# ID: svediakorp-gov2420
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 125,617
# sentences: 2,285
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Ståts-Utskottets Utlåtande JVs 99
13
mera tillsyn liksom för mindre kostnad, då de utfördes under militäriska lydnadsförhållanden.
Efter inhemtandi: af berörde yttranden hade Kongl. Majit anbefallt Chefen för
Topografiska korpsen att upprätta och till Kongl. Majit inkomma med ett fullständigt
förslag om sättet och vilkoren för det Ekonomiska karteverkets bearbetande genom
Topografiska korpsen, till åtlydnad hvaraf bemälde Chef i afgifvet underdånigt
memorial, jemte det han dels visat, att, om den ifrågaställda föreningen sattes i ver -  ket, de af Rikets Ständer anslagne 21,730 Ridr blefve tillräcklige till aflöning åt
två afdelningschefer, tagne bland Topografiska korpsens officerare med ett arfvode af
1,300 Ridr hvardera och 10 underofficerare med 1,310 R:dr i lön hvardera, äfvensom
till beklädnadshjelp, inqvartering med flere dylika utgifter, dels erinrat hurusom
det måste ligga i de topografiska arbetenas intresse att möjligast påskynda de
ekonomiska, hvilka borde föregå såsom utgörande de förras grundläggning, framlagt
en fullständig plan för de båda karteverkens utförande i samband.
Vidare hade Ofver-direktören vid Landtmäteriet, tili hvilken ofvanbemälde tvänne
Chefers yttranden remitterats, under förklarande det han fortfarande hyste den åsigt,
att ekonomiska karteverket lämpligast borde ställas under Topografiska korpsens ledning,
i underdånighet anfört, hurusom Landtmäteri-kontorets göromål då högst betydligt
ökats, ehuru dess ringa tjenstemannapersonal blifvit oförändrad, och att det
dåmera vore omöjligt att väl besätta rekognoscörstjensterna med mindre en högst betydlig
arfvodestillökning beviljades, men att ett sådant förfaringssätt vore orimligt,
helst, enligt det af Chefen för Topografiska korpsen afgifna här ofvan omförmälda
förslag, någon förhöjning af arfvodena icke skulle erfordras om ekonomiska karteverkets
bearbetande öfverlätes åt Topografiska korpsen.
Vid denna tidpunkt hade dåvarande Landshöfdingen P. H. Widmark den 31
Januari 1839 till Chefen för Civil-departementet inkommit med ett vidlyftigt yt
trande
af innehåll hufvudsakligen, att Widmark ansåge det mindre välbetänkt och såsom
en misshushållning med Statens medel att i rikets södra och medlersta provinser
utarbeta ekonomiska kartor annorlunda än att Topografiska korpsen å sina specialkartor
insatte ekonomiska och statistiska detaljer, men att deremot i de sex nordligaste
länen ekonomiska kartor borde med all kraft upprättas under inseende af
Läns-styrelsen och Afvittrings-styresmannen.
Slutligen hade Chefen för Topografiska korpsen och Professoren Selander, uti
af dem afgifna underdåniga utlåtanden, hvar för sig förordat, de ekonomiska kartearbetenas
öfverlemnan e åt Topografiska korpsen, samt tillika anfört, den förre att
Landtmåteri-korpsen saknade icke blott personal utan äfven traditionela arbetsmethoder
vid bildande af en rekognoscörs-korps för cfvanberörda ändamål samt organiserad
tillsyn vid de ekonomiska kartearbetenns handläggning — och den sednare,
att inom Landttnäleri-korpsen saknades do insigter, sorn vore erforderliga för
alt astronomiskt och geodetiskt bestämma sådana punkter, å hvilka hvarje större
14
Stats-Utskoltels Utlåtande M 99.
kartevork, för alt hafva full! värde, måste grundas, och alt vid detaljmätningarne åtskilligt
skulle komma all utföras dubbelt, om de topografiska oell ekonomiska arbetena
ställdes under olika delning och på sådant satt håde kostnad och tid utan
ändamål förslösas.
Efter alt sålunda hafva redogjort för de af vederbörande myndigheter i detta
ämne uttalade åsigter, har Herr Ljungberg vidare anfört, att ehuru, på sätt han
visat, alla myndigheter, som i ämnet sig yttrat, ansett de ekonomiska karlearbetena
icke kunna väl utföras af Landtmäteri-korpsen utan böra verkställas af Topografiska
korpsen, Kongl. Majit det oaktadt ej mindre i bref till Öfverdirektören vid Landtmäteriet,
jemte erinran derom, att, i händelse det ekonomiska karteverkets verkställande
uppdroges åt Topografiska korpsen, de derför beviljade medel kornme att
dragas från den Hufvudtitel, hvartill de af Rikets Ständer blifvit anslagne, förordnat,
att det ekonomiska kartevcrket fortfarande skulle stå under inseende och ledning af
Öfverdirektören med bit äde af Öfveringeniören och ingeniörerne i Landtmäterikontoret,
och i sammanhang dermed dels anbefallt Ofverdirektören att antaga skickliga
personer till kartografer, hvilken benämning de vid det ekonomiska karteverket anställde
rekognoscörer skulle erhålla, mot årsarfvoden af 1,000 lill l,f?00 R:dr allt
efter personens ådagalagda skicklighet och tjenstenit, förutom 300 R:dr i resepenningar
och af högst 2,500 R:dr för den kartograf, som antoges till förman, och
dels föreskrifvit att, till befordrande af större säkerhet, enhet och skyndsamhet, Topografiska
korpsens m. fl kartor borde begagnas; att skalan i allmänhet skulle vara
Vso.ooo^dels; att arbetena skulle börjas dels i något af de närmast Stockholm belägna
länen och dels i Norrbottens län, under Landshöfdingen Widmarks ledning
samt att denne skulle ega att för sitt län disponera 10,750 R:dr och Ofverdirektören
för hela riket i öfrigt 11,000 R:dr årligen — än ock, efter det Ofverdireklören
i underdånig skrifvelse den 19 September sistnämnda år anmält, att tillräckligt
antal skicklige sökande till karlograftjcnsterna sig icke anmält och alt sådane,
enligt Ofverdirektörens förmenande ej heller skulle kunna erhållas utan alt årsarfvodena
ansenligt förhöjdes, i nådigt Bref den 16 näslderpåföljde December entledigat
Öfverdirektören från dennes uppdrag att öfverse och leda det ekonomiska
karteverket, samt lill Styresman derför utnämnt Ingeniören Gustaf Ljunggren; alt
de ekonomiska kartarbetena derefter börjats inom Upsala län, hvarest Styresmannen
jemte tre kartografer varit sysselsatte i tre år och än ytterligare komme att sysselsättas
det fjerde året, innan länet hunne blifva kartlagdt och beskrifvet; att detta
arbete, enligt Styresmannens uppgift, komme att kosta 11,000 R:dr, oberäknadt
16,500 R:dr för kartornas gravering; att Styresmannen ansett sig böra begära en
summa af icke mindre än 50,000 R:dr för det ekonomiska kartearbetets fortsättande
i alla andra län utom Norrbottens, på det, såsom Styresmannen yttrat, kartor och
beskrifningar öfver eli helt län skulle kunna hvartannat år hinna fullbordas och
från trycket utgifvas, hvaraf motionären ansett följa att, om äfven ett så högt an
-
Stals-Utskollets Utlåtande M 99.
15
slag beviljades, det dock skulle åtgå 44 år innan karteverket för de 22 länen utom
Upsala oell Norrbottens kunde blifva färdiga; samt alt utarbetandet af karteverket
öfver Norrbottens län, sorn’ varit bandlagt sedan medlet af år 1859 årligen kost14,
750 R:dr och troligen komme all i ännu flera år erfordra ett lika belopp.
På grund af dessa förhållanden och då, enligt motionärens tanke, det ekonomiska
karteverket, sådant detsamma nu vore ordnadt, erfordrade ojemförligt större
både kostnad ocb tid, iin om det ställdes under Topografiska korpsens ledning, har
Herr Ljungberg hemställt, att de af Kongl. Majit äskade 40,000 R:dr för ekonomiska
karteverkels bearbetande, väl måtte beviljas, men uppföras, icke såsom Kongl.
Majit föreslagit, å Sjette Hufvudtiteln, utan bland Fjerde Hufvudtiieln tillhörande
extra anslag under Topografiska korpsens arbeten, och en så lydande rubrik: »Till
bearbetande af rikets ekonomiska karteverk» samt med vilkor att detta verk mätte
ställas under Chefens för nämnde korps tillsyn och ledning, äfven hvad Norrbottens
län anginge; och har slutligen motionären uttryckt sin önskan att den personal,
som nu är anställd vid det ekonomiska karteverket, malte såsom ett erkännande af
dess arbetsamhet och bemödanden varda vid sina inkomster bibebållrie, emot det
att de inom \ Topografiska korpsen utföra de arbeten, som af korpsens Chef kunna
blifva dem uppdragna.
Utskottet, som ansett en närmare utredning af denna fråga vara af vigt för
betryggande af det ekonomiska karteverkets fortgång på ett sätt, sorn må tillfredsställa
fordringarne på detta för fäderneslandets statistik så inagtpåliggande arbete,
har dels förskaffat sig kännedom om hvad vidare i ämnet förekommit, dels af Styresmannen
för karteverket förskaffat sig upplysningar om arbetets fortgång och den
begagnade arbetsmethoden.
Härvid har Utskottet erfarit, att redan den 8 Oktober 1852 dåvarande Chefen
för Topografiska korpsen, General-Löjtnanten Akrell, afgifvit ett underdånigt utlålande
i fråga om sockenkarteverkets öfverlemnande åt denna korps, uti hvilket utlåtande
bemälde Chef, efter alt hafva erinrat om sockenkarteverkets bestämmelse att utgöra
den bästa och säkraste grunden för utarbetande af en sockenstatistisk och det
stora värde, detta verk eger i ekonomiskt-statistiskt hänseende samt att bedömandet,
huruvida detta gagneliga verk bör utföras af Land inä ter i-staten eller Topografiska
korpsen, mäste bero af hvardera korpsens i öfrigt egande tjensteåligganden ocb dessas
närmare eller fjermare förvandtskap med berörda sockorikartearbeten, yttrat följande:
»Topografiska korpsen har, jemte sin militära bestämmelse, den att upprätta ett fullständigt
karteverk öfver riket och att deraf sammandraga och utgifva general- och
provinskartor. Landtmäteri-statens föremål och åliggande är att förrätta egomätningar,
egoskiften, med många flera, för allmän och enskildt eganderätt, äfvensom
landthushållningens förkofran lika nödiga och magtpåiiggande arbeten.»
»Men sockenkarteverket, till sin idé rätt uppfaltadt, är ett sammandrag, en socknevis
uppgjord öfveisiglslatla af förutgående, på stället granskade och berigtigade,
16
Siats-Utskottets Utlåtande M 99.
landtmäteri-förrättningar. Sockenkartan måste, i förhållande till sin mindre skala,
innehålla detsamma som de hemmans- och by-kartor, hvaraf hon är sammansatt,
således noggrannt upptaga ej endast hemmanens inbördes gränser, utan ock vidden
af åker, äng, utmark och impedimenter, hvaremot markens omvexlande, af odlingen
oberoende, ylformer utgöra biförernål, som blott delvis, icke i sammanhang och med
behörig hållning, kunna på sockenkartan intagas.»
»Icke nog härmed: Hemmans- och bvkartorna innehålla äfven större delen af
de uppgifter, sorn hufvudsakligen ingå i sockenbeskrifningarne, såsom: hemmantal
och lägenheter; kameral-natur; areal och beskaffenhet af åker, äng, skog och betesmark
m. m. samt qvarnar, sågar och öfrige näringslägenheter, af hviika uppgifter,
på stället kontrollerade, ortens landtbruk och öfriga näringsförhållande kunna vida
säkrare utrönas än af de summariska uppgifter, som erhållas af kronobetjeningen,
hvars kunskapande i denna väg alltid mötes af ovilja och oftast misstros såsom
förebud tili ökad beskattning»
»Vid sockenbeskrifningars författande, liksom vid landtmäteriförrättningar i allmänhet,
förekommer ej sällan behof af en närmare bekantskap med ekonomiska
författningar, kameral-lagfarenhel, praktisk landthushållning m. fl. ämnen, i hvilka
landtmätaren icke får vara främmande. Han har också, under sin tjensteutöfning
många tillfällen att om orlliga förhållanden skaffa sig upplysningar och samla erfarenheter,
med ledning af hvilka han, lättare och säkrare än hvarje annan, kan
pröfva och berigtiga uppgifter, erhållna såväl på enskild som officiel väg, och äfven
genom sannolikhetsberäkningar sluta till omständigheter, hvarom kunskap icke på
annat sätt kan erhållas. Med ett ord: De arbeten, som förekomma vid sockenkarteverket,
ligga alla inom gränsorna af landtmätarens kallelse, förmåga och verkningskrets,
och utgöra ett tillämpadt resultat af hans öfriga tjenstebefattningar.»
»Af de båda karteverkens skiljaktiga beskaffenhet följer äfven en stor olikhet
i sättet att dem bearbeta. Annat är att geometriskt uppmäta en mindre jordrymd,
och annat att, på förut sammansatt stomkarta, affatta en större nejd genom
rekognosering. Båda sätten grunda sig på samma teori, men hvartdera fordrar, vid
utförandet, helt olika färdighet, omdöme och vana. Den ombylliga personal, som,
under topograf-olficerares ledning, begagnas vid rekognosceringarna, har i följd af
sin militära bildning en på förhand vunnen bekantskap med dessa förrättningar;
men den eger icke, om ej undantagsvis, de insigter, som landtmätaren behöfver under
sin tjensteutöfning och äfven vid sockenkartearbetena tagas i anspråk. Man
skulle således bibringa denna personal, för att få den fullt användbar, de kunskaper,
som redan stå till buds inom landtmäteripersonalen; en omväg och tidsutdrägt, som
illa skulle kunna förenas såväl med den förstnämndes, som med Topografiska korpsens
öfriga tjensteförbållanden. Huruvida sockenkarleverket skulle på detta sätt,
under Topografiska korpsens ledning, kunna »säkrare, skyndsammare och med mindre
kostnad
Stats-Utskottets Utlåtande M .9.9.
17
kostnad bringas till önskligt slut», är åtminstone ganska osäkert; för min del befarar
jag att motsatsen skulle inträffa. Den säkra följden af detta för Topografiska
korpsen nya uppdrag skulle blifva: rubbning och hinder i dess egentliga arbeten,
och alt rikets allmänna karteverk skulle ansenligen fördröjas.»
I afseende å denna fråga har nuvarande Styresmannen för det ekonomiska
karteverket, Ingeniören G. Ljunggren, upplyst:
alt förutsättningen derom, att de utaf Topografiska korpsen upprättade kartestommar
kunna begagnas för kartografernas arbeten vore origtig, dels emedan
dessa karteslommar hittills blifvit affattade uti 'sooootdels skala, då deremot för det
ekonomiska karteverket erfordrades, enligt Kongl. Brefvet den 15 Februart 1861,
sådana i skala af '/Wiotdel, dels emedan Topografiska korpsens kartestommar icke vore
så sammansatta att de för det ekonomiska karteverkets behof kunde användas, och
ej heller beskrefve nödiga gränsförhållanden, hvartill komme att dessa stommar
icke, på sätt för de ekonomiska kartearbetena vore föreskrifvet, upptoge hvarje
hemmans areal och dennas olika fördelning i åker, äng, skogsmark m. m.;
att geodetiska mätningar blifvit verkställda öfver hela södra och medlersta
Sverige ända till höjden af Gefle, hvadan i detta afseende något hinder för arbetenas
fortsättning genom kartograferna icke förefunnes;
att den uppgift, som vore lemnad om arbetenas fortgång, icke finge lydas på
det sätt, motionären gjort, emedan, om ock kartor öfver ett hell län icke blefve
färdigtryckta förr än 2 år efter det mätningarne inom samma län börjat, så kunde
icke desto mindre, af skäl att, under det alt kartorna för ett län tryckas, mätningarne
fortgå inom ett annat, fullständiga kartor öfver ett län hvarje år ut
komma,
hvaraf visade sig att endast hälften af den tid motionären uppgifvit erfordrades
för arbetenas fullbordande;
att ifrån slutet af år 1859 till och med år 1862 hade inom Upsala län 11
härader, innehållande tillsammans 31,5 qvadratmil, blifvit karllagde och beskrifne,
hvadan sålunda hvarje kartograf under denna tid i medeltal uppmätt och beskrifvit
omkring 3 qvadratmil om året; och bade utgifterna för dessa arbeten under
förenämnda 3 år utgjort 50,366 B:dr 4 öre, hvilken summa, fördelad på de kart
lagde
31,5 qvadratmilen, visade en kostnad för hvarje qvadratmil af omkring
1,600 R:dr;
att derföre motionärens åsigt att de ekonomiska kartearbetena för närvarande
erfordrade en ojemförligt större kostnad och tid, än om de ställdes under Topografiska
korpsens ledning, desto mindre vore vigtig, som, vid jemförelse emelian de
medel, hvilka under åren 1860, 1861 och 1862 blifvit ställde till Topografiska
korpsens disposition och de arbeten, som, enligt Kongl. Maj:ts vid sednaste och
innevarande riksdag afgifne nådiga Berättelse om hvad i Riket ocb dess Styrelse
sig tilldragit, blifvit, af nämnde korps under sagde tid utförda, visade sig att Tofft/».
lill R. St. Vrot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Baft. 3
18
Slals-Ulskottels Utlåtande JYt 99.
pografiska korpsen under nämnda Ire år från Slatsverkel utbekommit tillhopa 234,800
R:dr; och att bemälde korps, som redan år 1859 haft under arbete två blad af
kartan öfver Skåne, sedermera oafbrutet varit sysseltalt med kartläggning af
nämnde provins, utan att, såvidt af högstberörda till Rikets nu församlade Ständer
afgifne nådiga Berättelse kunnat inhemtas, korpsen varit med kartearbeten å annan
ort upplagen; att Malmöhus och Christianstads län vid 1862 års utgång endast
kunde blifva färdiga på fältet; hvadan och då berörda Iva län, enligt Hahrs Statistiska
Tablå, innebölie tillsammans en yta af 93,603 qvadratmil, kostnaden för
hvarje qvadratmil borde antagas uppgå till omkring 2,500 R:dr; samt
alt några svårigheter hittills icke mott att från Landtmäteristaten erhålla fullt
lämpliga personer till besättande af kartograf-tjensterna.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och hufvudsakligen delande de åsigter
General-löjlnanten Akrell uti här ofvan åberopade underdåniga utlåtande framställt,
har Utskottet trott någon förändring uti det af Kongl. Maj:t genom nådigt
Bref af den 16 December 1859 meddelade beslut om det ekonomiska karteverkets
ställande under en särskild styresman icke böra ifrågakomma. För de tabellarisko
uppgifternas samlande och ordnande, med ledning af tillgängliga skifteshandlingar
m. m , är nemligen nödigt att känna såväl de olika skiflesmelhoderna som åtskilliga
kamerala författningar. Denna kännedom måste hvarje Landtmätare ega, hvaremot
densamma endast undantagsvis torde förefinnes hos Topografiska korpsens officerare,
hvilket sistnämnda förhållande synes innefatta ett väsendtligt skäl emot den ifrågaställa
förändringen. En annan omständighet är den, att Topografiska korpsens
öfvertagande af berörda arbeten kunde, med afseende å de olika ändamålen med
det ekonomiska och topografiska karteverket, hafva till påföljd att ettdera af dessa
ändamål blefve företrädesvis uppmärksammadt, möjligen på det andras bekostnad.
Då härtill kommer att motionären framhållit såsom önskvärdt, att den personal,
som nu är anställd vid det ekonomiska karteverket, måtte, såsom ett erkännande
af dess arbetsamhet och bemödanden, varda vid sina inkomster bibehållna och motionären
sålunda egentligen synes afse endast den förändring, att denna personal,
som för närvarande eger en särskild styresman, hädanefter blefve ställd under
Chefens för Topografiska korpsen ledning, så och då de väsendtligaste skälen, som
af motionären blifvit till stöd för denna åsigt anförda, icke synts Utskottet vara
af beskaffenhet att desamma böra gifva anledning till en sådan förändring, hemställes,
att Herr Ljungbergs uti ofvannämnda motion framställda förslag,
att det ekonomiska karteverket skulle ställas under Topografiska
korpsens ledning och, till följd deraf, det anslag, som för nämnde
karteverks fullbordande komme att beviljas, uppföras bland fjerde
Hufvudliteln tillhörande extra anslag, icke måtte vinna Rikets Ständers
bifall.
Stats-Utskottels Utlåtande M 99.
19
Vidkommande åter Kongl. Maj:ts nådiga framställning om förhöjdt anslag för
ifrågavarande karteverks skyndsamma fullbordande, så har Utskottet icke kunnat
förbise vigten af detta gagneliga arbetes fortskyndande, hvilket Utskottet trott böra
på allt sätt befrämjas. Med hänsyn härtill har Utskottet fästat sin uppmärksamhet
dervid, att sedan Styresmannen för det ekonomiska karteverkel till Kongl.
Majit ingifvit underdånigt förslag till nytt formulär för de tabellar i ska beskr ifningarnes
uppställning, Kongl. Majit efter alt deröfver hafva inhemtat yttranden af
Öfver-direktören vid landtmäteriet äfvensom Statistiska Beredningen, i bref till
Styresmannen den 14 November sistlidet år, bland annat, stadgat den förändring
uti hittills gällande föreskrifter att hvarje hemman och lägenhet, som enligt Jordeboken
utgör en possession för sig sjelf och antingen af ålder vore enstaka eller
ock undergått sådant skifte, som ej utan alla delegares medgifvande kunde rubbas,
borde i beskrifningen upplagas. För den händelse denna nådiga föreskrift fortfarande
kommer att tillämpas, torde det icke vara att påräkna att de ekonomiska
kartearbetena kunna fortgå i samma förhållande till det beviljade anslaget som hittills.
Skulle åter Kongl. Majit finna de härom gifna föreskrifter kunna, utan ändamålets
förfelande, i så måtto ändras, att särskilda beskrifningar må lemnäs endast
för enstaka hemman och lägenheter med egna egoområden och för byar i
sin helhet, skulle sådant ofelbart verka till arbetenas påskyndande.
Ehuru, på sätt vid behandlingen af Herr Ljungbergs motion yttrats, Utskottet
anser att de topografiska och ekonomiska kartearbetena böra fortgå hvart för sig
under särskild ledning, har Utskottet likväl trott det böra lända till betydlig lättnad,
synnerligast för Topografiska korpsens arbeten, om inom de länder triangelmätningar
blifvit af nämnde korps utförda och fasta punkter bestämda, det ekonomiska
karteverket finge, så vidt sådant utan olägenhet för det topografiska arbetets
bedrifvande kan ske, föregå detta, hvarigenom den väsendtliga fördel vunnes
att de ekonomiska kartestommarne, hvilka i och för det ändamål, för hvilket
de äro afsedda, måste vara med synnerlig noggrannhet upprättade, äfven kunde för
de topografiska kartearbetena begagnas.
Med stöd af hvad nu blifvit anfördt och då Utskottet nogsamt insett det
ökade värde, som det i sig sjelft gagneliga ekonomiska karteverket måste vinna
genom att inom möjligaste korta tid blifva fullbordadt, samt Utskottet, i likhet
med hvad såväl Styresmannen för ekonomiska karteverket och Landshöfdingen i
Norrbottens län, som ock Ofver-direktören vid landtmäteriet derom yttrat, funnit
särskildt anslag böra beviljas för kartearbeten uti nyssnämnda län, får Utskottet
hemställa,
att Kongl. Majits nådiga Proposition måtte på det sätt bifallas, att,
utom den för rikets ekonomiska karleverk på ordinarie stat an
slagna
summa af 6,000 R:dr, under nästa statsregleringsperiod för
enahanda ändamål anvisas ett extra anslag af 54,000 R:dr årligen,
20
Stals-Utskottets Utlåtande M 99.
att från Riksgiilds-konoret utgå, samt att deraf 10,750 R:dr
må användas för bekostande af kartearbetena i Norrbottens län.
Öfvcr-Ståthållare-Embetet.
t2:o) Härvid har Kongl. Majit i nåder föreslagit:
o) att den på Riks-staten för Öfver-slåthållaren uppförda Ion, 6,682 R:dr 45
öre. hvaruti 406 R:dr 50 öre ingå såsom beräknad förhöjning för 271 tunnor
under lönen inbegripen spanmål, men, under vilkor att ljuspenningar och beräk
-
ning af spanmålsförhnjning under lönen komma att upphöra, ökas till 10,000 R:dr,
eller med . . . .  3,317: 55;
b) att lönen för Sekreteraren hos Öfver-ståthällare-embctet måtte från dess
nuvarande belopp 3,000 R:dr, höjas till 3,500 R:dr, eller med . . 500: —
hvarigenom motsvarande ersättning för förlorade inkomster af passlösen ej komme
vidare att erfordras;
c) att lönen för den hos Sekreteraren tjenstgörande Kanslisten måtte bestämmas
till likhet med aflöning i lägsta lönegrad i andra embetsverk, eller 1.000
R:dr, och alltså ökas med 100: —
samt
d) att till aflöning åt fyra nya Exekutionsbetjenter, å 300 R:dr för hvardera,
må anvisas  1.200 R:dr.
Vidkommande den ifrågaställda tillökningen i Ofver-ståthållarens aflöning, så
inhemtas af oftaåberopade Statsråds-protokoll att, uti underdånig skrifvelse den
28 Januari 1862, dåvarande öfver ståthållaren, Grefve J. E. Hamilton, fästat uppmärksamheten
pä otillräckligheten af Öfver-ståthållarens dittills varande aflöning,
hvilken, utgående dels från Statsverket, och dels af Stockholms stads kassa, då
utgjordes, så kallade ljuspenningar oberäknade, af lön från Statsverket, enligt Kongl.
Brefvet den 23 Februari 1858, utförd till R:dr R:mt  6,682: 45,
taffelpenningar från Stadskassa!)  4,500: —
samt anslag till ved, likaledes utgående från Stadskassa!) .... 1,500: —
eller tillsammans R:dr R:mt 12,682: 45;
dervid Grefven, bland annat, anfört, att den allmänna stegring, lefnadskostnaderna
under sednare årtionden varit underkastade, föranledt beviljande af betydliga tillökningar
uti ej mindre Statens än Stockholms stads embets- och tjeustemäns lönevilkor,
m ii att, vid de tillfällen, då förslag till sådana löneförbättringar för öfriga
embets- och tjenstemän hos Öfver ståthållare embete! eller för ledamöter och tjenstemän
vid Stockholms Magistrat, hvars preses Öfver-st ål hällaren vore, blifvit framställda
eller förordade, någon dylik förmån icke, till följd af särskilda omständigheter,
blifvit ifrågasatt för Öfver-ståthållaren, hvadan hans löneförmåner ännu vä
-
Stats-Utslcollets Utlåtande JM 99.
21
sendtligen vore desamma, som för längre tider tillbaka Grefve Hamilton hade
emellertid ansett sig böra utverka sådan förbättring för framtiden i Öfver-ståthållarens
lönevilkor, att de uppoffringar af egna tillgångar, som embetets innehafvande
i allt fall medförde, icke komine att stå i allt för stort missförhållande till
aflöningens belopp, och hade derföre i underdånighet föreslagit, dels att det från
Stadskassan under namn af taffelpenningar utgående årliga lönebidraget måtte från
4,500 R:dr ökas med 3,000 R:dr till 7,500 R:dr och denna tillökning utgå
från och med månaden efter den, hvarunder embetet nästa gång tillsattes, dels
ock att Statsverkets bidrag till Öfver-ståthållarens aflöning mätte höjas till 10,000
R:dr, att fördelas i egentlig lön och taffelpenningar. Sedermera hade Stockholms
stads Drätsel-kommission samt Magistraten och Borgerskapets Äldste blifvit hörde
i hvad Stadskassans bidrag angick och dervid tillstyrkt och beslutat, att nämnde
bidrag för en blifvande Öfver-ståthållare förhöjdes med 5,000 R:dr till fördelning
så att taffelpenningarne ökades med 2,500 R:dr eller till 7,000 R:dr och vedanslaget
med 500 R:dr eller till 2,000 R:dr.
Utskottet vill icke bestrida, att, med afseende å Öfver-ståthållarens höga
samhällsställning och den vidsträckta representationsskyldighet, som med hans befattning
är oskiljaktigt fötenad, under nuvarande stegrade lefnadskostnader lönelillökning
är för bemälde embetsman behöflig; men då Utskottet föreställer sig, att,
om det belopp, som härtill beviljas, af Rikets Ständer bestämmes till 2,317 R:dr
55 öre, i hvilket fall Statsverkets bidrag till Öfver-ståthållarens aflöning blir lika
med den summa, som af Stockholms stad för detta ändamål utgår, denna tillökning
bör blifva tillräcklig, helst Öfver-ståthålloren, utom den honom sålunda tillkommande
kontanta lön af tillhopa 18,000 R:dr, äfven eger förmånen att hafva boställslägenhet
åt sig upplåten; och Utskottet hemställer alltså,
a) att endast ett belopp af 2,317 R:dr 55 öre må såsom löne
tillökning
åt Öfver ståthållaren af Rikets Ständer beviljas.
I afseende å de öfriga af Kongl. Maj:t ifrågaställa löneförhöjningar för Sekreteraren
i Öfver ståthållare-embetets kansli, den der anställde Kanslist samt för
exekutionsbeljeningen, inbemtas af Statsråds-protokollet att den minskning i påräknad
inkomst af passlösen, som bemälde Sekreterare, jemlikt Kongl. Förordningen
den 21 September 1860 om upphäfvande af skyldigheten för resande att vara för—
sedde med pass, fått vidkännas, blifvit för år 1861 beräknad till 677 R:dr. I
följd hvaraf och då genom förre innehafvareris af kamereraretjensten vid nämnde
kansli erhållna afsked, den förut beslutade föreningen af denna syssla med sekreterare
befattningen under nästlidet år egt rum, den för bemälde Sekreterare be
gärda löneförbättring synes vara af behof påkallad, likasom, enligt Utskottets tanke,
den för Kanslisten äskade löneförhöjning är billig och behöflig
Vidare gifver ofta åberopade Statsråds-protokoll vid handen, att det för närvarande
till tolf bestämda antalet Exikutionsbetjenter, för hvilka löner å stat äro
22
Siats-Utskottets Utlåtande M 99.
anvisade, sedan Sr 1815 förblifvit oföriindradt, oaktadt under tiden Stockholms
folkmängd ökats med mera än 50 procent och, i följd deraf, antalet af publika
handräckningsmål, som af desse betjente skulle utan särskild ersättning besörjas, i
förhällande derefter tilltagit, hvilka omständigheter, i förening med andra uppgifna,
nödgat Öfver-ståthållare-embetet att fördela sex exekutionsbetjentslöner på dubbla antalet
betjente, hvarigenom antalet af dessa ökats till aderton; roen att, då likväl
de otillräckliga löneinkomster, som på sådant sätt bereddes flertalet, föranledde
täta ombyten bland personalen och svårighet att med lämpliga och pålitliga personer
återbesätta uppkommande ledigheter, Öfver-ståthållare-embetet funnit sig
böra förnya sin förr gjorda underdåniga framställning om anvisande af ytterligare
fyra exekutionsbetjentslöner; och har Utskottet, med hänseende till hvad
sålunda är vordet upplyst, ansett sig böra tili bifall förorda hvad Kongl. Majit
i sådant hänseende äskat och får i öfverensstämmelse härmed tillstyrka,
b) att Rikets Ständer måtte bevilja följande löneförhöjningar, nemligen
för Sekreteraren hos Öfver-ståthållare-embetet 500 R:dr
och för den hos Sekreteraren tjenstgörande Kanslisten 100 R:dr,
äfvensom, till aflöning ut fyra nya Exekutionsbetjenter, ä 500
R:dr för hvardera, 1,200 R:dr.
Kommande, om från sammanlagda beloppet af hvad Utskottet nu tillstyrkt,
4,117 R:dr 55 öre, afdrages den genom kamererare-befattningens hos Öfver—ståthåll
are - ombetet redan skedda indragning för Statsverket åstadkomna besparing af
500 R:dr, anslagstillökningen å Öfver-ståthållare-embetets stat att uppgå till 5,817
R:dr 55 öre.
13:o. Lauds-statcrna i Länen.
a) Uti särskild den 15 sistlidne Februari till Rikets Ständer aflåten af samtliga
Riks-Stånden till Stals-Utskottet remitterad nådig Proposition (intagen under
JV2 76 i lista Samlingen af Bihange! till Riks-Ståndens protokoll) har Kongl. Majit
tillkännagifvit, alt, sedan, i anledning af Rikets Ständers vid 1856—1858 årens
riksdag uttalade åsigt, att någon difinitiv reglering af Lands-slatens löner icke borde
verkställas innan en efter samma method och samma grunder verkställd noggrann
uppskattning af Kronofogdars, Häradsskrifvares och Länsmäns boställen förut egt rum,
Kongl. Majit anbefallt Kammar-kollegium och Stats-kontoret alt afgifva underdånigt
förslag till gemensamma grunder för en slik uppskattning och ett sådant förslag,
hvilket icke till sistlidne riksdags början hunnit afgifvas, sedermera inkommit, men
Kongl Majit af skäl, som funnes närmare utvecklade i del den nådiga Propositionen
bilagde Statsrfids—protokoll, med anledning af de under tiden inträffade nya förhål
-
Stats-Ulskottets Utlåtande M 99.
23
landen, genom Rikets Stiinders vid sednaste riksdag — då lönerna för Lands-staten
fortfarande endast provisoriskt uppfördes — jemväl fattade beslut om nya grunder
för fast egendomstaxering till bevillning, ansett ifrågavarande uppskattning på
enklare och mindre kostsamt sätt, än det af bemälde Kollegier föreslagna, kunna
ske genom antagande af det värde, som af Pröfnings-komiléerna blefve boställena
åsatt, och beräkning af deras afkastning efter den i Bevillnings-förordningen i allmänhet
för jordbruksfastighet antagna grund till tre procent af värdet, så hade
upplysningar till detta förhållandes utredande blifvit infordrade. Yid granskning af
dessa upplysningar hade likväl förekommit, som skulle betydligen olika grunder
blifvit följda vid hoställsuppskaltningen, så att, för bestämmande af ett boställes
taxeringsvärde, dess behållna afkomst kapitaliserats efter ömsom fyra, ömsom fem
och för e't uppgifvet boställe inom Christianstads län till och med efter sex procent.
Då emellertid all anledning vore för handen, att de ojemnbeter, som vid första
tillämpningen af en Bevillnings-förordning med nya grunder för uppskattningen
lätteligen kunnat uppkomma, skulle rättas, då förändring i fastighets-laxeringen
nästa gång komme alt ske eller år 1865, syntes det Kongl. Majit. som olägenheten
ali ytterligare under en statsregleringsperiod bibehålla det provisoriska tillståndet
i Lands-stalens lönereglering skulle vara mindre än alt redan nu antaga
de värden, som vid 1862 års uppskattning blifvit åsätta.
I betraktande häraf och då fullständig utredning jemväl saknades, i hvad märi
boställsräntorna för vissa fall i värdena ingått, men, sedan uppmärksamheten blifvit fästad
å den olika tillämpning af föreskrifterna i § 6 af Instruktionen för taxeringsförrättningarne,
som hittills egt rum, det borde kunna antagas, att desamma vid en förnyad
taxering skulle mera noggrannt följas, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, ett Rikets
Ständer, med antagande af den grund, att ifrågavarande Lands-stats-ljenstemäns boställen
framdeles skulle i stat upptagas till en afkastning af tre procent af det
värde, som vid Bevillnings-taxering af Pröfnings-komité komme att dem åsättas,
ville för instundande statsregleringsperiod medgifva att den nu för dessa Landsstats-tjenstemän
gällande stat mätte, likasom den för Lands-staten i öfrigt, blifva provisoriskt
gällande, allenast med de förändringar i afseende å vissa löntagare, som af
särskilda framställningar kunde blifva en följd.
Då det af Kollegierna framlagda förslag rörande sättet för uppskattning af
ifrågavarande Lands-stats-tjenslemäns boställen, hvilket finnes uti ofvanåberopade Stats—
råds-protokoll (pag. 8) intaget, skulle vid tillämpningen medföra betydliga kostnader
för Statsverket och tidspillan för en mängd tjenstemän, utan att dock något säkert
och perinament värde å boställena derigenom erhölles, samt den af Kongl. Maj:t
föreslagna beräkningsgrund, hvilken, i afseende på procentberäkningen, öfverensslämmer
med hvad Rikets Ständer, beträffande jordbruksfasligbets-afkastning i allmänhet,
autagit, synes kunna, utan omvägar och särskilda kostnader, leda till lika
tillförlitligt resultat, som nyssberörda invecklade förfaringssätt, får Utskottet, som,
24
Slats-Ulskottels Utlåtande JYs 99.
lika med Rikets sist församlade Ständer, anser regleringen af samtlige Lands-statstjenstemännens
löner böra i ett sammanhang verkställas, tillstyrka
att Rikets Ständer, med antagande af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna
grund att Kronofogdars, Häradsskrifvares och Länsmäns boställen
framdeles skola i stat upptagas till en afkastning af tre procent af
det värde, som vid bevillningstaxering af Pröfnings-komité dem
åsättes, måtte medgifva, att den nu för dessa Lands-sta's-tjens(emän
gällande stat, likasom den för Lands-staten i öfrigt, må jemväl för
instundande statsregleringsperiod blifva provisoriskt gällande, allenast
med de förändringar i afseende å vissa löntagare, hvarom här nedan
vidare förmäles.
b) För erhållande af så fullständiga upplysningar som möjligt, till ledning
vid bedömandet af den lid efter annan väckta frågan, huruvida Innds—stats — boställenas
bibehållande, vara sig i allmänhet eller särskildt för vissa orter, kunde anses för
indelningshafvarne vara med fördel fö enadt eller för vinnande af tryggad bostad af
omständigheterna i öfrigt påkalladt, hade, enligt hvad det den nådiga Propositionen
bilagde Statsråds-prolokoll gifver vid handen, Kongl. Maj:t anbefallt Dess Befallningshafvande
i de särskilda länen:
l:o. alt från de Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, sorn hade boställe
åt sig indelade, infordra deras yttrande, huruvida de, hvar för sig, föredroge
bibehållandet framgent vid tjensten af det dem anvisada boställe framför uppbärandet
af ett kontant ersättningsbelopp till tre procent af boställets utaf Pröfningskomitéen
för året åsätta värde tillika med hyresersättning: för Kronofogde eller
Häradsskrifvare 300 R:dr och för Länsman ISO R:dr; med erinran derjemte att
vid meddelandet af dessa yttranden borde iakttagas, att om i det fastställda taxeringsvärdet
boställets grundränta jemväl ingått i beräkning af den antagna alkastningen,
indelningshafvare!) i följd deraf måste om boställets frånträdande komme att
ske, mot erhållande af tre procent å samma värde, frånträda jemväl uppbärandet af
boställsräntan;
2:o. att afgifva utlåtande ej mindre i anledning af de framställningar, som
i nyssnämnda hänseenden från Lands-stats-ljenstemännen inkomme, än ock i öfrigt
huruvida för Ijensteutöfningen eller ens i allmänhet för tjenstemännen sjelfva kunde
anses fördelaktigt, att boställena vid lönerna bibehölles, eller om icke, med afseende
å deras otillräcklighet alt motsvara bela lönebeloppet, och att i de så kallade laga
husen kunna lemna en mot nuvarande fordringar svarande bostad, det vore mera
ändamålsenligt att, efter ofvan antydda grund, utbyta boställena emot kontanta
löneanslag jemte byresersätlning; och
3:o. att meddela upplysning, dels huru många Kronofogdar, Häradsskrifvare
och Länsmän inom länet voro på sina boställen boende, dels om antalet af de boställen,
hvilka
Stats-Ulslcottets Utlåtande M 99.
25
hvilka endast hade åbyggnad, såsom i lag är för kronohemman bestämdt, eller, i
motsatt fall, vore med särskilda, indelningsbafvarne tillhörige, mangårdsbyggnader försedda.
De från samtlige vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Landshöfdinge-embeten
i ofvannämnda hänseenden inkomna upplysningar och uppgifter hade
derefter inom Civil- departementet undergått sorgfällig granskning, deraf det visat sig,
att boställsräntan, ehuru i allmänhet icke inräknad vid bestämmandet af de särskilda
boställenas taxeringsvärde, likväl på flera ställen och jemväl inom olika distrikter af
samma län, deruti ingått, äfvensom att för en del boställen icke kunnat med till
förlilligbet utredas, huruvida det ena eller andra förfaringssättet egt rum; vid hvilket
förhållande säker grund icke heller kunnat vinnas för ett rätt beräknande af
den behållna inkomst, som emot fördelen af boställes innehafvande svarade och som
följaktligen å öfrige aflöningsförmåner borde afräknas. Enligt den för innevarande
statsregleringsperiod gällande stat utgjorde, efter en inom Departementet gjord uträkning,
den boställsafkastning, som för Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän
afginge på de åt dem fastställda aflöningsbelopp 124,044 R:dr 45 öre samt bo
ställsräntorna,
hvilka med endast få undantag vöre indelningsbafvarne på lön anslagna,
28,819 R:dr 27 öre, eller tillhopa 152,865 R:dr 72 öre. Boställenas afkastning
åter, beräknad till tre procent af de utaf Pröfnings-komitéerna för innevarande
år fastställda taxeringsvärden, uppgick till 186,986 R:dr 19 öre, men, såsom
ofvan är nämnd!, saknades säker upplysning i hvad mån en del af boställs
räntorna
vid detta värdes bestämmande tagits i beräkning.
1 anledning af den väckta frågan, huruvida vederbörande indelningshafvare
sjelfve föredroge bibehållandet vid tjensten af de åt dem anvisade boställen framför
uppbärandet af kontant ersättningsbelopp efter ofvanberörde grund, bade nitiotre
förklarat sig villige att sina boställen afträda, men trehundrafyratioen dels äskat boställenas
bibehållande, dels uppställt andra vilkor för afträdandet än de föreslagna.
Af boställena voro 232 bebodde af indelningsbafvarne, men 202 dels utarrenderade,
dels på annat sätt af indelningshafvaren förvaltade. Någon fullt noggrann utredning
om antalet af dem, som voro försedda med fullständigare, indelningshafvarne
tillhörig åbyggnad, än den i lag för kronohemman bestiimda, vore icke vunnen,
men det bade dock ansetts med säkerhet kunna antagas, att deras antal utgjorde
omkring 200. Endast Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län och Landsböfdinge-embetet
på Gotland hade ansett fördelaktigare om boställena allmänt indroges
och kontanta löner i stället ansloges. Alla öfrige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Landshöfdinge-embeten, som i ämnet sig yttrat, hade, dels med afseende
å vigten för ifrågavarande landsstats-tjenstemän att inom sina distrikt hafva
gifven fast bostad, dels med afseende å svårigheten för dem att utan landtbruk
kunna underhålla för deras tjensteresor nödiga hästar, dels för beredande åt dem
Bih. till B. St. Prof. 1862 A 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Häfl. 4
26
Siats-Utskottets Utlåtande JYs 99.
af insigt i landtbruket, hvilket med deras tjenstegöromål ofta hade gemenskap, ansett
sig böra afstyrka en allmän indragning af boställena, synnerligast hvad länsmännen
anginge, men deremot för vissa fall, der boställena hade olämpligt läge
eller saknade åbyggnad eller vore af så ringa omfattning, att deras innehafvande
icke kunde innefatta någon egentlig fördel, gjort hemställan om deras utbytande
mot kontanta löneanslag.
Ehuru den sålunda åstadkomna utredning icke lemnade tillfälle till en fullständig
specifik framställning om uppförande af kontanta lönefyllnadsbelopp och hyresersättningar
för de Kronofogdar, Häradskrifvare och Länsmän, hvilka sjelfve förklarat
sig villige att sina boställen afträda, har Kongl. Majit ansett, att, då hvarken det
allmänna eller indelningshafvarne kunde hafva annat än olägenhet af dessa boställens
bibehållande till ändamål, hvilka de icke uppfyllde, utväg borde sökas att i detta
förhållande vinna ändring, hvadan Kongl. Majit äskat Rikets Ständers medgifvande,
att i sådana fall, der vederbörande indelningshafvare förklarat sig villig afträda innehafvande
boställe och Kongl. Majits Befallningshafvande i länet indragningen tillstyrkt
samt Kongl. Majit, efter Kammar-kollegii och Stats-kontorets hörande, pröfvade sådant
vara lämpligt, dessa indelningshafvare, mot boställets indragande till Statsverket,
för ali genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas och boställsräntans frånträdande
till Kronan, måtte berättigas, att, efter det belopp, hvartill boställsafkastningen och
räntan i nuvarande stat vore upptagne och utan rubbning i beräkningen af öfrige
förmåner, från nästa statsregleringsperiods början erhålla kontant fyllnad i förut
tillagd aflöning, så att Kronofogde finge uppbära tillhopa 2,500 Ridr jemte 300
Ridr hyresmedel, Häradsskrifvare 2,000 Ridr jemte lika hyresbelopp och länsman
700 Ridr jemte 150 Ridr hyresersättning ; hvarförutan, enär desse indelningshafvare,
vid boställets tillträdande, fått åt företrädaren eller dess rättsinnehafvare lemna
tjenste- och fardagsår, enahanda förmån före afträdandel skulle dem tillgodokomma
— samt att hvad sålunda kunde komma att utbetalas, finge, mot framtida ersättning,
på förskottstitel från Stats-kontoret utgå, men alt i den till nästkommande
riksdag afgående nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, de provisoriskt
utgående aflöningsfyllnaderna för den kommande tiden skulle komma att upptagas
bland anslagen till lands-staterna i länen.
I sammanhang med nu anförda nådiga framställning har Utskottet förehaft följande
dels inom Preste- och dels inom Bonde-Ståndet väckta motioner, nemligen!
af Doktor Almqvist hvilken (i motion JM 56) — jemte framläggande af
en jemförelse emellan Kronofogdars och Häradsskrifvares olika tjensteåligganden, behof
af biträde i tjenslgöringen, löner och pensioner, utgifter i och för tjensten samt
hvarldera embetets vigt eller värdighet — vidare anfört, att Häradsskrifvarens tjensteåtgärder
visserligen vore till antalet färre än Kronofogdens, men att en närmare
granskning af beskaffenheten utaf det olika arbetet, som erfordrades för de särskilda
tjensternas bestridande, gåfve vid handen, att Häradsskrifvarens arbeten ovedersägligen
Stats-Utskotlels Utlåtande M 99.
27
vore betydligt tyngre och af större omfång än Kronofogdens samt medförde en ojemförligt
större kostnad i och för utförandet; att Kronofogden med lätthet erhölle
tjenstebiträden, enär dessa i allmänhet egde tillfälle att förskaffa sig ej obetydliga
inkomster utan principalens betungande, men att Häradsskrifvaren deremot endast
med svårighet kunde förskaffa sig något tjenstebiträde med framstående duglighet,
och om ett sådant, mot vilkor af förordnande erbölles, finge Häradsskrifvaren, till
aflöning åt ett sådant biträde, afstå ofta hälften eller mera af sin inkomst; att enligt
en äldre reglering skilnaden emellan Kronofogdarnes och Häradskrifvarnes löner varit
300 R:dr, men att denna nu höjts till SOORtdr; att tillförene provisioner och andra
sportler ansetts väl uppväga denna skilnad, men att dessa extra inkomster numera,
i den mån de icke försvunnit, eller nedgått till en obetydlighet, inberäknats
i lönen, så att skilnaden derigenom blifvit definitiv; att, i afseende å underbyggnad
i kunskaper, sådan erfordrades ingalunda i mindre mån för häradsskrifvare- än
för kronofogdetjensterna; att hvad anginge »embetsvärdigheten» Häradsskrifvarne vore
Kronofogdarnes kontrollanter samt båda i och för uppbörden delade samma ansvarighet;
samt att sålunda något skäl till berörde löneskilnad icke förefunnes; hemställande
deiföre motionären att Rikets Ständer måtte bevilja lika lönevilkor och
samma pensionsrätt åt Häradsskrifvare som dem Kronofogdar åtnjuta;
af Riksdagsfullmägtigen A. W. Uhr från Nerikes län, med hvilken Riksdags —
fullmägtige Ola Jönsson från Malmöhus län och C. J. Svensén från Calmar län
sig förenat. Uti nämnda motion (JV2 399) har Uhr fästat uppmärksamheten derå,
att vid bestämmande af Häradsskrifvares aflöning, en felaktighet, enligt motionärens
åsigt, blifvit begången derutinnan, att lönen blifvit bestämd till 2,000 R:dr, deri
inberäknade afkastningen af boställe, iler såcant funnes, och sportlerna, ty derigenom
hade lönen blifvit lika för alla, hvilket innebure stor obillighet, då den Häradsskrifvare,
som erhållit ett mindre fögderi med lägre folknummer, hade icke allenast mindre
arbete utan äfven i ganska väsendtlig mån mindre utgifter i och för tjensten,
såsom till resor, biträden m. m., än den, som innehade ett större och folkrikare
fögderi, och att det lämpligaste sättet att få lönen rättvist bestämd vore att nedsätta
densamma till ett lägre för alla lika belopp, derunder boställsalkastningen
men icke sportlerna inberäknades; och har motionären derföre föreslagit, att hvarje
Häradsskrifvares lön måtte bestämmas till 1,600 R:dr, hvarå afkastningen af boställe,
der sådant funnes, måtte afgå, men att sportlerna deri ej måtte beräknas.
Vidare och under anmärkning att en Häradsskrifvare, om han än under mångå
år i sin tjenst ådagalagt aldrig så stort nit och skicklighet, icke hade att hoppas
någon befordran för framtiden, utan endast genom sökande af transport från ett
större till ett mindre fögderi kunde erhålla någon förbättring i sin ställning, men
att ett sådant transportsökande, enligt motionärens åsigt, vore olämpligt, äfvensom
att Häradsskrifvarnes tjensteåligganden vore fullt lika ansvarsfulla och mödosamma
som Kronofogdarnes och fordrade samma kunskapsmått och skicklighet, har mo -
28
Stats-Ulskollels Utlåtande M 99.
lionären föreslagit, att lönen för Häradsskrifvare måtte efler vissa års väl vitsordad
tjenstgöring höjas till 2,000 Ridr riksmynt och elter ytterligare vissa år
till samma belopp som Kronofogdarnes eller 2,500 R:dr nämnde mynt; samt
af Riksdagsfulhnägtigen Paul Andersson från Jemtlands län, hvilken — i motion
N:o 110 — under anförande hurusom de ät Kronofogdar och Häradsskrifvare inom
nämnda Ian anslagna sä kallade bohemman, hvilka fordom berndt innebafvarne många
och stora fördelar, numera, i följd af förändrade tidsförhållanden, blifvit dem till
ingen nytta eller vinst, hemställt att Rikets Ständer måtte för sin del besluta att
berörda så kallade bohemman måtte indragas tdl Kronan mot ersättning af penningar
med dels tre procent af det utaf länets Pröfningskommitté fastställda taxeringsvärde
å dessa hemman, dels uck 500 R:dr såsom hyresersältning.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande, dervid, hvad
först vidkommer de af Doktor Almqvist och Riksdagsfullmägtigen A. W. Uhr väckta
motioner, Utskottet visserligen anser de deri anförda förhållanden vara väl förtjenta
af uppmärksamhet; men då Utskottet saknar bestämd ledning för bedömande i
hvad mån någon löneförbättring för Häradsskrifvarne må vara af behofvet påkallad,
samt Kongl. Majit tillkännagifva sig vilja, så snart sådant lämpligen kan ske, till
Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om definitiv reglering af landsstats-tjenstemännens
löner, hemställer Utskottet
att berörda motioner icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
ReträfFande åter Kongl. Majlis nådiga framställning, får Utskottet, på grund
af hvad här ofvan finnes ur Statsråds—protokollet anfördt, hemställa
att i sådana fall, der vederbörande Kronofogde, Häradsskrifvare eller
Länsman förklarar sig villig afträda innehafvande boställe och Kongl.
Majit, efter hörande af Dess Refallningshalvande i länet samt Kammarkollegium
och Stats-kontoret, pröfvar sådant vara lämpligt, desse
indelningshafvare, mot boställets indragande till Statsverket, för att
genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas, och boställsräntans
frånträdande till Kronan, må berättigas att efter det belopp, hvartill
boställsafkastningen och räntan i nuvarande stat finnes upptagen,
och utan rubbning af öfriga förmåner, från nästa stalsregleringsperiods
början erhålla kontant fyllnad i förut tillagd aflöning, så
att Kronofogde får uppbära tillhopa 2,500 Ridr, jemte 300 Ridr
bytesmedel, Häradsskrifvare 2,000 Ridr, jemte lika hyresbelopp, och
Länsman 700 Ridt, jemte 150 Ridr hyresersältning, äfvensom att
före boställets afträdande tjenste- och fardagsår må dem tillgodokomma,
samt att hvad sålunda under instundande slatsregleringsperiod
kan komma att utbetalas må, mot framtida ersättning, på
förskottstitel från Stats-kontoret utgå.
Siats-Utskottets Utlåtande M 99.
29
Och anser sig Utskottet härigenom jemväl hafva besvarat ofvanomförmälda af
Riksdagsfullmägtigen Paul Andersson väckta motion.
c) Sedan åtskilliga Landssekreterare och Landskamererare uti särskilda till
Kongl. Maj:t ingifne underdåniga ansökningar framställt begäran, bland annat, derom
att kostnaderna vid Läns-styrelserna för skrifmaterialier måtte af allmänna medel
bestridas samt Kongl. Kammar-kollegium och Stats-kontoret, hvilkas yttrande i anledning
af berörda ansökningar infordrats, i underdånigt utlåtande förklarat, det
Kollegierna funne mindre lämpligt och Staten icke heller värdigt, att tjenstemännen
sjelfve skulle vidkännas dylika utgifter, utan ansåge dem biliigtvis böra vara derifrån
befriade, såsom förhållandet vore inom rikets Kollegier med flera embetsverk,
och att, om jin förmånen af en slik befrielse skulle tillgodokomma sådane tjenstemän
vid lands-staten, hvilka redan åtnjöte betydliga inkomster, såsom Landssekreterarne
i ett och annat län, det dock synts Kollegierna, det något undantag i berörda
hänseende icke borde för dem ega rum, helst hvad Landssekret. rame beträffade,
Statens utgift för ifrågakomna ändamål blefve jemförelsevis ringa, i anseende
dertill att för största delen af dessa tjenstemäns expeditioner stämpelpapper begagnades,
så har Kongl. Maj:t äskat Rikets Ständers medgifvande dertill, att af Sjette
Hufvudtitelns förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser anordnas godtgörelse
för erforderliga kostnader till (ryckning af sådane längder, räkenskapsblanketter och
andra formulärer, tabeller m. m , som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvar inom
sitt län, till vinnande af tidsbesparing och enhet i uppställning, ej mindre vid länsstyrelserna
än hos landsstats-tjenstemännen inom länet, kunde finna med förut meddelade
föreskrifter öfverensstämmande eller eljest tjenliga att till begagnande anbefalla
eller medgifva; — och tillstyrker Utskottet
att hvad Kongl. Maj:t i berörda hänseende föreslagit måtte af Ri
kets
Ständer bifallas.
d) För följande nya tjenster har Kongl. Majit äskat löneanslag, hyresersättningar
deruti inberäknade, nemligen:
för tillvägabringande af förändrad reglering utaf två fögderier i
Calmar län, till en Kronofogde  2,800.
och en Häradsskrifvare  2,500. g jqq
för de två fögderiernas inom Helsingland delning i tre, åt en
Kronofogde  2,800.
och en Häradsskrifvare  2,300.
för förändrad fögderireglering i Malmöhus län, åt en Kronofogde 2,800.
och en Häradsskrifvare  2,500.
för ny reglering af länsmansdistrikten i jemtlands län, åt fem nya
Länsmän derstädes med 850 R:dr för hvardera eller till
-
5.100.
5.100.
sammans
4,250.
30
Slats-Utskoltets Utlåtande M 99.
för delning of ett länsmansdistrikt inom Södra Ångermanland af
Wester-Norrlands län, åt en Länsman  850.
för delning af Lycksele Lappmarks socken i Westerbottens än, uti
två länsmansdistrikt, åt en Länsman  850.
för en särskild Länsmans anställande i Korpilombolo nybildade kapellförsamling
af Norrbottens län, åt denne  850.
samt för Ydre härads i Östergötlands län delning i två länsmansdistrikt,
åt en Länsman derstädes  850.
Den i Slalsråds-protokollet i dessa frågor lemnade utredning synes tillfyllest
ådagalägga angelägenheten af dessa tjensters inrättande; och då aflöningsförmånerna
äro beräknade i likhet med hvad Rikets Ständer för dylika tjenster förut bestämt,
hemställer Utskottot,
att de för ifrågakomne nya tjenster äskade aflöningsbelopp, utgörande
tillsammans 22,950 R:dr, måtte af Rikets Ständer beviljas;
Och har Utskottet härmed besvarat en af Riksdagsfullmägtigen Paul Andersson
från Jemtlands län inom Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (N:o 305)
om anslag till inrättande af fem nya länsmanstjenster i nämnda län.
e) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit ej mindre att de för nedannämnde fem
Länsmän på lön anslagna boställen måtte varda till Kronan indragna och sedan för
Statsverkets räkning utarrenderade samt att i stället från nästa statsreglerings början
måtte å stat uppföras kontanta anslag:
för Länsmannen i södra eller första distriktet af Westbo härad och
Jönköpings län med dels R:dr 50.
motsvarande boställets i lönestaten upptagna ränta och afkastning
och dels hyresersättning » 150. 200.
för Länsmannen i fjerde distriktet af nämnda härad och län med
det boställets ränta och afkastning motsvarande belopp .
och hyresersättning » ia». 239
för Länsmännen i mellandistriktet och i södra distriktet af Ostbo
härad och nämnda län, hvardera med det dem gemensamt
anvisade boställes ränta och afkastning motsvarande belopp
och hyresersättning
T 225.
eller för båda tillsammans  450.
för Länsmannen i Wemmenhögs härads östra distrikt af Malmöhus
län med det mot boställets ränta och afkastning svarande
belopp » 117.
och hyresersättning  » 150. 267;
»
88.
))
150.
»
75.
»
150.
Stats-Utskollels Utlåtande JM 99.
31
än ock att det Häradsskrifvaren i Åkers, Daga och Selebo häraders
fögderi af Södermanlands län på lön anslagna bostället
Ärja JM 3, likaledes måtte till Kronan indragas och sedan
för Statsverkets räkning utarrenderas samt i stället, från nästa
statsreglerings början, för boställshafvaren å stat uppföras årlig
kontant godtgörelse, svarande mot boställets i Staten upptagna
ränta och afkastning R:dr 617.
samt hyresersättning » 300. g^j
Enär samtliga vederbörande boställsinnehafvare förklarat sig villige att mot åtnjutande
af lönefyilnad i kontant samt hyresersättning, ofvannämnda boställen
afträda samt med afseende å länsmansboställena såväl Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvande vitsordat, att boställena hvart för sig till följd af belägenheten
vore för det afsedda ändamålet otjenliga, som ock Kammar-kollegium och Statskontoret
uti afgifna underdåniga utlåtanden tillstyrkt, att boställena måtte mot ofvannämnda
vilkor till Kronan indragas och för Statens räkning utarrenderas, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit,
måtte de äskade beloppen med tillhopa 2,069 R:dr bevilja.
f) I anledning af en hos Rikets Ständer vid sednaste riksdag gjord framställning
att, då numera aflidne Häradsskrifvaren i Åkers, Daga och Selebo häraders fögderi
af Södermanlands län, C. E. Ruckman, tillskyndats förlust af löneinkomster derigenom,
att hans boställe Ärja JM 3, Vi mantal i Åkers socken och härad, vid den
uppskattning deraf, som för sednaste lönereglering för landsstatens embets- och
tjenstemän verkställdes, beräknats gifva vida högre afkastning, än deraf i sjelfva
verket kunde erhållas, ersättning derför måtte Ruckman beredas, hade Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse anfört att de, ehuru erkännande angelägenheten deraf,
att anspråk på ersättning af Staten, för de förluster, hvilka af en eller annan anledning
kunde vid skeende löneregleringar tillskyndas embets- och tjenstemän, i
möjligaste måtto afböjdes, likväl, hvad beträffade förevarande fall, icke kunnat undgå
att taga i betraktande, dels att Kongl. Majits Befallningshafvande i länet, enligt
hvad ett af Kammar-kollegium och Stats-kontoret i ämnet afgifvet underdånigt utlåtande
gåfve vid handen, antagit inkomsten af bostället hafva blifvit vid löneregleringens
verkställande för högt beräknad, och dels att detta förhållande vunnit ytterligare
bekräftelse genom ett Rikets Ständer meddeladt instrument öfver en sedermera
skedd uppskattning af boställets afkomst, som Ruckman låtit år 1859 anställa
af personer, hvilkas trovärdighet och sakkännedom anledning ej funnes att
betvifla; och då, ehuru, såsom Kollegierna i ofvanberörda underdåniga utlåtande an-r
märkt, rättelse för framtiden uti det anmärkta missförhållandet kunde vinnas vid
32
Stats-Utskollels Utlåtande M 99.
förestående förnyad uppskattning af landsstats-tjenstemännens boställen, Ruckman dock,
i händelse denna uppskattning under någon längre tid fördröjdes, derigenom fortfarande
skulle komma att tillskyndas en ganska betydlig minskning i löneinkomster,
hade Rikets Ständer ansett billigheten påkalla, att bemälde Ruckman, så snart omständigheterna
sådant medgåfve, måtte komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner,
som i allmänhet blifvit Häradsskrifvare tillerkända; men som Rikets Ständer,
i saknad af tillförlitliga upplysningar angående omförmälda boställes afkastning, icke
kunde uppgifva till hvad belopp den ersättning, som sålunda skulle tillkomma dess
innehafvare, lämpligen borde bestämmas att utgå, hade Rikets Ständer i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majit täcktes låta ombesörja en förnyad uppskattning af
häradsskrifvareboställe! Ärja JVs 3 samt, sedan dervid blifvit utrönt, i hvad mån
samma boställes afkastning blifvit vid den år 1858 verkställda lönereglering för
högt beräknad, till Rikets Ständer aflåta den nådiga framställning, hvartill Kongl.
Majit, med afseende å Ruckmans förlust af honom rätteligen tillkommande löneförmåner,
kunde finna omständigheterna föranleda.
Enär bostället Ärja JV» 3, som, enligt hvad andra uti Civil-departementets
Expedition tillgängliga handlingar upplyste, af aflidne Häradsskrifvare!) Ruckmans
sterbhus under fardagsrätt innehafts till midfastan innevarande år, vid den nu af
Taxerings- och Pröfnings- kommittéerna verkställda taxering, ansetts icke kunna
åsättas högre värde än 6,000 Ridr och årliga afkastningen deraf, efter beräkning
af tre procent utaf samma värde, således skulle uppgå till endast 180 Ridr, hvilket
belopp äfven i det närmaste motsvarade hvad vid den år 1859, på Ruckmans
föranstaltande, af vissa tillkallade landtbrukare gjorda uppskattning ansetts kunna i
årlig afkomst af bostället påräknas, samt lill följd häraf den i lönestaten såsom afkastning
af samma boställe upptagna, i anledning af förut utgående arrende tillkomna
summa af 500 Ridr måste antagas vara för hög, hvadan ock bemälde Ruckmans
sterbhus syntes böra komma i åtnjutande af ersättning för den förlust, som
i följd häraf tillskyndats Ruckman för den tid han, efter arrendets upphörande, sjelf
brukat bostället eller från och med år 1858, vid hvilken tidpunkt Ruckman, enligt
hvad uppgifvit blifvit, öfvertagit bostället under eget bruk, har Kongl. Majit nu
föreslagit, att till ersättning åt numera aflidne Häradsskrifvaren C. E. Ruckmans
sterbhus för den förlust bemälde Ruckman, på sätt nämndt är, fått vidkännas till
följd af för hög uppskattning af Bostället Ärja, af Rikets Stander måtte anvisas ett
belopp för en gång af 1,600 Ridr.
Då ofvanintagne utur Statsråds-protok ollet hemtade upplysningar i denna
fråga synes tillfyllest ådagalägga billigheten deraf att bemälda sterbhus må erhålla
den föreslagna ersättningen, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer mätte anvisa ett belopp af 1,600 Ridr att, enligt
Kongl. Majlis nådiga disposition, från Riksgälds-kontoret utgå.
9)
Stats-Utskotlets Utlåtande M 99.
33
g) Af Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Landshöfdinge-embetet i Jönköpings
län — jemte öfverlemnande af en till Kongl Maj:t ställd skrift deruti Kronofogden
i Westra härad Carl Salomon Wallerström, hvilken sedermera fått nådigt
tillstånd att med Häradsskrifvaren i norra och södra Wedbo häraders fögderi C. W.
Reutersvärd ingå tjenstebyte, i underdånighet anhållit, att, dä Kronofogden i Westra
härad väl, jemlikt Kongl. Brefvet den 7 April 1832, hade såsom boställshemman sig
tilldelade V2 mantal Alsheda Skomakaregården och l/2 mantal Gastorp, båda belägna i
Alsheda socken af Östra härad, men intetdera af dessa hemman, såsom liggande utom
fögderiet, kunnat af sökanden få bebos samt då han sålunda i verkligheten saknat boställe
och endast haft löningshemman inom annan ort, utan att han dock från och
med är 1838 fått tillgodonjuta den hyresersättning 300 R:dr, som, jemlikt då skedda
lönereglering, andra Kronofogdar utan boställe uppbure, Kongl. Maj:t mätte för den
löueförlust, sökanden sålunda från och med sistnämnda år vidkänts, tilldela honom ersättning
eller ock derom till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition — i underdånighet
hemställt, att, då Kronofogden i Westra härad icke kunde af sina boställen njuta
samma fördel, som de tjenstemän, hvilkas boställen vore inom tjenstgöringsorten belägna,
utan måste genom hyra eller annorledes förskaffa sig bostad och således
vore i lika behof af hyresersättning, som de Kronofogdar, hvilka saknade boställen,
samt enär tjenligt tillfälle för tillvägabringande af det genom ofvanberörda nådiga
Bref föreskrifna utbyte af ifrågakomna boställshemman då ännu icke vppats, hyresersättning
till Kronofogden i Westra härad skulle få utgå äfven sedan kronolögdetjensten,
i följd af det beviljade tjenstebytet, blifvit af Wallerström frånträdd.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Kammar-kollegium och Statskontoret
anfört, att som ofvannämnda två boställshemman, såsom belägna utom fögderiet,
egentligen vore löningshemman, men icke boställen, hvilka kunde i denna
egenskap få af Kronofogden bebos, Kollegierna ansågo såväl Wallerström, för åren
1838 — 1861 samt intill den 1 Augusti sistlidet år, som hans efterträdare i tjensten
från sistnämnda dag intill dess tillfälle kunde yppa sig att utbyta hemmanen
mot annan till boställe tjenlig egendom, vara berättigade till hyresersättning, beräknad
efter år till 300 R:dr eller det mindre belopp, som uppkommit eller kunde
uppkomma derigenom att hemmanen vid utarrendering möjligen inbringade mera
än den summa af 393 R:dr, hvartill de vore i staten beräknade. Härvid hade
dock Stats-kontorets President och 2:ne ledamöter i så måtto varit af skiljaktig mening,
att de ansett hvresersättningen böra med fulla beloppet, 300 R:dr årligen,
till vederbörande utgå, oberoende af den vinst, som, utöfver den i staten beräknade
inkomst af hemmanen, tjensteinnehafvaren genom deras tillfälliga utarrendering kunnat
eller kunde komma att deraf draga, helst i den händelse afkastningen af hemmanen,
vare sig att dessa af tjensteinnehafvaren vidare utarrenderades eller för egen
räkning brukades, skulle för någon tid nedgå under det i staten beräknade afkomstBih.
till R. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 5
34
Stals-Ulskoltets Utlåtande M 99■
beloppet, Statsverket ingalunda kunde anses pligtigt att för den sålunda lidna förlusten
hålla vederbörande skadeslösa.
I anledning häraf har Kongl. Majit, som lika med Kollegierna ansett Kronofogden
i Westra härad, i likhet med öfrige Kronofogdar, hvilka saknade boställen,
böra komma i åtnjutande af hyresersättning och att denna borde utgå med fulla
beloppet, äskat att från och med nästa statsregleringsperiod måtte 8 stat uppföras
hyresersättning för Kronofogden i Westra härad af Jönköpings län med 300 R:dr.
Enär, vid den efter 1853—1854 årens riksdag verkställda reglering af
landsstats-tjenstemännens löner, bestämdes, att Kronofogdar, Häradsskrifvare och
Länsmän icke vidare skulle få på lön innehafva andra indelningar än boställshemman,
samt ifrågavarande åt Kronofogden i Westra härads fögderi fortfarande
upplåtna hemman således vid berörda reglering och sedermera hitintills blifvit såsom
boställshemman ansedde, torde den omständigheten, att berörde hemman ej
kunna af innehafvare!) bebos, icke utgöra giltigt skäl att dem såsom så kallade
»löningshemman» betrakta, vid hvilket förhållande särskild hyresersättning skäligen
ej kan, med hemmanens bibehållande, bemälde Kronofogde tillkomma; och får Utskottet,
i följd häraf, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte endast i den mån bifalla Kongl. Majits
ofvanberörda nådiga framställning, att Kronofogden i Westra härads
fögderi, derest han finnes villig att omlörmälda hemman till
Statsverket afträda, må derföre erhålla kontant godtgörelse, motsvarande
hemmanens i stat beräknade afkastning och ränta, tillhopa
595 R:dr, jemte hyresersättning 300 R:dr;
hvilka belopp, tillsammans 895 R:dr, blifvit i bilagde tabell Litt. A vilkorligt
uppförde; hemställande Utskottet derjemte,
att Rikets Ständer, vid tillkännagifvande af detta beslut, måtte i
underdånighet anhålla att, derest den här ofvan tillstyrkta reglering
nu icke skulle kunna åstadkommas, Kongl. Majit behagade låta
tillse, att, vid nuvarande Kronofogdes afgång ur tjensten, ifrågavarande
hemman mätte varda till Statsverket indragne.
h) I sammanhang härmed har Kongl. Majit äskat att från och med nästa
statsregleringsperiod måtte å stat uppföras årlig löneförhöjning för länsmannen i
Särna socken och Idre kapellag af Stora Kopparbergs län med 200 Ridr.
Ehuru Utskottet ansett betänkligt, att för en viss tjensteman fastställes högre
lön än som af hans vederlikar i allmänhet åtnjutas, likväl och då, enligt hvad
Statsråds—protokollet (pag. 48) i detta ämne närmare förmäler, ifrågavarande länsmacisdistrikt
är beläget inom en af de fattigaste orter i riket och priset på lifs—
förnödenheter derstädes är ovanligt högt, hvarförutan den der anställde länsman,
i anseende till distriktets vidsträckta område af omkring 40 qvadratmil, i och för
Ståls-Utskottets Utlåtande JK 99.
35
sin tjenstgöring tillskyndas betydligt drygare resekostnader, än inom de flesta andra
distrikt, har Utskottet ansett sig böra hemställa
att Rikets Ständer måtte, på sätt Kongl. Majit äskat, från och
med nästa statsregleringsperiods början för ofvanberörda ändamål
å ordinarie stat anvisa ett årligt belopp af 200 R:dr.
t) Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (N:o 384)
har Riksdagsfullmägligen P. A■ Nyström från Westerbottens län, under anförande
hurusom, allt sedan häradsskrifvarelönen först höjdes från dess ursprungliga ringhet,
de extra inkomsterna blifvit inberäknade i lönen, ehuru dessa rätteligen borde
betraktas såsom en godtgörelse för resor, skrifmaterialier och öfrige i och för
tjensten nödige utgifter, hvilka för Häradsskrifvaren i Westerbottens läns 2:dra
fögderi skola uppgått till 993 R:dr banko, föreslagit, det Rikets Ständer måtte
tilldela beroälde tjenstemän ersättning för innehållne extra inkomster sedan 4835
eller ock vid den definitiva löneregleringen fästa behörig uppmärksamhet och vigt
vid nu angifna missförhållande.
Då Kongl. Majit tillkännagifvit sig vilja för Rikets näst sammanträdande
Ständer framlägga förslag till definitiv lönereglering för lands-staterna i länen, torde
någon förändring i ofvanbemälde Häradsskrifvares lönevilkor nu icke böra ifrågakomma,
hvadan Utskottet hemställer,
att ifrågavarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
k) Sedan Rikets sednast församlade Ständer såväl medgifvit att af de medel
8,802 R:dr 18 öre, som influtit genom expropriering för Gefle—Dala jernvägsanlaggnings
behof af 8 tunnland 22:,/j0 kappland jord från den åt Landshöfdingen
i Stora Kopparbergs län på lön anslagna kungsgården Noret, finge till inlösen af
det utaf nuvarande Landshöfdingen i länet O. af Geijerstam å nämnda kungsgård
uppförda boningshus användas hvad som motsvarade det värde, hvartill denna
byggnad kunde i behörig ordning af vederbörande Synerätt varda uppskattad, dock
ej utöfver 6,802 R:dr; som ock föreskrifvit att, hvad för sådant ändamål af förstnämnda
summa icke utginge, skulle till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, äfvensom
att, sedan berörde inlösen kommit till verkställighet, ett emot 5 procent å denna
återstod svarande belopp skulle af Stats-kontoret till Landshöfdingen i Stora Kopparbergs
län årligen utbetalas; samt Kongl. Majit i anledning häraf ej mindre
anbefallt Dess Befallningshafvande i nämnda län att, sedan inlösningssumman för
ofvanberörde byggnad blifvit i föreskrifven ordning bestämd, till Stats-kontoret aflemna,
för att Riksgälds-kontoret tillgodokomma, det derefter återstående beloppet
af de influtne expropriationsmedlen, än ock förständigat Stats-kontoret att af un
der händer egande medel till bemälde Landshöfding årligen utbetala ett emot 5
procent å nämnda återstod svarande belopp, intill dess denna årliga ersättningssumma
kunde varda å förevarande Hufvud titel uppförd, så har Kongl. Maj:t, efter
36
Slats-Utskollets Utlåtande M 99.
det Stats-kontoret upplyst att den återstod af meraniimnde expropriationsmedel,
som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för ofvanomförmälda ändamål under Mars
månad 1861 till Stats-kontoret levererats, och hvarå nämnde Kollegium sedan till
Landshöfdingen utbetalt ränta, uppginge till 2,000 R:dr 18 öre, nu föreslagit att
såsom ersättning åt bemälde Landshöfding måtte till utgående årligen från och
med nästa statsregleringsperiod å Sjette Ilufvudtiteln varda uppfördt ett emot 3
procent å sistnämnda summa svarande belopp i jemnt tal med 100 R:dr.
På grund af hvad sålunda förekommit, tillstyrker Utskottet
att det äskade beloppet 100 R:dr årligen måtte af Rikets Ständer
beviljas.
/) Derjemte har Kongl. Majit föreslagit, att, enär för anläggningen af Vestra
jernvägsstambanan mark blifvit i behörig ordning exproprierad från Länsmannens
i Oppunda härads Vestra distrikt af Södermanlands län boställe, Sköldnäs i Vestra
Vingåkers socken, från det Länsmannen i Grimstens härad af Vester-Nerikes fögderi
anslagna boställe, Ybby N:o 1 i Viby socken, och från det Häradsskrifvare!)
i berörda fögderi anslagna bostället, Ybby N:o 2 i samma socken, till ersättning
åt boställshafvarne för den boställena frångångna jorden, måtte, emot det att de
influtna expropriationssummorna till Riksgälds-kontoret öfverlemnades, till utgående
årligen från och med nästa statsregleringsperiod, å Sjette Hulvudtiteln uppföras
nedaunämnda summor, svarande i jemnade belopp mot 3 procent af berörda expropriationssummor,
nemligen; för Länsmannen i Oppunda härads Vestra distrikt
21 R:dr, för Länsmannen i Grimstens härad 12 R:dr och för Häradsskrifvare!) i
Wester-Nerikes fögderi 32 R:dr.
Lika med Kongl. Majit anser Utskottet förenämnde tjenstemän fullt berättigade
alt erhålla godtgörelse för den förlust, de genom ifrågavarande expropriation
å deras boställen kunna fått vidkännas, men då Utskottet under mom. a) här—
ofvan till Rikets Ständers bifall förordat Kongl. Majits nådiga förslag, att dylika
boställen hädanefter skulle i aflöningen beräknas efter det värde, hvartill de vid
bevillningstaxering al Pröfnings-komité uppskattas, samt, i händelse denna grundsats
antages, boställsinnehafvarne för den minskning i boställenas afkastning, som
vid nästa bevillningstaxering kan finnas vara af jordafsöndringen föranledd, undfå
ersättning genom tillökning i de kontanta aflöningsbeloppen, föranlåtes Utskottet
hemställa,
att Rikets Ständer endast på det sätt bifalla Kongl. Majits ifrågavarande
nådiga framställning, att äskade beloppet 63 Ridr på 6:te
Hufvudtiteln uppföres, att till innehafva)ne af ofvanuppräknade tre
boställen utgå intilldess berörda boställen, i afseende på deras i
lönen beräknade afkastning, undergått ny uppskattning.
m) Under åberopande af sitt, vid statsinkomsternas beräkning, angående inkomsttiteln
»ordinarie räntan» fattade beslut, har Kongl. Majit föreslagit, det iakt
-
Stals-Ulskottets Utlåtande M 99.
37
tagas mätte, att förslagsvärdet å de under anslaget till lands-staterna upptagna indelta
räntor blefve förhöjdt med -46,550 R:dr, eller det jemnade belopp, hvarmed
värdet å samma räntor vid inkomst beräkningen ökats; Och får Utskottet till
denna nådiga framställning tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
n) Jemte förmälan hurusom, i likhet med hvad af 1859 års Revisorer blifvit
anmärkt, Karta-sigillata-orokostnaderna uppgått till högst betydliga belopp, utgörande
för år 1858 nära 8'/2 procent af försäljningssumman, hafva 1860 och
1861 å rens Revisorer likaledes funnit, att denna provision till Landskamererare
och Landträntmästare, hvilka ega att hvar för sig undfå två procent af hvad inom
året uti Kronans kassa i stämpelpappers-afgift influtit, i flere län utgått med vida
högre belopp, än som i staten härför beräknats, samt hemställt, att Rikets Ständer
vid regleringen af utgifterna under Riks-statens Sjette Hufvudtice! ville tillse,
att vid beräkningen af nämnde tjenstemäns aflöningsförmåner den dem tillerkända
provision å Karta-sigillata-medlen blefve upptagen till belopp, närmare motsvarande
hvad denna inkomst i verkligheten utgjorde, så att Statens kontanta tillskott
till deras aflöning i förhållande derefter måtte kunna minskas.
Då, af skäl, som här ofvan blifvit omförmälda, någon lönereglering för landsstatens
tjenstemän icke vid denna riksdag kunnat företagas och frågan om Kartasigillata—provisionen
lämpligast bör behandlas i sammanhang med definitiv reglering
af bemälde tjenstemäns löner, hemställer Utskottet,
att berörda anmärkning nu icke må till annan åtgärd föranleda,
än att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att vid uppgörande af förslag till definitiv reglering af
iands-statens löner anmärkta förhållandet måtte blifva taget i öfvägande.
o) Beträffande Kongl. Maj:ts särskilda nådiga framställningar, dels att pensioneringen
på indragningsstat för Landssekreterare, Landskamererare, Landträntmästare,
Länsbokhållare, Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, likasom för de
tjenstemän vid länsstyrelserna, utöfver nyss uppräknade, angående hvilkas pensionering
särskildt stadgande förut icke varit meddeladt, jemte der anställda vaktbetjente,
måtte bestämmas efter de allmänna grunder, som för öfrige civile embetsed)
tjenstemän vunne tillämpning, dels ock att Landssekreteraren i Orebro län,
Gustaf Fredrik Hökerberg, Häradsskrifvaren i Åkers, Frötuna och Wermdö skeppslags
fögderi af Stockholms län, Gustaf Laurentius Sjöberg och Landträntmästaren i
Christianstads län, Magnus Billing, hvar för sig måtte, efter erhållet afsked från
deras berörde befattningar, å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
af enahanda pension, som, efter den af Kongl. Maj:t föreslagna grund, deras vederlikar
skulle ega tillgodonjuta, kommer Utskottet att afgifva yttrande i sammanhang
med regleringen af utgifterna under Riks-statens Nionde Hufvudtitel.
38
Stats-Utsliottets Utlåtande M 99.
p) Sedan Utskottet här ofvan föreslagit att hyresersättning äfvensom kontant
vederlag för i nuvarande lönerna inbegripne indelta boställs-räntor må tilldelas åtskillige
tjenstemän, hvilka böra afstå från sine nu innehafvande boställen, som i
behörig ordning skola till Kronan indragas; hvadan och då dessa räntor, som, jemlikt
närlugde tabell Litt. A, utgöra tillsammans 189 R:dr 5 öre, icke vidare,
efter det sjelfva hemmanen blifvit indragne och räntorna Kronan behållne, få bland
Lands-statens indelta löneanslag upptagas, så hemställer Utskottet,
att ifrågavarande räntor, tillhopa 189 R:dr 5 öre, må från nya
Riks-staten uteslutas.
Färjor och Färjekarlar.
14:o) Vid sednaste riksdag anvisade Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret ett
årligt anslag af 1,300 R:dr för åren 1861 —1863 till understöd för de på Ölands
vestra kust inrättade färjeplatserna Röhälla, Färjestaden och Beijershamn, att, i händelse
färjehållningen vid dessa tre platser icke kunde utan understöd af Statsmedel
uppehållas, af Kongl Majit för ändamålet användas, intilldess förhållandena gjorde
ett dylikt understöd umbärligt. Ehuru de hittills framställda anspråken på dylikt
understöd blifvit af Kongl. Majit underkända, har Kongl Majit dock funnit nödigt
äska, att ofvannämnda på Riksgälds-kontoret anvisade, ännu icke för ändamålet
använda medel måtte under nästa statsregleringsperiod fortfarande varda ställda till
Kongl. Majits disposition; och får Utskottet till denna nådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Jordbruket, handeln och näringarne.
Skiften och Afvittring ar.
13:o) I ändamål att de angelägna storskiftes- och afvit trings—förrättningar ne
i rikets norra län måtte, så vidt omständigheterna medgåfve, kunna påskyndas,
hvartill, efter uppgjord beräkning, ett årligt belopp af 150,000 Ridr ansetts erforderligt,
har Kongl. Majit funnit sig föranlåten äska, att anslaget lill »skiften och
afvitlringar», som under innevarande statsregleringsperiod utgår med 63,000 Ridr
från Sjette Hufvudliteln och 70,575 Ridr från Riksgälds-kontoret eller tillsammans
133,575 Ridr, måtte för nästa statsregleringsperiod varda förhöjdt till ofvanstående
årliga belopp af 150,000 Ridr att utgå ensamt från Sjette Hufvudtiteln, hvars årliga
anslag till ifrågavarande föremål således komme att ökas med 87,000 Ridr.
Med hänvisande i öfrigt till hvad Statsråds— protokollet (sid. 21—24) rörande
delta ämne innehåller, får Utskottet derur endast anföra, att afvittringen
Slats-Utskotlets Utlåtande M 99.
39
inom Gefleborgs län, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upplyst, med säkerhet
kan anlagas komma att under innevarande statsregleringsperiod afslutas;
att afvittringsgöromälen inom Jemtlands län äfven i allt väsendtligt fullbordats, så
att endast utstakning och rörläggning af rålinier på åtskilliga ställen derstädes
återstå att verkställa; att för Wester Norrlands och Westerbottens län någon anslagstillökning
icke ansetts erforderlig; att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län anmält behof af förhöjning i det för länet bestämda afvittringsanslag,
enär mätningarne inom Ofver-Torneå socken, hvarest vederbörande jordegare, jemlikt
deras åtagande, bestridt kostnaden för den vid förrättningarne erforderliga
handtlangning, kunde med visshet emotses hinna fullbordas under innevarande år,
hvarefter arbetena komme att flyttas till den glesare bebyggda Pajala socken, der
kostnadsfri handtlangning icke kunde påräknas i vidsträcktare mån, än som enligt
gällande föreskrifter på vederbörande jordegare belöpte, hvarförutan ett särskildt
arfvode för tolkning i Finska språket blefve af nöden; att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stora Kopparbergs län hemställt att någon löneförbättring måtte
storskifteslandtmätarne inom länet beviljas; samt att Öfver-direklören för Landtmäteriet,
med ledning af Länsstyrelsernas sålunda afgifna yttranden och med
tillämpning i öfrigt af gällande grunder för de till Storskiftes- och Afvittrings—
verken nu utgående anslag, upprättat fullständigt förslag till ny stat för dessa verk,
uti hvilket förslag årliga anslagsbehofven för de särskilda länen blifvit på följande
sätt beräknade nemligen:
för Stora Kopparbergs län till  46,600 R:dr
» Jemtlands » » 3,515 »
» Wester-Norrlands » » 19,120 »
» Westerbottens » »  39,655 »
» Norrbottens » »  51,755 »
eller tillsammans för alla länen 160,645 R:dr
hvadan, då det å Riks-statens Sjette Hufvudtitel till »Skiften och
Afviltringar» uppförda anslog utgjorde endast  63.000 »
en summa af 97,615 R:dr
blefve derutöfver erforderlig för de årliga hehofvens fyllande; men att Kongl. Maj:t,
som af uppgifna sköl ansett någon arfvodesförhöjning för Storskiftes-landtmätarne
inom Stora Kopparbergs län nu icke böra ifrågakomma, med iakttagande deraf och
då erfarenheten ådagalagt att, i följd af uppkommande ledigheter, besparingar å
anslagen kunde påräknas, ansett det årliga behofvet för Storskiftes- och Afvittrings-verken
under nästa statsregleringsperiod böra i jemnt tal beräknas till
150,000 R:dr.
Att storskiftes- och afvittringsförrättningarne i de af förutnämnde provinser,
der dessa arbeten icke redan blifvit fulländade, fortfarande bedrifvas med all möj
-
40
Stats-Ulskottets Utlåtande M 99.
lig kraft och skyndsamhet, är obestridligen af stor vigt för ett hasligare befordrande
af herörde vidsträckta landsorters utveckling och välstånd; men då, enligt
hvad Utskottet inhemtat, förslag till genomgripande förändringar i skogslagstiftningen
inom en icke aflägsen framtid äro att emotse och dessa förändringar möjligen
kunna föranleda rubbningar i den nu för Storskiftes och Afvittrings verken
fastställda plan, har det synts Utskottet mindre lämpligt att för någon längre tidrymd
bestämma ifrågavarande anslag till så betydligt belopp, som nu anses för
ändamålet behöfligt; hvadan Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nådiga
framställning att, utöfver det i nu gällande Riks-stat för skiften
och afvittringar uppförda anslag af 63,000 R:dr, för enahanda ändamål
anvisas och till Kongl. Maj:ts disposition ställes en summa
af 261.000 R:dr, atl med en tredjedel, eller 87,000 R:dr, årligen
under hvartdera af nästkommande tre år från Riksgälds—kontoret
utgå
16:o) Uti en iuom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Ut skot tet. remitterad motion
(JVi 375) har Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län, under förmälan,
hurusom landtmäteri-arfvodestaxan vore för skiftessökande i hög grad betungande
och dymedelst lade hinder i vägen för skiftesverkets fortgång, till stort
mehn för jordbrukets utveckling och förkofran inom landet, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte på anslaget för jordbrukets förbättrande å Sjette Hufvudtitein anvisa
ett lämpligt belopp, hvarmed en fjerdedel af alla de kostnader, som uppkomma
i och för laga skiften inom riket, kunde skiftesdelegarne godtgöras.
Afven om, på sätt motionären antagit, de nu med laga skiften förknippade
kostnader äro för jordegarne så betungande, att de meidigt inverka på skiftesverkets
fortgång, torde dock det af motionären här föreslagna sätt för lindrande
af denna börda icke böra till bifall förordas. Sedan numera, med undantag af
de sex nordligaste länen, för hvilka särskilda stadganden funnits nödiga, inom större
delen af Rikets provinser redan laga skiften blifvit verkställda, utan att de enskilde
jordegarne dervid i någon betydligare mån åtnjutit understöd från det allmännas
sida, skulle det, i Utskottets tanke, innebära en obillighet, om de jordegare,
hvilka hittills uraktlåtit att genom vidtagande af en dylik ekonomisk reglering
bereda möjlighet för införande af en ordnad landthushållning, af Statsverket
erhölle så betydligt understöd vid skifteskostnadernas bestridande, som uti
motionen är föreslaget. Dessutom har hos Ridderskapet och Adeln Grefve Anckarsvärd,
C. B., uti en till Stats-Utskottet remitterad motion [JVs 22), som kommer
att af Utskottet i förening med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlas,
framlagt förslag till genomgripande förändringar i afseende å skiftesverkets
ordnande. Vid denna motions besvarande blir det tillfälle att ingå i närmare
-
Stats-Ulskoltels Utlåtande M 99.
41
mare pröfning om hvad som kan anses böra ske för beredande af lättnad i de
enskilde jordegarnes kostnader för laga skifte.
På grund af hvad sålunda blifvit anlördt får Utskottet, som dessutom i saknad
af nödig utredning, icke kunnat ens approximativt beräkna beloppet al den
säkerligen högst betydliga statsutgift, som af bifall till motionärens förslag skulle
föranledas, tillstyrka,
att Riksdagsfullmägtigen C. J.-Svenséns ifrågavarande framställning
måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Undervisningsanstalter för jordbr lik oell landtmannanäringar.
17:o. För uppförande vid Ultuna Landtbruks-institut af en stallbyggnad af
gråsten har Kongl. Majit äskat ett belopp af 18,000 R:dr att under år 1864 utgå;
och då Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-komité redan vid sistlidne riksdag vitsordat
behofvet af denna byggnad, under förmälan, att det nu vid Institutet befintliga
stall icke vore i sådant skick att det kunde anses motsvara dermed afsedda
ändamål, får Utskottet, som vid den öfver ifrågavarande nybyggnad upprättade planritning
jemte kostnadsförslag ej haft något att erinra, alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte för omförmälda ändamål anvisa en summa
af 18,000 R:dr, att under år 1864, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, från Riksgälds-kontoret utgå.
18:o. Till Riks-Ståndens pröfning har Kongl. Majit öfverlemnat, huruvida tillgång
jemväl kunde beredas till bekostande af en utaf Ultuna Landtbruks-instituts
Styrelse föreslagen, till boningshus med lärosalar, laboratorier, rum för elever, m. m.
afsedd större byggnad, hvarom Kongl. Majit till Rikets sist församlade Ständer gjort
nådig framställning.
Af de till detta ärende hörande handlingar, hvilka blifvit till Utskottet öfverlemnade,
har Utskottet inhemtat
att Ultuna Landtbruks-instituts Styrelse, uti underdånig skrifvelse den 26
Augusti 1839, bos Kongl. Majit anhållit om nådig framställning till Ri(kets då näst
sammanträdande Ständer om anslag för, bland annat, ifrågavarande byggnad, hvilken
var afsedd att användas till lärosalar, laboratorier, bibliotheksrum, modellkammare
samt rum för elever och den för dem nödiga ekonomien; dervid Styrelsen, bland
annat, anfört att, om genom denna byggnads uppförande tillgång bereddes till flere
nya boningsrum jemte de äldre förut begagnade, så skulle vid Institutet kunna
emottagas ett vida större antal elever, än hvad nu vore händelsen, då inträde för
en stor mängd sökande måste nekas till följd af bristande utrymme; och utvisade
den öfver byggnaden uppgjorda planritning att 20 större och mindre rum voro beBih.
till 11. St. Brot. 1802 <fc 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 6
42
Stats-Utskoltels tillåtande M 99.
stämda att till boningsrum för elever användas, varande kostnaderna beräknade till
en summa af 109,236 R:dr 33 öre
att Landtbruks-Akademiens Förvaltnings komité, uti infordradt underdånigt
utlåtande den 18 Januari 1860, förklarat, bland annat, den nu ifrågavarande byggnaden
vara af bebofvet högeligen påkallad; och Komitéen, som genom på stället
verkställda inspektioner egde kännedom om Institutets tillstånd, bade vid sorgfällig
granskning af förslaget, ej funnit något obehöfligt eller onyttigt deri upptaget; hvadan
Komitéen i svenska jordbrukets intresse i underdånighet förordat nådigt bifall
till Styrelsens förslag;
att Öfver-Intendents-embetct, genom nådig remiss anbefaldt att angående det
nu ifrågaställa byggnadsföretaget sig yttra, under den 10 Februari 1860 till Kongl.
Maj.t öfverlemnat och såsom sitt eget åberopat ett af Arkitekten, Professoren m. m.
C. G. Blom-Carlsson, uppå anmodan, i ämnet afgifvet yttrande, enligt hvilket nämnde
Arkitekt emot ritningen icke haft något att erinra samt vid kostnadsförslaget endast
anmärkt att det, i anseende till för högt beräknadt pris på kalk, borde kunna
nedsättas med 343 Ridr, men att deremot det till »byggnadsarfvode och oförutsedda
händelser» upptagna belopp, 1,300 R:dr, vore nog lågt beräknadt.
Sedan Kongl. Majit, uti nådig Skrifvelse den 9 Mars 1860, till Rikets då församlade
Ständers pröfning öfverlemnat, huruvida tillgång till det för nu ifrågavarande
byggnad, jemte det i 17:de punkten härofvan omförmälda stall, ett för lärlingarne
afsedt boningshus och en byggnad för Schäferiet, erforderliga anslag måtte
kunna beredas; så förklarade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 15 nästpåföljde
Oktober, att, i betraktande af de ansenliga anslagsbelopp, som vid dåvarande
riksmöte blifvit beviljade och då Statsverkets tillgångar för nästföljande statsregleringsperiod
derigenom vore i det närmaste medtagna, Rikets Ständer funnit sig icke
kunna anvisa medel för samtliga berörda byggnadsföretag; i följd hvaraf och då af
den nådiga Skrifvelsen, äfvensom af hvad i öfrigt hos Rikets Ständer förekommit, det
synts, som uppförandet af de två sistnämnda byggnaderna skulle vara företrädesvis
angeläget, Rikets Ständer ansett sig böra anvisa de dertill erforderliga, jemförelsevis
mindre betydliga, belopp med tillhopa 31,540 R:dr.
Sedermera hafva Rikets Ständers nästlidet år församlade Revisorer, hvilka genom
delegerade besökte Ultuna Landtbruks-institut, fästat uppmärksamheten dervid,
att antalet bostäder för betalande elever vore otillräckligt och att, enär flere personer,
som vid Institutet sökt inträde, just af nyssnämnda anledning icke kunnat derstädes
emottagas, nödigt syntes vara, att åtgärder vidtoges för anskaffande af dylika
bostäder.
Enligt hvad Utskottet fått sig meddeladt, är vid ifrågavarande Landtbruks-institut
för närvarande i de för elevers herbergerande afsedda rum icke utrymme för
flere än 18, ehuru i allmänhet ett något större antal kunnat vid Institutet antagas
dymedelst att ogifte lärare afstått de rum, som möjligtvis kunnat af dem undvaras,
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 99.
43
och hvilka då blifvit till elevers inhysande använda. Genom den föreslagna byggnaden
är beräknadt att, med bibehållande af de nu befintliga elevrummen förskaffa bostad
åt ytterligare ett antal af 20 elever och lärer för det sålunda förökade antalet
elever undervisningen kunna med nuvarande lärarepersonalen bestridas, äfvensom hittills
vunnen erfarenhet ådagalägger att samtliga elevplatserna kunna förväntas städse
blifva besatta. Då sålunda genom uppförande af den nu föreslagna byggnaden, hvilken
jemväl i öfrige delar vitsordats vara för Institutet behöflig, tillfälle kan beredas
för ett betydligt ökadt antal elever att begagna undervisningen vid Institutet, synes
detta byggnadsföretag vara för ifrågavarande undervisningsanstalts ändamålsenliga verksamhet
och utveckling af den angelägna vigt, att detsamma icke vidare bör uppskjutas;
utan tillstyrker Utskottet
att Rikets Ständer för berörda byggnad anvisa i jemnt tal 109,000
ll:dr, att enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition från RiksgfiIds—kontoret
utgå.
19:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollet (pag. 33—42) inbemtas. hade
Styrelsen för Alnarps Landtbruks-inslitut, uti underdånig skrifvelse den 28 Juli
1862, —jemte anhållan att för en agrikulturkemisk försöksstations ordnande vid nämnda
institut måtte hos Rikets Ständer äskas de belopp, hvilka Landtbruks-Akademien
uti afgifvet betänkande föreslagit, tillika gjort underdånig framställning om behofvet
af dels tillökning i Institutets nuvarande till 18,000 R:dr bestämda årliga anslag, dels
särskilda anslag för en gång till nybyggnader m. m I afseende å behofvel af tillökning
i årsanslaget hade Styrelsen afgifvit fullständigt förslag till stat för Institutet,
upptagande:
Till lärarnes aflöning R:dr 17,100.
I och lör materialier till undervisning  » 2,400.
Betjening och renhållning  » 2,900.
Diverse utgifter
» 8,000.
Institutets mathållning  » 2,273.
Summa R:dr 32,673.
eller, med afdrag, för den händelse särskildt anslag till försöksstation
komme att beviljas, af R:dr 1,300.
tillsammans för Institutets underhåll R:dr 31,173.
hvarjemte för åkerbrukets vid Alnarp förbättrande medelst, grunddikning,
mergling och extra gödning, enligt uppgjord beräkning,
grundad på förutsättningen af den under eget bruk varande
åkerarealens, 600 tunni, grunddikning på 16 och
mergling på 8 år, årligen erfordrades  » 4,000.
44
Ståts-Utskottets Utlåtande M 99.
i följd hvaraf hola årshehofvet vid Alnarp, under nyssnämnda för—
utsättning, skulle uppgå lill Ridr 35,175.
och sålunda till ett belopp, som öfverstege nuvarande års anslag, 18,000 R:dr, med
17,175 Ridr, och hvilket Styrelsen ansett behöfva medelst tillökning i det årliga
anslaget fyllas. Såsom anslag för en gäng hade Styrelsen uti ofvanberörda skrifvelse,
på anförda skäl, begärt:
l:o. till uppförande, i enlighet med derför af danske arkitekten, Professoren
Meldal, uppgjorda ritningar jemte kostnadsförslag, af en ny s. k. ekonomibyggnad,
innefattande logar, stall, lador, ladugårdshus, spanmålsmagasin, redskapshus m. fl.
för landthushållning^! vid Alnarp behöfliga hus och lägenheter, ett belopp
af R:dr 145,000.
samt till anskaffande af en till denna byggnad erforderlig
lokomobil, jemte tröskveik af bästa sort . » 10,000. fggoOO.
2:o. såsom bidrag till en af Lomma församling, inom hvilken
Alnarp är beläget, i behörig ordning beslutad kyrkotillbyggnad . . R:dr 7,500;
varande uti en särskild skrifvelse af den 4 sisllidne Augusti i underdånighet an
mäldt,
det Styrelsen, som ej kunnat förbise att det belopp af 145,000 R:dr, hvartill
kostnadslörslaget till den nya ekonomibyggnaden uppginge, om ock i och för det
dermed afsedda ändamål ingalunda för högt, dock utgjorde en ganska betydlig
anslagssumma, af sådan anledning j ånyo sammanträdt, för att söka bereda någon
inskränkning i byggnadens storlek; hvarjemte Styrelsen anhållit att, så snart ny
planritning oell kostnadsförslag i sådan syftning blifvit uppgjorda, få dessa handlingar
till Kongl. Majit aflemna.
Landtbruks Akademiens Förvaltnings-komité, som genom nådig Remiss blifvit
anbefalld att i anledning af ofvanberörda underdåniga framställningar till Kongl.
Majit inkomma med underdånigt utlåtande, hade under den 11 September nästlidet
år et! sådant utlåtande afgifvit och dervid, med förbigående af frågan om anslag
lill en försöksstation vid Alnarp, hvarom Landtbruks-Akademien redan sig
yttrat, beträffande öfriga af Styrelsen ifrågaställa anslag hufvudsakligen anfört
Viljande:
För bedömande af frågan om behofvet af tillökning i det årliga anslag af
18,000 R:dr, sorn Alnarps Landtbruks—institut fått sig an visad t »till aflöning åt institutets
föreståndare och lärare, till underhåll af elever och lärlingar, samt för
bibliothek och samlingar» och hvilket motsvarade hvad för Ultuna institut, inberäk —
nadt afkastningen af Ultuna kungsladugård, varit bestämdt, hade - o ‘!nings—
komitéen ansett sig hörn från sistnämnda institut, som nu i 14 år fortgått, infordra
dess års-stat, vid jemförelse med hvilken af komitéen insända handling, det visade
sig att afiöningarne och utgifterna vid Ultuna i det hela, med undantag af vissa
för ^Alnarp beräknade högre poster, uppginge till ungefärligen samma belopp, som
Stats-Utskottets Utlåtande M 99.
45
vid Alnarp, eller omkring 31,000 R:dr, hvartill vid Ultuna hufvudsakligen erhållits
tillgång genom statsanslaget 12,000 R:dr och egendomens afkastning, samt afgifter
af betalande elever. Skiljaktigheterna mellan den årliga utgiftsstalen vid Ultuna och
Alnarp funne Förvallnings-komitéen hero egentligen på följande omständigheter:
l:o. Föreståndarens löneinkomster, inberäknadt det till honom såsom institutets
förste lärare utgående arfvode, hade föreslagits vid Alnarp till 6,000 R:dr eller
1,000 R:dr högre än vid Ultuna och komitéen ansåge, att om, til! följd af svårigheten
för förcståndarne att kunna undvika s. k. representation, föreståndarelönen
på ena eller andra stället skulle anses tarfva tillökning utöfver 5,000 R:dr, denna
tillökning då lämpligast borde lemnäs under form af taffelpenningar, hvartill institutsstyrelserna
vä! torde finna tillgång af för handen varande medel, utan att särskildt
statsanslag dertill behöfde anvisas.
2:o. Trädgården vid Alnarp vore beräknad att medtaga betydliga kostnader,
utan alt af densamma upptagits någon inkomst, ehuruväl ej mindre för Institutets
hushåll, än äfven genom försäljning från träskolorna, fördelar deraf i komitéens tanke
borde vara att förvänta.
3:o. I afseende å begärda anslag till anatomiskt och zoologiskt museum,
med dertill hörande särskild vaktmästare, m. m. ansåge komitéen skeletter och öfriga
för undervisningen vid Alnarp erforderliga preparater kunna med lätthet och mindre
betydliga kostnader erhållas genom aftal med anatomi-vaktmästaren i Lund, som
väl, likasom öfligt vore vid andra universitet, åtoge sig att emot särskild vedergällning
preparera och uppställa de för Institutet erforderliga skeletter af husdjur
m. m.
4:o. Den för Institutet föreslagna betjening, med inberäkning af såväl anatomi
som laboratorii-vaklmästaren, skulle vid Alnarp medtaga en summa af 3,500 R:dr
årligen, uti hvilken komitéen funne någon inskränkning jemväl i andra afseenden än
det redan anförda kunna åstadkommas.
5:o. Institutets kosthållning vöre, enligt komitéens tanke, särdeles dyr. Af de
betalande elevernas afgifter, uppgående till 14,400 R:dr, skulle, efter afdrag af beräknade
kostnaderna för deras underhåll 10,950 R:dr, årligen endast återstå
3,450 R:dr. Emellertid och då denna summa syntes komitéen kunna betacka omkostnaderna
för städning och uppvärmning af elevernas rum tn m., torde afdrag
böra göras å kostnaderna i allmänhet för ved och betjening m m. vid Institutet.
Lärlingarne åter borde med sitt arbete åtminstone godtgöra födan, vare sig att
dagsverkspriset eller kosthållet beräknades högt eller lågt.
Om i förenämnde och åtskilliga andra poster inskränkningar åvägabragtes, och
koslbebållningen vid Institutet anordnades på ett mindre dyrt sätt, — den uppginge,
oaktadt den kända billigheten af lifsförnödenbeter i Skåne, enligt förslaget,
till 80 öre per dag för hvarje lärling, och 1 R:dr 25 öro för hvarje elev,
eller vida utöfver hvad vanligt vore vid likartade allmäuna inrättningar, såsom vid
46
Stats-Utskoltets Ullålande M 99.
Ultuna, der dagportionen beräknades för lärlingarne till 54,7 och för eleverna till 82,2 öre,
samt vid Carlberg, der ulspisningen för kadelterne per dag för närvarande kostade
78,1 öre — så skulle årsslaten derigenom sannolikt kunna bringas i öfverenstämmelse
med Institutets årsanslag, 18.000 R:dr, i förening med öfverskottet af betalande
elevers afgifter samt afkastningen af Alnarps egendom, hvilken sednare, med
dess fördelaktiga läge och bördiga jordmån, i Institutets band, under en rationel
skötsel, ofelbart borde snarligen lemna en icke obetydlig årlig ren behållning, utöfver
det för densamma utgående arrende. Till en sådan förmodan ansåge komitéen
sig dessutom så mycket mera berättigad, som jordbruket vid Alnarp, enligt häröfver
för åren 1859 och 1860 tillgängliga revisionsberättelser, redan gifvit inkomst utöfver
arrendebeloppet, nämligen år 1859 »en vinst af 6,927 R:dr 39 öre» och år
1860 äfven »en vinst af 4,427 R:dr 4 om». Vid Alnarp funnes derjemte ett tegelbruk,
som redan i det närmaste betalt anläggningskostnaden, samt för åren 1858,
1859 och 1860 lemnat en vinst af 10,893 R:dr 88 öre, och i betraktande af
detta tegelbruks synnerligen gynnsamma läge invid statens södra stamjernbana, kunde
antagas allt framgent böra, såsom revisorerne yttrat, »komma att lemna en ej obetydlig
behållning»; hvadan komitéen ock för sin del, med stöd af alla dessa anförda
skäl, hyste den förhoppning att Alnarps Landtbruks—institut skulle med sina
för handen varande tillgångar, kunna reda sig väl, allenast några år hunnit fram
skrida
och frukterna finge skördas af de å egendomen redan påbörjade och vidare
fortgående förbättringsarbeten. Emellertid, och för underlättande af Institutets gång
under de första åren, samt för utförandet af nödiga grundförbättringar vid egendomen,
funne komitéen sig dock böra tillstyrka, att åt Alnarps Landlbruks-instilut
måtte af Statsverket beviljas eli räntefritt lån å 50,000 R:dr, att utan afbetalningsskyldighet
innehafvas i 5 år, samt att derefter med en tiondedel årligen återgäldas,
intilldess detsamma blifvit till fullo återbetaldt. Beträffande slutligen det af
Styrelsen framställda förslag till ekonomi-byggnad vid Alnarp, hade komitéen, vid
det förhållande att Styrelsen tillkännagifvit sig vara sinnad att låta efter en inskränktare
plan omarbeta byggnads förslaget, nu endast ansett sig böra yttra, att vid
upprättandet af detta förslag den ganska rigtiga åsigt gjort sig gällande, att alla de
väsendtligaste för Iandthushallningen erforderliga lägenheter borde förenas inom en
sammanhängande större byggnad.
Sedermera hade Styrelsen för Alnarps Landtbruks-institu! uti ett den 13 September
1862 lill Kongl. Majit ingifvet memorial, jemte öfverlemnande af ny planritning
och nytt kostnadsförslag till ifrågavarande ekonomi-byggnad, i underdånighet
anfört, att det lyckats Styrelsen, att genom så beskaffade inskränkningar af byggnadsplanen,
att densamma numera endast upptoge del utrymme, som för gården och
Institutet vore oundgängligen nödigt, minska den förut till 145,000 R:dr beräknade kostnaden
till allenast 100,000 R:dr; hvarjemte Styrelsen, till ådagaläggande af behofvet
af den nya ekonomi-byggnaden, åberopat ett i detta ämne afgifvel utlåtande
Slals-Utskotlets Utlåtande JYs 99.
47
utaf de lill granskning af institutets räkenskaper och ekonomi för år 1861 utsedde
revisorer, hvilka ansett nya ekonomi byggnadens uppförande vid Institutet vara af
verkligt behof påkailadt, och på det varmaste förordat att tillgång dertill måtte medelst
särskildt anslag beredas. Anhållande Styrelsen i underdånighet, det Kongl.
Maj:l måtte, alternativt med förut insända ritningar och förslag, underställa Rikets
Ständers pröfning den planritning och det kostnadsförslag till ekonomi-byggnad vid
Institutet, som nu till Kongl. Maj:t öfverlemnats.
Vid underdånig föredragning af dessa anslagsfrågor, har Kongl Maj:l, enär du
begärda anslagen, dels årligen till allön i n ga rs förhöjande och andra utgifter, dels för
en gång till nya byggnadsföretag, skulle påkalla ett betydligt tillskott ifrån Statsverket,
hvilket så kort efter Institutets första ordnande, enligt den vid statsanslagets
beviljande derför uppgjorda plan icke bort varu att emotse, samt mod afseende jemväl
å hvad Lundtbruks-akademiens Förvallnings-komité i ämnet anfört, ansett sig
icke kunna af Rikets Ständer äska samtlige de af Institutets Styrelse ifrågasatte
anslag, men emedan det för landtbruket inom södra delen af landet vore af stor
vigt, att icke Alnarps Landtbruksinstitut, i saknad af nödiga förbättringar och
inrättningar, stannade i sin utveckling, fann Kongl. Maj:t medel böra beredas till
sådana utgifter, som vore af angelägnaste beskaffenhet, såsom åsyftande besparing i
årlig arbetskostnad, eller jordens väsendtligare förbättrande, hvarigenom snart nog
förhöjda inkomster till nödiga utgifters bestridande borde kunna påräknas; och har
nu Kongl. Maj:t för Alnarps Landtbruks—institut begärt, förutom särskildt anslag
för ordnande och underhåll af en agrikultur-kemisk försöksstation, hvarom härnedan
vidare förmäles, till grunddikning och mergling af den del utaf åkerjorden, som är
afsedd att under åren 1864—66 undergå dylik förbättring, 4,000 R:dr årligen
eler för nästa statsregleriugsperiod tillsammans 12,000 R:dr, till anskaffande af en
lokomobil, jemte tröskverk af bästa slag, till utgående år 1864, 10,000 R:dr,
samt för bidrag till en af Lomma församling, inom hvilken Alnarp är beläget, i
laga ordning beslutad kyrkobyggnad, 7,300 R:dr.
Uti en hos Ridderskapel och Adeln väckt, till Stats— Utskottet remitterad motion
(JVs 163), har Herr von Troil, S. G., hufvudsakligen anfört, alt Landtbruks-instituten
vid Ultuna och Alnarp ingalunda vore, i ekonomiskt hänseende så likställda,
som Landtbruks-akademiens Förvaltnings-komité antagit. Hvad först beträffade de
för egendomarue beräknade arrenden, vid Ultuna 6,000 R:dr, vid Alnarp 1,200
tunnor spanmål, så egde motionären visserligen icke den noggranna känuedom om
Ultuna egendoms areal och öfriga förhållanden, som för en tillförlitlig jemförelse i
detta hänseende vore erforderlig, rnen stor anledning vore förhanden att antaga det
Ultuna vore i detta hänseende bättre lottadt, då arrendet för dess jordegendom för
mera än 45 år sedan utgick med 603 tunnor säd. — Såsom stöd för sina beräkningar
i afseende på Alnarps afkastning hade Förvaltnings-komitéen åberopat de
gynnsamma åren 1859—1860, men om alla fyra åien 1858 —1861 foges i be
-
48
Stats-Utskollets Utlåtande M 99.
räkning, utgjorde årliga behållningen endast 471 R:dr, ehuru arrendet då varit
200 tunnor säd lägre, än nu och framgent vore fallet. Vid Ultuna deremot hade
nettobehållningen af egendomen i medeltal för 11 år utgjort, efter afdrag af de
såsom tillgång för Institutet beräknade 6,000 R:dr, årligen 5,745. Den i räkenskaperna
synliga betydliga behållningen af tegelbruket hade erhållits hufvudsakligen
derigenom, att teglet användts till egna byggnader och i räkenskaperna uppförts
lill gångbart pris; men sedan nu mera i närheten af Alnarp ett tegelbruk för en
årlig tillverkning af 3,000,000 tegel blifvit anlagdt, vore ovisst om dylik fabrikation
vid Institutet ens kunde med fördel fortsättas. Uti den specificerade årsslaten för
Ultuna, som funnes handlingarne till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition bilagd, voro
utskylder och allmänna onera utförda lill 500 R:dr, då de deremot, enligt motionen
bifogadt utdrag a! Alnarps räkenskaper för år 1860, der utgjorde 2,072 R:dr.
Beträffande den af Förvaltnings-komitéen åberopade kända billigheten af lifnförnödenheter
i Skåne, så hade förhållandena derutinnan under de sista 8 ä 10 åren
i högst betydlig man förändrats, så att nu mera lefnadskostnaden i vissa delar af
Skåne, hvaribland just Malmötrakten, vore långt dyrare än på de flesta andra ställen
i Sverige. Enahanda vore förhållandet med folklönerna. Dessa voro i Skåne
högre än, motionären veterligen, på något annat ställe i Sverige. — Uti Ultuna
Landlbruks-instituts stat vore under »Diverse utgifter» uppfördt ett belopp af
500 R:dr för utfodring af ett par hästar åt föreståndaren, så att, med tillägg
deraf, dennes löneförmåner endast med 500 R:dr understego den för föreståndaren
vid Alnarp föreslagna aflöning. Att en del af denna aflöning, på sätt
Förvaltnings-komitéen föreslagit, utgick i form af taffelpenningar, ansåg motionären
ingalunda olämpligt, men bestred att tillgång dertill kunde af förhandenvarande
medel beredas. För trädgårdarna vid Alnarp hade Styrelsen icke begärt något anslag,
utan endast för trädgårdsmästaren, som vore lärare vid Institutet. Den af
Styrelsen beräknade aflöning ål en anatomi-vaktmästare, 600 R:dr örn året, ansåg
motionären, under för utsättning att anslag till lörsöks-station beviljades, kunna utgå.
Hvad angick Förvaltnings-koroitéens anmärkning mot utgifterna för betjeningen, så
vore personalen ingalunda större, utan snarare mindre vid Alnarp än vid Ultuna,
men den drygare kostnaden vore föranledd dels af högre aflöningar, hvilka betingades
af i orten gängse löner, dels af deu jemväl anmärkta dyrheten i kosthållet,
hvilken ej kunde nedsättas, utan att sådant skulle menligt inverka på elevers och
lärlingars trefnad och välbefinnande. — I åtskilliga andra af motionären specificerade
hänseenden bade Styrelsen för Alnarp begärt mindre än i staten för Ultuna
vore upptaget. I följd häraf, och under åberopande af hvad i fråga om behofvel
af anslag lill ekonomi-byggnaden blifvit hos Kongl. Maj:t i underdånighet anfördt,
hemställde motionären, att Rikets Ständer måtte bevilja de anslag, hvilka uti Styrelsens
för Alnarps Landtbr uks-institut ofvanberörda underdåniga framställningar
vore
Slats-Utskotlets Ullålande Jtä 99.
49
voro upptagne, med undantag endast af det till aflöning för en anatomi-vaktmästare
beräknade belopp.
Af motionen bilagda handlingar har Utskottet jemväl inhemtat att, oaktadt
Institutet genom enskild donation under nästlidet år erhållit en gåfva af 20,000
R:dr samt Malmöhus läns Hushållningssällskap, jemte det 6,000 R:dr användts
till anskaffande af omtyckta får-racer och 8,000 R:dr till inköp af ulmärktare
åkerbruksredskaper, hvilka blifvit vid Alnarp uppställda, tili understöd för trädgårdsodlingen
vid Institutet anslagit årligen 3,000 R:dr, Styrelsen likväl måst för
Institutets förvaltning förskjuta medel till ej obetydligt belopp.
Hvad sålunda förekommit och ofvan åberopade handlingar i öfrigt innehålla,
har Utskottet tagit i öfvervägande; och hvad dervid först angår de af Kongl.
Maj:t äskade anslag, anser Utskottet ej allenast för Institutets ändamålsenliga verksamhet
behöfligt, utan äfven med god hushållning öfverensstämmande, att Styrelsen
beredes tillfälle att, så fort som med undervisningens planmessiga ordnande är förenligt,
genom grunddikning och mergling försätta åkerjorden i ett skick, som motsvarar
nutidens fordringar på en välskött egendom; men, då dylika grundförbättringar
otvifvelaktigt inom kort rikligen återgälda de å dem nedlagda dryga kostnader,
torde tillgång för dessa arbetens verkställande lämpligast böra åstadkommas
genom beviljande af ett räntefritt lån i enlighet med de af Landtbruks-akademiens
Förvaltnings-komité angifna grunder; och får i följd häraf Utskottet tillstyrka,
a) att Rikets Ständer måtte för utförande af nödiga grundförbättringar
vid Alnarps egendom bevilja Landtbruks-institutet derstädes ett
räntefritt län från Riksgälds-kontoret å 30,000 R:dr, att utan
afbetalningsskyldighet innehafvas i 5 år, samt att derefter med
en tiondedel årligen återgäldas, intill dess detsamma blifvit till
fullo återbetaldt.
Kostnaden för anskaffande af en lokomobil med tröskverk synes deremot Utskottet
tillhöra sådana utgifter, som skäligen böra, utan särskildt anslag, bestridas
af Institutet, i den mån genom egendomens förbättrande inkomsterna dertill lemna
tillgång; hvadan Utskottet hemställer,
b) att det af Kongl. Majit för berörda ändamål äskade anslag icke
måtte af Rikets Ständer beviljas.
Den för Institutet ifrågakomne utgift till bidrag för tillbyggnad af Lomma
församlings kyrka är deremot af sådan beskaffenhet, att den billigtvis bör genom
särskildt statsbidrag bestridas, och Utskottet får derföre tillstyrka,
c) att det härtill af Kongl. Majit äskade belopp, 7,300 Ridr, må
af Rikets Ständer beviljas att, enligt Kongl. Majits nådiga disposition,
från Riksgälds-kontoret utgå.
Bih. lill R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 7
r,o
Stais-Utskottets Utlåtande M 99.
Beträffande derefter öfriga af Styrelsen för Alnarps Landtbruks—institut hos
Kongl Majit i underdånighet anmälda anslagsbehof, hvilka förenämnde motionär
till Rikets Ständers behjertande förordat, har Utskottet funnit det vara af molionären
ådagalagdt, att Institutet, derest detsamma skall kunna på ett tillfredsställande
sätt uppehållas och genom sin verksamhet till spridande af grundliga insig
ter
i landtliushåIlningen återgälda de derpå redan nedlagde kostnader, oundgängligen
kräfver förhöjd t anslag, men, vid granskning af det utaf Styrelsen uppgjorda
förslag till årsstat, har Utskottet ansett inskränkningar så väl i några aflönings
belopp,
som i åtskilliga andra utgiftsposter, kunna, utan mehn för Institutets verk
samhet,
ega rum; och Utskottet får, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
tillstyrka,
d) att, utom den årliga anslagssumma af 18,000 Ridr, som för
närvarande finnes å Riks-staten för Alnarps Landtbruks-institut
uppförd, Rikets Ständer måtte, för nämnda Instituts behof,
anvisa ett extra anslag af 18,000 Ririr, att under nästa stats
regleringsperiod,
med en tredjedel årligen eller 6,000 Ridr,
från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Vidkommande slutligen det begärda anslaget till ekonomibyggnaden, hafva de
för granskning af Institutets räkenskaper och ekonomi för år 1861 utsedde Revisorer,
uti ofvan anmärkta utlåtande, vitsordat att de nu vid Institutet befintliga
dylika byggnader, oaktadt de derå verkställda behöfliga och välberäknade repara
tioner,
hvarken lemna nödigt utrymme eller kunnat på ändamålsenligt sätt inredas
och ej heller i afseende på värme och sundhet motsvara ändamålet, hvarförutom
bemälde Revisorer jemväl framhållit huru vigtigt det vore, ej endast för undervisningen
vid Institutet, utan äfven såsom ett föredöme för andra landtbrukare,
om berörda gamla byggnader, hvilka i sitt nuvarande skick vore bland de sämsta,
som vid någon större landtgård kunde uppvisas, blefve ersatte af nya, hvilka till
konstruktion, ändamålsenlighet och arbetsbesparande inredning i sig sammanförde
allt hvad nyare tiders erfarenhet i dessa hänseenden gifvit vid handen, så att derigenom
hos elever och lärlingar hågen för en god stallordning i dess vidsträcktare
bemäikelse blefve väckt, en rationel husdjursskötsel vid Institutet möjliggjordes samt
komparativa utfodrings- och gödningsförsök kunde tillvägabringas. Men oaktadt
således de nuvarande ekonomibyggnaderna vid Institutet synas ingalunda vara af
den ändamålsenliga beskaffenhet, som för Institutets fullt tillfredsställande utveckling
vore att önska, torde dock uppförandet af nya byggnader för berörda ändamål,
under nästkommande stalsregleringsperiod, icke böra betraktas såsom något oundgängligt
vilkor för Institutets bestånd; hvadan, och då Statsverkets redan nog
starkt anlitade tillgångar framgent under denna Hufvudtitel tugas i anspråk för
fyllandet af Ilerfaldiga andra oa 1 visliga behof, Utskottet hemställer,
Siats-Utskottets Utlåtande Jtä 99.
51
e) att det af förenämnde motionär begärda anslag för uppförande
af ekonomibyggnader vid Alnarps Landlbruks-institut icke måtte
af Rikets Ständer beviljas.
20:o. Sedan Elfsborgs läns Södra Hushållnings-sällskap hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit om anvisande af erforderligt belopp för inrättande af en
lägre Landtbruksskola inom södra delen af nämnda län, hade, på sätt af del den
Kongl. Propositionen bilagda Statsråds-protokoll inhemta®, Landtbruks-akademien,
till hvars yttrande berörda ansökning blifvit remitterad, uti deröfver afgifvet utlåtande
anfört att, då, i anseende till landtbrukets låga ståndpunkt inom nämnde
ort, en sådan skola vore derstädes högst behöflig, Akademien funnit sig böra i
underdånighet tillstyrka, att hos Rikets Ständer måtte i nåder äskas ett årligt anslag
af 4,000 R:dr för en dylik skola inom södra delen af Elfsborgs län, hvarjemte
och enär landtbruksskolan vid Degeberg, lill följd af Edvard Nonnens död
och derefter skedd uppsägning, komme att upphöra den 24 Oktober innevarande
år, men genom ett tillskott af 500 R:dr till det belopp af 7,500 R.dr, som till
denna för 24 frilärlingar afsedda skola varit anslaget, sålunda framdeles skulle
kunna vinnas tillgång till två nya, för det vanliga antalet af tolf frilärlingar beräknade
lägre landtbruksskolor, Akademien i underdånighet hemställt, att nådig
framställning måtte till Rikets Ständer aflåtas äfven om beviljande af ett sådant
tillskott, för att genom den sålunda åstadkomna summan af 8,000 R:dr bereda
tillfälle ej mindre att anvisa ett vanligt anslag, eller 4,000 R:dr, till en landtbruksskola
inom Skaraborgs län, i stället för den vid Degeberg, än ock att med
ett lika stort anslag förse antingen en dylik vanlig landtbruksskola inom någon af
de orter, som Kongl. Majit kunde finna vara deraf företrädesvis i behof, eller ock
en skola med särskildt fästadt afseende å bildandet af dikningsförman och ängsvattnare,
skicklige att biträda vid utförandet af de arbeten, för hvilka planer af
Statens Landtbruks-ingeniörer uppgöras, men som, i saknad af sådant biträde,
ofta ej komma till verkställighet; till ytterligare stöd för hvilket sistnämnda alternativ
Akademien anfört, att anordnandet af en lägre landtbruksskola med hufvudsakligt
syfte att, såsom i Preussen och flera andra länder befunnits högst ändamålsenligt,
utbilda och sprida sådana, länge saknade och väl behöfliga biträden,
skulle väsendtligen bidraga till jordbrukets raskare framsteg inom de orter, der
ifrågavarande grundförbättringar påginge eller vore afsedda att uPöras.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Kongl. Majit, enär landtbruksskolor,
med bidrag af allmänna medel, för närvarande voro i verksamhet
inom rikets alla län, funnit giltig anledning vara förhanden att inskränka inrättandet
af dylika undervisningsanstalter till endast de fall, då länens innevånare
ville tillskjuta lika belopp med det från Statsverket; med hänseende hvartill, och
då framställning ifrån flera län skett om inrättande af dylika skolor, Kongl. Majit
nu begärt, till beredande af tillgång för inrättande af ytterligare tre lägre landt
-
52
Stats-Utskottets Utlåtande M 99.
bruksskolor, 2,000 R:dr fur hvardera eller tillsammans 6,000 R:dr, ehvad dessa
skolor inrättades hufvudsakligen lika med de redan ordnade eller, såsom Landtbruks-
akademien föreslagit, med särskildt fastadt afseende å bildandet af dikningsförman
och ängsvattnare; dock under vilkor att länens innevånare, vare sig genom
Landstingen, Hushfillnings-sällskapen eller enskilda föreningar, förbunde sig att tillskjuta
enahanda belopp, 2,000 R:dr. Som likväl den lägre landtbruksskolan vid
Degeberg, hvilken varit ställd under numera aflidne Edvard Nonnens ledning och
åtnjutit ett ärligt anslag af 7,500 R:dr, komme att deri 24 Oktober innevarande
år upphöra, men anledning saknades att för en annan, i dess ställe inrättad lägre
landtbruksskola i Skaraborgs län bevilja högre årsanslag än det vanliga, eller 4,000
R:dr, uppkomme derigenom en besparing af 5,500 R:dr, hvadan årliga tillökningen
å stats-anslaget endast blefve 2,500 R:dr.
Af hvad ofvan blifvit anfördt synes behofvet af flera lägre landtbruksskolors
inrättande vara ådagaladt, äfvensom billigheten fordrar att, jemväl efter upphörande
af landtbruksskolan å Degeberg, Skaraborgs län erhåller en dylik undervis
ningsanstalt, som, i likhet med de i öfriga län inrättade, af Statsverket underhålles;
men dä, i afseende ä de i öfrigt till anordnande föreslagne lägre landtbruksskolor,
vederbörande kommuner ännu icke blifvit hörda, huruvida de må finnas benägne
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, till hälften bekosta skolornas underhåll, anser
Utskottet icke sannolikt att anslag för trcnne sådana skolor kunna under instundande
statsregleririgsperiod vara erforderlige; hvadan Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte så till vida bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nådiga framställning, att det förut för landtbruksskolan
vid Degeberg uppförda anslag, 7,500 R:dr, förhöjes med 500 R:dr
eller till 8,000 R:dr; deraf 4,000 afses för en lägre landtbruksskola
i Skaraborgs län och 4,000 alt till lika fördelning utgå såsom
bidrag till underhåll af två dylika skolor på de orter och
enligt de grunder, Kongl Maj:t kan finna skäligt bestämma.
21:o. Uti en inom Bonde-Ståndet väckt till Stats-Utskottet remitterad mo
tion
(JY° 18) har Riksdagsfullmägtigen E J. Rudberg, från Calmar län, med
hvilken Riksdagsfullmägtigen /V. P. bäckström från samma län sig förenat, hemställt
att, enär på ön Öland någon landtbruksskola ännu icke blifvit inrättad, men
denna ö, hvars jordbruk i flere afseenden betydligt skiljde sig från fasta landets,
vore i stort behof af en sådan undervisningsanstalt, Rikets Ständer måtte bevilja
nödigt anslag för inrättande af en lägre landtbruksskola på nämnde ö.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtal, inom Calmar län en lägre landtbruksskola
finnes inrättad, samt Utskottet uti nästföregående punkt tillstyrkt anvisande
af medel för att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, användas till bidrag för
underhållet af dylika skolor i de provinser, der kommunerna kunna finnas benägne
Stals-Utskottets Utlåtande J\s 99.
53
att sjelfve vidkännas hälften af de kostnader, som af skolorna föranledas, tillstyrker
Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Rudbeigs ifrågavarande motion mätte af
Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
22:o. Till Stipendier åt sådana personer, som, efter vederbörande hushållningssällskaps
förslag, kunna af Landtbruks-akademiens Förvaltnings-komité utsändas
till enskilda mejerier, för att, efter genomgången fullständig lärokurs, sedermera
inom olika delar af riket gagna mejerihandteringen, har Kongl. Maj:t äskat ett
belopp af 3,000 R:dr.
Af Statsråds—protokollet inhemtas att, sedan ej mindre Styrelserna för de vid
Ultuna och Bergqvara inrättade mejeri-skolor hos Landtbruks-akademien anmält,
än ock Agronomen Alfred Nathhorst i afgifne inspektionsberättelser vitsordat, att
ändamålet med dessa skolor ännu fullständigare skulle kunna vinnas, om lärokursen
vid dem blefve, likasom vid landtbruks-skolorna, tvåårig, och följaktligen endast
halfva antalet af mejeri-eleverne årligen utginge, hade Akademien, enär det
emellertid redan visat sig, att de, efter en lärokurs af blott ett år, nu årligen utgående
tolf mejeri-elever icke på långt när motsvarat de reqvisitioner, som till
skolorna ingått, och då inom riket numera funnes tillgång på åtskilliga väl skötta
enskilda mejerier, med hvilkas innehafvare öfverenskommelser skulle kunna träffas
att emot någon viss årlig ersättning till undervisning i ladugårdsskötsel och mejerihandtering
emottaga en eller annan elev, i underdånighet hemställt att en årlig
summa, motsvarande anslaget till en mejeri-skola, eller 3,000 R:dr, måtte för det
af Kongl. Maj:t nu uppgifna ändamål blifva disponibel.
På samma gång Utskottet anser det vara synnerligen angeläget att skicklighet
i ladugårdsskötsel och mejerihandtering allt mera i landet utbredes, synes det
Utskottet, som om genom vidtagande af den utaf Kongl. Majit föreslagna åtgärd,
tillfälle till förvärfvande af en dylik skicklighet skulle kunna med samma anslag beredas
ett större antal personer, än om ytterligare en särskild mejeriskola blefve
för ändamålet inrättad; och får, på grund häraf, Utskottet tillstyrka,
att det af Kongl. Majit äskade beloppet, 3,000 Ridr årligen, måtte
af Rikets Ständer beviljas.
23:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Stats Utskottet remitterad
motion (JV° 191) har Herr P. G Alander hufvudsakligen anfört, hurusom den
främsta orsaken till den raska utveckling, jordbruket inom vårt land under de sista
30 åren vunnit, vore att söka i de många läroverk, som småningom inrättats för
meddelande af undervisning i detsammas ändamålsenliga och rationela bedrifvande.
De två nu befintliga Landtbruks-instituterna, det eria i norra ändan af den egentliga
sädesodlande delen af riket, det andra i dess sydligaste del, voro dock, enligt
54
Stats-Ulskottets Utlåtande M 99.
motionärens åsigt, icke tillräckliga för hela riket, utan borde de begge slättländerna
öster och vester om Wettern erhälla hvar sitt Institut och mähända Norrland
också sitt, innan landets behof i detta hänseende kunde anses fyldt. I första
rummet ansåge emellertid motionären en dylik undervisningsanstalt böra inrättas i
Skaraborgs län, dels emedan i allt fall ett nytt landtbruksläroverk nu skulle i
nämnda län organiseras, i stället för den förut på Degeberg befintliga rättareskola;
dels emedan, i motionärens tanke, Westergötlands jordbruk i allmänhet
stöde på en lägre utvecklingsgrad än Östergötlands, hvadan ett Institut i We
stergötland
vore mera behöfligt och äfven skulle genom befordrande af länets
bättre odling snarare återgälda åt det allmänna en derför använd kostnad; dels
emedan Rikets Ständer redan för 28 år sedan anslagit 15,000 R:dr årligen till
ett Landtbruksinstitut på Degeberg, ehuru detta sedermera blifvit förändradt till
rättare-skola med mindre anslag; dels ock emedan ett i Skaraborgs län inrättadt
laridlbruks-institut, om det förlädes på det ställe, som syntes motionären vara det
lämpligaste, blefve det för Statsverket minst kostsamma i riket, men ändock åtminstone
i ett hänseende borde åstadkomma den bästa undervisningen. Invid staden
Skara ansåge nämligen motionären vara det tjenligaste läget för ett Landt -  bruksinstitut inom Skaraborgs län. Oberäknadt dess läge nästan i medelpunkten
af den bördigaste och mest odlade delen af länet, vore det ett erkändt faktum,
att det i staden befintliga, för närvarande af mer än 400 lärjungar besökta elementarläroverket,
äfvensom den invid staden belägna veterinär-inrättningen föranledde
i allmänhet flere personer att besöka denna stad än någon annan punkt i
länet, hvilket förhållande, i motionärens tanke, utgjorde ett ganska vigtigt moment
i fråga om det gagn, som ett Landtbruks-institut kunde sprida omkring sig
Vidare funnes på stället dels veterinär-inrättningens jord samt åtminstone två boställen,
som kunde arrenderas för lång tid, dels emellan dessa possessioner åtskillig
enskild jord, som lätt finge köpas, så att en jordrvmd för ett blifvande institut
der lätteligen kunde anskaffas till en areal af 512 tunnland, till det mesta
redan odlade. Ifrågavarande jord beslode af flerehanda slag, såsom styf lera, småningom
öfvergående till lätt lera, svartmylla, sandmylla och sand, hvilken omvexling
motionären ansåg vara af icke ringa vigt vid valet af plats för ett landtbruks—lärovrrk.
Veterinär-inrättningen och boställena egde dessutom ej obetydliga
skogar, hvilka kunde förökas med enskildes derintill liggande, så att hela den
sammanlagda skogsarealen uppginge till minst 600 tunnland, hvarigenom ett fullt
tillräckligt fält öppnades för elevernas undervisning i skogshushållning. Genom
grannskapet med veterinär-inrättningen sattes eleverna i tillfälle att inhemta grundlig
kunskap i veterinär-vetenskapen; och skulle, i anseende till det nära sambandet
emellan boskapsskötsel och landtbruk, ett Landtbruksinstitut vid Skara, enligt
motionärens tanke, i nyssnämnda afseende komma att ega ett bestämdt företräde
framför rikets båda andra Instituter. Uti Skaraborgs läns Trädplanterings-förenings,
Stals-Utskollets Utlåtande M 99.
55
invid veterinär-inrättningen belägna betydliga trädgård kunde landtbrukseleverna
erhålla undervisning i trädgårdsskötsel. Genom Institutets förläggande till Skara
ansåg motionären den årliga kostnaden för detsamma blifva betydligt lägre än på annat
ställe i länet, i anseende dertill att lärarne vid veterinärinrättningen och vid elementarläroverket
kunde påräknas att öfvertaga undervisningen i fyra eller fem läroämnen
mot betydligt lägre arfvoden, än som erfordrades för särskilde lärare i samma
ämnen; i följd hvaraf motionären föreslagit att Rikets Ständer för inrättande af ett
Landtbruksinstitut inom Skaraborgs län, under vilkor att det fritt uuderhölle och
undervisade 16 eller 20 rättarelärlingar och 4 elever, samt lemriade bostad m. m.
och undervisning åt 12 eller 16 betalande elever, ville l:o) anslå en gång för alla
dels till uppförande af behöfliga byggnader, nemligen ett större hus med boningsrum
åt föreståndare och lärare i praktiskt åkerbruk samt i skogshushållning, äfven
som
åt elever och lärlingar, tillika med undervisuingsrum och minst tvänne kök,
vidare ladugård, magasin och visthus m. m., äfvensom smedja och slöjdhus, dels
till inköp af inventarier, nemligen kreatur och åkerbruksredskap, m. m. 50,000
R:dr; 2:o) lemna ett årligt anslag a) till arrende för arrenderad och ränta å köpesumman
för enskildes inköpta jord, utgående med 6,500 R:dr; b) till lön ät föreståndare
och samtlige lärare 9,500 R:dr, hvilket sistnämnda belopp likväl, ifall
Institutet förlädes till annan ort än Skara, måste förökas med ytterligare 4,500
eller 5,000 R:dr; 3:o) af de omkring 50,000 R:dr, hvilka årligen ur kronoskogarna
i Skaraborgs län inflyta till rikets skogsplanteringskassa, anvisa, till inköp
från enskilde af omkring 400 tunnland skog och skogsmark, minst 5,000 R:dr
årligen under vissa år, med vilkor att framdeles i vanlig ordning, för samma skogsplanteringskassas
räkning, ur de inköpta skogslotterna årligen försåldes det virke
m. m., som för Institutet ej behöfde användas.
Uppå motionärens underdåniga framställning har Kongl. Maj:t öfver detta
förslag infordrat underdåniga yttranden från:
l:o. BostäUsinnehafvarne, utaf hvilka två förmält sig icke hafva något att
invända mot den ifrågasatta jordens afträdande, derest de derför erhölle full godtgörelse,
men en i underdånighet afstyrkt en dylik åtgärd;
2:o. Direktionen öfver Veterinär-inrättningen i Skara, som bestridt att på
några vilkor afträda veterinärinrättningens jord, enär ett sådant förfarande icke läte
förena sig med upprätthållande af detta läroverk, sådant detsamma uti framlidne
Professoren Hernqvists testamentariska förordnande vore afsedt att ega bestånd;
hvarförutom Direktionen tillkännagifvit, att lärarne vid veterinärinrättningen voro
der fullt sysselsatta samt att föreläsningarne icke eller kunde för inrättningen och
Institutet vara gemensamma, enär lärokursen vid den förra vore bestämd till 4
år, men vid Institutet förmodligen blefve beräknad till endast 2 år.
56
Stats-U(skottets Utlåtande M 99.
3:o. Skaraborgs läns Hushållningssällskap, som motionen förordat; mot hvilket
beslut dock åtskilliga af sällskapet sig reserverat, under anförande, bland annat,
att de, ehuru önskande all framgång åt motionens hufvudsyfte, dock ej kunde med
motionären instämma i den af honom framlagda plan. Inköpet af den enskilda
jorden blefve förenadt med högst betydliga kostnader, äfvensom arrendena, i händelse
boställsjorden ens kunde erhållas, säkerligen blefve alltför höga. Den af motionären
oberopade olikheten i jordmånen vöre icke så betydlig, att olika cirkulationer
på grund deraf kunde tillvägabringas. Att påräkna något lärarebiträde från
elementarläroverket syntes reservanterna vara ett misstag dels emedan lärarne vid
elementarläroverket voro der fullt sysselsatta, dels derföre att fordringarne på lärare
vid ett dylikt läroverk och vid Landtbruksinstitut^ vore så olika, att dessa befattningar
svårligen kunde hos en person förenas. Sä väl till följd af dessa förhållanden
som i öfrigt syntes de af motionären begärda anslagen vara för de åsyftade
ändamålen aldeles för låga.
4:o. Kongl. Majtts Befallningshafvande i Skaraborgs län, som, under förordande
af ett Landlbruksinstituts anläggande inom länet, afstyrkt allt afseende å motionärens
plan alt derför använda veterinärinrättningens jordegendom eller de der
intill
gränsande ecklesiastika boställens mark; hvarförutom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
funnit motionärens beräkning af anslagsbehofvet ej vara tillförlitlig, utan
erfordrades, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tanke i sådant häuseende minst
ett belopp af 150,000 B:dr för en gång och 15,000 R:dr i ärligt anslag.
Af hvad här ofvan blifvit anfördt synes det Utskottet vara fullständigt ådagalagdt
att den af motionären föreslagna lokal för anläggande af ett Landtbruks
institut,
hvarken skulle vara för ändamålet lämpligt eller, åtminstone för så vidt
veterinärinrättningens jord angår, ens kan för ett sådant användande tagas i anspråk.
Äfvenså torde det utan särskild utredning lätteligen inses, att den i motionen
framlagda beräkning af kostnaderna för anläggning och underhåll af ett Landtbruksinstitut
icke äro af den beskaffenhet, att med deras tillämpning någon tillfredsställande
undervisningsanstalt af ifrågavarande omfång skullin kunna erhållas. Beträffande
deremot i allmänhet förslaget om inrättande af ett Landtbruksinstitut i Skaraborgs
län, anser Utskottet, lika med motionären, att en dylik undervisningsanstalt
för mellersta Sverige skulle väsendtligt bidraga till landtbrukets och boskapsskötselns
utveckling och förkofran, men, i betraktande af de betydliga omkostnader, Statsverket
för en sådan inrättnings tidsenliga anordnande och vidmagthållande skulle
få vidkännas, har Utskottet funnit sig icke kunna förslaget för närvarande till bifall
förorda, helst de två redan befintliga Landtbruksinstituten ännu icke blifvit försatta
i det skick, att de kunna anses till alla delar uppfylla de med dem afsedda
ändmål; och får Utskottet alltså hemställa,
att Herr Alanders ifrågavarande motion ej måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Agro
-
Stals-Utskottets Utlåtande M 99.
57
Agronomer och deras elever.
24:o. På det en löneförhöjning af 1,500 R:dr måtte fortfarande kunna tilldelas
hvardera af de två äldste Agronomerne, har Kongl. Maj:l äskat en årlig förhöjning
i detta anslag med 3,000 R:dr, hvarigenom det belopp, som af tillgängliga
medel nu utginge till löneförhöjning åt de två äldste Agronomerne måtte kunna
disponeras till tre Landtbruks-stipendiater, samt till bekostande af de resor, som
desse, för vinnande af praktisk undervisning, borde med Agronomerne företaga.
Af Statsråds—protokollet inhemtas, att Landtbruks-akademien, jemte hemställan
om den af Kongl. Majit nu äskade anslagsförhöjning tillika i underdånighet (öreslagit,
bland annat, att för de öfriga sju Landtbruks-ingeniörerne, äfvensom för dem,
hvilka framdeles kunde vinna sådan anställning, måtte bestämmas en, i likhet med
hvad som blifvit för lärarne vid elementarläroverken stadgadt, fortgående lönetiliökning,
så att deras lön hädanefter, såsom hittills, till en början utgående med 1,500
R:dr komme att förhöjas, efter fem års vitsordad berömlig tjenstgöring osed 500,
efter ytterligare fem år med 500, samt efter annu ytterligare fem år med 500
R:dr, så att, efter femton års berömlig tjenstgöring, aflöningen uppginge lill 3,000
R:dr eller det belopp, de två äldste Landtbruks-ingeniörerne nu åtnjuta och hvilket
skulle utgöra högsta för dylika Ingeniörer utgående årliga lönebelopp.
Grefve Mörner, C. G. D., har uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till
Stats-Utskottet remitterad motion (JY° 234), under erinran, bland annat, att, då
Landtbruks-ingeniörerne icke|fegde utsigt till andra eller bättre aflönade befattningar,
det vore i hög grad billigt, at sjelfva deras arbete måtte för dem grundlägga rätt
till belöning och att de, som för så många andra beredde ej blott hopp utan visshet
om nya eiler förökade skördar, jemväl eiholle utsigt att genom nitiskt fullgörande
af sina åligganden kunna småningom sjelfve vinna en förbättrad ekonomisk
ställning, hemställt att ofvanberörda af Landtbruks-akademien väckta förslag till
successiv lönetillökning efter vissa års tjenstgöring för de s. k. Agronomerne måtte
vinna Rikets Ständers bifall.
Uti särskilda inom Preste- och Bonde-Stånden väckta till Stats-Utskottet remitterade
motioner, i det förra Ståndet af Doktor Lindgren (under JV2 95) och i
det sednare (under JV2 355) af Riksdagsfullmägtigen Anders Gudmundsson från
Hallands län, är föreslaget att, på det att dels nödiga biträden icke måtte komma
att saknas för de starkt anlitade ordinarie Agronomerne, dels ock lämpliga personer
till successionen måtte finnas att tillgå, Rikets Ständer ville anordna de af Kongl.
Majit till tre Landtbruks-stipendiater äskade 3,000 Ridr, att oafkortade till Stipen—
diaterne utgå, samt medgifva att kostnaden för deras tjensteresor finge fortfarande
Bih. lill It. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Saini. 1 Afd. 2 Band. 9 Häft. 8
58
Stals-U'(skottets Utlåtande M 99.
såsom hittills bestridas af de pä sjette Hufvud titeln till Kongl. Maj-.ts disposition för
sådana ändamål ställda medel.
Ehuruväl, vid jemförelse af de aflöningsbelopp, om hvars uppförande på ordinarie
stat för de två äldste af Statens Agronomer Kongl. Maj:t nu gjort nådig framställning,
med de löner, som för de öfrige sju Agronomerne, huru länge desse än
må innehaft dylik befattning, äro bestämde, skilnaden dem emellan synes nog betydlig,
har Utskottet, vid det förhållande att Landtbruks-akademiens af Grefve
Mörner förordade förslag lill successiv löneförhöjning för bemälde tjenstemän redan
utgjort föremål lör Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, ansett sig icke höra tillstyrka
vidare anslagstillökning än Kongl. Mej:t funnit af behofvet påkallad.
Beträffande derefter frågan om de tre så kallade Landtbruks-stipe:.diaterne,
hvilka, enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, äro afsedda att, med samma
förmåner och skyldigheter i öfrigt, som tillkommit Agronom-eleverna, åtfölja Landtbruks-ingeniörerne
samt af dem åtnjuta undervisning och utbildas till att antingen,
allt eftersom ingeniörsplalser kunna blifva lediga inträda i Statens tjenst såsom sådana,
eller ock såsom enskilde praktiska Agronomer blifva till nytta och gagn
vid egna eller andras jordbruk, så torde det belopp, Kongl. Majit lillkännagifvit sig
erna åt dem anslå, vara i egenskap af stipendium fullt tillräckligt, utan att någon
särskild ersättning från Statsverket för deras resekostnader må anses behöflig.
Med hänseende till hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, med afslag å ofvannämnda enskilde motionärers
förslag, måtte Kongl. M»j:ls ifrågavarande nådiga framställning bifalla
och sålunda i anslaget till »Agronomer och deras elever» bevilja
en tillökning af 3,000 R:dr eller frän nuvarande beloppet
26,550 R.dr till 29,550 R:dr.
25:o. Riksdagsfullmägtigen J. Bergström från Kopparbergs län, har uti en
hos Bonde-Ståndet väckt till Stats-Utskotlet remitterad motion (JV2 106), enär uti
nämnda län icke funnes flere än en Agronom anställd, men denne, i anseende till
länets vidsträckthet, icke kunde medhinna att fullgöra alla de arbeten, för hvilka
hans biträde påkallades, hemställt att anslag till lön lör ytterligare en Agronom i
Stora Kopparbergs län måtte beviljas; hvarjemte uti en inom nämnda Riks-Stånd
väckt motion 165) Riksdagsfullmägtigen lierman Öbom från Norrbottens län,
med hvilken Riksdagsfullmägtigen Josef Oscar Almqvist från samma län instämt,
hufvudsakligen anfört att, då Norrbottens län intoge nära en fjerdedel af riket och
då de vid afvittringarne i stark tillvexl uppkommande nyhemman, jemte de gamla,
fordrade mera råd vid odlingarnes rälta bedrifvande än i andra län, der jordbruket
ej skulle ånyo grundläggas, utan redan hunnit en större utveckling, behöfdes för
länet en särskild, ständigt der stationerad Agronom, åt hvilken tillika kunde uppdragas
upprättandet af odlingsplaner för kronohemman och nybyggen och i samman
-
Stats -Utskottets Utlåtande JVs 99.
59
hang dermed verkställandet af syner på de redan odlade markerna, i stället för
kronobetjeniogen, emot godtgöreise af de medel, hvaraf sådana kostnader under
sednare åren varit bestridda. Genom biträde af Agronom vid afvittringsförrättnin
garne
vore för jordbrukets framsteg i länet så mycket vunnet, att de derföre utgående
medel icke kunde anses annat än väl använde; i följd hvaraf motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte anslå lön för en i Norrbottens län ständigt stationerad
Agronom.
Enligt hvad ofta åberopade Statsråds-protokoll gifver vid handen, har Landtbruks-akademien
uti afgifvet underdånigt memorial funnit det nuvarande antalet af
nio Landtbruks-ingeniörer åtminstone tills vidare vara tillräckligt; på grund hvaraf
och då det synes Utskottet mindre lämpligt att för särskilda Ian anställda Agronomer
skulle af Statsverket aflönas, helst denna angelägenhet utan svårighet bör kunna
utan Statsverkets betungande ordnas, anser Utskottet
Riksdagsfullmägtige J. Bergströms och Herman Öboms ifrågavarande
motioner icke böra till vidare åtgärd föranleda.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
26:o. Till fortsättning och fullbordande af de för tillvägabringande af en
agrikultur-kemisk försöksanstalt vid Landtbruks-akademiens experimentalfält redan
påbörjade åtgärder, äfvensom för ett mera ändamålsenligt ordnande af nämnda experimentalfält,
med dertill hörande byggnader, har Kongl. Maj:t äskat såsom tillfälligt
anslag ett belopp af 45,500 R:dr att under nästa statsregleringsperiod med
en tredjedel årligen utgå.
Beträffande denna fråga hade, enligt hvad ofta åberopade Statråds-protokoll
gifver vid handen, Landtbruks-akademien, bland annat, anfört att, ehuru Kongl.
Maj:ts till Rikets sednast församlade Ständer allåtna nådiga Proposition om nödiga
medel för tillvägabringande af agrikultur-kemisk försöksanstalt vid Akademiens
experimentalfält icke rönt äskad framgång, Akademien likväl — med anledning
ej mindre af de åsigier, som rörande nyttan och behofvet af dylika anstalter enhälligt
uttalats vid de båda allmänna landtbruksmötena i Jönköping och Göteborg,
än ock af det lifliga intresse, hvarmed särskildt frågan rörande anordningen af
en agrikultur-kemisk försöksanstalt vid experimentalfältet omfattats såväl af Stockholms,
Upsala, Jemtlands, Hallands, Skaraborgs, Örebro, Wermlands, WesterNorrlands,
Gefleborgs samt Calmar läns Norra Hushållnings-sällskap, som äfven af
åtskilliga enskilde jordbrukare, hvilka, under förhoppning att Rikets Ständer skulle
lemna nödigt anslag till denna försöksanstalt, ställt till Akademiens förfogande för
åren 1862 och 1865 de för anstaltens första början oundgängligaste medlen —-
60
Slals-Utskottels Utlåtande JYs 99.
fanne sig desto mera uppmanad att ånyo upptaga frågan om statsanslag för ändamålet,
som, fastän Akademien för närvarande vore i tillfälle att, med begagnande
af nyssnämnda medel, kunna, om än i mindre utsträckning,, anordna början af
dea vid experimentalfältet afsedda agrikultur-kemiska försöksanstalten, de dertill
af Hushållnings-sällskapen och enskilde personer lemnade bidrag dock uttryckligen
blifvit anvisade att utgå endast intill slutet af innevarande statsregleringsperiod,
och den päbörjade anstalten således skulle komma att upphöra, derest ej statsanslag
till densamma kunde erhållas; samt att vid sådant förhållande Akademien
ansåge sig böra i ett sammanhang framställa hvad som erfordrades för experimentalfältets
och den der afsedda agrikultur-kemiska försöksanstaltens anordning i
öfverensstämmelse med tidens fordringar samt så, att de anspråk tillfredsställdes,
som man egde på en offentlig anstalt, hvilken, belägen i närheten af hufvudstaden,
(litigt besöktes icke blott al innevånare från olika delar af riket, utan äfven
af resande från främmande länder; och hade i sådant afseende och på det att, å
ena sidan, de vetenskapliga och rent agrikultur-kemiska försöken måtte kunna vid
experimentalfältet oafbrutet fortgå och bedrifvas i den utsträckning och på det
sätt i samband med andra varande och blifvande likartade anstalter inom riket
—, att för landtmannapraktiken nyttiga och lämpliga rön der kunde göras,
samt, å andra sidan, de delar af experimentalfältet, hvilka icke voro^alsedda för
den kemiska försöksanstalten, måtte kunna förete ett välskött och efterföljansvärdt
åkerbruk, Akademien upptagit de för ifrågavarande ändamål erforderliga anslag på
följande sätt, nemligen:
l:o. Laboratorier, med dertill hörande lägenheter, jemte boningsrum för Kemisten
och dennes Assistent, ämnade att inredas uti det redan vid fältet befintliga
stora stenhus, och för hvilka inredningsarbeten, jemte inventarier till laboratorierna,
kostnaden beräknats till  8,500.
2:o. Loge med förvaringsrum för försöksgrödorna, vågrum, torkrum,
m. (1. lokaler, som, genom reparation och förändrad inredning af
fältets gamla loge, ansetts kunna erhållas för  500.
3:o. Källare, med derofvanpå anbragt torkningshus för mogna vex
-
ter och deras frön
2,300.
4:o. Ladugård och försöks-staII 9,500
5:o. Inredning till mjölkkällare, med planstensgolf och hyllor ro. in.,
af den under stora stenhuset redan befintliga källare  450
6:o. Loge, för experimentalfältets landtbruk  6,000.
7:o. Inredning och iordningställande af gamla fårhuset till stall för
8 hästar, foder- och selkammare, jemte fårhus  1,500.
8:o. Redskapshus, jemväl upptagande utrymme för kördon och vedföriåd
3,000.
Transport 31,750-
Slats-Vtslwttets Utlåtande M 99,
61
Transport 31,730.
9:o. Källare för gårdsfolket  . 300.
10:o. Fullständig reparation och till en del förändrad inredning af
öfriga till landtbruket och trädgården hörande byggnader  2,030.
ll:o. För den odlade jordens försättande i fullt lämpligt skick
genom grunddiknings fortsättande såväl å de till den agrikultur-kemiska
försöksanstalten upplåtna, som ock å de öfriga till odlingsförsök i större
skala afsedda delarne af experimentalfältet  5,000.
12:o. Ett mindre gasverk med dertill hörande byggnad för laboratoriets
behof
3,000.
13:o. Oförutsedda utgifter  3,730.
Tillsammans 46,030.
eller, efter afdrag för gamla vid byggnadsarbetena användbara materialier 530.
ett belopp af R:dr 45,500.
Hvad Landtbruks-akademien sålunda anfört, äfvensom de upplysningar Utskottet
i öfrigt varit i tillfälle att inhemta, synas tillfyllest ådagalägga, det behofvet
och fördelen deraf att vid Akademiens experimentalfält ega tillgång till en fullständigt
ordnad agrikultur-kemisk försöksanstalt numera vunnit allmänt erkännande;
ocb då jemväl de öfriga för experimentalfältets försättande i tidsenligt skick uti
ofvan intagna kostnadsförslag beräknade utgifter torde vara af oundgängligt behof
påkallade, derest ändamålet med berörda egendoms upplåtande åt Akademien skall
kunna ernås, tvekar icke Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål bevilja ett belopp af
45,500 R:dr, att under nästa statsregleringsperiod med en tredjedel
årligen från Riksgälds-kontoret utgå.
27:o. Vidare har Kongl. Maj:t oskat ett belopp af 13,000 R:dr, att under
år 1864 utgå till ordnande af en agrikultur-kemisk försöks-station vid Alnarps
Landtbruks-institut.
I fråga om detta anslag har Landtbruks-akademien, under åberopande af ett
vid sistlidne riksdag ingifvet kostnadsförslag, yttrat den åsigt, det önskligt vore
att en kemisk försöksanstalt så snart som möjligt komme till stånd vid Alnarp,
dels för den vinst, som derigenom kunde beredas undervisningen, dels ock för
ernående af de fördelar, som af denna och andra likartade anstalter inom riket
fullständigast vore att förvänta, då elter gemensam plan samma försök på skiljda
orter utfördes.
Utskottet betviflar ingalunda att inrättande af en agrikultur-kemisk försöksanstalt
vid Alnarps Landtbruks-institut skulle i de af Landtbruks-akademien antydda
hänseenden verka fördelaktigt, men dä Utskottet under nästföregående punkt
62
Stats-Utskottets Utlåtande M 99
tillstyrkt ett betydligt anslag för fullständigt ordnande af en dylik anstalt vid
Landtbruks-akademiens experimentalfält, samt för nämnda Institut anslagsbehof
yppat sig, hvilkas fyllande Utskottet ansett vida angelägnare än det här ifrågasatta,
hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke måtte af Rikets
Ständer bifallas.
28:o. Uppå derom af Styrelsen för Svenska Trädgårds-föreningen gjord, utaf
Landtbruks-akademien förordad underdånig ansökning har Kongl. Maj.t för nämnde
Förening äskat, utöfver det (III underhåll af dess elevskola redan beviljade och å
ordinarie stat uppförda årliga belopp af 4,000 R:dr, ett årligt anslag under nästa
statsregleringsperiod af 4,300 R:dr, att användas till elevskolans utbildning och trädskötselns
befrämjande, mot enahanda vilkor som hittills, nemligen att Föreningen, så
vidt ske kunde, verkställde utdelning af fruktträd och plantor till mindre bemedlade
jordbrukare och, jemte behörig redovisning för det erhållna statsbidraget, till Landtbruks-akademien
årligen afgåfve berättelse om antalet af de elever, hvilka vid inrättningen
njöte undervisning, äfvensom rörande verkställd utdelning af fruktträd
samt om öfriga föremål för Föreningens verksamhet.
Då, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen, Styrelsen för Svenska
Trädgårds-föreningen anmält, att föreningen, utan lika stort anslag som det nu utgående,
eller 8,300 R:dr årligen, icke ansåge sig kunna vidmagthålla skolan vid det
höga antal af 30 elever, hvartill detsamma sistlidne vår, sedan Föreningen kommit
i besittning af en ny och större lokal för sin verksamhet vid Kongl, lustslottet Rosendal,
blifvit ökadt, får Utskottet, som anser det vara af vigt, att för så många
elever som möjligt beredes tillfälle till inhemtande af den fullständiga undervisning i
trädgårdsskötsel, som vid denna anstalt kan meddelas, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte jemväl för instundande statsregleringsperiod
bevilja det för berörda ändamål begärda extra anslag, 4,800 R:dr
årligen, under de af Kongl. Maj:t uppgifna vilkor,
29:o. Under anförande, hurusom öfver allt i landet ett lifligt intresse för
trädgårdsskötsel börjat visa sig och detta intresse, klokt handledt, kunde bereda trefnad
omkring många bostäder samt för befolkningen blifva högst inkomstbringande,
men fara vore att det efter åtskilliga misslyckade försök åter förslappades och försvunne,
om statsmagterna försummade att lemna saken sitt understöd, hvilket lämpligast
kunde åstadkommas genom beredande af tillfälle för allmänheten att för trädgårdars
anläggning och ändamålsenliga vård erhålla upplysningar och råd af någon
fullt sakkunnig person, — har Herr 0. E. L. Dahm uti en inom Rorgare-Ståndet
väckt, till Stats-Utskoltet remtterad motion (JW 91), föreslagit, att Rikets Ständer
måtte anslå tvänne löner, hvardera å 2,000 R:dr, till tvänne Trädgårds-ingeniörer,
Stals-VtskoUels Utlåtande M 99
63
hvilka skulle antagas och anviindas till allmänhetens tjenst på samma vilkor, som de
redan anställde Landtbruks-ingeniörerne.
Det torde vara af erfarenheten ådagalagdt att åtminstone i södra och medlersta
delarne af riket klimat och jordmån i allmänhet väl lämpa sig för trädgårdsodling,
men för att denna näring skal! kunna med någon fördel bedrifvas, erfordras icke
blott den omsorg och skicklighet vid trädgårdens skötsel, som af en duglig trädgårdsmästare
kan förväntas, utan äfven, och detta kanske i främsta rummet, noggranna,
af större kunskaper och vidsträcktare erfarenhet ledda undersökningar af
jordmån och andra omständigheter för bedömande af trädgårdens lämpligaste läge och
planen för dess anläggning, äfvensom ett af de lokala förhållandena betingadt urval
af de träd och andra vexter, som för hvarje särskildt fall må vara mest passande.
För närvarande äro grundligare kunskaper härutinnan lika sällsynta, som de äro för
ändamålets vinnande nödvändiga. Uti nästföregående punkt har Utskottet tillstyrkt
bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning angående fortfarande förhöjd t anslag åt
Svenska Trädgårdsföreningen och, om detta anslag beviljas, torde derigenom det mest
angelägna behofvet af tillgång på skicklige trädgårdsmästare vara undanröjdt; men
Utskottet anser jemväl otvifvelaktigt att de åtgärder, Statsverket kan vidtaga för att
bereda den enskilde jordegaren tillfälle att för anläggning och anordnande af sin trädgård
erhålla upplysningar och råd af någon fullt sakkunnig person, skola kraftigt
verka till trädgårdsskötselns höjande från dess nuvarande låga ståndpunkt tili en
inkomstbringande folknäring. I denna åsigt styrkes Utskottet jemväl af den erfarenhet,
som under sednare åren vunnits uti ett med det ifrågavarande fullt likartadt
fall. Utskottet har nemligen med tillfredsställelse förnummit ej mindre det allt mer
tilltagande intresse, hvarmed jordbrukare i alla delar af landet begagnat det tillfälle
till inhemtande af råd och upplysningar i afseende å landthushällningen, som genom
anställande af de såkallade Agronomerne elier Landtbruks-ingeniörerne blifvit dem
boredt, än äfven de vackra resultater, desse tjenstemäns verksamhet redan visat; och
får Utskottet på grund häraf tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte såsom extra anslag under nästa statsregleringsperiod
på Riksgälds-kontoret anvisa ett årligt belopp af 2,000
R:dr, såsom arfvode åt en Trädgårds-ingeniör, som af Landtbruksakademien
förordnas och hvilken har till åliggande att med råd och
upplysningar i afseende på trädgårdsskötsel allmänheten tillhandagå,
emot det han, efter de grunder Kongl. Maj:t kan behaga bestämma,
af dem, som anlita hans biträde, erhåller skälig godtgörelse för reseoch
traktamentskostnader.
Och kommer Utskottet att framdeles, vid afgifvande af utlåtande angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens 8:de Hufvudtitel, yttra sig i afseende å Herr
64
Stats-Utskoltels Utlåtande M 99.
Dahms i ofvanberörda motion väckta förslag om understöd från Statens sida för utgifvande
af en Svensk Pomologi med plancher.
30:o. Såsom bidrag till anskaffande af utländska får af utmärktare racer har
Kongl. Maj:t för nästa statsregleringsperiod äskat ett belopp af 2,000 R:dr årligen,
hvarjemte Kongl. Maj:t, som ansett bibehållandet såsom en Statens tillhörighet af de
nuvarande, hos enskilde personer utsatta schäferierna icke vara ändamålsenligt, hemställt
alt Rikets Ständer måtte medgifva försäljning, på sätt Kongl. Maj:t funne
lämpligt, af Statens nuvarande schäferier och köpeskillingens användande till införskaffande
af nya får af racer, som tillvunnit sig större förtroende.
Beträffnde denna fråga hade, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen,
Landthruks-akademien anfört att, då de förslag till schäferihandteringens upp
hjelpande,
hvilka Akademien tid efter annan framställt, icke lyckats vinna bifall, Akademien
trott sig böra vara betänkt på utfinnandet af något annat sätt för befrämjande
af det vigtiga ändamålet och dervid kommit till den åsigt, att ett nytt system
borde försökas, bygdt på den grund att Statens nuvarande schäferier af sakkunnige
personer uppskattades och, i den mån sådant läte sig göra, öfverlätes till enskilde,
som, inom vissa bestämda år, till Staten genom årlig inbetalning återgäldade uppskattningssumman;
alt sedermera får utaf de för närvarande mest omtyckta racer
för Statens räkning inköptes samt uppställdes hos enskilde landtbrukare, till hvilka
de skulle öfverlåtas emot skyldighet att till Staten, likaledes inom viss tid, återbetala
inköpssumman, hvarefter schäferiet öfverginge till innehafvarens enskilda egendom;
samt att Staten skulle vidkännas alla med djurens anskaffning förenade kostnader
och, intilldess full betalning för djuren blifvit erlagd, på enahanda sätt som hittills
utöfva kontroll öfver deras vård och skötsel. Staten skulle, efter Akademiens för
menande,
härvid uppträda egentligen endast såsom förlagsman, samt återfmge inom
de bestämda åren hela det för inköpet utlagda kapitalet; och de enskilde jordbrukare,
som emottoge schäferier, hade sitt eget intresse på det närmaste förenadt med
det allmännas, att schäferierna blefve väl och omsorgsfullt skötte samt förökade, enär
detta vore schäferi-innebafvarnes enskilda vinst. Då Staten genom den tillåtna amorteringen
af inköpssumman erhölle densamma hel och hållen åter, blefve ock derigenom
tillfälle att allt framgent tid efter annan inköpa och uppsätta nya schäferier,
för att till enskilde personer mot amortering på enahanda sätt öfverlåtas. Sålunda
skulle, äfven med en mindre summa, samt utan någon synnerlig uppoffring från
Statens sida, fårskötseln kunna ansenligen främjas genom fortsatt spridning af lämpliga
afvelsdjur. Enär emellertid såväl vid de årliga försäljningarne af arrendedjur
från Statens nuvarande schäferier, som vid afyttring af hela fårhjordar, erfarenheten
visat, att några betydliga summor genom försäljning af de äldre schäferierna ej vore
att påräkna, och de medel, som på detta sätt kunde inbringas, således blefve för
systemets genomförande alldeles otillräckliga, hade Akademien i underdånighet hemställt
-
Stats-Utskotlets Utlåtande M 99.
65
ställt, att Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer äska ett anslag för en gång af
19,000 Ridr, att under nästa statsregleringsperiod, med en tredjedel, eller 5,000
R:dr, årligen utgå för uppsättning af mindre schäferier af passande och omtyckta
racer, att till enskilde öfverlemnas, mot skyldighet för desse att inom vissa, ej ålit
för många år återbetala inköpssumman.
Sedan vid ärendets underdåniga föredragning Departements-chefen anmält att,
enligt af honom infordrad och sedermera ingången upplysning, antalet af de får, som
vid Statens schäferier för närvarande finnas underbållne, utgjorde omkring 700, deraf
44 baggar, till ett för alla djuren sammanräknadt värde af omkring 10,000 R:dr,
hade Stats-Rådet, som, lika med Landtbruks-akademien, ansett bibehållandet såsom
en Statens tillhörighet af de nuvarande hos enskilde personer utsatta schäferierna icke
vara ändamålsenligt, men likväl funnit det böra tagas under öfvervägande, huruvida
icke vid hvartdera af rikets bägge Landtbruks-institut borde finnas en uppsättning
får af god race, hvilken på Statens bekostnad lämpligen kunde anskaffas, tillstyrkt
en framställning till Rikets Ständer, att de, jemte medgifvande af försäljning utaf
de nu bildade schäferierna, antingen på föreslaget sätt eller vid offentliga auktioner,
och köpeskillingens användande till införskaffande af nya djur utaf racer, som tillvunnit
sig större förtroende, måtte till bidrag vid inköpen, hvilka till en början ansågos
böra ske i mindre omfattning, anvisa årligen 2,000 Riksdaler för instundande
statsregleringsperiod.
Enligt hvad sedermera blifvit Utskottet genom promemoria från Departementschefen
meddeladt, hade Departements-chefens i ämnet uttalade åsigt, hvilken icke
kommit att fullständigt i Statsråds-protokollet inflyta, varit att genom försäljning,
af de införskrifna djuren antingen på auktion eller i annan ordning, emot köpeskillingar
att på en gäng betalas, en hastigare omsättning skulle blifva möjlig. Ett
större antal kreatur borde derigenom årligen kunna intagas, äfven med ett mindre
årstillskott.
Uti en hos Ridderskapet oell Adelö väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion
(JV2 185), har Grefve Mörner, C. G. D, enär det af Kongl. Majit såsom bidrag
till införskaffande af utländska får af utmärktare racer äskade anslag of 2,000
R:dr årligen vore för ändamålet alldeles otillräckligt, hemställt, att, i enlighet med
hvad Landtbruks-akademien föreslagit, ett belopp af 15,000 R:dr måtte ställas till
Kongl. Majits disposition att under nästa statsregleringsperiod utgå med en tredjedel
eller 5,000 R:dr årligen och användas till uppsättning af mindre schäferier af passande
och omtyckta racer, hvilka schäferier skulle till enskilde öfverlemnas emot skyldighet
för dessa att, inom vissa genom kontrakt bestämda år, återbetala inköpssumman,
samt att under tiden vara underkastade enahanda uppsigt och kontroll i afseende
på schäferiernas handhafvande, som hittills varit gällande i fråga om Statens
schäferier.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 'A/d. 2 Band. 9 Hält. 9
66
Stats-Utskottets Utlåtande M 99.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; men då det af
Kongl. Maj:t nu framställda förslag, att Statsverket skulle uppträda såsom förlagsman
för uppköp och försäljning af får, icke synes Utskottet lämpligt, heldst scbäferihandteringen
icke erfordrar betydligare förlagskapital, än att densamma skäligen
kan antingen åt enskilda företagsamheten eller åt länens hushållningssällskaper öfverlemnäs,
har Utskottet, som icke heller kunnat förorda hvad motionären härutinnan
yrkat, ansett sig böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts äfvensom ofvanbemälde motionärs i berörda hänseende
gjorda framställningar icke måtto af Rikets Ständer bifallas.
31:o. Till utdelande vid landtbruksmötena af högre prisbelöningar för husdjur,
redskap och maschinerier samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster,
har Kongl. Maj:t för nästa statsregleringsperiod begärt ett mot det hittills
för sådant ändamål å Riksgälds-kontoret anvisade anslag fördubbladt belopp
eller 6,000 R:dr.
Då, enligt hvad ofta åberopade Statsråds-protokoll gifver vid handen, ej mindre
bestyrelse!) för det i Göteborg år 1860 hållna nionde allmänna landtbruksmötet,
uti skrifvelse hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, mötets enhälligt uttalade
önskan att för framtiden större tillgång måtte beredas för åstadkommande vid sådana
landtbruksmöten af rikhaltigare utställningar i allmänhet samt betydligare prisbelöningar,
i synnerhet för hästar, än äfven Landtbruks-akademien, uti deröfver afgifvet
underdånigt utlåtande, förklarat det vara i hög grad önskligt, om ifrågavarande
premier, hvilka ofta ej ens betäckt kostnaden för transporten af de belönade
föremålen, kunde komma att ökas, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte till omförmälda ändamål för nästa statsregleringsperiod
bevilja ett extra anslag af 6,000 R:dr årligen.
32:o. Vidare har Kongl. Majit begärt att för nästa statsregleringsperiod
måtte beviljas 3,000 R:dr årligen, till premier för utmärktare djur, uppdragna
med särskildt fåstadt afseende å köttproduktion, att utdelas efter de närmare bestämmelser,
Kongl. Majit kunde komma att meddela. Men då Utskottet uti nästföregående
punkt tillstyrkt att det för prisbelöningar för husdjur m. m. afsedda anslag
måtte för nästa statsregleringsperiod utgå till fördubbladt belopp, emot hvad
under innevarande statsregleringsperiod lör sådant ändamål är anvisadt, torde, derest
särskilda premier för gödboskap finnas behöfliga, tillgång dertill kunna inom sist
nämnda
anslag beredas; hvadan Utskottet
ej kunnat tillstyrka beviljande af det anslag, Kongl. Majit för ifrågavarande
ändamål äskat.
33:o. Till införskaffande af goda afvelsdjur af utmärktare boskapsracer, att
spridas till olika delar af landet genom uppställande antingen vid stamholländerierna
Slats-Utskottels Utlåtande M 99-
67
eller hos enskilde, har Kongl. Maj:t äskat enahanda belopp, som vid förra riksdagen
å Riksgälds-kontoret anvisades, eller 10,000 R:dr årligen; och då för boskapsafvel
förbättrande det är af stor vigt att, genom införskrifvande af utländska race
djur,
de vid Kronans holländerier eller hos enskilde befintliga stammarne förädlas,
tillstyrker Utskottet,
att det äskade beloppet, 10,000 R:dr årligen, såsom extra anslag
jemväl för nästa statsregleringsperiod må af Rikets Ständer beviljas
34:o. Uti särskild den 14 November nästlidet år till Rikets Ständer nfiåten,
af samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottot remitterad nådig Proposition (JYs 39),
i fråga om anslag för fortsättning af de geologiska undersökningarne inom riket
samt utgifvande af derpå grundade kartor, har Kongl. Maj:t behagat meddela,
bland annat, hurusom de geologiska undersökningarne, hvilka tagit sin början under
år 1858, varit under de första tre åren förlagde uteslutande inom de fyra län,
som närmast omgifva Mälaren, nemligen Upsala, Stockholms, Westmanlands och
Södermanlands län; men sedan Elfsborgs läns båda Hushållningssällskap i början af
år 186! hos Kongl. Maj:t framställt underdånig anhållan, att dessa undersökningar
finge utsträckas äfven till detta län, på det att länet med det snaraste måtte
komma i åtnjutande af de fördelar, som af sä beskaffade undersökningars anställande
derstädes kunde förväntas, samt Hushållningssällskapen för detta ändamåls vinnande
erbjudit sig att med visst belopp i kostnaden deltaga, hade en del af arbetspersonalen
varit till sistnämnda län förlagd, under det att den öfriga personalen
fortfarande varit sysselsatt inom mälareprovinserna, hvarest arbetena numera fortskridit
så långt, att alla de trakter, sora närmast orogåfve Mälaren, blifvit fullständigt
undersökta.
De i Elfsborgs län företagna undersökningar hade omfattat en del af Dalsland
samt de trakter, som från Hunne- och Halleberg utbredde sig kring Wenersborg,
äfvensom dem, hvilka i närheten af Alingsås omgåfvo och innefattade de så kallade
Svältorna. Sammanlagda arealen af det område, som blifvit undersökt under loppet
af åren 1858 —1862, utgjorde i rundt tal ungefär 120 qvadratmil, hvarjemte
af denna areal omkring 50 qvadratmil blifvit under de tre sista åren reviderade.
Af det geologiska karteverket hade hittills endast ett blad hunnit utkomma.
Sedan 1862 års början voro likväl fem nya karteblad under gravering och tryckning,
hvaraf två snart blefvo färdiga, och de öfriga tre skulle till allmänheten utlemnas
vid innevarande års början. Efter det 1862 års rekognosceringar afslutats,
blefvo ytterligare 8 eller 9 blad så fullständigt undersökta, att de, efter föregången
uppritning och färgläggning, kunde under loppet af påföljande vinter utiemnas lill
tryckning. Priset för hvarje karteblad med dertill hörande beskrifning och profiler
vore af Kongl. Maj:t bestämdt i allmänhet till 2 R:dr, men blefve något billigare
för de blad, som omfattade mera vatten än land. Rörande ytterligare fortsättning
68
Slats-Ulskottets Utlåtande JYs 99.
af ifrågavarande undersökningar under nästinstundande statsregleringsperiod, hade
Professoren Erdmann till Kongl. Maj:t inkommit med underdånig framställning, hvaraf
inhemtades, bland annat, att, i öfverensstämmelse med den af Kongl. Maj:t vid
undersökningarnes början fastställda plan, antalet af de vid desamma tjenstgörande
egentliga rekognoscörerne småningom blifvit ökadt til! 8, men att från och med år
1861 med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd ytterligare en rekognoscör blifvit antagen,
för att i någon mån ersätta den minskning i arbetskraft inom Mälaretrakten, som
skulle uppkomma, derest en del af den gamla arbetsstyrkan förlädes till Elfsborgs
Ian, hvarförutom en särskild afvägare blifvit tills vidare antagen, sedan Kongl. Maj:t
beviljat ett extra anslag under åren 1861 och 1862, för höjdbestämmelsers iakttagande
i samband med de geologiska undersökningarna; hvadan således tio medarbetare
för närvarande funnes vid ifrågavarande arbeten anställde. På grund af
nu gällande aflöningsstat och med ledning af den erfarenhet, hvad öfriga utgifter
beträffade, som under de förflutna åren kunnat förvärfvas, hade Professoren Erdmann,
på sätt en vid hans framställning fogad bilaga närmare visade, beräknat de
sannolika utgifterna för år 1864 till 42,300 R:dr, för år 1863 till 44,100 R:dr
och för år 1866 till 43,400 R:dr eller i medeltal för hvarje år till 43,953 U:dr
53 öre. Hela den summa, som, för fortsättande af de geologiska undersökningarne
under nästa statsregleringsperiod efter samma plan som hittills, blefve erforderlig,
skulle således uppgå i rundt tal til! 152,000 R:dr. Uti utgiftsförslaget hade upptagits
aflöning för en särskild afvägare och beloppet af hans reseräkning för hvarje
år, förmälande Professoren Erdmann, att den bristande kännedom om landet, som i
hypsometriskt hänseende ännu egde rum, öfvertygelsen om den nytta och fördel,
som dessa afvägningar ofelbart skulle i flera hänseenden kunna åstadkomma, och
det varma deltagande, som de i samband med de geologiska undersökningarne hittills
utförda höjdbestämmelserna redan tillvunnit sig, gåfve grundad anledning till
underdånig hemställan om dessa arbetens fortfarande enligt samma plan, som hittills
varit för dem fastställd. Äfvenledes hade uti utgiftsförslaget uppförts lön för en
vaktmästare och hyra för arbets- och samlingslokaler. Den förra utgiften hade hit -  tills, så länge undersökningen varat, icke ifrågakommit till det nu föreslagna beloppet,
utan hade endast en summa af 150 R:dr årligen utgått såsom arfvode till en
på annat håll anställd person, som tillika för geologiska byrån besörjt eldning och
städning jemte den nödvändigaste uppassningen. De ständigt tillvexande samlingarne,
och den nu ända till ett antal af tio småningom ökade arbetsstyrkan gjorde
den till samlingarnes inrymmande och för vinterarbetena afsedda, förhyrda, inskränkta
lokal allt mera obeqväm. På det emellertid så liten summa som möjligt
måtte för detta ändamål behöfva afgå från det påräkneliga anslaget, hade
Professoren Erdmann ansett sig böra tills vidare åtnöjas med den inskränkta
lokalen och söka att genom vissa anordningar vid samlingarnes uppställning och förvarande
samt öfriga tillgöranden i någon mån minska deraf härrörande olägenheter.
Stats-Utskottels Utlåtande JVs 99.
69
Dessa blefve dock för hvart år mer och mer kännbara, emedan hvarje ny sommars
skörd måste hafva sin vederbörliga plats för att uppställas. Oupptagne och i sin a
packlådor qvarliggande skulle dessa samligar, och sålunda äfven hela sommarens arbeten,
endast ofullständigt kunna utredas och för öfrigt mycken oordentlighet för
anledas. Uti utgiftsförslaget hade hyran för arbets- och samlingslokalen fortfarande
blifvit upptagen för hela nästa statsregleringsperiod under den förutsättning att, äfven
om nödiga medel blefve, uppå skeende nådig Proposition, vid innevarande riksdag
anslagna till en nybyggnad, uti hvilken äfven geologiska byrån jemte dess museum
finge inrymmas, denna byggnad likväl sannolikt icke före utgången af år 1866
kunde blifva så fullt färdig, att den geologiska institutionen der kunde inflytta.
Beträffande tryckningskostnaden för det karleverk, som på grund af förenämnda
undersökningar kunde hinna uppsättas, hade Professoren Erdmann beräknat densamma
i medeltal för hvarje blad med tillhörande beskrifning till 2,000 R:dr för
en upplaga af 1,000 exemplar; och som ungefär 6 dylika blad för hvarje år antagligen
kunde hinna att lemna pressen, skulle detta föranleda till en årlig utgift
af 12,000 R:dr, hvadan hela den beräknade tryckningskostnaden för de tre åren
1864 — 1866 komme att uppgå till 36,000 Riksdaler.
Slutligen hade Professoren Erdmann i underdånighet anfört, att i händelse Kongl.
Maj:t skulle tillåta alt det belopp, som för det i bokhandeln utlemnade karteverkets
försäljning kunde inflyta, finge användas såsom bidrag till bekostande af nya karjeblads
tryckning eller ock till afiönande af en förökad arbetsstyrka vid sjelfva undersökningarne,
torde måhända framdeles någon nedsättning i det ena eller andra af
ofvan afgifna kostnadsförslag kunna ega rum, men att, då ännu endast ett kartblad
varit kort tid i bokhandeln utlemnadt och någon redogörelse för försäljningssumman
icke förr än under påföljande år inkomroe, det således icke med säkerhet kunde
beräknas, till hvad belopp ett sådant bidrag kunde förväntas.
På grund af hvad sålunda blifvit af honom i underdånighet anförd t, bar Professolen
Erdmann ansett ett belopp af 132,000 R:dr under nästa statsregleringsperiod
erforderligt för fortsättande af de geologiska undersökningarne, äfvensom 36,000
R:dr för befordrande till trycket af de karteblad med tillhörande beskrifningar. som
på grund af nämnda undersökningar blefve upprättade.
Efter nådig pröfning af detta ärende har Kongl. Maj:t, enär någon giltig anledning
nu mera icke förefunnes att bestämma anslag särskildt till sjelfva undersökningarne
och särskildt lill kartornas tryckning, men minskning i det för kartetrycket
erforderliga anslag syntes kunna påräknas, dels genom den tillgång, sorn
medelst karteblads försäljning borde uppkomma, dels genom möjligen blifvande nedsättning
i kostnaden för kartornas utgifvande, samt något bidrag lill undersökningarnes
verkställande äfven borde, på sätt nu för Elfsborgs län egde rum, kunna beredas
från Hushållnings sällskapen i de län, som tillskyndades fördelen af dylika
undersökningars tidigare ordnande inom länet, föreslagit Rikets Ständer att, till de
70
Stats-Utslcoltets Utlåtande M 99.
geologiska undersökningarnes fortsättande och till utgifvande af derpå grundad6
kartor, för instundande siati egleringsperiod bevilja Femtio Tusen Ridr årligen, att
såsom reservations-anslag ingå ibland de medel, som å Riks-statens Sjette Hufvud titel
uppfördes lill »Befrämjande i allmänhet af jordbruket och landtmarinanäringar.»
Utskottet, som tagit kännedom om de värderika resultatema af de geologiska
undersökningar, som numera hunnit verkställas, samt, i öfverensstämmelse med de
af Rikets Ständer vid de två sistförflutna riksmötena uttalade åsigter, högt uppskattar
dylika undersökningars vigt och betydelse ej blott i vetenskapligt hänseende,
ulan äfven för jordbrukets och många andra näringars utveckling och förkofran,
men likväl anser anslag derför ännu icke böra på ordinarie stat uppföras, tillstyrker
alltså
att det för ifrågavarande ändamål af Kongl, Majit äskade reservationsanslag,
SO,000 R:dr årligen, måtte af Rikets Ständer beviljas för
nästkommande statsregleringsperiod samt anvisas att, enligt Kongl.
Majits disposition, utgå från Rikets Ständers Riksgäldskontor.
35:o. Sedan Landtbruks-Akademien, enligt hvad Statsråds - protokollet gifver
vid banden, hos Kongl. Majit anhållit om nådig framställning till Rikets Ständer
angående löneförhöjning af 1,900 Ridr i Intendentens vid Experimentalfältet nuvarande
aflöning, 2,100 Ridr, har Kongl. Majit funnit den af Akademien för denne
tjensteman föreslagna aflöning, med beräknande af honom, såsom boende vid experimentalfältet,
tillgodokommande fördelar in natura, böra minskas med 1,000 Ridr
och sålunda nu äskat en tillökning af endast 900 R:dr.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet förehaft Irenne
till Utskottet remitterade, i detta ämne väckta motioner nemligen: hos Ridderskapet
och Adeln (Under Nio 136) af Herr Wolffelt, Al C., inum Preste-ståndet (under
N:o 67) af Dir Lindgren och inom Borgare-ståndet (under Nio 171) al Herr
F. Hjertström, hvilka motionärer hufvudsakligen anfört, hurusom den person, hvilken
skulle vara chef för experimentalfältet efter den omdaning af verksamheten dervid,
som af Landtbruks-akademien förordats, måste ej mindre besitta de mest
vidsträckta kunskaper i jordbrukets och boskapsskötselns teori, än äfven vara en
utmärkt praktisk landtbrukare med förmåga att ordna, leda och öfvervaka det hela.
Endast få så qvalificerade personer lunnes ännu i vårt land villige att åtaga sig
denna intendentsbefattning, och de som dertill skulle kunna anses fullt lämpliga,
saknade numera icke tillfälle, alt rigta sin verksamhet åt annat håll, der visshet om
tillräcklig utkomst vore att påräkna. Befattningen måste derföre åtföljas af sådana
löneförmåner, som gjorde antagligt att Akademien städse skulle kunna påräkna dess
beklädande af en man, som vöre densamma fullt vuxen. Hvarom icke blefve Akademien
nödsakad att inskränka sina anspråk i ena eller andra hänseendet, hvaraf
åter följden troligen blefve att det ändamål som söktes, komme alt förfelas. Bi
-
Stats-Utskoltels Utlåtande .V 99.
71
fölles det af Akademien i delta ämne gjorda förslag, skulle Intendentens vid experimentalfältet
aflöningsvilkor komma att blifva, utom bostadslägenhet, 4,000 R:dr och
några naturaförmåner, hvilka kunde skattas lill omkring 600 R:dr om året. Dessa
emolumenter i förening, hvilka voro mindre än de, som nu för tiden tilldelades
mången förvaltare af större bruks- och landtegendomar, kunde desto mindre anses
för öfverdrifna, eller för innehafvaren af ifrågavarande befattning mer än tillräckliga,
som lefnadskostnaderna vid experimentalfältet voro större än i hufvudstaden, från
hvilken nästan alla förnödenheter skulle hemtas, och som befattningen utan tvifvel
blefve af en ganska mödosam beskaffenhet, fullt upptagande Intendentens tid hela
året om, och dessutom förknippad med ett ingalunda obetydligt ansvar; honom
ålåge nämligen, utom ordnandet och skötseln af fältet och öfvervakandet af de
mångfaldiga försök som derstädes komme att anställas, jemväl bela redogörelsen för
använda medel, hvilken vid en anstalt, sådan som denna, eller en förenad försöksanstalt
och mönsterfarm oundgängligen måste blifva vidlyftig och tidsödande, för
ådagaläggandet af försökens praktiska användbarhet i stort. Sannolikt vore derföre,
att han till sitt biträde i räkenskapsföringen behöfde anlita någon dertill skicklig
person, hvilken han åter i sådant fall sjelf måste på sin bekostnad aflöna; och
hemställde motionärerne i följd häraf, att Rikets Ständer måtte till lönefyllnad för
bemälde tjensteman anvisa det af Landtbruks-Akademien föreslagna belopp,
1,900 R:dr.
Det synes Utskottet obestridligt, att någon tillökning i den nu för Intendenten
vid Landtbruks-Akademiens experimentalfält bestämda aflöning är af behofvet
påkallad ; men då Akademiens ofvanberörda framställning redan utgjort föremål för
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, saknar Utskottet giltig anledning att, på enskilde
motionärers förord, tillstyrka förhöjning till högre belopp, än hvad Kongl. Majit
funnit skäligt i sådant afseende föreslå; hemställande Utskottet alltså,
att Rikets Ständer måtte i Intendentens vid Experimentalfältet aflöning
bevilja en årlig tillökning af 900 R:dr, att tilläggas anslaget
till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och iandtmannanäringar.»
36:o. Såsom årliga ordinarie anslag för Landtbruks-akademiens experimentalfält
har Kongl. Majit jemväl äskat i
a) tillökning i Agrikullur-kemistens lön och hushyre-ersättning... . 1,400
b) till laboratoriets underhåll, anskaffande af kärl, reagentier, kol m. rn. 1,500
c) » aflöning åt Agriliultur-kemistens assistent 1,200
d) » handräckning vid laboratoriet  300
tillsammans Ridr 4,400.
Jemte anmälan, att Agrikullur-kemistens lön och husbyres-ersättning för närvarande
tillsammans utgöra 2,600 Ridr, får Utskottet, med hänseende till hvad här
-
72
Stats-Utskollets Utlåtande M 99.
ofvan under 26:le punkten är vordet tillstyrkt i afseende å inrättande af en fullständig
kemisk försöksanstalt vid experimentalfältet, hemställa,
att ifrågavarande belopp, tillhopa 4,400 Ridr årligen, måtte af Rikets
Ständer beviljas och under anslaget lill »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmanuanäriugar» uppföras.
37io Till den nådigsl föreslagna Agrikultur-kemiska försöksanstalten vidAlnarp
har Kongl. Majit begärt ett uiligl bidrag af 4,300 R:dr; men da Utskottet,
under 27:de punkten bärofyan, afstyrkt anslag tili ordnande af berörda anstalt, hemställer
Utskottet jemväl,
att ifrågavarande nådiga framställning icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
38:o. Af Statsråds-protokollet inhemtas att Landtbruks-akademiens Sekreterare
för närvarande och intill innevarande års slut åtnjuter följande löneinkomster nemligen
:
på Akademiens stat. jemte boställsrum, kontant lön 1,000
samt från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
a)
af det belopp, 4,880 Ridr, som till Landtbruks-akademiens För
valtnings-komité,
enligt Kongl. Rrefvet den 23 Januari 1861, utgår . . 2,300
b) eldigt nådiga Brefvet den 28 Mars sistlidet år ett belopp, motsvarande
det personela arfvode, som jemlikt K ngl. Brefvet af den 23 Januari
1842, varit Akademiens förre Sekreterare, Nathhorst, från de till manufakturernas
befrämjande under Kommers-kollegii förvaltning ställda medel,
beviljadt 1,000
Summa R:dr 4,300.
Och har Kongl. Majit, uppå Landtbruks-akademiens underdåniga hemställan, och
med afseende å vigten deraf, att vid nämnda Sekreterarebefattning kunna fästa en
man, som innehade de för behöriga skötandet af denna magtpåliggande tjenst erforderliga,
mera sällan hos en och samma person förenade egenskaper af vetenskaplig
bildning, skrifställareförmåga och erfarenhet såsom praktisk jordbrukare, och sorn
derigenom kunde på utvecklingen af landtbruket och dess binäringar utöfva ett
omfattande och gagneligt inflytande, föreslagit att på det bemälde Sekreterares kontanta
årliga löneinkomster måtte kunna bringas till ett sammanlagdt belopp af 5,000
Ridr, Rikets Ständer måtte i hans aflöning bevilja en förhöjning af 500 Ridr årligen.
I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte i Sekreterarens hos Landtbruks akademien
aflöning
Stats-Utskotlels Utlåtande M 99.
73
aflöning bevilja tillökning med 800 R:dr, att uppföras under anslaget
till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar».
39:o. Uti en bos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion (JV° 119), har Herr Lagerhjelm, G. R., under erinran, hurusom det vore
ett lands ladugårdsskötsel och för odlingen af dess produkter, som gåfve stämpeln
på den grad af fullkomning åkerbruket innehade, hemstäldl att, enär orsaken till
ladugårdsskötsel mindre framstående utveckling i vårt land vöre att finna i svårigheten
för den stora massan af mindre jordbrukare, att på ett ekonomiskt sätt göra
sig tillgodo ladugårdens primitiva produkter, samt i deras deraf bärflytande ringa
intresse för denna vigtiga näringsgren, Rikets Ständer måtte under form af lån,
på de vilkor som kunde anses lämpliga, till Ilushållnings-sällskapernas disposition
anslå en summa af 300,000 R:dr, till underlättande af anläggandet utaf distriktsmejerier,
under den öfvertygelse, att derigenom ett vigtigt stöd bereddes åt Sveriges
landtbruk, då Svenska allmogen komme i tillfälle att mera än hittills egna sin oaflåtliga
omsorg åt en näringsgren, hvilken vore sjelfva grunden för all landthushållning
och som ensam förmådde att på ett naturenligt sätt göra sig till godo Sveriges
stora tillgångar och öka deras kapitalvärde.
Att vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom jemväl den mindre landtbrukaren
blefve satt i tillfälle att för sin produktion af mjölk erhålla den noggranna
och ändamålsenliga behandling och den grad af förädling, som endast vid ett större
mejeri kan åstadkommas och hvarförutan han ej kan af sin ladugård erhålla någon
verklig inkomst, skulle utgöra den kraftigaste häfstång till ladugårdsskötsel^ böjande
och dymedelst på den säkraste vägen verka till jordbrukets förkofran, anser Utskottet
otvifvelaktigt. Då ej endast den större förmögenheten, utan äfven det stora
antalet mindre jordbrukare, derigenom kunde af sin ladugård skörda den högsta
möjliga vinst, skulle den direkta fördelen småningom förmå dem att åt ladugårdsskötsel,
hvars utveckling utgör ett nödvändigt vilkor för ett förbättradt åkerbruk,
egna all den omsorg, denna vigtiga näringsgren förtjenar. På samma gång Utskottet
sålunda lifligt erkänner motionens vackra syftemål och, lika med motionären,
finner högst önskvärdt att anstalter i den af honom antydda rigtning måtte komma
till stånd, anser dock Utskottet frågan ännu icke vara i sådan ställning, att Statens
mellankomst för dess lösning bör ifrågakomma. Äfven om denna vigtiga angelägenhet
framdeles må finnas vara af den beskaffenhet, att den påkallar understöd
från det allmännas sida, torde likväl åt den enskilda omtankan eller mindre föreningar
af enskilde personer böra öfverlemnas att i första hand åvägabringa sådana
inrättningar, som de nu ifrågavarande, och gifva dem den form och den omfattning,
som med landets lokala förhållanden och landtbrukets närvarande ståndpunkt må
ISih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 tläfl. 10
74
Stats-UIskotlels Utlåtande M 99.
finnas öfverensstämmande, och Utskottet hyser dessutom den öfvertygelse att Hushållningssällskaperna,
hvilka för närvarande hafva till sitt förfogande icke obetydliga
medel, ej underlåta alt, i den mån sådant kan för ändamålets ernående vara erforderligt,
räcka den enskilda företagsamheten en hjelpsam hand.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
alt Herr Lagerbjelms ifrågavarande motion ej måtte till någon Ri
kets
Ständers åtgärd föranleda.
40:o. Under erinran, hurusom hvitbets-od/ingen, hvilken, om den på ett ändamålsenligt
sätt med omsorg och idoghet bedrefves, lemnade en rik och särdeles
lönande afkastning, hittills endast i några få af rikets provinser vunnit insteg, har
Riksdagsfullmägtigen A. Medin från Kronobergs län, med hvilken Riksdagsfuilmägtigen
G. Johansson instämt, uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet
remitterad motion [J\s 280), föreslagit, att, med hänseende till den oberäkneliga
vinst, som medelst en allmännare utbredd odling af hvitbctor skulle genom minskad
import af socker landet tillskyndas, Rikets Ständer måtte, till uppmuntrande
af h v i tbetsod Ii ogen inom riket, anslå 24,000 R:dr, efter beräkning af 1,000 R:dr
för hvarje län, samt åt Efushållnings—sällskaperna eller Landstingen öfverlemna att
för ändamålets vinnande bäst och lämpligast använda hvad på hvarje län belöpte;
men då odlandet af hvit betor, åtminstone för användande vid sockerberedning, endast
inom några få provinser af riket lärer kunna med fördel bedrifvas, samt dessutom
denna näringsgren hvarken erfordrar något betydligare förlagskapital eller i
andra hänseenden synes för dess utveckling påkalla understöd från det allmännas
sida, hemställer Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Medins ifrågavarande motion måtte af Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
41:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion (JV2 138) har Herr P. G. Alander hufvudsakligen anfört, hurusom af
offentliga handlingar inhemtades att under de sednare åren, i anseende till den
stora utveckling, ölbryggerierna inom landet under dessa år vunnit, från utlandet
årligen till Sverige införts humle till ett värde af mer än en half million R:dr.
Likväl hade humle af ålder varit med framgång odlad i vårt fädernesland och,
så vidt motionären hade sig bekant, förefunnes i våra klimatiska förhållanden icke
hågra hinder för dess planterande äfven i stort, så att Sverige väl skulle kunna
genom egen odling förse sig med berörda vara, måhända deraf också sälja öfverskott
till utlänningen. Men för att åstadkomma en lycklig förändring härutinnan
fordrades dels en allmännare utbredd kunskap i dithörande ämnen, dels någon
uppmuntran från det allmänna. I följd häraf har motionären föreslagit att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition ställa, dels ett belopp af minst 3,000
Ståls-Utskottets Utlåtande Jtä 99.
75
R:dr för bekostande af en eller tvä lämplige personers utsändning till inhemtande
utrikes af fullständig kännedom om nuvarande bästa sättet för humleodlingens bedrifvande,
sä väl i större som i mindre skala, dels ock en summa af minst 2,000
R:dr till hvarje län, der förening bildades, som förbunde sig att ej mindre på
tjerdigt ställe samt med biträde af någon utaf förstnämnde personer anlägga en
normal-humlegård för länet af minst två tunnlands areal, än äfven der anställde
en utaf bemälde personer inlärd humlegårdsmästare, som, jemte skötandet af normalhumlegården
samt meddelande af undervisning på stället, också vissa tider
hvarje år, mot billig resekostnadsersättning af Flushälluings-sällskapet, skulle kringresa
länet för att uppmuntra till humlegårdars anläggning, biträda dervid samt
efteråt besöka dessa anläggningar och meddela råd för berörda odlings förkofran
och utvidgning; och ansåg motionären det sistnämnda anslaget ej behöfva beräknas
för flera än fem eller sex län, emedan under nästinstundande stalsregleringsperiod
sannolikt icke större antal komme att anmäla sig till delaktighet af anslaget.
Lika med motionären anser Utskottet att det skulle så väl för den enskilde
jordbrukaren som för det allmänna vara högst fördelaktigt om humleodlingen inom
landet kunde erhålla den utveckling och förkofran, att ölbryggeriernas behof af
denna vara kunde af landets produktion fyllas; men, då något allmännare intresse
för denna näringsgren icke visat sig, synas de af motionären väckta förslag icke
vara för ändamålets ernående lämpliga. Skulle i någon ort uppmuntran eller understöd
uti ifrågavarande hänseende af omständigheterna påkallas, torde Hushållningssällskaperna
icke sakna derför erforderliga medel; och anser sig Utskottet
alltså böra hemställa,
att Herr Alanders ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer
lemnäs ulan afseende.
42:o. Under erinran om en god hästafvels stora vigt för landet så väl i
ekonomiskt som i militäriskt hänseende, har Herr Lagerhjelm, G /?., uti en hos
Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats—Utskottet remitterad motion [M 121),
enär hittills vidtagne åtgärder för nämnda afvels förbättrande, hufvudsakligen af
brist på medel och genom ofta påkommande förändringar i de vid stuterierna följde
principer, icke förmått uppfylla sitt ändamål, eller att inom landet bilda en ädel,
konstant race, hemställt att Rikets Ständer måtte hos Kongl Majit i underdånighet
anhålla det Kongl. Majit täcktes i nåder tillsätta en komité af sakkunnige
män, hvilka finge uppdrag att, i samråd med Stuteri-öfverstyrelsen, uppgöra ett.
utarbetadt förslag till system särskildt för hvarje af Kronans stuterier till hästafvelns
förbättrande i Sverige, grundande sig på de behof, som inom hvarje gren
af den allmänna hushållningen framställde sig, samt att Rikets Ständer måtte anslå
en summa af 100,000 Ridr, att under nästa statsregleringsperiod utgå till inköp
76
Stats-Utskottcls Utlåtande M 99.
af lämpliga hingstar och ston för att bilda en konstant, ädel, inhemsk normal-race
i Sverige.
Uti en jemväl till Stats—Utskottet remitterad, inom Bonde-Ståndet väckt motion
(JVs 303), har Riksdagsfullmägtigen Paul Andersson från Jemtlands län hufvudsakligen
anfört, hurusom, i anseende lill jordbrukets hastiga utveckling, tillgången
på goda arbetshästar icke motsvarade det ständigt ökade behofvet, så att
under sednare åren sådana hästar måst från utrikes ort införskrifvas, ehuru inom
provinsen Jemtland funnes en hästrace, hvilken för våra förhållanden vore bättre
än någon af de dyrköpa utländska racerna. Denna hästrace förenade styrka med
snabbhet och härdighet, på ett sätt, som gjorde honom användbar till alla de ol ika
bruk, hvartill arbetshästar här i landet behöfde användas. Statsverket hade sedan
lång lid tillbaka gjort stora uppoffringar för anskaffande af kavalleri- och lyxhästar
och underhölle för sådant ändamål särskilda stuterier. Dessa åtgärder syntes
visserligen ännu vara nödvändiga, så vida landets behof af sådana hästar skulle
kunna fyllas utan import från utrikes ort; men billigheten fordrade ock att det
allmänna lemnade sitt biträde för anskaffande af det djur, som utgjorde jordbrukets
vigtigaste drifkraft, arbetshästen. Då emellertid den Jemtländska hästracen
vore för berörda ändamål särdeles passaude, vore dess uppdragning efter rationela
grunder och i tillräcklig mängd de enda åtgärder, som nu voro af behofvet påkallade;
i följd hvaraf motionären föreslagit alt Rikets Ständer måtte, i enlighet
med ett motionen bifogadt kostnadsförslag, till upprättande af ett stuteri i Jemtland
för uppdragande af arbetshästar anslå dels för en gång 78,000 R:dr och dels
årligen i fem års tid 7,500 R:dr.
Hvad molionärerne sålunda anfört, äfvensom innehållet af åtskilliga vid remissen
af Herr Lagerhjelms motion hos Ridderskepet och Adeln afgifna yttranden,
har Utskottet tagit i öfvervägande och, lika med motionärerne, anser Utskottet
det vara af stor vigt att ål hästafvelns uppehållande och befrämjande egnas den
omsorg, alt ej mindre kavalleriets än jordbrukets behof af sådana djur må kunna
inom landet fyllas; men då Stalsverket redan, förutom öfriga för berörda ändamål
vidtagne åtgärder, underhåller tre stuterier och vid sistlidne riksdag en summa af
50,000 R:dr för inköp af racehingstar blifvit ställd till Kongl. Maj:ts disposition,
har Utskottet, funnit sig förhindradt berörda motioner understödja, och får derför
hemställa,
alt Herr Lagerhjelms och Riksdagsfullmägtigen Paul Anderssons ifrågavarande
framställningar ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
45:o. E) Teknologiska Institutet.
Sedan dels Rikets sednast församlade Ständer, som af uppgifna skäl funnit
sig förhindrade alt å definitiv stat uppföra den vid föregående riksdagen för lek
-
Stats-Utskottels Utlåtande M 99.
77
nologiska institutet provisoriskt beviljade anslagssumma, uti underdånig skrifvelse
den 24 Oktober 1860 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande
om och på hvad sätt åtskilliga af Rikets Ständer då ifrågaställa förändringar
i afseende å Institutets organisation lämpligast skulle kunna bringas till verkställighet,
dels ock Institutets Styrelse under den 16 September förlidet år gjort underdånig
hemställan om tillökning i Institutets årsanslag till förstärkande af lärarekrafterna
genom delning af professionen i de matematiska och mekaniska ämnena, äfvensom
till arfvoden åt extra lärare och bestridande af högre kostnad vid kemiska laboratoriet
samt till diverse utgifter, så har, efter det vederbörande Embetsverk inkommit
med underdånigt yttrande i anledning af ofvanberörda underdåniga framställning,
Kongl. Maj:t den 20 nästlidne Februari i detta ämne till Rikets Ständer
aflåtit en uti l a Samlingen af Rihang till Riks-Ståndens Protokoll under J\s 82
intagen särskild nådig Proposition, hvilken sedermera blifvit till Stats-Utskottet remitterad.
Uti högstberörda nådiga Proposition erinras, hurusom, med anledning af
Kongl. Maj:ts vid 1836—1838 års riksdag framställda nådiga förslag om Teknologiska
institutets utvidgning och att, med afseende å lärjungarnes vexande antal,
Rikets Ständer mätte dels bevilja ett särskildt anslag för anskaffande af ny lokal
för institutet, dels ock, i öfverensstämmelse med ett af Institutets Styrelse uppgjordt
förslag till aflönings- och utgills stat, förhöja det å 6:te Hufvudtiteln för
nämnda Institut med 21,130 R:dr uppförda årliga anslag till 49,500 R:dr eller
med 28,550 R:dr, Rikets Ständer, uti skrifvelse den 6 Februari 1858, anmält,
det Rikets Ständer, vid granskning af den föreslagna aflönings- och utgifts-staten,
icke funnit något att anmärka mot derutinnan upptagna belopp, hvadan den
äskade anslagstillökningen beviljades att utgå intilldess nästföljande statsreglering
vidtoge, men att af den åt Föreståndaren till 6,000 R:dr och åt Kemie-professoren
till 4,500 R:dr bestämda aflöning, Rikets Ständer ansåge 5,000 R:dr för den
förre och 4,000 R:dr för den sednare böra utgöra lön och återstoden utgå såsom
hyresersättning, intilldess den nya byggnaden för Institutet blefve färdig och
bemälde tjenstemän då derstädes erhöllo boställsrum samt att vid föredragning af
denna Rikets Ständers skrifvelse, Kongl. Maj:t funnit godt att, i enlighet med det
framlagda förslaget och med iakttagande af det utaf Rikets Ständer stadgade vilkor,
fastställa interimsstat för Institutet, att gälla intilldess detsamma kunde i den
nya lokalen inrymmas. Uti sin den 24 Oktober 1860 till Kongl. Maj:t aflåtna
underdåniga skrifvelse, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens 6:te
Hufvudtitel, hade emellertid Rikets sednast församlade Ständer anfört, att i fråga
om den för Teknologiska institutet vid föregående riksdag provisoriskt beviljade
förhöjda anslagssummans definitiva uppförande på Riks-staten, hos Rikets Ständer
kommit under öfvervägande huruvida detta för industriens och näringarnes utveckling
vigtiga läroverk nu befunne sig i sådant skick, att något hinder ansåges icke
möta för aflöningsstatens definitiva fastställande, samt att Rikets Ständer, för be
-
78
Slats-Utskotiets Utlåtande M 99.
dömande af denna fråga, dels tagit kännedom af de för Institutet den 19 November
1858 utfärdade förnyade nådiga stadgar, dels i öfrigt förskaffat sig upplysning
om den i viss mån förändrade organisation, som läroverket undergått.
Hä rvid hade hos Rikets Ständer betänkligheter uppstått rörande vissa i berörda
stadgar meddelade föreskrifter, i hvilket afseende Rikets Ständer, beträffande
först det förhållande, att den uti de äldre stadgarne intagna bestämmelse, det en
af Professorerna vid läroverket tillika skulle vara Föreståndare, icke blifvit i de
nya stadgarne bibehållen, i underdånighet anmärkt, att det syntes mindre lämpligt,
att innehafvaren af den vigtiga föreståndareplatsen icke genom att sjelf deltaga
uti lärarnes åligganden erhölle det tillfälle till närmare beröring med dem
och med eleverna, hvarförutan han svårligen kunde vinna noggrann kännedom om
undervisningens gång och beskaffenhet eller tillförlitligen bedöma läroverkets stallning
och behof, hvilket dock vore desto mera angeläget, som Styrelsens öfrige
ledamöter, enligt föreskriften i 34 <§, kunna stå helt och hållet utom läroverket,
och Institutets lärare följaktligen, om Föreståndaren icke deltoge i undervisningen,
saknade tillfälle till beröring med Styrelsen, hvarigenom denna åter måste i viss
mån blifva främmande för allt hvad som afsåge sjelfva undervisningen. Denna
grundsats vore äfven vid tekniska läroanstalter i utlandet så allmänt tillämpad, alt,
der ett motsatt förhållande egde rum, sådant måste anses såsom ett sällsynt, af
tillfälliga orsaker föranled t undantag, och, om äfven ett dylikt undantag varit af
särskilda omständigheter påkalladt för den förre innehafvaren af föreståndarebefattningen,
så kunde dock, enligt Rikets Ständers åsigt, detta förhållande icke utan
verklig skada för läroverket göras till allmän regel, på sätt genom den i stad —
garnevidt agna Förändring egt rum. De Föreståndaren tillhörande åligganden vore
ej heller, så vidt Rikets Ständer kunnat finna, af den omfattning, att de borde
kunna förhindra honom från verksamt deltagande i undervisningen. Väl ålåge det
Föreståndaren, att besvara från embetsverken aflatna remisser, äfvensom förfrågningar
af enskilde näringsidkare; men då stadgarne medgåfve Föreståndaren att
antingen sjelf besvara eller till vederbörande lärare öfverlemna sådana förfrågningar
och då det sednare förfarandet i de liesia fall desto heldre måste iakttagas, som
det skulle innefatta alltför öfverdrifna anspråk på en person, att ega specialkännedom
i alla tekniska ämnen, kunde denna omständighet icke utgöra hinder
för tillämpningen af den vigtiga grundsatsen, att föreståndarebefattningen borde
innehafvas af någon bland Institutets lärare. Då härtill komme, att för denna
befattning intill 1856 —1858 års riksdsg var anslaget ett arfvode af endast 2,500
R:dr, syntes den för samma befattning beviljade aflöning af 6,000 R:dr utgöra en
alltför betydlig godtgörelse för dermed förenade åligganden, såvida icke dessa äfven
innefattade skyldighet att i undervisningen deltaga
Vidare hade Rikets Ständer anfört, hurusom af såväl de uti stadgarne intagna
lärokursers omfång och beskaffenhet, som äfven den omständigheten, att
Stals-Ulskottels Utlåtande M 99.
79
Rikets Ständer förut åt Institutets Professorer och Adjunkter anslagit enahanda aflöningsförmåner,
som bestämdes för motsvarande befattningar vid rikets Universiteter
tydligen Irarnstode, att innehafvarne af dessa lärareplatser, så framt Institutet
skulle motsvara anspråken på ett högre tekniskt läroverk, hvartill det vore afsedt,
måste ega en grundlig och omfattande vetenskaplig bildning, hvadan ock iärarne
borde hafva den sjelfständiga ställning och af reglementariska stadganden ej alltför
mycket inskränkta verksamhet, som den vetenskapliga undervisningen påkallade. Rikets
Ständer hade derföre ansett det vara mindre lämpligt, att Institutets Styrelse,
jemlikt 7 § i stadgarne, egde att, vid sig företeende omständigheter och, såsom det
ville synas, utan lärarnes eget medgifvande, emellan dem »fördela läroämnena annorlunda»,
än de uti samma § blifvit bestämda, ty häraf följde, att Styrelsen kunde ålägga
en Professor alt, icke blott tillfälligtvis, utan för längre tid öfvertaga hvilket ämne
som helst, endast med iakttagande af föreskriften i nämnde § att, när fråga uppstode
om sönderslyckning af någon professorsbefattning, framställning i ämnet borde
lill Kongl. Majit aflåtas. Denna vidsträckta rättighet syntes derföre böra i så måtto
inskränkas, att dot finge ankomma på hvar och en vid Institutet anställd Professor
att, när något läroämne behöfde från hans befattning afskiljas, sjelf bestämma i
hvilka ämnen han företrädesvis egde att behålla undervisningen. Bibehållandet af
det nuvarande stadgandet skulle, utom dess olämplighet i öfrigt, otvifvelaktigt för
Institutet försvåra möjligheten att förvärfva och vid läroverket fortfarande fästa skicklige
lärare; hvadan Rikets Ständer ansågo lärarebefattningarnes uppförande på ordinarie
stat vara alldeles oförenligt med den osäkra ställning, Iärarne måste komma
att innehafva, så länge omförmälda stadgande vore gällande.
Beträffande derefter Institutets verksamhet efter dess förändrade organisation,
hvarom Rikets Ständer jemväl ansett sig böra taga kännedom, hade Rikets Ständers
uppmärksamhet fästats dervid, att i fördelningen af läroämnen och lektioner emellan
Iärarne en så betydlig ojemnhet egde rum, att några lärare syntes vara, i
jemförelse med andra, särdeles betungade, såsom exempel hvarå åberopats, alt med
professorstjenslen i matematik och mekanik vore förenad undervisningsskyldighet i
ej mindre än tre af de vid ett tekniskt läroverk vigtigaste läroämnen, hvarjemte
innehafvaren af berörda professorstjenst haft betydligt större antal lektionstimmar
än hvar och en af Professorerne i fysik och mekanisk teknologi; och, ehuru Rikets
Ständer funnit sig icke kunna bedöma i hvad mån en sådan anordning af
undervisningen varit nödvändig samt huruvida orsaken dertill vore att söka uti lärarekrafternas
otillräcklighet, men någon jemkning i afseende på läroämnenas fördelning
emellertid syntes vara af behofvet påkallad, hade Rikets Ständer för det
dåvarande ansett sig icke böra medgifva ifrågavarande löneanslags uppförande på
ordinarie stat.
Med afseende å de i ofvanberörda hänseenden yttrade betänkligheter emot definitivt
fastställande af Institutets stat, hade emellertid, på sätt här ofvan är vordet
80
Stats-Utskottets Utlåtande M 99.
omförmäldt, anslaget för Institutet blifvit endast provisoriskt uppfördt för innevarande
statsregleringsperiod; derom Rikets Ständer uti dess ofvanberörda underdåniga
skrifvelse jemväl gjorde underdånig anmälarn Under åberopande deraf att vid åtskilliga
större teknologiska läroverk i utlandet, föreståndarebefattningen icke vore med
undervisningsskyldighet förenad, bade Institutets Styrelse, som skolat yttra sig öfver
Rikets Ständers ofvanomförmälda anmärkningar, hufvudsakligen erinrat, att Föreståndaren,
om han deltoge i undervisningen, visserligen kunde få närmare personlig kännedom
om de elever, hvilka studerade hans läroämne, men derigenom likväl ej komme
i tillfälle att bättre lära känna hvarken de elever, som icke af honom undervisades,
eller elevernas framsteg i andra läroämnen, och ej heller komme i närmare beröring
med öfrige lärarne, eller desse med Styrelsen, än för närvarande egde rum; — att
Föreståndaren endast genom att emellanåt bevista lärarnes lektioner i de särskilda
läroämnena och göra sig noga underrättad om beskaffenheten af Institutets samlingar
och öfriga undervisningsmateriel, samt genom att följa utvecklingen af andra likartade
undervisningsanstalter, äfvensom de praktiska vetenskapernas och industriens
framsteg i allmänhet, kunde vinna behörig kännedom om såväl lärare som lärjungar,
samt insigt huru undervisningen borde ordnas och befrämjas; att, derest Teknologiska
institutet fortfarande skulle vara en rådgifvande anstalt åt såväl embetsmyndigbeter
som enskilde personer, Föreståndaren, hvilken för detta ändamål måste ega en mångsidig
naturvetenskaplig och teknisk bildning samt tid till fortsatta studier, icke utan
alltför stora ansträngningar kunde medhinna att på ett verksamt satt i undervisningen
deltaga; att den tolkning Rikets Ständer gifvit åt föreskriften angående Styrelsens
befogenhet att, under vissa omständigheter fördela läroämnena annorlunda och
emellan flere lärare, än de i stadgarne uppräknade, aldrig blifvit ifrågasatt och icke
heller syntes vara förenlig med ordalydelsen i den anmärkta §:n; samt att Styrelsen
väl ansflge en Professor vid Institutet icke kunna åläggas undervisning i andra ämnen
än dem, som enligt stadgarne tillhörde hans befattning, men att Styrelsen dock
icke kunde finna förenligt med läroverkets fördel, att, när fördelning af de till en
professorsbefattning hörande läroämnen behöfde ske, Professorn i alla händelser skulle
ega att bestämma, i hvilket eller hvilka ämnen han skulle blifva befriad från den
honom åliggande undervisningsskyldigheten.
Till följd af sedermera erhållen nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande
i ämnet, hvarvid jemväl borde tagas under öfvervägande en af fyra bland Institutets
lärare till Kongl. Majit ingifven skrift, innefattande påminnelser vid Styrelsens
ofvanberörda yttrande, jemte förslag rörande verkställigheten af de utaf Rikets
Ständer ifrågaställa ändringar i läroverkets organisation, hade, enligt hvad i den
nådiga Propositionen vidare förmäles, Kommers-kollegium, efter det Styrelsen för
Institutet lemnats tillfälle att bemöta omförmälda påminnelser, under den 12 November
sistlidet år till Kongl. Majit inkommit med utlåtande i ämnet och dervid,
på
Stats-Utskollels Utlåtande M 99.
81
pä anförda grunder, förklarat det Kollegium ansåge öfvervägande skäl förefinnas för
fortfarandet af den Föreståndaren nu medgifna befrielse fran skyldighet att vid Institutet
meddela undervisning, hvaremot Kollegium, beträffande frågan om den, enligt
såväl 1846 års som nu gällande Stadgar, Styrelsen tillagda rätt att om läroämnenas
fördelning emellan lärarne förordna, ansett någon inskränkning i denna rätt vara
af behofvet påkallad, samt att, enligt Kollegii tanke, det borde uttryckligen föreskrifvas,
att icke någon Professor eller annan lärare vid Institutet kunde, emot sitt bestridande,
underkastas annan eller vidsträcktare undervisningsskyldighet, än som vid
erhållandet af fullmagt eller förordnande å tjensten blifvit honom ålagd, äfvensom
att, när Styrelsen ansåge nödigt eller lämpligt, att något till en professorsbefattning
hörande läroämne blefve derifrån skiljdt, men innebafvaren af samma befattning icke
funnes villig att sådan förändring medgifva, frågan borde af Styrelsen underställas
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
I afseende å den nu ifrågaställa tillökningen uti Institutets årsanslag inhemtas
af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, hurusom Institutets Styrelse, jemte förmälan att
Institutets nya byggnad, enligt afslutade entreprenadkontrakt, innevarande år borde
blifva så färdig, att Institutet åtminstone inom detta års slut kunde i densamma inflyttas,
hvadan de hinder för utvidgning af Institutets verksamhet, som förorsakades
af den nuvarande lokalens otillräcklighet, då komme att försvinna, uti en den 16
sistlidne September till Kongl. Maj:t ingifven skrift, gjort framställning om en dylik
tillökning, hvilken från och med nästa statsregleringsperiod vore af behofvet påkallad;
men att, enär storleken af denna tillökning hufvudsakligen vore beroende på omfattningen
af den undervisning, som komme att meddelas och sättet hvarpå denna ordnades,
Styrelsen funnit sig böra först derom framställa sin åsigt. 1 sådant hänseende
hade Styrelsen hufvudsakligen anfört: att ehuru den ifrågasatta förändringen
att, på sätt vid några af utlandets berömdaste polytekr.iska skolor egde rum, för
dem, som ville egna sig åt praktisk mekanik och mekanisk teknologi eller åt vägoch
vattenbyggnadskonst, till en tid af fyra år utsträcka lärokursen vid Teknologiska
Institutet samt derjemte för sådana elever föreskrifva en viss tids praktisk verksamhet
såsom vilkor för att upptagas i Institutets två högsta årsafdelningar, af uppgifna
skäl icke ansåges för närvarande lämplig, syntes deremot undervisningen för
mekanici, på det dessa måtte kunna erhålla mera tid till sitt hufvudämne, böra, i
den mån lärarekrafterna sådant medgåfve, mera skiljas från den för väg- och vattenbyggnads-ingeniörer,
så att de förre icke komme alt studera väg- och vattenbyggnadskonst,
samt de sednare icke heller att i hela dess vidd följa undervisningen i
de mekaniska ämnena; att, på det likväl undervisningen i praktisk mekanik måtte
kunna erhålla en af behofvet högeligen påkallad utvidgning, hvartill tid på föreBih.
lill R. Hl. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 11
82
Stals-Ulsliottels Utlåtande M 99.
nämnda sätt skulle beredas, en förstärkning af lärarekrafterna i de matematiska och mekaniska
ämnena vore nödig, hvadan, med hänsigt till dessa ämnens stora vigt, Styrelsen
ansåge sig böra i underdånighet hemställa, att nuvarande professionen i desamma måtte
delas i två särskilda professioner, en för matematik och teoretisk mekanik och en
för tillämpad mekanik eller såkallad machinlära, samt att aflöningen för hvardera
af dessa professioner måtte bestämmas till 4,500 R:dr, eller samma belopp, som Institutets
öfrige Professorer åtnjöte; att, oaktadt nuvarande stat upptoge blott en
lärare i allmän byggnadskonst samt väg- och vattenbyggnadskonst, med en aflöning
af 2,500 R.dr, hade likväl år 1859, på grund af medgifvandet i 7 § af de för
Institutet gällande stadgar, denna befattning blifvit delad i två, en för allmän byggnadskonst
och en för väg- och vattenbyggnadskonst, hvardera med ett årligt arfvode
af 1,250 R:dr, i öfverensstämmelse hvarmed aflöningen till dessa lärare jemväl
upptagits uti det af Styrelsen nu till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnade
förslag till ny stat för Institutet; — att, hvad beträffade undervisningen i vägoch
vattenbyggnadskonst, Styrelsen icke nu, för åstadkommandet af en större utsträckning
deraf, ansett sig böra begära något ökadt anslag, enär undervisning i
samma ämne äfven meddelades vid Artilleri—läroverket å Marieberg, och genomgåendet
af lärokursen derstädes just vöre föreskrifvet såsom vilkor för inträde såväl
i Väg- och Vattenbyggnads-korpsen som i Flottans Mekaniska korps; — att under
sednaste två år vid Institutet varit anställde tre extra lärare, hvilkas sammanlagda
aflöning år 1861 uppgått lill 1,900 R:dr; och ansåge Styrelsen att äfven framgent
för undervisningens ändamålsenliga bestridande, blefve behöflige en lärare i
macbinkonstruktioner och en i ritning samt en assistent å laboratorium, hvadan och
då desses aflöning icke syntes böra till bestämda belopp i staten fastställas, bland
annat, af det skäl, att den tid, under hvilken de komme att blifva af sina befattningar
upptagne, till en viss grad vore beroende af elevernas antal, Styrelsen, på det
desse lärare måtte kunna erhålla en mot beskaffenheten of sin tjenstgöring svarande
aflöning, i underdånighet hemställt, att, i stället för nuvarande anslag till repetitörer,
1,000 R:dr måtte till arfvoden åt de extra lärare och repetitörer, som Styrelsen i
öfverensstämmelse med 8 § af förberörda stadgar, egde vid Institutet anställa, anvisas
ett belopp af 2,000 R:dr; — samt att, enär för öfrigt kostnaderna ej mindre
för laboratorium än för bränsle m. m. i den nya lokalen måste blifva större än
nuvarande enahanda utgifter, och de i nu gällande stat uppförda anslag till omförmälda
behof under de sednaste åren visat sig nog knappa, Styrelsen funno sig
böra anhålla, att anslaget till laboratorium mätte förhöjas från 1,500 R:dr till 2,000
R:dr och det till diverse utgifter, såsom ved m. m., från 3,000 R:dr till 4,000
R:dr, till hvilka belopp ifrågavarande utgifter antagits komma att stiga; förmälande
Styrelsen slutligen, att de nya anslag, som Styrelsen ansåge vara från och med början
af nästa statsregleringsperiod för Teknologiska Institutet erforderliga, alltså sammanlogdt
uppginge till 7,500 R:dr, men att, då, enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut
Stals-Utskottets Utlåtande M 99.
83
den 23 Februari 4858, de nu till Föreståndaren och Kemie-professorn utgående
hyresersättningar, utgörande för den förre 1,000 R:dr och för den sednare 500
R:dr, komme att försvinna från den tid, då nämnde tjenstemän finge tillträda de
för dem i Institutets nya byggnad afsedda boslällslägenheter, skulle, på sätt det afgifna
nya statsförslaget utvisade, hela årsanslaget till Institutet komma att med endast
6,000 R:dr öfverstiga det nuvarande.
Uti de i sammanhang med Teknologiska Institutets inrättande år 1826 af
Kongl. Maj:t fastställda allmänna stadgar föreskrefs, bland annat, att Institutets Föreståndare
borde meddela råd och upplysningar åt de enskilde slöjdidkare, som honom
derom anlitade, draga försorg om lärarnes bildning och sjelf undervisa uti de allmänna
grunderna af industrien, samt biträda vid undervisningen uti enskilda slöjders
utöfning, äfvensom utgifva afhandlingar och underrättelser rörande slöjderna.
Dessa flerfaldiga åligganden kunde ej annat än splittra Föreståndarens krafter och
menligt inverka på Institutets utveckling, hvadan ock anmärkningar mot detsammas
styrelse och förvaltning snart förekommo, hvilket slutligen vid 1844 års riksdag
föranledde Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t anhålla om nedsättning af en komité
af sakkunnige män för utrönande af tillståndet inom berörda undervisningsanstalt.
Tiil följd häraf förordnades i nåder särskilde komiterade, att, efter tagen
kännedom om förhållandena inom läroverket, efterse huruvida det felaktiga vore för—
anledt af föreskrifterna i Institutets stadgar, samt i sådant fall föreslå ändamålsenliga
förändringar, efter af Kongl. Maj:t under den 29 Oktober 1845 bestämda hufvudgrunder.
Genom de af bemälde komiterade föreslagna och den 8 Maj 1846 af Kongl.
Maj:t fastställda stadgar, hvilka från och med 1848 trädde i verkställighet, bestämdes
att Institutets ledning och tillsyn skulle tillkomma Föreståndaren, som horde af
Kongl. Maj:t bland Institutets lärare utnämnas. Någon förening af Föreståndareoch
lärare-befattningarna bade likväl sedermera icke egt rum; Och Kongl. Maj:t
hade, på sätt i den nådiga Propositionen omförmäles, äfven för Rikets Ständer vid
4856 års riksdag tillkännagifva, att läroverkets Styrelse, på grund af alltmera
stadgad öfvertygelse om olämpligheten deraf, att innehafvarne af föreståndareplatsen
tillika bestridde någon lärarebefattning, uti sitt till grund för Kongl. Maj:ts då afgifna
statsförslag, uppfört särskild aflöning till Föreståndaren med ett efter befattningens
vigt och ansvar lämpadt belopp af 6,000 R:dr, hvilken aflöning, jemte öfriga
af Kongl. Maj:t för Institutet äskade anslag, utan förändring och förbehåll af
Rikets Ständer beviljades, samt att
Kongl. Maj:t sedermera, vid pröfningen den 19 November 1858, af de förslag
till förändringar i Institutets stadgar, som Styrelsen ansett behöfliga, och dervid
Styrelsen vidhållit sin åsigt om olämpligheten deraf, att Föreståndaren skulle bland
84
Stats-Utskoltets Utlåtande M 99.
lärarne utses, sä mycket mindre funnit betänklighet alt härtill lemna bifall, som
den ifrågavarande bestämmelsen icke vunnit tillämpning sedan 1846 års stadgar
utfärdades, likasom Rikets Ständer oj heller vid anslagsfrågans pröfning, haft något
att erinra emot ändamålsenligheten af den tillämnade förändringen i förevarande afseende.
Då emellertid Rikets sednast församlade Ständer uttalat sig emot ändamålsenligheten
af berörda i stadgarna vidtagna förändring, och jemväl framställt åtskilliga
betänkligheter rörande lämpligheten af vissa andra i de nya stadgarne förekommande
bestämmelser, har, enligt hvad den nådiga Propositionen innehåller, Kongl.
Majit tagit frågan uti förnyadt öfvervägande, dervid jemväl en af två bland Institutets
Professorer ingifven skrift till nådig pröfning förekommit; och ehuru Kongl.
Majit, lika med Kommers-kollegium, ansett obestridligt, att, derest Föreståndaren iemnade
undervisning i något läroämne, sådant skulle för läroverket i viss mån blifva
af nytta, har Kongl. Majit dock, i likhet med bemälda Kollegium, funnit öfvervägande
skäl förekomma emot att stadga undervisnings meddelande såsom en Föreståndaren
ovilkorligen tillhörande skyldighet. Genom den omfattande utvidgning
Teknologiska Institutet numera vunnit och än vidare komme att erhålla, blefve
otvifvelaktigt Föreståudarcns tid och krafter alltmera tagna i anspråk för utöfvandet
af den honom, såsom hufvudsakligt åliggande, tillkommande närmaste tillsynen å
undervisningens ändamålsenliga fortgång i öfverensstämmelse med de af Styrelsen
derför fastställda program, äfvensom för vården af de ekonomiska angelägenheterna;
och då härtill kommit, dels att, hvad angår frågan om Föreståndarens skyldighet
att besvara de till Institutet aflåtna remisser och af enskilde näringsidkare framställde
förfrågningar, Kongl. Majit ansåge en slik skyldighet, jemlikt gällande stadgar,
böra i främsta rummet tillhöra Föreståndaren, såvidt hans öfriga göromål
det medgifva och icke för remissernas eller förfrågningarnes besvarande erfordras
special-insigter af sådan art, att någon af lärarne företrädesvis bör anlitas, dels
ock att med skäl af Föreståndaren kunde fordras, det ban, genom uppmärksamt
aktgifvande på industriens framsteg och utvecklingen af de teknologiska läroanstalterna
i främmande länder, skall söka alt tillegna undervisningen vid Institutet alla de förbättringar,
som från dessa länder kunna hemtas, har Kongl. Majit funnit sig för närvarande
icke böra vidtaga någon ändring i den af Rikets Ständer angifna syftning.
Ett ytterligare skäl härtill har Kongl. Majit hemtat af den omständighet, att,
i händelse Kongl. Majlis den 20 sistlidne Februari atlåtna förnyade nådiga framställning,
om Fahlu bergsskolas förflyttning till Stockholm och förening med Teknologiska
Institutet, vunne Rikets Ständers bifall, dessa båda läroverks sammanföring i
allt läll torde göra en omarbetning af Institutets stadgar nödvändig; då Kongl. Majit
ville tillse, dels att sådana bestämmelser varda meddelade, hvarigenom lärarne må
vinna ökod trygghet att icke, utan eget begifvande, erhålla annan eller vidsträcktare
uudervisningsskyidighet, än som af de särskilda läroämnenas beskaffenhet och om
-
Stats-Ulskottets Utlåtande M 99.
85
fattning betingas; dels huruvida icke åt lärarne må inrymmas rättighet att, genom
den de sjelfve bland sig utse, deltaga i Styrelsens anordningar, i det som afser
undervisningen samt anskaffandet af den derför erforderliga materiel, dels ock att
det uttryckligen må medgifvas läroanstaltens Föreståndare, att, såvidt tiden sådant
tillåter, deltaga i undervisningen och i dylikt fall, efter eget bepröfvande, välja läroämne.
Jemte tillkännagifvande af hvad sålunda i afseende å aflönings- och utgiftsanslagen
för Teknologiska institutet förekommit och de åtgärder, som för ordnandet
af denna undervisningsanstalt vidtagits, har, under åberopande tillika af de skäl, som
utaf Institutets styrelse nu blifvit anförda för inrättande af en särskild profession i
tillämpad mekanik eller så kallad macbinlära, äfvensom för behofvet af ökade anslag
till extra lärare och repelitörer m. m. Kongl. Majit föreslagit alt Rikets Ständer
ej mindre mätte å ordinarie stat låta uppföra Institutets nuvarande årsanslag,
49,300 R:dr, än ock uti samma anslag bevilja den för ofvanberörda ändamål erforderliga
tillökning af 6,000 R:dr, på sätt Kongl. Majit uti Dess nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof jemväl äskat.
Utskottet bar tagit dessa nådiga förslag i öfvervägande; och beträffande den
af Kongl. Majit äskade tillökning i Institutets nuvarande anslag af 6,000 Ridr,
dels för inrättande af en särskild profession i tillämpad mekanik eller så kallad
macbinlära, dels ock till aflöning åt extra lärare och repetilörer m. m., så enär
behofvet af såväl den ifrågaställa nya lärarebefattningen, som de ifrågakomna arfvodes-förböjn
ingar na åt ofvannämnde vid Institutet förut anställde lärare blifvit af
vederbörande vitsordad t, får Utskott et tillstyrka,
att förevarande nådiga framställning måtte af Rikets Ständer bifallas
och att berörda anslag må med sagda belopp ökas.
Hvad åter angår frågan om anslagets uppförande å ordinarie Stat, bar Utskottet,
vid det förhållande att någon definitiv reglering af nämnda undervisningsanstalt
ännu icke blifvit af Kongl. Majit fastställd och, enligt hvad i den nådiga
Propositionen antydes, åtskilliga förändringar i afseende å de för Institutet nu gällande
stadgar m. m. ytterligare äro att emotse, hvarvid Rikets Ständers underdåniga
framställning, om skyldighet för Institutets Föreståndare, att jemväl deltaga i undervisningen
derstädes, å nyo torde komma att tagas i nådigt öfvervägande, ansett
mest lämpligt att Institutets anslag blifver endast provisoriskt uppfördt, äfven
för nästa statsregieringsperiod; hemställande Utskottet alltså,
att Kongl. Majits förslag i denna del ej må vinna Rikets Ständers
bifall.
44:o. Enligt hvad det inför Kongl. Majit i Stats-Rådet den 14 Oktober sistlidet
år öfver Civil-Ärendcn förda Protokoll, hvilket vidfogats Kongl. Majlis nådiga
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, utvisar, hade Styrelsen för den af
86
Ståts-Utskottets Utlåtande JU 99.
Svenska Slöjdföreningen i Stockholm inrättade Söndags- och Aftonskola underdånigst
anhållit om medels anvisande för uppförande å Landtbruks-akademiens tomt af en
byggnad, som kunde inrymma lämpliga lokaler ej blott för nämnda skola, utan äfven
för Allmänna Slöjd- och lndustriexposilioner, för utställning af Landtbruksakademiens
samlingar af åkerbruksredskap, samt för geologiskt museum, men som
Stockholms stads myndigheter då ännu icke inkommit med yttrande beträffande den
andel i kostnaden, staden ville sig åtaga, hade Kongl. Maj:t beslutit, det särskild
framställning i ämnet skulle, sedan frågan blifvit fullständigt beredd, til! Rikets Ständer
a (låtas.
I öfverensstämmelse härmed hafva ock Rikets Ständer den 6 näst lid ne Februari
fått emottaga en särskild nådig Proposition (införd under JV2 74 i Irsta
Samlingen af Rihanget till Riks-Ståndens Protokoll), hvilken blifvit till Utskottet remitterad.
deruti meddelas hurusom, tid efter annan, hos Kongl. Maj:t framställningar
blifvit gjorda, åsyftande åtgärder till afhjelpande af behofven utaf utrymme för det
ena och andra af ifrågavarande föremål. Uti infordradt underdånigt utlåtande, i
fråga om användandet af det vid sednaste riksdag för befrämjande af slöjdexposi
tioner
anvisade anslag, fästade Kommers-kollegium uppmärksamheten derpå, alt det
skulle vara i hög grad önskligt att en ny allmän slöjdexposition, så snart lämpligen
ske kunde, härstädes komme lill stånd, och att anordningen af densamma blefve i
yttre hänseenden sådan, att den någorlunda motsvarade nutidens anspråk; men alt
väsendtliga hinder deremot mötte till följd af bristen på en i afseende å utrymme
och ändamålsenlighet i öfrigt tjenlig lokal att för expositionen begagnas; hvarföre
Kollegium, bland annat, i underdånighet föreslog, ali åt Ofver-Intendents-embetet
och andra sakkunnige personer måtte uppdragas, alt, derest icke bland Kronans
bus och byggnader passande lägenhet vore att tillgå, uppgöra ritning och kostnadsförslag
för uppförande af provisionel expositionsbyggnad.
Nära samtidigt härmed hade Kommers-kollegium med förord till Kongl. Maj:t
öfverlemna! en underdånig skrifvelse af ofvanbemälde Styrelse, deruti anfördes, att,
sedan erfarenheten bekräftat, att den inom Slöjdföreningens Söndags- och Aftonskola
följda undervisningsordning vore till sina grunder rigtig, tiden syntes vara
inne för utarbetandet af en omfattande undervisningsplan, afsedd för arbetare inom
industriens särskilda hufvud-yrken ocb deras underafdelningar, men att den af skolan
hittills mot hyra begagnade, för en så beskaffad läroanstalt i alla hänseenden
olämpliga lokalen hindrade ett fullständigt ordnande af skolans verksamhet. I det
afseendet förekomme, bland annat, dels att undervisning i skiljda lärosalar måste
meddelas do manliga och qvinliga elever, hvilka skolan, enligt gällande stadgar, vore
förbunden emottaga, äfvensom i öfrigt inom skolan all gemenskap mellan lärjungar
af olika kön undvikas, hvarförutan och då undervisningen vore olika för särskilda
yrken, men likväl mäste samtidigt meddelas å de knappa tider, då yrkesarbelaren
hade ledigt alt besöka skolan, jemväl i detta hänseende skiljda lärosalar vore af
Slats-Ulskottets Utlåtande J\s 99.
87
nöden, dels ock att antalet af dem, sorn önskade begagna undervisningen, vore i
ständigt tilltagande, ehuru bristande utrymme icke medgåfve mottagandet af alla
sökande. I allmänhet blefve, intilldess skolan finge egen lokal, nästan alla sträf—
vanden att förbättra och utvidga läroanstalten tillintetgjorda i följd af missgynnande
förhållanden; likasom läroverket komrae att befinna sig på en osäker och vacklande
fot, så länge dess tillvaro vore i någon mån beroende af en enskild husegares
skön. Nyligen hade förekommit en ytterligare omständighet, som visade den äfventyrliga
belägenhet, hvaruti läroverket i berörda afseende sig befunne, i det skolan
blifvit uppsagd till aflyttning innevarande års höst frän sin nuvarande lokal, och
husegaren medgifvit kontraktets förlängning på ytterligare tre års tid, eller intill
den 1 Oktober 1866, endast mot vilkor af hyrans förhöjning från 6,000 till 8,000
R:dr för år, så att Skol-styredsen måst hos Stockholms stads Drätsel-kommission
göra framställning om årlig tillökning med 2,000 R.dr af det från stadens medel
utgående hyresbidraget. Af dessa och andra orsaker hade skolan största behof af
ny lokal, som erbjöde erforderligt utrymme, och medgåfve undervisningens planmessiga
ordnande. Styrelsen, som ansåg enda nivägen alt erhålla en sådan lokal
vara nybyggnad på en rymlig och välbelägen plats, erinrade tillika, att, om ändamålsenligare
lokal för skolan finge medelst nybyggnad anskaffas, den vigtiga fördelen
skulle kunna dermed förenas, att den nya byggnaden jemväl kunde, ulan betydlig
tillökning i kostnad, inrättas och användas för alltmera af behofvet påkallade offentliga
utställningar af inhemska industrialster; och hemställde Styrelsen, att densamma
finge gå i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag till ny skolhusbyggnad,
beräknad, med hänsigt till det jemt tilltagande antalet elever, för undervisning
af om möjligt ända lill 300 qviniiga och 1,000 manliga lärjungar, samt
jemväl afsedd att användas för allmänna industriutställningar, till hvilken framställning
Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 9 November 1861 lemnade bifall. Styrelsen
uppdrog sedan åt sin ordförande, Öfversten m. m. C. Stål, att, i samråd
med skolans föreståndare, besörja undervisningsplanens utarbetande samt upprättande,
i öfverensstämmelse dermed, af ritningar och förslag till nybyggnaden; hvarjemte
Styrelsen anmälde att bland tomtplatser, som för den föreslagna nybyggnaden ifrågakommit,
ingen ansetts lämpligare an den vid Mäster Samuelsgalan, emellan Öfre
och Nedre Bangtänderna, i qvarteret Beridarebanan belägna, som nu innehafves af
Landtbruks-akademien, hvilken icke heller förmodades vara obenägen att upplåta
denna tomt, derest Akademien, vid nybyggnadens utförande, finge sitt behof af
nödiga lokaler lillfredstäldt, dervid, bland annat, påräknades en större lägenhet för
utställning af landlbruksredslcap.
Emellertid hade efter hvad vidare omförmäles, denna plan ej kunnat utföras,
enär vid anställd undersökning, dels det beräknade utrymmet befunnits nog knappt
för det afsedda ändamålet, dels åtskilliga andra hinder och omständigheter af be
tänklig
art förekommit, härledande sig från svårigheten att förlika skolans inredning
88
Stats-Utskottets Utlåtande M 99.
med den, som Landtbruks-akademiens lokaler fordrade, hvarföre fråga då blifvit
väckt, huruvida icke åt Akademien, i utbyte mot dess nuvarande hus och tomt,
kunde, efter Teknologiska Institutets flyttning till dess nya lokal, upplåtas det Kronans
hus vid Mäster Samuelsgatan i qvarteret Sporren, som af Institutet hittills begagnats,
och hvilket, jemlikt Kongl. Majits och Rikets Ständers vid 1856—1858
års riksdag fattade beslut, eljest borde för Statsverkets räkning försäljas, så snart
Institutet erhållit fullständigare ny lokal. Sistnämnda hus, som tillförene, innan
Teknologiska Institutet der inrymdes, under flera år af Akademien begagnats, ansåges
uppfylla alia fordringar på lägenheter för Akademiens behof vida bättre än
Akademiens nuvarande byggnader, och dessutom kunna genom lägenheters uthyrande
bereda Akademien en inkomst, ungefärligen motsvarande beloppet af den hyra, som
bodlägenheterns i dess närvarande hus lemnade; och som samtidigt härmed, jemväl
Chefen för de geologiska undersökningarne, Professoren A. Erdmann, anmält behofvet
af egen arbetslokal för geologiska byrån, samt för förvarandet och ordnandet af de
med undersökningarnes fortgång alltjemt sig ökande geologiska samlingarne, äfvensom
tillhörande kartor ra. m. för bildande af ett geologiskt museum, jemte uppgift,
å det utrymme, som dertill erfordrades, öfverlemnades denna anmälan till Öfversten
Stål för öfvervägande, huruvida, i händelse utbytet af Akademiens tomt och åbyggnader
mot Teknologiska Institutets hittillsvarande hus komme att ega rum, inom
den för Slöjdskolan tillämnade nybyggnad utrymme i stället kunde beredas för det
geologiska museet, hvarefter bemälde Öfverste, under nämnda förutsättning, aflemnade
till nådig pröfning en generalplan lill uppförande och ordnande af nybyggnaden å
Landtbruks-akademiens tomt, afsedd att inrymma lokaler för samtliga nu omförmälda
föremål.
Öfver detta förslag att utbyta Landtbruks-akademiens och Teknologiska Institutets
nuvarande tomter och åbyggnader hördes Akademien, som, jemte erinran,
bland annat, alt Akademiens hus, hvilket hufvudsakligen på Statsverkets bekostnad
uppförts, i nådigt Bref den 7 December 1841 förklarades böra anses såsom Akademiens
tillhörighet och fortfarande af densamma disponeras, dock utan rättighet att
detsamma sig afbända, samt med skyldighet alt af egna medel bekosta hvad för
egendomens försättande i erforderligt skick och för densammas framtida underhållande
kunde åtgå, och att detta hus hittills tillfredsställt Akademiens behof af
utrymme och jemväl för uthyrda lägenheter lernnat en årlig inkomst, för närvarande
uppgående tili omkring 3,000 R:dr om året, lörklarade det Akademien vore villig
medgifva, att det ifrågasatta bytet egde rum, under följande vilkor:
l:o. att utbytet af Akademiens hus och tomt emot den af Teknologiska Institutet
ännu disponerade egendom skedde fullständigt, så att sistnämnda egendom
tillerkändes Akademien såsom dess tillhörighet med full dispositionsrätt, dock utan
rätlighet att densamma sig afhända;
2:o.
Slats-Ulskottets Utlåtande M 99.
89
2:o. att, sedan besigtning till utrönande af de brislfälligheter, sorn å Teknologiska
Institutets hus förefinnas, blifvit af Öfver-Intendents-embetet i närvaro af
Akademiens ombud anställd och förslag upprättadt öfver kostnaden för husets fullständiga
inre och yttre reparation, i förening med de förändringar, som för Akademiens
behof finnas nödiga, huset blefve i öfverensstämmelse med reparationsförslaget
försatt i behörigt skick, utan att Akademien derför finge vidkännas någon
kostnad;
3:o. att såsom ersättning för den gasledning Akademien låtit i sitt hus ombesörja,
den i huset nu befintliga gaslysnings—inrättning, i synnerhet hvad beträffade
de fasta rörledningarne, kostnadsfritt till Akademien öfverlemnades; och
4:o. att i nybyggnaden på Akademiens nuvarande tomt anordnades och till
Akademiens fria förfogande upplätes en för utställning af landtbruksredskap passande
och tillräckligt stor lokal, jemte kontor och lägenhet för förevisare, hvaremot
Akademien ville frånsäga sig allt anspråk på sitt nuvarande hus, och de materialier,
som efter dess nedrifvande kunde tillgodogöras, och ej heller fordra ersättning af
Statsmedel, för den beräknade inkomsten af de i detta hus uthyrda lägenheter, med
likväl förbehållen rätt för Akademien, att fortfarande uppbära den afgift af 500
R:dr, hvilken nya Elementarskolans Direktion, såsom ersättning för det lill nämnda
skola upplåtna, på Akademiens tomt belägna för detta Pistolsmedhuset, bör, på
grund af Kongl. Majlis nådiga Bref den 3 Oktober 1855, till Akademien årligen
inbetala; äfvensom Akademien särskildt anhöll, alt, för den händelse förslaget att i
sammanhang med ofvanomförmälda egendomsbyte bereda Akademien utställningslokal
för landtbruksredskap å Akademien nu tillhöriga tomt skulle komina att förfalla,
Kongl. Majit måtte för ifrågavarande behof hos Rikets Ständer äska ett särskildt
anslag af 50,000 R :dr; hvarefter och sedan vid hållen värdering och besigtning,
de särskilda busen och tomterna i deras nuvarande skick uppskattats: Landtbruks-Akademiens
till 109,700 Ridr, deraf 41,700 Ridr beräknats för sjelfva tomten, och Teknologiska
Institutets till 72,000 Ridr, hvarvid den upplysning tillika meddelats, att
byggnaderna å Akademiens tomt, med dels sten- och dels trätrappor, väl i allmänhet
till deras inredning vore i försvarligt skick, men att plåttak, rökgångar, sandstenssocklar,
likasom yttre rappning och oljemålning å fönster och poster, funnits
bristfälliga; och ansågs kostnaden för allo erforderliga reparationer å och de förändringar
af byggnaden på Teknologiska Institutets tomt, som uppgifvits nödiga för
Landlbruks-akademiens inrymmande derstädes, komma att uppgå till 18,255 Ridr
50 öre, samt Kongl. Majit förordn31 om utarbetande af fullständigt kostnads- och
byggnadsförslag, i enlighet med den af Öfverste Stål ingifna planen, för ifrågavarande
nybyggnad, bade sådant förslag med tillhörande ritningar, beskrifning, arbetsplan,
m, m. blifvit uppgjordt och sedermera af Öfver-Intendents-embetet granskadt;
och inhemtas af dessa handlingar hufvudsakligen: att af byggnadstomtens hela areal,
Bih. lill R. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Hafi. 12
90
Stals-Utskottets Utlåtande M 99.
uppgifven till 29,760 qvadratfot, sjelfva byggnaden, af 192 fots längd och 153
fots bredd, skulle upptaga 25,860, och gården 5,900 qvadratfot; att för vinnande
af erforderligt utrymme, byggnaden måste uppföras i fyra våningar, och jemväl förses
med attik våning på södra, och med en öfverbyggnad på norra sidan; att, vid
fördelning af det utrymme af ungefär 74,400 qvadratfot, som inom den nya byggnaden
blefve att tillgå, — dervid, enär allmänna industriutställningar endast egde rum
sommartiden, då undervisningen i slöjdskolan inställes, anordnandet af skolans lärosalar
skett med behörigt afseende på dessas användande för utställning af industri
alster, — vöre beräknade:
för geologiska museum  17,500 qvadratfot,
laboratorii-källaren af 714 qvadratfot oberäknad.
för expositionslokalen för landtbruksredskap  5,300 »
för Slöjdskola!), med utrymme för 1,280 samtidigt närvarande
lärjungar  51,600 »
deraf för Slöjdskolan uteslutande 23,800 samt för skolan och industriutställningarne
gemensamt 27 800 qvadratfot; att för utställning af större macbiner och tyngre
effekter vä! icke funnes plats inom sjelfva byggnaden, men att för ändamålet tjenlig
lokal kunde vinnas, om gården blefve med glastak försedd, och att likaledes å
nya elementarskolans rymliga gård, som genom en portgång blefve satt i förbindelse
med gården till del nya huset, kunde uppföras provisorisk byggnad, äfvensom,
derest behofvet kräfde ännu större utrymme, nämnda skolas gymnastiksal och lärosal
ansåges möjligen kunna till begagnande vid förefallande industriutställningar upplåtas;
att endast några få rum skulle erhålla egna eldstäder, men uppvärmningen
af huset i öfrigt ske medelst upphettadt vatten, cirkulerande i rör under golfven, i
sammanhang hvarmed fullständigt system för luftvexling i lärosalarne borde ordnas;
samt att, med beräkning, det reparationsarbetena å det af Teknologiska Institutet
nu begagnade hus, så snart Institutet från detsamma utflyttat, finge företagas och
blefve fullbordade till Augusti månads utgång innevarande nr, så att huset då kunde
till Landtbruks-akademien allemnas, och att Akademiens hus, genast efter det detsamma
blifvit utrymdt, finge nedrifvas, arbetena för nybyggnaden å tomten innevarande
år borde påbörjas, och sedermera under de på följande åren så bedrifvas,
att huset vore färdigt alt till vederbörande allemnas i September månad 1866,
vid hvilken tidpunkt hyreskontraktet om nuvarande skollokalen (illändalöper.
Beträffande kostnaden för ifrågavarande byggnadsföretag hade densamma, enligt
det deröfver uppgjorda förslag, ansetts uppgå till 515,000 R:dr. hvaraf, i förhållande
till det utrymme, som i den nya byggnaden för de särskilda inrättningarne
afses, beräknats att belöpa:
på geologiska museum R:dr 123,600.
» expositionslokalen för landtbruksredskap  » 56,050.
Stats-Utskottets Utlåtande JYs 99-
91
på lokalen lör allmänna industriutställningar och slöjdskolan gemensamt
» 190.550.
» slöjdskolan uteslutande  » 164,800.
Summa R;dr 315,000.
I fråga åter om de erforderliga medlen, för bestridande af denna kostnad, hade
Styrelsen för Slöjdskolan anmält, att skolan, i följd af testamente utaf Kontraktsprosten
i Tegneby pastorat på ön Oroust, N. J. Sjöstedt, gifvet »för att dermed
bilda en särskild afdelning för flickors undervisning», arisåges kunna lill nybyggnaden
bidraga med ett belopp af 55,000 R:dr, hvarförutan Sloekholms Magistrat och
Borgerskaps äldste, som blifvit hörde i frågan om och i hvad mån bidrag från
Stockholms stad till byggnadskostnadens bestridande kunde påräknas, efter det stadens
Arkitekt, som granskat planen, öfver densamma afgifvit ett i hufvudsaken fördelaktigt
omdöme, förklarat, att, såsom tillskott för ifrågavarande byggnadsföretag
från stadskassa!) en summa af 160,000 R:dr komme att utbetalas, med 40,000
R:dr under år 1863 och med 120,000 R:Jr und er 1864, varandes härvid inga
andia vilkor fästade, än hvartill Skolstyrelsen sjelf förbundit sig, nemligen att å de
tider om året, då den åt skolan ämnade lokalen icke för undervisning derstädes
begagnas, den i stället må till allmänna industri-utställningar upplåtas; uti hvilket
Magistratens och de äldstes yttrande Ofverståthållare-embetet jemväl instämt.
Med afseende så väl ä hvad styrelsen för den Svenska Slöjdföreningen inrättade
Söndags- och Aftonskola anfört rörande behofvet af ifrågavarande läroanstalts
utvidgning och förseende med en för dess ändamål lämplig och tillräcklig lokal,
som ock å de synnerliga fördelarne för det allmänna, att, i sammanhang med en
ny byggnad för nämnda ändamål, jemväl af behofvet påkallade lägenheter kunde
beredas för allmänna induslriexpositioner, för utställning af landtbruksredskap och
modeller, samt för geologiskt museum, hvars ordnande och uppställning, oaktadt do
värderika samlingarne år ifrån år ökades genom de inom landets olika trakter fortgående
geologiska undersökningarne, icke kunde på ändamålsenligt sätt ega rum i
den till läge och beskaffenhet mindre lämpliga och i afseende ä utrymmet redan
nu otillräckliga, i enskildt hus föihyrda lokal, hvarest dessa samlingar hittills förvarats;
samt då den förlust, som kunde anses uppstå genom borttagandet af de å
Landtbruks-akaderoiens tomt nu befintliga åbyggnader, till sin betydenhet väsendtligen
förringades vid betraktande deraf att dessa lägenheter, om de skulle försättas i
laggildt och fullgodt skick, inom kort i reparationskostnader kräfde dryga utgifter,
har Kongl. Majit' nu föreslagit, att Rikets Ständer måtte dels medgifva utbyte af
Landtbruks akademiens nuvarande tomt med åbyggnader emot den af Teknologiska
Institutet hittills begagnade fasta egendom, på de af akademien uppgifna vilkor, så
att sistnämnda egendom, i stället att försäljas, måtte, sedan densamma efter Institutets
flyttning undergått reparation, få af Akademien öfvertagas och Akademiens
92
Siats-Utskottets Utlåtande M 99.
gamla tomt, efter derå nu befintliga åbyggaders nedrifning, disponeras för det i
ofvannämnda afseende tillämnade nybyggnadsföretaget, dels ock anvisa ett anslag af
500,000 R:dr, till utgående med 100,000 R:dr under hvartdera af åren 1864,
1865 och 1866, för att, jemte den af Stockholms stad beviljade anslagssumma
och de medel, hvilka Slöjdskolans Styrelse förmält sig blifva i tillfälle att tillskjuta,
användas till uppförande å Akademiens tomt af ny byggnad för omförmälda särskilda
ändamål, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Ofverste Stål uppgjorda
ritningar och förslag.
Af Rikets Ständer är vid flera tillfällen, då statsbidrag lemnats åt Svenska
Slöjdföreningens skola, erkändt och vitsordad t det välgörande inflytande, densamma
haft på den inhemska slöjdskicklighelen. Skolans rastlösa verksamhet, dess ooflåtliga
bemödande att sprida insigt i tekniska och dermed gemenskap egande ämnen, dess
förmåga att utbilda smak och arbetsskicklighet bland det högst betydliga antal
clever, som derstädes åtnjutit och ännu erhåller undervisning, hafva åt denna läroanstalt
förskaffat ett rättvist anseende och förtroende och Staten synes således icke
böra undandraga sig att fortfarande understödja detta läroverk, hvars utveckling
och bestånd, med afseende å dessa förhållanden, med skäl bör betraktas såsom en
för hela landet vigtig angelägenhet; och då ådagalagdt är, att ifrågavarande undervisningsanstalt,
för att än vidare kunna gagna det allmänna, är i behof af en
egen ändamålsenligt ordnad och lämplig lokal, äfvensom att de för en sådan lokals
anskaffande erforderliga medel till hufvudsaklig del måste, så vida den nu ifrågaställda
nybyggnad skall kunna bringas till verkställighet, af Rikets Ständer anvisas,
får, efter tagen kännedom af kostnadsförslag, ritningar och öfriga detta ärende tillhörande
handlingar, Utskottet, enär den föreslagna, Landtbruks-akademien tillhöriga
tomt, med ett centralt läge, genom sin rymlighet, enligt hvad vederbörande upplyst,
medgifver uppförandet derå af en byggnad, uti hvilken så väl Slöjdskolans
som öfrige i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition omförmälda inrättningar kunna, på
ett särdeles lämpligt sätt, sammanföras samt emot den uppgjorda kostnadsberäkningen
någon anmärkning hos Utskottet ej förekommit, tillstyrka,
alt Rikets Ständer, jemte det de medgifva utbyte af Landtbruksakademiens
nuvarande tomt med åbyggnader emot den af Teknologiska
Institutet hittills begagnade fasta egendom, under iakttagande
af de vilkor, som i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition uppgifvas,
bevilja en summa af 500,000 R:dr till utgående från Riksgäldskontoret
med en tredjedel under hvartdera af åren 1864, 1865
och 1866, för att tillika med det af Stockholms stad utlofvade bidrag
och de medel, Slöjdskolans styrelse förmält sig dessutom ega
att härtill disponera, användas till uppförande å Akademiens tomt
af en ny byggnad för ofvannämnda särskilda ändamål.
Stats-UtskoUets Utlåtande <M 99.
93
48:o- Vid behandlingen af den i nästföregående punkt omförmälda fråga, har
Utskottet jemväl förehaft följande inom Preste- och Borgare-Stånden väckta och
lill Utskottet remitterade motioner, nemligen:
a) af Herr J. A. Lemchen, som, jemte erinran om de stora framsteg Jönköpings
stad i sednare tider gjort och hurusom derstädes funnes flera fabriker af
betydligt omfång, som lemnade sysselsättning och förtjenst åt ganska många arbetare
och hvilkas tillverkning uppginge till ett ganska högt värde, uti en inom BorgareStåndet
vackt motion (JVs 284), fästat uppmärksamheten å angelägenheten deraf att
tillfälle till undervisning bereddes ortens befolkning, för att kunna utveckla de goda
naturanlag, som i allmänhet hos densamma lörefunnes, samt i sådant afseende
hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 42,000 R:dr, att årligen
utgå för en teknisk Slöjdskola i nämnde stad, när den der blefve inrättad, och
har, för alt ådagalägga befogenheten af sin framställning, motionären hos Utskottet
företett åtskilliga officiela handlingar, hvaraf hufvudsakligen inhemtats, alt i Jönköping
funnos år 1862, 22 fabriker, vid hvilka 678 arbetare voro anställde oeh
tillverkningsvärdet under året uppgått lill 936,763 R:dr, ehuru ett par af dessa
fabriker, nemligen Munksjö pappersbruk och en tapetfabrik varit i gång blott en
mindre del af året; att antalet af handtverkare, som höllö verkstad, utgjorde 431,
hvilka begagnade biträde of 122 gesäller, 143 lärlingar och 7 andra arbetare,
samt att vid Stensholms pappersbruk mera än 300,000 fö papper, för ett värde
al vid pass 180,000 R:dr, tillverkades och 91 ständige arbetare voro sysselsatte;
att för öfrigt Husqvarna gevärsfaktori, hvarest en större mängd gevär och andra
skjutvapen med tillbehör tillverkades icke blott för Kronans räkning, utan äfven till
försäljning åt enskilde och ett ganska stort antal arbetare sysselsattes, vote beläget
endast en half mil från Jönköping; att deromkring, särdeles i Sandseryds och Bankeryds
socknar funnes flera så kallade faktorihemman, uteslutande bebodda af smeder,
som hade ordentliga verkstäder och med biträden tillverkade skjutgevär samt hvarjehanda
finare och gröfre manufaktursmiden; att i orten funnes ett större bergslag
med mänga masugnar och jernbruk äfvensom en stor mängd slåltrådsdragerier;
samt att, enligt hvad allmänt kändt vore, ortens och länets invånare vore mycket
icidustriösa och tillverkade en stor qvantitet smiden, vagnar och ändra trävaror
m. m., som afyttrades icke allenast til! angränsande orter och landskap utan äfven
till Skåne och Stockholm.
b) af Herrar L. von Henschen och J. Sundvallson, hvilka uti en af den inom
nyssbemälda Riks-Slånd gemensamt väckt motion (J\s 300) af uppgifna skäl, uttalat
den åsigt, att tekniska läroanstalter till en början borde inrättas åtminstone uti
alla de större och folkrikare städerna, der ett talrikare lärjungeantal kunde, med
de stigande insigterna om dylika anstalters vigt och nytta för flertalet af det uppvexande
slägte, som egnade sig åt handtverk och fabriker, påräknas och förmenat
att ett sådant förslag skulle blifva ett af de mest omfattande, mest allmännyttiga
94
Stats-Ulskotlets Utlåtande M 99.
och framtidsfuila, så vida icke det gamla kardinal—skälet »bristande statsmedel» lade
hinder i vägen för utförande i någon vidsträcktare mån af berörda förslag, hvarföre
motionärerue, ej blott med kännedom om behofvet af en teknisk läroanstalt i Upsala
samt om dess borgerliga innevånares frikostiga beredvillighet att derför bereda
nödiga lokaler m. m., utan ock med särskildt afseende derå, att bristen å erforderligt
antal skicklige lärare för rikets tekniska elementarskolor, skulle kunna af
hjelpas
genom inrättandet af ett större sådant läroverk uti denna universitetsstad,
der med lätthet skulle bland cn mängd härför lämplige, unge vetenskapsidkare,
dylika lärare kunna utbildas, hvarigenom erforderligt antal med theoretisk underbyggnad
och vetenskaplig bildning försedde lärare bereddes, hvarjemte, genom planens
vidsträcktare utförande i flera af rikets städer, utsigter för dylika lärareämnen
öppnades på lönande anställningar, — ånyo fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
å denna omständighet, samt, på det att bättre och tidsenligare måtte tillgodogöras
de talrika, unga och utmärkta lärarekrafter, som i Upsala erbjudas, dels ock med
afseende å den lätthet, hvarmed en teknisk läroanstalt derstädes kunde åstadkom
mas,
hemställt, att Rikets Ständer, på de speciela grunder en af motionärerne Herr
Henschen närmare anfört uti en härom vid 1856 års riksdag väckt motion (.^2
243), måtte till en teknisk läroanstalt i Upsala stad anvisa nödiga medel, till det
belopp flera andra städer förut erhållit.
c) af Herr Doktor Söderberg och Herr L. N. Eneqvist, som, uti särskilda
motioner, väckta af den förre hos Preste- och af den sistnämnde inom BorgareStåndet,
påmint om de svårigheter, som i många fall mötte för ön Gottland, att
till följd af sitt läge draga fördel af institutioner, hvilka på flera ställen af fasta
landet genom rikligt understöd från Statens sida blifvit till industriens höjande och
näringarnes upphjelpande inrättade, samt att liden snart vore inne att något
gjordes äfven för denna provins, på det att befolkningen, af naturen utrustad med
håg och omisskänneliga anlag flir slöjd, konst och industri, hvarpå den vid många
tillfällen lemnat bevis, jemväl måtte kunna bibringas någorlunda fullständiga tekniska
kunskaper, enär härförutan någon lifligare industriel rörelse eller större
praktisk verksamhet ej derstädes förmådde utveckla sig; hemställande motionärerne,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 10,000 R:dr för anläggandet
och underhållandet af en teknisk elementarskola i Wisby, med vilkor
att nämnde stad dertill anskaffar och bekostar lämpliga lokaler.
d) af Herr Gust. Carl Witt, som, erinrande om den ståndpunkt hvarpå våra
handtverkerier sig befunne och Statens både pligt och fördel att hvarhelst ett bemödande
visade sig att sprida kunskap bland dem, som egna sin framtid åt
handtverk och slöjd, komma detta bemödande till hjelp, uti en hos Borgare-Ståndet
väckt motion [JM 145) anfört, hurusom i Carlskrona i April år 1860 börjades
en slöjdskola, hvilken sedan varit besökt af 24 elever årligen och sistlidne
år hade 34 elever, handtverkslärlingar och andra personer, hvilka om aftnarna un
-
Stals-Utskn Hets Utlåtande M 99.
95
dervisades uti arithmetik, geometri, rättstafning, grunderna af fysik och kemi, ritning,
modellering, svarfning och bildhuggeri och hvarest funnos anställde trenne
lärare och en vaktmästare, hvilka aflönades med mycket små arfvoden, som åstadkommits
af de ringa tillgångar ne för denna skola, hvilken hade enskild omtanke
och enskildt nit för saken att tacka för sin tillvaro, För att kunna utvidga denna
inrättning till likhet med Eskilstuna Söndags- och Aftonskola och utan hvilken
utvidgning den ej kunde uppfylla sin bestämmelse, fordrades emellertid ett årligt
statsanslag af 6,000 R:dr enligt den beräkning, som af Skolstyrelsen blifvit uppgjord.
Underdånig ansökan, att af statsmedel erhålla denna summa, hade ock
hos Kongl. Majit blifvit framställd; och Kommers-kollegium hade uti yttrande
deröfver ansett sig icke sakna anledning alt till nådigt afseende i underdånighet
förorda ansökningen, men på anförda skäl föreslagit en summa af endast 4,000
Ridr. Enär likväl det gagn, som lill näringsflitens utveckling och förkofran kundo
påräknas af den ifrågavarande läroanstalten, företrädesvis måste tiligodokomma
Carlskrona stad, och Statsverket icke i allmänhet borde betungas med utgift
för dylika inrättningar af en mera inskränkt beskaffenhet, hade Kongl. Majit icke
funnit skäl att till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet. Af sådan
anledning och ehuru motionären fullt insåge rigtigheten af denna slutsats, har
motionären likväl under en annan förutsättning, nemligen att icke blott Carlskrona
utan hela landet skulle draga nytta af en sådan inrättning, föreslagit att Rikets
Ständer måtte till utvidgning af Carlskrona slöjdskola anslå ett årligt statsbidrag
af 6,000 Ridr, eller åtminstone af det mindre belopp, 4,000 Ridr, som Kommerskollegium
ansett erforderligt.
e) af Herr R. Trägårdh, hvilken, i en hos Borgare-Ståndet väckt motion, anhållit
att till inrättande af en teknisk läroanstalt i Carlshamn, Rikets Ständer
måtte bevilja ett årligt anslag under nästinstundande statsregleringsperiod af minst
6,000 Ridr.
Att de inom landet ordnade tekniska undervisningsanstalterna varit af
mycket gagn och i betydlig mån bidragit att sprida större kunskaper och arbetsskicklighet
ibland den delen af befolkningen, som egnar sig åt de praktiska yrkena,
kan ej bestridas och önskvärdt vore således om dylik undervisning kunde
än vidare utbredas i samma mån industri och näringar till vexa och utvecklas.
Det bör likväl härvid ej förglömmas att för främjande af detta ändamål redan
mycket blifvit åtgjord t och att tillfällen ingalunda saknas för dero, som äro i behof
af teknisk bildning, att förskaffa sig nödig undervisning härutinnan. Sådant
kan nemligen ske, utom vid de båda större läroanstalterna, Teknologiska Institutet
och Chalmerska Slöjdskolan, vid de på Statens bekostnad inrättade Tekniska elementarskolorna,
äfvensom uti de i några städer, i allmänhet genom kommunernas
försorg, ordnade mindre slöjdskolorna. Efter hvad Utskottet inhemtat, kan åtminstone
vid de större, på Statens bekostnad ordnade, tekniska skolorna emotlagas
96
Ståts-Utskottets Utlåtande 99.
flera elever, än som der hittills erhållit undervisning och det synes vid sädant
förhållande och så länge berörda skolor ännu icke äro fyllda, ej vara oundgängligen
nödvändigt, att åtminstone för närvarande flera dylika läroanstalter inrättas.
Utan att vilja förneka att åtskilliga af de förhållanden, som blifvit i berörda motioner
framställda, förtjena uppmärksamhet, har derföre Utskottet ansett sig för—
hindradt understödja de nu väckta förslagen om statsbidrag för anläggning af Tekniska
elementarskolor i ofvannämnda städer, och då, hvad särskildt de mindre
slöjdskolorna beträffa, enligt Utskottets tanke, det i främsta rummet måste blifva
kommunens omsorg alt bereda särskild teknisk undervisning åt fabriks- och handtverksarbetare
samt att på egen bekostnad ordna denna angelägenhet, får Utskottet,
på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställa,
att ofvanomförmiilda framställningar om statsanslag till Tekniska
elementarskolors inrättande i städerna Jönköping, Upsala, Wisby,
Carlskrona och Carlshamn ej må af Rikets Ständer bifallas.
Befrämjande i allmänhet af Slöjderna.
46:o Med afseende å det goda inflytande på yngre slöjd- och närings
idkares
utveckling, som visat sig af reseundcrstöd, beviljade åt sådane arbetare i
de särskilda näringsyrkena, hvilka i främmande länder önska förvärfva sig ökade
insigter och konstfärdighet, har Kongl Maj:l begärt, att den summa af 3,000
R:dr årligen, som, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers beslut, från Riksgälds-kontoret
för sagda ändamål utbetalas, måtte å ordinarie stat uppföras och
tilläggas 6:te llufvudtitelns anslag till »befrämjande i allmänhet af slöjderna»,
hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit, att samma åtgärd måtte vidtagas i afseende å de
1,800 R:dr, hvilka likaledes blifvit anvisade att från Riksgälds-kontoret årligen
utgå till Slöjdexpositioners befrämjande; och får Utskottet, då ifrågavarande anslag
hittills visat sig motsvara de med dem afsedda ändamål och tvifvelsutan jemväl
för framtiden blifva behöflige, tillstyrka,
a) att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t så i ena
som andra fallet behagat föreslå
Deremot har Utskottet, enär Kongl. Maj:t icke funnit sig böra föreslå någon
tillökning uti ofvanomförmälda till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare
beviljade anslagssumma, 3,000 R:dr årligen, och Utskottet således måste antaga
alt denna summa är för ändamålet tillräcklig, ansett sig sakna anledning till
bifall förorda ett af Herr P H. Hesselgren uti särskild motion inom BorgareStåndet
väckt, af Herr Bovin biträdt förslag, att berörda anslagssumma måtte höjas
till 4,500 R:dr om året, och hemställer derföre,
>>)
Slats-Utskotlets Utlåtande M 99.
97
b) ott denna motionärs framställning ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Vidare och dels i öfverensstämmelse med det beslut, som vid beräkningen
af Statsverkets inkomster blifvit angående inkomsttiteln Ordinarie räntan fa 11 ad t,
dels med anledning af Kongl. Maj.ts uti dess nådiga Proposition framställda begäran,
får Utskottet tillstyrka,
c) att Rikets Ständer ville medgifva att de under nyssberörda anslag
till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda indelta
räntor, till upptaget belopp af 1,450 U:dr, mätte från Riks
staten
uteslutas.
Uti en hos Rorgare-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion (JV3
287) har Herr P. II. Hesselgren, med hvilken Herrar Lovén och Lindeström, häruti
sig förenat, anfört hurusom, sedan ett antal industriidkare och andra för den
inhemska industriens bästa nitälskande personer i Stockholm vid tiden för sednaste
verldsexposilion i London förenat sig om en inbjudning till samlande af
penningebidrag, för att genom utskickade ombud vid sagda verldsexposition förvärfva
prof å rudimaterier, adresser å tillverkare, priskuranter, modeller och ritningar
å machiner och verktyg m. m. för grundandet i Stockholm af en teknisk
samling, uti hvilken svenska industriidkare så väl i Stockholm som i landsorten
kunde taga kännedom, bland annat, om de orter hvarest och af hvilka personer
dylika den svenska industriens behofsartiklar kunde erhållas i första hand, till bil
ligaste
pris och af bästa beskaffenhet Det lyckades såväl för komiterade för
denna samlings grundande att samla penningebidrag, som ock för de af komiterade
befullmägtigade vetenskapsmän att vid Londoner-expositionen göra en ganska rikhaltig
samling af för ändamålet lämpliga expositionsartiklar, af hvilka en del redan
hit anländt och vore under uppställning och det öfriga väntades anlända. Men
med dessa åtgärder till grundandet af den till öfverlemnande åt Svenska Slöjdföreningen
bestämda samlingen hade också de insamlade penningarne åtgått och
de komiterade saknade nu medel såväl för bekostandet af tillämnade vidare uppköp
af artiklar, som till framtida hushyra för samlingen och arfvode till dess värd
och förevisning för allmänheten. Af sådan anledning och då det kunde antagas
att Rikets Ständer icke skulle finnas likgiltiga för det med denna samling afsedda
och af hvarje industriidkare lätt insedda vigtiga ändamål och lemna detsamma
utan understöd, har motionären anhållit att Rikets Ständer mätte ställa
till Kongl. Maj:ts disposition en summa af 1,500 R:dr, att årligen i 5 ar under
vilkor och förbehåll, som Kongl. Majit kan finna skäl alt bestämma, till sagde tekniska
samlings vård och förökning utgå.
Bih. lill R. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Höft. 13
98
Stats Utskottets Utlåtande M 99.
Enär pä flera ställen inom riket samlingar i flere rigtningar göras och det
icke rimligen kan ifrågasättas att Staten skall lemna bidrag lill vidmagthåtlande af
alla sådana anstalter, hvilka, visserligen i och för sig af mycket gagn, likväl i
allmänhet företrädesvis äro ämnade att befrämja den kommuns nytta, der de inrättas
och detta jemväl torde blifva förhållandet med ifrågavarande tekniska samling,
om hvars användande, ordnande och förvaltning motionären för öfrigt icke
eller lemnat någon närmare uppgift, får Utskottet, som anser att det tillkommer
kommunen tillse att nödiga medel för befordrande af det ändamål, som med motionen
åsyftas, icke komma att saknas, hemställa,
d) att Herr Hesselgrens ifrågavarande motion icke må föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Undervisningsanstalter för Handel och Sjöfart.
47:o. Kongl. Majit, som funnit tillökning i anslagen för några af navigationsskolorna
i riket behöflig, har begärt, alt, till beredande af förhöjning dels i nu utgående
löner och arfvoden för ordinarie lärarne och underlärarne vid Navigationsskolorna
i Slockholm, Göteborg, Gefle och Malmö, pä sätt Kommers-kollegium
föreslagit, dels ock i de belopp, som för dessa skolor blifvit anvisade till instrumenters,
kartors, böckers och möblers underhåll och förökande, äfvensom till reparationer,
ved, ljus, städning m. m. anslaget till »undervisningsanstalter för handel
och sjöfart» mätte af Rikets Ständer varda tillök t med den för ofvannämnda ändamål
erforderliga summa, 5,263 R dr 75 öre.
I afseende å denna fråga har Utskottet inhemtat, att, sedan Direktionerna
för navigationsskolorna i nämnda 4 städer och i Hernösand, med anledning af vederbörande
lärares derom gjorda framställningar, fästat Kommers-kollegii uppmärksamhet
ej mindre pä behofvet af förbiittrade oflöningsvilkor för de vid dessa
skolor anställde lärare äri ock om nödvändigheten af förhöjning i berörda skolors
nuvarande årliga materielanslag, på det att, i man af tidens och undervisningens
kraf, skolornas förråd af böcker, kartor och instrumenter måtte kunna ökas Kollegium
vid underdånig anmälan af detta ärende den 12 Augusti föilidet år för egen
del anfört, alt, enär de till stöd för berörla framställningar uppgifna giltiga skäl
synts Kollegium ega tillämplighet jemväl i fråga om de öfriga på allmän bekostnad
här i riket inrättade navigationsskolor, nemligen i Calmar. Westervik, Wisby
och Carlshamn, Kollegium funnit sig böra underställa Kongl. Majlis nådiga pröfning
frågan om förhöjning i de för samtliga dessa skolor anvisade anslag. I sådant
afseende hade Kollegium erinrat om deci för navigationsskolorna i riket för samma
år fastställda afiöningsstat, enligt hvilken lärarnes aflöningsförmåner utgirige med
följande belopp:
Slats-Utsliottets Utlåtande JVI 99.
99
Ord. lärarens
lön.
l:e underlärarens
arfvode.
2:e underlärarens
arfvode.
id
Stockholms
Navigationsskola
. . 5,000:
—
850: — 825:
TJnderlärarens arfvode.
»
Göteborgs
dito
. . 2,250
—
750: —
»
Gefle
dito
. . 2,241
25
625: —
»
Malmö
dito
. . 1,870
—
625: —
»
Calmar
dito
. . 1,870
—
625: —
»
Hernösands
dito
. . 1,870
—
625: —
»
Westerviks
dito
. . 1,900
—
600: —
n
Wisby
dito
. . 1,875
—
625: —
»
Carlshamns
dito
. . 1,675
—
625: —
Och då med afseende å mängden och beskaffenl
ten af de läroämnen, hvaruti
undervisning af Navigations skolelärarne meddelas, samt öfriga dem tillhörande
tjensteåligganden, äfvensom antalet af de elever, som af nämnde undervisning sig
begagna, berörda aflöningsbelopp syntes icke utgöra skäiig gcdtgörelse för dessa
befattningars behöriga bestridande, hvadan det, i Kollegii tanke, vore, särdeles hvad
underlärarne beträffade, af behofvet högeligen påkalladt, att någon ytterligare tillökning
i lönelörmänerne blefve innehafvarne af ofvanomförmälda befattningar medgifven
utöfver den, som vid 1856—1858 års riksdag beviljades med ungefär 25
procent af bemälde lärares dåvarande aflöningar, hade Kollegium på grund häraf
och med hänsigt derjemte till de lönetillökningar, hvaraf lararne vid de tekniska
undervisningsanstalterne samt elementarläroverken i riket under de sednare åren i
allmänhet kommit i åtnjutande, hemställt att Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer
göra nådig framställning om en lämplig förhöjning i de för ordinarie lärarno
och underlärarne vid rikets navigationsskolor nu utgående löner och ari voden samt
att för bemälde lärare följande aflöningsförmåner måtte bestämmas,
nemligen:
vid Navigationsskolan
dito
dito
dito
elevernas antal
Slockholm
Göteborg
Ord. lärarens
lön.
R:dr 5,500: —
l:e underlärarens
arfvode.
2:e underlärarens
arfvode.
i Gefle,
i Malmö, i hvilken
under de sednast
»
»
skola
förflutna två Inseåren betydligen tilltagit
och under läseåret 186!—1862 utgjort
65
samt vid Navigationsskolorna i Calmar,
Hernösand, Westervik, Wisby och Carlshamn
i
3,000:
2,500:
1,200: — 1,200:
TJnderlärarens arfvode.
1,200: —
1,000: —
» 2,500:
a 2,000: —
1,000:
1,000:
100
Slats-Utskoltels Utlåtande JYs 99.
Beträffande derefter frågan om tillökning i de för navigationsskolornas materiela
behof anvisade anslag, hvarmed skulle bestridas icke allenast instrumenters,
kartors, böckers och möblers underhåll och förökande, utan ock kostnaderna för reparationer
samt uppköp af ved, ljus, m. nr., och hvilka anslag utgjorde för navigationsskolorna
i Gefle, Malmö, Calmar, Hernösand, Westervik och Wisby 450 R:dr,
samt för navigationsskolan i Carlshamn 462 R:dr SO öre, så enär dessa anslag
nästan helt och hållet åtginge till anskaffande af ved och ljus, hvadan ett ringa,
om ens något, belopp återstode till böcker och instrumenter, och då otillräckligheten
af de för åtskilliga navigationsskolor nu utgående dylika anslag redan blifvit
ådagalagd af den omständigheten, att, för anskaffande af nya instrumenter vid dessa
skolor, Kongl. Maj:t funnit nödigt anvisa särskilda medel, hade Kollegium ansett sig
böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer föreslå,
att de årliga anslagen för navigationsskolorna i riket till instrumenters, kartors,
böckers och möblers underhåll och förökande, äfvensom til! reparationer, ved, ljus,
städning m. m., måtte förhöjas för navigationsskolorna i Stockholm och Göteborg
från 900 R:dr till 1,200 R:dr, för navigationsskolorna i Gefle, Malmö, Calmar,
Hernösand, Westervik och Wisby från 450 R:dr till 730 R:dr, och för naviga
tionsskolan
i Carlshamn från 462 Rdr 30 öre likaledes till 730 R:dr, hvarigenom
anslaget tili navigationsskolorna i riket komme att ökas med ett belopp af 9,461
R:dr 23 öre, hvaraf 6,775 R:dr 73 öre såsom förhöjning i lärarnes löner och
urfvoden samt 2.687 R:dr 50 öre såsom tillökning i materiel-anslegen.
Enligt hvad Statsråds-prolokollet innehåller hade Departements-chefen ansett
sig icke höra förorda högre onslagsförhöjning, an den af Kongl. Maj:t här ofvan
föreslagna; hvaremot uti 2;ne inom Borgare-Ståndet väckta och till Utskottet remitterade
motioner (N:ris 168 och 145) H errar Per Staaff och L. N. Eneqvist,
under åberopande hufvudsakligen af de utaf Kommers-kollegium till stöd för ofvanberörda
framställning andragna skäl, anhållit, den förre, att det årliga löne
anslaget
för öfverlärarne vid navigationsskolorna i Calmar, Hernösand, Westervik,
Wisby och Carlshamn måtte ökas till 2,000 R:dr och arfvodet för underlärarne
till 1,000 R:dr samt det årliga anslaget för de materiela behofven vid samma
skolor bestämmas till 750 R:dr; och den sistnämnde, att, i enlighet med bemälda
Kollegii hemställan, förhöjning af 125 R:dr mätte beviljas i ordinarie lärarens vid
Wisby navigationsskola aflöning eller från 1,875 R:dr till 2,000 R.dr, samt dervarande
underlärares a rfvode, 625 R:dr, ökas med 575 R:dr eller till 1,000 R:dr.
Enär Rikets Ständer hufvudsakligen med afseende å den i allmänhet numera
ökade lefnadskostnaden funnit skäligt bevilja åtskilliga Statens embets- och tjenstemän
behöflig förhöjning i deras lönevilkor, anser Utskottet äfven billigheten fordra
att lärarne vid Statens navigationsskolor komma i åtnjutande af slik förmån; och
då behofvet af löneförhöjning för samtlige dessa lärare blifvit vitsordadt ej mindre af
det embetsverk, som eger närmaste inseendet öfver berörda undervisningsanstalter, än
Stats-Utskottets Utlåtande Al 99
101
ock utaf ofvanbemälde motionärer samt det torde kunna antagas att genom nu
ifrågaställa, mindre betydliga uppoffring från Statens sida, det allmänna skal! kunna
påräkna både att fortfarande få bibehålla och för framtiden förskaffa sig skicklige
och duglige personer vid dessa ganska vigtiga befattningar, har Utskottet icke tvekat
alt till bifall hos Rikets Ständer anmäla det förslag Kommers-kollegium härutinnan
afgifvit, såsom omfattande både Kongl. Maj:ts och motionärernes framställningar i
ämnet, likasom, då upplyst blifvit att anslagen för de materiela behofven vid samtliga
ofvanberörda skolor numera äro för ändamålet otillräckliga och skolorna utan
fullständig tillgång på nödig undervisningsmateriel svårligen lära kunna uppfylla siu
bestämmelse, Utskottet ansett sig böra understödja de framställningar, som afse för
höjning
af dessa anslagsbelopp.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, jemte det de i allo bifalla Kongl. Maj:ts nådiga
framställning i afseende å anslagsföi höjning för navigationsskolorna i
Stockholm, Göteborg, Gefle och Malmö, tillika bevilja dylik förhöj
ning
för navigationsskolorna i Calmar, Hernösand, Westervik, Wisby
och Carlshamn, i enlighet med Kommers kollegii samt bemälde motionärers
derom framställda förslag, samt för sådant ändamål öka
del å 6:te Hufvudtiteln uppförda anslag til! »undervisningsanstalter
för bande! och sjöfart» med den härtill erforderliga summan, 9,461
R:dr 23 öre.
48:o. Uti ofvanomförmälda motion (32 143), är af Herr Eneqvist jemväl
föreslaget, att, enär vid Wisby navigationsskola icke såsom vid några andra navigationsskolor
funnes anställd någon särskild lärare i ångmachinlära, men berörda
skola ej kunde anses uppfylla sitt ändamål med mindre densamma sattes i tillfälle
att bibringa sina elever sådan undervisning och kunskap, som numera fordrades af
hvarje sjöman, såvida han ville anses skicklig och erhålla befordran, Rikets Ständer
ville anslå ytterligare ett årligt belopp af 500 R:dr såsom arfvode åt en lärare,
som får sig uppdraget ali meddela undervisning i laran om ångmachiners konstruktion
och deras användande och behandling, vid den i Wisby inrättade navigationsskola;
men då Utskottet ej är i tillfälle atl bedöma huruvida en särskild lärare för
del af motionären uppgifna ändamål är vid ifrågavarande navigationsskola oundgängligen
behöflig samt dessutom föreställer sig att om sådant behof förefinnes,
vederbörande ej lära underlåta att vidtaga erforderliga åtgärder för afhjelpande af
den utaf motionären antydda olägenhet, får Utskottet hemställa,
alt Herr Eneqvists nu framställda förslag må lemnäs utan afseende.
49:o. Sedan Direktionen för Skeppsbyggeri-institutel i Carlskrona hos Kongl.
Majit gjort underdånig framställning, dels om vidtagande af vissa förändringar i or
-
102
Stats-Utskottets Utlåtande JU 99.
ganisationen af nämnda undervisningsanstalt, dels angående beredandet af erforderlig
förhöjning i del för Institutet hittills anvisade årliga statsanslag, 5,000 R:dr, deraf
ena hälften hittills blifvit använd till aflöning al Institutets 2:ne ordinarie lärare och
den andra hälften varit anslagen till aflöning åt eleverna vid nämnda Institut, samt
Direktionen, jemte uttalande af den åsigt alt tidpunkten nu syntes vara inne för
antagandet af en ordentligt aflönad ordinarie lärare i ångmechineri, hvarigenom Institutets
verksamhet kunde utsträckas äfven åt annat håll, så att tillfälle kunde beredas
dem, som egde skicklighet att undergå den i Kongl. Förordningen den 16
November 1849 föreskrilna machinist-examen, att få vid Skeppsbyggeri-institutet
nämnda examen aflägga, i sådant afseende, på anförda skäl, hemställt vidtagandet af
följande åtgärder, nemligen att beloppet af Institutets nuvarande lärares aflöningar,
hvilka, jemlikt Kongl. Reglementet den 16 Februari 1842 utginge med 1,500
R:dr för läraren i mathemalik och humaniora samt med 1,000 R:dr för läraren i
skeppsbyggeri, ehuru desamma genom tillfälliga anslag af besparingar blifvit ökade
med 25 procent, så att de för närvarande och så länge besparingarue del medgåfve
utgjorde 1,875 R:dr för den förre och 1,250 R:dr för den sednare, måtte
bestämmas till 2,500 R:dr för dem hvardera, hvilket belopp ej ansetts för högt beräknadt,
då i betraktande toges, att den ena af Institutets lärare skall undervisa i lägre och
högre mathematik, i historia och geografi, i Svenska och Engelska språken, somt
derjemte tillhandagå Direktionen såsom sekreterare och uppbördsman för Institutets
tillhörigheter, och den andre undervisa i praktiskt och teoretiskt skeppsbyggeri,
mastmakeri, skeppsrilningars uppgörande och skeppsmätning, linearteckning, samt
hafva inseende öfver elevernas sysselsättning under hela den tid, de praktiska öfningarne
fortginge; att då, fastän numera kännedomen om fingmachinerier och deras
anbringande å fartyg vore eli lika vigtigt ämne, som något annat inom Institutets
verksamhetskrets, likväl borde tagas i betraktande, att läroren i detta ämne ej skulle
hafva några andra särskilda åligganden och endast sysselsätta sig med de mera försigkomna
eleverna, denne lärares arfvode mätte bestämmas till endast 1,000 R:dr;
att en lärare i frihandsteckning och ornamentsritning, för hvilken undervisnings bekostande
ett arfvode af 500 R:dr utgått af besparade medel utaf årsanslagel, måtte
fortfarande vara vid Institutet anställd, emot åtnjutande af ett förhöjdt arfvode af
500 R:dr föi år; att till ljus, ved och öfrige expenser, samt till anskaffande af
modeller, böcker, nr. m matte anvisas ett särskildt ärligt anslag af 500 R:dr;
samt all de 2 500 R:dr, som från början varit anslagna lil! elevernas vid Institutet
aflöning och kunde antagas blifva härtill fullt tillräckliga, malte få till detta ändamål
fortfarande användas, äfvensom att de å desse medel uppkommande besparingar
finge nied vederbörligt medgifvande begagnas lill ökande af anslaget för modeller
eller till annan för Institutets verksamhet ny t' ig utgift; så lur, efter det vedeibörunde
i ämnet blifvit hörda och Kommers-kollegium o (gil \ i t utlåtande, Kongl Majit,
enär de af Direktionen äskade föthöjningnrne i anslagen till de vid Institutet an
-
Slals-Ulskottels Utlåtande M .9.9.
103
ställda lärares aflönande syntes billiga och öfverensstämmande med hvad som för
andra, dermed jämförliga lärareplatser vore bestämdt; samt undervisningens utsträckning
äfven lill en kurs för bildande af machinister för passagerare-ångfartyg borde,
med hänsigt dertill, att inom södra delen af landet tillfälle lill sådan undervisnings
erhållande nu saknades, göra fördelarna af denna undervisningsanstalt lin mera allmänna,
föreslagit, att, i öfverensstämmelse med Direktionens af bemälda Kollegium
till det väsendtligaste biträdda framställning, men med iakttagande af den nedsättning
Kollegium i öfrigt, på sätt af Stotsråds-protokollet (pag. 58—61) närmare
inhemtas, förordat, att nuvarande anslag för nämnda Institut, 5,000 R:dr, som under
innevarande statsregleringsperiod utgår från Riksgälds-korrtoret, måtte ökas med
4,000 R:dr eller till 9,000 R:dr och för de 5 år nästa statsregleringsperiod omfattar
uppföras å anslaget till »undervisningsanstalter för handel och sjöfart», med
dervid fästadt förbehåll, att om, i följ! af möjligen inträffande förändringar vid
Kronans örlogsvarf i Carlskrona, byggandet af träfartyg så inskränkes, att Institutets
bibehållande d rstädes icke skulle finnas lämpligt, heta det för inrättningen bestämda
anslag då finge utgå för dess ordnande och verksamhet å annan ort, som Kongl.
Majit kunde pröfva skäligt att bestämma.
Vid behandling af detta ärende har hos Utskottet uppstått tvifvel huruvida
Skeppsbyggeri-institutets nuvarande organisation är fullt lämplig och om denna läroanstalt
är sä ordnad att densamma motsvarar de fordringar, Staten på densamma
bör kunna ego. Enligt hvad Utskottet erfarit, äro kunskapsfordringarne för inträde
derstädes ganska ringa, hvilket föranleder dertill dels att då eleverne måste sysselsättas
med förberedande studier i åtskilliga ämnen, deras vistande vid Institutet fördröjes
utöfver dai tid, som svnes behöflig för vinnande af skicklighet i skeppsbyggeriyrket,
dels ock att liirarnc nödgas använda mera tid och arbete på elevernas
undervisning än eljest vore förhållandet, ifall eleverne egde ålminslone de kunskaper,
som erfordras för inträde i de Tekniska elementarskolorna. Med nuvarande
anordning åtgår flera år för fullständig undervisning och Staten får följaktligen för
hvarje elev vidkännas alltför stora utgifter. 1 Utskottets tanke måste derföre en
förändring härutinnan nödvändigt vidtagas, så vidt Institutet skal! kunna blifva hvad
det bör vara, en praktisk (illämpningsskola. Omsättningen af eleverne skulle derigenom
blifva betydligt större, lärarekrafterna sparades och Institutet komme tvifvelsutan
att sedermera utveckla en vida större verksamhet än hittills, helst om
tillika, på sätt Kommers-kollegium hemställt, stadgades, att blifvande läraren i åugmachiulära
borde meddela undervisning jemväl uti de för undergående af machinist
examina föreskrifna läroämnen samt att dylika examina finge vid Institutet
alläggas.
Emellertid har Utskottet, erkännande att Institutet, äfven med dess nuvarande
organisation, i viss mån bidragit till skeppsbyggerikonstens framsteg inom landet,
icke kunnat förbise att någon tillökning är behöflig uti Institutets anslagssumma,
104
Stats-Utskollets Utlåtande M 99.
ehuru Utskottet ansett sig icke kunna i allo biträda det förslag Kongl. Maj:! härutinnan
framställt. Om ock billigheten fordrar att der anställde lärare erhälla
någon tillökning i dem tilldelade arfvoden, lärer dock härvid böra tagas i betraktande
alt dessa tjenstemän, som vanligen äro officerare, tillika åtnjuta aflöning på
annan stat, hvadan nedsättning i de föreslagna beloppen synes kunna med skäl
ifrågasättas; och då, innan sådan förändring, som här ofvan i afseende å undervis
ningsämnena
vid Institutet blifvit antydd, egt rum, det icke heller synes lämpligt
att anslaget för Institutet å ordinarie stat uppföres, torde icke heller denna del af
förslaget böra godkännas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter får Utskottet alltså hemställa,
att, jemle det nuvarande anslag 5,000 R:dr till Skeppsbyggeriinstitutet
i Carlskrona fortfarande upptages å extra stat till utgående
från Riksgälds-kontoret, en årlig tillökning i samma anslag
af 2,000 R:dr för nästa statsreglei ingsperiod af Rikets Ständer
beviljas och att detta belopp, som jemväl bör från Riksgälds-kontoret
utbetalas, ställes till Kongl. Maj:ts disposition för att på sätt
Kongl. M >j:t Boner lämpligt bland Institutets lärare fördelas, samt
att, vid anmälan af detta beslut, Rikets Ständer underdånigst anhålla,
det Kongl. Majit täcktes vidtaga sådana förfoganden, hvarigenom
Institutet kan ordnas till en tillämpningsskola, vid hvilken så kallade
machinist-examina äfveo må kunna afläggas.
Undervisningsanstalter för bergsbruket.
50:o. Vid det svar Rikets sednast församlade Ständer den 24 Oktober 1860
meddelade å Kongl. Maj:!s uti nådig Proposition framställda nådiga förslag, om
Bergsskolans i Fahlun flyttning till hufvudstaden, och förening med Teknologiska
Institutet, och uti hvilken Proposition, enär denna förening icke kunde verkställas,
så vida icke tillräcklig lokal för ändamået bereddes, hvartill åter, enligt hvad då
upplystes, skulle erfordras, att, utom en nödig ansedd förändring af dm nya byggnaden
för nämnda Institut, till hvilken anslag blifvit af Rikets Ständer anvisadt, en
särskild byggnad för bergsskolans behof, samt till bostad åt en laboratorievaktmästare
Liefve å Institutets nya tomt uppförd, Kongl. Maj:! begärt, att. för uppförande
af en dylik byggnad, så inredd att Professoren i Metallurgi äfven kunde der
erhålla bostad, Rikets Ständer måtte bevilja, dels ett anslag af 58,000 R:Ir, dels
ock ett särskildt belopp af 5,000 R:dr för laboratoriernas förseende med nödiga
inventarier, anhöllo Rikets Ständer, att, då de funnit frågan om skolans flyttning
och förening med Teknologiska Institutet uti åtskilliga, i deras underdåniga skrifvelse
-
Stats-Ulskottets Utlåtande M 99.
105
velse jemväl omförmälda hänseenden, erfordra ytterligare utredning innan Rikets
Ständer kunde derom besluta, Kongl. Maj:t täcktes, efter det sådan utredning blifvit
verkställd, till Rikets nast sammanträdande Ständer aflåta den nådiga framställning
i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda.
Sedan, med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda begärt, dels Kommerskollegium,
som undfått nådig befallning att gemensamt med de för Fahlu bergsskolas
angelägenheter af Bruks-sooieteten utsedde Fullmägtige, efter vederbörandes
hörande, till Kongl. Majit afgifva underdånigt utlåtande, under den A December
förlidet år inkommit med berörda utlåtande, samt dervid jemväl öfverlemnat särskilda
af Bergsskolans Föreståndare och Bruks-societeten till Kollegium afgifna yttranden
i ämnet, dels Föreståndaren för Teknologiska Institutet, Ofver-Direktören
K. Styffe, hvilken blifvit anmodad att låta uppgöra förslag å den kostnad, som
kunde erfordras till uppförande å Institutets tomt af en byggnad utaf den omfattning,
att den lemnade tillräckligt utrymme lör 20 elever, uti en den 17 nästlidne
Februari till Chefen för Civil-departementet afgifven Promemoria, öfverlemnat en
af Professoreu F. W. Scholander med ledning af dertill utaf Öfver-Dircktören gjorda
utkast till planer, upprättad och af Ofver-Intendents-embetet godkänd byggnadsritning
jemte dertill hörande kostnadsförslag, hade Kongl. Majit å nyo tagit denna
fråga under pröfning, samt derefter den 20 i sistberörda månad till Rikets Stäuder
aflåtit nådig Proposition i ämnet.
Uti denna till Utskottet remitterade nådiga Proposition (inföid under JVS 83
i 1 Samlingen af Biiianget lill Biks-Ståndens Protokoll vid innevarande riksdag),
som innehåller en fullständig redogörelse för vederbörandes framställningar och förslag
i afseende å den ifrågaställda förändringen och till hvilken redogörelse Utskottet,
för undvikande af vidlyftighet ansett sig böra hänvisa, har, jemte tillkänna—
gifvande, hurusom, för den händelse Bergsskolan skulle qvarblifva i Fahlun, det
blefve nödigt att, för ett ändamålsenligt ordnande af denna undervisningsanstalt,
derstädes verkställa åtskilliga nybyggnader, enär, enligt hvad skolans Föreståndare
upplyst, skolans alla lokaler, med undantag endast af husen lill gården AS 6 i
qvarteret AS 1, hvilka kunde inredas till rnodcllverkstad, om en sådan komme att
fortfara, äfvensom till bostad åt verkstadseleverne m. m. , behöfde ombyggas, samt
att, enligt uppgjord byggnadsplan, kostnaderna derför uppginge till 200,000 Ridr,
hvaraf 160,000 Ridr I ör sjelfva Läroverksbyggnaden, hvilken likväl i sådant fall skullo
lemna beqvämt utrymme för 22 elever, Kongl. Majit tillika yttrat, att, då Föreståndaren
för Bergsskolan uti sitt afgifna, på utförligt framställda skäl grundado
utlåtande, förmält sig anse, alt, med afseende å de under sednare åren alltmera
yppade svårigheterna, att i närheten af Fahlun finna passande jernverk för Bergsskole-elevernes
praktiska öfningar, skolans förflyttning till hufvudsladen, komme att
medföra så öfvervägande fördelar, att en slik förflyttning borde önskas, äfven om
Bih. till I{. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 lläfl. 14
106
Slals-Utskotlets Utlåtande M 99.
icke någon för den praktiska undervisningen lämplig bruksegendom blefve afBrukssocietetcn
inköpt; då, i händelse Bergsskolan komme att fortfarande förblifva i
Fahlun, de till skolan nu upplåtna gamla och obeqväma byggnader, hvilka till större
delen befunnes i förfallet skick, måste, för möjligheten af undervisningens tidsenliga
ordnande och flere elevers emottagande, undergå förändringar och väsendtlig
utvidgning, om icke helt och hållet nybyggas; då, jemlikt uppgjorda beräkningar,
kostnaden skulle kräfva betydliga anslag, vida öfverstigande hvad som erfordrades
för skolans förening med Teknologiska Institutet; samt då Bruks-societeten, hvars
årliga bidrag till Bergsskolan betydligt öfverstege beloppet af de från Statsverket
till densamma nu utgående anslag, förklarat, att, derest skolan ej förflyttades till
Stockholm, eller å annan ort förlädes, Societeten icke ansåge sig bunden af sitt gjorda
anbud att bekosta elevernas praktiska öfningar, hvaremot Societelens fullmägtige tillkännagifva,
att Societetens förslag, angående den praktiska undervisningens besörjande
genom Jernkontorets tjenstemän, icke afsåge att från meddelandet af nämnde
undervisning utestänga Institutets lärare, utan fastheldre borde anses såsom ett erbjudande,
att Jernkontorets vederbörande tjenstemän skulle dervid, i mån af behof,
få tillhandagå, äfvensom fullmägtige icke haft något alt erinra emot den af Teknologiska
Institutets Styrelse uttalade mening, angående angelägenheten deraf, alt ordnandet
af undervisningsplanen för Bergsskolan i sin helhet tillkomma Styrelsen,
med rättighet för Bruks-societeten, att, liksom den nu med Kommers-kollegium
delloge i Styrelsen öfver Fahlu Bergsskola, ega säte och stämma i Institutets Styrelse,
när Bergsskolans angelägenheter der förekomme, Kongl. Maj.t, enär, vid betraktande
af allt hvad sålunda förekommit, de betänkligheter som hos Rikets
Ständer uppstått emot antagandet af förslaget om Bergsskolans förflyttning, icke
vidare syntes ega giltighet, ansett Sig böra lill Rikets Ständers öfvervägande ånyo
framställa det vid nästlidna riksdag aflåtna förslag om denna skolas förflyttning tili
Stockholm och förening med Teknologiska Institutet.
Då likväl den summa af 38,000 R:dr, som vid förra riksdagen af Kongl.
Maj:t äskades, till uppförande å institutets nya tomt, af en till Bergsskolans inrymmande
afsedd, men endast för femton elever beräknad nybyggnad, jemväl innefattande
boställsrum för Professoren i metallurgi, i allt fall numera icke blefve för
ändamålet tillräckligt, samt, med hänsigt dertill, att antalet inträdessökande elever
visat sig vara i betydlig tillvext, angeläget vore, att byggnaden genast komme att
uppföras lill den omfattning, att densamma komme alt fullt motsvara behofvet, åtminstone
under den närmaste framtiden, bar Kongl. Majrt föreslagit att Rikets Ständer,
till uppförande af en för Bergsskolan erforderlig nybyggnad å Teknologiska
Institutets tomt, i öfverensstämmelse med det af Professoren Scholander sednast uppgjorda
och af Öfver-Intendents-embetet utan anmärkning lemnade förslag, måtte
anvisa ett jernnadt anslag af 100,000 R:dr, samt derjemte, antingen till laboratoriernas
förseende med nödiga inventarier, utom dem, som det kunde finnas ända
-
Stats-Utskoltets Utlåtande JM 99. 107
målsenligt att flytta frän Bergsskolan i Fahlun, anslå ett särskildt belopp af 6,000
R:dr, hvaremot Kongl. Maj:t ansett skolans nu egande fastigheter och för den nya
lokalen ej lämpliga, eller eljest icke dugliga inventarier böra, niir Bergsskolans förflyttning
egt rum, å offentlig auktion försäljas, och den inflytande köpeskillingen till
Riksgälds-konloret ingå, eller ock böra medgifvas, att köpeskillingen för skolans
samlingar och inventarier (inge till anskaffande af nya sådana, äfvensom lill andra
för skolans ordnande nödiga utgifter, användas, hvarigenom säkrast förekommes öfverflyltning
till nya lokalen af annat, än sådant, som vore i fullt ändamålsenligt
skick; och har Kongl. Maj:t förklarat Sig i slikt fall vilja tillse, att, derest köpeskillingen
för det försålda icke blefve tillgänglig samtidigt med penningebebofvet
för de nya anskaffningarne, nödiga förskott måtte för ändamålet kunna beredas.
Den anslagstillökning, som af Bergsskolans förening med Institutet skulle föranledas,
har af Institutets Styrelse beräknats till 19,300 R:dr årligen; men då
Kongl. Majit ansett det å Riks-statens 6:te Hufvudtitel nu uppförda anslag af 7,300
Ridr till »undervisningsanstalter för bergsbruket», hvilket anslag till hela beloppet
utgår till Fahlu bergsskola, äfven framgent böra lill detta ändamål användas, erfordrades
endast en tillökning af 12,000 Ridr, hvarmed berörda anslag alltså borde
förhöjas. Enär likväl härvid förekomme, att den nya byggnaden för Bergsskoleafdelningen
vid Institutet beräknats icke kunna hinna fullbordas före 1866 års ingång,
samt någon förhöjning i årsanslaget för bergskolan icke under byggnadsåren
vore behöfligt, har Kongl. Majit funnit sig icke böra för nästa stalsregleringsperiod
äska en så beskaffad tillökning i Riks-statens ofvannämnda anslag, utan hemställt,
att, derest Bergsskolans förflyttning till hufvudstaden varder af Rikets Ständer beslutad,
ett särskildt anslag af 12,000 Ridr måtte för år 1866 till Kongl Majlis
disposition å Riksgälds-kontoret anvisas, att för Bergsskolans behof användas.
För den händelse åter, att Rikets Ständer ansåge sig icke böra bifalla del nu
framställda förslaget om Bergsskolans flyttning och förening med Teknologiska Institutet,
bar Kongl. Majit af Rikets Ständer äskat anvisandet af de anslag till Bergsskolans
ombyggnad i Fahlun samt för undervisningens ändamålsenliga ordnande
derstädes, som i de uppgjorda förslagen beräknats vara i sådant hänseende
erforderliga.
Det kan icke bestridas, att, genom den utredning denna fråga numera erhållit
och de upplysningar, som dervid af vederbörande meddelats, många af de betänkligheter,
som framställts emot det väckta förslaget om Bergsskolans förflyttning från
Fahlun till hufvudstaden blifvit undanröjda, om ock denna utredning icke belt och
hållet förmått häfva den tvekan, som hos mången uppstått angående lämpligheten
af den ifrågaställa förändringen. — Åtminstone har vid den hos Utskottet nu
hållna öfverläggning i ämnet, derunder Utskottet sökt noggrannt skärskåda förslaget,
stor olikhet i meningarne varit rådande och öfvertygelson har icke kunnat blifva
allmän derom att Kongl. Mojits nådiga framställning härutinnan borde bifallas. På
108
Siats-Utskottets Utlåtande JU 99.
samma gång man å ena sidan medgifvit, alt skolans förening med Teknologiska
Institutet måste, hufvudsakligen i ekonomiskt hänseende, medföra åtskilliga fördelar,
har man å den andra icke underlåtit fästa uppmärksamheten derå, att åtskilliga förhållanden,
hvilka tillförene åberopats såsom skäl för skolans bibehållande i Fahlun
icke undergått sådan väsendtlig förändring att deraf kunde bernias stöd för vidtagandet
af den åtgärd, som nu vore i fråga Man har nemligen fortfarande befarat
att då skolans hufvudsyfle vore att gifva eleverne en praktisk rigtning, detta ändamål
skulle, genom de båda läroverkens förening i viss mån förfelas, enär de goda
tillfallen, som nu erbjöde sig för eleverne, att, till stor de! på stället, genomgå de
för deras bildning så nödvändiga praktiska öfningarne, komrne att försvinna, äfvensom
man anmärkt, att, om ock erforderlig praktisk undervisning kunde dem bibringas
vid någon på längre eller kortare afstånd från hufvudstaden belägen bruksegendom,
en dylik anordning alltid blefve med särskilda kostnader förenad; hvarförutan erinrats
om det mindre lämpliga deri att, äfven efter Institutets och skolans förening, särskilda
föreståndare funnes anställde för ifrågavarande institutioner.
Ehuru Utskottet åt dessa m, 11. skäl, hvilka sålunda blifvit till stöd för den
ena eller den andra åsigten andragna, måst egna tillbörlig uppmärksamhet, hafva
dock desamma icke kunnat läggas till hufvudsaklig grund för Utskottets beslut vid
ärendets slutliga afgörande. Härvid har i främsta rummet af Utskottet bort tagas
i betraktande huruvida behofvet af denna förflyttning är oafvisligt och, i sådant fall,
om Statens tillgångar medgifva den utgift, som härtill ansetts behöflig. Den i
följd häraf verkställda undersökning har emellertid föranledt till den åsigt att den
föreslagna åtgärden, eller skolans förflyttning, om den ock i framtiden kan befinnas
nödvändig och böra företagas, för närvarande ej är al särdeles behof påkallad och
att densamma följaktligen nu kan utan olägenhet uppskjutas. Visserligen förmäles
t den nådiga Propositionen, att, om skolan ej flyttas, en del byggnader i Fahlun
måste dels förändras dels nybyggas, men detta vore endast behöfligt för den händelse
att en förändrad organisation af skolan mäste i den ort, hvarest den nu är
förlagd, vidtagas. Derom är likväl något bestämdt yrkande icke framstäldt, likasom
någon egentlig klagan öfvei skolans verksamhet äfven i dess nuvarande skick ej
eiler försports, om ock, af en eller annan orsak man haft anledning önska att undervisningen
vid berörda läroverk måtte i något hänseende kunna utvidgas eller på
annat sätt ordnas. Vid sådant förhållande och då, hvad den financiela delen af
frågan beträffar, de vid innevarande riksdag beviljade anslag redan uppgå till ganska
betydliga belopp samt nödigt är att, på sätt Utskottet redan förut vid flere tillfällen
antydt, Statens mede! sparas och endast tagas i anspråk der verkligt behof
förefinnes, men detta icke synes vara förhållandet i förevarande fall, får Utskottet,
som dels antager att Bruks-socieleten, hvilken hittills genom betydliga anslag frikostigt
bidragit till skolans utveckling ocb dessutom sjelf måhända har den största
direkta nyttan af do derifrån utgående elevers och tjenstemäns verksamhet, icke skall
Stats-Utskottets Utlåtande M 99.
109
undandraga sig att fortfarande lemna behöfiigt understöd åt denna undervisningsanstalt,
äfven om Rikets Ständer skulle finna skälen för skolans bibehållande på
dess nuvarande plats vara öfvervägande, dels föreställer sig att de byggnader skolan
disponerar icke befinnas mera förfallne, än att dessa lokaler, genom ändamålsenlig
anordning, utan att särskildt statsanslag derför behöfver anvisas, kunna hållas i brukbart
stånd, hemställa,
det Rikets Ständer må förklara att de funnit sig förhindrade Kongl.
Maj:ls förevarande nådiga framställning nu bifalla.
Befrämjande i allmänhet af Bergsbruket
81:o. Under erinran om de särskilda förslag som vid sednaste riksdag blifvit framställda
i ändamål alt bereda besparing i landets omkostnader för brännmaterials anskaffande
och Rikets Ständers med anledning deraf uti underdånig skrifvelse af den
24 Oktober 1860 gjorda anhållan att sådana åtgärder måtte vidtagas, som pröfvadcs
lämpliga för allmännare utbredande inom landet af dels en förbättrad och till
störro besparing ledande kolningsmelhod, dels ock kännedom om torfjords ändamålsenliga
beredande till godt brännmaterial, samt att do kostnader, som för nämnde
åtgärder till en början kunde ifrågakomma, mätte bestridas af det anslag, 3,700
R:dr, som till »Befrämjande i allmänhet af bergsbruket» funnes 5 Riks-staten uppförda
bar, jemte förmälan, att, sedan Föreståndaren för Teknologiska Institutet,
Bruks-societetens fullmägtige i Jernkontoret, Kommers-kollegium samt Landlbruksakadcmiéns
Förvaltnings-komité öfver denna nådiga framställning sig yttrat, ett
belopp af 1,800 R:dr blifvit under den 19 September förlidet år utaf ofvannämnda
anslag anvisad! lill belöning för författandet af en ändamålsenlig och populär afhandling
om kolning och de tjenligaste methoderna för dess verkställande, samt om
bränntorf och dess beredning, Kongl. Majit enär berörda anslag från hvilket dessutom,
jemlikt nådiga Brefvet d. 16 September 1859, årligen utginge 1,600 R:dr
lill adönings förbättring åt lärare vid Fahlu Bergsskola, följaktligen, så framt någon
tillgång för bestridande af tillfälliga utgifter för bergsbrukets gagn skulle finnas, icke
blefve tillräckligt för ytterligare anvisningar derå, begärt att Rikets Ständer måtte
bevilja en förhöjning i detta anslag uf 8,000 R:dr för att användas till årsarfvoden
samt rese- och traktamentsersättningar åt 2 i kolning och bränntorfs-beredning
kunniga personer, hvilka skulle ega att, uppå reqvisition från bruks- eller skogs
egare,
mot ersättning efter enahanda grund, sou: för agronomer vore faststäld, meddela
nödig praktisk anvisning för tillämpuingen af de härvid begagnade bästa raethoder;
och får Utskottet tillstyrka,
att med bifall till denna nådiga framställning Rikets Ständer må
bevilja ifrågavarande anslagstillökning, 5,000 R:dr årligen.
110
Stals-Utskoltels Utlåtande JU 99.
52:o. Vid sistlidne riksdag, dä, i fråga oni ersättning til! Sala silfververk
för dess förlast i händelse skattcförenklingcn Romme ntt tillämpas pä de til! silfververket
anslagna räntor af det sä kallade Salbergs län, Kongl. Majit, bland annat,
föreslog, att, till beredande af ränteförenklingens fördelar jemväl ål de skattdragande
i nämnda län Rikets Ständer mätte bevilja ett förslagsanslag, motsvarande värdet
af 185 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, att sednast den 21 December
årligen Bergslaget, eller ett, hvarje är för de nastförflutna 10 åren bestämdt,
medelpris, tillhandahållas i ersättning för Bergslagets förlust å grufvedrängs-sädens
och dagsverkspenningarnes förvandling, hemställde dåvarande Stats-Utskoltet, sora
förordade berörda framställning, alt, enär 6:te Hufvudtiteln, å hvilken det erforderliga
anslaget rätteligen bort uppföras, redan vore till större delen reglerad, dessa
medel mätte från Riksgälds-konloret utbetalas, i följd hvaraf och som berörda hemställan
af Rikets Ständer bifölls, ett belopp motsvarande värdet af 185 tunnor
eller 1,165,5 kubikfot spanmäl, hälften råg och hälften korn, blef, efter ett antaget
pris af 2 R:dr kubikfoten, men i rundt ta! förvandladl till 2,400 R:dr, för hvardera
af åren 1861, 62, 63 för berörda ändamål å Riksgälds-konloret anvisadt lill
Kongl. Maj:ts nådiga disposition; och har nu, dä, på sätt ofvan förmäles, ifrågavarande
ersättning egentligen bör af 6:tc Hufvudtitelns anslagsmedel bestridas, Kongl
Majit föreslagit att vid nu skeende statsreglering nämnda belopp, 2,400 Ridr,
mätte såsom förslagsanslag ä denna Hufvudtilel uppföras under ofvanstående rubrik:
»befrämjande i allmänhet af bergsbruket.»
För vinnande af mera redighet i stater och räkenskaper bade Rikets Ständers
år 1855 församlade Revisorer hemställt, utom annat, att från denna, för jordbrukets,
handelns och näringarnes förkofran afsedda, Afdelning å Hufvudtiteln måtte,
vid uppgörandet af ny Riks—stat, uteslutas och efteråt bland diverse anslag upptagas
de på Afdelningen då qvarstående Irenne förslags-anslagen till ut/lyttningshjelp
efter laga skiften, till odlingshjelp för krononybyggare och till ersättande af jordförluster
genom kanal- och väg-anläggningar. "Vid nästpåföljde 1856 —1858 årens
riksdag blef ock i följd häraf Riks-staten ordnad i enlighet med denna Revisorernes
hemställan, så att, efter den skedda omflyttningen, samtlige anslagen för jordbruk,
handel och näringar varit af en och samma natur, nemligen reservations-anslag.
Efter hvad Utskottet erfarit, bar jemväl denna förändring verkligen medfört mera
reda i bokföring och stater, äfvensom en lättare öfversigt af de för omförmälda
ändamål anslagna eller reserverade tillgångar; men då den fördel, som sålunda vunnits,
åter skulle omintetgöras, i händelse förslagsanslag ånyo på förstnämnda Afdelning
af Hufvudtiteln upptoges, har Utskottet, då vidtagande af en sådan åtgärd i
förevarande fall ej heller är nödvändig, funnit sig böra tillstyrka,
att det, till ersättande af Sala Bergslags förlust å grufvedrängs
sädens
och dagsverkspenningarnes förvandling, erforderliga förslags
-
Siats-Utskottets Utlåtande M 99. lil
anslag af 2.400 R:<jr årligen må bland diverse anslagen på 6:te
Hufvudtiteln upptagas.
Fiskcrmäringeus understöd.
53:o. I fråga om fiskerinäringen och medlen för dess befrämjande innehåller
Statsråds-protokollet, bland annat, (pag. 30), alt Landtbruks-akademien, under hvars
ledning, i bredd med de vetenskapliga undersökningarne rörande fiskerierna, äfven
andra åtgiirder i syfte att befordra fiskodlingen inom riket vidloges, jemte anmälan
om hvad i sådant afseende blifvit under nyssförflulna åren ålgjordt och de vigtiga
upplysningar i afseende å denna näringsgren, som derunder vunnits, lill Kongl.
Majit öfverlemnat ett af Akademiens Ledamot Professor S. Lovén uppgjordt förslag,
hvilket efter Akademiens åsigt i väsendtlig mån borde kunna leda till fiskeriernas
förbättring. Enligt detta förslag skulle vården och tillsynen öfver fisket i rikets
sötvatten och vid kusterna, med undantag af det egentliga bafsfisket vid Bohuslänska
kusten, uppdragas åt en Intendent, hvars verksamhet bordo omfatta: att
utföra en vetenskaplig undersökning af fiskerierna, samt att föreslå och vidtaga
åtgärder till fiskets förbättrande, särdeles genom fiskodling i förening med fiskens
fredande genom plantering elier ledning af värdefulla fiskslag i passande vatten;
genom anläggning af fiskparker och fiskdammar, samt genom införande af
förbättrade fiskdon och redskap; en närmast under denne Intendent stående Assistent,
som särskildt skulle hafva sig anförtrodd ledningen af en hufvudstation för
fiskodling, hvarest personer från olika delar af riket kunde erhålla praktisk handledning
i anläggning och skötsel af sådana anstalter samt undervisning i bedrifvande
af olika slags fiske, med hvad till dess vård och förbättring hörer; samt en annan,
vid sidan af denne ställd Assistent eller medhjelpare, med uppdrag att resa till de
orter, der hans närvaro för dylikt ändamål önskades; hvarjemte, bland de vid hufvudstationen
undervisade eleverne, do skickligaste ansåges kunna, efter reqvisition,
utsändas, för att anlägga kläckningsanstalter, plantera fiskrom, o. s. v., äfvensom,
enligt samma förslag, en årlig summa borde vara disponibel för försöks anställande
vid andra fisken an sådana, som kunde ifrågakomma vid hufvudslalionen, exempelvis
ålfisket, samt för vidtagande af åtgärder för att pröfva nya, ännu oförsökla medel
till fiskets förbättrande; hvarjemte Akademien, som till ledning för bedömando
af de kostnader, hvilka för ifrågavarande åtgärder kunde erfordras, upplyst att de
belopp, hvailill utgifterna för dylika anordningar i Norrige uppginge, utgjorde årligen
tillsammans 2,750 speciedaler eller i Svenskt mynt 11,000 R:dr, hade, i enlighet
med Professoren Lovéns förslag, dels upptagit de årliga omkostnaderna på
satt som följer:
112
Slals-TJIskottets Utlåtande M 9.9.
En Fiskeri-inlendent, lön  2,000.
Ersättning för resekostnader och traktamente 1,000. 3 goo.
Föreståndaren för bufvudstationen, lön  1,500.
Ersättning för resor
500. g ©qo
Mcdhjelparen. lön
1,000.
Ersättning för resor  500. ^ ^qq
Till försöks anställande  1,000,
eller tillsammans 8,000 R:dr,
dels ock beräknat, såsom för en gäng erforderliga, lill uppsättande af en kläckningsanstalt
500 R:dr; dock skulle, efter hvad Akademien vidare förmält, i fall förslaget
bilölles, genom afdrag från den förstnämnda summan af tvännc belopp, som
hittills blifvit för fiskeriernas understödjande utaf Rikets Ständer beviljade, dessa
omkostnader kunna nedsättas och till ifrågavarande fullständiga reglering af åtgärderna
för de inhemska fiskerierna endast behöfva anvisas, utom det extra anslaget
för en gång å 500 R:dr, ett nytt ärligt anslag af 5,500 R:dr; och har Kongl.
Majit, sorn godkänt do of Landtbruks-akademien i berörda hänseende föreslagna
åtgärder, äskat att anslaget till »fiskerinäringens understöd» måtte ökas ej mindre
med de nu å Riksgälds-kontorct till vetenskapliga undersökningar anvisade 1,000
R:dr, än ock med ytterligare 5,500 R:dr, eller tillhopa med 6,500 R:dr årligen,
hvaremot Kongl. Majit ansett tillgång lill de af Akademien för en gång jemväl
äskade 500 R:dr böra från befintliga tillgångar inom Hufvudtiteln beredas.
Då fiskerinäringen, om den ändamålsenligt bedrifves, bör blifva en synnerligt
god inkomstkälla för en stor del af landets befolkning, och det således synes vara
Statens pligt att söka understödja denna vigtiga näringsgren, får Utskottet, som erfarit
att för närvarande inom landet finnas personer, särdeles skicklige och lämplige,
för verkställande af de utaf Landtbruks-akademien i sådant afseende föreslagna
anordningar, hvilka synas komma att hafva ett fördelaktigt inflytande på fiskerinäringens
utveckling, tillstyrka,
att Rikets Ständer må bevilja den för ifrågavarande ändamål af
Kongl. Majit äskade årliga tillökning 6,500 R:dr i anslaget för
Fiskerinäringens understöd, hvarigenom berörda anslag kommer att
utgöra 16,100 R:dr.
54:o. Vidkommande aflöningen åt Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden sä väl i hufvudsladen som landsorten, hade, enligt
hvad i Statsråds-protokollet omförmälcs, bemälda Styrelse, med afseende derå att gö
romålen
för Kanslitjenstemännen vid Styrelsens byrå betydligen ökats, samt enär do
aflöningsbelopp, Staten hittills bestått, så väl en del af desse tjenstemän, som Distrikts
cheferuo
-
Stats-Utskotlets Utlåtande M 99-
113
cheferne och Distrikts-adjutanlerne ingalunda kunde anses motsvara den tjenstgöring,
som af dem måste fordras, hemställt, att aflöningstillökning måtte ifrågavarande tjenstemän
beviljas och nuvarande anslag för Styrelsen och dess biträden följaktligen
höjas från 27,330 till 33,000 R:dr årligen, jemlikt följande aflönitigs-stat:
En Ofver-direktör, hvilken tillika är Chef för Väg- och Vattenbyggnads
-
korpsen  6,000
En Byrå-chef för tekniska detaljer, tillika Öfverste-Löjnant i nämnde Korps 4,300
En Kamererare och Kansliledamot  2,300
Tekniska biträden vid Styrelsens byrå
En å 1,200
En å 1,000
En å
800 3,000
En förste Kanslist och Registrator  2,000
En andre Kanslist  1,000
En Vaktmästare  500
5 Distrikts-chefer, tillika Majorer i Väg-och Vattenbyggnads-korpscnä 1,800 9,000
6 Distrikts-adjutanter, hvaraf 2 i norra och 1 i hvartdera af de öfriga 4
distrikten, å 750  ^  4,500
Summa R:dr 33,000.
Och har Kongl. Maj:t, som funnit den af Styrelsen föreslagna förhöjning i aflöningen
för åtskilliga af Styrelsens tjenstemän och biträden, af billighet påkallad, men
ansett aflöningsförhöjningen för Förste Kanslisten, kunna inskränkas till 600 R:dr,
så att hans lön komme att utgöra 1,800 R:dr eller lika belopp med en Kanslistlön
inom Stats-departementets Kansli-expeditioner, begärt att, med denna inskränkning,
Rikets Ständer måtte bestämma anslaget för bemälda Styrelse och tillhörande
personal lör nästa statsregleringsperiod till 32,800 R:dr årligen.
Utskottet, som, vid granskning af den föreslagna Staten, icke haft något att
erinra, hemställer,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning,
Rikets Ständer under nästa statsregleringsperiod malte, lill aflöning
för bemälda Styrelse samt dess (jenstebiträden så väl i hufvud
staden
som i landsorten, anvisa ett belopp af 52,800 R:dr årligen.
55:o. Till arfvoden dt Lärare vid Mariebergs Artilleri-läroverk för undervisnings
meddelande åt Civil-Ingeniörer, äfvensom till Stipendier ut elever, som genomgå
den för Civil-Ingeniörer beslämla kurs, har Kongl. Maj:t äskat enahanda
belopp, som vid förra riksdagen beviljades, nemligen 3,000 R:dr årligen för hvart
Bilt. till R. St. Prut. 1862 <5i 1863. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 9 lläjt. 15
114
Stats-Utskottels Utlåtande M 99.
och ett af omförmälda föremål, eller för nästkommande trenne år tillsammans 18,000
R;dr, hvilka anslag Utskottet anser,
nu höra af Rikets Ständer beviljas;
dock hemställer Utskottet,
om icke, enär i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition antydes alt den
undervisning, som nu af Lärare vid Marieberg meddelas i de kunskapsämnen,
som tillhöra Civil-Ingeniörer, möjligen korn me alt derifrån
till annat läroverk öfverflyltas, Rikets Ständer må finna lämpligt,
att, vid anmälan af sitt beslut härutinnan, tillika uttrycka den
önskan, det Kongl. Majit, i fall en dylik förändring vidtages, täcktes
låta tillse huruvida icke förstnämnda anslag då må kunna indragas.
56:o. Beträffande derefter anslaget till rese- och inspektions- samt undersöknings-
och expenskoslnader för allmänna arbeten, för hvilka behof vid sednast
förfiutna riksdagar anvisats 25,000 R:dr årligen, är af Kongl. Majit äskadt, att detta
anslag måtte ökas och för nästa statsregleringsperiod utgå med 30,000 R:dr om
året.
I afseende å denna fråga har Väg- och Vattenbyggnads-Stvrelsen anfört, hurusom
det vore naturligt, att, i ett land af den utsträckning som Sverige, behufven
af och fordringarne på lättade kommunikationer, skulle stiga i samma mån sorn
nya eller förbättrade transportanstilter åvägabringades; att i sammanhang härmed,
ökade anspråk jemväl gjordes på företagande af undersökningar angående utförbarheten
och ändamålsenligheten af de förslag lill anläggningar, som i berörda afseende
kunde varda framställda; samt att, älven med fortsatt tillämpning af den hittills
följda grundsats, alt den orts innebyggare, som af en ny kommunikations öppnande
komma att draga bufvudsakliga fördelar, böra deltaga i kostnaden för undersökningar
och plans utarbetande rörande samma företag, äfvensom att undersökningars
anställande och upprättandet af förslag i afseende på vottenaftappningar bör i allmänhet
fullt bekostas af jordogarne sjelfve, kommc likväl ännu under åtskilliga år
större tillgångar att behöfvas för resor, undersökningar och expenser för allmänna
arbeten, än som hittills erfordrats, enär det vore af vigt att tillräckliga medel icke
saknas för de årligen i omfång och vigt tilltagande inspektionsresorna, hvilka vore
oundgängliga för bandhafvande af vederbörlig kontroll derå, att under utförande varande
arbeten med noggrannhet verkställas, äfvensom att äldre anläggningar behörigen
vidinaglhållas; och får, med afseende å hvad sålunda blifvit anförd!, Utskottet
tillstyrka,
att Rikets Ständer må bevilja den af Kongl. Majit i ofvanberörda
hänseende äskade tillökning i nämnda anslag, hvilket alltså torde
för nästa statsregleiingsperiod få utgå med 30,000 Ridr årligen.
Stals-Utskoltels Utlåtande Jtä 99.
115
87:o. Kongl. Maj:t bar derjemte begärt att här ofvan uti punkterne Jtä 33,
84 och SS, omförmälda utgiftsposter mätte, för de tre är nästa slatsregieringsperiod
omfattar, uppföras bland 6:le Hufvudtitelns ordinarie anslag lill Jordbruket, Handeln
och Näringarne; men enär berörda utgiftsposter äro af beskaffenhet alt förändringar
uti dem icke sällan torde ifrågakomma samt, hvad särskildt angär anslaget lill a rf—
voden åt lärare vid Marieberg, detsamma för framtiden möjligen blifver obehöflig!,
finner Utskottet sig sakna skäl denna nädiga framställning förorda, utan hemställer
alt samtlige dessa anslag händanefter såsom hittills må ställas till
Kongl. Maj:ts nädiga disposition, alt från Riksgälds-kontoret i vanlig
ordning utbetalas.
Diverse anslag.
58:o. Med erinran om hvad i den Kongl. Kungörelsen den 18 Februari
1859 angående förändrade föreskrifter i afseende å besutenhets- och skiftesväsendet
i Stora Kopparbergs län blifvit stadgad t, eller att, i afseende på de utflyttningar,
hvilka i sammanhang med storskiflesförrältning bestämmas, och hvarvid grunderna
i 1827 års Skiftes-stadga i allmänhet äfven borde följas, för öfrigt skulle lända till
efterrättelse hvad angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af
laga skiften inom länet blifvit förordnadt, dock att understöden till utflyttningar i
följd af stor-skiften icke borde intagas i de ingående ärsförslagen å dylika understöd
i följd af laga skiften, utan särskildt i den ordning, som i allmänhet voro
stadgad, hos Kongl. Maj:t föreslås till anordnande af medel, som Kongl. Majit då
ville anvisa, har, sedan numera, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af Rikets
sednast församlade Ständer föreslagna grunder, Kungörelse den 27 September 1861
blifvit utfärdad rörande understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af
loga skiften samt inom nämnde län verkställde slorskiftesförrältningar, och ytterligare
gemensamma föreskrifter sålunda blifvit meddelade för ulflvltningsunderstöden efter
så väl den ena som andra arten af skiftesförrältning, Kongl. Majit, då någon gillig
grund icke lörefunncs att för utflyttningar i följd af stoiskiftesförrättningar i Dalarne
anvisa medel från annat anslag än för öfriga utflyttningar, föreslagit, dels alt
utfiyttningsunderslöden i följd af storskiftesförrättningar inom nyssberörda län måtte,
likasom understöden för laga skiften, få utgå af det på 6:te Hufvudlileln uppförda
förslags-anslag till »Utflyttningshjelp efter laga skiften», hvilket anslag i sådant fall
Kongl. Majit ansett böra hädanefter benämnas »Ut/lgllningshjclp efter skiften»; dels
ock att detta anslag, i nu gällande Riks-stat upptaget till ett belopp af 69,000
Ridr, mätte, i Öfverensstämmelse med den utaf Rikets Ständers år 1861 församlade
Revisorer lemnade utredning om dess otillräcklighet, ökas med 41,000 Ridr, eller
lill 110,000 Ridr årligen.
116
Stats-Vtskollels Utlåtande JVs 99.
Jemtö upplysning att utgifterna å ifrågavarande förslags-anslag, emot hvars
förändrade benämning icke något synes vara att erinra, under de fem åren 1858—
1859 i medeltal utgjort 118,196 Ridr, får Utskottet tillstyrka
alt Kongl. Majtts förevarande nådiga framställning må så i ena som
andra hanseendet bifallas.
59:o. Kongl. Majit har likaledes med ledning af den berättelse förbemäldc
Rikets Ständers Revisorer meddelat rörande deras granskning af Statsverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1859 och i hufvudsaklig öfverenstärnmelse med
Rcvisorernes afgifna förslag hemställt, att Rikets Ständer mätte bevilja årlig förhöjning
såväl i förslags-anslaget till »Skrifmaterialier och expenser, ved, m. m.» med
22,434 R:dr 9 öre, som ock uti det till »Rese- och traklamentspenningar» uppförda
förslags-anslag med 6,000 Ridr.
Uti nu gällande Riks-stat upptages förstnämnda anslag till 27,565 Ridr 91
öre och det sednare till 9,000 Ridr, hvadan, genom bifall till nu ifrågaställa förhöjning,
det förra skulle upptagas till 50,000 Ridr och det sednare till 15,000
Ridr; och enär, enligt hvad räkenskaperne gifva vid handen, bristerna å dessa anslag
årligen varit ganska stora och i medeltal under de fem år, som föregått
nämnda revisionsförrättning, uppgått till de af Kongl. Majit såsom tillökning i berörda
anslag nu äskade belopp, tillstyrker Utskottet,
alt Kongl. Majlis nådiga framställning må vinna Rikets Ständers
bifall, dock ait, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, anslaget lill
skrifmaterialier och expenser, ved m. m., mätte bestämmas till
50,047 Ridr 16 öre.
60:o. För vinnande af en åskådlig och mera fullständig uppställning vid
beräknande och bokföring af Statsverkets inkomster och utgifter, har Kongl. Majit,
i öfverensstämmelse med hvad Stats-konloret härutinnan i underdånighet hemställt,
begärt att på 6:le Hufvudtitcln måtte uppföras under titel »Konvoj-Kommissariatet,
Förslagsanslag» den Handels- och Sjöfarts-fonden tillkommande andel
of tullmedlen med det derför nu bestämda, men, i jemnbredd med tullmedlens
ökande utöfver 15 millioner Ridr, efter stadgad proportion stigande belopp,
750,000 Ridr årligen, att utgå direkte af tullmedlen.
Å förevarande of Rikets sednast församlade Ständers beslut föranledda framställning,
får Utskottet
tillstyrka bifall.
6!:o. Jemte det Kongl. Majit of enahanda anledning, som den här ofvan
åberopade, i afseende på upptagande å Riks-Staten of särskildt anslag till KonvojKommissariatct,
ansett lämpligt att å 6:te Hufvudtiteln uppfördes ett anslag mot
-
Stals-Utskottels Utlåtande M 99.
117
svarande utgifterna ej mindre för den under Civil departementet inrättade Byrå
för kontrollen å bränvinsförfattningames tillämpning, än för uppsiglen i orterna
öfver sjelfva tillverkningen m. m., derför kostnaden är 1861 uppgält till 422,205
R:dr 24 öre, har, under antagande att dessa utgifter för den kommande statsregleringsperioden
skulle något okas, Kongl. Maj:t föreslagit att de härtill erforderliga
medel mätte fä utgä under titel: »Kontrollen d bränvinsförfaltningarnes
tillämpning. Förslagsanslag», samt beloppet deraf upptagas till 440,000 R:dr, att
utgä direkte af inflytande bränvinstillverknings-medel; och har Utskottet funnit sig
jemväl böra
denna nädiga framställning till bifall af Rikets Ständer förorda.
62.0. Vidare har Kongl. Majit äskat alt det å 6:te Hufvudtiteln till »Extra
Utgifter» uppförda reservationsanslag mätte frän 9,000 R.dr ökas till 15,000 R:dr,
eller till enahanda belopp, som för extra utgifter under Riks-statens Silo och 8:de
Hufvudtitlar blifvit anvisade.
Efter tagen kännedom of de i Statsräds-protokollet (pag 66) till stöd för
denna nådiga framställning anförda skäl, tillstyrker Utskottet,
att den äskade anslagstillökningen må beviljas.
63:o. Slutligen anser Utskottet sig böra anmäla, att, med anledning af do
uti Kongl. Majits nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof gjorda
framställningar om anvisande af medel för kanal- och $'ussanläggningar, för hamnbyggnader,
för anläggning af nya samt förbättrande eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar, för befrämjande af utdikningar och valtcnaftappningar
m. fl, allmänna arbeten, Utskottet, i likhet med hvad vid närmast föregående
riksdagar iakttagits, öfver dessa frågor kommer att särskildt utlåtande afgifva.
Hufvudtitelns nya slutsumma skulle således komma att uppgå till 3.606800
R:dr, eller 1,399,850 R.dr mera än hvad nu gällande Riks-stat anslår, och af
hvilket tillökningsbelopp 1,261,881 R:dr 25 öre utgöra antingen förhöjning i de
äldre förslagsanslagen eller ock upptagits såsom nya sådane. Men denna ansenliga
tillvext än likväl i blott ringa mån föranledd af verkligen nya anvisningar;
ty största delen deraf har förut utgått, ehuru under annan form och utan att
synas i Riks-statco nemligen:
118 Stals-UIskottets Utlåtande Jl? 99.
l:o) såsom extra Stats—ansin"  6,900: —
2:o) af influtnc Tull- oell Bränvinslillvcrknings-mcdel direkte utbetalda
1,190,000:
livarjemto
5:o) Indelta Räntornas förstagsvärde blifvit, för närmare öfverensstämmelse
med deras i räkenskapernc sednast afförda verkliga
belopp, ökadt med netto  44,910:93.
Tillsammans Il:dr 1,241,810: 93.
Slockholm den 7 Maj 1865.
Rescmtioncrt
Vid 5:te punkten (angående arfvoden för extra biträden vid Statistiska
Centralbyrån).
a) af Herr A. W. Björck och vice Talmannen Anders Ericsson, hvilka såsom
reservation upptagit Ulgifls-afdclningens förslag till utlåtande, som hade följande
lydelse: »Ehuruväl t. f. Chefen lör Statistiska Cenlral-byrån uti nyssberörda me
morial
såsom föremål för byråns verksamhet uppgifvit, utom befolk nings—stat istiken,
jemväl dc statistiska redogörelser, som kunde tillvägabringa* öfver areal-och jordcgendoms-fördelning,
landlhushållningcn med dess binäringar, allmänna undervisningen,
kommunikations-anstallerna, finanserna, fattigvården och kommunalväsendet
m m. har dock, så vidt Utskottet varit i tillfälle inhemta, nämnde byrå hittills
under dess mer än fyraåriga tillvaro nästan uteslutande sysselsatt sig med befolkningsstalislikcn
Den af t. f. Chefen antydda plan för bearbetande af denna
del af statistiken synes ock vara så omfattande, att för dess tillämpning byråns
alla arbetskrafter, äfven om den begärda förhöjningen blefvc af Rikets Stender
beviljad, säkerligen skulle fortfarande tagas i anspråk, så att andra icke mindro
vigtiga grenar of Statistiken jemväl framgent komme att lemnäs å sido Utskottet
vill ingalunda bestrida värdet af en befolkningsstatistik afdon omfattning t. f. Chefen
derför funnit nödig, men fördelarne deraf hafva synts Utskottet icke motsvara
det arbete och den kostnad, som derpå mäste nedläggas, och har Utskottet
af dessa skäl ansett, att för behandlingen af befolkningsslatistikcn en mera inskränkt
Slals-Utskottets Utlåtande Jtä 99.
119
plan bör följas, hvarigenom tid och medel besparas för bearbetning af Statistikens
öfriga grenar. Efter en sädan förändring i Byråns verksamhet torde det nuvarande
anslaget för extra biträden finnas tillräckligt; och Utskottet tillstyrker således,
att den af Kongl. Majit begärda förhöjning i nuvarande reservationsanslaget
»till arfvoden åt tillfälliga biträden» icke må af Rikets
Ständer beviljas.»
b) af Riksdagsfullmägligen C. J. Svensén från Calmar län: »Enär vid sist—
lidne riksdag, såväl Stals-Utskoltet som Rikets Ständer afslogo den af regeringen
äfven då begärda löneförhöjning för Statistiska byråns t. f. Föreståndare, måste jag
reservera mig emot det af Utskottet nu i detta afseende fattade motsatta beslut.
Det motiv Utskottet då anförde, alt tillökning i de vid 1836—1838 årens riksdag
bestämda odöningsbelopp icke borde medgifvas, då ej särdeles vigtiga skäl dertill
förekomme, borde jemväl nu bibehållit sin giltighet, helst icke något skäl, än
mindre något af vigt, förefinnes för beviljandet af ifrågavarande förhöjning.
Rikets Ständers afsigt har desto mindre varit att förenämnda befattning
skulle hafva ett chefsembetes karakter och anspråk, som de särskildt, i ändamål
att föreståndaren skulle betrakta sig mera såsom en arbetande embetsman, än som
chef, vid 1856—58 Oreus riksdag borttogo chefstiteln. Det skulle sålunda vara
alldeles följd v id r igt, äfvensom det komtne att leda till förnyade anspråk på Statens
kassa för lönevilkorens försättande i full likhet med andra chefsplatsers, om Rikets
Ständer nu med frångående of sina förut uttalade åsigler och fattade beslut, bevilja
den begärda tillökningen Af byråns verksamhet viii det synas som alt ändamålet
dermed förfelats, hvadan anledning lill uppmuntran, från den sidan sedt,
icke förefinnes.
Utskottets tillstyrkande af ett nära dubbelt högre anslag till biträden åt
Statistiska byrån, än det hittills varande, har jag ej heller kunnat biträda. Ämnad
t att vara ett centralt verk för bearbetning af statistikens alla grenar, hvilka
icke genom annat embetsverk bearbetades, har ifrågavarande byrå likväl, oaktadt
fern år snart sedan dess första inrättning förflutit, knappast sysselsatt sig med
något annat än det ämne, sorn utgjorde föremål lör f. d. Tnbellkoinmissioueus
verksamhet; och då anslaget dertill redan är fern gånger högre än det till nyssnämnda
Kommission, samt dess personal, jemförd med den andra länders statistiska
byråar cga, synes, om den erhölle behörig ledning och icke egnade sig åt andra
värf, fullt tillräcklig för en mera omfattande verksamhet, skulle del, efter min
tanke, vara hvarken nödigt eller nyttigt att nu gifva samma anslag en så betydlig
förhöjning.
Erfarenheten har stundom visat alt med dylika tillägg annat ändamål icke
vinnes, än att det arbete, som skulle of de ordinarie tjenstemänncn besörjas, öfverlämnäs
åt den genom tillökningen vunna extraordinarie personalen; och arbetets
resultat beror ofta mindre af arbeiarnes antal äu af det sätt, på hvilket arbetet
120
Ståts-Utskottets Utlåtande JW 99.
varit ordnadt. — Under närvarande förhållanden anser jag ifrågavarande förhöjning
i Statistiska byråns anslag vara obehöflig och ändamålslös
Statistiska central-bvrån befinner sig i samma stallning som vid sista riksdagen,
och jag åberopar alltså för öfrigt den af mig då biträdda reservationen,
hvilken finnes intagen på sidan 60 af Stats-Utskottels Utlåtande den 27 April
1860, JV2 93. Förutsägelsen deri, att »de framtida anspråken snart skulle visa
utt den gjorda anordningen af embetsverket komme att medföra en vida betydligare
kostnad, än om Rikets Ständers beslut blifvit salt i verket», har allt för
snart gått i fullbordan.»
Häri instämde: Riksdagsfullmägtigen G. bjerkander från Skaraborgs län.
vid 12:te punkten (angående Öfver—ståthållarens aflöning):
af Herr von Troil, S. G., som upptog Utgifts-afdelningens förslag till utlåtande,
så lydande: »Hvad nu först vidkommer den ifrågaställda tillökningen i Ofverståtbållarens
aflöning, så inhemtas af ofta åberopade Statsråds-protokoll, att, uti underdånig
skrifvelse den 28 Januari 1862, dåvarande Öfver—ståtbållaren, Grefve J.
E. Hamilton, fästat uppmärksamheten på otillräckligheten af Öfver—ståthäIlarens dittills
varande aflöning, hvilken, utgående dels från Stats-verket och dels af Stockholms
stads kassa, då utgjordes, såkallade ljuspenningar oberäknade, af lön från Statsverket,
enligt Kongl. Brefvet den 23 Februari 1858, utförd till . R:dr R:mt 6,682: 45
saffelpenningar från stadskassan » » 4,500: —
tamt anslag till ved, likaledes utgående från stadskassan » » 1,500: —
eller tillsammans Riksdaler Runt 12,682: 45,
dervid Grefven bland annat anfört, att den allmänna stegring, lefnadskostnaderna under
sednare årtionden varit underkastade, föranledt beviljande af betydliga tillökningar
uti ej mindre Statens än Stockholms stads embets- och tjenstemäns lönevilkor,
men att, vid de tillfällen, då förslag till sådana löneförbättringar för öfrige embetsoch
tjenstemän hos Öfver-Slåthållare-embetet eller för ledamöter och tjenstemän
vid Stockholms Magistrat, hvars praeses Öfver—ståtbållaren vore, blifvit framställde
eller förordade, någon dylik förmån icke, till följd af särskilda omständigheter, blifvit
ifrågasatt för Öfver-slåthållarcn, hvadan hans löneförmåner ännu väsendtligen vore
desamma, som för längre tider tillbaka. Grefve Hamilton hade emellertid ansett sig
böra utverka sådan förbättring för framtiden i Öfver-ståthållarens lönevilkor, att de
uppoffringar af egna tillgångar, som cmbetets innehafvande i allt fall medförde, icke
komme att stå i allt för stort missförhållande till aflöningens belopp, och hade derföre
i underdånighet föreslagit, dels att det från stadskassan under namn af taffelpenningar
utgående årliga lönebidraget måtte från 4,500 R:dr ökas med 3,000 R:dr
till 7,500 R:dr och denna tillökning utgå från och med månaden efter den, hvarunder
embetet nästa gång tillsattes, dels ock att Stats-verkets bidrag till Öfverstå
t
-
Stats-VIskottets Utlåt ande M 99.
121
ståthållarens aflöning måtte höjas till 10,000 R:dr, att fördelas i egentlig lön och
taffelpenningar. Sedermera hade Stockholms stads Drätsel-kommission samt Magistraten
och Borgerskapets Äldste blifvit hörde i hvad Stadskassans bidrag angick
och dervid tillstyrkt och beslutat, att nämnde bidrag för en blifvande Ofver-ståthållare
förhöjdes med 3,000 R:dr, till fördelning så att taffelpenningarne ökades med
2,300 R:dr eller till 7,000 R:dr och vedanslaget med 500 R:dr eller till 2,000
R:dr. Och då Landshöfdingarne i länen, hvilka af Stats-verket, utan något tillskott
från kommunerna, aflönas, i allmänhet äro i åtnjutande af inkomster, vida öfverstigande
det belopp, som här är af Kongl. Maj:t föreslaget att utgöra Statens bidrag
till Öfver-ståthållarens aflöning, samt då sammanlagda beloppet af de aflöningsförmåner,
hvilka, enligt förslaget, skulle Öfver-ståthållaren tillkomma, visserligen i och för
sig är betydligt, men, i betraktande af denne embetsmans höga samhällsställning och
den vidsträckta representationsskyldighet, som med hans befattning är oskiljaktigt förenad,
synes, under nuvarande stegrade Iefnadskostnader, icke vara för högt beräknad,
finner Utskottet den för Öfver-ståthållaren begärda lönetillökningen, 3,317 R:dr 55
öre, vara af rättvisa och billighet påkallad och alltså böra af Rikets Ständer beviljas.»
Uti denna reservation instämde: Grefve Cronstedt, Fr., och Herr Sandels, L.
G., Biskop Annerstedt, Doktorerne Gumcelius, Söderberg och Arrhenius samt Kontrakts-prosten
Tegnér; och hafva Friherre af Ugglas, Gust., Herrar Leyonancker, F.
W., och Montgomery-Cederhielm, R. M. G., samt Professor Selander och Herr G.
H. Stråle anmält att de icke varit i Utskottet närvarande när denna fråga derstädes
afgjordes.
vid 13:de punkten, mom. I) (angående Lands-staterna)
af Grefve Cronstedt, Fr.
vid 17:de punkten (angående anslag för en Stallbyggnad vid Ultuna).
.«) af Herr L.f J. Hierta.
b) af Herr A. W. Björck: »Det af Kongl. Maj:t äskade anslag, 18,000 R:dr
R:mt, för uppförande af en stallbyggnad vid Ultuna Landtbruks-institut har jag ansett
kunna och böra nedsättas till 9,000 R:dr, för hvilket belopp en fullt lämplig
stallbyggnad af trä ostridigt kan uppföras. Den prydligare anordning af uthusbygg
naderne,
som skulle vinnas genom byggnadens uppförande af sten, synes mig böra
sättas åsido, då det hufvudsakliga ändamålet med byggnaden kan på ett fullt lämpligt
sätt vinnas, med besparing af hälften utaf det ifrågasatta anslagsbeloppet.»
Med denna reservant hafva instämt, Herrar G. II. Stråle, A. O. Wallenberg,
G. F. Ekholm, L. Wistelius och A. A. Berger.
c) af vice Talmannen Anders Ericsson.
Bih. lill It. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Höft. 16
"122
Slals-Utskottets Utlåtande JW 99
vid 18:de punkten (angående ett nytt boningshus vid Ultuna).
o) af Herr L. J. Hierta.
b) af Herr A. W. Björck: »Efter hvad Direktionen för Ultuna Landtbruksinstitut
gifvit tillkänna, är antalet af dem, hvilka såsom elever söka inträde vid In
stitutet, större än att utrymme finnes för deras emottagande. Ehuru ett ökadt behof
af undervisning i landtbruket således synes vara för handen, torde det dock
vara betänkligt att gå till mötes anspråken i detta hänseende. Om en utvidgning
af Institutet vid Ultuna blifvit ifrågasatt, innan Landtbruks-institutet vid Alnarp
inrättades, så hade det måhända varit lämpligare och med mindre kostnad förenadt,
att utvidga den redan befintliga anstalten, än att tillvägabringa en ny; men sedan
Staten för Institutet vid Alnarp fått vidkännas betydliga kostnader och ytterligare
bidrag derför till betydliga belopp dels blifvit äskade och dels, såsom i framtiden
förestående, anmälde, kan det icke vara lämpligt att nu ytterligare utvidga Institutet
vid Ultuna. Den större beqvämlighet, som den föreslagna byggnaden jemväl skulle
bereda både åt eleverne och vid undervisningens ordnande, synes icke heller vara ett
tillräckligt skäl för anvisande af ett så betydligt belopp, som det äskade, helst Institutets
verksamhet i dess nuvarande omfattning icke varit inskränkt genom saknaden
af denna beqvämlighet och icke heller hädanefter torde blifva det. Jag har
derföre ansett, att Stats-Utskottet icke bort tillstyrka beviljande af de begärda
109,000 R:dr R.mt.»
I denna reservation instämde: Herrar G. H. Stråle, A. O. Wallenberg, G. F.
Ekholm, L. Wistelius och A. A. Berger.
c) af vice Talman Anders Ericsson: »Erkännande att Landtbruks-instituterna
i någon mån bidragit till den lyftning jordbruket under de sista decennierna erhållit,
kan jag på intet sätt tillerkänna dem en uteslutande orsak dertill, utan hafva dessa
orsaker varit flerahanda, och äro i närvarande stund nästan oberoende af dessa inrättningar.
De kraftigaste och egentliga häfstänger, hvarigenom man höjt sig öfver den
låga ståndpunkt, hvari Sveriges jordbruk för icke längesedan sig befunnit, är dels
den upplysning, som allmogen under sedtiare tiden vunnit i allmänhet, att icke qvarhålla
vid den gamla fördomen att icke gå utöfver fars och farfars sed, dels den omständigheten
att skogarna minskats, hvars förbrukning förut på de flesta orter utgjorde
nästan hufvudnäringen, dels äfven jordstyckningen och skiftesverkets fortgång
genom landtmätarnes fortsatta verksamhet, som framtvingat ett nödvändigt frånträdande
af det gamla, såväl till förbättring af jordens skötsel, som förbättrade byggnader,
dels slutligen den hastigare tillökningen i folkstocken, som de sednare tiderna
kan uppvisa, samt de olika och förbättrade kommunikationsanstalter, som i sednare
tider begagnas i motsats till de förra, då en stor del af allmogen uteslutande egnade
sig åt körslor, såsom de enda fortskaffningsmedel, som då vore att tillgå. Af den
orsak att den ena näringsgrenen undanröjts efter den andra, ehuru folkökningen till
-
Siats-Utskottets Utlåtande M 99.
123
tagit, har den stora läromästarinnan nöden framstått och tvingat folken i allmänhet
att söka någon utväg för sin bergning, hvarigenom de kommit till den insigt att
jordens bearbetning och förädling är den enda säkra tillflykt, som icke kan utträngas
af förändrade tidsförhållanden. Och på så sätt har jordbruket kommit att fortgå på
sin utvecklingsbana och dervid visserligen blifvit understödt af dessa för jordbruket
inrättade läroanstalter, hvilka dock i sednare tider blifvit mindre oumbärliga än förr,
sedan numera inom hvarje län Husbållssällskaperna föranstalta om större och mindre
landtbruksmöten, der man blifver i tillfälle att utbyta de erfarenhetsrön, som blifvit
gjorda genom de å olika håll under tiden verkställda experimenter, äfvensom att
taga kännedom om de olika åkerbruksredskap, som stundligen uppfinnas och pröfvats
ändamålsenliga. Vid dessa möten utdelas nemligen belöningar, som åstadkomma
täflan, så väl om bästa sättet för jordens skötsel, som förbättring af kreatursafveln.
På detta sätt kan och kommer äfven utvecklingen af jordbruket att fortgå utan att
någon utvidgning af ifrågavarande Landtbruks-institut är af trängande behof påkallad.
De större jordegendomar, som äro till denna läroanstalts disposition öfverlemnade,
utgöra ett icke ringa kapital, och när Staten härjemte bekostar lärare m. m.,
så synes man sannerligen med skäl kunna fordra att inrättningen i öfrigt borde
underhålla sig sjelf.
De allvarsamma anmärkningar, som 1860 och 1861 års revisorer framställt
mot hushållningen vid denna läroanstalt, synas icke lofva att hvarken nyttige lärare
eller lärjungar komma, att till landets nytta, derifrån utgå, emedan första vilkoret
för en landtbrukare, likasom för hvarje annan samhällsmedlem, är att lära sig hushålla.
Det är visserligen sngdt att 1862 års revisorer afgifvit mindre stränga
anmärkningar, sedan Institutet erhållit en annan Styrelse, så att den enda anmärkning,
som dessa revisorer anfört, varit att de funuit en träda ligga ogödslad, men
äfven denna anmärkningen bör ej helt och hållet ringaktas, då en sådan inrättnings
hufvudsakliga ändamål bör vara att experimentera i sådana för jordbruksvelenskapen
synnerligen maglpåliggande ämnen, som gödselberedningen. Alla experimenter angående
jordens skötsel i öfrigt äro i allmänhet mindre användbara i ett land, som
Sverige, der så olikartad jord och så olika klimat förefinnes att nästan en hvar för
sig måste experimentera den jord han eger, för att på ett vinstgifvande sätt bearbeta
densamma.
Af de skäl som sålunda blifvit framhållna och då jemväl ett annat Landtbruksinstitut,
nemligen Alnarp, blifvit inrättadt, kan jag för min del icke inse någon
tvingande nödvändighet för utvidgning af Ultuna Landtbruks—instituts verksamhet och
afstyrker derföre det för samma ändamål äskade och af Utskottet tillstyrkta anslag
af 109,000 R:dr, likasom 9,000 R:dr af det för en stallbyggnad af sten tillstyrkta
anslag af 18,000 R:dr, emedan återstående 9,000 R:dr, enligt min åsigt, äro mer
än tillräckliga för en erforderlig stallbyggnad af trä.»
124
Stats-Utskottels Utlåtande JM 99.
vid 19:de 'punkten (angående Alnarps Landtbruks institut):
af Herr von Troil, S. G.: »Sedan Kongl. Majit, med anledning af Landtbruks
Akademiens
Förvaltnings-utskotts yttrande öfver Styrelsens för Alnarps Landtbruksinstitut
underdåniga framställningar, rörande tillökning i Institutets årliga och tillfälliga
anslag, ansett sig icke^kunna i vidsträcktare mån derå fästa afseende, än att
Kongl. Majit behagat hos Rikets Ständer äska:
Till grunddikning och mergling 4,000 Ridr årligen Ridr 12,000.
Till anskaffning af lokomobil med tröskverk  » 10,000.
Bidrag till kyrkobyggnad i Lomma  » 7,500.
Till försöksstation: anslag för en gång  » 13,000.
årsanslag, 4,500 R:dr årligen  » 13,500.
Summa ll:dr 56,000;
har jag i en hos Ridderskapet och Adeln afgifven motion, N:o 165, sökt ådagalägga
angelägenheten af årsanslagets ökande till del af Styrelsen äskade belopp.
Samtliga dessa handlingar hafva med särdeles noggrannhet blifvit pröfvade
inom Stats-utskottels Utgifts—afdelning, hvarefter afdelningen ansåg sig böra tillstyrka
till grunddikning och mergling ett förlagslån af 30,000 R:dr, till Lomma kyrkobyggnad
7,500 R:dr samt derjemte årsanslagets ökande med 12,000 R:dr, i stället för
de af Styrelsen begärda 14,675 R:dr.
Oaktadt således Utgifts-afdelningen med 2,675 R:dr nedsatt det af Styrelsen
fullständigt detaljerade behofvet; oaktadt afdelningen tillika afstyrkt bifall till den af
Kongl. Majit äskade försöks-stationen, och jemväl till de för anskaffande af lokomobil
och tröskverk äskade 10,000 R:dr, ansåg jag mig likväl, såsom Styrelsens Ordförande,
kunna biträda det slut, hvartill afdelningen kommit, emedan jag hoppades att
på detta sätt Styrelsen, med iakttagande af sträng sparsamhet, möjligen skulle kunna
lyckas att på ett tillfredsställande sätt ordna Institutets angelägenheter.
Men då ofvanstående belopp blef i Utskottets plenum nedsatt lill endast
6,000 R:dr, alt utgå under instundande statsreglering, och jag, med den kännedom
om Institutets oundgängliga utgifter, som jag bör och måste ega, anser det fullkomligen
omöjligt, att med denna anslags tillökning förvalta Institutet så, att det kan
bära sig och uppfylla sin bestämmelse, nödgas jag reservationsvis underkasta denna
fråga de respektive Riks-Ståndens närmare pröfning.
Ibland de skäl, som i Utskottet föranledt anslagets nedsättande, äro de väsendtligaste:
att, då anslag för{ Institutet vid 1856 års riksdag begärdes, högre årsanslag
icke ifrågasattes än 18,000 R:dr; samt att Alnarp skulle blifva allt för rikligt doteradt,
jemförelsevis med Ultuna, om årsanslaget höjdes till det af Utgifts-afdelningen
föreslagna belopp.
Hvad nu beträffar den första af dessa frågor, torde det böra ursäktas, den
skånska Husbålls-föreningen, från hvilken förslaget om Institutets ordnande först ut
-
Stals-Utskollels Utlåtande JVs 99.
125
gick, om densamma icke på förhand kunde med full visshet afgöra hvilket belopp
erfordrades för Institutets upprätthållande. Erfarenheten har visat, att hvad som då
begärdes har varit alldeles otillräckligt. Men om äfven en summa af 18,000 R:dr
år 1855 hade kunnat förslå, äro förhållandena sedan dess väsendtligen förändrade.
Alla lefnadsbehof hafva i betydlig mån stegrats, alla löner ökats och måst ökas.
— Institutets förmåga att motsvara sitt ändamål beror icke mindre deruppå, att tillgång
finnes till fyllande af dess materiela behof, än äfven att vid detsamma anställde
lärare äro sitt kall fullt vuxne. Blifva de icke i denna egenskap aflönade
efter förtjenst och billighet, så står i allmänhet för dem en annan bana öppen —
den enskilda industriens — och Institutet har redan, under sin korta tillvaro, af denna
täflan haft erfarenhet, då en af dess lärare, genom anbud af löneförmåner dubbelt
öfverstigande hvad Institutet kunde bestå, lockades att lemna sin kort förut tillträdda
befattning.
För att bedöma huruvida ett anslag af 18,000 R:dr, eller med tillägg af
hvad Utskottet föreslagit, 24,000 R:dr, bör anses vara tillräckligt till upprätthållande
af ett Landtbruks-institut, blifver det, i min tanke, nödvändigt att tillse huru främmande,
likartade inrättningar äro doterade. I detta afseende kan jag först åberopa
det Norska Landtbruks-instilutet vid Aas, hvars årliga tillgångar, enligt hvad Professor
Nathhorst, i dess af trycket utgifna beskrifning öfver Alnarp, uppgifver, förutom
500 tunnland jord, hvaraf 214 i cirkulation, och för hvilken icke något arrende
erlägges, utgöra 48,600 R:dr Svenskt Riksmynt.
Praschau i Preussen, har en areal af 4,000 Morgen (omkring 2,000 tunnland)
för hvilken intet arrende erlägges och dessutom i årsanslag 7,000 thaler, eller
18,666| R:dr R:mt.
Grignon i Frankrike har en areal af 952 tunnland ypperlig jord, för hvilken
arrende ej erlägges, och derjemte ett förlagskapital af 300,000 francs.
Hvad beträffar det förslag lill utgiftsstai, som af Institutets Styrelse blifvit
uppgjordt, kan dess större eller mindre lämplighet bäst bedömas genom jemförelse
med den utgiflsslat, som å Ultuna för det närvarande tillämpas, och torde jag med
anledning deraf få i nedanstående tabell framlägga en sådan jemförelse, utvisande
dels Ultuna utgiftsstat för år 1862, sådan densamma, ehuru ounderskrifven, blifvit
af Kongl. Landtbruks-akademien infordrad och, jemte de till Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition hörande handlingar, till Stats-utskottet öfverlemnad, dels Alnarps-slyrelsens
förslag och de belopp, hvartill utgifterna derstädes uppgått enligt 1862 års
bokslut.
126
Slals-Utskoltets Utlåtande M 99.
Ultuna Landtbruks-  instituts utgifttsstat
år 1862.
Af Alnarps Styrelse
föreslagen stat.
Alnarps utgifter för
Institutet enligt 1862
års bokslut.
Föreståndaren
5,000
6,000
5,000
Läraren i agrikulturkemi m. m
3,000
3,000
2,500
—
» i husdjursskötsel m. m
Inspektoren och löraren i praktiska åkerbruket
2,000
2,000
2,000
—
(motsvarande belopp af egendomen)
1,000
1,500
1,000
—
Läraren i bokföring (Kamereraren)
900
1,000
833
33
Extra lärare i botanik och skogshushållning
500
500
100
—
d:o i linearteckning och landtmäteri
500
500
120
—
d:o i skogshushållning
500
Trädgårdsmästaren
Läraren i smide (motsvarande belopp påföres
410
1,200
1,100
egendomen
Läraren i slöjd (endast vid Ultuna enahanda be-
262
300
328
—
lopp påfördt egendomen)
237
600
315
—
Till bibliothek (vid Ultuna äfven modellkammare)
Betjening (vid Ultuna 1 vaktmästare, 4 betjent j
500
400
—1
gossar) I
(vid Alnarp 1 vaktmästare, i betjent
3 gossar)
Obs. Vid Alnarp är häruti inberäknad en Labo-  ratorii-vaktmästare som vid Ultuna äfven finnes
men är uppförd på försöks-stationens stat.
1,400
2,200
2,609
59
Till sotning, skurning, renhållning m. m.
700
700
* 1,108
87
Bränsle (vid Ultuna ved, vid Alnarp stenkol)
1,680
4,750
4,573
97
Olja och ljus
Obs. Det vid Ultuna inrättade gasverk, minskar
der behofvet af olja och ljus.
383
600
485
6!
Uäkare-arfvode och medikamenter
600
300
312
91
Porto, skrifmaterialier och annonskostnad
460
300
486
43
Transport
19,532
26,350
22,873)71
*) 132V2 Par hästdagsverken äro deruti inberäknade.
Stats-Utskollets Utlåtande JYl 99.
127
Transport
19,332
26,350
22,873
71
Protokollsförandens arfvode
130
150
—
Institutets inventariers underhåll
1,3601
1,000
j 1,435
59
Byggnadsreparationer
1,750 j
1 1,057
27
Brandförsäkringsafgift
387
300
386
54
Diverse omkostnader ...
1,077
1,060
57
Utfodring af ett par hästar åt föreståndaren
300
—
Reagentier m. m. för laboratorierna
1,000
695
60
Till dissektionsdjur m. m.
—.—
400
306
4
Till en Anatomi-vaktmästare
600
—
Träkol till laboratoriet
100
—
Till hästar i och för Institutets behof
500
—
Föda åt entreprenörens häst
250
200
—
Hushålls-inventariers underhåll
200
—
Elevers och lärlingars underhåll
19,775
18,218
94
Anm. Ibland Alnarps inkomster äro upptagne
afgifter af elever 18,796: 9.
Ultuna Instituts mathållning (4 fri-elever och jour-  hafvandens underhåll)
1,300
Utskylder och allmänna onera
300
——
—
Derjemte finnes i Ultuna stot nedanstående ut-  gifter för försöks-stationen:
Till Institutets laboratorium
300
Till försöks-stationens d:o
1,300
—
Assistenten vid försöks-stationen
1,300
Vaktmästare vid d:o
360
—
Bränsle vid d:o
840
—
Summa
31,036
50,625
46,254| 26
Inkomsterna utgöra år 1862:
Vid Ultuna
2 Vid Alnarp
Statsanslag till Institutet
•.
12,000
18,000
—
d:o till Försöks-stationen
4,300
—
Af betalande elever med afdrag af kosthåll
7,200
—
Till Institutets underhåll af egendomens afkastning
7,336
—
Elev-afgifter efter R:dr 600 per år
18,796
9
Dagsverken af lärlingar:
4,016 stycken efter SO öro
2,008: —
842 » efter 30 öre
232: 60.
2,260
60
Hyra för sängkläder af en elev
15
—
Summa
31,036
39,071
69
128
Ståts-Utskottets Utlåtande M 99.
Af denna tabell synes:
l:o. Alt visserligen åtskilliga poster finnas i Alnarps-styrelsens underdåniga
förslag upptagna, som cj återfinnas ibland Ultuna utgifter, men alt deremot vid
Ultuna andra utgifter förefinnas, hvilka saknas i Alnarps förslagsstat, oaktadt de,
såsom oundgängligen nödiga, böra tilläggas densamma.
2:o. Att lönerna i allmänhet äro temligen lika, om man undantager Före
ståndaren,
som blifvit föreslagen att erhålla 1,000 och Trädgårdsmästaren 800
R:dr mera än vid Ultuna, hvarvid likväl torde böra erinras att Kemistens lön vid
Ultuna utgår till en del af Institutets och till en del af Försöks-stationens anslag,
hvaremot densamma vid Alnarp helt och hållet skall bestridas af Institutets medel.
I det sistnämnda afseendet vill jag endast åberopa att Alnarps systematiskt inrättade
trädgårdar innehålla 14V2 tunnland och kräfva en Trädgårdsmästare af utmärkt
skicklighet.
3:o. Att de poster, deruti den största skilnad förefinnes, äro: betjening och
bränsle. Den förra är till personalen lika, med undantag af en för Alnarp föreslagen
Anatomi-vaktmästare. Alt kostnaden för begge dessa poster vid Alnarp är
så betydligt större, härleder sig ifrån lokala omständigheter, för vidlyftiga att här
utveckla, men hvarom fullständig upplysning kan erhållas i min, under JV2 165 afgifna
motion.
4:o. Att för reagentier m. m. till laboratorierna finnas å Alnarps stat uppförda
1,000 R:dr, utan motsvarighet vid Ultuna, men att dessa medel derstädes äro påförda
Försöks-stationen.
5:o. Att Ultuna haft en behållen inkomst af elever, stor 7,200 R:dr, då
deremot vid Alnarp elevers och lärlingars underhåll beräknats till omkring 1,000
R:dr mera än samtliga elev-afgifter, hvaremot 2,260 R:dr blifvit derstädes uppförda
såsom inkomst of elevers dagsverken. Orsaken, lefnadsmedlens större dyrhet,
finnes förklarad i min ofvannämnda motion, till hvilken jag tager mig friheten
hänvisa den, som möjligtvis vill om saken taga kännedom.
6:o. Alt Ultuna egendom lemnat ett öfverskott för Institutets behof af 7,356
R:dr. Vid Alnarp har jordbruket för de 4 åren 1858—1861 gifvit ett öfverskott
af, i medeltal, 471 R:dr. Enligt nyligen afslutade räkenskaper, har deremot sistlidet
år lemnat brist af 2,057 R:dr, en följd af det med 200 tunnor ökade arrendet.
Dessa förhållanden skola, såsom jag hoppas, innan kort jemna sig, men tillskott
ifrån egendomen är ej på länge att vänta, så mycket mera som ett sådant,
derest det uppkommer, mer än väl behöfves för förbättrande af egendomens organisation.
Då
Stats-Ulskoltets Utlåtande JYi 99.
129
Du härtill kommer att i närvarande ögonblick Institutets skulder öfverstiga
dess fordringar och säljbara förlag med, i styrelsens namn upplånade, 26 å 27,000
R:dr, motsvarande ungefärligen det belopp, hvarmed den begärda organisationskostnaden
vid 1856 —1837 års riksdag nedsattes, blifver i sanning denna (öfvande inrättnings
framtid ganska bekymmersam, så framt icke Rikets Ständer finna lämpligt
alt välvilligt komma densamma lill hjelp.
För mig har det varit en pligt att oförbehållsamt framlägga ställningen, och
det är på grund af densamma, och då jag icke inser huru Institutet under den
närmaste framtiden skall kunna bära sig om icke den tillökning beviljas, som af
Utgifts-afdelningen blifvit föreslagen, som jag anhåller, att Rikets Ständer måtte bevilja
en årlig tillökning i Institutets anslag af 12,000 R:dr, alt af Riksgälds-kontoret
utbetalas;»
Och har Grefve Cronstedt, Fr., förmält sig instämma i denna reservation.
Vid 20 punkten:
of Herr Alfr. Grenander och Rikdagsfullmägtigen G. Bjerkander från Skaraborgs
Ian.
Vid 26 punkten (angående en agrikulturkemisk försöksanstalt vid Landlbruksakademiens
experimentalfält):
a) af Herr G. II. Stråle;
l j af Herr A. W. Björck: »Vid förra riksdagen begärdes för anordningen
af en Agrikulturkemisk försöksanstalt vid Landtbruks-nkademiens experimentalfält
ett belopp af 31,000 R:dr R:mt, hvilket dock icke af Rikets Ständer beviljades,
enär det ansågs lämpligare att en sådan anstalt tillvägabrogtes vid Ultuna Landtbruks-institut,
der den kunde åstadkommas för mindre kostnad och medföra i framtiden
deri åsyftade nyttan, derigenom att iusigten om sättet för anställande af dylika
försök komme att spridas bland landets förmögnare landtbrukare. Regeringen
har nu förnyat förslaget, och äskat en ökad summa af 43,300 R:dr Il:mt, hvil
ket
anslag Stats-Ulskottet tillstyrkt. Då jag fortfarande anser, att Statens verksamhet
för näringarne bör inskränkas lill inrättande af undervisningsanstalter, der
de nödiga kunskaperna och färdigheterna kunna inhemtas, anmäler jag reservation
mot Stats-Utskottets berörda tillstyrkan, jemte det jag fäster uppmärksamheten
derpå, att om den ifrågasatta försöksanstalten anses böra komma till stånd, anled
ning
saknas alt öka anslaget utöfver det vid förra riksdagen äskade beloppet 31,000
R:dr R:mt.»
Med Herr Björck instämde Herrar A. O. Wallenberg, G. F. Ekholm, L. Wistelius
och A. A. Berger.
Vid 42 punkten:
af Grefve Cronstedt, Fr., som ansåg det Utskottet bort tillstyrka Rikets Ständer
att till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse, med begäran att Kongl. Majit
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 17
130
Stals-Utskollets Utlåtande JM 99.
täcktes at sakkunnige personer uppdraga att verkställa utredning af detta ärende
i den syftning Herr Lagerhjelms motion afser.
Vid 43 punkten (angående Teknologiska Institutet):
af Herr A. \V. Björck: »Uti underdånig skrifvelse af den 24 Oktober 1860
hafva Rikets Ständer gifvit tillkänna sin åsigt, att Föreståndaren vid Teknologiska
Institutet tillika borde såsom lärare deltaga i undervisningen, samt uttryckligen förklarat,
att den för Föreståndaren bestämda aflöning af 6,000 R:dr R:mt vore allt
för hög, om han från ett sådant åliggande befriades. Kongl. Maj:t har likväl profvat
lämpligt, att undervisningsskyldighet icke för närvarande skulle Föreståndaren
åläggas. Då det, efter min åsigt, tillhört Stats-Utskottet att hos Rikets Stander
bringa till erinran hvad Rikets Ständer redan såsom sin mening uttalat för den
händelse, att undervisningsskyldighet icke blefve Föreståndaren ålagd och att derjemte
föreslå den nedsättning i hans aflöning, som, till följd af Rikets Ständers
yttrade åsigt örn beloppet af samma aflöning, nu bör ske; har jag ansett mig skyldig
anmäla reservation mot Stats-Utskottets underlåtenhet i detta hänseende; hvarjemte
jag föreslår, att Föreståndarens aflöning bestämmes till 3,000 R:dr R:mt,
som utgör dubbelt det belopp, som intill 1838 utgick såsom arfvode åt Föreståndaren;
dock med iakttagande, såsom förut blifvit bestämdt, att aflöningens belopp
minskas med 500 R:dr, då Föreståndaren kommer i åtnjutande af den honom tillämnade
förmån af fri bostad i Institutets nya lokal.
Såsom en följd häraf bör Institutets anslag, som af Stats-Utskottet på extra
stat blifvit uppfördt, minskas från 55,500 R:dr till 54,500 R.dr.»
Herrar A. 0. Wallenberg, G. F. Ekholm, L. Wistelius och A. A. Berger
hafva instämt i denna reservation.
Vid 54 punkten (angående aflöningen åt Distrikts-cheferne och Distriktsadjutanterue
i Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen):
a) af Herr A. W. Björck: »Den af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen i af
löningen
åt de vid Väg- och Vattenbyggnads-byrån anställde Distrikts-chefer och
åt deras Adjutanter synes väl föga betydlig, om dermed kunde afses att bereda
dem tarflig utkomst; men då de för denna äro och fortfarande måste vara anvisade
på den enskilda verksamhet, som i deras yrke nu mera än någonsin vinner
erkännande, torde den tillökning i göromål, som Statens uppdrag tillskyndar dem,
vara fullt godtgjord genom det ökade förtroende och det lättare tillfälle tili enskildt
förvärf, som anställningen i Statens tjenst otvifvelaktig! bereder dem. Jag har derföre
ansett denna tillökning icke under närvarande förhållanden böra beviljas.»
Uti hvilken reservation Herrar L. Wistelius och A. A. Berger instämt.
b) af vice Talmannen Anders Ericsson, Riksdagsfullmägtigen Matts Pehrsson
frän Stockholms, C J. Svensén från Calmar samt G. Bjerkander från Skara
-
Stals-UlskoUets Utlåtande JV& 99.
131
borgs län, hvilka såsom deras gemensamma reservation upptogo Utgifts-afdelningens
förslag till ullätande, sä lydande: »Vid granskning af den föreslagna stalén
har Utskottet icke funnit annat att erinra, än att, då, efter hvad kändt är, Distriktscheferne
och Distrikts-adjutanterne i allmänhet äro i tillfälle att, genom utförande
af större eller mindre arbeten åt enskilde, förskaffa sig extra inkomster, som åtminstone
för en del af dem torde uppgå till icke obetydliga belopp, någon lönetillökning
för bemaldc tjenstemän icke synes vara af behofvet påkallad, samt alt
således från den nu äskade anslagssumman, 52,800 R:dr, bör afdragas hvad som i
löneförhöjning för dem blifvit upptaget, eller 3,900; hemställande Utskottet således,
alt under nästa statsregleringsperiod måtte lill aflöning för bemälda
styrelse samt dess tjenstebiträde!» såväl i hufvudstuden sorn i landsorten,
anvisas ett belopp af 28,900 R:dr årligen.»
STOCKHOLM, TRVCK.T HOS JOIL HECKMAN, 1863.
Bör till Stats-Utskottets Utlåtande, år 1862—1863, M 99.
Tab. lätt. A.
Lands-Staterna i Länen.
l:o. Ny anvisning.
För tillvägabringande af förändrad reglering utaf Fögderierna i
2,800:
Calmar län:
åt en Kronofogde:
Lön
2,500: —
Hyresersättning
500: —
åt en Häradsskrifvare:
Lön
Hyresersättning
Fögderierna inom Helsingland af Gefleborgs län:
åt en Kronofogde:
Lön
2,500: —
Hyresersättning
åt en Häradsskrifvare:
Lön
2,000: —
Hyresersättning
500: —
Fögderierna i Malmöhus län:
åt en Kronofogde:
Lön
2,500: —
Hyresersättning
500: —
åt en Häradsskrifvare:
Lön
Hyresersättning . . . . .
Riksmynt.
R:dr.
5,100
5,100
5,100
Transportj 15,500j
Hör till Stals-Ulskottels Utlåtande, år 1862—186-3, Jt? 99.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Transport
15,300
—
För ny reglering af Länsmans-distrikten i Jemtlands län:
åt 1 Länsman: lön  700: —
hyresersättning .... 150: — ggQ.
åt 4 Länsmän, dito dito dito hvardera  3,400: —
För delning af ett Länsmans-distrikt inom Södra Ångermanland
af Wester-Norrlaruls län, åt en Länsman, lön och hyres-
ersättning som ofvan
850
För delning af Lycksele Lappmarks socken i Westerbottens län
uti tvänne Länsmans-distrikt, åt en Länsman likaledes . . .
850
För en särskild Länsmans anställande i Korpilombola nybildade
kapellförsamling af Norrbottens län, åt denne såsom ofvan
850
—
För Ydre härads i Östergötlands län delning i två Länsmans-
distrikt, åt en Länsman derstädes som ofvan
850
I sammanhang med boställens indragning till Kronan:
för Länsmannen i Södra eller första distriktet af Westbo
härad och Jönköpings län:
godtgörelse för boställets i lönestaten upptagna ränta och
afkastning utöfver denna ränta  50: —
hyresersättning 150: —
200
för Länsmannen i fjerde distriktet af nämnda härad och län:
ett emot boställets ränta och afkastning svarande be-
lopp af  85: —
hyresersättning 150: —
235
—
för de 2:ne Länsmännen i Mellandistriktet och i Södra di-
striktet af Östbo härad och Jönköpings län, hvardera:
ett belopp, motsvarande det åt dem gemensamt anvisade
boställes ränta och afkastning  75: —
hyresersättning 150: —
S:gr 225: —
och således för båda tillsammans
450
Transportj
23,8351
Hör till Stals-Utskotlets Utlåtande, år 1862—1863, JM 99.
För Länsmannen
Malmöhus län:
godtgörelse för
Transport
i Wemmenhögs härads Östra distrikt af
boställets ränta och afkastning 117: —
hyresersättning 150: —
För Häradsskrifvaren i Akers, Daga och Selebo häraders
fögderi af Södermanlands län:
godtgörelse, svarande mot boställets i staten upptagna
ränta och afkastning
617: —
hyresersättning  300: —
För Kronofogde!} i Westra härads fögderi af Jönköpings län:
ett mot boställshemmanens i stat beräknade ränta och
afkastning svarande belopp 595: —
hyresersättning  300: —
Åt Länsmannen i Särna socken och Idre kapellag af Stora Kopparbergs
län, löneförhöjning
Ersättning för i följd af jernvägs-anlägguingar exproprierad jord
från kungsgården Noret samt 5:ne lands-stats-boställen, nemi.:
åt Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län. . . .100: —
åt Länsmannen i Oppunda härads Vestra distrikt
af Södermanlands län  21
åt Länsmannen i Grimstens härad af Örebro län 12
. 32
åt Häradsskrifvaren i Wester-Nerikes fögderi
Tillsammans, att tilläggas nuvarande kontanta anslaget för landsstaterna
i länen
Riksmynt.
R:dr.
23,835
267
917
895
200
165
26,279
Transport] 26,279]
Hör till Stats-Vtskottels Utlåtande, år 1862—1863, JYs 99.
Transport
2:o. ÖJcadt förslagsvårde å Indelta räntorna.
Enligt Kong!. Majrts nådiga Proposition JV° 1 samt i öfverensstämmelse
med den gjorda beräkningen af Statsverkets inkomster
under nästa statsregleringsperiod bör de åt landsstaterna
anvisade indelta räntors förslagsvårde förhöjas med
det jemnade belopp, hvarmed berörda värde under åren
1858—1860 uppgått utöfver den derför hittills antagna
förslagssumman, eller med 46,550: —
hvaremot,
och sedan, på sätt här ofvan synes, kontant vederlag
för de i nuvarande lönerna inbegripna boställsräntor
blifvit tilldeladt åtskillige tjenstemän,
som komma att frånträda sina nu innehafvande
boställen; samt då dessa räntor, som framdeles
blifva Kronan behållne, således böra från Riksstatsutgifterna
uteslutas, sä afrähnas här desammas
belopp sålunda, nemligen:
af Remb JV2 1, & mantal, anslaget åt Länsmannen
i l:sta distriktet af Westbo härad
uti Jönköpings län  9: —
af Sånnaryd 1, \ mantal, anslaget
åt Länsmannen i 4:de distriktet af
dito dito 19: —
af Ulås Norregård JVs 3, \ mantal,
anslaget åt Länsmännen i Mellandistriktet
och Södra distriktet af
Östbo härad i dito län 38: —
af Stora Isie JVs 11, ^ mantal, anslaget
åt Länsmannen i Wemmenhögs
härads östra distrikt af Malmöhus län 5: 5.
Transport 71: 5. 46,550: —
Riksmynt.
E:dr.
26,279
26,279 —
IJör till Siats-Utskottets Utlåtande, år 1862—1863, JVs 99.
Transport 71: 8. -16,880: —
af Årja M 3, £ mantal, anvisadt åt
Häradsskrilvaren i Åkers, Daga och
Selebo häraders fögderi af Söder-/.
manlands län 117: —
af Alsheda Skomakaregården, och
Gastorp, \ mantal, anslagne åt
Riksmynt.
E:dr.
26,279
5re.
Kronofogden i Westra härads fög-  deri af Jönköpings län  1: — jgg. g
återstår netto-tillökning
46,360
98
Summa
72,639|9S
Hör till Stals-Utskottets Utlåtande, år 1862—1863, JV2 99.
Tab. Litt. B.
Jordbraket, Handeln och Näringarne.
Riksmynt.
Ny anvisning.
K:dr.
öre.
Undervisnings-anstalter för Jordbruk och Landtmanna-näringar.
För lägre Landtbruksskolor; såsom fyllnad i derför redan å stat
tillgängliga medel  500: —
Till stipendier åt personer, som vid enskilda mejerier
genomgå fullständig lärokurs i mejeri-handteringen 3,000: —
3,500
Agronomer och deras elever.
Till löneförhöjning åt de tvänne äldste Agronomerne, å 1,500
R:dr hvardera
3,000
Befrämjande i allmänhet af Jordbruk och Landtmanna-näringar.
För Landtbruks-akademiens experimentalfält:
Tillökning i Intendentens nuvarande lön 900: •—
Tillökning i Agrikultur-kemistens lön
och hushyre-ersättning  1,400: —
Till laboratoriets underhåll, anskaffande
af kärl, reagentier, kol m. m. . . 1,500: —
Aflöning åt Agrikultur-kemistens As-  sistent
1,200: —
Till handräckning vid laboratoriet . . 300: — g ^qq.
Löneförhöjning åt Landtbruks-akademiens Sekreterare 500: —
5,800
Transport
12,300
Hör lill Stats-Utskoltets Utlåtande, år 1862—1863, M 99.
Transport
Undervisnings-anstalter för Slöjderna.
Tillökning i års-anslaget för Teknologiska institutet.
Befrämjande i allmänhet af Slöjderna
Till
rese-understöd åt fabriks- och handtverks-arbetare, hvilka
önska att genom resor till främmande länder, samt någon
tids arbete på dervarande verkstäder, öka sina insigter och
sin konstfärdighet  3,000: —
Till Slöjd-expositioners befrämjande 1,300: —
Undervisnings-anstalter för Handel och Sjöfart.
Navigations-skolan uti
Stockholm:
Löneförhöjning åt ordinarie Läraren . . 300: —
Arfvodes-förhöjning:
åt l:ste Underläraren
. . 350
—
åt 2:dre dito
. . 375
—
Till materiela behof
. . 300
—
Göteborg:
Ordinarie Läraren; löneförhöjning .
. . 750
—
Under-läraren; arlvodes- dito . .
. . 450
—
Till materiela behof
. . 300
—
Gefle:
Ordinarie Läraren; löneförhöjning .
. . 258
75.
Under-läraren; arfvodes- dito . .
. . 375
—
Till materiela behof
. . 500
—
Malmö:
Ordinarie Läraren; löneförhöjning .
. . 630
—
Under-läraren; arfvodes- dito . .
. . 575
—
Till materiela behof
. . 500
1,323: —
1,300: —
— 933: 75
1,305:
Eiksmynt.
R:dr.
12,300
6,000
4,500
lOliJ
Transport 5,265: 75.| 22,800j —
flör till Stats-Utskoltels Utlåtande, år 1862—1863, JV$ 99.
Calmar:
Ordinarie Läraren; löneförhöjning
Under-läraren; arfvodes- dito
Till materiela behof .......
Transport*^,263: 73.
130
373
300
803:
Hernösand:
Ordinarie Läraren; löneförhöjning
Under-läraren; arfvodes- dito
Till materiela behof
. 130
. 373
. 300
~ 803:
Westervik:
Ordinarie Läraren; löneförhöjning
Under-läraren; arfvodes- dito
Till materiela behof
. . 100: —
. . 400: —
• • 300: — 800: —
Wisby:
Ordinarie Läraren; löneförhöjning . . . 123
Under-läraren; arfvodes- dito .... 373
Till materiela behof 300
800:
Carlshamn:
Ordinarie Läraren; löneförhöjning
Under-läraren; arfvodes- dito
Till materiela behof
. . 323
. . 573
. . 287
50- 987: 30.
Befrämjande i allmänhet af Bergsbruket.
Till års-arfvoden samt rese- och traktaments-ersättningar åt tvänne
i kolning och brärintorfs-beredning kunnige personer, som,
på reqvisition af bruks- eller skogsegare, meddela praktisk
anvisning för tillämpningen af de härvid begagnade bästa
methoder
Fiskeri-näringens understöd.
För åstadkommande af nödiga förbättringar i fiskeri-näringen.
Riksmynt.
R:dr.
22,800
9,461
3,000
6,300
23
Summa) 45,761|25
Tab. Litt. C.
Tabell öfver Riks-Statens Sjette flufvud-titcl.
1861 års Riks-stat anslår:
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
knbikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
B:dr.
36.000
15.000
44,600
88,600
26,200
88,945
6,000
70,049
366,725
45
B:dr.
1,304
99
28
1,039
118,119
17,500
184
69
Kub.-f. k.
E:dr.
8,559
4
17
17,118
35
40
Kub.-f.
k.
3,868
R:dr.
R:dr.
36.000
15.000
44,600
7,736
40
,600
26.200
90,250
6,000
70,049
1,109,699
18,547
220
S:gr| 1,343,158|78| 137,lQ8|73| 8,58 l|—j 17,I62|
3,868| 21 7,736
S:gr
63.000
12.000
140,500
26,550
32,100
49,545
131,150
18,000
33,638
22,500
7,500
3,700
9,600
75
1,450
23,929
80
330
661
11,505,165|9
40
63.000
12.000
140,000
26,550
32,100
50,206
131,150
i 9,450
33,638
22,500
7,500
27,629
9,600
40
75
80
549,783)75j 25,379|so|
69,000
4,500
2,700
27,565
9,000
9,000
91
3,689
23
330| 7
252
661140| 575,824|95
504
69.000
4,500
6,893
27,565
9.000
9.000
23
9!
Civil-dcpartcmeiitct.
Stats-råden utan Departementer: 3 å 12,000 R:dr
Departements-chefen:
Nuvarande anslaget
15,000: —
Tillkommer: årlig hyresersättning
2,000: —
Departementets Expedition:
Nuvarande summan  44.600: —
Tillkommer: Förhöjning i anslaget till gratifikationer åt extra-ordinarie
tjenstemän och vaktbetjente uti Expeditionen
1,000: —
Kommers-kollegium:
Nuvarande anslaget  88,600: —
Tillkommer: löneförhöjning åt 3:ne Vaktmästare, å 50 U:dr hvardera
150: —
Statistiska Tabell-kommissionen. (Derunder 4 särskilda reservations-anslag~å~~lillsammans
14,250 R:dr).
Nuvarande beloppet  26,200: —
Tillkommer: Förhöjning i allöningen för Chefen vid Statistiska Byrån  500: —
samt i reservations-anslaget »till arfvoden åt tillfälliga biträden» en
tillökning af  3,000: —
Landtmäteri-stateu:
Penningar:
Nuvarande beloppet  88,945: 1.
Tillkommer: Förböjning
a) i lönen för Landtmäteri-sekreteraren
500: —
b) i lönerna för 3:ne Ingeniörer vid Generallandtmäteri-kontoret,
å 600 R:dr åt hvardera
1,800: - —
c) Nytt anslag till lön åt en Amanuens vid
nämnda Kontor  1,200: —
d) Tillökning i lönen lör Andre Vaktmästaren
derstädes
50: —
e) Nytt anslag till arfvoden åt Lärare för
Landtmäteri-elever
3,000: — 6,550: — 95,495.. j.
års Riks-stat
1,304: 99.
Indelta räntor, såsom i 1861
För Rikets ekonomiska Karte-verk, Reservations-anslag:
Nuvarande summan bibehålies
Öfver-ståthållare-embetet:
Nuvarande anslaget  70,049; 45
Tillkommer: Förhöj ning
i lönen för Öfver-ståthållaren
2,317: 55.
i d:o för Sekreteraren hos Öfver-ståthållare-embetet
500: —
i dito för den hos Sekreteraren tjenstgörande Kanslisten. .. 100: —
Nytt anslag till aflöning åt ytterligare 4 Exekutions-betjen
ter,
å 300 R:dr för hvardera
1,200: —
hvarifrån dock afgår den
genom Ivamererare-befattningens
Tillhopa 4,117: 55,
redan skedda indragning för Statsverket uppkomna besparing
af  300:
Lands-staterne i länen:
Penningar:
Tillkommer:
Indelta räntor:
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. A  46,360: 95. 164,480:
Indelt spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat  .7"' 17,118: 40.
966,725:
28.
26,279:
—
118.119:
5.
46,360:
95.
3,817: 55.
993,004: 28.
Oindelt spanmål,
Gästgifvares friheter
Färjor och Färjekarlar
d:o
d:o
7,736: 40
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
36.000
17.000
45,600
88,750
29,700
95,495
<>,000
73,867
993,004
1,039
S:gr
Jordbruket, handeln och näringarnc,
Reservations-anslag.
1,386,455
Skiften och afvittringar
Vägar och kommunikationer
Undeyvisnings-anstaUer för jordbruk och landtmanna-näringar:
Nuvarande anslaget  140,500: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B.
3,500: —
Agronomer och deras elever.
Nuvarande beloppet
26,550: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B.  3,000: ■
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar.
Nuvarande summan  32,100: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B.  5,800: —
Häst-afvelns förbättrande
Undervisnings-anstalter lör slöjderna.
Nuvarande anslaget
131,150: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B  6,000: —
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
Penningar:
Nuvarande beloppet  18,000: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B  4,500: —
Indelta räntorna uteslutas ur nya Riks-staten.
Undervisnings-anstalter för handel och sjöfart.
Nuvarande anslaget  33,638: 75.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B  9,461: 25.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart
Undervisnings-anstalter för bergsbruket
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
Penningar: nuvarande summan
3,700: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B  5,000: — 8,700: —
Indelta räntor, såsom i 1861 års Riks-stat 77........7 23,929: 80.
Fiskeri-näringens understöd.
Nuvarande anslaget
9,600: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B  6,500: —
63.000
12.000
144,000
29,550
37,900
49,545
137,150
22,500
43,100
22,500
7,500
8,700
16,100
R:dr.
1,304
164,480
17,500
184
99
69
Kub.-f.
8,559
4
17
331 183,469168
23,929
80
8,581
k.
R:dr.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
Kub.-f.
17,118
8
35
17,162
3,868
R:dr.
7,736
40
R:dr.
36,000
17,000
45,600
88,750
29,700
96,800
6,000
73,867
1,182,339
18,547
220
3,868 2
330
7.730| to) 1,594.823|41
661
40
63.000
12.000
144,000
29,550
37,900
50.206
137,150
22.500
43,100
22,500
7,500
32.629
16,100
40
80
S:gr| 593,545
Bergslag för
förlust genom vissa räntors förvandling,
al
Diverse auslag.
Utflytlningsbjelp efter skiften, Förslags-anslag.
Nuvarande summan
69,000:
Tillkommer: Förhöjning
41,000:
Ersättning till Sala
Förslags-anslag .
Odlingshjelp för Krono-nybyggare, Förslags-anslag
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, Förslags-anslag
Konvoj-kommissariatet; Förslags-anslag, att utgå direkte af Tull-medlen
Kontrollen å bränvins-författningarnes tillämpning; Förslags-anslag, att direkte utgå
inflytande Bränvinstiliverknings-medel
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet  27,565: 91.
Tillkommer: Förhöjning
22,434: 9. 50,000:
men för jemnande af Hufvud-titelns slutsumma tilläggas
47: 16.
Rese- och traktaments-penningar, Förslags-anslag.
Nuvarande anslaget  9,000: —
Tillkommer: Förhöjning  6,000: —
Extra utgifter, Reservalions-anslag.
Nuvarande beloppet  9,000: —
Tillkommer: Förhöjning  6,000: —
110,000
2,400
4,500
2,700
750.000
440.000
50,047
15,000
15,000
—I 2S,929|80|
33C)| 71 661140| 6I8,I36|20
16
3,689
23
110,000
—
—
—
2,400
—
—
—
—
4,500
—
—
252
—
504
—
6,893
23
—
—
—
—
750,000
—
—
—-
—
—
440,000
—
—
—
—
—
50,047
16
—
—
—
—
15,000
—
S:cr ( 121.7651911 3.6S9l23l —
-I — 2521 —
504| — | 125,95u| 14
S:a|2,014,708|44| 166,177|76| 8,5811
17,162|—j 4,450| 9| 8,90 l|80j2,206,950
S:gr| 1,369.647116[ 3,089|93|
I—I 1—1 25-, j—[ 5"4|—Il.393.84c|39
r~7
Summa (3,369,647|49j 211,088)711 8,58l|—| 17,162)—| 4,4501 9| 8,901180|3,606,800|-
Anm. Tillökningen å Hufvudtiteln blifver således 1,399,850 R:dr, hvaraf på Förslagsanslagen
belöpa 1,261,881 R:dr 25 öre. Största delen af berörda tillökning har
hittills varit anvisad och utgått under annan form, nemligen:
l:o såsom extra statsanslag  6,900: —
2:o att utbetalas direkte af inflytande Tull- och Bränvins-tillverknings
medel
1,190,000: —
hvarjemte
3:o Indelta räntornas förslagsvärde blifvit, för närmare öfverensstämmelse
med deras i räkenskaperna afförda verkliga belopp, ökadt med netto 44,910: 95.
Tillsammans R:dr 1,241,810: 95-
Bör lill Slats-Utskoitets Ullåtande, år 1862—1863, JSl 99.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, år 1862—1863, JV5 99.
Tab. Litt. n.
Extra Stats-reglcrings-anslag i sammanhang med Sjette Hnfvnd-Titcln.
i
Riksmynt. j
A) Att utgå under åren 1864, 1865 och 1866
R:dr.
öre.!
För
med | årligen.
Rikets Ekonomiska Karteverk, 34,000 R:dr årligen eller
för 3 år
102,000
Åt
Alnarps Landtbruks-institut, 6,000 R:dr om året eller för
3 är
18,000
Till
skiften och afvittringar, 87,000 R:dr årligen eller för 3 år
261,000
Till
Agrikultur-kemiska försöks-anstalten vid Landlbruks-akade-  miens experimentalfält, samt till ett ändamålsenligare ord-  nande af detta fält med dertill hörande byggnader; anslag
att utgå med -£:del årligen
.
45,500
i
Till
Svenska Trädgårds-föreningen, utöfver ordinarie anslaget åt
Föreningens elevskola; 4,300 R:dr årligen eller för 3 år. .
13,500
Till
arfvode åt en Trädgårds ingeniör, 2,000 R:dr årligen eller
för 3 år
6,000
__
Till
utdelande vid Landlbruksmöten af prisbelöningar för husdjur,
redskap, ladugårdsprodukter m. m., 6,000 R:dr årligen
eller för 3 år
18,000
Till
införskaffande af afvelsdjur af utmärktare boskaps-racer,
10,000 R:dr årligen eller för 3 år
30,000
Till
fortsättande af de geologiska undersökningarne och utgif-
va nde af derpå grundade kartor, 50,000 R:dr om året
eller för 3 år
150,000
Transport
644,000
—
Hör till Stats-Ulskot/els Utlåtande, år 1862—1863, M 99.
Transport
Till uppförande af en ny byggnad i hufvudstaden för Svenska
Slöjd-föreningens Söndags- och Aftonskola; att utgå med
£:del årligen
Till Lärares aflönande och elevers underhåll m. m. vid praktiska
Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, 7,000 R:dr om året
eller för 3 år
Till aflöning för Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden, såväl i hufvudstaden som
i landsorterna, 32,800 R:dr om året eller för 3 år . . . .
Till arfvoden för undervisnings meddelande åt Civil-ingeniörer,
3,000 R:dr årligen eller för 3 år
Till stipendier åt elever, som genomgå den för Civil-ingeniörer
bestämda kurs, 3,000 R:dr om året eller för 3 år
Till undersökningar, inspektions-kostnader och expenser för allmänna
arbeten, 30,000 R:dr årligen eller för 3 år . . . .
S:gr
Riksmynt.
R:dr.
öre.
644,000
300,000
21,000
—
I
98,400
9,000
9,000
—
90.000
—
B) Anslag för En gång.
1 171,400;-
Ersättning
Hiiradsskrifvarcn C. E. Ruckmans sterbhus
hög j
Sö~
För
aflidne
för den förlust Ruckman fått vidkännas i följd af för
uppskattning af Häradsskrifvare-bostället Ärja JV2 3 i
dermanlands län  1,600; —
uppförande vid Ultuna Landlbruks-institut af
en stallbyggnad utaf gråsten; alt utgå under
är 1864  18,000: —
Transport 19,600: —j 1,171,400;
Hör till Stats-Utslioltels Utlåtande, år 1862—1863, JV2 99.
Riksmynt,
R:dr.
öre.
Transport 19,600: —
1,171,400
—
i Till uppförande vid Ultuna Landtbruks-institut af
elt boningshus med lärosalar, laboratorier, rum
för elever m. m  109,000: —
Bidrag 5t Alnarps Landtbruks-institut, i och för
tillbyggnaden å Lomma församlings kyrka . . 7,500: —
136,100
Summa
1,307,500
C) Lån.
Till utförande af nödiga förbättringar ä åkerjorden vid Alnarps
Landtbruks-institut, ett räntefritt län å
30,000
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOH. BECKMAN, 1863.
Stats-Utskottefs Utlåtande N:o 100.
1
N:o 100.
Ank. till Exp.-Utak. den 0 Maj 1863, kl. 11 f. k.
Utlåtande, angående regleringen af utgifter na under Riks-statens Sjunde
Hufvudtitel.
(U. A.)
För denna Hufvudlitel, innefattande anslagen till Finans-departementet, upptager
sednast fastställda Riks stat: kontanta penningar 4,242,608 R:dr 40 öre indelta räntor,
enligt markegång, förslagsvis beräknade till 25,600 R:dr, samt 967 kubikfot 4
kannor indelt och 113 kubikfot 4 kannor oindelt spanmål, hvars värde, efter 2 R:dr
kubikfoten, antagits för den indelta spanmålen till 1,934 R:dr 80 öre och för den
oindelta till 226 R:dr 80 öre, utgörande dessa tillgångar tillsammans en summa af
4,270,450 R:dr.
I)e förändringar, som i afseende på Sjunde Hufvudtiteln ifrågakommit dels med
anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner, dels i följd af enskilde motionei
eller inom Utskottet gjorda framställningar, äro här nedan omförmälda, enligt den
ordning, hvaruti anslagen finnas i Riks-staten uppförda.
Departementets Expedition.
l:o. Då extra ordinarie tjenstemännens antal under sednare år betydligt förökats
och deras biträde jemväl i högre grad måst anlitas lill följd al ökade göromål
inom expeditionen, samt den ringa summa af 1,000 R:dr, hvilken vore anvisad att
användas till gratifikationer åt desse tjenstemän jemte vaklbetjeningen, numera icke
lemnade tillgång till skälig ersättning ål dem för deras arbete, har Kongl. Maj:t
äskat att berörda anslag måtte förhöjas med 1,000 R:dr; och får, i likhet med
hvad Utskottet vid afgifvande af Utlåtande angående reglering af utgifterna under
Bih. till B. St. Brot. 1862 <& 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band 10 Haft. 1
Stäts-Vtslcoitets Utlåtande N:o 100.
Riks-statens Sjelte Hufvudtitel i fråga om beloppet af enahanda anslag för Civildepartementets
expedition tillstyrkt, Utskottet hemställa,
att årliga anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän
och vaktbetjeningen hos Finans-departementets Expedition
måtte Irån nuvarande beloppet -1,000 Ridr till 2,000 R:dr
förhöjas.
Kammar-kollegium.
2:o. Uti underdånigt Memorial af den 15 September nästlidet år hade Kammar-kollegium
anhållit, att de hos Kollegium anställde vaktmästares aflöning matte,
i allseende tili ökade, göromål och höga leinadskoslnader, höjas med 150 R:dr för
dem hvardera; men, i betraktande, bland annat, deraf alt förste vaktmästaren åt njöto
fri hostad och derigenom vore vida hällre lottad än sina vederlikar, har Kongl. Majit
endast föreslagit, att en iönetillökning .af 50 R:dr måtte beviljas åt hvardera af de
7 öfrige vid embetsverket anställde vaktmästare, hvilka nu hade 450 R:dr i lön.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats—Utskottet remitterad motion
Nio 55, har Herr Charpentier, G. R., bland annat, hemställt, att de af Kammar-kollegium
lör dess vaktbetjening begärda tillöknings—belopp måtte af Rikets Ständer beviljas,
eller ali åtminstone förste vaktmästaren, hvilken i aflöning uppbure 000 R:dr,
men icke, på sätt Kongl. Maj:t antagit, hade förmånen af fri hostad, mätte tilldelas
enahanda förhöjning, som Kongl. Majit för de öfrige vaktmästame föreslagit.
Hå Kongl. Maj:ls, i afseende å lönelillökningen för Kammar-kollegii vaktbetjening
nådigst framställda ,förslag är allat larl I i fullkomlig öfverensstämmelse med de af
Kongl. Majit i afseende å Krigs-kollegii och Förvaltningens af Sjöärendena vaklbeljening
gjorda enahanda framställningar, hvilka redan blifvit af Rikets Ständer bifallne,
har Utskottet ansett . ofvanberörda af enskild motionär gjorda yrkande icke böra vinna
afseende, utan hemställer,
att Rikets Ständer, med afslag å Herr Charpentier motion i
denna del, mätte den af Kongl. Majit uti ifrågavarande hänseende
begärda anslagstillökning med tillhopa 550 Ridr bevilja.
5:o. Från Ridderskapet och Adeln har till Utskottet blifvit remitterad en inom
nämnda Riks-Stånd väckt motion, N.o 252, deruti Herr Cederschiöld, Rudolf, jemte
erinran hurusom Kammar-kollegii Ledamöter för närvarande uppbure i aflöning, de tre
äldre hvardera 5,000 Ridr.och de lie yngre hvardera 4,500 Ridr, föreslagit, alt, då
Ledamölerne i detta embetsverk icke befordrades lill andra embeten och, i anseende
dertill att pensionsbeloppen vore lägre än lönerna, stundom qvarslode i tjenst jemväl
efter uppnådd pensionsålder, i följd hvaraf de yngre Uedarnöterne vida sednare, än
som varit afsedt, kommo i åtnjutande af den högre aflöningen, Rikets Ständer måtte
medgifva att Kammar-råderne blefve berättigade att, efter förloppet al fem år från
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 100.
3
det de blifvit till embetet utnämnde, tillträda den högre lönen; men då lönerna för
Kammar-kollegii ledamöter utgå med samma belopp och efter enahanda grunder,
som för Ledamöterne i rikets öfrige koilegier samt något särskildt förhållande, på
grund hvaraf de förstnämnde skulle vara framför sina vederlikar i behof af förbättrade
lönevilkor, ej är vordet ådagalagdt, hemställer Utskottet,
att Herr Cederschiölds ifrågavarande motion ej må lill någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
4:o. Under förmälan, hurusom Kammar-kollegii Notarier, hvilkas tjenstebefatl—
ningar vore vida mera mödosamma och erfordrade större skicklighet och ihärdighet
än motsvarande tjenster inom andra verk, vid 1856—1858 års lönereglering, då
dem tillädes kontant lön af 2,200 R:dr, hvaremot Kollegii expeditionslösen, hvaraf
de förut haft del, skulle till Statsverket ingå, blifvit särdeles vanlottade, i det denna
reglering, hvilken obestridligen åsyftat löneförhöjning, för dem medfört minskning i
inkomster, har Herr von Qvanten, E., uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till
Stats-Utskoltet remitterad motion, N:o 233, hemställt, alt antingen Kammar-kollegii
expeditionslösen måtte, likasom i Hof-rälterna, tillfalla Kollegii tjenstemän till den
fördelning, som före berörda lönereglering egt rum, eller ock notariernes i samma
Kollegium löner å stat höjas till 2,800 R:dr.
Af en motionen bilagd utredning inhemtas, att notarierne i omförmälda embetsverk
under de två näst före ofvanberörda lönereglering förflutna åren, eller 1856
och 1857, uppburit i lön och ljuspenningar 860 R:dr och i sportelandel 638 R.dr,
och således tillsammans årligen 1,498 R:dr banko eller 2,247 R:dr R:mt. Under
de sednare åren bade beloppen på expeditionslösen något nedgått, så att, med bibehållande
af sina förra aflöningsförmåner, notarierne skulle i medeltal för alla sex
åren 1856—186 1 erhållit årligen 2,065 R:dr IUmt. Oansedt alt sportelinkomslen
sannolikt åter komme att stiga, uppginge sålunda, efter denna beräkning, löneförbättringen
endast till 137 R:dr årligen.
Genom den vid 1856—1858 års riksdag verkställda reglering erhöllo Statens
tjenstemän, jemte det lönerne mellan de olika tjenstegraderna jemkades, i allmänhet
löneförhöjningar till icke obetydliga belopp och det måste antagas att jemväl för
Kammar-kollegii notarier, hvilkas tjenslebefallningar äro både trägnare och mera
maglpåliggande, än de fleste deras vederlikars inom andra embetsverk, en dylik förmån
varit afsedd, men af ofvan intagne utredning visar sig, att den för desse tjenstemän
nu uppförda lön knappast öfverstiger hvad som, enligt förra aflöningssättet,
skulle dem i sammanräknade löneförmåner tillkommit; vid hvilket förhållande och
då sålunda någon förhöjning i ifrågavarande löner synes vara af billighet påkallad,
Utskottet, som likväl saknar den fullständiga utredning af frågan, hvilken för hufvudsaklig
pröfning af motionärens förslag skulle erfordras, hemställer,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse, anhålla, det
Kongl. Majit täcktes låta behörigen utreda, huruvida notarierne
4
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 100.
hos Kammar-kollegium vid sednast verkställda lönereglering
kommit i åtnjutande af sådan förbättring i aflöningen, som kan
antagas hafva varit för dem, i förhållande lill deras vederlikar
inom andra embetsverk, afsedd, samt i annat fall till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta den nådiga framställning i
ämnet, hvartill berörda utredning kan gifva anledning.
5:o. Uti särskilda inom Riks-Slånden väckta, till Stats-Utskottet remitterade
motioner, hos Ridderskapet och Adeln, under N:o 55, af Herr Charpentier G. R., hos
Preste-Ståndet, under N:o 127, af Kyrkoherden Ternström, bos Borgare-Ståndet, under
N:o 220, af Herr C. F. Ridderstad och hos Bonde-Ståndet, under N:o 545, af
Riksdagsfullmägtigen S. Bergström från Ostergötlands län, hafva bemälde motionärer,
jemte framläggande af en redogörelse för de åligganden, som tillhöra de hos
Kammar-kollegium anställde Kammarskrifvare, erinrat, hurusom af desse tjenstemän
fordrades fullt ut lika mycket arbete och lika stor skicklighet, som af deras vederlikar
inom andra verk, hvarförutom hos dem kräfdes vida mångsidigare kunskaper
och erfarenhet i kamerala förhållanden. Det oaktadt aflönades bemälde Kammarskrifvare
med det lägsta belopp, tjenstemän inom något rikets embetsverk ålnjöte eller
1.000 R:dr. Kammar-kollegium hade uti särskilda underdåniga skrivelser dels den
1 Juli 1055 och den 15 Februari 1856 föreslagit att samtlige tio Kammarskrifvarnes
löner måtte bestämmas till 1,200 R:dr, och dels den 15 Augusti nästlidet
år anhållit, att de fem äldste Kammarskrifvarncs löner måtte förhöjas lill 1,000 R:dr;
men dessa underdåniga framställningar hade af Kongl. Majit lemnats utan afseende.
Katnmarskrifvarne hos Kammar-kollegium voro jemväl i flera andra hänseenden sämre
lottade än i andra verk; så vore det genom Kongl. Brefvet den 19 April 1861, i
följd af Kollegii underdåniga hemställan, dem betaget alt i annat Statens embetsverk
innehafva tjenst, enär deras tid helt och hållet togs i anspråk för Kollegii tjenst;
någon sportel-inkomst inom verket stöde dem ej till buds; och utsigterna lill
befordran voro ganska ringa, enär Kollegium egde 10 kammarskrifvare, men endast
4 motsvarande tjenster i andra lönegraden. För Kammar-rätten deremot upptoge
gällande stat 14 Revisorer, af hvilka hälften hade 2,500 och hälften 2,000 R:dr
samt 15 kammarskrifvare, al hvilka 7 hade 1,600 och återstående 8 en lön af
1.000 R:dr, hvarförutom alla hade viss procent för fastställda anmärkningar; hemställande,
på grund af dessa förhållanden, bemälde motionärer, att årliga aflöningen
för de fem Kammarskrifvare, hvilka voro de äldste i tjensten inom Kammar-kollegium,
måtte bestämmas lill 1,600 R:dr för hvardera.
Då ifrågavarande Kammarskrifvare, hvilka i allmänhet hafva en mera sjelfständig
verksamhet än de fleste andra tjenstemän inom första lönegraden, äro så träget
sysselsatta inom verket, att de svårligen ega tillfälle att derutom bereda sig inkomster,
samt desse tjenstemän dessutom, i anseende till det ringa antalet tjenster af
andra lönegraden, först vid framskriden ålder kunna vinna befordran till högre lön,
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 100.
5
synes det vara mot rättvisa och billighet stridande, att de i afseende på aflönings
förmåner
äro sämre lottade än deras vederlikar i Kammar-rätten; hvadan och då
jemväl Kammar-kollegii i della ämne förnyade framställningar nogsamt antyda behofvet
af den äskade löneförhöjningen, Utskottet tinner sig ega full anledning tillstyrka^
att
llikets Ständer, med bifall till ifrågavarande motioner, måtte
ål de fem i tjenslen äldste af Kammar-kollegii ordinarie Kam
marskrifvare
bevilja löneförhöjning af 600 R:dr årligen, så alt
aflöningen för hvardera af dem kommer att utgöra 1,600 R:dr,
6:o. Uti ofvanberörda af Herr Charpentier, G. R., hos Ridderskapet och Adeln
väckta motion är jemväl yrkadt, att det nu befintliga anslaget af 1,500 R:dr till gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbeljening hos Kammar-kollegium
måtte till 2,500 R:dr förhöjas. Kollegium hade, enligt hvad motionären anfört, re
dan
den 15 Februari 1856 uti underdånig skrifvelse anhållit om 600 R:dr Banko
lörhöjning i berörda anslag, men vid statens fastställande ansågs den tillökning, som
då egde rum i både personal och aflöning, medföra tillräcklig uppmuntran för extra
ordinarier till tjenstgöring inom verket. Detta hade emellertid visat sig icke vara
fallet, utan hade svårighet ofta mött att inom verket erhålla lämplige personer till
emottagande af tillfälliga förordnanden.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande, men har icke funnit skäl att nu
ifrågavarande framställning biträda, och hemställer.
att Herr Charpentier motion i denna del måtte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
7:o. Enligt hvad Kongl. Majit, uti en den 24 Oktober sistlidet år till Rikets
Ständer särskildt aflålen och af samtliga Riks-Stånden lill Utskottet remitterad
nådig Proposition (införd under N:o 19 i lista Samlingen af Hillänget till Riks—Ståndens
protokoll) meddelat, hade Kammar-kollegium, i afgifven underdånig berättelse
af den 23 Maj berörda år, angående fortgången, under tiden från den 1 Maj 1859
till samma dag år 1862, afgöromålen i Jordeboks-kontoret, anmält, att vid den under
nyssnämnda tid verkställda granskning af inkomna ränleförvandlings-ulräkningar
från fögderierna inom åtskilliga län anmärkningar uppkommit lill ett antal af 1,938:
hvartill komme diverse mål rörande förvandlings-uträkningarne för en del
andra län  25:
1,935;
att af dessa anmärkningar och diverse mål, jemte den 1 Maj 1859 ännu
oafgjorda • . . . 638:
eller tillsammans 2,596:
hade efter det en del varit med vederbörande kommunicerade och upplysningar
deröfver från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen infor
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
dråts, blifvit slutligen pröfvade
hvadan till pröfning återslode
att, i sammanhang härmed och till följd af föreskriften i Kongl. Brefvet den
23 April 1858, angående Kollegii underdåniga arbetsberättelse för år 1857, blifvit
utaf de vid samma tid hos Kollegium, enligt Kongl. Majlis nådiga befallning den
24 Maj 1833, hvilande 50G anmärkningsmål emot 1825 års jordeböcker för Upsala
och Norrbottens län pröfvade, för Upsala län, 37 och för Norrbottens län 9
eller tillhopa 46;
att vidare, lill följd af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 10 Juni 1859, nya förvandlings-uträkningar,
i stället för de lill Kollegium inkomna, blifvit, med iakttagande
af alla under granskningen förordnade rättelser och ändringar, utskrilne och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillsände för fögderierna inom en del län;
att, i anledning af Kongl. Majits nådiga Remiss till Kammar-kollegium den 9
September 1857 uppå Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 22 förutgångne
Augusti, i fråga om frihet från utgörande af räntor, kronotionde och andra afgilter
för komministrars och kapellpredikanters boställen, jemväl blifvit af Jordebokskontoret
granskade ränteomsättnings-uträkningar för alla dylika boställslägenheler,
uppgående till ett antal af 911; hvarjemte länsvis uppgjorda sammandrag blifvit
öfver dem författade; samt
att slutligen af Kollegium dessutom blifvit under ifrågavarande lid handlagda
70 andra mål rörande jordeboksärenden deribland 6 Kongl. Majits nådiga Remisser.
Kollegium bade tillika gifvit tillkänna, att, utom de origtigheter i afseende å
ränteomsällningen, som i de inkomna förvandlings-uträkningarne befunnits vid den
granskning, som, i sammanhang med den af uträkningarne, måst ske med jordeböckerna
i fråga om egendomarnas namn, nummer, natur, äldre räntor och kronotionde,
uti dessa sednare, eller jordeböckerna, upptäckts mångfaldiga felaktigheter, härledde
ej allenast från misskrifningar, utan äfven från åsidosatt iakttagande af gifna
föreskrilter samt origtiga anteckningar, deribland (lere af beskaffenhet att kunna inverka
på egendoms-innehafvarens dispositions- eller eganderätl; Och enär, af hvad
Kollegium sålunda anfört, vore ådagalagdt. alt granskningen utaf ej mindre ränteomsättnings-utråkningarne
än jordeböckerna, vore, till betryggande af såväl Statens
som enskildes rätt, af högsta behof påkallad, samt af hvad hittills i frågan medhunnits
dessutom visade sig att de åt Jordeboks-kontoret uppdragne göromål vore af
sådan vidlyftighet alt till deras afslulande en längre tid komme att erfordras — har
vid sådant förhållande och i enlighet med hvad bemälda Kollegium äfven underdånigst
hemställt, Kongl. Majit föreslagit, att Rikets Ständer måtte jemväl för nästa
statsregleringsperiod anvisa ytterligare anslag till arfvoden åt Jordeboks-kontorets
tjenstemän, beräknade, såsom hittills, till följande belopp, nemligen för
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 100.
7
5 Kamererare a 3,500 R:dr . ,
10,500.
6 Revisorer a 1,000 R:dr . . .
6,000.
1 Notarie
2,200.
Extra biträden
1,500:
eller tillsammans R:dr 24,700:
hvarförutan Kongl. Majit, i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof, begärt att nyssberörda utgift måtte, i enlighet med hvad i flere likartade
fall vid innevarande riksdag äskats, varda å ordinarie stat uppförd.
Då det arbete, som utgör föremål för Jordeboks-kontorets verksamhet, måste
enligt den derlör uppgjorda plan än vidare föitgå, för att, derest icke annorlunda
lörordnas, bringas till slut, anser Utskottet det af Kongl. Maj:t, för berörda ändamål,
äskade ytterligare anslag böra af Rikets Ständer beviljas. Men enär göromålen
vid nämnda Kontor äro af den beskaffenhet alt desamma, enligt Utskottets tanke,
torde kunna, om de äfven hädanefter med nit och drift handläggas, inom en icke
alltför aflägsen framtid afslutas, saknar Utskottet skäl tillstyrka att de medel, som
anvisas till aflöning åt der anställde tjenstemän, å ordinarie stat uppföras. Utskottet
hemställer således,
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ls i
ofvanberörda hänseende gjorda framställning, att för Jordeboks-verkets
fortgång under nästa stalsregleringsperiod å iliks—
gälds-kontoret anvisas ett belopp af 74,100 R:dr, att med en
tredjedel, eller 24,700 R:dr, årligen utgå under hvart och eli
af åren 1864, 1865 och 1866.
Slals-honloret.
8:o. Till lön åt ytterligare en Kanslist, hvilken erfordrades hufvudsakligen till
biträde åt Slats-kontorets Registrator och Aktuarie har Kongl. Majit begärt ett årligt
anslag af 1,000 I\:dr.
Uti underdånig skrifvelse den 24 Juli nästlidet år hade Stats-kontoret, bland
annat, anfört, hurusom registrator- och aktuarie-göromålen nu mera uppnått den
omfattning, att de icke af en ensam person, äfven med den hästa vilja och förmåga,
alltid kunde på eli fullt nöjaktigt sätt medhinnas, utan vore del angeläget ali Registratoni
och Aktuarien i nämnda embetsverk, på samma sätt som i Kammar-kollegium
och Kammar-rätten vore fallet, eiholle en särskild Kanslist (ill sitt biträde.
Enligt nu gällande stat äro i Stats-kontoret anställde 3:ne Kanslister; men då,
eller hvad Utskottet inhemtat, bcmälde tjenstemän, hvilka, utom tjenstgöring i Kansliet,
skola ombesörja ali prolokollsföi ing vid verket, äro af dessa göromål förhindrade
alt åt Aktuarien lemna erforderligt biträde, anser sig Utskottet böra tillstyrka,
8
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 100.
att, med bifall lill Kongl. Maj:ts förslag, Rikets Ständer, till lön åt
ytterligare en Kanslist i Stats-kontoret, bevilja ett årligt anslag
af 1,000 Riksdaler.
9:o. För hvardera af de 8 vaktmästare bos Stats-kontoret, hvilka nu hafva
450 R:dr i lön, har Kongl. Maj:t äskat lönetillökning med 50 R:dr för hvardera;
Och får Utskottet, i likhet med hvad för vaklbeljeningen vid liera andra embetsverk
blifvit tillstyrkt, hemställa.
alt de äskade lönetillökningarne med tillhopa 400 R:dr må af
Rikets Ständer beviljas.
10:o. Vidare har Kongl. Maj:t begärt att till gratifikationer ät extra ordinarie
tjenstemän och vaktbetjente måtte anslås ytterligare 1,000 R:dr.
Uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse hade Stats-kontoret anmält, att erfarenheten
visat, det de i stat anslagna medel för extra ordinarie tjenstemän och betjente
icke vore för sitt ändamål tillräckliga. Dessa medel bestode af två särskilda anslag,
det ena, som motsvarade de indragna ljuspenningarne, å 1,200 R:dr, till gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente, samt det andra å 1,800 Ridr
till extra biträden. Uti ett embetsverk med den jemförelsevis ringa ordinarie tjen—
stemannapersonal, som Stats-kontoret egde, vore det ett oundgängligt vilkor för
ärendenas skyndsamma och oafbrutna gång alt kunna använda eli större antal extra
ordinarie tjenstemän. Som likväl svårigheter nu mera än förr mölle att erhålla och
bibehålla dylika tjenstebiträden, blefve det ock nödvändigt alt genom arfvoden, i någon
mån motsvarande den å arbetet uppoffrade tid och möda, söka förmå dessa
biträden att fortfarande egna sig åt verkets tjenst; Och då sålunda den ifrågaställa
anslagstillökningen synes vara af behofvet påkallad, tillstyrker Utskottet,
alt, med bifall till Kongl. Majits nådiga framställning, ifrågavarande
anslag till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän
och vaktbetjente må med 1,000 R.dr förhöjas.
"'i ll:o. Uppå underdånig framställning af Stats-kontoret har Kongl. Majit jemväl
föreslagit, att ombudsmannens jemförelsevis nog låga årliga arfvode af 1,200
R:dr måtte med 600 R:dr eller till 1,800 R:dr förhöjas; och då, enligt hvad Statsutskottet
inhemtat, göromålen för ifrågavarande tjensteman under sednare tider icke
obetydligt ökats och äfven till en del äro af synnerlig vigt, får Utskottet hemställa,
alt den af Kongl. Majit äskade arfvodestillökningen af 600 Ridr
för Stats-kontorets Ombudsman må af Rikets Ständer beviljas.
12:o. Uti en inom Ridderskapet och Adeln väckt lill Stats—utskottet remitterad
motion, Nio 145, har Herr af Wetterstedt, A., bland annat, föreslagit, att Kamereraren
i Stats-kontorets Kammar-kontor, hvilken bade till åliggande att tillämpa
hvarje
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
9
hvarje ny statsreglering med alla dess vilkor, förbehåll och undantag, hvars tjenst
vore af den trägna beskaffenhet, alt innehafvaren omöjligen kunde sköta annan befattning,
och som dagligen måste tillhandagå med upplysningars meddelande samt
icke, likt Kamereraren i Riksboksluls-kontoret, hade tid öfrig alt, såsom räkenskapsbiträde
hos Rikets Ständers Revisorer, bereda sig särskild inkomst, — måtte erhålla
en årlig lönetillökning af 1,000 R:dr, så ali bans lön blefve bestämd till 4,500 R:dr.
Då ifrågavarande Kamererare uppbär enahanda aflöning, som samtlige hans vederlikar
inom Rikets öfrige Kollegier, synes någon särskild löneförbättring för honom
icke böra ega rum; hvadan Utskottet hemställer,
att Herr al Welterstedts berörda framställning lemnäs af Rikets
Ständer utan afseende.
13:o. Uti nyssberörda hos Ridderskapet och Adeln väckta motion, N:o 145,
har Herr af Wetterstedt, äfvensom inom Borgare-Ståndet Herr Ljungberg, i motion
N:o 165, och inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägligen Anders Andreasson från Elfsborgs
län, i motion N:o 381, anlörl, bland annat, alt göromålen för Kammarskrifvarne
bos Slals-kontoret voro i alla afseenden trägnare och fullt ut så maglpåliggande,
som i Kammar-rätten, hvadan ock tillförene och ända intill den statsreglering,
som med år 1858 ingick, en Kammarskrifvare i Stats-kontoret aldrig varit sämre
aflönad, ån hans vederlike i Kammar-rätten; i följd hvaraf motionärerne hemställt,
att Kainmarskrifvarne inom Stats-kontoret måtte undfå en årlig lönetillökning af
600 R:dr, i likhet med hvad de 7 äldste Kainmarskrifvarne i Kammar-rätten uppbure,
eller, derest en sådan tillökning för alla Kainmarskrifvarne ej medgåfves, åtminstone
de sex äldste komma i åtnjutande af berörda förhöjda aflöning.
I likhet med hvad Utskottet under Öde punkten härofvan, beträffande aflöningen
lör Kammar-kollegii Kammarskrifvare, hemställt, får Utskottet, med anmälan
att 12 Kammarskrifvare äro bos Stats-kontoret anställde, tillstyrka,
att Rikets Ständer i den mån bifalla ofvanbemålde motionärers
ifrågavarande framställningar, alt för de sex äldste af Statskontorets
ordinarie Kammarskrifvare, beviljas löneföiböjning af
600 R:dr årligen, så all aflöningen lör hvardera af dem kommer
att uppgå lill 1,600 R:dr.
14:o. Enär Stämpetpappers-omkoslnaderna fortfarande betydligt öfverstigit det
för dessa utgifter i Riksslaten upptagna förslagsanslag 105,000 R:dr, har Kongl.
Majit hemställt att della anslag måtte, på sätt Rikets Ständers Revisorer jemväl föreslagit,
bestämmas lill 164,000 R:dr; och då det sålunda föreslagna beloppet ungefärligen
motsvarar hvad under sednare åren för ändamålet åtgått, tillstyrker Utskottet,
att det för stämpelpappers-omkostnader uppförda förslagsanslag
105,000 R:dr måtie till 164,000 R:dr förhöjas.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band 10 Haft. 2
10
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 100.
Kammar-räUen.
15:o. Då den förhöjning i inkomster, som Kammar-rättens Advokat-fiskal
haft att påräkna genom aktoratsarfvodet, på sednare åren betydligt minskats, har
Kongl. Maj:t (öreslagit, alt bemälde Advokatsfiskal lön, nu utgörande 5,000 R:dr,
måtte till 3,500 R:dr förhöjas.
Af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Finans-ärenden
den 14 Oktober nästlidet år inhemlas, alt Kammar-rätten, beträffande denna
fråga, uti underdånigt memorial den 15 näslförutgångne Juni, anmält, att bemälde
tjensteman på sednare tider fått ökade göromål, men alt den förhöjning i inkomster,
han haft att påräkna genom aktorats-arfvodet, deremot numera nedgått från 1,950
R:dr, som den utgjorde före år 1856, till 650 R:dr årligen; och får vid sådant
förhållande Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte den äskade löneförhöjningen med 500
R:dr bevilja.
16:o. I det Kanslisten vid Advokatfiskal-kontoret tillagda arfvode af 300 R:dr,
såsom ersättning för renskrifningen derstädes har Kongl. Maj:t begärt förhöjning
med 200 R:dr; och, då det hittills uppförda beloppet befunnits otillräckligt, tillstyrker
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte den äskade arfvodes-tillökningen med
2000 R:dr bevilja.
17:o. Slutligen har Kongl. Maj:t begärt alt de 4 Vaktmästare-löner, som nu
utgöra allenast 450 R:dr, måtte förhöjas med 50 R:dr hvardera; och får Utskottet,
i likhet med hvad för vaktbetjeningen vid flere andra embetsverk egt rum, tillstyrka,
alt den begärda lönetillökningen med tillhopa 200 R:dr måtte
af Rikets Ständer beviljas.
öfver-Intendents-embetet.
18:o. Sedan bemälda embete uti Memorial den 12 Augusti nästlidet år underdånigst
anhållit att, då anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och
vaktbetjenle vid embelsverket utgjorde endast 200 R:dr och således numera vore
alldeles otillräckligt, i synnerhet som det måste fördelas emellan flera behöfliga biträden
vid ritnings- och byggnads-konloret samt embelets kansli, och derjemte anlitas
till ersättningar åt extra ordinarie vaktbetjeningen för tillfällig uppassning vid
såväl embetet som Museum, samma anslag måtte förhöjas lill 1,000 R:dr, har Kongl.
Maj:t nu derom gjort nådig framställning; och då den begärda anslagstillökningen
synes vara af verkligt behof påkallad, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande anslag måtte från nuvarande beloppet, 200 R:dr.
till 1,000 R:dr förhöjas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
11
19:o Vidare har Kongl. Majit, som i särskild nådig Proposition föreslagit Rikets
Ständer, att Staten måtte öfvertaga framtida vården och underhållet af den vid
Utmelands by i Dalarne genom enskilda bidrag nyligen uppförda minnesvård öfver
Konung Gustaf Wasa, hvarför årliga utgifterna beräknats uppgå till 475 R:dr, begärt,
att det i Riks-staten nu uppförda reservations-anslag till byggnader och reparationer
i landsorterna måtle, derest samma nådiga Proposition vunne Rikets Ständers bifall,
förökas med motsvarande belopp.
Då Rikets Ständer redan, med bifall till Utskottets den 5 sistlidne Mars afgifna
Utlåtande N:o 65, beslutat, att det för underhåll och vård af omförmälda monument
erforderliga belopp, 475 R:dr, skall af ifrågavarande anslag utgå, får Utskottet här
endast hemställa,
att, i följd deraf, samma anslag, eller det för byggnader och
reparationer i landsorterna afsedda, må med berörda belopp,
475 R:dr årligen, förhöjas.
Postverket.
20:o. I fråga om bemälda embetsverk har Kongl. Majit endast begärt att, då
verkets årliga inkomster blifvit för nästa statsregleringsperiod beräknade till 1,500,000
Ridr eller 100,000 Ridr mera än hvartill de för närvarande äro upptagne, det å
Sjunde Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till Postverket att af Postmedlen direkte
utgå måtte höjas med sistnämnda belopp; och får Utskottet tillstyrka,
att denna nådiga framställning af Rikets Ständer bifalles, så att
berörda förslags-anslag uppföres med ett belopp af 1,500,000
Riksdaler.
Tullverket.
21:o. Uti det af Tullmedlen direkte utgående förslags-anslaget till Tullverkets
stat och omkostnader, för närvarande upplaget till 1,800,000 Ridr, har Kongl. Majit
icke äskat någon förändring; men då Utskottet funnit det vara önskligt, att jemväl
vid detta verk en fullständig lönereglering blefve åvägabragt, hvarigenom dels en
lättare öfversigt af förvaltningen och förenkling af räkenskaperna kunde erhållas, dels
ock anslaget fördelas i tvänne, deraf blott det ena behöfde såsom förslagsanslag uppföras,
hemställer Utskottet,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla att
vid nästkommande riksmöte få af Kongl. Majit emottaga fullständigt
förslag så väl till definitivt ordnande af General-Tullstyrelsen,
den vid Tullverket anställda tjenstemanna- och be
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
vaknings-personal, som ock till reglering af afiönings-kostnaderne
för hela denna förvaltning.
22:o. Då, efter hvad Rikets Sländers Revisorer jemväl anmärkt, det i nu gällande
Riks-slat uppförda förslagsanslag, 6,000 R:dr, till restitutioner visat sig vara
fortfarande otillräckligt för behofvet, har Kongl. Majit föreslagit att samma anslag
måtte höjas med 9,000 R:dr; och då den begärda tillökningen är med ledning al
sednare årens erfarenhet beräknad, tillstyrker Utskottet,
att berörda förslagsanslag mätte från nuvarande beloppet, 6,000
R:dr, till 15,000 R:dr förhöjas.
23:o. Under erinran, hurusom Rikets sednast församlade Ständer föreslagit
och Kongl. Maj:ts den 29 December 1860 beslulit, att, jemte det tullmedlen hädanefter
vid inkomstberäkningen upptoges lill sitt bruttobelopp, den från dessa medel
utgående ersättning till vissa släder för mistad tolag skulle bland utgifterna i
Riks-staten uppföras, har Kongl. Majit, som funnit det härför erforderliga belopp
lämpligen böra såsom förslags-anslag, under benämning: ersättning till städerna för
mistad tolag, under denna Hufvudtitel uppföras, föreslagit, att detta nya förslagsanslag
måtte till 1,040,000 Rdr upptagas.
Beträffande denna fråga inhemtas af Statsråds—protokollet, hurusom, genom
Kongl. Brefvet till General-Tullstyrelsen af den 18 December 1860, vore löreskrifvet,
alt städerna skulle i ersättning för mistad tolag årligen undfå dels en viss bestämd
godlgörelse af tillsammans 8 15,750 R:dr, dels ock en tillökning derutöfver
af 5 procent å den tulluppbörd, som öfverslegc 9,52 7,700 R dr, i följd hvaraf och
då tullinkomsterna lör nästa slatsregleringsperiod blifvit beräknade lill 14,000,000
R:dr eller 4,472,300 R:dr utöfver nyssnämnda i Kongl. Brefvet den 18 December
1860 angifna belopp, städerna komme att i ersättning åtnjuta:
l:o R:dr 8 15,730:
2:o 5 proc. å 4,4 72,500 R:dr eller ... „ 225,615:
tillsammans R:dr 1,039,545:
Och får, på grund af hvad sålunda blifvit upplyst, Utskottet tillstyrka,
att ett förslagsanslag under ofvannämnda rubrik i Riks-staten
upptages till ett belopp af 1,040,000 R:dr.
24:o. Enär det för åren 1861, 1862 och 1863 i Riks-staten upptagna reservationsanslag
af 75,000 R:dr för Skog s-inslilutet, lägre skogsskolan samt öfrige till
Skogs-slaten hörande tjenstemäns aflöning fortfarande vore behöfligt, har Kongl. Majit
äskat att detsamma måtte jemväl för nästa slatsregleringsperiod varda uppfördi;
och, då någon definitiv reglering af utgifterna för skogsväsendet icke torde kunna
ifrågakomma förr än ny Skogsordning, hvartill förslag numera, enligt hvad af Statsråds-protokollet
inhemtas, är af Skogs-styrelsen afgifvet, blifvit antagen och fastställd
tillstyrker Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
18
alt, med bifall till Kongl. Majlis ifrågavarande nådiga framställning,
ett reservationsanslag af 75,000 Ridr må jemväl för nä
sta
statsregleringsperiod lill omförmälda ändamål anvisas.
25:o. Enär den å Kronans lius i liufvudsladen belöpande andel i de ökade
utgifter, som blifvit af hufvudstadens innevånare beviljade till en förbättrad gatläggning,
utgjorde 2.500 R:dr, och denna utgift lämpligen borde, lika med öfrige kommunala
ulskvlder för Kronans egendomar, utgå af det å Sjunde Hufvudtiteln uppförda
förslagsanslag till lyshållning, med flera utgifter för Kronans publike hus i Slockholm,
bar Kongl. Majit, då, efter hvad Rikets Ständers Revisorer jemväl erinrat, nyssnämnde
utgifter under flera år med omkring 7,900 R:dr öfverstigit det för sådant
ändamål i Riks-staten upptagna belopp, 5,100 R:dr, äskat alt berörda anslag mätte
med 10,400 R:dr förböjas; och tillstyrker Utskottet,
att den äskade anslagsliilökningen måtte beviljas, så att för
omförmälda ändamål anvisas ett förslagsanslag af 15,500 R:dr.
26:o. Då det särskilda reservationsanslag, hvilket vid sednaste riksdag uppfördes
såsom: Ersättning till Postverket för ökad kostnad i följd af postskjutslegans
höjande icke hittills behöft anlitas, och, med afseende å lillräckligheten af postmedlens
öfriga tillgångar, ej heller för framtiden syntes vara behöfligt, bar Kongl. Majit föreslagit,
att samma anslag mätte med innevarande statsregleringsperiod från Riksstaten
utgå, och besparingarne under denna tid af 3 år, tillsammans 210,000 Ridr,
till Riksgälds-konloret öfverleranas.
I motsats häremot har Riksdagsfulimägtigen Carl Anders Larsson från Östergötlands
län uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Siats-utskottet remitterad motion,
N:o 295, bland annat, af anförda skäl hemställt, att Rikets Ständer mätte uppföra
eli förslagsanslag af 70,000 R:dr årligen, alt. användas till godtgörelse af sådan
förhöjning i postskjutslegan, som kunde blifva en följd deraf, alt alla slags posthemman
befriades från utgörande af postskjutsskyldighelen, ulan alt detta onus öfverflyttades
på de till gästgifveri-, post- och reservskjuts-skyldiga hemman i Riket.
Under den 10 näsllidne Mars har, i anledning af åtskillige vid innevarande
riksdag väckta motioner om skjutsningsbesvär ordnande, Utskottet, i förening med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet afgifvit särskildt Utlåtande, (N:o 21),
deruti sammansatta Utskottet, bland annat, tillstyrkt att å Rikets 7:de Hufvudtitel
mätte anvisas ett årligt reservationsanslag af 70,000 R:dr att till Post-verket utgå
såsom ersättning för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans höjande till
likhet med gällande entreprenadlega komme alt uppslå. Denna sammansatta Utskottets
framställning är emellertid,. sedan vid föredragning deraf hos Riks-Stånden,
densamma blifvit af Irenne Stånd återremitterad, ännu beroende på Rikets Ständers
pröfning; och Utskottet har, vid sådant förhållande nu ansett sig endast böra hemställa,
att Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Majit i ofvanomförmälda
hänseende behagat föreslå.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
27. Beträffande öfrige till Sjunde Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag, i afseende
hvarå någon förändring hvarken blifvit af Kongl. Maj:t äskad eller eljest
ifrågakommit, får Utskottet hemställa,
alt samma anslag måtte i den blifvande nya Riks-staten med
oförändrade belopp uppföras, dock att, tili jemnande af Hufvudliteins
slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved m. m., som för närvarande utgör 18,674 R:dr 78
öre, ökas med ett belopp af 25 R:dr R:mt;
Kommande, i följd af hvad Utskottet uti förestående punkter tillstyrkt, Hufvudtitelns
samtlige till ordinarie stalsregleringen hörande anslag, på sätt hosföljande
tabell Lill. A närmare utvisar, att uppgå till 5,452,000 R:dr. Då Hufvudtitelns
summa, enligt nu gällande Riks—stat utgör 4,270,450 R:dr, visar sig således här en
tillökning af 1,161,550 R:dr; hvarvid dock bör iakttagas, alt beräkningen af Postverkets
omkostnader är af Utskottet, enligt Kongl. Maj:ts nådiga framställning, förslagsvis
upptagen 100,000 R:dr högre än det nuvarande anslaget, utan att någon
ökad utgift härigenom uppkommer, äfvensom att det såsom ersättning till städerna
för rnistad tolag förslagsvis uppförda belopp, 1,040,000 R:dr, redan förut under annan
form utgått.
För de under 7:de Hufvudtiteln hänförliga behof af tillfällig beskaffenhet, som
således höra till den så kallade extra statsreglering en, åro nedan omförmälda framställningar
gjorda:
28:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har Kongl. Maj:t begärt att till bestridande af utgifter för kolonien St. Barthelemy,
hvilken under sednare lider medfört för Statsverket en årlig kostnad, icke understigande
1,000 pund Sterling, eller i Svenskt Riksmynt omkring 18,000 R:dr,
Rikets Ständer måtte för hvarje af de år, nästa statsreglering kommer alt omfatta,
anvisa enahanda summa, eller tillsammans ett belopp af 54,000 R:dr; och då kostnaderna
för koloniens förvaltning under näst inträdande nya statsreglerings-period
sannolikt icke kunna inskränkas till lägre belopp, än de under de sednare åren utgjort,
får Utskottet hemställa,
all Rikets Ständer måtte för ifrågavarande ändamål anvisa en
summa af 54,000 R:dr, att under nästa kommande 5 år med
en tredjedel årligen från Riksgälds-kontoret utgå.
29:o Sedan Öfverintendents-embetet, i underdånigt memorial af den 12 Augusti
förlidet år, fästat Kongl. Majlis uppmärksamhet derå, alt den vid 1856^—1858
årens riksdag, för Wadstena slotts yttre iståndsättande, för en gång beviljade
summa, 50,000 R:dr, knappt varit tillräcklig för reparation af slottets östra och
vestra fafader samt vattentaken öfver slottsbyggnaden med dertill hörande lorn och
bemälda Embete af sådan anledning tillika hemställt, att för slottets fullstän
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
15
diga iståndsättamle utvändigt och för alt gifva hela byggnadsgruppen ett vår
dadt
och angenämt utseende följande åtgärder måtte vidtagas:
a) iståndsätlande af den återstående mot borggården belägna från slottets omgifningar
mindre skönjbara södra facaden,
b) borttagande af den gamla och uppförande å borggården enligt uppgjord rit—
niug, af en ny portvaktarestuga af sten; och
c) borggårdens förseende med träd och gräsmattor, anbringande af nya portar
å norra facaden, m. m., för hvilka arbeten kostnaden, enligt uppgjorda kostnadsförslag
beräknats till 22,325 R:dr — bär Kongl. Maj:t föreslagit att Rikets
Ständer måtte för en gång anvisa de medel, som till utförande af nämnda arbeten
erfordrades, eller i rundt tal 22,000 R:dr.
Enär Rikets Ständer, vid beviljandet tillförene af anslag för ifrågavarande slottsbyggnads
iståndsätlande, yttrat den åsigt, alt nämnde byggnad borde såsom ett historiskt
minnesmärke underhållas och vårdas, samt upplyst är, att de af Rikets
Ständer härtill beviljade medel icke varit för det afsedda ändamålet tillräckliga, finner
Utskottet sig ega anledning tillstyrka,
alt den för utförande af åtskilliga arbeten å och invid Wadstena
Slott af Kongl. Maj:t nu äskade summa, 22,000 R:dr,
måtte af Rikets Ständer anslås, alt i mån af behof utgå samt
af Riksgålds-konloret utbetalas.
30:o. Till Utskottets handläggning hafva jemväl följande inom Borgare- och
Bonde-Stånden väckta motioner blifvit öfverlemnade, nemligen:
af Herr L. F. Aschan och Herr F. Hjertström, hvilka, hvar för sig, anfört, Herr
Aschan (i motion N:o 73): att då städerna Ekesjö och Wimmerby bade en ganska
liflig bandel och vore belägna i bördiga och tätt befolkade trakter, hvartill komme
att Smålands Husar-regemente och Grenadier-bataljon hade sin mötesplats vid Ekesjö
och Calmar regemente sin nära Wimmerby, en telegraflörbindelse emellan dessa
städer och det öfriga riket skuile i såväl industrielt som militäriskt hänseende vara
af stor nytta, och Herr Hjertström (i motion N:o 4 72): alt, då Ekesjö vore en icke
obetydlig handelsplats, en telegrafstation derstädes skulle bära sig långt båttre än i
de flesta småstäder, samt att, enär någon direkt telegraflörbindelse emellan rikets
östra och vestra kuster, gent öfver mellersta Sverige för närvarande icke funnes, en
lelegraflinie från Jönköping — der redan nu linier sammanstöta från söder, vester
och norr — öfver Ekesjö och Wimmerby till Westervik komme att medföra en
stor lättnad i telegrambefordringen emellan Göteborg och de vigligare handelsplatserna
å rikets östra kust och sålunda tillskynda telegralkorrespondensen i allmänhet stor
fördel, hvarförutan det alltid vore af väsendtlig nytta för Telegrafverket att, i händelse
någon linie Idefve skadad och telegrambefordringen derå afbruten, liera linier
funnes alt anlita; och hafva af dessa anledningar bemälde motionärer föreslagit, att
en telegraflinie mätte, på Statens bekostnad, sträckas från Jönköping öfver Ekesjö
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
och Wimmerby till Westervik med stationer i Ekesjö oell Wimmerby; hvarjemte
förstnämnde motionär företett bevis derom all båda sistnämnda släder förbundit sig
att anskaffa oell kostnadsfritt upplåta lämpliga lokaler lör blifvande Telegrafbyråer;
af Herr J. A. Bovin, hvilken, (i motion N:o 285) enär en stor del af Westmanland
oell lieia Dalarne ännu icke kommit i åtnjutande af de fördelar, som vore
en följd af elektriska telegrafers inrättande, ehuru rörelsen å nämnde orter vore af
den omfattning, att lättade kommunikationer af behofvet synnerligen påkallades, hemställt
att Rikets Ständer mätte anslå medel för anläggande af en telegraflinie från
Westerås tili Sala, Avesta, Hedemora, Säther och Fahlun med stationer å dessa
ställen; samt
af Riksdagsfullmägtigen från Calmar län, E. J. Rudberg, som jemte det han,
uti en under N:o 20 intagen motion, fästat uppmärksamheten å det, enligt motionärens
åsigt, obilliga förhållande alt Öland, ehuru denna ö hade en folkmängd af
omkring 50,000 personer, likväl vore i saknad af telegrafin rättning, hvarigenom
mångfaldiga olägenheter och äfven förluster, särdeles vid de tider, då öfverfarten till
fasta landet icke vore möjlig, tillskyndades öus innevånare, anhållit det Rikets Ständer
mätte bevilja nödigt anslag för en telegraftråds läggande öfver Sundet antingen
från Calmar till den så kallade Färjestaden på Öland eller ock från Refsudden lill
Stora Rör, emellan hvilka sednare ställen afståndet utgjorde icke fullt en half mil,
samt att denna tråd derefter linge sträckas längst utöfver hela ön och för sådant
ändamål telegrafstationer inrättas vid Ottenby stuteri samt i Borgholms stad, i Böda
eller Mörbylånga köping, uti hvilken framställning Riksdagsfullmägtigen IV. P. Bäckström,
förmält sig instämma.
Vid sistlidna riksdag, då frågor af enahanda beskaffenhet eller framställningar
om statsbidrag för anläggning af åtskilliga lelegraflinier inom riket jemväl utgjorde
föremål för Rikets Ständers pröfning, yttrade Sammansatta Stats- och Ekonomiutskottet,
till hvars förberedande handläggning dessa ärenden hänskjulits, vissa betänkligheter
mot beviljandet af direkta statsanslag för detta ändamål. Utskottet ansåg
nemligen Telegrafverkets vidare utveckling böra hufvudsakligen blifva beroende
af de tillgångar verket sjelf kan sig bereda såsom följd af den tilltagande rörelsen
och telegrafledningarnes flitiga anlitande; alt vid telegrafledningarnes anläggande således
synnerligt afseende borde fästas dervid, huruvida utsigt förefunnes dertill, att intägten
vid desamma möjligen komme alt motsvara kostnaderna; men alt i allt fall
konvoj-kassan syntes vara den allmänna fond, från hvilken nödvändiga tillskott för
inrättande al nya telegraflörbindelser, när sådana ifrågakomma, företrädesvis borde
utgå. Delande dessa älven af Rikets Ständer godkända åsigter, har nuvarande Statsutskott
funnit sig förhindrad! understödja de förslag, som af ofvanbemälde motionärer
blifvit i berörda hänseende framställda; och Utskottet hemställer derföre,
alt förevarande motioner ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
51:o.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 100.
17
51:o. Af anledning alt åboerne i Hagesta by, Löderups socken af Christianstads
län, beslutat alt, med frön af tjenliga trädslag, beså en inom nämnde bys område
invid kusten af Östersjön belägen, till större delen af flygsand beslående jordrymd
om 1,100 tunnland, bar, uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Utskottets handläggning
remitterad motion (N:o 275 1 lliksdagsfullmägligen Ola Lasson från berörda
lån anhållit, alt, enär denna by låge i en skoglös trakt och följaktligen kostnaden
för inhägnad af ifrågavarande jordområde uppginge till ett icke obetydligt belopp,
Staten mätte understödja detta arbetsföretag, helst i sådant fall andra invid
kusten befintliga socknar, der förhållandet vore enahauda, möjligen kunde föranledas
att vidtaga likai tade åtgärder; hemställande motionären alltså, att Rikets Ständer måtte
bevilja ett anslag af 10,000 R:dr åt Hagesta byamän för att ofördröjligen användas
dels till inhägnad och verkställande af skogssådd å ifrågavarande för närboende grannar
skadliga jord, dels ock för uppförande derstädes af ett skogvaktarboställe.
Med anledning af särskilda vid föregående riksdagar väckta förslag om medels
anvisande för skogsplantering å flygsandsfällen såväl i Skåne, som Kronobergs och
Hallands län hafva Rikets Ständer, som ansett särskildt statsanslag icke böra för dylika
planteringar beviljas, hänvisat vederbörande att vända sig till Kongl. Majit för
erhållande från Skogsplanterings-kassan af erforderliga bidrag för dessa visserligen
ganska vigtiga ändamåls befrämjande. Och som Utskottet hyser enahanda åsigter i
delta ämne, får Utskottet, med tillkännagifvande att nämnda kassas behållning, enligt
sednast afslutad Rikshufvudbok uppgår, lill något öfver 400,000 R:dr, afstyrka
att någon åtgärd till följd af Riksdagsfullmägtigen Ola Lassons
nu väckta motion af Rikets Ständer vidtages.
Slockholm den 8 Maj 1805.
Reservationer:
vid 5:te punkten (angående löneförhöjning för Kammarskrifvare i Kammarkollegium.
)
Af Herr A. W. Björck: ”Ehuru det sv nes mig särdeles betänkligt, att Riket»
Ständer bevilja lönetiilökningar för Statens tjenstemän, der sådana tillökningar icke
af Regeringen blifvit äskade, har dock den omständighet, alt de äldre Kammarskrifvarne
i Kongl. Kammar-kollegium uppgifvits vara så sysselsatta, ali de med sin
tjenst icke kunna förena annan befattning, förekommit mig såsom en skälig anledBik.
till B. St. Brot 1862 <& 1863. é Sami. 1 Afä. 2 Band. 10 Haft.
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
ning a|t tillstyrka någon förhöjning i deras aflöning, under förutsättning, att den för
löneförhöjningen uppgifna grunden vore rigtig och alltså jemväl under vilkor, att annan
befattning icke med tjensten förenades; men då Stats-Utskoltet icke bibehållit
detta af Ulgifls-afdelningen föreslagna vilkor för löneförhöjningen, linner jag mig böra
mot Stats—Utskottets beslut anmäla reservation och såsom min mening framställa
Ulgifts-afdelningens förslag så lydande:
— — tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till ifrågavarande motioner, måtte
åt de fem i tjensten äldste af Kammar-kollegii ordinarie Kammarskrifvare,
som icke tillika innehafva eller emottaga annan
allmän tjenst med lön på Rikets stat eller vid Rikets Ständers
verk, bevilja löneförhöjning al G00 R:dr årligen, så ali aflöningen
för hvardera af dem kommer att utgöra 1,600 R:dr Ruut.*
lili denna reservation hafva Herrar L. Wistelius och A. A. Berger instämt.
vid 13:de punkten (angående lönetillökning för Kammarskrifvare i Stats-kontorel).
Af Herr A. W. Björck: ”Åberopande hvad som af mig blifvit anfördt i fråga
om förhöjd aflöning åt Kammarskrifvarne i Kammar-kollegium får jag, i afseende
på aflöningen åt Kammarskrifvarne i Kongl. Stats-kontoret, upptaga såsom min mening
Utgifts-afdelningens af Utskottet ogillade förslag, så lydande:
— tillstyrka,
alt Rikets Ständer, med bifall till ifrågavarande motioner, måtta
åt de sex i tjensten äldste af Stats-koniorets ordinarie Kammarskrifvare,
som icke tillika innehafva eller emottaga annan allmän
tjenst med lön på Rikets stat eller vid Rikets Ständers
verk, bevilja löneförhöjning af 600 R:dr årligen, så att aflöningen
för hvardera af dem kommer alt utgöra 1,600 R:dr
R:mt.”
Och hafva Herrar L. Wistelius och A. A. Berger förmält sig instämma äfven i
denna reservation.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1863.
litt. A.
Tabell öfver Riks-Siatens Sjnnde Hnfvnd-Titel.
1 —  —.
i
j
1861 års
Bik8-st.it
Förslag till blifvande Riks-stat:
;
Indelta
Räntor
enligt
rnarkeaåno-
o er*
pä förslag.
Spanmål.
Indelta
Spanmål.
Penningar.
Indelt på forsla
g-
Oindelt.
Summa
Räntor
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Mått.
V ärde
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
Penningar. 1
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
k
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr
öre
R:dr
öre
kub.-f.
k:r
R:dr
Öre
kub.-f.
k:r
R:dr
öre
R:dr
öre
Finans-Departementet.
R-.dr
öre
R:dr
öre
kub.-f.
k:r
R:dr
öre
kub.-f.
k:r
R:dr
öre
R-.dr
öre
17,000
17,000
Departements-chefen
.
17,000
17,000
1 37.200
37,200
Departementets Expedition.
Nuvarande summan  37 200'
Tillkommer: Förhöjning i anslaget, till gratifikationer åt extra-  ordinarie Tjenstemän och Vaktbetjente
. 1 000-
.
38,200
38,200
iflfi 9^0
106,250
Kammar-kollegium.
Nuvarande anslaget
. 106 250-
Tillkommer: Löneförhöjning åt
5 Kammarskrifvare, å 600 R:dr
3,000: —
7 Vaktmästare, å 50 R:dr  350: - 3 350-
109,600
109,600
101,655
113
4
226
80
101,881
80
Stats-kontoret med Krono-magasinerna samt Våg-staterna i Fahlun och Awesta.
Penningar:
Nuvarande summan
101 055*
Tillkommer: Förhöjning:
Lön åt en Kanslist (ny)  1000'
Lönetillökningåtb Vaktmästare, ä50R:dr 400: —■
Tillökning i anslaget till gratifikationer
åt extra-ordinarie Tjenstemän och
Vaktbetjente
1,000:
Förhöjning i Ombudsmannens arfvode 600: —
Lönetillökning åt 6 Kammarskrifvare,
ä 600 R:dr
3,600: — 6,600: — ms 2* v -
Oindelt Spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat  226: 80.
108,255
113
4
226
80
108,481
80
105,000
105,000
.
Stämpelpappers-omkostnader. Förslag s-ans lag.
Nuvarande beloppet
105 000-
Tillkommer: Förhöjning
. 59 000:
164,000
164,000
30,700
30,700
Mynt- och Kontrollverken.
Löneförhöjningar
18,700:
Till Myntets drift och underhåll  12 000-
30,700
3,450
30,700
3,450
3,450
125,526
ta
3,450
Omkostnader för Kontrollverket. Förslag s-anslag
(
94
125,526
94
Kammar-rätten.
:
.
Nuvarande anslaget
125,526: 94.
hUlcomnier:
Löneförhöjning åt Advokat-fiskalen  500'
Arfvodes-dito åt Kanslisten uti Advokatfiskals-kontoret 200: —
Förhöjning i 4 Vaktmästare-löner, från 450 till 500 R:dr 200: — 9qq.
126 426
94
it-
126 426
94
28,400
28,400
Ofver-Intendents-embetet.
Nuvarande summan
28 400"
Tillkommer: ’
Förhöjning i anslaget till gratifikationer åt extra-ordinarie
Tjenstemän och Vaktbetjenino-en .. . 800"
29,200
29,200
1,400,000
364
50
37
8
75
60
1,400,440
10
Postverket (kontanta anslaget på förslag att af postmedlen direkte ut^å)
Penningar: °
Nuvarande beloppet -
1 400 000-
Tillägges: i följd af den för nästa statsreglerings- * *
period beräknade förhöjda inkomst af postmedel 100,000: —} 500 000- —
Indelta räntor; såsom i 1861 års Riks-stat  354- 50
Indelt spanmål; såsom i dito
75. 60
1,500,000
364
50
37
8
75
60
1,500,440
10
70,000
70,000
ter ot“d k0,,n‘<1'1,5,jd “
1,800,000
1,800,000
Tullverket {Förslags-anslag att af Tullmedlen direkte utgå)
1,800,000
1,800,000
Ersättning till städerna för mistad tolag. Förslag s-anslag
381
18,300
68
2,330
69
2,712
37
Jägeri-staten
1,040,UUU
381
1,040,000
900
19,200
Skogsplanterings-kassan (kontanta anslaget såsom ersättning för hemmansräntor och
arrenden m. m., på förslag)
68
2,00O
by
2,712
37
18,300
900
19,200
75,000
75,000
Sk Ogs-institutet, lägre skogs-skolor samt öfriga till Skogs-staten hörande Tienstemäns
aflöning, lieservations-anslag
1
! |
75,000
75,000
Transport
3,918,863
62
3,595
19
37| 8
\ 75
l 60
113; 4
226J 80,
3,922,761
21
Transport
5,060,513
62
3,595
19
37
8
1 75
60
113] 4
j 226
| 80
|5,064,411
21
Hör till Ståts-Utskottets Utlåtande, år 1862—1863, N:o 100.
Transport
1861 års Itiks-sta t anslår:
Penningar.
Indelta
Räntor
enligt
markegång
på förslag
R:dr
3,918,863
5,100
48,000
60,350
23,700
3,000
15,000
19,500
öre
62
R:dr
3,595
ore
19
6,000
1.500
1.500
18,674
46,500
75,000
22,004
81
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått
kub.-f.
37
k:r
8
Värde
å
2 K:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr
VO
359! 5
78
Summa
4,242,688
40
25,600
570
öre !kub.-f.
60
113
7191.
967
1,140
20
k:r
4
1,934
80 113
R:dr
226
80
Summa
Riksmynt.
Rtdr
3,922,761
5,100
48,000
60,350
21
226
80
46,423
3.000
15.000
19.500
1,140
6.000
1.500
1.500
18,674
46.500
75.000
81
Förslag till blifvande Riks-stat:
Transport
Lyshållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm. Förslag s-anslag:
Nuvarande beloppet  5,100: —
Tillkommer: Förhöjning
10,400: —
Byggnader och reparationer i Stockholm. Reser vations-anslag
Byggnader och reparationer i landsorterna. Reservalions-anslag:
Nuvarande summan  -
60,350: —
Tillkommer: för vård och underhåll af den vid Utmelands by i
Dalarne uppförda minnesvård öfver Konung Gustaf Wasa
(jernför Stats-Utsk:s Utlåt. N:o 63)  .
475: —
20
78
4,270,450
Städers friheter. Förslag s-anslag
Transportkostnad för Stats-verkets Bergs-effekter. Förslag s-anslag.
Observations- och Dppbörds-procenter m. m. Förslag s-anslag
lantalsskrifnings-provision. Förslag s-anslag
Tionde-profvare -
Restitutioner. Förslag s-anslag:
Nuvarande beloppet
6,000: —
Tillkommer: Förhöj ning
9,000: —
Penningar.
Indelta
Räntor
enligt 1
ijmarkegångj
(på förslag. |
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
R:dr
5,060,513
15,500
48,000
60,825
23,700
3,000
15,000
19,500
öre I R:dr
62
3,595
. 22,004
19
kub.-f.
37
81
k:r
359 5
Uppköp af ve«l för Wisby s. k. Krono-kalkugn. Förslag s-anslag
Rese- och Traktaments-penningar. Förslag s-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m. Förslag s-anslag:
Nuvarande beloppet
Tillägges: för jemnande af Hufvud-titelns slutsumma
18,674: 78.
25: —
Extra utgifter. Reservations-anslag
Kongl. Theatern
15.000 .
1.500
1.500
18,699
46,500
75.000
78
• Summa
Anm. Tillökningen å Hufvud-Titeln blifver således 1,161,550 R:dr, deraf likväl
största anparten dels förut utgått under annan form och utan att synas i
Riks-staten, dels ock tillkommit i följd af den högre förslags-beräkningen
å inflytande Post-medel.
5,404,238
40 25,600
570 1
Värde
cb
2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R.:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr
75
719
ore
60
kub.-f. k:r I R:dr
113
1,140
20
967| 4 j 1,934
226
80
R:dr
5,064,411
15,500
48,000
ore
21
60,825
46,423
3,000
15.000
19.500
1,140
15.000
1,500
1,500,
18,699
46.500
75.000
81
20
78
80 113
226: 80 5,432,000!.
‘•'b - i
Litt. B.
Estra Statsreglerings-aaslag
i sammanhang med Sjunde Hufvnd-Titeln.
Riksmynt.
R:dr
öre
l:o Att utgå under åren I§61, 1865 och 1866,
ined 1i3 åri igen:
Till arfvoden åt tjenstemännen i Kntnmar-kollegii Jordeboks-kontor, 24,700
R:dr årligen eller för 3 år
74,100: —
Till utgifter för kolonien S:t Barthelemy, 18,000 Tv:flr om året
eller för tre år
54,000: —
*
128,100
r
2:o Anslag för en gång:
Till fullbordande af restaurations-nrbetena å Wadstena slott
22,000
Summa
150 100
flör till Stats-Ut skottets Utlåtande, 1862—1868, N:o 100.
rr -
t C.. - ’ < . K h
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 101.
1
N:o SOI.
Ank. till Exji.-Utsk. den 9 Maj 1863, kl. 11 f. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande till skydd
för krono-laxfisket vid Åsbro i Wiske å.
(I. A.)
Med förmälan, hurusom kungsladugården Åhs kloster tillika med ett Kronan
tillhörigt, fordom rikt laxfiske i Wiske-ån vid Åsbro, vore på 30 års tid, räknad
från midfastan år 1837, utarrenderad emot ett årligt arrende af 555 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, jemte fem tunnor lax, hade Riksdagsfullmägtigen
August Carlberg från Hallands iän, uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till StatsUtskottet
remitterad motion (N:o 449) fästat uppmärksamheten å liera omständigheter,
som motionären ansett menliga ej mindre för berörda kronofiske, än äfven för
laxfisket i allmänhet uti Wiske å. Genom arrendatorns åtgärd att ifrån vårflodens
början till den 1 Oktober stänga kungsådran med laxgårdar och fiskeredskap, hade
nemligen fisket uti ymnighet alltmer aftagit, hvilket menliga förhållande ytterligare
befordrades derigenom, att ynglet tillika förstördes dels genom den tidiga tillstängningen
af kungsådran med fiskeredskap och dels till följd af arrendatorns underlåtenhet
att, på sätt gällande Fiskeri-stadga föreskrifver, hålla bottenlucka öppen för den
upp- och nedgående fisken. Att fisket sålunda vanvårdades, vore att tillskrifva den
omständigheten att detsamma utgjorde allenast en binäring vid egendomen; och då
Staten kunde påräkna högre arrende-afgift genom den större täflan, som komme att
uppstå genom skiljande af arrendet utaf fisket från egendomen, samt i sammanhang
härmed sådane föreskrifter lämpligen kunde meddelas, hvarigenom fiskets framtida bestånd
betryggades, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer ville hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla dels om förordnande att vid blifvande arrende-auktion
kungsladugården Åhs kloster samt kronolaxfisket vid Åsbro i Wiske å måtte hvar
för sig under särskilda arrenden utbjudas, med vanlig optionsrätt, deis ock om förständigande
för Konungens Befallningshafvande i de län, genom hvilka Wiske å flyllih-
lill R. St. Prat. 1802 & 1803. 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 11 Haft,
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 102.
ter, att, då öfriga rättsegande ej derom framställt begäran, tidigt före utgången af
innevarande arrendeperiod eller ofördröjligen, åvägabringa sådana bestämmelser rörande
rätta tiden för fiskandet af lax i Wiske å, som 22 § af ofvanberörda nådiga Fiskeristadga
afser.
Hvad först vidkommer förslaget, att kungsladugården och kronolaxfisket måtte
varda under särskilda arrenden upplåtna; så och ehuru Utskottet icke vill bestrida,
att en sådan åtgärd möjligen torde lända till erhållande af ett högre arrende, finnér
likväl Utskottet sig icke kunna understödja förslaget, dels emedan motionärens berörda
antagande icke torde erbjuda tillräcklig ledning för ett Rikets Ständers beslut,
hvartill, i en fråga af den speciela beskaffenhet, som förevarande, synes erfordrats en
af vederbörande myndigheter verkställd utredning af omständigheterna, dels ock emedan
skiljandet af arrendet, i stället att befordra hufvudsyftet med motionärens framställning,
tvärtom synes egnadt att framkalla ett motsatt förhållande. Och enär, i
fråga om framställningen i öfrigt, 22 § i Kongl. Fiskeri-stadgan den 29 Juni 1832
innehåller, bland annat, att, der någon rättegande sådant begär eller Konungens Befallningshafvande
så nödigt aktar, skall särskildt med afseende å fiske efter lax bestämmas
under hvilka tider denna fisk kan, efter erfarenheten, antagas gå från lekplatserna
till hafvet eller större sjöar, hvarunder allt laxfiske i vattendraget skall inställas
samt all dertill brukad redskap, jemte alla i vattendraget befintliga ålkistor och
andra fiskebyggnader, emellertid skola vara tillslutne eller å land upplagde; alltså och
då de anmärkta förhållandena, i afseende å laxfisket i Wiske å, kunna och böra i
enlighet med gällande författningar och utan Rikets Ständers mellankomst afhjelpas,
får Utskottet hemställa,
att motionärens ofvanberörda framställningar mätte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 8 Maj 1863.
%:o 102.
Ant. till Exp.-Ulsk. den 9 Maj 1863, kl, 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om öfverlåtelse åt Nysätra socken
af lägenheten Ängstorp under hyda kungsgård för inrättande
af en s. k. byskola.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o
220) har Riksdagsfullmägtigen Johan Persson från Upsala län erinrat, hurusom, till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 102.
3
följd af det inom flera orter af riket otillräckliga antalet af fasta skolor det ofta vore
omöjligt för ungdomen att besöka desamma, enär genom deras aflägsenhet från barnens
hem en stor del af dagen måste användas på vandringen till skolan. Sådant
vore förhållandet med de inom skolåldren varande, 50 eller 00 barn inom Resta och
Åloppe husförhörsrotar af Nysätra socken i Lagunda härad, hvilka barn hade f:dels
mil till den vid socknekyrkan belägna skolan och dessutom måste tillryggalägga en
väg, som höst och vår vore nästan ofarbar. Berörda olägenhet kunde icke annorledes
afhjelpas, än att för dessa rotar inrättades en s. k. byskola; men enär kommunen
icke af egna tillgångar kunde åvägabringa detta gagneliga företag, hade man
ansett sig böra påkalla Statens bistånd, hvartill anledning derjemte hemtats deraf, att
någon lämpligare plats för ifrågavarande skola icke förefunnes, än en under Rvda
kungsgård lydande, obetydlig torplägenhet, benämnd Ängstorp, hvilken vore belägen
emellan de båda nämnda rotarne.
På grund häraf och då berörda lägenhet icke kunde vara af synnerligt gagn
för kungsgården såsom belägen öfver en half mil från densamma, samt Nysätra socknemän,
i händelse lägenheten kunde för ifrågakomna ändamål vinnas, åtagit sig att
å lägenheten på egen bekostnad uppföra för ändamålet nödiga byggnader, hade motionären
föreslagit: att Nysätra socken måtte erhålla öfverlåtelse af den under Ryda
kungsgård lydande lägenheten Ängstorp i ändamål att derå anlägga en så kallad byskola,
äfvensom berättigas att, såsom bidrag till lärarens aflöning, få använda lägenhetens
afkastning.
Af handlingar, som funnos vid motionen fogade, inhemtades, att sedan, med anledning
af de i motionen angifna förhållanden, Nysätra församling ansett nödigt att
erhålla en särskild skola för omförmälda rotar, hvilka utgjorde en tredjedel af socknen
med en folkmängd af 290 personer, samt beslutat att för ändamålet söka erhålla
torplägenheten Ängstorp, så hade församlingen å sockenstämma den 28 December
sistlidet år genom enhälligt beslut förbundit sig att, i händelse lägenheten kunde
till skollärareboställe varda upplåten, ej allenast derå uppföra och för all framtid underhålla
erforderligt skolhus, samt förse den blifvande skolmästaren med behöfliga
boningshus, utan äfven, derest torpets afkastning skulle befinnas otillräcklig
för dennes utkomst, årligen lemna ett sådant tillskott, att han befriades från
allt bekymmer för en anständig bergning; — att, enligt hvad ett af nuvarande arrendatorn
af Ryda kungsgård, J. E. Kumlin, den 22 nyssnämnda månad utgifvet intyg
gåfve vid handen, torpens antal vid kungsgården i så måtto öfverstege behofvet
af dagsverken för gården, att 13 torp under längre tid varit och fortfarande äro till
innehafvarne upplåtne hufvudsakligen emot spanmålsarrende till belopp af omkring
100 tunnor; samt att för Ängstorp erlades 3 tunnor 3 kappar råg, 3 tunnor 3
kappar korn och 2 tunnor hafra äfvensom utgjordes 10 mans- och 10 qvinnsdagsverken
under skördetiden samt till en summa af 24 R:dr 75 öre värderade diverse
körslor och spånad.
Vid föregående tillfällen, då understöd blifvit begärdt för folkskolorna, hafva Ri
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 102.
kets Ständer i allmänhet uttalat den grundsats, att skollokalers bekostande helt och
hållet äfvensom folkskolelärares aflöning åtminstone till större delen böra utgöra kommunernas
åligganden samt att för sistnämnda ändamål, äfvensom för skoleväsendets
utveckling och förbättring, bidrag af kontanta medel må under vissa vilkor kommunerna
beviljas. Ett frånträdande af denna rigtiga grundsats bör endast af särdeles
bevekande omständigheter kunna föranledas; men tvifvelsutan kunna för ett stort antal-församlingar
i riket enahanda skäl för dylika framställningar åberopas, som i förevarande
fråga blifvit anförda. I betraktande häraf och då härtill kommer att lägenheten
Ängstorp för närvarande är på arrende upplåten till enskild man, som, såvidt
af handlingarne inhemtas, derifrån icke afstått eller af Nysätra församling derför tillförsäkrats
nöjaktig ersättning samt dessutom frågor om upplåtelse af fastighet utaf
den betydenhet, som ifrågakomna lägenhet, i allmänhet icke böra omedelbarligen af
Rikets Ständer till pröfning upptagas, anser sig Utskottet
till motionärens framställning böra afstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 8 Maj 1863.
Stockholm, tryckt hos Såm. Rumstedt, 18G3.
Stata- Utskottets Utlåtande N:o 103.
1
Alik. lill Exp.-Ulsk. den "t Al;ij tHii.y kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:t.■i nådiga Skrif velse, angående
ifrågasatt bidrag Jrån Handels- och Sjö/arts-fonden
till gäldande af deri för Stadetullens aflösning erforderliga
'utgiftssumma.
(K A.)
Uti underdånig skrifvelse af den 4 sistlidne Februari hafva Rikets Ständer, i
öfverensstämmelse med Stats-Utskottets den 8 förutgångne Januari afgifua utlåtande
N:o 28, bland annat, i underdånighet anmält, att Rikets Ständer, till bestridande
af Sveriges andol i den för Stade- eller Brunshauser-tullens upphörande bestämda
aflösningssumma, på Riksgälds-kontoret, till Kongl. Maj:ts disposition, anvisat ett
förslagsanslag af 270,000 Riksdaler, att i mån af behof utbetalas dels för godtgörande
af den för tiden till den 1 Juli sistlidet år å berörde andel upplupna och
af Konsuls-fondon med 3,609 Thaler 24 s:gr. förskjutna ränta, dels till liqviderande,
på en gång, af kapitalet, 92,495 Thaler, jemte derå ytterligare upplöpande ränta.
Då emellertid Riksgälds-kontoret, jemlikt Rikets Ständers vid 1853 och 1854 års
riksdag, i sammanhang med beviljandet af lån åt Norbergs nya jernvägsbolag, fattade
beslut, under dea 18 December 1856 till Handels- och Sjöfarts-fonden utfärdat
skuldförbindelse å 150,000 R:dr Runt, att från och med. 1858 års slut återgäldas
medelst årlig inbetalning af 15,000 R:dr å kapitalet, jemte fyra procent
ränta å det vid hvarje inbetalning återstående belopp, hafva Rikets Ständer, under
antagande att, derest Handels- och Sjöfarts-fonden på en gång från Riksgäldskontoret
utbekomme denna sin fordran, hvilken, etter derå sednast skedd inbetalning,
nu i kapital utgjorde 90,000 R:dr, jemte ogulden ränta från sistlidet års
slut, berörde fond möjligen skulle kunna med detta belopp bidraga till den för
Stadetullens aflösning erforderliga utgiftssumma, i ofvannämnda underdåniga skrifvelse
derjemte hemställt, huruvida icke, för den händelse en sådan liqvid af RiksBih.
till R. St. Prof. 1862 f 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Baad. 12 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 103.
gälds-kontorets skuld till Handels- oek Sjöfarts-fonden koinme att ega rum, en
häremot svarande andel af omförmälda utgiftssumma må kuuna af nämnde fonds
tillgångar bestridas och det på Riksgälds-kontoret anvisade förslagsanslaget i följd
deraf med ett lika belopp förminskas.
Sedan Konvoj-kommissariatet, uti häröfver infordradt utlåtande, tillstyrkt
bifall till Rikets Ständers framställning, dock, med underdånig hemställan, huruvida
det icke skulle leda till minsta omgång, om Riksgälds-kontorets hela återstående
skuld, till Handels- och Sjöfartsfonden finge, inberäknadt den från 1863
års början upplupna ränta, på en gång ur fondens räkenskaper atskrifvas, mot
det att hela den för upphörande af ofvanberörda tull erforderliga utgift ensamt af
Riksgälds-kontoret bekostades, utan att Konvoj-kommissariatet deruti toge någon
del; har Kongl. Majit, uti nådig Skrifvelse af den 27 sistlidne Mars (intagen under
Nio 97 uti lista Sami. af Bih. till Riks-Ståndens protokoller), med förklarande att
Kongl. Majit ansåge något hinder icke möta för Handels- och Sjöfarts-fonden att
med ofvanberörda, af Rikets Ständer ifrågaställd bidrag, Nittio Tusen Riksdaler,
deltaga i gäldandet af meranämnda lösningssumma, i öfverensstämmelse med Konvojkommissariatets
hemställan rörande sättet för ett så beskaffad! deltagande i lösningssummans
liqvideraude, föreslagit Rikets Ständer, att hela det till Stadetullens
aflösning erforderliga belopp må från det af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret
för ändamålet anvisade anslag utgå, emot det att all fråga om vidare inbetalning
å Riksgälds-kontorets, enligt förbindelse af den 18 December 1856, till Handelsoch
Sjöfarts-fonden egande skuld till såväl kapital som ränta kommer att förfalla
och samma förbindelse varder till Fullmägtige i Riksgälds-kontoret återställd.
Då det af Kongl. Majit föreslagna sätt för Handels- och Sjöfarts-fondens
deltagande i lösningssummans liqviderande onekligen är med minsta omgång förenadt,
hemställer Utskottet, att Rikets Ständer
till hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit må lemna bifall;
och torde, i sådant fall, Utskottet få sig uppdraget att om Rikets Ständers beslut
i förevarande fråga meddela Fullmägtige i Riksgälds-kontoret nödig underrättelse.
Stockholm don 21 Maj ■'1-863.
STOCK HÖIJA,’ T&YÖKT hos ISAAC MARCUS. 18*58.
Stats-Utskottet* Utlåtande N:o lu4
1
JU:o 104.
Ank. tili Exp.-Utsk. ilen 26 Maj 1862, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående användandet af Kronans
hus.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o
590) har Riksdagsfullmägtigen Carl Nettelbladt från Stockholms län anfört, hurusom,
då Rikets Ständer vid en föregående riksdag beviljade Statens embetsmän, synnerligast
de högre, så betydliga lönetillökningar, att dessa för några, såsom Statsrådets
ledamöter, uppgingo till halfva beloppet eller mera utöfver dessa embetsmäns förra,
visserligen icke obetydliga lönebelopp, man syntes hafva förgätit, det Regeringen i sednare
tider upplåtit Statens publika byggnader till boställen åt vissa dess egna medlemmar.
Dessa förmåner hade likväl, så framt de fortfarande skolat vederbörande
tillkomma, bort vid nämnda tillfälle tagas i betraktande, så att för de Statsråds-ledamöter,
som innehade boställen, motsvarande afdrag skett från de föreslagna lönebeloppen;
Men i stället för att iakttaga ett sådant förfarande, begärde Kongl. Maj:t
och beviljade Rikets Ständer hyresersättningen åt Cheferne för Finans- och Eckiesiastik-departementen;
hvarjemte vid innevarande riksdag 2,000 R:dr äskats såsom hyresersättning
åt Chefen för Civil-departementet, hvilken förut i lön åtnjuter 13,000
R:dr. Sistnämnde embetsman vore visserligen icke mindre än öfrige Departementschefer,
utan snarare mera förtjent af de fördelar, som lagligen kunde honom beskäras,
men, enligt motionärens förmenande, tiilkomme det Representationen och ingalunda
Statsrådets egna medlemmar att utdela dylika emolumenter. Ett sådant förfarande
innebure en kränkning af 77 §:n Regeringsformen, som bjuder, att icke någon Kronans
lägenhet får, utan Rikets Ständers samtycke, Kronan genom förpantning, gåfva
eller på annat sätt afhändas; och då, genom dylik upplåtelse af Kronans hus, stor
förlust för Staten årligen förorsakades, i det att de i nämnda hus till boställen
upplåtna lägenheter förhindrade såväl en väl behöflig utvidgning af de gamla som
ock inrymmandet af flere nya embetsverk, såsom Telegraf- och Jernvägsstyrelserna,
Bih. till B St. Prat. 1862 8 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 104.
Tor hvilka sednare rum måst med stor kostnad förhyras, hvarförutan lönetillökningar
blifvit begärda för de Statsråd, som icke kunnat med dylika lägenheter hugnas, hade
motionären hemställt: att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t behagade tillse, att Kronans hus, — Statsministerns för Utrikes ärendena boställe
dock undantaget, — varda uteslutande använda för Statens allmänna behof;
äfvensom att Rikets Ständer i sammanhang härmed icke måtte annorlunda reglera
löneförmånerna för Statsrådets ledamöter, än för Rikets öfrige högre tjenstemän, samt
Statsråden sålunda, utan alla hyresersättningar, endast komme i åtnjutande af de dem
lagligen tillerkända lönebelopp; hvarjemte motionären, med tillkännagifvande det han
med sin ifrågavarande motion hufvudsakligen afsett att förekomma framställningar om
anslag till uppförande af bostäder åt Statsråden, anhållit, det Utskottet måtte utreda
rättsgrunden för de boställsupplåtelser, med deraf föranledda hyresersättningar, som
blifvit Statsrådets ledamöter beviljade.
Stats-Utskottet får i afseende härå erinra, att, sedan i följd af den år 1840
vidtagna förändrade organisation af Statsrådet, en ny lönereglering blifvit nödig och
vid bestämmandet af aflöningsförmånerna fråga hos Rikets Ständer uppstått, huruvida
Departements-cheferne, på enahanda sätt som då redan för Utrikes Statsministern
egt rum, borde med boställen förses, samt två olika förslag yppats, det ena, att Departements-cheferne
skulle erhålla bostäder i samma hus, der deras expeditioner blefvo
inrymde, och det andra, att samtliga expeditioner borde sammanföras i en lokal, utan
att boställsrum i sammanhang dermed för Departements-cheferne anvisades, hade Rikets
Ständer, som, enligt hvad deras till Kongl. Maj:t den 5 Augusti 1840 aflåtna
underdåniga skrifvelse innehåller, då icke funno lämpligt att i närmare pröfning häraf
ingå, ansett sig endast böra i underdånighet begära, det Kongl. Majit, efter anbefald
undersökning af alla de omständigheter, som på bedömandet af det ena eller andra
förslagets företräde samt sättet för dess utförande kunde inverka, täcktes till Rikets
Ständer vid nästinträffande riksdag öfverlemna denna utredning, jemte nådig Proposition
i ämnet, hvarefter Rikets Ständer kommo i tillfälle att taga frågan i närmare
öfvervägande. Sedermera har, uti den till Rikets år 1830 församlade Ständer af
låtna
nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, Kongl. Majit behagat
meddela, hurusom, med föranledande af Rikets Ständers år 1840 gjorda underdåniga
framställning om Departements-chefernes förseende med boställsrum, de boställen,
som förut innehafts af General-adjutanterne för arméen och flottan, genast efter
dessa befattningars upphörande, blifvit åt Cheferne för Landt- och Sjöförsvars-departementen
upplåtna, hvaremot någon vidare åtgärd i anledning af Rikets Ständers berörda
framställning, sedermera icke, i saknad af för de afsedda ändamålen tjenliga
lägenheter uti Kronans hus i hufvudstaden, kunnat vidtagas, förrän efter myntverkets
förflyttande till den derför inköpta egendom å Kungsholmen, det förra mynthuset
blifvit upplåtet till embetslokaler för Stats-departementens expeditioner, hvarigenom
och sedan jemväl den Kronan tillhöriga, åt enskild person på vissa vilkor upplåtna
S. k. gjuthustomten här i staden blifvit inlöst, Kongl. Majit kommit i tillfälle att åt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 104.
3
tre af de fyra Departements-chefer, som af boställen voro i saknad, tills vidare anvisa
ledigblifna, för dessa behof tjenliga boställen; vid hvilka förhållanden och då för denne
Departements-chef tjenlig boställslägenhet framdeles kunde beredas, om en föreslagen
byggnad vid Carl XIII;» torg korinne till stånd, Kongl. Maj:t ansett den underdåniga
framställningen icke erfordra särskild åtgärd, med förklaring tillika att, om Rikets
Ständer ansåge att sistnämnde Departements-chef emellertid borde undfå ersättning
för saknad boställsförmån, sådan kunde, utan behof af särskildt anslag, utgå af
för Kongl. Majit disponibla medel; och hafva Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
den 12 Juli 1851, tillkännagifva att, i saknad af den begärda, och såsom behöflig
ansedda utredning, de funnit sig förhindrade att i anledning af den nådiga framställningen
sig utlåta, förrän Rikets Ständer fått emottaga den nådiga Proposition, som
uti berörda skrifvelse den 5 Augusti 1840 omförmäles. Vidare hafva Rikets Ständer
vid 1856—1858 årens riksdag låtit å ordinarie stat uppföra ett anslag af 2,000
R:dr årligen såsom boställsersättning åt Chefen för Finans-departementet, hvilken icke
kommit i åtnjutande af boställe; hvarförutan Rikets Ständer vid sisthållna riksdag åt
Chefen för Ecklesiastik-departementet, i ersättning för mistad boställsförmån, beviljat
ett dylikt anslag, som likväl ansetts icke böra å ordinarie stat uppföras, då, på sätt
ordalagen i Utskottets utlåtande lyda, tillfälle torde framdeles kunna beredas för nämnde
Departements-chef att erhålla bostad i något Kronans hus. Vid innevarande riksdag
har, enligt hvad af Kongl. Majits till Rikets Ständer allåtna nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof inhemtas, blifvit af Kongl. Majit ifrågasatt, ej
mindre att Chefen för Civil-departementet som gått i mistning af förut åtnjuten boställsförmån,
måtte tilldelas en årlig hyresersättning af 2,000 Ridr Rimt, än ock att den
i enahanda afseende vid nästföregående riksdag Chefen för Ecklesiastik-departementet
beviljade enahanda ersättning, måtte å ordinarie stat uppföras, öfver hvilka framställningar
Utskottet dels redan afgifvit, dels kommer att framdeles meddela yttranden;
och enär, på sätt ofvan blifvit visadt, Rikets Ständer, genom sina förut i ämnet fattade
beslut, måtte anses hafva gillat de af Kongl. Majit i ofvanberörda hänseenden
vidtagna eller föreslagna åtgärder, torde alltså
Rikets Ständer finna motionärens framställning icke förtjena afseende.
Stockholm den 21 Maj 1863.
Stats-Ut(kottet* Utlåtande N:o 105
N:o 105.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, t anledning af Kongl. Mapts nådiga Proposition angående i
vissa afseenden förändrade föreskrifter i fråga om sättet för utarrenderingar
af Kronans egendomar.
(I. A.)
I anledning af vid sistlidne riksdag väckt fråga att ändamålsenliga stadganden
för framtida förvaltning och utarrendering af Kronans egendomar borde utarbetas för
att derigenom bereda större inkomst för Statsverket af dessa egendomar, en fördel,
som förmenades icke kunna vinnas, om bestyret med utarrenderingen framgent såsom
hittills vöre anförtrodd åt embetsmyndigheter, af hvilka man hvarken borde eller
kunde fordra de insigter i jordbruksväsendet, som toges i anspråk vid bestämmandet
af en egendoms rätta skötsel och sannolika afkastning, hade, enligt hvad högstberörda
nådiga Proposition, införd under N:o 63 i l:sta Samlingen af Bihanget till RiksStåndens
Protokoll hufvudsakligen innehåller, Rikets Ständer uti skrifvelse den 5 Oktober
1860, på anförda skäl och under erinran särskildt om det föga ändamålsenliga
i nu gällande stadganden rörande sättet för arrendebeloppens bestämmande, hos Kongl.
Maj t underdånigst anhållit det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till Rikets
Ständer afgifva nådigt förslag till förändrade föreskrifter i fråga om utarrendering och
förvaltning af Statens egendomar.
Efter erhållen nådig befallning att i anledning häraf inkomma med underdånigt
yttrande och förslag, hade Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, uti skrifvelse
den 23 Maj nästlidet år, med öfverlemnande af samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
infordrade yttranden i ämnet, för egen del hufvudsakligen anfört det Kollegium
väl funne att, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse samt den nådiga
remissens innehåll, ändamålsenligheten af nu gällande bestämmelser om sättet för
minimi- och maximi-arrendets utsättande borde utgöra egentliga föremålet för den utredning
Kollegium hade att afgifva, men då Rikets Ständer äfven vidrört andra delar
af gällande grunder för kronogodsens förvaltning, hade Kollegium ansett sig böra
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 105.
5
gifva sitt yttrande en större omfattning; och hade, — efter att hafva visat grundlösheten
af den åsigt att Kronans arrenden helios till alltför låga belopp till följd af
Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847 om bestämdt maximum, hvaröfver det årliga
arrendet ej borde gå och rätt för arrendatorn att emot erläggande deraf bibehålla
arrenderätten om han väl brukat egendomen, samt, i anledning af Rikets Ständers
anmärkning att enskilde personer droge större arrendeinkomster af sina egendomar
än Kronan, ådagalagt, att i detta hänseende ett bättre förhållande än fordom inträda
ehuru sådant för den större mängden af Kronans egendomar måste tillskrifvas goda
konjunkturer för jordbruket och endast i afseende på ett jemförelsevis mindre antal
vöre att hänföra till verkningarne af 1847 års författning, hvilken dock, såvidt sådant
ännu kunde bedömas, torde böra anses lända till Statens sanna fördel — Kollegium
derefter uti de särskilda delar af ämnet, hvarom dess yttrande genom Rikets Ständers
underdåniga framställning blifvit påkalladt, sig utlåtit, att hvad först anginge den
Kronans arrendatorer beviljade optionsrätt, hvilken Rikets Ständer väl förklarat betänkligt
att rubba, men några Kongl. Majrts Befallningshafvande velat dels förkasta,
dels i viss mån ändra; så ansåge Kollegium den böra bibehållas i närvarande skick.
I fråga om sättet för arrendets bestämmande, hvilket ämne utgjorde egentliga
föremålet för Rikets Ständers underdåniga framställning, hade Kollegium deremot ansett
sig böra biträda den af både Rikets Ständer och samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uttryckta mening, att personer med verklig sakkännedom borde få tillfälle
att yttra sig innan minimi- och maxirai-beloppen fastställas. Att genom tjenliga
föreskrifter tillse det förslag dertill upprättas, grundadt på verklig insigt i jordbruksnäringen
i förening med upplyst omdöme och nit för det allmänna bästa, egde, efter
Kollegii mening vida större vigt, än att för kronogodsens förvaltning inrätta en särskild
styrelse, hvilken tanke Rikets Ständer på goda skäl förkastat. Men i frånvaron
af sådana föreskrifter bestode den hufvudsakliga brist, hvilken för närvarande med
skäl kunde tillvitas 1847 års författning.
Enligt denna författning åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, sedan
vederbörande kronobetjente blifvit hörde, utsätta ett minimum, hvarunder och ett
maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gä samt att underställa Kammar-kollegii
pröfning de föreslagna beloppen. Denna föreskrift hade sålunda tillämpats att
Kronofogden, stundom biträdd af Häradsskrifvaren, stundom ensam eller, för mindre
gårdar, Länsmannen, fått sig af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppdraget att uppgöra
erforderligt förslag, hvilket Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med eller utan anmärkningar,
inskickat till Kollegium. Ett så beskaffadt förslag innefattade oftast beräkning dels öfver
utsädet och afkastningeu med tillägg af inkomster utaf ladugård och trädgård m. m.
och dels öfver erforderliga kostnader för egendomens bruk och skötsel efter afdrag
hvaraf behållningen, förvandlad i spanmål enligt markegång, föreslagits till minimibelopp,
uti hvilket någon lämplig tillökning derpå skett för att erhålla maximum.
Otillförlitligheten af dessa beräkningar, hufvudsakligen grundade på arrendatorns
egna uppgifter och icke sällan uppgjorda af yngre tillförordnade tjenstemän utan egent
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 105.
lig kännedom af landtbruk, insåges lätt. Dock hade äfven de i 2:dra punkten af
Kongl. Kungörelsen den 17 December 1799 gifna föreskrifter om spanmålsafgiftens
minimibelopp blifvit följda samt afkastningarne af ladugård och trädgård m. m. derpå
blifvit tillagd för erhållande af maximi-afgiften. När andra skäligen antagliga grunder
icke kunnat erhållas, hade äfven Kammar-kollegium, vid pröfning af de föreslagna
arrendena, tagit samma föreskrifter till rättesnöre, på det sätt, att, efter de olika orterna,
minimibeloppen blifvit fastställda till 1 eller § tunna strid säd för hvarje tunland
öppen åkerjord och maximi-beloppen derefter bestämts genom att till nämnda
minimum lägga det i lika slags spanmål förvandlade värdet af 1 lispund smör för
hvarje ko och 1 skålpund ull för hvarje får, som å egendomen kunde vinter- och
sommarfödas.
Att detta rättesnöre icke vore pålitligt måste emellertid erkännas, men något
annat hade ofta icke gifvits; och under sådana förhållanden egde Kollegium icke skäl
frånsäga sig den ledning, som i nämnda afseende kunde af äldre stadganden hemtas,
men med större omsorg och framför allt större sakkännedom vid förslagens upprättande
skulle behofvet deraf blifva mindre.
I afseende å de personer, åt hvilka afgifvandet af ifrågavarande förslag kunde
anförtros, hade olika meningar blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande framställda,
bland hvilka Kollegium funnit det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads
län vara den mest antagliga. I enlighet dermed borde desse män blifva Kronofogden,
en Landtmätare och två sakkunnige män.
Kronofogden vore Kronans ombud i orten och hade till tjensteåliggande att
tillse jordegarens rätt; Landtmätaren, hvars biträde påkallades för att beskrifva egendomens
åker och äng, hade vid denna förrättning tillfälle att om dess beskaffenhet bilda
sig ett omdöme; och de sakkunnige män, åt hvilka ifrågavarande förtroende skulle
lemnäs, måste antagas finna med sin medborgerliga pligt oförenligt att icke oväldigt
och efter bästa förmåga fullgöra sitt uppdrag. Men då Landtmätaren hittills icke haft
till tjensteåliggande att deltaga i arrendeförslags upprättande och de landtbrukare, som
derom komme att anlitas, för ändamålet måste använda tid och möda, borde såväl
den förre som de sednare undfå skjutsersättning och dagtraktamente. Likväl torde,
när fråga vore om små egendomar, allenast en sakkunnig man behöfva tillkallas, likasom
kronobetjent ensam kunde, såsom hittills, uppgöra förslag till arrenden, för de
fisken, qvarnar och broar med liera lägenheter, hvartill jordbruk ej hörer, men å
hvilka 1847 års författning tillämpas.
I enlighet med dessa grunder hade Kammar-kollegium afgifvit underdånigt förslag
till förändrad lydelse af Irsta punkten uti Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847.
För häfden af de utarrenderade kronogodsens egor i åker, äng och betesmark
saknades deremot ingalunda föreskrifter. Om skogens begagnande, hvilket för närvarande
vore tillåtet endast för husbehof, vöre stadganden att förvänta i en ny skogsordning,
och för utöfningen af jagt och fiske torde icke något annat än hvad lag
och författningar innehålla, behöfva eller böra vid krono-arrendens afslutande iakttagas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 105
7
Att i afseende å bortarrenderade kronoegendomars bebyggande meddela särskilda för
dem alla gällande bestämmelser utöfver de allmänna grunder, som i lag och författningar
redan förekomma, skulle, i anseende till dessa egendomars mångfaldigt olika
storlek och beskaffenhet, i Kollegii tanke, icke ens vara verkställbar^ utan borde sådant
lemnäs till afgörande i hvarje särskildt fall dels vid kontraktets utfärdande och
dels genom de beslut, som af Syne-rätt kunde gifvas.
På grund af hvad Kammar-kollegium härvid upplyst och anfört, har Kongl.
Maj:t funnit någon annan förändring i föreskrifterna rörande utarrenderingen och förvaltningen
af Statens egendomar, än den Kollegium uti sitt förevarande underdåniga
utlåtande föreslagit, icke vara af behofvet påkallad; i öfverensstämmelse hvarmed Kongl.
Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer att Irsta punkten i Kongl. Kungörelsen den 17
Juli 1847 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Då jordlägenhet af nyss omförmälda slag skall under arrende upplåtas bör ett
minimum, hvarunder och ett maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå, utsättas
med hänseende dels till lägenhetens beskaffenhet, utrönt genom tillgängliga kartor
och egobeskrifningar, m. m., dels till beloppet af de för andra egendomar i orteu
utgående arrenden, hvilka med arrendatorns utkomst och egendomens behöriga skötsel
anses förenliga; och skall förslag till sådant minimum och maximum, vid sammanträde
på stället, upprättas af Kronofogden i orten med biträde af Landtmätare samt,
efter egendomens större eller mindre betydenhet, en eller två i landtbruk kunnige
och för deras oväld kände, ojäfvige män, hvilka af Wår Befallningshafvande för hvarje
särskildt tillfälle utses; egande dessa förrättningsmän, om de skulle finna egendomen
kunna genom odlingar, torpanläggningar eller andra dylika företag märkligen förbättras,
att på samma gång jemväl föreslå hvad i sådant afseende må för ändamålsenligt
anses.
»Ofver denna förrättning bör protokoll af Kronofogden uppsättas, hvilket, af samtlige
förrättningsmännen undertecknadt, skall af Wår Befallningshafvande, med eget yttrande
öfver hvad föreslaget blifvit, insändas till Wårt och Rikets Kammar-kollegium, som
har att så väl fastställa minimi- och maximi-arrendenas belopp, som äfven besluta om
de förbättringar, hvilka förrättningsmännen må hafva ansett tjenliga; och vare Landtmätare
samt den eiler de landtbrukare, som i förrättningen deltaga, berättigade till
skjutsersättning och dagtraktamente, den förre i den klass af gällande resereglemente,
hvartill han hörer, och den eller de sednare i 7:de klasssen af samma reglemente.
»För kronofiske, qvarn, bro eller annan dylik lägenhet, till hvilken jord icke
hörer, men hvarå denna författning tillämpas, må kronohetjente ensam upprätta förslag
till minimi- och maximi-arrendebelopp, med hvars insändande till Kammar-kollegium
och pröfning derstädes sedan förhålles såsom ofvan är sagdt.»
Efter från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss å förevarande nådiga framställning,
har Stats-Utskottet förehaft detta ärende och dervid jemväl tagit kännedom om
dertill hörande handlingar; finnande Utskottet någon annan erinran vid den nådiga
framställningen icke vara att göra, än att, — med afseende å den särskilda kännedom
8
Stats-Ut skot tets Utlåtande N:o 105.
om fiskerihandteringen, som erfordras dels för bedömande af det arrende, som på
grund af fiskenas på lokala jemte andra förhållanden beroende, större eller mindre
fördelaktiga beskaffenhet, må kunna påräknas, och dels för meddelande af de föreskrifter,
som för hvarje särskildt fall kunna anses såsom lämpliga kontraktsbestäm
melser
till fiskenas förkofran eller bestånd, — sakkunnig person bör vid utarrendering
af kronofisken tillkallas i likhet med hvad i fråga om jordfastighet är föreslaget; och
får Utskottet, på grund häraf, hemställa
att den nådiga framställningen måtte af Rikets Ständer varda bifallen allenast
med den förändring att sista momentet af den föreslagna §:n måtte
erhålla följande lydelse:
»Vid utarrendering af fiske, bör sakkunnig person tillkallas samt för öf»rigt
i tillämpliga delar förhållas på sätt om jordfastighet här ofvan finnes
»stadgadt. För qvarn, bro eller — — — — — — — — — —»
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdåniga skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåtas.
Stockholm den 21 Maj 1863.
K&ttelser
i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
Sid. 10 rad. 18 nedifr. står: 2,000 läs: 200
» 14 » 13 » » 34,000 » 54,000
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1S03.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 106.
1
Vo lOH.
Arik. lill Exp.-Utsk. den l Juni 1863, kl. l e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående för lindring och tillbyggnad aj Kronans egendom
N:o 4 å Riddarholmen, för inrymmande derstädes af Riksarkivets
samlingar m. m., dels vuckta motioner om anslag
till en nybyggnad för Riksarkivet och Kongl. Bibliotheket.
(U. A.)
Uti högstberörda, den 20 sistlidne Februari till Rikets St nder aflåtna nådiga
Proposition (införd under N:o 84 i lista samlingen af Bibanget till RiksStåndens
Protokoll) meddelas, hurusom det i hörnet af slottsbacken och skeppsbron
här i hufvudstaden belägna s. k. Ridderstolpeska huset, hvilket, enligt Rikets
åren 1844—1845 församlade Ständers beslut, blifvit, för att till inrymmande af
Riksarkivets samlingar begagnas, inköpt och den 1 Oktober sistnämnda år till
Kongl. Majit och Kronan öfverlemnadt, redan vid påföljande årets å byggnaden
anställda besigtning funnits behäftadt med större och mindre sättningssprickor,
skadliga för murar och hvalf, i anledning hvaraf år 1848 en noggrannare undersökning
egt rum, dervid, bland annat, utrönts, att sättningssprickorna ursprungligen
uppkommit derigenom, att de under murarne befintliga pålnings- och rustverken,
ämnade att städse förblifva liggande under vatten, till någon del befunne
sig öfver saltsjöns yta, när denna vore låg, och till följd deraf blifvit af röta angripne.
Då likväl ingen fara för husets bestånd befunnits vara för handen och intet
äiventyr förenadt med dess begagnande, hade Öfverintendents-embetet, under sådana
omständigheter och då en genomgripande förbättring at byggnadens grund
hvarken då eller framdeles kunde, utan bortflyttning ai arkivet och öfriga på stället
förvarade samlingar, till vägabringas, men skulle föga eller intet försvåras eller
fördyras genom några års dröjsmål med åtgärden, ansett den med så stor olägenhet
förknippade större reparationen böra uppskjutas, intill dess densamma af beBih.
till R. St. Prot. 1862 fy 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 108.
hofvet oundgängligen påkallades, hvilken åsigt jemväl af Embetet blifvit framhållen
vid öfverlemnande! af påföljande årens generaliörslag till reparationer al Kronans
hus och byggnader i hufvudstaden intill året 1853, då embetet i underdånighet
anmält, hurusom den tid, då det årligen försämrade huset oundgängligen måste
underkastas en genomgripande reparation såtgärd, vål möjligen kunde inträffa
först efter flera år, men att behofvet af ett dylikt iståndsättande också kunde oförmodadt
framkallas genom någon större eller hastigare rubbning af husets grund,
i följd hvaraf, och med hänsyn till de obehag och svårigheter, som skulle uppkomma,
om en hastig utflyttning af arkivet och antiqvitetssamlingarne, helt och
hållet eller till en betydligare del, klefve af nöden, innan förberedelser dertill hunnit
ske, Embetet funnit försigtigheten bjuda att i tid vara betänkt på lämpliga
åtgärder till förekommande af nämnda svårigheter, med afseende hvarå äfven blifvit
hos Embetet uppgjordt ett approximativt kostnadsförslag, slutande å en summa
af 53,324 R:dr Banko.
Då likväl nedläggandet af en så betydlig kostnad på ett hus, hvars indelning
icke uppfyllde alla anspråk på ett Riks-arluv eller fullt motsvarade dess bestämmelse,
synts vara mindre ändamålsenligt, helst nödvändigheten af byggnadens
utrymmande under tiden samt de stora samlingarnes flyttande fram och åter föranledde
särskilda utgifter, hade Ofverintendents-embetet ansett vida mera ändamålsenligt,
att passande lokal för arkivet bereddes genom uppförande af en med
uteslutande afseende å dess behof afsedd nybyggnad, för hvilken Ofverintendentsembetet
funnit sig ej kunna föreslå ett lämpligare läge, än å norra delen af Carl
den XIII:s torg, hvilket genom en monumental arkivbyggnad i fonden skulle vinna
en värdig och med platsens karakter väl öfverensstämmande bakgrund.
Ritningar till en sådan nybyggnad hade äfven blifvit af Ofverintendents
embetet,
under den 20 September 1853 till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnade,
dervid kostnaden förslagsvis blifvit beräknad för byggnaden med pålning till
148,110 R:dr och på bjelkbädd till 125,352 R:dr, oberäknadt, kostnaden för värmapparat
12,500 R:dr, allt Banko.
Då omförmälda förslag likväl icke kommit till verkställighet, men faran
för den först berörda byggnadens bestånd för hvarje år vexte i jemnbredd med den
ständigt ökade tyngden af i Riks-arkivet hopade handlingar, bade Ofverintendentsembetet,
— med anledning jemväl af det tillfälle, som vid denna tid yppat sig att för
Kronans räkning kunna förvärfva det å södra delen af den s. k. Geijerska tomten
å Riddarholmen belägna stenhus, hvilket, enligt Embetets åsigt, borde kunna anordnas
för inrymmande af arkivets samlingar — funnit sig föranlåtet att i memorial
den 1 Juli 1856 härom göra underdånig framställning; dock hade Embetet uti ett
sedermera afgifvet Utlåtande framhållit det afgjorda företräde förslaget om uppförande
af en nybyggnad för Riks-arkivets inrymmande egde framför uyssberörda
alternativa projekt.
År 1857 den 31 Mars hade Kongl. Majit äfven till Rikets Ständer aflåtit
nådig Proposition om anvisande af 321,900 R:dr Runt till uppförande, enligt ofvanberörda
ritningar, af den sålunda i underdånighet förordade nybyggnaden, hvilket
förslag Rikets Ständer likväl ansågo sig icke böra bifalla, bland annat, af det
skäl att Riks-arkivet, som, utom de historiska samlingarna innehölle en mängd
administrativa handlingar, alla behöfiiga för Statens cmbets- och tjenstemän, blefve,
om det kommo att förläggas å norra delen af Carl den XIII:s torg, alldeles för
aflägset från Stgts-departementen och öfrige embetsverk i hufvudstaden, hvarigenom
både tidsutdrägt vållades och många olägenheter måste uppkomma för de personer,
Stats-Utekottets Utlåtande N:o 106.
3
som nödgades begagna sig af nämnde handlingar eller anställa undersökningar på
stället. Påföljande året 1858 hade genom Öfverintendots-embetets försorg ny
fullständigare besigtning å Riks-arkivets hus blifvit företagen, dervid visat sig,
att, sedan 1848 års besigtning, röta å pålar och bjelkbäddar betydligt tilltagit,
plankbekläduaden å bäddarne på åtskilliga ställen alldeles bortruttnat och remnor
i murarne uppkommit, så att, om äfven husets bestånd för det dåvarande icke
syntes hotadt af någon hastigt inträffande förstörelse genom dess fortfarande sättning,
det likväl vore möjligt, att sprickor, hvilka icke kunde märkas å de af
hyllor och handlingar betäckta skiljomurarna, kunde å skorstenar och rökledningar
uppkomma samt medföra eldfara.
Sedan, med anmälan om detta förhållande, Öfverintendents-embetet, enär
en sådan rubbning af Riks-arkivets grund kunde inträffa, att ett hastigt utrymmande
deraf blefve oundgängligen nödvändigt, underdånigst hemställt huruvida
icke, intill dess en ny byggnad kunde åstadkommas, säkra och ändamålsenliga
förvaringsrum för Arkivets ovärderliga samlingar borde anskaffas, antingen i något
Kronan tillhörigt hus eller genom inköp för dess räkning af någon härtill
passande egendom, hade Embetet erhållit befallning att afgifva yttrande, huruvida
icke det redan en gång väckta förslaget om Riks-arkivets inrymmande i södra
stenhusbyggnaden å f. d. Geijerska tomten skulle, sedan detta hus år 1859 blifvit
för Kronans räkning inköpt och derefter befriats från sin förra omgifning af
smärre och förfallna byggnader, kunna med fördel åter upptagas samt nämnda
slenhusbyggnad, äfven utan tillförene föreslagen utvidgning och deraf föranledt
inkräktande å kringliggande område, innefatta tillräckligt och tjenligt utrymme
för Arkivets dåvarande behof och för någon tid förestående tillvext, under förutsättning,
att mindre vigtiga handlingar finge, likasom dittills, förvaras i Kongl.
Slottets källarhvalf.
I följd häraf hade Öfverintendents-embetet under den 18 Oktober 1859
till Kongl. Maj:t öfverlemnat ritnings- och kostnadsförslag till en sådan förändring;
hvarefter nådig Proposition i ämnet aflåtits till Rikets Ständer, hvilka likväl icke
funnit sig böra förslaget bifalla, hufvudsakligen af det skäl, att derigenom ej kunde
beredas utrymme för mera än en del af Riks-arkivets dåvarande handlingar, utan
tillfälle till utvidgning genom husets tillbyggnad för kommande tiders behof, hvarjemte
skulle för framtiden omintetgöras det ändamål Rikets Ständer hufvudsakligen
afsett med Geijerska husets inlösande till Statsverket, eller beredandet af
en öppen plats vid östra ändan af Riddarholmskyrkan, vid hvilka förhållanden
det synts Rikets Ständer att med bestämmandet af ny lokal för Riks-arkivet
lämpligen kunde anstå till följande riksmöte, helst genom detta uppskof, hvaraf
någon väsendtlig olägenhet icke ansågs vara att befara, erforderligt rådrum kunde
vinnas för anställande af undersökningar angående beskaffenheten af andra lokaler,
som för ifrågavarande ändamål tilläfventyrs kunde finnas tjenligare, än den sednast
föreslagna byggnaden.
Sedan Öfverintendents-embetet derefter, i sammanhang mod öfverlemnandet
af de sistförflutne 2 årens generalförslag rörande Kronans hus i hufvudstaden
gjort underdåniga anmälanden om f. d. Ridderstolpeska husets fortfarande
sättning och i betydlig mån betänkliga tillstånd, hade Embetet, till följd af erhållen
nådig befallning att afgifva förnyadt förslag rörande dc åtgärder, hvilka,
med afseende å det bristfälliga skick, hvari Riks-arkivets hus sig befunne, kunde
vara af behofvet påkallade, i memorial af den 13 sistlidne Januari underdånigst
anfört, att, då med hänseende å hvad tillförene blifvit upplyst och i öfrigt före
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 106.
kommit, angående såväl ifrågaställd reparation af den åt Riks-arkivet för närvarande
upplåtna byggnad, som apterande till Riks-arkiv af f. d. Geijerska huset,
dessa förslag nu mera icke kunde tagas i betraktande, skulle deremot, hvad beträffade
uppförandet af en helt och hållet ny Arkiv-byggnad, detta visserligen
varit önskvärdt och skolat af Öfverintendets-embetet tillstyrkas, derest lämplig
plats härför kunnat af Embetet mera nu än tillförene föreslås; men, oaktadt noggranna
undersökningar hade Embetet icke kunnat finna någon plats att i sådant
hänseende förorda.
I afseende derefter å den af Rikets Ständer gjorda framställning om anställande
af undersökning angående beskaffenheten af lokaler, som för Riks-arkivets
inrymmande tilläfventyrs kunde finnas tjenligare än f. d. Geijerska huset,
samt särskildt det derför af ej mindre Rikets Ständers Stats-Utskott vid 1856—
1858 årens riksdag, än äfven vederbörande Riks-arkivarie föreslagna, åt Kommerskollegium,
Serafimcr-ordens-gillct och Öfverintendeuts-embetet för närvarande
upplåtna huset N:o 4 å Riddarholmen; så hade Öfverintendets-embetet, som genom
den utredning angående Statens oinskränkta dispositionsfrihet öfver nämnda
egendom, hvilken af Rikets Ständers Stats-Utskott vid sednaste riksdag blifvit
meddelad funnit det väsendtligaste hindret för denna byggnads användande till
nu föreslagna ändamål undanröjdt, låtit å densamma anställa besigtning, dervid
befunnits, att. huset, som är uppfördt på utmärkt god grund, vore af särdeles
stark konstruktion och utan tecken till sättningar; samt att detsamma redan i
dess nuvarande skick, rymde Riks-arkivets samtliga handlingar, upptagande, deri
äfven inbegripne de i Slottshvalfven förvarade, nära 22,000 sträckfot hyllor.
Med anledning häraf och då egendomens läge i närmaste grannskap till
Stats-departementeus expeditioner och öfriga embetsverk icke syntes lemna något
öfrigt att i detta hänseende önska; då hvarken svårigheten att för de i huset
för närvarande befintliga embetsverk kunna anskaffa andra lokaler eller olägenheten
af byggnadens ej fullt isolerade läge borde, enligt öfverintendets-embetets
tanke, kunna göra sig gällande i förhållande till de med arkivets inrymmande
derstädes förenade fördelar, särdeles när, hvad eldfara beträffade, toges i betraktande
det redan väckta förslaget att, med utsträckning af vattenledningen till
Riddarholmen, kunna i Kronans dervarande egendomar anbringa brandposter;
samt då härvid jemväl och hufvudsakligen syntes böra afses den möjlighet, som
med tillämpning af detta förslag erbjöde sig, att inom kortare tid kunna åstadkomma
den af behofvet så högeligen påkallade förflyttningen af Riks-arkivets
samlingar från deras nuvarande förvaringsrum: hade öfverintendonts-embetet af
dessa skäl, sistnämnda förslag i underdånighet förordat; varande med afseende
härå hos Embetet uppgjorda ritningar, hvilka blifvit vederbörande Riksarkivarie
delgifna och af honom utan anmärkning lemnade, och hvilka ritningar med tillhörande
kostnadsförslag Öfverintendets-embetet till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemnat, med tillkännagifvande: att enligt desamma blifvit afsedt att medelst
en 110 fot lång och 38 fot bred nybyggnad om tre våningars höjd, innehållande
i hvardera våningen en större sal mod fönster åt båda sidor, föreua de
tvänne mot husets gård redan befintliga flyglarna; att lätta kommunikationer
emellan de särskilda lokalerna inomhus blifvit beredda i hela byggnaden, samt till
arbetsrum afsedda några af de större rummen i gamla husets våning 2 trappor
upp; att utrymme skulle komma att beredas för omkring 48,000 sträckfot hyllor,
eller omkring 27,000 fot utöfver det antal, hvilket, enligt verkställd uppmätning, i
Riks-arkivets nuvarande lokaler och förvaringsrum inrymmas; samt att kostnaden
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 106.
5
får nybyggnaden jemte öfriga dermed sammanhängande reparationer, oberäknadt erforderliga
medel till bestridande af de med Arkivets flyttning förenade utgifter, äfvensom
till anskaffande af andra lokaler för de i huset nu inrymda Embetsverken,
blifvit enligt deröfver uppgjordt förslag beräknad till 100,163 R:dr R:mt; till
betäckande af hvilken byggnads- och reparationskostnad full ersättning dock ansetts
vara att påräkna genom försäljning framdeles af f. d. Ridderstolpeska huset,
sorn antagits ega under nuvarande förhållanden ett saluvärde af minst 120,000
R:dr, men hvars användande för något Kronans behof skulle vara förenadt med
alltför omfattande och dyrbara reparationer för att, enligt Öfvcrintcndents-embetets
tanke, böra ifrågakomma
Beträffande slutligen anskaffandet af andra Embetslokaler för Kommers-kollegium,
Serafimor-ordens-gi 11 et och Öfverintendents-embetet, i stället för de åt
dessa Embetsverk för närvarande upplåtna, så och ehuru Öfverintendents-embetet
visserligen funnit ön sk ligt, om, till beredande af nödigt utrymme för ej mindre
dessa än andra Embetsverk, för hvilka rum i enskilda hus för närvarande
måste byras, uppförandet af en större nybyggnad kunnat åvägabringas, bade Embetet
likväl icke ansett sig derom för närvarande böra göra underdånig framställning,
utan hade Embelet, med afseende å anskaffandet af erforderliga lokaler för
förstnämnda Embetsverk, endast i underdånighet hemställt, att, derest Embetets
nu framställda förslag till Riks-arkivets förflyttande skulle vinna Kongl. Maj:ts
bifall samt nödiga medel dertill blefve anvisade, Embetet måtte tillåtas att särskildt
inkomma med underdånigt förslag till ifrågavarande Embetsverks inrymmande,
der sådant lämpligast ske kunde, vare sig genom förhyrande af lägenheter
i enskilda egendomar, — såvida icke sådana skulle kunna beredas genom upplåtande
till Embetslokaler af några bland de i Kronans hus befintliga boställslägenkotor,
åt hvilkas nuvarande innehafvare byresersättning i Sådan händelse kunde,
i enlighet med hvad i dylika fall tillförene egt rum, af allmänua medel beredas, —
eller genom anordnande af f. d. Geijerska huset, derest detta skulle anses kunna för
ändamålet användas; i fråga om hvilket sistnämnda förslag sedermera blifvit upplyst
att Kommers-kollegium dels i anseende till det betydliga omfånget af dess
arkiv och dels med afseende å erforderligt utrymme för Manufaktur-diskont-kontoret,
icke kunde erhålla tillräcklig plats i bottenvåningen jemte våningarnc en
och två trappor upp i f. d. Geijerska huset, så att, ifall Kommers-kollegium skulle
derstädes inrymmas det blefve nödigt, att hela huset för Kollegii räkning toges i
anspråk; hvaremot, för den händelse annan lokal för bemälda Kollegium anskaffades,
meranämnda hus lemnade utrymme för så väl Serafimerordcns-Gillet och
Öfverintendents-embetet som något annat, i afseende å behofvet af utrymme, med
dessa sistnämnda jemförligt embetsverk.
I fråga åter om kostnaden för det ifrågavarande, af Kronan år 1859 från
Stockholms Stad inköpta f. d. Geijerska husets anordnande till nu ifrågaställa ändamål,
så hade densamma blifvit af Öfverintendents-embetet beräknad till följande
belopp, nemligen: ersättning till Staden för återstående 10$ år, räknadt från
den 1 nästkommande Oktober, af den tid utaf 15 år från köpets afslutande, som Staden
eger dispositionsrätt öfver nämnde egendom, å 5,500 R:dr årligen R:dr 57,750: —
reparationskostnad för byggnadens iståndsättande enligt hos Öfverintendents-embetet
uppgjordt ritnings- och kostnadsförslag 17,162: —
Transport tillsammans 74,912: —
fi
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 106.
Transport 74,912: —
eller med kontraktsenligt afdrag af onera och underhållskostnader under
förberörda 10^ år, förslagsvis beräknade till ett årligt belopp af
200 R:dr ' 2,100: -
R:mt R:dr 72,812: —
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit och med anledning af hvad
upplyst blifvit rörande de allt mer och mer tilltagande sättningsskadorna på f. d.
Ridderstolpeska huset, i följd hvaraf anskaffandet, för det derstädes inrymda Riksarkivet
och dess i ständig tilivext varande samligar, af annan tjenlig lokal med
tillräckligt utrymme ej allenast för det närvarande, utan äfven för en längre framtid,
vore af högsta behof påkalladt; hade Kongl. Maj:t funnit Sig föranlåten att
ånyo til Rikets Ständer i förevarande ämne göra nådig framställning; och som
Kongl. Maj:t, i sådant afseende, funnit det af Öfverintendents-embetet framställda
förslag, att för Riks-arkivet upplåta omförmälde, af Kommers-kollegium m. fl.
embetsverk nu begagnade egendom N:o 4 å Riddarholmen, vara i allo ändamålsenligt;
har Kongl. Maj:t nu i nåder föreslagit Rikets Ständer, att, för bestridande
af de utaf Öfverintendents-embetet, enligt ofvanberörda ritnings- och kostnadsförslag,
till 100,163 R:dr beräknade utgifter för så väl förändrad inredning och
reparation af de å nämnda egendom nu befintliga byggnader, som uppförande å
gårdstomtens östra sida af en tillbyggnad emellan de gamla flyglarna, måtte af
Rikets Ständer anvisas för en gång en summa, i jemnt tal af 100,000 R:dr.
Hvad derefter angick frågan om anskaffande af andra lokaler för Kommerskollegium,
Serafimerordens-Gillet och Öfverintendents-embetet, hvilka för närvarande
äro uti ifrågavarande egendom inrymda, skulle visserligen, enligt hvad
Öfverintendents-embetet uppgifvit, antingen för förstnämnda embetsverk ensamt
eller för de båda sednare jemte något, i afseende på behofvet af utrymme, med
dem jemförligt annat verk, kunna beredas plats i f. d. Geijerska huset å Riddarholmen;
men då kostnaden endast för Kronans öfvertagande af dispositionsrätten
öfver sistnämnda egendom samt husets iståndsättande och förändring för ändamålet
komme att uppgå till den betydliga summan af 72,812 R:dr; då, oaktadt denna
betydande kostnad, samma hus, på sätt förut är nämndt, ändock icke lemnade utrymme
för alla de embetsverk, hvilka, vid upplåtande till Riks-arkiv af egendomen
N:o 4 å Riddarholmen, skulle komma att från sistnämnda egendom utflytta;
då dessutom bland skälen för Rikets sednast församlade Ständers afslag å Kongl.
Maj:ts Proposition om Geijerska husets användande till Riks-arkiv, särskildt blifvit
anfördt, att derigenom skulle för framtiden omintetgöras det ändamål, Rikets
Ständer hufvudsakligen afsett med husets inlösande till Statsverket, eller att, genom
dess undanrödjande bereda en öppen plats vid östra ändan af Riddarholmskyrkan;
samt då i allt fall en mera omfattande reglering innan kort förestode för
att bereda lokaler i Kronans hus äfven för flera andra Statens embetsverk, hvilka
nu vore i saknad af sådana lokaler och hvilken reglering möjligen kunde ställas
i någon förbindelse med de byggnadsföretag, som syntes blifva nödvändiga i fall
representationen komme att ombildas; så och ehuru Statens Embetsverk utan tvifvel
borde, så vidt möjligt vore, i Statens egna hus inrymmas, hade Kongl. Maj:t
likväl ansett lämpligast, att för närvarande och intilldess en dylik allmännare plan,
som nyss är nämndt, kunde komma att uppgöras, nödiga lokaler för ofvannämnda
tre Embetsverk måtte emot hyra anskaffas, så framt icke tillfälle skulle under tiden
yppa sig att inrymma dem i andra Kronan tillhöriga, tjeuliga byggnader; och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 106.
T
har Kongl. Maj:t alltså nu jemväl i nåder föreslagit Rikets Ständer, att de medel,
som kunna komma att till förhyrande af Embetslokaler för nämnda verk erfordras,
må af Statskontoret under iörskottstitel anordnas, för att framdeles hos Rikets
Ständer till ersättande anmälas.
Slutligen och under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad Kongl.
Haj:t sålunda föreslagit, bar Kongl. Maj:t nu äfven till Rikets Ständer i nåder
hemställt, att, sedan egendomen N:o 4 å Riddarholmen blifvit, på sätt afsedt vore,
behörigen inredd och tillbyggd samt Riks-arkivets samlingar dit förflyttade äfvensom
Vitterhets-, Historie- och Antiquitets-akademiens i f. d. Ridderstolpeska huset
jemväl inrymda samlingar intagna i det nya National-museum, nyssnämnda
hus, eller N:o 2 vid Skeppsbron, måtte på offentlig auktion, efter föranstaltande
af Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-kontorel, försäljas och köpeskillingen
till nämnda Kontor inflyta.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet jemväl till pröfning
förehaft två särskilde hos Ridderskapet och Adeln samt inom Borgare-Ståndet
väckte och, jemte vid remisserna afgifne yttranden, till Utskottet öfverlemnade
motioner, i det förra Riks-Ståndet, under N:o 31, af Herr Nordenfalk, Johan,
och i Borgare-Ståndet, under N:o 15, af Herr O. E. Dahm, hvilka motionärer
hufvudsakligen anfört, hurusom ej mindre Riks-arkivet, än äfven Kongl, eller ftilcsbibliotheket
i saknad af tjenliga lokaler, befunnes i den mest sorgliga belägenhet.
Vid 1844 års riksdag, då Kongl. Bibliotheket sednast varit föremål för Rikets
Ständers uppmärksamhet, hade, enär under samlingarnes tillvext hvarje möjlig
utväg till utvidgning inom dess nuvarande lokal vore så till det yttersta begagnad,
att det ej längre kunde eller borde der qvarblifva, beslutits, att en våning i
National-museum skulle för Kongl. Bibliotheket afses. Då nämnda bibliothek vid
berörde tidrymd innehöll vid pass 60,000 band och 3,000 manuskripter, hade den
nya lokalen, hvilken uppgifvits kunna rymma 200,000 volymer, ansetts blifva, för
lång tid tillräcklig. Bibliothekets samlingar hade emellertid under de sistförflutne
18 åren vunnit så betydlig tillvext, att vid en sistlidne höst verkställd räkning,
böckernas antal utgjort något öfver 120,000 band, utom vid pass 11,000 häften oafslutade
verk och tidskrifter samt närmare 300,000 små skrifter, förvarade i mer än 7,000
portföljer och 5,500 manuskripter, oberäknadt en af Rikets Ständer inköpt gravyrsamling,
nu uppgående till 14,000 nummer, samt några hundrade större portföljer
med nybildade samlingar af kartor, planer, historiska plancher m. m. Med erfarenhet
om denna hastiga tillvext, kunde med temlig visshet antagas att redan
innan ytterligare 20 år förgått, bibliotheket skulle hafva vunnit en tillökning,
stor nog att göra äfven den påtänkta nya musei-lokalen otillräcklig; helst som
denna, enligt noggrann uppmätning, oaktadt största hushållning i iuredningsplanen,
icke kunde lemna rum för mer än omkring 185,000 band, då från totalutrymmet
afräknats lokaler för handskrifter, gravyrer, kartor etc. Härtill komme att
museivåningen vore långt ifrån väl afpassad för ett bibliothek, enär der funnes
ytterst få väggytor, men väl pelare och vida fönster, som gjorde en fullt
ändamålsenlig inredning ytterst kostsam, ja nästan omöjlig. Lämpliga arbetsrum
och en i alla större offentliga bibliotheker numera såsom nödvändig
ansedd läsesal, der det stora antalet skrifter, sorn ej kunde ersättas och derföre ej
borde utlånas, kunde hållas allmänheten tillgängliga, dessa skulle, äfven de i
nämnde lokal komma att saknas. Statens samlingar af statyer, rustningar,
troféer etc. etc. behöfde dessutom redan det för bibliotheket afsedda utrymme och
kunde enligt uppgift ej derförutan i deras helhet ens nu dit ordnas. På grund af
8
Stats- (Jtshottets Utlåtande N:o 106.
hvad sålunda anförts, syntes det motionärerne ur alla synpunkter, äfven den
ekonomiska, föga välbetänkt att ej genast afse hela byggnaden för dess rätta och
hufvudsakliga ändamål, enär det vore bortkastad kostnad, möda och tid att nu för
några få tiotal af år och med utsigt att snart åter nödgas göra omflyttning, för
Riks-bibliothekct aptera en lokal, som dertill icke vore ändamålsenlig, icke tillräckligt
stor, ej kunde utvidgas och som genast behöfdes till det ändamål hvarför
den bäst passade; hvadan och då det syntes i allo lämpligare och klokare, att
Rikets Ständer till de båda så nära beslägtade och hvarannan supplerande Riksarkivet
och Riks-bibliotheket gåfve en ändamålsenlig och åtminstone för någon
längre tid tillräcklig, gemensam byggnad, på hvars tomtplats derjemte utrymme
funnes för framtida tillbyggnad, motionärerne, jemte uppräknande af en del byggnadsplatser,
som kunde för ändamålet ifrågakomma, såsom vestra delen af Helgeandsholmen
; de af Kommers-kollegii och Riksgälds-kontorets hus upptagna tomter,
Skeppsholmen, Humlegården, f. d. Enkedrottning Desiderias stalltomt å Blasieholmen,
— föreslagit, att Rikets Ständer måtte anslå en summa af 40(1,000
R:dr till en uv byggnad för Riks-arkiv och Riks-bibliothek, att så fort sig göra låter
uppföras å den inom hufvudstaden tillgängliga plats, som Kongl. Maj:t, efter sakkunnige
mäns hörande, kunde finna dcrlill lämpligast.
Hvad sålunda och i öfrigt förekommit har Utskottet tagit i noggrannt
öfvervägande; och hvad dervid först angår ofvanbemälde motionärers förslag att
för Riks-arkivet och Kongl. Bibliotbeket, hvilka bäggo institutioners behof af
båttre och rymligare lokaler redan länge varit erkändt, uppföra en gemensam nybyggnad,
har Utskottet ej kunnat samma förslag biträda, enär det dels synts Utskottet
mindre välbetänkt att i en byggnad sammanföra två särskilda anstalter,
hvilkas samlingar äro i ständig och stark tillvext, dels dessa dyrbara och till stor
del oersättliga samlingars uppställning i hvarandras omedelbara grannskap skulle,
i händelse af vådeld, medföra dubbel fara; hvarförutan Utskottet, i saknad af all
utredning, hvarken kunnat tillförlitligt bedöma lämpligheten af de utaf motionärerna
föreslagna byggnadsplatserna eller pröfva huruvida det för nybyggnaden
begärda anslagsbelopp skulle vara derför tillräckligt.
Det af Kongl. Maj:t nådigst framställda förslag, att för inrymmande af
Riks-arkivet använda den nu åt Kommers-kollegium, Öfveriutendents-embetet och
Serafimerordens-Gillet upplåtna, Staten tillhöriga byggnad, N:o 4 å Riddarholmen,
har Utskottet deremot funnit synnerligen lämpligt, då nämnde byggnad, belägen
i närheten af Stats-departeinemens expeditioner och öfrige embetsverk, euligt
hvad vederbörande intygat, både finnes uppförd på utmärkt god grund, och år
af särdeles stark konstruktion samt dessutom å tomten lemnar utrymme för erforderlig
tillbyggnad, hvarigenom utrymmet torde för en lång framtid blifva
tillräckligt.
Beträffande vidare frågan om anskaffande af embetslokaler för Kommerskollegium,
Öfverintendents-embetct och Serafimerordens-Gillet, samt om an
vändande
af den nu åt Riks-arkivet upplåtna byggnad finner Utskottet för sin
del hvad Kongl. Maj:t i dessa hänseenden föreslagit vara ändamålsenligt och
böra till Rikets Ständers bifall förordas. Utskottet får derföre, på grund af hvad
sålunda blifvit antordt, hemställa,
att Rikets Ständer, med afslag å förenämnde motionärers
framställningar, om medels anvisande till en gemensam ny
byggnad
för Riks-arkivet och Kongl, bibliotbeket måtte, dels
till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 107.
9
till bestridande af utgifterna för såväl förändrad inredning
och reparation af de å egendomen N:o 4 å Riddarholmen nu
befintliga byggnader, som uppförande å gårdstomtens östra
sida af en tillbyggnad emellan de gamla flyglarne, bevilja för
en gång en summa al 100,000 R:dr Runt, att, enligt Kongl.
Majus nådiga disposition, från Riksgälds-kontoret utgå, dels
medgifva, att de medel som under instundande statsregleringsperiod
erfordras till förhyrande af embetslokaler för Kommers-kollegium,
Öfveriutendents-embetet och Serafimer-ordens-gillet,
må af Stats-kontoret under förskottstitel anordnas,
för att framdeles hos Rikets Ständer till ersättande anmälas,
dels ock tillåta, att, sedan ej mindre Riks-arkivets än
äfven Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens samlingar
blifvit från f. d. Ridderstolpeska huset, eller N:o 2 vid
Skeppsbron, förflyttade, nämnda egendom må öfverlemuas till
disposition af Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor,
hvilka må ega att densamma å offentlig auktion försälja, dock
ej under det pris, hvartill egendomen, på sätt ofvan omförmäles,
blifvit uppskattad, eller 120,000 R:dr Runt.
I fråga åter om de af motionärerne framställda anmärkningar emot lämpligheten
af Kongl. Bibliothekets förflyttande till National-musei-byggnaden, torde
Utskottet framdeles få tillfälle utlåta sig vid pröfning af frågan om anslag för
nämnda byggnads inredning, hvarom nådig Proposition lärer vara att vid innevarande
riksmöte förvänta.
Stockholm den 1 Juni 1863.
X:o lOT.
Arik. lill Exp.-Ulsk. don 1 Juni 1865, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående förut varande
arrendatorers företrädesrätt vid förnyad utarrendering
af boställshemman.
(L A.)
Enligt hvad inhemtas af en hos Bonde-Ståndet utaf Riksdagsfullmägtigen
Anders Persson från Malmöhus län väckt och till Stats-Utskottet remitterad moBih.
till 11. St. Prot. 1862 §• 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 107.
tion (N:o 77) hade motionären vid sisthållna riksdag framställt förslag uti ofvanberörda
syfte, men, enär den boställsinnehafvare i allmänhet tillförsäkrade rätt,
att, hvar och en under sin tjenstetid, disponera dem anslagna boställen ansågs
utgöra ett väsendtligt hinder för bifall till förslaget, hade detsamma i enlighet med
hvad dåvarande Stats-Utskott hemställt, af Rikets Ständer afslagits. Enligt motionärens
förmenande vore likväl det såsom grund för afstyrkandet af Utskottet åberopade
skäl föga förenligt med de grundsatser, som uti den af motionären föreslagna syftningen
finnas uttalade uti Kongl, kungörelsen den 17 Juli 1847 i fråga om sådana
kronolägenheter, af hvilka arrendeafgifterna omedelbarligen ingå till Statsverket,
samt Kongl. Cirkuläret den 2 Oktober 1850, hvarigenom en så beskaffad rätt under
vissa vilkor beviljats arrendatorer af de under Boställs-direktionernas vård
ställda militiehemman och boställen. Med anledning häraf och då man icke kunde
jäfva rigtigheten af den tanke, som låge till grund för berörda stadganden att
arrendatorn, genom tryggad utsigt att för längre tid få besitta den arrenderade
jorden, skulle förmås att på dess förbättrade häfd nedlägga äfven sådana kostnader,
hvilka först under en aflägsnare framtid kunna återvinnas, — en princip, som,
tillämpad äfven i afseende å andra boställen, måste blifva till fördel icke blott för
arrendatorn, utan jemväl för kommande boställsinnehafvare, — hade motionären,
som förklarade att han med sitt förslag icke afsett någon inskränkning uti varande
boställsinnehafvares rätt att under deras tjenstetid disponera dem anslagna
boställen, utan allenast önskat, det alla boställen, som icke disponeras af innehafvare
af de befattningar, till hvilka do voro såsom lön anslagna, måtte utarrenderas
efter samma grunder, som äro föreskrifna i afseende å de lägenheter, hvaraf
arrendeafgifterna omedelbarligen ingå till Statsverket, funnit sig böra föreslå: ”det
Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att vid utarrendering af alla slags
boställs- och löningshemman, af hvad natur de vara må, förut varande arrendatorer,
så vida icke någon innehafvares dispositionsrätt derigenom förnärmas, må åtnjuta
företrädesrätt till arrende deraf.”
Enär Stats-Utskottet anser att, i afseende å de under Boställs-direktionernas
vård ställde militiehemman och boställen, arrendatorerne deraf genom Kongl.
Cirkuläret den 2 Oktobor 1850 tillförsäkrats om ali den rätt till fortfarande arrende
af hemmanen, som står tillsammans med de regementens fördel, som egaatt
af desamma åtnjuta inkomsterna; alltså och då i öfrigt motionären icke närmare
uppgifvit, hvilka hemman och lägenheter af honom åsyftats, vid hvilket förhållande
Utskottet icke kunnat ingå uti pröfning af framställningen i denna del,
föranlåtes Utskottet att hemställa,
det förevarande motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 1 Juni 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 108.
11
i\so 108.
Ank. tilt Exp.-Ulsk. den 1 Juni 1863, kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, angående upplåtande åt
hemman inom Norrbottens lån aj mindre, Kronan tillhöriga
jordrymder derstädes, emot utgörande af skogsränta.
(I. A.)
Till Stats-Utskottet har från Bonde-Ståndet remitterats en inom nämnde
Riks-Stånd af Riksdagsfullmägtigen Herman Öbom från Norrbottens län väckt motion
(N:o 166), deruti omförmälts, hurusom hemman och nybyggen derstädes erhållit
högst oformliga områden, oaktadt desamma i anseende tili inegornas spridda
läge tilldelats det högsta i lag medgifna antal skiften; hvarjemte inträffat att åtskilliga
mindre jordrymder mäst för Kronan bibehållas, enär hemmantal i brist af
odlingslägenheter icke kunnat dem åsättas. Då emellertid Kronan icke kunde
hafva någon egentlig fördel af att bibehålla dylika marker, som genom sina lägen
icke kunde fredas för oloflig afverkning, hade motionären, till undanrödjande af
dessa oformligheter och i ändamål att bereda Kronan någon inkomst af berörda
kronomarker, ansett sig böra hemställa, att, på sätt medgifvet vore på andra sidan
riksgränsen, dylik mark, dock icke till större vidd än 1,000 tunnland på mantalet,
måtte kunna tilläggas hemman och nybyggen mot en efter beskaffenheten lämpad
skogsränta, icke understigande den grundränta, Kronan har af skogsmark, som till
hemman indelas; — och hade uti berörda framställning med motionären förenat
sig Riksdagsfullmägtigen Josef Oskar Almqvist från ofvanberörda län.
I ett ämne af den vigt som förevarande, synes det Stats-Utskottet hafva
varit nödigt att vederbörande em betsmyndigheter i vanlig ordning kommit i tillfälle
att afgifva sina yttranden, innan ett beslut i ämnet af Rikets Ständer varder
fattadt, och detta desto heldre som motionärens framställning ingalunda innehåller
erforderlig utredning af frågan. På grund häraf och då ett särskildt beslut i den
af motionären föreslagna syftning vore olämpligt vid denna tidpunkt, då en ny,
allmän författning angående skogarne i riket sannolikt kommer att snart antagas,
får Utskottet hemställa,
att motionärens framställning måtte af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
Stockholm den 1 Juni 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Statt-Utskottets Utlåtande JW 109.
I
\:0 109.
Ack. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande•, t anledning af väckta motioner, angående Sala
silfververks återgång till Statens disposition.
(I. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion, M 46, har Friherre von Schulzenheim, D., anfört, hurusom den största
vigt låge derå, att frågan om Sala Bergslags rätt till fortfarande arrende af Sala
silfververk måtte snart varda afgjord. Enligt den utredning af frågan, som innehålles
uti ett af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län den 22
September sistlidet år afgifvet underdånigt utlåtande i anledning af ett utaf enskild
man framstäldt köpeanbud å silfvergrufvan, tillskyndar berörda arrende Statsverket
en årlig förlust af omkring 20,000 Riksdaler Riksmynt, hvarförutan detsamma
innefattar ett betryck för icke mindre än tolf socknar inom nämnda län
samt utgör ett hinder för odlingens framsteg på den grund, att genom den rätt
till vattenuppdämning, som är silfververket medgifven, en stor areal af jord fördränkes
och hålles otjenlig för odling. I betraktande häraf och med åberopande
i öfrigt af innehållet af Konungens Befallningshafvandes berörda utlåtande, har motionären
föreslagit: »att Rikets Ständer måtte besluta, att Sala silfververk med
allt hvad dertill hörer skulle återgå till Kronan, emot tillerkännande af billig ersättning
till Bergslags-intressenlerne.»
Uti berörda ämne har framställning jemväl blifvit gjord inom Bonde-Ståndet
af Riksdagsfullmägtigen Erik Mallmin från Westmanlands län, hvilken, efter att
uti sin motion (JV3 420) hafva lemnat en kort redogörelse för innehållet af merberörda
utlåtande, på grund af deruti anförda förhållanden hemställt: att, såvidt
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Hätt. 1
2
Stats-Ulsliotiets Ullålande M 109.
Sala Bergslag icke anses kunna i laga ordning frän sitt arrende af silfververket
vid Sala grufva uppsägas, skyndsam åtgärd måtte vidtagas för träffande af öfverenskommelse
med Bergslaget om upphörande af nämnda dess arrende; att, för
den händelse Bergslaget skulle vägra att härpå ingå eller för sitt bifall uppställa
för hårda och oantagliga vilkor, Kongl. Maj:t måtte täckas låta genom vederbörande
embetsverk meddela Bergslaget nödiga föreskrifter i afseende å anskaffning
af tidsenliga machinerier och begagnande af de bästa nyare methoder för silfvertillverkningen
vid Sala grufva, äfvensom rörande dess bedrifvande med betydligt
ökad arbetskraft, på det att Statens för grufvedriften hittills gjorda högst betydliga
uppoffringar må för framliden i någon mån minskas; samt att, om Bergslaget underlåter
att ställa sig de erhållna föreskrifterna till efterrättelse eller dervid visar
försummelse, Kongl. Maj:t måtte, enär Bergslaget icke längre förmår uppfylla sin
förbindelse att rätt sköta silfververket, i nåder skilja detsamma från arrendet.
Med anledning af ofvanberörda köpeanbud hade Kongl. Maj:t infordrat Dess
Befaliningshafvandes i Westmanlands län utlåtande i ämnet, som uti afskrift fanns
fogadt vid den förra af dessa motioner, och hvilket, i anseende till de deruti meddelade
vigtiga upplysningar, Utskottet anser sig böra här nedan ordagrannt intaga,
för så vidt detsamma kan lända till bedömande af motionärernes ofvanberörda
framställningar. Efter meddelande af Bergslagets afstyrkande af det gjorda köpeanbudet
äfvensom af de skäl, som Konungens Befallningshafvande anser kunna anföras
till stöd för eller emot grufvans försäljning, emot Bergslagsintressenternes bestridande,
öfvergår Konungens Befallningshafvande till en redogörelse af de Bergslaget
förunnade förmåner och förläningar, hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets på de af 1804 års Komité meddelade
upplysningar grundade utlåtande den 22 December 1809, uppgifver sålunda:
»l:o. Grufvejorden, utgörande 1,199 tunnland, bestående af åker, äng och
hagar, och uppkommen genom odlingar och intagor af fordom såkallade Rotekarlar
eller silfverbruksidkare, på Wäsby kungsgårds och kringliggande hemmans utmark.
(Denna grufvejord lär nu utgöra 2,062 tunnland 14 492/1000 kappland och vara indelad
i 17 hemman och 110 rotar).
2:o. Krono-, stads- eller bergsmans-jorden, bestående af Wäsby kungsgård
och 161/* hemman, som dels af Konung Gustaf Adolf, dels of efterföljande Regenter
på 1600-talet blifvit till staden och grufvedriften lemnade. Sistnämnda
hemmans inegor utgjorde efter 1688 års mätning i
åker 725 tunnland,
äng 992 d:o,
hagar 528 d:o,
tillsammans 2,045 tunnland, utom torpegorna. Räntan af dessa 16% hemman
besteg sig, efter deras fordna skattläggningar och förvandlingar, enligt 1803 års
markegång, lill 692 Riksdaler 34 skillingar 3 runstycken Banko.
Stals-Utskottets Utlåtande M 109.
3
Wäsby kungsgård hade aldrig varit skattlagd, men hade enligt en chartaebeskrifning
af år 1652 haft 107'/2 tunnlands utsäde och 284 lass äng, hvaremot
dess inegor af åker, äng och hagar, sedan impedimenta blifvit afräknade, skulle
utgjort omkring 680 tunnland, utom några torpställen, som ej ingått i räkningen.
Såväl Wäsby kungsgård, som de öfriga hemmanens egor, hafva blifvit
fördelade på de i staden varande 160 Bergsmanstomter, utom skogen och utmarken,
som är gemensam, och var denna jord efter författningarne oskiljaktig
från nämnda tomter och dessa åter från grufvedelarne, så att hvarje sådan tomt
och
jordegare i staden tillika måste vara bergsman och grufvedelegare. (Wäsby
är nu indeladt till 151/* hemman).
Med Konung Gustaf Adolfs donation var den skyldighet förknippad, att
stadens Borgare och Bergsmän skulle till silfververkets idkeliga drifvande städse
hålla folk, hästar och ailt annat, som dertill behöfdes, och dessutom af hvarje
tunnlands utsäde, oräknadt trädet och 6 lass äng, årligen gifva 2 lod godt tint
silfver, halftannat kronan och ett halft staden. Denna silfverskatt bestämdes ytterligare
1641 (då en del af dessa hemman blefvo till staden donerade) till 1,000
lod, eller 63 marker bergfint silfver. Men dä genom Resolution af den 22 Mars
1667 blef förklaradt, att Sala stad och bergslag skulle konsidereras för bergsstad
och njuta samma vilkor och friheter, som Fahlu stad och bergslag, lärer också i
följd deraf den för den donerade stadsjorden år 1641 stadgade silfverskatt hafva
upphört.
3:o. Kyllinge mjölqvarn, skattlagd till 70 tunnor spanmål och förlänad åt
grufvan till underhåll för förlamade arbetare. Denna ränta utgjorde, efter 1803
års markegång, 205 R:dr 20 sk. Banko.
4:o. Kyllinge såg, oskatllagd.
5:o. Räntorna af de 6 nedre socknarne, som, efter 1803 års markegång,
utgjorde 7,487 R:dr 25 sk. 2 rst. Banko, men för hvilka betaides arrende med
1,119 R:dr 8 sk.; Kronans uppoffring var således efter denna beräkning 6,560
R:dr 17 sk. 2 rst. Banko.
6:o. Grufvedrängshjelpen af olla 12 Salbergs socknar, tillkommen i fordna
tider såsom lön till grufvedrängarne, hvilka allmogen i berörda socknar emot utskrifningsfrihetens
åtnjutande måste anskaffa till Kronans silfverbruk vid Sala och
sedan detta bruk, genom 1682 och 1741 årens transporter, blifvit private eller
bergslaget upplåtet, för dem bibehållen till konst-statens underhållande. Den har
utgått med en halfspann säd och 2 sk. i penningar för hvarje mantalsskrifven mansperson
intill år 1802, då genom bemedling af den då förordnade Kommission en
förening emellan bergslaget och allmogen blef träffad, i följd hvaraf denna afgift,
fördelad på hemman i socknarna, fastställdes till ett visst belopp af 518 tunnor
spanmål, hälften råg och hälften korn, som efter 1803 års markegång svarade
emot 1,964 R:dr 4 sk. Banko.
4
Stats-Utskottets Utlåtande JM 109.
Denna grufvedrängshjelp utgjordes väl af allmogen utan afkortning i dess
hemmansräntor; men graverade likväl i så måtto Staten
a) att derföre lemnades en lindring i roteringen sålunda, att då i den öfriga
delen af länet 2:ne mantal utgöra roten för en karl, 3 mantal här äro roten,
hvarigenom uppkommit en minskning af ungefär 63 soldater, hvilkas lön och underhåll,
efter 1683 års Reglemente emellan allmogen och soldaterna i Westmanland
samt 1803 års markegång, utgjorde 1,029 R:dr;
b) att hvarje af de 163 rotarne i Salbergs fögderi fick en tunna spanmål
under namn af dagsverkstunna för grufvedrängshjelpens skull, som tillsammans
gjort 163 tunnor, men hvaraf, för bristande tillgång på spanmål, utgick blott
22 V2 kappar eller i penningar efter 1803 års markegång 434 R:dr 26 sk. 10
rst.; resten eller 48 tunnor 12V2 kappar, betalades med penningar, efter Tre
Daler silfvermynt tunnan, utgörande 24 R:dr 9 sk. 9 rst. Hela ersättningsvärdet
för grufvedrängshjelpen utgjorde således 1,487 R:dr 36 sk. 9 rst., som, då
laga hus och andra expenser för 63 soldater tillkomma, nogsamt kunde anses till
fullo svara emot grufvedrängshjelpen 1,964 R:dr 4 sk.
7:o. Lönerna på Kronans stat till tjenstemän vid verket, då utgörande tillsammans
719 R:dr 16 sk.
8:0. Till inköp af materialier vid proberkammaren 6 R:dr 32 sk.
9:o. Led Kronan förlust genom beviljade förmedlingar för uppdämningar,
hvilka förmedlingar till 73/4 mantal, efter 1803 års markegång, utgjorde 432 R:dr
2 sk. 9 rst.
10:o. Har Kronan måst lemna vederlag till Enåkers bys frälsehemman för
vattenskador, som, efter 1803 års markegång, gjorde 22 R:dr 33 sk. 6 rst.
ll:o. Njöt Sala stad, för Bergslagets skull, frihet för tull och accis samt
båtsmanshåll.
12:o. Voro Enåker och Nora allmänningar upplåtna Bergslaget utan någon
rekognitions-afgift.
Hvad Kronan såsom ersättning för dessa förmåner och förläningar erhöll var
a) såsom arrende för de sex nedre socknarna .... R:dr. 1,119: 8.—
b) Silfverskatt af 2,000 markers tillverkning  » 1,639: 10. 1.
c) Slagskatt och myntarelön af Bergslagets behållna silfver,
uppgifna, med afdrag af kostnaden, till  » 583: — 1.
tillsammans R:dr 3,143: 18. 2.
Statens och Bergslagets ömsesidiga förbindelser hafva vidare, i öfverensstäm
melse
med Bergslagets, Bergs—kollegii och 1829 års Ständers utlåtanden, genom
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Bergs-kollegium af den 31 Oktober 1829, blifvit
på följande sätt närmare bestämda.
a) Ingen rubbning sker, hvarken i Sala stads privilegier af år 1624, eller
Stais-Utskottets Utlåtande M 109,
5
transporten af silfververket till Bergslaget den 20 Januari 1682 och stadfästelsen
derå den 9 September 1741, med hvad deraf hardy ter, rörande tionden, myntarelöncn
och slagskatten lill Kronan eller de silfververket förlänade rättigheter till
konst-statens underhållande med dammar, vattenledningar och flottleder m. m., som
Bergslaget fordom åtnjutit och begagnat, äfvensom till nödiga kol, ved och byggnadsvirke
i afseende på bergsdriftens handbafvande, den så kallade Nora Allmänning
hel och hållen till silfververkets disposition öfverlennäs, att begagnas och förvallas
efter de särskilda hushållningsordningar, som för ändamålet finnas tjenliga
och af Bergs-kollegium kunna stadgas, likväl utan någon derigenom uppkommande
rubbning uti enskildes derstädes tilläfventyrs redan egande lagliga rättigheter.
b) deremot, och då det åsyftade ändamålets vinnande hufvudsakligen beror
derpå att de förluster, Statsverket lider genom 1743 års perpetuela arrende-kontrakt,
rörande de sex socknarnes räntor, i framtiden upphöra, under det att tillika bergsdriften
vid silfververket kommer i ett sådant skick, att Kronan af en högre tillverkning
njuter ersättning och någon vinst för de till konst-statens underhållande
anslagna räntor, har Bergslaget åtagit sig följande förbindelser, nemligen:
l:o att en fond af Bergslaget insattes, genom hvars afkastning silfververket i
framtiden blifver i tillstånd, alt utan vidare begagnande af 1743 års arrendekontrakt,
upprätthålla bergsbruket, och till hvilken fonds formerande silfververket
årligen, och ehvad tillverkningen eljest må utgöra, men så länge den ej öfverstiger
2,300 lödiga marker, skall afsätta 300 R:dr B:ko samt sedermera derutöfver 100
R:dr B:ko för hvarje fulla 100 lödiga marker, hvarmed silfvertillverkniugen öfverskjuter
beloppet af 2,300 lödiga marker, och skola dessa årliga afsättningar till fonden
utgå i silfver efter de sednare årens medelkurs på det sätt att, vid en tillverkning
af 2,500 lödiga marker och derunder, de årliga tillskotten till fonden böra
utgöras med 185 specie silfvcr-riksdaler, samt för fulla 100 lödiga marker silfver,
som utöfver 2,500 marker årligen tillverkas, komma att ytterligare ökas med ett
nytt tillskott lill fonden af 37 specier silfver-riksdaler, hvilka sålunda afsalia medel
skola i gångbart mynt förvandlas efter medelvärdet af Bergslagets för året gjorda
silfverförsäljningar; kunnande från skyldigheten till sådana afsättningar till fonden
ingen befrielse Bergslaget medgifvas, utom vid sådana olyckshändelser, som 8 § uti
1741 års transport cmnämner, då Bergslaget efter nådig pröfning af sakens vigt,
bör hafva alt förvänta skälig lindring.
2:o att, emot det silfververket, under den tid, som för fondens samlande be
höfves,
får åtnjuta 1743 års arrende-kontrakt till alla delar, såsom hittills orub
badt,
bushållningen med verket och bergsdriften bör under tiden i det görligaste
sältas uti sådant skick, att af en fortfarande ökad malmtillgång kan förväntas en
högre tillverkning till Statens och Bergslagets gemensamma fördel; men att den
fond, som sålunda och efter hvad förut nämndt är, efter band bildas, bör förvaltas
af sifververkets administration under Bergslagets revision och Bergs—kollegii ytterligare
fi
Stats-Utskottets Utlåtande M 109.
kontroll samt efter det särskilda reglemente, som härom med Bergslaget kan upprättas
och vinna Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse, till befrämjande af fondens behöriga
förvaltning och dess förökande, icke allenast genom de årliga tillskotten, utan
ock genom den ranta, som af modlens ändamålsenliga fruktbargörande härflyter; och
hvarvid, för desto större säkerhets skull, bör iakttagas, alt fondens tillgångar, så
fort sådant efter hand kan ske, nedläggas uti jordegendom, som emot viss spannmålsränta
utarrenderas; och
3:o att, när på detta sätt en så stor fond hunnit samlas, att årliga afkastningen
deraf utgör eller motsvarar 1,100 tunnor spanmål, hälften råg och hälften
korn, silfververkels alsältningar till fondens förökande komma att upphöra, hvaremot
Bergslaget ovilkorligen skall från samma tid, antingen till Statsverket betala de genom
kontraktet arrenderade räntorna till fulla värdet, efter årliga markegången med
bibehållande af kontraktet i allt öfrigt, eller ock kommer detsamma att då genast
upphöra samt räntorna att till Statsverket öfverlomnas, allt efter som sådant vid den
tidpunkten kan befinnas vara för Staten eller silfververkel lämpligast, men den samlade
fonden skall, jemte dess afkastning i alla fall blifva vid sillververket orubbligen
förenad, dock alt afkastningen årligen användes till samma ändamål, som om
behållningen af räntorna är stadgadt.
Om man nu, med ledning af dessa stadganden och förhållanden, i penningar
beräknar sådana ömsesidiga förmåner, som Bergslaget och Kronan tillkommit under
de 20 sednast förflutna åren, från och med 1841 till och med 1860, och
hvilka med någon säkerhet kunna till siffran uppgifvas, så befinnes att
Bergslaget af Staten åtnjutit
t:o. Inkomsten af Kyllinge qvarn, antagen till det belopp, hvartill qvarnen
var skattlagd, eller 70 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn. Enligt en
för åren 1841—1860 efter hvarje års markegång uppgjord beräkning, utgjorde
denna inkomst:
för alla 20 åren i Riksmynt  17,522: 40.
och således i medeltal pr år  876: 10.
2:o. Räntorna af de 6 nedra socknarna. Beräknade för åren 1841—1860
efter hvarje års markegång utgöra de för alla åren 277,060 R:dr 7 sk. 10 r:st.
B:ko eller
i Riksmynt  415,590: 24.
och således i medeltal för år  20,779: 51.
5:o. Grufvedrängshjelpen och öfriga konst-statsmedel. Beräknade efter årsmarkegången,
utgjorde de för alla åren 139,678 R:dr 13 sk. 2 r:st B:ko
eller i Riksmynt  209,317: 41.
och således i medeltal för år  10,475: 85.
Siats-Utskottets Utlåtande M 109.
7
Häruti är äfven inberäknadt lösen för Jordeboks öke- och drängedagsverken,
utgående, enligt öfverenskommelse år 1803, efter hvarje års markegång.
4:o. Lönerna på Kronans stat till Tjenstemän vid verket. De hafva utgjort
för hvartdera af åren 1831 —1834, då 1 Bergsfiskal och 1 Gevaldiger äfven
voro vid verket anställda:
2,786 R:dr 83 öre Riksmynt eller för 14 år  39,013: 90.
och för hvartdera af åren 1835—1860, sedan dessa båda be
fattningar
blifvit indragna, men de öfriga lönerna något
förhöjts, 2,500 R:dr R:mt eller för 6 år  15,000: —
Tillsammans 54,015: 90.
och således i medeltal för år  2,700: 79 Va.
5:o. Till inköp af materialier vid Proberkammaren årligen 10 R:dr R:mt
eller för 20 år  200: —
Kronan har af Bergslaget åtnjutit:
l:o såsom arrende för de 6 nedra socknarna för alla åren 42,553 R:dr 16
sk. 4 r:st B:ko
eller i Riksmynt  63,830: 1.
och således i medeltal för år
3,191: 5.
2:o såsom tionde eller silfverskatt för alla åren 156,602 R:dr 13 sk. 2
r:st B:ko
eller i Riksmynt  234,903: 41.
och således i medeltal för år .
11,745: 17.
3:o. såsom slagskatt och myntarelön af Bergslagets behållna silfver, för alla
åren 48,780 R:dr 42 sk. 9 r:st B:ko
eller i Riksmynt
73,171: 34.
och således i medeltal för år
3,658: 57.
Jemföres nu hvad Bergslaget af Staten åtnjutit, med hvad Staten åtnjutit af
Bergslaget, så finnes att Bergslaget för do 20 ifrågavarande åren åtnjutit 696,845: 95.
och att Staten för samma tid fått  371,904: 76.
Staten har således för denna tid haft en förlust af . R:mt 324,941: 19.
eller i medeltal för hvarje år af  » 16,247: 6.
Ehuru slagskatten och myntarelönen bär blifvit beräknade såsom en från Bergslaget
utgående inkomst till Kronan, på samma sätt sorn skett uti Stats-Utskottets
Betänkande vid 1809 och 1810 årens riksdag, torde sådant icke vara så alldeles
rigtigt, då hvad under denna rubrik blifvit af Bergslaget till Staten betaldt icke
utgör annat än ersättning för eli af Statens myntverk åt Bergslaget verkstäldt arbete
ocb för den förmån Bergslaget likasom alla andra silfveregare åtnjutit att få sitt
silfver genom Statens prägel utan vägning gångbart i allmänna rörelsen. Lägges
då detta belopps medium 3,658 R:dr 57 öre till medium af Statens beräknade
8
Stals-Utskottels Utlåtande JY3 109.
förlust af silfverveiket, blifver förlusten så mycket större, och har då uppgått till
19,935 R:dr 63 öre årligen.
Till denna Kronans förlust bör vidare läggas beloppet af den ersättning, som
numera, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 24 Augusti 1860, årligen utgår
lill Bergslaget såsom ersättning derför, att konststalsmedlen samt räntorna af de 6
socknarna nu utgå efter ränteförenklingens grunder och tioårig medelmarkegång,
utgörande denna ersättning värdet af 185 tunnor spanmål och en nedsättning af
450 R:dr R:mt i arrende för räntorna.
Ytterligare ökas denna förlust med beloppet af räntor, som frångå Kronan
genom förmedlingarne å de hemman, hvilka genom uppdämningar vid silfververket
lida vattenskada; genom det vederlag, som till Enåkers bys frälsehemman lemnäs
för vattenskada; och med den spanemål eller ersättning derför, som af Staten lemnäs
till 163 rotar i Salbergs fögderi, såsom ersättning för grufvedrängsbjelpen.
Indirekt lörlorar Kronan vidare, genom uteblifven inkomst af all den jord,
som blifvit åt Bergslaget öfverlåten, samt af Kyllinge såg; — genom minskadt antal
soldat-rotar; — genom minskad produktionsförmåga hos den i enskilda personers
ego varande jord, som genom vattenuppdämningarne vid silfververket är vattendränkt
eller vattensjuk, och genom den ännu något inskränkta disposition af i
silfververkets grannskap befintlig skog; — hvaremot Kronan äfven indirekt vinner,
genom den ökade vattentillgången för några af de vid sågen nedanför Sala liggande
qvarnar och deraf utgående möjligen högre qvarntull.
Då nu af allt detta bekräftas hvad redan länge varit kändt, att Kronan genom
egandet af Sala silfververk årligen gör stora förluster, och då det således
måste vara önskvärd!, att Kronan på ett eller annat sätt kan göra sig fri från en
så betungande egendom, men både rättvisa och billighet fordra, att de, som med
Kronan ingått arrendet af silfververket, till fullo ersältas, anser jag det vara min
skyldighet att uppgifva bufvudgrunden för den eisättning, som billigen torde böra
dem lemnäs, i fall Eders Kongl. Majit och Rikets Ständer anse kontraktet, emot
Bergslags-intressenternes bestridande, kunna häfvas.
För att erhålla någon ledning vid bedömandet af denna ersättning bör då, i
första rummet, utrönas, hvilka förmåner hvar och en af Bergslags-intressenlerne, såsom
enskilde sådana, åtnjuta, och hvilka skyldigheter dem i sådan egenskap åligga.
Förmånerna bestå deruti:
l:o. att Bergsmanstomlerna inuehafvas utan någon jorden vidlådande skatt
till Kronan,
2:o. att vissa för dem alla gemensamma kommunala utskylder, hvilkas utgörande
tillhöra dem, dels såsom jordegare, dels eljest såsom medlemmar af kommunen, nemligen
tionde och påskpengar till Kyrkoherden, lön till Komministern och Orgelnisten,
anslag till Lancaster-skolan samt löner till Barnmorskan och Veterinär-läkaren, nu
upp
-
Stats-Ulskoltels Utlåtande M 109.
9
uppgående till en sammanlagd årlig summa af 4,933 R:dr SI öre, bestrides af de
gemensamma inkomsterna af silfververket; och
3:o alt den återstående vinsten af silfvertillverkningen i medeltal under åren
182S—1860, uppgående till 11% silfverspecier för år, till dem utdelas.
Skyldigheterna åter bestå uti:
l:o körsel- och dagsverksskyldighet vid silfververket, för hvars fullgörande, engtb
eting, vanligen betalas omkring 25 R:dr R:mt årligen; och
2:o aflemnandet till silfververket af för detsamma erforderligt höfoder, beräk
nadt
till 25 lispund, men i allmänhet icke utgående med mera än 24 lispund
årligen.
Såsom ersättning åt bergslags-intressenterne för dessa förmåner, vid upphörande
af arrendet af Sala silfververk, föreslås:
l:o att bergsmanstomt-innehafvarne för all framtid befrias från skyldigheten att
utgöra körslor, dagsverken, hö eiler någon annan skatt eller prestation till silfververket;
2:o
att den besittningsrätt, som bergsmanstomt- och grufvejords-innehafvare, under
vilkor af arrendekontraktets ordentliga uppfyllande, hittills innehaft till den jord,
vare sig af inegor, skog eller utmark, som varit dem tilldelad, öfvergår till full
egande- och fri dispositionsrätt, enligt allmän lag;
3:o att, sedan de gamla odalgrufvornas utmål samt derutöfver 50 tunnland,
hvilka dock icke utan särskild ersättning få innehålla odlad mark, blifvit undantagna,
all öfrig grufve- och bergsmansjord, som icke hörer till stadens tomtreglering, tillfaller
bergsmanstomt-innehafvarne, att på dem med full eganderätt fördelas;
4:o att innehafvarne såväl af bergsmanstomt som af grufvejord, må försäkras
att icke med anledning af denna förändring blifva ålagda någon ny skatt; kommande
likväl all tionde af jord, alla afgifter till presterskapet och alla öfriga kommunala afgifter,
hvilka lagligen tillhöra bergsmanstomternas egare att utgöra, men hittills blifvit
af silfververkets gemensamma medel bestridda, att af tomtegarne hädanefter utgöras;
böranda den afgift grufvejords-innehafvarne nu till bergslaget erlägga såsom
ersättning för uppbörd, naturaprestation till bergverket, efter förändringen, erläggas
till Kronan;
5:o att bergslags-intressenterne erhålla full egande- och dispositionsrätt till
bergslagets nu innehafvande magasinshus och sjukhus samt fritt få disponera befintlig
kassabehållning, utestående uppbördsmedel och öfriga fordringar;
6:o att bergslags-intressenterne efter fullt värde, som af gode män bestäm
mes,
erhålla full ersättning för alla bergslaget tillhöriga inventarier vid verket, äfvensom
för det vid afträdestiden befintliga inventarium af malm och vask; och lärer
Sala stad, i sammanhang härmed, böra försäkras om att i öfrigt blifva bibehållen
vid sina privilegier, rättigheter och förmåner; — vid sitt hittills åtnjntna driftvatten
Bih. lill 11. St. Prot. 1X62 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Häft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande M 109.
för stadens qvarnar vid Stentorpet, Jacob Matts och Ekeby; och vid ett understöd
af 23 tunnor spanmål och 30 R:dr R:mt årligen till stadens fattigvård, motsvarande
hvad staden för ändamålet af silfververket hittills åtnjutit.
Emot det att dessa förmåner beviljas bergslags-intressenterne och staden,
skulle silfververket med allt hvad till detsamma i öfrigt hörer, deruti inbegripna
bergshauptmans-bostället, på sätt indragningsstaten närmare bestämmer, Kyllinge
qvarn och såg, räntorna af de sex nedre socknarne, grufvedrängsbjelpen och konststatsmedlen,
Nora och Enåkers allmänningar samt ränteersättningsfonden; ett år efter
den 1 November det år, då upphörandet af arrendet af silfververket blifvit slutligen
bestämdt, återgå lill fri disposition af Kronan, som dermed skulle förbinda sig:
a) att åt Kronans och bergslagets tjenstemän och betjening på indragningsstat
lemna ersättning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 4:de punkten i komiterades
förslag och den dervid fogade tabell;
i) att på så sätt ansvara för den fattigvård, som kan komma att drabba kommunen
för den personal, som tillhört grufvan, att Staten efter räkning ersätter sådana
utgifter åt kommunen, under vilkor att fattigvården för dem besörjes efter
samma grunder, som följas vid vården af stadens öfriga fattige;
c) att bibehålla åt staden dess å Nora och Enåkers allmänning tillslagna ängar
och åt bergslugs-skogvaktarne för deras tid, om de sig ordentligen uppföra, bo
ställslorpen
med tillhörande lägenheter, äfvensom att efter bok och räkning godtgöra
bergslaget de kostnader, det gjort för allmänningens noggranna uppmätande och afskiljande
från andras rättigheter i anseende till skogsfång, skog och bete m. m.joch
d) att låta Konstmästaren J. G. Skröder Gustafsson under dess lifstid blifva
bibehållen vid det tillstånd, han under många år egt, att uti ett af grufvans schakt,
utan hinder för bergsdriften, idka dess privilegierade hagelfabrikation.
Om detta allt beviljas bergslags-intressenterne är jag fullt öfvertygad att de,
då man tager i betraktande att med afträdandet af silfververket kapitalbehållningen,
med fordringar och inventarier uppgående till emellan 3 och 400,000 R:dr, kan
realiseras och på dem fördelas, komma, när räntan derå äfven beräknas, i åtnjutande
af större årliga inkomster, än de hittills haft genom silfververkets drifvande.
Men om äfven Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, för att göra ersättningen
åt intressenterne i silfververket så mycket fullständigare och för att förekomma
de stridigheter, som kunde yppa sig om eganderätten till ränteersättningsfonden,
skulle finna skäligt alt afstå från alla anspråk på denna till öfver 140,000 R:dr sig
löpande fond och lemna äfven den till intressenternes fria disposition, blifva de besparingar,
som genom arrendets upphörande uppkomma, genast årligen så stora, att
de fullkomligen betacka de kostnader, som Staten, enligt ofvanstående förslag till
reglering, skulle få vidkännas.
Hvad nemligen Staten skulle komma att bekosta vore,
Stats- Utskottets Utlåtande JYS t09.
It
Pä indragningsstat:
tjenstemännens och betjeningens aflöning, högst uppgåonde till 16,200 R:dr R:mt;
den i litt. b) här ofvan upptagna fattigvårdsersattning till Sala
stad, förslagsvis och högt beräknad till  4,800 » »
På ordinarie stat:
det ofvan upptagna understödet af 25 tunnor spanmål och 30
R:dr årligen till Sala stads fattigvård, förslagsvis bär beräknad
t till  405 » »
den årliga kostnaden blifver tillsammans
21,405 R:dr Runt.
Den första af dessa summor minskas efter 5 år med omkring 5,400 R:dr och
både den första och den andra i öfrigt småningom, åtminstone genom dödsfall.
De genast för Staten disponibla tillgångarne blifva deremot:
inkomsten af Kyllinge qvarn, minst  876 R:dr R:mt;
räntorna af de sex nedre socknarne i medeltal uppgående
grufvedrängshjelpen och öfriga konststatsmedel, utgörande i
medeltal
10,475 » »
lönerna på Kronans stat till tjenstemän vid verket .... 2,500 » »
Ersättningen för räntornas och konststatsmedlens utgörande
efter ränteförenklingen och tvåårig medelmarkegång, 185
tunnor spanmål, lågt beräknade å 10 R:dr tunnan . . 1,850 » »
tillsammans  36,490 R:dr R:mt.
Denna beräkning visar, att Kronan skulle göra vinst på försäljningen af silf—
ververket, äfven om ingen köpeskilling erbölles och till och med att Staten skulle
vinna, om verket, efter dess återgång till Staten, genast nedlades, ty de ökade utgifter,
som för Staten derigenom skulle åstadkommas i och för omsorgen för den
stora arbetspersonal, som då för någon tid blefve sysslolös, ersättes fulleligen af hvad
som kunde erhållas vid försäljningen af de bus och byggnader samt den jord, som
äro beräknade att till Staten återgå.»
Hvad sålunda förekommit har Stats-Utskottet tagit i noggrannt öfvervägande;
samt deraf funnit i högsta måtto angeläget, om denna vigliga fråga nu kunde er
hålla
en slutlig lösning. Redan i början af innevarande sekel väcktes med anledning
af do förluster, som årligen tillskyndades Kronan genom arrendet, framställningar,
innefattande dels förändring uti och dels upphörande af kontrakten med
bergslaget. Resultatet häraf blef grundläggningen af den s. k. ränteersättningsfonden,
med hvars samlande redan en tid af öfver 30 år pågått, och som ytterligare
torde erfordra minst tio år, innan den uppnår det belopp, som dermed afsetts.
Emellertid hafva Statsverkets förluster, i mån af räntepersedlarnes stigande i förhållande
till . .
20,779 » »
anslaget till proberkammaren .
10 » »
12
Stats-U(skottets Utlåtande M 109.
till penningevärdet, oupphörligen ökats så att de, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
upplyst, numera uppgå till omkring 20,000 R:dr R:int årligen förutom en högst
betydlig minskad afkastning af jordbruket, hvilken icke kunnat lill siffran beräknas.
Med afseende å dessa förhållanden, har Utskottet icke ansett lämpligt att afbida
den lid, då ränteersättningsfonden hunnit fullständigt samlas, helst derjemte öfverenskommelsen
om densamma icke erbjuder all den fördel, som i ena eller andra
afseendet vore att önska. Väl bar Statsverket genom berörda öfverenskommelse
blifvit tryggadt för framtida förlust å de genom 1743 års kontrakt utarrenderade
ränlorna af de sex nedre Salbergs socknar, men genom bergslagets förbehåll, att
någon rubbning dervid icke finge ega rum hvarken i Sala stads privilegier af år
1624 eller transporten af silfververket till bergslaget den 20 Januari 1682 och
stadfästelsen derå den 9 September 1741 med hvad deraf härflyter rörande tionden,
mvntarelönen och slagskatten, eller förlänade rättigheter till konststatens underhållande
med dammar och vattenledningar m. m., komma likväl att fortfarande
qvarstå åtskilliga olägenheter, hvaribland hufvudsakligen äro att märka de för silfver—
verkets behof på driftvatten verkställda uppdämningar, genom hvilka 333/i6 mantal
måst förmedlas till 9’/i6 mantal samt mer än 2,000 tunnland jord af särdeles god
beskaffenhet och för odling tjenlig hålles vatteudränkt. På grund häraf och enär
det synes Utskottet antagligt alt jemväl bergslags-intressenterne kunna finna med
sin fördel förenligt att emot erhållande af nöjaktig ersättning afstå ifrån arrendet
af silfververket, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
4:o.
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att bergslags-intressenterne blifva hörde, huruvida och på
hvilka vilkor de kunde vilja afstå från sitt innehafvande arrende af
Sala silfververk, äfvensom att Kongl, Maj:t, efter vederbörandes
börande, sedermera täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer
aflåta nådig Proposition i ämnet;
hvaremot och då, i händelse bergslaget kommer att ingå på arrendets upphörande,
någon närmare föreskrift för Kongl. Kommers kollegium att iakttaga den bemälda
Kongl. Kollegium tillkommande tillsyn öfver det sätt, på hvilket bergslaget uppfyller
sina förbindelser, icke vidare erfordras eller annan åtgärd för tillfället synes
lämplig, Utskottet finner,
2:o.
hvad motionärerne i öfrigt framställt för närvarande icke böra till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 Juni 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande M 110.
13
\:ö HO.
Ank. till Exp.-Utsk. den t Juni 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående öfverlåtelse lill staden Malmö af förra fästningsbastionen
Nyköping.
(I. A.)
Uti en till Kongl. Majit genom Dess Befallningshafvande i Malmöhus län ingifven
underdånig skrift hade, på sätt af högstberörda nådiga Proposition, införd under
N:o 88 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll, inhemtas,
Malmö stads Äldste förmält, hurusom stadens innevånare, med afseende å ej
allenast nödvändigheten att få tjenlig byggnadsplats för ett nytt läroverkshus åt
högre elementarläroverket derstädes, än äfven det stora behofvet af tomter för
flera inom kommunen erforderliga större byggnader, ansett det vara af högsta vigt
alt åt staden förvärfva den af Kronan nu disponerade, så kallade bastionen Nyköping,
utgörande en del af de, jemlikt Kongl. Majlis beslut år 1805, raserade fästningsverken,
samt innehållande omkring 23,700 qvadrat-alnar; och hade stadens
Äldste i sådant afseende, under åberopande tillika af förment svårighet att, ifråga
o m eganderätten till ena eller andra delen af nämnda bastion, skilja emellan Kronan
och Malmö stad, hvilken sednare, enligt kontrakt den 11 September 1805,
åtagit sig att emot vissa vilkor föranstalta om raserings- och planerings-arbetets
utlörande, hemställt, att staden mätte på sig få öfverlåten all den rätt och del Kronan
kunde ega till bastionen Nyköping, mot vilkor att staden derför erlade den
löseskilling, hvilken för berörda Kronans andel i bastionen kunde i särskild ordning
varda bestämd att för en gång utgå samt att följaktligen alla angående bastionen
hittills meddelade särskilda föreskrifter och beslut måtte varda undanröjda och eganderätlen
till bastionen öfverflyttad på Malmö stad.
Sedan Kongl. Majit, med anledning af denna underdåniga hemställan, hvartill
Kongl. Majits Befallningshafvade tillstyrkt bifall, i nåder anbefallt Krigs-kollegium att
höra Chefen för Ingeniör-korpsen och derefter med eget utlåtande i underdånighet inkomma,
hade bemälde Chef, bland annat, upplyst, att å den plan öfver Malmö
fästnings rasering, som af dåvarande General-qvartermästaren Mannerskantz var upprättad,
tydligen vore utstakadt hvilka fästningsverk borde öfverlemnas åt staden och
hvilka skulle bibehållas för Kronans räkning, bland dessa sednare bastionen Nyköping;
men att, ehuru Malmö stad icke egde någon giltig rätt till större eller min
-
14
Slats-Utskotlets (Jlldlande M tlO.
dre del af bastionen, något hinder likväl icke mötte för dess inlösen af staden till
ett så vigtigt ändamål, som uppförande af byggnad för stadens läroverk, allenast
denna inlösen skedde på sådana vilkor att en emot värdet svarande årlig inkomst
för all framtid tillförsäkrades Ingcniör-korpsens enskilda pensionskassa, som genom
Kongl. Brefvet den 18 Mars 1862 fått sig anslagen bö-afkaslningen af dylika jordlotter
vid rikets fästningar.
För egen del bade Krigs-kollegium, som jemväl ansett att bastionen Nyköping
vore Kronan ensam tillhörig, och för öfrigt instämt u t i hvad af Chefen för Ingeniörkorpsen
blifvit yttradt angående stadens begäran att få mot inlösen tillvinna sig
egandorätlen till ifrågavarande jordrymd, i underdånighet föreslagit att såsom vilkor
för öfverlemnandet till staden af denna jordrymd, måtte bestämmas, det jorden antingen
skall tilläggas den s. k. Esplanaden för utvidgning och parkanläggning, eller
ock användas till plats för läroverksbyggnad, enär Krigs-kollegium ansåge att Kronan
endast för sådana ändamål borde göra en uppoffring af den ej obetydliga vinst,
som genom direkt försäljning till byggnadstomter af samma jordrymd skulle kunna,
med afseende å platsens fördelaktiga läge invid hamnen, erhållas.
1 anledning häraf och med afseende å hvad Chefen för Ingeniör-korpsen samt
Krigs-kollegium anfört och upplyst, har Kongl. Majit i nåder föreslagit det Rikets
Ständer för sin del ville medgifva, att förra fästnings-bastionen Nyköping må till
staden Malmö med eganderätt få öfverlemnas, dock under vilkor att den ifrågavarande
jordrymden antingen tillägges den s. k. Esplanaden för utvidgning af parkanläggningen
eller ock användes till byggnadsplats för ett nytt läroverkshus samt
med förbindelse för staden att för all framtid till Ingeniör-korpsens s. k. Besparingskassa
erlägga en mot denria kassas inkomst af jordrymden svarande årlig afgift till
belopp, som af Kongl. Majit kommer att, på skeende framställning, bestämmas.
Stats-Utskoltet, till hvars behandling denna nådiga framställning af samtlige
Riks-Stånden blifvit remitterad, har förehaft detta ärende samt dervid jemväl tagit
kännedom af dertill hörande handlingar; och finner sig böra tillstyrka,
att den nådiga framställningen måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 1 Juni 1863.
Ståts-Utskottets Utlåtande JVS lil.
15
M:o lil.
A.nk. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition,
angående upplåtelse till Stockholms stad af Kronan tillhörig
mark för anläggning af strandgata utefter Ladugårdslandsviken
från Nybron till Fredrikshof.
(I. A.)
Sedan, med afseende å ej allenast den beqvämlighet och lättnad i allmänna rörelsen
inom hufvudstaden, som skulle beredas genom anläggning af en strandgata
längs Ladugårdslandsviken från Nybron till Fredrikshof, än äfven den prydnad för
staden och den fördel för sundhetstillståndet, som derigenom skulle vinnas, Kongl.
Maj:t uti nådigt Bref den 9 September 1859 anbefallt Öfverslåthållare-embetet
att. efter vederbörandes hörande, föranstalta om uppgörande af plan till en sådan
anläggning, jemte förslag i afseende å dess verkställighet; samt stadens Drätselkommission,
till hvars åtgärd detta ärende blifvit öfverlemnadt, låtit genom Arbetschefen
för stadens vattenbyggnader, E. E. von Rothstein, uppgöra en af ritningar
och kostnadsförslag åtföljd plan för arbetets utförande, hvilken blifvit Kongl. Maj:ts
pröfning underställd och af Kongl. Majit den 16 April 1861 i nåder gillad; så
hade, enligt hvad högslberörda nådiga Proposition, införd under JVS 87 i lista Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll, innehåller, Drätsel-kommissionen, uti
en genom Öfverståthållare-embetet till Kongl. Majit ingifven skrift i underdånighet
anfört, att, enligt denna plan, den föreslagna strandgatan skulle komma att uti qvarteren
Krabaten, Edelman mindre och Terra Nova större genomlöpa mark, som tillhörde
Kronan till nedannämnda areal-innehåll, så vidt detsamma kunde med led
ning
af de uppgjorda ritningarne approximativt bestämmas, nemligen: af de till Veterinär-inrättningen
upplåtna tomterna JVS 1 i qvarteret Krabaten 3,400 qvadratfot
samt N:ris 1 och 5 uti qvarteret Edelman mindre, 4,456 qvadratfot; af tomten JVS
1 i qvarteret Terra Nova större, som innehades af Andra Lifgardet, 54,820 qvadratfot,
samt af tomten JVS 2 i sistnämnda qvarter, som af Svea Lifgarde disponerades,
6,370 qvadratfot, eller tillsammans 69,046 qvadratfot; hvaremot staden i berörda
qvarter vore egare af mark, som icke behöfdes för strandgatan och för närvarande
begagnades af Veterinär-inrättningen samt Svea och Andra Lifgardes-regementena,
innehållande sammanlagdt i areal 59,260 qvadratfot; och hade Drätsel
-
16
Stats-Utskollets Utlåtande JVs lil.
kommissionen i underdånighet anhållit, hvad äfven Öfverståthållare-embetet tillstyrkt,
att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer framställa nådig Proposition om upplåtelse
till staden af omförmälda Kronan tillhöriga mark, hvarvid staden erbjudit sig
att i utbyte till Kronan afstå de tomtdelar i förenämnda qvarter, hvilka egas af staden
och för Kronan må vara behöfliga; hvarjemte Drätsel-kommissionen till närmare
bestämmande af beskaffenheten och vidden utaf såväl den Kronan tillhöriga
mark, som för ändamålet erfordrades, som ock af den mark, hvilken inom nämnda
qvarter tillhörde staden, men af Kronan för närvarande till begagnande innehades
och för strandgatans anläggning icke vore af nöden, till Kongl. Maj:t genom Ofverståthållare-embetet
öfverlemnat tre särskilda af Stads-ingeniören uppgjorda noggranna
planritningar jemte beskrifningar, hvaraf sig visade:
att den Kronan tillhöriga mark, som bör till strandgata utläggas, innefattade
63,676 qvadratfot, och den, som erfordrades för reglering, enligt den i nåder fastställda
planen, af de till strandgatan stötande Gref-Magni, Skeppare- och Grefgatorna,
3,370 qvadratfot, eller tillhopa 69,046 qvadratfot, som, efter den vid friköp af stadens
jord i allmänhet följda beräkningsgrund, skulle uppgå i värde tili 4,983 R:dr;
samt
att den staden i samma qvarter tillhöriga, men af Kronan begagnade mark,
hvilken, såsom icko behöflig för strandgatan, kunde till Kronan i utbyte öfverlåtas,
utgjorde tillsammans 39,260 qvadratfot med ett värde efter enahanda beräkningsgrund
af 4,037 R:dr Riksmynt.
Skilnaden emellan den mark, som staden af Kronan behöfde och den, som
staden kunde i utbyte erbjuda, utgjorde således, såsom Drätsel-kommissionen härvid
erinrat, i areal endast 9,786 qvadratfot; och då ett företag, hvilket såsom ifrågavarande
afsåge förskönande af rikets hufvudstad, icke borde vara främmande för all
medverkan från Statens sida, bade Drätsel-kommissionen vågat hysa den förhoppning
att den Kronans mark, som derför är erforderlig, skulle till staden upplåtas kostnadsfritt
och utan annan ersättning än i den jord, som staden kunde Kronan i utbyte
erbjuda.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Krigs- och Kammar-kollegierna
tillstyrkt bifall till omförmälda från stadens sida gjorda framställning; hvarvid
Kollegierna dock ansett sig böra till Kongl. Maj:ts nådiga afgörande hemställa, om
icke vid meddelandet af ett sådant bifall borde fästas följande vilkor och förbehåll:
På sätt uppgifvet vore och med planritningen styrkt blifvit, skulle nemligen
den mark, som staden nu söker att sig tillvinna, komma att med 9,786 qvadratfot
öfverstiga arealen af den mark, som staden i stället åt Kronan erbjuder; och ansågo
Kollegierna att det borde blifva stadens åliggande att till Kronan utan lösen
afstå en emot bristen i stadens nu gjorda erbjudande svarande areal, om och när
Kronan kunde komma i behof af staden tillhörande och för staden umbärlig mark.
Vid
Stals-Utskotlels Utlåtande JYs ill.
17
Vid den nu bestämda regleringen af Gref-Magnigatan hade blifvit afsedd gatans
utvidgning i någon mån genom dess inskärning på nedra delen af Andra Lifgardets
kaserntomt; men härigenom ginge likväl förlorad en del af den grundplan, som,
enligt ett af Krigs-kollegium afgifvet underdånigt förslag till en ny vakt- och arrest
byggnad
å berörda tomt, för samma byggnad tagits i beräkning och som dertill jem
väl
vore alldeles nödig utan förminskning, så vida pålning skulle kunna undvikas vid
byggnadens grundläggning.
Till följd af den genom sådan pålning uppkommande betydligt ökade kostnaden
för sagda byggnad, och då i öfrigt den ifrågavarande inflyttningen af gatulinien inpå
kaserntomten afsåge en tillökning i gatans bredd af endast några fot, borde det, enligt
Kollegiernas åsigt, bestämmas, att den nuvarande gatulinien skall på gatans östra
sida bibehållas, så mycket mera som derigenom undvekes en eljest genom förändringen
uppkommande vanprydlig brytning från gatans på samma sida nu egande mera
räta linea.
Som af den areal staden åt Kronan i byte erbjöde, en del för närvarande bestode
af vatten, ansågo Kollegierna det böra blifva stadens skyldighet att sistnämnda
del till fast mark utfylla, innan den till Kronan öfverlemnas, desto heldre som
af den mark nedanför tomten JYs 2 i qvarteret Terra Nova större, hvilken staden
för gatuanläggningen nu tager i besittning, största delen blifvit af Gardes-regemenlena
i sjön utfylld.
Sundhets-kollegium, hvars underdåniga utlåtande, så vidt frågan rörde Veterinär-inrättningen,
jemväl blifvit infordradt, har, jemte öfverlemnande af Direktionens
öfver nämnda Inrättning tillstyrkande yttrande i ämnet, för egen del anfört, att,
under förutsätlning det Veterinär-inrättningen, på sätt dess Direktion tillika anhållit,
kommer att erhålla skälig ersättning för den del af Inrättningens nuvarande egendom,
som kan erfordras till afsöndring för ofvan omförmälda ändamål, Kollegium ej heller
funne hinder möta för nådigt bifall till Drätsel-kommissionens underdåniga framställning.
1 anledning af hvad härvid förekommit, samt under förutsättning af beredvillighet
å stadens sida att, vid förefallande behof för Kronan af någon stadens mark,
gå det allmännas önskningar i sådant afseende till mötes, bar Kongl. Maj:t i nåder
föreslagit Rikets Ständer att för sin del medgifva det af Stockholms Drätselkommission
för ifrågavarande ändamål sökta utbyte af mark, hvarigenom vissa å företedda
planritningar utmärkta delar af Kronans tomter i qvarteren Krabaten, Edelman
mindre och Terra Nova större skulle till staden öfverlåtas; dock med undantag
af de 750 qvadratfot i qvarteret Terra Nova större, som afsetts lör en mindre
magtpåliggande reglering af Gref-Magnigatan, men hvilken areal, af anförda skäl, icke
utan förlust kan af Kronan afstås; samt under vilkor att, enär af den areal, som
nu af staden åt Kronan i utbyte erbjudes, en del för närvarande består af vatten,
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 tiäft. 3
18
Stals-Utskottels Utlåtande JYi 112.
staden skall vara skyldig att sistnämnda del till fast mark utfylla, innan den till
Kronan öfverlemnas; hvarjemte Kongl. Majit, beträffande godtgörelse för de å Kronans
mark befintliga byggnader, som för planens gcnomrörande mäste borttagas, förändras
eller flyttas, ansett denna fråga, på sätt Drätsel-kommissionen hemställt, lämpligen
blifva föremål för särskild uppgörelse efter i laga ordning skeende värdering, i
den mån som dessa byggnader blifva för arbetets utförande hinderliga.
Stats—Utskottet, som frän samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å högstberörda
nådiga framställning ocb under ärendets handläggning jemväl tagit kännedom af
dertill hörande handlingar, får, med afseende å de i den Kongl. Propositionen anförda
förhållanden, tillstyrka
att hvad Kongl. Majit i berörda hänseende behagat i nåder föreslå,
måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 1 Juni 1863.
\:0 U2.
Ank. till Eip.-Ut»k. den 1 Juni 1865, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:Is nådiga Proposition,
angående upplåtelse till Stockholms stad af en del utaf
lågenheten Stallmästaregården får anläggande af en lasthrygga
vid Brunnsviken.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörda nådiga Proposition, införd under M 103 i lista
Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll för innevarande riksdag, innehåller,
bade det för sänkning af sjön Brunnsviken, i Stockholms län, bildade bolag,
genom utsedde komiterade hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, enär
såväl Stockholms stad, som enskilde personer derstädes tecknat bidrag till berörda
allmännyttiga företag, med vilkor att för den genom nämnde sjös förening med
Siats-Utskottets Utlåtande M i12.
19
saltsjön uppkommande sjöfart, hamn kunde beredas invid stadens norra tull, men
till plats för sådan anläggning endast kunde ifrågakomma den Kronan tillhöriga
lägenheten Stallmästaregården, i Solna socken och Danderyds skeppslag, hvilken
intill midfastan år 1864 är ularrenderad; — Kongl. Maj;t täcktes dels hos Rikets
Ständer göra nådig framställning om denna lägenhets upplåtande till nämnda
ändamål, antingen kostnadsfritt eller mot billig ersättning, lämpad endast efter
lägenhetens jordrymd, dels ock i nåder förordna att under liden all åtgärd för
vidare utarrendering af omförmälda lägenhet måtte varda inställd.
Med öfverlemnande af dels en utaf nuvarande arrendatorn af lägenheten Stallmästaregården,
entreprenören Carlsson afgifven underdånig förklaring, deruti Carlsson,
på grund af honom utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillerkänd optionsrätt
till nytt arrende af samma lägenhet, bestridt ansökningen, men erbjudit sig
att till ifrågasatta hamnplats upplåta erforderligt utrymme vid lägenheten mot den
afgift, som emellan honom och bolaget kunde öfverenskommas, dels ock Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes härpå grundade afstyrkande af ansökningen om upplåtelse
af hela lägenheten Stallmästaregården, hvaraf på sin höjd en mindre del ansågs
för det afsedda ändamålet kunna erfordras — hade Kongl. Karnmar-kollegium uti
den 2 December sistlidet år afgifvet underdånigt utlåtande och jemte meddelande,
bland annat, att det genom sednaste kontrakt bestämda arrendet för ifrågavarande
lägenhet utgjorde 1S8 tunnor 26'/2 kappar, hälften råg och hälften korn, hvaraf
endast 2 tunnor 8V2 kappar beräknats för lägenhetens öppna jord, men återstoden
för dermed förenade öfriga förmåner, äfvensom att 19 åbyggnader funnes å egendomen
uppförda — för öfrigt anfört, att, ehuru, emot 5:te punkten i Kongl.
Kungörelsen den 17 Juli 1847, arrendatorn Carlsson icke på grund af sin optionsrätt
egde lägga något hinder i vägen mot lägenhetens upplåtande på föreslaget
sätt, Kollegium likväl, enär, i det skick frågan förekomme, påtagligt syntes att icke
hela lägenheten med alla dess åbyggnader kunde för ändamålet erfordras, utan
blott en inskränkt del deraf, hvilken arrendatorn erbjudit sig upplåta, ansåge den
underdåniga ansökningen icke böra till annat nådigt afseende föranleda, än att
blott sjelfva hamnplatsen, sådan den kunde komma att erfordras, måtte åt sökanderne
upplåtas emot den afgäld till arrendatorn, som kunde emellan honom och
sökanderne öfverenskommas eller af mätismän bestämmas.
Härefter och då Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning ansett nödigt att
före frågans slutlig! pröfning höra Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
har bemälda Styrelse, som låtit verkställa nödiga undersökningar för
frågaus utredande och i sådant afseende jemväl öfverlemnat en upprättad karla
öfver Stallmästaregården och den dertill angränsande sjöviken, hufvudsakligen anfört:
att behofvet af en hamn, eller rättare last- och lossningsplats vid Stallmästaregården
syntes vara obestridligt, i betraktande af ställets närbelägenhet till en bland
dc delar af hufvudstadeu, som, i följd af aflägsenhet ifrån Saltsjöns och Malarens
20
Stats-Utskottels Ullålande M 112.
lastplatser, för närvarande vore vanlottad i afseende på kommunikation för transport
af tyngre nödvändighetsvaror, såsom ved, tegel, kol, kalk m. m.; — att,
hvad angick det nödiga utrymmet för lastplats vid Stallmästaregården, varutillförseln
ej kunde antagas blifva större, än att den lågt belägna delen af gamla stranden,
nedanför gårdsplanen och de hufvudsakliga byggnaderna, skulle blifva för upplag
tillräcklig, helst de varor, hvilka här aflastades, säkerligen komme att bortföras i
mån som tillförseln skedde; utgörande den sålunda erforderliga jordrymd endast en
jemförelsevis ringa del af Stallmästaregårdens hela areal; — samt att, beträffande
lämpligaste anordningen af den ifrågasatta lastplatsen, Styrelsen ansåge, det man
till en början borde, såsom ändamålsenligt och minst kostsamt, anlägga en omkring
200 fot lång och 20 fot bred pålbrygga med plankbeklädnad, hvilken medelst
tre vinkelrätt ingående, 12 fot breda pålbryggor, som äfven borde plankläggas,
skulle förenas med fasta stranden, på sätt å kartan funnes utmärkt.
Innan nu omförmälda underdåniga memorial blifvit af Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader afgifvet, hade jemväl Öfverståthållare-embetet, uppå
af Stockholms stads Drätsel-kommission derom gjord framställning, i underdånig
skrifvelse af den 10 sistlidne Februari hos Kongl. Majit hemställt, att, då lämpligast
syntes, det ifrågavarande hufvudsakligen för stadens invånares nytta afsedda
hamnplats ställdes under stadsmyndigheternas tillsyn och kontroll, Kongl. Majit
täcktes, i betraktande jemväl deraf, att staden med ett belopp af 10,000 Ridr
bidragit till bestridande af kostnaden för Brunnsvikens sänkning och dess sättande
i förbindelse med Saltsjön, för egen del i nåder medgifva och till Rikets Ständer
aflåta Proposition derom, att ifrågavarande lägenhet måtte få öfverlåtas till Stockholms
stad och med dess judiciela område förenas, mot det att för hvad Kronan
afstår en mot den årliga afgälden svarande köpeskilling af staden erlägges; hvarjemte
arrendatorn Carlsson, uti derefter ingifna underdåniga påminnelser, anhållit,
att sistberörda framställning måtte varda af Kongl. Majit afslagen.
Då lämpligast vore att den plats, hvilken erfordrades till en för rörelsens
behof nödig hamn eller lastbrygga vid Stallmästaregården, ställdes under Stockholms
stads myndigheters tillsyn och kontroll, har Kongl. Majit, som, lika med
Kammar kollegium och Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, funnit
endast en mindre de! af nämnda lägenhet behöfva för ändamålet användas, behagat
i nåder föreslå Rikets Ständer, att, till beredande af en för allmänna rörelsen
nödig och tjenlig hamnplats vid Brunnsviken, det vid stranden af denna sjö belägna
område, tillhörande lägenheten Stallmästaregården, hvilket blifvit på den af
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader bifogade karta, såsom härtill
erforderligt, u t visad t, må till Stockholms stad kostnadsfritt upplåtas: äfvensom att,
i sådan händelse, de på detta område belägna, Kronan tillhöriga byggnader må
borttagas, derest ej staden förklarar sig vilja samma byggnader, eller några af
dem, efter behörig värdering inlösa.
Stals-Utskottets Utlåtande JW 113.
21
Efter från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss å ofvanberörda nådiga Proposition,
har Stals-Utskottet tagit densamma i öfvervägande; och finnér, på de af
Kongl. Maj:t anförda skäl, sig böra
till den nådiga framställningen tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 1 Juni 1863.
Au* 113.
Ank. till Exp.-Utsk. den l Juni 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om kostnadsfri upp
låtelse
för den hllamnade jernvägen emellan sodra stambanan
och Landskrona af viss del utaf Kronans omkring
nämnda stad befintliga fästningsverk.
(L A.)
Enligt hvad inhemtats utaf en hos Borgare-Ståndet af Herr J. ödmansson
väckt motion (JV5 135) måste den tillämnade jernvägen emellan södra stambanan
samt Landskrona och Helsingborg, för att komma till hamnen uti förstnämnda
stad, dragas genom der befintliga, till större delen raserade fästningsverk, på sätt
den deröfver upprättade karta närmare utvisade; och som jernvägsanläggningen
afsåge ett allmänt nyttigt ändamål, hade motionären trott hinder icke möta för
upplåtelse utan ersättning af så stor del af de gamla fästningsverken, som för
jernvägsanläggningen erfordrades, samt hemställt, att Rikets Ständer mätte för sin
del medgifva och besluta, att så stor del af de omkring Landskrona stad befintliga,
Kongl. Majit och Kronan tillhöriga fästningsverk, som erfordrades för ifrågavarande
jernvägsanläggning genom fästningsverken till Landskrona hamn, måtte för
detta ändamål kostnadsfritt upplåtas.
Stats-Utskottet har förehaft detta ärende; och då anläggningen af en jernväg
till Landskrona ansetts vara af den vigt, att Rikets Ständer funnit sig böra
22
Stats-Utskotlels Utlåtande M 114.
understödja utförandet deraf genom beviljande af lån, har Utskottet jemväl ansett
den nu begärda ringa uppoffringen å Statens sida icke böra förvägras; och hem
ställer
derföre,
att, derest Kongl. Majit, efter nådig pröfning, huruvida ifrågaställa
mark af de omkring Landskrona befintliga fästningsverk,
må befinnas för försvarsverket umbärlig, skulle finna skäl att med
gifva,
det den derför erforderliga del af fästningsverken omkring
Landskrona finge åt jernvägsbolaget för berörda ändamål upplåtas,
Rikets Ständer i sådant fall jemväl för sin del dertill lemna bifall;
hvarom, i händelse denna hemställan af Rikets Ständer gillas,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåta*.
Stockholm den I Juni 1863.
i%«o 114.
Ank. till Eip.-Utsk, den i Juni 18««, kl. # e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om annat sätt får utgörande
af räntepersedel »Aon inom Wester-Norrlands Ian.
(I. A.)
Riksdagsfullmägtigen P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län har, uti en
hos Bonde-Ståndol väckt och till Siats-Utskottet remitterad motion (N:o 69) förnyat
en i ofvannämnda hänseende jemväl vid sisthållna riksdag gjord framställning samt,
i likhet med dåvarande motionär anfört, hurusom ränlopersedeln bö, uti hvilken,
till följd af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1853 angående de i ordinarie räntan
ingåendo persedlars omsättning och förenkling, numera inginge de äldre räntepersedlarne
halm, strömming och lax, blifvit alltmer tryckande för de skattdragande, i den
mån nämnda persedel, hvilken utgjorde en icke obetydlig del af grundräntan, hållit
sig i högt pris. Valet af denna räntepersedel vore särdeles olämpligt i en ort, der,
såsom fallet vore i Wester-Norrlands län, hö endast undantagsvis funnes till afsalu,
men städerna måste anskaffa sill behof för hvad pris som helst, hvilket förhållande
Slats-Ulskultels Utlåtande JVs 114.
23
naturligtvis föranledt prisstegring å nämnda vara. Till närmare upplysning härom
hade motionären anfört oell med bevis af vederbörande tjensteman styrkt, att räntan
å Trysundahamns strömmingsfiske, hvilken, derest densamma bibehållits att utgå
med 94 tunnor strömming, skolat utgöra 1,769 R:dr B öre för år 1858, 1,701 R:dr
40 öre år 1839, 1,670 R:dr 38 öre år 1860 och 1,733 R:dr 4 öre år 1861,
deremot, efter förvandling till motsvarande 994 centner 20 skålpund hö, erlagls för
hvarje efter annat af berörda år med 2,187 R:dr 24 öre, 2,336 R:dr 37 öre,
2,384 R:dr 92 öre och 2,734 R:dr 3 öre; hvarjemte motionären ansåg, att förhållandet
skulle hafva visat sig ännu ofördelaktigare, derest han kunnat förete en
för hela länet uppgjord beräkning. I Westerbottens och Norrbottens län, som i
anseende till produktionens beskaffenhet i det närmaste öfverensstämde med WesterNorrland,
bade hufvudräntepersedlarne, till fördel för både Staten och den enskilde,
blifvit bestämde allenast till tvänne, nemligen spanmål och smör; och då rättvisan
fordrade att detta landskap icke vöre i berörda hänseende sämre lottadt än nyssnämnda
län, har motionären till vinnande häraf föreslagit, att i afseende å ränte
persedeln
hö för Wester-Norrlands län måtte vidtagas den förändring, att endast
^ deraf bibehölles, men återstående f förvandlades till räntepersedlarne spanmål
och kött, hälften hvardera.
Med anledning häraf yttrade Stats-Utskottet: att Rikets Ständer vid 1853—1854
års riksdag, med fästadt afseende å den af Riksdagsfullmägtige från Wester-Norrlands
län uttalade önskan, bestämt att räntepersedlarne strömming och lax, hvilka
stigit i värde under några föregående år, skulle utbytas mot hö; samt att vid bestämmandet
af räntepersedlarne för de särskilda länen, särdeles vigt fästats dervid,
att räntans samfälda belopp icke genom skatteförenklingen skulle undergå någon
förändring, vare sig till höjning eller minskning, äfvensom att likställighet mellan
länen måtte vinnas, för hvilket ändamål noggranna utredningar verkställdes angående
hvarje räntepersedels prisförhållande under en föregående längre tidrymd, hvarefter
med ledning af dessa utredningar, utvisande räntepersedlarnes större eller mindre
benägenhet att stiga i pris, hufvudräntepersedlarne för länen bestämdes. Beträdandet
af den bana, motionären föreslagit, skulle medföra rubbning i ett så genomgripande
och grannlaga ämne, som det ifrågavarande, för hvars ordnande stora ansträngningar
erfordrats, hvarförutan bifallandet af förslaget skulle föranleda dertill,
att representanter från öfriga län skulle, i den mån en eller annan räntepersedel visat
sig i orten företrädesvis vara i stigande, begära dess utbyte mot annan persedel.
Befunnes sedan det lägre värdet å den tillbytta räntepersedeln härleda sig af tillfälliga
förhållanden, hvilkas undanrödjando åter föranledde en prisstegring i högre
mån, än på den förut bestämda räntepersedeln, vore nästa steg att begära återbyte
eller förvandling i annan persedel, som visat mindre benägenhet att stiga i värde.
Hvad beträffade likställigheten mellan länen, så torde någon fullkomlig sådan icke
itå att vinna, men fara vore att genom partiela förändringar densamma lättare om
-
2 4
Stats-Utskoltets Utlåtande JY3 114.
intetgjordes. På dessa skäl och enär icke visadt blifvit, att hela skattebeloppet för
Wester-Norrlands län stigit i annat förhållande än i öfriga län, hade motionen af
Rikets sednast församlade Ständer lemnats utan afseende; och då nuvarande Statsutskott
funnit hvad sålunda blifvit anfördt fortfarande ega full giltighet, föranledes
Utskottet
att lill motionärens ofvanberörda framställning afstyrka Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 1 Juni 1865.
STOCKHOLM, TRVCK1 HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 115.
1
N:o 115.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juni 1863, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Proposition, angående upplåtelse
af mark till utvidgning af Upsala Central-hospitals
område.
(I. A.)
Med hänseende till behofvet af ökadt utrymme och mera ändamålsenlig anordning
för de sinnessjuke vid Upsala central-hospital hade, enligt hvad inhemtas af
ofvanberörda nådiga Proposition, införd under N:o 109 i 1 :sta Samlingen af Bihanget till
Riks-Ståndens Protokoller, Direktionen vid nämnda hospital hos Seraphimer-ordensgillet
föreslagit, att hospitalets nuvaiande område, som, enligt en upprättad karta,
kallad ”projekt N:o 1 till utvidgning af Upsala central-hospital”, vore begränsad!
inom egofiguren a, b, c, d, e, f, g, skulle utvidgas med mark, tillhörande dels kronoparken
Åsen, dels Ultuna f. d. kungsladugård, dels Uplands regementes mötesplats,
Polacksbacken, allt i Bondkyrko socken af Upsala län, hvarigenom hospitalets egovidd
hädanefter skulle komma att innefattas inom den å kartan med Litt. A, B, C,
D, e, f, g, utmärkta figur.
I anledning häraf hade yttranden blifvit afgifna utaf Öfver-jägmästaren i länet,
Landshöfdinge-embelet derstädes, Chefs-embetet vid Uplands regemente samt Styrelsen
för Ultuna landtbruksinstitut, hvilken sistnämnde myndighet, emot vissa vilkor
för sin del medgifvit afträdande till hospitalet, icke allenast af den för detsamma
i förslaget afsedda del af en, kungsladugården tillhörig beteshage, utan äfven af den
emellan denna hage och Fyris å befintliga jordremsa, hvilken, under förutsättning
att densamma vore för institutet behöflig såsom väg till den bro, som nu öfver ån
leder till andra Ultuna egor, icke blifvit uti förslaget inberäknad för hospitalet; och
bade Seraphimer-ordens-gillet, uti skrifvelse den 15 Augusti nästlidet år, HospitalsBih.
till B. St. Brot. 1862 <& 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 115.
direktionens ofvanomförmälda förslag lill utvidgning af hospitalets jordområde underdånigst
förordat, endast med den förändring deri, som uppstått genom den erbjudna
utsigten för hospitalet, att jemväl kunna tillvinna sig den förut omnämnda jordremsan
utmed Fyris å, samt i följd deraf anhållit:
l:o att af kronoparken Åsen och Uplands regementes mötesplats iinge afsöndras
och till Upsala cenlral-hospital utan någon ersättning från Hospitals-styrelsen,
förläggas de jordområden, som finnas närmare angifna å ofvanåberopade karta, och
af hvilka det kronoparken tillhöriga endast utgjorde omkring 14 tunnland; samt
2:o att af Ultuna kungsladugård jemväl finge till hospitalet afsöndras den å
samma karta anvisade mark, med tillägg af det öster derom intill Fyris å belägna
egostycke, emot ett jemngodt vederlag af det å andra sidan af denna å i Nontuna
by belägna hospitalshemmanet Nontuna, sedan det i byn verkställda laga skifte blifvit
vederbörligen fastsläldt eller förrättningen eljest slutligen pröfvad samt emot skyldighet
för hospitalet att ombesörja och bekosta flyttningen af den vid norra ändan
af nyssnämnda egostycke varande bro något längre söder ut till en mera lämplig
plats i närheten af Ultuna gård.
Ofver denna underdåniga framställning hade Skogs-slyrelsen äfvensom Krigsoch
Kamraar-kollegierne blifvit hörda och med underdåniga utlåtanden inkommit,
deruti af Kammar-kollegium blifvit anfördt, att, hvad anginge den från kungsladugården
begärda jordafsöndring, så skulle densamma, enligt träffad öfverenskommelse,
ega rum mot jemngodt vederlag, enligt Skiftes-stadgans grunder, af mark tillhörande
hospitalshemmanet Nontuna; hvarjemte hospitalet skulle åligga att flytta nuvarande
gamla bron till annan lämplig plats; och som härigenom någon förlust icke tillskyndades
kungsladugården, hade Kollegium ansett hinder icke möta för nådigt bifall
till förslaget i demina del; äfvensom Kollegium, vidkommande afsöndringen från
kronoparken Åsen, af hvilken, enligt hvad Kollegium upplyst, ändock skulle återstå
en behållen vidd af 306 tunnland 18A kappland, samt från Uplands regementes mötesplats,
Polacksbacken, nådigt bifall bärtil! jemväl i underdånighet tillstyrkt, med det
af Skogs-styrelsen föreslagna vilkor likväl, beträffande kronoparken, att den på
platsen vexande ståndskogen försäljes för skogsplanteringskassans räkning, samt, i
fråga om upplåtelse af mark från Polacksbacken, att denna upplåtelse endast må
medgifvas under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Majit uli en den
25 November nästlidet år allåten Proposition föreslagit angående utvidgande af Uplands
regementes mötesplats; och har, sedan Rikets Ständer, medelst underdånig
skrifvelse den 11 April innevarande år, bifallit ifrågavarande hos dem gjorda framställning
om utvidgning af nämnde mötesplats, Kongl. Majit nu i nåder föreslagit,
att Rikets Ständer måtte lemna sitt samtycke till den af Seraphimer-ordens-gillet i
ofvanberörda måtto hemställda utvidgning af Upsala central-hospitals område, allt
på de vilkor, som dervid blifvit af Kammar-kollegium föreslagna.
Stats^Utskoltet, till hvilket förevarande nådiga framställning blifvit från samtlige
Stats-UtsJcottets Memorial N:o 116. 3
Riks-Stånden öfverlemnad, har tagit detta ärende i öfvervägande; och finner sig,
med hänsigt till hvad sålunda förekommit, böra hemställa,
att hvad Kongl. Majit i ofvanberörda hänseende täckts i nåder
föreslå, måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 12 Juni 1865.
N:o 116.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juni 1863, kl. 5 e. m.
Memorial, angående utbetalning af återstoden utaf de för innevarande år
anvisade medel till fortsättande af arbetena å södra stambanan.
(R. A.)
Som Rikets Ständer slädnät i olika beslut rörande åtskilliga af de i Statsutskottets
Utlåtande Nio 87, angående fortsatt ulförande af jernvägsarheten för Statens
räkning och anvisande af dertill erforderliga medel, behandlade frågor samt dessa,
i följd deraf, icke torde hinna blifva slutligen afgjorda innan behof förefinnes att
anvisa ytterligare medel till arbetena å södra stambanan, har Utskottet, vid det förhållande
att samtlige Riks-Stånden bifallit den del af Utskottets i 4:de punkten af ofvanberörda
memorial gjorda hemställan, som alser att, utaf de medel, som för fortsättande
af arbetena å södra stambanan varda anvisade, 5,815,000 Riksdaler må
utgå under innevarande år, ansett sig böra hemställa:
att Rikets Ständer, utan att afvakta slutliga bestämmandet af
det belopp, som för fullbordande af södra stambanan kommer
att vid innevarande riksdag anvisas, måtte hos Kongl. Majit i
underdånighet anmäla, att Rikets Ständer bifallit Kongl. Majits
nådiga Proposition derom, att Tre Millioner Åttahundrafemton
tusen (5,815,000) Riksdaler må för fortsättning af arbetena å
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 126.
södra stambanan under innevarande år från Riksgälds-kontorel
utbetalas; varande dock häruti inberäknad den vid nu pågående
riksdag härtill beviljade förskottssumma af 2,000,000 Riksdaler;
och torde Utskottet jemväl få sig uppdraget att härom
lemna Fullmägtige i Riksgälds-kontoret behörig underrättelse.
Stockholm den 12 Juni 1865.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1863.
Stats-Vtskottets Memorial JW 117.
1
JW • **,
Ank. til) Exp.-Utsk. den 16 Juni 1863, kl. 3 e. m.
Memorial, med. förslag till voterings-propositioner, i anledning af RikStåndens
skiljaktiga beslut, t fråga om fortsatt utförande aj
jernvägsarbeten för Statens räkning och anvisande af dertill erforderliqa
medel.
(R. A.)
Enligt Statsutskottet tillhandakomna protokollsutdrag har hvad Utskottet
uti sitt under N:o 87 afgifna Utlåtande, angående fortsatt utförande af jernvägsarbeten
för Statens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel, föreslagit
och hemställt, blifvit dels af alla fyra, dels af tre Riks-Stånd giiladt, med undantag
af följande pnnkter, i afseende å hvilka hvarje Stånd stadnat i de beslut, som
här nedan skola närmare uppgifvas.
l:o.
Uti första punkten af ofvanomförmälda Utlåtande hade Utskottet tillstyrkt;
”att den för södra stambanans fullbordande beräknade kostnadssuinma må, till följd
af minskad expropriationskostnad för jord inom Vestra och Allbo härader, nedsattas
med 100.000 Riksdaler Riksmynt”; hvarjemte Utskottet i 4:de punkten hemställt,
att Rikets Ständer ”för fortsättande och fullbordande af södra stambanan i den
redan beslutade sträckningen från Mullsjö till närheten af sjön Salen, må anvisa en
spunna af Tio millioner Étthundra Femtio tusen (10,150,000) R:dr, deraf Tre millioner
Åttahundra femton tusen (3,815,000) R:dr må utgå under innevarande år. varande
häruti inberäknad den af Rikets Ständer vid nu pågående riksdag redan beviljade
förskottssumma af Två millioner R:dr.”
Dessa tillstyrkanden hafva blifvit gillade af Preste- och B onde-Stånden, hvaremot
Bidderskap et och Adeln samt Borgare-Ståndet, med afslag ä första punkten,
bifallit den 4:de, likväl med den förändring, att anslagssumman af dessa båda RiksStånd
blifvit förhöjd från 10,150,000 Riksdaler till 10,250,000 Riksdaler.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial JVs 117.
Då sålunda i förenämnda hänseende två Stånd stadna t emot två, måste omröstning;
derom anställas i förstärkt Stats-Utskott, för hvilken omröstning Utskottet
föreslår följande voterings-proposition:
Den, som, i öfverensstämmelse med hvad Stats-Utskottet uti lista och 4:de
punkterna af sitt Utlåtande N:o 87 föreslagit samt Preste- och Bonde-Stånden bifallit,
vill, att ilen för södra stambanans fullbordande beräknade kostnadssumma
skall, till följd af minskad expropriationskostnad för jord inom Vestra och Allbo
härader, nedsättas med Etthundra tusen Riksdaler, samt att således till nämnda
stambanas fullbordande, på sätt 4:de punkten innehåller, anvisas en summa af Tio
millioner Etthundra Femtio tusen (10,150,000) Riksdaler, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, med afslag ä första punkten i ofvanberörda
Utlåtande, bifallit hvad Utskottet i 4:de punkten hemställt, dock med den
förändring, att den föreslagna anslagssumman förhöjes från Tio millioner Etthundra
Femtio tusen Riksdaler till Tio millioner Tvåhundra Femtio tusen Riksdaler.
2:o.
Uti 2:dra punkten hade Utskottet hemställt: ”att, Rikets Ständer behagade uti
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes anbefalla vederbörande att,
i den män sådant lagligen kan ega. rum, indrifva de af åtskilliga socknar inom
Allbo härad i ofvannämnda hänseende utfästade bidrag till expropriations-kostnadernas
betäckande, samt derefter till Riksgälds-kontoret leverera de inflytande medlen,
för att redovisas bland de för jernvägsbyggnaderna afsedda tillgångar.” Denna
hemställan har blifvit bifallen af samtlige Liks-Stånden, dock med den förändring,
att Eidderskapet och Adeln i stället för orden ”af åtskilliga socknar inom Allbo härad”
infört orden: ”inom Vestra och Allbo härader” samt att Boryare-Sthidet tillagt
orden: ”Vestra härad och” näst efter orden ”indrifva de af”. Dä dessa tillägg
synas grunda sig på den föreställningen, sorn skulle innevånarne inom Vestra härad
utfästat sig att till expropriations-kostnadeinas betäckande lemna några bidrag, som
borde till statskassan inflyta, har Utskottet ansett sig böra upplysa, att sä icke är
förhållandet, utan hafva, pä sätt Utskottet uti ofvanberörda Utlåtande, sidd. 1 & 2,
uppgifvit, nämnde härads innevånare, vid sammanträde ä häradets tingsstad, endast
förklarat sig medgifva, att jord kostnadsfritt borde ät stambanan upplåtas, mot det
att skålig ersättning till de jordegare, sorn sådan tilläfventyrs komme att fordra,
bekostades af ortens särskilda socknar i förhållande till dessas aflägsenhet från stationerna.
Ehuru Utskottet i nyssnämnda Utlåtande antydt, att svårighet, torde upp
stå för de särskilda socknarnes innevånare att pä ett fullt nöjaktigt sätt sig emellan
fördela den summa, som för en sådan ersättning till jordegarne komme att utgå,
har Utskottet dock uttryckt den åsigt, att Styrelsen för Statens jernvägsbyggnad er
syntes vara oförhindrad, att. pä grund af häradsboernas ifrågavarande medgifvande,
kostnadsfritt sätta sig i besittning af den för stambanan genom Vestra härad erforderliga
jord, hvaremot det vore häradsboernas åliggande, att sjelfve öfverenskomma
om fördelningen af nämnde jordersättning.
Stats-Utslcottets Memorial JVH 117.
3
Ehvad nu, på sätt Utskottet föreslagit, det inom Vestra härad uti ifrågavarande
hänseende gjorda erbjudande tages i beräkning vid bestämmandet af den
summa, hvilken för södra stambanans fullbordande bör anvisas, eller denna summa
bestämmes till det af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutade högre
beloppet, 10,250,000 R:dr, så qvarstår för Vestra härads innevånare ali den skyldighet,
som pä grund af deras förenämnda åtagande lagligen kan dem åligga, att
kostnadsfritt upplåta den för jernvägsanläggningen erforderliga jord; men deremot
torde framställning till Kongl. Maj:t om indrifning af några utaf Vestra härad eller
särskilda socknar af samma härad ”utfästade bidrag till expropriations-kostnadernas
betäckande samt de inflytande medlens leverering till R i ksgäl (I s- k o n t or e t5’ destomindre
böra ega rum, som, såvidt de Utskottet tillhandakomna handlingar utvisa,
hvarken häradet i sin helhet eller särskilda delar deraf utfäst sig till Statsverket
lemna sådana bidrag.
Vid nu upplysta förhållande, och då i denna fråga två Stånd stadnat emot
två, lärer frågan om det af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet till 2:dra
punkten gjorda tillägg få anses
hafva förfallit.
3:o.
Preste- och Bonde-Stånden hafva bifallit, men Ridderskapet och Adeln samt
Borg are-Ståndet afslagit Utskottets i lista och 2:dra morn. af 7;de punkten framställda
förslag, rörande dels skyldighet för vederbörande kommuner, att för stambanornas
byggande upplåta nödig jord, dels rättighet för Kongl. Majit att, derest sådan
upplåtelse ej inom förelagd tid egt rum, använda det anslag, som för en sådan bana
af Rikets Ständer blifvit beviljadt, till fortsättande af arbeten å annan bana.
Vid sådant förhållande får Utskottet, för frågans afgörande i förstärkt Statsutskott
framställa följande voterings-proposition:
Den, som, i likhet med hvad Utskottet föreslagit samt Preste- och BondeStånden
beslutat, vill att, i afseende pä alla de jernvägar, hvilka Rikets nu församlade
Ständer anse böra såsom stambanor af Staten anläggas, mätte löreskrifvas, att,
innan jernvägsarbetet påbörjas, den till banbyggnaden och nödiga stationer erforderliga
jord för den del af banan, till hvars byggande anslag vid nuvarande riksdag
beviljas, skall vara af vederbörande kommuner kostnadsfritt upplåten: samt
att, derest icke sådan upplåtelse egt rum, inom den tid, Kongl. Majit för hvarje
särskild stambana må finna för godt föreskrifva, Kongl. Majit mä vara oförhindrad
använda det anslag, som för en sådan bana af Rikets Sränder blifvit beviljadt, till
fortsättning af arbetena å annan stambana, för hvilken rigtningen vid innevarande
riksdag varder bestämd, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Utskottets förberörda förslag förfallit.
4
Stats-Utskottets Memorial JW lil
-
4: o
I fråga om östra stambanan hafva samtliga Riks-Stånden, med ändring af
Utskottets i 10:de punkten gjorda hemställan, beslutat att, ”till påbörjande af östra
”stambanan från Catrineholm öfver Norrköping och Linköping, vester om sjön Som”men,
till trakten af Nässjö, anvisa det för anläggningen af sträckan emellan Catrineholm
och Norrköping erforderliga belopp”, hvilket belopp Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet bestämt till Fyra millioner Etthundra Tretiofem tusen
(4,ld5,000) Riksdaler, men Preste- och Bonde-Stånden till Fyra millioner Tretio tusen
(4,030,000) Riksdaler.
Då sålunda två Riks-Stånd gillat Utskottets förslag att bestämma anslagsbeloppet
till 4,030,000 R:dr, men de båda öfriga fastställt anslagssumman till 4,135,000
R:dr, får Utskottet, för frågans afgörande i förstärkt Stats-Utskott, föreslå följande
voterings-proposition:
Den, som, i likhet med Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag,
vill, att Rikets Ständer, för påbörjande af östra stambanan från Catrineholm
öfver Norrköping och Linköping, vester om sjön Sommen, till trakten af Nässjö, anvisa
det för anläggningen af sträckan mellan Catrineholm och Norrköping erforderliga
belopp, i jemnadt tal, med Fyra millioner Tretiotusen (4,030,000) Riksdaler,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer lör otvanberörda ändamål anvisat Fyra
millioner Etthundra Tretiofem tusen (4,135,000) Riksdaler.
5:o.
Beträffande norra stambanan hafva alla fyra Riks-Stånden afslagit Utskottets
uti ll:te punkten gjorda tillstyrkanden, dervid Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
beslutat ”att Rikets Ständer för norra stambanans byggande från Stockholm
”till Upsala, öster om Sigtunafjärden, bevilja ett anslag af 4,672,000 Riksdaler;”
hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden ”för norra stambanans byggande från Stockholm
till Upsala, öster om Sigtunafjärden, samt till påbörjande af fortsättningen
”derifrån i rigtning åt Sala, beviljat ett sammanräknadt anslag af 5,734,000 R:dr,
”hvarutaf 4,672,000 R:dr för banan från Stockholm till Upsala och återstoden”
(1,062,000) ”till förberedande arbeten för fortsättningen af denna jernväg till Sala.”
Då sålunda samtliga Riks-Stånden för norra stambanans byggande från
Stockholm till Upsala, öster om Sigtunafjärden, anvisat 4,672,000 R:dr, men endast
Borgare- och Bonde-Stånden beviljat anslag för banans fortsättning mot Sala; får
Utskottet, för denna frågas afgörande genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott,
framställa följande voterings-proposition:
Den, som, lika med hvad Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, vill att Rikets
Ständer till förberedande arbeten för norra stambanans fortsättning från Upsala
i rigtning åt Sala anvisa ett anslag af En million Sextiotvå tusen (1,062,000) Riksdaler,
röstar
Ja;
Stats-Utskottete Memorial JW 11T
-
5
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att något anslag för berörda ändamål
icke vid innevarande riksdag skall beviljas.
6:0.
Utskottets i 12:te punkten gjorda hemställan, att norra stambanan skall framdragas
till Saltsjön samt bangård för densamma anläggas vid eller i närheten af
Ladugårdslandsviken, hvilken hemställan af Preste-Ståndet blifvit behandlad i sammanhang
med 14:de punkten, har af samtliga Riks-Stånden blifvit afslagen, dervid
Bonde-Ståndet för sin del beslutat, att ät Kongl. Maj:t skulle öfverlemnas att bestämma
den punkt i hufvudstaden, hvarest stationsgård för norra jernvägs-stambanan
lämpligast borde anläggas.
Vid sådant förhållande lärer Utskottets i ofvanberörda hänseende gjorda hemställan
fä anses
hafva förfallit.
7:o.
Uti 13:de punkten hade Utskottet föreslagit, att Rikets Ständer måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa erforderliga undersökningar
för utrönande af lämpligaste sträckningen för norra stambanans fortsättande
från Sala. Detta förslag, som Borgare- och B onde-Stånden bifallit, har
blifvit till Utskottet återremitteradt af Ridderskapet och Adeln, hvaremot Preste
Ståndet,
till följd af sitt öfver 1 l.-te punkten fattade beslut, ansett frågan böra förfalla.
Enär bestämmandet af den punkt, från hvilken de ifrågavarande undersökningarna
böra utgå, är beroende af det beslut, Rikets Ständer komma att fatta
i frågan huruvida medel vid innevarande riksdag skola anvisas för norra stambanans
fortsättning frän Upsala i riglning åt Sala,
anser sig Utskottet först sedan berörda fråga blifvit afgjord, böra
afgifva vidare yttrande, beträffande ofvanberörda undersök
ningars
anställande.
8:0.
I fråga om sammanbindning sbanan genom Stockholm hafva Ridderskapet och
Adeln samt B or g are-Ståndet, med afslag å Utskottets i 14:de punkten gjorda hemställan,
beviljat ”för vestra stambanans framdragande tili Clara sjö och en bangårds anläggande
derstädes, gemensam lör vestra och norra stambanorna, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts Proposition, en summa af 3,070,000 R:dr.” Preste-Ståndet har deremot
antagit det i Friherre af Ugglas’ reservation, sid. 82, framställda förslag, med
den ändring likväl, dels att de å femte raden förekommande orden: ”anlägga en
6
Stats-Vtskottets Memorial J\f 117.
gemensam större bangård” blifvit utbytta mot orden: ”anlägga nödiga bangårdar”, dels
att anslagssumman blifvit nedsatt med det för expropriationen af jord utaf PresteStåndet
beräknade belopp 333,000 R:dr, eller till 2,737,000 R:dr. Preste-Ständet
har alltså beslutat, ”att ett belopp af 2,737,000 R:dr ställes till Kongl. Maj:ts disposition,
för att inom Stockholms stad tillvägabringa en förening emellan den vestra
och den norrut gående stambanan, samt, i sammanhang dermed, anlägga nödiga
bangårdar och i öfrigt ordna de stationer inom staden, hvilka för trafiken kunna
anses erforderliga, allt efter den plan, som Kongl. Majit, sedan stadens myndigheter
lemnats tillfälle att sig i äinnet yttra, eger bestämma.” Slutligen har Utskottets i
denna punkt meddelade förklarande, ”att Utskottet icke kunde tillstyrka bifall till
hvad Kongl. Maj:t, i fräga om anvisande af medel till anläggning af en semmanbindningsbana
genom Stockholm med stationsgård vid Röda Bodarne, invid Clara
sjö, i nåder föreslagit”, blifvit af Bonde-Ståndet bifallet, ”såvidt detsamma innefattade
afstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisande
af medel till anläggning af en sammanbindningsbana genom Stockholm.”
Af hvad sålunda blifvit anfördt visar sig. att tre Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet
och Adeln saint Preste- och Borgare-Stånden beviljat anslag för den af
Kongl. Maj:t föreslagna sammanbindningsbanan genom Stockholm samt för anläggande
derstädes af minst en bangård. Men deremot skilja sig Ridderskapet och
Adelns samt Borgare-Ståndets beslut från Preste-Ståndets deruti, att förstnämnda
2:ne Stånd helt och hållet bifallit Kongl. Maj:ts framställning, såväl i afseende på
det äskade beloppet, sorn derom, att banan bör framdragas till Clara sjö och att
derstädes skall anläggas en bangård, gemensam för vestra och norra stambanorna,
hvaremot Preste-Ståndet dels nedsatt det af Kongl. Majit begärda beloppet med
333,000 R:dr och sålunda anvisat endast 2.737,000 R:dr, dels förklarat, att dessa
medel borde ställas till Kongl. Maj:ts disposition för tillvägabringande af de båda
stambanornas förening samt anläggning af nödiga bangårdar och stationer inom
staden, allt efter den plan, som Kongl. Majit, sedan stadens myndigheter lemnats
tillfälle att sig i ämnet yttra, skulle ega bestämma.
För frågans afgörande i förstärkt Stats-Utskott får Utskottet alltså framställa
följande voterings-proposition:
Den, som, lika med hvad Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
beslutat, vill att Rikets Ständer, för vestra stambanans framdragande till
Clara sjö och en bangårds anläggande derstädes, gemensam lör vestra och norra
stambanorna, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Proposition, bevilja en summa
af Tre millioner Sjutio tusen (3,070,000) Riksdaler, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att en summa af Två millioner
Sjuhundra Tretiosju tusen (2,737,000) Riksdaler skall ställas till Kongl. Majits disposition,
för att inom Stockholms stad tillvägabringa en förening mellan den vestra
och den norrut gående stambanan samt, i sammanhang dermed, anlägga nödiga
bangårdar och i öfrigt ordna de stationer inom staden, hvilka för trafiken kunna
anses erforderliga, allt efter den plan, som Kongl. Majit, sedan stadens myndigheter
lemnats tillfälle att sig i ämnet yttra, eger bestämma.
Stats-TJtskottets Memorial JV? 118.
7
9:o.
Uti 19:de punkten hade Utskottet uppgjort en beräkning öfver sammanlagda
beloppet af de anslag, hvilka Utskottet föreslagit måtte för stambanornas utförande
af Rikets nu församlade Ständer beviljas, uppgående till 25,888,000 R:dr, samt
hemställt att, sedan derifrån afdragits 4.565,000 R:dr, som finge under innevarande
år utbetalas, återstoden 21,623,000 R:dr mätte fördelas att utgå med en tredjedel
eller 7,107,666 j R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866. Denna hemställan
har blifvit bifallen af Bonde-Ståndet, men af de öfriga Riks-Ständen till Utskottet
återremitterad; och skall Utskottet, sedan Rikets Ständers beslut i de frågor,
som enligt detta memorial ännu icke äro slutligen afgjorda, blifvit fattade, till
Rikets Ständer inkomma med särskildt utlåtande, i anledning af de å ifrågavarande
punkt sålunda erhållna äterreinisser.
Stockholm den 16 Juni 1863.
JW 11».
Ånk. till Exp.-Utsk den 16 Jani 1863, kl. 3 e, m
Memorial, t anledning af erhållna återremisser å vissa delar af Utskottets
Utlåtande N:o 88, angående gjorda framställningar om
statsbidrag för enskilda järnvägsanläggningars företagande.
(R. A.)
Vid föredragning af Stats-Utskottets ofvanberörda Utlåtande hafva samtliga
Riks-Ständen till Utskottet återremitterat 6:te punkten deraf, innefattande hemställan.
”att Rikets Ständer, för byggande af en för hästkraft afsedd jernväg mellan
staden Wexiö och Alfvestads station å södra stambanan mätte bevilja det för
denna jernvägs anläggande bildade bolag ett mot § af den till 324,000 Riksdaler
beräknade kostnaden svarande lån, att från Riksgälds-kontoret utbetalas med Tvåhundra
Sexton tusen Riksdaler, hvilket län må räntefritt innehafvas under två är,
hvarefter å lånebeloppet, i den mån lyftning egt rum, skall inom hvarje kalenderårs
slut inbetalas lern procent efter är räknadt, hvaraf för hvad af länet desslörinnan
icke godtgjorts, beräknas fyra procent ärlig ränta och återstoden utgör kapital
-
8
Stats-Dtskottets Memorial JV$ 118.
afbetalning’; börande, förutom de bestämmelser, som blifvit meddelade för det till
Eslöf—Ystads-banan anvisade lån, och hvilka äfven för nu ifrågavarande lån skola
lända till efterrättelse, såsom vilkor stadgas, att bolaget skall genom arbetskontrakt
förbinda sig, att genast vid jernvägens första anläggning utföra terrasseringsarbeten
och brobyggnader så, att banan framdeles kan förändras till lokomotiv-bana af
minst 3,5 fots spårvidd.
Af de rörande denna fråga Utskottet tillhandakomma diskussions-protokoller
har Utskottet inliemtat, att äterremissen föranledts deraf, att, ehuru det för arbetets
utförande bildade bolag endast åtagit sig byggande af en för hästkraft afsedd jernväg
af 3 fots spårvidd, derför kostnaden blifvit beräknad till 32-1,000 R;dr, och för
hvilken blifvit hegardt ett lån motsvarande §:delar deraf eller 216,000 R:dr, hade
Utskottet, utan att förhöja lånesumman, ansett sig böra hemställa, att bland andra
vilkor borde, såsom ofvan är nämndt, stadgas, att bolaget skulle genom arbetskontraktet
förbinda sig att genast vid jernvägens första anläggning utföra terrasseringsarbeten
och brobyggnader så, att banan framdeles kunde förändras till en lokomotivbana
af minst 3,5 fots spårvidd Dä detta vilkor vore allt för betungande, och dä fråga
derjemte uppstått att förändra planen så, att, i stället för den föreslagna hästbanan,
komme att anläggas en för lokomotiv afsedd jernbana om 3,5 fots spårvidd, har med
återremisserna åsyftats att bereda vederbörande tillfälle att låta upprätta och inkomma
med kostnadsförslag för en sådan bana, hvilken ansetts i alla hänseenden
mera svara emot och uppfylla behofvet, än den först påtänkta hästbanan. Till Utskottet
har ock sedermera blifvit inlemnad dels en af representanten för Wexiö
stad, Herr B. Ekerot, till Utskottet ställd skrift, dervid fogats ett af Herr Majoren
C. Adelsköld afgifvet utlåtande jemte alternativa kostnadsförslag, utvisande dels
att den för hästbanan beräknade kostnadssurnma, 324,000 R:dr, skulle vara för låg
och att densamma borde förhöjas till 470,000 R.dr, dels att kostnaden för anläggning
af en för ångkraft afsedd jernväg af 3,5 fots spårvidd, med tillhörande rörlig
materiel, uppginge till 650,000 R:dr;^ och har Herr Majoren Adelsköld, på anförda
skäl, högeligen tillstyrkt, att den ifrågavarande jernvägen mellan Wexiö och Alfvestad
genast från början måtte anläggas för lokomotiv-kraft, hvartill likväl erfordrades
ett större länebidrag, än hvad Stats-Utskottet, på grund af den förut uppgjorda
planen, ansett sig böra föreslå. Till följd af de förhållanden, som i Herr Majoren
Adelskölds ofvanberörda utlåtande finnäs anförda, vore ock, enligt hvad Herr Ekerot
hos Utskottet anmält, ali anledning förhanden, att det redan bildade bolaget,
mot erhållande af ett lån, motsvarande falelar af den utaf Herr Majoren Adelsköld
beräknade kostnadssumman, 650,000 R:dr, skulle åtaga sig anläggandet af en lokomotiv-bana
af den beskaffenhet, som uti samma kostnadsförslag afses; och har Herr
Ekerot framställt den anhållan, att ett lån till nämnde belopp måtte för ändamålet
varda beviljadt.
Da Utskottet, som redan i sin förra hemställan fästat uppmärksamheten på
angelägenheten deraf, att terrasserings-arbeten och brobyggnader för Wexiö -Alfvestads
jernväg genast vid första anläggningen måtte utföras så, att den föreslagna
hästbanan framdeles kunde förändras till en lokomotiv-bana, såväl af de inom RiksStånden
förda diskussioner, som af det utaf Herr Majoren Adelsköld ingifna utlåtandet
vunnit full öfvertygelse derom, att en lokomotiv-bana. skall bättre uppfylla
behofvet och tillskynda både orten och det allmänna bety dligt större fördelar samt
genom ökad inkomst bättre bära trafik- och underhållskostnaden, an en hästbana,
har Utskottet icke tvekat föreslå Rikt is Ständer att bifalla de genom ortens representanter
-
Stats-TJtskottets Memorial Jty? 118.
0
presentantcr såväl inom Borgare- som <le öfriga Riks-Stånden, i ofvanberörda syfte
gjorda framställningar; och Utskottet får alltså föreslå,
att Rikets Ständer, för byggande af en till begagnande med
ångkraft afsedd jernväg mellan staden Wexiö och Alfvestads
station å södra stambanan, måtte bevilja ett mot | af den till
650,000 Riksdaler beräknade kostnaden ungefärligen svarande
lån, att från Riksgälds-kontoret utbetalas med Fyrahundra Tretiofyra
tusen (434,000) Riksdaler, hvilket lån må räntefritt ,innehafvas
under två år, hvarefter å lånebeloppet, i den mån
lyftning egt rum, skall inom hvarje kalenderårs slut inbetalas
fem procent efter år räknadt, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan
icke godtgjorts, beräknas fyra procent årlig ränta
och återstoden utgör kapitalafbetalning; börande i allt öfrigt
de bestämmelser, som blifvit meddelade för det till Eslöf—
Ystad-banan anvisade lån, äfven för det nu ifrågavarande lånet
lända till efterrättelse.
Förutom ofvanberörda från samtliga Riks-Stånden återremitterade punkt har
Borgare-Ståndet'till Utskottet återremitterat följande delar af ifrågavarande Utlåtande,
nemligen:
l:o) Sjunde momentet af tredje punkten, innefattande vissa föreskrifter för den
händelse, att för jernvägsanläggning fastställd arbetsplan icke skulle följas och derifrån
skedd afvikelse icke varda på föreskrifvet sätt rättad, eller i fall jernvägsarbete
icke varder behörigen fortsatt eller fullbordadt;
2:o) Åttonde punkten, angående lån för byggande af jernväg emellan Uddevalla
och Wenersborg; samt
, 3:o) Nionde punkten, innefattande afslag å Ilerr Rhodins motion om anvisande
af län för en grenbana mellan Håkantorp och Lidköping.
Beträffande återremisserna å 3:dje punktens 7:de moment samt å 9:de punkten,
så, och enär Utskottets deri gjorda framställningar blifvit af de öfriga tre
Riks-Stånden bifallna, kunna Borgare-Ståndets derå beslutade återremisser
icke till någon åtgärd föranleda.
Vidkommande derefter återremissen å 8:de punkten, så förekommer visserligen,
att Utskottets hemställan derom, att för jernvägsanläggningen mellan Uddevalla
och Wenersborg borde anvisas ett mot |:delar af den till 2,660,000 Riksdaler beräknade
kostnaden svarande lån å 1,370,000 Riksdaler, blifvit af Ridderskapet och Adeln
på det sätt bifallen, att för en jernvägsanläggning från Herrljunga öfver Wenersborg
till Uddevalla borde anvisas ett mot frdelar af den derför till 4,860,000 Riksdaler
beräknade kostnaden svarande belopp af 3,240,000 Riksdaler, samt att de talare
hos Borgare-Ståndet, hvilkas framställningar föranledt Ståndets beslut om återremiss
af denna punkt, yttrat sig i enahanda syftning, som igenfinnes i Ridderskapet och
Adelns beslut. Som likväl Utskottets hemställan blifvit gillad af Preste-och BondeStånden,
har Utskottet ansett sig icke böra frånträda sitt i denna fråga afgifna
yttrande, utan hemställer,
att Borgare-Ståndet måtte, i öfverensstämmelse dermed, fatta beslut.
Stockholm den 16 Juni 1863.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 17 Iläft.
10 Stats-Utskottets Memorial JV? lid.
Reservationer
mot Utskottets beslut i fråga om jernvägs-anlåggningen från Herrljunga öfver Wenersborg
till Uddevalla:
af Herr J. Grenander samt af Riksdagsfullmägtigen Bengt Johan Holmlin][från
G öteborgs och Bohus län.
11».
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1863, kl. 3 e. m.
Memorial, med förslag till voterings-proposition, i anledning af liiksStåndens
skiljaktiga beslut, i fråga om aflöningen för den hos
Stats-Utskottets Riksgälds-afdelning anställde Sekreterare,
(R. A.)
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomma protokolls-utdrag, hafva samtliga
Riks-Stånden bifallit hvad Utskottet uti sitt den 25 sistlidne April afgifna Memorial
JW 94, angående bestämmandet af aflöningen för Riks-Ståndens och Utskottens
kansli- och vaktbetjening, föreslagit, med undantag endast af Utskottets hemställan,
att arfvodet för den hos Utskottets Riksgälds-afdelning anställde Sekreterare mätte
bestämmas till 500 Riksdaler i månaden. Denna hemställan har nemligen blifvit
bifallen endast af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvaremot Borgareoch
Bonde-Stånden bestämt arfvodet för bemälde tjensteman till 400 Riksdaler i
månaden.
Då således i denna fråga två Stånd stadnat mot två, måste, för den händelse
intetdera af sistnämnda Riks-Stånd skulle vilja antaga Utskottets härmed framställda
inbjudning att förena sig med de Riks-Stånd, hvilka gillat Utskottets förslag,
frågan, jemlikt 73 § Riksdags-ordningen, afgöras genom omröstning i förstärkt
Stats-Utskott; och får Utskottet, för sådan händelse, föreslå följande voteringsproposition
:
Den som, med godkännande af Stats-Utskottets utaf Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet gillade förslag, vill, att
arfvodet för den hos Stats-Utskottets Afdelning för Riksgälds
-
Stats-TJtskottets Utlåtande JV2 120. 11
verket rörande ärenden anställde Sekreterare skall utgå med
500 Riksdaler i månaden, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer berörda arfvode att utgå med 400 Riksdaler
i månaden.
Stockholm den 12 Juni 1863.
JW 120.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1863, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående beviljandet af anslag till fortsättning af reparationen
å Linköpings domkyrka.
(R. A.)
Sedan Domkapitlet i Linköping uti underdånig skrifvelse af den 20 Juni
1859 anmält, att åtskilliga reparationer å Linköpings domkyrka blifvit för en kostnadssumma
af 90,630 Ridr R:mt verkställda, dels med lån å 30,000 R:dr samt ett
anslag, utan återbetalningsskyldighet, af 37,500 R:dr, dels med kyrkans egna tillgångar,
men att för återstående, af behofvet påkallade reparationer erfordrades, enligt
uppgjordt kostnadsförslag, ytterligare ett belopp af 100,586 R:dr, till hvars anskaffande
kyrkan saknade medel, samt Domkapitlet, på sådan grund, anhållit, att
Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer göra nådig proposition derom, att ett anslag
till förenämnda belopp, 100,586 R:dr, måtte för reparations-arbetenas fullbordande
beviljas att utgå antingen på en gång eller fördeladt på 10 år med en tiondedel
under hvartdera; föreslog Kongl. Majit uti nådig Proposition af den 17 November
nämnda är, att Rikets Ständer för berörda ändamål måtte för statsreglerings-perioden
1861—1863 bevilja ett årligt anslag af 10,000 R:dr, hvilket anslag jemväl blef
af Rikets sednast församlade Ständer anvisadt att från ,Riksgälds-kontoret utgå.
Arbetet har sedermera, efter det Kongl. Majit gillat en af öfver-intendents-embetet,
på grund af anställd undersökning, uppgjord plan för utförandet af de reparationer,
som närmast borde å kyrkan företagas, blifvit i enlighet med samma plan fortsatt;
men då, sedan sistberörda anslagsmedel hinna användas, ännu 70,586 R:dr erfordras
till fyllande af den summa, som i ofvannämnda kostnadsförslag blifvit för kyrkans
iståndsättande beräknad, hafva Kongl. Majits Befallningshafvande i Östergötlands
12
Siats-Utskottets Utlåtande JW 120.
län och Domkapitlet i Linköpings stift, uti gemensam skrifvelse, hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att, enär domkyrkan, såsom en skrifvelsen bifogad uppgift
på förhållandet mellan dess inkomster och utgifter ådagalade, fortfarande saknade
medel till omförmälda kostnads bestridande, Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer
göra nådig framställning om ytterligare anslag till fortsättande och fullbordande
af reparationerna å meranämnda kyrka, att, utan återbetalningsskyldighet, antingen
utfalla pä en gång till hela det erforderliga beloppet, 70,586 R:dr eller med
minst 10,000 R:dr årligen. Af sådan anledning och då det kunde anses vara en
vigtig angelägenhet, att en i arkitektoniskt och konsthistoriskt hänseende så märklig
byggnad, som Linköpings domkyrka, icke blott räddades till sitt bestånd, utan
äfven i möjligaste måtto fullständigt återställdes i sitt ursprungliga skick, hvartill
komme, att det derå redan bekostade arbete, hvilket, enligt Öfver-intendents-einbetets
vitsord, blifvit på ett utmärkt sätt utfördt, skulle icke obetydligt förlora i värde,
om byggnadens återstående bristfälligheter måste lemnäs oafhjelpta; har Kongl.
Maj:t, i öfverensstämmelse med det vid Dess nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof fogade utdrag af Stats-Rådets protokoll för den 14 Oktober
1862 (sidd. 81 och 82 uti Bil. N:o 7 d.) till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1),
föreslagit Rikets Ständer att för ifrågavarande ändamål bevilja ett ytterligare anslag
af 30,000 R:dr Runt, att under nästkommande statsregleringsperiod med 10,000
R:dr årligen utgå.
Då, enligt hvad de till Utskottet aflemnade handlingar utvisa, Linköpings
domkyrkas årliga inkomster, hvilka till betydlig del måste användas till förräntande
och amortering af det för kyrkans reparation år 1849 från Riksgälds-kor.toret utgifna
lån å 30,000 R:dr, icke lemna någon tillgång till bestridande af kyrkans reparation
samt då, efter hvad vid frågans behandling under sistförflutna riksdag blifvit
ådagalagdt, församlingarne i allmänhet icke hafva sig ålagd skyldigheten att
vidkännas de med domkyrkornas yttre underhåll förenade kostnader, af hvilken
anledning jemväl Rikets Ständer vid flerfaldiga tillfällen beviljat bidrag af allmänna
medel för verkställigheten af sådana större reparationer, till hvilka domkyrkornas
inkomster icke lemnat tillgång; får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte lemna bifall till hvad Kongl. Maj:t
uti ifrågavarande hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 16 Juni 1863.
Reservationer:
af Riksdags-fullmägtige Matts Pehrsson från Stockholms län, Eric Ersson från Gefleborgs
län samt Per Nilsson från Malmöhus län.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o i2l
1
Ank tilt Exp.-Uuk. deri 23 Juni 1863, kl. 2 e. tn,
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, i fråga om grundräntornas
kapitalisering.
(I. A.)
Uti underdånig skrifvelse af den 18 Dec. 1857 hade RiketsStänder, — med anledning
af väckta frågor, dels angående all skattskyldig jords friköpande från grundskatt,
dels om rättighet för egare af kronoskattejord att, medelst inlösande af den
samma
åliggande grundräntor, åt jorden bereda frälsenatur, för att af de härigenom
inflytande medlen antingen bereda tillgång till jernvägsarbetenas utförande eller ock
bilda en särskild, Statsverket tillhörig fond, och då dessa frågor städse återkomma
och syntes tillvinna sig allt större uppmärksamhet, hvaraf kunde slutas till en allmän
och fast grundad öfvertygelse hos den skattskyldiga jordens egare om olämpligheten
af det nuvarande beskattningssättet, hvilket, om äfven grundskatterna i allmänhet
icke numera kunna anses vara så betungande, att de utgjorde ett hinder för
jordbrukets framsteg och förkofran, likväl alltid komme att öfverklagas, så läuge dessa
skatter, för de olika hemmanen inom riket, kuude vexla emellan 8 och 183 R:dr
eller för hemman inom samma ort mellan 31 och 112 R:dr, — hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att, enär för detta ärendes slutliga afgörande ett fullständigt
förslag erfordrades, innefattande icke allenast de allmänna grunderna för dessa skatters
inlösen, utan afven om framställning af de åtgärder, som för verkställandet vore af
behofvet påkallade, men Rikets Ständers tid icke vore för uppgörande af ett dylikt
förslag tillräcklig, Kongl. Majit ville i nåder låta vidtaga de åtgärder, som för en
fullständig utredning af denna vigtiga angelägenhet funnes lämpliga.
Kongl. Kammar-kollegium, anbefaldt att yttra sig öfver denna Rikets Ständers
framställning, afgaf den 20 Januari 1860 följande underdåniga utlåtande:
»Sedan hos Rikets vid sistförflutna riksdag församlade Ständer följande förslag,
angående grundskatterna blifvit framställda:
lith. till It. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. I Afä, 2 Band. 18 Haft. 1
Stats-Utskottets Utlåtande N:o i2i.
а) att dessa skattebördor måtte successivt och sednast inom 40 år kapitaliseras
medelst erläggande af lösen till Staten;
б) att ali jord, med hänsigt till dess skattskyldighet, borde hänföras till en och
samma kategori, nemligen den mest gynnade, som nu funnes, och den privilegierade,
mest gynnade jordens alla skatter, efter medelmarkegångspris, uträknas i penningar
och fastställas för helt hemman till en summa, som kallades grundskatt, samt att
jordegare, hvars egendom vore belastad med större skatt än grundskattens sålunda
bestämda belopp, skulle berättigas att friköpa jorden från det öfverskjutande skattebeloppet
genom inbetalning af deremot svarande kapital, under de vilkor, bland andra,
att denna kapitalisering skulle verkställas efter 5 procent, och jordegare, som ville
detta belopp infria, årligen erlägga 6 procent af kapitalet, deraf 5 procent såsom
ränta och 4 procent till kapitalets amortering, hvartill ansågs skola åtgå en tid af
40 år;
c) att egare af kronoskattejord måtte berättigas lösa jorden till frälsenatur, emot
erläggande af en löseskilling, utgörande tjugu gånger det belopp, hvartill hemmanets
grundskatt, efter medium af de 10 sista årens markegångspris, årligen uppginge,
hvilken löseskilling borde till Riksgiilds—kontoret öfverleinnas för att emot pant i fast
egendom utlånas, i ändamål att inflytande räntan blefve Statsverket oförryckt tillhandahållen;
och
d) att då grundskatten endast vore att anse såsom ränta å en på jorden hvilande
ouppsägbar skuld till Staten, samt, genom jordegaren lemnad rättighet att medelst
kapitalafbetalningar minska denna skuld, ej allenast hans egen ställning i be
tydlig
mån skulle förbättras utan äfven en önskvärd jemnlikhet i rättigheter och skyldigheter
emellan all jordegendom i landet beredas, frihet måtte lemnäs att till frälse
köpa all skattejord sålunda, att, jemte skatten eller den årliga räntan afbetalningar
till Kronan å den vid jorden häftande kapitalskulden finge göras, dock ej till mindre
belopp än en procent derå, hvarigenom skatten eller den årliga räntan småningom
minskades och slutligen, då hela kapitalet blifvit tili Kronan inbetaldt, alldeles försvunne;
och borde af de genom berörda lösen in flytande medel bildas en fond, som,
ställd under Rikets Ständers kontroll, allt framgent skulle bibehållas vid sitt ursprungliga
kapital, hvaraf räntan, i stället för den förut af jorden utgående grundskatten,
kunde dels användas till befordrande af sådana produktiva företag, som erbjöde
säker afkastning, dels, insatta i bankrörelsen, befordra lättnad för handeln, manufakturerna
och andra industrigrenar;
hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit den 18 December
1857, anfört, att, vid öfvervägande af dessa förslag, Rikets Ständer ej kunnat
förbise, att, då de i ämnet tillförene hos Ständerna gjorda framställningar icke
vid något riksmöte rönt ett gynnsamt mottagande, men samma fråga städse återkommit
och syntes tillvinna sig allt större uppmärksamhet, detta förhållande häntydde
på en allmän och fast grundad öfvertygelse hos den skattskyldige jordens egare om
olämpligheten af det nuvarande beskattningssättet; att ehuru grundskatterna i allmän
-
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 121.
3
het numera icke kunde anses vara så betungande att de bildade ett hinder för jordbrukets
förkofran, den ojemna fördelningen af dessa skatter likväl utgjorde en lätt
förklarlig anledning till fortfarande missbelåtenhet hos de skattskyldige; och att, efter
hvad Komiterade för Uppbörds- och Redogörelseverkets förenklande uti sitt deu 30
April 1847 afgifna underdåniga betänkande upplyst rörande denna ojemnhet i räntebeloppen,
hvilka för ett skattehemman omvexlade emellan 8 R:dr och 183 R:dr,
det vore önskvärdt om ett mera billigt och ändamålsenligt sätt för jordens beskattning
kunde införas. I sådant hänseende hade väl ofta blifvit framstäldt att ifrågavarande
ändamål skulle kunna vinnas genom en så beskaffad skattejemkning, hvarigenom
de jordegendomar, som nu hade lägre räntebelopp sig åsatte, skulle påläggas
en tillökning i skatt emot skälig ersättning för den derigenom uppkommande minskning
i egendomens värde, hvaremot de högst beskattade skulle erhålla nedsättning i
grundräntan emot erläggande af en kapital-ersättning, motsvarande värdet af den efterskänkta
räntan; men utom de svårigheter, som skulle möta vid verkställandet af
en dylik liqvidation, hvaribland utfinnandet af en rättvis grund för skatternas jemnlika
fördelning å samtliga jordegendomar ej skulle blifva den minsta, läge det i sakens
natur, att, äfven om en sådan fullt rättvis fördelning af alla skatter å jorden kunde
för närvarande åstadkommas, skulle likväl, till följd af ol.ka bördighet och odiingstillfällen,
dessa sednares mer eller mindre kloka begagnande, nya elier lättade utvägar
till afsättning, med flera omständigheter, som verka på egendomars afkastning
och värde, inom en icke aflägsen tiderymd åter hafva uppstått ganska betydliga missförhållanden
i skattebeloppen vid jemförelse emellan särskilda egendomar; i betraktande
hvaraf Rikets Ständer instämde i den af bemälde Komiterade yttrade åsigt,
att det icke läte sig göra att med fix skatt å jordegendom åstadkomma dess ständigt
fortfarande jemnlika förhållande till hvarje skattdragandes inkomster, som likväl
utgjorde rätta grunden för all beskattning. Om således de städse upprepade klagomålen
öfver grundskatternas ojemna fördelning och de vid hvarje riksmöte i detta
hänseende förnyade framställningar skola förtjena behjertande, skulle något annat sätt
att för framtiden afhjelpa dessa olägenheter — så framt Staten icke skulle helt och
hållet efterskänka denna inkomst — ej finnas, än att medgifva de skattskyldige rättigheten
att, genom erläggande till Staten af räntornas efter vissa grunder bestämda
kapitalvärde, friköpa jorden från grundskatt, eller med andra ord, grundskatternas
kapitalisering.
Af de emot detta förslag vid föregående tillfällen framställda anmärkningar hade
den, som hemtats från Statens financiela förhållanden, i främsta rummet tdldragit
sig uppmärksamhet i det den åsyftade att framhålla omöjligheten för Staten att undvara
grundskatterna, som utgjorde icke allenast en till beloppet ganska betydlig, utan
äfven den under alla omständigheter säkraste af dess inkomstkällor, då deremot de
indirekta skatterna kunde, till följd af tillfälliga förhållanden, vara underkastade betydliga
omvexlingar. Härvid syntes dock, enligt Rikets Ständers mening, åtskilligt
vara att erinra. Då nemligen Statsverkets ordinarie inkomster, på hvilka statsregle
-
4
Stats-Utskotte.ts Utlåtande N:o 121.
ringen tillförene hufvudsakligen grundat sig, under sednare tider, i anseende till de
städse vexande statsbehofven, blifvit mer och mer otillräckliga, hade deraf blifvit en
följd, att de extraordinarie inkomsterna fått en allt större betydelse och numera måste
anses såsom den hufvudsakligaste af Statens inkomstkällor, utgörande de ordinarie inkomsterna,
enligt då gällande Riksstat, ej fullt 351, procent af hela budgeten, hvaraf
de ännu vid 1835 års riksmöte uppgått till omkring 50 procent. Erfarenheten hade
dessutom visat, att grundskatterna just till följd af det ojemna sätt, hvarpå de å
den skattskyldiga jorden vore fördelade, ej kunnat bibehållas vid sitt ursprungliga belopp,
och nästan vid hvarje riksmöte hade Rikets Ständer, i anledning af derom gjorda
framställningar, funnit sig föranlåtne att för sin del efterskänka en eller annan af
de skattebördor, som ansetts mest betungande; och utgjorde för närvarande sammanlagda
beloppet af den minskning uti de ordinarie inkomsterna, som från införandet
af nuvarande statsskick uppkommit genom sådana skattenedsättningar, nära En Million
Riksdaler Banko årligen.
Så länge de från äldre tider bihehållna invecklade grunderna för beskattningsväsendet
ännu icke undergått någon väsendtlig förenkling, skulle likväl, enligt Rikets
Ständers förmenande, utförandet af en i jordbeskattningen så genomgripande förändring,
som grundskatternas inlösning, hafva medfört en alltför häftig rubbning i de
af ålder befintliga förhållanden; men sedan i följd af de vid sednaste riksmöten i
detta ämne fattade beslut, räntepersedlarne blifvit reducerade från ett antal af flera
hundra till endast sju inom hela riket, och då hvarje hemmans grundränta, vid skatteförenklingens
genomförande, komme att särskildt uträknas och fastställas till ett visst
belopp, ansågo Rikets Ständer de sålunda redan verkställda åtgärderna otvifvelaktigt
skola i väsendtlig mån underlätta utförandet af grundskatternas kapitalisering; men,
då för denna frågas slutliga afgörande hos Rikets Ständer nödigt vore, att ett fullständigt
förslag uppgjordes, innefattande icke allenast de allmänna grunderna för dessa
skatters inlösning, utan äfven en framställning af de särskilda åtgärder, som för verkställandet
skulle erfordras, och Rikets Ständer icke varit i tillfälle att åt denna fråga
egna den tid och det arbete, som för uppgörande af ett dylikt förslag behöfdes,
samt för öfrigt någon verkställighet deraf icke kunde ifrågakomma förr än efter påföljande
riksmöte, enär de rörande skatteförenklingen meddelade beslut, åtminstone
icke före nämnda tid, kunde hafva vunnit allmän tillämpning, anhöllo Rikets Ständer,
med anmälan af olvanberörda framställningar om rättighet för den skattskyldiga jordens
egare att friköpa jorden från grundskatt, emot erläggande på en gång eller under
loppet af flera år af ett kontant belopp, motsvarande dessa skatters efter vissa
grunder bestämda kapitalvärde, att Kongl. Majit täcktes vidtaga de åtgärder, som för
en fullständig utredning af denna vigtiga fråga kunde finnas lämpliga.
Då Kammar-kollegium, som medelst Kongl. Majits nådiga Remiss den 22 Januari
1858 erhållit befallning att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, nu går att
fullgöra denna nådiga föreskrift, må det tillåtas Kollegium att till en början taga i
betraktande grunden och ändamålet för Rikets Ständers förevarande underdåniga
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 121.
5
framställning. Dervid synes, att Rikets Ständer, under föreställning om en rådande
missbelåtenhet hos den skattskyldiga jordens egare med nuvarande beskattningssätt, —
en missbelåtenhet, som egentligen skulle härflyta af skatternas ojemna fördelning, —
men likväl med erkännande både af svårigheten att med rättvisa jemka emellan de
deraf mer och mindre betungade jordegendomar, och omöjligheten att, om en sådan
jemkning än kunde ske, fortfarande genom fix skatt bibehålla den jemna fördelningen,
åsyftat att på nu föreslagna sätt medelst tillåtelse till grundskatternas inlösande
från Staten bereda den skattskyldiga jorden en lindring i dess bördor. Det ligger
då icke utom ämnet att granska befogenheten af det uppgifna missnöjet med grundskatternas
olika belopp. Ofta öfverklagad, har denna olikhet till sina orsaker och
verkningar lika ofta blifvit undersökt och utredd, men frågan, ånyo väckt, bör ånyo
besvaras. Om än, å ena sidan, det icke kan nekas att grundskatterna, för sig sjelfva
betraktade, äro å den skattskyldiga jorden ojemnt fördelade, måste likväl, å den andra,
medgifvas att dessa skatter, tillkomna i gamla tider och efter gifna grunder fastställda,
hafva så att säga vuxit samman med värdet af jorden, så att vid allt förvärfvande
af jordegendom, der värdet deraf skall mätas, detta minskas eller ökas efter
som grundskatten å egendomen är större eller mindre. Det är nemligen först sedan
grundskatt och värdet af onera samt omkostnad för brukning och skötsel blifvit afdragne
från afkastningen, som behållningen af jorden och det derpå beroende värde,
efter hvilket den öfvergår från den enes ego till den andres, kan rätteligen bestämmas.
Ett högre beskattadt hemman åtkommes sålunda för mindre kapital, än ett af
lika godhet men med mindre skatt; och om egaren af det förra måste utgifva mera
i skatt till Staten, så vidkännes han deremot mindre intresse å utlagdt kapital, än
egaren af det sednare. Den enes ställning är således i sjelfva verket icke sämre, än
den andres. Efter ett på lika grunder beräknadt, fastän i allmänhet lågt värde är
det äfven som bevillning af jordegendom erlägges till Staten, hvilken utskyld således,
i motsats till den fixa grundskatten, stiger och faller med jordvärdet, och häraf följer
att den jord, som enligt privilegier är från grundskatt fri, täger relativt större
andel i bevilluingars utgörande, än den med grundskatt belagda. Då härtill kommer,
dels att i enskilda fall, der grundskatten verkligen skulle stå i missförhållande till
jorden, utväg gifves och synnerligen i förra tider blifvit begagnad att genom förmedling
vinna behöflig rättelse, dels ock att hvarje Svensk man, till hvilken klass af
medborgare han må räknas, är berättigad att förvärfva och besitta jord af hvad natur
som helst, så att i detta afseende ingen större förmån tillkommer den ene än
den andre, torde man med skäl våga påstå att den skilnad i grundskatternas belopp,
som finnes emellan särskilda jordegendomar, jernnäs genom andra omständigheter och
icke gifver skälig anledning till missbelåtenhet med beskattningssättet. Skulle, det
oaktadt, sådan stundom låta sig förnimma, härflyter den oftast af brist på insigt om
verkliga förhållandet.
Men om äfven den grund, på hvilken Rikets Ständer egentligen stödt sin underdåniga
framställning, således icke eger tillräcklig styrka för att vid noggrann prof
-
R
Stat s-Utskottets Utlåtande N:o 121.
ning blifva beståndande, är likväl det af Rikets Ständer åsyftade ändamål, — lindring
i jordens bördor, — i och för sig sjelf af nog stor vigt för att påkalla undersökning
om och i hvad mån det kunde vinnas på den föreslagna vägen. Väl kunde
man invända, att Rikets Ständer medgifvit att grundskatterna i allmänhet numera
icke kunna anses så betungande, att de bilda ett hinder för jordbrukets framsteg och
förkofran; att, jemlikt de af Herr Justitie-Statsministern afgifna berättelser om årligen
köpt och såld fast egendom, allmogen, som eger största delen af den skattskyldiga
jorden, från och med år 1822 till och med år 1838 oaflåtligen köpt jord för högre
värde än den sålt, och under denna period af 37 år ökat sin fasta egendom med
ett värde af sammanlagdt 29,800,000 R:dr R:mt, eller mera än 800,000 R:dr om
året, hvilket, om också icke obetydlig gäld härvid blifvit åsamkad, dock på det hela
antyder ett lyckligt framskridande till välstånd; att enär de af Rikets Ständer omförmälda
eftergifter i skatter, som frän införandet af nuvarande statsskick egt rum,
afsett Salpetergärden, Djeknepenningar, Lagmans- och Iläradshöfdingeräntan samt åtskilliga
mindre vigtiga utskylder, men de mera betydande jordeboks- och mantalsräutorna
samt kronobonden fortfarande ti vilat på jordegendomen, detta framskridande
skett ehuru de hufvudsakligaste grundskatterna förblifvit orubbade; samt att, under
sådana omständigheter, det kunde ifrågasättas, huruvida en åtgärd, som skulle gå ut
på att lyfta grundskatternas börda från de skattskyldige jordegarne för att i annan
form lägga en stor del af dess tyngd på andra medborgareklasser, hvilket mäste inträffa,
då statsbehofven på ena eller andra sättet skola fyllas, kunde anses välbetänkt
och rättvis, samt om icke den beskattade jordens anspråk på lättnad borde stadna
vid att småningom, och så vidt omständigheterna det tillåta, frigöras från sådana servituter,
som lika med skjutsning och väghållning påkalla jordbrukarens tid och arbete,
och hvarigenom han vida mera än af grundskatternas utgörande hindras från utveckling
i sitt näringsyrke. Men underkännas sådana betänkligheter må man göra sig
reda för beskaffenheten af den lindring i bördor, som man föreställer sig att den
skattskyldiga jorden skulle vinna genom grundskatternas inlösande. Egaren af sådan
jord måste för befrielsen från grundskatt utgifva ett kapital, hvars afkastning skulle
motsvara beloppet af grundskatten. Detta kapital måtte tillhöra honom sjelf eller
vara lånadt af annan man, så måste han derå beräkna visst intresse. Så länge penningen
qvarstår i samma värde, som den hade vid grundskattens inlösning, blifver
hans ställning densamma som förut, endast med den skilnad att han, i stället att
betala grundskatt, betalar intresse å ett lånadt kapital, eller, om de utgifna medlen
varit hans egna, finner sig i saknad af en intresset motsvarande inkomst. Stiger
penningens värde, hvilket åtminstone under vissa perioder kan inträffa, så lider han
förlust och endast i den händelse att detta värde faller, uppstår för honom vinst,
d. v. s. han njuter i sådant hänseende den åsyftade förmånen af lindring. Nog torde
det kunna antagas, att under tidens längd penningen småningom sjunker under det
varorna stiga i värde, och att således nyssberörda förmån kan komma den skattskyldige
jordegaren till del, som inlöst grundskatten; men i en stat med ordnadt finans
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 12i,
7
väsende inträffar detta långsamt, då man undantager sådana af särskilda omständigheter
föranledda kastningar i konjunkturerna, hvilka stundom uppkomma, men hafva
sin återgång. Denna lättnad blefve derföre föga märkbar, och komme dessutom att
motvägas af andra förhållanden. Dels komme nemligen jordegaren att genom lösens
inbetalning afhända sig en del af det förlagskapital, hvarmed han uppehåller sin näring;
och då denna, såsom det ovedersägligen synes af allmogens vexande förmögen
het,
drifves med vinst, måste hvarje sådan minskning af förlagskapitalet verka till
hinder i näringens förkofran och leda till förlust. Dels följer af jordens befrielse från
grundskatt, att den stiger i värde och derföre nödgas taga större del än förut i den
allmänna bevillning, som, enär indirekta skatter äro underkastade för stor omvexfing
att ensamme böra påräknas såsom tillgångar, utan tvifvel måste anlitas för stutsbe
hofvens
fyllnad. Vid noga öfvervägande skall man finna vinsten för den skattskyldige
jordegaren af grundskattens inlösande blifva ingen, utan möjligen förlust i stället derigenom
honom tillskyndas.
Den slutledning, hvarigenom man kommer till detta resultat, är så litet invecklad,
att den tyckes ligga öppen för en hvars uppfattning; men i sådant fall hade de
särskilda förslag, hvilka hos Rikets Ständer blifvit i ämnet väckta, förmodligen icke
uppkommit. Det måste då antagas, att mången icke erkänner satsens rigtighet, och
Kollegium skall derföre söka närmare utreda de allmänna vilkor, hvarpå den föreslagna
åtgärden af grundskatternas kapitalisering och inlösning — om den skulle ega
rum — möjligtvis kunde bringas i verket, då nyttan eller skadan deraf torde mera
tydligt framstå.
Härvid uppkomma tre hufvudfrågor, som Kollegium, i den mån saken för närvarande
fordrar, skola hvar för sig besvara, nemligen:
l:o. Efter hvilka grunder skatterna borde kapitaliseras och om sättet för inlösen
deraf.
Af de förslag Rikets Ständer i underdånighet anmält, går det andra i ordningen,
upptaget under litt. b., ut på att all jord borde hänföras till den mest gynnade kategori,
som nu finnes, och dennas alla skatter, uträknade i penningar, fastställas för
ett helt hemman till en summa, som kallades grundskatt, hvarefter jordegare med
högre skatt skulle berättigas friköpa sin egendom från det överskjutande beloppet;
men den mest gynnade jorden är den, som i gamla Svenska landskapen eger frälse—
säteri natur, och denna drager icke någon skatt. Det rättesnöre man hade att följa
vid bestämmandet af grundskattens minsta belopp för ett hemman, finnes således icke
till, och omöjligheten att bringa denna tanke till verkställighet visar sig genast. De
i ordningen tredje och fjerde af förslagen under litt. c. och d. förorda deremot inlösen
af all skattejord till frälse och skulle leda dertill, att den sålunda friköpta jorden
fortfarande måste utgöra icke blott den mindre ränta till Kronan, som vidlåder
allmänna frälset, utan äfven hela kronobonden, hvilken likaledes deraf utgår. Med
Rikets Ständers syftemål att genom tillåtelse till grundskatternas inlösande bereda
jemnlikhet i jordbeskattningen och lindring för de skattskyldige, öfverensstämmer der
-
8
Stats-Utskottets tillåtande N:o I2l.
Töre icke uågot annat af de verkställbara förslagen, än det under litt. a., som afser
jordens frigörande från all grundskatt. För genomförandet deraf har Kollegium icke
någon bättre utväg att uppgifva än den, som i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
blifvit antydd, att grundskatten af hvarje hemman eller lägenhet, som vore af
beskaffenhet att få friköpas, borde efter något visst medelvärde å persedlarne och med
tillägg af hvad som utgår i kontant, beräknas till penningar, i förhållande till hvilken
summa, betraktad såsom intresse å 5 procent, det kapital skulle uträknas, hvarför
grundskatten finge inlösas; att för detta kapital borde årligen betalas 6 procent
till Staten, hvaraf 5 procent skulle utgöra intresse och återstoden amortering
på kapitalet, hvilket efter 57 års inbetalningar vore guldet; att med det år, som dylik
inbetalning första gången skedde, grundskatten deremot skulle upphöra; att, enär
tvång icke kunde rättsenligt föreskrifvas, hvarje egare af skattskyldig jord måste hafva
fritt val att på nu uppgifna sätt friköpa sin egendom från grundskatt, eller utgöra
desamma, men att, sedan han i den ordning, som kunde varda bestämd, förklarat
sig vilja begagna lösningsrätten, inbetalningarne måste ovilkorligen börja och fortfara
tilldess kapitalet vore amorteradt, samt, i fall af försummelse, kunna uttagas med
samma förmånsrätt, som nu är stadgad för Kronans ränta och tionde. Dock torde
den, som det önskade, böra tillåtas att inbetala hela kapitalet på en gång, eller derå
göra större afbetalningar, blott det sednare skedde med iakttagande af de gifna allmänna
grunderna för liqviden.
2:o. Hvad grundskatt, som pä föreslagna sättet finge kapitaliseras samt hvilka
hemman och lägenheter, som borde kunna friköpas. Den Svenska jordens allmänna
fördelning i tre slags natur: krono, skatte och frälse, uppkomsten och utvecklingen
af denna fördelning och dess sönderfallande i vissa under-afdelningar; hvilka skatter,
som åtfölja den ena eller andra delen deraf; huru och i hvad mån frihet derifrån,
samt från hvad som i kameralförfattningarne kallas allmänna besvär och ej får med
grundskatt förblandas, tillgodokommer den ena jordnaturen framför den andra, hvarigenom
den olikhet i bördor eger rum, som vid ytligt betraktande tyckes innefatta
påfallande orättvisor, men hvilken, om än vid sin tillkomst föjanledd af den magtutöfning
privilegierade medborgareklasser i äldre tider sig tillåtit, numera, efter hvad
Kollegium ofvanföre visat, utjemnats af andra förhållanden; allt detta är så ofta och
så grundligen utredt, att Kollegium torde icke böra dermed upptaga tiden, särdeles
då ett upprepande deraf icke är behölligt för den undersökning Kollegium nu har
för handen. För detta ändamål torde nemligen göra tillfyllest att anmärka, dels att
frågan icke rörer den grundskatt af hemman och lägenheter, hvilken enskild man eller
verk och inrättningar innehafva med eganderätt, och således icke frälseränta, utan
blott den, som utgöres till Staten, men denna i hvad form den än måtte utgå, dels
ock att endast egare af jord, men icke innehafvare af blott besittningsrätt dertill,
kunde tilläggas rätt till jordens friköpande. Jord af krononatur, hvartill åborätt eger
rum, finge således icke lösas från grundskatten förrän skatterätt dertill förvärfvats,
hvaremot
Stats-Utskottets Utlåtande S:u i2i
9
hvaremot kapitalisering och inlösen borde kunna ske af all den ränta och kronotionde
utaf skatte- och frälsejord, som är Kronan behållen, äfvensom af den som
Kronan anslagit till vissa ändamål, såsom aflöning af militäre, civile och ecklesiastike
embets- och tjenstemän, underhåll af verk och inrättningar, augment till rusthåll,
m. m.; och då skyldigheten att prestera rustning för de på kavalleriet samt båtsmanshållet
och äfven i vissa orter på knektehållet indelta hemman endast är ett dessa
hemman ålagdt sätt att utgöra deras grundskatter, hvilka annars skulle ingå till Kronan,
måste också denna prestation räknas till sådana skatter, samt för iakttagande af
jemnlikhet, den egare af berustad skattejord, som önskade befria sig från skattskyldigheten,
medgifvas rättighet att derifrån lösa sig medelst erläggande af ett kapital,
svarande mot dess grundskatt, d. v. s. den ränta och, i vissa orter, den tionde, som
under rustningen iubegripes. Slutligen kunde äfven ifrågasättas, om icke rusttjensten
af frälset, hvilken äfven representerar grundskatt af jorden, ehuru denna grundskatt
är Kronan för alltid afhänd, äfven borde räknas till lösuingsbar skatt, men då, på
ena sidan, Kronan aldrig afsagt sig rättigheten att fordra denna rusttjensts utgörande
in natura, medelst uppsättning af det fordna frälserytteriet och, å den andra, den ersättning
derför, hvarmed Kronan sedan länge åtnöjts medelst så kallad rusttjenstbevillning,
är en obetydlig afgift, på långt när icke svarande mot natura-prestationen,
skulle svårighet möta att afgöra, hvilkendera beräkningsgrunden som för kapitaliseringer)
borde följas, och för gifvet kunna anses, att om den för frälserättsegaren drygare
af naturaprestationens värde antoges, rättigheten till inlösen komme att blifva
obegagnad.
3:o) När kapitaliseringen kunde ske och grundskatternas inlösande blifva egare
af den skattskyldiga jorden medgifvet.
Rikets Ständer hafva föreställt sig, att, så länge de från äldre tider bibehållna
invecklade grunderna för beskattningsväsendet ännu icke undergått någon väsendtlig
förenkling, skulle grundskatternas inlösning hafva medfört en alltför häftig rubbning
i de af ålder befintliga förhållanden, men att sedan räntepersedlarne numera blifvit
reducerade till färre antal, och hvarje hemmans ränta komme att särskildt uträknas
och fastställas till visst belopp, dessa åtgärder skulle i väsendtlig mån underlätta
grundskatternas kapitalisering. Men det inses lätt, att om det endast kommit an på
att till visst värde i penningar uträkna beloppet af grundskatterna, för att derefter
bestämma lösningssumman, sådant låtit sig göra lika väl med de gamla, af ett större
antal persedlar beståeude grundskatterna, som med de nya, och att den förändring i
jordbeskattningen, som med grundskatternas inlösande skulle åstadkommas, icke komme
att verka mindre rubbning i bestående förhållanden derföre, att lösningssumman
uträknades efter det persedlarne blifvit omsatta. Då sådan omsättning likväl, till
följd af Kongl. Maj:ts samt Rikets Ständers föregående beslut nu försiggått, och de
förra jordeboks- och mantalsräntorna derigenom blifvit förvandlade i nya räntor, som
måste granskas och fastställas innan de kunna läggas till grund för kapitaliseringshih.
till II. St. Fröt. 1802 & 1803. 4 Sami. I A/d. 2 Band. 18 Hafi. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o l2i.
åtgärden, samt med detta arbete äfven är förenadt ett annat lika vigtigt företag,
nemligen granskningen af de icke alltid tillförlitliga Jordeböckerna, deruti hemman
stundom upptagas med annan natur och grundskatt än dem tillhör; så finnér man
äfven, att kapitalisering af grundskatterna och inlösen deraf icke kunde ega rum förr
än jordeboksväsendet, genom en ny Jordeboks upprättande och fastställande, blifvit
behörigen ordnadt, hvilket, med den erfarenhet Kollegium hittills hemtat om detta
arbetes vidd och beskaffenhet, svårligen kan väntas hafva gått i fullbordan förr än
efter förloppet af ett eller annat tiotal af år. Tiden, då kapitaliseringen kunde försiggå
och grundskatternas inlösen medgifvas, kan således för det närvarande icke med
någon visshet närmare bestämmas.
Denna omständighet kunde redan i och för sig sjelf utgöra ett skäl att för
närvarande undanskjuta tanken på grundskatternas kapitalisering, såsom en åtgärd,
hvars lämplighet icke borde tagas i öfvervägande förr än framdeles, då möjligheten
för dess verkställighet kunde inträffa; men under förutsättning att uppnåendet af
denna tidepunkt, genom användande vid jordeboksarbetet af större personal än hittills,
kunde påskyndas, hvilket dock endast till viss grad läte sig göra, torde böra
efterses hvad som i öfrigt nödvändigt fordrades för att åvägabringa den föreslagna
förändringen. Det hufvudsakligaste deraf utvecklar sig af de svar, som de förstnämnda
tvänne frågorna framkallat.
Då Staten måste kunna påräkna att, med lika säkerhet som grundskatterna,
bekomma den årliga inbetalning, hvarigenom dessa skatter skulle friköpas, blefve det
nödigt att, såsom förut är antydt, stadga enahanda förmånsrätt dertill uti gäldbunden
mans bo, som nu finnes för Kronans ränta och tionde, till följd hvaraf lag och
författningar måste i öfverensstämmelse härmed ändras samt inteckningshafvares med
fleres rätt eftersättas. Kronobonden, hvilken i en eller annan ort ännu utgår efter
skylräkning och proftröskning, måste öfverallt sättas till visst årligt belopp, för att
lika med annan grundskatt kunna kapitaliseras. Då begagnandet af lösningsrätten
komme att bero på hvarje jordegares fria vilja, skulle det ofelbart inträffa, att bland
hemman, hvaraf ränta eller tionde nu är anvisad till fyllande af åtskilliga Statens behof,
såsom aflöningar m. m., somliga vid en tid och andra vid en annan, af deras
egare friköptes, under det återstoden fortfore att utgöra grundskatten. Sådant medförde
naturligtvis anslagens otillräcklighet för det afsedda ändamålet, och någon annan
möjlighet att bibehålla ordning och reda i de Statens utgifter, som genom dylika
anslag förut blifvit bestridda, funnes icke, än att, med detsamma rättighet till grundskatternas
inlösande lemnades skattskyldiga jordegare, alla indelningar upphörde, skatterna
ingingo direkte till Staten och denna omedelbarligen besörjde utgifterna. Den
till militäre, civile och ecklesiastike embets- och tjänstemäns aflöning, till underhåll
af verk och inrättningar samt augment till rusthåll m. m. indelta ränta och kronotionde
skulle derföre indragas, samt sjelfva rusthållshemmanen, i stället att såsom
hittills rusta för grundskatten, utgöra denna skatt till Kronan med rättighet att kunna
derifrån friköpas, men skyldighet att lika med annan skattejord underkastas rote
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 121.
11
ring. En ovilkorlig nödvändighet blefve det således att noggrannt utreda och beräkna
utgifterna för alla de Statens behof, hvarför kostnaderna hittills blifvit bestridda
medelst anordning af grundskatter, samt tillse huru medel dertill kunde Staten beredas.
Såsom sådana voro visserligen att betrakta dels de grundskatter, som icke blefvo friköpta,
utan kommo att till Staten inflyta, dels hvad som under amorteringsperioden
kunde af den årliga inbetalningssumman för friköpta hemman användas för statsbehofven,
och dels slutligen, efter nämnda period, intresset på den under tiden bildade
kapitalfond. Men med säkerhet kunde antagas att dessa tillgångar, genom stegrade
varupriser, räutefotens fall, nödvändigheten för Staten att kontant betala mycket, som
till följd af indelningsverket nu presteras in natura, med Dera omständigheter, blefvo
otillräckliga, och någon annan utväg, som lämpligen kunde begagnas, återstode då
icke än att genom allmän bevillning fylla bristen, hvilken endast blefve så mycket
större, om, såsom ett af de utaf Rikets Ständer anmälda förslagen iuuehåller, intresset
å den samlade kapitalfonden skulle användas till produktiva företag och åtskilliga
industrigrenars understödjande, men icke för de ändamål, hvartill grundskatterna nu
äro disponerade.
Undersökningen om de åtgärder, som grundskatternas kapitalisering och rättigheten
för de skattskyldige jordegarne att dem inlösa skulle oundgängligen medföra,
behöfver ej sträckas längre än nu skett, för att finna, huruledes derigenom enskild
rätt skulle angripas, en mängd bestående förhållanden ändras, egarne af den friköpta
jorden underkastas ett i mån af jordens stegrade värde ökadt deltagande i bevillnin
gen,
samt Staten till stor del förlora den trygghet, som nu finnes, att alltid till bestämda
behof kunna räkna på bestämda tillgångar och dervid genom indelningsverkets
upphörande äfventyra en vigtig del af sitt försvarsverk. Betraktadt från financiel
synpunkt skulle företaget äfven förete betänkansvärda omständigheter. Enligt 1858 års
Riksstat uppgår ordinarie räntan till ett belopp af 4,597,000 R:dr samt kronotiondespanmålen
till 1,512,050 R:dr, således tillhopa öfver 6,000,000 R:dr R:mt, hvilken
summa, efter 5 procent, gifver ett kapital af 120,000,000 R:dr. A detta kapital
skulle således, under förutsättning att de skattskyldige jordegarne begagnade
sin rätt till grundskatternas inlösande, betalas 6 procent med 7,200,000 R:dr om
året. Från jordbruksnäringen komme då, under amorteringstiden att utöfver nu utgående
grundskatters belopp årligen dragas 1,200,000 R:dr, hvilka medel icke ovilkorligen
kunde påräknas skola återllyta till samma näringsgren, då ett stadgande om
deras utlåning företrädesvis åt jordegare skulle kunna hindra Staten att deraf bereda
sig högsta möjliga vinst, och vara orättvist mot andra medborgare, som uteslötos från
en utväg att lättare draga sina genom förändringen ökade bördor. Att denna operation
skulle inverka på penningeställningen i landet torde icke kunna nekas och
fara är, att den icke blefve till nytta för det allmänna. Huru och af hvem, Statsverket
eller Riksgälds-kontoret, förvaltningen af de till Staten för grundskatternas
friköpande ingångna summor skulle handhafvas, huru statsregleringen uppgöras, och
de nya inrättningar, som af behofvet påkallades, blifva ordnade, komme derjemte
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 121.
utan tvifvel att bilda en källa till tvister. Inträffade slutligen hvad sora är nästan
sannolikt, att de skattskyldige jordegarne, inseende sin rätta fördel, icke synnerligen
begagnade sig af den lemnade rättigheten till grundskatternas inlösen, så komme,
oaktadt alla uppoffringar, den åsyftade jemnlikheten i skattebördor att uteblifva och i
hvad fall som helst skulle de onera af ordinarie rotering m. m., som blefve qvarstående,
utgöra en väsendtlig skilnad emellan den privilegierade och oprivilegierade
jordens skyldigheter.
Så nära förenadt är Svenska jordens nuvarande beskaltningssätt med Statens
hela organisation, att det icke kan upphäfvas utan att denna i de flesta rigtningar
omskapas. Något förslag dertill har Kollegium icke fått sig i nåder ålagdt att afgifva,
och uppgörandet deraf skulle, om fullständighet söktes, föra utom den verksamhetskrets
inora administrationen, som är Kollegium anvisad, men genom att framställa
några hufvuddrag af de förändringar, sora grundskatternas kapitalisering och
lemnad rättighet till deras inlösen skulle åstadkomma, har Kollegium sökt visa huru
derigenom, å ena sidan, ingen sann och tillförlitlig fördel, men å den andra, svårigheter
och äfventyr, hvilkas utgång ingen kan förutse, skulle för enskilde medborgare
och Staten i sin helhet uppstå, — med denna åsigt kan Kollegium derföre icke annat
än i underdånighet afstyrka Eders Kongl Majit från nådigt bifall till åtgärder af
ifrågakomna syftning, hvarigenom stats-institutioner, hvilka bidragit till fosterlandets
anseende och bestånd, skulle rubbas, ehuru deras fortfarande, fasthet och trygghet
bör utgöra första vilkoret för hvarje förändring, som vidtages med beskattningsväsendet»
Till
följd af detta Kammar-kollegii yttrande aflat Kongl. Majit till bemälda Kollegium
under den 6 November 1860 ett nådigt Bref af följande lydelse i
»Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 18 December 1857, jemte
»anmälan, att de vid dåvarande riksmöte hos dem väckta förslås, i fråga om skattoskyldig
jords friköpande från grundskatt m. m., för denna frågas slutliga afgörande
»ansett nödigt, att ett fullständigt förslag uppgjordes, innefattande icke allenast de
»allmänna grunderna för omförmälda skatters inlösning, utan äfven en framställning af
»de särskilda åtgärder, som för verkställandet kunde finnas erforderliga, men i sakanad
af tillfälle att åt detta ärende egna den tid och det arbete, som för uppgöran»de
af ett dylikt förslag skulle erfordras, hos Oss i underdånighet anhållit, det Wi
»mätte i nåder vidtaga de åtgärder, som för en fullständig utredning af den vigtiga
»frågan kunde finnas lämpliga; så och efter det I, enligt nådig befallning, den 20 Ja»nuari
innevarande år i detta ämne afgifvit underdånigt utlåtande och dervid dels
»framställt åtskilliga anmärkningar emot de af Rikets Ständer till stöd lör deras upp»fattning
af frågan yttrade åsigter, dels ock till granskning upptagit de hos Rikets
»Ständer förekomna särskilda förslag angående grundskatternas inlösande, samt, på
»grund af de i utlåtandet anförda och fullständigt utvecklade skäl, afstyrkt Wårt nå»diga
bifall till åtgärder af ifrågakomna syftning; hafie Wi nu låtit detta ärende Oss
»föredragas; och i betraktande deraf att den olikhet, sora förefinnes i Svenska jor
-
Stats-Utskottets Utlåtande N'o 121.
13
»dens grundskatter, numera, sedan dessa skatter under tidens lopp, så att säga, sam»manvuxit
med jordvärdet och eganderätten, icke innebär någon orättvisa mot jordens
»närvarande egare, utan den större eller mindre grundskatt, som vidlåder olika jord,
»fast heldre bör anses såsom räntan å en häremot svarande, jorden åtföljande grava»tion,
hvilken vid egendomens förvärfvande blifvit beräknad; i betraktande vidare
»deraf, att, så vida någon likhet i fråga om grundbeskattningen skall vinnas, en fri»görelse
från alla grundskatterna måste ega rum, men att i allt fall, dels på grund
»af enskild eganderätt, dels emedan jordens friköpande icke rättsenligt kan såsom
»tvång åläggas, grundskatter måtte komma att i betydlig mån qvarstå; enär för öfrigt
»äfven under medgifvande att i vissa fall grundskatterna äro ganska tryckande, dessa
»skatter likväl ej i allmänhet äro så betungande, att ju icke den jordbrukande allmo»gen,
som till största delen innebar den Svenska jorden, under ett stigande välstånd
»alltjemt genom inköp af fastighet ökat sin förmögenhet, och således icke kunna anases
utgöra ett hinder för jordbrukets framtida förkofran; enär den ränte- och kapital—
»afbetalning, som, i händelse af grundskatternas inlösande, skulle komma att utgå
»frän jordbruksnäringen under en lång följd af år, måste, genom betydliga kapitalers
»dragande från denna näringsgren, verka hämmande på densammas utveckling; enär
»det med skäl lärer kunna ifrågasättas, huruvida sjelfva grunden för en åtgärd, som
»går ut på att i framtiden öfverflytta grundskatternas börda från de skattskyldige
»jordegarne, för att i annan form lägga en stor del af dess tyngd på andra sam»hällsklasser,
hvilket måste inträffa då statsbehofven på ena eller andra sältet skola
»fyllas, kan anses välbetänkt och rättvis; samt om icke den beskattade jordens an»språk
på lättnad bör stadna vid att småningom och så vidt omständigheterna det
»tillåta, frigöras från vissa af de servituter, hvilka påkalla jordbrukarens tid och ar»bete
och hvarigenom lian omedelbarligen hindras i omsorgerna för sitt näringsyrke;
»enär genom alla grundskatternas afskaffande åtskilliga af de vigtigaste samhälls»inrättningarne
skulle komma att underkastas en väsendtlig rubbning, och dessa in»rättningar
i sådan händelse behöfde ersättas af nya organisationer, för hvilkas upp»rätthållande
svårligen en lika säkerhet torde kunna vinnas; och slutligen enär möj»ligheten
af den ifrågaställa åtgärdens genomförande i allt fall är beroende af den
»nu pågående jordeboksgranskningens fullbordan, men tiden för detta vidlyftiga och
»magtpåliggande arbetes afslutande ännu icke kan med någon säkerhet bestämmas;
»håfve Wi, på grund af alla dessa omständigheter, hvilkas vigt och samband med
»hela stats-organisationen blifvit af Eder närmare utvecklade, ansett Rikets Ständers
»förevarande underdåniga framställning, efter den utredning frågan sålunda erhållit,
»icke påkalla någon vidare åtgärd. Hvilket Wi Eder till kännedom och underdånig
»efterrättelse härigenom meddele.»
Emellertid hade vid sistförflutna riksdag frågan ånyo blifvit genom motiou i
Bonde-Ståndet af Johan Carlsson från Ostergötlands län väckt, ehuru vid det förhållande
att ärendet då ännu vore på Kammar-kollegii pröfning beroende, såväl
Stats-Utskottet som Rikets Ständer ansågo någon åtgärd då icke böra vidtagas.
14
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 121.
Jemväl vid detta riksmöte och oaktadt den utgång denna angelägenhet hos
Kongl. Maj:t sålunda erhållit, hafva motioner uti enahanda sylte blifvit inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckte dels af Johan Perssou från Upsala län (motionen N:o 1)
och dels af Carl Anders Larsson från Östergötlands län (motionen lN:o 408).
Af dessa anför Johan Persson: att han redan vid 1847—1848 årens riksdag
fästat allmänna uppmärksamheten på den olika fördelningen af de skatter, som hvila
på deu Svenska jorden, och att derigenom skattebonden hölles uti en svår och betryckt
ställning, som hindrade dess förkofran, äfvensom att han både vid 1850—1851
årens riksdag och jemväl under riksdagen 1856—1858 förnyat denna sin framställning,
vid sistnämnda tillfälle med pälöljd af den Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
af den 18 December 1857, som härofvan i början blifvit omnämnd. Motionären
har till stöd för denna sin nu upprepade motion anfört, att det vore ett svårt
onus, ja en orättvisa att hafva en skuld, som man icke kunde få inbetala och att
sådant förlamade gäldenärens bemödande att förkofra sig, hvaremot om skulden till
Kronan gjordes uppsägbar och egare af skattehemman finge rättighet att, om och när
han kunde jemte räntan afbetala något visst, vare sig mer eller mindre af kapitalet,
hans ställning derigenom skulle blifva helt annan, hans bemödanden att förkofra sig
skulle få ett mål, nemligen Iramtida oberoende, och han skulle medveten derom, att
hvarje riksdaler afbelald på kapitalskulden äfven gjorde hans ställning lättare och friare
med mera håg och kraft sträfva för sitt oberoende.
Motionären föreslår derföre: att all skattejord må lemnäs full frihet att lösköpa
sig genom att, jemte skatten eller den årliga räntan, till Kronan göra afbetalningar på
den vid jorden häftade kapitalskulden, hvarigenom den årliga räntan eller skatten minskades
och slutligen alldeles försvann; att hvarje jordegare skulle lemnäs frihet till
skattelösen, som likväl icke kunde honom såsom ett tvång åläggas, och att när han så
kunde eller funne för godt göra afbetalningar, dock icke under 1 procent å kapitalskulden;
och slutligen att af de för jordens skattelösen influtna medel en egen skattemedels
fond borde bildas, som, ställd under Rikets Ständers kontroll, framgent oförskingrad
skulle bibehållas vid sitt ursprungliga kapitalbelopp, hvaremot räntan af denna
fond finge användas i stället för den fordna af jorden utgående grundskatten.
C. A. Larsson deremot har med sin motiou afsett såväl att komma i tillfälle
att vederlägga de af Kongl. Kammar-kollegium hos Kongl. Maj:t anförda skäl för
afstyrkande af bifall till Rikets Ständers skrifvelse och att jemväl uuderdånigst bemöta
de motiver, Kongl. Maj:t för dess nådiga Beslut anfört, som ock att mera i detalj
belysa frågans praktiska tillämpning och föreslå en mindre invecklad method för vinnande
af framgång åt begge motionärernas syfte.
I förra hänseendet erinrade motionären att honom veterligen icke varit ifrågasatt,
del nuvarande egare af skattejord vederfores någon orättvisa genom grundskatternas
ojemna belopp, men att äfven just derföre af dem intet efterskänkande af desamma
blifvit ifrågastäldt så mycket mindre, som de erbjuda sig att till fulla värdet
inlösa desamma. Likaså kunde motionären icke finna, att irälseräutornas oföräudrade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 1'2i.
15
erläggande hade någonting gemensamt med Statens rätt att kapitalisera räntan af de
Statsverket tillkommande grundräntor, och att det enda frälse-egarne kunde pretendera,
vore att Staten förvarade de gamla Jordeböcker, som bevisade beloppet af den ränta
de hade att hos skattefrälsejordegarne utbekomma, intilldess samma räntor jemväl
blefvo antingen på ena eller andra sättet med jorden förenade. Vidare och om äfven,
såsom Kongl. Kammar-kollegium anfört, den jordbrukande allmogen under ett
stigande välstånd alltjemt genom inköp af fastighet ökat sin förmögenhet, skulle, enligt
motionärens förmenande, detta argument endast hafva passat, derest fråga varit
om eftergift af grundskatterna, men nu deremot, och då fråga vore att för skatterna
erlägga lös.m, lände detta skäl icke till bevis på annat, än att Staten skulle desto
förr åtkomma dess eget kapital, utan att vid hvarenda riksdag göra nya lån för oafvisliga
behof. Den fruktan Kongl. Maj:t förklarat sig hysa, att ju den ränte- och
kapitalafbetalning, som, i händelse af grundskatternas inlösande, komme att under en
lång följd af år från jordbruksnäringen utgå, skulle, genom betydliga kapitalers dragande
från denna näringsgren, verka hämmande på densammas utveckling, hade visserligen
varit förtjent af jordegarnes synnerliga uppmärksamhet, så framt man kunde befara,
att dessa kapitaler blefvo skrinlagda och icke åter utsläpptes i den allmänna rörelsen,
men då man för sådant icke lärer sakna utväg, ansåg motionären att denna betänklighet
icke borde utgöra hinder för ändamålets vinnande, lika litet som man hyst någon
farhåga för de ränte- och kapitalafbetalningar, som för närvarande från jordbruksnäringen
ingå till de inom riket bildade hypotheks-föreningar.
Kongl. Majit hade vidare ifrågasatt, »huruvida sjelfva grunden för denna åtgärd,
»som skulle gå ut på att i framtiden öfverflytta grundskatternas börda från de skatt
»skyldige
jordegarne för att i en annan form lägga en stor del af denna tyngd på
»andra samhällsklasser kunde anses välbetänkt och rättvis», samt om icke »anspråket
»borde stadna dervid, att jorden småningom frigjordes från vissa servituter», men
denna anspelning å orättvisa mot andra samhällsklasser vore, enligt motionärens förmenande,
icke tillämplig, så snart meningen icke vore att få skatterna helt och hållet
efterskänkte. Att jorden frigjordes från åtskilliga servituter, hvaribland Kongl.
Kammar-kollegium nämner skjutsning och väghållning, vore både rättvist och billigt,
men sista riksdagens erfarenhet gåfve vid handen, att denna tanke icke af alla delades,
och det kunde således, efter mångas förmenande, icke vara välbetänkt, att i afvaktan
derå afstå från yrkandet om grundräntornas kapitalisering.
Att »åtskilliga af våra vigtigaste samhällsinrättningar skulle komma att under»kastas
en väsendtlig rubbning» vore visserligen så till vida sannt, som de flesta af
rikets kamerala embetsverk med sina mångtaliga embets- och tjenstemannapersonaler skulle
blifva öfverflödiga i samma stund, som alla hemman voro frälselösta, äfvensom Kronans räkenskaper
och kontroller icke skulle blifva på långt när så invecklade och försvårade, som de
nu äro, men detta borde, enligt motionärens åsigt, just anses såsom en fördel så mycket
större, som derigenom många andra bland landets föråldrade institutioner äfven kunde motse
en nyttig reform. Af samma orsak vore jordeboksgranskningens fullbordan så mycket
16
Stals-Vtskottets Utlåtande N:o i'2i.
mindre något skäl emot åtgärdens företagande, som just derigenom storsta delen af
detta svåra och vidtutseende arbete skulle blifva obehölligt.
Instämmande uti den del af Kammar-kollegii yttrande, hvaruti Kollegium af de
uti Ständernes ofvan citerade skrifvelse upptagna fyra olika förslag, ansåg endast det
under litt. a. vara verkställbar^ fäster motionären uppmärksamheten derå, att det
skulle vara lätt nog att utföra detta utan något särdeles olägenhet för Staten eller
deri enskilde jordbrukaren. Sedau nemligen numera en ordnad hypotheksbanks rörelse
blifvit införd, kunde de inom landet bildade löreningarne förskottera jordegaren
den summa, som för grundräntans inlösen erfordrades, på samma gång som Statsverket,
genom inköp af Uikshypotheks-bankens obligationer, egde ett lätt och säkert
tillfälle att använda de inflytande kapitalerna.
Den invändning, som dervid möjligen kunde framkastas, att de flesta hemman
redan äro hos Hypotheks-föreningarne pantsatte för tillförene erhållna lån, vederlädes
lätt dermed, att dessa föreningar vid lånens beviljande innehållit just det kapital, som
svarade mot hemmanets grundränta, och detta antingen lånet grundade sig på domarevärdering
eller bevillningstaxering. Den, hvilken sjelf egde det kapital, som till inlösen
erfordrades, behöfde visserligen icke för sådant ändamål skuldsätta sig, men äfven
för honom uppkom en lättnad uti minskade lånetransaktioner och ränteliqvider,
hvaremot den, som måste upplåna lösesumman, erhöll en fördel derutinnan, att hy
pothekslånen
amorteras på kortare tid än 40 år. För Statsverket vore det ostridigt
enklare och fördelaktigare antingen att, i stället för grundräntorna med dem åtföljande
räkenskaps-, uppbörds- och kontrolleringsbesvär, inkassera Rikshypotheks-bankens
räute-kupons, eiler ock att med de inflytande medlen verkställa afbetalningar på rikets
skuld.
Att Kammar-kollegium kunnat ifrågasätta nedsättning uti en obillig grundränta
genom förmedling, såsom en fördel för jordegaren, vore visserligen oväutadt, enär,
såvida förmedlings-författningarne icke undergått någon för motionären okänd förändring,
nedsättning af hemmansränta!! genom förmedling endast kan vinnas på det sätt,
att åborätten till ett sådant hemman offentligen utbjudes åt den, som erbjuder sig
att mottaga samma hemman utan annan köpeskilling, än förbindelsen att till Kongl.
Maj:t och Kronan utgöra den vid skattläggning åsätta räntan, och det vore väl derföre
knappast tänkbart, att någon skattejordsegare genom ett dylikt försök äfventyrade
att gå förlustig hela sin egauderätt.
Då motionären således icke kunde såsom giltiga antaga de af Kongl. Maj:t och
Kammar-kollegium emot den ifrågasatta åtgärden anförda skäl, har han föreslagit, att
liksom det under en lång följd af år varit krouohemmans åboer tillåtet, att från
krono till skatte lösa sådana hemman, hvartill åborätten blifvit författningsenligt stadfästad,
skulle det vara egare till krono-skatte-hemman tillåtet att lösa dessa hemman
frie från jordeboks- och hemmantalsräntorna; och då någon ville en sådan lösningsrätt
begagna, egde han, att å Lands-kontoret i det län, hvarest hemmanet är beläget, erhålla
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o izl.
lillia uträkning i två exemplar efter medelm8rkegångspriset, det år lösningen eger
ruin, öfver beloppet af de mantals- och jordeboksräntor, hvarmed hemmanet eller
hemmansdelen är besvärad, och detta belopp, förvandladt till ränta efter 6 procent
på ett deremot svarande kapital, borde levereras uti länets Landtränteri emot qvitto
som i vanlig ordning annoterades, hvarefter hemmanet i jordeboken såsom frälse löst
omfördes.
De medel, som sålunda i Landtränterierne komme att inllyta, allemnades till
Rikets Ständers Riksgälds-kontor, för att af Fullmägtige användas antingen till afbetalning
å rikets skulder eller ock till inköp af Rikshypotheks-bankens obligationer
och redovisas under särskild titel.
Ofver sålunda fullgjord frälselösen skulle hemmansegaren å nästa mantals- och
skattskrifningsförrättning förete behörigen annoterade ränteriqvittens, hvarom anteckning
gjordes såväl i mantalslängden, som i den af Häradsskrifvare!! förvarade jordebok.
Sedan mantalslängderna undergått behörig granskning allemnades likaledes behörigen
styrkte utdrag derur i afseende på alla skattelösta hemman till det för hela
riket inrättade Jordeboks-kontor, för att dels pröfva uträkningen å lösningsbeloppet,
dels ock derom verkställa anteckning i der förvarade jordeböcker.
Vidare och då det kunde antagas att, i fall detta förslag lyckades tillvinna sig
Konungs och Ständers bifall, en stor del af göromålen såväl uti Kammar-kollegium
som liera andra kamerala och räkenskapsverk skola betydligt förminskas, föreslår motionären,
att i alla de på embeten och tjenster inom berörda embetsverk utfärdade
fullmagter eller förordnanden förbehåll borde göras derom, att den utnämnde eller
förordnade skulle vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de indragningar på löner
och arfvoden eller den förändring i embets- och tjänstgöringsskyldighet, som kunna
ifrågakomma, hvarförutan torde böra stadgas att, i alla de fall, der grundräntorna
varit anvisade på löner eller indelade till augment på rusthåll, vederbörande indelningshafvare
eller rusthållare skulle åtnjuta ett emot de lösta grundräntorna svarande
årligt belopp af statsmedel.
Genom detta, enligt motionärens förmenande, enkla och praktiska sätt att inlösa
grundräntorna skulle någon förlust icke komma att drabba Statsverket, lika litet som
någon skänk tillskyndades de skattskyldige, hvaremot kunde bekommas ett betydligt
kapital, uppgående i den mån summorna hunne att inflyta, till icke mindre än 33
millioner samt för den del af ordinarie räntan, som för närvarande ingår till Kronan
och är direkte anslagen till vissa embetsmän, stater och inrättningar ända till 45 millioner,
hvilka summor således kunde göras disponibla och användas till afbetalningar å
nationalskulden eller på något annat ännu förmånligare sätt.
Innan Utskottet går att, med anledning af de sålunda gjorda framställningarne,
till Rikets Ständers ompröfvande ånyo framlägga denna utan tvifvel vigtiga och i
många, nu bestående förhållanden djupt ingripande fråga, torde en kort redogörelse
för den historiska och nu gällande lagstiftningen uti detta hänseende inom åtskilliga
liih. lill R St. Prat. 1862 A J863. 4 Sami. i Afd. 2 Band. 18 Haji. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 121.
andra länder kunna anses icke vara utom ordningen eller sakna allt inflytande vid
frågans fullständiga bedömande.
Grundskatt har af ålder funnits uti England, likasom uti de flesta Europeiska
länder. Efter flera förändringar både till form och belopp blef den, till ständigt utgående
från jorden och under namn af Land-tax derstädes bestämd år 1692, och undergick
sedermera, fastän årligen af Parlamentet voterad, ej någon förändring förrän
år 1798, då beloppet gjordes oföränderligt, på samma gång som jordegarne erhölio
rättighet att genom kapitalisering befria jorden från denna grundskatt. Skatten utgör
också numera endast en obetydlig del af Englands statsinkomster och uppgår i
medeltal årligen till 1,130,000 Pund Sterling, utgörande således icke ens 2 procent
af Statens till mera än 60 millioner Pund Sterling uppgående inkomster. Emellertid
anses den alltid hafva ganska ojemnt drabbat jorden, derigenom alt vid dess införande
straxt efter revolutionen år 1688 alla de egare, som för den timade förändringen
voro gynnsamt stämda, uppgåfvo värdet å sin jordegendom betydligt högre
än de, som ännu voro det Stuartska huset tillgifne, hvarförutom jordbrukets olika utveckling
och framsteg uti de skiljda delarne af landet ytterligare bidragit att föröka
denna olikhet.
I Frankrike utgick grundskatt redan i äldre tider under form af tionde, till
dess år 1790 genom lag bestämdes, att af hela landets då till 1,200 millioner Francs
uppskattade alla hemman, hus och lägenheter, grundskatt skulle utgöras med 240
millioner Francs. De täta hvälfningar, som uti Frankrike följde, den ena efter den
andra, verkade likväl derhän, att denna skatt aldrig till ofvannämnda beräknade belopp
inflöt, och ännu år 1830 icke uppgick till mera än 153 millioner Francs, samt
år 1859 till uågot öfver 162 millioner, eller nära 10 procent af landets inkomster,
beräknade för samma år till mer än 1,770 millioner Francs. Emellertid och för att
på de olika fastigheterna kunna någorlunda jemnt fördela denna skatt, företog man
år 1808 införandet af en, redan 1790 beslutad, Jordebok (cadastre parcellaire), hvilket
vidlyftiga arbete likväl ej fullbordades förrän år 1847 och då ansågs hafva sammanlagdt
kostat omkring 150 millioner Francs.
Danmark företer deremot, i afseende på grundskatt, ett väsendtligt olika förhållande.
Sedan längre tid tillbaka eller redan 1664 har sådan skatt, under namn
af Gammel skat, och efter en beräkningsgrund af viss lunna Hartkorn, utgått af
somliga hemman eller egendomar, under det andra deremot, likasom säterierna uti
vårt fädernesland, varit från grundskatt befriade. Efter en år 1840 beslutad och
år 1844 i kraft trädande ny så kallad matrikulering, bestämdes, genom en förordning
af den 20 Juni 1850, att de egendomar eller hemman, hvilka förut åtnjutit
befrielse från grundskatten, skulle, mot ersättning af statskassan, för framtiden åtaga
sig en så beskaffad afgift. Denna ersättning, eller, som den kallas, Vederlag, bestämdes
antingen elter egendomens storlek eller efter privilegiernas olika beskaffenhet till
15 eller 20 gånger beloppet af skatten och utbetalades från statskassan, dels kontant,
dels uti statsobligationer. Den grundskatt, som till följd häraf numera utgår
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 121.
19
af all jord uti Danmark, Kronans domäner naturligtvis undantagne, och som äfven
benämnes Landskat och Ligningsskat, uppgick år 1857 tili omkring 3 millioner
Riksdaler Danskt mynt, eller till omkring en sjettedel af det egentliga konungariket
Danmarks alla inkomster.
Olika är deremot förhållandet uti Norrige. Afven der voro grundskatter visserligen
af ålder införda, först under namn af Leding och sedermera såsom så kallade
Jordebogsreltigheder, men genom en lag af den 17 December 1836, § 8, kan enhvar
numera lösköpa sin jord derifrån medelst skattens kapitalisering till 16 gånger
dess belopp. Leilaendirigsskatten deremot, som under Norriges förening med Danmark
var den vigtigaste grundskatten och af Christian IV påbjöds, sammanslogs år
1816 med åtskilliga andra skatter, såsom Odels- och Rostjenesteskatterna, till en
enda under namn af Landskat, men blef år 1836, genom härofvun nämnda förordning,
som gaf rättighet till den gamla Ledingens kapitalisering, upphäfven. Den i
Norrige nu qvarstående gruudskatten, eller jordeboksafgifterna, uppgick år 1857 till
omkring 19,000 Specier eller |:dels procent af Statens samtliga inkomster, beräknade
för samma år till 2,700,000 Specier.
Tid och utrymme medgifva icke Utskottet att här, med all den utförlighet och
omsorg, redogöra för andra länders grundskatteväsende, som ämnets vigt och en mera
detaljerad pröfning af detsamma måhända hade kräft, men det anförda torde göra
tillfyllest för att ådagalägga att, om äfven så beskaffade, på sjelfva jorden hvilande,
skatter ännu i flera länder finnas qvar, likväl både uti England och Norrige dessa
skatters inlösen medelst kapitalisering blifvit medgifven, utan att derigenom någon
veterlig minskning eller osäkerhet uti dessa länders statsinkomster uppstått, likasom
att, möjligen med undantag af Österrike, intet land gifves, der grundskatterna utgöra
en så stor qvot af inkomsterna, som uti Sverige, hvilket lättast ådagalägges af följande
från en Fransysk författare, M. Bloch, hemtade jemförelse öfver den andel, som
ibland åtskilliga länders statsinkomster, utgöres af vid jorden fästade skattebidrag,
nemligen:
Uti Norrige för mera än § procent.
» England omkring 2 o
eller, med tillägg af de så kallade assessed taxes, utgående af
fönster, åkdon, hundar m. m., omkring 4 procent.
» Preussen
8 »
» Frankrike 10 »
och, tillika med den så kallade centime additionel, jemte personel
utskylder samt afgifter för portar och fönster, nära 15
procent.
j> Ryssland 11 »
» Danmark 16^ »
» Österrike 22 »
och uti Sverige till nära 25 »
20
St ats-Ut skottet* Utlåtande N:o 121.
Utskottet har tagit detta ärende uti noggrannt öfvervägande och finnér, lika
med Kongl. Kammar-kollegium, att en åtgärd af ifrågavarande beskaffenhet vid dess
utförande torde blifva underkastad många, icke lätt lösta svårigheter, likasom att man
dervid måste tillvägagå med all nödig omtanke och försigtighet; men — äfven om
tillfället att friköpa jorden från grundskatt ej skulle af den enskilde jordegaren så
allmänt och så begärligt omfattas eller för honom medföra alla de fördelaktiga frukter,
som af motionärerne i ämnet blifvit antaget, anser Utskottet likväl denna frågas
stora betydelse för Staten och det allmänna välbefinnandet inom en stor del af Sveriges
jordbrukare, i och för sig ålägga Utskottet såsom en pligt att derpå ånyo fästa
Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet.
Ett af de väsendtligare vilkoren för samhällets materiela framåtskridande och förkofran
lärer väl böra sökas deruti, att hvarje medborgares skatt till Staten, så vidt
möjligt är, utgöres af ett villigt aflemnadt öfverskott å hans behållna inkomst, och
ingalunda utgår såsom en ränta till Staten i egenskap af fordringsegare, långt mindre
må kännas och betraktas såsom en årligen återkommande, med möda aflyftad, tyngd,
och man kan, enligt Utskottets åsigt, omöjligen förbise, att grundskatter, likasom
hvarje skatt å sjelfva kapitalet, som bär är jorden, lika ojemnt utgå af de olika
hemmanen, som de, under missgynnande år, måste kännas tryckande för den skattskyldiga
jordens innehafvare. Af Rikets Ständers här ofvan förut intagna underdåniga
skrifvelse af den 18 December 1837 inhemtas äfven, alt grundräntan vexlar, inom
skiljda delar af riket, mellan 8 R:dr och 183 R:dr, och af olika hemman inom samma
ort mellan 31 R:dr och 112 R:dr. Om utöfver dessa missförhållanden i betraktande
tages, skattehemmanens olika egovidd och jordmån samt framförallt dess innehafvares
olika förmåga eller tillgångar å kapital och arbetskraft med flera andra omständigheter,
så torde det vara lätt att inse det hvarje grundskatt, som utgår med
oförändradt årligt belopp, måste, synnerligast då missvext eller andra motgångar för
jordbrukaren inträffar, drabba jordens innehafvare särdeles tungt, och om icke omöjliggöra,
likväl både högligen försvåra jordens ändamålsenliga skötsel och motverka
dess innehafvares förkofran till välstånd.
Att denna grundskatt vid hemmanens ombyte af egare tages uti betraktande
och således icke, efter Kammar-kollegii förmenande, skulle innebära någon orättvisa
mot den nye egaren, lärer, äfven om ett sådant påstående i och för sig vore rigtigt,
men hvars upptagande till vederläggning skulle föra Utskottet alltför långt utom ämnet,
likväl ingalunda kunna förebringas till bestridande af den åsigt, att det både för
den enskilde egaren och dymedelst äfven för Staten vore fördelaktigare, om genom
grundskatternas aflyftande från jorden, medelst kapitalisering eller på annat sätt, jordens
nuvarande innehafvare kunde, genom ett friare bruk af sin egendom eggad till
ökad verksamhet, å densamma åstadkomma en högre afkastning och derigenom både
lättare och i rikare mått bidraga till statsbehofvens fyllande, på samma gång som han
förökade sitt eget välstånd.
Att Staten från början egt eller nu skulle ega större rätt till dessa skattehemman
än till annan inom dess gränser befintlig jordegendom och att sålunda grund
-
Stals-Ut.ikottets Utlåtande N:o 121.
21
räntan egentligen vore att betrakta såsom en afgift till Kronan i egenskap af jordegare,
är ett påstående, som väl kunnat med hopp om framgång framställas eller
med lycka genomföras under förflutna tider, men som nu näppeligen borde gifvas
helgden af skäl, lika litet som derå någon verklig rätt kan grundas eller, hvad som
en gång varit orättvisa kan genom förloppet af en mer eller mindre lång tid förbytas
uti rättigheter, hvarå anspråk fortfarande, äfven sedan de upphört att vara billiga,
kunna byggas. 1 hvad fall som helst är detta påstående dessutom ingenting
bevisande, enär, äfven om från början all jord skulle hafva varit Kronans egendom,
det icke lärer förnekas, att en stor del deraf blifvit friköpt mot personliga tjenstbarheter,
hvilka under tidernas lopp upphört, men lemnat jorden fri uti sednare egares
händer, i motsats hvartill grundskatternas kapitalisering för Staten lärer utfalla fördelaktigare,
hvarförutan man ej får förbise, att det är brukarens arbetskraft och kapitaltillgång,
som, åtminstone uti vårt fädernesland, sätter jorden i stånd att gifva afkastning,
och Staten, som dervid intet tillskjuter, kan ej heller, af sådan grund, ega
rätt att derför fordra någon afgift.
Den trygghet för skatternas ordentliga erläggande, som förmenas ligga deruti,
att sjelfva jorden häftar för denna skatt, bör, efter Utskottets tanke, fastheldre sökas
uti ett sådant ordnande af skatteväsendet, att skatterna må, så lätt, så billigt och i
förhållande till inkomsten så jemlikt som möjligt af de skattskyldiga utgöras, och det
kan således icke vara med Statens sanna fördel öfverensstämmande, om den enskilde,
för alt kunna fullt erlägga en skatt, som endast bör utgöra en mindre del af hans
behållna inkomst, nödgas frånträda hela eller en del af sjelfva kapitalet, hvarförutan,
efter hvad här ofvan blifvit ådagalagdt, erfarenheten uti andra länder lärer, att genom
jordens friköpande från grundskatt, tryggheten för skatternas inflytande lill Staten
ingalunda blifvit äfventyrad, utan fastheldre vuxit i bredd med ett ökadt välstånd.
Det allmänna bästa torde jemväl obestridligen kraftigast främjas genom att undanrödja
de hinder uti den fria dispositionen af jorden, som, bland annat, uti grundskatter
äro tili finnandes, och hvilka, vid utbyte man och man emellan, måste medföra ett
förringande af jordens värde, samt hämmande inverka på jordinnehafvarens håg och
förmåga att förkofra sig, och den största säkerheten för Staten att utbekomma nödiga
skatter kan snarare och företrädesvis ernås derigenom, att hvarje samhällsmedlem
eger att, inom lagliga gränser, så fritt som möjligt förfoga öfver sitt kapital,
detta må vara bundet vid jorden eller af rörlig beskaffenhet.
Då en fullständig utredning af dessa och andra skäl, hvilka, efter Utskottets
åsigt, högt tala för en förändring i den syftning motionärerne föreslagit, skulle föra
till en vidlyftighet, oförenlig med Utskottets knappa tid och mångsidiga verksamhet,
och obehöflig, då ärendet uti dess nuvarande skick icke lärer kunna till afgörande
företagas, får Utskottet,
enär de uti Bonde-Ståndet ofta upprepade motionerna ovilkorligen häntyda på
en allmän och grundad öfvertygelse om förmånen för skattejordens innehafvare af
grundskatternas möjliga kapitalisering,
22
Stats-Vts^ottets Utlåtande N:o 121.
enär, efter hvad Utskottet här ofvan antydt, kapitalisering af grundskatterna
långt ifrån att medföra våda för skatternas ordentliga eller oförminskade erläggande,
ovilkorligen måste medföra allmän och enskild fördel, samt
enär slutligen, en grundlig och på sakkännedom och erfarenhet hvilande utredning
af och förslag till stadgande uti detta vigliga ämne måste föregå hvarje
beslut derutinnan, men Kongl. Kammar-kollegium, uti dess ofvanintagna utlåtande,
ansett sig så mycket mindre hafva erhållit uppdrag att afgifva något förslag till en
så genomgripande förändring uti den Svenska jordens nuvarande beskattningssätt, som
den nu ifrågavarande, helst uppgörandet deraf skulle, om fullständighet söktes, föra
Kollegium utom den verkningskrets inom administrationen, som är åt detsamma anvisad,
härmed vördsamt föreslå Rikets Ständer
att uti förnyad underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t, till utredande icke allenast af sjelfva grundsatsen, huruvida
jordens frigörande från grundskatter genom kapitalisering eller på annat
sätt, må vara för Staten och för deri enskilde fördelaktigare än nuvarande
sätt alt utgöra denna skatt, än äfven om, och under förutsättning att så
vore, utförandet deraf kan anses vara förknippadt med så olösliga svårigheter
eller på ett så oroväckande sätt ingripa uti nu bestående förhållanden,
hvilka ingalunda böra rubbas, att endast derför tanken på jordens befriande
från grundskatter bör öfvergifvas, i nåder förordna en Komité af
sakkunnige personer för att taga denna fråga uti hela dess vidd uti noggrannt
öfvervägande och till näst sammanträdande Ständer låta öfverlemna
resultatet af en så beskaffad undersökning, jemte förslag till de beslut, som
deraf kunna föranledas.
Stockholm den 18 Juni 1863.
Reservationer:
af Biskop Annerstedt och Doktor Malmstedt, som reserverat sig emot Utskottets
beslut i ämnet; samt
af Grefve Cronstedt, Fr., Friherre af Ugglas, G., Herr Montgommery, R. N. G.,
Herr Reuterskjöld, C. L, Herr Sandels, L. G., Professoren Selander( Doktorerne
Gumcelius, Ljungdahl och Sundberg, Prosten Berlin och Herr G. F. Ekholm, som
förenat sig om följande af Friherre af Ugglas framställda förslag till motivering:
»Enär, på sätt af Kongl. Kammar-kollegii utlåtande inhemtas, Kollegium ansett
att uppgörande af förslag i det syfte, som Rikets Ständer i deras ofvanåbero
-
Stats-Utskottets tillåtande N:o i2‘2.
pade skrifvelse afsåge, skulle föra utom den verkningskrets inom administrationen,
som är Kollegium anvisad; men det, enligt Utskottets åsigt, är af vigt att denna
fråga, som vid hvarje riksdag återkommer och af en stor del utaf rikets jordegare
omfattas med lifligt intresse, erhåller all den utredning, som deråt kan beredas, anser
Utskottet sig böra hemställa,
att Rikets Ständer ville uti förnyad — — — — — — —»
Och har Herr Skogman, C., samt Grefve Piper, C. E., anmält, att de ej närvarit
i Utskottet, då ofvanstående beslut fattades.
M: o 122.
Ant. tiil Exp.-Ulsk. den -3 Juni 1863, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition, angående
försäljning till skatte af de s. k. Halländska kyrkohemmanen
och dels enskilde motionärers framställningar i ämnet.
(I. A.)
Enligt hvad inhemtas af högstberörda nådiga Proposition, införd under N:o 100
uti Usta Samlingen af Rihanget till Uiks-Ståndens Protokoll, hade Rikets Ständer,
med anledning af en vid sistförflutna riksdag väckt fråga om vidtagande af åtgärder
för reglering af förhållandena med dispositions- och eganderätten lill de s. k.
Halländska kyrkohemmanen, i underdånig skrifvelse den 24 Oktober 1860 yttrat,
bland annat, att olägenheterna af dessa förhållanden voro af den betänkliga beskaffenhet,
att förändring deruti af verkligt behof påkallades och att en friare dispositionsrätt
till berörda hemman borde åboerna medgifvas. Nu gällande stadganden,
enligt hvilka hemmanen borde till den mestbjudande utarrenderas, måste nemligen i
hög grad menligt inverka på jordbrukets tillstånd, enär, till följd af desamma, en
hemmansinnehafvare icke kunde vara hugad nedlägga kostnad och arbete på
jordens förbättring och uppodling, då han icke för sig och sina efterkommande egde
att påräkna någon säker vinst, men deremot med visshet kunde förutse, att hemma
-
n
Stats-Utskottets Utlåtande N:o i2'}.
nets förbättrade beskaffenhet skulle vid nästinträffande arrende-auktion föranleda ytterligare
stegring af arrendet; och då denna håglöshet för jordens vård och förbättring
icke allenast för åboerna i moraliskt och ekonomiskt hänseende medförde svåra följder,
utan äfven i anseende till det stora antal familjer och hemman, hvarå detta förhållande
inträffade, utgjorde för hela samhället en olägenhet af så betänklig art, att
dess afhjelpande från Statens sida i hög grad påkallades, hade Rikets Ständer, på
sätt ofvannämnda skrifvelse utvisar, under förklarande, alt, enligt deras åsigt, någon
ändring i förhållandet med de hemman, hvarom laga kraftvunnen dom mellankommit
eller angående eganderätten hvartill donationsbref kunde åberopas, icke borde ega
rum, för sin del beslutat en så beskaffad reglering i afseende å de öfriga kyrkohem
manen,
att i stället för den städja kyrkorna i äldre tider vid åboförändring uppburit,
äfvensom i stället för de arrenden, som i sednare tider blifvit anbefallda, kyrkorna
skulle under namn af städje-ersättning komma i åtnjutande af en förhöjd ränta;
hvarjemte åbo eller arrendator, som sådant önskade, skulle ega att genom skatteköp
förvärfva eganderätt till det kyrkohemman han brukade.
Uti häröfver afgifna, infordrade utlåtanden hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Hallands län gemensamt med Biskopen i Göteborgs stift, Kongl. Kammar-kollegium,
äfvensom Kongl. Maj:ts Justitie-kansler, enstämmigt afstyrkt bifall till hvad Rikets
Ständer i ämnet beslutat, hvaremot ej mindre bemälde Länsstyrelse och Biskop än
ock Justitie-kansleren, med afseende jemväl derå, att, vid väckta frågor om allmän
reglering af förhållandena med de Halländska kyrkohemmanen, de begge Statsmagterna
och, när fråga åter varit huruvida eganderätten till särskilda hemman tillhörde
Kronan eller Kyrkan, Kongl. Maj:t i Stats-Rådet, Högste Domstolen, Kammar-kollegium
och allmänna domstolar å föga skilda tider yttrat alldeles olika åsigter i detta
ämne, rörande hvilket lärde forskare jemväl vore af skiljaktiga meningar, framställt
särskilda förslag till ordnandet af förhållandet med dessa kyrkohemman.
Vid nådigt öfvervägande af detta ärende samt i betraktande förnämligast deraf:
att i afseende å det betydliga antal kyrkohemman, för hvilka i laga ordning
tillkomna bestämmelser om egande- och dispositionsrätten dertill ännu saknas, grunderna
för bedömandet, huruvida sådan rätt bör tillkomma Kronan, kyrkorna eller
presterskapet, hufvudsakligen måste hemtas ur de i Danska och Svenska arkiven befintliga
handlingar från eller närmast efter den tid, då Halland var en Dansk provins,
hvilka handlingar, såsom i flera delar ofullständiga, hvarandra motsägande och
tillika föranledande till olika begrepp om deri förekommande anteckningars och termers
betydelse, icke kunna bibringa full visshet om egande- och städselrätten under
nämnda tid;
att, hvad beträffar den s. k. Lunds Landebok, hvilken blifvit upprättad i afsigt,
såsom det förmäles, att förhindra det kyrkornas och presternas hemman skulle förskingras,
den osäkerhet om rätta förståndet deraf, som tillförene visat sig vid pröfningen
af tvister om kyrkohemmanet^ natur, icke, till följd af på Kongl. Majrts befallning
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 122.
fällning anställd undersökning i Danska arkiverna och en med ledning deraf författad
och år 1848 från trycket utkommen afhandling i ämnet, lärer kunna anses hafva
blifvit så i allo undanröjd att, oafsedt det förhållande, att Landeboken hvarken blifvit
underskrifven eller undergått granskning af behörig embetsmyndighet, lagligen
skulle kunna förordnas att, på sätt Kammar-kollegium i underdånighet hemställt,
Landeboken skall ega vitsord och alltid förstås och tillämpas så, som den i berörda
afhandling är vorden tolkad;
att tvister om eganderätt till de kyrkohemman, hvilka, utan stöd af laga kraftvunnet
beslut, blifvit för kyrkors räkning utarrenderade eller annorlunda disponerade,
möjligen skulle leda till minskning af den inkomst, som kyrkorna nu från ett eller
annat af dessa hemman hafva att påräkna, men deremot icke, hurudan utgång tvisten
än erhölle, kunde lända Kronan till någon afsevärd fördel;
att osäkerheten i besittningen eller farhågan för ökade afgälder ostridigt måste
hos mången åbo eller arrendator verka till mindre benägenhet för odlingar eller andra
förbättringar å innehafvande hemman; samt
att åbo eller arrendator å hemman, hvilket genom laga kraftvunnet beslut blifvit
någOD kyrka tiilerkändt, icke, då den årliga afgälden sättes efter hufvudsakligen
enahanda grunder, som nu gälla vid arrende-afgiftens bestämmande, skäligen bör förvägras
tillfälle att till den kyrkojord han brukar, förvärfva lika rött som åbo eller
arrendator å kyrkohemman, hvarom tvist ej uppstått; — hade Kongl. Maj:t, i
likhet med Rikets Ständer och äfven Justitie-kanslern, Kongl. Majrts ofvanbemälde
Befallningshafvande och Biskopen i Göteborgs stift, funnit vidtagandet af åtgärder så
väl till förekommande af vidare tvister om Kronans och kyrkornas eganderätt till ifrågavarande
kyrkohemman, som ock till beredande af en på bestämda oföränderliga
vilkor tryggad besittningsrätt till dessa hemman vara både i Statens, kyrkornas samt
åboernes och arrendatorernes intresse af omständigheterna påkalladt, samt, beträffande
sättet för tillvägagåendet af en sådan reglering, och enär, i anseende till giltigheten
af de anmärkningar, Kammar-kollegium och alla öfriga vederbörande gjort emot bufvudsakliga
delar af Rikets Ständers beslut, Kongl. Maj;t icke funnit skäl att detsamma
biträda, deremot, i närmare öfverensstämmelse med de grunder för skattelösen,
som blifvit dels af Justitie-kanslern, dels af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Biskopen framställda, behagat föreslå Rikets Ständer att med Kongl. Maj:t besluta,
som följer:
l:o.
Halländska kyrkornas hemman, hvartill ej vidare må för Kronan väckas anspråk
på eganderätt, få, så framt kyrkans eganderätt ej kan med köpe- eller donationsbref
styrkas, och de ej äro anslagna till boställen, stom-, annex- eller mensalhemman,
under följande vilkor till skatte lösas, de, å hvilka stadgad åborätt eger rum, af åboen,
och de, som äro utarrenderade, af arrendatorn.
lidi. till It. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 18 Haft. 4
Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 122.
2:o.
Vilkoren för denna skattelösen äro:
a) i stället för erläggandet af skatteköpeskilling äsättes hemmanet en årlig spanmålsränta,
motsvarande efter medelpris under det år, då skattelösen sökes, två femtedelar
af det från hemmanet utgående årliga landgille;
b) derjemte skall i den ordning och efter de grunder, som för bestämmandet
af maximi-arrende finnas stadgade i Kongl. Brefvet den 26 April 1826, och med
fästadt afseende å öfriga hemmanet ålagda utskylder, en viss årlig, äfven i spanmål
bestämd ränta hemmanet åsättas;
c) kyrka eller prest, som ensamt åtnjutit landgille af hemmanet, får ock ensam,
jemte landgillet, uppbära de i förestående moment omförmälda räntor, men, der landgille
är deladt emellan (lere, åtnjutas räntorna i förhållande till hvarderas andel i
landgillet;
d) genom skatteköpet sker icke någon ändring uti de till Staten af hemmanet
utgående allmänna skatter eller i de allmänna besvär hemmanet åligga eller i de friheter
detsamma förut åtnjutit;
e) den, som till skattelösen finnes berättigad, eger att, sedan räntorna å hemmanet
blifvit bestämda, af Kongl. Mnj:ts Befallningshafvande och Biskopen erhålla
skattebref å hemmanet; dock att, då utarrenderadt hemman varder skalteköpt, de i
arrende-kontraktet bestämda vilkor angående afgälder skola under den återstående
arrendetiden förblifva gällande, så framt icke annorlunda varder öfverenskommet.
3:o.
För sålunda skatteköpt hemman skola de nya räntorna, i afseende hvarpå de i
allmänhet stadgade grunder för räntors utgörande tjena till efterrättelse, införas i
Jordeboken under gemensam titel: ränta i följd af skatteköp, och, derest hemmanet
varit i Jordeboken upptagit såsom krono, skall detsamma deri omföras lill skatte.
4:o.
Intilldess skatteköp skett, förfares med kyrkohemman enligt nu gällande stadganden.
I sammanhang med förevarande, från samtliga Biks-Stånden till Stats-Utskottet
remitterade nådiga Proposition, har Utskottet jemväl behandlat följande enskilda motioner,
som blifvit väckta hos Borgare-Ståndet af Herr G. Hammar (motionen N:o
266) och uti Bonde-Ståndet af Anders Gudmundsson från Hallands län (motionen
N:o 364), med hvilken sistnämnde förenat sig August Carlberg och Carl harsson
från samma län; och hafva nämnde motionärer, som hänförde sig till hvad vid flera
föregående riksdagar uti denna fråga förekommit samt beropade sig på ofvanberörda
af Kongl. Majlis Befallningshafvande i Hallands län och Biskopen i Göteborgs stift
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 122.
27
gemensamt afgifna utlåtande, hvilket, enligt motionärernes åsigt, erbjöde en billig och
antaglig medelväg för en slutlig lösning af förevarande vigtiga fråga, föreslagit:
l:o. Att en viss tid bestämmes, inom hvilken arrendatorerne eller åboerne, i
fall af befogenhet, må väcka frågan om huruvida hemmanet tillhör Kyrkan eller
Kronan, och sedan afgjordt blifvit, hvilka hemman äro Kyrkans eller Kronans, med
åboskapet å dessa sednare bör förhållas såsom med vanliga kronohemman, Kyrkan
dock förbehållen den ränta hon egde, hvaremot med de hemman, som äro Kyrkans
eller tilldömas den, borde så förfaras, att de på lika sätt, som om kronohemman
förordnadt är, åt innehafvaren upplåtas under åborätt, mot erläggande af städja till
Kyrkan efter samma beräkningsgrund, som den för kronohemman gällande jemte afgift
till Wadstena krigsmanshus i likhet med kronohemman, erhållande städjobref af
Konungens Befallningshafvande och Biskops-embetet, samt utgörande till Kyrkan af
en viss årlig spannmålsränta, beräknad efter hvarje särskildt hemmans uppskattade inegorymd,
med fastad t vederbörligt afseende på jordens bättre eller sämre beskaffenhet,
befintliga odlingstillfällen samt andra herrligheter, och fastställd efter samma
grunder, som frågor om maximi-arrendes bestämmande, enligt Kongl. Brefvet den
26 April 1826, afgöras, dock ej till högre belopp än 2 kannor, hälften råg och
hälften korn, för hvarje uppskattad qvadratref jord.
2:o. Att åbo med lifstids-städjobref på sådant stadt hemman skulle ega rätt att
sitt hemman till skatte lösa, efter lika bestämmelser och mot erläggande af enahanda
skatteköps-afgifter, som för kronohemman nu äro stadgade, deraf likväl utaf sjelfva
skatteköpeskillingen skulle till Kyrkan ingå, hvad som deraf motsvarade Kyrkans andel
af landgilleräntan, hvarvid i skattebrefvet skulle förbehållas Kyrkan den bestämda
årliga spanmålsräntan och hemmanen till Kyrkan försättas i samma ställning, som
frälseskatte, eller att Kyrkan afhände sig eganderätten endast på det sätt, att om till
skatte köpt hemman såldes utom åboslägten, Kyrkan skulle ega lösningsrätt viss laga
tid efter hembjudande, hvilken förmån Kyrkan äfven torde böra tilläggas i afseende
på icke skatteköpte hemman, hvarå åborätt afstås till oskyld.
3:o. Att nuvarande innehafvarne af kyrkohemmanet vare sig på grund af
arrende-kontrakt, städjobref af kyrkoföreståndare, eller i följd af köp förutvarande
innehafvare eller åbo och i mantals- eller skattskrifningslängden såsom åboer skrifne,
skola ega rätt att framför andra å sina innehafvande hemman, mot erläggande städja,
erhålla städjobref.
4:o. Att bestämmandet af den i lista punkten omnämnda årliga afgift för
hvarje uppskattad qvadratref af inegorymden bör, i närvaro af så väl pastor eller
dess ombud, som åboen, verkställas af särskild förordnad landtmätare, jemte å ömse
sidor utsedde gode män, hvarvid ersättningen till förrättningsmännen bör af åboen
bekostas.
5:o. Att vid denna taxeringsförrättning äfven bör tagas i betraktande de ut
-
2S
Stcits-Utslwllets Utlåtande A’:o 122.
skylder eller natura prestationer ti'1 Kronan, som, efter hvad Jordeböckerna utvisa,
af hvarje särskildt hemman utgöras, sä att i detta afseende tyngre beskattade hemman
må i förhållande till kronoskatten njuta lindring i den årliga afgiften till
Kyrkan.
Hvad sålunda förekommit har Stats-Utskottet tagit i noggrannt öfvervägande;
och, enär det af Kongl. Majit föreslagna sätt för ordnande af förhållandena med
kyrkohemmanen synes erbjuda en antaglig utväg till förekommande af vidare tvister
angående dessa hemman samt till undanrödjande af osäkerheten i besittningsrätten
till desamma, tili stor fördel ej mindre för den enskilde än det allmänna, anser sig
Utskottet böra understödja den nådiga Propositionen allenast med den förändring att,
då, enligt hvad Utskottet inhemtat, ganska många innehafvare af sådana kyrkohemman,
som icke blifvit utarrenderade, aldrig erlagt städja för eller fått åbobref å hemmanen,
utan besitta dem på endast tronsportbref eller köpekontrakt af deras företrädare,
hvilka icke eller haft åbobref derå, jemväl åt desse bör tillförsäkras rättighet
att lösa sina innehafvande hemman till skatte. På grund häraf får Utskottet hemställa:
l:o.
att första punkten af Kongl. Maj:ts förslag måtte erhålla följande lydelse:
»Haliändska — — lösas, de, å hvilka stadgad åborätt eger rum, af åboen,
»och de, som äro utarrenderade eller på annat sätt upplåtna, af arrenda»torn
eller innehafvaren;» samt
2:o.
att hvad Kongl. Majrt i öfrigt föreslagit, måtte af Rikets Ständer bifallas;
hvarom, i händelse Utskottets hemställan af Rikets Ständer gillas,
3:o.
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Maj:t allåtas;
och anser sig Utskottet härigenom hafva besvarat jemväl de enskilde motionärernes
framställningar i ämnet, i följd hvaraf
4:o.
vidare utlåtande i anledning af desamma icke erfordras.
Stockholm den 18 Juni 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123,
ft:o 123.
Arik. lill Exji.-Utsk. ilen 23 Juni 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
afsöndring af jord från Häradshöfdingebostället Hvetlanda Thomas-
och Kullagården i Ostra härad af Jönköpings län, dels
enskild motionärs derom gjorda framställning.
(I. A.)
Enligt hvad ofvanberörda under N:o 106 i l:sta Samlingen af Bihanget till
Riks-Ståndens Protokoller införda nådiga Proposition innehåller, hade åtskilliga å
häradshöfdingebostället ett mantal krono N:ris 4 och 6 Hvetlanda Thomas- och Kullagården,
i Hvetlanda socken, Ostra härad och Jönköpings län bosatte handlande och
andre näringsidkare, jemte utsedde komiterade lör nämnda härads innevånare, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, enär den lifliga varuomsättning och tilltagande
rörelse, som på sednare tider vid Hvetlanda tingsställe uppstått, föranledt uppförandet
derstädes af en mängd nya och kostsamma byggnader, såsom för apothek,
postkontor, handelsbodar, fabriker och handtverkerier, hvilka byggnader, i anseende
till egarnes af angränsande hemman vägran att afstå för ändamålet nödig jord, måst
till största delen anläggas på egorna till häradshöfdingebostället, hvars innehafvare för
sin tjenstetid upplåtit dertill erforderlig mark, men byggnadernas egare skulle äfventyra
sin ekonomiska tillvaro, derest en blifvande boställshafvare fordrade en oskälig
planskatt eller påyrkade åbyggnadernas bortflyttande, hvarigenom dessa skulle komma
att förlora sitt egentliga värde, hvilket nu i brandförsäkring uppginge till en summa
af 51,393 R:dr R:mt, Kongl. Maj:t måtte, för att bereda dels nämnda byggnaders
egare framtida säkerhet i besittningen af byggnadsplanerna, dels tjenlig plats för uppförande
af bostad åt distriktets i Hvetlanda stationerade Provincialläkare, till hvilken
häradet hittills icke kunnat anskaffa annan än för tillfället hyrd lokal, till Rikets Ständer
göra nådig framställning, att ej allenast sökandernes nu innehafvande, på ifrågavarande
boställes utmark belägna och bebyggda tomter, deri inberäknade de tjugutvå
ref sjutio stäoger, hvilka genom Kongl. Brefvet den 6 Februari 1851, blifvit från
30
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 123.
bostället upplåtna för en tid af femtio år till plats för en apotheks-byggnad, utan
äfven den till bostad åt Provincial-läkaren afsedda jordrymd, fem ref sjutiofem stänger,
utgörande tillsammans, enligt en af Kommissions-landtmätaren W. Widéen upprättad
karta med beskrifning, 94 ref 30 stänger eller omkring 21B:del boställets
hela egorymd, 2,640 qvadratref 40 stänger, finge från bostället afsöndras och af sökanderne,
antingen hvar för sig eller gemensamt, till skatte lös,as efter den för skatteköp
i allmänhet stadgade grund eller eljest efter den lösningsgrund, som kunde varda föreskrifven,
äfvensom sökanderne voro villige att, jemte skatteköpeskillingen, till bostället
utgöra den årliga afgäld, som kunde blifva i laga ordning bestämd, och med åtaget
äfventyr, för underlåtenhet att afgälden erlägga, att jorden skulle anses till bostället
återfallen.
Öfver denna af nuvarande boställshafvaren, Friherre M. von Liewen, förordadade
ansökning hade yttranden blifvit afgifna af Kronofogden och Häradsskrifvaren i orten
samt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka, med vitsordande af uppgifterna om
den lifliga rörelse och varuomsättning, som vid Hvetlanda eger rum, tillstyrkt den ifrågavarande
markens upplåtande under egande- och ständig besittningsrätt, dervid
likväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit såsom vilkor, att marken indelades
i byggnadstomter af någorlunda lika rymd, hvilka, med tillämpning af de för åboers
antagande å kronohemman i allmänhet gällande stadganden, skulle upplåtas under
ständig besittningsrätt, emot erläggande af tomtören; hvarefter Kongl. Kammar-Kollegium,
som ansett ofvanberörda, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagna tomtreglering
icke böra ega rum, tillstyrkt att sökanderne mätte förunnas eganderätt till
de af dem innehafvande nu ifrågavarande jordlotter emot erläggande af vanlig skatte—
köpeskilling eller tio års räntor, sedan, på sökandernes bekostnad, räntebeloppet för
jordlotterna blifvit efter skattläggningsmetbod och i öfrigt gällande författningar uträknadt
och faststäldt; och har Kongl. Maj:t, som lika med Kammar-Kollegium ansett
för det afsedda ändamålet lämpligast att de jordlotter, hvarom fråga vore, blefve under
eganderätt till sökanderne upplåtna, men tillika funnit angeläget, att icke, genom
upplåtande för alltid från förenämnda häradshöfdingeboställe af den betydliga egorymden,
boställshafvaren komme i mistning af den inkomst, som för honom genom markens
upplåtande för tjenstetiden kunnat skäligen påräknas, samt med föranledande jemväl
af hvad sökanderne sjelfve erbjudit, nu i nåder föreslagit Rikets Ständer att medgifva
upplåtande under full eganderätt dels till de enskilde sökanderne, hvar för sig,
af de tomter, som af hvardera nu innehafvas, dels till Östra härads samtlige innevånare
af den till bostad åt Provincial-läkaren särskildt afsedda omförmälda jordrymd,
— emot det att till boställshafvaren för hvardera jordlotten årligen erlägges sådan i
laga ordning bestämd afgäld i spanmål, som motsvarar ej mindre hvad af hela hemmanets
räntor och öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek och
beskaffenhet, å den afsöndrade lägenheten belöper, än äfven hvad som med ledning
af den jordskyld, boställshafvaren af de redan upplåtna lägenheterna uppbär, kan skä
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 1'2d.
31
ligen anses motsvara den årliga afkomst, boställshafvaren för öfrigt kunnat af ifrågavarande
lotter, derest de ej från bostället afsöndrats, bereda sig.
I sammanhang med förevarande, från samtliga Riks-Stånden hitremitterade nådiga
Proposition, har Stats-Utskottet förehaft en hos Rondc-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen
Dan. Danielsson från Jönköpings län väckt motion (N:o 543), hvaruti, under
erinran om olägenheterna deraf, att de jordlotter vid Hvetlanda tingsställe, hvarå
flera byggnader under sednare tider blifvit uppförda, ej voro under eganderätt till
nämnda byggnaders egare upplåtna, samt om behofvet af plats för uppförande af bostad
åt den vid tingsstället stationerade Provincial-Iäkaren, föreslagit, det Rikets Ständer
måtte besluta och hos Kongl. Majit anhålla att afsöndring från häradshöfdingebostället
1 mantal Hvetlanda Thomas- och Kullagården inom Ostra härad af Jönköpings
län, enligt en motionen bifogad af Kommissions-landtmätaren W. Widdén upprättad
karta och protokoll af den 19 November 1862, måtte beviljas.
Hvad sålunda blifvit föreslagit och framstäldt har Stats-Utskottet, efter erhållen
del af de till denna fråga hörande handlingar och kartor, tagit i öfvervägande; och
finnér sig böra tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda hänseende
behagat föreslå.
Stockholm den 18 Juni 1863.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 23 Juni 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition, i fråga om
nedsättning i räntan för åtskilliga skogslotter å kronoparken
Bella Tall på Öland.
(I. A.)
Enligt hvad inhemtas af högstberörda nådiga Proposition, införd under N:o 104
i lista Samlingen af Bibanget till Riks-Ståndens Protokoll, hade Rikets Ständer, med
fästad uppmärksamhet å angelägenheten af en förbättrad vård om allmänna skogarne
i landet, dels vid 1810 års riksdag beslutat att de Kronans parker och skogar, hvilka
icke voro för allmänt behof erforderliga, skulle till enskilde afyttras, dels ock vid
Slats-Utskottels Utlåtande N:o f2-l.
1817—1818 årens riksdag bestämt såsom vilkor härvid, bland annat, att försäljningen
skulle ske under skattemannarätt, på öppen auktion och till den mestbjudande,
att årliga räntan skulle utgöra minst Sex skillingar Banko för hvarje tunnland skog
eller mark, och någon annan skattläggning derå till räntans bestämmande icke ega
rum; att skatteköpeskillingen borde erläggas med sex gånger den ränta, hvarå högsta
anbudet gjordes vid auktionen för hvarje tunnland skog eller jord, och ej mindre den
årliga räntan än skatteköpeskillingen beräknas i spanmål efter ett medeltal af länets
markegångspris under de tio näst före köpet förflutna åren; samt att Landshöfdingen
egde föreslå samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium pröfva och bestämma
huru många tunnland i hvarje utrop vid auktionen skulle försäljas.
På grund af Rikets Ständers sistnämnda beslut, hvilket i underdånig skrifvelse
den 13 Juni 1818 blef Kongl. Maj:t meddeladt, förordnades genom Kongl. Brefvet
den 8 Maj 1821 att kronoparken Relin Tall i Högsrums socken och Ölands norra
Mot af Calmar län, med en areal af 598 tunnland 26 kappland, skulle, fördelad i
13 lotter, under de stadgade vilkoren försäljas. Vid auktionen, som kort derefter
egde rum, uppgingo anbuden, ehuru för olika lotter betydligt skiljaktiga, likväl till
särdeles höga belopp, emedan inroparne endast fästade afseende å skogstillgången,
men icke vid jordens beskaffenhet, och således icke betänkte möjligheten för jordegaren
att, äfven efter skogens borthuggande, utgöra den erbjudna räntan. De menliga
följderna häraf uteblefvo icke heller länge, ty på åtskilliga lotter var skogen snart
så afverkad, att endast sjelfva marken, bestående af ofruktbar sandmo, återstod; och
som egarne af dessa lotter sedermera icke förmådde utgöra hvarken jordräntan eller
sina personela kronoutskylder, måste, till gäldande deraf, lägenheterna, i saknad af
annan tillgång, tagas i mät. När dessa lägenheter derefter skulle ånyo försäljas, inträffade
att tio särskilda auktionsförsök måste, ehuru utan framgång, anställas. Då
försäljningen alltså ansågs omöjlig och det knappast kunde antagas, att någon skulle
vilja ens såsom skänk mottaga lägenheterna, såvida dermed följde skyldighet att erlägga
den förut bestämda räntan, samt härtill kom att, i anledning af väckt fråga
om förmedling af räntan för lotten N:o 4, Kammar-kollegium, genom utslag den 9
Juni 1842, förklarat, det förmedling icke kunde ega rum å räntor, tillkomna i så
beskaffad ordning och på det sätt, som skett med den berörda skogslott påförda
räntan, hemställde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 10
Juni 1844, att räntebeloppet finge för framtiden nedsättas till det genom Kongl. Brefvet
den 8 Maj 1821 bestämda minimum af spanmål, motsvarande Sex skillingar för
tunnlandet, samt de ifrågavarande lägenheterna med sådan ränta genom offentlig
auktion ånyo till försäljning utbjudas. Genom Kongl. Brefvet den 50 Oktober 1845
bifölls denna framställning, hvarefter försäljning på de sålunda förändrade vilkoren
också försiggick af lägenheterna N:s 3, 4 och 5 samt ££:delar af N:o 10 och Adelar
af N:o 11.
Sedermera hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län anmält, att jemväl
-
Stats-Ulskuilets Utlåtande N:o )24.
val för lotten N:o 12 årliga räntan äfvensom loltegarens personela kronoutskylder, för
Hera af de sednare åren voro oguldne och i räkenskaperna balanserade med ett sammanräknadt
belopp af 919 R:dr 45 öre. Till gäldande häraf funnes ingen annan
tillgång än lägenheten, hvilken också blifvit tagen i mät och vid utlysta auktioner,
till försäljning förgäfves utbjuden. Och då äfven på denna lägenhet all den skog,
hvarmed den vid försäljningen från Kronan varit försedd, blifvit afverkad och jorden,
som bestode af mager betesmark af llygsandsnatur, således vore till od ing oduglig, —
af hvilken orsak det ock varit omöjligt för iouehafvaren att utgöra deu åsätta räntan,
hade Kongl. Maj:ls Befallningshafvande hemställt, att enahanda nedsättning i räntan,
som genom nyssnämnda Kongl. Bref den 30 Oktober 1845 medgifvits för ofvanomförmälda
lägenheter, jemväl måtte få ske för nu ifrågavarande, hvarigenom hindret
för försäljningen möjligen kunde undanrödjas.
Dessutom hade uti en den 7 Augusti nästlidet år till Kongl. Maj:t ingilven
skrift egarne till de öfriga skogslotterna N:is 2, 6, 7, 8, 9 och 13 samt till j7?:delar
af N:o 10 och TVdel af N:o 11, med åberopande af ett bifogadt, af förste Landtmätaren
i länet samt Kronobetjeuingen i orten, med biträde af Nämndemän upprättadt
uudersökniugs-instrument jemte kartebeskrifning öfver dessa lotter, i underdånighet
anhållit, alt Kongl. Maj:t täcktes antingen i nåder bevilja nedsättning i räntorna
för dessa lägenheter till de af förrättningsmännen föreslagna belopp, eller för
lotterna N:is 2, 7, 8 och 9 samt de omnämnda delarne af N:is 10 och 11 till f:dels
kappe och för N:is 6 och 13 till $ kappe säd per tunnlandet, eller ock, derest nedsättningen
icke kunde af Kongl. Maj:t bifallas, allåta nådig framställning derom till
Rikets Ständer, på sätt som skett vid 1853 års riksdag, i fråga om förmedling af
räntorna för lägenheter å f. d. kronoparken Strandskogen å Oland.
Uti ett med anledning häraf afgifvet, infordradt utlåtande hade Skogsstyrelsen,
som fann lotten N:o 12, såsom till arealen endast 27 tunnland 26 kappland, alltför
obetydlig att för Kronans räkning bibehållas till skogsplantering, ifrågasatt, om icke
samtlige delegarne i f. d. kronoparken Rella Tall borde höras, huruvida de voro villige
att mot billig ersättning afstå till Kronan sina andelar i parken, då, i händelse
Kronan komme i besittning af hela parkens areal, skogsplantering derå kunde verkställas
till framtida fördel såväl för Staten, som för den ort, der parken vore belägen;
men med undantag endast af egarne tdl N:is 4 och 5, hvilka för 4,000 R:dr
hvardera velat afstå sina lotter, hade emellertid de öfriga lägenhets-innehafvarne anfört,
alt, ehuru dessa lotter icke hade något synnerligt värde, flera likväl vore med
mycken kostnad och besvär vårdade, så att de i en framtid kunde lemna rik tillgång
pä skog, under det att andra voro odlade och bebyggda, samt lotterna N:is 2, 7, 8
och 9 dessutom delade mellan icke mindre än 34 egare och försedda med tillsam
mans
50 åbyggnader, hvars innevånare, till antalet omkring 200, svårligen skulle
inom Högsrums socken, i anseende tili det inskränkta utrymmet, finna andra bygg
nadsplaner
och dessutom saknade medel till byggnadernas bortflyttande; och hade på
Itih. till R St. Rrut. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A/d. 2 liand. 18 baft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 124.
dessa skäl bemälde lägenhets-innehafvare gemensamt förklarat, att de på inga vilkor
kunde sina innehafvande lotter afträda.
Sedan jemväl Länsstyrelsen och Kongl. Kammar-kollegium sig i ämnet utlåtit,
samt af handlingarne i öfrigt inhemtats, att lotten N:o 1, hvarför någon nedsättning
i räntan blifvit sökt, tillhörde hemmanet Kella, att sökändernas nyssberörda uppgift,
angående fördelningen af vissa lotter mellan flera egare, vore med verkliga förhållandet
öfverensstämmande; att jj:delar af lotten N:o 2 vore odlade till åker och de öfriga
|:delarne bestode af jemn skogsmark, bevext med gran; att af lotten N:o 10 de
nu ifrågavarande ^:delarne likasom T’0:del af N:o 11 samt af N:o 13 88,50 qvadratref,
eller omkring 14 tunnland, likaledes vore uppodlade till åker, ehuru å dessa,
likasom öfriga lägenheter, hvilka, med undantag af N:o 2, helt och hållet saknade
skog, jordmånen, såsom bestående af fin mager sand, icke vore tjenlig till annat än
skogssådd; äfvensom att de räntor, lägenheterna hade sig ålagda, vid skatteförsäljniugen
bcstämts till följande belopp, nemligen:
för
N:o
2
till
7
tunnor
26
kappar,
för
om krin
g 42
tunnland,
))
»
6
»
3
»
5
» .
»
»
86
» ,
))
»
7
»
4
»
3f
» ,
»
»
31
» >
»
»
8
»
6
»
14
» »
»
»
45
» .
»
»
9
»
9
»
21
» *
»
»
63
» »
»
»
10
»
10
»
30J
» .
och
då för
ff:delar nedsättning
skett lill 20 kappar, utgör räntebeloppet för återstående ^rdelar
1 tunna 20 kappar för en areal af omkring 7 tunnland.
» » 11 » 9 tunnor 31J kappar, eller, efter nedsättningen för adelar till
22| kappar för återstående j^del nära 1 tunna för en areal
af omkring 7 tunnland 31 kappland.
» » 12 » 5 tunnland 25 kappar, för 27 tunnland 26 kappland,
» » 13 » 1 » 29 » , » omkring 39 tunnland.
Så cck enär förhållandet med nu ifrågavarande jordlotter, i hänseende till såväl
lotternas beskaffenhet, som räntornas tillkomst och behofvet af nedsättning i desamma,
befunnes vara enahanda, som med de lägenheter å förra kronoparken Strandskogen,
för hvilka, uppå Kongl. Maj.ts den 16 November 1853 derom aflåtna framställning,
Rikets Ständer, för deras del, medgifvit förmedling af räntan, hade Kongl,
Maj:t, som, beträffande särskildt lotten N:o 12, ansett att för densamma, såsom numera
skoglös, skogsränta å 6 sk. Banko tunnlandet icke, såsom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ifrågasatt, vore lämplig, utan att med denna lott borde förhållas på
samma sätt, som med de öfriga, funnit sig föranlåten att, i öfverensstämmelse med
hvad Kammar-kollegium tillstyrkt samt Läns-styrelsen i anledning af lägenhetsinuehafvarnes
underdåniga ansökning jemväl hemställt, föreslå Rikets Ständer, att
skattläggning efter ortens method må, på Statsverkets bekostnad, få ega rum å samtliga
nu ifrågavarande lägenheter, samt att, sedan skattläggningarne blifvit, enligt i
allmänhet gällande författningar, pröfvade och vunnit stadfästelse, den derigenom be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 125.
35
stämda nya räntan må, i stället för den nuvarande, utgöras af hvar och en lägenhet,
hvars innehafvare inom tre månader efter erhållen del af beslutet om den nya räntans
belopp, derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gör anmälan.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden emottagit remiss å förevarande
nådiga framställning, har tagit densamma i behörigt öfvervägande, samt får, med fästadt
afseende å de i den Kongl Propositionen ådagalagda förhållanden och på de af
Kongl. Maj:t anförda skäl, tillstyrka,
att den nådiga framställningen måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 18 Juni 1863.
mo 125.
Ank. till Exp. -Utsk. den 23 Joni 1863, k i. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående närmare bestämmelser i
afseende å sättet för erhållande af skatterätt å krononybyggen.
(I. A.)
Med förmälan, hurusom afvittringarne inom södra Ångermanlands domsaga af
Wester-Norrlands län numera i betydlig utsträckning fortgått äfven uti de socknar,
som äro belägna längst upp efter Ångerman-elfven, har Riksdagsfullmägtigen Henrik
Hansson från nämnda län, uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 190), fästat uppmärksamheten å de flera olägenheter och
kostnader, som förorsakas de merendels fattige nybyggarne derstädes genom det för
närvarande öfliga sättet för utrönande, huruvida åboen så fullgjort sina skyldigheter,
att nyhemmanet finge från krono öfverföras till skatte. Till den syn, som i sådant
hänseende skall hållas, förordnades af Konungens Befallningshafvande, efter derom af
åboen gjord ansökning, Kronofogden i orten, hvilken likväl understundom först ett
år efter det ansökningen blifvit till Lans-styrelsen ingifven, egde tillfälle alt hålla synen.
Denna onödiga tidsutdrägt undvekes deremot om länsmannen i distriktet, såsom
någon gång hände, alltid finge uppdrag att förrätta synen, hvarförutan kostnaden för
densamma, hvartill åboen nu ofta fick skuldsätta sig, i högst betydlig mån minskades,
synnerligast då Kronofogden vore bosatt 20 tdl 30 mil från förrättningsstället. I
30
Slats-Ulshottels UcläUinde N:o 125.
betraktande häraf, hade motionären föreslagit, att Kongl. Kungörelsen den 15 December
1848, angående ändring i ditintills gällande stadggnden i afseende på ordningen
och sättet för vinnande af skaltemannarätt till hemman och lägenheter af
krononatur, måtte erhålla det uttryckliga tillägg, att syner å sådana hemman och lägenheter,
då de skola till skatte omföras, måtte af länsmännen, hvar inom sitt distrikt,
förrättas med behörigt biträde, eller, om denne skulle af jäf eller eljest vara
förhindrad att synen företaga, i dennes ställe af närmast boende kronobetjent.
Derjemte hade motionären, som haft tillfälle närvara vid behandlingen af denna
motion, ansett sig, till vinnande af större enkelhet uti förfarandet och undvikande af
ökade kostnader för åboen, böra åt framställningen gifva den närmare bestämmelse,
att åboen skulle ega att omedelbart vända sig till länsmannen i distriktet med begäran
om syns hållande, samt derefter med bifogande af instrumentet deröfver, hos
Konungens Befallningshafvande göra ansökning om erhållande af skattemannarätt.
Hvad sålunda förekommit, har Stats-Utskottet i öfvervägande tagit och får med
anledning deraf meddela att, sedan genom afvittring blifvit bestämdt, huru stort område
och skattetal hvarje nybygge tillkomma, äfvensom hvilka skyldigheter med hänsyn
till byggnad och odling åboen åligga för att dertill förvärfva skattemannarätt, är
genom Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium den 17 Februari 1847 stadgadt, att de
nybyggen inom de Norrländska länen, hvilka äro berättigade att utan skattelösen från
krono till skatte omföras, må af denna förmån komma i åtnjutande så snart byggnads-
och odlingsskyldigheterna blifvit fullgjorde, liil utrönande hvaraf syn skulle af
vederbörande kronobetjent förrättas, hvarefter Konungens Befallningshafvande egde att,
derest, vid granskning af syneförrättningen, åboen befunnes hafva fullgjort sina åligganden,
låta omföra hemmanet från krono till skatte uti Jordeboken. Häraf synes
att uti nu gällande stadganden i ämnet något hinder icke möter för länsmännens förordnande
att hålla berörda syner, såsom ock understundom inträffar; men då genom
ett uttryckligt stadgande, att dylika syner skola af länsmännen förrättas, nybyggaren
tillskyndas fördel i så måtto att dels kostnaden för synen betydligt minskas, och dels
ytterligare utgifter besparas för honom derigenom, att han icke vidare behöfver inställa
sig i den ofta aflägsna residensstaden för erhållande af förordnande för syueförrättarcn,
utan ansökningen om erhållande af skattemannarätt får till Konungens
Befallningshafvande ingifvas först efter det synen hållits, föranlåtes Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer behagade besluta att uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Kammar-kollegium, — som den 8 sistlidne Maj
erhållit nådigt förständigande att uppgöra förslag tdl fullständig författning
angående anläggning och skattläggning af kronön)byggen, nybyggares rättigheter
och skyldigheter samt kontroller till betryggande af författningens
efterlefnad, — jemväl målto erhålla föreskrift att dervid taga i betraktande,
huruvida och i hvad mån de af motionären föreslagna tillägg till nu gällande
bestämmelser i ämnet kunna anses lämpliga.
Stockholm den 18 Juni 1863.
Slats-UtskotMs Utlåtande N:o J2(i,
37
M:o i26.
Ank. till Exp.-UuL den 23 Juni 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, angående frånträdande af Kronans
rätt till återlösen af de s. k. Trippiska hemmanen i
Halland.
(1. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o
362) hafva Riksdagsfullmägtige Anders Gudmundsson, August Carlberg och Carl Ifvarsson
från Hallands Ian förmält, hurusom Drottning Christina, genom särskilda afhandlingar
den 26 April och 9 Maj 1653, afhändt sig och Sveriges krona i nämnda
län belägne 357T^ hemman, hvilka tillegnades Holländska handlanden Adrian Tripp,
hans hustru, barn och arfvingar till everldelig ego samt allodialt och okonditioneradt
frälse, emot af Tripp försträckte 89,733 R:dr 26 öre 15jj penningar silfvermpt,
dock med förbehåll, att Kronan egde att, när så lägligt och behagligt vore, hemmanen
mot nämnda belopp återlösa, äfvensom att skattegnnden skulle vid sin rätt då
och framdeles varda oförkränkt bibehållen. Efter det Reduktions-kommissionen under
åren 1687 och 1688, af dessa hemman till Kronan åter indragit 159 mantal, hade de
Trippiska godsen, som fortfarande voro återlösen underkastade, utgjort 198T52 hemman,
af hvilka 39^1 mantal arffällit till Svensk man samt sedermera förblifvit i Svenske mäns ego
och, efter att hafva gått flera händer emellan, med enahanda sätt, som vanliga frälsehemman
ega, nu tillhöra dels åboerne sjelfve dels andre frälsegodsegare i Halland;
hvaremot de återstående 159,', mantalen ännu disponerades af Tripps utrikes vistande
arfvingar. I anledning af en vid 1809 års riksdag väckt fråga om inlösen af de
Trippiska godsen och efter Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse derom framställda
begäran, allat Kongl Maj:t till Rikets år 1823 församlade Ständer nådig Proposition
i ämnet, deruti Kongl. Majit föreslog att, jemte det Kronan afsade sig sin lösningsrätt
till de hemman, som innehades af Svenske män, Rikets Ständer ville besluta,
huruvida talan borde väckas om inlösen för Kronans räkning af de öfriga Trippiska
hemmanen; och sedan Rikets Ständer, som i afseende å de förra hemmanen voro af
3S
Stals-Utskottets Utlåtande JS:o 126.
samma tanke som Kongl. Maj:t, beträffande de sednare inhemtat att löseskillingen
derför, beräknad efter samma grund som 1653 års köpesumma, uppginge till omkring
79,500 Ridr i silfver och att räntorna derå efter den till 1819 års taxering lemnade
uppgift utgjorde 3,494 R:dr 13 skill. 2 rist. Banko, hvaremot högsta beloppet, som
Kronan för kronohemmanens skattelösen kunde i ersättningsväg påräkna, vore 25,000
R:dr sistnämnda mynt, beslöts att hos Kongl. Majit begära, att Trippiska arfvingarne
blefve hörde, huruvida de kunde finnas benägne att emot nedsatt löseskilling afstå
deras rätt till godsen. Då emellertid, enligt hvad inhemta* af Kongl. Majits Skrifvelse
till Rikets Ständer den 19 November 1828, Trippiska arfvingarne uti löseskilling
för hemmanen fordrat icke mindre än 86,625 Ridr i Silfver, å hvilket belopp
de årliga räntorna af hemmanen icke fullt motsvarande 2 procent, ansågo Rikets
Ständer vid 1828 års riksdag frågan om hemmanens återlösen från nämnde arfvingar
böra, i anseende till de dermed förknippade betydliga uppoffringar, tills vidare hvila.
Sedermera hade uti en vid 1853—1854 årens riksdag väckt motion, föreslagits, att
Kronan mätte afsäga sig sin lösningsrätt till de Trippiska hemmanen, eller ock att
de af dessa hemman, som fortfarande befunnos i Trippiska arfvingarnes hand, och
hvilka hemmans antal uppgafs då utgöra allenast 27^{ mantal, blefve för Kronan återlöste,
men enär vid uppkomne tvister, olika tydningar angående beskaffenheten af
öfverlåtelsen till Adrian Tripp vid domstolarne egt rum i så måtto, alt densamma
än förklarats endast innefatta förpantning med frälsemannarätt, än betraktats såsom
försäljning under full eganderätt, samt pröfningen häraf, hvilken dittills endast uti
enstaka fall egt rum och icke omfattat Trippiska arfvingarnes rätt i förhållande till
Kronan, tillhörde domaremagtens åtgörande, hade Rikets Ständer, i likhet med Statsutskottet
ansett denna fråga icke vara af beskaffenhet att böra utgöra föremål för
Rikets Ständers pröfning.
Efter denna redogörelse för frågans historiska del, som Stats-Utskottet ansett
sig böra här meddela med någon större utförlighet, än motionärerne deråt egnat, och
hvarom vidare inhemlas uti Kongl. Majits ofvanomförmälda Proposition och Skrifvelse
samt Stats-Utskottets Utlåtanden vid förenämnde riksdagar, hafva motionärerne anfört,
att flere åboer å de Trippiska hemmanen hos Kongl. Majit gjort ansökning i enahanda
syfte, som motionären vid 1853—1854 årens riksdag, hvilken ansökning likväl
blifvit af Kongl. Kammar-kollegium afstyrkt hufvudsakligen af det skiil, att Kronans
rätt till återlösen vore nu mera än förr tvistig, sedan förbehållet derom icke
blifvit inom den i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 stadgade tid i vederbörlig
ordning intecknadt; hvartill komme att Trippiska arfvingarne begagnat sig af
den genom Kongl. Brefvet den 25 April 1833 medgifna rätt att godset till Svenske
män försälja.
Då, enligt motionärernes åsigt, Kronan genom nämnda underlåtenhet måste anses
hafva förlorat sin rätt till hemmanens återlösande, som i allt fall mot de Trippiska
arfvingarne icke torde kunna åvägabringas utan uppoffringar, som vida öfverstiga
de fördelar, som Kronan kunde deraf förvänta; då vidare, hvad anginge de hemman,
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o i2ö.
39
sorn efter Sr 1823 kommit i Svenske mäns ego, något skäl icke förefunnes, att
dessa fortfarande skulle vara underkastade lösuingsanspråk mera, än de 39^:dels mantal,
som derförinnan förvärfvats och blifvit från berörda anspråk frikallade; och då
flera olägenheter förekomma till följd af det obestämda förhållandet i afseende å lösningsrätten
till hemmanen, hafva motionärerne hemställt, »att Rikets Ständer måtte
till Kongl. Maj:t öfverlemna att, derest Kongl. Maj:t så funne för godt, förständiga
vederbörande derom, att i afseende å de Trippiska hemmanen i Halland något lös—
ningsanspråk från Kronans sida hädanefter icke komme att väckas; hvaremot den rätt,
som Kronan ännu kunde ega till inlösen af ifrågavarande hemman, finge af deras
nuvarande egare eller innehafvare för egen räkning begagnas, om de dertill funne sig
befogade.»
Enär, på sätt af motionärerne sjelfve blifvit anfördt, Kronans rätt till återlösen
af de Trippiska hemmanen numera kan ifrågasättas, sedan Kronan försummat att
inom 1830 års slut genom inteckning i hemmanen förvara sitt derom i köpeafhandlingarne
gjorda förbehåll, hemtar Utskottet deraf tillräcklig anledning att afstyrka Rikets
Ständer att, vidkommande de hemman, som fortfarande disponeras af Adrian
Tripps utrikes boende arfvingar, på hemmansinnehafvarne öfverlåta en rättighet, som
endast är tvifvelaktig och hvars begagnande lätteligen kunde föranleda till ovissa rättegångar
med nämnde arfvingar. Deremot och då såväl Kongl. Maj:t som Rikets Ständer,
vid 1823 års riksdag, funnit innehafvarne af de Trippiska hemman, som före
nämnda år kommit i Svenske mäns hand, böra af sådan orsak förblifva i sin besitt
ning
orubbade, så att frågan om berörda hemmans inlösen af Kronan finge helt och
hållet förfalla, synes Utskottet giltigt skäl vara förhanden, att nu medgifva enahanda
förmån i afseende å de hemman, som med all den rätt, Trippiska arfvingarne dertill
egt, sedermera öfvergått till Svensk man; hvartill, i motsats mot hvad eger rum i
fråga om de förstnämnda hemmanen, hinder icke eller möler af Kronans tvifvelaktiga
lösningsrätt, då, genom ett dylikt beslut med hänsyn till nu ifrågavarande hemman,
tredje mans rätt icke beröres. På grund häraf och då härtill kommer, att begagnandet
af Kronans möjliga lösningsrätt sannolikt icke skulle erbjuda Kronan någon
fördel, anser sig Utskottet böra tillstyrka Rikets Ständer att på det sätt bifalla motionärens
framställning,
att Rikets Ständer, för sin del, förklara, att något anspråk att få till Kronan
återlösa dem af de s. k. Trippiska hemmanen i Halland, hvartill Sveuske
män redan vunnit eller framdeles kunna förvärfva all den Trippiska
arfvingarne, enligt köpeafhandlingarne den 26 April och den 9 Maj 1633
tillkommande rätt, hädanefter icke må å Kronans vägnar väckas;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Majit allåtas.
Stockholm den 18 Juni 1863.
-41»
Stais Utskottets Utlåtande N:o i27.
Wo 12?.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Juni 1863, kl. 2 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 3 i
Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående grunderna oclt
sättet för markegångsprisens bestämmande.
(I. A.)
Uti en lios Bonde-Ståndet vackt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 91) liar Riksdagsfullmäktige!» C. J. L. Lönnberg från Östergötlands län anfört,
hurusom — för bestämmande af det årspris, som skall ingå i beräkningen af det
medelpris för de sednaste tio åren, hvarefter de åt embets- och tjenstemän på lön
indelta räntor och tionde-anslag, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor och from
ma
stiftelser tillhörande enahanda indelningar och anslag samt de, såsom ersättning
för vissa hemman eller lägenheter åtföljande besvär anvisade ränte- eller tionde-anslag,
jemte en del, vissa städer tillerkända, anslag af nämnda beskaffenhet, som icke blifvit
till Statsverket indragna, äfvensom alla Kronans behållna räntor och tionde, få af
räntegifvarne lösas, — uti ofvanberörda Kongl. Kungörelse § 2 mom. 3 stadgades,
bland annat, att för landet priskuranter skulle upprättas fögderivis af särskilda nämnder,
hvilka utgöras, dels af sockne-ombud, ett för hvarje socken, årligen vid allmän
sockenstämma valde bland ortens räntegifvare, skiftesvis af det antal socknar och elter
den ordning dem emellan, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter vederbörandes
hörande, egde bestämma, med iakttagande dock att antalet inom hvarje fögderi
icke vore ringare än Fyra och icke öfverstege Atta, dels af ett motsvarande
antal ledamöter, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likaledes för året förordnade
bland andre inom fögderiet bosatte, för sakkunskap och oväld kände män, helst rän
tetagare;
äfvensom att dessa nämnder skulle sammanträda med Kronofogden, på dennes
kallelse, å lämpligaste, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämdt, tingsställe,
2:ne gånger för hvarje skatte-år, nemligen i början af Januari och i slutet af Mars;
vid hvilka tillfällen priskuranter skulle uppgöras, vid det förra för de tre sista månaderna
af det förflutna, och vid det sednare för de tre första månaderna af det lö
pande
kalenderåret.
Dessa bestämmelser, emot hvilkas syfte att åstadkomma ett lättvist och tillförlitligt
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o izl.
41
litligt resultat ingenting vore att anmärka, medförde dock genom det sätt, hvarpå de
begärda upplysningarne skulle iuliemtas, lör nämndens ledamöter ofta nog icke ringa
besvär med uppoffring af tid och penningar, framförallt i vidsträckta fögderier, hvarest,
ehuru sammanträdet vanligen räckte endast några minuter, nämndens ledamöter mäste
utan någon ersättning resa liera mil allenast för att vid sammanträdet personligen
afgifva sitt utlåtande angående gångbara priset på ett par räntepersedlar — hvartill
det fordna antalet blifvit reduceradt i de liesta län.
Väl vore det sannt att kommunalandan numera tycktes hafva uppvaknat till ett
förut icke anadt lif, så att allmänheten mindre nu än förr droge i betänkande att
uppoffra egen beqvämlighet till Statens och kommunens tjenst; men när en sak
kunde ernås med lika godt resultat, ehuru med mindre uppoffring af tid och möda,
borde rimligtvis en sådan utväg föredragas; och då Kongl. Förordningen om Kommunal-styrelse
på landet den 21 Mars 18(12, anbefaller, att tre kommunalstämmor
skulle årligen hållas, hvaribland en i Mars och en i December, ansåg motionären lätteligen
verkställbar att på dessa kommunalstämmor upprätta priskuranter på de artiklar,
hvarför s. k. årspris skola bestämmas, nemligen på kommunalstämman i December
för årets sista tre månader och på kommunalstämman i Mars för de tre första
månaderna af ingångna året; hvarefter dessa priskuranter för hvarje kommun
skulle inom viss kort tid, t. ex. 14 dagar, af kommunalstämmans ordförande afsändas
till Kronofogden, som dermed förfare i vanlig ordning. Befarade man möjlig försummelse
härutinnan af ordföranden i kommunalstämman, kunde han åläggas visst vite
för sin uraktlåtenhet.
Genom denna förändring kunde, enligt motionärens åsigt, olägenheterna af nuvarande
sättet för ofvanberörda priskuranters upprättande fullkomligt undanrödjas och
ett lika tillförlitligt resultat åstadkommas, då, efter denna method, prisbestämningar
komme att ingå från hvarje kommun inom fögderiet; och sora dessutom på en kommunalstämma
såväl räntetagare som räntegifvare voro representerade, kunde ej eller
befaras att den ena parten skulle utöfva något förtryckande inflytande på den andra
vid fråga om att bestämma det i orten gångbara pris på räntepersedlarne.
På grund häraf hade motionären föreslagit, att Rikets Ständer behagade besluta
en underdånig framställning till Kongl. Maj:t, att, med ändring af <§ 2, mom. 3, i
Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1853 angående grunderna och sättet för marke
gångsprisens
bestämmande, de i åberopade § och mom. stadgade bestämmelser för
landet angående sättet för upprättande af de priskuranter, hvilka skola tjena till ledning
vid uppgörande af de s. k. års- och tnedelmarkegångsprisen, måtte utgå och i
stället kommunerna åläggas upprättandet af samma priskuranter, nemligen för årets
tre sista månader på kommunalstämman i December och för de tre första månaderna
af följande år på kommunalstämman i Mars, med skyldighet för kommunalstämmans
orförande att inom viss kort tid priskuranterna till Kronofogden afsända, hvarefter
denne med desamma förfar i vanlig ordning.
ftih. till R St. Prof. 1802 A 1803. 4 Sami. 1 Afd. 2 Hand, 18 Haft. <j
42
Slals-Utuko!tels Utlåtande N:o 128.
Såsom hufuidsakhgt skål lill den af motionären föreslagna förändring angående
sättet för uppgörande af berörda priskuranter, hur motionären anfört de olägenheter
och den kostnad, som nu förorsakas de enskilde personer, hvilka erhålla uppdraget
att vid förrättningen närvara. Väl kan det icke förnekas, att ifrågakomna uppdrag
af de utsedde sockenfullmägtige kräfver någon uppoffring af lid och penningar, men
då, med afseende å det ringa antal ledamöter, hvaraf nämnden utgöres, det kan antagas
att lång tid vanligen förflyter innan samma person hör komma i fråga att återväljas
synes den öfverklagade olägenheten icke förtjena särdeles afseende. Enär dessutom
priskuranterna skola ligga till grund för bestämmande af årsprisen, inses deraf
jemväl vigten, att desamma varda, i behörig lid, aflemnadc till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
och, eidigt nu gällande stadganden, åligger det Magistrat i stad och
Kronofogde å landet alt derom draga försorg, vid äfventyr såsom för tjenstefel; men
att för kommunalstämmas ordförande, hvilken endast frivilligt och utan ersättning
åtagit sig nämnda ansvarsfulla uppdrag, stadga vite i nämnda hänseende, synes Utskottet
icke vara tjenligt. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då jemväl
kan ifrågasättas, huruvida det skulle vara lämpligt att, åtminstone ännu, med alltför
många och olikartade bestyr belasta den nybildade kommunalrepresentationen, anser
sig Utskottet böra
till förevarande framställning afstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 18 Juni 1863.
flf:o 128.
Ank. till E.xp.-Utsk. den 23 Juni 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående öfverlåtelse åt Warola
församling af en kronotomt i Warola by, äfvensom om efterskänkande
af räntan för densamma.
(I. A.)
Erån Preste-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterats en uti nämnda Stånd af
Kyrkoherden J. Otterström väckt motion (N:o 69), hvaruti anförts, hurusom Warola
socken drabbats af det svåra missöde, att dess för 20 år sedan nybyggda, stora och
vackra kyrka med torn, invid ån Ösan, rasat till följd af grundens lösa beskaffenhet,
så att ny kyrko- och tornbyggnad med innevarande år måst påbörjas. Till bygg
-
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 128.
43
nadstomt hade valet fallit å en intill den gamla kyrkan närbelägen s. k. kronotomt
med fast och stenbunden grund, men föga användbar för odling, till hvilken tomt
församlingen af hemmanet Gallegården i Warola by, hvarunder kronotomten alltsedan
år 1848 verkställt laga skifte brukats, mot erlagd ersättning förvärfvat sig dess rätt,
så att församlingen kunnat besluta om kyrkans uppförande derstädes utan att äfventyra
kyrkans bestånd. Berörda kronotomt, som, enligt skifteshandlingarne, innehölle
allenast 16,3 kappland, hade, jemlikt Kongl. Kammar-kollegii utslag den 11 April
1843, sig åsatt en ränta af 3 skillingar fjj r:st Specie; och hade motionären föreslagit
att, med öfverlåtelse för everldelig tid af nämnda kronotomt åt Warola sockens
kyrka, ifrågavarande ränta måtte kyrkan efterskänkas.
Af de för Utskottet tillgängliga handlingar inhemtades, alt berörda s. k. kronotomt,
hvilken i Jordeboken förekommer under benämningen: »en åker i Warola»,
redan i början af förra sekiel brukats under Galle- och Snickarcgårdarne i Warola,
hvilkas åboer hade skyldighet att betala den derå fastställda ränta, som år 1843
bestämts till och ännu utgjorde ofvanuppgifna belopp samt vore Kronan behållen; äfvensom
att krono-åkern vöre underkastad rotering.
Då, enligt Utskottets tanke, det är mindre lämpligt, att frågor af denna beskaffenhet
underställas Rikets Ständers pröfning och afgörande, förrän de blifvit af vederbörande
administrativ myndighet handlagda och utredda, hvarom församlingen i vederbörlig
ordning bort göra anmälan, får Utskottet, helst det uppskof med frågans afgörande,
som häraf föranledes, enligt hvad af motionen synes, icke bör lägga hinder
i vägen för kyrkobyggnadens utförande, tillstyrka,
att motionen för närvarande måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 18 Juni 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
,n>hlöl nriii
»liiiijjd tlvAtii Ik j,Milin obniiiti/ nili io] Mi.
imil. 8? nab (nluiiJooJfe
Ståts-Utskottets Memorial N:o 129.
1
N:o 129.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 3 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Rikets Ständers beslut, angående det till uppförande
af en ny byggnad för Svenska Slöjdföreningens Skola i
hufvudsladen beviljade statsanslag.
(B. A.)
Vid föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 99, angående regleringen
af utgifterna under Riks-Statens 6:te Hufvudtitel hafva, såsom Utskottet tillhanda—
komna Protokolls-utdrag utvisa, samtliga Riks-Stånden, med bifall till Kongl. Maj:ts
uli särskild nådig Proposition N:o 74, derom framställda förslag och i öfverens
stämmelse
med Utskottets uti 44:de punkten af berörda utlåtande gjorda hemställan,
bland annat, förklarat, att Rikets Ständer, jemte det de medgifvit utbyte af Landtbruks-akademiens
nuvarande tomt med åbyggnader emot den af Teknologiska Institutet
hittills begagnade fasta egendom, under iakttagande af de vilkor, som i den
nådiga Propositionen uppgifvits, tillika funnit skäligt bevilja en summa af 300,000
R:dr till utgående från Riksgälds-kontoret med en tredjedel under hvartdera af åren
1864, 1865 och 1866, för att tillika med det af Stockholms stad utlofvade bidrag
och de medel, Styrelsen lör den af Svenska Slöjdföreningen i Stockholm inrättade
Söndags- och Aftonskola förmält sig dessutom ega att härtill disponera, användas
till uppförande å akademiens tomt af en ny byggnad, afsedd att inrymma
ifrågavarande Slöjdskola, jemte geologiskt Museum, m. m.; Och, i enlighet med hvad
hittills i allmänhet iakttagits, borde detta Rikets Ständers beslut anmälas i den underdåniga
skrifvelse, Rikets Ständer komma att till Kongl. Majit aflåta när regleringen
af samtliga utgifter under nämnda Hufvudtitel hunnit verkställas. Då emellertid,
med afseende å de olika beslut, hvari Riks-Stånden stadnat rörande åtskilliga af
de berörda Hufvudtitel tillhörande anslagsfrågor, ännu någon tid torde komma att
Bih. till JR. St. Brot. 1862 <& 1863. é Sami. 1 Afd. 2 Band 19 Haft.
2
Stats-UtsJcottets Memorial N:o 129.
förflyta innan dessa frågor slutligen blifva af Rikets Ständer afgjorda, men, efter
hvad Utskottet meddelats, angeläget lärer vara att, på det nödiga förberedande åt
gärder
ofördröjligen må kunna vidtagas för ifrågavarande byggnadsarbetes påbörjande
omedelbart efter nästa års ingång, vederbörande, så fort ske kan, erhålla kännedom
om Rikets Ständers ofvannämnda beslut, har Utskottet, ehuru de för sagda ändamål
anvisade medel först under instundande statsregleringsperiod skola utbetalas, likväl
ansett sig böra, i anledning af hvad sålunda förekommit, hemställa,
att Rikets Ständer, utan att afvakta slutliga afgörandet utaf
samtliga med öde Hufvudliteln sammanhängande anslagsfrågor,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, att, jemte det de, på
sätt Kongl. Majit uti särskild nådig Proposition äskat, medgifva
utbyte af Landtbruks-akademiens nuvarande tomt med åbyggnader
emot den af Teknologiska Institutet hittills begagnade
fasta egendom, under iakttagande af de vilkor, som i Kongl.
Majits nådiga Proposition uppgifvits, Rikets Ständer tillika beviljat
en summa af 500,000 R:dr till utgående från Riksgäldskontoret
med en tredjedel eller 100,000 R:dr under hvartdera
af åren 1864, 1865 och 1866, för att, tillika med det af
Stockholms stad utlofvade bidrag och de medel, Styrelsen för
Svenska Slöjdföreningens Söndags- och Aftonskola förmält sig
dessutom ega att härtill disponera, användas till uppförande å
Akademiens tomt af en ny byggnad för Slöjdföreningens Skola,
deri lokaler jemväl böra beredas för allmänna industri-expositioner,
för utställning af landtbruksredskap och modeller samt
för ett geologiskt Museum.
Stockholm den 3 Juli 1863.
Tillägg till Stats-Ulshoilets Utlåtande N:o i2i.
Uti den af Herr Friherre af Ugglas afgifna reservation hafva äfven instämt,
Grefve Piper, C. E. och Doktor Söderberg.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, ,1863.
Stats-Ut skottets Memorial N:o 130.
1
N:o 130.
Auk. till Exp.-Utsk. den 17 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till sammanjemkning eller vet erin gsproposit loner, i
anledning af fliks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga fradgor,
rörande anslagen under Iliks-Statens S:dra, 4:de, 5:le, 6:te,
och 7 de Uufvudtitlar.
(U. A)
Sedan Stats—Utskottet erhållit de! af Riks-Ståndens beslut i anledning af Utskottets
Utlåtanden N:ris 39, 66, 81, 99 och 100, angående regleringen af utgifterna
under Riks-Statens 2:dra, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de Uufvudtitlar, får Utskottet
härmed framställa de förslag till skiljaktiga besluts sammanjemkning eller propositioner
för votering i Förstärkt Stats-Utskott, hvartill berörda beslut funnits föranleda.
Andre llufvmllitclii.
(Utlåtandet N:o 39.)
l:o. Uti 2:dra punkten hade Utskottet afslvrkt bifall å väckt motion, att den
för ledamöterne i Rikets Högsta Domstol bestämda aflöning, 8,000 R:dr, mätte höjas
så, alt hvarje Justitie-Räd ei holle i årlig lön 10,000 R:dr. Utskottets framställning
är godkänd af Borgare- och Bonde-Stånden; men Ridöerskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet hafva med afslag härå beslutat, att aflöningen för ledamöterne i Högsta
Domstolen skall utgå med 9,000 R:dr årligen.
I följd häraf får Utskottet, för frågans afgörande genom omröstning i Förstärkt
Utskott, föreslå följande voteringsproposition:
»Den, som godkänner Stats-Utskoltets afslyrkande af den tillökning, som blifvit
föreslagen i ledamöternes af Högsta Domstolen nuvarande aflöning 8,000 R:dr, röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih till B. St. Prof. 1802 A 1803. 4 Sami. 1 Afd 2 Band. 20 Höft. I
2
Stats-Ulskottets Memorial N:o 130.
Vinner Nej, kommer ifrågavarande aflöning att höjas med 1,000 R:dr och således
att utgå med 9,000 R;dr.»
2:o. Utskottets hemställan i ll:te punkten, bland annat, att de af Kongl.
Maj:t för Kongl. Fångvårds-styrelsens Registrator, för Kammarförvandten och Förste
Revisorn derstädes uti den uppgjorda nya aflöniugsstaten föreslagna löner, 2,500 R:dr
för dem hvardera, måtte bestämmas till endast 2,200 Hulr, men att årliga arfvoden
5 500 R:dr måtte utöfver den ordinarie lönen de nuvarande innehafvarne af berörda
tjenstår för deras tjenstetid tilläggas, är af Borgare- och Bonde-Stånden bifallen;
hvaremot Ridderskapet och Adelil samt Preste-Slåndet, i enlighet med Kongl. Maj:ts
Proposition, fastställt allöningen för hvar och en af bemälde tjenstemän till 2,500
R:dr; och får i anledning af hvad sålunda förekommit Utskottet, för blifvande votering
i denna fråga, föreslå följande proposition:
»Den, som godkänner Ståts-Utskottets hemställan, all allöningen för Registratorn,
Kammarförvandten och förste Revisorn i Kongl. Fångvårds-stvrelsen bestämmes
till endast 2,200 R:dr, men att årliga arfvoden af 500 R:dr utöfver denna ordinarie
lön böra de nuvarande innehafvarne af ifrågavarande tjenstår för deras tjenstetid tilläggas,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är lönen för bemälde 5:ne tjenstemän fastställd till 2,500 R:dr
flör dem hvardera.»
5:o. 20:de punkten, deruti Utskottet dels hemställt, att de under 2:dra Huf
vudtiteln
uppförda ordinarie anslag, i hvilka förändring icke blifvit ifrågasatt, måtte,
på sätt den vid Betänkandet fogade tabell visade, bestämmas lil! enahanda belopp, som
vid sistlidne riksdag, dels föreslagit att, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma,
anslaget lill skrifmaterialier och expenser måtte med 2 R:dr 50 öre ökas, är godkänd
af Ridderskapet och Adeln, samt Borgare- och Bonde-Stånden, med förbehåll likväl
om iakttagande af de förändringar i afseende på Hufvudtitelns anslag och slutsumma,
hvarti'1 dessa Stånds beslut kunde föranleda, men deremot är samma punkt återremitterad
af Preste-Ståndet. Då emellertid denna åtgärd påtagligen endast blilöit af
sistnämnda Stånd vidtagen i ändamål att Utskottet måtto i afseende å anslagsbeloppen
iakttaga äfven de rättelser, som blifva en följd af Preste-Ståndets beslut, har Utskottet,
som kommer att framdeles vid upprättandet af blifvande Riks-Stat upptaga anslagsbeloppen
i öfverensstämmelse med de beslut Rikets Ständer derom fatta, ansett
sig nu endast böra anmäla Preste-Ståndets ofvanberörda återremiss, hvilken, vid sådant
förhållande, ej torde
till någon särskild åtgärd för närvarande föranleda.
4:o. Uti 22:dra punkten hade Utskottet förmält sig iejse kunna till bifall hos
Stais Utskottets Memorial A’:o 130.
3
Rikets Ständer förorda en inora Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen J. G. Odelberg
väckt motion, att det vid sistlidne riksdag för uppförande af bristande byggnader å
häradshöfdingebostället Mälby dåvarande innehafvaren af nämt da boställe, Häradshöfdingen
i Norrbo och Wagnsbro häraders samt gamla Norbergs bergslags domsaga,
Kurnmarjunkaren Knut Wilhelm Sandels beviljade räntefria lån, 7,000 R:dr, att af
boställsinnehafvare!) återbetalas med 210:del årligen från och med 1864 till dess hela
beloppet blefve guldet, måtte, sedan Sandels med döden afgått utan att hafva uppburit
någon del af lånesumman, af hans efterträdare i embetet, Häradshöfdingen Carl
Daniel Poppius, få såsom lån, under enahanda vilkor som för Sandels varit stadgade,
öfvertagas; och är detta Utskottets yttrande godkändt af Preste- och Bonde-Stånden.
Borgare-Ståndet har deremot för sin del förklarat häradshöfdingen Poppius berättigad
till lyftning af ifrågavarande lånesumma på de vilkor, som vid lånets beviljande blifvit
af Rikets sednast församlade Ständer föreskrifne, hvaremot Ridderskapet och Adeln
återremitterat denna punkt; till stöd för hvilken ålerremiss hufvudsakligen anförts,
att det icke finge antagas att ensamt bevekande omständigheter föranledt Rikets Ständer
att på Kongl. Majrts derom gjorda nådiga framställning bevilja låneunderstödet
5t Häradshöfdingen Sandels, utan att bifall till förslaget egentligen och till hufvudsaklig
del måste anses vara grundadt på det af Kongl. Stats-kontoret i infordradt
utlåtande upplysta förhållande, att nemligen vid detta boställe felades åtskilliga byggnader,
med hvilka det jemväl för Staten vore af vigt att detsamma så snart som
möjligt blefve försedt; att efter granskning af de för lånet aflemnade säkerhetshandlingar
utbetalningen af lånesumman varit så nära för handen, att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
redan beslutit ingå till Kongl. Majit med begäran om nådig föreskrift
för Häradshöfding Sandels efterträdare att ställa sig Rikets Ständers beslut till efterrättelse,
när underrättelsen ingick om Sandels död, samt att dessutom anledning icke
eller saknades för Häradshöfdingen Poppius att äfven för sin del personligen anhålla
om detta låneunderstöd, enär han för boställets fullständiga iståndsättande m. m., dels
redan utbetalt, dels blifvit ålagd utgifva icke obetydliga belopp.
Af åtskilliga hos Utskottet vid frågans nu skedda föredragning företedda handlingar,
har Ustkottet väl inhemtat, att Häradshöfding Poppius, som nästlidet år tillträdt
bostället Mälby, dels i enlighet med vederbörande Synerätts utslag den 24 Augusti
1864 samt en emellan af- och tillträdaren träffad, af Synerätten fastsställd förening,
till Sandels sterbhus utbetalt i lösen för det nybyggda boningshuset, för öfverloppshus
samt 2 > den bostället ålagda skifteskostnad, 4,850 R:dr 70 öre, dels ock sedermera för
inredning af bostadslägenheten, för en ny stallbyggnad och för planering m. m. utgifvit
2,256 R:dr, samt att ännu återstode åtskilliga nybyggnadsarbeten, som beräknats till
1,695 R:dr eller sammanlagdt omkring 9,000 R:dr. Men som Utskottet, hvarken af
dessa upplysningar eller livad vid ärendets handläggning i öfrigt förekommit, funnit
sig ega anledning frånträda sin ofvariberörda framställning, hvilken blifvit af 2:ne Riksstånd
godkänd, anser Utskottet sig böra det afgifna yttrandet vidblifva och hemställer,
alt Ridderskapet och Adeln måtte i denna fråga fatta beslut.
4
Stats-Utskottels Memorial N:o 130.
Fjerde ISggfYudfiteln.
(Utlåtandet N:o 66.)
5:o. I anledning af en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion innefattande,
bland annat, begäran att, till förbättrande af de återstående officerarnes vid Lifbevärings-regementet
löner. Rikets Ständer måtte anvisa för 8 Sapitener å 400 R:dr,
3.200 R:dr, för 8 Löjtnanter å 200 R:dr, 1,600 R:dr, och för en Underlöjtnant
100 R:dr, eller tillsammans en summa af 4,900 R:dr årligen, hade Utskottet till
10:de punkten hemställt att omförmälda framställning måtte lemnäs utan afseende.
Med alslag å Utskottets berörda hemställan hafva Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
anvisat det äskade beloppet, 4,900 R:dr årligen, enligt det förra Ståndets
beslut, att såsom extra anslag under nästa slatsregleringsperiod ställas till Kongl,
Maj:ts disposition för att användas till löneförbättring åt nämnde regementes nu
qvarvarande befäl i Kaptens- och Löjtnantsgraderne, samt, jemlikt det sednare Ståndets,
till aflöningsförbättring för 8 Kaptener å 400 R:dr, 3,200 R:dr, för 8 Löjtnanter
å 200 R:dr, 1,600 R:dr och för en Underlöjtnant 100 R:dr samt att dessa
belopp skola årligen och intilldess en förändrad organisation kan åstadkommas, utgå
såsom arfvoden för den genom beväringsexercisens utsträckning bemälde officerare pålagda
förökade tjenstgöring. Deremot är Utskottets framställning af Borgare- och
Bonde-Stånden bifallen.
Då de tvänne Riks-Stånd, hvilka beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, under
det de bestämt lika belopp, varit skiljaktige såväl i afseende å sättet för anslagets
användande och fördelning, som tiden hvarunder detsamma borde utgå, torde först,
för bestämmande af kontraproposition, omröstning få anställas enligt denna proposition:
»Den, som vill att till kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen antages
Ridderskapet och Adelns beslut, att ett belopp af 4,900 R:dr årligen beviljas,
för att såsom extra anslag under nästa statsregleringsperiod ställas till Kongl. Maj:ts
disposition och användas tdl löneförbättring åt Lifbevärings-regementets nu qvarvarande
befäl i Kaptens- och Löjtnantsgraderna, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut, att, till förbättrande
af de återstående officerarnes vid Lifbevärings-regementet löner, enahanda anslagssumma
med 4,900 R:dr anvisas; att deraf tilldelas 8 Kaptener å 400 R:dr,
3.200 R:dr, 8 Löjtnanter å 200 R:dr, 1,600 R:Jr och 1 Underlöjtnant 100 R:dr,
samt att dessa medel årligen och intilldess en förändrad organisation kan åstadkommas,
utgå såsom arfvoden för den genom beväringsexercisens utsträckning bemälde officerare
pålagda förökade tjenstgöring.
Stals-Utskottets Memorial N:o 130.
5
För hufvudvoteringen föreslås följande proposition:
Den, som godkänner Utskottets hemställan, att särskilda medel icke må af Rikets
Ständer beviljas för att användas till förbättrande af de ännu qvarstående officerarnes
vid Lifbevärings-regementet löner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages:
(l:sta alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:dra alternativet) Preste-Ståndets beslut.»
6:0. Uti 16:de punkten tillstyrktes af Utskottet, att anslaget till mathållningen
för manskapet vid garnisonsregementena måtte, från det nu i Riks-staten uppförda
belopp 200,000 R:dr, till 320,000 R:dr förhöjas.
Vid föredragning af denna punkt har densamma blifvit af Borgare-Ståndet godkänd.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet hafva åter beslutit höja ifrågavarande
anslagssumma till 340,000 R:dr, hvaremot Bonde-Ståndet bifallit Utskottets
framställning med följande tillägg: »I sammanhang hvarmed Rikets Ständer hos Kongl.
Majit vilja uttala den underdåniga önskan, att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom
mathållningen på ett ändamålsenligare sätt ordnas, och att, om derigenom någon
besparing i portionspriset kan åstadkommas, densamma må tillgodokomma manskapet.
»
Då Bonde-Ståndet är ensamt om beslutet, att Rikets Ständer skulle hos Kongl.
Majit framställa en underdånig önskan rörande ifrågavarande anslags användande, måste
frågan derom anses hafva förfallit. Och som för öfrigt skiljaktigheten i Ståndens
beslut gäller blott anslagets belopp, i afseende hvarå två Stånd stannat emot två, får
Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
»Den, som vill att anslaget till mathållning för garnisons-regementenas manskap
bestämmes till 320,000 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag att uppföras med 340,000 R:dr årligen.»
7:o. Vid föredragning af Utskottets i i7:de punkten gjorda hemställan att Rikets
Ständer ej måtte bifalla det af enskild motionär väckta förslag om anvisande af
ett årligt anslag å 1,200 R:dr till lön för en Pastor vid Husar-regementet Konung
Cahl XV, hvilken prestman jemväl borde hafva åliggande att bestrida garnisonspre
-
6
Ståts-Utskottets Men orial N:o 130.
dikantstjensten i Malmö, hafva Borgare- och Bondc-Ständen godkänt Utskottets berörda
framställning, hvaremot Riddersknpet och Adeln, samt Preste-Ståndet anvisat
den äskade anslagssumman. I denna fräga torde derföre omröstning få anställas enligt
följande proposition:
»Den, som anser att den till lön åt en Regements-pastor vid nämnda regemente,
hvilken tillika bör bestrida garnisonspredikants-tjensten i Malmö, äskade anslagssumma,
1,200 R:dr årligen, icke bör beviljas, röstar
Ja;
Dpo det ej vill, röstar
Vinner Nej, kommer en sådan lön att å stat uppföras.»
8:o. Enahanda är förhållandet med det förslag, Utskottet uti 19:de punkten
mom. e) afgifvit, innefattande afstyrkande af en utaf Doktor Söderberg i PresteStåndet
väckt motion, bland annat, derom att lönen för Auditören vid Gottlands
Nationalbeväring måtte från 450 till 600 R:dr lörhöjas. Detta förslag hafva nem
ligen
Borgare- och Bonde-Stånden godkänt, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallit motionärens framställning. Utskottet får derföre, för frågans
afgörande, [öreslå följande voterings-proposition:
»Den, som anser att den för Auditören vid Gottlands Nationalbeväring föreslagna
löneförhöjning af 150 R:dr årligen icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bestämt årliga lönen lör bemälde tjensteman
tdl 600 R:dr.»
9:o. Uti 20:de punkten hade Utskottet tillstyrkt, att förslagsanslaget för beväringsmanskapets
vapenöfning, som för närvarande utgör 458,353 R:dr måtte upptagas
till 560,000 R:dr årligen. Detta yttrande har blifvit gilladt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, hvaremot Borgare-Ståndet, med afslag å Utskottets
hemställan, bestämt anslagssumman lill 500,000 R:dr, under det alt Bonde-Ståndet
beslutat uppföra detta anslag till enahanda belopp som hittills eller med 458,333 R:dr.
Som tre Riks-Stånd varit ense derom att förhöjning i berörda anslag skall ega
rum, får för afgörande af frågan om beloppet, Utskottet, i enlighet med de grunder,
som tillförene i dylika fall följts och enär den summa, Bonde-Ståndet anvisat, innefattas
i det belopp, Borgare-Ståndet eneamt beviljat, föreslå omröstning jemlikt följande
proposbion:
Ståts-Utskottets Memorial N o 130.
7
»Den, som vill att förslagsanslaget för beväringsmanskapets vapenöfning bestämmes
till 560,000 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag att uppföras med 500,000 Ridr.»
10:o. Utskottets uti 33:dje punkten afgifna yttrande, hvaruti Utskottet afstyrkt
beviljandet af det anslag å 150,000 R:dr, Kongl. Majit äskat att med Jidel årligen
utgå under nästa statsregleringsperiod till fortsättande af fästningsbyggnadsarbetena vid
Carlskrona, är godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet beviljat ifrågavarande anslagssumma; hvadan Utskottet, för
frågans afgörande genom omröstning, föreslår följande voterings-proposition:
»Den, som anser att det af Kongl. Majit äskade anslag 150,000 R:dr för fortsättande
af fästningsbyggnadsarbetena vid Carlskrona, icke bör beviljas, röstar
Ja;-
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för nämnda ändamål anvisat ett anslag under
nästkommande 3 år af 150,000 Ridr, att utgå med ^ del under hvartdera af
åren 1864, 1865 och 1866.»
llio. Utskottets uti 34 och 35 punkterna, i enlighet med Kongl. Majits förslag,
gjorda särskilda framställningar, dels att cn summa af 150,000 Ridr måtte under
nästa statsregleringsperiod beviljas till fortsättande af Topografiska korpsens arbeten
samt kartegraveringen, dels ock att det hittills till aflöning åt den ökade arbetspersonal,
som erfordras för det militära karteverkets skyndsamma utförande såsom extra
anslag anvisade belopp, 9,600 Ridr, äfven för nästkommande 3 år måtte få fortfarande
med Jidel årligen utbetalas, äro af Bonde-Ståndet återremitterade; men som
berörda framställningar blifvit af de öfriga 5me Riks-Stånden godkände samt dessa
frågor sålunda äro af Rikets Ständer afgjorda,
lärer Bonde-Ståndets åtcrremisser härutinnan icke kunna till någon vidare
åtgärd föranleda.
12:o. För uppförande af arrestbyggnader utaf trä vid indelta arméen, inredning
af förhyrda arrestlokaler och anskaffning af inventarier, hade, uti lista mom. af 59:de
punkten, Utskottet tillstyrkt, att för en gång ett extra anslag af 150,000 Ridr måtte
beviljas, att i mån af behof från Riksgnlds-kontoret utbetalas. Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet hafva godkändt detta förslag, som deremot ogillats af
8
Stats-Utskoltets Memorial N:o 130.
Borgare- och Bonde-Stånden. Denna fråga, uti hvilken 2 ständ stannat emot 2,
måste således genom omröstning afgöras och Utskottet föreslår derföre följande proposition:
»Den,
som vill att ett extra anslag af 150,000 R:dr, att i mån af behof från
Riksgälds-kontoret utgå, för en gång anvisas till uppförande af arrestbyggnader utaf
trä vid indelta arméen, inredning af förhyrda arrestlokaler, samt anskaffning af inventarier,
röstar
Jit j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att till den i
omförmälda hänseende gjorda framställningen lemna bifall.»
Feuife IlnfviidliteSn.
(Utlåtandet N:o 81.)
15:o. Uti 4:de punkten hade Utskottet förklarat sig icke finna skäl att tillstyrka
Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning att, medelst öfverföring
från reservationsanslaget till gemenskapens vid flottans korpser naturaunderhål)
af 15,695 R:dr årligen till förslagsanslaget för båtsmannens beklädnad, förhöja
sistnämnda anslag frän sitt nuvarande belopp 74.505 R:dr till 88,200 R:dr.
Af Borgare- och Bonde-Stånden är Utskottets yttrande godkändt, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, i enlighet med en vid Utskottets Betänkande
fogad reservation, beslutit på det sätt bifalla Kongl. Majits nådiga framställning, att
till båtsmännens beklädnad beviljats, jemte förut uppförda beloppet 74,505 R:dr, den
nu äskade tillökningen 13,695 R:dr, hvarigenom det för berörda ändamål i Iliks—
staten upptagna förslagsanslag blifvit bestämdt till högst 88,200 R:dr.
För omröstning härom får Utskottet afgifva följande förslag till voteringsproposition;
»Den,
som godkänner Stats-Utskottels hemställan, att den af Kongl. Majit begärda
förhöjningen, 13,695 R:dr, i anslaget till båtsmännens beklädnad icke må af
Rikets StHnder beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att förslagsanslaget till båtsmännens
beklädnad
Stats-t)tskottets Memorial N:o 130.
Ö
beklädnad skall okas med ett belopp af 13,695 R:dr och i Riks-s/aten upptagas till
högst 88,200 R:dr.
14:o. I fråga om anslaget till exercis med flottans bemanning, hade Utskottet
uti 8:de punkten föreslagit det Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om förhöjning derutinnan, att berörda anslag, 360,000 R:dr, måtte
ökas med 120,000 R:dr årligen, eller till 480,000 R:dr, samt af anslagssumman
110,000 H:dr afsättas för det inre sjöförsvarets behof; och är denna hemställan i
sin helhet bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden, äfvensom öfriga 2:ne Riks-Stånden
godkändt densamma så vidt den afser beloppet af den föreslagna anslagstillökningen.
Deremot har Ridderskapet och Adeln, jemte det bemälda Riks-Stånd från Utskottets
förslag uteslutit den sista meningen, »samt att af anslagssumman 110,000 R:dr afsättas
för det inre sjöförsvarets behof», förklarat, att det belopp, som komme att anvisas
till excercis af Ilottans bemanning skall odeladi ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
Och har Preste-Ståndet lemnat sitt bifall till Utskottets hemställan med den
förändring att slutorden: »samt att af anslagssumman 110,000 R:dr afsättas för det
inre sjöförsvarets behof», blifvit utbytta mot orden: »alt användas på sätt Kongl.
Maj:t finnér lämpligast för både det inre och yttre sjöförsvarets behof».
Enär någon annan skiljaktighet emellan Ridderskapet och Adelns samt PresteStåndets
ofvanberörda beslut ej förefinnes än att desamma äro till ordalagen olika,
men deremot båda deruti öfverensstämma att fördelning af ifrågavarande anslag, så
som Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, icke skall ega rum, utan dessa medel af
Kongl. Maj:t disponeras, måste alltså denna fråga, deri två Stånd i afseende å sina beslut
stadnat emot två, genom omröstning afgöras och föreslår Utskottet derföre följande
proposition:
»Den, som godkänner Sthls Utskottets hemställan, att nuvarande anslag till e cercis
med flottans bemanning, 560,000 R:dr, ökas med 120,000 R:dr årligen, eller
till 480,000 R:dr, samt att af anslagssumman 110,000 ll:dr skall afsättas för det
inre sjöförsvarets behof, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att berörda anslag, 360,000 R:dr,
skall ökas med 120,000 R:dr årligen, eller till 480,000 R:dr, att användas på sätt
Kongl. Majt finner lämpligast.»
Sjette BfiiifviMltiteSn.
(Utlåtandet N:o 99.)
15:o. Utskottet hade i anledning af Kongl. Majlis nådiga framställning att
Öfverståthållarens nuvarande på Riks-staten uppförda lön, 6,682 R:dr 45 öre, måtte
Uih. till 11 St. Prot. 1862 4 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Hand. 20 Haft. 2
Stats-Utskotlets Memorial N:o 130.
med 3,317 R:dr SS öre, eller till 10,000 R.dr förhöjas, uti 12 punkten mom. a)
af anförda skäl, hemställt, att endast ett belopp af 2,317 R:dr 55 öre måtte såsom
lönetillökning åt bemälde embetsman beviljas. Denna Utskottets hemställan bifölls af
Borgare-Ståndet, men afslogs af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilka
anvisade den af Kongl. Maj:t för Öfverståthållare!! till löneförhöjning äskade summa,
hvaremot Bonde-Ståndet förklarade att Öfverståthållarens lön fortfarande skall utgå
med endast det belopp, som han för närvarande af Statsverket uppbär.
Då alltså Bonde-Ståndet ensamt beslutat att Statsverkets bidrag till Öfverståthållarens
aflöning fortfarande skall utgöra 6,682 R:dr 45 öre, men, enligt de öfriga
3:ne Riks-Ståndens beslut, ehuru sinsemellan skiljaktige i afseende å beloppet, enär
två Stånd bestämt detsamma till 10,000 R:dr och ett Stånd till 9,000 R:dr, nämnda
aflöning likväl icke bör understiga sistnämnda belopp, har Utskottet ansett sig för
frågans afgörande genom omröstning, höra föreslå följande voterings-proposition:
»Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets förslag, vill, att såsom lönetillökning
åt Öfverståthållaren beviljas 2,317 R:dr 55 öre, hvarigenom Statsverkets bidrag till
hans aflöning kommer alt utgöra 9,000 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för berörda ändamål anvisat ett belopp af
3,317 R:dr 55 öre samt bestämt att nämnda aflöning skall utgå med 10,000 ll:dr
årligen.»
16:o. Uti 18:de punkten hade Utskottet tillstyrkt, att, för uppförande af en
utaf Ultuna Landtbruks-instituts Styrelse föreslagen, till boningshus med lärosalar, la
boratorier,
rum för elever m. m. afsedd större byggnad, ett belopp af 109,000 R:dr
måtte anvisas att, enligt Kongl. Majlis disposition, från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Denna Utskottets framställning är af Borgare-Ståndet afslagen, men bifallen af
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, hvaremot punkten blifvit af PresteStåndet
återremitterad; och får Utskottet, som vid sådant förhållande anser sig sakna
skäl att i anledning af den skedda återremissen frånträda sitt berörda yttrande, hemställa,
att Preste-Ståndet måtte i denna fråga fatta beslut.
17:o. Af Utskottet tillstyrktes uti 29:de punkten att ett extra anslag af 2,000
R:dr måtte under nästa statsregleringsperiod anvisas, att såsom årligt arfvode tilldelas
en Trädgårds-ingeniör, som borde af Landtbruks-akademien förordnas och hafva till
åliggande att med råd och upplysningar i afseende på trädgårdsskötsel tillhandagå
allmänheten emot det lian, efter de grunder Kongl Majit behagade bestämma, af
dem, hvilka anlitade hans biträde, erhölle skälig godtgörelse för rese- och traktaments
-
Siats-Utskottets Memorial N:o 130.
kostnader; och är detta tillstyrkande af Borgare- och Bonde-Stånden bifallet, men af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet afslaget.
Vid sådant förhållande får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
»Den, som vill att Rikets Ständer för nästa statsregleringperiod bevilja en samma
af 2,000 R:dr årligen till arfvode åt en Trädgårds-ingeniör, som af Lnndtbruks-akademien
(örordnas och hvilken skall hafva till åliggande att med råd och upplysningar
i afseende på trädgårdsskötsel tillhandagå allmänheten, emot det han, efter de grunder
Kongl. Maj:t täckes bestämma, af dem, som anlita hans biträde, erhåller skälig
godtgörelse för rese- och traktamentskostnader, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har ifrågavarande anslagssumma icke blifvit af Rikets Ständer
beviljad.»
18:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga förslag hade Utskottet i 33:dje
punkten tillstyrkt, att jemväl för nästa statsregleringsperiod ett extra anslag af 10,000
R:dr årligen måtte å Riksgälds-kontoret anvisas till införskaffande af goda afvelsdjur
al utrnärktare boskapsracer. Vid föredragning häraf hos Riks-Stånden godkändes detta
förslag endast af Preste-Ståndet. Ridderskapet och Adeln biföll åter Utskottets tillstyrkande
på det sätt, att för berörda ändamål beviljades ett extra anslag under nästa
statsregleringsperiod af 50,000 R:dr och Borgare-Ståndet gjorde uti Utskottets förslag
den förändring, att den för alla tre åren belöpande summan, 30,000 R:dr, förklarades
skola på en gång härtill användas, hvaremot Bonde-Ståndet för sin del beslöt, att
det sålunda föreslagna beloppet, 30,000 R;dr, skulle ställas till Kongl. Maj:ts disposition
att från Riksgälds-kontoret utgå. Enligt Utskottet sedermera tillhandakomne
Protokollsutdrag hafva uppå Bonde-Ståndets inbjudning till öfrige Riks-Stånden att
förena sig uti sistnämnda beslut, Preste- oell Borgare-Stånden, med frånträdande af
sina i frågan förut afgifna yttranden, den 19 sistlidne Juni antagit denna inbjudning,
hvilket, enär den af Bonde-Ståndet härutinnan sålunda uttalade, af 2:ne andra Riksstånd
biträdda mening, således utgör Rikets Ständers beslut, Utskottet ansett sig
böra anmäla.
19:o. 36:te punkten, deruti Utskottet tillstyrkt beviljandet af de anslag å till
hopa
4,400 R:dr, Kongl. Majit begärt såsom tillökning och hushyre-ersättning åt
Agrikultur-kemisten vid Landtbruks-akademiens experimentalfält, till laboratoriets underhåll
m. m. derstädes, till aflöning åt Agrikultur-kemistens Assistent och till handräckning
vid nämnda laboratorium, är af Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterad;
men som de öfriga 3:ne Riks-Stånden godkänt Utskottets yttrande i denna punkt,
och frågan således, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, är af Rikets Ständer afgjord,
kan Borgare-Ståndets återremiss icke till vidare åtgärd föranleda.
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 130.
20:o. Likaledes hafva 41:sta och 50:de punkterna, den förra rörande väckt fråga
om anslag för humleodlingens befrämjande och den sednare innefattande Utskottets
hemställan i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Bergsskolans i Falun
fljttniog till hufvudstaden, blifvit af Bidderskapet och Adeln återremitterade; men,
enär Utskottets yttranden i berörda punkter blifvit af de öfriga 3:ne Riks-Ståmien
gillad»-, föranleda, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, dessa återremisser,
ej till vidare åtgärd.
21:o. Utskottets tillstyrkande i 54:de punkten, att under nästa statsreglering
.32,800 R:dr ärligen, eller samma belopp Kongl. Maj:t äskat, måtte anvisas till aflöning
åt Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader samt dess tjenstebiträde!)
så väl i hufvudstaden som i landsorten, är gilladt af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet, men Borgare- och Bonde-Stånden hafva bestämt berörda anslag till
28,900 R:dr årligen.
Omröstning bör derföre i denna fråga anställas, och Utskottet föreslår i sådant
afseende följande proposition:
»Den, som vill, att, till aflöning åt Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden så väl i hufvudstaden som i landsorten, för nästa
statsregleringsperiod beviljas ett årligt anslag af 32,800 R:dr, röstar
Ja;
Den det cj vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bestämt berörda anslag att för sagda tid utgå
med 28,900 R:dr årligen.»
22:o. I anledning af Kongl. Maj:ts hemställan, all de å 6:te Hufvudtiteln
uppförda förslagsanslagen till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. samt till reseoch
traktamentspenningar måtte höjas det förra till 50,000 R:dr och det sednare till
15,000 R:dr, tillstyrktes af Utskottet i 59:de punkten att berörda nådiga framställning
måtte vinna Rikets Ständers bifall, dock att, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma,
anslaget till skrifmaterialier och expenser måtte bestämmas till 50,047 R:dr
16 öre. Af samtliga Riks-Stånden är detta tillstyrkande gilladt, så vidt detsamma
afser den af Kongl. Maj:t äskade anslagsförhöjningen, men i afseende å den af Utskottet
ifrågaställda jemkning af Hufvudtitelns slutsumma är af Ridderskapet och
Adeln och Bonde-Ståndet erinradt om iakttagande af de rättelser, som kunna påkallas
af bemälda Riks-Stånds rörande anslagen under denna ilubudtitel fattade beslut;
och har Borgare-Ståndet återremitterat punkten i denna del.
Åberopande hvad Utskottet här ofvan i 3:dje inom. af detta memorial i ett
likartadt fall anfört, hemställes,
att Borgare-Ståndets återremiss af denna punkt ej må till någon särskild
åtgärd för närvarande föranleda.
Ståls-Utskottets Memorial N:o 130.
13
Sjunde iHufvudtiteln.
(Utlåtandet N:o 100.)
23:o. 2:dra punkten af berörda Utlåtande, innefattande Utskottets framställning
angående äskad lönetillökning åt Vaktmästarne i Kammar-kollegium, äfvensom 7:de
punkten, deruti Utskottet tillstyrkt alt ett belopp af 74,100 R:dr måtte för nästa
statsregleringsperiod anvisas för Jordeboksverkets fortgång, äro af Borgare-Ståndet
återremitterade; men som öfriga 3:ne Riks-Stånden godkänt Utlåtandet i dessa punkter
och deri förekommande frågor således, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, blifvit
af Rikets Ständer afgjorda,
kunna följaktligen Borgare-Ståndets återiemisser icke till vidare åtgärd
föranleda.
24:o. Uti 21:sta punkten bade Utskottet på anförda skäl hemställt, det Rikets
Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla att vid nästkommande riksmöte få af
Kongl. Maj:t emottaga fullständigt förslag så väl till difinitift ordnande af Generaltullstyrelsen,
den vid Tullverket anställda tjeustemanna- och bevakningspersonal, som
ock til! reglering af aflöningskostnaderna för hela denna förvaltning.
Endast 2:ne Riks-Stånd, Borgare- och Bonde-Stånden, hafva bifallit denna Utskottets
hemställan, som deremot blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
afslagen. 1 följd häraf och då den af Utskottet föreslagna åtgärd icke kan anses
för närvarande inverka på statsregleringen lärer, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen,
sedan två Riks-Stånd härutinnan stadnat emot två,
frågan om aflåtandet af en underdånig hemställan till Kongl. Maj:t i detta
ämne hafva förfallit.
25:o. Utskottets hemställan i 27:de punkten, dels att de å 7:de Hufvudtiteln
uppförda ordinarie anslag, i afseende hvarå någon förändring icke ifrågakommit, måtte
till oförändrade belopp i den nya Riks-Staten upptagas, dels ock att, för jemnande
af Hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser måtte med 25
R:dr förhöjas, bar, tillika med de näst efter berörda punkt af Utskottet framställda
anmärkningar, blifvit utaf Borgare-Ståndet återremitterad, hvaremot öfriga 3:ne RiksStånden
godkändt denna punkt, i följd hvaraf Utskottet, under åberopande af sina
uti 3:djc och 22:dra mom. af detta memorial afgifna yttranden, anser
berörda återremiss icke böra till någon särskild åtgärd för närvarande föranleda.
i)e af Utskottet uti öfrige bär ofvan ej omförmälde punkter af Utskottets Utlåtanden
N:ris 39, 66, 81, 99 och 100 gjorda framställningar och förslag äro, dels
genom samtliga Riks-Ståndens bifall och dels genom treune Riks-Stånds sammanstämmande
beslut, af Rikets Ständer gillade och godkände.
Stockholm den 17 Juli 1863.
14
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 131,
JO $ »J S •
Arik. lill Exp.-Ulsk. den 17 Juli 18(53, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående begrafning
s- och öfriga kostnader med anledning af Hennes Majit
Enke-Drottning Desiderias dödliga frånfälle.
(U. A.)
Uti högstberörda ilen 9 nästlidne Januari lill Rikets Ständer allåtna och af
samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade nådiga Proposition (intagen un
der
N:o 62 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) meddelas, att,
enligt upprättad och i Kammar-rätten utan anmärkning granskad redogörelse för de
kostnader, som, med anleduing af Hennes Majit Enke-Drottning Desiderias dödliga
frånfälle, blifvit bestridda för likbegängelse jemte liera vid dylika tillfällen erforderliga
och brukliga åtgärder, hade dessa utgifter uppgått till 52,096 R:dr 44 öre,
af hvilken summa Svenska Statsverket förskottsvis utbetalt 51,587 R:dr 46 öre samt
återstående kostnadsbeloppet, 709 R:dr 28 öre, godtgjorts af medel, som influtit för
öfverblifna försålda effekter; och då af nämnda förskott, 54,387 R:dr 46 öre, på
Sverige belöpte
dels den ersättning af R:dr 14,000: —,
som utgått till Kongl. Theater-direktionen för inställda skådespel under
sorgetiden och hvilken utgift Sverige ensamt borde nu, likasom vid löre—
gående dylika tillfällen, vidkännas,
dels ock, af det öfriga beloppet, eller 37,387 R:dr 46 öre, en, i
mån af begge rikenas olika folkmängd, å Sveriges sida till tolf sjuttondelar
beräknad andel, eller  26,390: 94,
har Kongl. Majit i nåder äskat, alt, till betäckande af dessa förskottsvis
bestridda kostnader, tillsammans utgörande R:dr 40,390: 94
öre, sistnämnda summa måtte af Rikets Ständer anvisas, hvarjemte Kongl. Majit behagat
tillkännagifva, att samtidigt allåtits nådig framställning till Norska Stortinget om
anvisande af medel till ersättande af den på Norrige belöpande andel, 10,996 R:dr
22 öre, utaf Svenska Statsverkets ofvanberörda förskott.
Bland ofvanstående utgifter upptagas jemväl det ersättningsbelopp, som tilldelats
Kongl, theatern för inställda skådespel under sorgetiden; och då denna ersättning an
-
Ståts-Utskottets Memorial N:o 132.
15
setts böra af Sverige ensamt bestridas, har Utskottet förskaffat sig upplysning angående
de belopp, Statsverket i sådant hänseende vid föregående tillfällen fått vidkännas,
hvarvid Utskottet inhemtat, att dylik ersättning utbetalts efter Haus Majit Konung
Cahl XIV Johans dödliga frånfälle med 43,560 R:dr och efter Konung Oscars
död, då Kongl, theatern likväl endast helt kort hölls stängd, med 8,000 Ridr, hvaremot
berörda ersättning vid Hennes Maj:t Enke-Drottning Desiderias död utgjort
14,000 R:dr. Utskottet, som föreställer sig, att i fall äfven hädanefter, när dylika
sorgliga händelser inom Kongl, familjen inträffa, det må anses nödvändigt att Konni,
theatern tillslutes, sådant endast kommer att ske en kortare tid, synnerligast som något
afbrott i representationerna å öfriga hufvudstadens theatrar och uti andra offentliga
nöjen vanligen vid dylika tillfallen icke eger rum, har, — enär således det torde
kunna antagas att en dylik utgiftspost, om densamma ej helt och hållet kommer att
försvinna, i betydlig mån skall minskas, — vid tagen kännedom af här ofvan omförmälda,
med behöriga verifikationer försedda, redogörelse öfver nu ifrågakömna utgifter,
icke funnit något att erinra, och tillstyrker derföre,
att, till betäckande af Svenska Statsverkets andel i de förskottsvis bestridda
kostnaderna med anledning af Hennes Majit Enke-Drottning Desiderias
dödliga frånfälle, Rikets Ständer måtte bevilja den af Kongl. Majit nu äskade
summa, 40,390 Ridr 94 öre, att från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 17 Juli 1863.
J%:o 132.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juli i8(!3, kl. 2 e. in,
Memorial, med förslag lill voterings-piopositnm i anledning af IhksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om vilkoren för det lill byggande
af en jernväg mellan Köping och Uttersberg anvisade län.
(R. A.)
Sedan Stats-Utskottct uti Memorial Nio 118 af den 16 nästlidue Juni besvarat
erhållna återremisser å vissa delar af Utskottets Utlåtande Nio 88, angående statsbidrag
för enskilda jernvägsanläggningars företagande, samt Utskottets uti berörda
16
Slais-Utskottets Memorial A':o 132.
Memorial gjorda hemställan i fråga om lån för anläggning af jernväg mellan Wexiö
och Alfvestad blifvit af samtliga Riks—Stånden godkändt, äfvensom frågan om lån för
anläggning af en bibana från Herrljunga till Wenersborg numera, efter det Borgareoch
Bonde-Stånden antagit Ridderskapet och Adelns inbjudning att förena sig i sistnämnde
Stånds derom fattade beslut, icke påkallar vidare handläggning; äro samtliga
uti Utlåtandet N:o 88 behandlade ärenden af Rikets Ständer afgjorda, med undantag
endast af Utskottets uti 7:de punkten gjorda hemställan, så vidt densamma rörer vilkoren
för det till anläggning af en jernväg från hamnen vid Köping till Uttersberg
med grenbana till sjön Lillsvan af samtliga Riks-Slånden beviljade lån. Utskottet
hade nemligen uti sistnämnda Utlåtande, bland annat, hemställt, alt för berörda ändamål
måtte såsom lån anvisas 500,000 R:dr, »d hvilket lån skall inom hvarje års
aslut, räknadt från lyftningsdagen, årligen inbetalas sju (7) procent å lånets primi»tiva
kapital.»
Detta förslag är af Preste- och Bonde-Stånden godkändt, hvaremot Ridderskapet
och Adeln bifallit Utskottets hemställan med den förändring, att i stället för orden:
»å hvilket lån skall inom hvarje års slut, räknadt från lyftningsdagen, årligen»,
införts orden: »hvilket lån må räntefritt innehafvas i två år, hvarefter å lånebelop»pet,
i den mån lyftning egt rum, skall inom hvarje kalenderårs slut»; och har
Borgare-Ståndet bifallit punkten med den förändring, att orden: »å hvilket lån» utbytts
mot följande ord: »hvilket lån må räntefritt innehafvas i två år, hvarefter å
lånebeloppet».
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet öfverensstämma således deruti att,
innan någon inbetalning eger rum, lånet må räntefritt innehafvas i två år. I allt
öfrigt har Utskottets förslag blifvit gilladt af Borgare-Ståndet, hvaremot Ridderskapet
och Adeln gjort den ändring att, sedan räntefriheten upphört, »å lånebeloppet, i den
mån lyftning egt rum, skall inom hvarje kalenderårs slut årligen inbetalas 7 procent
å lånets primitiva kapital.»
Då sålunda genom tre Stånds sammanstämmande beslut är afgjordt att, sedan
inbetalningstiden inträdt, inom hvarje års slut, räknadt från lyftningsdagen, årligen
skall inbetalas sju procent å lånets primitiva kapital, lärer Ridderskapet och Adelns
beslut derom, alt inbetalningen borde, i den mån lyftning egt rum, ske inom hvarje
kalenderårs slut
få anses hafva förfallit.
Vidkommande derefter frågan huruvida någon räntefrihet för ifrågavarande lån
må ega rum eller icke, så, och enär i denna fråga två Stånd slädnät emot två, måste
densamma, jemlikt 69 § Regeringsformen och 75 § Riksdags-ordningen, afgöras
genom omröstning i Förstärkt Stats-Utskott; för hvilken omröstning Utskottet föreslår
följande voterings-proposition:
»Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden
gillade förslag, vill, att å det för byggande af en till begagnande med ångkraft af
sedd
-
Stats-Vtskuttets Memorial N:o 133,
1?
sedd jernväg från hamnen vid Köping till Uttersberg med grenbana till sjön Lillsvan
beviljade lån af 300,000 R:dr skall inom hvarje års slut, räknadt från lyftningsdagen,
årligen inbetalas sju (7) procent å lånets primitiva kapital, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att berörda lån må räntefritt innehafves
i två år, hvarefter å lånebeloppet skall inom hvarje års slut, räknadt från lyftningsdagen,
årligen inbetalas sju (7) procent å lånets primitiva kapital.»
Stockholm den 17 Juli 1863.
M:ö 133.
Arik. till Exp.-LJtsk. den 17 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Memorial, angående fortfarande understöds beviljande för Riksgälds-kontorets
Enke- och Pupillkassa.
(R. A.)
Uti en till Stals-Utskottet allåten skrifvelse hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
öfverlemnat en af förvaltarne af den vid Riksgälds-kontoret bildade och med
f. d. Generalassistans-kontorets sammanslagna Enke- och Pupillkassa till Fullmägtige
ingifven ansökan, deruti bemälde förvaltare, under åberopande af de under flera föregående
riksdagar beviljade vilkorliga understöd för nämnda kassa, anhållit, att kassan
fortfarande måtte få åtnjuta sagde, inom en summa af högst 2,250 R:dr begränsade,
årliga understöd; och hafva Fullmägtige, ehuru, enligt hvad af kassaförvaltarnes framställning
jemväl inhemtas, detta vilkorliga understöd endast under 2:ne af de sednast
förflutna 3 åren, och då blott till ett jemförelsevis ringa belopp behöft begagnas,
dock ansett sig böra, med afseende på vigten för nämnda kassa, hvars pensionering
till största delen bestrides genom ränte-afkastningen af kassans samlade kapital, att
detta kapital icke förminskas, tillstyrka det sökta understödets beviljande äfven* för
den kommande tiden, helst, enligt de derför hittills stadgade vilkor och Iförbehåll, hvad
lidi. lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 20 Baft. 3
18
Stats-Utskottets Memorial N:o 133.
af detsamma icke erfordras för det dermed afsedda ändamål, icke kommer att från
Riksgälds-kontoret utbetalas, och delta understöds belopp lika litet vid denna som
vid föregående riksdagar torde behöfva tagas i beräkning vid anvisandet af de medel,
hvilka erfordras för bestridande af Riksgälds-kontoret åliggande "utbetalningar. Full—
mägtige hafva alltså hemställt, att Utskottet måtte utverka Rikets Ständers bifall dertill,
att det uti 278 § i Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente införda stadgande
äfven under nästkommande statsregleringsperiod må förblifva gällande.
Af den vid Fulimägtiges skrifvelse fogade ansökning af kassans förvaltare inhemtas,
bland annat, att, då kassans inkomster under åren 1861 och 1862 icke varit
tillräckliga til! bestridande af dess utgifter, har kassan til! fyllande af bristen, på grund
af nämnde § i Riksgälds-kontorets reglemente, fått uppbära:
för år 1861  116 R:dr 93 öre
och för år 1862  . .435 R:dr 12 öre
eller tillhopa 552 R:dr 5 öre.
Då, enligt hvad kassaförvaltarne upplyst, någon tillökning af kassans årliga inkomster
under närvarande förhållanden icke lärer kunna förväntas, samt det icke heller
med någon säkerhet kan antagas, att pensionärernes antal och de från kassan utgående
pensionsbeloppen under den närmaste framtiden komma att så förminskas, att
inkomsterna blifva för pensioneringens bestridande tillräckliga; får Utskottet tillstyrka:
att Rikets Ständer, med bifall til! Fulimägtiges i Riksgälds-kontoret ofvanomförmälda
framställning, måtte besluta, att uti det reglemente för Riksgälds-kontoret,
som vid innevarande riksdag kommer att utfärdas, skal! införas
ett med 278 § uti det för Kontoret nu gällande reglemente öfver
ensstämmande
stadgande af följande lydelse:
Derest Enke- och Pupillkassans vid Riksgälds-kontoret afslutade och vederbörligen
granskade räkenskaper för tiden till och med det år, då nästa riksdag slutar
skulle visa, att kassans inkomster under året understigit de utbetalningar, som derunder
kassan ålegat, må den sålunda uppkomna bristen, inom ett belopp af högst
Tvåtusen Tvåhundrafemtio R:dr för året, af Riksgälds-kontorets medel godtgöras, under
förbehåll likväl att hvad utaf denna anslagssumma för ett år ej behöft användas, icke
får för ett annat af kassan tillgodonjutas, och under vilkor, att delegarnes bidrag under
tiden utgå utan förändring af deras uti det för kassan nu gällande reglemente
bestämda belopp, samt att pensionerna för enkor och barn efter embets- och tjenstemän
samt vaktbetjente vid Riksgälds-kontoret icke få höjas utöfver en femtedel af
den ordinarie lön, hvilken den allidne deiegaren sednast vid detta verk innehaft, och
för tjenstemäns samt vaktbetjentes vid f. d. Generalassistans-kontoret efterlemnade
enkor och barn icke utöfver en fjerdedel af det lönebelopp, efter hvilket den för
sistnämnda kontors tjenstemannapersonal stadgade årliga afgift till samma kassa blifvit
beräknad och vederbörligen inbetald.
Stockholm den 17 Juli 1863.
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 134.
19
3W:o 134.
Anis. till Exp.-Utsk. don 17 Juli ISG3, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen för Statens räkning af
det s. k. Köp ing- Hult-bolagets jernbana.
(R. A)
Till Stats-Utskottets handläggning liar blifvit remitterad en af Friherre von
Schulzenheim, David, inom Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 7), deruti
blifvit föreslaget, att Köping-Hult-jernvägen mätte lör Statens räkning inlösas samt
att, dä nägot visst och bestämdt belopp i penningar, hvarmed en sådan inlösen borde
ske, icke kunde uppgifvas, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla att en värdering af nämnde jernväg må, så fort sig göra låter, ega rum,
genom en kompromiss, bestående af fem personer, of hvilka en borde utses af Kongl.
Majit, två af Köping-Hult-bolaget, en af Väg- och Vattenbygguads-styrelsen och en
af Hushållnings-säliskapet eller Kongl. Majlts Befallningshafvande i Orebro län.
Enligt hvad till motionärens kännedom kommit, skulle Köping-Hult-bolaget vara
villigt att till Staten afstå jernvägen med tillhörande materiel och byggnader mot
det pris, som bestämdes efter å densamma skeende värdering samt i liqvid antaga
stats-obligationer, löpande med 4 procent ränta och ställda på 40 års återbetalning.
Som likväl icke med någon handling blifvit ådagalagdt hvarken att nämnde bolag är
hugadt till Staten försälja ifrågavarande jernväg, ej heller under hvilka vilkor en sådan
försäljning skulle ifrågakomma, har Utskottet, utan att ingå i undersökning om
det för Staten kan vara nödigt eller nyttigt att under nuvarande förhållanden förvärfva
eganderätten till oftanämnda jernväg, ansett sig
icke kunna föreslå Rikets Ständer att med anledning af ifrågavarande motion
vidtaga någon åtgärd.
Slockholm den 17 Juli 1863.
20
Slats-Ulskottets Utlåtande N:o 13b.
W:o 135.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juli 1863, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om låne-understöd till uppförande
af ny kyrka i Åryds socken af Blekinge län.
(R. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 377) har Riksdagsfullmägtigen
Ola Olsson från Blekinge län föreslagit, att Rikets Ständer, till uppförande af ny
kyrka för Åryds socken i Bräkne härad af nämnde Ian, måtte bevilja ett lån af Tolf
tusen Riksdaler, emot 4 procents ränta och 2 procents amortering eller på andra
billiga vilkor.
Såsom skäl härför har motionären anfört, att Åryds församling, som år 1805
hade 1,180 innevånare, nu räknade omkring 2,500, af hvilka en stor del befunne
sig i verklig fattigdom; samt alt församlingen under de sista fem åren årligen till
kyrkokassan tillskjutit (lera hundra Riksdaler och med dryg kostnad uppfört tre nya
skolhus, anlagt ny kyrkogård m. m., äfvensom årligen genom stora bok- och kollektmedel
skall bidragit till många andra kyrkobyggnader i riket.
Ehuru, på sätt motionären erinrat, Rikets Ständer, vid flera föregående riksdagar,
med välvilja omfattat församlingar, som, till följd af tvingande omständigheter,
sett sig föranlåtna att begära lån till nya kyrkors uppbyggande, har dock, enär i förevarande
fall några egentligen ömmande omständigheter icke blifvit anförda, som kunna
gifva giltig anledning för det allmänna att biträda ofvannämnda församling vid full -  görandet af den församlingen åliggande kyrkobyggnads-skyldigheten, Utskottet ansett sig
icke kunna till ifrågavarande motion tillstyrka bifall.
Stockholm den 17 Juli 1863.
Wto 136.
Ståts-Utskottets Utlåta rtde N-'o 13A
X:o 136.
Ank. tili Exp.-Utsk. den 17 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om statsbidrag för uppförande af
ett kapell och anskaffande af boställe åt en kapellpredikant för
en del af Augurums församling i Blekinge.
(R. A.)
Under förmälan, hurusom Augurums församling i Östra härad af Blekinge län,
hvilken å fasta landet har en utsträckning af fyra mil och en folknummer nf nära
4,000 personer, al hvilka de längst i norr boende hafva å 3 mils väg till den i
yttre delen af socknens fastland belägna kyrkan, sedan några är tillbaka ätagit sig
en årlig utgift af 12 K:dr på hvarje hemman för att dermed bilda en fond till dels
uppförande af ett kapell, afsedt för de längst norrut belägna rotarne, hvilka på
mantal hafva en folkmängd af närmare 2,000 personer, dels upprättande af kapellpredikantsboställe,
hvarför kostnaden beräknats uppgå till 24,000 B:dr, har Riksdagsfullmägtigen
Häkan Pettersson från Blekinge län, uti en inom Bonde-Ståndet väckt
motion (N:o 205) föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja Augurums församling
en summa af i 5,000 R:dr såsom bidrag till uppbyggande af nämnda kapell och anskaffande
af dertill börande predikantsboställe.
Då några så beskaffade bevekande skäl och omständigheter för beviljande af understöd
till ifrågavarande kapellbyggnad och till anskaffande af kapellpredikantsboställe
icke blifvit anförda, som böra föranleda till bifall å den derom gjorda framställningen,
torde
ifrågavarande motion af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 17 Juli 1863.
Bih. till B. St. Prot. M2 S WC3 4 Sami \ Afd. 2 Band. 20 Höft. 4
22
Stats-Utsköttets Utlåtande N"o 13?.
,\:o 137.
Ank. till Exp.-Utsk. drn 17 Juli 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om bine-understöd åt Torrskogs
församling för fullbordande af dess kgrkobxjggnad.
(R. A.)
Med öfverlemnande af ett vid utlyst sockenstämma med Torrskogs församling
den 22 sistlidne November hållet protokoll, enligt hvilket nämnde församling, som
vore medellös och endast hestode af I2J hemman, beslutat att för fullbordande af
sin kyrkobyggnad upptaga ett lån å 3,000 R:dr, liar Riksdagsfullmägtigen L. G.
Andersson från Elfsborgs län, uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 418),
föreslagit, att Rikets Ständer mätte till Torrskogs församling anvisa 3,000 R:dr såsom
låne-understöd på de vilkor, som billigast kunde lemnäs, för fullbordande af
nämnda församlings kyrkobyggnad.
Då af det företedda sockenstämmo-protokollet inhemtas, att ifrågavarande kyrkobyggnad,
för hvars utförande församlingen användt omkring 3,000 dagsverken samt
7,000 R:dr i kontanta penningar, redan så långt fortskridit, att endast tornbyggnaden
och yttre rappningen återstode, samt det synes utom allt tvifvel, att församlingen
bör kunna utan biträde af Staten anskaffa de medel, som för kyrkobyggnadens
fullbordan kunna vara af nöden; anser Utskottet
ifrågavarande motion icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1803.
Stats-Utskottets Utlåtande Jtä 138.
1
N:o 138»
Ank. till Eip,-Utsk. den 24 Juli 1863, kl. 10 f. m.
Utlåtande, t anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, angående anslags
beviljande dels till betäckande af en uti Svenska Spetsbergsexpeditionens
räkenskaper befintlig brist, dels till fortsättning af
rekognoserings-arbetena på Spetsbergen, med afseende på utförbarheten
af en gradmätning derstädes.
A.)
Sedan, för befrämjande af en under Zoologie Adjunkten, Mag. Otto Torells
ledning tillämnad vetenskaplig expedition till Spetsbergen, Rikets vid 1859—1860
årens riksmöte församlade Ständer anvisat en summa af 8,000 R:dr samt, uppå derefter
af Yetenskaps-akademien i underdånighet gjord hemställan, Kongl. Majit för
expeditionens utförande efter en utvidgad, mera fullständig och ändamålsenlig plan i
nåder beviljat ytterligare understöd med 12,000 R:dr utöfver hvad till företagets
befrämjande af Rikets Ständer anvisats, hade, enligt hvad högstberörda, under JVs 111
i 1 ista Sami. af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll införda nådiga Proposition innehåller,
efter det ifrågavarande vetenskapliga expedition under år 1861 kommit till
verkställighet, Adjunkten Torell om densamma aflemnat underdånig berättelse, hvaruti,
efter föregången redogörelse för företagets tillkomst, hjelpmedel och fortgång, äfvensom
för de särskilda vetenskapliga arbeten, som derunder åstadkommits och den deraf
för vetenskaperna påräkneliga fördel, räkenskap blifvit aflagd för de med expeditionen
förenade kostnader och användningen af dertill meddelade understöd, i sammanhang
hvarmed jemväl framställts anhållan om ersättning för en uppkommen brist af 17,356
Ridr 80 öre med ränta från dagen för räkenskapens afslutande, eller från den 1 Januari
nästlidet år.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande J\fs 138
Efter erhållen nådig befallning att öfver berörda berättelse afgifva utlåtande,
hade Vetenskaps-akademien af sina ledamöter, General-majoren Frih. Wrede, Professorerne
Boheman och Edlund samt Assessoren Lindhagen, inhemtat yttrande, hvilket
Akademien tili Kongl. Majit öfverlemnat, med tillkännagifvande, att Akademien
detsamma såsom sin egen åsigt antagit; och hade, efter hvad af nämnde yttrande
inhemtats, expeditionen blifvit på ett synnerligen förtjenstfullt sätt utförd, helst när i
betraktande togos de svårigheter, hvilka en resa i arktiska trakter alltid måste vara
underkastad. Med expeditionen hade varit afsedt att, till ett omfång, som af för tillfället
rådande naturförhållanden och andra omständigheter måste blifva beroende, söka
fullkomna kunskapen om Spetsbergens ögrupp i geografiskt, fysikaliskt, mineralogiskt
och geognostiskt samt zoologiskt och botaniskt hänseende; att lemna bidrag till besvarandet
af frågan om möjligheten att uppnå norra polen, äfvensom af andra frågor
och förmodanden rörande polartraktens natur; hvarjemte expeditionen haft det särskilda
uppdraget att söka närmare utreda den frågan, huruvida det kunde låta sig
göra att på Spetsbergen utföra en latitudsgradmätning och att för sådant ändamål
söka på ögruppen utstaka ett, så nära som möjligt i rigtning från norr till söder
fortlöpande triangelnät af största möjliga utsträckning. Att alla dessa syftemål skulle
kunnat uppnås var knappast att påräkna, men i många rigtnmgar hade expeditionen
utvecklat en lyckad verksamhet. Beträffande särskildt gradmätnings-rekognoscermgen,
för utförande hvaraf Magister K. Chydenius skulle söka att från en af Spetsbergens
nordligaste öar framföra ett triangelnät i sydlig rigtning ned mot Storfjorden, under
det en annan af deltagarne i expeditionen borde söder ifrån i samma fjord intränga,
för att på denna väg i motsatt rigtning framföra ett annat triangelnät, som med det
förra skulle i Storfjordens nordligaste hörn sammanknytas till ett helt, omintetgjordes
alldeles rekognosceringen från södra nätet derigenom att drifis och motiga vindar förhindrade
framträngandet mot Storfjordens mynning, men deremot hade det lyckats
Mag. Chydenius att fullständigt lösa sin uppgift och genom verkliga vinkelmätningar
bestämma ett triangelnät från Ross-Island, det nordligaste kända land i verlden, intill
ett berg, som ansågs ligga icke långt ifrån Storfjordens norra ända, samt såmedelst
ådagalägga att, för en gradmätnings införande, de klimatiska förhållandena på Spetsbergen
icke utgöra oölvervinnerliga hinder; — utvisande en återblick på expeditionens
prestationer, att densamma i väsendtlig mån vidgat kunskapen om Spetsbergens
och derigenom äfven i allmänhet om den högsta nordens naturförhållanden, samt för
fortsatta vetenskapliga forskningar i samma trakter öppnat nya vägar, äfvensom rigtat
fäderneslandet med värderika samlingar, genom hvilka den arktiska naturalhistorien
fullständigare än i något annat land för närvarande här representeras samt tillfälle
äfven gilves att med en befintlig mängd duplettsviter dels förse de inhemska museerna,
dels ock i utbyte förvärfva and^a naturföremål.
Vidare omförmältes uti ifrågavarande af Vetenskaps-akademien. till Kongl. Majit
öfverlemnade yttrande, i fråga om expeditionens räkenskaper, hurusom, oaktadt
Stats-Utskotlets Utlåtande JYs 138.
3
Adjunkten Torell enskildt bestridt en mängd utgifter i och för förberedelserna tili
expeditionen, samt hvarje deltagare deri af egna medel bekostat resan från sin hem
ort
till Tromsö och, efter återkomsten från Spetsbergen, färden samma väg tillbaka,
utgifterna likväl uppgått till 51,967 Ridr 63 öre, hvadan, enär inkomsterna, med beräkning
af ej mindre de beviljade statsanslagen och försäljningssumman af öfverblifna
effekter, än äfven de belopp, hvarmed Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland
och andre företagets gynnare detsamma understödt, samt expeditionsmedlemmarnes
kontanta bidrag, tillsammans utgjort allenast 34,610 R:dr 83 öre, en brist uppstått af
17,356 R:dr 80 öre; och uttalades derjemte den åsigt, att då, huru betydande utgiftssumman
än kunde tyckas vara, en vetenskaplig expedition till Ishafvet, af det omfång
som den ifrågavarande, icke förr blifvit för så billigt pris utförd och för öfrigt den
Svenska Spetsbergs-expeditionen sannolikt i det hänseendet stöde ensam i sitt slag,
att dess samtlige vetenskaplige medlemmar icke endast ställt sina personer och sina
intelligenta krafter utan särskild godtgörelse till vetenskapens och det allmännas tjenst,
utan äfven sjelfve, ehuru mestadels obemedlade, lemnat kontanta bidrag till expeditio
nens
utförande, billigheten vid sådant förhållande fordrade att Adjunkten Torell erhölle
godtgörelse af allmänna medel för den brist, som i expeditionens räkenskaper
förefinnes, älvensom för räntan derå, till dess denna godtgörelse utfaller.
Slutligen och jemte det uti ifrågavarande yttrande tillika framhållits vigten af
den utaf Svenska Spetsbergs-expeditionen så förtjenstfull! utförda, ehuru icke afslutade
gradmätnings-rekognosceringen, hade Akademien tillika hemställt, att för fortsättning af
nämnde arbete, hvilket af Mag. Chydenius jemte någon annan vetenskapsidkare skulle,
under den förres ledning, med tillräckligt antal biträden verkställas, ett belopp af
10,000 R:dr, för hvars tillräcklighet Mag. Chydenius åtagit sig att ansvara, måtte anvisas;
varande till stöd för berörda framställning tillika anfördt, att, med afseende å
det lifliga intresse, hvarmed denna angelägenhet omfattades i utlandet, der man antager
alt rekognosceringsarbetet med det snaraste skall komma att från Svensk sida
fullbordas, det vore ganska troligt att en effektiv gradmätning på Spetsbergen skall
från rikare länder icke låta länge vänta på sig, sedan en afslutad rekognoscering till
fullo ådagalagt möjligheten af ett sådant företags utförande, och vore det derföre så
mycket angelägnare, alt äran af att hafva bevisat denna möjlighet odelad tilikomme
det land, som derutinnan redan tagit det första och sannolikt svåraste steget.
Vid hvad sålunda förekomm.il och då resultaten af den under Adjunkten Torells
ledning utförda vetenskapliga expedition äro af den betydenhet att de lända fäderneslandet
till icke mindre gagn än heder, har Kongl. Majit, sorn i öfrigt lika med Vetenskaps-akademien
funnit billigt, att den i expeditionens kassa uppkomna brist varder
Torell af allmänna medel ersatt, nu i nåder föreslagit Rikets Ständer att, till
betäckande af nämnda brist, bevilja erforderliga 17,356 R:dr 80 öre, att åt Torell
utbetalas med 5 procents ränta från den 1 Januari 1862; äfvensom Kongl. Majit,
med hänsigt till hvad Vetenskaps-akademien om vigten af gradmätnings-rekognoscerin
-
4
Ståts-Utskottets Utlåtande 138.
gen på Spetsbergen anfört, funnit sig föranlåten att, för berörda rekognosceringsarbetens
fortsättning, af Rikets Ständer äska ett anslag af 10,000 R:dr, att under
innevarande år utbetalas, på sätt af Kongl. Majit kan varda i nåder förordnadt.
Stats-Utskottet, sorn från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å förevarande
nådiga framställning och fått del af dertill hörande handlingar, har tagit detta ärende
i öfvervägande; och beträffande först frågan om ersättning af den uppkomna bristen,
så, enär ifrågavarande expedition, enligt hvad vederbörande vitsordat, blifvit på ett
synnerligen förtjenstfull sätt under Adjunkten Torells ledning utförd; då densamma,
utom dess stora intresse i naturvetenskapligt hänseende, icke allenast rigtat landet
med högst värderika naturhistoriska samlingar, utan ock genom de fullständiga underrättelser,
som derunder vunnits om sättet för fiskets bedrifvande i de nordliga farvattnen,
anses kunna blifva af praktiskt gagn och möjligen genom framkallandet af
ett nytt näringsfång, tillskynda landet icke obetydliga ekonomiska fördelar, och då
det icke varit möjligt att på förhand med visshet bestämma utsträckningen af ett
företag sådant som det ifrågavarande, finnér, med afseende å dessa med flera andra
i den nådiga Propositionen omförmälda förhållanden, och under förutsättning att alla
Statens utgifter i och för berörda expedition härmed anses godtgjorda, Utskottet billigheten
fordra, att Torell undfår den nu ifrågaställa godtgöreisen och Utskottet tillstyrker
alltså,
att till betäckande af nämnda brist må från Riksgäldskontoret
till Adjunkten Torell utbetalas ett belopp af 17,356 R:dr 80 öre
med 5 procents ränta derå från den 1 Januari 1862.
Hvad åter angår det äskade anslaget 10,000 R:dr för fortsättning af gradmät
ningsrekognosceringen
å Spetsbergen, så utgöra, enligt Utskottets tanka, de till stöd för
Kongl. Maj:ts berörda nådiga framställning andragne förhållanden tillräckliga skäl för
Rikets Ständer att bevilja det anslag, som dertill blifvit begärdt; hvadan Utskottet,
under den bestämda förutsättning att statsbidrag i och för detta ändamål ej vidare
ifrågakommer, hemställer,
att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition äfven i denna del må bifallas
samt att den härtill erforderliga summan, 10,000 R:dr, till
utgående från Riksgäldskontoret anvisas.
Stockholm den 23 Juli 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
