# ID: svediakorp-gov2421
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 118,695
# sentences: 2,341
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


limm
TILL
PROTOKOLL
VID
liftag lena Riksdagen i Stockholm
Aren nels
FJEBDE SAMl/IIkEI.
1= Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Ståts-Utskottets Utlåtande JV& 171.
i
JW 171.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, i fråga om ersättning
af Statsverket till 3:ne ofjicers-enkor för innehållen aflöning
för deras numera aflidne män under krigsfångenskap.
(V. A.)
Uti högstberörda den 24 Oktober sistlidet artill Rikets Ständer aflåtna och af
samtliga Riks-Ständen till Stats-Utskottet remitterade nådiga skrifvelse (N:o 15),
har Kongl. Maj:t behagat i nåder meddela hurusom Löjtnanten vid f. d. Armeens
Flottas Sveaborgs eskader, Kapitenen Johan Fredrik Standertskjölds enka Johanna
Wilhelmina Standertskjöld, född Mellin, i underdånighet anhållit, att, ehuru hon
försummat att inom föreskrifven tid före utgången af år 1860, väcka anspråk pä
utbekommande af den del utaf hennes mans aflöning, som under hans vid Sveaborgs
öfvergång är 1808 iråkade fångenskap blifvit inni hällen, Kongl. Maj:t likväl, med
afseende derå, att denna försummelse härledde sig från okunnighet 0111 det beslut,
hvarigenom henne blifvit tillerkänd en sådan rättighet och dä samma okunnighet
vore desto mer ursäktlig, som något tillkännagifvande af berörda beslut icke blifvit
i Finska tidningarne infördt, måtte täckas af gunst och nåd tillåta sökanden, hvilken
vore i Finland boende, att ännu få anmäla sig hos Stats-kontoret, för att derstädes
göra sin rätt gällande.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Stats-kontoret, anfört:
att, enligt Kongl. Brefvet den 24:de Juli 1857, Rikets Ständer, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, beslutat att, för godtgörande af
innehållen och till Statsverket indragen aflöning för de under krigsåren 1806—1810
fångne ogifte officerare och underofficerare m. fl. en summa af 21,600 R:drR:mt på
förslag skulle ä allmänna indragningsstaten uppföras till Kongl. Maj-ts disposition,
att användas till gäldande af sådana fordringar af nämnda beskaffenhet, hvilka inom
slutet af är 1860 i behörig ordning anmäldes och styrktes;
att hvad som af detta anslag icke blifvit, för det afsedda ändamålet användt
måste, likasom öfriga besparingar ä förslagsanslagen för år 1860, i sistnämnda års
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 1 Haft. 1
2
Ståts-Utskottets Utlåtande JW lil.
Rikshufvudbok tillgodoföras Riksgälds-kontoret, hvadan några medel af samma anslag,
ehuru stäldt till Kongl. Majits disposition, ieke vidare vore för ändamålet
tillgängliga; samt
att, vid sådant förhållande, syftemålet med sökandens underdåniga anhållan
icke skulle vinnas, om, på sätt begärdt blifvit, henne meddelades nådigt tillstånd
att, utan hinder af den försutna tiden, få hos Stats-kontoret anmäla sig för att söka
göra sin rätt i berörda afseende gällande, en åtgärd, som dessutom vore i strid
med det af Rikets Ständer vid anslagets beviljande fästade vilkor beträffande tiden,
inom hvilken ifrågavarande fordringsanspråk borde anmälas och styrkas; — hvadan
Stats-kontoret hemställt, att sökandens anhållan måtte lemnäs utan afseende.
Då emellertid af de ansökningen bifogade samt öfriga i Stats-kontoret tillgängliga
handlingar och räkenskaper inhemtats:
att Löjtnanten Standertskjöld år 1808 varit kommenderad till Sveaborg och
blifvit vid dess Öfvergång fängen och afförd till staden Rostow i Jaroslawska guvernementet,
hvarifrån han år 1809 återvändt till Finland och år 1810 erhållit afsked
ur Svensk tjenst med kapitens-grad:
att den 31:ste Mars 1810 för Standertskjöld, dä ännu ogift, blifvit utfärdad
anordning å hälften af innestående lön för 2:dra, 3:dje och 4:de qvartalen 1808
samt hela året 1809, utgörande, efter 40 R:dr för år, 70 R:dr Banko eller 105
li:dr R:mt.
ätt Standertskjöld den 23 Februari 1815 ingått äktenskap med sökanden
samt den 4 Juni 1820 aflidit, elterlemnande, jemte enka, 2 minderåriga barn, och
att sökanden, sorn är född den 6 September 1786, belunno sig i torftiga omständigheter,
utan åtnjutande af någon pension;
så och ehuru genom det ofvanstående icke kunde anses vara behörigen ådagalagt
till hvad belopp ifrågavarande aflöning blifvit innehållen och kommit Statsverket
till godo, helst närmare upplysning saknades om tiden, då Standertskjöld
återkommit från fångenskapen, hade Stats-kontoret öfverlemnat till Kongl. Majds
nådiga pröfning om icke, då efter ali sannolikhet ett den utanordnade delen af aflöningen
för åren 1808 och 1809 motsvarande belopp, 105 R:dr Runt, af samma aflöning
hos Statsverket ännu innestode, samt med afseende ä de bevekande omständigheter,
som för öfrigt förekommit, någon gratifikation kunde sökanden i nåder
tilläggas att utgå af 4:de eller 7:de Hufvudtitelns anslag till extra utgifter.
Likaledes hade enkan efter f. d. Kapitenen vid f. d. Arméens Flottas Sveaborgs
eskader Majoren Henrik Gustaf Standertskjöld, Jeanette Standertskjöld, född von
Törne, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att sedan hon, som äfven är i
Finland boende, hos Stats-kontoret begärt att utbekomma den andel af aflöningen
för hennes man, som innehållits under det han, efter Sveaborgs öfvergång, hållits i
Rysk fångenskap, men ansökningen om medlens utbekommande, i anseende till den
vintertiden försvårade postgången emellan Sverige och Finland, skulle hafva till
Stats-kontoret inkommit efter preskriptionstidens utgång den 31 December 1860, af
hvilken orsak något afseende derå icke kunnat fästas, Kongl. Majit måtte täckas af
gunst och nåd tilldela sökanden, hvilken är född den 2 November 1788, en gratifikation,
motsvarande den innehållna löneandelen.
I anledning häraf hade Stats-kontoret, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
jemte upplysning att någon sä beskaffad ansökning, som af enkan Standertskjöld
blifvit omförmäld, hvarken före eller efter ofvannämnda proskriptionstids utgång lill
Stats-kontoret inkommit, i underdånighet anfört: att af handlingarne väl inhemtats,
Stats-Utskottets Utlåtande ,yW 171.
3
det Majoren Standertskjöld, som den 16 November 1801 befordrades till Kapiten vid
Arméens Flottas Sveaborgs eskader och under 1808 kommenderades till Sveaborg,
vid denna fästnings öfvergång blifvit fången och derefter afförd till staden Rostow
i Jaroslawska guvernementet, äfvensom att han år 1810 med majsrs-grad erhållit
afsked ur Svensk krigstjenst och den 23 Juli samma år ingått äktenskap med sökanden,
som numera befunne sig i fattiga omständigheter; men att, oaktadt verkställda
undersökningar, upplysning deremot icke kunnat vinnas om eller till hvad
belopp aflöning för Standertskjöld under ifrågavarande tid ina hafva blifvit innehållen
och till Statsverket indragen, samt att, om än antagas måste, att af lönen, utgörande,
enligt 1808 års stat, för personer med kapitens-grad 150 R:dr Banko årligen,
halfva beloppet under fångenskapen författningsenligt innehållits, uppgift saknades
om tiden, när Standertskjöids fångenskap upphörde. Då det emellertid icke borde
betviflas, att de lönemedel, som för Standertskjöld under fångenskapen må hafva
innehållits, ännu hos Statsverket innestode, enär, efter hvad tillgängliga handlingar
visade, Standertskjöld icke. funnes upptagen bland de officerare, hvilka efter återkomsten
från fångenskapen utbekommit indragen andel af sin aflöning, hade Statskontoret
öfverlemna! till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, om icke, vid sådant förhållande
och med afseende tillika å sökandens styrkta medellöshet en gratifikation, till
belopp, som Kongl. Majit kunde finna lämpligt bestämma, mätte sökanden i nåder
förunnas; Och då besparingarne å anslaget för godtgörande af ifrågavarande slag
löneinnehällningar, af anledning som omförmäles i Stats-kontorets här ofvan omnämnda
utlåtande angående Kapitens-enkan Johanna Wilhelmina Standertskjöld,
icke vidare vore disponibla, hade Stats-kontoret hemställt, att, derest gratifikation
beviljades, densamma mätte anvisas till utgående antingen af 4:dc eller 7:de Hufvudtitelns
anslag till extra utgifter.
Slutligen hade Ryttmästaren Salomon Lindmans enka, Lovisa Röper, hos
Kongl. Majit anfört underdåniga besvär deröfver, att sedan hon, under åberopande
af Kongl. Brefvet den 24 Juli 1857 och Stats-kontorets derpå grundade kungörelse
af den 1 September samma år, hos Stats-kontoret anhållit om utbekommande af
det belopp, som under mannens krigsfångenskap i Frankrike åren 1807—1810 skall
blifvit innehållit af hans då innehafvande lön såsom Löjtnant vid f. d. Mörnerska
husar-regementet, hvarvid af sökanden behörigen styrkts, att mannen blef tillfångatagen
den 17 April 1807 och frigafs år 1810 samt att han först efter återkomsten
från fångenskapen, med sökanden ingick äktenskap äfvensom att löjtnants-aflöningen
vid Mörnerska husar-regementet, enligt 1808 års stat, utgjorde 128 Ridr i lön och
82 Ridr i fourage-penningar, eller tillsammans 210 Ridr Specie; så hade Stats-kontoret,
medeLt Resolution den 6 December 1860, förklarat, att, enär, hvarken genom
de ansökningen åtföljande handlingar kunde anses vara ådagalagdt eller vid anställda
undersökningar i Stats-kontoret vore utrönt, om och till hvilket belopp aflöning
för Ryttmästaren Lindman under hans fångenskap blifvit innehållen och till
Statsverket indragen, Stats-kontoret, innan sådant förhållande blifvit behörigen styrkt,
icke kunde några medel för ifrågavarande ändamål anordna; — och hade klaganden,
uppå andragna skäl, i underdånighet yrkat, att Kongl. Majit, med ändring af berörda
beslut, måtte förklara henne berättigad att utbekomma de medel, hvarom hon
hos Stats-kontoret gjort ansökning.
Öfver dessa besvär hade Stats-kontoret inkommit med underdånigt utlåtande
och dervid anfört, att då klaganden, som, för bestyrkande af sina anspråk, vid de
underdåniga besvären icke fogat andra handlingar än dem, som vid frågans afgö
-
4
Stats-LJtskottets Utlåtande JV*> 171.
rande hos Stats-kontoret varit företedda, ej heller sedermera ådagalagt de förhållanden,
hvilka det, jemlikt ofvanberörda nådiga Bref, och Ståts-kontorets derpå grundade
kungörelse, ålåge klaganden att, för utbekommande af ifrågavarande medel,
behörigen visa, Stats-kontoret, som vid anställda förnyade undersökningar icke
kunnat ur tillgängliga handlingar vinna någon upplysning i berörda hänseende, funne
sig böra hemställa, att de underdåniga besvären måtte lemnäs utan nådigt afseende;
men som klaganden vid långt framskriden ålder syntes befinna sig i torftiga omständigheter
och den henne åliggande bevisningsskyldighet varit desto svårare att
fullgöra, som upplyst vore, att lMlO års handlingar i Chefsembetets vid f. d. Mörnerska
husar-regementet arkiv saknas, hade Stats-kontoret öfverlemnat till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, om icke någon gratifikation kunde enkan Lindman tilläggas,
hvilken, i sådant fall, enligt Stats-kontorets åsigt, borde utgå af 4:de eller 7:de
Ilufvudtitelns anslag till extra utgifter, enär det för ofvanberörda ändamål anvisade
särskilda förslagsanslag, hvarå besparingarne i 1860 års Rikshufvudbok måste tiligodoföras
Riksgälds-kontoret, icke vidare vore för ändamålet tillgängligt.
Vid föredragningen af dessa frenne mål, hade Kongl. Maj:t, hvad först angår
enkan Lindmans underdåniga besvär, ansett skäl icke vara af klaganden anförda,
sorn kunde föranleda till ändring af Stats-kontorets i ämnet meddelade beslut, men
i betraktande af de i alla dessa nu förevarande ersättningsfrågor förekommande
förhållanden, har Kongl. Majit, till Rikets Ständers pröfning och beslut öfverlemnat,
huruvida någon godtgörelse af allmänna medel må skäligen kunna förenämnde
frenne enkor tillerkännas, och har Kongl. Majit, för den händelse Rikets Ständer
sådant bevilja, ansett ersättningen kunna bestämmas:
för Kapitens-enkan Johanna Wilhelmina Standertskjöld, född Mellin, enligt
Stats-kontorets utlåtande, till 105 R:dr;
för Majors-enkan Jeanette Standertskjöld, född von Törne, till hälften af den
lön, som, enligt 1808 års stat, tillkom personer med kapitens-grad vid Arméens
Flottas Sveaborgs eskader, hvarest mannen varit såsom Kapiten anställd, utgörande
denna hälft för ett år, hvarunder med säkerhet torde kunna antagas att hans fångenskap
fortfarit, 112 R:dr 50 öre: och
för Ryttmästare-enkan Louise Lindman, född Röper, till hälften af tre års
löjtnantslön vid dåvarande Mörnerska husar-regementet, enligt 1808 års stat utgörande,
utom fourage-penningar, hvilka Kongl. Majit ansett härvid icke böra komma
i beräkning, 128 Ridr Specie eller nu motsvarande 192 Ridr Runt, deraf hälften för
tre år belöper tili 288 Ridr.
Vid 18o6—1858 års riksdag förklarade Rikets Ständer de under krigsåren
1806—1810 fångne ogifte officerares och underofficerares fordringar på staten för
innehållen och till Statsverket indragen aflöning vara af den beskaffenhet, att staten
måste anse sig förbunden att desamma godtgöra, i de fall, der vederbörandes anspråk
blefve behörigen styrkta, samt anvisade för sådant ändamål ett förslagsanslag
af 21,600 Ridr. I sammanhang dermed stadgade väl Rikets Ständer en bestämd
tid, till och med år 1860, inom hvilken vederbörande egde göra sina anspråk gällande;
men dä, enligt ett handlingarne bifogadt af hufvudredaktören för Finlands
allmänna tidning utfärdadt bevis, något tillkännagifvande härom icke i Finlands
officiela tidning influtit, har Utskottet, i betraktande jemväl af de bevekande omständigheter,
som i afseende å ifrågavararande enkor förekommit, ansett Kongl.
Stats-Utskottets Utlåtande J\!> 172.
5
Maj:ts förevarande nådiga framställning böra af Rikets Ständer bifallas, hemställande
alltså Utskottet
att Rikets Ständer må, för ofvanberörda af Kongl. Maj:t angifna
ändamål, anvisa ett frän Riksgälds-kontoret utgående
anslag för en gång ä 505 R:dr 50 öre.
Stockholm den 12 Oktober 1863.
JW 172.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majda nådiga Proposition, angående inrättandet
af en pensions-anslall för befälhafvare, styrmän och
annat sjöfolk å Svenska till utrikes fart använde segel- eller
ångfartyg, äfvensom machinisler och eldare å sistnämnda slags
fartyg. (U. A.)
Uti högstberörda, den 29 sistlidne Maj till Rikets Ständer aflåtna, af samtliga
Riks-Stånden till Stats-UUkottet remitterade nådiga Proposition (N:o 113) har
Kongl. Maj:t behagat erinra, hurusom Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den
22 September 1854 anfört:
att. enär väsendtliga fördelar i såväl allmänt som enskildt hänseende skulle
beredas af en välgörenhetsinrättning, hvarifrån sjömän, tillhörande Svenska handelsflottan,
hade att under en kraftlös ålder åtnjuta stadigvarande understöd, framställning
hos Rikets Ständer blifvit gjord derom, att en pensionsanstalt för handelsflottans
skeppare, styrmän och öfriga sjöfolk måtte bildas och åt en för hela riket
gemensam styrelse till omvårdnad och förvaltning anförtros; att denna anstalt borde
tillförsäkras en ärlig inkomst af omkring 45,000 R:dr Banko, och att för beredande
af tillgång härtill mätte anvisas, ej allenast de afgifter, som, enligt 1748 års kofferdireglemente
och Kongl. Kungörelsen den 28 Augusti 1828, af besättningar och rederier
för Iikartadt ändamål erlades till sjömanshusen, samt den sjömännen tillkommande
föringen, hvarmed de sjöfarande borde sjelfve bidraga, utan äfven dels en
lika stor summa, som föringen utgjorde, eller omkring 16,000 R:dr Banko af han
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande j\d 112.
dels- och sjöfartsfonden, och dels från tullmedlen hvad för fyllande af ofvan uppgifna
totalsumma vidare erfordrades;
att R kets Ständer, vid öfvervägande af denna framställning väl insett, vigten
och fördelarne af en sådan anstalt för sjömäns pensionering, helst derigenom frestelserna
för nämnda folkklass att af vinningslystnad söka anställning i främmande nationers
tjenst minskades och en icke obetydlig förstärkning af dugligt sjöfolk borde
af fäderneslandet vid inträffande krig kunna påräknas;
men att, dä sättet för pensioneringens ordnande, hvartill de så kallade föringsmedlen
val kunde användas, äfvensom något bidrag från handels- och sjöfartsfonden
sannolikt vore att förutsätta, i öfrigt saknade den för frågans bedömande
erforderliga utredning, Rikets Ständer ansågo tillskott från Statens sida icke lämpligen
kunna medgifva-, innan ett fullständigt förslag till inrättningens organisation
vore uppgjordt samt skeppsrederierna jemväl blifvit hörda, om de ville till inrättningen
lemna bidrag;
hvarföre Rikets Ständer, för uppnåendet af det högeligen behjertansvärda
ändamålet, i underdånighet anhöllo, att, innan de fattade sitt beslut angående det
ifrågaställa anslaget, Kongl. Majit täcktes i nåder låta utreda, huruvida en anstalt
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan uppgifna grunder kunde åstadkommas.
Med anledning häraf och sedan, till följd af nådig remiss, Kommers-kollegium
afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, dervid Kollegium, bland annat, anmärkt, att
något bestämdt yttrande i afseende pä det bidrag, som från skeppsrederierna påräknades,
ansåges icke kunna från dessa erhållas, innan ett fullständigt förslag rörande
grunderna för den tillämnade inrättningens organisation blifvit uppgjordt; hade
Kongl. Majit uti nådigt Bref den 5 Juli 1855 ät en särskild komité uppdragit, dels
att närmare utreda de förhållanden, som vore en följd af eller egde sammanhang
med gällande stadganden om hemkommande skeppsbesättningars rättighet att åtnjuta
så kallad föring, dels ock att uppgöra och till Kongl. Majit, i underdånighet
öfverlemna fullständigt förslag till inrättande af en sådan pensionsanstalt, som Rikets
Ständers ofvannämnda underdåniga skrifvelse afsåge.
Efter att frän Öfverstäthållare-embetet och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
samt Direktionerna vid de i riket varande sjömanshus hafva erhållit nödiga upplysningar,
hade omförmälda komité den 2 Februari 1856 afgifvit underdånigt betänkande
i ämnet tillika med förslag till reglemente för den ifrågaställda pensionsinrättningen,
hvilka handlingar den 18 i samma månad till Kommers-kollegium i nåder
remitterades med befallning att i anledning deraf inkomma med underdånigt
utlåtande. Sedan, för fullgörande häraf, bemälde Kollegium anmodat samtliga Sjömanshus-direktionerna
i riket, äfvensom Magistraterna i de med sjömanshus icke försedda
stapelstäder att, efter det vederbörande skeppsredare, sjökaptener och kofferdi-skeppare
blifvit, hörda, afgifva yttrande öfver berörda reglementsförslag, hade
de i följd deraf inkomna yttranden, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits på komitéens
anhållan meddelade befallning, blifvit af Kollegium öfverlemnade till bemälda
komité för sammanjemkande, sä vidt möjligt vore. af de olika åsigter, som
af vederbörande uttalats angående lämpligaste sättet och vilkoren för den ifrågasatta
anstaltens tillvägabringande.
Dä komiterade derefter den 26 Oktober 1857 till Kongl. Majit inkommit
med förnyadt underdånigt förslag till reglemente för ofta berörda pensionsinrättning,
hade Kommers-kollegium erhållit befallning, att i sammanhang med sitt i anledning
af förra reglementsförslaget infordrade utlåtande äfven yttra sig öfver det sednare;
Stats-Utskottets Utlåtande JVa' 172.
hvarjemte genom särskild remiss af den 1 September 1859, för att tagas i samtidigt
öfvervägande till samma Kollegium öfverlemnats en af Direktionen för sjömanshuset
i Calmar till Kongl. Maj-.t ingifven underdånig skrift, deruti Direktionen på
anförda skäl anhållit, att föringen måtte med sistnämnda års slut upphöra att omedelbart
utgifvas till sjömanskapet, och att i stället så väl föringsmedlen som andra
tillgångar, hvilka kunde varda för ändamålet anvisade, linge, i likhet med de från
Kommers-kollegium till sjömanshusen årligen ankommande fattigkollektmedel, på
sjömanshusen i riket fördelas till förstärkande af deras gratislfonder för orkeslösa
sjökaptener, kofferdiskeppare och sjömän samt dessas enkor och icke arbetsföra barn.
Sedan i anledning dels af komiterades sednare reglementslörslag, dels af
Calmar Sjömanshus-direktions omförmälda ansökning, ytterligare yttranden afgifvits
af ej mindre Sjömanshus-direktionerna i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Gelle,
Malmö, Carlskrona, Wisby, Westervik, Nyköping, Christianstad, Carlshamn, Ystad,
Karlstad, Halmstad, Hernösand, Sundsvall, Hudiksvall, Söderhamn, Umeå, Piteå och
Oscarshamn samt Magistraterna i Uddevalla, Landskrona, Helsingborg, Wenersborg,
Luleå, Marstrand, Kongelf och Strömstad, än äfven af skeppsredarne, sjökaptenerne
och kofferdiskepparne uti åtskilliga af nämnda städer, hade Kommers-kollegium under
den 13 Februari 1862 med underdånigt utlåtande angående omförmälda frågor
till Kongl. Maj:t inkommit.
Kongl. Majit hade i nåder låtit samtliga dessa handlingar sig föredragas och
deraf inhemtat; att, om än åsigterna i afseende på den ifrågaställa pensioneringens
verkställande äfvensom vilkoret) för pensionernas åtnjutande varit hos vederbörande
i viss mån skiljaktiga, alla likväl öfverensstämmande vitsordat nyttan och behofvet
af en pensionsanstalt för sjöfolket; och hade Kongl. Majit i betraktande af den stora
vigt för fäderneslandet, att en sådan anstalt blefve med det snaraste åstadkommen,
funnit skäl att till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig framställning angående
de åtgärder, hvilka i Kongl. Maj:ts tanke vore för det afsedda ändamålet erforderliga.
I sådant afseende och under hänvisande till den närmare utredning af frågan,
som i bifogadt Statsräds-protokoll funnes upptagen, har Kongl. Majit nu i
nåder föreslagit Rikets Ständer att lemna sitt bifall till bildandet af en pensionsanstalt
för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å Svenska till utrikes sjöfart använda
segel- eller ångfartyg, äfvensom för machinister och eldare å sistnämnda slags fartyg,
inrättad i öfverensstämmelse med ett i den nådiga Propositionen intaget förslag till
reglemente, samt att Rikets Ständer mätte medgifva, att till denna pensionsanstalt
mätte, frän och med nästkommande är, af tullmedlen utgå ett emot den så kallade
föringen — hvilken frän samma tid ej vidare skulle direkte till sjöfolket utbetalas
— ungefärligen svarande belopp, hvilket, enligt de grunder förslaget innehölle,
för närvarande bestämdes till 24,000 Riksdaler ärligen; och ville Kongl. Majrt, i
händ' lse af bifall härtill, vara betänkt på att vid nästkommande riksdag framställa
nådigt förslag om anvisande af det stats-bidrag. som för ändamålet ytterligare erfordrades.
1 afseende pä berörda förslag till reglemente får Utskottet här endast anmärka,
att enligt detsamma skulle delaktighet uti ifrågavarande pensionsanstalt tillkomma,
befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å Svenska till utrikes fart använda
8
Stat s-Utskottets Utlåtande j\s> 172.
segel- eller ångfartyg, äfvensom inachinister oell eldare ä sistnämnda slags fartyg.
Dessa personer skulle, med afseende på beloppet af dem tillkommande årliga pénsoner,
indelas i fyra klasser, omfattande första klassen, med 100 pensioner å 160
R:dr, fartygsbefälhavare, som antingen aflagt sjöoflicers-examen eller ock undergått
sjökaptens- eller kofferdiskeppare-examen af första klassen; andra klassen, med
100 pensioner ä 120 R:dr, fartygsbefälhafvare, sorn aflagt sjökaptens- eller kofferdiskeppare-examen
af andra klassen; tredje klassen, med 100 pensioner å 100 R:dr,
fartygsbefälhavare, som icke undergått någondera af ofvannämnda examina, samt
styrmän, äfvensom ångmachinister, och fjerde klassen, med 600 pensioner å 60 R:dr,
öfrigt sjöfolk äfvensom eldare ä ångfartyg. Och skulle till pensioners erhållande i
allmänhet berättiga: att hafva uppnått 55 års ålder; att hafva 25 år varit å Svenskt
sjömanshus inskrifven och, utan att hafva gjort sig skyldig till rymningsbrott, tillbragt
denna tid hufvudsakligen i tjenstgöring under utrikes sjöfart med Svenskt
handelsfartyg eller säsotn förhyrd å Svenskt örlogsfartyg och att ega behörigen
vitsordad god frejd.
Af den uti den nådiga Propositionen bilagdt Statsräds-protokoll meddelade
fullständiga utredning af ärendet, inhemtas, bland annat, att för den ifrågaställa
pensioneringen efter ofvan angifna grunder ett belopp af 74,000 R:dr ärligen ansetts
vara erforderligt, oberäknadt hvad som kunde ej mindre för aflönande afpensionsinrättningens
tjenstemän och vaktbetjening, än äfven för hyra af nödiga arbetsrum
samt expenser åtgå. Såsom påriiknelig tillgäng för fyllande af pensionsinrättningens
behof hade Rikets Ständer uti sin omförmälda underdåniga skrifvelse
af år 1854, bland annat, angifvit de afgifter, sorn nu af besättningar och rederier
för sjöfolks understödjande erlades till sjömanshusen, d. v. s. !:o den sä kallade lästeafgiften,
hvilken, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 28 Augusti 1828, vid Svenskt
fartygs utgående från Svensk hamn till utrikes ort, af fartygets redare betalas till
sjömanshuset i den stad. der resan börjar, med 2 skilling banko per läst af fartygets
drägtighet, samt 2:o den sä kallade plåtafgiften, som, fastställd uti 1748 åns
Kongl. Reglemente för kofferdiskeppare och sjöfolk samt 1828 års nyssberörda kungörelse,
borde af besättningen ä Svenskt från utrikes ort hemkommande fartyg utgöras
till det sjömanshus, hvarunder fartyget lyder, at skeppare med 4 öre kopparmynt,
styrman med 3 öre och af hvarje annan person af besättningen med 2 öre
för hvarje plåt, räknad till 6 daler kopparmynt, af den förtjenta hyran eller månadspenningen;
men dä ali gratial-utdelning åt behöfvande sjömän, hvilka icke uppfyllt
de för pensions erhållande föreskrifna vilkor, borde frän ifrågavarande pensionsinrättning
afskiljas och fortfarande, liksom understödjandet af sjömäns enkor
och barn, tillhöra sjömanshusen, ansåge Kongl. Majit läste- och plät-afgifterna icke
böra till förevarande pensionering disponeras. — Vidare hade Rikets Ständer uti
omförmälda underdåniga skrifvelse uttryckt en förmodan, att något bidrag till inrättningen
billigtvis kunde från skeppsrederierna förväntas; men enär sådant ej
kunde erhållas utan de sednares uttryckliga begifvande och, i afvaktan derå. den
redan länge ifrågaställa och behöfliga pensionsinrättningens organiserande skulle
komma att än ytterligare fördröjas, samt i betraktande deraf, att så framt rederierna
skulle finnas benägna att göra någon uppoffring för de sjömän, hvilka äro i deras
tjenst anställde, ett värdigt föremål för välgörenheten erbjöde sig i de nödställda,
ålderstigna enkorna och de oförsörjda värnlösa barnens uppfostran; så ehuru
Kongl. Majit icke betviflade skeppsredarnes af Rikets Ständer förutsatta beredvillighet,
Stats-Utskottets Utlåtande J\$ 172.
9
lighet, ansåge Kongl. Maj:t, lika med såväl korniterade som Kommers-kollegium,
någon beräkning på detta obestämda, frivilliga åtagande icke kunna grundas, så
mycket mindre som skeppsredarne i Göteborg, Calmar, Westervik och Hernösand
af anförda skäl afstyrkt bildandet utaf en pensionsanstalt af ifrågavarande beskaffenhet.
Till beredande af nödiga tillgångar till pensionsinrättningen hade komiterade,
med hufvudsakligt föranledande af Rikets Ständers oftaberörda skrifvelse, underdånigst
tillstyrkt användandet af: l:o den så kallade föringen, hvilken för åren
1845—1854 i medeltal utgjort 15,589 R:dr 8 sk. 10 rst. banko eller 23,383 R:dr 78
öre R:mt; 2:o bidrag från handels- och sjöfarts-fonden, till belopp motsvarande föringsmedlen,
samt 3:o tillskott af tullmedlen till så stort belopp, sorn, efter det förenämnda
inkomster tagits i beräkning, möjligen kunde till fyllande af behofvet för
inrättningen erfordras.
Beträffande först föringen, hvilken, enligt komiterades förslag, vid hvarje
års början eller, sä snart kändt vore till hvad densamma under föregående året
uppgått, borde af General-tullstyrelsen tillhandahållas pensionsinrättningen, hade
korniterade yttrat, att, om föringen blefve använd till pensionering, hvilket redan
genom Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut förklarats
böra ske, i händelse en för hela riket gemensam pensionsinrättning för handelsflottans
sjöfolk blefve organiserad, föringen sålunda skulle på ett fördelaktigare
sätt än hittills komma de sjöfarande tillgodo.
Kommers-kollegium hade, efter utredning af uppkomsten och beskaffenheten
utaf ifrågavarande sjömännen tillerkända förmån, jemväl instämt i komitéens
berörda tillstyrkande, så mycket hellre som de grunder och vilkor, hvilka i fråga
om föringsmedlens utgående för närvarande tjenade till efterrättelse, i Kollegii tanke,
vore mindre lämpliga; och af öfriga vederbörande, hvilka yttrat sig i ämnet,
hade, med undantag blott af Sjömanshus-direktionen, skeppsredarne samt sjökapitenerne
och kofferdi-skepparne i Göteborg — hvilka ansett föringen icke lämpligen
böra sjöfolket fråntagas — alla antingen tillstyrkt eller icke framställt någon
erinran emot föringsmedlens användande till pensionering af fartygsbefälhafvare och
sjöfolk; dock hade Sjömanshus-direktionerna, skeppsredarne samt sjökapitenerne och
kofferdiskepparne i Calmar, Westervik och Hernösand vid sitt tillstyrkande gjort
det förbehåll, att föringsmedlen, efter fördelning emellan sjömanshusen, skulle af
direktionerna för dessa inrättningar få till pensioneringens verkställande disponeras.
Dä föringen, — ehuru ursprungligen tillkommen i följd af 1667 års Sjölag
såsom penningeersättning åt skeppare och besättning pä utrikes ifrån hemkommande
fartyg för deras dä upphäfda rättighet att medföra en qvantitet varor
utan erläggande af den för dylika varors införsel i allmänhet stadgade tull — likväl
numera icke kunde betraktas såsom en sjöfarandes lagliga rättighet, utan fastheldre,
enär den vid hvarje riksdag i sammanhang med tullbevillningen till beloppet
fastställdes, kunde anses för ett statsanslag, beroende af Rikets Ständers medgifvande;
och dä Rikets Ständer vid såväl 1847—1848 sorn 1853—1854 årens riksdagar
för sin del medgifvit nämnda medels användande såsom tillgäng för en allmän
pensionsinrättning för Svenskt sjöfolk, ansäge Kongl. Maj:t att, derest Rikets
Ständer bifölle inrättandet af ifrågavarande pensionsanstalt, föringsmedlen hädanefter
icke borde till skeppsbesättningarne omedelbart utbetalas, utan ett deremot svarande
belopp af General-tullstyrelsen vid hvarje års början tillhandahållas DirekBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 1 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande JV$ 172.
tionen för nämnda pensionsinrättning; och borde detta belopp bestämmas i förhållande
till lästetalet af de fartyg, till hvilkas besättningar föring utgått och med
detta efter vissa grunder ökas, så att för närvarande, då lästetalet af de till utrikes
sjöfart begagnade Svenska fartygen under sednaste åren uppgått till emellan
110,000 och 120,000 läster, anslaget fastställdes till 24,000 R:dr eller närmast det
belopp, som föringen nu utgjorde, men framdeles blefve ökad med 1,000 R:dr för
hvarje fullt temtusental utöfver 120,000, hvarmed lästetalet å sådana fartyg kan
komma att tillvexa.
Hvad anginge det ifrågaställda bidraget från Handels- och Sjöfarts-fonden,
så hade Rikets Ständer uti den underdåniga skrifveisen år 1854 antydt lämpligheten
att ett sådant för den föreslagna pensionsinrättningen anvisades : och Kommerskollegium
hade uti sitt underdåniga utlåtande i ämnet jemväl tillstyrkt att, såvida
handels- och sjöfarts-fondens tillgångar sådant medgåfve, ett årligt anslag, till beloppet
motsvarande hvad för samina år i ersättning för föringsmedel utginge, måtte
af nämnde fond anordnas ”till förstärkning af sjömanshusens pensions- och understödsfonder”.
Med afseende härå och då genom ifrågavarande pensionsanstalt befälhafvare
och manskap å Svenska handelsfartyg vunne säkerhet att, när, efter en längre tids
verksamhet i fosterlandets tjenst, ålderdomens bräckligheter manade dem till öfvergifvande
af sjömansyrket, erhålla en åtminstone emot de oundgängligaste behofven
svarande lifstidspension; då vidare genom den egentliga pensioneringens frånskiljande
från sjömanshusen dessa sednares nu strängt anlitade gratial-och understödsfonder
för bispringande af sjömän, hvilka genom inträffad olyckshändelse eller annorledes
i förtid blifvit satte ur stånd att utöfva sin tjenst, äfvensom af sjömäns
behöfvande enkor och oförsörjda barn, blefve för det dermed afsedda ändamålet i
samma mån mera tillräckliga; då dessa förhållanden antagligen måste icke obetydligt
inverka ej blott till undanrödjande af dugliga personers betänklighet mot inträde
i det äfventyrliga sjömansyrket, utan äfven till förekommande af Svenska
sjömäns rymning på utländsk ort, der en större vinst för ögonblicket möjligen lockade
dem att öfvergifva sin antagna tjenst; och då pensionsinrättningen sålunda
kraftigt måste, befrämja den för landet vigtiga och naturliga sjöfartsnäringen, ansåge
Kongl. Majit att, för vinnande af ett så magtpåliggande ändamål, ett lämpligt
bidrag borde från handels- och sjöfarts-fonden utgå, hvilket bidrag kunde bestämmas
till hälften af hvad för den ifrågavarande pensionsanstalten utom föringsmedlen
erfordras, eller till 25,000 R:dr årligen.
Vidkommande slutligen det återstående tillskott, som vore nödigt till fyllande
af pensions-inrättningens behof och hvilket, enligt komiterades förslag,
skulle utgå af tullmedlen, hade komiterade såsom skäl för detta bidrags beviljande
underdånigst anfört, att den ej mindre af statsklokhet än rättvisa och menniskokärlek
högt påkallade institutionen, hvilken vore ämnad att bispringa den för hela
landets förkofran och välstånd sä verksamma och nyttiga sjöinansklassen, borde för
ali framtid och i alla händelser fullkomligt betryggas; och hade Kommers-kollegium
äfven ansett att, om ock pensionstagarne blefve färre än hvad komiterade på
grund af inkomna uppgifter beräknat, anstalten likväl, då något bidrag frän skcppsrederiernas
sida icke borde tagas i beräkning, med de förut föreslagna inkomsterna
icke skulle kunna behörigen fullgöra sitt åliggande, utan att till fyllande af dess
årliga behof ett särskildt anslag af allmänna medel blefve anvisadt.
I betraktande af dessa omständigheter, och då hvarje åtgärd, hvilken, i lik
-
Stats-Vtskottets Utlåtande JV? 172.
11
het med ifrågavarande pensionsanstalt, vore egnad att på ett mera verksamt sätt
befordra sjöfartsnäringens utveckling — hvilken näring måhända hittills icke blifvit
af Staten lika frikostigt understödd som åtskilliga andra — redan i denna egenskap
påkallade det allmännas behjertande, och då detta måste i vida högre grad
blifva händelsen, när man betänkte, att den duglighet, kraft och fosterlandskänsla,
som derigenom i fredstid kunde vinnas åt handelsflottans manskap, skulle i farans
stund öka rikets försvarsstyrka och värn, enär nemligen, enligt Kongl. Kungörelsen
den 13 November 1860, allt det till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som vore
ä sjömanshusen eller i Magistraternas rullor inskrifvet, sä ock sjökapitener och styrmän,
äfvensom machinister å ångfartyg, vöre pligtige att under krig tjenstgöra å
Kongl. Maj:ts Flotta från och med året näst efter fyllda 20 år till och med det år,
då 35 års ålder uppnås, ansåge Kongl. Maj:t att, till fyllande af hvad som med beräkning
af förut angifna inkomster ännu bruste i den erforderliga summan, 74,000
B:dr, ett belopp af 25,000 R:dr borde af statsmedel anvisas.
Då emellertid, af anförda skäl, pensioneringen syntes ej böra ta°ra sin början
förrän efter 5 år, eller från och med år 1869, skulle också icke något anslag
hvarken af statsmedel eller från handels- och sjöfarts-fonden behöfva dessförinnan
utgå, men deremot borde föringsersättningen få af pensionsanstalten uppbäras från
och med nästa års början, så mycket heldre, som derigenom kunde grundläggas en
tillgång till bestridande af de utgifter, som, förutom pensioneringen, vore med inrättningen
förenade.
Utskottet, som tagit denna fråga i öfvervägande, har funnit de af Sjömanshus-direktionerna
i Göteborg, Calmar, Westervik och Hernösand emot en för hela
riket gemensam pensionsinrättning anförda betänkligheter vara genom den i berörda
Statsråds-protokoll förebragta utredning, till hvilken Utskottet i detta hänseende
får hänvisa, fullt vederlagda; äfvensom Utskottet ej haft något att erinra
emot de grunder för pensioneringen, som i det framlagda förslaget till reglemente
innefattas. Visserligen synes det för rättighet till pension föreslagna åldersmåttet
nog högt för de i fjerde klassen upptagne personer, men Utskottet föreställer sig
att Kongl. Maj:t framdeles, dä större tillgångar kunna för inrättningen påräknas,
skall uti berörda hänseende meddela de förändrade bestämmelser, som kunna linnas
ändamålsenliga. Beträffande åter de för pensioneringen beräknade tillgångar, har
Utskottet, i betraktande af den fördelaktiga inverkan på utrikes sjöfartens utveckling,
som af den ifrågasatta pensionsanstalten ©tvifvelaktigt är att påräkna, funnit
med billighet mest öfverensstämmande, att det utöfver föringsmedlen för berörda
anstalt erforderliga årsanslag komme att till fulla beloppet utgå från handels- och
sjöfarts-fonden, derest densamma funnes dertill lemna tillgång, och att endast för
motsatt fall anslag af statsmedel ifrågakomma; och får i följd häraf Utskottet hemställa,
dels att Rikets Ständer måtte lemna sitt bifall till bildande af
en pensionsanstalt, inrättad i öfverensstämmelse med det af
Kongl. Majit, nädigst framlagda förslag, samt medgifva, att till
denna pensionsanstalt må, från och med nästkommande år, af
tullmedlen utgå ett mot den så kallade föringen — hvilken
från samma tid ej vidare bör till sjöfolket utbetalas — ungefärligen
svarande belopp, hvilket, enligt de grunder ofvanberörda
förslag innehåller, för närvarande bestämmes till 24,000
R;dr årligen; dels ock att Rikets Ständer måtte, vid tillkänna
-
(2
Stats-Utskottets Utlåtande ,JV& 172.
gifvande af detta beslut, uttrycka den åsigt, att det bidrag,
som utöfver nämnda summa kan blifva för pensionsanstalten
erforderligt, bör till fulla, beloppet utgå af handels- och sjöfarts-fonden,
derest denna dertill lemnar tillgång, så att endast
i motsatt fall anslag af statsmedel bör ifrågakomma.
Härigenom anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat en af Herr L. N. Eneqvist
inom Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (N:o 277), angående
inrättande af en för hela riket gemensam pensionsanstalt för Svenska handelsflottans
skeppare, styrmän och öfriga sjöfolk, samt om anvisande af medel för
en sådan anstalt.
Stockholm den 12 Oktober 1863.
Reservationer:
Af Herr L. J. Hierta, med hvilken Herrar A. A. Berger och B. F. Ekerot
sig förenat: ”Under fullt erkännande af det vackra och menniskovänliga syftemålet
med det förslag, som Stats-Utskottets pluralitet beslutat att genom förestående Betänkande
framlägga för Rikets Ständer, kan jag dock icke undgå att reservera mig
emot detsamma, emedan jag anser, att ett bifall dertill skulle leda till betänkliga
följder i framtiden. Om det är en billig och rättvis omvårdnad från Statens sida,
att de män, som länge arbetat och utnött sina bästa krafter i dess tjenst, icke på
ålderdomen lemnäs till rof åt nöden, eller, i saknad af ett tarfligt understöd, tvingas
att qvarblifva i sina befattningar längre än de förmå att behörigt uppfylla de dermed
förenade åligganden, och om det än utan tvifvel vore önskvärdt, att på samma
sätt hvarje ålderstigen och orkeslös samhällsmedlem kunde genom det allmännas
försorg blifva skyddad emot bekymmer för sitt nödvändigaste lifsuppehälle, sä finnes
dock, mig veterligen, hittills icke något annat land, der man tilltrott sig att utsträcka
denna menniskovänliga åtanka, till pensionerande af arbetare inom de enskilda näringarna.
För sådana ändamål har man på den sednare tiden mer och mer begynt
inrätta enskilda pensionsfonder, ränteförsäkringsanstalter ined mera, alla hvilande
på den grunden, att den som vill blifva delaktig af deras förmåner, bör hafva under
en viss tid lemnat tillskott till de fonder, från hvilka bidragen utgå. Hade nu
frågan endast varit, att åt en dylik inrättning för ålderstigne sjömän lemna ett anslag
för en gång till en grundfond, hvilken sedermera borde underhållas och förökas
genom vissa föreskrifna bidrag af dem, som önskade deraf blifva delaktige, så
skulle jag gerna hafva med min rost dertill bidragit; men den nya väg, på hvilken
man nu vill ingå, att för sådant ändamål lägga en fortfarande börda på Staten, kan
jag icke med Utskottets pluralitet beträda.
Det hufvudsakliga skäl, som vid öfverläggningen inom Utskottet blifvit anfördt
till stöd för förslaget, utom sjelfva nyttan och behofvet för de blifvande pensionstagarne,
hvilket gerna må erkännas i detta fall, likasom för alla andra behöfvande,
har varit, att derigenom kunna motverka de talrika rymningar, som nu anses
ega rum af besättningar å den Svenska handelsflottan, samt att afhjelpa en öfverklagad
brist på sjöfolk för denna flotta. Hvad det förra beträffar, så tror jag
likväl, att rymningarne under förflutna tider hufvudsakligen härledt sig dels deraf,
Stats-Utskottets Utlåtande ,yW 172.
13
att sjömännen ej sällan erhållit högre betalning i utländsk tjenst, dels ock deraf,
att de å främmande nationers fartyg erhållit bättre kost än pä de Svenska, men
att i samma män, som dessa förhållanden pä den sednare tiden förbättrats, hafva
också rymningarne minskats. Der åter det nämnda missförhållandet tilläfventyrs
ännu fortfar, fruktar jag att hoppet om en obetydlig pension på äldre dagar icke
skulle utgöra något verksamt botemedel. I afseende på bristen å Svenskt sjöfolk
torde derjemte en närmare undersökning väcka något tvifvel, huruvida en klagan
deröfver är så grundad, att det kan vara nödigt att åberopa behofvet af detta ondas
afhjelpande, såsom ett statsskäl för sjömännens pensionerande på det allmännas
bekostnad.
Om man nemligen rådfrågar de officiela uppgifter angående Svenska handelsflottan,
som finnas meddelade i den s. k. Finans-komitéens Betänkande af den
9 Februari innevarande år, så inhemtas deraf att de städerna tillhörande, med utrikes
skeppsfart sysselsatta fartygens lästetal utgjort:
Aren 1830—1834, i medeltal 43,115 läster.
1840-1844, „ 58,636 „
1845-1849, „ 61,121 „
” 1850-1854, „ 73,988 .,
„ 1855—1859. „ 92,123 „
„ 1860 „ 94,444 „
Likaledes inhemtas att under tiden emellan åren 1847 och 1860 har de med
utrikes skeppsfart sysselsatta landtmanna-fartygens lästetal stigit ifrån 8,037 till 20,608.
Här visar sig således en tillökning af omkring 63,000 läster endast på de
med utrikes skeppsfart sysselsatta fartyg. Dä en så stor tillökning i flottans lästetal
(ångfartygens oberäknade, hvilka ökats i än större proportion) äfven måste fordra
ett ökadt antal sjöfolk, och det torde vara allmänt bekant, att mer än Indelar deribland
utgöres af svenskar, så torde någon grund finnas för det ofvannämnda antagandet
att bristen icke är sä betänklig, som en och annan kunnat föreställa sig.
Det är visst en sanning, att mycket svenskt sjöfolk äfven går i utländsk tjenst; detta
kan föranledas af åtskilliga orsaker, af begäret att se sig om i verlden, af böjelsen
för äfventyr, som kanske företrädesvis uppstår under ett sådant lif, som sjömannen
är underkastad, eller af hoppet att göra lycka. Ganska många, och sannolikt flertalet,
vända likväl efter kortare eller längre tid tillbaka till fäderneslandet, och svårligen
skall hoppet om en framtida liten pension qvarhålla dem alla hemma, hvilket
ock skulle hafva till följd, att ett ej ringa antal deribland skulle förgäfves söka sysselsättning
å Svenska fartyg.
Derjemte synes en icke ringa svårighet skola uppstå, att bestämma vilkoren
för kompetens till pensions erhållande. Skall hvarje sjöman derifrån vara utesluten,
som någon tid varit frånvarande i främmande länder eller på utländska fartyg, äfven
om han under en dålig konjunktur icke kunnat få sysselsättning hos Svenska
rederier? Och huru kontrollera giltigheten af de betyg öfver tjenstgöring, som en
pensionssökande lätt nog kunde förskaffa sig af en eller annan skeppare, helst det
icke gerna kunde komma i fråga att fordra betygets utgifvare på ed, eller denne
måhända redan aflidit? På grund af dessa skäl, till hvilka ännu mycket mera kunde
tilläggas om arbetares inom andra näringar giltiga anspråk att likaväl som sjömännen
omhuldas af Rikets Ständer, i händelse man nu tager det första steget in på
denna bana, nödgas jag för min del afstyrka bifall till det förevarande förslaget”.
14 Stats-Utskottets Utlåtande JW 173.
Af Riksdagsfullmägtige Jonas Andersson från Östergötlands och Erik Ersson
frän Gefleborgs län.
JW 1*8.
Ank. till Eip-Iltsk. den 13 ökt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, t anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om anvisande
af anslag till betäckande af kostnaderna för Sveriges deltagande,
dels i 1862 års allmänna industri- och konst-exposition i London,
dels ock i den för landtbruks-alster och redskap innevarande
års sommar anordnade internalionela utställning i Hamburg.
(U. A.) '
Af högstberörda den 7 sistlidne Augusti till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Proposition (JW 122) inhemtas, att, sedan härvarande Kongl. Stor-Britanniske
Minister tillkännagifvit, att en för alla nationer gemensam industri- och konst-exposition
komme att öppnas i London den 1 Maj 1862, samt de för anordnandet af
denna exposition af Hennes Stor-Britaniska Majit utsedde kommissarier framställt
önskan att få sätta sig i beröring med sådana personer elier sällskap, hvilka bäst
vore i tillfälle att gagna dem, som ämnade på expositionen utställa artiklar, så,
och då erfarenheten ådagalagt, att vid hittills anordnade allmänna större industriexpositioner
de flesta stater, med anspråk på högre utveckling och med tillgång
på värdefulla industri- och slöjdarbeten samt konstalster, deruti tagit del, samt
Rikets Ständer vid föregående likartade allmänna utställningar uttalat sig för landets
deltagande i desamma och för ändamålet då anvisat erforderliga medel, hade
Kongl. Majit, under den 17 Maj 1861 förordnat, att åtgärder äfven då borde vidtagas,
på det att Sverige vid ifrågavarande exposition icke måtte lemnäs orepresenteradt
samt utsett Grosshandlanden m. m. C. F. Waern att vara kommissarie
för Sverige vid omförmälda exposition; hvarjemte Kongl. Majit, i likhet med hvad
tillförene egt rum, tillsatt en särskild Central-komité för Sverges deltagande uti
berörda exposition, samt uppdragit åt Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland
att i bemälda komité vara ordförande.
Till bestridande af de med förevarande uppdrag förenade kostnader hade
Kongl. Majit tid efter annan anbefallt Sitt och Rikets Stats-kontor, att utaf under
Stats-Utskottets Utlåtande JV& 173.
15
händer varande medel å forskottstitel anordna och bemälda Central-komité tillhandahålla,
uppå dess i mån af behof skeende reqvisitioner och emot framtida
redovisning, ett belopp af tillsammans 145,000 Ridr, hvarutaf, enligt till Kongl.
Majit utaf komitéen aflemnad redogörelse, 144,146 Ridr 2 öre blifvit för ändamålet
använda och återstoden, 853 Ridr 98 öre, blifvit till Stats-kontoret återlevererade;
varanda uti ofvannämnda utgiftssumma likväl upptaget ett belopp af 4,761 Ridr 84
öre för anskaffande af ett praktverk öfver expositionen, hvilket ännu vore under
utgifning i London och hvarutaf Kongl. Majit tillåtit att vissa exemplar finge af
allmänna medel inköpas för att framdeles utdelas på sätt Kongl. Majit komme att
i nåder bestämma; i sammanhang hvarmed skulle tagas under nådigt öfvervägande,
af hvilka medel kostnaden för detta inköp borde godtgöras.
Då emellertid de med Sveriges deltagande i oftanämnda exposition förenade
kostnader icke syntes kunna för fäderneslandet medföra åsyftad fördel, med mindre
än att kännedom om det i tekniskt och industrielt hänseende lärorika, som vid
expositionen kunde vara att inhemta, sedermera blefve inom landet mera allmänt
spridd, hade Kongl. Majit ansett tillfälle böra beredas dels åt vissa dertill utsedda
lärare vid de tekniska undervisningsanstalterna i riket, äfvensom åt andra, hvilka
genom sina insigter eller eljest kunde anses utöfva en mera allmän inverkan på industriens
utveckling, dels ock åt skickliga och redbara arbetare inom olika grenar
af landtbruks- och fabriksindustrien, att expositionen besöka.
Pä grund deraf hade Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 21 Mars 1862,
anbefallt Stats-kontoret att, af under händer varande medel, för nämnda ändamål under
forskottstitel anordna ett belopp af 20,000 Ridr, att utgå till ena hälften såsom
resestipendier åt sådane lärare vid tekniska undervisningsanstalterna, eller andra
personer, som Kongl. Majit kunde finna skäligt att utse, och till den andra hälften,
för att såsom resebidrag tilldelas industri-idkare och arbetare, hvilka vitsordats
såsom skicklige i sitt yrke och för öfrigt lämplige.
För att derjemte bereda tillfälle åt det stora antal af industri-idkare och
arbetare af särskilda yrken, hvilka, dels med understöd af statsmedel, dels ock
utan tvifvel på egen bekostnad, komme att besöka expositionen, till erhållande
af vägledning, upplysningar och förklaringar af kunniga personer, hvilka haft tillfälle
att pä förhand taga kännedom om expositionens olika delar, hade Kongl.
Majit tillåtit, enligt Central-komitéens förslag, att i London under två månaders
tid en särskild byrå finge inrättas för upplysningars meddelande åt Svenska industri-idkare,
som besökte expositionen, samt att de för detta ändamål erforderliga
kostnader finge utbetalas af de medel, hvilka blifvit till komitéens disposition i
nåder anvisade.
Äfvenledes hade, under loppet af 1862, ”fhe Royal Horticultural Society” i
London meddelat Sveriges kommissarie, att nämnda förening föranstaltat en internationel
utställning af frukter, pumpvexter med flera trädgårdsalster samt säd, att
hållas öppen inom föreningens lokal i London den 8, 9 och 10 Oktober samma år,
enligt utfärdadt program, samt tillika uttryckt den önskan, att odlare af berörda
vextrikets alster frän Sverige äfven måtte uti denna för alla nationer öppna pristäflan
deltaga: och hade Kongl. Majit, uppå Central-komitéens hemställan, medgifvit,
att de för programmets spridning samt landtbruksalstrens afsändande från
Göteborg till expositionen belöpande kostnader finge bestridas och redovisas i
sammanhang med det Central-komitéen förut i nåder lemnade uppdrag, hvadan
ock omkostnaderna för såväl sistnämnda utställning som nyssbemälda byrå blifvit
16
Stats-Utakottets Utlåtande j\S 173.
af komitéen upptagna i dess ofvanberörda redogörelse och inginge i ofvannämnda
utgiftssumma.
På sätt komitéen uti afgilven berättelse anfört, kunde icke förnekas, att
omkostnaderna för Sveriges deltagande uti 1862 års allmänna industri- och konstexposition
hade, vid jemförelse med föregående omkostnader af samma slag, varit
utomordentligt stora; men detta förhållande ansåg Kongl. Majit förklaras dels af
arbetets och materialiers dyrhet i London, särdeles under expositionstiden, dels af
de högre arfvoden, som måst bestås tjenstemännen och betjeningen i anseende till
de jemförelsevis höga lefnadskostnaderna på stället, och dels af de särskilda omkostnader
för arbetares resor, samt beredande åt dem af nödig vägledning och
upplysning under vistelsen i London, som af Central-komitéen blifvit med nådigt
tillstånd bestridda.
Med skäl borde dock kunna antagas att dessa utgifter fullt motsvarades af
det gagn, som för den Svenska konsten och industrien varit att hemta från den
internationela utställningen och den täflan, som den framkallat., Att Sverige dervid
icke intagit något underordnadt ruin bevittnades af den allmänna uppmärksam
het
flera af vära ditsända konst- och industrialster sig tillvunnit och de talrika
prisbelöningar, som blifvit Svenske utställare tilldelade.
I sammanhang härmed har Kongl. Majit ock meddelat, att, sedan Kongl.
Majit, med anledning af gjord anmälan om en i Juli månad detta är tillämnad in
ternationel
utställning i Hamburg af landtbruksalster och redskap, äfvensom af alla
sorters afvelsdjur, dels under den 9 sistlidne Januari, med förklarande det endast
åkerbruks-redskap och landtbruks-alster af alla slag borde härifrån riket till ifrågavarande
exposition på allmän bekostnad utsändas, åt Landtbruks-akademiens Förvaltnings-komité
uppdragit att vidtaga nödiga åtgärder för bringande till allmänhetens
kännedom af de närmare vilkoren för deltagande i utställningen, samt
att, i samverkan med vederbörande Hushållnings-sällskap, bestämma lämpliga platser,
såväl för expositionsartiklarnes insamlande inom orterna, som för deras afsändande
till Hamburg m. m., dels ock under den 17 derpåföljande April förordnat
Professoren m. m. Johan Arrhenius att vara kommissarie för Sverige vid omförmälda
exposition, samt att, i sådan egenskap, dels vidtaga de anordningar, som
för Sveriges deltagande i berörda utställning kunde af omständigheterna påkallas
och i sådant afseende sätta sig i förbindelse med den för expositionen i Hamburg
tillsatta komité, dels ock utse de biträden, som för uppdragets fullgörande funnes
behöfliga, hade Kongl. Majit, uppå Förvaltnings-komitéens framställning, genom
nådigt Bref den 17 Maj innevarande år anbefallt Stats-kontoret att, till bestridande
af de för ifrågavarande exposition nödiga organisations-omkostnader, å förskottstitel
anordna och till Förvaltnings-komitéen utbetala ett belopp af fem tusen
Ridr Rimt, emot framtida redovisningsskyldighet; hvarjemte Kongl. Majit bemyndigat
nyssbemälda komité såväl att anskaffa ett kreditiv å tio tusen mark
Hamburger-banko, att af den utsedda kommissarien användas till förefallande utgifter
vid expositionen, som att till bemälde kommissarie och hans biträden utbetala
lämpliga förskott, äfvensom Kongl. Majit förklarat Sig vilja, uppå derom af
Förvaltnings-komitéen efter expositionens slut skeende underdånig anmälan, i
nåder bestämma den godtgörelse, sorn borde bemälde kommissarie och dess biträden
tillrjelas.
Afven vid denna, numera försiggångna exposition hade, enligt inlupna underrättelser,
de ifrån Sverige utstäilda produkter och landtbruks-redskap tillvunnit
Stata-Utekottets Utlåtande 173.
17
*ig särdeles uppmärksamhet. Flera prisbelöningar hade ock utställarne tilldelats.
Någon redovisning för de anvisade medlen hade väl ännu icke hunnit afgifvas, men
densamma ansags inom kort vara att emotse.
Under uttalande af den tillförsigt, att Rikets Ständer måtte finna de verkställda
utbetalningarne af ofvan omförmälda särskilda belopp hafva, för Sveriges
värdiga deltagande uti de ifrågavarande expositionerna, varit af omständigheterna
påkallade, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer att anvisa medel till ersättning
åt Stats-kontoret dels för utbetalningarne till Central-komitéen för Lon
doner-exposition,
enligt den afgifna redogörelsen
144,146: 2.
efter afdrag likväl af den deri upptagna utgiftspost af
4,761: 84.
för inköp och hemtransporterande af det i London utgifna praktverket
öfver expositionen, hvilken utgiftspost framdeles komme att af andra
medel Stats-kontoret godtgöras, eller med återstående
139,384: 18.
äfvensom för de, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 21 Mars 1862,
anordnade
20,000: —
till resestipendier åt lärare vid tekniska undervisningsanstalter och andre
af Kongl. Maj:t utsedda personer, samt resebidrag åt industri-
idkare och arbetare; alltså med en sammanlagd summa af .... R:dr 159,384: 18.
dels ock för det belopp, som, enligt framdeles ingående redovisning, kunde styrkas
hafva blifvit utbetaldt för utställningen af landtbruks-alster och redskap i Hamburg.
Då för Senska industriens och landtbrukets utveckling, äfvensom för utbredande
i utlandet af känndom om våra produkter, det ©tvifvelaktigt varit af stor
vigt att Sverige på ett värdigt sätt deltagit i ofvanomförmälda expositioner, får
Utskottet, sorn funnit de i sådant hänseende vidtagna åtgärder ändamålsenliga, tillstyrka,
att de för ifrågavarande ändamål förskjutna medel måtte varda Stats-kontoret
godtgjorda, dervid Utskottet dock ansett sig icke kunna ingå i pröfning af
kostnaderna för expositionen i Hamburg i vidare mån än medel derför redan blifvit
disponerade; hemställande Utskottet alltså,
att Rikets Ständer måtte Kongl. Maj:t,s ifrågavarande nådiga
framställningar på det sätt bifalla, att pä Riksgälds-kontoret
anvisas
a) till betäckande af kostnaderna för Sveriges deltagande i
1862 års allmänna industri- och konst-exposition i London ett
belopp af 159.384 R:dr 18 öre; och
b) för godtgörande af enahanda kostnad vid den för landt
bruksalster
och redskap innevarande års sommar anordnade
internationela utställning i Hamburg, dels 5,000 R:dr Runt,
dels ett belopp, enligt gällande kurs, motsvarande 10,000
mark Hamburger-banko, att i mån af behof utgå.
Stockholm den 12 Oktober 1863.
Reservationer:
Af Herr L. J. Hierta, med hvilken Herr B. F. Ekerot instämt: ”Vid öfverläggningen
i Utskottet, angående ifrågavarande ämne, ansåg jag det icke böra lemnäs
alldeles utan anmärkning, att utgifterna för Sveriges deltagande i sistlidne
årets industri-utställning i London uppgått till omkring dubbla summan emot utBiL
till R. St Prot 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 4 Band. 1 Haft 3
18
Stats-Utskotlets Utlåtande JV& 173.
gifterna för ett dylikt deltagande i den näst föregående verlds-expositionen i Paris,
der de särskilda grenarne af Svensk industri likväl äfven voro på ett värdigt sätt
och så talrikt representerade, att det lemnade utrymmet befanns otillräckligt för
en ändamålsenlig utställning af allt som blifvit ditsändt. Jag ansåg derföre Utskottet
böra föreslå Rikets Ständer, att vid beviljandet af den begärda ersättningen
för de anvisade utgifterna, foga uttrycket af en önskan, som kunde leda derhän,
att dylika utgifter vid ett kommande tillfälle icke måtte tynga alltför mycket på statsbudgeten
; och som pluraliteten inom Utskottet icke syntes biträda denna mening,
tillåter jag mig i form af reservation yrka och föreslå, att Rikets Ständers beslut
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition måtte erhålla en lydelse i följande
syftning:
”Ehuru en jemförelse mellan utgifterna för Sveriges deltagande uti den näst
föregående industri-utställningen i Paris och uti den som sistlidet år 1862 egde rum
i London, utvisat att den sednare förorsakat Staten en tillökning i kostnad, hvars
belopp synes anmärkningsvärd!, så hafva Rikets Ständer dock ansett sig böra bifalla
den af E. K. M. äskade ersättning för dessa utgifter, under uttryckande af
den underdåniga önskan, att i händelse E. K. M. vid ett framtida dylikt tillfälle
då Rikets Ständer icke äro församlade, skulle finna skäligt att med understöd af
allmänna medel befordra deltagandet i en dylik utställning, all den hushållning,
som med ändamålets vinnande är förenlig, dervid må iakttagas”.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 174.
1
N:o 174.
Ank. till Exp.-Utik. den 13 Okt. 1863, kl. 13 midd.
Utlåtande, angående pension för framlidne Bergmästaren, Öfver-intendenten
m. m. F. A. von Schéeles enka.
(U. A.)
Från samtliga Riks-Stånden liar till Stats-Utskotlet blifvit remitterad en den
28 sistlidne Augusti till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition (N:o 124), deruti
Kongl. Maj:t behagat meddela, hurusom Kommers-kollegium, under den 19 i samma
månad, i underdånighet öfverlemna! en af framlidne Bergmästaren i sjunde Bergmästare-distriktet,
Öfver-intendenten m. m. Frans Adolf von Schéeles enka, Maria
von Schéele, född Lundqvist, till Kollegium ingifven skrift, deruti bemälda enka, under
åberopande af sin aflidne mans förtjenster om det allmänna samt med bifogande af
en, den 11 i nämnda månad, utaf tillkallade behöriga förrättningsmän verkställd
preliminär uppteckning af sterbhusets tillgångar och skulder, utvisande att de sednare,
så vidt de då ännu voro kände, med omkring 7,000 R:dr öfverstege de förra,
anhållit att, som den pension, hon kunde påräkna från Civil-statens Pensionskassa,
jemte ett henne af Wermländska Bruks-societelen tillförsäkrad t understöd, icke försloge
alt bereda nödtorftigt uppehälle åt henne och en ännu oförsörjd dotter samt
en ålderstigen moder, Kollegium måtte hos Kongl. Maj.t göra underdånig framställning
om någon lämplig pension åt henne af allmänna medel; vid öfverlemnande af
hvilken ansökning Kommers-Kollegium anfört, hurusom Bergmästaren von Schéele,
hvilken den 20 sistlidne Juli aflidit i en ålder af 67 år, deraf han tillbragt 48 år
i Statens tjenst, under denna sin långa tjenstemannabana med sällsynt nit omfattade
och sökte befrämja allt hvad han ansåg leda till det allmännas gagn, samt att det
nyttiga, han sålunda åstadkommit, äfven rönt offentligt erkännande och således icke
behöfde af Kollegium vitsordas; och då det understöd, hans enka förmält sig hafva
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 2 Häft. 1
3
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 174.
att påräkna ifrån Civil—statens Pensionskassa samt af Wermländska Bruks-socieleten,
svårligen torde komma att emotsvara behofvet för hennes lefnadskostnad, hade Kollegium
ansett förevarande fall kunna jemföras med de flera dylika, då en i knappa
omständigheter stadd enka efter en utmärkt tjensteman funnits höra hugnas med
särskild pension af statsmedlen, hvadan Kollegium i underdånighet hemställt, det
Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska beviljande af en årlig pension för
sökanden.
Med afseende å Bergmästaren von Schéeles under en långvarig tjenstetid ådagalagda
nitiska bemödanden för bergsbruksnäringens förkofran, äfvensom till åstadkommande
af allmännyttigt gagn i öfrigt inom den landsort, der han hade sin verk
samhet,
samt i betraktande jemväl af den behöfvande ställning, hvaruti hans efterlemnade
enka sig befunne, har Kongl. Majit nu föreslagit, alt enkan Maria von
Schéele, hvars pension från Civil—statens enskilda Enke- och Pupillkassa, enligt in
hemtad
upplysning, komme alt, intilldess stadgade årsafgifler blifvit tillfullo erlagda,
utgå med 575 Ridr, men sedermera med 500 R:dr årligen, måtte af Rikets Ständer
å allmänna indragningsstaten uppföras till en årlig pension af Sexhundra Riksdaler;
och får Utskottet, med hänseende till de af Kongl. Majtt åberopade förhållanden,
tillstyrka,
att Kongl. Maj-.ts ifrågavarande nådiga framställning måtte af
Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 12 Oktober 1865.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 175.
3
N:o 175.
Ånk. till Exp.-Utek. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående ersättning för sådana af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis
bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit af Rikets
Ständer beviljade.
(U. A.)
Uti den vid början af innevarande riksdag aflåtna nådiga Propositionen om
Statsverkets tillstånd och behof bar Kongl. Maj:t meddelat, hurusom Stats-kontoret
i underdånighet aflemnat dels en förteckning å de af detta embetsverk intill den t
Juli nästlidet år under förskottstilel anordnade medel, hvilka borde hos Rikets Ständer
till ersättande anmälas, uppgående lill en summa af 101,547 R:dr 96 öre, och
dels, i samma ändamål, en uppgift å några under åren 1858, 1859 och 1860 af
vissa länsstyrelser anordnade poster, hvilka, i öfverensstämmelse med föreskriften i
då gällande länsstater, afförts å öfverskotten på Statsverkets inkomster, men sedermera,
i följd af den genom Kongl. Brefvet den 5 Februari sistnämnda år härutinnan
stadgade förändring, blifvit uti rikshufvudboken för samma år till förskottstitel omförda,
utgörande 10,863 R:dr 24 öre; och har Kongl. Maj:t vidare uti särskilda
skrifvelser lill Stats-Utskoltet den 3 Juli och den 4 September innevarande år till—
kännagifvit, att dylika förskolter, enligt samma skrifvelser åtföljande, uti Stats-kontoret
upprättade förteckningar, uppgått under sednare hälften af nästlidet år till
31,242 R:ilr 10 öre, förutom ett till brobyggnader m. m. inom Jemtlands län disponeradt
belopp af 10,299 R:dr, i afseende hvarå Kongl. Majit, i sammanhang med
annan fråga, till Rikets Ständer gjort särskild nådig framställning, samt under innevarande
års förra hälft lill 38,907 R:dr 23 öre.
Vid granskning af samtliga nyssberörda förteckningar har Utskottet icke haft
något all emot de deri upptagna utgifterna erinra, hvadan Utskottet, som för vin
-
4 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 175.
nande af lättare öfversigt, öfver de särskilda ulgiftstitlarne, låtit öfver ifrågavarande
förskotter uppgöra hosföljande sammandrag, tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte, till ersättning för ofvanberörda af
Stats-kontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa en summa
al 182,560 R:dr 55 öre, att, enligt Kongl. Maj:ts disposition,
af Rikets Ständers Riksgälds-kontor utbetalas.
I sammanhang härmed, och då statsmedels anvisande under förskoltstitel lämpligen
ej bör ifrågakomma för andra behof än sådana, som ej kunnat förutses och
för hvilka således särskilda anslag ej kunnat uppföras, men några af de nu till ersättning
anmälda utgifter svnls Utskottet vara af beskaffenhet, att de fortfarande
kunna blifva för de uppgifna ändamålen erforderliga, hemställer Utskottet,
all Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att,
derest en eller annan af berörda utgifter skulle befinnas vara
af fortgående natur, Kongl. Majit då måtte, för så vidt sådan
åtgärd ej redan blilvil vidtagen, till Rikets näst sammanträdande
Ständer göra nådig framställning om de särskilda anslag, som
i sådant hänseende kunna finnas erforderliga.
Stockholm den 12 Oktober 1865.
SAMMANDRAG
öfver Förskotter, sorn böra hos Rikets Ständer
anmälas till ersättande.
Riksmynt
lio. Af Stats-kontoret förskottsvis anordnade:
R:dr
ö.
Kronan, i följd af rättegång och dom, lill utgifvande ålagde . . .
1,863
45
För uppgörandet af formulär till de förvaltande Verkens räken-  skaper. .
9,950: —
Dito dito  3,050: —
Dito dito
1,7 50: —
14,750
Till Kommissionen för utarbetande af ett fullständigt sammandrag
utaf utkomna, ännu gällande administrativa, kamerala samt eko-  nomiska författningar och stadgar  23,510: 50.
Dito dito
3,656: 30.
Dito dito
5,250: —
32,216
80
Kostnader i och för statsrevisioner  13,658: 31.
Dito dito
6,907: 21.
20,565
52
Kongl. Komitéen för undersökning af grunderna lill städernas i riket
beskattning. . .
10,000
Kongl. Komitéen för uppgörande af förslag till ordnandet af rikets
sjöförsvar efter tidens fordringar  11,899: 41.
Dito dito
600: —
Dito dito ...... 425: —
12,924
41
Transport
92,320
18
Hor till Stats- Utskottets Utlåtande, år 1862 & 1863, N:o 175,
Transport
92,320
18
Den vid Kongl. Flottans station i Carlskrona tillsatta Kommission
för undersökning af segel-linieskeppens och fregatternas till-  stånd, m. m. . . . ,
1,256
9
Den vid Kongl. Flottans station i Stockholm tillsatta Kommission för
undersökning af dervarande rodd-kanonslupars, kanonjollars och
mörsarefartygs tillstånd och användbarhet, m. m
612
Kongl. Komitéen för pensionsväsendets ordnande . . 250: -—
Dito dito
250: —
Dito dito
1,484: 39.
1,984
59
För ordnandet af de från samtliga Presterskapet i riket infordrade
uppgifter å deras löneförmåner
9,000
Kongl. Komitéen för uppgörande af förslag till allmänt ordnande af
Presterskapets aflöning
4,557
52
Kongl. Komitéen för utarbetande af förslag i afseende å de åter-  stående arbeten, som erfordras för National-musei inredning, m. m.
2,492
74
Ersättning till innehafvarne af vissa kungsgårdar i Skåne och Skara-  borgs län för dagsverksskyldighetens upphörande 21,147: 42.
Dito dito
519: 65.
Dito dito
10,278: 28.
31,945
33
Roteringsunderstöd i Norrbottens län 3,124: 16.
Dito dito
2,272: 94.
5,397
10
Dito i Westerbottens län för 1857 med 1861. . .
15,490
53
Ersättning för utgjord rotering  1,895: 70.
Dito dito
280: 2 7.
Dito dito
240: 48.
2,416
45
Transport] 167,451(93
Transport
167,451
93
Ersättning för afskrifna eller förmedlade indelta rän-  tor, m. m  2,480: 45.
Dito dito
388: 56.
Dito dito
495: 8.
3,363
21
89
rsåttning för bristande proste-tunna
57
Till Landshöfdingen i Kopparbergs lån m. m. 0. af Geijerstam, ränta
å till Stats-kontoret levererade öfverskottet å influtna medel för
exproprierad jord från kungsgården Noret
178
90
Kostnader för ordnande af Läns-arkiverna i Gefleborgs, Wester-  Norrlands och Jemtlands län
681
Tillhopa
171,697
29
2:0. Af Läns-Sfyrelserne anordnade, sedermera till Förskotts-  titel omförde och i Rikshufvudboken balanserade medel:
Rotefrihets-ersättning till vissa länsmän i Wester-Norrlands, Wester-  bottens och Norrbottens län  1,564: 20.
Ersättning för bristande proste-tunnor. . : . . . 42: 86.
Dito till innehafvare af roterade ecklesiaslikbo-
ställen  9,230: 54.
Dito för jordförlust genom Göta kanals anläggning 25: 64.
10,863
24
Samma
182,560
53
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 176.
5
N:o 176.
Arik. till Exp.-Ut8k. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Skrifvelse, ifråga om nämndemäns
och fjerdingsmäns rätt till ersättning för extra förrättningar.
(U. A.)
Sedan tili underdånig skrifvelse den 24 Oktober 1857 Rikets då församlade
Ständer— nied anmälan, hurusom de i nådiga Kungörelsen den 11 Augusti 1854 meddelade
föreskrifter, alt nämndemän vid sådana boställs- och torpsyner samt andra
extra förrättningar, för hvilka de dittills icke varit till någon godtgörelse berättigade,
egde tillgodonjuta skjutsersältning enligt stadgad grund, äfvensom i allmänhet för dem
åliggande syner och öfriga extra förrättningar beräkna dagtraktamente efter resereglemente!,
skulle förorsakat villrådighet vid tillämpningen, i det alt de sålunda omförmälda
”andra extra förrättningar” icke blifvit närmare uppgifna, hvaraf ock hade
inträffat alt Nämndemän för biträde vid urtima ting, indrifvande af kronoutskylder
och hemmansräntor samt värderingar icke erhållit ersättning, samt att i anledning
häraf, hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att ifrågavarande kungörelse måtte erhålla
sådant förtydligande, att med orden ”andra extra förrättningar” borde förstås
all annan, utom ordinarie ting och vägsyner, redan förekommande eller möjligen
framdeles blifvande förrättning, der nämndemäns eller fjerdingsmäns tjenstebiträde
äskades, — anhållit, alt, då det syntes vara med billighet öfverensstämmande, att
nämndemän och fjerdingsmän undfinge rese- och traktamentsersättning för deras inställelse
vid dem åliggande extra förrättningar, men Rikets Ständer icke vore i tillfälle
att med erforderlig noggrannhet antyda alla de fall, som dertill borde hänföras,
Kongl. Majit läcktes, efter ärendets behöriga utredning, till Rikets Ständer göra nådig
framställning om och i hvilka fall rese- och traktamentsersättning må tillerkännas
nämndemän och fjerdingsmän för extra förrättningar i Kronans ärenden; så
6
Stats- lltshottets Utlåtande N:o 176.
liar Kongl. Majit nu uli högstberörda nådiga Skrifvelse (Nio 95), hvilken blifvit at
samtliga Biks-Slånden till Stats-Utskottet remitterad, en sådan framställning afgifvit
och dervid till en början lästat uppmärksamhet derå, alt uti Kongl. Kungörelsen den
25 Januari 1842 nämndemän och fjerdingsman, när de tillkallades för syner värderingar,
besigtningar och inventeringar för Kronans räkning, tillagts traktamente enligt
hvad dem uli expeditionstaxan för förrättningar hos enskilde bestodes, samt ersättning
för resekostnaden efter gällande resereglemente, med undantag, enligt 2 och
3 §§ uti samma kungörelse, dels af alla sådana förrättningar, som ålåge nämndemän
i egenskap af ledamöter i Häradsrätt, äfvensom för nämndemäns biträde vid
syner och besigtningar å ryttare-, knekte- och båtsmanstorp, hvilket allt fortfarande,
såsom dittills, borde ulan särskild vedergällning verkställas, dels ock för det fall då
sjelfva förrättningen samt resan till och från förrättningsslället inom häradet eller
tjenstgöringsorlen tillsammans icke fordrade längre lid än en dag, i hvilket fall nämndeman
och fjerdingsman icke skulle, erhålla någon ersättning. Genom ofvan åberopade
nådiga Kungörelse af den 11 Augusti 1854 hade, i anledning af Rikets Ständers
framställningar i ämnet och med upphäfvandc af nyssberörda undantag från den
nämndemän tillerkända rätt till ersättning af ifrågavarande beskaffenhet, blifvit förordnad!,
att nämndemän skulle vid sådana boställs- och torpsyncr samt andra extra
förrättningar, för hvilka de dittills icke varit lill någon ersättning berättigade, ega
tillgodonjuta skjutsersältning enligt gällande resereglemente för den i och för förrättningen
tillryggalagda väglängd, sorn öfverskjöte en half mil, från nämndemannens
hemvist räknadt, äfvensom att de i allmänhet för dem åliggande syner och öfriga
extra förrättningar linge beräkna dagtraktamente efter resereglemente! utan något undantag
för det fall, alt kortare tid än en hel dag till förrättningen åtginge. Derefter
vore på förekomne anledningar af Kongl. Majit förklarad!, dels genom nådigt Bref
den 10 November 1855, att 1854 års nådiga kungörelse borde tillämpas ej allenast
vid syner och extra förrättningar, som anginge landt- och sjöförsvaret, utan äfven
vid sådana, som rörde till andra Stals-departemenl hörande angelägenheter, hvarvid
den vederbörande för dylika förrättningar tillkommande ersättning borde anordnas
af anslaget till rese- och traklamenlskostnader på den Riks-statens ilulvudtitel,
hvars rätt ansåges hafva varit af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen
beroende, dels ock genom nådigt Bref den 25 Februari 1855, alt vägsyner
icke vore att hänföra till sådana extra förrättningar, för hvilka skjuts- och traktamentsersättning
af allmänna medel, enligt berörda kungörelse, åt nämndemän
bestodes.
För utredande af frågan, hvilka flera af nämndemän verkställda förrättningar,
än de lör hvilka genom berörda nådiga kungörelser ersättning blifvit dem tillförsäkrad,
kunde anses såsom extra, och för hvilka dylika förrättningar ersättning af
allmänna medel redan varit bestådd och vidare kunde ifrågakomma ali af Kronan bestås,
hade Krigs-kollegium, Förvaltningen af sjöärendena och Kammar-kollegium, uti
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 176.
7
gemensamt underdånigt utlåtande, först i afseende å de uti Rikets Ständers skrifvelse
såsom sådana förrättningar omförmälda urtima ting, kronoutskylders och liernmansränlors
indrifvande samt värderingar anmärkt, att för värderingar, då de skedde
för Kronans räkning, nämndemän redan genom 1842 års nådiga kungörelse fått sig
tillagd ersättning; — alt vid urtima ling i brottmål, äfvensom i Kronans saker och
andra allmänna mål, nämndemän hittills icke varit lill ersättning berättigade; och
att, då sådana ting, när de hölles af ordinarie Häradshöfding, borde utan särskild ersättning
till domaren förrättas, — då nämndemän, hvilka för deras befattning åtnjöte
flera förmåner, vid nämnda tillfällen tjenstgjorde ensamt i egenskap af domstolsledamöter,
samt då de, ulan minskning i berörda förmåner, numera, till följd
af Lagmansrätternas upphörande, vunnit befrielse från den dem förut åliggande tjenst—
göringsskyldighet vid sistnämnda Rätters sammanträden, Kollegierna ansåge urtima
ting, då de ej påkallades a( enskild part, böra af nämndemän ulan särskild godtgörelse
bevistas, med bibehållande dock af den dem genom Kongl. Kungörelsen den
17 September 1851 i särskilda fall tillagda rätt till ersättning af allmänna medel,
då flera härad hafva gemensam tingsstad i brottmål; — samt att, derest nämndemans
biträde åt Kronans uppbördsman vid indrifning af otiqviderade uppbördsmedel,
hvilket egentligen vore ett fjerdingsmånnens åliggande, komme att anlitas och kostnaden
icke kunde åläggas den enskilde, nämndemannen i detta fall syntes böra åtnjuta
samma rätt, som i (5 § 4 mom. af stadgan den 1 Juni 1850 angående fjer
dingsman
blifvit de sednare medgifven, eller alt för de indrifna medlen åtnjuta hälften
af uppbördsmännens andel i stadgade stämmoböter.
Vidare hade Kollegierna upplyst och anfört:
att nämndemän i öfrigt ålåge biträda:
vid syner och besigtningar å de till indelta arméen anslagna militieboställen;
vid syner och besigtningar å Kronans hus och byggnader;
vid besigtningar å persedlar, tillhörande indelta arméen och beväringsmanskapet;
vid
bestyr med kronolransporler;
vid syner och besigtningar å hemman och lägenheter, tillhörande Wadstena
krigsmanhus-kassa, samt å ryttare-, soldat- och båtsmanstorp;
vid ekonomiska besigtningar å borlarrenderade kungs- och kungsladugårdar,
kronosäterier, kronohemman samt andra Kronans lägenheter, äfvensom å de till Kronan
indragna, men utarrenderade civile- och militie—boställen;
vid del slags husesyn, som, enligt 2 7 kap. 1 § Ryggninga-balken, skall hvart
tredje år hållas å kronohemman;
vid laga syner å bortarrenderade kungs- och kungsladugårdar med flera kronolägenheter;
vid
syner och besigtningar å sådana boställen, hemman och lägenheter, som af
embets- och tjenstemän på lön innehafvas;
8
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 176.
vid syner och besigtningar å de till hospital och fromma stiftelser anslagna
hemman och lägenheter;
vid syner å kapeliansbol;
vid undersökningar, enligt Kongl. Kungörelsen den 4 Februari lilli, å rekognitionsskogar,
till utrönande af brukens och bergverkens behof:
vid skattläggningar; och
vid undersökningar om ändring eller utrifning af vattenverk;
alt, på grund a( 1854 års kungörelse — hvilken, enligt Kollegiernas åsigt,
icke inskränkte nämndemännens lätt till ersättning endast lill de fall, då deras biträde
å Kronans sida påkallades eller af allmänna medel borde gäldas, — nämndeman
vore berättigad alt erhålla ersättning för samtliga ofvan uppräknade förrättningar,
med undantag af syner å hospitals och fromma stiftelsers hemman och lägenheter
samt å kapeliansbol, undersökningar å rekognilionsskogar och skattläggningar
i vissa fall;
att likväl ersättning för syner och besigtningar å de till hospital och fromma
stiftelser anslagna hemman och lägenheter syntes böra nämndemän tilläggas af samma
skäl, som föranledt att godtgörelse blifvit dem tillerkänd för syner och besigtningar
å Kronans egendom; men denna ersättning utgå af vederbörande stiftelsers medel,
enär Staten icke rättvisligen kunde belastas med utgiften derför, samt grundsatsen
om hospitals och fromma stiftelsers befrielse från likartade kostnader redan blifvit
frånträdd, i det att förordningen den 50 November 1855, angående expeditionslösen,
icke fritoge dem från erläggande af sådan lösen;
att äfven för syner å kapeliansbol, hvilkas innehafvare, på grund af resolutionen
på Presterskapets besvär den 12 Januari 1757, varit från all afgift i berörda
hänseende frikallade, nämndemän syntes böra tillerkännas ersättning, hvilken, till öfverensstämmelse
med Kongl. Kungörelsen den 28 Maj 1850 och med anledning af
hvad i fråga om kostnadsersättning för laga husesyn a klockarebol uti nådiga Kungörelsen
den 19 Juli 1841 funnes stadgadt, borde af kyrkans medel utgå, helst
genom nådigt Bref den 2 7 Januari 1800 blifvit förklarad!, att dylika förrättningar,
de der icke för Kronans räkning verkställas, icke borde af Statsverket ersättas;
att för nämndemäns biträde vid undersökningar, enligt 1811 års olvanberörda
kungörelse, å rekognitionsskog ar, numera borde dem tillkomma ersättning, som dock,
i likhet med arfvodet till landtmätaren, syntes endast böra af Kronan förskjutas, men
derefter af vederbörande bruksegare ersättas; samt
att vid skattläggningar nämndemän, jemlikt Kammar-kollegii cirkulärbref den 8
Oktober 1800, voro skyldige alt underhålla sig sjelfva af dera tillagda tingsgästningspenningar;
hvaremot, så framt skattläggningen anställdes för hemmansbyten
med Kronan eller i afseende på förmedlingar, nämnden förklarades, likasom öfrige
skattläggningsmän, berättigad till skjuts, traktamente och arfvode, emedan dylika
skatt
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 176.
9
skallläggningar icke hade afseende på någon ny förmån eller inkomst för Kronan;
anseende Kollegierna, att, lill följd af berörda nådiga Kungörelser af åren 1842 och
1854, anspråk på skjutsersättning och traktamente af Kronan numera skulle af nämndemän
kunna väckas för skattläggningar, utom då dessa förrättas för hemmansbyten
eller förmedling, i hvilka båda fall den enskilde hade alt gälda kostnaden; men alt,
enär dylika förrättningar äfven i öfriga fall afsåge en fördel för den enskilde, hvilkens
rättigheter och skyldigheter i afseende å fast egendom på landet derigenom
först hlefve bestämda, samt enär uppskattning till ränta i allmänhet utgjorde ett oeftergiflig!
vilkor för dylik egendoms upplåtande till enskild person, hvilken således
måste, örn icke uttryckligen, såsom oftast vore fallet, dock åtminstone medelbarligen
anses hafva påkallat densamma, — Kronan, på sätt äldre författningar innehölle,
fortfarande borde vara befriad från kostnadsersättning åt nämndemän vid skattläggningar,
och denna ersättning deremot af den enskilde godlgöras.
I fråga huruvida och i hvilka fall ersättningen för syner och besigtningar å boställen
samt Kronans bortarrenderade egendomar och lägenheter borde utgå af allmänna
medel eller godlgöras af boställsinnehafvare och arrendatorer, vore af Kollegierna
dessutom föreslaget: att, med tillämpning af 1854 års kungörelse, det måtte
förklaras, all arrendatorer af Kronans egendomar, hemman och lägenheter skulle utgöra
rese- och traklamentsersältning till nämndemän vid såväl laga syner å berörda
egendomar, som äfven vid a(- och tillträdessyner derå, med undantag endast för det
fall, alt Kronan omedelbarligen vore antingen af- eller tillträdare, då det på synerätts
pröfning borde få ankomma, om och i hvad mån Kronan borde i dylik kostnad
deltaga; hvilken föreskrift jemväl svnles Kollegierna böra utsträckas till de för
indelta arméens atlönande utarrenderade boställen; — att vid af- och tillträdessyner
åter å de boställen, som till bostäder för militäre, civile och ecklesiastike embetsoch
tjenstemän vore upplåtna, den nämndemän tillkommande ersättning, så framt
undanlag icke genom särskilda författningar redan voro medgifna, äfvensom vid de
tillfällen, då Kronan vore af- eller tillträdare, borde mellan af- och tillträdaren lika
fördelas; — att deremot vid laga syner och ekonomiska besigtningar å ifrågavarande
boställen, hvilka förrättningar utgjorde en bevakmngsåtgärd å Kronans sida, ersättning
borde utgå af allmänna medel, derest icke förrättningen påkallats genom boställsinnehafvarens
försummelse att fullgöra synerätts föreskrift och boställets derigenom
iråkade vanhäfd, eller särskilda undantag derifrån redan vore uti gällande författningar
bestämda; — samt att kostnaden för husesyner ä kronohemman och för
ekonomiska besigtningar såväl å Kronans utarrenderade egendomar, hemman och lågenheter,
som å indelta arméens utarrenderade boställen, jemväl finge af allmänna
medel ersättas, der ej annorlunda genom arrendekontrakt stadgades och förenämnda
orsak till förrättningens hållande icke inträffade.
Under erinran i öfrigt, dels att för undersökningar om ändring eller utrifning
Bih. till B. St. Brot. 1862 é 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 2 Baft. %
10
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 176.
af vattenverk de nämndemän, som i egenskap af gode män tillkallas, jemlikt 7 § i
förordningen den 20 Januari 1024, erhålla ersättning i likhet med hvad gode män
vid skiftesförrättningar tillkommer, och att för det sällsynta fall att nämndemäns biträde
härutinnan påkallades och af Kronan borde ersättas, förändring i sältet lör
denna ersättnings utgående icke syntes af behof påkallad, dels alt nämndemän biträdde
vid flera andra förrättningar, der den enskilde, för hvilkens räkning biträdet
erfordrades, sjelf måste bestå kostnaden för deras resa och traktamente, dels alt
nämndemäns anlitande vid åtskilliga ärenden i sednare tider upphört, såsom vid afvittringsförrältningar
i norra länen samt vid skogsutsyningar å kronomarkerna i Norrbottens
och Westerbottens län, dels ock att biträde af nämndemän torde kunna å
Kronans sida påkallas i andra än ofvan uppräknade fall, utan att dessa fall på förhand
kunde eller syntes böra bestämmas, — hade Kollegierna hemställt, alt nämndemän,
vid alla de förrättningar, för hvilka ersättning från Kronans sida blifvit af
Kollegierna i underdånighet tillstyrkt, mätte tillerkännas skjuts- och traktamentsersättning
enligt elite klassen i resereglemente! af den 31 Oktober 1851, med den förhöjning
i traktamentet, som genom Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse den 13 Mars
1857 blifvit beviljad; dock att skjutsersättning icke finge tillgodonjutas för förrättningar,
då förrällningsslället vore beläget inom en half mil från nämndemannens
hemvist, ifrån hvilket, vid öfriga förrättningar, skjulsersältningen borde beräknas
och utgå.
Hvad åter fjerdingsman vidkomme, så enär icke någon utsträckning af deras
rätt till skjuts- och traktamentsersättning, utöfver hvad Kongl. Kungörelsen den 25
Januari 1842 innehölle, egt rum genom nådiga Kungörelsen den 11 Augusti 1854,
som endast afsåge nämndemän, och då genom nådiga Stadgan den 1 Juni 1850
det icke allenast blifvit tillförsäkradt fjerdingsman, hvilkens befattning förklarats vara
ett menighetsbestyr, att under Ijenstetiden tillgodonjuta de friheter från skjuts, inqvartering
eller andra allmänna besvär, som genom författningarna särskildt vore
stadgade, utan äfven bestämdt hvilka åligganden tillhörde fjerdingsman och för hvilka
af dessa han egde att uppbära rese- och traklaments- eller annan ersättning, samt
dertill komme alt, enligt nådiga Kungörelserna af den 9 Augusti 185! och den
23 Oktober 1857, alla hemman af hvad beskaffenhet de vara måtte, jemte särskilda
lägenheter, verk och inrättningar samt alla på landet boende och borgerlig
rörelse idkande handlande, numera, der Ijerdingsmannen vore med bestämd lön försedd,
delloge uti hans aflönande, hade Kollegierna ansett hvarken någon närmare
utredning om och i hvilka fall ersättning borde fjerdingsman för extra förrättningar
i Kronans ärenden tillkomma, än hvad 1842 års kungörelse och ofvanberörda nådiga
stadga innehölle, vara erforderlig, eller någon utvidgad rätt till ersättning åt
fjerdingsman för biträde i Kronans ärenden af behofvet påkallas.
Uti hvad lörhemälda Kollegier i underdånighet föreslagit i afseende å ersättning,
utgående till nämndemän för syner och besigtningar å de till hospital och
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 176.
11
fromma stiftelser anslagna liemman oell lägenheter äfvensom för syner å
kapellanshol, hade samtliga Domkapitlen i stiften uti infordrade underdåniga
yttranden instämt, endast med de undantag, alt Domkapitlet i Strengnäs
blott tillstyrkt del dylik ersättning mätte vid af- och tillträdessyner å kapellanshol
af vederbörande kyrkokassas medel bestridas, samt alt Domkapitlen i Upsala och
Calmar ansett hospital och fromma stiftelser icke böra vidkännas kostnader lör
ifrågavarande förrättningar, utan dessa kostnader af allmänna medel eller på annat
sätt bestridas, derest icke förrättningarne kunde af vederbörande nämndemän kostnadsfritt
verkställas; hvarjemte Serafimer-ordensgillel, som jemväl blifvit i ämnet
bordt, förklarat, att, i fall Kongl. Majit funne lämpligt förordna, all för extra förrättningar
i Statens ärenden af ifrågakomna beskaffenhet ersättning lör skjuts och
traktamente skulle till dervid biträdande nämndemän utgå, billigheten jemväl syntes
fordra, att dem tillädes rätt till enahanda ersättning för biträde vid syner och besigtningar
å hemman och lägenheter, som af Hospitals-stvrelsen förvaltades, ehuru
sådant skulle komma att medföra betydlig tillökning i de dessutom med hvarje år
stigande utgifterna för hospitalsinrätlningarne.
Kongl. Majit, som, på grund af hvad Kollegierna anfört, funnit giltig anledning
icke förekomma lill utsträckning af redan meddelade stadganden i fråga om skjuts—
och traktamcntscrsättningar i vissa fall ål fjerdingsman, ansågc deremot, lika med
Uikets Ständer, alt sådan ersättning borde nämndemän tillkomma äfven vid en del
andra förrättningar, än deni, som i nådiga Kungörelserna den 25 Januari 1842
och den 11 Augusti 1854 vöre afsedda, och har Kongl. Maj:!, med förklarande att
de af Kollegierna föreslagna grunder för ett närmare bestämmande häraf syntes i
hufvudsakliga delar vara med billighet öfverensstämmande, velat, innan författning i
ämnet utfärdades, inhemta Uikets Ständers yttrande i afseende å den ersättning, som
af allmänna medel borde utgå, och i sådant hänseende föreslagit, alt dessa kostnader,
hvilkas belopp nu svårligen kunde med någon säkerhet beräknas, måtte, i
likhet med hvad som redan egde ruin med de nu bestämda ersättningarne i slika
fall, utgå af rese- och traktamentsanslaget å den Uiks-statens Hufvudtitel, hvars rätt
eller fördel ansåges hafva varit af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen
beroende.
Utskottet, som, lika med Kongl. Majit, anser utvidgad rätt till ersättning för
biträde i Kronans ärenden icke för fjerdingsman erfordras, har emot de af Kollegierna
yttrade åsigter i afseende på grunderna för beräkning af sådan ersättning åt
nämndemän ej haft annat ali erinra, än att, — då Uikets Ständer redan uti un
derdånig
skrifvelse den 20 sisllidue Mars hos Kongl. Majit anhållit alt, med ändring
af Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854, stadgas måtte, det nämndemän för
biträde jemväl vid sådana syner, värderingar, inventeringar och andra förrättningar,
som i 2 och 5 §§ af Kongl. Kungörelsen deri 25 Januari 1842 omförmäldes, hädanefter
matte åtnjuta, jemte redan stadgadt dagtraktamente, skjulsersältuing enligt
12
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 116.
resereglemente! för hela den våglängd, från nämndemannens hemvist räknadt, som
i och för förrättningen af honom tiilryggalades, — Utskottet, till öfverensstämmelse
härmed, funnit den af Kollegierna föreslagna bestämmelsen, alt skjulsersällning icke
skulle tillgodonjutas för förrättningar, då förrältningsslället vore beläget inom en
half mil från nämndemannens hemvist, böra bortfalla. I följd häraf och då ersättningsbeloppen
synas lämpligast böra, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, fortfarande utgå
af de särskilda Hufvudtitlarnes rese- och traktamenlsanslag, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, jemte det de för sin del besluta, att i dc
fall, då skjutsersätlning för nämndeman kommer att ega rum,
densamma skall beräknas för bela den väglängd, från nämndemannens
hemvist räknadt, som i och för förrättningen af honom
tillryggalägges, måtte i öfrigt Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
framställning bifalla.
Härförutan och för vinnande af mera enkelhet och reda vid tillämpningen af
hithörande föreskrifter, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit, uti underdånig skrifvelse,
anhålla, alt samtliga sladganden, som komma att lända
till efterrättelse i afseende på nämndemäns och fjerdingsmans
rätt till ersättning för extra förrättningar, må uti en författ
ning
sammanföras.
Stockholm den 12 Oktober 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 177.
13
N:o 177.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl Maj.ts nådiga Proposition, angående reseersättning
och dagtraktamente till ordföranden och ständige ledamöter
uti de nämnder, ål hvilka reglering af presterskapets aflöning,
i enlighet med Förordningen den 11 Juli 1862, anförtros,
samt om anslag till skrifbiträde åt dessa nämnder.
(U. A.)
Uli högslberörda den 15 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
är meddeladl, hurusom, —• efter det Rikets Ständer, i skrifvelse den 6
Juli 1857, med förmälan ali presterskapets aflöningssält icke allenast vore i flera
hänseenden mindre lämpligt, ulan ock gåfve anledning till tvister emellan lärare och
åhörare, yttrat sin önskan att en förändring deri måtte uti tillika antydd rigtning
varda vidtagen, samt, Kongl. Maj.t och Rikets Ständer sedermera gemensamt fastställt
de grunder, hvilka vid reglering af presterskapets aflöning borde följas, — Kongl.
Majit genom utsedde komiterade låtit utarbeta förslag till författning angående allmänt
ordnande af denna aflöning, och, efter granskning at detta förslag, den 11
Juli nästlidet år nådig förordning i ämnet utfärdat. Uli den till Rikets sednast
församlade Ständer af Kongl. Majit aflåtna framställning rörande löneregleringen hade
ej förekommit något förslag, på hvad sätt och af hvilken de kostnader, hvilka med
regleringen blefve förknippade, skulle utgöras, och ett allmänt stadgande derutinaan
hade ock varit af behofvet mindre pä kalladt, enär, enligt denna framställning, regleringen
skolat ske endast i den mån den, utan förnärmande af vederbörandes rätt,
kunnat tillämpas. Vid ärendets behandling under sednaste riksdag hade förslaget i
sistberörda del blifvit af Preste-Ståndet bifallet, men då de öfriga Riks-Slånden förenat
sig derom, alt regleringen borde företagas så fort sig göra läte, äfven der den
ej snarligen kunde bringas i tillämpning, och Kongl. Maj:l till della Rikets Ständers
14
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 177.
beslut lemnat sill godkännande, så komme, på sätt komiterade äfven anmärkt, för
ordföranderne och ständige ledamöterne i de nämnder, åt hvilka regleringens verkställande
anförtroddes, både tid och krafter att betydligt tagas i anspråk, och vid
sådant förhållande vore äfven hemstäldt, huruvida icke rese- och dagtraktamente
för förrätlningarne måtte dem tillerkännas till enahanda belopp, som för Rikets
Ständers Revisorer vore bestämdt, äfvensom lämpligt anslag till skrifbiträde åt ordföranden
beviljas.
Vid pröfningen af det utaf komiterade uppgjorda förslag hade Kongl. Majit
ansell uti författningen böra intagas föreskrift derom, alt ordföranden och de ständige
ledamöterne skulle åtnjuta rese- och dagtraktamente, äfvensom att ett lämpligt
anslag för skrifbiträde åt nämnden borde vara alt påräkna; men beträffande de grunder,
hvarefter traktamentet skulle beräknas, hade Kongl. Majit, innan ännu Rikets Ständer
varit i tillfälle alt deras yttrande afgifva, icke velat meddela definitivt beslut. Då
Kongl. Maj l emellertid funnit den al komiterade föreslagna ersättning icke öfverskrida
billighetens fordringar och densamma icke rättvisligen kunnat presterskapet
åläggns, likasom den icke svnls lämpligen böra drabba de särskilda församlingarna,
hade Kongl. Majit befallt, all Dess Befallningshafvande skulle, hvar inom sitt lån tills
vidare åt lönercgleringsnämndcrnas ordförande och ständige ledamöter utbetala sådant
traktamente, som af komiterade blifvit föreslaget.
Med tillkännagifvande häraf och under antagande att Rikets Ständer funne ofvanberörda
kostnader, hvilka vore oundgängliga för genomförandet af den utaf allmänna
tänkesättet länge påkallade, af Rikets Ständer äfven begärda reglering af
presterskapets aflöning icke för det närvarande böra annorledes än af Statsverket
bestridas, har Kongl. Majit nu äskat, alt Rikets Ständer måtte förklara nämndernas
ordförande och ständige ledamöter berättigade att äfven framgent för sina förrättningar
af statsmedel njuta rese- och dagtraktamente till enahanda belopp, som vore
för Rikets Ständers Revisorer bestämda, äfvensom all anslag till skrifbiträde ål
nämnden af enahanda medel måtte med de belopp, som Kongl. Majit, funné lämpliga,
utgå; och har Kongl. Majit, enär hvad lör ändamålet erfordrades, icke nu
kunde lill siffran bestämmas, ansett lämpligast vara, alt beloppen ifrån Kongl. Majlis
och Rikets Stats-konlor af under händer hafvande medel Landlräntericrna tillhandahölles
och de gjorda förskotten sedermera blefve till godtgörande bos Rikets Ständer
anmälda.
Från samtliga Riks-Stånden har denna nådiga Proposition blifvit till Statsutskottet
remitterad; och då Utskottet vid pröfning af frågan funnit den af Kongl.
Majit löreslagna ersättning vara af behof och billighet påkallad, tillstyrker Utskottet,
alt Kongl. Maj is ifrågavarande nådiga framställning måtte af
Rikets Ständer bifallas.
I sammanhang hvarmed Utskottet ansett sig böra hemställa,
alt Rikets Ständer vid tillkännagifvande af sitt beslut i nyss
-
Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 178.
15
berörda hänseende, malle uli underdånig skrifvelse anhålla, dels
ali Kongl. Maj:t läcktes föreskrifva, atl hvad sorn i allmänhet
är stadgadt derom, att särskilda förrättningar inom samma ort
bestämmas så, att lindring i resekostnaderna tillvägabringas,
äfven måtte, så vidt ske kari och i öfrigt är förenligt med
sladgandena i Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862, angående
allmänt ordnande af presterskapets inkomster, tillämpas i
afseende på de ifrågavarande förrältningarne, dels ock att Kongl.
Maj:t ville för ltikets näst sammanträdande Ständer meddela,
huruledes löneregleringen fortskridit, äfvensom i hvilka fall densamma
Irädt i verket.
Stockholm den 12 Oktober 1663.
N:o 1T8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1803, kl. 12 nödd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående anvisande
af medel till betäckande af kostnaden för istdndsättande af
åtskilliga broar å den sd kallade Carl-Johans-vägen i Jemtland.
, m. m.
(U. A.)
Uti högstberörda den 7 sistlidne Augusti till ltikets Ständer aflålna, af samtliga
Iliks—Stånden till Siats-Utskottet remitterade nådiga Proposition (N:o 121) har
Kongl. Maj t behagat meddela, hurusom, efter det Kongl. Maj:t, under den 27 Mars
1858, till reparation eller ombyggnad af flera, å den på Statens bekostnad inom
Jemtlands län, mellan Östersund och Norska gränsen, anlagda så kallade Carl-Johansvägen
befintliga träbroar, beviljat nödigt anslag, alt af den då sednast anvisade vågbyggnadsfonden
utgå; Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader under den
16
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 178.
17 Februari 1860 hos Kongl. Majit i underdånighet anmält: att, oaktadt enligt den
fastställda planen för berörda reparations- och ombyggnadsarbeten beräknats endast
817 Riksdaler för erforderliga smärre lagningar och underhållsarbeten å de två
broarne öfver Hjerpeström, öster om Undersåkers kyrka och öfver Bådsjösundet, vester
om Åhre kyrka, bade likväl under den tid som förflutit sedan ofvanberörda plan
uppgjordes, omförmålda två stora träbroar, till följd af vårflöden och isgång, lidit så
betydliga skador, att, enligt ett af vederbörande efter noggrann lokalbesiglning upprättadt
kostnadsförslag, till fullständigt iståndsättande af ifrågavarande broar skulle
erfordras, för bron öfver Hjerpeström, inberäknadt anläggandet derstädes till framtida
skydd för bropelarne af tre isbrytare af slen, 12,535 Riksdaler, samt för bron
öfver Bådsjösundet, inberäknadt anläggning af en dylik isbrytare, 8,840 Riksdaler,
eller tillsammans 21,575 Riksdaler utöfver de smärre underhållskostnader, som i
förutnämnda förslag beräknats; och bade Styrelsen vid sådant förhållande hemställt,
att sistnämnda summa måtte af Kongl. Majit i nåder anvisas, i ändamål att berörda
två broar, på hvilkas bestånd trafikens fortgång genom Jemtland till Norrige vore
beroende, mätte med görligaste första kunna iståndsältas. Då dessa till allmänt underhåll
icke indelade, utan genom Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
försorg samt på Statens bekostnad vidmagthållna broar, genom de vid 1859 års
vårflod derå inträffade skador, kommit i det bristfälliga skick, att, derest icke dessa
skador ofördröjligen afhjelptes, fara vore för handen, att broarne helt och hållet skulle
rasa, hvarigenom allmänna rörelsen mellan Jemtland och Norrige komme alt på ett
kännbart sätt hämmas, hade Kongl. Majit under den 9 Mars 1860 åt bemälde Styrelse
uppdragit alt, på det för ändamålet lämpligaste sätt, skyndsamt gå i författning
om verkställandet af ifrågavarande reparationsarbeten, jemte öfriga åtgärder till
broarnes skyddande mot isgång; och hade Stats-kontorel erhållit befallning att de
dertill erforderliga medel, dock ej öfver den beräknade kostnadssumman, 21,375
Ridr, af under händer varande tillgångar utbetala. Sedermera och med anledning af
Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader hos Kongl. Majit gjorda underdåniga
framställning om nödvändigheten att snart vidtaga åtgärder, dels för ombyggnad
af bron Nio 54, olver Buttersbäcken, å Carl-Johans-vägen, och i sammanhang
dermed, omläggning af närmast derintill befintliga vägdelar, dels ock för anbringande
af ny farbana å broarne öfver Staa-elfven och Bådsjösundet, hvilka företag,
enligt två särskilda förslag, beräknats tillsammans erfordra en kostnad af 10,299
Riksdaler, bade Kongl. Majit, under den 7 Februari 1862, uppdragit åt bemälde
Styrelse att skyndsamt gå i författning om utförande, på det för ändamålet lämpligaste
sätt och så snart årstiden det medgåfve, af ofvanberörda reparationsarbeten,
samt anbefallt Stats-kontoret alt de dertill beräknade medel med högst sistberörda
belopp under förskottstitel utanordna.
Genom tid efter annan meddelade Kongl, beslut, sednast den 26 Maj 1854,
hade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 178.
Vt
hade blifvit bestämdt, att den ifrågavarande vägen skulle underhållas på enlrepenad
med fortfarande af vägafgift, enligt fastställd taxa, under förbehåll likväl att, i händelse
ny vägdelning inom provinsen skulle komma att försiggå, i laga ordning borde
pröfvas, huruvida vägen kunde å de vägbyggnadsskyldige till underhållande indelas.
De inflytande vägafgifterna hade dock städse visat sig vara otillräckliga för bekostande
af betydligare reparationer å de större broarne i väglinien. — Sedan Kongl.
Majit genom nådig Resolution den 27 Juli 1860, förordnat, ali ny allmän vägdelning
inom provinsen Jemtland borde ega rum, samt väghållningsbesväret fördelas gemensamt
på samtliga vägbyggnadsskyldige hemman, bade Kongl. Majlis Befallningshafvande
i underdånigt memorial af den 16 Februari 1861 anfört, hurusom åtgärder
för att bringa denna vägdelning till verkställighet då vore under förberedande
handläggning; att fråga uppstått och snart förekomme till behandling vid allmänt
landsting, huruvida de väghållningsskyldige kunde förena sig om någon gemensam
verkställighet af vägunderhållet, så att åtminstone de från vägen alltför aflägsna hemmanen
blefve befriade från vägunderhållet in natura och i stället finge lemna ersättning
i penningar till den, som åtoge sig underhållet; att, ehuru väsendtliga lättnader
genom den nya vägdelningen vore alt emotse farhågorna för nya vägars intagande
i vägdelningen likväl vore så starka, att Kongl. Majits Befallningshafvande, på
grund af flera i det underdåniga memorialet uppgifna skäl, befarade, att någon förening
om gemensamt vägunderhåll icke kunde tillvägabringas, derest äfven ifrågavarande
fjellväg skulle komma att i vägdelningen ingå; att, om åter en sådan förening
icke komme till stånd, qvarstode i sin fulla giltighet de skäl, som löranledt det nådiga
beslutet af den 26 Maj 1854 om fjellvägens underhållande på entreprenad och
mot vägafgifler, enär vägen icke kunde fördelas på de få i trakten belägna hemmanen
och deremot vägunderhållet skulle för flera mil aflägsna hemman utgöra en
alltför tryckande börda; samt att, enligt en af Kongl. Majits Befallningshafvande framlagd
beräkning, vägafgifterna, hvilka blifvit på arrende upplåtna och under de sednare
åren lemnat en årlig inkomst af 1,518 Riksdaler, voro fullt behöfliga för vägens
underhåll såväl sommar- som vintertiden och troligtvis komme att förminskas
samtidigt med öppnandet af den nya kommunikationsleden mellan Jemtland och
Norrige, som då var under utförande, hvadan någon nedsättning i dessa afgifter svårligen
kunde ega rum; hemställande Kongl. Majits Befallningshafvande, på dessa skäl,
att Kongl. Majit täcktes tillåta, att den ifrågavarande fjellvägen finge från den nya
vägdelningen inom Jemtland undantagas, och de under den 26 Maj 1854 i nåder
meddelade föreskrifter angående underhållet af samma väg och afgifterna för dess
begagnande fortfarande och tillsvidare lända till elterrättelse. —Vid underdånig föredragning
häraf den 1 Mars 1861 hade Kongl. Majit med afseende å hvad dess Befallningshafvande
till stöd för sin framställning anfört, funnit godt tillåta, att ifrågavarande
vägsträcka för det då närv, rande ifrån allmän vägdelning inom Jemtland
JBih. till B. St. Fröt. 1862 <& 1863. 4 Sami. 1 Afd. Band. 4 2 Haft. 3
18
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 178.
undantoges, samt att de i nådiga Brefvet den 26 Maj 1854 meddelade föreskrifter
angående underhållet af samma väg och afgifterna för dess begagnande, finge tillsvidare
fortfarande lända till efterrättelse; och hade Kongl. Majit derjemte anbefallt
sin Befallningshafvande, att hvart femte år inkomma med underdånig anmälan, om
ock till hvad belopp nedsättning i de fastställda vägafgifterna skulle kunna ega rum.
— Den häri omförmälda vägdelning, som, efter hvad upplyst vore, afsåge en tid af
endast tio år, hade sedermera kommit till stånd.
Under den tid, som numera förflutit, hade af ofvanherörda, vid särskilda tillfällen
anvisade belopp, blifvit från Stals-kontoret på Styrelsens för allmänna vägoch
vattenbyggnader reqvisition utbetalde och för de afsedda ändamålen disponerade
ej mindre 8,840 Riksdaler till iståndsältande af bron öfver Bådsjösundet och anbringande
af en isbrytare derstädes, än äfven de för ombyggnad af bron öfver Buttersbäcken
jemte dertill hörande vägförbättringar samt anbringande af nya farbanor å
broarne öfver Staa-elfven och Bådsjösundet bestämda 10,299 Biksdaler. Deremot
hade, enligt hvad Stals-kontoret anmält, de för reparationen af bron öfver Hjerpeström
afsedda 12,535 Riksdaler ännu icke blifvit från Stats-kontoret reqvirerade, af
anledning, efter hvad särskildt blifvit meddeladt, att i sammanhang med inom orten
väckt fråga om ett annat läge för bron öfver Hjerpeström, de nödvändigaste reparationerna
å gamla bron blifvit verkställda, ulan det beviljade anslagets anlitande.
Enär ifrågavarande för kommunikationen med Norrige på Statens bekostnad
anlagda väg med tillhörande brobyggnader icke, efter hvad antagligt vore, på längre
tid kunde blifva i vanlig ordning till underhåll indelad och inflytande afgifter för
vägens begagnande icke heller funnes tillräckliga att bekosta omläggning af de derå
befintliga större broar; samt de utgifter, som nu vore ifråga och hvilka till en del
ej varit kända förr, än det vid sednaste riksdag beviljade anslag till vägomläggningar
redan blifvit fördeladt på andra arbetsföretag, icke skäligen syntes böra drabba
det anslag, som vid innevarande riksdag tilläfventyrs kunde komma att för nästa
statsregleringsperiod beviljas för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, bar Kongl. Majit — under erinran,
att, i följd af Kongl. Majlis nådiga beslut den 20 Juni 1862 angående återgång af
uppgjordt kontrakt om en vägförbättring mellan Östergötlands länegräns och Wida
gästgifvaregård i Calmar län, ett belopp af 45,000 Riksdaler från 1856—•1858 års
riksdags vägbyggnadsfond icke kommit att användas till det af Rikets Ständer med nämnda
fond afsedda ändamål, utan vid innevarande riksdag blifvit för Rikets Ständer disponibelt,
— i nåder föreslagit alt medel måtte anvisas för betäckande af dels de 8,840
Ridr, som, enligt nådiga Brefvet den 9 Mars 1860, å Stats-kontorets under händer
varande medel anvisats för iståndsältande af bron öfver Bådsjösundet, jemte anläggning
af en isbrytare derstädes, dels ock de 10,299 Ridr, som Kongl. Maj:t under
den 7 Februari 1862 anbefallt Stats-kontoret att, likaledes under förskottstitel, utanordna
för ombyggnad af bron Nio 34 öfver Bultersbäcken och anläggning i sam
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 178.
19
manliang dermed af de närmast derintill belägna delar af Carl-Johans-vägen samt
anbringande af ny farbana å broarne öfver Slaa-elfven och Bådsjösundet; hvarjemte
Kongl. Majit tillkännagifva, att, beträflande de för reparationer af bron öfver Iljerpeström
afsedda 12,535 Ridr, hvilka ännu icke blifvit af Slals-kontoret utbetalda och
troligen icke komma att under innevarande stalsregleringsperiod utgå, Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader erhållit nådig befallning alt, derest Rikets Ständer
komma att lör nästa statsregleringsperiod ställa medel till Kongl. Majlis nådiga
disposition, för anläggning eller förbättring af backiga eller eljest mindre goda vägar,
uppföra omförmälda reparationskostnader i det förslag till dessa medels fördelning,
som det ålåge Styrelsen att uppgöra och Kongl. Majits nådiga pröfning underställa.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuru de ifrågakomna
kostnaderna för reparation af broarne å Carl-Johans-vägen synas hafva
bort bestridas af det anslag, som äfven vid sista statsregleringen anvisats för vägförbältringar,
för så vidt icke vägpenningarne dertill lemnat tillgång, likväl och då
medel af nämnda anslag numera icke åro att tillgå och det vid denna riksdag beviljade
anslag för sagda ändamål skulle alltför mycket tagas i anspråk om deraf
skulle utgå icke allenast, på sätt Kongl. Majit afsett det belopp, som kan blifva behöfligt
för ombyggande af bron öfver Hjerpeström, ulan ock hvad som för de ifrågavarande
kostnadernas betäckande erfordras, har Utskottet ansett sig icke kunna
undgå alt tillstyrka,
alt Rikets Ständer för de af Kongl. Majit uti ifrågavarande nådiga
Proposition angifna ändamål på Riksgälds-kontoret anvisa
ett belopp af tillhopa 19,139 Riksdaler.
Då emellertid billigheten synes fordra, att ifrågavarande, på Statsverkets bekostnad
anlagda väg, med dertill hörande broar, framdeles varder, på sätt med andra
allmänna vägar är förhållandet, af kringliggande landsort underhållen, får Utskottet
hemställa,
alt Rikets Ständer, vid anmälan af sitt beslut i ofvanberörda
hänseende, tillika måtte i underdånighet anhålla, det täcktes
Kongl. Majit i afseende å framlida underhållet af denna väg och
dithörande broar meddela sådana föreskrifter, att bidrag af
Statens medel för berörda ändamål ej vidare må ifrågakomma.
Stockholm den 12 Oktober 1863.
so
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 179.
Reservationer:
Emot Utskottets hemställan i sednare mom. af detta utlåtande:
Af Professoren Selander och Doktor Lindgren samt Riksdagsfullmägtigen Erik Ersson
från Gefleborgs län.
Och har Herr Biskop Annerstedt anmält, att han icke varit närvarande i Utskottet,
när denna fråga derstädes afgjordes.
N:o 179.
Ank, till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om anvisande af medel för upprättande
af en fullständig plan till Norrbottens kolonisation.
(U. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Siats-Utskottet remitterad motion
(N:o 79) har Herr von Hedenberg, L. A., fästat uppmärksamheten derå, hurusom
Norrbotten inom sig egde allt hvad som erfordrades för en sjelfständig materiel utveckling.
Der funnes odlingstillfällen, hvars omfång man ännu icke ens kände, af
en jord, hvars vextkraft endast undantagsvis blifvit rätt pröfvad, vidsträckta skogar
och malmfält samt stora floder, hvilka, på samma gång de utgjorde naturliga
kommunikationsleder genom landets bördigaste trakter, lemnade ofantliga naturkrafter
till förädlande af jordens, skogens och bergens råa produkter. Enligt Afvittrings-styresmannens
för Norrbottens län intyg uppgingo Kronans odisponerade
marker inom nämnda län år 1859 till en areal af 16,806,510 tunnland, deraf
ansenliga vidder vore odlingsbara. Dock vore denna landsdel, som utgjorde närmare
en femtedel af hela Sveriges yta, jemförelsevis vild och öde, till följd dels af bristande
kapitaler och dels förnämligast af dess ringa folkmängd. Skulle derföre genom något
-
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 179.
21
got bidrag från det allmännas sida i form af odlingsbjelp eller på annat sätt dessa
trakter genom inflyttningar i större skala hastigare kunna koloniseras, vunnes derigenom
i statsekonomiskt hänseende stora fördelar så väl för det allmänna som
isynnerhet för provinsen, enär landet då klefve befolkadt och uppodladt på samma
gång tillgång på arbetskrafter under den långa tid af året, då desamma ej kunde
vid jordbruket användas, möjliggjorde ett, enligt motionärens förmenande, säkerligen
inom kort uppblomstrande bergsbruk, hvartill materialier af den ädlaste beskaffenhet
funnes, hvarjemte, i händelse af ett krig med vår östra granne, det vore af största
vigt att utmed gränsen ega en manstark befolkning, härdad för kriget under striderna
mot ett hårdt klimat, väpnad och färdig att kasta fienden tillbaka om han vågade
öfverstiga gränsen; och har motionären på grund häraf hemställt, att Rikets
Ständer mätte anvisa ett belopp af 10,000 R:dr att ställas lill Kongl, Maj:ts disposition
med uttryckt underdånig önskan, det Kongl. Majit behagade genom sakkunnige
män låta upprätta en fullständig plan till Norrbottens kolonisation.
Utskottet vill ej bestrida att det vore för Staten och det allmänna till stor
fördel, om de inom Norrbotten befintliga rika malmfält och vidsträckta odlingsbara
marker kunde, genom en ökad befolkning, tillgodogöras. Men då några grunder
för åvägabringande af en sådan hastigare kolonisation af nämnda landsdel nu icke
blifvit anförda, samt de förslag, som i sådant syfte kunna framläggas, lämpligast
böra af Kongl. Majit pröfvas och granskas innan desamma göras till föremål för
behandling af Rikets Ständer, har Utskottet, vid det förhållande alt Kongl. Majit,
genom flera lid efter annan utfärdade stadganden angående krononybyggen i rikets
norra län, synes hafva åt denna fråga egnat nådig uppmärksamhet, funnit sig icke
kunna tillstyrka bifall till hvad motionären föreslagit, utan hemställer,
att Herr Hedenbergs förevarande framställning ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Oktober 1865.
Bih. till R St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Åfd. 4 Band. 2 Haft. 3
STOCKHOLM, tkyckt hos N. Mabcus, 1863.
Stats-Utskottets Memorial M 180.
1
N:o 180.
Ank. till Eip. Utsk. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Memorial, med förslag till sammar>jernkning och voteringspropositioner i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande anslagen
under Riks-statens Nionde Hufvudlilel. (11. A.)
Sedan Riks-Stånden numera till pröfning förehaft Stats-Utskottets under N:o 153
afgifna utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Nionde Hufvudtitel,
och Utskottet, medelst tillhandakomna Protokollsutdrag, erhållit del af de
särskilda Riks-Ståndens härutinnan fattade, i åtskilliga frågor skiljaktiga beslut, får Utskottet,
för de olika meningarnes sammanjemkande och ärendenas ytterligare beredning
till afgörande, härmed afgifva det vidare yttrande, hvartill omförmälda beslut funnits
för närvarande föranleda.
Uo. Uti Första punkten af berörda utlåtande hade Utskottet, af anförda skäl,
förmält sig icke kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga förslag att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Theaterns och Hofkapellets pensionskassor anvisa ett årligt
bidrag af 3,000 R:dr åt dem hvardera, att utgå för åren 1862 och 1863 af Sjunde
Hufvudtitelns allmänna besparingar och för framtiden såsom särskildt anslag på Riksstatens
Nionde Hufvudtitel.
Endast af Bonde-Ståndet är Utskottets berörda hemställan godkänd. Ridderskapet
och Adeln samt Presle-Ståndet hafva, med afslag derå, bifallit Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition i detta ämne och Borgare-Ståndet, som likaledes ogillat Utskottets
framställning, har antagit det förslag, som innefattas uti en vid betänkandet fogad, utaf
Friherre af Ugglas, Gust., afgifven reservation, deruti hemställes, att Rikets Ständer
måtte på Nionde Hufvudtiteln ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 18,000 R:dr,
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. i Sami. 1 Afd. 4 Band. 3 Haft. 1
2
Stats-Utskoltets Memorial JVs 180.
för att under instundande statsregleringsperiod med 6,000 R:dr årligen anvisas såsom
bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassor.
I följd af hvad sålunda förekommit, får Utskottet, för omförmälda skiljaktigheters
afgörande, genom omröstning i Förstärkt Stats-Utskott föreslå följande voteringsproposition:
»Den,
som, med bifall till Kongl. Maj:ts af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
godkända nådiga förslag, vill, alt Rikets Ständer till Kongl. Theaterns och Hofkapellets
pensionskassor anvisa ett årligt bidrag af 3,000 R:dr åt dem hvardera, att
utgå för åren 1862 och 1863 af Sjunde Hufvudlitelns allmänna besparingar och för
framtiden såsom särskildt anslag på Riks-statens Nionde Hufvudtitel, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Borgare-Ståndets mening,
beslutat, att på Nionde Hufvudtiteln ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag
af 18,000 R:dr, för att under instundande statsregleringsperiod med 6,000 R:dr
årligen anvisas såsom bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassor.»
2:0. Utskottet hade uti Femte punkten förklarat, det Utskottet funnit sig föranlåtet
afstvrka Rikets Ständers bifall till de trenne olika förslag, som uti särskilda
motioner blifvit utaf Grefve Mörner, C. S., Herr R. Ditzinger och Riksdagsfullmägtigen
Nils Olsson från Malmöhus län inom vederbörande Riks-Stånd framställda, alla åsyftande,
att statsanslag måtte anvisas i ändamål att bereda understöd åt de sedan 1808 —
1809 årens krig ännu qvarlefvande landtvärnsman.
Icke något af Riks-Stånden har vid denna punkts föredragning gillat hvad Utskottet
i berörda hänseende yttrat. Ridderskapet och Adeln har, med afslag å Utskottets
hemställan, bifallit de väckta motionerna på det sätt, att för sagda ändamål anvisats
ett årligt anslag å 10,000 R:dr under nästa statsregleringsperiod. Preste-Ståndet bebeslöt,
att likaledes under sagda tid enahanda belopp, som nyssbemälda Riks-Stånd
beviljat, skulle årligen ställas till Kongl. Majlis disposition, för alt användas till understöd
åt sådane landtvärnsman, som kunna anses deraf vara i behof, med dervid fästadt
förbehåll, att derigenom det fattigunderstöd, som desse personer inom kommunerna
tilläfventyrs åtnjuta, icke finge förminskas. Borgare-Ståndet har gillat Herr Ditzinger
motion, som innehåller »att Staten från och med år 1863 måtte lemna ett
understöd af 25 R.dr R:mt årligen åt de landtvärnsman, som kunna styrka sig vara
i behöfvande omständigheter, samt att för detta ändamål ett förslagsanslag af 10.000
R:dr årligen anordnas under år 1863 och under nästkommande statsregleringsperiod;»
hvarjemte detta Riks-Stånd, i likhet med Preste-Ståndet, förklarat, att kommunerna af
berörda beslut ej må hemta anledning att undandraga sig den dem ålagda skyldighet
att till bemälde personer utgifva fattigunderstöd; Och har Bonde-Ståndet, som först
beviljat det af Riksdagsfullmägtigen Nils Olsson äskade årliga anslagsbelopp å 8,000
Stats-Utskottets Memorial JY1 180.
3
R:dr, roen i sammanhang dermed återremitterat samma punkt för närmare utredning
och bestämmande af de vilkor, hvarunder ifrågavarande understöd borde utgå, sedermera,
uppå inbjudning af Ridderskapet och Adeln, frånträdt sitt beslut, såvidt detsamma
afser beloppet af anslagssumman och, i enlighet med Ridderskapet och Adelns
mening för sagda ändamål anvisat ett anslag af '10,000 R:dr årligen, att likaledes under
nästa statsregleringspermd utbetalas
Häraf visar sig att Borgare-Ståndet är ensamt i beslutet icke blott derom, att
den ifrågaställa anslagssumman — hvilken jemväl detta Riks-Stånd bestämt till 10,000
R:dr — skulle uppföras såsom förslagsanslag samt utgå äfven för innevarande år,
utan ock om den mening alt hvarje landtvärnsman, som styrkte sig vara i behöfvande
omständigheter, skulle undfå ett ärligt understöd till bestämdt belopp af 25
R:dr R:mt; och lärer vid sådant förhållande, nämnda Riks-Stånds beslut följaktligen i
dessa hänseenden
få anses hafva förfallit.
Vid jemförelse af dessa beslut i öfrigt befinnes, att genom tre Riks-Stånds sammanstämmande
mening, Rikets Ständer förklarat att ett årligt anslag af 10,000 R.dr
skall under instundande statsregleringsperiod utgå, för att användas till understöd åt ännu
sedan 1808—1809 årens krig q varlefvande landtvärnsman, som deraf kunna anses vara i
behof; Och Utskottet har således hufvudsakligen bort taga i öfvervägande, huruvida,
med anledning af Bonde-Ståndets återremiss, det kunde anses behöfligt att särskilda
vilkor bestämdes, hvarunder ifrågavarande understöd borde utdelas. Då utan tvifvel
Bonde-Ståndet afsett, att ifrågavarande understödstagare böra af den förmån, Rikets
Ständer velat dem bereda, komma i åtnjutande med den minsta omgång, som låter
förena sig med användandet af allmänna medel, skulle detta syftemål väl kunnat vinnas,
om det belopp, som en hvar borde tillfalla, vore på förhand bestämdt; men då,
till följd af Rikets Ständers redan fattade beslut, endast summan, som för ändamålet
skall utgå, är fastställd och fördelningen deraf beror af understödstagarnes antal samt
all tillförlitlig uppgift om detta antal saknas, har Utskottet föreställt sig att, om till
Rikets Ständers ofvanomförmälda beslut fogades det af Preste- och Borgare-Stånden
beslutade tillägg, hvilket jemväl Utskottet för sin del anser ändamålsenligt, att nemligen
det understöd, landtvärnsmännen från Staten erhåller, icke må föranleda till någon
minskning i det dem från vederbörande kommuner tilläfventyrs tillkommande fattigunderstöd,
detta vilkor bör blifva tillfyllestgörande, äfvensom, enligt Utskottets tanke,
lämpligast vore, i fall Rikets Ständer, i enlighet med Preste-Ståndets åsigt, behagade
ställa de anvisade medlen till disposition af Kongl. Majit, som, efter vederbörandes
hörande, blifver i tillfälle att bestämma understödets belopp och vidtaga de ändamålsenligaste
åtgärder för skyndsamt utdelande af ifrågavarande medel.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet att samtliga RiksSlånden
ville uti detta ämne förena sig om följande beslut,
att ett belopp af 10,000 årligen må för nästa statsreglerings
-
4
Stats-Utskottets Memorial JV2 180.
period anvisas till Kongl. Maj.ls disposition, alt från Riksgäldskontoret
utgå och användas till understöd åt sådane efter 1808
—1809 årens krig qvarlefvande landtvärnsman, som kunna anses
vara af dylikt understöd i behof, samt att vid anmälan af
detta beslut Rikets Ständer tillika i underdånighet tillkännagifva,
att landtvärnsmans rätt ighet till fattighjelp från vederbörande
kommun icke i någon mån förringas deraf alt lian utaf ofvan
omförmälda
understöd af statsmedel kommit i åtnjutande.
3:0. Ridderskapet och Adeln har återremitterat Nionde punkten, deruti Utskot
tet
afstyrkt åtskilliga utaf flere motionärer vid innevarande riksdag gjorda framställningar
angående förändring i afseende å pensionsvilkoren för de embets- och tjenstemän,
hvilka före 1856—1858 årens pensionsreglering undfått afsked; men som denna
punkt blifvit af öfriga trenne Riks-Stånden godkänd och denna fråga således är af
Rikets Ständer afgjord, kan, emot 75 § Riksdagsordningen,
Ridderskapet och Adelns återremiss icke till någon åtgärd föranleda,
4:0. I anledning af Kongl. Majlis uti särskild nådig Proposition framställda för
slag,
angående det pensionsbelopp, som, vid afskedslagandet ur Rikets tjenst å allmänna
indragningsstaten må tilläggas Regementsläkaren vid Konungens f. d. Eget
värfvade regemente, öfver-fältläkaren m. m. Doktor Fredrik Bågenholm, hvilken, enligt
hvad i den nådiga Propositionen omförmäles, tillika vore tillförordnad andre Bataljonsläkare
vid Vendes artilleri-regemente och Läkare vid fästningsfängelsel i Landskrona,
hade, uti Tjugufemte punkten, Utskottet, af anförda skäl, hemställt, del Rikets
Ständer måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i detta ämne, att
Doktor Bågenholm förklaras berättigad, att, jemte bibehållande af sin pension såsom
Regementsläkare från Arméens pensionskassa, vid afskedslagandet ur Rikets tjenst
på allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande för återstående lifstid af en årlig
pension, stor 1,100 R:dr, motsvarande hans nu innehafvande aflöning såsom andre
Bataljonsläkare.
Af Borgare- och Bonde-Stånden är Utskottets yttrande härutinnan godkändt; men
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts nådiga framställning, beslutat, att Öfver-fältläkaren Doktor Bågenholm, med frånträdande
af regementsläkare-lönen vid Konungens f. d. Eget värfvade regemente,
skall, efter erhållet entledigande från de tvänne öfriga af honom innehafvande beställningarne,
uppföras å allmänna indragningsstaten, att derifrån, i likhet med andra afskedstagande
Regementsläkare, såsom pension uppbära ett belopp, svarande emot skilnaden
emellan nuvarande regementsläkarelönen och pension från Arméens pensionskassa,
eller 1,400 R.dr.
För den omröstning, som i anledning häraf lärer få anställas, föreslår Utskottet
följande voteringsproposition:
Stats-Utskottets Memorial M 180.
5
»Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden godkända
hemställan, vill att Regementsläkaren vid Konungens f. cl. Eget värfvade regemente,
Öfver-fiiltläkaren m. m. Doktor Fredrik Bågenholm förklaras berättigad, att,
jemte bibehållande af sin pension såsom Regementsläkare från Arméens pensionskassa,
vid afskedstagandet ur Rikets tjenst, på allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
för återstående lifstid af en årlig pension, stor 1,100 Ridr, motsvarande hans
nu innehafvande aflöning såsom andre Bataljonsläkare vid Vendes artilleri-regemente,
röstar,
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, med bifall lill Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
beslutat, alt Ofver-fältläkaren Doktor Fredrik Bågenholm, med frånträdande af regementsläkarelönen
vid Konungens f. d. Eget värfvade regemente, må, efter erhållet
entledigande från de tvänne öfriga af honom nu innehafvande beställningar, nemligen
andre bataljonsläkaretjensten vid Vendes artilleri-regemente samt läkarebefattningen
vid lästningsfängelset i Landskrona, uppföras å Rikets allmänna indragningsslat att
derifrån, i likhet med andre afskedstagande Regementsläkare, såsom pension uppbära
ett belopp, svarande emot skilna len emellan nuvarande regementsläkarelönen och pension
från Arméens pensionskassa, eller 1,400 R:dr årligen.»
5:0. Vid föredragning af Tjuguåttonde punkten, deruti Utskottet förklarat sig
sakna skäl att förorda Kongl. Majits nådiga framställning, att förre Läraren vid Hernösands
Navigationsskola, Kapiten-löjtnanten vid Kongl. Majits Flotta Carl Edvard
Törnebohm måtte å allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 600 Ridr,
har endast Bonde-Ståndet godkänt Utskottets berörda yttrande. Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet hafva, med ogillande af detsamma, bifallit Kongl. Majits
omförmälda nådiga framställning och från Borgare-Ståndet är punkten återremitterad.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och då två Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, lemnat bifall till Kongl. Majits nådiga Proposition
i detta ämne samt Borgare-Ståndet med den beslutade återremissen pfitagligen
åsyftat att pensionsunderstöd måtte Törnebohm tilldelas, har Utskottet, som inhemtat,
all Törnebohm den 5 nästhdne Januari undfått afsked från ofvannämnda kapitenlöjtnantsbeslällning,
ansett sig böra, med frånträdande af sitt i frågan förut afgifna,
af endast ett Stånd godkända yttrande, hemställa,
att Rikets Ständer måtte, i enlighet med Kongl. Majits nådiga
förslag bevilja f. d. Kapiten-löjtnanten Carl Edvard Törnebohm
för återstående lifstid en årlig pension å Rikets allmänna indragningsslat
af 600 Ridr.
6:0. Af Utskottet anmäldes uti Tretiosjetle punkten, att Utskottet likaledes funnit
sig förhindradt till bifall hos Rikets Ständer förorda Kongl. Majits nådiga fram
-
6
Stats-U(skottets Memorial JV3 ISO.
ställning att Kammarrätts-rådet m. m. Carl Printzensköld, hvilken för närvarande är
åtnjutande af endast den lägre kammarrättsråds-lönen, eller 4,500 R:dr, med pensionsrätt
till 3,600 R:dr, måtte berättigas att, efter afskedstagandet från Kammarrättsråds-embetet,
för återstående lifstid å allmänna indragningsslaten åtnjuta årlig
pension till ett emot 80 procent af den för hvarje af de tre äldste Kammarrättsråden
å Kammar-rättens stat uppförda lön svarande belopp, eller 4,000 R:dr.
Utskottets yttrande härutinnan är godkändt af Borgare och Bonde-Stånden, men
ogilladt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilka sistnämnda Riks-Stånd
för sin del bifallit den för bemälde Kammarrätts-råd af Kongl. Majit äskade pensionsförhöjning;
och torde vid sådant förhållande denna fråga få afgöras genom omröstning,
enligt följande voteringsproposition:
»Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden godkända
hemställan, anser Kongl. Majlis nådiga framställning om rättighet för Kammarrätts-rådet
Carl Printzensköld, hvilken för närvarande uppbär endast den lägre kammarrättsråds-lönen,
eller 4,500 R:dr, med pensionsrätt till 3,600 R;dr, att, efter afskedstaeandet
från Kammarrättsråds-embetet, för återstående lifstid å allmänna in
O
...
dragningsstaten åtnjuta årlig pension tiil ett emot 80 procent af den för hvarje af
de tre äldste Kammarrätts-råden å Kammar-rättens stat uppförda lön svarande belopp,
eller 4,000 R.dr, icke böra af Rikets Ständer bifallas, löstalja
;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns samt PresteStåndets
beslut, Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning af Rikets Ständer bifallen
»
7:o Treliosjunde punkten, deruti, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
Utskottet tillstyrkt att Biskopen i Hernösands stift, Doktor Israél Bergman,
efter erhållet afsked från nämnda befattning, måtte från allmänna mdragmngsstaten få
uppbära en årlig lifstidspension af 5,000 R:dr, är återremitterad af Bonde-Ståndet;
men som Utskottets framställning blifvit af öfriga Irenne Riks-Stånd gillad, och frågan
således af Rikets Ständer är afgjord, kan, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen,
nämnda återremiss ej föranleda till vidare åtgärd.
8.0 Utskottets hemställan i Sextiofemte punkten, att Rikets Ständer måtte å allmänna
indragningsslaten tillägga förre Kamereraren Johan August Furstenhoff för återstående
lifstid en årlig pension af 800 R:dr, är af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallen, men afslagen af Borgare- och Bonde-Stånden; och, för frågans
afgörande genom omröstning, föreslås följande voteringsproposition:
Stats-Utskotlets Memorial JVS 180.
»Den, som vill att en årlig pension af 800 R:dr uppföres på allmänna indragningsstaten
för förre Kamereraren Johan August Furstenhoff-, att för hans återstående
lifstid derifrån utgå, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan om pension för bemälde Furstenhoff förfallit.»
9:o Bonde-Ståndet har återremitterat Sextioältonde punkten, deruti Utskottet
hemställt, att särskilda af Herr G. Fahnehjelm och Riksdagsfullmägtigen Liss J^ars
Olsson från Kopparbergs län väckta motioner om rättighet för tre vid allmänna institutet
för döfstumma och blinda anställde handtverkslärare alt, efter erhållet afsked,
undfå pension å Rikets allmänna indragningsstat, måtte lemnäs utan afseende. Utskottets
berörda yttrande är emellertid gilladt af öfriga Riks-Stånden, i följd hvaraf
Utskottet, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen,
icke kan taga vidare befattning med detta af Rikets Ständer sålunda
afgjorda ärende.
10:o Från Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit ålerremiss å Sjuliofjerde
punkten, innefattande hemställan, alt Rikets Ständer måtte tillerkänna Landskamereraren
L. J. Gardells enka, Anna Gardell, en årlig pension af 300 R:dr; men då, enligt
ankomna protokolls-utdrag, öfriga Riks-Stånden gillat Utskottets framställning härutinnan,
föranleder, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, denna
återremiss icke till vidare åtgärd.
11:0 Vid pröfning af Sjuliosjetle punkten, deruti Utskottet, på anförda skäl,
förklarat sig icke kunna understödja de särskilda motioner, som blifvit hos Ridderskapet
och Adeln af Herr dorchimont, C. J. F„ och i Preste-Ståndet af Doktor C.
F. Björkman väckta, angående årligt pensions-understöd å Rikets allmänna indragningsstat
för Kyrkoherden i Tillinge och Svinnegarns församlingar af Upsala stift, Professor
Sven P. Ågrens enka, Märtha Christina Agren, hafva bemälda tvänne Riks-Stånd,
med afslag å Utskottets hemställan, som är godkänd endast af Bonde-Ståndet, bifallit,
Ridderskapet och Adeln att 600 R:dr, och Preste-Ståndet att 500 R:dr må bemälda
enka såsom pension å indragningsstaten tilläggas; varande denna punkt af BorgareStåndet
till Utskottet återremitterad.
Enligt hvad ett, vid ärendets förnyade behandling hos Utskottet företedt, behörigen
styrkt boupptecknings-instrument af den 24 April 1860 utvisar, befanns aflidne
Professorn Ågrens bo, vid hans död häfta i skuld för ett belopp af 5,813 R:dr
51 öre; vid hvilket förhållande och då dels Utskottets framställning vunnit understöd
endast inom ett Riks-Stånd, dels återremissen från Borgare Ståndet afsett, att pension
8
Stats-Utskottets Memorial M 180.
måtte enkan Ågren tillerkännas, Utskottet saknar anledning att vidhålla sitt förut afgifna
yttrande i detta ämne och hemställer,
att, i enlighet med hvad Preste-Ståndet beslutat, Rikets Ständer
må å allmänna indragningsstaten låta uppföra Professoren Sven
Peter Ågrens enka, Märtha Christina Ågren, till åtnjutande för
återstående lifstid af en årlig pension å 500 R:dr.
12:0 Uti Åtlalioförsta punkten hade, af anförda skäl, Utskottet afstyrkt ett af
Grefve Kalling, C., framställt förslag om anvisande af ett årligt pensions-understöd af
400 R:dr åt Regementsläkaren Doktor Gust. Wilh. Beckers efterlemnade enka; men
vid föredragning häraf har Utskottets yttrande blifvit godkändt endast af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, hvaremot Preste- och Borgare-Stånden beviljat
bemälda enka en årlig pension af 300 R:dr.
Enär således två Riks-Stånd härutinnan stadnal emot två, får Utskottet, för om
röstning
i Förstärkt Utskott föreslå följande voteringsproposition:
»Den, som godkänner Stats-Utskottels, af Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
gillade hemställan, att någon pension å allmänna indragningsstaten icke bör
uppföras för Regementsläkaren Doktor Gustaf Wilhelm Beckers efterlemnade enka,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens beslut, Rikets
Ständer beviljat Regementsläkaren Gustaf Wilhelm Beckers efterlemnade enka för
hennes återstående lifstid en årlig pension å Rikets allmänna indragningsstat af 300 R:dr.»
13:0 Enahanda är förhållandet med Utskottets framställning i Nilliosjette punkten.
Utskottet hade deruti afstyrkt Rikets Ständers bifall å en af Herr O. E. L. Dahm i
Borgare-Ståndet väckt motion om en årlig pension af 200 Riksdaler åt Enkan efter
Adjunkten vid högre elementarläroverket i Calmar Abraham Kjölström. Utskottets
yttrande är gilladt af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, men Preste- och
Borgare-Stånden hafva, med afslag härå, anvisat det af motionären för bemälda enka
ifrågaställa pensionsunderstöd.
För afgörande af denna (råga genom omröstning i föreskrifven ordning, föreslår
Utskottet följande voteringsproposition:
»Den, som, i öfverensstämmelse med hvad Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
beslutat, anser pensions-understöd å allmänna indragningsstaten icke böra
tilläggas Adjunkten vid elementarläroverket i Calmar Abraham Kjölströms enka,
Hilda Maria Kjölström, född Elfving, röstar
Ja;
Den,
Stals-Utskottets Memorial M 180.
9
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, alt för bemälda enka skall å allmänna
indragningsstaten uppföras en årlig pension af 200 R:dr.»
14:0 De tvänne Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet,
hvilka, på sätt här ofvan förmäles, gillat Utskottets framställningar uti punkterna
81 och 96, hafva likaledes godkänt Utskottets yttrande i Nioliosjunde punkten,
innefattande hemställan, att Rikets Ständer ej måtte bifalla Doktor Emanuelssons motion
om beviljande af en årlig pension å 300 R.dr åt Privatläraren Abraham Dahls
enka, Fanny Maria Dahl, född Chatillon. Deremot är Utskottets framställning afslagen
af Preste- och Borgare-Stånden, hvilka för sin del anvisat det äskade pensionsunderstödet.
Afven denna fråga, deri två Riks-Stånd stadnat emot två, bör således genom
Omröstning afgöras och dertill föreslår Utskottet följande voteringsproposition:
»Den, som, i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet beslutat,
anser ett för Privatläraren Abraham Dahls enka, Fanny Maria Dahl, född
Chatillon, föreslaget pensionsunderstöd af 300 R:dr årligen icke böra å allmänna indragningsstaten
uppföras, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer å allmänna indragningsstaten tillagt bemälda
enka, för hennes återstående lifstid, en årlig pension af 300 R:dr.»
15:o Uti punkten Etthundra hade Utskottet förklarat, det Utskottet ansett sig
icke kunna tillstyrka bifall å en inom Preste-Ståndet af Doktor Söderberg uti väckt
motion gjord framställning, att det pensionsunderstöd å 375 R:dr årligen, som vid
1853—1854 årens riksdag beviljades aflidne Konrektorn vid Wisby högre elementarläroverk
Jacob Eberhard Lyths enka, Christina Elisabeth Anna Lyth, måtte, sedan
hon i Maj månad innevarande år aflidit, på dessa makars trenne efterlefvande
oförsöjda barn, sönerne Per Gustaf och Johan Axel samt dottern Emma Carolina,
öfverflyttas. Endast Bonde-Ståndet har giliat hvad Utskottet i berörda utlåtande anfört.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva, med afslag derå, såsom sitt
beslut antagit det förslag, Doktor Söderberg sedermera uti en Utskottets betänkande
bilagd reservation framställt, eller att Rikets Ständer måtte å allmänna indragningsstaten
för de fyra nästkommande åren anvisa ett årligt belopp af 375 R:dr, att utgå
till Konrektorn Lyths ofvanbemälda trenne barn; och Borgare-Ståndet har beviljat
dessa barn årliga pensioner, nemligen sönerne 125 R:dr hvardera, att utgå tills de
uppnått 18 års ålder och dottern en lika summa, att utbetalas intilldess hon fyllt 25
år och såvida hon ej derförinnan trädt i äktenskap.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 3 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande M 181.
På grund af hvad sålunda förekommit får Utskottet, för frågans afgörande genom
omröstning, föreslå följande voteringsproposition:
»Den, som, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
vill, att Rikets Ständer å allmänna indragningsstaten för de fyra nästkommande
åren anvisa ett årligt belopp af 375 R:dr, att utgå lill aflidne Konrektorn Jacob
Eberhard Lyths efterlemnade trenne barn, sönerne Per Gustaf och Johan Axel samt
dottern Emma Carolina, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nei;
Vinner Nej. hafva Rikets Ständer, jemlikt Borgare-Ståndets beslut, å allmänna
indragningsstaten beviljat aflidne Konrektorn Jacob Eberhard Lyths efterlemnade trenne
barn, sönerne Per Gustaf och Johan Axel samt dottern Emma Carolina, följande
årliga pensioner, nemligen sönerne 125 R:dr hvardera, att utgå tills de uppnått 18
års ålder och dottern en lika summa, att utbetalas intilldess hon fyllt 25 år och
såvida hon ej derförinnan trädt i äktenskap»
Stockholm den 13 Oktober 1863.
N:o 181.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag lill förhöjning i Iiäradsnämndernas
s. k. tingsgästningspenningar. (U. A.)
Under anförande, hurusom den ringa godtgörelse, som under namn af tingsgästningspenningar
vore nämndemän för detta deras bestyr tillerkänd, icke kunde
betraktas såsom någon skälig ersättning för deras resekostnader och tidspillan vid
häradstingen, har Riksdagsfullmägtigen Per Östman från Wester-Norrlands län, uti en hos
Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 473), föreslagit att, till förekommande af allt för
Stats-Utskottets Utlåtande JM 182.
11
täta ombyten af häradsnämndernas ledamöter, Rikets Ständer måtte bevilja tillökning
i tingsgästningspenningarne, så att de för hvarje härad komme att utgöra 150 R:dr
årligen
Uti nästlidne dag afgifvet Utlåtande N:o 175 har Utskottet tillstyrkt bifall till
Kongl. Maj:ts i nådig Skrifvelse den 27 sistlidne Mars gjorda framställning i afseende
på utsträckning af nämndemäns rätt till rese- och traktaments-ersättning för
extra förrättningar i Kronans ärenden; och då, derest detta Utlåtande af Rikets
Ständer godkännes, nämndemäns godtgörelse för tjenstebestyr i ej ringa mån ökas,
synes någon ytterligare förhöjning i deras aflöningsförmåner för närvarande ej vara
erforderlig, hvadan Utskottet hemställer,
att Riksdagsfullmägtigen Per Ostmans ifrågavarande motion ej
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Oktober 1863.
N:o 182.
Ank. till Exp.-Ut8k. den 13 Okt. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om berättigande för vissa embelsoch
tjenstemäns sterbhus att erhålla s. k. begrafningshjelp.
' (U. A.)
Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har till Stats-Utskottets behandling
blifvit öfverlemnad en utaf Herr aj Zellén, Nils, inom nämnda Riks-Stånd väckt motion
(N:o 42), deruti motionären erinrat, hurusom Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 13 Augusti 1851, bland annat, tillkännagifvit, att enär de, till följd af
dittills gällande författningar, under namn af begrafningsbjelps- eller nådårsbesparing
bestämda löneinnehållningar för medellöse tjenstemän, eller otvifvelaktigt de fleste
af dem, som i Statens tjenst inträdde, voro dels i ekonomiskt hänseende högst tryckande,
dels ock orättvisa i de fall, då tjenstemännen föranlätos att lemna Statens
tjenst före den tid, då de kunde med lönen i pension å indragningsstat. öfverflyttas,
12
Stats-Ulskottets Utlåtande M 182.
i hvilka fall för den aftjenta begrafningshjelpen någon godtgörelse Icke egde rum;
samt enär vidare ersättningen till sterbbusen af de till begrafningshjelp gjorda löneinnehållningarne
endast innefattade ett återställande af de medel, sora Staten till vård
och förvaltning emottagit; så hade Rikets Ständer beslutat att omförmälda innehållningar
af embets- och tjenstemäns löner borde upphöra, så att alle, som efter den
nya statsregleringens inträdande i verkställighet, mottogo ordinarie beställning å stat,
eller som derefter till annan tjenst förflyttades, finge tillträda och uppbära tjensten
åtföljande löneförmåner från och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit
utnämnde m. m; och att vid frågan om utbetalning till i tjensten afliden embets
och
tjenstemäns sterbhus af de löneinnehållningar, som i egenskap af nådårsbesparing
redan iakttagits eller ytterligare varda iakttagne, de då (1851) gällande föreskrifter
borde fortfarande tjena till efterrättelse, samt de utgifter, hvilka i sådant hänseende
komme att ega rum, af Statsverket förskjutas emot ersättning från Rikets Ständers
Riksgälds-kontor. Genom delta Rikets Ständers beslut, som Kongl. Majit i nådigt
Bref till Stats-kontoret af den 17 September 1851 till kännedom och efterrättelse meddelat,
hade således den för alla i Statens tjenst anställde embets- och tjenstemän
dittills gällande skyldigheten, att tjena sex månader efter utnämnandet utan lön upphört.
Men då samtidigt härmed blifvit förordnadt, huruledes med de redan verk
ställda
löneinnehållmngarne eller s. k. nådårsbesparingarne skulle förfaras, hade Rikets
Ständer, på sätt nyss är nämndt, förklarat att dervid borde iakttagas hvad författningarne
i den delen föreskrefvo, så att, med undantag af de på indragningsstat förflyttade,
hvarom särskildt stadgande icke behöfde utfärdas, utbetalning eller rättare
sagdt, återbetalning af berörda nådårsbesparingar icke finge ega rum till andra än i
tjensten aflidna embets- och tjenstemäns sterbhus. Häraf följde således, att sterbhuset
efter' den embets- och tjensteman, hvilken, författningarne likmätigt, i förra
tider aftjenat s. k. begrafningshjelp, som Statsverket innehållit och besparat, men
sedermera från Statens tjenst fått afsked, utan alt komma på indragningsstat, fortfarande
vore oberättigadt, efter dennes frånfälle, att återbekomma oftanämnda löneinnehållning.
Det syntes motionären otvifvelaktigt att ett sådant förfarande, hvilket
Rikets ofvanbemälde Ständer sjelfve kallat »orättvist», efter rättsgrunder icke kunde
försvaras, enär ifrågavarande löneinnehållning omöjligen kunnat eller kunde betraktas
annorlunda än såsom ett hos Statsverket gjordt depositum, hvilket ovägerligen bordeåterställas
vederbörande rältsinnehafvare när tiden derför vore inne; en åsigt, som
Rikets Ständer likaledes år 1851 uttalat, i det här ofvan anförda motivet för deras
då fattade beslut, nemligen att ersättningen till sterbhusen af de till begrafningshjelp
gjorda löneinnehållmngarne »endast innefattade ett återställande af de medel, som Staten
till vård och förvaltning emottagit»; och har i följd häraf motionären hemställt, det Rikets
Ständer måtte besluta, att sterbhusen efter alla sådane personer, hvilka såsom embetseller
tjenstemän aftjenat begrafningshjelp, men före dödsfallet undfått afsked från de
befattningar,
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 182.
13
befattningar, för hvilka begrafningshjelp^) aftjenats, utan att komma på mdragningsstat,
jemväl måtte varda berättigade att återfå de löneinnehållningar, som för bemälde
personer egt rum, på det sätt likväl, att så vida de afgångne tjenstemännen vid dödsfallet
innehaft pensioner af kassor, hvilka åtnjöte statsbidrag, deras sterbhus af Statsverket
endast skulle utbekomma skilnaden emellan den begrafningshjelp, hvartill de,
enligt för nämnda kassor nu gällande reglementen, vore berättigade och den hos
Statsverket intjenta nådärsbespanngen. Dock skulle anspråken på dessa restitutioner
icke vara giltiga, derest de ej hos Statsverket framställdes inom den tid efter den
aflidne f. d. ernbets- eller tjenstemannens frånfälle, som författningarne stadgade för
anmälan af fordringar hos Statsverket eller inom slutet af December månad året
efter dödsfallet.
Uti ett hos Ridderskapet och Adeln vid remissen af berörda motion afgifvet
yttrande, hvilket blifvit Utskottet delgifvet, har Friherre a/ Schmidt föreslagit den
ändring i det af motionären framställda yrkande, att orden »från den befattning, för
hvilken oegrafnmgshjelp aftjenats», komme att utgå.
Dessa framställningar har Utskottet till pröfning förehaft; men enär begrafningshjelp
icke tillkommit sterbhusen efter embets- och tjenstemän med mindre desse, vid
frånfället, i tjensten qvarstått eller varit på indragmngsstat uppförde, samt då sålunda
de ifrågakomna lönemnebållningarne icke egt rum under förutsättning, att de skulle
under nu föreslagna förhållanden återbäras, hemställer Utskottet,
att Herr af Zelléns ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
Slockholm den '13 Oktober 1863.
lith. till It. St. rrut. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A/d. 4 Band. 3 Baft. 3
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Stals-Ulskollels Ullålande N:o i83.
1
JV.o 1&3.
Ånk. till Exp. ITlsk. den 15 Okt. 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga örn inköp af Medicine Doktor
N. P. Hambergs samlingar af natur- och konst-produktcr.
(U. A.)
Under erinran om natur-vetenskapernas stora betydelse såsom bildningsmedel
har Herr F. A. Cederschjöld uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt,
till Stats-Utskottet remitterad, motion (N:o 154) vidare anfört, hurusom Medicine
Doktor JS. P. Hamberg, hvilken för mera än 10 år sedan börjat att dels här
hemma, dels under resor i främmande länder, hopbringa en samling af alla sådana
naturprodukter, som af menniskan begagnas, vare sig i nativt, förändradt
eller förädladt tillstånd, till dess gagn eller nöje, inom kort ökat denna samling,
så att den kunde sommaren 1853 på Carolinska institutet här i Stockholm offentligen
exponeras, dervid intresset för den samt insigten i dess gagn för allmän
bildning föranledt till ett af Professoren Palmstedt framstäldt förslag, aft
i Stockholm skulle upprättas ett museum för naturvetenskap, slöjd och konst,
hvarest jemväl populära föreläsningar skulle hållas öfver de föremål, hvilka, med
Doktor Hambergs samlingar till kärna, der skulle inrymmas.
Ehuru detta förslag ej då kommit till stånd hade Doktor Hamberg dock
fortfarit att ständigt öka sina samlingar, så att de nu vore så rikhaltiga och
ordnade, att de alltmera häntydde på möjligheten att förverkliga den idé, som i
så hög grad afsåge folkets och det uppvexande slägtets bildning och upplysning
i ämnen, deri insigten blefve nu mera nödvändig än tillförene. Doktor Hambergs
samlingar bestode, utom åtskilliga föremål af ethnografisk beskaffenhet, företrädesvis
af ämnen från naturens 3:ne riken, ordnade efter deras samband med
det yttre praktiska lifvet. Man såge der bredvid hvarandra de rudimaterie!1,
såsom mineralier, djurdelar, vextämnen o. s. v., hvilka fylla våra dagliga beIlih.
till /{. Sl. Prot. 1862 & 1863. i Sami. 1 Afd i Vand. 4 Haft. i
2
Slats-Utskotlels Utlåtande N:o IS3.
hof, antingen sådana de äro i och för sig sjelfva eller såsom de i industriens
tjenst förädlas. De utgjorde således prof på alla procedurer de hade att genomgå
från sitt ursprungliga till sitt förädlade skick och derjemte grundlag för
den kännedom af handelsvarorna, hvars vigt blefve alltmera erkänd, ju mera
lättade kommunikationer utvidgade den verksamhet, genom hvilken äfven den
Svenska handeln och den Svenska konstfliten sökte åt vårt land bereda allt
större välmåga och utveckling.
Det vöre visserligen, enligt motionärens åsigt, af oberäknelig nytta om här
kunde upprättas ett museum, omfattande alla slags dylika alster af konsten och
naturen från det enklaste till det mera fulländade, ämnadt att förena vetenskapliga
och konstsamlingar med expositioner af industriens produkter i en gemensam
institution, hvarest af edarne vetenskapsidkare kunskap om dessa ämnen
och produkter kunde spridas. Men det gåfves mot detta förslag åtskilliga praktiska
svårigheter. Härtill erfordrades nemligen först en storartad lokal, dernäst
anslag till vård och årlig förökning, till särskilda tjenstemän m. m., allt uppgående
till summor, hvilkas anskaffande visat sig vara svårigheter underkastadt.
Om derföre i stället Doktor Hambergs värdefulla, med synnerlig sakkännedom
hopbragta och ordnade samlingar för Statens räkning inköptes samt fördelades
mellan Riks-museum och den Svenska Slöjdföreningens skola, så skulle
de, i motionärens tanke, utan tvifvel göras för allmänheten i högsta grad fruktbringande,
utan att hvarken nu eller för framtiden åstadkomma andra omkostnader,
än den ringa summa deras inlösen nu erfordrade.
Det naturhistoriska Riks-museum egde redan början till samlingar i denna
rigtning, och då genom Rikets Ständers frikostighet åt detsamma gifvits anslag,
hvarmed icke allenast en behöflig utvidgning af lokalen för dessa dyrbara samlingar
kunnat åstadkommas, utan äfven den ständiga förökningen af dem befordras,
så gåfves genom öfverllyttandet till denna institution af dithörande föremål
tillräcklig garanti, att de skulle erhålla både plats för att instruktivt uppställas
och medel att småningom förökas. Genom en dylik förening erhölle jemväl
de vetenskapliga ska terna, som här förut funnes för allmänheten, ett mera
tydligt intresse och användbar nytta, och ej allenast den, som theoretiskt forskade
i naturens väsende, utan affärsmannen, industri-idkaren och handtverksmannen
skulle klarare fatta betydelsen och vigten af dylika samlingar af naturens
mångfaldiga produkter.
Hvad deremot den delen af dessa samlingar anginge, sorn företrädesvis bestode
af en mängd alster, sådana de genom menniskans arbete göras för oss användbara,
så borde de förenas med en inrättning, som hade till sin uppgift att
leda och befordra insigten i dylikt arbete.. Det vore företrädesvis Svenska Slöjdföreningen,
sorn genom upprättandet af sin skola, hade till ändamål att bibringa
handtverksman, särdeles i hufvudstaden, de kunskaper utan hvilka arbetet blefve
Stals-Utsknltcls Utlåtande N:o 1S3
3
routin, men genom hvilka sådan verksamhet förädlades. Och det synfes motionären
klart att undervisningen i de särskilda yrkena vid denna inrättning endast
då kunde med hopp om gagn bedritvas, när der funnes tillgång till sådana
föremål, genom hvilkas betraktande theorierna och methoderna göras begripliga;
hvarföre de materialer till ett Industri-museum, sorn förefunnes i Doktor Hambergs
samlingar, för denna undervisningsanstalt vore lika önskvärda som ovärderliga.
— I följd häraf och då, enligt motionen bilagdt, af Professorerne C.
Palmstedt och N. J. Andersson samt Föreståndaren för Svenska Slöjdföreningens
skola A. Björkman meddelat intyg, Doktor Hambergs samlingar af rudimaterie]'
och förädlade naturprodukter, tjenande att förtydliga det industriela arbetet,
dels såsom samlingar i och för sig, dels med tillhörande förvaringsmedel,
vore af ett så högt värde, att deras anskaffande på annat sätt åt de institutioner,
mellan hvilka motionären ansåg dem böra delas, skulle erfordra betydliga
summor, hvilka af nämnda inrättningar hvarken nu eller framdeles utan utomordentliga
ansträngningar kunde beredas; då deras förvarande dels såsom tillägg
till Riks-musei naturhistoriska skatter, dels såsom undervisningsmedel vid Svenska
Slöjdföreningens skola gåfve visshet derom, både att de blefve på bästa
sätt vårdade och förökade samt lämpligast komma den bildningssökande allmänheten
till gagn; samt då Doktor Hamberg i och för dessa ändamål hembjudit
dem för en summa, som måste anses ringa i jemförelse med de omkostnader och
uppoffringar han gjort för deras åvägabringande, har motionären föreslagit, att
Pikets Ständer ville besluta, det de af Doktor Hamberg till offentligt gagn hembjudna
samlingarne af natur- och konstprodukter måtte för en summa af 9,000
Hulr R:mt inlösas för att fördelas mellan det naturhistoriska Piks-museum och
Svenska Slöjdföreningens skola i hufvurlstaden, att der till allmänhetens och undervisningens
gagn uppställas, vårdas och förökas.
Afven under antagande, ett de omförmälda samlingarne äro af stort värde,
— en fråga, den Utskottet icke tilltror sig att bedöma, — har Utskottet dock
ej kunnat motionärens förslag understödja. För förökande af naturhistoriska
Riks-musei samlingar hafva Rikets Ständer redan anvisat medel till ej obetydligt
belopp och jemväl Svenska Slöjdföreningens skola har vid innevarande
riksdag blifvit af Statsverket så frikostigt understödd, att, derest något bidrag
uti ifrågakomna hänseendet finnes vara för densamma behöflig, sådant skäligen
bör kunna åstadkommas af den kommun, som af berörda undervisningsanstalt
närmast hemtar fördel; och får Utskottet, vid sådant förhållande, hemställa,
att Herr Cederscbjölds ifrågavarande motion måtte af Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 13 Oktober 1863.
4
Stats-Utskollels Ullulande N:o t Si.
AtO 184»
Ank, till Exp.-Utsk. den 15 Okt. 1803, kl. 0 e. nr.
Ulla lande, i anledning af väckt motion om anslag till ackords-ersättning
åt f. d. Regementsläkaren, Doktor B. F. Lewin,
(U. A.)
I detta afseende hafva under innevarande riksdag motioner blifvit väckta
inom Borgare-Ståndet, under N:o 166, af Herr F. M. Beronius och hos Bondeståndet,
under N:o 189, af Riksdagsfullmägtigen Jan sindersson från Kopparbergs
län, hvilka motionärer sammanstämmande anfört, hurusom, vid bestämmandet
af ersättning för de så kallade tjenste-ackcrderna vid indelta arméen, Regemcntsläkarne,
jemte arméens öfrige civile tjenstemän, blifvit från dylik ersättning
uteslutna, på grund af den utaf komiterade för reglering af arméens ackorder
lemnade uppgift, att de ,af bemälde tjenstemän utgifna aekordssutnmor aldrig
genom någon Kongl, författning blifvit tillåtna. Denna komiterades uppgift vore
dock origtig, då genom ett Kongl. Bref af den 4 December 1765 stadgats, att
AuditÖrer och Regementsfältskärer, enär de vöre berättigade till pension, skulle vid
afskedstagande! jemväl njuta förmånen af ackord. I följd häraf och under åberopande,
hurusom Doktor B. F. Lewin, hvilken, född 1780, år 1805 inträdt i
det allmännas tjenst, blifvit efter erläggande af 4,000 R:dr Riksgäldssedlar i
ackord, år 1812 utnämnd till Regementsläkare vid Dal-regementet, från hvilken
tjenst han först år 1859 erhållit nådigt afsked med pension, hafva motionärerne
föreslagit, att, med fästadt afseende på Doktor Lewins långa tjenstetid samt på
öfriga skäl, som talade för billigheten af ackordsersättning i detta fall, Rikets
Ständer måtte låta tilldela honom den summa, han i ackord utgifvit, eller 4,000
R:dr Runt; varande vid motionerna fogade intyg af Assessoren Doktor S. Kin
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 184.
5
manson, att han år 1812, såsom Regementsläkare å Dal-regementet, vid tjenstebyte
med Lewin, såsom dåvarande Stads-fysikus i Säther, erhållit i mellangift
4,000' Riksdaler Riksgäldssedlar, med rättighet för Lewin att utan vidare
beräkning emottaga regementsläkare-bostället i det skick det vid afträdet befanns.
Stats-Utskottet, till hvars behandling förenämnda motioner blifvit öfverlemnade,
har tagit frågan i öfvervägande; men då den af komiterade för reglering
af arméens ackorder år 1831 lemnade, af motionärerne omförmälda uppgift, att
ackord för regementsläkare-tjenster ej varit tillåtna, åtminstone torde ådagalägga,
att de ackord, som för dessa platser varit betalda, berott af enskilda aftal, hvarföre
ock komiterade ansett sig icke kunna tillstyrka ackordsersättning åt Regementsläkare,
hvartill komiterade jemväl hemtat skäl deraf, att vid de få regementen,
der ackord för denna plats vore betald, den då varande lönen utgjorde ett
emot den i nya Staterna uppförda så högt belopp, att detta öfverskott kunde
anses hafva lemnat ersättning för den utbetalda summan, och då Kongl. Maj:t,
enligt nådigt Cirkulär angående löneregleringen för indelta arméen den 2 Februari
1833, gillat bemälde komiteradcs underdåniga yttrande i afseende på Regementsläkares
uteslutande från ackordsregleringcn, saknar Utskottet giltigt skäl
att för ifrågavarande fall tillstyrka något undantag, helst det dessutom ingalunda
är utredt, om det af Doktor Lewin erlagda belopp utgjort ackord för tjensten
eller godtgörelse för boställets tillträdande, utan beräkning af dervid eljest ifrågakommande
ersättningar; och hemställer Utskottet alltså,
att ofvanberörda motioner måtte af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
Stockholm den 13 Oktober 1863.
6
Slats-Utskotlels Utlåtande A’: o i SS.
M:o 185.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Okt. 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om fortfarande anslag för
Karnereraren Carl Sandberg. (U. A.)
Uti en hos Preste-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o
107), har Doktor Collén, under erinran, hurusom Rikets Ständer vid två föregående
riksdagar beviljat Karnereraren Carl Sandberg 500 R:dr årligen för
vårdandet och förökandet af hans historiska och kamerala samlingar, hvilka, i
följd af Kongl. Maj:ts på Ständernas hemställan fattade beslut, vore för Statens
räkning inköpta, föreslagit, att sagda belopp, 500 R:dr, äfven för instundande
statsregleringsperiod måtte anvisas på Riksgälds-kontoret, att för samlingarnes
vårdande och förökande, till Karnereraren Sandberg årligen utbetalas.
Vid 1856—1858 årens riksdag hafva Rikets Ständer, enligt underdånig
skrifvelse den 20 Februari 1858, å Riksgälds-kontoret anvisat och till Kongl.
Maj:ts disposition ställt en summa af 5,000 R:dr R:mt, att, derest sådant i
nåder pröfvades ändamålsenligt, i mån af behof, användas till inköp af ifrågavarande,
Karnereraren Sandberg tillhöriga samlingar, samt derjemte, under förutsättning
att sådant inköp skedde, beviljat, likaledes till Kongl. Maj:ts disposition
och till utgående från Riksgälds-kontoret, ett belopp af 1,500 R:dr, deraf 500
R:dr årligen under då ingångna statsregleringsperiod skulle kunna, på sätt
Kongl. Majit i nåder funne lämpligt, tilldelas bemälde Sandberg, emot det han
fortfarande bidroge till dessa samlingars förökande, samt, under behörig kontroll,
ordnade och vårdade det hela. Sedermera hafva Rikets Ständer jemväl vid
sistlidne riksdag till Kongl. Majits nådiga disposition för innevarande statsregle
ringsperiod
anvisat en summa af 1,500 R:dr att, på sätt och under vilkor som Kongl.
Majit behagade föreskrifva, med en tredjedel eller 500 Ridr årligen tilldelas
Ståls-Utskottets Utlåtande K:o 186.
7
Kamereraren Sandberg för fortsättning och vårdande af merberörda samlingar;
men, enligt hvad Utskottet inhemtat, har utaf dessa till Kongl. Maj:ts disposition
ställda belopp ännu icke någon utbetalning till Kamereraren Sandberg egt
rum; vid hvilket förhållande och då det ej ens är utredt, huruvida frågan om
samlingarnes inlösen ännu varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, Utskottet
saknar skäl att tillstyrka det af motionären nu begärda anslag, utan
hemställer,
att Doktor Colléns ifrågavarande motion måtte af Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 13 Oktober 1863.
iv.-o É86\
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Okt. 1803, kl. 6 e m.
UHatande, i anledning af väckt motion om Landshöfdinge-residensets
i Göteborgs och Bohus län förflyttning fran Göteborg
till Uddevalla, samt anvisande af medel till derför
erforderliga byggnader. (U. A.)
Från Bonde-Ståndet har till Utskottets behandling blifvit öfverlemnad en
inom nämnda Riks-Stånd af Riksdagsfullmägtigen B. J. Holmlin från Göteborgs
och Bohus län, med hvilken Riksdagsfullmägtigen O. Ericsson från samma län
instämdt, väckt motion (N:o 431), deruti motionären, bland annat, anfört, hurusom
Göteborg, som vore rikets andra stad, under sednare åren vunnit sådan
tillvext, att den tidpunkt ej kunde anses alltför aflägsen, då för denna stad, på
samma sätt som för Stockholm, erfordrades en egen styresman. Men i samma
mån Göteborgs handel och industri utvecklades, i samma mån denna stad mer
8
Slats-Ulskotlcls Ullålande N:o 186.
och iner bildades till ett sjelfständigt helt, mäste, enligt motionärens åsigt, dess
behof och fördelar blifva i väsendtHga delar skiljaktiga från den landsbygds,
som för närvarande vore med staden under en styrelse förenad, ett förhållande,
som blefve ännu mera kännbart derigenom, att staden och länet komme att ega
särskilda landsting. Oansedt dessa förhållanden vore Göteborgs läge vid länets
sydliga gräns så olämpligt till Läns-styrelsens säte att i norra och mellersta
delarne af länet den önskan vore allmän, att läns-residenset måtte förflyttas till
Uddevalla, hvilken stad vore belägen nära nog i midten af den långa kuststräckan
och jemväl i öfriga hänseenden vore tjenlig till hufvudort för länet;
och motionären föreställde sig att Göteborg med en ordnad och fullständig stadsoch
komunalstyrelse, der ärendena således ginge sin jemna gång samt endast
utomordentliga fall påkallade Landshöfdingens närvaro, ej skulle af den ifrågasatta
förändringen lida någon synnerlig skada. 1 följd häraf har motionären
föreslagit att sätet för Läns-styrelsen i Göteborgs och Bohus län måtte förflyttas
från Göteborg till Uddevalla, samt att Rikets Ständer måtte anslå medel
för inköp af nödiga tomter inom sistnämnde stad och uppförande af erforderliga
byggnader derstädes.
Då förevarande framställning saknar för frågans bedömande erforderlig utredning,
hemställer Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Holmlins berörda motion måtte af
Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm »ken 13 Oktober 1863.
Reser valia n:
af Riksdagsfullmägtigen B. J. Holmlin från Göteborgs och Bohus län.
N:o 187
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 187.
9
IV: o 187.
Ank. till Exp-Utsk. den 15 Okt. 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag till inköp af de
tomter och byggnader, som närmast omgifva S:t Lars och
Drottens kyrkoruiner i Wisby. (U. A.)
Doktor Söderberg, med hvilken Doktor Thyselius förklarat sig instämma,
har uti en inom Preste-Ståndet, väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o
51J under erinran hurusom för vården af Wisby ruiner, hvilka vore af största
vigt för kännedomen af hela fäderneslandets odling under en viss period af medeltiden,
för närvarande endast funnes ett ärligt belopp af 230 R:dr Runt —
begärt ett anslag för en gång af 22,700 R:dr nämnde mynt till inköp af de tomter
och byggnader, som närmast omgåfve och bortskymde S:t Lars och Drottens
kyrkoruiner i ofvanberörda stad, på det man derigenom måtte komma i tillfälle
att genom dessa missprydande och skymmande byggnaders nedrifvande och tomternas
planerande bereda åt nämnde ruiner ett Iritt läge, sa att dessa märkliga
qvarlefvor af medeltidens äldre byggnadskonst blefve lättare tillgängliga både
för omvårdnad och vetenskapliga undersökningar och afteckningar.
Utan att vilja bestrida vigten af de utaf motionären föreslagna åtgärder, får
likväl Utskottet, då Statens medel tagas i anspråk för många andra vida angelägnare
behof, hemställa,
att Doktor Söderbergs ifrågavarande motion måtte al Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 13 Oktober 1863.
ISih. Ull R. St. Prot. 1862 fr 1863. 4 Sami. 1 Afd. i tand. 4 Haft.
1
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863,
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 188.
1
\:0 1§S.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Okt. 1868, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
Krigs-kollegii ombildning till en Arméförvaltning,
(U. A.)
Från samtliga Riks-Stånden har till Utskottets behandling blifvit öfverlemnat
en den 21 sistlidne April till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition,
(N:o 105), deruti Kongl. Maj:t erinrat, hurusom Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse af den 25 April 1857 anhållit, det Kongl. Majit täcktes förordna en
Komité af sakkunnige personer för att afgifva yttrande och förslag, huruvida
och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelseverkens och förvaltnings-myndigheternas
organisation skulle kunna åstadkommas, som, i öfverensstämmelse
med de grunder, hvarpå den så kallade departementalstyrelsen hvilade, beredde
en dylik organisations närmare sambaud med Stats-departementen, äfvensom
möjligaste enkelhet i ärendenas behandling, i förening med nödig säkerhet;
samt att Kongl. Majit derefter ville, med delgifvande af nämnda förslag, framställa
den nådiga Propositionen i ämnet, som kunde finnas af behofvet påkallad.
Den i sådant afseende, genom nådigt Bref af den 19 Juni 1858, tillsatta
Komité hade den 26 Maj 1859 afgifvit sitt underdåniga betänkande, hvilket,
till trycket befordradt, innefattade redogörelse, bland annat, för denna Komités
åsigt med hänseende till Krigs-kollegii organisation; och hade Krigs-kollegium
under den 29 November samma år häröfver sig i underdånighet yttrat. Vidare
och sedan Kongl. Majit under den 16 Juli 1861 tillsatt en Komité för utarbetande
af betänkande uti åtskilliga Landtförsvaret rörande frågor och till denna
Komités ytterligare utredning öfverlemnat frågan om Krigs-kollegii ombildning,
Bih. till B. St. Prot. 1862 §■ 1863. 4 Sami. 1 A/d. 4 Band. 5 Höft. 1
2
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 188.
hade sistnämnda Komité, eller den så kallade Landtförsvars-komitéen, under April
månad förlidet år till Kongl. Majit inkommit med underdånigt utlåtande i detta
ämne och dervid afgifvit förslag till Krigsförvaltningens omorganisation, deröfver
Kri gs-kollegium under den 30 December samma år meddelat sitt underdåniga
utlåtande; hvarefter Landtförsvars-komitéen med påminnelser deremot inkommit.
Dessa handlingar hade Kongl. Majit i nåder låtit Sig föredragas; och då
Rikets Ständer för sin del ansett en förändring nödig i nuvarande styrelseverks
och förvaltande myndigheters organisation, samt Kongl. Majit, så vidt frågan
rörde Krigs-kollegium, som hade den allmänna förvaltningen af arméens angelägenheter
sig uppdragen, instämde i Rikets Ständers sålunda uttryckta åsigt;
så enär Landtförsvars-komitéen, med ledning af den utredning, som härutinnan
vunnits genom 1858 års Komités betänkande och Krigs-kollegii dervid gjorda
anmärkningar, efter ärendets ytterligare öfvervägande afgifvit ett förslag till
Krigsförvaltningens organisation, hvilket Kongl. Majit funne i hufvudsakligaste
delar kunna motsvara den af Rikets Ständer framlagda och af Kongl. Majit
delade åsigt i afseende på anspråken å ett sådant styrelseverk, der, i förening
med önskvärd säkerhet för ärendenas skyndsamma och noggranna behandling
samt lagenliga afgörande, tryggheten för anslagsmedels rätta användande icke på
något sätt minskades; har Kongl. Majit nu äskat Rikets Ständers medgifvande,
att Krigs-kollegium måtte förvandlas till en, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af Landtförsvars-komitéen föreslagna grunder, organiserad arméförvaltning,
derest Kongl. Majit skulle finna skäligt att före nästa riksdag derom
förordna, samt att i sådan händelse det för Krigs-kollegii aflöning nu på Riksstaten
uppförda anslag måtte för den nya förvaltningen användas, intilldess en
definitiv stat kunde i sådant afseende varda i behörig ordning antagen.
Utur det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll får Utskottet
här meddela följande sammandrag af de utaf 1858 års Komité och af Landtförsvars-komitéen
afgifna särskilda underdåniga förslag jemte Krigs-kollegii deröfver
afgifna utlåtanden.
1858 års Komité.
Komiterade föreslå, att vissa ärenden, rörande indelnings- och roteringsverken,
måtte från Krigs-kollegium afskiljas och till Kammar-kollegium öfverflyttas,
nemligen :
a) Granskning af syne- och ekonomiska besigtnings-instrument öfver indelta
arméens boställen utan undantag, samt meddelandet af de föreskrifter, i
hvad beträffar häfd, stängsel och vård samt laga husens vidmagthållande, som
af syn eller besigtning kunna påkallas.
b) Beviljandet af besigtningstid å nybyggen och uppodlingar å utmark, tillhörande
militieboställen.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
3
c) Upptagandet af frågor om skyldighet till rustning och rotering samt om
indelning dertill. (Nu gemensamt för begge Kollegierna.)
d) Pröfning af Kongl. Majus Befallningshafvandes i Militie-boställsordningen
omförmälda beslut, rörande boställsskogar, när sådant beslut i vederbörlig
ordning öfverklagas.
e) Pröfning af besvär i frågor om foders försäljning från boställe eller anläggning
derstädes af gagnelig inrättning; samt att, då Kongl. Maj:t sådant anbefaller,
afgifva underdåniga utlåtanden:
f) rörande tviste- och andra frågor emellan ryttare eller soldater och deras
rust- eller rotehållare om rättigheter, grundade på knekte- eller legokontrakt,
äfvensom
g) i frågor rörande knektetorps åbyggnad och skötsel.
Deremot tillstyrker Komitéen, att Arméförvaltningen må ensamt bibehållas
vid behandlingen af:
Frågor rörande byggnad och underhåll af karaktershus;
Inqvarteringspenningars utgifvande;
Brandstods beviljande i det fall Militie-boställsordningen förutsätter; och
gemensamt med Kammar-kollegium afgifva underdåniga utlåtanden i allmänna
frågor rörande indelningsverket, i hvad angår detsammas hufvudgrunder
och deras upprätthållande.
Krigs-kollegium anser, på anförda skäl, denna öfverflyttning och deraf följande
splittring i förvaltningen medföra menliga följder och kan förslaget icke
biträda.
Vidare hemställer Komitéen, att Regementsskrifvare, efter vederbörande
Chefs förslag, må af Kongl. Maj:t utnämnas, och pröfningen och vården af borgensskrifterna
samt tillsynen, att de bibehållas vid gällande kraft, må tillhöra
vederbörande Chef.
Dertill tillstyrker Krigs-kollesrium bifall.
J O o
Komitéen hemställer, att Komitéen för Salpeterärendena måtte indragas samt
dess befattning få öfvertagas af Krigs-kollegium eller det embetsverk, som i
Ivollegii ställe kan varda inrättadt.
Krigs-kollegium åter anser, på anförda skäl, Krigsförvaltningen böra vara
skiljd från bestyret med salpeternäringen, hvilket deremot, om Salpeter-komitéen
kommer att indragas, lämpligast torde kunna öfverlemnas åt den myndighet,
hvarunder öfriga näringar inom riket höra.
Komitéen hemställer, att såväl salpeterfonden, som de under Krigs-kollegii
olika afdelningar till förvaltning nu ställda 8 kassor eller fonder, nemligen:
Krigsrnanshuskassan, Invalidhus fonden, Trosspassevolansfonden, Förenade Mötespassevolans
fonden, Norrbottens Hästj Agar e-sqvadrons-fond, Volontär vakansmedels-fonden,
Militieboställs-kassan och En per mille fonden, måtte blifva Arméförvaltningen
såsom en gemensam styrelse till vård och förvaltning anförtrodda.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
Krigs-kollegium förklarar sig icke kunna detta förslag biträda.
Komitéen har funnit, att Krigs-kollegii bestyr hufvudsakligen utgöras af den
ekonomiska styrelsen och vården, i hvad som rörer rikets försvar till lands, äfvensom
af användandet och redovisningen i stadgad ordning af de för landtförsvaret
afsedda medel; att dessa bestyr egentligen icke äro annat än sådana förvaltningsoch
verkställighetsåtgärder, hvilka hafva sin bestämda grund i fastställda stater
eller särskildt gifna föreskrifter; att de derföre icke ovilkorligen erfordra den
samrådighet i pröfning, som endast kan och bör af andra, mer allmänt giltiga
orsaker betingas; att tvärtom den kollegiala sammansättningen mäste leda till
omgångar och tidsutdrägt, samt derigenom verka återhållande på ärendenas gång;
och att Statens anspråk på nödig säkerhet vid ärendenas handhafvande kunde
tillfredsställas genom en enklare och ändamålsenligare organisation, som med
o
o o 7
gåfve större lätthet och skyndsamhet i arbetssättet. Komitéen föreslår alltså:
att Krigs-kollegium må såsom Riks-kollegium upphöra;
att Presidents-embetet indrages:
o '
att i Kollegii ställe inrättas en Arméförvaltning, hvilken organiseras sådan,
som tabell 1 framställer;
hvarvid Komitéen föreslår göromålens fördelning, arbetsordning, äfvensom
sättet för ärendenas beredning och föredragning samt målens slutliga afgörande.
Beslutanderätten är tillagd Afdelnings-chefen allena, men Civil-ledamoten
O O 7
obetaget att till protokollet anföra sin mening, om den afviker från beslutet,
hvilket han eljest anses hafva biträdt.
Sådana ärenden, hvilka för landtförsvaret äro af mera allmän vigt, eller röra
antagande eller jörordnande till tjenst inom Arméförvaltningen, eller annan angelägenhet
af gemensam beskaffenhet, skola in pleno behandlas, hvarvid Arméförvaltningen
utgöres af dels beslutande, dels föredragande ledamöter.
Beslutande äro de fyra Afdelnings-cheferne eller deras Suppleanter.
Föredragande med rättighet och pligt att till protokollet sig yttra, äro antingen
Krigsrådet å Fortifikations-afdelningen, då ärendet rörer arméförvaltningen
i allmänhet, eller ock Krigsrådet å den afdelning till hvilken ärendet närmast
hörer.
Ordförande vid plenisammankomst är den i värdighet och ålder inom graden
främste ledamoten, hvilken tillägges afgörande rätt, om vid omröstning rö
7
oo o 7 1=3
sterna falla lika.
Komitéen föreslår för öfrigt: hvilka ärenden böra vara pleni-mål eller afdelnings-mål,
äfvensom huru bör förhållas vid förfall för afdelnings-chef och
ledamot.
Komitéen har vid tagen närmare kännedom af de diarii- och expeditionsformer
samt bokförings- och kontroll-anstalter, som, enligt gällande arbetsordning,
äro i K rigs-kollegium inrättade, väl funnit dem vittna om synnerlig månhet
att åstadkomma ordning och säkerhet; men bemödandet att göra dem fullstän
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
5
diga syntes hafva led t till en öfverdrifven omständlighet, som vid tillämpningen i
flera fall måste medföra vidlyftighet, omgångar och arbetets försenande. Komitier.
föreslår derföre en annan arbetsfördelning och annat expeditionssätt, hvarigenom
Sekreteraren för pleni-ärenden, registrators- och aktuarie-beställningen samt
kamererare- beställning ar ne i Artilleri- och Fortifikations-kammarkontoren, Intendentskammarkonloret
och Aflönings-kontoret skulle kunna indragas och Krigsråden blifva
Kontorsföreståndare, med biträde af en i hvartdera Afdelnings-kontoret. anställd
7 O
Kammarförvandt;
att, vid nuvarande innehafvarens afgång, förenade ombudsmans- och kamerer
ar e-b ef att ning en vid Invalidhusfonden må indragas;
att all bokföring och revision, jemte medels- och persedels-anordningarnes utskrifvande,
må öfverflyttas till Boksluts- och Kontroll-kontoret, att derinom förrättas;
bör nde, så vidt ske kan, alla årsredogörelser för 4:de Hufvudtitelns anslag
i detta kontor förberedande granskas, innan desamma till Kammar-rätten
insändas med Arméförvaltningens hufvudbok;
att Boksluts- och Kontroll-kontoret, äfvensom Allmänna kassan, ehuru för
Arméförvaltningen gemensamma, ställas under Chefens för 4:de Afdelningen
tillsyn och kontroll.
Komitéen framlägger derefter utkast till aflöningsstat för Arméförvaltningen,
slutande på samma summa, som 1858 års stat anvisar för Ivrigs-kollegium,
eller 107,7 50 R:dr; — och hemställer slutligen: att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
vederbörande, att upprätta förslag till Instruktion för förvaltningen, hvilken
sjelf borde framlägga förslag till Arbetsordning.
Krigs-kollegium, i betraktande af de olika bestyr, som tillhöra Kollegium,
anser Komitéen icke hafva fästat behörigt afseende å vigten af den del af statsförvaltningen,
som åt Krigs-kollegium såsom 2:dra instans blifvit anförtrodd, och
således icke heller å de af Rikets Ständer för reorganisation af förvaltningsverken
bestämda allmänna vilkor, dels att den säkerhet för ärendenas behöriga handläogning,
som är afsedd derigenom, att denna handläggning är öfverlemnad åt
o7 o 7 o
embets- och tjenstemän, hvilka, sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder i
laga ordning ansvarige, icke må äfventyras, dels att enahanda trygghet vid ärendenas
handläggning, som med de nuvarande formerna är afsedt och hvarvid det
ÖO o7
allmänna tänkesättet fäster mycken vigt, må kunna bibehållas; hvadan och då, i
Kollegii tanka, Komitéen saknat skälig anledning till det afgifna förslaget, Kollegium
på grund häraf och med stöd af de skäl, som vidare anföras, afstyrker
förslaget att Krigs-kollegium må såsom rikets Kollegium upphöra. Kollegium
framställer äfven erinringar mot de föreslagna beställningarne för General-Krigskommissarien
och ett nytt Krigsråd; anmärker, att Kamereraren på 4:de eller
Aflönings-afdelningen får större myndighet än samtlige Krigsråden, enär han,
men ej de, är Föredragande med rösträtt; att Militär-ledamöterne icke hafva, i
likhet med Civil-ledamöterne, rättighet att till protokollet anföra sina från Af
-
6
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 188.
delnings-chefens beslut möjligen afvikande meningar; att, då Civil-ledamot har
skyldighet att med yttranderätt öfvervara Militär-ledamots föredragning, Militärledamot
blott vilkorligen har enahanda skyldighet vid Civil-ledamots föredragning,
och, oaktadt således Militär-ledamots befogenhet är mer begränsad än Civilledamots,
skulle likväl, efter Koinitéens åsigt, Militär-ledamot, då Afdelningschefen
är frånvarande, inträda i alla dennes rättigheter och alltså blifva Civilledamots
förman; Kollegium gillar icke Koinitéens förslag till bestämmande af
pleniinål och anser såväl detta som bestämmelserna för antagande m. m. af Verkmästare
och Handtverkare vid artilleriförråden böra förändras till likhet med nuvarande
förhållanden. Kollegium afstyrker, på anförda skäl, de af Komitéen
föreslagna indragningar och förändringar af beställningar, äfvensom den föreslagna
förändringen af diariiförandet från ett för hela förvaltningsverket gemensamt
till ett för hvarje afdelning särskildt bestyr. Kollegium anser de nuvarande
Krigsråden, så framt de ej derpå vilja ingå, emot 36 § Regeringsformen
icke kunna förflyttas och nedsättas till de af Komitéen föreslagna nya Krigsrådseinbetena;
att benämningen af Krigsråd för dessa beställningar är högst
olämplig; att de heldre torde benämnas Krigskommissarier. Kollegium afstyrker
på det högsta bifall till hvad Komitéen i afseende på frågorna om bokföringsoch
revisions- samt anordnings-besfyrets öfverflyttande till Boksluts- och Kontrollkontoret,
föreslagit, likasom den föreslagna förändringen i föreskrifterna om inventeringar
och om en förberedande granskning i Boksluts- och Kontroll-kontoret
o o o
af årsredogörelsen för 4:de Hufvudtitelns anslag.
Emot den föreslagna aflöningsstatcn framställer Kollegium anmärkningar, visande
att anslagssumman måste höjas till 114,200 R:dr, hvilken summa ytterligare
komine att ökas med löner på indragningsstat och arfvoden, som af Kollegium
anses erforderliga. Kollegium tillägger, att den af Komitéen gjorda hemställan
om åliggande för embets- och tjenstemän, som tillträdt af Rikets Ständer
beviljad löneförhöjning, att vara underkastade den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid embetsverkets förändrade organisation
varder stadgad, icke kan af Kollegium tillstyrkas, för så vidt en sådan
förbindelse skulle sträcka sig utöfver den då varande statsregleringsperioden eller
1860 års utgång. Slutligen anser Kollegium, i motsats till hvad Komitéen an
CO
O 0 7
tagit, den minskning i antalet ledamöter, Riksrätten skulle tillskyndas genom
Kollegii förvandlande till förvaltande Verk, vara betänklig och utgöra ett bland
hindren för genomförande af Koinitéens organisationsförslag.
1861 års eller den så kallade Landtförsvars-komitéen.
Efter afgifven historik om Krigs-kollegium, jemte de äldre förslagen till
dess ombildning, öfvergår denna Komité till framläggandet af sina egna tankar
i ofvan vidrörda ämne.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
7
Efter granskning och öfvervägande af hvad i fråga om Krigsförvaltningen,
dess sammansättning och verksamhet blifvit, af i ämnet hörda myndigheter,
anfördt, anse Komiterade denna vigtiga angelägenhet lämpligt kunna utredas
genom besvarande af följande hufvudfrågor:
Uppfyller Krigs-kollegium, i sitt nuvarande skick, till alla delar sitt ändamål,
att vara ett centralt förvaltningsverk för rikets försvar till lands, eller kan
detta ändamål bättre ernås genom Kollegii ombildning, medelst en i vissa delar
förändrad organisation; och bur i sådant fall det nuvarande Presidents-embetet
bibehållas? samt
Hvilka äro fördelarne, eller de möjliga olägenheterna deraf, att ärendena,
uppå fristående afdelningar beredda och föredragna, i vissa fall af Afdelningschefen
allena afgöras?
Komiterade, som i vissa fall dela de af 1858 års Komité, såvidt Krigskollegium
angår, inför Kongl. Majit framlagda åsigter, hafva ansett sig böra
ingå i granskning af åtskilliga inkast och betänkligheter, som Krigs-kolleo-ium
mot förenämnda 1858 års Ivomités betänkande framställt, för såvidt de äfven
stå i strid med Komiterades egna åsigter i ämnet och med det organisationsförslag
till Krigs-kollegii ombildning, som af Komitéen framställes.
Sedan Komitéen för besvarande af de uppställda frågorna, redogjort för
det olika inflytande, Kollegii President tid efter annan haft på ärendenas behandling,
och jemfört behofvet. af den kollegiala organisation för målens utredninginom
detta och andra Kollegier, kommer Komitéen till den åsigt, att:
Krigs-kollegium bör såsom Rik s-kollegium upphöra och ombildas till:
en Krig »förvaltning, inom hvilken ärendena, efter sin olika art, pröfvas
och afgöras utaf särskilda, af hvarandra oberoende Afdelningar eller Embeten,
under hvar sin ansvarige Chef, i vissa mål allena beslutande, i vissa mål samfäldt
med embetsledamöter.
Dessa embeten äro:
l:o General-fälttygmåstare-embetet (Artilleri-afdelningen) ;
2:o General-ingeniörs-enibetet (Fortifikations-afdelningen);
3:o General-intendents-embetet (Intendents- och Aflönings-afdelningarne).
Dessa embeten skola likväl, ej mindre med hvarandra, än med rikets allmänna
departemental-styrelse för landtförsvaret, ega det samband, som för ärendenas
behöriga och skyndsamma behandling erfordras.
Till General-fälttygrnästare-embetet hänföres de ärenden, som nu tillhöra
Artilleri-afdelningen; till General-ingeniörs-embetet de ärenden, som nu tillhöra
Fortifikations-afdelningen; och General-intendents-embetet bör omfatta handläo-a
'
OO
ningen af alla de angelägenheter, som nu besörjas af Intendents- och Aflöningsafdelningarne,
med hvilka ärenden, äfven inom General-intendents-embetet behandlas
och afgöras på två särskilda afdelningar under samma benämningar.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
Komitéen instämmer i den af Krigs-kollegium mot 1858 års Komiterade
yttrade mening: att behandlingen af de frågor, rörande indelta arméens boställen
m. m., Krigs-kollegium nu åligga, fortfarande bör af Krigsförvaltningen
utöfvas och således icke, enligt desse Komiterades förslag, till Kammar-kollegium
öfverflyttas.
Till de särskilda embetena borde för öfrigt höra alla sådana, af Krigskollegium
nu in pleno behandlade mål, hvilka icke till sitt innehåll verkligen
äro af gemensam beskaffenhet, utan endast beröra ett visst embetes förvaltningsområde;
dock med un 'antag af utfärdandet af de kungörelser och cirkulär,
hvilka skola i Svensk Författningssamling intagas.
Huruvida någon jemkning i den allmänna arbetsfördelningen, embetena
emellan, kan finnas lämplig, borde få ankomma på embetenas egen gemensamma
pröfning.
Krigsförvaltningen skulle i afseende å rang och värdighet bland rikets
styrelse- och förvaltnings-verk intaga den plats, som Krigs-kollegium nu
innehar.
Till vinnande af närmare samband inom armé-administrationen i allmänhet,
har Komitéen föreslagit: att Cheferne för Krigsförvaltningens särskilda
embeten må till öfverläggning i förekommande frågor kunna sammankallas af
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, i närvaro jemväl af endera eller begge
Expeditions-cheferne inom Departementet; samt att det inbördes förhållandet
emellan ifrågavarande styrelseorganer må, så litet som möjligt, blifva bundet af
formela iakttagelser och föreskrifter.
General-fålttygmåbtare-embetet skulle hafva:
till Chef: General-fälttygmästaren,
» Ledamöter: Fälttygmästaren och ett Krigsråd;
General- ing enior s-emh etet:
till Chef: Chefen för Ingeniör-korpsen,
» Ledamöter: Öfversten vid samma korps och ett Krigsråd (samma som i
General-fälttygmästare-embetet);
General-intendents-embetet,:
till Chef: General-intendenten (med General-majors rang),
» Ledamöter:
å Intendents-afdelningen:
Intendenten (med Öfverste-löjtnants rang),
ett Krigsråd ;
å A flåning s-afdelningen:
ett Krigsråd;
hvarjemte
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
9
hvarjemte Krigsrådet på Intendents-afdelningen skulle å Aflönings afdelningen
deltaga i sådana beslut, som fattas genom omröstning.
Vid y emens amma öfverläggningar emellan Krigsförvaltningens alla embeten
i gemensamma angelägenheter, föres ordet af äldste Embets-chefen; — och
ledamöter äro då de öfrige Embets-cheferne och samtlige Krigsråden. — Föredragande
härvid är Krigsrådet på den afdelning, till hvilken målet hörer. —
Uti mål, som ej tillhöra viss afdelning, är Krigsrådet vid General-fälttygmästareoch
General-ingeniörs-embetena föredragande.
I händelse af hinder eller förfall för någon af Embets-cheferne att sina
åligganden utöfva, föres styrelsen inom embetet af dess tvänne ledamöter, som
föredrao-a ärendena inför hvarandra, såsom vid Landshöfdinge-embetena tillgår.
C1 ' O O
— Uppstå olika meningar, gälle den, som af föredraganden uttalas.
Då två af Krigsförvaltningens särskilda embeten sammanträda i gemensamma
ärenden, föres ordet af den Embets-chef, till hvars förvaltning målet
egenligen hörer, eller, om ovisshet härom uppstår, af äldste Embets-chefen. I
begge Embets-chefernes frånvaro är äldste ledamoten ordförande. Uti dylika
ärenden deltaga begge ledamöterne inom hvartdera embetet. Föredragningen
sker af den ledamot, som ärendet närmast vidkommer, eller om sådant icke kail
bestämmas, af yngste ledamoten.
Å General-intendents-embetets aflönings-afdelning deltager, då Embets
chefen
är frånvarande, Intendenten å Intendents-afdelningen i beslutets fattande;
dervid föredragande Krigsrådet eger afgöranderätt, om skiljaktiga meningar dem
emellan uppstå.
I mål, som förekomma inom de särskilda embetena under Chefernes frånvaro
och hvilka böra genom samfäld omröstning afgöras, inträder för tillfället,
såsom ledamot, Krigsråd inom annat embete, som målet närmast angår, eller,
vid ovisshet härom, den yngste af öfrige Krigsråd.
I sammanträden emellan tvänne embeten, under endera Embets-chefens
frånvaro, deltager ej, till förekommande af mindre lämplig röstöfvervigt å det
det ena embetets sida, Militär-ledamoten inom det embete, hvars chef vid sammanträdet
är närvarande.
Då embete inom Krigsförvaltningen, under Embets-chefens frånvaro, sammanträder
med annat verk, deltager i öfverläggningen, såsom tredje medlem å
embetets sida, Krigsråd från annat embete, hvilket frågan företrädesvis angår,
eller när säkerhet härom eger rum, den yngste af öfrige Krigsråd.
När ledamot är hindrad att sin tjenst förrätta, uppdrager Embets-chefen
densamma åt den tjensteman inom embetet, han dertill anser mest lämplig, i
afvaktan på Kongl. Maj:ts nådiga bestämmande, huru härmed bör förfaras.
I begge nu omförmälda fall, skall anmälan derom genast ske hos Chefen för
Landtförsvars-departementet, samt, om hindret fortfar mer än två veckor, för
Bih.
till R. St. Prot. 1862 §• 1863. 4 Sami. 1 A/d. 4 Hand. 5 lläft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
hållandet hos Kongl. Maj:t tillkännagifvas, med hemställan och förslag i afseende
å den fortsatta utöfningen af ledamotens befattning.
Beträffande Embets-chefernes och ledamöternes olika myndighet, föreslår
Komitéen:
Embets-chef, hvar inom sin förvaltning, må, efter föredragning af och
öfverläggning med vederbörande ledamöter på en gång närvarande, ensam besluta;
dock med undantag af följande mål, som inom de särskilda embetena afgöras
genom samfäld omröstning, nemligen:
a) frågor om underdåniga förslag till allmänna författningar, ändring deruti,
samt om tolkning och tillämpning deraf;
b) mål angående Indelnings-verket;
c) afskrifningsfrågor; och
d) fondförvaltnings-ärenden.
Embets-chefen allena tillkommer deremot:
n) Att till Kongl. Majit afgifva förslag till besättande af ledig ledamotsbefattning;
b)
Att afgifva underdåniga förslag till besättande af lediga kamererareoch
sekreterare-tjenster, hvarvid förfares på samma sätt, som då Landshöfding
föreslår till tjenster, som af Kongl. Majit tillsättas;
c) Att på samma sätt föreslå förordnanden till dessa tjensters tillfälliga
bestridande;
d) Tillsättande af öfriga tjenster, jemte förordnanden, inom de särskilda embetena;
beviljande af transport, tjenstledighet och afsked till och ifrån dylika befattningar;
antagning af extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjening;
e) Utnämning, permitering eller entledigande, olika inom olika embeten,
af underlydande vid tyg-, ammunitions-, gevärs-, befästnings- och utredningsm.
fl. förråd samt verkstäder, m. m., anställde tjenstemän, som nu i Krig3-kollegium
tillsättas;
f) Att upptaga frågor om ansvar för fel och försummelser i embetets
tjenst.
Embetets ledamöter skola vid målets föredragning uttala sina åsigter och till
protokollet anföra, hvar för sig, sin mening, då denna är afvikande från det af
Embets-chefen fattade beslutet. — Protokollen skola härefter åtfölja de till Kongl.
Majit ingående expeditionerna. — Har ledamot ej särskild mening till protokollet
anfört, anses han hafva instämt i beslutet.
Vid gemensamma öfveriäggningar emellan två eller alla Ivrigsförvaltningens
embeten, skall beslut alltid fattas genom allmän omröstning. Om dervid lika
röster stadna mot lika, gäfle ordförandens. — Till gemensamma öfveriäggningar
sker kallelse af den Embets-chef eller ledamot, som åligger föra ordet.
Komitéen anför härefter, hvilka Kanslier och Kontor erfordras för besörjande
af de speciela göromålen hos Krigsförvaltningen.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
11
Till hela Krigsförvaltningens gemensamma öfverläggning hörer, utom de mål,
sorn röra de tre gemensamma Kontoren (Advokatfiskal-, Kassa- och Hufvudboks-kontoren),
följande:
a) Allt hvad som angående Krigsförvaltningen bör i Svensk Författningssamling
införas;
b) Underdåniga förslag till förändring i gällande författningar, rörande
Krigsförvaltningens organisation eller i den af Kongl. Majit för Verket fast
ställda
instruktion;
c) Kongl. Remisser, som icke till någon viss afdelning af Krigsförvaltningen
äro ställda ;
d) Underdåniga arbetsberättelser efter hvarje års utgång;
e) Alla Kongl. Bref och General-ordres, som till ett embete ankommit,
hvilka af Sekreteraren blott till sina rubriker anmälas;
f) Krigsförvaltningens arbetsordning, så att i lika fall ett lika iakttagande
eger rum på samtliga afdelningarne.
I enlighet med den grundsats, att de särskilda förvaltningsembetena skola
vara fullständiga inom sig sjelfva för förvaltningen af dem åliggande göromål,
bör all revision och speciel räkenskaps/öring verkställas på embetenas enskilda
kontor.
Komitéen har väl, på anförda skäl, ansett det vara för Krigsförvaltningen
fördelaktigt att öfvertaga åtskilliga revisionsbestyr i afseende å arméens årsredogörelser,
hvilka nu åligga Kammar-rätten; men huru vigtiga de skäl än äro, som
tala för införandet af en utsträcktare revision i Krigsförvaltningen, och oaktadt
de fördelar, som dermed skulle kunna vinnas, torde dock en sådan revision, då
den skulle synas komma att stå i strid med hvad i detta afseende inom rikets
öfriga förvaltningsverk är gällande, samt då dermed skulle vara förenad en årlig
kostnad af omkring 10,000 R:dr såsom löner för dertill anställde tjenstemän,
vågar Komitéen icke detta föreslå, till införande ensamt i Krigsförvaltningen.
o
Till vinnande af förenkling i bokföringen föreslår Komitéen: att i Krigsförvaltningens
gemensamma Hufvudö oks-kontor icke någon annan bokföring må ega
rum, än hvad som består dels i sammanfattningen af en hufvudbok för hela
Krigsförvaltningen af de särskilda afdelningarnes specialredovisningar, dels i räkningars
förande med Stats-kontoret och Riks-banken, samt dels, om sådant anses
nödigt, ett summariskt uppbördssammandrag för kassans kontrollerande,
öfver de assignationer på Banken, hvilka Afdelningarne utfärda, och de Bankoattester,
som till dem ingå, hvilka sedermera, i sådant fall, böra samlas på
Hufvudboks-kontoret. — De sålunda inskränkta göromålen å Kontoret anser
Komitéen kunna väl medhinnas af en person, benämnd Hufvudbokhållare, med
skyldighet tillika att utöfva den speciela kontroll öfver Krigs-kassören, som
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
Krigsförvaltningen funne skäligt föreskrifva. — Till följd häraf kunna kamererare-
och kammarskrifvare-tjensterna i Krigs-kollegii Boksluts-kontor indragas.
I afseende å nuvarande Krigsmanshus-kontor föreslås, dels att kammar skrif -  varetjensten derstädes må indragas, genom dess förening med revisorstjensten,
och dels att Kamereraren må öfvertaga kontorshandläggningen af alla fondförvaltningsfrågor
inom Krigsförvaltningen, såsom låns beviljande, försäkrande och uppsägning
m. m. Derigenom skulle alla lånefrågor inom Krigsförvaltningen komma
att tillhöra ett och samma kontor. — Något hinder mot fondernas och lånens
fortsatta räkenskapsföring på öfriga kontor, som hade befattning med de olika
föremål, hvartill fonderna voro afsedda, anser Komitéen icke kunna uppstå af
här framställda förslag.
Benämningen: Krigsmanshus-kontor skulle utbytas mot Pensions- och Fondförvaltning
s-kontor.
I sammanhang härmed tillstyrkes indragning af förenade ombudsmans- och
kamererare-tjensterna för den under Krigs-kollegii Aflönings-afdelning ställda Invalidlius-fonden
saint tjenstegöromålens fördelning emellan Advokatfiskals-kontoret
och General-intendents-embetets Pensions- och Fondförvaltnings-kontor, att så
fort ske kan ega rum.
Krigsförvaltningens tjensternannapersonal skulle, på grund häraf, blifva den,
som Bilagan N:o 2 utvisar.
Särskildt föreslås, i sammanhang med organisationsplanen, följande:
1. Befordringar och transporter från en till annan af Krigsförvaltningens
afdelningar få af tjenstemännen sökas, med tillgodonjutande af de meriter, de
inom de särskilda embetena förvärfvat.
2. I sammanhang härmed borde, på sätt 1858 års Komiterade äfven
föreslagit, examen för inträde i de administrativa embetsverken så ordnas vid
universiteten, att derigenom vägen blefve öppen för ernående af hvilken plats
som helst inom dessa Verk.
3. Den embets-ed, som det nu åligger Regements- och Korps-chefer att
inför Krigs-kollegium aflägga, kunde hädanefter upphöra.
4. Regementsskrifvare utnämnas icke af Krigsförvaltningen.
5. Öfver-intendents-embetets nuvarande skyldighet att afgifva yttrande i
byggnadsfrågor, angående indelta arméens boställen, borde upphöra; -— samt
Krigsförvaltningen, för ombesörjandet af såväl detta bestyr, som upprättande
eller granskning af nybyggnads- och reparation sförslag, angående arméens hus
och byggningar i allmänhet, jemte ritningar deröfver, ega att disponera utaf de
fonder eller anslag, från hvilka byggnadskostnaderna böra utgå, erforderliga
arfvoden för en sakkunnig person, åt hvilken nämnda arbeten borde uppdragas,
på sätt i vissa fall redan nu till en del förfares.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
13
Komitéen föreslår härefter aflöningsstat för Krigsförvaltningen, hvilken stat
slutar å 102,000 R:dr, då Krigs-kollegii nuvarande stat uppgår till 107,750 R:dr.
En besparing skulle sålunda uppstå i aflöningen med .... 5,750 „
hvartill komme det jemväl besparade presidents-arfvodet med . . 3,000 „
Summa besparing 8,7 50 R:dr.
Hvad Komitéen iöreslår om lönetillökning för en del af tjenstepersonalen
vid Stockholms och Göteborgs Utredningsförråd, föranleder icke till någon åtgärd,
enär Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer gjoit framställning i ämnet.
Genom indragning af kamererare- och ombudsmanstjensten vid Invalidhusfonden,
skulle denna fond beredas en besparing af 1,200 R:dr.
Komitéen, som ansett sig icke tillkomma att för den nu föreslagna Krigsförvaltningen
försöka uppgöra förslag till fullständig arbetsordning, finner sig
dock böra ådagalägga, hvilka hufvudsakliga förenklingar i Krigs-kollegii nuvarande
arbetsordning kunna genom den nya organisationen låta verkställa sig. —
Dessa äro följande:
l:o. Kongl. Bref, General-ordres och Remisser, som till de särskilda förvaltningsembetena
ankomma, brytas af Embets-chefen eller, i hans frånvaro, af
äldste ledamoten. — Alla öfriga bref öppnas af Sekreteraren, med undantag af
rekommenderade, hvarmed förfares hufvudsakligen som hittills.
2:o. Särskildt diarium föres å hvarje Afdelning, hvilket diarium så uppställes,
att behandlingen och afgörandet af hvarje mål eller inlaga kan der omförmälas
under ursprungliga ordningsnummer Hänvisning kan dock ske till
koncept-expedition eller protokoll, då sådana förefinnas.
3:o. Efter skedd anteckning; i diarium fördelar Förvaltnings-chefen emellan
o o
ledamöterne de inkomna målen, efter deras olika beskaffenhet. I Chefens frånvaro
sker fördelningen genom äldste ledamoten.
4:o. Mål, som fordra utredning, granskning m. m., innan de kunna till afgörande
företagas, öfverlemnas af föredragande ledamoten till vederböraude
kontor att deröfver sig yttra; — men remitteras ej formligen i annat fall än
att kontorets handläggning af målet icke kan medhinnas till först inträffande
ordinarie sammankomst för ärendens afgörande inom Förvaltningen eller den afdelning
deraf målet tillhör.
5:o. Krigs-kollegii nuvarande Registrators-kontor indrages, såsom öfverflödigt.
6:o. Målens beredning i vederbörande kontor bör verkställas grundligt, men
utan onödig vidlyftighet. — Yttranden i mindre omfattande ämnen må kunna
afgifvas i form af ’’Promemorier”, eller mundtligen före eller vid ärendenas
föredragning. — Vederbörande tjenstemän må ega rättighet att sig med föredragande
ledamot rådföra i remitterade frågor.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
7:o. Målens föredragning och afgörande vid ordinarie sammanträde sker
o o o
minst en gång i hvarje vecka; — men alltid oftare för dé. mål, som antingen
genast kunna afgöras utan föregående beredning, eller ock äro af angelägnare
beskaffenhet.
8:0. Enär det å hvarje förvaltning inrättade diarium skall fullständigt utvisa
målens behandling och afgörande, när sådant kan ske; behöfver särskild
protokollsföring endast ega rum i sådana mål, hvilka antingen till följd af sin
beskaffenhet icke lämpligen kunna i diarium beskrifvas eller undergått en vidlyftigare
behandling än expeditions-skriften i målet kan angifva, eller ock framkallat
olika meningar vid afgörandet. — Sålunda bör protokoll föras i frågor
om förslag till tjenster, utnämningar, förordnanden, fondförvaltnings-ärenden, öfver
auktioner, m. m. dylikt. — Till bestyrkande deraf, att alla mål, som ej
protokollföras, blifvit afgjorda i vederbörande ledamots eller ledamöters närvaro,
bör egenhändigt intyg derom af ledamot tecknas på sjelfva målet, eller i diarium.
9:o. Delgifvande af Kontorens anmärkningar eller erinringar uti redogörelseeller
förvaltnings-frågor bör lämpligen ske genom expedierande af en afskrift
utaf vederbörande Kontors memorial eller utlåtande, — så vida formlig anmärk
ningsakt
i frågan icke erfordras, — med tillkännagifvande från embetet allenast
af den åtgärd, som för det närvarande påkallats af det anmärkta förhållandet.
10:o. Med billigt förtroende till vederbörande myndigheters insigt och omtanka,
— när motsatt anledning icke är för handen, — må verkställigheten,
vid regementen, i garnisonsorter in. m., af sådana åtgärder, som äro att hänföra
till årliga mindre behof och hvilka på dervarande myndigheter i första hand
bero, kunna öfverlåtas åt samma myndigheters försorg, utan någon föregående
närmare pröfning i Krigsförvaltningen, blott med förbehåll att, dels vid reqvire
randet
i god tid förut af erforderliga förskottsmedel för behofvet, ändamålet och
ungefärliga kostnaden derför hos Förvaltningen uppgifves, dels åtgärden verkställes
med iakttagande, i öfrigt, af allmänt gällande eller särskildt gifna föreskrifter,
och dels redogörelsen för dylika åtgärder verificeras på vanligt sätt, men
med tillägg af sådana handlingar, som skulle hafva erfordrats för behofvets be
00
O 7
styrkande inför Krigsförvaltningen i nu föreskrifven ordning. •—- Till här åsyftade
detaljfrågor räknas, bland annat, byggnads- och persedel-reparationer af
mindre omfång.
O
I afseende å Krigs-kollegii öfvergång eller ombildning till det af Komitéen
föreslagna Kriosförvaltningsverk, har Komitéen ansett det böra närmast tillkomma
O O o 7
Kollegium att, efter erhållen del af Kongl. Maj:ts afsigt i omförmälda hänseende,
uppgöra förslag till indragnings- eller öfvergångsstat, under iakttagande dervid
att det i Kongl. Cirkulärbrefvet den 23 Februari 1858 föreskrifna vilkor, att
embets- eller tjensteman, som tillträdt den af Rikets Ständer beviljade löneför
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
15
höjning, är underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning
i åligganden, som vid embetsverkets förändrade organisation varder stadgad.
Emot det sålunda framställda organisationsförslaget har en af Komitéens
ledamöter, Öfversten m. m. E. af Klint, afgifvit reservation.
K rigs-kollegium har, i afseende å förslaget om Kollegii upplösning, Presidentsembetets
indragning och Kollegii ersättande med en Krigsförvaltning, organiserad
på särskilda af hvarandra oberoende afdelningar eller embeten, bland
annat yttrat: att enmannavälde icke utgör något vilkor för befordrande af ärendenas
skyndsamma gång, under de förhållanden Komitéen förutsatt, vid behandlingen
af ärendena inom Arméförvaltningen. — Kollegium kan nemligen icke
inse, af hvad orsak ärendena skulle fortare kunna afgöras af en beslutande chef
' O
med biträde af två rådgifvande ledamöter, än af en chef och två föredragande ledamöter,
som alla äro beslutande. — I allt hvad det vetenskapliga och tekniska
området inom Krigs-administrationen angår, hafva redan General-fälttygmästaren
och Chefen för Ingeniör-korpsen all den myndighet att besluta och verkställa, som
skulle dem genom Komitéens förslag tillkomma; och de kunna således redan
tillse, att dithörande ärenden med skyndsamhet och kraft bedrifvas. Det är
egentligen i fråga om medlens disposition, förvaltning och redovisning, samt tillämpning
af författningar, m. m., som desse embetsmän dela myndigheten med
Kollegii President och vederbörande Civil-ledamot. Dessa sednare förvaltningsärenden,
likasom de, hvilka tillhöra Intendents- och Aflönings-afdelningarne, och
som i allmänhet äro af civil natur, blifva, efter Kollegii åsi t, med större varsamhet
och hänsyn till Statens säkerhet behandlade, om besluten deri fattas af
flere, än af en. Genom Krigs-kollegii ombildning till fristående afdelningar,
hvilka sakna gemensam chef, komme den enhet i ärendenas behandling och den
likhet i tillämpning af författningar, som åtföljer den kollegiala sammansättningen
och utgör vilkor för en ordnad förvaltning, att till stor del gå förlorad.
Beträffande Landtförsvars-komitéens påstående, att de flesta ärenden, som
inom Krigs-kollegium förekomma, vore verkställighetsåtgärder, på grund af gifna
föreskrifter, har Kollegium anfört, att om de anordningsåfgärder, som ålåge Kollegium
att vidtaga, — oaktadt desamma esomoftast måste föregås af en utaf olika
uppfattning om föreskrifternas innehåll och mening föranledd öfverläggning, —
ändock blott skulle betraktas såsom verkställighetsåtgärder, så torde icke åtminstone
såsom sådana kunna anses uppgörandet af förslag till författningar, instruktioner
och reglementen samt underdåniga utlåtanden i ärenden, som angå landtförsvaret;
tillämpningen i förekommande fall af dessa författningar, instruktioner
och reglementen, på hvilkas rigtiga tydning såväl Kronans som enskildes rätt
vöre beroende, samt underdåniga utlåtanden, dels öfver af Rikets Ständer, myndigheter
eller särskilda Komitier väckta frågor, dels i besvärs- och ansökningsmål.
För handläggningen af dylika ärenden, synnerligast de förstnämnda, fordrades
både samrådigheten eller flores deltagande i besluten och en genom stu
-
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
dier och erfarenhet förvärfvad kännedom af lag och författningar. Dessutom torde
någon på förhand uppdragen gräns, hvilken skulle omfatta så kallade rena verkställighetsåtgärder,
aldrig kunna med någon säkerhet utstakas. Afven om största
delen af de ärenden, som tillhöra Krigs-kollegii behandling, skulle utgöras af
anordningar efter stater och gifna föreskrifter, så torde likväl meningarne vara
delade, huruvida det vore med en nödig omtanka om Statens rätt och säkerhet
förenligt, att dispositionen af millioner Riksdaler lemnades i en mans hand.
För att kunna bedöma, huruvida Presidents-einbetet i Krigs-kollegium och
den nuvarande kollegiala formen, såsom Komitéen påstått, verka uppehållande
och hindrande samt tillbakahålla General-fälttygmästaren, Fortifikationsgeneralen
och General-intendenten, särdeles vid de årliga statsreqvisitionsförslagens upprättande,
i deras bemödanden att befordra vapnens styrka och användbarhet, erfordras
i främsta rummet kännedom angående beskaffenheten af de ärenden, hvilka
utgöra föremål för Kollegii särskilda afdelningars behandling. De mål, som å
Aflönings-afdelningen behandlas, äro af så uteslutande civil natur, att för desammas
pröfning och afgörande icke erfordras kännedom i någon gren af den egentliga
militära bildningen. Vidkommande åter Artilleri- och Fortifikations-afdelningarne,
så hafva från dessa afdelningar långt före detta blifvit afskiljda nästan alla frågor
och ärenden, som tillhöra rent militära ämnen, hvadan högst få mål numera
å samma afdelningar förekomma, som påkalla rnilitäriska insigter eller kunskaper.
I öfverensstämmelse härmed har ock upprättandet af de årliga statsreqvisitionsförslagen
blifvit öfverlemnadt, för Artilleri-afdelningen åt General-fälttygmästaren
och, för Fortifikations-afdelningen, åt Chefen för Ingeniör-korpsen. De till Intendents-afdelningens
handläggning hörande många och olikartade ärenden äro, dels
af rent militär-, dels af rent civil- och dels af blandad militär- och civil-natur.
I olikhet med förhållandet å Artilleri- och Fortifikations-afdelningarne, uppgöras
på Intendents-afdelningen, och således efter kollegialt samråd och beslut, såväl
förslag till den årliga fördelningen af sistnämnda afdelnings andel i anslaget för
försvarsverket i allmänhet, för de särskilda behof, hvartill denna anslagsdel blifvit
afsedd eller det s. k. statsreqvisitionsförslaget, som ock de före hvarje riksdag
erforderliga förslag öfver ordinarie och extra anslagsbehofven för den kom
o
cl O O
mande statsregleringsperioden.
Då Kollegium icke kan underlåta erkänna rigtigheten af den grundsats,
att General-intendenten, — hvilken, lika med Kollegii öfriga 2:ne ordinarie Militär-ledamöter,
har ett embete, som medför andra åligganden än de, som tillhöra
honom såsom Kollegii ledamot, — äfven bör hafva en mera fristående ställning
till Kollegium, än han nu innehar, så anser Kollegium för sin del, att Generalintendenten
bör, så vidt de honom tillhörande ärenden det medgifva, ställas i
samma förhållande till Intendents-afdelningen, som General-fälttygmästaren till
Artilleri-afdelningen, och Chefen för Ingeniör-korpsen till Fortifikations-afdelningen
;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
17
gen; — hvilken förändring dock ingalunda påkallar Kollegii och dess Presidentembetes
indragande.
På grund häraf och hvad Kollegium för öfrigt anfört, har Kollegium ansett
sig icke kunna tillstyrka nådigt bifall till hvad Landtförsvars-komitéen, i fråga
om Krigs-kollegii ombildning till en Krigsförvaltning, i underdånighet föreslagit.
För den händelse Kongl, Majit skulle finna Landtförsvars-komitéens ifrågavarande
förslag i mer eller mindre mån till afseende föranleda, har Krigs-kollegium,
beträffande förslagets öfriga delar, hufvudsakligen anfört följande:
Förslaget att begge föredraganderne i vederbörande Chefs frånvaro må föra
styrelsen inom embetet i alla mål, som ej böra afgöras genom omröstning, samt
att i sådana mål, om de begge ledamöterne äro af skiljaktiga meningar, föredragandens
blifver embetets beslut, anser Kollegium icke vara tillämpligt inom
en förvaltning, som näst under regeringen eger att pröfva frågor, hvilka af dels
högre embetsman, än den pröfvande, såsom Landshöfdingar och Regements-chefer,
dels kollektiva myndigheter, såsom beklädnads-, provianterings-, boställs-direktioner
m. fl., blifvit först afgjorda. Att ett sådant förslag, med hänseende till de vigtiga
ärenden af nämnda art, som skulle tillhöra Krigsförvaltningen, äfven kunde
vara för Statens rätt och säkerhet äfventyrligt, torde destomindre kunna bestridas,
som här blott en rådgifvande ledamot skulle biträda den allena styrande föredraganden.
Då föröfrigt Embets-chefernes tid torde blifva upptagen af andra
för deras vapen vigtiga och med dessa eller med deras embeten, utom Krigsförvaltningen,
sammanhang egande omsorger och sysselsättningar, som stundom
påkalla deras frånvaro från hufvudstaden på längre eller kortare tid, samt i följd
häraf ärendena på de särskilda embetena ofta nog komme att behandlas och afgöras
af de besse ledamöterne eller föredraganderne, kunde med skäl ifrågasät
O
OO O 7 o
tas, om det verkligen vore ändamålsenligt och nyttigt, att en sådan magt och
dermed förenadt ansvar anförtros en person, som väl kunde innehafva alla de
egenskaper, hvilka fordras hos en duglig och insigtsfull ledamot, men deremot
möjligen saknade den kraft och bestämdhet i handling, som af omständigheterna
stundom påkallas.
Bland mål, som inom de särskilda embetena skulle afgöras genom samfäld
omröstning, vore äfven: frågor om underdåniga förslag till allmänna författningar,
ändring deruti, samt om tolkning eller tillämpning deraf; men då tolkning
eller tillämpning af allmän författning, hvartill torde få räknas Kongl. Bref, sorn
innefatta stadgande eller prejudikat i administrativa frågor, förekomma i nästan
alla ärenden, som angå enskild persons rätt eller förmån, så anser Kollegium,
att ovisshet kan uppstå, dels huruvida de förvaltningsärenden, uti hvilka tolkning
eller tillämpning af allmän författning kan ifrågakomma, äfven skola genom omröstning
afgöras, dels ock om hvem som skulle pröfva en emellan Embets-chef
och ledamöter i detta afseende uppkommen meningsskiljaktighet.
Bih. till R. St. Prot. 1862 $ 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 5 Höft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
I afseende på Komitéens förslag att afskrifningsfrågor skulle af vederbörande
embete afgöras efter omröstning, anmärker Kollegium, att detta icke öfverensstämmer
med föreskrifterna i 2 och 7 §§ af Kongl. Förordningen den 11
December 1830, angående sådana frågors behandling.
Bland de ärenden, som skulle tillhöra Embets-chefen att allena afgöra, förekomma
uppgörandet af underdåniga förslag till besättande af lediga ledamots-,
kamererare- och sekreterare-befattningar, samt tillsättning af öfriga tjenster inom
embetet, äfvensom beviljandet af transport till och från dylika sysslor. Denna
förslags- och tillsättnings-rätt tillkommer dock i sjelfva verket endast Generalintendenten,
emedan General-fälttygmästare- och General-ingeniörs-embetena skulle
gemensamt ega en civil-ledamot, ett Kansli och ett Kammar-kontor; i följd hvaraf
förslags uppgörande till sekreterare- och kamererare-tjensterna vid dessa embeten,
likasom för öfriga dithörande tjensters återbesättande, embetena måste sammanträda,
och frågans afgörande, enligt Komitéens eget förslag, blifva beroende på
omröstning. Samma förhållande kommer äfven att ega rum vid uppgörande af
förslag till civil-ledamots-embetes till- eller återbesättande, så framt ej Generalfälttygmästaren
och Chefen för Ingeniör-korpsen kunna om en person åsämjas,
helst det icke synes lämpligt, att en adjungerad civil-ledamot skall föredraga eller
deltaga i ett så beskaffadt ärende.
Frågor om befordran eller transport till tjenster inom Advokatfiskals-,
Kassa- och Hufvudboks-kontoren, hvilka äro gemensamma för Krigsförvaltningens
alla tre embeten, skulle naturligtvis in pleno behandlas och således bero
af omröstning; — hvarigenom uppstår skiljaktighet i formen för befordringsmålens
behandling.
Att frågor om ansvar för fel och försummelser i embetets tjenst skulle
af Embets-chefen allena afgöras, synes icke heller kunna tillämpas på tjenstemän
inom General-fälttygmästare- och General-ingeniörs-embetena eller de 3
gemensamma Kontoren.
I följd af hvad Krigs-kollegium ofvan anfört om de mål, som, enligt
Komitéens förslag, borde af Embets-chef allena upptagas och afgöras, så anser
Kollegium, för sin del, till beredande af mogen pröfning och likhet i behandlingssättet,
alla frågor om tjenstetillsättningar, transporter och afsked, samt åtal
rörande fel eller försummelser i tjensten, för såvidt Krigsförvaltningens egna
tjenstemän angår, böra af embetena vid gemensamma sammanträden afgöras.
Jemte det Krigs-kollegium i allmänhet instämmer i Komitéens utlåtande i
den del af förslaget, som rörer revision och räkenskapsföring samt förenkling
i bokföringen, bar Kollegium, såsom tillägg till hvad Komitéen anfört mot åliggandet
för revisionen inom Krigsförvaltningen att fullständigt granska alla till
O O O O
denna förvaltning ingående räkenskaper, — ett åliggande, som dock fullgöres
inom Krigs-kollegium för samtliga till Artilleri- och Fortifikations-afdelningarne
inkommande årsredogörelser, med undantag af Salpeter-komitéens redogörelser, ■—
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
19
åberopat sitt, i underdånigt utlåtande öfver 1858 års Komiterades förslag om
alla till 4:de Hufvudtiteln hörande räkenskapers fullständiga granskning inom Arméförvaltningen,
afgifna yttrande, hvaraf hufvudsakligen inhemtas: att ehuru Kollegium
ansett detta förslag vara till grundsatsen rigtigt, om en dubbel revision
vore nödvändig, så, och då det, på andragna skäl, vore omöjligt för Krigskollegium
att under nuvarande förhållanden öfvertaga den ökade revision, Komiterade
ifrågaställa måste sådant vara än mer ogörligt för den nya Arméförvaltningen.
Huruvida den af Landtförsvars-komitéen föreslagna indragning af nuvarande
Boksluts-kontor och detta kontors ersättande med en llufvud-bolchållare,
må anses lämpligt eller med bibehållande af nödig kontroll öfver Krigskassören
förenligt, vore svårt att på förhand afgöra, men synes i hög grad betänkligt,
om Hufvudbokhållaren skulle sjukna eller få annat laga förfall; vid hvilka tillfällen
någon utväg till platsens fyllande, såsom nu finnes uti den Presidenten
i Krigs-kollegium medgifna rättighet att förflytta tjenstemän af l:sta och 2:dra
graderna, icke är de nya embetena bevarad. I allt fall kan förändringen icke
vidtagas, om det för Kollegium föreslagna nya Ilufvudboksfor mulär varder af Kongl.
Majit gilladt; emedan detta formulärs begagnande ej medgifver någon förminskning
i Kollegii kontorspersonal, utan deremot påkallar, om ej tillökning i densamma,
åtminstone särskildt medelsanslag till arfvoden. Äfven med bibehållande
af nuvarande hufvudboksformulär, visa sig stora svårigheter, huru den nye Hufvudbokhållaren
skulle kunna utöfva någon kontroll öfver Krigskassören, samt i
öfrigt medhinna det egentliga bokslutet. Om, mot förmodan, Komitéen afsett
någon förändring i Ernbets- eller Afdelnings-kammar-kontorens förberedande
arbeten i och för bokslutets uppgörande, i den syftning att hvarje Kontor borde
sitt bokslut sjelf upprätta, så medgåfve icke den nuvarande eller blifvande
kontorspersonalens tid en sådan opåräknad tillökning i dess vanliga, trägna
göromål.
I följd af Komitéens förslag att Kamereraren i nuvarande Krigsmanshuskontoret
skulle öfvertaga kontorshandläggningen af alla fondförvaltningsfrågor,
skulle denne Kamererare till vård och redovisning emottaga de under Krigskollegii
förvaltning ställda fonders och kassors säkerhetshandlingar för utgifna
lån. Mot denna öfverflyttning anser Kollegium några större svåidgheter icke
möta, enär Komitéen afsett, att fondernas och lånens räkenskapsföring fortfarande
skulle tillhöra de Kontor, som hafva befattning med fondernas föremål; men
Komitéen har icke yttrat, huruvida de låneärenden, uti hvilka Fondförvaltningskamereraren
har att utlåta sig; eller de åtgärder, i afseende på bevakningar,
intecknings förnyelser, inventeringar m. m., hvilka, till förvarande af kassornas
rätt och säkerhet, erfordras, skola till afgörande förekomma på de särskilda
embeten eller afdelningar, till hvilka kassorna höra, eller på Aflönings-afdelningen
ensamt. Sednare alternativet synes Kollegium otvifvelaktigt ega företräde, enär
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
samma skäl som legat till grund för Komitéens förslag om en gemensam Kamererare
för fondförvaltningsärenden, äfven äro tillämpliga å en gemensam föredragande
för samma ärenden.
Krigs-kollegium medgifver, att dess Registrator och den honom biträdande
Kanslisten kunna umbäras, om, såsom Komitéen föreslagit, Krigsförvaltningens
plenum, General-fälttygmästare- och General-ingeniörs-embetena samt Generalintendents-embetets
Intendents- och Aflönings-afdelningar hvardera erhålla sitt
diarium, men då en sådan anteckningsbok, sorn, enligt sin vanliga bestämmelse,
icke gerna kan innehålla annat än en kort rubrik öfver inkomna handlingar,
uppgifter om dermed vidtagna förberedande åtgärder, samt dagarne då målen
inkommit, de särkilda åtgärderna vidtagits och beslut i målen blifvit meddelade,
skulle, enligt Komitéens förslag, i vissa fall ersätta protokollet, blefve det, såframt
Kongl. Maj:t i nåder medgifver den inom ett högre förvaltningsverk
ovanliga ordningen, att icke protokoll skall föras öfver alla mål, som till afgörande
förekomma, nödigt tillse, att Kanslipersonalen inom de särskilda embetena
så organiserades, att ej allenast de inkommande målen blifva fullständigt och
ordentligt inregistrerade, samt deras behandling behörigen antecknad, utan ock
expeditionen på ett noggrannt, skyndsamt och med Verkets värdighet öfverensstämmande
sätt må försiggå.
Enär, jemlikt Komitéens förslag, Sekreteraren i General-fälttygmästare- och
General-ingeniörs-embetena ej allenast skulle, i sådan egenskap, tjenstgöra vid
Krigsförvaltningens gemensamma öfverläggningar, utan ock öfvertaga ansvaret
för dess arkiv, hvilket sistnämnda åliggande torde föranleda många afbrott och
uppehåll i hans vanliga göromål; samt, under sådana förhållanden, det syntes
omöjligt att denne Sekreterare jemväl skulle kunna besörja diarii- och protokollsföringen
vid begge dessa embeten och vid pleni-sammankomsterna, hvilken befattning
åtminstone motsvarade en tjenst i första lönegraden, anser Kollegium att, då
blott en Kanslist finnes för bemälda embeten och pleni-sammanträdena föreslagen,
hvilken tjensteman hade tillräcklig sysselsättning med registrering af expeditioner
samt dessas utskrifning och afskickande, en ytterligare Kanslist borde anställas.
Som den genom 1849 års organisation antagna princip, att göromålens
utförande sattes i beroende af tillräckligt antal extra ordinarie tjenstemän, redan
visat olägenheter, hvilka gjort sig allt mera kännbara, i den mån fordringarne
stegrats vid universiteten på kunskaper och hos individerna på godtgörelse,
åtminstone något motsvarande den tid, de använde i förbidan på en osäker och
aflägsen befordran, anser Kollegium äfventyrligt att, för vinnande af någon
obetydlig nedsättning i aflöningsstatens belopp, allt för mycket påräkna biträde
af extraordinarie tjenstemän, helst desse nu mera än förr kunna vinna tidigare
utkomst vid åtskilliga industriela inrättningar.
O O
Emot Komitéens förslag att de mål, som genast kunde afgöras utan föregående
beredning, alltid skulle oftare, än vid ordinarie sammanträde, föredragas
Stats-Utskottets Utlåtande J\:o 188.
21
och afgöras, har Kollegium anmärkt, att bifall härtill skulle leda till dagliga
sammanträden för afgörande af en mängd obetydliga eller ej brådskande ärenden,
och derigenom till ständiga hinder och afbrott i föredragandernes trägna
göromål, samt till oreda och förvecklingar vid expeditioner af bref, anordningar
och assignationer å Banken. Mål, som fordra skyndsam expedition, kunna i allt
fall, såsom nu tillgår, vid extra sammanträde till afgörande genast förekomma.
Hvad slutligen beträffar Komitéens yttrade mening, i fråga om förslag till
indragnings- eller öfvergångsstat, har Krigs-kollegium anmält sig icke kunna
medgifva rättmätigheten af det utaf Komitéen åsyftade iakttagande dervid, enär
dels Rikets Ständer i sin underdåniga skrifvelse af den 3 Februari 1858, hvilken
grundlagt Kongl. Cirkulärbrefvet den 23 i samma månad, uttryckligen förklarat,
att löneförhöjningarne för embets- och tjenstemän blott för den ingångna
statsregleringsperioden blifvit beviljade, samt att de af Rikets Ständer för rättigheten
att af löneförhöjning komma i åtnjutande bestämda och af Komitéen
anförda vilkor endast “under ifrågavarande tid blifva gällande"', dels Kongl.
Maj:t, enligt Rikets Ständers beslut vid 1859 och 1860 års riksdag, genom
nådigt Bref den 9 November 1860 förklarat, att de i Kongl. Cirkulärbrefvet
den 23 Februari 1858 stadgade vilkor för tillgodonjutande af de vid föregående
riksdag beviljade löneförhöjningar skola i tillämpliga delar fortfarande förblifva
gällande för de civile embets- och tjenstemän, för hvilka blifvit beviljade löneförhöjningar
under statsregleringsperioden 1861 —1863 utöfver den före år 1858
bestämda aflöning, utan att på ordinarie stat uppföras; af hvilka stadganden,
sins emellan jemförda, otvifvelaktig! följde, att embets- och tjenstemän för tiden
efter 1863 års utgång icke vore, utan eget medgifvande, underkastade den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid embetsverkets
förändrade organisation kunde varda stadgad.
Såsom följd af hvad Krigs-kollegium sålunda anfört, har Kollegium i underdånighet
tillstyrkt: att Landtförsvars-komitéens förevarande förslag om Krigskollegii
ombildning till en Krigsförvaltning ej må till annat nådigt afseende
föranleda, än att Kongl. Maj:t täcktes i nåder stadga och förordna, att Arméens
General-intendent, med rang af General-major, må innehafva samma fristående
ställning inom Krigs-kollegium, sorn Kollegii öfrige 2:ne ordinarie Militärledamöter,
och att således General-intendenten ställes i samma förhållande till Krigskollegii
Intendents-afdelning, som General-fälttygmästaren och Chefen för Artilleriet
till Artilleri-afdelningen samt Chefen för Ingeniör-korpsen till Fortifikations-afdelningen;
— att, i följd häraf, General-intendenten må ega att, utan
föregången kollegial öfverläggning, omedelbart hos Kongl. Maj:t föreslå de åtgärder,
han finner nödiga och nyttiga till vidmagthållande och förbättrande af
den del utaf arméens materiel, som står under Intendents-afdelningens inseende,
äfvensom afgifva underdånigt förslag, ej mindre öfver Afdelningens medelsbehof
under samtliga de i Riks-staten upptagna anslag, som tillhöra Afdelningens
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
förvaltning, än ock till medlens användande; samt — att det må vara General-intendenten
öppet lemnadt att, utom i det fall sådant genom 52 § 2 mom.
i 1858 års underhållsreglemente redan är medgifvet, hos Intendents-afdelningen
reqvirera förskottsmedel inom viss af Kongl. Maj:t bestämd summa, emot redovisningsskyldighet
och egen ansvarighet för behörigheten af de utgifter, hvartill
medlen afses.
Vid Krigs-kollegii utlåtande öfver Landtförsvars-komitéens förslag voro
fogade särskilda yttranden af Kollegii t. f. President samt åtskilliga ledamöter;
och uti afgifna påminnelser mot de af Kollegium gjorda anmärkningar vid berörda
förslag, har den afdelning af Komitéen, som haft förslagets utarbetande
sig uppdraget, sökt visa, att de af Kollegium framställda betänkligheter, olägenheter,
svårigheter och faror dels äro skenbara, dels lätteligen kunna undanrödjas.
Uti berörda Statsråds-protokoll är vidare anfördt, att den hufvudsakliga
skilnaden emellan dessa olika förslag till reorganisation af Krigs-kollegium vore
den, att, då 1858 års Komité föreslagit Krigs-kollegii förändring till en Arméförvaltning
på 4 Afdelningar (Artilleri-, Fortifikations-, Intendents- och Ajlöningsafdelning
en), hvardera under sin chef med 2:ne föredragande ledamöter i styrelsen
och derunder lydande Militär-kontor, Kansli- och K ammar-kontor; med undantag
af Aflönings-afdelningen, som, under General-krigskommissariens chefskap
med ett Krigsråd och en Kamererare till ledamöter, skulle hafva ett Kansli,
ett Aflöning s-kontor, ett Pensions- och Fondförvaltning s-kontor, ett Boksluts- och
Kontroll-kontor, ett Kassa-kontor och ett AdvokatfiskaU-kontor, de 3:ne sednare
kontoren gemensamma för Armé-förvaltningen, men Boksluts- och Kontroll-kontoret
likväl stäldt under General-krigskommissariens tillsyn och kontroll; —
så hade Landtförsvars-komitéen föreslagit samma Kollegii förändring till en
Krig sförvaltning under 3:ne embetsverk, hvartdera med en, chef och 2:ne föredragande
ledamöter i styrelsen, nemligen General-fålttygmåstare-embetet, Generaling
enior s-emb etet och Gener al-intendents-emb etet. — De 2:ne förstnämnda skola
hafva hvar sitt Militär-kontor, men gemensamt Kansli- och Kammar-kontor; —
General-intendents-embetet deremot delas i 2:ne Afdelningar, nemligen: Intendents-afdelningen
och Aflönings-afdelningen, den förra med ett Militär-kontor, ett
Kammar-kontor och ett Kansli, den sednare afdelningen med 2:ne Kammar-kontor
och ett Kansli-, hvarjemte Komitéen föresloge gemensamt för alla tre embetena
ett Advokätfskals-kontor, ett Kassa-kontor och ett Hufvudboks-kontor.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Departements-chefen,
hvars mening Kongl. Maja i nåder gillat och bifallit, bland annat, anfört att,
då Rikets Ständer i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes förordna
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 188.
23
en Komité af sakkunnige personer, för att afgifva yttrande och förslag, huruvida
och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelse-verkens och förvaltnings-myndigheternas
organisation skulle kunna åstadkommas, som, i öfverensstämmelse
med de grunder hvarpå den så kallade Departemental-styrelsen hvilar,
bereda en dylik organisations närmare samband med Stats-departementen, äfvensom
möjligaste enkelhet i ärendenas behandling i förening med nödig säkerhet;
då Rikets Ständer dervid, bland annat, yttrat att de väl icke vore i tillfälle
att ingå i närmare utredning om beskaffenheten af de organisationsförändringar,
som kunde vara erforderliga och lämpliga, samt ännu mindre att derför
uppgöra fullständiga förslag, men att det likväl icke undfallit Rikets Ständers
uppmärksamhet att, för såvidt fråga kunde blifva om en förändring, åsyftande
att införa en uti åtskilliga andra länder bruklig s. k. ministerstyrelse,
hvarigenom förvaltningsärendena blifva afgjorda af Departements-cbeferne och
Departementen således organiserade med byråer endast för ärendenas beredande,
en dylik förändring hvarken vore öfverensstämmande med rikets grundlagar,
eller i öfrigt förenlig med den säkerhet att ärendena behörigen handläggas, som
är afsedd derigenom, att denna handläggning är öfverlemnad åt embets- och
tjenstemän, hvilka, sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder i laga ordning
ansvariga; att deremot ändamålet torde kunna vinnas derigenom, att de behöfliga
förvaltningsverken såsom särskilda afdelningar förenades under Departements-chefens
högsta chefskap och inseende; samt att i sådant fall behandlingen
af dithörande ärenden och rättigheten att derutinnan besluta likväl borde, under
behörig ansvarsskyldighet, tillhöra der anställde embets- och tjenstemän, antingen
kollektivt, då ärendenas vigt och beskaffenhet funnes böra dertill föranleda, eller,
då frågan endast vore om verkställighetsåtgärder eller mindre vigtiga ärenden,
af vederbörande Afdelnings-chefer; och
då Rikets Ständer slutligen anhållit, att Kongl. Majit, efter frågans utredning,
ville med delgifvande af de förslag, som af Ivomiterade blifvit afgifna,
framställa den nådiga Proposition i ämnet, som kunde af behofvet finnas påkallad
;
så visade sig häraf, att Rikets Ständer för sin del ansåge en förändring
nödig i nuvarande styrelseverks och förvaltande myndigheters organisation.
På grund häraf och då, i hvad denna fråga rörde Krigs-kollegium, som
hade den allmänna förvaltningen af arméens angelägenheter sig uppdragen, Departements-chefen
helt och hållet instämde i Rikets Ständers sålunda uttryckta
åsigt, samt Landtförsvars-komitéen, med ledning af den utredning, som härutinnan
vunnits genom 1858 års Komités betänkande och Krigs-kollegii dervid
gjorda anmärkningar, efter ärendets ytterligare öfvervägande afgifvit ett förslag
till Krigsförvaltningens organisation, hvilket, efter Departements-chefens tanka, i
hufvudsakligaste delar kunde motsvara den af Rikets Ständer framlagda och af
Departements-chefen delade åsigt, i afseende på anspråken å ett sådant styrelse
-
24
Stats-TJtslcottets Utlåtande N:o 188.
verk, der, i förening med önskad säkerhet för ärendenas skyndsamma och noggranna
behandling samt lagenliga afgörande, tryggheten för anslagsmedels rätta
användande icke på något sätt minskades; — så anhölle Departements-chefen i
underdånighet, att framdeles få till Kongl. Maj:ts bepröfvande framlägga förslag
till ombildning af Krigs-kollegium i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af
Landtförsvars-komitéen afgifna förslag.
Lika med Landtförsvars-komitéen, ehuru i strid med Krigs-kollegii åsigt,
ansåge Departements-chefen att, då skyldigheten för embets- och tjenstemän,
som tillträdt den af Rikets Ständer beviljade löneförhöjning, att underkasta sig
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid
embetsverkets förändrade organisation blefve stadgad, vore genom Kongl. Cirkulären
den 23 Februari 1858 och den 9 November 186U stadgad icke blott för
dem, hvilka åtnjöte provisorisk löneförhöjning, utan äfven för de till sådan förmån
på ordinarie stat uppförde, enahanda förbehåll borde, i hvad Krigsförvaltningen
anginge, gälla såsom vilkor för dithörande embets- och tjenstemäns
bibehållande på ordinarie stat vid de löneförhöjningar, som de hittills provisoriskt
åtnjutit.
Genom den förändrade organisation af Krigsförvaltningen, som af Landtförsvars-komitéen
vore föreslagen, skulle följande embete och tjenster, jemte dermed
förenad aflöning kunna umbäras, nemligen:
På Krigs-kollegn stat:
~ o
Adjutants-befattningen i Presidents-expeditionen, med
arfvode R:dr 800: —
Kollegii-sekreterare-tjensten, med lön
Kamererare-tjensten i Boksluts-kontoret, med lön .
Registrator- och Aktuarie-tjensten, med lön ....
Fyra Notarie-tjenster, med lön å 2,200 R:dr . . .
En Bokhållare-tjenst, med lön
Två Kammarskrifvare, med lön å 1,000 R:dr . . .
En Kammardräng, med lön
samt dessutom:
det nu af särskilda statsmedel utgående Presidents
arfvode
„ 3,000: —
och
den af invalidhus-fonden bekostade aflöningen för
Ombudsmannen och Kamereraren vid denna
fond  „ 1,200: — 4,200:
Tillhopa R:dr 27,950: —
3.500
3.500
2.500
8,800
2,200
2,000
450
23.750:
men
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 188.
25
R:dr
med lön
800:
3,500:
6,000:
3,000:
2,000
1,000
500
200
R:dr
3,700:
1,000:
men deremot tillkomma:
En Adjutant i Intendents-militär-kontoret, med arfvode
En Sekreterare å Intendents-embetet, med lön ....
Två Sekreterare å de 2:ne andra embetena,
h 3,000 R:dr
En Hufvudbokhållare, med lön
Löneförhöjningar:
för General-intendenten R:dr
„ Intendenten
„
„ Advokat-fiskalen  „
„ 4 Kammardrängar, å 50 R:dr  „
samt tillökning i gratifikationsmedlen
o O
tillhopa R:dr 18,000: —
D en blifvande Indragnings-staten syntes Departements-chefen kunna inskränkas
till sådana beställningar, som blefve öfvertaliga och hvilkas innehafvare icke
kunde till andra befattningar förflyttas, t. ex.
Kollegii sekreterare, med ordinarie lön R:dr 2,400:
och provisorisk förhöjning
Registratorn och Aktuarien, med ordinarie lön
provisorisk förhöjning
En kammardräng, med ordinarie lön
provisorisk förhöjning , . . . .
hvaremot innehafvarne af öfriga, vid organisationen indragna eller förändrade
Ö 7 o o
tjenster, kunde antingen förflyttas till andra likartade beställningar i den nya
förvaltningen, eller ock tills vidare komma på öfvergångsstat, intilldess de i uppkommande
ledigheter kunde vinna befordran.
Vid förevarande organisationsfråga borde icke lemnäs obemärkt, att till
Krigs-förvaltningen rätteligen hörde anskaffandet, vården och underhållet af sjukvårdsattiralj
och i sammanhang dermed ordnandet af militära läkarevården; men
då detta till en del inginge på Sundhets-kollegii nuvarande verkningskrets och
förändring derutinnan icke i detta mål vore i fråga, syntes någon åtgärd i dessa
afseenden nu icke böra vidtagas, helst bestyret med sjukvårdsattiraljen kunde
sedermera, om så erfordrades, utan rubbning af krigsförvaltningens af Komitéen
föreslagna organisation, lätteligen dit öfverflyttas.
Krigs-kollegium hade i sitt utlåtande, om det af 1858 års Komité afgifna
t1 c5 7 O
förslag, yttrat betänklighet dervid att, genom Presidents-embetets indragande,
ledamöternes antal i Riks-rätten skulle minskas; men då denna Rätt icke genom
Krigs-kollegii Presidents afgång koratne att sakna det minimi-antal af tolf leda
Ö
O O O
möter, som enligt 102 och 106 §§ Regeringsformen, stadgas för att vara domBih.
till B. St. Prot. 1862 $ 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 5 Haft. 4
2,400
—
1,100
3,500
1,800
—
700
O
o
xO
CM*
375
—
75
— 450
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
för, så ansåge Departements-chefen hinder deruti ej förefinnas emot den nu ifrågavarande
förändringen.
Slutligen innehåller oftaberörda Statsråds-protokoll ett af Statsrådet Bredberg
afgifvet, från Departements-chefens, af Stats-Rådets öfrige ledamöter biträdda
mening, skiljaktigt yttrande.
Vid pröfning af denna fråga har Utskottet först sökt göra sig reda för
Krigs-kollegii uppkomst och utveckling samt dess nuvarande organisation, för
att derefter lättare blifva i tillfälle att bedöma beskaffenheten och fördelarne af
de förändringar i afseende å verkets sammansättning och ärendenas behandling
V-' o O
derstädes, som af Landtförsvars-komitéen blifvit föreslagna.
Krigs-kollegium inrättades af Konung Gustaf II Adolf såsom ett bland de
första fem Riks-kollegierna och erhöll då till ordförande och styresman Riksmarsken
samt till ledamöter 2:ne Riksråd och 4 Officerare, bland hvilka voro
Fältmarskalken, Rikstygmästaren och General vaktmästaren. Vid upphörandet år
1096 af riksembetena inträdde, i Riksmarskens ställe, ett Riksråd såsom verkets
president. Detta Kollegium kunde, med en så beskaffad sammansättning och, i
likhet med de öfriga Riks-kollegierna, icke annorlunda betraktas än såsom ett
verkligt regeringsdepartement, motsvarande, i afseende å sitt ändamål, ungefärligen
det nuvarande Landtförsvars-departementet af Kongl. Maj:ts kansli och
Krigs-kollegium tillsammantagna. Alla inom Kollegiet då förekommande ärenden
behandlades och afgjordes in pleno, eller gemensamt af ordföranden och
verkets samtlige ledamöter. Genom dels inrättandet, år 1718, af Krigsexpeditionen
och dels upphörandet, år 1720, af Riksråden såsom ordförande och ledamöter
i Kollegiet och deras ersättande med särskild president och civile krigsråd,
grundlädes den fristående ställning verket sedermera intagit i förhållande
till regeringen.
ö 7r>
Derefter, och sedan Kongl. Majit, med anledning af Rikets Ständers år
1762 gjorda underdåniga anmälan om, bland annat, “långsamhet vid måls behandling
i Krigs-kollegium“, anbefallt en slags fördelning af verkets tjenstemän
“under hvardera af ledamöternas speciela inseende11, hvilken åtgärd synes utvisa
ett redan då förnimbart behof af göromålens fördelning, så vidtogs omsider, först
genom interims-instruktion för verket år 1776 och sedan genom definitiv instruk
O
o
tion år 1782, en sådan fördelning af sistnämnda beskaffenhet, eller i afseende
å göromålen, i det att Kongl. Majit förklarade Krigs-kollegii göromål, såsom
varande af “olika beskaffenhet och fordrande olika insigter, icke kunna alla
under gemensam delaktighet och ansvar skötas, utan fastmera böra ledamöterna
emellan fördelas:“ och anbefalldes i sådant afseende Kollegii fördelning i 5 sär
'
O O
skilda hufvud-departement med gemensam ordförande, men olika militäre och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
27
civile ledamöter. Ä dessa departement, liksom hos Kollegium in pleno för gemensamma
mål, fattades besluten, såsom förut, per plurima vota.
I denna organisation inträffade sedermera icke egentligen några andra förändringar,
än i afseende å departementens eller afdelningarnes antal, benämning
och ändamål, intilldess Krigs-kollegium år 1849 ombiidades enligt sin nu gällande
organisation på hufvudsakligen följande sätt:
a) Kollegium består af en president samt 3 militäre och 3 civile ledamöter.
b) Ärendena behandlas inom Kollegium dels in pleno, eller vid gemensamma
sessioner, dels på fyra afdelningar, hvilka äro:
I Artilleri-afdelningen,
II Fortifikations-af delningen,
III Intendents-afdelningen,
IV Aflönings-afdelningen.
c) Presidenten är således gemensam för alla afdelningarne. Ledamöterne
deremot äro anställde på vissa afdelningar och kunna ej från en till annan
förflyttas.
De äro: å Artilleri-afdelningen, General-fälttygmästaren och ett Krigsråd;
å Fortifikations-af delning en, chefen för Ingeniör-korpsen och ett Krigsråd
(detsamma som på Artilleri-afdelningen);
å Intendents-afdelningen, General-intendenten och ett Krigsråd, samt
å Aflönings-afdelningen, ett Krigsråd, jemte hvilket Krigsrådet på Artillerioch
Fortifikations-afdelningarne deltager med rösträtt i afdelningens beslut.
d) Vid plenisammanträden deltaga alla ledamöterne i öfverläggningarne och
besluten, hvilka fattas genom samfäld omröstning, med afgörande rätt för presidenten,
om lika röster stadna mot lika. Ä hvarje afdelning fattas besluten på
enahanda sätt af presidenten och afdelningens begge ledamöter.
ef Till pleni-ärenden räknas hufvudsakligen frågor om tjenstemäns antagande,
befordran och entledigande inom hela Kollegium, om fel och försummelse i Kollegii
tjenst, om allmänna kungörelsers utfärdande, om Kollegii arbetsordning, om Kollegii
gemensamma kontor samt afskrifningsfrågor.
Till Afdelnings^årenden hänföras alla öfriga, hvilka hufvudsakligen äro följande:
I Artilleri-afdelningen: ärenden, som röra artilleriets materiel och förråder,
arméens vapen och ammunition med dithörande förråder, gevärs- och krut-tillverkningen
m. m.;
II Fortifikations-afdelningen: angående befästningar, kaserner, stallar med
flere dermed sammanhängande ämnen;
III Intendents-afdelningen: angående arméens och beväringsmanskapets förseende
med all materiel, som icke kan hänföras till vapen, arméens rekrytering
och remontering, dess underhåll vid möten och mönstringar, värfvade kavalleriets
och artilleriets furagering m. m.; samt
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
IV Aflöning s-afdelning en: angående arméens aflöning och manskapets pensionering,
indelnings- och boställs-verket m. m.
f) Krigs-kollegium har förvaltningen och redovisningen af 4:de hufvudtitelns
alla anslag, fördelade mellan afdelningarne efter anslagens olika ändamål.
Detsamma är förhållandet med de fonder, som i Kongl. Maj:ts nådiga proposition
omförmälas.
g) Hvarje afdelning eger sin särskilda kontors-, kansli- och revisionspersonal,
undantagande Artilleri- och Fortifikations-afdelningarne, som hafva denna personal
gemensam.
Dessutom finnas gemensamma för alla afdelningarne, eller Kollegium i sin
helhet, ett, Kansli, ett Advokatfiskals-, ett Boksluts-, ett Kassa- och ett Aktuariekontor.
h) Hufvudbokslutet grundas på de särskilda afdelningarnes specialredovisningar,
liksom kassadispositionerna ske efter de särskilda afdelningarnes beslut.
Hos Kollegium in pleno förekommer aldrig någon kassadisposition.
i) Bokföringen af influtna och anordnade belopp är tredubbel, nemligen
i kassakontoret, å bokslutskontoret och å den afdelnings kontor, som beloppet
disponerar. Beloppen annoteras, i begge de förstnämnda kontoren, uti dubbla
räkenskaper, och på Afdelnings-kontoret i minst 3, ofta 4, olika böcker. Dessutom
antecknas och kontrolleras de af ledamöterne å vederbörande afdelningar.
Kassörens qvittenser gälla ej utan 2:ne, eller både Boksluts- och Afdelningskontorets,
annotationsbevis. — Kassan inventeras hvarje dag.
k) Hvart och ett inkommande mål, skrifvelse, räkning eller annan handling
antecknas, dels å aktuariekontoret, i både ett för alla afdelningarne gemensamt
diarium och en nummerlista för den afdelning, dit målet hörer, dels å afdelningen
såväl i dervarande profokollsregistratur, som i afdelningsledamöternes så
kallade remiss- och föredragningslistor, äfvensom i särskilda kontorsdiarier för
de remitterade målen; hvilka anteckningar till en del förnyas nästan för hvarje
åtgärd eller formalitet, som ärendet föranleder inom afdelningen eller Kollegium.
I) Nästan alla frågor remitteras till förberedande handläggning af underlydande
tjenstemän; innan de pröfvas och föredragas vederbörande ledamöter; —
hvilka remisser i allmänhet till protokollet formligen anmälas.
m) Målen på hvarje afdelning föredragas blott en gång i veckan, till följd
af ordförandens gemensamhet för alla afdelningarne.
O
n) Hvarje förekommande fråga och formaliteterna vid dess behandling antecknas
i protokollet.
o) Uppkommande anmärkningar vid räkningar och räkenskapers granskning,
äfven de mest obetydliga, blifva, så framt de pröfvas grundade, upptagna såsom
afdelningarnes egna och i skrifvelser vederbörande till rättelse meddelade, i de
fall formliga anmärkningsakter icke erfordrats före frågornas fortsatta behandling.
p) 1 allmänhet måste hvarje, äfven den ringaste, åtgärd af chefs- och kom
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
29
mendants-embeten med flera myndigheter, hos Kollegium förberedas genom ett
omständligt styrkande af behofvet och den förmodade kostnaden derför, samt
Kollegii bifall afvaktas innan sjelfva åtgärden får vidtagas. Detta utesluter dock
icke skyldighet för vederbörande att sedermera öfver samma åtgärd och kostnad
afgifva fullständig och verificerad redovisning.
Vid jemförelse af denna Krigs-kollegii organisation med den nu ifrågasatta
förändrade organisation af detta embetsverk eller dess ombildning till en arméförvaltning,
(i afseende hvarå Utskottet vidare får hänvisa till de vid den Kongl.
Propositionen fogade tabeller öfver Krigs-kollegii sammansättning, dels för närvarande,
och dels sådan den af 1858 års Komité och af Landtförsvars-komitéen
blifvit föreslagen) synes, att Landtförsvars-komitéen vid uppgörande af sittjförslag
hufvudsakligen åsyftat dels en fullständig tillämpning af den sedan åren 1776
och 1782, genom Krigs-kollegii då skedda sönderdelning i särskilda departement
eller afdelningar, med sina vissa ledamöter å hvarje afdelning, erkända grundsats,
att Kollegii verksamhet bör af sins emellan sjelfständiga myndigheter utöfvas;
och i sammanhang dermed berörda afdelningars eller myndigheters närmare
förening med Landtförsvars-departementet af Kongl. Maj:ts kansli; dels indragning,
till följd häraf, af Kollegii Presidents-embete och etnbets-chefers anställande, en
för hvarje af de föreslagna embötena; dels vissa ärendens afgörande af nämnde
chefer allena, hvar för sin afdelning, med rätt och skyldighet för begge afdelningsledamöterne
att dervid yttra sin mening samt, om chefens beslut derifrån
afviken, samma mening, såsom sin reservation, till protokollet anföra; och dels
förenklingar i Kollegii arbetsordning.
I afseende å de olägenheter, som företrädesvis kunna anses förenade med
Krigs-kollegii nuvarande organisation och de fördelar, som må vara att af de
föreslagna förändringarne förvänta, har Utskottets uppmärksamhet först fästats
vid det förhållande, att de särskilda afdelningarne äro med hvarandra sammankedjade
genom en gemensam ordförande eller president, samt att åtskilliga frågor,
sorn uteslutande röra en viss afdelning, dock skola af Kollegium in pleno
behandlas. Detta förhållande föranleder, jemte omgång och vidlyftighet i formelt
hänseende, den betänkliga olägenhet, att inflytande lemnäs på afdelningens angelägenheter
åt åsigter och vota, som stundom stå i strid med de inom afdelningen,
på grund af speciel sakkännedom och noggrann pröfning, fattade meningar.
Detta inflytande kan icke annorlunda betraktas, än såsom för afdelningen helt
och hållet främmande och fullt jemförlig! med en sådan inverkan, uti ej gemensamma
frågor, af annat embetsverk t. ex. Sjöförvaltningen, Kammar-kollegium
med flera. Gemensamhet af cn ordförande eller president förutsätter tydligen en
gemensamhet i göromål, som i förevarande fall saknas ; och den påstådda nödvän
-
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
digheten att bibehålla ”enhet” mellan afdelningarne förmedelst presidenten, blifver
utan betydelse i fråga om göromål, som till största delen äro olikartade, och
derföre ojemförliga, oförenliga. Såsom ett exempel, bland andra, på orimligheten
af nyssberörda inflytande, må nämnas, att frågor om tjensters tillsättande
och bestridande å en viss afdelning kunna afgöras utaf ledamöterna å andra
afdelningar mot både presidentens och ledamöternes från den förra afdelningens
mening, oaktadt sistnämnde ledamöter äro ensamme ansvarige för göromålens
gång inom afdelningen.
I och med afdelningarnes fullständiga skiljande från hvarandra skulle hvarje
”embete” för sig blifva en fullmyndig auktoritet i förhållande till andra sidoordnade
myndigheter; något sorn torde utgöra ett oeftergifligt vilkor för en
administrativ myndighets nöjaktiga verksamhet, och som icke kan förvägras densamma,
utan ansvaret för den förlamning, de brister, som eljest måste förefinnas
i förvaltningens gång.
Afven om någon gemensamhet i göromål skulle kunna uppletas ega ruin
emellan Krigs-kollegii afdelningar, komine en sådan endast att hafva afseende
O O o '
på sjelfva sättet för behandlingen af några få, med hvarandra jemförliga frågor.
Men denna, blott formela omständighet, som lika väl förekommer mellan andra
förvaltande verk inbördes, utgör väl icke något giltigt bevis på nödvändigheten
af en gemensam ordförande eller president, så framt man ej vill tillägga den
formela behandlingen i något enstaka fall afgörande vigt och betydelse. Skiljaktighet,
i detta hänseende, mellan afdelningarne behöfver för öfrigt icke uppstå
med presidentens afgång, då dels Förvaltnings-cheferne, dels öfrige embets- och
tjenstemän blifva oförhindrade att äfven derefter öfverenskomma och taga kännedom
om hvarandras förfaringssätt i likartade fall. En ordförande, som nödgas
dela sin tid, sitt intresse, sin uppmärksamhet och sina insigter mellan fyra, i
olika ämnen beslutande, myndigheter, måste förutsättas ega både en mångsidighet
i kunskaper och en arbetsförmåga, som hos en och samma person sällan
påträffas, aldrig får påräknas. Hos särskilda Chefer inom dessa myndigheter har
man deremot rätt att fordra, både erfarenhet i de frågor, för hvilkas behandling
de ansvara och intresse att verka för deras befrämjande på ett sätt, som icke
stadna)- vid gamla och innötta vanor, utan har till syftemål tidsenliga förbättringar
och förenklingar inom hvarje gren af krigsförvaltningen.
Beträffande Embets-chefernes förslao-na rättighet att i vissa mål ensamme
o O
besluta, jemförd med målens afgörande genom den kollegiala omröstningen, torde
följande yttrande i enahanda fråga af en ledamot uti 1858 års Komité för Styrelse-
och Förvaltnings-verkens omorganisation uttrycka en sanning, som både
framgår af sakens egen beskaffenhet, och flerstädes lärer vara vitsordad af erfarenheten,
nemligen:
“Det synes ock, med hänseende till dylika Förvaltnings-chefers myndighet,
“jemförd med förfaringssättet inom Kollegierna, kunna antagas: att i rena för
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
31
“ valtningsbestyr den kollegiala omröstningen, efter numera utvecklade bestämmel“ser
för redogörelse och granskning deraf, icke alltid eger gifvet företräde i trygghet;
att den deremot understundom kan gynna en sådan försigtighet, som uppmärksammar
formaliteter med förbiseende af Statens verkliga fördel, och i allmänhet
icke är egnad att bibehålla den enhet, som bör genomgå förvaltningen;
“samt att den qvarhåller embetsverket på afstånd från Statsdepartementet, lem“nande
ouppfylld det i Kollegiernas instruktioner förekommande stadgande att
“verkets chef skall vara Kongl. Maj:t ansvarig för ärendenas behandling.“
Det är företrädesvis denna stora, stundom öfvervägande anpart i göromålen,
som frågornas formela behandling, jemförd med deras väsendtliga pröfning, eller
arbetet i sak, intager hos kollegial myndighet, hvilket utgör hufvudfelet hos denna
förvaltningsform, fordrande en uppoffring af tid och bemödande i det förra hänseendet,
som borde förbehållas arbetet i det sednare.
Mot tillämpningen af Förvaltnings-chefers allena beslutande rätt har framhållits,
såsom det egentliga skälet, farhågan för magtmissbruk, synnerligen i afseende
på penningedispositioner. Huru litet grundad denna farhåga dock torde
vara under här i landet rådande fria samhällsskick, lärer inses vid erinran derom,
att Förvaltnings-cheferne äro skyldige personligen ansvara, hvar för sin afdelnings
beslut; att deras penningedispositioner begränsas af Rikets Ständers generela och
Kongl. Maj:ts speciela anslagsstater; att redovisningen för deras åtgärder underkastas
både Kam mar-rättens och Rikets Ständers Revisorers pröfning, samt att
de icke ega besluta, utan vederbörande embets- och tjenstemäns hörande, enär
besluten alltid skola föregås af kontors handläggning och ledamöternes yttranden,
hvilka, när beslutet derifrån afviker, intagas i protokollet såsom reservationer.
De åsyftade förenklingarne i Kollegii arbetsordning torde icke behöfva understödjas
genom någon ny bevisning för deras behöflighet, hvilken hvar och en,
som af denna arbetsordning tagit del, måste finna uppenbar och obestridlig.
Krigs-kollegii mångfald af bokhålleri (såsom 1858 års Komité uttryckte sig), af
diariiföring samt andra anteckningar och formaliteter företer ett förvaltningsmachineri,
hvartill motstycke lärer saknas inom hela den öfriga administrationen.
Vidkommande den af Krigs-kollegium i dess afgifna utlåtande anmärkta
svårigheten att på förhand uppdraga någon bestämd gräns emellan de mål, hvilka
äro afsedda att af embetschefen allena upptagas och afgöras, och dem, som skulle
kollegialt handläggas, äfvensom de af bemälde Kollegium yppade betänkligheter
i afseende å den föreslagna indragningen af Bokslutskontoret, så anser Utskottet
O O O 7
dessa frågor tillhöra sådana detaljbestäm meisel- i den föreslagna organisationen,
hvilka lämpligast böra öfverlemnas åt Kongl. Majit att på det för beredande af
reda och säkerhet i förvaltning samt nödig kontroll mest ändamålsenliga sätt
O O O
anordna.
Att den lagstiftande magten, eller Rikets Ständer i mer än 50 år, allt
från det nya statsskickets införande, funnit behofvet af Styrelse- och Förvalt
-
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
ningsverkens ombildning i allmänhet, och således äfven Krigs-kollegii, samt i
denna fråga sjelfve trenne gånger tagit initiativet, inhemtas af den historik öfver
samma fråga, som Landtförsvars-komitéens betänkande och förslag till Krigskollegii
ombildning innehåller. Enligt denna framställning hafva Rikets Ständer
vid 1810, 1818 och 185 6 årens riksdagar till Kongl. Majit ingått med underdånig
anhållan om ifrågavarande verks förändrade organisation. — Särskildt Ut
O
O ~
skott för denna frågas behandling har vid 2:ne riksmöten, nemligen 1817 och
1823 årens, varit tillsatt, och 3:ne komitéer, förutom Landtförsvars-komitéen,
hafva utarbetat förslag i ämnet; hvilket allt dock ännu icke haft annan väsendtlig
påföljd, än att Styrelseverkens domsrätt i vissa mål upphört.
I afseende å sjelfva hufvudsyftemålet för och beskaffenheten af den önskade
omorganisationen, har nyssnämnda 1823 års Utskott i sitt betänkande af den
25 Augusti samma år uppställt såsom grundsats, “att verkställighetshefattningen
“i sådana ärenden, som blott fordra verkställighet af regeringens eller domare“magtens
beslut" borde öfverlemnas åt en enda person, på det att ärendet, såsom
vederbör, måtte blifva med enhet, kraft och skyndsamhet behandladt, hvarjemte
Rikets Ständer i dess sednaste yttrande i frågan, eller underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit af den 25 April 1857, med någon utvidgning af nyss
nämnda
grundsats, förklarat sig anse, att, “då fråga endast vore om verkställig“hetsåtgärder
eller mindre vigtiga ärenden", behandlingen deraf och rättighet att
derutinnan besluta borde tillhöra vederbörande afdelnings-chefer.
På sätt ofvan blifvit visadt, är denna grundsats uti Landtförsvars-komitéens
ifrågavarande förslag tillämpad i den utsträckning, som med beskaffenheten af
de ifrågavarande embetsverk tillhörande mål varit förenlig; under det vissa ärenden,
hvilka synts påkalla kollegial pröfning, blifvit föreslagna att genom omröstning
inom de särskilda afdelnina;arne afgöras; äfvensom sådana frågor, som kunna
t_1 ct 1—
betraktas såsom för hela embetsverket gemensamma, äro afsedda att fortfarande
uti gemensamt plenum behandlas.
Enär sålunda de af Landtförsvars-komitéen föreslagna grunder för Krigskollegii
ombildning till en armé-förvaltning synas Utskottet öfverensstämma med
de af Rikets Ständer förut i frågan yttrade åsigter; och då Utskottet anser ett
efter dessa grunder ordnadt embetsverk, i närmare förening med vederbörande
Stats-departeinent, kunna såväl i afseende på enhet, kraft och skyndsamhet vid
ärendenas behandling, som i fråga om nödig säkerhet motsvara de fordringar,
Rikets Ständer i sådant hänseende framställt, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer,
att, med bifall till hvad Kongl. Majit uti ifrågavarande nådiga
Proposition äskat, uti underdånig skrifvelse förklara, att Rikets
Ständer
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
33
kets Ständer för sin del godkäuna grunderna för det af
1861 års Landtförsvars-komité afgifna förslås till Krigs
O
C5 C1
kollegii ombildning, enligt hvilket detta Kollegium skulle för
O
C7 ~ ö
ändras till en Arméförvaltning, der ärendena efter sin olika
art pröfvas och afgöras utaf särskilda af hvarandra oberoende
afdelningen eller embeten under hvar sin ansvarige chef,
i vissa mål allena beslutande, i vissa mål samfäldt med
embetsledamöter; men att Rikets Ständer, som funnit svårighet
för sig möta att ingå uti fullständig pröfning af förslagets
enskildheter, ansett sig böra i underdånighet anhålla,
dels att Kongl. Majit täcktes låta tillse att uti den nådiga
O v O
instruktion, som kan blifva för den nya Arméförvaltningen
utfärdad, så noggrannt som möjligt skiljes emellan de ärenden,
uti hvilka embets-chef må ega ensam beslutande rätt,
och dem, hvilka böra genom omröstning afgöras, på det
ingen tvekan må uppstå om sättet för hvarje förekommande
måls behandling; dels att ändamålsenliga och betryggande
kontroller i afseende på de under Krigs-kollegii disposition
ställda medels och fonders förvaltning icke måtte saknas; —
samt att Rikets Ständer medgifva, att, derest Kongl. Majit
skulle finna skäligt att före nästa riksdag förordna om Krigskollegii
förändring till en Arméförvaltning, det för Krigskollegii
aflöning nu på Riks-staten uppförda anslag må för
den nya Förvaltningen användas intill dess en definitiv stat
kan i sådant afseende varda i behörig ordning antagen.
Stockholm den 15 Oktober 1863.
Reservation:
af Herr A. W. Björck, hvilken, såsom reservation emot Utskottets beslut
i denna fråga, upptagit ett af honom under ärendets behandling i Utskottet
framstäldt förslag, af följande lydelse: ‘‘Den i Kongl. Majits nådiga Proposition
till Rikets Ständer gjorda framställning innefattar endast, att Rikets Ständer
måtte medgifva, att Krigs-kollegium förändras till en Krigsförvaltning hufvudsakligen
i enlighet med de grunder, som Landiförsvars-komitéen föreslagit, och att
Kongl. Majit må ega använda asislaget för Krigs-kollegium, till inrättandet och
underhållandet af en sådan Krigsförvaltning, om Kongl. Majit finner lämpligt att
före nästa riksdag derom gå i författning.
Bih. till li. St. Brot. 18(12 Sf 1863. 4 Sami. 1 A/d. 4 Band, 5 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
Om det blifver oundvikligt, att grunda svaret till den Kongl. Propositionen
huru det än må utfalla, på en någorlunda fullständig utredning af förslaget och
dess förhållande till den närvarande institutionen, blir sådant af än större nödvändighet
då det befinnes, att anledningar förekomma att erkänna behofvet af
O 7 O
en förändrad organisation af Arméförvaltningen, men att likväl betänkligheter
förefinnas för ett obetingadt antagande af Kongl. Maj:ts förslag. Ät dessa betänkligheter
skulle väl fullt utrymme kunna lemnäs genom ett afstyrkande af
den Kongl. Propositionen; men derigenom skulle oek lätt uppkomma den föreställning,
att Rikets Ständer betraktade de olägenheter, som nu åtfölja Arméförvaltningen,
såsom mindre väsendtliga och ingalunda af beskaffenhet, att leda
O 7 O o 7
till en förändring; hvaraf åter skulle följa, så vål att Krigs-kollegium blefve
lemnadt oförändradt i dess närvarande tillstånd, som ock att de skäl och grunder,
som föranledt Rikets Ständers skrifvelse den 25 April 1857, icke vidare
skulle anses giltiga, utan frågan om embetsverkens förändrade organisation anses
såsom förfallen.
Den fråga, som oaktadt den vid 1823 års riksdag varit föremål för be
O
7 ©
handling af ett särskildt Rikets Ständers Utskott, ännu icke vunnit någon mera
omfattande, än mindre fullständig lösning, bör icke till sin utgång på detta sätt
äfventyras; och derföre torde Rikets Ständer böra uttala sin mening om den
organisation, som bör gifvas åt det embetsverk, hvilket har det vigtiga uppdrag
att besörja arméens underhåll och att tillse, det landtförs varet hålles i användbart
tillstånd.
Den af Rikets Ständer uti ofvanberörda skrifvelse uttalade mening om den
ställning, hvaruti de förvaltande embetsverken böra ställas till Cheferne för Rege
O7
D
rings-departementerne, eger utan tvifvel i första rummet tillämpning på det embetsverk,
som använder de betydligaste skattebidragen och det kan således icke
blifva fråga om att göra detta till en afdelning af Landtförsvars-departementet,
enär derigenom den egentliga ansvarigheten skulle öfvergå till Departementschefen
och sålunda blifva i månget fall beroende af politiska förhållanden, hvilka
med en sådan förvaltning icke stå i omedelbart sammanhang. Ett af Depart#-  ments-chefen oberoende embetsverk synes således Arméförvaltningen böra vara;
om äfven förhållandet kan vara annorlunda med de embetsverk, som icke hafva
till hufvudsaklig uppgift att förvalta Statens egendomar eller att använda statsmedlen.
I öfrigt torde utredningen af frågan böra inledas med en erinran om
de olägenheter, sorn tillhöra den nuvarande Krigsförvaltningen samt en kort redo
O
7 DO
görelse för de särskilda förslagen till Arméförvaltningens ombildning.
Krigs-kollegium har för det närvarande om händer vården och inseendet
öfver arméens boställen, förvaltningen af de nog betydliga medel, som blifvit
samlade för särskilda behof tillhörande landtförsvaret; användandet af alla de
anslag och medel, som å 4:de Hufvudtiteln för samma behof anvisas; samt vår
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
35
den om alla arméens .förråder: för hvilket allt det tillhör Krigs-kollegium att
jemväl redovisa.
Ehuru alla dessa göromål ytterst hafva till syfte, urméens underhåll och
landtförsvarets behöriga vidmagthållande samt dess utveckling och förbättrande,
följer icke deraf nödvändigt, att de böra sammanföras, lika litet som det i allmänhet
kan anses erforderligt eller ens lämpligt att den, som har till uppdrag
att använda medlen, jemväl skall hafva till åliggande att besörja den förvaltning,
som har till syfte att framskaffa medlen. Ett närmare bevis på olämpligheten
af en sådan organisation, kan knappast erhållas, än det, som Krigsstyrelsen sjelf
erbjuder; emedan just inom denna organisation det funnits företsiklesvis nödigt,
att skilja arméens befäl, som har sig anförtrodd ledningen af arméens personal
och användandet af öfriga försvarsmedlen, från omsorgen att anskaffa de derför
erforderliga medlen af utrustnings-, beklädnads- och utrednings-persedlar, samt
att uppdraga bestyret dermed antingen åt Krigs-kollegium eller åt korporationer
eller tjenstemän, som- stå under Kollegii inseende. Men utom det att en allmän
regel, bjuder att fördela göromålen af olika beskaffenhet, derest ändamålet skall
fullständigt uppnås, visar det sig särskildt otjenligt, att sammanföra göromål,
som fordra alldeles olika insigter och erfarenhet. An vårre blir det dock, om
O 1
en del af dessa göromål är af den beskaffenhet, att de ovilkorligen påkalla en
behandling af ett flertal personer, och en annan del just fordrar drift och beslutsamhet,
som förutsätta oberoende af stridiga särskilda meningar. I sådant
fall kan ingen organisation uttänkas, som icke skall förete oförenliga fordringar
o o 7 o
hos såväl sjelfva institutionen, som hos de personer, af hvilka den måste utgöras.
Hufvudfelen i den nuvarande organisationen synes således ligga deri, att
man hos ett och samma embetsverk sammanfört vården om tillgångar, som endast
medelbart användas för de till verkets hufvudsakliga uppgift hörande ändamål
med användandet för nämnda ändamål af tillgångarnes afkastning och af öfriga
Ö O o ~
anslagen; samt vidare deri, att man måhända på grund af berörda sammanföring
af olikartade göromål varit nödsakad, att såsom gemensamt styrande i embetverket
begagna Militärer och civile Embetsman, ehuru de sednare sakna insigter,
O ö 7 O 7
som i vissa fall äro oumbärliga, och hos de förstnämnde i andra fall i allmänhet
måste brista nödig kännedom och erfarenhet, eller åtminstone tid och lämplighet
för göromålen. Att vid en sådan organisation formela svårigheter vid
O O c? ~
ärendenas behandling skola uppstå och leda till en släpande gång af göromålen
kan tagas för afgjordt, äfven om det måste medgifvas, att genom en förändrad
arbetsordning anledningarne till klagan i detta hänseende kunna till en del undan
o
D n
rödjas. Men härförutan är den kollegiala styrelsen behäftad med en brist, som
är af väsendtlig inflytelse i afseende på dess användbarhet för en förvaltning,
hvars uppgift är icke endast att tillse, det underordnade myndigheter iakttaga
hvad på dem ankommer, utan jemväl att med noggrannhet följa utvecklingen
af en mångavtad teknik, och att urskilja hvad som af nya uppfinningar kan vara
Stats-Utskottet» Utlåtande N:o 188.
förtjent af uppmärksamhet, samt att bedöma hvad som deraf i verkligheten må
vara användbart, likasom de lämpligaste medlen att derom vinna visshet, och
det tjenligaste sättet att tillegna sig de förbättringar, som sålunda erbjuda sig.
Det är i dessa hänseenden, som en kollegial styrelse föga motsvarar ändamålet,
äfven om det förutsättes, att Chefen företrädesvis ansvarar för denna del af institutionens
verksamhet, emedan det icke kan fordras af honom att han skall
ega tekniska insigter, jemförliga med dem, som hos Cheferne för de särskilda
militärafdelningarne bör vara att påräkna. Ett bättre resultat skall alltid
uppstå, om omsorgerna i denna syftning lemnäs i händerna på dem, som i
hvarje särskild del af det tekniska hafva den största insigten, men de måste
oek, om dc skola finna sig uppmanade till oafbruten verksamhet, känna att de
i sina händer hafva medlen, likasom att de sjelfva bära ansvaret.
Den Komité, som, efter 1856— 1858 årens riksdag, erhöll uppdrag att göra
förslag till embetsverkens förändrade organisation, erkände nödvändigheten af
Krigs-kollegii ombildning till en Krigsförvaltning. Komitéen fann ock olämpligt,
att vården och inseendet om arméens boställen skulle besörjas af något
annat embetsverk, än det som just är inrättadt för förvaltningen af Statens
egendom af sådan beskaffenhet. Ehuru denna Komité icke, såsom utan tvifvel
varit önskligast och rättast, ifrågasatte, att förvaltningen af arméens fonder skulle
skiljas från Krigsstyrelsen, så föreslog den dock, att inom Krigsförvaltningen
skulle bildas en särskild afdelning, bestående endast af civile ledamöter, hvilken
skulle omhändertaga icke allenast denna fondförvaltning, utan ock andra göromål af
den beskaffenhet, att -för desamma icke erfordras militäriskt tekniska insigter.
Men dessutom afsåg denna Komité i full öfverensstämmelse med de grunder,
som tjenat till ledning för den år 1849 vidtagna förändring i Krigs-kollegii
organisation, att den sålunda föreslagna civila afdelningen skulle ställas bredvid
de öfriga afdelningarne och oberoende af dem, med uppdrag att kontrollera
kassan och dispositionerna å denna, samt förrätta hela bokföringen och det väsendtligaste
af revisionen. Endast på detta sätt kan utväg beredas, att åt den militära
sakkännedomen inrymma den beslutanderätt, som må vara nödig, och endast
under sådana garantier kan anordnandet af Statens betydligaste utgifter lemnäs
i händerna på enskilde embetsman. Beträffande arbetsmethoden inom militärafdelningarne,
föreslog väl Komitéen, att derinom skulle anställas civile embetsman,
men tilldelade desse icke i något fall annan del i ärendenas afgörande, än en
rådgifvande. Emot Koinitéens förslag synes kunna anmärkas, dels att den lemnade
i händer på de beslutande Cheferne äfven åtskilliga ärenden, som icke
ovilkorligen kräfva en sådan behandling, och dels att Komitéen hänskjöt till
afdelningarnes gemensamma behandling flera ärenden, än som nödvändigt fordrade
en sådan, med omgång och tidsutdrägt förenad åtgärd.
Landtförsvars-komitéen, hvars förslag är ämnadt att tjena till ledning, för
Krigs-kollegii ombildning, skiljer sig från den förra Komitéen nästan i alla
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
37
väsendtlig;! frågor. Endast i afseende på nödvändigheten af Krigs-kollegii (»inbildning,
är den med den föregående Komitéen ense. I motsats mot denna
O 7 O
bibehåller den vården om arméens boställen hos Krigsförvaltningen, anordnar
samtliga afdelningarne under Militär-chefer; lägger vissa delar af fondförvaltningen
inom de särskilda afdelningarne; lemnar åt hvarje af dessa afdelningar
omedelbar disposition öfver kassan; tilldelar likaledes hvarje afdelning räkenskapen
för de afdelningen tillhörande utgifter, kontrollen deröfver, och större delen
af revisionen; samt upphäfver således hela den 1849 vidtagna anordningen af
en gemensam bokföring grundad på gemensam kassa och återför de förhållanden,
som derförinnan förefunnos, dock utan att sätta något i stället för den af Krigskollegium
alldeles oberoende kontroll, som före förordningen 1849 fanns deri,
att Stats-kontoret, i enlighet med Grundlagens bud, pröfvade Krigs-kollegii anordningar
och verkställde utbetalningarne först sedan det blifvit undersökt, att de
öfverensstämde med gällande Riks-stat.
Den enda garanti, som Landtförsvars-komitéens förslag erbjuder, synes
bestå deri att i vissa frågor Cheferne icke skulle ega ensam beslutanderätt, utan
Ö o 7
att dessa mål skulle behandlas kollegialt; men då det lärer blifva mera än svårt
att, med ledning af Komitéens förslag, uppdraga gränsen mellan dessa ärenden
och dem, der beslutanderätt skulle tillkomma Chefen, synes denna* organisation
strida mot alla i theori grundade eller af erfarenhet angifna reglor för en ändamålsenlig
samverkan mellan förmän och lydande och dessutom endast vara egnad
att framkalla ökade svårigheter vid ärendenas behandling. Någon garanti mot
missbruk af den Militär-cheferne i de flesta fall förbehållna beslutanderätt er
bjuder
den i allt fall icke.
Den utaf Landtförsvars-komitéen åberopade, från det utaf särskilda Utskottet
vid 18 23 års riksdag afgifna betänkande, hetntade grundsats, att verk
ställighetsåtgärder
böra öfverlemnas åt en person, under egen ansvarighet, utgör
endast en underordnad del af en än allmännare grundsats, sorn afser att skilja
mellan stvrelse och förvaltning, och att ovilkorligen lemna den förra åt ett fler
•-
O7 o
tal samt att i afseende på den sednare anordna den myndighet, åt hvilken bestyret
dermed uppdrages, antingen med ett flertal lika berättigade ledamöter,
eller med en ensam beslutande Chef, allt efter som förvaltningen hufvudsakligen
beror af tillämpningen antingen af allmänna författningar, eller mera uteslutande
af särskildt gifna föreskrifter. Det är endast för sistnämnda fall, som först
omförmälda grundsats synes ega full tillämplighet, och med denna inskränkning,
torde den ock vid organisationen af Arméförvaltningen böra vinna erkännande.
Huru vidsträckt tillämpning man än må vilja gifva åt nyssberörda grundsats,
så torde likväl icke ensamt på denna kunna byggas ett förslag för ombildning
af Arméförvaltningen. Denna må ordnas huru som helst, så utgör
den dock icke en fristående inrättning, utan samband med öfriga administrativa
verk och inrättningar. Tvärtom är den och måste förblifva en integrerande
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
del af Statsförvaltningen. Såsom sådan måste den ock underordnas de allmänna
reglorna för anordningen af denna förvaltning, och, till följd deraf, är det hvarken
nödigt eller lämpligt, att den i sig omfattar göromål, som mera hufvudsakligt
utgöra föremål för särskilda embetsverk, hvilka just med afseende å sådana
bestyr äro inrättade och anordnade. Det har tillhört en förgången tid att
anvisa särskilda tillgångar i kapital eller inkomt för särskilda institutioner
och ändamål och att anordna hvarje gren af Statsförvaltningen oberoende inom
sig, såväl i afseende på anskaffande och hopsamlande af de medel, som den behöfde,
som ock beträffande användandet deraf. Häraf har föranledts den disposition
af Statens fastigheter, räntor och skatter, som gjort förvaltningen deraf invecklad
och förenad med omständigheter, betungande icke mindre för de betalande
och skattdragande, än för Staten. Det är just detta system, som i sednare
tider fått sin dom, ehuru den, tyvärr, ännu icke mera än i högst obetydlig
inån gått till verkställighet; men det är dock icke tänkbart, att vid en ny
organisation, vare sig af embetsverken i allmänhet eller af något bland dem
enskildt, man skulle återgå till fordna förhållanden, och underkänna den rigtiga
grundsatsen, att hvarje särskildt slag af kapital eller tillgång bör förvaltas på
samma sätt och af samma myndighet, oberoende af det sätt hvarpå inkomsterna
användas; samt att i allmänhet förvaltning, vare sig af fast egendom eller utlånta
medel eller endast uppbörd af inkomst, bör skiljas från användningen af
medlen, hvilken sednare ock måste erkännas icke hafva det ringaste att skaffa
7 Ö
med de förhållanden, hvaraf intraderna bero. Det är förnämligast dessa nu i
7
korthet vidrörda omständigheter, som varit bestämmande vid alla de förändringar,
som Svenska kameralväsendet i sednare tider undergått, och alla dessa
hafva haft till syfte att, så mycket föråldrade föreställningar inom vissa korporationer
medgifvit, ställa Statens samtliga egendomar och intrader under en gemensam
finansförvaltning och att af samtliga fonder och kassor bilda en enda
gemensam, för att derifrån fördela åt de myndigheter, som hafva medlens användning
till åliggande, hvad en hvar af dem tillkommer.
Den grundsats, som ledt till fördelningen af Konungens Kansli i särskilda
Departementen; som vid hvarje riksdag föranledt indragning af räntor i utbyte
mot kontanta anslag; som likaledes verkat till indragning af åtskilliga för särskilda
O 7 ö o o
ändamål bildade kassor mot det kontanta anslag för årsbehofven i stället anvi
O
sats,
och som redan ställt indragna militärboställen under Kammar-kollegii vård
o o
och inseende; samt gifvit Rikets Ständer anledning att äfven vid denna riksdag
göra framställningar om indragning af de åt Serafimergillet anslagna räntor
och arrendemedel: denna grundsats, som innebär, att likartade bestyr skola anförtros
åt ett och samma, hufvudsakligast med afseende derå bildadt embetsverk,
kan icke förbises, vid omorganisationen af Krigs-kollegium och den medgifver
icke, att åt Arméförvaltningen bibehålla någon befattning med förvaltningen af
arméens boställen, eller af de fonder, som för arméens särskilda behof äro bil
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
39
dadé. Inkomsterna, sorn härflyta från boställena, likasom de räntor, som fon
derna
afkasta, kunna, oberoende af förvaltningen, komma till enahanda användning
som nu, och fondernas kapital må, 0111 så nödigt pröfvas, jemväl användas
för arméens behof; men förvaltningen af det ena och andra, hvarom nu en
dast
är fråga, kan icke tillhöra Arméförvaltningen, och än mindre bör denna
organiseras med afseende derå, att den för en sådan förvaltning skall finnas
lämplig. Försöket att så ställa saken har i sin mån föranledt de mera än besynnerliga
förhållanden, hvilka utgöra i ögonen fallande och väsendtliga anledningar
till anmärkningar mot Landtförsvars-komitéens förslag.
Då nu Kammar-kollegium är inrättadt för förvaltningen af Statens egendomar
och då Stats-kontoret har uppbörden om händer och jemväl förvaltar de
Staten tillhöriga fonder, synes man icke kunna komma till annan slutsats, än
att vid omorganisationen af Krigsförvaltningen, derifrån måste skiljas så väl vården
och inseendet öfver arméens boställen, som förvaltningen af fonderna, för
att läggas, den förra under Kam mar-kollegium och den sednare under Statskontoret,
som jemväl bör genom sina underordnade öfvertaga uppbörden af de
åt arméen anvisade räntor och arrendemedel.
Arméförvaltningens uppgift skulle derefter blifva hufvudsakligen att använda
inkomsterna af boställena samt räntorna af fonderna, äfvensom alla anslag, hänförliga
till 4:de Hufvudtiteln, det ena och andra för sina vederbörande ändamål,
samt att omhänderhafva arméens förråder och att för dessa uppdrag behörigen
redovisa.
Vid den organisation, som, med afseende å Arméförvaltningens så beskaffade
sysslande, bör åt densamma gifvas, lärer den af Landtförsvars-komitéen åberopade,
här förut omförmälda grundsats både kunna och böra erhålla allt det utrymme,
som erfordras för att bereda nödig beslutsamhet och skyndsamhet i handling,
' O’
utan att fördenskull någon verklig inskränkning behöfver att göras i omständlighet
eller noggrannhet hvarken i afseende på behandlingen af sådana ärenden,
hvilka falla inom det område, der en styrelse af ett flertal är den lämpligaste
institutionen; eller beträffande kontrollen öfver dispositionen af kassan saint redovisningen
derför. Hvad sorn för tillvägabringande af en sådan organisation erfordras,
är hufvudsakligen, för att icke säga endast, att noga särskilja sådana
ärenden, som för behandlingen fordra militärisk sakkännedom och kräfva skyndsamhet
eller en obehindrad bcslutandelätt hos Chefen, samt att för dessa ärenden
inom Arméförvaltningen inrätta särskilda med afseende å ärendenas olika
beskaffenhet anordnade afdelningar och att åt Chefen för hvarje af dessa afdelningar
öfverlemna, att på eget ansvar behandla och afgöra de till afdelningen
hörande ärenden. I öfrigt skulle, jemte dessa afdelningar, ställas en särskild afdelning,
som skulle bestå af civile ombetsmän och ega kollegial sammansättning
samt öfvertaga allt hvad som i öfrigt till Arméförvaltningen hörer, dermed förstnämnde
Afdelnings-chefer således icke skulle ega någon befattning.
o o o ??
40
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 188.
På detta sätt skulle helt och hållet undvikas, att ärenden, som fordra rriilitäriska
insigter, skulle komma att afgöras af civile embetsman och de militäre
O 7 O
skulle icke eller belastas med deltagande i pröfningen af ärenden, som fordra
insigter i författningar och en utbildning i öfrigt, som man icke har hvarken
rättighet eller anledning att hos dem förutsätta. Den egentliga kontrollen och
revisionen skulle ock i allmänhet kunna blifva oberoende af den, hvars åtgärder
skulle kontrolleras och revideras.
Enkelheten af en sådan anordning skall knappast af någon bestridas, dock
torde invändningar deremot hemtas från det förhållande, att verkställigheten af
hvad som skulle uppdragas åt de militäre Afdelnings-cheferne, kan fordra kännedom
om författningar och förmåga att tillämpa dem; på grund hvaraf det skulle
vara nödigt att, enligt Komitéernas förslag, vid sidan af Afdelnings-cheferne ställa
civile embetsman. Det vill dock synas att ärenden, hvilka icke kunna anförtros
åt den insigt i författningarne, som står en hvar till buds, icke böra afgöras af
Militär-chefer med allena beslutanderätt, och att således det ligger en motsägelse
deri, att lemna åt Cheferne en sådan afgöranderätt och på samma gång förklara
dem otjenlige att sjelfständigt afgöra målen. En annan sak är deremot
att Cheferne i hvarje fall behöfva en föregående utredning af åtskilliga mål, som
bero af författningarnes tillämpning; men denna kan och bör beredas dem, dels
derigenom att de hvar för sig hafva att tillgå underordnade med erforderliga
insikter och vana, och dels sålunda att det nu befintliga Advokatfiskals-kontoret
bibehålies, för att der i något särskildt fall tillämpningen af en författning beror
af en mera allmän öfversigt af lagar och föreskrifter, tillhandagå med de
derföre erforderliga upplysningar. Dessa utvägar borde vara fullt tillräckliga,
och äro utan tvifvel lämpligare än de af 1858 års Komité afsedda organisation,
enligt hvilken militär-afdelningarne erhöllo göromål, dem de beslutande Cheferne
icke kunde pröfva utan biträde af civile ledamöter, hvilka derföre såsom endast
rådgifvande skulle anställas; likasom nämnda utvägar måste erkännas hafva ett
än större företräde framför den af Landtförsvars-komitéen föreslagna anordning,
att hos hvarje chef anställa 2:ne rådgifvande embetsmän med skyldighet att afgifva
yttrande, som i vissa fall icke på beslutet inverka, men i andra fall tillerkännas
giltighet. Denna sednare anordning synes grunda sig på den origtiga
förutsättning, att beslutanderätten kan lemnäs åt den, som icke har all den der
för
nödiga insigten, men föranleder dessutom, såsom redan är anmärkt, en särskild
pröfning i hvarje fall rörande formen för ärendets behandling och afgörande:
samt innebär i detta hänseende ständiga anledningar till olika meningar och framkallar
sålunda många och stora olägenheter, äfvensom berörda förslag i det lyckliga
fall, att tvist om formen för behandlingen icke uppstår, ändock fordrar i
allmänhet samma omständlighet vid behandlingen, som tillhör det nuvarande
o 7
Kollegiet, utan att lenina samma garantier förmålens författningsenliga afgörande.
Då
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
41
Då emellertid under den utredning, frågan vid behandlingen i Stats-Utskottet
erhållit, det förekommit anledning att antaga, det högst få ärenden skulle
vara af den beskaffenhet att Militär-cheferne skulle för deras afgörande hafva tillräcklig
ledning uti den ut.edning, som kunde anförtros åt underordnade tjenstemän,
utan att i manga fall pröfningen beror till en del af militäriskt tekniska
insigter, och till en annan del på kunskap och erfarenhet i författningarnes
tillämpning, skall sannolikt grundsatsen att åt de militära ledamöterna anvisa
endast sådana mål, som äro rent militäriska, och att lemna de öfriga åt en
kollegial behandling af civile embetsman, möta ett sådant motstånd, att den icke
kan fullt genomföras. Man skall erinra, att såväl 1858 års Komitier, sorn Landtförsvars-komitéen,
försett äfven de militära afdelningarne mod civile ledamöter,
hvilka dock efter begge förslagen i vissa ärenden skulle erhålla endast rådgifvande
röst. Med anledning häraf torde det för sakens framgång vara nödvändigt
att sålunda modifiera grundsatsen, att vid särskiljandet af de inål, som
böra tilldelas dessa afdelningar med ensam beslutande Chefer, åt dem lemnäs
alla sådana mål, som i något hänseende fordra militäriska insigter och att den
organisation af rådgifvande ledamöter, hvarom begge förslagen äro eniga, medgifves.
Men i öfrigt synes, såsom 1858 års förslag afser, den först nu af. Landtförsvars-komitéen
ifrågasatta sammanblandning inom samma afdelning af mål,
som böra af den beslutande Chefen ensam afgöras, med sådana, hvilka fordra
kollegial behandling vid afgörandet, böra ovilkorligen undvikas samt en särskild
civil afdelning inrättas för behandlingen af alla mål, som efter ofvannämnda grund
icke tillhöra militär-afdelningen.
Vidkommande särskildt den afdelning af Arméförvaltningen, som sålunda
skulle behandla de från de öfriga afdelningarne skiljda ärenden ; så då dessa utgöras
af sådana mål, som icke påkalla militäriskt tekniska insigter, bör syftemålet
med organisationen af förstnämnda afdelning vara att bereda säkerhet och
trygghet i afseende på ärendenas författningsenliga behandling samt att i öfrigt
genom enkla arbetsmethoder, befordra all den skyndsamhet, som vederbör. Derjemte
bör åt denna afdelning uppdragas vården om Arméförvaltningens kassa,
både på det att kassaförslaget icke må behöfva hållas större än nödigt, och på
det att dispositionen må vara i möjligaste måtto kontrollerad. Den sålunda
gemensamma kassan gör ock nödigt, att den derpå grundade bokföringen blir
för alla afdelningarne gemensam, hvilket dessutom i allt fall oundgängligen erfordras,
om en fullständig och snabb öfversigt af ställningen äfven i detalj skall
kunna vinnas. Detta låter sig icke göra, om, såsom Landtförsvars-komitéen afser,
den gemensamma kassan skall redovisas i tre eller rättare fyra särskilda bokföringar
inom afdelningarne och den gemensamma bokföringen skall utgöras endast
af en hufvudbok, som icke upptager några detaljer, utan endast utgör en
sammanföring af de särskilda bokslutens resultater.
BUi. till B. SL Brot. 1862 Sf 1863. 4 Sami. 1 A/d. 4 Hand. 5 Höft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
Den ifrågavarande särskilda afdelningen skulle jemväl få sig anvisad vården
om arméens boställen och fondförvaltningen 0111 icke dessa ärenden, såsom
rättast och önskligt är, komma att skiljas från Arméförvaltningen.
Beträffande sambandet mellan de särskilda afdelningarne, så att hvardera af
de tre afdelningarne, inom hvilka Cheferne hafva beslutande rätt, endast har till
uppdrag att använda de medel och anslag, sorn för afdelningens särskilda ändamål
blifvit anvisade, kan, med anledning af dessa förvaltningsbestyr, någon gemensamhet
mellan sagda afdelningar icke i allmänhet vara nödvändig. De ärenden, som skulle
o <- O 7
anvisas åt dessa afdelningar, behandlas icke eller nu inom Krigs-kollegium vid plenisaminanträden,
utan besörjas helt och hållet inom afdelningarne, ehuru dessa i vissa
fall med hvarandra samråda. Den enda fråga, sorn skulle kunna anses böra
utgöra ett undantag och såsom en för alla afdelningarne gemensam angelägen
c*
o o c
het blifvit framställd, är uppgörandet af statsförslaget rörande 4:de Hufvudtiteln
; men utom det att en hvar af afdelningarne äfven nu anser det för sin
pligt att uppgifva alla behof, som enligt afdelningens åsigt förefinnas, och att
således någon jemkning i anspråk icke eller för det närvarande på förhand
mellan afdelningarne eger rum; synes det icke ens böra tillkomma afdelningarne
eller Arméförvaltningen gemensamt att annorlunda förfara eller att jemka fordringarne
efter för handen varande tillgångar. Sådant tillhör deremot Chefen
för Landtförsvars-departementct och han bör dervid icke vara bunden af några
jemkade uppgifter från Arméförvaltningen, utan tvärtom känna alla behof, både
mera och mindre angelägna, samt derefter bedöma hvad sora måste göras och hvad
som kan sättas tillbaka. Då sålunda några gemensamma öfverläggningar för förenäinnda
ändamål icke åro erforderliga torde ej eller i öfrigt finnas anledning för gemensamma
öfverläggningar mellan afdelningarne. Såsom plenimål behandlas nu
egentligen endast befordringsärenden och afskrifningsfrågor, ehuru åtskilliga andra
mål, som handläggas på afdelningarne, lära expedieras såsom pleniärenden; hvartill
torde kunna räknas skrifvelser, som intagas i Författnings-samlingen, Generalmönstringsärenden
och möjligen några andra. De ansvarige Cheferne fordra sannolikt
att deras mening företrädesvis skall gälla i befordringsärenden och vilja således
icke afstå från sin beslutanderätt i detta fall och afskrifningsmålen böra
naturligtvis behandlas på den civila afdelningen, för att derefter underställas
Kammar-rättens ytterligare granskning ; så att icke eller dessa mål gifva anlcdning
till någon gemensamhet mellan Militär-afdelningarne. En sådan synes således
knappast behöflig mellan dessa afdelningar, men mellan hvardera af dem
och den civila afdelningen visar den sig nödig, på samma gång sorn den bestämmer
sig sjelf genom de uppdrag, som tilldelas den civila afdelningen. Detta
samband förutsätter dock icke och påkallar ej eller någon gemensamhet i öfverläggningar
och beslut, utan endast en samverkan, så ordnad att den civila afdelningen
eger oinskränkt tillgång till alla handlingar och upplysningar från de
öfriga afdelningarne, likasom dessa ega enahanda anspråk på den afdelning,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
43
sorn förvaltar den äfven för dem gemensamma kassan och besörjer den gemensamma
bokföringen. Skulle dock för några icke föresedda fall sammanträde
mellan afdelningarne finnas nödigt, lärer det vara tillräckligt att derom lemna
några enkla föreskrifter.
Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkes, att Rikets Ständer
i svar å den Kongl. Propositionen underdånigst meddela, att Rikets Ständer
finna den nuvarande organisationen af Krigs-kollegium i flera hänseenden olämplig
och bristfällig, och att Rikets Ständer medgifva, att Krigs-kollegium förändras
till en Arméförvaltning på det sätt, att inom densamma bildas tre särskilda
afdelningar, hvardera ställd under en Militär-chef, och att åt desse Chefer
uppdrages att, hvar inom sin afdelning, med nödigt biträde, på eget ansvar
handlägga och afgöra alla sådana mål, som i något hänseende fordra militärisk
tekniska insigter; men att alla öfriga mål och ärenden öfverlemnas till en
särskild af Militär-cheferne oberoende afdelning, som utgöres af endast civile
medlemmar och med kollegialt arbetssätt, åt hvilken afdelning tillika uppdrages
den omedelbara dispositionen af Arméförvaltningens kassa och kontrollen deröfver
jemte den bokföring, som afser att redovisa för embetsverkets hela förvaltning,
hvarjemte Rikets Ständer torde böra dels anhålla, att Kongl. Maj:t
ville från Arméförvaltningen skilja så väl vården och inseendet öfver arméens
boställen, som förvaltningen af de landtförsvaret tillhöriga fonder; äfvensom ock
tillse att kassaförvaltningen bringas i öfverensstämmelse med den reglering af
Statens allmänna penningeförvaltning, som kan blifva en följd af Rikets Ständers
derom särskildt gjorda underdåniga framställning; dels ock förklara, att
om Kongl. Maj:t finner lämpligt, att före nästa riksdag gå i författning om
inrättande af en Arméförvaltning, i enlighet med nu uppgifna grunder, Rikets
Ständer medgifva att nuvarande anslaget till Krigs-kollegium må för sådant
ändamål användas, dock under förbehåll, att Statsverkets utgifter icke derutöfver
må ökas till följd af anspråk af de nu der anställde embets och tjenstemän.“
Uti denna reservation hafva instämt: Herrar A. A. Berger, P. L. Wistelius,
Alfr. Grenander, L. R. Kistner och B. F. Ekerot, v. Talmannen Anders Eriksson
samt Riksdagsfullmägtige Erik Ersson från Gefleborgs, Per Nilsson från
Malmöhus, Jonas Andersson från Ostergötlands, Gust. Bjerkander från Skaraborgs,
C. J. Svensén från Calmar, Per Tjernlund från Wester-Norrl a ruis och
Johan Eriksson från Jönköpings län.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCHS, 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande M 189.
i
N:o 189.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag af allmänna medel lill
inrättande vid Höganäs och Torekow af stationer för lifräddningsanslalter
m. m. (U. A.)
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Stals-Utskotlet remitterad motion (N:o
130) har Herr F. Rooth, under åberopande af de fördelaktiga verkningarne af de vid
Brantevik, Sandhammaren, Wiken m. fl. ställen anbragta li/bergningsanstalter, genom
hvilka tid efter annan mer än 200 menniskolif blifvit räddade, anfört, hurusom vid
Höganäs och Torekow å Skånska kusten sjöolyckor som oftast inträffade och, i anseende
till långt ut i hafvet gående slenref samt blindskär, det på dessa ställen vore
alldeles omöjligt alt i storm med vanliga båtar företaga något till skeppsbrutnes rädd
ning.
A det förra stället behöfdes, enligt motionärens åsigt, en räddningsbåt och vid
Torekow en raket-apparat; utgörande ungefärliga kostnaden för fullständig räddningsslation
5,500 R:dr och för en station med endast raket-apparat 700 R:dr samt underhållskostnaden
för den förra omkring 500 R:dr och för den sednare omkring 250
R:dr. Vidare voro de för bemanningen å räddningsbåtarne bestämda aflöningsbelopp
nog ringa i jemförelse med den fara, för hvilken manskapet, nästan vid hvarje räddningsföretag,
vore utsatt; och har motionären på grund häraf hemställt, att Rikets
Ständer mätte anvisa dels de för inrättande och underhåll af nyssberörde utaf motionären
föreslagna två räddningsstationer erforderliga medel, och dels en summa af 1,000
R:dr att, enligt Förvaltningens af Sjöärendenas disposition, utdelas såsom extra godtgörelse
åt dem, som vid räddningsföretag genom ådagalagd rådighet och raskhet kunde
göra sig deraf förtjente.
Redan vid 1853—1854 årens riksdag, då jemväl af Herr Rooth fråga väcktes
om beviljande af statsanslag för anskaffande af lifbergningsbåtar och andra räddningsBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Samt. 1 Afd. 4 Band. 6 Häft.
2
Siats-Utskottets Utlåtande JM 189.
apparater, anhöllo Rikets Ständer, som funno berörda framställning förtjent af uppmärksamhet,
att Kongl. Majit måtte låta föranstalta om dylika, ändamålsenligt konstruerade
båtar jemte tillhörande räddnings-apparater och att till bestridande af härför erforderliga
utgifter måtte användas ett belopp af högst 10,000 R:dr Banko; men då
det syntes mindre lämpligt att bestämdt statsanslag för berörde ändamål anvisades,
föreslogo Rikets Ständer, att beloppet måtte utgå antingen af reservationerna å det
på Riks-Stalens 5:te Hufvudtilei uppförda anslag för Lots- och Fyringsstaterna eller
af Handels- och Sjöfartsfonden; äfvensom Rikets Ständer öfverlemnade åt Kongl. Majit
att bestämma de ställen, hvilka företrädesvis borde med dylika räddningsanstalter förses.
Sedermera och efter det fyra särskilda räddningsstationer blifvit med användande
af Handels- och Sjöfartsfondens medel å Skånska kusten inrättade, anmälde Rikets
Ständer vid 1856—1858 årens riksmöte, med anledning af samme motionärs då i
ämnet framställda förslag, ånyo detta ärende hos Kongl. Majit, med underdånig hemställan,
det Kongl. Majit ytterligare täcktes låta anskaffa ändamålsenligt konstruerade
hfbergningsbåtar jemte andra tillhörande hfräddningsapparater å sådana ställen, der
Kongl. Majit funne dem vara mest af behofvet påkallade, samt att de utgifter, som
dertill blefve erforderliga, måtte, derest tillgångarne sådant medgåfve, af Handels- och
Sjöfartsfonden bestridas.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit finner Utskottet sig ega full anledning
antaga att, derest särskildt anslag för ifrågavarande ändamål finnes vara af nöden,
Kongl. Majit, som utan tvifvel åt denna sak fortfarande egnar sin uppmärksamhet och
omsorg, icke underlåter att derom hos Rikets Ständer göra nådig framställning; hvadan
Utskottet — helst Kongl. Majit bäst lärer vara i tillfälle att låta utreda, å hvilka
ställen dylika räddningsanstalter företrädesvis böra anläggas och vara att tillgå —
hemställer,
att Herr Roolhs ifrågavarande motion ej måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Oktober 1863.
fitats-Utskottets Utlåtande JM 190.
3
N:o 190.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående statsanslag för uppresande
aj en minnesstod åt Arkialern C. von Linné.
(U. A.)
Uti en bos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 97) har Friherre Cederström, Thure, jemte återkallande i minnet af framlidne
Arkialern Carl von Linnés förtjenster och under erinran att ett offentligt monument
öfver denne utmärkte man saknades, föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa
nödiga medel för alt i bufvudsladen låta uppresa en sådan minnesstod; att detta monument
måtte erhålla plats i Humlegården, samt att en belöning af 1,500 R:dr måtte
tilldelas den, som författade den mest passande inskription till von Linnés bildstod.
Hos alla civiliserade folkslag har det varit en temligen allmän sed att minnesstoder
blifvit uppresta öfver män, som på ett eller annat sätt beredt ära och glans
åt fäderneslandet. 1 detta fall har Svenska nationen icke skiljt sig från andra länder,
när fråga blifvit väckt att åt efterkommande bevara minnet af dem, hvilka gjort
sig förtjente af en så beskaffad utmärkelse, och derom vittna jemväl åtskilliga i landet
befintliga monumenter öfver några af våra frejdade män. Hvad särskildt beträffar
den utmärkte man, Carl von Linne, som nu utgjort föremål för motionärens framställning,
får Utskottet fästa uppmärksamheten derå, att minnesvårdar öfver von Linné
icke saknas och att af sådana en redan finnes uppställd å den plats, der han meddelade
undervisning och att en annan inom kort lärer komma att uppresas i hans födelsebygd;
vid hvilket förhållande Utskottet ansett sig förhindradt förorda anvisande
af särskildt statsbidrag för berörda ändamål, och hemställer derföre,
att ifrågavarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 16 Oktober 1863.
4
Ståts-Utskottets Utlåtande JW 191.
N:o 191.
Ank. tiil Exp.-Utsk. den 16 Okt. 1863, k!. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående anvisande af eli förslagsanslag
lill fyllnad i enskilda bidrag för uppresande af eli monument
öfver Konung Carl XII, m. m. (U. A.)
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:r
\ 17) har Herr C. F. Ridderstad, under erinran om det lifliga intresse och den hänförelse,
hvarmed förslaget om uppresande af en minnesstod åt Konung Carl XII
blifvit i alla delar af landet uppfattadt och hurusom detta monument skulle få ett ännu
högre värde, om till folkets frivilliga sammanskott dess representanter äfven betygade
sitt gillande, genom en dermed öfverensstämmande gärd i hela nationens namn,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte, såsom fyllnadssumma till den frivilliga insamlingen
för uppresandet af ett värdigt monument öfver Carl XII, anslå en summa af 100,000
riksdaler, att såsom förslagsanslag utgå, samt att, på det momumentet redan vid nästkommande
riksdag må kunna, i närvaro af Rikets Ständer, på ett lika värdigt som
högtidligt salt aftäckas, Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla det
Kongl. Majit täcktes uppdraga åt vederbörande att så skyndsamt som möjligt vidtaga
alla sådana åtgärder, — såsom uppgörandet af ritningar, bestämmandet af platsen för
monumentet o. s. v. — som saken påkallade, på det att monumentet redan vid början
eller under loppet af nästa riksdag måtte blifva färdigt.
Enär emellertid den enskilda insamlingen ännu fortgår och dessutom någon plan
för monumentet icke blifvit uppgjord samt då sålunda beloppet af det tillskott från
Statens sida, som uti omförmälda hänseende möjligen kunde finnas behöfligt, icke kan
ens approximativi beräknas, har Utskottet icke kunnat, på enskild motionärs framställning,
tillstyrka det begärda anslaget, utan hemställer,
att Herr Ridderslads ifrågavarande motion lemnäs af Rikets Ständer
utan afseende.
Stockholm den 16 Oktober 1863.
Stats-UIskottets Utlåtande JVJ 192.
5
N:o 192.
Alik. till Eip.-Utsk. den 16 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om statsanslag lill betäckande af
den förlust, f. d. Kapitenen M. U. Silfverbrand lidit vid upplärandet
af Landshöfdingeresidens-bygqnaden i Luleå. (U. A.)
Riksdagsfullmägtigen Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län har uti en inom
Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 454), under förmälan
att f. d. Kapitenen M. U. Silfverbrand, som vid entreprenadauktion år 1852
åtagit sig att för 26,930 Riksdaler Banko uppbygga landshöfdingeresidenset i Luleå,
i anseende till inträffad prisstegring å såväl materialier som dagsverken, vid bvegnadens
uppförande drabbats af en förlust af 17,729 R:dr 30 sk. 6 rst. nämnde mynt,
hemställt, att bemälde Silfverbrand, jemte hans borgensmän, f. d. Handlanderne Carl
Strömbäck, Carl Rönnbäck och Nils Gustaf Boström, måtte af Slaten erhålla godtgörelse
för berörde förlust; men då ifrågavarande byggnadsföretag ej är annorlunda alt
betrakta, än som hvar och en annan enskild spekulation, hvars fördelar, derest den
utfallit lyckligt, ostridigt tillgodokommit entreprenören, hvilken sålunda äfven rättvisligen
bör vidkännas de förluster, som genom felaktiga beräkningar eller af andra orsaker
kunnat vid utförandet uppstå, hemställer Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Josef Oscar Almqvists ifrågavarande
motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 16 Oktober 1863.
6
Stats-Ut skottets Utlåtande M 193.
Nio 193.
Ank. till Eip.-UUk. den 16 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om statsbidrag till staden Oscarshamn
för utlösen af tomlöreafgälden till egaren af de hemman,
från hvilkas områden stadens utmål är afsöndradt.
(U. A.)
Uli en hos Borgare-Siandet väckt, lill Stals-Ulskottet remitterad motion (N:o
194) har Herr L. Dahlström erinrat, hurunsom, genom Kongl. Brefvet den 19 Augusti
1814, innevånarne i dåvarande köpingen Döderhultsvik erhållit, till befordrande af
rörelsens vidare utveckling och hastigare tillvext samt betryggande af köpingens framtida
bestånd, rättighet att förvärfva full och medelst lagfart befästad eganderätt till
den från frälsehemmannen Kikebo, Humlekärrshult och Nynäs upplåtna mark, sorn
då utgjorde köpingens område, äfvensom till den jord, som till köpingens utvidgning
ytterligare erfordrades, hvarvid jemväl i nåder föreskrefs, alt köpingens utmål genom
Kongl Maj:ts Befallningshafvandes i Calmar län föranstaltande skulle, efter undersökning
af dertill förordnad landtmätare, på karla läggas samt till byggnadstomter, torg,
gator o s. v. indelas, samt att en årlig afgäld af alla dessa lägenheter fortfarande
borde till vederbörande hemmansegare utgå, hvilken afgälda belopp skulle på öfverenskommelse
med samme hemmansegare bero. Enligt af Kommissions-landtmätaren
N. Landgren år 1845 upprättad och af Kongl. Majit fastställd karta utgjorde byggnadstomternas
arealinnehåll 978,370 qvadratalnar och den till torg, gator och andra
allmänna platser indelade mark 517,486 qvadratalnar eller tillsammans 1,495,856
qvadratalnar. Den tomtöresafgift, som, enligt med vederbörande hemmansegare träffad
öfverenskommelse, blifvit bestämd, utgjorde ett runstycke banko för hvarje qvadrataln.
Denna afgift hade visserligen från början känts ganska tung, enär marken blifvit
dyrt inköpt och genom sin bergiga och oländiga beskaffenhet erfordrat högst betydliga
kostnader, för att till byggnadstomter, torg och gator planeras. Men än mera
tryckande hade denna afgift varit, sedan köpingen Döderhultsvik under år 1856
blifvit stad. Oscarshamn hade icke, såsom andra städer i vårt land, vid anläggningen
Stats-Utskottets Utlåtande M 193.
7
erhållit några särskilda, till lättnad för dessas första bebyggare afsedda förmåner, icke
heller någon för aflöning af stadens magistrat, öfrige embets- och tjenstemän samt
andra kommunala behof afsedd stadsjord, till följd hvaraf alla i och för detta ändamål
nödiga medel måst genom en dryg grundskatt åstadkommas. Härigenom hade
afgälden för tomtegare uti Oscarshamn blifvit högst tryckande och delta utöfvade
icke allenast ett menligt inflytande på välståndet bland samhällets nu varande innevånare,
utan verkade äfven såsom ett stort hinder mot inflyttning till staden, således
mot dennas utveckling och emot tillkomsten af flere deltagare i de nedtyngande
gemensamma bördorna.
Det hade derföre ofta varit ifrågasatt, att staden skulle söka förskaffa sig ett
amorteringslån, för att dermed inlösa de till egaren af Kikebo, Humlekärrshult och
Nynäs utgående årliga tomtöreafgifter, men ett sådant lån kunde icke erhållas på
billigare vilkor, än att den årliga räntan och den årliga kapitalafbetalningen i det
närmaste uppginge till hvad nu årligen i tomtöreafgift erlades. Någon lättnad kunde
således icke härigenom beredas den närvarande generationen af tomtegare, utan först
dem, som lefde i en aflägsen framtid och hvilka, befriade från en mängd bördor,
som stadens nuvarande innevånare i och för samhällets ordnande burit och framgent
komma alt bära, vida bättre än de nu lefvande, borde kunna erlägga den ifrågavarande
afgiften. Under det andra släder i vårt land vid deras första anläggande
erhållit flera förmåner, bestående dels i skattefrihet under flera år, dels deruti att
Staten lemnat medel till uppbyggnad af deras publika byggnader och dels deruti att
de erhållit ej allenast den för sjelfva staden erforderliga grunden fri, utan ock för
aflöning af magistrat och öfrige embetsman, betydliga jordsträckor, uppgående för
åtskilliga af landets städer till flere mantal, hade Oscarshamn icke åtnjutit någon af
dessa fördelar. Sjelf hade staden efter högt pris inköpt den bergiga och oländiga
mark, som utgjorde dess område, derå nedlagt högst betydliga kostnader för sprängning
och planering, sjelf sörjt för aflönande af sin magistrat och sine tjenstemän,
utan något bidrag af allmänna medel eller enskilda donationer, under få år inköpt
eller nybyggt ett större rådhus med fängelse, tullkammare med våg och packhus,
fattighus, folkskolebyggnad och ett hus för telegrafstationen, upptagit, planerat och
stensatt torg och gator, byggt hamn- och lastbrygga med flere mindre företag; och
inom kort förestode dock en dyrbar kyrkobyggnad jemte inköpande och planerande
af kyrkogård. Beräknades ett runstycke banko för hvarje af de 1,495,856 qvadratalnar,
som utgjorde stadens område, uppkomme ett belopp, hvilket, kapitaliseradt efter
5 procent, gåfve en summa af 51,929 R:dr 22 sk. banko, eller 77,909 R:dr 16 öre
R:mt. Enligt afgifven skriftlig förbindelse hade dock egaren af Kikebo, Humlekärrshult
och Nynäs, Ryltmästaren J. F. Hultenheim utfäst sig alt, emot en kontant lösesumma
af 75,000 R:dr R:mt, för sig och sine rättsinnehafvare för evärdeliga tider
afstå från rättigheten att uppbära ifrågavarande tomtöreafgift, derest berörde summa
blefve erlagd inom förloppet af 3 års tid, räknad från den 30 Juni 1862. Med
8
Stati-Ulskottets Utlåtande M 103.
anledning häraf har motionären föreslagit, att Rikets Ständer mätte bevilja staden
Oscarshamn elt anslag utan återbetalningsskyldighet af 75,000 R:dr R:ml, för ullösen
af tomtöreafgälden till egaren af hemmanen Kikebo, Humlekärrshult och Nynäs, utaf
hvilka hemmans områden hela stadens utmål vore afsöndradt, eller derest sådant icke
bifölls, att hälften af den begärda summan måtte ifrågavarande stad beviljas såsom
anslag, utan återbetalningsskyldighet, och andra hälften såsom amorteringslån.
Af motionen bilagda handlingar inhemtas att Kongl. Majits Befallningshafvande
uti underdånig skrifvelse den 7 Augusti nästlidet år till Kongl. Majit insändt och
med sitt förord till nådigt bifall understödi en af Borgerskapets äldste i Oscarshamn
å stadens vägnar gjord ansökning, att Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta
nådig Proposition om beviljande lill nämnde stad af ett anslag utan återbetalningsskyldighet
å 75,000 Ridr Rimt, för att inlösa och för framtiden befria staden från
den tryckande tomtöreafgälden; Och hafva Kammar-kollegium och Stats-kontoret,
uti infordradt underdånigt utlåtande, förklarat, det Kollegierna, som ansåge hvad
sökanderne och Kongl. Majlis Befallningshafvande anfört, synnerbgast den omständigheten,
att staden icke vid dess första anläggning hugnals med statsbidrag, vara af
beskaffenhet alt förtjena nådigt afseende, funnit sig böra till Kongl. Majlis nådiga
bepröfvande öfverlemna, om icke ansökningen kunde af Kongl. Majit hos Rikets Ständer
lill bifall förordas på del sätt, att hälften af den begärda summan såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet och den andra hälften såsom amorteringslån blefve beviljad.
Då förevarande fråga således redan utgör föremål för Kongl. Majlis nådiga pröfning,
synes det Utskottet olämpligt att Rikets Ständer nu skulle ingå i bedömande
af de framställda anspråkens befogenhet, hvadan Utskottet hemställer,
att Herr Dahlströms ifrågavarande motion ej måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Oktober 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande JVS 194.
i
N:o 194.
Ank. till Exp.-Utslc. den 19 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer,
i fråga om kostnadsersättning lill militäre, civile och ecklesiaslike
tjenstemän för en del resor i tjensleärenden.
(U. A.)
Uti högstberörda den 29 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåtna skrifvelse
(N:o 96) har Kongl. Maj:t erinrat, hurusom, efter det hos Rikets vid 1856—•
1858 års riksdag församlade Ständer blifvit föreslaget att skjutsersättning enligt resereglementet
måtte indelta arméens öfver- och under-befäl samt civilstat tilldelas för
sådana resor i tjensteärenden, som icke förorsakats af föreskrifven tillsyn å de underlydande,
nemligen: vid de syner och ekonomiska besigtningar, som anbefallas i
Militieboställs-ordningen, jemte en del andra uppgifna förrättrfirigar, Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse den 24 Oktober 1857, anhållit, att, då det visserligen vore
ganska betungande för indelta arméens befäl att af egna medel nödgas bestrida utgifterna
för resor icke allenast i och för den egentliga tjenstgöringen, utan ock för
förrättningar, hvilka icke stöde i omedelbart sammanhang dermed eller vore deraf
föranledda, men flere embets- och tjenstemannaklasser, likaväl som den indelta arméens
befäl, hade sig ålagdt att utan ersättning företaga resor i tjenste-ärenden, och
billigheten fordrade, att deras möjligen icke mindre grundade anspråk ej lemnades
utan afseende, Kongl. Majit måtte, efter ärendets behöriga utredning, till Rikets Ständer
göra nådig framställning, dels om och i hvilka fall ersättning borde tillerkännas
militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för resor vid förrättningar inom deras tjenstedistnkt,
dels ock om de kontrollföreskrifter, som i berörda hänseenden kunde finnas
er orderliga.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 7 Höft. i
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 194.
Med anledning af denna Rikets Ständers anhållan bade Kongl. Maj:t infordrat
Krigs-kollegii, Förvaltningens af Sjöärendena och Kammar-kollegii gemensamma underdåniga
utlåtande, hvilket afgifvits, sedan Kongl. Majlis samtlige Befallningshafvande och
Domkapitlen i stiften, äfvensom Chefs-embetena för vissa indelta regementen och korpser
hörde blifvit, hvarefter Domkapitlen ytterligare på gifven anledning sig yttrat i
frågan, huruvida icke, vid förrättningar i vissa af bemälda Kollegier förutsatta fall,
ecklesiastik jords rätt lämpligen kunde bevakas ensamt af behörigen utsedd konsistoriilullmägtig,
och sålunda icke både krono- och konsistorii-ombud behöfva tillstädeskomma;
och har Kongl. Majit nu uti den nådiga Skrifvelsen meddelat hvad till utredning
af frågan hufvudsakligen förekommit.
Med antagande, att, enligt Rikets Ständers skrifvelse, den nu väckta frågan om
rese-ersättning omfattade endast sådana förrältningsresor, hvilka, till följd af särskilda
förordnanden, af vederbörande inom deras tjenstgöringsdistrikt företoges, samt icke
stöde i omedelbart sammanhang med eller vore föranledda af den egentliga tjenslgöringen,
hade Kollegierna i allmänhet anmärkt, att vid frågans bedömande väl icke borde
förbises, att löneförhöjning blifvit militär- och civilstaterna i sednare tider beviljad,
men att denna löneförhöjning, utom det att densamma för vissa stater blott vore
provisorisk, likväl ingalunda kunde anses så betydlig, att någon ersättning för en del
resor vid extra förrättningar derföre icke borde utgå, synnerligast hvad anginge arméens
befäl och underbefäl, hvilka derjemte måste företaga en mängd resor för tjenstens
utöfning, hvarvid någon resekostnadsersättning icke kunde ifrågakomma.
För vissa stater eller korpser hade dock Kollegierna ansett några ytterligare bestämmelser,
än de af Kongl. Majit genom särskilda stadganden och föreskrifter redan
meddelade, icke, i anledning af Rikets Ständers skrifvelse, erfordras. Till dessa vore
att hänföra landtmäteri-, skogs- och jägeri- samt lots- och fynngs-staterna, äfvensom
Cheferne för flottans båtmanskompanier, för hvilka stater och korpser voro till efterrättelse
ländande: för landtmäteristaten Kongl. Majits förnyade taxa på arfvode för
landtmäteri-förrättningar af den 12 Maj 1857; för skogs- och jägeristaten Kongl. Brefvet
den 23 Februari 1858, jemte Krigs-och Kammar-kollegiernas samt Stats-kontorets
derpå grundade kungörelse den 17 April samma år, hvarförutan särskilda föreskrifter
för skogs- och jägeristaten i de norra länen blifvit meddelade; samt för lots- och
fyrings-slaterna gällande förordning och reglemente om lots- och fyrinrättningen. Med
anledning af Kongl. Brefvet den 5 Oktober 1820 hade Cheferne för flottans bätsmanskompanier
tillagts ersättning för deras resor till visst belopp, hvilket tid efter annan
och sednast genom Kongl. Brefvet den 13 Mars 1858 blifvit liliökadt, hvarföre
det ålåge nämnde Chefer att på egen bekostnad verkställa de resor och förrättningar
inom kompaniets stånd, hvilka för kompaniet kunde erfordras eller särskildt anbefallas;
och hvarvid Kollegierna ansett alt äfven framgent borde förblifva.
Hvad särskildt beträffade de personer af ecklesiastikstaten, hvilka förordnades att
såsom ombud bevaka ecklesiastika egendomars och personers rättigheter, hade Kölle
-
Ståts-Utskottets Utlåtande JYs 194.
3
gierna anmält, att Kongl. Majit genom nådigt Bref till Consistorium Ecclesiasticum i
Upsala af den 15 Juli 1803 förklarat, att omförmälda fullmägtigskap borde åtfölja embetet
och betraktas icke allenast såsom skyldigheter, dem kyrkostatens tjenstemän mot
hvarandra inbördes borde fullgöra, utan ock såsom en res privilegii, presterskapet i nåder
förunnad till bevakande af Ståndets bästa, samt att konsistorii-fullmägtige derföre
icke egde att för deras embetsbefattmng dervid uppbära traktamente eller resepenningar.
Denna grundsats syntes äfven fortfarande böra vinna tillämpning i de fall, då
fråga vore om sådana förrättningar, som med prestembetets utöfning stöde i närmare
sammanhang eller afsåge presterskapets löneförmåner i allmänhet; men deremot borde
ersättning tillkomma konsistorii-ombud, derest sådant särskildt förordnades, vid syner
och besigtningar å ecklesiastika boställen, hemman och lägenheter, samt vid rättegångar,
laga skiften och andra förrättningar, som rörande dessa hemman och lägenheter
kunde ifrågakomma; hemställande Kollegierna, att berörda kostnadsersättning borde
gäldas af kyrkans medel, eller, om tillgång dertill saknades, af församlingen, enär den
institution, hvilkens rättighet härvid skall bevakas, icke syntes kunna undgå att vidkännas
kostnaden för konsistorii-ombudets inställelse, samt då den ersättning, som i enlighet
med stadgandet i 8 § af Kongl. Kungörelsen den 28 Maj 1830 tillkommer
vederbörande, som förrätta ekonomiska besigtningar å kyrkoherdeboställen, kapellansoch
klockarebohl samt presteslomhemman, skulle af kyrkornas medel utgå, och enahanda
stadgande blifvit, rörande kostnaderna för laga husesyn å klockarebohl, genom
nådiga Kungörelsen den 19 Juli 1841 meddeladt.
I sammanhang härmed hade dock Kollegierna fästat uppmärksamheten derå, att
vid dylika syner, rättegångar samt egodelningsförrättningar jemväl särskildt kronoombud
förordnades, i enlighet med stadgandet i 34 punkten af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807. Enär det likväl i allmänhet vore obehöfligt att både krono
och
konsistorii-ombud skulle vara närvarande, då fråga endast vöre om bevakande af
ecklesiastikstaten anslagen jord eller dermed förenade rättigheter och skyldigheter, eller
när tvist icke förekomme emellan ecklesiastikstaten upplåten joid å ena, samt Kronans
eller till andra stater och inrättningar anslagen jord, å andra sidan, utan det deremot
vore mera lämpligt och rätlsenligt att Kronans tjensteman ensam utförde och bevakade
ecklesiastika boställets eller jordens rätt, — samt då i dylika mål, rörande rnilitiestaten
upplåten jord, der Kronans och regementets rätt och bästa stöde i oskiljaktigt
sammanhang med hvarandra, det af enahanda skäl syntes öfverflödigt och obehöflig!.
att, jemte krono-ombud, jemväl regements-ombud förordnades, helst kronoombudet
på samma gång kunde bevaka regementets rätt och fördel, vore af Kollegierna
hemsläldt, huruvida icke skäl skulle vara för handen att, efter vederbörandes
hörande, meddela ett stadgande i ofvan antydda syftning, helst derigenom icke obetydlig
besparing i kostnaden skulle vinnas, samt den till militie- och ecklesiastik-staterna
upplåtna jordens rätt komme att lika noggrannt bevakas, som om särskilda regements-
eller konsistorii- och krono-ombud tillstädes voro.
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 194-
Då emellertid målens utgång till väsendtlig mån berodde derpå, att skickliga
ombud i landsorten förordnades till bevakande af Kronans rätt, och det vore med
billighet öfverensstämmande att någon ersättning bereddes åt de vanligen med ringare
löneförmåner försedde tjenstemän, som för utförande af sådana fullmägtigskap ofta
måste företaga långa resor, hvilka, genom i sednare tider stegrad skjutslega blifvit
ganska betungande, samt slik ersättning äfven innefattade en uppmuntran för ombuden
alt med ospardt nit fullgöra dem anförtrodda uppdrag, hade Kollegierna, — under
hemställan, att, vid beräknande af resekostnadsersättning, såsom allmän regel borde
iakttagas, att sådan ersättning ej finge ifrågakomma för det fall att förrättningen egde
rum inom en half mil från tjenstemannens boställe eller, i händelse han icke vore
med boställe försedd, hans hemvist, — i underdånighet tillstyrkt, att ersättning för
resor till och ifrån extra förrättningar, så framt icke sådan förmån genom särskilda
författningar redan vore bestämd eller i aflöriingen inbegripen, måtte be vi I jas, nemligen:
1:o För militärstaten, eller befäl, underbefäl och civilstat vid indelta arméen vid
nedannämda förrättningar, hvilka icke afsåge manskapets tjenstbarhet eller sammandragande
till vapenöfning:
a) syner och ekonomiska besiglningar å militieboställen;
b) syner å samt omflyttning af ryttare- och soldat-torp;
c) ombudsmannaskap vid syner och besiglningar å boställen, landtmäteriförrättningar,
skogs- och jordransakningar samt rättegångar om jord, tillhörande boställen
eller ryttare- och soldat-torp;
d) krigsrältssammanträden, vid andra tillfällen än under mötestiderna eller inom
garnisonsort;
e) besiglningar och inventeringar å Kronans hus och byggnader samt å persedlar
i regementenas allmänna förråd, äfvensom inventeringar af uppbördsmans handlingar;
och
f) inställelse vid utdelning af underhåll från Wadstena krigsmanshuskassa;
hemställande Kollegierna, att, hvad angick militärperson, som beordras att hafva
tillsyn vid nybyggnad eller reparation af karakterslös å militieboställen, ersättning
finge efter vederbörande embetsverks pröfning, honom tilldelas medelst ett lämpligt
arfvode, i förhållande till arbetets beskaffenhet och den större eller .mindre tidsutdrägt,
som uppdraget medfört;
2;o För den lanillslalen tillhörande fögderibetjmingen, eller kronofogde, häradsskrifvare
och länsman, då de beordrades att, i egenskap af krono-ombud, öfvervara
syner och besiglningar å boställen, landtmäteriförrältningar, rättegångar om boställsjord
samt andra Kongl. Maj:ts och Kronans rätt rörande ärenden, äfven för skogsoch
jordransakningar, med i öfrigt bibehållen rätt, att vid erhållna förordnanden, i
anseende till jäf eller laga hinder, tiil förrättningar utom sitt tjenstgöringsdislrikt åtnjuta
förut medgifven ersättning; — dock att ersättning icke borde utgå till krono
-
Stats-Utskottets Utlåtaade M 194.
5
fogde eller länsman i mål, som handlaggas å häradsting, eller vid de tillfällen då
kronofogde eller länsman, till följd af sm tjenstebefattning, måste vara närvarande; och
3:0 För ecklesiaslike embels- och tjenstemän, då de i egenskap af tillförordnade
ombud vore närvarande vid förrättningar, som angmge ecklesiastike boslällshemmans
och lägenheters rätt.
I afseende å beskaffenheten af den sålunda föreslagna ersättningen hafva Kollegierna,
då de för ofvanberörda förrättningar erforderliga resors antal och våglängd
icke kunde för hvarje tjensteman på förhand bestämmas, eller ens någon approximativ
uppgift å den årliga kostnaden derför upprättas, hemställt, att samma ersättning
mätte få utgå med skjutslega för det antal hästar, som, enligt resereglemente!, vöre
för hvarje särskild tjenstegrad bestämdt, samt bekostas, dels af statsmedel vid alla de
tillfällen, då förrättningen för Kronans räkning eller för bevakande af Kronans rätt
och fördel påkallades, utan att enskild person varit tili densamma vållande och alltså
borde ersättningen utgifva, dels ock af publika kassor och fonder samt allmänna verk
och inrättningar, då förrättning för deras räkning och fördel ifrågakomme; dock att
ersättning borde af statsmedel utgå till krono ombud, i det fall att ombudet ensamt
bevakade till militie- eller ecklesiastikstaten anslagen jords rätt, hvarvid för såväl
ombudet som den myndighet, hvilken egde inseende öfver den jord. hvarom fråga vöre,
borde i tillämpliga delar gälla föreskrifterna uti Kongl. Kungörelsen den 1 6 Maj 1827.
Beträffande derefter kontrollen i afseende å ersättningens beräknande och utbe
.
..
talande, hade följande bestämmelser blifvit af Kollegierna föreslagna:
att skjutsersättningen borde beräknas ifrån det boställe eller den ort, der embets-
eller tjenstemannen är stationerad och har sin tjenstgöring; dock att officer och
underofficer, hvilka icke äro med boställen försedde, skulle, i det fall att de äro
boende inom kompaniets, eller för staben inom regementets stånd, ega att från sina
hemvist beräkna ersättningen, men, för den händelse åter att de äro boende utom
kompaniets, eller för staben utom regementets stånd, ersättningen utgå endast för
den del af vägen, som ligger inom gränsen för kompaniets eller regementets stånd;
att vid Hallands infanteribataljon och Wester-Norrlands beväringsbataljon anställde
officerare och underofficerare, hvilka ega att emellan mötestiderna vara boende utom
bataljonernas stånd, måtte, om deras hemvist vöre så belägna, få, vid de tillfällen då
de emellan mötestiderna kommenderas till förrådsbesigtning, beräkna skjutsersättning
för den del af vägen, som är belägen inom gränsen af bataljonens stånd;
att, då samma person är beordrad till flera på hvarandra följande förrättningar,
ersättningen skulle utgå för en resa, men icke för särskilda resor från hemvistet till
hvarje förrättning och åter till hemorten;
att, såvidt lämpligen och utan olägenhet ske kunde, förrättningarne borde så
ordnas, att de efter hvarannan egde rum, och att samma person biefve förordnad
att såsom ombud öfvervara flera på hvarandra följande förrättningar inom samma
distrikt, till exempel syner och besigtningar å boställen;
6
Stats-Ulskottets Utlåtande J\s 194.
att gällande resereglementes bestämmelser och föreskrifter borde tillämpas;
att ersältningsräkningen alltid borde åtföljas af förordnande från vederbörande
embetsmyndighet, och verificeras, om personen varit förrättningsman, med utdrag af
protokoll eller instrument öfver förrättningen, samt, derest ersättmngstagaren varit
ombud, med förrättnmgsmannens intyg derom, att ombudet förrättningen öfvervarit;
att, sedan räkningen, hvilken borde ingifvas till Kongl. Majits Befallningshafvande
i det län, hvarinom förrättningen egt rum, blifvit i Lands-kontoret granskad och till
våglängden bestyrkt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande egde att det godkända beloppet
från Landtränteriet förskottsvis utbetala, emot ersättning från den Riks-statens Hulvudtitel,
publik kassa eller fond, verk eller inrättning, hvartill utgiften rätteligen hörer;
samt
att Kongl. Majlis Befallningshafvande skulle ega att, vid hvarje halfårs utgång,
till vederbörande embetsverk, som hade sig uppdragen förvaltning af Hufvudtileln
eller fonden, eller till Styrelsen öfver det betalningsskyldiga verket eller inrättningen,
insända ersättmngsreq visition, åtföljd af behöriga verifikationer, i öfverensstämmelse
med hvad genom nådiga Brefvet den 14 November 1854 och Krigs-kollegii derpå
grundade kungörelse den 30 Januari 4 855 redan är stadgadt, angående rese- och
traklamentsersättning åt nämndemän, samt att lika föreskrifter rörande ersätlningsreqvisitionernas
granskning hos embets- eller styrelseverken måtte meddelas, som
genom berörda nådiga Bref äro till efterrättelse anbefallda i afseende å ersättningsreqvisitionerna
å nämndemännens resekostnader.
Kongl. Majit, som funne Kollegiernas ifrågavarande förslag till bestämmelser angående
reseersättning till militäre, civile och ecklesiaslike tjenstemän flir en del dem
åliggande tjensteförrältningar böra i hufvudsakliga delar godkännas, ansåge dock ändring
och rättelse i de föreslagna stadgandena böra i nedannämnda hänseenden ega
rum.
Enär vid rättegångar, syner och andra förrättningar, som anginge till ecklesiastikeller
militiestaten anslagen jord, eller dermed förenade rättigheter och skyldigheter,
tillräcklig trygghet för bevakandet af det allmännas rätt borde kunna vinnas genom
närvaro af endast ett allmänt ombud, borde väl ändring i de för dylika fall nu gällande
stadgande!) ske; men, då största nitet för bevakandet, af den ena eller andra
af dessa staters rätt och bästa vore att förvänta hos ett ombud, som tillhörde samma
stat, ansåge Kongl. Majit att endast konsistor ii- eller regements-fullmägtig borde i dessa
fall förordnas, der icke, på grund af särskilda förhållanden, äfven krono-ombuds beordrande
kunde anses af omständigheterna påkalladt; hvaraf ock blefve en gifven
eföljd, att ersättning till sådan regements-fullmägtig skulle af statsmedel utgå, hvarmot
godtgörelse till konsislorii-ombud borde gäldas på sätt Kollegierna föreslagit.
Stats-Utslcottels Utlåtande JM 194.
7
Äfven för embets- och tjensteman, som innehade boställe, dock utan att der
vara boende, syntes resekoslnads-ersättningen lämpligast kunna beräknas ifrån bans
rälta hemvist, med iakttagande af de bestämmelser i öfrigt, som blifvit föreslagna för
de fall att regements-ombuds hemvist vore beläget utom kompaniets eller regementets
stånd.
Som Kongl. Majit vore sinnad att framdeles meddela beslut om ändring i nu
gällande föreskrifter angående militär-befäls närvaro vid utdelning af underhåll från
Wadstena krigsmanshuskassa, kunde all fråga om ersättning för resor till dessa förrättningar
förfalla.
På sätt Kollegierna föreslagit, borde väl ersättning, der den komme att utgå,
inskränkas till endast skjutslega för det antal hästar, sorn, enligt resereglementet, vore
eller blefve för hvarje tjenstegrad bestämdt; men då antalet af förrättningar, der sådan
ersättning ifrågakomme, sannolikt inom hvarje län blefve ganska stort, fastän beloppet
för hvar och en särskildt svårligen kunde blifva af större betydenhet, vöre
det af särdeles vigt att söka ernåendet af enkelhet i bestämmelserna, utan eftergift
af nödig kontroll. Dessa fördelar syntes Kongl. Majit åstadkomna i de föreskrifter,
som i detta hänseende redan blifvit tillämpade å ersättningar för tjensteresor vid statens
jernvägar, ithy att godtgörelsen utbetalades med visst lika belopp för hvarje mil,
oberoende af förhållandet att ömsom lands- och stadsskjuts, ömsom reserv- och entreprenadskjuts
varit begagnad. Ett sådant medelbelopp ansåg Kongl. Majit, — med afseende å den
olika lega per mil, som för hvarje häst nu utginge med 80 öre, I Ridr och 1 Ridr 20 öre,
jemte 6 öre milen i lega för åkdon med fjedersäte, färj- och bropenningar å en del ställen,
samt godtgörelse för skjutsbudning och till medföljande körsven, hvilka sistnämnda två afgifter,
ehuru icke i lag påbjudna, dock genom häfd numera vore af beskaffenhet att
desamma i de flesta fall svårligen kunna af en resande undvikas, —lämpligast kunna
fastställas till 1 Ridr 25 öre milen för hvarje häst; och skulle, med undantag af
hvad i resereglementet angående dagtraktamente finnes bestämdt, föreskrifterna deri
för öfrigt gälla till efterrättelse.
Då den af Kollegierna föreslagna kontroll att vid ersättningsräknmgen borde fogas,
icke blott förordnande till förrättningen af vederbörande embetsmyndighet, utan
jemväl, för uppgifna särskilda fall, antingen utdrag af förrättnmgsprotokoll eller instrument,
eller ock intyg af förrätlningsman att ombudet vid förrättningen varit tillstädes,
syntes, hvad beträffade sistnämnda utdrag eller intyg, vara mindre af behof påkallad,
enär det icke borde hos de till ifrågavarande uppdrag förordnade embets- och tjenstemän
förutsättas sådant bedrägligt förfarande, alt de skulle afgifva räkning å godtgörelse
för resor till förrättningar, vid hvilka de icke iakttagit inställelse, — ansåge
Kongl. Majit föreskriften härom böra kunna inskränkas till biläggande endast af förordnandet.
Innan emellertid författning i ämnet utfärdas, hade Kongl. Majit ansett sig böra
inhemta Rikets Ständers yttrande i afseende å den ersättning, som af allmänna me
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande M 194.
del borde utgå, och har nu i sådant afseende föreslagit, att dessa kostnader, hvilkas
belopp svårligen kunde på förhand med någon säkerhet beräknas, måtte, på sätt med
likartade ersättningar i andra fall egde rum, få utgå af rese- och traklamentsanslagel
å den Riks-slatens Hufvudtitel, hvars rätt och fördel kunde anses hafva varit af den
ifrågakomna rättegången, synen eller förrättningen beroende.
Utskottet har detta ärende lill pröfning förehaft; och ehuruväl det må medgifvas,
att för åtskilliga af ofvanupptagna förrättningar någon ersättning kan vara af billighet
påkallad, likväl, och då de af Kongl. Maj:t föreslagna grunder för en sådan
ersättnings utgående synts Utskottet mindre lämpliga, med hänseende till dels de med
sjelfva beräkningssättet förenade olägenheter, dels svårigheten af nödig kontroll, samt
den uti förevarande nådiga Skrifvelse meddelade utredning af frågan icke lemnar någon
den ringaste ledning för bedömande af beloppet utaf de otvifvelaktig! högst betydliga
kostnader, som af bifall till det framställda förslaget skulle föranledas, har
Utskottet, helst Rikets Ständer redan uti underdånig skrifvelse den 26 sistlidne Mars
anhållit, det Kongl. Majit måtte i nåder låta utarbeta nytt, efter nutidens kommunikations-anstalter
lämpligare afpassadt resereglemente, ej kunnat Kongl. Maj.ts ifrågavarande
nådiga framställning understödja, utan hemställer,
att samma framställning ej måtte af Rikets Ständer bifallas.
Härigenom anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat en hos Ridderskapet och
Adeln under M Ii2 väckt, till Utskottet remitterad motion, deruti Herr G. W. af
Donner föreslagit, att embets- och tjenstemän vid militiestaten måtte tillerkännas rättighet att
uppbära rese- och traktaments-ersältning efter reseregiementet vid alla de förrättningar,
hvartill de, utom de årliga befäls- och rekrytmötena vid regementen och korpser,
kunde blifva kommenderade.
Stockholm den 15 Oktober 1863.
Reservat ion:
utaf Friherre af Ugglas, Guslaf: »Utskottets åtgärd alt afstyrka bifall till Kongl.
Maj:ts, af Rikets Ständers egen begäran föranledda, nådiga framställning om kostnadsersättning
till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden,
har jag icke biträdt, utan får, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts förslag och de af utgilts-afdelningen uttalade åsigter, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, jemte det de medgifva att den ersättning,
som uti ifrågavarande hänseende bör af allmänna medel bestri
O
das,
Stats-Utskottels Utlåtande M 195.
9
das, utgår af rese- och traktamentsanslaget å den Riksstatens
Hufvudtitel, hvars rätt och fördel kan anses hafva varit af förrättningen
beroende, måtte uti underdånig skrifvelse ej mindre
tillkännagifva, dels att Rikets Ständer funnit ersättning för tillsyn
vid nybyggnad eller reparation af karaktershus å militieboställen
ej böra af statsmedel bekostas, dels ock att Rikets Ständer
för sin del beslutit, att ersättning till ifrågavarande tjenstemän
må, derest Ständernas beslut om förhöjning i skjulslegan
vinner Kongl. Majis nådiga bifall, utgå med \ R:dr 30 öre för
hvarje mil, men i motsatt fall fastställas till 1 R:dr 25 öre för
milen, än äfven anhålla, det Kongl. Maj.t måtte låta tillse att, der
krigsrätls-sammanträden vid andra tillfällen än under mötestiderna
eller inom garnisonsort finnas nödige, de måtte med minsta
möjliga kostnad anordnas.»
Uti denna Reservation hafva instämt: Grefvarne Cronstedt, Fr. och Piper, Ch.
E., Herrar Leyonancker, F. W.. von Francken, G. W., Sandels, L. G., Blomstedt,
Reinh., Wrangel, E. F, och af Dahlström. Jacob, Professoren Selander, Domprosten
Sundberg, Doktorerne Arrhenius och Forssell samt Prosten Ljunggren;
Och hafva Herr Skogman, C., samt Biskop Annerstedt och Doktor Gumcelius
anmält, att de icke varit närvarande i Utskottet när beslut i denna fråga fattades.
N:o 195.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Oktober 1863, kl 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition, i fråga om de
lill åtskilliga sladsslcolor inom Lunds Stift äfvensom Hallands
Län utgående klockare-pensioner samt landlgillen af klockarebol.
(U. A.)
På sätt det högstberörda nådiga Proposition, M 80, vidfogade Statsråds-protokoll
innehåller, hade — sedan med anledning dels af Kammar-kollegii, uti underdåBih.
till IL St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 7 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 195.
nigt utlåtande den 17 December 1855, angående Helgonskyld#», till vissa sladsskolor
inom Lunds stift, gjorda hemställan om upphörande af den till åtskilliga skolor i samma
stift utgående afgift under namn af klockarepensioner, dels ock af en utaf P. H,
Hansson, H. Nilsson m. fl. klockare inom nämnda stift framställd underdånig anhållan,
att då arrenden eller landtgillen af åtskilliga klockare-boställen till lärdomsskolorna
utgjordes, Kongl. Majit täcktes i nåder af Rikets Ständer äska till betäckande häraf
erforderligt anslag, på det alt klockarne måtte komma i fullt åtnjutande af de boställsjordar,
som vore dem af ålder anvisade — Kongl. Majit uti nådigt Bref den 17
September 1856 anbefallt domkapitlet i Lund ej mindre att inkomma med fullständig
utredning rörande beloppet af klockarepensionerna och de handlingar, på hvilka
de grundade sig, än äfven att i sammanhang dermed afgifva utlåtande öfver den väckta
frågan om de af ålder till klockaretjensterna anslagna boställsjordar och de från
dem utgående landtgillen; till följd hvaraf domkapitlet, uti skrifvelse den 30 November
1859, dels redogjort för såväl tillkomsten af dessa från klockarne utgående avgifter,
som ock hvarifrån och till hvad belopp de för närvarande erlades, dels äfven
i fråga om ofvannämnda af vissa klockare gjorda ansökning, uppå anförda skäl, till
densamma tillstyrkt nådigt bifall; och hade sedermera Kammar-kollegium blifvit i ämnet
hördt samt, efter granskning af de från domkapitlet inkomna uppgifter samt infordrande
af nya sådana och deras jemförande med staten och öfriga handlingar, underdånigt
utlåtande den 8 April 1861 afgifvit, hvarjemte Statskontoret, beträffande det anslag,
som med afseende å deras rätt, hvilka nu innehafva ifrågavarande inkomster,
skulle erfordras, i händelse Rikets Ständer medgåfve afgifternas upphörande mot ersättning
af statsmedel, efter vederbörande lärares hörande med infordradt underdånigt
yttrande den 29 nasti. Januari till Kongl. Majit inkommit.
Vidare hade, då jemväl inom provinsen Halland, förutom den helgonskyld, som
genom nådiga Brefvet den 17 September 1856 blifvit till församlingarne återställd,
åtskilliga andra afgifter i egenskap af ränta eller landtgille utgått och ännu utginge
från klockarebolen till vissa stadsskolor, Anders Gudmundsson och Anders Nilsson,
begge Riksdags-fallmägtige från Hallands län, sedan de erfarit att fråga om upphörandet
af dylik ränta och landtgille, hvad Lunds stift anginge, blifvit väckt och berodde
på Kammar-kollegii utredning, uti skrifvelse den 29 Oktober 1860 underdånigst anhållit,
att, såvidt sådant kunde ske, en likartad utredning måtte verkställas äfven för
Hallands län, samt berörda räntor och landtgillen för lägenhets-mnehafvarne upphöra
på samma sätt, som för Lunds stift kunde i nåder varda stadgadt. I anledning
hvaraf och sedan Kammar-kollegium, anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt utlåtande,
i frågan hört domkapitlet i Götheborgs stift samt med ledning af ej mindre
de domkapitlets skrifvelse åtföljande yttranden från vederbörande rektorer och klockare,
äfvensom de ytterligare upplysningar, Kollegium funnit skäl infordra, än ock
andra för Kollegium tillgängliga handlingar, under den 22 Augusti 1861 meddelat
utredning rörande detta ärende, jemväl Statskontoret i afseende å det till ersättande
Stats-Utskottets Utlåtande JYS 195.
11
af sistnämnda afgifter erforderliga statsanslag under den 27 December nasti, år sig i
underdånighet utlåtit.
Af bandlingarne i detta mål inhemtades, bland annat, följande:
Hvad anginge sjelfva tillkomsten af ifrågavarande landtgillen och klockarepensioner
inom Lunds stift, så grundade sig, enligt hvad domkapitlet i nämnda stift anfört,
de lärda skolornas rätt att under en eller annan titel uppbära inkomsten af
klockarelägenheter ytterst på stadgandet i Christian III:s ordinanlie af år 1539, att de
landtsocknar, som voro belägna något näia köpstäderna, skulle taga sig »sokndeigner»
bland skolpiltarna och låta dessa få den »vanliga rentan» till deras »studering». Den
danska national-synod, som var samlad på Antwortskow år 1516, upprepade detta
stadgande och tilläde i detsamma hufvudsakligen intet annat, än alt till skolorna
skulle anslås klockarelägenheterna företrädesvis i sådana socknar, som voro ej längre
från städerna belägna, än att »skoldeignerne» (Scholastici seditui) kunde efter förrättad
tjenst i kyrkorna redan söndagsqvällarna återkomma till staden. Det var först
Fredrik II:s mandat den 23 Mars 1568, som föreskref 2 mil såsom det afstånd, inom
hvilket skolorna hade att disponera öfver klockarelägenheterna, I det skolorna, lill
följd af dessa anordningar, genom sina mera försigkomna lärjungar i en mängd församlingar
hade alt ombesörja kyrkosången och den klockarne eljest åliggande skyldigheten,
att åtminstone en gång i veckan undervisa allmogens barn i kristendomen,
kommo de i åtnjutande af de klockaretjensterna i samma församlingar anslagna löneinkomster,
hvartill också hörde »städsmål» och ränta af klockarebolen, der eljest sådana
funnos. Att dessa skoleklöckare (skoledegne), äfven kallade »Löbedegne», till skilnad
från »Ssededegne», eller »bosiddende, residerende Degne», skulle frestas, ja nödsakas
att försumma sin skolgång, var i ögonen fallande. Det dröjde derföre icke länge,
innan man allmänneligen i stället för dessa »Löbedegne» anställde fasta såkallade
»Substituter». Lundensiska synodal-anteckningar från åren 1620—'1630, och Christian
IV:s Recess af år 1643 omtalade nemligen sådana, utan att antyda, att de kyrkobetjent^,
som så benämndes, vore någonting nytt. Genom antagande af dylika substituter
upphörde skolornas rätt lill inkomsterna af klockaretjensterna att vara förenad
med motsvarande skyldighet att samma tjenster bestrida; och det ålåg skolorna
numera endast att af berörda inkomster afstå någon del till substituternas aflöning,
hvartill likväl, enligt synodal-anteckningar från 1630-talet, äfven lörsamlingarne skulle
uppmanas att bidraga. Att klockarebolen på flera ställen åt dessa substituter utan
städja eller annan afgift upplätos, vore sannolikt redan af den omständigheten, att
antalet af sådana klockarebol, från hvilka för närvarande boställsränta till skolorna
utginge, ganska ringa i förhållande till antalet af de pastorater, i hvilka skolorna
Uppburit klockare-helgonskyld.
Sedan, efter det Skåne och Blekinge kommit under svenskt herravälde, skolornas
rättigheter i afseende på klockarebolen i allmänhet blifvit stadfästade genom samma
Kongl. Resolutioner, hvarigenom deras rätt tilli k locka rehelgonskylden tryggats, gjordes
12
Stats-Utskottets Utlåtande Jks 195.
år 1798 någon inskränkning i skolornas fria dispositionsrätt öfver de förra, i det
nemligen genom nådiga Brefvet till Kammar-kollegium den 9 Januari nämnde år
förordnades, att vid inträffande klockareledighet — rättare substitutsledigbet — i de
församlingar, der skolebetjeningen funnes ega städsmålsrätt till klockarebolet, den, som
till klockare antoges, skulle vara berättigad att klockarebolet nyttja och bruka mot
årlig ränta, hvarom i händelse densamma ej redan till något visst belopp af ålder
varit stadgad, klockaren hade att för sin tjenstetid med vederbörande skolebetjente
ingå öfverenskommelse, hvilken Landshöfdingen med Biskopen egde pröfva och
gilla; samt, att, när vederbörande ej kunde förenas om vilkoren, desamma af Landshöfdingen
och Biskopen dem borde föreläggas; och skulle ett sådant slutet kontrakt
endast gälla för den klockares tjenstetid, som deruti ingått, och således den vid hvarje
klockare-ledighet träffade öfverenskommelse af Landshöfdingen och Biskopen ånyo
pröfvas.
Elvad särskildt vidkomme de så kallade klockarepensionerna, så måste benämningen
»pension» här tagas i samma betydelse, hvaruti den i äldre handlingar allmänneligen
förekomme, nemligen i den af afgift, vare sig i penningar eller annat; och med
klockarepension (Degnepension) förstode man en afgift, som klockare till någon lärdomsskola
erlade. Otvifvelaktigt vore, att de s. k. »bosiddende» eller »saededegnene»
och icke subslituterne måste vidkännas utgörandet af dylika pensioner. Sedan det
en gång kommit derhän att klockarelägenheterna ansågos som ett slags beneficier för
skolungdomen, låg det också nära till hands, synnerligast vid den tid, då skolorna började
låta kyrkosång och barnaundervisning ombesörjas af substituter, men ändock bibehöllo
klockareinkomsterna, att till skolornas bästa beskatta äfven de lägenheter, som icke
träffats af ofvan anförda stadganden i 1539 års ordinantie och i 1568 års mandat.
Det första spår till påbud om utgörandet af dylika pensioner, som i domkapitlets
arkiv kunnat påträffas, funnes i Christian lV:s Bref den 28 Juli 1618 till Biskopen
i Lund, i hvilket bref det heter: »eftersom WI erfarit att »bosidendes deigner» der
' O
uti Lunds stift hitintills intet hafva kontribuerat till skolorna der uti stiftet, oaktadt
sådant efter ordinanlzen borde hafva skett, så bedje WI eder och vilje, att I med
prostarne tillhållen enhvar »bosiddendes deign,» till hvilken WI eller vårt Clereci der
uti Lunds stift jus patronatus hafva, en part af deras inkomst, alt efter som de kunna
åstadkomma, till skolorna, som samma kyrkor med »deigner» eljest borde förse, att
conlribuera» Att detta Bref i vanlig ordning blifvit publiceradt pä prestmötet
(landemödet) i Lund samma år oeh att beslut om dess befordrande till verkställlighet
dervid fattats, utvisade i domkapitlet befintliga synodal-anteckningar för året,
i hvilka det omförmäles, att alla landtklockare, som lydde under konungen elier
kapitlet, skulle med tiondedelen af sina inkomster bidraga till närmast belägna skolas
underhållande. Att emellertid ofvannämnda Kongl, föreskrift och det beslut, som
på grund deraf på berörda möte fattats, icke fullständigt blifvit satte i verkställighet,
torde kunna slutas af den omständigheten, att åtminstone under sednast förflutne 150
Stats-Utskottets Utlåtande JYs 195.
13
år pensioner icke på långt när erlagts af alla de klockare, som enligt stadgandet
varit dertill förpligtade, såvida man icke heldre ville antaga — hvartill också något
skäl funnes för handen — att afgifterna till en början allmänneligen utgått, men sedermera,
af en eller annan anledning, på flera ställen upphört.
Hvad ofvan blifvit anfört i afseende å tillkomsten af de från klockarebol inom
Lunds stift till stadsskolor derstädes utgående afgifter, egde tvifvelsutan, enligt hvad
Kammarkollegium meddelat i hufvudsaken tillämpning äfven på provinsen Halland,
utom derutinnan att föreskrifterna i nådiga Brefvet den 9 Januari 1798, hvilka föranleddes
af en framställning från domkapitlet i Lund, aldrig blifvit delgifna hvarken
Konungens Befallningshafvande i Hallands län eller Biskopsembetet i Göteborg, och t
följd deraf, såsom för dessa myndigheter helt och hållet obekanta, icke blifvit inom
nämnda provins tillämpade.
Vidkommande åter beloppet af ifrågavarande landtgillen och klockarepensioner, så
utginge för närvarande under sådana benämningar — enligt hvad vid verkställd pröfning
af de från vederbörande lemnade uppgifter blifvit utredt — till nedannämnde
läroverk följande afgifter:
Lunds högre elementarläroverk.
Klockarepensioner: 30 kappar råg, 4 tunnor 42 kappar korn, tillsammans 32
kubikfot 5 kannor spanmål samt 3 R.dr 5 öre i penningar, hvilken inkomst vöre
anslagen till reparationer; hvaremot något landlgitle icke utginge till denna skola.
Malmö högre elementarläroverk.
a) Landtgillen: 48 tunnor 30 kappar korn jemte 85 R:dr i penningar; b) Klockarepens
loner: 21 tunnor 42 kappar korn; således tillsammans kontant 85R:drsamt
76 tunnor 6 kappar [479 k:ft 8 k:r) korn.
Denna spanmål vore, enligt gällande stat, på lärarnes löner sålunda fördelad:
Rektor
39 Icft 9 k:r
1:ste Adjunkten  136 » 5 »
2:dre »
137 » 5 »
3:dje »
. 75 » 6 »
4:de »
44 » 4 »
Kantor
46 n 2 »
De kontanta medlen, 85 R dr, utgörande afkomsten af en klockarelägenheten i
Husie socken tillhörig äng, vore deremot icke i staten upptagne; och hade såväl de
fyra adjunkterna som kantor förklarat sig villige att afträda omförmälda spanmål mot
ersättning efter det i årets stat beräknade pris, 1 R:dr 60 öre per kubikfot, hvaremot
rektor begärt att för de i hans lön ingående 39 k:ft 9 k:r blifva ersatt efter ett
pris af 2 R:dr per k:ft således med 79 R:dr 80 öre.
14
Stats-ll(skottets Utlåtande JVs W5.
Helsingborgs högre elementarläroverk.
a) .Land/gillen: 36 tunnor 7 kappar råg, 45 tunnor 1 kappe korn, 38 tunnor
31 kappar bafra samt kontant 120 Rdr 11 öre; b) klockarepensioner: 27 tunnor
korn; tillsammans, sedan hafi en blifvit reducerad till halfva beloppet, 100 tunnor
23^ kappar, eller 634 kub:ft 1 k:a.
Ifrågavarande landlgillen vore, med undantag af afgiften från klockarebolet Björnekulla,
25 öre, hvilken icke funnes redovisl i skolans räkenskaper, så långt de gå
tillbaka, samt en obetydlig skilnad i afseende på sp.mmålen, härrörande af en något
olika uppgift å inkomsten från klockare-annexhemmanet Flenninge, i staterna inberäk
-
nade i vissa lärares löner samt på följande sätt fördelade:
Rektor: 316 k:ft 8 k:r spanmål R:dr  633: 60.
penningar 91: 36.
hvarifrån borde dragas deri inberäknad
afkomst af stadsjord . . 60: — 31: 36. 664' 96
1:sle kollega: 67 k:ft 7 k:r spanmål  135: 40.
penningar
82: 50. 217: 90.
2:dra kollega: 249 k:ft 3 k:r spanmål
498: 60.
penningar  6: — 504: 60.
tillsammans R:dr R:mt 1,387: 46.
För att afträda dessa inkomster hade nuvarande innehafvarne af nämna läraretjensler
fordrat, förutom nyssberörda i staten utförda belopp, en årlig ersättning af
260 R:dr, eller för rektor 130 R:dr, för bste kollega 30 R:dr, samt för 2:dru
kollega 100 R:dr. hvartill sagde inkomster, enligt uppgift, i medeltal under de tre
sednaste åren uppgått utöfver statsvärdet.
Hvad anginge klockarepensionerna, så hade dessa 27 tunnor k< rn, som förut
varit till skolans underhåll anslagna, genom Kongl. Brefvet den 20 Oktober 1820,
blifvit upplåtna till staden Helsingborg, mot vilkor att för framtiden svara för alla
repationer å skolhuset och med skyldighet att tillika bestrida alla de utgifter för
skolan, sorn genom berörda 27 Tunnor enligt räkenskaperna blifvit besörjda. I an
ledning
häraf hade Kammar-kollegium låtit höra stadens innevånare, om de, i händelse
beloppet skulle få till klockarne återgå, ville utbyta detsamma mot kontant
ersättning; och bade stadens innevånare förklarat sig villige att uti ifrågasätta fallet
med kontant godtgörelse af statsverket åtnöjas.
Landskrona lägre elementarläroverk.
a) Landtgille: 5 tunnor 8 kappar råg, 7 tunnor 26 kappar korn och 4 tunnor
17 kappar hafre, eller tillsammans, efter hafrens reducering, 15 tunnor 6; kappar
strid säd, motsvarande 95 k:ft 6 k:r, samt derjemte i penningar 3 R:dr 8 öre.
Stats-Utskottets Utlåtande JYS W5.
15
b) klockarepensioner: 5 R:dr 69 öre.
I läroverkets stat vore sagde inkomster sålunda upptagne och fördelade:
Rektor: spanmål
16 k.ft 7 k:r.
penningar 7: 30.
l:sla kollega: penningar 1: 47.
2:dra kollega: spanmål
78 » 9 »
Summa penningar 8: 77., spanmål 95 k:ft 6 k:r
Rektor
hade förklarat sig nöjd att erhålla ersättning efter värdet i staten (40 R:dr
70 öre); af 1:ste kollegan hade, till följd af hans afskedstagande, intet yttrande i
detta hänseende afgifvits; 2 dra kollega hade åter anmält sig icke kunna ingå på det
ifrågavasatta utbytet af de i hans lön ingående landlgillen mot kontanta anslag
Ystads lägre elementarläroverk.
a) Landlgillen: 8 t:r 24 k:r råg, 9 t:r 24 k:r korn och 7t:r 24 k:r hafre, tillsammans,
efter hafrens reducering, 22 tunnor 6 kappar (139 k:ft 6 k:nor) strid
säd; b) klockarepensioner: 16 R:dr 44 öre.
Af landtgillena inginge 45 k:ft 1 k:na i l:sta kollegans aflöning, och hade denna
förklarat sig villig att afstå från berörda spanmål mot den ersättning, hvartill den
samma
i staten funnes uppskattad/eller 90 R:dr 20 öre. De återstående 94 k:ft
5 k:r uppbures af 2:dra kollega, som anmält sig ej vilja ingå på något utbyte deraf.
De lill skolan utgående klockarepensionerna, 16 R:dr 4 i öre, utgjorde af ålder
en inkomst för skolans premie- och fatlig-kassa.
Christianstads högre elementarläroverk
a)
Landlgillen: 19 tunnor korn och 1 R:dr 62 öre i penningar;
b) Klockarepensioner: I R.dr 50 öre.
Af nämnda landlgillen vore 3 tunnor (18 k:ft 9 k:r korn i staten inberäknade
i rektors aflöning, med ett värde af 37 R:dr 80 öre, mot hvilket pris rektor
äfven vöre villig afträda denna spanmål. Återstoden af landtgillena, 1 R:dr 62 öre
samt 100 k:ft 8 k:r korn, inginge, enligt rektors uppgift, till den s. k. byggnadskassan,
som hade alt bestrida löpande utgifter för lärohusets underhåll. Klockarepensionen,
1 R.dr 50 öre, tillfölle läroverkets stipendii-kassa.
Carlshamns lägre elementarläroverk.
Klockarepensionen till ett belopp af 12 R:dr 69 öre, som uppbures af äldste
kollega, men för hvilken inkomst afdrag å den i stat bestämda lönen hittills icke
egt rum.
Något landtgille utginge deremot icke till denna skola.
16
Stats-TJtskottets Utlåtande M 195.
Cimbrishams pedagogi.
Landtgillen 30 kappar råg, 2 lunner 30 kappar korn och 30 kappar hafra
samt 1 R:dr 87 öre i penningar. Några klockarepensioner funnes här icke.
I nu gällande stat vore dessa landtgillen bland pedagogens löneförmoner upptagna
och beräknade på följande sätt:
25,7 k:ft spanmål, jemlikt nådiga Brefvet den 2 Maj nästlidne år, uppskattad till
ett värde af 1 R dr 60 öre per kubikfot R dr 41: \2.
kontant  » 1: 87.
R:dr 42: 99
Nuvarande pedagogen hade förklarat sig ej ega skäl att ingå på utbytet häraf i
annan händelse, än att utbyte jemväl skedde med hans innehafvande inkomster från
Jerrestads klockarebeställning, hvilken vore med ifrågavarande pedagogbefattning förenad;
och vore dessa inkomster i pedagogens aflöning inberäknade med tillsammans
198 Rdr 56 öre.
Inom Hallands Län.
Halmstads lägre elementarläroverk.
Landtgillen: 14 Lisp. 10 skålp. smör och 14 lass bokved, samt i penningar
9 R:dr 71 öre.
Af dessa inkomster tillfölle 3 R:dr någon läroverkets kassa och återstoden inginge
i rektorns aflöning med ett värde af 168 Rdr 71 öre, med hvilket, derest
utbyte komme alt ega rum, rektor förklarat sig åtnöjas.
Warbergs lägre elementarläroverk.
Landtgillen: 8 kappar råg, 8 kappar korn, 1 lunna 16 kappar malt, 5 Lisp.
10 skålp. smör samt i penningar 2 R:dr 40 öre.
I läroverkets stat vore dessa inkomster uppskattade till ett sammanlagdt belopp
af 66 R:dr 67 öre och inberäknade i aflönmgen
för rektor
med R;dr 44: 45.
» 1 iste kollega  » » 5: 55.
» en kollega emeritus  » »16: 67.
Enligt hvad rektor tillkännagifvit, vore såväl han som 1:sta kollega beredvillige
att, såsom ersättning för de dem nu tillkommande landtgillen, mottaga i kontant det
belopp, hvarmed värdet å desamma är i staten utfördt, hvaremot kollega emeritus
yrkat att för sin del erhålla såsom godtgörelse 15 skillingar banko samt markegångs
värdet
för 2 Lisp. smör och en half tunna malt; hvilken godtgörelse, då, enligt i Statskontoret
förvarade uppgifter, hvarpå 1858 års lönereglering till en del vöre grundad,
Stuts-Utikottets Utlåtande M 195.
17
dad, bemälde Kollega uppbure »i gästeripenningar och räntor från Halland» 12 skilliogar
banko, 16 kappar spanmål oell 2 Lisp. smör, ungefärligen motsvarade den inkomst
han af ifrågavarande landtgillen åtnjöle.
Laholms pedagogi.
Landtgillen; 4 Lisp. 10 skålp. smör och 5 R.dr 21 öre i penningar, deruti inberäknad
en kontant afgift af 34 öre från Renneslöfs klockarelägenhet samt en dylik
afgift af 37 öre från Hishults klockarebol.
Af ofvan omförmälda landtgillen tillkomme skolkassan det kontanta beloppet
samt 1 Lisp. 10 skålp. smör och återstående 3 Lisp. smör, beräknade till ett värde
af 19 R:dr 75 öre, pedagogen.
Nuvarande innehafvaren af denna tjenst hade förklarat sig ej vilja afträda nyssnämnda
smörränta, såvida han icke erhölle lösen derför efter årlig markegång.
Samtliga de skolor inom provinsen Halland, till hvilka landtgille ulginge, hade
derjemte haft och egde ännu rättighet till städja af klockareboien vid ombyte af
klockare, hvilken rättighet för skolorna i Lunds stift väl likaledes förefunnits, men
upphört genom de i nådiga Brefvet den 9 Januari 1798 meddelade föreskrifter.
Denna städja hade vanligen beräknats till ett års ränta af lägenheten samt derjemte
något kontant belopp. För afträdandet af denna rättighet hade vederbörande lärare
dock icke begärt någon ersättning.
Följande tabell lemnar en öfversigt af samtliga de under namn af landtgillen och
klockarepensioner till skolor inom såväl Lunds Stift som Hallands län utgående afgifter;
utvisande sista kolumnen dessa afgifters sammanlagda värde, enligt af Kammarkollegium
gjord beräkning, med ledning af medeltalet utaf markegångsprisen för de
tio åren 1851—1860 å de i afgifterna ingående naturaprestationer.
Lunds stift.
Skolor:
Räg.
Korn.
Hafre.
Riksmynt.
Summa.
a) Landtgillen:
T:r.
kpr.
T:r.
kpr.
T:r.
kpr.
R:dr.
öre.
Riksmynt.
Malmö
48
30
85
654
li
Helsingborg
36
7
45
1
38
31
120
11
1,511
98
Landskrona
5
8
7
26
4
17
3
8
208
92
Ystad
8
24
9
24
7
24
299
21
Christianstad . . ...
19
1
6°
231
6?
Cimbrishamn
30
2
30
30
1
87
50
1
Summa
50
33
133
3
51
30
211
68
2,955
78
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Samt. 1 Afd. 4 Band. 7 Haft. 3
18
Stats-U(skottets Utlåtande M 195.
b) Klockarepensioner:
Lund
R8g-
Korn.
Hafre.
Riksmynt.
Summa
Riksmynt.
T:r.
kpr.
T:r.
kpr.
T:r.
kpr.
R:dr.
öre.
30
4
27
27
12
12
3
5
66
318
320
5
16
1
12
29
66
3
69
44
50
69
Malmö
Helsingborg
Landskrona
5
16
1
12
69
44
50
69
Ystad
Christianstad
—
Carlshamn
Summa
30
58
24
39 37
7411 30
Summa Summarum
5 1 | 27
1 9 I 27
51
30
25l| 5|3,697| 8
Hallands Län.
Skolor:
Landtgillen:
Halmstad
Warberg
Laholm
Råg.
Korn.
Malt.
Smör.
Bok-
ved,
Lass.
Riksmynt.
Summa
Riksmynt.
kpr.
kpr.
T:r.
kpr.
LU.
s.
R:dr.
öre.
8
8
1
16
14
5
4
10
10
10
14
9
2
5
71
40
21
205
83
51
49
72
39
Summa
8
8
1
16
24
10
14
17
32
340| 60
Vidkommande det ifrågasatta utbytet af förenämnda inkomster mot kontant anslag,
bade Kammar-kollegium, under åberopande deraf,
att klockarebolen äro anslagna till boställen och aflöning för klockare;
att de förhållanden, på grund hvaraf inkomsterna fått och ännu få af skolorna
uppbäras, långt före detta upphört;
att helgonskylden, hvilken på enahanda grund skolorna tillkommit, redan blifvit
med statsanslag ersatt;
att klockarepensionerna härleda sig från ett frivilligt medgifvande af de vid deras
första uppkomst varande klockare;
att de alltid måste innefatta en obillighet, att den ene tjenstemannen skall af
den hans syssla anslagna inkomst afstå något för att aflöna en annan, hvilken obillighet
i förevarande fall vore så mycket större, som inkomsterna vid klockareljensterna
i allmänhet inom Lunds Stift vore mindre betydliga; samt
att ett sådant aflöningssätt för skolorna, som det nu ifrågavarande, icke kan
Stats-Ulshottets Utlåtande JV$ 195.
19
annat än å ena sidan föranleda tvister och rättegångar och å den andra medföra både
mera osäkerhet om skolornas verkliga inkomster och ett mera inveckladt räkenskapssätt,
än som med en annan aflöningsmethod skulle ifrågakomma;
i underdånighet tillstyrkt, att nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas
om anvisande al statsanslag till ersättning åt skolorna för ej mindre landtgillena af
klockarebolet än äfven klockarepensionerna.
I afseende å beloppet af den ersättning, som, i händelse anslag för ofvannämnda
ändamål kornme att beviljas, borde vederbörande innehafvare tillgodokomma, hade
Stats-kontoret hemställt, att följande grunder måtte tillämpas, nemligen:
att för de till vissa skolkassor och Helsingborgs stad nu utgående belopp i
penningar och spanmål ersättningen skulle bestämmas att utgå med motsvarande penningebelopp
och med stöd af 1 § uti nådiga Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående
sättet för grundräntors och kronotiondes utgörande, för spanmålen efter årligt
medelmarkegåugspris;
alt de lärare, som förklarat sig nöjde att undfå ersättning efter statspriset, borde
uppföras till erhållande af motsvarande kontant belopp, dock med undantag för rektor
i Malmö, om hvars lön här nedanför särskildt förmäles;
alt åter för de lärare, hvilka icke gjort nyssnämnda medgifvande, men dock
vilja utbyta ifrågavarande inkomster, ersättningen visserligen, under det nuvarande
innehafvare qvarstå vid sina befattningar, bör bestämmas efter årlig markegång; men
att, då det ej kunde ifrågakomma, att normalbeloppen å dessa lärarelöner skulle undergå
någon förändring, den del af ersättningen, som komme att öka lönen öfver
nämnda belopp, borde upptagas såsom en för nuvarande lärare personel lönetillökning,
hvilken, då densamma för öfrigt måste komma att bero af årligt markegångspris,
Stats-kontoret ansett böra skiljas från den öfriga ersättningen och utgå från allmänna
indragmngsslaten;
att de två lärare, som helt och hållet vägrat ingå på något utbyte, måtte för
sin tjenstetid bibehållas vid nu innehafvande förmåner, men ersättningsanslag ändock
uppföras till det belopp, hvartill deras inkomster vore uti stat beräknade, för att vara
disponibla, i händelse desse lärare skulle, med frångående af nu gjorda yrkanden,
medgifva ett sådant utbyte, eller lemna sina innehafvande beställningar, men intilldess
sådant skedde, från den tid öfrige klockare blefve från likartade utgifter befriade,
fördelas emellan de klockare, som sålunda fortfarande finge vidkännas afgifter till
lärare vid elementarläroverk; att den Laholms skola tillkommande smörränta måtte
upptagas i kontant efter 1852—1861 årens medelmarkegångspris; samt
att för de inom provinsen Halland hittills öfliga städje-afgifterna något anslag
icke måtte beräknas, enär lärarne icke begärt särskild ersättning derför, och det i
hvarje fall obetydliga belopp, som till ersättning i sådant hänseende möjligen komme
att utgå, lätteligen kunde bestridas af å vederbörande anslag uppkommande besparingar.
I enlighet med dessa grunder hade Stats-kontoret föreslagit följande dels stan
-
20
Ståts-Utskottets Utlåtande JW 195.
diga, dels tillfälliga ersättningsbelopp, hvilka vore erforderliga, på det ofvanberörda
s. k. landtgillen och klockarepensioner måtte kunna upphöra.
Lunds Stift.
Ständiga er sättning s-anslag:
Lunds högre elementarläroverk:
Penningar: Spanmål:
R:dr öre k:ft k:r
Till reparationer  3: 5. 3?: 5.
Malmö högre elementarläroverk:
1:ste Adjunkten R:dr 218: 40.
2:dre »
» 220: —
3:dje »
» 120: 96.
4:de »
» 70: 66.
Kantor  » 73: 92. 703: 84,
Beträffande de uti rektors lön ingående 39
kub:fot 9 k:r korn, derför nuvarande innehafvare
begärt ersättning efter 2 R:dr per kub:fot,
så hade Stats-kontoret, uppå anförda skäl, ansett
bemälde rektor böra åtnöjas med s; mma pris
som ofvannämnde lärare, eller 1 R.dr 60 öre
per k:ft, således med  63: 84.
För den kantor tillfallande afkomsten af en
klockarelägenheten i Husie tillhörig äng, hvilken
afkomst vore uppskattad lill 30 R:dr årligen,
erfordrades, enär densamma ej varit i den å stal
uppförda kantorslönen inberäknad, icke heller något
ersättningsanslag; men emedan sångläraren
vid ifrågavarande läroverk, H. J. Tengvall, i arrende
för sagde äng, enligt kontrakt, uppbure
85 R:dr, hade Stats-kontoret ansett honom böra,
när detta landtgille afträdes, erhålla ersättning för
skilnaden mellan beräknade afkastningen och det
arrende, som då utgjordes, hvilken ersättning af
Stats-kontoret blifvit bland de tillfälliga anslagen
upptagen,
Transport 770: 73. 32: 5.
Stats-Utskottets Utlåtande M 195.
Transport: 770: 73.
21
32: 5.
Helsingborgs högre elementarläroverk:
Rektor R.dr 664: 96.
I.ste Kollega »217: 90.
2:dre »  » 504: 60. 1,387: 46.
hvilken summa, såsom ingående i lönernas normalbelopp,
borde utgöra ständigt anslag, hvarjemte
för nuvarande innehafvarne af nyssberörda tjenster
skulle bland de tillfälliga anslagen uppföras ersättning
för det belopp, hvarmed årliga markegångsvärdet
å den spanmål, de af klockarebol nu uppbure,
kunde öfverskjuta det i staten beräknade
värdet å samma spanmål.
Helsingborgs stad 27 tunnor oindelt spanmål .
att till staden årligen utbetalas efter medel-markegångspriset
lör korn.
För de från Björnekulla klockarebol utgående
25 öre erfordrades af ofvan angifna skäl ingen
ersättning.
Landskrona lägre elementarläroverk:
Rektor R:dr 40: 70.
1:ste Kollega  » 1: 47. 42: 17.
Ehuru 2:dra kollega J A. Holmgren förklarat
sig ej kunna ingå på det ifrågaställda utbytet af de
honom å lön anslagna landtgren, 78 luft 9 k:r
spanmål, utgående från Herslöfs och Säby klockarebol,
mot kontant anslag, och i följd deraf borde
vid dessa inkomster bibehållas, intilldess han afginge
från nu innehafvande befattning eller ock afsade
sig åtnjutandet af denna spanmål in natura, då han
skulle ega att uppbära i penningar, förutom det i
stat upptagna värdet å spanmålen, 157 R:dr 40
öre, äfven skilnaden mellan delta värde och årliga
markegångsvärdet, hade Stats-kontoret emellertid
ansett här böra upptagas det i staten beräknade
beloppet  157: 40.
för alt. när något af nyssnämnda alternativa fall
Transport: 2,357: 76.
170: I.
202: 6.
22
Stats-Utskottets Utlåtande M 195.
Transport: 2,357: 76.
inträffade, i vanlig ordning utgå, samt innan sådant
skedde fördelas mellan innehafvarne af ifrågavarande
två klockarebol, från den tid öfrige klockare från
dessa utgifter befriades.
Ystads lägre elementarläroverk:
Premie- och fattigkassan  16: ii.
1:ste Kollega  90: 20.
Då med nuvarande 2:dre kollega vid detta läroverk,
som i landtgille uppbure 94 k:ft 5
k:r spanmål, enahanda förhållande egde rum,
som i afseende å 2:dre kollega vid Landskrona
skola, borde under samma förutsättningar
och i samma ändamål, som nyss omförmälts,
statspriset å sagda spanmål här utföras
med 189: —
Christianstads högre elementarläroverk:
Rektor  37: 80.
Slipendii-kassan  1: 50.
Byggnads-kassan  1: 62.
Carlhamns lägre elementarläroverk:
Som de klockarepensioner, utgörande tillsammans
12 R:dr 69 öre, som uppbures af äldste kollega,
icke i staten vore under hans aflöning upptagna,
så erfordrades, då lönen ej borde höjas öfver nor
malbeloppet,
för dessa icke något ersättningsanslag.
Cimbrishamns pedagogi:
Pedagogen  42: 99.
hvarmed Stats-kontoret ansett honom böra åtnöjas,
enär priset på den i pedagogens lön ingående landtgille-spanmål
endast derföre blifvit från 2 R:dr till
1 R:dr 60 öre per k:ft nedsatt, att hans aflöning
ej skulle understiga 1,000 R:dr och delta ändamål
likafullt vunnes genom nyssberörda kontanta
ersättning;
Tillsammans R:dr 2,737: 31.
202: 6.
100: 8.
303: 4.
Stats-Utslcottets Utlåtande JV2 195.
23
hvilket belopp skulle vid uppförandet å Riks-staten
sålunda fördelas:
å Sjunde hufvudtiteln ;
Under anslaget till städers friheter, ersättningen
till Helsingborgs stad, 170 k:fot 1 k:aoindelt spannmål,
med ett förslagsvis beräknadt värde å 2 R:dr
per k:fot
R:dr R:mt 3 iO: 20.
å Åttonde hufvudtiteln:
Under anslaget till elementarläroverken följande summor:
Till Lunds elementarläroverk:
penningar  R:dr 3: 5.
32 k:ft 5 k:r oindelt spanmål med
ett förslagsvärde af ... » 65: — 0§. 5
Till Malmö elementarläroverk:
penningar R:dr 767: 68.
Till Helsingborgs elementarläroverk:
penningar ...
» 1,387: 46.
Till Landskrona elementarläroverk:
penningar  » 199: 57.
Till Ystads elementarläroverk: .
penningar  » 295: 64.
Till Christianstads elementarläroverk:
penningar  40: 92.
och 100 k:ft 8 k:r oindelt spanmål
med förslagsvärde af . . . . 201: 60. 2\2: 52. » 2 960- 92
samt under anslaget till pedagogier och folkskolor hvad
Cimbrishamns pedagogi skulle tillkomma:
penningar  » 42: 99.
Summa R:dr R:mt 3,344: 11.
Tillfälliga anslag:
att utgå under den tid vissa personer qvarstå vid innehafvande tjenster:
För Läraren i musik och sång vid Malmö läroverk, H. J Tengvall R:dr 55: —
För Rektor vid Helsingborgs elementarläroverk, A Hammar, samt kollegerna
dersammastädes, Borgström och Thulin, skilnaden mellan det 1 stat
beräknade värdet ä 2 R:dr per k:ft å förut omförmälda dem å lön
Transport: R:dr 55: —
24
Stats-Utskottets Utlåtande M 195.
Transport: R:dr 55:
anslagna spanmål och samma spanmåls värde efter årlig markegång,
hvilken ersättning, beräknad efter jemförelse med 4852—1861 årens
medelmarkegångspris, blifvit upptagen till » 125.
hvarjemte, till bestridande af kostnader, som kunde uppkomma, i händelse
2:dre kollega vid Landskrona elementarläroverk, J. A. Holmgren, och
2:dre kollega vid Ystads elementarläroverk, C. G. Hennig, skulle, mot
hvad de nu förklarat, vilja ingå på utbyte mot statsanslag af nu innehafvande
landtgillen, erfordrades, enligt gjord beräkning, för kollega
Holmgren  ...» 4 4-: 85.
samt för kollega Hennig »21: 55.
R:dr 36: 40.
som här utföres med
40:
Tillsammans R:dr Runt 220:
hvilket summa skulle å Riks-slatens Nionde hufvudlitel och allmänna indragningsstaten
upptagas.
Inom Hallands Län.
Ständiga anslag:
Halmstads lägre elementarläroverk:
En af läroverkets kassor R:dr 3: —
Rektor » 168: 71. \g\-
Warbergs lägre elementarläroverk:
Rektor .
44: 45.
1:ste Kollega  »5: 55. 50:
Laholms pedagogi:
Skolkassan  R:dr 24: 41-
Pedagogen, det i staten till fyllnad i aflöningens normal
belopp
beräknade värdet å 3 Lisp. smör . . . . » 19: 75.
hvaremot skilnaden af detta värde och värdet efter årlig
markegång skulle för nuvarande pedagogen såsom
tillfälligt anslag uppföras  ... 40: 86.
Summa Rdr R:mt 262: 57.
som,
Ståts-Utskottets Utlåtande 195.
25
som, i händelse Rikets Ständer beviljade detta ersättningsbelopp, borde upptagas å
åttonde Hufvudtiteln och anslaget till elementarläroverken .... R:dr 221; 71.
och å samma Hu/vudtilel, anslaget till pedagogier och folkskolor med » 40: 86.
Summa R:dr R:mt 262: 57.
Tillfälliga anslag:
Kollega emeritus Gullbrandsson, kontant — 47.
Värdet af 2 Lisp. smör, å 10: 60  21: 20.
dito å 4 tunna malt
6: 75. 28: 42.
Pedagogen i Laholm, Kullberg, värdet af 3 Lisp. smör efter
nyssnämnda pris  31: 80.
efter afdrag af ofvan upptagna  19: 75. 5.
R:dr R:mt WTf.
eller på förslag ett jemnadt belopp af 40 R:dr, hvilket skulle å Nionde hufvudtiteln
och Allmänna Indragnings staten uppföras.
I sammanhang härmed hade Stats-kontoret jemväl anfört, att, i händelse förberörda
ersättningssummor af Rikets Ständer beviljades och blefvo å Riks-stat uppförda
borde de indelta räntornas beräknade värde å anslagen till elementarläroverken och
folkskolorna minskas med följande belopp, hvarmed samma räntor ingått i nedannämnda
skolors anslag, nemligen:
för Helsingborgs elementarläroverk R:dr R:mt 4: 69.
» Ystads » » » 1: 70.
» Christianstads
» » 2: 22.
» Halmstads »
» » 83: 74.
» Warbergs » » » 66: 15.
» Laholms pedagogi » »94: —
uti hvilken sistnämnda summa, så betydligt högre än hvad uti
pedagogens aflöning inräknats, enligt hvad Stats-kontoret ansett
sannolikt, äfven mbegripes hvad till skolans kassa är anslaget.
Summa R:dr R:mt 252: 50.
I anledning af hvad sålunda i detta ärende förekommit, har Kongl. Majit, uppå
de skäl Kammar-kollegium anfört och med gillande af hvad Stats-kontoret hemställt,
af Rikets Ständer äskat ett anslag af 2,957 R.dr 31 öre samt 303 luft 4 k:r oindelt
spanmål med ett förslagsvärde af 606 R:dr 80 öre, eller tillsammans 3.564 R:dr
11 öre för Lunds Sti/l samt 302 R:dr 57 öre för Hallands län, att, på sätt Statskontoret
föreslagit, å Riks-staten uppföras såsom ersättning för omförmälda afgifter, på det
dessa till klockareiönerna ursprungligen hörande inkomster må oafkortade få utlUh.
till 11. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A/d. 4 liand. 7 Iläft. 4
20
Stats-Utskottets Ullätande JH 195.
gå till tjensternas innehafvare; hvarjemte och då skäligt syntes, att klockarebefattningarna
i Jerrestad samt i Falkenbergs stads och Skrea landtförsamlingar skiljdes från
de pedagogbeställningar, hvarmed de ännu äro förenade, och klockarne i nämnda
församlingar finge komma i åtnjutande af enahanda förmån, som deras vederlikar,
Kongl. Maj:t tillika, på det sådant måtte kunna ske, i nåder föreslagit Rikets Ständer
att å anslaget till pedagogier och folkskolor anvisa ett ytterligare belopp af 458 R:dr
56 öre till betäckande af den brist i vederbörande pedagogers fastställda aflöning,
som genom berörda inkomsters upphörande måste uppstå.
Stats-Utskottet har funnit omförmälda invecklade aflönings förhållanden böra
ofördröjligen ordnas och regleras på ett tidsenligare och enklare sätt och såsom Kongl.
Majit i nåder behagat föreslå, hvarvid likväl, enär läraren i musik och sång vid Malmö
elementar-läroverk, H. J. Tengvall, numera med döden afgått, de på allmänna indragningsstaten
af Kongl. Majit äskade ersättningssummor böra med 55 Ridr minskas;
och hemställer Utskottet fördenskull:
1:0 att nedannämnde sammanräknade belopp i penningar
samt oindelta spanmåls-poster må anvisas och i nya Riks-staten
tilläggas följande anslag, nemligen:
å Sjunde Hufvudtiteln:
Städers friheter, 170 kubikfot 1 kanna oindelt spanmål med
ett förslagsvärde, efter 2 Rdr kubikfoten, af 340 Ridr 20 öre;
å Åttonde Hufvudtiteln:
Elemenlar-läroverken, penningar 2,916 R:dr 3 öre samt 133 kubikfot
3 kannor oindelt spanmål med värde, som ofvan, af 266 R:dr
69 öre;
Pedagogier och Folkskolor, penningar 542 R:dr 41 öre
samt
å Allmänna indragningsstaten:
åt vederbörande till ersättning berättigade personer ett penninge-belopp
af 205 R:dr;
hvarjemte Utskottet, i enlighet med hvad Stals-kontoret i underdånighet anfört, på sätt
i åberopade Statsråds-p rotokollet, sid. 44, omförmäles, vidare tillstyrker:
2:0 att förslagsvärdet å Indelta räntorna må i den nya
Riks-staten minskas: på Elemenia r-läroverkens anslag med 158
Ridr 50 öre och på anslaget för Pedagogier och Folkskolor med
94 R:dr.
Slockholm den 16 Oktober 1863.
Stockholm, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o Wik
1
A:o I®@.
Ani. till Exp.-Ufsk. den 19 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition, angående tillökning
i arméens nuvarande kavalleristyrka.
(U. A.)
Uti högstberörda, den 28 sistlidne April till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
(N:o 108) meddelas, hurusom under behandling af de frågor, som blifvit
hänskjutna till den af Kongl. Maj:t tillförordnade Landtförsvars-komités öfvervägande,
det, vid betraktande af det förhållande, hvaruti de särskilda vapnen för närvarande
stöde till hvarandra, samt vid beräkning af hvarje vapens nödvändiga styrka och huru
arméen från fredsfot måtte med största skyndsamhet och säkerhet kunna öfvergå på
krigsfot, befunnits för försvaret högst magtpåliggande, att nuvarande ringa kavalleristyrka
blefve ökad med minst 500 man. Af Landtförsvars-komitéen vore härvid,
bland annat, anfördt, huruledes kavalleriet, inberäknadt både det värfvade och indelta,
efter afdrag af de till åtskilliga ändamål indragna och anslagna nummer, räknade ej
fullt 4,300 man, af hvilka dock 144 vore oberidna. Dertill vore visserligen beräknadt
att läggas omkring 3,700 man beväring; men huru än den slutliga organisationen
deraf komme att ske, ansågs af ekonomiska skäl omöjligt att under fredstid
göra kavalleriets beväring beriden och, till följd deraf, att åt densamma gifva den
ryttarebildning, hvarigenom någon förstärkning inom kortare tid kunde komma kavalleriet
till godo. Af öfriga vapnen räknade, efter enahanda afdrag som ofvan angifvits,
infanteriet omkring 22,500 man och artilleriet samt sappörtruppen nära 2,700
man, allt stamtrupper. Dertill komme af beväring omkring 70,000 man för infanteriet
och något öfver 1,500 man för artilleriet. Äfven med en vida längre än hittills
utsträckt beväringsexercis, vore väl icke tänkbart att genast med infanteriet till
aktiv tjenstgöring införlifva allt det ofvannämnda, vapnet tillhöriga, beväringsmanskapet;
men om ock endast 20,000 man beräknades kunna strax efter arméens mobilisering
förenas med infanteriet, komme dock, med tillägg af stamtrupperna, den i
fält stående arméen att uppgå till vid pass 50,000 man, deraf kavalleriet ej utgjorde
Bih. tilt R. St. Prot. 1802 & 1803. 4 Samt. 1 Afd. 4 Band. 8 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 196
fullt 4,190 man; ett förhållande i kavalleristyrka, hvilket vore lägre än hvad allmänt
inom andra arméer ansåges motsvara behofvet af nämnda vapenslag. Annu betänk
ligare
framstode detta missförhållande, då i betraktande toges, att här icke, såsom
inom andra arméer, funnes särskilda trupper afsedda för intendentsväsendet, för trossbevakning
och för ordonnanstjenstgöring. Vid en armé af ofvan angifna styrka antoges
nemligen minst 500 ryttare blifva för dessa behof erforderliga. Afräknades nu
detta antal från kavalleriets verkliga styrka, samt afdroges ytterligare hvad uti depo
terna
måste förläggas i ändamål att bilda beväring och dressera remonter, skulle sä
kerligen
den för fälttjenstgöringen påräkneliga delen af kavalleriet ej uppgå till mer
än vid pass 3,000 man. Och detta endast i fälttågets första början; ty mer än något
annat vapen vore kavalleriet underkastadt afgång, enär denna af dubbla förhållanden,
så väl hästens som karlens otjenstbarhet, vore beroende. Ej så hastigt kunde
denna afgång ersättas från depoterna. Det skulle blott lända till skada, om, för att
uppehålla kavalleriets styrka, man skulle vilja i dess leder insticka knappt halfbildade
ryttare eller halfdresserude hästar, som skulle förtynga eller bringa oordning uti kavalleriets
rörelser. Mer än något annat vapen måhända, hade kavalleriet, för sitt uppträdande
och sin verksamhet, af nöden en utbildad manöverfärdighet och individuel
fullbildning; och ojemförligt mer gagn åstadkommes medelst ett till antal ringa men
väl öfvadt kavalleri, än medelst ett, om ock betydligen starkare, tungt och osammanhängande,
hvars rörelser icke fullständigt lydde anförarens vilja och befallning,
och hvars krafter denne icke fullt och ögonblickligen kunde taga i anspråk. Någon
förstärkning kunde således icke inom kortare tid vara att påräkna, men väl en förminskning
i kavalleriets ofvan angifna styrka. Att under sådana förhållanden denna
icke kunde motsvara arméens behof vore påtagligt, då man besinnade de talrika detacheringar
af kavalleri, hvilka mäste utgå, samt den aflägsna förpost- och rekognoscerings-tjenstgöring,
som ålåge detsamma; hvarefter lätt kunde beräknas deri ringa
styrka som återstode till bildande af den vid åtskilliga tillfällen så vigtiga kavallerireserven.
Kongl. Majit funne äfven, för sin del, högst nödigt, att kavalleriet erhölle den
af Komitéen föreslagna tillökning af minst 500 man. Redan åtskilliga gånger tillförene
hade åsigten om kavalleriets behöfliga tillökning, äfven i större grad, gjort sig
gällande; men de svårigheter, som varit att öfvervinna för afhjelpande af missförhållandet
emellan kavalleriets och infanteriets styrka hade återhållit frågans slutliga
lösning.
Lyckligtvis hade landets stridskrafter under tiden icke behöft tagas i anspråk;
och enär det för fäderneslandet vore ett vigtigt önskningsmål, att sådant ej heller på
lång tid måtte behöfva ske, samt ett medel dertill vore att alltid vara väl och fullständigt
rustad, hade Kongl. Majit ansett, att, oaktadt dermed förenade svårigheter
och kostnader, åtgärder borde vidtagas till förekommande af ifrågavarande brist i en
framtid.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 196.
3
I likhet med Landtförsvars-komitéen ansåge Kongl. Maj:t tvänne utvägar erbjuda
sig för bristens afbjelpande, nemligen antingen att uppsätta en ny värfvad kavalleritrupp
eller att bereda den erforderliga tiiiökningen i kavallerivapnet från något af de
såsom infanteri nu tjenstgörande rusthålls-regementena.
Den förstnämnda utvägen hade visserligen en öfvervägande fördel i enkelheten
vid utförandet, äfvensom deruti att nu varande infanteii förblefve oförminskadt; men
då, i följd af en sådan anordning, kostnaderna skulle blifva så betydliga att Kongl.
Maj:t, äfven med hänseende till behofvet af andra oundgängliga utgifter för försvarets
ordnande, dragit i betänkande att af Rikets Ständer äska medel för uppsättande af
en ny värfvad kavalleri-korps, ansåge Kongl. Maj:t den sednare utvägen, eller ett
rusthålls-regementes återuppsittning till häst, böra föredragas, hvilken utväg väl äfven
påkallade uppoffringar, men dock i vida mindre mån kräfde tillökning i anslag.
Denna sednare utväg kunde likväl icke för ändamålet anlitas förrän efter 1870
års utgång, då de med Andra Lifgrenadier-regementet och Vestgöta regemente afslutade
hästvakans-kontrakt löpte till ända, eller, om derför skulle afses Lifregementets
Grenadier-korps eller Smålands Grenadier-bataljon, hvilkas hästvakans-kontrakt med år
1871 tilländaginge, efter detta års slut.
För förändringens utförande på denna väg funnes således val emellan fyra regementen
eller korpser. Det kunde visserligen vid första betraktandet synas lämpligast
att för behofvet använda Lifregementets Grenadier-korps eller Smålands Grenadierbataljon,
hvilka hvar för sig vore af den styrka, som för kavalleriets tillökning afsåges;
men vid bestämmandet måste tagas i öfvervägande möjligheten att utan stora
svårigheter erhålla manskap och hästar, passande för vapnet, samt rusthållarnes förmåga
att uppehålla rustningen, äfvensom ock den omständigheten, i hvilken del af
landet minsta olägenhet uppstode genom att förminska dervarande infanteri.
Vidkommande Lifregementets Grenadier-korps, kunde säkerligen rusthållarne vid
denna korps utan svårighet uppehålla rustningen äfven till häst; men hvarken folk
eller hästar i den provins, der korpsen är hufvudsakligen förlagd, vore särdeles lämpliga
för kavaileri-tjensten, hvartill komme att hvarje minskning af infanteriet i Mälaredalen
hade sina betänkligheter.
Det om Lifregementets Grenadier-korps sagda kunde i hufvudsakliga delar äfven
lämpas på Andra Lifgrenadier-regementet.
Hvad åter beträffade Smålands Grenadier-bataljon, skulle denna väl kunna sammanslås
med det Husar-regemente, hvaraf den tillförene utgjort en del; men då provinsen
Småland, hvars skaplynne icke lämpade sig för kavalleri, ej hade någon högt
uppdrifven hästrace, men deremot ovedersägligen egde utmärkta soldater; då vidare
genom förnyade motioner vid riksdagarne det visat sig vara rusthållarnes i provinsen
lilliga önskan att mot hästvakans-afgift få, i stället för ryttare, utrusta fotfolk; samt
då rusthållarne vid Smålands Grenadier-bataljon, såsom anledning vore att antaga,
torde finnas benägne att öka den för dem nu bestämda vakans-afgift till det belopp,
4
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 196.
hvarmed den utginge vid andra rusthåll; ansåge Kongl. Majit skäl icke vara för handen
att, när det kunde undvikas, inom Småland uppsätta kavalleri.
Härefter återstode således blott Vestgöta regemente, hvilket äfven i hvarje afseende
visade sig till kavalleritrupp lämpligt. Provinsen, der detta regemente är in
deladt,
egde en hästrace, bland de inom landet mest passande för kavalleri-tjenst, en
vid hästskötsel van befolkning samt en rik och fruktbar slättbygd, belägen inne i landet
och omgifven af flera infanteri-regementen. Den förenade sålunda inom sig förhållanden,
som visade sig särdeles fördelaktiga för bildande af kavalleri och Kongl.
Majit ansåge, lika med Landtförsvars-komitéen, att nödigt kavalleri der borde af Vestgöta
regemente bildas, till fyllande af den omförmälda bristen i detta vapen.
Då Kongl. Majit, på grund häraf, ansåge tjenligast, att kavalleriet genom uppsittning
vid Vestgöta regemente ökades med 500 man, uppstode frågan huruvida ej
för framtiden vore förmånligare, att hela detta regemente af 1,000 man till kavalleri
uppsute och deremot en kavalleri-korps af 500 man i stället förändrades till infanteri.
Om derföre Smålands Husarer, nu utgörande 500 man, komme att afsitta och
sammanslås med Smålands Grenadier-bataljon, men Vestgöta regemente deremot att i
sin helhet uppsitta, vunnes derigenom fördelen att i stället för fyra korpser, som
skulle blifva följden af Vestgöta regementes uppsättning till endast hälften, man er
hölle
tvänne hela regementen, nemligen Smålands infanteri-regemente och Vestgöta
kavalleri-regemente, hvartdera på 1,000 man; hvilken anordning Kongl. Majit funne
vara både företrädesvis ändamålsenlig, med hänseende till de ofvan omförmälda provinciela
förhållandena, och äfven ledande tili någon besparing, då derigenom kunde
undvikas ett större antal särskilda staber.
Oaktadt de i början uppkommande olägenheter af två regementens rubbning, delade
Kongl. Majit, på grund af ofvan anförda omständigheter, Laridtförsvars-komitéens
mening, att hela Vestgöta regemente borde uppsitta, sedan nuvarande hästvakanskontrakt
derstädes tilländagått, men att deremot aftal måtte träffas med rusthållarne
vid Smålands husarregemente om dess förändring till infanteri, likväl sålunda, att detta
sednare icke komme att afsitta förr än en bataljon af Vestgöta regemente hunnit
att till kavalleri organiseras, på det styrkan af det tjenstbara kavalleriet icke under
någon tid måtte minskas emot hvad för närvarande egde rum.
Då verkställigheten häraf till en del vore beroende af öfverenskommelser med
vederbörande rusthållare, kunde ej heller, innan desse blifvit hörde, något bestämdt
förslag uppgöras för förändringens utförande, utan derför endast uppgifvas de allmänna
grunderna.
1 sådant afseende hade Kongl. Majit antagit följande i
a) Kavalleriet komme ett ökas med 500 man, genom uppsättning vid Vestgöta
regemente;
b) sedan denna förstärkning af kavalleriet försiggått, skulle, för den taktiska indelningen,
återstående delen 500 man af samma regemente äfven uppsitta; men på
btats-Utskottets Utlåtande N:o 196.
5
det infanteriet icke måtte alltför mycket minskas och statsutgifterna ökas, skulle en
kavallerikorps af motsvarande styrka eller 500 man afsitta, hvarom uppgörelse med
rustiiållarne vid Smålands husarregemente i första rummet borde inledas;
c) vidare och för underlättande af denna förändring borde stadgas, att vid ersättande
af de vid Vestgöta regemente uppkommande befäls- och rnanskapsvakanser,
från den tid uppsittningen blefve definitivt beslutad, afseende skulle fästas hufvudsakligen
på kavalleriets bildande, att uppsittningen, då den efter kontraktstidens slut
ifrågakomme, skulle ske successivt i mån af tillgång på dertill tjeniigt manskap
samt i den ordning, som derför kunde varda stadgad med tillbörligt afseende ä
rusthållarnes lättnad, så vidt dermed kunde förenas det åsyftade ändamålets vinnande
och att åt rusthållarne samt det tjenande manskapet, som genom regementets förändring
kunde komma att vidkännas olägenheter och förluster, lämpligt understöd
skulle meddelas.
För öfrigt och under förutsättning, att de till Vestgöta regementes gamla kavalleristat
anslagna, nu till Statsverket ingående räntor, bostälfe-afkastningar m. m. åter
komme att för sitt ursprungliga ändamål användas, vore afsedt:
att, för förändringens genomförande, tili Kongl. Maj:ts disposition skulle ställas:
a) afgiften för de tillfälliga karlvakanser, som vid regementet uppstode efter beslutet
om uppsittningen; b) en fjerdedel af iiästvakans-afgiften vid regementet för hvarje af
åren 1867, 1868, 1869 och 1870; och c) från och med år 1871 de hästvakans
afgifter,
som vid regementet kunde komma att utgå i afvaktan på nummerhästs anskaffande
för bildande af ny sqvadron;
att vakansbesparingar å samma regementes aflöningsstat skulle användas till befordrande
af befälets nya organisation derstädes; och
att, till lättnad för de rustande, så väl vid den trupp, hvilken tili kavalleri för
ändrades,
som vid den, hvilken öfverginge till infanteri, förut innehafvande gevärspersedlar
skulle i Kronans förråd få utbytas mot gevärspersedlar tillhörande det nya
vapnet.
De årliga kostnaderna, sorn af den ifrågavarande förändringen skulle för Staten
uppkomma, och hvaröfver Landtförsvars-komitéen och Krigs-kollegium, hvar för sig,
lemnat utredning, kunde approximativt uppskattas till 79,852 R:dr, på det sätt att
72,250 R:dr beräknades för minskade hästvakans-afgifter och för hittills besparade
indelta räntor, boställsafkastning m. m. från Vestgöta regementes gamla kavalleristat
samt 28,762 R:dr upptogos såsom nya utgifter för ökade möteskostnader, hvaremot
å aflöningen uppkomme en besparing af 21,180 R:dr. Dessutom erfordrades till
byggnader och inventariipersedlar ett belopp för en gång af 179,000 R:dr, dervid
dock borde tagas i beräkning att för Smålands husarregemente, om det skulle bibehållas
på kavallerifot, snart erfordrades nybyggnader till ett värde af 61,000 R:dr, så
att den egentliga förhöjningen utgjorde endast 118,000 R:dr. Om, såsom lättnad
för vederbörande rusthållare vid förändringen, dem medgåfves att utbyta gevärspersedlar,
föranledde detta till en ytterligare kostnad för Staten af 19,874 R:dr 75 öre,
6
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 196.
enligt den af Krigs-kollegium deröfver uppgjorda beräkning. Slutligen komme, för
personela utrednings- och trosspersedlar, tross-passevolansfonden att vidkännas en utgift
för en gäng af 2,629 R:dr och tillökning i årliga underhållskostnaden med
175 R:dr.
Dessa beräkningar framställde förhållandet sådant det skulle blifva, sedan förändringen
hunnit fullbordas. Beträffande öfvergångstiden, af Krigs-kollegium beräknad
till 21 år, eller från och med år 1871 till och med år 1891, men hvilken tid syntes
kunna antagas blifva vida kortare, visade sig i afseende å möteskostnaderna, enligt
deröfver uppgjord kalkyl, att dessa kostnader under berörda tid skulle i medeltal
årligen uppgå
vid Vestgöta regemente till 64,945 R:dr eller 2,084 R:dr mindre än hvad
dertill sedermera erfordrades; och vid Smålands till infanteri förvandlade husarregemente
till 14,214 R:dr eller 5,614 R:dr mer än hvad slutligen blir erforderligt;
kommande möteskostnaderna för ifrågavarande trupper alltså att under öfvergångstiden
öfverstiga de derefter beräknade med omkring 3,500 R:dr årligen i
medeltal.
Tillfälliga utgifter kunde för öfrigt förekomma, men hvilka nu icke kunde med
någon tillförlitlighet beräknas. Dertill hörde de ersättningar utöfver infanteristat,
hvartill befäl och underbefäl vid Smålands husarregemente kunde vara berättigade
intilldess de afginge eller genom befordran komme i åtnjutande af annan lön än den,
hvarå de vid kavalleriet bade fullmagt. Äfven måste vid begge regementena förekomma
öfverflyttning på indragningsstat af en eller annan tjensteman, som icke kunde
transporteras eller vid förändringen användas.
Ifrågavarande förslag om kavalleristyrkans tillökning, utgörande en del af den
allmänna plan för försvarsverkets ordnande, hvarmed Landtförsvars-komitéen vore sysselsatt,
innefattade, enligt hvad af ofvanstående framställning inhemtades, följande såsom
medel och utvägar för förändringens genomförande:
att, då de med rusthållarne vid Vestgöta regemente afslutade hästvakans-kontrakt
med år 1870 tilländaginge, hästvakans-spanmålen för 500 nummer af detta regemente
derefter skulle från Statsverkets allmänna tili regementets inkomster atföras, samt
enahanda afgift för öfrige 500 nummer vid regementet likaledes ifrån Statsverket
återgå, i den mån hästvakans-medel af ett motsvarande antal nummer från annat re
gemente
kunde komma att erläggas och till Statsverket ingå;
att till Kongl. Maj:ts disposition skulle ställas: a) den vakans-afgift, som kunde
komma att erläggas för tillfälliga karl-vakanser från den tid Kongl. Maj:ts beslut om
Vestgöta regementes uppsittning blefve kungjordt och intilldess uppsittriingen skedde;
b) en fjerdedel af häst-vakans-afgiften från Vestgöta regemente under hvarje af åren
1867, 1868, 1869 och 1870; c) de hästvakans-medel, som kunde komma att utgå
efter år 1870 i afvaktan på nummerhästars anskaffande för bildande af en ny sqvadron;
och d) de besparingar, som uppstode på befälets aflöningsmedel från uppsittniugens
kungörande till tiden för uppsittningen;
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 196.
7
alt de besparingar af indelta räntor, boställsafkastning m. m. tillhörande Vestgöta
regementes gamla kavalleristat, hvilka nu inginge till Statsverket, skulle från och med
år 1871 användas för regementet;
att rusthållarne vid Vestgöta regemente skulle kunna från Kronans förråd erhålla
brukbara kavallerigevärs-persedlar i utbyte emot sina nu egande infanterige\ärspersedlar,
på sätt af Kongl. Majit närmare komme att bestämmas;
att kontrakt skulle uppgöras med rusthållarne vid Smålands husar-regemente om
erläggande af hästvaka ris—afgift, samt regementet förändras till infanteri; i sammanhang
hvarmed kontrakten vid Smålands Grenadier-bataljon, när de nu varande tilländaginge,
borde uppgöras i likhet med dem för husar-regementet; och
att rusthållarne vid husar-regementet skulle i Kronans förråd kunna göra utbyte
af nu egande kavallerigevärs-persedlar mot infanteri-beväring, eftersom derom vidare
af Kongl. Majit kunde förordnas.
Kongl. Majit, som sålunda framlagt den uppgjorda planen för Vestgöta infanteriregementes
återförvaudling till kavalleri och Smålands husar-regementes öfvergång till
infanteri, har för denna förändring äskat Rikets Ständers medverkan och i sådant
hänseende föreslagit, att Rikets Ständer, med antagande af den framlagda planen,
måtte bifalla de till dess genomförande erforderliga, här ofvan omförmälda anordningar
af inflytande vakans-afgifter och lönebesparingar samt öfriga åtgärder, så vidt de vore
afsedda att ega rum under nästa statsregleringsperiod, under hvilken deremot icke,
till följd af den föreslagna förändringen, erfordrades några särskilda anslag; i sammanhang
hvarmed Kongl, Majit förmält sig vilja framdeles, i mån af behof, framlägga nådiga
förslag om anvisande af de medel, som under följande statsregleringsperioder
komme att för ändamålet tagas i anspråk.
Utskottet har denna fråga till pröfning förehaft; och enär Kongl. Majit funnit
den nu föreslagna tillökningen i kavalleriets numerär, såsom åsyftande att bringa arméens
stridskrafter till häst och tili fot i ett lämpligare inbördes förhållande, vara af
nödig omtanka för arméens krigsdugiighet påkallad; samt då Utskottet funnit skäl
godkänna den framlagda planen för Vestgöta infanteri-regementes ålerförvandling lill
kavalleri och Smålands husar-regementes öfvergång tili infanteri, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer malte, med antagande af berörda plan, till Kongl. Majits
disposition, för vidtagande af åtgärder till samma plans genomförande, ställa
dels den vakans-afgift, som kan komma att erläggas för tillfälliga karlvakanser
från den tid Kongl. Majits beslut om Vestgöta regementes uppsitlning
kungöres och intill dess uppsittningen sker, och dels de besparingar,
som på befälets allöningsmedei under samma tidrymd uppstå.
Stockholm den 16 Oktober 1863.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o i96.
Reservationer:
a) af Herr von Francken, G. W.;
b) af Herr A. W. Björck: »Enligt 80 § Regeringsformen kan någon ändring
uti de med landet och städerne upprättade kontrakter rörande krigsmagten tili häst
och fot samt indelningsverket icke ega rum, utan att en sådan af Konungen och Rikets
Ständer samfäldt vidtages. Häraf lärer följa, att då Konungen påfordrar det något
af de indelta kavalleri-regementena; som efter särskild öfverenskommelse fått afsitta,
åter skall uppsättas, Rikets Ständer icke kunna göra gällande någon derifrån
afvikande åsigt, icke destomindre torde det förefinnas full anledning att antaga, det
Kongl. Maj:t skall lemna nådig uppmärksamhet åt de betänkligheter, som i fråga om
en sådan åtgärd hos Rikets Ständer kunna förekomma. I denna öfvertygelse har jag
ansett mig böra fästa uppmärksamheten derpå, att om, på sätt ifrågasatt blifvit, beslut
nu fattas om verkställighet af de åtgärder, som afse att låta Smålands husar-regemente
afsitta och i stället åter uppsätta hela Vestgöta kavalleri, deraf ofelbart skall
följa, att begge dessa regementen skola blifva mindre tjenliga för den tjenstgöring,
som åligger dem i deras nuvarande skick intilldess förändringen blifvit genomförd;
med anledning hvaraf det icke torde vara utom ämnet att öfverväga om omständigheterna
för det närvarande medgifva en deraf följande nedsättning i arméens stridbarhet.
För att icke äfventyra den olägenhet, som sålunda synes för handen, torde det
vara lämpligt, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade
på kortare tid af t. ex. 5 eller 10 år förnya de kontrakter rörande afsutna kavalleriregementen,
som utlöpa åren 1870 och 1871, på det att ytterligare rådrum må beredas
för de auordningar, som kunna anses lämpliga för den kommande tiden efter
kontrakternas upphörande.
För den händelse, att en sådan underdånig framställning icke finnes lämplig
eller ock icke vinner nådigt bifall, synas Rikets Ständer kunna och böra uttala sig i
frågans öfriga delar. Det lärer då böra medgifvas, att rusthållarne vid Smålands husar-regemente
äro företrädesvis berättigade att komma i åtnjutande af den förmån,
som regementets afsittning medför; och att, då en tillökning i kavalleriet af Kongl.
Majit pröfvas nödig, densamma lämpligast beredes på det föreslagna sältet, att ett helt
regemente af de afsutna kavallerierna åter uppsattes. Till följd häraf lärer valet vara
inskränkt mellan det i Östergötland förlagda Andra-lifregementet och Vestgöta regemente.
Om nu rusthållarne vid dessa regementen äro lika pligtige att fullgöra rust
uingsskyldigheten,
så lärer valet böra bero hufvudsakligen af den olika inflytelse på
de rustningsskyldiges ekonomiska ställning, som åliggandet medför. Visserligen har
Landtförsvars-komitéen, hvars förslag i ämnet vunnit Kongl. Majlis bifall, fästat mera
afseende vid tvänne andra omständigheter, nemligen de särskilda orternas förmenta
olika tillgång på folk och hästar, lämpliga för kavalleritjensten. Hvad angår jemförelsen
emellan Östgötens och Vestgötens lämplighet såsom kavallerist, torde företrädet
i verk
-
Stats-Ulskottets Vt låtande, N:o V‘t>.
Ö
i verkligheten ankomma på den mera eller mindre utbildade vanan att handtera hästen.
I andra länder hemtas kavalleriet till större delen från de öppna slätterna, hvilka
företrädesvis lämpa sig för hästafvein och der befolkningeu vant sig att lemna hästen
den omsorg och vård han behöfver, hvarpå fallenhet för tjensten till häst utan
tvifvel beror, då fråga är om en sådan fallenhet såsom befolkningens allmänna tillhörighet.
Den mindre rörlighet, som i allmänhet anses tillhöra slättboen, bör således icke
utgöra något hinder för kavalleritjensten; hvilket ock här i vårt land synes erkändt,
då de liesta kavalleri-regementen äro förlagda i det egentliga slättlandet, provinsen
Skåne. Häraf måste den slutsats vara temligen befogad, att slättlandets innevånare
äro de lämpligaste för kavalleritjensten; och då valet alltså synes bero af den omständighet,
huruvida det ena eller andra af de ifrågavarande regementena äro indelade
inom slättbygder, torde med afseende derå alt en icke obetydlig del af den egentliga
slätten i Vestergötland redan är anvisad åt kavalleri tillhörande Lifregementets
husarer, och att måhända den största delen af öfriga rusthållen vid Vestgöta regemente
äro belägna i orter, som icke i något hänseende kunna anses tillhöra slättbygden,
det kunna med temlig visshet antagas att Ostgöta regemente, på grund af
dessa förutsättningar, lämpar sig bättre för kavalleritjensten än Vestgöta regemente.
Af enahanda skäl måste ock antagas, att Östgötarne, om de icke redan ega häst—
racer passande för kavalleri, med lätthet skola uppdraga derför lämpliga hästar, då de
deraf blifva i behof. Första uppsättningen blifver i alla händelser lika betungande för
den ene rusthållaren, som för den andre.
Det synes således temligen uppenbart att de skäl, som Landtförsvars-komitéen
anfört, äro temligen betydelselösa; men deremot lärer det väl icke kunna bestridas,
att rusthållen vid Östgöta regementet äro i allmänhet vida bättre än de i Vestergötland,
och att jorden i den förra provinsen lemnar en större afkastning och således
lättare uthärdar bördan. Denna omständighet måste, efter min åsigt, vara afgörande
för valet, och derföre hemställes vördsamt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
anhålla, att om uppsättning af ett kavalleri-regemente pröfvas nödig, Kongl. Majit
täcktes förordna, att Östgöta regementet skall uppsättas.
I fråga om de anordningar, som åtgärden i öfrigt kan påkalla, finner jag för
min del i högsta grad olämpligt, att de till Statsverket indragna räntor och boställen
åter skulle utbrytas från den förvaltning, som i afseende på dem nu eger rum;
helst om ett eller annat boställe skulle oundgängligen behöfvas, en sådan disposition
kan ske utan rubbning af de förhållanden, som i öfrigt genom indragningen uppstått.
Det synes mig således vida lämpligare, att Rikets Ständer bevilja de anslag, som erfordras;
hvarföre jag ej eller kan tillstyrka att andra vakans-besparingar än de, som
uppkomma inom officerarnes allöningstillgångar, ställas till Kongl. Majits disposition.
Och hemställer jag således, att Rikets Ständer måtte i svar å den Kongl. Propositionen
meddela: att Rikets Stander väl finna rusthållarne vid Smålands husar-regemente
företrädesvis berättigade att komma i åtnjutade af de förmåner, som regementets af
Hih,
. till R. Si. f röt. 1802 <5t 1863. 4 Sami. 1 A/d. 4 Band. 8 Uäft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 196.
sittning medförer; men att Rikets Ständer likväl, med afseende S nuvarande förhållanden,
icke anse lämpligt, att nu vidtaga några bestämmelser för tillvägabringande af
nämnda åtgärd, samt att Kongl. Maj:t måtte läckas låta på lämplig kortare tid af 5
eller 10 år förnya de kontrakt, rörande kavalleri-regementenas afsättning, som till—
iindalöpa åren 1870 och 1871; äfvensom att, i händelse Kongl. Majit finnér sig icke
kunna lemna bifall till denna Rikets Ständers framställning, utan pröfvar erforderligt
att kavalleristyrkan ökas med SOO man, sådant måtte ske genom Smålands husarregementes
afsättning och uppsättning ånyo af Ostgöta kavalleri-regemente, men att i
alla händelser denna åtgärd icke måtte leda till förändring i de förfoganden af räntors
och boställens indragning, som skett till följd af regementets afsittning, samt att
Rikets Ständer icke eller finna skäl ätt till förändringens genomförande till Kongl.
Majrts disposition ställa andra medel, som till Statsverket böra ingå, utan anhålla om
nådig Proposition rörande de anslag, som för ändamålet erfordras.»
c) af Herr Alfr. Grenander.
d) af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander: »Skälet, som blifvit anfördt för nödvändigheten
af en tillökning i arméens nu varande kavalleristyrka, skulle bestå deri, att
denna för närvarande »vore lägre än hvad allmänt inom andra arméer anses motsvara
behofvet af nämnda vapenslag», i förhållande till den öfriga arméen. Detta skäl torde
dock förlora betydligt af sin vigt, om man jemför våra förhållanden i alla afseende!)
emot andra nationers, såsom vårt naturliga läge, våra tillgångar &c., som gör att
vi hvarken kunna eller böra använda våra stridskrafter annorlunda, än till vårt sjelf—
försvar. De lätta kommunikationsmedel, som nu alltmer utbreda sig inom landet,
jemte den frivilliga och fosterländska folkbeväpning, som redan i icke obetydlig grad
tillökat våra stridskrafter och ännu mer skall göra det genom ett kraftigt understöd
från Statens sida, äro den säkraste borgen derför, att hvarje ogästvänligt besök af en
roflysten granne skall qväsas, redan vid första försöket att landstiga på våra kuster,
och att således ett på samma gång dyrbart, som med stora förluster föienadt, talrikt
kavalleri, icke är för oss af behofvet påkalladt. Att samma mening hyses äfven af
mångå militärer, och äfven blifvit uttalad på riddarhuset vid den Kongl. Propositionens
remitterande, är ett ytterligare stöd för rigtigheten af denna min åsigt; och att
mer än 3,000 nummer af detta vapen gjordes vakanta just under en tidsperiod, då
Sverige ofta hade krig med sin östra granne, torde äfven bevisa, att den tidens fältherrar
icke ansågo ett talrikt kavalleri så alldeles nödvändigt. Att denna förändring
skedde blott af ekonomiska skäl är knappast antagligt, ty i farans stund lemnar man
mer än eljest sådana beräkningar å sido.
Om således en tillökning i kavalleriets styrka icke är oundgängligt behöflig, så
kan med skäl frågas, om det är rätt att representationen tillstyrker en sådan, synnerligast
under en tid, dä landets krafter och tillgångar måste användas, för att i alla
rigtningar befrämja industriela företag, på det att våra resurser, åtminstone i någon
mån, måtte motsvara den alltmer ökade skuldsättningen? Vårt försvarsverk uppslukar
Stats-Utskottets Utlåtande A:o 196.
il
redan förut den aldrastörsta delen af de ansenliga bidrag, som af de skattskyldige utpressas,
och det påstås att vi ändå, efter en 50-årig fred, icke hafva vår krigsmateriel
i det skick, som erfordras i händelse af ett krig. Jag betviflar storligen, hvad
man än må säga, att någon nation i verlden kontribuerar mer till försvarsväsendet, i
förhållande till folkmängd och tillgångar, än den Svenska, ty med beräkning af alla
militie-boställenas afkastning, uppgår Sveriges bidrag för detta ändamål till mer än
23,000,000 R:dr årligen, efter gjorda beräkningar, och när man derjemte besinnar,
huru ojemnt skattebördorna här äro fördelade, så må man icke undra deröfver, att en
representant för den skattdragande allmogen drager i betänkande att lemna sin röst
för ytterligare tillökning till detta ändamål. Jag vet ganska väl, att det står i Kongl.
Maj.ts magt att, vid nu varande vakanskontrakters slut, befalla uppsättning af hvilket
eller hvilka regementen Han behagar, men jag är också öfvertygad derom, att
vår folklige Konung skall lyssna till de skäl, som af representationen framställas, så
väl i detta som i alla andra afseenden; och det var under öfvertygelsen härom, som
jag inom Utskottet yrkade, att en skrifvelse skulle till Kongl. Maj:t aflåtas, med anhållan
att de nu gällande vakanskontrakterna med samtliga de afsutna regementena
skulle till en början förnyas på 5 eller 10 år, ifrån den dag de gå till ända. Hvad
för öfrigt den föreslagna förändringen af Smålands husarers afsittning och lika mångå
numrors uppsättning af något annat regemente angår, så har jag icke strängt satt
mig deremot, ehuru många skäl tala åtminstone för ett uppskof härutinnan, hvaribland
det vigtigaste torde bestå uti den närvarande tidens oroliga politiska förhållanden,
då ett dylikt experiment måste anses vådligt i afseende på så väl de af- som
uppsittandes mindre tjenstbarhet, och det redan från och med den dag då förändringen
blifvit beslutad. Men i afseende på valet af det regemente, som skulle uppsitta,
har jag deremot ansett mig så mycket mer böra göra anmärkning mot det Kongl,
förslaget, helst Vestergötland blifvit skildradt på ett sätt, som icke ölverensstämmer
med verkliga förhållandet. Det är nemligen sagdt, att detta skulle utgöras af en »rik
och bördig slättbygd», men att detta är tillämpligt på hufvudsakligen endast den
norra delen deraf, hvilken redan förut underhåller en del af Lifregementets husarer,
och att den ojemförligt största delen af detta landskap på långt när icke kan kallas
en »rik och bördig slättbygd», utan snarare en kuperad och mager ort, med en i
allmänhet mindre bemedlad, på vissa ställen fattig befolkning, är ett faktum, som,
man må motsäga det huru mycket som helst, dock i verkligheten existerar. Att jag,
med kännedom härom, protesterat mot det framställda förslaget i detta hänseende,
torde vara ursäktligt, synnerligen som tvänne af de andra landskapen, hvilka hafva
afsutet kavalleri, nemligen Vestmanland och Östergötland, obestridligen äro af rikare
och bördigare beskaffenhet, hvilket också i den Kongl. Propositionen vitsordas, då det
heter: att dessa »utan svårighet kunna uppehålla rustningen äfven till häst», ett omdöme,
som aldrig kan fällas om Vestergötland; och det var med anledning häraf,
som jag på Afdelningen föreslog, att Lifregementets grenadierkorps skulle uppsitta,
hvilken är förlagd i Vestmanland, men hvilket förslag jag icke ansåg mig böra inom
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
Utskottet fasthålla, sedan en annan ledamot föreslagit Östergötland. — Olägenheten
af infanteriets minskande i Mälaredalen kunde för ett tiotal af år sedan haft någon
betydelse, men nu icke, sedan jernvägarne på några timmar kunna sammanföra huru
många regementen som helst till de hotade punkterna. — Att Vestmanland måste
hafva goda hästar och en befolkning, som äfven kan sköta dem, är naturligt, då ett
stuteri med utmärkta hingstar sedan många år tillbaka funnits i provinsen, och jordbruket
der hufvudsakligen bedrifves med hästar. Det är således alla skäl, som tala
derför, att detta regemente bör uppsitta, om Smålänningarne skola afsitta. Att tala
om i hvilken provins de bästa kavalleristerne skulle vara tillfinnandes, är något besynnerligt,
ty lika litet som hvarje individ i en provins kan vara passande för detta
ändamål, lika litet lärer någon provins helt och hållet vara i brist på sådane. Ve
stergötlands
förträffliga bästrace, hvilken blifvit utbasunerad från Sköfde marknad, troligen
icke utan afsigt, finnes i verkligheten endast i den bördiga slättbygden; i öfriga
delar skall man nog få leta efter remonter, ehuru de nog finnas äfven der på
ett och annat ställe, hufvudsakligen på större egendomar, och detta lärer nog vara
förhållandet i hvilken provins som helst.
På grund af hvad jag nu anfört, tager jag mig friheten föreslå, att Rikets
Höglofliga Ständer måtte besluta:
att i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit hemställa, huruvida icke den
föreslagna tillökningen i arméens kavalleristyrka för närvarande kunde uppskjutas,
och att, i händelse Kongl. Majit skulle finna för godt att låta
Smålands husarer afsitta, en motsvarande styrka då måtte uppsitta utaf
Lifregementets grenadierkorps; äfvensom att de öfriga vakanskontrakterna
måtte förlängas på 10 år.»
I denna reservation har vice Talmannen Anders Erikson instämt.
197.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 19 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, t anledning af vacht motion om inlösen för Statens räkning
af Hebbeska egendomen på Iliddarholmen.
(U. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (Nio
S2S) har Riksdagsfullmägtigen P. F. Mengel från Upsala län erinrat, hurusom det
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
J3
s. k. Rikets Ständers hus, der de tre ofrälse Riks-Stånden jemte åtskilliga af Riksdagsutskotten
hålla sina sammankomster, redan länge och i liera hänseenden befunnits
föga ändamålsenligt. Diskussions-lokalerna vore nemligen både för trånga och för
låga, osunda i sanitärt och olämpliga i akustiskt hänseende. Dessutom vore östra
flygeln, till följd af grundens fortgående sättning, i så bristfälligt skick, att fullständig
ombyggnad deraf varit ifrågasatt äfven vid denna riksdag. Då det skulle medföra
högst betydliga kostnader, utan att ändamålet ändock fullständigt uppnåddes, ifall man
skulle till ett representanthus, som vore nationen värdigt, inreda och förändra det
nuvarande Rikets Ständers hus — hvilket från början varit uppfördt och inredt till
privata boningslägeuheter — har motionären antagit såsom en nödvändig åtgärd, att
nybyggnad för erhållande af ett sådant representanthus förr eller sednare måste företagas.
Motionären har vidare ansett, att detsamma borde uppföras på Riddarholmen,
dit icke allenast ett stort antal offentliga embetsverk redan äro förlagda, med hvilka
representationen äfven framgent kommer i beröring, utan äfven erforderligt utrymme
med jemförelsevis mindre kostnad kunde erhållas, än inom någon annan lämplig
trakt; och borde, enligt motionärens förmenande, sydöstra delen af Riddarholmen för
det nya representanthuset företrädesvis afses. Under erinran hurusom Staten redan
utbetalt en betydlig summa för f. d. Geijerska husets inlösning och blifvande nedrif—
ning, har motionären vidare yttrat den åsigt att, om Staten förvärfvade sig eganderätt
till den emellan nämnda hus och Rikets Ständers belägna Hebbeska fideikommissegendomen,
en fullt tillräcklig areal med fritt och öppet läge erhölles. Tre vigtiga
omständigheter talade dessutom derför att Staten icke till en aflägsen framtid uppskjöte
åtgärden att förvärfva nämnda egendom. Dels vore nemligen de hyror, som
erlades för lägenheter i denna egendom, för närvarande särdeles låga, hvarigenom, då
dessa skola läggas till grund för löseskillingen, denna nu blefve vida billigare, än
sannolikt framdeles, om fastigheten skulle öfvergå i annan egares hand; dels komme
den del af Hebbeska egendomen, som gränsar närmast intill Munkbro-kanalen, att
tagas i anspråk för den blifvande sammanbindningsbanan genom Stockholm; dels ock
behöfde den rättegång, som nu vore mot Staten anhängig, rörande eganderätten till
en tomtplats mellan berörda egendom och Rikets Ständers hus, icke vidare fortsättas,
derest lösningsfrågau komme till verkställighet; och har motionären, med anledning af
hvad sålunda blifvit anfördt, föreslagit, att Rikets Ständer måtte bemyndiga sina
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret att vidtaga erforderliga åtgärder i och för den Hebbeska
å Riddarholmen belägna fideikommiss-egendomens inlösen för Statens räkning.
Redan vid 1840 och 1841 års riksdag väcktes förslag derom, att östra flygeln
till Rikets Ständers hus borde helt och hållet nedrifvas och ombyggas. Sedan för
slaget
derom förfallit, anmälde Fullmägtige i Riksgälds-kontoret till Stats-Utskottet
vid 1847 och 1848 års riksdag, att de, med afseende å nämnda flygels bristfällighet,
samt då inredningen af de i begge flvglarne befintliga rum vid flera tillfällen
öfverklagats såsom mindre ändamålsenlig, ansett de då ånyo ifrågasatta byggnads- och
reparationsarbetena å begge flygelbyggnaderna böra utföras efter en mera omfattande
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
plan, så att derigenom kunde åstadkommas fullkomligt rymliga och lämpliga lokaler
för både Riks-Stånden och Utskotten samt ett för dem gemensamt arkiv, för hvilket
ändamål flyglarne alltså syntes böra uppföras till samma höjd som hufvudbyggnaden,
hvartill ock fullständiga planer och kostnadsförslag genom Ofver-Intendents-embetets
försorg blifvit uppgjorda. Frågan fick dock, i enlighet med Stats-Utskottets hemställan
i Utlåtandet N:o 218 af den 23 Juni 1848, förfalla och har sedermera, såvidt
Utskottet kunnat inhemta, icke förr än under sistförflutna riksdag utgjort föremål för
Rikets Ständers öfverläggningar. Vid sistnämnda riksdag blef nemligen, genom enskild
motion, Rikets Ständers uppmärksamhet fästad derpå, att en del utskotts-lokaler
vore för dermed afsedda ändamål alltför otillräckliga, så att exempelvis Bevillningsutskottets
sessionsrum vore af så ringa utrymme, att ledamöterne deruti knappast
kunde hafva plats; och som östra flygeln af huset vore särdeles bristfällig, föreslog
motionären, på dessa och flera andra skäl, att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret måtte
erhålla uppdrag att låta utarbeta kostnadsförslag för ombyggnad af nämnda flygel på
sådant sätt, att tillräckliga lokaler derigenom kunde anskaffas för Utskottens sammanträden
såväl in pleno som på afdelningar.
I anledning af denna motion yttrade dåvarande Stats-Utskott uti sitt den 21
September 1860 afgifna Utlåtande (N:o 191), att, då de förhållanden, som i motionen
omförmäldes, vore af Rikets Ständer nogsamt kända, behöfde Utskottet knappast
erinra, att det behof, hvars afhjelpande motionären afsett, onekligen inom kort tid
måste påkalla åtgärder i den af honom angifna syftning. Som likväl riksdagen då
redan var så långt framskriden, att det ifrågaställa kostnadsförslaget icke kunde hinna
uppgöras förr än Rikets Ständer redan åtskiljts, tillstyrkte Utskottet, att Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret måtte få sig uppdraget att låta uppgöra förslag till en sådan
reparation och förändring af östra flygeln utaf Rikets Ständers hus, att de der
befintliga lägenheterna blefve försatta i ändamålsenligt skick och, såvidt förhållandena
det medgåfve, erhölle den utvidgning, att fullt tillräckliga lokaler kunde beredas för
de Rikets Ständers Utskott, hvilka vore i behof af större utrymme.
I öfverensstämmelse med denna hemställan, hvilken af Rikets Ständer bifölls,
hafva Fullmägtige, på sätt nuvarande Stats-Utskott uti sitt den 16 sistlidne Januari
afgifna Utlåtande, (N:o 33) anmält, låtit till Utskottet öfverlemna en af vice Professoren
Albert Törnqvist, som af Öfver-Intendents-embetet blifvit förordnad att uppgöra
de äskade förslagen, till Fullmägtige ingifven skrift, deri meddelats, att, i anseende till
den dåliga grund, hvarpå östra flygeln af Rikets Ständers hus vore uppförd, och
densammas åt sjösidan ständigt fortgående sättning, det icke vore möjligt att genom
husets påbyggnad bereda ökadt utrymme, hvilket endast kunde åstadkommas genom
den bristfälliga flygelns nedrifriing och uppförandet i dess ställe af en ny större flygelbyggnad,
hvartill han ock uppgjort ritningar och kostnadsförslag. Vid öfverlemnande!
af dessa ritningar anmälde dock Fullmägtige, att innehafvaren af den på östra
sidan af Rikets Ständers hus belägna, så kallade Hebbeska egendomen under förra
hälften af år 1861 genom anställd rättegång väckt påstående derom, att den emellan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 107.
15
denna egendom och östra flygeln af meranämnda hus befintliga öppna tomtplats,
hvilken hittills ansetts tillhöra Rikets Ständers hus, och åt hvilken plats fönsteröppningar
nu finnas uti ifrågavarande flygel och jemväl blifvit anbringade å ritningen till
den föreslagna nya byggnaden, måtte förklaras vara en Hebbeska egendomens tillhörighet,
eller ock att samma öppna plats, ifall ett sådant förklarande icke kunde erhållas,
måtte tillerkännas Stockholms stad såsom en gränd-dessein; varande den härom
anställda rättegång, likasom frågan om det deremot å Riksgälds-kontorets sida
framställda yrkande, att Hebbeska egendomens innehafvare måtte förpligtas att borttaga
de å en del af den tomt, som tillhör Rikets Ständers hus, uppförda byggnader
och låta till Rikets Ständers egendom utlägga denna tomtedel, ännu beroende på
Stockholms Rådhusrätts pröfning och afgörande, sedan, till följd af nyssbemälda domstols
beslut, besigtning genom Handels- och Ekonomi-kollegii försorg under sommaren
186*2 blifvit verkställd till utrönande af hvardera tomtens storlek och rätta gränslinier
samt Stadsingeniörens jemte bemälda Kollegii utlåtanden rörande de väckta frågorna
blifvit infordrade.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst, hemställer Stats-Utskottet uti sistberörda,
af Rikets Ständer gillade utlåtande att, som frågan om eganderätten till den
emellan östra flygeln af Rikets Ständers hus och Hebbeska egendomen belägna tomtplats
vore underkastad tvist, af hvars utgång planen för en blifvande ombyggnad vore
i väsendtlig mån beroende, frågan angående ombyggnad af östra flygeln af Rikets
Ständers hus måtte anses hafva förfallit.
Af hvad nu blifvit anfördt, visar sig således att behofvet af utvidgade och förändrade
lokaler för Utskottens sammanträden varit under lång tid kändt och erkändt.
Förslagen att söka afhjelpa de öfverklagade olägenheterna genom den ena flygelbyggnadens
nedrifning och ombyggnad och den andras påbyggnad, möta dock ett ganska
väsendtligt hinder i den omständigheten, att tvist uppstått om eganderätten till den
emellan Hebbeska huset och östra flygeln af Rikets Ständers hus belägna tomtplats.
Att detta hinder skulle undanrödjas, ifall Staten förvärfvade eganderätt till Hebbeska
egendomen, är helt naturligt, och redan af sådan orsak synes förslaget om inköp af
sagda egendom vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet.
Men förutom det gagn i afseende å en obehindrad anordning af byggnaderna
på Rikets Ständers tomt, som vunnes genom ett sådant inköp, skulle flera andra
ganska väsendtliga fördelar beredas. Uti sjelfva motionen finnes redan antydt, att den
del af Hebbeska egendomen, som gränsar intill Munkbro-kanalen, måste tagas i anspråk
för den blifvande jernvägen genom Stockholm. Enligt hvad Utskottet inhemtat,
skulle det vara särdeles fördelaktigt, om jernvägen finge framdragas på den högre
belägna delen af Hebbeska tomten, hvarigenom den de! af tomten, som af egaren
fortfarande finge disponeras, komme att ganska betydligt inskränkas. Olägenheterna
häraf för den enskilde egaren blefve onekligen ganska stora och berättigade säkerligen
till en icke ringa skade-ersättning. Om deremot Hebbeska egendomen blefve
sammanslagen med Rikets Ständers egendom samt tillfälle derigenom bereddes för
StaH-Utskultets Utlåtande N:o 197.
en lämplig anordning af begge dessa egendomar såsom ett gemensamt belt, kunde
dessa olägenheter helt och hållet försvinna.
Men äfven om man icke afser de fördelar, som för en framtida reglering af
ifrågavarande egendomar skulle uppstå, lärer det icke kunna nekas, att Staten har
stort behof att, derest sådant utan alltför stora uppoffringar kan låta sig göra, förvärfva
eganderätt till den ifrågavarande fastigheten. Till följd af Rikets Ständers vid
innevarande riksdag fattade beslut om Riksarkivets inrymmande i det på Riddarholmen
belägna hus, i hvilket Kommers-kollegium samt Öfver-Intendents-embetet och
Serafimer-ordens-gillet hafva sinn embetsrum, uppstår behof att för dessa embetsverk
anskaffa passande lokaler. Enligt hvad Utskottet har anledning antaga, skulle Hebbeska
huset härtill erbjuda tillräckligt utrymme, enär detsamma lärer innehålla omkring
29 större och mindre rum samt synes upptaga nära nog lika stor areal, som
hufvudbyggnaden å Kommers-kollegii nuvarande tomt, hvilken byggnad lärer innehålla
13 rum i hvarje våning.
I afseende på utsigterna att kunna för Staten förvärfva eganderätt till ifrågavarande
egendom, har visserligen blifvit erinradt, att densamma vore fideikommiss samt
att, i följd deraf, äfven om nuvarande egaren vore villig att föryttra ifrågavarande
fastighet, han likväl icke egde rätt dertill. Utskottet anser sig härvid endast böra
erinra att, då 1 § i Kongl. Förordningen den 27 November 1854 angående jords
och lägenhets afstående för allmänt behof, innehåller att, der Konungen pröfvar nödigt
att jord eller lägenhet begagnas skall till allmän byggnad eller dylikt allmänt
behof, egaren skall vara pligtig att afstå hvad för ändamålet erfordras, synes i förevarande
fall giltig expropriationsgrund icke saknas, då icke allenast en betydlig del af
tomten erfordras för jernvägsanläggningen, utan äfven återstoden erfordras för inrymmande
af Statens embetsverk. Men äfven om icke mera, än den för jernvägen erforderliga
tomtedelen vore underkastad expropriation, synes all anledning vara förhanden,
att egaren skall, i enlighet med 14 § i samma Kongl. Kungörelse, vara nöjd
att afstå hela egendomen, enär ostridigt är, att lägenheten genom afskiljande af den
för jernvägen erforderliga delen blefve för honom af så ringa värde, att han icke torde
åtnöjas med alt densamma bibehålla. Dessutom torde den utväg lätteligen kunna begagnas
att genom enskild öfverenskommelse få fideikommissrätten öfverflyttad på annan
lägenhet samt, intilldess sådant kan ske, tillförsäkra fideikommiss-innehafvaren om
en årlig från Riksgälds-kontoret utgående ränta å köpeskillingen, hvilken kunde få
lyftas så snart passande egendom för fideikommissutbytet kunde anskaffas.
Då onekligen det är af vigt för det allmänna att, derest sådant utan alltför
stora uppoffringar kan ske, Staten komrne i besittning af alla å Riddarholmen belägna
egendomar, af hvilka de flesta redan tillhöra Kronan, och då Utskottet derjemte
hyser den öfvertygelse, att nu ifrågavarande egendom med afseende å dess belägenhet
har så stora fördelar, att någon tvekan icke kan uppstå om dess användbarhet
-
Stals-VIskottets Utlåtande N:o 197.
17
het och lämplighet för hvilket som helst af de allmänna behof, hvarför byggnadsplatsens
anskaffande blifvit eller framdeles kan blifva ifrågasatt,
har Utskottet funnit sig ega giltigt skäl tillstyrka Rikets Ständer att bemyndiga
sine Fullmägtige i Riksgälds-kontoret vidtaga erforderliga åtgärder
i och för den Hebbeska, å Riddarholmen belägna fideikommiss-egendomens
inlösen för Statens räkning.
Stockholm den 16 Oktober 1863.
Reservation:
af Herr G. F. Ekholm.
Bih. till R. St. Prot. 1802 di 1803. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 8 Baft.
Stockholm, tryckt hos Sam. Komstedt, 1863.
$lal*-liskotlels Utlåtande JS.o 10$
1
2\:o i m.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Okt. 1863, kl. 1 e. ra.
V(låtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition, om anslag
för Nalional-museibyggnadens inredning, jemte andra
i sammanhang dermed erforderliga kostnader. (U. A.)
Uti högstberörda, den 3 sistlidne Juli till Rikets Ständer aflåtna och till
Stats-Utskottet remitterade, nådiga Proposition (införd under N:o 117 i Usta
Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll) meddelas att, sedan Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1860, — jemte anmälan, att till
fullbordande af national- museibyggnaden samt till verkställande af den del utaf
dess inredning, hvilken i sammanhang med det egentliga byggnadsarbetet borde
utföras, en summa af Trehundra Åttatio Tusen Riksdaler Riksmynt blifvit för
nu löpande statsregleringsperiod anslagen— i underdånighet anhållit, det täcktes
Kongl. Maj:t åt sakkunnige personer uppdraga att utarbeta fullständigt förslag
i afseende på de återstående arbeten, som erfordrades ej mindre för byggnadens
inredning och försättande i fullständigt skick, än för samlingarnes inrymmande
och omgifningarnes ordnande, samt att deröfver uppgöra noggranna kostnadsberäkningar
med iakttagande af all den sparsamhet, som kunde stå i förening med ett
ändamålsenligt utförande af ifrågavarande arbeten, och Kongl. Maj:t, med bifall
till denna Rikets Ständers anhållan, under den 12 April 1861 förordnat en komité,
bestående af Öfver-intendenten G. Söderberg, Riks-antiqvarien B. E. Hildebrand,
Professoren vid Akademien för de Fria Konsterna J. C. Boklund, vice
Bibliothekarien G. E. Klemming och Lektorn vid högre elementarläroverket i
Skara G. Wennerberg, att uppgöra berörda förslag, hvarvid komiterade. i hänliih.
till It. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd 4 Band. 9 Häft. 1
2
Stats Utskottets Utlåtande N:o 19S.
delse af behof, finge sig till biträde och till deltagande i öfverläggningarne till»
kalla andre sakkunnige personer; så hade beinälde komiterade, sorn, till följd af
denna nådiga tillåtelse, vid några tillfällen under fortgången af sina arbeten
funnit sig böra inhemta råd och upplysningar af Intendenten öfver Kläd- och
Lif-rustkainmarens samlingar Friherre G Fleetwood samt Professorerne vid Akademien
för de Fria konsterna C. G. Qvarnström, F. W. Scholander och J. P.
Molin, den 18 December nasti idet år afgifvit sitt, utaf plan- och modellritningar
samt särskilda kostnadsförslag åtföljda, underdåniga betänkande i ämnet, hvaraf
inhemtades, bland annat:
att, ehuru, enligt nådiga Brefven den 19 Mars 1816 och 24 Februari 1847
i fråga om uppgörande af ritningar till National-museum, följande samlingar
blifvit afsedda att i denna byggnad inrymmas, nemligen de till Kongl. Museum
hörande konstverk i målning och bildhuggeri, Kongl. Bibliotheket, Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-akademiens samling af fornsaker, jemte Myntkabinettet,
samt Kongl. Kläd- och Lif-rustkammarens förråder, hvarförutan varit åsyftadt
att derstädes erhålla en hörsal för populära föredrag i vetenskapliga ämnen, —
och ehuru, till följd häraf, plats för hvarje af dessa ändamål blifvit beräknad i
de utaf Preussiska Geheime-öfver-byggnadsrådet A. Stiller uppgjorda planer och
ritningar för musei-byggnaden, — komiterade likväl, efter tagen kännedom af
den nu till större delen fullbordade byggnadens konstruktion, utrymme och beskaffenhet,
samt efter noggrannaste möjliga uppskattning af ifrågavarande samlingars
nuvarande omfång, kommit till öfvertygelse om nödvändigheten deraf, att
någon bland dessa samlingar blefve från National-museum afskiljd, såvida nemligen
det borde anses nödigt att åt hvarje samling genast från början skaffa det
utrymme och deraf följande utseende, som en vetenskaplig och för den besökande
allmänheten lärorik uppställning gör önskvärdt och samlingarnes framtida till vext
kräfver; hvadan komiterade funnit sig böra tillstyrka en sådan afskiljning, hemtande
stöd för detta tillstyrkande jemväl deraf, att Kongl. Majit i nådiga Brefvet
den 1) Mars 1846 förklarat sig vilja, i händelse af bristande utrymme inom
Musei-byggnaden för alla de nämnda samlingarne, framdeles bestämma, hvilka af
dem skulle uteslutas;
att, då så väl Kongl. Musei samling af dyrbara och fäderneslandet hedrande
konstverk, som äfven de under Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens
värd ställda historiska samlingar af till en stor del fosterländska minnesmärken,
väl utan all fråga borde i främsta rummet vara afsedda att i national-museum
inrymmas, och ehuru, hvad Kongl. Bibliotheket och Lifrustkammaren anginge,
komiterade icke hyste någon tvekan, hvilken af dessa båda lämpligast skulle
från beinälda museum afskiljas, helst den sistnämnda obestridligen stöde i helt
nära samband med de historiska och konstsamlinga.rne, hvaremot ett bokförråd,
om än aldrig så dyrbart, icke vore på sin rätta plats i en byggnad, som både
Stals-Ulskollels Ullålande N:o 198
3
nätnnes oell anses för ett museum, koiniterade dock, i betraktande deraf att
Kongl. Bibliothekets värderika och snabbt tillvexande samling länge varit i behof
af en ny, rymlig lokal och att detta behof för hvarje år visat sig allt mera
kännbart, ansett sig böra framställa två alternativa förslag till inrymmande och
väsendtligt ordnande af ifrågavarande samlingar, med undantag likväl i det förslå
förslaget af Lifrustkammaren och i det andra af Biblioiheket; — allt under
förutsättning att, i händelse af det första förslagets antagande, Lifrustkammaren,
och, i händelse af det sednares, Kongl. Bibliotheket hnge lämplig lokal annorstädes
sig anvisad,
att komiterad* icke i något af dessa förslag afsett plats till ofvan omför -  inälda, i byggnads-ritningarne beräknade hörsal för vetenskapliga föredrag, utan
trott den härtill ämnade lägenhet böra anvisas för ändamål, mera motsvarande
Musei-byggnadens egentliga bestämmelse; — ej heller till den i ritningarne jemväl
beräknade bostad fur en Kamererare (”Kastellan”) vid Museum, enär komiterade
ansett inga andra lägenheter i byggnaden böra till bostäder användas, än
några rum i källarevåningen åt portvakt och åt eldare vid värmapparaten, hvarföre
komiterade ock redan i underdånig skrifvelse den 19 April sistlidet år hos
Kongl. Maj:t anhållit, att den tillämnade åtgärden för kamererare-bostadens inrättande
icke mätte komma till verkställighet;
att, enligt första förslaget, den erforderliga kostnaden skulle utgöra följan
-
de belopp, nemligen:
för inredning  180,04 6: 4.
» målning 83,551: 76.
i> samlingarnes inflyttning  9,500: —
» omgifningarnes ordnande, inberäknadt 70,400
R:dr för en quaibyggnad med trottoir utefter Ladugårdslandsviken
från Skeppsholmsbron till
Sillhofstomfen, i händelse detta arbete icke blefve
genom Stockholms stads föranstaltande och
på dess bekostnad utfördt  95,657: 75. g(;g.75ö: 55,
hvartill komme dessa särskilda utgifter:
för åtskilliga till Musei-byggnadens invändiga fullbordan återstående
gipsornerings- med liera arbeten, uppgifna af Byggnadschefen,
General-majoren J. af Kléen, ett af komiterade ned
-
satt belopp af 43,639: 56.
för åskledare  4,180: 60.
» vattenledning  11,328: 92.
» ställningar och instrumentalier . 5,000: —
Transp. 20.509: 52. 43,639: 56. 368,755: 55.
4
Stats-Vlsknltcts Utlåtande N:o 198.
Transp. 20,509: 52. 43,639: 56, 368,755: 5S.
lill aflöning åt ilen Arkitekt, sorn erhölle
närmaste bestyret med att anskaffa
och bringa till verkställighet
hvad till de återstående arbetena
hörer f  5,000: —
till oförutsedda omkostnader . , . 15,000: —
till den med anledning af Kongl. Brefvet
den 19 Juli 1850 utaf Stockholms
stads Magistrat och Borgerskapets
Äldste, enligt beslut den 3
Oktober 1851, fordrade ersättning
dels för Kyrkholms-kanalen, dels för
den staden tillhöriga mark, som jemte
kanalen ansetts erforderlig till utvidgande
af det för National-museibyggnaden
först bestämda område,
dels oek för det så kallade Kröneri
huset
samt Fiskargången . . . 15,000: — ;nn, rf.
00,00». 52. 99^49.
tillsammans lt:dr Knnt 467,904: 63.
och enligt andra förslaget:
f
ör inredning  137,522: 35.
» målning
83,348: 41.
» en konsthistorisk gipssamling ...... 20,000: —
» samlingarnes inflyttning  8,500: —
» omgifningarnes ordnande (lika med första förslaget) 95,657: 75. 34', 028- 51
hvartill kormne särskilda utgifter:
för gipsornerings- med flera arbeten, hufvudsakligen
lika sorn vid första förslaget  42,723: 56.
samt för åskledare, vattenledning m. m., likasom enligt
förda förslaget, tillsammans  55,509: 52. gg 933- 8
Summa R:dr R:mt 443,261:59.
Anförande komiterade, i afseende på den upptagna kostnaden för en konsthistorisk
gipssamling, eller gipsafgjutningar efter de märkvärdigaste och skönaste
skulpturverk från äldsta till nuvarande tid, att, då Staten icke för närvarande
egde en dylik samling, emedan de få gipser, som redan finnas, ej med skä
kunde anses annorlunda än såsom en högst ofullständig del afen sådan; dåde
Stats-Utskottets Utlåtande A’.o iSS.
5
numera vore nästan omöjligt att erhålla originalarbeten af annat än modern skulptur,
och till följd deraf den Svenska vetgiriga allmänheten skulle, i saknad af
en sådan gipssamling, till sin aldra största del gå miste om att någonsin få se
eller göra sig en klar föreställning om de mästerverk, som den äldre bildhuggarekonsten
frambragt: — då den lätta tillgången till en dylik samling vöre af stort
värde icke blott för vetenskapsmannen och konstnären, utan äfven för handtverkaren,
hos hvilken sinne för sköna former och proportioner skulle väckas och
hvars smak skulle bildas och underhållas genom åskådandet af arbeten, hvilkas
ädla och karakteristiska skönhet ingen tid förnekat; — då den stora, praktfullt
anlagda trappan i National-museibyggnaden icke kunde, i anseende till bristen
på tillräckligt antal original-skulpturer af större dimensioner, på ändamålsenligare
och med arkitektens mening mera öfverensstämmande sätt orneras, än just
med en dylik, väl vald och ordnad samling; — samt då anskaffandet af denna
samling vore jemförelsevis föga kostsamt : komiterade ansett sig ega grundad anledning
att föreslå deas inköpande; — hvarjemte, såsom skäl till de föreslagna
utgifterna för åskledare och vattenledning, blifvit anfördt, att, då tredje våningen
af National-museum dels är försedd med takbelysning genom lanterniner, som
hafva sin utsträckning öfver större delen af byggnaden, dels står med de två
öfriga egentliga våningarne i omedelbar förbindelse genom det stora öppna trapphuset,
hvadan byggnaden icke för faran af eldsvåda å vinden kan på vanligt
sätt bevaras genom brandbotten, brandkupor och jerndörrar, komiterade ansett
af synnerlig vigt att andra åtgärder blefve vidtagna, för att, så vidt möjligt, mot
eldfara skydda de dyrbara och i flera hänseenden oersättliga samlingar, som vore
ämnade att i museum inrymmas; — och hafva komiterade, som i sina beräkningar
upptagit innanfönster för de i byggnaden varande arbetsrum, deremot förmält,
att någon utgift för anskaffande af dylika fönster i salarne och gallerierna
icke blifvit uppförd, emedan dessa rum ansetts skola, äfven utan dubbelfönster,
under den kallare årstiden erhålla en för sådana lägenheter tillräcklig uppvärmning
genom derinom anbragt värmeledning; kunnande, i händelse dock anställda
försök med värmeapparaten skulle ådagalägga, att innanfönster i nämnda rum
blefve nödvändiga, den för detta ändamål erforderliga kostnadssumma, beräknad
till 21,000 R:dr, likväl, enligt koiniterades tanke, icke behöfva att vid innevarande
riksdag anvisas.
Beträffande företrädet hos det första eller andra af de framställda båda förslagen,
hade komiterade, utom hvad redan är i sådant afseende anfördt, hufvudsakligen
yttrat: att, då de till uteslutning ur musei-byggnaden alternativt ifrågasatta
samlingar, nemligen Lifrustkammarens samt Kongl. Bibliothekets, vore hvarandra
både till innehåll och utsträckning så olika, att åt de förra lätt nog men
åt de sednare endast med största svårighet en passande lokal kunde anskaffas,
i händelse de blefve ur National-museum uteslutna, det första förslagets anta
-
6
Stals Utskottets Utlåtande N:o 498.
gande onekligen skulle medföra den fördelen, att Bibliotheket genast erhölle en
för dess behof högeligen och länge påkallad lägenhet, och att, efter detsamma»
öfverflyttning till Museum, den nuvarande bibliothekssalen i Kongl. Slottet möjligen
kunde bestämmas till plats för Lifrustkammaren, hvarigenom, enligt detta
första förslag, alla samlingarne blefve inom beqvämligare lokaler än de nuvarande,
samt dertill i kronans inrymda, och således särskilda utgifter för hyror
och nybyggnader skulle kunna undvikas; men att likväl denna fördel, den enda
som ifrågavarande förslag crbjöde, måste blifva af kort varaktighet och torde
mer än motvägas af de med förslagets antagande förknippade olägenheterna, att
samlingar af väsendtligen olika slag kontme att inrymmas jemte hvarandra i samma
byggnad och till en del i samma våning, nemligen den tredje, der taflor och skulpturer
blefve tillhopaställda i samina salar, ehuru dessa olika konstarbeten, satta
bredvid hvarandra i ett Museum, långt ifrån att befordra, tvärtom störa en ren
och tillfredsställande uppfattning, ja oftast inverka ganska menligt på hvarandra
och den här afsedda belysning uppifrån vöre lika ofördelaktig för de plastiska
bildverken, som förmånlig för målningarne; att deremot samlingar af helt lika
art blefve vidt åtskilda, nemligen Lifrustkammaren från de öfriga historiska samlingarne;
att byggnadens praktfullaste våning, den andra eller mellersta, kotnme
att betydligt förlora i utseende genom inrymmande derstädes af Kongl. Bibliotheket,
hvars tätt ställda bokhyllor skulle stänga eller afbryta utsigten från de flesta
punkter, undanskymma de vackra kolonnerna och fönstren samt i allmänhet
förhindra hvarje fri och hel anblick af de ljusa salarnes proportioner; att uppställandet
af en större och konsthistoriskt ordnad samling af gipsafgjutningar utaf
plastiska mästerverk — för hvars anskaffande komiterades skäl äro ofvan omförmälda
— skulle, af brist på utrymme, blifva omöjligt; att, då konstsamlingarne,
genast efter inflyttningen, komrne att ända till trängsel upptaga den åt
dem anvisade tredje våningen, intresset att öka dessa samlingar och pligten att
samvetsgrannt uppställa hvad de redan ega, måste hämmas af denna hrist på
utrymme och slutligen lätt nog slappas; samt att, om den samling, som saknade
utrymme, finge sig rum upplåtet hos dem, hvilka för tillfället deraf hade öfverflöd,
en sådan i alla händelser olämplig anordning måste inom kort hafva till
följd allmän trängsel och medföra nödvändigheten af någon samlings utrymmande
och förseende med särskild lokal, hvarvid, i fall, såsom sannolikt kunde antagas,
Kongl, Bibliotheket då blefve från National-museum uteslutet, hela den dyrbara
inredning, som derstädes för bibliotheket varit nödig, gjordes oan\ ändbar,
salome i andra våningen lemnades till sina nya ändamål i ett skick, som genast
påkallade en större reparation, och man finge inom en föga aflägsen tid
underkasta sig så väl kostnaden, sorn de för hvarje framåtgående hinderliga olägenheterna
af in-, ut- och omflyttningar; — hemställande koiniterade, att, då
alla dessa med flera menliga förhållanden, sorn i deras betänkande fullständigare
Slats Utskottets Utlåtande .\:n 19$.
7
utvecklades, kunde genom det andra förslagets antagande undvikas, enär, enligt
detsamma, National-museum blefve upplåtet endast åt historiska och artistiska
samlingar, skulptur och måleri icke blandas tillsamman, Lifrustkainmaren ej lösryckas
från de beslägtade samlingarne, byggnadens praktvåning komme att aktas
såsom sådan, anskaffandet af en omfattande och lärorik gipssamling gjordes
möjligt, trapphuset blefve på det utmärktaste sätt dekorcradt, ingen trängsel uppkoratne,
onödiga kostnader och omflyttningar undsluppes och de inrymda samlingarne
kunde under en längre tid i ro få utvidga sig inom de dem leninade
lokaler, — Kongl. Majit täcktes gilla komiterades åsigt om detta förslags företräde
och detsamma i nåder bifalla;
och, då angeläget vore att National-museum så snart som möjligt kunde
upplåtas för de samlingar, sorn der komma att inrymmas; då sådant isynnerhet
för deni bland dessa samlingar, hvilka i Riks-arkivets hus äro ställda under
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens inseende, vore af stort behof,
till följd af de oroväckande sättningsskador, som å detta hus förefinnas; samt
då Musei-byggnaden så fortskridit, att, derest medel funnes anvisade, hinder
icke skulle möta att redan under innevarande år och således före nästa statsregleringsperiods
ingång påbörja de återstående gipsornerings-, målnings- och
inredningsarbetena, hvilka derefter borde utan svårighet kunna så bedrifvas, att
samlingarne hvar efter annan och sednast sommaren 1865 finge derstädes inflyttas,
hade komiterade med anledning häraf i underdånighet hemställt, huruvida
icke Kongl. Majit, hvilketdera af ofvan omförmälda förslag än vunne nådigt
godkännande, täcktes föreslå Rikets Ständer, att det anslag, som kunde blifva
beviljadt ej mindre för National-museibyggnadens inredning och försättande i
fullständigt skick, än för samlingarnes inrymmande och omgifningarnes ordnande
med mera, finge utgå med 150,000 R:dr R:mt under hvartdera af åren 186.'i
och 1864 samt med återstoden under år 1865.
Medan komiterade ännu voro sysselsatta med fullgörande af sitt uppdrag,
hade byggnads-chefen, General-majoren af Kléen till Kongl. Majit inkommit med
underdånig hemställan, att åtskilliga arbeten för ornering af väggar och tak,
hvilka åtgärder han ansåg icke egentligen tillhöra sjelfva byggnadsarbetet, likväl
måtte, med begagnande af befintliga ställningar, få genom hans försorg verkställas;
och som Kongl. Majit, efter komiterades hörande samt efter inhemtad
upplysning derom, att takens ornering i nedre vestibulen och i den stora elier
så kallade hörsalen uti midtelbyggnadens vestra del, jemte målningen af öfre
vestibulens eller trapphusets tak, redan vore, utan att medel dertill behöft särskildt
anvisas, nära fullbordade, funnit skäligt att, till besparing af kostnad för
nya ställningar och till förekommande af den skada, som vid deras uppsättande
och vid det påföljande orneringsarbetet kunde tillskyndas de dyrbara golfven,
under den 17 Oktober nästlidet år i nåder förklara, att jemväl fönsterornerin
-
■8
Slals-Vlskollels Ullålande N:o 198.
garne och de åtta pilasterkapitelernas insättande i nedre vestibulen samt de derstädes
och i hörsalen behöfliga målningar och förgyllningar, äfvensom takorneiringen
till och med hufvudgesimsen i den andra, österut belägna stora salen
!ined tillhörande half-åttkant, borde i sammanhang med det egentliga byggnadsarbetet
utlöras genom byggnadschefens försorg, med rättighet för honom att, i
hen mån kostnaden derför och för de redan verkställda orneringarne å begge
vestibulernas och hörsalens tak icke kunde med de till hans disposition ställda
medel, utan åsidosättande af dermed närmast afsedda föremål, bestridas, särskildt
hos Kongl. Majit, göra framställning om godtgörelse för denna kostnad, likväl
icke till högre belopp, än förslagsvis beräknade tillsammans 5,026 R:dr 76 öre;
så hade Kongl. Majit jemväl den 30 December samma år, på anhållan af
byggnadschefen, i nåder anvisat sistnämnda summa att af Stats-kontoret, efter
vederbörandes reqvisition, under förskottstitel utbetalas.
Sedan Kongl. Majit, vid föredragning den 9 sistlidne Januari af ofvanbetnälde
kotniterades afgifna betänkande, inhemtat, att de bland utgifter för ordnande
af Museibyggnadens oingifningar upptagit, såsom ofvan är anfördt, 15,000
llidr, fordrad ersättning till Stockholms stad för Kyrkholmskanalen och den staden
tillhöriga mark, som utom kanalen ansetts erforderlig till utvidgning af
musei område, jemte krönerihuset och fiskaregången; äfvensom att komiterade,
för den händelse, att quaibyggnad med trottoir utefter Ladugårdslandsviken från
Skeppsholinsbron till Sillhofstomten icke komme att genom stadens föranstaltande
och på dess bekostnad utföras, beräknat kostnaden för detta arbete till 70,400
Ridr, att likaledes ingå bland utgifter för ordnande af musei omgifningar; men
det syntes sannolikt, att hufvudstaden, som år 184 6 med afseende å blifvande
försköning och fördel för staden, medgifvit kostnadsfri upplåtelse af byggnadsplats
för National-museum, icke skulle undandraga sig att med lika frikostighet
bereda den numera till sitt yttre fullbordade byggnaden så stort tomtutrymme,
som är oundgängligen erforderligt för att lemna anblicken deraf öppen och tillförsäkra
nödigt dagsljus åt de dyrbara samlingarne i musei alla våningar; så
hade Kongl. Majit, som ansett behöfligt att, före allåtandet till Rikets Ständer
af framställning om anslag till de ändock betydliga kostnader, hvilka för museibyggnadens
inre fullbordande och för ordnande af dess omgifningar erfordrades,
låta höra hufvudstadens vederbörande myndigheter, huruvida icke staden, med
afseende på berörda förhållanden jemte den fördel, som genom uppförandet af
den nya bron emellan Skeppsholmen och den fordna Kyrkholmen, blifvit staden
tillskyndad, numera vore benägen att till National-museum utan lösen afstå
ifrågavarande kanal- och jordområde, af hvars åbyggnader krönerihuset under
tiden nedbrunnit och fiskargången upphört att för sådant ändamål begagnas; i
sammanhang hvarmed Kongl. Majit infordrat upplysning om och när en quaibyggnad
-
Slals-Uiskoliels Ullålande N:o 198.
9
byggnad mellan Skeppsholmsbron och Sillhofstomten vore afsedd att genom
stadens försorg och på dess bekostnad verkställas. På dessa frågor, hvilka
Magistraten och Borgerskapets Äldste, efter Drätselkommissionens hörande, förehaft,
men hänskjutit till Stadsfullmägtige. hade sistnämnde kommunalmyndighet,
under den 2 sistlidne Juli, afgifvit det svar, att, under förutsättning det Rikets
Ständer bifalla hvad Kongl, Majit i nåder föreslagit i fråga om öfverlåtelse till
staden af den Kronan tillhöriga mark, som för strandgatas anläggning vid Ladugårdslandsviken
är behöflig, Stadsfullmägtige, med frånträdande af stadens anspråk
på den af Magistraten och Borgerskapets Äldste bestämda lösesumma,
medgåfve kostnadsfri upplåtelse till Kronan af den numera till större delen igenfyllda
Kyrkholmskanalen tillika med ifrågavarande, derinvid belägna mark jemte
Fiskarehuset; dock under förbehåll att, om, i följd af Rikets Ständers blifvande
beslut, någon lösen för Kronans ofvanberörda jord vid Ladugårdslandsviken
komme i fråga, staden skulle ega att vid litjviden räkna sig till godo den af
Magistraten och Borgerskapets Äldste för Kyrkholmskanalen med mera bestämda,
nu vilkorligen eftergifna lösesumma; — men, då staden till Kronan kostnadsfritt
afstått hela Kyrkholmen, och den strand deraf, som utefter museibyggnaden
sträcker sig emellan Skeppsholmsbron och Sillhofstomten, icke kunde komma att
såsom hamnplats begagnas, ansåge Stadsfullmägtige att det icke borde tillkomma
staden att den ifrågaställda kajbyggnaden vid nämnde strand utföra eller bekosta,
utan frågan derom, likasom ordnandet af museibyggnadens närmaste omgifningar
i Öfrigt, vore en Kronans angelägenhet. Fullmägtiges i ämnet sålunda
fattade beslut hade Öfver-Ståthållare-embetet jemväl för sin del biträdt samt, i
underdånig skrifvelse, underställt Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse.
Slutligen, sedan General-majoren af Kléen, genom memorial den 11 sistlidne
Maj, hvilket blifvit till trycket befordradt för att Rikets Ständer tillställas,
anmält det honom anförtrodda uppdrag i afseende på museibyggnaden vara fullgjordt
och Kongl. Majit den 15 i samma månad i nåder anbefallt Öfver-intendents-embetet
att byggnaden, med hvad dertill hörer, i befintligt skick emottaga
föi' att besörja vården oeh tillsynen deröfver, äfvensom utförandet af de arbeten
för byggnadens vidare fullbordande, hvartill medel framdeles blefve anvisade,
hade bemälda Embete, efter anställd besigtning å byggnaden för utrönande, huruvida
några ytterligare åtgärder för densammas slutliga fulländning kunde, utöfver
de redan verkställda eller af Komitéen föreslagna, vara af behofvet påkallade,
inkommit till Kongl. Majit med underdånigt memorial af den 16 påföljde
Juni, innefattande hemställan, att, i sammanhang med beredandet af anslag för
de af komiterade föreslagna inrednings- med flera åtgärder, erforderliga medel
måtte i nåder anvisas för bekostande jemväl af följande arbeten och utgifter,
nemligen:
liih. lill R. St. P-rol. 1862 fr 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Hand. 9 Haft. 2
10
Stats-Utskotlcts Utlåtande K:o 4 98.
si) Byggnadsarbeten, såsom stensättning af källargolf, skiljemurar och jerndörrar
mellan källare, af>edda för olika behof, afputsning af stora vestibulens
wggar, vindarnes förseende med golf och inre tak, två spiraltrappors uppdragande,
på derför afsedda ställen, från källaren upp till vinden, terrasstrappor
vid östra porten, rökförbrännares anbringande på värme-apparaten och ombyggnad
af dess pannmurar, provisionela betäckningar å marmor- och parkettgolfven
samt marmortrapporna, putsnings- och slipningsarbeten å pelare med mera, tillsammans
upptaget till en kostnad af R:dr 45,465: —
B) Underhåll af koppartaket och fönstren under nästkommande
tre år samt byggnadens uppvärmning under
samina tid  17,250: —
äfvensom mattor med tillbehör för framtida skyddande af
marmorgolf och marmortrappor  1,775: —
C) Aflöning och arfvoden åt Arkitekt för ett år utöfver
de två, sorn komiterade beräknat åt en Tillsyningsman, en
Kamererare och Kassör, två eldare och en portvakt under
tre år samt åt en uppsyningsman vid värmeapparaten under
de 7 månader den på prof begagnas, tillsammans  12,580: -—
Summa R:dr 77.070: —
hvarförutan Öfver-intendents-embetet förordat att stora vestibulens
väggar och trapparmar måtte, nied afseende på byggnadens
i öfrigt rika ornering, beläggas med så kallad stuccolustro
i stället för att, enligt komiterades förslag, oljemålas,
samt uppgifvit att genom denna förändring slutsumman skulle
ökas med  17,470: —
eller till R:dr 94,540: —
Vid öfvervägande af allt hvad i detta ärende förekommit och dervid först
af frågan huruvida Lifrustkammaren eller Kongl. Bibliotheket borde uteslutas
ur museibyggnaden, hvilken, enligt den af komiterade verkställda utredning, icke
lämpligen kunde inrymma begge dessa samlingar jemte de öfriga, haile Kongl.
Maj:t, på de skäl som Komitéen anfört, funnit dess sednare alternativförslag
hafva företrädet, så att byggnaden, med uteslutande af Bibliotheket, för hvilket
ökadt utrymme kunde provisoriskt beredas i nuvarande museirummen uti Stockholms
slott, skulle i den första eller bottenvåningen inredas för de historiska
samlingarne, Kongl. Klädkammaren deribland inbegripen, och Myntkabinettet i
andra våningen för skulptur, för Lifrustkammaren och en af hvarjehanda konststycken
af guld, silfver, elfenben, glas, emalj med mera bestående så kallad
»konstkammares» samlingar, samt i tredje våningen för målnings- och teckningssamlingarne,
hvarje kollektion med dertill hörande nödiga arbetsrum i
Stats-Utskottets Utlåtande X:o I9S.
11
samma våning; hvarförutan trapphuset skulle upptaga ofvanberörda samling af
gipsafgjutningar efter de märkvärdigaste och skönaste skulpturverk, från äldsta
tider till nuvarande, samt källarvåningen innehålla värme-apparaten, bostäder
för portvakt och eldare, jemte utrymme för åtskilliga förråder. Då den kostnad.
som komiterade, på grund af noggranna och i de minsta delar utförda beräkningar,
upptagit för detta alternativförslags verkställande, jemte byggnadstomtens
stenläggning, plantering på östra och en del af norra sidan med låga buskvexter
i grupper samt förseende med trottoirer, quai och stängsel mot granntomterna,
uppgår till 443,621 K,:dr 59 öre; men i denna summa inbegripas 15.000
R:dr ersättning till Stockholms stad för Kyrkholmskanalen och derintill gränsande
delar af den för museum behöfliga tomt, tillika med dennas äldre åbyggnader,
och Stadsfullmägtige å stadens vägnar numera afstått från anspråket på
sådan ersättning, under förbehåll och förutsättning af Rikets Ständers bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga förslag om öfverlåtelse till staden af den Kronan tillhöriga
mark, som för strandgatas anläggning vid Ladugårdslandsviken erfordrades;
komme vid det förhållande, att berörda nådiga förslag redan blifvit vid riksdagen
bifallet, ifrågavarande kostnad att, enligt komité-förslagets öfriga innehåll,
utgöra R:mt R:dr 428,261: 59.
hvilken summa, ökad med ofvanberörda af Stats-kontoret utgifna
förskott till godtgörelse för redan verkställda ornerings
arbeten
5,026: 76.
och med de af öfver-intendents-einbetet anmälde ytterligare
behof, tillsammans  94,540: —
utvisade att ett belopp af
Runt R:dr 527,828: 35.
erfordrades för National-museibyggnadens försättande i fullfärdigt skick, med
all inredning, sorn de antiquariska, historiska och artistiska samlingarne för en
värdig uppställning påkalla, samt vidare för dessa samlingars inflyttning, — och
omgifningarnes ordnande, jemte byggnadens underhåll och rummens uppvärmning
under de tre år, som nästkommande statsregleringsperiod antagligen komme att
omfatta.
Vid ofvanberörda för Natlonal-museum återstående kostnader har ännu ett
tillägg ansetts oundgängligt. Geheimerådet Stuler i Berlin, den frejdade arkitekt,
som, enligt uppdrag, år 1848 uppgjort den sedermera gillade och följda
ritningen för museibyggnaden, hade för dess utförande varit under hela byggnadstiden
anlitad, icke blott om mundtliga och skriftliga råd och anvisningar,
utan äfven om uppgörande af detaljritningar för nästan alla byggnadens och
orneringens delar, äfven sådana, som ännu icke hunnit utföras. Om vidden af
de-n möda och den tidsuppoffring, som varit med alla dessa arbeten förenade,
vittnade nogsamt det förhållande, att 4 å 500 af Stiller eller under hans ledning
författade ritntngar funnos bland museibyggnadens tillhörigheter, när denna
12
Stats - Utskottets Utlåtande N:o i 98.
från byggnadschefen aflemnados till öfver-intendents-embetet, likasom ock en
mängd andra dylika ritningar vore under den föregående tiden förbrukad. För
hela det sålunda under omkring 15 år använda arbete, med två derunder företagna
resor till Stockholm, hade Geheimerådet Stiller, under åberopande af de
1 hans fädernesland antagna grunder för vedergällning af arkitekt-biträde, gjort
anspråk på den i förhållande till samma grunder billiga godtgörelsen af minst
2 procent å hela byggnadssuinman. Om nu från de, enligt byggnadschefens,
General-majoren af Kléens berättelse den 11 Maj detta är, dittills för musei
byggnaden
utgifna R:dr 1,775,844: 6.
afdrages 13 års aflöningar till honom sjelf, en arbetschef,
en konduktör och en redogörare, tillhopa . . 84,942: —
utgifna arfvoden till Geheimerådet Stiller och
Arkitekten Wentzel  17,885: 11.
värmeledningens värde
01,000: —
resekostnader 11,716: 7.
gatuläggningsafgift med mera  3,714: — 179,257: 18.
återstode egentlig byggnadskostnad  1,596,586: 88.
hvartill komme de af byggnadschefen särskildt utförda orne
ringar
för  5,026: 76.
samt af komiterade föreslagna arbeten:
för inredning  137,522: 35.
för målning  83,348: 41.
för gipsornering med mera  42,723: 56.
för ställningar och instrumentalier ....... 5,000: —
och oförutsedda omkostnader  15,000: —
äfvensom de af Öfver-intendents-embetet tillagda byggnadsarbeten
för  43,465: —
På den sålunda uppkommande egentliga byggnadssumman R:dr 1,930,672: 96.,
skulle Geheimerådet Stiller tillgodokomma, såsom arkitekt-arfvode, 2 procent
med
38,613: 46.
och då han hittills erhållit tillsammans  13,788: 35.
återstode i sådänt hänseende att gälda R:dr 24,825: 1 1.
Sedan sålunda, på grund af sorgfälliga beräkningar, blifvit framställda alla
de kostnader, som erfordrades för att bringa det nationela företaget, muscibyggnaden
och hvad dertill hörer, till ett hedrande slut, så har Kongl. Majit, som
ansett att, — om än de dryga utgifter, som företaget ännu kräfde, skulle kunna
på en längre tid fördelas eller någon enstaka del deraf, såsom till exempel
quaibyggnaden, uppskjutas till en aflägsnare framtid, — det anstånd, som härigenom
kunde för någon del af utgifterna beredas, hvarken vore förenligt med
Stals-Utskotlels Utlåtande N:o 198.
13
en på det hela klok hushållning, som fastheldre fordrade, att arkitekt-arfvoden
med mera dylikt inskränktes till kortaste möjliga tid, eller uppvägde olägenheterna
deraf, att byggnadens efterlängtade fulländning och upplåtande för sin
vigtiga och förädlande bestämmelse skulle utöfver behof undanskjutas, i nåder
föreslagit att Rikets Ständer, för godtgörande så väl af de här ofvan till
527,828 R:dr 35 öre sammanräknade kostnader, som af Geheimerådet Stillers
arfvodes-fordran, måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisa en jemnad summa
af 553.000 R:dr R:mt, att utgå med 73,000 R:dr under loppet af innevarande
är samt återstoden, i mån af behof, under åren 1864, 1865 och 1866.
Innan Utskottet går att yttra sig om berörda af Kongl. Maj:t till Rikets
nu församlade Ständers pröfning öfverlemnade förslag angående ytterligare anslagsmedel
för National-museibyggnaden, har Utskottet ansett sig böra i största
korthet meddela uppgift å de belopp, som för ifrågavarande byggnadsföretag
hittills blifvit af Rikets Ständer anvisade. Fråga om uppförande af ett National-tnuseum
väcktes, såsom bekant är, vid 1844 års riksdag och Rikets Ständer
beviljade då för ifrågavarande ändamål en summa af 500,000 R:dr banko, eller
750,000 R:dr R:mt. Tifl denna byggnad uppgjordes af Geheime-öfver-byggnads-rådet
A. Stiller i Berlin ritning, öfver hvilken 2:ne kostnadsförslag sedermera
upprättades, det ena af Öfverste-löjtnanten Hjelm, slutande sig på 690,000
R:dr, eller, i fall byggnaden skulle förses med koppartak, 720,000 R:dr, samt
det andra af Öfver-intendents-embetet, angifvande en kostnad af 944,329 R:dr
eller, med koppartak 975,313 R:dr, allt banko, och blef, sedan åtskilliga förändringar
i nämnda ritning vidtagits, på det att byggnadskostnaden skulle kunna
inskränkas inom det af Rikets Ständer för byggnadens utförande beviljade, här
ofvan omförmälda anslag, densamma den 13 December 1849 af Kongl. Maj:t
nådigt fastställd. Byggnadens verkställande var då öfverlemnad åt en komité;
men den 25 Januari 1850 uppdrogs ledningen af ifrågavarande byggnadsarbete
åt dåvarande Majoren, numera General-Majoren Johan af Kléen, som under den
12 Oktober sistberöda år, medelst en skrifvelse från Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet,
erhöll Kongl, Maj:ts bemyndigande att följa Stillers ritning
i sin helhet. Sedan byggnadschefen, på grund af sin under arbetet vunna
erfarenhet, förklarat, att sådant kunde verkställas för en kostnad närmast motsvarande
det af Rikets Ständer beviljade belopp af 500,000 R:dr Banko och
såsom det uti Depa-rtements-chefens skrifvelse förmäles, »sedan anledningen till
den förut ifrågasatta begränsningen af byggnadsplanen sålunda blifvit undanröjd.»
14
Stats-Utskollels Utlåtande N:o 198.
Emellertid anmälde byggnadschefen den 30 Augusti 1856 att för berörde byggnad
erfordrades ytterligare 750,000 R:dr, tillkännagifvande dervid att, enligt
byggnads-chefens öfvertygelse, detta anslag skulle för byggnadens fullbordande
blifva tillräckligt, och, på grund af Kongl. Majits då aflåtna nådiga Proposition
i ämnet, funno ock Rikets Ständer skäligt anvisa en summa af 600,000 R:dr,
att med 150,000 R:dr årligen utgå under åren 1857—1860. Det visade sig
dock snart att denna beräkning icke var tillförlitlig, ty redan i Augusti månad
1859 fästade byggnadschefen Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet deruppå att,
hufvudsakligen till följd af de under några år stegrade prisen å arbetskostnader,
utom förut anslagna medel ytterligare 450,000 R:dr för byggnaden behöfdes och
anhöll, af anförda skäl, att detta belopp måtte af Rikets Ständer äskås, hvarefter
och sedan dels Kongl. Majit, efter det genom Öfver-intendents-embetets
försorg besigtning å det då verkställda arbetet egt rum, hos Rikets Ständer
gjort nådig framställning om beviljande af sistnämnda anslagssumma, dels Statsutskottet,
med anledning häraf, meddelat åtskilliga upplysningar rörande orsaken
till den högst betydliga tillökning, som då ansågs erforderlig i de förut beräknade
återstående kostnaderna för oftanämnde byggnad, Rikets Ständer enligt dess
underdåniga skrifvelse af den 28 Oktober 1860 och på sätt i Kongl. Majits nu
afgifna nådiga Proposition jemväl förmäles, anslogo 380,000 R:dr, att under
innevarande statsregleringsperiod i mån af behof, enligt Kongl. Majits disposition
fråin Riksgälds-kontoret utbetalas; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer hos
Kongl. Majit underdånigst anhöllo att åt sakkunnige män måtte uppdragas att
utarbeta fullständigt, förslag i afseende å de återstående arbeten, som erfordrades
ej mindre för byggnadens inredning och försättande i fullständigt skick, än för
samlingarnes inrymmande och omgifningarnes ordnande; Och utgör således summan
af de för National-museum hittills beviljade anslagsbelopp 1,730,000 Ridr.
Uti det betänkande ofvanbemälde af Kongl. Majit, till följd af Rikets Ständers
begäran, nådigst förordnade komiterade under den 18 December 1862 afgifvit
och hvilket sedermera lagts till grund för Kongl. Majits nu gjorda nådiga
framställding i ämnet, återfinnas 2:ne särskilda förslag för musei-byggn ad ens inredning
och försättande i fullständigt skick, samlingarnes ordnande m. m., af
hvilka förslag såväl komiterade, som Kongl. Majit ansett det andra, eiler det
sorn afser uteslutande från museum af Kongl. Bibliotheket, vara det förslag, som
företrädesvis bör godkännas. För en sådan åsigt är, enligt Utskottets tanke, så
tillfyllestgörande skäl i den nådiga Propositionen anförda, att föga dervid torde
vara att af Utskottet, sorn äfven är af denna mening, tillägga. Redan den första
anordningen af rummen i musei-byggnaden synes antyda att, vid uppgörande
af plan för museum, meningen icke varit att ett bibliothek der skulle inrymmas
enär den lokal, som enligt förslaget borde upptaga boksatniingen, onekligen fildén
praktfullaste våningen i denna byggnad, uti hvilken det väl icke synes vara
Stats-Ulskotlels Utlåtande N:o 198.
15
skäl att förlägga detta bibliothek. Men äfven om afsigten från början varit sådan,
synes denna plan numera böra öfvergifvas. Bibliothekets samlingar hafva
nemligen, efter hvad kändt är, under sednare åren vunnit en högst betydlig till—
vext och antalet böcker lärer för närvarande utgöra något mer än 120,000 band
oberäknadt ett högst betydligt förråd af smärre skrifter, tidskrifter, manuskripter
m. m., jemte en större gravyrsamling. Antagligen komma dessa samlingar att
hastigt ökas och då den nu ifrågaställa lokalen icke lärer lemna utrymme för
mer än omkring 190,000 band, samt således inom en icke aflägsen framtid måste
blifva otillräcklig, synes det Utskottet mindre lämpligt att nu för Bibliothekets
mottagande för endast en kortare tid låta verkställa en inredning, som medför
högst betydliga kostnader och hvilken i allt fall aldrig kan blifva fullt ändamålsenlig
eller i öfverensstämmelse med vetenskapens och nutidens fordringar
af ett väl ordnadt offentligt Bibliothek, der, utom tjenliga arbetsrum, numera
jemväl en större särskildt för ändamålet apterad läsesal anses behöflig. För öfrigt
får icke förbises att de samlingar af konstverk i målning, bildhuggeri, färnsåker
m. m., Staten redan eger och hvilka skola i museum inflyttas, äro af
ganska betydligt omfång och i ständig tillvext. Det är således synnerligen angeläget
att företrädesvis åt dessa samlingar i museum beredes icke blott nödigt
utrymme utan ock ändamålsenlig uppställning, som dock svårligen kan ske om
byggnaden skall emottaga ett ansenligt bokförråd; hvartill dessutom kommer att
i fall Bibliotheket inflyttas i museum, det blir omöjligt att derstädes inrymma
en större och konsthistorisk ordnad samling gipsafgjutningar. Afven dessa omständigheter
äro af vigt och böra i Utskottets tanke utgöra väsendtliga skäl för
den åsigten att från museum utesluta Kongl. Bibliotheket, hvilket, ehuru dyrbart,
likväl, såsom komiterade äfven anmärkt, icke i museum kan anses vara på
sin rätta plats och som dessutom, med afseende på den genomgripande förändring
dermed förr eller sednare måste vidtagas, i anledning af den starka tillökningen,
som i dess samlingar är att påräkna, lämpligast bör förläggas till ett ställe, som
för en längre framtid lemnar både utrymme ät dess tillhörigheter och tillfälle
för erforderlig utvidgning. Då Utskottet derjemte föreställer sig att. genom ofvanomförmälda
konstalsters och samlingars förflyttning till musei-byggnaden, tillfälle
icke bör saknas att åtminstone för närmaste framtid i några af de lokaler,
som på sådant sätt blifva lediga, tillsvidare inrymma nämnda Bibliothek,
har Utskottet ansett sig böra till hufvudsakliga delar förorda komiterades sednare
alternativförslag, hvilket Utskottet jemväl lagt till grund för sina beräkningar
och hemställer,
1 :o.
att detta förslag må af Rikets Ständer godkännas.
16
Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 198.
Hvad derefter angår frågan om de arbeten och föremål, för hvilka Kongl.
Majit. i öfverensstämmelse med komiterades nyssberorda förslag, ansett medel af
Rikets Ständer böra beviljas och vidkommande först det ifrågaställa anslaget för
National-rnuseibyggnadens inredning och för omgifningarnes ordnande, så torde
hvad beträffar inredningen väl knappast behöfva erinras, att dermed icke afses
sådan inredning, som i sammanhang med det egentliga byggnads-arbetet bort
utföras och hvartill medel vid förra riksdagen äfven anvisades, utan att den inredning,
som nu är i fråga, erfordras dels för att kunna såväl i våningar som i
byggnadens öfriga lägenheter bereda lämplig plats åt de särskilda samlingar, som
i museum skola intagas, dels ock för att på ett fullständigt och systematiskt
sätt kunna ordna dessa samlingar. Komiterades förslag, af hvilket Utskottet
tagit noggrann kännedom, innehåller en detaljerad beskrifning ej mindre angående
beskaffenheten af hvarje lägenhets inredning jemte målning och ornering,
än ock rörande samlingarnes anordning. Deraf inhemtas bland annat, att forsla
våningen (bottenvåningen) är afsedd dels för de historiska samlingarne samt
myntkabinettet dels ock för de till dem hörande nödiga arbets- och tjensterum;
att 2:ne långsträckta ruin i nordvestra delen af denna våning, det större en sal
med kolonner, det mindre ett galleri bredvid denna, kommer att anordnas för
fornlemningar från stenperioden; nordvestra hörnrummet för fornlemningar från
bronsperioden, samt en sal med angränsande genomgångar i norra avant-korpsen
äfvensom nordöstra hörnrummet hufvudsakligen för dylika lemningar från jernperioden;
att 2 långsträckta rum i nordöstra delen af våningen, det större en
sal med kolonner och det mindre ett galleri, jemte en stor sal i midten af samma
våning kommer att inrymma minnesmärken från den kristna medeltiden,
synnerligen mycket stora föremål, såsom bildsniderier, altarverk och dylikt; saint
att salen i sydöstra delen af denna våning skall upptaga minnesmärken för nyare
tiden ; att ett långsträckt rum, eller galleri, bredvid denna säl äfvensom 2:ne på
hvar sin sida om salen liggande mindre ruin i södra avant-korpsen anordnas
lör Klädkammarens samlingar; att i sydvestra delen af nämnda våning uti tvänne
långsträckta rum, en sal och ett galleri, inläggas samlingar af mynt och medaljer,
hvarjemte på särskilda ställen i samma våning inredas dels en mindre
sal till sessionsrnm för Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien, dels några
mindre lägenheter till arbets- och tjenste-rum för de vid den Historiskt-antiqvariska
afdelningen samt vid Myntkabinettet anställde personer; uppgående
kostnaden för hela denna vånings försättande i sådant skick komiterade föreslagit,
samlingarnes inflyttning deri inberäknad, till 80,010 R:dr 30 öre. Andra
våningen, afsedd för skulptur, konst- och lifrus ikammar ens samlingar och för
de till dem hörande nödiga arbets- och tjensterum, skulle uti elfva smårum i våningens
midt qnder stora trappan, anordnas förde äldsta minnesmärken af skulptur
-
Slalt-UltkotleU Ullålande iV:o ISS.
17
tur vi ega, företrädesvis för den Egyptiska samlingen; och skulle åtta ofvanför
dessa ruin varande halfvåningsrum inredas till arbetsrum samt för en konsthistorisk
boksamling. Tvänne salar, den eria stor med utsprång, pelare och kolonner
i östra midtelpartiet af denna våning kommer att anordnas för äldre Grekiska
och Etruriska bildverk samt för torser och fragmenter af sednare grekisktromerska
arbeten utaf marmor och den andra, en i nordöstra delen af våningen
belägen pelaresal, skulle upptaga antika statyer, byster och vaser af marmor, i
synnerhet af de vackrare och bäst bibehållna. En annan sal i nordvestra delen
af våningen är bestämd för konstkammarens samlingar af lägre skulptur i
guld, silfver, elfenben, korall, perlemor, bernsten, trä och dylikt, samt för glas,
emaljer, mosaiker och i allmänhet för sådana föremål, sorn snarare äro konststycken
än konstverk och hvilka icke till följd af öfvervägande historiskt intresse
tillhöra de historiska samlingarne. För Lifrustkammarens samlingar af vapen,
rustningar, fanor m. m., utgörande omkring 2,400 nummer, samt till ett arbetsrum,
kommer att inredas en stor sal med pelare och tvänne rum i sydvestra
delen af våningen samt en mindre sal och 3 rum i södra avant-korpsen. Ett
afl"ingt rum i sydöstra hörnet af våningen ordnas för modern skulptur i brons,
samt för modeller och skizzer i terra cotta och gips af svenska bildhuggare och
för uppställning af dylika modeller och skizzer apteras älven en halfvåningslokal
i sydöstra hörnet ofvanom nyssnämnda rum; och slutligen är anordning
vidtagen för uppställning uti den i sydöstra delen af våningen belägna pelaresalen
af 30 pjeser af modern skulptur i marmor, bestående af mest stora statyer.
Och skulle, inberäknadt utgifterna för samlingarnes inflyttning, sammanlagda
kostnaden för denna vånings försättande i erforderligt skick utgöra 81,071
R:dr 15 öre. Uti tredje våningen, som är afsedd för målnings- och teckningssamlingarne,
skulle en sal med tak- och sidobelysning, utsprång och kolonner
i östra delen af midtelbyggnaden anordnas för målningar af antikt ursprung, för
byzantinska samt italienska och tyska målningar från medeltiden, för altar- och
grafprydnader från samma och äfven sednare tid; en sal med takbelysning jemte
sex kabinetter i nordöstra delen af våningen äfvensom en liten sal och tvänne
runi i norra avant-korpsen för målningar ur italienska skolorna, hvarförutan 2
små rum i samma avant-korps inåt gården, jemte 2 rum i nordvestra hörnet, inredas
till nödiga förvaringsrum af färglådor, stafflier m. m., som begagnas vid
kopiering samt tili arbets- och tjensterum vid tafvelsamlingen. En i nordvestra
delen af våningen befintlig sal med takbelysning och 5 kabinetter äro afsedda
att emottaga ej mindre målningar ur Franska, Spanska (och Engelska) skolorna,
än ock återstoden af de Italienska målningarne, i händelse dessa icke erhållit
nödigt utrymme i de åt dem anvisade lokaler; kommande en lika beskaffad i
sydvestra delen af våningen befintlig lägenhet, som den nyssomförmälda, att iordUih,
lill [{. Sl. Fröt. 186H & 1863. 4 Sami 1 Afd. 4 Band. 9 Håff. 3
18
Stats-Ulskoltets Ullålande N:o 19$.
ningställas för målningar nr Tyska och Nederländska skolorna. För målningar
af Svenska (Norska och Danska) mästare anordnas 1 sal med takbelysning jemte
6 kabinetter i sydöstra hörnet af våningen och i södra avant-korpsen upplåtes
en sal och 2 rum för handteckningar, gravyrer, pasteller och aqvareller, hvarjemte
ett litet i samma avant-corps varande afskiijdt rum är bestämdt tili förvaringsrum
för åtskilliga vid kopiering behöfliga effekter; och i sydvestra hörnet
af våningen inredes 2:ne tjenste- och arbetsrum vid gravyrsamlingen; varandes
en i midtelbyggnadons vestra del befintlig större säl ämnad att inrymma Svenska
troféer. Och är kostnaden för hela denna vånings anordning jemte samlingarnes
inflyttning och uppställning beräknad till 45,065 R:dr 85 öre.
För anordning och inredning af trapphuset, afsedt såväl för den samling
af gipsafgjutningar efter de märkvärdigaste och skönaste skulpturverk från äldsta
tider til! närvarande, hvilken, enligt komiterades af Kongl. Maj:t gillade förslag,
borde inköpas för en summa af 20,000 R:dr, som ock för de få gipser
staten redan eger, är följande plan uppgjord: nedra vestibulen och trappuppgången
till andra våningen komma att anordnas för gipsafgjutningar efter Egyptiska
och Assyriska bildverk, vestibulen i andra våningen och trappuppgången
till den tredje för dylika afgjutningar efter Grekiska bildverk från den klassiska
skulpturens tidigare ålder, samt en stor trappsal med kolonner i öfra vestibulen,
bestående af sex stora tvärfält, för gipsafgjutningar efter bildverk från grekiska
plastikens blomningsperiod, från dess sednare tid och förfall under Romarne, från
egentliga medeltiden samt från första och sista seklerna af nyare tiden. Upp
tagande
kostnadsförslaget för hela denna afdelnings af byggnaden försättande i
sådant skick, komiterade funnit denna afdelning böra erhålla, utgifterna för gipssamlingens
anskaffande inbegripna, ett belopp af 41,694 R:dr 46 öre. 1 källarvåningen^
afsedd för värm apparaten, och bostäder samt utrymme för diverse
förråder, komma 3 rum och kök på södra sidan att upplåtas åt portvaktaren
och 2:ne i sydöstra hörnet innanför hvarandra belägna rum att anvisas
åt tvänne eldare; varande kostnaden för denna vånings ordnande beräknad till 1,529
R:dr; och är i afseende å anordningen af byggnadens tomt ifrågasatt, att denna
skall stenläggas, planteras på östra och en del af norra sidan med låga buskvexter
i grupper samt lörses med trottoirer, quai och stängsel mot granntomterna,
för en kostnad, enligt förslaget, uppgående till 95,657 R:dr 75 öre.
Enligt detta komiterades andra förslag skulle således hela kostnaden för anordning,
inredning, målning och ornering af våningarne, inflyttning af samlingarne
och inköp af gipsafgjutningarne uppgå till . . . 249,370 R:dr 76 öre.
samt för tomtens planering m. m  95,657 ” 75 »
tillsammans 345,028 R:dr 51 öre.
eller den summa Kongl. Majit för ifrågavarande, ändamål äskat.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o I9S,
1!)
Vid pröfning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning, så vidt densamma afser
anslagssumman för National-musei ordnande till byggnadens inre delar, har hos
Utskottet visserligen fråga uppstått, huruvida nödigt vore att vid innevarande
riksdag medel anvisades för samtlige våningarnes inredning och ordnande, på
sätt nu blifvit ifrågastäldt, och om icke uppskof med någon del af byggnadens
aptering för dermed afsedt ändamål skulle kunna tillsvidare ega rum; men vid
öfvervägande af de skäl, som till stöd för de olika meningarne härutinnan uttalats,
har Utskottet kommit till den öfvertygelse att Kongl. Maj:ts nådiga förslag
härom bör vinna Rikets Ständers bifall. Utskottet har nemligen icke kunnat
förbise att ganska många år förflutit innan Musei-byggnaden hunnit uppföras,
under hvilken tid de dyrbara och värderika samlingar Staten på spridda
ställen eger, icke kunnat på ett för den stora allmänheten fullt tillfredställande
sätt användas. Nationen, som frikostigt anvisat medel till ifrågavarande arbetsföretag,
synes derföre med skäl kunna hafva anspråk derpå att, sedan sjelfva
byggnaden omsider blifvit färdig, sådana åtgärder vidtagas, hvarigenom dessa
samlingar af till en stor del fosterländska minnesmärken och utmärkta konstverk,
sorn deri skola inrymmas, äfven blifva för allmänheten tillgängliga. Angelägenheten
deraf att de båda våningar, hvilka äro ämnade för de historiska
samlinganse och för myntkabinettet samt för målningar, gravyrer m. m., ofördröjligen
iordningställas, lärer icke kunna bestridas, enär de lägenheter, i hvilka
berörda samlingar för närvarande finnas inrymde, äro dels afsedda för andra ändamål,
dels påräknade att i någon mån afhjelpa behofven af ökadt utrymme för Kongl.
Bibliothekets förråder, och frågan vore således endast om andra våningens inredning
kan eller bör uppskjutas. Afven om man icke vill lägga uteslutande
vigt dervid, att ett samtidigt ordnande af alla dessa samlingar, hvilka i viss mening
med hvarandra onekligen ega en nära gemenskap, måste i flera hänseenden
medföra fördelar, eller anse att framställningen om denna lokals försättande i det
skick, komiterade hemställt, ensamt af sådan anledning bör af Rikets Ständer bifallas,
synes man icke kunna lemna utan uppmärksamhet att förslaget om denna
vånings iordningställande samtidigt med den öfriga delen af byggnaden är, ur
ekonomisk synpunkt betrakfadt, fördelaktigt och således förtjent af understöd.
Till denna våning skulle nemligen, enligt ofta åberopade förslag, bland annu,
förläggas Lifrustkammarens samlingar och det hyresbelopp, som årligen utgår
för den lokal, hvilken för närvarande tjenar till förvaringsrum för de till denna
samling hörande effekter, lärer ieke vara obetydligt. Genom Musei-våningens inredning
och ifrågavarande samlingars ditflyttning, blefve denna utgift, hvilken
nära nog tunie motsvara räntan å det belopp, som för andra våningens ordnande
ansetts åtgå, Statsverket besparad, en omständighet icke utan all betydelse
när frågan gäller iakttagande af sparsamhet och hushållning med Statens medel.
För Ut-,kottet synes det dessutom mindre lämpligt, att, sedan musei-byggnadens
•20
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 19S.
andra våningar och öfriga Lägenheter blifvit fullständigt inredda samt dithörande
samlingar derstädes uppställda och ordnade, en mängd personer, sysselsatte med
det arbete 2:dra våningens inredning klafver, dagligen skulle ega tillträde till
byggnaden, enär, oberäknadt flera andra olägenheter, det lätt skulle kunna inträffa,
att. vid transport af de för dylikt arbete erforderliga effekter, genom ovarsamhet
eller på annat sätt skada tillfogades icke blott de dyrbara marmortrapporna
med deras beläggning, utan ock vestibulerna och de pjeser af mer eller
mindre ömtålig beskaffenhet, som der finnas förvarade. För sin del finner Utskottet
sig derföre ega full anledning understödja det förslag, som afser att bringa
till verkställighet detta arbete, hvadan Utskottet tillstyrker,
2:o.
att den för ofvanberörda ändamål erforderliga summa,
249,370 R:dr 76 öre, må af Rikets Ständer anvisas; dock
att, med afseende å det höga belopp, hvartill inredningen
af den till sitt yttre redan färdiga byggnaden blifvit beräk
nad,
Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit täcktes låta ytterligare tillse, huruvida icke vid
inredningsarbetets utförande, med hvad dertill hörer, någon
besparing må kunna vinnas, och, i alla händelser, att vidare
statsbidrag i och för denna redan särdeles kostsamma bygg
nad
icke må behöfva komma i fråga,
f afseende å den för omgifningarnes ordnande äskade summa, 95,657 R:dr
75 öre, deraf, enligt koiniterades förslag, 70,400 R:dr beräknats för 440 fots
quaimur med trottoir utefter Ladugårdslandsviken frän Skeppsholmsbron till Sillhofstomten,
i likhet med quaien på andra sidan bron, men utan barrier, samt
återstoden, 25,257 R:dr 75 öre, till platsens fyllande och planering, stensättning
och trottoirer omkring byggnaden, planteringar med mera, har väl, under den
härom hållna öfverläggning, hos Utskottet blifvit ifrågasatt, huruvida det kunde
anses vara ett Statens åliggande att anvisa de medel, sorn erfordras för quaibyggnaden
och om utförande af detta arbete icke fastheldre vore en angelägenhet,
närmast tillkommande Stockholms stad; men enär, efter hvad upplyst blifvit,
staden till Kronan kostnadsfritt afstått hela Kyrkoholmen och det öfriga
område, som i och för National-museibyggnaden ansetts behöfligt, samt, enligt
hvad stadens Fullmägtige, uti afgifvet utlåtande af den 2 nästlidne Juni, förklarat,
det icke kan ifrågakomma att hädanefter, för stadens räkning, till hamnplats
använda den del af stranden utefter nämnda holme, å hvilken quaibyggnaden
är afsedd att uppföras, har Utskottet ansett Staten, sorn numera ensam disponerar
denna plats, icke kunna undgå att jemväl ombesörja densammas ordnande
pa det sätt, Staten kan finna mest lämpligt; och då de åtgärder, som i sådant
Stals-Ulslsoltels Utlåtande iV:o t SS.
21
fall blifvit af komiterade föreslagna, synts Utskottet både nödvändiga och ändamålsenliga
för att åt denna, i afseende på belägenheten en af hufvudstadens
vackraste platser, hvars närvarande oordnade skick icke kan undgå att väcka
en störande uppmärksamhet, bereda ett prydligt och värdigt utseende, svarande
emot den storartade byggnad, sorn der finnes uppförd, har Utskottet, då icke
heller emot det häröfver upprättade, hos Utskottet företedda, kostnadsförslag
skäl till anmärkningar fÖrefunnits, ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständers
bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning äfven i detta afseende; hemstäl
lande
alltså,
3:o.
att det. för omgifningarnes ordnande äskade belopp, 95,657
K:dr 75 öre, må af Rikets Ständer beviljas.
De utgifter, sorn, utöfver hvad här ofvan omförmälas, vidare erfordrades för
National-museibyggnaden, skulle, jemlikt komiterades förslag, utgöras af kostnaden
dels för åtskilliga gipsovnerings- med flera arbeten, som ännu återstå för
husets invändiga fulländande, uppgående, enligt bifogad kostnadsberäkning, till
42.723 R:dr 56 öre, och dels för anbringande af åskledare, 4,180 R:dr 60 öre,
för införande af vattenledning, så anordnad att utanför byggnaden anlägges en
brandpost, i källarvåningen tvänne brandkranar samt två kranar för vatten till
värmeapparaten samt i hvardera af de tre stora våningarne åtta dylika kranar,
med till hvarje hörande slang, i 1,328 R:dr 92 öre, för ställningar och instrumentalier
5,000 R:dr, arfvode åt den arkitekt, som erhåller närmaste ledningen
af ifrågavarande arbeten, 5,000 R:dr, och för oförutsedda utgifter 15,000 R:dr,
hvartill sedermera borde läggas 15,000 R:dr, utgörande ersättning till Stockholms
stad för Kyrkholmskanalen och derintill gränsande delar af den för museum
behöfliga tomt med mera, eller sammanlagdt 98,23 3 R:dr 8 öre. Då emellertid,
i följd af Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts, af Stats-Utskottet uti dess
Utlåtande N:o lil tillstyrkta, nådiga förslag om öfverlåtelse till staden af en
Kronan tillhörig mark för en strandgatas anläggning vid Ladugårdslandsviken,
vederbörande afstått från anspråket på berörda ersättning, saint således beloppet
15,000 R:dr bör från totalsumman afdragas, skulle berörda utgifter utgöra
endast 83,233 R:dr 8 öre: och enär de arbeten, som sålunda ifrågakommit,
synas vara en del behöfliga för att åt Museibyggnaden gifva erforderlig prydlighet
och fulländning samt andra nödvändiga för att mot eldfara skydda och
bevara så väl byggnaden, som Statens deri förvarade synnerligen dyrbara tillhörigheter,
har Utskottet, som funnit de i sådant hänseende föreslagna åtgärder
ändamålsenliga och de beräknade kostnadsbcloppen icke till några anmärkningar
föranleda, ansett sig böra hemställa,
22
Stats- Utskuttels Utlåtande K:n 198.
4:o.
att den summa, som härtill af Kongl. Maj:t äskats, 83,233
R:dr 8 öre, må af Rikets Ständer beviljas.
Beträffande sedermera det belopp af 5,026 R:dr 76 öre, som, efter hvad
i den Kongl. Propositionen vidare förmäles, Stats-kontoret, jemlikt nådigt Bref
den 30 December förlidet år, förskottsvis utbetalt till ersättning för åtskilliga
af byggnadschefen redan verkställda orneringsarbeten å väggar och tak, men
hvilka åtgärder ansetts icke vara af beskaffenhet att egentligen tillhöra sjelfva
byggnadsarbetet, anser Utskottet sig böra upplysningsvis meddela, att, enligt
af vederbörande arbetschef utfärdad t bevis, kostnaden för ifrågavarande öfverarbete,
nyssnämnda förskottssumma oberäknad, uppgått till sammanlagdt 22.390
R:dr samt att Utskottet, med afseende å de i den nådiga Propositionen anförda
förhållanden, finnér sig ega anledning tillstyrka,
5:o.
att, på sätt Kongl. Majit begärt, Rikets Ständer anvisa de
medel, som till godtgörande af nämnda förskott, 5,026 R:dr
76 öre, erfordras.
I afseende ä nedannämnda föremål, för hvilka Kongl. Majit jemväl funnit
anslag böra af Rikets Ständer äskas, nemligen: A) 45,465 Ridr för utförande
af åtskilliga här ofvan närmare uppgifna byggnadsarbeten, som Öfver-intendentsembetet,
efter å Museibyggnaden af sakkunniga personer hållen besigtning, ansett
för densammas slutliga fulländning vara, utöfver de redan verkställda eller
af komiterade föreslagna, af behofvet påkallade; B) 19,025 Ridr till underhållskostnadens
bestridande under nästkommande 3 år samt för inköp af mattor;
C) 12,580 Ridr till aflöningar med mera samt 17,470 Ridr, sorn erfordras för
att förse stora vestibulens väggar och trapparmar med så kallad stucco lustro
i stället för oljemålning, eller sammanlagdt 94,540 Ridr, meddelas uti Ofverintendents-embetets
ofvan åberopade Utlåtande af den 16 nästlidne Juni. bland
annat, att, utom åtskilliga af Embete! föreslagna mindre förändringar i källare
samt första och tredje vålängarne, golf och tak, som nu saknas i alla vindsrum,
måste der inläggas, enär dessa lägenheter konnne att användas såsom magasinsrum,
samt golfven derjemte ansetts utgöra ökadt skydd för de derunder befintliga
krukhvalfven; att jemväl i öfriga delar af vindarne saknas golf öfver de
hvälfda lanterninsalarne, hvilken brist synts så mycket angelägnare att afhjelpa,
som dessa vindar, hvilka under nuvarande förhållande icke kunna begagnas,
erbjuda utrymme för hvarjehanda behof; att, utan vindsgolf, stora svårigheter
mötte för tillsynen å byggnadens öfre delar samt att sådana golf dessutom vore
nödvändiga till skydd för tredje våningens krukhvalf; att för hela byggnaden
Slals-Uishotlcts Utlåtande N;a 198
23
erfordrades tvänne nya spiraltrappor från och med källarevåningen upp till vinden,
en på hvardera sidan oin östra avantkorpsen; att enär byggnadens port i
källarvåningen vöre så lågt belägen att, då kanalen blefve utfylld till jemnhöjd
med gatuytan, porten till en del komine under samma yta, men en ingång på
detta ställe ej kunde umbäras, nödigt vore, att, medelst terrasstrappor med sidomurar
och trapplan af granit, göra nämnde port tillgänglig, i sammanhang hvarmed
en afloppstrumma från den blifvande fördjupningen måste anläggas till sjön,
varandes kostnaden af Öfver-intendents-embetet beräknad för tvänne spiraltrappor
till 3,750 R:dr och för terrasstrapporna till 3,200 R:dr eller tillsammans till
6,950 R:(1 r; att, på grund af anställda prof med varmapparaten, det visat sig
såsom nödvändigt att på denna anbringas rökförbrännare och att pannorna borde
ombyggas; samt att provisionela öfvertäckningar af tunna bräder måste för en
icke obetydlig kostnad anbringas, för att under pågående ornerings- och målningsarbeten
skydda marmor- och parkettgolfven samt marmortrapporna; och
har, i anledning af Öfver-intendents-embetets ofvanberörda yttrande och Kongl.
Maj:ts derpå grundade nådiga framställning rörande de föreslagna byggnadsarbetena,
Herr General-majoren af Kléen, uti en Utskottet delgifven promemoria
hufvudsakligen förmält, att ifrågavarande arbeten ingalunda finge betraktas såsom
varande af honom, i egenskap af byggnadschef, åsidosatte, utan vöre dessa
sådana arbeten, som antingen bemälda Embete för sin del ansett nödige, men
hvilka icke varit till utförande förut upptagne, eller ock att medel funnes till
dessa arbetens fullbordan af den summa som återstode, sedan alla ännu icke
inkomna räkningar blifvit liqviderade; att stensättning af källargolfven samt
vindarnes förseende med golf med mera icke funnos upptagne uti den kostnadsberäkning,
som den 4 April 1860 uppgjorts öfver då ännu återstående arbeten
å National-museibyggnaden, detta sednare arbete af den anledning att detsamma
ansågs icke nödvändigt; att skiljemurar och jorndörrar emellan källrarne med
mera icke funnes på planritningen, utan vore en ny tillkomst beroende på inredningen;
att rökförbrännares anbringande på varmapparaten vore ett tillägg,
som först tillkommit efter profeldningen och tillhörde följaktligen icke byggnadschefen;
samt att pannmurarne, som blifvit utförde efter entreprenörens ritning,
icke, enligt General-majorens åsigt, behöfde helt och hållet ombyggas; att deremot
två spiraltrappors uppdragande på afsedda ställen äfvensom terrasstrappor
vid östra porten vore arbeten, som ålegat byggnadschefen och att tillgångar för
bestridande af dertill erforderliga kostnader funnos i den summa, sorn komme
att till Öfver-intendents-embetet aflemnas, men att alla öfriga arbeten, mattor
på golfven, slipning af pelare m. m. vore sådane, sorn icke tillhörde byggnaden.
Uti en den 30 nästlidne September till Utskottets ordförande ställd, Utskottet
delgifven skrift, har General-majoren af Kléen sedermera fästat uppmärk
-
24
Stals-Ulskollels Utlåtande N:v /SS.
samheten derå, att missförstånd skulle hafva egt rum i afseende å den af honom
meddelade uppgiften rörande ifrågavarande spi i al trappor samt terrasstrapporna
vid östra porten, äfvensom den kostnad hvartill dessa arbeten beräknats; satt
med de i General-majorens promemoria omnämnda 2:ne spiraltrappor menades
2:ne smärre trappor af trä, ämnade att leda från 2:ne mindre vestibuier i 3:dje
våningen upp till vindens entresoleringar, hvilket arbete kunde verkställas för
några få hundrade riksdaler, och att han likaledes förmodat att arbetet med
terrasstrapporna gällde några få trappstegs inläggning nederst vid källarbotten,
sedan denna sednare blifvit afröjd; att han aldrig sjelf sett »komiterades» förslag,
deri dessa arbeten, enligt hans förmenande, skulle vara upptagna, dock
utan att summan, 6,950 R:dr, dervid blifvit för honom omnämnd; att, i fall sådant
skett, han genast skulle insett att det varit helt andra arbeten, sorn dermed
åsyftades, enär hela det belopp, som undantogs till hans disposition för
ofvannämnde utgifters bestridande och som bestod hufvudsakligen uti ersättningar
för öfverlemnade materialier och inventarier m. m., icke belöpte sig till mer än
4,G05 R:dr.»
I anledning häraf får Utskottet, jemte erinran att berörda arbeten alldeles
icke finnas upptagna i komiterades förslag eller ingått i den utaf dem uppgjorda
beräkning öfver återstående utgifter för Museibyggnaden, utan att de arbeten,
hvarom här är fråga, blifvit af öfver-intendents-embetet föreslagna långt efter
den tid komiterades utlåtande afgafs, på sätt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition jemväl
visar, anföra, att, enligt hvad af åtskilliga, Utskottet tillhandahållna officiela
handlingar inhemtats, den 21 Maj innevarande år, då Museibyggnaden till Öfver-intendents-embetet
öfverlemnades och dervid jemväl byggnadschefen närvarit,
det blifvit upplyst och i protokollet antecknadt, att åtskilliga arbeten, dem det
ålegat honom låta verkställa, befunnos dels ofullbordade, dels ock att sådana
helt och hållet saknades; att, då byggnadschefen, i anseende till en angelägen resa,
vore förhindrad öfvervaka berörda arbetens afslutande, det öfverenskommits att detta
skulle af Öfver -intendents-embetet besörjas, och att för sådana arbeten afsedda medel
dels funnos i Riksgälds-kontoret, dels hos byggnadschefen innestående, hvilka, efter
afslutade räkenskaper, kornrne att Öfver-intendents-embetet tillhandahållas; att bernälda
embete, efter af sakkunnige personer hållen särskild besigtning å byggnaden,
den 16 nästlidne Juni ingått tili Kongl. Majit med defaljeradt förslag öfver de ännu
återstående byggnadsarbetena vid Museum, uti hvilket förslag, som sedermera lagts
till grund för Kongl. Majlis den 3 derpåföljde Juli till Rikets Ständer aflåtna
nådiga Proposition, upptagits den speciela kostnaden ej mindre för oftanämnde
2:ne spiraltrappor, än ock för de erforderliga arbetena vid östra portens trappor;
att, enligt en å nyssberörda protokoll befintlig påskrift, detsamma delgifvits byggnadschefen
General-majoren af Kléen, som deraf tagit afskrift och återställt protokollet
-
Stals-Ulskotlets Ullålande N:o 498.
25
tokollet till vederbörande den 12 sistlidne Juli; samt att General-majoren, uti
den af Utskottet här ofvan åberopade, af honom likaledes i Juli månad aflemnade
promemoria, punkt för punkt upptagit och yttrat sig öfver ifrågavarande
af Öf ver-intendents-embetet föreslagna, uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition uppräknade
byggnadsarbeten, dervid General-majoren i afseende å uppställningen följt
alldeles samma ordning, som den öfver-intendents-embetet iakttagit, endast med
den skilnad, att i denna promemoria sifferuppgifter saknas.
Huruvida verkställigheten af det arbete, som erfordras för uppförande af
dessa 2:ne spiraltrappor och terrasstrapporna viri östra ingången, tillhört byggnadschefen
eller ej, har väl, med hänsigt till de härom meddelade stridiga uppgifter,
icke kunnat af Utskottet med tillförlitlighet afgöras; men då, i allt fall,
det synts Utskottet mindre lämpligt att det för dessa arbeten äskade belopp särskildt
beviljas innan såväl detta förhållande blir upplyst, som ock utredt huru
stor behållning verkligen förefinnes af de till byggnadschefens disposition ställda
medel, har Utskottet ansett sig böra föreslå, att den af Kongl. Majit till byggnadsarbeten
begärda summan minskas med förenämnda belopp 6,9 50 R:dr.
Hvad nu angar de byggnadsarbeten, för hvilka, i enlighet med öfver-intendents-embetets
förslag. Kongl. Majit. funnit särskildt anslag böra beviljas, så har
det visserligen förekommit Utskottet som lämpligast varit, om åtminstone några
af dessa arbeten upptagits och beräknats såsom tillhörande sjelfva byggnaden
samt följaktligen utgifterna derför äfven påförts det egentliga byggnadsanslaget;
men då sådant ej skett; då andra af de arbeten, som nu blifvit ifrågaställda
deremot påtagligen äro af beskaffenhet att de hvarken kunna eller böra dit hänföras
och då vid den hållna besigtningen å byggnaden blifvit ådagalagdt och
sedermera af vederbörande vitsordadt, att samtliga dessa arbeten, hvilka finnas
fullständigt uppgifna i ett detaljeradt, handiingarne vidfogadt och af Utskottet
granskadt kostnadsförslag, äro oundvikliga saint att en del af dem måste verkställas
innan det ännu återstående arbetet med byggnadens aptering för dess
ändamål, dekorering o. s. v. kan företagas, finner Utskottet Rikets Ständer svårligen
kunna undandraga sig att anslå härtill erforderliga medel. Enär likväl
nyssnämnda af Öfver-intendents-embetet uppgjorda kostnadsförslag upptager utgiften
för dessa byggnadsarbeten till 45,465 R.dr, men härifrån bör afdraga»
det belopp å 6,950 R:dr, utgörande kostnaden för 2:ne spiraltrappor och terrasstrapporna
vid östra porten, som, enligt hvad nyss blifvit erinradt, bör utaf de
till byggnadschefens disposition ställda byggnädsmedel utbetalas, kommer följaktligen
anslaget för ifrågavarande arbeten, om det beviljas, att utgå med endast
88,515 R:dr. Emot de i den nådiga Propositionen upptagne utgiftsposter för underhåll
och till aflöningar, för mattor, m. m., har Utskottet icke haft något att
erinra; men hvad särskildt beträffar det framställda förslaget om anbringande
IIih. lill R. St. Prot. 1162 & 4863, 4 Sami. 4 Afd. 4 Rand. 9 Höft. 4
26
Slals-Ulskntiels Utlåtande AT'o 19&.
af stucco Inströ å stora vestibulens viiggar och trapparmar har, viii det förhållande
att de koiniterade, som haft åt sig uppdraget att anordna Musei inredning
och dekorering, ansett sig icke böra föreslå vidtagandet af en dylik åtgärd,
utan hemställt att dessa delar af byggnaden måtte oljemålas, Utskottet funnit
komiterades förslag äfven böra i detta afseende följas, hvadan Utskottet icke
kunnat till bifall hos Rikets Ständer förorda Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga
framställning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker Utskottet,
6:0
att. Rikets Ständer, dels med afdrag af 6,950 R:dr från anslaget
till byggnadsarbetena, hvarigenom detta anslag Olifver
endast 38,515 R:dr, dels med uteslutande af den för stora
vestibulens och trapparmarnes beläggning med stucco Inströ
äskade summa 17,470 R:dr, måtte bevilja så väl nyssnämda
anslagsbelopp för byggnadsarbetena 38,515 R:dr, som
öfriga här ofvan omförmälda, af Kongl. Majit äskade medel
för underhållskostnadens bestridande under instundande 3 år
och föjr inköp af mattor 17,025 R:dr, samt till aflöningar
m. m. 12,580 R.dr, eller tillhopa 70,120 R:dr.
Kongl. Majit Ilar slutligen, på anförda skäl hemställt, att ett belopp motsvarande
2 procent af byggnadssumman skulle såsom arkitektarfvode tilldelas
Geheime-rådet A. Stiller, samt att för sådant ändamål måtte, efter afdrag af
13,788 R:dr 35 öre. som han hittills för denna befattning uppburit, till honom
utbetalas återstoden 24,825 R:dr 11 öre. Denna nådiga framställning har Utskottet
ansett sig icke kunna i allo biträda. Såsom skäl för den i detta hänseende
uppgjorda beräkning har visserligen blifvit anfördt, att godfgörelsen till Geheimc-rådet
Stiller för hans åtgörande i afseende å ifrågavarande byggnadsföretag
tillagts honom i enlighet med hans derom framställda begäran och i öfverensstämmelse
med den i Berlin och öfverhufvud i Norra Tyskland för dylikt arbete
antagna grundsats; men, utom det att arkitektsarfvoden härstädes vanligen icke
utgå enligt sådan grund, synes, i fall procentberäkning måste följas vid bestäm
mandet
af nu ifrågakomma ersättning, åtskilliga svårigheter möta vid tillämpningen.
Det lärer ej kunna bestridas, att bland de i Kongl. Majits nådiga Proposition
omförmälda utgiftsposter, af hvilka arkitekten ansetts böra njuta arfvodesprocent.
åtskilliga äro af beskaffenhet att det med skäl torde kunna ifrågasättas,
huruvida arkitekten för dessa föremål bör vara berättigad till sådan godtgörelse.
Så har, bland annat, det åtminstone förekommit Utskottet tvifvelaktigt,
huruvida arkitekten bör få beräkna sig till godo viss procent å de utgifter, som
erfordras exempelvis för Musei inredning, så vidt dermed afses de arbeten, som
Stals-Vlskollets Ullålande N:o 198.
27
mäste verkställas i och för de särskilda samlingarnes emottagande, ordnande och
uppställning, för målning m. m. af en del effekter tillhörande denna inredning,
eller för de af öfver-intendents-embetet nu sednast tillagda byggnadsarbeten, i
och för hvilka arkitektens biträde ingalunda tagits i anspråk, för oförutsedda omkostnader
in. m. Med ett ord det torde knappt blifva möjligt att med tillförlitlighet
uppgifva den verkliga byggnadskostnaden, enär olika meningar alltid måste
uppstå angående de poster, som deri böra ingå eller derifrån uteslutas, i följd
hvaraf det ock alltid skall blifva ovisst om den arfvodes-ersättning, som under
sådana förhållanden vederbörande tillägges, verkligen är den rätta. Den af
Kongl. Maj:t i berörda hänseende föreslagna beräkningsgrund har Utskottet derföre
ansett böra öfvergifvas och föreställt sig att, om, vid bestämmandet af Geheime-rådet
Stulers arkitektarfvode, Rikets Ständer dertill behaga anvisa en jemnad
summa till det belopp här nedan oinförmäles och hvilken ganska nära motsvarar
den summa Kongl. Majit föreslagit, Geheime-rådet Stiller, som onekligen
på ett förtjenstfullt sätt icke blott tillhandagått med upplysningar och råd rörande
National-museibyggnaden, utan ock, såsom i den nådiga Propositionen närmare
utredes, derå nedlagt mycket arbete, skall anse sig hafva erhållit tillräcklig
vedergällning härför. För denna åsigt hemtar Utskottet jemväl stöd af en
från beinälda Geheime-råd den 21 nästlidne Juli till Herr Stats-rådct. och Chefen
för Ecclesiastik-departementet aflåten, Utskottet den 27 i samma månad delgifven
skrifvelse, deruti Stiller, beträffande arfvodet för hans befattning med
nämnda byggnad, uttryckligen förklarat att han, som erfarit att dylika arbeten
i Sverige pläga honoreras med lägre belopp, än hvad han, på sätt ofvanberördt
är, beräknat, men det ingalunda vore Geheime-rådets afsigt att vilja framställa
fordringar, som vöre ens till skenet öfverdrifna, vore beredvillig att foga sig efter
härvarande förhållanden samt till fredställd med den summa Rikets Ständer och
öfrige vederbörande ansåge lämplig och svarande mot Svenska förhållanden. På
grund häraf har Utskottet ansett sig böra hemställa
7:o
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning i denna del må på
det sätt bifallas, att Rikets Ständer anvisa en summa af
20,000 R:dr Runt att utbetalas till Geheime-rådet A. Stirler
såsom slutlig godtgörclse för hans biträde i egenskap af
arkitekt vid National-museibyggnaden.
För den händelse Rikets Ständer godkänna, hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt
och föreslagit, skulle de medel, som ytterligare borde beviljas för Natio
nal-museibyggnaden
utgöras af följande belopp:
28 Stais-Ulslioltets Vllåtande N;o 19$.
a) för inredning m. m.
af 1:a Våningen 80,010 R:dr 30 öre
» 2:a d:o  81,071 » 15 »
» 3:dje d:o
45,065 » 85 a
» Trapphuset (dervid jemväl inräknadt
20,000 R:dr för inköp
af en samling gipsafgjutningar)
....... 41,694 » 46 »
» Källarvåningen .... 1,529 » — » 249,370 R:dr 76 öre
b) fur omgifningarnes ordnande  95,657 » 15 »
c) för gipsornerings- m. fl. af komité rade föreslagna ar
beten
42,723 R:dr 56 öre
för åskledare, vattenledning m, in. 40,509 * 52 » 83.233 *> 8 ir
d) ersättning till Stats-kontoret för ett derifrån utgifvet-förskott 5,026 » 76 v
e) af Ofver-intendents-embetet föreslagna
byggnads-arbeten 38,515 R:dr
till underhållskostnaden samt inköp af
mattor  19,025 »
aflöningar och arfvoden  12.580 » 70,120 » — »
f) arfvode till Geheime-rådet A. Stiller  20,000 — »
eller tillsammans 523,408 R:dr 35 öre:
hemställande Utskottet, i öfverensstämmelse med sina förut afgifna yttranden,
8:o
att berörda summa, 523,408 R:dr 35 öre, må af Rikets
Ständer till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgäldskontoret
anvisas samt att deraf må, på sätt Kongl. Majit begärt, under
loppet af innevarande år utgå 73,000 R:dr, samt återstoden,
i mån af behof, under åren 1864, 1865 och 1866.
Stockholm den 16 Oktober 1863.
Stais Utskottets Utlåtande A:o 198.
29
R eser va Hulter:
Vid 3:dje punkten: af Herr A. fV. Björck:
»Möd upplåtelse af tomt för bebyggande inom stad följer utan tvifvel
skyldighet för staden att anlägga gata, som utgör vilkoret för tillträde till tomten,
hvadan den enskilde tomtegaren icke lärer kunna åläggas att bekosta vare
sig sjelfva gatan eller den strandskoning, som är nödig, då gatan stöter till vatten.
Det lärer således icke kunna bestridas, att Stockholms stad har skyldighet
att bekosta anläggningen af gator å alla sidor af Nationalmusei-tomten,
samt quai vid de gator, som begränsas af vatten. Då härtill kommer att staden
redan anlaggt quaier kring hela den del af hamnen, som ligger vester om tomten
och stadens myndigheter jemväl torde hafva för afsigt att vid norra stränderna
af Ladugårdslandsviken anlägga sådane quaier, kan det icke antagas att
dessa myndigheter vid frågans närmare öfvervägande skulle finna lämpligt att
låta quaien kring stadens hamn afbrytas utanför Musei murar. Jag anser således
att anläggande af gator och quaier kring tomten icke bör ske på Statens bekostnad,
utan hemställer,
att anslaget i 3 dje punkten måtte nedsättas till det belopp,
som erfordras för sjelfva tomtens lämpliga anordning eller
25.000 R:dr R:int.»
I denna reservation har Herr A. A. Berger instämt; och har Herr Alfr. Gt enander
begärt få antecknadt att han icke deltagit i beslutet rörande denna punkt,
vid 6:le punkten:
af Grefve Cronstedt, Fr., Herrar Sandels, L. G., Leijonancker, B\ IV.,
Blomstedt, C. R. och von Francken, G. JV., Biskop Annerstedt, Doktor Lindgren,
Domprosten Sundberg och Kontraktsprosten Tegnér, hvilka ansett den af
Kongl. Maj:t äskade summa, 17,470 R:dr, för stora vestibulens samt trapparmarnes
beläggning med stucco lustro, i stället för oljemålning, böra af Rikets
Ständer beviljas;
vid 7:de punkten:
af Herrar Leijonancker, F. LV. och von Francken, G. LV., Biskop Annerstedt
samt Doktorerne Lindgren och Sundberg, som yrkat bifall till Kongl.
Maj:ts härutinnan gjorda nådiga framställning;
och har Doktor Gumaelius anmält, att han icke varit närvarande i Utskottet
då frågan om anslag till National-museum derstädes behandlades.
30
Stals-Ulsltoltels Memorial N:o i99.
IX: o 199.
Ank. till Exp-Utsk. den 19 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Memoria!, om anvisande af de i Regeringsformens
kreditiv summor.
63 § för oskrifna
(R. A.)
Jemlikt ofvanberörda grundlags-§ bora, för oförutsedda händelser, tvänne
särskilda, tillräckliga summor anslås, och till utbetalning å riksgälds-kontoret
anvisas; den ena att vara tillgänglig, då Konungen, till Rikets försvar eller
andra högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela Stats-Rådets tankar deröfver
blifvit inhemtade, finnér den oundvikligen nödig; den andra, att, vid infallande
krig, af Konungen lyftas, sedan Ilan Stats-Rådet in pleno hört och Riksens
Ständer sammankallat; och åligger det, enligt Riksdags-ordningens 30 §
Stats-Utskottet att föreslå beloppet af de summor, hvilka härtill skola afsättas.
Af sådan anledning får Utskottet, beträffande föstnämnda kreditiv, erinra,
att detsamma under föregående riksdagar blifvit anvisadt att utgå med ganska
olika belopp, i hvilket afseende Utskottet, anser sig böra lemna följande upplysningar:
Vid
1809—1810 års riksdag bestämdes ifrågavarande kreditiv
till 500,000 R:dr banko, motsvarande Runt  7 50,000 R.dr
Vid 1812 års riksdag anvisades likaledes 500,000 R:dr banko
Vid 1815 års riksdag föreslog dåvarande Stats-Utskott först, uti
sitt den 17 Juni 1815 afgifna Betänkande, att kreditivet
borde bibehållas vid samma belopp som föregående riksdag;
men sedan Kongl. Majit funnit sig böra, uti nådig Proposition
af den 12 Juli samma år. fästa Rikets Ständers uppmärk
-
eller
750,000:
Stals-Uiskollels Memorial N:o 199.
samhet på angelägenheten att försäkra bibehållandet af fäderneslandets
trygghet, samt derföre i nåder äskat, att summan
för ifrågavarande kreditiv måtte förhöjas, så att densamma
komme att utgöra en och en half million R:dr, hvarutaf den
ena tredjedelen borde, såsom förut, vara att tillgå för hvarjehanda
utomordentliga tillfällen och behof, men de öfriga
två tredjedelarne icke, utan i fall af oundgängliga försvarsanstalter,
skulle få lyftas, blef k re <1 i ti vet, med en sådan fördelning,
enligt Stats-Utskottets den 18 i samma månad afgifna
betänkande, faststäldt till det af Kongl. Majit föreslagna
beloppet, motsvarande E rnt 2,250,000.
Vid de derpå följande 2:ne riksdagarne blef kreditivets belopp
jemte fördelningen deraf bibehåilen oförändrad; men
Vid 1828—1830 års riksdag nedsattes summan till en million
R:dr banko eller  » 1,500,000:
hvaraf hälften skulle vara att tillgå för Rikets försvar och
hälften för andra ändamål.
Vid 1834 —1835 års riksdag bibehölls kreditivet vid sistnämnda
belopp och med samma fördelning; men
Vid 1840—1841 års riksdag nedsattes detsamma till 500,000
R:dr banko eller » 750,000:
hvarvid dock den förut meddelade bestämmelsen i afseende
på fördelningen uteslöts
Vid 1844—1845 års riksdag undorgingo berörda stadganden ingen
förändring.
Vid 1847—1848 samt 1850—1851 års riksdagar bestämdes kre
ditivsumman
åter till en million R:dr banko eller . . •> 1,500,000:
hvaraf hälften anvisades för Rikets försvar och hälften för
andra ändamål.
Vid 1853—1854 års riksdag blef, med afseende å då för handen
varande politiska omständigheter, kreditivet förhöjt till det
af Kongl. Majit för detsamma genom särskild nådig Proposition
äskade belopp, 2,500,000 Ridr banko eller . . » 3,750,000;
hvaraf två millioner Ridr banko afsågos för Rikets försvar
och 500,000 Ridr för andra angelägna ändamål.
Vid 1856 —1858 års riksdag blef summan åter nedsatt till. » 1.500,000:
deraf hälften för rikets försvar och hälften för andra högst
vigtiga och angelägna ändamål; och blefvo föreskrifterna såväl
om kreditivets belopp, som om fördelningen deraf vid
sednast förflutne riksdag oförändrade bibehållna.
32
Stats-Ulskolicts Memorial N;o 199.
Jemte det Utskottet, i afseende på användandet af de under tiden från
1809 till och med 1851 anvisade kreditiv-suinmor, hänvisar till de fullständiga
uppgifter derom, sorn finnas meddelade i Stats-Utskottets vid 1853 — 1854
års riksdag afgifna Utlåtande N:o 329, får Utskottet upplysa, att af den vid sistnämnda
riksdag beviljade, för rikets försvar afsedda andel af ifrågavarande kreditiv
blefvo lyftade tillhopa 1,500,000 R:dr banko eller 2,250,000 R:dr Runt,
hvaremot af den öfriga, för andra angelägna behof afsedda andelen någon lyftning
icke egde rum; och hafva de vid sednaste 2:ne riksdagarne beviljade kreditivsummor
lemnats helt och hållet obegagnade.
Ehuru anledning icke förekommer att, i afseende på det belopp, hvartill
ifrågavarande kreditiv vid sistförflutna riksdag bestämdes, göra någon ändring,
har dock Utskottet ansett sig böra föreslå Rikets Ständer, att för tiden intill
nästa riksdag icke bestämma någon viss fördelning af kreditiv-summan, helst ordalydelsen
af 63 § Regeringsformen, äfven om densamma icke lägger hinder i
vägen för kreditivets fördelning till olika ändamål, dock icke uttryckligen påbjuder,
att en sådan fördelning bör ega rum; och Utskottet hemställer alltså:
att den i Regeringsformens 63 § först omförmälda kreditivsumma
må, under tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst,
bestämmas till enahanda belopp, som för densamma
vid sednaste riksdag fastställdes, eller till En million Femhundratusen
Riksdaler Riksmynt.
Vidkommande derefter det sednare, uti 63 § Regeringsformen omförmälda
kreditivet, som vid infallande krig må af Konungen lyftas, sedan Han S ats-Rådet
in pleno hört och Rikets Ständer sammankallat, så har detsamma, hvilket
vid 1812 års riksdag höjdes från 1 million till 2 millioner R:dr banko, allt
sedermera varit faststäldt till sistnämnda summa. Utskottet, sorn icke finner
någon särskild anledning föreslå Rikets nn församlade Ständer att förändra ifrågavarande
kreditivs belopp, får derföre hemställa,
att detta kreditiv vid innevarande riksdag må bestämmas tilt
Tre millioner Riksdaler Riksmynt.
I fråga om tillhandahållandet af de för ifrågakommande utbetalningar utaf
omförmälda kreditivsummor erforderliga medel samt desammas anskaffande, i händelse
Riksgälds-kontorets tillgångar icke dertill blifva tillräckliga eller för detta
ändamål disponibla, har Utskottet ansett sig böra hufvudsakligen förnya de föreskrifter,
som i enhanda afseende vid sistförflutna riksdag meddelades.
Under förutsättning af bifall till Utskottets ofvan framställda förslag, får
Utskottet alltså hemställa,
att
Slals-Ulikoltets Memorial K:o 499
33
att nedanstående §§, hvilka motsvara 196, 197 och 198
§§:ne i det för Riksgälds-kontoret nu gällande reglemente,
måtte varda införda i det nya reglemente, som vid denna
riksdag varder för nämnda verk utfärdade
§•
Tili följd af stadgandet i Regeringsformens 63 §, hafva Rikets Ständer anslagit
och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisat en kreditiv-summa af
Tre millioner R:dr, för att vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan Han
Stats-Rådet in pleno hort och Rikets Ständer sammankallat. Rikets Ständers å
denna summa utfärdade, förseglade anordning får ej förr brytas, eller summan
af Fullmägtige utbetalas, än sedan riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor
vederbörligen kungjord.
Den krediliv-summa, som, enligt ofvan åberopade grundlags-stadgande, bör
å Riksgälds-kontoret anvisas, för att, på sätt detsamma innehåller, under tiden
mellan innevarande och nästkommande riksdag, vara tillgänglig, då Konungen,
till rikets försvar eller andra högst vig liga och angelägna ändamål, sedan
hela Stats-Rådets tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen
nödig, hafva Rikets Ständer fastställt till en million femhundratusen Riksdaler.
För bestridande af ifrågakommande utbetalningar utaf de, genom nästföregående
tvä §§, å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiver, böra detta verks härtill
disponibla tillgångar begagnas, och, ifall dessa icke äro tillräckliga, de derutöfver
erforderliga medlen af Riksgälds-kontoret upplånas mot kontorets obligationer, ställda
till inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning; egande
Fullmägtige att, med hänsigt till de vid upplåningen sig företeende omständigheter
och förhållanden, bestämma räntevilkoren samt fastställa betalningsterminerna för
dessa obligationer; dock får obligationernas förfallotid icke utsättas sednare än Fem
år efter deras utgifningsdag, och någon obligation icke utfärdas å mindre summa
än 400 Riksdaler.
Slutligen hemställer Utskottet, att den förseglade anordning, som, till följd
af ofvan åberopade § i Regeringsformen, bör för det större kreditivet tillställas
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, må, i likhet med den, hvilken vid sednast förflutna
riksdag för enahanda ändamål af Rikets Ständer godkändes, erhålla följande
lydelse:
tiih. lill R. St. Prol, 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 9 Haft. 5
34
Stats-Ulskottels Memorial N:o i 99.
55 Till Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Sedan Rikets nu församlade Ständer till ett belopp af 3,000,000 R:dr R:mt
fastställt den summa, som enligt Regeringsformens 63 § skall vara till utbetalning
från Rikets Ständers Riksgälds-kontor anvisad, för att af Kongl. Maj:t
vid infallande krig lyftas, så varda, i kraft af nämnde § och till följd af Rikets
Ständers beslut, Fullmägtige i Riksgälds-kontoret härmedelst förständigade och
bemyndigade att, vid det i samma § förutsatta fall och under derstädes stadgade
förbehåll, omförmälda kreditivsumma af Tre millioner Riksdaler Riksmynt
Kongl Majit tillhandahålla samt enligt Dess nådiga disposition i föreskrifven ordning
utbetala. Stockholm den
På Rikets Ständers vägnar:
För Ridderskapet och Adeln,
För Preste-Ståndet,
För Borgare-Ståndet,
För Bonde-Ståndet;»
och torde denna anordning, på sätt under sednare riksdagarne egt rum, varda
underskrifven af Herr Landtinarskalken och Herrar Talmän samt Stats-Utskottets
ledamöter och vid riksdagens slut få, i utbyte mot den af sednast församlade
Ständer utfärdade anordningen, genom Stats-Utskottet Fullmägtige i Riksgäldskontoret
tillställas.
Stockholm den 19 Oktober 1863.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Siats-Utskottets Memorial M 200.
1
Hso 900.
Ank. Ull Exp.-Utsk. den 19 Oktober 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till de stadganden angående Riksgalds-kontorets
skulder och fordringar, som böra
införas i det nya reglementet för detta verk.
(R. A.)
Ehuru åtskilliga frågor, hvarom föreskrifter skola meddelas i det nya reglemente,
som till iakttagande vid Riksgälds-kontorets förvaltning bör före denna riksdags
slut af Rikets Ständer utfärdas, icke äro slutligen afgjorda, och Stats-Utskottet
följaktligen ännu icke kan uppgöra och afgifva förslag till detta reglemente i dess
helhet, har Utskottet dock, i likhet med hvad under föregångna riksdagar iakttagits,
ansett sig nu böra underställa Rikets Ständers granskning och fastställelse sådana
delar af reglementet, som icke stå i omedelbart sammanhang med berörda ännu
oafgjorda frågor; och får Utskottet alltså till en början härjemte öfverlemna förslag
till de två första afdelningarne af samma reglemente, hvilka innefatta de §§, som
handla om Riksgälds-kontorets skulder och fordringar, och hvarvid Utskottet funnit
sig böra hufvudsakligen bibehålla den uppställning, som det nu gällande reglementet
erhållit.
Till ledning och upplysning vid de föreslagna reglements-§§:nes pröfning och
till underlättande af deras jemförelse med hittills gällande reglementariska stadganden,
är ej allenast det ämne, hvarom hvarje § handlar, här nedan anfördt, utan ock
den § i nuvarande reglemente uppgifven, hvilken innehåller enahanda eller motsvarande
föreskrifter. Dessutom äro de under denna riksdag afgifna och af Rikets
Ständer bifallna utlåtanden, derpå alla nya eller förändrade stadganden sig grunda,
jemväl åberopade; skolande exemplar af det för Riksgälds-kontoret vid sistlidne riksdag
utfärdade reglemente varda till vederbörande Stånds-kanslier aflemnade, för att
hos Riks-Stånden finnas att tillgå vid den derstädes förestående behandlingen af ej
Bih. lill II. St. Prat. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 10 Hafi. 1
2 Stats-Utskottets Memorial M 200
mindre nu bifogade förslag till de båda första afdelningarne af reglementet, än de
fortsättningar deraf, hvarmed Utskottet ämnar ofördröjligen inkomma.
§ 1, af bifogade reglements-förslag, uti hvilken § Riksgälds-kontorets föremål uppgifvas,
är lika lydande med nu gällande reglementes 1 §.
Första Afdelningen:
Riks g älds-kont orets skulder.
§ 2 innehåller samma stadgande, angående inlösandet af Riksgälds-kontorets obligationer,
som 2:dra § i nyssnämnda reglemente.
§ 3, angående den vid 1853—1854 års riksdag för jernvägsanläggningarne beslutade
upplåning och dervid utgifna obligationer, är lika lydande med nu gäl
lande
reglementes 3 g.
§ 4, angående det år 1858 i Tyskland upptagna lån för Svenska Statens jernvägs
byggnader,
motsvarar § 4 i nu gällande reglemente, med hvilken densamma
hufvudsakligen öfverensstämmer; dock är den i början af sidan 4 uti 1860
års reglemente intagna föreskrift, att Fullmägtige egde bestämma sättet och
ordningen för ränteliqviderna och amorteringen, utesluten, enär lånekontraktet
och obligationerna i detta afseende innehålla bestämda föreskrifter.
§ 5, angående det, till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut år 1860
upptagna lån för fortsättandet af Statens jernvägsbyggnader, grunda rsig på 224
§ af nu gällande reglemente samt det med vederbörande låntagare afslutade
kontrakt.
§ 6, angående den vid samma riksdag beslutade upplåning mot inhemska fonderade
statsobligationer, upptager den del af de uti 228 g utaf 1860 års reglemente
samt i det afslutade lånekontraktet meddelade föreskrifter, som ansetts böra i
det nya reglementet inflyta.
g 7, angående Statsverkets skuld till Rikets Ständers Bank för 1808 och 1809
års krigskostnader, är, med ändring endast af antalet och sammanräknade beloppet
af de återstående obligationerna för samma skuld, lika lydande med g 7
i nu gällande reglemente.
gg 8 och 9 innehålla stadganden, som gälla dels i afseende på inlösen af de i
följd af upplåniHgen för neutralitetens upprätthållande år 1854 upptagna
lån, dels
Slats-Utskollels Memorial JK 200.
3
i afseende på det s. k. gamla lånet med 5 procent ränta, hvarom några föreskrifter
icke i 1860 års reglemente varit intagna.
§ 10 handlar om de såsom grundfond för Allmänna Hypotheksbanken utfärdade
obligationer samt stödjer sig på innehållet af 2:dra och 3:dje mom. i 230 §
af nu gällande reglemente.
§11, angående inlösen af de under den 1 Mars 1750 utfärdade s. k. Trollhätte
slussverks lottsedlar, är lika med § 9 uti nu gällande reglemente, med den
ändring, dels att Riksgälds-kontorets skyldighet att betala dessa lottsedlar anansetts
icke böra, i strid mot innehållet af 22 § af 1860 års eller 27 § i
det nu föreslagna reglemente, inskränkas blott till tiden intill nästa riksdag
samt att stadgandet angående bevillningsafdrag blifvit förtydligadt.
§ 12, angående den s. k. årliga räntan till H. M. Konungen och Dess arfvingar efter
Successionsordningen;
§ 13, angående Konung Carl XIII:des heingiftskapital;
§ 14, angående Göta kanals reparationsfond;
§ 15, angående den för Södertelje kanals underhåll afsatta fond;
§ 16, angående fonden för Hjelmare kanals och slussverks underhållande,
äro lika lydande med §§ 5, 10, 11 och 12 i nu gällande reglemente, endast med
den förändring, att uti 5 mom. af § 16 blifvit infördt datum på den nya
förbindelse, Direktionen afgifvit för de låne- och säkerhetshandlingar, som till
1869 års slut skola till Riksgälds-kontoret aflemnas.
§ 17, angående Strömsholms nya kanalbolags reparationsfond, motsvarar 13 § i
1860 år reglemente, sedan 1 momentet i sistnämnda §, såsom numera fullgjordt,
blifvit uteslutet.
§ 18, angående de i Riksgälds-kontoret innestående medel, som influtit såsom lösen
för de å kronoskattejorden vexande ekar;
§ 19, angående räntan å Lappmarks ecklesiastikfond;
§ 20, angående de s. k. brudgåfvovinsterna;
§ 21, angående de'till Riksgälds-kontoret allemnade depositionsmedel;
§ 22, angående de medel, sorn varit inneslutne i rekommenderade bref och tiil
Riksgälds-kontoret öfverlemnats;
§ 23, angående de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar afsedda
medel;
§ 24, angående den i Riks-arkivets hus intecknadc skuld,
äro lika lydande med hittills gällande reglementes 15 — 21 §§.
§ 25, angående Riksgälds-kontorets inom linien förda skuld till Rikets Ständers Rank,
motsvarar 8 § i 1860 års reglemente.
§ 26 angående Riksgälds-kontorets skyldighet att liqvidera äldre till betalning vederbörligen
fastställda kronofordringar, samt
4
Stats-Utskoltets Memorial JYs 200.
§ 27, angående skuldernas liqviderande utan afseende å den eljest i allmänhet bestämda
preskriptionstid,
äro lika lydande med 23 och 22 §§ i nu gällande reglemente.
Sedan Rikets Ständer bifallit Stats-Utskottets i Utlåtandet M 103 gjorda hem
ställan,
i fråga om återställande till Riksgälds-kontoret af dess till Handels- och Sjöfartsfonden
den 18 December 1836 ulgifna förbindelse för återbetalningen af det
Norbergs förra jernvägsbolag från nämnde fond meddelade lån, samt Riksgäldskontorets
på samma förbindelse grundade återstående skuld sålunda försvunnit, halva
de i 14 § af nu gällande reglemente intagna föreskrifter blifvit ur det nya för
slaget
helt och hållet uteslutna.
Andra Afdelningen:
Rikgälds-kontorets fordringar för meddelade lån.
§ 28, angående lånet för bibliotheksbyggnaden vid Upsala akademi, och
§ 29, angående lånet för utvidgande af läroverket i Carlstad,
äro lika lydande med 24 och 25 <§§ i nu gällande reglemente.
§ 30, angående lånet för uppförande af ett nytt lärohus för elementarläroverket i
Jönköping, grundar sig på innehållet af 155 § i 1860 års reglemente.
§ 31, angående lånet för byggandet af den nya stiftskyrkan i Hernösand,
§ 32, angående det staden Christinehamn vid 1844 och 1845 års riksdag bevil
jade
lån,
g 33, angående staden Lidköpings kyrkobyggnadslån,
34, angående lånen för Knäreds och Markaryds församlingars kyrkobyggnader,
35, angående Wallentuna församling beviljadt lån för ny kyrkas uppbyggande,
äro lika lydande med sednast utfärdade reglementes 26 — 30 §§.
§ 36, angående lånen för reparations-arbetena å Linköpings, Wexiö, Skara och
Westerås domkyrkor, grundar sig på 31 § samt 2:dra mom. i 152 § af 1860
års reglemente,
g 37, angående lånet till Carlskrona stads pastorat,
g 38, angående lånet till Allmänna Barnhuset i Stockholm,
§ 39, angående det under 1828—1830 års riksdag för återuppbyggande af staden
Borås beviljade lön,
§ 40, angående staden Wenersborgs byggnadslån,
§ 41, angående staden Söderhamns enahanda lån,
§ 42, angående det för staden Wexiös återuppbyggande efter 18,38 års eldsvåda
beviljade lån,
Stats-Utskottets Memorial M 200.
5
§ 43, angående sistnämnda stads efter 1843 års eldsvåda erhållna byggnadslån, och
g 44, angående staden Åmåls byggnadslån,
äro lika lydande med 32—39 §§ af nu gällande reglemente.
§ 45, angående särskilda stadganden i afseende på de byggnadslån sistnämnde 2
städer samt städerne Wenersborg och Borås erhållit, motsvarar 40 § i 1860
års reglemente, hvarvid dock sista mom. erhållit den förändring att uttrycket
»genom Stadens äldste», blifvit ändradt till orden »genom vederbörande».
§ 46, angående staden Christianstads byggnadslån, och
§ 47. angående staden Lidköpings byggnadslån, äro hufvudsakligen lika lydande med
41 och 42 §§ af nu gällande reglemente.
§ 48, angående städerna Örebros och Jönköpings byggnadslån, motsvarar ofta åberopade
reglementes 43 <§.
§ 49, angående staden Eksjös byggnadslån, motsvarar 44 § i nu gällande reglemente,
likväl med uteslutande af §:ns sednare del, då vederbörande numera
fullgjort de deri meddelade föreskrifter.
§ 50, angående det för återuppbyggande af staden Gustavia på ön S:t Barthelemy
beviljade lån, är lika med 45 § i nu gällande reglemente.
§ 51, angående lånet för ny tomtreglering i Christianstad, öfverensstämmer med 46
§ i 1860 års reglemente, med den enda ändring, att ordet »Drätselkommission»
blifvit utbytt mot »Drätselförvaltning.»
§ 52, angående de för tomtregleringar, städerne Lidköping, Örebro, Jönköping och
Eksjö beviljade lån, är lika med 47 § i nuvarande reglemente, endast med
uteslutande af sista punkten, angående staden Eksjös befrielse från ränteberäkning
och kapitalafbetalning till 1860 års slut.
§ 53, angående lånet till staden Malmö för uppförande af byggnader åt dervarande
garnison, är hufvudsakligen lika med 48 § i gällande reglemente.
§ 54, angående det för återuppbyggande af Conradsfors bruk i Wermland meddelade
lån, och
§ 55, angående staden Ystads hamnbyggnadslån, motsvarar 49 och 50 §§ i samma
reglemente.
§ 56, angående lånet för Landskrona hamns iståndsättande, öfverenstämmer med
innehållet i 51 § af 1860 års reglemente, med blott ett tillägg, att inbetalningen
skall erläggas »intilldess lånet blir till fullo guldet», hvilket bör inträffa
under nästkommande år.
§ 57, angående de staden Warberg beviljade hamnbyggnadslån,
§ 58, angående hamnbyggnadslånen till staden Cimbrishamn,
§ 59, angående lånet för hamnanläggningen vid Åhus,
§ 60, angående städerna Carlshamns och Sölvesborgs hamnbyggnadslån.
§ 61, angående lånet för hamnbyggnads-arbetena vid Göteborg,
§ 62, angående lånet för hamnbyggnaden vid Linköping,
6
Stals-UIskottets Memorial M 200.
§ 63, angående lånet för upprensningen af farleden genom Söderhamns skärgård,
§ 64, angående städerna Westerås’, Christinehamns och Wadstenas hamnbyggnadslån,
och
§ 63, angående det för hamnbyggnaden vid sistnämnda stad beviljade ytterligare lån
äfvensom lånen för Arboga-åns och Köpings-åns uppmuddring,
äro alldeles lika lydande med nu gällande reglementes 32 — 60 §§.
§ 66, angående de för hamnanläggningar städerna Carlstad, Falkenberg och Strömstad
beviljade lån, samt
§ 67, angående lånet för hamnbyggnaden vid Färjestaden på Öland,
äro lika lydande med nu gällande reglementes 61 och 62 <§§.
§ 68, angående de vid sistförflutna riksdag beviljade och numera £ utbetalda lån för
hamnbyggnaderna vid Grenna. Helsingborg, Åmål och Carlstad samt för uppmuddring
af segelleden mellan Piteå och lastageplatsen Löfholmen, äfvensom för
upprensning al Rottne-ån, grundar sig på 138 och 140 §§ i nu gällande
reglemente.
§ 69, angående lånet för slussanläggningar vid Dejefors och Forshaga,
§ 70, angående lånet för jernvägsanläggningen mellan Christinehamn och Sjöändan,
§ 71, angående de två lån, som beviljats för jernvägsanläggningen mellan Nora och
Ervalla,
äro hufvudsakligen lika lydande med 65, 64 och 63 §§ i 1860 års reglemente.
§ 72, angående det för Norbergs-jernvägens fullbordande beviljade lån, öfverensstämmer
med 66 § i nu gällande reglemente, endast med uteslutande af hänvisningen
till 14 §, hvars innehåll, enligt hvad ofvan uppgifvits, kommer att
ur det nya reglementet helt och hållet utgå.
§ 73, angående de 2:ne lånen för Wessman-Barkens jernvägsanläggning,
§ 74, angående de beviljade lånen för Gefle-Dala-jernvägens anläggning, samt
§ 73, angående lånen för jernvägsanläggningarne mellan Hudiksvall och sjöarne
Dellen samt emellan Söderhamn och sjön Bergviken m. m.,
äro lika lydande med 67, 68 och 69 i nu gällande reglemente.
§ 76, angående det vid sistförflutna riksdag beviljade lån för jernvägen mellan Borås
och Herrljunga, grundar sig på föreskrifter i 33 § af 1860 års reglemente.
§ 77, angående lånet för en jernbro öfver Svartån,
§ 78, angående de beviljade 2:ne lånen för brobyggnader öfver Dalelfven, och
§ 79, angående lånet för brobyggnaden öfver Helge å vid Christianstad,
äro hufvudsakligen öfverensstämmande med 70, 71 och 72 §§ i sistnämnda reglemente.
§ 80, angående det vid sistlidna riksdag beviljade lånet för utförande af en brobyggnad
öfver Umeå eif, grundar sig på föreskrifterna i 136 oell 140 af
1860 års reglemente.
Stats-Utskoltets Memorial M 200.
7
% 81, angående lånet till inlösen af de med åtskilliga Landshöfdinge-beställningar
förenade ackord,
är lika lydande med 73 § i sistnämnda reglemente.
§ 82, angående betalningsvilkoren och betalningssättet för utbekomna lån till vattenaftappningsarbeten,
innehåller samma föreskrifter, som nuvarande reglementes
74 § samt 140 <§:ns 14:de mom.
§ 83, angående för sänkning af sjöarne Stora och Lilla Rengen samt Jernlunden
och Åsunden i Östergötland, äfvensom för anläggningen af en båtled mellan
dessa sjöar meddelade lån,
är hufvudsakligen lika lydande med 76 § af 1860 års reglemente, endast med iakttagande
deraf, att stadgandena om det äldre lånet blifvit framflyttade före dem, som
angå det yngre.
§ 84, angående det vid sistförflutna riksdag fabriksidkaren Johan Richard Schram
beviljade lån, grundar sig på 141 § i nu gällande reglemente.
§ 85, angående det vid samma riksdag anvisade lån åt Apothekare-societeten, stödjer
sig på föreskrifterna i 159 § af sistberörda reglemente.
Slutligen får Utskottet anmäla, att det uti 75 § af nu gällande reglemente
omförmälda lån för sänkning af sjön Ökvattnet inom Skellefteå socken af Westerbottens
län numera blifvit till fullo inbetaldt, i följd hvaraf någon föreskrift rörande
detta lån icke behöfver i det nya reglementet inflyta.
Stockholm den 19 Oktober 1863.
i --}.g» ■■■is'-- I . _öi: ;j<
i ‘!{ir.i:01Ö'l
h- I 5lii ris1.. iijl ’iol j: : , ■ r>, •;
fnillMTilVgÖ; f*!i :J!i * ! ■ :,.!!■ ;■•: iiimi • ;.! 1*1
a; ju: w<tOfc-i tole? , 11
;: i
i.tii: a-,, |.'ii Wi: : ;s aln»!-,; i'i -.v't ' ,vr r , - ' ..
»lil. . . i T ti il
friiiti 'i((i ‘-'i tJ f L ii. f i? i -,'V'id i i; ,-i -i, il !, Jli; ,{>;Vsv Lill» 1: >.4
.y-iijiiy in^ 0ib
.itJfr. !! Kii 1 : ijo .- |j . . bfll avi 'itllb. i < vt)
i-»''? Ii - i'»10/iöi; ■ ,/ ti., *• BKiVftC Yl 1 - .. LM 37 !f'
•lilli' I . • : , i • . k. i/fiSi . i,-nnj ii i ili • 1 -‘
■ • ' ' 1: 1 I -il I,; -- . .■ i . lill I i
•II*. ->Y :.f«
Slats-Utskottels Memorial JY$ 200.
9
Förslag
till
Reglemente
för
Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
§ i
Riksgälds-kontoret, som är ett Rikets Ständers verk, har till föremål:
a) att ombesörja liqviden af den Svenska Statens skuld, för hvilken Rikets
Stander åtagit sig att ansvara;
b) att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets Ständer blifvit å detta
verk anvisade;
c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill af Rikets Ständer anslagna
tillgångar och inkomster samt hålla Rikets Ständer uppkommande öfverskott och behållningar
tillhanda;
d) att, i saknad af annan tillgång för bestridande af beviljade och å Riksgäldskontoret
anvisade utgifter, upplåna dertill oundgängligen erforderliga medel; och
e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som Riksgälds-kontoret för öfrigt af
Rikets Ständer erhållit.
Angående Riksgälds-kontorets skulder
§ 2.
De af Riksgälds-kontoret för upptagna lån utfärdade och förut icke inlösta,
eller eljest, jemlikt Rikets Ständers beslut, ur räkeuskaperna afförda obligationer,
Bih. till It. St. Prot. 1862 &. 1860. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 10 Häft. 2
10
Stats-lJtshottets Memorial M 200.
äfvensom de obligationer, hvilka hädanefter varda af detta verk ulgifna, böra, så
till kapital som upplupna räntor, enligt desammas ordalydelse infrias.
§ 3
1 afseende på de genom Riksgälds—kontoret, under den 30 Juni i 835, utgifna
fonderade stats-obligationer för de medel, som, till följd af Rikets Ständers
vid 1853 och 1854 års riksdag fattade beslut, blifvit upplånta [or jernväg sanläggningars
bekostande eller understödjande, komma nedanstående, vid nämnde riksdag
meddelade och af Kongl. Majit, enligt Dess nådiga Kungörelse den 3 Februari samma
år, gillade och fastställda föreskrifter att fortfarande tjena till efterrättelse:
l:o. Dessa obligationer, hvilka å innehafva/ ens sida icke är o tippsägbara, må
af Riksgälds-kontoret uppsägas till inlösen efter Sex månaders förlopp, såvida icke
Fullmäktige vid utgifningen af de obligationer, för hvilka Riksgälds-kontoret mottagit
bela det förskrifna kapitalbeloppet, afstått från uppsägningsrättens begagnande under
en tid af Tio år. Obligationernas uppsägning sker medelst derom i rikets officiela
tidning införd kungörelse.
2:o. Den till dels Fyra, dels Tre och en half procent årligen bestämda räntan
för de i dessa obligationer förskrifna lånesummor tillhandahålles ovilkorligen
obligations-innehafvaren hvarje halft år, emot återställande af den å samma ränta
utfärdade kupon. Hvarje obligation skall, intilldess den varder inlöst, hvart tionde
år förses med nya halfårs-räntekuponer för en liderymd af Tio år.
3:o. Till ränteliqvider för omförmälda obligationer och kapitalets amortering
hafva Rikets Ständer anvisat ett, i öfverensstämmelse med Regeringsformens 66 §
utgående, årligt anslag, svarande mot Fem procent å det emot dessa obligationer
upplånta belopp; hvilket anslag utgör Trettontusen sexhundrafemtiofem R:dr; kommande
detta anslag att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen utgå ända
tilldess länet blifvit i stadgad ordning betaldt.
4:o. Ifrågavarande årliga ränte- och amorterings-anslag bör ingå till en särskildt
redovisad liqvidations- eller amor tis sements-fond, hvars behållning skall för
det med dessa medel afsedda ändamål allt framgent ofö)ryckt tillhandahållas och användas,
så att ränteliqviderna, vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen fullgjorda
samt lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till nämnde
fond influtna medel böra, så vidt ske kan och sagde iiqvider medgifva, städse på
säkert och ändamålsenligt sätt göras räntebärande.
5:o. Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af de för detsamma
ulgifna obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger det i dem för
skrifna
kapitalbelopp; men i annat fall, och derest tillfälle sig icke erbjuder att under
band infria obligationerna, bör amorteringen verkställas genom obligationernas
uppsägning samt inlösande efter uppsägningstidens förlopp. Yid sålunda skeende
uppsägning och inlösen af obligationer, bör en viss serie- och nummerföljd iakttagas.
Stals-Utskottets Memorial M 200.
11
6:0. Amortissements-fondens förvaltning besörjes af Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
§ 4.
Det lån å Sju millioner sexhundratusen Thaler Preussiskt Courant, motsvarande
ungefärligen Tjugo millioner R:dr R:mt, som, till följd af Rikets Ständers
under 1856'—1858 års riksdag fattade och enligt Kongl. Kungörelsen den 29
September 1857 af Kongl. Maj:t fastställda beslut, blifvit upptaget för Statens
jernvägsbyggnads-arbeten, skall, i öfverensstämmelse med det derom med »Bank
fur ilandel und Industrien i Darmstadt, »Direction fur Disconto-Gesellschaft
Herlin, »Mittel-deutsche Credit hank» i Meiningen och Bankirhuset Raphael Erlangen
i Frankfurt am Magn afslutade kontrakt samt de för detta lån, under den 1 Mars
1858, utfärdade obligationer, återbetalas till kapital och ränta medelst erläggande
af Tvåhundratjuguett tusen sexhundrasextiosex Thaler 20 Silfvergroscben före
hvarje halft års förlopp; kommande härigenom alla för sagde lån utgifna och med
Fyra och en half procent årlig ränta löpande obligationer, som ursprungligen utgjorde
21,381 st, lydande å ett sammanräknadt kapital af 8,190,500 Thaler, att
inlösas under en tid af Fyratio år, räknad från 1858 års början.
Det för ifrågavarande låns amortering och ränteliqvidernas vederbörliga verkställande
anvisade årliga anslag af En million etthundrasextiosex tusen sexhundrasextiosex
och fidels R.dr skall fortfarande, vid hvarje års början, utgå och för dermed
afsedt ändamål användas tilldess lånet blifvit i stadgad ordning betaldt.
Detta ränte- och amorterings-anslag bör ingå till den särskildt redovisade
liqvidalions- och amortissements-fonden för meranämnde lån; hvilken fonds behållning
skall för det med dessa medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och
användas, så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen
fullgjorda samt lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till
nämnde fond influtna medel böra. så vidt ske kan och sagde liqvider medgifva,
städse göras fruktbärande på det sätt Fullmäktige anse mest ändamålsenligt och med
Statens säkerhet förenligt
§ *
Sedan Rikets Ständer vid 1859 och 1860 års riksdag uppdragit åt Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret att, till beredande af tillgång för fortsättningen af Statens
jernvägsbyggnader, emot obligationer, lydande ä utländskt mynt och utfärdade å
utländskt språk, upptaga ett fonderadt amorteringslån, hvarvid den summa, som sålunda
skulle upplänas, blifvit bestämd till 25,000,000 R:dr Runt, med tillägg af
de med upplåningens verkställighet förenade kostnader, samt Kongl. Majit, enligt
nådig Kungörelse af den 13 Mars 1860, fastställt de af Rikets Ständer i afseende
12
Stats-Ulskottets Memorial M 200.
på detta lån meddelade föreskrifter; så, och efter det kontrakt om berörda lån under
den 26 April 1860 blifvit afslutadt med bankirhusen Rafhael Erlanger,
Gebrilder Bcthmann och E J. Merck & C:o samt Norddeutsche Bank, enligt hvilket
kontrakt jemte deruti under den 4 Juli samma år öfverenskomna förändringar,
för lånesumman utfärdats dels 24,000 stycken den 1 Maj 1860 daterade fyra och
en half procents-obligationer å ett sammanräknadt belopp af Atta millioner Thaler
Preussiskt Courant, dels 240,000 st. pr emie-obligat loner af samma dag, hvardera
å 10 Thaler,' eller tillhopa 2,400,000 Thaler Preussiskt Courant, komma dessa
obligationer att återbetalas på det sätt, att 4-^-procents-obligationerna, i enlighet
med fastställd plan, till kapital och ränta liqvideras medelst en annuitet af Fyrahundrafyratio
tusen Thaler, hvilken erlägges med 220,000 Thaler hvarje halft år,
intilldess hela lånet på sådant sätt den 1 November 1898 blir till fullo betaldt,
samt att för premie-obligationerna, hvilka genom 77 särskilda dragningar, som half—
årsvis förrättas, blifva till sistnämnde tid utlottade, för hvarje dragning erlägges
Femtiofemtusen Thaler, med undantag af den sista dragningen, för hvilken endast
Tretiofyratusen fyratio Tbaler utgå. Dock kommer räntan för de till 4^-procentslånet
hörande obligationer, som öfvertagits af Rikets Ständers Bank och hvilka ursprungligen
beräknats till 1,600,000 Thaler, äfvensom betalningen för utlottade
sådana obligationer att, så länge Banken deraf är egare, enligt träffadt aftal emellan
Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret, erläggas i Svenskt mynt, efter beräkning
af 2| Riksdaler Riksmynt för hvarje Thaler Preussiskt Courant.
Till ränteliqviderna och kapitalets amortering hafva Rikets Ständer anvisat ett
anslag af En million Fyrahundrasextiosex tusen Riksdaler att från Riksgäldskontoret
årligen utgå från och med den 1 Maj 1860 intilldess lånet blifvit till fullo återbetaldt.
Detta årliga ränte- och amorteringsanslag bör ingå till en särskildt redovisad
liqvidations- och amortissements-fond, hvars behållning skall för det med
sagde medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och användas, så att ränteliqviderna
vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda och lånets återbetalning
i föreskrifven ordning verkställd; börande de till liqvidations-- och amortissements-fonden
influtna medel, så vidt ske kan och denna fond åliggande liqvider
medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
§ 6-
Det under den 11 April 1861 med Stockholms Enskilda Bank samt D. Carnegie
& C:i och C. G. Cervin afslutade samt af Kongl. Majit, genom Dess nådiga
Kungörelse af den 29 December 1860, garanterade, inhemska fonderade lån å Tre
millioner Riksdaler Riksmynt, för hvilket blifvit utfärdade S,000 st., den 30 Mars
1861 daterade, med 4£ procents årlig ränta löpande obligationer, återbetalas medelst
ett dertill å Riksgälds-kontoret anvisadt särskildt anslag, motsvarande procent å
lånets hela belopp, elier Etthundrasextiofem tusen Riksdaler Riksmynt, hvilket an
-
Ståls-Utskottet Memorial .M 200.
13
slag med oförminskadt belopp kommer att utgå från slutet af Mars månad 1861
lill och med slutet af September månad 1899, då detta lån bör vara till fullo
återbetaldt; och skall berörda anslag ingå till en särskildt redovisad liqvidationsoch
amortetings-fond, hvars behållning skall för det med dessa medel afsedda ändamål
allt framgent oförryckt tillhandahållas och användas, så att ränteliqviderna vid
derför bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda samt lånets återbetalning i
föreskrifven ordning verkställd. De till nämnda fond influtna medel böra, såvidt
ske kan och sagde liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras
räntebärande. Lånets amortering, hvilken, så snart ett år af lånetiden, räknadt från
den 30 Mars 1861, tiiländagått, skall vidtaga, bör ske genom uppköp och annullering
af för samma lån utfärdade obligationer, såvida dessas allmänt gångbara pris
understiger det i dem förskrifna kapital; skolande dessa uppköp, under sådan förutsättning,
årligen verkställas till det i uppgjord plan utsatta belopp. Skulle, sedan
Tio år förflutit, obligationernas allmänt gångbara pris uppgå till eller öfverstiga det
i dem förskrifna kapital och tillfälle sig icke erbjuda att under pari inköpa de
obligationer, med hvilka lånet bör, enligt planen, årligen amorteras, skall utlottning
af obligationer å ett motsvarande belopp, i närvaro af tillkallad Notarius Publicus,
verkställas inför Fullmäktige i Riksgälds-kontoret sista helgfria dagen i September
månad hvarje år. Härvid utlottade obligationer förfalla till betalning sex månader
efter desammas utlottning. Efter Tio års förlopp, eller efter den 30 Mars 1871,
eger Riksgälds-kontoret begagna den Kontoret förbehållna rätt att till inlösen uppsäga
större eller mindre del af då utelöpande obligationer; skolande vid sådan uppsägning
genom skeende utlottning bestämmas, hvilka obligationer utaf de särskilda
serierna sex månader derefter komma att inlösas.
§ 7.
Utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, af Riksgälds-kontoret, under den
30 September 1841, utfärdade 968 st. Fyra-[trocent-obligationer, å 4,000 R:dr
Ranko hvardera, för Svenska Statsverkets dä återstående skuld till Rikets Ständers
Hank, i anledning af Bankens förskott lill 1808 och 1809 års krigskostnader, infrias
årligen Tjugutvå stycken å ett sammanräknadt kapitalbelopp af Åttioåttatusen
R:di nämnde mynt; hvarförutom Riksgälds-kontoret, vid hvarje års slut, skall inlösa
samma års räntekuponer för dessförinnan icke infriade obligationer.
Så länge Rikets Ständers Bank är innehafvare af alla de icke inlösta obligationerna,
hvilka för närvarande utgöra ett antal af 484 st. och lyda å ett helopp
af En million niohundratretiosex tusen R:dr Banko eller Två millioner niobundrafyra
tusen R:dr Riksmynt, bör, vid obligationernas infriande, följas deras nummerordning;
men derest ett annat förhållande inträffar, skall genom lottning, som inför
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret vid öppna dörrar förrättas, bestämmas hvilka obligationer
för året komma att inlösas; och skola dessas nummer sedermera kungöras
14
Stats-Utskottets Memorial M 200.
trenne gånger i allmanna tidningarne, sista gången inom Tre månader före inlösningstiden.
§ 8
De under den 1 Juni 1854 utfärdade, ännu utelöpande, med 4 procents
ränta förskrifna obligationer för det till utbetalningar å kreditivet för upprätthållandet
af Rikets neutralitet upptagna lån å En million Riksdaler Banko, hvaraf för
närvarande återstå 214,250 Riksdaler Banko eller Trehundratjuguett tusen trehundrasjutiofem
Riksdaler Riksmynt, liqvideras sex månader efter föregången uppsägning,
i den mån sådan uppsägning varder verkställd, hvarförutan ränta å oguldna
kapitalet godtgöres, emot återställande af den räntekupon, som för hvarje ränteliqvid
är gällande.
§ 9-
Å det uti Riksgälds-kontorets hufvudböcker under titel gamla Lånet med fem
procents ränta bokförda kapital, 10,125 Riksdaler Riksmynt, grundande sig på två
af Riksgälds-kontoret utfärdade förbindelser, den ena af den 9 Mars 1798 till
Södertelje stads kyrka, lydande å R:dr 500 Banko Specie, som, enligt förbindel
sens
ordalydelse, utgör ett hos Riksgälds-kontoret ständigt innestående kapital, den
andra af den 50 December 1811 till Skeppare-societeten i Stockholm å 6,250
R:dr Banko, hvilka, enligt förbindelsens innehåll, skola qvarstå så länge Riksgäldskontoret
förräntar något annat inhemskt eller utländskt lånekapital, godtgöres den
förskrifna räntan vid de tider, som i förbindelserna finnas bestämda.
§ 10.
De till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut till grundfond för
allmänna Hypotheksbanken af Riksgälds-kontoret under den 1 Juli 1861 utfärdade
och till Hypotheksbanken öfverlemnade 1,000 st. 4^-procents-obligationer, hvardera
å 8,000 R:dr eller tillhopa Åtta millioner Riksdaler, må ej i någon händelse till
anskaffande af medel för Bankens utlåningar begagnas, utan endast i följande två
fall kunna, genom deras försäljning till större eller mindre del, efter behof användas,
nemligen: a) i den oförmodade händelse, att sådant uti föreskrifven ordning,
vid Bankens utredning, för infriande af Bankens förbindelser oundvikligen erfordras;
och b) då, i följd af uraktlåten eller fördröjd inbetalning af hvad delegande Hypotheksföreningar
för undfångna lån böra erlägga, eller af annan anledning, Banken
saknar egna, för tillfället användbara, tillgångar till fullgörande af sina förbindelser
mot sina långifvare. 1 de under litt. b) omförrriälda fall må de grundfonden tillhöriga
obligationer, till större eller mindre del, äfven kunna af Hypotheksbanken
Stats-Ulskoltets Memorial JVi 200.
15
pantsättas; åliggande Hypoteksbanken i hvarje händelse att om obligationernas användande
Riksgälds-kontoret genast underrätta.
Har af den under litt. b) nämnda anledning frsäljning egt rum, vare Hypoteksbanken
pligtig så väl att, så snart ske kan, åter inköpa ett det försålda motsvarande
belopp af samma obligationer, som ock att till Riksgälds-kontoret godtgöra
den för de försålda obligationerna belöpande ränta, tilldess att grundfonden på
nämnda sätt blifvit till sitt ursprungliga belopp återställd. Kan sådant återköp ej
ske inom den tid, som dertill, efter aftal mellan Riksgälds-kontoret och Hypotheksbanken,
bestämmes, och som ej må utsträckas öfver två år, erlägger Hypotheksbanken
(ill Riksgälds-kontoret för de ännu utelöpande obligationerna full liqvid och
varder derigenom berättigad att, i de användas ställe, nya obligationer till motsvarande
belopp erhålla. Der, på medgifvet sätt, obligationer blifvit för Hypolheksbankens
behof pantsatta, skola de sednast inom ett år från pantsättningsdagen af
Ranken åter inlösas.
§ ll
Till
följd af Kongl Maj:ts den 11 Januari 1839 meddelade dom i fråga om
Kongl. Maj:ts och Kronans skyldighet alt inlösa de, för tillskott till Trollhätte
slussverks byggnad, under den 1 Mars 1730 utfärdade så kallade lottsedlar, må
ännu utelöpande dylika sedlar, som i sådant ändamål hos Riksgälds-kontoret företes,
af detta Verk efter stadgad myntförvandling inlösas samt derå upplupen, förut
icke betald, ränta godtgöras efter Nio procent årligen till den 1 Mars 1833, och
sedermera efter Sex procent, dock med iakttagande af det till 1861 års slut gällande
bevillningsafdrag.
S 12.
Jemlikt Rikets Ständers vid 1813 ars riksdag fattade beslut och Riksgälds—
kontorets, till följd deraf, under den 9 November samma år utfärdade förbindelse,
utbetalas en summa af Trehundratusen R:dr årligen till Hans Maj:t Konungen eller
Dess Arfvingar efter Successions-ordningen af den 26 September 1810.
§ 13-
För det, enligt 1779 års riksdagsbeslut, såsom hemgift åt dåvarande Hans
Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland, anslagna kapital af Etthundrafemtio tusen
Riksdaler erlägges af Riksgälds-kontoret Fem procent årlig ränta; hvilken, efter
Hans Maj:t Konungens anvisning, qvartalsvis utbetalas.
16
Slats-Ulskotlets Memorial M 200.
§ 14.
Den reparations-fond utgörande Etthundrafyratio tusen åttahundraåttionio R:dr,
som innehållits utaf de medel, Göta Kanalbolag, enligt Rikets Ständers beslut vid
1828—1830 års riksdag, i Riksgälds-kontoret insatt, skall, till följd af samma
beslut, mot erläggande af Fem procent årlig ränta — hvilken Kanalbolaget vid
hvarje års slut godtgöres — i Kontoret fortfarande innestå till säkerhet för nämnde
kanals framtida underhållande.
§ is.
Den af Rikets Ständer, vid 1828—1830 års riksdag, för Södertelje kanals
underhållande beviljade fond af Fyratiofemtusen R:dr skall, mot utgörande af ränta
till Kanalbolaget med Fem för hundra årligen, i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess
fonden behöfver för det dermed afsedda ändamål användas.
§ 16.
I afseende på förvaltningen och användandet af den, för Hjelmare kanals och
slussverks framtida underhållande, i Riksgälds-kontoret afsatta fond, bestående ursprungligen
af en utaf Kanal-direktionen, å Bolagets vägnar, under den 23 Januari
1839 utgifven och i samma Bolags fastigheter, Stora Wallby och Oppeby, intecknad
skuldförbindelse å Femtontusen R:dr Banko, med Fem procent årlig ränta,
komma nedanstående, af Rikets Ständer, vid 1840 och 1841 års riksdag, stadgade
bestämmelser och föreskrifter att fortfarande iakttagas:
l:o. Räntan för omförmälda förskrifning, äfvensom de, genom utlåning af
denna räntas årliga belopp, ytterligare uppkommande räntemedel förblifva under
Direktionens vård och förvaltning, intilldess en viss betydligare summa såmedelst
blifvit bildad, och hvilken summa tills vidare är bestämd till ett belopp a( högst
Niotusen R:dr; hvarefter Direktionen skall för densamma till Riksgälds-kontoret aflemna
sädana låne- och säkerhetshandlingar, som öfverensstämma med det för ifrågavarande
medels utlåning, under den 12 Januari 1882, af Kongl. Maj:t i nåder
fastställda och utfärdade särskilda reglemente.
2:o. De för dessa lånehandlingar inflytande räntemedel må äfvenledes af Direktionen
uppbäras och förvaltas, intilldess, genom desamma och de i ofvanstående moment
omförmälda räntor, den deruti bestämda summa uppkommit.
3:o. Dessutom må de smärre kontanta tillskott, som Direktionen, enligt den
till Riksgälds-kontoret ingifna plan för reparations-fondens bildande, å Bolagets vägnar,
erbjudit, genom Direktionen förvaltas och göras fruktbärande, likasom de öfverskott,
hvilka komma att återstå, efter det lånehandlingar till de i planen beräknade
belopp, vid deruti bestämda tider, blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade.
4;o.
Stats-Utskotlels Memorial M 2Ö0.
17
4:o. Direktionen skall deremot vara Riksgälds kontoret ansvarig, att den för
hvarje år upplupna räntan å ej mindre ofvannämnde förskrifning, än då samlade
ränte- och tillskotts-medel, varder vid årets slut, för reparationsfondens räkning, fruktbärande
efter en, tillsvidare, till Fem procent bestämd räntefot, så att londén under
loppet af hvarje år tillvexer med en summa, motsvarande Fem procent å fondens
ursprungliga belopp och den vid samma års början befintliga räntebehållning.
5:o. Till säkerhet för fondens fortsatta bildande i öfverensstämmelse med derför
i merberörda plan tillämpade och af Rikets Ständer fastställda grunder bör, sedan
den af Direktionen, under den 30 December 1862, för tiden intill 1869 års slut,
afgifna förbindelse att aflemna löreskrifna låne- och säkerhetsbandlingar för de utlånade
räntemedlen blifvit vederbörligen fullgjord, till, Riksgälds-kontoret afgifvas en ny
sådan lörbindelse, hvilken skall omfatta de följande åren.
6:o. Det ursprungligen afsatta samt i Stora Wallby och Oppeby intecknade
kapitalbeloppet, 22,500 R:dr, får icke under någon händelse, utan Rikets Ständers
dertill särskilt lemnade samtycke, från Riksgälds-kontoret till större eller mindre del
uttagas och af Kanalbolaget disponeras.
7:o. Den genom räntemedlen uppkomna behållning må endast användas till
företagande af sådana större, oundvikliga repara!ioner och arbeten, som icke utan
albrytande af segellärten å kanalen, kunna verkställas, och hvilkas kostnader ö verstiga
Rolagets då samlade, dertill disponibla, besparingsmedel, jemte de förväntade öfverskottena
å kanal-inkomsterna för de 3:ne nästföljande åren.
8:o. Vid dylikt tillfälle skall af den embetsmyndighet, som har sig uppdraget
öfverinseendet öfver vattenkommunikations-anstalterna i riket, undersökas och pröfvas,
huruvida och till hvad belopp bidrag till det af Rolaget föreslagna och af bemälte
embetsmyndighet tillstyrkta arbetes utförande bör af ifrågavarande reparationsfond
utgå; och
9:o. Sedan beloppet af ett sådant bidra”, på detta sätt, blifvit bestämdt, böra
reparationsfonden tillhöriga lånebandlingar å en deremot svarande summa af Riksgäldskontoret
till Kanal-direktionens disposition utlemnas.
Om och när, i följd af de till Riksgälds-kontoret, för utlånta ränternedel, aflemnade
säkerhetshandlingar, någon inteckningsförnyelse, bevakning eller utsökning
erfordras, skall Direktionen löga anstalt härom, utan att Riksgälds-kontoret dermed
behöfver taga någon befattning; och böra således de låne- och säkerhets- samt
öfriga handlingar, som Direktionen, för fullgörande af detta åliggande, måste begagna,
uppå skeende anmälan, hållas densamma tillhanda, emot dess afgifvande förbindelse,
att handlingarne till Riksgälds-kontoret återställa, så snart de blifvit för ändamålet
begagnade.
Bill. lill R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 10 Bäjl. 3
18
Stats-Utskottets Memorial NM 200.
§ 17
På sätt i 5 § af det för Strömsholms nya Kanalbolag utfärdade privilegium
föreskrifves, skall, till bildande af en fond för framtida större reparationer, afsättas
utaf kanal-inkomsterna en viss årlig summa, hvilken kommer att utgå med endast
4,300 R:dr under den tid, som erfordras för amorteringen af det Bolaget, i egenskap
af räntefritt förskott, tillförsäkrade bidrag från handels- och sjöfartsfonden, men
sedermera bör utgöra det i åberopade privilegium bestämda belopp af 7,300 R:dr;
skolande låne- och säkerhetshandlingarne för de sålunda alsatta och utlånta medlen
till Riksgälds-kontoret ingifvas samt under dess vård förblifva. Bevakningen af
samma handlingar, likasom sjelfva utlåningen, kommer dock att af Bolaget, på eget
ansvar ombesörjas.
Sedan de af Kongl. Maj:t Bolaget föreskrifna vilkor och förbindelser för ofvanberörda
ytterligare understöd blifvit uppfyllda, samt utaf kanalverkets inkomster utgått
de kostnader, afdrag och utdelningar, som i 6 § af privilegium omförmälas,
skall all öfrig inkomst tillfalla Staten, såsom godtgörelse för hvad af allmänna medel
blifvit till kanalbyggnaden förskjutet.
§ 18.
De medel, som, i följd af vederbörande jordegare, vid 1828 —1830 års riksdag,
medgifven lösningsrätt af de å krono-skattejorden vexande ekar, till Riksgäldskontoret
redan influtit eller framdeles inflyta, skola, i den mån dessa medel till kostnader
för ekeplanteringars anläggning och underhållande varda af Kongl. Maj:t anordnade,
efter vederbörliga reqvisitioner utbetalas; börande Riksgälds-kontoret för omförmälda
derstädes innestående medel, jemte Ekeplanterings-kassans öfriga till Riksgälds-kontoret
aflemnade och för detta verk disponibla tillgångar, godlgöra nämnde kassa Fyra
procent årlig ränta; hvilken ränta likaledes bör, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
för de med Ekeplanterings-kassans bildande afsedda ändamål af Riksgäldskontoret
tillhandahållas. v
§ 19-
För Lappmarks-ecklesiastik-fondens till Riksgälds-kontoret öfverlemnade behållning,
som utgjorde Etthundratusen sjuhundrasjutiosju Rör 16 öre, skall Riksgälds-kontoret
erlägga Fem procent årlig ränta; hvilken ränta, vid hvarje års slut,
med Femtusen tretioätta Rör 86 öre bör till Kongl. Stats-kontoret utbetalas.
§ 20.
Under derför stadgade vilkor skola, efter vederbörliga reqvisitioner, utbetalas de,
enligt planen för Kongl, f d. Nummer-lotteriet och derstädes förda matriklar, till
utbetalning förfallna, men hittills icke utbekomna s. k. brudgäfvo-vinsler.
Stats-UIskottets Memorial JM 200.
19
§ 21.
I öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t och Rikets Sländer stadgade
vilkor för öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af de frän Landt-ränterierna och
Ofver-ståthållare-embetets Kansli till Kongl. Stats-kontoret inlevererade äldre depositionsmedel,
åligger det förstnämnde verk, att, efter skeende reqvisitioner, tillhandahålla
Kongl. Stats-kontoret, hvad tilläfventyrs kan erfordras för verkställigheten af
de restitutioner utaf sagde medel, hvilka redan blifvit eller framdeles varda i behörig
ordning beviljade.
§ 22.
Likaså bör Riksgälds-kontoret. utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, från
Postverket emottagna medel, som varit inneslutna uti öfverblifna bref och hvilka,
efter afdrag af en verkställd restitution, utgjorde Fyratusen sjuhundratjugusju R:dr 32
öre, tillhandahålla Postverkets Styrelse det eller de belopp, hvartill vederbörande inför
samma Styrelse kunna styrka sin eganderätt.
§ 23.
De för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar anvisade medel’
hvilka redan blifvit eller framdeles varda från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnade
till Riksgälds-kontoret och derstädes innestå, skola, vid skeende reqvisitioner, Kongl.
Stats-kontoret, för dermed åsyftade ändamål, af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§ 24.
För det kapital af Sjuttontusen fyrahundra R:dr, som, vid inköpet för Statens
räkning af det till lokal för Riks-arkivet nu begagnade hus, befanns vara deruti
intecknadt till Stockholms Borgerskaps Enkhus-Direktions säkerhet, skall Riksgälds-kontoret
fortfarande betala den rönta, hvilken, enligt den intecknade skuldförbindelsen,
måste erläggas; och bör denna intecknings kapital-belopp af Riksgäldskontoret
godtgöras, så snart tillfälle till detsammas liqviderande kan af Fullmäktige
beredas.
§ 25.
Den i Riksgälds-kontorets räkenskaper, under rubrik: Rikets Ständers Lånebanks
fordran, upptagna skuld, härrörande från de af Riksgälds-kontoret, emot diskontvilkor
och Två procent ränta, begagnade förskott, och hvilken skuld, enligt upprättad
liqvid, vid 1823 års slut utgjorde Fyra millioner fjortontusen åttahundrafemtiotvå
R:dr 16 sk 3 r:st Banko eller Sex millioner tjugutvåtusen tvåhundrasjutioåtta R:dr
20
Stats-Ulskottets Memorial M 200.
SI öre Riksmynt, kommer att, utan någon afbetalning eller räntas beräknande, fortfarande
inom linien i räkenskaperna upptagas.
§ 26.
Äldre, i laglig ordning och inom föreskrilven tid bevakade, men ännu icke
godtgjorda krono-fordringar och anspråk skola, sedan desamma blifvit vederbörligen
pröfvade och godkända samt af Kongl. Maj:t till betalning i nåder fastställda,
utaf Riksgälds-konloret, enligt härom utfärdade reglementen och författningar, liqvideras.
§ 27.
Der preskriptionstid i afseende på någon särskild del af Riksgälds-kontorets
skulder icke blifvit stadgad, komma skulderna, intilldess annorlunda af Rikets Ständer
förordnas, att i vederbörlig ordning liqvideras, utan afseende å den tid, inom
hvilken fordringar hos enskilde eller hos Kongl. Majit och Kronan skola nu eller
framdeles göras gällande.
Angående Riksgdlds-kontorets jordringar för de af dess medel
ulbelalda eller godtgjorda lån.
§ 28.
Det Upsala Akademi för fullbordande af Akademiens bibliolheks-byggnad, vid
1823 års riksdag beviljade lån af Sjutiofemtusen R:dr återbetalas med Två procent
årligen å samma låns ursprungliga belopp; hvarjemte för den, efter hvarje kapital—
afbetalning, återstående lånesumman Tre'procent årlig ränta erlägges.
§ 29.
Återbetalningen af det lån å Tolftusen R:dr, som af Rikets åren 1840 och
1841 församlade Ständer beviljades för utvidgande af läroverket i Carlstad, verkställes
af Carlstads stifts Domkapitel med Tre procent årligen å lånets ursprungliga
belopp; hvarförutom Tre procent årlig ränta erlägges för det återstående lånekapitalet.
§ 30.
Å det Jönköpings stad vid sistförflutne riksdag beviljade och under år 1 861 från
Riksgälds- kontoret utbetalda lån af Etthundratjugutusen Riksdaler till uppförande af
Siats-Utskottets Memorial M 200.
21
ett nytt lärohus för Elementar-läroverket i nämnde stad, skall, sedan länet fått under
Fem ärs tid utan ränta innehafvas, före slutet af hvarje år inbetalas Fem procent
af lånets ursprungliga belopp; utaf hvilka 5 procent, ränta för det obetalda
lånekapitalet kommer alt beräknas efter Fyra procent årligen samt det öfverskjutande
beloppet att såsom kapital-afbetalning afgå å Iånesumman, intilldess denna blifvit
till fullo återbetald.
§ 31.
Det Hernösands stad och Hernö landtförsamling, för fullbordande af nya stiftskyrkan
i nämnde stad, vid 1844 och 1845 års riksdag, beviljade samt år 1845
utbetalda lån å Sextiolusen R:dr skall af staden och landtförsamlingen återbetalas
genom årlig inbetalning till Kiksgalds-kontoret af Fem procent å lånets ursprungliga
belopp, intilldess Iånesumman derigenom blifvit till fullo godtgjord; börande, ifall
denna inbetalning icke inom bestämd tid verkställes, Fem procent årlig ränta erläggas
för det till liqvid förfallna beloppet.
§ 32.
Å det under åren 1849 och 1854 utbekomna lån å Tretiosjutusen femhundra
R:dr, som, för uppbyggande af ny kyrka i Christinehamn, under 1844 och
1845 års riksdag, beviljades nämnde stad och Warnums landtförsamling, skola Två
procent årligen afbetalas, samt derjemte erläggas Tre procent årlig ränta för återstoden
af den 1 yItade Iånesumman.
§ 33.
Utaf det Lidköpings stads invånare, vid 1850 och 1851 ärs riksdag, beviljade
och år 1851 utbekomna lån å Tjugufyratusen R:dr, för ny kyrkas uppbyggande
derstädes, bör under den för lånesummans fulla återbetalning erforderliga lid, före
hvarje års slut, till Riksgälds-kontoret inbetalas Sex procent, dervid Fyra procent
årlig ränta för lånets då återstående kapitalbelopp först beräknas och afgår, hvarefter
ulverskottet kommer att anses utgöra kapitalafbetalning; börande dessutom,
derest den stadgade betalnings-skyldighelen, vid härför bestämd tid, icke fullgöres,
Fem procent årlig ränta för det till liqvid förfallna beloppet erläggas, intilldess detsamma
varder inbelaldt.
§ 34.
De 2:ne kyrkobyggnadslån, som under 1850 och 1851 samt 1853 och 1854
års riksdagar beviljades Knäreds församling i Hallands och Markaryds församling
i Kronobergs län — af hvilka lån det förra är 1852 utbetaldes med Tjugufyra
-
22
Ståls-Utskottets Memorial M 200.
tusen R.dr och det sednare Sr 1854 med Tiotusen R:dr — skola till Riksgäldskontoret
återbetalas genom erläggande före hvarje års slut, af Sex procent å dessa
låns ursprungliga belopp, dervid Fyra procent årlig ränta för det återstående låne—
kapitalet bör beräknas; kommande det öfverskjutande beloppet att såsom afbetalning
å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit til! fullo godtgjord; hvarjemte den
ytterligare ersättning, förstnämnde församling möjligen kari i laglig väg erhålla för
sin förlust i anledning af den förut uppförda kyrkans, genom olyckshändelse förorsakade,
förstöring, bör uteslutande till afbetalning å denna församlings lån användas.
§ 35.
Sedan det under 1856—1858 års riksdag Wallentuna församling i Stockholms
län, för ny kyrkas uppbyggande, beviljade och till nämnde församling under
år 1859 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån ä Tjugutusen R:dr fått under Fem
års tid utan ränta innehafvas, skall detta lån äfven återbetalas medelst erläggande,
före hvarje års slut, af Sex procent å lånets hela kapital-belopp; hvarvid
samma rönta beräknas, som enligt näst ofvanstående § är föreskrifven för de 2:ne
deruti omförmälda kyrkobyggnads-lån.
§ 36.
De för nedannämnde reparationer och arbeten å Linköpings, Wexiö, Skara och
Westerås domkyrkor, under 1847 och 1848. 1850 och 1851 samt 1856—1858
års riksdagar, beviljade lån — af hvilka lånet för Linköpings domkyrkas reparerande
år 1850 från Riksgälds-kontoret ut betaides med Tretiotusen R:dr, lånet för
utvidgnings- och reparations-arbetena å domkyrkan i Wexiö år 1852 med enahanda
belopp, lånet för reparations- celi andra förbättrings-arbeten å Skara domkyrka
år 1858 med Tjugufemtusen R:dr och lånet för reparationer å samt åtskilliga
förändringar uti Westerås domkyrka år 1858 med Tjugutvåtusen femhundra
R:dr — skola, sedan lånen till Skara och Westerås domkyrkor fått räntefritt och
utan kapital utbetalnings verkställande innehafvas till slutet af år 1860, återbetalas
genom erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent å de ursprungliga lånesummorna;
hvarvid Fyra procent årlig ränta beräknas och godtgöres för det lånebelopp,
som vid hvarje liqvid återstår, samt öfverskottet anses utgöra kapital-afbetalning.
Skulle den för nu omförmälda fyra lån stadgade betalnings—skyIdighet icke inom bestämd
tid fullgöras, skall dessutom för det belopp, som till liqvid förfallit, erläggas
Fem procent årlig ränta intilldess detsamma varder vederbörligen inbetaldt.
Dessutom bör det för reparationsarbetena å Westerås domkyrka vid sistförflutne riksdag
beviljade och år 1860 från Riksgälds-kontoret utbetalda understöd af Tjuguåttatusen
R:dr återgäldas i den mån domkyrkans inkomster framdeles dertill lemna
tillgång.
Slats-Vlskottels Memorial JYi 200.
23
§ 37.
Såsom raula och kapital-afbetalning å del Carlskrona stads pastorat, vid 1840
och 1841 års riksdag, tillerkända låneunderstöd af Adertontusen R:dr, inbetalas
årligen Fem procent å denna summa, deral räntan för det vid hvarje inbetalning
återstående kapital beräknas elter Tre procent; och kommer således den öfriga inbetalningssumman
att minska lånebeloppet.
§ 38.
Det under 1850 och 1851 års riksdag åt allmänna llarnhus-inrättningen
här i hufoudstaden beviljade och till denna Inrättnings Direktion, år 1851, utbetalda
låneunderstöd af Sjutiofemtusen R:dr bör till Riksgälds-kontoret återbetalas
genom erläggande, före hvarje års sint, af Sex procent utaf lånets ursprungliga belopp;
dervid Fyra procent årlig ränta å det återstående lånekapitalet först beräknas,
hvarefter det öfverskjutande beloppet kommer att såsom afbetalning afgå å lånesumman,
intilldess denna blifvit till fullo godtgjord.
§ 39.
I öfverensstämmelse med den af Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer
medgifna ytterligare lindring i betalningsvilkoren för det vid 1828—1830 års
riksdag beviljade lån å Etthundratjugusju tusen femhundra R:dr till återuppbyggande
af staden Borås efter den nämnde stad år 1827 öfvergångna eldsvåda, skola å det,
efter 1840 års inbetalning, återstående låne—kapitalet, Ettbundratjugutre tusen sexhundranittiofem
R:dr 25 öre, Två procent årligen till Riksgälds-kontoret erläggas,
äfvensom den, efter sistberörda års slut, å detta lån upplupna och vidare upplöpande
ränta skall med Fyra procent årligen utgöras.
§ 40.
Det staden Wenersborg, vid 1834 och 1835 års riksdag, beviljade byggnadslån
å Tvåhundraljugufem tusen R:dr skall, enligt de efter 1840 års slut gällande
förändrade betalningsvilkor, liqvideras medelst erläggande af Sex procent årligen
å den ursprungliga lånesumman; af hvilka Sex procent Fyra procent utgöra
ränta för det oguldna beloppet och återstoden afräknas å kapitalet,
§ 41.
Såsom ränta och kapital-afbetalning å det, vid 1840 och 1841 års riksdag,
staden Söderhamn beviljade lån af Adertontusen R:dr, för stadens nya reglering
och uppförande af dess allmänna byggnader efter den år 1835 der inträffade elds
-
24
Stats-Utskottels Memorial M 200.
våda, erläggas, inom slutet af hvarje år, intilldess lånet är till fullo godtgjordt, Sju
procent af det ursprungliga kapitalet; hvarvid, sedan räntan efter Fyra procent årligen
för det återstående kapital-beloppet afgått, öfverskottet utgör afbetalning å
lånesumman.
§ 42.
Sedan ett belopp af 119,100 R:dr redan år 1843, genom utbekomna brandskade-ersättningsmedel,
blifvit återbetaldt. utaf det, för staden Wexiös återuppbyggande
efter 1838 års eldsvåda, af Kongl. Majit i nåder beviljade och till utgående utaf
mindre kreditivet anvisade lån å Etthundrafemtio tusen R.dr; så bör den härefter
återstående lånesumman, Tretiotusen niohundra R:dr, enligt de i högstberörda
Kongl. Bref stadgade betalningsvilkor, liqvideras genom årlig inbetalning af Sex procent
å detta belopp, intilldess bela lånet med ränta, efter Fyra för hundra om året,
blifvit till fullo återbetaldt.
§ 43.
Det, enligt Kongl, brefvet den 18 December 1843, staden Wexiös invånare
ytterligare beviljade och till utbetalning af mindre kreditivet jemväl anvisade byggnadslån
å Trehundrasextio tusen R:dr skall, i öfverensstämmelse med högstberörda
nådiga Bref samt Rikets åren 1844 och 1843 församlade Ständers beslut, angående
öfverflyItningen från Kongl. Stats-kon!oret till Riksgälds-kontorel af befattningen
med lånehandlingarnes granskning och vårdande samt ränte och kapital—betalningarnes
infordrande och uppbärande, återbetalas till sistnämnde Verk medelst erläggande
af Sex för hundra årligen å ursprungliga lånesumman; dervid räntan beräknas
efter Tre procent för län å tegel-, sten- och kalkbruks-hus samt tegelklädda
trähus, men efter Fyra procent för lån å trähus, och återstoden utgör kapital
afbetalning.
§ 44.
Som de, genom Kongl. Brefvet den 6 Maj 1846, Kongl. Stals-kontoret tillerkända
rättigheter och fordringsanspråk, med hänsigt till det likaledes å mindre
kreditivet anvisade byggnadslån af Fyratiofemlusen R:dr, hvilket Kongl. Maj:t efter
den, i början af sagde år, staden Åmål öfvergångna eldsvåda beviljat samma stad,
blifvit, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid 1847 och 1848 års riksdag
fattade beslut, på Kiksgälds-kontoret öfverlåtna, så skall återbetalningen af detta
lån verkställas till samma Verk; börande, enligt de i högstberörda Bref stadgade
betalningsvilkor, årligen Sex procent inbetalas å primitiva kapitalet, dels såsom ränta
elter Fyra för hundra om äret och dels såsom afbetalning å kapitalskulden.
§ 43.
Stats-Utskot/els Memorial JYi 200.
25
§ 45.
Till iakttagande vid uppbörden af kapital-afbetalningar och räntor å de enskilde
tomtegare inom städerna Borås, Wenersborg, Wexiö och Åmål tilldelade
byggnadslån, skola årligen, särskildt för hvarje stad, i Riksgälds-kontoret upprättas
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, inom slutet af November månad, tillsändas
fullständiga förteckningar å hvad, före samma års slut, bör af hvar och en
låneinnehafvare erläggas. Dessa förteckningar komma att af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillställas vederbörande Magistrater, hvilka det åligger att ifrågavarande
medel, under enahanda redovisnings-ansvar, som för krono-uppbörden, kostnadsfritt
för Riksgälds-kontoret, indrifva och till detta Verk leverera.
Derest det belopp, som vid slutet af hvarje år skall å ett byggnadslån inbetalas,
före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, må
denna inbetalning anses såsom verkställd inom behörig tid; hvadan, i sådant fall,
den å kapital—al betalnings—boloppet, sedan årets början, ytterligare upplupna ränta
eftergifves. Och är stadens Magistrat, vid eget ersättningsansvar för den eljest uppkommande
tillökningen i låne-innehafvarnes ränteskulder, ovilkorligen skyldig att,
inom sagde dag, till Riksgälds-kontoret hafva insändt alla af Magistraten, före det
sednast förflutna årets utgång, uppburna byggnadslånemedel.
Ofver alla ofvanberörda lån föres i Riksgälds kontoret en gemensam, fortgående
räkenskap, deruti hvart och ett lån upptages å en för flera år löpande räkning,
hvilken räkning dock årligen, så snart den för året stadgade inbetalningen blifvit
verkställd, bör afslulas; börande Riksgälds-kontorets egentliga hufvudbok endast
summariskt utvisa de förändringar, som det en och samma stad, emot enahanda
betalningsvilkor, beviljade låneunderstöd, i sin helhet, under årets lopp undergått,
äfvensom derunder å samma lån upplupna samt influtna eller balanserade intressen.
Vid hvarje ombyte af egare till de, inom förenämnde städer, för byggnadslån
intecknade egendomar, bör stadens Magistrat för Riksgälds-kontoret uppgifva den
nye egarens namn, på det att detsamma må i Kontorets räkenskaper kunna antecknas.
Ränte- och kapital-betalningssummorna för de låneunderstöd, som för uppförande
af allmänna byggnader samt nya tomtregleringar blifvit några bland dessa
städer af Riksgälds-kontorets medel tilldelade, böra genom vederbörande till Riksgälds-kontorets
Kommissariat, inom hvarje års slut, öfversändas.
§ 46.
Det för återuppbyggande af den, i Juni månad 1847, nedbrunna del af staden
Christianstad, vid 1847 och J848 års riksdag, beviljade samt, under sistnämnde
och påföijande 2:ne år, från Riksgälds kontoret utbetalda lån å Etthundra
Bih,
lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 10 Häft. 4
26
Stals-Vtskotteis Memorial M 200.
femtio lusen R:dr bör, intilldess samma lån blifvit till fullo godtgjordt, återbetalas
med Sex procent årligen af lånets ursprungliga belopp; hvarvid ränta efter Fyra
för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt öfversköttet utg.
r kapital—afbetalning. Denna ränte- och kapitalhctalning bör af Drätsel—förvaltn'ogen
vid hvarje års slul verkställas; dock må, derest dénsammäs belopp före den
4 6 Januari nastpåföljaride är till Riksgälds-kontoret inkommer, inbetalningen anses
vara inom behörig tid verkställd; hvadan, i sådant fall, den, sedan nyssnämnde månads
början, å kapi tal—afbetalnings—beloppet ytterligare upplupna ranta eftergifves.
.Biaiavsl h‘y( Mtillit Sooifelhboi .UnoinorUblBgdifl 'aöl Jlhlaban
Som utaf det lån å 100,000 R:dr, hvilket under 1850 ocb 1851 års riksdag
beviljades för uppbyggande af den, i Maj månad 1849, nedbrunna del utaf
staden Lidköping, Sextiotretusen sexhundrasextiosex R:dr i Riksgälds-kontoret
lyftets inom den för dessa medels utlemnaude till behörige lånsökande bestämda
tid; sä böra, intilldess sistnämnde» lånesumma är till fullo godtgjord, Sex procent
af denna summa vid hvarje års slut till Riksgälds-kontoret återbetalas, deraf ränta
efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt öfverskotta
utgör kapital—afbetalning; kommande dock de inbetalningar, som skett före
den 16 Januari nästpåföljande år, att anses vära inom behörig tid verkställda.
lieblrl Juhl
De 2:ne lån, sorn under 1855 och 1854 års riksdag beviljades för återuppbyggande
af de under Mars månad sistnämnde år nedbrunna delar utaf städerna
Örebro ocb Jönköping, och hvilka lån — utgörande det ena, eller det staden Örebro
beviljade, Trehundrasjutiofem tusen R:dr och det andra, eller staden Jönköpings,
Etthundratusen R:dr — af Riksgälds-kontoret utbetaldes åren 1854 och
1855, skola, från och med 1860 års början och intilldess desamma äro till fullo
godtgjorda. återbealas genom erläggande af Sex procent årligen utaf hvartdera lånets
ursprungliga belopp; hvarvid ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet
först beräknas och afgår samt öfversköttet utgör kapital—afbetalning; börande
dessa ränte- och kapital-betalningar af nämnde städers Drätsel-förvaltningar vid hvarje
års slut verkställas; dock må, derest de till inbetalning då förfallna beloppen före
den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkomma, sådan inbetalning
anses vara inom behörig tid verkställd.
thia: >6^” JM rbdoo neb
Det staden Eksjö under 1856—1858 års riksdag beviljade lån å Tvåhundra
tusen R:dr, för återuppbyggande af den del utaf nämnde stad, som odelades vid den der
Slals-Utskottets Memorial M 200.
27
i November 1856 inträffade eldsvåda, skull, sedan detta under år 1857 från Riksgälds-kontoret
utbekomna lån fått till 1861 års slut utan ränta och kapital-afbetalning
innehafvas, återbetalas, på det sätt att, intilldess lånet är lill fullo godtgjordt,
årligen erläggas för erhållna låneunderstöd till uppförande af byggnader
utaf sten eller annot icke eldfarlig! ämne Sex procent af sådant låns ursprungliga
belopp, deraf ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas
och afgår, samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning, och för lån till uppförande
af vanliga trähus Sju procent utaf den ursprungliga lånesumman, af hvilka Sju procent
det belopp, som, efter godtgörandet af Fyra och en half procent årlig ränta
å det dessförinnan icko liqviderade låneknpitalet, återstår, anses utgöra afbetalning
å detsamma; börande denna årliga ränte- och kapital-inbetalning af Drätsel-förvaltningen
vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest inbetalnings-summau
före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, samma
inbetalning auses vara inom behörig tid verkställd; hvadan, i sådant fall, den sedan
nyssnämnde månads början å kapital-afbetaluiogs-beloppet ytterligare upplupna
ränta eftergifves.
§ so.
Sedan ett belopp af 1,250 Spanska Daler, som af Kongl. Majit blifvit anvisadt
och af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis utbetaldt till räntefria låneunderstöd
åt de invånare i staden Gustavia på ön S:t Barthelemy, hvilka hemsökts al den
nämnde stad år 1852 öfvergångna eldsvåda, enligt Rikets åren 1853 och 1854
församlade Ständers beslut, blifvit Kongl. Stats-kontoret, under sistberörda år af
Riksgälds-kontoret ersatt med Fyratusen femhundratjugunio R:dr; så böra de
å sagde lån föreskrifna och till en tiondedel af lånebeloppet bestämda årliga afbetalningar,
hvilka inflyta till Kongl. Stats-kontoret, i de vanliga liqviderna mellan
Stats- och Riksgälds-verken Riksgälds-kontoret godtgöras.
xiit
Å det staden Christianstad, för verkställigheten af ny tomtreglering derstädes,
vid 1850 och 1851 års riksdag beviljade och sistnämnde år från Riksgälds-kontoret
utbekomna lån å Tjugutusen R:dr böra, intilldess samma lån är
till fullo godtgjordt, Sju procent af det ursprungliga lånebeloppet vid slutet af
hvarje år, genom stadens Drätsel-förvaltning, till Riksgälds-kontoret inbetalas; skolande
deraf ränta, efter Fyra för hundra, å den oguldna lånesumman först beräknas
och afgå samt öfverskottet utgöra kapital-afbetalning.
De, under sednast förflutna 3me riksdagar, nedannämnde, af större eldsvådor
hemsökta, städer, för verkställande af nya tomtregleringar, beviljade och
28
Stats-Utskottets Memorial M 200-
under åren 1854, 1855 och 1857 från Riksgälds-kontoret utbekomna låneunderstöd,
nemligen:
åt staden Lidköping ett lån å Tjugutusen R:dr,
» staden Örebro ett lån å Tretiosjutusen femhundra R:dr,
» staden Jönköping ett lån å Femtontusen R:dr och
» staden Eksjö ett lån å Tretiotusen R:dr, skola återbetalas genom er
läggande
till Riksgälds-kontoret af Sex procent årligen utaf hvarje låns ursprungliga
belopp, dervid ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas
och afgår samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning; börande, imilldess
länet är till fullo godtgjordt, den föreskrifna ränte- och kapital-inbetalningen verkställas
af stadens Drätsel-förvaltning vid hvarje års slut; dock må, derest denna
inbetalnings belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret
inkommer, samma betalning anses vara inom behörig tid fullgjord; hvadan, i sådant
fall, den sedan nyssnämnde månads början å kapital-aIbetalnings-beloppet
ytterligare upplupna ränta eftergifves.
§ 53.
Återstoden af den staden Malmö till kasern- och stallbyggnader för dervarande
garnison, vid 1812 års riksdag, beviljade lånesumma skall, jemlikt Rikets
åren 1847 och 1848 församlade Ständers beslut och nyssnämnde stads skuldförbindelse
af den 16 Maj 1835, till Riksgälds-kontoret inbetalas med Två procent
årligen å det i samma förbindelse förskrifna kapitals belopp, Tretiotvåtusen
R:dr; hvarjemte Fyra procent årlig ränta för det återstående låne-kapitalet bör
erläggas.
§ 54.
Å ursprungliga beloppet, Fyratiofemtusen R:dr, utaf det lån, Rikets Ständer
under riksdagen åren 1844 och 1845 beviljade dåvarande Bruksegaren Conrad
bleckert Fitinghoff för äteruppförande af de, under förstnämnde års sommar, genom
vattenflöde förstörda verkstäderna, med tillhörande byggnader, vid Conradsfors bruk
i Östmarks socken af Wermlands län, skola till Riksgälds-kontoret, inom hvarje
års utgång, inbetalas Sex procent, hvaraf Tre procent årlig ränta för det obetalda
kapitalet först beräknas och afgår samt återstoden utgör kapital-afbetalning; kommande,
derest denna betalningsskyldighet åsidosattes, hela den återstående lånesumraan
att å Riksgälds-kontorets vägnar indrifvas.
Dessutom bör, före den 15 Oktober hvarje år, inför Riksgälds-kontoret styrkas,
att brandförsäkrings-afgillerna för den till säkerhet för sagde lån intecknade
egendom blifvit behörigen erlagda.
Stats-Ulskottels Memorial JYi 200.
29
§ ss.
Riksgälds-kontorets återstående fordran af staden Ystad för det tili hamnbyggnaden
vid nämnde stad, under 1823 års riksdag, beviljade lån af Tretiotusen
R:dr godtgöres medelst årlig inbetalning af Två procent å denna summa samt
Tre procent ränta för det återstående lånebeloppet.
Det, för uppmuddringen af hamnen vid samma stad, under 1833 och 1834
års riksdag beviljade och under år 1837 utbekomna lån å Sextiotusen R:dr
skall till Riksgälds-kontoret återbetalas genom erläggande, före hvarje års slut, af
Sex procent ä lånets ursprungliga belopp, hvarvid räntan godtgöres efter Fyra för
hundra af det obetalda kapitalet och återstoden utgör afbetalning å detsamma.
Verkställes denna inbetalning icke ä bestämd tid, bör dessutom för det förfallna
beloppet erläggas Fem procent årlig ränta intilldess detsamma varder inbetaldt.
§ 86.
Utaf det, vid riksdagen åren 1840 och 1841, för Landskronas hamns iståndsättande,
beviljade och år 1846 med Tolftusen femhundra R:dr utbekomna lån
skall nämnde stad fortfarande, intilldess länet blir till fullo guldet, till Riksgäldskontoret
årligen inbetala Sjuhundralemtio R:dr.
§ 87.
Till godtgörande af det staden Warberg, för dervarande hamnanläggnings
fullbordande, enligt Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, meddelade
lån å Tretiotusen R:dr, böra erläggas Fem procent årligen å den ursprungliga
lånesumman, deraf Tre procent ränta först beräknas å lånets vid hvarje liqvid
återstående kapital-belopp och det öfriga utgör kapital-afbetalning.
Det nämnde stad, såsom ytterligare understöd för samma hamnanläggning,
under 1847 och 1848 års riksdag beviljade och år 1849 från Riksgalds-koritoret
utbekomna lån å Tjugutvåtusen femhundra R:dr återbetalas medelst erläggande,
före hvarje års slut, af Sex procent å denna summa, hvarvid beräknas
Fyra procent årlig ränta å det återstående lånebeloppet samt öfverskottet utgör
afbetalning ä kapitalet; och skall dessutom, derest den föreskrifna betalningsskyldigheten
icke inom derför bestämd tid fullgöres, å d«t till liqvid förfallna
beloppet erläggas ränta efter Fem procent årligen intilldess sagde inbetalning
verkställes.
§ 88.
Enligt de vid 1840 och 1841 samt 1844 och 1843 års riksdagar bestämda
betalningsvilkor för då, i egenskap af lån, anvisade statsbidrag för hamnbyggnaden
30
Stats-Utskotlets Memorial JYi 200.
vid Cimbritshamn, skola å det, vid förstnämnde riksdag beviljade och under är
1843, med Tretiosjutusen femhundra R:dr, utbekomna lånet, Fem procent årligen
inbetalas, dervid Tre procent ränta beräknas för återstående kapital-beloppet;
samt å det andra, år 1845, med Sjutusen femhundia R:dr utbetalda länet erläggas
Åtta procent årligen under en lid af Fjorton ocb ett halft år, räknadt från
1856 års slut; kommande detta lån att efter sagde tids förlopp anses härigonom
betald t till så väl kapital som Två procent årlig ränta
§ 89.
Det, för hamnanläggningen vid Åhus, staden Christianstad under riksdagen
åren 1840 och 1841 beviljade samt år 1848 från Riksgälds-kontoret utbetalda
låneunderstöd af Tretiotusen R:dr skall återbetalas med Fem procent årligen å
ursprungliga lånesurnman; hvarvid Tre procent ränta beräknas för det vid hvarje
liqvid återstående kapital-beloppet samt det öfriga utgör afbetalning å detta belopp.
Återbetalningen af det nämnde stad vid 1853 och 1854 års riksdag beviljade
samt under år 1855 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å likaledes Tretio
tusen R:dr, för återstående hamnarbeten vid Åhus, samt Hernesta kanals fullbordande,
äfvensom för muddring sar bet en och kajbyggnad vid samma stad, verkställes
medelst erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent å detta låns ursprungliga
belopp; hvarvid såsom ränta beräknas Fyra för hundra utaf det obetalda kapitalbeloppet
och öfverskottet utgör afbetalning derå. I fall denna inbetalning icke
sker å bestämd tid, bör dessutom erläggas Fem procent årlig ränta för det förfallna
beloppet, intilldess inbetalningen deraf varder verkställd.
§ 60.
De tvänne särskilda, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade, lånen för
hamnens istdndsättande vid Carlshamn samt fullbordande af kajbyggnaden och upprensning
af hamnen vid Sölvesborg — af hvilka lån det förra, eller det staden
Carlshamn tillerkända låneunderstödet, år 1846 utbetaldes med Fyratiofemtusen
R:dr, och det sednare, eller lånet till Sölvesborg, år 1847 med Femtoutusen
R:dr — skola återbetalas genom erläggande årligen, under Fjorton och ett halft
års tid, af Åtta procent å den erhållna lånesurnman, hvaraf Två procent anses såsom
ränta för lånets vid hvarje liqvid återstående belopp, och öfverskottet utgör
kapital-afbetalning; varande denna betalningstid beräknad för staden Carlshamns
lån från 1851 års slut och för lånet till staden Sölvesborg från slutet af år 1855.
Skulle de bestämda inbetalningarne icke inom föreskrifven tid verkställas, bör dessutom
å det förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess detsamma
varder betaldt.
Ståls-Utskottets Memorial M 200.
31
§ 61.
Det vid samma riksdag, för Göteborgs hamnbyggnad, beviljade lån å Tvåhundratio
tusen R:dr, hvilket under åren 1848 —1857 blifvit utbetaldt med en
tiondedel ärligen, bör af Direktionen för Göteborgs hamn- och elf-arbelen, likaledes
under loppet af Fjorton och ett halft år från 1857 års slut, till Riksgälds-kontoret
återbetalas medelst erläggande af Åtta procent utaf hela lånebeloppet, hvarigenom
detta lån kommer att anses så till kapital, som efter Två för hundra beräknad
ränta, fullt inbetaldt; Och skall bemälte Direktion derjemte, intilldess inbetalningen
af ett till liqvid förfallet belopp verkställes, för detsamma erlägga Fem
procent årlig ränta.
§ 652.
För det till hamnbyggnaden vid Linköping, under 1840 och 1841 års riksdag
beviljade och sistnämnde år utbetalda lån af Treliotusen R:dr erläggas årligen
Fern procent å det ursprungliga kapital-beloppet; af hvilka 5 procent först
godtgöres Tre procent årlig ränta för den vid hvarje liqvid återstående låne—
summa, hvarefter öfverskottet anses som kapital-afbetalning, intilldess hela länet
blifvit återbetaldt.
aäntoolrn § 65. 888
Återbetalningen af det, för upprensningen af farleden genom den närmast
Söderhamn belägna skärgård, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade och år
1846 utbetalda lån å Femtontusen R:dr verkställes inom enahanda tid och med
samma ränte-beräkningssätt, som, enligt § 60, äro bestämda i afseende på det
hamnbyggnadslån, staden Carlshamn erhållit.
S 64.
Nedunnämude 5:ne lån, hvilka vid 1847 och 1848 års riksdag beviljades
samt under åren 1849 och 1850 utbetaldes, nemligen: lånet till staden Westerås
å Tretiotusen R:dr, för utvidgande och förbättring af stadens hamn, lånet till
staden Christinehamn å Tretiosextusen R:dr, för uppmuddring af hamnen och segelrännan
vid denna stad, samt lånet till staden Wadstena å Fyratioåtlatusen
R:dr, för anläggning af hamn derstädes, skola fortfarande återbetalas medelst erläggande
af Sex procent årligen å hvart och ett Iåns hela belopp; kommande häraf
Fyra procent årlig ränta att godlgöras för det kapital, som vid hvarje liqvid återstår,
samt den öfverskjutande inbetalningssumman att å samma kapital afgå. Skulle
den sålunda föreskrifna inbetalningen icke inom bestämd tid verkställas, bör dessutom
för det till liqvid förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess
detsamma varder inbetaldt.
32
Slats-Utshottels Memorial M 200.
§ 65.
Det staden Wadstena, för fullbordande af ofvannämnde hamnbyggnad, under
1853 och 1854 års riksdag beviljade ytterligare lån å Femtontusen R:dr, äfvensom
de 2:ne särskilda då anvisade lån, det ena å Femtontusen R:dr, för Arboga
ås uppmuddring, och det andra å Tjugutusen R:dr, för upprensning och fördjupning
af Köpings å, hvilka alla lån från Riksgälds-kontoret utanordnides under år
1855, skola jemväl återbetalas medelst erläggande af Sex procent årligen utaf de
utbekomna lånesummorna, hvarvid den i näst ofvanstående § föreskrifna ränleberäkningen
iakttages; börande likaledes, vid fördröjd betalning, den der stadgade
särskilda ränta dessutom erläggas.
§ 66.
Det för anläggningen af en hamnbasin invid Carlstad samt en kanal derifrån
till Kanikenäset vid Wenern, nämnde stad under 1856—18S8 års riksdag beviljade
och år 1859 af Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Etthundratusen R:dr,
samt de lör hamnbyggnad vid Falkenberg och för fullbordande af hamnanläggningsarbetena
vid Strömstad dessa städer under sam,ma riksdag beviljade lån, hvaraf
staden Falkenbergs lån utbetaldes under år 1859 med Fyratiosjutusen R:dr och
staden Strömstads under år 1858 med Femtontusen R:dr, böra till Riksgäldskontoret
återbetalas genom enahanda, å lånens ursprungliga kapital-belopp beräknade.
årliga inbetalning och samma ränteberäkning sa nt påföljd vid inbetalningens
fördröjda verkställighet, som uti näst ofvanstående 2:ne §§ finnas föreskrifna för
der uppgifna lån.
§ 67.
Till återbetalande af det under 1856—1858 års riksdag beviljade lån för
hamnbyggnaden vid Färjestaden i Thorslunda socken på Oland, skola Sex procent
å detta låns under år 1858 från Riksgälds-kontoret utbekomna kapital-belopp.
Tolftusen åttahundrafemtio R:dr, hvarje år erläggas; börande räntan härvid godtgöras
elter Fyra procent samt det öfriga utgöra kapital-afbetalning; och skall
dessutom för det till liqvid förfallna beloppet, då detsamma icke inom föreskrifven
tid inbetalas, erläggas Fem procents årlig ränta intilldess inbetalningen verkställes.
% 68.
De, för nedannämnde hamnbyggnader och andra arbeten för sjöfartens underlättande
oeh befrämjande, under 1859 och 1860 års riksdag beviljade samt under
åren 1861 och 1862 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån, nemligen:
för
Stats-U(skottets Memorial JYs 200.
33
för byggande af hamn vid staden Grenna, Tretiosjutusen femhundra Riksdaler,
till föi bättring och utvidgning af Helsingborgs hamn, Tvåhundratretio tusen Riksdaler,
för hamnbyggnad vid staden Amål, Åttatusen Riksdaler,
fiir fortsättning af hamn- och kanal-anläggningen vid Carlstad, Sjutiotusen Riksdaler,
för uppmuddring af segelleden emellan Piteå och lastageplatsen Löfholmen samt anläggning
af en lastbrygga vid nämnde stad, Tjugusextusen Riksdaler, samt
till Ronneby köping för Hotlne-åns upprensning och fullbordandet af den påbörjade
jelée-byggnaden, vid inloppet till nämnde å, Tiotusen Riksdaler,
skola återbetalas medelst erläggande, före hvarje års slut. af Sex procent å hvart
och ett låns hela belopp, hvarigenom räntan godtgöres efter Fyra för hundra utaf
obetalda kapitalet, och det öfriga utgör afbetalning å detsamma. Verkställes ej inbetalning
på bestämd tid, är låntagaren pligtig att för det till liqvid förfallna oguldna
beloppet erlägga Fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
§ 69.
Med iakttagande af den i 68 och föregående §§ stadgade ränteberäkning och
med enahanda påföljd, då det förfallna beloppet icke å bestämd tid inbetalas, skola
Sex procent årligen återbetalas utaf det lån ä Etthundrafemtio tusen R:dr, som under
1853 och 1854 års riksdag beviljades och år 1856 utbetaldes för slussanläggningar
i Clara eif vid Dejefors och Forshaga inom Nedra Ulleruds och Grafva
socknar i Wermland.
§ 70.
Återbetalningen af det, för anläggningen af jernvägen mellan Christinehamn
och Sjöändan, under 1847 och 1848 års riksdag beviljade samt år 1849 från
Riksgälds-kontoret utbetalda lån skall fortfarande verkställas medelst erläggande af
Sex procent årligen å detta låns hela belopp, Etthundratusen R:dr; hvarvid Fyra
procent årlig ränta godtgöres för det vid hvarje liqvid återstående kapital och den
öfverskjutande inbetalnings-summan kommer att å samma kapital afgå; börande
dessutom, i fall denna inbetalning icke varder inom föreskrifven tid fullgjord, å det
till liqvid förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig ränta intilldess detsamma
varder inbetaldt.
§ 71
Genom erläggande hvarje år af Sex procent å lånets hela belopp, skall det,
för anläggningen af jernvägen mellan Nora och Ervalla, under 1850 och 1851
Bih. till li. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A/d. 4 Band, 10 lläft. 5
34
Stats-U(skottets Memorial Jti 200.
års riksdag beviljade och år 1854 från Riksgälds-kontoret utgifna lån å Etthundrafemtio
tusen R:dr återbetalas; kommande härvid räntan för ej mindre det återstående
iånekapitalet, än det till liqvid förfallna, men icke inom stadgad tid inbetalda
beloppet att beräknas och godtgöras i öfverensstämmelse med hvad derom i näst
ofvanstående § är föreskrifvet.
Å det för samma jernvägs-anläggning under 1856—1858 års riksdag beviljade
ytterligare lån, hvilket med Sjutiofemtusen R:dr år 1858 af Riksgälds-kontoret
utbetaldes, skall, från och med år 1860 och intilldess detta lån blifvit till
fullo återbetaldt, före hvarje års utgång afbetalas minst en tiondedel af hela lånesumman
eller Sjutusen femhundra R:dr; hvarjemte Fem och en half procent ränta
för samma låns obetalda belopp skall vid slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret
erläggas.
§ 72.
Det för Norbergs-jernvägens fullbordande under 1853 och 1854 års riksdag
beviljade och under åren 1855 och 1856 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån
å Etthundrafemtio tusen R:dr skall fortfarande återbetalas på det sätt, att inom
slutet af hvarje år erläggas Tre procent å hela denna lånesumma, hvaraf för hvad
utaf lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas Två procent årlig ränta, och återstoden
utgör kapital-afbetalning.
Likaså skall det för samma jernvägs-anläggning förut beviljade och till utgående
utaf handels- och sjöfarts-fonden anvisade lån å enahanda belopp eller Etthundrafemtio
tusen R:dr, intilldess samma lån är till fullo liqvideradt, återbetalas
medelst erläggande till Riksgälds-kontoret af Fem procent årligen utaf detta låns
ursprungliga belopp, dervid Fyra procent årlig ränta godtgöres för det före hvarje
liqvid återstående kapitalbeloppet samt det öfriga utgör afbetalning å kapitalet.
Skulle de å nu ifrågavarande 2:ne lån föreskrifna inbetalningar icke varda
vid förfallotiderna i stadgad ordning fullgjorda, bör dessutom erläggas Fern procent
årlig ränta å det förfallna beloppet, intilldess detsamma blifver vederbörligen inbetald
t.
Derest behållna inkomsten af ofvannämnde jernväg, efter afdrag af de årliga
inbetalningarne å de af Staten erhållna lånen, skulle öfverstiga Sex procent å det
belopp aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl Maj:t, att, utom begagnande af
den Kongl. Majit förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt taxan utgående
afgifter för passagerare- och varutrafiken, föreskrifva huru stor del af detta
öfverskott skall afsättas, för att framdeles användas till jernvägens förbättring eller
vidare utsträckning. Uppgår den årliga behållningen ändock till Åtta procent å
aktie-egarnes tillskott, eger Kongl. Majit bestämma om och med hvad belopp den
stadgade amorteringen af sagde lån bör ökas.
Stals-Utskoltels Memorial M 200.
35
§ 73.
Återbetalningen af det under 1853 och 1854 års riksdag för anläggningen
af Wessman-Barkens jernväg beviljade samt under åren 1856 och 1857 utbetalda
lån å Tvåhundratusen R:dr skall verkställas genom erläggande, före hvarje års
slut, af Fem procent å hela den utbekomna lånesumman, dervid Tre procent årlig
ränta beräknas för det dessförinnan obetalda lånebeloppet och återstoden utgör kapita
I—afbetalning.
Till betalning af det för denna jernvägs-anläggning under 1856—1858 års
riksdag beviljade ytterligare lån å likaledes Tvåhundratusen R:dr skola, före hvarje
års slut, erläggas Sex proceet å hela denna år 185B från Riksgälds-kontoret utbekomna
lånesumma, dervid Fyra procent årlig ränta kommer att beräknas å det
obetalda kapitalet och återstoden anses utgöra kapitaI—afbetalning; börande, derest
de förfallna inbetalningsbeloppen för de 2:ne i denna § omförmälda lån icke varda
i stadgad ordning erlagda, dessutom, intilldess inbetalningen blifvit vederbörligen
verkställd, utgöras ränta å samma belopp efter Fem procent för år räknadt.
§ 74.
Enligt de af Rikets Ständer stadgade betalningsvilkor för det under 1853
och 1854 års riksdag till Gefle-Dala jernvägens anläggning beviljade lån å Två
millioner fyrahundratusen R:dr, hvilket lån blifvit under åren 1855 —1859 utbetaldl,
skall, efter förloppet af den för denna jernvägs-anläggnings utförande afsedda
tid, inom slutet af hvarje år, å hela den utbekomna lånesumman till Riksgälds-kontoret
inbetalas Tre procent, hvaraf för hvad af länet dessförinnan icke
godtgjorts beräknas Två procent årlig ränta, och återstoden utgör kapitalal betalning.
Skulle det förfallna inbetalnings-beloppet icke varda i föreskrifven ordning
erlagdt, bör derför af Bolaget utgöras Fem procent årlig ränta, intilldess samma belopp
vederbörligen inbetalas.
Å det ytterligare lån, som för fullbordande af sistnämnde jernväg blef under
1856—1858 års riksdag beviljadt och under åren 1858 och 1859 från Riksgälds-kontoret
utbekommits, skall, från och med år 1860 och intilldess detta lån
blifvit till fullo återbetaldt, minst en tiondedel eller Sextiotusen R:dr utaf hela
det beviljade och lyftade lånebeloppet, Sexhundratusen R:dr, före hvarje års utgång
afbetalas; hvarjemte för samma lån skall till Riksgälds-kontoret, vid slutet af
hvart och ett år, erläggas Fem och en half procent ränta.
Derest behållna inkomsten af meranämnde jernväg, efter afdrag af de årliga
inbetalningarne å de af Staten erhållna lån, skulle öfverstiga Sex procent å det
belopp aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl. Maj:t, att, utom begagnande af
den Kongl. Maj:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt taxor utgående
afgifterna, föreskrifva huru stor del af detta öfverskott skall afsättas för att
36
Stals-Utskottets Memorial M 200.
framdeles användas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning. Uppgår
den årliga behållningen ändock till Åtta procent å aktie-egarnes tillskott, eger Kongl.
Maj:t bestämma om och med hvad belopp den stadgade amorteringen å sagde lån
bör ökas.
§ 75.
De under 1856 —1858 års riksdag beviljade och redan med deras hela belopp
utbetalda 2:ne lån, det ena å Trehundrasjutio tusen R:dr, för anläggning af
jernvägen mellan Hudiksvall och sjöarne Dellen, och det andra å Femhundratusen
R:dr, för jernvägsanläggningen från Söderhamn till sjön Bergviken samt för anläggande
af jernbana förbi Landaforsén i Ljusne eif äfvensom för upprensningsarbeten
i nämnde eif och sjön Warpen, skola, efter förloppet af den för sagde arbetens
utförande afsedda tid, hvarunder dessa lån fått utan ränta och kapitalafbetalning
innehafves, återbetalas sålunda, alt å de utbekomna lånesummorna, inom slutet
af hvarje år, inbetalas Fem procent, hvaraf för hvad af hvartdera lånet dessförinnan
icke godtgjorts beräknas Fyra procent årlig ränta, och återstoden utgör
kapital-afbetalning. Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrif—
ven ordning erlagdt, bör derför af Bolaget utgöras Fem procent årlig ränta, intilldess
samma belopp vederbörligen inbetalas.
S 76-
Det för anläggningen af en jernväg mellan Borås och vestra stambanan vid
Herrljunga under sistförllutne riksdag beviljade lån, motsvarande två tredjedelar al
den verkliga anläggningskostnaden, men hvilket låns belopp, enligt det om arbetets
utförande alslutade kontrakt, icke får öfverstiga 1,436,666 R:dr 67 öre, hvaraf
hittills blifvit IyItade tillhopa En million fyrabundratretiosex tusen Riksdaler, får af
det för ifrågavarande järnvägsanläggning bildade Bolag innehafves utan kapitalafbetalning,
mot erläggande af Fyra procent årlig ränta under den för arbetets utförande
afsedda tid, hvarefter å hela den utbekomna lånesumman inom slutet af hvarje år
inbetalas Fem procent, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas
Fyra procent årlig ränta och återstoden utgör kapital-afbetalning. Skulle
det förlallna k a p i t a I b e I o p p a t icke varda i föreskrifven ordning erlagdt, bör derför
utgöras Fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp vederbörligen inbetalas.
1 öfrigt åligger det förenämnda Bolag att, i händelse verkliga kostnaden för
jernvägens byggande och rörelse-materialens anskaffning skulle, sedan arbetsföretaget
blifvit i öfverensstämmelse med planen fullbordadt, befinnas icke uppgå till den
beräknade summan af 2,155,000 R:dr, genast återbära hvad som af Bolaget uppburits
utöfver två tredjedelar af denna kostnad.
Stats-Otskottels Memorial M 200.
37
§ 77.
Det för en jcrnbros uppförande öfver Svartån, å landsvägen mellan Linköping
och Bergs gästgifvaregård, vid 1850 och 1851 års riksdag, Hanekinds och Gullbergs
häradsboer beviljade och år 1852 från Riksgälds—kontoret utbekomna lån å
Tjugulusen R:dr bör återbetalas medelst erläggande, före hvarje års slut, af Sex
procent å lånets ursprungliga belopp; vid hvilken återbetalning räntan godtgöres
efter Fyra för hundra årligen af det obetalda kapitalet och öfverskottet utgör afbetalning
å detsamma. Då det till liqvid förfallna beloppet icke inom bestämd lid
inbetalas, skall Fem procent årlig ränta å detta oguidna belopp erläggas, intilldess
inbetalningen deraf verkstäiles.
§ 78.
Å det ursprungliga beloppet, Sextusen R:dr, af det, såsom bidrag till kostnaderna
för en brobyggnad öfver Dale/fven, i närheten af Gustafs kyrka, under
1850 och 1851 års riksdag beviljade och år 1853 utbetalda lån höra Sex procent
inom hvarje års utgång, till Riksgiilds-kontoret inbetalas, hvarvid Fyra procent
å det oguidna kapitalet beräknas såsom ränta och återstoden såsom kapitalal
beta Ining. Sker den föreskrilna inbetalningen icke inom bestämd tid, bör för
det förfallna oguidna beloppet utgöras sådan ränta, som i näst ofvanstående §
är stadgad.
Likaledes skall, sedan det för anläggningen af 2:ne flottbroar i närheten af
Thorsungs kyrka, den ena öfver Dale/fven och den andra öfver Lillelfven under
1856—1858 års riksdag beviljade och är 1859 utbetalda län å Tiotusen R:dr
fått undnr Två års tid utan ränta innehafvas, detta lån återbetalas itenom erläggande
af Sex procent årligen utaf hela lönesumman, med enahanda ränteberäkning,
som här ofvan är löreskrifven i afseende på det lör brobyggnaden vid Gustafs kyrka
beviljade låneunderstöd.
§ 79
Det lån å Etthundratusen R:dr, som under 1853 och 1854 års riksdag beviljades
och under år 1858 utbelaldes för en ny bro öfver Helgeä vid Christianstad,
skall till Riksgälds-kontoret återbetalas genom erläggande, af Sex procent årligen
utaf hela lönesumman; hvarvid räntan godtgöres efter Fyra för hundra utaf
obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning å detsamma; skolande,
i händelse den föreskrifna årliga inbetalningen icke å bestämd tid verkställes, dessutom
till Riksgälds kontoret erläggas Fem procent årlig ränta å det oguidna beloppet,
intilldess detsamma varder vederbörligen inbetaidt.
38
Stats-Utskottets Memorial M 200.
§ 80.
Det lån å Femtiofemtusen R:dr, som under 1859 ocb 1860 års riksdag
beviljades och under år 1861 utbetaldes för utförande af en brobyggnad öfver
Umeå eif invid staden Umeå, återbetalas genom erläggande af Sex procent af hela den
lyftade lånesumman, hvarigenom godtgöres ränta efter Fyra för hundra utaf obetalda
kapitalbeloppet, och utgör det öfriga afbetalning å detsamma. Verkställes ej
inbetalning å bestämd tid, äro låntagame pligtige att för det till liqvid förfallna
oguldna beloppet erlägga Fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
§ 81.
Den lånesumma af Tvåhundratretiotvå tusen fyrahuudratretiosex R:dr 32 öre,
som Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade för inlösande af de
med landshöfdinge-bestäUningarne i åtskilliga län då förenade aclcorder, kommer, med
iakttagande af den, såsom här nedan förmäles, medgifna nedsättning uti Landshöfdingarnes
i Wermlands och Calmar län ackords-amoiterings-bidrag, att, jemlikt de
för sagde lån af Kongl. Stats-kontoret utgifna 151 obligationer å 1,000 R:dr
Banko hvardera, fortfarande liqvideras på det sätt: att, sedan utaf den för hvarje
landshöfdinge—beställning, dervid ackord varit fästadt, anslagna lön, Sex procent
årligen å det ersatta ackords-beloppet, genom Kongl. Stats-kontorets försorg, innehållits,
inbetalas den sålunda för hvarje år innehållna summan till Riksgälds-kontoret
eller dess ordres, inom den 1 Juli näst på följa nde år. Härigenom godtgöres
den för det lyftade oguldna lånekapitalet, till sist förflutna årets slut, upplupna
ränta efter Fyra procent årligen, och infrias så många af ofvanberörda obligationer,
enligt deras nummer-ordning, som det efter ränteliqviden uppkomna öfverskott
medgifver. Det belopp, hvarmed detta öfverskott kan komma alt öfverstiga de till
fullo infriade obligationernas kapitalsumma samt den å dessa sednare till inlösningsdagen
ytterligare upplupna ränta, bör å någon af de återstående obligationerna afskrifvas.
Beträffande särskildt ackords-summan för landshöfdinge-bestäl/ningen i
Wermlands län, 50,000 R:dr, får dock, jemlikt Rikets Ständers vid 1847 och
1848 års riksdag meddelade beslut, den derför belöpande årliga ränte- och kapitalinbetalningen,
som dessförinnan bort utgå med 1,800 R:dr, utgöras med endast
Ett tusen trehundrafemtio R:dr. Likaså medgåfvo Rikets Ständer vid 1853 och
1854 års riksdag, att ackordsränte- och amorterings-afdraget af landshöfdingelönen
i Calmar län, hvilket förut utgjort 2,100 R:dr årligen, må nedsättas till det belopp,
eller Åttabundratjugufem R:dr, som, med tillgodoberäkning af hittills skedd
öfverbetalning, erfordras för att ackords-återstoden för sistnämnda landshöfdingebeställning
skall varda amorterad vid den tidpunkt då slutliqvid skulle egt rum,
derest Sex procent å ackordssumman under hela tiden inbetalts.
Slats-Ulskotlets Memorial JYs 200.
39
§ 82
Riksgälds-kontorets fordringar för de låneunderstöd lill strömrensningar, vattenaftappningar
och odlingsföretag, som utaf dertill vid 1840 och 1841 års riksdag
anslagna medel blifvit beviljade och utbetalda, böra — så vida icke Kongl.
Majit, i afseende på dessa lån, tillämpat och till efterrättelse fastställt de för enahanda
understöd vid 1844 och 1845 års riksdag stadgade betalningsvilkor —
liqvideras på det sätt, att, elter Fem års förlopp sedan medlen blifvit af Riksgäldskontoret
utbetalda, erläggas årligen till detta Verk Fem procent å det ursprungliga
lånekapitalet, hvaraf först beräknas Tre procent årlig ränta för det vid hvarje liqvid
återstående kapitalbeloppet, samt det öfriga utgör afbetalning, intilldess hela kapitalet
med ränta sålunda blifvit till fullo bctaldt.
För liqvideratule af e mindre de, enligt Rikets vid 1844 och 1845 års riksdag
församlade Ständers beslut, till sagde föremål beviljade och från Riksgäldskontoret
utbekomna lån, än äfven dylika, före samma riksdag, anvisade låneunderstöd,
vid hvilkas återbetalning de vid nyssnämnde riksdag meddelade föreskrifter
skola tjena till efterrättelse, böra — efter Fem års belopp från slutet af det år,
hvarunder medlen blifvit af Riksgälds-kontoret utanordnade, eller, då lånet successivt
utgått, Fem år från slutet af det år, derunder första hälften af lånet lyftats —
årligen, intilldess detsamma är till fullo återbetaldt, erläggas Åtta procent å hela
den beviljade lånesumrnau, hvarigenom Tvä procent ränta godtgöres för lånets vid
hvarje liqvid återstående belopp, samt detta minskas med öfverskottet såsom kapitalafbetalning;
skolande, derest inbetalningen icke å bestämd tid verkställes, dessutom
å det till liqvid förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess
betalning sker; hvilken ränta dock ej kommer att beräknas och påföras för sådana
lån, som, på stadgadt sätt, böra i sammanhang med allmänna utskylderna återbetalas.
För de, sedan 1850 och 1851 års riksdag, till vattenaftappningar eller odlingsföretag
från Riksgälds-kontoret utbetalda låneunderstöd, skola, elter Fem års
förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först
utbekommits, likaledes erläggas Åtta procent årligen å hela den lyftade lånesumman,
hvaraf räntan godtgöres efter Två procent utaf del obetalda kapitalbeloppet
för de lån, sora utgått af dertill under 1850 och 1851 samt 1853 och 1854 års
riksdagar anvisade medel, och efter Tre procent för de pä grund af Rikets Ständers
beslut vid 1856—1858 års riksdag utbetalda dylika lån samt efter Fyra procent
för de lån, som utgått af de vid sistföillutne riksdag för detta ändamål anvisade
tillgångar; hvarefter öfverskottet utgör kapital—afbetalning.
I afseende på återbetalningssättet för de lån, som, för beredande af odlingsföretag
medelst utdikningar eller vattenaftappningar, redan blifvit eller hädanefter
varda menigheter, korporationer eller enskilde personer tilldelade, skall, så vidt
40
Slals-Utskollets Memorial JM 200.
Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848 härvid
uro tillämpliga, iakttagas det i samma Kungörelser meddelade stadgande: att —
sedan den låne-andel, för hvars återgäldande hvarje betalningsskyldigt hemman
skall ansvara, saint den summa, som, i följd deraf, lill skuldens jemte den utfästa
räntans fulla iiqviderande skall för hvarje hemman årligen erläggas, blifvit bestämd
— det sammanlagda al betalnings- och ränlé-beloppet bör, från och med det år,
då betalningsskyldigheten vidtager, under särskild rubrik, med utsättande af det
sista året, dä betalningen skall utgå, såsom ett hemmanet under sålunda bestämdt
antal är åliggande allmänt onus, i jordeboken antecknas och å debetsedeln för
hvarje år upptagas samt af kronobetjeningen uppbäras, i Landtränteriet insättas
och, såsom andra till Riksgälds-kontoret ingående medel, särskildt redovisas.
För de lån, å hvilka ofvan omlörmälda återbelalningssätt kommer att tillämpas
och de till ett visst årligt belopp fastställda ränte- och kapital-inbetalningarne
således komma alt verkställas i sammanhang med allmänna utskylderna, behöfver
någon särskild årlig ränte-liqvid icke uppgöras. Ej heller behöfva innehafvarne af
sådana län eller de för desamma ansvariga hemman uti Riksgälds kontorets räkenskaper
upptagas; varande Riksgälds-kontoret jemväl frikalladt från skyldigheten att
dessa lån eller derå förfallna ränte- och kapital-betalningar vid inträffande konkurser
eller andra dylika fall bevaka, enär, enligt Kongl. Förordningen den 20 Juli
1855, Kronan för sådana årliga åfbetalnings- och ränte-belopp eger lika rätt i de
hemman lånen påförts, sorn för annan afgäld eller ränta af fast egendom.
§ 83.
Beträffande det för sänkningen af sjöarne Stora och Lilla Rengen, Jernlunden,
Åsunden, Emmern, Striern och Nimmern inom Östergötland samt anläggningen af en
båtled genom och mellan förstnämnde fyra sjöar, under 1853 och 1854 års riksdag
bevdjade samt under åren 1855—1857 utbetalda lån å Tvåhundrafyratio tusen
R:dr, komma de föreskrifter att lända till elterrättelse, som i afseende på återbetalningen
af och ränte-beräkningen för andra under samma riksdag till vattenaftappningslöretag
anvisade lån blifvit meddelade och i ofvanstående § 82 finnas
uppgifna.
Det för utförande af ofvannämnda sjösänknings-arbeten och båtleds anläggning
under 1856—1858 års riksdag beviljade och under år 1858 utbetalda
ytterligare lån å Elthundrafemtio tusen R:dr skall återbetalas genom
erläggande af Sex procent årligen å hela den utbekomna lånesumman; hvilka Sex
procent, deraf den för det obetalda kapital-beloppet efter Fyra för hundra upplupna
räntan först godtgöres och återstoden utgör kapital—afbetalning, böra under
den för lånets fulla återbetalning erforderliga lid, till Riksgälds-kontoret erläggas
före slutet af hvarje år, räknadt från länets utbetalningsdag; börande, derest denna
Siats-Utskottets Memorial M 200.
41
sålunda föreskrifna inbetalning icke verkställes å bestämd tid, dessutom för del lill
liqvid förfallna oguldna beloppet utgöras Fem procent årlig ränta intilldess detsamma
varder betaldt.
§ 84.
Det Fabriksidkaren Johan Richard Schram, för understödjandet af en påbörjad
fabriksanläggning för bearbetning af marmor från de på och invid Singön inom
Roslags skärgård befintliga kalkstensbrott, vid sistförflutne riksdag beviljade och
under år 1861 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Tjugutusen Riksdaler
skall, sedan detsamma, emot erläggande af ränta efter Fyra för hundra om året,
lått under Fem års tid innehafvas, derefter till Riksgälds-koutoret återbetalas.
§ 88.
Ä det vid 18S9 och 1860 års riksdag Apothekare-societeten beviljade och
år 1862 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Femtiotusen Riksdaler för uppförande
af en byggnad åt Farmaceutiska institutet bör före slutet af hvarje år till
Riksgälds-kontoret inbetalas Fem procent å lånets ursprungliga belopp; af hvilka
bein procent räntan lör det obetalda lånekapitalet kominer att beräknas efter Fira
procent årligen och det öfverskjutande beloppet att såsom kapital-afbetalning afgå å
lånesumnran, intilldess densamma blifvit till fullo återbetald.
Bih. lill, It. St. Prat, 18(12 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 4 Hand. 10 Hält.
O
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Stata-Ulskottet» Memorial 201.
JV» *01.
Ank. till
Memorial, angående inlösning af ytterligare anmälda, först efter preskriptionstidens
slut hos Riksgälds-kontorel företedda RiksgäldsseAlar.
(R A.)
Sedan Rikets nu församlade Ständer, genom bifall till Stats-Utskottets under
N:<> 4.! afgifna Utlåtande, i anledning af väckta frågor otn inlösen af flera, inom
den derför stadgade preskriptionstiden, till invexling hos Riksgälds-kontoret. icke
företedda Riksgälds-sedlar. inedgifvit att de i detta Utlåtande »mförmälda sedlar
linge af Riksgälds-kontorets medel inlösas, hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
uti skrifvelse den Usta innevarande månad, till Utskottet öfverlemna! !) st. andra,
jemväl under riksdagens lopp till Kontoret ingifna, dylika sedlar å ett sammanräknad
t belopp af 29 R:dr 1(1 sk., hvilka sedlar vid granskning, verkställd af Riksgäldskontorets
kommissariat, befunnits rigtiga och följaktligen mäst af detta verk inlösas,
såvida desamma inom den i Kongl. Kungörelsen den 14 Februari 1835 för Riksgäldssedlarnes
invexling bestämda tid, blifvit derstädes företedda.
I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer i enahanda afseende sålunda
förut inedgifvit, får Stats-Utskottet, som i fråga om nu ifrågavarande 9 st. Riksgäldssedel
rs inlösen, anser sig endast behöfva åberopa samma beslut, jemte hvad Utskottet
i ofvanberörda utlåtande upplyst och yttrat, tillstyrka,
att jemväl dessa sedlar må af Riksgälds-kontorets medel med
Tjugonio R:dr 33 öre fä inlösas.
Stockholm den 19 Oktober 1863.
RUn till B. St. Prof.. 1862 k 1868 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 11 Haft.
I
Siat.*-Vtskott*ts Utlåtande ,JW 202.
.M *0*.
Ank till Exp.-Ut«k. rten 19 Oht. 1863. kl. 1 t\ in
Utlåtande, i' anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående en
den Svenska beskickningen i Turkiet tillhörig,
fastighet.
Uti högstberörda nådiga Proposition, införd under N:o J'25 i Usta Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll, anlores hurusom den Svenska beskickningen
vid Ottomaniska porten, för hvars räkning år 1757 genom dåvarande Envoyéen
G. von Celsings försorg blifvit inköpt beskickningens ännu egande fastighet i Pera,
alltsedan år 1818, då genom inträffad vådeld det å egendomen befintliga stora boningshuset
blifvit i grund förstördt, varit pä ett. högst inskränkt och nödtorftigt sätt
inrymd i en, egendomen tillhörig, mindre byggnad, ursprungligen innefattande blott
Hane små rum, men efter det stora husets brand provisoriskt tillökad med ytterligare
4 eller 5 sådana jemte kök. Oaktadt tid efter annan icke obetydliga kostnader
blifvit nedlagda på underhåll af denna byggnad, befunnes den för närvarande i sådant
skick, att den svårligen någon längre tid kunde begagnas till bostad åt beskickningen,
åtminstone ej utan att på densammas upphjelpande användes dryga
kostnader. Enligt, gjorda undersökningar hade nemligen detta hus, sorn till större
delen vore uppfördt af korsvirke och beslaget med bräder, befunnits i så försämradt
skick sä väl till väggar som tak och golf, att det ej pä något varaktigt sätt
kunde iståndsätta*. utan att undergå nära nog fullständig ombyggnad. En sä kostsam
reparation eller ombyggnad vöre så mycket olämpligare, som detta hus, i anseende
till sitt inskränkta utrymme, ingalunda kunde motsvara äfven de måttligaste
anspråk på en passande bostad för Kongl. Maj:ts beskickning, hvilken vöre förenad
med ett General-konsulat, som årligen anlitades af flera hundrade Svenska och
Norska fartyg. Toges dertill i betraktande att en beskickning i Orienten mäste,
förutom den vanliga legationspersonalen, vara försedd med flera i andra länder öfverflödiga
tjenstemän, såsom tolk och kavasser, för hvilka äfven utrymme mäste beredas,
framstode tydligen huru otillräcklig den nuvarande provisoriska byggnaden
vore och huru föga lämpligt det skulle vara att påkosta densamma någon betydligare
reparation eller ombyggnad, hvarför äfven hinder lades i vägen af en utaf municipalitet
et i Pera utfärdad förordning, deruti föreskrefs att, till utvidgande af den
utmed Svenska beskickningens hus löpande så kallade ”Stora gatan”, samtliga vid
Stat »-Utskottets Utlåtande JYs> 202.
3
densamma belägna lius måste vid ombyggnad eller betydligare reparation dragas
tillbaka ett visst afstånd och för att påskynda verkställigheten häraf tillätes numera
ej ens den ringaste förändring med de delar af husen, sorn vetta ät ifrågavarande
gata.
Beträffande behofvet att bibehålla en särskild beskickning i Turkiet samt att
för densamma underhålla bostad der på platsen, ehuru Staten för sina beskickningar
i andra länder ej hade egna hus, anföres vidare i den Kongl. Propositionen,
hurusom den Kejserliga Ottomaniska regeringen ej erkände några konsuler i Konstantinopel
annorlunda än såsom varande tjenstemän vid derstädes anställda beskickningar
och icke heller ät dem meddelade exeqvatur. En embetsman af högre grad
mäste följaktligen der vara anställd och vore detta så mycket mer nödvändigt på
en ort, der lagarne ej alltid förmådde lemna samma skydd som i andra länder, och
utländingar, deras fartyg ellet- egendom ofta vore i behof af kraftigt biträde. Ett,
vigtigt skäl för denna beskicknings fortsatta vidmagthållande utgjorde äfven det
egendomliga förhållandet, att i Orienten hvarje stat utöfvade doms- och skyddsrätt
öfver icke blott sina egna derstädes bosatta undersåter, utan äfven öfver alla dem,
som pä ett eller annat sätt kommit i åtnjutande af dess protektion; hvarjemte Sverige,
som under Konung Carl XlLs tid blifvit erkändt. såsom skyddsmagt för de
Lutherska församlingarne i Orienten, på visst sätt iklädt sig förbindelsen att. i Konstantinopel
underhålla ett kapell för denna trosbekännelse, hvilket äfven funnes uppfördt
å beskickningens tomt och hvarest gudstjenst förrättades af legationens predikant.
Under ofvan omförmälda omständigheter och sedan anmäldt blifvit, att bristfälligheterna
ä ifrågavarande hus så betydligt förökats under sednaste tid, att flera
af rummen ej längre kunde, i deras nuvarande skick, begagnas, hade Kongl. Maj:t.
varit betänkt att med de tillgångar, som af den ifrågavarande egendomen skulle
kunna beredas, finna utväg till åstadkommande af ett nytt och passande hus för de
förenade rikenas beskickning i Konstantinopel. Ett föredöme i detta fall hade blifvit
gifvet af den Kongl. Nederländska beskickningen derstädes, hvars hus. som äfvenledes
nedbrunnit, blifvit nyligen pä ett prydligt sätt återuppfördt med de medel,
sorn anskaffats genom försäljning af en del af dess egande tomt: och skulle enahanda
utväg med fördel kunna anlitas för att utan ringaste kostnad för Statsverket
bereda Kongl. Maj:ts beskickning i Konstantinopel ett passande och vackert hus,
enär den Svenska tomten vore tillräckligt stor att lemna utrymme för det nya huset,
äfven sedan så mycket jord blifvit undansäldt, som skulle erfordras för att inbringa
det för nybyggnaden behöfliga belopp; och har Kongl. Majit, — dä det för
närvarande icke kunde bestämmas, huruvida för sagde ändamål skulle vara förmånligast
att anlita ofvanstående utväg eller att utbyta ifrågavarande egendom emot
någon annan, som redan vore lämpligen bebygd. eller att försälja densamma i sin
helhet och med de inflytande medlen inköpa eller uppföra de för beskickningen erforderliga
byggnader, eller ock att i annan ordning, genom tomtens afkastning eller
dess intecknande, bereda utväg att på lämpligt sätt. ordna denna angelägenhet, men
omständigheterna möjligen kunde påkalla åtgärder i detta hänseende tidigare än att,
efter uppgörandet if fullständigt förslag i ämnet, Rikets Ständers sammanträdande
vid nästa riksdag kunde afvaktas, — nu i nåder äskat Rikets Ständers medgifvande,
att, efter inheintande af nödiga ytterligare upplysningar, Kongl. Majit må ega
med denna, egendom vidtaga de förfoganden, som befinnas bäst ledande till att, utan
särskild kostnad för Staten, bereda beskickningen i Konstantinopel en passande och
riket värdig bostad.
4
Stats-Utskottets Utlåtande ,JV$ 203.
Elter frän samtliga Riks-Stånden erhållen remiss å förevarande nådiga Proposition,
har Stats-Utskottet tagit detta ärende i öfvervägande; och enär den åt
Svenska beskickningen i Konstantinopel upplåtna, Staten tillhöriga byggnad derstädes
af ålder numera till den grad förfallit, att densamma icke vidare kan anse-,
beboelig, samt en ny, för ändamålet tillräcklig och med rikets värdighet öfverensstämmande,
dylik byggnad, sorn under nuvarande förhållanden icke lärer kunna uti
nämnda hufvudstad umbäras, synes kunna erhållas utan särskild kostnad för Statsverket,
allenast genom en ändamålsenlig disposition af den till byggnaden hörande
rymliga tomt, föranlätes Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte för sin del medgifva Kongi. Majit att
vidtaga de förfoganden, som i sådant hänseende kunna linnas
af Kongl. Majit lämpliga.
Stockholm den 19 Oktober 1863.
,M *03.
Ank. till Exp-Utak. den 19 Okt. 1863, kl. 1 e. m
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition, i fråga orri.
afsöndring af jord från Eskilstuna kungsladugård till utvidgande
af Eskilstuna stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats.
(/ 1)
Sedan Kongl. Majitgenom nådigt Bref af den 29 September 1854 af Eskilstuna
kungsladugårds mark upplåtit 1 tunnland 21 kappland till utvidgande af Eskilstuna
stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats, så hade. enligt hvad
högstberörda nådiga framställning, införd under Nio 126 i lista Sami. af Bihanget.
till Riks-Ständens protokoller, innehåller, koiniterade för den sålunda upplåtna
jordrymdens ordnande för ändamålet, uti en till Kongl. Majit, enligt uppdrag af
nämnde församlingar, ingifven skrift, i underdånighet anmält, att vid anställda undersökningar
jordrymden befunnits till större delen innehålla berg och således vara till
begrafningsplats oanvändbar, hvadan koiniterade. hvilka för öfrigt ansågo att de
der befintliga lemningarne efter det under konung Gustaf den Iistes tid till slott
förändrade, men sedermera år 1688 genom vådeld förstörda Johanniter-klostret icke
borde helt och hållet utplånas, anhållit, att, För beredande af nödig tillökning af
nämnda begrafningsplats, en jordrymd af 2 tunnland 3,7 kappland, eller 11 qvadratrefvar
84 stänger, utmärkt på en af vice Kommissions-landtmätaren C. F. Spangenberg
upprättad och af sökanderne bifogad karta, måtte få frän Eskilstuna kungs
-
Stats-Utakottets Utlåtande JV$ 203.
5
ladugård afsöndrat), i hvilket afseende företetts en af Rådmannen P. G. Schotte
som mi under arrenderätt innehade nämnde kungsladugård, afgifven skriftlig förklaring,
att han lör sin arrendetid medgåfve denna afsöndring; hvarjemte komiterade
hemställt, att den af Kongl. Majit till begrafningsplats redan upplåtna, men dertill
otjenliga marken matte, för att genom trädplanteringar förskönas, fä af församlingarne
fortfarande bibehållas mot skyldighet för dem att från ytterligare förstöring
vårda de återstående minnesmärkena efter efvanberörda kloster och slott; öfver hvilken
ansökning Kammar-kollegium, sedan såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands
län jemte Kronofogden och Häradsskrifvare!! i orten, sorn äfven Konsistorium
i Strengnäs stift blifvit hörda, i underdånighet afgifvit införd rädt utlåtande: och
har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad beinälde vederbörande tillstyrkt, nu
i nåder föreslagit Rikets Ständer att för deras del medgifva, att ofvan om förm alda
jordrymd, utgörande 11 qvadratrefvar 84 stänger, af Eskilstuna kungsladugårds mark,
mätte mot afgäld enligt Kongl. Förordningen den 19 December 1827, åt nämnda församlingar
till utvidgande af deras begrafningsplats lör alltid upplåtas, med rättighet
för dem att den för enahanda ändamål genom nådiga Brefvet den 29 September 1854
beviljande jordafsöndring derjemte förfarande bibehålla, under vilkor dels att å
densamma verkställa trädplantering, dels ock att behörigen vårda berörda derå
befintliga minnesmärken.
Stats-Utskottet. som i följd af remiss från samtliga Riks-Ständen, förehaft
detta ärende till behandling och dervid tagit kännedom af de till frågan hörande
handlingar, jemte karta, får tillstyrka,
att Kongl. Majits förevarande nådiga framställning må vinna
Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 19 Oktober 1863.
JVp' IM
Auk. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1863, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande StatsUtskottets
Utlåtande N:o 747, i fråga om väckt motion om Kyrkoherden
G. A. von Zweigbergks enka, Maria Hceggrens bibehållande
intill siri död vid åbo- och besittningsrätten till elier
arrendet af indragna predikan'sboställena vid Westgöta f. d.
kavalleriregemente Törnestorp, i:mantal och Hafstena Lunnagården
j.mantal i Skaraborgs län. (/. A.)
Berörda utlåtande, hvaruti Utskottet tillstyrkt, att enkan von Zweigbergk
måtte, emot det att hon ansvarade för den af ofvannämnda hemman utgående ränta,
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 11 Haft. 2
6 Stats-lJtskottets Utlåtande 204.
berättigas att ifrån och med den 14 Mars innevarande år och framgent under sin
återstående lifstid, intill dess annan författning med hemmanen kunde vidtagas, uppbära
det för dem inflytande arrende, har väl af samtliga Riks-Stånden blifvit bifallet,
dock endast af Ridderskapet och Adeln utan förändring eller tillägg.
Deremot hafva de öfriga Stånden förklarat, att enahanda ersättning jemväl
skulle till enkan von Zweigbergk utgå, enligt Preste-Ståndets beslut, Irån den 14
Mars 1861, enligt Borgare-Ståndets beslut från den dag, då enkan von Zweigbergk
blifvit skild från åborätt»'» lill hemmanen samt jemlikt Bonde-Ståndets beslut från
den 14 Mars 1859, hvilken dag enkan von Zweigbergk ifrån hemmanen afträdt:
hvarförutom Preste-Ständet i sammanhang härmed å Rikets Ständers Riksgäldskontor
anvisat ett förslagsanslag af 1,200 riksdaler till ersättning ät enkan von Zweigbergk
för de redan förflutna arrendeåren 1861 och 1862.
Enär likväl, enligt hvad den vid ärendets behandling i Preste-Ständet förefallna
diskussion gifver vid handen, Preste-Ständet med sitt ofvanberörda beslut
åsyftat att åt enkan von Zweigbergk bereda ersättning för hela den tid, hon varit
i mistning af hemmanen, samt beslutet förthy måste vara grundad! på den förutsättning,
att hemmanen frångått henne först vid midfasta» är 1861, men sådant i
verkligheten inträffat redan den 14 Mars 1859, pä sätt i Bonde-Ståndets beslut oinförmäles,
har Utskottet ansett sig böra härigenom
l:o
inbjuda Preste-Ständet att förena sig med Borgare- och Bonde-Stånden
uti de af bemälde Riks-Ständ lättade, väsendtligen
öfverensstämmande beslut, samt sålunda förklara enkan von
Zweigbergk berättigad att, jemte tillgodonjutande af den lörman,
sorn genom bifall till Utskottets framställning blifvit henne
beviljad, tillika erhålla skilnadan emellan det arrendebelopp,
som för åren från den 14 Mars 1859 till samma dag innevarande
är till Statsverket för hemmanen influtit eller kommer
att inflyta samt det sammanlagda beloppet af de räntor, som
för samma tid bort från hemmanen utgå, derest enkan von
Zweigbergk varit i orubbad besittning deraf;
hvaremot och då Preste-Ständet ensamt beslutat att ä Riksgälds-kontoret anvisa
medel till den af nämnda Stånd ät enkan von Zweigbergk beviljade ersättning förde
föregående åren — en anvisning, hvilken för öfrigt synes desto mindre behöflig,
som de erforderliga medlen utan tvifvel komma att frän Riks-statens 7:de hufvudtitels
förslagsanslag till restitutioner utbetalas. — Rikets Ständer torde finna,
2:o
att ilen härutinnan väckta fråga mäste såsom förfallen anses.
Stockholm den 19 Oktober 1869.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Stats-Vukottets Memorial 205.
1
JW 205
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till stadganden i Reglementet för Riksgälds-kontoret
angående de vid föregående riksdagar beviljade, men ännu icke
utbetalda statsbidrag.
(R. A.)
Såsom fortsättning af det förslag till de tvänne första afdelningarne i det reglemente
för Riksgälds-kontoret. som vid innevarande riksdag bör utfärdas, får Statsutskottet
till Rikets Ständers granskning och godkännande härjemte öfverlemna för
slag
till den afdelning af samma reglemente, som angår de under föregående riksdagar
beviljade, men ännu icke utbekomna anslags- och lånesummor, hvilka fortfarande
böra för dermed afsedda ändamål tillhandahållas. Jemte det. Utskottet får
anmäla, att det bilagda reglementsförslaget upptager nämnda anslags- och lånesummor
till det belopp, desamma utgjorde den 20:de innevarande månad, har Utskottet
ansett sig böra härnedan lemna uppgift på de i denna del af det nu gällande reglementet
intagna stadganden, sorn antingen till följd deraf att de anvisade beloppen
blifvit till fullo utbetalda eller af annan orsak komma att utur det nya reglementet
uteslutas.
A) Återstående utgifter ti!! följd af extra statsregleringen vid 1840—1841
års riksdag'.
§ 86, angående återstoden af de vid nämnda riksdag beviljade anslag för häradshäktenas
och stadsfängelsernas ombyggnad, är, efter iakttaget afdrag af sedermera
skedda utbetalningar, lika lydande med § 77 i det vid sednaste riksdag
utfärdade reglemente.
B) Under 1844 och 1845 års riksdag beviljade, men ännu icke bestridda
statsutgifter.
§ 87, angående anslaget till inköp af 300 exemplar af Svenska Fornskriftsällskapets
årliga samlingar, öfverensstämmer med nyssnämnda reglementes 78 §.
Bill. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 12 Häft.
2 Ståts-Utskottets Memorial j\V 205.
C) Under 1847 och 1848 års riksdag beviljade, men ännu återstående
statsutgifter.
§ 88, angående återstoden af det vid sistnämnda riksdag beviljade anslag till reparationer
och bokhyllor inom Riks-arkivets hus, har samma lydelse med nu
gällande reglementes 80 §, endast med det förtydligande, att anslaget alser
det hus, Riks-arkivet för närvarande begagnar och således icke den egendom,
dit nämnda arkiv kommer att förflyttas, och till hvars inredning för arkivets
behof Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets Utlåtande N:o 106,
anvisat nödiga medel.
S 89, angående återstoden af anslaget till läseböcker för allmogen, och
§ 90, angående det vilkorligt beviljade bidraget till Borgmästares och Kommissionslandtm
ät ar es pensionering,
äro lika lydande med 81 och 82 §§ i meranämnda reglemente.
D) Under 1850 och 1851 års riksdag beviljade, mea hittills icke utbetalda
statsbidrag.
§ 91, angående de summor, som ännu innestå utaf då beviljade statsbidrag för
hamnbyggnader och strömrensningar samt vattenaftappnings-arbeten, är. med
uteslutande af de sedan sistförflutna riksdag utbetalda anslagsbelopp, likalydande
med § 83 i nu gällande reglemente.
E) Under 1853 och 1854 års riksdag beviljade och ännu innestående
anslagssummor.
§ 92, angående återstående beloppen af beviljade statsbidrag för hamn- och brobyggnader
samt vattenaftappningsföretag, är, efter iakttagna afdrag för sedermera
skedda utbetalningar, lika lydande med £ 85 i 1860 års reglemente.
§ 93, angående återstoden af det beviljade anslaget för lifgifvande af äldre handlingar
rörande Sveriges historia,
§ 94, angående det för Göteborgs hospitals utvidgning anslagna belopp, samt
§ 95, angående anslaget till inköp af nya inventarier åt Institutet för döfstumma
och blinda,
motsvara §§ 86, 87 och 88 i nu gällande reglemente.
F) Under 1856—1S58 års riksdag bevil jade anslag, som ännu icke
uthekommits.
§ 96, angående återstående anslagen för landtförsvaret tillhörande föremål, innehåller,
med uteslutande af de föreskrifter, som afse redan utbetalda anslag,
samma stadgandon som nuvarande reglementes 90 §.
§ 97. angående anslaget till Teknologiska Institutets aptering i den för detsamma
uppförda nya lokal, motsvarar 2 mom. i § 95 af nu gällande reglemente.
Stats-Utskottets Memorial JVs 205. 3
§ 98, angående ännu icke utbekomna statsbidrag för väganläggningar och vägförbättringar
samt vattenaftappningar. motsvarar 102 § af nu gällande re -  glemente.
§ 99. angående återstoden af beviljad t anslag för beskattningsväsendets förenkling,
§ 100. angående anslag till inköp af Katnereraren C. Sandbergs samlingar röran
de
Svenska kameralväsendet,
§ 101. angående beviljad restitution för erlagd kronotionde af komministersboställen
inom Stockholms län, samt
§ 102, angående vilkorligt medgifven återbäring af förre Landskamereraren, Kammarrättsrådet
S. Lindberg ådömd ersättning för förluster å tvänne boställsarrenden,
äro hufvudsakligen af samma lydelse som §§ 103, 104, 105 och 106 i sistnämnda
reglemente.
§ 103, angående ännu icke utbetalda anslag till föremål hänförliga under Riks-sta
tens
8:de Hufvudtitel, motsvarar, med uteslutande af de stadganden, som
afse redan utbetalda statsbidrag, nuvarande reglementes 108 §.
G) Inder 1859 och 1860 års riksdag beviljade, ännu innestående
statsbidrag.
§ 104, angående återstoden af d< för Landtförsvaret tillhörande föremål beviljade
anslag, och
§ 105, angående understöd för Svenska officerare, som hos främmande magt inträda
i aktiv tjenstgöring,
motsvara 116 och 117 §§ i nu gällande reglemente.
§ 106, angående statistiska uppgifter öfver kostnaderna för de till Kongl. Krigskollegii
förvaltning hörande föremål, öfverensstämmer hufvudsakligen ufed
sistnämnda reglementes 118 §.
§ 107, angående anslaget af 400,000 R:dr för börjande af en ångfregatts nybyggnad,
motsvarar § 119 i nu gällande reglemente, men med tillägg om anslagets
användande i enlighet med Stats-Utskottets af Rikets Ständer gillade
hemställan i Utlåtandet N:o 81, sid. 12.
§ 108. angående återstoden af anslaget för en fyrinrättnings anläggande ä Sand
hammaren,
motsvarar 1 mom. i 120 § af sistnämnda reglemente.
§ 109, angående återstoden af anslaget för skiften och afvittringar, motsvarar 2
mom. i l2l § af meranämnda reglemente.
§ 110, angående återstående anslag till premier för husdjur, redskap och ladugärdsprodukter
af utmärktare slag, motsvarar 124 § i 1860 års reglemente.
§ lil, angående återstoden af anslaget till Skeppsbyggeri-institutet. i Carlskrona,
öfverensstämmer hufvudsakligen med 128 § i sistnämnda reglemente.
§ 112, angående återstoden af anslaget för slöjd-expositioner, motsvarar 130 § i
samma reglemente.
4
Stats-Utskottets Memorial 205.
§ 113, angående ännu innestående anslag till aflöning för Styrelsen öfver allmänna
väg- och vattenbyggnader samt dess tjenstebiträde!!; till arfvoden för lärare
vid Mariebergs Artilleri-läroverk samt till stipendier för elever vid sistnämnda
läroverk, hvilka genomgå civilingeniörs-kursen, motsvarar lista, 3:dje och
4:de mom. i 131 s af nu gällande reglemente.
§ 114, angående det anvisade, men ännu icke till fullo uttagna, lånet för jernvägsanläggningen
från Borås till Herrljunga, innefattar den del af 133 § i 1860
års reglemente, som, med afseende å möjligen förestående utbetalning af
återstående lånebeloppet, bör i det nya reglementet inflyta.
§ 115, angående det under sednaste riksdag, enligt § 135, § 136 mom. ho, § 137,
§ 138 mom. ho, 3:o, 5:o beviljade, men ännu icke utbekomna, statsbidrag för
väganläggningar och vägförbättringar samt hamnbyggnader, innehåller de i
afseende pä utbetalningen af dessa statsbidrags återstående belopp hittills
gällande föreskrifter.
§ 116, angående återstoden af understödet för färjhållningen vid 3:ne pä Öland befintliga
färjplatser, grundar sig på Utskottets hemställan i 14:de punkten af
Utlåtandet N:o 99 samt motsvarar § 142 i nu gällande reglemente.
§ 117, angående anslag för verkställighet af beskattningsväsendets förenkling, grundar
sig pä 146 § i sistnämnda reglemente.
§ 118, ang ende skatteförenkling'ns tillämpning på Sala silfververk anslagna räntor,
upptager det förslagsanslag, som, enl. 147 § i 1860 års reglemente för
år 1863 bör från Riksgälds-kontoret utgå; kommande detta anslag för nästkommande
statsrogleringsperiod att uppföras pä Riks-statens 6:te Hufvudtitel,
jemlikt Utskottets hemställan i 52 punkten af Utlåtandet N:o 99.
§ 119, angående ersättning för upphörandet af de s. k. frisoeknarnes tjenstbarhet
till Dylta svafvelbruk m. m., är lika lydande med § 148 i nu gällande reglemente.
Ehuru, enligt hvad till Utskottets kunskap kommit, de vilkor Rikets
Ständer fästat vid beslutet om anvisande af medel för de ifrågavarande tjenstbarheternas
utlösande, icke blifvit af brukets egare antagne, har dock, vid
det förhållande att Kongl. Majit funnit ytterlig re försök böra göras att åstadkomma
en sådan sammanjemkning af de stridiga anspråken, att den ifrågavarande
regleringen må kunna komma till stånd, Utskottet ansett de vi d^s i stförflutna
riksdag för detta ändamål anvisade medel böra fortfarande stå till
Kongl. Maj:ts disposition.
§ 120, angående fortsättandet och vårdandet af Kamererare!) C. Sandbergs samlingar
rörande Svenska kameralväsendet, öfverensstämmer med 149 § i 1860
års reglemente.
§ 121, angående 1863 års anslag till bestridande af kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader.
grundar sig på 150 § i sistnämnda reglemente.
§ 122, angående de under sednaste riksdag till föremål hänförliga under Riks-statens
8:de Hufvudtitel beviljade anslag, som ännu icke blifvit från Riksgäldskontoret
utbetalda, motsvarar §§ 151, 156, 157 mom 2:o, 163, 166 samt §
176 mom. ho af nu gällande reglemente.
Stats-Utskottets Memorial J\$ 205.
5
§ 123, angående återstoden af det vid sednaste riksdag anvisade bidrag till upprätthållande
af Arméens Pensionskassas pensioneringsskyldighet, öfverensstäminer
med 177 § i sistnämnda reglemente.
Utaf det vid 1850 och 1851 års riksdag beviljade och uti 83 § 5 mom. af
nu gällande reglemente omförmälda, till Kongl. Maj:ts disposition anvisade statsbidrag
af 150,000 R:dr för utdikning af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsförelag
innestå ännu i Riksgälds-kontoret 5,010 R:dr, som, jemlikt Kongl. Brefvet
den 22 December 1851. blifvit disponerade att, med 4,500 R:dr såsom län och
510 R:dr såsom anslag utan äterbetalningsskyldighet, utgå för rensning af Brattefors
å till sänkning af sjön Hellungen i Göteborgs och Bohus län, för hvilket företag,
som borde fullbordas till den 1 Oktober 1854, förlängning i arbetstiden blifvit
i nåder medgifven till den 1 Oktober 1858. Som likväl arbetet, hvilket, i följd af
uppkommen rättegång, mäst inställas, icke inom sistnämnde tid blifvit utfördt. har
Kongl. Majit, genom nådig skrifvelse af den 20 Maj 1859, i nåder förklarat, att
arbetstiden finge än ytterligare förlängas till den 1 Oktober 1862, med vilkor att,
om arbetet äfven dessförinnan icke kunnat fullbordas, det dertill i nåder anvisade
statsbidrag icke vidare komme att vederbörande tillhandahållas, utan borde till
statskassan indragas.
Vid sådant förhållande, och då, enligt hvad Utskottet inhemtat, någon anmälan
om arbetets fullbordande ännu icke ingått, har Utskottet ansett sig böra utur
det nu afgifna reglements-förslaget utesluta det uti 83 § 5 mom. af 1860 års reglemente,
intagna stadgande;
och torde ofvanberörde återstod, 5,010 R:dr, af det vid 1850
och 1851 års riksdag beviljade statsbidrag för utdikning af
sanka trakter och sjöar få anses såsom besparing samt följaktligen
icke vidare behöfva af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
Som Rikets nu församlade Ständer förklarat Häradshöfdingen i Norrbo och
Wagnsbro häraders samt Gamla Norbergs bergslags domsaga, Carl Daniel Poppius
berättigad att lyfta det numera aflidne Häradshöfdingen Knut Wilhelm Sandels vid
sistförflutna riksdag beviljade och uti 115 § af det för Riksgälds-kontoret nu gällande
reglemente omförmälda län. har Utskottet ansett lämpligt, att de föreskrifter,
som skola tillämpas i afseende pä detta lån, intagas i den afdelning af reglementet,
som skall handla om de under denna riksdag Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar.
Enligt hvad Fullmäktige i Riksgälds-kontoret uti sin till Rikets Ständer vid
innevarande riksdags början afgifna berättelse (sid. 23) anmält, har frågan om utförandet
af en jernvägsanlåggning förbi Hedens forssar i Luleå eif, hvartill Rikets
sednast församlade Ständer beviljade ett lån å 93,000 R:dr, förfallit. Likaså har
det bolag, som bildats för anläggningen af en jernbana mellan sjön Dellen och Hybosjön
invid Ljusne eif, förlorat rättigheten att, utbekomma det för denna jernvägsanlägiining
beviljade lån å 833,000 R:dr, enär den tid, inom hvilken arbetet bort
vara börjadt, eller den 1 Maj 1862, gått tillända, utan att sådant egt rum. De uti
134 § af nu gällande reglemente intagna föreskrifter hafva, af sådan orsak, blifvit
ur det nu uppgjorda förslaget uteslutna.
Som utaf det i 176 § 2 mom. af nu gällande reglemente beviljade anslag å
15,000 Ridr för iståndsättande af smedjan vid Stockholms Veterinärinrättning, endast
behöft användas 14,287 R:dr,
6
Ståts-Utskottets Memorial ,JW 205.
torde återstoden, 713 R:dr, få såsom besparing' uti Riksgäldskontorets
hufvudbok för innevarande år afskrifva*.
Enär 13:de punkten i 140 g af det vid sistförflutne riksdag utfärdade reglemente
föreskrifver, att de arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel vid
samma riksdag blifvit beviljade, borde sednast under loppet af är 1862 påbörjas,
men något kontrakt icke inom nämnde tid blifvit i vederbörlig ordning afslutadt
om den ifrågasatta hamnbyggnaden vid staden Haparanda, hvartill, enligt 138 § 5
inom. i samma reglemente, anvisats ett låneunderstöd af 54,000 R:dr,
torde berörda summa få anses såsom besparing och sålunda
icke behöfva i det nya reglementet upptagas bland Riksgäldskontoret
hädanefter åliggande utbetalningar.
I händelse Rikets Ständer godkänna Utskottets framställningar i fråga om
uppkomna besparingar å här ofvan ornförmälda anslag,
torde Utskottet fä sig uppdraget derom lemna Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret behörig underrättelse.
Härförutan har Utskottet ansett sig böra anmäla, att, utaf de vid föregående
riksdagar på Riksgälds-kontoret anvisade och i hittills gällande reglemente upptagna
extra statsutgifter, följande anslags- och låncsummor ined hela det anvisade beloppet
blifvit af Riksgälds-kontoret utbetalda, i följd hvaraf de derom förut under
denna afdelning intagna stadganden blifvit från det nu bifogade förslaget uteslutna,
nemligen:
enligt, g 79 återstoden af anslaget för bildande af stamholländerier och införskrifning
af racedjur;
» § 83, morn. l:o, återstoden af anslaget för fullbordande af hamnbyggnaden
vid Wisby;
» » mom. 3:o, återstoden af anslaget för upprensning af Tjufhohnssundet
vid farleden till Luleå;
» § 84. återstoden af anslaget för jernvägsanläggningen mellan Nora och Örebro;
» § 85, mom. 2:o, återstoden af anslaget för anläggning af nya saint förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, af hvilken
återstod dock uti 1861 och 1862 års hufvudböcker blifvit afskrifne såsom
besparade tillhopa 46.010 R:dr:
» § 89, återstoden af den under 1856—1858 års riksdag anslagna summa för
länsfängelsebyggnader;
» § 90, morn. 2:o, 3:o, 4:o, 5:o, 6:o, 7:o, 11 :o, 12:o, 13:o, 14:o, 15:o, 16:o, återstoden
af de vid samma riksdag beviljade anslagen för anskaffande af
infanterigevär; för fortsättning af Carlsborgs fästningsbyggnad; för utförande
af fästningsbyggnadsarbeten vid Carlskrona och vid Waxholm;
till förberedande åtgärder för Stockholms befästande; till befästningsarbeten
vid Slite pä Gottland; för Topografiska korpsens arbeten,
för indelta arméens utredning; för underhållande af utrednings- m. fl.
persedlar vid Svea och Andra Lifgardes-regementena samt Lifgardet
till häst och Husar-regementet Konung Carl XV; till ökade beklädnadskostnader
för Sappörtruppen; till ökade kostnader förmanskapets
vid Svea och Göta artilleri-regementen beklädnad; samt till underhållande
af Beväringsmanskapets beklädnad;
Stats-lJtskottets Memorial JVs’ 205.
7
enligt § 91, 1861 års anslag till understöd för annéens officerare, sorn hos främmande
magt inträda i aktiv krigstjenst;
» § 92, återstoden af de vid 1856—1858 års riksdag för sjöförsvarets behof be
viljade
anslag;
» § 93, återstoden af de under samma riksdag särskildt anvisade medel för fort
skyndande
af socknekarteverket samt skiftens och afvittringars befrämjande;
»
§ 94, anslaget till inköp af nya målkäril och vigter åt krono-magasinerna
och bagerierna;
» § 95, moni. l:o och 3:o, återstoden af anslagen till uppförande af en ny bygg
nad
för Teknologiska institutet samt till inköp af tomt för samma
byggnad;
» § 96, anslaget för anskaffande af läroapparater vid Tekniska skolan i Malmö
samt 1860 års anslag till aflöning m. fl. utgifter vid Skeppsbyggeri-institutet
i Carlskrona;
» § 97, anslaget till slöjdexpositioners befrämjande;
» § 98, 1860 års anslag till vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna;
» § 99, återstoden af det under 1856 — 1858 års riksdag beviljade anslag till
geologiska undersökningar och geognostiska kartor;
» § 100, anslaget till ett boningshus på Landtbruks-akademiens experimen
talfält;
»
§ 101, återstoden af 1860 års anslag till aflöning för Väg- och Vattenbygg
nads-styrelsen
och dess tjenstebiträden;
» § 102, mom. l:o, 3:o, 5:o, 6:o, 7:o, återstoden af anslagen för en ny kommu
nikationsled
från de inre delarne af Jemtland till lämplig hamnplats
viii Nordsjön; för anläggning af väg mellan Oster- och Wester-Dalarne;
för mindre hamnbyggnaders och årensningars understödjande; för hamnbyggnad
vid Färjestaden i Thorslunda socken på Öland; samt för hamnbyggnad
vid staden Falkenberg;
» § 107, återstoden af anslagen för reparationer å Wadstena och Calmar slott;
» § 108, mom. 3:o, 4:o, 5:o, 6:o, 7:o, 8:o, 9:o, 12:o, 13:o och 15;o, anslaget för
inköpande af boställe åt en kapellpredikant i Pajala socken af Norrbottens
län samt återstoden af anslagen för uppförande af nya skolhusoch
gymnastik-byggnader i Göteborg och af ny skolhusbyggnad i Uddevalla
samt af ett. nytt kemiskt laboratorium i Lund; för tillbyggnad
af Vetenskaps-Akademiens hus (rätteligen 75,000 R:dr); för utgifning af
ett plancheverk öfver fornsaker m. m., som förvaras i Statens Historiska
Museum och ett sådant verk öfver medeltidssigiller; för fortsatt utgifning
af arbetet ”Svenska språkets lagar" 1860; års anslag till stipendier
vid Gymnastiska Centralinstitutet; återstoden af anslaget tillbetäckande
af brist i hospitalsfondens inkomster; samt anslaget för uppförande
af ny byggnad vid allmänna Institutet för döfstumma och blinda;
Stats-Utskottets Memorial .yV? 205.
§ 109, återstoden af det vid 1856—1858 års riksdag' anvisade bidrag till upprätthållande
af Arméens Pensionskassas pensioneringsskyldighet;
§ lil, anslaget till begrafningskostnader i anledning af Hans Majit Konung
Oscar I:s dödliga frånfälle;
§ 112, anslaget till ersättning för bestridda kostnader för Deras Majestäter
Konungens och Drottningens kröning, å hvilket anslag dock uppkommit
en besparing af 1,059 R:dr 94 öre, som i 1861 års hufvudbok blifvit
afskrifven;
§ 113, anslagen för anbringande af åskledare å Stockholms och Drottningholms
slott samt till kostnader för reparationer och andra arbeten vid
Ulriksdals slott, varande dock å det förra anslaget uppkommen en besparing
af 53 R:dr75 öre, som redovisats i 1861 års hufvudbok;
§ 114, anslagen för uppförande af länsfängelser efter cellsystemet samt för inredande
af celler och uppförande af en byggnad vid Landskrona
fästningsfängelse;
§ 116. moni. 8:o, 10:o, anslagen till kostnader tor byggnads- och reparationsarbeten
vid arméens utredningsförråd på Skeppsholmen; samt till kostnader
för Jemtlands llästjägarekorps’ beklädnad ;
§ 119. moni. 2:o, 3:o, 4:o, 5:o, 6:o, anslagen för ängkorvetten Thors reparation;
för utvidgande af skeppsdockan N:o 2 och gamla reparations-dockan i
Carlskrona; för en ångqvarns-och bageri- inrättning i Carlskrona; för
åtskilliga byggnads- och reparations-arbeten vid Flottans stationer;
samt för anläggning af en vattenledning från Lyckeby till Carlskrona;
§ 120, morn. 2:o, 3:o, anslagen för anskaffande af ett fyrfartyg vid Sydostbrotten
samt för anskaffning af 12 däckade lotsbätar;
§ 121 mom. l:o, 3:o och 4:o. anslagen för Rikets ekonomiska karteverks bearbetande
: för utbildande af Svenska Trädgårdsföreningens elevskola
och trädgårdsodlingens befrämjande; samt för en agrikultur-kemisk iörsöks-anstalt
vid Ultun i landtbruksinstitut;
§ 122, anslaget för uppförande af byggnader vid nämnda institut;
§ 123, anslagen för geologiska undersökningarna samt derpå grundade geognostiska
kartors upprättande och tryckning;
§ 125, anslaget för underhäll och förädling af stamholländerier;
§ 126, anslaget till inköp af racehingstar;
g 127, anslaget för vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna;
§ 129, anslaget till resestipendier åt arbetare i näringsyrkena;
§ 131. mom. 2:o, 3:o, 4:o, anslagen till undersökningar, inspektionskostnader
och expenser för allmänna arbeten; till arfvoden för lärare vid Mariebergs
artilleriläroverk samt till stipendier för elever vid nämnda läroverk;
§ 132, anslagen till Statens jern vägsbyggnader;
g 136, mom. 2:o, anslags- oell lånesumman för brobyggnad öfver Umeå eif;
§ 138,mom. 2:o, 4:o, 6‘:o, 7:o, 8:o, anslaget för förbättring och utvidgning af
Helsingborgs
Stats-Utskottets Memorial JV*>' 205. 9
Helsingborgs hamn; länet för fortsättning af hamn- oell kanalanläggningen
vid Carlstad; länet för uppmuddring af segelleden mellan staden
Piteå och lastageplatsen Löfholmen; lånet för Rottne åns upprensning samt
anslaget för bortsprängning af undervattensklippan Röda Berget i Göta eif;
enligt § 139, anslag och lån för ntdikningar och sjösänkningar samt andra vattenaf
tappningsföretag;
»
§ 141, länet till fabriksidkare]] J. R. Schram:
» § 143, anslaget till förhöjning af Storskiftes- och afvittrings-landtmätarnes af
löning
för år 1857;
» § 144, anslaget till inköp af en förre Landshöfdingen A. E. Ros tillhörig stall
ocli
ladugårdsbyggnad i Luleå;
» § 145, anslaget till landshöfdinge-residenshusets i Hernösand inköpande;
» § 152, anslaget till fortsättande af reparationsarbetena å Linköpings dom
kyrka
samt statsbidraget för enahanda arbeten å Westerås domkyrka;
» g 153, anslagen till inköp af boställen för predikanterna i Trehörningssjö kapellag
inom Wester-Norrlands och Malå kapellag inom Norrbottens län;
» § 154, anslagen för läroverksbyggnader i Lund, Helsingborg, Oscarshamn,
Carlstad, Orebro och Falun;
» § 155, lånet till uppförande af nytt hus för elernentar-läroverket i Jönköping;
» § 157, mom. l:o, den hälft af anslaget för flyttning af botaniska trädgården
vid Lunds universitet, som skall utgå under nuvarande statsregleringsperiod,
kommande den hälft af anslaget, sorn, jemlikt Stafs Utskottets
hemställan i 133:dje punkten af Utlåtandet N:o 139, skall utgå under
instundande statsregleringsperiod, att upptagas i den afdelning af reglementet,
sorn afser de under innevarande riksdag anvisade statsbidrag;
» § 157, mom. 3:o, anslaget för fullständigande af de zoologiska samlingarne vid
universitetet i Upsala;
» § 158, anslaget till Carolinska medico-kirurgiska institutets laboratorium;
» § 159, lånet för en byggnad åt Farraaceutiska institutet;
» § 160, anslaget till ett Seminarium för lärarinnors bildande;
» § 161, anslaget till Nationalmusei-byggnaden;
” § 164, anslaget för runstenars uppsökande och aftecknande;
” § 165, anslaget till understöd för fortsatt utgifning af arbetet ”Svenska språ
kets
lagar”;
” § 167, anslaget för fortsatt utskrifning af riksregistraturet;
” § 168, anslaget till understöd för utgifning af lithografen C. J. Billmarks ar
bete:
”Sverige, aqvarell-lithografier och tontryck”, för inköp af arbetet
”Monuments Scandinaves du moyen åge”, samt för fortsättningen af
plancheverket ”Fordna och närvarande Sverige;”
[Hh. t. till R. St. Prof. 1862 & 1863 4 Sami. 1 Åfd. 4 Band. 12 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial JW 205.
” § 169, gratifikationen till professoren, doktor J. Hedenborg;
” § 170, anslaget för adjunkten O. Torells vetenskapliga expedition till Isliafvet;
” § 171, anslaget till honorarium åt magister M. Wiberg för en af honom upp
funnen
räknemaskin;
” § 172, anslaget till understöd ät förre pastorn G. Unonius;
” § 173, anslaget till godtgörelse åt arfvingarne efter aflidne skeppstimmer
mannen
J. Hedström;
» § 174, anslaget till löneförhöjning ät rektorn J. P. Huss;
» § 175, anslagen för hospitalsfondens understödj nde och för fullbordande af
de nya hosp i talsbyggnaderna vid Stockholm samt Wexiö, Wadstena och
Hernösand m. m.
» § 176, mom. 3:o och 4:o, anslagen för inköp af kemiska och fysiska glas och
apparater vid Stockholms Veterinär-inrättning samt för uppförande
af ett nytt sjukstall m. fl. byggnader vid Veterinär-inrättningen iSkara.
» § 178, anslaget till förhöjning af pensionerna för Flottans gemenskap; samt
» § 180, anslaget till ersättning för åtskilliga af Stats-kontoret förskottsvis be
stridda
utgifter.
Slutligen får Utskottet anmäla, dels att Utskottet ämnar till införande bland
de reglementariska föreskrifterna, angående de under innevarande riksdag ä Riksgälds-kontoret
anvisade statsutgifter, föreslå hufvudsakligen enahanda stadganden,
som innefattas uti 110 och 179 §§ af nu gällande reglemente, dels att de vilkor och
bestämmelser, som skola tillämpas i afseende på statsbidrag till väganläggningar
och väglöibättringar, samt hamnbyggnader och vattenaftappningsföretag, och hvilka
afses uti 98 och 115 § af det nu afgilha förslaget, komma att ingå i den afdelning
af det blifvande reglementet, sorn skall omfatta de vid nuvarande riksdag å Riksgälds-kontoret
anvisade statsutgifter.
Stockholm den 26 Oktober 1863,
Förslag
till
Reglemente
för
Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
(Fortsättning.)
Angående Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar.
A) Återstående utgifter till följd af extra stat -regleringen vid 1840 och 4844 års riksdag.
§ 86.
Här nedan uppgifna, ännu innestående summor utaf de anslag, utgörande
tillsammans 1.950,000 Hulr, som, för fängelsernas ombyggnad och förändrade inredning,
utaf Rikets arén 1840 och 1841 församlade Ständer beviljades, böra, enligt Kongl.
Maj:t,s nådiga föreskrift, utbetalas i den mån desamma, för dermed afsmida ändamål,
varda disponerade och reqvirerade, nemligen:
l:o. återstoden, Tjugotre tusen trehundra fem R:dr 69 öre, utaf anslaget för
häradshåktenas ombyggande och förseende med erforderligt antal celler, i den ordning
Kongl. Majit, efter menigheternas hörande, pröfvar sådant kunna och böra verkställas,
enligt en för härads-fängelsernas ordnande inom hela riket uppgjord fullständig
plan; och
2:o den återstående anslagssumman, Femtiotusen etthundra sextionio R:dr
33 öre, för uppförande af fängelse-byggnader i städerna utom Stockholm, efter en
förut uppgjord allmän plan och i den män Kongl. Majit finnér sådana byggnader
af behofvet påkallade.
B) Under 4844 och 4845 års riksdag beviljade, men ännu icke bestridda
stats-utgifter.
§ 87.
1 öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift och på grund af vederbörliga
reqvisitioner, utbetalas det belopp, sorn erfordras för inköpande af Tre
-
12 Ståts-Utskottets Memorial J\f 205.
hundra exemplar utaf Svenska Fornskrift-sållskapets årliga samlingar; varande kostnaden
för inköpet af hvart och ett exemplar utaf dessa samlingar beräknad att årligen
utgöra omkring Tre Ralr.
C) Under 1847 och 4848 års riksdag beviljade, ännu återstående stals-utgifter.
§ 88.
Det hittills icke lyftade beloppet, Tvä tusen sexhundra R:dr, utaf den anslagssumma,
Rikets Ständer vid ofvannämnda riksdag med 4,000 R:dr anvisade för reparationer
och uppsättande af bokhyllor i några rum uti det hus, Riks-arkivet för närvarande
begagnar, samt för ytterligare inredning af samma hus, bör, efter Kongl.
Maj:ts härom meddelade nådiga förordnande, utbetalas.
§ 89.
Återstoden utaf den särskilda anslags-summa, 1,500 R:dr, som Rikets Ständer
under samma riksdag anvisade till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att befrämja
goda läseböckers författande och utgifning för allmogen, synnerligen i de ämnen,
deruti förberedande undervisning vid folkskolorna meddelas, bör med Sjuhundra
femtio R:dr, för sådant ändamål, Kongl. Maj:t tillhandahållas.
§ 90.
Det, under samma riksdag, med Tretton tusen tvåhundra R:dr årligen beviljade
och å Riksgälds-kontoret anvisade bidrag till en särskild fond för pensionering
af Borgmästare i rikets städer, utom Stockholm, samt Kommissions-landtmätare, jemte
desse tjenstemäns enkor och barn, bör fortfarande, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
hållas Direktionen öfver Civil-statens pensionsinrättning tillhanda, emot skyldighet
för Direktionen att, med de å samma anslagssumma, hvilken genom Direktionens
försorg bör förräntas, inflytande räntemedel. äfvensom med de afgifter, hvilka
af delegarne i denna särskilda fond skola erläggas, ombesörja ifrågavarande pensionering
pä det sätt och efter de grunder, som i sådant afseende varda af Kongl.
Majit i nåder bestämda; dock kommer sagda ärliga anslag icke att utbetalas förr,
än frän och med det år, hvarunder förenämnda särskilda pensions-inrättning af
Kongl. Majit förklaras vara i det skick, att densamma anses kunna uppfylla dermed
afsedda ändamål, utan behof af annat statsanslag, än det, som redan blifvit beviljadt.
D) Under 4850 och 4854 års riksdag beviljade, men hittills icke utbetalda stats-bidrag.
§ 91.
Under tillämpning af de i sådant hänseende gällande föreskrifter, böra här
nedan uppgifna summor utaf de, under sagde riksdag, anvisade statsbidrag för
hamnbyggnader, strömrensningar samt vattenaftappnings-företag, i löreskrifven ordning,
af Riksgälds-kontoret utbetalas:
Stats-Vtskottets Memorial j\s 205.
13
l:o utaf anslaget, 53,079 R:dr, för hamnbyggnaden vid Calmar, Ett tusen
femhundra R:rlr;
2:o utaf anslaget, högst 30,000 R:dr, för mindre ström- eller årensnings-arbeten
samt smärre hamnbyggnader, Niohundra sjutiofem R:dr.
E) Under 1853 och 1854 års riksdag beviljade och ännu innestående anslagssummor.
Med fortsatt tillämpning af de under sistnämnda riksdag meddelade och sedermera
hufvudsakligen bibehällna föreskrifter, i afseende på statsbidrags beviljande
och utbekommande för hamn- och brobyggnader samt vattenaftappning s-företag, böra
nedan uppgifna anslags-summor utbetalas, nemligen:
1:0. Sju tusen femhundra R:dr utaf den för uppmuddring af hamnen vid
Ystad, i egenskaj) af anslag utan återbetalnings-skyldighet, anvisade summa, 30,000
R:dr; varande nämnde stad, enligt hvad Rikets Ständer såsom vilkor för det beviljade
statsbidraget föreskrifvit, ansvarig för fullbordandet af detta arbete inom den
1 September 1865;
2:o. Tre tusen sjuhundrafemtio R:dr utaf de till användande för strömrensningar
samt smärre hamn- och brobyggnader afsedda medel, 60,000 R:dr:
3:o. Ett tusen femhundra R:dr utaf det för en ny bro öfver Helgeå vid Christianstad,
i egenskap af anslag utan återbetalnings-skyldighet, beviljade statsbidrag
af 50,000 R:dr;
4:o. Två tusen sjuhundranittionio R:dr utaf de medel, 150,000 R:dr, sorn af
Rikets Ständer anvisats för utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar,
till beredande af odlings-företag.
§ 93.
Återstoden af den under sistnämnda riksdag anvisade summa, 9,000 R:dr,
för utgifvande från trycket af äldre, i Statens eller enskildes samlingar befintliga
samt för Sveriges historia och offentliga förhållanden vigtiga skrifter och handlingar,
bör med Trehundra fyratiotvå R:dr 86 öre utbetalas pä sätt af Kongl. Maj:t varder
föreskrifvet.
§ 94.
Den för Göteborgs hospital afsedda och ännu icke lyfta de summa, Sjutiofem
tusen R:dr, utaf det vid meranämnda riksdag beviljade och till Kongl. Maj:ts disposition
ställda anslag af 225,000 R:dr' för utvidgning och förbättring af detta, äfvensom
Wadstena och Hernösands hospitaler, bör, i män af behof och i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, utbetalas.
. ti ni lofta ogHiog iöd g i :to a iilsg i i i 11 (j i jnf 1 a r ro.) 11; v mh
§ 95.
•»brioni- aimi Mrtin: . dm-i /nr, lemont) r.bmnijmiBvlo aöl oQ
Det vid samma riksdag beviljade anslag, Sju tusen femhundra R:dr, till inköp af
nya eller ytterligare inventarier åt allmänna Institutet för döfstumma och blinda, bör
fortfarande, för detta ändamål, tillhandahållas och utbetalas i den ordning, Kongl.
Maj:t behagar föreskrifva.
14
Stats-Utskottets Memorial J\s 205.
F) Under k856—1858 års riksdag beviljade anslag, som ännu icke utbekommits.
§ 96.
Nedannämnde till Kongl. Maj:ts nådiga disposition beviljade anslags-summor
för landtför svaret tillhörande föremål böra fortfarande tillhandahållas och efter vederbörliga
reqvisitioner utbetalas, nemligen:
f:o Femtontusen tvåhundratio R:dr utaf det för anskaffning af 39 ammunitionsvagnar
för Fält-artilleriet beviljade anslag, 45,630 R:dr;
2:o Tio tusen R:dr utaf det till bildande af material-förråd för fältbryggeutredningen
vid Arméen beviljade anslag å 30,000 R:dr;
3:o Tio tusen R:dr utaf anslaget till uppförande pä Ränneslätt af en kasernbyggnad
m. m. för Smålands husar-regemente, 29,200 R:dr;
4:o Fjorton tusen R:dr utaf anslaget. 75.000 R:dr, till nödiga förrådshus för
Beväringsmanskapets materiel; oell
5:o Tio tusen R:dr utaf dengtill anskaffning af tält för Beväringsmanskapet
under dess vapenöfningar anslagna summa, 130,000 R:dr.
§ 97.
Det hittills icke lyftade beloppet, Femton tusen R:dr, utaf det anslag, 30,000
R:dr, sorn vid ofvannämnda riksdag beviljades för det här i hufvudstaden befintliga
Teknologiska Institutets aptering i den för Institutet uppförda nya lokal, bör, i män
af behof och i öfverensstämmelse med hvad derom är eller varder af Kongl. Majit
föreskrifvet, utbetalas.
§ 98.
Hvad hittills icke utbekommits utaf de för våganläggningar och väg förbättringar
samt vattenaftappnings-företag under förenämnda riksdag anvisade medel, skall,
efter iakttagande af de innehällningar, hvartill uraktlåtet fullgörande af de för sådana
statsbidrag stadgade vilkor föranleder, utbetalas i den man vederbörande kommuner
eller arbetsdirektioner, enligt de med hänsigt till ifrågavarande företags utförande
och dertill anslagna understöd meddelade föreskrifter, äro berättigade dessa
medel utbekomma: varande de stadgande!), sorn härvid böra tillämpas, införda i nedanstående
§ ; dock bör vid nu åberopade §:s tillämpning å de statsbidrag, som
skola utgå utaf dertill under oftanämnrla riksdag anvisade medel, iakttagas, dels
att dermed understödda arbeten, så vida icke särskildt stadgande derom af Rikets
Ständer meddelats, böra vara påbörjade löre 1859 års slut, och dels att räntan för
de utaf nämnda medel beviljade lån till sjösänkningar och myrutdikningar eller andra
vattenaftappningsföretag bör godtgöras efter Tre för hundra af det obetalda
kapitalbeloppet.
De lör ofvannämnda föremål anvisade, ännu innestående anslagssummor äro
följande:
l:o Sextontusen sjuhundra R.dr utaf den till Kongl. Maj:ts disposition för
anläggning af nya saint förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar anvisade anslagssumma, 450,U00 R:dr;
Stats-Utskottets Memorial J\s' 205.
15
‘2:o Sju tusen femhundra R:dr utaf den för anläggning af väg mellan ÖfverTorneå
och Pajala socknar i Norrbottens län anslagna summa, 67,500 R:dr;
3:o Fjortontusen tjugotre R:dr utaf den till Kongl. Maj:ts disposition ställda
summa, 300,000 R:dr, för att befrämja utdikningar och a/tappningar af sanka trakter
och sjöar till beredande af odlingsföretag;
§ 99.
Återstående beloppet, Tre tusen sexhundrasjutio R:dr 2 öre, utaf det till
Kongl. Maj:ts disposition med 100,000 R:dr anvisade anslag för verkställigheten al
besluten om beskattningsväsendets förenkling och för påskyndande af arbetena vid d<“
nya jordeböckernas afslutande och granskning bör i män af behof utbetalas, på det
sätt Kongl. Maj:t föreskrifvit.
§ 100.
Enligt Rikets Ständers beslut är en summa af Fem tusen R:dr ställd till
Kongl. Maj:ts disposition för att, derest sådant pröfvas ändamålsenligt, i mån at
behof, användas till inköp för Statens räkning ;i( Kärner er aren Garl Sandbergs samlingar
och anteckningar rörande Svenska kameralväsendet; börande vid denna anslagssummas
utbetalning de i sådant afseende af Kongl. Majit meddelade föreskrifter
tjena till behörig efterrättelse.
§ 101.
Som de innehafvare af komministersboställen inom Stockholms län, utaf hvilka,
tili följd af 1850 års jord-ransakning samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes eller
Kongl. Kamtnar-kollegii derefter meddelade laga kraftvunna utslag, kronotionde blifvit
för ett eller flera år erlagd, ega att af Statsverket erhålla restitution för allt
hvad desse boställshavare, i egenskap af sådan utskyld, inbetalt; så bör, sedan
beloppet af hvad sålunda skall restitueras blifvit vederbörligen bestämdt, detta belopp
i vanlig ordning utaf Riksgälds-kontorets medel utbetalas.
§ 102.
På sätt Rikets Ständer, i sammanhang med beviljad eftergift af Kronans
fordran i anledning af förre Landskamereraren i Wermlands lån, Kammarrätts-rådet
S. Lindberg, ålagd ersättning för uppkomna förluster å 2:ne boställs-arrenden, medgifvit,
eger Kammarrätts-rådet Lindberg att, derest framlidne Statsrådet J. I). af
Wingårds sterbhus eller rättsinnehafvare skulle af honom uttaga det belopp, Ett
tusen femhundra R:dr, som bemälde Statsråd i lifstiden utaf ifrågavarande ersättnings-summa
inbetalt, i sådant fall utaf Statsverket återbekomma samma belopp;
hvilket då bör för Lindbergs eller hans rätts-innehafvarcs räkning af Riksgäldskontoret
utbetalas.
§ 103.
Nedan omfÖrmälda anslag till föremål, hänförliga under Piks-statens
16
Stats-Vtskottets Memorial JW 206.
vudtitel, skola fortfarande, i mån af behof, tillhandahållas samt i den ordning eller
pä det sätt, som af Kongl. Majit är eller varder föreskrifvet, utbetalas, nemligen:
l:o anslaget för en kapellbyggnads uppförande vid Muonionalusta i Pajala socken
af Norrbottens län, Fyratusen åttahundra R:dr;
2:o Tvåtusen femhundra R:dr af de för ett bönehus med begrafningsplats vid
Turtola by i samma socken anvisade 5,000 R:dr;
3:o utaf 1859 och 1860 års anslag, 2,000 R:dr årligen, för att befrämja och
påskynda fortsatt utgifning af arbetet Svenskt Diplomatarium, Tvåtusen fyrahundra
femtiosex R:dr 25 öre; börande denna till Kongl. Maj:ts disposition ställda anslagssumma
användas dels till ersättning för nödvändiga resor i och för nämnda arbetes
lifgifvande och dels till inlösen af 175 exemplar deraf, hvilka exemplar skola till
de särskilda kontraktsprost-arkiven utdelas, för att såsom offentlig egendom hållas
allmänheten tillhanda;
4:o utaf anslaget, 9,000 R:dr, till fortsatt utgifning af äldre i Riks-arkivet
och andra allmänna eller enskilda samlingar befintliga samt för Sveriges historia
och offentliga förhållanden vigtiga skrifter och handlingar, Fyratusen sexhundra tjuguätta
R:dr 58 öre;
5:o utaf anslaget, 190.000 11:dr, till uppförande af ny byggnad för Göteborgs
hospital, utöfver de under 1853 och 1854 års riksdag för nämnda hospitals utvidgning
anvisade medel, ett belopp af Etthundra fyratiotusen R:dr; och
6:o återstoden, Tjugutusen R:dr, utaf 1860 års anslag, 30,000 R:dr, till löneförbättring
åt lärare vid stadspedagogier och läraren vid pedagogien i Avesta, samt
utvidgning af sådana stadspedagogier, der undervisningen vunnit en högre grad af
utveckling.
G) Under 1859 och 1860 års riksdag beviljade, ånna innestående statsbidrag.
§ 104.
Nedan uppgifna särskilda anslag för landtförsvaret tillhörande föremål skola,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts föreskrifter, uppå vederbörliga reqvisitioner
fortfarande tillhandahållas, nemligen:
1:0 Sjutiotvåtusen R:dr till anskaffning af refflade kanoner med dertill afpassade
lavetter och öfriga fordon för tre fältbatterier; kommande dessa nya vapen
dock ej att anskaffas förr än af Kongl. Majit utsedde sakkunnige män, efter föregången'
undersökning, afgifvit underdånigt yttrande och förslag till den konstruktion
af desamma, som för Svenska artilleriet lian finnas mest lämplig och ändamålsenlig;
2:o
Tjugutvåtusen R:dr utaf det till anskaffning af rid- och anspanns- m. fl.
persedlar för två tolfpundiga reservbatterier beviljade anslag, 66,000 R:dr;
3:o Etthundrafemtioåtta tusen R:dr utaf anslaget för 12,000 stycken refflade
infanterigevärs anskaffning, 450,000 R:dr;
4:o Femtiotusen R:dr utaf det till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad
beviljade anslag, 300,000 R:dr;
5:o Sjutiot.usen femtio R:dr utaf den till fortsättande af fästningsbyggnadsarbetena
vid Carlskrona anslagna summa, 240,150 R:dr;
6:o Sextiotretusen R:dr utaf det till befästningar å Rindö invid Waxholm beviljade
anslag, 150,000 R:dr;
7:o
Stats-Vtskottets Memorial JVs' 205.
17
7:c> Fyratusen R:dr utaf anslaget, 75,000 R:dr, till uppföras,.le af ridhus och
sjukhus lii. fl. byggnader i Örebro för Lifregementets husarkorps;
8:o Fyratusen niohundrasextiotre R:dr 83 öre af det beviljade fyllnadsanslaget
å 14,891 R:dr 49 öre till indelta Arméens utredning;
9:o Tretiofemtusen etthundratretton R:dr 78 öre af det beviljade anslaget å
105,341 R:dr 31 öre till förhöjning i beklädnads-passevolansen vid Svea och Andra
Lifgardes-regementena, Lifgardet till häst, Husarregementet Konung Carl XV och
Sappörkompaniet;
10:o Femtontusen etthundraåttatiosju R:dr 91 öre af anslaget till ökade beklädnadskostnader
vid Svea och Göta artilleri-regementen å 45,563 R:dr 73 öre;
ll.o Fyratusen trehundratretiofem R:dr 32 öre af det till enahanda kostnader
vid Wendes artilleriregemente beviljade anslag, 13.005 R:dr 96 öre;
12:o Tvähundratjugusex tusen R:dr af den till underhållande af Beväringsmanskapets
beklädnad anvisade summa, 567,000 R.dr;
13:o Fyratiotusen R:dr af de till fortsättande af Topografiska korpsens arbeten
och till kartors gravering anvisade 150,000 R:dr; och
14:o Tretusen tvåhundra Hulr utaf det till aflöning åt den för militära karteverkets
skyndsammare utförande erforderliga ökade arbetspersonal beviljade anslag,
9,600 R:dr.
§ 105.
Det anslag af Niotusen R:dr, sorn för innevarande år blifvit anvisadt att
användas till understöd ät Officerare af Arméens särskilda hufvudvapen, som inträda
i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande till Sverige stående magt,
hvars armé till större eller mindre del befinner sig pä krigsfot, skall utbetalas i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift.
§ 106.
Såsom godtgörelse för sammanfattningen af statistiska uppgifter öfver samtliga
kostnaderna för särskilda föremål, sorn tillhöra Kongl. Krigs-kollegii förvaltning,
har under den tid nuvarande statsreglering omfattar en anslagssumma af Tvåtusen
K:dr blifvit beviljad; hvilken anslagssumma bör utbetalas i den ordning Kongl.
Maj:t föreskrifver.
§ 107.
Utaf de för sjöförsvarets behof samt dertill hörande föremål af Rikets Ständer
beviljade tillfälliga eller extra‘anslag böra, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift,
efter erhållna reqvisitioncr, utbetalas ännu outtagna beloppet, Fyrahundratusen
R:dr för börjande af en ångfregatts utaf bästa modell nybyggnad, hvilket anslag
Rikets nu församlade Ständer medgifvit må användas till ny sjökrigsmateriels
anskaffande under nästa statsregleringsperiod, samt för sådant ändamål öfverföras
pä anslaget till flottans nybyggnad.
§ 108.
Återstående beloppet, Etthundra tjugutusen sexhundrasextiosex R:dr 67 öre,
Bilt. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 12 Haft. 3
1«
Stats-Vtskottets Memorial JW 205.
för en fyrinrättnings anläggande å Sandhammaren vid Skånska kusten bör, enligt
Kongl. Maj:ts disposition och i män af behof, efter vederbörliga reqvisitioner utbetalas.
§ 109.
Det för innevarande år anvisade, ännu outtagna beloppet, Sjutiotusen fetnhundrasjutiofem
i :dr. utaf det för skiften och afvittringar beviljade anslag å ‘211,725
Kalr skall, pä sätt och i den ordning Kongl. Maj:t behagar föreskrifva, för samma
ändamål tillhandahållas och utbetalas.
§ uo.
Återstående beloppet, Tretusen Kalr, utaf det anslag å 9,000 Kalr, som Rikets
Ständer vid sistförflutna riksdag beviljade för att vid landtbrukaremöten utdelas
såsom premier för husdjur, redskap och ladugårdsprodukter af utmärktare slag, bör
enligt Kongl. iVlaj:ts disposition utbetalas.
§ Hl
Under
iakttagande af de föreskrifter, Kongl. Maj:t finner lör godt meddela,
skall det innestående beloppet, Ett tusen niohundratretioåtta R:dr 62 öre, utaf det
vid sistförflutna riksdag beviljade anslag till aflönande. af lärare och underhåll af
elever äfvensom till andra erforderliga utgifter vid Skepp sbu q q er i-institutet i Carlskrona
utbetalas.
§ 112-
Utaf den lör slöjdexpositioners befrämjande anslagna summa af 4.500 R:dr,
skall det ännu innestående beloppet, Tretusen femhundra R:dr, utbetalas i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts disposition och föreskrift,
§ lid.
Det återstående beloppet, Sextusen åttahundraättiosju Kalr 50 öre, utaf det
ärliga anslaget. 27,550 R:dr, till aflöning för Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden sorn i landsorterna, hvilket
belopp motsvarar hvad denna aflöning utgör för innevarande års fjerde qvartal,
bör, efter gjord reqvisition, i vanlig ordning utbetalas.
§ 114.
Sedan Rikets Ständer för anläggningen af jernväg från Borås till Vestra
stambanan vid Herrljunga beviljat det för detta arbetes utförande bildade bolag ett
län, motsvarande tvä tredjedelar af den verkliga anläggningskostnaden, men hvilket
läns belopp dock ej finge öfverstiga En million sjuhundratusen R:dr, samt detta
bolag, enligt vederbörligen afslutadt, kontrakt, förbundit sig att, mot tillgodonjutande
af den utaf Kongl, Maj:t bestämda lånesumma, 1,436.666 R:dr 67 öre, motsvarande
Stats-Utskottets Memorial ,JVs' ‘205.
10
Adelar af den till 2,155,000 R:dr beräknade kostnaden, al egna medel tllskjuta
hvad sorn derutöfver erfordras för jernvägens och dertill hörande anläggningars
samt ali erforderlig transportmateriels anskaffande; sä och efter det bolaget, pä sätt
§ 7(1 i detta reglemente innehåller, fått i afräkning ä lånesumman lyfta 1,436,000
R:dr. eger bolaget att, under iakttagande af de för länets erhållande gifna föreskrifter.
uppå skeende reqvisition, utbekomma återstående lånebeloppet, Sexhundrasextiosex
R:dr 67 öre.
Detta lån får innehafvas, utan kapitalafbetalning, mot erläggande af fyra procent
ärlig ränta under den för arbetets utförande afsedda tid: men efter nämnde
tids förlopp skall å hela den utbekomna länesuminan inom slutet af hvarje år inbetalas
fem procent, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas
fyra procent årlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning. Skulle det
förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven ordning erlagdt, bör derför
af bolaget utgöras fem procent årlig ränta, intilldess samma belopp vederbörligen
inbetalas.
§ 115.
Återstoden al de vid sistförflutna riksdag för våganlåggningar och vägförbättringar
samt hamnbyggnader anvisade medel skall, med iakttagande af de bestämmelser
och stadganden, som under nämnde riksdag blifvit meddelade i afseende på
dylika statsbidrags utbekommande, och hvilka stadganden hufvudsakligen öfverensstämma
med § i detta reglemente, fortfarande tillhandahållas och utbetalas i den
män vederbörande kommuner eller arbetsdirektioner, i enlighet med derom meddelade
föreskrifter, äro berättigade att dessa medel utbekomma. Dock bör härvid
iakttagas, att arbetsföretagen, såvida icke särskildt stadgande derom af Rikets Ständer
meddelats, böra vara började före 1862 års slut.
De för ofvan omförmälda ändamål innestäende summor, hvilka fortfarande
skola tillhandahållas och i föreskrifven ordning utbetalas, uppgingo den 20 Oktober
detta år till följande belopp, nemligen:
l:o Sjutiofemtusen fyrahundrasjutio R:dr utaf det till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vågar anvisade anslag ä tillhopa 450,000 R:dr:
2:o Femtusen R:dr utaf det för anläggning af väg från Storbacken i ÖfverLuleå
socken till sjön Waikijaur inom Jockmocks lappmark af Norrbottens län utan
äterbetalningsskyldighet beviljade särskilda statsbidrag af 40,000 R:dr;
3:o Sjuttontusen tvähundrafemtio R:dr utaf det belopp, 60.000 R:dr, som
likaledes i egenskap af anslag utan äterbetalningsskyldighet anvisades till Kongl.
Maj:ts disposition för understödjande af mindre hamnbyggnadsföretag och årens
ningar
;
4:o Sextusen tvåhundrafemtio R:dr utaf det för byggande af hamn vid staden
Grenna utan äterbetalningsskyldighet beviljade särskilda statsbidrag af 37,500
R:dr; och
5:o Tvåtusen R:dr utaf det för hamnbyggnad vid staden Åmål anvisade enahanda
statsbidrag af 8,000 R:dr.
§ 116.
Återstoden, Ett tusell sexhundratretio R:dr, al det anslag å 4,500 R:dr, sorn
Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga disposition å Riksgälds-kontoret anvisat
•20
Stats-Utskottets Memorial JW 205.
för att, — i (ten händelse fårjhållningen vid Röhälla, Färjestaden och Beijershamn
pä Ölands vestra kust icke skulle, efter upphäfvande af hittills gällande vitesförbud,
kunna uppehållas utan understöd af statsmedel, — användas till sagde ändamål i
den mån sådant, efter undersökning för hvarje år och enligt Kongl. Majus Belällningshafvandes
anmälan, finnes erforderligt, skall i den mån anslaget varder af
Kongl. Majit disponerad!, efter derå skeende vederbörlig reqvisition, utbetalas,
§ 117.
Återstående beloppet, Sjutusenfemtiotvå R:dr 76 öre, utaf den vid sistförflutna
riksdag för verkställigheten af den beslutade förenklingen af beskattning sväsendet
samt de nya jordeböckernas afslutande och granskning tili Kongl. Majits disposition
anvisade anslagssumma af 74,100 R:dr, bör, i män af behof, på det af Kongl. Maj:t
föreskrifna sätt utbetalas.
S 118.
Rå det att de skattskyldige inom de socknar i Westmanland, hvaraf det så
kallade Salbergs län utgöres, och hvarest räntorna äro till Sala silfververk anslagna,
äfven må komma i åtnjutande al' de fördelar, som i allmänhet blifvit lör räntegifvare
beredda genom den af Kongl. Majit och Rikets Ständer beslutade ränteförenklingens
verkställighet, hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Majit i
sådant afseende föreslagit, anvisat till Kongl. Majits nådiga disposition för hvart
och ett af åren 1861, 1862 och 1863 ett årligt förslagsanslag, motsvarande värdet
af Etthundraåttiofem tunnor eller 1,165^ kubikfot spanmål, hälften råg och hällten
korn: och bör hvad af detta anslag, hvilket för åren 1861 och 1862 redan blifvit
frän Riksgälds-kontoret utbetaidt, för är 1863 erfordras, Kongl. Majit för dermed
afsedt ändamål af Riksgälds-kontoret. i stadgad ordning tillhandahållas.
8 1R>-
Med anledning af väckt och af Kongl. Majit, efter föregången utredning, till
Rikets Ständers pröfning öfverlemna»! fråga, angående upphörandet af de sä kallade
frisocknarnes tjenstbarhet till Dylta svafvelbruk samt afstäendet al de at detta bruk
anslagna 2:ne allmänningar, benämnda den ena Hålahults, och den andra östra allmänningen
inom Örebro län, har en summa af Åttioätta tusen lemhundra ättiosju
R:dr 80 öre, motsvarande det af Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierna samt f. d.
Bergs-kollegium i sådant afseende föreslagna ersättningsbelopp, blifvit af Rikets
Ständer anvisadt till Kongl. Majits nådiga disposition för att. derest nämnde bruks
egare härmed åtnÖjas och, utan tvist, till Kronan återlemna omlörmälda 2:ne allmänningar,
användas till åstadkommande af reglering uti ifrågavarande hänseende;
hvadan denna anslagssumma bör, efter derom afslutad öfverenskommelse, till egaren
af Dylta svafvelbruk utbetalas i den ordning och under de vilkor, sorn af Kongl.
Majit dessförinnan varda föreskrifna.
§ 120.
Under förutsättning att de samlingar och anteckningar rörande Svenska kameralvåsendet,
för hvilkas inköpande särskildt anslag, på sätt § 100 innehåller, blifvit
Ståts-Utskottets Memorial ,JW 205.
21
an visad t, varda af Kamererare» C. Sandberg till Staten försålda, liar, enligt Rikets
Ständers dels under 1856—1858 års och dels onder 1859 och 1860 ärs riksdagar
fattade beslut, en summa af 500 R:dr årligen intill 1863 ärs slut, anslagits till
Kongl. Majits disposition för att, på sätt och under de vilkor Kongl. Majit behagar
föreskrifva, tilldelas hem ähle Kamererare för ifrågavarande samlingars ytterligare
fortsättande och vårdande; börande Riksgälds-kontoret, efter derom af Kongl. Majit
meddelad föreskrift, utbetala denna årliga anslagssumma, utgörande för 4 år Tvåtusen
Riksdaler.
§ 121.
Som Rikets sednast församlade Ständer, till bestridande af de för kolonien
S:t Barthelemys förvaltning, enligt derför gällande grunder, erforderliga kostnader,
som icke af koloniens inkomster betäckas, för nuvarande statsregleringsperiod å
Riksgälds-kontoret anvisat ett årligt anslag af 18,000 Ridr eller tillhopa 54.000
Riksdaler, under förbehåll af den framtida godtgörelse till nämnde kontor, hvilken
genom ökad afkastning af kolonien eller medelst dess afhändande kan beredas, så
bör det för år 1863 för ifrågavarande ändamål ännu icke i Riksgälds-kontoret iyftade
beloppet, Aderton tusen Riksdaler, uppå Kongl. Stats-kontorets reqvisition, i
vanlig ordning utbetalas.
§ 122.
Efter afräkning af de före den 20 Oktober detta år verkställda utbetalningar
utaf de extra statsanslag, som under sednast förflutna riksdag på Riksgäldskontoret
anvisades för nedan omförmälda, till
förliga föremål, utgör hvad af dessa anslag återstår följande belopp, hvilka, med
stadgade vilkor och förbehåll, skola fortfarande, i män af behof, tillhandahållas
samt i den ordning, som af Kongl. Majit är eller varder föreskrifven, utbetalas,
nemligen:
l:o Femhundra Ridr af det såsom hyresersättning ät Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet
anvisade årliga belopp af 2,000 Ridr;
2:o Sju tiofem tusen Ridr af det för tillbyggnad af Vetenskaps-akademiens hus
beviljade anslag, 450,000 Ridr;
3:o hela det beviljade anslaget, Tretiotre tusen Ridr, för uppförande af ett
ändamålsenligt och efter vetenskapens fordringar lämpadt vexthus i den nya botaniska
trädgården vid Lunds universitet;
4:o Ett tusen femhundra Ridr af det. till aflöning för en Antiqvitets-intendent
beviljade årliga anslag af 2,000 Ridr;
5:o hela det. beviljade anslaget, Niotusen Ridr, för befordrande af utgifningen
utaf äldre i Riks-arkivet och andra allmänna eller enskilda samlingar befintliga samt
för Sveriges historia och offentliga förhållanden vigtiga skrifter och handlingar; och
6:o hela det. beviljade anslaget, Tretton tusen Ridr, för sådana byggnadsarbeten
å den åt Stockholms Veterinär-inrättning upplåtna egendom, som, enligt en i
detta hänseende uppgjord och af Kongl. Majit i nåder godkänd plan, kunna pröfvas
mest behöfliga.
Bih. Hll R. St. Prot. 1S63 & 1864. 4 Sami 1 Afd. 4 Band. 12 Häft. 4
22
Stats-Utskottets Memorial JVs' 206.
§ 123.
Återstoden, Tjuguett tusen trehund rasjutiofem R:dr, af det Arméens Pensionskassa
vid sednast förflutna riksdag för upprätthållande af Kassans pensioneringsskyldighet
under åren 1861, 1862 och 1863 beviljade ytterligare bidrag af
85,500 R.dr årligen, eger nämnda Kassas direktion att i vanlig ordning utbekomma,
mot fortfarande förbindelse dels att till Riksgälds-kontoret afstå det kassan för
hvartdera året tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket indragna rusthållsafgij'tema,
dels att, så snart räkenskaperna för det är, lör hvilket statsbidraget
afsetts, hunnit afslutas, inför Fullmägtige behörigen ådagalägga, huruvida hela det
beviljade bidraget eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöflig, samt att,
i händelse det lyftade beloppet icke åtgått, återlemna öfverskottet.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Stats-Utskottets Memorial N:o 206,
i
X.o 206.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Okt. 1863, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande åtskilliga i Me
morialet
N:o 170 framställda sammanjemkningsförslag och voteringspropositioner
uti anslagsfrågor tillhörande 8:de Hufvudtiteln.
(U. A.)
Sedan Riks-Stånden numera fattat beslut i afseende på de utaf Stats-Utskottet
i Memorial N:o 170 framställda förslag till sammanjemkning eller voterings-propositioner
uti åtskilliga frågor rörande anslagen under Riks-statens 8:de Hufvudtitel, får
Utskottet härmed afgifva det vidare yttrande, som af berörda beslut påkallas.
l:o. Vid föredragning af 13:de punkten, angående dels ett af Kyrkoherden
Wennerström i väckt motion frainstäldt förslag, att Lektorer, hvilka, enligt Efori
uppdrag och beslut, under den tid de varit Kolleger, skött en Lektors åliggande,
måtte från början af nästa statsregleringsperiod få såsom grund för högre lönetur
beräkna sig till godo det antal afslutade läse-år, dock icke öfver fem, som de med
godt vitsord på sådant sätt tjenstgjort, samt att för sådant ändamål ett reservationsanslag
af 12,000 R:dr mätte för samma statsregleringsperiod ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, dels en af Herr P. G. Alander gjord framställning, att de, som från lägre
läraretjenst blifvit till Lektorer befordrade, måtte, vid fråga om uppflyttning till
högre lönegrad, få beräkna äfven de år, de före år 1838 innehaft ordinarie tjenst
vid elementarläroverket — uti hvilken punkt Utskottet, med vidblifvande af sitt förut
härutinnan afgilna, utaf Rorgare- och Bonde-Stånden godkända afstyrkande utlåtande,
hemställt, att Ridderskapet och Adeln, som återremitterat frågan, måtte deri fatta
beslut — har sistbemälda Riks-Stånd, i likhet med Preste-Ståndet, beslutat, att de
lärare, som, innan de blefvo tili Lektorer utnämnde, hafva haft full lektorsundervisningsskyldighet,
få beräkna denna sin tjenstgöring, med undantag af fem år, vid löneförhöjningen
inom lektorsgraden, i likhet med hvad alla andra extra lärare, duplikanter
och vikarier inom adjunkts- och kollega-graden fått sig tillerkändt, samt att för
detta ändamål 2,000 R:dr årligen böra på elementarläroverkens stat ytterligare uppföras,
att från och med år 1804 utgå.
Bih. till Jt. St. Prot. 1862 4 1863. 4 Samt. 1 Afd. 4 Band. 13 Haft.
2
Stals-Utshottels Memorial Ar:o 206
Då således härutinnan två Riks-Stånd stadnat emot två, får Utskottet för frågans
afgörande, jemlikt 73 § Riksdags-ordningen, medelst omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott, föreslå följande voterings-proposition:
»Den, som, med godkännande af Stats-Utskottets utaf Rorgare- och BondeStånden
bifallna hemställan, anser Rikets Ständer böra lemna utan afseende, dels det
uti väckt motion framställda förslag, att Lektorer, hvilka, enligt Efori uppdrag och
beslut, under den tid de varit Kolleger, skött en Lektors åliggande, måtte från början
af nästa statsregleringsperiod få såsom grund för högre lönetur beräkna sig till
godo det antal afslutade läse-år, dock icke öfver fem, som de med godt vitsord på
sådant sätt tjenstgjort, samt att för sådant ändamål ett reservationsanslag af 12,000
R:dr måtte för samma statsregleringsperiod ställas till Kongl. Maj:ts disposition, dels
ock den särskilda framställning, att de, som från lägre läraretjenst blifvit till Lektorer
befordrade, måtte, vid fråga om uppflyttning till högre lönegrad, få beräkna äfven
de år, de före år 1858 innehaft ordinarie tjenst vid elementarläroverket, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att de lärare, som, innan de blefvo
till Lektorer utnämnde, hafva haft full lektorsundervisningsskyldighet, få beräkna denna
sin tjenstgöring, med undantag af fem år, vid löneförhöjningen inom lektorsgraden,
i likhet med hvad alla andra extra lärare, duplikanter och vikarier inom adjunktsoch
kollega-graden fått sig tillerkändt, samt att för detta ändamål 2,000 R:dr årligen
böra på elementarläroverkens stat ytterligare uppföras, att från och med år 1864
utgå.»
2:o. Vid behandling af 15:de punkten, deruti Utskottet, som ansett sig sakna
skäl frånträda sitt förut afgifna, utaf Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
bifallna, men af Bonde-Ståndet afslagna tillstyrkande, att, i enlighet med Kongl.
Maj:ts framställning, för nästinstundande statsregleringsperiod en tillökning af 8,000
R:dr årligen måtte uti anslaget för Sundhets-kollegium beviljas, att från Riksgäldskontoret
utgå och af Kongl. Maj:t på lämpligt sätt emellan Ordföranden, Medicinalråden
samt Kollegii tjenstemän fördelas, hemställt, att Borgare-Ståndet, som frågan
återremitterat, måtte deri fatta beslut, har sistnämnda Riks-Stånd, likasom förut
Bonde-Ståndet, afslagit Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga framställning; och då således
denna fråga måste genom omröstning afgöras, får Utskottet dertill föreslå följande
voterings-proposition:
»Den, som, med bifall till Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
vill, att Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, för nästa
statsregleringsperiod bevilja en tillökning af 8,000 R:dr årligen uti anslaget för Sundhetskollegium,
att från Riksgälds-kontoret utgå och af Kongl. Maj:t på lämpligt sätt
emellan Ordföranden, Medicinalråden samt Kollegii tjenstemän fördelas, röstar
Ja;
Stats-Utskottets Memorial N:o 206.
3
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är icke någon tillökning i omförmälda anslag af Rikets Ständer
beviljad.»
3:o. Utskottet, som uti 23:te punkten förmält sig sakna anledning frånträda
sitt förut afgifna, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända yttrande, att Rikets Ständer
ej måtte bifalla de uti särskilda motioner gjorda framställningar om ett årligt
anslags anvisande under nästa statsregleringsperiod af 1,300 R:dr till rese-understöd
åt Artisten N. Mandelgren, för att derigenom bereda honom tillfälle att fortfarande
afteckna inom landet befintliga, af honom ännu icke undersökta kyrkliga monumenter,
hade, enär Preste-Ståndet under uppgifvet vilkor beviljat den föreslagna summan,
tillika uti samma punkt hemställt, att Ridderskapet och Adeln, som återremitterat
frågan, måtte derutinnan fatta beslut. Och som vid föredragning häraf Ridderskapet
och Adeln beslutat i likhet med Preste-Ståndet samt följaktligen äfven denna fråga
bör genom omröstning afgöras, föreslår Utskottet att dertill en så lydande voteringsproposition
må antagas:
»Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af de uti särskilda motioner
gjorda framställningar om ett årligt anslags anvisande under nästa statsregleringsperiod
of 1,300 R:dr till rese-understöd åt Artisten N. Mandelgren, för att derigenom
bereda honom tillfälle att fortfarande afteckna inom landet befintliga, af honom
ännu icke undersökta, kyrkliga monumenter, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns
samt Preste-Ståndets beslut, beviljat det ifrågaställa anslagsbeloppet, 1,300 R:dr, att
under instundande statsregleringsperiod årligen utgå till Artisten N. Mandelgren, på
det han må komma i tillfälle att verkställa de resor inom landet, som för fortsatt
aftecknande af ännu utaf honom ej undersökta kyrkliga monumenter kunna vara af
nöden, dock med skyldighet för Mandelgren att vid slutet af hvarje år till Fria Konsternas
akademi inlemna de afteckningar, han under året gjort.»
Stockholm den 22 Oktober 1863.
Stockholm, thyckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
1
M:o 207.
Ank. till E.vp.-Utsk. den 23 Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning öfver åtskilliga 6:te och 8:de
Hufvudtitlarne tillhörande anslagsfrågor.
Sedan Riks-Stånden till pröfning förehaft och gillat de uti Stats-Utskottets Memorial
N:ris 168 och 170 föreslagna voterings-propositioner rörande åtskilliga till
Riks-statens'?6:te och 8:de Hufvud titlar hörande anslagsfrågor, har Förstärkta Stats—
Utskottet denna dag sammanträdt och öfver dessa, af Rikets Ständer godkända, voteringspropositioner,
sådana de här nedan omförmälas, verkställt omröstning, hvars resultat
Förstärkta Stats-Utskottet härmed får för Rikets Ständer anmäla.
lista Voteringen,
Den, som bifaller Stats-Utskottets, af Preste- och Bonde-Stånden gillade hemställan,
att Rikets Ständer i och för den numera fullbordade brobijggnaden öfver
Umeå eif måtte bevilja ett ytterligare lån, stort Tjugotusen Riksdaler Riksmynt, med
förbindelse för vederbörande låntagare att årligen, efter slutet af det år, hvarunder
lånemedlen utbekommits, erlägga åtta procent af hela den lyftade lånesumman, hvaraf
ränta godtgöres efter fem procent utaf obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör
afbetalning derå, samt att i öfr gt de föreskrifter, som för tillgodonjutande af andra
dylika statsbidrag vid innevarande riksdag varda stadgade, äfven i afseende på detta
lån böra, i tillämpliga delar, lända till efterrättelse, röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har det af Utskottet tillstyrkta lån för brobyggnaden öfver Umeå eif
icke blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
Voteringen har utfallit med 68 ja och 51 nej: i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
m. till R. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 14 Baft. 1
2
Stats-Utskotlets Memorial N:o 207.
2:dra Yoteringen.
Den, sora bifaller Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
gillade, hemställan, att Rikets Ständer, för verkställande af nödiga rensningar
i Luleå eif samt anläggande af kanaler med lutande planer förbi Hedens och Ede
forsar, för att derigenom erhålla oafbruten kommunikation från Luleå till Storbacken,
måtte till Kongl. Älaj:ts disposition anvisa |:delar af den härför beräknade kostnad,
att med en jemnad summa af Åttahundrafemtiotvå tusen Riksdaler, såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet, utgå till det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast
inom 1864 års utgång bör vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig, att, efter
fastställd plan, utföra och fullborda arbetet samt såväl derför, som för dess Iramtida
underhåll, ställer sådan säkerhet, sorn Kongl. Maj:t i nåder kan finna för godt att
godkänna; börande, förutom de vilkor, som för andra dylika företag vid innevarande
riksdag varda fastställda, iakttagas,
a) att Staten, sedan bolaget på sitt tillskott njutit sex procents årlig ränta, skall
erhålla den derutöfver uppkommande vinsten, intilldess Statens bidrag till
fullo blifvit guldet;
b) att bolaget skall tillskjuta sin andel i byggnadskostnaden i samma förhållande,
som statsbidraget lyftas; samt
c) att taxa för kanalafgifterna bör af Kongl. Majit i nåder fastställas; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat till ofvanstående vilkor göra det tillägg,
att ifrågavarande medel må utgå endast i det fall, att aftal, som af Kongl.
Majit förklaras giltigt, blifvit afslutadt om anläggande, inom viss af Kongl. Majit bestämd
tid, utaf jernväg mellan Luleå eif och Gellivare malmfält.
Som voteringen utvisat 56 ja och 65 nej, hafva Rikets Ständer följaktligen be
slutat
i öfverensstämmelse med iVe/-propositionen.
3:dje Yoteringen.
Den, som, i enlighet med hvad Stats-Utskottet hemställt samt Borgare- och
Bonde-Stånden beslutat, anser en inom Preste-Ståndet väckt motion, angående be
viljande
af ett årligt anslag å 141,000 Ridr till löneförbättring åt de svagast aflönte
Komministrarne och Kapellpredikanterne, ej böra till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
3
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att ställa till Kongl. Majrts disposition
30,000 R:dr såsom reservationsanslag, att användas tili förbättring af de svagast
aflönade Komministrars, Kapellpredikanters, Pastorats- och Sockenadjunkters lönevilkor,
intilldess de genom den pågående allmänna löneregleringen blifva uppbringade till det
belopp, som erfordras till anständig bergning, hvarvid likväl iakttages, att någon löneförbättring
icke må komma dem till godo, hvilkas tjenster vederbörande nämnd, deröfver
hörd, anser böra vid innehafvarens afgång indragas.
Då omröstningen utfallit med 54 ja och 65 nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat på sätt iVej-propositionen innehåller.
4;de Voteringen.
Den, som, med bifall till Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
godkända hemställan, vill, att Rikets Ständer, under rubrik: »Domkapitlens
expeditioner» må på Riks-statens åttonde Hufvudtitel uppföra ett reservationsanslag å
10.000 R:dr årligen, att af Kongl. Maj:t, efter pröfning af inom de särskilda stiften
förhandenvarande behof, till de ecklesiastika konsistorierna disponeras, för att af dem
användas till förbättring, der så påkallas, af Notariernes och Amanuensernes aflöning,
äfvensom till bestridande af öfriga för Konsistoriernas expeditioner nödiga omkostnader,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har ifrågavarande anslagssumma icke blifvit af Rikets Ständer beviljad.
Vid voterings-sedlarnes öppnande hafva befunnits 66 ja och 53 nej; i följd
hvaraf Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
5:te Voteringen.
Den, som, i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet godkända tillstyrkan, anser, att, på sätt Kongl. Majit begärt,
Rikets Ständer böra anvisa dels 4,500 R:dr årligen för inrättande af en profession i
fysiologi inom medicinska fakulteten vid Upsala akademi, dels ock ett årligt belopp af
1.000 R:dr till inköp af instrumenter och materiel för de fysiologiska och pathologiskt-anatomiska
laboratorierna derstädes, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att till Kongl.
Maj:ts i omförmälda hänseende gjorda nådiga framställning lemna bifall.
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
Som voteringen gifvit ett resultat af 76 ja och 43 nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
6:te Voteringen.
Den, som, lika med Borgare- och Bonde-Stånden anser Rikets Ständer icke
bora bevilja det anslag 5 9,000 R:dr årligen, som äskats för tvänne nya professioner
i juridisk encyclopedi och Romersk rätt, en vid hvartdera af rikets universiteter, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt
Preste-Ståndets beslut, anvisat 9,000 R:dr årligen till två nya professioner inom de
juridiska fakulteterna, en vid hvartdera af rikets universiteter, med öfverlemnande till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, att bestämma de nya professionernas omfattning bland
de ämnen, i hvilka undervisningen, enligt gällande författning, skall vårdas af juridisk
fakultet.
Omröstningen har utfallit med 64 ja och 55 nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
7:de Voteringen
Den, som, i likhet med hvad Stats-Utskottets hemställt samt Ridderskapet och
Adeln och Preste-Ståndet beslutat, vill, att uti det till stipendier åt studerande inom
theologiska fakulteterna vid rikets universiteter utgående anslag, 3,000 R:dr, må beviljas
en förhöjning af 5,000 R:dr årligen, samt att det anvisade beloppet må fördelas
emellan universiteten i Upsala och Lund, på sätt Kongl. Maj:t, efter förslag, som
af theologiska fakulteterna uppgöras och Kongl. Majrts nådiga pröfning underställas,
kan finna lämpligt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är icke någon tillökning i omförmälda anslag af Rikets Ständer
beviljad.
Som denna votering utvisat 58 ja och 6i nej, hafva Rikets Ständer beslutat i
öfverensstämmelse med Aej-propositionen.
8:de Voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att en summa af 1,500 R:dr
årligen må af Rikets Ständer anvisas, för att, efter bepröfvande af Carolinska medico
-
Ståts-Utskottets Memorial N:o 207.
5
kirurgiska institutets Lärare-kollegium, utdelas såsom arfvoden åt den eller dem,
som sköta bibliothekarie-, sekreterare- och kamererare-befattningarne vid nämnda institut,
röstar
Ja ',
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Majits nådiga framställning,
beviljat följande årliga arfvoden åt nedannämnde tjenstemän vid bemälda
institut, nemligen för en Bibliothekarie 1,000 R:dr, för en Sekreterare likaledes
1,000 R:dr, samt för en Kamererare 500 R:dr.
Enär omröstningen gifvit ett resultat af 77 ja och 42 nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
9:de Voteringen.
Den, som, i öfverenstämmelse med hvad Preste- och Bonde-Stånden beslutat,
anser, att Adjunkt eller Kollega, som innehar högre lönegrad vid elementarläroverken
än lägsta lektorslön, må, om han erhåller lektorsbefattning, komma i åtnjutande af
enahanda lönebelopp, som han ditintills innehaft, likväl utan rättighet att uppflyttas
lill högre lönegrad för Lektorer, förr ån efter tio års tjenstgöring såsom Lektor,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att Adjunkt eller Kollega, som innehar
högre lönegrad vid elementarläroverken än lägsta lektorslön, må, om han erhåller
lektorsbefattning, komma i åtnjutande af enahanda lönebelopp, som han ditintills
innehaft.
Denna votering har utfallit med 47 ja och 72 nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med Aty-propositionen.
10:de Voteringen.
Den, som, med bifall till Stats-Utskottets af Borgare-Ståndet godkända hemställan,
vill, att tillökning af endast 17,400 R:dr årligen bör beviljas uti nuvarande
årsanslaget för Gymnastiska Central-institutet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:!s nådiga (fram
-
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
ställning, beslutat, att omförmälda anslag skall erhälla en tillökning af 19,400 R:dr
årligen.
Enär denna votering utfallit med 64 ja och 55 nej, hafva Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-propositionens innehåll.
ll:te Voteringen.
Den, som, i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, vill, att ett reservationsanslag
af 5,000 R:dr af Rikets Ständer beviljas, för att af Kongl. Majit disponeras
till löneförhöjning vid sådana extra provincial-läkaretjenster, till hvilka vid inträffande
ledighet ingen sökande sig anmält, oaktadt ledigheten varit trenne gånger kungjord,
och med vilkor, dels att dessa tjenster då betraktas såsom ordinarie provincialläkaretjenster,
med hvilka militärläkaretjenst ej vidare får förenas, samt dels att kommunerna
åtaga sig att för sådana Provincial-läkare anskaffa och underhålla fri bostad,
röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Preste- och BondeStåndens
mening, beslutat att åt hvarje extra Provincial-läkare, som icke innehar annan
tjenst, bevilja 500 R:dr lönetillökning och att för detta ändamål ställa till Kongl.
Maj:ts disposition ett reservationsanslag af 11,000 R:dr.
Voteringen har utfallit med 40 ja och 79 nej: i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Aty-propositionens innehåll.
12:te Voteringen.
Den, som, i eldighet med Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet godkända hemställan, vill, att på Svenska Akademiens stat uppföres
ett belopp af 6,000 R:dr, deraf, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, må, uppå
bemälda Akademis underdåniga förslag, användas 4,000 R:dr till pensioner åt vittra
författare af utmärkt förtjenst, och som af dylikt understöd kunna vara i behof, samt
2,000 R:dr till understöd åt yngre mindre bemedlade personer, som visat mera framstående
anlag för litterär verksamhet i ofvannämnda rigtning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva, i enlighet med Preste-Ståndets mening, Rikets Ständer beslutat,
att på Svenska Akademiens stat uppföres ett belopp af 6,000 R:dr, att, enligt
Kongl. Majits nådiga disposition, uppå bemälda Akademis underdåniga förslag, använ
-
StaCs-Utskottets Memorial N:o 207.
7
das vare sig till tillfälliga honorarier åt vittra författare af utmärkt förtjenst oell som
af dylikt understöd kunna vara i behof, eller ock samt företrädesvis till understöd
åt yngre mindre bemedlade personer, som visat mera framstående anlag för litterär
verksamhet i ofvannämnda rigtning.
Voteringen har gifvit ett resultat af 52 ja och 67 nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med My-propositionen.
13:de Voteringen.
Den, som, med godkännande af Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut, vill, att ett belopp af 10,000 R:dr anvisas, att under instundande statsregleringsperiod
årligen från Riksgälds-kontoret utgå, för att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, användas för bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga föredrag
i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän bildning, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut, Rikets Ständer
för nästkommande statsregleringsperiod å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af
10,000 R:dr årligen, för att, enligt Kongl. Maj:ts disposition, och enligt de grunder,
Kongl. Majit kan finna för godt närmare bestämma, användas för bekostande i hufvudstaden
af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra
allmän bildning.
Vid voterings-sedlarnes öppnande befunnes 64 ja och 54 nej, samt en sedel,
hvilken såsom dubbel blifvit kasserad; och hafva till följd häraf Rikets Ständer uti
denna fråga beslutat enligt Ja-propositionen.
14:de Voteringen.
Den, som, enligt Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
godkända hemställan, vill, att, såsom bidrag lill uppförande af en ny byggnad
för ett på båda linierna fullständigt elementarläroverk i Halmstad, i enlighet med
den nya ritning, som varder af Kongl. Majit fastställd, Rikets Ständer måtte dels bevilja
till utgående från Riksgälds-kontoret, ett anslag för en gång af 25,000 Ridr,
dels anvisa ett låneunderstöd af 25,000, alt likaledes från Riksgälds-kontoret utbetalas,
emot vilkor att, sedan detta lån, derför bör aflemnas en sådan skuldförbindelse,
som af Fullmägtige i nämnda kontor antages, under fem års tid fått utan ränta innehafvas,
fem procent å detsammas ursprungliga belopp skola före slutet af hvarje år
till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka fem procent beräknas ränta efter fyra procent
för det obetalda lånekapitalet samt det öfverskjutande beloppet kommer att så
-
8
Stats-Vtskottets Memorial N:o 207.
som kapital-afbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att såsom bidrag till uppförande af
en ny byggnad för ett på båda linierna fullständigt elementarläroverk i Halmstad, i
enlighet med den nya ritning, som varder af Kongl. Maj:t fastställd, anvisa ett låneunderstöd
af 50,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret utbetalas, emot vilkor, att,
sedan detta lån, derför bör aflemnas en sådan skuldförbindelse, som af Fullmägtige
i nämnda kontor antages, under fem års tid fått utan ränta innehafvas, fem procent
å detsammas ursprungliga belopp skola före slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret
inbetalas, af hvilka fem procent beräknas ränta efter fyra procent för det obetalda
lånekapitalet samt det öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapital-afbetalning å
lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden.
Denna votering liar utfallit med 88 ja och 51 nej, i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
15:de Voteringen
Den, som, med bifall till Stats-Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända
hemställan, vill, att Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af ett nytt
gymnastikhus vid läroverket i Eksjö må bevilja ett anslag af 8,000 R:dr, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut, framställningen om statsanslag för berörda ändamål af Rikets Ständer afslagen.
Enär omröstningen gifvit ett resultat af 68 ja och 51 nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
16:de Voteringen
Den, som godkänner Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
gillade hemställan, att det till en ny observatorii-byggnad i Lund begärda
anslag för en gång af 45,000 R:dr, icke bör af Rikets Ständer beviljas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
9
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, anvisat den för ofvannämnda ändamål äskade anslagssumma 45,000 R:dr.
Denna votering har utfallit med 42 ja och 77 nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med iVe/-propositionen.
17:de Voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af väckt motion om beviljande
af ett anslag å 4,000 R:dr till tryckningshjelp för utgifvande af en handbok i Svenska
Pomologien med plancher, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens
beslut, beviljat ett anslag för en gång af 4,000 R:dr, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, användas till tryckningshjelp för utgifvande af en handbok i Svenska
Pomologien med plancher.
Voteringen har gifvit ett resultat af 51 ja och 68 nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med iVe/-propositionen.
Stockholm den 23 Oktober 1863.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 14 Haft. 2
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Statt-UltkoUelt Utlåtande N:o SOS.
1
JV:o 208.
Ank. till Exp.-Utäk, don 2G Okt 1 803, kl. 2 e. m.
Vild lande, i anledning af väckt motion om godkännande af förslag
till förordningar, dels angående en llijpotheksbank för Rikets
städer och köpingar, dels angående allmänna grunder
vid, bildande af Hypotheksföremngar emellan egare af
stadsfastighet,
(R. A.)
Sedan, vid ett. i hufvudstaden deri 20, 21 och 22 sistlidne Juli månad hållet
sammanträde, ombud från de flesta städer och köpingar godkänt uppgjorda
förslag till förordningar dels om inrättande af en hypoteksbank för rikets städer
och köpingar, dels om de allmänna grunderna för bildandet af hypolheks
föreningar
emellan egare af stadsfastigheter och dessa föreningars framtida verksamhet;
så har Herr S. G. Lallerstedt, under åberopande af 56 § Riksdagsordningen,
uti en inom Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 315), underställt dessa förslag Rikets Ständers pröfning, med hemställan,
att, såsom yttersta säkerhet för den föreslagna hypotheksbankens operationer,
af Riksgälds-kontoret måtte utfärdas och till Banken öfverlennäs statsobligationer
till ett värdebelopp af Fyra millioner Riksdaler Riksmynt, under de
vilkor och förbehåll, som i ofvanberörda vid motionen bilagda förslag linnas upptagna
eller Rikets Ständer kunde finna för godt bestämma; och har motion ren slutligen
hemställt, att Rikets Ständer, i händelse af bifall härtill, måtte uti underdånig
skrifvelse öfverlemna samma förslag till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och
stadfästelse.
UiK lill B. Sl. Prol. 1862 §■ 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Vand. 13 tläfl. I
2
Stals-Uisltollels Ullitande N:o 20$.
Motionären har i öfrigt, anfört, att, dä Kongl, Maj:t, efter det reglementen
rörande särskilda hypotekskassör eller föreningar för Stockholm och Göteborg
blifvit fastställda, nyligen utfärdat reglemente angående en dylik inrättning för
de Skånska städerna, kunde det befaras att, derest icke en hypotheks-inrättning,
som omfattade alla rikets städer och köpingar, snart tillvägabragtes, antalet af
särskilda stads-hypothekskassur eller föreningar allt framgent komme att förökas.
Erfarenheten hade tillräckligt ådagalagt hvilket skadligt inflytande de oberoende
af hvarandra opererande hypotheksforeningarne mellan egare af landtfastigheter
utöfvat på den svenska krediten i utlandet. Det hade varit denna erfarenhet,
sorn föranledt Rikets Ständer att vid sednaste riksdag bevilja ett slags statsgaranti
för allmänna hypoteksbanken, som nu besörjer all upplåning för nyssnämnda
föreningars behof. Enär uppkomsten af ett större antal stadshypothekskassor
eller föreningar, som komme att hvar för sig operera, ©tvifvelaktigt skulle,
hvilka bestämmelser som än gjordes i afseende på beskaffenheten af de obligationer
de egde utfärda, ånyo nedsätta den nu väl befästade krediten i utlandet,
hvaraf både Staten och enskilde komme att lida men, vore det, enligt motionärens
förmenande, angeläget att, till förebyggande häraf, nödiga åtgärder, medan
tid ännu är, å Rikets Ständers sida vidtoges.
Enligt det vid motionen fogade förslaget, skulle hufvudändamålet med den
ifrågasatta hypotheksbankens inrättande vara, att ombesörja all den upplåning,
som komme att erfordras för att åt de i föreskrifven ordning stad fästade hypotheks-föreningar
mellan fastighetsegare i rikets städer och köpingar bereda medel
till lån, ställda på årlig afbetalning. Bankens delegare skulle utgöras af
hvarje hypoteksförening utaf ofvannämnda beskaffenhet, som hädanefter bildas,
hvarförutan de särskilda föreningar, som redan äro bildade, skulle under vissa
vilkor ega att såsom delegare ingå. Den summa, för hvilken hvarje förening
egde teckna sig såsom delegare i Banken, finge ej understiga 500,000 R:dr,
och skulle hypoteksbanken icke få träda i verksamhet förr än tre eller flera
liypotheksföreningar tecknat sig för minst 3 millioner R:dr. Förutom den grundfond,
hvilken borde bildas derigenom, att hvarje förening vore förbunden att för
fem procent af lånebeloppet mottaga grundfonds-obligationer, skulle Staten, såsom
ytterligare säkerhet, tili hypoteksbanken öfverlemna ett värdebelopp af Fyra
millioner R:dr uti Riksgälds-kontorets obligationer, ouppsägbara å innehafvarens
sida samt bärande lika stor ränta, som uti andra af Staten utgifna, inhemska
obligationer högst förskrifves. Sistnämnda obligationer skulle dock icke i någon
händelse få begagnas till anskaffande af medel för Bankens utlåningar, utan endast
i följande två fall kunna af Banken användas, nemligen:
a) då, i följd af fördröjd eller underlåten inbetalning eller af annan anledning,
Banken saknade egna, för tillfället användbara, tillgångar till fullgörande
af siria förbindelser mot sina långifvare, samt
Stats Utskottets Utlåtande N:o SOS.
3
l) i den oförmodade händelse att sådant, vid Bankens utredning, för infriande
af Bankens förbindelser, oundvikligen erfordrades;
varande i öfrigt särskilda föreskrifter meddelade om obligationernas återinköpande
eller liqviderande m. m.
Då motionärens framställning förnämligast synes afse, att Rikets Ständer
måtte medgifva, det omförmälda stats-obligationer må till Hypoteksbanken aflemnas,
har Stats-Utskottet ansett sig tillkomma att med detta ärende taga befattning,
dervid Utskottet finnér sig först böra söka närmare utreda, huruvida
det må vara med Statens intresse öfverensstämmande att, på det sålunda föreslagna
sättet, befordra uppkomsten af en centralbank, med uteslutande rättighet
att för städernas blifvande Hypotheks-föreningar upptaga lån.
Redan uti det underdåniga betänkande och förslag angående förändrad organisation
af Hypotheks-inrättningarne i riket, hvilket af dertill förordnade komiterade
(»Finans-komitéen») den 2 Februari 1860 afgafs, anmälde komiterade,
att förslag om Stads-hypotheks-föreningars inträde i den af komitéen föreslagna
Hypotheksbank för jordegendomar på landet blifvit väckt, men icke vunnit komiterades
bifall. De skäl komiterade mot detta förslag anfört, hafva synts Utskottet
vara af den beskaffenhet, att de i flera delar torde böra återkallas i minnet
och komma under öfvervägande äfven vid bedömande af den väckta frågan
om inrättande af en särskild Hypotheksbank för städerna. Komiterade hafva
nemligen erinrat om »den väsendtliga olikhet, som eger rum emellan den hypofhekariska
säkerhet, en förening af jordegare på landet, och den säkerhet, en
förening af husegare i stad har att erbjuda för de lån, som för deras räkning
skulle upptagas. En jordegendom med den alstringskraft, den innesluter, utgör,
oberoende af derpå befintliga hus och byggnader, ett kapital, som, om man förbiser
utomordentliga och derföre utom det normalas område liggande naturhändelser,
icke kan förgås, — som, om ock endast med vanlig omtänksamhet vårdadt,
alltid måste kunna förutsättas bibehålla det värde, det såsom hypothek,
uppskattadt efter bestämda grunder, representerar, — som det beror af egarens
drift och flit att derutöfver öka och förkofra och sorn ständigt, i följd af sin
art, förblifver ett föremål för företagsamhetens efterfrågan; då deremot en af
tomt och hus bestående stadsfastighet representerar ett värde, hvars numeriska
siffra måste efter andra, ofta ganska sväfvande, grunder än för jordegendom på
landet bestämmas, — som under tidens lopp i de flesta fall snarare minskas än
ökas, — som vida mer än jordegendom på landet är underkastadt inverkningarna
af konjunkturernas skiftningar och som för öfrigt ständigt är utsatt för
möjligheten af en genomgripande förstöring, hvars följder icke kunna anses afböjda
allena genom lyftandet af det belopp, hvartill en sådan fastighet kunnat
vara mot brandskada försäkrad. De konjunkturer, som inverka på en stadsfastighets
värde, äro icke endast sådana, som i allmänhet och af öfvergående
4
Slals-Utslioltcts Utlåtande N:o 208:,
anledningar utöfva inflytelse på prisen; de kunna vara af en vida mer genomgripande
beskaffenhet. När, i följd af förändringar i de merkantila, industriel»
eller andra förhållanden, hvilka under en viss tidsperiod en stad hade att tacka
för sitt välstånd, de omständigheter upphöra att verka, som tillförene der gjorde
bostäder eftersökta och väckte spekulationen att i hus och byggnader nedlägga
kapital, måste dessa hus och byggnader, huru dyrbara de än i sig sjelfva må
vara, falla i värde, så snart de ej mer kunna bibehålla samma begärlighet sorn
förr, medan deremot en jordegendom alltid stiger uti värde i samma förhållande,,
egarens omtanka förmår utveckla dess inre rikedom.»
Utskottet, som, för sin del, icke kunnat underkänna vigten af dessa erinringar,
har uti den af komiterade antydda skiljaktigheten mellan jordegendom
och stadsfastighet funnit ett giltigt skäl, hvarför Staten skulle kunna understödja
uppkomsten af en Hypoteksbank för jord-hypotheks-föreningar, men deremot
finna betänkligt att medgifva ett sådant understöd åt en dylik bank för städernas
hypotheks-föreningar. Utskottet anser sig ock ega desto större skäl att afstyrka
ett sådant understöd åt sistnämnda inrättning, som just detta understöd
skulle sätta Banken i tillfälle att, med något hopp om framgång, på utländska
penningemarknaden utbjuda Svenska obligationer, för hvilka säkerheten, om icke
obligationerna vore af Staten garanterade, möjligen kunde i en framtid blifva
mindre tillfyllestgörande. Då motionären erinrat om det skadliga inflytande, som
de oberoende af hvarandra opererande hypotheks-föreningarne mellan egare af
landtfastigheter utöfvat på den Svenska krediten i utlandet, samt derjemte uttryckt
den farhåga, att ett större antal stads-hypothekskassor eller föreningar,
som koinme att hvar för sig operera, ©tvifvelaktigt skulle å nyo nedsätta Sveriges
nu väl befästade utländska kredit, synes motionären hafva förbisett den
omständigheten, att de för städer hittills stiftade hypotekskassör, hvilka erhållit
Kongl. Maj:ts nådiga sanktion, icke fått tillstånd att utgifva andra obligationer,
än sådana, som äro förskrifna i Svenskt mynt och till sin ordalydelse öfverensstämma
med ett vid deras reglemente fogadt, endast på Svenska språket uppsatt
formulär. Dessa obligationer äro således icke afsedda att spridas i utlandet
och kunna åtminstone icke på den större penningemarknaden erhålla någon sådan
afsättning, som i ringaste män kan komma att inverka på den Svenska krediten.
Annorlunda skulle deremot förhållandet blifva, ifall en med garanti af
Svenska stats-obligationer försedd Central-bank för Svenska städerna oktrojerades
utan begränsning i afseende på rättigheten att utgifva obligationer å främmande
språk och i utländsk myntsort. Att en sådan banks obligationer kotnme
att utgöra en tillökning i de Svenska papper, som sökte den utländska marknaden,
lärer icke kunna bestridas.
Utskottet har icke heller kunnat finna rättvist och billigt, att genom en lag
söka tvinga alla de städer, som ville inrätta egna hypotheks-föreningar att in
-
Stals- Utskottets Utlåtande N:o 2 OS.
5
gä ett enda gemensamt bolag för belåning af stadsfastighet. Det lärer nemligen
icke kunna nekas, att städerna äro, och för all framtid komma att blifva, sins
emellan ganska olika, såväl till sitt byggnadssätt samt hypothekens deraf till en
del beroende säkerhet, sorn till sin rörelse och sina innevånares förmögenhetsvilkor.
Dessa förhållanden inverka åter, uti icke ringa mån, på ökandet eller
minskandet af stadsfastigheternas pris eller värde. En större välbygd stad, med
god handel och annan rörelse, torde väl svårligen pä längd åtnöjas med att såsom
delegare nödgas ingå i en hypoteksbank, deri flertalet delegare utgjordes
al de smärre städerna, hvilkas fastigheter icke hafva ett så beskaffadt värde eller
säljbarhet, att de lemna obetviflad säkerhet för utländsk skuldsättning.
Att Rikets Ständer vid sednaste riksdag beslutade, att medelst öfverlemnande
af Riksgälds-kontorets obligationer understödja Allmänna Hypotheksbanken,
hade väl, såsom motionären sjelf antydt, sin egentliga grund deri, att de äldre
hypotheks-föreningarne då redan till ganska betydligt belopp å utländsk ort skuldsatt
landet, och att det var angeläget för Statens egen kredit, att icke alltför
många Svenska läne-konkurrenter uppträdde på den utländska marknaden. Något
sådant kan, såsom Utskottet ofvan antydt, svårligen komma att inträffa med
de Svenska städernas hypotheks-föreningar. Det synes således i förevarande fall
för Staten icke allenast icke behöfligt att lemna sin garanti, utan Staten skulle
tvärtom, genom att lemna en sådan, föranleda ny utländsk skuldsättning, sorn
för Staten, såsom sjelf lånsökande på den utländska penninge-marknaden, icke
kunde vara gagnelig.
På alla dessa skäl anser sig Utskottet
icke kunna tillstyrka bifall till Herr Lallerstedts yrkande att
såsom yttersta säkerhet för den föreslagna Hypotheksbankens
operationer må af Riksgälds-kontoret utfärdas och till Banken
öfverlemnas statsobligationer.
Derest Rikets Ständer dela Utskottets nu yttrade mening,
lärer någon vidare pröfning af de utaf Herr Lallerstedt öfverlemnade
ofvan omförmälda förslag icke från Rikets Ständers
sida påkallas.
Stockholm den 22 Oktober 1863.
6
Stats-Ulsknltels Utlåtande N:o 20$.
Beserva tion:
af Herr A. Grenander, med hvilken Herrar L. R. Histner, Gust. R. Widell
och B. F. Ekerot instämde :
»Då jag icke kunnat biträda det beslur, genom hvilket Stats-Utskottct afstyrkt
bifall till Herr Lallerstedts framställning om medverkan från Statens sida
för åstadkommande af en Hypotheksbank för rikets städer och köpingar, har
jag ansett mig böra något närmare granska Utskottets motiver samt anföra några
af de omständigheter, som synas mig tala för en åtgärd, hvilken jag anser
vara för de svenska städernas välstånd och ostörda utveckling af den största
vigt.
Utskottet har hemtat sitt hufvudargument från Finans-komitéens utlåtande,
men dervid, såsom mig synes, förbisett, att Finans-komitéens argumentation —
som det icke här är stället att närmare granska — afsåg frågan derom, huruvida
hypotheks-föreningar emellan husegare i städerna skulle berättigas att inträda
såsom delegare i samma hypotheksbank, som besörjde upplåningen för
föreningar, grundade på säkerhet i jordegendom. Det var med afseende a ett
förslag derom, som Finans-komitéen sökte visa den olikhet, som kunde anses ega
rum emellan den hypothekariska säkerhet, som en förening af jordegare på landet
och den en förening af husegare i stad har att erbjuda. Men att en sådan
olikhet finnes eller åtminstone af många anses ega rum, har icke blifvit förbi—
sedt vid uppgörandet af de förslag till förordningar, som blifvit Rikets Ständers
pröfning underställda. Det är med afseende derå som man föreslagit inrättan
det
af en särskild grundfond, bildad genom innehållandet af fem procent å alla
från Hypotheksbanken till Hypotheks-föreningar utgifna lån. Man torde finna,
att denna grundfond redan från första ögonblicket af bankens verksamhet sätter
banken i stånd att uppfylla sina förbindelser, äfven om man tänkte sig att en
tjugondedel af all hos banken pantsatt egendom skulle förlora sitt värde, eller
att en tjugondedel af dc från banken utgifna första lånen icke skulle blilva
guldna. I samma mån dock som lånen amorteras vexer grundfondens betydenhet,
relativt till beloppet af bankens ännu utelöpande förbindelser. Exempelvis:
då halfva beloppet af ett län blifvit amorteradt, utgör grundfonden redan tio
procent af bankens återstående förbindelser å samma lån o. s. v. Enligt förslagets
bestämmelser skulle grundfonds-obligationerna vara ouppsägbara och endast
ränta å dem i stadgad ordning utgifvas. Häraf följer, att så framt icke
den osannolika händelsen inträffat, att grundfonden behöft anlitas för uppfyllande
af bankens förbindelser och att. hvad sålunda utgått icke skulle hafva blifvit i
stadgad ordning ersatt, komme de å hvarje lån afdragna fem procent att qvar
-
Stais-Utshotlels Ullålande N:o 208.
7
stå äfven sedan det lån, å hvilket de innehållits, blifvit till fullo infriadt. Ju
längre bankens verksamhet fortfar, ju flera lån banken i tidernas lopp upptager
och infriar, desto störro blir grundfonden i förhållande till bankens ansvarighetssumma.
Tillvaron af en sådan fond uppväger, i min tanke och i deras sorn författat
förslaget, mer än tillräckligt den omtalade olikheten i den hypothekariska
säkerhet som landt- och stads-fastigheter må anses erbjuda. Huru föga sannolikt
det är, att densamma någonsin skall behöfva anlitas — om ej för något
helt och hållet tillfälligt behof — torde emellertid lätt inses vid granskning af
de garantier och kontroller, som förslagen till förordningar i ämnet förutsätta.
I främsta rummet bör härvid tagas i betraktande, att samtliga Hypotheksföreningar,
hvilka inginge såsom delegare i städernas Hypotheksbank, komme
att ansvara för bankens förbindelser i mån af sin delaktighet i banken. Under
förutsättning således, att någon af de delegande föreningarne bruste i fullgörande
af sina förbindelser till banken, hade denna att trygga sig vid alla de öfriga
föreningarnes ansvarighet. Den nyss supponerade händelsen måste likväl anses
såsom ytterst osannolik eller knappt möjlig, då föreningarne, hvilkas låntagare
blefve gemensamt ansvarige för föreningarnes förbindelser, omfattade hela distrikt
och då det knappast kan förutsättas, att flera städer inom ett distrikt skulle träffas
af sådana olyckshändelser eller att de, under den icke alltför långa tid amorteringen
fortfore, skulle gå tillbaka så, att dervarande till Hypotheks-förening pantförskrifna
fastigheter ej skulle utgöra säkerhet för lån, som meddelats till högst
hälften eif värdet. Dessutom bör icke förbises, att här, såsom vid alla amorteringslån
mot pant af inteckningar, säkerheten blir, i förhållande till den oguldna
delen af länet, större i samma mån som amorteringen fortgår.
Om således, i betraktande af denna inbördes ansvarighet, först emellan hvarje
förenings samtliga låntagare, och vidare mellan samtliga i banken låntagande
föreningar sinsemellan, det är ytterst osannolikt, att bankens egen, genom innehållna
fem procent å alla utgifna lån bildade grundfond någonsin skulle behöfva
anlitas, så måste möjligheten vara ännu mindre att den händelse kunde inträffa,
att de stats-obligationer, som enligt förslaget skulle utgöra yttersta säkerheten
för bankens förbindelser, behöfde tagas i anspråk. På grund af hvad som här
ofvan anförts om beskaffenheten af bankens egen grundfond, vågar jag påstå att
det är långt mera oantagligt att en på här ifrågasatta grunder organiserad städernas
Hypotheksbank kunde behöfva ens för något tillfälligt behof använda de
till densamma öfverlemnade stats-obligationer, än att sådant någon gång kan inträffa
med allmänna Hypoteksbanken, som alldeles saknar egen grundfond.
Något det ringaste äfventyr för Staten af det slags garanti, som den skulle ikläda
sig för en städernas Hypotheksbank, fotad på sådana grunder, som i de Rikets
Ständer nu underställda förslagen afses, kan således icke rimligen ifrågakomma.
8
Slals-Ulskoltets Utlåtande PiiO SOS.
Att en sådan garanti är behöflig och nyttig för att underlätta en dylik banks
upplånings-operationer, har redan vunnen erfarenhet af Allmänna Hypotheksbankens
verksamhet tillräckligt ådagalagt. Det kan till och med sägas, att just
den omständigheten, att Staten iklädt sig en garanti för den bank, som verkställer
upplåningarne för Hypotheks-föreningarne mellan jordegarne, försvårar i hög grad,
om icke rent af omöjliggör, upplåningar för Hypotheks-inrättningar, hvilka sakna
en sådan garanti; ty på huru solida grunder en sådan inrättning än må vara
fotad, ger det alltid anledning till den farhåga hos kapitalisterna, att densamma
likväl ej torde vara att anse såsom fullt betryggande, enär Staten undandragit
sig att göra för densamma hvad den gjort för en annan alldeles likartad inrättning.
Det återstår att tillse, huruvida ett ordnande af fastighets-kredifen äfven
för städerna kan vara behöfligt, om det är i och för sig önskvärdt; och om det
allmänna dervid har något intresse.
Det torde icke behöfva vidlyftigt utvecklas, då förhållandet är för enhvar
nogsamt bekant, att numera lika stor svårighet möter att finna en fast placering
för inteckningar i stadsfastigheter som för inteckningar i jordegendom. A
den ena sidan minskas de kapitaler, som söka placering mot inteckningar, i
samma mån som kapitalisterna blifva allt mer förtrogna med de tillfällen till beqväm
och säker placering, som erbjudas dels genom insättning på bankernas depositionsräkningar
och dels genom inköp af räntebärande obligationer, hvarå tillgången
oupphörligt ökas; å andra sidan vexer alltjemt tillgången på till belåning
utbjudna inteckningar. I hvilken grad detta måste vara förhållandet särskildt
med inteckningar i stadsfastigheter, blir klart, då man ihågkommer icke
blott de i ögonen fallande förbättringar i byggnadssätt, som en stor del svenska
städer sedan några år förete, utan äfven den starka tillvexten af städernas befolkning,
som påkallar oupphörliga nybyggnader. Under femårs-perioden 1856—•
1860 utgjorde nämnde till vext 54,643 personer och en nyligen offentliggjord
officiel redogörelse visar, att under de två sista åren stadsbefolkningen ökats med
ytterligare omkring 25,000 personer och således under denna sista tid stigit i
ännu starkare progression. För den ökade befolkningen måste bostäder beredas
och det är gifvet att man skall söka genom lån anskaffa en del af de för nyoch
tillbyggnader erforderliga kapitaler. Det gäller i afseende å stads-fastigheter
detsamma som i afseende å landt-fastigheter: de förbättringar, som å dem
vidtagas, äro alla af beskaffenhet att endast kunna småningom och efter hand
återgälda det derpå nedlagda kapital. För fastighetsegare!! är det således af
vigt att kunna med någon trygghet påräkna, att de penningar, han behöfver upplåna
för sådana företag, icke kunna när som helst till betalning uppsägas. En
medlare mellan fastighetsegaren och kapitalisten blir således lika nödvändig, då
fråga
Stats-Utskottets Utlåtande N:o S08.
9
fråga är om fastighetsegare i stad, som då det gäller fastighetsegaren på landet.
Det faktum, att särskilda hypotheksföreningar mellan fastighetsegare i städerna
redan blifvit bildade och fått Kongl. Maj:ts sanktion å sina reglementen, vittnar
nogsamt att behofvet verkligen gifvit. sig tillkänna och blifvit af den ena statsmagten
erkändt. Erfarenheten har emellertid visat, att det erfordras en starkare
korporation, än dessa särskilda föreningar, för att kunna besörja upplåningarne.
Knappast kan det heller anses önskvärdt, att de derutinnan rönte större
framgång än hittills, emedan derigenom skulle motverkas det ändamål, som åsyftades
med de åtgärder statsmagterna vidtagit för att ordna hypotheksväsendet för
jordegarne på landet. Dessa åtgärder hade för ändamål att undanrödja de olägenheter.
som uppstått så väl för de äldre hypotheksföreningarne sjelfva, som
för statskrediten i allmänhet genom de många Svenska lånesökande, som trängdes
på penningemarknaden, och genom den mängd Svenska obligationer, som
noterades på börserna. Det är väl sannt, såsom Utskottet anmärkt, att de af
Kongl. Maj;t för särskilda städer oktrojerade hypotheks-föreningar endast få utgifva
obligationer på Svenskt språk och i Svenskt mynt; men att äfven obligationer,
lydande å Svenskt mynt, kunna söka sig väg till utlandet, derom lemnar,
bland annat, det icke längesedan upptagna så kallade inhemska statslånet ett
talande vittnesbörd. Det kan således tagas för temligen gifvet, att om särskilda
stads-hypotheks-föreningar skulle efter hand lyckas i marknaden anbringa sina
obligationer, förhållandet förr eller sednare skulle blifva, med afseende å de
långa kurslistorna, alldeles likartadt med det som egde rum då statsmagterna
funno sig föranlåtna att ingripa för att ordna hypotheksväsendet för jordegarne
på landet. Jag tror således att man lätteligen bör inse, att enahanda åtgärd med
afseende å hypotheks-väsendet för städerna, eller centralisering af deras verksamhet
genom en gemensam upplånings-inrättning, skall finnas vara äfven ur
det allmännas synpunkt lika angelägen och nyttig, som den skulle vara för att
åt de sig hastigt utvecklande städerna bereda tryggad besittning af det förlag,
som erfordras för att åt en ständigt och starkt tillvexande befolkning bereda
tillräckliga och sunda bostäder och åt näringarne lokaler, som icke oskäligen
fördyras derigenom att fastighetsegaren nödgas bära de kännbara uppoffringar,
som alltid äro förbundna med en sväfvande skuld, hvilken ofta måste ined dryga
kostnader omsättas.
Det som nu af Staten begäres för att åstadkomma en konsolidering af stadsfastighetsegarnes
skuld, är ingenting annat, än hvad redan blifvit gjordt för landsbygden
och hvilket dessutom kan göras utan att det kommer att medföra för
Staten — sävidt menskligt förutseende kan bedöma — hvarken uppoffring
eller risk.
Itih. lill R. St. Prot, 1863 & 1863. i Sami. 1 Afd. 4 Hand. IS Haft. 2
10
Slals-Utsholtels Utlåtande N:o 208.
Hiir ofvan har redan i förbigående varit taladt om den utveckling i hvilken
Sveriges städer befinna sig. Om man för bedömande af densamma tager
folkmängdstillökningen tili måttstock, visar sig denna redan i och för sig högst
ansenlig, men jemförd med landsbygdens framstår den ännu mer betydande. Medan
under femårs-perioden 1856— 1860 landsbygdens folkmängd ökades med
5,03 procent, vexte samtidigt städernas med icke mindre än 14,38 procent, eller,
relativt, nära tre gånger så mycket som landsbygdens. Ett afbrott i denna utveckling
torde emellertid knappt kunna undvikas om svårigheterna att placera
inteckningar skulle fortfara och ökas. hvilket ej lärer kunna undvikas om förhållandena
få utveckla sig i den rigtning, vi här antydt. Bedrifvandet med fördel
af de näringar, som söka sitt hem i städerna, har naturligtvis sin gräns.
Hushyrorna äro der en vigtig del af lefnadskostnaden, och om de stegras olver
höfvan genom svårigheten att anskaffa kapital för nybyggnader, så skall det inträffa
med den ena näringsgrenen efter den andra, helst bland dem, som hafva att
bestå utländsk täflan, att de icke längre bära sig, utan måste nedläggas; eller
ock skola deras idkare se sig nödsakade att använda trånga och osunda lokaler
och boningar, till skada för sina yrken och för sina arbetare, och derföre, medelbarligen,
äfven till skada för det allmänna, hvars trefnad och välstånd endast
utgör summan af individernas lycka och välbefinnande.
Afven en annan omständighet synes just i närvarande ögonblick berättiga
städerna till statsmagternas synnerliga uppmärksamhet och omvårdnad. De privilegier
och undantagslagar, med hvilka stadsmanna-näringarne hittills varit omgärdade,
hålla på att försvinna. Rikets Ständer hafva vid innevarande riksmöte
för sin del beslutat en obegränsad näringsfrihet. Denna åtgärd, om hvars gagn
för det allmänna jag är lifligt öfvertygad, kunde likväl komma att för städernas
innevånare medföra bekymmersamma följder, så framt icke, på samma gång
som landets samtliga innevånare göras lika berättigade till all slags näringsverksamhet,
man äfven tillser att städernas innevånare blifva med afseende å
kreditanstalter och andra utvägar till näringarnes understödjande, förunnade
samma förmåner, som landsbygdens innevånare åtnjuta. Men en sådan jemlikhet
i afseende å dessa förmåner eger icke rum, så länge Staten endast gynnar
med sin garanti hypotheks-inrättningarne för jordegare på landet, men undanhåller
fastighetsegarne i städerna en sådan förmån.
Stats-Utskottets majoritet, som anser att de särskilda nu oktrojerade stadshypotheks-föreningarnes
obligationer svårligen kunna nå den utländska marknaden
derföre att de få utfärdas endast i svenskt mynt och på svenskt språk, befarar
deremot, att den föreslagna städernas hypoteksbank skulle bidraga alt
öka den utländska skuldsättningen, emedan den, såsom Utskottet förmenar, finge
till obegränsadt belopp utgifva obligationer på utländskt språk och i utländskt
mynt.
Slals-Utskotteis Utlåtande N:o 208.
11
Förhållandet är dock att § 9 i förslaget till förordning om en hypoteksbank
för Rikets städer och köpingar uttryckligen bestämmer, att äfven den föreslagna
hypotheksbankens obligationer skola lyda å svenskt mynt. Om denna
omständighet i ena fallet utestängde obligationer från den utländska marknaden,
borde den väl äfven göra det i det andra fallet, och Utskottet skulle således,
om nyssnämnda bestämmelse uppmärksammats, saknat skäl till ifrågavarande anmärkning.
Men äfven om bankens obligationer det oaktadt skulle finna afsättning i
utlandet, torde sådant icke böra betraktas såsom något ondt. Jag föreställer mig
att man numera, synnerligen i Stats-Utskottet, temmeligen allmänt kommit ifrån
den åsigten, att det är någon olycka för landet om man utrikes kan finna förlag
för näringar, som här kunna med fördel bedrifva?, eller för anläggningar,
hvilka äro för landet behölliga och nyttiga. Det skulle vara högst besynnerligt
om det system, som anses nyttigt för Staten sjelf (t. ex. i och för jern vägsbyggnaderna),
för jordegendomen, för handeln o. s, v., icke skulle få anses nyttigt
äfven med afseende å fastigheter i städerna. Onekligt är, att det skulle vara
önskvärdt, om för alla ofvan uppräknade ändamål och för alla andra, till hvilka
förlag erfordrades, sådant kunde inom landet erhållas. Detta vore bevis på
ansenliga kapital-tillgångar; men då nu förhållandet är, att hos oss erbjuda sig
tillfällen till nyttig användning af kapital vida utöfver tillgången derpå inom
landet, så har man endast valet mellan att lemna de sig erbjudande verksamhets-
och förvärfs-tillfällena obegagnade, eller att anskaffa den bristande förlagstillgången
från utlandet. Det sednare alternativet har redan i praxis gjort sig
gällande och landet har ju icke funnit sig illa deraf?
Hvad i öfrigt vidkommer påståendet om ökad skuldsättning genom den föreslagna
hypoteksbanken, torde det böra erinras, att då stads-hypotheksföreningarne
skulle belåna fastigheter endast till hälften af värdet, lärer, så vidt fråga
är om redan nu befintlig stadsegendom, blott i ytterst ringa mån någon ny
skuldsättning derigenom uppstå, utan endast en förvandling af sväfvande skuld
till konsoliderad. Det är antagligt, att många nuvarande inteckningsinnehafvare
skulle utbyta sina inteckningar mot hypotheksbankens obligationer och sålunda
för både låntagare och långifvare endast en omflyttning ega rum. Men äfven om
i närvarande tidpunkt, då genom nya kommunikationer öppnas nya verksamhetsfält
i alla rigtningar och i alla delar af landet, någon del af de nu mot inteckningar
i stadsfastigheter placerade penningar skulle frigöras och t. ex. genom
bankernas bemedling komma handeln och industrien till godo, så vore detta påtagligen
till fördel, icke till skada för landet. Nämnde näringar söka nu till en
icke obetydlig del sitt förlag i utlandet genom blankokrediter, förskotter på skeppningar
o. s. v. Dessa förlag äro ganska dyra och det skulle vara en bestämd
nationalvinst om de kunde undvaras derigenom att motsvarande kap itai genom
hypotheksbankens bemedling erhölles från utlandet såsom fonderade lån, hvilka
12 Slals~Ulskoltets Utlåtande N:o 205.
alltid äro billigare än en sväfvande skuld. Just i elen brytningsperiod, som nu
förestår vid räntans Ingifvande, synas också de, som af denna öfvergång befara
våldsamma rubbningar i kreditförhållandena, böra hafva all anledning att kraf
tigt
understödja ett förslag, som har för ändamål att bereda kapitaltillgångar, hvilka
skulle synnerligen verksamt bidraga att förebygga sådana rubbningar, som dem
man befarat af den nyssnämnda nya lagstiftningens införande.
På grund af hvad jag här anfört vågar jag hoppas, att Rikets Ständer
skola finna förslaget om ordnande och centralisering af hypotheksväsendet för
städerna förtjent att af Staten understödjas, och jag får derföre vördsamt hemställa
:
att Rikets Ständer måtte bifalla, att såsom yttersta säker
het
för en hypotheksbank för rikets städer och köpingar,
må af Riksgälds-kontoret utfärdas och till banken öfverlemnas
stats-obligationer till ett värdebelopp af Fyra millioner
R:dr R:mt under de vilkor och förbehåll, som Kongl.
Majit kan finna för godt att bestämma, efter nådig pröfning
af de uppgjorda förslagen till förordningar dels angående en
hypotheksbank för rikets städer och köpingar, dels angåen
de
de allmänna grunder, som vid bildande af hypotheksföreningar
emellan fastighetsegare i rikets städer och köpingar
samt dessa föreningars framtida verksamhet skofa till ef
o
o
terrättelse lända.”
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1803.
Stats-Utskottets Memorial 209.
i
Jtt 209.
Ank. till Exp.-Utsk, dea 26 Okt. 1863, kl, 3 e, m.
Memorial, i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga beslut i fråga om statsbidrag
för upprensning af Lida-ån. ('R. A.)
På sätt Stats-Utskoltet uti Memorial (M 168) af den 8:de innevarande månad
hos Rikets Ständer anmält, hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit
Utskottets i 43:dje punkten af Utlåtandet JV2 lil gjorda hemställan, att Rikets Ständer
för den föreslagna upprensningen af Lida-ån icke nu må anvisa några medel,
hvaremot Presle-Ståndet, med afslag å Utskottets hemställan, till sänkning och upprensning
af nämnde å beviljat ett låneunderstöd af 126,000 R:dr, under de vilkor,
som i afseende på 3ndra för vattenaftappnings-arbeten vid innevarande riksdag anvisade
lånemedel varda stadgade; dock att utaf det beviljade lånebeloppet under
nästa statsregleringsperiod får lyftas endast 46.000 R:dr och återstoden under den
derpå följande. Sedan Bonde-Ståndet, som lill Utskottet återremitterat ifrågavarande
punkt,' numera, jemlikt till Utskottet ankommet protokollsutdrag, härom fattat samma
beslut som Preste-Ståndet, samt alltså 2:ne Stånd afslagit och 2:ne Stånd bevil
jat
statsbidrag för ifrågavarande årensning, måste denna fråga afgöras genom omröstning
i förstärkt Stats-Utskott, för hvilken omröstning Utskottet härmed får föreslå
följande voteringsproposition:
»Den, som bifaller Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
gillade hemställan, att Rikets Ständer till den föreslagna upprensningen af Lida-ån icke
nu må anvisa några medel,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 16 Haft.
2
Stats-Utskottets Memorial M 209.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till sänkning och upprensning af Lida-ån beviljat
ett låneunderstöd af Etthundratjugusex tusen Riksdaler, under de vilkor, som i
afseende på andra för vattenaftappnings-arbeten vid innevarande riksdag anvisade lånemedel
varda stadgade; dock att utaf det beviljade lånebeloppet under nästa statsregleringsperiod
får lyftas endast Fyratiosex tusen Riksdaler och återstoden den derpå
följande.»
Stockholm den 26 Oktober 1863.
RÄTTELSER:
Stats-Utskottets Utlåtanden N:is 195 och 198.
M 195. sid. 26 rad. 14 nedifr. står: 69 öre — läs: 60 öre
M 198. » » » 22 » » 17,025 _ » 19,025
Stockholm, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Stats-UIskallets Memorial M 210.
1
H>o 310.
Ank. till Exp.-Ctsk. den SO Okt. 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i åtskilliga till stats
regleringen
hörande frågor.
Sedan Rikets Ständer, vid pröfning af Stats-Utskottets Memorial N:ris 180
och 206, äfvensom sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut
skottets
Memorial M 43, godkänt de uti berörda memorial för votering i Förstärkt
Stats-Utskott föreslagna, här nedan omförmälda propositioner, har Förstärkta Utskottet
denna dag sammanträdt och i dessa frågor verkställt omröstning, hvars resultat
Utskottet härmed får för Rikets Ständer anmäla:
l.sta Voteringen:
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 206).
Den, som, med godkännande af Stats-Utskottets utaf Borgare- och BondeStånden
bifallna hemställan, anser Rikets Ständer böra lemna utan afseende, dels det
uti väckt motion framställda förslag, att Lektorer, hvilka, enligt Efori uppdrag och
beslut, under den tid de varit Kolleger, skött en Lektors åliggande, måtte från
början af nästa statsregleringsperiod få såsom grund för högre lönetur beräkna sig
tili godo det antal afslutade läse-år, dock icke öfver fem, som de med godt vitsord
på sådant sätt tjenstgjort, samt att för sådant ändamål ett reservationsanslag
af 12,000 R:dr måtte för samma statsregleringsperiod ställas till Kongl. Maj:ts disposition,
dels ock den särskilda framställning, att de, som från lägre läraretjenst
blifvit till Lektorer befordrade, måtte, vid fråga om uppflyttning till högre löneBih.
lill R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 17 Baft.
2
Stats-Ulskotlets Memorial JU 210.
grad, få beräkna äfven de år, de före år 1838 innehaft ordinarie tjenst vid elementarläroverket,
röstar
Ja)
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att de lärare, som, innan de blefvo
till Lektorer utnämnde hafva haft full lektorsundervisningsskyldighet, få beräkna denna
sin tjenstgöring, med undantag af fem år, vid löneförhöjningen inom lektorsgraden,
i likhet med hvad alla andra extra lärare, duplikanter och vikarier inom adjunktsock
kollega-graden fått sig tillerkändt, samt att för detta ändamål 2,000 R:dr
årligen böra på elementarläroverkens stat ytterligare uppföras, att från och med år
1864 utgå.
Voteringen bar utfallit med 46 ja och 71 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med iVe/-propositionen.
2:dra Voteringen:
Den, som, med bifall till Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
vill, att Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, för nästa
statsregleringsperiod bevilja en tillökning af 8,000 R:dr årligen uti anslaget för
Sundhets-kollegium, alt från Riksgälds-kontoret utgå och af Kongl. Maj:t på lämpligt
sätt emellan Ordföranden, Medicinalråden samt Kollegii tjenstemän fördelas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är icke någon tillökning i omförmälda anslag af Rikets Ständer
beviljad.
Som voteringen utfallit med 63 ja och 55 nej, hafva Rikets Ständer följaktligen
beslutat i öfverensstämmelse med ^a-propositionen.
3:dje Voteringen:
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af de uti särskilda motioner
gjorda framställningar om ett årligt anslags anvisande under nästa statsregleringsperiod
af 1,300 R:dr till rese-understöd åt Artisten N. Mandelgren, för att derigenom
bereda honom tillfälle att fortfarande afteckna inom landet befintliga, af honom
ännu icke undersökta, kyrkliga monumenter, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
