitt folkskoleväsende i så beskaffad! skick, att någon
utvidgning deraf icke under en längre tid kunde blifva behöflig. Om än ur synpunkten
att åt de församlingar, hvilka ej på ett tillfredsställande sätt ordnat sina
skolor, lemna en uppmuntran alt dermed icke vidare uppskjuta, det kunde hafva varit
välbetänkt och ändamålsenligt, att ställa Statens understöd i förhållande till de uppoffringar,
församlingarne ville för folkskolan ytterligare ikläda sig, så kunde det likväl
ur rättsgrund ingalunda försvaras, att detta understöd företrädesvis skulle komma
den församling till godo, som länge fördröjt med vidtagande af de för folkskolans
förbättring erforderliga åtgärder och hvilken under flera år kunnat af den till församlingen
öfverlåtna folkskoleafgift bereda sig en besparing, som, i händelse mera
intresse för skolan funnits, icke skulle hafva uppkommit; och än klarare och djupare
kände, framstode skälen till anmärkning mot ett så beskaffad! stadgande, derest, äfven
sedan det dermed åsyftade ändamål vunnits, denna företrädesrätt till Statens understöd
skulle för en obegränsad tid qvarstå och såmedelst, till förfång mången gång
för en fattigare församling, hvilken sjelfmant uppbjudit sina krafter och offrat af sina
små tillgångar för beredande af en nöjaktig barnundervisning, tillfalla den förmögnare
församling, som till en sådan uppoffring funnit sig mindre benägen.
Kongl. Maj:l har fördenskull ansett, alt det understöd Staten lemnar de särskilda
församlingarne till folkskoleväsendets utveckling och förbättring icke borde
göras beroende af den tid, då åtgärder i sådan syftning vigtoges, utan deremot bestämmas
hufvudsakligen med hänseende till vidden af de uppoffringar, som för ändamålet
blefve gjorda, dock alt, såsom hittills, ett undantag från denna regel borde
till förmån för fattiga församlingar ega rum.
Såsom allmänt vilkor för erhållande af bidrag utaf det anslag Rikets sednast
församlade Ständer anvisat lill löneförbättring åt folkskolelärare, hade blifvit stadgadt,
att vederbörande församling skulle lill sitt folkskoleväsendes årliga behof, hvarunder
väl icke torde böra inbegripas kostnader för uppförande af skolhus eller andra tillfälliga
utgifter, hafva förut tillskjutit ett belopp, minst motsvarande den församlingen
förut anslagna andel i den personliga skyddsafgiften eller den nuvarande folkskoleafgiften.
Af de flesta församlingar utginge redan ett tillskott till sådant belopp, och
det kunde ej, då undantag medgifves fattigare församlingar, någonstädes kännas tryckande,
om ett lika beskafladt vilkor föreskrefves för undfående af understöd lör folkskoleväsendets
utveckling och förbättring i allmänhet, helst församlingarne, enligt folkskolestadgan,
egde alt för tillskottets utgörande välja flera särskilda grunder.
Med anledning häraf och då någon annan förändring i nu gällande bestämmelser
för erhållande af del uti ifrågavarande anslag icke syntes af behofvet påkallad,
har Kongl. Majit, som äfven ansåge detta anslag böra vid dess nuvarande belopp
75,000 R:dr bibehållas, föreslagit Rikets Ständer, alt såsom vilkor för åtnjutande af
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
83
understöd från Statens sida för folkskoleväsendets utvidgande och ändamålsenligare
ordnande för framtiden mätte stadgas, att endast de församlingar, som för aflöning
al lärare eller lärarinnor redan tillskjutit eller åtoge sig att tillskjuta ett belopp,
minst lika stort med folkskoleafgiflen, skulle af ifrågavarande anslag erhålla del,
hvilken i sådant fall skulle, såsom hittills, utgå med hälften mot hvad församlingarne
utöfver berörda tillskott förbunde sig alt i hvarje särskildt fall för angilna ändamålet
lemna, Kongl. Maj t dock, hädanefter som hittills, öppet lemnadt, att der särskilda
förhållanden, ibland hvilka i främsta rummet borde räknas en församlings
fattigdom, föranledde undantag från de stadgade vilkoren, ett sådant undantag bevilja.
Hvad härutinnan blifvit föreslaget, skulle jemväl medföra den fördel, att det
ulan svårighet kunde utrönas, huruvida uti uppgiften från någon församling ett
misstag insmugit sig, enär beloppet af folkskoleafgiflen kunde af vederbörande embetsmyndighet,
samt lärarnes aflöning af desse, behörigen verificeras.
livad vidare anginge det nuvarande anslaget till löneförbättring åt examinerade
folkskolelärare, så och ehuru rättigheten att af delta anslag erhålla del blifvit utsträckt
äfven till lärare vid ambulatoriska skolor, hade till sådana löneförhöjningar,
grundade på vederbörande församlingars åtagande att uppfylla de föreskrifna vilkoren,
blifvit af Kongl. Majit anvisadt eli belopp af vid pass 30,000 R:dr, hvarjemte
såsom understöd för lärares aflönandc inom församlingar, som till följd af medellöshet
ej kunnat detsamma af egna medel bekosta, beviljats närmare 15,000 R:dr,
således tillsammans en summa af 45,000 R:dr årligen, hvaraf likväl, till följd åfelt
större antal församlingars underlåtenhet att ställa sig de fastställda vilkoren till efterrättelse,
icke mer än omkring 40,000 R:dr, eller hälften af det för omförmälda
ändamål anvisade anslag, syntes komma att under denna statsregleringsperiod tagas
i anspråk.
Vid sednast förflutna riksdag hade den gräns, inom hvilken Staten skulle
bidraga lill förhöjande af folkskolelärarnes löner, blifvit bestämd till 400 R:dr, oberäknadt
värdet af husrum och vedbrand; men då ett belopp af 500 R:dr visserligen
icke öfverstege hvarken hvad lill fyllande af lefnadsbehofven för de examinerade
lårarne erfordrades, eller de anspråk, desse, med hänseende jemväl till den bildning
de måst tillegna sig, med all billighet kunde ställa i afseende på vedergällningen
för ett ansvarsfullt och ansträngande kall, ansåge Kongl. Majit nämnda gräns böra
för den kommande tiden fastställas till sistberörda summa 500 R dr, likaledes oberäknad!
husrum och vedbrand, och i öfrigt de vid sednaste riksdag för bidrag från
detta anslag bestämda vilkor bibehållas, utan annan modifikation, än att äfven de
vid ambulatoriska skolor anställde, examinerade lärare uttryckligen skulle förklaras
deraf kunna erhålla löneförbättring, lika med lärarne vid de fasta skolorna. Under
förutsättning alt Rikets Ständer delade dessa åsigler och då det med visshet kunde
antagas, att under nästinstundande statsregleringsperiod ännu flera församlingar, än
hittills, skulle finnas beredvilliga att förbättra sina lärares löner, syntes för ifråga
-
84
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
varande ändamål under nämnda statsregleringsperiod böra påräknas ett belopp, med
omkring 25,000 R:dr öfverstigande hvad som under närvarande förhållanden visat
sig vara erforderligt, eller en sammanlagd summa af 05,000 It:dr.
Jemte det Kongl. Majit sålunda äskat, att den personliga skyddsafgiften jemväl
under nästinstundande statsregleringsperiod måtte till folkundervisningens befrämjande
användas och att deraf på sätt och under de vilkor härofvan äro upptagna anvisas
till seminarierna H:dr 65,000:
„ understöd för seminarii-elever  „ 50,000:
„ arfvoden och resekostnader för Inspektörerne  „ 30,000:
„ undervisningsmateriel m. m  „ 10,000:
„ understöd för högre folkskolor  „ 10,000:
„ folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet. . . „ 75,000:
och till löneförbättring för examinerade lärare  „ 65,000:
tillsammans R:dr 265,000;
har Kongl. Maj;t tillika föreslagit, alt hvad af skyddsafgiften icke för vissa behof
anvisades, äfvensom de på de särskilda anslagen uppkommande besparingar, måtte
af Kongl. Maj.t för folkundervisningen tdlhörande föremål disponeras.
Slutligen har Kongl. Maj t fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å ett annat
med folkskoleväsendets ändamålsenliga ordnande nära sammanhängande behof, som hittills
endast i gans! a olull-tåndig män kunnat afhjelpas, nemligen om folkskolelärares pensionering.
Vid 1850—1851 årens riksdag, då eli anslag af 80,000 R:dr B:ko anvisats
till fond för stiltsvis inrättade anstalter för folkskolelärare, hade desses antal
utgjort 2,288, hvaremot detsamma nu uppginge lill närmare 5,000 och utan tvifvel
ännu en tid kointue att betydligt ökas. Emellertid hade, lill följd af pensions
anslagets
otillräcklighet, dylika pensionsanstalter icke kommit till stand i mer än 4
still, men om statsanslaget ökades till sådant belopp, att pensionsinrättningarnes
framtid blefve fullt betryggad, skulle sannolikt inom några lå år hvarje still ega en
sådan anstalt.
Såsom i det föregående blifvit anfördt, vore visserligen de till folkundervisningens
befrämjande för nu löpande statsregleringsperiod anvisade medel, särdeles hvad
de större anslagen beträlfade, redan till fullo disponerade; men detta oaktadt och då
ganska många af de skolor, åt hvilka bidrag af statsmedel blifvit beviljade, ej hunnit
komma i gång förrän mot slutet al sistlidet år, och statsbidragen ej linge beräknas
utgå lörr än från den lid, de särskilda skolorna trädt i verksamhet, kunde man med
temlig säkerhet emotse, att icke obetydliga besparingar för 2 år å nyssberörda
medel skulle uppkomma. Finge dessa besparingar läggas till den allmänna fonden
för folkskolelärares pensionerande, så skulle det lörsta vilkoret för ordnandet af denna
angelägenhet vara uppfyldt; och har Kongl. Maj:t af denna anledning föreslagit, dels
att den ännu återstående delen af berörda fond måtte jemväl under nästinstundande
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
85
statsregleringsperiod och under samma vilkor som hittills ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, och dels alt Rikets Ständer mätte till behöflig förstärkning af densamma
anvisa den slutliga besparing, som under nu löpande statsregleringsperiod kunde å
den personliga skyddsafgiften uppkomma.
De af enskilde motionärer i ämnet gjorda framställningar äro:
inom Preste-Ståudet.
af Professor Carlson, hvilken (i motion N:o 12) i främsta rummet uppställt
den enligt motionärens åsigt, obestridliga sanningen, alt på lärarens beskaffenhet
berodde skolans. På läraren åter kunde Staten inverka på tvåfaldigt sätt: genom
befrämjande af hans bildning och genom betryggande af hans yttre ställning. Åtgärderna
för båda dessa ändamål borde gå hand i hand med hvarandra och kunde
först i förening med hvarandra blifva rätt fruktbärande. Bildningsanstalterna för
folkskolelärare — i sin begynnelse försedda endast med ytterligt knappa tillgångar —
hade väl på sednare åren vunnit en större utveckling, men de behölde dock än vidare
fullkomnas. Från dem måste i första rummet utgå den förbättring, man sökte
åstadkomma. De män, som erhållit det för hela samhället betydelsefulla uppdraget,
att leda dessa bildningsanstalter, måste kunna med odelad kraft egna sig åt sitt
magtpåliggande kall; de borde icke af biistande utkomst tvingas att, såsom nu merändels
vore fallet, jemte denna, behålla en annan tjenst, och de måste sättas i tillfälle
att en längre tid qvarstadna vid denna vigtiga befattning. Undervisningen måste
älven blifva mera utvecklad och lärjungarne i seminariet tillbringa så lång lärotid,
att den meddelade undervisningen gufve icke blott ett hastigt inhemtadt förråd för
minnet eller en anspråksfull prydnad på ytan, ulan kunde tränga till det innersta af
deras personlighet och utöfva en lifgifvande inverkan på hela deras framtida sträfvande.
Otvifvelaktig! vore, att seminarierna för dessa ändamål behöfde rikligare hjelpmedel
än de för närvarande egde.
Men om man fordrade af läraren en mera djupt gående förberedelse, borde
man ock sälta honom i tillfälle att utöfva sin verksamhet under förhållanden, som
icke pålade honom tryckande bekymmer. Huru mycket i detta hänseende återstodc
att göra, bevisades bäst deraf, att det ansetts som ett betydande framsteg, då det
vid sisllidne riksdag uppställts som en allmän grundsats, ett eflersträfvansvärdt mål,
alt folkskole-lärarens lön skulle kunna blifva 400 R:dr R:mt. Tiden borde nu vara
inne alt uttala delta icke blott såsom en allmän önskan, utan som en bindande
föreskrift. Väl tillhörde det kommunen i första rummet att sörja för lärarnes utkomst,
men Staten borde dock äfven med ett bidrag underlätta åstadkommandet af
en så önskvärd förbättring; och de insamlade uppgifterna om folkskolelärarnes lönevilkor
äfvensom de upplysningar om deras verksamhet, som genom skole-inspektörerne
vunnits, borde numera göra det vida lättare att rätt fördela eli sådant understöd.
86
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
Antalet af examinerade folkskolelärare hade på de sednasle åren betydligt stigit.
Det hade varit år 1856: 2,274, år 1859: 2,655 och uppgick år 1862 till 2,791,
nemligen i fasta skolor 1,995 och i ambuiatoriska 796. Af detta stora antal vore
något öfver 1,100 tillika prestman eller klockare och orgelnisten, hvilka väl kunde
anses jemförelsevis bättre bergade. Om en summa af 150,000 R:dr Liefve disponibel
för alt dels i samverkan med församlingarne, dels under form af ålderstiliägg
eller af lönelillökning lör de lärare, hvilka, enligt skolstyrelsens och skole-inspektörernes
vitsord, på ett utmärkt sätt bestridt undervisningan, användas lill förbättrande
af folkskolelärarnes vilkor, vore från Statens sida en betydande medverkan för det
vigtiga ändamålet vunnen.
Ehuru kort tid de på grund af sistlidne riksdags beslut tillsatte folkskoleinspektörer
varit i verksamhet, kunde det dock med skäl sägas, att denna deras verksamhet
varit till stort gagn. Men denna institution måste, om den skulle kunna
rätt kraftigt motsvara sin uppgift, med ledning af den vunna erfarenheten vidare utvecklas.
De områden, som varit anvisade åt hvar och en af dessa i allmänhet af
andra tjenstebelätlningar upptagne inspektörer, hade, lill följd af anslagets otillräcklighet,
varit allt för stora, för att de skulle kunnat mera jemnt följa undervisningens
gång. För afbjelpandet al denna olägenhet vore tvänne utvägar all välja; den ena
att så rikligen aflöna dessa inspektörer, alt de skulle kunna åt delta uppdrag egna
hel sin tid och krall; den andra att dela distriklerna så, alt hvarje inspektör kunde
med mindre svårighet och flera gånger besöka hvar och en derinom belägen skola.
Då upprättandet af särskilda nya tjenster, hvilket skulle blifva en följd, om man
valde den förra utvägen, syntes innebära flera betydliga olägenheter, så kunde deremot
den sednare, endast anslaget blelve något större, med fördel användas. På det en
så beskaffad delning måtto kunna ske, och inspektörerne derjemte i någon mån åtnjuta
en lämplig ersättning för sin använda möda, ansåge motionären det nuvarande
anslaget böra höjas så, att det bestämdes åtminstone till 50,000 R:dr.
En icke ringa olägenhet låge deri, alt del vackra statsanslag, som vid de sednaste
riksdagarne afsetls för folkundervisningen, varit beviljadt och utgått endast för en
statsregleringsperiod i sender. Betydlig omgång och skriftvexling förorsakades derigenom,
alt hvarje församling måste för hvart år, eller åtminstone för hvar ny statsregleringsperiod,
göra ny ansökning för fyllande af ett behof, som redan blifvit erkändt.
Än menligare vore den osäkerhet, i hvilken skolstyrelserna och lärarne måste
befinna sig, om för undervisningen framgent skulle kunna påräknas det understöd,
som blifvit beviljadt. Dertill komme den onyttiga omväg, som måste iakttagas
vid anslagets utbetalande; och skulle det derföre vara förenadt med öfvervägande
fördelar, om ifrågavarande belopp, i likhet med andra för undervisningen utgående
statsanslag, finge uppföras på åttonde Hufvudliteln.
Vidare har motionären, enär billigheten fordrade, alt läraren, efter en mannaålder
full af möda, måtte hafva utsigt till en någorlunda sorgfri ålderdom och det
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
87
för skolan Tore af väsendtlig vigt att i de förtröttade och åldrande lärarnes ställe
kunde användas nya och friska kraiter, samt då den tid icke mera vore så aflägsen, då
de qvarlefvande af den första, talrika uppsättningen af folkskolelärare någorlunda
samtidigt upphunne pensionsåldern, yrkat, att den summa, som för närvarande i
Riksgälds-kontoret innestode såsom afsedd för folkskolelärares pensionering, måtte,
efter statsregleringsperiodens utgång, få reserveras för samma ändamål, äfvensom alt
den, såvida tillgångar dertill uppkomma, förökades genom anlitande af samma utväg,
som begagnats vid dess första bildande, nemligen genom anvisning på uppstående
besparingar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har motionären föreslagit: aj alt de
anslag, som vid sistlidne riksdag för den nu löpande statsregleringsperioden beviljades
till folkundervisningens befrämjande måtte å stat uppföras under åttonde Hufvudtiteln;
bj att utöfver det då beviljade belopp måtte anslås en så stor förhöjning,
att 150,000 R:dr R:mt blefve disponibla för förbättrande af de examinerade folk—
skolelärarnes löner; c) att anslaget för folkskolelärare-seminarierna måtte ökas till
60,000 R:dr och det för folskole-inspektörernes arfvoden och resor till 50,000
R:dr; samt d) att den i Riksgälds-kontoret innestående, för folkskolelärares pensionering
afsedda summa, stor 101,940 R:dr R:mt måtte äfven under nästkommande
statsregleringsperiod för samma ändamål reserveras.
af Kyrkoherden Otterström, hvilken i afseende å folkundervisningen afgifvit tre
särskilda motioner, nemligen:
1) N:o 49, deruti motionären föreslagit, att i stadgan om folkundervisningen
borde intagas den föreskrift alt barnet, innan det erhölle tillträde till folkskolan, skulle
hafva lärt att hjelpligt läsa innantill. Der hemmel ej kundé eller ville prestera detta
sjelft, skulle det hafva sig ålagdt att bekosta sin informator eller guvernant, i stu
gan
för en eller två, i småskolan för tio eller tjugo lärjungar.
Utan detta vilkor skulle, enligt motionärens förmenande, all hemundervisning
dödas och folkskolan stadna i vexten, delta sednare emedan Staten svårligen skulle
kunna åtaga sig småskolorna öfverallt såsom folkskolans underlag. Statens kraft
behöfde ändå lagas i anspråk för hvad som med folkskole-stadgan åsyftades.
Från flera håll hade man föreslagit, att till folkskolorna mätte anslås hela den
personliga skyddsafgiften alt utgå såsom den först anslagna hälften till kommunerna.
Detta vore visserligen ett enkelt sätt alt vinna ökade medel, men motionären trodde
att folkbildningen skulle derpå vinna mindre, än man föreställde sig, om ej såsom
vilkor dervid föreskrefves, att en folkskola, ”helst fast”, skulle vora organiserad för
hvarje tusende personer, samt att folkskolelärarens minimilön skulle vara 400 R:dr,
förutom vedbrand och husrum. Delta sätt medförde dock den stora orättvisan, att
den större kommunen med sina 1,000 personer och sin större kraft skulle ännu
en gång med dubbelt större anslag understödjas för sin skola, än den dubbelt mindre
kommunen, med 500 personer och vanligen dubbelt mindre kraft, för sin skola,
88
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
som dock erfordrade i det närmaste lika stora årliga omkostnader. Motionären har
derföre framlagt ett, enligt hans tanke, lika enkelt, men tillika rättvist alternativt
förslag, nemligen: aJ att Staten skulle återtaga den del af personliga skyddsafgiften,
som varit anslagen att utgå till kommunerna under namn af ”folkskoleafgift”, b) att
folkskolelärarnes lön måtte bestämmas till minst 400 R:dr, utom husrum och vedbrand,
c) att Staten mätte lemna ett understöd af 500 R:dr årligen för hvarje vederbörligen
organiserad folkskola med examinerad lärare, d) att detta understöd finge
uppföras såsom anslag på 0:de Hufvudtiteln att under nästa statsreglering utgå med
årligen 900,000 R:dr. Vunne della förslag bifall vore motionären förvissad att ingen
kommun hädanefter skulle kunna inskränka sig till en skola, der den behöfde
flera, såsom nu skedde, der man ville att alla omkostnader skulle bestridas med
folkskoleafgiften, den man ej ansåge såsom ett understöd af Staten, utan såsom en
kommunal-utskyld.
Vidare har motionären föreslagit, att å åttonde Hufvudtiteln måtte uppföras
årligt anslag till seminarierna af 60,000 R:dr, till stipendier för seminarie-elever
20.000 R:dr, lill undervisnings-materiel samt för läroböckers och kartors utgifvande
10.000 R:dr och lill skole-inspektionen 30,000 R:dr, och att de å nämnda hufvudtitel
innestående 101,940 R:dr, som afsåge bildandet af pensionsinrätlning för folk—
skolelärarne, mätte fortfarande blifva för ändamålet reserverade, äfvensom att i folkskole—stadgan
måtte intagas föreskrift derom att, derest någon kommun skulle vilja
organisera folkskolan ambulatorisk, med anspråk att för densamma påräkna Statens
understöd, det skulle ankomma på vederbörande Konsistorium att, efter skole-inspektors
hörande, sådant medgifva, med afseende på derför talande lokala omständigheter.
2) Motionen N;o 108, deruti motionären uttalat den åsigt, att sedan numera
det första och största behofvet af folkskolelärare blifvit fyldt, seminariernas antal
kunde betydligt minskas. Derigenom skulle dessa bildningsanstalter kunna erhålla
den utveckling och förbättring som erfordrades, om de skulle motsvara sitt ändamål
att bilda skicklige folkskolelärare. Om seminariernas antal inskränktes till 5, nemligen
ett för qvinliga elever och fyra för manliga, ibland dessa sednare anstalter
inberäknadt ett seminarium i Luleå, skulle, med en besparing på nuvarande iönestalen
af 25,500 R:dr, seminariet i Luleå kunna erhålla en föreståndare med 2,000
R:dr i lön, en andre lärare med 1,000 R:dr och tre instruktörer med hvardera
400 R:dr, samt hvartdera af de öfriga 4 seminarierna en föreståndare med lön af
2,500 R:dr, en andre lärare med 1,500, en tredje lärare med 1,000 och 4 instruktörer
med hvardera 400 R:dr. Invändningen att eleverne finge längre väg hade
numera förlorat sin betydelse, sedan kommunikationer blifvit i hög grad lättade och
blefve det mera för hvarje år — och har motionären, på grund af hvad sålunda
och i öfrigt blifvit anfördt, föreslagit, alt seminarierna i riket måtte reduceras till
åtminstone
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
89
åtminstone fem, fyra för manliga och ett för qvinliga elever, samt att lönestaten
lör dem måtte bestämmas enligt ofvanomförmälda förslag, till belopp af 4,200 Ridr
för ett i Luleå och 26,400 I\:dr lör fyra, fördelade på det öfriga riket, tillsammans
50,600 R:dr årligen, samt att till Kongl. Maj:ls disposition måtte, allt med afseende
å en sådan indragning, ställas ett förslagsanslag, för betäckande af seminariernas
utgifter för hyra, materiel m. m., lill belopp af 10,000 R:dr årligen; och
3) motionen N:o 146, deruti motionären framställt åtskilliga anmärkningar
mot det den 21 Mars 1862 gifna nådiga Reglemente för folkskolelärare-seminarierna
i riket. Enligt detsamma vore det en hufvudlärare medgifvet att jemväl meddela
undervisning i de färdigheter, hvari eleverne derstädes borde erhålla öfning,
hvilket sammanförande af lärareljenster icke utan i nödfall borde medgifvas. Väl
vore det föreskrifvet att vid tillsättandet af lärareplatserna derstädes synnerlig vigt
borde fästas derå att med de för Ijenslen i öfrigt erforderliga egenskaper förenades
en sann och lefvande gudsfruktan samt en hedrande vandel, men någon föreskrift
hade dock icke lemnals för kompetens alt söka dessa lärareplatser. Vidare vore
det medgifvit, att, om läraren vid folkskolan (på stället) funnes lämplig att öfvertaga
andra hufvudlärarebefattningcn, sådant finge ske med den inskränkning i hans un'
dervisningsskyldighet vid seminariet, som folkskolan kräfde, utan att likväl dervid
stadgats, det denna lärare måste ega en bildning, som stöde öfver den som vid seminarium
kunde erhållas. Lärotiden hade blifvit bestämd till 3 år. Vid seminariet
funnes 5 klasser, men endast 2 hufvudlärare. För alt afhjelpa denna brist funnes
det stadgadt, att lista och 2:dra klassen skulle samläsa för den ena hufvudläraren,
hvilket, i motionärens tanke, vore högst olämpligt. För inträde på seminarium fordrades
kristendomskunskap, färdighet i innanläsning, alt kunna skrifva modersmålet
någorlunda felfritt, alt hafva en jemn och redig handstil och någon kunskap i arith—
metik, men ingen kännedom af historien, geografien eller annat, hvaruti hvarje väl
organiserad folkskola lemnar sina elever undervisning. Reglementet förbjöde dem,
som saknade ”musikaliska anlag” inträde å seminariet, hvilket äfven vore en oegentlighet.
Dimissions-examen, aflagd inför theologisk fakultet, äfvensom 2 års tjenstgöring
såsom lärare eller lärarinna i en småskola berättigade till inträde å seminariet
utan inträdes-examen, men icke student-examen eller högre inom filosofisk fakultet
aflagd examen.
På dessa och flera af motionären andragna skäl har han föreslagit, att Rikets
Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla alt ofvanberörda
reglemente, som skulle gälla till efterrättelse från början af höstterminen detta år,
måtte dessförinnan undergå en nödig revision.
af Doktor Säve hvilken (i motion Nio 7) anfört, hurusom Rikets Ständer vid
1860 års riksdag anslagit hälften af den personliga skyddsafgiften till folkskolan,
men dervid stadgat såsom vilkor, alt statsbidrag icke skulle beviljas till högre beBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 13
90
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
lopp, än som motsvarade hvad församlingarne sjelfva från en viss sednare tid tillskjutit.
Detta stadgande hade haft till följd, atl icke blott församlingarnes föregående
och ofta betydljga bidrag dervid icke kommit i beräkning, utan äfven alt kommunerna
bringats i frestelse alt antingen för högt uppskatta sina nya bidrag, eller alt
låta hvad som redan blifvit tillskjutet gälla såsom nytt tillskott. Det största felet
hade dock varit, att, då man, bland annat, ansett en löneförhöjning för de examinerade
lärarne till 400 R:dr vara ytterst nödig, man likväl ej stadgat delta såsom
minimi-lön, utan låtit uppbringandet deraf bero på huruvida församlingarne ville tillskjuta
hvad som motsvarade Statens bidrag. Häraf hade den beklagliga följd uppstått,
att då benägenheten ej mera var stor för de fasta skolorna och församlingarne
i stället med en verklig hunger kastade sig öfver de 75,000 R:dr till folkskoleväsendets
upphjelpande medelst småskolor, af hvilka några församlingar förvärfvat sig
ända till 20 å 50, så hade för delta ändamål från statskassan år 1 061 utgått
öfver 100,000 R:dr, hvaremot anslaget 80,000 R:dr för löneförbättringar åt lärarne
blifvit till hälften obegagnadt.
Huru man än inrättade socknens folkskoleväsende antingen med en enda fast
skola och examinerad lärare eller tillika med flera småskolor för den förberedande
bildningen, vore det dock nödvändigt att del blefve ett ordnadt sammanhang mellan
och en naturlig öfvergång från det ena till det andra, äfvensom alt den examinerade
läraren blefve tillräckligt aflönad. Desses lön borde vara icke mest, utan minst 400
lt:dr, och Staten skulle icke erbjuda sitt bidrag till småskolelärares anställande och
aflönande förr, än vilkoret om den examinerade lärarens aflöning vore af församlingen
uppfyldt, ty uppenbart vore att om man också inrättade aldrig så många småskolor
i socknen, men läte den fasta skolans lärare, som både skulle utöfva tillsynen öfver
oell utgöra den omedelbara ledaren af socknens folkskoleväsende, nedsjunka i modlöshet
och förtviflan öfver sin bergning, så vore de förra medlen till en stor del
bortkastade.
Ändtligen borde man vara betänkt på, att de examinerade lärarnes löner icke
alltid blefve på samma fot, ulan alt de, efter vissa år väl vitsordade i skolans tjenst,
skulle kunna ökas för en gång med 100 R;dr. — För erhållande af medel till allt
detta borde Staten lills vidare uppbära och utdela skyddsafgiften, på sätt hittills egt
rum, men med den bestämda förklaring att, då småskolors inrättande och underhållande
företrädesvis borde tillhöra kommunerna, Statens bidrag för delta ändamål, så
fort ske kunde, komme alt upphöra och föräldrarne inträda i skyldigheten alt sjelfve
sölja för sina barns första och förberedande undervisning.
I följd häraf har motionären föreslagit, att a) jemväl under nästa statsregleringsperiod
halfva skyddsafgiften måtte användas för landets folkskoleväsende på det
sätt alt 104,000 R:dr såsom hittills ansloges åt lärareseminarierna, folkskole-inspektionen
m. m. och att af återstoden 80,000 R:dr användes till förhöjning af de examinerade
lärarnes löner med församlingarnes bidrag såsom redan är föreskrifvet, och
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
91
75,000 R:dr ställdes till Kongl. Majlis disposition för folkskoleväsendets förbättring
jemväl genom småskolor, men på sådant sätt, alt ingen församling skulle erhålla
understöd till dessa, utan att, jemte iakttagande af öfriga vilkor, visa sig hafva författningsenligt
vårdat sina fasta eller ambulatoriska skolor samt försett dem med examinerade
lärare med minst 400 R:dr i lön, samt bJ att ett förslagsanslag af 100,000
R:dr måtte beviljas till förhöjning, ulan kommunernas bidrag, till 500 R:dr af de
examinerade folkskolelärares maximi-lön, som med vederbörandes goda vitsord tjenat
folkskolan såsom ordinarie lärare i 10 år och vidare fortfara i skolans tjenst; —
hvarjemte motionären c~) ansett behöfligt att hvad som af dessa anslag besparades
finge användas att förstärka den vid 1050—1851 årens riksdag afsalte fonden lör
folkskolelärares pensionerande.
af Doktor Rundgren, hvilken (i motion N:o 119) — enär, enligt motionärens
åsigt, många väsendtliga brister förefunnes i det hittills följda systemet för folkundervisningen,
såväl hvad anginge det ekonomiska som i afseende på folkskolans organisation,
men denna fråga icke torde kunna vid innevarande riksdag nöjaktigt behandlas
—• hemställt: a) att ingen lörändring måtte för närvarande göras i hvad vid
sistlidne riksdag beslutades i folkskolefrågan och att således anslagen för folkundervisningen
måtte utgå på samma vilkor och till samma belopp samt med samma
fördelning på de särskilda föremålen, som vid 1059—18G0 årens riksdag beslutades,
och bj att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj.t underdånigst anhålla, att en
komité af sakkunnige män må utses, hvilken egde att utarbeta förslag till folkundervisningens
ändamålsenliga ordnande såväl i allmänhet som ock särskildt för de
orter, hvilka, till följd af lokala förhållanden, vore i behof af ett särskildt ordnadt
folkskoleväsende, samt att denna komité jemväl må åläggas dels afgifva förslag, angående
det framlida användandet af den del af den personliga skyddsafgiften, som
vid 1856—1858 årens riksdag blifvit till lölkskole-undervisningens befrämjande
anslagen, dels yttra sig huruvida med folkundervisningens ordnande vore bäst öfverensstämmande,
att såväl den nu utgående så kallade folkskoleafgiften, som ock
den här omlörmålda delen af personliga skvddalgiften mätte ingå lill Statsverket och
i dess ställe ett anslag för folkundervisningen på åttonde Hufvudtiteln uppföras att
utgå i öfverensstämmelse med de af komitéen föreslagna grunder för undervisningens
ordnande.
af Doktor Landgren, som (i motion N:o 124) ansåge Staten endast böra tillse,
att hvarje barn sattes i tillfälle att inhemta ett visst mått af kunskaper, men i öfrigt
öiverlemna åt församlingarne sjelfva alt ordna sitt folkskoleväsende på det sätt
de funno lämpligast; och har motionären, utgående från denna grundsats, föreslagit:
a) att intet barn måtte få till nattvardsundervisning emottagas, som ej ådagalagt
sig ega minimikunskap, så framt det ej af skolstyrelsen blifvit för oförmåga derifrån
befriadt och alt tillika en viss tid måtte förcskrifvas, inom hvilken detta skulle träda
i verket, b) alt för den händelse Rikets Ständer ansåge, det hvarje församling borde
92
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
till folkundervisningens befrämjande bidraga minst lika mycket som folkskoleafgiftens
belopp, sådant mätte genom lag uttryckligen stadfästas, cj alt åtminstone den fjerdedel
af skyddsafgiften, som ej redan vore an\änd, måtte åt församlingarne ölverlemnas,
dj alt en sammanträngd redovisning af inspeklörerne måtte livart tredje
år tryckas och till hvarje pastorat eller folkskolestvrelse utdelas, och slutligan ej
alt Rikets Ständer mätte bestämma, om och huruvidt och på hvad vilkor Biskopars
och Kontraktsprostars tillsyn filver skolundervisningen skulle ega rum, på det konflikter
måtte undvikas och hvars och ens verkningskrets blifva någorlunda bestämd,
och befogenheten ej öfverskrida*; och
af Kontraktsprosten Janzon, hvilken (i motion N:o I), likasom Doktor Landgren
uttalat den åsigt, alt Staten i afseende å folkundervisningen endast borde
bestämma det mått af kunskap sorn den af livar och en af sina medborgare fordrade,
och genom Domkapitlet, skole-inspektörer och så många myndigheter, sorn
dertill ansages nödiga, noga vaka olver att de medel, som Staten för berörda ändamål
ansloge, dertill behörigen och med noggranhet användes, men i öfrigt öfverlemna åt
kommunerna att ordna sitt folkskoleväsende så, som med afseende å lokala och andra
omständigheter vore mest lämpligt; och har motionären, på det alt folkskolan
måtte få kraft att uppfylla sina vigtiga åligganden, på det att all orättvisa vid fördelningen,
allt trassel vid uppbörden af statsanslaget måtte upphöra, på del att
hvarje folkskolas inkomst och utgift måtte på förhand kunna bestämmas och skolan
derefter ordnas på bästa sätt för framtiden, och på det att all frestelse till mindre
samvetsgrant förfarande vid uppgifter 0111 församligarnes egna tillskott måtte undvikas,
föreslagit hela personliga skyddsafgiflens anordnande till folkskolan samt sträng
kontroll att medlen till delta ändamål visligl användes.
inom Borgare-Ståndet:
af Herr Eltman, hvilken (i motion N:o 2 75) anfört, att den nu i allmänhet
begagnade undervisningsmethoden vore i så måtto felaktig, alt lärjungarne icke på
grund al ålder och kunskapsmålt voro fördelade i särskilda klasser, med livar sin
lärare eller lärarinna, ulan alt man fordrade det en lärare i hvarje skola, medelbart
genom så kallade monitorer skulle undervisa alla barnen, från nybörjaren till femtonåringen
uti samma rum och på samma tid, hvarigenom den nytta, som barnen
af undervisningen borde hemta, vore på långt när ej sådan, sotn den, med afseende
å använd tid, borde vara. Till lärare i småskolorna och till en del äfven i de
egentliga folkskolorna kunde och borde emellertid användas äfven fruntimmer, hvilka
i nödfall ej behöfde hafva tagit seminarii-examen, utan blifvit för kallet bildade genom
praktisk öfning i någon väl organiserad folkskola. Då dessa lärarinnor genom
en mindre kostsam bildning och i följd af deras inskränktare behof hade ringare
anspråk, sattes man i tillfälle alt bättre aflöna läraren i tredje klassen, så att man
Stats-Utslcottcts Utlåtande N:o 139.
93
(ill denna plats kunde erhålla en person med nödig pedagogisk bildning och sådana
egenskaper i öfrigt, sorn fordrades för att ej blott undervisa i alla de ämnen, som
uti en fullständigt ordnad folkskola borde förekomma, ulan äfven leda kommunens
skolväsende efter ändamålsenlig plan, hvarigenom enhet och sammanhang emellan de
särskilda klasserna vunnes. Men oin behofvet af åtminstone en pedagogisk bildad
folkskolelärare inom hvarje kommun icke kunde förnekas, vore det ock nödvändigt
att folkskole-seminarierra vore så ordnade, att derifrån fullt skicklige lärare kunde
erhållas. Antalet al folkskolelärare-seminarier borde minskas. Trenne sådana deraf, ett
för qvinnor och två för männer, vore för vårt land fullt tillräckligt; och med en tredjedel
af hela det lill seminarierna föreslagna anslag, lemnadt åt hvart af dessa trenne,
kunde de blifva väl organiserade, hvilket voie af större vigt än att Staten, för att
bespara en del af eleverne drygare resekostnader, underhölle 13 mindre väl organiserade
seminarier. Derjemte borde Staten tillse, alt skolorna blefve försedda med
tillräcklig och för undervisningen lämplig materiel, i hvilket afseende Slaten borde
på så sätt mellankomma, alt den beställde undervisningsmateriel i stor skala, så
att den kunde erhållas för bättre pris, samt derefter antingen skänkte den åt skolorna
eller tillhandahölle den åt dem för ett lågt pris. Slutligen vore det, enligt
motionärens åsigt, ytterst vigtigt att Staten icke, på sätt någon gång föreslagits, öfverlöpe
hela folkskoleangelägenheten, ulan att kommunen fortfarande skulle vara skyldig
att så långt dess förmåga det medgålve, sjelf uppehålla och bekosta sin folkskola.
Och har motionären på grund häraf föreslagit: a) att Itikets Ständer, med
godkännande af den utaf motionären framlagda plan för folkundervisningens ordnande,
måtte medgifva alt halfva den personliga skyddsafgilten, utgörande för hvarje i mantalslängd
uppförd och till mantalspenningar erläggande skyldig person ett belopp
af 20 öre för man och 10 öre för qvinna, blefve ytterligare anvisadt till folkskolornas
understöd, att af kronouppbördsmännen, i sammanhang med de allmänna utskylderna,
lill Staten uppbäras och kommunen direkte tillställas; b) att Dikets Ständer
jemte underdånig anhållan, att nu befintliga folskolelärarc-seminarier måtte indragas,
behagade i stället besluta upprättandet af endast 3, men fullständigt ordnade
folkskolelärare-seminarier, deraf två för männer och ett för qvinnor, samt dertill
anvisa ett årligt anslag af 65,000 R:dr; och c) alt för inköp af lämplig skolmateriel
måtte lill Kongl. Maj;ts disposition ställas eli förslagsanslag af 50,000 Ridr,
Vidare har motionären ansett nödigt, alt inom hvarje stift borde af Kongl.
Majit tillsättas en inspektör öfver folkskolorna, hvilken, jemte nit för folkskolan,
egde goda kunskaper och lärareförmåga. Desse inspektörer skulle icke få hafva
någon annan befattning, utan uteslutande egna sig åt tillsyn af folkskolorna, samt
vara förbundne att årligen lill Kongl. Majit afgifva berättelse om skolans verksamhet,
dess behof och brister. Desse inspektörers verksamhet borde ock ledas efter en
bestämd sammanhängande plan. Såväl derför som för att kontrollera dem och alt
i allmänhet handlägga de mål, som röra folkskolan och hvilkas mängd redan utom
-
94
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
ordentligt tillvext och alltmer komma att tillvexa, vore det angeläget att inom Ecklesiaslik-departementet
inrättades en särskild byrå för folkskoleärendena, såvida dessa
skulle komma alt handhafvas så, som deras vigt kräfde. Delta syntes motionären
vara omöjligt, äfven med hästa vilja och förmåga för den nuvarande Byrå-chefen
ensam, hvars krafter och tid så väsendtligen loges i anspråk af frågor, som rörde
de högre läroverken, så mycket mer som chefen på den ifrågavarande nya byrån
tillika borde vara Öfver-inspektör för folkskolorna i hela riket och såsom sådan tidtals
behöfde vara frånvarande på inspeklionsresor. På grund häraf har motionären föreslagit,
att Rikets Ständer måtte lill folkskole-inspektörers aflöning anvisa ett årligt
anslag af 45,000 R:dr och till inrättande af en särskild byrå inom Ecklesiastikdepartementet
för handläggning af folkskolefrågor det belopp, som dertill kunde
anses nödigt.
inom I3onde*Ståndet:
af Jonas Andersson från Östergötlands län, hvilken (i motion N:o 508) efter
alt hafva i korthet redogjort för de åtgärder, som, enligt haus tanke, borde vidtagas
till folkundervisningens befrämjande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
Herr Ekman uttalade, här ofvan omförmälda åsigter föreslagit:
att hela den personliga skyddsafgiften måtte anslås åt församlingarne på samma
sätt och under samma vilkor, som förut egt rum, lili folkskolornas reorganisation
och vidare utveckling;
alt de nuvarande 15 folkskolelärare-seminarierna malle indragas och i dessas
ställe inråttas Irenne så beskaffade, att de kunde bibringa folkskoleläraren ali för
hans kall erforderlig bildning, till hvilket ändamål det nuvarande anslaget, 45,000
It:dr, borde bibehållas;
alt till stipendier åt seminarii-elever anvisades ett belopp af 50,000 ll:dr;
att till anskaffande af undervisningsmateriel åt folkskolorna måtte anvisas
50,000 R:dr; samt
att lill lön och resekoslnads-ersättning åt folkskolc-inspektörerne och åt en
öfver-inspektör, hvilken borde ordna desses verksamhet efter en bestämd plan och
genom resor till folkskolorna kontrollera inspeklörernes åtgöranden, måtte beviljas
likaledes 50,000 R:dr.
af Sven Rosenberg från Christianstads län, som (i motion N:o 12 7) anfört, att
hufvudsakliga hindret för att folkskolan icke uppfyllde sill ändamål borde sökas i
den brist på princip, som alltjemt vidlådade skolfrågornas behandling. Hade man
fortgått på den bana, som 1842 års skolstadga utstakat, hade vårt skolväsende i
närvarande tid varit så godt och haft så stor utsträckning, alt troligen intet annat
land kunnat mäta sig med vårt i detta afseende. Staten borde taga mera vård om
folkskolan än hittills, erkänna såsom sin skyldighet att bestrida hälften af hennes
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 139.
95
kostnader och ålägga kommunerna såsom en pligt alt bestrida andra hälften. En
folkskola med examinerad lärare borde finnas icke blott för hvarje socken, utan för
hvarje tusende innevånare. Folkskolelärarens lön skulle förbättras så, alt läraren kunde
lefva af sitt arbete. Clefve folkskolan sålunda tillbörligen ordnad oell genom hemmens
eller rotskolors medverkan befriad från abedarier och stafvare, skulle den icke
allenast uppfylla sitt ändamål, utan äfven kunna göra både den högre folkskolan och
första, kanske äfven andra klassen af elementarläroverken öfverflödiga; och har motionären,
under åberopande af dessa skäl, föreslagit: a) ali Rikets Ständer måtte besluta
det kommunen borde, utom husrum för läraren och lokal för undervisningen
samt nödigt jordland bestrida ena hälften och Statsverket andra hälften af kostnaderna
för en skola för hvarje tusende innevånare, så organiserad som skolstadgan föreskrefve
och till det lönebelopp bär nedan föreslås; bj att behörigen examinerade
lärare i sådan skola borde utom nuvarande lön, som icke finge förminskas, åtnjuta
ett sådant penningetillskolt, att hela lönebeloppet, utom husrum, vedbrand och jordland,
uppginge till minst 50 R:dr R:mt för hvarje månad, som undervisning, enligt
skolans reglemente eller förut faltadt beslut, skulle i skolan meddelas; c? alt då statsbidrag
till rotskolor meddelades, detta måtte ske med vilkor att lärarne i samma sockens
fasta skolor alldeles befriades från abedariers och stafvares mottagande och undervisning;
d) att vid anslaget till högre folkskolor det vilkor måtte fästas, att i dessa
skolor inga barn borde intagas, som ej innehade det kunskapsmålt, hvilket i den
egentliga folkskolan kunde erhållas; e) alt anslaget till resande skole-inspektörer bestämdes
till minst dubbelt mot hvad vid 1860 års riksdag i detta afseende beviljades;
f) alt nu, såsom förut, en särskild summa måtte afsältas till Kongl. Majits
disposition för att dermed understödja sådana socknar, särdeles i de fattigare orterna,
som ej bade ett lusen innevånare, men ändå måste upprätta egen skola; g)
att dessa principer för Statens och kommunens ömsesidiga skyldigheter tillämpades
ej blott på blifvande, ulan äfven på redan i gång varande folkskolor, och att i följd
deraf fullständiga och sanningsenliga uppgifter borde, innan ytterligare statsbidrag
finge lyftas, från hvarje församling aflemnas öfver årliga beloppet såväl af församlingens
andel i den så kallade folkskoleafgiften, som ock af församlingens egna
bidrag.
Skulle dessa förslag gillas, erfordrades efter en beräkning af skolornas antal till
5,500 och alt statsbidraget lill livar en af dessa uppginge i medeltal lill 200 å
250 R:dr, en summa af 800,000 R:dr. Då nu folkskoleafgiften utgjorde öfver
780,000 R:dr och den Slaten behållna andelen af den personliga skyddsafgiften uppginge
till minst 260,000 R:dr, så syntes den af motionären förordade fördelning lätt
kunna genomföras; skulle åter Rikets Ständer, på sätt flere motionärer hemställt,
anslå hela den personliga skyddsafgiften till folkundervisningens befrämjande, ville
motionären för sin del anhålla, att såsom vilkor dervid måtte bestämmas hvad han
96
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
här ofvan under lill. b], cj, d) och eJ föreslagil, på del både rättvisa i fråga
om bidragen och någon förbättring i lärarelönerna måtte vinnas.
af Carl Ifvarsson från Hallands län (motion N:o 9), Anders Persson från Malmöhus
län (Nio 76), med hvilken flere Bonde-Ståndets ledamöter instämt, Olof Olsson
från Wermlands län (N;o 62), Anders Jonsson från sistnämnda län (N:o 85),
med hvilken N. P. Bäckström från Öland förenat sig, August Carlberg från Hallands
län (N:o 447) och Per Eriksson från Gefleborgs län (N:o 44).
Samtlige desse motionärer hafva föreslagit, att den Slaten ännu behållna andel
af den personliga skyddsafgiften måtte till kommunerna öfverlemnas, dels till
befrämjande af folkundervisningen i allmänhet och dels uteslutande till förbättring
af folkskolelärarnes aflöning; varande såsom skäl härtill hufvudsakligen andraget, att
de bidrag församlingarne sålunda erhölle blefve rättvisare fördelade, än om bidragen
från Statens sida, såsom hittills, skulle vara beroende af de bidrag församlingarne sjelfva
lemnade skolan: och hafva motionärernc i allmänhet uttalat den åsigt alt åt församlingarne
borde öfverlemnas att sjelfva ordna sitt skolväsende på det sätt, som
med afseende å lokala förhållanden kunde anses lämpligast.
Derjemte har August Carlberg hemställt, alt examinerad folkskolelärare måtte i
ordinarie lön erhålla i stad 500 och på landet 450 R:dr jemte fri bostad och vedbrand,
denna sednare beräknad till 4 famnar ved årligen samt 1 tunnland jord eller
i ersättning härför 30 R:dr, att efter 30 års tjenstetid och fyllda 55 år folkskoleläraren
måtte, när han erhåller afsked, tillgodonjuta halfva lönen i pension, för hvilket
ändamål en pensionsfond för folkskolelärarne i hela riket borde bildas, på så
sätt att det till berörda ändamål redan beviljade reservationsanslag skulle bilda
grundfonden, och denna sedermera ökas derigenom att församlingarne och skoliärarne
med hvardera 1 procent å lika belopp härtill bidraga, samt alt, i händelse skyddsafgiften
skulle befinnas otillräcklig för ernående af sagda ändamål, ett särskildt statsanslag
skulle beviljas till belopp, som kunde anses behöflig! att utgöra fyllnaden.
Per Eriksson har äskat att förutom skyddsafgiften, Rikets Ständer måtte anvisa
ett särskildt anslag åt seminarierna i riket.
af Per Nilsson från Christianstads län (motion N:o 394), med hvilken Håkan
Nilsson från samma län instämt och har motionären — under erinran, hurusom
det för folkundervisningens framåtskridande vore af största vigt alt lärarne så aflö—
nades, att dels personer med verklig skicklighet anmälde sig till lediga lärareplatser
och dels alt den, som erhållit en sådan plats, kunde utan alltför tryckande hushålls—
bekymmer egna sig ål sitt kall, — föreslagit:
att hela skyddsafgiften måtte anslås till folkskoleväsendets förbättrande och efter
folkmängd fördelas på församlingarne, som borde berättigas att utan särskilt ansökan,
lyfta hvar sin andel å länets landtränteri;
att
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
9 7
alt församlingarne deremot skulle förbindas alt åt behörigen examinerade lärare
i fast och så organiserad folkskola, som i 842 års nådiga stadga föreskrefve, utom
husrum, vedbrand och jordland utgifva årlig lön af minst 400 R:dr;
att församlingarne i öfrigt måtte i samråd med folkskole-inspektörerne få ordna
sitt skolväsende på salt dem syntes lämpligast; samt
att öfriga af folkskoie-anslaget nu utgående utgifter måtte godtgöras af andra
Statsverkets tillgångar.
al Nils Olsson från Malmöhus län. Denne har (uti motion N:o 587) under
anförande att, då Slaten redan uppoffrat så mycket och fortfarande gjorde nya uppoffringar
för elementarläroverken, Staten älven borde tillse att folkskolan, hvilken stöde
nationens stora flertal, sjelfva lölket, närmast och rätteligen boule utgöra utgångspunkten
för den högre hildning, som elementarläroverken och universiteterna i allt
mera stegradt mätt lemnade, malte förkolras och tillvexa, föreslagit, det Rikets Ständer
mätte för sin del besluta,
att i enlighet med 1842 års folkskole-sladga måtte i hvarje församling finnas
minst en fast skola med vederbörligen examinerad lärare, och i de församlin
gar,
der folkmängden öfverskredc ett antal af 2,000 personer, minst (vänne examinerade
lärare, samt att under vilkor att församlingen sjelf anskaffade och bekostade
nödiga skolhus, vedbrand och komplett skolmateriel, hvarje i den fasta skolan anställd
lärare måtte afiönas af Staten med 500 11.dr, hvarförutan del borde tillkomma
församlingen att, der lokala svårigheter ej lade för stora hinder i vågen, upplåta åt
hvarje af den (åsia skolans lärare minst ett tunnland jord till planteringsland och till
befrämjande af skolungdomens undervisning i trädgårdsskötsel;
alt hvarje vid last folkskola anställd lärare måtte, elter femton års fortsatt
tjenstgöring, såvida densamma blifvit af såväl skolstyrelsen som skole-inspektören öfverensstämmande
väl vitsordad, undfå så stor lönetillökning, att lönen efter 15 års
förlopp uppginge till dubbelt mot sitt ursprungliga belopp, eller till 1,000 R:dr,
hvilket borde utgöra maximum i lön för så beskaffad folkskolelärare;
att hvarje lärare i småskolor borde i årlig lön hafva minst 150 eller 200
R:dr, dertill Staten borde bidraga till hälften, men den andra hälften tillskjutas af
församlingen, hvilken derjemte borde anskaffa nödig lokal, vedbrand m. m., äfvensom
att till löneförhöjning åt sådane lärare vid småskolan, som deraf gjort sig mera förtjente,
måtte anvisas ett reservationsanslag, att efter anmälan af skolstyrelsen och inspektören
lill desse lärare ulgå såsom gratifikation, dock för hvarje gång icke lill
högre belopp än 50 R:dr.
att inom hvarje af de mindre stiften borde finnas en och inom de större två
folkskole-inspektörer, hvilka skulle tillsättas sålunda, alt landstingets ledamöter genom
enkel pluralitet upprättade ett förslag å trenne för insigt i skolväsendet välkände män,
af hvilka Departemenls-chefen för Ecklesiastik-ärenden utnämnde en eller två lill
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Eäft. 15
98
Stats- Utslcottcts Utlåtande N:o 139.
inspektörer i det stift, hvarom (råga vore; alt inspeklörsbefallningen äfven skulle
kunna sökas genom derom gjord skriftlig anmälan hos landslaget, som dervid egde
pröfva, huruvida den sökande kunde uppföras på förslaget eller ej; att folkskoleiuspektörerne,
hvilka icke skulle )å vara anställde i någon annan statens tjenst, skulle
undfå förordnande för hvarje gång på högst fem år och åtnjuta i årlig lön 5,000
R:dr jemte 1,000 R:dr för resekostnader; och att om landstinget af förekomne anledningar
pröfvade rättvist alt efter fem års förlopp skilja inspektören från hans befattning,
landstinget borde ega magt dertill, i hvilket lall landstinget äfven borde genast
upprätta nytt förslag till tjenstens återbesättande;
att alla ledamöter i skolstyrelsen måtte utses och väljas af kommunalstämman,
hvarigenom pastors i församlingen hittills sjellskrifna ordförandeskap måtte upphöra,
hvilket deremot af kommunalstämman borde få uppdragas åt den af skolstyrelsens
ledamöter, som dertill ansågos mest lämplig, och att Rikets Ständer måtte till Kongl.
Maj:ts disposition ställa ett anslag af 10,000 R:dr att användas såsom premier för
goda läroböcker åt folkskolan, med särskildt fästadt afseende på de tvänne läroäm
nena,
naturlära och statskunskap; samt
att för beredande af tillgångar för de förökade utgifter folkundervisningen,
sålunda ordnad, komme alt medföra, mätte i främsta rummet få användas hela den
personliga skyddsalgiften och att hvad som derutöfver kunde erfordras finge tagas af
bränvinsskalten;
af Per Östman från Wester-Norrlands län, hvilken (i motion N:o 213) fästat
uppmärksamheten å den vanlottade belägenhet, hvari Hemsö kapellförsamling inom
Gudmundrå pastorat i ofvannämnde län sig befunne. Denna församling belägen å en
ö, som delar Ångermanelfven i 2:ne grenar vid dess utlopp i hafvet, bestode af
3£ mantal förmedladt skatte, fördelade på 21 hemmansåboer. Öns befolkning, som
förutom bemälde hemman«åboer utgjordes af några torpare med små jordlotter och
fiskare, hade genom stora uppoffringar och ihärdigt arbete uppbyggt en mot folkmängden
svarande kyrka, inköpt boställsjord åt predikanten samt inrättat nödig folk—
skoleiokal. Då emellertid folkmängden icke utgjorde mer än 456 personer, deraf
år 1861, 106 befunno sig i skolåldern, vore församlingens andel i skyddsafgiften
icke större än 52 R:dr. Väl hade församlingen derjemte åtnjutit ett anslag af
statskassan stort 80 R:dr, hvarförutan hvarje mantalsskrifven person på ön fått tillskjuta
19 öre, hvilket tillhopa utgjorde 54 R:dr, men med dessa knappa tillgångar
bade någon examinerad lärare icke kunnat der anställas, utan hade man nödgats åtnöja
sig med biträde af predikanten. Denne, som lör delta sitt besvär åtnjutit
160 R:dr årligen, hade dock, till följd af sina presterliga åligganden icke kunnat
meddela undervisning mer än 5:ne dagar i veckan under fem månader af året.
På grund af dessa förhållanden har motionären föreslagit, att Rikets Ständer
mätte af den till folkskolorna utgående, personliga skyddsalgiften anslå ett särskildt
lönebidrag af 200 R:dr till en examinerad lärare inom Hemsö församling, mot det
Stats-UtsJcoUets Utlåtande N:o 139.
99
att församlingen, med tillhjelp af den hittills vanliga halfva skyddsafgift, håller
sin folkskola i det ordnade skick, som författningarne föreskrifva; hvarjemte och
enär kapellpredikanten på ön i lön uppbure endast 17 tunnor korn och en tunna
råg, samt innehade ett boställe derå blott en häst och 2 kor kunde födas, motionären
föreslagit, att Rikets Ständer, under behjertande att Hemsö kapellförsamling
icke mägtade åstadkomma vidare tillökning i predikantens lön, måtte såsom tillökning
i hans lön anslå ICO R:dr årligen till dess en ändamålsenlig reglering af presterskapets
löner kunde blifva genomförd.
af Jonas Andersson från Östergötlands län, hvilken (i motion N:o 401), under
erinran hurusom i allmänhet det erfordrades mycken tidsuppoffring för folkskolelära
alt bemägtiga sig sin för lifvet erforderliga arithmetiska grundval, de fyra
enkla räknesätten, fästat uppmärksamheten å den tidsvinst och säkerhet i att räkna,
som en af Geschwornern J. A. W. Busch uppfunna mnemonisk method medförde,
förutom att den hos barnen underhölie ett lifligt intresse för sitt läroämne; och
har motionären, med bifogande af åtskilliga intyg om berörda methods fördelar,
föreslaget, det en summa af Tre Tusen R:dr måtte från åttonde Ilufvudtilelns tillgångar
anslås såsom resepenningar, dagtraktamente och resetidsersältning åt uppfinnaren
af sagda method, mot skyldighet för honom alt —• ju förr desto heldre,
— å de ställen, från hvilka kunskapers spridande till det uppvexande slägtet aldra
bäst befordrades, eller, med andra ord, å folkskole-seminarierna i riket hålla föreläsningar
öfver mnemonikens tillämpning på arithmetikens elemenler; samt
af Sven Rosenberg från Christianstads län, hvilken (i motion N:o 393) fästat
uppmärksamheten å ett af C. Georg Starbäck påbörjadt och till en del utgifvet arbete:
”Berättelser ur Svenska Historien”, hvilket genom sin enkelhet och llärdlöshet
i formen och sitt låga pris, syntes blifva en särdeles lämplig lärobok för våra
folkskolor — samt föreslagit, det Rikets Ständer ville för sin del besluta, att ett
erforderligt belopp af besparingarne å de för folkundervisningens befrämjande anslagna
medel borde användas till inlösen af nämnda arbete till så stort antal exemplar,
alt åtminstone hvarje folkskola måtte deraf erhålla ett inbundet exemplar.
Samtliga de framställningar, hvilka sålunda blifvit i afseende å detta ämne
gjorda, har Utskottet till behandling förehaft, dervid Utskottet ansett sig höra i
främsta rummet afgifva utlåtande öfver det af Kontraktsprosten Janzon och flere af
motionärerne inom Bonde-Ståndet väckta förslag, att hela den personliga skyddsafgiften
måtte, dels lill befrämjande i allmänhet af folkundervisningen och dels till förbättrande
af folkskolelärarnes lön, efter folkmängden till kommunerna utdelas, och i
sammanhang dermed äfven den af Kongl. Maj;t gjorda nådiga framställning om den
personliga skyddsafgiftens anslående till folkundervisningens befrämjande.
Vid sistlidne riksdag, då framställning i förstnämnda syfte gjordes, förklarade
Rikets Ständer, i likhet med hvad dåvarande Stats-Utskott tillstyrkt, sig höra fasthålla
den ditintills följda grundsats, att folkskoleväsendets fullständiga ordnande hvar
-
100
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
ken kan eller bör åstadkommas endast på Statsverkets bekostnad, utan att endast
bidrag härtill må af Staten lemnäs, men i öfrigt ankomma på vederbörande kommuner
att med egna medel tillvägabringa en tidsenlig utveckling af folkskolorna. Än
mindre skäl att göra en så genomgripande förändring i det hittills följda systemet
förefinnes nu, sedan ytterligare tre år förflutit under fortsatt tillämpning af samma
grundsats. En sådan förändring skulle ock helt och hållet rubba de anordningar,
som förut vidtagits till folkbildningens befrämjande. Enligt hvad af de till Eckiesistik-departementet
inkomna uppgifter kunnat inhemta?, utgöra de bidrag, som för
närvarande, under förbehåll af Statens tillskott, af församlingarne utgå till folkundervisningens
befrämjande, eli belopp af 258,000 R:dr. Dessa medel skulle, om de
anslagna statsmedlen icke längre efter bestämda grunder användes, utan i stället fördelades
efter folkmängden, uppoffras. Hela den tillökade kostnaden för folkskolorna
skulle komma att drabba Staten och den hittills följda grundsats, att det är kommunens
pligt alt underhålla sin folkskola, upphäfvas. Vidare skulle genom ett sådant
utdelande af anslaget efter folkmängden, Staten fråntagas all pröfningsrätt öfver
statsbidragets behöflighet och tillräcklighet. Sålunda skulle kunna inträffa, att en
del församlingar finge mer än tillräckliga tillgångar, under det andra kommo i verklig
brist. En inom Utskottet uppgjord, detaljerad beräkning, på grund af de sistlidet
år till Ecklesiastik-departementet inkomna uppgifter, har ock visat alt sådant verkligen
skulle blifva förhållandet.
Vid den första uppsättningen af lärare, då folkskolor skulle öfverallt i landet
först upprättas och således behofvet var lika öfverallt, kunde en så beskaffad utdelning
med något skäl vidtagas; men sedan numera förhållandena utvecklat sig så
högst olika på olika ställen, vore det, i Utskottets lanke, icke lämpligt att, utan
afseende på befintliga förhållanden och utan pröfning af större eller mindre behof,
endast efter innevånare-antalet bestämma Statens bidrag. Vid fastställandet af det
bidrag, Staten billigtvis bör lemna till folkskolornas förbättring, måste nemligen afseende
fästas ej blott å folkmängden, utan äfven å befolkningens större eller mindre
grad af täthet, dess välmåga och den utveckling folkskoleväsendet hittills uppnått i
församlingen, äfvensom huruvida församlingen genom fromma stiftelser och donationer
må kunna, utan bidrag af Slaten, sjelf utveckla och bekosta sitt skolväsende.
Genom skvddsafgiflens öfverlemnande komme slutligen understödet alt gifvas församlingarne
i stället för åt skolan, hvilkens behof dock, för det uppvexande släglets väl,
bör af Staten med största omsorg vårdas. Det är icke osannolikt, att, der skolans
behof redan vore fyldt genom församlingens försorg, församlingen skulle af Statens
tillkomna anslag taga sig anledning att återtaga förut gifna bidrag, och Statens bidrag
sålunda träda i stället för församlingarnes.
Beträffande åter Kongl. Maj:ts nådiga framställning om den personliga skyddsafgiftens
anslående till folkundervisningens befrämjande jemväl under nästkommande
statsregleringsperiod, har det synts Utskottet, som, enär numera vissa statsinkomster
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
101
icke anvisas för vissa bestämila utgifter, ett lämpligare sätt vid denna riksdag kunde
och borde vidtagas för anvisande af de summor, som för folkundervisningens befrämjande
af Rikets Ständer anslås. Vid de närmast föregående riksdagarne, då ifrågavarande
anslag ännu voro nya, kunde skäl förefinnas för vidtagande af nämnda
åtgärd, men numera, sedan tvänne statsregleringsperioders erfarenhet blifvit vunnen,
synes intet hinder möta för att en del af de ifrågavarande anslagen å ordinarie stat
uppföras, samt att de öfriga anvisas å Riksgälds—kontoret, utan att vid anslagens
bestämmande den halfva personliga skyddsafgiflens belopp behöfver hufvudsakligen
afses och ulan de invecklade liqvider mellan Stats-kontoret och Riksgälds-kontoret,
som a! skyddsafgiflens användande til! visst bestämdt statsbehof blifva en följd.
P.i grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet, som bär nedan kommer
att i särskilda fall meddela utlåtande, hvilka anslag, enligt Utskottets tanke,
böra å ordinarie eller extra stal uppföras, hemställa,
a) att hvad i ofvanomlörmälda hänseende blifvit af Kongl.
Maj.t och af enskilde motionärer föreslagit, icke må vinna Rikets
Ständers bifall.
Likaledes anser sig Utskottet icke kunna hos Rikets Ständer förorda det af
Kyrkoherden Otterström väckta förslag, att Slaten måtte återtaga den del af den personliga
skyddsafgifteu, som hittills varit anslagen alt utgå till kommunerna under
namn af folkskoleafgift, och alt Slaten deremot, under förutsättning att lönen för
en examinerad folkskolelärare vid fast skola skulle bestämmas till 400 R:dr, för
hvarje sådan lärare lemnade (örsamlingarne ett understöd af 500 R:dr årligen. Då
nemligen Rikets Ständer, uti skrifvelse den 21 Juni 1848 förklarat, att den vid
nästföregående riksdag i sammanhang med nedsättning till hälften af personliga
skyddsafgiften, beslutade afgift till folkundervisningens befrämjande af 12 sk. R:ko
för raan och 6 sk. R:ko för qvinna borde, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
derom då aflåtna underdåniga skrifvelse och Kongl. Maj:ts derpå grundade nådiga
Kungörelse af den 15 Mars 1840, utan att vid riksdagarne erfordra förnyelse, fortfara
alt i framtiden utgå, så länge behofvet af samma afgift förefunnes och intilldess
Rikets Ständer funno sig föranlåtna, alt beslutet derom i grundlagsenlig ordning
upphäfva, samt det icke lärer kunna förnekas, att i det ännu ofullkomnade skick, hvari
folkskolan på många ställen för närvarande befinner sig, kommunerna fortfarande äro
i behof af detta understöd, torde skäl för dess indragande nu icke förefinnas. Motionärens
förslag, att Slaten borde med ett lika belopp, motsvarande § af den till skollärarne
utgående lönen, bidraga till hvarje fast folkskola, skulle, om det anloges,
helt och hållet upphäfva grundsatsen, att det är kommunens skyldighet i främsta
rummet att underhålla sin folkskola, äfvensom det skulle föranleda Staten att mellankomma
med understöd äfven der, hvarest skolan redan är väl ordnad och sålunda
icke i behof af hjelp, hvartill kommer att i en stor del församlingar det, till följd af
102
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
befolkningens gleshet, är omöjligt eller åtminstone mindre ändamålsenligt alt inrätta
fasta skolor; och får Utskottet i följd häraf hemställa,
b) att sistberörda förslag ej må lill någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
I fråga om folkskolelärare-seminarierna har Kongl. Majit, som funnit en inskränkning
i dessa läroanstalters antal böra ega rum, äskat en förhöjning i de vid
dem anställde lärares vilkor. Samtlige de motionärer, som i detta ämne väckt förslag,
hafva äfven yrkat dels en förminskning i dessa seminariers antal, dels en utvidgning
af dessa bildningsanstalter och en förbättring af föreståndarnes och lärarnes
löner.
Den stora vigt, som, då man afser folkskoleväsendets utveckling, måste läggas
på en fullständig och ändamålsenlig seminarii-inrättning, är så allmänt insedd och
erkänd, att Utskottet icke lärer behöfva för ådagaläggandet deraf ingå i en utförligare
framställning. Första vilkoret för att folkskolan skall kunna uppfylla sin stora
bestämmelse är otvifvelaktigt det, att läraren är fullt vuxen sitt maktpåliggande kall,
och att han erhållit den grundliga bildning, som erfordras håde för en fullgod insigt
i de läroämnen, han skall begagna, och för kännedomen af det mest ändamålsenliga
sätt att åt lärjungarne meddela dessa kunskaper. Staten kan icke på ett kraftigare
sätt höja folkbildningen, än om den sörjer derför, att de läroanstalter, vid
hvilka lärarne skola förvärfva sin bildning, äro ändamålsenligt ordnade och försedda
med de bästa lärare.
Af dessa skäl har Utskottet ansett lärare-seminariernas utvidgning och deras
förseende med tillräckliga anslag vara ett af de föremål, som i främsta rummet böra
afses, då fråga är om folkbildningens befrämjande. Att i spetsen för hvar och en
af dessa bildningsanstalter ställes en man, som med en omfattande bildning förenar
en förtrolig kännedom af det nu mera nästan till en särskild vetenskap utbildade
sältet för läroämnenas behandling inom folkskolan, och att lärarne besitta den grundliga
bekantskap med sina undervisningsämnen, utan hvilken de icke kunna bibringa
sina elever hvarken en verklig kunskap i dessa ämnen eller en lefvande håg för
dem, utan endast en ytlig, ofta anspråksfull bokstafskunskap, är ett lifsvilkor för
folkskolans bestånd och verksamhet. Enligt Utskottets tanke bör derföre en seminarii-föreslåndare
sältas i den ställning, att han kan åt detta magtpåliggande kall
egna hela sin verksamhet och fästa sig dervid, såsom vid sitt lifs mål. För detta
ändamål böra hans vilkor icke vara mera ofördelaktiga, än hvad en man af hans
bildning och förmåga vanligen kan i en annan samhällsställning erhålla. Utskottet
har derföre icke ansett sig kunna föreslå en seminarie-föreståndares lön till lägre
belopp än till 3,000 R:dr med rättighet, att i likhet med lärare vid elementarläroverken
för livart femte tjensteår, efter början af nu ingående slatsregleringsperiod,
åtnjuta löneförhöjning af 500 R:dr, intilldess lönen uppgår lill 4,000 R:dr. De vid
seminariet anstå.bie lärarne böra, efter Utskottets mening, hafva i lön 1,000 R:dr,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
103
med enahanda räll till löneförhöjning, som adjunkter vid elementarläroverken, likväl
med iakttagande dervid att tiden för åtnjutande af dylik förmån, beräknas på enahanda
sätt, sorn för seminarie-föreståndaren här ofvan blifvit bestämdt. I)å lönevilkoren
sålunda förbättras, böra å andra sidan fordringarne på en ådagalagd grundlig
bildning hos dem, som skola bestrida dessa ansvarsfulla platser, vara fullt berättigade
och Utskottet anser, alt, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, seminariernas
föreståndare äfvensom öfrige lärare böra hafva aflagt kunskapsprof, motsvarande
dem, som för anställning vid elementarläroverk äro stadgade, nemligen filosofiekandidal-examen
äfvensom ett af Kongl. Maj-.t med hänsyn till seminariernas bestämmelse
särskildt förordnadt undervisningsprof, Kongl. Majit dock öppet lemnadt
att i särskildt förekommande fall från fullgörande af hvad sålunda i ena eller andra
hänseendet föreskrifves lemna befrielse.
Af högsta vigt anser Utskottet det vara, att eli tillräckligt antal lärare äro vid
seminariet anställde; och enligt Utskottets tanke kan undervisningen i de hufvudämnen,
hvilka böra vid dessa läroanstalter bibringas, nemligen kristendom, svenska
språket, matbematik, naturalhistoria, historia, geografi, samt tillika ledningen af den
öfningsskola, hvars ändamålsenliga skick är för elevernes insigt i methodiken och
och för deras praktiska utbildning af så väsendtlig vigt, svårligen på ett tillfredsställande
sätt bestridas, med mindre än att vid hvarje seminarium finnes, utom föreståndaren,
minst lyra lärare. Delta lärareantal är visserligen ringare än det, som
vid ändamålsenligt ordnade folkskolelärare-seminarier i andra länder linnes, i hvilket
afseende Utskottet får exempelvis nämna, att det Danska lärare-seminariet i
Jonstrup har, utom föreståndaren, fem lärare, det innevarande år upprättade folkskolelärare-seminariet
i Finland likaledes fem lärare utom direktorn o. s. v., men lärarekrafterna
torde dock kunna blifva någorlunda tillräckliga, enär föreståndaren bör,
icke blott leda det hela, utan äfven i något eller några ämnen deltaga i undervisningen.
För undervisningen i sång och musik samt i teckning måste älven skicklige lärare
anställas, och har Utskottet, med afseende på dessa ämnens synnerliga vigt för
folkskolan, lill aflöning för nämnda lärare-platser äfvensom till arfvode för bestridandet
af undervisningen i gymnastik och trädgårdsskötsel vid skollärare-seminariet icke
ansett kunna beräknas mindre sammanlagdt anslag än 2,400 R:dr.
Alt lokalen för en så vigtig läroanstalt bör vara rymlig och sund, lärer icke
bestridas, och då till det anslag, som för delta ändamål erfordras, komma de oundgängliga
kostnaderna för nödig materiel, ved, ljus m. m., har Utskottet funnit utgifterna
för dessa behof böra beräknas öfverhufvud lill 2,000 R:dr.
Det årliga anslaget för ett fullständigt manligt seminarium blifver efter denna
beräkning något mera än 11,000 R:dr och för ett qvinligt något mindre, enär antalet
elever, efter hittills vunnen erfarenhet, bör antagas vid ett seminarium af sednare
slaget blifva mera inskränkt samt undervisningen icke så utsträckt, då den
104
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
lämpas efter gällande bestämmelser i afseende på de lärareplatser, vid hvilka qvinnor
kunna antagas.
Hvad åter beträffar seminariernas antal, måste det erkännas, alt då vid folkskolornas
första inrättning flere tusen skollärare skulle på en gång och inom kort
tid bildas, ett större antal läroanstalter var behöfligt och måste inrättas. Nu deremot,
sedan det första behofvet af lärare är i det närmaste fyldt och utvidgade kommunikationer
i högst betydlig grad lättat tillfället alt besöka andra orter, än de närmast
belägna, är förhållandet icke mera detsamma. Grundsatsen att i hvart stift
borde finnas ett seminarium är ock numera brulen, sedan icke mindre än Irenne
still äro i saknad af seminarier för manliga elever. Om man först afser de manliga
eleverna skulle, efter Utskottets tanke, ett seminarium för Lunds stift och till—
glänsande landskap, ett i vestra delen af riket, ett i Östergötland för de östliga
landskapen och Gotland, elt lör de omkring Mälaren och Hjelmaren belägna landskap
samt ett i Norrland göra tillfyllest för det nuvarande behofvet. Under de
seduasle åren har antalet manliga elever vanligen utgj<>rt mellan 500 och 400, och
om detta antal, i anseende till lärokursens ökade tångd, skulle stiga ti 1 omkring
500, blefve antalet af lärjungar inom hvart seminarium att beräkna tili ungefär 100,
hvilket antal icke torde kunna anses större, än att elevernes utveckling kan
af läroanstalten noggrann! och med omsorgsfull vård följas. På grund häraf har
Utskottet ansett sig kunna vid beräkningen af det behöfliga anslaget antaga antalet
af behöfliga seminarier för manliga elever lill högst fem.
För qviniiga elever åter har Utskottet ansett undervisningsbehofvet kunna nu
fyllas af en läroanstalt för bela riket, enär sammanlagda antalet af lärjungar i de
för delta behof afsedda seminarierna hittills i allmänhet icke uppgått till mera ån
50 å 60. Då detta antal utan svårighet kan inom en bildningsanstalt undervisas,
torde det för det närvarande icke vara erforderligt att bekosta flera bildningsanstalter
af detta slag. Skulle deremot erfarenheten visa, alt antalet elever i framtiden till—
vexer, så lärer Staten icke undandraga sig alt, i mån af det uppkommande behofvet,
öka de qviniiga seminariernas antal.
Till anläggande af elt nytt seminarium i Luleå har Utskottet icke ansett sig
kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall. Det för denna åtgärd anförda skälet, att
folkskolelärare till behöfligt antal icke linnes i en del af socknarne inom Norrbottens
län, torde ega full tillämplighet äfven inom andra, aflägsna och glest bebodda delar
af landet, och bristen måhända snarare böra afhjelpas genom elt mera tillräckligt
anslag till folkskolelärare-löner än genom upprättandet af ett nytt seminarium särskildt
för några få socknar i landet. Hvad åter angar det förhållandet, alt elever
från de Finska och Lappska socknarne, sedan de i stifts-staden inhemtat kännedom
i Svenska språket och hunnit vänja sig vid lefnadssältet på denna ort, icke skulle
vilja återvända till hembygden, så synes ingen säkerhet vara för handen, alt ju
samma
Stats-Utsliotiets Utlåtande N:o 139.
105
samma svårighet skulle kunna inträffa äfven om ett nytt seminarium blefve inrättadt
något nordligare, eller i Luleå. Om vid seminariet i Hernösand, hvars lärjungeantal
städse varit jemförelsevis inskränkt och vanligen icke öfverstigit 20, en i Finska
språket kunnig lärare anställdes som särskildt ginge de elever tillhanda, hvilka ifrån
dessa socknar anmälde sig till seminariet, så torde Slaten, i hvad på den ankommer,
hafva sörjt för undervisningen i detta afseende. För delta ändamål åter lära tillräckliga
medel å hesparingarne för folkskoleväsendet komma att blifva disponibla, utan
att särskildt anslag dertill varder af Rikets Ständer anvisadt.
Ett betydande hinder för seminarii-inrältningens utveckling synes Utskottet, på
sätt Kongl. Maj.t jemväl erinrat, ligga deri alt anslaget lill så vigtiga och i hela
folkets själsodling djupt ingripande läroanstalter endast varit beviljadt för tre år i
sender. Om de vid seminarierna anställde lärare skola kunna rätt förbereda sig till
uppfyllandet af de stora fordringar, som äro fästade vid deras undervisningskall och
om de skola fortfarande egna alla sina krafter åt dess bestridande, bör väl icke
deras ställning hvart tredje år kunna undergå en fullständig förändring. Med den
nya för lärarnes ställning vigliga grundsatsen af löneförhöjning efter fem år är icke
heller anslagets medgifvande för endast tre år förenligt, och Utskottet har af dessa
skäl ansett nödigt all föreslå det ifrågavarande anslagets uppförande å ordinarie stat.
På dessa grunder anser Utskottet folkskolelärare-seminarierna kunna på ett tillfredsställande
sätt ordnas utan användande af högre anslagssumma än den Kongl.
Majit äskat och får i anledning deraf hemställa,
c) att Rikets Ständer måtte för folkskolelärare-seminarierna
anvisa ett belopp af 05,000 R:dr, att såsom reservationsanslag
på åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat uppföras.
Enligt hvad i det föregående redan blifvit anfördt, bar Kyrkoherden Otterström
i en särskild motion gjort framställning om åtskilliga ändringar i sednast utfärdade
reglemente för folkskolelärare-seminarierna. Och då flera af de anmärkningar motionären
i detta ämne framställt, synas förtjena mycken uppmärksamhet, har Utskottet
så mycket heldre ansett sig böra förorda bifall till motionen, som, i händelse
af Rikets Ständers samtycke till de bestämmelser angående anslagen till folkskolelärare-seminarier
som Utskottet föreslagit, en omarbetning af reglementet redan
af detta skäl blifver nödvändig och föreslår derföre,
d) att Rikets Ständer måtte, i sammanhang med anmälan
om sina beslut angående folkskolelärare-seminarierna, i underdånighet
hemställa om en revision af det för nämnda läroanstalter
sednast utfärdade reglemente.
Till stipendier för elever vid folkskolelärare-seminarierna har Kongl. Maj:t
föreslagit, att en summa af 50,000 R:dr måtte anvisas. Detta anslag har förut
utgått med 20,000 R:dr; men då grundade skäl förefinnas att något öka stipendi—
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. é Sami. 1 Åfd. 3 Band. 1 Eäft. 14
106
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
ernas belopp och behofvet af sådana understöd måste blifva större, när seminariernas
antal inskränkas, anser Utskottet ifrågavarande anslag böra utgå med ett enligt
Kongl. Mnj:ts förslag något förhöjdt belopp. Enär delta anslag står i närmaste
samband med seminariernas tillvaro och organisation, samt ingen sannolikhet är
förhanden, alt anslagets belopp skulle kunna framdeles inskränkas, anser sig Utskottet
hafva fullt skäl lill den hemställan, att samma anslag, i likhet med del för
seminarierna afsedda, må på ordinarie stat uppföras, och hemställer,
e) att till stipendier för seminarii-elever mätte anvisas en
summa af 50,000 Il:dr årligen, att å åttonde Hufvudtitelns
ordinarie stat uppföras.
Å anslaget till arfvoden och resekostnader för folkskole-inspektörer har Kongl.
Majit äskat en förhöjning af tillhopa 13,000 Ridr, så att detsamma skulle komma
att uppgå till 30,000 Ridr årligen. Flere enskilde motionärer hafva äfven väckt
förslag om tillökning i nämnda anslag, några till och med till högre belopp, än det
Kongl. Maj:t begärt, hvarjemte Doktor Landgren gjort framställning om tryckning
och utdelning af inspeklörernes berättelser.
I anseende till den allmänt erkända nylla denna inrättning visat sig medföra,
torde Slaten fortfarande böra anvisa de medel, som kunna erfordras för att sätta
inspektionen i tillfälle alt ändamålsenligt utveckla sig, vare sig genom förökande af
arfvodet för hvarje inspektör eller genom förminskning af dislrikternas vidsträckthet
eller genom samtidigt användande af båda dessa utvägar, allt eller olika lokala förhållanden.
Den gällande förutsättningen, att hvarje folkskola inom distriktet skulle
under en tid af tre år åtminstone en gång besökas, synes nemligen, om inspektionen
skall blifva af verksamt gagn, böra förändras så, att hvarje folkskola åtminstone
en gång hvart år besökes. Af synnerlig vigt bör del äfven vara, alt, på säll Doktor
Landgren hemställt, inspeklörernes berättelser blifva af trycket ulgifna och sålunda
blifva allmännare kända. Alt inspektionen för folkskolorna icke kan komma
att upphöra ulan bör äfven framgent fortfara, torde vara allmänt erkändt. För alt
för framliden trygga dess bestånd är det, på grund deraf, efter Utskottets tanke,
nödigt att den summa, som för nämnda ändamål erfordras, blifver å ordinarie stat
uppförd.
I enlighet med dessa åsigler och under åberopande i öfrigt af de skäl, som i
den Kongl. Propositionen finnas närmare anförda, får Utskottet, som finnér betänkligt
alt tillstyrka särskilda ijensters inrättande för della ändamål, hemställa till
Rikets Ständer,
f) alt, med bifall till hvad Kongl. Majit i berörda hänseende
föreslagit, till arfvoden och resekostnader för folkskole-inspektörer
bevilja 50,000 R:dr årligen, alt på åttonde Hufvudtitelns
ordinarie stat uppföras, med underdånig anhållan, det inspektionen
måtte så ordnas, att, der icke särskilda hinder möta,
Stats-Utslcottets Utlåtande N:a 139.
ior
hvarje folkskola malte i allmänhet en gång om året besökas
samt att inspektörernes berättelser måtte blifva på allmän bekostnad
tryckta, för alt till samtliga Konsistorier och Skolstyrelser
i riket utdelas.
I afseende å anslaget till anskaffande af undervisningsmateriel m. m. bar
Kongl. Majit begärt, att detsamma måtte fortfarande utgå till sitt nuvarande belopp,
10.000 Ridr. Herr Ekman och Iliksdagsfullmägligen Jonas Andersson hafva deremot
yrkat, alt della anslag mätte böjas tili 50,000 Ilidr, och lliksdagslullmägtigen
Nils Olsson bar föreslagit, att 10,000 Ridr skulle ställas till Kongl. Majlis disposition
för att användas till premier för goda läroböckers författande.
Då det är af synnerlig vigt för folkskoleväsendet, alt då skicklige lärare äro
bildade, tjenlig undervisningsmateriel må finnas för deni att använda för att göra
deras undervisning så fruktbärande som möjligt, är ett anslag för det nämnda ändamålet
fortfarande af stort behof påkalladt, dels för att understödja utarbetandet af
tjenliga läroböcker, dels för anskaffande af tjenlig undervisningsmateriel i öfrigt, såsom
kartor, glober, modeller, hjelpmedel för åskådningsundervisningen m. m., och hvilken
materiel bör dels till seminarierna kostnadsfritt utdelas, dels lill ett betydligen nedsatt
pris på flera punkter i landet hållas skolstyrelserna tillhanda. Derigenom skall kännedomen
af det bästa och ändamålscnligasle undervisningssället alltmera spridas och
anskaffandet af tjenlig undervisningsmateriel betydligt underlättas, utan att det af
Kongl. Majit för sagda ändamål äskade statsanslag behöfver öfverskridas.
Som emellertid delta anslag, i likhet med det för bildande af folkskolelärare
föreslagna, på grund af sakens natur icke kan annat än framgent blifva behöfligt till
åtminstone samma belopp, som för närvarande, bar Utskottet ansett detsamma böra
på ordinarie stat uppföras, och får derföre hemställa,
g) att Rikets Ständer mätte för anskaffande af undervisningsmateriel
m. m. åt folkskolorna anvisa ett årligt belopp af 10,000
Ridr, att bland åttonde Hufvudtitelns anslag på stat uppföras.
Till understöd för högre folkskolor bar Kongl. Majit begärt ett ärligt anslag af
10.000 Ridr. Vid 1856 års riksdag bestämdes detta anslag lill 24,000 Ridr, men
utgick med endast 8,466 R:dr. I följd deraf nedsaltes detsamma vid 1860 års
riksdag till 12,000 Ridr, men har sedan icke utgått lill högre belopp än 5,666 Ridr.
Då således denna skolart visat sig ej tilltaga utan snarare vara i aftagande, har det
synts Utskottet det något högre anslag nu icke bör anvisas, än som kan vara tillräckligt
all fylla det nuvarande behofvet, helst, i händelse detta skulle vexa, medel
böra finnas derför tillgängliga på besparingarne å de till folkundervisningens befrämjande
anvisade tillgångar, utan att för ett behof, som visat sig vara i ständigt aftagande,
anslagsbeloppel bestämmes högre än till den summa, som för det ifrågavarande
ändamålet för närvarande verkligen utgår.
Utskottet hemställer derföre,
108
Stats-UtsTcottets-Utlåtande N:o 139.
h) att Rikets Ständer måtte till understöd för högre folkskolor
för nästkommande statsregleringsperiod anvisa ett årligi
belopp af 6,000 R:dr, alt å Riksgälds-kontoret anvisas.
Då emellertid i sjelfva begreppet af en högre folkskola väsendtligen ingår, att
de, som der skola inträda, böra dessförinnan hafva inhemtat de kunskaper, som i
den fasta folkskolan kunna förvärfvas, anser Utskottet bifall böra lemnäs lill Riks—
dagsfullmägtigen S. Rosenbergs i detta afseende framställda förslag, och hemställer,
i) att anslag till högre folkskolor må beviljas endast under
förbehåll att inga andra lärjungar der emottagas, än de som
visat sig redan innehafva de kunskaper, hvilka i den fasta folkskolan
meddelas.
Vidare har Kongl. Majit äskat alt det till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
i allmänhet nu utgående anslag af 75,000 R:dr måtte äfven under nästa
statsregleringsperiod bibehållas till oförmiuskadt belopp, dock att såsom vilkor för
åtnjutande af understöd från detta anslag måtte föreskrifvas, att endast de församlingar,
som för aflöning af lärare eller lärarinnor redan tillskjuta eller åtaga sig att
tillskjuta ett belopp minst lika stort med folkskoleafgiften, må af ifrågavarande anslag
erhålla del, hvilken i sådant fall skulle, såsom hittills, utgå med hälften mot hvad
församlingarne utöfver berörda tillskott förbinda sig alt för angifna ändamålet lemna,
med Kongl. Majit, såsom hittills, lemnad rätt att i särskilda fall bevilja undantag från
detta allmänna vilkor. Af de enskilde motionärer, som i fråga om detta anslag framställt
förslager, har Doktor Säve hemställt alt något bidrag till småskolor icke måtte lemnäs,
derest icke församlingen, visat sig, utom öfriga vilkor, hafva författningsenligt
vårdat sina fasta eller ambulatoriska skolor och försett dem med examinerade lärare
med minst 400 R:dr i lön; hvaremot Kyrkoherden Otterström yrkat, alt Slaten icke
vidare måtte lemna något understöd till bildande af småskolor, utan uteslutande åt
de fasta skolorna.
Då småskolorna under de sednare åren alltmer utbildat sig lill att utgöra en
förberedande lägre afdelning af de fasta skolorna och äfven på åtskilliga ställen erhållit
plats i samma lokal som den öfre afdelningen, så att läraren derstädes utan
svårighet kunnat utöfva tillsyn öfver skolan i det hela samt öfvervaka undervisningen
i den lägre afdelningen, kunna de anslag, som beviljas småskolorna, anses
gifna, vare sig medelbart eller omedelbart, äfven till befrämjande al den fasta folkskolan,
som sålunda dels befrias från de första nyböijarne, dels ock sättes i tillfälle
att mottaga ett större antal mera försigkomna lärjungar. Tillfälle alt erhålla understöd
af ifrågavarande för folkskoleväsendets utveckling i allmänhet afsedda anslag synes
af dessa skäl böra stå öppet äfven för småskolorna.
Under nuvarande statsregleringsperiod hafva jemväl, enligt hvad den Kongl.
Propositionen upplyser, samtidigt dermed alt småskolorna erhållit understöd, flera
nya med examinerade lärare försedda skolor, medelst bidrag af statsmedel blifvit in
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
109
rättade eller ändamålsenligare ordnade. Emellertid har, vid granskning af de till
Ecklesiastik-departementel inkomna folkskoleuppgifter, befunnits att eli icke ringa
antal församlingar finnas, hvilka ej hafva flera eller bättre inrättade skolor än andra,
hvilka dock hvarken i folkmängd eller utsträckning motsvara mera än hälften
af de förra, äfvensom att åtskilliga distrikt utöfver den till församlingarne öfverlåtna,
nu mera så kallade folkskoleafgiften, hittills icke gjort något tillskott för sitt skolväsende,
utan till och med genom besparingar å nämnda afgift samlat en fond, under
det andra församlingar, deribland sådana som måste räknas till de fattigare,
tillskjutit två till tre gånger mera än beloppet af denna afgift. De uppgifter angående
folkskolorna, som ifrån stiften sednast inkommit, gifva äfven vid handen, att
inom vissa församlingar för det uppvexande slägtels undervisning ännu mycket återstår
att önska och vidare uträtta. Då således det är af behofvet påkalladt, att Staten
fortfarande lemnar församlingarne sitt understöd till inrättande af dylika skolor
och dessas ändamålsenliga ordnande, synes det å andra sidan vara med billighet
öfverensstämmande att endast de församlingar komma i åtnjutande af sådant understöd,
hvilka för aflöning af lärare eller lärarinnor tillskjuta eller åtaga sig alt tillskjuta
ett belopp minst lika stort med folkskoleafgiften.
För de hänne sista åren af nuvarande statsregleringsperiod har väl, enligt hvad
Kongl. Majit behagat tillkännagifva, för ifrågavarande ändamål blifvit anvisad en större
summa, än den som vid sista riksdagen dertill anslogs, men enär det nu föreslagna
vilkoret efter all anledning kommer att förminska ansökningarnes antal,
synes det ej vara af behofvet påkalladt att nu öka delta anslag; och får Utskottet
derföre hemställa,
k) alt Rikets Ständer måtte till utgående från Riksgälds-konloret
under näst ingående statsregleringsperiod anvisa ett årligt belopp
af 75,000 R:dr för att användas till folkskoleväsendets utveckling
och förbättring i allmänhet uti de församlingar, hvilka
till lärares eller lärarinnors aflöning redan tillskjutit eller åtaga
sig att tillskjuta lika stort belopp, som den till församlingen
öfverlåtna andel af personliga skyddsafgiften utgör.
Herr Ekman och Iliksdagsfullmägtigen Jonas Andersson hafva föreslagit att folkskolorna
måtte indelas i särskilda klasser samt alt i hvar och en af dessa undervisningen
borde meddelas åt alla barnen gemensamt under lärarens omedelbara ledning.
Utskottet, som, för sin del, finnér en sådan anordning af skolan vara högst
ändamålsenlig, har likväl ansett alt en föreskrift härom, i lag stadgad, dels mångenstädes
skulle fordra betydligt ökade lärarekrafter, dels måhända ännu skulle komma
för tidigt, enär vexelundervisningsmetoden ännu är det undervisningssätt, hvarmed
folkskolornas fleste lärare torde vara mest bekanta. Verkställigheten al den åtgärd
motionären afselt, torde derföre förnämligast böra väntas af rikligare tillgångar och
af en mera utvecklad lärarebildning; och Utskottet hemställer derföre
110
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
I) alt berörda förslag icke må till någon särskild Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Deremot torde, i öfverensstämmelse med det i afseende å den högre folkskolan
föreslagna förbehåll 0111 ett sammanhang mellan denna, der den kommer till stånd,
och den vanliga folkskolan, med skäl kunna fordras, alt der understöd af allmänna
medel lemnäs småskolor, denna åtgärd må komma äfven den fasta skolan till godo
i så måtto att icke de första elemenlerna i sådant fall må behöfva i den sednare
meddelas. Ett sådant ordnande af dessa skolors förhållande lill hvarandra måste
verksamt höja den fasta folkskolan. Att meddela ett allmänt stadgande i detta hänseende
skulle likväl vara mindre lämpligt, då småskole-inrättningar kunna finnas i en
del af en socken, men icke i andra, och äfven i öfrigt förhållandena äro särdeles
vexlande. Men åt folkskolestyrelsens torde böra öfverlemnas att, i enlighet med ofvannämnda
grundsats, ordna ifrågavarande skolor, och Utskottet hemställer derföre,
m) att, der småskolor finnas försedda med understöd af allmänna
medel, folkskolestyreisen må ega föreskrifva att i den
fasta eller ambulatoriska folkskolan i allmänhet endast sådane
lärjungar böra emoltagas, som redan kunna hjelpligt läsa
innantill.
Redan före sistlidne riksdag inkom en petition från 964 folkskolelärare, alt, enär
deras löner voro i högsta måtto otillräckliga, Kongl. Majit måtte täckas till Rikets
Ständer allåta nådig Proposition om en förhöjning i dessa löner, hvilken förhöjning
pelitionärerne önskat sålunda bestämd, att hvarje lagligen examinerad och antagen
folkskolelärare, sorn af sitt skoldistrikt vitsordades för duglighet och flit, mätte, utan
afseende på huruvida skoldistriktet höjt hans lön öfver minimum eller icke, af Statens
medel årligen få tillgodonjuta en sådan löneförhöjning all hela lönen, utom
lämpligt jordland, kofoder, husrum och vedbrand, uppginge till 400 R:dr. Denna
framställning blef ock, genom en i öfverensstämmelse dermed väckt motion, underkastad
Rikets Ständers pröfning vid 1860 års riksdag. Stals-Utskottet tilltrodde
sig icke då att tillstyrka fastställandet af 400 R:dr såsom bestämdt minimibelopp
af lön för en examinerad folkskolelärare, utan uttalade den åsigt att nämnde belopp
vore det mål, som man, vid bestämmandet af grunderna för folkskolelärarnes aflöning
borde söka uppnå. Detta yttrande bar blifvit missförstådt och så ullydt, som
0111 dermed menats ett maxium af lönebelopp. Tillika har det visat sig, alt den
vid sistlidna riksdag vidtagna åtgärd att anslå 80,000 R:dr till löneförbättring åt de
folkskolelärare, som icke hafva 400 R:dr i lön, oberäknad! husrum och vedbrand,
icke baft så allmän verkan, som man hoppats. Vid innevarande riksdag hafva också
talri' 1 re framställningar än någonsin gjorts om lönens fastställande till minst 400
R:di De sistlidet år lill Ecklesiaslik-deparlementet inkomna tabeller utvisa äfven
att < 1 ganska stor och i sjelfva verket största delen af examinerade folkskolelärare
hafyv mindre än detta belopp.
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
lil
Vid sådana förhållanden och då den stadgade folkskolelärarelönen nied obetydligt
tillägg förblifvit oförändrad alltsedan 1842, under det nästan alla andra Ijenstemän
vunnit en af de under liden betydligt förändrade prisförhållandena påkallad förbättring
i sina lönevilkor, synes tiden vara inne alt vidtaga en genomgripande åtgärd
till afhjelpande af dessa missförhållanden. Alt folkskoleläraren, med hänseende till
den bildning lian måst förvärfva och till den stora viglen af bans befattning, bör
aflönas bättre än en vanlig arbetare, synes obestridligt.
Den första och mest ingripande åtgärden bör, elter Utskottets tanke, vara utstakandet
al en gräns under hvilken en examinerad folkskolelärares lön ej får sjunka
— beroende det sedan på församlingarnes goda vilja och önskan att behålla en
duglig lärare, att öka detta lönebelopp. Det som i främsta rummet påkallar Statens
ingripande är nemligen förhandenvarande nöd. Så länge en sådan på många ställen
verkligen förefinnes, synes det icke rigtigt, att Staten lemnar bidrag lill förbättring
al sådane lärares vilkor, som kunna anses åtminstone någorlunda bergade. Harman
deremot vunnit en sådan fast grundval, kan sedermera derpå vidare byggas.
Få sätt bär ofvan blifvit anfördi hafva många motionärer föreslagit att minimum
för folkskolelärarens lön måtte bestämmas till 400 R:dr. Men Slaten kan icke ensam
lemna della bidrag. Den kan icke uppgifva den städse erkända grundsatsen
att folkskolelärarnes aflöning hufvudsakligen åligger kommunen. Således kan Staten
icke gå längre än att gifva lika mot kommunen. Gifver Staten mera, omkastas nyssberörda
grundsats.
Icke heller synes, om nämnda minimi-lön stadgas, uppoffringen för de församlingar,
som redan gifvit lill folkskolelärarens aflöning lika mot den öfverlemnade
delen af skyddsafgiflen, kunna blifva betungande om Staten gifver hälften af tillskottet.
Alt deremot Staten nu skulle gifva tillskott åt församlingar, hvilka, såsom den Kongl.
Propositionen upplyser, gjort intet för sitt folkskoleväsende eller till och med samlat
fonder af den dem skänkta delen af skyddsafgiflen, skulle icke kunna ur någon synpunkt
försvaras.
På folkskolelärarnes ställning i allmänhet synes det blifva af vida mera fördelaktig
inverkan, om hvar och en af dem är tryggad af ett fastsläldt minimum, än om
en mindre del redan bergade skulle genom Statens åtgärd komma i åtnjutande af
hällre lönevilkor vida utöfver det nu föreslagna löne-minimum, under det att det
stora flertalet kämpade med nöd och betryck, såsom åtnjutande en lön långt under
detta samma minimum.
Vid beräkningen af de bidrag, församlingarne förbinda sig att lemna för lönens
fyllande till det stadgade minimum, torde afkomsten af donationer, som kunna vara
till skolans behof gifna, få i bidraget inräknas för så vidt som de trädt i stället
för bestämda afgifter, hvilka eljest bort till folkskolekassan utgå, äfvensom kostnaderna
för skolor, inrättade af enskilde personer inom församlingen, endast till så stor del som
112 Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
motsvarar beloppet af sådana afgifter, som af dem eljest bort till folkskolekassan
betalas.
Då på många ställen, lill följd af lokala förhållanden, fasta skolor icke kunnat
med fördel inråttas, ulan man måst nöja sig med ambulatoriska skolor, bör ifråga
ställa
löneförbättring tillkomma såväl de vid de ambulatoriska, som fasta folkskolorna
anställde examinerade lärare.
De upplysningar, som äro tillgängliga, lemna väl icke full ledning ali bestämma
den behöfliga anslagssumman; dock synes, enär, enligt en uppgift af år 1856,
1,047 folkskolelärare voro tillika antingen prestmån eller klockare, hvilka i allmänhet
kunna anses vara bergade och således mindre i behof af ifrågavarande statsbidrag
samt dessutom ett icke obetydligt antal lärare ulan bidrag af statsmedel innehafva
löner uppgående till nu ifrågavarande belopp, icke mera än högst två tredjedelar
af de examinerade folkskolelärarne behöfva nu föreslagna lönefyllnad. Oin
således ett antal af 2,000 lärare skulle för närvarande hafva ett så lågt lönebelopp,
som 250 It:dr, komme Statens andel af lönefyllnaden alt utgöra öfverhufvud 75
ll:dr för hvar och en, eller tillsammans en summa af 150,000 R:dr. Då likväl
det verkliga förhållandet i många fall kan anses mera fördelaktigt, har Utskottet
ansett det erforderliga anslaget kunna beräknas till 120,000 R:dr.
Enär anvisandet af ifrågavarande anslag är förenadt med en bestämd föreskrift
att examinerad folkskolelärares lön skall framgent utgöra minst 400 R:dr och församlingarnes
bidrag för delta ändamål i följd deraf skola för framtiden fortfarande
utgå, lära väl äfven Statens bidrag för samma ändamål med lika säkerhet böra vara
alt påräkna. På grund häraf och då lärarne i annat fall skulle beröfvas den dem
billigtvis tillkommande förmånen att vara tryggade vid den visserligen i alla fall
knappa löne-inkomst, hvilken Utskottet föreslagit böra såsom deras minimi-lön bestämmas,
har Utskottet ansell det nu förordade anslaget böra på ordinarie stat
upplöras.
Utskottet hemställer således,
nj alt Rikets Ständer mätte för sin del besluta, det lönen
för en examinerad lärare, vare sig vid fast eller ambulatorisk
folkskola, utom husrum, vedbrand och kofoder, bör vara minst
400 R:dr, samt ställa lill Kongl. Maj:ts disposition en summa
af 120,000 R:dr att å åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat uppföras,
för alt åt de församlingar, som fullgjort eller åtaga sig
alt fullgöra de i momentet litt. k. föreskrifva vilkor och som
förbundit sig alt till hälften fylla hvad som brister i ofvan
sagda
minimibelopp, såsom statsbidrag tilldela den motsvarande
hälften af denna brist.
I anseende till billigheten deraf, att, på samma gång minimi-lönen för examine
rade
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
113
rade folkskolelärare fastslälles till nu föreslagna belopp och anslag för detta ändamål
anvisas, ett understöd jemväl beredes för de församlingar, hvilka vilja och kunna
försäkra lärarne vid sina folkskolor om löneförmåner, som gå utöfver detta minimum,
hemställer Utskottet,
o) alt Rikets Ständer lill Kongl. Maj:ls disposition ställa
en å Riksgälds-kontoret anvisad anslagssumma af 30,000 R:dr
årligen under nu ingående statsregleringsperiod för att, i mån
af behof, användas på det sätt att der församlingar, hvilkas
folkskolelärare redan i lön åtnjuta 400 R:dr eller derutöfver,
förbinda sig att höja lönen utöfver nu utgående belopp, ett
statsbidrag tili lika belopp med församlingarnes sålunda lemnade
ytterligare tillskott, må, efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
anvisas; dock att Statens bidrag för delta ändamål icke
må öfverstiga 50 R:dr årligen för hvarje lärare.
I sammanhang med förslaget om bestämmande af minimi-lönen till 400 R:dr,
har det blifvit yrkadt, att en föreskrift skulle meddelas, det för hvarje tusende innevånare
i landet vederbörande församling skulle vara pligtig upprätta en fast eller, i
nödfall, en ambulatorisk skola. En sådan föreskrift har på det förlidne sommar
hållna möte af folkskole-inspektörer väl blifvit förordad, men icke bestämdt föreslagen.
Kongl. Maj:t bar jemväl förklarat sig icke vilja föreslå alt genom lag ovilkorligen
fastställa en sådan grundsats. Ehuru önskligt det vore att folkbildningens
fördelar kunde göras ännu allmännare och fastän det måste erkännas alt antalet af
folkskolor i vissa trakter af landet är otillräckligt, har Utskottet likväl funnit betänkligheter
möta mot att nu meddela en sådan föreskrift. Så länge nemligen de
hittills anställde skollärarnes ställning är så föga betryggad och tillgångar ej beredda
till deras tillräckliga aflöning, synes det ännu vara för tidigt, att genom ett laghud
så betydligt öka skollärareplatsernas antal, som genom den meddelade föreskriften
skulle ske, och hvilka platser sannolikt komme att med otillräckliga lönebelopp
förses, utan synes lillgångarne böra i främsta rummet användas alt med tillräckliga
löner förse redan förhandenvarande lärareplatser, innan nya påbjudas.
Utskottet hemställer på den grund,
p) alt det väckta förslaget om meddelande af den föreskrift
att för hvarje 1,000:de innevånare i landet vederbörande för
samlingar
skulle vara pligtiga att upprätta en fast eller ambulatorisk
folkskola, måtte förfalla.
Dernäst torde böra behandlas den af Doktor Landgren väckta fråga om ett
stadgande i den syftning, alt ingen skulle till konfirmations-undervisningen admilte
ras,
som ej visat sig hafva in hem ta t det i folkskolestadgan bestämda minimum af
kunskaper.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 15
114
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
Motionären liar med sitt förslag åsyftat att fanna barnen lill ett längre qvarsladnande
i skolan oell till allvarligt arbete. Ostridig;t kan i dessa hänseenden
mycket återstå att önska, men då den första nattvardsgången är en handling af
rent religiös natur, synes icke för dess begående kunna föreskrifvas såsom vilkor
ett visst mått af inhemlad kunskap i andra ämnen, och lår Utskottet derföre
hemställa,
q) alt detta förslag lemnäs ulan afseende.
Af det under nästföregående moment afgifna förslag, i händelse det vinner
Rikets Ständers bifall, blifver en nödvändig följd, att anslaget till fattiga församlingar
icke kan såsom under innevarande slalsregleringsperiod innefattas under det allmänna
anslaget lill förbättring af folkskolelärares löner, ulan måste ett anslag för ofvannämnda
ändamål, i enlighet med hvad före sisllidne riksdag varit vanligt, särskildt
anvisas. Beloppet af detta anslag torde böra bestämmas lill likhet med del belopp,
som, enligt hvad den Kongl. Propositionen upplyser, under sistförflulna åren för
detta behof verkligen utgått.
På grund häraf hemställer Utskottet,
r) att eli anslag lill understöd för sådana församlingar, som,
till följd af medellöshet, icke kunna af egna medel till erfor
ligl
belopp bekosta aflöning åt sin folkskolelärare, måtte af
Rikets Ständer till utgående från Riksgälds-kontoret anvisas
med 20,000 lt:dr årligen under nu ingående statsregleringsperiod.
Doktor Säve har i sin ofvanomförmålda motion äfven framställt det förslag, alt
ett förslagsanslag af 100,000 R:dr måtte anslås lill förhöjning, ulan kommunernas
bidrag, lill 500 R:dr af de examinerade folkskolelärares maximi-lön, som med vederbörandes
vitsord tjenat folkskolan såsom ordinarie lärare i 10 år och vidare fortfara i
skolans tjenst, och hafva i enahanda syftning flere motionärer yrkat en förhöjning,
efter vissa år, af förtjente folkskolelärares lön. Men då det torde möta svårigheter
alt utröna hvilka lärare, som må hafva gjort sig företrädesvis förljenta af en
sådan löneförhöjning, hvartill kommer alt Statens för andra angelägnare kraf redan
mycket anlitade tillgångar icke medgifva beviljandet af eli dylikt anslag,
s) torde detta förslag leranäs utan afseende.
För folkskolelärares pensionering bar Kongl. Majit föreslagit Ilikets Ständer, dels
att den ännu återstående delen af den allmänna fonden för folkskolelärares pensionerande
måtte jemväl under nästinstundande statsregleringsperiod och under samma
vilkor som hittills ställas till Kongl. Majits disposition, och dels alt till behöflig förstärkning
af densamma måtte anvisas den slutliga besparing, hvilken under nu löpande
statsregleringsperiod kan å den personliga skyddsafgiften uppkomma; och hafva
i likhet härmed flere enskilde motionärer hemställt, alt den i Riksgälds-kontoret innestående,
för folkskolelärares pensionering afsedda, summa 101,940 R:dr måtte äfven
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
115
under nästkommande statsregleringsperiod för samma ändamål reserveras; hvarjemte
Riksdagsfullmägtigen Carlberg yrkat, att folkskolelärare efter 50 års tjenstetid och
fylda 55 år mätte vid afskedstagande erhålla halfva lönen i pension, och alt för
delta ändamål måtte bildas en pensionsfond för folkskolelärarne i hela riket, till
hvilken inrättning det redan till folkskolelärares pensionering beviljade statsanslag
skulle utgöra grundfond, och hvilken sedan skulle ökas på så sätt, alt församlingarne
och skollärarne, hvar för sig, med en procent årligen å lika belopp med skollärarens
lön bidraga.
Billigheten fordrar, alt en skollärare efter en mannaålder, full af möda, ej må
för sin nödtorftiga bergning på ålderdomen vara beroende af godtycket eller fattigvårdens
tillgångar, likasom det ock är af vigt för skolan att i de lörtröttade och åldrande
lärarnes ställe kunna använda nya och friska krafter; och får Utskottet på
dessa och öfriga i den Kongl. Propositionen andragna skäl tillstyrka,
/) alt hvad Kongl. Majit i ifrågavarande hänseende föreslagit
måtte vinna Rikets Ständers bifall.
Men då, enligt hvad Riksdagsfullmägtigen Carlberg i sin motion anmärkt, det
är antagligt att orsaken, hvarföre ändamålet till så ringa del blifvit uppnådt, till en
väsendtlig del är alt söka i den bestämmelsen, alt pensionsföreningarne skola ordnas
till så stort antal samt hvar och en till så ringa omfång, att hvarje förening omfattar
endast ett stift, torde det böra utredas, huruvida en mera omfattande
förening med större fördel skulle kunna bildas, och får Utskottet på grund deraf
föreslå,
w) alt Rikets Sländcr målle hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, alt det, på sätt Kongl. Majit lämpligast linner, måtte
undersökas på hvilka grunder pensioneringen för folkskolelärare
mest ändamålsenligt skulle kunna ordnas.
Dels för att ordna folkskole-inspcklörernes verksamhet efter en bestämd sammanhängande
plan och alt deröfver utöfva nödig kontroll, och dels för att i allmänhet
handlägga de mål, som röra folkskolan, har Herr Ekman hemställt, att inom
Ecklesiastik' departementet mätte bildas en särskild byrå för folkskole-ärenden. Riksdagsfullmägtigen
Jonas Andersson åter bar ansett lämpligast, att för nämnda ändamål
af Kongl. Majit må tillsättas en öfver-inspektör, som, jemte ofvanberörda åliggande,
äfven borde resa omkring till folkskolorna för alt tillse, huru inspektörerne
fullgöra sina åligganden.
Alt vården om folkskoleväsendet, vid den utveckling det numera uppnått, fordrar
sin egen man, anser Utskottet icke kunna förnekas. För alt med uppmärksamhet
följa de mångsidiga frågor, som röra delta ämne, gifva akt på seminariernas
och på de särskilda skolartcrnas utveckling, behandla den stora mängd af mål, som
tillhöra folkskolans område, sammanföra, kontrollera och bearbeta de inkommande
116
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
statistiska uppgifterna af alla slag, granska inspektörernes berättelser och utarbeta
de särskilda förslag, som af dem föranledas, samt utreda de ekonomiska förhållanden,
som med folkskolan ega gemenskap, erfordras en person, som åt delta ämne uteslutande
egnar sin tid och sina krafter. På uppfyllandet af detta behof skulle folkskolans
sak mycket vinna. Men enligt Utskottets tanke skulle tillsättandet af en
öfver-inspeklör, på sätt Jonas Andersson föreslagit, icke vara den mest ändamålsenliga
åtgärden i detta hänseende. Det vore ej säkert att derigenom vunnes annat
än tillskapandet af ännu ett högt och inkomstgifvande embete. Om deremot för
handläggning af dessa ärenden, såsom Herr Ekman föreslagit, inrättas en särskild
byrå inom Ecklesiastik-departemenlet, skulle derigenom en säkerhet beredas alt denna
vigtiga undervisningsgren med oafbruten uppmärksamhet följdes af en person, hvilken,
jemte det att han stod under tillsyn af Departements-chefen, tillika borde genom
företagna resor kunna inhemta personlig kännedom af skolornas tillstånd, när sådant
anbefalldes och funnes nödigt. Denne Byråchefs ställning och lönevilkor torde böra
bestämmas i hufvudsaklig likhet med Chefens för den byrå, som närmast för den
högre skolundervisningens ordnande redan är inrättad, men hvilken har tillräcklig
sysselsättning af de vidlyftiga ärenden, som tillhöra elementarläroverken.
Utskottet, som af dessa skäl funnit sig böra hufvudsakligen biträda motionärernes
förslag, får således hemställa,
vj att Pikets Ständer måtte ställa lill Kongl. Maj is disposition en
årlig summa af 4,500 B:dr, att af Hiksgälds—kontoret under nu
ingående statsregleringsperiod utbetalas, på det en särskild bvrå
inom Ecklesiastik-departemenlet må kunna, om förslaget varder
af Kongl. Majit i nåder godkändt, inrättas för handläggning af
ärenden angående folkskoleväsendet.
Kongl. Majit har slutligen äskat Rikets Ständers medgifvande, alt hvad af skydds—
afgiften icke för vissa helmi blifvit anvisadt, äfvensom de på de särskilda anslagen
uppkommande besparingar, finge af Kongl. Majit för folkundervisningen tillhörande
föremål disponeras; och får, på grund af det förändrade sätt för anslagens anvisande
Utskottet föreslagit Utskottet på det sätt tillstyrka bifall till Kongl. Majits nåniga
framställning,
xj alt, utom den summa af 65,000 Ridr för folkskolelärareseminarierj
som Utskottet bär ofvan i momentet litt. c. föreslagit
att såsom särskildt reservationsanslag på stat upptagas,
öfriga anslag, hvilka Utskottet tillstyrkt alt blifva ordinarie anslag,
måtte å Gide Hufvudtitelns ordinarie stat uppföras med
den anmärkning, alt deras sammanlagda belopp skall såsom ett
reservationsanslag anses, samt att de besparingar, som kunna
uppkomma å de å Riksgälds-kontoret anvisade anslag, som för
folkskoleväsendet blifva vid innevarande riksdag beviljade, jemväl
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
117
må af Kongl. Maj:t för folkundervisningen tillhörande föremål
disponeras.
Då Utskottet sålunda, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t behagat föreslå och de
framställningar, som af enskilde motionärer blifvit gjorda, tillstyrkt åtskilliga förändringar
i de för närvarande gällande bestämmelser i afseende å folkundervisningens
befrämjande och i sammanhag dermed föreslagit nya anslag dertill, torde något
särskildt yttrande i anledning af Doktor Rundgrens ofvananmärkta motion icke erfordras.
I anledning af Riksdagsfullmägtigen Per Östmans ofvananförda framställning, det
särskildt lönebidrag måtte anslås lill en examinerad lärare inom Hemsö församling,
får Utskottet, — enär, i händelse ofvan framställda förslag om beviljande af ett särskildt
anslag till understöd åt fattiga församlingar, vinner Rikets Ständers bifall, Kongl.
Maj;t icke, lärer sakna erforderliga tillgångar att, för såvidt Kongl. Maj:t finnér sådant
vara af nöden, med något understöd bispringa jemväl ofvannämnda församling,
—- hemställa,
y) att berörda motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson har begärt, det Rikets Ständer måtte anslå
en summa af 5,000 R:dr å Geschwornern Busch mot skyldighet lör denne att
å folkskole-seminarierna i riket hålla föreläsningar öfver mnemonikens tillämpning,
enligt Buschs method, på arithmetikens elementer; men då tillräckligt noggrann utredning
icke är vunnen, om en ny undervisningsmethod med nytta för lärjungarnes
utveckling kan och bör i skolan införas, för att Rikets Ständer i delta ämne skulle
böra hos Kongl. Maj.t göra en underdånig framställning, har Utskottet ansett sig böra
z) afstyrka bifall till hvad motionären sålunda föreslagit.
Af Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg har blifvit föreslagit att medel måtte
anslås till inlösen af så många exemplar af de hittills utkomna häftena af C. Georg
Starbäcks ”Berättelser ur Svenska Historien”, alt åtminstone hvarje folkskola kunde deraf
erhålla ett exemplar. Då emellertid Staten hittills ;cke med läroböcker eller läseböcker
på sin bekostnad försett folkskolorna, samt för öfrigt ifrågavarande arbete,
hvaraf endast en mindre del är fulländad och af hvars fortsättning man således icke
känner hvarken plan eller utsträckning, otvifvelaktig!, om det blifver af god och
gedigen beskaffenhet, genom sin egen duglighet banar sig väg till en allmännare
spridning, hemställer Utskottet,
å) alt berörda framställning icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
70:o. Af en den 15 näsllidne Maj lill Rikets Ständer aflåten och af samtliga
Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad, nådig Proposition, införd under N:o
112 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll, inhemtas, bland
annat, alt, sedan Kongl. Majit, med anledning af Rikets Ständers underdåniga fram
-
118
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
ställning, den 20 Februari 1858 funnit godt åt särskildt utsedde Komiterade lemna
uppdrag alt utarbeta förslag till nytt reglemente för Gymnastiska Central-institutet
samt till den gymnastiska undervisningens ordnande i riket, bemälde Komiterade den
14 Oktober 1859 afgifvit utlåtande och förslag i berörda hänseende, och dervid
hufvudsakligen anfört: att undervisningen vid institutet borde omfatta och fördelas
på 3:ne olika lärokurser eller afdelnjngar, efter de olika hufvuddelar, hvari gymnastiken
sönderolle, nemligen den pedagogiska, den militära och den medicinska eller
sjukgymnastiska, äfvensom att för hvardera af dessa afdelningar borde anställas en
professor och en lärare, förutom 3:ne underlärare, hvilka skulle biträda vid undervisningen
inom de särskilda afdelningarne, på sätt direktionen pröfvade behöfligt;
att, då inseendet öfver denna undervisning lordrade särskilda insigter, som i allmänhet
icke kunde förutsättas hos de myndigheter, under hvilka de offentliga undervisnings-anstalterna
vore ställda, Komiterade, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers yttrade åsigt, ansett ändamålsenligast, att institutets styrelse anförtroddes
åt en särskild direktion, beslående af ordförande och tre ledamöter, af hvilka en
borde vara skolföreståndare eller skollärare, en militär och en läkare; samt alt
Komiterade föreslagit följande aflönings-stat för institutet, nemligen:
Lön för professoren å den pedagogiska afdelningen R.-dr 4,000:
t) „ „ „ „ mililäriska d:o  „ 4,000:
Om professoren å denna afdelning tillika innehade annan tjenst
med lön eller arfvode på stal, borde bans lön vid institutet minskas
med ett mot den andra lönen eller arfvodet svarande belopp, dock
icke till lägre belopp än 3,000 R.dr.
Lön för professorn å medicinska afdelningen „ 3,000
Arfvode till föreståndaren „ 400
Lön för en lärare (den äldste) „ 2,200
„ d:o
2,000
,, d:o (den yngste) ,, 1,800
,, underlärare (den äldste) „ 1,200
„ d:o  ,, 1,000
„ d:o (den yngste) „ 800
„ lärarinna,som fullständigt genomgått sjukgymnasliska kursen, ,, 1,000
,, d.o, ,, „ ,, d.o, ,, 1,000
Om någon af lärarinnorna endast inhemtat de pedagogiska ämnena
af sjukgymnastiska kursen, borde en sådan lärarinna i lön åtnjuta
blott 800 R:dr:
Lön för sekreteraren och redogöraren ,, 800
„ ,, vaktmästaren „ 500
,, „ gårdsdrängen
400
Summa R.dr 24,100;
Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 139. 119
hvarjemte Komiterade beräknat öfriga omkostnader för institutet sålunda:
För undervisning i ridning R:dr 1,500:
dock med anmärkning, alt om de för ridöfningarne erforderliga
hästar kunde från Strömsholms stuteri institutet tillhandahållas,
denna kostnad komme alt med omkring halfva beloppet minskas.
„ underhåll af två hästar för voltige-öfningarne, remonterings
kostnad
inberäknad „ 900:
„ underhåll af gymnastik-redskap, fäklruslningar, vapen m. m. . „ 670:
„ bibliolhekct och samlingarne „ 100:
„ ved och lysning med gas „ 2,000:
Diverse utgifter för skrifmaterialier, litografering och tryckning, dis—
sektionsöfningar m. m  „ 230:
Hyresersältning till den af institutets professorer, som ej innehade
bostadslägenhet i institutets egendom „ 600:
Summa R:dr 6,000;
och skulle alltså de årliga utgifterna vid institutet uppgå lill elt sammanlagdt belopp
af 30,100 R:dr; hvarförutan, med afseende derå alt elt fullständigt genomgående af
de för gymnastik-läkare och sjukgymnaster af Komiterade föreslagna lärokurser kräfde
ej allenast mycken lid och möda, utan äfven betydliga kostnader, Komiterade hemställt
alt, på sätt för pedagogiska elever oell, under en annan form, äfven för militärer,
redan egde rum, stipendier måtte anslås till understöd och uppmuntran äfven
för blifvande gymnastik-läkare och sjukgymnast-elever; och hade Komiterade ansett
dessa stipendier böra bestämmas till tvänne för hvardera af nämnda elevklasser, samt,
beträffande den sednare klassen, tilldelas en manlig och en qvinlig elev, så framt sökande
af båda könen sig dertill anmälde; hvarjemte Komiterade slutligen till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat så väl ritnings- och kostnadsförslag, det sednare
slutande å en summa af 120,680 R:dr 94 öre, till den nya gymnaslikbyggnaden
äfvensom den förändring af institutets äldre hus, som för ett fullständigt genomförande
af institutets organisation enligt de af Komiterade framställda grunder erfordrades.
—• Med anledning af vederbörandes afgifna underdåniga yttranden öfver omförmälda
förslag hade Kongl. Majit funnit godt till Komitéen låta öfverlemna handlingarne,
beträffande såväl ordnandet af den gymnastiska undervisningen i riket, som
ock nybyggande vid Central—institutet, med nådig befallning alt taga dessa frågor
i hela deras vidd under förnyad omprölning, och derefter lill Kongl. Majit inkomma
med de ytterligare utlåtanden och förslag, hvartill de af vederbörande framställda
anmärkningar eller andra omständigheter kunde föranleda. Till fullgörande af denna
befallning hade Komitéen afgilvit till Ecklesiaslik-departementet ett i vissa delar förändradt
förslag till stadga för gymnastiska Central-institutet och för den gymnastiska
undervisningen i riket; hvarjemte Komiterade ansett sig böra tillstyrka några modi
-
120
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
fikationer i det förut afgifna förslaget till institutets aflönings- och utgifts-stal, hvarigenom
densamma skulle komma alt minskas med 700 R:dr och således utgöra
29,400 R:dr. Enär den plats, hvarå de åt institutet för närvarande upplåtna byggnader
äro belägna, enligt Komilerades åsigt, hvarken vore eller kunde blifva för ändamålet
fullt lämplig, hufvudsakligen af det skäl, att derstädes saknades en gårdstomt
eller en öppen plats, tillräckligt stor för att en del väsendlliga öfningar, hvilka
borde verkställas i fria luften, kunde å densamma rätt bedrifvas, hade Komiterade
äfven hemställt, alt de för institutets behof erforderliga nybyggnader måtte uppföras
antingen vid norra ändan af Carl Xlll:s torg eller å Trädgårdsföreningens f. d. lokal
vid Drottninggatan, eller ock å tomten midt emot Stora Damhuset emellan sistnämnda
gala och Holländaregalan, med hänsigt lill hvilken sistnämnda plats de af
Komiterade insända ritnings- och kostnadsförslag vore upprättade, och skulle, enligt
samma förslag, kostnaden uppgå till 348,450 R:dr 57 öre, hvartill komme kostnaden
för inköp af sjelfva byggnadsplatsen, efter afdrag af värdet å dels institutets
nuvarande egendom, dels de å nybyggnadstomlen befintliga användbara materialier
efter rifning af dervarande bus 70,000 R:dr, hvarigenom slutsumman ansetts komma
att uppgå till 4 18,450 R:dr 57 öre.
Genom nådig remiss anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt utlåtande hade
Öfver-intendenls-emhetet, då ingen af de byggnadsplatser, Komiterade föreslagit, befunnits
fullt tjenlig, ifrågasatt, huruvida icke den åt institutet för närvarande upplåtna
egendomen skulle, genom en ändamålsenligare anordning än hittills af dervarande
tomt och byggnader, kunna på ett för behofvet tillfredsställande sätt användas, och
som det skäl Komiterade emot denna lägenhet hufvudsakligen anfört, eller saknaden
af en större gårdsplan, syntes Ofver-intendents-embelet undanröjdt derigenom att, vid
byggnadsplanens närmare granskning hos embetet, det visat sig möjligt att en regulier
och nära qvadratformig plan, skiljd från de öfriga delarne af tomten, kunde
beredas till ett areal-innehåll af omkring 14,300 cjv. fot eller 2,000 fot mera än
den öppna plats, hvilken, enligt Komiterades förslag, kunnat erhållas, hade Öfver
intendents-embetet,
efter det t. f. föreståndaren för Central—institutet, häröfver hörd,
förklarat sig å institutets vägnar sistnämnda projekt, på de af embetet anförda skäl,
godkänna, ansett sig böra i öfverensstämmelse dermed uppgöra nya lörslagsritningar,
hufvudsakligen innefattande: förändring och afkortning af det gamla gymnastikhuset,
genom borttagande af de å dess östra ända befintliga rum och trappor; uppförandet
af en ny större gymnastikbyggnad i linie med den gamla; uppförandet åt Hamngatan
af en nybyggnad, innehållande i bottenvåningen gymnastiksal för fruntimmer samt
i öfra våningen en större föreläsningssal och tvänne mindre rum, hvilken våning
kunde ytterligare utvidgas genom den lägre delens påbyggnad i jemnhöjd med föreläsningslokalen,
då utrymme komme att lemnäs för ännu en föreläsningssal eller
för bibliotliek och samlingar; boställshusets till- och påbyggnad, samt en mindre
anatomi
-
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 139.
121
anatomi-byggnad å södra gården o. s. v. sedan dessa ritningar jemte tillhörande
kostnadsförslag blifvit delgifna Central—institutet samt af dess t. f. föreståndare godkända,
ulan annan anmärkning, än att denne, som funnit ändamålsenligt, att huset
åt Hamngatan i hela sin sträckning uppfördes till lika höjd, hvarigenom kunde, oalsedt
byggnadens mera fördelaktiga utseende, vinnas en för institutets utvidgning af
bebofvet påkalladt ytterligare föreläsningsrum, livad kostnadsförslag^ anginge, ansett,
alt i detsamma jemväl borde beräknas kostnaden för införandet af erforderliga gasoch
vattenledningar; bade Öfver-intendents-embelet, efter iakttagande häraf, berörda
ritnings- och kostnadsförslag till Kongl. Maj:t insändt, samt dervid tillkännagifvit, att
byggnadskostnaden enligt desamma blifvit beräknad till 101,178 R:dr 84 öre eller,
derest den lägre byggnaden ål Hamngatan uppfördes till lika höjd i hela sin utsträckning,
till 167,178 R:dr 84 öre.
Huru angeläget det vore, att gymnastik- och vapenöfningar såsom ett väsendtligt
clement inginge i den allmänna uppfostran, hade Rikets vid de två sednast förflutna
riksdagarne församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
framställt, och de förslag, som af ofvanbemälde Komiterade blifvit i ämnet utarbetade,
stöde i full öfverensstämmelse med de åsigter Rikets Ständer uttalat. Den
del af dessa förslag, som afsåge undervisningen i förenämnda öfningar inom läroverket
och folkskolan, bade Kongl. Majit redan till pröfning förehaft och derutinnan
under den 9 Januari innevarande år meddelat föreskrifter, hvilka Kongl. Majit ansett
böra lända icke allenast den uppvexande ungdomen till båtnad, utan ock fäderneslandet
i sin helhet till ökad trygghet och säkerhet; och äfven den anordning
af undervisningen vid Gymnastiska Central—institutet, som uti förslagen innefattades,
hade under det sistförflutna läroåret blifvit, så vidt ske kunnat, tillämpad och dervid
befunnits lika ändamålsenlig, som, till följd af gymnastikens stigande utveckling,
af behofvet påkallad. Kongl. Majit, som jemväl funnit Rikets Ständers förslag om
Gymnastiska Central-institutet och öfriga allmänna gymnastik-anstalters i riket ställande
under en gemensam styrelse på för handenvarande förhållanden väl grundad!,
har i likhet med Komiterade ansett, att vid detta institut professorer med erforderligt
antal biträdande lärare böra anställas, en för den pedagogiska, en för den militära
och en för den medikala gymnastiken. Men då genomförandet af en fullständig
organisation på dessa grunder, hvilken organisation Kongl. Majit äfven i dess
detaljer ansett böra verkställas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Komiterades
förslag, påkallade större penningetillgångar än de, som nu äro Central-institutet
anvisade, har Kongl. Majit föreslagit alt Rikets Ständer för detta ändamål måtte
bevilja en summa af 29,400 Ridr årligen, alt fördelas på det i Komiterades sednare
förslag upptagna sätt, endast med den förändring, att då institutets vaktmästare
för närvarande på stat ålnjöto högre lön ån 500 Ridr, hvilken summa af Komiterade
härtill blifvit föreslagen, hans lön måtte bestämmas till 550 Ridr, hvaremot
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 16
122
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
de lill aflönande af portvakt eller gårdsdräng på stat upptagne -100 R:dr syntes
kunna minskas med 50 R:dr, oell återstående 550 l\:dr lämpligen uppföras under
rubriken ”diverse utgifter”, deribland någon kostnad för målskjutning icke skulle
komma att ingå, enär, enligt Komiterades förslag, undervisning deruti icke borde
vid institutet lemnäs. Föröfrigt bar Kongl. Maj:t ansett alt, i likhet med hvad under
nästföregående slalsregleringspericd egt rum, ett belopp af 2,000 R:dr borde
anvisas till stipendier för institutets civile elever, med rättighet för Kongl. Majit
att, beträffande sältet för fördelningen af dessa medel, utfärda de närmare föreskrifter,
som blifva af nöden. Sammanräknade beloppet af de årliga anslag, som Kongl.
Maj:t för Gymnastiska Central—institutet äskat vore alltså 31,400 lt:dr, eller utöfver
nuvarande beloppet 12,000 Ridr, en summa af 19,400 R:dr; och då den utvidgade
verksamhet, som af Central—institutet hädanefter skulle komma alt fordras, enligt
hvad Komiterade ådagalagt, icke stöde tillsammans med begagnandet af de i flera
hänseenden inskränkta lokaler, som för närvarande vore till dess begagnande upplåtna,
bar Kongl. Majit, som, enligt den af Öfver-intcndenls-embetet lemnade utredning,
funnit behofvet i della hänseende kunna afhjelpas genom ny- och ombyggnader
på institutets nu innehafvande tomt, derjemte föreslagit alt till verkställande
deraf Rikets Ständer måtte anvisa elt belopp af 167,170 Itidr 04 öre, hvartill kostnaden
blifvit af nämnda Embete uppskattad.
Hvad beträffar först den ifrågasatta utvidgningen af Gymnastiska Central—institutet,
så synes behofvet deraf vara tillfullo ådagalagdt så väl af Kongl. Majlis högstberörda
nådiga framställningar, som äfven al Rikets Ständers ofvanomförmälda underdåniga
skrifvelse^ i öfverensstämmelse hvarmed förevarande förslag till utvidgning
af berörda undervisningsanstalt jemväl är uppgjordt. Utskottet, som således äfven
för sin del anser Kongl. Majits hår ofvan framställda, nådiga förslag böra al Rikets
Ständer godkännas, har likväl vid granskningen af den framlagda uigiftsstalen funnit
aflöningen väl högt beräknad så väl för professorer å den medicinska afdelningen,
som för sekreteraren och redogöraren; hvarjemte med skäl synes kunna ifrågasättas,
huruvida någon hyresersältning för en af professorerne bör beviljas. Enligt
Utskottets tanke bör en nedsättning af 2,000 R:dr i det begärda anslaget utan olägenhet
kunna ske, och Utskottet hemställer derföre,
alt Rikets Ständer med denna förändring bifalla Kongl. Majits
nådiga framställning i förevarande afseende, samt i öfverensstämmelse
härmed uti Gymnastiska Cenlral-instilulets nuvarande
årsanslag bevilja en tillökning af endast 17,400 Ridr.
Vidkommande sedermera den ifrågaställa förändringen af institutets nuvarande
lokaler, så, enär de för delta ändamål föreslagna ny- och ombyggnader å institutets tomt
synas vara ett nödvändigt vilkor för verkställandet af den ifrågasatta omorganisationen
och utvidgningen af denna läroanstalt samt, enligt hvad vederbörande upplyst,
platsen såväl i afseende å läge som utrymme, befinnes lämplig och fullt användbar,
Stats-Utslcotiets Utlåtande N:o 139.
123
får Utskottet, som icke haft något att erinra emot det uppgjorda kostnadsförslaget,
hvilket befunnits uppgjordt med omtanka, och dervid ali möjlig sparsamhet synes
hafva iakttagits, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i
detta hänseende äskat, å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp
af 167,178 R.dr 84 öre till uppförande af åtskilliga ny- och
ombyggnader på Gymnastiska Central—institutets tomt i enlighet
med den af Öfver-intendents-embetet uppgjorda, i Kongl. Maj:ts
högslberörda nådiga Proposition omförmälda plan.
71:o. Bristen på inrättningar afsedda för skolungdomens i hufvudstaden fysiska
uppfostran har föranlcdt Herr ion Hofsten, S. E., att, uti en hos Ridderskapet
och Adeln (under N:o 201) väckt, lill Utskottet remitterad motion, föreslå, att ett
anslag af 200,000 R:dr under nästa stalsregleringsperiod ställdes till Kongl. Maj:ts
disposition i och för uppförande i Stockholm af fyra gymnastik-inrättningar för
elementarläroverkens, folkskolornas och privata undervisningsverkens behof. Läget
för dessa gymnastiklokaler, hvaraf en horde förläggas på Södermalm, en i staden
mellan broarne, en på Ladugårdslandet samt en på Kungsholmen, skulle närmare
bestämmas, med afseende å belägenheten af hvarje stadsdels skolor. Beträffande
storleken å förenämnda 4 gymnastikhus hade motionären ansett en lämplig modell
förefinnas i Kongl. Flottans å Skeppsholmen belägna exercishus, hvars längd utgjorde
175 fot, bredd 44 fot samt höjd i midten 17 och vid sidorna 14 fot. I en
sådan sal kunde 3 å 400 ynglingar och gossar samtidigt exercera, gymnasticera
eller fäkta. Beträffande åter kostnaden för uppförandet af förenämnda gymnastikhus
förmenades, oaktadt nu gällande höga priser å materialier och arbete, hvart och ett
af dessa kunna uppföras för 50,000 R:dr, hvilken summa likväl ej upptoge någon
kostnad för tomtplats, emedan denna, enligt motionärens åsigt, borde kostnadsfritt af
staden lemnäs. Utgående från följande principer, nemligen l:o alt Staten, eller Staten
och staden gemensamt, uppförde och underhölte gymnastiklokalerna; 2:o att Staten
och de privata skolorna gemensamt aflönade lärare och bekostade materiel;
3:o alt församiingarne i någon mån hidrogo alt bestrida utgifterna för inrättningar,
uppförda till deras harns fördel; 4:o att lärarne, genom tillfällen till enskild praktik
i kostnadsfri lokal, kunde åtnöja sig med jemförelsevis mindre ordinarie lönevil—
kor; och 5:o alt en öfverstyrelse ledde alla skolors gymnastiköfningar, har motionären
vidare föreslagit, alt det årliga underhållet af lokalerna måtte bestridas i likhet
med öfriga offentliga byggnaders; att hvarje gymnastik erhölle tvänne lärare, hvaraf
en horde förestå undervisningen i gymnastik och en undervisa i vapenföring och
exercis; att hvarje gymnastik borde ega en offentlig kassa, till hvilken skulle ingå:
af) det som staden betalade lill aflöning åt gymnastiklärare vid de läroverk, som
begagnade gymnastiken; b) den summa, som af hvart och ett utaf dessa läroverks
s. k. lerminspenningar ansåges böra användas lill uppköp och underhåll af gymnastik-,
124
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
fäkt- ocb exercis-materiel; c) den summa, som af privata skolorna betalade för elevernas
fysiska uppfostran; och skulle denna kassa bestrida utgifterna för skolungdomens
öfningar, utom hvad som åtginge till ved och lyshållning, hvilken utgift för—
samlingarne horde bekosta; att dessa gymnastiker skulle lyda under samma öfverstyrelse,
som Gymnastiska Central—institutet; och alt då gymnastiklokalen ej användes
för dess egentliga ändamål, densamma måtte af lärarne få begagnas till enskild
praktik, till den utsträckning Öfver-styrelsen funne lämpligt, äfvensom Öfverslyrelsen
skulle ega att kostnadsfritt upplåta lokalen i och för andra, ej rent gymnastiska
ändamål, t. ex. för allmänna vapenöfningar, dock endast till den utsträckning,
att gymnastik-inrättningens hufvudändamål ej motverkades.
Motionärens ofvanberörda framställning 0111 anslag för inrättande af åtskilliga
gymnastiklokaler i hulvudstaden, lill hvars bekostande och underhåll motionären ansett
icke blott Statens, ulan äfven stadens, församlingens och den enskildes medel
böra tagas i anspråk, har Utskottet ej kunnat till bifall förorda, enär motionärens
förslag, enligt Utskottets tanke, afser en angelägenhet hvars ombesörjande ensamt
svnes tillhöra kommunen; hvadan utskottet hemställer,
« /
att Herr von Hofstens ifrågavarande motion må af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
72:o. Uti en till Rikets Ständer den 20 sistlidne Februari aflåten nådig Proposition,
införd under N:o 85 uti lista Samlingen af Hillänget til! Riks-Ståndens Protokoll,
förmäles, hurusom ordföranden i Sundhets-kollegium, General-direktören m. m.
M. Huss, uti underdånigt memorial af den 14 Juli sistlidet år fästat Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet på det förhållande att nämnda Kollegium, ehuru dess verksamhet,
till följd af de i sednare tider stegrade fordringarne på allmänna helsö- och
sjukvården, fått en allt större utsträckning och numera vore både till omfång och
vigt fullt jemförlig med de öfriga förvaltande erabetsverkens i riket, dock i afseende
på ledamöternes och tjenstemännens aflöning icke vore med dessa embetsverk lik—
släldt. Anledningen, hvarföre lönerna för Sundhets—kollegii ledamöter blifvit bestämda
lägre än för ledamöterne i andra Kollegier, vore alt söka deri att de förres
embetsgöromål ansetts lemna dem tid öfrig för enskild utöfning af läkarens yrke,
hvarigenom de skulle kunna utom tjensten förvärfva en inkomst, motsvarande skilnaden
mellan de löneförmåner, som blifvit dem och deras bemälde vederlikar tilldelade.
Men om tillförene, då Sundhets-kollegii verksamhet var mindre vidsträckt,
tillfälle till sådant särskildt förvärf kunnat finnas, hade det deremot numera, sedan
kretsen för denna verksamhet blifvit så betydligt utvidgad, helt och hållet upphört.
Någon hillig grund funnes således icke vidare att för Medicinal-råden bibehålla lönerna
vid lägre belopp än för motsvarande ledamöter i andra Statens embetsverk, och en
löneförhöjning vore oundgängligen nödig, om personer med erforderlig skicklighet
skulle finnas hugade alt, vid inträffande ledigheler, bland Sundhets-kollegii ledamöter
inträda. Beträffande Kollegii tjenstemän, nemligen en Ombudsman och Fiskal, samt
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 139.
125
kanslipersonalen, bestående af en Sekreterare, en Kamererare, en Aktuarie och Registrator,
en Notarie och tre Kanslister, vore lönetillökning jemväl för dem af billigheten
påkallad, enär äfven deras göromål blifvit, i likhet med iedamöternes, mera
omfattande än förr, och, hvad kanslitjenslemånnen anginge, desses likställighet i lönevilkor
med motsvarande tjenstemän i andra embetsverk, kunde anses vara så
mycket skäligare, som de förre icke egde utsigt, såsom de sednare, att befordras
till ledamotsplats, emedan i Sundhets-kollegium Medicine doktorsgrad vore stadgad
såsom vilkor för dylik befordran. Vidkommande slutligen det på Kollegii stat uppförda
arfvode för granskning af de medikamentsräkningar, som skola af allmänna medel
betalas, gjorde den under sednare åren tillvexande mängden och summan af dessa
räkningar, hvarigenom granskningens möda äfven blifvit ökad, en förhöjning utaf arfvodet
behöflig, helst delsammas nuvarande ringa belopp förorsakade svårighet att till
granskningsarbetets verkställande erhålla lämplig person. Med stöd af delta samt
hvad mera blifvit anfördt lill upplysning om mångfalden och betydenheten af de
åligganden, hvilka tillhöra Sundhets-kollegii embels- och tjenstemän, hade bemälde
ordförande underdånigst hemställt, det Kongl. Majit läcktes hos Rikets Ständer begära,
alt Kollegii aflöningsslal, som, utom ordföranden, för närvarande upptoge:
2 Medicinalråd, ä 4,000  R:dr 8,000
2 d:o, å 5,500
„ 7,000
i Sekreterare  ,, 2,500
1 Kamererare  ,,2,500
1 Ombudsman och Fiskal  „ 2,500
1 Aktuarie och Registrator  „ 1,500
1 Notarie  „ 1,500
3 Kanslister, å 659
„ 1,977
1 arfvode för granskning af medikaments-räkningar . . . . . ,, 600
Summa R:dr 28,077;
måtte bestämmas till följande förhöjda belopp:
2 Medicinalråd, å 5,000
2 d:o, å 4,500 »
1 Sekreterare
1 Kamererare ■,
1 Ombudsman och Fiskal
1 Aktuarie och Registrator
1 Notarie
5 Kanslister, å 1,000
1 arfvode för granskning af medikamentsräkningar
R:dr 10,000
„ 9,000
„ 2,500
„ 2,200
5.500
5.500
3,000
3.000
1.000
Summa Ridr 57,700
126
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
Della ärende, som redan deu 14 Oktober sisllidel år inför Kongl. Maj:t blifvit
anmäldt i sammanhang med öfriga lill Riks—statens 8:de Hufviultitel börande angelägenheter,
om hvilka nådig framställning skulle hos Rikets Ständer göras, hade då
icke till en sådau åtgärd föranledt, emedan prö In ingen af den fråga, som Komiterade
för uppgörande af förslag till förändrad organisation utaf rikets styrelseverk i sitt
underdåniga utlåtande väckt angående Sundhets-koliegii ombildning till två skilda aldelningar,
en för den civila och en för den militära helsovården, ännu livilade i afvaktan
på det yttrande, som den af Kongl. Majit förordnade Komité till utarbetning
af betänkande i åtskilliga ämnen rörande landtförsvaret fått sig anbefalld alt afgifva
om bästa sättet för den militära belsovårdens ordnande, och emedan Kongl. Majit
funnit någon slutlig bestämmelse i afseende på den äskade regleringen af Kollegii
löneslat icke kunna ega rum, innan frågan om delta embetsverks förändrade organisation
blifvit afgjord. Nämnda yttrandes afgifvande, som vid ofvanberörda tidpunkt
kunde antagas vara alt snart förvänta, Romme dock alt blifva fördröjdt, enär Kongl.
Majit, på underdånig framställning, funnit godt medgifva, alt Komitéens arbeten finge
under riksdagen till hufvudsakligaste delen hvila. Men ehuru till följd häraf, äfven
pröfningen af förslaget. lill Sundhets-koliegii ombildning måst äa vidare uppskjutas,
fordrade likväl eli billigt afseende å den ökade vidden och vigtcn af de göromål,
som tillhörde detta embetsverks handläggning, att, utan ytterligare afbidan af möjlig
förändring i dess organisation och dermed sammanhängande omreglering af dess
lönestat, någon förbättring bereddes Kollegii ledamöter och tjenstemän. Emot beloppen
af de i ordförandens förslag upptagna löner hade, under förutsättning att
medicinalstyrelsen Romme alt bibehålla den kollegiala formen, Kongl. Majit icke funnit
något alt erinra; men då det icke kunde anses alldeles afgjordt, huruvida icke, i
händelse lönerna i de särskilda tjenslegraderna blefve, på sätt förslaget innefattade,
lill likhet med hvad i öfriga Kollegier egde rum, bestämda, en minskning i tjenstemännens
antal skulle utan olägenhet kunna åvägabringas, till antagande hvaraf någon
anledning äfven kunde hemlas derifrån att bland Sundhets-koliegii personal i grader,
der uti andra embetsverk innehafvandet af mer än en befattning icke vore tillåtet,
de funnos, hvilka icke saknade tid all, jemte tjensten i Kollegium bestrida annan
beställning, samt sistnämnda förhållande ej borde ur beräkningen uteslutas, när fråga
vore alt bereda den nuvarande personalen en lämplig förbättring i deras vilkor, har
Kongl. Majit, jemte erinran, alt ordförandens löne-inkomst icke utgjorde mer än 6,000
Ridr, och att då denna aflöning således hvarken motsvarade embetets vigt eller hvad
bans vederlikar åtnjöto, densamma äfven syntes böra i någon mån förhöjas, förmält
sig likväl icke i vidsträcktare mån kunna lill ifrågavarande underdåniga framställning
lemna bifall, än att Kongl. Majit velat föreslå att Rikets Ständer, för nästinstundande
statsregleringsperiod, i anslaget för Sundhets-kollegium måtte bevilja en tillökning af
Atla Tusen Ridr årligen, att af Kongl. Majit emellan Ordföranden, Medicinalråden och
Kollegii tjenstemän på lämpligt sätt fördelas.
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
127
Vid öfvervägande af della nådiga förslag liar Ulskoltet icke kunnat förbise alt
Sundhets-kollegii göromål på sednare tiden ej obetydligt ökats, hvartill, utom annat,
i viss mån synes hafva bidragit dels de efter sista riksdagen inom liera delar af
riket inrättade nya provincialläkare—heslällningar jemte åtskilliga i sammanhang dermed
slående nya apotheks-anläggningar, dels Kongl. Maj is nådiga beslut, hvarigenom
inseendet öfver länens lasareller och kurhusen, hvilket förr tillhörde Kongl. Serafimer-ordens-gillet,
på berntilda Kollegium öfverflyltals. Dessa jemte öfriga i den nådiga
Propositionen omförmälda förhållanden synas böra föranleda dertill alt någon
allöningstillökning för Kollegii personal beviljas; och då Utskottet icke haft något
alt erinra rörande det äskade beloppet, samt Kongl. Majit icke ifrågasatt att ofvanberörda,
af Kollegii ordförande framlagda aflöningsstat bör af Rikets Ständer godkännas,
utan endast alt det belopp, som varder anvisadt, ställes till Kongl. Majlis
disposition att för sagda ändamål användas, får Utskottet tillstyrka,
alt, i enlighet med Kongl. Majlis nådiga framställning, Rikets
Ständer för nästinstundande slalsregleringsperiod uti anslaget
för Sundhets-kollegium bevilja en tillökning af 8,000 Ridr årligen,
all från Riksgälds-kontoret utgå och af Kongl. Majit på
lämpligt sätt emellan Ordföranden, Medicinalråden samt Kollegii
tjenstemän fördelas.
73:o. I fråga om nya provincialläkare-beställningar har Ulskoltet fått emot
taga
dels Kongl. Majlis i Dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
framställda nådiga förslag om anvisande af 12,000 Ridr lill löner åt 8 nya provincial-lakare
med 1,500 Ridr lön för hvarje, dels särskilda framställningar, upptagna
i flera inom Riks-Slånden väckta, till Utskottet remitterade motioner, för hvilka Utskottet
här nedan i möjligaste korthet skall redogöra.
Sålunda hafva hos Ridderskapet och Adeln Herr v. Hofsten, B. J., inom DorgareStåndet
Herr Nils Sundin och i Bonde-Slåndet Riksdagsfullmägtigen Gustaf Hultman
uti särskilda motioner, hufvudsakligen anfört, att, ehuru Rikets Ständer vid sistiidne
riksdag heviljat anslag till aflönande af 20 provincial—läkare, Carlskoga härad och
socken, på ett afstånd af 4 ä 5 mil från närmaste städer och med en folkmängd
af 11,000 personer, likväl icke kommit i åtnjutande af denna fördel, oaktadt häradet
långt för detta uppfyllt det vilkor, som af Rikets Ständer blifvit härför stadgadt,
eller fri bostads tillhandahållande åt läkaren; och enär det skäl som, enligt motio
närernes
förmenande, hufvudsakligen synes hafva föranledt dertill alt Carlskoga af
Sundhets-kollegium ej föreslagits lill läkare-station, eller alt häradet för tillfället åtnjöt
vård af enskild derstädes bosatt praktiserande läkare, numera bortfallit, sedan
denne af brist på nödtorftig utkomst, nödgats från orten afflytta, hafva molionärerne
anhållit, att, till afhjelpande af det ytterst kännbara behofvet af en provincial-läkares
anställande derstädes, hvarest dessutom funnes anlagdt och i verksamhet ett privi—
ligieradt apothek, Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt anslag af 1,500 Ridr.
128
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
Under anförande hurusom Blidö församling belägen i Frötuna och Länna skeppslag
af Stockholms län med deromkring befintliga befolkade öar, af hvilka blott en
ligger 1 mil, men alla öfriga betydligt längre aflägsna från fasta landet, vore sär
deles
vanlottade i afseende å läkarevård, enär provincial-läkaren vore boende i Norrtelje,
dit hjelpbehöfvande från nämnda församling hade 2^ å 5, stundom 5 naii, bar
Riksdagsfullmägtigen från berörda län J. 0. Sundgren (i motion N:o 2 72), jemte
förmälan att egaren till det å Blidö liggande Furusund, hvarest funnes tullstation
och der oftast sjöfarande äfven vore i behof af läkarebjelp, utan att kunna sådan
erhålla, erbjudit sig upplåta erforderlig bostad ål läkaren, föreslagit, att Rikets Ständer
för deras del måtte bifalla och till Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa om
ett årligt anslag af allmänna medel till lön för en ständig läkare i Blidö skärgård,
med station i Furusund.
Jemte erinran derom, alt i Herjeådalen med en folkmängd af 7,000 innevånare,
spridda på en yta af 104 qvadratmil, endast funnes anställd en provincial-läkare,
hvilken icke förmådde alt, äfven med bästa vilja, besörja sjukvården i det åt honom
anvisade distriktet i anseende till dess vidsträckthet, och der en stor del af befolkningen,
när läkare måste anlitas, hade 10 ä 12 mils väg till dennes hostad, har,
uti motionen 465, Riksdagsfullmägtigen från Jemtlands län, Per Byström, till afhjelpande
af den svåra belägenhet, hvari provinsens innevånare i detta hänseende sig
befunne, begärt att Rikets Ständer måtte anslå 1,500 R:dr till lön åt ytterligare en
provincial-läkare derstädes, hvilken, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
nämnda län, uti dess sednast afgifna årsberättelse förmält, vore särdeles behöflig.
Enahanda belopp har Riksdagsiullmägtigen Herrm. Öbom från Norrbottens lån
(motionen N:o 529) föreslagit såsom lön åt en provincial-läkare i Neder-Luleå socken
med skyldighet för hemälde tjensteman alt hafva station i Luleå stad, och till
stöd för denna framställning hufvudsakligen andragit, att Piteå och Neder-Luleå socknar
för närvarande utgjorde ett provincialläkare-distrikt med station för läkaren i
Piteå, men att en läkare omöjligt medhunne att bestrida läkarevården i dessa vidsträckta
socknar med en yta af tillsammans 51 qvadratmil och en folkmängd af
omkring 19,800 personer samt att Luleå, måhända vore den enda residensstad,
hvarest provincial-läkare icke vore stationerad, ett förhållande desto mindre lämpligt,
som Länsstyrelsen oftast hade behof af en dylik läkares biträde.
Af den anledning att Haparanda provincialläkare-distrikt innehölle en längd af
48 mil, och enär till följd deraf de mest aflägsna församlingarne i Pajala, Juckasjärvi
och Enontekis högst sällan komme i åtnjutande af behöflig läkarevård, har
Riksdagsfullmägtigen Josef Oscar Almqvist frän Norrbottens län, uti en under N:o
250 afgifven motion, yrkat, dels att en ny provincialläkare-station måtte inrättas i
Pajala, beläget 18 mil från Haparanda, der bostad åt nuvarande provincial-läkaren
vore anvisad, dels ock att, med afseende å den svårighet, som mötte alt i denna
aflägsna
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
129
aflägsna ort erhålla läkare, lönen för denne nye tjensteman, som borde upprätthålla
läkarevården såväl derstädes, som inom Juckasjärvi och Pajala lappmarker måtte
bestämmas till 5,000 Ridr.
Och hafva slutligen Riksdagsfullmägtige Joh. Lekberg från Nerikes län (motion
N:o 2 76) och J. Bergström från Kopparbergs län (motion N:o 567) af anförda skål
gjort särskilda framställningar om beviljande al anslag till löner, den förre, åt
ytterligare en provincial-läkare i förstnämnda län, med station i Lindesberg, och den
sednare, åt en dylik läkare i Westerbergslags fögderi.
Beträffande de af Kongl. Maj-.t efter sednaste riksmöte vidtagna åtgärder för
ordnandet af läkarevården i ofvanberörda hänseende och de framställningar i detta
ämne, som derefter blifvit af Sundhets-kollegium härutinnan gjorde, meddelas i det
den nådiga Propositionen vidfogade Statsråds-protokoll, att, sedan Rikets sednast församlade
Ständer — i anledning af ett utaf Sundhets-kollegium den 1 1 April 1859
afgifvet af Kongl. Majit vid sistlidne riksdag framstäldt förslag, bland annat derom, att
48 nya provincial-läkare, hvardera med en lön af 1,500 Ridr årligen, måtte anställas och
inom länen fördelas; att de 26 extra provincialläkare-befattningarne i riket skulle
på ordinarie stat uppföras, jemväl med årlig lön af 1,500 Ridr för hvardera; att för
15 vid olika län specificerade provincialläkare-beställningar måtte, utöfver ordinarie
lön, beviljas en efter omständigheterna lämpad löneförbättring, under benämning af
tjenstgöringspenningar; samt att åt en provincial-läkare inom hvarje län måtte uppdragas
att, jemte vården om eget distrikt, i egenskap af förste provincial-läkare hafva
det allmänna inseendet öfver länets helsö- och sjukvårdsangelägenheter och derföre
åtnjuta ett särskildt arfvode af 1,000 Ridr — beviljat dels 50,000 Ridr till aflöning
vid 20 nya provincialläkare-beställningar, dels 1,500 R:dr att såsom tjenstgöringspenningar
fördelas till lika belopp mellan tre provincial-läkare, hade 19 af de
nya beställningarne, efter det vederbörande sig yttrat öfver det vid anslaget fästade
vilkor om skyldighet för kommunerna att åt läkaren anskaffa kostnadsfri bostad hittills
blifvit, enligt Sundhets—kollegii af Kongl Majit gillade förslag, inrättade i orter,
der sådana beställningar ansetts af behofvet mest påkallade, nemligen inom Norrbottens
lån 1, Wester-Norrlands 1, Gefleborgs 1, Stora Kopparbergs 1, Wermlands
2, Stockholms 2, Södermanlands 1, Elfsborgs 1, Skaraborgs 1, Östergötlands 2,
Jönköpings 1, Hallands 1, Christianstads 1, Malmöhus 2 och Gotlands 1; hvarjemte
Kongl. Majit, på förslag af bemälda Kollegium, funnit godt fördela anslaget till tjenstgöringspenningar
mellan en provincial-läkare i Stockholms, en i Jemtlands och en i
Norrbottens län; hvarefter till beredande af ytterligare verkställighet af 1859 års
förslag Kollegium under den 4 Augusti nästlidet år hemställt, utom annat, hvarom
nu ej är fråga, att löner till de återstående 28 nya provincialläkare-belaltningarne
måtte af Rikets Ständer äskas; men att, med afseende å den svårighet, som ansetts
möta att inom tiden för nästa statsreglering icke allenast medhinna de nödiga åt
Bih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Eäft. 17
130
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
garderna för ordnandet af så många beställningar, utan äfven förse desamma med
behöriga innehafvare, Kongl. Majit, då härtill bomme att åtskilliga bland de nya
provincialläkare-tjenster, för hvilka löner vid sista riksdagen anvisades, ännu icke
kunnat tillsättas, ansett sig endast böra, på sätt bär ofvan är vordet omförmäll, äska
anslag till 8 dylika beställningar, med ett sammaniagdt belopp af 12,000 R:dr;
hemställande Kongl. Majit, att lönerna för dessa 8 läkare måtte ställas lill Kongl.
Majits nådiga disposition, för alt användas till inrättande af sådana befattningar inom
de orter af riket, der de kunna linnas mest beböfiiga, och under iakttagande af
samma vilkor i afseende å vederbörandes skyldighet alt åt läkaren tillhandahålla
lämplig bostad vid den för honom bestämda station.
Af de många från olika delar af riket i förevarande ämne gjorda framställningar
synes behofvel för helsovården i landsorten af ett ökadt antal läkare vara ådagalagdt
och Utskottet inser jemväl angelägenheten deraf alt en lättare tillgänglig
läkarevård på Statens bekostnad beredes medelst inrättande af nya läkarebeställnin
gar,
der dessa mest kunna vara hehöfliga. Men då, vidkommande de i här ofvan
omförmälda motioner ifrågasatta läkarebefattningar, Utskottet icke är i tillfälle att
bedöma om eller hvilka af dessa orter, som företrädesvis må vara i behof af särskild
eller ökad läkarepersonal, har Utskottet ansett sig icke kunna särskildt lill bifall
förorda någon eller några af motionärernes framställningar, utan bör, enligt Utskottets
tanke, det öfverlemnas åt Kongl. Majit alt härutinnan förordna. Deremot
och då Utskottet anser den af Kongl. Majit äskade tillökning i provincialläkare-personalen
ingalunda vara lör stor, såvida läkarevården i detta hänseende skall kunna i
någon mån nöjaktigt ordnas och de mest angelägna behofven afhjelpas, får Utskottet,
som lika med Kongl. Majit linner det vara billigt att dislrikternas innevånare
bereda och underhålla bostad för läkaren å det för hans tjensleutöfning lämpligaste
ställe, tillstyrka,
alt Rikets Ständer, till inrättande af nya provincialläkare—beställningar
inom de orter i riket, der sådant är af behofvet mest
påkalladt, måtte bevilja ett årligt anslag af 12,000 llidr att,
under enahanda vilkor i afseende å kommunernas skyldighet alt
åt läkaren anskaffa kostnadsfri hostad, som vid särskilda föregående
riksdagar blifvit stadgade, af Kongl. Majit användas till
löner, hvardera å 1,500 Ridr för åtta nya provincial-läkare
inom de distrikter och med de stationer, som Kongl. Majit,
efter vederbörandes hörande, kan linna skäligt bestämma.
74:o. Kongl. Majit, som ansett sig icke böra hos Rikets Ständer lill bifall
anmäla Sandhets—kollegii i dess ofvan åberopade förslag gjorda hemställan om anvisande
af 6,300 Ridr årligen till tjenstgöringspenningar åt 12 provincial-läkare, har
begärt, att för nämnda ändamål måtte beviljas ett årligt anslag af 2,000 Ridr, för
alt tilldelas 4 provincial-läkare i sådana orter, der läkaren kunde af praktik utom
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
131
tjenste!) påräkna blot t en högst obetydlig inkomst och således för sin bergning vore
hänvisad nästan uteslutande till lönen.
Uti detta ämne äro jemväl inom Bonde-Ståndet framställda 2:ne särskilda förslag,
det ena af Biksdagsfullmägtigen Herman Öbom från Norrbottens län, som för-,
menat den af Kongl. Maji nu äskade summa vara alltför ringa och ensamt för
Norrbottens län behöflig, samt derföre uti omförmälda motion N:o 529 hemställt,
att beloppet mätte tili 5,000 P.:dr förhöjas; och det andra utaf Riksdagsfullmägtigen
Paul Andersson från Jemtlands län, hvilken erinrat om svårigheten, synnerligast i de
norra länen, att finna kompetente sökande till dervarande provincialläkare-beställningar
och hurusom dessa tjensler, sedan de flera gånger varit anslagna lediga, utan alt
sökande sig dertill anmält, antingen måst stå obesatta eller ock på förordnande förestås
af medicine studiosis, såvida ens disponibel tillgång derpå funnits. Orsaken
till delta i flera hänseenden olämpliga förhållande härledde sig, enligt motionärens
åsigt, till stor del derifrån att enahanda aööningslörmåner blifvit anvisade för befattningar,
hvilkas handhafvande vore så väsendtligt olika inom mindre, men rikt befolkade
och förmögna dislrikler, samt inom de Norrländska, vidsträckta, af en gles och ofta
mindre bemedlad om ock bergad befolkning bebodda distrikt, der läkaren måste
underkasta sig högst besvärliga färder till lands och vatten. Inom de förra lemnade
en föga besvärlig praktik riklig utkomst; inom de sednare hemtades en knapp
bergning under mödor och försakelser af mångfaldig art. Dessa missförhållanden
syntes motionären kunna undanrödjas dels genom vissa distrikters inskränkning till
rimliga omfång, dels ock genom förbättrade löningsvilkor för en del provincialläkare.
Att läkaren, efter en af de längsta och dyrbaraste sludii-kurser någon embetsman
nödgas genomgå, skulle finnas villig alt nedsätta sig i en aflägsen ort, der tjenst—
göringen vore ansträngande, men praktiken gufve ringa eller ingen inkomst, för en
aflöning af 1,500 R:dr, vo:e en orimlig fordran. Ingen bruksinspektor och knappast
någon af Statens lägste tjenstemän, hvilka dock bade utsigt lill befordran, nöjde
sig med ringare inkomst, emedan lian icke kunde anständigt berga sig med mindre.
Nämnda lönebelopp kunde för provincial-läkare i allmänhet och då de egde tillfälle
till betydligare praktik vara tillräckligt, men i aflägsnare trakter motsvarade det på
intet vis hvad som vore skäligt och billigt. Af sådan anledning har motionären föreslagit,
att, i stället för det af Kongl. Majit äskade anslag till tjenstgöringspenningar
åt 4 provincial-läkare, ett förslagsanslag af 10,000 R:dr mätte ställas till Kongl.
Maj ts disposition alt användas såsom extra arfvoden eller tjenstgöringspenningar
inom sådana provincialläkare—dislrikler, till hvilka derförutan kompetente sökande icke
sig anmäla.
Utskottet bar tagit i noggrannt öfvervägande hvad sålunda förekommit och finner
det jemväl vara nödvändigt alt ytterligare anslag till s. k. tjenstgöringspenningar
för provincial-läkare af Rikets Ständer beviljas. Både de af motionärerne till stöd
för deras yrkande uppgifna förhållanden härutinnan och de upplysningar, som i be
-
132
Stats- Utskottets- Utlåtande N:o 139.
rörda hänseende blifvit under frågans handläggning inom Utskottet meddelade, gifva
vid handen att på flera ställen inom landet och förnämligast inom de nordligt belägna
provinserna, med vidsträckta, af en gles ofta mindre bemedlad befolkning be
bodda
distrikt, icke sällan största svårighet möter att erhålla sökande till der ordnade
läkarebeställningar, och detta hufvudsakligen af det skål att inkomsterna derstädes
icke kunna antagas blifva tillräckliga för läkarens bergning. Utskottet har
derföre af sådan anledning och då äfven Sundhets-kollegium vitsordat behofvet af ytterligare
medels anvisande utöfver det belopp, Kongl. Majit för sagda ändamål äskat, ansell
sig böra föreslå,
att Itikets Ständer må bevilja ett reservationsanslag å 6,000
R:dr årligen att af Kongl. Majit användas lill löneförbättring,
under namn af tjenstgöringspenningar, vid de provincialläkare
stationer
der tilllälle lill bilörtjenst af praktik saknas och der
tjensten ej kunnat i brist på sökande tillsättas.
75:o. Vidare är af Kongl. Majit föreslagit alt till löneförbättring ät de 20 ordinarie
provincial-läkare, hvilka längst innehaft ordinarie eller extra provincial-läkarebefattning,
utan hänseende till de län, inom hvilka de äro anställde, mätte beviljas
500 R:dr för dem hvardera, eller 10,000 Ridr årligen.
Af den utredning angående förevarande anslagsbehof, som finnes uti Statsrådsprotokollet
meddelad, har Utskottet inhemta!, hurusom, sedan åtskiliige provincial
läkare
hos Kongl. Majit underdånigst anhållit, alt, enär bemäldc tjenstemän saknade
all utsigt till befordran och icke kunde genom förvärfvad duglighet och erfarenhet i
tjensten bereda sig någon bättre ekonomisk ställning, än de vid inträdet i densamma
erhöllo, helst, i anseende till provincial-läkarnes många Ijensteåligganden, tillfälle
att genom enskild praktik förvärfva erforderlig bergning icke stöde dem i lika mån
öppet som andre läkare, Kongl. Majit läcktes föreslå Rikets Ständer, alt ifrågavarande
läkares löner måtte, e ler tio års af Medicinal-slyrelsen väl vitsordad tjenstgöring,
höjas till 2,000 Ridr samt, efter ytterligare fem år lill 2,500 Ridr, eller
till samma belopp som för adjunkter vid elementarläroverken vore bestämdt, Kongl.
Sundhets-kollegium, häröfver hördt, uti underdånigt utlåtande al den 15 Maj för
lidet
år anfört: att provincialläkare-befaltningarnes antal i riket numera uppginge
till 117, hvaribland 91 ordinarie och 26 extra, af hvilka förstnämnda likväl åtskilliga
nya beställningar ännu icke hunnit blifva tillsatta, samt att desse tjenstemäns
lön, som tillförene utgjorde 650 å 750 Ridr för de ordinarie och 575 Ridr för de
extra, år 1655 blifvit ökade till 1,000 Ridr lör de förstnämnde och 750 Ridr för
de sednare, och sedan 1856 års riksdag ulginge för ordinarie provincial-läkare med
1,500 R:dr och för extra med 1,000 Ridr; att, enligt gällande instruktion, provincialläkare!)
skulle inom sitt distrikt såväl fullgöra alla lill allmänna hälsovården och
medicinska rättsväsendet hörande tjenstemanna-bestyr, som ock besörja den enskilda
sjukvården i den mån han derom anlitades; tillkommande honom vid förrättningar
Stats-UtsJcoiiets Utlåtande N:o 139.
133
i tjensten skjuts- och traktaments-ersättning, enligt nådiga rese-reglemenlet, samt
för rättsmedicinska undersökningar särskildt i författningarne bestämdt arfvode; att,
genom det under sednaste tre årtionden successift ökade antalet provincial-läkare och
genom de af kommuner och enskilde bruksegare antagna s. k. distrikts—läkare, de
för provincial-läkarne ursprungligen bestämda tjenslgörings-distrikter blifvit väsendtligen
minskade, och lill följd deta! äfven den inkomst, som en provincial-läkare tillförene i
allmänhet kunde påräkna genom verkställda resor och förrättningar i tjensten, aftagit
i samma mån, äfvensom ock den personal blifvit inskränkt, inom hvilken provincial-läkaren
egt tillfälle atl utöfva enskild praktik; att likväl de lönebelopp, som
vore provincial-läkarne beviljade, nogsamt antydde, hurusom desse tjenstemän vore
hänvisade att bereda sig utkomst hufvudsakligen genom den enskilda praktiken, men
alt denna utväg till bergning kunde, dels i anseende till provincial-läkarues många
tjensteåligganden och dels lill följd af tjenstgörings—distriktets beskaffenhet, icke alltid
stå dem öppen, helst de, såsom sökanderne erinrat, i sin egenskap af distriktets
sjelfskrifne fattigläkare, icke finge fritt välja sin praktik eller egde tillfälle alt företrädesvis
åtaga sig den mest lönande praktiken i orten; att provincial-läkaren vid
sitt inträde i tjenst och i de mera belolkade orterna visserligen hade en ekonomisk
ställning jemngod med hvarje annan Statens tjenstemans, men att han i den mån
helsa och krafter vid tilltagande ålder minskades och hans praktiska verksamhet
till följd deraf aftoge, blefve hänvisad endast till sin ringa lön ock kornme derigenom
lätt i en betryckt ställning; samt att då emellertid ifrågavarande läkare, såväl
genom den vetenskapliga bildning, hvilken hos dem fordrades och hvars förvärfvande
kräfde en lång och kostsam sludii—kurs, som genom vigten och ansvarsfullheten af
deras kall såsom Statens tjenare, vore väl förljenle alt på den bana, der de inträdt,
finna nödtorftig bergning, och då de missförhållanden, hvilka i afseende på
deras ställning egde rum, syntes på ändamålsenligaste sätt undanrödjas genom den
af sökanderne föreslagna successiva förbättring i deras löneförmåner, Kollegium ansåge
sig böra tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga framställningen. Och har
Kongl. Majit, som väl icke funnit skål bifalla sökandernes anhållan i hela dess vidd,
men icke kunnat förbise, alt då Statens tjenstemän i allmänhet egde den utsigt att
genom ådagalagd skicklighet och nitisk embetsförvaltning med åren vinna vidare
befordran, jemte förhöjda löneförmåner lill betryggad bergning för sig och närmaste
omgifning, så vore deremot provincial-läkaren, hvilken af den enskilda praktiken skulle
hemta de egentliga tillgångarne för sin och de sinas försörjning, vanligen försatt i
den tryckande belägenhet, att vid framskridande ålder, då, till följd of de ansträngningar
en mödosam tjenst gjort oundvikliga, helsan blifvit bruten och krafterna afla—
git, finna sina inkomster allt mera förminskas, tills de knappt nog uppgå till hvad
han vid början af sin tjenstemannabana, då behofven ännu voro jemförelsevis ringa,
kunde påräkna, — ansett billigheten fordra alt den nu ifrågaställa löneförhöjningen
af Rikets Ständer beviljades.
134
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
Då Utskottet af hvad sålunda och i öfrigt förekommit funnit sig öfvertygadt
att den af Kongl. Majit föreslagna tillökning i lönerna för åtskilliga af de i riket
anställde provincial-läkare är af verkligt behof likasom älven af Liliigbeten påkallad,
får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall till ifrågavarande nådiga framställning,
måtte bevilja en anslagstillökuing af 10,000 R:dr årligen
alt användas till det i den nådiga Propositionen uppgifna,
här ofvan omförmälda föremål.
Och torde härigenom jemväl få anses besvarade de särskilda inom Riks-Slånden
af Herr von Schéele, F. A. B., Doktor Carlander och Herr Ludvig Dahlström väckta
motioner, innefattande hemställan, att provincial-läkarnes löner måtte efter 10 års
af Medicinal-slyrelsen väl vitsordad tjenstetid höjas till 2,000 R:dr samt, elter ytterligare
fem år, lill 2,500 R:dr.
76:o. Uli en hos Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion,
N:o 165, har Herr W. Beronius, med hvilken Herr Fred. Ekerot instämt, efter en
framställning om de åtgärder, som alltifrån 1028 års intill innevarande riksdag vidtagits
för att bereda landsorten tillgång på öka i! t antal läkare, fästat uppmärksamheten
derå, att ännu funnes 26 extra provincialläkare—befattningar, hvilka, ehuru
innehafvarne deraf egde fullkomligt enahanda åliggande och ansvar, som de ordinarie
provincial-läkarne, likväl icke ålnjöte mer än 2 tredjedelar af en ordinarie provincialläkares
förmåner; men att då syftemålet med de på ofvannämnda sätt alltsedan år
1828 successive inrättade extra provincialläkare-befattningarne lill en början varit
endast alt tills vidare afhjelpa det mest kännbara hehofvet af läkarevård för vissa
orter intilldess den ifrågasatta allmänna regleringen af provincial-läkarevården kunde
hinna genomlöras och alt dessa befattningar, der de visade sig behöfiiga, vid den
blifvande regleringen skulle såsom ordinarie provincialläkare—befattningar uppföras;
då erfarenheten redan ådagalagt nödvändigheten af dessa befattningars ständiga bibehållande
i de orter, för hvilka de blifvit förordnade, samt då innehafvarne af dessa
befattningar i alla hänseenden hade enahanda åliggande och ansvar, som de ordinarie
provincial-läkarne, så syntes, enligt motionärens tanke, liden nu vara inne, att dessa
extra provincialläkare-belåltniugar uppfördes på ordinarie stat, med lika lön som
ordinarie provincial-läkare, i sammanhang hvarmed ock den hittills medgifna tillåtelsen
att förena extra provincialläkare-befattning med bataljonsläkare—tjenst, genom
hvilken de inrättade nya extra provincialläkare-befattningarne medförde endast en
chimerisk på papperet märkbar, men i sjelfva verket ingen tillökning i läkare-antalet,
borde upphöra. Motionären har derföre, jemte upplysning alt ibland nu befintliga
26 extra provincialläkare-bcfaltningar 10 funnes obesatta i brist på sökande, 5
uppehöllos af bataljonsläkare, som med sin tjenst förenade extra provincialläkare-befaltningar,
och att således endast 11 af dessa befattningar i verkligheten voro besatte,
af dessa med flera skäl föreslagit, att de hittills varande 26 extra provincial
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
135
läkare-befattningarne varda på ordinarie .stat uppförda med lön af 1,500 R:dr för
dem hvardera samt alt för vinnande af detta ändamål Rikets Ständer måtte anslå
en summa af 15,000 R:dr alt årligen från Statsverket utgå.
Af det Kongl. Majlis nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof,
såsom bilaga åtföljande, ofta åberopade Statsråds-Protokoll inhemlas, hurusom i fråga
om löneförhöjning för bemälde extra provincialläkare, derom jemväl utaf Sundhetskollegium
såväl före sisllidne som innevarande riksdag gjorts underdånig framställning,
Kongl. Majit, enär, genom en sådan åtgärd, åtminstone lill en början endast
en jemförelsevis mindre tillökning skulle i de för sjukvården tillgängliga Marnes
antal kunna vinnas, ansett samma fråga böra än vidare uppskjutas, intilldess den
föreslagna regleringen af helsovården hunnit ytterligare genomföras. Och lår vid
sådant förhållande samt enär Kongl. Majit således icke funnit lämpligt att rörande
detta ärende till Rikets Ständer göra någon Iramslällning, Utskottet, som jemväl delar
den åsigt, som föranledt Kongl. Majits ofvan berörda nådiga beslut härutinnan,
hemställa,
alt Herr Beronii ifrågavarande framställning ej må till någon
åtgärd föranleda;
och torde härigenom jemväl få anses besvarade Riksdagsfullmägtigen Olof Thorells,
uti motion Nio 200, på anförda skäl, framställda begäran, det Rikets Ständer behagade
hos Kongl, Majit i underdånig anhålla, att extra provincialläkare-tjensten i
Alingsås måtte uppföras å ordinarie stat.
77:o I sammanhang härmed har Utskottet ansett sig böra anmäla följande
inom Bonde-Ståndet väckta, till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
a) af Riksdagsfullmägtigen A. J. Sandstedt från Jönköpings län, som (i motion
Nio 544J föreslagit, att, sedan helsovården numera blifvit inom länet reglerad, och
länet indelats i sex provincialläkare—distrikter, Rikets Ständer måtte medgifva, att,
på det Vestra härads distrikt, sorn vore 1 1 mil långt och 6 mil bredt samt egde
omkrirg 50,000 innebyggare, deraf en stor del i mindre goda ekonomiska lefnadsvilkor,
skulle kunna erhålla en duglig och till platsen kompetent läkare, lönen för
denne måtta höjas från 1,000 Ridr lill 1,500 R:dr årligen.
b) af Riksdagsfullmägtigen Sven Gustaf Johansson från samma län, hvilken,
jemte förmälan om den nyligen inom länet verkställda reglering af provincial-läkaredistrikterna,
uti motion N:o 78, anfört, hurusom Östbo och Vestbo härader, innefattande
41 församlingar med öfver 45,000 innevånare, spridda på en vidsträckt
yta, förut haft hlolt en extra provincial-läkare, hvilken tillika varit bataljonsläkare
vid Jönköpings regemente med station i Wernamo, men att numera, sedan en ny
provinciallåkare-ljenst blifvit inrättad för större delen af Westbo och någon del af
Mo härad, med 1,500 R:drs lön och station i Gisslaved, lönen för läkaren i den
andra delen al det gamla distriktet, hvilket omfattade hela Östbo härad och 5 församlingar
af det angränsande Vestbo härad, blifvit bestämd till blott 1,000 R:dr
136
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
årligen. Detla förhållande hade också haft den för denna ort olyckliga påföljd, att,
då innehafvaren af extra provincialläkare-tjensten i Wernamo distrikt under förliden
sommar erhöll transport till annan befattning, ingen sökande anmält sig till berörda
tjenst, oaktadt densamma redan 2:ne gånger blifvit kungjord ledig; och, enligt motionärens
tanke, funnes ingen utsigt dertill, alt någon kompetent sökande hädanefter
anmäler sig till en provincialläkare-tjenst med blott 1,000 R:drs lön, så länge dylika
befallningar med 1,500 Ibdrs lön flerestädes funnes att söka; hemställande på
grund häraf motionären, alt Rikets Ständer hehagade bevilja en årlig lön af 1,500
R:dr för provincial-läkaren i Wernamo distrikt, i likhet med hvad de öfriga provincial-läkarne
i Jönköpings län innehafva.
c) af Riksdagsfullmägtigen B. J. Holmlin från Göteborgs och Bohus län, som,
under erinran om beskaffenheten af det i Sotenäs, Stångenäs, Sörbygdens, Qville och
Tunge härader af nämnda län inrättade extra provincialläkare—distrikt och hurusom
detsamma, innefattande flera i hafvet utskjutande uddar och öar, med en folkmängd
af öfver 33,000 personer, utgjorde ett bland de svåraste och mest besvärliga distrikter
i riket, fästat uppmärksamheten derpå, alt, om en ordinarie läkare i denna
från städerna aflägsna ort för all framtid skulle kunna påräknas, det hlefve nödvändigt
att tjernsten försåges med sådana löneförmåner, att dess innehafvare erhölle
en lön, åtminstone jemngod med den provincial-läkaren i andra, vida fördelaktigare distrikter
åtnjuter, helst ifrågavarande distrikt bestode af en till större delen obemedlad
befolkning samt, uti det för extra provincial-läkaren i dessa härader gällande
Kongl. Reglemente af den 25 Februari 1859, uttryckligen blifvit föreskrifvet, att
denne läkare icke finge med sin befattning förena någon annan läkare-beställning,
hvadan denne tjensteman alltid vore för sin bergning hänvisad till det tjensten åtföljande
arfvodet, 1,000 R;dr. Af dessa skäl och då extra provincial-Iäkarne hade
samma tjensteåligganden som ordinarie provincial-läkare, men desse sednares lön uppginge
till 1,500 R:dr, har Riksdagsfullmägtigen Holmlin, uti motion N:o 432, yrkat,
att extra provincialläkare-befaltningen i Sotenäs, Stångenäs, Sörbygdens, Qville och
Tunge härader af Göteborgs och Bohus län måtte å ordinarie stat uppföras med
lika lön, eller 1,500 R:dr, som ordinarie provincial-Iäkarne åtnjuta.
d) af Riksdagsfullmägtigen Lars Olsson från Kopparbergs län (motion N:o 356),
som, enär lönen för den i Nedan-Siljans fögderi i Leksand stationerade extra provincial-läkare,
endast utginge med 1,000 R:dr, men det icke kunde antagas att någon
skicklig läkare skulle qvarstadna i detta vidsträckta distrikt, innefattande Leksands,
Rättviks, Ohre, Åhl och Gagnefs socknar, med en till stor del af obemedlad
Dal-allmoge bestående befolkning, öfverstigande 33,000 personer, och der föga inkomst
af praktik kunde påräknas, anhållit, att Rikets Ständer, till förekommande af
det sorgliga förhållande alt orten, der rödsot och febrar årligen vore gängse, skulle
komma att sakna nödig, oafbruten läkarevård, måtte för provincialläkare-befaltningen i
Leksand
Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 139.
137
Leksand anvisa löneanslag till lika belopp, som andra provincial-läkare åtnjuta, eller,
böja denna lön från dess nuvarande belopp 1,000 R:dr till 1,500 ILdr; och
e) af Riksdagsfullmägtigen J. O. Almqvist från Norrbottens län, (motion N:o 255),
hvilken, af den anledning att provincial-läkare-beställningen i Ofver- och Neder-Calix
distrikt, sedan densamma för omkring 3 år tillbaka blifvit ledig, varit icke mindre
än 9 gånger anslagen såsom ledig, utan alt någon sökande till denna Ijenst sig anmält,
hemställt, att, då orsaken härtill måste sökas i ortens aflägsna läge, distriktets
stora vidd, såsom innefattande Öfver- och Neder-Calix socknar, samt den ringa inkomst
af praktik, som erhöiles bland en befolkning, som för det mesta befunne sig
i knappa omständigheter, lönen för provincial-läkaren i berörda distrikt måtte från
1,500 ILdr höjas till 2,000 R:dr.
Alla dessa särskilda framställningar har Utskottet tagit i öfvervägande; men då
medel blifvit ställda till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för alt användas till understöd
vid sådana provincialläkare—beställningar, hvarest tjenstens innehaivare icke förmå
att, i förening med den åt dem anslagna lön, genom enskild praktik bereda sig nödig
utkomst och bergning, samt Kongl. Maj t icke lärer underlåta att på dessa ställen
och sedan, efter föregången utredning, behofvet af lörökade löneförmåner för läkaren
blifvit behörigen vilsordadt, tilldela vederbörande den tillökning i adöningen, som af
omständigheterna påkallas, saknar Utskottet skäl berörda motioner understödja och
hemställer,
att desamma ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
78:o. Jemte erinran om Kongl. Maj:ts vid sistlidna riksdag gjorda framställning
om beviljandet af ett årligt anslag af -12,000 ILdr för anställande inom hvarje
län i riket af en Förste Provincial-läkare, hvilken, med årligt arlvode al 500 R:dr,
skulle hafva till åliggande att vaka öfver allt hvad till allmänna helsö- och sjukvården
inom länet hörde, för alt med full kännedom kunna tillhandagå såväl Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande som Kongl. Sundhets-kollegium, Rikets Ständers i anledning
deraf fattade beslut, samt del skäl, som sannolikt löranledt dertill att Rikets nu
församlade Ständer från Kongl. Maj: t ej fått emottaga något förslag i förevarande
ämne, har, uti en bos Ridderskapet och Adeln vackt och till Stats-Utskottet remitterad
motion, (N:o 131), Friherre af Ugglas, Gast., hufvudsakligen anfört, att i den
mån länen genom förnyade regleringar af läkarevården sönderfalla uti en mängd mindre
läkaredistrikter och den inom hvarje län anställda läkarepersonalen, till nytta
och beqvämlighet för allmänheten, ökades, i samma mån inträdde äfven inom denna
administralionsgren behofvet af det helas sammanhållande till enhet och ordning.
Endast under tiden sedan sistlörflutna riksmöte hade 20 nya provincialläkare-tjenster
jemte åtskilliga nya distriktsläkare-platser tillkommit, 15 å 16 nya apothek blifvit
anlagda eller vore under anläggning, och Kongl. Maj:t hade till delta riksmöte gjort
nådig Proposition om anslag till löner åt nya, såväl provincialläkare- som lånsBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 18
138
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
djurläkare-beställningar. Om än Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, livar inom silt län,
framgent likasom hittills, borde utöfva högsta inseendet öfver de lill denna, såväl som lill
andra administrationsgrenar börande tjenstemannabeslyr inom länet, skulle det likväl,
enligt motionärens tanke, för dessa embetsmyndigheter blifva af högsta vigt och lill stor
lättnad i denna del af deras magtpåliggande värf, om de till biträde dervid, för
rådplägningar om åtgärder, som borde vidtagas rörande länets helsovårdsangelägenheter
och för kontrollen öfver sättet huru de verkställdes, egde att tillgå en med
afseende derpå speciell anställd tjensteman, hvilken genom ådagalagda högre kunskaper
och under föregående tjenstgöring förvärfvad erfarenhet, samt visadt nit och
skicklighet, till sådan tjenst blifvit befordrad. De omsorger, som den allmänna vården
om folkets helsa kräfde, vakandet öfver sundhetspolisen, eli noggrannt iakttagande
af helsotillståndet och hvad derpå menligt inverkade, ett säkert bedömande
af sig yppande utbredda sjukdomar och farsoter, samt ordnandet af de åtgärder,
hvilka till dessas hämmande kunde och borde företagas, uppsigten öfver apothek,
öfver veterinärläkare, fältskärer, barnmorskor och vaccinatörer, sakkunnigt deltagande
öfver länets sjukvårdsanstalt, vore samtligen af den vigt för det allmänna, att de
fordrade, om icke helt och hållet sin egen man, åtminstone en för hvilken deras
handhafvande och underhållande af de kunskaper, på hvilka detta borde grundas, icke
allt för mycket undanträngdes af läkareyrkets speciela utöfning; och alt hvarje län
egde åtminstone en sådan läkaretjensteman vore utur alla synpunkter högeligen af
behofvet påkalladt. Motionärens mening vore likväl icke att de öfrige inom länet
anställde provincialläkare skulle fritagas från alla här ofvan uppräknade tjensteåligganden,
dem de till större delen hvar inom silt distrikt närmast borde handhafva;
men flere ibland dessa, såsom uppsigten öfver apolheken, öfver djurläkareväsendet
m. m. borde tillkomma förste provincial-läkaren, hvilken föröfrigt i denna egenskap
skulle åligga att, genom från vederbörande läkare infordrade upplysningar samt der
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så nödigt pröfvade, genom undersökningar på stället,
taga kännedom om den allmänna helsovården, med allt hvad dertill hörde,jj på
sätt detta uti en blifvande nådig instruktion närmare kunde komma att bestämmas;
och har Friherre af Ugglas på grund häraf och i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts nådiga förslag vid sistförflulna riksdag hemställt, alt Rikets Ständer måtte anslå
ett belopp af 12,000 R:dr om året alt användas till arfvoden å 500 R:dr för
en förste provincialläkare uti hvarje län; och har jemväl Herr von Schéele, F. A. B.,
uti ett till bemälda Biles—Ständ ingifvet memorial, (N:o 58), ansett sig böra ”motionera
bifall” åt det af Kongl. Sundhets-kollegium, vid flere föregående tillfällen framställda
förslag om anslag till aflöning för 24 förste provincialläkare.
Uti det betänkande, som vid förra riksdagen afgafs i anledning af Kongl. Maj:ts
då afgifna nådiga Proposition i delta ämne, yttrade dåvarande Stats-Utskolt, att
Utskottet väl icke kunde förneka det för helsovårdens utbildande gagnande inflytande,
som Kongl. Maj:t med ifrågavarande nådiga framställning afsell att bereda, men att,
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
139
då de göromål som komme att åligga ifrågavarande tjenstemän i deras egenskap af
förste provincialläkare, till större delen vore af den beskaffenhet att de redan inginge
i hvarje provincialläkare-befaltning, Utskottet funnit det kunna ifrågasättas, huruvida
icke det åsyftade ändamålet skulle kunna vinnas ulan några särskilda uppoffringar
från Statens sida, hvadan Utskottet, i betraktande bäraf och då Utskottet dessutom
föreställde sig att de för detta ändamål äskade medel skulle lämpligare kunna
användas till inrättande af nya provincialläkare-beslällningar, der sådane funnes mest
behöfliga, afstyrkte Rikets Ständers bifall till högstberörda nådiga Proposition. Nuvarande
Stats-Utskolt, som helt och hållet delar de åsigter, som i berörda utlåtande
uttalats och icke eller, af hvad Friherre af Ugglas uti ofvanberörda motion andragit,
blifvit öfvertygadt om angelägenheten deraf alt ifrågavarande förslag bringas lill verkställighet,
saknar således skäl att de nu väckta motionerna understödja; och
hemställer,
att desamma ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
79:o. Af Kongl. Maj:t är uti dess nådiga Proposition föreslaget, att, till löner
åt 4 nya djurläkare å 500 R:dr för hvardera, mätte anvisas 2,000 R;dr årligen,
att å ordinarie stat uppföras.
Rörande nu ifrågaställa anslag meddelas uti Statsråds—protokollet, att, sedan
Gefleborgs läns hushållningssällskap hos Kongl. Majits Befallningshafvande anhållit, att
då endast en djurläkare med lön på rikets stat funnes för nämnda län anställd,
och denne, hvilken vöre stationerad i Gefle stad, föga kunde egna sin verksamhet åt
Helsingland, i anseende lill stationens aflägsenhet från denna provins, der likväl en
jemförelsevis betydlig boskapsskötsel och isynnerhet en icke ringa, med framgång
idkad hästafvel gjorde särskild djurläkare af behofvet påkallad, helst svårare hästsjukdomar
inrotat sig inom landskapet, underdånig framställning måtte hos Kongl.
Majit göras om nådig Proposition lill Rikets Ständer om anvisande al tvänne löner,
hvardera å 500 R:dr, den ena att hel och hållen tillfalla en i Jerfsö stationerad
djurläkare, den andra att lika fördelas mellan två sådana läkare med stationer i
Hudiksvall och Söderhamn, och Kongl. Majits bemälde Befallningshafvande, på hvars
hos Sundhels-kollegium i början af sistlidet år gjorda anmälan om behofvet af biträdande
djurläkare inom Helsingland, i anledning af den bland hästkrealuren derstädes
då gängse springorms-sjukdomen, en sådan läkare blifvit utaf Kollegium, enligt
nådig befallning, förordnad, hvilken ännu forlfore att der tjenstgöra, med vitsordande
af särskild djurläkares behöflighet inom provinsen samt med upplysning,
hurusom det tillförordnade biträdet genom uppburen rese- och traktamenls-ersättning
förorsakat det allmänna vida större kostnad för året, än om en djurläkare med
lön af 500 Ridr varit för orten på stat uppförd, i underdånighet förordat Hushållnings-sällskapets
framställning på det sätt att endast anslag åt en dylik läkare för
Helsingland mätte begäras, hade Sundhets-kollegium i afgifvet underdånigt utlåtande
yttrat, att, då lid efter annan särskilda framställningar om behofvet af ytterligare
140
Stats-Utskottets Vflätande N:o 139.
djurläkares anställande blifvit hos Kollegium gjorda af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke blott i Gefleborgs län, utan äfven i Wester-Norrlands, Jemtlands och
Westerbottens län, och då inom dessa län en djurläkare icke förmådde, såsom vederborde,
bestrida den honom åliggande sjukvård, helst en resa till de aflägsnare
trakterna af bans tjenstedistrikt kunde erfordra veckor, under hvilken tid ingen djurläkarevård
funnes att tillgå, Kollegium ansåge sig böra i underdånighet hemställa,
att medel måtte anvisas till lön, å 500 R:dr, åt en ny djurläkare inom hvarldera
af nämnda län, hvilken borde stationeras, der Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lunne
honom vara mest behöflig.
Jemte denna nådiga framställning har Utskottet från Bonde-Ståndet erhållit remiss
å nedannämnda i samma ämne inom hemälda Riks-Slånd väckta motioner,
nemligen:
а) af Riksdagsfullmägtigen J. 0. Sutulgren från Stockholms län, som, uti en
under N:o 165 afgifven motion, i hvilken Riksdagsfullmägtigen Malls Pehrsson från
samma län instämt, erinrat om vigten för hvarje ort att alltid, men synnerligast, då
farsoter bland kreaturen äro rådande, inom sig ega behörigen examinerade och skicklige
djurläkare. I de kring Norrtelje stad belägna härader och skeppslag hade behofvet
af lättare tillgänglig djurläkarevård länge gjort sig gällande, enär i denna
trakt endast funnes boende en veterinärläkare vid Skebo bruk, till hvilken flera af
häradernas socknar hade 7 mils väg och hvilken tjensteman derjemte sällan vore
att påräkna, då han tillika vore anställd vid Uplands dragon-regemente. Af dessa
skäl och då ortens innevånare ej kunde tillförsäkra en duglig veterinärläkare den
för hans utkomst erforderliga lön, har motionären hemställt, att Rikets Ständer
måtte till aflöning åt en djurläkare för Roslagen med station i Norrtelje anslå ett
belopp af 750 R:dr årligen;
б) af Riksdagsfullmägtigen August Carlberg från Hallands län, hvilken, uti motionen
448, förmält, att inom nämnda län visserligen funnes en af Staten aflönad
djurläkare, men att, då utaf Fjäre och WTiske häradsboer, som nödgades anlita läkarens
biträde, en del hade 8, andra 15 mil till Halmstad, der denne vore stationerad,
nämnda härader, hvarest en betydlig boskapsafvel bedrefves, hade stort behof
af ytterligare en examinerad, med lön af Staten försedd djurläkare, hvilken borde
vara boende i Kongsbacka, hvadan motionären anhållit alt härtill måtte beviljas ett
årligt statsanslag af 500 R:dr, att utgå månaden näst efter den en sådan person
blifvit antagen;
c) af Riksdagsfullmägtige J. Bergström och Bälter Sven Ersson från Kopparbergs
län, (motionerna N:ris 566 och 596), hvilka af den anledning, att allmogen
i Westerdals och Neder-Siljans fögderier ganska ofta, då sjukdomar hemsökte hästar
och boskapen, utgörande dess förnämsta lösegendom, finge vidkännas ganska
kännbara förluster, emedan någon djurläkare ej funnes alt tillgå närmare än i den
10 å 20 mil från allmogens hemvist belägna Fahlu stad, yrkat, alt medel måtte
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 139.
141
till aflöning åt 2:ne djurläkare uti nämnda fögderier beviljas och att af dessa en
måtte erhålla station i Mora.
d) af Riksdagsfullmägtigen Paul Andersson från Jemtlands län (motion N:o 72),
som påmint om nödvändigheten deraf alt veterinärväsendet ordnades på ett mera
ändamålsenligt sätt, enär inom flera landsorter nära nog veterinärläkare saknades.
Delta vore åtminstone förhållandet i Jemtland, inom hvilket län, med en areal af
omkring 400 qvadratmil, funnes blott en sådan läkare, hvilken utom läns-djurläkaresysslan
tillika vore anställd såsom veterinär vid Jemtlands häsljägare-korps och bosatt
i närheten af Östersund. Enär bemälde läkare till följd af sistnämnda befattning
oftast vore urståndsatt alt under våren, då mötena påginge, lemna enskilde
personer något biträde, hvilket likväl oftast denna årstid, då de fleste och farligaste
sjukdomar ulbröto bland hästar, boskapen och renhjordarne, vore behöfligt, hade
flere landlmän drabbats af högst betydliga förluster, och motionären, som ansett
Staten böra vidtaga ålgärder för afhjelpandet af dessa olägenheter, har der.öre begärt,
alt till lön åt en djurläkare, med station i Oviken, måtte anslås en årlig
summa af 1,200 R:dr;
e) af Riksdagsfullmägtigen P. 0. Hörnfeldt från' Wesler-Norrlands lån, som
fästat uppmärksamheten derå, att boskapsskötseln och håstafveln utgjorde en särdeles
vigtig näringsgren i Norrland, alt synnerligast hästracen derstädes vore särdeles
god och af mycket värde, samt alt, enligt ytterst låg beräkning, endast inom Norra
Ångermanland, bestående af 500 mantal, underhölles 11,254 nötkreatur, 5,564
hästar och 16,053 småkreatur, eller i medeltal på hvarje mantal 6 hästar, 22 kor
och 27 småkreatur, obcräknadt omkring 400 hästar, som årligen uppföddes till af
salu.
I Norra Ångermanland funnes detta oaktadt icke någon djurläkare, utan nödgades
vid yppadt behof, landtmannen antingen anlita inom orten boende s. k. qvacksalvare, eller
ock hemta examinerad läkare från Umeå eller Hernösand, till hvilka ställen afståndet
från Örnsköldsvik, som i denna del af Ångermanland egde ett centralt läge, vore
ganska stort. Erinrande om de förluster, för hvilka allmogen till följd af dessa
menliga förhållanden vore utsatt, har derföre motionären af dessa med flera anförda
skäl (motionen N:o 42) hemställt, alt Rikets Ständer, i likhet med hvad för andra
trakter egt rum, mätte, till aflöning åt en veterinärläkare i Norra Ångermanland,
med station i Örnsköldsvik, anvisa 500 R:dr;
f) af Riksdagsfullmägtige Olof Lindström och P. A. Nyström från Westerbottens
län, hvilka i algifna särskilda motioner N:ris 257 och 382, enär uti nämnda
län funnes anställd endast en veterinärläkare, som omöjligen, i anseende till länets
vidsträckthet samt de långa och besvärliga resor ban nödgades företaga, förmådde
såsom önskligt vore biträda dem, af hvilka han påkallades, föreslagit, den förre att
ytterligare en läns-djurläkare måtte på Statens bekostnad antagas och erhålla station
i länets mellersta domsaga inom Nysätra eller Nybyns socknar, och den sednare
142
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
alt 500 Ridr måtte anslås till aflöning åt en sådan läkare för länets norra del,
hvilken borde blifva boende i Skellefteå; samt
g) af Riksdagsfullmägtigen Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län (motionen
N:o 252), sorn anhållit att då den i Luleå stationerade läns-djurläkaren vore otillräcklig
för nämnda läns behof, Rikets Ständer måtte lill aflönande af ytterligare en
veterinärläkare derstädes med bostad i Haparanda bevilja 500 R:dr.
Utskottet kan väl icke bestrida att djurläkare-vården inom åtskilliga orter, på
sätt motionärerne jemväl förmält, är otillräcklig och att mera läkarebiträde i delta
hänseende på åtskilliga ställen erfordras; men då inom hvarje län redan finnes, på
Statens bekostnad, anställd en djurläkare och Utskottet föreställer sig att genom
bifall till Kongl. Majits nådiga framställning om inrättande af ytterligare fyra djurläkare—beställningar
det för Staten mest angelägna behofvel al denna läkarevård Olifver
afhjelpt, får Utskottet, som för öfrigt hyser den åsigt att, om för framtiden tillökning
i denna läkare-personal befinnes oundgängligen behöflig, det bör ankomma
på vederbörande kommuner alt ordna denna angelägenhet, ulan alt någon vidare utgift
för Statsverket derför må ifrågakomma, hemställa,
att Rikets Ständer, utan afseende å ofvanbemälde motionärers
yrkande, endast må anvisa den summa af 2,000 R:dr årligen,
som Kongl. Majit för sagda ändamål äskat.
80:o. Kongl. Maj:t bar vidare äskat, att det Farmaceutiska institutet beviljade
anslag, 5,750 R:dr årligen måtte med enahanda belopp och under samma vilkor
som hittills, eller att Apotbekare-societeten skulle med lika belopp till Institutet årligen
bidraga, fortfarande utgå.
Euligl hvad det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll gifver vid
banden, hade Sundhets-kollegium, anbefallt att lill Kongl. Majit inkomma med förslag
lill ordnande af Farmaceutiska institutet, i underdånig skrifvelse den 4 Augusti
förlidet år förmält, alt, då första vilkoret för tillvägabringande af åsyftad utvidgning
af förenämnda Institut vore, ali denna läroanstalt finge nödiga underhållsmedel för
all framlid sig tillförsäkrade och derigenom crhölle varaktigt bestånd, Kollegium anmodat
Apothekare-societetens direktion att meddela upplysning, om och i hvad mån
del af Societeten till Institutets underhåll hittills lemnade årliga bidrag kunde allt
framgent påräknas, för den händelse Kongl. Majit skulle i nåder bereda eljest erforderliga
medel för Institutets framtida bestånd; men att direktionen gifvit Kollegium
tillkänna, hurusom de vid Apothekare-societetens årssammankomst 1861 närvarande apothekare
enhälligt förklarat, alt de ej ville ikläda sig och sina efterkommande en sådan
beskattning för all framtid, men deremot vore villige att tillsvidare, på sätt
hittills skett, lemna bidrag till Institutets underhåll; med anledning hvaraf direktionen
begärt, det Kollegium mätte hos Kongl. Majit anhålla om nådig framställning
till Rikets Ständer, alt ett årligt anslag lill nämnda Institut skulle äfven för nästa
statsregleringsperiod, under lika vilkor, sorn hittills, beviljas. —■ I ofvan omnämnda
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
143
underdåniga skrifvelse hade Sundhets-kollegium tillika anmält, att Styrelsen för Farmaceutiska
institutet till Kollegium ingifvit och begärt dess underdåniga förord för
ett, oberoende af Apothekare-socieletens nyssnämnda framställning, upprältadt förslag
till Institutets utvidgning, innefattande, dels att denna undervisningsanstalt skulle helt
och hållet blfva ett Statens läroverk och af densamma uteslutande underhållas, samt
alt i följd dera! det hus, hvilket, med understöd af ett vid sednaste riksdag åt
Apothckare-socieleten heviljadt amorteringslån å 50,000 R:dr, nu för Instilulels behof
vore under byggnad, skulle blifva Statens egendom genom afskrifning af delta
lån och genom inköp af den tomtedel, hvarå byggnaden uppföres; dels ock alt lill
lärares aflöning, undervisningsmateriel m. m. vid Institutet erfordrades ett årligt
statsanslag af 20,000 R:dr; men alt Kollegium, som ansett sig icke kunna ifrågasätta,
alt det vilkor, som hittills varit fästadt vid det åt oftanämnda Institut beviljade
statsanslag skulle alldeles upphäfvas, trott sig endast böra öfverlemna berörda
förslag till det afseende Kongl. Maj:t kunde täckas i nåder derå fästa, hvaremot
Kollegium, med tillkännagifvande att Farmaceutiska Institutet under den sedan sista
riksdagen förflutna lid behörigen uppfyllt sin bestämmelse och gagnat den undervisning,
som utgjorde dess föremål, äfvensom att Apolhekare-societeten icke underlåtit
alt på föreskrifvet sätt till dess underhåll bidraga, i underdånighet hemställde,
det Kongl. Majit, såsom Apothekare-socieletens direktion anhållit, täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition, att meranämnda anslag för bemälda Institut måtte
fortfarande och under samma vilkor som hittills få utbetalas;
Och har, såsom här ofvan förmäles, då, med hänseende till de särskilda rättigheter,
hvaraf apothekareyrkets idkare äro i åtnjutande, med stöd af rättvisa svårligen
kunde fordras, alt Staten skulle öfvertaga hela kostnaden för det Farmaceutiska institutet,
eller det vilkor, som alltifrån denna läroanstalts stiftelse varit vid det af Staten
dertill lemnade anslag fästadt, upphäfvas, samt Apolhekare-societeten ej heller förklarat
sig beredvillig att för Institutets utvidgning vidkännas någon ökad uppoffring,
Kongl. Majit, i enlighet med hvad såväl Apothekare-socieletens direktion som Sundhets-kollegium
hemställt, nu endast äskat fortfarande utbetalning af det för nämnda
Institut hittills beviljade årsanslag.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet till behandling
förehaft nedannämnda till Utskottet remitterade motioner, hvilka inom de särskilda
Riks-Stånden blifvit väckta, hos Ridderskapet och Adeln, under N:o 152, af Herr
Cederschiöld, F. A., i Presle-Ståndet, under N;o 96, af Prosten Sondén samt inom
Borgare-Ståndet, under N.o 186, af Herr B. F. Ekerot. Uti berörda, temligen vidlyftiga
motioner hafva motionärerne fästat uppmärksamheten på vigten och nödvändigheten
deraf alt tili apothekare anloges bildade och i deras yrke skicklige män, enär
deras verksamhet merendels vore ganska omfattande, och apothekarne, utom skötseln
af apolheksrörelsen, jemväl vore pligtige att, vid åtskilliga tillfällen, i rätts-medicinska
fall biträda vederbörande läkare med anställande af kemiska undersökningar, m. m.,
144
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
hvarjemte, och efter en kort framställning beträffande Farmaceutiska institutets uppkomst
och organisation, motionärerne först erinrat om det vid 1859—1800 årens riksdag
Apothekare-societeten beviljade amorteringslån, å 50,000 R:dr, i ändamål att Societeten
derigenom skulle sättas i tillfälle att uppföra en byggnad, i hvilken tillräckliga
och tjenliga lokaler kunde för Farmaceutiska institutet beredas. Denna byggnad vore
nära färdig, och hade Apothekare-societeten för inredning af det deri varande nya
laboratoriet sammanskjutit några tusen R:dr, hvilka likväl ej ansåges vara för ändamålet
tillräckliga. Enligt motionärernes uppgift komme likväl Farmaceutiska institutet
icke att få denna lokal för intet, ty all anledning vore alt förmoda det Apothekaresocieteten
hade för afsigt att af Institutet för det nybyggda huset fordra åtminstone
5,000 R:dr i årlig hyra, för att med denna inkomst bestrida räntebetalning och
amortering å det erhållna statslånet. Till bestridande af utgifter för året hade Institutet
för närvarande endast att påräkna såsom årliga tillgångar:
Statsanslag •
ltdr
3,750
Bidrag af Apothekare-societeten
11
5,750
Ränta å en donation
150
Afgifter af elever
ii
450
eller tillsammans
R:dr
8,100
hvaremot Institutets utgifts-stat upptoge följande belopp:
till lön åt läraren i farmaceutisk naturalhistoria och farmacognosi . .
R:dr
i-a*
O
O
„ „ „ ,, i kemi, med åliggande ali tillika undervisa i ele-
menterna af geologi och mineralogi
11
1,500:
,, „ „ „ i matematik och fysik
17
400:
„ „ „ laboratorn  1,200:
och dessutom för åliggandet att undervisa i far-
maceutisk författningskunskap
200:
11
1,400
arfvode åt en inspektor
11
200
lön åt en vaktmästare. . . ,
11
400
17
2,000
ved och lysningsämnen
1)
500
lön åt en laboratorii-dräng
400
laboratoriets underhåll, anskaffande af för laborationsöfningarne nödvän-  dig materiel, samlingarnes kompletterande, inköp af för undervisnin-
gen nödvändiga instrumenter, samt af böcker m. m
11
300
Summa
R:dr
8,100
Vidare
Stats-TJtsTiottets Utlåtande N:o 139.
145
Vidare är af motionärerne uppmärksamheten fästad å det förhållande, att sedan
behofvet af en för farmaceuter särskildt afsedd och lämpad undervisningsanstalt gjort
sig särdeles kraftigt gällande, apothekarne för flera tiotal af år tillbaka, ehuru de
dervid voro helt och hållet hänvisade till egna resurser och för det afsedda ändamålet
måste göra ganska betydliga uppoffringar, inrättat en dylik läroanstalt, hvilken
de uteslutande på egen bekostnad nödgats underhålla intilldess Rikets Ständer år
1845 till densamma beviljade ett statsanslag af 1,500 R:dr, hvilket sedermera 1858
höjdes till 3,750 R:dr. Men oaktadt Institutets tillgångar sålunda efter hand ökats
och dess verksamhet så utvidgats, att antalet studerande sistlidne hösttermin utgjorde
54, vore likväl undervisningen vid detsamma behäftad med en väsendtlig brist, utan
hvars afhjelpande det ej kunde blifva hvad det borde, eller så som behöfligt vore
verka för den farmaceutiska undervisningen. Denna brist bestode, enligt motionärernes
förmenande, deruti, alt Institutet, i saknad af erforderliga hjelpmedel, ej vore
i tillfälle att bereda de vid detsamma studerande farmaceuter handledning i en, med
afseende på apothekareyrkets behof, tillräckligt vidsträckt praktisk tillämpning af de
theoretiska insigterna; och denna brist vore hufvudsakligen kännbar i den kemiska
undervisningen, hvilken för den farmaceutiska bildningen vore af så framstående vigt.
Institutet egde nemligen, enligt hvad den ofvan intagna staten utvisade, för närvarande
ej mer än 300 R:dr årligen att använda till laboratoriets underhåll, anskaffandet
af materialier för laborationsöfningarne, drogue- och boksamlingarnes kompletterande
samt till inköp af för undervisningen nödvändiga fysikaliska instrumenter
m. m. Men då inom kort hyran för Institutets nya lokal högst sannolikt komme
att utgå med 3,000 Il:dr, och således med 1,000 R:dr utöfver nuvarande hyresbeloppet,
medtoges häraf ej blott dessa 300 R:dr, utan komme dessutom en brist
af minst 700 R:dr att uppstå. För Farmaceutiska institutet vore det för öfrigt af
största vigt att vid detsamma fastades skicklige och nitiske lärare, hvarpå läroverkets
framtid berodde. Med de ringa löner, som för närvarande voro bestämde lör
lärarne vid Institutet, gåfves likväl icke någon förhoppning att någon längre tid derstädes
få behålla lärare af mer framstående duglighet, huru stor oegennytta man
hos honom än måtte förutsätta. Tvärtom måste emotses ett lätt ombyte af lärare
eller ock alt Institutet finge åtnöja sig med lärare af mindre duglighet, det ena så
väl som det andra till stor skada för läroverket. Af hufvudsakligen ofvan anförda
skäl och då den farmaceutiska undervisningens behöriga vård för det allmänna egde
minst samma vigt, som den vetenskapliga grundläggningen till de industriel yrken,
för hvilka tekniska samt landtbruks-skolor blifvit inrättade, och då det låge i Statens
intresse att apotheksprivilegierna i en framlid måtte kunna upphöra, hafva motionärerne,
”på det alt icke eller dessa rättigheter måtte vinna ett stöd genom Apothekare-socieletens
bidrag till Institutet”, och i ändamål att åt Institutet sjelft bereda
den förbättrade organisation och de materiela hjelpmedel som erfordrades, så
JBih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. é Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Eäft. 19
146
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
vida Institutet skulle till fullo kunna uppfylla sin bestämmelse, föreslagit att Rikets
Ständer mätte besluta att Farmaceutiska institutet hädanefter må blifva ett Statens
läroverk oell alt Apolhekare-socieletens bidrag till dess underhåll måtte upphöra, och
att för nämnda läroverk beviljas ett årligt anslag, alt å Riks-statens åttonde Hufvudtitel
uppföras, i enlighet med följande förslag till stat:
Till arfvode åt föreståndaren R:dr
Lön åt läraren i kemi, mineralogi och geologi
„ „ „ i farmaceutisk naturalhistoria och farmacognosi. .
„ „ laboratorn
„ „ läraren i apotheksförfaltningskuuskap
„ „ „ i mathematik och fysik . .
„ „ en amanuens  600:
„ „ en andre amanuens
400:
„ „ en vaktmästare
Underhåll af laboratorium, anskaffande af materiel för lahorationer,
drogue- och boksamlingar, inköp af fysikaliska inslrumenter. . .
Lysningsämnen, ved och vatten
Diverse utgifter tor egendomen
.
500
11
3,500
11
3,500
11
2,500
11
500
11
1,500
11
1,000
11
500
11
3,000
11
1,000
11
500
Summa R:dr 18,000
varande likväl sistnämnda utgiftspost å 500 R:dr til) diverse utgifter ej upptagen i
det förslag till utgiftsstat Herr Ekerot afgifvit; Och hafva Herr Cederschiöld och
Prosten Sondén derjemte, af anförda skäl, hemställt, alt det åt Apothekare-societelen
vid förra riksdagen beviljade amorteringslån, stort 50,000 R:dr, måtte afskrifvas,
mot vilkor att Apothekare-societelen till Staten öfverlemnar den för Farmaceutiska
institutet afsedda, här olvan omförmälda, nya byggnaden vid N:o 20 Rörstrandsgatan
med tillhörande tomlandel, samt med all inredning i laboratorium och dertill hörande
apparater; äfvensom Prosten Sondén särskildt yrkat, att Rikets Ständer måtte
ingå till Kongl. Maj.t med underdånig hemställan om utfärdande af en författning,
hvarigenom vederbörande förständigas att ingen handel med apotheksprivilegier efter
50 års förlopp vidare får ega rum.
Rörande Farmaceutiska institutet har äfven inom Bonde-Ståndet motion blifvit
väckt, under N:o 439, af A. W. Uhr från Nerikes län, deruti hemställes, att Farmaceutiska
institutet väl må blifva ett Statens läroverk, som af densamma hufvudsakligen
underhålles, men alt, det oaktadt, det hus, som nu är under byggnad, måtte
tillsvidare egas, och således äfven färdigbyggas och ändamålsenligt inredas samt
äfven, så länge de del ega, underhållas af apothekarne i riket utan statsbidrag; men
alt detsamma framdeles må öfvergå till Statens egendom, sedan den för dess uppförande
ådragna skuld blifvit till fullo amorterad, hvartill, enligt motionärens åsigt,
Stats-UtsJiOttets Utlåtande N:o 139.
147
borde användas dels Institutets donationsmedel, dels apothekarnes årliga sammanskott,
som tillkommit såsom vilkor för erhållande af nuvarande statsanslaget och
hvilket ej finge minskas, men väl ökas, åtminstone så länge privilegierna finnas
qvar; varande jemväl af motionären för Institutet föreslagen enahanda utgiftsstat, som
den här ofvan intagna, endast minskad med den sista utgiftsposten, hvarigenom det
tillstyrkta anslaget komme alt utgöra 17,500 R.dr.
Af ofvanintagna redogörelse inhemtas, att bemälde motionärers framställningar,
angående utvidgning oell förändrad organisation af Farmaceutiska institutet, till liufvudsakliga
delar innefatta samma förslag, sorn, förut i enahanda syftning Kongl.
Maj:ls nådiga pröfning understäldt, icke vunnit nådigt bifall; och då de skäl, som
föranledt Kongl. Maj:ts nådiga beslut i afseende å berörda iörslag, hvilket dessutom
hvarken erhållit understöd af Apolhekare-societelen, eller blifvit af Sund hets—kollegium
förordadt, synas Utskottet välgrundade, föranlåtes Utskottet, som ännu mindre anser
sig ega anledning understödja den väckta frågan om afskrifning af det vederbörande
vid sistlidna riksdag på ganska billiga vilkor beviljade byggnadslån, eller linner behöfligt
alt, i anledning af Itiksdagsfullmägtigen Ulirs hemställan, särskild föreskrift
nu meddelas, angående ifrågavarande nybyggnads framtida underhåll m. m., hemställa,
alt Rikets Ständer, utan afseende å motionärernes yrkande,
måtte, i enlighet med hvad Kongl. Majit i berörda afseende
äskat, medgifva, alt det åt Farmaceutiska institutet bestämda
anslag, som inbegripes i Sundhets-kollegii anslagssumma, må fort
farande
och under enahanda vilkor, som hittills, få utgå med
5,750 Ridr årligen;
Äfvensom Utskottet, vid sådant förhållande och då Prosten Sondéns hemställan,
rörande Apotheks-privilegiernas upphörande efter 50 års förlopp, är en fråga, den
der eger nära sammanhang med frågan om Farmaceutiska institutets organisation
och erfordrar särskild utredning, den det likväl icke torde tillkomma Utskottet att
verkställa, ansett berörda framställning
icke böra till någon särskild Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Barnmorske-undervisningsanstalterna och Barnbördshusen.
81:o. I afseende å barnmorske-undervisningsanstalterna hafva följande förändringar
ifrågakommit:
a) Enär Carolinska Medico-chirurgiska Institutet numera vore stäldt under
Kanslers-embetels vid universiteterna Öfver-slyrelse, har Kongl. Majit, uppå Sundhetskollegii
hemställan, föreslagit, alt den på Institutets stat ål Ilarnmorskeläraren i Stockholm
uppförda lön 5,000 Ridr, mätte från nämnda stat uteslutas, samt att denna,
jemte öfriga för barnmorske-undervisningen vid barnbördshusen beviljade anslags
-
148
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
summor, måtte i Riks-slaten uppföras under den här ofvan upptagna rubrik:
”Barnmorske-undervisningen och Barnbördshusen"; och tillstyrker Utskottet,
att denna nådiga framställning må af Rikets Ständer bifallas.
b) I enlighet med Kongl. Maj:ts vid sistlidna riksdag framställda förslag, beviljades
ett årligt anslag af 450 R:dr till aflöning åt en vid undervisningsanstalten
i Stockholm kort förut derstädes anställd s. k. instruktions-barnmorska, afsedd att,
jemte bestridandet af närmaste sjukvården å den åt barnmorskeläkaren upplåtna afdelning
af barnbördshuset, biträda denne vid elevernas undervisning. Efter hvad i
Kongl. Maj:ts nu aflåtna nådiga Proposition meddelas, hade svårigheter mött att med
denna aflöning fästa någon person för längre tid, vid denna ganska trägna befattning,
hvadan Kongl. Majit, då ombyte af lärarinnor ansetts menligt inverka på undervisningen,
äskat lönens höjande med 150 Ridr till 600 R:dr årligen, hvilken nådiga
framställning Utskottet, med afseende å hvad till stöd för densamma blifvit anfördt,
jemväl anser sig böra till bifall hos Rikets Ständer anmäla.
82 :o. Kongl. Majit har begärt att det för Barnbördshuset i Stockholm nu ut
gående
anslag, 1,472 Ridr, måtte, under vilkor att fri boning vid inrättningen upplåtes
för 1 amanuens och minst 8 på en gång derstädes tjenstgörande medicine
studerande, ökas med 8,028 Ridr, hvarigenom berörda anslag komme att utgöra
9,500 Ridr årligen.
För att ådagalägga behöfligbeten af denna anslagstillökning, har Direktionen öfver
allmänna barnbördshuset, såsom Slatsråds-protokollet (pag. G1—65) utvisar,
anfört, alt, sedan denna inrättning, jemte den dermed förenade undervisningsanstalt
för barnmorskor, i slutet af år 1858 öppnat sin utvidgade verksamhet i den på
Kungsholmen belägna nya lokal, hvilken blifvit för inrättningens behof inköpt och
ordnad med en kostnad af 195,000 Ridr, som bestridts dels genom influtna köpeskillingen
för en barnbördshuset tillhörig vid Fredsgatan belägen egendom, dels genom ett
af Rikets Ständer vid 1853—54 årens riksdag beviljadt anslag af 75,000 Ridr,
Direktionen under den tid, som förflutit efter inrättningens öppnande i nämnda lokal,
visserligen funnit densamma ändamålsenlig och i del närmaste uppfyllande alla hilliga
fordringar, men derjemte kommit till visshet derom, att, eller det inrättningens
ursprungligen till större delen af gåfvor och lestamentariska dispositioner, bildade
kapitaltillgang måst för de årliga behofven så starkt anlitas, att densammas belopp
från 228,950 Ridr, som det vid 1858 års slut utgjorde, nu nedgått till 194.000
Ridr, inkomsterna icke mera vore tillräckliga för inrättningens upprätthållande; att
inrättningens årliga inkomster, bestående af å nämnde kapitaltillgång belöpande ränta,
9,700 R dr, och nuvarande statsanslag 1,472 Ridr, uppginge sammanlagdi, till 1 1,-172
R:dr, hvaremot årliga utgifterna till aflöningar, mat-, ved- och lyshållning, medikamenter,
tvätt m. m. belöpte till 17,517 Ridr, hvadan alltså förefunnes en brist af 6,145
Ridr årligen, som minskade kapitalbeloppet och följaktligen äfven ränteinkomsten, så
alt inrättningen, utan ökadt anslag af allmänna medel, måste antingen inskränkas
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
149
eller ock slutligen upphöra i saknad af nödigt underhåll, och alt, då, enligt direktionens
tanke, den nuvarande aflöningen mäste, i anseende till stegrade lefnadskostnader,
höjas, så vida inrättningen i sin tjenst skulle kunna påräkna dugliga, pålitliga
och nitiska personer samt följaktligen aflönings-staten ökas från sitt nuvarande belopp,
2,892 R:dr, till 4,400 R:dr, utgifterna komme alt stegras med ytterligare 1,508
R:dr och således det årliga behofvet utöfver barnbördshusets nuvarande inkomster
alt uppgå till 7,055 Il:dr, hvilket belopp, tillsammans med hittills beviljade statsanslag,
utgjorde 9,125 R:dr, hvartill dock, till betäckande af oförutsedda utgifter, borde
läggas 375 R:dr, då det för inrättningens underhåll erforderliga bidrag af allmänna
medel belöpte till 9,500 R:dr, årligen; och hade — med anmärkuig dels om den
förlust, som för barnbördshuset uppstått derigenom att år 1819 till lokal för veterinär-inrättningen
afträddes, mot den ringa ersättningen af 150 R:dr Runt årligen,
en å Ladugårdslandet belägen, barnbördshuset förut tillhörig, egendom, hvilken innehöll
i areal 8,451 qvadratalnar och således ensamt i tomtvärde kunde uppskattas
lill minst 25,000 R:dr; dels ock alt de statsanslag, som nu lemnades såsom godtgörelse
för de lägenheter inom barnbördshuset, hvilka voro upplåtna för läroanstalten
och till ammeskaflhingskonlor, äfvensom för lägenheternas uppvärmning och
upplysning, samt för underhåll af sängkläder och öfriga inventarier, icke på långt
när motsvarade, hvad derför rätteligen borde i ersättning utgå; samt enär barnbördshuset
jemte undervisningsanstalten för barnmorskor, hvilken sednare icke kunde
utan i förening med barnförlossningsanstalt ega rum, vore en för hela riket oumbärlig
inrättning, som, i händelse den nuvarande skulle af brist på erforderliga inkomster
gå under, måste ånyo, och då uteslutande på Statens bekostnad, anläggas
och underhållas, — Direktionen underdånigst anhållit om nådig framställning till
Rikets Ständer om beviljande af del föreslagna årliga bidraget till barnbördshusets
underhåll, 9,500 R:dr, en anhållan, hvartill Sundhets-kollegium uti infordradt underdånigt
utlåtande tillstyrkt nådigt bifall.
Vidare inhemlas af ofvanåberopade Statsråds-protokoll hurusom, sedan, uti en
till Kanslers-embetet för Upsala universitet ingifven, af hernilda embete till Kongl.
Maj t öfverlemnad skrift, lärare-kollegium vid Carolinska institutet hemställt, att då,
enligt 51 § i Kongl. Maj:ts den 20 April 1861 utfärdade Stadgar för nämnda Institut,
vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset 8 studerande samtidigt må
till tjenstgöring mottagas, men nådiga reglementet för styrelsen och förvaltningen af
barnbördshuset den 5 April 1852 i 5 § stadgar, att vid denna läroanstalt fri boning
bör upplåtas åt minst tre tjenstgörande unga läkare, på grund hvaraf barnbördshusets
direktion, ehuru den för närvarande beredt tillfälle för åtta medicine
studerande att samtidigt få bo kostnadsfritt inom inrättningen och derstädes fullborda
sin tjenstgöring, ansåge sig icke vara förpliglad att framgent upplåta bostad
för mer än tre sådane, den ändring i anförda § af omförmälda reglemente måtte i
i nåder påbjudas, alt fri boning alltid och ovilkorligen skall inom barnbördshuset
150
Stais-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
finnas alt tillgå ej allenast för ålla på en gång derstädes tjenstgörande medicine
studerande eller så kallade praktikanter, utan ock för en amanuens, hvars biträde
vore desto mera nödvändigt, som undervisningen vid den obstelriska kliniken numera
borde hela året fortgå, barnbördshus-direktionen blifvit hörd och i underdånigt
utlåtande förklarat, alt, i anseende till barnbördshusets ekonomiska ställning, direktionen
funnit sig föranlåten afstyrka nådigt bilall till den äskade förändringen i inrättningens
reglemente, med mindre anslag beviljades till uppförande af en ytterligare
byggnad å barnbördshusets tomt; men alt, då nuvarande byggnader, utan att
sjukrummens antal derföre behöfde inskränkas, syntes genom ändamålsenlig anordning
kunna lemna utrymme för ofvanbemälde personer, Kongl. Maj:t ansett den äskade
tillökningen af 0,028 ll:dr i nuvarande anslag, 1,472 R:dr, endast böra beviljas under
vilkor att fri boning! inom Institutet bereddes för en amanuens, och minst åtta
på en gång derstädes tjenstgörande medicine studerande.
Denna nådiga framställning bar Utskottet tagit i öfvervägande och får, med afseende
å de till stöd för densamma andragna skäl, tillstyrka,
att den äskade tillökningen af 8,028 Ridr i nuvarande anslag
för allmänna barnbördshuset må beviljas, med vilkor att, på
sätt Kongl. Majit begärt, fri bostad upplåtes för en amanuens
och minst åtta på en gång derstädes tjenstgörande medicine
studerande.
85:o. Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått emottaga eli memorial
(N:o 153), inom bemälda Riks-Stånd afgifvet utaf Herr Cederschiöld, F. A., som
deruti bland annat anfört, hurusom liden nu syntes vara inne att så ordna barnmorskc-undervisningen
i riket, alt densamma erhölle sin naturliga utveckling och
att dess verksamhet icke af en eller annan anledning måtte inskränkas eller afstadna.
De brister, som, enligt motionärens förmenande, hufvudsakligen vidlåda denna undervisning
och derföre nödvändigt måste afhjelpas, vore, beträffande försl läroanstalten i
Göteborg, att för liten lön funnes anslagen åt barnmorskeläraren. För den nuvarande
ringa lönen kunde svårligen erhållas en lärare, som uteslutande egnade sig
åt denna befattning eller någon längre tid bibehölle densamma, hvarföre man ock
nödgats tillgripa en utväg, som i längden icke syntes förenlig med läroverkets sanna
fördel, nemligen att tillåta läraren, jemte denna sin befallning, äfven innehafva annan
ordinarie tjenst. Sålunda vore den nuvarande barnmorske-läraren i Göteborg
tillika Bataljonsläkare vid Göta Artilleri-regemente. Medgåfves alt undervisningen hittills
icke synts hafva lidit af delta oegentliga förhållande, linge delta hell säkert endast
tillskrifvas den nuvarande innehafvarens af denna plats ovanliga arbetsförmåga
och sällsporda intresse för så vidt skiljda sysselsättningar. Emellertid kunde han,
naturligtvis i sin egenskap af bataljonsläkare, när sorn helst kommenderas ifrån sin
nuvarande station, då läroverket blefve beröfvadt sin lärare. Motionären har derföre
ansett det vara alldeles nödvändigt, att barnmorskeläraren lönades så, alt han der
-
Stats- TJtslioiiets Utlåtande N:o 139.
151
med kunde anses belåten och finna intresse alt vid läroverket qvarstadna. Då läroverket
i Göteborg dessutom, genom årligen ökadt antal lärlingar, numera kunde till
sin verksamhet vara likartadt med det i Stockholm, och lärarnes arbete oell göromål
vid håda dessa läroverk, vore fullkomligt desamma, syntes det icke kunna vara med
rättvisa och billighet förenligt, alt den ena läraren hade jemnt hälften så stor lön
som den andra, utan borde barnmorske-lärarens i Göteborg lön böjas ifrån 1,500
R:dr till 5,000 R.dr, men med dervid fästadt vilkor, alt han icke finge innehafva
annan ordinarie tjenst. En sällsam tillfällighet vore alt läroanstalten kunnat fortgå
0 år, utan att afbrytas af sjukdomsfall eller andra hinder för läraren att fullgöra
sina skyldigheter. Emellertid kunde sådant lätt inträffa, då undervisningen måste på
längre eller kortare tid afstanna. För att förekomma delta ansåge motionären det
nödvändigt, att vid läroanstalten för barnmorskor i Göteborg anställdes en amanuens
med 1,000 R:dr i lön, hvilken ginge läraren tillhanda vid undervisningen och, i
händelse af sjukdomsfall, kunde uppehålla densamma. Detta vore så mycket mera
af behofvet påkalladt, som, i samma mån lärlingarnes antal ökades, en person icke
kunde på eli fullt ändamålsenligt sätt bibringa de nödiga kunskaperna. Och då
ingenting i så hög grad befordrade tilloppet till läroverken af lärlingar ur allmogens
egen klass, som förmånen af friplatser, alldenstund många, af brist på tillgångar,
mäste derifrån afstå, hade motionären ansett en oberäknelig fördel skola tillskyndas
läroanstalten i Göteborg, om Rikets Ständer beviljade anslag till ytterligare G frilär—
lingsplatser, så att nämnde läroanstalt, i detta hänseende, kornrne alt åtnjuta samma
förmåner, som den i Stockholm.
Hvad åter anginge läroanstalten i Stockholm, så föreställde sig motionären att
den, för alt oafbrutet kunna fortsätta sin verksamhet, endast hade behof deraf att
en amanuens anställdes vid undervisningen; och har, på grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, motionären föreslagit, att Rikets Ständer mätte för barnmorske-undervisningen
i Slockholm och Göteborg, bevilja en årlig förhöjning i nuvarande anslag med
4,580 R:dr, enligt följande fördelning:
Förhöjning i barnmorske-lärarens i Göteborg lön IV.dr 1,500:
Löner åt en amanuens vid hvardera af läroanstalterna i Stockholm
och Göteborg, 1,000 R.dr åt hvardera „ 2,000:
Månatligt understöd af 20 R:dr under 9 månaders tid åt 0 lärlingar
vid läroanstalten i Göteborg ,, 1,080:
Summa R:dr 4,580:
Efter hvad i motionen finnes anfördt, vill det visserligen synas, som skulle utvidgning
och förändring af undervisningen vid ifrågavarande läroanstalter vara af behofvet
påkallad; men då, för alt kunna uttala något bestämdt omdöme härutinnan,
nödigt vore att ega kännedom om, bland annat, elevernas antal, den tid, som användes
för undervisningen, med flera andra förhållanden, derom likväl all utredning
152
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139.
saknas, får Utskottet, som dessutom anser alt de partiela frågor, som i motionen
omförmälas, icke lämpligen böra omedelbart af Rikets Ständer pröfvas, utan att det
må ankomma på Kongl. Majit att, efter framställning derom af vederbörande embetsmyndighet,
vidtaga de åtgärder, som i sådant afseende må finnas behöflige,
hemställa,
att Herr Cederschiölds ifrågavarande motion ej må föranleda till
någon åtgärd från Rikets Ständers sida.
84:o. Enär, enligt hvad Sundhets-kollegium anmält, Orthopediska Institutet fortfarande
vore i behof af det Institutet hittills beviljade årliga anslag å 8,250 Ridr
samt de dervid fästade vilkor blifvit af institutet behörigen uppfyllda, bar Kongl.
Majit begärt att samma anslag måtte på enahanda vilkor, som hittills, få fortfarande
utgå; — till hvilken nådiga framställning Utskottet
tillstyrker Rikets Ständers bifall.
85:o. Efter en kort redogörelse för uppfinningen af medico-pneumatiska bad
samt den nya behandlingsmetodens vidare utveckling bar Herr Fr. Isberg, uti en
inom Borgare-Ståndet under Nio 14 7 väckt motion, vidare anfört, hurusom förtjensten
att hafva, till den lidande mensklighetens gagn, i vårt fädernesland infört denna
kurmetod tillhörde Doktor Oscar Sandahl, som, sedan han under en utländsk resa
inhemtat närmare kännedom om metoden och deraf då redan vunna resultater, och efter
åtskilliga motgångar och misslyckade försök, hvilka högst betydligt ökade den i allt
fall nog dryga anläggningskostnaden, lyckades ordna och i Oktober månad 1860 i
Stockholm öppna en dylik s. k. ”Medico-pneumatisk” anstalt, med 2 stycken s. k.
”Klockor” för inandning af förtätad luft; och hade denna anstalt derefter varit i oafbruten
verksamhet och intill den 1 sisllidne Oktober begagnats af 555 personer,
som der tagit tillsammans 8,655 luftbad, af hvilka dock 5,229 bad lemnats utan
afgift åt fattiga och mindre bemedlade. En tabellarisk sammanställning af de resultater,
som erhållits genom användande af nämnda bad, utvisade, att af de 555 patienter,
hvilka begagnat denna anstalt, 254 blifvit förbättrade och lill helsan återställde;
att, i afseende å 28, resultatet kunde anses ovisst och att för 71 personer
ingen förbättring inträdt, hvartill orsaken säkerligen icke sällan härledde sig derifrån
att patienten ej velat tillräckligt länge begagna baden, utan tagit så få sådana, att
deraf ej varit att hoppas bot för oftast mångårigt lidande. Om således förhållandet
i afsende å anstaltens kurativa nytta, hvilken äfven blifvit på det amplaste vitsordad
af Svenska Läkare-sällskapet, hade visat sig fördelaktigt för vetenskapen och patienterne,
hade dock anstalten beklagligen ej varit lika fördelaktig för den menniskoälskande
vetenskapsman, som med mycken möda och stora uppoffringar i Sverige infört
den nya kurmetoden, hvilket klarligen framginge af den omständigheten, att då
anstaltens årliga underhålls- och driftkostnad m. m., ulan att dervid toges i beräkning
någon ersättning för föreståndarens tidsspillan och besvär, uppginge till 8,500
R:dr
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
R.dr icke ens denna koslnad kunde betäckas af de bad, som i klockorna betalats med
3 R.dr stycket för 2 timmar. Anstaltens ekonomiska bestånd vore således betänkligt
botad, till så mycket större skada för det allmänna, som, på sätt Svenska Läkare-sällskapets
motionen bifogade yttrande angåfve, det torde, som orden lyda, —
"blifva omöjligt för en enskild person att, ulan förlust, upprätthålla och drifva en
inrättning, som, redan i sig sjelf dyr att anlägga, erfordrade så betydliga dagliga
omkostnader som denna, sd vida han icke erhåller offentligt understöd”, — och hvilket
ytterligare kunde skönjas deraf alt dels frågan om en slik inrättnings tillväga—
briugande i Upsala fallit efter erhållen kännedom om de dermed förenade stora kostnader,
och dels frågan om en sådan inrättning i Helsingfors ej kunnat annorlunda
komma till verkställighet, än alt inrättningen, understödd af Regeringen med 4,000
Rubel silfver, förenats med universitetets medicinska clinicum, sköttes af klinikens
föreståndare och tillhörde sålunda helt och hållet Staten och universitetet. Vid sådant
förhållande och med fästadt afseende å dels den nytta för det allmänna, som vunnits
och vore att förvänta af den i hufvudstaden utaf Doktor Sandahl, inrättade Medicopneumatiska
anstalten, dels den betänkliga förlust, som skulle uppkomma genom denna
inrättnings indragning, samt slutligen den omöjlighet som förefunnes för enskild person
att, ulan offentligt understöd, upprätthålla densamma, har motionären, under åberopande
tillika af hvad i sådant hänseende blifvit af Svenska Läkare-sällskapet tillstyrkt,
hemställt, alt Rikets Ständer måtte såsom understöd för nämnda anstalt bevilja
ett årligt anslag af 4,000 R:dr, med vilkor att anstalten ställdes under tillsyn
af Sundhets-kollegium, dit föreståndaren årligen borde rörande inrättningens verksamhet
afgifva berättelse, äfvensom alt vid anstalten dagligen, i mån af behof, lemnades
4 fribad åt fattige.
Ulan alt vilja bestrida alt den anstalt, om hvars understödjande med statsanslag
Iråga nu blifvit väckt, må hafva åstadkommit lyckliga resultater i åtskilliga sjukdomar
och således utöfvat ett välgörande inflytande i medicinskt hänseende, anser likväl
Utskottet densamma icke kunna hänföras till sådana allmänna institutioner, hvilkas
upprätthållande det kan åligga Staten att besörja och Utskottet får derföre
afstyrka Rikets Ständers bifall till Herr Isbergs ifrågavarande
motion,
8ö:o. Riksdagsfullmägtigen J. Bergström från Kopparbergs län har, uti en
från Ronde-Ståndet till Utskottets handläggning remitterad motion, N:o 368, erinrat
om otillräckligheten af antalet lärare vid Veterinär-inrättningen i Slockholm, enar
löner endast funnes anvisade för 3 professorer, I adjunkt och 1 instruktionssmed,
oaktadt läroämnena derstädes, enligt fastställd undervisningsplan, uppginge till icke
mindre än 18, af hvilka flera ensamt toge en lärares tid och kralter i anspråk.
Al sådan anledning och då vid utländska veterinärskolor funnos anställda, i de Franska
5 å 6 professorer och 9 adjunkter, i den Belgiska 6 ordinarie och 2 e. o.
Bih. till B. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 3 P>and. 1 Haft. 30
154
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 139.
professorer sarut 4 adjunkter oell vid den Danska 6 professorer, samt det icke vore
lämpligt, att den Svenska undervisningsanstalten, som hade till uppgift att utbilda
alla de veterinärläkare, hvilka sedermera utginge alt sin konst utöfva i alla rikets
provinser, saknade lärare i en tid då veterinär-medicinen vunnit en högst betydlig
utsträckning, har motionären hemställt, att ett årligt anslag af 1,500 I\:dr mätte
till lön åt ytterligare 1 adjunkt vid berörda undervisningsanstalt beviljas, hvarigenom,
enligt motionärens förmenande, undervisningen i någon mån kunde bringas
framåt.
Vid sistlidne riksdag äskades af Kongl. Maj:t för härvarande veterinär-inrättning
dels nya dels förhöjningar i redan anvisade anslag, hvilka äfven af Rikets
Ständer beviljades; och då Utskottet föreställer sig att om något synnerligt stort
behof af tillökning i lärarepersonalen vid denna undervisningsanstalt lörefunnits,
Kongl. Majit icke underlåtit att vid detta tillfälle derom till Rikets Ständer göra nådig
framställning, får Utskottet, som anser mindre lämpligt att, blott på grund af
enskild motionärs förslag, hvilket dessutom saknar närmare utredning, ändring företages
i en af Rikets Ständer så nyligen vidtagen anordning rörande ett läroverk,
hvars omorganisation för närvarande lärer förberedas, hemställa,
att förevarande motion må lemnäs utan afseende.
Svenska Akademien.
87:o. Hos Ridderskapet och Adeln har Grefve Ehrensvärd, A., uti väckt motion,
N:o 198, som blifvit till Stats—Utskottet remitterad, hufvudsakligen anfört, hurusom
den högsinnade omvårdnad, Rikets Ständer och enskilde medborgare ådagalagt för dem,
som inom vetenskapen eller den bildande konsten häfdat, eller visat sig vilja sträfva
alt häfda Sveriges ära, hade, besynnerligt nog, icke sträckt sig till dem, som
på sångens vingar burit det Svenska namnet till fjerran stränder, som ur den
Svenska lyran gripit toner, som utgjort och alltid komme alt utgöra vårt folks
stolthet. De af Sveriges vitterhets—idkare, hvilka lyckats kämpa sig fram till ryktbarhet,
hade derföre äfven oftast nödgats ali söka sig in på andra banor, för
att inom embetsverken, inom skolan eller kyrkan vinna den utkomst, som genom
ett uteslutande egnande åt vitterhet och litterära arbeten icke af dem skulle
kunnat ernås, och de hafva då oftast på bekostnad af den verksamhet, till hvilken
de voro kallade, i för dem och deras andes sträfvanden främmande göromål köpt
sig den oberoende ekonomiska ställning, de annars icke skulle hafva kunnat vinna.
Andra åter, afskräckta af de förras exempel och kännande alltför lifligt alt deras
själ icke skulle kunna böja sig under oket, hade föredragit att, så godt sig göra
läte, lefva af sitt arbete, visserligen ett bekymmersamt lif, der nöden alltför ofta
förjagade sånggudinnan, men dock ett lif i så målto fritt, att de derunder, ostörda
af andra sysselsättningar, linge egna sig åt hvad de kände utgöra deras verkliga
Stats-Utslcoltets Utlåtande N:o 139.
155
kallelse. Men under del arbetet, i den striden med beliofvet, med bekymmer, hade
också mången högt begåfvad ande gått under; mången annan bade råkat på afvägar,
och i ena som i andra fallet hade blad, som kunnat blifva en prydnad i Sveriges
skaldekrans, för tidigt vissnat oell fallit. I länder, rikare och mera befolkade än
Sverige, bade en litteratör vida lättare att arbeta sig igenom de första svåraste åren
af en författares lif, och sedan lian lyckligen genomgått dem och vunnit ryktbarhet,
hade han vanligen äfven samtidigt förvärfvat en förmögenhet, som satte honom i
s tillfälle att lefva ett oberoende lif samt att fortfarande och uteslutande egna sig åt
sin litterära verksamhet. Men detta oaktadt hade dock i dessa länder, England,
Frankrike, Belgien, till och med i Danmark, Staten ansett det för sin pligt att med
stipendier och rese-understöd bispringa unga lofvande litteratörer, funnit det med
sin egen ära öfverensstämmande alt medelst tilldelande af pensioner erkänna de förbindelser,
i hvilka folken stöde lill den fulibildade skalden och skriftställaren. Exempel
saknades väl icke alldeles på alt roan äfven i Sverige någon gång visat sig
omfatta samma åsigt —• den nyligen bortgångne häfdaforskaren Strinnholm bade
nemligen åtnjutit en årlig pension af 2,000 R:dr R:mt — men då ett dylikt understöd
blifvit gifvet, hade det skett på grund al särskild framställning till Rikets
Ständer, och följden deraf bade varit att understödet då fått karakleren af en na
tional-belöning,
hvarföre det icke heller kunnat komma i fråga alt begära ett sådant
understöd för någon annan, än den, hvars rykte redan varit oomtvistadt, men hvars
litterära verksamhet då kanske också redan nått sin kulminationspunkt. På grund
af dessa förhållanden har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte å Åttonde
Hufvudtiteln uppföra ett anslag af 6,000 IV.dr Runt årligen, att af Kongl. Maj:t, efter
Svenska Akademiens hörandé och på dess förslag, särdeles emellan sådaue äldre eller
yngre vitterhets—idkare, hvilka genom sin litterära verksamhet antingen redan spridt
glans öfver fäderneslandets litteratur, eller gifvit grundade anledningar tiil den förhoppning
att de, genom alt ostörda få egna sig åt litterära studier och arbeten,
skulle blifva en prydnad för Svenska villerheten; börande dervid iakttagas, alt icke
mera än högst halfva summan, 3,000 R:dr Ruut, finge användas såsom lifstidspensioner
till äldre författare af redan erkänd och stadgad ryktbarhet, hvaremot den
återstående hälften borde utgå dels såsom reseunderstöd lill litteratörer i allmänhet,
dels såsom stipendier för vissa år till yngre a' uppmuntran förljente vitterhetsidkare.
Med hänseende till skaldekonstens bildande och förädlande inverkan på nationen
torde Statens pligt alt understödja utmärkta eller hoppgifvande vitterhetsidkare icke
kunna bestridas, och i åtskilliga andra länder utgå redan för sådant ändamål ej
obetydliga belopp. Hos oss är det så mycket mera af nöden ali Staten fullgör den
skyldighet, som i berörda hänseende kan anses henne åligga, som inom en mindre
nation äfven högt värderade författare, i anseende till den läsande allmänhetens fåtalighet,
svårligen kunna af sin litterära verksamhet påräkna så stora inkomster, att
156
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
de derigenom kunna vinna en ekonomiskt oberoende ställning. Ett anslag i den af
motionären angifna syftning synes derföre vara af behof påkalladt, och Utskottet
har icke eller tvekat motionärens framställning derom förorda, helst Utskottet föreställt
sig att med ett jemförelsevis ringa belopp kan, om det rätt begagnas, en
gryende talang understödjas och uppmuntras, elier en utmärktare förmåga beredas
tillfälle alt odeladt egna sig åt sin kallelse. Endast i afseende å den föreslagna bestämmelsen,
alt af ifrågavarande anslag reseunderstöd skulle utdelas, kan Utskottet
ej instämma med motionären. Utskottet anser nemligen att ett betydligt högre
anslag skulle derföre erfordras.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte på det sätt motionen bifalla, alt på
Svenska Akademiens stal uppföres ett belopp af C,000 R:dr,
deraf, enligt Kongl. Majlis nådiga disposition, må, uppå bemälde
Akademis underdåniga förslag, användas 4,000 R:dr till pensioner
åt vittra författare af utmärkt förtjenst och som af dy1.
IU understöd kunna vara i behof samt 2,000 R:dr till understöd
ål yngre, mindre bemedlade personer, som visat mera
framstående anlag lör litterär verksamhet i ofvannämnda rigtning.
Vetenskaps-Akademien.
88:o. Sedan, på sätt Statsråds-protokollet gifver vid banden, Vetenskaps-akademien,
uti underdånig skrifvelse, anhållit alt, som flera antingen förhöjda eller nya
utgifter påkallades dels för vidsträcktare tillsyn, inre och yttre renhållning, städning
af offentliga lokaler, ökade transporter m. m., som blifva en följd af riksmuseibyggnadens
betydliga utvidgning; dels för aflöning åt den talrikare betjening, som,
efter det samlingarne hunnit fullständigt uppställas, komme att erfordras för uppsigten
vid deras offentliga förevisning, hvilken, enligt Akademiens tanke, då borde ega
rum tre, i stället för såsom hittills två gånger i veckan; dels för brännmaleriel vid
värmeledningen samt tillsyn vid densammas uppeldning, äfvensom för gas- och vatteuledningarnes
begagnande; beloppet af samtliga dessa utgifter, som i ett bifogadt
förslag af Akademiens Förvaltnings-utskott beräknats till 4,750 R:dr Runt årligen,
måtte beviljas och under benämningen expensmedet till Akademiens disposition på ordinarie
stat uppföras; så har Kongl. Majit nu härom gjort nådig framställning; och
då, i betraktande af livad Akademien anfört, det begärda anslaget syries vara af verkligt
behof påkalladt, tillstyrker Utkollet,
alt äskade 4,750 R:dr måtte af Rikets Ständer beviljas.
89:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskotlet remitterad, motion
(N:o 174), har Herr J. Å. Lemcken hufvudsakligen anfört, hurusom, i följd af de
Svenska uuiversiteternas belägenhet i småstäder, del hos oss blifvit sed alt de studerande,
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 139.
157
så snart de efter en så hastigt som möjligt slutad examensläsning inträdde i det
praktiska lifvet, afbröte sina studier samt att vaktgöringen och rcnskrilningen komme
alt utgöra en tyvärr alltför tankefattig fortsättning af kunskapssökande!. Det vore
motionärens öfvertygelse alt ett sådant afbrott af studierna utöfvade en högst ofördelaktig
inflytelse på vår embelsmanna-bildning och hela vårt statslif, samt att det
skullo för landet vara af synnerlig vigt om den från universitelerna afgångna ungdomen
i hufvudstaden, under de skicklige lärares ledning, som lätteligen här kunde
erhållas, vunne tillfälle att fullfölja sina studier och hemta näring för del vetenskapliga
intresse, som under den knappa examenskursen näppeligen hunnit vakna, än
mindre utvecklas och tillfredsställas. Men äfven för den stora allmänheten ansåg
motionären en vetenskaplig inrättning i Slockholm kunna medföra rikt gagn. Det
klagades ofta öfver den flärdfulla ton och den brist på allmän anda, m. m., som
vore rådande i hufvudstaden. Men man glömde att hufvudstaden blott vore nationens
verk, att så länge nationen förnekade densamma de medel till intelligensens höjande
och en bättre andas utveckling, som hon länge med rätta begärt och hvilken
andra nationer längesedan heredt sina hufvudstäder, hade man,ingen rätt att förundra
sig eller klaga. Men hvad nationen i delta afseende åsidosatte, folie tungt
tillbaka på henne sjelf och ett obestridligt samhållsbehof mäste förr eller sednare,
och desto förr ju längre det blifvit försummadt, tillgodoses. Motionären föreslog
derföre att, intilldess Upsala universitet klefve till Slockholm förflvttadt, hvilken åtgärd
motionären ansåg vara för . nationens intellektuel utveckling af synnerligt behof
påkallad, Rikets Ständer mätte anslå ett belopp af 50,000 R:dr årligen lill bekostande
af offentliga föreläsningars hållande i följande vetenskaper: politisk och allmän
Kulturhistoria, Statsrätt, Statistik och Statskunskap i allmänhet, Biologi, Fysik,
Mineralogi och praktisk lagfarenhet. En föreläsare, som under åtta månader af året
bestred vetenskapliga lektioner i dessa eller med dem likartade ämnen, ansåg motionären
icke kuude aflönas med mindre än 2,500 å 3,000 R:dr om året, emedan,
om också icke i företagets begynnelse den fordran borde såsom ovilkorlig uppställas,
att han med ifrågavarande uppdrag icke hnge förena annan befattning — en
fordran, som, enligt motionärens åsigt, ofelbart skulle beröfva dm nya institutionen
utmärkta lärarekrafter, scm nu vore vid andra inrättningar fästade — löneinkomsterna
likväl icke borde bestämmas till lägre belopp, än att förljente män, som ville
åt detta kall helga sin tid odeladt, kunde deraf hafva en tarflig utkomst.
Utskottet uppskattar högt värdet af hvarje åtgärd, som på ett ändamålsenligt
sätt kan bidraga alt bland allmänheten sprida upplysning och vetenskaplig bildniug,
likpsom Utskottet erkänner hufvudstadens behof i della hänseende. De talrika besök,
som egnats åtskilliga vid särskilda tillfällen mot intiädesafgifl hållna vetenskapliga
föreläsningar ådagalägga nogsamt befolkningens beredvillighet att begagna hvarje
densamma erbjudet tillfälle lill inhemtande af kunskaper; men på samma gång Utskottet
sålunda instämmer med motionären i afseende på det ändamål, som bör
158
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
vinnas, kan Utskotlet deremot icke dela hans åsigt i afseende på de åtgärder, som
vore för ändamålets befrämjande lämpliga. Att, på sätt motionären anlydt, upprätta
en särskild vetenskaplig undervisningsanstalt med fasta lärare, för hvilken några bestämda
lärjungar eller åhörare icke kunna påräknas, synes Utskottet mindre välbetänkt.
Äfven om hågen alt underhålla och föröka den vid akademien grundlagda
vetenskapliga bildningen må mera allmänt förefinnas, torde dock, åtminstone bland
civile tjenstemän, de fleste vara af tjenstgöring i embetsverken och andra näringsomsorger
så upptagna, att de svårligen ega mycken tid öfrig för, i egentlig mening,
vetenskapliga föreläsningars bevistande. För så vidt motionärens förslag afser populära
föreläsningar, faltliga för en större allmänhet utan egentligen vetenskaplig underbyggnad,
så torde det blifva svårt att visa, det sådana föreläsningars hållande
åsyfta ett statsändamål, som bör med allmänna medel befrämjas. Den bildning, som
genom dem skall spridas, kan endast vinnas genom fortfarande begagnande, icke
genom tillfälliga besök. Deras gagn blir således hufvudsakligen ett lokalt, och den
kommun, som erfar ett dylikt behof, synes ock böra sörja derför, alt behofvet blir
uppfyldt.
Af dessa skäl hemställer Utskottet,
alt Herr Lcmchens ifrågavarande motion ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Fria Konsternas Akademi.
90:o. I fråga om denna Akademi har Kongl. Majit endast begärt att anslaget,
6,000 R:dr, till inköp för Statens räkning af inhemska konstnärers arbeten måtte
såsom reservations-anslag i Riks-staten uppföras. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas,
hurusom Akademien i afseende härå, uti underdånig skrifvelse, anfört, att ifrågavarande
anslags begagnande till större eller mindre del hufvudsakligen berodde
af de arbetande konslnärernes produktivitet, hvilken åter lill sin natur och af många
lätt insedda skäl vore så omvexlande, att inköps-mcdleu torde det ena året alldeles
icke komma att anlitas, men deremot eli annat år befinnas otillräckliga till inlösen
af hembjudna^ konstarbeten, hvilkas egande vore för Staten och det allmänna önskvärd!,
samt alt således anslagets användande inom året, såsom utgörande vilkoret
för detsammas oinskränkta användande, skulle i väsendtlig mån nedsätta och förringa
de fördelar, som deraf kunde för den inhemska konslodlingcn förväntas, och dessutom
medföra den olägenhet, att inköp af sådana konstverk, hvilkas högre värde
toge mera än ett års anvisade medel i anspråk, blefve omöjligt; och då dessa förhållanden
torde innebära fullt giltiga skäl för den föreslagna förändringen i afseende
på anslagets natur, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj is ifrågavarande nådiga framställning mätte af
Rikets Ständer bifallas.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
159
91:o. Under åberopande af den klagan, som iner än en gång försports deröfver,
att lärosalarne i Akademien för de Fria Konsterna vore tillslutna för qvinliga
elever och della oaktadt i Akademiens stadgar ej funnes antvdt, att qvinnor med
erkända konstnärsanlag och som visade sig kunna uppfylla de fordringar, hvilka vore
bestämda såsom vilkor för inträde i Akademiens olika klasser, borde uteslutas från
åtnjutande af de förmåner, denna stiftelse åt konstens idkare erbjöde, bar Herr
Olivecrona, K., uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad, motion
(N:o 224), vidare anfört, att, då Akademiens syftemål vore danandet af skicklige konstnärer
genom att befrämja utbildandet af de lyckliga anlag, som naturen förlänat åtskilliga
individer; — då uti dess stadgar ej funnes något förbud mot qvinliga elevers
tillträde till lärosalarne; — då vi egde mer än eli bevis derpå, att äfven den Svenska
qvinnan, alla binder oaktadt, kunde förvärfva en ej obetydlig koustnårsskicklighet,
kunde uppträda såsom sjelfständigt skapande konstnär, borde man ej längre förneka
den med anlag och kärlek lör konsten begåfvade qvinnan den kostnadsfria undervisning,
som hon såsom Svensk medborgarinna borde kunna förvänta af den på Svenska
folkets bekostnad underhållna Akademien för de fria konsterna; och har motionären,
på grund häraf och under åberopande af utlandets exempel, föreslagit att
Rikets Ständer måtte dels hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det sådana åtgärder
vidtoges, hvarigenom åt qvinnor kunde beredas kostnadsfri undervisning vid
Akademien för de fria konsterna samt åtnjutande af de förmåner, sorn dermed vore,
enligt stadgarne för denna Akademi, förenade, dels bevilja ett årligt anslag af 4,000
R:dr R:mt, alt af Kongl. Majit disponeras för ifrågavarande uudervisnings lämpliga
anordnande.
Då man i flera andra Tiglningar öppnat utvägar för qvinnan att förskaffa sig
kunskaper och talanger, för att dymedelst sälta henne i tillfälle all bereda sig en
mera oberoende ställning i samhället, synes det af motionären väckta förslag så
mycketj|mera förtjent af uppmärksamhet, som den sköna konsten ostridigt lika
väl egnar sig för behandling af qvinnan som al mannen. De föreskrifter, som i den
för Akademien utfärdade nådiga stadga meddelas, synas ej heller antyda, att enligt
densamma tillträde till Akademien skäligen bort qvinliga elever förvägras. Då emellertid
undervisningens utsträckning till qvinliga elever nu ej kan åvägabringas utan
ökad undervisningsskyldighet för Akademiens lärare, fordrar billigheten alt desse derför
erhålla någon ersättning. Utskottet föranlåtes alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte i anslaget för Fria Konsternas Akademi
bevilja en tillökning af 4,000 R:dr, på det att åt qvinnor må
beredas tillfälle till kostnadsfri undervisning vid nämnda Aka
demi
och åtnjutande af de förmåner, som, enligt Akademiens
stadgar, äro dermed förenade.
160
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 139.
Musikaliska Akademien.
92:o. Uli en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, N:o 146, som blifvit
till Utskottet remitterad, liar Friherre Bonde, K., anfört, hurusom vid Musikaliska
Akademien lärolimmarne, som enligt 1856 års stat, med ett årsanslag af 9,000
Il:dr, utgjort 63, år 1858, då årsanslaget fördubblades, blifvit ökade till 141 i veckan.
Elter 1858 års organisation hade emellertid flera förhållanden inträffat, som framkallade
behofvet af ett ökadt antal lärotimmar, äfvensom i följd deraf ökade löner
m. m., i brist hvaraf undervisningen Liefve lill stor del hämmad i sin utveckling.
Så erfordrades i piano-klassen, som med ett stort antal elever endast hade 12 lärotimmar
i veckan, en tillökning af 10 timmar och en löneförhöjning för läraren af
1,000 R:dr, i klassen för blåsinstrumenter, med likaledes 12 undervisningslimmar,
men omkring 50 elever, en tillökning af 8 timmar och 800 R:dr, och för läraren
i musikens historia och estetik, som, med endast 600 R:drs lön, har 2 timmars
föreläsningsskyldighet i veckan, en förhöjning af 600 R:dr, äfvensom arfvode för
orkester-anföraren 500 R:dr, löneförbättring för bibliothekarien 300 R:dr, och för
vaktmästaren, som nu endast har 450 R:dr, 50 R:dr, samt tillökning i hyresmedel
och expenser, tillhopa 1,250 Rulr; och har motionären föreslagit alt berörda belopp
måtte af Rikets Ständer beviljas.
Af de i motionen meddelade närmare upplysningar äfvensom af hvad utaf motionen
bilagda terminskataloger inhemtas, finner Utskottet ådagalagdt, alt Musikaliska
Akademien, der under sednare åren undervisningen synes med nit och på ett verksamt
sätt hafva blifvit ombesörjd, har behof af någon tillökning i hittills varande
anslag, derest denna undervisningsanstalt skall kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt fortgå och ändamålsenligt utvecklas. Men då Utskottet ej är i tillfälle att tillförlitligt
bedöma lämpligheten af den utaf motionären föreslagna fördelning, tillstyrker
Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte bevilja den af bemälde motionär föreslagna
tillökningen i Musikaliska Akademiens anslag, 4,300 R:dr
årligen, att, enligt Kongl. Maj.ts nådiga disposition, efter Akademiens
hörande, för undervisningens befrämjande vid Akademien
användas.
Naturhistoriska Riksmuseum.
95:o. Med anledning af Vetenskaps-akademiens gjorda underdåniga hemställan
att, — emedan i afseende på vården och förökandet af museets förråder, vore vigtig!
att, för nödig beräkning, på förhand noga kånna de årliga tillgångarne, l. ex.
för inköp af dyrbarare samlingar, hvilka skulle terminvis under loppet af flera år
betalas
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
161
betalas, men en sådan fördel föga kunde begagnas så länge utaf anslaget till malerielen,
till inköp af sällsynta föremål och till arbetsbiträde, utgörande 12,500 l!:dr
Rint, större delen, eller 0,000 R.dr, endast för tiden intill nästa statsregleringsperiod
vore anvisad, — berörda anslag mätte varda i sin helhet på ordinarie stat
uppfördt, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, alt berörde 9,000 R:dr måtte på ordinarie
stat upptagas; och då Akademiens berörda hemställan synes Utskottet vara väl grundad,
tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte af
Rikets Ständer bifallas.
94:o. Vidare har Kongl. Majit begärt att lönen för Konservatorn vid Naturhistoriska
Riksmuseum måtte höjas med 1,000 Ridr och att för dennes biträden
mätte ytterligare anvisas 400 Hulr; Och då, på sätt af Statsråds-protokollet inherntas,
de göromål, som åligga Konservatorn vid museum och hans biträden, komma
att genom lokalens utvidgning väsendtligen förökas, enär ej blott de stora, hittills
al bristande utrymme oberedda och ouppställda lörråderna al naturalster fordra mycket
arbete och tid, om de skola kunna snart ordnas, utan ock uppsigten öfver samlingarne
blifver långt vidsträcktare än tillförene, hvartill kommer alt Konservatorn,
oaktadt all skicklighet, icke inom landel eger utsigt till någon befordran, synas de
föreslagna tillökningarne för institutionen behöfliga, hvadan Utskottet, med anmälan
alt Konservatorns aflöning för närvarande utgör 1,500 Ridr, tillstyrker,
att de af Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende äskade belopp,
tillhopa 1,400 R:dr årligen, måtte af Rikets Ständer
beviljas.
95:o. Uti särskilda inom Riks-Stånden väckta, till Utskottet remitterade motioner
hafva Herr Lilliehöök, C. B., (under N:o 109), Riksarkivarien Nordström (un
der
N:o 84) och Herr A. Blanche, (under N:o 110) anfört, hurusom inom Riksmuseum
en gren af naturhistorisk vetenskap, nemligen Palceontologien, läran om de
förgångna organismerna, det organiska lifvets historia, ännu icke vore särskildt representerad,
ehuru denna vetenskap numera i alla civiliserade länder sysselsätter talrika
forskare och genom de lysande resultater hon vid geologiens sida vunnit, i hög
grad ådragit sig den bildade allmänhetens uppmärksamhet. Behofvet af en särskild
afdelning för palaeontologi med egen intendent hade länge varit insedt, men så länge
museets trånga lokal ej en gång medgifvit alt på ett tillfredsställande sätt ordna de
afdelningar, som redan funnes, hade för paheontologien intet annat kunnat göras, än
att begagna de tillfällen, som erbjudit sig att anskaffa goda samlingar af försteningar,
särdeles från Sveriges egna formationer och att tillsvidare förvara dem i förråden.
I musei nya byggnad vore emellertid en passande lokal för palaeontologien
afsedd; och hafva alltså motionärerne — med anmälan alt på det Naturhistoriska
Riksmusei stat för närvarande lunnes upptagne 5 intcndentslöner, deraf 2 å 4,000
Bih. Ull B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 21
162
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
R:dr och 3 å 5,500 R:dr, samt att anslagen till samlingarne vore sålunda fördelade,
att på zoologiens trenne afdelningar bomme 6,700 R:dr, på botaniken 2,000 R:dr
och på mineralogien 5,600 R:dr, —• föreslagit att, på grund af dessa förhållanden
och med hänseende lill kostbarheten af vissa föremål, som ej borde saknas i en
samling af ifrågavarande slag, Rikets Ständer mätte anslå till lön för en Intendent
vid Riksmusei palaeontologiska afdelning 3,500 R:dr, samt till förökande af samlingarna,
materiel och vetenskapligt biträde årligen 5,000 R:dr eller 2,500 R.dr.
Då Paleeontologien på sednare tiden tillvunnit sig allt större och mera allmänt
intresse samt under nuvarande förhållanden ej ens de redan befintliga samlingarne
i denna vetenskapsgren kunna göras lör allmänheten tillgängliga, tvekar ej Utskottet
alt motionärernes framställningar understödja, helst tillfälle lärer erbjuda sig alt vid
denna institution fästa en vetenskapsman, som för sina forskningar i nordens paleeontologi
och geologi redan åtnjuter ett stadgadt anseende, såväl inom som utom fäderneslandet;
och tillstyrker Utskottet alltså,
att Rikets Ständer måtte på det sätt ifrågavarande motionen bifalla,
att på Riksmusei stat uppföres dels såsom lön för en Intendent
vid musei palajontologiska afdelning 3,500 R:dr och
dels till ordnande och förökande af denna afdelnings samlingar,
samt till materiel och vetenskapligt biträde, ett belopp af 2,500
R:dr.
Allmänna Institutet för blinda oell döfstumma.
96:o. För beredande af förhöjning i anslaget till allmänna Institutet för blinda
och döfstumma hafva inom samtliga Riks-Stånden blifvit väckta och till Utskottet
remitterade följande motioner, nemligen
a) hos Ridderskapet och Adeln, under N:o 256, af Herr Fahnehjelm, G.,
hvilken — under erinran hurusom, genom uppförandet af den nya byggnad vid berörda
Institut, som för beredande af rymligare och sundare lokaler varit af behofvet påkallad,
och för hvilken kostnaden blifvit beräknad alt uppgå till omkring 550,000
R:dr, deraf Rikets Ständer vid tvänne föregående tillfällen anslagit tillsammans 157,000
R:dr och hvartill, för betäckande af återstående kostnaden eller omkring 200,000 R:dr,
efter af Kongl. Majit dertill i nåder lemnadt tillstånd, blifvit använda de medel,
som genom enskildes donationer och uppkomna besparingar m. rn. under tiden alltsedan
Institutets stiftelse tillfallit detsamma, Institutet sålunda gäll i mistning af
räntan å dessa medel eller omkring 12,000 R:dr årligen — fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, alt, om icke någon ersättning derför bereddes Institutet, detsamma
i högst betydlig mån måste inskränka sin välsignelsebringande verksamhet,
hvilket vore så mycket beklagligare, som antalet af döfstumma, som söka inträde
vid Institutet, vore i ständigt tilltagande; samt, af sådan anledning och för alt be
-
Stats-UtslcoUets Utlåtande N:o 139.
163
reda tillgång till anställande of en eiler tvänne nya lärare samt ökade löner åt de
nuvarande, yrkat att anslagssumman för Institutet mätte under nästkommande stats—
regleringsperiod förhöjas från 45,000 tt:dr lill 00,000 R:dr Hunt;
b) inom Preste-, Borgare- och Bonde-Slånden af Doktor Wensjoe, N:o 141, Herr
Rinman, N:o 275, och Biksdagsfullmägtigen Nils Olsson från Malmöhus län, N:o 412,
hvilka lästat uppmärksamheten derå, alt antalet af döfstumma barn inom riket, enligt
Statistiska Cenlral-byråns uppgifter, vid 1855 års slut uppginge till 549 emellan
1—15 år eller omkring 2 75 inom lämplig undervisningsålder, och att undervisning
för närvarande lemuades ål 99, deraf 05 underhölles på Statens bekostnad,
men att då olvariberörda nybyggnads fullbordande medtagit största delen af Institutets
egna kapitaltillgångar, hvaraf den årliga räntan likväl så väl behöfts för att bidraga
ej allenast till bestridande af de för Institutets ändamålsenliga verksamhet nödiga
utgifter, än äfven till underhåll på Institutets fond af ett större antal fri-elever,
det årliga statsanslaget af 45,000 R:dr numera vore alldeles otillräckligt tiil underhåll
af det ökade antal elever, eller 180, som den nya lokalen vore afsedd att inrymma;
hemställande af sådan anledning bemälde motionärer, det Rikets Ständer,
för alt bålla Institutet skadeslöst för nämnda ränteförlust, ville bevilja en tillökning
af 15,000 R:dr i det för denna inrättning nu utgående statsanslag; samt likaledes
c) inom sistnämnda Riks—Stånd af Riksdagsfullmägtigen Sven Rosenberg från
Christianstads län, N;o 221, som, då han ansett det vara samhällets oafvisliga pligt
att vid ifrågavarande anstalt bereda utrymme åt så många sorn möjligt af dessa
nödens barn, hvilka ingen afgift kunna erlägga, samt med /'åstadt afseende å den sämre
ställning, i afseende å löner och trygghet för framtiden, som Institutets lärare-korps
innehade i jemförelse med lärarne vid Statens elementarläroverk, föreslagit
l:o att Rikets Ständer måtte öfvertaga de intelleklueia lärarnes vid Institutet
aflöning, mot förbindelse lör Institutet alt mottaga så många ytterligare fri-elever,
som motsvarade beloppen af lärarnes nuvarande löner;
2:o ali ursprungliga lärarelönerna, enligt nuvarande praxis vid Institutet, bestämmas
till 800 R:dr, med rättighet till löneförhöjning i samma proportion somför
rikets elementarlärare är bestämd;
5:o att tili en Direktör anslås en årlig lön af 1,500 R:dr;
4:o alt för detta ändamål och för de ytterligare lärare, som efter Institutets
utvidgning lära blifva alldeles nödvändiga, anvisas ett årligt statsanslag af 15,000
R:dr; samt
5:o att såsom vilkor bestämmes, det hvarje lärare, efter ett års oförvitlig
tjenstgöring, af Direktionen förses med behörig fullmagt.
Sedan Rikets Ständer vid 1855—1854 årens riksdag beviljat 25,000 R:dr
Banko eller 57,500 R:dr Runt för uppförande al en ny lärohusbyggnad vid omförmälda
Institut, anmälte Direktionen öfver Institutet den 29 November 1856 hos
Kongl. Maj: t, bland annat, alt, i anseende till den utsedda byggnadsgrundens opålit
-
164
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 139.
liga beskaffenhet och utrymmeis otillräcklighet, Direktionen funnit sig löranlåten för
tillfället uppskjuta åtgärderna för byggnadsföretagets utförande och, med biträde af
tillkallad sakkunnig person, vid Öfre Manilla utsett en annan byggnadsplats, som vore
både högland, sund och rymlig och sålunda syntes för ändamålet företrädesvis tjenlig;
alt Direktionen, med afseende på det ständigt vexande antalet af sökande till ej
mindre gralislrum, än platser emot betalning vid Institutet, funnit angeläget att den
nybyggnad, sora blefve vid Institutet uppförd, komme att innehålla icke allenast de
förut tilläinnade större lärosalarne, utan äfven öfriga för inrättningens utvidgade verksamhet
nödvändiga lokaler; samt alt Direktionen derföre låtit upprätta ritning å en
ny byggnad, afsedd äfven för emottagande af ett betydligen tillökadt antal elever;
varande denna ritning åtföljd af fullständigt kostnadsförslag, enligt hvilket kostnaden
skulle uppgå till 96,000 1«:dr Banko, en summa, som dock vid förslagets granskning
hos Öfver-intendents-embelet ansetts böra beräknas lill 105,000 It:dr samma
mynt.
Uppå Kongl. Maj:ts i anledning bäraf framställda nådiga förslag funno Rikets
Ständer vid 1856—1858 årens riksdag sig böra, förutom det förut beviljade anslaget
af 57,500 R:dr R:mt, anvisa en summa af 120,000 R:dr samma mynt för
uppförande, efter upprättadt förslag, af den ifrågasatta nybyggnaden på den plats,
hvilken derför kunde af Kongl. Majit i nåder pröfvas vara mest lämplig.
Jemte det sålunda dessa anslag, sammanlagda uppgående till fullt den summa,
som af Öfver-intendents-embetel ansetts för byggnadens fullbordande erforderlig, voro
fästade vid det då framlagda byggnadsförslag^, lärer det väl ej vara tvifvel underkastadt,
alt ju Rikets Ständer, vid anslagens beviljande förutsatte, alt de Institutet
tillhöriga kapilaler, med hvilkas ränteafkaslning inrättningens underhåll till ej ringa
del beslriddes, fortfarande komme att för detta ändamål oförryckt bibehållas. På sätt
härofvan ur motionerna anföres, lärer emellertid den byggnad, som nu vid Institutet
är under uppförande, beräknas komma att, utöfver den summa af 157,500 R:dr
Runt, som lanns upptagen i det kostnadsförslag, hvilket låg till grund för Rikets
Sländers ofvan anmärkta beslut, erfordra ytterligare 200,000 R:dr samma mynt och
uppgifves tillika alt Direktionen beredt sig Kongl. Majlis nådiga tillstånd att af Institutets
fonder för byggnadsföretaget använda detta belopp. Vid sådant förhållande
har Utskottet, som anser det vara af största vigt, alt denna inrättnings gagneliga
verksamhet icke af brist på underhållsmedel inskränkes, dock ansett sig för närvarande
och intill dess de omständigheter, som varit förenade med det ifrågavarande
byggnadsföretaget, blifvit fullständigt utredda, icke kunna tillstyrka någon förhöjning i
Institutets årsar.slag, men på det Institutet emellertid må kunna bland den stora
mängden sökande mottaga så många elever, som utrymmet medgifver, tillstyrker
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte för instundande slatsregleringsperiod
på Riksgälds-konloret anvisa ett årligt belopp af 15,000 Ridr
Ståts-Utskottets Utlätande~N:o 139.
165
för underhåll af fri-elcver vid ifrågavarande Institut, samt att
Rikets Ständer hos Kongl. Maj-.t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t ville låta behörigen utreda de omständigheter, som
varit förenade med det nu utförda byggnadsföretaget, samt för
Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga fullständigt förslag
lill ordnande af Institutets verksamhet.
9 7:o. Uti tvänne från Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet lill Utskottet
remitterade motioner (N:ris 197 och 158) halva Herrar Bildt, D. G., och
Avg. Blanche anfört hurusom, med anledning af otillräckligheten af det å Manilla inrättade
institut för blinda och döfstumma, hvarigenom så många döfstumma barn
beröfvades tillfälle till all slags bildning och undervisning samt utkastades i verlden
utan medel till sjelfförsörjning och beröfvade möjligheten alt ens göra sig förstådda
af sina medmenniskor, redan för 20 år sedan en ung flicka, Mamsell Jeannette Berglind
under vistandet å Manilla uppgjort planen att grundlägga en egen liten skola
för döfstumma. Under fortsatt mångårigt vistande vid nämnda Institut och daglig
beröring med de olyckliga barnen hade denna plan mognat till verkställighet och vid
42 års ålder med ett sammansparadt kapital af 400 R:dr R.mt började hon sitt
raenniskovänliga företag, hvilket hon, oaktadt alla vänners afrådan och många mot
gångar,
fullföljde i fast tillit till den goda sakens framgång och fromt förtröstande
på Försynen. För något öfver 2$ år sedan öppnades den lilla skolan i en mindre
lokal på Norrmalm i Stockholm med biträde af en ung från Manilla utgången döfstum
artist, hvilken, lifvad af varmt nit för företaget, åtog sig att undervisa barnen
ulan annan ersättning än fri bostad och föda. Hyra och lefnadskostnader öfverstego
snart inkomsterna, som utgjordes af de utaf lärjungarne erlagda årsafgifterna,
högre för helpensionärer och lägre för halfpensionärer, men flertalet voro fattigmans
barn och föreslånderskan hade ej hjerta alt bortvisa de medellösa små, hvaraf följden
blef att många betalade blott half eller fjerdedels afgift. Under vexlande öden
hade det lilla hemmet och skolan för döfstumma sålunda fortgått i snart trenne år,
derunder undervisning och vård lemnats åt 15 döfstumma barn, deribland 7 helpensionärer,
G från landsorten och de öfriga från hufvudstaden; och hafva motionärerne,
hvilka, sedan skolan nu inflyttat i en rymlig och särdeles lämplig lokal samt
erhållit ännu en lärare, ansett denna läroanstalt, på sätt äfven ett af föreståndaren
för Ailmäuna Institutet för blinda och döfstumma utgifvet, af motionärerne bifogadt
intyg vitsordade, vara fullt ändamålsenligt ordnad och motsvara en förberedande skola
för döfstumma, hemställt, att, för densammas fortgående i ostörd verksamhet samt
för beredande af tillfälle att derstädes meddela uppfostran åt ett större antal af ifrå
gavarande
vanlottade barn, Rikets Ständer, till understöd för Mamsell Berglinds nämnda
barnahem och skola för döfstumma, ville bevilja ett årligt belopp, hvilket föreslagits
till 3,000 R:dr af förstnämnde och till 1,500 R:dr af sistnämnde motionär, med
hvilken, vid motionens remitterande, flere ledamöter af Borgare-Ståndet sig förenat.
166
Stats- Utskottets Utlåtande N\o 139.
Onekligen finnas inom samhället ålskilliga inrättningar och företag, hvilka, ehuru
åsyftande att bereda fördelar åt det allmänna, likväl äro af sådan beskaffenhet att
desamma bäst lämpa sig för oell uteslutande höra främjas och uppehållas af den
enskilda omtankan och välgörenheten och för hvilka Statens medel således icke böra
tagas i anspråk. Från denna allmänna grundsats måste dock någon gång undantag
göras och tiil dessa synes med skäl kunna hänföras den barmhertighetsanstalt, hvars
understödjande från Statens sida nu af ofvanbemälde motionärer påkallats. Det förtjenstfull
och ädla bemödandet att åt desse samhällets mest olycklige och vanlottade
medlemmar bereda icke blott ett beni, ulan äfven tillfälle lill undervisning, och bildning,
bör icke helt och hållet af Staten förbises och en gåfva såsom uppmuntran till
fortsatt verksamhet i denna rigtning och till hjelp åt dessa fattiga barn synes Utskottet
kunna, utan att Staten derigenom ikläder sig någon förbindelse lill fortsatta
understöd för framliden, för en gång beviljas. De skäl motionärerne till stöd för
erhållande af statsbidrag för ifrågavarande undervisningsanstalt, hvilken, enligt kompetente
personers omdöme, lärer vara synnerligen väl ordnad, andragit, äro också
i hög grad behjerlansvärda och Utskottet finnér sig derför ega giltig anledning
hemställa,
alt Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla berörda framställningar,
att, till understöd åt den af Jeannette Berglind i hufvud
staden
inrättade undervisningsanstalt för döfstumma barn, för en
gång å Riksgälds-kontoret anvisas eli belopp af 4,500 R:dr.
Kyrkors underhåll.
98:o. Såsom vin- och bvggnadssäd till Fölinge församlings kyrka i Jemtland
har Kongl. Majit begärt årligen 7 tunnor eller 44 kubikfot 1 kanna säd; och då af
Statsråds—prolokollet inhemlas, att berörda kyrka, som för närvarande i vin- och
byggnadssäd uppbär endast 6 tunnor 20 kappar korn, jemväl med den begärda tillökningen
kommer alt erhålla mindre, än provinsens kyrkor i medeltal uti ifrågavarande
hänseende uppbära, äfvensom att kyrkan, i anseende till nu pågående laga
skiftesförrätlniug, hvari prestbordet ingått, redan iråkat en skuld af 1,505 R:dr 95
öre, får Utskottet, helst tillgång på Kronan behållen tionde inom församlingen före
finnes,
tillstyrka,
alt Rikets Ständer måtte äskade 44 kubikfot 1 kanna oindelt
spanmål årligen bevilja.
Resestipendier saint läroböckers och larda verks lifgifvande.
99.o. Med tillkännagifvande, det Kongl. Majit ville till Riksgälds-kontoret öfverlemna
f. d. Kansli-styrelsens handkassas kapital, 15,500 R:dr, jemte derå upp
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 139.
167
lapna odisponerade räntemedei, har Kongl. Maj:t begärt att det för ofvanberörda ändamål
uppförda anslag, 15,600 R:dr, måtte förhöjas med 4,400 R:dr.
Jemte nyssnämnda i Riks-staten uppförda anslag till resestipendier samt läroböckers
och lärda verks utgifvande, har jemväl afkomsten af f. d. Kansli-styrelsens
handkassas kapital, efter afdrag af eli derifrån utgående gratial å 200 R:dr, blifvit
för enahanda ändamål använd. Enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen,
har emellertid antalet af dem, som från anslaget sökt understöd, särdeles för vetenskapliga
resor, redan från början varit högst betydligt, hvilket år 1851 föranledde
Kongl. Maj:t att till lättnad i afseende på anslagsmedlens fördelning, vidtaga den åtgärd,
alt två resestipendier, ett större å 1,800 R:dr och ett mindre å 1,200 R:dr
R:mt, skulle på förslag af Sundhets-kollegium åt läkare utdelas, samt dylika stipendier
på förslag af de Akademiska Konsistorierna och Akademi-kanslern tilldelas
två vetenskapsidkare vid hvartdera universitetet, hvarefter återstoden af anslaget skulle
användas dels till reseunderstöd åt personer, hvilkas ansökningar blifvit af andra
auktoriteter förordade, dels såsom bidrag till utgifnings-kostnaden för läroböcker och
lärda verk, hvilka, efter vederbörandes deröfver afgifna yttranden, kunde pröfvas företrädesvis
vara af sådant bidrag förtjenta. Under det sålunda tillfällen kunnat i någorlunda
betydande mån beredas vid universiteten anställde vetenskapsidkare, äfvensom
läkare, att genom resor befordra sina forskningar och studier, hade deremot tillgången
ej medgifvit, att anslagets andra, ej mindre angelägna ändamål, nemligen att
lemna reseunderstöd åt andra vetenskapsmän eller bidraga till vetenskapliga arbetens
utgifvande, hvarom i sednare tid allt talrikare ansökningar till Kongl. Majit inkommit,
kunnat befrämjas på ett sätt, som i någon väsendtlig mån motsvarat behofvet
i vårt land, der sådana arbeten vanligtvis ej hade att från allmänhetens sida påräkna
ett deltagande, hvarigenom deras offentliggörande blefve mot förlust betryggadt.
I betraktande af hvad sålunda förekommit och då Statens mera verksamma
mellankomst i denna angelägenhet synes för befrämjande af vetenskaplig forskning
särdeles magtpåliggande, tillstyrker Utsokttet,
att anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks
utgifvande måtte till 20,000 R:dr årligen förhöjas.
100:o. I afseende å Åttonde Ilufvudtitelns öfriga, här ofvan ej särskildt omförmälda,
anslag har fråga om förändring i nu anvisade belopp icke förekommit;
hvadan Utskottet hemställer,
att dessa anslag må bestämmas till enahanda belopp, som i
nu gällande Riks-stat äro upptagna;
Kommande, i följd af hvad Utskottet uti föregående punkter af detta utlåtande
tillstyrkt och föreslagit, Hufvudliteln att ökas med 743,900 R:dr och således dess
slutsumma, sedan, för jemnande deraf, anslaget till skrifmaterialier och expenser
blifvit ökadt med 2 R:dr 66 öre, alt uppgå till 4,020,300 R:dr, på sätt närlagde
tabell litt. C. närmare visar.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1863
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
1
Dessutom hafva för tillfälliga behof å denna Hufvadtitel uedannätmida särskilda
anslag dels för eu gäng, dels för viss bestämd tid, blifvit äskade.
101:o. Af Kongl. Majit är hegardt, att Rikets Ständer måtte för eu gång anvisa
till reparation och inredning af Vetenskaps-akademiens äldre hus 98,(18! H:dr
30 öre.
I afseende härå meddelas i Statsråds-protokollet, hurusom, efter det Vetenskapsakademien,
som i sin vård emottagit rikets naturhistoriska museum, i underdånig
skrifvelse den 11 Juni 1836, fästat Kongl. Majits uppmärksamhet på behofvet af
ökadt utrymme lör detsamma och med anmälan att Akademien ansåge ett sådant
lämpligast beredas derigenom att de mindre hus, som funnos å den af Akademien
inköpta s. k. Abrahamsénska egendomen, blefve uedrifna och en byggnad, i likhet
med Akademiens intill denna egendom belägna äldre hus, kring den öfriga delen af
qvarteret, äfvensom en sammanbindande byggnad tvärt öfver gården uppfördes, anhållit
att för detta byggnadsföretag, som, enligt upprättadt kostnadsförslag för det äldre
huset, afsett dess förseende med nytt yttertak och några förändringar i öfrigt,
nödvändiga för musei anordning i dess helhet, få sig beviljadt det i kostnadsförsiaget
upptagna belopp, 430,000 R:dr, Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majits i öfverensstämmelse
härmed allåtna Proposition, för den ifrågaställa tillbyggnaden anslagit
förenämnda 430,000 Ridr, att med halfva beloppet utgå under hvardera af de
nästföljande statsregleringsperioderne. Sedermera hade Vetenskaps-akademien, uti underdånig
skrifvelse den 11 Juni 1862, anfört att hon redan låtit uppföra och inreda
större delen af nybyggnaden och komme att, sedan det Abrahamsénska huset, hvilket
dittills ej kunnat undvaras, påföljde höst nedrifvits, i dess ställe uppföra den mindre,
nu ensamt återstående, delen af nya byggnaden. De anslagna medlen, hvilka, lemnade
»endast med afseende på den nya byggnaden», Akademien trott sig pligtig att
uteslutande dertill använda, blott med undantag af ingångens ordnande genom det
gamla huset, blefve sannolikt tillräckliga ej mindre för hela nybyggnadens utförande
och vanliga inredning, än äfven för dess kostsamma inredning med skåp och öfriga
inrättningar för uppställandet af de samlingar, som deruti skulle inrymmas, till hvilket
ändamål således icke något särskildt anslag komme att erfordras, såsom förut varit
afsedt. Kostnaden härför hade ej kunnat betydligt understiga det belopp, som det
gamla husets ändring och iståndsättande kräfde, ehuru detta blefve mera omfattande
än man kunnat förutse. I stället för att göra framställning om samlingarnes anordning
i det nya huset, finge Akademien utbedja sig behöfligt anslag till det gamla
husets iståndsättande och förändring, hvilka åtgärder påkallades för det helas ordnande
och öfverensstämmelse!» i det yttre emellan husets äldre och nyare afdelningar, äf
vensom
för uppställningen och vården af de samlingar, som deruti ingingo. Derigenom
att ordnandet af den del af museum, som i nybyggnaden inrymdes, eller största
delen af de zoologiska samlingarne, först företoges, vunnes den fördel, alt då denna i
Bih. till R. St. Prot. 1802 & 1803. 4 Sami. 1 Afd. 3 liand. 1 Haft. i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
annan händelse länge måste förblifva i ett för vården af en så dyrbar egendom menligt
skick, densamma nu så mycket förr blefve tillgänglig. Dessutom hade de anvisade
medlen beredt Akademien tillfälle vidtaga den, icke ursprungligen afsedda, men
tids- och ändamålsenliga åtgärden att i museerna, såsom utrikes vanligen vore fallet,
genom uppvärmning med vattenrör bereda möjlighet för sä\äl den större allmänheten,
som för dem, hvilka vetenskapligt begagnade dessa samlingar, att äfven under den
kalla årstiden kunna utun obehag der vistas. Då värmeledningen i de delar af det
gamla huset, hvaruti museum inginge, syntes böra fortsättas, komme detta att erfordra
någon förhöjning af mellanväggarne, på det rummen ej genom golfvens höjning för
ledningsrörens inläggning skulle blifva lägre än förut och anbringandet af gallerier i
i dem omöjliggöras. De hufvudsakligaste arbeten, som i öfrigt vid det gamla huset
förekomme, vore vattentakets förnyande med bättre takstolar och betäckning med
jernplåt, läggandet af annan brandbotten, nya bjelkar och gipstak i museerna m. m.
Utom de härtill erforderliga medel behöfdes äfven anslag för införande af värmeledning
samt gas- och vattenledningar, äfvensom lör anbringande af åskledare, hvilket
allt vid en byggnad, sådan som den ifrågavarande, icke syntes böra saknas, samt för
skåp m. m. till uppställning af de i det äldre huset ingående samlingar, hade Akademien
i anseende härtill anmält behofvet af följande anslag, nemligen för
det gamla husets iståndsättande och förändring till yttre öfverensstämmelse med tillbyggnaden
R:dr 64,712: 30.
den inom sistnämnda byggnad aubragta värmelednings utsträckning
till vissa lokaler inom den gamla
skåp och hyllor m. m. för den botaniska och mineralogiska samlingen
samt återstoden af den zoologiska, äfvensom för
Akademiens bibliothek
gas- och vattenledningar
åskledare
tillsammans R:dr R:mt 98,661: 30.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Departements-chefen anfört,
bland annat, att då det kostnadsförslag, på grund hvaraf Vetenskaps-akademien begärt
och Rikets Ständer år 1858 beviljat omförmälda 450,000 R:dr, äfven upptagit
hvad till det äldre husets förseende med yttertak och åtskilliga såsom nödvändiga
ansedda förändringar i samma byggnad erfordrades, hade, enligt Departements-chefens
åsigt, icke af den uppställning, Rikets Ständers beslut erhållit, kunnat härledas något
hinder för Akademien att använda de anvisade medlen till de förbättringar å det äldre
huset, som vid kostnadsförslagets upprättande tagits i beräkning; men, enligt hvad
Departements-chefen, genom infordrade uppgifter, erfarit, uppginge kostnaderna för
sådana inredningsarbeten i det nya huset, hvilka icke varit afsedda att gäldas med
det lemnade anslaget, men deraf nu komme alt liqvideras, till omkring 42,000 R:dr,
ett belopp vida öfverstigande de i kostnadsförslaget för det äldre huset beräknade
» 2,600: —
» 26,840: —
» 3,029: —
» 1,500: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139 (Fortsättning.)
3
poster. Détta förslag syntes således icke, fastän en del af de upptagna arbetena lemnades
ofullbordad, kunna anses öfverskridet, utan angåfve i stället en besparing, och
den af Akademien följda ordning vid arbetenas verkställande komme utan tvifvel, såsom
Akademien anfört, att medföra den dubbla fördel att de rika skatter, Riksmuseum
innehåller, blefve både bättre vårdade under byggnadstiden och snarare än annars
ske kunnat för allmänheten tillgängliga.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit och då Ofver-intendents-embetet,
i ämnet hördt, förklarat sig hvarken mot lämpligheten al de ifrågaställa arbetena
eller mot de för dem beräknade kostnaderna hafva något att anmärka, tillstyrker
Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning,
bevilja det för reparation och inredning af Vetenskaps-akademiens
äldre hus äskade belopp, 98,681 R:dr 30 öre.
102:o. För bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande i utförande af en
medel-europeisk gradmätning har Kongl. Maj:t begärt att ett bolopp af 25,000 R:dr
måtte för en gång anvisas.
Utaf ett den Kongl. Propositionen bilogdt Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastikärenden
den 25 April 1862 inhemtas, hurusom Vetenskaps-akademien uti underdåniga
skrifvelser dels den 13 November 1861 framställt den åsigt, att de arbeten, som,
med anledning af väckt fråga om en medel-europeisk gradmätning erfordrades inom
Sverige, borde kunna medhinnas under loppet af fyra somrar, och att dessa arbeten
lämpligen kunde sålunda fördelas, att redan 1862 års sommar företoges ej mindre
rekognosceringar för att uppsöka passande terränger för uppmätning af grundlinier, än
äfven en resa till Christiania för uppgörande af en närmare öfverenskommelse med
de Norska geodeterna rörande lämpligaste sättet att kombinera de båda ländernas
arbeten; att under sommaren 1865 sjelfva mätningarne af nämnde grundlinier och
deras konnekteringar med närmaste hufvudtriangelsidor utlördes; att sommaren 1864
användes till att på fältet revidera och förfullständiga Topografiska korpsens vinkelmätningar
i åtskilliga punkter, hvarest sådant kunde med hänsyn till det nya ändamålet
anses behöflig!; slutligen att de erforderliga astronomiska bestämningarne, och
deribland longituds-bestämningar mellan Stockholm och Christiania, samt Stockholm
och Köpenhamn, blefve utförda under sommaren 1865, dels ock den 9 April 1862,
med ledning af denna arbetsplan och till åtlydnad af nådig föreskrift, till Kongl. Maj:t
öfverlemnat förslag å kostnaderna för ifrågavarande gradmätnings utförande inom
Sverige, uppgående till en sammanräknad summa al 25,000 R:dr R:mt; och hade, i
sammanhang med beslutet om nådig Proposition till Rikets Ständer i afseende på
detta anslag, Kongl. Maj:t anbefallt Stats-kontoret att förskottsvis af under händer
hafvande medel utbetala det belopp, Akademien anmält vara för inköp af instrumenter
och verkställande af förberedande arbeten erforderligt.
1 betraktande af ifrågaställa gradmätnings stora vigt i vetenskapligt hänseende,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
och då ej mindre i Sverige, än äfven i de andra iänder, som i utförandet deraf deltaga,
8rbetena redan pågå, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte det för berörda ändamål äskade belopp, 25,000
R:dr, bevilja.
Läroverks-byggnader.
I03:o. Uti en till Rikets Ständer aflåten, till Stats-Utskottet remitterad och
under N:o 78 i Bihang till Rikets Ständers Protokoll införd, nådig Proposition om
medels anvisande till nya eller utvidgade byggnader för åtskilliga elementarläroverks behof,
har Kongl. Majit, bland annat, föreslagit en förhöjning af terminsafgiften för lärjungar
vid elementarläroverken, för att dermed iörstärka stiftens byggnadskassör.
Rörande denna fråga inhemtas af den nådiga Propositionen, bland annat, att något mer
än 40 år förflutit sedan stifts*byggnadskassör med hänseende till inkomster och åligganden
erhöllo den reglering, som i hufvudsaken ännu eger bestånd. Elementarläroverken
#voro vid denna tid dels fåtaliga och dels af ringa omfång, då, utom elementarläroverken
i stifts-städerna, inom hela riket funnos endast 42 lägre skolor och
lärjungarnes antal, äfven vid de mest besökta läroverken, sällan, om ens någonsin, öfversteg
200. I afseende å lärohusens beskaffenhet voro anspråken ringa. Merändels
voro dessa byggnader oansenliga, och icke sällan, då nytt skolhus behöfdes, inköptes
och apterades dertill något äldre boningshus, der lärjungarne inrymdes i trånga samt
äfven i andra hänseenden olämpliga lokaler. Byggnadskassorna voro under sådana
omständigheter i de flesta stift tillräckliga, och beträffande den betydligaste delen af
deras tillgångar eller inkomsten från ecklesiastika sysslor, hvilkas innehafvare afgått
eller aflidit utan att efterlemna nådårsberättigade arfvingar, sä kunde mot dessa medels
användande för sagde ändamål med mindre skäl något vara att erinra, då flertalet
lärjungar, åtminstone vid de högre läroverken, för hvilkas räkning ifrågavarande tillgångar
i främsta rummet togos i anspråk, hade för afsigt att förr eller sednare inträda
i kyrkans tjenst. Förhållandena hade sedan dess väsendtligen förändrats. Elementarläroverken
begagnades numera icke företrädesvis af dem, som ämnade att
blifva prester, utan till vida större antal af sådana lärjungar, som ville egna sig åt
andra tjenstemannabanor eller som, utan att afse något visst yrke, önskade förvärfva
allmän medborgerlig bildning. Hvarje stad, om den ej vore alltför ringa, kände derföre
behofvet af att ega ett elementarläroverk, och Rikets Ständer hade äfven frikostigt
gått sådana önskningar till mötes. Icke destomindre och ehuru under de
sednare åren läroverkens antal betydligen förökats och, åtminstone de högres, mer än
fördubblats, vore lärjungarne vid de aldra flesta vida talrikare än förr vid de mest
besökta läroverken af motsvarande omfång. Men, jemte det i följd häraf ett ökadt
antal skolhus blifvit behöfligt, och bland de äldre många måst undergå betydlig utvidgning,
ej mindre för vinnande af det utrymme i allmänhet, som af sanitära grunder
påkallades, än ock för beredande af särskilda lärorum för undervisningen i vissa
ämnen, såsom fysik och kemi, den alltmera insedda vigten af gymnastiköfningar för
Stats-Utskottet* Utlåtande N:o 139, (Fortsättning.)
5
skolungdomen hade gjort det nödvändigt att för detta ändamål anskaffa dels nya, dels
utvidgade och förbättrade lokaler. Toges slutligen äfven i betraktande att byggnadsmaterialierna
stigit i pris och att större anspråk med skäl gjort sig gällande i afseende
å ifrågavarande byggnaders såväl inredning som yttre prydlighet, så kunde det ej
väcka förvåning, att byggnadskassornas tillgångar numera icke vore för ändamålet till
räckliga,
hvadan äfven Rikets Ständer under de sednaste riksdagarne beviljat betydliga
summor till nybyggnad eller reparation af lärohus äfven i städer, som af ålder
haft förpligtelse att för dylika kostnader sjelfva ansvara.
Redan genom 1856 års Läroverks-stadga gjordes den förändring i afseende å
byggnadskassornas tillgångar, alt derifrån uteslötos inkomster från lediga ecklesiastika
sysslor vid läroverken. Men likasom det ansetts olämpligt, att de till aflöning åt
skollärarne anslagna medel användas till förstärkande af byggnadsfonderna, så kunde
det, under nuvarande förhållanden, ej vara lämpligt att för detta ändamål använda
presterskapets lönemedel. Presterskapet egde billiga och rättvisa anspråk att deraf
komma i åtnjutande för tillvägabringande af en enke- och pupillkassa, som länge varit
behöflig och hvarigenom den vinst skulle beredas äfven församlingarne, att de extra
nådåren kunde i en framtid upphöra. Ingenstädes torde kostnaden för åtnjutande af
undervisning vid de offentliga läroverken vara så ringa, som i Sverige, och det syntes
derföre icke olämpligt, att, då med få och obetydliga undantag Staten ensam bestrede
lärarnes aflöning, för de barn, som begagnade elementarläroverken och icke vore medellösa,
något bidrag lemnades för lärohusen. Ett sådant bidrag, om det ej bestämdes
till högre än 5 R:dr i terminen för hvarje lärjunge, kunde ingalunda blifva betungande,
men skulle likväl, med hänseende till lärjungarnes antal, betydligt öfverstiga
byggnadskassornas nuvarande inkomster från lediga prestsysslor och lemna tillgång icke
allenast till läroverkshusens underhåll, utan ock efter hand till bildande af en fond,
hvilken, isynnerhet i de stift, der läroverkshusen i allmänhet befunne sig i godt och
försvarligt skick, kunde förse med medel till erforderliga nybyggnader.
Då vid landets stigande utveckling behofvet af undervisning och i sammanhang
dermed af rymliga och tidsenliga skollokaler alltjemt ökas och då Staten blott un
dantagsvis
bör betungas med kostnaden för uppförande af läroverksbyggnader och deras
underhåll, synes det Utskottet vara högeligen nödvändigt att på ett ändamålsenligt
sätt bilda byggnadskassör för de särskilda skolorna och sätta dem i tillfälle att
framdeles kunna bekosta uppförandet och vidmaglhållandet af nämnda lokaler. Stiftens
byggnadskassör, hvilka hittills haft detta åliggande, äro, enligt hvad upplyst blifvit,
för ändamålet alldeles otillräckliga och blifva det alltmera i samma mån nya läroverk
uppkomma eller gamla utvidgas. Deras inkomster äro endast tillfälliga, egentligen
endast ett års behållning af hvarje genom dödsfall ledig ecklesiastik syssla, då
ingen nådårsberättigad arftagare finnes; inkomsten af kollekter och frivilliga gåfvor
kan knappast tagas i beräkning. Det af Kongl. Maj;t föreslagna sätt att bereda tillgång
för bildande af en fond, som kunde förse med medel till erforderliga nybyggnader
vid läroverken, genom termins-afgiftens höjande för lärjungar vid desamma,
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:a 139. (Fortsättning.)
synes derföre icke olämpligt, och kati ej heller blifva särdeles betungande, om förhöjningen
ej bestämmes högre än till 5 R:dr och derjemte stadgas att ej blott fattige
och medellöse ynglingar derifrån alldeles befrias, utan äfven att mindre bemedlade,
efter vederbörandes pröfning, kunna erhålla någon lindring dymedelst att desse
befrias från afgiften till läroverkets materiel, men erlägga den till byggnadskassan
eller tvärtom. Denna förhöjda afgift bör likväl, enligt Utskottets tanke, ej ingå till
stiftens byggnadskassör, utan behållas vid de särskilda läroverken, på det att hvarje
sådarit må efterhand kunna erhålla en dess behof fullt motsvarande byggnadsfond,
som vinner ökade tillgångar i förhållande till lärjungarnes vexaride antal, äfvensom
Utskottet anser för säkert kunna antagas, att afgiften villigare erlägges, om den kommer
det läroverk till godo, inom hvilket berörda afgift blifvit upptagen. Enär liera
kommuner åtagit sig skyldigheten att bygga och underhålla läroverkshus och det all
tid
bör kunna antagas att den stad, som eger ett läroverk, skall hafva intresse deraf
att läroverkets byggnader äro i ändamålsenligt skick, synas kommunerna jemväl böra
berättigas att i förvaltningen af de sålunda bildade kassorna deltaga. På grund af
hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker Utskottet,
alt Rikets Ständer mätte, med hufvudsaklifgt bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, besluta en förhöjning af 3 R:dr i den terminliga afgiften för
lärjungar, som begagna elementarläroverken och icke äro medellöse eller
af vederbörande skolstyrelse på ofvananförda skäl derifrån varda befriade,
för att dermed vid hvarje läroverk bilda en byggnadsfond, hvilken ej utan
Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd får till andra ändamål än till nybyggnadsför.
etag och reparationer, efter Konsistorii hörande, användas, och hvilken
skall kostnadsfritt förvaltas utaf Rektor jemte en från läroverket och tvänne
från kommunal-styrelsen i den stad, der läroverket är beläget, utsedde
delegerade och granskas af revisorer, utaf hvilka Konsistorium utser den
ene samt kommunal-styrelsen den andre.
104:o. Uti här ofvan omförmälda nådiga Proposition har Kongl. Maj:t, till verkställande
af nödiga förändringar å Strengnäs läroverkshus, äskat ett belopp af 30,000
R:dr. I afseende å denna läroverksbyggnad hade Domkapitlet i Strengnäs gjort följande
underdåniga anmälan. Uppförd i slutet af 1400-talet och ämnad till biskopshus
ansåges denna byggnad icke ega någon af de egenskaper, som numera fordrades
af ett skolhus. Indelningen af rummen, olämplig till sitt ursprungliga ändamål, vore
det ännu mera för det närvarande. Bottenvåningen innehölle två små mörka, mycket
låga och till annat ändamål oanvändbara vedbodar samt två läsrum, det ena
alnar långt, 4£ alnar bredt och 3g alnar högt och det andra något längre och
bredare, men blott 3| aln högt, båda mörka och fuktiga. I andra våningen funnes
fem rum, af hvilka tre vore små, mörka och omkring 51 alnar höga, ett större,
ljust och rymligt, men derigenom olämpligt att det utgjorde en genomgång för två
andra klasser, och slutligen ett enda stort rum, 51 alnar högt, i hvilket alltid sjette
Ståts-Utskottets Utlåtande N.o 139. (Fortsättning.)
i
och sjunde klassernas båda afdelningar måste undervisas gemensamt och ofta ännu
liera, hvaraf följde att alltid fyra, ofta sex lärare undervisade på en gång i ett enda
rum. Detta rum, beläget öfver vedbodarne, vore dessutom så kallt, att man ej ens
med öfverplagg kunde värja sig för kölden. Öfversta våningen innehölle ett stort,
ett medelstort och tre mindre rum, använda för biblioteket och samlingarna, hvartill
de likväl numera vore alldeles otillräckliga. Således funnes endast sju läsrum, alla,
med undantag af två, mörka och små, hvartill komme att då tamburer helt och hållet
saknades, ungdomen måste vintertiden intaga sina kalla öfverplagg i läsrummen,
hvilket i förening med andra omständigheter medlörde olägenheter, som under nuvarande
förhållanden icke kunde afhjelpas. Utrymme, ljus och luft, de första vilkoret!
för sundheten i hvilken boning som helst, saknades alltså i hög grad uti ifrågavarande
byggnad, till följd hvaraf llerfaldiga menliga inverkningar måste uppstå. Under
åberopande af dessa förhållanden hade Domkapitlet föreslagit fullkomlig förändring i
lärohusets indelning till dess inre, samt att till förvaringsrum för de betydliga samlingarne
och biblioteket måtte af allmänna medel inlösas och inredas ett domkyrkan
tillhörigt stenhus. Enligt uppgjord ritning skulle det förändrade läroverkshuset komma
att i tre våningar innehålla en solennitetssal, elfva läsrum, ett laboratorium, fyra
tamburer, samt ett rum med kök för vaktmästaren. Beträffande ofvannämnda till
inlösen föreslagna stenhusbyggnad, hade blifvit upplyst, att densamma bestode af två
våningar med inalles femton rum och två kök, till en del disponerade för domkyrkans
behof och till en del uthyrda. Detta hus, som befunnes i fullkomligt godt
stånd, ansåges domkyrkan, mora likväl med afseende på hvad skolan kräfde, än husets
verkliga värde, kunna afstå för 20,000 R:dr. I betraktande af dess ändamål
att inrymma bibliotheket och samlingarne, skulle, enligt jemväl uppgjord ritning,
nämnda hus så förändras, att hvardera våningen komme att innehålla två stora salar
med två mindre eldrum i hvardera våningen på ena gafveln, samt förstugor, tamburer
och trappor på den andra. De omförmälda ritningar åtföljande kostnadsförslag
upptoge följande: ändring och reparation af läroverkshuset 42,241 K:dr, ändring af
domkyrkans stenhus 10,216 R:dr samt inlösen för Statens räkning af detta hus
20,000 R:dr, eller tillsammans 72,457 R:dr, hvilken summa, ehuru betydlig, dock
vore vida mindre, än hvad Rikets Ständer anslagit till läroverksbyggnader på andra
ställen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt samt då såväl stiftets allmänna sora
läroverkets enskilda bvggnadskassa saknade alla tillgångar, hade Domkapitlet underdånigst
hemställt, att Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om
anslag af allmänna medel till inlösen af ofvanberörda, domkyrkan tillhöriga, stenhus
äfvensom till verkställande af de föreslagna förändringarne så väl i detta som i läroverkshuset;
och hade Ofver-intendents-embetet, i anledning häraf hördt, anfört, att
Embetet, som ansåge de med afseende å elementarläroverks-byggnaden föreslagna anordningar
ändamålsenliga samt byggnadens facader, genom anbringandet af enkla profiler
och omfattningar å fönster och dörrar, hållna i en allvarlig samt värdig medel
-
8
Stats-Utskutlets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
tids-stil, funnit anledning till anmärkning hvarken förekomma mot det deröfver upprättade,
eller det för ändring af domkyrkans omförmälda stenhus uppgjorda ritnings—
och kostnadsförslag.
Då de åtgärder, Domkapitlet sålunda föreslagit för beredande af tjenligare lärosalar
och större utrymme för läroverkets betydliga bibliotbek och öfriga samlingar
synts vara både behöfliga och väl beräknade, har Kongl. Majit, som antagit dels att
med inbetalningen af de 20,000 R:dr, hvarmed skulle inlösas ett domkyrkan tillhörigt
stenhus, kunde utan olägenhet tills vidare anstå, dels ock att, derest en förhöjd
terminsafgift varder till förmån för stiftets byggnadskassa påbjuden, den deraf härllytande
inkomsten blefve tillräcklig att efter hand gälda omförmälda köpeskilling, till
följd hvaraf det bidrag, som af Staten för ändamålet erfordrades, möjligen kunde med
nämnda belopp minskas, föreslagit Rikets Ständer, att i och för verkställande af nödiga
förändringar å Strengnäs läroverkshus äfvensom å den byggnad, hvilken till förvarande
af läroverkets bibliothek och samlingar är afsedd, anvisa ett i rund summa
utfördt belopp af 50,000 R:dr.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet till behandling förehalt
en inom Preste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion (N:o 91), deruti
Biskop Annerstedt hufvudsakligen anfört, hurusom Strengnäs läroverk i afseende på
lokal vore mera vanlottadt än något annat läroverk. De lägre klassernas rum vore
ytterligt små och låga, så små att, under den kalla årstiden, då ingen ventilation under
lektionstimmen vore möjlig, inom en fjerdedels timma, ljus och lampor brunno
med ett matt och dunkelt sken. 1 den enda större lärosal, som läroverket egde,
läste de båda öfversta klasserna, hvardera med två skiljda läseordningar, tillsammans.
I samma rum måste äfven dispenserade från lägre klasser inrymmas. Minst fyra, men
stundom ända till åtta lärare måste således i samma rum och samtidigt undervisa i
skiljda lexlag. Huru menligt detta skulle inverka på undervisningen vore uppenbart,
likaså huru osund den otillräckliga och trånga lokalen måste blifva så för lärare som
lärjungar. Behofvet af en bättre iokal vora trängande, men inga medel funnes för
dess afbjelpande. Stiftets byggnadskassa häftade ännu för en skuld, som ådragits
densamma i och för läroverkshusets i Nyköping utvidgande och reparation. Som likväl
Rikets Ständer förra riksdagen afslagit begäran om anslag till nytt läroverkshus,
hade man varit betänkt på att, genom förändring af det nuvarande huset, få, om ej
en fullt tillfredsställande, dock hjelplig lokal, i hvilken händelse ett ej långt från läroverkshuset
beläget, domkyrkan tillhörigt, hus skulle inköpas och inredas för bibliothek
och samlingar, hvilka i Strengnäs vore ganska betydliga. Af dessa anledningar liar
motionären föreslagit, att ett anslag af 72,500 R:dr måtte vid innevarande riksdag
anvisas till förändrad inredning af läroverkshuset i Strengnäs samt till inköp och inredning
af ett särskildt hus för bibliothek och samlingar, allt i öfverensstämmelse med
af Öfver-intendents-embetet godkända ritningar och kostnadsförslag.
Då läroverkshuset i Strengnäs, uti dess nuvarande skick, obestridligen är alldeles
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139 (Fortsättning.)
9
les otillräckligt och för ändamålet otjenligt och då man icke skäligen kan begära, att
det ifrågaställa byggnadsföretaget skall bekostas af Strengnäs stad, som är en bland
de mindre stadskommunerna i riket, så synes, enär stiftets byggnadskassa, långt ifrån
att ega någon tillgång, enligt från vederbörande erhållen officiel upplysning, vid bokslut
den 31 December 1862, häftade uti 542 R:drs skuld, en rättvis gärd af billighet
och nödig omtanka för läroverkets uppehållande och undervisningens ändamåls
enliga
ordnande fordra Statens mellankomst. Under förutsättning af bifall till nästföregående
punkt och då i öfrigt emot företedda ritningar och kostnadsförslag ej något
varit att anmärka, har Utskottet ansett ofvannämnda kostnadssumma blott kunna
minskas med 10,000 R:dr, enär den föreslagna afgiften till byggnadskassan af 144
lärjungar, utaf hvilka högst två tredjedelar torde böra beräknas såsom betalande, svårligen
kan antagas uppgå öfver 1,000 R:dr, och således ej större summa än den nvssberörda
dermed amorteras, om någonting skall kunna afsättas till nödiga reparationer
och bildande af byggnadsfond, hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte anvisa ett belopp af 62,000 R:dr, i och för
verkställande af nödiga förändringar å Strengnäs läroverkshus äfvensom till
inköp och inredning af den byggnad, hvilken är afsedd till förvarande af
läroverkets bibliothek och samlingar, att, i mån af behof, från Riksgäldskontoret
utbetalas.
105:o. I sammanhang med väckt fråga om utvidgande af lägre elementarläroverket
i Halmstad, hade äfven, då, i anseende till lärjungarnes tillvexande antal,
den nuvarande skol-lokalen befunnits otillräcklig, och hvarken tillbyggnad eller förändring
deraf kunde bereda nödigt utrymme, framställning blifvit gjord angående behofvet
af ett nytt skolhus; och då de tillgångar, som för uppförande och inredning
deraf kunde af ifrågavarande samhälle påräknas, vore otillräckliga, hade stadens innevånare,
genom utsedde komiterade, i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit måtte
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om, bland annat, beviljande af anslag eller,
derest sådant ej kunde erhållas, af lån till ett belopp af 50,000 R:dr, såsom bidrag
till omförmälda byggnad; och hade Landshöfdinge-embetet i länet, vid handlingarnes
insändande, till denna ansökning tillstyrkt nådigt bifall, deruti jemväl Kongl. Maj:ts
Refallningshafvande i särskild skrift samt Domkapitlet i Göteborg uti infordradt underdånigt
utlåtande instämt. Efter det Landshöfdinge-embetet sedermera till Kongl.
Maj:ts pröfning insändt dels ritnings- och kostnadsförslag till den ifrågasatta nya
byggnaden, det sednare slutande å en summa af 80,000 R:dr, dels ock en från
Domkapitlet aflåten skrifvelse, hvaraf inhemtades, att från stiftets byggnadskassa något
understöd för ifrågavarande byggnad ej kunde vara att förvänta, enär kassan för närvarande
icke egde några tillgångar att disponera, så hade Ofver-intendents-embetet,
vid granskning af förberörda ritnings- och kostnadsförslag, funnit sig i desamma böra
tillstyrka åtskilliga förändringar, hvarigenom kostnaden komme att ökas med till
Bih.
till R. St. Prot. 1862 4 1863 4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 1 Haft. 2
Stats-Vt skottets Utlåtanden N:o 139. (fortsättning.)
sammans 6,000 R:dr och hela kostnadssumman att utgöra 86,000 R:dr. Med anledning
häraf har Kongl. Maj:t i högstberörda nådiga Proposition, — alldenstund stiftets
byggnadskassa icke vore i tillfälle att lemna något bidrag till bestridande af ifrågavarande,
till 86,000 R:dr beräknade, utgifter samt staden Halmstad ej utan det
allmännas mellankomst torde förmå draga kostnaden för en så beskaffad byggnad,
som ett högre elementarläroverk kräfde, deraf gagnet komme hela omkringliggande
trakten till godo, — ansett sig ega tillräckliga skäl att, såsom bidrag för uppförande
af ifrågavarande nybyggnad, af Rikets Ständer äska ett anslag af 50,000 R:dr.
I sammanhang nied denna nådiga framställning har Utskottet till behandling förehaft
3:ne särskilda, till Utskottet remitterade motioner, hvilka blifvit väckta inom PresteStåndet
af Prosten Mellgvist (under N:o 134), inom Borgare-Ståndet af Herr Hammar
(under N:o 265) och inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfulimägtigen Anders Gudmundsson
från Hallands län (under N:o 363), med hvilken sistnämnde förenat sig Riksdagsfulimägtigen
Carl Ifvarson från samma län. Under åberopande af ofvannämnda underdåniga
ansökning från staden Halmstad, jemte dervid fogade handlingar, hafva motionärerne,
bland annat, anfört, hurusom Hallands län högst ringa och staden Halmstad
alldeles icke på sednare decennier tillgodonjutit något statsbidrag, under det andra
bättre lottade provinser och städer dels erhållit millioner till jernvägsanläggningar,
dels högst betydliga anslag, så väl till läroverksbyggnader, som andra ändamål. Dessutom
besöktes Halmstads läroverk, ej endast af ynglingar från staden och provinsen,
utan jemväl från angränsande län, och staden hade under de sednare tre åren uppfört
nytt fattighus, ny gymnastiklokal, nytt råd- och tullhus jemte ny lokal för småbarns-skolan
med en kostnad af öfver 400,000 R:dr, för hvilken summa samhället
till största delen måst skuldsätta sig. Under hufvudsakligt anförande häraf och då
intet bidrag kunde erhållas ur stiftets byggnadskassa, hafva motionärerne hemställt,
att Rikets Ständer, med afseende på Hamlstads stads samhälles oförmåga att kunna
anskaffa alla erforderliga medel för uppförande derstädes af en läroverksbyggnad fullt
motsvarande nutidens anspråk på utrymme för ett på båda linierna fullständigt elementar-läroverk,
hvaraf icke allenast provinsen utan äfven vidsträckta delar af tillgränsande
län komma att hemta väsendtliga fördelar, måtte såsom bidrag till ifrågavarande
byggnadsföretag bevilja staden Halmstads innevånare ett anslag eller, om Statens tillgångar
förut vore så hårdt anlitade att det ej kunde låta sig göra, åtminstone län
på billigaste vilkor af 50,000 R:dr.
Då, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning
om Halmstads läroverks upptagande bland de på båda linierna fullständiga
elementar-läroverken, det gamla redan nu otillräckliga lärohuset derstädes nödvändigt
måste af ett nytt ersättas, och då staden, i betraktande deraf att inga medel äro att
påräkna från stiftets byggnadskassa och med hänsyn till de stora utgifter, den under
de sistförflutna åren måst för offentliga byggnadsarbeten vidkännas, svårligen ensam
förmår draga kostnaden för ifrågaställa nybyggnad, synes det allmännas mellankomst
både billig och af behofvet påkallad. Visserligen uttalade Rikets Ständer vid sednaste
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
il
riksdag den grundsatsen, att städer, som erhöllo nytt eller utvidgadt läroverk, sjelfva
borde ikläda sig nybyggnads- och underhållsskyldighet af erforderliga skol-lokaler,
men samma Rikets Ständer gjorde likväl, uppå förekomna anledningar, undantag från
regeln, och, hvad Halmstad angår, synes bevekande omständigheter för ett sådant undantag
vara för handen. Vid de Utskottet meddelade ritningar och kostnadsförslag
har Utskottet gjort den anmärkningen, att byggnadsplanen afser endast ett på reallinien,
icke ett på båda linierna fullständigt läroverk, äfvensom att rektorsbostnd finnes
i lärohuset inrymd. Då enligt gällande skolstadga rektorsbostad skall bekostas
af den stad, inom hvilken läroverket är beläget, torde det få gälla såsom regel, att
i de fall, då Staten antingen helt och hållet eller till hufvudsaklig del tages i anspråk
för bekostande af läroverkshus, rektorsboställe icke bör i förslaget ingå, enär derigenom
en staden åliggande skyldighet på det allmänna till större eller mindre del öfverflyttas.
Innan derföre någon del af det understöd, Utskottet ansett åt staden
Halmstad böra beviljas, får af detta samhälle lyftas, bör ny ritning med åtföljande
kostnadsförslag till lärohus för ett på båda linierna fullständigt läroverk af staden
företes och af Kongl. Maj:t godkännas, i hvilket förslag rektorsbostad icke ingår.
Ora det utrymme, som enligt den nu företedda ritningen är afsedt för rektorsbostad
användes till lärorum, synes emellertid för uppbyggande af tillräcklig skol-loka! den
föreslagna summan icke behöfva öfverskridas, hvarföre Utskottet icke tvekat att lägga
densamma till grund för sina beräkningar. Med afseende på den tillgång, som enligt
103 punkten härofvan skulle tillfalla läroverket, har Utskottet ansett tillräckligt om
ena hälften utaf det af Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål äskade belopp beviljas
såsom anslag och den andra såsom lån på samma vilkor, som vid sistlidne riksdag
medgåfvos Jönköpings samhälle för ett likartad! ändamål; och hemställer Utskottet
alltså.
att, såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för ett på båda linierna
fullständigt elementarläroverk i Halmstad, i eldighet med den nya ritning,
som varder af Kongl. Maj:t fastställd, Rikets Ständer måtte dels bevilja,
till utgående från Riksgälds-kontoret, ett anslag för en gång af
25,000 R:dr, dels anvisa ett låneunderstöd af 25,00 R:dr, att likaledes
från Riksgälds-kontoret utbetalas, emot vilkor att, sedan detta lån, derför
bör aflemnas en sådan skuldförbindelse, som af fullmägtige i nämnda Kontor
antages, under fem års tid fått utan ränta innehafvas, fem procent ä
detsammas ursprungliga belopp skola före slutet af hvarje år till Riksgälds
kontoret
inbetalas, af hvilka fem procent beräknas ränta efter fyra procent
för det obetalda lånekapitalet samt det överskjutande beloppet kommer att
såsom kapitalafbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till
fullo gulden.
106:o. Utaf högstberörda nådiga Proposition inhemtas dessutom, rörande gymnastiklokalen
i Calmar, hurusom densamma, belägeu i ett mindre stenhus å farmer
-
12 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
kets tomt, och innehållande endast 17 alnar i längd och 12 i bredd, föga motsvarade
sitt ändamål vid ett läroverk med öfver 330 lärjungar, hvartill komme att den icke
hela läseåret kunde begagnas i anseende dertill, att den vore försedd med alltför tunna
väggar, för att under den kallare årstiden kunna uppvärmas. Afven i andra afseenden
hade läroverket, enligt hvad Domkapitlet i Calmar stift i underdånighet anmält, behof
af ökadt utrymme, nemligen för bibliothek och öfriga samlingar, hvilka måst inpackas
i ett enda rum i husets bottenvåning, der de för dagligt bruk vore nästan otillgängliga,
samt för ett kemiskt laboratorium, som läroverket ännu saknade till väsendtligt
men för den reala bildningsliniens utveckling. Som dessa brister endast genom uppförande
af en nybyggnad för läroverkets räkning kunde undanrödjas, hade Ofver-intendents-embetet,
på Domkapitlets begäran, uppgjort ritnings- och kostnadsförslag till
en sådan, innehållande på nedra botten gymnastik samt boningsrum för en vaktmästare,
i entresolen öfver vaktmästarebostaden kemiskt laboratorium, och i andra våningen
rum för biblioteket och samlingarne, äfvensom två rum att antingen, när
behofvet så kräfde, användas till läsrum eller till lokal för undervisningen i teckning
med dithörande materiel. Men till verkställande af ett sådant byggnadsföretag, hvilket,
enligt bemälda Embetes kostnadsförslag, skulle uppgå till 45,984 R:dr, funnes
för närvarande icke tillräckliga medel i stiftets byggnadskassa, hvilken, efter fuliändadt
arbete med företagen, men ej afslutad påbyggnad af läroverkets hus, beräknades ega
en behållning af omkring 5,000 R:dr, hvilken summa dock måste tagas i anspråk
dels för reparationer i läroverkshusets första och andra våningar samt anbringande af
rörledningar till gaslysnings införande, dels till iståndsättande af de mycket förfallna
och bristfälliga uthusen, och således icke kunde vara för ytterligare byggnadsföretag
att påräkna. Med anledning af dessa förhållanden hade Domkapitlet i underdånighet
hemställt, att till Rikets Ständer nådig Proposition måtte aflåtas om anslag af allmänna
medel för uppförande af ifrågavarande byggnad. Beträffande det belopp, som
dertill erfordrades, hade Domkapitlet förklarat sig icke vara i tillfälle att bedöma,
huruvida den summa kostnadsförslaget angåfve, kunde blifva fullt tillräcklig; men äfven
om detta vore händelsen, vore dock icke troligt att med samma summa äfven
kostnaden kunde bestridas för bibliotheksrummens inredning, gymnastiksalens förseende
med materiel och anbringandet af gaslysning i densamma m. m. Till följd häraf hade
Domkapitlet hemställt, att det äskade anslagets belopp måtte i nåder bestämmas till
50,000 R:dr. Men då det af Ofver-intendents-embetet godkända förslaget icke upptagit
kostnaden härför till högre belopp än 45,984 R:dr, samt stiftets byggnadskassa,
efter det kostnaden för läroverkets hufvudbyggnad blifvit bestridd, antagligen egde
ett öfverskott af mer än 5,000 R:dr, har Kongl. Maj:t icke ansett sig kunna tillstyrka
Rikets Ständer att för berörda ändamål anvisa mer än 40,000 R:dr.
Ehuru Utskottet, vid behandlingen af denna nådiga framställning, funnit beholvet
af ifrågavarande nybyggnad ådagalagdt, har Utkottet likväl, med fästadt afseende
på den inkomst, som skulle beredas läroverkets byggnadskassa genom den ifrågasatta
förhöjningen af termipsafgifterna, i Calmar tued öfver 300 lärjungar sannolikt upp
-
Stats-Utskottcts Utlåtande, N.'o 139. (Fortsättning.)
13
gående tili 2,000 R:dr årligen, ansett denna kommun erhålla tillräckligt understöd,
om den föreslagna summan beviljas endast såsom lån, enär, då beloppet flera år får
innehafvas räntefritt, med den inflytande terminsafgiften både lånet bör kunna amorteras
och ändock tillräckligt öfverskott finnas för bildande af en byggnadsfond; och
får Utskottet, af sådan anledning, hemställa,
att Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande vid läroverket i Calmar
af en nybyggnad för inrymmande af gymnastiklokal, bibliothek, kemiskt
laboratorium m. m., måtte bevilja ett låneunderstöd af 40,000 R:dr, att, i
mån af behof, från Riksgälds-kontoret utgå, emot enahanda vilkor för detta
låns åtnjutande, som i nästföregående punkt, rörande låneunderstöd för läroverksbyggnaden
i Halmstad, blifvit föreslagna.
107:o. Slutligen har Kongl. Majit, uti ofta åberopade nådiga Proposition, meddelat,
hurusom t. f. Rektorn vid Umeå högre elementarläroverk, J. Unaeus, å egna
och Läroverks-kollegii vägnar, i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit måtte till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om anslag af statsmedel till uppförande vid
nämnda läroverk af ett gymnastikhus, som tillika skulle innefatta åtskilliga af behofvet
påkallade lärorum och andra för undervisningen nödiga lokaler, för hvilket, äfvensom
för en i sammanhang dermed ställd inhägnad af läroverkets tomt m. m., kostnaden,
enligt från orten insända ritnings- och kostnadsförslag, skulle uppgå till 59,100
R:dr 54 öre. Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades, att det för omkring
30 år sedan genom enskilda sammanskott uppförda gymnastikhuset blifvit beräknadt
att rymma endast 50 lärjungar; att det nyligen uppförda och knappast till alla delar
fullbordade lärohuset redan befunnits till utrymmet så trångt, att de endast till genomgång
beräknade tamburerna måst begagnas såsom lärorum under alla de timmar,
då humanister och realister inom samma klass bort hvar för sig undervisas; att detta
hus dessutom saknade nödiga rum icke blott för bibliothekets och de naturhistoriska
samlingarnes förvarande, utan ock för Kollegii sammanträden och för Vaktmästaren; alt
Umeå samhälle för ifrågavarande lärohus redan gjort betydliga uppoffringar och för
dess slutliga fullbordande måste vidkännas ännu återstående dryga kostnader; samt
slutligen att i Hernösands stifts allmänna byggnadskassa icke funnes några medel för
ifrågavarande ändamål. Uti häröfver infordradt utlåtande hade Eforus öfver stiftets
läroverk i underdånighet anfört, att, då hvarken gymnastikhuset eller den nuvarande
läroverksbyggnaden blifvit uppförda i beräkning att deruti inrymma lärjungarne vid
ett fullständigt högre elementarläroverk, samt ertill komme att lärjungarnes antal
sedan slutet af läse-året 1858—1859 ökats från 94 till 163, till följd hvaraf behofvet
af utvidgade gymnastik- och lärorum för läroverket syntes vara gifvet och
ådagalagdt, funne Eforus, helst stiftets byggnadskassa alldeles saknade tillgång till bestridande
af någon kostnad i berörda hänseende, sig böra tillstyrka nådigt bifall till
ansökningen, så vidt den afsåge nådig Propositions allåtande till Rikets Ständer om
anslag för ändamålet; hvaremot Eforus, beträffande sättet för företagets utförande
14
Stats-Utskotteti Utlåtande N;o 139, (Fortsättning.)
eller den företedda förslagsritningen och det derpå grundade kostnadsförslag^, framställt
anmärkning emot det ringa afseende på nödig sparsamhet, som syntes vara vid
sistnämnda förslags upprättande iakttaget. Efter det Öfver-intendents-embetet blifvit
anbefaldt att öfver omförmälda ritning afgifva underdånigt utlåtande, hade Embetet,
som funnit samma ritning böra i vissa delar omarbetas, låtit för ändamålet uppgöra
ny förslagsritning, hvilken, sedan så väl vederbörande Domkapitel, som läroverkets
Inspektor och Lärare-kollegium dermed förklarat sin belåtenhet, Öfver-intendentsembetet,
uti memorial den 25 sistlidne December, till Kongl. Majits nådiga pröfning
öfverlemnat och dervid, i afseende å det för ifrågavarande byggnad hos Embetet
upprättade kostnadsförslag, slutande å en summa af 26,866 R:dr 20 öre, yttrat, att
hufvudsakligen dels genom upptagandet i förslaget af en omhägnad af trä kring skoltomten,
i stället för det uti förslaget från orten beräknade jernstaket med granitpelare,
dels genom uteslutande af en i sistnämnda förslag uppförd summa af 1,000
R:dr för ett urverk, att anbringas å gymnastikbyggnaden, enär ett sådant, enligt den
för läroverkets hufvudbyggnad af Kongl. Majit fastställda ritningen, redan varit afsedt
att å sistnämnda byggnads hufvud-facad anbringas, den i orten beräknade byggnadskostnad
kunnat nedsättas med 12,234 R:dr 34 öre; hvarefter och sedan läroverkets
Inspektor och Lärare-kollegium, under förklarande, att de frånginge den af Kollegium
framställda önskan att omkring skoltomten erhålla ett jernstaket, funnit omförmälda
af Öfver-intendents-embetet föreslagna träomhägnad kring tomten mindre ändamålsenlig
och föga varaktig, äfvensom Domkapitlet ansett kostnaden derför öfverflödig,
men Inspektor och Kollegium deremot, beträffande det för läroverket föreslagna tornuret,
hvilket, ehuru afsedt att å hufvudbyggnaden anbringas, icke kunnat, i följd af
bristande tillgångar, derstädes uppsättas, på anförda skäl ansett detsammas anbringande
vara af nödvändigheten påkalladt; så hade Öfver-intendents-embetet tillkännagifvit, alt
kostnadsförslaget för det ifrågasätta byggnadsföretaget, 26,866 Ridr 20 öre, skulle,
med tillägg af utgiften för tornurets anbringande å läroverkets hufvudbyggnad, 1,000
R:dr, komma att utgöra 27,866 R:dr 20 öre; men, derest kostnaden för den af
Öfver-intendents-embetet föreslagna träomhägnaden, 2,288 R:dr, ansåges böra ur förslaget
utgå, endast 23,578 R:dr 20 öre.
Enär å ena sidan Hernösands stifts byggnadskassa, enligt hvad upplyst blifvit,
saknade tillgång för bekostande af ofvanberörda af behofvet högeligen påkallade byggnad,
samt dessutom staden Umeå till dervarande, ännu icke fullt färdiga, lärohus,
redan lemnat ett i förhållande till sina tillgångar icke obetydligt bidrag, men å andra
sidan förekomme, att kostnaden för gymnastikhuset, äfven om ett ur derå anbringades,
syntes kunna nedgå till 25,000 R:dr, har Kongl. Majit af Rikets Ständer för
omförmälda ändamål äskat ett belopp af 25,000 Ridr.
Rörande samma fråga, hafva inom samtliga Riks-Stånden motioner blifvit väckta,
hos Hidderskapet och Adeln, under Nio 18, af Herr von Hedenberg, inom PresteStåndet,
under Nio 21, af Doktor Nordlander, inom Borgare-Ståndet, under Nio 47,
af Herr Cygmms, samt inom Boude-Ståudet, under Nio 54, af Riksdagsfullmägtigeo
Stats-Utskottets Utlåtandt N:o 13!). (Fortsättning.)
15
Olof Nilsson från Westerbottens län. Uti nämnda, till Utskottet remitterade, motioner
hafva motionärerne, med hufvudsakligt framhållande af enahanda omständigheter,
som uti den nådiga framställningen redan äro anförda, föreslagit, att Rikets Ständer,
för uppförande vid Umeå läroverk af ett nytt gymnastikhus, hvilket skulle tillika innehålla
ej mindre lärorum för de tvärme lägsta klasserna, än ock behöfliga lokaler
för natural—historiska samlingar och den kemiska undervisningen m. m., äfvensom för
läroverkstomtens nödiga inhägnad medelst passande staket, måtte bevilja ett statsanslag
af 39,100 R:dr, till hvilken summa byggnadsföretaget, enligt upprättadt kostnadsförslag,
ansetts stiga.
Efter tagen kännedom af de till detta ärende hörande handlingar har Utskottet
ej allenast funnit behofvet af den ifrågaställa nybyggnaden synnerligen angeläget,
utan ock insett svårigheten för Umeå ringa samhälle att bestrida kostnaden härför, i
synnerhet, som staden, i förhållande till sin storlek, redan gjort och ännu får göra
betydliga uppoffringar för det ännu ej fullt färdiga läroverkshuset. I afseende åter
på storleken af det belopp, med hvilket Staten till det ifrågasatta byggnadsföretaget
bör biträda, bar Utskottet, under förutsättning af bifall till punkten 103 härofvan
och med hänsigt till den inkomst, som bör kunna af inflytande terminspenningar påräknas,
föreställt sig att behofvet i berörda hänseende bör kunna afhjelpas, om en
summa af 23,000 R:dr lemnäs såsom lån, hvadan Utskottet hemställer,
att, såsom bidrag till uppförande vid Umeå läroverk af en nybyggnad för
inrymmande af gymnastiklokal, åtskilliga lärorum och andra för undervisningen
nödiga lokaler m. m,, Rikets Ständer måtte anvisa ett belopp af
25,000 R:dr, att såsom lån, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utgå,
under enahanda vilkor, som blifvit föreslagna för det låne-understöd, som
åt staden Halmstad här ofvan blifvit tillstyrkt.
108:o. Genom remiss från samtliga Riks-Stånden, har Utskottet fått emottaga
följande, angående anslag till uppförande af ett lärohus i Falun, väckta motioner,
nemligen hos Ridderskapet och Adeln, under N:o 36, af Herr Törnebladh, C. E.,
inom Preste-Ståndet, under N:o 39, af Doktor Ljungdahl, med hvilken Domprosten
Björling och Prosten Tegnér instämt, inom Rorgare-Ståndet, under N:o 53, af Herr
Beronius, samt inom Bonde-Ståndet, under N:o 102, af Riksdagsfullmäktige!! Anders
Andersson, med hvilken sistnämnde förenat sig J. Bergsten, Sven Ericsson, Lars Olsson
och Jan Andersson, alla från Kopparbergs län. Af förenämnda motioner inhem
tas
hufvudsakligen, hurusom vid sistförflutna riksdag, med anledning af den i Falun
förut befintliga lärdomsskolans utvidgning till fullständigt högre elementarläroverk, och
då den gamla skol-lokalen, som för sitt bristfälliga skick längesedan blifvit utdömd,
genom lärjungarnes ständigt ökade antal blifvit alldeles otillräcklig, i Preste-, Borgareoch
Bonde-Stånden väcktes motioner om ett statsanslag till ny läroverksbyggnad derstädes,
hvarvid, på grund af en genom enskild persons försorg uppgjord ritning med
kostnadsförslag, 88,000 R:dr, antogos såsom det behöfliga beloppet. Denna ritning
16
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
remitterades till Öfver-intendents-embetet, sorn lät upprätta ny ritning och kostnadsförslag,
slutande med i det närmaste enahanda summa, hvarpå Stats-Utskottet, som
vid pröfningen af detta ärende fann läroverket i Falun vara i stort behof af nytt
lärohus, äfvensom att i öfrigt sådana omständigheter härvid förekomme, alt Staten
borde bekosta detta byggnadsföretag, tillstyrkte ett statsanslag af 88,000 R:dr Rimt.
Detta Utskotts-betänkande återremitterades dock af tvänne Stånd för närmare utredning,
huruvida Westerås stifts byggnadskassa vore i tillfälle att, i någon män, till
kostnaden bidraga. Stats-Utskottet infordrade då behörigt utdrag af hufvudredogörelsen
öfver Westerås Konsistorii kassor och fonder för år 1839, och då tillgången i
nämnde stifts byggnadskassa, vid slutet af samma år, befanns belöpa sig till något mer
än 49,000 R:dr, trodde sig Utskottet kunna antaga, att af denna behållning åtminstone
44,000 R:dr vore för ändamålet påräkneliga, och hemställde derföre, att återstoden
i det äskade beloppet eller 44,000 R:dr, måtte såsom anslag för en gång al
Rikets Ständer anvisas, en hemställan, hvilken ock af Rikets Ständer såsom deras
beslut antogs. Den fullständigare granskning, som ofvanbemälda Ofver-intendentsembetets
ritning sedermera, vid remiss af densamma från Westerås Domkapitel till
Falu stads innevånare och Läroverks-kollegium, underkastades, gaf emellertid vid handen,
att, oafsedt det mindre lämpliga i byggnadens disposition, dess storlek ingalunda
motsvarade läroverkets behof, och att den således än mindre kunde anses blifva tillräcklig
för läroverket i det omfång, man med anledning af lärjungarnes hastigt tillvexande
antal med all sannolikhet kunde antaga, att detsamma inom en ganska nära
liggande framtid komme att erhålla, hvadan af Falu stads invånare en komité till
frågans närmare utredning tillsattes. En af denna komité uppgjord ändamålsenligare
planritning förelädes såväl stadens innevånare, som Domkapitlet i Westerås och vann
enstämmigt bifall, hvarefter de förra ingingo till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,
det täcktes Kongl. Moj:t anbefalla Ofver-intendents-embetet att efter denna plan
uppgöra fullständig ny ritning med kostnadsförslag till läroverksbyggnad. En sådan
har sedan af nyssnämnda Embete blifvit uppgjord och vid remiss till Lärare-kollegiet
och stadens innevånare blifvit antagen, äfvensom Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse å densamma
erhållits. Detta kostnadsförslag utvisar dock en slutsumma af icke mindre än
171.000 R:dr, deraf 133,000 R:dr äro beräknade för sjelfva läroverksbyggnaden samt
18.000 R:dr för nödiga ekonomibyggnader, uthus, inredning m. m. Till betäckande
af dessa kostnader egde Falu stad 44,000 R:dr i statsanslag beviljadt vid förra riksdagen
samt 44,000 R:dr, hvilka Kongl. Majit, genom nådigt Utslag, förständigat
Domkapitlet i Westerås att tillhandahålla ur stiftets byggnadskassa; derjemte hade
kommunen sjelf, af egna medel, tillskjutit 42,000 R:dr; men för de ännu återstående
41,000 R:dr funnes för detta mindre bemedlade samhälle ingen annan utväg,
än att ånyo anlita Rikets Ständers mellankomst. På grund häraf hafva motionärerne
anhållit, det täcktes Rikets Ständer anslå 41,000 R:dr såsom bidrag till uppförande
af nytt läroverkshus i Falun, i enlighet med ofvannämnda, af Ofver-intendents
emhetet
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o l39. (fortsättning.)
embetet uppgjorda och af Kongl. Majit i nåder gillade och fastställda ritning med
kostnadsförslag.
Vid behandlingen af detta ärende har Utskottet, sedan den af verkligt behof
påkallade förändringen i planen för nybyggnaden af lärohuset i Falun blifvit af
Kongl. Majit fastställd, funnit Statens mellankomst billig i betraktande af det stora
tillskott kommunen redan gjort för ifrågavarande ändamål, och äfven nödvändig, på
det att ej det angelägna byggnadsföretaget måtte af brist på medel afbrytas. Men
med hänsyn till det af Rikets Ständer vid sednaste riksdag beviljade anslag har Utskottet
föreställt sig, att Statens bidrag nu lämpligast borde medgifvas i form af lån,
i anledning hvaraf Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer såsom bidrag för uppförande af ett nytt läroverkshus i
Falun måtte anvisa ett låneunderstöd af 40,000 R:dr, att utgå under
enahanda vilkor, som blifvit föreslagna för det åt staden Halmstad tillstyrkta
lån.
109:o. Genom en i Preste-Ståndet, under N:o 32, väckt motion har af Biskop
Milén, med hvilken Doktor Arrhenius förenat sig, framställning blifvit gjord, angående
anslag till nytt lärohus i Carlstad. Uti denna till Stats-Utskottet remitterade motion
redogöres, bland annat, för beskaffenheten af de byggnader, som för läroverkets och
Domkapitlets behof finnas att tillgå, nemligen 2:ne af sten och en af trä, hvilken
sistnämnda utgjordes af ett enda rum. I det mindre stenhuset, som blott innehölle
2:ne större och 3:ne mindre rum, förvarades Domkapitlets arkiv, hvarjemte ett rum
användes både till dess sessionssal och för Notarie-expeditionen samt ett annat jemte
kök till bostad åt vaktmästaren. Det största eller egentliga läroverkshuset, uppbygdt
1759, hade förmedelst det vid sednaste riksdag erhållna statsanslsget blifvit försatt
i ett godt skick, men vore alldeles för litet och otillräckligt. Det utgjorde i bredd
blott 50 fot samt hade ovanligt tjocka murar, bestående af gråsten, tegel och murbruk,
så att de på ömse sidor om en längsigenom huset gående korridor belägna
lärorummen vore allt för små, utom det att antalet af dem endast utgjorde 11. För
ett högre läroverk äfven med ett inskränkt antal lärjungar vore en sådan läroverksbyggnad
otillräcklig, hvarföre redan för 5 år sedan, dä Carlstads läroverk endast räknade
200 lärjungar, behofvet af större utrymme hade blifvit insedt och gifvit anledning
till motionärens framställning i ämnet vid sistförflutna riksmöte. Men under
dessa sednare år hade lärjungarnes antal tillvext med icke mindre än 50 procent, så
att det under nyss förllutna termin uppgått till 294, hvarföre det för en hvar borde
blifva tydligt, i hvilken förlägenhet läroverks-styrelsen blifvit försatt, då utom de lo
kaler,
som erfordrades till förvaring af de fysiska instrumenterna, till kemiskt laboratorium,
till bibliothek m. m., lärosalar för ett så stort antal lärjungar skulle beredas
i en byggnad af så inskränkt utrymme och endast innehållande 11 rum. Det hade
ock visat sig vara omöjligt och ingen annan utväg hade återstått, än att hyra några
Bih. lill li. St. Prat. 1862 & 1863. 4 Samt. 1 A/d, 3 Band. 1 Haft. 3
18
Stats-Utskottcts Utlåtande N.'o 139. (Fortsättning.)
rutil i enskildt hus, hvarjemte den icke obetydlige boksamlingen måst inrymmas i en
för sådant ändamål, så godt sig göra låtit, inredd vind. Ännu betänkligare hade
motionären dock funnit deri omständigheten, att lärorummen voro allt för små, så
att i de flesta af dem ett dubbelt större antal lärjungar måste hopträngas än som,
med fästadt afseende på det utrymme, som erfordrades för bibehållande af ren och
frisk luft, borde ske. I anledning häraf har motionären hemställt, att till uppförande
af ny liiroverksbyggnad i Carlstad i enlighet med en, af en tjensteman i Öfver-intendents-embetet
uppgjord ritning, Rikets Stäuder mätte bevilja ett anslag till det belopp,
som funnes upptaget å ett af samme tjensteman uppgjordt kostnadsförslag.
Den åberopade ritningen har varit Utskottet delgifven äfvensom kostnadsförslag^,
hvilket upptager en summa af 163,699 R:dr 95 öre. Sedan Utskottet förskaffat sig
officiel underrättelse angående Carlstads stifts byggnadskassa, hvilken vid bokslut den
31 December 1861 befanns ega en tillgång af 25,990 R:dr 22 öre, har Utskottet
tagit denna angelägenhet under noggrann ompröfning och dervid af meddelade handlingar
funnit obestridligt att Carlstads läroverk lider af en för det vexande antalet
lärjungar trång och äfven i vissa delar olämplig lokal. Det afsedda ändamålet synes
likväl kunna vinnas på ett mindre kostsamt sätt, än genom byggandet af ett helt
och hållet nytt läroverkshus, i hvilket läll det gamla i förhållande till sin storlek
blelve till väl ringa nytta. Som detta sednare ligger alldeles fristående på sin tomt,
torde en tillbyggnad ej vara omöjlig, hvilken bör blifva vida mindre kostsam, enär
Hera rum i det gamla huset, såsom klassrum betraktade, äro tillräckligt rymliga, fastän
intet är tillräckligt stort såsom samlingsrum. Under sådant förhållande och då Kongl.
Maj:t, till hvilken Carlstads stifts Konsistorium inkommit med underdånig anhållan,
om nådig Proposition i enahanda syftning, ej funnit anledning densamma förorda, har
Utskottet ansett sig böra hemställa,
att berörda motion icke för närvarande må til! någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
110:o. Uti en inom Preste-Ståndet väckt motion, Nio 59, har Hofpredikanten
Lithner fästat uppmärksamheten på, hurusom framlidne Professoren m. m. Doktor C.
Zetterström genom testamentariskt förordnande af den 31 Maj 1816 lill Frösö dåvarande
trivialskola donerat sin betydliga, af omkring 10,000 volymer bestående,
boksamling, såsom grundläggning till ett bibliothek för Jemtland, men under vilkor,
att ett passande stenhus, ej långt från sjelfva skolhuset, blefve på ett välbelägel och
för eldfara minst utsatt ställe, för ändamålet uppbyggdt. Sedan detta vilkor blifvit
uppfyldt och läroverkets lärare och lärjungar omkring femton år åtnjutit alla de fördelar,
som bibliothekets och Ribliothekariens närhet erbjödo, behagade Kongl. Majit
den 21 Majit 1845 besluta Frösö lärdomsskola? förflyttning till Östersund. Sedan
läroverket genom bemälda flyttning blifvit aflägsnadt nära en mil från bibliotheket,
för hvilket plats i staden icke blifvit beredd, hade icke blott största svårighet uppstått
för den bland skolans lärare, åt hvilken vården om bibliotheket blifvit anför
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fort sättning )
19
trodd, att pä bestämda tider hälla detsamma öppet och i öfrigt behörigen vårda, utan
ock betydlig olägenhet och hinder för lärare, lärjungar och andra personer, som önskade
detsamma begagna. Med anledning af dessa ogynnsamma förhållanden hade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet till Kongl. Maj:t ingifvit en af inspektor,
rektor och öfrige lärare samt åtskillige Östersunds stads och Jemtlands läns innevånare
undertecknad, underdånig skrifvelse med anhållan, att det Zellerslrömska bibliotheket
tills vidare mätte få förllyttas till ett af enskild person erbjudet, inom staden
beläget, från andra byggnader afskiljdt och således för eldsvåda sannolikt skyddadt
trähus. Häröfver hade Kongl. Majit i nåder afgifvil det svar, att Kongl. Majit
icke funnit skiil förevarande ansökan i vidsträcktare mån bifalla, än att biblioteket
finge till Östersund förflyttas, så snart ett med det nu på Frösön inrättade bibliotekshus
till läge och beskaffenhet jemngodt stenhus i Östersund blifvit anskaffadt,
för att till oftanämnda biblioteks inrymmande användas. Då under sådana förhållanden
bibliotekets litterära skatter komme att blifva utan så väl nytta för landet
och läroverket, som behörig vård och tillsyn, och således den högtförtjente gifvarens
ädla afsigt komme att alldeles förfelas, och den dyrbara boksamlingen att förfaras,
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer mätte i och för uppförande af ett nytt
bibliothekshus af sten i Östersund, enligt uppgjord ritning och kostnadsförslag, bevilja
40,300 Ridr, hvaremot den summa, hvartill det nuvarande bibliothekshuset å
Frösön möjligen kunde realiseras, borde till Statsverket ingå. I denna till Statsutskottet
remitterade motion hafva instämt Biskop Bergman, Doktor Runsten samt
Doktor Säve, hvilken sistnämnde tillika yttrat sig anse så mycket större skäl för det
ifrågasatta anslagets beviljande förefinnas, som då Regering och Ständer beslutat skolans
förläggande från Frösön till Östersund, skolbibliotheket, som dermed stöde i
oskiljaktigt sammanhang, val också horde genom statsmedel förhjclpas dit, hvarest det
fortfarande kunde vara läroverket till gagn.
Väl synes genom förevarande framställning behofvet af ett nytt bibliothekshus i
Östersund vara ådagalagdt, men då omvårdnaden om ofvannämnda, såsom grundläggning
till ett bibliothek för Jemtland, donerade boksamling ej skäligen torde böra öfverllyttas
från provinsen på Staten allena, och den af Utskottet, under punkten 103,
föreslagna terminsafgift småningen torde bereda medel till den önskade förflyttningen,
så vidt läroverkets byggnadskassa anses dertill böra bidraga, har Utskottet, som dessutom
ej haft del af de utaf motionären åberopade ritningar och kostnadsförslag,
ej ansett sig kunna hos Rikets Ständer förorda Hofpredikanten Lithners
ifrågavarande motion.
lilio. Uti särskilda hos Ridderskapet och Adeln, under Nio 243, och inom
Borgare-Ståndet, under Nio 148, väckta motioner hafva Grefve Taube, H. A. och
Herr L. J. Lovén erinrat, hurusom nya elementarskolan, när den för 34 år sedan
inrättades med syfte att pröfva nya grundsatser inom skolväsendet, ej anlades i någon
Större »kaja, Antalet lärjungar hade först bestämts till 100, men sedermera, när an
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
staiten tillvunnit sig ökadt förtroende, blifvit höjdt till 300. Att skolan, oaktadt
denna betydliga utvidgning, ej motsvarade behofvet, bevisades tydligen deraf, att för
närvarande antalet af inträdessökande utgjorde öfver 250, och detta ehuruväl många
föräldrar och målsmän, inseende att inträde i skolan först efter många år kunde vinnas,
afstått från anmälning. Det hade således visat sig, att de grundsatser, som vid
skolans anläggning antogos, uti så hög grad tillvunnit sig föräldrars och målsmäns
förtroende och erkännande, att skolan ej kunde emottaga alla, som sökte inträde;
men att vidare utvidga nuvarande skola, kunde och borde af lätt begripliga skäl ej
ifrågakomma, hvadan enda sättet att afhjelpa det stora och påtagliga behofvet vore,
att en ny skola anlades efter samma system, som nya elementarskolans. Ett ytterligare
skäl härför vöre äfven den omständigheten, att hufvudstaden endast egde ett
enda fullständigt högre eller sjuklassigt läroverk, hvilket med stadens redan betydliga
och för hvarje år sig ökande folkmängd, nogsamt visade sig vara alldeles otillräckligt.
I anseende till den välvilja och frikostighet, hvarmed Rikets Ständer under sednare
åren omfattat elementar-undervisningen, vöre att förmoda, det anslag till behötliga
lärarelöner vid ett sådant nytt läroverk icke skulle möta något hinder, och då nya
elementarskolans Direktion väl ej torde undandraga sig att taga den nya skolan under
sin vård, återstode endast anskaffandet af nödigt skolhus. Att hufvudstaden sjelf
skulle bekosta anskaffandet af skolhus, om Staten lönade lärarne, kunde väl synas
skäligt, men dels hade redan så många af rikets städer erhållit statsmedel till sina
skolhus, och dels vore svårigheten att i Stockholm, med dess 8 kommuner, och i
följd deraf nästan lika många intressen, åstadkomma enhet i beslut uti en sådan
fråga så stor, att det ingalunda kunde antagas vara obilligt att begära, det Staten
lemnade anslag för åstadkommande af det behöfliga skolhuset. Då i stället för student-examen,
helt snart endast utgångs-examen från rikets elementarläroverk berättigade
till studiernas fortsättande vid Universiteten, vore äfven nödigt, att Staten tili—
såge det för behofvet erforderliga elementarläroverk funnes. Då slutligen Staten svårligen
kunde anordna anslag till mera nyttiga och hela samhället gagnande företag, än
till undervisningens befrämjande, hafva motionärerne anhållit, att Rikets Ständer måtte
ställa en summa af 200,000 R:dr till Kongl. Maj:ts förfogande för inköp af tomt
inom hufvudstaden att derpå uppföra en byggnad med full inredning af en skola för
300 lärjungar, efter nya elementarskolans undervisningssätt, och hvilken summa finge
af denna skolas Direktion lyftas, i mån som kostnadsförslag blefve för en sådan byggnad
upprättad, och ritning af Kongl. Maj:t fastställd, samt plan för inredningen af
densamma uppgjord.
Ehuru Utskottet ej vill bestrida att ett nytt fullständigt läroverk möjligen torde
vara behöfligt för hufvudstaden, synas dock de skäl motionärerne andragit för Statens
mellankomst, vid uppbyggande af en härför tjenlig lokal, ej vara fullt bindande; aldra—
minst torde den af motionärerne befarade svårigheten för Stockholms stad, att uti
en sådan angelägenhet fatta ett enigt beslut, utgöra någon billighetsgrund för beviljande
af det begärda anslaget. Nya elementarskolan i Stockholm står dessutom till
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 139 (Fortsättning.)
21
Statens öfriga läroverk i ett undantagsförhållande. Med särskildt organiserad Styrelse;
mindre strängt bundet vid gällande läroverks-stadgas föreskrifter, är detta läroverk,
ensamt ibland alla offentliga, berättigadt att begränsa sitt lärjunge-antal. Ett läroverk
af denna beskaffenhet torde vara tillräckligt för dermed afsedda ändamål; att
inrätta flera, dertill torde skäl icke vara för handen. Då härtill kommer att hvarken
platsen för den ifrågavarande skolhusbyggnaden är bestämd, eller ritnings- och kostnadsförslag
uppgjorda, har Utskottet ansett
förevarande motioner ej böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
112:o. Om anslag af statsmedel till utvidgande af läroverksbyggnaderna i
Christianstad, hafva motioner blifvit väckta i Preste-Ståndet, under N:o 76, af Kyrkoherden
J. Ternström och i Borgare-Ståndet, under N:o 92, af Herr C. Bohmansson,
hvilka anföra, hurusom Christianstads stads innevånare, i betraktande af det för
staden oafvisliga behofvet att erhålla antingen nytt hus för dervarande högre elementarläroverk
eller ock förändring och tillbyggnad af det redan befintliga, vid allmänt sammanträde
inför magistraten beslutat uppdraga åt en komité af sakkunnige män, att
betänkande, i denna för staden vigtiga fråga, afgifva. Af detta betänkande inhemtades,
att komiteradc ansett nuvarande skolhustomten, med tillägg af en skolan tillhörig
s. k. valltomt, vara för läroverksbyggnaden den mest ändamålsenliga, helst då
nybyggnaden kunde tillvägabringas, och ändock största delen af nuvarande hufvudbyggnad
bibehållas. 1 öfrigt hade komiterade låtit uppgöra projekt-ritning och kostnadsförslag,
uppgående till 109,539 R:dr 68 öre. Såsom skäl för nödvändigheten
af den ifrågasätta förändringen och tillbyggnaden af nämnda läroverkshus framhålles,
bland andra, följande omständigheter, nemligen: att nuvarande lärohus, uppfördt 1835,
hvarken till rymd eller indelning vore så inrättadt, som Kongl. Maj:ts nådiga Stadga
den 29 Januari 1859 föreskrifver, utan i väsendtlig mån derifrån afvikande; att,
sedan 1835 lärjungarnes antal tredubblats; att, utan öfverdrift, inom få år utrymme
komme att erfordras för 350 lärjungar såsom följd äfven deraf, alt, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga Stadga den 11 April innevarande år angående afgångs-examen vid
högre elementarläroverk, lärjungar, hvilka vid lägre elementarläroverk genomgått den
föreskrifna kursen, komme att fortsätta studierna vid högre läroverk, för att nå samma
punkt, dit man hittills beredt sig väg genom student-examen vid universitet.
Under hänvisning i öfrigt till ofvannämnda, motionerna bilagda, betänkande, hafva
motionärerne anhållit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 100,000 R:dr
för utvidgande medelst tillbyggnad af lärohuset i Christianstad. Såsom stöd för bifall
till denna anhållan andrages ytterligare: att nuvarande skolhuset blifvit uppfördt utan
något bidrag af statsmedel, dels genom sammanskott af stadens och ortens innevånare
och dels genom bidrag af stiftets byggnadskassa; att staden ej förmådde åstadkomma
medel för ifrågavarande vigtiga ändamål, enär staden, sorn, i följd af en densamma
år 1847 öfvergången svår eldsvåda, råkat i betydlig skuld, fått denna ökad genom
följderna af de härjningar kolerafarsoten 10 år sednare eller år 1857 förorsa
-
22
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
kat, samt nu ytterligare för sin existens såge sig nödsakad att, för en bibana från
Hessleholm till staden, än ytterligare öka sin förut stora skuldsumma.
Enär kostnadsförslaget till den ifrågasatta skolbyggnaden i Christianstad, hvilken
afven skulle inrymma bostad åt skolans rektor, upptager en summa af 109,559 R:dr
68 öre. och motionärerne härtill begärt ett statsanslag af 100,000 R:dr, synes den
anmärkning med skäl kunna göras, att kommunens bidrag, under förutsättning af bifall
till det begärda anslaget, blefve alltför ringa i förhållande till förmånen att ej behöfva
på annat sätt eller ställe bekosta bostad åt rektor. Utskottet har redan förut
anmärkt olämpligheten deraf, alt vid byggnadsföretag, som af det allmänna helt och
hållet eller till hufvudsaklig del för läroverken uppföras, förenas rektors bostad med
läroverkets lokal. Då ej heller utredt blifvit, i hvad mån staden Christianstad och
skolans byggnadskassa för framtiden skulle fördela underhållskostnaderna för den sålunda
gemensamma byggnaden, och då dessutom behofvet af utvidgning, ehuru verkligt,
dock ej för den närmaste framtiden synes alldeles oafvisligt, anser sig Utskottet
för närvarande sakna skäl, att motionärernes framställning till Rikets Ständers
bifall förorda.
115:o, Under omförmälan, hurusom Norrtelje stad, i slutet af år 1860, uppfört
ett nytt läroverkshus af sten, för en kostnad af något öfver 55,000 R:dr, af
hvilken summa staden ännu häftade i skuld för 50,000 R:dr, enär stiftets byggnadskassas
bidrag endast utgjort 5,000 R:dr, har Herr F. G. Isberg, uti en inom Borgare-Ståndet
under N:o 65 väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion hemställt,
att Rikets Ständer, till betäckande af den gäld, Norrtelje stad ådragit sig för uppförande
af skolhus för dervarande elementarläroverk, täcktes anvisa staden ett låneunderstöd
af Tretio tusen R:dr, att återbetalas genom erläggande af 5 procent årligen,
hvaraf 5 procent såsom ränta och 2 procent till amortering af kapitalet, eller
på andra möjligen föreskrifvande vilkor; och har motionären, till stöd för denna hemställan,
bland annat, anfört stadens ringa folkmängd, knappt 1,200 innevånare, af hvilka,
enligt föregående års taxeringslängd, endast 755, ocii deribland 412 af qvinkön,
voro i ställning att hafva fått personlig skyddsafgift sig påförd; dess stora årliga utgiftsstat
af närmare 10,000 R:dr, då de årliga intraderna endast utgjorde 5,000 R:dr;
och dess hardt betungande fattigvård, som, till en del, ännu kunde anses såsom ett
arf från den tid, då dervarande krono-gevärsfaktori indrogs, hvarigenom pauperismen
steg i hastig fart. Staden hade icke destomindre, under det sista årtiondet, i och
för allmänna företa.', underkastat sig utgifter till omkring 60,000 R:dr. Toges vidare
i betraktande att staden, på de sednaste 5 åren, för undervisningsverket bekostat
folkskolans fördelande i en afdelning för gossar och en för flickor, hvilka sistnämnda
undervisades af dertill antagen, lönad och kosthållen lärarinna, uppförande af läro- och
bostadshus för en slöjdskola, hvars årliga utgiftsstat uppginge till mer än 1,200 R:dr,
samt allönande tills vidare af elementarläroverkets 5:dje och 4:de lärare, med hittills
sammanskjutna närmare 4,000 R:dr; så ansåg motionären kunna medgifväs, att en
Stats-Utskottets Utlåtande IS:o 139. (Fortsättning.)
23
för elementarläroverkets bättre ordnande ytterligare åsamkad skuld af 50,000 R:dr,
skulle, i en eller annan form, allt för hård t trycka, om icke alldeles nedtrycka staden,
i fall ej Rikets Ständer välvilligt beredde staden tillfälle alt få ofvannämnda gäld,
på möjligen billigaste vilkor, så ställd, att jemväl stadens nuvarande innevånares efterkommande
finge draga en tillständig del af den börda, som tillkommit i beräkning
på frukter, som till betydligaste delen komme att af dem och landet skördas.
Ehuru visseriigen de stora uppoffringar staden Norrtelje gjort i och för underdervisnings-väsendets
befordran förtjena allt erkännande, har Utskottet ej ansett sig
deraf kunna hemta anledning att förorda det begärda låneunderstödet. Att bevilja understöd
åt kommuner till lättnad i ådragna kostnader för företag, hvilkas behöflighet
icke på förhand blifvit af Rikets Ständer pröfvad, vore att inträda på en betänklig
väg, betungande för det allmänna och vådlig för kommunerna, hvilka lätteligen derigenom
skulle kunna förledas att, i förhoppning af Rikets Ständers framtida mellankomst,
inlåta sig i företag, öfverstigande deras krafter, förhoppningar, som af lätt insedda
skäl förr eller sednare måste blifva svikna. Af denna anledning hemställer
Utskottet,
att förevarande framställning ej må af Rikets Ständer bifallas.
114:o. Till uppförande i Wenersborg af skol- och gymnastiklokaler för det der
inrättade elementarläroverket, har Herr J. Börjeson, uti en inom Borgare-Ståndet
under N:o 77 väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion, hemställt, att Rikets
Ständer måtte bidraga med ett anslag af 150,000 R:dr, då staden å sin sida skulle
förbinda sig att icke allenast dertill upplåta i alla afseenden tjenliga tomtplatser, utan
äfven anskaffa de medel, som utöfver berörda anslag erfordrades till byggnadernas
uppförande och inredning i enlighet med af Ofver-intendents-embetet fastställda ritningar.
Med omnämnande af eldsvådan 1854, som lade staden och lärohuset i aska,
hvilket sistnämnda åter uppbyggdes utan bidrag från stiftsbyggnadskassan eller af statsmedel,
har motionären till stöd för sin hemställan, bland annat, anfört, att den närvarande
byggnadens otillräcklighet tvingat staden att i privat egendom förhyra ej mindre
än sex rum för att begagnas vid undervisningen af det alltjemt tilltagande antalet
lärjungar. Då emellertid icke heller dessa uppoffringar varit på långt när tillräckliga
att undanrödja hindren för undervisningens jemna gång, samt stadens innevånare
saknade utvägar att uti denna sak, som endast till en underordnad del vore deras
egen, göra allt hvad som erfordrades, hade staden slutligen vändt sig till Ofver-intendents-embetet
för erhållande af ritning och kostnadsförslag till ett nytt skolhus med
gymnastiklokal, i afsigt att få för statsmagterna framlagd en fullständig utredning om
hvad ifrågavarande angelägenhet kräfde. Nämnda, motionen bifogade, ritningar och
kostnadsförslag utvisade, att för uppförande af . berörda skolhus, beräknadt att inrymma
450 lärjungar, tillika med erforderlig gymnastiklokal, erfordrades en summa af
206,054 R:dr 25 öre, oberäknadt inköp af tomter. Att Wennersborg ej saknade
anledning till statsmagternas välvilja, vitsordade föregående riksdagars historia, som
H
Stats-Utskottets tillåtande N:o i3(). (fortsättning.)
gåfve vid handen att nämnda samhälle städse med beredvillighet i sin mån dragit
tungan af de betydliga anslag, som tid efter annan blifvit för enahanda ändamål, som
det nu ifrågasatta, beviljade, samt den omständigheten att Wenersborg, hitintills hänvisadt
till egna krafter, nu för första gången framträdde med begäran om ett kraftigt
biträde från statsmagternas sida, och detta uti en angelägenhet, som icke uteslutande
vore dess egen, utan till en väsendtlig del tillhörde ett betydligt landtområde.
Under behandlingen af denna motion och vid granskning af densamma åtföljande
ritningar, kostnadsförslag och öfriga handlingar hafva följande anmärkningar blifvit
gjorda, nemligen: att hvarken af motionen eller bilagda handlingar framginge, hvad
kommunen ämnade göra med det gamla skolhuset, eller hvarföre detta ej tillåtit någon
tillbyggnad eller annan utvidgning; att ritningarne tycktes utvisa en i allt för
stor skala tilltagen byggnad, beräknad för 450 lärjungar, då för närvarande blott
funnes 191; att platsen för nybyggnaden ej vore bestämd; att ekonomi- och andra
nödvändighetslokaler enligt förslaget skulle komma att förläggas midt inuti skolhuset,
hvilket hvarken kunde vara lämpligt eller helsosamt. I anledning häraf, och då dessutom
Wenersborgs skolas utvidgning till fullständigt läroverk vid sednaste riksdag beviljades
med dervid uttryckligen fästadt förbehåll, att Statsverket hvarken borde betungas
med lärohusens uppbyggande eller deras underhåll, utan dessa utgifter bestridas
af staden med de bidrag, som kunde erhållas af stiftets byggnadskassa äfvensom af
innevånarne i orten, får Utskottet, som äfven anmärkt att rektorsbostad är inrymd
uti den föreslagna nybyggnaden, hemställa,
att Herr Börjesons ifrågavarande motion ej må vinna Rikets Ständers
bifall.
115:o. Tdl Stats-Utskoltet har blifvit remitterad en inom Bonde-Ståndet under
N:o 335 väckt motion, hvaruti Olof Olsson från Olebyn i Wermland fästat
uppmärksamheten på behofvet af en ny skolliusbyggnad i Arvika, som hittills åt sitt
läroverk förhyrt en enskild lägenhet. Då olägenheterna häraf hade gjort sig mera
kännbart gällande, bade det lilla samhället dels dragit försorg om uppgörandet af erforderliga
ritningar och kostnadsförslag, hvilka blifvit af Kongl. Majit gillade och stadlastade,
dels äfven börjat anskaffande af nödige medel. Då emelle!tid inom kommunen
tillräckliga medel ej kunnat åstadkommas till det ifrågaställa, för hela orten
b.höfliga, byggnadsföretaget, har motionären föreslagit, alt Rikets Ständer måtte till
ett skolhus i Arvika med bostad för rektor anslå 10,000 R:dr, utgörande icke fullt
hälften af beräknade kostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget, emot erforderlig
garanti för arbetets behöriga verkställande i enlighet med den godkända ritningen
och förbindelse för kommunen att, i händelse nu väckt fråga om anslag till en tredje
lärare skulle bifallas, och således en större byggnad blifva af nöden, vidkännas alla de
ökade utgifter, som deraf kunde blifva en följd.
Då närmare upplysning saknas om storleken af den fond, som i motionen om
nämnes
-
Stats-UtskotteLs Utlåtande N:o 139 (Fortsättning.)
nämnes vara samlad och dä vederbörande Domkapitel ej varit i fräsan hörd, har Utskottet,
vid sakens ofullständiga och outredda skick,
ej kunnat tillstyrka Rikets Ständers bifall till Olof Olssons berörda motion.
116:o. Uti en inom Borgare-Ståndet (under N:o 146) väckt, till Ståts-Utskottet
remitterad, motion, har Herr G. C. Witt, bland annat, anfört, att Carlskrona samhälle
frän äldre tider tillbaka helt och hältet, pä egen bekostnad, inredt och underhällit
stadens publika skolhus. När elementarläroverket, till följd af i näder anbefalld
utvidgning från 4 tiil 8 klasser, hehöfde en utvidgad lokal, ifrågasattes det att begära
statsanslag till en storartad byggnad, men motionären och flere med honom,
som ansett Statsverket nog betungadt, hade dä yrkat förändring och påbyggnad af
det äldre huset, hvilket ock skedt. Förändringen hade kostat 33.702 R:dr, hvartill
10,000 R:dr erhållits af stiftets byggnadskassa, men för det öfriga hade staden blifvit
skuldsatt. Ytterligare hade staden fått åtaga sig en ärlig beskattning af 500 R:dr
till hyresersättning åt rektor, som förut haft bostad i skolhuset. Nu erfordrades likväl
för laboratorium, bibliotheksrum och samlingar af naturalier m. m, en tillbyggnad,
som, enligt uppgjord beräkning, komme att kosta 23,618 R:dr 50 öre, hvilken sistnämnda
summa motionären föreslagit att Rikets Ständer måtte af statsmedel anslå.
Af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående anslag till åtskilliga elementarläroverk
inhemtas, att Kongl. Maj:t ej funnit anledning hos Rikets Ständer förorda
Carlskrona stads Drätselkommissions underdåniga framställning om anslag för läroverket
derstädes, hvilken framställning äfven, såsom synes af Utskottet tillhandahållna
handlingar, blifvit i underdånighet alstyrkt af Domkapitlet i Lund, som vid handlingarnes
granskning dels funnit hela saken ofullständigt utredd, dels ansett de framställda
anspråken på ett anslag af 23,600 R:dr till lokaler för laboratorium och bibliothek,
hvilket sednare år 1861 bestod af endast 234 band, vara allt för högt
tilltagna. Med anledning häraf hemställer Utskottet,
att förevarande motion må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
117:o Uti en inom Borgare-Ståndet (under N:o 187) väckt, till Utskottet remitterad,
motion, har Herr /. A. Bovin, bland annat, anfört, att, sedan rektor vid det
treklassiga lägre elementarläroverket i Sala, af skäl att lärjungarnes antal vid läroverket
på sednare tider så betydligt till vext, att ingen af de nuvarande lärosalarne
vore nog rymlig, att utan stor olägenhet kunna begagnas vid undervisningen derstädes,
gjort framställning om behofvet af utvidgad lokal för läroverket, så hade en i
behörig ordning uppgjord ritning, med åtföljande kostnadsförslag, till uppförande af
ett nytt lärohus, blifvit under den 28 December 1861 af Kongl. Maj:t gillad och
fastställd. Nyssnämnda kostnadsförslag upptoge en summa af 22,875 R:dr 80 öre,
deruti likväl icke vöre inberäknade ersättning för ritningens uppgörande samt kostnaden
för inköp af erforderlig byggnadsplats, äfvensom för uppförande af ett i kosten
Ull Ii St. Urat. 1862 * 1803. 4 Sami. 1 Af dl 3 Band. I Haft 4
26
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 130. (Fortsättning.)
nadsförslaget icke upptaget uthus, hvarigenom sammanlagda kostnaden för ifrågavarande
nya lärohus, med säkerhet icke komme tift understiga 25,000 K:dr. Pä derom
gjord framställning hade Domkapitlet i Westerås förklarat, tilt stiftets byggnadskassa
kunde med en tredjedel af den i kostnadsförslaget upptagna summa biträda
tili uppförande af nu ifrågavarande lärohus. Ehuru det, enligt motionärens förmenande,
visserligen icke författningsenligt ålåge Sala stad att, utöfver kostnaden för anskaffande
af erforderlig byggnadstomt, bestrida de utgifter, som förorsakades genom
uppförande af nytt elementarlärohus, hade staden dock icke velat undandraga sig att,
i förhållande till dess ganska inskränkta samt i och för andra kommunala företag
strängt anlitade tillgångar, dertill bidraga. Som likväl, utan Statens mellankomst, de
med uppförande af nytt lärohus förenade kostnader skulle öfverskrida stadens tillgångar,
har motionären anhållit, att Rikets Ständer måtte såsom bidrag till nu ifrågavarande.
lärohusbyggnad bevilja ett anslag af 12,000 R:dr. Såsom ytterligare skäl
för bifall till ofvanberörda framställning har motionären dessutom anfört, att dylika
understöd tillförene blifvit åtskilliga kommuner meddelade; att en stor del af lärjuugarne
vid Sala elementarläroverk icke tillhörde staden, utan landsorten deromkring;
att staden redan utfåst sig att till den föreslagna norra stambanan kostnadsfritt upplåta
mark öfver stadens egor, hvilket med all säkerhet komme att för staden medföra
en utgift af 25 ä 30,000 R:dr, samt att, enligt hvad styrkas kunde, under de
sednaste 50 åren en summa af minst 50,000 R:dr under de långa kyrkoherdevakanserna
vid Sala pastorat ingått lill stiftets byggnads- och emcriti-kassor, utan alt
någon fördel deraf kommunen tillfallit.
Ehuru Utskottet, vid behandlingen af denna motion och efter verkställd granskning
af hithörande ritnings- och kostnadsförslag, ej trott sig böra tillstyrka det begärda
anslaget, har Utskottet likväl, med hänsyn lill för handen varande förhållanden,
ansett Staten med ett lån böra bispringa Sala kommun vid utförandet af ifrågavarande,
synnerligen behöfliga, byggnadsföretag och hemställer derföre,
att Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af ett nytt lärohus i Sala,
måtte anvisa ett låne-understöd af 12,000 R:dr, att utgå pä samma sätt
och under enahanda vilkor, som blifvit föreslagna för det åt staden Halm
stad
tillstyrkta lån.
118:o. Uti en inom Borgare-Ståndet (under N:o 197) väckt, till Stats-Utskottet
remitterad, motion, har Herr L. Dahlström anfört, hurusom Oscarshamn vid sednaste
riksdag hugnades med ett anslag af 20,000 R:dr, såsom bidrag till uppförande of
ett tjenligt hus för elementarläroverket derstädes. Kostnadsförslaget uppinge en summa
af något öfver 45,000 R:dr, och stadens andel i kostnaden skulle uppgå till
25,000 R:dr. Men alldenstund Oscarshamn sedan 1850, då staden undfick sina
privilegier, på byggnader och allmänna arbeten nedlagdt öfver 100,000 R:dr och för
närvarande saknade utväg att utan understöd anskaffa den till fullbordandet af dess
till murar och tak uppförda läroverksbyggnad erforderliga summan, 25.000 R:dr, har
Stats-Utskottct» Utlåtande i\;o 139. (Fortsättning.)
27
motionären föreslagit, att Rikets Ständer för fullbordande af eiementarläroverksbyggnaden
i Oscarshamn måtte åt staden anvisa ett ytterligare understöd af 10,000
Riksdaler.
Med hänsyn tili det vid sednaste riksdag beviljade anslag af 20,000 R:dr, hvilket
medgafs Oscarshamn såsom bidrag till uppförande af en ny läroverksbyggnad under
förutsättning att staden skulle tillskjuta återstoden i den härför behöflig» kostnaden,
anser Utskottet, att studen bör uppfylla det vilkor, under hvilket förevarande
anslag beviljades och emottogs, hvarföre Utskottet hemställer,
alt denna motion må af Rikets Ständer lemnäs utan ålit afseende.
119:o. Till uppförande af en ny läroverksbyggnad i Malmo, på sätt till Kongl.
Maj:t iugifna handlingar, ritningar och kostnadsförslag närmare upplysa, har Herr G.
Hedman uti eu inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 219) anhållit, det täcktes
Rikets Ständer anslå eu summa af 150,000 R:dr.
Nämnda handlingar, som, enligt Kongl. Muj:ts nådiga förordnande, blifvit från
Ecklésiastik-departementet tdl Utskottet öfverlemnade, med den upplysning, att desamma
ej föranledt till någon annan åtgärd från Kongl. Maj:is sida, innehålla, bland annat,
en underdånig skrifvelse från Malmö stads äldste, med anhållan om nådig Proposition
till Rikets Ständer, angående anslag till berörda belopp för uppförande af
nytt lärohus i Malmö i enlighet med åtföljande ritningar och kostnadsförslag, det sednare
med en slutsumma af 198,156 R;dr 55 öre. — Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Lunds stifts Domkapitel, häröfver hörde, hafva vitsordat behofvet af den
ifrågaställa nybyggnaden, men sistnämnde myndighet har äfven fästat uppmärksamheten
på att ritningen upptoge fullständig boställsvåning ål läroverkets rektor och att
staden således, under förutsättning af bifall till den gjorda framställningen, skulle komma
att befrias från den kommunerna obestridligen åliggande skyldigheten att åt rektor
anskaffa och bekosta embetsgård eller utgifva en efter hans samhällsställning och
värdighet samt ortens förhållanden afpassad årlig hushyra, hvarigenom staden, derest
hela det begärda anslaget erhölles, skulle göra en ganska betydlig vinst, alldenstund
den, till betäckande af skilnaden emellan kostnadsförslagets slutsumma och det begärda
anslaget, egde att disponera den nuvarande skolhusbyggnaden, hvilken i Domkapitlets
tanke ej kunde uppskattas till mindre än 50,000 R:dr. På hufvudsakligen
dessa grunder har Domkapitlet ansett statsanslaget böra nedsättas till 100,000 R:dr.
Öfver-intendents-embetet anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande öfver ritningar
och kostnadsförslag, har funnit åtskilliga förändringar i afseende å såväl den föreslagna
inredningen af byggnadeu, som dess yttre anordning, vara af behofvet påkallade samt,
i vissa delar föranleda en omarbetning af ritningarne, hvilken Embetet dock icke ansett
böra ega rum före slutliga afgörandet af den ännu obestämda frågan om beredandet
af lämplig tomtplats för läroverkshuset. Då sålunda hvarken någon plats för
den ifrågasätta nybyggnaden finnes bestämd eller Öfver-intendents-embetet godkändt
dertill uppgjorda ritningar, och enär bvggnadsplanen, innefattande, utom särskildt böne
-
28
Stata-Utskottets Utlåtande Avo 139. (Fm(sällning.)
rum för samtliga ungdomen, en sollenmtetssal, tillika ämnad till expositions-lokal, 7
rum för ett museum, hvaruti skulle finnas särskilda arbetsrum för en intendent och
en konservator, en större boställsvåning för rektor m. m., synes gå vida utom gränserna
för hvad som vid ett elementarläroverk är behöfligt; samt, enligt hvad Konsistorium
i Lund redan anmärkt, genom bifall till ifrågavarande förslag staden Malmö
ej blott komme att befrias från den staden åliggande skyldighet att hålla rektorsgård,
utan äfven möjligen komme att genom försäljning af det gamla skolhuset göra
en pekuniär vinst, får Utskottet, helst Kongl. Majit ej funnit sig böra bifalla den af
Malmö stads äldste gjorda underdåniga framställningen, hemställa,
att Herr Hedmans berörda motion ej må af Rikets Ständer bifalias.
120:o. Under anförande hurusom Eksjö femklassiga elementarläroverk vore i
saknad af tjenhgt gymnastikhus, hvartill för närvarande begagnades en för ändamålet
både (ör liten och för låg läsesal, har Herr L. F. Aschan uti en inom BorgareStåndét
(under N:o 293) väckt, till Utskottet remitterad, motion, anhållit att, då ofvannämnda
länge öfverklagade olägenhet i brist af erforderliga medel hittills ej kunnat
afhjelpas. Rikets Ständer måtto bevilja ett anslag af 10,000 R:dr till uppförande
af ett nytt gymnastikhus för Eksjö stads femklassiga elementarskola. Nyssnämnda
läroverks Inspektor och Kollegium hafva uti en särskild, motionen bilagd, skrift enhälligt
biträdt motionärens anhållan, dels af det skäl, att ett gymnastikhus vore i hög
grod behöfligt, då den nuvarande gymnastik-lokalen, ett af rummen i sjelfva skolhuset,
vöre såväl till längd och bredd som i synnerhet till höjd särdeles inskränkt, dels
derföre, att detta rum vore behöfligt för undervisningen i stället lör såväl det under
den kullu årstiden otjenliga samlingsrummet, som det till arkiv och de zoologiska
samlingarne anslagna och derföre såsom läsrum olämphga rummet, hvilket dessutom
saknade egen ingång, men i trots af dessa olägenheter för närvarande begagnades vid
undervisningen.
Att Eksjö läroverk är i stort behof af ett nytt gymnastikhus, synes, af hvad
anfört blifvit, vara ådugaiagdt. Utskottet anser äfven det allmännas mellankomst vid
detta tillfälle nödig, då Eksjö samhälle, efter den derstädes sednast timade vådeld,
hvarigenom en stor del af staden ödelädes, måst för andra allmänna och enskilda
byggnadsföretag i så hög grad skuldsätta sig, att det svårligen ensamt förmår bekosta
nu ifrågaställa nybyggnad. Med anledning häraf har Utskottet, som emot en af
Qfver-intendents-embetet granskad och godkänd ritning till nämnda byggnad jemte
kostnadsförslag, hvilket upptager en slutsumma af 10,978 R:dr 82 öre, ej haft något
att anmärka, funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, såsom bidrag til! uppförande af ett nytt gymnastikhus
vid läroverket i Eksjö, måtte bevilja ett anslag af 8,000 R:dr.
121:o. Herr F. Rooth har uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 59),
bland annat, anlort, hurusom, sedan Rikets sist församlade Stander till läroverket i
Stols-Utskottets Utlåtande A:o 130. (Forisätlnin».)
29
Helsingborg anvisat en summa af 12,000 R:dr, staden förlidct Sr uppfort en vacker
och storartad läroverksbyggnad, innehållande alia de lokaler, som för undervisningen
behöfdes. Detta arbete komme att kosta öfver 60,000 R:dr, men gymnastiklokal,
motsvarande det närvarande behofvet, saknades och tillsvidare mäste den gymnastikbyggnad
begagnas, som tilliörde den förra, nu mera till folkskola bestämda skol—lokalen,
hvilken byggnad alltså, oafsedt öfriga ofullkomligheter, vore ett »commune bonum»,
hvars begagnande blefve förenadt med ganska väsendtliga och kännbara olägenheter.
De timmar, som vöre lämpligast för undervisningen i gymnastik för den ena
skolan vore det lika mycket äfven för den andra. Då emellertid stadens tillgångar
vore för det närvarande hårdt anlitade, dels förmedelst en beslutad betydlig utvidgning
af dess hamn, dels till följd af en större teckning såsom bidrag till en projekterad
jernväg och således icke medgåfve vidare kostnader i och för läroverket, har
motionären anhållit, att en summa af 10,000 R:dr mätte beviljas till uppförande af
en ny gymnastikbyggnad för elementarläroverket i Helsingborg,
Af denna till Stats-Utskottet remitterade motion vill det synas, som läroverket i
Helsingborg redan egde en gymnastiklokal, hvars begagnande blifvit medgifven äfven
åt folkskolan derstädes. Denna lokal skulle, enligt hvad motionären anfört, vara olämplig
hufvudsakligast derföre, att den ej samtidigt kunde begagnas af elementarskolans
och folkskolans lärjungar. Men då, enligt Utskottets tanke, hinder ej bör
möta, att, om så erfordras, ordna gymnastikundervisningen på det sätt att båda skolornas
elever kunna p« oltka tider begagna den redan befintliga lokalen, får Utskottet,
då dessutom såväl kostnadsförslag och ritningar, som all annan utredning fullkomligen
saknas, hemställa,
att Rikets Ständer må lemna Herr Rooths ifrågavarande framställning utan
afseende.
122:o. Efter att hafva framställt skarpskytte—idéens betydelse i allmänhet och
den stora vigten af skarpskytterörelsens befrämjande bland den studerande^.ungdomen,
har Grefve Hamilton, G. A. A., uti en hos Ridderskapet och Adeln (under N:o 132
väckt, till Utskottet remitterad) motion, fästat uppmärksamheten på den i Upsala sedan
vårterminen 1861 existerande, föreningen för vapeuöfningar, som i medeltal räknat
200 medlemmar, ett antal visserligen ringa i förhållande till student-korpsens storlek,
men dock särdeles tillfredsställande, om i betraktande toges de svårigheter, med hvilka
föreningen haft att kämpa. Den förnämsta orsaken lill dessa svårigheter vöre utan
tvifvel student-korpsens genom ständigt ombyte af medlemmar rörliga och föränderliga
natur, hvilket hade till följd, att större uppoffringar för beredande af• för, ändamålets
vinnande, nödiga anstalter ej lätteligen kunde åstadkommas, dä de enskilde medlemmarne
endast under en jemförelsevis kort tid på platsen qvurstadnade och egde tillfälle
att njuta frukterna af sina ansträngningar. Emellertid hade på föreningens bekostnad
ändamålsenlig skjutpaviljong blifvit uppförd och så val målskjutnings- som
exercis-gevär anskaffade, äfvensom särskild instruktör blifvit aflönad. Annu lede dock
30
Ståts-Utskottets Utlåtande A/o l3!l. (Fortsättning.)
föreningen brist på passande exercis-lokal, en brist, som lör en skarpskyttekorps af
nu ifrågavarande beskaffenhet medförde stora och väsendtliga olägenheter. DA på de
tum, till hvilka föreningen hittills beredt sig tillträde för sina öfningar, endast omkring
20 man, och afven desse med svårighet, kunnat rymmas på en gång, hade öfningarne
måst fördelas på ett större antal timmar i veckan, af hvilka de liesta varit mindre
lämpliga med afseende på studenternas tidsindelning lör öfriga göromål. Mångå hade
af denna orsak sett sig nödsakade att Irån deltagande i öfningarne afstå, äfvensom
instruktör-arfvodet för hvarje deltagare derigenom blifvit fördvradt. Kunde åter större
delar af korpsen på en gång till öfning sammandragas, så skulle dels instruktören
med biträde af redan bildade under-instruktörer kunna på färre timmar och sålunda
för ett billigare arfvode göra samma tjenst, som nu på många; dels åt ett vida större
antal studenter beredas lämpliga timmar att i öfningarne deltaga. Då vidare endast
ett fåtal af studenter i Upsala tillbringade deri årstid, som för rörelser på fria fältet
bäst egnade sig, behöfde denna förening i en rymligare exercis-lokal för vintern, en
ersättning för denna olägenhet. Den erkända nytta och uppmuntran, som vanliga
skarpskytte-föreningar hemtade från sina sommaröfningar, finge ej ensamt tillskrifvas
rörelsen i fria luften, utan läst mer den öfvande och stärkande inflytelse, som alltid
låge i hvarje företag, hvilket förenade ett större antal personer i samverkan för ett
gemensamt ändamål. Af de lokaler, som i Upsala funnes att tillgå, vore det ingen,
som ens i någon mån motsvarade det ofvan omtalade hel ofvet. Alt universitetets
gymnastiklokal ej vöre tillräcklig för tillfredsställande af den lust att öfva sig i vapnens
luuk, som på sednare tider i Upsala och företrädesvis bland studenterna uppstått,
kunde redan inses deraf, att utom den undervisning, som derstädes lemnades, och
utom de öfningar, som student-korpsens förening för vapenölningar och stadens skarpskyttar
anställde, tvänne enskilde lärare på olika lokal, under de sednare åren varit
sysselsatta med undervisning i vapnens bruk. Nämnda gymnastiklokal vore vidare dels
af för inskränkt utrymme, dels i anseende till sin uteslutande för gymnastik afsedda
inredning, otjeidig för vapenöfning af ett större antal, och hade dessutom varit alltför
mycket upptagen för sitt egentliga ändamål, för att af student-korpsens förening för
vapenöfningar kunna fortfarande användas. Ehuru denna gymnastiklokal under den
första förlägenheten togs i anspråk, biel' den af sagda skäl snart öfvergifven. Öfriga
i staden tillgängliga lokaler delade med denna olägenheten af för litet utrymme, och
vore detta äfven förhållandet med den nu af föreningen förhyrda. På grund häraf
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer ät Upsala student-korps’ förening för
vapenöfningar, täcktes anslå 12,000 R:dr, att för en gång utgå till anskaffande af
exercis-lokal af sådan beskaffenhet, som af ett bifogad! kostnadsförslag kunde inhemtas.
Utskottet, som anser några skäl ej (örefinnas, hvarföre åt Upsala studentkorps
förening för vapenöfningar skulle medgifvas något anslag utöfver dem, som vid innevarande
riksdag redan blifvit af Rikets Ständer beviljade åt skarpskytteförenmgarne i
allmänhet, hemställer,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Ståts-Utskottets Utlåtande S o 139. (Fortsättning.)
31
123:o. Med anledning deraf att Rikets Ständers Revisorer, i berättelsen om
granskningen al Statsverkets med liera af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under tiren 1839 och 1860, beträffande Veterinärinrättningen
i Stockholm, anmält, hurusom Revisorerne, vid ä inrättningen gjordt besök,
funnit flera af denna inrättnings byggnader i ett ytterst bristfälligt skick samt
att ett skyndsamt afhjelpande af dessa bristfälligheter vöre af behofvet påkalladt; ocii,
enär derjemte ur tillförlitlig källa inhemtats, att särskildt den s. k röda byggnaden
befunnes i sä förfallet skick, att den knappast utan våda kunde qvarstå och omöjligen
fortfarande vore användbar till boningshus, äfvensom att andra lägenheter, och
bland dessa anatomi- och obduktionsrummen vore allt lör mörka, kalla, trånga och
olämpliga för det med dem afsedda ändamål, har Herr J. Börjeson, uti en inom
Borgare-Ståndet (under N:o 281) väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion, hemställt,
att den s. k. röda byggnaden å tomten N:is 2 och 4 vid Grelgatan, måtte
nedrifvas och på samma tomt en annan mindre byggnad af sten uppföras i bredd
med den nybyggda smedjan, samt härtill anslås 16,000 R:dr, hvilket belopp, jemte
den summa, sorn för den gamla byggnadens nedrifning och försäljning af Brandförsäkringsverket
erhölles, ansetts blifva tillräckligt för en ny byggnads uppförande elter
ritning, som sedermera kunde uppgöras och af Kongl. Maj:t gillas; varande derjemte
af motionären föreslaget, att, till inredning af anatomi- och obduktionssalar, med
museer och arbetsrum i det magasinshus, som låge i linie med »stora ridhuset», och
för nedrifning af nuvarande obduktionsbodeu, måtte beviljas en summa af 20,000
R:dr; af hvilka medel likväl 13,000 R:dr redan borde vara tillgängliga i det anslag
Rikets sednast församlade Ständer anvisat till utanordning, då en fullständig plan för
Veterinär-inrättningens byggnaders iordningssättande blifvit uppgjord, men hvilka 13,000
R:dr ännu icke användts, så att, om motionärens framställning bifölles, endast 7,000
R:drs nytt anslag erfordrades.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet, som haft del af åtskilliga handlin
gar,
hvilka motionären, till stöd för sina framställningar, uti en motionen bilagd särskild
promemoria åberopat, tagit i öfvervägande; och ehuru Utskottet icke vill bestrida,
att åtskilliga utaf de åt Veterinär-inrättningen upplåtna lokaler möjligen erfordra
reparation eller ombyggnad, har likväl, i betraktande deraf att Rikets nu församlade
Ständer redan beslutat att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes låta genom vederbörande utarbeta och för Rikets Ständer framlägga ett förslag,
hvarigenom, i öfverensstämmelse med tidens fordringar och landets behof, ej
miudre undervisningen i veterinärkunskapen höjes och utvidgas, än äfven djurläkarnes
antal förökas och deras vilkor förbättras, och då således sannolikt är att, i anledning
af detta Rikets Ständers beslut, en förändrad organisation af hela veterinärväsendet
snart torde vara att förvänta, Utskottet ansett sig förhindradt förorda de af motionären
nu föreslagna åtgärder, och sådant desto heldre, som, efter hvad motionären sjelf
förmält, Rikets sednast församlade Ständer jemväl anvisat medel för enahanda ända
-
32
Stats-Ut skot tets litt Alunde N:o 130. (Fm (.sättning.)
mål, som motionären nu Åsyftat, utan att ännu dessa medel ldif\it härtill använda;
hemställande derföre Utskottet,
att Herr Börjesons ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
124:o. Sedan Kongl. Majrt, under den 15 December 1861, bifallit Sernfimerordens-gillels
framställning, att £dels mantal frälsehemmanet Storhagen å Hisingen i
Backa socken af Westra Hisings härad samt Göteborgs och Bohus län, innehållande
24 tunnland 10 kappland, finge till plats för uppförande invid Göteborg af nytt hospital
för sinnessjuka, mot en summa af 25,000 H:dr, af Ordens-gillet inköpas och
efter det sådant köp sedermera, den 50 i samma månad, blifvit med egaren af
nämnde hemman alslutadt, hade, i öfverensstämmelse med ett af General-direktören
för hospitalerna i riket uppgjordt program till nytt hospital vid Göteborg för 150
sinnessjuka, Arkitekten Albert Törnqvist, efter erhållet uppdrag, å den tillämnade
byggnaden för samma hospital upprättat ritningar och kostnadsförslag, enligt hvilket
sednare kostnaden för byggnader med värme- och ventilations-apparaler, tvätt- och
torkinrättning, vattenuppfordring, stängsel för promenadgårdar jemte aflöning för tillsyn
m. m. vid byggnadsarbetet, beräknats till 512,999 R:dr 40 öre R:mt. I afseende
å dessa ritningar hade Ofver-intendents-embetet, uti afgifvet utlåtande, förklarat
sig icke ega skäl till anmärkning, men deremot funnit åtskilliga priser i kostnadsförslaget
för lågt upptagna och alltså förslagets slutsumma, som, efter rättelse af deri
förelupen missräkning, rätteligen utgjorde 512,555 B:dr, böra höjas till ett förslagsvis
beräknadt belopp af 560,000 R:dr R:mt.
Jemte öfverlemnande af ifrågavarande ritningar och kostnadsberäkningar med
dertill hörande utlåtanden, hade Serafimer-ordens-gillet i underdånighet anhållit om
Kongl. Maj:ts fastställelse å omförmälda byggnadsförslag; dervid Ordens-gillet tillika
yttrat, att, med afseende å de flera försök, som förgäfves blifvit anställda för hospitalets
nybyggnad å annan plats, kostnaden kunde antagas uppgå till 560,000 R:dr,
köpeskilling m. m. oberäknade, äfvensom att, då af de hittills för ifrågavarande hospitalsinrättning
beviljade medel,
eller vid 1855—1854 årens riksdag, R:dr Rrmt 75,000: —
och vid riksmötet närmast derefter » » 190,000: —
tillsammans R:dr Runt 265,000: —,
efter afdrag af den för ofvannämnda hemmansdel utgilna köpeskilling,
jemte kostnaderna för resor, ritningar m. m., omkring .... 29,000: —
för närvarande återstode endast R:dr Runt 256,000: —,
hvarutöfver, till det nödvändiga byggnadsföretagets genomförande, alltså
erfordrades ytterligare en summa af omkring . . . R:dr Runt 524,000: —
« O O
Och som bchofvet af det hospital, hvarom här är fråga, redan blifvit ådagalagdt
samt, enligt hvad det upprättade, af Öfver-intendents-embetet granskade kostnadsför
slaget
-
Stnts-Utekottetx Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
33
slaget utvisade, för ifrågavarande byggnads uppförande, utöfver de medel Rikets Ständer
härtill förut anvisat, ytterligare erfordrades 324,000 R:dr, har Kongl. Majit, enär
dessa medel icke kunde af Hospitalsfondens egna tillgångar gäldas, för nämnda hospitalsbyggnad
äskat ett ytterligare anslag af 324,000 R:dr.
Vid handläggning af detta ärende har Utskottet icke kunnat undgå fästa upp
märksamhet
vid den betydliga anslagstillökning, som ansetts än vidare vara behöflig
för utförande af nämnda hospitalsbvggnad och hurusom, vid jemförelse med andra
dylika byggnader, exempelvis Wadstena, ifrågavarande hospital kommer att blifva särdeles
dyrt i förhållande till det antal patienter, detsamma är afsedt att inrymma.
Granskningen af ritningarne och kostnadsförslaget hor ock gifvit anledning till den
föreställning, att, genom förändrad indelning och anordning af åtskilliga lokaler m. m.,
besparingar i utgifterna kunna beredas, hvarföre det äfven synts Utskottet nödvändigt,
att den uppgjorda byggnadsplanen ytterligare undergår behörig granskning, innan
berörda arbetsföretag bringas till verkställighet, och hvarvid jemväl bör utrönas om
och i hvilket hänseende kostnaderna må kunna minskas, under förutsättning likväl
att derigenom hvarken någon inskränkning kommer att ega rum i afseende å ut
rymmet
för nu beräknade antal patienter, eller att det med denna inrättning i öfrigt
afsedda ändamål derigenom varder förfeladt.
Emellertid då angeläget är, att, i anseende till det usla skick, hvari nuvarande,
invid Göteborg belägna, gamla hospitalsinrättning beflnnes, det nya hospitalet derstädes,
så fort ske kan, varder ordnadt, lära Rikets Ständer svårligen kunna undandraga sig
alt äfven vid denna riksdag härtill anvisa nödiga medel, ehuru, i fråga om beloppet,
Utskottet, med stöd af hvad här ofvan blifvit anmärkt, anser detsamma både kunna
och böra bestämmas vida lägre, än hvad den Kongl. Propositionen i detta fal! upptager.
Någon betänklighet mot vidtagandet af en sådan åtgärd synes icke heller böra
möta, enär med temlig visshet antagas kan, dels att någon större summa, än den
Utskottet här nedan föreslår, icke hinner att för ändamålet användas intill nästa riksdag,
då, för den händelse nu beviljade medel möjligen befinnas otillräckliga, Rikets
Ständer blifva i tillfälle ånyo pröfva frågan, dels ock att i allt fall med detta mindre
belopp den väsendtligaste d^len af nu ifrågakomna anläggning bör kunna utföras och
byggnaden bringas under tak.
Utskottet hemställer derföre,
att Rikets Ständer må på det sätt bifalla Kongl. Majrts nådiga Proposition,
att, utöfver de förut för ändamålet beviljade medel, ä Riksgälds-kontoret
ytterligare anvisas för utförande af den beslutade nya hospitalsbyggnaden
vid Göteborg, för en gång, en summa af 200,000 R:dr, att från nämnda
Kontor, i män af behof, utbetalas.
12!>:o. Vidare och sedan Serafimer-ordens-gillet i underdånighet anmält, hurusom
åtskilliga af de vid hospitalcrna i Stockholm, Wexiö, Nyköping och Wisby beliih.
till IL St. Prat. 1862 S 1863 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Höft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139, (Fortsättning.)
Antlina lokaler ansetts böra, genom förändringar och i viss män äfven genom mindre
tillbyggnader, göras för sjukvården mera ändamålsenliga, samt att till bestridande af
dertill erforderliga kostnader, hvilka, ehuru jemförelsevis ringare, allmänna hospitals—
fonden icke förmådde gälda, nya anslag funnits nödvändiga, har Kongl. Maj:t äskat
ett anslag af tillhopa 74,425 R:dr 82 öre för att användas dels til! verkställande af
de åsyftade förbättringarne rid nämnda hospitaler, och dels till Stats-kontorets godtgörande
för ett derifrån förskottsvis till Öfver-intendents-embetet utbetaldt belopp å
12.570 R:dr 17 öre, till betäckande af en uti bvggnadsanslaget vid förstnämnda
hospital uppkommen brist, hvarom här nedan närmare förmäles.
Af den uti Statsråds-protokollet intagna redogörelse, som Serafimer-ordens-gillet
i underdånighet ofgifvit angående ifrågavarande hospitaler, inhemtas, att vid Wexiö
hospital det befunnits vara af behofvet högt påkalladt, dels att. för åstadkommande
af ändamålsenlig latrininrättning, särskildt dertill lämpade utbyggnader blefve invid
hospitalet uppförda, dels alt den för stormande och osnygga patienter afsedda afdelningen
utvidgades och dels att en ny byggnad uppfördes till verkstäder samt till likoch
obduktionsrum, i hvilka hänseenden upprättade ritningar och kostnadsförslag blifvit
Öfver-intendents-embetets granskning underställda; hvilka förslag, sådana de till en
del blifvit hos bemälda embete omarbetade, upptoge en kostnad
för latrinbyggnader, af R:mt 10,409: —
» cellafdelningens utvidgning  » 9,585: 25.
och för byggnaden till verkstäder m. m  » 10,474: 85.
eller sammanlagdt af R:mt 50,269: 10.
I afseende å hospitalet i Nyköping är upplyst, alt utrymme derstädes saknas
både till arbetslokaler och till de sjukas vederbörliga fördelning, men att sedan dessa
ändamål ansetts kunna vinnas derigenom att åt sysslomannen, som inom hospitalet
eger bostad, bestående af tre temligen stora rum med kök och kökskammare, i stället
blefve upplåten cn hospitalet tillhörig byggnad, hvilken, förut begagnad såsom magasin,
numera vore dertill obehöflig, Hospitals-direktionen, med öfverlemnande af särskilda
för dessa ändamål af vederbörande länsbyggmästare uppgjorda kostnadsförslag,
afseende dels nyssnämnda bostads förändring till sjuk- och arbetslokaler och dels omförmälda
uu å stolpar befintliga magasinsbyggnads nedtagning och förflyttning tili
annan lämpiigare plats inom hospitalsgården, äfvensom byggnadens inredning sedermera
till boningsrum för sysslomannen och en vaktmästare, jemte kök, visthus och vedbod,
begärt Qrdens-gillets medverkan för erhållande af erforderliga medel till utförandet
af dessa förslag, upptagande en sammanlagd kostnadssumma af 8,257 R:dr 50 öre
R:mt; hvarefter Serafimer-ordens-gillet, som funnit förberörda anordningar vara ändamålsenliga
och medföra ganska väsendtliga förbättringar för detta hospital, hvilket, ehuru
icke afsedt att utgöra en fullt tidsenlig vårdanstalt för sinnessjuka, dock, enligt
Ordens-gillets tanke, icke borde lemnäs i saknad af de fördelar, sorn äfven i kurativt
hänseende kunde utau större kostnad vinnas, enär likväl utgiften härför icke kunde
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
hänföras till do förvaltningskostnader, som borde utur allmänna hospitalsfouden bestridas,
anmält jemväl nämnda förslag bland de föremål, till hvilka särskildt anslag nu
vore behöflig!.
Beträdande hospitalet i Wisby hade General-direktören för hospitalerna i riket
hos Serafimer-ordeus-gillet anmält nödvändigheten af åtskilliga anordningar, hufvudsakligen
i ändamål att kunna fullständigare särskilja de håda könen samt erhålla celler
för stormande patienter och verkstadsrum, äfvensom, i sammanhang dermed, bereda
utrymme för emottagande af ett större, efter Gotlands behof någorlunda lämpadt antal
sinnessjuka; och hade ett med afseende härå, efter Ordens-gillets förordnande, af
en Öfver-intendents-embetet underlydande arkitekt uppgjordt förslag till förändrad inredning
och tillbyggnad af hospitalet af Ordens-giiiet funnits antagligt; uppgående kostnaden
härför, enligt samme arkitekts beräkningar, till 15,221 R:dr Bä öre R:mt.
I afseende å detta hospital har derjemte uti en hos Preste-Ståndet väckt, till
Utskottet remitterad motion (N:o 117) Biskop Anjou, med hvilken Doktor Söderberg
sig förenat, — jemte erinran att antalet sinnessjuka på Gotland utgjorde 88 personer
oell alt deremot Staten för hospitalet i Wisby upptoge endast 12 platser, om
ock för närvarande der inrymdes lä personer —- vidare anfört, att hospitalsbyggnaden,
från början nödtorftigt inrättad för sitt ändamål, ingalunda motsvarade nyare tidens
anspråk på en sådan inrättning. Den tomt, hvarå byggnaden blifvit uppförd,
vore temligen inskränkt och tilläte icke, enligt motionärens åsigt, att, på sätt Kongl.
Majit föreslagit, någon tillbyggnad skedde å nuvarande hospitalsbyggnaden. I öfrigt
egde Wisby hospital mycken jord, derå afkastningen under de sistförllutna tio åren
tillåtit att, efter afräkning af allt som åtgått til! hospitalets hela värd och byggnadsunderhåll
äfvensom af hvad till lasarettet och till uppfostringshjelp för barn m. m.
utbetalts, till allmänna hospitalskassan öfverlemna årligen i medeltal närmare 5,000
R:dr. Denna afkastning skulle sannolikt vid jordbrukets förbättring på ön betydligt
ökas. Det syntes motionären derföre billigt, att en inrättning med så öfverllödiga
tillgångar för sitt närvarande skick, blefve på Statens bekostnad utvidgad och på ett
tidsenligt sätt förbättrad, så att den landsort, till hvars förmån berörda inkomster vore
gilna, icke skulle behöfva, såsom nu vore fallet, söka plats på fastlandets hospitaler;
hvartill komme alt. enligt motionärens förmenande, läget för ett större hospital vore
i samtart hänseende förmånligare på Gotland än på de liesta andru orter. — Dessa
med liera skäl hade jemväl förmått llospitals-direktionen att, i samråd med en af
Serafuner-ordens-gillet öfversänd arkitekt, utse ny plats för ett hospital straxt utanför
Wisby stadsmur och att underställa Ordens-gillets pröfning en af bemälde arkitekt
uppgjord ritning til! ny byggnad, beräknad för minst 50 patienter och mpd möjlighet
till ytterligare utvidgning, jemte kostnadsförslag, uppgående till 128,000 R:dr. Och
då flera inskränkningar, i anseende till byggnadsmaterialier, kostnad för värmeapparat
m. m. syntes motionären kunna göras, borde nämnda summa icke behöfva öfverskridas
; varande på grund häraf af motionären löreslaget, att Rikets Ständer, till uppfö
rande
af en ny hospitalsbyggnad vid Wisby, beräknad för minst 50 patienter, mätte
36
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
anslå en summa af 128,000 Ridr, hvarjemte motionären alternativt yrkat, att, i händelse
Rikets Ständer ansåge anläggandet af ett hospital med detta ringare antal patienter
olämpligt, ett större hospital för 100 patienter måtte invid Wisby inrättas och
att dertill måtte beviljas en summa, motsvarande den för Wexiö nybyggda hospital
använda, eller omkring 210,000 R:dr.
Vidkommaude slutligeu Stockholms hospital, så hade, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifver vid handen, det befunnits angeläget att förändra cellafdelningen i ändamål
att fä de stormande patienterna mera aflägsnade från öfriga sjuka, att stensätta
promenadgårdarne samt att vidtaga några andra förbättringar, för hvilket allt kostnaden,
enligt förslag, som Direktionen låtit uppgöra, beräknats till 10,305 R:dr 20 öre;
hvarjemte, i afseende å den här ofvan omförmälda, uti förra byggnadsanslaget uppkomna,
brist af 12,570 R:dr 17 öre, den upplysning meddelats, att, sedan hos Kongl.
Maj:t anmäldt blifvit, att en dylik brist förefanns, Kongl. Majit under den 4 April
sistlidet år förordnat, att berörda belopp skulle af Stats-kontoret, utaf under händer
varande medel, Ofver-intendents-embetet, som förskjutit beloppet, tillsvidare godtgöras;
varande sålunda de belopp, som för nämnda hospitalers utvidgande och förbättrande
nu erfordrades och dem Kongl. Majit, på sätt ofvan förmäles, af Rikets Ständer nu
äskat, följande, nemligen i
för Wexiö hospital  30,269 Ridr 10 öre.
a Nyköpings a  8,257 a 50 »
i sistnämnda summa inberäknade de 12,370 Ridr 17 öre,
som redan blifvit af Stats-kontoret utbetalda, eller tillhopa 74,423 Ridr 82 öre.
Af en särskild till Rikets Ständer den 15 Maj innevarande år allåten nådig
Proposition (Nio 110), angående beviljande af anslag till förändring och tillbyggnad
af Centrai-hospitalet vid Upsala, inhemtas, att sedan Serafimer-ordens-gillet den 13
Augusti sistlidet år hos Kongl. Majit gjort underdånig hemställan derom, alt, för
uppförande af en ny hospitalsbyggnad vid Upsala hospital med utrymme för 100 å
120 patienter, ett belopp af 400,000 Ridr mätte af Rikets Ständer begäras, men
Kongl. Majit, utaf förekomne anledningar, icke ansett sig böra derom tdl Rikets nu
församlade Ständer allåta nådig Proposition, så hade Ordens—gillet, som funnit sig manadt
att söka få de väsendtligaste bristfälligheterra vid ifrågavarande hospital afhulpna,
i sådant hänseende och på det sjukvården derstädes icke ytterligare en längre tid
skulle befinnas alltför otillfredsställande, uti underdånig skrifvelse den 4 sistlidne April
till Kongl. Majit inkommit med framställning af följande innehåll;
De antydda bristfällighcterna vid ifrågavarande vårdanstalt egde egentligen rum
i cell- och ekonomi-afdelningarne, i det att kökslokalen vöre både otillräcklig och
illa belägen samt de för stormande, våldsamma och osnygga patienter af mankön afsedda
cellerna i stora hospitalshuset, sådana dessa nu vöre beskaffade, icke kunde den
» Wisby a
» Stockholms a
13,221 » 85 »
22,675 a 37 a
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
37
kallare årstider» tillräckligt uppvärmas oell icke heller vore från hvarandra eller från
den öfriga lokalen fullständigt afsöndrade, till följd hvaraf skrik och buller från dem
hördes, hvarigenom åter tillfrisknande patienter beröfvades nödig ro och hvila. För
att härutinnan åstadkomma en bättre anordning, hade Hospitals-direktionen föreslagit
ntt utsträcka stora hospitalshuset medelst uppförande af sidotlyglar, innehållande hvardera
30 alnar i längd och 17 alnar i bredd, af hvilka den ena eller den södra skulle
innehålla: å nedra botten celler lör stormande, våldsamma och osnygga manspersoner,
hvilka celler, för att hindra fortplantningen af ljud, borde göras hvälfda; uti källarevåningen
en uppvärmningsapparat af samma beskaffenhet sorn de nya cellfängelsernas,
hvarifrån äfven till de i gamla cell-lokalen redan befintliga badrum erforderligt varmt
valten kunde erhållas, en trappa upp ett för de angränsande afdelningarne gemensamt
större dagrum med tillhörande snyggningsrum och vaktrum samt två celler för konvalescenter,
hvaremot nuvarande celler, utgörande endast afplankningar af ett stort
rum, borde inredas till sofrum för oroliga, men icke stormande, samt på nedra botten
för lugna, men osuygga patienter, hvarjemte två rum blefve användbara för sängliggande
kroppsligt sjuka; varande den norra flygeln ämnad att upptagas af hospitalsköket
med tillhörande förrådsrum, skafferi, källare och boningsrum för hushållerska
jemte köksbetjening, äfvensom en trappa upp af två sofrum för angränsande qvinnoafdelningen;
hvarjemte nuvarande bofalliga kökslokal skulle mredas till matsal, som
för de lugna qvinnorna för närvarande helt och hållet saknades, samt till sofrum för
konvalescenter. Utgiften för denna förbättrade anordning, hvartill ritning blifvit uppgjord
och hvarigenom utrymme tillika skulle beredas för emottagande af 15 patienter
utöfver nuvarande högsta antalet, uppginge, jemlikt äfvenledes upprättade kostnadsförslag,
till en sammanlagd summa af 36,920 R:dr 26 öre, deri likväl icke inberäknad
kostnaden för varmapparaten till cellflygeln; och hade Serafimer-ordens-gillet, sorn
för sin del gillat Ilospitals-direktionens förslag, i underdånighet hemställt, att, för utförande
af ofvan beskrifna förbättringar vid Upsala hospitals—inrät t ning, af Rikets Ständer
måtte i nåder äskas erforderligt anslag, med afseende å kostnaden, jemväl för
varmapparaten, icke understigande 40,000 R:dr.
Med anledning häraf har Kongl. Maj:t, som, i likhet med Serafimer-ordens-giiiet,
funnit af behofvet påkalladt, att central-hospitalet vid Upsala medelst ofvanomförmälda
förändringar och tillbyggnader försättes uti ett för sjukvården mera ändamålsenligt
skick, uti högstberörda nådiga Proposition föreslagit, att Rikets Ständer till
bestridande af kostnaderna såväl härför, som för den behölliga varmapparaten, af allmänna
medel anvisa ett belopp af 40,000 R:dr.
Af ofvannämnda i den nådiga Propositionen omförmälda förhållanden jemte de
upplysningar, Utskottet vid behandlingen af dessa frågor i öfrigt erhållit, har Utskottet
lunnit ådagalagdt, att de förbättringar och förändringar, som nu blifvit af Kongl.
Maj:t föreslagna i afseende å Wexiö, Nyköpings, Wisby och Upsala hospitalsbyggnader,
äro af behofvet högeligen påkallade, äfvensom att dessa arbeten icke kunna till—
vägabringas med mindre Rikets Ständer dertill särskildt bevilja medel; hvadan Ut
-
38
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 130. (Fortsättning.)
skottet, som ansett sig icke kunna biträda det af Biskop Anjou framställda förslag,
hvilket afser en högst betydlig utvidgning och förändring af Wisby hospital, får, enär
Utskottet icke haft något att erinra vid de härför uppgjorda, i Kongl. Majrts nådiga
Propositioner omförraälda, kostnadsberäkningar, tillstyrka,
a) att de belopp Kongl. Maj:t för berörda ändamål äskat, utgörande för
hospitalet i Wexiö 30,269 Il:dr 10 öre, för Nyköpings hospital 8,257
R:dr 50 öre, för hospitalet i Wisby 13,221 B:dr 85 öre och för Upsala
hospital 40,000 R:dr, eller tillhopa 91,748 R:dr 45 öre, må af Rikets
Ständer anvisas att från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, u'.betalas.
1 anledning af den jemväl begärda tillökningen i byggnadsanslaget för det invid
hufvudstaden å lägenheterna Hedvigsberg och Conradsberg uppförda hospital för sinnessjuka,
tillåter sig Utskottet i minnet återföra, hurusom, sedan det för ifrågavarande
hospitals—inrättning först uppgjorda kostnadsförslag med ett belopp af 316,626 R:dr
Banko, befunnits för ändamålet otillräckligt, ett nytt förslag i Juli månad 1856 afgafs,
upptagande en tillökning i nyssherörda summa af 87,374 R:dr, hvarigenom utgifterna
för denna sjukvårdsanstalt beräknades komma att utgöra 404,000 R:dr B:ko
eller 606,000 R:dr Runt, samt att, efter vid sistiidne riksdag gjord anmälan alt för
värme- och ventilations-apparat jemte åtskilliga sedermera tillkomna arbeten ytterligare
statsanslag erfordrades, Rikets då församlade Ständer, för sagde ändamål, beviljade
181,075 R:dr 54 öre, i följd hvaraf Statsverket för denna byggnad fått vidkännas
en kostnad af sammanlagdt 787,073 R:dr 54 öre R:mt. För Utskottet vill det visserligen
synas, som hade — äfven med beräkning derpå att ifrågavarande byggnad,
såsom varande landets förnämsta hospitals-inrättning och derjemte afsedd till klinisk
nndervisningsanstalt för unga läkare, mäste, såsom äfven skett, inredas och ordnas
dyrbarare och med större kostnad, än som i allmänhet vid dylika inrättningar är behöfligt,
— sistnämnda summa bort vara för ändamålet fullt tillräcklig, så vida icke
betydliga kostnader, utan nödig omtanka eller för ändamål, som icke varit oundgängligen
påkallade af inrättningens behof såsom kurativ-anstalt, blifvit å byggnaden nedlagda.
Men ehuru ett sådant hushållningssält icke lärer kunna gillas, synas likväl de förändringar,
hvilka nu blifvit ifrågaställa, åsyftande att afhjelpa en brist, hvarigenom
botliga patienters återställande alltid försvåras, stundom ock torde helt och hållet förhindras,
vara af den angelägna beskaffenhet, att deras verkställande hvarken kan eller
bör uppskjutas, hvadan Utskottet finner sig äfven ega anledning att till bifall förorda
Kongl. Maj:ts derom framställda nådiga förslag, och tillstyrker alltså,
b) att ej mindre det till betäckande af en uppkommen brist i anslaget
för Stockholms hospital äskade belopp  12,570 R:dr 17 öre,
än ock den til! förbättringar å denna hospitaisbygg
nad
begärda summa,
10,305 » 20 » ,
tillsammans 22,675 R:dr 57 öre,
må af Rikets Ständer beviljas att, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret
utgå;
Siats-Utskottets Utlåtande X:o 139. (Fortsättning.)
39
hvarjemte Utskottet, med afseende derpå att alla nödiga anordningar bort kunna träffas
för den betydliga kostnadssu nma, hvartill ifrågavarande bygguadsföretag uppgått,
hemställer,
c) att Rikets Ständer mSlte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, vid företagande af allmänna byggnader, i framtiden noggrannare måtte
tillses, att utförandet deraf må kunna fullbordas inom gränsen af de uppgjorda
kostnadsförslageu.
126:o. Genom remisser från vederbörande Uiks-Stånd har Utskottet fått emottaga
tvänne särskilda motioner, som blifvit väckta, den ena hos Ridderskapet och Adeln
af Herr Mantgomery-Cederhielm, Hobert (N:o 39), och den andra inom BorgareStåndet
af Herr H. P. W. Gahn (N:o 132), hvilka motionärer sammanstämmande anfört,
hurusom öfver hela landet en temligen allmän klagan försports öfver bristande utrymme
på hospitalen för sinnessjuka. Antalet ef sinnessjuka ökades ej endast i förhållande
till folkmängdens förökning, utun sannolikt, åtminstone i vissa provinser, i
ännu större progression. Eldigt Statistiska Central-byråns sednast utgifna berättelse,
hade vid 1855 års slut luunits 3,893 vansinniga inom hela riket, eller en vansinnig
på 935 innevånare. Om rikets folkmängd vid 1862 års slut anloges uppgå till 4
millioner, skulle antalet af de vansinniga, efter beräkning af 1 på 935, nu utgöra
4,278 eller sannolikt 4,500. Dl ej alla sinnessjuka vore i behof af hospitalsvård,
utan kunde med mer eller mindre lätthet vårdas utom hospitalen, hade approximativa
beräkningar i de liesta europeiska riken visat, att minst ^:del af dessa olyckliga
böra antingen såsom vådliga för sig sjelfva eller andra, eller för att kunna återställas
till helsan, vårdas å hospital eller andra inrättningar för sinnessjukas vård och behandling.
Om denna beräkningsgrund tillämpades på vårt land, hvilket med största sannolikhet
syntes kunna ske, skulle 1,500 hospitalsplatser varu behölliga, men då, enligt
upplysningar från Serafimer-ordens-gillet. vid 1861 års slut endast 1,074 dylika
funnes å hospitaler, hade bristen sålunda uppgått till icke mindre än 426, hvarvid
dock anmärkts, att under loppet af sistlidet år 120 nya platser skulle blifva att tillgå,
så att den nuvarande bristen blefve omkring 300. Tili följd häraf ansåge motionärerne
för ett trängande behof, att nya hospitaler inom riket upprättades, så att platserna
å hospitalen måtte komma att uppgå till ett sammanräknadt antal af minst
1,500. Härvid borde tagas i betraktande, att vissa af rikets landskaper för närvarande
vore särdeles vanlottade på tillfälle til! vård för sina sinnessjuka, genom det
långa nfståndet från något hospital. Hit hörde i främsta rummet Wermland, der antalet
af sinnessjuka, enligt Statistiska Central-byråns berättelse år 1855, utgjorde 267,
Dalarne, med 248 sinnessjuka, och Nerike, med 130 dylika olyckliga. Det vore derföre
på det högsta önskvärdt att ett nytt hospital, afsedt att emottaga sinnessjuka från nämnda
landskaper, inrättades; och då det sammanlagda antalet sinnessjuka i dessa provinser
år 1855 utgjorde 645, borde ett blifvande hospital hafva utrymme för omkring
200 sjuka. Enligt upprättade och af vederbörande godkända kostnadsförslag öfver
40
Slät $-111 skottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
uppförandet af ett nytt hospital vid Göteborg skulle det derför erforderliga beloppet'
uppgå till nära 600,000 H:dr, men sorn byggnadskostnaderna skäligen kunde antagas
lägre inom ofvannämnda provinser än uti Göteborg, syntes en lika stor summa blifva
tillräcklig äfven för ett hospital afsedt för 200 sjuka; och hafva, på grund häraf,
motionärerne föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja en summa af 600,000 R:dr
för uppförande af ett hospital med 200 sjukplatser, afsedt för landskaperna Wermlands,
Nerikes och Dalarnes behof, samt att detta anslag måtte utgå under tre år med
200,000 R:dr årligen.
Af hvad i ofvanberörda motioner blifvit anfördt visar sig att, oaktadt den högst
betydliga utveckling och förbättring, hospitalsväsendet under sednare åren erhållit samt
de många sjukvårdsanstalter, som för sådant ändamål blifvit med stor kostnad för
Statsverket ordnade, ännu inom åtskilliga delar af riket finnes en mängd af sinnessjukdomar
hemsökta personer, hvilka ännu sakna nödig och ändamålsenlig vård; och
lärer, enligt Utskottet meddelad särskild upplysning, synnerligast i Dalarne, der sinnessjukdomarne
sedan år 185S årligen ökats, antalet af sinnessjuka vara ganska betydligt.
Vid sådant förhållande synas åtgärder böra frän Statens sida vidtagas för att,
om möjligt, äfven åt dessa olycklige söka förskaffa nödig omvårdnad, deraf behofvet,
efter hvad Utskottet erfarit, skäll vara stort. Huru detta lämpligast bör ske torde
emellertid icke tillkomma Rikets Ständer att omedelbart och innan vederbörande myndigheters
yttrande i ämnet inhemtats, afgöra, hvadan Utskottet, som dels med hänsigt
till de vid innevarande riksdag för hospitalerna i riket af Kongl. Majit äskade
och af Utskottet förordade högst betydliga anslag, dels med afseende å det outredda
skick, Iivari den nu väckta Irågan sig befinner, saknat anledning biträda motioriärernes
förslag, men anser berörda framställning förtjent af uppmärksamhet, hemställer,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes
låta undersöka, huruvida för det stora antal sinnessjuka, som sakna vård,
ett nytt hospital behöfver anläggas, eller om det må finnas mera lämpligt
och ekonomiskt fördelaktigt, att delta behof hjelpes genom utvidgning af
redan befintliga hospitals-inrättningar.
127io. Hos Kongl. Majit bade Direktionen för Seni/imer-lasaretlet, uti underdånig
skrifvelse den 12 Juli sistlidet år, anmält, hurusom den sjukvård, som vid lasarettet
tillhandahölles personer från alla delar af riket, under sednare åren varit alltmera
anlitad, och att, till följd deraf, behofvet af förökadt utrymme samt förbättringar
inom lasarettet i vissa delar blifvit alltmera kanbart. Ursprungligen beräknadt
för ett mera inskränkt antal sjuka, utgörande ännu för tretio år sedan allenast 140,
hade lasarettet sedermera blifvit utvidgadt i hufvudsakligt syfte att bereda plats för
ett ökadt sjukantal. Sednare åren hade ock, under vissa tider, samtidigt varit vårdade
anda till 308 patienter och inträde ändock nästan dagligen sökts af liera än
som kunnat emottagas. För denna utvidgade sjukvård hade hvarje lokal inom lasaretts
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
4!
sarettsbvggnaden tagits i anspråk och tillfälle för det, till undvikande af sjukhusepidemi
nödiga successiva utrymmandet af sjukrummen I och för vädring och rening
endast tillfälligtvis under somrarne kunnat beredas. I saknad af erforderliga boningsrum
för sköterske-betjeningen, hade hvilostad åt en del af densamma måst lemnäs i
samma rum, som för de sjuka begagnats. Lokalerna för kök och bad, dertill anvisade
under en föregående tid med inskränktare sjukantal, vöre numera alldeles otillräckliga
och otjenliga, såsom icke motsvarande behofvet för en val ordnad sjukvård
och en förbättrad matberedning. Äfven den vid lasarettet befintliga likbod med obduktions-
och begrafningsrum vore för ändamålet otillräckliga, särdeles obduktions—
lokalen, enär allenast en inskränktare del af de vid lasarettet studerande unga läkare
hade utrymme att vid obduktionerna närvara och inhemta den undervisning, som dervid
meddelades.
För kök och bad kunde tjenliga lokaler beredas inom lasarettsbyggnaden, om en
del af de i bottenvåningen belägna, för sjukvården mindre lämpliga, rum dertill upplätes;
men vid en sådan, af behofvet oundgängligen påkallad, förändring skulle, derest
boningsrum i sammanhang dermed anvisades åt sjukbetjeningen, medtagas dels allmänna
sjukrum med tjugusex sängar, dels åtta enskilda sjukrum. Då likväl behofvet
af all den sjukvård lasarettet sednare åren tillhandahållit vöre oförminskadt samt
inrättningens årsinkomster, enligt Direktionens tanke, fortfarande vore tillräckliga för
en sådan lasarettets utvidgade verksamhet, syntes någon inskränkning i densamma
icke böra ifrågakomma. Okadt antal enskilda rum hade ock blifvit af nöden till
följd af de donationer, hvilka i sednare tid tillgodokommit lasarettet, med vilkor att
för afkastningen kostnadsfri sjukvård skulle i enskilda rum tillhandahållas åt mindre
bemedlade personer.
Med afseende å dessa förhållanden hade Lasaretts-direktionen ansett sig böra,
efter inhemtadt yttrande af inrättningens Ofver-läkare, låta upprätta förslag med beräkning
af kostnaden för de nödiga ansedda byggnaderna och förbättringarne. Då
för en väl ordnad sjukinrättning en sjettedel af sjukrummen turvis borde kunna hållas
ledig för rening och vädring, skulle vid Serafimer-lasarettet, beräknadt för omkring
300 sjuka, erfordras rum för ytterligare 60 sängar. ,4f sådan anledning och
då af ofvan anförda orsak utrymme för 26 sängar inom nuvarande lasarettsbyggnaden
bortginge, hade i den nya byggnaden beräknats nio allmänna rum med plats för
90 sjuksängar samt derjemte 17 enskilda sjukrum, ett operationsrum, 2 rum för
amanuenser, 8 för sköterskor och betjening, jemte badrum, ett mindre kök och skafferi,
bostad för vaktmästare, förrådsrum och vagnshus. För denna byggnad med er
forderligt
gårdsutrymme hade, till följd af det köp, som med Kongl. Maj:ts nådiga
tillåtelse, år 1860 verkställts af en intill lasarettet belägen fastighet, plats inom lasarettets
ego-område blifvit beredd. Byggnaden skulle, enligt upprättad förslagsberäkniug,
erfordra en kostnad af R:dr 160,000: —
Transport R:dr 160,000: —
Bih. till B. St. Prof. 18(12 dt 1803. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Baft. fi
Siats-Utskottets Utlåtande N:v 13!'. (fortsättning.')
Transport R:dr 160,000: —
hvartill, om gas- och vattenledning jemte oljemålning i korridorerna
och sjukrummen anbringades, ytterligare kotnme ...
Inventarier och utredningspersedlar hade beräknats till .
Enär obduktion af liken efter aflidna patienter vid lasarettet
verkställdes af den vid Carolinska institutet i pathologisk anatomi anställde
professorn, hvilken, bland annat, hade til! uppgift att, i sammanhang
med dessa obduktioner, meddela undervisning åt de vid
institutet och lasarettet studerande unga läkare, hade Lasaretts-dire ktioneu
lika med Institutets Lärare-kollegium ansett lämpligast, att
byggnad af likbod, obduktionsrum och begrafningskapell för lasarettets
räkning blefve uppförd å Institutets tomt i sammanhang med
öfriga byggnader, sorn, enligt underdånig framställning af Institutets
Kansler, erfordrades för den pathologiska institutionen. Kostnaden
för lasarettets i detta afseende nödiga byggnad hade beräknats till
Förändringen inom lasarettsbyggnaden för ordnandet af kök och
bad med tillhörande ångmachin och inventarier, skulle, enligt upprättade
förslag, komma all kosta
hvartill, för ny vattenledning från Mälaren samt inledning af vatten
inom alla sjukrummen, enligt särskilda kostnadsförslag ytterligare
erfordrades » o,uuu: —
Samtliga utgifter för Serafimer-lasaretlets försättande uti ett för
detsamma, såsom sjukinrättning och klinisk läroanstalt, med lidens
fordringar öfverensstämmande skick, skulle således erfordra en sammanräknad
kostnad af R:dr 235,000: —
För ifrågavarande behof kunde Lasaretts-direktionen likväl endast använda ett
belopp af omkring 30,000 R:dr, utgörande räntc-afkastning af Sederholmska donationen;
men enär, efter afräkning af ofvanberörda för tillbyggnaden disponibla tillgång
för samtliga dessa arbeten, derutöfver erfordrades ett belopp af 205,000 R:dr, fann
Lasaretts-direktionen sig böra i underdånighet hemställa, om icke Kongl. Maj:t, af
skäl som i den underdåniga skrifvelsen närmare utvecklades, skulle anse lämpligt att
af Rikets Ständer äska den för ofvanberörda ändamål sålunda erforderliga summa.
Då emellertid Kongl. Maj:t, i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof tiilkännagifvit, att Kongl. Maj:t ville, efter det vederbörande med infordrade
utlåtanden öfver Lasaretts-direktionens ofvanomförmälda underdåniga framställning
inkommit, taga densamma under särskildt öfvervägande samt det vid sådant
förhållande icke kunde med visshet antagas, att det för Serafimer-lasarettet erforderliga
anslag komine att af Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer begäras, har Friherre Gustaf
voa Duben, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 160), på det
Rikets Ständer i allt fall måtte komma i tillfälle taga frågan i öfvervägande, och
» 10,000: —
» 18,500: —
» 20,000: —
» 20,489: ~-
Stats-Utskottete Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.;
43
under Åberopande af Lasaretts-direktionens underdåniga skrifvelse i ämnet föreslagit,
det Rikets Ständer måtte för Sernfimer-lnsareltets behof i och lör byggnader och förändringar
vid och inom lasarettet, bevilja det erforderliga beloppet af 205,000 R:dr,
hvilken motion blifvit öfverlemnad tili Stats-Utskottet, som jemväl frän Chefen för
Ecklesiastik-departemcntet fått emottaga en skrifvelse, deruti Departements-chefen meddelat,
att sedan till Kongl. Maj:ts kännedom kommit att förenämnda motion till Utskottet
remitterats, Kongl. Majit i nåder befallt att Direktionens här ofvan omför»
mälda underdåniga skrifvelse jemte de till ärendet hörande ritningar och kostnadsförslag
samt Öfver-intendents-embetets deröfver afgifna yttrande skulle Utskottet tillställas,
för att tjena till upplysning vid frågans behandling.
Den stora b lydelse Serafimer-ordens-lusarettet eger såsom praktisk undervisningsanstalt
för blifvande läkare och det tillfälle detsamma, såsom rikets största sjukhus,
lemnar en mängd af sjukdomar hemsökta samhällsmedlemmar att derstädes erhålla
vård och ändamålsenlig behandling, hafva upprepade gånger förskaffat denna inrättning
frikostiga bidrag äfven från Statens sida; och att ifrågavarande anstalt ytterligare
torde vara i behof af dylikt understöd, vill Utskottet icke bestrida; men enär vid
innevarande riksdag Statens medel högst betydligt tagits i anspråk för sjukvården i
allmänhet och, hvad särskildt Serafimer-lasaretlet beträffar, Utskottet, genom tillstyrkande
af det anslag Kongl. Majit äskat för nybyggnaden vid Carolinska medicochirurgiska
institutet, uti hvilken summa inräknats det belopp å 20,000 Ridr, som
ansetts erforderligt för uppförande å institutets tomt af en särskild byggnad för lasarettets
räkning, afsedd till obduktionsrum, likbod och begralningskapell, jemväl fästat
afseende å lasarettets behof, har Utskottet funnit sig lörhindradt alt i vidsträcktare
mån, än som skett, understödja den framställning, som åsyftar ytterligare statsanslag
för denna institution och hemställer derföre,
att Friherre von Dubens motion ej må vinna Rikets Ständers bifall.
128:o. Uti en hos Freste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion (Nio
48), har Doktor Landgren fästat uppmärksamheten derå, att, sedan under de sistförflutna
20 åren flere spridda fall af spetelska förekommit inom provinsen Helsingland,
Sundhets-kollegium funnit sig föranlåtet att åt en läkare särskildt uppdraga tillsynen
öfver dem, som vore behäftade med denna förfärliga sjukdom. Enligt den
rapport, som Doktor Hedenström, hvilken sedan början af sistlidet år förestått berörda
befattning, i Oktober månad samma år till Kollegium afgifvit, utgjordes antalet
af de hos honom anmälda spetelske 40 män och 55 qvinnor, af hvilka 59 vore arbetsföra;
och enar mångå af dessa olycklige finge ända till 20 år dragas med denna
vämjeliga och fasaväckande sjukdom, innan deras sorgliga lif slutade, hade bemälde
läkare hos Sundhets-kollegium töreslagit upprättandet i Helsingland af ett hospital för
spetelske, för vård och skötsel af de obotligt sjuka och för möjligt häfvande af sjukdomen,
der den ej hunnit inrota sig. Detta förslag, hvars framläggande för Rikets
44
Stats-UtfkoUets Utlåtande N:o 131). (Fortsättning.)
Ständer förmodats hafva uteblifvit endast af grannlagenhetsskäl och med afseende å
den (lärdt anlitade statskassans tillgängar, hade upptagit:
för uppbyggandet af bospitalshus med nödiga uthus (med
tomt å 2 tunnland) R:dr 14,800: —
för sängar, linne och öfriga nödiga husgeråd . » 5,200: — go 000'
samt årliga omkostnader:
underhåll, mat, värme för sjuka  » 5,500: —
läkare-arfvode, betjening, inventariernas underhåll . » 2,500: — g qqq. _
Af de sjukes antal, som, enligt motionärens tanke, kunde beräknas uppgå till
90, ansåges med stöd af den erfarenhet som vunnits i Norrige, der ifrågavarande
sjukdom sedan längre tider tillbaka härjat, högst en tredjedel komma att anlita stiftelsen;
hvarjemte motionären, bland annat, meddelat den upplysning att i allmänhet
sjukrummen i Norrige vore 18 fot långa, 18 fot breda och 10 fot höga (kubikinnehållet
5,240 lot), och att hvart sådant rum inrymde 7 patienter. Förmenande
att under de första tre åren svårligen mer än tvänne sådana rum skulle blifva upptagna,
emedan här, såsom annorstädes, patienterne utan tvifvel till en början skulle
tveka att öfverlemna sig åt stiftelsen, har motionären derföre föreställt sig, att, om
en tvåvåningsbyggnad af trä nu uppfördes med 4 sådana ruin i hvarje våning, denna,
enligt hans åsigt, kunde inredas och förses med nödiga husgeråd för 15,000 R:dr,
äfvensom den årliga omkostnaden för läkare-arfvode, betjening, värme, mat m. m.
antagits kunna under första statsregleringsperioden nedsättas till 5,000 R:dr.
I fråga om kommunens pligt att till en dylik stiftelse bidraga har motionäien
eiinrat, hurusom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet väl låtit höra vederbörande
församlingar i berörda hänseende, men att af dessa endast en del visat sig dertill benägne,
hvaremot andra socknar, inom hvilkas område sjukdomen ej utbredt sig, å
denna framställning gifvit bestämdt afslag. Också vore detta mindre underligt då
denna provins, som vöre af naturen mindre rikt lottad, nyligen uppfört och ordnat
två lasaretter. Erfarenheten visade äfven att Norska Staten nödgats helt och hållet
öfvertaga kostnaden för dessa anstalter, för såvidt de urgamla stiftelserna befunnits
otillräckliga; varande, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, af motionären föreslaget,
att Rikets Ständer måtte anvisa ett reservationsanslag af 15,000 R:dr för
uppförande af ett hospital för spetelske med dertill hörande inredning och husgeråd
på den plats inom Helsingland, der Kongl. Maj:t kan pröfva lämpligast, samt att under
förestående statsregloringsperiod ett årligt anslag al 5,000 R:dr måtte bestämmas
för denna stiftelses underhåll; och är jemväl inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen
Eric Ersson från Gefleborgs län, med hvilken Riksdagsfullmägtige Olof Persson
och Per Ericsson från nämnda län sig förenat, uti motion N:o 291, ett förslag i
samma syftning framstäldt, dervid motionären likväl yrkat, att reservationsanslaget för
hospitalsbyggnadens uppförande och inredning måtte bestämmas till 20,000 R:dr.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuru, enligt
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
45
Utskottets åsigt, det onekligen är ett kommunens åliggande att besörja den sjukvård
hvarom här är fråga och hvarför allmänna medel således icke böra tagas i anspråk,
anser likväl Utskottet med afseende å härvid förekommande särskilda omständigheter
och förhållanden, beskaffenheten af denna ohyggliga sjukdom samt de många och
stora svårigheter, som möta för att åt deraf hemsökta personer lemna behörig vård
i deras beklagansvärda belägenhet. Staten icke skäligen böra helt och hållet undandraga
sig att komma vederbörande kommuner till hjelp i deras bemödanden att afvärja
detta onda; och synes denna åtgärd desto mera lämplig, som ett dylikt understöd
från Statens sida möjligen kan i någon mån bidraga till hämmande af en sjukdom,
som äfven här i landet lärer vara i tilltagande; och Utskottet hemställer derföre,
att Rikets Ständer på det sätt bifalla dessa motioner, att, till Kongl. Maj:ts
disposition å Riksgälds-kontoret anvisas ett reservationsanslag af 9,000
R:dr, för att, under de vilkor i afseende å kommunens bidrag, sou) Kongl.
Majit kan finna lämpligt bestämma, med en tredjedel årligen under nästa
statsregleringsperiod användas såsom bidrag för vård och skötsel af de i
provinsen Helsingland befintlige, al sjukdomen spetelska, angripna personer.
129:o. I sammanhang med förevarande ämne har Utskottet förehaft till behandling
nedannämnda, i Borgare- och Bonde-Stånden väckta motioner: a) af Herr O.
/i. L Dahm, som uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (Nio 86) erinrat derom,
att länslasaretten, med undantag af de enskilda donationer, som på några ställen kommit
dessa inrättningar till del, och de åt dem anslagna kollektmcdel, hvilka likväl
vore en obetydlighet och äfven i de folkrikaste län utginge med högst 500 Ridr
årligen, icke hade andra medel för uppfyliande af deras bestämmelse än möjligen
blifvande öfverskott å kurhusafgiflen, hvilken till största delen medtoges af kostnaden
för kurhusens underhåll och vården derstädes. Till följd häraf kunde också länslasaretten
icke, såsom sig borde, emottaga fattige sjuka, som vore i behof af sjukvård,
under det kurhusen deremot egde tillräckliga medel att afgiftsfritt vårda dem,
som blifvit behäftade med venerisk smitta. Motionären ansåge det derföre icke vara
för mycket begärdt, att samhället åt dem af våra lidande likar, hvilka, utan att vara
behäftade med venerisk smitta, behöfde vård på sjukhus, ansloges ett ungefär lika
stort belopp, som vore afsedt åt dem, hvilka lida af denna sjukdom. Enligt officiela
uppgifter hade kurhusafgiften inom Calmar län i medeltal under de sista 10 åren
uppgått till 6 öre för hvarje person af länets folknummer, eller 66 Ridr för hvarje
tusende innevånare. Enligt den icke fullständiga uppgiften i Kongl. Majits nådiga
Proposition till Rikets Ständer den 24 Oktober sistlidet år, angående kurhusafgiften,
hade den i hela riket år 1860 uppgått till ungefär lika belopp; och har motionären
på grund häraf föreslagit, att af statsmedlen ett belopp af 50 Ridr för hvarje jemnt
tusendetal af hela befolkningen inom hvarje län eller kurhusdislrikt måtte ställas till de
respektive Lasaretts-direktionernas förfogande att af dem användas til! beredande af
kostnadsfri sjukvård för fattige sjuka vid länens offentliga sjukhus; och b) af Riks»
46
Stat-Utskottets Utlåtande Nio 13!). (Fortsättning,)
dagsfullmägtigen A. Söderholtz från Södermanlands län, hvilken, under anförande, hurusom
i äldre tider ett rikt doneradt sjukhus funnits i Strengnäs, men att detta på
1780-talet blifvit försåldt och köpeskillingen jemte årsinkomsterna af dit donerade
hemman, anslagna till Nyköpings hospital, dit de fortfarande inflöte, uti en inom
Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 429) fästat uppmärksamheten å de olägenheter,
som genom denna sjukhusets förflyttning uppkommit för Åkers och Selebo härader,
då, till följd af det långa afståridet från Nyköping (af 8 till 10 mils längd) mången
sjuk hindrades att begagna sig af den läkarevård, som å dervarande lasarett kunde
erhållas. Väl hade häradernas innebyggare nu börjat samla en fond till ett blifvande
sjukhus i Strengnäs, men dessa medel uppginge icke till 1,000 K:dr och utan statsbidrag
kunde derstädes, enligt motionärens tanke, något ändamålsenligt sjukhus ej
uppföras, hvadan motionären anhållit, att Rikets Ständer för anläggning af ett sjukhus
i sistnämnda stad, måtte bevilja ett statsanslag för en gång af 20,000 R:dr.
Som, eldigt Utskottets tanke, det allmänna icke bör vidkännas utgifter af förevarande
beskaffenhet, hvilka måste anses åligga kommunerna sjelfve, samt med temlig
visshet kan antagas, att, om dylika understöd, som nu blifvit af ofvanbemälda motionärer
ifrågasatte, af Staten beviljades, sådant skulle föranleda till många anspråk i
enahanda syftning och medföra högst betydliga kostnader för Statsverket, hemställer
Utskottet,
att ifrågavarande af Herr Dahm och Riksdngsfullmägtigen Söderholtz väckta
motioner må lemnäs utan afseende.
130:o. Kongl. Maj:t har derjemte till bekostande af fullständig beklädnadsut
redning för samtliga hospital erna t riket äskat ett kreditiv för en gång af
80,000 R:dr.
I afseende å denna anslagsfråga inhemtas af det vid den nådiga Propositionen
lögade Strrtsråds—protokoll, hurusom Serafimer-ordens-gillet, sysselsatt med upprättandet
af allmän beklädnadsstat för rikets hospitaler, funnit det böra leda till god ordning,
enkelhet och större kontroll i förvaltningen, derest för samtliga hospitalen bestämdes
en gemensam stat, upptagande, särskildt för män och särskildt för qvinnor,
de persedlar, som för hvarje person vid hospitalet böra finnas, äfvensom slitningstiden
för enhvar af dessa porsedlar; om derefter med tillämpning häraf, samt då, med bibehållande
af renlighet och god ordning i öfrigt, de sjuka, tillhörande de 2:dra och
3:dje klasserna, icke i allmänhet kunna (dier böra tillåtas begagna egna kläder, för
hvarje hospital, i mån af dess fastställda patient—antal, anskaffades en fullständig beklädnadsutredning,
olika för olika årstider, samt i fall sedermera förrådet, genom lokalstyrelsens
försorg och omtanka och med användande i möjligaste måtto af hospitals—
hjonens egna krafter, underhålles, utan särskild anmälan hos Ofver-styrelsen om belufvet
i iivarje fall; men att, enär Ordens-gillet för den lörsta fullständiga utredningen
i omförmälda hänseende saknade erforderliga medel, Ordens-gillet ansett sig böra
härom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, med begäran om nådig framställ
-
Stati-Utsliottela Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
47
ning till Rikets Stander att ett kreditiv mätte lör sagda ändamål Gillet beviljas; och
ehuru, till följd af städse vexlande priser, Ordens-gillet icke kunde med full säkerhet
angifva det härtill erforderliga belopp, hade likväl, \id öfvervägande af nuvarande
patient-antalet inom förutnämnda klasser, uppgående till omkring 1,100, saint hvad
utaf den vid hospitalen befintliga bekläduaden kunde varu af beskaffenhet att böra
uti det fastställda inventarii-förrådet upplagas, Ordens-gillet beräknat kreditivsurarnan
uppgå till det af Kongl. Maj:t nu föreslagna belopp.
Till denna nådiga framställning fär Utskottet, af skäl som finnas till stöd för
densamma artdragna,
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
131:o. Sedan Serafimer-ordens-gillet uti underdånig skrifvelse den 13 Augusti
förlidet år, bland annat, anmält dels att de från allmänna hospitalsfonden bestridda
utgifter för år 1861 komme att med omkring 18,000 R:dr öfverstiga fondens inkomster
för samma år, deri inberäkuadt det af Rikets Ständer för innevarande statsregleringsperiod
till nämnda fonds förstärkning beviljade årliga kreditiv af 40,000
K:dr, dels ock att tillökningen i utgifts-staterna för år 1862 uppginge till minst
25.000 R:dr, oberäknad underhållskostnaden för Stockholms hospital, hvilken för sistnämnda
år antagits komma att öfverskjuta dertill nu afsedda tillgångar med omkring
36.000 R:dr, har, enär, efter hvad Ordens-gillet tillika förmält, någon anledning icke
förefunnes att behofven i dessa hänseenden komme att under närmaste följande åren
minskas. Kongl. Maj:t begärt, att nyssberörda årliga kreditiv-anslag, 40,000 R:dr,
mätte, förhöjdt till 80,000 R:dr, få utgå jemväl under den tid nästa statsreglerings
period
kommer att omfatta.
Onekligt är att så väl de i allmänhet stegrade varuprisen som de anordningar,
hvilka numera vidtagits dels för hospitalernas utvidgning, dels för åstadkommande af
en förbättrad vård och ändamålsenlig behandling af det beklagligtvis äfven härstädes
alltjemt tillvexande antalet sinnessjuka taga i anspråk iiögst betydliga utgifter och det
torde derföre ock blifva nödigt att för förvaltningens oafbrutoa gång höja den kredilivsumma,
som härtill nu finnes anslagen. Vid behandlingen af detta ärende har
dock hos Utskottet kommit i öfvervägande, huruvida det icke vore möjligt att genom
ändamålsenliga åtgärder från styrelsen ökade inkomster skulle, utan Statens mellankomst,
kunna hospitalsfonden beredas; och hos Utskottet har härvid den föreställningen
uppstått att sådant lämpligen skulle kunna åstadkommas, bland annat, derigenom att
årsafgiften lör betalande patienter vid rikets hospitaler något höjdes. Denna afgift
utgår för närvarande vanligen med
450 R:dr årligen för patienter i lista klassen,
160 » d:o » d:o » 2:dra d:o,
60, 30 eller 15 » d:o » d:o » 3:dje d:o,
och, om det också må anses betänkligt att för 3:dje klassens patienter, som vanligen
äro fattige eller mindre bemedlade personer, öka denna afgift, både kan och bör, cn
-
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 1.39 (Fortsättning.)
ligt Utskottets tanke, högre betalning fordras af dem, sorn tillhöra Irsta och 2:dra
klasserna. Och det är under förutsättning att denna åtgärd, Ilvars både lämplighet
och nödvändighet icke torde bestridas, kommer att vidtagas, som Utskottet tillstyrker,
a) att Rikets Ständer bifalla Kongl. Majlis ofvanberörda nådiga framställning
och till hospitalsfondens förstärkning å Riksgälds-kontoret anvisa ett
kreditiv af 240,000 Rrdr, att med en tredjedel, eller 80,000 Rnir, under
hvartdera af åren 4864, 4 865 och 1866 utgå
Uti det Statsruds—protokoll, sorn åtföljer Kongl. Majrts nådiga 1’roposition i detta
ämne lormäles (pag. 78 och 80) hurusom, vid underdånig föredragning af de frågor,
som angå rikets vårdanstalter för sinnessjuka, Departements-chefen, sedan erfarenheten
visat att hospitalens egna inkomster numera befinnas otillräckliga att fylla de vexande
behofven och att Staten medelst direkta årliga anslag nödgas uppehålla dessa belsovårdsanstalter,
ansett lämpligast, att, på sätt redan i afseende på åtskilliga andra verk
blifvit förordnadt och af särskilda komitéer åren 4 844 och 1850 beträffande Serafimer-ordens-gillet
föreslaget, de till Ordens-gillet för hospitalsfonden inflytande jordeboksräntor,
tionde- och arrendemedel m. 11. inkomster, hvilka ej från enskilda stiftelser
härflyta, till Statsverket indroges och med bestämdt årligt anslag ersattes, samt
att Departements-chefen, som härå i underdånighet fästat Kongl. Majcts nådiga uppmärksamhet,
af sådan anledning tillika, bland annat, hemställt, att Serafimer-ordensgillet
måtte i nåder anbefallas att tili Kongl. Majit inkomma med utredning ej mindre
öfver hospitalsfondens samtliga nuvarande tillgångar, vare sig uti jordegendom,
räntor, tionde och arrenden, eller uti andra, så väl ständiga som tillfälliga inkomster,
med särskild uppgift tillika å hvad som härledde sig från enskilda donationer, än
ock öfver fondens årliga utgifter till underhåll, aflöningar, pensioner o. s. v. och att
sedan det blifvit tillsedt, huruvida icke, på sätt redan vid 1825 års riksdag i fråga
om förändring i sättet för statsinkomsternas uppbärande och redovisande framställdes,
en betydlig del af fondens egendom och inkomster kunde af Staten öfvertagas, emot
det att, för hospitalens fullständiga underhåll, af Rikets Ständer lemnades erforderligt
anslag å 8:de hufvudtiteln, Kongl. Majit måtte täckas taga i nådigt betraktande hvilka
förfoganden, med hänseende till denna fråga, kunde af omständigheterna påkallas.
Enligt hvad Utskottet erfarit har ock, till följd af denna Departements-chefens,
utaf Kongl. Majit gillade underdåniga framställning, Serafimer-ordens-gillet den 27
Februari innevarande år till Kongl. Majit allemnat fullständig redogörelse ej mindre
för hospitalsfondens samtliga tillgångar, än ock för fondens årliga utgifter; dervid utgifterna
upptagits i enlighet med innevarande års stater, arrende-afgifterna utförts i
enlighet med sist upprättade arrende-kontrakt, samt för öfriga inkomster och utgifter
lagts till grund det hos Ordens-gillet sednast verkställda bokslut, eller det för år
1861. Ehuru det således torde kunna antagas att förslag i den syftning Departements-chefen
förordat kommer att framdeles för Rikets Ständer framläggas, har Utskottet,
som hufvudsakligen delar den af nämnde Departements-chef härutinnan yttrade
åsigt,
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 130. (Fortsättning.)
49
åsigt, föreställt sig det icke vara olämpligt, om äfven Rikets Ständer för Kongl. Majit
uttalade sin önskan i detta hänseende; och Utskottet, hvars uppmärksamhet i sammanhang
härmed jemväl fästats derå att Rikets sednast församlade Ständer, med anledning
af hvad som då förekommit vid behandlingen af frågor rörande hospitalsväsendet,
i underdånig skrifvelse anhållit, det Kongl. Majit täcktes i nåder tillse, huruvida
icke hospitalerna i riket kunde ställas under annan öfverstyrelse än den nuvarande,
och att åtgärder, som af Kongl. Maj:t ansåges lämpliga, måtte i sådant hänseende
vidtagas, har häraf hemtat anledning hemställa,
b) att Rikets Ständer, jemte förnyande af sin vid sistlidne riksdag hos
Kongl. Maj:t framställda underdåniga anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta
tillse, huruvida icke en förändrad styrelse öfver hospitalerna i riket må anses
lämplig och böra införas, tillika begära det Kongl. Majit måtte för Rikets
nästsammanträdande Ständer framlägga förslag om indragning till Statsverket
af sådana hospitalsfondens inkomster af jordeboksräntor, tionde och
arrendemedel m. m., i afseende å hvilka sådant kan ega rum, emot det att
statsanslag för hospitalens fullständiga underhåll af Rikets Ständer i stället
beviljas.
152io. För fortsatt utgifvande af plancheverk öfver Svenska sigiller från medeltiden
och öfver antiqvariska och historiska märkvärdigheter i historiska riksmuseum,
har Kongl. Majit äskat ett ytterligare anslag att, jemte det belopp, som vid slutet af
denna statsregleringsperiod kunde af förut beviljadt anslag återstå, utgå för en gång
med 6,000 R:dr.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom, beträffande detta anslag, Witterhets-,
Historie- och Antiqvitets-akademien i underdånighet anfört att, sedan till följd af flera
misslyckade försök och underhandlingar, så väl inom som utom fäderneslandet, att utan
alltför betydlig kostnad utgifva ifrågavarande plancheverk, något sådant icke kunnat under
den sistförflutna statsregleringsperioden allmängöras, och Rikets sednast församlade
Ständer fördenskull medgifvit att det beviljade, men icke använda anslaget finge fortfarande
qvarstå, att under tiden för nu gällande statsreglering begagnas, hade det genom
här gjorda, lyckade försök att medelst fotografi öfverflytta ritningar på sten och
så fixera dem derpå, att de kunde i vanlig lithografisk press aftiyckas, ändtligen blifvit
möjligt att, med jemförelsevis ringa kostnad, utgifva första häftet af det plancheverk,
som Akademiens Sekreterare förberedt öfver Svenska sigiller från medeltiden,
hvilket häfte, innehållande 26 redan färdiga folioplancher, som upptoge sigiller af alla
slag från äldsta tider till slutet af 1200-talet, skulle utkomma så snart tryckningen
af texten blifvit fullbordad. För lithografiering, papper, aftryckning m. m. hade Akademien
dittills utbetalt 2,875 R:dr 73 öre Rimt, hvartill komme tryck och papper
för texten samt omslag och häftning, som ansetts erfordra omkring 1,200 R:dr. Då
hvad som sedan äterstode af de anvisade 6,000 R:dr icke kunde betacka kostnaden
Bih. till H St. Prot. 1802 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Haft. 7
Stats-Utskoiléts Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
tor ett lika stort häfte af sigillteckning eller andra plancher och det vöre ;if vigt att
detta verk, som blefve af synnerligt värde både i historiskt, koiisthistoriskt och anti—
qvariskt hänseende, icke måtte afstadna med första häftet, anhöll Akademien i underdånighet
om beviljande af ytterligare 6,000 R:dr Rimt för ifrågavarande ändamål,
att af Akademien lyftas och redovisas i den män utgifvandet af dessa planche-arbeten
fortginge.
Med afseende på detta arbetes stora vigt för den antiqvariska och historiska
forskningens befrämjande och jemväl på de vigtiga upplysningar om den inhemska
konstens ställning under olika tidehvarf, som deraf kunna hemtas, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte bevilja det för ifrågavarande ändamål äskade anslag,
6,000 R:dr, att, jemte det belopp, som vid denna statsregleringsperiods
utgång kari af det förut beviljade auslaget återstå, i mån af behof
till vederbörande utbetalas.
133:o. För förflyttning af botaniska trädgården i Lund har Kongl. Majrt begärt
att ett belopp af 21,000 R:dr mätte för nästa statsregleringsperiod anvisas; och
då Rikets Ständer vid sistlidne riksdag för berörda ändamål beviljade en summa af
42,000 R:dr, deraf likväl endast hälften, eller 21,000 R:dr, finge under innevarande
statsregleringsperiod lyftas, får Utskottet nu endast hemställa,
att Rikets Ständer måtte för flyttande af botaniska trädgården i Lund anvisa
återstående 21,000 R:dr att under nästa statsregleringsperiod med en
tredjedel, eller 7,000 R:dr, årligen utgå.
134:o. Behofvet af en ny lokal för astronomiska institutionen i Lund har blifvit
framhållet af Professor J. G. Agardh, uti en inom Preste-Ståndet väckt, till StatsUtskottet
remitterad, motion (N:o 53), hvaruti, bland annat, anlöres, att det nuvarande
observatoriet utgjordes af ett mindre rum i öfversta delen af ett trapptorn.
Då trappan vore af trä, kunde man lätt föreställa sig att tornet icke egde den soliditet,
som vore ett af de första vilkoren för möjligheten af en observation; också vore
en tyngre vagns rullande på närbelägna gator tillräcklig att skaka instrumenterna på
observatorium. Beläget norr om domkyrkan hade observatoriet icke ens den södra
horisonten fri; och omgifvet numera af höga träd vore det endast genom dessas kapande,
som utsigten kunde hållas öppen åt andra håll. 1 stället för nya observatoriers
rörliga kupol, hade Lunds observatorium ett läst tak med en springa i norr
och söder, hvarigenom observatorn bereddes utsigt till Guds fria himmel. Det hörde
sannolikt till sällsyntheterna, att man vid nyare tiders förändringar af vetenskapliga
institutioner tillfredsställde vetenskapens vexande anspråk på förbättringar på det sätt,
att man gjorde indragningar på det gamla som funnes, utan att något annat och
bättre sattes i stället. Men så hade varit nödigt i Lund. För att förskaffa en
annan institution, bibliotheket, behöfligt utrymme, tillgreps en stor del af den gamla
observatorii-Iokalen, förmodligen blott såsom en tillsvidare åtgärd; men delta tillsvidare
Stats-Utskotteti Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
51
hade nu räckt i närmare 30 år. Det uu återstående observatorii-rummet vore så
litet och illa försedt, att, oaktadt tillräckliga medel funnes besparade till instrumenter,
man fått afstå från anskaffande af de större och dyrbarare, då dessa der hvarken
kunnat uppställas eller behörigen skyddas. — Tid efter annan hade ifrån universitetets
sida fråga blifvit väckt örn byggande of ett nytt. observatorium; och äfven hos
Rikets Ständer hade vid sednaste riksdag enskild motionär hemställt om erhållande af
ett anslag å 20,000 R:dr för detta ändamål, utan alt denna framställning vunnit
Rikets Ständers bifall. Såsom skäl för afslag anfördes, att myndigheterna icke yttrat
sig i frågan, och att då ett fullständigt observatorium vore anskaffadt till Upsala, skäl
icke vore att inrätta ännu ett sådant i Lund. Efter att hafva redogjort för anledningen
dertill att vid nämnda riksdag endast nyssnämnda summa begärdes, har motionären
vidare förmält att Consistorium Academicum sedermera, i enlighet med uppgjordt
kostnadsförslag, hos Kongl, Maj:t gjort underdånig framställning om ett anslag
af 43,000 R:dr för sagda ändamål, eller det belopp, som ansetts behöfligt för uppförande
af ett mindre observatorium, der dock observationer, motsvarande undervisningens
och vetenskapens billiga fordringar, skulle kunna anställas, samt denna framställning
blifvit af Kanslers-embetet förordad. Då emellertid Kongl. Maj:t icke härutinnan
till Rikets Ständer öfverlemnat något förslag, men de astronomiska studierna
vid nämnda universitet på sednare tiden ådragit sig någon större uppmärksamhet, sedan
den man, som för närvarande innehade den astronomiska professionen, genom
skickligt utförda och väl kombinerade beräkningar kommit till resultat, som väckt
synnerlig uppmärksamhet inom Berliner-akademien och Pariser—institutet, har motionären,
enär äfven denna sistnämnda omständighet syntes utgöra ett skäl hvarföre man
icke borde låta denna vetenskapliga institution, som förefunnits redan under föregående
århundraden, dö bort, begärt, att Rikets Ständer täcktes till ny observatoriibyggnad
i Lund anvisa för en gång en summa af 43,000 R:dr.
Utskottet vill, för sin del, ej förneka att det behof, som blifvit i Professor
Agardhs motion framstäldt, är behjertansvärdt och att önskligt vore om de omständigheter,
som måste verka hinderligt för den astronomiska undervisningens ändamålsenliga
bestridande, kunde undanrödjas; men har, med fästadt afseende å Stateus vid
innevarande riksdag redan härdt anlitade tillgångar, ansett sig icke kunna förberörda
förslag understödja, hemställande alltså,
att denna motion icke må af Rikets Ständer bifallas.
135:o. Af Statsråds-protokollet inhemtas, att Witterhets-, Historie- och Anti
qvitetsakademien
uti underdånig skrifvelse den 6 Augusti 1862, bland annat, förmält
hurusom, efter det Kongl. Maj:t anbefallt, att lämplig person skulle till Antiqvitets-intendent
antagas och instruktion för honom utfärdas, Akademien förordnat
Adjunkten vid högre elementarläroverket i Wisby P. A. Säve att under tre års tid
en sådan befattning utöfva enligt af Akademien meddelad instruktion; — att Säve
med början af Juli månad 1861 företagit en forskningsresa inom Östergötland, der
52
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
han besökt 116 socknar; — att han om denna resa afgifvit en berättelse, innehållande
korta beskrifningar öfver märkligare fornlemningar såväl ute på marken som t
kyrkorna och i enskilde personers förvar, upplysta af omkring 300 med utmärkt
omsorg och skicklighet i texten utförda pennritningar, jemte upptecknade egendomliga
ord i Ostgöta-folkspråket, samt underrättelse om de åtgärder han vidtagit att bereda
fornlemningarne skydd och för dem väcka allmänhetens intresse; hvilken berättelse
blifvit af Akademien till Kongl. Maj:t öfverlemnad, med vitsordande af det outtröttliga
nit och den berömliga omtanke, hvarmed författaren fullgjort sina åligganden;
hvarefter Kongl. Maj:t bifallit Akademiens underdåniga förslag, att utdrag af denna
berättelse, jemte ett urval af de i antiqvariskt eller konsthistoriskt hänseende vigtiga—
ste teckningarne, skulle af Akademien till trycket befordras, samt originaiberättelsen
bland Akademiens samlingar förvaras; — att Antiqvitets-intendenten under år 1862
återvändt till Östergötland att fortsätta och aisluta sina år 1861 började forskningar,
och, sedan han der besökt omkring 40 socknar, öfvergått till Westergötland, för att
under återstående delen af sommaren och hösten anställa undersökningar inom Skaraborgs
län, der han, enligt meddelade underrättelser, redan haft tillfälle att afteckna
och beskrifva åtskilliga fornlemningar, men äfven funnit talrika och beklagliga bevis
på befolkningens ringaktning för forntidens minnen, okunnighet om deras värde och
till följd deraf benägenhet att dem ödelägga; — samt att Intendenten, inom de orter
han besökt, satt sig i beröring icke blott med länens och stiftens styresmän,
hvilka välvilligt lofvat befrämja hans företag, utan äfven prester, kronobetjening, landt
mätare,
folkskolelärare och andra personer, som med allmogen stöde i närmare gemenskap
och på densamma kunde utöfva inflytande, samt med enskilde jordegare,
under oallåtligt bemödande att medelst upplysningar, råd och varningar utbreda kännedom
om fornlemningarnes betydelse och värde samt pligten att åt efterverlden bevara
de minnen af landets forntida befolkning och kultur, som ännu funnes i behåll.
De sålunda vunna resultaten af Antiqvitets-intendentens verksamhet, ehuru grundade
på föga mer än ett års erfarenhet, hade fullkomligen ådagalagt behofvet af en
sådan tjensteman, hvars bemödanden att på öfvertygelsens väg väcka aktning och kärlek
för fornlemningarne, skulle åt dessa bereda säkrare skydd, än de strängaste lagbud
kunde åstadkomma. Men mångfalden af de föremål, hvilka redan inom ett så
inskränkt område af vårt land, som Intendenten hittills hunnit besöka, tagit hans
uppmärksamhet och åtgärder i anspråk, hade jemväl ådagalagt, att en persons krafter
här vore otillräckliga att fullgöra alla de åligganden, som tillhörde denne tjensteman.
Innan han hunne geuomforska rikets alla landskap skulle otaliga fornlemningar hafva
blifvit förstörda. Dessutom måste han, om ändamålet skulle vinnas, vara i tillfälle
att, utan alltför långa mellantider, åter infinna sig i de provinser han redan besökt.
Dessa vidsträckta resor skulle icke tillåta honom att i någon ort qvardröja tillräckligt
länge, för att kunna upprätta förteckningar öfver hvarje sockens fornlemningar eller
företaga gräfningar för vetenskaplig undersökning af märkligare forntidsmonumenter.
Akademien hade derlöre ansett sig böra i underdånighet hemställa, om icke Kongl.
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 139 (Fortsättning.)
53
Maj:t skulle i nåder finna skål att of Rikets Ständer begära anslag för två Antiqvitets-intendenter.
Derjemte hade Akademien uttalat sin öfvertygelse att anslaget till
Antiqvitets-intendentens aflöning och expenser måste i någon mån höjas, om det
skulle blifva möjligt att till denna mödosamma befattning erhålla duglige män, som
med nit för saken förenade nödig vetenskaplig underbyggnad. Det vore att anse
som en lycklig tillfällighet, att den nu förordnade Intendenten innehade en ordinarie
skollärareplats, från hvilken han kunnat få tjenstledighet med bibehållande af någon
del af lönen. I annat fall hade det för honom, som egde familj att försörja, varit
omöjligt att emottaga denna befattning. Af expensmedlen hade 673 R:dr 40 öre
blifvit använda till förra årets resa, hvilken dock upptagit föga mer än tre månader.
Man kunde således med visshet antaga, att de för året anslagna 1,000 R:dr skulle
blifva otillräckliga för en till längre tid utsträckt resa.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Departements-chefen anfört,
bland annat, att den utaf Antiqvitets-intendenten för år 1861 afgifna embetsberättelse
redan ådagalagt det synnerliga nit, hvarmed denne sökte utföra det honom anförtrodda
uppdrag, men äfven att hans forskningar, sådant oaktadt, under samma tid
icke kunnat utsträckas längre än till ungefärligen två tredjedelar af socknarne i ett
enda län. Den tidpunkt, inom hvilken de landskap, hvarest ålderdomslemningar till
betydligare antal eller af större historiskt intresse förefunnes, kunde i antiqvariskt hänseende
blifva fullständigare undersökta, vore följaktligen, om dessa undersökningar icke
af flere personer samtidigt verkställdes, ännu långt aflägsen och derförinnan skulle utan
tvifvel, till oersättlig förlust för kännedomen om förfädrens seder och lefnadssätt, förstörelsen
hafva öfvergått otaliga fornlemningar, hvilka icke ännu blifvit af okunnigheten
eller egennyttan sköflade. Ehuru Departements-chefen sålunda vore med Akademien
fullt öfverens derom, att för uppteckning samt beredande af skydd och vård
åt våra gamla minnesmärken Heres förenade nitälskan och verksamhet måste tagas i
anspråk, kunde han dock icke instämma i Akademiens förslag derom att lön på ordinarie
stat skulle uppföras för en eller flere Antiqvitets-intendenter. Till dess alla
fornlemningar af vigt blifvit uppsökta, antecknade och tagna i vård, måste Intendenten
tillbringa en stor, kanske den större delen af året på resor, och då dessa oeftergifligen
fordrade friska krafter och en rörlighet, som med åren lede en af det mödosamma
kallet kanske påskyndad förminskning, syntes det tvifvelaktigt, huruvida det
för embetet eller dess innehafvare kunde vara önskligt att de nu skulle vid hvarandra
fästas med styrkan af ett sådant band, som befattningens uppförande på ordinarie
stat skulle tillknyta; en tvekan till hvilken, åtminstone hvad beträffade nuva
rande
Antiqvitets-intendenten, Departements-chefen funne sig ega desto större anledning,
som han, äfven om lönen blefve till det af Akademien föreslagna belopp för
höjd,
ändock genom att till denna befattning utnämnas, komme i mindre fördelaktig
ställning än han innehade såsom tillika i egenskap af Adjunkt qvarstående i ett af
rikets elementarläroverk; och har Kongl. Maj:t nu, med gillande af dessa åsigter, begärt,
att Rikets Ständer mätte för instundande statsregleriugsperiöd årligen bevilja
54
Stat s-Ut skottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
till arfvode åt en Antiqvitels-mtendent 2,000 Ridr, till resekostnader och andra extra
utgifter, sorn med Intendentens åliggande ega gemenskap 1,500 Ridr, samt till understöd
för personer, hvilka af Akademien erhölle uppdrag att t vissa orter upprätta
förteckningar och hesknfnmgar öfver fäderneslandets (ornlemningar 2,000 R:dr, eller
tillhopa 5,500 R:dr årligen.
Det stora gagn, det ifrågavarande anslaget redan boredt fornforskningen, grundlägger,
i Utskottets tanke, nödvändigheten att ytterligare fortgå på samma väg, för
att vidare utveckla hvad sålunda blifvit begynt. Då emellertid tiden ännu icke synes
vara inne för upprättandet af en eller (lera intendentsplatser på ordinarie stat, har det
synts Utskottet, som det af Kongl. Maj:t föreslagna sättet att sörja för fornminnenas
upptecknande och bevarande för närvarande, skulle vara så mycket mera ändamålsenligt,
som derigenom vunnes en samverkan mellan Staten och de provinciela fornminnesföreningarne,
hvilken för bevarandet af fosterlandets minnen bör vara i hög grad
fruktbärande. Med anledning häraf tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, i enlighet med hvad Kongl. Majit uti ifrågavarande
hänseende behagat föreslå, bevilja för instundande statsregleringsperiod årligen
5,500 R:dr.
Hä rigenom har Utskottet jemväl besvarat en af Grefve E. Sparre, hos Ridderskapet
och Adeln väckt, till Utskottet remitterad, motion (N:o 179), deruti motionären,
jemte erinran att, Antiqvitets-intendenten ovedersäghgen i landsorterna behöfde
vissa personer, till hvilka han vid utförandet af sitt ansvarsfulla kall kunde vända sig,
särdeles som besöken på de ställen, der fornminnen funnes, deras upptecknande m. m.
kräfde kostnader, hvilka den enskilde icke torde vilja underkasta sig, föreslagit, att
till lön åt en särskild Antiqvitets-intendent. i Westergötland och Dalsland, hvilka provinser
egde den rikaste tillgång på fornminnen, ett årligt anslag af 500 R:dr måtte
beviljas.
156io. Vid de två sednast förflutna riksdagarne hafva Rikets Ständer beviljat
ett anslag af 1,500 R:dr årligen för runstenars uppsökande och aftecknunde samt
dessa teckningars ulgifvande, hvilket anslag Kongl. Majit behagat tilldela den förtjente
fornforskaren Richard Dybeck; och har Kongl. Majit nu begärt att ett dylikt an
slag
måtte jemväl för nästa statsregleringsperiod anvisas.
Enligt hvad Witterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien anmält, har Dybeck
företagit forskningsresor hufvudsakligen inom Mälare-provinserna, men äfven till
aflägsnare orter inom riket, om hvilka resor han årligen till Akademien aflemnat berättelse,
åtföljd af förteckningar öfver fornlemningarne i ett visst antal socknar; han
har derunder granskat och aftecknat talrika runstenar, hvaribland mångå förut icke
varit kända, samt årligen i lithografiskt tiyck allmängjort ett eller två häften, innehållande
afbildade runstenar, jemte text, under titel i »Svenska run-urkunder» och
»Sverikes run-urkunder», al hvilka, enligt nådig föreskrift, 50 exemplar blifvit till
Kongl. Majits nådiga disposition i Ecklesiastik-departementet allemnade.
Stats-Utskuttets Utlåtande IS:o 139. (Fortsättning.)
55
Emedan dessa båda af Dybeck utgifna plancheverk endast upptaga teckningar al’
runstenar, som linnas i Mälareprovinserna och såväl inom dessa som andra landsorter
återstå mångå runmonumenter att afteckna och beskrifva, tillstyrker Utskottet,
att jemväl för nästa statsregleringsperiod måtte tili uppsökande och aftecknande
af runstenar samt ritningarnes utgifvande, anvisas ett årligt anslag
till belopp af 1,500 R:dr, eller för 3 år tillhopa 4,500 R:dr.
137:o. Uti underdånig skrifvelse den 11 Augusti 1862 hade, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifver vid handen, Riks-arkivarien anmält, att det anslag af 9,000
R:dr R:int, hvilket Rikets Ständer vid sednaste riksdag, i likhet med hvad vid den
nästföregående egt rum, beviljat att med 3,000 R:dr årligen under nu löpande statsregleringsperiod
utgå till bekostande af Registratur* utskrifning inom de särskilda ajdelningarne
af Kongl. Maj-.ts kansli, redan blifvit till liela beloppet, m 'd undantag af
1863 års andel, för sitt ändamål användt, men att, så vidt af liqviderade räkningar
eller till Riks-arkivet levererade handlingar kunnat slutas, registratur-utskrifningen
ännu icke hunnit längre än: för Justitie-revisionen inpå året 1839, Krigs-expeditionen
eller Landtförsvars-departementet inpå 1825, Sjöforsvars-departementet 1847,
Kammar-expeditionen eller Civil-departementet 1848, Finans-departementet 1856 och
Eklesiastik-departementet 1856; varande från Utrikes-departementet registratur yngre
än för år 1809 icke till Riks-arkivet aflemnadt. I anledning häraf och då Rikets
Ständer, vid sednaste anslagets beviljande, förklarat sig anse icke vara nödigt att anvisa
särskilda medel till utskrifning af riks-registratur för längre tid än till och med
år 1856, men det ofvan anförda utvisade, att mycket deraf inom denna tids-begränsning
ännu återstode att utskrifva, hade Riks-arkivarien hemställt, huruvida icke för
ändamålet måtte begäras ytterligare anslag och detta, med afseende derpå att regi—
straturerna vexte i samma mån de fortginge med tiden, till lika belopp, som vid sistförfluten
riksdag bevdjats.
Vigten deraf, att det felande riks-registraturet varder, så snart omständigheterna
medgifva, bragt till fullbordan, hafva Rikets Ständer redan förut erkänt, och Utskottet
tillstyrker alltså,
att ett årligt anslag af 3,000 R:dr må, för nästa statsregleringsperiod, beviljas
att användas till fortsatt utskrifning inom de särskilda afdelningarne
af Kongl. Maj:ts kansli af riks-registratur till och med år 1856.
138:o. För fortsatt utgifvande af arbetet »Svenska språkets lagar» har Kongl.
Maj:t äskat ett anslag af 1,500 R:dr, att utgå under hvartdera af åren 1864, 1865
och 1866.
Vid de två sednaste riksmötena hafva Rikets Ständer för omförmälda arbete,
hvars vetenskapliga värde är allmänt erkändt, anvisat enahanda anslag, som nu är
hegardt, och af Statsråds-protokollet inhemtas; att i slutet af år 1860 fjerde häftet
i bokhandeln utlemnats och att ytterligare ett häfte, innefattande alfabetiskt register
50
Stats-Utskottes Utlåtande N:o 13!). (Fortsättning.)
öfver hvad af verket hittills utgifvits, men utvidgadt till en etymologisk ordbok i
mindre skala, vore färdig att riästlidet års höst läggas under pressen, hvilken ordbok
också numera från trycket^ utkommit, och får Utskottet, i betraktande af det ifrågavarande
utmärkta arbetets stora betydelse för inhemska språkforskningens utveckling,
tillstyrka,
att Rikets Ständer, äfven för nästa statsregleringsperiod, måtte till fortsatt
utgifvande af »Svenska språkets lagar» bevilja ett årligt anslag af 1,300 R:dr.
139:o. Vidare har Kougl. i\laj:t begärt att återstoden af det belopp, 9,000
R:dr, som för nuvarande statsregleringsperiod beviljats för utgifvande af sådana i
Riks-arkivet samt andra allmänna och enskilda samlingar befintliga skrifter och handlingar,
hvilka vore af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden, måtte
få för andamålet äfven under nu kommande statsregleringsperiod användas.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade vid sistlidet års höst ifrågavarande
arbete sålunda fortgått, att af den till Konung Gustaf I:s tid hörande registratur
en del, omfattande åren 1321—1324, från trycket utkommit; att manuskript
till ytterligare två delar vore beredt till tryckning och endast väntade på ledig press
hos boktryckaren; samt att en särskild serie, som skulle upptaga lagförslagen från
Konung Carl lX:s tid, likaledes vore under bearbetning, och äfven efter icke lång
tid färdig till tryckning; och emedan de skrifter och handlingar, för hvilkas allmängörande
omförmälda anslag blifvit beviljadt, äro af beskaffenhet att vid såväl anordnande
som tryckning taga synnerlig noggrannhet och följaktligen mycken tid i anspråk,
hvarföre ock, enligt hvad Riks-arkivarien, uti underdånig skrifvelse den 11 Augusti
1862 hos Kongl. Majit anmält, utgifningen af de till omfånget dryga arbeten, som
dels vore färdiga, dels under förberedning för trycket, icke lärer kunna under innevarande
statsregleringsperiod fullständigt medhinnas, får Utskottet till Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nådiga framställning,
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
140:o. Jemte förmälan att den om Sveriges litteratur högt förtjente Professor
G. Stephens i Köpenhamn lill subskription anmält ett arbete under titel: The Old
Northern
runic inscriptions of Scandinavia and England &c., har Professor Carlson,
uti en inom Preste-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion (N:o 129),
vidare anfört, hurusom Professor Stephens, länge förtrogen med våra runor, under de
sednare åren rigtat sina studier i synnerhet åt sådana forntida minnesmärken, hvilkas
inskrifter vore utförda i den äldsta runeskrift, det forn-nordiska rune-alfabetet. Dessa
runeskrifter, som hittills aldrig blifvit nöjaktigt tolkade, vore af största märkvärdighet,
emedan de innehölle lemningar af vårt språk i dess äldsta kända gestalt. De härrörde
från en långt aflägsen tid och man antoge att de ginge tillbaka ända till omkring
tredje århundradet; detta samma run-alfabet hade varit i fortfarande bruk tills
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
57
det mot slutet af det första årtusendet, efter vår nuvarande tidräkning, gifvit vika
för enklare former. Till England hade denna runeskrift införts från Skandinavien,
troligen under tiden från 4:de till 6:te århundradet och der fortfarit i bruk intill
dess hon blifvit utträngd af latinska alfabetet. Dessa runeskrifter hade ej funnits i
andra länder än Skandinavien och Britannien, med undantag af högst få stycken,
som sannolikt genom resande blifvit förda till andra länder. Det hade nu efter ihärdiga
forskningar lyckats Herr Stephens att finna nyckeln till dessa värdefulla inskrifter
och bestämma hvarje använd runebokstaf. Resultatet af dessa forskningar komme
att framläggas i ofvanberörda arbeten. En utförlig inledning med tillhörande alfabet
skulle gifva förklaring öfver denna ur-äldsta nordiska skrift; hvarje monument skulle
blifva öfversatt och uttydt, hvarje ord förklaradt i en åtföljande ordbok. Man finge
sålunda lära känna ett fornspråk, nära nog enahanda i Skandinavien och England före
utvecklingen af de särskilda Skandinaviska och de särskilda Anglo-Saxiska språkegenheterna.
Och har motionären föreslagit, att, för vinnande af det dubbla ändamålet,
att befrämja ett storartadt litterärt arbete, som komme att upplysa ett hittills
dunkelt område af nordens äldsta minnen och tillika sprida kännedom af detta arbete
bland landets uppvexande ungdom, Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag för en
gång fif 2,000 R:dr till inlösen af 100 exemplar af ifrågavarande verk för att utdelas
till offentliga bibliotheker och större läroverk.
Enligt hvad motionären sedermera hos Utskottet anmält, har genom Professor
Stephens fortsatta forskningar, arbetet både i omfång och kostnad tillvext så betydligt,
att subskriptionspriset, som först varit beräknadt till 20 R:dr, måst höjas till 40
R:dr och priset för köpare bestämmas till 60 R:dr R:mt.
Danska Vetenskaps-akademien har redan anslagit en summa af 2,000 R:dr till
inlösen af 50 exemplar af omförmälda plancheverk, hvarförutan Professor Stephens för
sina forskningar der i landet erhållit ej obetydligt penninge-understöd. Och emedan
detta arbete, utom dess stora allmänna intresse, särskildt för Sveriges historia och
Svensk språkforskning är af stor vigt och jemväl torde för vår äldsta kulturhistoria
lemna mången värderik upplysning, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte på det sätt motionen bifalla, att ett anslag för
en gång af 2,000 R:dr beviljas till inlösen af 50 exemplar utaf Professor
Stephens ifrågavarande plancheverk.
141:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion
(N:o 65), uti hvilken Doktorerne Wensjoe och Lindgren instämt, hvarjemte vid motionens
kommunicerande med Bonde-Ståndet, Riksdagsfullmägtigen A. VT. Uhr från
Örebro län densamma såsom egen upptagit, har Doktor Lindgren förmält hurusom
Artisten N. Mandelgren, som sedan många år tillbaka, nästan uteslutande sysselsatt
sig med studerandet och aftecknandet af Sveriges kyrkliga monumenter och nyligen,
efter mångårigt vistande i Paris, derstädes, under titel af »Monuments Scandinaves
Bih. till R. St. Prot. 1802 A 1863 4 Samt. 1 Afd. 3 Band. I Haft. 8
58
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 130. (Fortsättning.)
fia moyen åge», utgifvit en mängd af i våra landskyrkor befintliga alfresko-målningar,—
af hvilket vackra och af så in- som utländska konstkännare högt berömda arbete 40
exemplar, tili följd af Rikets sist församlade Ständers frikostiga anslag, blifvit för
Svenska Statens räkning inköpta, nu till fäderneslandet återkommit, i afsigt att för
framtida utgifvande dels ordna äldre afteckningar och dels taga nya af våra i alla
landsorter spridda kyrkliga fornlämningar, af hvilka, för att döma efter en långvarig
bedröflig erfarenhet, ett icke obetydligt antal årligen genom vanvård ginge för efterverlden
förloradt, ålen då Mandelgren saknade egna tillgångar att fortgå på deri föga
inbringande konstnärsbana, han hittills med så mycken framgång beträdt, och såge sig,
om icke något understöd af allmänna medel kunde honom beredas, nödsakad att hädanefter
egna sin verksamhet åt mera vinstgifvande sysselsättningar, har motionären,
under åberopande af ett motionen bilagdt hedrande intyg af ledamöterna i Fria Konsternas
Akademi både om värdet af Mandelgrens redan gjorda prestationer, och om
de förhoppningar, som kunde och borde vid bans fortsatta likartade verksamhet fästas,
föreslagit, att Rikets Ständer ville anslå ett understöd af 1,500 R:dr R:mt att under
instundande statsregleringsperiod årligen utgå till Artisten Mandelgren, på det han
måtte komma i tillfälle att verkställa de resor inom landet, som lör fortsatt aftecknande
af ännu utaf honom ej undersökta kyrkliga monumenter kunde vara af nöden;
med skyldighet för Mandelgren att vid slutet af hvarje år till Fria Konsternas Akademi
inlemna de afteckningar, lian under året gjort.
Denna framställning har Utskottet tagit i öfvervägande; men då Staten, genom
inköp af vissa exemplar utaf Artisten Mandelgrens i Paris utgifna arbete: »Monuments
Scandinaves du moyen åge», enligt Utskottets tanke, redan fästat tillbörligt afseende
å Mandelgrens flit och bemödanden att sprida kännedom om ifrågavarande fornlämningar,
anser sig Utskottet sakna skäl understödja motionärernes nu afgifna förslag, som
endast afser att genom reseunderstöd sätta Mandelgren i tillfälle att anskaffa vidare
materialier för fortsättning af ett arbete, hvars utgifvande icke synes vara af någon
särdeles vigt för det allmänna, hvadan Utskottet
afstyrker Rikets Ständers bifall å motionärernes framställning.
142:o. Under åberopande hurusom Rikets Ständer vid sednaste riksdag, såsom
understöd åt Lithografen Carl Johan Billmark för fortsatt utgifvande af plancheverket
»Sverige, aquarell-lithografier och tontryck», beviljat ett anslag af 800 R:dr för hvart
och ett af åren 1861. 1862 och 1863, liar uti en hos Ridderskapet och Adeln
väckt, till Utskottet remitterad, motion (N:o 60), Herr L G. a/ Sillén, med hänseende
till berörda arbetes allmänt erkända utmärkta beskaffenhet, föreslagit, att jemväl
för nästa statsregleringsperiod, eller åren 1864—1866, enahanda anslag af 800
R:dr årligen måtte Lithografen Billmark förunnas.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Lithografen Billmark med oförminskadt nit
fortsätter utgifvandet af omförmälda planeheverk och fortfarande är af ifrågavarande
understöd i behof, tillstyrker Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning )
att såsom understöd för fortsatt utgifvande af plancheverket »Sverige, aquareli-litografier
och tontryck», må åt Lithografen Billmark jemväl, för näste
statsregleringsperiod, eller åren 1864, 1865 och 1866, beviljas ett ärligt
anslag af 800 R:dr.
143:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskoltet remitterad, motion
(N:o 140), har Herr J. Börjeson hemställt, att aflidne Ofverste-löjtnanten U.
Thersners dotter, Thora Thersner, hvilken fortfarande ombesörjde utgifvandet af det
af bemälde Ofverste-löjtnant i lifstiden påbörjade plancheverket »Fordna och närvarande
Sverige», måtte, på sätt vid flera riksdagar egt rum, jemväl nu för berörda arbete
hugnas med något understöd, hvilket motionären, med hänseende till utgifvarmnans
försvagade helsa och arbetets derigenom ökade svårigheter, föreslagit måtte bestämmas
till 600 R:dr årligen, i stället för 400 R:dr, som vid de två sednaste riks—
dagarne anvisats.
Då efter år 1859 fyra häften utaf ifrågavarande plancheverk utkommit och arbetet
sålunda lortgår, synes det understöd, som hittills från det allmännas sida kommit
utgifvarinnan till del, icke böra henne undandragas; hvaremot något giltigt skäl
för anslagets förhöjning icke torde förefinnas; och får Utskottet sålunda hemställa,
att Herr Börjesons ilrågavarande motion endast i så måtto bifalles, att till
fortsatt utgifvande af arbetet »Fordna och närvarande Sverige», må för
nästa statsregleringsperiod beviljas ett anslag af 400 R:dr årligen.
144:o. Under erinran, hurusom det vid alla hittills hållna frukt-expositioner
morn riket visat sig, att bland den mängd fruktsorter, som i Sverige frambringades,
iifven funnes ett icke obetydligt antal mindre goda, hvilka icke förtjente att odlas,
samt att en så allmän namnförbistring vore rådande, att fruktnamnen vore nästan
lokala och att det vore nära omöjligt för en köpare att vid reqvisition erhålla det
fruktträd eller den fruktsort han önskade, har Herr O. E. L Dahm, uti en inom
Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion (N:o 91), blaud annat, föreslagit,
att en summa af 4,000 R:dr måtte ställas till Regeringens förfogande, för att
såsom tryckningshjelp tilldelas den, som utgåfve en handbok i Svenska Pomologieu
med plancher.
Men då Utskottet anser intresset för trädgårdsskötsel och fruktodling bäst kunna
främjas genom utställning af dyliks alster vid de offentliga expositioner, som vid
landtbruksmöte!) och andra tillfällen föranstaltas och hvarvid den större allmänheten
bäst torde blifva i tillfälle att, så väl genom åskådning som smak, bedöma hvilka
fruktsorter, som må vara lämpliga att företrädesvis inom landet odlas, samt Utskottet
derjemte föreställer sig, att, om ett arbete i den af motionären angifna syftning, befinnes
vara oundgängligen behöflig!, länens Hushållnings-sällskaper icke lära underlåta
att lemna bidrag för utgifvandet af ett så beskaffädt arbete, saknar Utskottet skäl
alf berörda motion till bifall förorda och hemställer,
att Herr Dahms ifrågavarande framställning ej må till någon lii Lots Ständers
åtgärd föranleda.
60
Ståts-Utskottets Utlåtande !S:o 13!) (Fortsättning.)
143:o. Herr Gusta/ Lallerstedt har uti en inom Borgare-Ståndet under (N:o
203) vackt motion anfört, hurusom det lunnes andra krafter än ångan, som förde
ett folk framåt, andra intressen än materiela, sorn försenade en nationalförsamlings
hägn och uppmuntran. Det materiela framåtskridandet utgjorde visserligen ett vilkor
för allt annat framåtskridande, men förvärfvet vore endast dä fullt berättigadt, när
det afsåg tillfredsställandet icke blott af de timliga, utan ock af de andliga behofven.
Af Staten mäste dessa sättas i första rummet. I bredd med stigande ekonomiskt
välstånd mäste en nation göra allt större och större uppoffringar för litteratur o<?h
skön komst. Sverige hade under sekler haft statsmän, fältherrar, vetenskapsmän och
poeter med Europeiskt rykte. Det vore, med få undantag, först under sednare tider,
som Sveriges konstnärer ådragit sig uppmärksamhet och icke sällan beundran. Det
förnämsta konstverket på den sednaste verldsexpositionen i London hade varit ett
Svenskt konstverk. Mohns grupp, bältespännarne, hade under hela expositionen företrädesvis
varit ett föremål för allmän beundran. Alla länders konsttidningar hade med
den största berömmelse talat och åter talat orri detta konstverk, som blifvit satt vid
sidan al »brotlarne» i den s. k. Florentiner-tribunen, det yppersta vi ega af grekisk
konst. Sverige kunde med rätta vara stolt öfver en konstnär, hvilkens namn under
sednaste tider gått öfver den bildade veriden. Genom sitt arbete hade Herr Molin
i dubbelt hänseende hedrat sitt fosterland, ty det vore icke blott i och för sig ett
beundransvärdt konstverk, utan det vore derjemte ett riationelt konstverk. Det tillhörde
nu nationen att hedra sin mästare; och motionären har i anledning hära! föreslagit,
att Rikets Ständer, enär det årliga anslaget för inköp af konststycken icke dertill
kunde lemna tillgång, mätte ställa till Kongl. Maj:ts disposition en till 30,000
R:dr förslagsvis beräknad summa för att sätta Professor Molin i tillfälle att i marmor
utföra ifrågavarande, nu endast i bronserad zink gjutna grupp, hvilken derefter skulle
komma att intaga en hedersplats uti vårt Nationalmuseum.
Lika med motionären har Utskottet sig bekant, hvad som för öfrigt är allmänt
kändt, att Professor Molins ifrågavarande arbete vid verldsexpositionen i London sistlidet
år tillvann sig stor uppmärksamhet för konstnärens snillrika uppfattning af en
egendomlig och för andra nationer förut troligen obekant och särdeles påfallande folksed
hos våra förfäder, och att detsamma omförmälts med synnerligt loford, så väl i
alla Svenska, som i många utländska beskrilningar öfver nämnda utställning. Utskottet
tror sig äfven hafva full anledning antaga att dessa fördelaktiga omdömen vunnit
ytterligare bekräftelse genom det tillfälle man eger att få beskåda den afgjutning
af samma arbete i metall, hvilket numera pryder en af de offentliga platserna i
Göteborg.
Under sådana förhållanden synes det Utskottet, lika med motionären, önskvärdt
att ett arbete af så erkändt konstvärde äfven utfördt i ett dyrbarare material må
komma att tillhöra det blifvande Nationalmuseum. Men då det allmännas tillgångar
O “
vid denna riksdag tagas i anspråk för så ovanligt många och stora utgifter, att icke
ens alla sådana, hvilka kunna sägas vara af särdeles angelägen beskaffenhet, kunna
Stals-Utskottct.v Utlåtande N;o 139. (Fortsättning.)
61
bestridas, har Utskottet ansett betänkligt tillstyrka Rikets Ständer att anvisa den icke
obetydliga summan af 30,000 R:dr, som för ifrågavarande ändamål äskats. Utskottet
är likväl af den öfvertygelse att, då omdömet orri »bältespännarnes» konstvärde under
de närmaste åren torde blifva ännu mera stadgadt, ett uppskof med saken icke kan
tillintetgöra utsigten att, om Rikets Ständer vid nästa riksdag finna tillgångarne det
medgifva, ett exemplar af arbetet i marmor må på allmän bekostnad i allt fall kunna
erhållas inom den tid, då det nya Nationalmuseum hinner blifva fullt iordningstäldt
till konstalsters emottagande; och Utskottet får, af alla dessa skäl, hemställa,
att Herr Lallersteds ifrågavarande motion icke må af Rikets Ständer bifallas.
146:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad
motion (N:o 208) till hvilken, för undvikande af vidlyftighet. Utskottet får hänvisa,
bar Herr Carlheim Gyllensköld, H. A. O., med erinran hurusom vid sednaste riksdag
framställning blifvit gjord om anslag till understöd åt ett s. k. Magdalenahem i hufvudstaden,
men dåvarande Stats-Utskott förklarat sig sakna skäl att förorda berörda
framställning, ånyo underställt denna fråga Rikets Ständers pröfning, dervid motionären
bemött de af Utskottet då yttrade åsigter rörande lämpligheten af att anvisa
statsmedel för nämnda ändamål samt i öfrigt lika med motionären vid föregående
riksmöte framhållit de lyckliga resultater, som vunnits vid de liera anstalter af ifrågavarande
slag, som under sista tio åren funnits inom hufvudstaden; och liar, på
grund häraf och då för vinnande af det med Magdalenahemmet åsyftade välgörande
och allmännyttiga ändamål, en sådan utvidgning af detsamma vore alldeles nödvändig,
att de derstädes intagna qvinnor kunde särskiljas, allt efter deras olika ålder, sinnesart,
föregående lefnadsförhållanden samt upprigtigheten af deras yttrade åstundan att
beträda en bättre väg, motionären hemställt att Rikets Ständer måtte ansiå 19,000
R:dr Runt, att under nästa statsregleringsperiod med 5,000 R:dr årligen utgå till
understöd för det af Diakoniss-anstalten i Stockholm ledda Magdalenahem; varande
tillika hos Utskottet företedt ett sammandrag, utvisande att under år 1862 vid inrättningen
vårdats 75 qvinnor, deraf en under året allidit, 36 blifvit till tjenst utlemnade,
4 af föräldrar eller anhöriga återupptagits, 7 afsändts till hemorten, 7 efter
behörig anmälan från inrättningen afgått, 5 förskaffat sig sysselsättning, hvarmed de
kunnat sig sjelfva försörja, 3 förflyttats till försörjnings- eller sjukvårdsanstalt, och 5
från inrättningen rymt, tillsammans 66; och voro således vid årets slut antalet qvarvarande
9.
På sätt motionären omförmält, utgjorde jemväl vid sistlidne riksdag denna fråga
föremål för pröfning hos Rikets Ständer, som likväl ansågo inrättandet af en Statsinstitution,
afsedd uteslutande till fallna qvinnors omvårdnad, vara mindre ändamålseuligt,
och ehuru det gagnande syftemålet med ifrågavarande inrättning erkändes, funno
Rikets Ständer icke lämpligt att statsmedel härtill anvisades, uttalande dervid tillika
den åsigt, att denna angelägenhet borde tillsvidare öfverlämnäs åt den enskilda meuniskokärleken
och det kristliga deltagandet för dessa olycklige, enär deraf äfven för
62
Stats-Ulfkottels Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
framtiden den största och mest välgörande verksamhet efter all anledning borde kunna
förväntas. För sin del är ock nuvarande Stats-Utskott öfvertygadt att denna åsigt
ar rigtig och att ifrågavarande välgörenhets-inrättnings framgång och bestånd måste
blifva beroende af den värma och det intresse, hvarmed densamma omfattas af den
enskilda välgörenheten. Så är äfven förhållandet i andra länder, der dylika räddningsanstalter
finnas ordnade, och alldeles förkastlig synes den föreställningen icke vara,
att verksamheten för upprätthållande af dessa inrättningar skulle betydligt aftaga
och intresset för desamma i hög grad minskas, i fall den föreställningen hos allmänheten
vunne insteg, att Staten vore benägen åtaga sig så beskaffade inrättningars underhåll.
Utskottet, som således saknar skäl understödja det nu väckta förslaget, hemställer
derföre,
att Herr Carlheim Gyllenskölds motion ej må al Rikets Ständer bilällas.
147:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln (under N:o 140) väckt, till Stats
Utskottet
remitterad, motion, har Herr von Schéele, F. A. B., erinrat om simkonstens
stora vigt och värde, ej allenast såsom räddningsmedel vid egen och andras lifsfaror,
utan äfven såsom kraftigt medverkande till kroppens utbildning och helsans bibehållande,
samt om nödvändigheten af att allvarligt befrämja utbredandet och användandet
af denna konst. Dertill fordrades i första rummet undervisningsanstalter, särdeles
för dem, hvilka skola meddela konsten åt allmänheten och göra den älskad och
flitigt begagnad. Gymnastiken vöre redan införd vid alla rikets läroverk, men dess
utsträckning till simkonsten återslode, och om än tillfälle skulle vid några få läroverk
saknas att utöfva denna konst, så erbjödes dock sådant vid de aldraflesta; och borde
det derföre åligga alla gymnastiklärare, att äfven meddela sådan undervisning, hvilken
borde förekomma ej allenast vid de allmänna elementarläroverken, utan äfven utsträckas
till folkskolelärare-seminarierna, pä det att de lärare, som derifrån utginge,
måtte kunna utbreda konsten inom folkskolan. Befarande att det kunde möta hin
der
att genast åstadkomma en så vidsträckt undervisning, som för sagda ändamåls
fullkomliga vinnande erfordrades, föreställde sig motionären, att lämpligast vore i läll
man inskränkte sig till trenne hufvudstationer, hvarest normalskolor borde till en
början inrättas. Dessa Irenne ställen vore: Upsala, Stockholm och Jönköping eller
de platser, hvarest genom det enskilda nitet skolor redan biilvit inrättade och hvarest
större och fullständigare etablissementer i dessa alseendeu således lättare kunde åstadkommas.
Men på del att dessa skolor skulle uppfylla sitt ändamål i hela dess vidd,
måste vid dem undervisning äfven meddelas åt elever af det qvinliga könet. Af
dessa skäl har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa ett ärligt anslag
af 5,000 R:dr till inrättandet aj Irenne norrnal-undervisningsanstalter i simkonst
för elever af håda könen, hvilka anstalter borde förläggas i Upsala, Stockholm
och Jönköping samt ordnas på det sätt Kongl. Gymnastiska Central—institutet, under
hvars styrelse de borde ställas, närmare bestämde. — I sammanhang härmed och då
simkonsten i Sverige, genom Ivaline enskilda personers utmärkta nit, osparda möda
Stat-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
63
oell uppoffringar i så högst betydlig grad tillvunnit sig uppmärksamhet, borde Staten,
enligt motionärens åsigt, erkänna dessa personers stora förtjenster i nämnda afseenden,
och sålunda ej allenast egna deni en välförtjent belöning, utan äfven uppmuntra
andra att lika oegennyttigt offra tid och krafter åt allmänt nyttiga företag, hvarföre
motionären äfven anhållit, att Rikets Ständer ville bevilja ett årligt anslag af 300
K:dr åt hvardera af Simlärarne F. A Gjörcke i Stockholm och J. Larsson i Jönköping,
att åtnjutas under bemälde personers återstående lifstid.
Erkännande simkonstens stora nytta och värde, äfvensom det önskvärda uti dess
vidare utbredande och användande, synes det likväl Utskottet, som skulle denna angelägenhet
hädanefter, såsom hittills, säkrast och utan Statens mellankomst kunna
främjas och utvecklas genom den enskilda företagsamheten; likasom det torde vara
mest lämpligt, att de, hvilka egna sig åt meddelandet af undervisning i denna konst,
för dervid ådagalagda förtjenster, erhålla uppmuntran och belöning af dem, som af
dylik undervisning sig begagna; hvarföre Utskottet hemställer,
att motionärens framställningar ej må vinna Rikets Ständers bifall.
148:o. Slutligen får Utskottet här upplaga öfriga af Utskottet i sammanhang
med den ordinarie statsregleringen tillstyrkta extra anslagssummor, nemligen:
till Carolinska Institutet, byggnadsanslag, för en gång . . . R:dr 84,000: —
» lönefyllnad för åren 1801 —1863 åt lärare vid Elementarläroverken,
som längre tid tjenstgjort såsom vikarier, tillhopa
» löne-ersättning åt kollega Z. Grape för en gång
» folkuudervisningen: fem särskilda anslag å tillsammans årligen
» gymnastiska Central-institutet, byggnadsanslag, för en gång
» löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets- och tjenstemän,
för 3 år tillsammans
» Institutet för blinda och döfstumma, för underhåll af frielever,
tillsammans för 3 år
» den af Jeannette Berglind i hufvudstaden inrättade skola för
döfstumma barn, för en gång
Stockholm den 5 Augusti 1863.
Reservationer:
Vid 6:te punkten: (angående lönefyllnad åt Kapellpredikanten på Muskö.)
Af Herr Biskop Annerstedt.
» 15,500: —
» 1,500: —
» 135,500: —
» 167,178: 84.
» 24,000: —
» 45,000: —
» 4,500: —
04
Ståls-Utskottets Utlåtande N:u 13!). (Fortsättning.)
Vid 8 Je punkten; (angående äsUailt tuislag tili aflöningsförbättring åt de svagast af~
lönte Komministrarne.)
Af Prosten Sondén: «Stats-Utskottet har ånyo afstyrkt allt behjertande af de
svagast allönade komntinistrarnes nöd, åberopande hufvudsakligen förra Stats-Utskottets
yttrande, att presterskapets aflöning åligger kommunerna, derjemte med hänvisning
till den allmänna reglering af presterskapets löner, som då var beslutad och nu pågår.
Att Staten på intet vis bör biträda kommunerna för ett dylikt ändamål, är en
grundsats, hvilken alltför sent åberopas, sedan ganska betydliga bidrag — uppgående
tdl mer än 750,000 R:dr — blifvit förr och nu beviljade åt kommunerna tili att
underhålla folkskolelärare, till och med vid småskolor. Anvisningen på den framtid
åter, då, efter nuvarande pastorers bortgång, löneregleringen blir genomförd liknar
mindre ett skäl än ett hån, föga värdigt Rikets Ständer eller något dess Utskott.
På motionsväg har Rikets Ständers mellankomst blifvit begärd allenast under den tid,
som erfordras för att bringa iöneregleringen till stånd. Man svarar nej, ingen hjelp
behöfs under denna tid, ty den kommer sedan. Vore en liten landsort i betryck,
t. ex. genom missvext, månne man då skulle afvisa dess begäran om hjelp med hänvisning
till kommande bättre skördar? Visst icke. Då jag icke kan tro det vara
Utskotts-pluralitetens afsigt att med ett dylikt hån förbittra afslaget, nödgas jag förutsätta
helt andra skäl, än de anförda, till dess obenägenhet att afhjelpa ifrågavarande
tvingande behof, och tager mig derför friheten att besvara dessa, visserligen blott förmodade,
men dock ingalunda utan anledning förmodade skäl.
Komministrarne voro, såsom benämningen innebär, i början pastorernes medhjelpare.
De uppkommo redan på en tid, då församlingarnes medlemmar i allmänhet
satte så högt värde på presterligt biträde, att de gerna uppoffrade något för att hafva
bättre tillgång dertill. Komministerslönerna anslogos derföre att utgå dels af pastorerna,
dels af församlingarne och bestämdes efter den tidens fordringar, enligt den
bekanta regeln: »lagom skola kapellanerna hafva». Men hvad som på 1600-talet
verkligen var lagom har i våra dagar blifvit alldeles för litet. Under tiden har de
flesta församlingarnes folknummer betydligt till vext, mångenstädes vida mer än fördubblad,
så att i sådana församlingar två prester nu hafva fullt ut lika mycken sysselsättning
som en på förutnämnda tid. Men ännu fortlefver, tillika med benämningen
komminister, minnet af deras ursprung att vara pastorernas medhjelpare och derföre
vill man att de af pastorerna skola aflönas. Så länge andra prester, biskopar och
pastorer finnas, som hafva öfverflödigt stor lön, vill man ej understödja någon, om
än aldrig så uselt aflönad komminister. Dervid förbiser man blott ett par väsendtliga
omständigheter, nemligen l:o den betydelse en fullmagt inom vårt nuvarande stats -  skick eger. Den, som erhållit fullmagt på en tjenst med åtföljande lön, kan ej afhändas
någotdera utan laga ransakning och dom, eller tillförbindas att afstå en del
af lönen. Det är icke prestprivilegier, som så stadga, utan en rätt, som af grundlag
(R. F. 57) tillerkännes alla embets- och tjenstemän. Utan kränkning af detta stadgande
-
Stat s~Ut skot tets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
65
gande kan man således icke en gång ålägga den rikast doterade biskop att afstå
större eller mindre del af sin lön åt komministrarne, såsom man icke heller i detta
nu föreliggande betänkande hänvisat de svagt lönade lappmarkspresterna att få den
lönefyllnad de behöfva, af t. ex. biskopen i Lund. Finner nämnde biskop sig kunna
för en eller annan embetsbroder afhjelpa nöden, så är det hans ensak. Så ock öfriga
rikligen aflönade pastorer. Man torde dock böra taga sig till vara att beskylla den
ena eller andra för snikenhet, om ej behofvet på detta sätt blir afhjelpt. Ty man
bör 2:o ej heller förgäta, att komministrarne nu mera icke äro tillfälliga biträden åt
pastorerne, utan ordinarie tjenstemän, som till församlingarnes tjenst af församlingarne
sjelfva väljas, utan att pastor dervid eger att utbedja eller undanbedja sig ett sådant
biträde. Vidare bör man erinra sig, att de svagaste komministerlöner icke så sällan
förefinnas, der pastors inkomster likaledes äro så svaga, att, om lian skulle dela dem
jemnt med komminister, ingendera finge »lagom», eller nu s. k. »anständig bergning».
Betraktar man således nu existerande faktiska förhållanden ur rättvisans och billighetens
synpunkt, så lärer ej kunna förnekas, att under tiden intill dess löneregleringen
blifvit verkställd, någon annan hjelp behöfves än den, som bättre lottade embetsbroder
möjligen skulle kunna lemna —• men detta endast i form af almosa — åt de nödställda.
Jag vill ej misstänka, att hos pluraliteten af Rikets Ständer eller af deras
Höglofliga Stats-Utskott obenägenheten att afhjelpa ifrågavarande behof, skulle härröra
derifrån att man anser den undervisning och vård, som det är presterskapets dyra
åliggande att lemna, öfverflödig i jemförelse med andra medborgerliga kunskaper.
Men i afseende på komministrars behöflighet vid dessa åliggandens bestridande vill
jag dock medgifva, att förhållandet der och hvar möjligen kan föranleda undantag.
Der och hvar förefinnas nemligen obehöflig» komministraturer, och dessa böra, enligt
författningen, af vederbörande löneregleringsnämnder i underdånighet anmälas till indragning.
Vill man påskynda denna indragning och derigenom äfven löneregleringens
fortgång, så kan man från nu ifrågasatta, intill löneregleringens fullbordan gällande
löneförbättring undantaga sådana sacellanier, som till indragning föreslås. Deras innehafvare
lära då nog blifva betänkta, att med det första söka andra tjenster. Medlet
må synas hårdt; jag medgifver att det så är; men dock icke så hårdt, som ett rent
afslag på allas begäran om hjelp. Jag tillstyrker af dessa skäl,
att Rikets Ständer må ställa till Kongl. Maj:ts disposition 30,000 R:dr
såsom reservations-anslag att användas till förbättring af de svagast aflönade
komministrarnes lönevilkor, intill dess de genom den pågående allmänna
löneregleringen blifva uppbringade till det belopp, som erfordras till anständig
bergning, hvarvid likväl iakttages att någon löneförbättring icke må
komma dem till godo, hvilkas tjenster vederbörande nämnd, deröfver hörd,
anser böra vid innehafvarens afgång indragas.»
Uti denna reservation hafva instämt Biskoparne Annerstedt och Millén, Doklorerne
Gumcelius och Arrhenius samt Kongl. Hofpredikanten Lithner.
lith. till R St. Prat. 1892 & 1803. 4 Samt. 1 Afd. 3 Hand. 1 Haji. 9
66
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
Vid 9 de punkten: (angående tillstyrkt anslag å 10,000 R:dr, til! löneförbättring
åt Konsislorii-notarier och Amanuenser.)
Af Herr G. H. Stråle: »Emot pluraliteteris beslut, att tillstyrka Rikets Ständer
att till Kongl. Maj:ts disposition anvisa ett belopp af 10,000 R:dr för att användas
till förbättrande af Konsistorii-notariernes och Annnuensernes lönevilkor, får jag härmed
reservera mig.
Mig synes det klart, att om detta anslag varit så angeläget och af trängande
behof påkalladt, som man velat förmena, hade det varit Konsistoriernas ovilkorliga
skyldighet att hos Kongl. Maj:t derom göra underdånig framställning uti så god tid,
att Kongl. Maj:t kunnat till Rikets Ständer derom göra framställning, och detta bade
uti förevarande fall varit så mycket angelägnare, som jag, och förmodligen många
med mig, nu saknar nästan all utredning af ämnet och alla upplysningar om hvilka
särskilda tjenstemän skulle komma i åtnjutande af löneförhöjning, deras nuvarande
tjensteåligganden, m. m. Då ett sfi beskaffadt sätt att, med Regeringens förbigående,
af Rikets Ständer erhålla anslag til! löneförbättringar åt embets- eller tjenstemän synes
mig stridande mot god ordning och dessutom, då enär, såsom i detta fall, nödig
utredning saknas, lätt ledande till godtycke, har jag icke kunnat dela pluralitetens
beslut att tillstyrka detta anslag, utan anser att Rikets Ständer åt en så beskaffad
begäran ej måtte lemna något afseende, förrän Kongl. Majit pröfvat behofvet och för
delningen
deraf.»
Och hafva uti denna reservation instämt Riksdagsfullmäktige Per Niisson från
Malmöhus, Erik Ersson från Gefleborgs, Dan. Danielsson från Jönköpings och C. J.
Svensén från Calmar län.
Vid 24:sta punkten: (angående stipendier åt Theologie Studiosi.)
Af Herr A. W. Björck: »Sedan det vid en föregående riksdag mött svårighet
att vinna godkännande åt förslaget att genom anvisning af stipendier för dem, som
ämna söka inträde i det andliga ståndet, förmå unga män att egna sig åt religionslärarens
kall, har samma förslag antagit ny skepnad och framträder nu med syfte
att åstadkomma sådana stipendier för att åt prestkandidaterne bereda en grundligare bildning.
För att skaffa erkännande åt det nu uppgifna syftemålet, synes det som om
förslaget i främsta rummet bort innefatta antagliga garantier derför, att dessa sti
pendier
icke komme att användas till förmån för andre, än dem, som efter fullbordad
kurs lör den vanliga prestexamen, qvarstadnade i afsigt att öka sina insigter och
att fit dem bereda en fastare grund; men till sådana garantier finnes icke ett spår i
motionärens förslag, och icke eller Utskottet har, med afseende härå, haft ett enda
vilkor eller förbehåll att tillägga dess tillstyrkan af förslaget. I saknad af sådana
förbehåll måste anslaget leda härtill, att fordringarne för dimissions-examen för prestkandidaterne
komma att i allmänhet höjas, så att de motsvara de ökade anspråken
på kunskaper och insigter, hvartill stipendierna mäste anses berättiga; men deraf föl
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
67
jer åter att ökad svårighet för inträde i det andliga Ståndet möter äfven dem, som
icke komma i åtnjutande af stipendierna, oell prestbristen skall sålunda ökas i stället
att minskas. Om deremot stipendierna gifvas, utan att de vanliga profven förut äro
aflagda, och jemväl utan att fordringarne i dimissions-examen i allmänhet höjas, skola
de komma att för mången utgöra en stark frestelse att egna sig åt ett lefnadsyrke,
hvartill dock fordras en kallelse af helt annan beskaffenhet, än den, som finnes i
lättad utväg att åtkomma erforderligt underhåll intill dess anspråket på detta kan
grundas på kyrkans tjenst. Men utom den brist, som sålunda utan tvifvel förefinnes
i Utskottets förslag, framkallar detta i sinom tid en lika omvårdnad från Statens sida
för dem, som vid universiteterna begagna undervisningen för inträde i Statens tjenst,
och det skall lätteligen leda dertill, att Staten slutligen anses skyldig att underhålla
icke allenast lärarne, utan ock lärjungarne vid universiteterna. De ökade anspråken
på Staten för undervisningens och bildningens befordran i alla rigtningar och de
vexande utgifterna för dessa ändamål, synas innefatta en kraftig uppmaning att noga
begränsa Statens verksamhet i dessa hänseenden och att icke utsträcka Statens för—
hindelse utöfver skyldigheten att tillhandahålla fri undervisning; och minst till åliggande
att bekosta lärjungarnes underhåll. Utskottets förslag torde derföre, likasom
motionen, böra ogillas.»
Med Herr Björck hafva följande Utskotts-ledamöter förenat sig om ofvanstående
reservation, nemligen: Herr G. H. Stråle, A. A. Berger, L. Wistelius, L. B. Kistner
och '. E. Bäcklin, vice Talmannen And. Erikson, samt Riksdagsfullmägtige Matts
Pehrsson från Stockholms, Jonas Andersson från Östergötlands, Per Nilsson från
Malmöhus, Erik Ersson från Gefleborgs, Daniel Danielsson från Jönköpings och C.
J. Svensén från Calmar län.
Vid H!2:dra punkten: (angående atlönmgen för Sekreteraren, Bibliothekarien och
Kamererare!) vid Carolinska medico-chirurgiska institutet.)
Af Friherre af Ugglas, Gust.: »Emot Stats-Utskottets beslut, under punkten
N:o 22, morn. litt. c., deruti Utskottet, med frångående af hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja endast en summa af 1,500 R:dr,
att, efter Lärare—kollegii profning, utdelas såsom arfvoden åt den eller dem, som sköta
bibliothekarie-, sekreterare- och kamererare-befattningarne vid Carolinska institutet,
finner jag mig föranlåten anmäla min reservation af de skäl, att ifrågavarande befattningar
på grund, så väl af Kongl. Maj:ts, för Institutet den 26 April 1861 utfärdade
stadgar, som af deras beskaffenhet icke kunna af en och samma person skötas, samt
att det dem, hvar för sig, åtföljande arbete icke kan anses blifva billigt ersatt genom
det belopp Utskottet tillstyrkt, hvadan jag föreslår,
att Rikets Ständer i enlighet med Kongl. Majlis nådiga Proposition måtte
till uppförande å Carolinska institutets stat, bevilja:
68
Slota Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
för en Bibliothekarie, arfvode
» eo Sekreterare, d:o
» en Kamererare, d:o
. R:dr 1,000: —
» 1,000: —
» 500: —
Häruti instämde Grefvarne Cronstedt, Fr., och Piper, Ch. Em., Herrar Sandels,
L. G. och Blomstedt, C. B., Professoren N. H. Selander, Herrar G. H. Stråle. A.
A. Berger och B. Fr. Ekerot samt Riksdagsfullmäktige!! Per Nilsson frän Malmöhus
län.
Vid 57:de punkten: (angående Söderhamns skola.)
Af Herr L. B. Kistner: »Såsom skäl att tillstyrka afslag å min motion om utvidgning
af Söderhamns läroverk till femklussigt, har Utskottet anfört, att lärjungarnes
antal i Söderhamns skola icke obetydligt understege hvad som i fråga om andra
dylika läroverk ansetts utgöra skäl för anställande af flere lärare.
Af de läroverk, som af Utskottet blifvit föreslagna att utvidgas till femklassiga
läroverk, ega Christinehamns 76, Norrteljes 75 och Carl Johans likaledes 75 lärjungar.
Söderhamns skola besöktes innevarande års vårtermin af 60 lärjungar och således
af blott 15 lärjungar mindre än Norrteljes och Carl Johans, och kan vid så
dant
förhållande, på sätt Utskottet uppgifvit, väl icke med skäl sägas att lärjungeantalet
i Söderhamns läroverk — ehuru något ringare till antalet än de båda förstnämnda
skolornas — vore betydligt mindre än i dessa. Vid föregående riksdagar,
då fråga varit om anslag till läroverken, hafva så väl Stats-Utskottet som Rikets
Ständer, med afseende å afståndet mellan städerna i de norra provinserna, ej
nekat anslag till utvidgning af skolorna i dessa provinser, om än antalet lärjungar
der varit något mindre, än i öfriga skolor i riket, hvadan, i afseende å Söderhamns
läroverk och med bibehållande af samma grundsats, Utskottet, efter min uppfattning,
anfört skäl till afslag, som icke torde förtjena afseende.
Täger man i öfrigt i betraktande att Söderhamns stad på egen bekostnad upp
fört
ett, prydligt skolhus af sten, afsedt för femklassigt läroverk; att staden af egna
medel bekostat allöning för en fjerde lärare; att staden, som eger öfver 3,000 innevånare,
är omgifven af en vidsträckt och mycket befolkad landsort; samt att, efter
hvad sig visat, Söderhamns skola är i fortfarande tillvext, så att lärjungarnes antal
derstädes inom kort kommer att ytterligare betydligt ökas, torde med fästadt afseende
jemväl å de flera omständigheter jag i min motion anfört, alla skäl finnas för
handen att lemna bifall till min ifrågavarande motion; med anledning hvaraf jag ock
vågar vördsamt föreslå, att, med undanrödjande af det slut, hvartill Utskottet kommit,
Rikets Ständer behagade besluta att Söderhamns treklassiga läroverk, på enahanda
sätt, som beviljats Christinehamns, Norrteljes och Carl Johans skolor, skall utvidgas
till femklassigt läroverk och behöfliga medel för sådant ändamål dertill anslås.»
Uti hvilken reservation Riksdagsfullmägtige Matts Pehrsson från Stockholms och
Eric Ersson från Gefleborgs län instämde.
Ståts-Utskottets Utlåtande A.o 130. (Fortsättning.)
69
Vid 38:de punkten: (angående Wadstena skola.)
Af Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Ostergötlands län.
Vid 43:dje punkten: (angående löneförhöjning åt Rektorerna vid läroverken i Clara,
Ma ria, Jakobs och Catharina församlingar i Stockholm.)
Af Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Malmöhus län.
Vid 56:te punkten: (i frågan om Vikariers vid elementarläroverken rättighet till
högre lönetur.)
a) Af Herr A. W. Björck: »Utan fara för misstag, torde det kunna med sanning
påstås, att aldrig någon tjenstemannaklass eller korporation här i landet på en gång
åtnjutit så väsendtlig förbättring i sin ekonomiska ställning och i sina utsigter för
den framtida bergningen, som den, hvilken tillskyndades lärarne vid rikets elementarläroverk,
genom den vid 1856—1858 årens riksdag vidtagne reglering af aflöningen
för dem. Med lika visshet kan ock sägas, att knappast någon förändring varit
åtföljd af så många klagomål, remoristrationer, reklamationer och anspråk. Redan
vid förra riksdagen framträdde sådana till icke obetydlig mängd; och ehuru följden
att lemna dem gehör syntes uppenbar nog, funno Rikets Ständer likväl för godt. att
gifva åt så kallade duplikanter och extra lärare en rätt, hvarpå de icke egde ringaste
anspråk i den vidtagna regleringen. Denna åtgärd visar nu sina beklagliga
följder i fordringar på Statsverket, hvarföre grund sökes icke i sjelfva regleringen, ty
der finnes icke ett sken dertill, utan just i det särskilda medgifvandet till förmån för
duplikanterne. Så hafva ock åtskillige skollärare, hvilka i en föregående tid, innan
de inträdt i ordinarie tjenst, innehaft förordnande att såsom vikarier bestrida läraretjenster,
för hvilka löner redan då varit anslagne, framställt anspråk att blifva betraktade,
såsom om de, i egenskap af vikarier, innehaft ordinarie tjenst, och att alltså
få tillgodonjuta samma rätt, som blifvit duplikanterne tillerkänd. Dessa grundade
dock sitt anspråk just derpå, att Staten i verkligheten behöft dem såsom nya tjenstemän,
ehuru tillsättandet af de erforderliga nya tjensterna blifvit fördröjdt, och att de
sålunda skött tjenst, som icke ålegat någon annan. Alldeles motsatt är förhållandet
med vikarierne, hvilka förestått tjenster, som ålegat utnämnde, ordinarie lärare och för
hvilka full lön ändock utgått. Det synes ock nog omöjligt, att upptäcka ringaste
skilnad mellan de ifrågavarande vikarierne och dem, som eljest förrätta tjenster såsom
tillförordnade, emot derföre bestämda arfvode» eller andra förmåner. Hvarje billig
jemförelse mellan tjenstemännen vid skolverket och andre tjenstemän måste ock medföra
antingen ogillande af de ifrågavarande anspråken eller ock lika beskaffade inom
alla embetsverk; hvaraf för Staten skulle följa uppoffringar, sorn gerna kunna kallas
oberäkneliga.
Då Utskottet likväl tillstyrkt bifall till förslaget, och dervid icke ens stadnat vid
det af Kongl. Maj:t föreslagna medgifvande, att vikarierne skulle för den kommande
statsregleringsperioden få räkna sig till godo den ifrågakomne tjenstgöringen, utan
70
Stats-Utskoltels Utlåtande N.V 139. (Fortsättning.)
medgifvit dem en sådan rätt äfven för den förflutna tiden, får jag, mot denna Utskottets
åtgärd anmäla reservation.»
Med Herr Björck förenade sig vice Talmannen Anders Eriksson och Riksdagsfullmägtigen
Eric Ersson från Gefleborgs län.
b) Af Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län.
Vid 60;de punkten; (i fråga om rättighet för Rektor att innehafva prebendepa
sto ra t.)
Af Herr A. IV’. Björck: »Det allmänt kända och öfverklagade förhållande, att,
kyrkoherdarne i prebendepastoraterna, icke förmådde att fullgöra de dem åliggande
skyldigheter, utan voro derifrån hindrade af den tjenst, de innehade vid läroverken,
den de ock ansågos skyldige att i första rummet fullgöra, föranledde Rikets Ständer,
att för sin del besluta, att prebendepastoraterna skulle skiljas från läroverken; hvarvid
dock undantag gjordes för Lektorn i Theologi, som ansågs för sin egen utbildning
och förkofran i de honom tillkommande göromål och forrättningar böra bibehålla egenskapen
af kyrkoherde och sättas i tillfälle, att, så vidt hans lärarepligter medgåfvo,
deltaga i pastoralvården. För att förebygga att ändamålet med detta undautagsstadgande
icke skulle helt och hållet förfelas, föreskrefs, i sammanhang dermed, att Theologie
lektorn icke finge förordnas till Rektor, helst dennes verksamhet ansågs så
magtpåliggande och besvärlig, att med visshet kunde antagas, att syftemålet med prebendets
bibehållande skulle gå förloradt, om kyrkoherdens göromål förenades med
Rektorns. Detta oaktadt, har nu Kongl. Majit föreslagit, och Utskottet för sin del
godkänt, att nyssberörda förbud lör Theologie lektor, såsom prebendarius, att emottaga
förordnande såsom Rektor måtte upphöra; men då dermed ock skulle förfalla
den grund, som föranledt prebendets bibehållande vid lektionen, får jag afstyrka bifall
till det nådiga förslaget i förmodan, alt om det visar sig, hvad som är mera än
sannolikt, att de göromål, som lektionen påkallar, utgöra hinder för ett ordentligt
upplyllande af kyrkoherdens pligter, Rikets Ständer må hafva att vid en kommande
riksdag motse förslag om prebendets skiljande från lektionen; hvarefter något hinder
för Theologie lektor att mottaga förordnande som Rektor icke förefinnes.»
Häruti instämde: Herrar G. H. Stråle, A. A. Berger, L. Wistelius, Alfr. Grenander
och L. B. Kistner, vice Talmannen Anders Eriksson, samt Riksdagsfullmägtige
Malts Pehrsson från Stockholms, Jonas Andersson från Östergötlands, Erik Ersson från
Gefleborgs, Per Nilsson från Malmöhus, J. G. Bjerkander från Skaraborgs och Daniel
Danielsson från Jönköpings län.
Vid 69;de punkten: (angående Folkskolorna.)
Af Doktor Arrhenius.
Vid mom. ä): Af Kiksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Ostergötlands län:
»Då jag icke kan gilla de skäl, hvarpå Utskottet grundat sitt, med anledning af Sven
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
71
Rosenbergs inom Bonde-Ståndet (under N:o .393) väckta motion, afstyrkande beslut,
så anser jag mig skyldig att härför med några ord motivera min åsigt.
En i allmänhet rigtigare uppfattning af folkskolans vigt och betydelse synes nu
mera, genom de många motioner i ämnet, som vid innevarande riksdag blifvit väckta,
vara ådagalagd, och att Stats-Utskottet i de flesta delar behandlat denna vigtiga fråga
med tillbörlig uppmärksamhet kan icke heller nekas. Men, såvida det med folkskole—
institutionen åsyftade stora ändamålet i önskvärd mån skall kunna vinnas, måste, efter
mitt förmenande, hvarje sig erbjudande förmåga, som, vare sig direkt eller indirekt,
med intresse vill medverka till folkbildningens sanna utveckling, tillbörligt uppmärksammas
och uppmuntras. Till en sådan uppmuntran från det allmännas sida tror
jag att lörfattaren till »Berättelser ur Svenska historien» har gjort sig väl förtjent.
Ma gisler Starbäcks nitiska och skickliga verksamhet på folkupplysningens område är,
så vidt jag vet, allmänt erkändt och hans redan ådagalagda förtjenster, ej blott såsom
skollärare, utan äfven såsom författare, torde dessutom få anses såsom ojäfaktigt vittnesbörd
om mannens sagda egenskaper. Hvad nu särskildt angår värdet af ifrågavarande
historiska arbete, så har jag visserligen inom Utskottet hört olika bedömande
derom uttalas, men att detta arbete blifvit af mångå aktade skolmän bedöradt såsom
en för folkskolan både lämplig och ytterst behöflig läse- och lärobok på det historiska
området, samt att de redan utkomna delarna deraf förekommer, åtminstone för
mig, såsom ett i sitt slag på samma gång populärt och omfattande — samt, jemförelsevis,
det billigaste arbete i den vägen jag haft tillfälle lära känna, är hvad jag med viss
het
kan säga. Utskottets föregifna skäl för afslag, nemligen att arbetet ännu icke är
fulländadt, och att man icke skulle ha någon garanti för hvarken, att detsamma kommer
att fullbordas, eller huru möjligen blifvande fortsättning kommer att gestalta sig,
torde med fullt skäl få anses såsom sökt, helst som hvarje del för sig kan anses såsom
ett afslutadt helt för den tid, berättelserna omfatta; och då Magister Starbäck,
efter hvad jag från tillförlitligt håll hört berättas, hädanefter mera uteslutande lärer
ämna att egna sin författareförmåga åt folkskolans och folkupplysningens tjenst, så
kan väl antagas såsom säkert, att äfven det ifrågavarande arbetet kommer att fortsättas,
såvida nemligen författarens bemödanden i någon mån röna förtjent uppmuntran.
Uppmärksammas måste, att här icke är fråga om någon skänk, utan blott en
försäkran att på det föreslagna sättet få arbetet mera kändt, för att efter förtjenst
kunna bli afsättligt.
På grund af det anförda, och då ett band af berörda arbete om 24 tryckta
ark erhålles till det låga priset af 1 R:dr 25 öre, och full valuta sålunda erbjudes
för de begärda medlen, vågar jag ödmjukast hemställa,
att Rikets Ständer ville, för sin del, besluta, att ett erforderligt belopp,
beräknadt till 2,500 R:dr, af besparingarne på de för folkundervisningens
befrämjande anslagna medel, bör användas till inlösen af nämnda arbete
till så stort antal, att åtminstone hvarje fast folkskola deraf må er
hålla
ett inbundet exemplar.»
72
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
Och hafva Riksdagsfullmäktige Per Nilsson från Malmöhus, Daniel Danielsson
från Jönköpings och C. J. Svensén från Calmar län förmält sig instämma i denna
reservation.
Vid 70:de punkten (angående beslutad nedsättning af 2,000 R:dr i årsanslaget
för Gymnastiska Central—institutet.)
Af Herr Grefve Cronstedt, Fr., Friherre af Ugglas, Gust, Herr Sandels. /.. G.,
Herr af Edholm, Herr von Francken, G. W„ Herr af Wåhlberg, G. och Herr Pro
fessor
Selander.
Vid 16:te punkten: (angående extra Provincial-läkare.)
a) Af Herr Sandels, L. G.: »Enär jag icke kunnat biträda den åsigt Utskottet
uti denna punkt uttalat, får jag deremot afgifva min reservation och vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville i denna fråga lätta följande beslut:
»att Rikets Ständer bevilja ett reservations-anslag af 3,000 R:dr, att af Kongl.
Majit disponeras till löneförhöjning vid sådana extra provincialläkaretjenster, till hvilka
vid inträffande ledighet ingen sökande sig anmält, oaktadt ledigheten varit 3:ne gånger
kungjord, och med vilkor dels att dessa tjenster då betraktas som ordinarie provincialläkaretjenster,
med hvilka militärläkaretjenst ej vidare får förenas, samt dels att
kommunerna åtaga sig, att för sådana provincialläkare anskaffa och underhålla fri
bostad.»
b) Af Prosten Sondén: »Då extra provincialläkare hafva samma åligganden, som
de ordinarie, synes mig intet skäl förefinnas till deras svagare lön, så vida man ej
vill söka ett skäl dertill i deras rättighet att tillika innehafva annan tjenst. En så
dan
rättighet är af ingen betydelse, så länge omständigheterna lägga hinder för dess
begagnande. När den åter kan begagnas, så uppstår derigenom visserligen en förmån
för läkaren, som derigenom får dubbel lön, oftast högre än en ordinarie provincialläkare.
Den ort han fått sig anvisad får deremot vanligen tidtals sakna läkarevård,
nemligen då han bortkommenderas att tjenstgöra såsom bataljonsläkare eller dylikt.
Detta, såsom mig synes, tänkvärda missförhållande, synes mig kunna afhjelpas
genom bifall till Herr Beronii motion på det sätt,
att åt hvarje extra provincialläkare, som icke innehar annan tjenst, bevilja
500 R:dr lönetillökning, och för detta ändamål i 1,000 R:dr såsom reservationsanslag
ställes till Kongl. Maj:ts disposition.»
c) Af Riksdagsfuilmägtigen Daniel Danielsson från Jönköpings län.
Vid 78:de punkten: (angående liste Provincial-läkares anställning.)
Af Friherre af Ugglas, Gust. och Prosten Sondén.
Vid
Stats-Ut skuttets Utlåtande Alio 13!). (Fortsättning.)
73
Vid 79:de punkten: (angående Djurläkare.)
Af Riksdagsfullmägtigen Matts Pehrsson från Stockholms län, hvilken såsom sin
reservation upptagit det af Utgifts-afdelningen i denna fråga afgifna utlåtande, som
var af följande lydelse:
»Al hvad här ofvan blifvit anfördt, jemte de vid ärendets handläggning hos Utskottet
meddelade upplysningar, har Utskottet kommit till den öfvertygelse, att åtgärder
måste vidtagas för att i den mån sådant nu kan ske få ordnad denna för landt—
hushållningen så vigtiga angelägenhet, hvarom här är fråga, och hvilket för närvarande
synes lämpligast kunna befrämjas, derigenom att medel anvisas för inrättande af flera
djurläkarebeställningar, ty att behofvet deraf på flera ställen, synnerligast der landet
är glest befolkadt och afståndet till läkaren långt, är ganska stort, torde ej kunna bestridas.
Också har, efter hvad Utskottet förnummit, Sundhets-kollegium vid åtskillig»
tillfällen, då utbredd sjuklighet bland husdjuren yppats, sett sig föranlåtet att inom
Hera län anställa extra Djurläkare, hvilket, enär desse personer måst med särskild
rese- och dagtraktamentsersdUning för sådant biträde godtgöras, föra nied t till en icke
obetydlig statsutgift, som likväl kunnat undvikas om ordinarie djurläkarnes antal varit
tillräckligt stort. Utan att derföre förbise den uppoffring för Statsverket, som är
förknippad med en ytterligare tillökning; af ifrågavarande läkarepersonal, har Utskottet,
med afseende å de många, från olika delar af landet gjorda, framställningar om en
i detta hänseende förbättrad läkarevård, och då det af Kongl. Maj:t nu föreslagna
antal läkare icke synes blifva för ändamålet tillräckligt, ansett lämpligt alt, för afhjeipande
af det mest angelägna behofvet härutinnan, anslag beviljas för 12 nya djurläkarebefattningar;
samt att åt Kongl. Maj:t. som, efter vederbörandes hörande, bäst
lärer kunna bedöma, hvilka orter, som företrädesvis böra erhålla denna förmån, öfverlemnas
att bestämma, hvarest desse läkare må komma att stationeras. I fråga åter
om allöningsbeloppet för bemälde tjenstemän, äro visserligen af ofvannämnde motionärer
olika förslag afgifna, men då nuvarande länsdjurläkare åtnjuta aflöning lika roed
den Kongl. Maj:t för nu ifrågastalida nya läkarebefattningarne äskat, eller 500 R:dr,
synes Kongl. Maj:ts framställning härutinnan böra bifallas.
I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet,
att till inrättande af nya länsdjurläkarebestäliningnr inom de län, der sådant
är af behofvet mest påkalladt, beviljas ett årligt anslag af 6,000 R:dr att
af Kongl. Maj:t användas till löner, å 500 R:dr. åt 12 Djurläkare inom
de län och med de stationer, som Kongl. Maj:t. efter vederbörandes hörande,
kan finna skäligt bestämma.»
Och hafva i denna reservation instämt Riksdagsfuilmägtige Jonas Andersson från
Ostergötlands, Per Nilson från Malmöhus, Daniel Danielsson från Jönköpings och C.
J. Svensén frän Calmar län.
liih. tx11 R St. Prof- i$U2 & 1S&H. 1 Simi. t Afd. 3 Rand. I hafi 10
74
Stat s-Utskottets Utlåtande /V.-o 139 (Fortsättning.)
Vid
Af Prosten Sondén.
Vid 84:de punkten: (angående Ortopediska institutet.)
Af Herr A. W. Björck: »Ehuru jag icke ansett mig böra yrka indragning vid
den nu förestående stalsregleringen af det statsbidrag, som utgår till Ortopediska institutet
med 8,250 R:dr Runt årligen, har jag dock trott skäl hafva förekommit, att
Rikets Ständer hos Kongl. Maj: t anhålla, att vederbörande myndighet erhåller uppdrag
att undersöka om detta anslag än vidare bör utgå, eller om icke inrättningen
må anses onyttig eller till och med skadlig, så vidt den fortfarande använder de medel,
som ortopedien hittills nog allmänt begagnat, eller ock Öfverflödig, så vidt den
icke använder andra medel, än sådana, som, till följd af gymnastiska Central-institutets
utvidgade och förändrade verksamhet, kunna och böra der för ändamålet tillhandahållas.
Hetta af mig hos Utskottet väckta förslag, vågar jag härmed reservationsvis
underställa Rikets Ständers pröfning, enär det förekommer, såsom mig synes, fattligt
för en hvar, att de medel, som hittills ansetts vara ortopediens egentliga egendomlighet,
icke kunna användas, utan att framkalla olägenheter, fullt jemförliga med sjukdomen,
och det likaledes torde vara uppenbart, att om nämnda medel numera icke
begagnas, utan den hufvudsaklig hjelpen sökes i gymnastikens ändamålsenliga användande,
Stuten icke bör belastas med vidare utgifter för detta ändamål, sedan den
redan dragit försorg om lämpliga inrättningar i detta hänseende, med en kostnad,
som vid denna riksdag blifvit ökad med icke mindre än 17,400 R:dr årligen, oberäknadt
ett extra anslag af mera än 168,000 R:dr.»
Vid 85:le punkten: (angående äskadt anslag för Medico-pneumatiska-austalten.)
Af Friherre af Ugglas, Gust., Herr Sandels, L. G., Herr Professoren Seander
samt Iliksdagsfullmägtige Eric Ersson från Gefleborgs och Per Nilsson från Malmöhus
län, hvilka förmält sig upptaga såsom reservation Utgifts-afdelningens utlåtande,
så Ivdande: »Den i hufvudstuden ordnade inrättning för inandning af komprimerad
luft, eller den s. k. medico-pneumatiska anstalten, om hvars understödjande medelst
statsanslag fråga nu blifvit väckt, ar, såsom af motionären uppgifvits, helt nyligen anlagd
och har endast omkring 5 år varit i verksamhet. Erfarenheten i afseende å
verkningarne af denna nya kurativ-method är följaktligen icke särdeles stor, men de
resultater, som under denna korta tid härstädes erhållits, genom användande af bad
i förtätad luft, hafva i allmänhet varit tillfredsställande och det har, efter hvad af
tillgängliga handlingar kunnat inhemtas, visat sig, att inandning af sådan luft utgör
ett verksamt och välgörande medel i åtskilliga sjukdomar, förnämligast respirationsorganernas
och bland dessa sednare till och med i sådana sjukdomstillstånd, som trotsa
all annan behandling. Svenska Läkare-sällskapet har också, jemte intyg att under
(je tväune sistförflutna åren vid berörda anstalt öfver 3,000 bad kostnadsfritt utde
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
75
lats åt fattiga och mindre bemedlade personer, vitsordat nyttan och ändamålsenligheten
af ifrågavarande inrättning, samt förklarat, alt resultaterna »f den medico-pneumatiska
behandlingen härstädes varit ganska lyckliga. I betraktande häraf och då Läkaresällskapet
tillika upplyst, att nämnda anstalt, redan i sig sjelf dyr att anlägga och
erfordrande högst betydliga dagliga omkostnader, omöjligen kan utan ekonomisk förlust
uppehållas af den person, som genom enskilda uppoffringar och särdeles nitiska bemödanden
både grundlagt och hittills uppehållit densamma, har Utskottet icke tvekat
att med sitt förord understödja en inrättning, hvilken, ehuru den åtminstone i sitt
nuvarande skick, icke lärer kunna hänföras till de allmänna institutioner, hvars upprätthållande
det måste tillhöra Staten att besörja, likväl, med hänsigt till dess välgörande
inflytande i medicinskt hänseende och det tillfälle till kostnadsfri sjukvård densamma
bereder åt många fattiga och obemedlade sjuklingar, synes vara förtjent af
uppmuntran och hjelp äfven från Statens sida; och Utskottet får, med afseende å
dessa förhållanden och på det att oftaomnämnda inrättnings bestånd ej må i saknad
af medel äfventyras, hemställa,
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla motionärens förslag att, till
understöd för den af Doktor (3. Sandahl i hufvudstaden inrättade Medicopneumatiska
anstalt, anvisas lör nästa statsregleringsperiod å Riksgäldskontoret
en summa af 6,000 R:dr, att med en tredjedel under hvartdera
af åren 1864, 1865 och 1866 utgå, med vilkor likväl, att anstalten ställes
under tillsyn af Sundhets-koilegium, dit föreståndaren har att årligen
om inrättningens verksamhet afgifva berättelse, äfvensom alt dagligen vid
denna anstalt lemnäs fribad åt minst 2 fattiga eller obemedlade personer.»
Vid 89:de punkten: (angående offentliga föreläsningars hållande i hufvudstaden.)
a) Af Grefve Cronstedt, Fr., Friherre af Ugglas, Gust., Herr aj Edholm, E.
W., Professor Selander och Doktor Fallenius, hvilka, såsom sin reservation upptagit
Utskotts-afdelningens förslag till utlåtande, som hade följande lydelse: »Utskottet uppskattar
högt värdet af hvarje åtgärd, som på ett ändamålsenligt sätt kan bidraga att
bland allmänheten sprida upplysning och vetenskaplig bildning, likasom Utskottet erkänner
hufvudstadens behof i detta hänseende. De talrika besök, som egnats åtskilliga
vid sin skilda tillfällen mot inträdesafgift hållna vetenskapliga föreläsningar, ådagalägga
nogsamt befolkningens beredvillighet att begagna hvarje densamma erbjudet tillfälle
till inhemtande af kunskaper; men på samma gång Utskottet sålunda instämmer
med motionären i afseende på det ändamål, som bör vinnas, kan Utskottet deremot
icke dela hans åsigt i afseende på de åtgärder, som vöre för ändamålets befrämjande
lämpliga. Att, på sätt motionären antydt, upprätta en särskild vetenskaplig undervisningsanstalt
med fasta lärare, för hvilken några bestämda lärjungar eiler åhörare
icke kunna påräknas, synes Utskottet mindre välbetänkt. Afven om hågen att underhålla
och föröka den vid akademien grundlagda vetenskapliga bildningen må mera
allmänt förefinnes, torde dock, åtminstone bland civile tjenstemän, de fleste vara af
76
Stats-Utskott'Is Utlåtande N:o i39. (Fortsättning.)
tjenstgöring i embetsverken och andra näringsomsorger så upptagna, att de svårligen
ega mycken tid öfrig för, i egentlig mening, vetenskapliga föreläsningars bevistande.
Deremot anser Utskottet att kostnadsfria, för en större allmänhet beräknade, föreläsningar
i ämnen, tillhörande allmän bildning, skulle ej blott närmast motsvara hufvudstadens
behof, utan äfven kraftigt befrämja det af motionären afsedda syftemål; och
får Utskottet alltså, i öfverensstämmelse med dessa åsigter, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, på det sätt Herr Lemchens ifrågavarande motion
bifalla, att ett belopp af i0,000 R:dr anvisas att under instundande
statsregleringsperiod årligen från Riksgäldskontoret utgå, alt, enligt
Kongl. Maj:ls nådiga disposition, aavändas för bekostande i hufvudstaden af
offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, sorn företrädesvis tillhöra
allmän hild ning.»
b) Af Herr A. W. Bj örck: »Ett af Herr Lemchen, genom motion i Borgare
ståndet,
väckt förslag, om vidtagande af åtgärder för att bereda tillfälle till undervisning
åt den stora mängd af unga män, som i hufvudstaden söka utbildning och
fortkomst, har af Utskottet blifvit helt och hållet fork åstadt. Mig har dock förslaget
synts vara af den vigt, att jag ansett mig böra anmäla' reservation emot Utskottets
yttrande, och med åberopande af de i motionen utvecklade grunder och framställda
skäl vördsamt hemställa, att Rikets Ständer måtte besluta en underdånig skrifvelse,
med anhållan det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer vid nästa
riksdag framlägga ett förslag till upprättande i hufvudstaden af en undervisningsanstalt
uti de för allmän bildning nödvändigaste vetenskaps- och kunskapsgrenar, med
skyldighet för lärarne att hålla fria, offentliga föreläsningar, men utan åliggande att
anställa pröfningar eller examina.»
I Herr Björks reservation instämde Herrar G. H. Stråle, .4. A. Berger, Alfr.
Grenander och L. B. Kistner;
hvarjemte, på begäran, skulle antecknas, att Utskottets ledamot, Grefve Piper,
Charles Emil, ej varit i Utskottet närvarande, då denna fråga derstädes afgjordes.
Vid 92:dra punkten: (angående Musikaliska Akademien.)
Af Herr G. H. Stråle: »Emot pluralitetens beslut att tillstyrka ett ökadt anslag
för Musikaliska Akademien, får jag härmedelst reservera mig.
Dä af motionen inhemtas att ifrågavarande ökade anslag skulle användas till
fördelning på er mängd föremål, hvilkas behof af dylika ökade belopp och hvilkas
gagn för det allmänna, det är mig omöjligt att bedöma oell då Akademien icke
hos Kongl. Majit gjort någon framställning i detta ämne, hvaraf kan med fog slutas
att behofven af ökade anslag icke synts Akademien så magtpäliggande, som man för—
menadt, anser jag, för min del, att Stats-Utskottet >aknat skäl att tillstyrka Rikets
Ständers bifall till denna motion.»
Häri instämde Herrar A. .4. Berger och Alfr. Grenander samt Riksdagsfullmäg
-
Stats-UtskolMs Utlåtande A o 1,3!). (Fortsättning.)
77
ttgp Per Nilsson från Mamöhus, fi. Bjel kander från Skaraborgs och Daniel Danielsson
från Jönköpings lån.
Vid I03:dje punkten: (angående terrninsafgiften vid elementarläroverken.)
Af Herr A. .4. Berger. »Emot Utskottets beslut i denna punkt att lägga en ny
terminsal gift på den studerande ungdomen, får jag mig reservera, enär jag anser en
sådan beskattning till principen origtig, samt vid tillämpningen allt för mycket beroende
af godtycket och derigenom förhatlig. Det bar för vårt land varit och är ännu
en ära, att undervisningen hittills i det aldra närmaste varit fri, och att det stått
hvar och en öppet att, utan några tryckande afgifter, få tillegna sig hvarje mått af
kunskaper och vetande. Men likasom den industriela verksamheten hämmas och lider
af hvarje bastd, som derå lägges, så skall ock den intellektuela utvecklingen i ett land
motarbetas af hvarje försök man gör att försvåra densamma. Man har under de
sednare åren för ilerehanda nyttiga företag, åsyftande vår materiela utveckling, ej
skyggat tillbaka att uppoffra det ena tiotalet af millioner Riksdaler på det andra, och
detta utan att ifrågasätta några nya skatter för utförande af dessa vigtiga företag;
men när fråga blifvit att bereda medel för utvecklingen och framåtskridandet i vetenskapligt
hänseende, har Utskottet nu icke ansett sig hafva någon annan utväg, än
att låta undervisningen sjelf genom en å densamma lagd ny skatt, bekosta den jemförelsevis
ytterst ringa summa, som ansetts behöflig.
Det har antagits att vid rikets elementarläroverk 9 å 10,000 ynglingar årligen
njuta undervisning, och alt af dessa ungefärligen |:delar skulle komma att betala den
nu föreslagna terrninsafgiften, hvilken alltså för samtlige läroverken skulle komma att
om äret inbringa omkring 60,000 R:dr R.ml. Detta är beloppet af den skatt, man
går att lägga på undervisningen vid våra elementarläroverk, under det att en dylik
skatt icke finnes vid någon annan högre eller lägre, theoretisk eller praktisk ailmän
undervisningsanstalt i riket, tvärtom skall man finna att man vid åtskilliga andra läroverk
går i en alldeles motsatt ngtning, såsom t. ex. vid universiteterna, för hvilka
man anslår statsmedel eller stipendier såsom bidrag till lärjungarnes underhall. Att
Statsverket icke skulle hafva råd att bekosta den utgift, som skulle genom denna skatt
komma att bestridas, lärer väl ingen kunna vilja med allvar påstå, om man erinrar
sig, att den jemförelsevis obetydliga summan utgör endast 6 procents ränta på En
af de många miliioner, som för landets framåtskridande i materielt hänseende villigt
ock utan svårighet tillsläppas. Besinnar man derjemte att man med denna nya skatt
afser att grundlägga en helt och hållet ny institution, nemligen bildandet och upprätthållandet
af fonder vid de respektive läroverken inom rikets alla delar, till följd
hvaraf många och stora svårigheter i en framtid otvifvelaktig! skola uppstå för borttagandet
af denua skatt, derest man ansäge sådant för den fria undervisningen nyttigt
och behöfligt, sä framställer sig åtgärden ännu mera betänklig och vådlig. Att densamme
ock skall nied ledsnad och ovilja emottaga» i alla landsorter, hvarest man icke
78
Stals-Uiskutlets 11 ilå tand, A7o 13!i (Fortsättning.)
väntat sig af denna riksdag någon ny skatt, och aldraminst en sådan som den ifrå
gavarande,
lärer hvar och en lätt kunna inse.
Oanmärkt bör ej lemnäs att Statsverket, såsom ock lätt af följande punkter i
betänkandet inhemtas, icke kan, oaktadt denna beskattning blifva befriad hvarken nu
eller för den närmaste framliden från bidrag till uppförande af nya skolhus, utan att
man med denna nya skatt hufvudsakligen afsett att bilda kassor, sorn först i en af
lägsen
framtid skulle bereda tillgångar för dessa behof, eller åtminstone för de tillfälliga
eller mindre nybyggnader och reparationer, som vid läroverken erfordrades. Utan
att tala om olämpligheten, att för detta sednare ändamål bilda en otalig mängd kassor
och låta den nuvarande generationen på upplysningens bekostnad samla skatter åt
efterkommande, torde det inses, att man lätteligen, om så erfordras, kunde bereda tillgång
för sådana mindre byggnader och reparationer å läroverkshuset!, som ej utan
Statens mellankomst kunna åvägabringas, och sorn ej ansågos behöfva för hvarje specielt
fall komma under Ständernas omedelbara pröfning, derigenom att, såsom i likartade
fall alltid egt rum, ett mindre årligt anslag ställdes lör ändamålet till Kongl.
Maj:ts disposition.
Slutligen måste vid tillämpningen af denna nya beskattning alltid inträffa, äf
ven
vid sådana läroverk, der fritagandet från terminsafgiftens erläggande på det mest
omsorgsfulla sätt handhades, att större eller mindre orättvisor kunna begås till följe
af det godtyckliga och odiösa sätt, hvarpå denna skatt, endast efter den förvaltande
styrelsens subjectiva åsigt utan några objectiva grunder, komme att påföras den ene
ynglingen och icke den andre, hvaraf dessutom ibland ynglingarne skulle uppstå och
närås den rangskillnad mellan rik och fattig, som borde långt förvisas från hvarje läroverk.
Lyckligare ock mera i upplysningens och bildningens intresse har denna fråga
blifvit löst af Ekonomi-Utskottet, som i sitt Betänkande N:o HB afstyrkt bifall till
den motion om terminsafgiftens höjande, sorn blifvit dit remitterad; och vågar jag, på
grund af hvad jag nu i korthet anfört, vördsamt föreslå och hemställa,
att Rikets Ständer ville afslå Stats-Utskottcts förslag om en ny terminsalgifts
införande.»
Med Herr Berger förenade sig i denna reservation Herrar G. H. Stråle och
Alfr. Grenander samt Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län.
Vid 104:de punkten: (angående anslag för liiroverksbyggnad i Strengnäs.)
Af Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Malmöhus län, som anmält reservation
såväl emot ifrågavarande, som öfriga af Utskottet tillstyrkta statsbidrag för ele
mentarläroverks-byggnader.
Vid 109:de punkten: (angående laroverksbyggnaden i Carlstad.)
Af Herr Biskop Millén: »Då så väl genom hvad jag i min motion anfört, rörande
otillräckligheten af nuvarande läroverksbyggnaden i Carlstad, som ock genom
hvad jag i Utskottet hade tillfälle ytterligare härom anföra, det icke kunde af någon
Utskottsledamot bestridas, att Carlstads läroverks undervisningslokal behöfver utvidgas,
såsom jag och Utskottet i detta betänkande medgifvit, att »läroverket lider af en
Stals-Utsicoltets Utlåtande N:o 13!). (Fortsättning.)
79
för det vexande antalet lärjungar trång och olämplig lokal», synes allt skäl hafva varit
för handen, att till utvidgning af nämnda lokal bevilja understöd, helst Rikets
Ständer icke undandragit sig alt, åtminstone hvad de högre läroverken beträffar,
lemna bidrag för sådant ändamål. Redan vid sistlidna riksdag såg jag mig, i anseende
till bristande utrymme för ungdomen, nödsakad väcka enahanda motion om
anslag, och lärjungarnes antal var likväl då endast 200, så att en hvar kan lätt förstå,
i hvilken förlägenhet Läroverks-styrelsen blifvit försatt, sedan under tiden ifrågavarande
antal vext till 500. Det finnes intet rum nog stort att rymma samtliga
skolungdomen, hvadan vid terminsafslutningen och andra högtidligheter en del af ungdomen
måste piaceras i ett angränsande rum. Men ännu betänkligare är, att de
Hesta lärorummen äro allt för små, så att i de flesta af dem ett dubbelt större antal
lärjungar måste hopträngas, än som med fästadl afseende på det utrymme, som
erfordras för bibehållande af någorlunda ren och frisk luft, borde ske. Ett sådant
för så väl lärjungarnes som lärarnes helsa menligt förhållande, som dessutom äfven
för sjelfva undervisningen måste vara högst ofördelaktigt, har jag ansett mig böra så
väl hos Kongl. Maj:t, som hos Rikets Höglofliga Ständer anmäla, med begäran, att,
då stiftets byggnadskassa icke är i stånd att bekosta uppförande af nytt läroverkshus,
något anslag måtte beviljas för ifrågavarande ändamål. Det stora belopp, hvartill det
uppgjorda kostnadslörslaget uppgår, synes emellertid inom Utskottet halva i väsendtlig
mån hindrat framgången af denna vigtiga angelägenhet, hvarföre ock åtskilliga Utskotts—
ledamöter, som behjertade läroverkets stora behof af snar utvidgning i afseende på
lokalerna, yttrade sig benägna att, då en något mindre byggnad än som i nu uppgjorda
ritning och kostnadsförslag är afsedd, syntes kunna blifva tillräcklig, tillstyrka
ett mindre anslag, som ansågs kunna bestämmas i enlighet med det för Orebro läroverk
vid sistlidna riksdag beviljade, helst förhållandena der upplystes vara enahanda.
I öfverensstämmelse härmed och med beräknande af den tillgång, som den föreslagna
terminsafgiften, derest den af Rikets Ständer beslutas, ansågs komma att lemna, föreslogs
fördenskull, att tillstyrka beviljande af ett anslag af 35,000 R:dr samt af ett
till samma belopp uppgående lån under enahanda vilkor, som för Halmstads läroverk,
der likaledes anslag och lån blifvit tillstyrkta under förutsättning och förbehåll af ny
ritning oell nytt kostnadsförslag, som vinner Kongl. Majlis nådiga godkännande, och
är det detta förslag, som jag härmed vågar anmäla, med vördsam hemställan,
att Rikets Ständer, för uppförande af ett nytt läroverkshus i Carlstad i
enlighet med ritning och kostnadsförslag, som af Kongl. Majit godkännes,
måtte bevilja ett anslag af 55,000 R:dr samt ett lån tili samma belopp,
eller 35,000 R:dr, under enahanda vilkor, som för det till Halmstads läro
verkjjtillstyrkta
lånet blifvit föreslagna.»
Häri instämde Doktor Arrhenius och Prosten Ljunggren.
Vid 1IO:de punkten: (angående läroverket i Ostersund.)
Af Herr Kongl. Holpredikanten Lithner, som anmält, att han i Utskottets beslut
ej deltagit,
80
Slats-Utskotte s Utlåtande N:o 13!). (Fortsättning.)
Vid 115 de punkten: (angående anslag för en läroverksbyggnad i Arvika.)
Af Herr Biskop Millén: »Med mera skäl synes mig Stats-Utskottet hafva bort
tillstyrka anslag till läroverkshus i Arvika, än i Eksjö, der det endast är fråga om
gymnastiklokal, hvaremot, i afseende på Arvika läroverk, den anmärkningsvärda brist
förefinnes, att ingen annan lokal ännu är tilt tillgå för undervisningen, än som kan
hyras i enskilda hus, och det måtte val då vara vida störte behof här att få anslag,
än för Eksjö hvarest det endast saknas lokal för gymnastik-öfningarna, helst Arvika
samhälle är mycket mindre och fattigare än detta. Ibland de af Stats-Utskottet anförda
skäl för afslag, är också det, att närmare upplysning saknas om beloppet af
den fond, som redan skall vara samlad. Det må väl sägas vara besynnerligt, huru
(lenna omständighet skall kunna bidraga till afstyrkande af understöd från Statens sida,
då sådant understöd tillstyrkts för kommuner, som ingen fond samlat, men här
saknaden af upplysning om fondens storlek skulle anses vara hinderlig för beviljande
af anslag, så att om ifrågavarande samhälle ingenting hade gjort för samlande af medel
för detta byggnadsföretag, skuile utsigterna till framgång varit större Det andra
skälet eller att Domkapitlet icke yttrat sig, synes icke heller vara af någon betydelse,
enär denna auktoritet väl icke kan hafva något att invända emot att Arvika läroverk
får en lokal för undervisningen. I betraktande af det obetydliga samhällets oförmåga
att utan statsbidrag uppföra nödig läroverksbyggnad, och då fördelen af denna undervisningsanstalt
icke uteslutande kommer Arvika köping tiii godo, finner jag mig
föranlåten vördsamt hemställa,
att Rikets Höglofliga Ständer måtte så tiii vida bifalla Riksdagsfuilmägligen
Olof Olssons motion, att ett anslag till enahanda belopp, som för
Eksjö blifvit tillstyrkt eller 8,000 R:dr, må beviljas.»
Vid 117 de punkten: (angående tillstyrkt statsbidrag för läroverksbyggnaden i Sala.)
Af Friherre af Ugglas, Gust.
Vid 118 de punkten: (angående läroverksbyggnaden i Oskarshamn.)
Af Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén frän Calmar län.
Vid 120:de punkten: (angående anslag för ett gymnastikhus i Eksjö.)
Af Friherre af Ugglas, Gust.
Vid 125:1* punkten mom. a'): (angående anslag för hospitalsbyggnaden i Upsala.)
Af Herr /l. IF. Björck: »Ehuru en länge påkallad förändring af Styrelsen för
rikets hospitaler, icke blifvit af regeringen vidtagen, kan det dock icke undgå någon,
som gör sig närmare reda för regeringens framställningar vid denna riksdag rörande
hospitalsväsendet, att Styrelsens uppfattning af hospitaiernas ändamålsenliga inrättande
undergått en väsendtlig förändring. Då ombyte skett endast af den ledamot, som i
Styrelsen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139 (Fortsättning.)
81
Styrelsen har plats såsom rådgifvande i medicinal-ärendetra, må nämnda förhållande
utgöra ett ojäfaktigt bevis på hans förmåga att göra sina åsigter gällande; men då
det derjemte befmnes, att de betydliga kostnader, som under de sednare åren före
hans inträde i Styrelsen blifvit anslagne för hospitalernes förbättrande, nu förklaras
använda på ett sätt, att ändamålet icke vunnits, utan att kostsamma förändringar och
tillbyggnader måste företagas, synes man vara berättigad till den slutsats, att Styrelsen
i sina åtgärder är allt för mycket beroende af den enda sakkunnige ledamoten, och
att en förändring i Styrelsens sammansättning derföre är af högsta behof påkallad.
Utom de betydliga belopp, utgörande tillhopa icke mindre än 300,000 Ridr,
som blifvit fordrade och af Stats-Utskottet tillstyrkte, för uppsättning af ny beklädnad
åt hospitalshjonen samt för deras underhåll, har Kongl. Majit äskat medel för ombyggnad
eller tillbyggnad af hospitalsbyggnaderna i Wexiö, Nyköping, Wisby, Upsala och
Stockholm, af hvilka de liesta äro i sednare åren uppförda. Utan att göra anspråk
på ett omdöme i fråga om det verkliga behofvet af de förbättringar, som sålunda
blifvit ifrågasatta, har jag dock trott anledning saknas, att ovilkorligen pä en gäng
företaga ombyggnad af alla dessa byggnader, utan liar ansett att man, i delta som
andra fall, icke bör nu verkställa allt, helst endast förbättringar äro i fråga; särskilda
anledningar synes mig dock förekomma, att för närvarande alldeles afstyrka anslaget
till Upsala hospxtalsbyggnad, hvartill dessutom erfordras ett vida större belopp än för
de öfriga. Det förhåller sig nemligen så, att Styrelsen sjeif förklarat nämnda hospitalsbyggnad
icke kunna blifva lämplig, äfven om förbättringar derå vidtagas, utan
uppgjordt förslag till hospitalets fullkomliga ombyggnad, och att Kongl. Majit ingalunda
ogillat denna åsigt, utan endast förklarat sig af förekomna omständigheter, icke vilja
till Ilikets nu församlade Ständer göra förslag om en sådan nybyggnad. Vid detta
förhållande synes det mig mera än olämpligt, och rental' orätt, att nu anslå ett belopp
af icke mindre än 40,000 Ridr för tillbyggnad vid en inrättning, som måhända innan
kort måste helt och hållet ombyggas. Innan man tillåter sig en betydlig utgift,
som har så ringa utsigt att bära nytta för framtiden, bör man åtminstone hafva
andra garantier derföre att den icke skall blifva ändamålslös, än dem, som innefattas
i Styrelsens nyssnämnda förslag och Kongl. Majits högstberörda yttrande.»
Uti denna reservation hufva instämt: Herrar G. ti. Stråle och A. A. Berger,
samt Riksdagsfullmägtige Malts Pehrsson från Stockholms, Jonas Andersson från
Östergötlands, G. Bjerkander frän Skaraborgs, Daniel Danielsson från Jönköpings
och C. J. Svensén frän Calmar län.
Vid 135:te punkten: (angående tillstyrkt anslag för upprättande af förteckningar
och beskrifniugar öfver fornlemnirigar.)
Af Herr A. W. Björck: »Blund föremål, hvarföre i sednare tiderj anspråk å
Statsverket blifvit framställda, har vården om landets fornlemningar af Rikets Ständer
omfattats med den benägenhet, att ett ärligt arfvode blifvit anvisadt för en särBih.
till B, St. Brot. 1802 * 1803. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Baft. 11
82
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning.)
skild Antiqvitets-intendent, derjemte medel för hans resekostnader och extra utgifter
anslagits. Rerförutan har ett belopp af 1,500 R:dr ärligen ställts till Regeringens
disposition, för uppsökande och aftecknande af runstenar. För ett ändamål af ifrågavarande
beskaffenhet synes uppoffringen å Statsverkets sida icke böra sträckas längre.
Men då likväl Kongl. Maj:t derutöfver begärt, och Stats-Utskoltet tillstyrkt, anvisande
af ytterligare 2,000 R:dr årligen för upprättande af förteckningar och beskrifningar
öfver fornlemningar, finner jag mig föranlåten, att emot Stals-Utskottets beslut
anmäla reservation. Utom det att förslaget icke är grundadt på någon framställning
derom af vederbörande myndighet, och att någon garanti för medlens ändamålsenliga
användande svårligen kan till vägabringas, synes man böra nöjas dermed, att det nödvändiga
redan skett och med den omsorg om fornlemningarne, som nu träJt i verksamhet,
samt lemna åt det vaknade allmännare intresset att åstadkomma, hvad derutöfver
må vara önskligt.»
Och hafva följande ledamöter anmält sig instämma uti denna reservation, nemligen
Herrar G. IL Stråle, A. A. Berger, L. Wistelius, Alfr. Grenander, L. B. Kistner
och J. E. Bäcklin samt Riksdagsfullmägtige Matts Pehrsson från Stockholms,
Jonas Andersson från Ostergötlands, Eric Ersson från Gefleborgs, G. Bjerkander från
Skaraborgs och C. J. Svensén från Calmar län.
Vid 141:sta punkten: (angående ifrågastäldt rese-understöd åt Artisten Mandelgren.
)
Af Grefve Piper, Charles Emil, Herrar Sandels, L. G. och von Francken, G.
W. samt Herr Biskop Annerstedt.
Vid 144:de punkten: (angående äskadt anslag för utgifvandejaf en handbok i
Svenska Pomologien.)
Af Grefve Cronstedt, Er., Herr von Francken, G. W. och Herr af Wåhlberg,
G. samt Doktor Gumcelius, hvilka upptagit såsom reservation Utgifts-afdelningens i
denna fråga framställda förslag, som hade följande lydelse: »Då under sednare åren
intresset för trädgårdsskötseln börjat visa sig lifligt öfverallt i landet, samt ett arbete
i den af motionären angifna syftning otvifvelaktigt skulle på utvecklingen af denna
vigtiga näringsgren utöfva ett högst fördelaktigt inflytande, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag, för en gång, af 4,000 R:dr,
att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas till tryckningshjelp
för utgifvandet al en handbok i Svenska Pomologien med plaucher.»
Vid 145:te punkten: (angående hegardt anslag för utförande i marmor af Professor
Molins koustgrupp »Bältespännare».)
Af Grefvarne Cronstedt, Fr. och Piper, Charles Emil, Friherre af Ugglas, Gust.,
Herrar Blomstedt, Sandels och von Francken, Biskoparne Annerstedt och Millén,
Stats Utskottets Utlåtande N:o 139. (Fortsättning,)
83
Professor Selander, Doktor Gumcelius samt Kongl. Hofpredikanten Lithner; åberopande^jsamtlige
desse Herrar ledamöter såsom reservation det förslag till utlåtande,
Utgifts-afdelningen härutinnan afgifvit, och hvilket var af följande innehåll:
»Stats-Utskottet, som till behandling fått emottaga berörda framställning, har ej
kunnat annat än densamma tillstyrka. Då, såsom bekant är, Molins ifrågavarande
kämpegrupp, utställd vid de sednaste verldsexpositionerna i Paris och London, varit
underkastad en genomgående kritik af hela den bildade konstverlden, sorn förklarat
densamma för ett plastiskt konstverk af utmärkta förtjenst, och då flera utländska
städer, såsom London, Paris, Berlin, Cöln, redan deraf förskaffat sig afgjutningar, synes
Svenska Staten ej höra längre dröja att tillegna sig detta sannt fosterländska konstverk.
Om tillfälle derföre bereddes konstnären att uti marmor utföra sina »bältespännaie»,
skulle denna konstgrupp, på sätt motionären äfven yttrat, utan gensägelse
intaga en hedersplats i Sveriges Nationalmuseum; och för att detta må kunna ske
hemställer Utskottet,
att Rikets Stander måtte ställa 30,000 R:dr till Kongl. Maj:ts disposition,
att i mån af behof användas för utförande i marmor för Statens räkning
af Professor Molins för närvarande endast i bronserad zink gjutna grupp,
kallad »bältespännare».
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
1
Ttsb. JLill. A.
Uuiversiteterne*
Ny
a Anslag.
För Upsala Universitet:
Till lön för en Professor i Fysiologi 4,500
Till inköp af instrumenter och materiel för de fysiologiska
och pathologiskt-anatomiska laboratorierna
1,000
Förhöjning i två. Adjunktslöner med 500 R:dr hvardera 1,000
Arfvodcn för fyra Amanuenser, å350 R:dr till hvardera 1,400
Förhöjning i lönen för Musikdirektören  750
För Lunds Universitet:
Arfvode för en Amanuens
Tillökning i lönen för trädgårdsmästaren vid botaniska
trädgården
Ersättning åt Universitetets löningsfond förminskad
inkomst at Hardeberga och Sandby församlingars
prebende-pastorat
350: —
825:
2,046:
För båda Universiteterna gemensamt:
Till Stipendier åt Theologi* studiosi
Summa j 16,871 —
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, år 1862—1863, N:o 139.
2
Tab. MAlt. B.
Elementar-Läroverken.
Anslag för följande behof:
Till aflöning-, enligt redan gällande bestämmelser, för samtlige
nuvarande Rektorer, Lektorer, Adjunkter oell Kolleger,
äfvensom för Öfningslärare vid de på endera eller begge
linierna fullständiga läroverken
.
Till arfvoden för Bibliothekarie!- vid de högre läroverken; såsom
hittills
Ti 1 aflöning för
2 nya Lektors-beställningar, den ena vid läroverket i
Jönköping och den andra vid dito i Hernösand 4,000: —
25 nya Adjunktsbefattningar, samt till arfvoden
åt extra lärare  48,000: —
Till löner åt ytterligare en Lektor vid hvartdera af de fullständiga
läroverken i Norrköping, Wenersborg, Fahlun,
Malmö, Christianstad, Carlskrona, Östersund och Umeå;!
tillsammans 8 å 2,000 R:dr  |
Till löner för 5 nya Lektorsbeställningar vid de pä real-linien'
fullständiga läroverken
j
Till utvidgning af läroverket i Nyköping
„ dito dito i Halmstad
„ dito dito i Landskrona . . . 3,500: — |
„ dito dito i Christinehamn . . 3,500: —
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
i Norrtelje
i Carl Johans församling
i Lidköping
i Oscarshamn ....
Till aflöning i en ny, högre lönegrad elter 20 års tjenstgöring
nemligen:
för Lektorer, 4,000 R:dr i årlig lön
„ Adjunkter och Kolleger, 3,000 R:dr dito
Riksmynt.
R:dr.
1,237,82S72
3,000 —
52,000 ■
16,000
10,000
7.500
11,000
7.000
5.000
5.000
3.500
1.500
25,000
Transport i 1,384,328 72
Riksmynt.
Transport
För lönetillökning, å 500 R:dr årligen, åt Rektorer:
vid de fullständiga läroverken, efter 10 års tjenstgöring \
i sådan egenskap; 1
vid de treklassiga läroverken efter 15 års, och f
vid de tvåklassiga dito efter 20 års tjenstgöring, l
räknad från början af kalenderåret näst efter det, \
då de först erhållit fullmagt såsom ordinarie lärare. /
I För Rektorerne vid Clara, Maria, Jakobs och Catharina femklassiga
läroverk i Stockholm, årlig löneförhöjning å 500R:dr ;
Till löneförbättring och extra arfvode för G-ymnastik-lärare vid
de fullständiga läroverken  13,266: 67.
Till löneförbättring för Gymnastik-lärare vid de på
real-linien fullständiga läroverken  1,000: —
Till .Gymnastik-lärares aflöning vid de lägre läroverken
:
Nuvarande anslaget  9,000: —
Förhöjning deri Jå- ■ • 7,000: — i^ppo- _
Arfvodes-förhöjning åt lärare i musik och sång äfvensom i
i teckning vid läroverket i Nyköping .... 200: —
Arfvoden åt öfnings-lärare i sistnämnda två ämnen
vid Halmstads läroverk  1,000: —
Arfvode för en lärare i musik och sång vid läroverket
i Luleå  400: —
Nuvarande anslaget för lärare i musik och sång äfvensom i
i teckning vid de lägre elementar-läroverken bibehålies med
Till vikarie-arfvoden och oförutsedda behof
I stället för det bidrag, som af staden Carlshamn nu lemnäs
till aflöning åt lärarne vid dervarande elementar-läroverk,
anvisas nu ett anslag af
| Till ersättning åt lärare vid högre läroverket i Westerås, i
stället för de löne-inkomster desse nu uppbära utaf dervarande
Domkyrkas medel j
j Till lönefyllnad åt nuvarande innehafvaren af Weskinde och
Bro församlingars pastorat, Theologie Lektorn vid Wisby
elementar-läroverk, O. W. Lemke
: De lärare, som under längre tid än fem år före verkställigheten
af den vid 1856—1858 årens riksdag beslutade reglering
af elementar-läroverken varit anställde såsom vikarier,
må berättigas att från och med år 1861, såsom grund för
Transport j
R:dr. | S.
1,384,328 72
6,500 —
2,000 —
30,266 67
1,600 — I
10,000 —:
10,000 —j
750—|
734 28
1,063 —
I
1,447,242(67
4
Transport
högre lönetur, beräkna sig till godo jemväl det antal afslutade
läse-år öfver fem, som de på sådant sätt tjenstgjort;
och anvisas i följd häraf en summa af
(utom Extra statsanslag; se Tab. Litt. D.)
Tillsammans
För ofvanstående totalutgift finnas nu följande tillgångar,
nemligen:
a) Riks-statens nuvarande anslag för elementar
läroverken
1,132,509: 80.
b) Årliga inkomsten af till läroverken do
nerade
medel m. m., enligt Kongl.
Propositionen N;o 1
45,154: 95.
Såsom nytt kontant anslag anvisas således
Summa:
Ånni. Elementar-läroverkens anslag i Riks-staten blifver således
l:o. Nuvarande beloppet som ofvan . . . 1,132,509: 80.
och
2:o. Nya anvisningen dito . . . 275,577: 92. J
Tillhopa 1,408,087: 72. j
Riksmynt.
R:dr. j ö.
1,447,242 67
6,000
1,453,24267
1,177,664 75
275,577;92
1,453,242
67
Tab. Litt. C.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, år 1862—1863,
6
Tabell öfver Hiks-statens
Ecklesiastik*
Departements-Chefen:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Hyres-ersättning
Departementets Expedition:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: till gratifikationer
o. tjenstemän jemte vaktbe
Riks-Arkivet
Kongl. Bibliotheket
Kleresi-Staten: 4å
Penningar:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Löneförhöjning
predikanten i Jörns försam
Indelta
Räntor såsom i 1861
Indelt spanmål:
Nuvarande qvantum med värTillkommer:
den presterskapet
land anslagna Tionde-span23,
053 kubikfot 5 kannor, ä
Oindelt spanmål:
Nuvarande qvantum med värTillkommer:
Prostetunnor åt
prosten i Norra Wedbo kon- m
Haurida församling 6 kub.-  och i Wikbolands kontrakt
hammars och Rönö församkub.
-fot 6 kannor, eller tillkub.
-fot 9 kannor, å 2 R:dr
Tpt 119,651) 3 130,100 — 127,663 7 255,32710 3,017 - 6,031 - 511,112 43
1861 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
Oindelt.
Värde å 2 j
R:dr kubik- j Mått.
foten.
Värde för
-
R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
15,000
43,500
19,390
27,300
14,461
R:dr. ö. Kub.-f. k.
3
130,400
127,663
R;dr. ö. Kub.-f. k. R:dr.
255,327
40, 3,017
6,034
R:dr.
15,000
43,500 ■
19,390 -  27,300 -  406,222'
7
Åttonde Hufvudtitel.
llegmrtenieittet.
15,000:
2,000:
43,500:
åt Departementets e.
tjeningen  1,000: —
Förslag till blifvande Riks-stat.
Penningar.
r
åt Kapellling
• • •
14,461: 3.
400: —
14,861: 3.
års Riksstat .... 130,400: —
de af . 255,327:40.
på Gotmål,
^2 R:dr . 46,107:— 301,434: 40.
de af . . . 6,034: —
Ivontrakts_
trakt för
fot 3 k:r,
förHäradslingar
12
hopa 18
37: 80. 6,071: 80.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
8 p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubikfoten.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2
R:dr kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
17,000
44,500
19,390
27,300
ö. ; R:dr.
Knb.-f.
k.
14,861
130,400;
11: dr.
150,717
o.
301,434
Kub.-f.
k.
lt:dr.
40
Transport: 123,051 3130,400—|150,717j 2| 301,43440
3,035
9
6,071
80
K: dr.
17,000
44,500
19,390
27,300
452,767 23
3,035; 9j 6,071|80: 560,957 23
8
1861 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta Rän-  tor enligt
markegång
på förslag.
Span mål.
Summa.
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubik-  foten.
Värde för-  Mått slagsvis å
Matt> 2 R:dr
i kubikfoten.
t R:dr.
Tpt | 119,051
9,510
11,000
231,206 25 82,521
R:dr. i ö. I Kub.-f.
130,100 —'127,663
51,812
883,507
58
51
9,075
53,515 1
k. R: dr.
7 255,327
16
98,787
107,030 20
Kub.-f.
3,017
k.
197,575
21,175
R:dr.
6,031
9
12,351
R:dr.
511,112
9,510
11,000
123,820 45
80
51,812
1,132,509
58
80
Särskilda Förslags-anslag för
Biskopens på Gotland lön . .
Åt 13 Konsistorii-notarier, å
Ersättning åt innehafvare af
boställen
Domkapitlens^Expeditioner, Re
Lappmarks
Ecklesiastikverk,
Nuvarande summan
Tillkommer: Förhöjning. . . .
Universiteterna (af kontanta be
-
30,000 R:dr för upprätthål-4^
löner vid Upsala Universitet,
Penningar:
Nuvarande summan
Tillkommer: Förhöjning, se
Litt. A
Indelta Räntor såsom i 1861
Indelt spanmål dito
Carolinska Medico-kirurgiska
Nuvarande anslaget ......
Tillkommer: Förböjning. . . .
Dito . . .
Afgår och öfverflyttas till an- .
ske-undervisningen och
nen åt läraren för barnStockholm
Tpt jl,312,717i10.221,999,16 279,966. 3j559,932|60| 21,192j 9.18,385,80.2,113,065jS
Elementar-läroverken (af konanslag
å 3,000 R:dr till arf
högre läroverken):
Penningar:
*
9
l
-
Transport
Kleresiet:
3,000:
270 R:dr, högst .... 3,510:
roterade ecklesiastik
3,000: —
servations-anslag (nytt).
För slag s-anslag :
11,000: —
11,700: —
►
loppet ett Förslags-anslag
lande till visst belopp at sådana
i hvilka spanmål ingår):
Tab.
231,266: 25.
16,871: — 251,137: 25.
års Riks-stat .... 82,521: —
dito .... 107,030:20.
Institutet:
19,900: —
787:12.
51,812: 58.
20,687:12.
slaget för BaruinorBarnbördshusen:
lömorske-eleverne
i
75,500: —
3,000:
tanta beloppet ett Reservationsvoden
åt Bibliothekarie!' vid de
Förslag till blifvande Riks-stat.
Penningar.
Indelta Ram
tor enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde å 2
K: dr kubikfoten.
Oindelt.
j Värde förmo,
, slagsvis ä
Matt. „ t, j
I 2 R:dr
kubikfoten.
K:dr.
123,051
9,510
10,000
22,700
251,137
72,500
R:dr. I
130,100'
25
82,521
Kub.-f. i k. 1
R:dr.
150,717
53,515
2; 301,131
107,030
I Kub.-f.
loj 3,035
20
R:dr.
6,071
Transport 188,898 28 212,921—201,232 3 108,16160 3,035, 9 6,071|80jl,116,358168
2
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
560,957
9,510
10,000
22,700
110,691
72,500
15
10
Tpt
18(51 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mätt.
Värde å 2
R:dr kubikfoten.
Oindelt.
Mätt.
Värde förslagsvis
å
2 lt:dr
kubikfoten.
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
1,31*2,747
15,000
33,456
ö. I R:dr. | ö.
40 221,999 46
80
12,000
226,002
4,313
Kub.-f.
279,966
k. | R:dr.
3 559.932
5,166
1,954
60
Kub.-1.
*24,192
10,332
3,908
40
448
40
k. j R:dr. j ö.
9 48,385,80
R:dr.
2,143,065
897
80
15,000
26
49,000
12,000
2*29,910
40
Penningar:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning; se
Litt. B
Indelta Räntor såsom i 1861
Indelt spanmål dito
Oindelt spanmål dito
Seminarium för bildande af lä
Nuvarande
anslaget
Tillkommer: Förhöjning deri
samt till en normalskola
Pedagoaier och Folkskolor:
C? O
Penningar: 4
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning . .
Indelta Räntor såsom i 1861
Indelt spanmål dito
Oindelt spanmål dito
För Folkundervisningen: till
Seminarier för Folkskolelära
anslag
Stipendier för seminarii-elever
Arfvoden och resekostnader för
inspektörer
Undervisningsmateriel m. m.
skolorna
Löneförbättring för cxamine-d
skole-lårare
eller ytterligare ett lieser eaGym
nast iska Ccntral-institutct:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning. . . .
Siiudhcts-kollegimn med Mediservations-anslag
å 6,000
Tpt |1,599,206|20|226,312|16| 287,0861 71574,173 40 24,041| S 49,283|60|2,448,975|66
11
Förslag
till blifvande Riks-stat.
Spa n m ål.
Tndelta Rän-  tor enligt
mari egång
på förslag.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Penningar.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis ä
2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
Ö.
Transport
488,898
2S
212.924
—
204,232
3
408,464
60
3,035
9
6,071
80
1,116,358
68
. . . . 883,507: 54.
Tab.
• • • • 275,577: 92. L159i085: 40.
års Riks-stat . . . 9,075:46.
dito . . . 197,575: —
dito . . . 42,351: 80.
1,159,085
25,000
16
9,075
46
98,787
197,575
21,175
9
42,351
80
1,408,087
25,000
72
rannnor:
15,000:
5,000: —
för flickor 5,000:—monn- —
33,456: 80.
8’000- ~ 41,456:80
års Riks-stat .... 4313: —
dito .... 10,332: 40.
dito .... 897:80.
41,456
80
4,313
5,166
0
10,332
40
448
9
897
80
57,000
res bildande, Reservations-
65,000: —
30,000: —
Folksk ole-
30,000: -
för Folk-
10,000: —
rade Folk-
120,000: —
tions-anslag å tillhopa 190,000: —
255,000
255,000
12,000:
cinal-staten (derunder ett Re-  R:dr).
29,400
—
—
—
— -
—
—
—
29,400
—
Transport 1,998,840 51226,312i46;308,186 — | 616,372|—[24,660 7 49,321j40|2,8Ö0,846;40
1*2
H
Tpt
1861 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta Kantor
enligt
markegång
på förslag.
Spanm ål.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mätt.
Värde för-  slagsvis ä
2 R:dr
kubikfoten.
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
1,599,206
8,663
8,250j
ö. | K: dr.
20 226,312
Kub.-f
287,086
k. | K:dr.
7 574,173
Kub.-f.
*24,641
R:dr.
49,283
K: dr.
2,448,975
8,663
8,250
Tpt |1,616,119 20 226,312 461*287,086| 71574,173,40; 24,641, 849,283 60 2,465,888|(36
Penningar:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning till
löner åt 8 nya Provincialmed
1,500 R:dr hvardera
löneförbättring under namn
ai tjenstgörings-penningar
vid de provincial-läkarestationer,
der tillfälle till
biförtjenst af praktik saknas
och der tjensten ej
kunnat af brist på sökande
tillsättas; Reservations-an
slag
'
löneförbättring åt de 20 äldste
Pro vincial-läkarne, med
500 R:dr hvardera ....
löner åt 4 nya Djurläkare,
med 500 R:dr hvardera .
Indelt spanmål såsom i 1861
Barnmorske-undervisningen och
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Nya anslag, nemlönetillökning
åt instruktionsbarnbördshuset
i Stockholm
samt för beredande derstädes
af fri boning för 1 Amanuens^j
medicine stu
-
och minst
derando .
hvarjemte hit öfverjlyttas den
linska
rare-lönen
Institut ets anslag af
-
Orthopediska Institutet
Förslag till blifvande Riks-stat.
Transport
läkare,
12,000:-
226,002:
Penningar.
Indelta Kantor
enligt
markegång
på förslag.
S p an m ål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde förslagsvis
å
2 K: dr
kubikfoten.
R:dr.
1,998,810
6,000:-
10,000:-
2,000: — on aaa.
-o0,000. 256,002: —
års Riks-stat .... 3,908:40.
Barnbördshusen:
8,663: —
ligen:
barnmorskan vid
150: —
8,028: —
på Carodragna
lä
-
8,178: ■
3,000:
11,178:
Transport
256,002
19,841
8,250
R:dr.
226,312
Kub.-f.
308,186
1,954
k.
R:dr.
616,372
3,908
40
Kub.-f.
24,660
K: dr.
49,321
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
2,890,846
259,910
19,841
8.250
40
2,282,933541226,312 46 310,140 2| 620,280 40 24,660 7|49,321|40;3,178,847;80
14
Tpt
1861 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
Span mål.
Indelt på förslag
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Varde för
-
2 R:dr
kubikfoten.
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
1,616,11920
26,430
3,600
40,000
2.250
6,000
9,960
16.150
38,000
18,000
33,850
45,000
R:dr.
226,312
46
Kub.-f.
287,086
k. | R:dr.
7,574,173
Kub.-f.
40 24,641
k.
R:dr. I
49,283 60
R:dr.
2,465,888
26,430
3.600
40,000
2,250
6,000
9,960
16,150
38,000
18,000
33,850
45,000
Veterinär-inrättningarne i riket
Vaccinationens befrämjande . .
Farsoters och smittosannna sjuk
Svenska
Läkare-sällskapet . . .
Svenska Akademien:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning, nernpensioner
åt författare . . .
uuderstöd åt yngre vitter
Votenskaps-A
kadeinien:
Nuvarande summan
Tillkommer: nytt anslag till
Vitterhets-, Historie- och Ant.i
Fria
konsternas Akademi (dertions-anslag
å tillsammans
Nuvarande beloppet
Tillkommer: För att bereda
till kostnadsfri undervisning
Musikaliska Akademien:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning. . . .
Naturhistoriska Riks-museum:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Förhöjning, nemi
lönen för Konservatorn . .
och för dennes biträde y tterli
Till
lön åt en Intendent vid
giska afdelningen (ny) . .
och till förökande af Musei
m. m
Institutet för blinda och döf(Utom
anslag på Extra stats
-
Tpt j 1,855,359 20 226,312 46 287,08(5 71574,173 40 24,641 8,49,283 6012,705,128 66
Förslag
till
blifvande Riks-stat.
Spanmål.
Penninga
Indelta Hän-
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa.
Riksmynt
r.
ni arkegån g
på förslag.
Mått.
Värde å 2
B:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
Transport
R:dr.
2,282,933
26,430
3,600
40.000
2,250
12.000
14,710
0.
54
K: dr.
226,312
0.
46
Kub.-I.
310,140
k.
2
H:dr.
620,280
Ö.
40
Kub -f.
24,660
k.
7
K:dr. 1 ö.
49,321,40
R:dr.
3,178,847
26,430
3,600
40.000
2,250
12.000
14,710
Ö.
80
domars botande, För slag s-amlag
—
—
6,000: —
ligen till
4,000:-
hets-idkare . 2,000: — p qqq.
9,960: —
expens-medcl  4,750: —
16 150
16,150
42,000
under 2:ne särskilda Reserva-  14,000 R:dr):
38,000: —
äfven qvinnor tillfälle
vid Akademien . . . 4,000: —
42,000
18,000: —
4,300: —
22,300
41,250
22,300
ligen:
. . 1,000: —
gare 400:— 1 4n0-_
Palseontolo-
3,500: —
samlingar
41,250
45,000
stumma
45,000
—
regleringen).
O A A A KQ7
on
Transport) 2,548,623 54|22G,312 46 31Ö,140| 2 620,280140124,660| 7|49,321|40|3,444,537(80
16
1861 års Riks-stat anslår.
Tpt
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
Span mål.
R:dr. j ö.
1,855.359 20
9,111 25
15.000
21.000
7,802
1,750
1,250
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
1 Värde ä 2
j R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
Summa.
Riksmynt.
6,528
15,600
1,500
16,820
15,000
10
95
R:dr.
226,312
158
19,000
11,512
S:a j 1,969,751j80[260,013
25
Kub.-f.
287,086
112
12,660
20,112
12,225
135,129
k. ^ R:dr.
9
571,173
225
85,321
10,885
21,150
270,859
20
Kub.-f.
21,611
718
k.
R:dr.
19,283
1,136
60
10
R:dr.
Ö.
2,705,128
66
9,521
74
15,000
—
21,000
—
112,121
—
12,635
80
1,250
—
24,150
20
293,365
65
15,600
1,500
16,820
95
15,000
Fattigvården i Stockholm och
Fattigvården i allmänhet, FörSerafimeroi
dens-Lasarettets unHospitalers
och Lasaretters unStora
Barnhuset i Stockholm .
Frimurare-barnhuset
Barnhusen i landsorterna. . . .
Kyrkors underhåll:
Penningar såsom
Indelta räntor
Indelt spanmål
Oindelt spanmål:
värde
Tillkommer: Vin- och byggtill
Fölinge församlings kyrkub.
-fot 1 kanna å 2 R:dr .
Extra utgifter, Reservations
-
197,957| 6|995,915|20|25,360|—| 50,720j—[3,276,i00i—j
Anm. Tillökningen å Hufvudtiteln blir således 713,900 R:dr R:mt; hvaraf likväl förut utgått:
a) såsom extra statsanslag
b) af personliga skyddsafgiften (för folkundervisningen)
e) och presterskapets på Gotland indelta (10:de) spanmål, som nu först blifvit i Riks-staten
Återstoden utgör ny anvisning
i 1861 års
dito
dito
nuvarande
Resestipendier samt läroböckers
ser nations-anslag:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Förhöjning. . . .
Rose- och traktaments-penninSkrifmaterialier
och Expenser,
Nuvarande beloppet
Tilläggas: för jemnande af
summa
an
-
*
17
Förslag till blifvande Riks-stat.
Spanmål.
Penninga
Indelta Rän-  tor enligt
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa.
Riksmynt
r.
markegång
på förslag.
•
Matt.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått
Värde för-  slagsvis å
2 K: dr
kubikfoten.
Transport
landsorterna
R:dr.
2,548,623
9,141
15 000
0.
54
25
R:dr.
226,312
158
Ö.
46
29
Kub.-f.
310,140
112
k.
2
6
R:dr.
620,280
225
Ö.
40
20
Kub.-f.
24,660
k.
7
R:dr.
49,321
Ö.
40
R:dr.
3,444,537
9,524
15.000
24.000
112,124
42,635
1,250
24,450
ö.
80
74
slags-anslag
. -
derhåll
24,000
7,802
1,750
1,250
derhåll
40
19,000
42,660
20,442
8
9
85,321
40,885
60
80
'
■
80
12,225
24,450
20
20
i
—
’
Riks-stat  6,528: —
dito
14,542:25.
dito
270,859: —
qvantum med
1,436:40.
nads-säd
ka, 44
88:20' 1.524:60.
6,528
14,542
25
135,429
6
270,859
762
3
1,524
60
293,453
85
ock lärda verks utgifvande, Re-
15,600:
4,400:
20,000
1,500
16,823
15,000
20,000
1,500
16,823
15,000
gar, Förslags-anslag
ved m. m. Förslåg s-anslag:
16,820:95.
Hufvudtitelns slut-
2:66.
slag
61
Summa
2,667,418 80j260,013
521,011 1|1,042,022:20| 25,423j—
50,846
|—
|4,020,300 —
4,000: —
• '  255,000: -
upptagen med förslagsvärde af  46,107: — 3q5
S:gr R:dr 743,900: -  3
18
Tab. ffjitl. n.
Extra StatsregleriMS-anslao; i sammanhang; med
Åttonde Hufvudtiteln.
A) Anslag för åren 1864, 1865 och 1866,
att utgå med årligen.
För Folkundervisningen följande årliga anslag, nemligen:
l:o Till understöd för högre folkskolor . . . 6,000: —
2:o Till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
i allmänhet  75,000: —
3:o Till lönejförbättring (utöfver minimi-lönen
400 R:dr årligen) åt examinerade folkskolelärare
30,000: —
4:0 Till understöd åt sådana församlingar, som
i följd af medellöshet icke kunna till erforderligt
belopp bekosta aflöning åt sin
folkskololärare  20,000: —
5:o Till inrättande inom Ecklesiastik-departeméntets
Expedition at en särskild Byrå för
handläggning af ärenden angående folkskoleväsendet
4,500: —
Tillsammans årligen 135,500:
som upptagas för tre år med en summa af . . . 406,500:
Till löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets
ocb
tjenstemän
Till fri-elevers undervisning vid Institutet för blinda
och döfstumma, 15,000 R:dr årligen, ....
Bidrag för vård och skötsel af de i provinsen Helsingland
af sjukdomen Spetälska angripne personer;
lleservations-anslag  9,000:
Transport 484,500:
lior till State-Utskottets Utlåtande, 1862—1863, N:o 139.
24,000:
45,000:
Riksmynt
R:dr
Riksmynt
Transport 484,500: —
För Hospitalsfondens förstärkning, ett kreditiv af 240,000: —
För flyttning af botaniska trädgården i Lund . .
Till arfvode åt en Antiqvitets-intendent, 2,000 R:dr
årligen;
För Antiqvitets-intendentens resor, 1,500 R:dr årligen
;
För upprättandet af förteckningar och beskrifningar
öfver fornlemningar, 2,000 R:dr årligen;
tillsammans 5,500 R:dr årligen eller för
tre år
För uppsökande och aftecknande af runstenar
För fortsatt utskrifning af Riks-registraturet till och
med för år 1856
Till fortsatt utgifvaude af arbetet “Svenska språkets
lagar® .
Understöd åt artisten O. J. Billmark, för fortsatt
utgifvande af planche verket: “Sverige; Aqva
rell-lithografier
och Tontryck®
Till fortsatt utgifvande af plancheverket “Fordna
och närvarande Sverige®
B) Anslag för En gång.
Till uppförande vid Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet af
en ny byggnad för den pathologiskt-anatomiska institutionen
och i sammanhang dermed likbod, ohduktionssal och
begrafningskäpoll för Serafimer-ordeus-iasaret
tets
behof  84,000: —
De lärare vid elementarläroverken, som under längre
tid än fem år före verkställigheten af den vid
1856—1858 årens riksdag beslutade reglering
af dessa läroverk varit anställde såsom vikarier,
må berättigas att från och med år 1861,
såsom grund för högre lönétur, beräkna sig till
godo jemväl det antal afslutade läseår öfver
fern, som de på sådant sätt tjenstgjort; och anvisas
i följd häraf för åren 1861 med 1863 en
summa af  15,500: —
Löne-ersättning åt kollega vid Haparanda läroverk,
Magister Zacharias Grape  1,500: —
Transport 101,000: — !
21,000
16,500:
4,500:
9,000:
4,500:
2,400:
1,200:
R:dr ö.
783,600 —
783,600 I—
20
Riksmynt
R:dr ö.
Transport 101,000: — 783,600
Till uppförande af nya samt förändring af de nuvarande
b}rggnaderna på Gymnastiska Centralinstitutets
tomt  167,178: 84.
För reparation och inredning af Vetenskaps-Akade
miens
äldre lius  98,681: 30.
Till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande
i utförandet af en medel-europeisk gradmätning
25,000: —
Till den af Jeanette Berglind i bufvudstaden inrättade
skola för döfstumma barn; gåfva . . . 4,500: —
För nödiga förändringar å Strengnäs’ läroverkshus,
äfvensom till inköp och inredning af en byggnad
för läroverkets bibliothek och samlingar . 62,000: —
Bidrag till uppförande af nytt läroverkshus i Halmstad
; såsom anslag  25,000: —
och derjemte lån; se nedan.
Dito till uppförande af ett nytt Gymnastikhus vid
läroverket i Eksjö  8,000: —
För nya Hospitalsbyggnaden vid Göteborg . . . 200,000: —
För förbättringar och tillbyggnader vid Hospitalen i
Till betäckande af en brist i anslaget för det nybyggda
hospitalet invid Stockholm 12,370: 17.
och till förbättringar å denna byggnad 10,305:20. 22 675-37
För beklädnads-utredning vid samtliga hospitalen i
riket, ett kreditiv å  60,000: —
För fortsatt utgifvande af plancheverk öfver svenska
Sigiller från medeltiden samt öfver antiqvariska
och historiska märkvärdigheter i det
historiska Kiks-museum  6,000: —
Till inlösen af 50 exemplar af det utaf Professor
G. Stephens utgifna plancheverk öfver Nordens
Wisby
Upsala
Wexiö . .
Nyköping .
30,269: 10.
8,257: 50.
13,221: 85.
40,000
äldsta runeskrift
2’0QQ: ~ 873,783 96
Anslag, tillhopa 1,657,383 96
Transport 1,657,383196
21
i Riksmynt
R:dr ö.
Transport 1,657,383 96
C) Att utgå såsom Lån.
Till uppförande af ett nytt läroverkshus i Halmstad 25,000: —
utom anslag- dertill; se ofvan.
Till uppförande af en ny byggnad för Gymnastiklokal
m. in. vid läroverket i Calmar .... 40,000: —
Dito dito vid dito i Umeå .... 25,000: —
Till uppförande af nytt läroverkshus i Fahlun . . 40,000: —
Dito dito dito i Sala . . . 12,000: — 142 000
Tillsammans Anslag och Lån 1,799,383 '96
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Stats-Utskottets Memorial N:o 140..
i
mo 140.
Ank. tili Exp.-Utsk. den I Äng. 1803, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning a[ Rikets Sländers beslut, i afseende på åtskilliga i
Memorialet N:o 430 föreslagna voleringspropositioner.
(U. A.)
Sedan Riks-Stånden numera fattat beslut i afseende på de af Stats-Utskottet i
Memorial N:o 150 framställda förslag till samtnanjemnkning eller voteringspropositioner
i åtskilliga frågor, rörande anslagen under Riks-Statens 2:dra, 4:de, 5:te, 6:te
och 7:de Hufvudtitlar, får Utskottet härmed afgifva det vidare yttrande, hvartill be
rörde
beslut funnits föranleda.
l:o. Vid föredragning af 4:de punkten, angående ett af Riksdagsfullmägtigen
J. G. Odelberg, genom motion hos Bonde-Ståndet väckt förslag, att det vid sistlidne
riksdag för uppförande af bristande byggnader å häradshöfdingebostället Mälby dåvarande
innehafvare!! af nämnda boställe, Häradshöfdingen i Norrbo och Wangsbro
häraders samt gamla Norbergs bergslags domsaga, Kamrnarjunkaren Knut Wilhelm
Sandels beviljade räntefria lån, 7,000 R:dr, att af boställsinnehafvare!! återbetalas med
,\>:del årligen från och med 1864 till dess hela beloppet blefve guldet, måtte, sedan
Sandels med döden afgått utan att hafva uppburit någon del af lånesumman, af hans
efterträdare i embetet, Häradshöfdingen Carl Daniel Poppius, få såsom lån under enahanda
vilkor, sorn för Sandels varit stadgade, öfvertagas, — uti hvilken punkt Ut
skottet,
med vidblifvande af sitt förut afgifna, af Preste- och Bonde-Stånden godkända
afstyrkande utlåtande, hemställt, att Ridderskapet och Adeln, som frågan återremitterat,
måtte deri fatta beslut, — har nu sistnämnda Riks-Stånd, i likhet med
hvad Borgare-Ståndet förut beslutit, förklarat Häradshöfdingen Carl Daniel Poppius
berättigad till lyftning af den ifrågavarande lånesumman på de vilkor, som vid lånets
beviljande blifvit af Rikets sednast församlade Ständer föreskrifna; och då sålunda, beträffande
detta låne-anslag, två Stånd stadnat mot två, får Utskottet, för frågans afgörande,
föreslå följande voteringsproposition:
»Den, som vill att Häradshöfdingen Carl Daniel Poppius förklaras berättigad till
lyftning af det Häradshöfdingen Knut Wilhelm Sandels i lifstiden beviljade räntefria
Bih. till R St. Brot, 1802 A 1860- 4 Sami, 1 Afd. 3 Band, 2 Höft.
2
Stals-Vtsiiötteh Mefåbtlal N:o 14(1.
lån, 7,000 R:dr, på de vilkor, sora vid lånets beviljande blifvit af Rikets sednast församlade
Ständer föreskrifna, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ifrågavarande lån icke att utgå.»
2:o. Från Ridderskapet och Adelil har Utskottet erhållit återremiss å i4:de
punkten, innefattande förslag till voteringsproposition rörande anslaget till exercis med
flottans bemanning, hvarjemte 9:de och lS:de punkterna, den förra med förslag till
voteringsproposition för bestämmande af beloppet utaf anslaget för beväringsmanskapets
vapenöfning och den sednare innehållande förslag till voteringsproposition i fråga om
Statsverkets bidrag till Ofver-slåthållarens aflöning, äro af Bonde-Ståndet återremitterade;
men då, enligt hvad Utskottet af de från Riks-Stånden ankomna protokollsutdrag
inhemtat, berörde punkter med deruti föreslagna voteringspropositioner blifvit
af tre Stånd godkända och följaktligen propositionernas lydelse är af Rikets Ständer
bestämd, erfordra ifrågavarande återremisser
ej vidare åtgärd.
3:o. Vid behandling af 16:de punkten, deruti Utskottet, som ansett sig sakna
skäl att frånträda sitt förut afgifna, utaf Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
bifallna, men af Borgare-Ståndet afslagna tillstyrkande att, för uppförande af en utaf
Ultuna landtbruks-instituls Styrelse föreslagen, till boningshus med lärosalar, laboratorier,
rum flir elever m. m. afscdd större byggnad, ett belopp af 109,000 R:dr måtte
anvisas att, enligt Kongl. Maj:ts disposition, från Riksgälds-kontoret utbetalas, hemställt
att Preste-Ståndet, som frågan återremitterat, måtte deri fatta beslut, har sistnämnda
Riks-Stånd nu Utskottets utlåtande bifallit; och då sålunda denna fråga, genom
tre Stånds sammanstämmande beslut, är af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet
endast skolat detta förhållande hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 31 Juli 1863.
Stockholm, tryckt uos Sam. Rumstedt, 1SG3.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
1
HT:0 141.
Ank. lill Exp. Ulsk. deri 15 Augusti tfl65, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och JÖrbättring, bro- och hamnbyggnader samt kanaler,
äfvensom sjösänkningar och andra vattenajtappnings
företag,
rn. jl. dylika föremål. (R. A.)
I likhet med hvad under liera föregående riksdagar iakttagits, får StatsCtskottet
härmed afgifva särskildt utlåtande, rörande de genom Kongl. Maj:ts nådiga
Propositioner och Skrifvelser eller väckta motioner, Rikets Ständers pröfning
underställda samt till Utskottets handläggning öfverlemnade frågor om statsbidrags
beviljande för väganläggningar och vägförbättringar, brobyggnader, hamnarbeten,
kanal- och slussverks-anläggningar, strömrensningar och andra vattenkommuuika
tioner
samt sjösänkningar och vattenaftappningar till beredande af odliugsföretag.
A) Vä g-anläggning ar och våg-förbättringar.
Enligt hvad det vid Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof, fogade Statsråds-protokoll för den 14 Oktober sistlidet
år utvisar (Bil. N:o 5 till berörda nådiga Proposition, sidd. 66—70), hade Styrelsen
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti sitt till Kongl. Majit afgifna underdåniga
generalförslag, angående sådana större arbetsföretag, som antingen Kongl.
Majit, med anledning af gjorda underdåniga framställningar om statsunderstöd
förklarat skola vid generalförslagets uppgörande tagas i öfvervägande, eller eljest
blifvit af vederbörande intressenter anmälda, bland annat, meddelat förteckning å
sådana väg- och vattenbyggnadsarbeten, för hvilkas befrämjande medel borde genom
större fonders nfsättande, ställas till Kongl. Maj;ts disposition för att, efter
pröfning af de olika arbetsföretagens vigt, dem emellan fördelas. De i dessa förteckningar
af Styrelsen uppförda understöds-summor till föreslagna väganläggningar
och vägförbättrings-arbeten, för hvilka arbetsplaner redan blifvit upprättade och i
Styrelsens arkiv förvaras, uppgingo till ett sammanräknadt belopp af 1,671,040
R:dr, hvilka Styrelsen sålunda klassificerat, att
Bih. till R. St. Prot. 1862 Sf 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 3 Haft. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 141.
1:0 för arbeten i första klassen, eller sådana, som Styrelsen ansett vara företrädesvis
förtjenta af understöd, upptagits .... R:dr 1,134,600: —
2:o för arbeten i andra klassen, eller de hvilka, ehuru allmännyttiga,
dock kunna anses vara af mindre vigt,
uppförts
506,665: —
samt 3:o för arbeten i tredje klassen, eller sådana, som vore
af den enskilda beskaffenhet, att de skäligen kunde
till framtida verkställande anstå, beräknats . . . . „ 29,775: —
eller tillhopa R:dr 1,671,040: —
hvarförutan Styrelsen bland vägarbeten af den större betydenhet och nytta iör
det allmänna, att särskilda statsbidrag borde dertill anvisas, i första klassen
uppfört:
för anläggning af väg mellan Björna kyrka i Wester-Norrlands län och Fredrika
kyrkoby i Westerbottens län  R:dr 100,000: —
för anläggning af väg mellan Åsele kyrka och Öhrträsks socken „ 100,000: —
samt för väganläggniug mellan Åsele och Wilhelmina kyrkor i
Westerbottens län
50,000: —
Och som Styrelsen egde sig bekant, att planer till vägförbättringar vore å
flera särskilda orter i riket på enskild bekostnad under utarbetande, i förhoppning
att understöd af allmänna medel måtte till företagens utförande kunna erhållas,
hade Styrelsen i underdånighet hemställt, det Kongl. Maj:t måtte täckas föreslå
Rikets Ständer att, förutom ofvannämnda större vägarbeten, för anläggning och
förbättring af vägar, till Kongl. Maj:ts disposition anvisa en fond af 1,500,000 R:dr,
att utgå med 500,000 R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
I anledning af Styrelsens ifrågavarande framställning hade dock Kongl.
Maj:t, på sätt ofvanberörda nådiga Proposition jemte dervid fogade Statsråds-protokoll
närmare gifver vid handen, funnit sig endast böra föreslå, att till fond för
anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar måtte anvisas 150,000 R:dr årligen, eller för de tre åren 1864—
1866 tillsammans 450,000 R:dr.
Uti särskilda inom Riks-Stånden väckta och till Utskottet remitterade motioner,
har, beträffande anvisandet af en sådan fond, blifvit yrkadt:
af Herr Oldevig, H. F., (Mot. N:o 250) »samt Riksdagsfullmägtigen Olof
Olofsson (Mot. N:o 63) från Wermlands län, att summan måtto förhöjas till 750,000
R:dr, att utgå med 250,000 R:dr årligen under åren 1864—1866;
af Riksdagsfullmägtigen Pehr Byström från Jemtlands län (Mot. N:o 464),
att anslaget måtte bestämmas till 1,500,000 R:dr, att i mån af behof utgå under
åren 1864—1866;
af Riksdagsfullmägtigen Jöns Persson (Mot. N:o 292) från Blekinge län,
med hvilken sig förenat Riksdagsfullmägtige Håkan Pettersson, Nils Svensson och
Ola Olsson från samma län, att anslaget borde bestämmas till hvad Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
hemställt, eller 500,000 R:dr årligen, och att anslaget för
nästa statsregleringsperiod måtte mellan de särskilda lånen fördelas i förhållande
till det belopp, hvarmed under åren 1859—1861 allmän bevillning och bränvinsbevillning
från hvartdera länet influtit, dock så, att de län, hvilka redan erhållit
stamjernbanor, eller under donna riksdag dertill erhålla anslag, endast med en
tredjedel af nämnda bevillningsbelopp finge ingå uti fördelning, samt att Landstingets
yttrande alltid borde inhemtas öfver de inom ett län till vägförbättringar
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
begärda anslag och företrädet dem emellan, innan det för ett län bestämda årsanslag
fördelades;
af Riksdagsfullmägtigon A. Sandstedt från Jönköpings län (Mot. N:o 112),
att för nästa statsrcgleringsperiod måtte uppföras ett med 500,000 R:dr förhöjdt
årligt anslag utöfver de af Kongl. Maj:t äskade särskilda fonder, dels af 150,000
R:dr årligen lör väganläggningar och vägförbättringar, dels af 50,000 R:dr årligen
för utdikningar af sanka trakter och sjöar, dels af 50,000 R:dr för understödjande
af myrutdikningar och vattenaftappningar i de sex nordligaste länen, hvilket anslag
borde proportionaliter fördelas mellan berörda trenne fonder;
af Riksdagsfullmägtigon Rob. Fr. Gross från Calmar län (Mot. N:o 216),
understödd af C. J. Svensén, Nils Magnus Pettersson, E. J. Hudberg, N. P. Bäckström
och J. G. Dahlgren Irån samma län, att, utom förberörda af Kongl. Maj:t i nåder
proponerade anslag för hela riket, ett annat likartadt anslag till minst enahanda
belopp måtte af Rikets Ständer anvisas att användas till ifrågavarande ändamål,
företrädesvis uti de län, som icke i’edan genomlöpas eller, enligt Jernvägskomitéens
förslag komma att genomlöpas af någon på Statens bekostnad eller med
bidrag af statsmedel anlagd större jernväg;
af Herr Pehr Staaff (Mot. N:o 122), med hvilken förenat sig vice Talmannen
Herr P. Murén samt Herrar Grape, Berggren, Cygnceus och Kistner; samt af Riksdagsfullmägtigen
P. Tjernlund från Wester-Norrlands län (Mot. N:o 262), att Rikets
Ständer måtte till anläggande af nya eller förbättrande af redan befintliga landsvägar
tillägga de fyra norra länen ett särskildt, af det allmänna anslaget oberoende
anslag af 150,000 R:dr årligen under nästa statsregleringsperiod, samt att
häraf måtte för hvartdera lånet beräknas en summa af 4,000 R:dr årligen till
verkställande af vägundersökningar.
Beträffande nu först de framställda yrkandena, dels att de medel, som för
ifrågavarande ändamål varda anvisade, måtte mellan de särskilda länen fördelas
i förhållande till det belopp, hvarmed allmänna bevillningen och bränvinsbränningsmedlen
inom hvarje län ingått, dels att de län, inom hvilka jernvägar ännu
icke blifvit anlagda eller under den närmaste tiden icke torde komma att anläggas,
företrädesvis måtte komma i åtnjutande af understöd utaf de medel, som
varda anslagna till fond för väganläggningar och vägförbättringar, dels ock att
särskild fond måtte anvisas till vägarbeten inom de norra länen; så anser Utskottet,
för sin del, att de medel, som för ifrågavarande ändamål varda anvisade, destobellre
böra, utan några på förhand gjorda inskränkningar i afseende på medlens
användande företrädesvis inom vissa delar af landet, ställas till Kongl. Maj fia nådiga
disposition, som Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att, efter förhanden varande
omständigheter pröfva och afgöra de särskilda orternas behof i detta hänseende
samt med afseende derpå använda medlen der de kunna antagas medföra det största
allmänna gagn.
Vidkommande derefter bestämmandet af det belopp, som härtill må för
hela riket anvisas, så förekommer visserligen, att understöd för arbeten, hvilka
Styrelsen ansett vara af den vigt, att de uppförts i “första klassen", blifvit föreslagna
till det betydliga beloppet af 1,134,600 R:dr samt att flera sådana planer
äro under utarbetning; men, å den andra, torde icke heller böra förbises, att det
gagn, förbättrade kommunikationer medföra för de orter, som deraf komma i åtnjutande,
så allmänt inses, att kommunerna nu, mera än tillförene, finnas hugade
att med allt större uppoffringar sjelfve medverka till arbetenas utförande, i följd
hvaraf Statens bidrag dertill tilläfventyrs understundom torde kunna nedsättas
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 141.
under hvad sorn dertill blifvit hegardt, utan att man behöfver äfventyra att företagen
icke skola komma till utförande. Då härtill kommer, att Rikets Ständer
redan beviljat särskilda anslag till tvänne arbetsföretag, som i generalförslaget finnas
upptagna, nemligen för väganläggning från Skröfven till Lcipojerf inom Norrbottens
län, derför kostnaden blifvit beräknad till 46,800 R:dr, och hvartill blifvit
anvisade 40,000 R:dr samt för väganläggning mellan Borås och Sundholma gästgifvaregård,
beräknad till en kostnad af 92,386 R:dr 50 öre, hvartill blifvit auslagne
60,000 R:dr, samt att Utskottet derjemte här nedan kommer att föreslå
särskilda anslag för åtskilliga större väganläggningar i de norra länen; anser Utskottet,
som icke finner skäl att särskildt för de norra länen föreslå några medel
till vägundersökningar, sig icke böra understödja ofvanberörde motionärers framställningar
eller tillstyrka Rikets Ständer att för nu ifrågavarande ändamål öfverskrida
den af Kongl. Maj:t dertill äskade summa, utan hemställer:
l:o.
att Rikets Ständer måtte, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition, för anläggning af nya samt förbättring eller
omläggning af backiga eller eljest, mindre goda vägar, anvisa till
Kongl. Maj:ts disposition ett årligt anslag af Etthundrafemtio
tusen Riksdaler, eller för åren 1864, 1865 och 1866 tillhopa
Fyrakundrafemtio tusen Riksdaler, att användas der Kongl.
Maj:t finner medlen mest nödiga för att befordra allmänt
gagn.
Sedan Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag, under förutsättning att
de för åstadkommande af en ny kommunikationsled från de inre delarne af Jemtland
till lämplig hamnplats vid Nordsjön erforderliga arbeten inom Norrige blefve
samtidigt företagna och fullbordade, anvisat ett statsanslag af 244,500 R:dr för utförande
af sagda kommunikationsled mellan gästgifvaregården Bräcke och Norska
gränsen, samt detta arbete, hvilket å Norska sidan är fortsatt till Levanger, numera
blifvit så fullbordadt, att kommunikationsleden sistlidet år för trafiken öppnats;
har utsträckning af leden från Bräcke till Sundsvall ifrågakommit för att
sålunda sammanbinda Östersjön med Vesterhafvet och bilda en genare, billigare
och under alla årstider begagnelig handelsväg genom Norrland till de i vanliga
fall hela året öppna Norska hamuarne. Enligt uppgjord plan skulle detta företag
utföras
a) genom anläggning af ny landsväg af 128,050 fots längd samt förbättring af
45,000 fot gammal landsväg från Bräcke till Torpsjön i Torp socken, för en
kostnad af R:dr 148,500: —
b) genom inrättande af en 4,50 mil lång båtled efter Ljungaelfvens
vattendrag mellan Torp- och Stöde-sjöarne, medelst
dels rensningar i elfven, dels en 2,500 fot lång kanal med
2:ne sänkslussar förbi Edeforsen, hvarför kostnaden be
räknats
till  „ 157,975: —
Transport R:dr 306,475:
Stats-Utskottets Utlå'ande N:o 141.
5
Transport R:dr 306,475: —
c) genom byggande af en för ångkraft samt 4 fots spårvidd
afsedd, 2 mil 15,600 fot lång jernväg mellan Stöde-sjön
och Sundsvall, beräknad att kosta R:dr 1,540,000: —
hvadan hela företaget skulle erfordra en kostnad af R:dr 1,846.475: —
Hela våglängden från Sundsvall till Levanger, skulle, sedan detta arbete
blifvit utfördt, komma att uppgå till 40,87 mil, nemligen 2,41 mil jernväg, 21,50
mil båtled och 16,96 mil landsväg, af hvilken väglängd 17 mils båtled och 12,16
mils landsväg redan äro fullbordade, samt således skulle återstå att utföra 2,41
mil jernväg, 4,50 mil båtled och 4,80 mil landsväg.
Sedan ett bolag, under benämning Medelpads kommunikations-akticbolag,
bildats, hvilket genom utsedde komiterade redan år 1860 hos Kongl. Majk i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majk måtte till Rikets då församlade Ständer
göra nådig framställning om beviljandet af statsbidrag för arbetets utförande, hvilken
ansökan dock i anseende dertill, att riksdagen redan långt framskridit, ansågs
då ej föranleda till någon åtgärd; har bolaget, genom utsedde komiterade, i sistlidne
Augusti månad gjort förnyad underdånig ansökan derom, att nådig Proposition
måtte till Rikets Ständer aflåtas om beviljande dels af anslag utan återbetalningsskyldighet,
motsvarande hela den för v ägan läggningen och kanalbyggnaden
erforderliga kostnad, 148,500 R:dr för den förra och 157,975 R:dr för den
sednare, dels af lån till belopp af l,026,666f R:dr för jernvägens åstadkommande;
och anmälde komiterade, att aktieteckningen för arbetets utförande uppginge till
75,000 R:dr.
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, till hvars handläggning
denna ansökan blifvit öfverlemnad, har uti det afgilna generalförslaget anfört: att
ifrågavarande transportled syntes vara särdeles förtjent af Kongl. Maj:ts och Rikets
Ständers uppmärksamhet; att den del af företaget, som skulle utföras genom
ny vägbyggnad, syntes böra åtnjuta samma fördelar, som Jemtlands kommunikationsled
förut erhållit, nemligen att hela beräknade kostnaden, eller för jemn
summa 148,000 R:dr, beviljades såsom anslag; att båtleden, i likhet med andra
förut utförda dylika anläggningar, borde understödjas med |:delar af kalkylerade kostnaden,
eller i jemn summa 105,000 R:dr, såsom dels anslag, dels lånebidrag; samt
att för jernvägsbyggnadens utförande ett lån motsvarande J:delar af den beräknade
kostnaden, eller i jemn summa 1,026,000 R:dr, torde blifva i nåder äskadt.
Vid ärendets pröfning har Kongl. Maj:t ansett Sig böra föreslå Rikets
Ständer, att för verkställande af de arbeten å den tillämnade kommunikationsleden
mellan Bräcke och Sundsvall, som afse cbaussée-anläggning samt åstadkommande
af kanal-led efter Ljunga-elfvens vattendrag, anvisa såsom
anslag R:dr 200,000: —
och såsom lån  „ 53,000: — 253,000: —,
hvilka belopp finnas uppförda (å sid. 52) uti Kongl. Maj:ts angående Statsverkets
tillstånd och behof afgifna nådiga Proposition.
Härförutan har, genom särskilda af Kongl. Hofpredikanten Lithner (Mot.
N:o 60), Herr F. O. Isberg (Mot. N.-o 66) och R.iksdagsfullmägtige Paul Andersson
från Jemtlands län (Mot. N:o 150) väckta motioner, blifvit yrkadt, att Rikets
Ständer måtte såsom anslag utan återbetalningsskyldighct bevilja den summa af
tillsammans 1,846,475 R:dr, som, enligt åberopade kostnadsförslag, erfordras för
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
åvägabringande medelst jernväg från Sundsvall till Stöde-sjön, båtled derifrån till
Torpsjön och landsväg derifrån till Bräcke, af en fullständig kommunikationsled
mellan Sundsvall och Bräcke; varande motionärernes framställningar understödda
inom Preste-Ståndet af Biskop Bergman och Doktor Nordlander, inom BorgareStåndet
af Herr Berggren och inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Péhr
Tjernlund från Wester-Norrlands län.
Stats-Utskottet, som nogsamt inser vigten af den ifrågavarande kommunikations-ledens
tillvägabringande, har dock, vid det förhållande att aktieteckningen
för arbetets utförande hittills endast uppgått till 75,000 R:dr, funnit frågan
om statsbidrag för jernvägsanläggning mellan Sundsvall och Stödesjön destohellre
höra för närvarande förfalla, samt anläggningen inskränkas till den föreslagna
cbaussée- och kanal-byggnaden, som ifrågavarande kommunikationsled, äfven utan
en sådan jernväg, synes komma att i väsendtlig mån motsvara behofvet.
Beträffande det statsbidrag, som härför må beviljas, har Utskottet, lika med
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, funnit skäligt, att den del af
företaget, som afser väganläggning, undcrstödjes med anslag till hela den beräknade
kostnaden, hvaremot, i afseende på den för båtleden och kanaliseringen erforderliga
kostnadssumma, Utskottet trott motionärernes i ämnet gjorda framställningar
böra på det sätt bifallas, att ungefärligen adelar af kostnadsbeloppet, eller
105,000 Riksdaler, såsom anslag beviljas, samt att följaktligen hela det i Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition föreslagna beloppet, 253,000 R:dr, må varda såsom anslag
utan återbetalningsskyldigbet anvisadt; och Utskottet hemställer alltså:
2:o.
att Rikets Ständer, för verkställande af de arbeten å den
tillämnade kommunikationsleden mellan Bräcke gästgifvaregård
och staden Sundsvall, som afse chaussée-anläggning samt åstadkommande
af kanal-led efter Ljunga-elfvens vattendrag, måtte
såsom anslag utan återbetalningsskyldigbet anvisa Tvåhundrafemtiotre
tusen Riksdaler, under tillämpning af de förbehåll
och åligganden, som för andra till dylika företag under inne
varande
riksdag anvisade medel varda af Rikets Ständer
föreskrifna.
I sammanhang med behandlingen af frågan om statsbidrag för den tillämnade
kommunikationsleden mellan Bräcke gästgifvaregård och Sundsvall har Utskottet
förehaft en af Riksdagsfullmägtigen Paul Andersson från Jemtlands län
inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 73), innefattande hemställan, att Rikets
Ständer måtte bevilja Jemtlands kommunikations-aktiebolag ett statslån af 70,000
R:dr att under fem år räutefritt innehafvas, hvarefter detsamma skulle förräntas
efter fem procent och amorteras med sex procent årligen; till säkerhet för hvilket
lån erbjödes all bolagets egendom i ångbåtar, jordegendom, nybyggnader och inventarier,
uppgående till ett värde af 199,772 R:dr 2 öre och hvilket värde skulle
komma att icke obetydligt ökas, derest det begärda statslånet erhölles.
Såsom skäl till den gjorda framställningen har motionären hufvudsakligen
anfört, att, ehuru den s. k. jemtlands kommunikationsled redan vore öppnad för
allmänna trafiken, återstode dock ännu mycket för dess fullständiga ordnande.
Enligt ett vid motionen fogadt skriftligt yttrande, afgifvet af de för granskning
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
7
af bolagets räkenskaper utsedde revisorer, skulle nemligen 70,000 R:dr erfordras
för betäckande af den brist, som för bolaget uppstode, derest kommunikationsleden
skulle fullständigt ordnas. Det emellan Kongl. Maj:t och Kronan samt bolaget
den 8 Maj 1858 angående kommunikationsleden afslutade kontrakt ålade
visserligen bolaget skyldigheten att anskaffa de för trafiken behöfliga ångfartyg
och segelbåtar, så att transporten företrädesvis på de större sjöarne må kunna
bedrifvas med ångkraft; men bolaget hade dock ingen förpligtelse att ombesörja
trafiken öfver land mellan sjöarne, likasom bolaget borde anses hafva fullgjort sin
förenämnda skyldighet, om det med ångbåtar försett de två större sjöarne å leden,
nemligen Storsjön och Kallsjön. Då likväl bolaget insett, hvad erfarenheten, sedan
trafiken öppnats, jemväl ådagalagt, att någon lifiigare rörelse å leden icke
vore möjlig med mindre så ordnades, att passagerare och gods kunde öfver Anjansoch
Refsunds-sjöarne på ångbåt och dessutom, genom bolagets försorg, öfver land
mellan sjöarne befordras, emedan eljest väsendtliga olägenheter för trafiken måste
inträffa; hade bolaget redan för sistnämnda sjöar anskaffat tre ångbåtar med en
kostnad af R:dr 52,490: —
samt derjemte vid stationerna Melen, Upland, Sundet och Qvistle
inköpt jordegendom till indelning åt formän för sammanlagde
Derförutan hade bolaget, dels, i afsigt att underlätta möjligheten
af tullkammares inrättande vid Melen, låtit derstädes uppföra
byggnader, tjenliga till tullkammare-lokal och bostäder för tullförvaltare
och underbetjening, hvilket föranledt en ökad utgift af
dels, för att i flera uppgifna hänseenden förbättra kommunikationsleden,
förändrat rigtningen af den först uppgjorda vägplanen
närmast gränsen, hvilket föranledt byggandet af omkring
3,000 fot längre väg i ogynnsammare trakt, med tillökad
kostnad af
dels bekostat 2:ne i förslaget icke upptagna utfartsvägar för . .
eller tillhopa R:dr 104,019: —
Bolaget hade således utöfver det arbete, sorn vid kontraktets afslutande
varit afsedt, bestridt kostnader till belopp af 104,019 R:dr; och vore det med anledning
af detta förhållande, samt enär behofvet å ena sidan oundgängligen kräfde,
att kommunikationen hlefve fullständigt ordnad, men, å den andra, svårighet
funnes att på enskild väg anskaffa medel för betäckande af den brist, som skulle
uppstå, om en fullständig sådan anordning egde rum, som motionären gjort förenämnda
framställning.
Ehuru det om ifrågavarande kommunikationsleds tillvägabringande afslutade
kontrakt, bland annat, innehåller, att arbetet, till hvars utförande, lemnats ett
statsbidrag utan återbotalningsskyldighet af 244,500 R:dr, skulle i enlighet med i
nåder fastställd plan och kostnadsförslag af bolaget fullbordas, utan att anspråk
på ytterligare bidrag dertill af allmänna medel framgent kunde väckas, samt att
bolaget genom egna tillskott borde utgöra hvad utöfver statsbidraget erfordrades,
har dock Utskottet icke kunnat förbise den stora vigten deraf att, äfven om Staten
derför skulle få vidkännas någon ytterligare mindre kostnad, den ifrågavarande
kommunikationsleden genom Jemtland, till hvars vidare utsträckning från
Bräcke till Sundsvall Utskottet här ofvan tillstyrkt ytterligare statsbidrag, blir
ordnad på ett sådant sätt, att den kommer att motsvara det dermed åsyftade
ändamål. Då härtill nu blott erfordras ett låne-understöd, har Utskottet trott,
„ 25,829: -
„ 18,500; -
4,000: —
„ . 3,200: —
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
att Rikets Ständer icke borde undandraga sig att bevilja bolaget ett sådant understöd,
helst i motsatt fall lätteligen kunde äfventyras, att den redan färdiga kom
munikationsleden
komme att så litet motsvara sitt ändamål, att trafiken icke af
densamma sig begagnade, samt att, i följd deraf, trafikinkomsterna ieke blefve tillräckliga
att bestrida omkostnader och underhåll af den dyrbara anläggningen,
hvilken åter, om den erhölle nödig komplettering, dertill borde lemna full tillgång.
Då likväl Utskottet icke är i tillfälle att bedöma beskaffenheten af den säkerhet
för lånets återbetalning, som motionären uppgifvit, har Utskottet ansett att, om
det begärda lånet af Rikets Ständer beviljas, sådant må ske under vilkor att
Kongl. Maj:t skall ega bestämma den säkerhet för återbetalningen, sorn af bolaget
bör ställas. I öfverensstämmelse härmed får Utskottet alltså tillstyrka:
3:o.
att Rikets Ständer måtte bevilja Jemtlands kommunikationsaktiebolag
ett lån af Sjutiotusen Riksdaler, mot skyldighet för
bolaget att derå från lyftningsdagen erlägga fem procents årlig
ränta samt att, efter fem år från nämnda dag, å kapitalet
inom hvarje års slut afbetala sex procent af lånets ursprungliga
belopp, intilldess skulden blir till fullo betald; varande
åt Kongl. Majit öfverlemnadt att, innan lånet må utgiivas,
bestämma don säkerhet för detsammas återbetalning, som af
bolaget bör ställas.
Bland de betydligare väganläggningar, hvilka i Styrelsens för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader ofvanomförmälda generalförslag blifvit uppförda till
erhållande af särskilda statsanslag, enär den för deras utförande erforderliga kostnad
skulle komma att medtaga allt för stor del utaf vägbyggnadsfonden, ifall
understödet derifrån anvisades, förekommer dels en föreslagen väganläggning från
Öhrträsk till Fredrika kyrka och vidare derifrån till Åsele inom Westerbottens läo,
dels väganläggning mellan Åsele och Wilhelmina kyrkor inom samma län samt dels
väganläggning mellan Fredrika socken i Westerbottens län och Björna kyrkoby i
Wester-Norrlands län. Genom den förstnämnda af dessa väganläggningar, hvilken
redan uti Styrelsens för sistförflutna riksdag afgifna generalförslag fanns uppförd
till erhållande af statsbidrag, skulle från Åsele lappmark erhållas direkt förbindelse
med kusten. Kostnaden för den 137,720 fot långa sträckan mellan Öhrträsk,
dit väg redan är anlagd, och Fredrika kyrka är beräknad till 54,810 R:dr,
och för vägens fortsättning på 201,834 fots längd mellan Fredrika och Åsele till
80,120 R:dr. Hela företaget, som följaktligen utgör en väglängd af nära 9j mil,
skulle således komma att kosta 134,930 R:dr; och har Styrelsen härtill antecknat
ett statsbidrag af 100,000 R:dr. Beträffande åter väganläggningen mellan Åsele
och Wilhelmina kyrkor, hvilken utgör en fortsättning af den förra, är densamma
beräknad att för en längd af 6 mil 25,600 fot kosta 66,950 R:dr. Enär de småningom
allt mera befolkade och uppodlade lappmarks-församlingarne genom dessa
väganläggningar skulle erhålla en fullständig farväg till kusten, har Styrelsen ansett
äfven den sednare, längst in i lappmarken sig sträckande delen af väglinien
förtjena
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
9
förtjena uppmärksamhet, hvarvid dock Styrelsen anmärkt, att med verkställigheten
deraf borde anstå, intilldess att vägen mellan Öhrträsk och Åsele först blifvit
utförd, hvaremellertid Styrelsen för Åsele—Wilhelmina-vägen beräknat ett statsbidrag
af 50,000 R:dr. Vidkommande slutligen väganläggningen mellan Fredrika
socken och Björna kyrkoby, så är kostnaden för denna väganläggning, hvarmed
afses att åvägabringa förbindelse mellan förstnämnda socken och Örnsköldsviks
köping, beräknad till 148,850 R:dr för en väglängd af 6 mil 7,036 fot; och har
Styrelsen, som redan uti det före sistförflutna riksdag afgifna generalförslaget härför
antecknade ett statsbidrag af 100,000 R:dr, uti sitt sednaste förslag äfven uppfört
eu lika summa.
För väganläggningen från Öhrträsk till Fredrika och vidare till Åsele, äfvensom
för väganläggningen mellan Fredrika och Björna, gjordes redan vid sistförfluten
riksdag af enskilde motionärer framställningar om erhållande af nödigt
statsbidrag; och vid innevarande riksdag hafva inom Ridderskapet och Adeln
Herr v. Hedenberg, L A. (uti Mot. N:o 17), inom Borgare-Ståndet Herr G. W.
Cygnwus (uti Mot. N:o 48) samt inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Olof
Nilsson (uti Mot. N:o 12), från Westerbottens län, med erinran derom att saknaden
af kommunikatioiisanstalter inom Westerbottens läns lappmarker utgjorde ett
väsendtligt hinder för ortens uppkomst och förkofran, samt att genom väganläggningen
mellan öhrträsk och Åsele inuevånarne erhölle nu saknadt tillfälle att till
nedre landet framforsla och der afsätta sina produkter och i utbyte deremot anskaffa
och hemföra sina lefnadsförnödenhetcr, hemställt att, sedan de vägbyggnadsskyldige
åtagit sig att, emot åtnjutande,,af ett statsanslag af 100,000 R:dr,
utföra väganläggningen mellan Öhrträsk och Åsele kyrkor, Rikets Ständer måtte
till bestridande af utgifterna dels för berörda väganläggning, dels för fortsättningen
från Åsele till Wilhelmina kyrka, anvisa ett belopp af tillhopa 166,950 R:dr,
under vilkor att, sedan vägarne blifvit fullbordade, desamma skola af vederbörande
kommuner för framtiden underhållas. Derjemte har Riksdagsfullmägtigen
P. O. Hörnfeldt uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 41) föreslagit, att
Rikets Ständer lör väganläggningen mellan Fredrika och Björna kyrkor måtte
anvisa det af Väg- och Vattenbyggnads-styreisen derför tillstyrkta anslagsbelopp
100,000 R:dr Runt, under vilkor att ortens väghållningsskyldige innevånare utan
vidare statsbidrag anlägga och framdeles underhålla sagde väg.
Då, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län uti
sina rörande ifrågavarande vägarbeten gjorda underdåniga framställningar upplyst,
väganläggningen mellan Öhrträsk, Fredrika och Åsele företrädesvis är af vigt,
enär berörda socknar, hvarest folkmängden de sednare åren gått betydligt framåt,
för närvarande under sommartiden skola sakna all kommunikation med nedre
landet; har Utskottet, som icke förbisett behofvet af vägens fortsättande såväl
från Fredrika till Björna, som från Åsele till Wilhelmina kyrka, men likväl ansett,
att med sistnämnda båda väganläggningars utförande lämpligen bör anstå,
intilldess vägen mellan Öhrträsk och Åsele först blifvit fullbordad, funnit sig
böra hemställa:
4:o.
att Rikets Ständer, för anläggning af den föreslagna vägen
från Öhrträsk till Fredrika kyrka och vidare derifrån till Åsele
Bill. till R. St. Prat. 1862 Sf 1863. 4 Sami. 1 A/d. 3 liand. 3 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141,
inom Westerbottens län, måtte anvisa ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af Etthundra tusen Riksdaler att under instundande
statsregleringsperiod utgå med halfva beloppet eller
Femtio tusen Riksdaler, under förbindelse för vederbörande,
att icke blott behörigen utföra och fullborda ifrågavarande
väganläggning utan ock ansvara för densammas framtida
underhåll.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 256) har Riksdagsfullmägtigen
Eric Ersson från Geflebors län föreslagit, att Rikets Ständer för anläggande
af en väg från Letsbo by i Ljusdals socken till Samsjö kyrka i vestra
Helsingland måtte anslå tvåtredjedelar af den derför till 80,850 R:dr beräknade
kostnadssumma med 53,900 R:dr på de vilkor, som för arbetets framgång
kunna vara nödige. Enligt Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
generalförslag skulle berörda väganläggning, med en längd af 121,410
fot, afse att åvägabringa en förbindelse mellan Ramsjö socken, hvilken ännu är
i saknad af utfartsväg, och kuststäderna; och hade menigheterna förbundit sig att
sjelfva till arbetet bidraga med dagsverken och att, om vägen blefve anlagd, för
framtiden underhålla densamma. Derjemte har motionären, bland annat, upplyst,
att Ramsjö socken, som förut tillhört Ljusdals pastorat, dels i följd af sin vidsträckthet
och stora folkmängd, men synnerligast genom sin aflägsenhet, af omkring
5 mil från moderkyrkan, blifvit afsöndrad och nu utgör ett eget pastorat
med en folkmängd af mer än 800 personer, ännu till större delen bestående af
krono-nybyggare, hvilka i anseende till de betydliga kostnader, som den nybildade
församlingen måst använda på reparation och nybyggnad af pastorsboställe
och skolhus, ännu icke kunnat förkofra sig, synnerligast som bristen på kommu
nikationer
förhindrade samhällets utveckling. För tillryggaläggandet af det 5 mil
långa afståndet mellan Ramsjö och Ljusdals kyrka funnes nemligen endast 2| mil
från Ljusdal en smal och dålig byväg till sjön Rännan, hvarifrån all väg saknades,
utan måste socknemännen färdas återstående delen på nämnda sjö och vore,
i följd deraf, vissa tider af året alldeles afstängde från all beröring med andra orter;
på grund hvaraf, och då de stora jordlägenheter, som inom socknen funnes
att odla, icke kunde, i saknad af väg, komma till något gagn, motionären ansett
det ligga i Statens eget intresse att för ifrågavarande väganläggning lemna särskildt
anslag, helst densamma, i anseende till kostnadssummans storlek, icke
kunde påräkna att erhålla bidrag från den allmänna vägbyggnads-fonden.
Utskottet har, på de af motionären anförda skäl, hvilka finnas bestyrkta
af Utskottet tillhandakomne offentliga handlingar, funnit sig böra hemställa, att
Rikets Ständer på det sätt bifalla den gjorda framställuingen,
5:o.
att för anläggning af väg mellan Letsbo by i Ljusdals socken
och Ramsjö kyrka anvisas en summa af Femtio tusen Riksdaler,
att under nästinstundande statsregleringsperiod utgå
med Tjugofem tusen Riksdaler, under de vilkor, som varda
Stats- T Hskotte Is Utlåtande N:o 141.
11
föreskrifva för tillgodonjutande af de under denna riksdag för
andra dylika företag anslagna medel.
Riksdagsfullmägtigen Pehr Östman från Wester-Norrlands län, hvilken vid
de ‘2:ne sistförflutna riksdagarne motionerat anslag för anläggning af väg mellan
Fjäls lastageplats och Nordanå bro genom Hässjö, Ljustorps och Wiksjö socknar
af nämnda län, har, med hänvisning till sina föregående framställningar i ämnet,
uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 322; föreslagit, att Rikets Ständer
för berörda väganläggning måtte bevilja tvåtredjedelar af den härför beräknade
kostnad, 43,319 R:dr 85 öre, att med jemnad summa af 28,880 R:dr utgå under
tre år, med en tredjedel för hvarje, mot det att kommunen bidroge med
återstoden.
Enligt Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader generalförslag
skulle ifrågavarande väganläggning, som har en längd af 2 mil 664 fot och som
afser att bereda en genare förbindelse från kusten vid Indalselfvens utlopp till
det inre af landet, visserligen åstadkomma fördelar för de trakter, som den kominc
att genomlöpa, men vore likväl ej af den större allmänna vigt, att understöd till
utförandet borde utgå i samma proportion till beräknade kostnaden, som för omläggning
af redan befintlig backig väg.
Vid sådant förhållande anser Stats-Utskottet, lika litet nu, som under sistlidna
riksdag, något särskildt statsbidrag för berörda väganläggning böra beviljas,
utan föranlåtes
6:o.
afstyrka bifall å den derom väckta motion.
Med bifogande i transsumerad afskrift af ett utaf Landtmätaren O. A. Engblom
afgifvet betänkande, angående föreslagen väganläggning mellan Gideå by
och Trehörningsjö kyrka i Wester-Norrlands län har Riksdagsfullmägtigen P. O.
Hörnfeldt från samma län, uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 405)
föreslagit, att Rikets Ständer för nämnda väganlägging, hvarför kostnaden lärer
beräknats till 72,000 R:dr, måtte bevilja ett anslag af 50,000 R:dr, hvarjemte motionären
förbehållit sig att framdeles få till Utskottet inlemna Väg- och Vatteubyggnads-styrelsens
yttrande i ämnet, enär det af Landtmätaren Engblom upprättade
förslag med karta vid motionens afgifvande vore på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
pröfning beroende.
Då motionären ännu icke till Utskottet öfverlemnat några ytterligare handlingar
för frågans bedömande, får Utskottet, i följd af ärendets outredda skick,
hemställa:
12
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 141.
7:o.
att denna motion af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Under förutsättning att en företagen undersökning om anläggning af väg
från Sollefteå genom vestra delen af södra Ångermanland öfver Jemtland till Norska
gränsen blefve så afslutad, att. undersökningsinstrumentet kunde under riksdagens
lopp blifva tillgängligt, har Riksdagsfullmägtigen 11. Hansson från Westernorrlands
län (uti Motion N:o 485) föreslagit, att Rikets Ständer för en sådan
väganläggning måtte bevilja nödiga medel; men som motionären hvarken uppgifvet
den summa, som för ifrågavarande väganläggning skulle erfordras, eller
ingifvit någon handling, sorn närmare upplyser förhållandet dermed, hemställer
Utskottet:
8:o.
att Rikets Ständer må lemna ifrågavarande motion utan afseende.
Likaså har Riksdagsfullmägtigen P. A. Nyström från Westerbottens län,
under förbehåll att framdeles få till Utskottet aflemna nödiga handlingar rörande
ifrågasatt väganläggning mellan Jörns kapell i Westerbottens län och Arvidsjaurs
kyrka, (uti Motion N:o 511) begärt, att till denna väganläggning ett anslag af
15,000 R:dr måtte beviljas. Utskottet, som dock sedermera icke fått emottaga
några detta ärende rörande handlingar, hemställer:
9:o.
att motionärens framställning icke må till någon åtgärd
föranleda.
I uppgifvet ändamål att från Nasafjells silfvermalmgrufvor, belägna på 66j
graders nordlig bredd vid gränsen mot Norrige, 40 mil från Piteå, tillvägabringa
en utfartsväg genom Norrige till hafvet, har Herr af Wetterstedt, L , uti en inom
Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 255) föreslagit, att Rikets Ständer
måtte bevilja ett anslag af 10,000 R;dr att användas dels till verkställande af undersökning
och dels till bidrag för ett sådant vägarbetes utförande, i afseende
hvarå egaren af Nasafjells grufvor skulle förpligtas att för medlens behöriga användande
ansvara och redovisa.
Då den af motionären ifrågasatta väganläggning på andra sidan riksgränsen,
såvidt densamma påkallas för underlättande af varutransporter till och från
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
13
Nasafjells grufvor, synes vara af den enskilda beskaffenhet, att hvarken undersökningen
om vägens iäge eller sjelfva väganläggningen bör af Svenska Statsverket
till större eller mindre del bekostas, föranlAtes Utskottet
10:o.
afstyrka bifall å den härom väckta motion.
Sedan, uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län insänd
och förordad underdånig ansökan, Direktionen för det bolag, som, under benämning
af Östmarks—Fryksände kanalbolag, bildat sig för anläggning al båtled
jemte slussar mellan sjöarne Kläggen, Flaten och Kilen i Fryksdals härad af nämnda
län, eller från Östmarks kyrka till Thorsby bruk, i närheten af sjön Fryken, enligt
en af majoren D. W. Lilliehöök, upprättad plan, i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig Proposition
om beviljande till detta företag af ett statsbidrag, motsvarande tvåtredjedelar af
den till 55,393 R:dr beräknade kostnadssumman, men Kongl. Majit, efter det Styrelsen
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti häröfver afgifvet utlåtande,
framställt anmärkning deremot, att den ena af de i planen upptagne 2:ne slussar
blifvit föreslagen att byggas af trä, anbefallt Styrelsen förständiga vederbörande,
att de, sedan berörde plan blifvit, med iakttagande af hvad Styrelsen anmärkt,
omarbetad, egde att med förnyad underdånig ansökan i ämnet till Kongl. Majit
inkomma, så hade Styrelsen uti memorial den 2 December sistlidet år till Kongl.
Majit öfverlemnat en genom Landshöfdinge-embetet i Wermlands län insänd ytterligare
skrift, deruti ofvannämnda Direktion, med bifogande af nytt kostnadsförslag,
i underdånighet begärt att, då samma förslag uppginge till 86,779 Ridr, men aktieteckningen
för båtleden ej kunnat inom orten, hvars befolkning till större delen
utgjordes af fattiga personer, uppbringas till högre belopp än 18,760 Ridr, nådig
Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om beviljande af ett statsbidrag,
motsvarande skilnaden mellan nyssnämnda begge belopp, eller 68,019 R:dr. I
anledning af denna utaf Landshöfdinge-embetet förordade ansökning hade Styrelsen,
på anförda skäl, funnit sig endast böra i underdånighet tillstyrka, att ett statsbidrag
af 58,000 R:dr, ungefärligen motsvarande tvåtredjedelar af den i sistnämnda
förslag beräknade kostnad, måtte hos Rikets Ständer äskas; och hade Styrelsen,
i sammanhang härmed, hos Kongl. Majit i underdånighet anmält en från utsedde
ombud för Fryksdals härads öfre tingslags vägbyggnads-skyldige innevånare, likaledes
genom Landshöfdinge-embetet i länet, insänd och med dess förord beledsagad
underdånig ansökning, att Kongl. Majit behagade till Rikets Ständer göra framställning
derom, att för anläggning af ny väg mellan Östmarks kyrka och Kaikelandstorp,
nära Norska gränsen, måtte anvisas ett anslag, motsvarande tvåtredjedelar
af den summa, 53,397 Ridr, hvartill detta, i samband mod ofvanberörde kommunikationsled
stående företag, enligt en år 1858 af Kaptenen F. Palm upprättad
plan, beräknats komma att uppgå; hvarjemte Styrelsen, för egen del, jemte ti lils
ö,ii n agi f'v a nd e att vid granskningen af denna plan någon anledning till anmärkning
icke förekommit, i underdånighet tillstyrkt att, i händelse statsunderstöd
skulle för ofvanomförmälde kanal- eller båtled hos Rikets Ständer äskas, ett så
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
dant understöd äfven måtte för ifrågavarande väganläggning begäras till ett jemnadt
belopp af 35,600 R:dr.
I anledning af dessa framställningar bar Kongl. Maj:t, som inhemtat, att
motioner om anslag till ifrågavarande båtleds och väganläggnings utförande blifvit
hos Rikets Ständer väckta, låtit till Stats-Utskottet öfverlemna de rörande
detta ärende till Kongl. Maj:t inkomna handlingar.
Uti berörda inom Ridderskapot och Adeln af Friherre Cederström, R. (Mot.
N:o 214), inom Preste-Ståndet af Doktor Arrhenius (Mot. N:o 144), inom BorgareStåndet
af Herr A. A. Berger (Mot. N:o 249) och inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen
Georg Nyqvist (Mot. N:o 435) väckta motioner bar blifvit föreslaget,
att Rikets Ständer, dels för ofvanom förmälde båtled måtte bevilja ett anslag
utan återbetalningsskyldigbet af 68,019 R:dr, med vilkor att de, som tecknat
sig till deltagande i kostnaden för detta arbete, åtaga sig och ställa säkerhet för
detsammas utförande inom viss tid, dels ock till vägbyggnaden måtte anvisa tvåtredjedelar
af den till 53,397 R:dr härför beräknade kostnad med 35,598 R:dr, under
vilkor att tingslagets vägbyggnads-skyldige åtaga sig inom viss tid verkställa
ifrågavarande vägbyggnad.
Då de sålunda väckta förslagen om dels båt- och slussanläggning, dels vägbyggnad
stå i nära samband med hvarandra, har Utskottet ansett desamma här
böra i ett sammanhang komma under öfverläggning.
Beträffande dervid först frågan om statsanslag för utförande af båtleds- och
slussanläggningen, så har det icke undgått Utskottets uppmärksamhet att, om båtleden
blefve förenad med sjön Fryken, från hvilken densamma är skiljd på endast
en fjerdedels mils afstånd, så skulle derigenom tillvägabringas en oafbruten vattenkommunikation
af ganska betydlig utsträckning. Ehuru önskligt hade varit,
om en sådan förening kunnat tillvägabringas samtidigt med det nu ifrågavarande
företaget, har likväl Utskottet, vid det förhållande att båtleden i och för sig i allt
fall skulle utgöra en stor förbättring i ortens kommunikations-anstalter, samt då
dess utsträckning till sjön Fryken, om sådant skulle finnas af behofvet påkalladt,
framdeles kan ega rum, ansett den nu föreslagna båtleds- och sluss-anläggningen
vara af den vigt, att densammas tillvägabringande bör med statsmedel understödjas.
Då likväl, på sätt ofvan är nämndt, aktieteckningen hittills icke kunnat
uppbringas till högre belopp än 18,760 R:dr, skulle derutöfver erfordras ett statsbidrag
af 68,019 R:dr; men enär Utskottet under ärendets behandling fått giltiga
anledningar till det antagande att, om företaget understödjes med ett anslag utan
återbetalningsskyldigbet till ungefärligen tvåtredjedelar af den beräknade kostnadssumman,
detsamma, i enlighet med den uppgjorda planen, skall komma till
utförande, har Utskottet funnit sig böra på det sätt understödja de gjorda framställningarne,
att Utskottet hemställer:
liro.
det Rikets Ständer, för anläggning af båtled jemte slussar mellan
sjöarne Kläggen, Flaten och Kilen, i Fryksdals härad af
Wermlands län, eller från Östmarks kyrka till Thorsby bruk
i närheten af sjön Fryken, måtte bevilja ett mot tvåtredjedelar
af den derför beräknade kostnad ungefärligen svarande anslag
utan återbetalningsskyldigbet af Femtioåtta tusen (58,000)
Riksdaler, att utbetalas till det bolag, som genom kontrakt,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
15
hvilket sednast inom 1861 års utgång bör vara vederbörligen
afslutadt, förbinder sig att fullborda och för all framtid underhålla
ifrågavarande båtleds- och slussverks-anläggning.
Vidkommande derelter den föreslagna väganläggningen mellan Östmarks
kyrka och Kaikelandstorp vid Norska gränsen, hvilken väg enligt ofvanomförmälda
kostnadsförslag skulle för en sträcka af 57,364 fot medföra en anläggningskostnad
af 53,397 R:dr; så — och under förutsättning att denna väg, enligt hvad
upplyst blifvit, skulle komma att inom Norrige fortsättas till Grlommens dal — bar
Utskottet ansett anläggningen deraf medföra så stora fördelar, att densamma likaledes
bör med statsmedel understödjas; och Utskottet får alltså hemställa:
12:o.
att Rikets Ständer, för anläggning af väg mellan Östmarks
kyrka och Norska gränsen i närheten af Kaikelandstorp, måtte
anvisa tvåtredjedelar al den härför beräknade kostnad, att
utgå med, i jemnadt tal, Tretiofem tusen Riksdaler, under
vilkor, dels att vederbörande vägbyggnadsskyldige åtaga sig
att, mot åtnjutande af detta statsbidrag, ansvara för arbetets
utförande och vägens framtida underhåll, dels att, innan någon
del af anslaget får utbetalas, vederbörligt beslut bör vara
fattadt derom att vägen från Norska gränsen till Glommens
dal skall samtidigt utföras och fullbordas inom den tid Kongl.
Maj:t kan finna för godt i nåder bestämma.
Genom särskilda inom Riks-Ståuden väckta motioner, nemligen inom Ridderskapet
och Adeln af Herr Waern, J (Motion N:o 166), inom Preste-Ståndet af
Doktor Säve (Motion N:o 131), inom Borgare-Ståndet af Herr P. G. Alander (Motion
N:o 192) samt inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen K. M. Falk (Motion
N:o 456), hafva framställningar blifvit gjorda om beviljande af ett anslag å
150,000 R:dr för att användas till dels omläggning af, dels anläggning af ny väg
från Töreboda jernvägsstation till Mariestad. Såsom skäl härtill har blifvit anfördt,
bland annat, att, ehuru den från södra orterna norrut till Lyresta och
Hofva löpande landsväg vore belägen på endast 12,000 fots afstånd från Töreboda,
samt fråga om anläggning af en tjenlig utfartsväg från Töreboda till nämnde
landsväg, dit man nu endast på en mindre sockenväg kunde färdas, voro i laga
ordning anhängiggjord, måste man, för att komma till Mariestad, efter att hafva
passerat tvärtöfver Hofva-vägen, färdas vesterut på smala och backiga häradsoch
sockenvägar, till dess man vid Hasslerörs gästgifvaregård omsider träffar landsvägen
från Christinehamn till Mariestad, hvarförinnan man tillryggalagt tvåtredjedelar
af vägen från Töreboda; och utgjorde hela våglängden från sistnämnda ställe
till Mariestad omkring 2| mil, hvilken genom den föreslagna vägomläggningen
skulle kunna förminskas till lf mil. Som likväl betydligare dela)' af det vidsträckta
Wadsbo härad, genom hvilket vägen framlöper, icke skulle få någon
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
nytta af denna vägomläggning, enär dessa i följd af sitt läge, träffa jernvägen på
närmare håll, än vid Töreboda, vore från häradet icke att förvänta något väsondtligare
bidrag för vägomläggningen mellan sistnämnda ställe och Mariestad, af
o c?o O _ '
hvilken förnämligast nämnde stad samt jernvägstrafiken skulle hemta fördel.
Dessutom gjorde Staten daglig förlust genom den omväg postgången från Töreboda
öfver Mariestad, Lidköping, Wenersborg och Uddevalla m. fl. ställen mäste
underkastas, då naturligtvis postforslingen skulle kosta mindre om vägen vore
kortare och bättre, hvarigenom jemväl skjutslegans extra förhöjning vid Töreboda
kunde upphöra, hvarförutan en tidsbesparing af i medeltal 1-J timme vunnes, dels
genom vägens förkortning, dels genom undvikande af skjutsombyte vid Hasslerörs
gästgifvaregård. Då kanalfarten från Töreboda till Wenern erfordrade 6 timmar,
men vägen mellan Töreboda och Mariestad, om den blefve anlagd, kunde tillryggaläggas
på 1| timme, vunnes derigenom ock en väsendtlig fördel för trafiken
å jernvägen.
Enligt ett af Distrikts-chefen, Majoren C. A Grafström i sistlidne Februari
uppgjordt, utaf karta åtföljdt och till Utskottet aflomnadt kostnadsförslag för ifrågavarande
väganläggning, skulle hela väglängden mellan Töreboda och Mariestad
komma att uppgå till 1 mil, 23,760 fot, hvaraf 3,980 fot gammal landsväg; och
är kostnaden för den nya vägens anläggning beräknad till 118,539 R:dr, till hvilket
belopp Herr Wtern, uti en till Utskottet ingifven skrift, förklarat sig inskränka
det i haus motion först begärda anslagsbeloppet.
Ehuru Utskottet icke förbisett, att äfven för det allmänna fördelar skulle
vinnas genom den föreslagna vägomläggningen, anser dock Utskottet detta företag
vara af sådan beskaffenhet, att detsamma onekligen bör af orten bekostas. Utskottet
vill icke motsäga den af en bland motionärerne framställda åsigten att
“en landsväg i möjligaste raka sträckning till Töreboda, och närmande sig egenskap
af chaussée, är hvad staden Mariestad ovilkorligen behöfver, om den skall
“förmå hålla sig uppe efter jernvägens uppkomst och den fördelning af rörelsen,
“som deraf blifvit en följd.a Utskottet vill icke heller förneka hvad samme motionär
anfört om stadens behof af “den möjligaste nära förbindelse med stambanan“,
och att “en bibana dertill vore ändamålsenligast.“ Men just dessa förhål1
anden synas ock obestridligen tala derför, att en landsväg eller chaussée för befordrande
af dessa lokala intressen icke bör uteslutande på Statens bekostnad anläggas.
Då dertill kommer, att frågan om lämpligaste sättet att uppfylla ortens
behof i förevarande hänseende icke varit underställd hvarken Kongl. Mij:ts eller
Styrelsens öfver allmänna Yäg- och Vattenbyggnader skärskådande och pröfning,
anser sig Utskottet ega giltiga skäl
13:o.
att afstyrka bifall till de i ofvanberörda motioner gjorda framställningar.
För åstadkommande af en bättre och kortare förbindelse från Lagaå-dalen
till södra stambanan, har undersökning om och plan för en väganläggning från
Bolmens strand till Wieslanda station å nämnda stambana inom Kronobergs län,
blifvit
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
17
blifvit uppgjord af Chefen för södra väg- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren
Remmer, hvilken plan upptager 3:nc hufvudafdelningar, nemligen:
a) väg från stranden af Bolmen till Ljungby köping, 40,000 fot lång, beräknad
att kosta R:dr 62,614: —
b) väg från Ljungby till Wäraboda bro, 48,200 fot, med en
kostnad af
101,100: —
c) väg från Wäraboda till Wieslanda, 56,800 fot, för . . . „ 63,325: —
eller tillhopa 4 mil 1,000 fot, kostande R:dr 227,039: —
Till utförande af detta arbete bade ortens innevånare, uti en till Kongl.
Maj:t i sistlidnc Augusti månad ingifven underdånig ansökan, begärt ett statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet, motsvarande hela byggnadskostnaden, hvilken
underdåniga ansökan blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs
län, på grund af ortens medellöshet, förordad så till vida, att åtminstone största
delen af kostnaden piåtte såsom anslag beviljas; och har Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader jemväl ansett företaget vara af stor vigt för den fattiga
och idoga befolkningen i denna aflägsna ort, hvarest vidsträckta odlingslägeuheter
och andra tillfällen till förökad industri icke så, som vederborde, för närvarande
begagnades, hufvudsakligen i följd af bristande kommunikationer. Som
likväl intressenterne icke erbjudit sig att sjelfve deltaga i eller bekosta någon del
af arbetet, hade Styrelsen ansett sig höra i det underdåniga generalförslaget endast
omnämna vägiöretaget, utan att för dess utförande anteckna något bestämdt
belopp.
Sedermera hafva, uti väckta motioner, nemligen inom Ridderskapet och
Adeln af Grefve Mörner, Carl (Mot. N:o 104), inom JPreste-Ståndet af Kontraktsprosten
Palmlund (Mot. N:o 122), med hvilken sig förenat Biskop Hultman och
Prosten Lundholm, samt inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Sven Heurlin
(Mot. N:o 500), framställning blifvit gjord, att som ortens innevånare numera erbjudit
sig att till £:del eller mod 75,679 R:dr bidraga till vägarbetets utförande
samt sålunda syntes hafva fullgjort hvad skäligen af dem kunde fordras för vinnande
af behörigt afseende å deras framställning, Rikets Ständer måtte, för ifrågavarande
vägauläggning bevilja ett. anslag, motsvarande f:delar af den beräknade
kostnaden, att utan återbetalningsskyldighet utgå antingen på en gång med 151,360
R:dr, eller i tre terminer, med vilkor att intressenterne i företaget förbinda sig
bekosta den öfriga tredjedelen, 75,679 R:dr.
Ehuru onekligt är, att ifrågavarande väganläggning genom det på kommunikationer
mindre väl lottade Sunnerbo härad, som består af 23 socknar med en
folkmängd af 36,000 personer, skulle för orten medföra betydande förmåner, anser
dock Utskottet, i betraktande af den, i förhållande till våglängden, betydliga
kostnad, hvartill densamma skulle komma att uppgå, samt då den föreslagna vägens
utförande icke kan antagas komma att i någon betydligare mån gagna någon
annan del af landet, än den, som af vägen skulle genomlöpas,
14:o.
sig icke kunna till de väckta motionerna tillstyrka bifall.
llili. till R. St. Prot. 1862 1863. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 3 Haft. 3
18
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 141.
Riksdagsfullmägtigen J. G. Wasmouth från Stockholms län har uti en inom
Bonde-Ståndet Täckt motion (N:o 470) hemställt, att Rikets Ständer måtte för utläggning
till erforderlig bredd af vägen från Järla till Nyvarp och Bullandö å
Wermdön anvisa det belopp, hvartill kostnaden derför, enligt vederbörligt, kostnadsförslag,
beräknades komma att uppgå.
Ehuru motionären uti en till Stats-Utskottet i sistlidne Mars månad ingifven
skrift, med tillkännagifvande att kostnadsförslag för arbetets utförande ännu
ej kunnat anskaffas, begärt uppskof med frågans behandling intilldess de behöfliga
handlingarne kunde erhållas och till Utskottet aflemnas; anser Utskottet, som ännu
icke fått emottaga några sådana handlingar, sig icke böra längre uppskjuta frågans
behandling, utan hemställer,
15:o.
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
B) Brobyggnader.
Sedan Kongl. Maj:t, uti Sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, för uppförande af en jernbro öfver Sagån vid Nyqvarn i Upsala län
samt deraf föranledd vägomlägguing, äskat ett anslag af 52,100 R:dr, under tillkännagifvande,
att Kongl. Maj:t framdeles ville till Rikets Ständer i frågan aflåta
särskild nådig framställning; har Utskottet från samtliga Riks-Stånden fått emottaga
remiss å Kongl. Maj:ts den 25 November sistlidet år, rörande berörda brooch
vägbyggnad aflåtna nådiga Proposition, hvilken blifvit intagen under N:o 44
uti Usta Sami. af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll. Med hänvisning till den
fullständiga utredning, som innefattas uti berörda nådiga Proposition, får Utskottet
här endast i korthet återgifva det hufvudsakligaste af hvad som för frågans
bedömande är oundgängligen nödigt att känna.
Nyqvarns qvarn, belägen vid Sagån i Tillinge socken, Åsunda härad och
Upsala län, samt den derinvid uppförda bro å allmänna landsvägen mellan Enköping
och Westerås, hafva af ålder tillhört Kronan. Tiden då bron, som är sammanbyggd
med q värnens damm och islafvar, först anlades, har icke kunnat utredas
och icke heller på hvilkens bekostnad den blifvit byggd. Att nybyggnad af
bron skett på 1690-talet, inhemtas, bland annat, af Kongl. Brefvet den i8 April
1695, hvari stadgades, att allmogen i Åsunda härad skulle derefter framgent vidmagthålla
nämnda bro utan någon vidare Kronans bekostnad. Denna bestämmelse
förändrades dock sedermera genom Kongl. Brefvet den 2 Maj 1699, uti hvilket
bref, jemte det föreskrift meddelades, att bropenningar skulle för öfverfarten
erläggas af ståndspersoner, men ej af allmogen, tillika förklarades att, såvida de
inflytande bropenningarne icke voro tillräckliga till brons underhållande, Åsunda
häradsboer skulle uppfylla bristen. Uppbörden af dessa bropenningar, för hvilka
taxa sednast blifvit af Kongl. Maj:t fastställd den 6 April 1842, har genom Kammar-kollegii
försorg varit utarrenderad för Kronans räkning, och afslulades härom
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
sednast kontrakt den 27 Augusti 1857 på femton års tid mot en arrende-afgift af
345 Ridr årligen. På 1830-talet väcktes af häradsboerne fråga om befrielse från
berörda åliggande att underhålla bron, och blefvo häradsboerne genom nådigt Bref
den 27 April 1840 befriade från skyldigheten att underhålla Nyqvarns qvarndamm
jemte dervarande islafvar, såsom tillhörande qvarndammen; hvarjemte Kongl. Maj:t,
på grund af § 8 i 25 Kap. Byggninga-Balken och ofvanberörda nådiga Bref af
den 2 Maj 1699, förklarade, att så länge Kronan fortfarande komme att åtnjuta
inkomsten af bro-afgifterna vid Nyqvarn, Åsunda häradsboer, endast såvida denna
inkomst icke blefve tillräcklig till bestridande af kostnaderna för brons underhållande,
skulle med då erforderliga dagsverken och körslor dervid biträda, äfvensom
att, när framdeles kunde varda nödigt att anvisa medel till brons ombyggnad,
Kongl. Majit, uppå skoende anmälan, ville vara betänkt på beredandet af härtill
nödig tillgång samt i fråga om häradsboernes befrielse från bidrag med körslor
och dagsverken till denna ombyggnad vidare förordnande meddela.
Sedan Öfver-intendents-embetet i slutet af år 1859 fästat Kongl. Majits nådiga
uppmärksamhet derå att, oaktadt Nyqvarns bro år 1857 blifvit reparerad
med en kostnad af 1,952 R:dr, mera genomgripande åtgärder för ett fullständigt
iståndsättande af bron vore af behofvet högeligen påkallade, men att reda och säkerhet
i fråga om brons framtida vidmagt.hållandc icke kunde vinnas förr än det
nuvarande invecklade förhållandet uppkörde och bron gjordes oberoende af qvarnanläggningen,
hvilket åter icke läte sig göra med mindre bron flyttades till annat
ställe och nybyggdes på ett med vatteubyggnadskonstens närvarande utveckling
öfverensstämmande sätt; uppdrog Kongl. Majit under den 13 Januari 1860 åt
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader att genom sakkunnig person
låta verkställa besigtning och undersökning af Nyqvarns bro samt derefter inkomma
med underdånigt förslag vare sig till brons iståndsättande eller ombyggnad;
i följd hvaraf, och sedan sådan undersökning blifvit förrättad, Styrelsen under
den 14 September samma år till Kongl. Majit öfverlemnade ett af förrättningsmannen
afgifvet, utaf plan- och profilkartor åtföljdt betänkande, hvaraf hufvudsakligen
inhemtas, att ifrågavarande bro, som mellan landfästena har en längd
af 233 fot, i anseende till grundmurarnes dåliga beskaffenhet vore i behof af en
fullständig ombyggnad, men att, med bibehållande af brons nuvarande läge, en
sådan ombyggnad icke kunde verkställas utan att qvarndammarne, med hvilka
bron blifvit sammanbyggd, på samma gång underginge ombyggnad, hvarigenom
åter arbetet, för hvars verkställande dessutom betydande lokala svårigheter mötte,
skulle väsendtligen fördyras, samt att en ny bro skulle med vida mindre kostnad
kunna uppföras å egorna till den söder om Nyqvarn belägna Östanbro by, genom
hvilken förändring icke blott en minskning af 130 fot i brons hela längd,
utan äfven en förkortning af 3,752 fot i allmänna landsvägens längd skulle beredas,
samt att undersöknings-förrältaren på grund häraf föreslagit, att ny bro
måtte å berörda ställe uppföras, för hvilket ändamål omläggning af allmänna
landsvägen erfordrades på en sträcka af 7,296 fot; varande kostnaden härför beräknad
till 44,600 Ridr, deraf 32,100 Ridr för sjelfva brobyggnaden och 12,500
Ridr för vägomläggniugen; hvarjemte Styrelsen för egen del, på anförda skål, förordade
gillandet af vägomläggningen och brobyggnaden.
Nid underdånig anmälan häraf, den 12 Oktober förenämnda år, förständigades
Kammar-kollegium att till Kongl. Majit skyndsamt inkomma med underdånigt
utlåtande, huruvida anledning förefunnes att, i sammanhang med den väckta
frågan om brons skiljande från qvardainmen och vägens omläggning, i laga ord
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
ning påyrka häradsboernes tillförbindande att, då den gamla bron måste ombyggas,
uppföra en ny på ena eller andra stället, mot uppbärande af bropenningar.
Uti sitt, till åtlydnad häraf, den 13 December 1860 afgifna utlåtande tillkännagaf
bemälde Kollegium, på anförda skäl, att Kollegium funné sig sakna anledning
att i underdånighet tillstyrka, det talan i berörda syftning mot häradsboerne
blefve anhängiggjord; hvaremot Kollegium hemställde, huruvida icke Asunda
och Ytter-Tjurbo häradsboer, inom hvilket sistnämnda, i Westmanlands län belägna
härad en del af den föreslagna vägen konime att anläggas, borde genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes föranstaltande i ämnet höras och yttrande afgifva,
i hvad mån de vore villige att till omförmälda nya bro- och vägbyggnadsarbetens
utförande bidraga samt desamma för framtiden underhålla; hvarefter, vid
ärendets föredragning den 25 Januari 1861, Kongl. Maj:t förklarade att, vid de af
Kammar-kollegium upplysta förhållanden, skäl icke vore förhanden att i laga ordning
påyrka vederbörande häradsbocrs förpligtande att ensamme bekosta den
ifrågaställa nya brobyggnaden jemte väganläggningen; men då häradsboerue voro
enligt lag skyldige att underhålla den hittills begagnade vägen, hvars omläggning
och förkortning nu blifvit ifrågaställd, äfvensom Åsunda häradsboer, enligt äldre
stadganden, varit förpligtade att bidraga till vidmagthållande af Nyqvarns bro,
fann Kongl. Majit — till förekommande af vidare tvist och osäkerhet i denna
fråga, i händelse ny broanläggning komme till stånd — häradsboernes förbindelse
att underhålla denna bro jemte den föreslagna nva vägen böra för framtiden
otvetydigt bestämmas, samt vederbörande häradsboers yttrande inhemtas, i hvad
mån de kunde vara villige att biträda vid dessa nya arbetens utförande; och anbefalldes
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala och Westmanlands län att
föranstalta derom, att häradsboerne blefve i ämnet hörde, hvarvid desse borde i
vissa uppgifna hänseenden afgifva yttrande.
Sedan häradsboerne till följd häraf lått tillfälle att vid behörigen utlysta
sammanträden i frågan sig yttra, förklarade
Asunda häradsboer, att, hvad anginge den föreslagna vägomläggningen,
häradsboerne ansåge sig deraf icke hafva så stor fördel, att de, oaktadt väglängden
blefve kortare och underhållet sålunda mindre kostsamt, ville till densammas
anläggande bidraga, hvaremot häradsboerne åtoge sig att, sedan vägen blifvit anlagd
och afsynad, densamma, så vidt den sträcker sig inom Åsunda härad, för
framtiden underhålla mot befrielse från skyldigheten att vidmagthålla den gamla
vägen; samt att, beträffande brons ombyggnad, liäradsboerne saknade förmåga att
deruti deltaga, men att, ehuru deras skyldighet att underhålla den gamla bron
vore tvifvel underkastad, enär Kronan uppbure arrendet af såväl qvarnen som
bro-afgifterna, hvilka sednare numera jemväl af allmogen i häradet erlades vid
brons öfverfart, häradsboerne likväl vore villige att för framtiden åtaga sig den
nya brons underhåll, dock under åtskilliga, i Kongl. Majlis Proposition närmare
uppgifna vilkor, hvaribland: att bron skulle uppföras af jern i stället för af trä;
att häradsboerne för everldliga tider tillerkändes rättighet att uppbära bropenningar
af trafikerande enligt nu gällande taxa; att häradsboerne under de första tio
åren efter brons fullbordande skulle vara befriade från skyldigheten att ansvara
för iståudsättandet af de skador, som genom brokistornas sättning möjligen å bron
kunde uppkomma; samt att häradsboerne för framtiden befriades från skyldigheten
att underhålla nuvarande bron; och
Ytter-Tjurbo häradsboer, att, om nya vägen blefve på Statens bekostnad
anlagd och derefter i laggildt skick åt dem öfverlemnad, do ville åtaga sig fram
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
21
deles underhålla den inom häradet löpande del af samma väg, mot vilkor af befrielse
från byggnads- och underhållsskyldighet af gamla vägen från nuvarande
bron vid Nyqvarn till det ställe, der den sammanträffade med nya vägen.
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, i nåder anbefalld att
inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af de vilkor och förbehåll, Åsunda
häradsboer fästat vid åtagandet af skyldigheten att för framtiden underhålla den
ifrågasatta nya bron samt att tillika meddela upplysning angående den tillökning
i redan beräknad uybyggnadskostnad, som brons uppförande al jern, i stället för
af trä, kunde anses medföra, och derjemte uppgifva den ungefärliga underhållskostnaden
för bron i ena och andra hänseendet, äfvensom huruvida denna kostnad
skulle kunna bestridas genom den nu årligen ingående arrende-afgiften, 345
# O ^ ö ^ ® . .
Riksdaler Riksmynt, hade i anledning deraf, uti memorial af den 16 sistlidne Juli,
i underdånighet anfört: att brons uppförande af jern i stället för trä skulle genom
dess derigenom vunna längre bestånd och mindre underhållskostnad medföra
en framtida vinst, mer än motsvarande den större anläggningskostuaden; att hvad
den sistnämnde anginge, skulle öfverbyggnaden med jernbjelkar komma att medföra
en tillökning af 7,000 Riksdaler i den förut beräknade anläggningssumman
eller höja denna till 39,600 Riksdaler för sjelfva bron och till 52,100 Riksdaler
för både bro och väg; att, beträffande underhållskostnaden, denna, om bron byggdes
af jern, icke torde komma att i medeltal per år uppgå till bro-arrendets nuvarande
belopp, men deremot, om bron uppfördes af trä, ej kunna uppskattas till
mindre än 400 Riksdaler årligen, uti hvilken kostnad dock icke vore inberäknad
den måhända hvart tjugonde år återkommande kostnaden för brostolarnes förnyande;
samt att Styrelsen derföre hyste den åsigt, att den ifrågaställa brobyggnaden
borde företrädesvis af jern uppföras.
Euär Nyqvarns bros bristfälliga beskaffenhet måste i hufvudsaklig mån till—
skrifvas den omständigheten, att brobyggnaden blifvit uppförd å dammarne och
de så kallade islafvarne för den der befintliga, Kronan tillhöriga qvarn, samt
dessa dammar och islafvar, af hvilkas fasthet brobyggnaden är beroende, icke äro
dugliga till grund oell stöd för ny bro; har Kongl. Majit, med fästadt afseeude
derjemte på den ej oväsendtliga förbättring och förkortning af allmänna landsvägen
mellan Westerås och Enköping, som skulle vinnas genom bros uppförande å det
föreslagna stället, funnit den nya brobyggnad öfver Bagån, hvars utförande af
oundgängligt behof påkallas, böra till nämnda ställe, den söder om Nyqvarn belägna
byn Östanbro, förläggas; men då, hvad angår kostnaden för detta arbete,
Kongl. Majit den 27 April 1840 i nåder förklarat Sig vilja vara betänkt på beredandet
af de till brons framtida ombyggnad erforderliga medel, samt, vid
slikt förhållande, häradsboerne icke kunde anses vara till uppoffringar för detta
brobyggnads- och deraf föranledda väganläggnings-företag beredde, hvadan det af
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader väckta förslag om häradsboernes
åläggande att med en tredjedel af vägbyggnads-kostnaden deri deltaga, äfvensom
att arbetet borde genom en af dem vald arbets-direktion utföras, icke syntes
vara lämpligt, har Kongl. Majit, som ansåge ifrågavarande brobyggnad och dertill
hörande väganläggniug böra i sin helhet med statsmedel åstadkommas genom bcmäldc
Styrelses försorg, med fä.stadt, afseende å den större varaktighet som en bro
af jern erbjuder, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att, på sätt ofvan är nämndt,
till ifrågavarande allmänna arbetens utförande bevilja en summa af Femtiotvåtusen
Etthundra Riksdaler, samt att, i anseende till förhanden varande fara för
brons rasande, hela anslaget må anvisas till utgående under loppet af år 1864;
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
hvarjemte, och då, sedan brobyggnaden blifvit fullbordad och efter behörig afsyning
godkänd, binder icke borde möta för underhållskostnadens bestridande af
Åsunda häradsboer, Kongl. Maj:t förklarat att, derest de icke godvilligt sig sådant
åtoge, talan borde, på föranstaltande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet,
i laga ordning väckas om deras förpligtande dertill; och har Kongl. Maj:t slutligen,
med afseende å det binder för trafiken, som genom den nuvarande bropenninge-uppbörden
uppstår, för Sin del funnit lämpligast vara, att vid arrende-tidens
slut, midfastan 1873, densamma i hvad fall som helst må komma att upphöra.
Yid pröfningen af förevarande fråga har Utskottet ingalunda förbisett att,
på sätt Kammar-kollegium uti sitt den 13 December 1860 afgifna, ofvan åberopade
utlåtande anfört, ifall ny bro komme att uppföras på det vid undersökningen
föreslagna eller annat lämpligt ställe, häradsboerne tilläfventyrs icke kunna
förpligtas att uppföra en så kostsam bro, som förslaget afser, samt att tvifvelaktigt
är, huruvida, med afseende å hittills varande, från äldre tider fortgående
förhållanden, de kunna tillförbindas att i vidsträcktare mån, än nu gällande föreskrifter
rörande Nyqvarns bro förmå, så länge kronoqvarnen derstädes finnes, deltaga
med körslor och dagsverken vid den nya brons byggnad, likasom ovisst kan
vara, huruvida, derest bropenninge-uppbörden skulle på häradsboerne öfverlåtas,
sådant kan lagligen föranleda till deras förpligtande att brobyggnaden jemte väganläggningen
ensamme bekosta, bolst Kongl. Majit genom ofvan omförmälda nådiga
Bref af den 27 April 1840 förklarat Sig vilja vara betänkt på beredandet af
de till brons framtida ombyggnad erforderliga medel. Men om ock häradsboerne,
i följd af dessa förhållanden, kunna ega giltiga skäl att icke godvilligt åtaga sig
ett onus, från hvilket de tro sig vara lagligen befriade, torde dock Statsverkets
skyldighet att bekosta brobyggnaden och vägomläggningen icke kunna, vid betraktande
af innehållet utaf 8 § 25 Kap. Bygguinga-Balken, anses så obestridlig,
att Staten bör efterskänka sin rättighet att af häradsboerne i detta hänseende erhålla
det biträde, som kan dem lagligen åligga. Utskottet anser derför billigt,
att, om Staten åtager sig att utan häradsboernes betungande helt och hållet bekosta
ifrågavarande brobyggnad och vägomläggning, Staten åtminstone för all
framtid bör frikännas ej mindre från skyldighet att underhålla samma bro och
väg samt att framdeles ombygga bron, hvilken skyldighet bör af häradsboerne,
utan rättighet att uppbära bropenningar, fullgöras, än ock från skyldigheten att
underhålla gamla bron; hvadan, och derest häradsboerne, å nyo hörde, skulle
undandraga sig att godvilligt åtaga sig ansvarighet för nya brons och vägens underhåll
samt brons framtida nybyggnad, Utskottet anser, att rättegång bör mot
dem anhängiggöras för att utröna om och i hvad mån de hafva skyldighet att
deltaga i kostnaderna för den nu ifrågakommande brobyggnaden och vägomläggningen
samt ansvara för brons och vägens framtida underhåll. På alla dessa skäl
anser sig Utskottet böra hemställa:
16:o.
att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:t uti ofvanberörda
nådiga Proposition äskat, måtte till Kongl. Maj:ts
disposition anvisa en summa af Femtiotvå tusen Etthundra
Riksdaler, att användas för att på lämpligt ställe i trakten af
Nyqvarn öfver Sagån uppföra en bro af jern samt verkställa
deraf påkallad omläggning af allmänna landsvägen; börande,
