# ID: svediakorp-gov2419
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 123,616
# sentences: 2,648
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


TILL
BASUVIUKBIB ffiOISOoSVÅaifiiaS
PROTOKOLL
VID
La^imsit Riksdagen i £itockIiolim
Åren 18GS ock 18G3*
FJERBIl SAMlilMGEM.
1= Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
;
I
Stats-Utskottets Utlåtande No 87.
1
Nio 87.
Ank. (ill Exp.-Utsk. den 16 April 1863, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, angående fortsatt utförande af jernvägsarbeten för Statens
räkning och anvisande af dertill erforderliga medel.
(B. A.)
Sedan Stats-Utskottet under den 12 sistlidne Januari afgifvit Utlåtande
(N:o 29), angående rigtningen af Södra stambanan samt om anvisandet af en förskottssumma
af 2 millioner Riksdaler till arbetenas fortskyndande å densamma,
hvilket Utlåtande blifvit af Rikets Ständer bifallet, får Utskottet nu i ett sammanhang
meddela yttrande, rörande öfriga delar af Kongl. Maj:ts den 25 sistlidne
November i fråga om Statens jernvägsbyggnader aflåtna nådiga Proposition (införd
under N:o 47 i 1 Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) jemte
de under innevarande riksdag i detta ämne väckta motioner, för såvidt desamma
icke redan blifvit uti Utskottets förenämnda Utlåtande besvarade.
Vidkommande härvid först Södra stambanan, för hvars fortsättande och
fullbordande i den vid sistförflutne riksdag beslutade sträckning, Kongl. Maj:t föreslagit
Rikets Ständer ätt anvisa det dertill, i enlighet med jernvägsundersöknings-komitéens
beräkningar, erforderliga belopp af 10,247,419 R:dr, eller i jemn
summa 10,250,000 R:dr, så har Utskottet icke förbisett den omständigheten att,
enligt hvad Rikets Ständer vid sistförflutne riksdag, uti skrifvelse af den 6 Juni
1860, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, Vestra härads innevånare, för den
händelse Södra stambanan skulle erhålla den numera beslutade rigtningen öfver
Nässjö, vid sammanträde å häradets tingsstad förklarat sig beredde att kostnadsfritt
upplåta jord till banan, äfvensom innevånarne i åtskilliga socknar af Allbo
härad vid utlyste allmänna sockenstämmor beslutat, att dels kostnadsfritt upplåta
jord till nämnda bana, dels genom penningeafgifter bidraga till förminskande af
expropriations-kostnaderna; och har af sådan anledning fråga uppstått, om och
med hvilket belopp det af Kongl. Maj:t för banans fullbordande äskade anslag, i
följd af minskning i expropriationskostnaden, skulle kunna nedsättas. Härvid
förekommer visserligen att, ehuru de vid förenämnda, å Vestra härads tingsstad
den 15 Oktober 1859 hållna, sammanträde tillstädeskomne häradsboer, enligt hvad
det dervid förda protokoll utvisar, enhälligt förklarat sig medgifva, att jord kostnadsfritt
borde åt stambanan upplåtas, mot det att skälig ersättning till de jord
Bih.
till R. St. Prot. 1862 y 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
egare, som sådan fordrade, bekostades af socknarne i orten, i förhållande till dessas
aflägsenhet från stationerna, svårighet dock torde uppstå att på ett fullt nöjaktigt
sätt emellan de särskilda socknarnes innevånare fördela den summa, som för en
sådan ersättning till jordegarne kan komma att utgå. Som likväl Styrelsen för
Statens jcrnvägsbyggnader synes vara oförhindrad att, på grund af häradsboernas
ifrågavarande medgifvande, kostnadsfritt sätta sig i besittning af den för stambanan
genom Vestra härad erforderliga jord, samt det deremot måste vara bäradsboernas
åliggande att sinsemellan öfverenskomma om fördelningen af ersättningen
till vederbörande jordegare, har Utskottet desto heldre ansett det inom Vestra härad
samt en del socknar i Allbo härad uti ifrågavarande hänseende gjorda erbjudande
böra tagas i beräkning vid bestämmande af den summa, hvilken för
Södra stambanans fullbordande bör anvisas, som Utskottet, på här nedan anförda
skäl, anser, att Rikets Ständer, vid beviljande af anslag för anläggande af ännu
icke påbörjade stambanor, böra såsom vilkor derför föreskrifva, att vederbörande
kommuner skola kostnadsfritt upplåta den för anläggningen erforderliga jord. Utskottet
kan väl icke med fullkomlig noggrannhet uppgifva beloppet af den minskning
i anläggningskostnaden, som genom fri upplåtelse af jord inom Vestra härad
och en del af Allbo härad sålunda kommer att uppstå; men då af de uppgjorda
kostnadsförslagen, hvilka finnas bifogade Stats-Utskottets vid sistförflutna riksdag
under N:o 86 afgifna Utlåtande, iuhemtas, att expropriations-kostnaden för väganläggningen
från Skälhult till Nässjö, utgörande en längd af 12 mil, är beräknad
för 258 t:ld inogor å 600 R:dr och för 514 t:ld utegor å 300 R:dr, till en sammanräknad
summa af 309,000 R:dr, eller 25,750 R:dr pr mil; har Utskottet, som anser,
att icke ringaste olägenhet för stambanans fullbordande kan inträffa, om den
äskade anslagssumman något minskas, men deremot hyser den öfvertygelse, att
vederbörande kunna med större framgång fullfölja yrkandet om fri upplåtelse af
den för jern vägsanläggningen inom ofvanberörda orter erbjudna jord, derest Rikets
Ständer uttryckligen förklara, att afdrag å anslagssumman i följd af minskad expropriation
bör ega rum, funnit sig böra tillstyrka,
l:o.
att den för Södra stambanans fullbordande beräknade kostnadssumma
må, till följd af minskad expropriationskostnad för
jord inom Vestra och Allbo härader, nedsättas med 100,000
R:dr R:mt.
Beträffande åter de kontanta penningebelopp, med hvilka innevånarne i åtskilliga
socknar af Allbo härad förbundit sig bidraga till expropriations-kostnadernas
betäckande; så har Utskottet inhemtat att, sedan Chefen för Statens jernvägsbyggnader
i skrifvelse af den 3 sistlidne Oktober anmodat Konungens Befallningshafvande
i Kronobergs län att från Stenbrohult, Wieslanda, Blädinge och
Aringsås socknar indrifva och till honom insända de kontanta medel, dessa socknar
åtagit sig att såsom bidrag till expropriationskostnaden utbetala, utgörande
tillsammans 4,550 R:dr R:mt, så vore nödiga åtgärder vidtagna för medlens indrifvande.
Deremot hade för öfrige socknar inom Allbo härad, hvilka förbundit
sig lemna dylika bidrag, nemligen Aneboda, Slätthög, Moheda, Öhr, Qvenneberga,
Hjortsberga och Lekaryd, bidragen ännu icke kunnat utfordras, då de vilkor, hvarunder
desamma blifvit utlofvade, ännu icke gått i fullbordan.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
3
Vid nu upplysta förhållanden anser sig Utskottet, med afseende på de af
vissa socknar inom Allbo härad utlofvude kontanta bidrag, böra hemställa,
2:o
att Rikets Ständer behagade uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att, i den
mån sådant lagligen kan ega rum, indrifva de af åtskilliga
socknar inom Allbo härad i ofvannämnda hänseende utfästade
bidrag till expropriations-kostnadernas betäckande samt derefter
till Riksgälds-kontoret leverera de inflytande medlen,
för att redovisas bland de för jernvägsbyggadcrna afsedda
tillgångar.
Af de uppgjorda kostnadsförslagen har väl icke kunnat inhemtas, huruvida
och till hvad belopp deruti ingått kostnaden för den jord, som erfordras dels för
jernvägens ledande inom staden Jönköpings område, dels för den station jemte reparationsverkstad,
sorn i nämnde stad kommer att anläggas. Visserligen har Utskottet
af ett inför magistraten i Jönköping den 23 sistlidne Juni hållet protokoll
inhemtat, att stadens i beskattningsäi enden röstegande innevånare beslutat, att
den vester om staden inom dess område belägna, enskilda personer icke tillhörande
jord, som för södra stambanans anläggande erfordras, skulle till framtida
begagnande för samma banas behof kostnadsfritt upplåtas; men då Utskottet anser
angeläget att städer, som, i likhet med Jönköping, icke blott få stambanan
dragen genom sitt område, utan ock der erhålla bangårdar, kostnadsfritt afstå all
den för sådant ändamål erforderliga jord, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
3:o.
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes på lämpligt sätt söka
tillvägabringa en sådan öfverenskommelse, att staden Jönköping,
på egen bekostnad upplåter den för jernvägsanläggningen
samt station och reparationsverkstad behöfliga, inom
stadens område, belägna mark, som icke redan är lagligen
exproprierad.
Ehuru Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 23 Oktober 1860
hos Kongl. Maj:( anhållit, att närmare undersökningar måtte varda föranstaltade
för utrönande huruvida kostnaden för blifvande jcrnvägsbyggnader kunde nedsättas
genom förändringar i det hittills följda byggnadssystemet för Statens jernvägsanläggningar,
har dock Utskottet, som här nedan skall afgifva yttrande i anledning
af de sålunda ifrågasatte förändringarne i stambanornas byggnadssätt, ansett
frågan derom icke ega någon tillämplighet på Södra stambanan, enär Rikets sednast
församlade Ständers ofvanberörda underdåniga skrifvelse uttryckligen innehåller,
att de begärda undersökningarne hvarken kunde eller borde ega rum i fråga
om fullföljande af byggnadsarbetena å de redan påbörjade stambanorna. Vid sådant
förhållande anser sig ock Utskottet, oberoende af ifrågasattr förändring i byggnadssättet
för de nya jernvägsanläggningar, som vid innevarande riksdag tilläfven
-
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 87.
tyrs blifva beslutade, nu kunna ingå i slutlig pröfning af frågan om det belopp,
som för Södra stambanans fullbordande bör anvisas; och får Utskottet, som här
ofvan hemställt, att det af Kongl. Maj.-t för detta ändamål äskade belopp af
10,250,000 R:dr må nedsättas med 100,000 R:dr, alltså tillstyrka Rikets Ständer,
4:o.
att för fortsättande och fullbordande af Södra stambanan, i
den redan beslutade sträckningen från Mullsjö till närheten
af sjön Salen, anvisa en summa af Tio millioner etthundrafemtio
tusen (10,150,000) R:dr, deraf Tre millioner åttahundrafemton
tusen (3,815,000) R:dr må utgå under innevarande år,
varande häruti inberäknad den af Rikets Ständer vid nu pågående
riksdag redan beviljade förskottssumma af Två millioner
R:dr.
Efter att sålunda hafva behandlat frågan om fullbordandet af Södra stambanan,
följer i ordningen att afgöra huruvida, sedan Yestra och Södra stambanorna
hunnit fullbordas, några flera sådana banor böra på Statens bekostnad anläggas,
eller om tiden må vara inne att upphöra med vidare byggande af stambanor för
Statens egen räkning samt i stället öfverlåta åt enskilda personer eller bolag, att,
med understöd af statsmedel, draga försorg om utförandet af de öfriga jernvägsanläggningar,
som för kommunikationernas underlättande äro eller framdeles blifva
af behofvel påkallade. I sådant afseende har Friherre Raab, A. C., uti en inom
Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 215), föreslagit, dels att Rikets Ständer
icke må bevilja medel till andra “statsbanor", än till skyndsamt fullbordande
af de under byggnad varande, och till påbörjande af banan genom Wermland till
Norska gränsen, hvilken bana motionären ansett icke lofva den inkomst att enskilda
bolag torde bilda sig för dess tillvägabringande, men hvars anläggning af
politiska skäl icke gerna skulle kunna åsidosättas; och dels att Rikets Ständer
deremot, för såvidt tillgångar kunde, utan allt för djup skuldsättning, beredas,
ville med lån till den del af anläggningskostnaden och på de vilkor, Kongl. Maj:t
föreslagit för de bolag, som redan bildat sig att utföra “den Skånska tvärbanan",
befordra byggandet af jernbanor, i alla öfriga nu föreslagna rigtningar, genom enskilda
bolag; samt att, derest flera än ett bolag skulle någonstädes bilda sig för
tillvägabringande af jernbanor mellan samma ändpunkter, såsom t. ex. mellan
Stockholm och Upsala, men på olika vägar, låneunderstöd företrädesvis måtte tillkomma
det bolag, sorn erbjuder de för Staten fördelaktigaste vilkor, i förening
med största säkerhet för deras uppfyllande.
För att nu rätt kunna uppfatta frågan, om och hvilka jernvägsanläggningar,
förutom de ofvanomförmälda stambanorna, böra på Statens bekostnad anläggas,
anser Utskottet nödigt i största korthet erinra, dels om hvad under föregående
riksdagar, i fråga om införandet af ett statsjernbane-system, hos Rikets Ständer
förekommit, dels om do utredningar af denna fråga, som de för jernvägsundersökningarnes
ombesörjande tillsatte komitéer samt Kongl. Maj:t i Sina till Rikets
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
5
Ständer, såväl vid de 3:ne sednast förflutne, sorn vid innevarande riksdag, aflåtne
nådiga Propositioner lemnat.
Härvid anser sig Utskottet först böra i Rikets Ständers minne återkalla,
hurusom, sedan Kongl. Maj:t uti nådig Proposition af den 16 November 1853, föreslagit,
att såsom grundsats måtte antagas, att derefter icke några jervägs-stambanor
i Sverige må anläggas annorlunda, än medelst Statens omedelbara försorg och på
dess bekostnad, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 18 November
1854 gifvit Kongl. Maj:t tillkänna, att, ehuru det icke borde förmenas enskilde att
på sin bekostnad utföra sådane, för sammanbindningen af närmare hvarandra belägna
orter erforderliga vägstycken, som framdeles komme att utgöra delar af
stambanorna, dock under Staten förbehållen rått att dessa bandelar efter deras
fullbordande inlösa, Rikets Ständer, för sin del, bland annat beslutat och stadgat,
dels att, "med hänsigt till ifrågakommande jernvägsanläggningar inom riket, anta"ges
och fastställes den grundsats, att alla stambanor hädanefter anläggas och utföras
genom Statens omedelbara försorg, samt att sålunda anlagda stambanor,
"med allt hvad dertill hörer, komtna att anses såsom allmän tillhörighet och stå
"under Statens tillsyn och förvaltning", dels att "de med stambanors anläggande
"förenade kostnader bestridas i allmänhet af Staten; dock må vissa delar af så"dana
jernbanor på enskild bekostnad utföras, emot rättighet för Staten att de
"sålunda anlagda bandelarne, efter deras fullbordande, inlösa i den ordning och på
"det sätt, som för hvarje särskildt fäll, före anläggningens företagande blifvit
"stadgadt." Jemte meddelande af detta beslut anvisade Rikets Ständer till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition dels ett belopp af Fem millioner Riksdaler Banko för
vestra och södra stambanornas påbörjande, dels ett särskildt anslag af 60,000 R:dr
s. m., på det Kongl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att genom erfarne och sakkunnige
män låta, efter anställda noggranna undersökningar och utredningar i både statsekonomiskt
och topografiskt afseende, och med hänsigt til) kommunikationsväsendet
i allmänhet, uppgöra och utarbeta förslag till jernvägars rigtningar, anläggningssätt
och beskaffenhet m. m., samt att, vid derpå följande riksdags början,
kunna till Rikets då församlade Ständer aflåta nådig Proposition, angående verkställigheten
af de större jernvägsanläggningar, hvilka derefter borde af allmänna
medel bekostas. Sedan de af Rikets Ständer sålunda begärda undersökningar blifvit,
genom dertill af Kongl. Maj:t utsedde komiterade, verkställda, förklarade
Kongl. Maj:t, uti nådig Proposition af den 28 November 1856, att Kongl. Maj:t i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komiterade yttrat, ansåg:
att de stambanor, som på Statens bekostnad byggas, böra framdragas förnämligast
genom de orter, hvilka i anseende till sin aflägsenhet från vattenkommunikationer,
af dessa icke kunna draga fördel;
att följaktligen en stambana blott undantagsvis bör i en längre sträckning
framgå parallelt med en närbelägen segelled, men deremot korsa eller beröra densamma
vid sådana punkter, der den inre rörelsen antingen redan bofinnes eller
kan emotses blifva för vissa orter koncentrerad;
att, som ett vigtigt syftemål med stambanorna jemväl är att underlätta förbindelsen
med främmande länder samt mellan betydligare handelsplatser inom riket,
afståndet mellan stambanornas ändpunkter i möjligaste mån bör förkortas, till
besparing såväl i byggnadskostnad, som i tid och transportkostnad, dock under
iakttagande, såvida sådant utan längre omvägar kan ske, att stambanorna jemväl
beröra de punkter, sorn, i följd af ett för den inre rörelsen gynnsamt läge eller
af större produktion, mest åro i behof af kommunikationer och väl belägna för
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
bibanors anslutande, hvaraf följer att en stambana icke oeftergifligen bör framgå
kortaste vägen mellan dess ändpunkter, utan äfven afse rörelsens befrämjande
såväl inom mellanliggande trakter, som emellan dem och ändpunkterna;
att en stambana bör underlätta transporten af trupper och krigsmateriel
och möjliggöra armé-afdelningars skyndsamma förflyttning till do i strategiskt
hänseende vigtigaste orterna, hvilka således böra af stambanorna genomskäras eller
beröras; samt
att, som stambanornas anläggning medföra högst betydliga kostnader och
det med skäl kan befaras att, om än å vissa af nämnde banor en liflig trafik redan
första tiden efter deras öppnande är att motse, genom hvilken kostnaden för
deras underhåll och administration kan fullkomligen betäckas och tillika möjligtvis
ett öfverskott uppstå, ett motsatt förhållande likväl torde å vissa andra banor,
åtminstone i början, uppkomma, antalet och utsträckningen af stambanorna för
närvarande borde inskränkas till hvad behofvet oundgängligen fordrade, hvaremot
det torde böra åt framtiden öfverlemnas att besörja utvidgandet af detta stambanesystem,
när en högre uppdrifven produktion sådant påkallar och landets derigenom
ökade hjelpkällor medgifva större uppoffringar af Staten för kommunikationernas
ytterligare förbättring.
Med tillkännagifvando att det system för anläggning af Statens stamjernbanor,
som Kongl. Maj:t uti berörda nådiga Proposition till Rikets Ständers pröfning
öfverlémnade, stödde sig på dessa hufvudgrunder, förklarade Kongl. Maj:t
vidare att, då Stockholm, dels såsom rikets hufvudstad, dels genom dess i både
militäriskt och kommercielt hänseende vigtiga belägenhet, onekligen utgjorde den
punkt, hvilken vid utstakandet af ett systematiskt jernvägsnät för riket borde
företrädesvis tagas i betraktande samt tjena till utgångspunkt, måste i främsta
rummet tillses, huru denna punkt, utan att åsidosätta mellanliggande fruktbara
provinsers anspråk och behof af underlättade kommunikationer, måtte på ändamålsenligt
sätt sammanbindas med Malmö, såsom gränsort i söder, med Göteborg,
såsom gränsort och vigtigaste handelsplats vid kusten, med Norriges hufvudstad
samt slutligen med Upsala och de både norr och vester om sistnämnde stad belägna
trakter; och föreslog Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse härmed, att nedan
upptagna jernvägslinier borde anses såsom stambanor, hvilka skulle anläggas och
utföras genom Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad samt följaktligen
utgöra allmän tillhörighet och stå under Statens tillsyn och förvaltning,
nemligen:
l:o Westra stambanan, gående från Stockholm öfver Södertelje, Katrineholm,
Hallsberg, Wiby, Hjulö, Sköfde, Falköping och Alingsås
till Göteborg  mil
och borde till den för denna bana beräknade kostnadssumma läggas
den för Yestra och Norra stambanornas förening i Stockholm samt
för anläggning af reparationsverkstäder i nämnde stad erforderliga
kostnad.
2:o Nordvestra stambanan, utgående från Yestra stambanan i närheten
af Porla och sträckande sig öfver Christinehamn, Carlstad och Arvika
till riksgränsen vid Magnor
19j „
3:o Södra stambanan, utgående från Yestra stambanan vid Falköping
och sträckande sig, med bibana till Jönköping, öfver Götaström,
Agghult och Lund till Malmö
31| „
Transport 93j mil
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
7
Transport 93j mil
4:o Östra stambanan, utgående från Vestra stambanan vid Katrineholm
och sträckande sig öfver Norrköping, Linköping och Tenhult till
Götaström, på södra stamlinien, med bibana från Tenhult till Jönköping
25 „
5:o Norra stambanan, från Stockholm öfver Upsala till Sala  11| „
6:o Sammanbindning sbanan emellan Örebro och Askersund  5 „
Summa 135| mil,
derför anläggningskostnaden beräknades till ett sammanräknadt belopp af 103,350,000
R:dr, eller en medelkostnad af 762,000 R:dr per mil.
I afseende på den sålunda uppgifna kostnadssumman och våglängden, hvaraf
omkring 11 mil utaf Vestra och Södra stambanorna då redan voro under arbete
och till en del fullbordade, anmärkte dock Kongl. Maj:t att, enär en del af de
föreslagna stambanorna allenast blifvit preliminärt undersökt, de meddelade uppgifterna
å dessa banors längd och kostnad möjligen kunde komma att undergå
någon förändring.
Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit föreslaget, anmälde Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse af den 16 September 1857, hvad först beträffade
frågan om antagande af ett visst system, omfattande alla de jernvägsanläggningar,
som uteslutande på Statens bekostnad borde utföras, dels att sådant vore alltför
tidigt, enär undersökningarne i afseende på flera af de jernvägslinier, som skulle
ingå i det föreslagna systemet, ännu icke hunnit företagas, än mindre afslutas,
samt att det vore särdeles betäukligt att, då fråga vore om företag, hvilka komme
att medföra högst betydliga utgifter för det allmänna, i afseende på sättet och
ordningen för dessa företags framtida utförande fastställa ett system, hvars ändamålsenlighet
och antaglighet så mycket mindre kunde med full tillförsigt bedödömas,
som dess detaljer icke vore utredda; och dels att en utaf Rikets då församlade
Ständer till iakttagande under en längre tidsföljd meddelad fastställelse å
ett särskildt jernvägssystem, för utförande hvaraf flere riksdagars sammanstämmande
beslut erfordrades, ingalunda skulle kunna anses betrygga detsainmas fortsatta
tillämpning och fullföljande, enär kommande Ständer i allt fall vore oförhindrade,
att, vid anvisandet af de anslagssummor, hvaraf jernvägsanläggningarnes
fortgång och fulländning helt och hållet berodde, meddela sådana nya eller förändrade
bestämmelser och föreskrifter, att derefter skeende jernvägsarbeten komme
att i väsendtlig mån afvika från hvad härom vid föregångna riksdagar blifvit beslutadt.
Rikets Ständer hade derför, oberoende af frågan om ett sådant allmänt
system, tagit i betraktande, hvilka jernvägsanläggningar under närmaste statsregleringsperiod
borde på allmän bekostnad bedrifvas, samt dervid beslutat, att
för Yestra och Södra stambanornas fortsättande samt för anläggande af bangård
och reparationsverkstad i Stockholm anslå ett sammanlagdt belopp af 19,600,000
R:dr Runt, hvaremot för öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna stambanor några medel
vid nämnda riksdag icke blefvo anvisade. Men, med afseende å angelägenheten
deraf att, innan några andra jernvägsarbeten blefve för Statens räkning företagna,
än de, för hvilka anslag under samma riksdag beviljats, noggranna och fullständiga,
icke blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska, landets industri
och rörelse i synnerhet omfattande undersökningar blefve anställda, anvisade Rikets
Ständer derjemte ett särskildt anslag af Ett hundrafemtio tusen R:dr R:mt
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 87.
för bestridandet af de kostnader, som med dessa undersökningars anställande vore
förenade.
I anledning af sistnämnde beslut, behagade Kongl. Maj:t under den 29
Mars 1858 uppdraga ledningen af ifrågavarande undersökningsarbeten åt en komité,
hvilken under den 8 November 1859 afgaf sitt af kartor, profiler och kostnadsförslag
åtföljda till trycket befordrade, underdåniga betänkande; hvarefter Kongl.
Maj:t, uti nådig Proposition af den 17 i sistnämnde månad, under hänvisning till
de upplysningar och den utredning detta komité-betänkande innehåller samt med
erinran om angelägenheten af de redan beslutade 2:ne stambanornas skyndsamma
utförande, föreslog Rikets Ständer "att bevilja ett anslag af 25 millioner R:dr att
"uteslutande användas till arbetena å Statens förutnämnda 2:ne stambanor, nemligen den
” Vestra från Stockholm till Göteborg, med sammanbindning sbana emellan Hallsberg
"och Örebro, samt den Södra från Malmö till Falköping."
Med hufvudsakligt godkännande häraf, beviljade Rikets sednast församlade
Ständer, enligt hvad deras till Kongl. Maj:t den 6 Juni 1860 aflåtna underdåniga
skrifvelse gifver vid handen, för fullbordande af Vestra
stambanan Rant 15,796,889 R:dr
för anläggning af sammanbindningsbanan mellan Hallsberg
och Örebro  „ 1,762,479 „
samt för fortsättning af arbetena på Södra stambanan . . „ 7,440,632 „
eller tillhopa R:mt 25,000,000 R:dr.
Sedan hela den vid sistförflutna riksdag anvisade anslagssumman sålunda
blifvit afsedd att uteslutande användas för fullföljandet af arbetena å Vestra och
Södra stambanorna, har Kongl. Maj:t, uti Sin vid innevarande riksdag angående
Statens jernvägsbyggnader aflåtna, ofvan omförmälda nådiga Proposition, tillkännagifvit
att, då Vestra stambanan numera blifvit fulländad och Statsverkets ställning
lemnade utväg att, utöfver de för Södra stambanans fullbordande erforderliga
medel, bereda tillgång för jernvägsbyggnadernas utsträckning äfven till andra orter
af riket, Kongl. Maj:t nu ansett Sig böra till pröfning upptaga Jernvägs-komitéens
i öfrigt framställda förslag, samt dervid tillse, i hvad mån dessa förslag må under
nästkommande statsregleringsperiod kunna bringas till utförande.
Lika med Kongl. Maj:t anser Utskottet tiden nu vara inne att taga i öfvervägande
om och i hvad mån de af Jernvägs-komitéen föreslagna stambanor, hvilka
ännu icke blifvit påbörjade, under instundande statsregleringsperiod må kunna tillvägabringas.
I afseende på sättet att härvid gå tillväga hafva dock meningarne i
så måtto varit delade, att, på sätt Friherre Raabs ofvanberörda motion gifver vid
handen, ifrågasatt blifvit, huruvida jernvägsarbetena borde omedelbart af Staten
utföras eller om icke dessa arbeten lämpligast befordrades genom meddelande af
lån åt bolag, som för sådant ändamål kunde varda bildade. Ehuru Utskottet
ingalunda vill förneka att det vore öuskligt, om stambanornas anläggning kunde
öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten, samt Staten derigenom befrias från
den vidsträckta och invecklade ekonomiska förvaltning, som är en oundviklig
följd af dessa arbetens utförande för Statens egen räkning, anser likväl Utskottet
att man under nuvarande förhållanden icke med något hopp om framgång skulle
kunna erbjuda åt enskilda elior bolag att verkställa ifrågavarande vidsträckta och
kostsamma arbeten. I följd häraf och då Utskottet kommer att här nedan afgifva
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
9
gifva yttrande, rörande de särskilda jernvägssträckningar, om hvilkas anläggning
på Statens bekostnad fråga vid innevarande riksdag blifvit väckt, lärer
5:o.
något vidare yttrande öfver hvad Friherre Raab i ofvan uppgifna
hänseende föreslagit nu icke erfordras.
Yidare bar Friherre Raab uti ofvanomförmälda motion föreslagit att, sedan
de nu under byggnad varande stambanor varda fulländade, alla öfriga banor, såväl
den, hvilken, enligt hans förenämnda yrkande, skulle af Staten byggas i rigtning
mot Norska gränsen, sorn ock de, hvilkas utförande borde genom lån af
statsmedel befordras, hädanefter måtte anläggas med all den möjliga inskränkning
i spårvidd och deraf beroende materiel m. m., som vore förenlig med deras
ändamål att upptaga all den trafik, som i ett glest bebodt land kunde vara att
förvänta.
Jemte det Utskottet, i sammanhang med behandlingen af förenämnda motion,
tagit under öfvervägande innehållet af det utaf Herr Öfversten Friherre
Ericson den 14 sistlidnc November till Kongl. Majit i underdånighet afgifna och
genom Utskottets memorial N:o 14, till Rikets Ständer öfverlemnade, memorial,
angående åtgärder till beredande af besparing i anläggnings- samt drift- och underhålls-kostnaden
för Statens jernvägar, har Utskottet ansett sig böra i detta ämne
inhemta upplysningar af sakkunnige personer och för sådant ändamål anmodat
Herr Öfversten Grefve A. E. von Rosen, Herr Majoren C. Adelsköld, Herr Kapitenen
L. M. Nordenfelt och Herr Kapitenen Grefve R. Cronstedt att för Utskottet
närmare utveckla de skäl och omständigheter, som å ena och andra sidan borde
vid denna vigtiga frågas bedömande tagas under öfvervägande; och har Utskottet
uti sitt den 20 sistlidnc Mars under Nio 77 afgifna memorial, lemnat Rikets Ständer
fullständig kännedom om den utredning, frågan genom bemälde sakkunnige
personers benägna medverkan erhållit. Med hänvisning till innehållet af dessa
för ämnets utredning meddelade upplysningar, får Utskottet här i korthet återgifva
de hufvudsakliga omdömen, som dels af Herr Friherre Ericson dels af ofvanbemälde
sakkunnige personer blifvit uttalade, beträffande den ifrågasatta förändringen
af spårvidden å Statens stambanor. Herr Friherre Ericson har i detta
hänseende yttrat följande:
"örn man täger i betraktande de jernvägslinier, som ännu kunna ifrågakomma
till utförande på Statens bekostnad och som redan utgjort föremål för
Rikets Ständers öfyerläggningar, nemligen Östra, Norra och Nordvestra stambanorna,
och hvilka torde kunna räknas till de "framtida Jernvägsföretag”, Rikets
Ständer i härofvan citerade del af den underdåniga skrifvelsen antydt, så blir
den frågan lätt besvarad, huruvida skäl förefinnas att för dessa nya linier begagna
ett annat, mindre kostsamt, men med det redan använda mindre öfverensstämmande
byggnadssystem. Af den redogörelse, jag i det ofvan anförda lemnat,
angående de grunder, som hittills varit följda vid utförandet, af Statens jernvägar,
torde framgå, att någon verklig besparing i anläggningskostnad ej kan vinnas,
med mindre, än att er^ genomgående förändring i hela byggnadssystemet företages,
eller genom förminskning af spårvidden och begagnandet af lättare räler
och till följd deraf äfven lättare materiel; men då, enligt min öfvertygelse, samma
Bih. till R. St. Fröt. 1862 §■ 1863. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
skäl tala för användandet af det redan följda byggnadssystemet, åtminstone i dess
liufvudsakligaste bestämmelser, äfven å bär ofvan nämnda möjligen iffågakommande
jeruvägslinier, så får jag, med åberopande af dessa skäl, nu endast yttra
mig öfver lämpligheten att antaga tvänne olika systemcr för landets stambanor,
med särskildt afseende fästadt å de nya linierna”.
Nordvestra stambanan skulle komma att förbinda den Yestra med Norriges
jernvägar, Norra stambanan skulle förbinda den Vestra med jernvägen emellan
Gefle och Falun, och den Östra stambanan skulle utgöra förbindelse mellan de
Södra och Vestra stambanorna. Häraf synes, att i alla de nya ifrågasatta liniernas
ändamål skulle ingå, bland andia, äfven det att utgöra förbindelse med redan
enligt hufvudsakligen samma system färdigbyggda jernvägslinier. Om nu de nya
linierna byggdes efter andra grunder, så att icke samma materiel kunde å alla
stambanorna begagnas, blefve följden, att ombyte af materiel och deraf följande
omlastningar måste ega rum vid hvarje föreningspunkt emellan de efter olika
systemer utförda banorna Jern vägsförbindelsen mellan södra och norra Sverige
skulle således komma att 4 å 5 gånger besväras af omlastning, nemligen först
vid Nässjö, der Östra stambanan skulle utgå från den södra, derefter vid Katrineholm,
der förstnämnda stambana skulle möta den Vestra, så vid Stockholm (varö
sig att jcrnvägslinie genom staden vore utlagd eller ej), derifrån Norra stambanan
skulle utgå, vidare vid någon punkt på Gcfle-Dala-vägen, samt slutligen, för den
händelse att från denna jernväg en annan efter nya systemet utginge norrut, äfven
vid den punkt, der dessa båda vägar sammanträffade. Jag torde ej behöfva särskildt
utveckla den hämmande inverkan alla dessa omlastningar skulle utöfva å
godstrafiken, likasom det torde vara öfverflödigt att särskildt påpeka de hinder
med afseende å passageraretrafiken, en dylik anordning skulle åstadkomma, såväl
till följd af den ringa hastighet, hvarmed tågen å det nya systemets banor kunde
framgå, som den ofta återkommande omflyttningen af passagerare och deras
bagage i andra vagnar. Men hvad jag deremot icke får underlåta att anmärka,
är den förökade kostnaden, såväl med afseende å uppsättning och underhåll af
materiel, som beträffande trafikens drift. Jag har redan i det föregående visat
den ekonomiska vigtcn af att för den rörelse, som sannolikt är att förvänta å
Statens jernvägar, och i betraktande af de stora afstånd, som måste tillryggaläggas,
begagna en så stark materiel, som den redan antagua; och jag har äfven
framhållit de omständigheter, som verka till förökning af anläggnings- och driftkostnad,
derigenom att en talrikare, men mindre kraftig materiel måste användas.
Skulle nu härtill komma nödvändigheten att för hvarje af de nya linierna anlägga
särskilda reparationsverkstäder, skulle säkerligen icke allenast den besparing
med afseende å anläggningskostnaden för banan och permanenta byggnader,
man trott sig vinna, till stor del gå förlorad, utan tillika en i motsatt fall obehöflig
underhållskostnad för de särskilda reparationsverkstäderna uppkomma.”
Fördelarne att på samma vagn kunna förflytta varor från den ena ändan
af riket till den andra, vigten att hastigt kunna transportera personer, särdeles
trupper under krigstid, äfvensom krigsmateriel mellan landets olika delar, hvilket
betydligt lättare låter sig verkställa, då driftmaterieleu kan för ändamålet samlas
på de banor, der sådan transport skall ske; fördelen att vid oförutsedda behof,
såsom vid krigstillfällcn kunna från hvilken del af Europa som helst inköpa färdig
materiel, som genast kan sättas i spår; den stats-ekonomiska vinsten för den
inhemska industrien att, till följd af öfverensstämmelse i konstruktion emellan den
inom landet tillverkade och öfverallt på kontinenten begagnade materiel, äfven
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
11
som till följd af den lika spårvidden, lättare kunna i utlandet afsätta sina tillverkningar
och täfla med de utländska fabrikanterna, hvartill grundade förhoppningar
förefinnas i de materialier af utmärkt beskaffenhet vårt land eger, och såmedelst
kunna efter hand åstadkomma billigare priser till förmån för våra egna
jernvägar; vidare det jemförelsevis billiga pris hvartill våra stambanor kunnat
byggas och för hvilket ingen bana af samma konstruktion och styrka i något
annat land kunnat utföras, och slutligen sannolikheten för att i en icke alltför
aflägsen framtid de bandelar, som blefve anlagda efter det billigare byggnadssättet,
icke skulle kunna uppfylla tidens fordringar, utan att ombyggas, hvarigenom
en stor del af den kostnad, landet derpå nedlagt, vöre förspilld, — alla dessa
omständigheter synas mig så talande, att jag, endast på grund af dem och oansedt
de ekonomiska olägenheter, jag förut anfört, måste i underdånighet afstyrka
att för de nya stambanor, som kunna komma till utförande, ett annat byggnadssätt,
än det, hvarefter de nuvarande blifvit utförda, antages.”
Herr Kapitenen Nordenfelt, och Herr Kapitenen Grefve Cronstedt hafva
öfvereusstämt i den åsigt, beträffande det byggnadssätt, som för våra jernvägar
bör begagnas, "att starka räler, djup kallast och Tored lanvall inom de gränsor, som
vid Statens jernvägar användas, äro fördelaktigasamt
"attför Statens blifvande jernvägsbgggnader den antagna spårvidden af 4,83 fot bör
"bibehållas, och att samma spårvidd bör antagas för vigtiga utgreningar från och sam"
manbindning ar emellan stambanorna."
Deremot har Herr Majoren Adelsköld, med stöd af vunnen erfarenhet vid
redan varande jernvägsanläggningar, ansett, att väl och ändamålsenligt utförda jernbanor
med mindre spårvidder än den vanliga 4,83 fots, inom vissa gränsor, eller med
en trafik, som uppgår ända till 1,000,000 centner årligen efter banans hela längd
(omkring Jidel af Belgiens godstrafik år 1861), äro i ekonomiskt hänseende fördelaktigare,
dels emedan ett betydligt mindre kapital, under i öfrigt enahanda omständigheter,
visat sig erforderligt till deras åstadkommande, dels ock emedan
samma trafik lemnar en relativt större behållning på detta kapital; men Herr
Majoren har, det oaktadt, för sin del afstyrkt, att det system, som från början antagits
för Statens jernvägar, numera ändras, hvarjemte han ansett att hufvudbanorna
och sammanbindningar dem emellan, äfvensom vigtigare utgreningar, som kunna anses
utgöra fortsättning af de förstnämnda, böra hafva samma spårvidd och åtminstone
i det närmaste samma byggnadssätt, som för hufvudbanorna en gång blifvit antaget, så
att samma rörliga materiel ömsesidigt må kunna begagnas. Vidkommande åter isolei'ade
lokalbanor samt egentliga bibanor till hufvudlinierna från bergslager, fabriksorter,
mindre städer, lastplatser, skogstrakter, bruk och andra dylika ställen, hvilka
banor borde anses såsom uteslutande industriela företag, har Herr Majoreu Adelsköld
för möjliggörande af dessa nyttiga anläggningar på en mängd ställen, som
eljest måhända för all framtid måste vara i afsaknad af denna mägtiga häfstång
för industriel förkofran, tillstyrkt, att spårvidden och byggnadssättet i allmänhet å
dessa banor borde helt och hållet rättas efter trafikens beskaffenhet; samt i öfrigt i likhet
med Herr Friherre Ericson och Herr Kapitenen Nordenfelt, framför allt
förordat starka och väl byggda jernvägar såsom bäst ledande till säkerhet, snabbhet
och besparing.
Slutligen har Herr Grefve von Rosen yttrat den åsigt, att, sedan Vestra
och Södra stambanorna blifvit fullbordade, inga flera bredspåriga banor inom Sverige
borde anläggas, utom måhända den, sorn skall förena Norska jernbanan vid riksgränsen
med Vestra stambanan.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Ehuru rikhaltiga upplysningar i förevarande vigtiga fråga genom de ofvan
anförda yttrandena blifvit meddelade, tror sig Utskottet dock icke behöfva nu
ingå i bedömande af frågan om hvilketdera systemet i och för sig tilläfventyrs
vore för Sverige det mest passande. Utskottet hyser nemligen den öfvertygelse
att, då de färdigbyggda eller under arbete varande stambanorna nu erhållit en
utsträckning af mera än 60 mil, införandet af ett annat system, än det hittills
följda, skulle medföra så stora olägenheter, att en förändring i det hittills följda anläggningssättet
icke bör ifrågakomma; och Utskottet får alltså, med erinran derom,
att Kongl. Maj:t uti Sin nådiga Proposition förklarat Sig vilja i afseende på
drift- och underhållskostnaden tillse, att all med trafikens ändamålsenliga ordnande
och rörelsens kraf förenlig besparing varder iakttagen, hemställa:
6:o.
att någon förändring i det hittills för Statens stambanor följda
byggnadssätt icke må ega rum vid utförandet af de stamba
nor,
för hvilkas anläggning på Statens bekostnad och genom
dess omedelbara försorg anslag vid innevarande riksdag varda
beviljade.
I ändamål att bereda minskning i de kostnader, Staten i och för fortsatt
anläggning af stambanorna måste vidkännas, har hos Utskottet fråga uppstått,
dels huruvida icke, såsom vilkor för meddelande af anslag till dessa banors påbörjande,
borde stadgas skyldighet för kommunerna att kostnadsfritt lemna erforderlig
jord såväl till sjelfva banbyggnaden, som till nödiga stationer, dels huruvida
och i hvad mån de sjöstäder, genom hvilka stambanorna komma att byggas,
borde åläggas att likaledes kostnadsfritt upplåta tjenlig hamnplats, dit stambanan
skulle på Statens bekostnad ledas, eller om sådane städer må vara berättigade att,
på egen bekostnad och mot åtnjutande af lämplig godtgörelse utaf de trafikerande,
anlägga nödiga spår från stambanan till stadens egna hamnar och kajer.
Beträffande den förra af dessa frågor, har det icke undgått Utskottets uppmärksamhet
att, i anledning af derom under sistförflutne riksdag väckt fråga, dåvarande
Stats-Utskott, visserligen ansåg billigt att de orter, genom hvilka stambanor
framgå, och hvilka af dessas anläggning draga fördel, äfven borde i någon
mån bidraga till de för anläggningen erforderliga betydliga kostnader, men att
Utskottet, då inga nya stambanor vid samma riksdag ifrågakommo att anläggas,
samt de redan beslutade och påbegynta stambanornas utförande icke kunde göras
af ett dylikt vilkor beroende, ansåg förslaget med hänsigt till nämnda bauor vara
mindre verkställbart samt derföre till detsamma afstyrkte bifall. Då emellertid
vid innevarande riksdag förslag om anläggande af nya stambanor komma att Rikets
Ständers pröfning underställas, har Utskottet desto heldre trott, att frågan
om orternas skyldighet att, i mån af den fördel, som de af stambanorna kunna
påräkna, bidraga till kostnaderna för dessas anläggande, bör ånyo komma under
öfvervägande, som åtskillige dels stads- dels landskommuner i Småland, Upland,
Westmanland, Nerike, Wermland och Östergötland förklarat sig beredvillige, att,
dels genom afstående af erforderlig jord, dels med kontanta penningar bidraga till
minskning af Statens utgifter för dessa dyrbara anläggningar.
Allmänna meningen har ock, vid flerfaldiga tillfällen, uttalat sitt ogillande
deraf, att egare åfjord, sorn för jernvägens behof skall afstås, icke sällan erhålla
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
13
en ganska högt beräknad ersättning jemte det att samma jernväg, för hvars anläggande
öfver hans mark han sålunda undfår en ansenlig betalning i penningar,
tillskyndar honom betydliga fördelar och förhöjer värdet af hans egendom. Om
det nu också icke kan åligga den enskilde att i annan ordning, än som genom
expropriations-författningarne finnes bestämd, för jernvägsanläggningarne afstå sin
jord, så torde dock med visshet kunna antagas, att den ersättning, som härför bör
honom tillkomma, i allmänhet skulle komma att uppskattas efter billigare och
rättvisare grunder, om denna ersättning utginge af kommunerna, än då, såsom
hittills egt rum, expropriationen skall af Staten bekostas. Det torde ock i allmänhet
vara billigt att, då Staten för anskaffandet af dessa kommunikationsmedel
underkastar sig högst betydliga uppoffringar, de orter, som af jernvägarne beröras,
och i följd deraf utaf dem skörda betydliga fördelar, åtminstone i någon mån bidraga
till bestridandet af de för dessa anläggningar nödiga kostnader. Visserligen
har man å ena sidan inväudt, att då de orter, genom hvilka Vestra stambanan
och den redan färdiga delen af den Södra framgå, i allmänhet utan all uppoffring
från kommunernes sida fått jernvägen framdragen i sitt grannskap, innevånarne
i de trakter, genom hvilka de nya stambanorna komma att anläggas, möjligen
kunde åberopa detta förhållande såsom skäl, att äfven för sin del vinna befrielse
från deltagande uti kostnaden för Statens jernvägsanläggningar. Men det kan, å
andra sidan, icke nekas, att den allmänna insigten om de betydliga fördelar, som
stambanornas anläggning tillskyndar de orter, genom hvilka banorna framgå, samt
det stora intresse, med hvilket hela befolkningen, till följd häraf, omfattar dessa
anläggningar, nu, mera än tillförene, synes böra föranleda dertill, att Staten såsom
vilkor för stambanornas anläggande förbehåller sig att kommunerna inom do
delar af landet, hvilka af banorna komma att beröras, skola i någon män medverka
till anläggningskostnadernas förminskande. Då härtill kommer att, såsom
nyss är nämndt, en mängd kommuner sjelfvilligt erbjudit sig att i förenämnda
hänseende lemna bidrag, skulle det måhända kunna anses såsom en orättvisa mot
dessa, om andra erhölle jernvägsanläggningar, utan att derföre behöfva på ringasto
sätt göra några uppoffringar. Vidare har det blifvit anmärkt att, i fall innevånarne
i en viss ort icke godvilligt förena sig om att genom sammanskott bidraga
till jernvägsanläggningarne, svårighet understundom kan uppstå att på ett fullt
rättvist sätt emellan vederbörande fördela de bidrag, som anses böra af orten erläggas.
Dessa svårigheter torde dock numera, sedan kommunal väsendet inom länen
blifvit ordnadt, kunna anses i väsendtlig mån hafva försvunnit; och Utskottet
tvekar derföre icke föreslå Rikets Ständer, att, vid beviljande af medel lör anläggning
af nya stambanor, fästa det vilkor, att kommunerna skola i någon mån
bidraga till minskning af anläggningskostnaden. Då likväl åliggandet i detta hänseende
icke för närvarande torde kunna sträckas vidare, än till skyldigheten att
kostnadsfritt upplåta den för ban-anläggningen och dertill hörande stationer nödiga
jord, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
7;o.
att i afseende på alla de jernvägar, hvilka Rikets nu församlade
Ständer anse böra såsom stambanor af Staten anläggas,
måtte föreskrifvas, att, innan jernvägsarbete! påbörjas, den
till banbyggnaden och nödiga stationer erforderliga jord för
den del af banan, till hvars byggande anslag vid nuvarande
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
riksdag beviljas, skall vara af vederbörande kommuner kostnadsfritt
upplåten;
att, derest icke sådan upplåtelse egt rum inom den tid,
Kongl. Maj:t för hvarje särskild stambana må finna för godt
föreskrifva, Kongl. Muj:t må vara oförhindrad använda det
anslag, som för en sådan bana af Rikets Ständer blifvit beviljadt,
till fortsättning af arbetena å annan stambana, för
hvilken rigtningen vid innevarande riksdag varder bestämd;
samt
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, innan nådig Proposition till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåtes i fråga om anslag till fortsättande
af arbetena på Statens stambanor, vederbörande kommuner
varda på förhand i laga ordning hörde, huruvida de
vilja kostnadsfritt afstå den jord, som för dessa anläggningars
fortsättande eller fullbordande erfordras, äfvensom att Kongl.
Majit täcktes uti den nådiga Propositionen derom lemna Rikets
Ständer underrättelse.
Hvad derefter angår frågan, huruvida och i hvad mån de sjöstäder, genom
hvilka stambanorna komma att anläggas, må vara skyldige att kostnadsfritt upplåta
tjenlig hamnplats, dit stambanan bör på Statens bekostnad ledas, samt om
sådane städer må vara berättigade att, på egen bekostnad och mot åtnjutande af
lämplig godtgörelse utaf de trafikerande, anlägga nödiga spår från stambanan till
stadens egna hamnar och kajer, äfvensom huruvida några åtgärder kunde vidtagas
för vinnande af en lämplig nedsättning af de hamn- och bro-afgilter med flera dylika
omkostnader, som enligt behörigen fastställda taxor utgå för varors lastning
och lossning i sådana hamnar, som af Statens jernvägar beröras; så finner visserligen
Utskottet det i allmänhet vara af vigt att, då Statens stambana ledes till
sjöstad, banan, der så lämpligen kan ske, på Statens bekostnad fortsättos till tjenlig
hamnplats, der lastning och lossning med minsta möjliga kostnad för do trafikerande
och utan alltför betungande afgifter må ega rum; men då några för
alla omständigheter passande stadganden i detta hänseende måhända icke torde
kunna meddelas, anser sig Utskottet endast böra hemställa:
8:0.
att Rikets Ständer må i underdånighet hos Kongl. Maj:t
anhålla:
dels att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Styrelsen för Statens
jernvägsbyggnader att, då Statens stambanor beröra sjöstäder
eller andra sådana ställen, der tillfälle förefinnes att
utan alltför stora omvägar och kostnader, leda banan till passande
lastageplats, hos Kongl. Maj:t föreslå de åtgärder, som
af behofvet kunna vara påkallade, för att, på det för trafiken
minst kostsamma och hinderliga sätt, bereda tillfälle till varors
lastning och lossning vid dertill tjenlig hamn eller
lastageplats;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
15
dels att, då uppgjorda taxor för hamn- och bro-afgifter
m. m. i sådane städer, som af jernvägarne beröras, till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öfverlemna^, Kongl.
Muj:t, innan fastställelse derå meddelas, behagade taga under
öfvervägande, huruvida och i livad mån de fördelar, som genom
jernvägens dragande till hamnplats kunna staden tillskyndas,
höra föranleda till nedsättning i berörde afgifters
belopp eller förändring af grunderna för afgifternas beräkning
I öfverensstämmelse med de åsigter Utskottet nu framställt, anser sig Utskottet
böra i den ordning, Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angifver, till pröfning
företaga såväl de af Kongl. Maj:t, som de af enskilde motionärer i afseende på
hvarje särskild stambana framställda förslag och öfvergår dervid först till frågan om
Ostra stambanan.
Beträffande denna stambana har Kongl. Majit erinrat hurusom, vid de af
1858 års Jernvägs-komité anställda undersökningar för bestämmande af Östra
stambanans ändamålsenligaste sträckning, föreningspunkten med den Södra af flere
skäl ansetts böra förläggas till Nåssjö i Tveta härad af Jönköpings län, hvarigenom
skulle åstadkommas den kortaste förbindelsen mellan hufvudstaden och rikets
södra orter. Då ifrågavarande stambana jemte sitt hufvudändamål, södra Sveriges
förening med hufvudstaden, synts Komitéen böra i främsta rummet åsyfta att
förbinda Norrköping, såsom en af rikets vigtigaste stapel- och fabriksorter, med
såväl hufvudstaden, som norra, mellersta och vestra Sverige, hade banan från
Katrineholm blifvit utstakad nära vinkelrätt mot den Yestra stambanan i rak
sydlig rigtuing till Norrköping Do på donna sträcka mötande betydliga lokala
svårigheter föranledde kostsamma arbeten, isynnerhet vid nedstigandet från Kolmården
till slättlandet omkring Norrköping; men Komitéen hade dock, i betraktande
af stadens gynnsamma belägenhet, dess stora folkmängd och genom en
omfattande fabriks- och handels-rörelse väsendtliga betydenhet för trafiken! ansett
dessa svårigheter icke böra afskräcka från banans ledande till denna stad.
Yidare och med afseende på hufvudrigtningen för nuvarande landtransporterna
inom Östergötland samt ortens befolknings- och näringsförhållanden, hade
Komitéen låtit från Norrköping utstaka fortsättningen af Östra stambanan i
sydvestlig rigtning öfver Göta kanal vid Norsholm till Linköping och Mjölb}7,
genom provinsens bördiga delar och öfver en i allmänhet gynnsam terräng, samt
derifrån förbi sjön Sommens norra ända till Nässjö, hvarigenom banan jemväl
komme att till förmån för trafiken genomskära midten af och leda till lämpliga
afsättningsorter för det bördiga Norra Wedbo härad i Jönköpings län; och hade
Östra stambanans längd och anläggningskostnad af Komitéen blifvit beräknad
sålunda:
från Katrineholm till Norrköping, 4 mil 25,930 fot R:dr 4,934,053: —
„ Norrköping till Linköping, 4 mil 7,720 fot „ 3,173,242: —•
„ Linköping till Nässjö 10 mil 24,500 fot „ 7,436,245: —
Summa 19 mil 22,150 fot R:dr 15,543,540: —■
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Yidarc har Kongl. Maj:t tillkännagifva, att Dess Befallningshafvande i
Ostergötlands län i underdånighet insändt en af utsedde deputerade till Kongl.
Majit ställd skrift, hvaruti bemälde deputerade, på grund af dertill erhållet uppdrag,
vid ett inför Kongl. Majits Befallningshafvande med länets innevånare hållet
sammanträde för öfverläggning rörande den Östra stambanans lämpligaste sträckning,
i underdånighet anhållit om nådig framställning till Bakets Ständer, angående
medels anvisande till omförmälda stambanas anläggning i den af Komitéen
föreslagna rigtning; och hade jemväl från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Kalmar län inkommit ett större antal petitioner med anhållan, att anslag till berörda
stambana måtte af Rikets Ständer äskas, men att banan, så vidt möjligt,
måtte läggas öster om sjön Sommen.
Beträffande nu den sträckning hanan borde erhålla, så, enär Rikets Ständer
vid sednastc riksdag gillat förslaget att framdraga Södra stambanan till Nässjö,
samt, hvad anginge den väckta frågan att leda Östra stambanan öster om
sjön Sommen, på sätt uti den Kongl. Propositionen blifvit omförmäldt, vore upplyst,
att betydande lokala svårigheter derför mötte och att banans förläggande i
denna rigtning äfven skulle fördyra anläggningskostnaden, hade Kongl. Majit ansett
den af Jernvägs-komitéen för ifrågavarande stambana föreslagna sträckning
böra antagas. De många vigtiga fördelar, som genom den Östra stambanans anläggning
skulle för det allmänna uppkomma, kunde icke af Kongl. Majit förbises.
Så länge denna bana ännu icke kommit till verkställighet, vöre Östergötland,
en af rikets bördigaste och mest befolkade provinser, med dyrbara industriela anläggningar,
betydande jern- och kopparverk samt rika odlingstillfällen, i saknad
af all jernvägsförbindelse med det öfriga landet. Den vattenkommunikation provinsen
eger i Göta kanal, ehuru för vissa trakter af väsendtlig vigt, kunde dock
endast i ringa mån uppväga de fördelar, som en under alla tider af året tillgänglig
jernvägskommunikation erbjöde. Men ej blott för Östergötland, utan äfven för
en stor del af Nerike, Södermanland och norra Småland utgjorde Östra stambanans
anläggande en fråga af stor framtida betydenhet. Medelst denna bana
skulle nemligen för dessa orter beredas en lätt och beqväm förbindelse med Norrköping,
hvilken stad sålunda kommo att blifva den naturliga stapelorten för en
betydande del af dessa landskap. Den Vestra stambanan skulle ock härigenom
otvifvelaktig t tillföras en stor både personal- och varutrafik, och Statens inkomster
af denna bana sålunda i samma mån ökas. På grund af alla dessa skäl och
då, enligt hvad Chefen för Statens jernvägsbyggnader hos Kongl. Majit anmält,
ytterligare företagna undersökningar å den i tekniskt afseende svåra sträckan vid
nedgången från Kolmården gifvit vid handen, att den af Jernvägs-komitéen
beräknade kostnaden för linien mellan Katrineholm och Norrköping kundo, utan
någon väsendtlig förändring af liniens längd, minskas med 800,000 Ridr och sålunda
nedsättas från 4,934,053 Ridr till 4,134,053 Ridr; har Kongl. Majit i nåder
föreslagit Rikets Ständer att, till påbörjande af Ostra stambanan från Katrineholm
öfver Norrköping och Linköping, vester om sjön Sommen till trakten af Nässjö,
anvisa det för anläggningen af sträckan emellan Katrineholm och Norrköping erforderliga
belopp, i jemnadt tal, af 4,135,000 Ridr.
I fråga om den utsträckning arbetet å denna stambana under tiden intill
nästkommande riksdag må erhålla, hafva särskilda förslag inom Riks-Ståuden
blifvit framställda, nemligen:
inom
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
17
inom Borgare- och Bonde-Stånden:
af Herr Dahlström (i motion Nio 289) och Johan Erickzon från Jönköpings
län (i motion Nio 467), hvilka hemställt, att Rikets Ständer måtte anslå erforderliga
medel för stambanans fullbordande genom Östergötland och norra Småland
under nästinstundande statsregleringsperiod, och att, i fall jernvägen anlägges vester
om sjön Sommen, banan finge, från trakten af Säby genom Bonadalen, en så
östlig rigtning som möjligt, för att kunna framgå mellan sjöarne Stora och Lilla
Nömmen och vidare åt Ekesjöhofgård;
inom Borgare-Ståndet:
af Herr C. F. Ridderstad, som (i motion Nio 223), för den händelse, att
Rikets Ständer komme att anvisa större belopp till fortsättande af Statens jernvägsbyggnåder,
än Kongl. Majit i nåder funnit för godt att föreslå, eller att eljest
i anledning af Rikets Ständers blifvande beslut om de af Kongl. Majit i nåder
föreslagna jernvägsbyggnadef, erforderliga medel blifva att tillgå, föreslagit: att
Rikets Ständer till påbörjande af Östra stambanan, från Katrineholm öfver Norrköping
och Linköping, vester om sjön Sommen, till trakten af Nässjö, ville —
utöfver det belopp af 4,135,000 Ridr, som Kongl. Majit i nåder föreslagit måtte
anslås för anläggningen af sträckan mellan Katrineholm och Norrköping — anvisa
3,173,000 Ridr för anläggandet af sträckan mellan Norrköping och Linköping.
Beträffande den af förstbemäldc motionärer gjorda framställning, att jernvägen
måtte framdragas genom Bonadalen samt vidare mellan sjöarne Stora och
Lilla Nömmen åt Ekesjöhofgård, så, enär Rikets Ständer genom bifall till Statsutskottets
Betänkande Nio 29 redan förklarat, att giltigt skäl icke förekomme att
frångå det beslut, sorn af Kongl. Majit och Rikets sednast församlade Ständer i
afseende å Södra stambanans rigtning blifvit fattad t, i följd hvaraf således denna
bana kommer att framdragas öfver Nässjö, dock med rättighet för Kongl. Majit
att vid jernvägsarbetenas utförande, på sätt hittills egt rum, närmare bestämma
de orter, som banan skall genomgå, och de ställen, den bör anlöpa, samt det följaktligen
beror på Kongl. Majit att i afseende på den del af jernvägssträckningen,
som tillhör Södra stambanan, medgifva de mindre jemkningar i afseende på densammas
blifvande rigtning, som kunna finnas vara gagucliga, samt Utskottet icke
anser sig böra för den del af ifrågavarande sträckning, som tillhör den af Kongl.
Majit, föreslagna Ostra stambanan, nu tillstyrka anvisandet af några medel, lärer
hvad motionärerne i förenämnda hänseende yrkat
9:o.
icke böra föranleda till något särskildt beslut af Rikets nu
församlade Ständer.
Hvad derefter vidkommer det framställda yrkandet, att stambanan genom
Östergötland och norra Småland måtte under nästinstundande statsregleringspcriod
varda fullbordad, så, och ehuru Utskottet icke förbisett vigton deraf att
hufvudstaden samt de södra och östra orterna, så skyndsamt som omständigheterna
kunna medgifva, må erhålla den korta och beqväma jernvägsförbindelse, som afscs
mod anläggningen af Östra stambanan, finner dock Utskottet ifrågavarande yrkande
icke kunna, utan alltför stort åsidosättande af andra orters anspråk på jernBih.
till R. St. Brot. 1862 §r 1863. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Höft. 3
18
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 87.
vägsarbetenas utsträckning i åtskilliga föreslagna rigtningar, vid innevarande riksdag
vinna bifall. Deremot bar Utskottet, — som, under förutsättning att Rikets
Ständer gilla hvad Utskottet här ofvan hemställt i fråga om vederbörande kommuners
skyldighet att kostnadsfritt upplåta den för banbyggnaden och nödiga stationer
erforderliga jord, ansett den af Kongl. Maj:t för ifrågavarande stambanas
påbörjande äskade anslagssumma kunna nedsättas med ett belopp, ungefärligen
motsvarande de ersättningar, hvartill jord-expropriationerna blifvit i kostnadsförslaget
beräknade, eller 105,700 R:dr, — funnit sig böra hemställa,
10:o.
att Rikets Ständer måtte för anläggande af stambanan mellan
Katrineholm och Norrköping anslå det derför erforderliga belopp,
i jemnadt tal af Fyra millioner tretiotusen (4,030,000)
Riksdaler.
Norra stambanan.
I afseende på denna bana erinrar Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen,
huruledes frågan om sträckningen för en stambana norrut från hulvudstaden, alltsedan
förslag om utförande af större jernvägsanläggningar inom riket för Statens
räkning först väcktes, utgjort föremål för två väsendtligen skiljaktiga meningar.
Den af Kongl. Maj:t år 1855 förordnade komité för utarbetande af förslag till
jernvägars rigtning och anläggningssätt m. m. antog, att den vestra stambanan
borde från Stockholm anläggas norr om Mälaren; men då komitéen, ehuru erkännande,
att den kortaste och minst kostsamma sträckningen för norra stambanan
otvifvelaktigt vore dess framdragande öster om Sigtuna-fjärden rakt på Upsala
och derifrån till Gefle, likväl ansåg olämpligt att leda norra och vestra stambanorna
i förening öster om nämnde fjärd till Upsala, hvarigenom vestra stambanan,
till olägenhet för den större trafiken mellan de vestra orterna och liufvudstaden,
skulle utöfver behofvet förlängas, samt anläggandet af en stambana på
östra sidan om berörde fjärd jemväl utur militärisk synpunkt vore mindre ändamålsenligt,
föreslog komitéen, i enlighet med dessa åsigter och till besparande af
aen stora kostnad, som skulle uppkomma genom att låta både norra och vestra
stambanorna utgå från Stockholm i särskilda rigtningar, att omförmälda stambanor
skulle anläggas i en gemensam sträckning öfver Almarc-stäke till Giresta i
närheten af Örsundså, från hvilken punkt elen norra stambanan borde utläggas
öfver Säfva, Ramsta och Qvarnbolund till Upsala samt vidare fortsättas i nästan
rak linie genom Björklinge och Tierps socknar öfver Dal-elfven till Gefle.
Sedan Chefen för Statens jernvägsbyggnader lemnats tillfälle att öfver
komitéens betänkande afgifva yttrande och derutinnan, på anförda skäl, framställt
det sedermera af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer antagna förslag, att vestra
stambanan skulle anläggas söder om Mälaren, och i sammanhang härmed uttalat
sin åsigt, att norra stambanan borde utstakas med hufvudsakligt afseende å hvad
de norr om Mälaren belägna provinsernas intressen i allmänhet fordrade samt följaktligen
icke framdragas i närheten af Mälaren, på sätt komitéen föreslagit, utan
deremot från Stockholm ledas öster om Sigtuna-fjärden kortaste vägen till Upsala
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 87.
19
och vidare till Sala samt derifrån utgrenas dels i nordlig rigtning mot någon punkt
på Gefle—Dala-jernvägen och dels öster om Linde till Frövi på Köping—Hulthanau;
yttrade Kongl. Majit i Sin år 1856 till Rikets Ständer i ämnet aflåtna nådiga
Proposition, det Kongl. Majit ansåge den norra stambanan så mycket heldre
böra läggas öster i stället för vester om Sigtuna-fjärden, som densamma i denna
rigtning blefve mil kortare och anlagd på den bästa lokalen samt äfven mera
tillgänglig för de delar af Stockholms och Upsala län, som i en böjning åt öster
utskjuta mot hafvet, samt vore i stort behof af en dylik kommunikationslinie,
hvaremot landet på vestra sidan om samma fjärd vore genomskuret af ingående
vikar, hvilka underlättade dess förbindelse med Mälaren och hufvudstaden. Att från
Upsala, på sätt af komitéen föreslagits, fortsätta linien rakt på Gefle, ansåg
Kongl. Majit, ehuru banan visserligen derigenom blefve kortast, vara mindre lämpligt;
ty dels kunde den landväga förbindelsen mellan Stockholm och Gefle, mellan
hvilka städer sjöled finnes, icke vara af den jemförelsevis stora vigt, som dessa
städers förbindelse med de inre dclarne af landet, och dels skulle banan, särdeles
den norra delen deraf, i en sådan rigtning komma alltför nära Östersjön, med
uppoffrande af det inre landets intressen, äfvensom de tvänne städernas, hvilkas
välstånd och förkofran till viss grad vore beroende af det angränsande landets;
och, ehuru Kongl. Majit sålunda godkände ett system, som afsåge att från Upsala
draga norra stambanan öfver Sala, dels norrut mot Gefle—Dala-jernbanau, dels
ock vesterut mot Örebro, och särskildt en bibana till Westerås, för upptagande
af trafiken med tyngre varor, ämnade att derifrån sjövägen fortskafias, förklarade
Sig Kongl. Majit likväl anse att, enär lokalundersökningar blifvit förrättade endast
för vägen från Upsala till Sala, banan då blott borde definitivt bestämmas att
framgå till sistnämnde stad, men att afgörandet af frågan om denna banas utgreningar
derifrån borde blifva beroende af den ytterligare utredning och de tekniska
undersökningar i orterna, som för slutlig pröfning af frågan vore af nöden.
Uti sin den 16 September 1857 till Kongl. Majit aflåtna underdåniga skrifvelse,
angående föreslagna jernvägs-stamliniers utförande, uttalade Rikets Ständer
icke någon mening rörande den för norra stambanan lämpligaste sträckning, och
funno sig Rikets Ständer icke heller böra bevilja de för densamma af Kongl.
Majit äskade medel.
Enligt de föreskrifter, som af Kongl. Majit meddelades den år 1858 i nåder
förordnade Jernvägs-komitéo, skulle komitéens undersökningar omfatta norra stambanan
från Stockholm åt Upsala och Sala till någon lämplig punkt på Gefle—
Dala-jern vägen. På grund af de undersökningar, komitéen i följd häraf anställt,
angående de hufvudsakliga rigtningarne för varurörelsen inom det landområde,
som komme att genomskäras af norra stambanan, och en derifrån till vestra stambanan
anlagd sammanbindningsbana, hade komitéen vunnit den öfvertygelse, att hela
den stora rörelsen inom berörda område ginge i norr och söder, samt att följaktligen
dessa banor måste, för tillfredsställandet af denna rörelses behof, utläggas
så, att de komme dels att genomskära midten af det spanmålsproducerände landet,
dels, särdeles med afseende på bergsbruket, på det sätt beröra dess distrikt, att
de såväl kunna uppsamla större qvantiteter för att aflemna antingen vid Gefle,
Strömholms kanal, någon af Mälarens hamnar eller andra inre segelleder, som
ock inom sjelfva distriktet biträda med tranpsort af råämnen m. m., äfvensom på
det sätt, att de underlättade anläggning af större eller mindre bibanor, som kunde
dels på kortare väg föra till hamn, dels från aflägsnare, högre upp i landet belägna
och mera produktiva hergslagsorter inleda dessas rörelse på stambanorna.
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter hade komitéen, vid norra stambanans
utstakning, antagit Upsala såsom en punkt, hvilken denna bana under alla
förhållanden måste beröra; hvarjemte komitéen låtit öfverse och omarbeta ett genom
nämnde stads försorg upprättadt lörslag till ifrågavarande banas anläggning
i rakaste sträckning, öster om Sigtuna-fjärden öfver Jerfva, Hammarby och Odensala
till Upsala, hvilken linie, med i allmänhet gynnsamma lutnings- och krökningsförhållandon,
komrno att i längd utgöra 6 mil G,100 fot och beräknats till en anläggningskostnad
af 5,004,807 R:dr, hvaruti dock äfven inbegrepes kostnaderna för
stationerna i Stockholm och Upsala. Likaså hade komitéen, som ansett af vigt,
att norra stambanan, innan den 'uppnådde Grefie—Dala-jcrnvägen, från Upsala droges
genom det inre landet rakt i vester öfver Sala, låtit, mellan nämnde städer
undersöka och utstaka en linie i rakaste rigtning öfver Åland, Wittinge och
Sörby öfver en i allmänhet gynnsam terräng, utom vid öfvergången af Löfstadalen,
der betydligare jordarbeten förekomme. Liniens längd hade beräknats till
5 mil 22,500 fot och anläggningskostnaden till 4,217,239 Riksdaler.
Enligt dessa båda Unior skulle sammanräknade våglängden mellan Stockholm
och Sala öfver Upsala utgöra 11 mil 28,600 fot och anläggningskostnaden
uppgå till 9,222,106 Riksdaler.
Då emellertid komitéen fått sig öppet lemnadt att föreslå äfven någon
annan sträckning för norra stambanan mellan Stockholm, Upsala och Sala, derest
en sådan sträckning skulle befinnas vara ändamålsenligare, samt det blifvit ifrågasatt
att leda samma bana från hufvudstaden öfver Almarestäke, Örsundsbro
eller Giresta till Sala, med utgrening från trakten af Örsundsbro till Upsala,
bade komitéen, för att så fullständigt sorn möjligt kunna framställa den ena eller
andra linien i tekniskt och ekonomiskt hänseende, låtit ånyo dels undersöka och
till anläggningskostnad beräkna -den af 1855 års jernvägskomité föreslagna linien
öfver Järfälla, Stäket och Hjelsta till Örsundsbro och derifrån till Upsala, dels
ock i fortsättning från Örsundsbro utstaka en ny linie öfver Thorstuna och Altuna
till Sala. För denna bana skulle längden och anläggningskostnaden utgöra:
från Stockholm till Örsundsbro, 6 mil 260 fot R:dr 4,330,890.
„ Örsundsbro till Sala, 4 mil 21,450 fot „ 3,097,289.
„ Örsundsbro till Upsala, 2 mil 11,600 fot „ 1,597,911.
Summa 12 mil 33,310 fot R:dr 9,026,090.
Yid jemförelse mellan dessa båda för norra stambanan ifrågasatta hufvudsträckningar,
å hvilka lutnings- och krökningsförhållandena i allmänhet vore
gynnsamma, visade sig, sitt vägen mellan hufvudstaden och Upsala öfver Örsundsbro
blefve 2 inil 5,760 fot längre, eller mera än en tredjedel af direkta linien till
Upsala, och hela vägbyggnaden vester om Sigtunafjärden 1 mil 4,710 fot större,
än om banan droges direkt öfver Upsala till Sala. Kostnaden för stambanans
anläggning efter den östra sträckningen skulle visserligen blifva 196,010 Riksdaler
högre; men Statens årliga utgift för underhålls- och driftkostnaden å den
längd af 14 mil, hvarmed vestra linien öfverskjuter den östra, skulle deremot vida
öfverstiga räntan å den större byggnadskostnaden. Komitéen hade alltså ansett
sträckningen öster om Sigtunafjärden, såväl med afseende å de tekniska sorn
ekonomiska förhållandena, ega ett afgjordt företräde framför linien öfver Örsundsbro.
Beträffande åter frågan om de särskilda bansträckningarnes sannolika framtida
trafik, hade komitéen hufvudsakligen anfört, att komitéen, på grund af de
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
21
under en längre tid forisatta undersökningar och iakttagelser, som komitéen låtit
anställa för utredande af de på denna frågas bedömande inverkande förhållanden,
kommit till det resultat, att trafiken öfver Rotebro vore mera än dubbelt så stor,
som öfver Almarestäke, hvadan äfveu från denna synpunkt norra stambanan borde
anläggas öfver Upsala öster om Sigtunafjärden, uti hvilken sträckning banan, i
anseende till dess mindre längd, skulle lättare kunna uthärda täflan med sjöväga
kommunikationen mellan Stockholm och Upsala, hvaremot, om banan utlades öfver
Örsundsbro, densamma komme att passera genom en af Mälarens vikar nästan
kringfluten trakt samt till hela sin längd framgå utmed segelleder på högst en
half till en mils afstånd. Det vore ock uppenbart, att banan på en så instängd
lokal hvarken kunde upphemta någon särdeles stor passagerare- eller godstrafik
eller på något sätt gagna det öster om Sigtuna-fjärden belägna landet. Toge man
tillika i betraktande, att trafiken öfver Almarestäke uppfångade all den rörelse,
som kommer både ifrån norr öfver Sala och Örsundsbro samt från vester öfver
Ekolsund, så insåges lätt, huru ringa den trafik måste vara, som kunde tillkomma
emellan Örsundsbro och Almarestäke, i jemförelse med den öfver Rotebro. Då
banans längd från Stockholm till Örsundsbro vore lika stor som från Stockholm
till Upsala, men den förra linien ostridigt hade att påräkna mindre inkomster,
måste häraf följa, att samma linie egde mindre utsigt att lemna behållning på
rörelsen.
Yidare hade komitéen anmärkt, att, om banan framdroges öfver Upsala till
Sala, skulle densamma upphemta icke allenast den större rörelse, som tillströmmade
från norr och öster, utan äfven den trafik, som från Sala nu går direkt
på Stockholm; hvaremot, om banan lades vester om Sigtunafjärden i rakaste rigtning
från Sala, jernvägen endast kunde påräkna den mindre rörelsen från Sala,
men skulle gå miste om den hufvudsakliga från trakterna nordost om Upsala och
från Stockholms län, hvilken icke kunde söka sig vestcrut öfver Örsundsbro för
att komma till Stockholm. Ehuru således den raka linien från Sala öfver Örsundsbro
till hufvudstaden vore mera än en mil kortare, än öfver Upsala, syntes
det komitéen likväl, på grund af hvad sålunda anförts och med afseende jemväl
å hola landets daning norr om Stockholm — der befolkningen mellan hafvet och
segelleden till Upsala saknade andra kommunikationer, än landsvägarne, men den
i vester bosatta deremot till icke obetydlig del omgåfves af vattenvägar — vara.
satt utom allt tvifvel, att norra stambanan, anlagd öfver Upsala, skulle icke allenast
i allmänhet blifva af större verkligt gagn, utan äfven bättre motsvara derpå
nedlagda kostnader, än om den utlades öfver Almarestäke och Örsundsbro. Befolkningen
utmed den östra linien vore ock talrikare, än invid den vestra, räknad
till Örsundsbro; hvarjemte den förra linien skulle i rakaste sträckning framgå
mellan de två städer, den är ämnad att förena, och genom don åkerbrukande del
af området, som häst vore i behof af lättade kommunikationer. En sådan förbindelse
mellan hufvudstaden, med mera än 100,000 innevånare, och Upsala, med
nära 10,000, hvilka ömsesidigt hafva behof af en liflig kommunikation sinsemellan,
kunde ej annat än åstadkomma den måhända största passagerare-trafik, som på
någou lika lång jernväg i Sverige uppkommer; men härtill fordrades det vilkor,
som ensamt den östra linien kunde uppfylla, nemligen minsta längd och, till följd
deraf, billigaste afgift. Genom de många vägar, som från flera sidor leda till
Upsala och äfven från den östra delen af Stockholms län träffa samma linie vid
Rotebro och Norrsunda jemte flera ställen, måste denna trafik dessutom väsendtigen
ökas i jemförelse med den, som tillstötte den vestra linien, hvilken på samma
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
väglängd icke förr än mot ändpunkten träffade de två der sammanfallande landsvägarne
från Westerås oell Sala.
Då sålunda, enligt komitéens tanke, alla förhållanden öfverensstämmande
visade fördelarna att medelst jernväg öster om Sigtunafjärden förbinda Stockholm
och Upsala, vöre det också naturligt, att för norra stambanans fortsättning borde
sökas den kortaste linien till Sala, på sätt densamma blifvit af komitéen utstakad.
Denna linie ginge midt igenom ett distrikt, som redan producerade spanmål till
afsalu och, genom deromkring varande stora odlingstillfällen, innan kort skulle
komma att betydligt öka denna produktion, för hvilken afsättning måste sökas
antingen åt norr och nordvest på bergslagsorterna, elle)' åt söder på Stockholm;
och komme denna bana, hvilkendera rigtningen varurörelsen än toge, att erhålla
ett särdeles fördelaktigt läge för att såväl från de densamma skärande, i norr och
söder gående landsvägar upphämta tillförseln, som transportera varorna antingen
direkte till Dalarne och Gestrikland elier till Stockholm öfver Upsala. Liniens
läge, 3|- mil norr om Mälarens straud, skulle äfven blifva gynnsamt för den del
af mellanliggande trakter, som har största behof af kommunikationer. Likaså vore
linien beqvämt belägen för de på dess norra sida befintliga socknarnes ej obetydliga
afsättning af trävaror och slöjdalster på Upsala och Stockholm.
På alla dessa skäl hade komitéen föreslagit, att norra stambanan från Stockholm
måtte anläggas öster om Sigtunafjärden till Upsala och derifrån i rakaste
sträckning till Sala.
Vidkommande derefter norra stambanans utsträckning från Sala norr ut
till Gefle—Dala-jernvägen, hade komitéen låtit utstaka och undersöka en linie från
Sala till Brovallen nära Dalelfven, från hvilken punkt två alternativt uppgångna
linier blifvit undersökta, den ena öfver Sonbo med öfvergång af Dalelfven vid
Brunnbäck och vidale öfver Grytnäs och Garpenberg, öster om sjön Gryckcn, till
.Robertsholms station på Gefle—Dala jernväg; den andra, följande Dalelfvens högra
strand öfver Avesta och Hedemora, skulle öfvergå elfven vid Uppbo och fortsätta
utmed östra stranden af sjön Runn till Korssnäs på nämnde jernväg. Den förra
linien, mellan Sala och Robertsholm, utgjorde i längd 8 mil 22,450 fot, med en
beräknad anläggningskostnad af 5,491,133 R:dr, — den sednare linien, mellan Sala
och Korssnäs, 9 mil 1,080 fot, med en anläggningskostnad af 4,883,730 R:dr. Då
de trakter, dessa båda alternativlinier genomgå, till stor del vore belägna inom
Gefle stads handelsområde, samt, vid jemförelse mellan liniernes tekniska förhållanden,
skilnaden i stigningar och krökningar i allmänhet ej vore af den betydenhet,
att någondera på grund deraf kunde gifvas bestämdt företräde, hade komitéen
ansett den kortaste förbindelsen med nämnde stad företrädesvis böra afses;
och som, genom antagandet af linien öfver Korssnäs, en omväg af något mer än
2| mil skulle uppkomma melian Brovallen och Gefle, samt denna, linie dessutom
på omkring två mils längd ginge i parallel rigtning med och på endast 2\ mils
afstånd från Strömsholms kanal, hade komitéen funnit Robertsholm vara fördelaktigare
såsom anslutningspunkt för norra stambanan med Gefle—Dala-jernvägen,
hvarjemte komitéen, på anförda skål, förordat anläggning af on föreningsbana från
Brovallen till Frövi station på Köping—Hults jernväg, hvilken bana skulle i längd
utgöra 9 mil 25,250 fot och i anläggning kosta 7,172,498 R:dr.
Uti en innevarande år till Kongl. Majit ingifveu skrift hade styrelsen och
deputerade för det bolag, som redan törlidne riksdag hos Kongl. Majit anhöll om
»flätande af nådig Proposition till Rikets Ständer för vinnande af den räntegaranti,
bolaget då ansåg behöflig för att kunna upplåna erforderliga medel till anläggande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
23
af jernväg mellan Stockholm och Upsala, öster om Sigtunafjärden, hos Kongl.
Maj:t anhållit, det nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om anvisande
af medel för byggande, genom Statens försorg, af berörda, för såväl hufvudstaden,
som de norr om Mälaren belägna provinser, särdeles vigtiga jernbana, samt
att, derest Kongl. Majit icke skulle finna skäl att härom framställa förslag, bolaget
i sådant fall, och då hvarken den tillförene ifrågasatta räntegarantien eller något
statslån till företaget vidare ansågs af nöden, måtte i nåder berättigas att, under
benämning Stockholm—Upsala jernvägsaktiobolag, anlägga och trafikera jernväg
mellan hufvudstaden och Upsala, öster om Sigtunafjärdon, samt att bolaget måtte
erhålla samma förmåner, som blifvit Köping—Hults, Gefle—Dala m. ii. andra bolag
beviljade; hvarjemte sökanderne — under förmälan, att bolaget visserligen
för sin del ansåge det vara tillfullo utredt, att en jernväg norrut från hufvudstaden
borde gå rakaste vägen till Upsala, eller öster om nämnde fjärd, men att
möjligtvis någon tvekan ännu kunde förefinnas, hvilkendera väglinieu, öster eller
vester om Sigtunafjärden, kunde vara den fördelaktigaste för landet i sin helhet,
och det vore att befara, det frågan t lyckliga lösning derigenom kunde komma att
förhindras eller fördröjas — i underdånighet hemställt, huruvida icke det skulle
anses lämpligt att, för vinnande af en sådan fullständig utredning, som i och för
pröfning af bolagets gjorda anhållan kunde finnas erforderlig, åt sakkunnige personer
uppdraga anställandet af ytterligare undersökningar i ämnet.
Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t den 7 Mars sistlidet år förordnat
en komité af sju personer, för att ytterligare utreda de förhållanden i statistiskt
och ekonomiskt hänseende, äfvensom andra på frågan inverkande omständigheter,
som kunde bestämma företrädet emellan de två ifrågasatta sträckningarne för en
jernväg från Stockholm till norra orterna; hvarvid jemväl borde af komiterade
tagas under öfvervägande och utredning, dels frågan om den för rörelsen å denna
jernväg ändamålsenligaste anslutningspunkt till Gefle—Dala jernväg, dels ock de
fördelar och olägenheter, som kunde anses uppkomma, å ena sidan, om norra jernbanan
i Stockholm förenades, på sätt föreslaget vore, med den för vestra stambanan
å Södermalm anlagda bangård, och å andra sidan, om norra jernbanan utan
en slik förening erhölle sin utgångspunkt från lämpligt ställe å Norrmalm.
Under den 17 nästlidne Juni bade denna komité, efter anställda noggranna
undersökningar för erhållande af möjligast tillförlitliga uppgifter, angående folkmängden,
arealen odlad jord, spanmålsproduktion med flera förhållanden inom ett
visst antaget område på ömse sidor om do båda bansträckningarne, till Kongl.
Majit afgifvit sitt betänkande i ämnet, hvaruti komiterades pluralitet förmält sig
anse stambanan norr om Stockholm böra ledas öfver Almarestäke, vester om Sigtunafjärden,
till Örsundsbro, med en grenbana derifrån till Upsala, samt från Örsundsbro
till trakten af Sevalla kyrka och vidare till Sala, äfvensom från sistnämnde stad
till Korssnäs station å Gefle—Dala-jernvägen.
Enär det af komiterade afgifna betänkande blifvit till trycket befordradt och
bland Rikets Ständer utdeladt, har Kongl. Majit, till undvikande af alltför stor
vidlyftighet, i den nådiga Propositionen upptagit endast hufvudmomenten af komitéens
förslag, med hänvisande i öfrigt till de i betänkandet derför utförligt utvecklade
grunder.
Utgående från den grundsats att, vid bestämmandet af sträckningen för
norra stambanan, företrädesvis måste öfvervägas och utredas beskaffenheten af
den trafik, som denna bana i främsta rummet borde underlätta och betjena, hade
komiterade ansett förhållandena inom de orter, som banan komme att genomskära,
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
påkalla, att denna sträckning, om ej uteslutande, dock hufvudsakligen bestämdes
med afseende på landets hufvudnäringar, jordbruket oell bergshandteringen. Den
föreslagna sträckningen vester om Sigtunafjården från Stockholm öfver Örsundsbro,
Sevalla och Sala till Korssnäs skulle, enligt komiterades tanke, bättre motsvara
detta jcrnbanans hufvudsakliga syftemål, än sträckningen öster om samma fjärd
öfver Upsala och Sala till Robertsholms eller Storviks stationer å Gefle—Dalajcrnvägen.
Jemte det stambanan i den förra rigtningen uppfyllde sin vigtiga bestämmelse
att befrämja den stora industriela rörelse, som betingas af de båda omnämnda
hufvudnäringarna, klefve hon på samma gång mäktig att underlätta och
befordra den persontrafik, som, beroende af dessa båda näringar, redan förefinnes
och, enligt de vanliga lagarne för den inre rörelsens utveckling i ett land, måste
i bredd med den omnämnda stora varutrafiken vidare tillvexa och mångfaldigas.
På detta sätt utlagd, komme banan att till hela sin sträckning framgå genom den
företrädesvis spanmålsproducerande delen af de landskap, bon berörde; och, hvad
särskildt beträffade linien från bufvudstaden till Sala, på ömse sidor om sig ega
den rikaste sädesbygd, som en norr om Mälaren gående jernväg kunde träffa;
hvarjemte denna linie äfven i afseende på folkmängden uti och närmast intill de
orter, banlinien genomginge från Stockholm till Korssnäs, egde företräde. En jernbana
åter öster om Sigtunafjärden, från Stockholm öfver Upsala till Sala, måste
beröra orter, hvilka med få undantag ända fram till sistnämnde punkt vore de
vester om samma fjärd belägna mycket underlägsna både i odling och fruktbarhet,
i hvilka afseenden de från Sala till Robertsholm eller Storvik utgående linier
stöde vida efter Sala — Korssnäs-linien. Medelst don föreslagna grenbanan från
Örsundsbro till Upsala komme hufvudstaden och universitetsstaden i en lätt och
snabb förbindelse med hvarandra. Denna förbindelse skulle visserligen blifva ändå
lättare och snabbare, om jernvägen Indes öster om Sigtunafjärden i så vidt möjligt
rak sträckning; men denna omständighet hade komitcrade af flera skäl icke kunnat
tillerkänna ett afgörande inflytande i fråga om bestämmandet af banans sträckning.
Genom banans dragning från Örsundsbro till trakten af Sevalla kyrka klefve
väl linien mellan Örsundsbro och Sala något förlängd; men denna förlängning
vore dock jemförelsevis obetydlig och utan något menligt inflytande på trafiken
mellan sistnämnde punkter; hvaremot, genom banans böjning åt Sevalla, så väl
de vestra orternas jern vägsförbindelse med hufvudstaden skulle förkortas, som ock
anläggningen af en jernväg mellan Westerås och Sala underlättas, hvilken jernväg
vore af stor vigt för upptagande af trafiken med de från Dalarne och bergslags-orterne
kommande tunga varor, ämnade att från Westerås sjövägen fortskaffas.
Yägen från Örsundsbro öfver Sevalla till Sala komme i hela sin utsträckning att
genomgå folkrika och fruktbara trakter, i dessa afseenden obestridligt öfverlägsna
de orter, den å andra sidan föreslagna linien från Upsala till Sala skulle komma
att genomskära.
Från Sala till Korssnäs skulle banan framgå nästan i den uråldriga Dalatrafikens
stora strömfåra, och denna linie hade ock en så långt i öster gående rigtning,
som en jernväg, för att blifva af verkligt gagn för Dalarne, kunde erhålla.
Hvarken linien Sala—Robertsholm eller linien Sala —Storvik skulle i någon väsendtlig
grad förmå att motsvara Dalarnes behof af en jernväg i sydlig rigtning, helst
båda dessa linier, till större delen af sin längd, komme att genomgå ofruktbara
och olämliga trakter. Hufvudsakligaste skälet för förslaget om enderas af dessa
linier antagande skulle vara de Norrländska provinsernas behof af en dem mera
omedelbart
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
25
omedelbart tjenande jernvägsförbindelse med det sydliga landets inre delar och
med hufvudstaden; men då dessa provinsers egentligen stora rörelse hade och måste
hafva sin väg på Östersjön, kunde i förevarande fall endast blifva fråga om
don mindre varutrafiken från Norrland eller den handel med Norrländska produkter,
hvilken, lör dessas afsättning, söker de inre delarne af Dalarne, ätvensom
Westmanland, Upland och hufvudstaden. Denna handel hade icke heller ännu på
långt när erhållit den utsträckning, att densamma kunde sägas nästan hufvudsakligen
för sin räkning eller sitt intresse fordra anläggningen af en så dyrbar kommunikation,
som en jernväg.
Någon på särskild undersökning grundad plan med kostnadsförslag lör de af
komiterade föreslagna jernvägsliniernc Örsundsbro—Sevalla, Sevalla—Sala och
Sevalla—Westerås hade icke åtföljt det afgifna betänkandet; men på grund af
anställda approximativa beräkningar och under förutsättning af stambanans utsträckning
från Sala till Westerås, hade komiterade ansett det skola leda till en
besparing i anläggningskostnaden af 836,039 R:dr, om banan, i stället för att dragas
öfver Örsundsbro direkte till Sala, toge rigtningen till trakten af Sevalla;
hvarjemte komiterade antagit, att anläggningskostnaden för linien Stockholm—
Örsundsbro—Sevalla—Sala skulle med 1,373,716 R:dr understiga kostnaden för
linien Stochholm—Upsala—Sala, hvilka båda besparingar lemnade full tillgång för
grenbanau från örsundsbro till Upsala, beräknad till 1,597,911 R:dr.
Enligt sedermera till Kongl. Maj:t, inkomna, af Kapitenen G-. M. Nerman, efter
anställda lokalundersökningar, upprättade planer och kostnadsförslag hade anläggningskostnaden
för
banan från Örsundsbro öfver Sevalla till Sala, i längd utgörande 5 mil
18,850 fot, öfver en särdeles jemn mark, beräknats till R:dr 2,901,538: —
samt för banan från Sevalla till Westerås, 1 mil 24,287 fot
i längd, till  „ 1,039,136: —
Summa R:dr 3,940,674: —
Såsom bidrag till expropriation af mark för anläggning af en jernbana från
Stockholm till Upsala öster om Sigtunafjärden hafva, enligt hvad styrelsen för
Stockholm—Upsala jernvägs-aktiebolag hos Kongl. Maj:t anmält och med bifogade
handlingar styrkt, sarnmanräknadt 115,358 R:dr 25 öre tecknats dels af Upsala
stad och dels af socknemenigheter, hvarjemte icke blott Upsala stad förbundit sig
att af stadens mark kostnadsfritt upplåta 20 tunnland 19,9 kappland, som, enligt
handlingarne bilagdt sockenstämmo-protokoll, i värde upptagits till 138,588 R:dr,
utan ock flere enskilde jordegare erbjudit sig att utan ersättning afstå för banan
erforderlig mark, så att, derest banans byggande för det allmännas räkning varder
beslutadt, Staten icke komme att för expropriationskostnader vidkännas någon
utgift.
Å andra sidan har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län i
underdånighet öfverlemnat en af utsedde komiterade till Kongl. Maj:t ställd skrift,
innefattande anmälan dels att åtskillige jordegare inom Upsala och Westmanlands
län förklarat sig villige att utan ersättning upplåta dem tillhörig jord i den för
banan utstakade rigtning vester om Sigtunafjärden, dels att hemmansegare inom
fyratiotro socknar tecknat bidrag till expropriation af den för jernbanan erforderliga
mark, dels ock att Sala stad beslutat att, för den händelse jernbanan varder
anlagd öfver Örsundsbro och Sevalla till nämnde stad, kostnadsfritt afstå all den
liili. till Ii. St. Prut. 18(j'2 §• 1883. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
för ändamålet behöfliga, staden tillhöriga jord; varande de tecknade kontanta bidragen,
af hvilka en del dock äro utfäste endast för en jernväg mellan Sevalla
och Westerås, jemte värdet af den upplåtna marken, beräknade till 115,305 R:dr
29 öre.
I afseende på den norra stambanans rigtning har Kongl. Maj:t, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den för ämnets utredning tillsatta komitéens förslag,
ansett samma bana böra från Stockholm ledas vester om Sigtunafjärden till Örsundsbro
med en sidobaua derifrån till Upsala; vidare från Örsundsbro i vestlig
rigtning till trakten af Sevalla kyrka samt derifrån genom Sala till någon lämplig
punkt inom Dalarne; och då den del af banan, hvarigenom hufvudstadens jernvägsförbindelse
med Upsala komme att tillvägabringas, först borde till byggnad
företagas, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte för utförande af
jernvägen mellan Stockholm, Örsundsbro och Upsala bevilja det dertill, efter afdrag
af enskilde jordegares erbjudna bidrag i penningar och mark, erforderliga belopp,
utgörande i jemnad summa 5,850,000 R:dr.
Jemte det Utskottet, för undvikande af alltför stor vidlyftighet, i öfrigt får
hänvisa till det vid Kongl. Maj:ts nådiga Proposition fogade Statsråds-protokoll,
hvilket innehåller fullständig utredning af de särskilda meningar, som, i fråga om
norra stambanans rigtning, inom Stats-Rådct kommit under öfvervägande, får Utskottet
nu öfvergå till de i fråga om denna stambana hos Riks-Stånden väckta och
till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
hos Ridderslcapet och Adeln:
af Friherre Hermelin, Fr., som (i motion N:o 219), med stöd af Hans Excellens
Herr Grefve Manderströms och Statsrådet Herr Grefve von Plåtens till det
vid den Kongl. Propositionen bifogade Statsråds-protokollet afgifna yttranden och
förslag om norra stambanans sträckning öfver Edsberg och Almarestäke till Örsundsbro,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte antingen till denna stambanas byggande
från den af Kongl. Maj:t föreslagna norra stambanan, till Upsala öster om
Sigtunafjärden, af det för norra stambanan äskade anslaget anvisa ett belopp af
1,600,000 R:dr, motsvarande kostnaden för bibanan Örsundsbro—Upsala, med rättighet
för Kongl. Maj:t att, om så skäligt pröfvades, af det för norra stambanan
återstående beloppet, 4,250,000 R:dr, använda högst 1,500,000 R:dr, för att fullborda
banan till Upsala, öster om Sigtunafjärden, eller ock till ett enskildt bolag
såsom lån erbjuda den till bibanan Örsundsbro äskade summa 1,600,000 R:dr på
de billigaste vilkor, som kunna medgifvas, med förpligtelse för bolaget att öfvertaga
byggandet af en jernväg till Upsala från den punkt på norra stambanan,
som Hans Excellens Herr Grefve Manderström och Statsrådet Herr Grefve von
Platen föreslagit;
af Friherre Stjernstedt, J. W., som (i motion N:o 257) föreslagit, att Rikets
Ständer för byggandet af norra stambanan från Stockholm till Upsala öster om
Sigtunafjärden måtte anvisa 4,700,000 R:dr, samt att för samma banas fortsättande
från Upsala åt Sala, uti den rigtning Kongl. Maj:t kunde finna lämpligast, måtte
anvisas 1,150,000 R:dr R:mt.
af Herr Heykenskjöld, C. J. F., som, i uppgifvet ändamål att gå en medelväg
emellan de flera förslag, som blifvit framställda för norra stambanans rigtning
emellan Stockholm och Sala, öster eller vester om Sigtunafjärden, uti väckt och
af Herr Nordenfelt, L. M., understödd motion (Nio 258) hemställt, att en jernväg
må dragas öster om Sigtunafjärden från Stockholm till trakten af Husby—öden
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
27
sala och derifrån vesterut öfver Erikssund förbi Ekolsund, Simtuna och Tärna
samt derifrån till Sala, samt att det af Kongl. Maj:t äskade anslag till norra stambanans
påbörjande, 5,850,000 R:dr R:mt, eller en något högre summa måtte af
Rikets nu församlade Ständer anvisas till byggande i första rummet af en gemensam
jernvägsstambana från Stockholm öster om Sigtunafjärden till Husby—Odensala
samt derifrån samtidigt dels i vestlig rigtning öfver Simtuna emot Sala, dels
i nordlig rigtning från Odensala till Upsala;
inom B or gare-Ståndet:
af Herr L. W. Henschen, som (i motion N:o 299) hemställt: att en jernvägsstambana
mellan Stockholm och Upsala, öster om Sigtunafjärden, måtte byggas
med medel, som Rikets Ständer vid denna riksdag auslå till byggande af Statens
jern vägs-stam banor; samt att arbetet för jernvägs-stambanans fortsättning från
Upsala till Sala under instundande statsrcglcringspcriod, likaledes på Statens bekostnad,
börjas och fortsättes så långt de medel räcka, hvilka Rikets Ständer dertill
kunna anslå;
af Herr J. Sundvallson, hvars motion (N:o 231) innefattar yrkande, att antingen
det af Kongl. Maj:t nu föreslagna belopp, 5,850,000 R:dr, eller ock en något
högre summa måtte vid denna riksdag anslås och anvisas till påbörjande af norra
stambanans anläggning, i enlighet med ofvannämnda äldre förslag, öster om Sigtunafjärden,
direkt till Upsala samt derifrån uti utstakad rät rigtning till Sala,
hvarifrån denna bana sedermera utgrenas dels till Westerås, dels till Storviks
station vid Dala—Grefie jernväg, allt på sätt kunde finnas lämpligast för ett rättvist
tillgodoseende af Uplands, Westmanlands, Dalarnes och Norrlands befogade
anspråk och behof i detta hänseende;
af Herr Julius Brun, som (i motion N:o 294) hemställt, att Rikets Ständer
för vägen mellan Stockholm och Upsala måtte antaga den gena sträckningen öster
om Sigtunafjärden.
inom Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Johan Persson från Upsala län, hvars i detta ämne
väckta motion (N:o 410) innefattar samina yrkanden, som dem, hvilka Friherre
Stjernstedt i sin förenämnda motion framställt, samt
af Riksdagsfullmägtigen Jan Andersson från Stora Kopparbergs län, med
hvilken Liss Lars Olsson och A. Andersson från samma län sig förenat uti det i
motionen N:o 423 framställda förslag, att Rikets Ständer må för denna statsreglerings-period,
utöfver hvad Kongl. Maj:t uti Sin nådiga Proposition föreslagit, bestämma
norra stambanans sträckning förbi Sala till Brovallen samt dertill anslå
erforderliga medel.
Sedan Rikets Ständer, med bifall till Stats-Utskottets, i anledning af Herr
Heykenskjölds ofvauberörda motion, den 3 sistlidne Februari afgifna memorial
(N:o 44), iios Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtto i nåder
anbefalla styrelsen för Statens jern vägsbyggnader, att, i afseende å möjligheten af
samt kostnaden för jernvägens framdragande dels från trakten af Märsta öfver
Garnsviken förbi Sigtuna samt vidare öfver Erikssund och Yarpsundet till Grans
socken, der linien sammanfaller mod den föreslagna vägen öfver Stäket till Örsundsbro,
dels från trakten af Odensala till Erikssund och vidare i nu antydda
rigtning, tills linien sammanfaller med Stockholm—Örsundsbro-linien, ofördröjligen
låta verkställa fullständig undersökning, har Stats-Utskottet den 5 sistlidne Mars
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
från styrelsen öfver Statens jernvägsbygnader fått emottaga ett af Distrikt-ingeniören
vid Statens jernvägsbyggnader, Kapitenen och Riddaren L. M. Nordenfelt,
som fått sig uppdraget att, med biträde af dertill utsedde jernvägs-ingeniörer, verkställa
den af Rikets Ständer begärda undersökningen, deröfver afgifvot betänkande
med dertill hörande generalkarta, profilritningar, kostnadsförslager och jemförelsetabeller,
af hvilket betänkande hufvudsakligen iuhemtas:
1:0 angående linien från Odensala till Gran:
att denna linie utgår från den förut undersökta linien mellan Stockholm
och Upsala vid Skörsta, söder om Odensala kyrka, passerar norr om Suckunge
och söder om Kålhammar, öfvergår Garnsvikcn vid Bodaholm och derifrån söder
om Hagagården och Österby, förbi Granby, Bänne och Erikssunds gård, nära
hvilken segelleden till Upsala öfvergås vid färjestaden, hvarefter linien söder om
Markeby och norr om Nyborg uppnår Warpsund, som öfvergås straxt söder om
landsvägsbron, och slutligen vester om Öfvor-Grans kyrka förenar sig med den
förut undersökta linien från Stockholm till Örsundsbro öfver Stäket, 4 mil 25,300
fot från Stockholm.
Uti det öfver denna linie, hvars längd är 2 mil 8,689 fot, upprättade kostnadsförslag,
hvilket blifvit uppgjordt efter samma grunder, som de för 1858 års
jernvägs-komité utförda förslag, upptages kostnaden derför till 1,718,892 R:dr.
Enligt utdrag af de för sistnämnda komité uppgjorda kostnadsförslag
skulle kostnaden för jernväg från Stockholm till
utgångspunkten nära Odensala, med en längd af 3 mil 27,829
fot, blifva 3,190,511 „
och således en jernväg från Stockholm till Gran öfver Odensala,
med en längd af 6 mil 518 fot, kosta  4,909,406 R:dr,
hvaremot kostnaden för en jernväg från Stockholm öfver
Stäket till samma punkt vid Gran skulle, med en längd af 4
mil 25,300 fot, uppgå till
3,395,657 R:dr.
Skilnaden i längd emellan dessa bägge altornativcr voro alltså 1 mil 11,218
fot, och skilnaden i anläggningskostnad 1,513,749 R:dr, till fördel för linien öfver
Stäket.
2:o angående linien från Märsta till Gran:
att denna linie, som utgår från den förut undersökta linien mellan Stockholm
och Upsala vid Arnberga, norr om Märsta gästgifvaregård, 3 mil 15,507 fot
från Stockholm, eller 12,322 fot sydligare, än den förut beskrifna linien, passerar
söder om Näsby, öfvergår Garnsviken omkring 5,000 fot norr om Sigtuna stad,
fortgår söder om Vcnngarn och Österby, sammanfaller vid Granby med den förut
beskrifna linien och har en längd af 2 mil 12,506 fot, samt kostar, efter samma
grunder som de för 1858 års jernvägs-komité utförda förslag . . 1,803,817 R:dr.
Enligt utdrag af do för samma komité uppgjorda kostnadsförslag
skulle kostnaden för jernväg från Stockholm till utgångspunkten
nära Märsta, med en längd af 3 mil 15,507 fot, blifva 2,973,240 R:dr,
och således en jernvåg från Stockholm till Gran öfver Märsta,
med en längd af 5 mil 28,013 fot, kosta  4,777,057 R:dr,
eller blifva 1 mil 2,713 fot längre och 1,381,400 R:dr dyrare, än en jernväg från
Stockholm direkte till Gran öfver Stäket.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
29
Härförutan hade blifvit undersökta
a) en linie emellan Rosta och Knifsta å Stockholm—Upsala-linien, hvilken
linie vore 4,600 fot längre och 73,562 R:dr dyrare än den äldre linien, men deremot
medgåfve att längre sammanbinda båda linierna, derigenom att förenings
punkten
flyttades till Kålhammar, beläget 4 mil 2,447 fot från Stockholm, 2 mil
8,313 fot från Upsala samt 1 mil 30,840 fot från Gran. Kostnaden utgjorde i
detta fall för linien Stockholm—Kålhammar 3,306,388 R:dr, för linien Kålhammar—Upsala
1,772,041 R:dr och för linien Kålhammar—Gran 1,508,148 R:dr, i
följd hvaraf således linien Stockolm—Kålhammar—Gran blefve 1 mil 7,987 fot
längre och 1,418,879 R:dr dyrare, än den direkta linien från Stockholm till Gran
öfver Stäket,
b) en alternativ-linie, utgående från den förut undersökta Stockholm—Upsala-linien
nära Brista, 3 mil 9,185 fot från Stockholm eller 6,322 fot sydligare,
än linien från trakten af Märsta till Garns-vikcn. Berörda alternativ-linie ginge
norr om Sigtuna och förenade sig med Märsta-linien vid sistnämnde vik. Efter
detta alternativ skulle väglängden från Westmanland till Stockholm blifva 4,859
fot kortare, men kostnaden 63,294 R:dr större, hvarjemte från föreningspunkten
vid Brista linien till Upsala blefve 6,322 fot längre och 134,440 R:dr dyrare, än
efter det förut omnämnda Arnberga-alternativet, och hvilket, synnerligast mod afseende
å kostnadsbesparingen af 197,734 R:dr sammanlagdt för båda linierna, vore
att föredraga; samt
c) en alternativ-linie emellan Erikssund och Warpsund förbi Finstaholm,
nordligare än den förut omnämnda linien, som är gemensam för både Märsta- och
Odensala-förslaget samt går söder om Markeby. Efter detta alternativ skulle väglängden
blifva 789 fot mindre, men kostnaden 32,952 R:dr större, än efter det
förutnämnda förslaget, hvarföre detta, oaktadt det icke, likasom det nästföregående
alternativet, medgåfve anläggning af station invid segelleden vid Erikssund, dock
borde föredragas.
Följande tabell underlättar jemförelsen emellan de olika liniernes längd och
kostnad.
30
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 87.
Stockholm—Märsta
Märsta—Upsala
Märsta—Gran
Våg-
längd.
Anlägg-
ningskost-
nad.
Summa.
Mil.
Fot.
R:dr R:mt.
Våg-
längd.
Anlägg-
ningskost-
nad.
Mil.
Fot.
R:dr R:mt.
1
3 15,507
2 26,593
2 12,506
2,973,240
2,031,627
1,803,817
8
18,606
6,808,684
Stockholm—Odensala
Odensala—Upsala
Odensala—Gran
1
3 27,829
214,271
2[ 8,689
3,190,514
1,814,353
1,718,892
8
14,789
6,723,759
Stockholm—Kål hammar
Kålhammar—Opsala
Kålhammar—Gran
4
2
1
2,447
8,313
30,840
3,306,388
1,772,041
1,508,148
8
5,600
6,586,577
Stockholm—Upsala
Upsala—Sala
6 6,100
5 22,500
4,950,867
4,217,239
*)
11
28,600
9,168,106
Stockholm — Kålnammar—Upsala . . .
Kålhammar—Gran
Gran—Örsundsbro—Sala
6
1
5
10,760
30,840
32,410
5,078,429
1,508,148
4,032,522
14
2,010
10,619,099
Stockholm—Kålhammar—Upsala . . .
Kål hammar—Gran
Gran — Örsundsbro—Sevalla—Sala
610,760
130,840
6(29,810
5,078,429
1,508,148
3,836,771
14
35,410
10,423,348
Stockholm—Stäket—Gran—Örsundsbro
Örsundsbro—Upsala
Örsundsbro—Sala
6
2
4
260
11,600
21,450
4,330,890
1,597,911
3,097,289
12
33,310
9,026,090
Stockholm—Stäket—Gran—Örsundsbro
Örsundsbro—Upsala
Örsundsbro— Sevalla—Sala
6 260 4,330,890
211,600 1,597,911
518,850 2,901,538
13
30,710
8,830,339
*) Kostnadsförslaget upptager för anläggningen af linien Stockholm—Upsala 5,004,867 R:dr; men
med rättelse af en missräkning å expropriations-kostnaden, som för 80 tunnland utegor ä 75 R:dr upptagits
till 60,000 R:dr i stället för 6,000 R:dr, utgör kostnadssumman rätteligen 4,950,867 R:dr.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
31
Af denna jemförelse tabell inbemtas att vägen öfver Upsala till Sala utgör
i längd 11 mil 28,600 fot, med en anläggningskostnad af 9,168,106 R:dr; att vägen
från Stockholm öfver Stäket och Örsundsbro till Sala, samt från Örsundsbro till
Upsala, i längd uppgår till 12 mil 33,310 fot, nied en anläggningskostnad af
9,026,090 R:dr; att vägen från Stockholm öfver Örsundsbro och Sovalia till Sala
samt från Örsundsbro till Upsala utgör 13 mil 30,710 fot med en kostnad af
8,830,339 R:dr; samt att vägen från Stockholm öfver Kål hammar, Gran, Örsundsbro
och Sevalla till Sala med tillägg af vägen från Kålhammar till Upsala uppgår till
14 mil 35,410 fot med en anläggningskostnad af 10,423,348 R:dr, hvari dock, om
jernbanan anlägges utan att beröra örsundsbro, uppkommer en minskad längd af
omkring £ mil, hvarigenom anläggningskostnaden jemväl kan nedsättas med
300,000 R:dr, eller till 10,123,348 R:dr.
Beträffande nu frågan om anläggandet af en stambana norrut från Stockholm,
så anser Utskottet det vara satt utom allt tvifvel, att, sedan mera än 60
mils jernväg inom orterna söder om Stockholm blifvit på Statens bekostnad anlagd,
äfven de delar af landet, som äro belägne norr om Mälaren, böra utan ytterligare
uppskof komma i åtnjutande af de fördelar, en jcrnvägsförbindelse medför,
och att således påbörjandet af en sådan stambana bör vid denna riksdag beslutas.
Hufvudstadens behof och landets synas i detta afseende i full öfverensstämmelse
med hvarandra.
I afseende på den rigtning, som för denna stambana bör antagas, hafva
deremot de mest skiljaktiga åsigter gjort sig gällande.
Af den redogörelse Utskottet i det föregående lemnat för de åtgärder, hvilka
under en följd af år vidtagits för bestämmandet af norra stambanans rätta läge,
visar sig, att meningarne om den ena eller andra liniens företräde varit i hög
grad delade. Bland tre komitéer, som i denna fråga afgifvit yttranden, har den
första, eller 1855 års komité, ehuru erkännande, att den kortaste och minst kostsamma
sträckningen för norra stambanan otvifvelaktigt voro dess framdragande
öster om Sigtunafjärden rakt på Upsala, likväl, under förutsättning att vestra
stambanan skulle komma att framdragas norr om Mälaren, samt med hufvudsakligt
afseende på den stora kostnad, som skulle uppkomma genom att låta både
norra och vestra stambanorna utgå från Stockholm i särskilda rigtningar, förordat,
att om förmäl da stambanor skulle anläggas i en gemensam sträckning öfver
Almaresläke, vester om Sigtunafjärden, till närheten af Örsundså, från hvilken
punkt den norra stambanan borde utläggas till Upsala samt vidare fortsättas i
nästan rak linie till Gefle; den andra komitéen, som år 1858 förordnades, har
föreslagit, att norra stambanan skulle framdragas öster om nämnde fjärd till Upsala
och derifrån i rakaste sträckning till Sala samt vidare till Robertsholm på
Gefle—Dala-jernvägen; och den tredje, eller 1862 års komité har slutligen förordat
samma stambanas ledande vester örn Sigtunafjärden till Örsundsbro, med en
grenbana derifrån till Upsala, samt från Örsundsbro till trakten af Sevalla kyrka
och vidare till Sala, äfvensom från sistnämnde stad till Korssnäs station å Gefle—
Dala-jernvägen.
Det vid den Kongl. Propositionen i ämnet fogade Statsråds-protokoll utvisar
jemväl, på sätt Utskottet ofvan ant.ydt, att en stor skiljaktighet i meningar
rörande denna fråga egt rum ibland Konungens rådgifvare.
Vid granskningen al uppgifterna, angående de orters ekonomiska förhållanden,
som banan i ena eller andra fallet skulle komma att genomgå, och hvilka
uppgifter hufvudsakligen vunnits genom den sednast tillförordnade komitéen, fin
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
ner man äfven, att de fördelar å ena eller andra sidan, hvilka skulle afses vid
endera liniens antagande, i det hela taget väga temligen jemut mot hvarandra. Dä
man t. ex. uppgifvit, att på den östra sidan, inom trafikområdet för linien Stockholm—Upsala—Sala,
efter antagna beräkningsgrunder, finnas 238,052 tunnland
åker, så upptagas, i närmaste likhet dermed, på den vestra sidan, för linien Stockholm—Örsundsbro—Sala
samt Örsundsbro- Upsala, 237,169 tunnland. Af ängsmark
upptagas på östra sidan 177,347 tunnland och på den vestra något mindre, eller
150,855 tunnland. Innevånarnes antal inom banrayonerna är på den östra sidan
102,570, på den vestra 100,453, eller nästan lika på båda sidor. Spanmålsproduktionen
slutligen beräknas för don östia till 389,990 tunnor utöfver konsumtionen
och för den vestra till 392,016 tunnor, eller med cn obetydlig öfvervigt för den
vestra sidan.
Betraktar man de allmänna skäl, som under ärendets behandling blifvit
åberopade till grund för det omdöme, att den ena eller andra ortens ekonomiska
förhållanden företrädesvis skulle påkalla anläggandet af en jernväg, så visa sig
dessa skäl likaledes vara å båda sidor ganska talande. Till fördel för den vestliga
sträckningen är anfördt, att den skulle genomgå en folkrik ocb fruktbar ort och beröra
Stockholms naturliga handelsområdc. Den skulle underlätta gemenskapen
med bergslagerna och öka afsättuingstillfällena för den spanmål, som nu genom
land-transporter på långa afstånd måste föras antingen till bergslagsorterna eller
till hufvudstaden. Den skulle jemväl öppna en kortare kommunikatious-led mellan
Westerås med dess kringliggande ort och hufvudstaden, än om jernvägen
leddes mera nordligt öfver Sala.
Såsom ett hufvudskål emot antagandet af denna sträckning åberopas åter
den omständighet, att de orter, hvilka den skulle genomlöpa, genom närheten till
Mälaren redan egde fördelen af lätta kommunikationer och således vore i mindre
behof af en jern vägsan läggning. Likaledes har blifvit invändt, att förbindelsen
mellan Stockholm och Upsala, mellan hvilka städer en högst betydande trafik
vore att förvänta, på denna väg blefve en tredjedel längre, än om jernvägen leddes
öster om Sigtunafjärden.
För den östliga sträckningen har deremot blifvit åberopad t, att äfven orterna
öster om Sigtunafjärden äro i hög grad fruktbara och folkrika, att jernvägen, framdragen
i denna rigtning, skulle hafva ett större, från vattenkommunikationer aflägset,
fastland i öster samt att, enligt anställda undersökningar, landtrafiken här
vore betydligare än på den vestra, samt att den lifliga, ur mångå synpunkter önskliga
förbindelsen emellan hufvudstaden och universitetsstaden derigenom blefve i
vida betydligare mån underlättad.
Mot antagandet af denna linie åter har blifvit anfördt, dels att vissa bland
de orter, jernvägen skulle genomgå, äro i odling och fruktbarhet underlägsna jernvägens
område på vestra sidan, dels äfven att staden Westerås med kringliggande
orter endast på en betydlig omväg skulle erhålla jernvägskommunikation med
hufvudstaden om jernvägen droges öfver Sala.
Undersöker man närmare dessa i korthet vidrörda förhållanden, befinnes det
likväl, att såväl do fördelar, som de olägenheter, hvilka å båda sidor åberopas,
icke äro lika tillämpliga i afseende på hela sträckningen af den ena eller andra
linien. De invändningar, som blifvit gjorda mot den vestra linien, synas företrädesvis
vara gällande i afseende på Håbo och Bro härader, genom hvilka jernvägen
gkullo framgå på 4 högst i mils afstånd från Mälaren och hvilka, nästan helt och
hållet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
33
hållet kringflutna af Mälaren, förut ega tillfälle till en lätt afsättning för sina
produkter, under det jernvägen skulle, genom bristen på tillstötande landsvägar,
erhålla ringa tillflöde af trafik från kringliggande orter. Sedan jernv ägssträckningen
uppnått Gran, är den deremot redan en mil aflägsen från Mälaren och framgår
vidare vesterut på nära två mils afstånd från denna stora insjö. Redan vid
Gran möta ock stora landsvägar, hvilka från olika håll skulle komma att tillföra
jernvägen trafik.
Å andra sidan synas de skäl mot östliga sträckningen, som blifvit hemtade
från trafikområdets svagare produktionsförmåga, hufvudsakligen gälla om sträckan
från Upsala till Sala, på hvilken sträcka jernvägen skulle genomgå en jemförelsevis
vida mindre bördig och odlad trakt, än om den leddes genom den rikare slätt
bygden
längre söderut.
Yid sådana förhållanden har det synts Utskottet, som en utväg skulle finnas
att undvika olägenheterna och förena fördelande af båda de föreslagna linierna,
om jernvägen framdroges öfver Mälaren på en punkt, belägen mera nordligt än
den förut föreslagna, eller Stäket.
De undersökningar, som på Rikets Ständers hemställan blifvit af Jernvägsstyrelsen
verkställda, i afseende på en föreslagen öfvergång öfver Erikssund, hafva
i följd häraf synts Utskottet värda all uppmärksamhet, såsom erbjudande en tillfredsställande
lösning af denna länge omtvistade fråga.
Om jernvägen från Stockholm framgår i rak nordlig rigtning till trakten
af Odensala och derefter grenar sig, så att den hufvudsakliga sträckningen vänder
sig vesterut öfver Erikssund mot Gran och vidare till Sala, samt en annan linie
fortsättes till Upsala, så undvikes derigenom att draga jernbanan öfver en af vatten
nästan kringfluten och från det öfriga landet afskiljd halfö, men man vinner
ändock fördelen af stambanans ledande in i det inre af landet och genom de mest
fruktbara sädesbygderna. Förbindelsen mellan Stockholm och Upsala, hvilken
otvifvelaktigt måste blifva bland de mest trafikerade jernvägsförbindelser i Sverige,
blefve sålunda ordnad på ett sätt, som skulle lända såväl dessa båda städer, som
det allmänna till fördel. Linien mellan Stockholm och de vesterut belägna orterna
blefve väl något förlängd; men när man å andra sidan tager i betraktande den
förkortning af samma jernvägslinie som vinnes genom undvikandet af den obehöfliga
omvägen till Örsundsbro, så utgör den verkliga skilnaden i väglängd icke
mera än 25,987 fot eller icke fullt f mil, hvilket, då fråga är om en jernvägsförbindelse
af 12 eller 14 mils längd, icke lärer kunna anses vara af någon betydenhet.
Härtill kommer, att ett ansenligt större trafikområde genom den nämnda
planens antagande skulle för jernvägen vinnas. Om nemligen en jernväg till Upsala
utgår från stambanan i närheten af Örsundsbro, så upptager denna jernvägssträckniDg,
i följd af Mälarens läge, på sidorna om sig hufvudsakligen ingen annan trafik,
än den, som i allt fall skulle tillfalla stambanan, dels vid Örsundsbro, dels på
hennes sträckning vidare åt vester. Stambanan och grenbanan till Upsala skulle
således komma att betjena ett och samma trafikområde. Om deremot jernvägsförbindelse
med Upsala utgår från någon punkt öster om Sigtunafjärden i trakten
af Odensala, så uppkommer för denna jernväg ett alldeles nytt trafikområde, nemligen
hela den stora sträcka af landet, som ligger öster om denna jernvägslinie,
och hvilken med så mycket större skäl bör af jernvägen beröras, som den eljest
icke har annan kommunikationsled än landsvägen.
Bih. till R. St. Prot. 1862 y 1863. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Undersökningarno hafva slutligen visat, att terrängförhållandena äro i allmänhet
gynnsamma samt öfvergången öfver Mälarens vatten i denna sträckning
jemförelsevis lätt, så att de arbeten, som erfordras för att leda jernvägen öfver
dessa vatten och hvilka arbeten före undersökningarnes anställande ansetts vara
förenade med stora svårigheter, icke äro mera betydande, än att kostnaderna för
dem sammanlagda uppgå till ungelär samma belopp som ensamt den beräknade
kostnaden för öfvergången af Stäket.
En så beskaffad plan för jernvägsförbindclserna norr om Stockholm skulle,
enligt hvad de nyssnämnda undersökningarne ådagalagt, kunna på mer än ett sätt
utföras. Vid en jemförelse mellan de för detta ändamål uppgångna alternativa
linierim, finner man att, om vägarne delade sig redan vid Märsta, deras sträckning
väl blefve efter utseendet på kartan mera fördelaktig, men att sammanlagda väglängden
skulle blifva 13,006 fot större och kostnaden ej mindre än 222,107 R:dr
högre, än om utgreningen skedde vid Kålhammar, hvilket alternativ Utskottet efter
noggrannt öfvervägande af de särskilda liniernas olägenheter och fördelar, funnit
vara det, som ur alla synpunkter bör framför de öfriga undersökta linierna
antagas.
De af Jernvägsstyrelsen öfverlemnade kostnadsförslagen utvisa för linien
Stockholm—Kålhammar, 4 mil 2,447 fot, en kostnad af 3,306,388 R:dr
Kålhammar—Gran, 1 „ 30,840 „ „ „ „ 1,508,148 „
Kålhammar—Upsala, 2 „ 8,313 „ „ ,, „ 1,772,041 „
Gran-Sevalla—Sala*), 6 „ 11,810 „ „ „ „ 3,536,771
således tillsammans för linien
Stockholm—Kålhammar—
Upsala—Kålhammar—Sala 14 mil 17,410 fot för en kostnad af Rmt 10,123,348R:dr.
Enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition åter skulle anläggningen af linien
Stockholm—Stäket—Gran—Örsundsbro—Sevalla—Sala jemte linien Örsundsbro- -  Upsala komma att kosta 8,830,339 R:dr.
Kostnaden för den ifrågavarande föreningen af håda linierna skulle således, om
de helt och hållet anlades på Statens bekostnad, öfverstiga kostnaden för de af
Kongl. Maj:t föreslagna jernvägsliniernas ledande vester om Sigtunafjärden med
1,293,009 R:dr.
Men det torde med skäl böra ifrågasättas, huruvida icke, om Staten an lade
en stambana från Stockholm till Kålhammar, jernvägsanläggningen från detta
ställe till Upsala kunde och borde verkställas af ett bolag med understöd af statsmedel.
Då stambanan fortsättes från Kålhammar vesterut, kan utförandet af jernvägsförbindelsen
mellan nämnde punkt och Upsala desto lättare tillvägabringas
genom den enskilda företagsamheten, som trafiken och den deraf beroende inkomsten
på denna jernvägssträckning bör blifva ganska betydlig. Om ett för nämnda
ändamål bildadt bolag, efter vanligen antagna grunder, understödes endast med
ett lån, så kommer sjelfva statsanslaget för ifrågavarande jernvägslinier att minskas
med 1,772,040 R:dr, eller till 8,351,307 R:dr och sålunda med 479,032 R:dr
understiga den summa, som Kongl. Maj:t äskat för linien Stockholm—Örsundsbro
Sala jemte Örsundsbro—Upsala.
Enligt denna beräkning skulle således Staten med betydligt större fördel
såväl för Stockholm, som för de norrut belägna orterna, kunna för en ringare kost
-
*) Då vägen icke behöfver beröra Örsundsbro, är e mil afräknad med 300,000 D:dr.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
35
nåd åstadkomma cn jernvägsförbindelse, omfattande ett vida mera utsträckt trafikområde,
än enligt Kongl. Maj:ts Proposition. Två jernbanor, utgående från Stockholm,
skulle enligt detta förslag sammanhållas under en väglängd af mer än fyra
mil, och trafiken på denna sträckning äfvensom inkomsterna för densamma otvifvelaktigt
blifva vida betydligare, än på den 4f mil långa, af Mälarens vatten omgifna
sträckningen från Stockholm öfver Stäket till Gran.
Antages nyssnämnde ort, Gran, hvarest flera från vester, söder och norr
kommande landsvägar möta hvarandra, såsom en punkt, hvilken bör under nu
ingående statsregleringsperiod uppnås, så skulle, då anläggningskostnaden för stambanan
från Stockholm öfver Kålhammar till Gran upptagits till 1,814,536 R:dr,
men derifrån bör afgå det belopp af 260,800 R:dr, hvartill kostnaderna för expropriation
af jord beräknats, det härför erforderliga anslaget uppgå till 4,553,736 R:dr,
eller i rundt tal, 4,554,000 R:dr.
Det lån åter, som skulle böra beviljas för anläggandet, genom enskildt bolag,
af jernvägslinien Kålhammar—Upsala, torde enligt hittills följda grunder böra
bestämmas till två tredjedelar af den föreslagna kostnadssumman, eller i rundt
tal till 1,180,000 R:dr.
Anslaget och lånet tillsammantagna skulle således komma att utgöra ett belopp
af 5,734,000 R:dr, hvilket med 116,000 R:dr understiger den af Kongl. Maj:t
föreslagna anslagssumman 5,850,000 R:dr.
Efter den utredning, som sålunda blifvit leornad, ej mindre af de fördelar,
som, i händelse ifrågavarande plan varder antagen, skulle beredas kringliggande
orter i afseende på hela deras näringslif, och hvilka fördelar, enligt Utskottets
mening, böra vid uppgörande af planen för en jernvägslinio i främsta rummet af
ses,
än äfven af de kostnader, som i detta fall skulle komma att af statsmedel
bestridas, anser Utskottet det vara tillfullo ådagalagdt, att norra stambanans anläggande
i den här ofvan omtalade rigtning skulle medföra stora och öfvervägande
fördelar. Orterna öster och vester om denna del af Mälaren, så länge söndrade
från hvarandra i striden om den framtida uteslutande besittningen af en jernbanas
fördelar, skulle båda erhålla den lättnad i sina kommunikationer, som en så
beskattad väganläggning medför. Hufvudstaden skulle på en gång förenas, genom
en nästan rakt framgående jernväg, med Upsala och med Uplands bördigaste trakter,
samt tillika genom en obetydligt längre väg, än den kortaste hittills föreslagna,
sättas i beröring med bergslagerna och med Westmanlands slättbygd. Statens utgifter
för sjelfva anläggningen blefve med en icke ringa summa förminskade, och
inkomsterna skulle genom den lifligare trafik, som på banan måsta uppkomma,
ansenligt förökas.
På nu anförda grunder får Utskottet vördsamt tillstyrka:
lito.
att Rikets Ständer,
dels för påbörjande af norra stambanan från Stockholm
öfver Kålhammar och Gran, samt vidare i den rigtning mot
Sala, som Kongl. Maj:t kan finna för godt i nåder bestämma,
måtte bevilja ett anslag stort 4,554,000 R:dr, motsvarande den
för jernvägsanläggningen mellan Stockholm, Kålhammar och
Gran erforderliga summa, sedan afdrag skett för häruti inberäknade
kostnader för expropriation af jord;
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
dels för anläggande af en jernväg frän Kälhammar till
Upsala ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett mot J af den
härför beräknade kostnadssumma ungefärligen svarande belopp,
eller högst Bu million etthundraåttatio tusen (1,180,000)
R:dr, för att säsom lån utgå till det bolag, som inom 1864
års utgång kan för utförande af berörda jernvägsanlägguing
varda bildadt; samt
att nämnda lån må beviljas mot de billigaste vilkor, som
vid innevarande riksdag varda bestämda för något lån till enskilda
jern vägsanläggningar.
Och anser sig Utskottet härigenom jemväl hafva besvarat hvad Friherre
Hermelin i dess ofvanberörda motion föreslagit och hemställt.
Beträffande den rigtning, hvari norra stambanan bör genom Stockholm ledas
till en för densamma passande bangård, så och enär det måste vara af vigt,
att hufvudstadens jernvägs-kommunikationer med det inre af landet varda så inrättade,
att lastning och lossning af varor, som på jernväg till Stockholm ankomma
för att vidare sjöledes befordras, eller som sjöledes dit anländt och skola
derifrån på jernväg afgå, i möjligaste måtto underlättas och göras så beqväma och
litet kostsamma, som omständigheterna kunna medgifva, anser Utskottet det vara
särdeles önskvärdt, att norra stambanan sättes i omedelbar beröring med Saltsjön.
Till bangård för ifrågavarande stambana, har ock 1856 års Jernvägs-komité föreslagit
en plats i närheten af Nybrohamnen, hvaremot 1859 års jernvägs-undersöknings-komité
antagit, att bangården borde anläggas vid Clara sjö, förnämligast
med afseende på möjligheten af vestra och norra stambanornas sammanbindning
och förening vid en för begge gemensam bangård. Förstnämnda Jernvägs-komité
har, i afseende på bestämmande al läget för norra stambanans bangård, erinrat:
att af de tvänno platser, som för sådant ändamål kommit ifråga, den ena vid
Clara sjö och den andra vid Nybron, hade den förstnämnda befunnits mindre tjenlig,
dels emedan bangården måste anläggas på mark med lös botten, dels emedan
varutransporten emellan densamma och stadens upplagsplatser vid Mälaren och
Saltsjön måste ske på längre väg, antingen med grundgående pråmar eller på
axel, enär särskilda jernbanor för detta ändamål svårligen skulle kunna anläggas
genom Norrmalm och sjelfva staden. Utgångspunkten vid Nybrohamnen syntes
deremot ega alla fördelar. Bangården kunde i dess närhet å fastare grund anläggas
på den nu för tegeltillverkning begagnade tomten emellan Sperlingens backe
och Humlegårdsgatan, samt banan derifrån ledas till Nybrohamnen och sålunda
komma i direkt beröring med den större skeppsfarten. Allt efter trafikens stigande
behof kunde dessutom kajen derstädes jemte jernbanan utsträckas längst
stranden af Ladugårdslandsviken ända fram till Andra Gardets kaserntomt, hvarigenom
beqväm och rymlig plats kunde beredas för den lifligaste trafik, emedan
de största fartyg kunna lägga till vid denna kaj längs jernbanan, och platsen närmast
innanför densamma bebyggas med magasiner.
Utskottet, som hufvudsalsligen delar dessa åsigter, får alltså hemställa:
12:o.
att norra stambanan må framdragas till Saltsjön samt bangård
för densamma anläggas vid eller i närheten af Ladugårdslandsviken.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
37
Hvad slutligen angår Riksdagsfullmägtigen Jan Anderssons från Stora
Kopparbergs län yrkande, att Rikets Ständer, utöfver hvad Kongl. Maj:t i Sin
nådiga Proposition föreslagit, måtte bestämma norra stambanans sträckning förbi
Sala till Brovallen samt dertill anslå erforderliga medel, så, enär frågan om lämpligaste
rigtningen för en stambanas fortsättande från Sala samt bestämmande
af den ändpunkt, till hvilken densamma borde dragas, icke ännu är så utredd,
att Kongl. Maj:t funnit Sig derom böra till Rikets Ständer göra någon framställning,
har Utskottet ansett sig nu endast böra hemställa:
13:o.
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa erforderliga undersökningar
för utrönande af lämpligaste sträckningen för norra stambanans
fortsättande från Sala.
Sammanbindningsbanan genom Stockholm.
I fråga om lämpligaste sättet för anläggande af en jernbana genom hufvudstaden,
i ändamål att sammanbinda vestra stambanans ändpunkt å Södermalm
med bangården för den blifvande norra stambanan, har den år 1858 i nåder förordnade
Jernvägs-komité, jemte uttalande af den åsigt, att å norra sidan ingen
lämpligare punkt för stationsgård finnes att tillgå, än trakten vid Röda Bodarne
nära Clara sjö, framställt det förslag, att föreningsbanan emellan en här anlagd
bangård och den redan varande stationen å Södermalm skulle utgå från jernvägslinieu
mellan Liljeholmen och nämnda station, straxt söder om stationen, samt
genom en tunnel, utsprängd för dubbel bana, under de södra bergen framdragas uti
en båge af 2,000 fots radie till och inpå vestra hörnet af jernvägen; derifrån ledas
på en bank öfver Riddargården genom östra ändan af Liudska huset vid
Munkbron samt öfver Riddarholmskanalen och f. d. Gfeijcrska tomten, utmed kajen
vid Riksgälds-kontorets hus till Norrström; vidare öfver vestra hörnet af
Strömsborg till Tegelbacken vid Clara sjö, derifrån linien genom några mellanliggande
tomter skulle fortsättas till en öppen plats norr om gamla Kungsholmsbrogatan.
Öfver Riddarholms-kanaleu skulle banan ledas på en murad upphöjning,
försedd med hvalf för kommunikationen derunder å kanalen, på hvilken upphöjning
en gata borde anläggas mellan Flugmötet och Riddarholmen. För banans
dragning öfver Norrström skulle byggas två broar af jern, med tre spann af 100
fot hvardera, på stenpelare, hvarjemte utfyllning skulle ske i Clara sjö, för inrättande
af en tillräckligt rymlig bangård, på vestra sidan försedd med lastkaj. Från
denna bangård komme banan att fortsättas i terrängens plan till den öppna platsen
norr om Gamla Kungsholmsbrogatan midtför Trädgårdsföreningens lokal, der
verkstäder, lokomotivstallar och förrådshus skulle uppföras.
Uti berörde plan har Chefen för Statens jernvägsbyggnader sedermera föreslagit
åtskilliga förändringar, åsyftande dels att banans lutning uti tunneln under
södra bergen skulle minskas från 1 fot på 80 eller 85 till 1 fot på 100, under
en krökningsradie af 1,400 fot, hvarigenom den för Statens stambanor i allmänhet
tillåtna starkaste lutning icke öfverskredes, dels att bro i stället för bank
38
Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 87.
skulle anläggas öfver Riddarfjärden mellan Jernvägen ock Kött-torget, hvarjemte
från hufvudbanan skulle vid lämpliga punkter utläggas sidospår till Stadsgårdshamnen,
Skeppsbron, Korn hamnstorg, Munkbrotorget, kajen utefter Riddarholmen
samt till ett nytt, rymligt salutorg, norr om Gamla Kungsholmsbrogatan, på hvilken
sednare vidsträckta och nu obebyggda trakt tillfälle finues att anlägga en för
Norrmalms aflägsnarc delar väl behöflig, men hittills saknad båthamn, äfvensom
magasiner m. m.
Kostnaden för denna jern vägsförbindelse från och med dess afvikelse från
linien söder om Södermalms station till och med öfvergången af Gamla Kungsholmsbrogatan,
bufvudstationcn vid Clara sjö inbegripen, är beräknad till 3,070,000
R:dr, af hvilken kostnadssumma belöpa sig:
på linien till Jernvägen, genom tunneln R:dr 1)60,000: —
på banan från Tegelbacken, stationen inberäknad, till Gamla
Kungsholmsbrogatan „ 610,000: —
samt på den egentliga sammanbindningsbanan mellan Jernvägen
och Tegelbacken
1,500,000: —
Summa R:dr 3,070,000: —
Enligt den sålunda förändrade planen, hvars detaljer blifvit å en särskild
upprättad plankarta närmare åskådliggjorda, komme jernbanan genom liufvudstaden,
räknadt från banans ändpunkt å Södermalm, icke att på någon punkt hindra
den allmänna gatutrafiken förr än banan lemna! Riddarfjärden, hvarefter den
visserligen skulle afskära förbindelsen med Kött-torget, en del af Munkbron och
Riddarholmen samt, efter öfvergången af Norrström, äfven med Kungsholmen och
slutligen i närheten af Clara sjö öfvergå de gator, hvilka sträcka sig från öster
genom Clara församling emot nyssnämnde sjö; men till förekommande af hinder
för fotgängare under de tider bantågen passera, hade Chefen för Statens jernvägsbyggnader
föreslagit, att trappor skola anläggas under jernvägen vid Kött-torget,
Riddarholmen och Kungsholmsbroarne.
Komiterade för utredning af frågan om norra stambanans lämpligaste
sträckning, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag, jemväl yttrat sig angående
förevarande del af jernvägsfrågan, hade, efter framställning och noggrannt atvägando
af såväl fördelarne som olägenheterna af cn genom hufvudstadcn anlagd
sammanbindningsbana, sådan den nu blifvit af ofvanbemälde Chef till utförande
föreslagen med bro i stället för bank öfver Riddarfjärden, förklarat sig anse fördelarne
af en så beskaffad bana vara icke allenast i förhållande till olägenheterna
öfvervägande, utan äfven i och för sig af så stor betydelse för den allmänna rörelsen,
för Statens inkomst af jernvägstrafiken och för do besparingar i anläggnings- och
årliga driftkostnader, som genom sammanbindnings-banans utförande kunna beredas,
samt slutligen för landets försvar i händelse af krig, att denna vigtiga del af statsbanorna
icke för någon annan del af hela stambanesystemot stöde tillbaka eller
utan verklig skada och förlust för det allmänna vidare kunde uppskjutas; hvadan
komiterade förordat, att det af Chefen för Statens jern vägsbyggnader upprät
tade
förslag till sammanbindningsbana genom Stockholm måtte godkännas och
samtidigt med norra stambanans anläggning bringas till utförande. En af de
komiterade hade dock härifrån haft en skiljaktig mening och för sin del tillstyrkt
att, i öfverensstämmelse med hvad 1856 års Jernvägskomité föreslagit,
Nybrohamnen måtto antagas att blifva norra stambanans utgångspunkt i hufvud
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
39
staden och att med beslutet om en sammanbindningsbana måtte anstå intill dess
norra stambanan kommit till utförande.
Enligt sedermera ifrån Chefen för Statens jernvägsbyggnader meddelad upplysning
kunde, för den händelse den af honom föreslagna sammanbindningsbana
genom hufvudstaden komme till verkställighet och trafiken derå skulle anses
blifva alltför hinderlig för den lifiiga rörelse, som eger rum till och ifrån Riddarholmen
samt öfver Nya Kungsholmsbron, utväg beredas att å förra stället höja
körbanan så mycket att jernvägstågen kunde gå inunder densamma och vid Nya
Kungsholmsbron åter, på sidan om den vanliga, i jemnhöjd med jern vägs-spåren
liggande körbanan, medelst en sluttande försänkning i marken låta åkande färdas
fram under sjelfva jernbanan vid de tillfällen då, i följd af framgåeude jernvägståg,
den vanliga vägen måste stängas.
Kongl. Majit, som ansett de särskilda, till Rikets hufvudstad ledande stambanornas
förenande med hvarandra vara af framstående vigt ej mindre för rörelsen
emellan landets olika delar, än för den direkta trafiken till hufvudstaden,
hvars förnämsta hamn- och saluplatser skulle med denna jernväg komma i förbindelse,
har, med hänvisande till den fullständigare utveckling af skälen för detta
arbetes utförande och för dess företagande samtidigt med norra stambanan, som
komiterades i ämnet afgifna Betänkande innehåller, af Rikets Ständer äskat,
att till en sammanbindningsbana genom Stockholm med stationsgård vid Röda
Bodarne, invid Clara sjö, måtte anvisas det härför beräknade belopp af 3,070,000
Riksdaler.
Uti den af Friherre Raab, A. C. väckta, här ofvan omförmälda motion
(N:o 215) har deremot blifvit yrkadt att, då sammanbindningsbanan genom Stockholm
icke af behofvet oundgängligen påkallades — åtminstone icke förr än banan
norr om Stockholm blefve byggd — anslag för dess utförande under förestående
statsregleringsperiod icke måtte beviljas.
Enär Utskottet redan, uti sitt Utlåtande, rörande anslag till den norra
stambanan, på anförda skäl, föreslagit, att densamma skall framdragas till Saltsjön,
samt bangård för denna bana anläggas vid eller i närheten af Ladugårdslandsviken,
så följer ock häraf, att Utskottet anser anläggningen af en sammanbinduingsbana,
enligt den plan, som af Kongl. Majit blifvit i nåder föreslagen, icke för närvarande
böra komma i fråga.
Då emellertid, såsom ofvan är nämndt, Kongl. Majit i Sin nådiga Proposition
åberopat den utredning, som igenfinnes, dels uti Jernvägsundersökningskomitéens
underdåniga utlåtande af den 8 November 1859, dels ock uti den för
utredning af frågan om norra stambanans lämpligaste sträckning i nåder förorduade
komités underdåniga betänkande af den 17 Juni 1862, hvilka båda komitéer
förordat en sammanbindningsbana mellan den vestra stambanans nuvarande slutpunkt
å Södermalm, genom en tunnel ned till Jernvägen, derifrån öfver en bank
eller bro till det såkallade Kött-torget, utefter ena sidan af detta torg med fortsätt-o
ing tvärs öfver Munkbron och Riddarholmskanalen, derifrån förbi f. d. Geijerska
huset å Riddarholmen, vestra sidan af Riddarbo!msbron och framför Riksgäldskontorets
hus, samt slutligen på två broar öfver Norrström till den s. k. Tegelbacken
och stranden af Clara sjö, och denna plan, utgången ifrån och varmt förordad
af f. d. Chefen för Statens jernvägsbyggnader, Friherre Ericson, vid första
påseendet onekligen förekommer att vara på en gång enkel till sin hufvudtanke
och storartad i sättet för utförandet samt derföre egnad att vinna många anhän
-
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
gare; så torde det vara nödvändigt att särskildt upptaga de skäl, komiterade
anlört, och dervid framställa de anmärkningar, på grund af hvilka Utskottet anser
fördelarne icke nog öfverväga olägenheterna, för att kunna tillstyrka den bebetydliga
uppoffring af statsmedel, som för detta ändamål blifvit äskad.
Det lärer icke finnas mer än en mening om fördelen af att två eller flera
jernbanor å samma ort må kunna förenas med hvarandra, der sådana föreningar
icke orsaka kännbara hinder för den allmänna rörelsen i någon folkrik stadsdel
eller icke mötas af större kostnader för anläggningen, än som kunna motsvaras af
de å en sådan del af jernbanan uppkommande trafikinkomster. Jernvägsundersöknings-komitéen
har också onekligen rätt deruti, att man i en mängd utländska
städer bemödat sig att sammanföra olika banor till en gemensam bangård. Dervid
förekommer dock en omständighet af särdeles vigt att taga i betraktande,
nemligen i hvad mån de, som resa eller hafva gods att transportera på jernvägar,
och de bolag, som äro egare af dessa, må hafva rätt att inskränka eller afstänga
den fria rörelsen på allmännare besökta farleder för det mångfaldigt större antalet,
som dagligen passerar derstädes. På de aldra flesta ställen har man ansett en
sådan rättighet icke kunna medgifvas för jernvägarne, och sammanbindningsbanorna
genom städer hafva derföre, såvidt frågan varit att på dem begagna lokomotiver,
med högst få undantag blifvit anlagda antingen på viadukter eller genom
tunnelar öfver eller under gatorna, så att rörelsen å dessa förblifvit oförhindrad,
eller ock, der anläggningen skott i jemnhöjd med farvägen, framförts utanför städerna
eller genom de minst besökta delarne deraf. Såsom undantag härifrån torde
kunna åberopas föreningsbanan i Berlin, som, ehuru anlagd i utkanten af staden,
till större delen utanför stadsportarne, samt icke afsedd för persontrafik utan blott
för godstransport, dock på några ställen passerar fram öfver gator, fastän, enligt
hvad för Utskottet uppgifvits, så långsamt, att en person kan gå framför tåget för
att varna dem, som kunna komma i vägen. Det oaktadt hafva, enligt hvad Utskottet
inhemtat, olyckor ler icke kunnat förekommas, hvilket haft till påföljd,
att stadsstyrelsen i Berlin i slutet af sistlidet år ingått till regeringen med en
ansökning att föreningsbanan måtte upprifvas och flyttas längre ifrån staden. För
den nu ifrågavarande sammanbindningsbanan skulle visserligen några olyckor af
personers öfverkörande mindre vara att befara, då meningen vore att på vissa
ställen hafva stängsel å sidorna af banan; men detta undanrödjer deremot icke
farhågan för hinder och uppehåll i den allmänna rörelsen, hvartill Utskottet här
nedan vidare skall återkomma, och lemnar således den omnämnda rättslrågan
oafgjord.
Utskottet skall nu söka att, i den ordning förbemälda tvänne komitébetänkauden
föranleda, upptaga till granskning de skäl, på grund af hvilka sammanbindningsbanan
i dessa betänkanden förordas.
1858 års komité fäster först uppmärksamheten på den utomordentliga vigten
“alt hastigt och lätt kunna fortskaffa trupper och krigsmateriel från ena till
andra sidan af hufvudstaden, från trakterna norr om Stockholm till de söder
derom belägna.1' Utan att, med fästadt afseende på försvaret, vilja förneka värdet
af jernvågsförbindelser i alla rigtningar, torde dock med temlig visshet kunna
antagas, att trupptransportcr icke nog ofta förekomma från ena till andra sidan
af hufvudstaden för att erfordra jernvägsförbindelse. Om sådana trupper komma
från trakter utom hufvudstaden, det vill säga från antingen de norra eller södra
provinserna, för att förås åt den motsatta sidan, så är det i fredstid knappt antagligt,
att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
41
att sådant sker, utan att de kafva någon rastetid i sjelfva hufvudstaden, och om
de då åkt ett längre stycke på jernvägen, kan någon svårighet för dem icke ega
rum att gå till fots högst en halftimmas väg från den ena bangården till den
andra. Hafva de nattqvarter här, så följer af sig sjelf t, att de i alla fall måste
stiga ur jernvägsvagnarne. I krigstid kunde väl förhållandet blifva något annorlunda;
men under förutsättning, att hufvudstaden icke vore intagen af fienden,
kan, om så erfordras, alltid en tillräcklig mängd hästar anskaffas för transporterande
af trossen för allt det manskap, som kan anlända på ett jernvägståg i sender.
Och hvad trupperna inom sjelfva hufvudstaden beträffar, så är det klart, att
de ifrån sina kaserner kunna komma till fots till bangården å Södermalm, — i
synnerhet om den ledes ned till Stadsgården, — inom lika kort tid, som skulle
åtgå att först marschera till Clara sjö, för att derifrån färdas på jernvägen genom
staden.
Komitéen anser, "att hanbyggnaden genom hufvudstaden, ehuru dyrbar, är
af den betydenhet och medför för trafiken, sedan vestra och norra stambanorna
blifvit öppnade, så stora fördelar, att kostnaden sannolikt snarare här, än på de
flesta andra delar af stambanorna, skall betackas, helst icke ensamt trafiken mellan
olika orter och hufvudstaden, utan äfven den rörelse, som emellan olika stadsdelar
och det närliggande landet på ett afstånd af £ eller | mil norr- eller söderut
måste uppstå och kanske hvarje timma på dagen eller oftare påkallar ett bantåg,
skall gifva en mot byggnadskostnaden och underhållet fullt svarande inkomst.”
Utskottet får med anledning häraf erinra, att det här anförda egentligen blott
innefattar en förhoppning, som komitéen hyser, utan att några särskilda skäl för
densamma blifvit framställda samt att, då anläggandet af jernvägar på Statens bekostnad
måste, i ett så vidsträckt land som vårt, egentligen hafva till syltemål
att förminska de stora afstånden, så torde det, äfven med den af komit erade
hysta förutsättning, icke böra komma i fråga att med en kostnad af millioner R:dr
anlägga en jernväg för att utgöra ett kommunikationsmedel mellan olika delar af
samma stad.
1862 års komiterade — hvilka såsom regel antagit, att hvarje afbrott i
en kommunikation, hvarigenom förorsakas omlastningar och dermed förknippade
kostnader och tidspillan, menligt inverkar på rörelsen och derföre hör, så vidt
möjligt, undvikas — hafva på sådan grund ansett, att de från norr och söder till
Stockholm kommande jernvägar, såvidt sig göra låter, icke allenast hvar för sig
böra ledas till tjenliga hamn- och upplagsplatser, der varor från och till det inre
af landet kunna omedelbart lossas och lastas i fartyg och magasiner, utan också
att samma jernvägar böra sinsemellan förbindas för underlättande af rörelsen emellan
olika delar af hufvudstaden och landsorten äfvensom för obehindrad kommunikation
emellan orterna norr och söder om Stockholm. Men just på den grund,
att det är så vigtigt, att från det inre af landet kommande varor må kunna
omedelbart lossas och lastas i fartyg och magasiner, är det, enligt Utskottets
tanke, af en framstående vigt, att jernvägens bangård på Norrmalm blir förlagd
så nära som möjligt till Saltsjön, på det att den tidspillan och de särskilda kostnader,
som blifva förknippade med begagnandet af de spår, hvilka nu erbjudas
såsom ersättning för efter trafikens behof anlagda bangårdar, må kunna undvikas.
Bland de förändringar i den förut uppgjorda planen för sammanbiudningshanan,
hvilka af Friherre Ericson sedermera blifvit föreslagna, hafva komiterade
Eili. till 11. St. Prot. 1862 <$/• 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
särskildt omnämnt anläggningen af ett sidospår till ett "nytt å kartan upptaget
särdeles rymligt salutorg norr om Gamla Kungsholmsbrogatan, på hvilken sednare
vidsträckta och nu obebyggda trakt tillfälle att anlägga en för Norrmalms aflägsnare
delar såväl behöflig som hittills saknad båthamn äfvensom magasiner m. m. tillika
erbjöde sig". Under erinran att det skäligen kan anses tillkomma kommunen,
men icke Staten, att afhjelpa och afgöra behofvet af salutorg och båthamn, får
Utskottet endast anmärka att, då med ett salutorg afses beqvämlighet för de dagliga
uppköpen för hushållen, så skulle dess förläggande i en "obebyggd trakt” i det
nordvestra hörnet af Clara församling föga motsvara behofvet för flertalet af hufvudstadens
innevånare.
När sammanbindningsbanan först af Friherre Ericson föreslogs, upptogs
bland andra fördelar, som dermed vore förenade, jemväl den, att jernvägen till en
"sammanhängande längd af 12 mil norr och söder om Mälaren” skulle gifva tillfälle
till besparingar genom en gemensam bangård och genom gemensamma uppeldade
rcserv-lokomotiver m. m. Det är ostridigt, att någon besparing håde i anläggningskostnad
och i tjenstgöringspersonal skulle uppkomma genom en gemensam
bangård lör hela Stockholm. Deremot torde minskningen i antalet af uppeldade
reserv-lokomotiver, af hvilka vanligen ett hålles i beredskap på hvar 0:te
eller 7:de mil af jernvägarnos längd, vara af mindre betydenhet, helst sedan jernvägen
redan fått en utsträckning af emellan 40 och 50 mil. Hvad åter beträffar
fördelen af blott en bangård, så, och enär jernvägsstationen vid Fatburssjön i alla
händelser lärer komma att bibehållas, erhåller Stockholm minst två bangårdar;
och då ingendera är belägen vid Stockholms rätta hamn, Saltsjön, så skulle af
detta förhållande måhända snart framtvingas en tredje bangård, samtlige med emot
behofvet svarande tjenstgöringspersonal.
Utskottet befarar, att man öfverskattar de fördelar i afseende på jernvägens
förvaltning, som kunna blifva en följd af en gemensam bangård i Stockholm.
Om det emellertid, för minskning i administrations- m. fl. kostnader, skulle anses
synnerligen fördelaktigt att hafva en gemensam bangård, så forde dock ej böra
förbises, att den blifvande hufvudstationen måste läggas så, att det inre af landet,
som får Stockholm till sin sjöhamn, verkligen kommer i åtnjutande af denna
fördel utan några ökade kostnader för att få de till export försände varorna
på det beqvämaste sätt ombord i fartyg, som besegla håfven. Att denna åsigt är
ovederlägglig, bevisas bland annat deraf, att Friherre Ericson föreslagit spår från
den af honom förordade hufvud-bangården till ett så stort antal punkter, att, om
förslaget i denna del komme till utförande, sannolikt föga komme att lossas eiler
o 1 o
lastas vid den så kallade centralstationen. Måhända skulle ock, i fall, enligt förslaget,
ingen bangård blefve förlagd till Saltsjön, jernvägs-tjeustemnnnapersonaleus
tid tagas betydligt i anspråk genom de oundvikliga anordningarne för spåren nod
till hamnarne. Planen att hafva en bangård hufvudsakligen för jernvägens eget
behof och många spår för trafikens, skulle vara antaglig, om man kunde anlägga
så många spår, att allt vidare fortskaffande af de med jernvägstågen ankomna
varor medelst åkare eller bärare vore obehöfligt; men då sådant uppenbarligan är
omöjligt, måste det vara mera ändamålsenligt att förlägga bangårdarne till do
punkter, hvarest en stor trafik redan tinnes, och icke till sådana delar af staden,
hvarest den antages skola uppkomma. Clara sjö kan icke sägas ligga i medelpunkten
af Stockholm, antingen man räknar med hänsyn till den bebyggda ytan,
folkmängdens fördelning eller den egentliga trafiken. För att direkt nå de last
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
43
kajer, som i Clara sjö skulle anläggas, måste fartygen vara till sina dimensioner
afpassade efter slussen, och utrymmet vid dessa kajer kan icke eller blifva särdeles
stort.
Om emellertid det för jernvägens administration kan blifva af någon fördel
att få en sammanbindningsbana med centralstation vid Clara sjö, så måste deremot
trafiken deraf vidkännas motsvarande eller vida större olägenheter. Uti sitt betänkande
af den 18 November 1856 har Friherre Ericson framlagt en kalkyl grundad
på den förutsättning att med 1 R:dr för hvarje person och 50 öre för hvarje skalp,
gods, som på vestra stambanan kommer till Stockholm, förhöja frakten, för att derigenom
betåcka räntan på anläggningskostnaden. Men då icke destomindre i de
aldra flesta fall godset måste ytterligare fortskaffas från stationen vid Clara sjö mot
särskild betalning, antingen för begagnande af spåren eller genom andra transportmedel,
så synes detta förslag icke innefatta någon egentlig fördel för de trafikerande.
För personaltrafiken blefve det en tillökning i kostnad, ty enligt gällande taxor för
åkare och hyrkuskar, år en kurs inom staden, antingen den år från Clara sjö eller
från Fatburssjön, till hvilken annan punkt som helst belagd med lika afgift. Denna
tillökning i afgift å såväl gods som passagerare torde således vid närmare påseende
befinnas obillig, då trafiken deraf icke får någon ökad fördel. Änskönt det år en
olägenhet att tills vidare bibehålla vestra stambanans station vid Fatburssjön, torde
dock ej böra förbises, att afståndet dit från midten af staden, nemligen Stortorget, år
vida kortare, ån från medelpunkten af de flesta andra hufvud stå der eller andra dermed
jemförliga större städer till deras bangårdar; såsom exempel hvarpå må
anföras Köpenhamn, Berlin, Hamburg med flera, att ej tala om London och Paris;
och icke år detta afstånd så stort, att någon resande af denna anledning lärer underlåta
att begagna jernvägen. Utskottet har visserligen ansett önskligt, om jernvägen
kunde neddragas till Jernvägen och Stadsgården och der anläggas en station
för både passagerare och gods, enär, efter all anledning, derigenom skulle uppkomma
en ökad trafik på vestra stambanan, som då först komme i beröring med Östersjön,
hvilket var ett af hufvudsyftemålen med den storartade jernvågsanlåggningen mellan
Sveriges östra kust och den vestra. Detta har också Friherre Ericson ansett
”vestra orternas stora trafik fordra”. Men då Stats-Utskottet icke erhållit något
förslag i denna syftning, så har Utskottet, i sakens närvarande skick, icke kunnat
tillstyrka Rikets Ständer att nu anslå medel till nedförandet af vestra stambanan
till Jernvägen och Stadsgården.
Mot den af Friherre Ericson sednast uppställda beräkning af årliga inkomsten
utaf sammanbindningsbanan och centralstationen vid Clara sjö, hvilken inkomst
skulle uppkomma dels genom besparing af tjenstemannapersonal m. m., tillhörande
jernvägen, dels genom de ökade afgifter, som skulle påläggas trafiken, torde med
skål kunna erinras, att densamma utgår från den förutsättning, att all både godsoch
passagerare-trafik till och från Stockholm skulle, utan afseende derpå om densamma
finge något gagn af sammanbindningsbanan, erlägga en högre afgift, ån den,
som nu betalas för jernvägens trafikerande till bangården på Södermalm. Dessutom
synes beräkningen icke stödja sig på redan vunnen erfarenhet om trafikens omfång.
Enligt från Styrelsen för Statens jern vågstrafik erhållen uppgift, har nemligen från
början af sistlidne November månad, då hela vestra stambanan öppnades, intill sistlidne
Februari månads slut, antalet passagerare, som ankommit till och afgått från
Stockholm, utgjort blott 41,887 personer samt det dit ankomna och derifrån afgångna
godsét bestigit sig till 155,851 centner, hvilket, för år räknadt, skulle visa en trafik
af 125,661 passagerare och 467,553 centner gods. Om sammanbindningsbanan hår
-
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
för erhölle en tillökad afgift af öfverhufvud t. ex. 15 öre för hvarje person och 4
öre för hvarje centner gods, uppginge hela den tillökade inkomsten till blott 37,551
R:dr, eller icke fullt \ af den utaf Friherre Ericson beräknade inkomstsumman. Hvad
som på sådant sått komme att inflyta, betåckte således sannolikt icke ens den ökade
trafikkostnaden och kunde ännu mindre lemna något öfverskott. Åtminstone anser
Utskottet nämnde tillgång icke kunna tagas med i räkningen, då man afser nödiga
medel för ränta och amortering af den statsskuld, landet måste åtaga sig för jernvågsbyggnadernas
utförande. Utskottet vill emellertid icke inlåta sig i bedömande
af de tekniska detaljerna, ej heller af det för utförandet fordrade beloppet för hela
anläggningen; ty då Utskottet icke anser sig nu kunna tillstyrka Rikets Ständer att
godkänna förslaget, torde det blifva tillfälle att ännu en gång revidera detsamma.
Endast i förbigående har Utskottet trott sig kunna anmärka, att det synes vara ett
med ansenligen ökadt äfventyr förknippadt förslag, att leda en jernvåg så, att man
ur en krokig tunnel utkommer på en rörlig bro öfver en sjö; att tunneln har en
sådan rigtning, att, om bron erhåller någon skada, jernvågståget svårligen kan komma ^
till Jernvägen eller Stadsgården; och att således vestra stambanans utmynnande vid
Stockholms hamn, enligt detta förslag, göres beroende af denna brobyggnad öfver
Riddargården.
Det kraftigaste skälet för en sammanbindningsbana vore utan tvifvel, ifall
någon nämnvärd transitofart mellan norra och södra sidan af Målaren eller tvärtom
vore att påräkna. Men sådant synes knappt vara att hoppas. Uti komité-betånkandet
af den 7 Juni 1862, som i öfrigt varmt förordar sammanbindningsbanan; erkånnes
öppet, att komitéen ej kunnat framlägga några data för en varande eller blifvande
transitofart genom Stockholm. Komitéen har i stället förklarat att, om ock
transitofarten hittills varit ringa, deraf dock icke följde, att förhållandet skulle blifva
oföråndradt, sedan ett billigt och beqvämt medel för transitofarten blifvit tillvågabragt.
Detta sått att gå tillväga för att gifva skål för den sak man förordar, innebår dock
någonting ovanligt. Utskottet, som icke vunnit några upplysningar om tillvaron af
en transito-trafik mellan Upland och Södermanland, måste i motsats till komitéen
antaga, att en sådan af någon betydenhet icke finnes, och att alla anledningar saknas
för dess uppkomst, ty med en stigande ladugårdsskötsel i norra delen af Sverige,
torde de i komiterades betänkande omförmålda transporter af boskap från Småland
icke blifva att i någon betydligare mån påräkna, och hvad beträffar artiklarne: ”lin,
lärft och fågel", så har komitéen icke uppgifvit, till hvilka qvantiteter dessa kunna
ingå i de genom sammanbindningsbanan emotsedda inkomsterna af en transito-trafik.
Deremot tror Utskottet, att en transito-trafik på jernvågarne från det inre af landet
mot Sveriges östra kust och utlandet skall uppkomma öfver Stockholm såsom sjöstad,
och Utskottet upprepar derföre, att det ansett vara af stor vigt, att bangårdarne
i Stockholm må anläggas vid Saltsjön, på det icke landets exportrörelse må för all
framtid betungas med onödiga kostnader i Stockholm.
I afseende på de befarade olägenheterna hafva komiterade i viss mån erkänt,
att den nuvarande sjötrafiken kommer att af sammanbindningsbanan lida. Denna
sjötrafik år dock så betydlig, att de mest lifliga förhoppningar om en blifvande järnvägstrafik
på nämnda bana ej gerna kunna med denna våga en jemförelse. Bifogade
officiela uppgift (Litt. X) utvisar, att cirka 7,500 fartyg årligen passera slussen.
Dertill kommer det antal af flera tusen fartyg, som årligen anlöpa Jernvägen och
Kornhamn. Alla dessa skulle nödgas, i hvad väder som helst, passera jernvågsbron
öfver Riddarfjärden, hvilket icke lärer kunna jemföras med passerandet af en bro
-ofver Södertelje eller Göta kanaler. Antingen blir jernvägstrafiken öfver Riddar
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
45
fjärden en obetydlighet, och då år frågan om denna banbyggnad för tidigt vackt,
eller också blir den liflig, och då möter det uppenbarligen stora olågenheter att låta
en liflig jernvågstrafik vinkelrätt skåra en annu lifligare sjötrafik.
Det bör hår icke lemnäs obemåldt, att Friherre Ericson sedermera uttånlct
och förevisat en utväg att minska dessa, olågenheter genom anläggande af en dragväg
från Ragvaldsbro utåt kajen af den inre Jernvägen, och hvarigenom de fartyg, som
skola passera slussen, kunde, enligt Friherrens förmenande, med lätthet halas igenom
bron, som skulle blifva en svängbro med tvånne öppningar; äfvensom Friherre Ericson
föreslagit att genom en utfyllning i sjön vid Munkbrosidan ersätta det intrång,
som jernvägen kunde göra i hamnplatsernas utrymme. Men för att hafva nytta af
dragvågen måste likväl förutsättas, att Jernvägen skulle bortflyttas, emedan det händer,
att kajen utanför densamma nu ej sällan år uppfylld af fartyg, som der lossa
sina jernlaster. Den nuvarande Jernvägens läge år dessutom, så långe det kan bibehållas,
fördelaktigt derigenom, att de från Målaren ankommande jernlasterna icke
behöfva passera slussen, utan jernet från Målarestranden lossas och uppställes i staplarna,
hvarifrån de sorterade jernlaster, som skola skeppas till utrikes ort, sedan utväljas
och föras, ofta i många särskilda små poster, till den andra sidan af vågen,
som ligger vid Saltsjön, för att der inlastas. I samma mån, som det blir nödigt,
att de jernlaster, hvilka komma från Målaresidan, skola passera slussen för att kunna
lossa, år det äfven klart, att sådant skall orsaka uppehåll och förhöjning i fraktkostnaden.
Men äfven med den lättnad i och för jernvågsbrons passerande, som skulle
uppstå genom den omförmålda dragvågens anläggande, kommer onekligen hinder
och uppehåll att förorsakas för alla de fartyg, hvilka, för att lägga till vid Kornhamn,
först blifva tvungna att passera bron och sedan att halas tvärs öfver viken
till den andra stranden tillbaka, i stället för att kunna lägga till omedelbart, och
måste dessa fartyg göra samma omväg når de skola återvända. Det kan då betviflas,
huruvida de, som resa på jernvägen, ega rått att för vinnande af möjligen ökad beqvämlighet,
— ifall en sådan härigenom skulle vinnas — lägga så betydande hinder
i vågen för den långt större trafik, som begagnar sjövägen, och om, vid sådant förhållande,
Staten bör, till de förras betjenande på de sednares bekostnad, göra en
betydlig uppoffring af allmänna medel.
Ungefär enahanda blir förhållandet till en viss grad på norra sidan vid Tegelbacken,
och man kan med skål befara det Stockholmshamnarne vid Målaren blifva
så otillgängliga, att frakterna måste för sjötrafiken höjas.
I afseende på olägenheterna för gatutrafiken yttra komiterade, att jernvägen
”visserligen afskår förbindelsen med Köttorget, en del af Munkbron och Riddarholmen
samt, efter öfvergången af Norrström, äfven med Kungsholmen, och slutligen
"i närheten af Clara sjö öfvergår de gator, hvilka sträcka sig från öster genom
”Clara församling emot nyssnämnde sjö.” Med någon kännedom om den inre trafiken
i Stockholm torde knappt några större pulsådror, med undantag af Norrbro och
broarna vid slussen, kunna uppletas. Det år derföre antagligt, att gatutrafiken blir
störd, i samma mån som jernvägstrafiken vexer och flera lokomotivtåg komma att
passera, och att detta icke ens kan lijelpas genom stränga reglementariska föreskrifter.
Att Köttorget, för närvarande, en för lnifvudstaden ganska behöflig saluplats,
som icke utan kostnad blifvit anskaffad, i denna egenskap måste lida ej obetydligt
både genom inskränkningen i utrymmet och i öfrigt genom jernvägens förläggande
långs efter detsamma, med stängsel på sidorna år påtagligt. De största svårigheterna
låra dock komma att förete sig vid Riddarholmsbron och träffa der icke blott hufvudstadens
innevånare, utan ock de flesta resande, som på de talrika ångfartygen stund
-
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
ligen ankomma till eller afgå från hufvudstaden. Det år antagligt, att de, som komma
åkande för att med sina effekter begifva sig ombord på ångfartygen, men blifva
uppehållne under väntan på ett bantågs passerande, derigenom kunna gå miste om
iakttagandet af afgångstiden för det fartyg, till hvilket de ämna sig. En utväg år
visserligen äfven hår föreslagen för fotgängare, som icke vilja vänta, att nedstigande
utför trappor kunna passera under jernvägen och uppför dylika trappor på andra
sidan åter uppkomma på gatan; men om också de gående kunna begagna detta, så
år det dock icke säkert, att de hinna få sina saker med sig. Sannolikt år ock, att
de på Riddarhustorget eller å Riddarholmen väntande håstarne ej sällan kunna blifva
skrämda af det förbifarande lokomotivet, och olyckor deraf förorsakas i trängseln.
Utan att Utskottet vill åt dessa svårigheter gifva någon bjertare färgläggning, måste
dock erinras, att desamma, likasom de nyss förut anförda angående intrånget på sjötrafiken,
åro tillräckliga för att, 'med afseende på allmänhetens billiga rättsanspråk,
alstra de allvarligaste betänkligheter.
Utskottet finner således för sin del, anläggandet af den föreslagna sammanbindningsbanan
genom Stockholm vara förenadt med så stora olägenheter att desamma
vida öfverstiga de fördelar, som af en sådan anläggning kunna förväntas.
Men om äfven ett motsatt förhållande antoges, anser dock Utskottet att byggandet
af denna bana icke skäligen behöfver ifrågakomma, förrän jernvågarne norr och söder
om Målaren blifvit fullbordade till den utsträckning, Rikets Ständer vilja gifva byggandet
af stambanor för Statens räkning, och att det år af en framstående vigt för
landet, att jernvägen både norr och söder om Målaren sättes i direkt förbindelse
med Stockholms hamn vid Saltsjön, hvarifrån i alla fall, om man så önskar, ett spår
kunde ledas till Clara sjö med samma lätthet som ett sådant, enligt Friherre Ericsons
förslag, skulle kunna ledas från Clara sjö till Saltsjön. Utskottet får ock vördsamt
fästa uppmärksamheten derpå, att någon förlust af ett dröjsmål med sammanbindningsbanans
företagande icke kan uppstå i följd af en befarad tillökning i expropriationskostnader
för de hus, som under tiden kunna uppföras i den linie, der jernvägen
skulle framgå genom Clara församling. Det år nemligen icke under något
^ o o o c
förhållande antagligt, att en sådan tillökning i byggnader årligen kunde uppgå till
ett belopp, som motsvarade räntan på de tre millioner R:dr, hvilka för sammanbindningsbanan
åskas; hvadan, å ena sidan, ingenting åfventyras genom ett uppskof,
men, å andra sidan, den fördel, som af banans anläggande kunde vara att hoppas,
måste blifva relativt större, sedan jemväl den norra stambanan hunnit blifva färdig,
ån innan någonting väsendtligt finnes att sammanbinda; och detta sista skål anser
Utskottet vara af synnerlig vigt i ekonomiskt afseende.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anser sig Utskottet
14:o.
icke kunna tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t, i fråga om
anvisande af medel till anläggning af en sammanbindningsbana
genom Stockholm med stationsgård vid Röda Bodarne, invid
Clara sjö, i nåder föreslagit.
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 87.
47
Nordvestra stambanan.
Beträffande denna bana har Kongl. Majit uti Sin till Rikets nu församlade
Ständer afgifna nådiga Proposition omförmål t, att den år 1855 i nåder förordnade
Jernvågs-komité hos Kongl. Majit anmält, det komitéen, för bestämmande af den
punkt å Norska gränsen, dit en jernbana från mellersta Sverige lämpligast borde
ledas, i ändamål att sedermera inom Norrige fortsättas, af vederbörande Norska Regerings-departeinent
begärt upplysningar om de uti sistnämnda land i sådant afseende
vidtagna åtgärder, samt att komitéen i följd häraf erhållit del af handlingarne,
rörande de undersökningar, som för en jernvågskommunikation med Sverige der blifvit
gjorda. Af dessa handlingar hade, bland annat, inhemtats, att en jernvåg från
Norrige endast på tvånne punkter mellan Fredrikshall och Kongsvinger kunde ledas
till Svenska gränsen, nemligen mot Skillingsmark och mot Magnor, men att banan
i förstnämnda rigtning, ehuru den blefve kortare, skulle möta oberäkneliga svårigheter
och, i anseende till den brutna terrängen öfver fjellen, icke kunna anläggas
utan branta stupningar och stora kostnader, hvaremot terrängen vore särdeles gynnsam
för en jernbana, som, utgående från Eidswold—Christiania-banan österut öfver
Glommen och derefter följande flodens venstra strand förbi Kongsvinger, framginge
genom den dalgång till Svenska gränsen vid Magnor, der landsvägen nu löper,
hvilken rigtning dessutom vore med de inom Norrige belägna orternas behof bäst öfverensstämmande.
Sedan komitéen, med anledning af dessa uppgifter, låtit anställa
preliminår-undersökningar för stambanans anläggande från Christinehamn öfver Carlstad
till Arvika och derifrån alternativt öfver Sulvik till Skillingsmark och öfver
Eda till Magnor, samt komitéen under sina resor genom dessa trakter tagit närmare
kännedom om deras terrångförhållanden och dervid funnit, att nästan oöfvervinnerliga
hinder äfven på Svenska sidan skulle ligga i vågen för en jernbanas anläggande
från Arvika mot Skillingsmark, men att deremot en jernvåg från Arvika mot
Kongsvinger icke mötte några svårare naturhinder, samt att den för trafiken mellan
båda rikena vore förmånligast, hade komitéen antagit denna linie och i samråd med
de Norske jernvågsingeniörerne ansett föreningspunkten mellan Norska och Svenska
jernvågslinierna böra förläggas på gränsen bredvid landsvägen, £ mil norr om Eda
glasbruk, hvarjemte komitéen förmält sig anse lämpligast, att banan från Christinehamn
framdroges öfver Degerforss till vestra stambanan.
Uti sin vid 1856—1858 års riksdag aflåtna nådiga Proposition, angående utförandet
af de större jernvågsanlåggningar inom riket, hvilka borde af allmänna
medel bekostas, hade Kongl. Majit förklarat Sig anse den nordvestra stambanan
böra utgå från någon punkt på vestra stambanan mellan Porla och Hjulö i vestra
Nerike samt i den rigtning, som efter noggrannare undersökningar kunde finnas fördelaktigast,
dragas öfver Christinehamn, Carlstad och Arvika till riksgrånsen emot
Norrige. I enlighet med denna åsigt hade ock den af Kongl. Majit år 1858 nedsatta
jernvågskomité erhållit föreskrift att anställa närmare undersökningar, rörande
ifrågavarande stambanas utstakning i den angifna sträckningen. Uti sitt sedermera
afgifna betänkande hade sistnämnde komité, dels med afseende på befintliga terrångförhållanden
samt behofvet af en lättare kommunikation för den ej obetydliga bruksrörelsen
i vestra delen af Nerike, dels ock för att i möjligaste måtto förkorta den
blifvande jern vågsförbindelsen från Wermland och Norrige både till Stockholm och
48
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 87.
Göteborg, ansett banan böra utgå från vestra stambanan vid Djupbäcken i trakten
af Porla; och då i Norrige företagna ytterligare undersökningar, rörande utsträckningen
till riksgrånsen af den från hufvudbanan mellan Kristiania och Eidswold utgående
jernvägen till Kongsvinger, bekräftat 1855 års jernvågskomitées antagande, att
de Svenska och Norska banorna borde sammanträffa på riksgrånsen nära Eda glasbruk,
hade komitéen funnit sig sakna skål att härutinnan föreslå någon förändring,
helst några betydande lokala svårigheter icke heller på Svenska sidan mötte för banornas
sammanbindande vid nämnda ställe. Komitéen bade derföre låtit utstaka oell
afväga nordvestra stambanan mellan berörda ändpunkter förbi Hasselfors, Svartå,
Olsboda, Degerforss och Björneborgs bruk till Christinehamn samt vidare förbi 01-  mehårads, Wasehårads och Fogelviks kyrkor till Skattkärrs lastageplats och Carlstad,
på sidan om staden, hvarifrån banan framdragits i nordvestlig rigtning öfver
Norselfven vid södra ändan af Frykarnes vattendrag, förbi Frykeruds och Boda
kyrkor, öfver sjön Wermelen och den deruti belägna Hästön till Arvika vid nordliga
ändan af Byelfvens segelled. Från Arvika sträckte sig linien förbi Kyrkbyn,
öfver Jösse-elfven nära Rud, utmed sjön Flagans vestra strand, öster om Bysjön,
förbi Eda bruk till riksgrånsen utmed Wrangselfven. Denna stambanans rigtning
afveke obetydligt från den af 1855 års jernvågskomité föreslagna; och utgjorde banans
hela längd 19 mil 26,000 fot. De flera krökningar, hvaruti banan måst utläggas,
hade icke kunnat undvikas utan högst betydligt ökade kostnader i anseende till
mötande lokala hinder, hvilka isynnerhet förekomme på stråckan mellan Norselfven
och Arvika, hvarest stigningar af 1 på 80 måst antagas, emedan kostnaderna för
dessa stigningars reducerande till det normala förhållandet af 1 på 100 befunnits
vara så stora, att de olägenheter, som brantare stigningar förorsakade vid trafikerandet,
dermed icke vore jemförliga. Betydliga brobyggnader och viadukter, som måste
uppföras öfver Letelfven, Clarelfven, Norselfven, Jösse-elfven med flera större
vattendrag, bidroge äfven att öka banans anläggningskostnad, som för hela linien
beräknats till 19,941,863 R:dr, eller i medeltal 1,011,137 R:dr pr mil.
De särskilda delarne af banan hade af komitéen blifvit upptagne till följande
längd och anläggningskostnad, nemligen:
från Porla till Christinehamn 5 mil 8,000 fot, R:dr 5,527,999.
„ Christinehamn till Carlstad 3 mil 34,000 „ \
„ Carlstad till Norselfven 2 mil 8,000 „ > „ 10,519,866.
„ Norselfven till Arvika 4 mil 17,000 „ )
„ Arvika till riksgrånsen 3 mil 31,000 „ „ 3,893,998.
Summa 19 mil 26,000 fot R:dr 19,941,863.
Då emellertid nordvestra stambanans främsta ändamål vore att åstadkomma
en förbindelse mellan de förenade rikenas bufvudståder, men de stora kostnader och
betydliga arbeten, som med denna banas utförande i dess helhet inom Sverige åro
förenade, sannolikt skulle fordra en lång tid innan landets tillgångar kunde medgifva
dess fullbordan, hade komitéen, med hänsigt dels till den stora allmänna nytta
som skulle tillskyndas såväl Sverige som Norrige genom en beqväm inre kommunikation
länderna emellan, dels ock derå, att Norska statsmagterna redan gått i författning
om en jernvågsanlåggning från Norska hufvudbanan till Kongsvinger samt
låtit undersöka om denna anläggnings utsträckning till riksgrånsen, fästat, uppmärksamhet
vid ett sått att tillvägabringa den åsyftade förbindelsen på kortare tid och
för billigare kostnad, hvarigenom, åtminstone under den tid af året, då vattendragen
åro isfria, samma förmåner, som med jernvägen i dess helhet efterstråfvas, skulle till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
49
ej obetydlig del kunna beredas. Om nemligen från Norska sidan jernvägen fortsattes
till riksgrånsen, dit afståndet från Kongsvinger år endast omkring tre mil,
och på Svenska sidan anlades jernvåg från gränsen till Arvika, icke fullt fyra mil,
skulle redan derigenom en förbindelse öppnas mellan båda länderna, alldenstund
segelled i Byelfvens vattendrag, ehuru för mindre djupgående fartyg, redan finnes
från Arvika till Wenern och derifrån till andra delar af landet. För att lik vål
denna kommunikation skulle motsvara fordringarne på beqväm och skyndsam fortkomst,
sedan jernvägen blifvit fullbordad mellan Christiania och Arvika, borde
nämnde segelled utvidgas till sådane dimensioner, att densamma skulle kunna begagnas
af fartyg, som befara Göta och Trollhätte kanaler. Kostnaden för de härtill
erforderliga arbeten skulle, jemlikt hvad genom verkställda undersökningar blifvit
utredt, uppgå till 512,306 R:dr. Afven efter nordvestra stambanans fullbordande
skulle Byelfvens segelled utgöra en särdeles vigtig kommunikationsled, då otvifvelaktigt
alla tyngre varor af spanmål, trä och jern, äfvensom varuhandeln i allmänhet
mellan de förenade rikena, deraf alltid komme att betjena sig, hvadan komitéen
ansett sig ega desto större anledning att i sammanhang med förslaget angående
nordvestra stambanans anläggning äfven beröra frågan om Byelfvens upprensning.
Af alla dessa skål hade Arvika synts komitéen både för det närvarande och
för framtiden vara en af de vigtigaste punkter, som nordvestra stambanan under alla
förhållanden borde beröra, och att banans vidare sträckning genom Wermland öfver
Carlstad till Christinehamn derigenom äfven till stor del bestämdes. Komitéen
hade nemligen dervid endast haft att tillse, det banan på passande punkter komme
att beröra provinsens andra stora segelbara vattendrag genom Fryksdalen, och att
det folkrika och produktiva Fryksdals hårad erhölle förbindelse med jernvägen, hvadan
banan utstakats till Nedra Frykens utlopp genom Norselfven i grannskapet af
Harsäter och Fryksforssen. Då staden Carlstad, såsom provinsens hufvudort och belägen
vid Klarelfvens utlopp i sjön Wenern, otvifvelaktigt förtjenade att af jernvägen
beröras, samt anställda undersökningar ådagalagt, att några fördelar i tekniskt
eller ekonomiskt hänseende icke skulle vinnas genom liniens utläggande längre in i
landet från Christinehamn till sjön Fryken, hade komitéen icke funnit skål antaga
någon annan sträckning, oaktadt banan derigenom i sin fortsättning från Carlstad
till Christinehamn skulle komma att på nära fyra mils längd anläggas i närheten af
Wenerns norra strand. Från Christinehamn, der linien träffade den från Filipstads
och Karlskoga bergslag dit anlagda kombinerade jernvägs- och kanalled, hade banan
blifvit utlagd i närheten af flera betydande jernverk samt berörde vid Degerforss
södra ändan af sjön Möckeln i Carlskoga bergslag, hvarigenom de omkring
denna sjö belägna jernverk äfvenledes kunde begagna banan. Med anledning af
ett hos komitéen framståldt förslag till en annan rigtning från Christinehamn till
Norska gränsen hade komitéen låtit anställa besigtning å en linie förbi Norums och
Mölnbacka bruk, norr om sjön Wisten, samt vidare öfver sundet mellan öfre och
nedre Fryken vid Sunne, förbi Gräsmarks kyrka, utefter sjön Kymen till Mitandersfors
på riksgrånsen; men ehuru terrängen synts förete något mindre svårigheter,
hade komitéen likväl, med afseende dels på vigten deraf, att stambanan komme att
beröra Arvika, hvilket med denna linies antagande ej kunde förenas, dels pä de af
Norske ingeniörer anställda undersökningar vester om riksgrånsen, dels ock derpå
att Fryksdalen erhölle nästan samma fördelar genom banans utläggande i den an
Bih.
till B. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Haft. 7
50
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 87.
tagna sträckningen, ansett det väckta förslaget icke förtjena vidare uppmärksamhet.
För öfrigt hade komitéen uttalat den åsigt att, efter det vestra stambanan
blifVirfullbordad, föreningslinierne mellan denna bana och Christinehamn samt mellan
Arvika och riksgrånsen •— jemte Byelfvens dermed samtidiga upprensning —
utgjorde de vigtigaste och fördelaktigaste delarne af nordvestra stambanan, hvilka
företrädesvis borde komma i åtanke att anläggas, den sednare på samma gång som
banan mellan Kongsvinger och riksgrånsen blefve bragt till verkställighet.
Beträffande anläggandet af ifrågavarande stambana hade till Kongl. Maj:t inkommit
följande|till Stats-Utskottet sedermera öfverlemnade framställningar :
a) Kongl. Norska Regeringens Departements för det Inre till Civil-departementet
aflåtna skrifvelse af den 6 Maj 1862, med anmälan att, som det anslag af
300,000 speciel-, Storthinget år 1860 ställde till Kongl. Maj:ts disposition, för att användas
till påbörjande af en jernvågsanlåggning från Kongsvinger till riksgrånsen
mot Sverige, under vilkor att arbetet icke finge begynna innan rigtningen af en
derintill stötande Svensk jernbana blifvit slutligen bestämd, ej kunnat begagnas,
enär å Sveriges sida beslut i berörda afseende ej blifvit fattadt eller medel beviljats
för anläggande af en jernvåg från vestra stambanan till Norrige, Departementet vore
betänkt att underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan, huruvida icke förnyadt
anvisande af ofvanberörda anslag borde af Norriges nu församlade Storthing åskas,
hvarjemte Departementet anhållit att, för den händelse utsigt icke vore för handen
att jernvägen på Svenska sidan om riksgrånsen kunde komma att under nästa statsreo-lerino-speriod
påbörjas, Departementet åtminstone måtte såttas i kännedom om
den punkt på riksgrånsen, der de båda banorna kunde komma att sammanbindas,
helst det icke vore att betvifla, att Storthinget, allenast denna punkt vore slutligen
bestämd, skulle förnya sitt förra beslut om medels anvisande till Kongsvinger-banans
utsträckning till riksgrånsen;
b) en från ofvannämnda Kongl. Norska Regerings-departement den 8 sistlidne
September till Civil-departementet afbiten skrifvelse, deruti Departementet öfverlemnat
afskrift utaf den af Norske ingeniören G. Pihl till Departementet aflemnade
rapport rörande resultaten af de utaf honom, enligt Departementets uppdrag,
verkställda undersökningar, angående lämpligheten af två ifrågakomne alternativ-linier
för jernvägen mellan Kongsvinger och riksgrånsen; af hvilken berättelse inhemtas,
att berörde alternativ-linier, enligt hvilka jernbanan skulle från Kongsvinger
dragas till sjön Mökern och derifrån fortsättas till gränsen antingen vid Warildssjön
eller vid Utgårdssjön (i rigtning mot Mitandersforss) skulle möta en sår-,
deles ogynnsam terräng, der mycket kostsamma arbeten måste verkställas för banans
utlåo-o-ning, hvarjemte, i anseende till flera förekommande starka stigningar af ända
till 1 på 60, hvilka icke kunde undvikas, ej blott trafiksäkerheten skulle å en efter
nåo-ondera af dessa linier anlagd bana blifva i hög grad vansklig, utan äfven fördelarne
af de gynnsamma lutningsförhållandena på den redan anlagda Kongsvingerbanan
väsendtligen förringas, hvadan den redan af Svenska och Norska ingeniörer
gemensamt utstakade linien från Kongsvinger till Magnor vore i alla afseenden att
föredraga;
c) en af Bruksegarne G. Cr. Uggla, Cr. Wahlund och C. Hammarhjelm undertecknad
skrift, hvarmed, jemlikt dertill erhållet uppdrag, öfverlemnats särskilda,
utaf ett större antal bruks- och jordegare jemte andre innevånare i Wermland undertecknade
petitioner, deruti sökanderne, med framställning om det mågtiga inflytande
på de internationela förhållandenas utveckling, som en jernvågskommunika
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
51
tion mellan de förenade rikena skulle utöfva, samt om provinsens behof af lättade
kommunikationer för den betydliga rörelsen och varuomsättningen derstädes, i underdånighet
anhållit, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
om anslag till påbörjande af den nordvestra stambanan från lämplig punkt på
den vestra stambanan samt fullbordande, så långt som medel kunde beredas och med
rikets fördel vore förenligt; varande tillika bifogade skriftliga förklaranden af ett
större antal jordegare, hvilka, under förutsättning att jernvägen till Christinehamn
komme att anläggas i den af Jernvågs-komitéen föreslagna sträckning, utfåst sig att
utan ersättning afstå dem tillhörig, för banan erforderlig mark;
d) Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Wermlands lån skrifvelse af den 10
Juli 1862, med öfverlemnande af ett större antal genom Hushållnings-sållskapet i
lånet samlade petitioner, jemväl åsyftande att framhålla vigten af nordvestra stambanans
snara utförande;
e) en af Hushållnings-sållskapet i Orebro lån gjord underdånig framställning,
hvaruti Sällskapet, med åberopande af de våsendtliga fördelar, som genom en jernvågsanlåggning
i den för nordvestra stambanan föreslagna sträckning skulle beredas ortens
jernindustri och den lifiiga varuforslingen mellan Wermland och Nerike, i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
om anvisande af medel till nämnda stambanas byggande, till den utsträckning
Statens tillgångar för närvarande kunde medgifva; samt
f) en af Bruksegarne H. O. Falk, O. Örn, C. F. Uggla och J. F. Geijer med
flere undertecknad skrift, innefattande anhållan att, innan stambanans sträckning från
Kristinehamn mot norska gränsen definitivt bestämdes samt beslut fattades om anläggande
af linien mellan riksgrånsen och Arvika, ytterligare undersökningar först
måtte anställas för utredande, huruvida icke banan, till större fördel för såväl det
allmänna, som rörelsen inom provinsen, borde dragas mera genom det inre af lånet,
i stället för att, på sått komitéen föreslagit, anläggas utmed stranden af sjön Wenern
till Carlstad, hvarigenom, enligt sökandernes förmenande, bergslagens behof af
lättare kommunikationer icke skulle vinna tillbörligt afseende.
Efter omförmålandet af dessa framställningar har Kongl. Majit fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet derpå, att åstadkommandet af en jern vågsförbindelse mellan
de förenade rikenas hufvudståder utgjorde en vigtig länk i kedjan af det Svenska
jern vågssystemet och innefattade ett för begge folken efterstråfvansvårdt mål. Genom
en sådan förbindelses tillvågabringande skulle icke blott vigtiga fördelar i militäriskt
afseende vinnas och varu-utbytena mellan de båda rikena väsendtligen underlättas,
utan ock utvecklingen af de unionela förhållandena mellan brödrafolken
på ett kraftigt sått befrämjas. Sedan numera vestra stambanan hunnit fullbordas,
och inom Norrige jernbanan till Kongsvinger äfven blifvit för allmänna rörelsen öppnad,
syntes tiden vara inne att begynna arbetena å den nordvestra stambanan. Då
likväl stridiga åsigter inom Wermland uttalat sig angående ändamålsenligheten af
den för ifrågavarande stambana utstakade sträckning från Christinehamn till det inre
af provinsen, har Kongl. Majit ansett stambanans rigtning från dess utgångspunkt
å vestra stambanan nu icke böra fastställas längre, ån till nämnde stad; dock som
angeläget vore, att banans ändpunkt mot Norrige jemväl blefve bestämd, och i sådant
afseende förekomme, att de ytterligare undersökningar, hvilka, enligt hvad ofvan
finnes omförmåldt, inom Norrige nyligen egt rum för utrönande af tjenligaste
stället för sammanbindning af de Norska och de Svenska jernvägslinierne, bekräftat
lämpligheten af det primitivt föreslagna i närheten af Eda glasbruk, samt Arvika,
dit segelled med liflig rörelse och ordnad ångbåtsfart redan finnes, måste anses vara
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
en punkt, som i alla händelser borde af stambanan beröras, har Kongl. Maj:t funnit
linien mellan riksgrånsen och Arvika nu äfven böra definitivt antagas; och har Kongl.
Maj:t föreslagit Rikets Stander att af anslagen för Statens jern vågsbyggnader under
nästa statsregleringsperiod anvisa för arbetena å linien från Porla öfver Degerforss
till Christinehamn R:dr 2,410,000: —
med hvilket belopp, sedan en betydlig del af den för banan erforderliga
mark varder utan ersättning afträdd, jernvägen från
stambanan till Degerforss borde, enligt uppgjord beräkning,
kunna utföras; samt — under förutsättning att medel för Kongsvinger-banans
utsträckning mot riksgrånsen af Norska Storthinget
beviljas — till påbörjande af de arbeten å sträckan mellan
Arvika och riksgrånsen, som fordra längre tid för deras fulländning
„ 600,000: —
jemte blifvande råntevinst å statslånefonden, beräknad till omkring
400,000 R:dr,
eller tillsammans R:dr 3,010,000: —
förutom förberörda vinstmedel.
Sedan Utskottet sålunda återgifvit hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i
fråga om den nordvestra stambanan innehåller, får Utskottet hår upptaga de förslag,
som blifvit framställda uti de inom Riks-Stånden väckta och till Utskottet remitterade
motioner, hvilka på ifrågavarande stambanas anläggning hafva afseende. Uti
dessa motioner har blifvit yrkadt:
inom Ridder skåpet och Adeln:
af Herr G. G. Stuart (motion N:o 228), dels att arbetena å nordvestra stambanan
måtte under nästa statsregleringsperiod fullföljas och utföras till Christinehamn,
så att Statens jernvågsanlåggningar derunder varda utsträckta till kusten af rikets
betydligaste samt för handeln och segelfarten vigtigaste insjö;
dels att såväl redan uppkommen som hädanefter intill 1866 års slut uppkommande
behållning eller öfverskott af trafik-inkomsten på Statens jernvägar må, såvidt
denna behållning utöfver andra för samma ändamål anvisade tillgångar erfordras, få
användas till utförande och fullbordande af den del af nordvestra stambanan, som
kommer att sammanbinda den vestra banan med Wenern vid Christinehamn;
af Friherre Cederström, R. (motion N:o 213), att — på det den del af nordvestra
stambanan, som år afsedd att från Porla eller annan tjenlig punkt å vestra
stambanan utgå till Christinehamn och dymedelst förbinda nämnde vid Wenern och
redan färdiga smärre jernvågsliniers utgångspunkt belägne stad med Statens jernbanesystem,
måtte blifva fullbordad — de af Kongl. Majit påräknade medel till sammanbindningsbanan
genom Stockholm måtte i stället anvisas till den nordvestra stambanan,
och anslaget för den sistnämnda alltså höjas till 6,080,000 R:dr;
inom Preste-Ståndet:
af Doktor Arrhenius (motion N:o 125), att Rikets Ständer, jemte beviljandet af
det utaf Kongl. Majit begärda anslaget för de arbeten å sträckan mellan Arvika och
riksgrånsen, som fordra längre tid till sin fulländning, jemväl ville anslå 5,527,999
R:dr för en jernvåg mellan Porla och Christinehamn, dervid motionären, för bere
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
53
dande af tillgång härtill, hemställt om icke den jernbana, som förenade vestra stambanan
med Wenern samt Filipstads och Carlskoga bergslager, snarare förtjenade att
under nästinstundande statsregleringsperiod fullbordas, ån sammanbindningsbanan genom
Stockholm, samt om icke, derest sistnämnda bana nu icke fullbordades vidare, ån
från nuvarande bangården till Jernvägen, omkring 2 millioner R:dr af det för sammanbindningen
äskade anslaget kunde användas för den ifrågavarande af motionären
förordade sträckningen;
inom Borgare-Ståndet:
af Herr R. Carlén (motion N:o 156), att den del af det för sammanbindningsbanan
genom Stockholm beräknade anslag, som afser kostnaden för banan från Jernvägen
till Clara sjö, måtte anvisas till nordvestra stambanan, samt att, derest dessa och de
af Kongl. Maj:t för sistnämnda bana äskade medel ej skulle förslå för banans framförande
till Christinehamn, den ringa bristen må fyllas, så att redan under nästa statsregleringsperiod
den vigtiga fördelen må kunna vinnas, att Statens jernvägar komma
i förbindelse med en hamn vid sjön Wenern;
af Herr C. Hultman (motion N:o 221), att Rikets Ständer, utom de af Kongl.
Maj:t föreslagna belopp för påbörjande af arbetet å nordvestra stambanan såväl mellan
Porla och Christinehamn, som mellan Arvika och riksgrånsen, måtte bevilja cn
förhöjning med 3,117,999 R:dr uti det för bearbetande af banan mellan Porla och
Christinehamn nådigst föreslagna beloppet, hvarigenom denna bandel under nästa
statsregleringsperiod kunde fullbordas; hvarjemte motionären hemställt:
att, då, enligt hvad den nådiga Propositionen upplyser, skiljaktiga meningar i
afseende på nordvestra stambanans lämpligaste sträckning från Christinehamn förefinnas,
och undersökningar om denna banas sträckning till följd deraf komma att anbefallas,
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att på lämpligt
sått valde delegerade från provinsen Wermland måtte i dessa undersökningar få
deltaga;
inom B onde-Ståndet:
af Riksdagsfullmågtigen Per Persson (motion N:o 211), med hvilken Riksdagsfullmågtige
Olof Olsson från Olebyn och Anders Jonsson samt förre v. Talmannen Per
Eriksson, alla från Wermlands lån, sig förenat: att Rikets Ständer måtte bevilja den
af Jernvågs-komitéen beräknade summan, 3,893,998 R:dr för anläggande af jernvåg
från Arvika till riksgrånsen; samt
af Riksdagsfullmågtigen O. Olsson från Slängserud af samma lån (motion N:o
489), att Rikets Ständer ville anslå den af Jernvågs-komitéen beräknade kostnaden,
eller 5,527,999 R:dr R:mt till fullbordande under nästa statsregleringsperiod af den
delen utaf den nordvestra stambanan, som skall byggas emellan trakten af Porla och
Christinehamn.
Såvidt Utskottet af de inom Riks-Stånden förda diskussioner kunnat inhemta,
har inom representationen den åsigt på sednare tider alltmer gjort sig gällande, att
en jern vågsförbindelse mellan de förenade rikenas hufvudståder vore af så oberäknelig
vigt för utvecklingen af de unionela förhållandena emellan brödrafolken, att anläggningen
af denna äfven i militäriskt och kommercielt hänseende vigtiga förbindelse
ovilkorligen borde genom Statens omedelbara försorg under instundande statsregleringsperiod
taga sin början. Ehuruväl, på sått Kongl. Maj:ts nådiga Proposi
-
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
tion gifver vid handen, stridiga åsigter inom Wermland uttalat sig i fråga om ändamålsenligheten
af åtskilliga delar utaf den för ifrågavarande jernvågsanlåggning utstakade
sträckning, samt i följd deraf denna sträckning icke i sin helhet vid innevarande
riksdag torde böra definitivt bestämmas, anser likväl Utskottet af vigt, att
Rikets Ständer nu icke allenast uttala sin åsigt om angelägenheten af nordvestra
stambanans anläggande, utan ock bestämma, att ifrågavarande bana skall, i enlighet
med hvad såväl af Svenska som Norska Ingeniörer blifvit tillstyrkt, i trakten af Eda
glasbruk erhålla sin sammanbindning med den Norska jernvägen.
I fråga om den utsträckning arbetena å nordvestra stambanan under den närmaste
tiden bör erhålla, har å ena sidan blifvit yrkadt, att Rikets Ständer vid innevarande
riksdag måtte anvisa hela den för anläggningen af jernvåg mellan Arvika
och riksgrånsen af Jernvågs-komitéen beräknade summa 3,893,998 R:dr; hvaremot
å den andra blifvit hegardt, att hela den för vågen mellan vestra stambanan och
Christinehamn nödiga kostnadssumma af 5,527,999 Ridr borde anvisas för denna jernvågsanlåggnings
fullbordande under nästa statsregleringsperiod.
Utan att hafva förbisett fördelarne deraf, om båda de ifrågavarande stråckningarne
under instundande statsregleringsperiod kunde, icke blott påbörjas, utan ock
fullbordas, har dock Utskottet funnit en så betydlig summa, som den, hvilken härtill
erfordrades, eller tillhopa 9,421,997 R:dr, icke kunna, utan åsidosättande af andra
vigtiga jernvågs-anlåggningar, anvisas för den nordvestra stambanans bearbetande.
Deremot har Utskottet, som hår nedan skall meddela yttrande öfver Herr Stuarts
motion i fråga om användande af redan uppkomna och ytterligare uppkommande
öfverskott å trafikinkomsterna på Statens jernvägar, trott sig kunna föreslå någon förhöjning
i det af Kongl. Majit för nordvestra stambanan äskade anslag. Som likväl
denna tillökning icke kan blifva tillräcklig för bestridande af hela den till jernvågsanlåggningen
mellan Arvika och riksgrånsen samt mellan vestra stambanan och Christinehamn
erforderliga kostnadssumma, har Utskottet tagit under noggrannt öfvervägande,
hvilkendera af dessa sträckningar må anses angelägnast att först fullborda.
Hvad härvid först angår linien mellan Arvika och Norska gränsen, så har det
visserligen icke undgått Utskottets uppmärksamhet, att, ifall arbetena å Norska sidan
vid riksgrånsen under den närmaste tiden varda påbörjade, det ock blifvcr ange
läget
att samtidigt å Svenska sidan påbörja arbetena å denna linie. Men deremot
torde det icke vara af bi hofvet påkalladt att under instundande statsregleringsperiod
i någon betydligare grad fortskynda dessa arbeten, då i allt fall någon oafbruten
jern vågs-kommunikation mellan vestra stambanan och Norrige derigenom icke skulle
uppkomma. Utskottet, som i följd häraf anser sig sakna skål att föreslå någon tillökning
i den utaf Kongl. Majit för Arvika-linien föreslagna summa, får alltså hemställa
i
15io.
att, såvida beslut varder fattadt derom att Norska jernvägen
från Christiania skall framdragas till riksgrånsen, Rikets Ständer
måtte, till påbörjande af nordvestra stambanan, afsedd att
utgöra en oafbruten förbindelse mellan Svenska och Norska
jernvågslinierna, anvisa det af Kongl. Majit, för utförande af
förberedande arbeten å sträckan från riksgrånsen nära Eda glas
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
55
bruk till trakten af Arvika, åska de belopp af Sexhundra Tusen
(600,000) Riksdaler, jemte blifvande behållning å statslånefonden.
Vidkommande åter linien mellan vestra stambanan och Christinehamn, så lårer
icke kunna nekas den stora vigten deraf, att vestra stambanan ju förr desto heldre
såttes i beröring med sjön Wenern. Om denna linie under de närmaste åren
endast skulle till en del bearbetas, kunde någon synnerlig afkastning af de derpå
nedlagda kostnader icke vara att förvänta; hvaremot, om banan ända till Christinehamn
under instundande statsregleringsperiod fullbordas, med visshet torde kunna antagas,
att på denna bana, hvilken komme att genomlöpa orter, som för sin industriel
affärsverksamhet åro bland de mest framstående, skulle uppkomma icke blott en
stor personal-trafik, utan ock en betydande transport af såväl bergs- och skogs-produkter,
som spanmål, helst, på sått Jernvågs-komitéen uti sitt betänkande anmärkt,
”Christinehamn genom sina flere redan färdiga förbindelser med bergslagerna fortfarande
måste blifva en betydande omsåttningsort för varor.”
Vid nu antydda förhållanden får Utskottet hemställa:
16:o.
att Rikets Ständer måtte, för nordvestra stambanans framdragande
från lämplig punkt på vestra stambanan i trakten af
Porla öfver Degerforss till Christinehamn, bevilja den härtill erforderliga
kostnadssumma, utgörande, efter afdrag för det till
expropriationer beräknade belopp, 153,900 R:dr, i rundt tal Fem
millioner Trehundrasjutiofyra Tusen (5,374,000) Riksdaler.
Då Kongl. Maj:t, under åberopande af den omständigheten, att stridiga åsigter
inom Wermland uttalat sig, angående ändamålsenligheten af den för nordvestra
stambanan utstakade sträckning från Christinehamn till det inre af provinsen, ansett
stambanans rigtning från dess utgångspunkt å vestra stambanan icke böra fastställas
längre, ån till nämnde stad, får Utskottet, som anser någon särskild framställning
hos Kongl. Maj:t i fråga om rättighet för vissa delegerade från provinsen Wermland,
att i fråga om tjenligaste sträckningen af ifrågavarande bandel lemna upplysningar,
icke behöfva ega rum, föreslå,
17:o.
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, innan framställning till kommande Rikets Ständer
eger rum om fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan,
låta verkställa förnyade undersökningar för utrönande af
lämpligaste sträckningen för denna banas fortsättande från Kristinehamn
mot Arvika.
Enligt hvad Utskottet hår ofvan föreslagit, skulle under tiden intill 1866 års
slut komma att utgå:
5G
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
för fullbordande af södra stambanan
„ anläggande af stambanan från Kathrineholm till Norrköping
„ anläggande af norra stambanan från Stockholm öfver Kålhammar
och Gran
„ anläggning af en jernvåg från Kålhammar till Upsala (såsom
lån)
för påbörjande af nordvestra stambanan, nemligen:
från Norska gränsen mot Arvika . . . Kalr 600,000: —
jemte blifvande vinst å statslånefonden, beräknad
till omkring 400,000 K:dr.
från trakten af Porla till Kristinehamn . „ 5,374,000: —
Summa Kalr 25,888,000: —
förutom förberörda vinstmedel.
Innan Utskottet afgifver yttrande i fråga om bestämmandet af de tider, på
hvilka dessa medel böra hållas Kongl. Maj:t till handa, har Utskottet ansett sig böra
till pröfning företaga en af Grefve Taube, H. A., inom Ridderskapet och Adeln väckt
motion (N:o 244), att för år 1863 må, i mån af behof, användas högst 500,000 R:dr
till detaljutstakning, arbetsstationers och förråders iordningställande m. m. å de statsbanor,
som i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, med deruti möjligen
förekommande förändringar, komma att af Rikets nu församlade Ständer beslutas,
hvilket förskott då skulle komma att afråknas å 1864 års anslag:.
Utskottet har icke förbisett vigten deraf att, för de af motionären afsedda ändamål
nödiga medel redan under innevarande år må finnas att tillgå, på det att det
egentliga arbetet å dessa banor nästkommande år må kunna med kraft bedrifvas,
helst, om intet anslag för år 1863 funnes att tillgå för andra statsbanor, ån den södra,
en betydlig del af nästkommande år komme att åtgå för de förberedande arbetena
å de nya statsbanorna. Af sådan anledning, och då Utskottet anser det af
motionären föreslagna belopp böra och kunna förhöjas till 750,000 R:dr, får Utskottet
hemställa:
18:o.
att af de medel, som vid innevarande riksdag varda för Statens
jern vågsbyggnader anslagna, en summa af Sjuhundrafemtio Tusen
(750,000) Riksdaler må under innevarande år få användas
till förberedande arbeten å de nya jernvågs-stambanor, till hvilkas
påbörjande anslag varda anvisade.
I händelse af bifall härtill skulle, sedan från sammanräknade beloppet af de
utaf Utskottet i detta utlåtande tillstyrkta anslag R:dr 25,888,000: —
afdragits dels hvad som för fortskyndande af arbetena å södra stambanan
skulle under innevarande år utgå, R:dr 3,815,000: —
dels de i nästföregående punkt omförmålda „ 750,000: — ^ gg* qqq. _
R:dr 10,150,000: —
4,030,000: —
4,554,000: —
1,180,000: —
5,974,000: —
återstoden utgöra R:dr 21,323,000: —
hvilket belopp Utskottet hemställer
19:o.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
57
19:o.
måtte fördelas att utgå med en tredjedel, eller Sju millioner
Etthundrasju Tusen Sexhundrasextiosex och två tredjedels
(7,107,666f) Riksdaler, under hvartdera af åren 1864, 1865 och
1866;
hvarförutan
20:o.
blifvande råntevinsten å statslånefonden torde, allteftersom densamma
till Riksgålds-kontoret inflyter, få, i mån af behof, utaf
Kongl. Maj:t disponeras för påbörjande af arbetena å nordvestra
stambanan från riksgrånsen.
Vidare tillstyrker Utskottet,
21 ro.
att Kongl. Majit må ega att, ifall omständigheterna dertill skulle
föranleda, för hvart och ett af åren 1864 och 1865 använda,
utöfver det för hvartdera af dessa år sålunda beståmda anslag,
högst En million Riksdaler, som då komma att å 1866 års anslag
afråknas;
att Rikets Ständer, i likhet med hvad under sistförflutne
riksdag egde rum, måtte till Kongl. Majit öfverlemna att, vid
jernvågsarbetenas utförande, närmare bestämma de orter, som
hvarje statsbana eller bandel, dertill anslag år beviljadt, skall
genomgå, och de stållen den bör anlöpa; äfvensom fortfarande
medgifva, det Kongl. Majit må till ändamål, gemensamma för
olika stambanor, anordna medel, utan omedelbart skeende fördelning
mellan särskilda banor, samt använda det öfverskott,
som kan finnas uppkomma å ett stambane-arbete, till att fylla
den brist, som å ett annat möjligen kan uppstå; samt
att Kongl. Majit må af byggnadsanslaget använda hvad
som erfordras till anställande af undersökningar, med afseende
å framtida fortsättande af de föreslagna stambanorna inom de
trakter, der yrkanden om banornas utläggning i olika rigtningar
blifvit framställda, utan att frågorna härom vid denna riksdag
komma till afgörande.
I sammanhang härmed anser sig Utskottet böra hemställa:
22:o.
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit, vid fastställande af de arbetsplaner, som för hvarje år
komma att uppgöras, täcktes tillse, att arbetena varda så ordnade,
att södra stambanan så skyndsamt, som utan olägenhet
låter sig göra, må varda fullbordad.
Beträffande redovisningen för de till utförande af Statens jern vågsbyggnader
anvisade medel, så har Utskottet visserligen erfarit, att räkenskaperna för den förflutna
tiden, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer uti dess underdåniga skrifvelse
af den 16 September 1857 begärt, blifvit så uppställda, att de utvisa, huru
Bih. till 11. S.t Prot. 1862 <$,■ 1863. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Haft. 8
58
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 87.
mycket hvarje fullbordad sårskild jernvåg eller bana med dertill hörande materiel
kostat; men då Utskottet anser i flera hänseenden önskvårdt, att, till ledning vid de
jern vågsbyggnader, som hädanefter komma till utförande, den erfarenhet, som redan
vunnits i fråga om det inflytande terräng- och andra förhållanden kunna ega på
jernvågarnes anläggningskostnad, måtte, så vidt ske kan, genom en ändamålsenlig
uppställning af räkenskaperna åskådliggöras, har Utskottet funnit sig höra hemställa:
23:o.
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att räkenskaperna öfver alla Statens jernvågsbyggnader
må hädanefter så uppställas, att för hvarje särskild jernvåg, äfvensom
för så beskaffade längre sträckor deraf, der terrångoch
andra förhållanden föranleda betydligt olika byggnadskostnader,
dessa kostnader för de särskilda hufvuddelar, hvaraf en
jernvågsanlåggning består, och hvilka vanligen i kostnadsförslagen
under särskilda rubriker upptagas, kunna med lätthet synas,
ej blott till totalsumman, utan ock i detalj för de hufvudsakligaste
arbeten, som inom hvarje rubrik förekomma.
Vidkommande redovisningen för inkomsterna och utgifterna å de för allmänna
trafiken upplåtna delar af Statens jernvägar, får Utskottet, i öfverensstämmelse med
hvad Kongl. Majit derom föreslagit, tillstyrka:
24:o.
att inkomster och utgifter för hvar och en för allmänna trafiken
upplåten bana eller bandel fortfarande må särskildt redovisas;
samt att den behållning, som kan å någon sådan bana
eller bandel uppkomma, må i första rummet få användas till
bestridande af underhålls-kostnaderna för rörelsen å andra bandelar,
hvarest dessa underhållskostnader icke af gods- och passagerare-afgifterna
betåckas, men att den derefter vid hvarje års
slut möjligen återstående behållning å sammanlagda inkomsten
af Statens jernvågsrörelse må till Riksgålds-kontoret ingå.
I afseende på frågan, huruvida större eller mindre belopp dels af den redan
uppkomna behållningen å trafikinkomsterna på Statens jernvägar, hvaraf till Riksgålds-kontoret
blifvit levererade 50,000 R:dr för år 1860, 200,000 R:dr för år 1861
och 300,000 R:dr för år 1862, dels af den behållning å trafiken, som intill slutet af
nästa statsregleringsperiod uppkommer, må kunna användas för de jernvågsanlåggningar,
som vid innevarande riksdag varda beslutade; så, och ehuru Utskottet icke
finner lämpligt att, på sått Herr Stuart föreslagit, anvisa någon del af denna behållning
att uteslutande användas för nordvestra stambanan, anser dock Utskottet, för
sin del, att något behof icke förefinnes att reservera hela den behållning, som å trafiken
uppkommit eller ytterligare kan uppstå, hvadan Utskottet får hemställa:
25:o.
att, af nu i Riksgålds-kontoret innestående samt ytterligare uppkommande
behållning på trafiken, Trehundra Tusen Riksdaler
för den förflutna tiden samt Etthundra Tusen Riksdaler årligen
under innevarande och derpå följande tre år, eller tillhopa
Sjuhundra Tusen Riksdaler må användas till fortsättande af arbetena
på Statens jernvågsbyggnader.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
59
Enär Kongl. Majit, oaktadt trafiken å de redan öppnade bandelarne visat så
tillfredsställande resultat, att, på sått ofvan år nåmndt, öfverskott å rörelsen kunnat
till Riksgålds-kontoret aflemnas, likväl ansett nödigt att Rikets Ständer fortfarande
må medgifva att, för den händelse utgifterna för rörelsen å Statens jernvägar och
desammas underhåll icke af inkomsterna betåckas, den årligen uppkommande bristen
må, sedan räkenskaperna rörande dessa medel undergått behörig granskning, uppå
vederbörlig reqvisition, af Riksgålds-kontorets tillgångar ersättas ;“samt Utskottet derjemte,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit föreslagit, anser att
de belopp, som utöfver förenämnde 700,000 Ridr utaf trafikbehållningen till Riksgålds-kontoret
redan ingått eller för innevarande och de nästföljande tre åren kunna
komma att dit aflemnas, fortfarande må för ifrågavarande ändamål reserveras, hemställer
Utskottet,
26io.
att Rikets Ständer till hvad sålunda blifvit föreslaget, må lemna
bifall.
Då Kongl. Majit, ehuru vid arbetena å Statens jernvägar under sednaste tiden
private arbetare varit i allt större antal sysselsatte, och under sistlidet år någon
kommendering ur arméen för sådant ändamål icke egt rum, likväl ansett fortfarande
behöfligt, att dylika kommenderingar må kunna vid jernvågarne användas, hemställer
Utskottet i
27:o.
att Rikets Ständer måtte förklara, det hinder icke möter, att
på de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 16 September
1857 upptagna vilkor, för arbetena å Statens jernvågsbyggnader
äfven framgent använda kommenderingar ur indelta
arméen.
Under förmälan att Rikets Ständer, med hänsigt till det betydliga omfång,
hvartill förvaltningen af Statens jern vågsrörelse då redan utvecklat sig, samt i betraktande
jemväl af talrikheten utaf den vid jernvågarne anställde tjenstemanna- och
arbetspersonal, ansåge angeläget, att för trafiken å Statens jernvägar en från jernvågsbyggnadsförvaltningen
afskiljd Styrelse blefve organiserad och på stat uppförd,
anhöllo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 6 Juni 1860, att Kongl.
Majit, så snart sådant lämpligen kunde ske, måtte låta utarbeta och för Rikets Ständer
framlägga förslag till en Öfverstyrelse för trafiken å Statens jernvägar jemte
aflöningsstat för de till Styrelsen hörande embets- och tjenstemän. Sedan Kongl.
Majit, i anledning häraf, uti Sin nådiga Proposition angående Statens jern vågsbyggnader,
tillkånnagifvit Sin afsigt att så ordna förvaltningen af Statens jernvägar, att
från och med 1863 års ingång den myndighet, som dittills varit förenad hos Chefen
för Statens jern vågsbyggnader, komme att upphöra och en från jernvågsbyggnadsförvaltningen
afskiljd Styrelse öfvertaga befattningen med alla de årenden, som afse
ordnandet af allmänna trafiken å stambanorna m. m., hvaremot de ännu pågående
nybyggnadsarbetena samt dessas fortsättning med dertill hörande tekniska detaljer
komme att särskildt handhafvas, men Kongl. Majit derjemte förklarat att, då någon
tids erfarenhet syntes erforderlig för att kunna vidtaga en definitiv reglering af dessa
båda förvaltningars ömsesidiga ställning och verksamhets-områden samt bestämma
60
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
omfånget af den för trafik-öfverstyrelsen erforderliga tjenstemannapersonal, hvars aflöning
i alla fall syntes kunna utgå af inflytande trafik-inkomster, Kongl. Majit för
närvarande icke ville för Rikets Ständer framlägga förslag till ett definitivt ordnande
af en Öfverstyrelse för trafiken å Statens jernvägar; har Kongl. Maj:t, genom nådig
skrifvelse af den 30 December sistlidet år, hvilken finnes införd i Svensk Förförfattningssamling
Nio 76 för samma år, funnit godt förordna, att den myndighet
och förvaltning, som hittills af Chefen för Statens jernvågsbyggnader utöfvats, skulle
från och med 1863 års ingång fördelas på två särskilda Styrelser, af hvilka den ena,
under benämning: Kongl. Styrelsen för Statens jernvägstrqfik, komme att öfvertaga
befattningen med alla de ärenden, som afse ordnandet af allmänna trafiken å stambanorna,
i den mån de åro eller blifva färdigbyggda, vidmagthållandet af banorna
jemte dertill hörande byggnader, verkstäder, materiel m. m., äfvensom uppbörden och
förvaltningen af dervid inflytande medel, hvaremot den andra, under benämning
Kongl. Styrelsen öfver Statens jernvågsbyggnader, skulle hafva att, intilldess annorlunda
kunde varda i nåder förordnad!, utöfva högsta ledningen af nybyggnadsarbetena
vid Statens stambanor och hvad dermed har gemenskap, samt i följd häraf uppbära
och förvalta de för dessa arbeten anvisade medel; och har Kongl. Majit, som
icke velat definitivt bestämma angående förstnämnde Styrelses sammansättning, meddelat
åtskilliga föreskrifter, beträffande Styrelsens organisation, ledamöternes aflöning
m. m. samt derjemte föreskrifvit, att Styrelsen skulle dels till Kongl. Majit ofördröjligen
afgifva förslag till interimsstat för Styrelsens tjenstemän samt till instruktion
för Styrelsen och de till densamma hörande tjenstemän, hvilket derefter borde Kongl.
Majits nådiga pröfning och fastställelse underställas, dels ock, efter någon längre tids
erfarenhet, inkomma med definitiva aflöningsstater, hvilka sedermera komme att till
Rikets Ständers pröfning öfverlemnas.
Vid nu upplyste förhållanden lärer Kongl. Majits uti den nådiga Propositionen
i detta ämne gjorda framställningar
28:o.
icke från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Då de för Statens räkning utförda jernvågsanlåggningar numera erhållit den
utsträckning, att desamma måste hafva framkallat en ganska vidsträckt och mångsidig
praktisk erfarenhet, rörande alla till sådana anläggningar hörande arbeten, —
en erfarenhet, som icke allenast i flerfaldiga hänseenden år af stor vigt vid utförandet
af blifvande jernvågsbyggnader, utan äfven måste vara af mycket gagn vid utöfvandet
af ingeniörsyrket i andra dess delar, — kan det för det allmänna icke vara
likgiltigt, om denna erfarenhet, så vidt ske kan, för efterkommande bevaras eller
om den går förlorad med de individer, som haft tillfälle inhemta densamma. Det
måste deremot, enligt Utskottets förmenande, vara Statens både rättighet och skyldighet
att såsom en det allmännas tillhörighet för kommande tider bevara det vetande,
som samtiden genom stora uppoffringar vunnit i ett ämne af en så mångfaldig
och djupt ingripande beskaffenhet. Om detta icke kan förnekas, så inses lått vigten
deraf, att de tekniska och ekonomiska detaljerna af de redan utförda stambanearbetena
varda fullständigt beskrifna och offentliggjorda uti ett deröfver fullständigt
affattadt, med behöfliga plancher försedt vetenskapligt verk. Att utarbetandet och
utgifvandet af ett sådant arbete skulle komma att medföra kostnader utöfver inkomsten
genom försäljning, år att förutse; men denna kostnad skulle, om den af statsmedel
bestrides, säkerligen medföra flerdubbel vinst genom en allmännare spridd kun
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 87.
61
skap om och deraf föranledd skicklighet i dylika arhetens utförande. Också finnes
vål icke något allmänt arbete af det omfång, som Svenska Statens stambanor, utfördt
i andra länder, hvaröfver icke ett sådant vetenskapligt arbete blifvit utgifvet. Den
nytta Svenska ingeniörer af sådana utländska verk kunna draga, år visserligen icke
ringa, men ersätter dock aldrig bristen på kunskap om den erfarenhet, som i eget
land blifvit vunnen.
På alla dessa skål anser Utskottet sig böra hemställa:
29:o.
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t behagade låta utarbeta och genom trycket utgifva en teknisk-ekonomisk
beskrifning öfver de för Statens räkning utförda
jernvågsbyggnader, samt till bestridande af kostnaderna härför
till Kongl. Maj:ts disposition anvisa ett förslagsanslag af 10,000
R:dr R:mt, att, i mån af behof, utbetalas.
Till upplysning rörande åtskilliga ämnen, som ega gemenskap med de i detta
utlåtande behandlade frågor, bifogas härjemte nedannåmnde handlingar:
l:o De till Utskottet aflemnade kostnadsförslag rörande följande jernvågslinier, nemligen
:
A) för östra stambanan mellan Norrköping och Katrineholm; (Litt. A).
B) för norra stambanan:
a) mellan Stockholm och Giresta (Örsundsbro); (Litt. B).
b) mellan Giresta (Örsundsbro) och Upsala; (Litt. C).
c) mellan Örsundsbro och Sala; (Litt. D).
d) mellan Örsundsbro och Sala öfver Sevalla ; (Litt. E).
é) mellan Stockholm och Upsala; (Litt. F).
/) mellan Upsala och Sala; (Litt. G).
g) mellan Odensala och Gran; (Litt. II).
h) mellan Mårsta och Gran; (Litt. I).
C) för Sammanbindning sbanan genom Stockholm; (Litt. K).
D) för nordvestra stambanan:
a) mellan Porla och Kristinehamn; (Litt. L).
b) mellan Norska gränsen och Arvika; (Litt. M).
2:o Sammandrag af trafik-inkomsterna:
a) å vestra stambanan från Göteborg från 1860 års början till slutet af September
1862; (Litt. N & O).
b) å vestra stambanan från Stockholm från och med December månad 1860 till
och med slutet af September 1862; (Litt. P).
c) å hela vestra stambanan från och med början af år 1862 till och med Mars
1863; (Litt. Q).
d) å södra stambanan från 1860 års början till och med Mars 1863; (Litt. R & S).
3:o) Sammandrag öfver inkomster och utgifter samt behållningar vid Statens jernvägar
åren 1857 till och med 1862; (Litt. T).
4:o) Skrifvelse från Styrelsen öfver Statens jernvågsbyggnader, med uppgift å tjenstebefattningarne,
dels hos Styrelsen, dels vid de under byggnad varande delar
62
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 87.
af Statens jernvägar samt å de med dessa befattningar förenade arfvoden och
öfriga löneförmåner; (Litt. U).
5:o Skrifvelse från Styrelsen öfver Statens jern vågstrafik med enahanda uppgifter i
afseende å tjenstebefattningare och dermed förenade löneförmåner, dels hos sistnämnda
Styrelse, dels vid de för trafik öppnade delar af Statens jernvägar;
(Litt. W).
Stockholm den 16 April 1863.
Reserv ationer:
Emot 5:te punkten:
af Herr L. J. Hierta: ”Hå den erfarenhet, som rörelsen på jernvägarna
inom vårt land hittills lemnat vid handen, långt ifrån att vederlägga, tvärtom
svnes med hvarje dag alltmer gifva stöd åt den åsigten, som äfven i andra länder
nästan öfverallt gjort sig gällande, att Staten så litet som möjligt bör befatta sig
med jernvägars byggande och med rörelsens bedrifvande derå för egen räkning,
och då benämningen stambana, om ock ursprungligen ett rigtigt uttryck för begreppet
om en för Staten och nationen i det hela angelägen jernvägskommunikation
genom hela riket eller emellan de i politiskt och kommersielt hänseende betydligaste
hufvudpunkter, deremot vid en vidsträcktare tillämpning leder till det missbruket,
att äfven sedan en sådan nödig kommunikation blifvit vunnen, de särskilda
provinsernas intressen, på grund af denna benämning, söka att tillvinna sig fördelar
på det allmännas bekostnad, genom påyrkande såsom grundsats, att alla stambanor
skola anläggas och skötas af Staten och att söka få dem så utsträckta som
möjligt; så anser jag för min del att Statens befattning med jernvägsbyggnaderna
och beviljandet af direkta anslag dertill borde upphöra så snart den södra stambanan
blifvit färdigbyggd, och att det i alla händelser blefve en besparing för
Statsverket och en lättnad för de skattskyldige, att för de ytterligare jernvägsanläggningar,
hvilka kunna anses af politisk egenskap eller af ett mera allmänt
behof påkallade, och hvilka uti det såkallade systemet och i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition erhållit benämningarna den östra, norra och nordvestra stambanan bevilja
så frikostiga lånebidrag och på så billiga vilkor att enskilda bolag kunna
finnas hugade att företaga desamma. Jag reserverar mig derföre emot det eller
de beslut, genom hvilka Utskottet ansett sig böra tillstyrka anslag till påbörjande
af förenämnda banor för Statens räkning."
Emot 6:te punkten:
af Herr L. J. Hierta.
Emot 7:de punkten:
af Herr Friherre af Ugglas, Gust.: ”Frågan om skyldigheten för de orter,
hvilka af stambanor beröras, att i någon mån bidraga till bestridande af de för
dessas anläggning nödiga kostnader är icke ny. Den har flera gånger varit väckt,
men hittills fallit, Stats-Utskottet, har nu sökt lösa den sålunda, att, innan något
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
63
jernvägsarbete för Statens räkning företages, vederbörande kommuner skola hafva
kostnadsfritt upplåtit den till banbyggnad och stationer erforderliga jord.
Af det skenbart rigtiga, som ligger deri att de orter, hvilka företrädesvis
af en stambana hemta fördel, äfven företrädesvis till dess utförande bidraga, har
jag icke blifvit förledd att godkänna en åtgärd, sorn, efter min åsigt, ;icke är fullt
förenlig med det allmännas egen fördel, och hvilken i sin tillämpning leder till
obillighet och orättvisa.
Om man antager, såsom man väl bör, att Staten vid anläggande af stambanor
har något annat ändamål, än endast befordrande af lokala och provinciela
intressen och att Staten med dessa dyrbara anläggningar jemväl åsyftar sin egen
fördel, framställer sig sjelfmant den frågan: Bör Statens fördel göras beroende af
den enskildes intresse eller den • enskildes välvilja? Svaret härpå kan väl icke
vara tvifvelaktigt; eller, för att taga ett exempel, bör den nordvestra stambanans
utförande, förbindelsen emellan Sverige och Norrige, göras beroende deraf att några
kommuner vägra att tillsläppa jord? Kan det vara rimligt, att, om Rikets
Ständer nu, på sätt Utskottet föreslagit, besluta utförande af banan emellan Porla
och Christinehamn, besluta påbörjande af banan emellan Riksgränsen och Arvika
— och till dessa bandelar jord skulle vara upplåten, — det sedermera skulle bero
på en eller annan jordegare att förhindra sammanknytningen af punkterna Christinehamn
och Arvika. Ingen lärer väl kunna påstå sådant. Endast detta skäl
synes mig vara tillräckligt för att förkasta Utskottets förslag. Men äfven ur andra
synpunkter är det, efter min åsigt, olämpligt.
Utskottet anser det vara billigt att de orter, som af jernvägarne beröras och
i följd deraf utaf dom skörda betydliga fördelar, böra i någon mån bidraga till
kostnaderna för deras anläggning. Jag ämnar visst icke bestrida att denna sats
i allmänhet kan vara sann, men detta beror dock helt och hållet på den utsträckning,
man gifver åt begreppet “orter, som af jernvägar berörasoch satsen kan
blifva falsk, om man tar den så inskränkt, som Utskottet gjort på ett annat ställe
i Betänkandet, då Utskottet yttrar, att jernvägen förhöjer värdet af den jord öfver
hvilken den framgår. I grannskapet af större städer t. ex. står jorden nu i relativt
högre värde, än på längre afstånd derifrån, emedan tillfälle till afsättning utaf
jordens produkter der är lättare. Genom jernvägen, som bereder lättad afsättning
för de mera aflägse boende egare af jord, jernnäs detta förhållande, och under det
att den ena egaren får värdet af sin jord förökadt, blir detta snarare minskadt
för den andra, fastän eller just till följd deraf att jernvägen framgår öfver begges
egor. Elerfaldiga dylika exempel skulle kunna åberopas. Just i svårigheten eller
rättare i omöjligheten att bestämma, hvilken ort af en gifven jernväg hemtar
nytta, ligger svagheten i Utskottets förslag. Skåne har gagn af den östra banan,
Dalarne och Norrland af den norra. Hvarföre skola Södermanland, Östergötland
och Småland expropriera jorden till den förra? Upland och Westmanland till den
sednare?
Slutligen kan jag för mig icke göra klart, huru den ifrågavarande expropriationen,
om den varder beslutad, skall kunna på ett rättvist sätt åstadkommas,
och Utskottet har icke kunnat angifva huru härvid bör tillgå. Utskottet talar
visserligen om att dessa svårigheter kunde anses hafva i väsendtlig mån försvunnit
sedan kommunalväsendet inom länen blifvit ordnadt, och inom Utskottet yttrades
den åsigt att landstinget skulle egä att afgöra en sådan fråga. Häremot
invändes, att dä landstinget omfattar hela länet och icke eger att beskatta endast
vissa delar deraf, det vore otänkbart, att, om en jernväg genomlöpte endast en
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
liten del af länet, landstinget skulle derföre beskatta det hela, och att det vore
orättvist att alla kommunerna inom ett och samma län skulle beskattas lika för
en jernväg, deraf dessa kommuner skördade högst olika fördelar; — men
dessa invändningar verkade till intet. Inseende omöjligheten att kunna uppgifva
något sätt, huru denna fråga skulle kunna billigt och rättvist lösas, stadnade Utskottet,
för att om möjligt framtvinga hvad som åsyftades, vid det förslag, att,
derest upplåtelse af jord icke egt rum inom den tid Kongl. Maj:t för hvarje särskild
stambana må finna för godt bestämma, Kongl. Majit må vara oförhindrad
använda det anslag, som för en sådan bana blifvit beviljadt, till fortsättning af
en bana, för hvilken rigtningen varder bestämd. Detta förslag må vara verksamt;
— men om det är Staten värdigt att i sådana fall som dessa använda
moraliska tvångsmedel — när andra saknas — lemnar jag derhän. Hela den
minskning i kostnaderna för jernvägsanläggningarne, som man genom denna åtgärd
sökor tillskynda Staten, uppgår dessutom endast till emellan 2 och 3 %.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag vördsamt, att Rikets
Ständer behagade afslå 7:de punkten i Utskottets utlåtande.”
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Grefve Gronstedt, Fr., samt
Herrar Montgomery-Cederhielm, Rob.; Reuterskiöld, C. L.; Sandels, L. G. och
Skogm,an, C. samt Herr Doktor Emanuelsson.
af Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Östergötlands län: ”1 allmänhet
torde få anses som rigtigt, att hvarje sak har sina två sidor att betrakta innan värdet
derå rätteligen kan uppskattas. Det händer rätt ofta att det teoretiskt rigtiga icke
slår väl ut vid tillämpningen. Så fruktar jag äfven blir förhållandet i fall StatsUtskottets
förslag, rörande kostnadsfri upplåtelse af behöflig jord till jernvägars
anläggning för Statens räkning, skulle bli Rikets Ständers beslut. Vid närmare
granskning af förevarande fråga torde äfven den teoretiska sidan af saken befinnas
något mindre klar, än som densamma vid första påseendet fi'amställer sig. Sträckte
sig ändamålet med stambanors anläggande icke längre eller åsyftades dermed blott
de individers och kommuners fördel, som få en sådan anläggning närmast intill sig,
så torde någon tvekan härutinnan icke böra ega rum; men om man uppfattar syftemålet
från en vidsträcktare synpunkt, så bör väl icke förnekas, att ändamålet
med denna dyrbara anläggning framställer sig något annorlunda. — Det på en
och samma gång statsekouomislta och politiska ändamålet torde då befinnas vara
det hufvudsakliga, hvilket icke bör förbises vid bedömandet af sjelfva frågan. —
De svårigheter, som tvifvelsutan möta vid den praktiska tillämpningen af Utskottets
förslag i denna del, äro, efter mitt förmenande, dessutom så öfvervägande den
fördel för Staten, som med förslaget afses, att dess undanrödjande väl torde förtjena
försakelsen af den beräknade statsvinsten. Huru vill man rättvisligen fördela
expropriationskostnaden mellan alla dem, som billigtvis anses deruti böra taga del?
— Den eller de genom hvilkas egor en jernväg genomlöper få oftast derigenom
sina egofigurer så afskurna och styckade att skadan deraf öfverväger nyttan af
den nya kommunikationen, helst om stationen är något aflägse från jordegarnes
bostäder, hvarföre desse icke billigtvis kunna åläggas tillsläppa sin jord gratis.
Stats-Utskottet hänvisar kostnaden och fördelningsbestyret till kommunerna; men
antingen man vill gifva kommunalbenämningen den vidsträcktaste omfattning,
länet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
65
länet, eller inskränka densamma till socknen, så blir val ändå de gränslinier, som
dessa kommunalafdelningar angifva, i de flesta fall mindre tillämpliga vid en billig
och rättvis fördelning af kostnadsbidragen ifråga, helst som icke blott socknarne,
utan äfven länen med sina gränsor och utsträckning oftast korsa hvarandra i afståndet
från jernvägssträckningarne och dessas stationer, hvars placerande icke
rättar sig efter dessa läns- eller socknegränsor. Förslaget kan måhända vara tillämpligt
för städerna, der alla intressenterna äro mera sammanträngda inom ett
mindre område, men på landet torde man få ganska svårt att finna en lämplig
utväg för idéens nöjaktiga lösning. Lika litet som det vore billigt att en enskild
jordegare skulle gratis tillsläppa jord derför att en jernväg blefve dragen genom
hans egor, ehuru han måhända bodde aflägset från jernvägsstation, lika orättvist
skulle det vara om ett län ensamt skulle åläggas den ifrågavarande kostnaden
derför att en jernvägslinia råkat få sin sträckning, t. ex., utmed yttersta kanten
af länsgränsen, i hvilket fall ett annat eller andra tillgränsande län måhända
skördade lika om icke större nytta af den mot uppoffringen svarande fördelen;
och saknas all anvisning huru i så fall skall förhållas, eller hvilket läns auktoriteter
må vara den dominerande vid regleringen af kostnaderna. När härtill kommer
att anläggningsföretaget göres beroende af frivilligt åtagande onus, hvaraf
följer att en minoritet, för anläggningen mindre intresserad, skulle kunna hindra
ett företag, som med rätta kan kallas en statsangelägenhet, der äfven politiska
ändamål tillkomma, såsom t. ex, den föreslagna jernvägssträckningen mot Norska
gränsen, så torde olämpligheterna af Utskottets förevarande förslag vara nog i
ögonen fallande för att framkalla det betänkliga uti att godkänna samma förslag
i den form det nu blifvit framstäldt."
Angående östra stambanan:
af Herr Friherre af Ugglas, G: ”Uti nådig Proposition till Rikets Ständer
vid sednast förflutna riksdag, yttrade Kongl. Maj:t, i afseende på den södra stambanans
sträckning, bland annat, "under förutsättning att en jernväg framdeles komme
att från vestra stambanan i Södermanland utläggas i sydlig rigtning och genomlöpa
Östergötland, skulle en sådan jernväg finna i trakten af Nässjö en lämplig
och naturlig anslutningspunkt till södra stambanan, och begge dessa jernvägar,
utan behof af de förut föreslagna bibanorna med deras till en del svåra och äfventyrliga
terrängförhållanden, förbindas med rörelsens hufvudort i denna trakt, Jönköping.
Landets södra och östra landskap komme derigenom i närmare förbindelse
med hvarandra och med hufvudstaden, dit afståndet från södra Sverige, sedan
en jernväg genom Östergötland blifvit fullbordad, skulle i högst betydlig mån
förkortas", — och Rikets Ständer godkände södra stambanans framdragande till
Nässjö, enär de, lika med Kongl. Maj:t, funnit denna banas mera östliga rigtning,
emot hvad förut varit ifrågasatt, medföra många för det allmänna vigtiga fördelar.
Genom detta beslut var den s. k. östra stambanan af Konung och Ständer
i sjelfva verket erkänd, ty beslutet om punkten Nässjö fattades under den förutsättning
att en jernväg skulle genomlöpa Östergötland. I full öfverensstämmelse härmed
har också Kongl. Maj:t vid denna riksdag, med förklarande att de många
och vigtiga fördelar, som genom den östra stambanans anläggning skulle för det
allmänna uppkomma, icke kunde af Kongl. Maj:t förbises, af Rikets Ständer äskat
att till påbörjande af östra stambanan ifrån Cathrineholm öfver Norrköping och
Bih. till Ii. St. Prot. 1862 Sf 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 9
66
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Linköping vester om sjön Sommen till trakten af Nässjö måtte anvisas det för
anläggningen af sträckan emellan Cathrineholm och Norrköping erforderliga belopp,
4,135,000 R:dr.
Denna nådiga framställning vann äfven bifall på Stats-Utskottets Riksgäldsafdelning,
endast med den skilnad att boloppet, till följd af kommunernas
ifrågasatta skyldighet att kostnadsfritt upplåta jord, nedsattes till 4,030,000 R:dr;
men inom Utskottet, som godkände anslagssumman, lyckades det majoriteten att
få dessa medel anvisade, icke till påbörjande af den östra stambanan, utan till en
särskild stambana emellan Cathrineholm och Norrköping.
Man har svårt att för sig förklara anledningen till detta Utskotts-majoritetens
beslut. Antingen innefattar det ett försök att få den östra stambanan utstruken
ur Statens jernvägssystem, eller ock har det tillkommit endast derföre
att man ansåg sig icke höra bestämma sträckningen af en bana längre än att den
med anvisade medel kunde utföras. Det förra vill jag dock i det längsta betvifla;
ty sedan Konung och Ständer, på sätt jag härofvan visat, genom södra
stambanans framdragande till Nässjö, i sjelfva verket erkänt att en östra stambana
måste komma att byggas, samt Rikets Ständer vid denna riksdag vidhållit
samma beslut, får man väl icke förutsätta, att ett Rikets Ständers Utskott kan
hafva för afsigt att vilja förmå Rikets Ständer att frångå en så ofta uttalad mening.
Man får så mycket mindre förutsätta detta, som Utskotts-majoriteten yttrar,
att den icke förbisett vigten deraf att hufvudstaden samt de södra och östra
orterna så skyndsamt som omständigheterna kunna medgifva må erhålla den korta
och beqväma jernvägsförbindelse, som afses med anläggningen af östra stambanan,
och af Utlåtandet vill det synas, som endast farhågan att allt för mycket
åsidosätta andra orters anspråk på jernvägsarbetenas utsträckning, förhindrat Utskottet
att redan vid innevarande riksdag bifalla framställda yrkanden om östra
stambanans fullbordande under nästinstundande statsregleringsperiod.
Hvad åter angår den visserligen inom Utskottet uttalade åsigt, att endast
de bandelar, till hvilka anslag beviljas, borde definitift bestämmas, har Utskottet
i sina tillstyrkanden, rörande såväl den norra, som den nordvestra banan, visat
att denna åsigt der åtminstone icke vunnit tillämpning.
Då jag sålunda icke kan uppfatta anledningen till Utskottets ifrågavarande
beslut;
Då jag för min del anser, att en jernväg emellan Norrköping och Cathrineholm,
om den äfven i och för sig sjelf är af obestridlig nytta, endast derigenom
att den utgör en länk af den jernväg, som måste komma att förbinda de södra
och vestra stambanorna, kan såsom stambana af Staten anläggas och fullbordas;
Då
vigten af den östra stambanan, så väl för det allmänna, som för en
stor del af landet, är så allmänt erkänd, att det icke kan vara fråga om, utan
när den skall utföras;
Då slutligen ett definitift fastställande af den östra stambanans rigtning
för de provinser den kommer att genomgå är af oberäknelig vigt derigenom att
först sedan denna rigtning blifvit bestämd, jernvägen må blifva fullbordad några
år förr eller några år sednare, — dessa provinser kunna börja att, hvar för sig,
arbeta på de förbättrade kommunikationer, som inom de särskilda orterna tarfvas;
Vågar jag vördsamt hemställa att, med afslag på Utskottets tillstyrkande
uti 10:de punkten och med gillande af Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
67
Rikets Ständer må till påbörjande af östra stambanan
ifrån Cathrineholm öfver Norrköping och Linköping, vester om
sjön Sommen, till trakten af Nässjö, anvisa det för anläggningen
af sträckan emellan Cathrineholm och Norrköping- erforderliga
belopp, i jemnadt tal af 4,135,000 R:dr,
hvilket belopp, derest Utskottets framställning i 7:de punkten skulle vinna Rikets
Ständers bifall, bör nedsättas till 4,030,000 R:dr.“
Häruti hafva instämt: Herr Grefve Cronstedt, Fr., Herrar Leijonancker, F.
W., Hammarhjelm, C., Sandels, L. G. och von Troil, S. G., Hoktorerne Emanuelsson
och Lindgren, Professor Selander, Doktorerne Tellbom, Arrhenius och Söderberg
samt Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson i Espö.
af Herr L. J. Hierta: “I enlighet med min här ofvan anmälda reservation
emot stambanesystemets vidare utsträckning sedan södra stambanan blifvit färdigbyggd,
reserverar jag mig emot beslutet att tillstyrka anslag för en statsbanas
anläggande från Cathrineholm till Norrköping, och anser, om också icke med
stor förtröstan om framgång för min åsigt, att Rikets Ständer i stället böra erbjuda
ett lån af två tredjedelar af kostnadsförslaget för en sådan bana, emot fyra
procents ränta och räntefrihet på högst tre år från lånebeloppens upptagande. Jag
tror att det vore så mycket mera skäl till en sådan åtgärd, som intet tvifvel kan
vara förhanden, att ju bolag på sådana vilkor skulle bilda sig för en jernvägs anläggande
ifrån Cathrineholm ända till Nässjö, då denna linie genomgår en af de
folkrikaste trakter i hela landet.“
af Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Östergötlands län: Jemte det
jag instämmer uti Herr Friherre af Ugglas reservation mot Utskottets uti 10:de
punkten gjorda hemställan, i afseende på ordalagen för det beviljade anslaget för
en stambana emellan Cathrineholm och Norrköping, får jag mot Utskottets förfarande
härutinnan anföra ett ytterligare skäl. Jag har visserligen reserverat mig mot
förslaget att kommunerna skola kostnadsfritt upplåta den för stambanorna erforderliga
jord; men om detta förslag vinner Rikets Ständers bifall, så är det klart
att kommunernas ansvarighet i detta hänseende blifvor betydligt mera betungande,
om denna ansvarighet inskränkes till ett mindre område, än om den utsträckes
till ett större. Om det sålunda vore på förhand bestämdt, att hela sträckningen
från Cathrineholm till Nässjö borde blifva stambana, så kunde ansvaret för jordersättningarne
utsträckas till större delen af provinsen Östergötland och för hela
banan regleras i ett sammanhang; hvaremot, om endast sträckningen emellan Cathrineholm
och Norrköping, anses såsom stambana, det icke rimligen kan begäras
att andra delar af denna provins än de, som angränsa sjelfva banan, skola bidraga
till expropriationskostnadernas bestridande. Detta utgör, enligt min tanke, ett så
vigtigt skäl för att redan nu bestämma östra stambanans rigtning, att jag icke
kan inse, huru just de, som ifrat derför att kommunerna skola kostnadsfritt upplåta
den för stambanorna erforderliga jord, kunnat anvisa medel för en stambana
emellan Cathrineholm och Norrköping, i stället att till påbörjande af östra stambanan
från Cahtrineholm öfver Norrköping och Linköping, vester om sjön Sommen, till trakten
af Nässjö, anvisa det för anläggningen af sträckan emellan Cathrineholm och Norrköping
erforderliga beloppet.“
68
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Angående norra stambanan:
af Herr Grefve Cronstedt, Fr.: “Stats-Utskottets förslag i afseende på rigt
ningen
af norra stambanan afser en sammanjemkning emellan de båda stridiga
meningarne: öster och vester om Sigtunafjärden. Det är således ett förmedlingsförslag
och dess förtjenst är att söka uti det försonande syftet. Antagligheten
måste åter bero af det sätt hvarpå, dels det allmännas fördel eller statsintresset
blifvit tillgodosedt, dels lotterna åt hvardera sidan tillmätta.
De brister man tillräknat det Kongl, förslaget, hvilket afser norra stambanans
ledande ifrån Stockholm öfver Stäket till Örsundsbro och vidare i rigtningen
åt Sala, med en sidobana ifrån Örsundsbro till Upsala, hafva förnämligast
varit, dels att en sådan bana komme att vid genomlöpandet af 2:ne till en del
af Mälarens vatten omgifna härader inom Upsala län, framdragas i närheten af
nämnde sjö, dels att den förbindelse emellan Stockholm och Upsala, som på detta
sätt beredes, blefve omkring mil längre än om banan droges öster om Sigtunafjärden.
Emot sträckningen öster om Sigtunafjärden har blifvit anfördt: jernvägens
farliga läge utur strategisk synpunkt och, ibland andra olägenheter med afseende
å rigtningen, äfven den, att banan emellan Upsala och Sala komme att genomskära
skogstrakter, hvilka äro i odling vida underlägsna det längre i söder belägna
slättlandet.
Under den strid som utkämpades vid 1856—1858 årens riksdag om vestra
stambanans ledande norr eller söder om Mälaren, tillvann sig en af den norra
rigtningens vänner ett välförtjent bifall för en emot Stats-Utskottets beslut afgilven
särdeles sakrik reservation, innefattande en klar och kraftig bevisning för
den åsigt att der en betydlig trafik vore att förutsätta, der äro jernvägar och
vattenvägar icke längre rivaler — en åsigt som vore uttalad i den grundsatsen att
”jernvägar, parallela med mycket trafikerade segelbara vatten hafva, på några undantag
när, förtjent att i första rummet utföras.”
Hufvudargumentet emot vestra stambanans dragande norr om Mälaren, var
otvifvelaktigt ett åberopande af den utaf 1856 års jernvägs-komité uttalade grundsats
att jernvägar böra ledas så mycket sorn möjligt aflägset ifrån segelbara vatten
och derpå byggdes sedermera den framkastade och idkeligen återupprepade
frasen om olämpligheten af en stambanas förläggande “utmed Mälarens strand11.
Uti den ofvannämnda reservationen fästades äfven uppmärksamheten derpå,
att 1856 års jernvägs-komité hade, detta oaktadt, icke tvekat att tillstyrka vestra
stambanans förläggande genom Mälaredalen och att likaså Öfverste Ericson icke
funnit något hinder, hvarken emot anläggningen af en annan jernvägssträckning
“på ett ännu ringare afstånd ifrån Mälaren“, eller emot en jernbana löpande flere
mil utåt Wenern.
Nu är det utom all tvifvel att denna jernvägssträckning på ett — såsom
orden lyda — “ännu ringare afstånd ifrån Mälaren1' just är linien öster om 8igtunafjärden
och man får sålunda anse att det ifrågavarande hufvudargumentet,
tydande på olämpligheten af en jernbanas utläggning utmed segelled, blifvit uti
förberörda reservation vederlagdt på ett sätt, fullkomligt tillfredsställande för dem,
som önska norra stambanan dragen vester om Sigtunafjärden.
Norra stambanans erkända uppgift är att öppna en jernvägsförbindelse emellan
de spanmålsproducerande och bergsbruksidkande orterna norr om Mälaren och
denna uppgift bör vara hufvudsakligen bestämmande i afseende på sträckningen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
69
genom det inre af landet. Den annorstädes antagna grundsatsen att de gamla
handelsvägarnes rigtning äfven bör afgöra de blifvande jernvägarnes, antyder äfven
hvarest den jernväg bör framgå, som är ämnad att sammanbinda Stockholm med
de inre delarne af dess norr om Mälaren belägna förnämsta handelsområde. — Då
nu dessa vilkor endast kunna uppfyllas genom norra stambanans ledande hufvudsakligen
uti den rigtning Kongl. Maj:t föreslagit, så synes ock deraf följa att universitetsstadens
fordran att på närmaste väg blifva med hufvudstaden förenad, icke
får godkännas på ett sådant sätt, att banans egentliga ändamål dervid förbises.
Det beslut uti hvilket Utskottet stadnat innefattar visserligen ett erkännande
att denna hufvudrigtning är den som bör antagas, men Utskottet har dock, efter
min åsigt, på ett alltför knapphändigt sätt utredt skälen derför. En af de väsendtligaste
fördelarne af don rigtning ifrån Gran emot Sala Kongl. Majit föreslagit
är otvifvelaktigt den, att derigenom förberedes en betydligt lättare jern vägskoinmunikation
med de vesterut belägna orterna. — Till en del har vål detta
blifvit af Utskottet antydt, dock med uttryck, som synas förutsätta att fördelen
häraf skulle egentligen tillfalla Westerås och dess omgifning. Så är dock ingalunda
förhållandet. Om Westerås, såsom en plats med betydlig affärsverksamhet,
bör kunna draga väsendtlig fördel af en beqväm jernvägskommunikation med hufvudstaden,
så är dock befrämjandet af en förening emellan det norra och vestra
stambanesystemet af en än mera öfvervägande vigt. Utskottet har helt och hållet
förbigått den omständighet, att en förbindelse emellan Mälarehamn å ena sidan,
samt bergslagerna, som för sina tunga varor söka denna hamn, å den andra, kan
underlättas genom banans dragande utan ökad kostnad ifrån Gran till Sala öfver
den af Kongl. Maj:t föreslagna punkten Sevalla, hvarigenom den ifrån norr kommande
trafiken kan närma sig Mälarehamn på omkring 2 mils kortare afstånd,
än i det lall att banan drages öfver Upsala till Sala. Dessa 2 mil blifva således
äfven en vinst för en framtida förbindelse emellan det norra och vestra jernvägssystemet,
vare sig att en sådan förbindelse kommer att ske öfver Mälaren vid
Qvieksund, eller öfver Örebro. Det kan icke bestridas att genom den förlängning
af icke fullt | mil, som den norra banan erhölle genom dess dragande emot Sala
öfver Kålhammar i stället för öfver Almarestäke och Örsundsbro, tillkommer, på
sätt Utskottet anfört, ett nytt trafikområde nemligen en del af landet öster om
Sigtunafjärden, men å andra sidan blefve denna omväg ofördelaktig och i viss mån
hinderlig för trafiken emellan Stockholm samt de norra och vestra orterna, och
det visar sig äfven häraf att förmedlingsförslaget tillförsäkrar den östra sidans
vänner de hufvudsakligaste fördelar de å sin sida önskat, men deremot ålägger
motsidan uppoffringarne.
Om det byggnadsanslag, som, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, skulle
erfordras för att framföra norra banan till Sala, med sidobaua ifrån Örsundsbro
till Upsala, eller 8,830,339 R:dr, jemföres med den kostnad som erfordras för anläggandet
af en bana ifrån Stockholm öfver Kålhammar och Gran till Sala, utgörande
8,351,307 R:dr, så uppstår visserligen en besparing af 479,032 R:dr, men
å andra sidan måste tagas i betraktande den omständighet att om banan ledes
öfver Stäket och Örsundsbro, blefve med det af Kongl. Maj:t äskade anslag, densamma
i sjelfva verket framförd så mycket närmare Sala, som afståndet emellan
Örsundsbro och Sala är. kortare än emellan Gran och sistnämnda stad.
Af det föregående torde inses hurusom antagandet af Kongl. Maj:ts förslag,
ehuru förbindelsen emellan Upsala och Stockholm derigenom något förlänges, likväl
eger betydliga fördelar framför förmedlingsförslaget, hvarföre jag för min del ansett
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
att förstnämnda förslag bort af Utskottet föredragas, men om man också skulle
finna förmedlingsförslaget, med hänseende till dess försonande syfte, värdt någon
eftergift af den vestra sidans vänner, så bör likväl, efter mitt förmenande, hela det
af Kongl. Majit för påbörjande af norra stambanan äskade anslaget, utan afdrag
af det utaf Utskottet tillstyrkta lånebidraget för banan Kålhammar—Upsala, af
Rikets Ständer beviljas för linien Stockholm—Kålhammar-—Sala, hvarigenom banan
kunde framföras ytterligare omkring 2 mil i rigtningen emot Sala.“
Uti denna reservation hafva instämt : Herrar Q. F. Ekholm, och L. JR. Kistner
samt vice Talmannen Anders Eriksson.
af Herr Friherre af Ugglas, Gust.: “För min del har jag inom Utskottet
biträdt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i afseende på den norra stambanans sträckning.
Mina skäl dertill hafva varit: att då hufvudändamålet med denna bana är
att åstadkomma en förbindelse emellan hufvudstaden samt de nordvest derifrån
belägna delar af landet den kortare sträckningen bör ega företräde, då folkmängd
och andra på trafiken inverkande förhållanden icke ovilkorligen betinga valet af
den längre; att dessa förhållanden gestalta sig i det närmaste lika, såväl vester
som öster om Sigtunafjärden; att vägen vester om Sigtuuafjärden är den kortaste
till Sala, en puukt som jag ansett ovilkorligen böra af jernvägen beröras; att vidare
denna rigtning derjemte medger en förbindelse med Upsala, och att slutligen
kostnaden för att förbinda Stockholm—Upsala—Sala uppgår, om den östra sträckningen
väljes, till 9,222,106 R:dr, men, om den vestra godkännes, till endast 8,830,000
R:dr. Då härtill kommer att den vestra sträckningen möjliggör eller åtminstone
högst betydligt underlättar anläggande af en bibana till en Mälarehamn vid Westerås,
har den synts mig i alla afseendeu ega företräde.
Utskottet har varit af en annan mening och sökt medla de stridiga åsigterna
emellan. Jag fruktar att detta försök ej kommer att tillfredsställa någon.
Utskottets förslag afser, att föra den norra stambanan öster om Sigtunafjärden till
Kålhammar, derifrån rakt i vester till Gran och vidare till Sala, hvarjemte en
bibana från Kålhammar skulle ledas till Upsala. Emot detta föislag kan med
skäl anmärkas: att vägen mellan Stockholm och Gran fördyras med icke mindre
än 1,418,000 R:dr; att stambanan såmedelst finge den mest onaturliga krökning,
enär den i grannskapet af hufvudstaden, dit vägarne väl böra sammanlöpa, kröker
i rät vinkel, samt framgår lj mil parallelt med eller rättare tillbaka till Stockholm,
och befinner sig vid Gran icke fullt 5 mil från Stockholm, sedan den genomlöpt
en sträcka af nära 6 mil; att stambanan emellan Kålhammar och Gran passerar
de s. k. halföarne der dessa äro smalast, minst odlade och befolkade; att
trafiken, som uppgifvits lida genom konkurrens med sjöfarten, om vägen ledes
vester om Sigtunafjärden, ovilkorligen kommer att lida ännu mera af en sådan
konkurrens om vägen ledes öfver Kålhammar, emedan dels väglängden från Stockholm
till Upland och Westmanland blir förökad, dels jernvägen vid Ericssund
skär segelleden på ringa afstånd från hufvudstaden.
Ett förmedlingsförslag, som sålunda med omkring en mil förlänger stambanan
och till följd deraf fördyrar den hufvudsaldiga trafiken, har jag icke kunnat
gilla. Dess enda fördel är att bereda en kortare förbindelse mellan hufvudstaden
och Upsala, men för erhållande af en sådan fördel, som, reducerad i tid, belöper
sig till en half timmes kortare färd, har jag icke ansett mig kunna uppoffra andra orters
billiga anspråk. Emellertid vill jag icke förneka att ett förmedlingsförslag,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
71
som kunde tillfredsställa de stridiga åsigterna och på samma gång uppfylla det
allmännas fordringar, borde helsås med glädje, och jag har trott mig böra underställa
Rikets Ständers pröfning ett sådant, som, enligt min åsigt, åtminstone bättre
än Utskottets, uppfyller dessa fordringar. Det öfverensstämmer till sina hufvudgrunder
med de, hvilka af Hans Excellens Justitie-Statsministern, Friherre De
Geer samt Hans Excellens Utrikes Statsministern, Grefve Mauderström och Statsrådet,
Grefve von Platen, vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t, blifvit
framställda.
Detta förslag afser att leda den norra stambanan till trakten af Säby-sjön,
belägen något öster om Barkarby gästgifvaregård samt derifrån vidare öfver Stäket
åt Gran och med undvikande af kroken till Örsundsbro i rigtning emot Sala;
äfvensom att från trakten af Säby-sjön låta en bibana utgå till Upsala. Undersökning
pågår för närvarande för utarbetande af plan och kostnadsförslag, och
hoppas jag, innan ärendet hos Rikets Ständer förekommer, kunna framlägga dessa
handlingar. Emellertid hafva okulära besigtningar gifvit vid handen, att genom
en sådan sträckning omkring li mil i längd och 900,000 R:dr i anläggningskostnad
skulle komma att inbesparas i jemförelse med det förslag Utskottet framställt,
och om dessa förmodanden besannas, synes mig sorn borde de flestas intressen
blifva väl tillgodosedda, ifall Rikets Ständer på sådant sätt använde det af Kongl.
Maj:t ifrågasatta anslag till den norra stambanan af 5,850,000 R:dr, att, för påbörjande
af norra stambanan förbi Säby-sjön öfver Stäket till Gran och vidare
åt Sala i den rigtning Kongl. Majit kan finna skäligt bestämma, anvisades så stort
belopp af denna summa, som icke erfordras för att med lån till fidelar af verkliga
kostnaden för en bana emellan Säby-sjön och Upsala understödja det bolag, som
för en sådan banas anläggning kan varda bildadt.
Efter de approximativa beräkningar, som blifvit uppgjorda, skulle en sådan
bibana emellan Säby-sjön och Upsala uppgå i längd till 4j mil och i kostnad,
å 800,000 R:dr per mil, till 3,600,000 R:dr, och sålunda för dess byggande ifrågakomma
ett lån af 2,400,000 Ridr, till följd hvaraf ett belopp af 3,450,000 R:dr förefunnes
till påbörjande af norra stambanan. Detta belopp är tillräckligt för att
framföra stambanan något längre än till Gran.
Detta förmedlingsförslag eger det stora företräde att norra stambanan erhåller
den ur strategisk synpunkt vigtiga rigtningen vester om Sigtunafjärden; att
det icke förlänger vägen till Sala, och att det derjemte bereder åt Upsala den
kortaste förbindelse med hufvudstaden Mig synes som detta sålunda utgör ett
verkligt förmedlingsförslag; och skulle Rikets Ständer åt detsamma kunna skänka
sitt bifall, vågar jag tro att den långvariga striden om sträckningen öster eller
vester om Sigtunafjärden blefve bilagd på ett sätt, som uppfyllde Statens anspråk
och åtminstone de flesta enskildes önskningar.”
af Herr Sandels, L. G., som ansett att Utskottet bort tillstyrka bifall till
hvad Kongl. Majit beträffande norra stambanan i nåder föreslagit.
af Herr Leijonancker, F. W.: “Mot beslutet om norra stambanans rigtning
får jag anmäla min reservation, med yrkande att denna bana bör från den af Utskottet
föreslagna station dragas öfver Stäket och Örsundsbro och vidare i den
rigtning mot Sala, som Kongl Majit eger att bestämma samt en bibana från Örsundsbro
till Upsala, till hvilka arbetens påbörjande borde anvisas det af Kongl.
Majit äskade belopp af 5,850,000 R:dr.“
72
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 87.
af Herr von Troil, S. G., hvilken såsom sin reservation åberopat Riksgäldsafdelningens
förslag, så lydande:
“På de skäl Utskottet sålunda anfört samt med hänvisning i öfrigt till den
utredning, frågan erhållit uti det vid Kongl. Maj:ts nådiga Proposition fogade underdåniga
Betänkande angående lämpligaste rigtningen för en jernväg norrut från
hufvudstaden, hvilket Betänkande sistlidet år blifvit af dertill i nåder förordnade
komiterade afgifvet, får Utskottet vördsamt hemställa,
att en jernväg från Stockholm öfver Stäket till örsundsbro
samt, i den rigtning Kongl. Maj:t kan finna för godt i nåder
bestämma, från Örsundsbro till Sala och vidare från Sala i
den sträckning, som, efter det fullständiga undersökningar
blifvit verkställda, framdeles varder fastställd, skall såsom
stambana på Statens bekostnad anläggas och fullbordas.
I fråga om den summa, som för ifrågavarande jernvägsanläggning vid innevarande
riksdag bör beviljas, får Utskottet, med tillämpning af den förut uttryckta
åsigten, att den för jernvägsanläggningen erforderliga jord skall af kommunerne
kostnadsfritt upplåtas, vördsamt hemställa:
att den för jernvägen mellan Stockholm och Örsundsbro erforderliga
och till 4.330,890 R:dr beräknade kostnadssumma måtte,
efter afdrag af det i kostnadsförslaget för expropriationer upptagna
belopp 283,350 R:dr, anvisas att under nästkommande
statsregleringsperiod utgå med en jemnad summa af Pyra
Millioner Femtio Tusen (4,050,000) R:dr, häruti inberäknad
kostnaden för anläggning af bangård i Stockholm.
Yidkommande åter det uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition framställda
förslag, att den föreslagna jernvägen mellan Örsundsbro och Upsala måtte på Statens
bekostnad anläggas samt dertill erforderliga medel vid innevarande riksdag
anvisas, så, och ehuru Utskottet, på sätt ofvan är nämndt, anser af stor vigt, att
Upsala genom jernväg sättes i förbindelse med hufvudstaden, anser dock Utskottet
denna förbindelse lämpligast både kunna och böra utföras genom ett för sådant
ändamål bildad t, genom lån af Staten understödt, bolag, hvilket må ega att
bestämma den sträckning en sådan jernvägsanläggning bör erhålla. Med tillämpning
af dessa åsigter får Utskottet vördsamt föreslå, att, utaf den för jernvägsanläggningen
mellan Örsundsbro och Upsala uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
afsedda och enligt uppgjordt kostnadsförslag erforderliga summa af 1,597,911 R:dr,
ett belopp af En Million Sextiofem Tusen (1,065,000) R:dr,
ungefärligen motsvarande f:delar af nämnda kostnadssumma,
må ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att såsom
lån anvisas till det bolag, som inom 1864 års utgång kan
varda bildadt för att, genom en jernvägsanläggning af samma
spårvidd och byggnadssätt, som vid Statens stambanor blifvit
begagnade, förena Upsala med norra stambanan, vare sig vester
eller öster om Sigtunafjärden, samt att, derest sådant
bolag ej inom sagde tid kommer till stånd, Kongl. Majit må
ega använda detta belopp för fortsättande af arbetena å norra
stambanan från Örsundsbro i rigtning mot Sala.
Då Utskottet anser önskligt, att arbetena för norra stambanans fortsättning
från Örsundsbro mot Sala må, såvidt tillgångarne det medgifva, kunna under instundande
-
Stats-Utskottets Utlåtande Nio 87.
73
stundande statsregleringsperiod påbörjas, samt då återstoden af de utaf Kongl.
Maj:t för jernvägsanläggningen mellan Örsundsbro och Upsala afsedda medel synas
kunna och böra för berörda ändamål anvisas, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, till fortsättande af norra stambanan från
Örsundsbro mot Sala, i den sträckning Kongl. Majit kan finna
för godt bestämma, måtte anvisa en summa af Femhundratretiotre
Tusen (533,000) R:dr.“
Häruti har Herr Hammarhielm, C., instämt.
Af Herr Doktor Lindgren: "Då jag inom Utskottet med min röst bidrog
till det s. k. förmedlingsförslaget rörande norra stambanans sträckning, skedde
detta icke derföre, att jag ansåg denna lösning af den omtvistade frågan för den
möjligen bästa, utan derföre, att den var den enda, som i den åsigtons interesse,
som auser den norra stambanan böra dragas öster om Sigtunafjärden, kunde hafva
något hopp om framgång inom Utskottet. Att Statens norra stambana skulle
stanna vid Kålhammar, för att sedan dragas vesterut, och åt ett enskildt bolås;
O . o
öfverlåtas att, der ett sådant kunde komma till stånd, fortsätta banan till Upsala,
synes mig stå i öppen strid mot Statens eget rätt förstådda interesse, hvarföre
jag hoppas, att Rikets Ständer, med ogillande af hvad Utskottet föreslagit, ville
besluta anslåendet af de erforderliga medlen för den norra stambanans färdigbyggande
under instundande statsregleringsperiod, öster om Sigtunafjärden, till Upsala,
för att framdeles derifrån till Sala fortsättas. “
Af Herr L. J. Hierta: “Då Utskottets pluralitet beslutat tillstyrka Rikets
Ständer att fortsätta jernvägsbyggnader för Statens räkning och i enlighet dermed
tillstyrkt anslags beviljande för en jernbana norr ut ifrån hufvudstaden till Kålhammar
samt vidare vester ut derifrån till Gran, men deremot endast lånebidrag
åt det bolag, som kan bilda sig för fortsättning af en jernbana mellan Kålhamrnar
och Upsala, så synes det mig tvifvelaktigt, huruvida det ej hade varit ändamålsenligare
att bygga äfven nyssnämnda kortare stycke fram t iil Upsala för Statens
räkning, då mycket af trafikkostnaden för den norra banan hade kunnat blifva
gemensamt för hela vägen mellan Stockholm och Upsala, hvarföre jag får nedlägga
min reservation i denna punkt."
Af Riksdagsfullmägtigen Eric Ersson från Gefleborgs län: “Yid bestäm
mandet
af rigtningen för de jernvägssträckningar, som på Statens bekostnad anläggas,
bör i främsta rummet afses, att de göra riket i allmänhet eller möjligen
största delar deraf den möjligen största nytta, samt dernäst att de någorlunda
rättvist tillgodose och fylla de billiga anspråk på och verkliga behof af underlättade
kommunikationer såväl för de orter, hvarigenom stambanorna löpa, som för
de vidsträcktare delar af fastlandet deromkring, hvilka af dessa mägtiga och dyrbara
anläggningar rättvisligen böra vänta sig gagn och förkofran.
Utskottet har, enligt mitt förmenande, icke handlat i öfverensstämmelse
med dessa grundsatser vid bestämmandet af den nu föreslagna rigtningen för norra
stambanan. Det synes fastmera hafva härvid fästat så uteslutande afseende endast
å de orter, denna stambana skulle genomgå och på sin höjd deras aldra närmaste
omgifning, att densamma, åtminstone under första utsprånget. från hufvudstaden
på en sträckning af 8 å 10 mils längd, endast eller hufvudsakligen komme att
Bih. till E. St. Prot. 1862 $ 1863. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Höft. 10
74
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 87.
gagna de delar af Upland och Westmanland, hvilka i Mälarens derintill liggande
många segelleder redan ega goda och mägtiga kommunikationsmedel, hvarmed
åtminstone ingen längre jernväg kan täfla. I detta hänseende har Utskottets majoritet
till och med gått så långt, att detsamma i frågan om en norra stambana
här i landet ej ens ansett nödigt nämna Norrland, ännu mindre fästa ringaste afseende
å dess rättmätiga anspråk att just genom denna bana erhålla någon delaktighet
af det nyttiga, men kostsamma stambanesystemet, samt såmedelst vinna
gagn och behöflig lättnad i sina långa och svåra kommunikationer med de delar
af riket, hvilka för detsamma äro af synnerlig vigt i mångfaldiga afseenden.
Med förbiseende af detta ändamål, som borde ega ett afgöraade inflytande
på bestämmandet af norra stambanans fosterländska och naturliga rigtning, synes
Utskottet tvärtom hafva så helt och hållet fördjupat sig uti de, närmast Stockholm
belägna, orternas strider om företrädesrätten till denna jernväg, att det ansett
sig böra genom ett förmedlingsförslag, som förut icke lyckats ådraga sig någon
uppmärksamhet och hvarigenom ingendera parten torde kunna tillfresställas,
söka uppfylla sinsemellan alldeles stridiga anspråk och derföre tilldelat dem förslagsvis
hvar sin bit jernväg i olika rigtningar och väderstreck, men derigenom
tillika råkat sönderplocka och stycka norra stambanan i dess första utsprång från
hufvudstaden uti flera kortare ortbanor. Namnet stambana kan åtminstone icke
gerna gifvas den åskvigglika jernvägssträckning, hvilken Utskottet föreslagit; och
lika oegentligt och missledande vöre att kalla den jernvägssträckning, hvilken man
föreslagit i hufvudsakligen vestlig rigtning från Kålhammar ända till trakten af
Sevalla, för en norra stambana.
Sträfvandet att förlika tvistande parter är visserligen i allmänhet godt och
lofvärdt; men, der såsom här, tredje mans rätt äfven ingår i frågan, lärer vara
nödigt att också densamma vederbörligen afses vid förlikningen, om tvisten skall
kunna rättvisligen biläggas. Frågan om norra stambanan bör gå rakaste vägen,
öster om Sigtunafjärden, till samt genom Upsala, eller icke, rörer icke allenast
orterna öster och vester närmast omkring denna fjärd, utan derjemte påtagligen
äfven hela Norrlands och hela rikets intressen, samt bör derföre äfven betraktas
från denna högre och rigtigare synpunkt. Detta tyckes Utskottet icke hafva
gjort.
Till Norrlands rättmätiga intressen vill jag sedermera återkomma. I afseende
på hela rikets torde endast behöfva erinras, att stambanorna höra läggas
så, att landets utveckling och förkofran både i merkantilt och industrielt afseende
derigenom befrämjas i möjligen vidsträcktaste måtto, samt att den möjligen största
trafikinkomst för dessa banor beredes Statsverket. Först då uppfylla stambanorna
de ändamål, som dermed afsetts, och endast på detta sätt kan Staten
emotse något direkt eller indirekt vederlag för de kostnader, som derpå nedläggas.
Anläggcs eli stambana, uti en rigtning, som icke afser detta ändamål och
derföre ännu mindre kan uppfylla detsamma, så måste detta inverka menligt på
hela systemet, afskräcka från dess fullbordan, förhindra taxornas jemkning och
jernvägarnes fulla begagnande samt såmedelst äfven förringa deras åsyftade gagn
och derpå beräknad afkomst.
Ehuru Utskottet medgifver, att förbindelsen mellan Stockholm och Upsala
"otvifvelaktig*; måste blifva bland de mest trafikerade jorn vägsförbindelser i Sverige",
föreslår det ändock, att denna förmånliga förbindelse skall afbrytas vid två
tredjedelar af dess längd och stambanan dor dragas vcsterut tvärtöfver sjövikar
och landtuddar, hvarigenom, enligt Utskottets påståeude, skulle vinnas “stambanans
Stats-UtsJcoltets Utlåtande N:o 87.
75
ledande in i det inro af landet och genom de mest fruktbara sädesbygderna.®
Men hvilkendera banrigtningen går mest in uti landet, antingen den af Utskottet
nu föreslagna Stockholm—Kålhammar—Gran—Sevalla—Sala-rigtningen eller den
v O _ O ~
af Ofverste Ericson och 1859 års Jernvägs-komité samt af Kongl. Majrt hos 1856
års Rikets Ständer förordade Stockholm—Upsala—Sala-banan, lärer väl vara för
en hvar så i ögonen fallande vid en vanlig blick på kartan, att man endast kan
förundra sig öfver, huru Utskottet kommit till en, mot verkliga förhållandet alldeles
stridande, åsigt äfven i denna punkt. Hvad åter beträffar de mest fruktbärande
sädesbygderna, lärer dermed ej kunna menas den trakt, som Kålhammar—
Gran-banan genomskär till en längd af 1 mil 30,840 fot och som vesterut begränsas
af Ekolsundsfjärden; ty dels har större delen af denna trakt redan gagn af
Stockholm—Upsala-banan, dels går jernvägen här öfver sund, vikar och smala
landtuddar, hvarifrån föga trafik torde vara att påräkna för en jernväg, äfven då de
många segelledorna äro tillfrusna. Denna bandel kan derföre rätteligen icke betraktas
vara annat, än en ort- eller härads-bana med särdeles inskränkt område
för sin verksamhet. Denna begränsas nästan på alla sidor af vattendragen och
segellederna. Det skulle sålunda vara den återstående delen af denna vestra
banrigtning, eller Gran—Sevalla-linien, som genomginge den fruktbaraste sädesbygden.
Men huru ojemförligt fruktbar denna bygd än kan vara — högsta odlingen
vid denna linie utgjorde 1859, men blott inom 4 socknar, 44 procent af all
fast mark, då den på Upsala— Sala-linien steg till 39 procent — lära väl ändock
dess bebyggare sända ortens produkter med den billigaste transport, som kan erbjudas;
och enär t. ex. en tunna spanmål från dessa trakter kan fraktas sjövägen
till Stockholm för 25 å 40 öre efter afståndet, men kostar på jernvägen efter billigaste
taxa, då hel vagn tages, 60å91 öre dito, vågar man knappast hoppas att
ortens innevånare skulle af ren patriotism och endast för trafikens befrämjande
å denna jernväg sända sina varor å densamma. Snarare, ock med vida större
skäl, måste då befaras, att varorna sändas sjövägen samt att jernvägsvagnarna få
gå tomma. — Både af de tabeller, som 1862 års komité utarbetat, och af den reservation,
hvilken Grefve Taube vidfogat samina komités betänkande, synes äfven,
då man iakttager orternas olika läge i förhållande till sjötransporter, att linien
Stockholm—Upsala—Sala erhåller en vida fördelaktigare trafikterräng, än den af
Utskottet nu föreslagna banrigtningen.
Att trafiken i allmänhet är betydligt större på östra, än vestra sidan, inbemtas
äfven af 1859 års Jernvägskomités Betänkande, pag. 89, hvarest finnes
ådagalagdt, att, då under 10 måuader vid Rotebro, eller å östra sidan, passerade
119,674 hästar (399 pr dygn), passerade endast 57,507 hästar (191 pr dygn) Stäket
eller å vestra sidan. Visserligen har 1862 års komité velat underkänna denna beräkning
med föregifvande! bland annat, att xnövdelar af trafiken från vestra sidan
gå vintertiden öfver isen och förbi Rotebro. Af nedanstående utdrag ur dagböckerna
vid Rotebro och Barkarby inhemtas likväl följande, som ytterligare bekräftar
trafikens öfvervigt på östra sidan:
76
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Utgångne hästar:
Yid Barkarby
Vid Rotebro
Lägges härtill den dagliga diligensförbindelsen
mellan Stockholm och Upsala, som uppehälles
med 6 hästar
blir förhållandet
vid Rotebro
och vid Barkarby
1862.
1863.
Januari.
Februari.
Januari.
Februari.
156
353
186
236
356
168
149
463
186
195
451
164
539
156
524
236
649
149
619
195
Således mera vid Rotebro
383
288
500
424
Härutaf synes, att gästgifvare-trafiken vid Barkarhy blifvit förminskad, sannolikt
till följd af vestra stambanans öppnande; hvaremot Rotebro-trafikcn stigit, samt
i år, då väl ingen trafik från vestra sidan kunnat komma isvägen till Rotebro,
varit omkring fyra gånger så stor, som den vid Barkarby. Förutom nu uppgifna
gästgifverihästar går ett ej obetydligt antal hyrkuskhästar iram och åter mellan
Stockholm och Upsala. — Att trafiken sommartiden är betydlig mellan Stockholm
och Upsala synes deraf, att man nu anser nödigt bedrifva densamma med fem
ångbåtar, hvaremot Örsundsbro gamla ångbåtsbolag nyligen måst med ganska betydlig
förlust upplösa sig, hvilket tydligen ådagalägger, att den mycket framhållna
stora trafiken från vestra sidans framstående handels- och trafikpunkt Örsundsbro
icke mägtar underhålla en liten ångbåt.
Jag förnekar ingalunda nyttan och nödvändigheten af en jernväg mellan
Westerås och Sala, men kan icke finna det vara med rikets sanna fördel öfverensstämmande
att draga norra stambanan vesterut uti en onaturlig rigtning utefter
hela norra Mälarestranden, blott för att medelst en Sevalla—Sala-bana förkorta
bibanan emellan Westerås och Sala. — I afseende på det stöd för Sevalla-rigtningen,
hvilket Utskottet synes vilja hemta af den förmenta kostnadsförminskning,
som derigenom skulle uppkomma för Staten, torde endast behöfva erinras, att en
fördelaktig jeruvägsrigtning alldeles icke bör förkastas blott derföre, att dess första
anläggning möjligen blefvc något dyrare, än en annan. Detta sednare tror jag
dessutom icke heller blifva händelsen i detta fäll. Afscr man nemligen att sammanbinda
Stockholm, Upsala, Sala och Westerås, så utfalla väglängderna sålunda,
enligt Utskottets egna beräkningar:
Vestra rigtningen.
Stockholm-Kålhammar-Upsala 1 M mi, 17,410 fot
ål hammar—Uran—Sevalla—Sala |
Sevalla—Westerås, onligt Kapten Nermans förslag 1 „ 24,287 „
Summa 16 mil 5,697 fot
Statt-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Östra rigtningen.
77
Stockholm—Upsala—Sala
Sala—Westerås ....
. . 11 mil 28,600 fot
. circa 3 „ 18,000 „
Summa 15 mil 10,600 fot.
Den östra rigtningen blifver sålunda 31,097 fot kortare, än den vestra, som Utskottet
föreslagit. — Dör den oinvigde synes det eget, att, då östra linien mellan
Stockholm och Upsala är beräknad till 811,000 R:dr och mellan Upsala och Sala
till 750,398 R:dr pr mil, kostnaden för linien från Gran till Sevalla och Sala endast
upptages till 561,000 R:dr pr mil. Väl uppgifves den särdeles gynnsamma terrängen
å sistnämnda linie såsom skäl för detta billiga pris; men då det af Major
Adelsköld upprättade kostnadsförslag för Landskrona—Eslöf-banan i Skåne,
hvilken väl eger ännu gynnsammare terräng, enär medeldjupet af genomskärningarna
derstädes endast uppgår till 3,'i fot och af bankarne till 3,8 fot, hvarförutan
ingen kostnad för expropriering af jord der inberäknas, ändock uppgår
till 605,000 R:dr pr mil; så synes verkligen Gran—Sevalla—Sala-banan blifvit
beräknad att byggas för ett, såsom man säger, ”sjungande pris”. Förvåningen
deröfver förminskas icke heller af den omständigheten, att samme ingeniör, som
1859 uppgjorde dessa billiga kostnadsförslag för hela vestra rigtningen, beräknade
jernvägsbron öfver segelleden vid Stäket till endast 44,816 R:dr 80 öre, sorn samtidigt
härmed en landsvägsbro på samma ställe till 82,494: 37. Huruvida körbron
beräknats för högt, eller jernvägsbron för lågt, kan jag icke bedöma, men någotdera
måste det väl vara och sannolikt det sednare, helst samma jernvägsbro blifvit.
af en annan ingeniör år 1856 kalkylerad till 77,410 R:dr. Dylika motsägelser,
som blan flera andra förekomma i vestra liniens kostnadsförslag, kunna icke
stärka deras tillförlitlighet.
Genom krokvägen öfver Kålhammar—Gran—Sevalla skulle den framhållna,
för Stockholm vigtiga, förbindelsen med Sala och Bergslagen blifva omkring 1
mil längre, samt Norrlands, Dalarnes och vestra Sveriges förbindelse med Upsala
och trakten deromkring fram och åter 4j mil längre, än om stambanan förlägges
öster om Sigtunafjården till Upsala och Sala. Endast förbindelsen mellan Westerås
och Stockholm skulle härigenom förkortas Men detta kan väl ej vara af sådan
vigt, att det och ingenting annat bör, med åsidosättande af alla andra billiga anspråk,
afses med en norra stambana.
Häremot hafva hela Norrlands intressen och billiga önskningar med tystnad
förbigåtts i Utskottets betänkande. Svårt hade ock varit för Utskottet att orda
derom; ty med ringaste tanke derpå, att norra stambanan borde gagna Norrlands
trafik på samma gång som de delar af Upland och Westmanland, hvilka mest
behöfva underlättade kommunikationer och erbjuda största trafik, hade Utskottet
icke gerna kuunat komma till ett sådant slut, som det gjort. Att Norrland eger
berättigade anspråk och förhoppningar på delaktighet af stambanesystemets fördelar
och såmedelst underlättade kommunikationer, torde icke kunna bestridas,
då detsamma får, fullt lika med andra delar af riket, deltaga i kostnaderna för
dessa kommunikationsmedels åstadkommande, och donna delaktighet i skattebördorna
årligen ökas i starkare progression för Norrland, än för någon annan del
af landet. Med kännedom om de rikedomar, hvilka Norrland eger i jordens, bergens
och skogarnas sköte, lärer väl icke heller någon betvifla, att hela denna vidsträckta
landsdel med stora steg tillmötesgår en utveckling och förkofran, båtande
78
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
för liela riket, hvilka verksammast och ändamålsenligast befrämjas medelst underlättade
kommunikationer. Såsom ett bevis på denna utveckling tillåter jag mig
anföra ett förhållande, hvaraf densamma säkrast kan bedömas. Folkmängden har
under 40 år till 1855 års slut ökat sig med 43,4n procent i Gefleborgs, 70,63 i
Vester-Norrlands, (30,os i Jemtlands, 77,is i Norrbottens och 117,63 i Westerbottens
län, då den under samma tid ökat sig med endast 18,os procent i Westmanland
och med 47,cs uti hela riket. Och denna stigande befolkning lider mera, än befolkningen
i någon annan del af riket, af svåra kommunikationer eller fullkomlig
brist derpå. Sjövägen är visserligen för det Norrländska kustlandet af ofantligt
gagn, men kan dock aldrig blifva så gagnelig i dessa nordliga trakter som
dylik väg är för sydligare belägna orter. Sommarens korthet och bristen på goda
vägar tillåter ej bebyggarne utföra sina produkter under sommaren, utan måste
detta i allmänhet, synnerligast ifrån det inre landet, ske vintertiden. Det är då
för norrländningcn af synnerlig vigt dels att på lämpligt ställe träffa jernvägen,
dels att denna jernväg leder honom och hans produkter genaste vägen till Sala och
Upsala, af ålder vigtiga handelsorter för Norrlandsvaror.
Då Stats-Utskottet nu föreslagit såsom dels anslag till norra stambanans
påbörjande, dels lånebidrag för en bibana derifrån till Upsala, tillsammans
5,734,000 R:dr, och enär till fullbordandet af en jernväg mellan Stockholm och
Upsala öster om Sigtunafjärden erfordras endast 4,672,000 R:dr R:mt, sedan expropriationskostnaden
för jorden bestrides af kommunerna; skulle af hela ofvannämnda
förslagssumma, i händelse norra stambanan erhåller bemälda rigtning
öfver Upsala, återstå 1,062,000 R:dr, hvilka kunde användas till banans fortsättning
under nästa statsregleringsperiod från Upsala åt Sala.
Af alla dessa skäl, samt hufvudsakligen på grund af den fullständiga utredning,
som frågan om norra stambanans lämpligaste rigtning erhållit, dels af
Ofverste Ericson uti dess år 1856 afgifna utlåtande, dels af 1859 års jernvägsundersöknings-komité,
dels af Kongl. Maj:t uti Dess nådiga Proposition till 1856
års Rikets Ständer, dels af nämnde Ständers dåvarande Stats-Utskott, dels af
Landshöfdingen Bennick och Grefve Taube uti deras vid 1862 års komité afgifna
reservationer samt slutligen af Herrar Statsråden Lagerstråle och Malmsten uti
deras till statsrådsprotokollet den 25 sistlidne November afgifna yttranden, får
jag vördsammast föreslå
att Rikets Ständer för norra stambanans byggande från
Stockholm till Upsala öster om Sigtunafjärden, samt till påbörjande
af fortsättningen derifrån i rigtning åt Sala måtte
bevilja ett sammanräknadt anslag af 5,734,000 R:dr Riksmynt.
”
Angående dels bangård för norra stambanan, dels oek sammanbindning
sban an genom Stockholm.
af Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Östergötlands län: "Frågan
om sammanbindningsbanan genom Stockholm är så mycket svårare att rätt bedöma,
som med denna banas utförande förenar sig de mest egendomliga förhållan
den
och tekniska svårigheter, hvarföre den äfven uppfattas och omfattas så väl
af kännare, som icke kännare på högst olika sätt. Hvar och en, som nödgas deltaga
i det slutliga afgörandet, måste dock bilda sig en öfvertygelse om det enas
eller det andras öfvervägande fördel för det allmänna, innan han afger sitt votum,
Statt-Utskottets Utlåtande N:o 87.
79
samt för ty noga väga från ömse sidor framställda skäl. För min del har jag
långt före detta, under det frågan genom pressen af de olika och skiljaktiga åsigternas
sakförare varit ventilerad, kommit till den slutsats, att en sammanbindning
med det vestra-, södra-, östra- och det norra bansystemet bör ega rum; och
då dessa bandelar, en gång utförda, med sina slutpunkter alla sammanlöpa till
hufvudstaden, så vill det synas som rätta föreningspunkten emellan södra och
norra Sveriges jernbanesystemer borde redan af detta skäl vara tillräckligt tydligt
utpekad, och min öfvertygelse härutinnan har icke genom dc på sed naste
tider förda dispyterna i frågan kunnat rubbas. Jag tror nemligen att, sedan
stambanesystemet på ömse sidor af de vatten, som särskilja det södra och norra
Sveriges fastland, blifvit fullt utbildadt, så skulle det taga sig rätt illa ut, om
just Stockholm skulle stå som en skiljemur emellan de båda halfvornas befolkning
och rörelse, sedan sträfvandet att, genom en dyrbar jernvägskommunikation,
lätta förbindelsen dem emellan hunnit så nära sin fullbordan. Genom den utaf
Herr Friherre Ericson sednast framställda utredning öfver denna fråga åro fördelarne
af cn sammanbindningsbaua, både för transitofarten och varuomsättningen
inom Stockholm så tydligt ådagalagda, att någon tvekan derom icke borde ega
rum. Det skulle således, efter mitt förmenande, vara i hög grad obetänksamt
om man på förhand, vare sig genom stationsanläggning eller på annat sätt, skulle
försvåra eller omöjliggöra ifrågavarande sammanbindning, om hvars nytta och
nödvändighet så talande skäl blifvit, framställda, och hvars utförande säkerligen
i alla händelser förr eller sednare kommer att sättas ifråga. Mod frågan om en
stambana norrut från hufvudstaden måste frågan om en station för denna bana i
Stockholm säLtas i sammanhang. Utskottet har förlagt denna station vid Ladugårdslandsviken
samt låtit dervid bero. Skulle nämnde punkt för station blifva
stadfästad, så lärer med detsamma sammanbindningen af de båda stambanorna
vara betydligt försvårad, om icke alldeles omöjliggjord; och är det för den skull
jag nödgas reservera mig mot denna del af Utskottets förslag.
Någon egentlig kostnadsbesparing genom en hufvudstations förläggande vid
Jjadugårdslandsviken* lärer väl icke helier kunna påräknas, helst som den södra
stambanan i alla fall skulle komma att genom tunnel framdragas till Jernvägen,
hvarest äfven en hufvudstation skulle anläggas för att göra sammanbindningen
öfverflödig. Enligt Friherre Ericsons förslag skulle hela sammanbindningskostnaden
belöpa sig till 3.070,000 R:dr, deraf tunneln under södra bergen ensamt
medtoge 960,000 R:dr. Skulle nu ett tillräckligt utrymme för en hufvudstation
beredas i och omkring Jernvägen, om detta ens låter sig göra, och dertill läggcs
den drygare expropriationskostnaden öfver den del af staden, hvarigenom norra
banan skulle ledas till Ladugårdslandsviken samt stationsanläggningen derstädes,
så torde föga återstå af hela kostnadssumman för en fullständig sammanbindning
enligt den plan, som Friherre Ericson framlagt.
På grund af nu anförda skäl, och då någon lämpligare punkt för en hufvudstation,
gemensam för både södra och norra stambanorna, icke har kunnat
uppgifvas, än den af Jern vägs-chefen föreslagna, vågar jag hemställa, det
Rikets Ständer villo, med afslag å Utskottets förslag, bestämma trakten af Clara
såsom rätta stället för en station, till hvilken norra stambanan bör framdragas.”
80
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Ang ående sammanbindning eban an genom Stockholm:
af Herr Friherre af Ugglas, G.: “Emot Utskottets hemställan, dels om
norra stambanans neddragande till Saltsjön och anläggande af en hufvudstation vid
Ladugårdslandsviken, dels om afslag å Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, rörande
anvisande al anslag till anläggning af sammanbindning sbanan genom Stockholm, får
jag afgifva min reservation.
Då Friherre Ericson, såväl genom de till Utskottet öfvcrlemnade planer,
kartor och kostnadsförslag, som ock genom sitt till trycket befordrade och bland
Riks-Ståndens ledamöter utdelade föredrag i detta ämne på ett så fullständigt och
ovederläggligt sätt ådagalagt såväl behofvet och nödvändigheten, som ock gagnet
och fördelarne af sammanbindningsbanaus utförande, anser jag mig endast behöfva
hänvisa till nämnda anförande, hvars innehåll säkerligen är kändt af hela representationen.
Man har från motståudarne till detta förslag under deu sednare tiden
väl hört medgifvas att sjelfva sammanbindningen emellan de från Stockholm ut
o-ående
stambanorna eg-de fördelar, hvaremot man mot hufvudstatiouens läge vid
• 1 • * *1
Clara sjö hatt desto mera att invända. Två hufvudstalioner i Stockholm, en vid
Ladugårdslandsviken, en vid Stadsgården, har varit den från denna sidan uttalade
önskan.
Lika med Friherre Ericson, är jag af den mening att, om äfven utrymme
till en fullständig bangård vid Stadsgården genom anlitande derjemte af Jernvägen
skulle kunna erhållas, sådana hinder för trafiken inom staden deraf skulle uppkomma,
att all tanke derpå bör öfvergifvas. Man föreställe sig hela den emellan
södra bergen samt Saltsjön och Mälaren sammanträngda plats från Dubbeska huset
till Ragvaldsbro upptagen af en bangård. I och med detsamma vore ju hela Stadsgårdshamnen
och en del af Mälarehamuen vid Jernvägen fullkomligt otillgänglig
för all trafik. Om sålunda den vestra stambanans hufvudstation icke kan förläggas
i Stadsgården —och någon annan plats på Söder har icke ens uppgifvits, då
man väl icke kan antaga att bangården skall förblifva vid Fatburssjöu —finnesju
ingen annan utväg, än att leda banan öfver till norr, och der anträffas svårligen
en plats mera centralt belägen, än den vid Clara sjö. Till upplysning härom,
synnerligen vid jemförelse med läget af en hufvudstation vid Ladugårdslandsviken,
anhåller jag att få fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på några från officiela
handlingar hemtade sifferuppgifter i afseende å folkmängds-förhållandena samt fastighetsvärdet
inom stadens särskilda delar.
Om man, med antagande af den föreslagna stationen vid Clara sjö till medelpunkt,
uppdrager en cirkel af 4,400 fots radie, hvars periferi innesluter den så
kallade staden inom broarne, så faller inom denna cirkel:
hela Storkyrkoförsamlingen med en folkmängd af 13,145 personer,
största delen af Johannis (med undantag endast af qvarteron
Vintervägen, Vintervägen större, Apotekaren, Roslagen,
Surbrunn, Snickaren, Trehörningen, Killingen, Kråkhvilan
och Ruddammen) med 3,579
största delen af Kungsholmen (med undantag endast af qvarteren
Körsbärsträdet, Göken, Kronoberg, Bergsfallet, Grind
-
hela Clara församling med
hela Jakobs ,, „
17,287
10,937
vaktaren) med
4,621
Transport 49,569 personer,
den del
, Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
81
Transport 49,569 personer,
den del af Maria församling, som är belägen pä högra sidan om
Yestra Slussgatan och Hornsgatan till och med qvarteret
Ormen större, hvilken församlingsdel har en folkmängd af 5,209 „
en del af Adolf Fredriks församling, med
6,297 „
en mindre del af Catharina d:o (qvarteren Jerngrafven öfra
och Trehörningen), med  42 „
en mindre del af Ladugårdslands församling, nemligen qvarteren
Häckelfjell, Träskbacken, Sperlingens backe, Riddaren,
Styckjunkaren, Rännilen, Skrafvelberget större och mindre,
Sjöman, samt Bodar och Tomter, med  2,499 „
Summa 63,616 personer.
Om man deremot till medelpunkt antager qvarteret Sperlingens backe —
hvilket qvarter uppgifvits passande till bangård på Ladugårdslandet — samt drager
en cirkel af lika stor radie, som den förutnämnda, så faller inom denna cirkel:
hela Ladugårdslands församling, utom Djurgårdsstaden, med en
folkmängd af
16,766 personer,
hela Jacobs församling, med  10,937 „
största delen af Johannis dito (utom qvarteren Ruddammen,
Kråkhvilan, Killingen och Surbrunn), med  4,324 „
hela Clara dito, med
. 17,287 „
större delen af Adolf Fredriks församling, undantagande qvarteren
Blomsterlöken, Röda Berget, Tomtegubben, Piparen,
Fackelmakaren, Adlern större och mindre samt alla de
tomter, som ligga norr om Observatorii-backens norra
gräns, med  7,698 „
nordöstra delen af Storkyrkoförsamlingen till Brunnsgränden,
Köpmangatan, Stortorget, Storkyrkobrinken och Riddarhustorget,
med  3,476 „
Summa 60,488 personer.
Härvid torde dock icke böra förgätas, att bland befolkningen inom Ladugårdslands
församling inberäknas hela garnisonen, utgörande 2,674 man, samt att,
enligt lemnad uppgift, omkring 3,850 personer af befolkningen inom sistnämnda
församling, i följd af fattigdom, erhållit afskrifning af kronoutskylderna; och lärer
af dessa 6,524 personer icke kunna påräknas särdeles stor inkomst för jernvägen.
Ser man åter på värdet af de fastigheter, som falla inom den ena eller andra
af dessa cirklar, så uppgår taxeringsvärdet af de egendomar, som falla inom
den förra cirkeln till följande belopp, nemligen:
hela Storkyrko-församlingen  23,234,033 R:dr,
hela Clara församling 27,317,015 „
hela Jacobs dito  21,535,650 „
största delen af Johannis (med ofvan uppgifna undantag) . . . 2,017,700 „
dito af Kungsholms församling  3,418,500 „
en del af Maida dito  4,657,250 „
„ „ „ Adolf Fredriks dito  5,505,066 „
„ „ „ Ladugårdslands dito  2,672,700 „
'„ „ „ Catharina dito  240,000 „
Summa R:mt 90,597,914 R:dr,
Bih. till B. St. Prot. 1862 $ 1863. 4 Sami. 1 Å/d. 2 Band. 1 Haft. 11
82
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87,
hvaremot taxeringsvärdet å de egendomar, som falla inom den andra cirkeln uppgå:
för Ladugårdslandet (utom Djurgårdsstaden) till . . . ■. . . 9,679,425 R:dr,
för Jacobs församling till  21,535,650 „
inom Johannis dito „
2,271,200 „
för .Clara dito „
27,317,015 „
inom Adolf Fredriks dito till
5,296,966 „
Storkyrko-församlingen till
5,912,850 „
Summa Runt 72,013,106 R:dr.
Yid jemförelse emellan dessa siffror måste man ovilkorligen komma till den
slutsats, att en bangård förlagd vid Clara sjö, såväl med afseende på folkmängd
och egendomsvärde sorn deraf beroende rörelse, ligger mer centralt och i vida högre
grad uppfyller rörelsens fordringar, än en bangård vid Ladugårdslandsviken, och
om man derjemte tager i betraktande den omständighet, att, enligt Friherre Ericsons
förslag, vid Jernvägen skulle anläggas en godsstation med spår, dels efter
Skeppsbron och Kornhamn, dels utefter hela Stadsgården, äfvensom att utan särdeles
svårighet spår kan ledas till Ladugårdslandsvikcn och en godsstation äfven
der anläggas, synas alla rörelsens billiga fordringar härigenom vata väl tillgodosedda.
Då emellertid epiot förslagets detaljer åtskilliga anmärkningar blifvit framställda
och då det dessutom synes mig som borde, innan förslaget slutligen fastställes,
Stockholms stad genom dess myndigheter lemnäs tillfälle att sig deröfver
yttra, har jag ansett att de medel, som af Rikets Ständer kunpa för detta ändamål
anvisas, böra ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition utan att genom be
stämda
föreskrifter vara vid dess användande bunden; och får jag, på grund af
hvad jag sålunda anfört, hemställa:
att det af Kongl. Maj:t för sammanbindningsbanan äskade belopp,
3,070,000 R:dr, ställes till Kongl. Maj:ts disposition för
att inom Stockholms stad tillvägabringa en förening emellan
den vestra och den norrut gående stambanan, sapit i sammanhang
dermed anlägga en gemensam större bangård och i
öfrigt ordna de stationer inom staden, hvilka för trafiken kunna
anses erforderliga, allt efter den plan, som Kongl. Maj:t, sedan
stadens myndigheter lemnats tillfälle att sig i ämnet yttra,
eger bestämma.“
I denna reservation hafva instämt: Herrar Reuterskiöld, C. L., Sandels, L. G.,
och von Troil, S. G., Doktorerne Lindgren och Gumcelius samt Professoren Selander.
Af Herr Leijonancker, F. W: “Utskottet har i donna punkt afstyrkt all
vidare åtgärd för jernbanornas och stationernas ordnande inom hufvudstaden än
den att draga norra banan till närheten af Nybroviken och anläggning derstädes
af en station.
Om ock detta beslut, i och för sig sjelft, är, enligt min åsigt rätt, torde
dock såväl Staten som Stockholms stad hafva nog vigtiga intressen af vidsträcktare
omfång för att ej böra förbises. Dessa intressen bero hufvudsakligen på 2:ne
frågor, hvilka, i anseende till den olika betydelsen af och de olika vilkoren för
hvarderas lösning, böra fristående behandlas ehuru de visserligen ega samband
med hvarandra. Dessa frågor ärö den om en sarnmanbindningsbana genom Stockholm
och den om stationernas rätta plats, hvilka frågor blifvit på sådant sätt
sammanblandade att hvardera, enligt mitt förmenande, ej framträdt i sin rätta dager.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
83
En sammanbindningsbanas, ej af mig bestridde, fördelar komma hufvudsakligen,
om ej ensamt, Staten till godo, enär de uppgifvits bestå af följande 3:ue
hufvudpunkter, nemligen: Behof af blott en enda reparationsverkstad för jernväg arne
i medlersta Sverige och denna anlagd i Stockholm; förminskadt behof af rörelsemateriel
samt förminskad administrationskostnad. Alla dessa fördelar tillfalla uteslutande
Staten såsom jernvägsegare och den trafikerande allmänheten tillkommer ingen
del deraf. Fördelarne af att transito komma genom Stockholm tillfaller deremot
obestridligen allmänna rörelsen på samma gång som Staten, men transitofarten kan
svårligen, af ofta upprepade skäl, beräknas till stort belopp, hvadan ock de fördelar
dess underlättande kommer att medföra ej torde kunna skattas särdeles högt. Att
Stockholms stad enskildt kan draga stor fördel af sjelfva sammanbindningsbanan
har knappt varit mycket allvarligt ifrågasatt. De lokala fördelar, Stockholm har
rätt att af jernvägsanlåggningen fordra, hvila till aldra största delen på andra omständigheter,
än att passagerare och gods med lätthet skola kunna passera förbi
staden. Ensidigt uppfattad skulle tvärtom deri ligga för Stockholm en olägenhet,
som dock i ingen mån bör verka på afgörandet af en fråga, som för dot allmänna
kan medföra gagn. Emellertid torde mod säkerhet kunna antagas att sammanbindningsbanan,
om den anlägges, afser Statens fördelar och ej i någon större grad
Stockholms stads. Att betydelsen af dessa fördelar olika uppfattas är oundvikligt,
äfvensom att de ofta mycket öfverskattats. Fråga kan verkligen vara huruvida
ej Staten och det allmänna kan hafva mera gagn af några mil längre jernväg i
mången landsort, än af sammanbindningen genom Stockholm. 1859 års komité
tyckes ock hafva haft denna åsigt, enär den antager att “arbetet å jernvägen ge“nom
Stockholm icke kommer att företagas förr, än banorna först från söder och
“sedan från norr blifvit i det närmaste fullbordade". Denna åsigt, understödd af
dåvarande Chefen för statsjernvägarne, bar måhända ej ännu förlorat sitt värde.
Emellertid torde den relativa vigten af att sammanbindningsbanan genast utföres
framför åtskilliga andra delar af Statens jernvägsnät åtminstone kunna ifrågasättas
äfven af dem, hvilka anse såsom nödvändigt att en sammanbindning af banorna
norr och söder om Stockholm bör ske, hvilket jag för min del i många år antagit.
Men hvad som deremot ej utan den största skada för Staten såsom jernvägsegarc,
för Stockholms stad och för allmänna rörelsen kan uppskjutas, år vidtagande
af alla åtgärder för underlättande af trafiken till och från Stockholm; åtgärder,
som i hufvudsaklig mån äro oberoende af om sjelfva sammanbindningsbanan
kommer något förr eller sednare till stånd. Dessa åtgärder bestå i ett lämpligt
anordnande af stationerna inom Stockholm, på det rörelsen till och från deni må
blifva både beqväm och billig. Det är för att vinna ett sådant mål, som stora
och kostsamma arbeten i många större städer blifvit nedlagde på att föra jernvägarne
långt in i dem och sällan i främsta rummet för att befordra transitorörelsen.
Utan sådana åtgärder kan hvarken Stockholm eller allmänheten draga den
fördel af jernvägarne till hufvudstaden, sorn den borde och Utskottet har, i min
tanke, orätt delat håfvorna, då de gynnat andra, visserligen ej ovigtiga, jernvägsanläggningar
med högre bidrag, än hvad Kongl. Maj:t föreslagit, men underlåtit
att göra något för den vigtigaste punkt på Statens jernvägar och låtit denna punkt
få fortvarande ega sin, för den söder ifrån kommande trafiken beräknade, station
provisionelt förlagd bland södra bergen.
Om frågan angående stationernas ordnande vore oskiljaktigt förbunden med
frågan om sammanbindningsbanan, skulle jag, på grund af hvad jag anfört, äfven
för min del antaga såsom orätt att nu eftersätta denna bana för andra delar af
84
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
statsjernvägarne. Men endast under ett enda vilkor äro dessa frågor oskiljaktiga,
det nemligen att Stockholm skall hafva blott en enda station der ali rörelse, så väl
från norra som vestra stambanan, från Mälaren såväl som från Saltsjön, skall tvingas att
koncentrera sig. Min fulla öfvertygelse år att hvarje försök, att för Stockholms
vidsträckta område och dess långs vidsträckta stränder utbredda rörelse endast
ega en enda station, skall inom kort misslyckas och att om ej genast från början
valet af stationsplatser blifver lämpligt för rörelsen, skall denna framtvinga nya
stationer och antalet stationer slutligen blifva större än behöfligt och, till följd
deraf, förluster uppstå vid administrationen i stället för den supponerade vinsten
af en enda station. Behofvet af flera stationer har ock med starka ord blifvit af
Friherre Ericson erkänt i hans sednaste anförande, deri han säger att Stadsgården
har fördelar, “som snart skulle göra detta område till den förnämsta af samman“bindningsbanans
godsstationer" samt vidare i samma anförande antagit behofvet
af spår till Nybrohamnen, hvaraf såsom korollarium följer anläggning derstädes
af åtminstone en mindre station, enär expeditionerna af varor från denna hamn
ej gerna länge ktinde ske vid Clara sjö. Då Stockholms förnämsta godsstation
ej torde få antagas blifva obetydlig, tyckes redan åtminstone 2:ne stora stationer
komma att blifva en följd af Baron Ericsons plan samt dessutom en mindre vid
Nybrohamnen och en likaså vid Fatburssjön, eller tillsammans ett antal af 4
stationer. Häri ligger visserligen ingen olägenhet för rörelsen, men säkerligen en
så stor tillökning i administrationskostnad att fördelen af de många stationerna
ej motväga den. Att hindra persontrafik att begagna sig af stationerna vid Stadsgården
och Nybron torde vara alldeles omöjligt, helst då på nära afstånd (cirka
3,000 fot) kring dessa punkter bo omkring |:delar af Stockholms innevånare. Att godstrafiken
måste konsentrera sig vid de stationer, som ligga vid Saltsjön, torde ingen
förneka och Friherre Ericsons ofvannämnda yttrande bekräftar likaledes detta förhållande.
Om följaktligen en centralstation med betydlig kostnad anlägges vid Clara
sjö, så torde med säkerhet kunna antagas att först en större godsstation (som
snart äfven blir personalstation) uppkommer vid Stadsgården och sedermera inom
kort äfven en större eller mindre station vid Nybrohamnen, hvilka båda stationer
så tilldraga sig rörelsen, att obetydligt deraf lärer blifva öfrigt för stationen vid
Clara sjö, åtminstone af godstrafiken. Denna sednare station kommer till följd
deraf att, oaktadt alla bemödanden och alla kostnader, nedsjunka till en obetydlighet
just till följd af dess orätta läge på en punkt, dit den större rörelsen ej
kan dragas utan högst betungande utgifter för densamma. Hvarje transport inom
en stads område är förknippad med så stora kostnader, att alla medel till dessas
förminskande böra begagnas. Att genom jernvägsspårs nedläggande i gatorna förminska
dessa kostnader, hjelper föga eller intet för transporterna af mindre qvantiteter,
som dock sammanräknade ofta blifva de betydligaste, ehuru för deras betjenande
ej passa vagnar konstruerado för 30 å 40 Skeppunds last.
Af nu i korthet anförda framgår att jag såsom i högsta måtto olämpligt
för Stockholms rörelse anser anläggandet af en enda station och såsom en framtida
förlust för Staten om denna enda station anlägges på en sådan plats, der den
ej i all framtid lämpar sig efter trafikens behof, utan framtvingar fiera stationer
än behöfligt varit. Jag skulle dock ej tveka att med min röst bidraga till anläggande
af stationen vid Clara sjö såsom enda centralstation, om sammanbindningsbanan
deraf vore beroende, men för mig är alldeles klart att så ej är fallet,
ty om denna banaTvore på förhand anlagd, hindrades ju icke trafiken på den
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
85
samma eller förminskades sjelfva sammanbindningsbanans fördelar af att stationer
lades på hvilken punkt deraf som helst, blott den för rörelsen inom Stockholm
vore lämpligast, lika litet som af att lägga två eller flera stationer inom staden
på olika punkter. Skulle t. ex. någon enda fördel af sammanbindningsbanan gå
förlorad om denna bana antages lagd såsom Baron Ericson föreslagit, men med
en station vid Stadsgården och en annan vid Ny brotrakten förenad med norra och
sammanbindningsbanan i grannskapet af Solna eller Carlbergs-alléen och ej förorsakande
behof af en enda fot mera spår än dem Baron Ericson föreslagit eller
erkänt behöfliga. Säkerligen icke! Men rörelsen skulle ega den ovärderliga fördelen
att finna stationerna belägna i dennas centralpunkter, och direkt vid hamnarne.
Ofta har invändts att en station ej kan, för bristande utrymme, anläggas
vid Stadsgården. Erågan är lätt löst genom mätning af den terräng, som der kan
användas för stationsområde. Denna terräng kan sträckas öfver en del af Stadsgården,
Jernvägen och Mälarestranden framemot Ragvaldsbacke och har då en
areal af 6^ tunnland, eller större än den vid Clara sjö föreslagna. Utvidgning
kan genom utsprängning i södra eller Skinnarviksbergen bevisligen ske för mindre
kostnad än hvad expropriationer af tomter vanligen medför. Utrj'mme finnes
obestridligt. Huru skulle eljest Stockholms förnämsta godsstation der få plats?
Stationshuset bör läggas på qvarteret Trehörningen, med faqad mot Carl Johans
torg; Bazaren borde borttagas och Fiskargången öfverhvälfvas utan att derigenom
hindrades dess användande. Äfven utan dessa åtgärder finnes en 50 fot bred plan
framför stationshuset mellan detta och Bazaren. Stationshuset är mot torget, der
ingång för passagerare bör beredas, en våning lägre än mot Jernvägen, der spåren
läggas. Mellan detta stationshus och områdets södra gräns är rum för en 100 fot
bred öfvertäckt platform, rymmande 5 spår, för ett ytterligare 50 fot bredt stationshus
och derutanför 2:ne godsspår och en körväg. Stationens längd är 1,560
fot. Nedfarter för gods till stationsområdet finnas på 2:ne appareljer från Slussgatorna
och fem vägar från Södermalm. Lastkajer finnas inom stationen såväl
vid Mälaren som Saltsjön af sammanlagde 1,250 fots längd. I stället för nuvarande
enda uppfart till Södermalmstorg borde 2:ne appareljer anläggas, en långs
hvardera af Slussgatorna. Svårligen torde med så måuga kommunikationer till
stationen trängsel af betydenhet uppstå.
För vestra banans framdragande till Jernvägen i en för stationsanläggningen
passande rigtning och lutning bör den ej framkomma till stationsplatsen i en
mot denna nära vinkelrät hufvudrigtning, utan så att den kommer att horisontelt
följa längre stycke af stranden. Banan och tunneln kan för detta ändamål läggas
under Catharinatrakten i stället för under Mariatrakten och derigenom gifvas en
lutning af 1:135 med 1,500 fots radie samt utkomma så långt ostligt, att en horisontel
sträcka af öfver 3,200 fots längd erhålles. Derigenom uppstår äfven den
stora lördelen att traincn ej skulle ur tunneln och på en lutande bana behöfva
löpa ut på den föreslagna bron öfver Riddarefjärden utan att dessförinnan hafva
ett längre horisontelt stycke att passera.
En nästan horisontel bana kan erhållas från Liljeholmen till Stadsgården,
om den linie hvari Årstabanken ligger utsträckes ungefärligen rakt och tunnel anlägges
under Skinnarviksbergen i sådan rigtning att expropriationer af de nedanför
dessa berg anlagda fabriker undvikas, samt sedan öppen bana långs Mälarestranden.
Denna bana, om ock dyrare, vore säkerligen så mycket förmånligare
för trafiken att den nedlagda obetydligt högre kostnaden vore särdeles väl använd.
86
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
För att förtydliga mina åsigter och förklara deras verkställbarhet har jag
ej kunnat undvika nu anförda tekniska uppgifter, ehuru jag erkänner att sådana
i en reservation äro olämpliga. Ytterligare bör jag tillägga att, med ledning af
prisberäkningarne i förslaget till sammanbindningsbanan, äfven det fördelaktigaste af
ofvan anförda alternativer ej beräknas erfordra mer än omkring en half million högre
anläggningskostnad och att, genom tunnelns förläggande något vestligare men likvisst
under Oatharinatrakten, kostnaden kan nedbringas till densamma, sorn i Baron
Ericsons förslag, med samma lutning på banan som i detta, eller 1:100.
Med stöd af nu anförda och då anläggning af lämpliga stationer vid Saltsjön
inom hufvudstaden är af så öfvervägande vigt, att den ej bör uppskjutas äfvensom
sammanbindningsbanan oj vid innevarande riksdag skulle beslutas, har jag
för min del ansett att Utskottet borde hafva tillstyrkt Rikets Ständer,
att för vestra stambanans nedförande till Stadsgården i en
sådan rigtning och med sådan lutning, att anläggande af en
station derstädes blir på lämpligaste sätt, och utan hinder för
en blifvande sammanbindningsbana, förberedd, anvisa ett an
slag
af 1,500,000 R:dr att under nu instundande statsregleringsperiod
utgå."
I det hufvudsakliga af denna reservation hafva instämt: Herr Grefve Cronstedt,
Fr., Herr Montgomery Cederhielm, Rob., samt Herr Professoren Carlson.
af Herr Hammarhjelm, C.: ”Emot det beslut, som Utskottet fattat i afseende
på frågan om sammanbindning i Stockholm af vestra och norra stambanorna, får
jag härmed anmäla min vördsamma reservation.
Sedan den vestra stambanan blifvit fullbordad och Utskottet för sin del tillstyrkt
att en stambana norr om Stockholm skall anläggas samt ett beslut i detta af
seende
efter all anledning blir af Rikets Ständer fattadt, så synes deraf följa, att en
förening af dessa båda banor förr eller sednare skall komma att ega rum. Under
åberopande af hvad 1859 års Jernvågsundersöknings-komité i detta afseende yttrat,
tror jag att tiden nu vore inne att tillstyrka de förberedande arbeten, som för en
sådan sammanbindning åro erforderliga, och jag anser derföre att till Kongl. Maj:ts
disposition borde ställas ett belopp af en och en half million Riksdaler för genombrytande
af de södra bergen, så att den vestra stambanan kunde nedföras till stränderna
af Saltsjön och Målaren samt för ett sådant anordnande af den norra bangården,
att icke något hinder lades mot en framtida förening af de båda bansystemen,
då den blir af behofvet påkalladt.”
af Herr Skogman, C. J. A: "Emot Stats-Utskottets beslut att i afseende på
sammanbindningsbanan genom Stockholm, med statiousgård vid Röda Bodarne
invid Clara sjö, afstyrka Rikets Ständers bifall till det af Kongl. Maj:t för detta
ändamål äskade anslag af 3,070,000 R:dr, får jag vördsamt anmäla min reservation.
Ifrågavarande nådiga framställning innefattar, efter mitt sätt att se, två
särskilda delar, hvilka ej ega något alldeles oskiljaktigt sammanhang sins emellan.
Yäl är det alldeles gifvet att en bangård vid Clara sjö, såvida den skall vara
gemensam för de båda stambanor, hvilka der hafva sin ena ändpunkt, ej kan tänkas
utan att sammanbindningsbanan linues, men deremot kan jag ej inse hvarföre
med sammanbinduingen nödvändigt skall följa don gemensamma bangården, hvars
ändamålsenlighet ur åtminstone en synpunkt, gods trafikens, ingalunda är obestrid
-
State-Utskottets Utlåtande N:o 87.
87
lig. Sannolikt genast vid norra stambanans öppnande, säkerligen så snart godstrafiken
derå vunnit någon betydligare tillvext, skall behofvet af ytterligare bangårdar,
om ock af mindre omfång och under den anspråkslösare benämningen af
godsstationer, eller dylikt, blifva allt för kännbart för att kunna tillbakavisas.
Om dessas läge, i händelse man antager behofvet af dem gifvet, torde någon skiljaktighet
i åsigter knappast komma att ega rum. Den enås plats blir väl i Stadsgården
eller Jernvägen, den andras i närheten af Nybrohamnen. I Friherre Ericsons
sist utkomna skrift finnes ock åtminstone den förra erkänd såsom redan nu
nödvändig och ett belopp af 8,000 R:dr beräknadt såsom årliga kostnaden för dess
förvaltning. Men i och med detsamma man erkänner vissheten, eller åtminstone
sannolikheten af dessa smärre bangårdars uppkomst, förringar man också vigten
af den gemensamma bangården vid Röda Bodarne, hvars hufvudsakliga gagn ju
skulle vara att,»genom trafikens samlande så mycket som möjligt på en punkt,
förvaltningskostnaderna kommo att förminskas. Skola nu, i och för godstrafiken,
två andra bangårdar i alla fall finnas, torde det ock vara skäl att under pröfning
taga den frågan, om det ej vore lämpligast att till dem förlägga äfven passageraretrafiken,
förutsatt att tillräckligt utrymme derför kan vid dem beredas och att de
ej ligga alltför mycket aflägset från stadens tätare befolkade delar. Det sednare
åtminstone kan väl ej sägas om de ofvan uppgifna punkterna, så att man väl må
vara tveksam vid valet.
För Stockholms stad och för de närmare eller fjärmare deromkring belägna
delar af landet, hvilka hafva denna stad till skeppningsort eller för öfrigt
med den stå i varubytes-förhållanden, är den vigtigaste delen af frågan, i dess
helhet betraktad, mindre sammanbindningen genom staden af de två stambanorna,
än möjligheten att lätt och billigt få till skeppning afsedda produkter nedforslade
till beqväm hamnplats vid Saltsjön; för den närmast belägna trakten dessutom,
att få sina till förbrukning inom staden dagligen inkommande varor aflastade i
närheten af de torgplatser, hvarest de skola försäljas. Det kan väl ej förnekas
att de två bangårdarne vid Stadsgården och Nybrohamnen minst lika väl, om ej
bättre än den enda vid Röda Bodarne uppfylla detta ändamål; ja, att den sistnämnda
i detta afseende är af ganska underordnad betydelse.
Hvad deremot sjelfva sammanbindningsbanan beträffar, så är det för landet
i dess helhet, ej för Stockholms lokala fördelar, som den är af framstående vigt.
Det är för förbindelsen emellan södra och norra Sverige; för en sannolikt snart
nog sig utbildande transitofärt; för lättheten att i och för krigets eller andra tillfälliga
ändamål kunna på en punkt samla en större del af de särskilda banornas
rörliga materiel, som den har sitt egentliga värde, sin tvifvelsutan djupa betydelse.
Stockholm och dess affärsmän kunna förtjena på transito-gående varor, hvilka
genom de sednares åtgärd måste fbrtskafläs och expedieras från den ena banan
till den andra; på dem, som med ett bantåg flyga genom staden för att
obehindradt fortsätta sin färd på andra sidan derom, lära de väl ej skörda någon
vinst. Då således nämnda bana klarligen för Stockholm är af vida mindre vigt
än för landet i dess helhet ; då man dessutom ej kan förneka eller helt och hållet
bortförklara de olägenheter, om ock af underordnad rang, hvilka af densamma
förorsakas för sjöfarten och för gatutrafiken på åtskilliga punkter inom stadens
område; då man slutligen tager i betraktande de högst betydliga kostnader för
de mångfaldiga arbeten och anläggningar, hvilka af staden, till följd af sammanbindningsbanans
anläggning, måste på dess egen bekostnad företagas; så torde ock
obilligheten af de stränga fordringar man inom Utskottet velat göra gällande
88
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
på Stockholmsboernas kassor, i och för bemälda banas utförande, böra erkännas
af enhvar, som ej endast med känslor af skadeglädje jemför den oansonliga och
för godstrafikeu ytterligt obeqvämt belägna bangården vid Fatburs-sjön med den
välbelägna, rymliga och praktfulla i Göteborg.
Om det nu med lag och billighet kan fordras att Stockholms stad skall
göra uppoffringar för att få de deruti utmynnande jernbanor neddragna till hamnplats
vid Saltsjön, så torde ock å andra sidan böra medgifvas att förhållandet är
helt annat i afseende på sammanbindningsbanan, eller att staden, snarare än att
för dess utförande ytterligare betungas, borde få påräkna ersättning för åtminstone
en del af de kostnader densamma genom nämnda bana tillskyndas. Så böra
väl t. ex. alla de anstalter, som måste vidtagas för att underlätta fartygs passerande
genom svängbron å banken öfver Riddarefjärden, bekostas af Staten, som
genom bankens byggande öfver fjärden stängt den förut fria segelleden. Man
ihågkommer för öfrigt att staden redan bidragit med 550,000 R:dr; att den mäste
bereda sig på betydande utgifter för fyllningar, lastkajer, sidospår och öfriga inrättningar,
som äro erforderliga vid varors transport, vid deras lastning och lossning,
och detta vid en tidpunkt då på dagordningen står Strandgatan utåt Ladugårdslandsviken
med tillhörande kaj, beräknade till öfver 700,000 R:dr. Något
kostnadsförslag å alla dessa bihang till sammanbindningsbanan har ännu ej varit
tillgängligt och torde det uppgå till en ganska betydlig summa. Det blir för
öfrigt i sista hand alltid en fördel just för de trafikerande från alla håll, att ej
staden nödgas genem höga afgifter för begagnande af alla dessa anstalter söka
skaffa sig ersättning för do hafda stora omkostnaderna.
Bland de många framställda anmärkningarne emot förslagets detaljer synes
mig egentligen en vara af någon framstående vigt, den nemligen att de söder
ifrån kommande bantåg, hvilka skola stadna vid Stadsgården, ej kunna vexla in
på de dit ledande spår, utan att förut hafva gått ut på bron öfver Riddarefjärden.
Att sjöfarten derigenom hindras betydligt mera än om tågen dessförutan kunde
komma in på sitt spår, är ögonskenlig^ och torde väl denna olägenhet böra undanrödjas
genom att gifva tunneln en något förändrad rigtuing; något som säkerligen
kan verkställas utan synnerlig tillökning i kostnad. I afseende på utförandet af
alltsammans förlitar jag mig i öfrigt på Friherre Ericsons insigter och erfarenhet.
På grund af hvad jag ofvan anfört vågar jag vördsamt anhålla:
att Rikets Högloft. Ständer, med afslag å hvad Stats-Utskottet
i denna punkt framställt, måtte bevilja det af Kongl.
Majit till en sammanbindningsbana genom Stockholm, med
stationsgård vid Röda Bodarne, invid Clara sjö, äskade anslag
af 3,070,000 R:dr; dock att Kongl. Majit, sedan vederbörande
stadsmyndigheter förut blifvit i ämnet hörda, måtte
taga under förnyad nådig pröfning, huruvida en för båda banorna
gemensam bangård skall förläggas vid Clara sjö, eller
hvardera banan erhålla sin särskilda bangård, äfvensom huruvida
ändring i en eller annan af det aflåtna förslagets detaljer
må vara af omständigheterna påkallad.”
af Herr Doktor Söderberg: ”Utan att vilja inlåta mig i bedömandet af hvarken
hvarest en sammanbindningsbana emellan vestra och den blifvande norrut gående
stambanan genom Stockholms stad bör dragas eller de för trafiken behöfliga
stationer lamp ligast anlåggas, öfver ensstämmer jag så tillvida i den af Friherre af
Ugglas
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
89
Ugglas afgifna reservation, att jag bifaller det till Kongl. Maj:ts disposition stålles,
likväl med afdrag af beräknad expropriationskostnad, ett belopp af 3,070,000 K:dr, för
att Kongl. Maj:t derigenom måtte komma i tillfälle, att efter den plan, Kongl. Maj:t
kan finna godt att bestämma, sedan stadens myndigheter i ämnet blifvit hörda, ordna
dessa angelägenheter, på sått Kongl. Maj:t finner lämpligast och med det allmännas
fördel bäst öfverensstämmande.”
af Herr L. J Hierta.: ”1 fråga om sammanbindningsbanan och valet af ban
gård
för norra stambanan reserverar jag mig äfven emot det beslut, livarigenom Utskottet
underkänt Herr Leijonanckers förslag att bevilja anslag till anläggande af en
tunnel, hvarigenom jernvägen ifrån Södermalm skulle ledas genom en del af Stadsgården
ned till Jernvägen med bangård derstädes och stationshus på platsen emellan
slussarna och Södermalmstorg. Då, enligt detta förslag, en station skulle erhållas af
särdeles fördelaktig och central belägenhet med lastageplats både vid Målaren och
Saltsjön, samt, enligt uppgift, med betydligt större utrymme, ån stationen vid Clara
sjö enligt förslaget upptager, och då möjligheten af en sammanbindningsbanas anläggande
derigenom ingalunda vore afskuren, så anser jag för min del att en sådan
station vore både för hufvudstaden och för de trafikerande på hela vestra banan af
stor fördel.
Ett annat lika vigtigt skål, som synes mig tala för detta förslag, och att icke
hafva blott en gemensam bangård belägen på Norrmalm, år att om den rörliga delen
af bron öfver Riddargården antingen genom någon påstötning vid den ständiga
trafiken med fartyg genom densamma, synnerligen i händelse något fartyg vid svårare
vestlig storm råkade i drift, skulle blifva skadad och erfordra reparation, så
skulle, då blott en bangård funnes, och denna belägen på Norrmalm, hela kommunikationen
mellan vestra banan och stationen med dess materiel vara afbruten och jernvågsresorna
från hufvudstaden behöfva inställas under den längre eller kortare tid,
som reparationen råckte. Att en sådan händelse med en bro öfver en öppen fjärd
icke år otänkbar utan tvärtom sannolik, har Friherre Ericson sjelf gifvit vid handen,
då han såsom ett af skålen emot en bangårds anläggande vid Jernvägen och Stadsgården
i sitt tryckta anförande talat om den betänkliga trängsel, som skulle uppstå
i händelse någondera af slussbroarna blefve skadad och behöfde repareras. Om detta
nemligen kan hända med en af slussbroarna, oaktadt fartygen vid deras passerande
jemförelsevis ligga båttre i skygd mot vindens inverkan och aldrig kunna drifva på
ifrån öppna sjön, så måste samma olägenhet antagligen inträffa ännu lättare med en
svängbro, hvilken ståndigt år utsatt för direkt pådrifvande.
Såsom ytterligare skål för Utskottets förslag att den norra banan borde på
så direkt våg som möjligt såttas i förbindelse med Saltsjön, genom anläggande af en
bangård å Ladugårdslandet vid trakten emellan Humlegården och Nybron, anser jag
att jemväl följande omständigheter hade förtjent att upptagas i betänkandet och får,
då sådant icke skett, härmed tillägga följande, för att utröna huru stort antal af hufvudstadens
befolkning får närmare till en bangård vid Clara sjö eller en sådan nedanför
Humlegården: Om man nemligen på kartan öfver Stockholm drager en li
nea
vinkelrätt genom medelafståndet mellan båda dessa punkter och räknar antalet
af de qvarter som finnas å hvardera sidan af denna linie samt antager att hvarje
qvarter öfverhufvud har lika många invånare, så får man vid sammanräkning af befolkningen
i Kungsholms, Clara, Adolf Fredriks, Jacobs & Johannes och Ladugårdslands
församlingar 19,937 personer som hafva närmare till bangården vid Clara sjö,
Bih. till li. St. Prot. 1862 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 12
90
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
och 39,426 personer, Som hafva nårmare till bangården vid Ladugårdslandet, eller
nära 20,000 flera, som hafva nårmare till den sednare ån till den förra. För folket
i staden inom broarna och för Södermalm blir förhållandet i det nårmaste lika då
de skola passera Norrbro, och den förutnämnda afskårningsliniens södra ända midt
öfver Jacobstorg tråffar östra sidan af Operahusets tomt. Den invändning, som å
andra sidan blifvit gjord, att staden inom broarne borde räknas såsom mera fallande
inom området för bangården vid Clara ån vid Ladugårdslandet, måste i följd
häraf förfalla. — Djurgårdens invähare åro icke inräknade i ofvanstående öfvervägande
antal.
Vill man härjemte se på framtiden, så år det oförnekligt, att Ladugårdslandet
ännu erbjuder ett vidsträckt utrymme för bostäder åt ytterligare 15 till 20,000
personer; att ifrån denna församling på ett mycket kort afstånd redan finnas fyra
och når Tyskbagarbergen blifva genomsprängda, fem utgångar till ett af de vackraste
landskaperna omkring hufvudstaden, och att marken år högre belägen och i allt
hänseende sundare ån i Clara. I samma mån som en tilltagande befolkning otvifvelaktigt
kommer att med sin bosättning draga sig åt Ladugårdslandssidan, synes
det således äfven mera skål att stationen för en jernvåg förlågges i medelpunkten af
en så fördelaktig terräng, äfvensom det, i min tanke, icke ens kan vara klokt att för
en hel större stad vilja centralisera all rörelsen till en station, hvarifrån då för en
större del af befolkningen vågen blir längre att åtkomma de varor, som på jernbanan
tillföras hufvudstaden.
Härtill kommer ännu, att om man tager i betraktande, att en sammanbindningsbana
egentligen blir till fördel och af vigt för godstrafiken, till undvikande af
särskild omlastnings- och transportkostnad för de varor, som skola förås genom hufvudstaden,
men deremot år mindre behöflig och åtminstone icke nödvändig för persontrafiken,
i synnerhet om den vestra stambanans station blir förlagd nedanför Södermalmst.
org
manbindningsbana för godsvagnars bfverförande från Ladugårdslands bangård och
Nybrohamnen till Skeppsbron låter verkställa, sig med stor lätthet och troligen för
en jemförelsevis obetydlig kostnad genom spår ifrån trakten af Nybron, öfver, till och
utefter den s. k. Stallgrånden å Blasiiholmen, derifrån på en bro öfver till staden,
midt för det nordöstra hörnet af Kongl. Slottet samt vidare med ett spår utefter
Skeppsbron och öfver till den södra stationen, på samma sått som Friherre Ericson
föreslagit och uppdragit å jernvågskartan.
Härigenom behöfdes blott en bro i stället för de föreslagna trenne på Målaresidan.
Strömmen år ock pä det förra stället hvarken bred eller djup; någon öppning
på bron behöfdes icke, emedan inga fartyg der passera, och läget blefve dessutom
särdeles beqvämt och centralt för att jemväl inråtta denna bro till en körbro,
som flera gånger förut varit föreslagen att anläggas på detta ställe, hvarigenom tillika
ett annat långe erkåndt behof för hufvudstaden blefve afhjelpt. Men oaktadt en
sådan sammanbindningsbana till förekommande af vådor, icke skulle blifva ämnad
att befaras med lokomotiver, utan hästar begagnas till vagnarnas framdragande, så
kunde detta icke hindra, att om man ville på samma sått transportera äfven passagerarevagnar
med resande, helst då, énligt Friherre Ericsons förklaring, äfven för den
af honom föreslagna sammanbindningsbanans begagnande meningen icke skulle vara
att göra farten hastigare ån efter en, eller om detta skulle anses för mycket, till och
med endast en half mil i timman.
Om man sammanlägger alla dessa fördelar af öfvervigt i statistiskt afseende,
en sundare belägenhet och ett ojemförligt större utrymme för framtiden, så synes
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
91
för mig åtminstone något tvifvel icke återstå om företrädet af en bangårds anläggande
i Stadsgården, och en på sått Utskottet föreslagit, hvarigenom alla de fördelar, som
åro åsyftade med Friherre Ericsons förslag, kunna vinnas med lika eller sannolikt
mindre kostnad, såvida staden afstår Jernvägen utan ersättning, och med undvikande
af alla de olågenheter både för sjötrafiken och passagen öfver några de mest befarna
gator, som en sammanbindningsbana öfverMålare n, Kött-torget, Riddarholmen, Norrström,
farbanan vid Tegelbacken och ytterligare tvärs öfver fyra gator i Clara församling
måste medföra, och af de kostnader, som blefve nödvändiga för att hålla en
bevakningspersonal å alla de platser, der jern vågsrör elsen och den allmänna trafiken
sålunda skulle korsa hvarandra.”
af Herr G. II. Stråle: “Emot Utskottets beslut att tillstyrka Rikets Ständer
att “icke bifalla hvad Kongl. Maj:t, i fråga om anvisande af medel till anläggande
“af en sammanbindningsbana genom Stockholm, med stationsgård vid Röda bodarne
“invid Clara sjö, i nåder föreslagit11, anhåller jag att härmed få afgifva min reservation.
Då Kongl. Maj:ts Proposition uti denna del innehåller två, med hvarandra
sammanhängande, men från hvarandra lått särskilda frågor, nemligen dels om anläggande
uti hufvudstaden af en lämplig bangård, sorn med fördelarne af ett så centralt
läge som möjligt och tillräckligt utrymme äfven för en framtida, betydligt utvidgad
trafiks behof jemväl förenade möjliglieten att derstädes sammanbinda de stambanor,
hvilka en gång komma att från både norra och södra sidan beröra Stockholm, dels
ock om denna sammanbindning mellan norra och vestra stambanan i och för sig,
torde det vara så mycket angelägnare att betrakta dessa frågor hvar och en för
sig, som inom Utskottet förslag blifvit framställda, hvilka lemnat frågan om en sammanbindning
nästan alldeles å sido, ehuru dessa blefvo förkastade af en ännu större
majoritet ån den, som underkände Kongl. Maj:ts förslag.
Till en början kan man således för sig betrakta frågan huruvida, såsom Utskottets
pluralitet beslutat, hufvudstadens bangård bör förblifva å den fordna Fatbursjön,
eller om skål förefinnas att önska dess förflyttande längre in uti staden;
och då Utskottet icke åfventyrat försöket att bestrida de stora och våsendtliga fördelar
för hela landet, för den resande allmånheten, för ali varutrafik på den vestra
och den blifvande norra stambanan och slutligen för Stockholms stad af bangårdens
förläggande på en så central punkt som möjligt, hvarifrån varor kunde med jernvågsspår
föras till alla stadens hamnar, och der ofvannämnda stambanor kunde med
hvarandra förenas, helst Utskottet medgifvit, att “planen onekligen förekommer att vara
“på en gång enkel till sin hufvudtanke och storartad uti såttet för utförandet11, utan
äfven erkånnt att “det icke finnes mer ån en mening om fördelarne af att två eller
“flere jernbanor kunna å samma ort förenas med hvarandra11, kan det måhända anses
mindre angeläget att hår upprepa förslagets alla fördelar, hvilka dessutom redan
finnas upptagne, bland annat, uti 1859 och 1862 årens jervågskomitöers betånkanden
och nu nyligen icke minst af Herr Friherre Ericson, uti hans sedermera tryckta
föredrag den 21 Mars detta år, blifvit ytterligare framlag de, ån att upptaga och närmare
undersöka de anmärkningar mot och betänkligheter vid förslaget, på grund af
hvilka Utskottets pluralitet ansett sig böra afstyrka Kongl. Maj:ts Proposition i
denna del.
Utskottet anser det rigtigt att “från det inre af landet kommande varor må
“kunna omedelbart lossas och lastas i fartyg eller magasiner11, “och det år således11,
säger Utskottet, “af en framstående vigt, att bangården på norr blir förlagd så nära
92
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
“Saltsjön som möjligt/1 — Utan att nu uppehålla mig vid inkonseqvensen deraf att
Utskottet anser bangården på norr böra ligga vid Saltsjön, men den södra deremot
långt uppe vid Fatbursjön, må man vål, erkännande vigten deraf att varor med
lätthet må kunna på jernvåg föras så direkt som möjligt till sjö, fråga, om deraf
äfven ovilkorligen följer, att alla 'personer, som på jernvåg färdas till eller från hufvudstaden,
jemväl skola resa till Saltsjön? Erfarenheten från andra länder gifver
icke stöd åt ett sådant Utskottets påstående. Ingen lärer ifrågasätta att ju varutrafiken
uti Liverpool år betydligare ån hvad Stockholm måhända någonsin kan komma
att uppvisa, men uti Liverpool ligger bangården icke vid sjön, utan den år belägen
inuti sjelfva staden så centralt som möjligt, och från denna bangård gå spår
ned till de stora dockorne, som utsträcka sig mer ån en half svensk mils längd, alldeles
på samma sått som hår uti Stockholm från en bangård vid Clara sjö spår
komme att leda ned till alla stadens hamnar, utom det att stationen jemväl komme
att ligga vid sjö. Ingen lärer likväl vilja förebrå Engelsmännen att af brist på erfarenhet,
kapitaler eller praktiskt förstånd, hafva förbisett eller underlåtit hvad som
dervid för trafiken varit fördelaktigast. London eger många jernvägsstationen men,
så vidt det år mig bekant, ligger ingen af dem vid Themsen, ehuru spår från flere
af dem leda ned till vattnet, och om äfven helt nyligen en station vid floden, efter
hvad uppgifvet år, blifvit fullbordad, år det dock endast en emot de många, som
ligga beqvåmare för persontrafiken. Så år äfven, som de flesta torde kunna intyga,
förhållandet uti Hamburg. Med en sjöfart betydligt öfverlägsen Stockholms och en
persontrafik, hvartill Stockholm svårligen kan hinna, har man likväl ansett det angelägnare
att lägga bangården så beqvämt som möjligt för de resande, ån invid Elben
eller vid någon af kanalerna, och den bana, som derstädes lärer vara tillämnad
att förena Hamburgs och Altonas jernvågsstationer år ett ytterligare bevis på den
större vigt man fäster vid personers och varors obehindrade fortskaflände ån på
bangårdars förläggande vid sjön. Uti Lubeck ligger stationsgården visserligen nära
mellan floden Trave, men vågen derifrån till ångbåtshamnen år dock minst lika lång som
Clara sjö och Skeppsbron eller Stadsgården. Nu år det naturligt att frågan huru
och hvar bangårdar uti de större ståderne skola anläggas måste vara beroende på
en mängd lokala eller tillfälliga förhållanden; men utan äfventyr torde det kunna
påstås att ingenstädes theori eller erfarenhet kunnat ådagalägga den uteslutande vigten
af att invid sjö anlägga bangårdar, utan kan man fästheldre anse med det allmännas
fördel mest öfverensstämmande att bangården förlågges så centralt som möjligt,
på samma gång all lättnad beredes för att vid sjön aflemna eller upphemta det
gods eller de varor, som till hufvudstaden anlända, antingen för att exporteras eller
inåt landet vidare befordras, eller på stället förbrukas.
Ehuru endast i förbigående har Utskottet likväl anmärkt, att “det synes vara
“ett med ansenligen ökadt äfventyr förknippadt förslag att leda en jernvåg så, att
“man ur en krokig tunnel utkommer på en rörlig bro öfver en sjö.“ För att lugna
dessa farhågor torde det vara tillfyllest dels att erinra att man så mycket mindre
kommer direkte ur en tunnel på en bro, som afståndet emellan dessa år åtminstone
600 fot, dels att med vidtagande af de enkla reglementariska föreskrifter, Herr Friherre
Ericson uti sitt föredrag antydt, eller att medelst nödiga signaler förvissa sig
derom att bron år stängd och allting i ordning, redan innan tåget från Liljeholmen
inlöper v ti tunneln, liksom att på samma sått tillkännagifva når tåget på våg bort
hunnit ur tunneln,finnan bron får för trafiken öppnas, all fara härutinnan lätteligen
kan förebyggas. Afven med ali aktning för den stora sakkunskap och omtanka för
allmän säkerhet, som inom Utskottet blifvit uti denna tekniska detalj utvecklade, må
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 87.
93
det tillgifva® livar och en som i detta hänseende föredrager ett vitsord af den man,
hvars måhända största, men icke enda förtjenst såsom ingeniör, år att hafva byggt
Svenska Statens jernvägar, och som uti detta vårf tillvunnit sig ett förtroende, som
många eftersträfva men få lyckas eröfra.
Utskottet har, som sagdt, endast i förbigående gjort ofvannämnda anmärkning
för att desto kraftigare framhålla de oroväckande hinder uti trafiken jemte olägenheter
och betänkligheter, som skulle uppkomma genom jernvägens framdragande till
Clara öfver Riddargården och vestra ändan af Riddarholmsbron.
Af Utskottets eget Betänkande inhemtas att omkring 7,500 fartyg årligen
passera slussen, och 6m man härtill lägger det ojemförligt mindre antalet, som vid
Kornhamns-torg hafva sin tillåggningsplats, torde hela antalet af de fartyg, hvilka
komme att passera den föreslagna jernvägshron högst uppgå till 10,000 om året.
Med säkerhet kan antagas, att slussning sker under sju och en half månad årligen,
åtminstone under 25 dagar uti hvarje månad och i medeltal kan ega rum 15 timmar
dagligen. Med denna beräkning skulle således jernvågsbron passeras af omkring
3,5 fartyg uti timmen, men då två, om icke flera, fartyg på en gång både
kunna och böra efter hvarandra genomföras, komme bron att öppnas högst två, säger
två, gånger uti timman. Då denna åtgärd näppeligen kan upptaga mera tid ån
omkring fem minuter hvarje gång, lärer det falla sig svårt att, äfven om tio jernvågståg
(vi hafva nu trenne) dagligen passera och äfven om sjötrafiken skulle fördubblas,
uti denna omständighet utleta någon olägenhet af betydelse, vare sig för
sjö- eller landtrafiken. Den obetydliga tidsutdrägt, som för brons passerande förorsakas
sjötrafiken, blir dessutom rikligen ersatt genom fördelen för de sjöfarande, som
från Saltsjön begifva sig in uti Målaren, att kunna långs hela den blifvande kajen
förhala fartygen, ända förbi den nya bron, i stället för att såsom nu nödgas långsamt
framsläpa sina fartyg från den ena moringen till den andra emot de vanligen
sommartiden blåsande vestliga vindarne. Om dessutom, hvad äfven föreslaget blifvit,
kajen vid Kött-torget utfylles och den ifrågasatta kajen rundt omkring Riddarholmen
bringas till utförande, torde mer ån tillräcklig ersättning uti utrymme vinnas
för de fartyg, som genom denna bro beröfvades plats eller hindrades att anlägga
vid Kornhamn.
Huru betänkligt Utskottet ån anser detta hinder för sjötrafiken, år det dock
ej så olycksbådande, som det hinder för land- och gatutrafiken, som Utskottet förmenar
skola uppstå vid Riddarholmsbron, i fall Kongl. Maj:ts förslag vunne representationens
bifall och den föreslagna byggnaden företoges. Förutom alla hinder för
personer, hvilka ämna sig till Riddarholmen uti angelägna förehafvanden, eller för
att på ångbåt från hufvudstaden afresa, har Utskottet äfven befarat att väntande
hästar skola af det förbisusande lokomotivet blifva skrämda och uti trängseln förorsaka
olyckor. Utskottet har härvid ordat icke litet om faran af att lägga jernvägar
uti gatornes plan, samt såsom exempel derå anfört att olyckor af denna anledning
förekommit uti Berlin. Om de underrättelser, som i detta hänseende blifvit
meddelade, åro fullt tillförlitliga, lärer dock detta hafva inskränkt sig dertill att en
ganska gammal man vid gåendet öfver jernvågsskenorne fallit och afbrutit ett ben.
Utan tvifvel år hvarje sådan tilldragelse ganska sorglig, men den kunde möjligen
hafva inträffat äfven om jernvågsskenor dertill ej varit orsaken. Olyckor vid ångbåts-
eller jernvågsresor eiler på jernvägar inträffa öfverallt och låra väl näppeligen
uteblifva uti vårt fädernesland, om det ån hittills lyckligtvis stadnat dervid att två
grindar blifvit på olika ställen i landet söndersplittrade, eller att något kreatur blifvit
genom lokomotivet skadadt, och olyckshändelser af alla slag tilldraga sig oftare
94
Sjtats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
ju lifligare trafiken utvecklar sig, ju mindre noggrannhet och omsorg, som vid dess
handhafvande anvåndes, men ännu har likväl ingen ifrågasatt att jernvägar ejler
ångbåtar skola utdömas eller lemnäs obegagnade derför att olyckor å dem inträffat
eller möjligen kunna ske.
Att hår upprepa och redogöra för de åtskilliga utländska platser och städer,
hvilka genomskäras af jernvägar, liggande uti gatornes plan, skulle blifva allt för
vidlyftigt, synnerligast som flertalet af representanterne tvifvelsutan besökt ett eller
annat af dessa ställen, åtminstone Cöln, men det kan vara nog att anföra ett exempel,
hemtadt från vårt eget fädernesland. Så lyda nemligen Herr Friherre Ericsons
ord uti dess ofvanciterade föredrag den 21 sistl. Mars, pag. 19: “I Göteborg år man
“på våg att utvidga staden och dervid innesluta jernvägsstationen nära i midten af
“stadens område, vål inseende att fördelarne häraf åro större ån olågenheterne, och
“för det närvarande korsar jernvägen i denna stad den lifligt trafikerade gata, som
“på färja fortsåttes öfver Götha eif till ön Hisingen, äfvensom den ändå lifligare
“passagen till “Lilla Bommens11 hamn, dit hela den på Götheborg trafikerande inrikes
ångbåtsflottan jemte annan fartygsrörelse och handel nästa år kommer att förläggas
m. m.“
Att någon olägenhet för trafiken kan vara förenad dermed att jernbanan
drages vinkelrätt öfver Riddarholmsbron och att hinder för några ångbåtsresande
individer någon gång derigenom kan uppstå, må villigt medgifva®, liksom att möjligen
någon olycka af en eller annan beskaffenhet på denna plats kan tima, men
icke kan man med något giltigt skål påstå att de få, som kunna understundom för
några få minuter blifva vid denna bro uppehållna genom ett jernvågståg, ega båttre
eller större rått till beqväm och obehindrad trafik, ån hela den till och från bufvudstaden
resande allmänheten, ån alla varuförsåndare eller afnämare inom alla delar
af Stockholm, inom Upland och Westmanland, eller vestra, östra och södra
Sverige. Af samma skål skulle äfven all åkning på gatorna förbjudas, enär understundom
inträffar att de gående genom längre filer af lass eller andra vagnar hindras
att så fort, som de kunde önska, passera der och hvar på gatorne eller öfver broar.
Utskottets mödosamma, ehuru ingalunda noggranna undersökningar och uträkningar
för att ådagalägga att endast en obetydlig trafik skulle uppkomma å
denna bandel, i intet fall tillräcklig att betåcka omkostnaderna, ån mindre att lemna
någon vinst, ega för mig intet värde, enär jag anser att man för den vestra stambanans
framdragande från Liljeholmen eller någon annan punkt å Södermalm till
en stationsgård vid Clara, med lika litet skål kan tala om underhållskostnader å
eller vinst af denna särskilda del af vestra stambanan, som om vinst ejler förlust å
hvarje annan lösryckt bandel mellan tvånne stationer å Statens stambanor; och
detta så mycket mindre, som uti det belopp af 3,070,000 B:dr, som Kongl. Maj;t
föreslagit, ingå omkring 500,000 R:dr för uppbyggande af sjelfva stationsgården, så
framt man nemligen icke går ända derhän, att i likhet med hvad äfven inom Utskottet
blifvit uttaladt, anse att hufvudstaden och den trafikerande allmänheten
kunna och böra vara fullt tillfredsställda med den provisoriska bangård, som vid
Fatbursjön år anlagd.
Att hufvudstaden, genom förslaget att förlägga bangården vid Clara, skulle
erhålla ett nytt, rymligt och vackert salutorg uti den del af staden, som nu alldeles
saknar ett dylikt; att den nu så osunda oell för staden vanprydliga trakten mellan
Clara sjö och Trädgårdsföreningens stora obebygda tomter skulle inom kort blifva
försedd med kaj långs vattnet, med båthamn, med prydliga boningshus och räta
gator; att en tråskartad del af Clara sjö komme att förvandlas till fast mark, hvarå
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
05
skulle uppstå ett stationshus, vål beläget samt i och för sig en prydnad för Stockholm;
att nya Kungsholinsbron, såsom en följd håraf, tvifvelsutan blefve ändamålsenligt
omändrad, utvidgad, försedd med en kajbyggnad och en ny tidsenlig sluss; att
gamla Kungsholinsbron derigenom finge gå en vål och långe förtjent förgängelse till
mötes och en ny bro der uppföras; att slutligen hela staden skulle vinna uti ökad
liflighet, uti prydlighet och beqvämlighet samt dess innevånare möjligen uti en framtid
kunna få tillfälle att på jernvåg färdas mellan de norra och södra delarne af
staden* -— allt detta år, i Utskottets ögon, lika många fel hos Kongl. Maj:ts förslag!
Det år omöjligt att härvid icke finna det i högsta måtto anmårkningsvårdt att till
och med de, som inom Utskottet bäst borde hafva bevakat hufvudstadens sanna fördelar,
med Utskottets pluralitet delat likgiltigheten för, bland andra, dessa fördelar
af det Kongl, förslaget.
Har då icke hufvudstaden redan tillräckligt långe varit åsido lemnad, icke
allenast derigenom att de första stambanorna uti vårt fädernesland börjades icke från
Stockholm inåt landet, utan från Göteborg och Malmö till dessa städers afsåttningsorter?
Är det då icke tillfyllest att Göteborg, att Malmö, ja till och med Örebro
och Lund redan ega prydliga, rymliga och för trafiken beqvämt anlagda bangårdar,
under det Stockholm ännu år i saknad af en sådan, som till belägenhet eller utseende
i minsta mån kan motsvara trafikens fordringar, de resandes beqvämlighet eller
belägenheten uti landets största stad, utan att, då Regeringen ifrågasätter att åndtligen
äfven hufvudstaden skall med denna förmån hugnas, ett dylikt förslag skall
finna mötstånd hos en mängd olika intressen, ja till och med hos en och annan af
stadens egna målsmän, alla förenande sig uti påståendet att detsamma år antingen för
tidigt väckt eller olämpligt eller icke nog vinstgifvande? Man har förebrått Stockholms
stad att, uti denna angelägenhet, som dock år hela landets mera ån hufvudstadens,
icke hafva utvecklat tillräckligt nit för befrämjande af framgång åt Kongl.
Maj:ts förslag och att deraf kunde slutas till likgiltighet för eller afvoghet emot detsamma.
Ett sådant antagande år äfven temligen naturligt hos den del af representationen,
som alltid, men i synnerhet sedan jernvågsfrågornas uppkomst, varit van
att snart sagdt öfvervåldigas af de enskilda eller lokala intressenas stormlöpningar
och oaflåtliga bemödanden att bereda framgång åt sina planer, eller att öfverhopas
af ansökningar om understöd från alla håll. Om Stockholm ända till den sista tiden
härutinnan iakttagit tystnad, torde denna hafva egt en ganska naturlig förklaringsgrund
deruti, att Stockholms befolkning, i olikhet med alla andra städer uti
Sverige, utgöres af en mängd från hvarandra serskiljda och för hvarandra mer eller
mindre främmande samhällsklasser, af hvilka flere ån en uti stadens angelägenheter
icke egt någon beslutanderätt, mellan hvilka någon sammanhållning hittills icke
varit möjlig och hos hvilka endast småningom och genom de först detta år valde
Stadsfullmågtige någon gemensam kommunalanda kan uppkomma; och med tanken
på att Stockholm, såsom landets hufvudstad, i denna sin egenskap kan betraktas såsom
hela landets gemensamma tillhörighet, torde man kunna emotse att detta må
vara en ökad anledning för representatibnen att vårda sig om hufvudstadens sanna
fördelar, desto heldre då de så nära, som i denna fråga, sammanfalla med hela
landets.
Ehuru Utskottets pluralitet helt och hållet afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, hafva likväl åtskillige af dess ledamöter icke varit obenågne att framdraga
jernbanan till Stadsgården, antingen för att för alltid der förlägga en bangård för den
södra trafiken, eller såsom en förment början till en blifvande förening med den norra
stambanan öfver Clara, fastän denna sednare åsigt lyckligtvis föll för en betydligt
96
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
större majoritet ån Kongl. Maj:ts förslag. Nu torde det med lätthet inses att om
vid denna riksdag medel endast skulle anslås till att framdraga jernbanan till Stadsgården
och till anläggande af ytterligare en provisorisk station inom Stockholm, med
detsamma jemväl all tanke på en hangårds anläggande vid Clara sjö och de norra och
södra jernbanornas förening derstädes, åtminstone för den närmaste mansåldern, måste
öfver gifvas. Man måste nemligen icke förglömma, att om den vestra banan nu
stadnar uti Stadsgården, och den norra på Ladugårdslandet, följaktligen omedelbart
kommer att påbörjas och innan nästa riksdag, om äfven med stora kostnader, fullbordas,
i afseende hvarå bör i förbigående anmärkas, att något kostnadsförslag för
denna bangård icke finnes uppråttadt, det äfven kan för alldeles gifvet antagas, att
Rikets Ständer, sedan de anslagit nödige medel till båda dessa bangårdars anläggande,
hvardera med betydliga kostnader, hädanefter icke låra finnas benägna att
bevilja anslag till ytterligare en bangårds byggande eller ens till banans dragande
öfver Clara, hvartill kommer att, äfven om så lyckligt inträffade, denna sammanbindning
då komme att erfordra betydligt större summor ån nu. Man må således
icke vara blind derför att de, som påyrka banans nedförande till Stadsgården, endast
såsom en förment förberedelse till en bangårds förläggande vid Clara, i sjelfva
verket aldrig vilja eller ens kunna föra den längre, hvaraf således blefve en följd
att bangården för all framtid komme att stadna uti Stadsgården och att de norra
och södra stambanorna aldrig, eller åtminstone först uti en aflägsen framtid, blefve
med hvarandra förenade.
Om äfven det utrymme, som uti Stadsgården finnes att tillgå, skulle kunna
vara tillräckligt för den närvarande trafiken och fastän således denna plats, med
dryga kostnader, skulle kunna göras användbar till anläggande af en bangård, som
någorlunda tillfredsställde den närmaste tidens billiga anspråk på tillräckligt utrymme
och beqvämlighet, år det verkligen tänkbart att, utan oerhörda penningeuppoffringar,
derstädes vinna tillräcklig plats för en framtida utvidgad och måhända
mångdubblad person- och godstrafik? Yore det ens rått att sålunda borttaga den
dyrbaraste plats Stockholm eger för all dess varu- och handelsrörelse på Saltsjön
eller Målaren? Stockholms stad må förvärfva större eller mindre del af Skeppsholmen,
handelns och sjöfartens ökade anspåk må tillfredsställas med nya kajbyggnader
både der och vid Munkbron eller Riddarholmen, så förblifver likväl Stadsgården
genom sitt läge vid både Saltsjön och Målaren och i synnerhet såsom hela
Södermalms enda hamn för Stockholm allt framgent till hvarje alns bredd alltför dyrbar,
för att icke hvarje hufvudstadens innevånare borde på det kraftigaste protestera
mot ett dylikt förslag.
Men äfven om detta oöfverstigliga hinder icke redan gjorde alla förslag om
en bangårds anläggande uti Stadsgården förkastlige, vore det vål klokt och förtänksamt
att med en stark jernvågstrafik ytterligare belasta den kommunikation mellan
staden och Södermalm, som nu öfver de begge slussbroarne eger rum, i stället för
att å den föreslagna jernvågsbron öfver Riddargården medelst gångvägar å sidorne
fördela den nu befintliga lifliga rörelsen mellan staden och en så stor stadsdel som
Södermalm med sina 30,000 invånare? Man klandrar Kongl. Maj:ts förslag såsom
hinderligt för trafiken öfver Riddarholmsbron, men finner ingen betänklighet uti att
sammanföra all jernvågstrafik med den förut befintliga öfver slussbroarne, hvilka
dessutom, i händelse af en påstötning eller påsegling, lätteligen kunna skadas, hvarigenom
kommunikationen mellan söder och staden för längre eller kortare tid ytterligare
för vecklades, om ej tillintetgjordes.
Slutligen
Stak'- Utskottets Utlåtande N:o 87.
97
Slutligen och för den händelse att alla dessa skål skulle underkännas, huru
vill man, sedan bangårdar blifvit anlagda vid Stadsgården och på Ladugårdslandet,
en gång förena dessa med hvarandra? Huru kan man sedermera förbinda 100 mils
jernvåg söder om Målaren med Uplands, med Westmanlands, ja, kanhända, medlen
stor del af Norrlands för hvarje år betydligare handelsrörelse och persontrafik? Afven
de mest ifrige anhängare af detta förslag hafva i denna del blifvit svaret skyldige
och ingalunda, sedan frågan blifvit föremål för allvarsamma öfverlåggningar,
dristat ifrågasätta att för sådant ändamål med en jernbana afstånga hela Skeppsbron,
försvåra trafiken på och öfver Blasieholmen och lägga hinder i vågen för rörelsen
öfver de mest besökta gatorna pä Ladugårdslandet, på samma gång som man med
utomordentlig möda framdragit alla de möjliga olågenheter, som för trafiken skulle
uppstå genom bangårdens förläggande vid Clara.
Och det år för att afven vidröra denna vigtiga del af frågan, just denna
stambanornas förening uti en enda bangård, med alla deraf hårflytande fördelar uti
materielens användande utefter stambanornas hela längd, uti gemensamma reparationsverkstäder
och gemensam bangård, uti besparingar genom minskad personal och
underhåll, slutligen och icke minst uti varors, om också icke personers, förflyttande
meddclst jernvågsspår till alla Stockholms hamnar, eller transito till hvilken plats,
som man åstundar uti norra, vestra eller södra Sverige, dit jernbana leder, det år
dessa och andra fördelar af en gemensam bangård, som, enligt min åsigt, i och för sig
borde utgöra skål nog för hvarje Svenska folkets representant att med sin röst understödja
Kongl. Maj:ts förslag.
Af alla dessa skål hemtar jag anledning att, i motsats mot det beslut, hvartill
Utskottets pluralitet kommit och, om möjligt, med ännu starkare bestridande af
allt förslag om bangårdens förläggande, provisoriskt eller icke, uti Stadsgården, vördsamt
tillstyrka Likets Ständer,
att till vestra stambanans framdragande till Clara sjö och en
bangårds anläggande derstädes, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Kongl. Majrts förslag, måtte anslås en summa af
3.070.000 Riksdaler Riksmynt.
För den händelse deremot, att Stats-Utskottets nyligen beslutade förslag att
de kommuner eller enskilde, öfver hvilkas jord stambanor hädanefter komma att
framdragas böra kostnadsfritt upplåta allt dertill nödigt utrymme, och att endast på
detta vilkor stambanor skola efter de utstakade linierne utföras, skulle vinna Rikets
Ständers bifall, lärer det nödigt anses att intet undantag för hufvu dstaden hårutinnan
bör ega rum. Då emellertid anläggandet af en bangård uti Stockholm icke
allenast upptager större utrymme ån uti andra städer, och i följd deraf, både till
platsen och sjelfva byggnadens beskaffenhet, måste erfordra betydliga summor, ån
äfven kan med fog anses vara ett företag, gagnande för öfriga delar af riket, åtminstone
lika mycket som för hufvudstaden, vågar jag vördsamt föreslå, att den af
Kongl. Maj:t föreslagna summa måtte, med afdrag till en del för expropriationskostnaderna,
af Rikets Ständer beviljas med ett skäligen jemkadt belopp af
2.500.000 Riksdaler Riksmynt. “
af Herr A. O. Wallenberg: ”Inom Stats-Utskottet har jag sökt göra gällan
de
den åsigt, att stambanorna, utan i förvåg lagdt hinder för en sammanbindning i
Bih. till 1!. St. Brot. 1862 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 13
98
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Stockholm, nu skulle neddragas till Stockholms hamn vid Saltsjön, hvarest stationer
borde anlåggas. Idéen om en enda centralstation i en stad, belägen på en mångd
öar, anser jag otillåmplig. Att förlägga denna station till Clara sjö, en punkt, der
ingen trafik förefinnes, vore att så tillvida öfva rättvisa emot de trafikerande, att
den år lika obeqväm för de aldra fleste af dem, ty det år icke enligt med sanna förhållandet,
att ”Clara sjö har ett centralt läge i hufvudstaden”. På det att lastpråmen
eller åkarekårran ej skulle behöfva anlitas för nästan hvarencla till Stockholm med jernvåg
ankommande colly, hafva på de tillgängliga kartorna en mångd spår blifvit neddragna
till Stockholms hamnar. Ett spår, som utmynnar vid en hamn, skänker aldrig samma
beqvämlighet som en station. Det hade varit lämpligt att lägga stationen vid Saltsjön,
der trafiken nu finnes, och leda ett spår till Clara sjö, der en ganska ringa
trafik torde vara att vänta. Då rigtigheten häraf icke kan bestridas, torde man
kunna anse de utlagda spåren såsom lika många ursäkter för åflandet att i hufvudstaden
endast anlägga en enda station och dennas uppenbart felaktiga placering vid
Clara sjö. Något kostnadsförslag öfver alla dessa tillägg i jernvågsarbetena inom
Stockholm har icke varit tillgängligt. Då Staten år jernvågsegaren och jernvågsbyggaren,
samt i denna dubbla egenskap förklarar sig sinnad att bygga jernvåg
i Stockholm, så bör på förhand vara utredt, hvilka utgifter komma att drabba kommunen.
Såsom billiga grunder härför anser jag böra erkännas, att det år jernvågsegarens
och kommunens gemensamma fördel att få jernvägen ledd till lämpliga stationer
vid hamnen, hvadan de härför erforderliga expropriationskostnader torde böra
till hälften hvardera emellan Staten och kommunen fördelas. Deremot år sammanbindandet
af de olika jernvågarne, för att bereda någon besparing och beqvämlighet
åt jern vågsadministrationen, samt öppna en lönande transitofart, helt och hållet
jernvågsegarens, d. v. s. Statens ensak. Staten bör följaktligen icke allenast sjelf
bekosta nödiga expropriationer, utan jemväl utföra och underhålla alla sådana arbeten,
som af sammanbindningsbanan blifva oundvikliga följder. Vill Stockholms stad
vidare hafva spår nedlagda kring hamnar och torg, så måste det ske på kommunens
bekostnad.
Om detta erkånnes, så torde jemväl medgifva*, att Staten bör bekosta
l:o den, från Ragvaldsbro till bron öfver Riddargården och derinnanför emot
slussen utlagda, tillåggningsbro för att i någon mån lindra de svårigheter, som för
seglationen uppkomma genom jernvågsbron;
2:o den utfyllning vid Kungsholmen, som på kartan uppgifves vara ämnad
”till lastkaj”, tift ersättning för den tillåggningsplats å norr, som nu finnes och till
stor del genom jernvågsanlåggningen borttages;
3:o Kungsholmsbrons ombyggande, så att det blir möjligt för fartyg att komma
till lastkajen vid central-bangården i Clara sjö; och
4:o jernvågsbrons öfver Norrström skyddande medelst bommar och duc d’alber,
på sätt å ritningen blifvit upptaget för jernvågsbron öfver Riddargården.
Då alla dessa arbeten icke innefattas i kostnadsförslaget och således ett definitivt
beslut om sammanbindningsbanan nu skulle medföra ytterligare kostnader för
Staten till belopp, som ingen känner, så anser jag att man för närvarande bör inskränka
sig till begäran om en utredning af definitiva kostnaden för alla hithörande
arbeten. På samma grund anser jag, att, innan oåterkalleligt beslut i hufvudfrågan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
99
fattas, bör man gifva Stockholms kommun tillfälle att inhemta huru stora kostnader,
som komma att drabba densamma till följd af sammanbindningsbannn. Jernvågsbyggaren,
som år Staten, borde befria kommunen från alla risker på dessa arbeten
genom att utföra äfven den del af arbetena, som åligger kommunen, mot det att
denna sistnämnda tillhandahåller de belopp i penningar, som de blifvande, af begge
parterne granskade, kostnadsförslagen upptaga.
För att undvika vidlyftighet har jag icke vidrört de hinder, som sammanbindningsbanan
förorsakar den öfriga trafiken både till lands och sjös. Men den uppenbara
fara, som uppkommer genom att ur en krokig tunnel komma ut på en vindbro
ifver Riddarfjärden, synes mig vara ensamt skål nog att förkasta denna del af projektet.
Afven de tåg, som anlända med vestra stambanan och åro destinerade till
Stadsgården, nödgas ju åka ut på vindbron, för att sedan åka tillbaka till Stadsgården.
Det år högt spel, och om man äfven under berusning kastar sig in i ett sådant,
torde man en dag bittert få ångra sin blinda ifver.
På grund af hvad jag nu anfört tillåter jag mig föreslå, det Rikets Ständer
nu måtte besluta,
att ställa till Kongl. Maj:ts disposition 1,500,000 R:dr, för att
dermed genom tunnel neddraga vestra stambanan till Stadsgården
på ett sått, som gör möjligt dels att jernvågstågen må kunna
lemna tunneln utan att utlöpa å bro, dels ock att sammanbindningsbana
kan framdeles byggas;
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhålla om ett noggrannt
kostnadsförslag å alla de arbeten, som blifva en följd af
sammanbindningsbanans byggande; och
att Stockholms kommun må få till siffran bestämd den andel
i kostnaderna, som Staten, i egenskap af jernvågsegare, fordrar
af kommunen, samt att denna sednare derefter måtte såttas
i tillfälle att yttra sig öfver frågan.”
Angående Nordvestra Stambanan.
af Herr Leijonancker, F. W.: ”Angående nordvestra banan har jag varit af
den åsigt, att, i händelse högre anslag ån de, som Kongl. Majit föreslagit för denna
bana, skola beviljas, bör företrädesvis banan från Norska gränsen till Arvika gynnas
med högre byggnadsanslag, enär denna del år af öfvervägande vigt för kommunikationen
.med Norge.”
af Riksdagsfullmågtigen Georg Nyqvist från Wermlands lån: ”Emot Stats
utskottets
beslut att föreslå Rikets Ständer att bevilja omkring en million Riksdaler
till påbörjande af jernvågsarbeten från Norska gränsen i trakten af Eda glasbruk
emot Arvika och dermed sammanhängande punkter, får jag på nedanstående skål
vördsamt anföra min reservation.
All praktisk erfarenhet vitsordar nogsamt att det år i hög grad oklokt att
påbörja ett arbetsföretag innan man utrönt huruvida icke det afsedda målet kan vin
-
100
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 87.
nas på ett fördelaktigare oell lindrigare sått samt innan man för detta mål disponerar
så tillräckliga medel, att ett någorlunda fullständigt arbete dermed kan åstadkommas.
1859 års Jérnvågs-komité, som skolat verkställa ifrågavarande utredning, har
uteslutande hållit sig till rigtningen öfver Arvika och Carlstad, och har heller icke
undersökt någon annan, men säger sjelf, att sannolikt en kortare och billigare linea
öfver Sunne och Mitandersfors skulle kunna erhållas.
Denna rigtning har, som bekant år, mött motstånd från Norsk sida, ehuru icke
heller fullständiga profiler och kostnadsförslager blifvit utarbetade, som bevisa huru
mycket ofördelaktigare denna linea för Norrmännen kan vara.
Omkring 2 mil kortare ån linien öfver Arvika och Carlstad torde den dock, enligt
mätningar på Hermelins karta, kunna antagas blifva. Af dessa 2:ne mils förkortning
skulle \ mil komma Norrmännen till godo.
Denna linea har dessutom en för Wermland och för trafiken fördelaktigare
rigtning ån den andra samt underlättar anläggandet af bibana till Philipstad. Det
synes mig fördenskull såsom om fördelar och olägenheter bort utredas och mot hvarandra
vågas, innan denna linea förkastades. Om man äfven, af undfallenhet för våra
Norska bröder, i likhet med Jernvågs-komitéerna och Kongl. Maj:t, vill ingå på att
utan utredning af huru mycket mera det kostar för oss att möta med vår jernvåg
vid den punkt af gränsen, som för Norrmännen år fördelaktigast, finnes vål intet
skål, hvarför icke hår, som öfverallt annorstädes, en på undersökningar i olika rigtningar
grundad utredning bör göras om hvilket läge af jernvägen från dess mötespunkt
år den fördelaktigaste.
Jernvågs-komitéen har visserligen uppställt och Kongl. Maj:t förnyat det påståendet,
att Arvika år en punkt, som under alla omständigheter bör af jernvägen
beröras.
Utan att förneka vigten för trafiken af att, för den händelse jernvägen icke
lågges öfver Mitandersforss till Fryken och Norselfven kanaliseras, Byelfvens segelled
kommer i samband med jernvägen, kan jag icke finna nödvändigt, att hufvudbanan
med en omväg, som, efter uppmätning på Hermelins karta, kan uppgå ända till 1|
mil och måhända mycket större kostnad, alldenstund jernvägen från Norge till sjön
Fryken, enligt komiterades förslag, år dyrare ån någon förut byggd jernvåg af samma
längd hår i landet, drages till Arvika, då detta jernband kan åstadkommas dels
öfver sjöarna Huyen och Rånken, dels ock medelst en bibana till Elgåfjorden, som
sannolikt blefve både kortare och billigare ån den förlust man gör genom hufvudbanans
neddragande till Arvika.
Genom att nu bestämma jernvägens dragande till Arvika har man på förhand
afskurit största delen af de möjligheter, sorn kunna finnas för banans dragande
genom det inre af Wermland, i stället för efter Wenerskusten, till skada både för
provinsen och för landet.
Deremot vunnes genom att utsträcka undersökningarna till mötespunkten vid
Norska gränsen åtminstone frihet att, om så finnes fördelaktigt, sedan derifrån gå kortaste
vågen genom det inre af provinsen; och då Kongl. Majit redan nog tydligt
uttalat sin önskan, att Arvika må af jernvägen beröras, synes ingen fara vara för
handen att Kongl. Majit skulle, utan öfvervägande skål i afseende å längd eller kostnad,
fastställa en annan rigtning, om afgörandet öfverlemnas till Kongl. Majit.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87. 101
På grund af hvad jag hår ofvan anfört, får jag vördsamt föreslå:
att Pikets Stander, utan att nu bevilja något anslag för jernvåg
från Norska gransen emot Arvika, ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla att nödiga undersökningar för jernvägs anläggande
emellan Kongsvinger och Christinehamn i olika rigtningar
genom det inre af wermland måtte verkställas och att
Kongl. Majit på grund deraf behagade i nåder bestämma den
blifvande föreningspunkten emellan de Norska och Svenska jern
vågarne,
jemte det Pikets Ständer medgifva att kostnaden för
dessa undersökningar må bestridas af de för nordvestra stambanans
påbörjande anvisade medel.
Eller ock om nödvändigt af undfallenhet för våra Norske bröder, mötespunkten
nu utan utredning skulle af Rikets Ständer fastställas och medel anvisas för ar
betets
påbörjande derstädes,
att Rikets Ständer i sin skrifvelse derom icke måtte nämna Arvika,
utan inskränka sig att bevilja dessa medel för påbörjande
af nordvestra stambanan från Norska gränsen i trakten af Eda
inåt Wermland mot Christinehamn, i den rigtning Kongl. Majit
efter fullständiga undersökningar, kan finna minst kostsam och
för landet fördelaktigast.”
Bilt. till B. St. Prof. 1862 fy 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Iläft. 14
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
i
Litt. Ji.
Norrköping—Katrineholm, 4 mil 25,930 fot.
8*ianeri»igsarhcten:
För
banvallens uljemnande
erfordras 98,366 kub.-  f:r skärningar och 254,771
kub.-f:r fyllningar.
Af skärningar utgöra:
O Q
R:dr
öre
4,630 kub.~f:r berg, å 25
Hulr. ...... i
115,750
33,016 kub.-f:r jord, sorn
forslas 500 fot, å 5 K:dr
165,080
20,460 kub.-f:r jord, som
forslas 1,000 fot, å 6 R:dr
122,760
12,778 kub.-f:r jord, som
forslas 2,000 fot, å7 R:dr
89,446
6,945 kub.-f:r jord, som
forslas 3,000 fot, å 8 Hulr j
55,560
6,250 kub:-f:r jord, som
forslas 4,000 fot, å9 R:dr
56,250
14,287 kub.-f:r jord, som
uppläggas, å 4 R:dr 50
öre |
64,291
Som i fyllningnrnej fela
169,692 kub.-f:r, mäste
12,552 kub.-f:r tagas frän
sidan, å 4 R:dr 50 öre .
56,484
samt 157,140 kub.-f:r från
längre bäll, å 9 R:dr .
1,414,260
Ballast, utgörande 17,500 j
kub.-f:r, deraf 5,500 :
kub.-f:r, 6 Hulr . . i
33,000
50
Kuh
-
öre
Hulr
öre
R:dr öre
Transport R:dr H:mt ,2,172,881|50]
Bih. till II. St. Prat. 1802 A 1803. 4 Sami.
1 Afd. 2 Band. 2 Baft. 1
2
Bilaga till Stats-Utskottet> Utlåtande N:o 87.
R;dr
örej
Transport R:dr R:mt
2,172,881
50
4,000 kub.-f:r, å 7 R:dr
28,000
—
4,000 » å 8 ö-
52,000
4,000 » å 9 *
56,000
—
För stationerna tillägges 10
proc
\
Bro vid Djulö.
‘
Ett spann af 50 fot. Land-
fästenas höjd 15 fot, bredd
26, tjocklek 10 fot.
Grundläggning: pålar med
nedslagning, 168 st., å
10 R:dr ....
1,680
—
bjelkrust, 2,000 kub.-fot,
å 60 öre . . . .
1,200
—
bottens afjemning . .
100
—
Landfästen: mur i bruk,
56 kub.-fot, å 80 R:dr
2,880
—
Kallmur, 209 kub.-fot, å
45 R:dr
9,405
—
Öfverbyggnaden, 50 sträck-
fot, å 150 R:dr . .
7,500
—
Afloppstrummor:
107 trummor qf 2 fots öpp-
ning, tillsammans . .
4,519 fot, å5R:dr50öre
14,252
70
5 d:o af 6 fots öppning,
tillsammans 276 fot, å
15 R:dr 16 öre . .
5,652
16
1 d:o af 10 fpts öppning
och längd af 57 fot, å
26 R:dr 66 öre . .
1,519
62
1 d:o af 15j 'bts öppning
och längd af 207 fot,
å 57 R:dr 55 öre . .
7,727
51
R:dr
2,268,881
226,888
22,763
27,151 79
R:dr
i öre
2,495,769 65
R:itr
Transport R:dr R:mt | —
-| 49,896 j79|2,495,769
6ö|
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
X
Transport R:dr R:mt
Vägöfvergångar:
7 st. större, å 470 R:dr
52 st. mindre, å 280 »
Bekliidnadsmurar, 2,632
kub.-f:r, å 45 R:dr.
Tfuoniliciuiins; tM
Stens kr lik* 630 fot:
Gräfning 144 kub.-f:r, deraf
90 i bank, å 5 R:dr .
och 54 kub.-f:r uppläggas,
å 4 R:dr 50 öre . .
65 kub.-f:r kallmur,å45 R:dr
14 » grus, å 6 R:dr
\ ä$o in 1 il ££iihis;
Vester om sjön Wåken*
20,350 fot.
2,498 kub.-f:r jord, som
utföres i bank, å 5 R:dr
57 kub.-f:r berg, å 25 R:dr
203 kub.-f:r att taga från
sidan, å 4 R:dr 50 öre
Beklädnadsmurar,304 kub.-  f:r, å 45 R:dr
Bfro öfver Wekmangen.
300 kub.-f:r stenkistor, å
27 R:dr
83 kub.-f:r kallmur, å 45
R:dr |
Öfverbyggnaden 20 sträck- :
fot, å 10 R:dr .
424 kub.-f:r grus till vägfyllning,
å 6 R:dr . . i
2,035 st. afvisare, å 2 R:dr
R:dr
3,290 —
8,960 —
450
243
2,925
84
12,490
1,425
913
13,680
50
8,100
3,735
200
2,544
4,070
R:dr (öre
49,896 79
12,250 —
118,440 —
2,495,769 65
3,702-
28,508 50
18,649
R:dr
öre
R:dr
Transport R:dr R:mt j
231,446
29
2,495,769165
4 Bilaga till Stats—Utskottets Utlåtande N:o 87.
R:dr
öre
R:dr
öre
R:«lr
öre
R:rlr
öre
Transport R:dr R:mt
Win i&sggisi ng-  vist Svingåit 1,2.30 fot:
Gräfning 194 kub.-i':r, der-
231,446
29
2,495,769
65
.
af 97 kub.-f:r läggas i
bank, å 5 R:dr . . .
j och 97 kubj.-f:r uppläg-  gas, å 4 R:dr 30 öre
i 31 kub.-f:rberg,å25R:dr
Beklädnadsmurar 64 kub.-  f:r, å 45 R:dr
Väggrus, 26 kub.-f:r, å 6
~R:dr .IT ...
485
436
773
2,880
156
50
4,732
50
Väg,oniläes,iiins;
vid »fvägt-ii till
."'borr a C*yd, 1,200 lot:
Gräfning 8 kubj-f:r,å 5 R:dr
Bäddning pä sank mark
1,000 fot, å 2 R:dr 40 ö.
Fyllning, 59 kub.-f:r, å 4
R:dr 50 ör^ ....
Väggrus 25 kub.-f:r,å6R:dr
40
2,400
263
150
50
ira
1 50
CO
oi
1
50
Va^oiitlitgfEKiiig'
vid Ståiiiivik :
2,200 fot i längd, å 85 öre
Stängsel, 56,643 f:r å75 öre
Husllyttningar ....
1,870
42,482
3,000
25
i
—
286,386
54
Summa kostnad för arbeten,
som bero af marken
Öfverbyäänaden
för 169,900 fot:
Skenor å 21,5 v. v. per fot,
22,835 Stt st. st. v., å
30 R:dr
Skarfjern, 18,659 st., å 3
2,782,156
IS
683,050
65,306
50
Transport R:dr R:mt |
—
750,356|50|
j—12,782,156
19
Bilaga till Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 87.
5
KMr
H
R:4r
Transport R:dr R:mt
Tvärstockar, 56,643 st., å
1 R:dr 25 öre .
Hakbultar, 226,000, å per
l,000:dc 75 R:dr . .
Nedläggning af skenor och
tvärstockar, å per fot
35 öre ;
För stationerna tilläggas
10 proc j
50
750,356
70,80375
16,950 —
59,475 50
R:itr töre.
897,58575
89,758:57
Summa kostnad för öfverbyggnaden
Expropriatlonei*:
Inegor, 115 tunnland, å
800 R:dr
Utegor, 184 tunnland, å 75
R:dr
92,000
13.700
Summa kostnad förgexpropriutioner
Stationer:
En station i Norrköping .
5 stationer af 4:de klass,
å 9,000 R:dr . . . ;
Vakthus, k per mil 7,500
R:dr I
Summa kostnad för stationer
och vakthus . .
Transport, materiel, machiner,
telegrafer m. m., å |
54,000 R:dr per mil . i
80,000
45,000
55,400 -
Summa
För Ingeniörs-arfvoden, provisionela
byggnader och i
oförutsedda händelser m. ;
m., tillägges 15 proc. härft j
Totalkostnad R:dr R:mt j
Utyör 1,045,350 R:dr R:mt per mil.
R:clr öri
2,782.156(19
987,344
105,700
32
160,400
254,880!
4,290,480 51
643,57249
|4,934,053:
5 Bilaga lill Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 87
Litt.
Stockholm—Giresta, 216,260 fot — 6 mil 260 fot
-
Planeringsarbeten.
R:dr
öre
R:dr
1 och för banvallens utjemnande erfordras
108,226 kub.-f:r skärningar och
101,248 kub.-f:r fyllningar.
Af skärningarne utgöra:
6,959 kub.-f:r berg, å 25 R:dr
21,298 kub.-f:r jord, som uppläggas, å 4
R:dr 50 öre
15,475 kub.-f:r jord, som forslas 500 fot,
ä 5 R:dr *
14,167 kub.-f:r jord, som forslas 1,000
6 R:dr
*
kub.-f:r jord, som forslas 2,000
7 R:dr
jord, som forslas 3,000
fot, å
14,445
fot, å
14,816
fot, å
21,068
fot, h
kub.-f:r
8 R:dr
kub.-f:r
9 R:dr
jord, som forslas 4,000
Som i fyllningarne fela 21,279 kub.-f:r, mäste
12,019 kub.-f:r tagas ur diken, å 4
R:dr 50 öre
samt 9,260 kub.-f:r från längre häll, å 9
R:dr
22,276 kub.-f:r, hvaraf:
6 R:dr
7 R:dr
8 R:dr
9 R.dr =
iiärä, hvaraf tillägget för
Ballast, utgörande
7,276 kub. f:r, å
5.000 kub.-f:r,
5.000 kub.-f:r,
5.000 kub.-f:r, å
10 proc.
h
h
173,975
95,841
77,365
85,002
101,115
118,528
189,612
54,085
83,340
45,656
35.000
40.000
45.000
Tillägges
ballasten ar
mötesplatser
beräknadt för stationer och
50
Transport R:dr R:mti —
1,142,519 50
114,251 95
R:dr
öre
1,256,771|45
1,256,771 45
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
7
R:di löre.
Transport R:dr R:mt
BroSijggnader.
Bro öster om Tibble.
Brons längd 46 fot med ett 50 fots spann. ■
Landfästenas höjd öfver rustbädden 12 fot, j
tjocklek 8 fot och bredd 26 fot.
Grundläggning:
140 st. furupålar, 50 fot låpga, med nedslagning
och afsågning, å 10 R:dr
280 kub.-fot furuvirke till rustbädd, å 60
öre . .
Landfästen ;
24 kub.-f:r murverk, å 80 R:dr
Stensättning, 60 qv.-f:r, å 4 R:dr . .
Öfverby ggnaden,, 50 sträckfot, å 90 R:dr :
Giro vid Staket.
Brons längd 128 fot med 2:ne fasta 50
fots spann och ett rörligt 52 fots spann. 1
Landfästenas höjd öfver rustbädden 15 fot,
bredd 26 fot och tjocklek 10 fot. Pelar- j
nes höjd öfver rustbädden 15 fot, bredd
42 fot och tjocklek 16 fot.
Grundläggning:
564 st. pålar, 50 fot långa, med nedslagning
och afsågning, å 10 R:dr ...
1,128 kub.-fot furuvirke till rustbädden, å
60 öre
1,550 kub.-fot §:dels tums furuvirke till
stenkista kripg pelarne, å 60 öre . . .
100 kub.-f:r småsten och groft grus till
fyllning mellan pålarne och stenkistan i j
pilarne, å 10 R:dr j
1,400
168
1,920
240
2,700
5,640j
676:
950
1,000
Transport R:dr R:mtj 8,246j
R:Hr öre
6,428
6,4281
Rull jöre
1,256,771:45
l,256,771)45
8
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Transport R:dr R:mt
Landfästen och pelare:
130 kub.-f:r murverk i bruk med tuktad
sten, å 80 R:dr per kub.-f:n ....
Stensättning, 200 qv.-f:r, å 4 R:dr .
Öfverbyggnaden, 60 sträckfot, å 90 R:dr .
Rörliga bron
liro öfver afl«»i»»s$rafvcn vid
Stäket.
Brons längd 60 fot med ett 40 fots
spann. Landtfästenas höjd öfver rustbädden
13 fot, tjocklek 10 fot och bredd 26 fot. !
Grundens utjemning !
Landfästen 37 kub.-f':r murverk i bruk med j
tuktad sten, å 80 R:dr
Stensättning, 100 qv.-famnar, å 4 R:dr . i
Öfverbyggnaden, 40 sträckfot, å 120 R:dr
88ro öster osa» Bonäs.
Brons längd 60 fot med ett 40 fots
spann. Landfästenas höjd öfver rustbädden
13 fot, bredd 26 fot och tjocklek 10 fot.
Grundläggning:
168 st. furupälar, 30 fot länga med nedslagning
och afsägning, å 10 R:dr
336 kub.-fot fidels tums virke till rustbädd, j
å 60 öre
Landfästen, 37 kub.-f:r murverk i bruk \
med tuktad sten, å 80 R:dr ....
Stensättning, 100 qv.-f:r, å 4 R:dr . . .
öfverbyggnaden, 40 sträckfot, å 120 R:dr
Bro vid M ässia kroi£.
Brons Jängd 52 fot med ett 20 fots spann.
Landfästenas höjd öfver rustbädden 9 fot,
tjocklek 6 fot och bredd 26 fot.
R:dr
8,246
10,400
800
3,400
20,000
500
2,960
400
4,800
1,680;—
201 60
2,960;—
4 001—
4,800 —
Transport R:dr R:mt
R:.lr
6,428
44,84680
8,660
• I
10,041 60
I
R:dr
1,256,771 45
69,976 40 1,256,771
I 7
Grund
-
43
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
9
fi:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Grundläggning:
84 st. furupålar, 50 fot långa med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr . .
168 kub.-fot, furuvirke till rustbädd, å 60
öre
840
69,976
40
1,256,771
45
100
80
Stensättning, 56 qv.~f:r, å 4 R:dr . . .
Öfverbyggnaden, 20 sträckfot, å 60 R:dr
144
1,200
2,284
80
Bro vid Simdhykerg.
Brons längd 46 fot med ett 50 fots spann.
Landfästenas böjd öfver rustbädden 12 fot,
tjocklek 8 fot och bredd 26 fot.
Grundläggning:
140 st. furupålar, 50 fot långa, med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr . .
280 kub.-fot 8/9 tums furuvirke till rust-  bädd, å 60 öre
1,400
168
Landfästen, 24 kub.-f:r murverk i bruk
med tuktad sten, å 80 R:dr ....
1,920
216
Stensättning, 54 qv.-f:r, å 4 R:dr . . .
Öfverbyggnaden, 50 sträckfot, å 90 R:dr
2,700
—
6,404
Bro vid Trfts.ksjtfi».
Brons längd 52 fot med ett 20 fots spann.
Landfästenas höjd öfver rustbädden 9 fot,
tjocklek 6 fot och bredd 26 fot.
Grundläggning:
84 st. furupålar med nedslagning och afsåg-  ning, å 10 R:dr
168 kub.-fot furuvirke till rustbädden, å 60
öre
840
100
144
1,200
80
Stensättning, 56 qv.-f:r, a 4 R:dr . .
öfverbyggnaden, 20 sträckfot, å 60 R:dr .
—
2,284
80
Transport R:dr R:mt
80,950 —
1,256,771
45
Bih. till It. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Haft. 2
10
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
R:dr
öre
RMr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
—
80,950
1,256,771
45
Bro vester otte Krans kyrka.
Brons längd 40 fot med ett 20 fots spann.
Landfästenas höjd öfver rustbädden 15 fot,
tjocklek 10 fot och bredd 26 fot.
Grundläggning:
168 st. furupälar med nedslagning och af-
sågning, å 10 R:dr
336 kub.-fot furuvirke till rustbädd, å 60
1,680
201
2,960
400
1,200
60
ore
Landfästen, 57 kub.-f:r murverk i bruk med
tuktad sten, å 80 R:dr
Stensättning, 100 qv.-f:r, å 4 R:dr
öfverbgggnaden, 20 sttäckfot, å 60 R:dr .
Bro öster ont Bro kyrka.
Brons längd 32 fot med ett 20 fots spann.
Landfästenas höjd öfver rustbädden 9 fot,
bredd 26 fot och tjocklek 6 fot.
Grundläggning:
84 st. furupålar med nedslagning och af-
sågning, å 10 R:dr
168 kub.-fot furuvirke till rustbädd, å 60
6,441
60
840
100
144
1,200
80
ore
Stensättning, 36 qv.-f:r, å 4 R:dr .
Öfverbyggnaden, 20 sträckfot, å 60 R:dr .
—
2,284
80
Bro för landsvägen under jern-  vägen vid Stäkesholnt.
Brons längd 48 fot med ett 20 fots spann.
Vederlagens höjd öfver grunden 21 fot,
tjocklek 14 fot och bredd 26 fot; på fast
grund.
71 kub.-f:r mur i bruk, å 80 R:dr . .
Öfverbgggnaden, 20 sträck fot, å 60 R:dr .
3,680
1,200
—
6,880
Transport R:dr R:mt
— 1
1
96,5561
40jl,256,771
45
Bilaga till Stats-Utskuttets Utlåtande N:o 87,
il
Transport R:dr R:mt
Bro för landsvägen nnder jernvägen
vid Solna kyrka.
Brons längd 54 fot med ett 30 fots spann.
Vederlagens höjd 18 fot, tjocklek 12 fot
och bredd 26 fot.
Grundläggning:
196 st. furupålar med nedslagning och af
sågning,
å 10 R:dr
392 kub.-fot 8/9 tums furuvirke till rust
bädd,
å 60 öre
32 kub.-f:r mur i bruk, å 80 R:dr
Öfverbyggnaden, 30 sträckfot, å 90 R:dr .
Bro för landsvägen öfver jernvägen
vid Siarlkergs-alléen.
Brons längd 72 fot med ett 40 fots spann.
Vederlagens höjd 30 fot, bredd 24 fot
och tjocklek 16 fot; fast botten.
107 kub.-f:r kallmur, å 45 R:dr . . .
Öfverbyggnad af träd, 40 sträckfot, å50R:dr
Afloppstrummor:
41 st. trummor med 2 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 1,490 fot,
å 3 R:dr 50 öre per fot
11 st. trummor med 6 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 483 fot,
å 13 R:dr 16 öre
3 st. trummor med 10 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 117 fot,
å 26 R:dr 66 öre
V äg,öfver gångar:
16 st. större vägöfvergångar, å 470 R:dr .
20 st. mindre vagöfvergångar, å 280 R:dr .
Vägomläggningar
Rötning af vattendrag
Transport R:dr R;mt
R:dr
örej R:dr
öre
J R:dr
öre
96,556
40
1,256,771
45
1,960
235
4,160
2,700
20
—
9,055
20
4,815
2,000
—
6,815
4,917
6,356
28
4,618
7,520
5,600
Q.
82
j
5,000
41,512|10
112,426 60|l,256,771 45
Bilaga till Stats-Utskottels Utlåtande N:o 87.
R:dr öre
R:dr
iöre
Transport R:mt R:dr
Hus flyttningar
Stängsel, 72,086 sträcker, a 76 öre
Summa kostnad för sådana arbeten, som bero
på markens beskaffenhet .
ÖfVerlsy^naden.
Skenor, 432,620 sträckfot, å 214 # v. v. per
fot =129,060 Stt St. st. v.,' å 30 R:dr
Skarfjern, 24,030 st., å 3 R:dr 60 öre per st.
Tvärstockar, 72,086 st., å 1 R:dr 25 öre .
Hakbultar, 289,000, å 75 R:dr per l,000:de
Nedläggning af tvärstockar och skenor,
216^260 fot, å 35 öre
Tillägges 10 proc. härå för stationer och mötesplatser
Expropriationcr.
3| tunnland stadstomten å 10,000 R:dr .
16| tunnland trädgårdsjord, å 2,000 R:dr .
263 tunnland inegor, å 800 R:dr .
66 tunnland utegor, å 75 R:dr . . . .
Stationer och Vakthus.
En lista klassens station i Stockholm .
Tre 3:dje klassens stationer vid Giresta, Jädra
och Stäket, å 15,000 R:dr .
Sju 4:de klassens stationer vid Wreta, Gran,
Dyarne, Bro, Barkarby, Bromsta och Sundbyberg,
å 9,000 R:dr
Vakthus på 6 mil, å 7,500 R:dr .
Transport, materiel, maskiner, redskap och
telegrafer på 6 mil, å 67,500 R:dr (ökadt
med 25 proc.)
Summa kostnad
41,512
2,150
54,064
871,800
84,105
90,107
21,675
75,691
35.000
33.000
210,400
4,950
200,000
45,000
63.000
45.000
10
50
80
112,426
97,726
60
60
1,143,378
114,337
353,000
405,000
Transport R:dr R:mt |
80
85
R:dr
1,256,771
210,153
1,466,924
1,257,716
283,350
758,000
öre
45
20
65
65
3,765,991
30
j3,765,99lj30
Bilaga till Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 87.
13
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
3,765,991
30
För ingeniörs-arfvoden, provisionel byggna-  der, oförutsedda kostnader upptages 15
proc. af ofvanstående
564,898
70
Summa kostnad R:mt R:dr
|
4,330,890
—
Gör 721,815 R.dr per mil.
Litt. C.
Giresta—Upsala, 83,600 fot = 2,32 mil.
1
R:dr
öre|
R:dr
öre
R:dr
öre
Planeringsarlieten.
I och för banvallens utjemnande er-  fordras 41,825 kub.-f:r skärningar och 39,981
kub.-f:r fyllningar.
Af skärningarne utgöra:
1,844 kub.-f:r berg, å 25 R:dr ....
2,417 kub.-f:r jord, som uppläggas, å 4 R:dr
50 öre
15,304 kub.-f:r jord, som forslas 500 fot,
å 5 R:dr
7,710 kub.-f:r jord, som forslas 1,000 fot,
å 6 R:dr
6,715 kub.-f:r jord, som forslas 2,000 fot,
å 7 R'dr
46,100
10.876
66,520
46,260
47,005
78,680
10.876
50
9,835 kub.-f:r jord, som forslas 3,000 fot,
å 8 R:dr
Som i fyllningarne fela 2,417 kub.-f:r, må-  ste dessa tagas ur diken, å 4 R:dr 50 öre
50
Transport R:dr R:mt
306,318
—
—
14
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Transport R:dr R:mt
Ballast utgörande 8,611 kub.-f:r, hvaraf:
2,611 kub.-f:r, å 6 R:dr
5.000 kub.-f:r, å 7 R:dr
5.000 kub.-f:r, å 8 R:dr
Tillägges 10 proc. härå, hvaraf tillägget för
ballasten beräknas för stationer och mötesplatser
Brobyggnader:
Bro öfver Fyris å.
Brons längd 118 fot med 2 Strg, 50
fots spann. Landfästenas och pelarnes höjd öfver
rustbädden 9 fot och tjocklek 6 fot. Landfästenas
bredd 26 fot och bropelarnes 52 fot.
Grundläggning, 180st. furupälar med nedslagning
och afsägning, å 10 R:dr . . .
560 kub.-fot virke till rustbädd, å 60 öre
Landfästen och Bropelare:
21 kub.-f:r murverk i bruk med tuktad
sten, å 80 R:dr
Stensättning, 150 qv.-f:r, å 4 R:dr . .
öfverbgggnaden, 106 sträckfot, å 150 R:dr
Bro öfver Fäby å.
Brons längd 60 fot med ett 40 fots
spann. Landfästenas höjd 15 fot, tjocklek
10 fot och bredd 26 fot.
Grundläggningi 168 st. furupälär med nedslagning
och afsägning, å 10 R:dr
356 kub.-fot furuvirke till rustbädd, å 60
Öre
Landfästen, 37 kub.-f:r murverk i biuk med
tuktad sten, å 80 R:dr
Stensättning, 240 qv.-f:r, ä 4 R:dr . .
Ofveibgggnaden, 40 sträckfot, å 120 R:dr
Transport R:dr R:mt
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
306,318
15,666
21,000
24,000
—
—
—
366,984
36,698
403,682
1,800
216
1,680
600
15,900
—
20*196
1,680
201
60
2,960
960
4,800
—
10,601
60
|—
30,797
60
403,682
—
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
15
R:dr
örej Rrtlr
öre
R:dr
öre
Transport R;dr R:mt
Bro öfver Säfva å.
Brons längd 84 fot med ett 60 fots
spann. Landfästenas höjd öfver grunden 18
löt, tjocklek 12 fot och bredd 26 fot.
Grundläggning, 196 st. furupålar med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr . .
592 kub.-fot furuvirke till rustbädd, å 60
1,960
255
4,160
1,000
10,800
30,797
60
403,682
20
öre
Landfästen, 52 kub.-f:r murverk i bruk med
tuktad sten, å 80 R:dr
Stensättning, 250 qv.-f:r, å 4 R:dr . .
Öfverbyggnaden, 60 sträckfot, å 180 R:dr
18,155
20
ISi*4t öfver éi siinils å.
Brons längd 54 fot med ett 50 fots
spann. Landfästenas höjd 18 fot, tjocklek
12 fot och bredd 26 fot.
Grundläggning, 196 st. furupålar med ned-  slagning och afsägning, ä 10 R:dr
592 kub.-fot furuvirke till rustbädd, å 60
1,960
255
4,160
800
2,700
20
Landfästen, 52 kub.-f:r mur i bruk med
Stensättning, 200 qv.-f:r, å 4 R:dr .
Öfverbyggnaden, 50 sträckfot, å 90 R:dr .
_
9,855
20
En rörlig bro med 20 fots spann:
Landlästenas höjd öfver grunden 18 fot,
tjockleken af det ena 12 fot och det andra
18 fot; bredden 26 fot.
Grundläggning, 238 st. furupålar med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr
576 kub.-fot furuvirke till rustbädd, å 60
öre
Landfästena, 65 kub.-f:r murverk i bruk
med tuktad sten, å 80 R:dr . . . . |
2,580
545
5,200
60
Transport R:dr R:mt
7,925
60
58,808
—
403,682
—
IG
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Transport R:dr R:mt
Stensättning, 200 qv.-fot, å 4 R:dr
Öfverbyggnaden
Afloppstrwmnor:
19 st. trummor med 2 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 696 fot,
å 3 R:dr 30 öre . .
7 st. trummor med 6 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 261 fot,
å 13 R:dr 16 öre
1 st. trumma med 10 fots vattenöppning
och 33 fots längd, å 26 R:dr 66 öre .
V ägöfvergångar:
7 st. större Vägöfvergängar, å 470 Rd:r .
24 st. mindre d:o å 280 R:dr .
Väg för ändringar
Rötning och vattendrag
Husflyttningar
Stängsel 27,866 sträckfamnar, å 73 öre .
K:dr
i
7,963
800
16,000
öre
2,296
3,454
879
3,290
6,720
4,330
730
2,000
60
80
76
78
R:dr
38,808
24,723
25,721
20,899
60
R:dr
403,682
34
128,133
öre
94
Summa kostnad för sädana arbeten, som bero
på markens beskaffenhet
ikverhjitsnadeii.
Skenor, 167,200 fot å 214 # v. v. per fot,
= 11,234 Sfit St. st. v., å 30 R:dr .
Skarf jern, 9,288 st., å 3 R:dr 50 öre
Tvärslockar, 27,866 st., å 1 R:dr 25 öre
Hakbult, 112,000 å 75 R:dr per l,000:de
Nedläggning af tvärstockar och skenor 83,600
fot, å 35 öre
Tillägges 10 proc. härå för stationer och
mötesplatser
EIxproiiriatioHer.
140 tunnland inegor, å 800 R:dr .
10 tunnland utegor, å 73 R:dr . . . .
331,835
94
337,020
32,508
34,832
8,400
29,260
50
442,020
44,202
50
486,222
50
112,000
730
112,750
Transport R:dr R:mt
112,750
1,018,038
St a ti o
-
44
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
17
R:dr
öre
R:dr
ore
R:dr
ört
Transport R:dr R:mt
112,750
1,018,058
44
Stationer oell Wakthus.
En 2:dra klassens station i Upsala . . .
80,000
Fyra 4:de klassens stationer, vid Qvarnbo-  lund, Sätra, Ramsta och Säfva, å 9,000
R:dr
56,000
17,400
Vakthus för 2,32 mil, å 7,500 R:dr
—
133,400
125,280
Transport, materiel, maskiner, redskap och
telegrafer, ä 54,000 R:dr per mil
371,430
__
Summa kostnad
1,389,488
44
'För ingeniÖrs-flrfvoden, provisionela byggna-  nader, oförutsedda kostnader påföres 15
proc. af ofvanstående
208,422
56
Summa kostnad R:dr R:mt
1-
1,597,911
—
Gör 688,756 R:dr per mil.
Litt. AP
•
•
Örsundsbro—Sala, 4 mil 21,450 fot == 4,59 mil.
IPIanerlng-sarlsrten.
I och för banvallens utjemnande erfordras
60,100 kul).-far skärningar och 74,500 kub.-  f:r fyllningar.
Af skärningarne utgöra:
1,000 kub.-f:r berg, å 25 R:dr per kub.-f:n
i v: cl r
r, iv
R:dr
r> roj R:dr
öre
25,000
Transport R:dr R:mt
25,000
—
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Hafi. 3
18
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N.o 87.
R:dr
öro
R:di
öro
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
13,800 kub.-f:r jord, som uppläggas på si-  dan om jernvägen, å 4 R:dr 50 öre
3,100 kub.-f:r, som forslas 500 fot, å 5 R:dr
13,900 kub.-f:r, som forslas 1,000 fot, å 6
R:dr
20,400 kub.-f:r, som forslas 2,000 fot, å 7
R:dr
3,200 kub.-f:r, som forslas 3,000 fot, å 8
R:dr
5.000 kub.-f:r, som forslas 4,000 fot, å 9
R:dr
Som i fyllningarne felas 28,900 kub.-f:r, må-  ste 7,100 kub.-f:r tagas från diken, å
4 R:dr 50 öre ,
och 21,800 från längre båll, å 9 R:dr . .
Ballast, utgörande 17,050 kub.-f:r, deraf:
7,050 kub.-f:r, å 6 R:dr
4.000 kub.-f:r, å 7 R:dr
3 000 kub -f-r å 8 R:dr .
25.000
60,750
15,500
83,400
142,800
25,600
45.000
32,250
196,200
42,300
28.000
24.000
27.000
—
3,000 kub.-f:r, å 9 R:dr
...
747,800
Tillägges 10 proc. af all jordgräfning, hvaraf
tillägget för ballasten är beräknadt för
behofvet vid stationer och mötesplatser.
74,784
822,580
Br«a rs
Brobyggnad vid Örsundsbro.
Rrons längd 270 fot. Brospannens antal = 2
och längd = 120 fot. Landfästenas höjd
öfver rustbädden = 10 fot; bredd = 37
fot; tjocklek=7 fot. Bropelarnes antal=l;
höjd öfver rustbädden = 10 fot; bredd=44
fot; tjocklek=7 fot. Bron går snedt öfver ån.
Grundläggning:
Grundgräfning för landfästena, 23 kub.-f:r,
å 3 R:dr
69
Transport R:mt R:dr
69
—
—
822,580
—
Bilaga tili Stats-Utshottets Utlåtande N:o 87.
19
R:<lr
öre
R:dr
örej
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
564 st. furupåiar, 30 fot långa, med ned-  slagning och afsågning 3 fot under läg-  sta vattenytan, å 10 R:dr
980 kub.-fot furuvirke till pålrutor, med
hophuggning och nediäggning, å 60 öre.
12 tolfter 3/9 tums 14 fots plank till spånt-  pålning kring landfästena med spåntning och
nedslagning (spånten 7 fot hög), å 20 R:dr
25 kub.-f:r stenfyllning mellan och omkring
pålarne under midtelpelaren, å 10 R:dr .
Landfästen och pelare:
58 kub.-f:r mur med bruk och tuktad sten,
å 80 R:dr
Öfverbyggnaden, 250 sträckfot, å 560 R:dr
69
5.640
588
240
250
4.640
90,000
—-—
822,580
—
—
101,427
giro ofver TBiorsttma å.
Brons längd 68 fot. Brospannens antal =: 1
och spännvidd = 50 fot. Landfästenas höjd
öfver rustbädden =13fot; bredd = 26fot;
tjocklek = 9 fot.
Grundläggning:
14 kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr
508 st. 50 fot långa furupålar, med ned-  slagning och afsågning 3 fot under vat-  tenytan, å 10 R:dr .......
575 kub.-fot furuvirke till pålrutor, med
nedläggning, å 60 öre
9 tolfter 3/9 tums 14 fots plank till spånt-  pålning kring landfästena, med spåntning
och nedslagning, å 20 R.dr (spånten 7 fot
hög)
Landfästen:
33 kub.-f:r mur med bruk och tuktad sten,
å 80 R:dr
Öfoerbyggnaden, 50 sträckfot, å 150 R:dr .
42
3,080
345
180
2,640
7,500
13,787
;
Transport R:dr R:mt
—
-
115,214
822,580
-
20
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
R:dr
örej
R:.lr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Bro öft er Örsimds-å vid
Altima»
Brons längd 52 fot och bredd 60 fot med
ett enda 30 fots stenhvalf. Landfästenas
höjd öfver rustbädden 7 fot, bredd 60
fot och tjocklek 11 fot.
Grundläggning:
67 kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr
434 st. 30 fot långa furupålar, med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr . .
810 kub.-fot 8/9 tums furuvirke till pål-  rutor, med hophuggning och nedläggning,
å 60 öre
201
4,340
486
200
13,840
4,000
1,350
115,214
822,580
10 tolfter 3/9 tums 14 fots plank, till
spåntpålning, å 20 R:dr .....
Landfästen och påmurning:
173 kub.-f:r murning med tuktad sten i
bruk, å 80 R:dr
40 kub.-f:r hvalfmurning med finhuggen sten
i bruk, å 100 R:dr
Beklädnadsmurar: 30 kub.-f:r kallmur, å 45
R:dr
24,417
Bro öfver Sast-ån vid Sala.
Brons längd 68 fot. Brospannens antal —1
och spännvidd = 50 fot. Landfästenas höjd
öfver rustbädden = 14,5 fot. Landfästenas
bredd 29 fot och tjocklek 9 fot.
Grundläggning;
14 kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr
308 st. 30 fot långa furupålar, med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr . .
575 kub.-fot furuvirke till pålrutor, med
nedläggning, å 60 öre
9 tolfter 3/9 tums 14 fots plank till spånt-  pålning, med spåntning och nedslagning,
å 20 R:dr ....
42
3,080
345
180
Transport R:mt R:dr
3,647
-
139,631
i-
822,580
1-
Bilaga till Siats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
21
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Landfästen:
58 kub.-f:r murning i bruk med tuktad sten,
å 80 R:dr
Öfverbyggnaden:
50 sträckfot, å 150 R:dr per fot
3,647
3,040
7,500
—
139,631
—
822,580
-
14,187
Afloppstrummor:
29 st. trummor med 2 fots vattenöppning,
utgörande tillsammans 1,140 löpande fot
(39,31 fot på hvarje trumma), å 3 R:dr 30 öre
7 st. trummor med 4 fots vattenöppning,
tillsammans 303 fot, å 6 R:dr
3 st. trummor med 6 fots vattenöppning,
tillsammans 141 fot, å 10 R:dr 33 öre .
4 st. trummor med 10 fots vattenöppning,
240 löpande fot, å 26 R:dr 66 öre . .
4 st. trummor med 15 fots vattenöppning,
288 löpande fot, å 37 R:dr 33 öre .
3,762
1,818
1,456
6,598
10,751
53
40
4
——
—
__
24,185
97
V ä göfvergångar:
10 landsvägsöfvergångar, å 470 R:dr
20 st. egovägsöfvergångar, å 280 R:dr
4,700
5,600
10,300
Vägomläggningar:
10 särskilda vägomlägningar om tillsammans
18,050 fots längd, å 85 öre . . . .
Utdikning af Kattmossen, för att få densam-  ma tom, 243 kub.-f:r, å 3 R:dr . . .
Rätning af vattendrag, 2,178 kub.-f:r dik-  ning, å 3 R:dr
Stängsel:
55,150 löpande fot, å 75 öre per famn .
15,342
729
6,534
41,562
50
50
64,168
252,471
97
Summa kostnad för sådana arbeten, som äro
beroende af markens beskaffenhet . .
—
—
1,075,051
97
Transport R:dr R:mt
—
—
1,075,051
97
22
Bilaga till Stals—Utskottets Utlåtande N:o 87.
Transport R:dr R:mt
Öfverbyggnad.
Skenor, 330,900 sträckfot, ä 21J # v. v.
per löpande fot, 22,232 Sfi St. st. v., ä
30 R:dr
Skarfjern, med skrufvar oell plåtar, 18,383
st., å 3 R:dr 50 öre per st
Hakbultar, 221,000, å75R:dr per l,000:de
Tvärstockar, 55,150 st., å 1 R:dr 25 öre .
Nedläggning af tvärstockar och skenor, å
35 öre per fot, = 163,450 fot
För stationer och mötesplatser tillägges 10
proc. af denna summa
tixg&rog» riaä »ener
270 tunnland inegor, ä 800 R:dr .
30 tunnland utegor, å 75 R:dr .
Stationer oda Vakthus.
En 2:dra klassens station vid Sala
Tre 3:dje klassens stationer, vid Thorstuna,
Altuna och Warmsätra, å 15,000 R:dr .
En 4:de klassens station vid Nysätra
Vakthus för 4,0!) mil, å 7,500 R:dr per mil
Transport, materiel, maskiner, redskap och
telegrafer m. m
För ingeniörs-arfvoden, provisionela byggnader
samt för oförutsedda händelser tillägges
omkring 15 proc. af denna summa
Summa kostnad R:mt R:dr
Gör 674,700 H;dr per mil.
R:Jr
666,960
64,340
16,575
68,937
57,207
216,000
2,250
15.000
45.000
9,000
35.000
50
50
50
Ralr
874,020
87,402
386,564
öre-i
I\:dr
50
5
48
1,075,051
97
961,422
218,250
104.000
352.000
386,564 48
55
3,097,289|
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
23
Litt. Ml.
Betänkande, och kostnadsförslag till en jernväg emellan Sala
• •
oell Örsundsbro öfver Sevalla. Längd. = 5 mil 18,850 fot
= 5,52 mil.
Ifrågavarande jernvägslinia börjar straxt på södra sidan om Sala mellan de två
landsvägarne, som leda till Kila och Kumla kyrkor. Utanför Sala är linien utstakad
i en sådan rigtning, att dess förlängning sammanträffar med den redan år 1858 undersökta
jernvägslinien emellan Sala och Hedemora. Från Sala sträcker sigjernvägslinien
förbi Kumla kyrka och Westerby till Sevalla kyrka, hvarest Sag-ån öfvergås,
linien sträcker sig vidare förbi Grefby i Simtuna socken, går straxt söder om Frösthults
kyrka, följer södra stranden af Orsunds-ån i granskapet af Hernevi kyrka, skär
sistnämnda å vid Nysätra kyrka, går norr om Alstasjön samt skär ännu en gång
samma å vid Örsundsbro, hvarefter linien på slätten nordvest om Giresta kyrka förenar
sig med den vester om Sigtuna-fjärden utstakade jernvägslinien emellan Stockholm
och Upsala.
Som linien framgår öfver en särdeles jemn mark, äro lutningarne i allmänhet
svaga. De, som hafva ett större fall än 1:200, äro jemförelsevis af en obetydlig längd,
så att af hela våglängden, de upptaga endast omkring 18 proc. På endast fyra ställen
förekomma lutningar 1:100 med en sammanräknad längd af 7,360 fot.
Lutningarne mellan 1:200 och 1:2,000 upptaga 44 proc. och de horisontel sträc
korna
upptaga 38 proc. af hela våglängden.
På linien, sådan len nu är utstakad, finnas 21 kurvor, af hvilka den vid Sala
har 2,500 fots radie och den vid Sevalla 2,000 fots radie. Af de öfriga hafva 12
kurvor radier med 5,000 fot samt 7 kurvor radier med 10,000 fot. Två kurvor
med 5,000 fots radier belägna mellan Kumla och Fastebo, kunna med säkerhet borttagas,
då linien skall ånyo utstakas i och för arbetet; och i händelse linien kan utan
ökade jordarbeten dragas rak emellan Sala och Westerby, hvilket är ganska sannolikt,
komma äfven de nu utstakade kurvorna vid Kumla och Fastebo att försvinna.
Genom en sådan ändring i den utstakade linien skulle sträckningen mellan Sala och
Sevalla blifva något kortare än hvad den nu är.
Med undantag af stationerna vid Sala, Örsundsbro och Sevalla, från hvilken
sednare station linien tili Westerås skulle utgrena, äro stationer föreslagna vid Kumla,
Westerby, Grefby, Frösthult, Hernevi och Nysätra.
24
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Kumla station, belägen 0,07 mil från Sala och 4,85 mil från Örsundsbro, är
afsedd för den rörelse, som kan tillstöta på vägarne från Tärna och Kila kyrkor.
Westerby station, 1,35 mil från Sala och 4,27 mil från Örsundsbro, kommer att
betjena den rörelse, som vester ifrån, tillstöter från Harakers socken och kringliggande
trakter.
Sevalla station, 2,17 mil från Sala, 3,35 mil från Örsundsbro och 1,70 mil från
Westerås, är föreslagen att ligga på gärdet emelian Bro och Sevalla kyrka. Stationen,
som i vester begränsas af den mellan dessa båda ställen gående landsvägen och i
öster af Sag-ån skulle blifva föreningsstationen för Westeråsbanan. Vid denna station
stöta derjemte tillsammans de trenne vägarne från Tärna, Tillberga och Thorstuna
kyrkor.
Grefby station, 2,8 mil från Sala och 2,72 mil från Örsundsbro, är föreslagen
att ligga vid landsvägen mellan Simtuna och Breds kyrkor.
Frösthults station, skulle få sin plats straxt vester om kyrkan med samma namn.
Afståndet från Sala är 3,34 mil och från Örsundsbro 2,18 mil. Vid Frösthults kyrka
framgår landsvägen mellan Simtuna och Sparrsätra kyrkor.
Hernevi station, på 4,07 mils afstånd från Sala och 1,45 mils afstånd från Örsundsbro,
är föreslagen att ligga vid landsvägen mellan Hernevi kyrka och Vånsjö
qvarnar. Vid denna station stöta flera lilligt befarna vägar tillsammans.
Nysätra station, belägen på 4,0 mils afstånd från Sala och 0,92 mils afstånd
från Örsundsbro, föreslås att ligga straxt öster om Nysätra bro vid den mellan Nysätra
och Biskopskulla kyrkor gående vägen, som dock bör omläggas och ledas öfver
Örsunds-ån, på samma bro som jernvägen.
Örsundsbro station, på 5,52 mils afstånd från Sala, skulle blifva föreningsstationer
emellan denna jernväg och den föreslagna jernvägen vester om Sigtuna-fjärden mellan
Stockholm och Upsala. Kostnaden för denna station är upptagen på linien Stockholm—Örsundsbro.
Med undantag af två broar öfver Örsunds-ån och en öfver Sag-ån förekomma
inga större brobyggnader. De vattendrag, som jernvägen för öfrigt skär, äro icke af
större betydenhet än att de kunna öfvergås med vanliga kallmurade trummor eller
kulvertar.
Beträffande landsvägsöfvergångarne, så måste de alla ligga i banans plan, emedan
der de skäras af jernvägen, inga så stora skärningar eller fyllningar finnas, att
de medgifva en landsvägs ledande vare sig öfver eller under jernvägen.
Plane
-
Bilaga till Siats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
25
Planeringsarbeten.
I och för banvallens utjemnande erfordras:
.
33,550 kub.-f:r skärningar och 52,000
kub.-f:r fyllningar.
Af skärningarne utgöra:
450 kub.-f:r berg, å 25 R:dr . .
3,300 kub.-f:r, som uppläggas, å 4 R:dr
50 öre
9,000 kub.-f:r, som forslas 500 fot, å 5
R:dr
6.500 kub.-f:r, som forslas 1,000 fot, å
6 R:dr
4,600 kub.-f:r, som forslas 2,000 fot, iSi
7 R:dr . •
I skärningarne finnas derjemte 9,700
kub.-f:r ballastgrus, som upptagas längre ned.
I fyllningarne fattas 31,900 kub.-f:r, som
måste tagas från sidan, å 4 R:dr 50 öre
Ballast utgörande 20,500 kub.-f:r, deraf:
9,700 kub.-f:r, å 6 R:dr
3,800 kub.-f:r, å 7 R:dr
3.500 kub.-f:r, å 8 R:dr
3.500 kub.-f:r, å 9 R:dr
Tillägges 10 proc. af all jordgräfning, hvaraf
tillägget för ballasten är beräknadt, för
behofvet vid stationer och mötesplatser
Broar:
Bro vhl Sevalla öfver Sag-ån.
Rron har en öppning med 100 fots
spännvidd.
Landsfästenas höjd öfver rustbädden =
13 fot, bredd — 26 fot och tjocklek = 9 fot.
Bron går vinkelrätt öfver ån.
Transport R:dr R:mt
lith. lill R. St. Prat. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd.
R:dr
R:dr
1,125
14,850
45.000
39.000
32.200
143,550
58.200
26,600
28.000
31,500
420,025
42,002
50
462,027
2 Band. 2 Haft. 4
R:dr
462,027
50
50
26
Bilaga lill Stats-Utskotte's Utlåtande N:o 87.
R:dr
ört-
R:<!r
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:rnt
Grundläggning:
lä kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr .
308 st. 50 fot långa furupålar med ned-  slagning, å 10 R:dr
57ä kub.-fot virke till pålrutor med ned-  läggning, å 60 öre
9 tolfter 14 fots plank till spåntvägg med
spåntning och nedslagning, å 20 R:dr
Landfästen:
33 kub.-f:r mur med bruk och tuktad
steo, å 80 R:dr
Öfverbyggnaden = 100 sträckfot, å 300
R:dr
462,027
50
45
5,080
345
180
2,640
30,000
36,290
Bro vi(1 Nysätra öfver
Örsunds-ån.
Bron, som har en öppning med 30 fots
spännvidd, bör byggas så bred att på den-  samma kan äfven öfverföras en landsväg.
Med fästadt afseende härpå och som alla
broars underbyggnad är för dubbel ban-  bredd, så bör brons bredd blifva 46 fot.
Landfästenas höjd öfver rustbädden —, 10
fot. Deras tjocklek — 6 fot.
Grundläggning:
Grundgräfning för landfästena ~ 34 kub.-f:r,
å 5 R:dr
514 st. furupålar 30 fot långa med ned-  slagning, å 10 R:dr ..... j
343 kub.-fot virke till pålrutor med ned-  läggning, å 60 öre ......
9 tolfter 14 fots plank till spåntväggar
med spåntning och nedslagning, å 20
R-dr
102
3,140
327
180
Transport R:dr R:mt |
3,749
—| 36,290
462,027
50
Bilaga till Stats-Utskottels Utlåtande N:o 87.
27
R:dr
örcj K: il r
öre
R:dr
ur.
Transport R:dr R:mt
Landfästen:
72 kub.-f:r mur med bruk och tuktad
sten, å 80 R:dr
Ofverbyggnaden (för både jernväg och lands-  väg) 50 sträckfot, å 300 R:dr . . .
3,749
5,760
15,000
36,290
—
462,027
50
24,509
Bro öfver Örsunds-ån mellan Giresta och
Alstasjön. Bron, som skär vattendraget i
45 graders vinkel, får med anledning deraf
100 fots spännvidd. Landfästenas höjd
öfver rustbädden = 10 fot, bredd = 37
fot och tjocklek 7 fot.
Grundläggning:
Grundgräfning för landfästena, 23 kub.-f:r,
å 3 R:dr , . . . ^
408 st. furupålar, 30 fot långa med ned-  slagning, å 10 R:dr
69
4,080
420
240
3,280
30,000
—
700 kub.-fot furuvirke till pålrutor med
hophuggning, å 60 öre
12 tolfter 14 fots plank till spåntpålning
med spåntning och nedslagning, å 20
R:dr
Landfästen:
41 kub.-f:r mur med bruk och tuktad
sten, å 80 R:dr
Ofverbyggnaden = 100 sträckfot, å 300
R:dr
38,089
Afloppstrummor:
22 st. trummor med 2 fots vattenöpp-  ning, utgörande tillsammans 840 löpande
fot, å 3 R:dr 30 öre per fot . . .
15 st. trummor med 4 fots vattenöppning,
utgörande tillsammans 590 fot, å 6 R:dr
8 st. trummor med 6 fots vattenöppning,
2,772
3,540
Transport R:dr R:mt
6,212|—
98,888
462,027
50
28
Bilaga lill Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
R:dr
öre
| R:dr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
utgörande tillsammans 350 fot, å 10
R:dr 33 öre
1 trumma med 10 fots vattenöppning, 51
fot lång, å 26 R:dr 66 öre ....
6,212
3,615
1,359
50
66
98,888
—
462,027
50
11,287
16
Vägöfvergångar:
28 större vägöfvergångar, å 470 R:dr
56 mindre vägöfvergångar, å 280 R:dr .
13,160
15,680
—
28,840
Vägomläggningar och stängsel:
12 särskilda vägomläggningar om tillsam-
8,585
49,712
66,283 längdfamnar stängsel, å
75 öre .
25
58,297
25
197,312
41
Summa kostnad för sådana arbeten, som
äro beroende af markens beskaffenhet
Öfverbyggnad.
Skenor 397,700 sträckfot, å 21,5 # v. v.
per fot = 26,720 S# st. st. v., å 30 R:dr
Skarfjern med skrufvar och plåtar 18,880
659,339
91
801,600
66,080
22,725
82,800
69,597
Hakbultar 503,000 stycken,
per l,000:det ....
Tvärstockar 66,240 stycken,
25 öre
Nedläggning af tvärstockar och
35 öre per fot . . . i
t 75 R;dr
å 1 R: di-
skenor, å
50
1,042,802
104,280
50
För stationer och mötesplatser tilläggas 10
proc. af denna summa
—
25
1,147,082
75
fExfiroitri a tioner.
tunnland inesor. å 800 R:dr
254,400
2,775
57 tunnland utegor, å 75 R:dr
—
257,175
Stationer oell laktltiis.
Åtta stationer, vid Sala, Kumla, Westerby,
Transport R:dr R:mt
—12,063,597
66
Bilaga till Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 87.
29
Transport R:dr R:mt
Sevalla, Grefby, Frösthult, Hernevi och
Nysätra, å 13,000 R:dr
Vakthus för 5,5:2 mil, å 7,300 R:dr .
Transport materiel, maskiner, redskap och
telegrafer, å 34,000 R:dr per mil .
För ingeniörs-arfvoden, provisionela byggnader,
samt oförutsedda händelser påföras
15 proc. af ofvanstående summa
Summa kostnad R:dr R:mt
Gör per mil 545,757 H:dr.
Westerås den 27 September 1862.
i
R:dr öre
120,000
41,400
R:dr
R:dr
öre
2,063,597
161,400
298,080
378,460
2,901,538
Gustaf Nerman.
66
34
Liff.
Stockholm—Upsala, 6 mil 6,100 fot — 6,i6 mil.
Med station vid Gamla Kungsholmsbrogataii och Rö rstr ands viken.
R:dr
öre
R:dr
öre
| R:dr
öre
Planeringsarbeten.
1
dras
162
och för banvallens utjemnande erfor-  152,230 kub.-f:rs skärningar samt
,111 kub.-f:r fyllningar.
Af skärningarne utgöra:
3,851 kub.-f:r berg, å 25 R:dr . . .
15,042 kub.-f:r jord, som forslas 500 fot,
i X R-dr
95,525
75,210
—
—
Transport R:dr R:mt
170,735
-i
I
1
30
Bilaga till Stats-Utskottels Utlåtande N:o 87.
'orslas 2,000 fot,
orslas 3,000 fot,
'orslas 4,000 fot,
uppläggas, å 4
Transport R:dr Rimt
31,700 kub.-f:r jord, som forslas 1,000 fot,
å 6 R:dr ....
29.000 kub.-f:r jord, som
å 7 R:dr ....
24.000 kub.-f:r jord, som
å 8 R:dr ....
21,400 kub.-f.r jord, som
å 9 R:dr . . .
27,237 kub.-f:r jord, som
R:dr 30 öre .
Som i fyilningarne fela 40,969 kub.-f;r,
måste 20,469 kub.-f:r tagas ur diken,
å 4 R:dr 30 öre
samt 20,500 kub.-f:r från längre håll, å
9 R:dr
Ballast, utgörande 23,000 kub.-f:r, hvaraf:
5.000 kub.-f:r å 6 R:dr
6.000 kub.-f:r, å 7 R:dr
6.000 kub.-f:r, å 8 R:dr
6.000 kub.-f:r, å 9 R:dr
Tillägges 10 proc. härå, hvaraf tillägget för
ballasten är beräknadt för stationer och
mötesplatser
Broars
Bro vid Walstanäs.
Ett spann med 30 fots längd. Landfästenas
höjd öfver rustbädden = 20 fot,
bredd = 26 fot och tjocklek = 12 fot.
Vingmurarne 18 fot långa och 8 fot breda.
Grundläggning:
376 st. furupålar, 30 fot långa med nedslagning
och afsågning, å 10 R:dr per st.
752 kub.-fot 8/9 tums virke till pålrutor
med hophuggning, å 60 öre
R:dr
170,735
190,200
203.000
192.000
192,600
122,566
92,110
184,500
30.000
42.000
48.000
54.000
3,760
451
R:<lr
R:dr
50
50
20
1,521,712
152,171
20
Öre
1,673,883
20
Transport R:dr R:mt | 4,21l|20|
-|l,673,883|20
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande lV:o 87.
31
Transport R:dr R:mt
42 kub.-f:r grundgräfning, ä 3 K:dr . .
10 tolfter plank till spånt, å 20 R:dr.
Landfästen:
lil kub.-f:r mur i bruk med tuktad sten,
å 80 R:dr
Ölverbyggnaden, 30 sträckfot, å 90 R:dr
Bii •o viii närsta.
Ett spann med 20 fots längd. Landfästenas
höjd öfver rustbädden = 15 fot,
bredd 26 fot och tjocklek 10 fot.
Vingmurens längd = 24 fot och bredd
= 6 fot.
Grundläggning:
26 kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr .
280 st. furupålar, 30 fot långa med nedslagning
och afsågning, å 10 R:dr . .
8 tolfter plank till spånt, å 20 R:dr .
560 kub.-fot 8/9 tums virke till pålrutor,
å 60 öre
Landfästen:
59 kub.-f:r mur i bruk med tuktad sten,
å 80 R:dr
. .
Öfverbyggnaden, 20 sträckfot, å 60 R:dr
liro vid Säfja å.
Ett spann med 50 fots längd. Landfästenas
böjd öfver rustbädden = 20 fot,
bredd = 26 fot och tjocklek = 12 fot.
Vingmurarne 18 fot långa och 8 fot breda.
Grundläggning:
42 kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr . .
Transport R:dr R:mt
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
4,211
126
200
20
1,673,883
20
8,880
2,700
—
16,117
20
78
2,800
160
336
4,720
1,200
—
9,294
126
126
25,411
20
1,673,88320
32
Ti ilag a lill Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 87.
R:dr
ör ej k: i ] r
öi ej
lild r
ö re
Transport R:dr R:mt
376 st. furupålar, 30 fot långa med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr . .
752 kub.-fot 8/9 tums virke till pålrutor,
å 60 öre
126
3,760
451
25,411
20
1,673,883
20
20
10 tolfter plank till spånt, å 20 R:dr.
Landfästen:
lil kub.-f:r mur i bruk med tuktad sten,
å 80 R:dr
200
8,880
7,500
Öfverbyggnaden, 50 sträckfot, å 150 R:dr
—
20,917
20
Bro för jernv Jia;cii öfver lands-  vitgen vid §olna kyrka.
Brons längd 54 fot med ett 30 fots
spann. Vederlagens höjd = 18 fot, tjock-  lek = 12 fot och bredd = 26 fot.
Grundläggning:
196 st. furupålar med nedslagning och af-  sågning, å 10 R:dr
392 kub.-fot 8/9 tums virke till rust-
bädd, å 60 öre
52 kub.-f:r mur i bruk, å 80 R:dr . .
Öfverbyggnaden, 50 sträckfot, å 90 R:dr
1,960
235
4,160
2,700
20
—
9,055
20
Bro för jernvägen öfver
landsvägen vill farHiergs-  alléen.
Brons längd 72 fot med ett 40 fots
spann. Vederlagens höjd = 30 fot, bredd =
24 fot och tjocklek = 16 fot.
107 kub.-f:r kallmur, 45 R:dr . . .
Öfverbyggnaden af trä, 40 sträckfot, å
50 R:dr
4,815
2,000
6,815
Afloppstrummor:
34 st. trummor med 2 fots vattenöppning
Transport R:dr Bunt
1,673,883
——— ■
62,198 60
20
och
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8t.
33
R:di
roj
R:tlr |öre
R:dr jöre
Transport K:dr R:mt
och en sammanräknad längd, å 1,468
sträckfot, å 3 R:dr 30 öre ....
4 st. trummor med 4 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 243 fot,
å 6 R:dr . ....
4 944
40
62,198
60
1,673,883
20
1,458
3,632
7,838
1,903
8,460
11,200
15,386
300
18,480
7 st. trummor med 6 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 276 fot,
å 13 R:dr 16 öre
4 st, trummor med 10 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 294 fot,
å 26 R:dr 66 öre
1 trumma med 15 fots vattenöppning, 51
fot lång, å 37 R:dr 33 öre . . .
Vägofver gångar:
18 st. större vägöfvergängar, å 470 R:dr
40 st. mindre d:o å 280 R:dr
Vägomläggningar
Rötning af Vattendrag, 100 kub.-f:r, å
3 R:dr
16
83
Räddning på sank mark, 7,700 fot, k 2
R:dr 40 öre
Stängsel, 74,033 famnar, å 75 öre
55,524
75
129,027
18
191,225
78
Summa kostnad för sådana arbeten, som
bero på markens beskaffenhet . . .
—
1,865,108
98
Öf verbyggnad.
Skenor, 440,200 sträckfot, å 21| # v. v.
per fot = 29,845 Sf-fe st. st. v., å 30 R:dr
Skar [jern, 24,678 st., å 3 R:dr 50 öre .
Tvärstockar, 74,035 st., å 1 R:dr 25 öre
Hakbult, 300,000 st., å 75 R:dr per
l,000:de
895,350
86,373
92,541
22,50C
QK
Transport R:dr R:mt
1,096,764 25|
1-
|l,865,10898
Bilt. till tt St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Haft. 5
34
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Transport R:dr R:mt
Nedläggning af tvärstockar och skenor,
222,100 fot, å 35 öre
För stationer och mötesplatser tillägges 10
proc. af denna summa
Exiiroprialioner.
16J tunnland trädgårdstomter, å 2,000 R:dr
300 tunnland inegor, å 800 R:dr . .
80 tunnland utegor, å 75 R:dr
Stationer oell Vakthus.
Stockholms station med reparationsverkstad
Upsala station
8 st. stationer, vid Solna, Jerfva, Rotebro,
Wallstanäs, Märsta, Forsby, Wrå och
Berga, å 15,000 R:dr
Vakthus på 6,16 mil, å 7,500 R:dr .
Transport, materiel, maskiner, redskap och
telegrafer upptagas vanligen till 54,000
R:dr per mil, men ökas här till 67,500
R:dr per mil (25 proc. dertill) .
R:dr
1,096,764
77,735
33.000
240,000
60.000
25
Summa R:dr R:mt
För ingeniörs-arfvoden, provisionela byggnader
och oförutsedda kostnader påföres
15 proc. af ofvanstående
Summa kostnad R:dr R:mt
Gör 812,478 R:dr per mil.
200,000
80,000
120,000
46,200
R:dr
1,174,499
117,449
R:dr
öre
25
92
1,865,108
1,291,949
98
17
333,000
446,200
415,800
4,352,058
652,808
15
85
5,004,867
Bilaga till Stat n-Ut skottet? Utlåtande N:o 87.
35
Litt. (ji.
Upsala—Sala, 5 mil 22,500
fot — 5,62 mil.
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Planeringsarbeten.
I och för banvallens utjemnande er-  fordras 100,000 kub.-f:r skärningar och
146.000 kub.-f:r fyllningar.
Af skärningarne utgöra:
7.000 kub.-f:r berg, å 23 It:dr . . .
578 kub.-f:r, som forslas 500 fot, å 5 R:dr
19,152 kub.-f:r, som forslas 1,000 fot, å
6 R:dr
175,000
2,875
114,912
249,347
44,504
288,801
52,515
335,160
47,160
35.000
32.000
36.000
35,621 kub.-f:r, som forslas 2,000 fot, å
7 R:dr
5,563 kub.-f:r, som forslas 3,000 fot, å
8 R:dr
32,089 kub.-f:r, som forslas 4,000 fot, å
9 R:dr
Som i fyllningarne felas 48,910 kub.-f:r,
måste 11,670 kub.-f:r tagas ur diken, å
och 37,240 kub.-f:r från längre håll, å
9 R:dr
Ballast utgörande 20,860 kub.-f:r, deraf:
7,860 kub.-f:r, å 6 R:dr
5.000 kub.-fjr, å 7 R:dr
4.000 kub.-f:r, å 8 R:dr
4.000 kub.-f:r, å 9 R:dr
Summa R:dr R:mt
Tillägges 10 proc. af ali jordgräfning, hvaraf
tillägget för Ballasten är beräknadt för
beholvet vid stationer och mötesplatser
1,413,274
141,327
1,554,601
Transport R:dr R:mt
3
1,554,601 —
—
36
Bilaga till Ståts-Utskottets Utlåtande. TS:o 87.
R:dr
H
R:<)r
mej
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
1,554,601
Br«a i*:
Bro öfver Fyris-ån.
Brons längd 118 fot. Brospannens an-  tal = 1 och spännvidd = 100 fot. Land-  fästenas höjd öfver rustbädden = 10 fot,
bredd = 26 fot och tjocklek = 9 fot.
Grundläggning:
Grundgräfning 15 kub.-f:r, å 3 R:dr .
308 st. 30 fot långa furupålar med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr .
575 kub.-fot furuvirke till pålrutor med
hopliuggniug, å 60 öre
9 tolfter 3/9 tums 14 fots plank till spånt-  pålning med spåntning och nedslagning
å 20 R:dr
Landfästen:
37 kub.-f:r mur med bruk och tuktad sten,
å 80 R:dr
45
3,080
345
180
2,960
30,000
—
—
öfverby g gnaden: f
100 sträckfot, å 300 R:dr per fot
36,610
Bro öfver Wän;e å.
Brons längd 43 fot. Brospannens antal
= 1 och spännvidd = 25 fot. Landfästenas
höjd öfver rustbädden = 17,5 fot, bredd
= 26 fot och tjocklek = 9 fot.
Grundläggning:
Grundgräfning 15 kub.-f:r, å 3 R.dr .
45
308 st 30 fot långa furupålar med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr .
575 kub.-fot furuvirke till pålrutor med
hophuggning, å 60 öre
3,080
345
Transport R:dr R:mt
3,470
■ -
1,591,211
—
Bilaga till Stats-Utsknttets Utlåtande N:o 87,
37
R:rfr
ört-
R:dr
Öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
9 tolfter 3/9 tums 14 fots plank till spånt-  pålning med spåntning och nedslagning
A 20 R:dr
3,470
180
3,240
1,873
1,591,211
Landfästen:
65J kub.-f:r mur med bruk och tuktad
sten, å 80 R:dr
Ofver byggnaden:
23 sträckfot, å 73 R:dr per fot .
10,765
Bro öfver Ä Barnis å.
Brons längd 48 fot. Brospannens antal
= 1 och spännvidd = 30 fot. Landfäste-  nas höjd öfver rustbädden = 8,5 fot, bredd
— 26 fot och tjocklek = 9 fot.
Grundläggning:
13 kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr .
308 st. 30 fot långa furupålar med ned-  slagning och afsågning, å 10 R:dr .
373 kub.-fot furuvirke till pålrutor med
hophuggning, å 60 öre
9 tolfter 3/9 tums 14 fots plank till spånt-  pålning och nedslagning, å 20 R:dr
Landfästen:
31 kub.-f:r mur med bruk och tuktad sten,
å 80 R:dr
43
3,080
345
180
2,480
2,700
Öfverby ggnaden:
30 sträckfot å 90 R:dr per fot . . .
8,830
Bro öfver Brsuiuls å.
Brons längd 32 fot och bredd 113 fot
med ett enda 30 fots stenhvalf. Landfä-  stenas höjd öfver rustbädden 7 fot, bredd
113 fot och tjocklek 11 fot.
Transport R:dr R:mt
1,610,806
—
38
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
R:dr
R:dr Orri R:dr
Transport R:dr R:mt
Grundläggning:
167 kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr
800 st. furupålar med nedslagning, å 10
R:dr
1,539 kub.-fot furuvirke till pålrutor å
60 öre
16 tolfter 3/9 tums 14 fots plank till
spåntpllning, å 20 R:dr
Landfästen och påmurning:
326 kub.-fot murning i bruk med tuktad
sten, å 80 R:dr
Belclädnadsmurar:
30 kub.-f:r kallmur, å 45 R:dr . . .
Bro öfwer Sag-ån.
Brons längd 68 fot. Brospannens antal
— 1 och spännvidd = 50 fot. Landfästenas
höjd öfver rustbädden ~ 11 fot,
bredd = 26 fot och tjocklek — 9 fot.
Grundläggning:
14 kub.-fot grundgräfning, å 3 R:dr . .
308 st. 30 fot långa furupålar med nedslagning,
å 10 R:dr
575 kub.-fot furuvirke till pålrutor med
nedläggning, å 60 öre
9 tolfter 3/9 tums 14 fots plank till spåntpålning,
å 20 R:dr
Landfästen:
41-J kub.-f:r mur i bruk med tuktad sten,
å 80 R:dr
öfverby ggnaden:
50 sträckfot, å 150 R:dr per fot
501
8,000
923
320
26,080
1,350
40
42
3,080
345
180
3,320
7,500
,610,806
37,174
40
14,467
Transport R:dr R:mt  |—|l,662,447|40
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
39
R:dr
örej
R:dr
ure|
R:dr
åre
Transport R:dr R:mt
Afloppstrummor:
48 st. trummor med 2 fots vattenöppning,
tillsammans 1,890 sträckfot, deraf 860
sträckfot på fast mark, å 5 R:dr 30 öre
per fot
samt 1,030 sträckfot, å 4 R:dr 80 öre .
2 st. trummor med 4 fots vattenöppning,
66 sträckfot på sank mark, å 7 R:dr
50 öre
14 st. trummor med 6 fots vattenöppning,
696 sträckfot, deraf:
459 sträckfot på torr mark, å 10 R:dr
33 öre ,
samt 237 sträckfot, å 13 R:dr 16 öre
ner fot
1,662,447
40
2,838
4,944
495
4,741
3,118
12,316
47
92
92
7 st. trummor med 10 fots öppning, 462
sträck fot, å 26 R:dr 66 öre per fot .
28,454
31
Vägöfvergångar:
10 landsvägsöfvergångar, å 470 R:dr .
30 st. egovägsöfvergångar, å 280 R:dr
4,700
8,400
Bro ofver jernvägen vid
Boksta.
Landfästena bestå af berg. Spännvidden
= 20 fot.
80 qv.-fot tuktad bergyta, å 1 R:dr . .
5 kub.-f:r hvalfmurning i bruk med tuktad
sten, å 100 R:dr
5 kub.-f:r påmurning, å 80 R:dr . . .
4| kub.-f:r murning till handräcken, å
80 R:dr
80
500
400
360
Väg under jernvägen vid
Sörliy.
Stenhvalf med 20 fots spann. Längd mel-
Transport R:dr R:mt
——
|l,690,901
|71
i
40
tillaga till Siats-Utskotlels Utlåtande N:o 87.
R:c)r
örej
R:dr
öre|
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Ian dagöppningarne 34 fot. Vederlagens
höjd 13 fot och tjocklek 8 fot.
10 kub.-f:r grundgräfning, å 3 R:dr .
85 kub.-f:r murning med bruk och tuktad
sten, å 80 R.dr
6 kub.-f:r hvalfmurning, å 100 R:dr .
44 kub.-f:r kallmur, å 45 R:dr
1,690,901
71
30
6,800
600
1,980
23,850
Vägomläggningar på 9 särskilda ställen, en
sammanräknad längd af 18,700 fot, å
15,895
723
746
Tre stenbroar af tillsammans 70 fots längd,
å 10 R:dr 33 öre per fot . .
En 15 lots trumma, 20 fot lång, å 37
10
60
Rätning af vattendrag:
115 kub.-f;rs gräfning, å 3 R:dr .
Bäddning på sank mark:
36,600 sträckfot, å 2 R:dr 40 öre per fot
345
87,840
105,549
50,625
70
Stängsel:
67,500 famuar, å 75 öre
—-—
—
Summa kostnad för sådana arbeten, som
bero på inarkens beskaffenhet . . .
1,870,926
41
Ofverlty&gnail.
Skenor, 405,000 sträckfot, vägande 21|
# v. v. per fot = 27,211 Sä st. st.
v., å 30 R:dr
Skarfjern med skrufvar och plåtar 22,500
st., å 3 R:dr 50 öre per st
67,500 tvärstockar, å 1 R:dr 25 öre . .
270,000 hakbultar, å 75 R:dr per l,000:de
Nedläggning af tvärstockar och skenor,
202,500 fot, å 35 öre
816,330
78,750
84,375
20,250
70,875
—
1,070,580
Transport R:dr Runt
——
-
1,070,580
1,870,926
41
Bilaga till Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 87.
41
R:dr
öre
R:dr
ör e
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
—
1,070,580
1,870,926
41
För stationer och mötesplatser tillägges 10
nmr. af Hpnna mimma
107,058
1,177,638
... ....
Expropriationer.
172,000
11,100
148 tunnland
utegor, å 75 R:dr .
—
183,100
Stationer oell Vakthus.
Fyra 3:dje klassens stationer, vid Wänge,
Åland, Wittinge och Sala, å 15,000 R:dr
Tre 4:de klassehs stationer, vid Klvsta, Björn-  lunda och isätra, å 9,000 R:dr . .
Vakthus för 5I§ mil, å 7,500 R:dr
60,000
27,000
42,500
129,500
312,600
306,000
550,074
Transport, materiel, maskiner, redskap och
telegrafer, å 54,000 R:dr per mil.
För ingeniörs-arfvoden, provisionel bygg-  nader samt för oförutsedda händelser
59
Summa kostnad R:dr R:mt
,
—
4,217,239
_
Gör 750,398 H:dr per mil.
Bilt lill «. St Prut 1802 8 186$. 4 Sami. I A/d. 2 Band. 2 Hafi.
6
42
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Litt. MM.
Kostnadsförslag för jernväg från OdonScllä eller Skörs ta
till Gran, 2 mil 8,689 fot '= 2,24 mil.
PlaBieriiigsarbeten.
1 och för banvallens utjeranande ertordras
30,021 kub.-f:r skärningar samt
66,954 kub.-f:r fyllningar.
Af skärningarne utgöra:
2,925 kub.-f:r berg, å 25 R:dr . . .
2,402 kub. f:r jord, som forslas 500 fot,
å 5 R:dr
4,796 kub.-f:r, som forslas 1,000 fot, å
6 R:dr
11,038 kub.-fr, som forslas 2,000 fot, å
7 R:dr
7,660 kub.-f:r, som forslss 3,000 fot, å
8 R:dr
1,200 kub.-f:r, som uppläggas, å 4 R:dr
50 öre
Som i fyllningarne fela 39,433 kub.-f:r,
mäste 16,381 kub.-f:r tagas ur sidoskärning
närmare, å 4 R:dr 50 öre
16,265 kub.-f:r på längre båll, å 7 R:dr
50 öre
samt 6,787 kub.-f:r på längre håll, å
9 R:dr
Ballast utgörande 8,310 kub.-f:r, hvaraf:
1,500 kub.-f:r, å 6 R:dr
2,000 kub.-f:r, å 7 R:dr
2,810 kub.-f:r, å 8 R:dr
R:dr
73,125
12,010
28,776
77,266
61,280
5,400
73,714
121,987
61,083
9,000
14,000
22,480
Transport H;dr R:mt j 560,122
R:dr
R:dr
örr
50
50
Bilaga till Statx-V(skottets U låtande N:o 87 -
43
R:dr
örejj R:dr
öre
R:dr
0r.
Transport R:dr R:mt
2,000 kub.-f:r, å 9 R:dr
560,122
18,000
-—
578,122
57,812
Tillägges 10 proc. härå, hvaraf tillägget för
ballasten är beräknadt för stationer och
mötesplatser
20
635,934
20
Broar:
Bro vid (varasviken.
Brons längd 32 fot, med ett 20 fots
spann. Landfästenas höjd öfver rustbädden
9 fot, bredd 26 fot och tjocklek 6 fot.
Grundläggning:
84 st. pålar, 33 fot långa, med nedslagning
och afsågning, å 10 R:dr
168 kub.-fot furuvirke till pålrutor, å
60 öre
Landfästen:
21 kub.-f:r murverk i bruk med tuktad
sten, å 80 R:dr
Stensättning, 36 qv.-f:r, å 4 R:dr . . .
Öfverbyggnad, 20 sträckfot, å 60 R:dr
840
100
1,680
144
1,200
80
—
3,964
80
—
Bro öfver Tiöfsta å.
Brons längd 36 fot, med ett 20 fots
spann. Landfästenas höjd öfver rustbädden
12 fot, bredd 26 fot och tjocklek 8 fot.
Grundläggning:
140 st. pålar, 35 fot långa, med nedslag-  ning och afsågning, å 10 R:dr . . .
280 kub.-fot furuvirke till pålrutor, å
60 öre
Landfästen:
40 kub.-f:r murverk i bruk med tuktad
sten, å 80 R:dr
Stensättning, 54 qv.-f:r, å 4 R:dr . . .
Öfverbyggnad, 20 sträckfot, å 60 R:dr .
1,400
168
3.200
216
1.200
-
6,184
—
Transport R:dr^R:mt
1 —.
i-
10,148|80| 635,934
20
44
Bilaga till Stats—Utskottets Utlåtande N;a 87.
Transport R:dr R:mt
Bro vid Eriessuml.
Brons längd 128 fot, med 2:ne fasta 30
fots spann samt ett rörligt 32 fots spann.
Landfästenas höjd öfver rustbädden 17 fot,
bredd 26 fot och tjocklek 10 fot. Pelarens
bredd 42 fot och tjocklek 16 fot.
Grundläggning:
864 st. pålar, 50 fot långa, med nedslagning
och afsågning, å 15 R:dr . . .
2,800 kub.-fot furuvirke till pålrutor och
kista, å 60 öre
100 kub.-f:r småsten till fyllning mellan
pålarne och kistan, å 10 R:dr . . .
Landfästen och pelare:
135 kub.-f:r murverk i bruk med tuktad
sten, å 80 R:dr
Stensättning, 200 qv.-f:r, å 4 R:dr . . .
Öfverbyggnaden, 60 sträckfot, å 90 R.dr .
Rörliga bron
Bro vid Warp smidet.
Brons längd 40 fot, med ett rörligt 25
fots spann. Landfästenas höjd öfver rustbädden
13 löt, bredd 26 fot och tjocklek
9 fot.
Grundläggning;
250 st. pålar, 30 fot långa, med nedslagning
och afsågning, å 10 R:dr . . .
500 kub.-fot furuvirke till pålrutor, å
60 öre
14 tolfter 3 tums 14 fots plank, å 20 R:dr
Landfästen:
45 kub.-f:r murverk i bruk med tuktad
sten, å 80 R:dr
Transport R:dr R:mt
H :,ii
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
_
;
10,148
80
635,934
20
8,460
1,680
1,000
10,800
800
5,400
20,000
—
48,140
2,500
300
280
3,600
6,680
—
58,288|80
635,934
20
Bilar/a till Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 87.
45
Transport R:dr R:mt
Stensättning, 100 qv.-f:r, å 4 R:dr
Rörliga bron
2 st. vägportar, k 3,000 R:dr . .
Alflop pst rummor:
j!9 st. trummor med 2 fots vattenöppning
och en sammanräknad längd af 720 fot,
å 3 R:dr 30 öre
B st. trummor med 3 fots vattenöppning
och sammanräknad längd af 72 fot, å
5 R:dr
1 trumma med 4 fots vattenöppning och
längd af 40 fot, å 6 R:dr . .
4 st. trummor med 6 fots vattenöppning
och sammanräknad längd af 260 fot, å
13 R:dr 16 öre ........
2 st. trummor med 10 fots vattenöppning
och sammanräknad längd af 96 fot, å
26 R:dr 66 öre
V ägöfvergångar:
11 st. större vägöfvergångar, å 470
R:dr
19 st. mindre vägöfvergångar, å 280
R:dr
. . . .
V ägomläggningar:
på särskilda ställen om sammanräknad längd
af 6,200 fot, å 85 öre
Husflyttningar
Bäddning pä sank mark:
1,000 sträckfot, å 2 R:dr 40 öre . . .
Stängsel:
26,930 sträck-f:r, å 75 öre
Summa kostnad för sådana arbeten, som
bero af markens beskaffenhet
Transport R:dr R:mt
R:dr öre:
R:dr
R:dr
6,680
400
10,000
2,376
360
240
3,421
2,559
5,170
5,320
5,270
10,500
2,400
20,197
60
36
50
58,288
17,080
6,000
8,956
48,857
80
96
50
635,934
81,368
20
57,814
775,117
öre
80
46
46
775,117|46
46 Bilaga till Stats-Utfkottets Utlåtande N:o 87.
R;dr
öre
R:dr
Ulf
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Öfverbyggnad.
Skenor, 161,378 sträckfot, å 21,5 # v. v.
per fot = 10,842,58 Stt st. st. v., å
30 R:dr
Skarfjern, 8,967 par, å 3 R:dr SO öre .
Tvärstockar, 26,930 st., å 1 R:dr 2S öre
Hakbultar, 107,720 st., å 7S R:dr per
l,000:de
Nedläggning af tvärstockar och skenor,
80,689 sträckfot, å 3S öre ....
775,117
46
325,277
31,384
33,662
8,079
28,241
i rt
50
50
15
426,644
42,664
55
—
För stationer och mötesplatser tillägges 10
proc. af denna summa
45
469,309
Expropriationer.
\ tunnland trädgårdstomter, å 2,000 R:dr
6l£ tunnland inegor, å 800 R:dr .
27£ tunnland utegor, å 7S R:dr
1,000
49,200
2,062
50
52,262
50
Stationer oell Vakthus.
2 st. stationer vid Haga gården och Erics-
sund, å 15,000 R:dr
Vakthus för 2,2i mil, å 7,500 R:dr .
30,000
16,800
—
46,800
Transport, materiel, maskiner, redskap och
telegrafer, å 67,500 R:dr per mil .
151,200
Summa R:dr R:mt
För ingeniörs-arfvoden, provisionel byggna-  nader och oförutsedda kostnader tillägges
15 proc. af ofvanstående summa
1,494,688
224,203
96
34
Summa kostnad R:dr R:mt
—
—
1,718,892
30
Gör 767,358 R:dr per mil.
Stockholm den 28 Februari 1863.
L. Nordenfelt.
Bilaga till Stat s-Utskottets Utlåtande N:o 87.
47
Litt. M.
Kostnadsförslag för jernväg från Märsta till Gran, 2 mil,
12,506 fot = 2,35 mil.
Planeringsarbeten.
I och för banvallens utjemnande erfordras
39,272 kub.-f:r skärningar samt 76,736
kub.-f:r fyllningar.
Af skärningarne utgöra:
2,569 kub.-f:r berg (hvaraf 500 kub.-f:r
uppläggas), å 25 R:dr
5,082 kub.-f:r jord, som forslas 500 fot,
å 5 R:dr
7,648 kub.-f:r jord, som forslas 1,000 fot,
å 6 R:dr
13,801 kub.-f:r jord, som forslas 2,000 fot,
å 7 R:dr
9,907 kub.-f:r jord, som forslas 3,000 fot,
å 8 R:dr
265 kub.-f:r jord, som uppläggas, å 4 R:dr
50 öre
Som i fyllningarne fela 38,229 kub.-f:r,
måste 23,381 kub.-f:r tagas ur sidoskärning
närmare, å 4 R:dr 50 öre
samt 14,848 kub.-f:r på längre håll, å 9
R:dr .
Ballast, utgörande 8,703 kub.-f:r, hvaraf:
1,500 kub.-f:r, å 6 R:dr
2,000 kub.-f:r, å 7 R:dr
5,203 kub.-f:r, å 8 R:dr
Tillägges 10 proc. härå, hvaraf tillägget
för ballasten är beräknadt för stationer och
mötesplatser
Transport R dr R:mt
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
ört
64,225
25,410
45,888
96,607
79,256
1,192
105,214
133,632
ÖC Ctt
o o
9,000
14,000
41,624
—
616,049
61,604
_
90
677,653
90
———
—
677,653)90
■48
Bilaga till Stals-Utskottets Utlåtande N:o 87.
R:dr
öre
K:dr
urr
R:dr
Öre
Transport R:dr R:mt
82 ro ar:
Bro viri Garnsvikrn.
Brons längd 40 fot, med ett rörligt 20
fots spann. Landfästenas höjd öfver rust-  bädden 45 fot, bredd 26 fot och tjocklek
9“ fot. ~i
Grundläggning:
250 st. pålar, 40 fot långa, med nedslag-  ning och afsågning, å 44 R:dr . . .
500 kub.—lot furuvirke till pålruta, å 60
677,653
90
3,500
300
280
3,600
400
8,000
44 tolfter 3 tums 44 fots plank, 20 R:dr
Landfästen:
45 kub.-f:r murverk i bruk med tuktad
Stensättning, 400 qv.-f:r, å 4 R:dr .
Rörliga bron
—
16,080
Bro viri Eriossunri.
Brons längd 428 fot, tvänne fasta 30
fots spann och ett rörligt 32 fots spann.
Landfästenas höjd öfver rustbädden 47 fot,
bredd 26 fot och tjocklek 40 fot. Pela-  rens bredd 42 fot och tjocklek 46 fot.
Grundläggning:
564 st. pålar, 50 fot långa, med nedslag-  ning och afsågning, å 45 R:dr .
2,800 kub.-föt furuvirke till pålrutor samt
stenkista, å 60 öre
400 kub.-f:r småsten till fyllning emellan
pålarne, å 40 R:dr
Landfästen och pelare:
435 kub.-f:r murverk i bruk med tuktad
8,460
4,680
4,000
40,800
800
Stensättning, 200 qv.-f:r, å 4 R:dr . .
Transport R:dr B:mt
2a,/ -40
46,080
677,653
90
Öfver
-
Bilaga till Sta t s-Vt skol tets Utlåtande N-o 87
49
K:dr
öre
Run-
öre|
R:dr
öre
Transport R:mt R:dr
Öfverbyggnaden, 60 str.-fot, å 90 R:dr .
Rörliga bron
22,740
5,400
20,000
--
ia,080
677,653
90
—
48.140
Bro vid Warpsismiet.
Brons längd 40 fot, med ett rörligt 23
fots spann. Landfästenas höjd öfver rust-  bädden 13 fot, bredd 26 fot och tjock-  lek 9 fot.
Grundläggning:
250 st. pålar, 30 fot långa, med nedslag-  ning och afsågning, å 10 R:dr .
500 kub.-fot furuvirke till pålrutor, å 60
2,500
300
280
3,600
400
10,000
öre
14 tolfter 3 tums 14 fots plank, å 20 R:dr
Landfästen:
45 kub.-f:r murverk i bruk, med tuktad
sten, å 80 R:dr
Stensättning, 100 qv.-f:r, å 4 R:dr
Rörliga bron
17,080
9,000
3 st, vägportar, å 3,000 R:dr . . . .
90,300
_
Aflapp trummor:
20 st. trummor med 2 fots vattenöppning
och sammanräknad längd af 790 fot, å
3 R:dr 30 öre
5 st. trummor med 3 fots vattenöppning
och sammanräknad längd af 172 fot, å
5 R:dr
2 st. trummor med 4 fots vattenöppning
och sammanräknad längd af 80 fot, å
2,607
860
480
1 st. trumma med 10 fots vattenöppning
och längd 50 fot, å 26 R:dr 66 öre .
1,333
5,280
Vägöfvergångar:
i0 st. större yägöfvergångar, å 470 R:dr
12 st, mindre dm . h 280 R:dr
4,700
3,360
-
Transport R:dr R:mt
8,060
5,280
767,953
90
Bih lill R St. Brot. 1802 & 1863. 4 Sami. I Afd. 2 Band. 2 Baft. 7
50
Bilaga till Stats-Utskollets Utlåtande N:o 87.
R:dr
öre
R:dr |
Jrr
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Vägomläggningar:
på fem särskilda ställen, af en samman-  räknad längd af 2,500 fot, å 85 öre .
Hvsflyttningar
Bäddning pä sank mark, 1,000 fot, å 2
8,060
2,125
7.500
2,400
20,814
—
5,280
767,953
90
Stängsel, 27,752 sträckfamnar, å 75 öre .
—
40,899
46,179
Summa kostnad för sådana arbeten, som be-  ro af markens beskaffenhet .
814,132
90
Ofve rbyssnad.
Skenor, 169,012sträckfot, å 21,5 # v. v. per
fot = 11,355,27 S# st. st. v., å 30 R:dr
Skarfjern, 9,390 par, å 3 R:dr 50 öre . .
Tvärstockar, 28,169 st., å 1 R:dr 25 öre .
Hakbultar, 113,320 st., å 75 R:dr per
l,000:de ... . . . .
340,658
32,865
35,211
8,499
29,577
10
25
Nedläggning af tvärstockar och skenor,
84,506 fot, å 35 öre
10
446,810
44,681
45
För stationer och mötesplatser tillägges 10
proc. af denna summa
—
5
491,491
50
Fx|iropi'iationer.
?, tunnland trädgårdstomter, å 2,000 R:dr
1,000
53,600
2,062
67 tunnland inegor, å 800 R:dr .
27£ tunnland utegor, å 75 R:dr .
50
56,662
50
Stationer oell Vakthus.
2 st. 3:dje klassens stationer vid Sigtuna och
och Ericssund, å 15,000 R:dr .
Vakthus på 2,35 mil, å 7,500 R:dr .
Transport, materiel, maskiner, redskap, te-  legraf, å 67,500 R:dr per mil . . .
För ingeniörs-arfvoden, provisionela byggna-  der samt för oförutsedda händelser til-  lägges 15 proc. af denna summa
30,000
17,625
—
47,625
104,287
50
158,625
235,280
53
Summa kostnad R:mt R:dr
—|l,803,817
43
Gör 767.582 B dr per mil.
Stockholm den 28 Februari 1862.
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87,
Litt. Bi,
Kostnadsförslag för anläggning af en sammanbindning sbana genom■
Stockholm från närheten af T ant ögat an på Södermalm
till Gamla Kungsholmsbrogatan på Korr, med dubbelt
spår.
R:di-
ör<
R:dr
öre
Hanans öppnande från dess södra ändpunkt till Tim-  mermansgatdn, 1,200 fot i längd:
Jordgräfning, med jordens transport till Liljeholmen,
kub.-f:r 1,506, å 9 R:dr
Bergssprängning: stenen upplägges på sidan af schakterna,
för att begagnas till sidomurar, kub.-f:r 1,711, å30R:dr
Uppläggning af dessa sidomurar, kub.-f:r 135, å 10 R:dr
Landfästen för vägbro vid Timraermansgatan, kallmur-  ning med stenanskoffning, kub.-f:r 71, å 50 R:dr .
Vägbron vid Timmermansgatan af jernplåt, 38 löts
spann *
13,554
51,330
1,350
3,550
5.000
4,998
2.000
Omläggning af Tantogatan på en längd af 1,000 fot
med 30 fots bredd, qv.-f:r 833, å 6 R:dr . . .
Stängsel utmed båda sidorna, löp. fot 2,000, å 1 R:di
—•
79,782
Från Timmermansgatan till början af tunneln vid
Högbergsgatan:
Jordgräfning, hvaraf omkring 5,000 kub.-f:r uppläggas
omkring södra bangården och resten, 9,900 kub.-f:r,
transporteras till Liljeholmen eller dess närhet,
kub.-f:r 14,924, å 9 R:dr
Bergsprängning på denna sträcka, kub.-f:r 864, å 55 R:dr
Uppläggning af stödjemurar mot jorden å båda sidor
om den djupa skärningen åtgå icke allenast ofvan
upptagna 864 kub.-f:r berg, utan äfven en del af
134,316
30,240
Transport R:dr Runt
164,556
79,782
-
52
liilaga till Stats-Utskottes Utlåtande N:o 87,
R:dr
öre R:dr
ö r -
Transport R:dr R:mt
sprängningen från tunnelns södra ända, kub.-f:r
3 400 å 10 R-dr . ...
164,556
34,000
5,250
4,500
79,782
För vägöfvergång vid Björngårdsgatan med stenanskaff-  ning, kallmur, kub.-i:r 105, å 50 R.dr ....
Öfverbyggnad af jernplåt, 52 fots spännvidd, . . .
Midt för nuvarande södra bangården bör en trappa
eiler ett afstigningsstalle för trafiken inom staden be-
—
redas, för hvilket 2:ne sidomurar och en platform
med en trappa af trä upptages med
Stenmur som stängsel å båda sidor om jernvägen från
Tantogatan till tunneln, löp. famnar 920, å 3 R:dr
1,800
2,760
212,866
Under Södermalm öppnas en tunnel af 1,400 fots längd,
52 fots bredd för dubbel bana, sidornas höjd 8 fot
och hvalfvet derutöfver Ii fot :
Bergsprängning: för hvalföppningen, kub.-f:r 1,120, å
200 R-dr
224,000
151,450
16,500
30,000
4.600
1.600
1,500
3,580
» för bottensprängning, kub.-f:r 2,350, å65R:dr
l denna kostnad är tillsyn, materialer och stenens trans-  port till mynningen af tunneln beräknad. Stentrans-  port från tunneln, dels till Mälaren och dels till södra
bangårdens omgifning, kub.-f:r 3,300, å 5 R:dr
En ångmaskins uppsättning vid södra ändan af tunneln,
dels för pumpning och dels för vädervexling under
arbetet. Denna kostnad med underhåll i 2 arbetsår,
lltsprängning af ett dike på ena sidan af tunneln för
vattens alledning
Tvärdiken, utsprängde på flera ställen
En trattoar ahlägges på östra sidan af tunneln . .
Vid södra ändan måste tunneln afslutas med ett kortare
hvalf, som kostar
433,230
Vid utgången af norra ändan å tunneln måste huset
N:o 5 vid Ulla Maricegalan genombrytas och hvalf
derunder anläggas:
Hvalfsten 9,600 R:dr och stenanskaffning 1,800 R:dr
11,400
Transport R:dr R:mt
11,400
1-
725,878
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande l\':o 87.
53
R:<lr
öre
R:dr
iire
Transport R:dr R:mt
It,400
725,878
Murning med bruk, som med hvalfbågar, ställningar,
gräfningar &c. kostar, kub.-f:r 83, å 100 R:di .
8,500
19,900
Genombrytning af huset N:o 3 vid Petter Myndes gala,
iriberäknadt gårdstomten:
Bergsprängning, kub.-f:r 4, å SO R:dr
Jordgräfning
200
300
10,880
..
—
Hvalfsten, qv.-fot 2,720, å 4 R:dr
—
Stenanskaffnm>\ kub.-f:r 40, 30 R:dr
1,200
7,800
Murning med bruk, med stenuttagning, hvalfbågar m. m„
kub.-f:r 78, å 100 R:dr
20,380
Banans anläggning vid norra ändan af tunneln med
bro för Petter Myndes backe:
Bergsprängning, kub.-f:r 245, å 50 R:dr ....
12,250
Jordgräfning genom Petter Myndes backe, kub.-f:r 186,
å 6 R:dr
1,116
-
_
Hvalfsten för öppningen under gatan, qv.-fot 1,480, å
4 R:dr
5,920
Stenanskaffning till vederlag och hvaiffyllnad, kub.-f:r
55, å 30 R:dr
1,650
Murning med bruk, kub.-f:r 70, å 50 R:dr
3,500
—
Murning utmed sidorna af gatan, kub.-f:r 10, å 30 R:dr
300
Fyllning bakom murarne samt gatans stensättning .
300
25,036
Jordgräfning och planering för banans anläggning
mellan Petter Myndes- och Bruns-backar:
Jordgräfning, kub.-f:r 113, å 5 R:dr
565
Nedrifning af försäljningsbodar, samt gräfning der
dessa stå
500
1,065
Banans öppnånde genom Brunsbacken samt bro öfver
jernvägen:
2,576
2,460
Stenanskaffning till sidomurnr, kub.-f:r 82, å 30 R:dr
Uppläggning af dessa sidomurar, kub.-f:r 70, å 30 R:dr
2,100
Murning utmed sidan af gatan, kub.-f:r 12, å 30 R:dr
360
Transport R:dr R:mt
7,496
792,259
54
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
R:dr
öre
K:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Fyllning bakom murarne sanjt stensättning ....
Plåtbro öfver banan kostar med 32 fots spann
7,496
250
18,500
792,259
—
26,246
Genombrytning under Bryggare-embetets hus vid Bruns-  backen (hvalfsektion = tunnelns):
Undermurning (jordgräfning), kub.-f:r ISO, å 10 R:dr
Hvalfsten, qv.-fot 2,400, å 4 R:dr
StenanskafFning till vederlag och öfrig murning, kub.-f:r
85, b 30 R:dr
Murning med ställningar, murbruk och hvalfbågar m. m.,
kub.-f:r HO, å 100 R:dr
1,500
9,600
2,550
11,000
—
23,850
—
Ändring af hvalfvén under gatan vid Jernvägen:
Hvalfsten, nyhuggen, qv.-fot 2,322, å 4 R:dr .
Sten till vederlag och sidomurar, kub.-f:r 40, å 30 R:dr
Hvalf och öfrig murning med hvalfbågar och ställningar,
kub.—f:r 42, å 100 R:dr
9,288
1,200
4.200
1.200
Grusning och stensättning m. m
15,888
3,000
Banans afplanering mellan Bryggare-embetets hus fram
till stranden af Mälaren
Banans anläggning öfver Riddargården från Jernvägen
lill Flugmötet, 750 fot i längd:
Utfyllning af grusbank under vatten till 12 fot nära
vattenytan med 60 fots bredd i krönet, kub.-f:r
39 000 å 6 R:dr .
234,000
En Svängbro af jern med 2:ne 32 fots spann eller
öppningar, södra Landfästet för bron 130
fot långt:
Stenkista eller pålgaller
2,250
5,600
720
690
Pålar med deras nedslagning, stycken 560, å 10 R:dr
Fyllningssten i kistorna, kub.-f:r 90, å 8 R:dr
Plank, tolfter 46, å 15 R:dr
Transport R:dr R;mt
9,260
1,095,243
—
tillaga till Siats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
55
Transport R:dr R:mt
Bakmursten, kub.-f:r 56, å 30 R:dr
Sträcksten, löpande fot 760, å 6 R:dr
Murning med bruk, kub.-f:r 76, å 50 R:dr . .
Uteren meitan båda öppmngarne, hvarå bron skall
hvila, 430 fot lång, 29 fot bred:
Stenkistan eller pålgallret, med nedslagning af 990 st. pålar
Fyllningssten omkring pålarne, kub.-f:r 180, å 8 R:dr
Plank till plattform in. m„ tolfter 85, å 15 R:dr
Sträcksten, löpande fot 1,272, å 6 R:dr .
Bakmursten, kub.-f:r 85, å 30 R:dr
Murning i bruk, kub.-f:r 130, å 50 R:dr .
Norra Landfästet 50 fot långt 29 fot bredt:
Pålgallret till full höjd, 416 st. pålar samt pålarnes
nedslagning
Fyllning omkring pålarne i gallret, kub.-f:r 67, å 8 R:dr
Plank, tolfter 30, å 15 R:dr
Sträcksten, löpande fot 968, å 6 R:dr
Bakmursten, kub.-f:r 55, å 30 R:dr
Murning i bruk, kub.-f:r 77, å 50 R:dr . .
Brons öfverbyggnad af jernplåt 400 fot lång och för
dubbel bana:
Inköp, frakt och uppsättning
Fasta bron mellan Svängbron och andra stranden vid
Flugmötet:
4 pelare, till stöd för sjelfva bron, hvilken uppföres af
jernplåt öfver 5 öppningar af 60 fots bredd:
Kista eller pålgaller, 138 pålar med nedslagning
2,480: —
Fyllningssten omkring pålarne,
26 kub.-f:r, å 8 R:dr . . 208: —
Plank, 15 tolfter, å 15 R:dr 225: —
Sträcksten, 520 fot, å 6 R:dr 3,120: —
Transport R:dr R;mt 6,033: —-
I\:Jr
9,260
1,680
4,560
3,800
25,500
1,440
1,275
7,632
2,550
6,500
7,250
536:
450-  5,808
1,650
3,850-
1,095,243
19,300
44,897
19,544
26,000
1,204,984
56
liilaga till Stats-Utskottels Utlåtande N:o 87.
7,123: —
Transport R:dr R:mt 6,033: —
Bakmursten, B kub.-f:r, å
30 R:dr  240:
Murning med bruk, 17 kub.-f:r,
å 50 R:dr  B50: —
4 sådana pierer kosta således
Landfästet mot norra ändan af banken upptages till
lika kostnad med ofvan beräknade landfäste mot stranden
vid jernvägen
Sjelfva öfverbyggnaden, 336 fot 5 spann, å 18,000 R:dr
Försänkningsverk mot fartygs påstötning å sidorna af
bron, 12 st. duc d’alber, å 350 R:dr .
Kettingar och träförbyggnad mellan och framför stenpelarne
Banans formerande från Flugmötet till Norrström vid
norra sidan af Riddar holmen:
Banans upphöjning öfver gatan från Flugmötet till Rid
darholinskanalen
Stensättning å gatan, qv.-f:r 1,444, å 3 R:dr .
2:ne trappor för fotgängare, under banan, å 2,500 R:dr
Rifning af öfre hälften af Lindska huset. Materialierna
anses betala rifningskostnaden.
En fast bro af jernplåt öfver Riddarbolmskanalen med
20 fots spännvidd, för roddbåtar och pråmar. De
yttre murarne läggas på det afstånd från hvarandra
att en gata öfver kanalen kan beredas på yttre sidan.
Pålning för murarne på god grund, 900 pålar med
deras nedslagning
Kullmurning, kub.f:r 150, å 40 R:dr
Murning med bruk för brostödena, kub.-f:r 62, å 100 R:dr
Huggen sten, qv.-fot 15,000, å 2 R:dr .
Fyllning mellan murarne, kub.-f:r 370, å 8 R:dr .
Stödjemurar mot banan söder om Riddarholmen,
kub.-f:r 30, å 70 R:dr
R:dr öri
28,492
19,544
90,000
4,200
4,500
2,800
4,332
5,000
10,200
6,000
6,200
30,000
2,960
2,100
Transport R:dr R:mt j 69,592
R:dr öre
1,204,984
146,736
1,351,720
Öfver
-
tillaga, till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8f.
b7
R:ilr
önj l»:dr
P
Transport R:dr R:mt
Öfverbyggnad ellet- brotacket ai' lätt jernarbete .
Rifning af Hebbeska uthusen betalas af materialierna.
Murning norr om samma bro till stöd mot banvallen,
kub.-f:r 26, å 80 R:dr
Huggen sten till sidomurar, qv.-fot 8,500, å 2 R:dr .
Huggen sten till lister och betäckning
69,592
8,500
2,080
16,600
3,200
1,351,720
—
;
„
Murning för betäckning och listernas inläggning
2.500
3.500
8.500
5,000
—
2:ne trottoarer under banans plan vid Riddarholmsbron
för fotgängare, då tåg tillfälligtvis hindra passagen .
Hvilka sten- och fyllningsarbeteri, som torde förekomma
framför Riksgäldskontorets hus kan ej på förhand
bestämmas, men upptagas till
119,472
Bro mellan Riddarholmen och Strömsborg af jernplåt
med 3 spann, ä 80 fot:
Landfästet mot Riddarholmen 50 fot långt, 182 pålar
med nedslagning, samt plank till platform
Sträcksten 2 fbt hög, löpande fot 620, å 6 R:dr .
Bakmursten, kub.-f:r 20, å 50 R:dr
Murning med bruk, kub.-f:r 40, å 70 R:dr
Betäckning och planering
2,550
3,720
UUU
2,800
800
—
—
Pieren N:o 1 närmast Riddarholmen, 8 fot bred:
138 pålar med nedslagning samt plank till plattform
och stenfyllriing
2,600
2,520
240
1,700
Sträcksten, löpande fot 420, å 6 R:dr
Bakmursten, kub.-f:r 8, å 30 R:dr
Murning med bruk, kub.-f:r 17, å 100 R:dr . . .
Pieren N:o 2, lika med föregående, utom pålar
Landfästet mot Strömsborg, lika med det mot Riddar-  holmen, utom pålning
tlåt-öfverbyggriaden, 3:ne 80 fots spann, tillsammans 260
fots längd, å 25,000 R:dr
5.800
6.800
75,000
105,130
Transport R:dr R:mt
-
1,576,322|—
Bilt, till R. St. Prat. 1862 4 1863. 4 Sami. 1 A/d, 2 hand. 2 Haft. 8
58
Bilaga till Stals-Utskottets Utlåtande N:o 8?.
R:dr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Fyllning för banan öfver Strömsborg:
Jordfyllningen kostar
Kallmurning, på båda sidor om det utfyllda planet,
kub.-f:r 30, å 40 R:dr
Betäckning å morarne med huggen sten
1,576,322
800
1,200
3,360
—
5,360
Brons fortsättning från Strömsborg till Röda
bodarne och Tegelbacken:
Plåtbro med 4 öppningar om 85 fot hvardera, samt
en öppning med rörlig bro vid dess norra ända utmed
Tegelbacken.
Landfästet mot Strömsborg upptages till samma kost-  nad med lahdfästet vid Riddarholmen
4 st. pierer för brons uppbärande kosta per medium
hvardera, med pålning, platform, stenhuggning och
murning, 7,200 R:dr
För särskild stenhuggning å lister och betäckning .
Landfästet mot Tegelbacken: med särskild murning för
den rörliga bron, 182 pålar med nedslagning, plåt»
form och stenfyllning i gallret
Murning med stenhuggning . .
Särskild kostnad i grundläggning och stenhuggning för
pivåen och brons anslag mot landsidan ....
Sjelfva bron med maskineri
Öfverbyggnaden af plåt för dubbla spåret, 368 fot i
längd, i 4 öppningar, å 28,000 R:dr
Skydd mot påsegling och stötar af fartyg, 13 st. rao-  ringar å 150 R:dr samt 700 fot ketting a 2 R:dr 50 öre
10,470
28,800
4,600
4.700
5,500
2,300
18,000
112,000
3.700
190,070
Jernvägens anläggning mellan Tegelbacken och gamla
Kungéholmsbrogatan, der förslaget till
norra stambanan vidtager:
För rörelsens obehindrade gång lägges en körbana
under jernvägsspåren, 32 fot bred, med lutning 1:18.
Transport R:dr R:mt
—
1,771,752
—
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande N:o H7.
59
R:c!r
öre
R:dr
ört
Transport R:dr R:mt
Jordgräfningen härför utan kostnad, då den som fyll-  ning är beräknad i Clara sjö.
Stenanskaffning för grund och bakmurar, kub.-f:r 152,
å 30 R:dr
Stenhuggning, 4,400 qv.-fot koppyta, å 3 R:dr . .
Murning i bruk, kub.-f:r 190, å 50 R:dr ....
Plåt-öfverbyggnad på 3:ne reglar
Pumpning under arbetet
Särskild kostnad för rötning af den del af gatan, som
kommer under Mälarens vattenyta
Stensättning å körbanan, qv.-f:r 350, å 3 R:dr . .
1,771,752
4,560
13,200
9,500
6,000
2,000
4,200
1,050
—
40,510
Fyllning i Clara sjö till bangårds formerande, i linea
med vestra sidan af Munklägersgatan, hvartill jord
hemtas dels på jordvagn från Carlbergs-alléen, dels
med skutor, kub.-f:r 10,500, å 6 R:dr ....
Lastkaj eller pålbrygga af trä, för de första 10 åren .
63,000
5,600
68,600
Stationsbyggnaden:
Pålar för grunden under banhällen, 2,150 st., med ned-  slagning, ställningar m. m
Dito för stationshuset, 1,350 pålar, d:o d:o . . .
Bjelkar till hammarband samt plank till platforro, och
'"•äggning
•
Stenanskaffning till grunden, 4 fot bred samt nära 12
fots höjd från vattenytan til! tegelmuren, kub.-f:r
315, å 30 R:dr
26,799
10,860
5,650
9,450
Grundmurarnes inläggning, kub.-f:r 315, å 50 R:dr .
15,750
68,509
250,000
Stationshuset och banhallens uppförande, med inredning,
gas och vattenledning
Stationsspåren reglering, 4,000 fot, med sliper, spik och
nedläggning
12 spårvexlar, å 300 R:dr samt 10 mindre vändskif-  vor å 2,500 och en större å 7,000 R:dr . . .
16,400
35,600
52,000
Öfverbyggnaden fi hela banan med dubbelt spår, från
Transport R:dr R:mt j —  j—
2,251,371
60
Bilaga till Sfats-Utskottets Utlåtande N:o 8f.
R;dr
öre
it:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Tantogatan på söder till Kungsholmsbrogatan på norr,
10,100 fot i längd; sliper och räler med tillbehör .
Ballast på denna sträcka kostar ........
2.251,371
82,000
21,500
103,500
Verkstad för sämmanbindningsbanan erfordras icke, då
sådan finnes vid Liljeholmen; men såväl för banan
genom Stockholm, som för norra stambanan, måste
denna verkstad tillökas och utvidgas för ... .
Anläggning af ett sidospår från hufvudspåret genom
iernvågen nédåt Stadsgården samt derifrån till Skepps-  bron, omkrihg 3,500 fot, å 4 R:dr
Én enkel vändskifva med nedläggning •
iFylining framfor Carl Johans torg till grund för spåret,
kub.-f:r 1,200, å 6 R:dr
Spårets upplyftning på ekpelare, med hammarband och
uppsättning
Rörlig bro öfvfer Slussen
30,000
14,000
3,500
7.200
5.200
14,500
—-
44,400
_
till ingeniörs-drfvoden, tjenstemän, provisionel byggna-  der och divfersé arbeten tillägges 10 proc. med . .
2,429,271
238,487
Summa
t)m denna sammanbindningsbana utföres samtidigt med
norra stambåuah, så afgå å denna slutsumma den
kostnad, sorti för stationshus och reparationsverkstad
i förslaget tjll Sistnämnde bana är upptagen med
2,667,758
200,000
Summa arbetskostnad
fexpropriationsköstnader, omkring
2,467,758
602,242
Totalkostnad R:dr R:mt
3,070,000
Hvad expropriationer af hus och tomter beträffa, så är antaget att Stockholms
étad utan ersättning lemnar älla öppna platser, tomten efter Geijerska huset å Rid-  tlareholmen, undanrödja de gamla husen vid Flugmötet samt för öfrigt bekostar de
éxpl-opriationer; sora skulle komma att öfverstiga härofvan kalkulerade 602,242
ferdr Runt. -{ Det
Bilaga till Stals-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Det har vid förslagets uppgörande icke varit möjligt att bestämma storleken af
expropriationerna, då de enskilde egarnes fordringar i allmänhet, nro öfverdrifna; men
om första inköpet också blir vida högre än här antagna summa, så torde, sedan
jernvägen blifvit färdig och de tomter med derå uppförda hus, som till en början
utöfver behofvet hafva måst inköpas, åter blifvit försålda, verkliga expropriationskostnaden
kunna nedbringas till ofvan upptagna summa. Detta blir emellertid en
utgiftspost, som icke på förhand till beloppet kan bestämmas.
För anläggning af en bangård vid Stadsgården till varors af- och pålastning, är
i detta förslag förutsatt att Stockholms stad lemnar lokal och undanrödjer de provisionel
byggnader, som hindra spårets framförande genom Vågen till Stadsgården.
Vågens undanrödjande i sin helhet är visserligen icke nödvändig för varuforslingen
till Stadsgården; men denna dyrbara plats synes dock bättre kunna användas än till
Jernvåg.
De spår, som från hufvudbanan böra utläggas till särskilda torg och hamnplatser
i öfverensstämmelse med kartan, äro, med undantag af spåret från vändskifvan
vid Stadsgården till Skeppsbron, icke upptagna i detta förslag, såsom dels mindre
dyrbara, dels behölliga först i den mån trafiken fordrar deras utläggning.
Om stationshuset vid Claro sjö eller norra bangården bör läggas på ena eller
andra sidau om spåret beror till en stor del af expropriations-kostnaderna, hvilka
blifva mindre om detta hus lägges på vestra än östra sidan, då en del hus och tomter
derigenom lemnäs orubbade.
Sammanbindningsbanan bör utläggas med dubbelt spår, det ena för gods och
de långsamma transporterna, det andra för persontrafiken.
Nedskärningen för denna bana sker något vester om Tantogatan, afviker från
uuvarande spår vid Timmermansgatan och går i en djup skärning fram till Maria Högbergsgatan
(se kartan), der tunneln vidtager, till längd, radie och läge synlig på kartan.
Under Petter Myndes backe, Brunsbacken och Bryggare-em betets hus och vidare,
går jernvägen fram till stranden af Riddarefjärden; vidare öfver denna fjärd på
en dubbel rörlig bro och på en fast med 3 öppningar af 60 fots bredd hvardera.
Vidare går banan öfver Flugmötet genom Lindska huset till Munkbron och stranden
af Munkbrohamnen fram öfver denna hamn på en fast bro med en 20 fots bred
öppning, samt öfver Geijerska tomten förbi Riksgälds-kontorets hus till stranden af
Norrström.
Bäst, beqvämast och vackrast ligger banan i plan med Riddarholmen, men det
hr undersökt och befunnet alt banan äfven kan läggas under körbanan derstädes, om
det mot förmodan skulle befinnas behöfligt.
Från Riddareholmen till Strömsborg ligger banan på en jernbro med 3:ne 80 fots
breda öppningar, samt emellan Strömsborg och Tegelbacken på en dylik bro med 4
Bih. lill It. St. Prot. 1862 4 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Hä/i. 9
62
Bilaga till Stats—Utskottets Utlåtande N.u 87.
öppningar, med 8S fots bredd hvardera; den 5:te öppningen, närmast stranden, förses
med en rörlig bro, äfven af jern.
På det att inga hinder må uppstå för trafiken emellan Kungsholmen och staden,
lägges ena hälften af gatan eller körbanan i jernvägens plan och den andra un
der
densamma.
.Ternvägs-stationen anlägges på utfyllning i Clara sjö, hvarifrån banan sedan
fortsättes genom en del af Norrmalm öfver Trädgårdsföreningens tomt och vidare
förbi Sabbatsberg och Solna.
Stockholm den 10 Oktober 1868.
iV. Ericson.
Stockholm, tuyckt nos Sam. Kumstkdt, i sti;!.
R:dr
öre
R:dr
örej
R:dr
örej
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
2,608,306
5
Våg-ofvergångitr.
8 st. landsvägsöfvergångar, å 450 R:dr
64 st. mindre vägöfvergångar, å 150 R:dr
Vägomläggningar, 3,000 fot, å 1 R:dr
Stängsel, å 2 R:dr per sträckfamn af vägen
3.600
9.600
3,000
16,200
62,254
2,686,760
5
Summa kostnad för arbeten, som bero af terrängen
2,686,760
Öfverbyggnad, 186,760 fot
Skenor, 186,760 sträckfot, å 25 # st. st. v. per löpande
fot, 23,345 Sk# st st. v., å 30 R:dr
Skurfjern med hakbultar, 596 S# st. st. v. per mil, 3,092
Sk#, å 60 R:dr
Tvärstockar, å 12,000 st. per mil, 62,254 st., å 1 R:dr
700,350
185,520
93,381
77,817
Nedläggning af stockar och skenor, å 15,000 R:dr per
Summa
1,057,068
Tillägges 10 proc. för stationer . . . .
—
105,706
80
1,162,774
80
Expropriationer.
78.000
60,900
15.000
Utegor, 203 tunnland, å 300 R:dr
Inköp och flyttning af hus
—
—
153,900
& # # i O VI f* *
En andra klassens station vid Christinehamn, jemte spår till
ån och lastbrygga derstädes , . .
En tredje klassens station vid Let-elfven, med lastbrygga
Två tredje klassens stationer vid Storbjörboda och Porla,
220,000
70,000
å 40,000 R:dr
Tre fjerde klassens stationer, å 20,000 R:dr .
Vakthus, å per mil 12,000 R:dr
öU,UUU
60,000
62,254
492,254
Transport-materieS* Maskiner, Smed-
ska p, telegrafers
För 5 mil 6,760 fot, å per mil 60,000 R:dr . . . .
311,267
1
Summa
4,806,955
85
For mgemors-arlvoden, provisionel byggnader, extra utgil-  ter och oförutsedda händelser, tillägges 15 proc. härå
721,043
37
Totalsumma R:dr R:mt
5,527,999
22
Utgör 1,065,581 Ii:dr 34 öre per mil.
Stockholm den 1 Augusti 1859.
A. O. Gestrin.
Vid uppgörande af detta kostnadsförslag har våglängden beräknats till den punkt, der denna linie infaller
i vestra stambanan vid Porla, men vid distans-tabellens uppgörande har afståndet räknats från midteln till midtein
af stationerna, hvarigenom afståndet från Christinehamn till Porla der blifvit upptaget till 5 mil 8,000 fot
General-För slag
öfver anläggningskostnaden för en jernväg med enkelt spår från Christinehall!!! till Porla, 5 mil 6,760 fot.
Ställen och afstånd.
Terräng-
arbeten.
Öfverbyggnad.
Expropria-
tioner.
Stationer
och
Vakthus.
Trap spor 1-  materiel, Ma-  skiner och
Telegrafer.
Ingeniörs-arf-  voden, provi-  sionel bygg-  nader in. in.
och oförut-  sedda hän-  delser.
Summa
Kostnad.
Från Christinehamn till Porla,
5 mil 8,760 fot
2,686,760
5
1,162,774
80
153,900
492,254
—
31 i
1,267
—
721,043
37
5,527,999
22
Utgör 1,065,581 B.dr 34 öre per mil.
Stockholm den i Augusti 1859.
A. 0. Gestrin.
Bilaga till Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 87.
Litt. £>•
Kostnadsförslag för en jernväg med enkelt spår från Christinolltimi! till Porla,
5 mil 6,760 fot.
Terräng-arbeten.
Sch Aktning:
Bergsprängning .
Jordgräfning
R:dr jörel R:dr i<">r<*| R:dr
Ballast, ä 6,000 k
å 7 R:dr 50 öre
11,668 kub.-f:r
å
25:
291,700
8,087
»
å
26:
210,262
10,500
))
å
27:
—
283,500
2,522
»
å
28:
—1
70,616
3,951
)>
å
30.
—
118,530
. 95,276
))
å
4:
50.
428,742
27,454
))
å
5:
50.
150,997
38,109
))
å
6:
50.
247,708
9,022
»
å
7:
50.
67,665
1,355
))
å
8:
50.
11,517
6,000
»
å
9:
50.
57,000
.-f:r per mil,
31,127
kub.-f:r,
233,452
Summa
Tillägges 10 proc. af all bergsprängning och jordgräfning,
hvaraf tillägget för ballasten är beräknadt för stationerna
Broar:
Bro öfver ('hristineha»ms-ån vid
14 mil 19,400 fot.
Ett spann af 50'. Landfästenas höjd 16', bredd 30'
och tjocklek 8'. Vingmurar 16' X 10r X 6'.
Grundläggning: Grundgräfning, 38 kub.-(:r, å 5 K:dr
Pålar till pålning, 228 st., å 10 R;dr
Plank till platform, 19 tolfter, å 18 K:dr
Spåntpålning
Landfästen: 54 kub.-f:r mur i bruk, å 75 R:dr . .
Stenhuggning, 1,152 qv.-fot koppyta, å 75 öre
Ställmngsvirke
Öfverbyggnad. 56 sträckfot, å 150 R:dr .
liro öfver fjet-elfven vid ,
16 mil 26,700 fot.
2 spann af 100' hvardera. Landfästenas höjd 14',
bredd 29' och tjocklek 25'.
Grundläggning: Pålar till pålning, 825 st., å 10 R:dr
Stenfyllning, platform
Stenkista under midtelpelaren . . . . .
Landfästen och midtelpelare: lil kub.-f:r mur i
bruk, å 75 R:dr
Stenhuggning, 2,250 qv.-fot koppyta, å 75
öre
Ställmngsvirke
öfverbyggnad, 214 sträckfot. å 300 R:dr . .
50
50
50
2,171,690 50
217,169
190
2,280
342
228
4,050
864
1,586
8,400
8,250
3,500
7,000
8,325
1,687
5,752
64,200
Transport R:dr R:mt J
Bih. tilt It St. Prat. 1862 A 1863. 4 Sami. 1 Afd, 2 Hand. 2 Baft.
50
17,940
98,714
116,654
filt! R:<lr
2,388,859
50
502,388,859
55
55|
R:dr
öre
R:Hr
öre
R.dr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Bro öfver Olshoda-an vid ,
17 mil 12,600 fot.
Ett spann af 40'. Landfästenas höjd 30', bredd 31'
och tjocklek 14'. Vingmurar 30' X 20' X 8'.
Grundläggning: Pålar till pålning, 1,020 st., å 10
R:dr
116,654
50
2,388,859
55
10,200
1,530
17,325
2,745
6,360
5,520
Plank till platform, 85 tolfter, å 18 R:dr
Landfästen: 231 kub.-f:r mur i bruk, å 75 R:dr .
Stenhuggning, 3,660 qv.-fot koppyta, å 75
Ställningsvirke m. rn.
Öfverbyggnad, 46 sträck fot, å 120 R:dr . . . .
—
43,680
Bro öfver Svnrl-ån vid
18 mil 27,600 fot.
Ett spann af 40'. Landfästenas höjd 14', bredd 30'
och tjocklek 8'. Vingmurar 14' X 10' X 5'.
Grundläggning: Grundgräfning, 40 kub.-f:r, å 5 R:dr
Pålar til! pålning, 220 st., å 10 R:dr
Plank till platform, 19 tolfter, å 18 R:dr
Snåntnålmns
200
2,200
342
228
r r O
Landfästen: 43 kub.-f:r mur i bruk, å 75 R:dr .
Stenhuggning, 1,104 qv.-fot koppyta, å 75
3,225
828
1,404
5,520
Ställningsvirke
Öfverbyggnad, 46 sträckfot, å 120 R:dr . . . .
—
13,947
174,281
50
Hitlvertar oell Afloppstruimuor.
En kulvert af 420 qv.-fots öppning:
Grundgräfning, spåntpålning
Mur i bruk, 50 kub.-f:r, å 75 R:dr . .
365
3,750
—
4,115
2 afloppstrummor af 20 qv.-fots öppning:
Grundgräfning, rustvirke, spåntpålning . . .
Kallmur, 40 kub.-f:r, å 50 R:dr ....
450
2,000
—
2,450
2 dubbeltrummor af 32 qv.-fots öppning:
Grundgräfning, spåntpålning
Kallmur, 24 kub.-f:r, å 50 R:dr ....
200
1,200
—
1,400
5 st. afloppstrummor af 46 qv.-fots öppning:
Grundgräfning m. m
1,800
4,500
Kallmur, 90 kub.-f:r, å 50 R:dr ....
—
6,300
44 st. afloppstrummor af 42 qv.-fots öppning;
Grundgräfning m. m
3,000
7,800
Kallmur, 156 kub.-f:r, å 50 R:dr ....
—
10,800
29 st. afloppstrummor af 6 qv.-fots öppning:
Grundgräfning m. m
Kallmur, 148 kub.-f:r, å 50 R:dr ....
2,200
7,400
—
9,600
42 st. afloppstrummor af 4 qv.-fots öppning
Grundgräfning m. m
2,500
8,000
Kallmur, 160 kub.-f:r, å 50 R:dr ....
—
10,500
—-
45,165
Transport R:dr R:mtj
-1
2,608,306
5
|_
Bilaga till Siats-Utskottets Utlåtande N:o 87,
Litt. K/.
Kostnadsförslag för en jernväg med enkelt spår från Christinehamn till Porla,
5 mil 6,760 fot.
IVrrSng-artietcn
Schaktning:
Bergsprängning .
11,668 kub.-f:r, å 25:
Jordgrälmng
Ballast, å
å 7 R:d
6,000 kub.
50 öre .
8,087
10,500
2,522
3,951
95,276
27,454
38,109
9,022
1,355
6,000
-f:r per naii,
å
31,127
26:
27:
28:
30
4:
5:
6:
7:
8:
9: 50
kub.-f:r,
Summa
Tillägges 10 proc. af all bergsprängning och jordgräfning,
hvaraf tillägget för ballasten är beräknadt för st
nema
SSroa r:
liro ofver Christlneliamns-ån vis!
14 mil 19,400 fot.
Ett spann af 50'. Landfästenas höjd 16', bredd <
och tjocklek 8'. Vingmurar 16' X 10' X 6'.
Grundläggning: Grundgräfning, 38 kub.-l:r, å 5 R
Pålar till pålning, 228 st., å 10 R;dr
Plank till platform, 19 tolfter, å 18 R:dr
Spåntpålning  . .
Landfästen: 54 kub.-f:r mur i bruk, å 75 R:dr .
?
Ställningsvirke
Öfverbyggnad, 56 sträckfot, å 150 ll:dr
Oro öfver I^et-eifven viii
16 mil 26,700 fot.
2 spann af 100' hvardera. Landfästenas höjd 14',
bredd 29' och tjocklek 25'.
Grundläggning: Pålar till pålning, 825 st., å 10
Stenfyllning, platform
Stenkista under midtelpelaren . .
Landfästen och midtelpelare: lil kub.-f:r mur i
bruk, å 75 R:dr
Stenhuggning, 2,250 qv.-lot koppyta, å 75
öre
Ställningsvirke
Öfverbyggnad, 214 sträckfot, å 300 R:dr .
tt:dr Rall
|r»rej R:dr
fin
| Kalr
ört
291,700
210,262
283,500
70,616
118,530
. 428,742
. 150,997
. 247,708
67,665
11,517
57,000
50
50
. 233,452
50
2,171,690
50
. 217,169
5
2,388,859
55
190
2,280
342
228
4,050
864
1,586
8,400
17,940
8,250
3,500
7,000
'
8,325
1,687
50
5,752
64,200
98,714
50
1
1
—| 116,654
50!2 889
55
i
Bib. till R St. Prat. 1862 & 1868. 4 Samt, 1 Afd 2 liand. 2 Höft.
Transport R:dr R:mt
Bro öfver Ölslioda-ån vi«l ,
17 mil 12,600 fot.
Ett spann af 40'. Landfästenas höjd 30', bredd 31'
och tjocklek 14'. Vingraurar 30' X 20' X 8'.
Grundläggning: Pålar till pålning, 1,020 st., å 10
R:dr
Plank till platform, 85 tolfter, å 18 R:dr .
Landfästen: 231 kub.-f:r mur i bruk, å 75 R:dr .
Stenhuggning, 3,660 qv.-fot koppyta, å 75
öre
Ställningsvirke m. m
Öfverbyggnad, 46 sträckfot, å 120 R:dr . . . .
Bro öfver $vai-l-aii vid ?
18 mil 27,600 fot.
Ett spann af 40'. Landfästenas höjd 14', bredd 30'
och tjocklek 8'. Vingmurar 14' X 10' X 5'.
Grundläggning: Grundgräfning, 40 kub.-f:r, å 5 R:dr
Pålar till pålning. 220 st., å 10 R:dr
Plank till platform, 19 tolfter, å 18 R:dr .
Spåntpålning
Landfästen: 43 kub.-f:r mur i bruk, å 75 R:dr .
Stenhuggning, 1.104 qv.-fot koppyta, å 75
öre
Ställningsvirke
Öfverbyggnad, 46 sträckfot, å 120 R:dr . .
Bul verl ar oell Afloppstrmmiior.
En kulvert af 4 S0 qv.-fots öppning:
Grundgräfning, spåntpålning
Mur i bruk, 50 kub.-f:r, å 75 R:dr . . .
S afloppstrummor af SO qv.-fots öppning:
Grundgräfning, rustvirke, spåntpålning . .
Kallmur, 40 kub.-f:r, å 50 R:dr .
S dubbeltrummor af 3S qv.-fots öppning:
Grundgräfning, spåntpålning
Kallmur, 24 kub.-f:r, å 50 R:dr . .
5 st. afloppstrummor af 16 qv.-fots öppning:
Grundgräfning m. m. ....... i.
Kallmur, 90 kub.-f:r, å 50 R:dr . . . j.
44 st. afloppstrummor af IS qv.-fots öppning:
Grundgräfning m. m
Kallmur, 156 kub.-f:r, å 50 R:dr . . . .
S9 st. afloppstrummor af 6 qv.-fots öppning:
Grundgräfning m. m
Kallmur, 148 kub.-f:r, å 50 R:dr . . . .
45 st. afloppstrummor af 4 qv.-fots öppning:
Grundgräfning m. m
Kallmur, 160 kub.-f:r, å 50 R:dr
i |_
Transport R:dr R:mt
R:,lr
öre
R:dr
öre
R:<lr
öre
R:dr
öre
116,654
50
2,388,859
55
10,200
1,530
17,325
2,745
6,360
5,520
—
43,680
200
2,200
342
•228
3,225
828
1,404
5,520
13,947
174,281
50
365
3,750
—
4,115
450
2,000
2,450
200
1,200
—
1,400
1,800
4,500
—
6,300
3,000
7,800
—
10,800
2,200
7,400
9,600
2,500
8,000
—
10,500
—
45,165
2,608,306
R:dr
öre
R:dr
örej
R:dr
öre
R:dr
öre
Transport R:dr R:mt
Väfj-iifvrrgånEar.
8 st. landsvägsöfvergångar, å 450 R:dr j
64 st. mindre vägöfvergångar, å 150 R:dr .... i
Vägomläggningar, 3,000 fot, å 1 R:dr
2,608,306
5
3.600
9.600
3,000
16,200
62,254
Stängsel, å 2 R:dr per sträckfamn af vägen . . . . j
2,686,760
5
Summa kostnad för arbeten, som bero af terrängen
2,686,760
K
Öfvcrhjapintd, 186,760 fot.
Skenor, 186,760 sträckfot, å 25 fe st. st. v. per löpande
700,350
185,520
93,381
77,817
lOt, öK-ft St. St. V., a uU IX.ui . . • . .
Skurfjern med hakbultar, 596 Sfe st. st. v. per mil, 3,092
Sk#, å 60 R:dr -
Tvärstockar, å 12,000 st. per mil, 62,254 st., å 1 R:dr
50 öre
Nedläggning af stockar och skenor, å 15,000 R:dr per
Summa
1,057,068
105,706
80
1,162,774
80
Expropriationer.
78.000
60,900
15.000
Inköp och flyttning af hus
153,900
En andra klassens station vid Christinehamn, jemte spår til
ån och lastbrygga derstädes
.
En tredje klassens station vid Let-elfven, med lastbrygga
Två tredje klassens stationer vid Storbjörboda och Porla
a in nnn R*rlr
220,000
70.000
80.000
60,000
62,254
-
Tre fjerde klassens stationer, å 20,000 R:dr . .
Vakthus, å per mil 12,000 R:dr '
492,254
Transport-materiel, Maskiner, Red-
skap, Telegrafer:
För 5 mil 6,760 fot, å per mil 60,000 R:dr .
311,267
Summa
4,806,955
85
Por mgeniors-artvoden, provisionel byggnader, extra utgil-  ter och oförutsedda händelser, tillägges 15 proc. härå
721,043
37
Totalsumma R:dr Rtin
* «07 QQQiOO
V ** * i*-* w
Utgör 1,065,581 R:dr 54 öre per mil.
Stockholm den 1 Augusti 1859.
A. O. Gestrin.
Vid uppgörande af detta kostnadsförslag har våglängden beräknats til! den punkt, der denna linie infaller
i vestra stambanan vid Porla, men vid distans-tabellens uppgörande har afståndet räknats från midteln till midteln
af stationerna, hvarigenom afståndet från Christinehamn till Porla der blifvit upptaget till 5 mil 8,000 fot
General-Förslag
öfver anläggningskostnaden för en jernväg med enkelt spår från Christinehall] 11 till Porla, 5 mil 6,760 fot.
Ställen och afstånd.
Terräng-
arbeten.
Öfverbyggnad.
Expropria-
tioner.
Stationer
och
Vak tilus.
Trai
matei
skir
Telt
isport-  iel, Ma-  ei- och
gra fe r.
Ingen iörs-asf-  voden, provi-  sionel bygg-  nader m. m.
och oförut-  sedda hän-  delser.
•Summa
Kostnad,
Från Christinehamn till Porla,
5 mil 6,760 fot
2,686,760
5
1,162,774
80
155,900
—
492,254
—
511
1,267
—
721,045
57
5,527,999
22
Utgör 1,065,581 B är 34 öre per mil.
Stockholm elen f Augusti 1859.
A. O. Gestrin.
Bilaga till Stats-Utskotlels Utlåtande M 87.
Litt, IV.
Sammandrag öfver trafiken å Vestra Stambanan emellan Göteborg och Töreboda (17,i mil) under åren 1860 & 1861 *).
p
CO
>-s
p:
o
PT
St
CD
pu
t—t
Inkomster.
Utgift
e r.
P
P>
►** CD
1.1
zr £
p
P r-t-  P ^
* P
§■§
11
_ pr
po O
crq B
Passagerare.
Gods
Öfvervigt, paketer,
Summa
För banans
För trafik-
För verkstäder,
Konsumerade
Summa
1860.
»0
qq
P
CD
CD
p
CD
P>
pt*
cd
’~i
p
Pj
• *3
CD
• ^
CD
•-t
Antal.
Riksmynt.
Centner.
Riksmynt.
åkdon, djur,
diligens m.
90Stj
m.
inkomster.
underhåll.
afdelningen.
lokomotiver
vagnar.
och
materialier.
utgifter.
Januari )
11,646
14,364
41
58,039
21 947
60
3,543
5
39,855
6
9,969
51
8,279
60
5,316
82
7,485
92
31,051
85
Februari  (
334
4,377
17,1
7,181
64
28
6
7 369
10,150
44
73,775
25,606
25
3,149
70
38,906
39
10,715
38
7,538
39
5,664
66
8,039
41
51,757
84
Mars ^
8,550
11,841
61
82,749
28,545
80
3,657
21
44,044
62
15,927
12
11,023
42
6,602
2
7,865
84
41,418
40
April j
14,715
18,657
23
93,105
32,811
46
4,835
11
56,305
80
10,469
94
8,278
50
5,907
46
7,159
27
31,815
17
Juni  t
348
4,516
17,1
8,723
12
35
3
17,662
22,272
66
56,021
16,761
64
3,509
54
42,543
84
12,470
38
7.173
74
11.335
60
5,339
52
36,319
24
21,445
26,648
58
81,447
19,960
48
3,708
74
50,317
80
10,596
6
7,614
2
6,686
17
11,176
25
36.072
50
Juli i
Augusti
25,934
39,052
77
80,232
17,194
52
4,019
69
60,266
98
10,985
46
7,818
69
8.545
29
7,629
48
34,978
92
406
5,168,2
17,1
9,349
30
93
21,597
31,204
28
84,557
18,591
17,128
54
3,853
3,871
13
53,628
95
9,259
9,620
32
7,104
96
6,614
57
7,649
9,961
97
30.628
82
September  '
17,885
24,971
97
75,896
46
74
45.972
17
73
8,331
91
5,989
56
77
33,903
77
Oktober  j
November
17,014
21,406
1
81,147
23,589
13
4,286
58
49,081
72
12,820
36
8,538
92
7,793
7
8,018
11
37,170
46
392
5,043
17,1
8.965
47
30
48
12,210
17,186
80
102,160
29,494
73
3,322
70
50,004
23
17,260
95
8,436
72
10,091
63
11,649
88
47,439
16
December
12,279
16,166
24
98,964
34,107
38
4,364
5
54.637
67
12,761
35
8,860
6
8,689
67
7,918
46
38,229
54
Summa
i,480
19,104,2
17,1
34,217
23
30
63
187,884
253,925
966,092
285,538
99
46.101
24
585,563
23
142,856
54
98,798
93
89,236 32
Behållning
99,893 88
för år 1860
430,785
154,777
67
56
1861.
Summa Kunt
585,563,23
Januari 1
8,966
12,960
91
109,878
34,539
54
3,524
48
51,024
93
11,668
66
8,386
54
6,212
45
10,291
94
56,559
59
Februari  '
381
4,889,5
17,t
9,884
92
34
57
9,080
12,047
51
102,189
34,226
5
5,261
17
49,534 73
9,236
24
7,550
81
6.526
34
8.721
66
32,035
5
Mars  |
13,106
17,498
27
132,758
45,658
15
5,515
98
68,472
40
10,099
82
8,713
96
7,291
53
10,427
42
36.532
53
April  j
17,056
21,448
94
104,774
35,061
9
5,666
48
60,176
51
13,44 5
72
13,125
11
10,133
91
15.611
82
50,316
56
Maj ;
376
4,912,9
17,1
9,937
67
34
59
16,786
21,812
75
86,108
25,040
14
4,926
20
51,779
9
15,018
12
7,914
88
7,470
31
9,658
23
40,061
54
Juni  j
•
27,716
33,409
52
90,253
20,237
27
4,531
89
57,978
68
14,235
25
10,065 69
10,477
12
8,688
56
43,466
60
Juli 1
22,406
31.904
45
90,267
18,479
76
3,627
54
54.011
75
12,495
66
7,922.71
7,089
63
8,448
59
55.956
59
Augusti
385
5,051,1
17,1
8,695
88
29
44
20,757
51,736
8
55,775
15,986
55
3,623
18
49,345
81
15,053
34
7,84!
63
6,993
26
9,114
64
37,002
87
September  J
17,136
25,292
92
65,993
16,057
78
5,991
28
45,541
98
14,003
12
9,331 38
8,065
10
10,512
18
41,911
78
Oktober  |
16,905
22,653
89
105,905
26,154
36
4.286
40
55,094
65
14,358
37
8,806 12
5,825
46
10,745
11,628
22
39,735
17
November  j
392
5,039,2
17,1
9,715
95
32
97
12,069
15,576
5
95,065
29,593
76
3 931
11
49,100
90
15,157
77
8,346
15
9,700
54
61
44,833
7
December  |
14,706
18,129
99
180,450
41.040
58
4.776
63
63,947
20
14,082
33
9.521
20
10,051
79
12,664
63
46.119
95
Summa
1,534
19,892,7
17,1
38,234 42
52 89
196,687
264,471 26
1,217,411
558,075
*1
51,262 54
653,808(63
156,854 38
107,326 18
95,837 24| 124,513
50
484,531
50
Behållning
för år 1861
169,277
33
Summa H:mt } 653,808163
Litt. ©.
Sammandrag öfver trafiken å Vestra Stambanan från Göteborg under Jannari—September månader år 1862. *)
CO
g
CD
Inb
o ra s t e r.
Utgifter.
P
P
e-t-
r-t
P
C*
p PT
<rt- P
CO -
-—. 03
*-• O
c- £
p
g St
• P
rf
g.s-
rf ^
po ®
crq g
Passagerare.
Gods.
Öfvervigt, post,
djur, åkdon,
m. m.
Summa
För banans
För trafik-
För verkstäder,
lokomotiver
och vagnar.
Konsumerade
Summa
t*?
pTo
qq
B **
—' p
03
pr
CD
*-s
P
Pj
C5
CD
Antal.
Riksmynt.
Centner.
Riksmynt.
inkomster.
underhåll.
afdelningen.
materialier.
utgifter.
Januari I
12,336
15,756
2
101,133
31,690
88
4,277
34
51,704
24
10,747
92
9,344
62
6,576
34
10,335
42
57,004
50
Februari
379
4,860,3
17,1
8,875
27
3i
23
8,895
12,075
30
105,109
31,163
90
5,816
22
47,055
42
10,107
2
9,789
52
7,594
71
10,094
36
37,585
61
Mars
11,881
17,002
59
105,287
30,187
76
5,817
16
53,007
51
10,691
97
10,547
59
7,878
29
10,044
5
39,161
90
För Byrå-  afdelningen.
För Ingeniör-  afdelningen.
För maskin-  afdelningen
och förrådet.
För Trafik-  afdelningen.
April
(
16,519
21,221
94
116,034
36,978
41
6,212
90
64,413
25
606
96
11,769
53
19,436
40
8,545
68
40,358
57
r
Mai
370
4,813,3
17,2
10,482
85
37
461
15,274
20,125
56
95,524
28,464
57
4,965
69
53,555
62
505
59
16,026
60
15,467
33
8,284
9
40,285
41
j  j
Juni
28,917
34,466
65
86,707
22,929
34
4,933
24
62,329
23
768
85
16,243
24
14,159
54
9,787
50
40,959
13
I Juli .
20,827
29,381
65
87,087
19,560
82
4,533
59
53,276
6
823
75
17,263
51
14,757
51
9,609
31
42,454
8
Anmioti <d- 1 Au?- öppnades trafiken från
! auöu»u Töreboda öfver Hallsberg lill Örebro |
511
7,252
23,4
9,282
45
30
3
33,163
57,297
62
87,723
22,021
7
7,747
92
87,066
61
748
86
20,480
38
17,972
95
11,355
24
50,557
45
September  i
1
27,026
45,284
—
110,227
24,106
51
7,476
36
76,866
67
1,112
26
16,161
37
18,218
65
18,135
78
55,628
6
Summa Januari—September
1,260
16.905,6
2 9,2 28,640
57
32
91
174,858
252,591| 35
894,831
247,102 86
49,580142
549,274 61;
|
|
— j
_
—
381,792
49
^medium.)
(medium.)
Behållning
för Januari-
—September
167,482
12
Summa Riksmynt!5^9,274161
*) Dessa sammandrag, hvilka grunda sig endast på de rapporter, som för hvarje qvartal ingått till Kongl. Maj:t, torde derföre i mindre väsendtliga delar afvika från de bokslut, som för hvarje år upprättas.
Bih. till R. St. Prot. 1SG2 & 1S63. 4 Sami. / AJd. 2 Band. 3 lläft.
s.
Bilaga till Slals-Viskottets Utlåtande JV2 87.
litt. JP.
Sammandrag öfver trafiken å Vestra Stambanan från Stockholm från och med December 1860 till och med September 1862 *>
1860.
December (Banan öppen till Södertelje)
1861.
Januari
]
Februari
April 1
Juni (Den 1 Juni öppnades banan till Jerna, 4,3 mil från Stockholm)
|
Augusti  -
r
September  1
Oktober (Den 1 Oktober öppnades banan till Gnesta, 6 mil från Stockholm)  |
November
December  1
Antal trafiktåg.
Mil, som passerats.
Medeltal trafikerad
bana.
Inkomst per banmil.
Inkomst per tågmil.
In
k o m s t e r.
Utgifter.
Passagerare.
Gods.
Öfvervigt,
post, åkdon,
djur, paketer,
m. m.
Summa
inkomst.
För banans
underhåll.
För trafik-  afdelningen.
För verkstä-  der, lokomo-  tiver och
vagnar.
Konsumerade
materialier.
Summa
utgift.
Antal.
Riksmynt.
Centner.
Riksmynt.
122
396,8
3,4
1
3,341188
27
84
11,425
10,350
95
2,957
542
29
469
15
11,362
39
1,390
21
4.787
73
767
16
2,645
25
9,590
35
330
344
342
380
1,122
1,225,6
1,376,1
2,248,8
3,4
3,7
4,3
6
8,982
10,090
9,221
7,011
47
67
67
50
27
30
28
18
22-J
46-j
82.J
711
6,400
6,295
8,097
9,909
9,245
16,998
15,338
14,946
10,642
13,974
8,306
10,865
6,879
6,935
8,487
9.029
8,453
15,729
13,578
13,076
9,489
11,988
7,415
10,463
12
83
59
84
85
49
28
57
25
12
31
75
12,052
17,992
17,809
8,129
3,224
3,647
3,966
4,962
6,631
16,233
17,432
12,354
1,455
2,106
2,494
1,399
554
611
620
662
824
2,188
2,457
2,509
8
57
83
1
87
81
57
3
31
5
99
54
670
657
852
821
335
400
348
347
706
723
742
3,580
87
56
95
23
20
18
53
55
8
98
14
10
9.005
9,699
11,835
11.250
9,343
16,741
14,547
14,086
11,019
14,900
10,615
16,553
7
96
37
8
92
48
38
15
64
15
44
39
3,538
2,631
1,840
2,154
1,991
2,561
4,320
4,501
3,641
3,524
2,884
3,193
71
52
11
26
43
73
57
45
26
77
32
73
4,781
4,189
4,850
5.762
5,646
6,634
4,977
4.763
6.649
5,890
5,354
7,418
47
63
46
46
7
27
63
12
7
13
50
61
821
1,060
770
1,073
1,355
1,795
1,142
1,226
1,972
1,255
1.305
2,001
27
43
19
60
79
70
69
61
20
30
31
55
2,220
2,810
2,669
2,165
3,206
2,341
2,310
2,326
2,191
3,542
3,650
4,190
92
11
42
46
29
71
49
19
57
19
66
98
11,362
10,691
10,130
11,155
12,199
13,333
12,751
12,817
14,454
14,212
13,194
16,804
37
69
18
78
58
41
38
37
10
39
79
87
Summa
1,300
5,972,5
4,35
35,306
31
26)30
131,015
121,527
—
124,431
17,884
66
10,186|37
149,598
3
36,783
86
66,917
42
15,780
64
33,625
99
153,107
91
(medium)
(medium)
Brist, R:mt
3,509
88
1863.
Summa
153,107
91
1
9,236
10,385
85
19,959
3,333
93
2,700
41
16,420
19
3,315
69
6,065
47
1,846
4
4,146
13
15,373
33
360
2,160
6
8,604
95
23
90
7,142
8,131
95
44,250
5,279
79
2,559
29
15,971
3
4,493
62
7,056
49
1,480
83
3,961
21
16,992
15
9,283
9,984
43
45,522
6,055
19
3,198
84
19,238
46
4,656
76
5,288
42
4,199
91
4.174
19
18,319
28
För Byrå-
För Ingeniör-
För maskin-
För trafik-
af delningen.
afdelningen.
afdelningen
och förrådet.
afdelningen.
1
11,175
11,402
28
28,203
5,303
57
3,134
53
19,840
38
238
9
5,033
44
6,956
61
5,300
81
17,528
95
368
2,062
6,8
8,121
36
26
78v
10,733
10,283
70
13,097
2,572
77
2,452
52
15,308
99
946
76
5,553
40
6,496
31
4,909
62
17,906
9
1
18,198
17,259
90
6,882
1,599
14
1,216
86
20,075
90
403
99
4,601
48
5,788
40
6,293
52
17,087
39
Juli  1
1
17,801
15,801
15
12,484
2,522
25
1,185
97
19,509
37
410
20
3,907
17
5,332
75
5,434
90
15,085
2
Augusti (Den 1 Augusti öppnades banan till Sparreholm)  >
372
2,461
8,8
7,354
79
26
30
22,936
21,347
77
9,140
2,178
11
1.376
63
24,902
51
324
36
5,072
69
5,912
66
6,252
53
17,562
24
September 1
1
16,112
15,288
24
14,782
3,337
40
1,684
63
20,310
27
272
22
4,936
36
5,766
39
6,831
87
17,806
24
Summa för Januari—September
1,100
6,683
7,2
24,081
10
25166
122,616
119,8851271 194,319
32,182) 15
19,509168
171,577
10
-
-
-
-
153,660
69
(medium.)
(medium.)
Behållning för Januari-
-September
17,916
41
Summa Riksmynt| 171,577
Detta sammandrag, hvilket endast grundar sig på de rapporter, som för hvarje qvartal ingått till Kongl. Maj:t, torde derföre i mindre väsendtliga delar afvika från de bokslut, som för hvarje år upprättas
10
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3 Haft.
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande JV2 87.
Litt. Q, o
Sammandrag öfver Trafiken å Vestra Stambanan under år 1862, samt Januari—Mars år 1863 *).
>
a
GQ
cd
S
CD
P->
CD
l—l
H-t
Inkomster.
U t g i f t e
r.
t»
to
t±>
5- K-
cn J»
'7-7: cn
O
BB
os
cn
CT* P
fö
E3
fö s
•
O- g*
fö 2
5 3
B
. pt
fao 2
09 B
g."
Passagerare.
Gods.
Öfvervigt, post,
Summa
För banans
För trafik-
För verkstäder,
lokomotiver
och vagnar.
Konsumerade
Summa
1862.
föo
cn
PT
CD
S»
CD
►-1
tt
Antal.
Riksmynt.
I
Centner.
Riksmynt.
keter, m.
pa-
m.
inkomst.
underhåll.
afdelninge
n.
materialier
utgift.
Januari Banan trafikerad från Stockholm
till Gnesta  6 mil
och från Göteborg till Töreboda— 17,1 »
■
21,572
26,121
87
121,092
35,024
81
6,977
75
68,124
43
14,065
61
15,4i0
9
8,422
38
14,481
55
52,377
63
= 23,1 mil.
Februari
739
7,020,5
23,1
8,740
11
27
56
16,037
21,164
20,207
25
149,559
150,809
36,443
56,242
69
6,375
9,016
31
63,026
72,245
45
14,600
15,548
För Byrå-  delninget
64
16,846
15,836
För Ingen
afdelning(
1
8,875
12,078
För Mask
afdelningen
förrådet
54
14,055
14,218
För trafik
delningei
57
54,577
57,481
76
Mars
26,987
2
95
97
73
1
20
24
18
\
af-
.
ör-
rn.
m-
och
-af-
i.
April  j
27,694
32,624
22
144,237
42,281
98
9,547
43
84,253
63
845
5
16,802
97
26,393
1
15,846
49
57,887
52
Maj (Banan öppnad till Björnlunda.)  1
738
6,875,5
24
9,302
10
32
12
26,007
30,409
26
108,621
31,057
14
7,418
21
68,864
61
1,452
15
21,380
—
21,963
64
13,195
71
58,189
50
Juni  i
47,115
51,726
55
95,589
24,528
48
6,150
10
82,405
15
1,172
84
20,844
72
19,947
94
16,081
2
58,046
52
Juli  j
1
38,628
45,182
80
99,571
22,083
7
5,519
56
72,785
45
1,235
95
21,170
68
20,090
26
15,044
21
57,539
10
A i.(Tueli (Banan öppnad från Töreboda i
Augusti öfver Hallsberg till Örebro). t
883
9,693
32,2
8,318
62
28
iej
1 56,099
78,645
39
96,863
24,199
18
9,124
55
111,969
12
1,073
22
25,555
7
23,885
61
17,607
77
68,119
67
September ]
1
43,138
60,572
24
125,009
27,445
71
9,160
99
97,176
94
1,584
48
21,097
73
23,985
4
24,967
63
71,434
30
Oktober  j
[
37,700
48,783
75
144,290
59,747
80
9,844
2
98,373
57
1,117
45
21,755
88
26,256
48
19,677
80
68,807
61
November (Banan öppnad till Stockholm d
3/,. Längd... 42 mil 21,927 fot.
Hallsberg-Örebro 2 mil 11,336 »
Falköping-Mullsjö 3 mil 19,112 »
= 48 mil 1B.675 fot eli. nara 48,5.
1,376
17,654
44,4
9,346
17
24
94
34,538
67,754
57
151,803
52,847
95
14,476
91
135,079
25
1,053
55
26,976
54
58,906
73
28,402
7
95,538
89
December
39,218
87,215
45
226,605
80,903
22
20,020
63
188,139|28
1,188
37
23,905
48
56,160
30
25,904
8
107,158
23
Summa
| 3,736
41,242,6
30,9
'medium
35,707
.
—
28
(mediu
19
m).
408,910
576,230
15
1,611,848
452,785
98
113,431
66
1,142,445
79
Behållning för år 1862
806,757
335,687
91
88
1863.
Summa Runt
1,142,445
79
(
40,516
32,523
36,348
87,884
65,889
81,215
19
8
41
235.471
240.471
237,616
79,098
88,844
84,136
85
17,803
17,077
20,733
47
184.786
171,810
186,085
51
85
9
1,981
2,063
25
89
58,154
36,458
82
79
49,350
54,667
93
99
27,875
27,797
65
24
117,362
120,987
65
91
“)
1,639
20,903
48,4
11,212
44
26
55
22
55
Februari  j
Mars 1
35
Summa
|
1
1
1 1
|-
1109,387
234,988)68
713,558
232,079 75
55,614
2
542,682 43
*) Delta sammandrag, hvilket grundar sig endast på de rapporter, som för hvarje qvartal ingått till Kongl. Maj:t, torde derföre i mindre väsendtliga delar afvika frän de bokslut, som för hvarje år upprättas.
**) För Mars månad 1863 hafva fullständiga uppgifter om utgifterna ännu icke ingått.
Bih. till Ii. St. Prut. 1862 di 1863. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 3 Iläft.
Bilaga till Stats-Vtskottets Utlåtande JV2 87.
Sammandrag öfver trafiken på Södra Stambanan under åren 1860 och 18610
Litt. JR.
1860.
Januari (banan trafikerad emellan Malmö oell Sösdala) J
Februari  [
Mars  )
April  )
Maj
Juni )
Juli  j
Augusti
September  )
Oktober 1 )
Novemher > ^ December 1860 öppnades banan till Hessle-1
December \ ^,s Malmö.) J
Antal trafiktåg.
CAJ
*s
p:
o
Pr*
p
»-• CO
o
jLB
p
co
ro
»i
P
CO
Medeltal trafikerad
bana.
Inkomst per banmil.
t-H
P
O
3
co
CD
*-1
Inkomster.
Utgifi
er.
Passagerare.
Gods.
Öfvervigt å ba-  gage , paketer,
åkdon, post,
diligens m. m.
Summa
inkomst.
För banans
underhåll.
För trafik-  afdelningen.
För verkstä-  der, lokomo-  tiver och
vagnar.
Konsumerade
materialier.
Summa
utgifter.
e-i
te
aq
B
Antal.
Riksmynt.
Centner.
Riksmynt.
550
554
572
552
2,609
2,754
2,837,6
2,804,8
6.4
6.4
6.4
6,8
8,870
12,525
12,105
10,779
7
22
15
21
29
27
26
761
toj
(
301
13
19,651
15,123
19,386
25,296
30,413
33,648
36,923
27,753
28,268
24,498
20,676
23,138
10,744
8,424
10,689
13,619
16,699
19,558
20,173
15,652
16,007
13,617
11,773
13,674
90
41
2
37
44
28
83
27
88
6
98
38
31,418
37,430
73,512
68,821
66,718
73,747
73,103
63,580
50,811
81,590
94,057
67,716
5,960
9,172
9,323
9,175
8,069
9,029
8,696
6,941
6,694
9.889
12,667
9,296
56
26
86
14
79
78
84
16
63
47
574
650
1,229
719
833
2,456
1,300
729
1,277
816
693
869
17
50
92
23
34
4
4
26
38
52
45
75
17,279
18,247
21,241
23,514
25,601
31,044
30,170
23.323
23,979
24.323
25,134
23,840
63
17
94
46
92
11
65
37
42
21
43
66
2,308
1,587
2,155
3,109
2,751
2,094
4,850
4,566
6,862
7,322
5,106
5,586
59
90
52
15
53
18
70
44
24
75
93
24
7,739
7,206
7,790
6,700
6,615
7,633
5,853
4,521
5,322
6,166
4,981
7,060
4
55
94
99
48
31
93
22
18
96
85
57
3,397
2,795
3,351
2,845
3,005
3,634
3,520
2,954
2,525
2,602
2,554
5,463
63
50
83
60
3
96
10
76
92
9
96
91
4,725
4,367
4.559
4,133
4,817
5,379
4,892
5,035
4,621
10,047
5,169
6,488
SO
8
56
59
24
25
55
40
48
97
9
18,171
15,957
17,857
16,789
17,189
18,741
19,117
17,077
19,331
26,139
17,812
24,598
6
3
85
33
28
70
28
82
82
77
74
81
Summa
2,228
11,005,4
6,5
44,279
44
26
7
304,773
170,634
82
782,503
104,916
49
12,149
60
287,700
91
48,302
17
77,593
o
38,652
29
64,237
1
228,784
49
(medium)
(medii
im)
Behållni
»g
För år lt
>60
58.916
42
1861.
Summa Il:mt
287,700
91
Januari  j
17,659
10,834
38
71,268
8,401
1
768
70
20,004
9
8,944
30
5,228
—
2,843
38
6,283
9
23,298
77
Februari  t
506
2,792
7,8
8,186
2
22
87)
14,349
8,366
36
63,853
7,920
42
543
57
16,830
35
12,824
99
5,609
39
3,454
2
5,259
25
27,147
65
Mars  )
1
25,312
14,768
10
83,135
10.993
42
1,254
99
27,016
51
7,656
80
5,861
89
3,654
94
5.018
28
22,191
91
April
)
(
26,967
16,166
75
81,556
11,285
33
1,189
73
28,641
81
7,296
4
7,598
71
3,088
63
4,548
99
22,532
37
Maj
582
3,223
7,8
13,194
79
31
93
30,856
18,425
66
90,532
12,871
45
849
60
32,146
71
6,239
44
6,368
36
2,908
39
5,868
92
21,385
11
Juni
1
42,080
25,231
99
116,543
15,594
97
1,303
92
42,130
88
5,284
9
6,168
94
2,904
35
5.477
5
19,834
43
Juli
40,445
24,172
7
109,786
15,168
97
923
11
40,264
15
6,061
9
6,112
98
3,630
89
6,056
17
21,861
13
Augusti
633
3,679,8
7,8
14,036
82
29
75
29,593
18,146
30
112,625
12,739
90
1,091
17
31,977
37
5,520
66
6,337
68
3,095
36
7,360
38
22,314
8
September  !
37,902
23,722
59
85,574
11,504
74
2,018
35
37,245
68
5,067
40
7.096
42
2,816
83
4,542
52
19,523
17
Oktober
(
28,058
17,020
74
119,636
14,786
10
1,085
24
32,892
8
6 222
30
6,685
26
3,362
40
5,096
58
21,366
54
November t
669
3,747,2
7,8
11,694
23
24
34
20,792
12,729
26
98,586
14,376
63
918
61
28,024
50
7,891
45
6,366
83
3,548
69
6,086
—
23,892
97
December '
1
24,47!
14,728
94
98,969
14,368
59
1.200
96
30,298
49
8,766
57
7,264
95
4,290
74
6,307
72
26.629
98
Summa
| 2,390
13,442
7,8
47,111
86
27
22
[.13 8,484
204,313
14
1,132.063
150,011
53
13,147195
367.472(62
87,775113
76,699(41
39,598
62
67,904
95
271,978
11
(medium)
(medium)
Behåll n
ng
lör år 1
>61
95.494
51
Summa K:mt|367,472j62
Bialga till Stats-Utskottels Utlåtande M 67.
Sammandrag öfver trafiken å Södra Stambanan under år 1862, samt Januari—Mars år 1863 *)
Litt. St.
1862.
Januari ..
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti (Banan öppnad till Elmhult.'
September
Oktober
November
Tlpfpmhpr /0ana" öppnad till Liatorp,!
LrCLeiHUCI (uHmn frän Malmö. I •••
Summa
1863.
Januari...
Februari
Mars
>
e
g
SI
re
Pj
re
i—t
P
—t
Inkomster.
Utgifter.
i
to
B
o
B
►ö
to
c-t-
cr £L
p
Ö et-
p t-j
• fö
cr w*
p o
|!
po O
05 3
§. s-
Passagerare.
Gods.
Öfvervigt,
post,
Summa
För banans
För trafik-
För Verkstäder,
Konsumerade
Summa
po
cp
CO
p
CO
w*
re
*-t
to
re
N
re
Antal.
Riksmynt.
Centner.
Riksmynt.
keter m. m.
inkomst.
underhåll.
afdelningen.
lokomotiver
och vagnar.
materialier.
utgift.
21,865
13,596
39
72,778
9,983
93
1,269
52
24,849
84
4,850
15
6,598
56
3,539
74
7,354
38
22,342
83
656
3,658,2
7,8
10,323
67
22
1
17,461
10,338
58
91,353
13,205
35
1,015
95
24,559
88
6,980
—
6,069
66
3,300
24
5,852
7.3
22,202
65
23,595
13,953
30
100,978
15,603
4
1,558
62
51,114
96
6,298
59
6,251
11
4,351
32
5,284
73
22,185
75
Byrå-afdel-
ningen.
Ingeniör-
afdelningen.
Maskin-afdel-  ningen och
förrådet.
Trafik-
afdelningen.
28,873
17,323
23
87,126
15,836
65
1,812
62
34,972
50
319
13
6,085
96
6,886
6
6,763
11
20,054
26
633
3,664,4
7,8
14,209
31
30
25
29,727
18,106
2
86,411
14,054
38
2,004
56
34,164
96
315
5
6,989
98
8,473
52
6,184
2
21,960
57
38,347
23,932
57
103,852
15,413
57
2,348
98
41,695
12
544
55
6,806
11
8,052
45
6,694
•
97
22,098
8
|
32,742
21,178
93
129,816
18,190
62
1,856
1
41,225
56
478
69
7,241
53
8,928
61
8,378
78
25,027
61
666
4,847,8
11
13,169
57
29
88 j
40,238
29,200
2
119,597
24,059
98
2,752
38
56,012
38
492
96
9,479
44
9,868
67
8,105
91
27,944
98
1
35,732
25,754
75
101,041
18,472
83
3,397
58
47,625
16
514
31
10,597
77
9,268
92
8,120
14
28,501
14
50,535
20,305
69
121,192
18,369
41
2,799
47
41,474
57
370
13
10,608
21
9,183
65
7,848
40
28,010
57
684
5,HO
13,4
9,076
41
23
21
25,746
17,412
63
98,850
19,750
82
1,938
6
39,101
51
416
45
9,054
76
9,471
45
8,275
83
27,218
47
!
35,752
17,265
30
93,567
18,155
81
2,024
83
37,445
94
452
40
9,04 5
48
10,031
71
8,519
1 1
1
28,048170
,639
17,280,4
9,9
medium]
46,778
76
26
(medi
34
im).
350,615
228,367
41
1,206,561
201,096
39
24,778
58
454,242
38
Behållning för år 1862
295,595
158,646
39
99
i18
26,691
Summa R:mt
454,242138
247
1,745
54
17,641
26
70,446
13,468
25
1,510
54
32,620
5
440
6
10,100
32
9,824
76
8,203
4
28,568
18
224
1,573
14
7,714
44
j 21
82
23,051
15,164
4
80,008
17,746
75
1,667
38
54,578
17
457
97
8,537
67
11,134
44
8,61 1
50
28,741
58
—
| -
—
27,377
18,685
11
96,252
19,680
30
2,438
59
40,804
—
—
o—
**)
—
—
—
—
; 77,119
52,490 41
246,706
50,895 30
5,616 51
108,002122
*) Dessa Sammmandrag, hvilka grumla sig endast på de rapporter, som för hvarje qvartal ingått (ill Kongl. Majit, torde derför i mindre väsendtliga delar afvika från de bokslut, som för hvarje år upprättas.
**) För Mars månad 1863 hafva fnllständiga uppgifter om utgifterna ännu icke ingått.
Bih. till R St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3 Häft.
Bilaga lill Stats-Utskoltels Utlåtande M 87.
Litt. T.
Inkomster, utgifter och behållningar vid Statens jernvägar åren 1857 till oell nied 1862.
Inkomster.
År 1857
Vestra
Stambanan.
Södra Stambanan
från Malmö.
Summa
Riksmynt.
43,075
141,359
247,654
289,504
569,815
457,810
14
43,075
371,560
650,915
887,042
1,175,927
1,597,981
14
» 1858
230,000
89
48
57
» 1859
403,280
69
91
60
» 1860
597,537
88
43
51
» 1861
806,113
79
71
50
« 1862
1,140,171
64
15
79
Summa H:mt
Motstående utgifter
5, i 77,104
89
1,549,197
82
4,726,302
3,731,992
71
46
Öfverskott vid år 1862 års slut
—
l
994,310
25
De hufvudsakligaste behållningarne vid 1862
års slut utgöras af:
Material-förrådet vid Lilleholmen
147,971
80
D:o i Göteborg
292,035
150,201
550,000
39
D:o i Malmö
60
Riksgäldskontoret erhållit år 1861 och 1862
År 1863 af 1862 års öfverskott
250.000
300.000
—
1,120,208
79
Anmärkning. Skilnaden emellan denna behållning och öfverskottet å trafiken utgöres af kostnader för effekter
(förnämligast reservpjeser till materielen), som äro af Byggnads-afdelningen upphandlade och lemnade till tra-  fikens" förråder, men ej betalde under 1862.
År
Utgifter.
1857 .
1858.
1859 .
1860
1861.
1862
Öfver-
Styrelsen.
Vestra
Stambanan.
Södra Stambanan
från Malmö.
Summa
Riksmynt.
13,387
38
15,387
58
—
235,169
87
128,858
56
364,028
45
—
337,545
76
222,143
6
559,688
82
—
444,928
39
221,098
60
666,026
99
674,812
28
279,516
74
954,529
2
47,585
32
827,374
91
299,571
59
1,174,551
82
Summa R:mt 47,585 32 2,519,83! |2111,164,575 93i 3,731,992 46
Bih. till R. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3 Haft.
Bilaga till Stats-Utskotiets Utlåtande JS2 87.
Litt. f .
T1/'// Rikets Höglofliga Ständers Stats-Utskotts Afdelning för
Riksgäldsdrendena.
Med anledning af en utaf Utskotts-afdelningen i skrifvelse af förlidne gårdag
gjord begäran att erhålla uppgift å tjenstebefattningarne dels hos Kongl. Styrelsen
öfver Statens jernvägsbyggnader, dtds vid de under byggnad varande delar af Statens
jernvägar, samt å de med dessa befattningar förenade arfvoden och öfriga
aflöningsförmåner, får Kongl. Styrelsen härmed upplysa, att Kongl. Maj:t, — som
genom nådigt Bref af den 30 nä«tlidne månad förordnat, att berörda Styrelse
skall bestå af en Chef och två ledamöter, och i sammanhang dermed bestämt
arfvodesbeloppen för dessa befattningar att tills vidare årligen utgå, för Chefen
med 12,000 Riksdaler, jemte resekostnadsersättning, sorn af Kongl. Majit komme
att särskildt bestämmas, för den ene ledamoten med 3,000 Riksdaler och för den
andre ledamoten med 4,000 Riksdaler, — visserligen i nämnda nådiga Bref tillika
förklarat, att aflöningsstaten för de vid Styrelsen anställde tjenstemännen
komme att, uppå Styrelsens underdåniga förslag, framdeles af Kongl. Maj:t fastställas;
hvaremot Styrelsen skulle ega att, inom vissa af Kongl. Maj:t likaledes
fastställda aflöningsklasser, bestämma beloppet af öfrige tjenstemännens aflöning
samt tilldela arfvoden för tillfälligt biträde m m., men att Kongl. Styrelsen ännu
ej medhunnit utarbetandet af sådana förslag för att Kongl. Majrts nådiga pröfning
underställas. Hurudan ställningen i ifrågavarande hänseenden var vid slutet
af nästlidet år, synes. deremot af hosgående uppgift å tjenstemän dels vid Ofverstyreisen
för Statens jernvägsbyggnader, dels vid de under byggnad varande delar
af Statens jernvägar, äfvensom å bemälde tjenstemäns arfvoden för sistlidne December
månad.
Stockholm den 13 Januari 1863.
CARL G. BEIJER.
Alfred Grandinson.
Litt. 17.
Uppgift å tjenstemän dels vid Öfver-Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader,
dels vid de under byggnad varande delar af Statens
jernvägar, äfvensom å bemälde tjensiemäns arfvoden för Decembcr
månad år 1862.
Inqvarte-
Byrån i Stockholm *)
Chefen för Statens jernvägsbygnader
Arfvode per
månad.
rmgspen-  ningar pr
månad.
Summa.
1,250
1,250
Chefens biträde för den tekniska afdelningen ....
208
33
208
33
Dito dito för Kansli- och Kameral-göromål .
416
67
62
50
479
17
En Arkitekt
—
291
66
Ett biträde åt Arkitekten
—
—
191
66
Kansliet.
En Sekreterare
300
45
345
En Kassör och Arkivarie
250
37
50
287
50
En Kanslist
175
26
25
201
25
En dito
150
22
50
172
50
En dito
150
22
50
472
50
Revisions-Kontor et.
En Revisor
250
——
250
-
En Bokhållare
175
26
25
201
25
En Kammarskrifvare
100
15
—
115
—
Kammar-Kontoret.
En Kamrerare
250
57
50
287
50
En Bokhållare
175
26
25
201
25
Modell-Kammaren.
En Föreståndare
166
66
25
—
191
66
*) Obs. En i afskrift bilagd, af Chefen för Statens jerrtvägsbygguader under den 31
December är 1862 utfärdad anordning.
Vaktmästare.
Arfvode per
månad.
Inqvarte-  ringspen-  ningar per
månad.
Summa.
En
Vaktmästare
70
—
70
—
En
dito
Vestra Stambanan Stockholm—Götheborg.
Första Distriktet.
Hufvud-Stationen.
40
40
En
Distrikts-Ingeniör *)
416
67
62|50
479
17
En
Distrikts—Kassör *)
125
—
in natura.
125
—
En
Byrå-Ingeniör
150
—
22
50
172
50
En
Material-Förvaltare
150
—
22
50
172
50
En
Expropriations-Landtmätare
250
—
37
50
287
50
En
Nivellör *)
125
—
18
75
143
75
En
Elev
Åtnjuter 5 R:dr per dag.
En
Stat ions-Bok hållare
7:de Stationen.
100
15
115
En Stations-Ingeniör *)
250
25
—
275
—
En
Nivellör
125
—
12
50
137
50
En
Stations- Bok hållare
100
—
10
—
110
—
En
Extra Kassör
15
—
—
—
15
—
En
Läkare
8:de Stationen.
Årsa
rfvode
750
R:dr.
En
Stations-Ingeniör
250
—
25
—
275
—
En
Nivellör
125
12
50
137
50
En
Dito *)
125
—
12
50
137
50
En
Stations-Bokhållare
65
—
6
50
71
50
En
Extra Kassör
15
—
—
—
15
—
En
Läkare
Årsarfvode 600
R:dr.
*) Åtnjuter dessutom aflöning från Trafik-kassan.
Andra Distriktet.
För distriktet gemensamme Tjenstemän.
En Dist rikts-Ingeniör
En Kassör
En Material-Förvaltare
12:te Stationen.
En Stations-Ingeniör
En Nivellör
En Dito
En Bokhållare
En Extra Kassör
En dito
En Läkare
9:de Stationen.
En Stations-Ingeniör
En Nivellör
En dito
En dito
En dito
En bokhållare
Eu Extra Kassör
En dito
En Läkare
Tredje Distriktet.
En Distrikts-Ingeniör
En Arkitekt
En Kassör
En Material-Förvaltare
En dito Bokhållare
En Distrikts-Läkare
En dito
13:de Stationen.
En Stations-Ingeniör
En Nivellör
Arfvode per
månad.
Inqvarteringspenningar
per
månad.
Summa.
416
67
41
67
458
34
50
—
—
—
50
—
166
67
16
67
183
34
291
67
29
16
320
83
125
12
50
137
50
125
—
12
50
137 50
100
—
10
—
110
—
15
—
—
—
15
—
15
—
—
15
—
150
15
—
165
—
291
67
29
16
320
83
125
—
12
50
137
50
125
—
12
50
137
50
125
—
12
50
137
50
125
—
12
50
137
50
100
—
10
—
110
—
15
—
—
—
15
15
Uppbär
åflo
ning p
a 8:d
15
e Statioi
en.
416
67
41
67
458
34
250
—
37
50
287
50
150
—
22
50
172
50
166
67
16
67
183
34
80
—
—
—
80
—
50
—
—
—
50
—
41
67
—
—
41
67
250
25
275
_
125
—
12
50
137
50
Arfvode per
månad.
Inqvarte-  ringspen-  ningar per
månad.
Summa.
En
Nivellör
125
12
50
137
50
En
Bokhållare
80
—
8
—
88
—
En
Extra Kassör
14:de Stationen■
15
15
En
Stations-Ingeniör
250
—
25
—
275
—
En
Nivellör
125
—
12
50
137
50
En
Bokhållare
100
—
10
—
110
—
En
Extra Kassör
15:de Stationen.
15
~
15
En
Stations-Ingeniör
250
37
50
287
50
En
Nivellör
17:de Stationen.
125
18
75
143
75
En
Stations-Ingeniör
250
—
25
—
275
En
Nivellör
125
—
12
50
137
50
En
Bokhållare
100
—
10
—
110
—
En
Extra Kassör
Fjerde och Femte Distrikten.
15
15
En
Stations-Ingeniör
533
33
33
33
366
66
En
Kassör
83
33
—
83
33
En
Material-Förvaltare
41
66
—
41
66
En
Expropriations Landtmätare
250
—
—
—
250
—
En
Stations-Bokhållare
75
—
7
50
82
50
En
Extra Kassör  *
15
—
—
—
15
—
En
dito
Götheborgs Station.
15
15
Ett
Juridiskt Ombud
62
50
—
—
62
50
En
t. f. Verkstads-Kamrer *) '
25
—
3
75
28
75
En
Verkmästare *)
41
67
6
24
47
91
Eli Vaktmästare *)
56
67
—
—
56
67
*) Uppbär dessutom aflöning ifrån Trafik-kassan.
Södra Stambanan från Falköping.
Gemensamme Tjenstemän.
En Distrikts-Ingeniör
En Material-Förvaltare
En Kassör
En Djur-Läkare
En Byrå-Sekreterare
En Material-Förvaltare
3:dje Stationen.
En Stations-Ingeniör
En Nivellör
En Bokhållare
En Läkare
4:de Stationen.
En Stations-Ingeniör
En Nivellör
En Byggmästare
En Bokhållare
5:te Stationen.
En Stations-Ingeniör
En Nivellör
En dito
En Bokhållare
Södra Stambanan från Malmö.
Hufvud-Stationen.
En Öfver-Ingeniör
En Distrikts-Ingeniör
En Nivellör
En Distrikt-Läkare
En Sekreterare
Arfvode per
månad.
416
166
85
16
2S
23
250
125
80
16
250
100
125
100
291
125
125
100
625
416
125
208
67
67
35
67
67
67
67
33
Inqvarteringspenningar
per
månad
41
16
25
12
8
25
10
12
10
29
12
12
10
93
62
18
20
67
66
75
75
50
50
16
50
50
75
50
75
83
Summa.
458
183
83
16
28
28
275
137
88
16
275
110
137
110
520
137
137
110
718
479
145
229
34
35
33
67
75
75
50
67
50
85
50
50
75
17
75
16
Tillika Sekreterare vid fårdiga banan
Arfvode per
månad.
In qvarte-  ringspen-  ningar per
månad.
Summa.
En
Kassör
125
1
in natura.
125
En
Kontrollör *)
Arbetsförrådet
50
7
50
57
50
En
Material-Förvaltare *)
83
33
12
50
95
83
En
biträdande dito
125
18
75
143
75
En
t. f. Bokhållare
lista Stationen.
daglö
Q.
2
50
En
t. f. Stations-Ingeniör
150
22
50
172
50
En
Nivellör
125
18
75
143
75
En
Bokhållare
2:dra Stationen.
80
■
12
92
En
t. f. Stations-Ingeniör
Tillika 1
anin
geniör
rid 3
e Trafik-c
!istr.
En
t. f Bokhållare
lide Stationen.
daglöi
i.
2
50
En
Stations-Ingeniör
291
66
29
17
320
83
En
Nivellör
125
—
12
50
137
50
En
dito
125
—
12
50
137
50
En
Bokhållare
100
—
10
110
En
Extra Kassör
12 de Stationen.
15
_
1
15
En
Stations-Ingeniör
250
—
25
275
—
En
Nivellör
125
—
12
50
137
50
En
Bokhållare
100
—
10
_
110
—
En
Extra Kassör
13:de Stationen.
15
■
——
15
En
Stations-Ingeniör
250
—
25
275
—
En
Nivellör
125
—
12
50
137
50
En
$
Dito
) Uppbär dessutom aflöning från Trafik-kassan.
125
—
12
50
137
50
En Bok
-
Arfvode per
månad.
Inqvarte-  ringspen-  ningar per
månad.
Summa.
En
Bokhållare
100
10
filo
En
Extra Kassör
14:de Stationen.
15
15
En
Stations-Ingeniör
250
25
275
En
Nivellör
125
12
50
137
50
En
dito . . -
100
10
—
110
—
En
t. f. Bokhållare
60
6
—
66
—
En
Extra Kassör
15
—
—
15
—
Bih. tiU R. SL Prot. 1862 & 1863. i Sami. 1 Afd. 2 Band. 3 Bä fl.
Bilaga lill Slats-Ulskoltets Utlåtande 87.
Litt. Ti7.
Till Högloflig a Stats-Utskottets Afdelning för Riksgdldsar enden.
Med anledning af Riksgälds-afdelningens skrifvelse af den 12 dennes med
begäran om uppgift å tjenstebefattningarne, dels hos Kongl. Trafik-styrelsen, dels
vid de för trafik öppnade delar af Statens jernvägar, samt angående de med dessa
befattningar förenade arfvoden och öfriga aflöningsförmåner, får Kongl. Styrelsen
fästa Afdelningens uppmärksamhet derå, att, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga Bref af
den 30 sistlidrve December, Styrelsen för närvarande har under utarbetande ett förslag
til! interimsstat för Styrelsens tjenstemän, och att Styrelsen således icke kan,
förr än detta förslag blifvit Kongl. Majus nådiga pröfning understäldt, uppgifva andra
aflöningsbelopp för Styrelsen och dess tjenstemän, än dem, som, enligt hvad
ofvan åberopade nådiga bref gifver vid handen, blifvit bestämda att tills vidare utgå
för Styrelsens chef och ledamöter, nemligen:
för General-direktören och Chefen
B:dr 8,000.
tillika med 1,000 R:dr i resekostnadsersättning;
för hvardera Intendenten
» 3,000.
jemte 1,000 R:dr i inqvarteringsmedel och 600 R:dr i resekostnadsersättning
;
för Byrå-chefen  » 3,000.
Emellertid får Styrelsen upplysningsvis nämna, att för sistlidet år, då de vid
Chefens för Statens jernvägsbyggnader byrå anställde tjenstemän handlade såväl de
göromål, som angingo byggnaden, som dem, hvilka alsågo trafiken, ett samma nlagdt
belopp af 20,094 R:dr 8 öre af de för dessa tjenstemän utgående arfvoden på
fördes
de för trafik öppnade banorna.
Hvad beträffar aflöningen för den å linierna tjenstgörande personal, får Styrelsen
öfverlemna hosgående trenne förteckningar, upptagande antal och aflöningar
för sistlidue December månad, hvarvid Styrelsen får anmärka, att aflöningarne
ofta undergå förändringar inom de gränsor Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den ll:te
Mars 1839 och den 4:de April 1861 föreskrifva.
Slockholm den 21 Januari 1863.
C. 0. TROILIUS.
C. Limnell.
Förteckning å tjenstemän och deras arfvoden vid l:sta Trafik-distriktet
at‘ Statens jernvägar under December månad 1862.
En Intendent
Byrå- Afdelningen.
En Kassör
Ing enior-Af delningen.
En Ban-ingeriior
En d:o
En d:o
Trafik-Af delning en.
En Trafik-direktör
En Bokhållare
Stockholn), en Stations-inspektor .
» en Bokhållare
» två d:o å 100 .
» tre d:o å 63 . .
Liljeholmen, en Stations-inspektor
Huddinge, en d:o
Tumba, en d:o
Södertelge, en d:o
» en Bokhållare . . . .
Jerna, en Stations-inspektor . . .
Mölnbo, en Stationsmästare . . . .
Gnesta, en Stations-inspektor . . .
» en Bokhållare
Björnlunda, en Stations-inspektor .
Stjernhof, en Stationsmästare . . .
Sparreholm, en Stations inspektor
Flen, en d:o
Arfvode
per månad.
Inqvarte-
ringsmedel.
Anmärkningar.
166
C5
■*. 1
—
T. f. Intendenten har så-  som Distrikts-ingeniör upp-  burit sitt hufvudsakliga arf-  vode påbyggnads-afdelningen.
SO
—
Tillika Kassör vid bygg-  nads-afdelningen.
17S
__
in nät
ura
SO
—
—
ISO
in nät
ura
300
43
76
in natura
175
d:o
123
18
75
200
30
—
189
28
35
ISO
in natura
100
d:o
113
d:o
ISO
d:o
6,3
d:o
100
d:o
80
d:o
12S
d:o
50
d:o
100
d:o
80
d:o
113
d:<
i
113
d:o
Walla, en Stations-inspektor
100
in natura
Katrineholm, en d:o
125
d:o
» en Bokhållare
75
d:o
Wingåker, en Stations-inspektor ....
113
d:o
» en Bokhållare
50
5
Kilsmo, en Stations-inspektor
100
in natura
Pålsboda, en d:o
100
d:c
Machin-afdelning en & Förrådet.
En Machin-ingeniör
ku..
300
45
En d:o Assistent
200
—
30
—
En Verkstadsknmererare
175
—
26
25
Eo Materialförvaltare
168
—
25
20
En Verkstadsbokhållare
100
—
15
—
En Förråds- d:o
73
—
11
25
Förteckning å tjenstemän och deras arfvoden vid 2:dra Trafik-distriktet
af Statens jernvägar under December månad 1862.
ArfYode
per månad.
Inqvarte-
ringsmedel.
Anmärkningar.
En
Intendent
Byrå-afdelningen.
■—
—
—
T. f. Intendenten har så-  som sådan ej uppburit sär-  skildt arfvode.
En
Kassör
175
—
26
25
En Bvrå-sekreterare
125
—
18
75
En
Vaktmästare
Ingeniör- afdelningen.
8
33
“
En
Telegraf-ingeniör
175
26
25
En
Bangårds- d:o
25
—
3
75
En
Ban- d:o
175
—
in natura
Två
d:o å 150
300
—
d:o
Tre
d:o å 125
375
—
d:o
En
Läkare
29
17
—
—
En Läkare
23
En d:o
16
67
—
—
En d:o
37
50
—
—
En d:o
33
33
—
—
Trafik-ajdelningen.
En Trafik-direktör
330
—
52
50
En Bokhållare
90
—
13
50
Göteborg, en Stations-inspektor
200
—
in natura
» en Bokhållare
123
—
18
75
» tre d:o å 80
240
—
36
—
» en d:o
70
—
10
50
Partilled, en Stations-inspektor
100
—
in natura
Jonsered, en d:o
113
—
d:o
Lerum, en Stationsmästare
90
—
d:o
Floda, en Stations-inspektor
113
—
d:o
Alingsås, en d:o
130
—
d:o
» en Bokhållare
70
—
7
—
Lagmansholm, en Stations-inspektor. . .
100
—
in natura
Wårgårda, en d:o . .
125
d:o
Herrljunga, en Stationsmästare
80
—
8
—
Foglavik, en Stations-inspektor
125
—
in natura
Sorby, en d:o
100
—
d:o
Falköping, en d:o
125
—
d:<
)
» en Bokhållare
80
—
d:o
Stenstorp, en Stations-inspektor
113
—
d:o
Sköfde, en d:o ....
125
—
d:o
» en Bokhållare
70
—
7
—
Waring, en Stations-inspektor
100
—
in natura
Moholm, en d:o
113
—
d:o
Töreboda, en d:o
150
—
d:o
» en Bokhållare
70
—
d:o
Elgarås, en Stations inspektor
100
—
d:o
Finnerödja, en d:o
100
—
d:o
Laxå' en d:o
125
—
d:o
Wretstorp en d:o
113
—
d:o
Hallsberg en d:o
125
—
d:o
» en Bokhållare
70
7
—
Kumla, en Stations-inspektor
100
—
in natura
Mosås, en Stal iöns—inspektor
100
in natura
Orebro, en d:o
150
—
d:o
Wartofta, en d:o
100
—
d:o
Sandhem, en d:o
100
—
d:o
Mullsjö, en d:o
100
—
d:c
Machin-afdelning en och Förrådet.
En kontrollerande Machin—ingeniör . . .
300
—
4 5
—
En Machin-ingeniör
200
30
—
En Ritare och Bokhållare
125
18
75
En Verkmästare
175
26
25
En Verkstadskamererare
175
26
25
En Materialförvaltare
125
__
18
75
Förteckning å tjenstemän och deras arfvoden vid 3:dje Trafik-distriktet
af Statens jernvägar under December månad 1862.
Arfvode
per månad.
Inqvarte-
ringsmedel.
Anmärkningar. |
En
Intendent
Byrå-afdelningen-
—
—
T. f. Intendenten har så-  som sådan ej uppburit arf-  vode under året.
'
En
Kässör
125
—
18
75
En
Sekreterare
Ing eniör-ajdelning en.
125
18
75
En
Ban--ingeniör
175
in na 1
ura
En
d:o
150
d:o
En
d:o
100
—
d:o
T'rafik-afdelningen.
En
Trafik-direktör
300
—
45
En
Bokhållare
Kontrollkontoret.
70
—
10
50
En
Kontrollör
175
—
26
25
En Bokhållare
En d:o
| Malmö, en Stations-inspeklor
» en Bokhållare
» en : d:o
» en d:o
Åka rp, en Stations-inspektor
Lund, en d:o
» en Bokhållare
» två d:o å 70
| Örtofta, en Stations-inspektor
Eslöf, en d:o
Stehag, en d:o
Höör, en d:o
Sösdala, en d:o
Hessleholm, en d:o
» en Bokhållare
Hästveda, en Stations-inspektor . . .
Ousby, en d:o . . .
, Elmhult, en d:o . . .
» en Bokhållare
Liatorp, en Stations-inspektor . . . .
Två Läkare å 33: 35
Macliin-afdelning en och Förrådet
En Machin-ingeniör
Eo Materialförvaltare
En Räkenskapsförare
Två Bokhållare å 80
En Verkmästare
13
50
—
6
—
26
25
15
—-
—
in natura
—
10
rt
50
—
in natura
—
d:o
—.
d:o
—
d:o
—
d:o
—
3,80
in natura
—
d:o
—
d:o
—
d:o
—
d:o
—
d:o
—
d:o
d:o
—.
10
67
50
—
18
75
—
15
—
—
24
—
87
55
23
hvaraf 168 R:dr tillkomma
honom i egenskap af Verk-
mästare och återstoden så-
som Mästareförare eller In-
struktör för lokomotivförare
90
40
175
100
70
70
90
150
100
140
125
125
113
125
113
125
70
113
100
115
70
100
66
200
125
100
160
234
Bilaga till Ståts-Utskottets Utlåtande JYs 87.
Litt. X.
Utdrag ur Stadens räkenskaper, utvisande antalet af fartyg, som
passerat Stockholms sluss under nedanskrifne år.
1
Enskildes.
Kronans
och andra
Summa.
Dackade.
Odäckade.
allmänna.
1858
2,986
2,396
357
5,739
1859
3,785
3,289
365
7,439
1860
3,390
3,130
144
6,664
•1861
3,566
2,569
137
6,272
1862
3,640
2,442
125
6,207
17,367
13,826
1,128
32,321
Medium
3,473
2,765
225
6,464
Af ofvanstående antal fartyg hafva omkring 1,000 årligen gått genom
Slussen både upp och ned, så att enida genomfarterna derigenom ökas med
sistnämnda belopp.
Stockholms Stads Kammar-kontor den 14 Februari 1865.
Auy. Dahlerus.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH BECKMAN, 1865.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 88.
N:o 88.
Ank. till Exp.-Utsk, (len 21 April 1863, kl. 12 mield.
Utlåtande, angående gjorda framställningar om statsbidrag för enskilda jern-*
vägsanläggningars företagande.
(Rgs-Afd.J
Genom särskilda remisser hafva till Stats-Utskotlets handläggning blifvit öfverlemnade
dels Kongl. Majlis den 25 November sistlidet och den 30 Januari innevarande
år aflåtna, uti lista Samlingen af Hillänget till Riks-Ståndens Protokoll under
N:ris 48 och 66 intagna nådiga Propositioner, angående gjorda underdåniga framställningar
om statsbidrag för anläggning af särskilda bibanor till Statens jernvägar,
dels åtskilliga genom motioner inom Riks-Stånden väckta förslag, såväl i fråga onx
en del af de uti berörda nådiga Proposition omförmälda bibanor, som angående
andra enskilda jernvägar; och får Utskottet nu, i ett sammanhang, uti dessa ämnen
afgifva sitt yttrande, dervid Utskottet ansett sig böra upptaga de föreslagna jernvägarne
i följande ordning, efter deras belägenhet inom landet, från söder till norr.
l:o Angående anläggning af särskilda bibanor inom Malmöhus län, nemligen:
a) frän Eslöf lill Ystad;
b) frän Eslöf till Landskrona; och
c) frän någon lämplig punkt pä sistnämnda bana till Helsingborg.
Ehuru Utskottet skall här nedan afgifva särskildt yttrande öfver hvardera af
dessa bansträckningar, har Utskottet likväl desto heldre ansett sig böra i ett sammanhang
redogöra för innehållet af de rörande dessa bibanor gjorda framställningar,
som ifrågavarande banor, om de ock komma att anläggas af olika bolag, dock af
Kongl. Majit ansetts stå i eli så nära förhållande till hvarandra, alt de hos Kongl.
Majit gjorda underdåniga framställningarna rörande dessa banor, enligt hvad ofvanberörda
nådiga Proposition af den 25 sistlidne November gifver vid handen, samtidigt
blifvit tagna under nådigt öfvervägande.
Bih. till a. St. Fröt. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Åfd. 2 Bernd, 4 Baft. 1
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 88.
Af berörda nådiga Proposition inhemtas, ali inlerimsslyrelsen för det bolag,
som bildat sig för utförande af jernvägs-anläggningen melian Eslöf och Ystad med
bifogande af eli utål Kapitenen vid Väg- och Vattenbvggnads-korpsen N. F. Fryckholm
upprättadt, af kartor ät följ d t kostnadsförslag, i afseende å anläggning af en
jernväg med 4,83 fots spårvidd från södra stambanan vid Eslöf öfver Tomelilla och
Köpinge till Ystad, uti särskilda af Landshöfdinge-embetet i Malmöhus län insända
ansökningar, framställt angelägenheten deraf att ifrågavarande jernväg, beräknad till
en längd af 7 mil 4.970 fot och till en anläggningskostnad af R:dr 3,682,000 R:mt,
hvaraf nära en tredjedel redan inom orten tecknats, blefve så snart som möjligt
bragt till verkställighet; lill stöd för hvilken framställning hufvudsakligen åberopats:
att genom den vestliga sträckning, sorn gifvits åt den genom Skåne anlagda stambanan,
östra och sydöstra delarne af denna provins gäll miste om de fördelar, som
kunnat dem tillgodokomma derest stambanan erhållit ett mera centralt läge med
staden Ystad till ändpunkt; att trafiken å berörda bana i följd häraf icke heller
kunde blifva af den betydenhet, som vore att påräkna, om banan sattes i förbindelse
med nämnde folkrika och bördiga delar af provinsen; att den nu ifrågasatta
jernvägen komme att framgå genom trakter, hvilka, för att ernå en hög grad af
välstånd och förkofran, i anseende lill sin naturliga fruktbarhet endast behöfde lättade
kommunikationer, hvarigenom på jordbruket skulle kunna användas de arbetskrafter,
som nu förspiildes pä långväga forslingar; att rörelsen på Ystad redan nu
vore i betydlig tillvext, så att under år 1861 från nämnde stad lill in- och utrikes
orter exporterats sammanräknad! 165,426 skålpund iadugårdsprodukter,
1,506,299 kubikfot spanmäl och 79,904 kannor bränvin, hvarjemte under samma
år tuiluppbörucn derstädes uppgått lill 267,790 Riksdaler 52 öre; samt alt
inom en del af banans område, eller staden Ystad jemte Herrestads, Ljunits, Ingelstads
och Jerrestads härader, fastighetsvärdena uppginge till 44,151,147 Riksdaler.
Men icke blott för provinsen Skåne skulle nu föreslagna jernväg medföra väsendtligt
gagn, utan äfven för den allmänna kommunikationen mellan Sverige oell Europas
fastland skulle derigenom beredas så stora fördelar, att Statens mellankomst
för della företags utförande med fullt skäl loges i anspråk. Å Tyska sidan vore
nemligen en jernväg mellan Stralsund och Berlin-Stettiner-banan under anläggning,
hvilken jernväg år 1863 komme att för allmänna rörelsen öppnas; och om på
Svenska sidan Ystad sattes i jernvägsförbindelse med södra stambanan, skulle den
sedan lång tid tillbaka öfver nämnde stad lill Stralsund inrättade postgången på
utlandet, som under vintern nu måste taga den långa omvägen öfver Danmark,
kunna, i förening med ångbåtslägenhet för passagerare, ordnas på ett sätt, som
icke lemnade någon önskan öfrig. På grund häraf har inlerims-styrelsen anhållit,
det Kongl. Majit måtte föreslå Rikets Ständer, alt lill omförmälde jernvägs byggande
bevilja ett anslag af 2,450,000 Riksdaler, motsvarande omkring två tredjedelar
af den beräknade koslnadssumman, uti hvilken summa nedsättning med 500,000
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88. •to
Riksdaler dock skulle kunna ega runi, derest det tillätes bolaget att mot skälig ersättning
begagna Statens gods- och passagerare-vagnar, hvaremot banans föreslagna
konstruktion icke medgåfve alt å banan använda lokomotiver af den tyngd, som för
stambanorna vanligen nyttjades; och hade Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
häröfver hörd, ulan att ingå i bedömande af lämpligheten af den för
banan föreslagna svagare öfverbyggnad, helst denna fråga blelve föremål för pröfning
och bestämmande vid planens fastställande, derest statsunderstöd beviljades,
tillstyrkt, alt företaget mätte understödjas med ett lån af 2,455,000 Riksdaler.
Vidare hade Landshöfdinge-embelet i Malmöhus län, medelst skrifvelse af den
14 sistlidne Augusti, i underdånighet öfverlemna! en af Direktionen för LandskronaEslöfs
jernvägs-aktiebolag, gemensamt med koniiterade för staden Helsingborg,
gjord underdånig framställning, deruti anförts hurusom, efter det södra stambanan
genom Skåne hunnit fullbordas och för allmänna rörelsen upplåtas, erlarenhetpn allt
mer och mer ådagalagt, hvad redan vid stambanans påbörjande befarades, att trafiken
till betydlig del droges från öfriga å Skånes vestkusl belägna städer till Malmö,
hvilket förhållande åter menligt inverkade på välståndet äfven på den kringliggande
landsbygden, som, i den mån städerna ginge tillbaka, förlorade den förra fördelaktiga
afsättningen af sina landtmannaprodukter. En jernvägsförbindelsc mellan dessa städer
och södra stambanan vore följaktligen ej mindre för städerna sjelfva, ån ock för
den omkringliggande landsbygden, al högsta nödvändighet påkallad; men enär städerna
icke förmådde att på egen bekostnad anlägga de hanor, som för berörde förbindelses
åvägabringande erfordrades, och särskilda banor till stambanan fråu både
Helsingborg och Landskrona icke lämpligen borde anläggas, hade Helsingborgs stad
och Landskrona-Eslöfs jernvägs-aktiebolag öfverenskommit om gemensam framställning
i fråga om anläggandet af banor i och för stambananans sammanbindande med
nämnde städer; anhållande sökanderne att, som det, oaktadt flerfaldiga försök, hittills
icke lyckats att anskaffa tillräckliga medel för ifrågavarande företag, Kongl. Majit
måtte af Rikets Ständer härtill äska ett anslag, motsvarande två tredjedelar af den
kostnad, hvartill jernvägs-anläggningen, i enlighet med det förslag, sorn kunde varda
af Kongl. Majit faststäldt, komme att uppgå, samt på de vilkor och bestämmelser i
öfrigt, som Kongl. Majit kunde Qnna lämpligt föreskrifva; hvarjemte ej mindre staden
Helsingborgs komiterade än äfven direktionen för Landskrona-Eslöfs jernvägsaktiebolag
uti särskilda ansökningar hvar för sig närmare utveckiat de skäl, som,
enligt sökandernes tanke, talade derför alt Staten lemnade bidrag till omförmälde
jernvågsaniäggning; dervid hufvudsakligen åberopats att, enär post- och passageraretrafiken
mellan Sverige och Danmark öfver Helsingborg vore särdeles liflig, isynnerhet
vintertiden, då denna trafik icke från någon annan stad på kusten kunde besörjas
med så ringa afbrott som öfver sundet vid Helsingborg, vore det ock af väsendtlig
vigt för vidmagthållande af en snabb förbindelse med utlandet, att nämnde stad
medelst jernväg förenades med södra stambanan; att härtill nu förefunnes så mycket
4
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 88. 1
stone skäl, som å Danska sidan af sundet redan påbörjats anläggning af jernvåg
mellan Köpenhamn och Helsingör; samt all hamnen vid Landskrona, dit fartyg af
hvarje storlek kunde inlöpa, i afseende på djup, rymlighet och beqvämlighet egde
företräde framför alla andra hamnar å Skånska vestkusten; varande utaf Bolagsdirektionen
bifogade tre särskilda, af Majoren C. Adelsköld upprättade förslag, enligt
hvilka hanan mellan Landskrona och Eslöf, i längd utgörande 2 mil 34,000 fot, beräknats
att kosta:
med en spårvidd af 4 fot tU tum, engelskt mått R:dr 1,788,000.
v >) )> 4 fot
1,4o0,000.
„ „ „ 3,5 fot
1,295,000.
Uti sitt häröfver afgifna utlåtande hade Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
anfört alt, då inlressenteine i den tillämnade Landskrona-banan icke yttrat
någon åsigt om eller meddelat upplysningar till bedömande af hvilken spårvidd,
som borde gifvas företräde, samt ingen antaglig plan blifvit för Helsingborgs-banan
aflemnad, Styrelsen funne sig icke vara i tillfälle att utlåta sig om det anläggnings6ält
eller det bidragsbelopp, som för dessa företag erfordrades; men alt, enligt Styrelsens
åsigt, anläggning af bibanor mellan nämnde släder och stambanan kunde betraktas
såsom en nödvändighet, och all Staten, om eller när tillgångarne sådant rnedgåfve,
torde dertill böra bidraga med lån till två tredjedelar af den kostnad, som
enligt antagliga förslag visades vara för ändamålet af behofvet påkallad.
Sedermera hade till Kongl. Maj:t inkommit ett af Majoren Adelsköld afgifvet betänkande,
angående anläggning af jernväg mellan Helsingborg och södra stambanan,
deruti anförts, att, vid de undersökningar, som förut blifvit gjorda för bibanor mellan
städerna Ystad och Landskrona samt södra stambanan, Eslöfs station antagits såsom
den lämpligaste anslutningspunkten, hvadan äfven på förhand blifvit bestämdt, alt
jernbanan från Helsingborg borde vid nämnde punkt sammanträffa med stambanan,
men alt vid de noggranna undersökningar, hvilka nyligen blifvit verkställda, det visat
sig, att Helsingborgs-banan med vida större fördel förenades med stambanan
vid Bosarp, omkring jj mil nordost från Eslöfs station, hvilket utan svårighet kunde
ske, och hvarigenom våglängden för alla de passagerare och det gods, som komme
att gå mellan öfre delarne af landet och Helsingborg eller Landskrona skulle förkortas
med öfver en half mil, samt att, enligt verkställd okulär-undersökning, jemväl
banorna från Ystad och Landskrona kunde med lätthet och utan afsevärd tillökning
i våglängd dragas till Bosarp. Uti det upprättade detaljerade förslaget öfver
kostnaden för en jernvägsanläggning mellan Eslöf och Helsingborg hade beräkningarne
uppgjorts efter det för Statens stambanor antagna system, dock med någon minskning
af banvallens bredd och rulernas tyngd; upptagande nämnda förslag för en sådan
bana, i längd utgörande 4 mil 40,450 fot, en kostnadssumma af R:dr 2,629,000;
hvarjemte Majoren Adelsköld, på grund af approximativa beräkningar,
antagit, att kostnaden för en jernbana från Bosarp öfver
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
5
Sireköpinge lill Helsingborg, med cn grenbana till Landskrona, beräknad
till en längd af 5,9 mil, skulle uppgå lill lLdr 3,540,000,
och för en bana från förstnämnde punkt öfver Billeberga lill Landskrona
med en sidobana till Helsingborg, ulgörande något mindre
våglängd, eller 5,6 mil till R dr 5,560,000.
Efter meddelandet af den upplysning alt, uppå derom gjorda ansökningar, bolagsordningar
blifvit af Kongl. Maj:t fastslällda för särskilda aktiebolag, hvilka bildats:
ett för utförandet af linien Ystad-Eslöf, ett för linien Landskrona-Eslöf och ett för
gemensam jernväg Eslöf-Landskrona-Helsingborg, har Kongl. Maj:t, vid pröfning af
de sålunda väckta förslagen att, genom jernvägar till en och samma punkt på södra
stambanan vid Eslöfs station, sammanbinda med stambanan och med hvarandra städerna
Ystad, Landskrona och Helsingborg, funnit, med afseende å den lättade förbindelse
med bela det öfriga landet, som härigenom till och från dessa städer måste
uppstå i den mån södra stambanan närmar sig siu fullbordan, äfven en allmännare
vigt vid företagen böra fäslas. Utom del att dessa städer hvar för sig genom tilltagande
rörelse, ökad spanmåls-export och äfven i öfrigt utbildad handel, af hvilken
betydliga tullinkomster lili Statsverket inflyta, vore vigtiga slapelorter för den folkrika
och bördiga landsdel, af hvilken de omgifvas, måste de, såsom slutpunkter för
hvar sin jernvägsförbindelse, äfven för del öfriga landet erhålla en ökad betydelse.
Helsingborg vore, i följd af sitt läge vid smalaste delen af Öresund, för öfverfarten
till Danmark och vidare derifrån till aflägsnare orter, synnerligast under de tider af
vintern då rörelsen från andra hamnar är slängd, både för resande och postföreningen
af allmän vigt. Landskrona, med egna betydande fabriksanläggningar, kunde
med sin säkra och djupa hamn vara till framstående nytta icke blott för den varuförsel
till och från andra länder, som kräfver djupgående fartyg, utan ock vid transporter
sjöledes af trupper och krigsmateriel å större krigsfartyg, hvilka icke i någon
annan af Skånes hamnar kunna inlöpa. Ystad hade från ålder funnits vara den för
postförhindelsen med kontinenten lämpligaste utgångspunkt; och General-postdirektören
hade jemväl uti afgifvet yttrande förmält alt, med afseende å de dryga utgifter,
som nu drabba Postverket för kontinentalpostens befordrande på olika linier,
Postverket skulle, äfven efter afdrag för utgifterna lill daglig ångbåtskommunikation
mellan Ystad och Stralsund, tillskyndas en icke obetydlig penningevinst, likasom det
för öfrigt skulle medföra vinst i tid, om, när södra stambanan hinner fullbordas,
jernväg funnes jemväl tili Ystad, så att ständig snabb postgång deröfver lill Stralsund
kunde ordnas, dervid General-postdirektören tillika förklarat att, om jernväg
mellan Ystad och Eslöf ej kunde tillvägabringas på annat sålt, än genom bidrag jemväl
från Postverket, lian icke skulle tveka att i Postverkets och det allmännas intresse
tillstyrka sådant bidrags beviljande.
Då, eller hvad antagas kunde, redan påbörjade jernvägsanläggningar från Berliner-Steltiner—banan
till Stralsund och från Köpenhamn till Helsingör blifva för tra
-
6
Stats-Utskcitsts Utlåtande N:o 88.
fik upplåtne. den förra under innevarande år och den sednare åtminstone år i864,
tunnes äfven häruti ett ytterligare skäl för befrämjande af nu ifrågavarande jernvägsförbindelser.
Särskilda banor till Helsingborg och till Landskrona, hvar för sig ledande
direkte till Eslöf, borde emellertid, med afseende å dessa städers läge, icke
rimligtvis komma till utförande, ulan ausåg Kongl. Majit dessa banors förening vid
lämplig punkt, som efter närmare pröfning af förhållandena kunde bestämmas, böra
utgöra ett vilkor för deras understödjande med allmänna medel. Med ledning af ingifna
kostnadsförslag kunde med säkerhet antagas, att en jernväg af lika spårvidd
med stambanan, om än med något mindre kostsamt byggnadssätt, än det derå använda,
kan i lämplig sträckning utföras med omkring 3,450,000 Riksdaler. Kostnaden
för Ystads-banan, med samma spårvidd men med svagare konstruktion, uppginge,
på sätt förut är anmärkt, till 3,682,000 Riksdaler, hvilket belopp dock skulle
med 300,000 Riksdaler minskas, derest, efter träffad öfverenskommelse, Statens godsoch
passagerare-vagnar finge begagnas, och särskild reparationsverkstad derigenom
blefve obehöflig.
På grund af nu anförda förhållanden har Kongl. Majit väl funnit, att dessa jernvägsanläggningar,
som i längd innehålla tillsammans omkring 13 mil, och genom
hvilka, i förening med den redan befintliga södra stambanan, ett väl ordnadt jernvägssystem
inom Malmöhus län skulle komma till stånd, borde med statsbidrag understödjas,
men att det bidrag, som kan varda beviljadt, icke bör lemnäs utan återbelalningsskyldighet;
äfvensom Kongl. Majit icke ansett af Statens fördel påkalladt
eller för öfrigt gagnande, att Staten för sitt bidrag skulle såsom delegare i företagen
ingå.
Kongl. Majit har i följd häraf föreslagit att, i likhet med hvad som vid nästförflutna
riksdag för anläggning af jernväg från Borås till vestra stambanan vid Herrljunga
beslutades, Rikets Ständer, för utförande af särskilda, till begagnande med
ångkraft afsedda jernvägar från Eslöfs station vid södra stambanan, eller den punkt
som af Kongl. Majit i nåder bestämmes, dels till Ystad dels till Helsingborg och Landskrona,
måtte bevilja särskilda lån, motsvarande två tredjedelar af den verkliga anläggningskostnaden,
men hvilka låns belopp dock ej borde öfverstiga för banan till
Ystad 2,450,000 Riksdaler och för banan lill Helsingborg och Landskrona 2,300,000
Riksdaler, att utgå på hufvudsakligen enahanda vilkor med dem, hvilka i Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse af den 26 Oktober 1860, angående lånet till Boråsbanan,
finnas upptagne; dock att, med afseende å förevarande jernvägars mera allmänna
vigt och betydelse, lånevilkoren i så måtto borde blifva lindrigare, att, med
bibehållande af lika kapitalafbetalning, eller en procent, och befrielse ifrån densammas
erläggande under den för arbetenas utförande afsedda tid, årliga räntan borde nedsättas
till endast f/-«)procent, hvarjemte Kongl. Majit ansett sig till Rikets Ständers bepröfvande
böra öfverlemna, huruvida det till Statsverkets betryggande må anses erforderligt
att, såsom vid förenämnda lån blifvit föreskrifvet, äfven nu stadga, det teck
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
7
ningssumman skall uppgå icke blott lill den tredjedel af hela beloppet, soia af aktie—
egarne inbetalas, utan ock till enahanda belopp derutöfver.
I fråga om anläggningen af ofvanberörda bibanor hafva uti särskilda inom
Riks-Stånden väckta motioner följande yrkanden blifvit framställda, nemligen:
hos Ridder skåpet och Adeln:
af Herr von Troil. S. G., (motion N:o 47), att Rikets Ständer, för anläggningen
af en, till begagnande med ångkrall afsedd, jernväg från Helsingborg öfver Eslöf till
Ystad med sidobana till Landskrona, måtte bevilja en summa, uppgående till två
tredjedelar af den derför beräknade kostnad, i enlighet med Majoren Adelskölds för
Helsingborg-Landskrona-Eslöf-banorna och Kapitenen Fryckholms för Ystad-Eslöfbanan
uppgjorda förslager, eller ock enligt andra grunder, som Rikets Ständer kunna
finna lämpligt att för byggnaden fastställa, samt alt denna summa, derest den icke
kunde utan återbetatningsskyldighet erhållas, hvarom motionären i första rummet
anhållit, måtte, på sätt för Fahlu-Gefle-jernvägen bestämdes, få innehafvas utan ränta
och kapital—afbetaluing under den för arbetets utförande afsedda tid, efter hvars förlopp
skulle å hela den erhållna summan inom slutet af hvarje år inbetalas tre procent,
hvaraf, för hvad af länet dessförinnan icke godtgjorts, borde beräknas två
procent årlig ränta, och återstoden utgöra kapital—afbetalning; börande särskildt bestämmas
huru mycket af den sålunda beviljade summan lillkomme HelsingborgLandskrona-Eslöf-banorna,
och särskildt huru myckel belöpte sig på Ystad-Eslöf—
banan;
inom Borgar e-Sldndel:
af Herr S. Trägårdh (motion N:o 101), alt Rikets Ständer, för anläggning af
en, till begagnande med ångkraft afsedd, jernväg från Eslöf lill Ystad, måtte såsom
anslag bevilja en summa, uppgående tili två tredjedelar af den derför beräknade
kostnad, i enlighet med Kapitenen Fryckholms uppgjorda förslag, eller ock enligt de
andra grunder, Rikets Ständer kunna finna lämpligt att för byggnaden fastställa;
af Herr F. Rooth (motion N:o 128), att Rikets Ständer behagade anslå två
tredjedelar af hela anläggningskostnaden till en för ångkraft afsedd jernväg från
Helsingborg och Landskrona lill Eslöf, emot vilkor, att bolagen i Helsingborg nch
Landskrona åtaga sig en tredjedel i hela arbetets utförande;
af Herr J. Ödmansson (motion N:o 154), alt Rikets Ständer, för anläggning
af en jernbana från södra stambanan vid Eslöf till Landskrona och vidare från någon
punkt å denna bana till Helsingborg, ville meddela statsbidrag till två tredjedelar af
anläggningskostnaden, antingen såsom anslag utan återbetalningsskyldigbet eller, om
delta icke kunde beviljas, såsom lån mot den ränta och de vilkor i öfrigt, Rikets
Ständer funne skäligt bestämma;
8
Stots-Utskottets Utlåtande N:o 88.
inom Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Malmöhus län (motion N:o 198), att
Rikets Ständer, för anläggning af en till begagnande med ångkraft afsedd jernväg
från Eslöf till Ystad, måtte såsom anslag bevilja en summa, uppgående till två tredjedelar
af den verkliga anläggningskostnaden, enligt de grunder, Rikets Ständer kunna
linna lämpligt att för byggnaden fastställa;
af Riksdagsfullmägtigen Jöns Andersson från samma län (motion N:o 208), att
Rikets Ständer läcktes, till bidrag för en jernbana från Ystad till södra stambanan
vid Eslöfs station, anslå en summa af 2,450,000 R:dr, motsvarande j af den koslnadssumma,
hvartill anläggningen uti Kapitenen Fryckhoims förslag beräknats, med
vilkor att det bolag, som för ändamålet bildats, ansvarar för anskaffande af den
återstående tredjedelen;
af Riksdagsfullmägtigen Nils Olsson från samma län (motion N:o 415), att
Rikets Ständer behagade för anläggande af en jernbana från södra stambanan vid
Eslöf till släderne Landskrona och Helsingborg anvisa två tredjedelar af anläggningskostnaden,
antingen såsom anslag utan återbetalningsskyldighet eller, om detta icke
kan beviljas, såsom lån, mot den ränta Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition före
slagit;
samt
af Riksdagsfullmägtigen Ola Jönsson från samma län (motion N;o 417), alt
Rikets Ständer täcktes, med afseende på Helsingborgs-banans betydelse för hela Skandinavien
ur politisk, kommerciel, social och strategisk synpunkt, besluta denna banas
anläggande såsom stambana, eller ock, i den händelse delta ej beviljas, och banan
således kommer att af enskildt bolag anläggas, lånebidrag, motsvarande två tredjedelar
af anläggningskostnaden, såväl för banan från Helsingborg, som bibanan från
Landskrona må under billiga vilkor beviljas.
Beträffande härvid de af åtskillige motionärer gjorda framställningar, dels att
de summor, som för ifrågavarande jernvägsanläggningar kunna komma att af Rikets
Ständer anvisas, mätte utgå utan återbetalningsskyldighet, dels att Rikets Ständer
måtte besluta Helsingborgs-banans anläggande såsom stambana; så, och enär af de
inkomna handlingarna inhemtas, alt de redan bildade bolagen äro beredvilliga åtaga
sig att för egen räkning anlägga dessa hanor, såvida de på antagliga vilkor erhålla
lån lill två tredjedelar af den beräknade koslnadssumman, anser Utskottet, som, lika
med Kongl. Majit, icke finner lämpligt att Staten för sitt bidrag skulle såsom delegare
ingå i företag af ifrågavarande beskaffenhet, sig böra hemställa:
1 ;o.
all Slaten icke annorlunda än genom meddelande af lån, på de
vilkor, som af Rikets Ständer kunna varda bestämda, bör medverka
till utförandet af de bland ifrågavarande jernvågs-anläggningar,
hvilka anses böra af Staten understödjas.
Hvad
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 88.
9
Hvad na först angar Ystad—Eslöf-banan, för hvars byggande redan blifvit tecknade
11,356 aktier, hvardera å 100 R:dr, å hvilka inbetalts 100,470 R:dr, så
torde icke kunna förnekas, att anläggningen af denna jernväg i flera afseenden måste
blifva af stor vigt oell medföra betydliga fördelar icke blott för Skåne utan äfven
för landet i allmänhet. I sistnämnda hänseende har blifvit erinradt, att förbindelserna
med utlandet genom denna anläggning blefve i högst väsendtlig mån underlättade.
Postförbindelsen öfver Ystad, som af ålder varit den allmännast begagnade,
skulle, på sätt Kongl. Maj t i den nådiga Propositionen omförmäit, blifva i betydlig
man underlättad, om, när södra stambanan binner fullbordas, jernväg funnes jemväl
till Ystad, så att ständig, snabb postgång deröfver till Stralsund kunde ordnas. Vid
frågans bedömande torde icke eller böra förbises, alt denna bana komme att genom •
löpa en tätt befolkad ort, som, dels till följd af sitt behof att stå i beröring med
länets residensstad, Malmö, dels i följd af åtskilliga andra förhållanden, säkerligen
skulle tillföra stambanan en betydlig personaltrafik. Folkmängden inom två mil på
ömse sidor af ifrågavarande bana uppgifves nemligen, med inberäkniag af staden Ystads
5,000 innevånare, utgöra mer än 100,000 personer, oberäknadt den de! af Allbo
härad inom Christianstads lån, som på nämnde afstånd gränsar till banstråckningen.
Den betydliga spanmålshandel, som eger rum på staden Ystad, hvarifrån i medeltal
under åren 1059—1861 utskeppats 1,081,819 kubikfot spanmål, skulle ock genom
denna jernvägsaniäggning vinna en betydlig utsträckning; likasom staden Ystads handel
i allmänhet, som redan nu är af den betydenhet, att stadens tulluppbörd i medeltal
uppgår till omkring 225,000 ll:dr, derigenom skulle ännu ytterligare komma att utvidgas.
På alla dessa skäl har Utskottet — under antagande att det för ifrågavarande
jernvägsaniäggning redan bildade bolag åtager sig att anskaffa för rörelsen erforderlig
materiel, samt att för arbetets fullbordande kommer alt åtgå tre år, i följd hvaraf
det torde vara billigt att en deremot svarande ränlefrihet beviljas —• funnit sig
böra föreslå:
2:o.
att Rikets Ständer, för byggandet af en till begagnande med
ångkraft afsedd bibana från trakten af Eslöfs station på södra
stambanan till Ystad, måtte, under förbehåll att denna bibana
erhåller samma spårvidd som stambanan, till Kongl. Maj:ts
disposition på Riksgälds-konloret anvisa ett mot två tredjedelar
af den härför, enligt Kongl. Majits nådiga Proposition, till
5,682,000 R:dr beräknade kostnaden ungefärligen svarande
belopp af Två Millioner Fyrahundrafemtio Tusen (2,450,000)
Riksdaler, att såsom lån utgå till det för detta arbetes utförande
redan bildade bolag;
samt att, i afseende på lånemedlens utbekommande och användande, följande vilkor
och bestämmelser varda meddelade:
Bih. till B. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 4 Haft 3
Stais- Utskottets Utlåtande N:o 88.
3:o.
l:o Det lör jernvägsanläggningen bildade bolag åligger att, emot erhållande
af det dertill beviljade lånebidrag, på egen bekostnad ej allenast,
i öfverensstämmelse med fastställd arbetsplan och under iakttagande af
de för arbetets utförande för öfrigt meddelade föreskrifter, utföra oell fullborda,
utan ock derefter för allmänna trafiken öppna och underhålla der.
jernväg för hvars byggande lånebidraget blifvit beviljadt.
2:o Bolagsmännens aktieteckning medförer förbindelse för dem alt
utaf egna medel tillskjuta hvad utöfver det af Slaten erhållna lånet erfordras
för att, i enlighet med den plan, som af Kongl. Maj:t varder fastställd,
fullborda jernvägen och dertill hörande anläggningar samt anskaffa
den transportmateriel, som, enligt samma plan, anses erforderlig; och
skall aktieteckningen uppgå till minst lika stort belopp, som hela den beviljade
lånesumman. Sorn likväl hälften af det sålunda tecknade beloppet
är alsedd alt utgöra säkerhet derför, dels att arbetet skall varda behörigen
fullbordadt, dels att Statsverket, i motsatt fall, skall återbekomma
de lyftade lånemedlen; så behöfva aklie-egarne, derest jernvägen genom
bolagets försorg varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad,
icke erlägga denna hälft af teckningssumman; kommande följaktligen
aktie-egarnes ansvarighet för densamma att försvinna så snart jernvägen
blifvit, i enlighet med planen, behörigen fullbordad; hvarefter jernvägen,
med allt hvad dertill hörer, ensam utgör säkerhet för lånesummans återbetalning.
— De handlingar, som innefatta aktie-egarnes förbindelser alt
fullgöra den, på grund af aktieteckningen, dem åliggande inbetalningsskyldighet
å deras aktier, böra deponeras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inom det län, der bolaget har sitt forum.
3:o Arbetet å jernvägen bör vara påbörjadt före den \ Maj 1864;
skolande de vid jernvägsaniäggningen erforderliga arbeten sedermera
oafbrutet fortgå, så alt jernvägen varder fullbordad och för allmänna trafiken
upplåten inom förloppet af den tid, Kongl. Maj:t eger alt bestämma;
och må Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader genom sakkunnige
män, som på Styrelsens förslag af Kongl. Maj:t lörordnas, utöfva
tillsyn derå, att arbetena varda i öfverensstämmelse med vederbörligen
fastställda planer utförda, samt ali vid verkställigheten godkända arbetsmethoder
följas, och fullgoda materialier användas.
4:o Lånet får innehafvas räntefritt under tre år från den dag, hvar
och en särskild del deraf blifvit lyflad; hvarefter å lånebeloppet, i den mån
lyftning egt rum, skall inom hvarje kalenderårs slut inbetalas fem procent
efter år räknadt, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts
beräknas fyra procents årlig ränta, och återstoden utgör kapilal-af
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
11
betalning. Skulle del förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskraf—
ven ordning erlagdt, bör derför af bolaget utgöras sex procent årlig
ränta, intilldess samma belopp vederbörligen inbetalas.
5:o Innan större eller mindre del af lånet får lyftas, bör bolaget genom
sin direktion hafva till Riksgälds-kontoret aflemnat eller der företett:
a) för hela länesumman, jemte derå upplöpande ränta, å bolagets
vägnar utfärdad skuldförbindelse, som af fullmägtige i nyssnämnde verk
godkännes;
b) utaf bolaget genom direktionen ingånget samt af Kongl. Maj:t i
nåder antaget kontrakt om jernvägsarbetets utförande och dertill hörande
anläggningars fullbordande samt erforderlig Iransportmateriels anskaffande,
allt i den ordning och inom den tid, arbetsplanen bestämmer;
c) bevis, att aktieteckning äfvensom den i ofvanstående 2:dra punkt
stadgade deposition af deruti om förmälda handlingar skett för ett belopp,
som åtminstone motsvarar hälften af den föreskrifna teckningssumman;
d) bevis att minst tio procent blifvit inbetaide å alla enligt punkten
lit. c tecknade aktier;
é) vederbörligt intyg, alt arbetet inom föreskrifven tid blifvit påbörjadt
och sedermera i öfverensstämmelse med arbetsplanen fortsatt; samt
f) särskild, å bolagets vägnar af dess direktion, utfärdad förbindelse,
innefattande åtagande att under all framtid och utan något ytterligare bidrag
af allmänna medel, vidmagthålla hela jernvägen, med allt hvad dertill
hörer, i sådant skick, alt den kan för allmänna trafiken begagnas.
6:o Lånesummans utbetalning från Riksgälds-kontoret sker på vissa
terminer, hvilka lämpas efter arbets-årens antal, så att, efter hvarje arbetsårs
ingång, motsvarande andel af länesumman får lyftas; dock bör,
förr än något utöfver lånets halfva belopp utbetalas, på förut stadgadt
sätt vara styrkt, alt hela aktiesumman år tecknad, samt att bolagsmännens
förbindelser i afseende på denna summas utgörande blifvit vederbörligen
deponerade; skolande bolagsmännens inbetalningar ske i förhållande
till de andelar af länesumman, som lyftas, och före lyftningen deraf.
7:o För den händelse, att den för jernvägsanläggningen fastställda
arbetsplan icke skulle följas, och derifrån, utan sökt och erhållen nådig
tillåtelse, skedd afvikelse icke varder på föreskrifvet sätt rättad, eller i
fall jernvägsarbete icke skulle i stadgad ordning fortsättas samt inom
den derför bestämda tid ■ fullbordas, eger Kongl. Maj:t låta inställa all
vidare utbetalning af det beviljade låneunderstödet samt återfordra hvad
deraf utbekommits, alt på engång eller successivt till Riksgälds-kontoret
inbetalas inom den tid, Kongl. Majit finnér lör godt i nåder bestämma.
Skulle åter jernvägsanläggningen under arbetstiden öfvergifvas, eller jern
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 88.
vägen, efter dess fullbordande, icke så underhållas, att den framgent kan
begagnas, eller om betalningsskyldigheten för det erhållna lånet icke
skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer jernvägen att hemfalla till
Staten, utan rättighet för aklie-egarne att, till större eller mindre del,
utaf det allmänna erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som
dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
8:0 Bolagets direktion skall hafva skyldighet alt under byggnads-åren,
inom den tid och till den embetsmyndighet, Kongl. Maj:t behagar i nåder
föreskrifva, årligen afgifva berättelse om väganläggningsarbetets fortgång
under det näst föregångna året, samt alt, sedan jernvägen blifvit för trafiken
upplåten, enligt af Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
uppgjorda formulär, afgifva berättelser angående trafiken och hvad
dermed eger gemenskap; börande ej mindre förvaltningen af bolagets angelägenheter,
än de afslutade räkenskaperna, vid årligen skeende revisioner
granskas; uti hvilka revisioner Staten må genom ombud, som Kongl.
Majit utser, deltaga, intilldess det af allmänna medel erhållna låneunderstödet
blifvit ålerbetaldt.
9:o I den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande
upplåten, skall bolaget vara skyldigt alt, mot den ersättning som Kongl.
Majit, efter vederbörandes hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma
fortskaffa trupper och allmänna posten samt ombesörja alla andra för
Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande personal- och varutransporter.
Derjemte skall det åligga bolaget alt utan ersättning med
gifva
anbringande längs efter jernvägen af elektriska telegraflinjer, med
hvad dertill hörer.
10:o Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå enligt
den taxa, som Kongl. Majit, efter dertill utaf bolaget afgifvet förslag samt
Kongl. Majits vederbörande Befallningshafvandes hörande, i nåder fastställt,
och hvilken taxa i allmänhet hvart femte år lämpas efter sig då företeende
förhållanden.
H:o Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af den årliga
inbetalningen å det af Staten erhållna lånet, öfverstiga sex procent
å det belopp aktie-egarne tillskjulit, ankommer på Kongl. Majit att, utom
begagnande af den i näst ofvanstående punkt Kongl. Majit förbehållna
rätt alt pröfva och bestämma de enligt taxor utgående afgifterna, före
skrifva,
huru stor del af detta öfverskott skall afsättas lill underbållsocb
ombyggnads-fond eller ock användas till ökande af den för lånet
stadgade amortering.
12:o Bolaget är berältigadt:
a) att, efter gällande lag och författningar, lill sig lösa och med e
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 88.
13
derätl besitta enskilde personer och korporationer tillhörig jord, sorn för
jernvägsanläggningen erfordras; hvilken jord dock ej får för bolagets skuld
intecknas;
b) att, utan kostnad eller årlig ersättning, undfå upplåtelse af sådan för
jernvägsanläggningen erforderlig, Kronan tillhörig jord, som står under
dess omedelbara disposition; dock bör, när fråga är om hoslälisjord eller
annan åt enskild person med åborätt eiler annorledes upplåten kronojord,
ersättning derför af bolaget lemnäs i enlighet med hvad om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof är stadgadt i Kongl. Förordningen
den 20 November 1845; skolande denna Förordnings 27 § jemväl lända
till efterrättelse \ afseende på de ulskylder till Kongl. Maji och Kronan,
som förut kunna åligga den jord, hvilken bolaget kommer att till sig
lösa;
c) att för jernvägsanläggningen kostnadsfritt begagna sådana, å Kronans
egor belägna, kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;
i) alt, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda af bestämda uppgifter
å behofvet, få, under kontroller, som då komma att i nåder föreskrifvas,
till riket tullfritt införa de maskinerier, vagnar och verktyg m.
m., hvilka vid jernvägsarbetet erfordras, jemte lör jernvägen behöfliga räler.
lokomotiver, stående maskiner och vändpianer;
e) att för jernvägens anläggning erhålla arbetsbiträde af Kronoarbetskorpsen,
i mån af tillgång och uppå de vilkor, Sorn vid sådant arbetsbiträdes
användande vanligen bestämmas;
f) alt för enahanda ändamål jemväl få begagna manskap af Arméen,
så vidt aftal med vederbörande om frivilligt arbetsbiträde kan träffas, och
manskapet icke är af militärtjenstgöring eller arbete för Kronans räkning
upplaget.
15:o Bolaget skall i alla rättsförhållanden, sorn kunna uppstå mellan
detsamma och Svenska Kronan eller enskilde medborgare, lyda under Svensk
domstol och vara underkastad! Svensk lag; börande i bolagsreglorna finnas
utsatt, hvar bolaget har sitt laga forum.
14:o I fråga om begagnande och underhållande af jernvägen, med jhvad
dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter och stadganden, som Kongl.
Maj t kan finna för godt meddela, att tjena till ovilkorlig efterrättelse; varande
bolaget och dess biträden derjemte i allmänhet skyldige all iakttaga
och fullgöra hvad, med hänsigt lill den Staten tillkommande vård öfver
jernbanan och tillsyn öfver trafiken derpå, kan varda i vederbörlig ordning
föreskrifvet.
Vidkommande sedermera Landskrona—Eslöf-banan, så torde den af såväl Kongl.
Majit, som motionärerne framställda omständigheten, att Landskrona eger en djup,
14
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 88.
säker och rymlig hamn, hvilken är den enda påjkusten^mellan Göteborg och Carlskrona,
i hvilken större krigsskepp kunna inlöpa och tillägga vid sjelfva lastkajen,
utgöra giltig anledning alt understödja denna jernvägsanläggning. Såsom ytterligare
skäl härför kan jemväl anföras, att staden Landskrona, med en folkmängd af 5,500
personer, drifver en belydande utrikes handel, hvilken under de 3 åren 1859—1861
i medeltal lemnat en tulluppbörd af omkring 550,000 Ridr, samt alt den derifrån
under samma tid utskeppade spanmål uppgått i medeltal till 784,221 kubikfot. Då
härtill kommer alt för arbetets utlörandegredan bildats ett bolag, uti hvilket halfva
aktieantalet eiler 3,000 aktier, hvardera ä 100 Ridr,^blifvit’leeknadt af enskilde personer
och andra hälften, eller likaledes 3,000 aktier, af Landskrona stad, samt att
af de enskilde aklie-egarne redan inbetalts 40 procent för 2,596 aktier och 10 procent
för 292 aktier, hvadan med visshet torde kunna antagas, alt denna jernvägsanläggning,
om densamma af Rikets Ständer på lämpligt sätt understödjes, skall
komma till utförande, ligger äfven deruti ett skäl att hufvudsakligen bifalla hvad Kongl.
Maj:t härutinnan föreslagit.
Beträffande derefter frågan om anläggande af en jernväg mellan Helsingborg och
Eslöf, så har Kongl. Maj:t, på sätt ofvan blifvit anförd*, ansett, att särskilda banor
till Helsingborg och till Landskrona, hvar för sig ledande direkte till Eslöf, med afseende
på dessa städers läge icke rimligtvis borde komma till utförande, utan att banornas
förening vid lämplig punkt borde utgöra ett vilkor för deras understödjande
med allmänna medel. Kongl. Majit har ock, med ledning af ingifna kostnadsförslag,
antagit, att en jernväg af lika spårvidd med stambanan, om än med något mindre
kostsamt byggnadssätt, än det derå använda, i sådant fall kunde i lämplig sträckning
utföras med omkring 3,450,000 R:dr.
Utskottet, som, lika med Kongl. Majit, anser af allmän vigt, att södra stambanan
genom en jernväg sättes i direkt förbindelse med Helsingborg, hvilken stad,
med en folkmängd af 5,708 personer, likaledes drifver en icke obetydlig utrikes
handel, som i medeltal lemnar en tullinkomst af 230,000 Ridr, samt från hvilken
den årliga spanmålsskeppningen kan uppskattas till mer än 1,200,000 kubikfot, har
icke eller förbisett, att Helsingborg, på sätt Herr von Troil uti sin motion erinrat,
onekligen under stränga vintrar, då Köpenhamns och Malmö hamnar tillfrysa, är det
naturligaste öfvergångsslället till Danmark; samt att, om Helsingborg blefve genom
en bibana förenad med södra stambanan, likasom Helsingör sannolikt inom ett eller
annat år blir förenad med det Danska jernvägsnätet, så skulle Helsingborg vintertiden
blifva den punkt, öfver hvilken såväl post-, som personal- och godstrafiken
emellan Sverige och kontinenten, så vidt den går öfver Danmark, komme att ega
rum. Utskottet har derföre desto heldre funnit sig böra förös da, alt anläggningen
af den föreslagna vägen melian Helsingborg och lämplig punkt på Landskrona— Eslöflinien
med lån af statsmedel må understödjas, som för ifrågavarande jernvägsanlägg
-
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 88.
15
ning redan blifvit tecknade tillhopa 8,163 aktier hvardera å 50 R:dr, eller tillhopa
408,150 R.dr.
Då emellertid önskligt vore, om de för anläggningen af båda de ifrågavarande
jernvägssträekorna bildade särskilda bolag kunde förena sig om arbetets utförande
för gemensam räkning, i hvilken händelse, såsom Kongl. Maj:t antagit, lånemedlen
kunde, utan fördelning mellan de båda bolagen, anvisas för anläggningen i dess
helhet, anser sig Utskottet böra hemställa:
att Rikets Ständer, för byggandet af jernväg från städerna Helsingborg
och Landskrona til! den föreningspunkt, som af Kongl.
Maj:t varder bestämd, samt derifrån i gemensam sträckning till
trakten af Eslöfs station å södra stambanan, måtte, under förbehåll
att jernvägen anlägges för begagnande med ångkraft samt
erhåller samma spårvidd som stambanan, till Kongl. Maj.ts disposition
på Riksgälds-konloret anvisa ett mot | af den härför,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, lill 5,450,000 Rdr
beräknade kostnadssumma svarande belopp, eiler Två Millioner
Trehundra Tusen (2,500,000) Riksdaler, att såsom lån utgå till
det bolag, som åtager sig utförandet af ifrågavarande jernvägsanläggning;
dock att, derest icke sådant bolag varder bildadt
inom den tid Kongl. Maj:t bestämmer, Kongl. Maj-.t må ega att
i förhållande till väglängd och kostnad fördela lånesumman emellan
de två för arbetets utförande redan bildade bolag, under
vilkor att hvartdera bolaget, emot erhållande af den för detsamma
af Kongl. Maj.t bestämda andel af lånebeloppet, ansvarar,
Heisingborgs-bolaget för staden Helsingborgs och Landskrona-bolaget
för staden Landskronas förbindande genom jernväg
med södra stambanan, allt i enlighet med den plan, som
varder af Kongl. Maj:t godkänd; börande i allt öfrigt de vilkor
och bestämmelser, som blifvit meddelade för det till Eslöf—
Ystad-banan anvisade lån, äfven för det nu ifrågavarande lånet
lända till efterrättelse.
2 o. Angående anläggning af en från Hessleholms station ä södra stambanan
utgående bibana till Christianstad.
Uti ofvanberörda nådiga Proposition (N:o 66) af den 50 sistlidne Januari har
Kongl. Maj:t tillkännagifvit, att Direktionen för det aktiebolag, som bildat sig för
anläggning af jernbana melian staden Christianstad och Hessleholms station å södra
stambanan, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, i underdånighet anfört alt sedan,
med anledning af derom gjord framställning hos den år 1858 i nåder förordnade
16
Stats- Utskottets Utlåtande K’o 88.
Jernvägsundersöknings-komilé, Chefen för Statens jernvägsbvggnader låtit på ortens
invånares bekostnad genom dertill beordrad Ingeniör upprätta plan och kostnadsförslag
för anläggning af jernväg mellan ofvannämnda ställen, hvarvid, med antagande
al enahanda spårvidd som å Statens stambanor, kostnaden beräknats till 1,758,000
R:dr, hade aktieteckning öppnats till åstadkommande af berörda jernvägsanläggning,
hvilket förelag likväl icke kunnat bringas lill verkställighet af brist på tillräckliga
medel; att, då emellertid behofvet af en jernbana i den ifrågasatta sträckningen alltmera
framstått, intressenterne i företaget låtit genom Majoren i Väg- och Vattenbyggnads-korpsen,
C. Adelsköld, upprätta nytt förslag i ämnet, uti hvilket vid ansökningsskriften
bilagda förslag, kostnaden, med inskränkning i spårvidden till 3,5 fot,
beräknats till 1,080,000 i\:dr och banans längd antagits komma alt utgöra 2 mil
26,200 fot; alt aktieteckning för banans anläggande i öfverensstämmelse med nvssberörda
plan så fortgått, att af de 11,800 aktier, på hvilka anläggnings-kapitalet
fördelats, 7,878 aktier redan blifvit tecknade; att i samma mån rörelsen ökades och
tilivexte inom de orter, genom hvilka en jernbana anlagts, i lika om ej högre grad
blefve verkningarne af en sådan anläggning menliga för de orter, hvilka, såsom förhållandet
vore med Christianstad i hänseende lill södra stambanan, ligga nog aflägse
från banan för att med fördel kunna deraf begagna sig, men likväl så nära intill
densamma, alt allmänna rörelsen inom orten i följd deraf ledes i en väsendtligen
förändrad sigtning; ali Christianstad redan i betydlig mån fått erfarenhet deraf att
landtmän, hvilka tillförene i staden afsatt sina produkter och der verkställde sina
uppköp, numera dragit sig derifrån, samt alt detta för staden och angränsande landsbygd
menliga förhållande komme att blifva ännu ofördeiaktigare, ju större utsträckning
södra stambanan et holle; och har Direktionen, på grund häraf samt under
åberopande jemväl af behofvet för det allmänna att ega en gen och snabb kommunikation
med Christianstad, hvarest södra Sveriges militärförråd jemte ett artilleriregemente
funnes förlagda, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj-.t malle hos
Rikets Ständer antingen äska anslag och lån till ifrågavarande jernvägsanläggning,
sålunda, att anslaget komme alt utgå till ett belopp, motsvarande en tredjedel, och
lånet likaledes en tredjedel af verkliga aniäggnings-kostnaden, enligt det sednast uppgjorda
förslaget, dock tillsammans icke öfverstigande 786,666 R:dr, eller ock, för
den händelse Kongl. Maj:t funné anslag icke böra ifrågakomma, i nåder föreslå beviljandet
af ett lån till nyssnämnda belopp på möjligast billiga vilkor. Sedan Styrelsen
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, häröfver hörd, i underdånighet
yttrat, att då, genom antagandet af Majoren Adelskölds förslag, kostnaden för banans
anläggning skulle i väsendtlig mån förminskas samt trafiken melian Christianstad
och södra stambanan icke för närvarande syntes påkalla eller framdeles erfordra
större far—hastighet, än som kunde åstadkommas på en jemnlikt berörda förslag anlagd
jernbana med derefter lämpad rörlig materiel, Styrelsen funne sig böra tillstyrka,
att *
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
17
alt ifrågavarande för orien nytiiga bana måtte byggas med 5,5 fots spårvidd, i öfverensstämmelse
med omförmälda förslag, samt alt till företagets understödjande
måtte a( Rikets Ständer begäras anvisande af ett lån till belopp af 720,000 R:dr,
utgörande två tredjedelar af den beräknade kostnadssummat); bar Kongl. Majit, med
afseende å den föreslagna jernvägs-anläggningens stora vigt för den angränsande
orten äfvensom å den fördel, som genom jernvägens anslutning till södra stambanan
skulle beredas rörelsen jemväl inom andra trakter af iandel, till Rikets Ständers
pröfning i nåder öfverlemnat, huruvida tillgång lill det för ändamålet ifrågaställda
stats-bidraget må kunna beredas.
I sammanhang härmed har Stats-Utskottet tagit under öfvervägande följande
inom Riks-Slånden väckta och lill Utskottet remitterade motioner, nemligen:
inom Ridder skåpet och Adeln:
af Friherre Rappe, A- B-, sorn (uti motion N:o 459J anhållit att Rikets Ständer
lör ifrågavarande jernvägs-anläggning måtte, på fördelaktiga vilkor, såsom lån anslå
en summa al minst 720,000 R:dr, svarande mot två tredjedelar af den beräknade
anläggnings-kostnaden;
inom Preste-Ståndet:
af Kyrkoherden J. Ternström, som (uti motion N:o 87) hemställt, ali Rikets
Ständer ville bevilja två tredjedelar af anläggningskostnaden, eiler 720.000 R:dr,
hälften såsom anslag och hälften såsom län på möjligast bästa vilkor;
inom Borgare-Ständet:
al Herr C. Bohmansson, hvars motion (N:o 180) innefattar anhållan att, ifall
anslag till någon bibana beviljas, för bibanan Hessleholm—Christianstad må erhållas
ett sådant lill belopp af 270,000 R:dr, motsvarande en fjerdedel af anläggningskostnaden,
samt lån på fördelaktigaste vilkor för hälften af samma kostnad, 540,000
R:dr — eller ock så, att detta sammanlagda belopp, 810,000 R:dr, må såsom lån
utgå på så förmånliga vilkor som möjligt;
inom Bonde-Ständet:
af Riksdagsfuilmägtigen Sven Nilsson från Christianstads län, som (uti motion
N:o 298) föreslagit att, såvida anslag lemnäs till någon så kaliad bibana, sådant
beviljas äfven till byggandet af den ofvannämnda till eli belopp af 360,000 R:dr,
Bih. till B. St. Brot 1862 <å 1863. é Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Haft. 3
18
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 88.
och lån 360,000 R:dr, eller tillsammans 720,000 R:dr, så att två tredjedelar af
projekterade kostnaden erhålles antingen såsom anslag eller lån.
Enligt till * Utskottet öfverlemnade handlingar, har för ifrågavarande jernvägsanläggning
inom orten bildat sig ett bolag, grundadt på 1 1,800 aktier, hvardera å
100 R:dr, af hvilka 7,878 aktier, motsvarande tillhopa 787,800 R:dr, eller mera
än två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman, redan blifvit tecknade. Då
sålunda visshet synes vara för handen derom, att ifrågavarande företag, derest detsamma
på lämpligt sätt af Staten understödjes, skall komma till verkställighet, har
Utskottet, som icke lörbisett vigten af oftanämnda jernvägsanläggning, genom hvilken
staden Christianstad och dess omgifning sattes i omedelbar förbindelse med södra
stambanan, funnit de uti förevarande hänseende gjorda framställningar böra på det
sätt bifallas, alt för ifrågavarande jernvägsanläggning anvisas lån på ungefärligen
samma vilkor, som för Eslöf—Landskrona—Helsingborg-vägen blifvit föreslagna;
dock med den skilnad, att räntefoten torde kunna och böra förhöjas till 4 procent,
mot det att räntefrihet under de 2 första åren, hvarunder jernvägsbyggnaden antagits
kunna fullbordas, varder beviljad; och Utskottet får alltså hemställa:
5:o.
att Rikets Ständer för byggandet af en till begagnande med
ångkraft afsedd jernväg emellan Christianstad och Hessleholms
station å södra stambanan måtte bevilja det för denna jernvägs
anläggande bildade bolag ett mot två tredjedelar af den till
1,080,000 R:dr beräknade kostnaden svarande lån, att från
Riksgålds-kontoret utgå med Sjuhundra Tjugo Tusen Riksdaler,
hvilket lån må räntefritl innehafvas under två år, från den dag
hvar och en särskild del deraf blifvit lyftad, hvarefter å lånebeloppet,
i den mån lyftning egt rum, skall inom hvarje kalender-års
slut inbetalas fem procent, efter år räknadt, hvaraf
för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas fyra
procent årlig ränta, och återstoden utgör kapital—afbetalning;
börande i allt öfrigt de vilkor och bestämmelser, som blifvit
meddelade för det lill Eslöf—Ystads-banan anvisade lån äfven
för det nu ifrågavarande lånet lända till efterrättelse.
3:o. Angående anläggning af jernväg mellan staden Wexiö och södra stambanans
station vid Alfvestad.
Sedan södra stambanan fått sin sträckning i närheten af staden Wexiö, har
styrelsen för det bolag, som bildat sig för tillvägabringande af en jernbana för häst
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
19
kraft emedan nämnde stad och södra stambanan vid Alfvestad, uti en af kartor och
kostnadsförslag åtföljd, utål Landshöfdinge-cmbetet i Kronobergs län i underdånighet insänd
och förordad ansökning anfört, alt förslag blifvit väckt om anläggning af en jernbana
mellan staden och stambanan, för alt derigenom på ett fullständigare sätt tillgodogöra
sig fördeiarne af jernbanans närbelägenhet; att detta förslag inom orten
omfattats med det intresse, att hela aktie-antalet redan blifvit till största delen tecknadt,
men att svårighet mötte att anskaffa de för jernbanans byggande erforderliga
medel; hvadan styrelsen, å bolagsintressenternes vägnar,' i underdånighet anhållit,
det Kongl. Maj.t mätte täckas föreslå Ilikets Ständer att, till utförande af ifrågavarande
företag, hvilket, enligt det derför af ingeniören J. Frosell upprättade och af
bolags-intressenterne antagna förslag, skulle erfordra en kostnad af 324,000 Riksdaler,
bevilja ett amorteringslån af 216,000 Riksdaler med några års räntelrihet
och mot i öfrigt så låg ränta, som möjligen kunde medgifvas; och har Kongl. Majit,
— efter det Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti häröfver infordradt
utlåtande, förmält sig icke hafva funnit något att anmärka emot den insända planen
samt derföre, och då företaget syntes komma att för orten medföra Yäsendtliga fördelar,
hemställt, att det begärda lånebidraget måtte beviijas, — uti ofvanberörda
nådiga Proposition af den 25 November 1862 (Nio 48) tilikännagifvit, att, som
denna jernvägs-anläggning vore till väsendtligt gagn icke blott för nämnde stad, hvars
rörelse och utveckling utan en sådan förening med stambanan, efter all anledning,
skulle betydligen hämmas, utan ock för en stor del af Kronobergs län, som derigenom
vunne lättad förbindelse med länets enda stad, der läns- och stifts—styrelserna
hafva sitt säte, ett högre elementarläroverk äfvensom central-hospital och
läns-lasarett äro förlagda samt Smålands hypoteksförening har sin direktion och
Smålands privatbank ett afdelningskontor, ansåg Kongl. Majit, med afseende jemväl
å den mindre betydliga uppoffring från Statens sida, som af detta amorteringslån
skulle föranledas, sig böra föreslå Rikets Ständer alt till det bolag, som redan bildat
sig för utförande af förenämnda jernväg, anvisa ett lån, motsvarande två tredjedelar
utaf den till 324,000 Riksdaler beräknade anläggningskostnaden, eller 216,000
Riksdaler, alt utgå mot enahanda vilkor, som af Rikets Ständer för lånen till jernvägsanläggningarne
mellan södra stambanan och städerna Ystad, Helsingborg och
Landskrona kunna varda bestämda, i den mån samma vilkor för ifrågavarande mindre
jernvägsarbete må linnas tillämpliga.
Af de insända handlingarna har Utskottet iuhemtat, alt frågan afser anläggningen
af en för hästkraft afseld jernbana om 3 fots spårvidd, hvilken dock lätteligen
skulle kunna till lokomotiv-bana med 5,5 fots spårvidd förändras. Utskottet, som,
lika med Kongl. Majit, anser ifrågavarande jernvägsanläggning vara af den vigt, att
densamma onekligen bör, på sätt ''egärdt blifvit, med lånebidrag understödjas, har
dock funnit sig böra fästa uppmärksamheten på angelägenheten deraf, att terrasseringsarbeten
och brobyggnader genast vid första anläggniDgen utföras så, att banan
9©
Stals-Utskcttets Utlåtande N:o 88.
framdeles kan förändras till en lokomotivbana om minst 3,5 fots spårvidd; och får
Utskottet, som anser de lånevilkor, hvilka för Chrislianstad-Hessleholm-banan blifvit
föreslagna, äfven böra tillämpas på det lån, som för ifrågavarande jernvågs-anläggning
varder beviljadt, hemställa,
6:0.
att Ilikets Ständer, för byggande af en för hästkraft afsedd
jernvåg melian staden Wexiö och Alfvestads station å södra
stambanan, måtte bevilja det för denna jernvägs anläggande
bildade bolag ett, moi | af den till 324,000 Riksdaler beräknade
kostnaden, svarande lån, att från Riksgäldskontoret utbetalas
med Tvåhundrasexton Tusen Riksdaler, hvilket lån må
räntefrilt innehafvas under två år, hvarefter å lånebeloppet, i
den mån lyftning egt rum, skall inom hvarje kalenderårs slut
inbetaias fem procent efter år räknadt, hvaraf för hvad af lånet
dessförinnan icke godtgjorts, beräknas fyra procent årlig ränta
och återstoden utgör kapitalafbetalning; börande, förutom de
bestämmelser, som blifvit meddelade för det till Eslöf-Ystadsbanan
anvisade lån. och hvilka äfven för nu ifrågavarande lån
skola lända till efterrättelse, såsom vilkor stadgas, att bolaget
skall genom arbetskontraktet förbinda sig alt genast vid jernvägens
första anläggning utföra terrasserings-arbeten och brobyggnader
så, alt banan framdeles kan förändras till en lokomotivbana
af minst 3,5 fots spårvidd.
4:o. Angående anläggning af en jernväg mellan Köping och Uttersberg, med
grenbana tiU sjön Lillsvan.
Uti särskilda motioner, hvilka blifvit väckta inom Ridderskapet och Adeln af
Herr Reutersvärd, Palrik 0. (motion N:o 117) samt hos Borgare-Ståndet af Herr
0. Schenström (motion N:o 149) hafva framställningar blifvit gjorda derom att Rikets
Ständer måtte bevilja Köping-Ultersbergs jernvägs-akliebolag, för tillvägabrin—
gande af en för lokomotiv afsedd jernväg, som, utgående från hamnen vid Köping,
skulle sträcka sig lill Uttersberg med en grenbana till sjön Lillsvan, ett mot § af
anläggningskostnaden svarande amorteringslån af 500,000 Riksdaler, emot så billig
ränta, sorn Rikets Ständer finna för godt lemna, dervid Herr Reutersvärd till—
kännagifvit alt, för den händelse lånevilkorcn för bolaget derigenom kunde blifva
billigare, bolaget ville förbinda sig alt på omkring 20 år verkställa lånets amortering.
Såsom skål för bifall till dessa framställningar har blifvit anfördt, att orten
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
21
vöre i saknad af alia nutidens lättade kommunikations-anstalter, i följd hvaraf den
tryckta ställning, hvari jeruhandteringen sig befunne, ytterligare försvårades genom
ständigt stigande forsellöner, synnerligast sedan den jordbrukande allmogen, sorn
tillförene betjena! bruken med forslingar, allt mera insett, alt dess arbetskrafter
kunde på fördelaktigare sätt användas på eget jordbruk framför den tillfälliga inkomsten
af jemförelsevis höga forlöner; alt, i följd häraf, svårigheten alt få brukseffekterna
forslade lill lastageplatsen vållat ett hårdare anlitande af isruks-egendomarnes
egna samt underlydande landlbönders arbetskrafter, än som stöde väl tillsammans
med den äfven inom bergslagsorterna utvecklade hågen för jordbrukets
förkofran; att utom de stora fördelar, sorn den ifrågavarande jernvägs-anläggningen
skulle tillskynda jordbruket inom orten, skulle 1 7 af motionären tiii namnen uppräknade
bruk med en årlig tillverkning, som under nuvarande förhållanden uppginge
till något öfver 200,000 centner jerneffekter, motsvarande omkring ^ af Sveriges
bela jernexport, kunna föra icke allenast dessa effekter på den ifrågavarande jernvägen,
utan äfven gagna bergslagen genom att forsla dess förnödenheter af spanmål,
sill, salt, m. m.; att, efter noggranna beräkningar, för jerneffekternas och nyssnämnda
förnödenheters forsling erfordrades icke mindre än 60,000 kördagsverken om året.
eller mera än 200 för hvarje arbetsdag; alt bolaget, hvilket hufvudsakligen bestode
af bruksegare, flera gånger varit betänkt på att, ulan alla bidrag af statsmedel, verkställa
denna kommunikations-led, men alt till följd af dels de sedan flera år tillbaka
alltmera tryckta jernkonjunklurerna och penningeränlans stegring samt dels de
stora uppoffringar, som måst göras i och för jernhandteringens utveckling, alla de
bruksegarne till buds slående medel blifvit tagna i anspråk, hvadan denna jernvägsanläggning
icke ulan Statens mellankomst hade utsigt all komma till stånd. Härförutan
torekomme, att norr om den landsort, der jernvägen skulle anläggas, utbreder
sig en bergslag på föga afstånd derifrån med rika grufvefält, hvadan, och
ehuru den nu ifrågavarande jernvägen närmast vore afsedd att tillfredsställa en inskränktare
orts för handen varande behof, densamma äfven komme den ofvanför
liggande bergslagens trafik till godo samt intoge en rigtning, hvilken för Sveriges
jernhandtering i framtiden måste blifva af stor betydelse.
Af det till Utskottet inlemnade, utaf Kapitenen Gustaf Nerman upprättade kostnadsförslag
inhemtas, att ifrågavarande jernväg, som skulle erhålla en längd af 5,36
mil och en spårvidd af 5,5 fot, beräknats kosta 750,000 R:dr; varande bolaget
grundad! på 1,000 aktier, hvardera å 750 R.dr, eller tillhopa lika stor summa,
sorn den, hvartill kostnaden blifvit beräknad.
Utskottet anser sig jemväl böra upplysa, att fråga om erhållande af lån för
denna jernvägsanläggning redan vid 1856—1858 års riksdag förevarit, samt alt
ehuru, på sätt Stats—Utskottets Utlåtande N:o 255 af den 19 Januari 1858 gifver
vid handen, jernvägen antogs blifva af stort gagn och medföra synnerlig lättnad för
den lifliga rörelsen vid de många bergverken inom den ort, hvilken banan skulle
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
genomgå, Utskottet likväl, på anförda skäl, ansåg sig icke böra tillstyrka det begärda
lånets beviljande.
Då de skål, sorn dels af motionårerne, dels uti den vid remissen af Herr
Schenströms motion inom Borgare-Ståndet förda diskussion blifvit för bifall till den
samma
af flere talare framställde, nogsamt ådagalägga vigten deraf, atl förevarande
jernvägsanläggning inom en icke alltför aflägsen tid kommer till utförande; och då
derjemte i betraktande tages, att det för arbetets utförande bildade bolag förklarat
sig beredvilligt att återbetala lånesumman inom en tid af omkring 20 år, har Utskottet
ansett sig böra hemställa:
7:o
att Rikets Ständer, för byggandet af en till begagnande med
ångkraft afsedd jernväg från hamnen vid Köping till Uttersberg
med grenbana till sjön Lillsvan, måtte bevilja del för denna
jernvägs anläggande bildade bolag ett mot 3 af den tili 750,000
R:dr beräknade kostnaden svarande lån, alt från Riksgälds
kontoret
utgå med Fem Hundra Tuscd Riksdaler, å hvilket
lån skall inom hvarje års slut, räknadt från lyftningsdagen,
årligen inbetalas sju (7) procent å lånets primitiva kapital, af
hvilken inbetalning först beräknas fyra procents årlig ränta å
hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, och återstoden utgör
kapital—afbetalning; börande i allt öfrigt de vilkor och bestämmelser,
som blifvit meddelade för det till Eslöf—Ystads banan
anvisade lån äfven för det nu ifrågavarande lånet lända till ef
terrättelse.
5:o Angående anläggning af en bibana från Herrljunga station d vestra stambanan
öfver Wenersborg till Uddevalla med en grenbana från Håkantorp
lill Lidköping.
Sedan innevånarnc i städerna Uddevalla och Wenersborg, vid hällne sammanträden
inför dervarande Magistrater, fattat beslut om bildande af ett gemensamt
aktiebolag för anläggning af jernväg mellan Uddevalla och Wenersborg samt derifrån
öfver Håkantorp till Herrljunga station vid vestra stambanan, samt åt särskildt
utsedde komiterade uppdragit atl göra ansökning om understöd af allmänna medel
för utförande af detta företag, dertill hvardera staden åtagit sig att bidraga med
Tre Hundra Tusen Riksdaler, hafva bemålde komiterade, för fullgörande af detta
uppdrag, uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län till Kongl. Maj:t
insänd skrift, anhållit om framställning till Rikets Ständer rörande bidrag för ifrå
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
23
gavarande jernvägsanläggning; i hvilket afseende bifogats två särskilda al Majoren
C. Adelsköld upprättade, af kartor och kostnadsförslag åtföljda betänkanden, det ena
omfattande linien Herrljunga—Wenersborg och det andra linien Wenersborg—Uddevalla,
af hvilka den förra beräknats till en längd af 6 mil 11,050 fot och en kostnad
af 2,800,000 Riksdaler samt den sednare till 2 mil 16,000 fot i längd och
en anläggningskostnad af 2,060,000 Riksdaler; men, enär till utförande af detta
vägbyggnadsföretag, derför kostnaden är beräknad att uppgå tilt 4,860,000 Riksdaler,
icke, såvidt hos Kongl. Majit blifvit anmäldt, hunnit bildas något bolag, samt den
till Kongl. Majit i ämnet ingifna ansökning icke ens innelattade uppgift om beloppet
af det bidrag, som från det allmännas sida skulle erfordras för att bringa detta företag
till verkställighet, har Kongl. Majit, enligt hvad dess nådiga Proposition af den
25 sisllidne November (Nio 48) innehåller, ansett sig icke böra för närvarande
föreslå Rikets Ständer att till denna jernvägsanläggning anvisa några medel.
Utskottet, som, jemte de från Riks-Stånden erhållna remisser å den nådiga
Propositionen, jemvai lutt emottaga de deruti omförmälda kostnadsförslag, har äfven
erhållit remisser å följande inom Riks-Stånden i della ämne väckta motioner,
nemligen:
inom Ridder skåpet och Adeln:
af Grefve Sparre, Erik, som (uti motion Nio 178) föreslagit, att Rikets Ständer,
till anläggande af jernvåg af fyra löts spårvidd från Herrljunga öfver Wenersborg
till Uddevalla, måtte bevilja ett låneunderstöd af 3,240,000 Ridr mot erläggande
af 3 procent ränta och en procent årlig amortering, den sistnämnde likvåi
först från det banan blifvit fullbordad och öppnad;
hos Borgare-Ståndet:
af Herr Börjesson, som (uti motionen N:o 20!) yrkat att, för anläggandet af
en jernväg af fyra fots spårvidd från Herrljunga station vid vestra stambanan öfver
Håkantorp och Wenersborg till Uddevalla, Rikets Ständer måtte bevilja ett låneunderstöd
af 3,240,000 Riksdaler, motsvarande | af anläggningskostnaden, på enahanda
vilkor, som blifvit bestämda vid beviljandet af lån till Gefle—Dala-jernvågen;
af
Herr G. Rhodin, som (uti motionen N:o 202) deis instämt uti Herr Börjessons
motion, dels anhållit, alt Rikets Ständer ville, på enahanda vilkor, bevilja
låneunderstöd för en grenbana mellan Håkantorp och Lidköping, motsvarande | af
anläggningskostnaden, hvilken, enligt ett af Herr Majoren G. Adelsköld uppgjordt och
till Utskottet ingifvet förslag, skulle för den ifrågavarande banan, hvars längd vore
2 mii 7,500 löt, uppgå till 850,000 Riksdaler;
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 88.
hos Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Olaus Ericsson från Göteborgs oell Bohus län, sorn
(uli motion N:o i49) föreslagit, alt ett låneunderstöd af 5,240,000 R:dr malte,
på enahanda vilkor, som dem, hvilka bestämdes vid beviljandet af lån till Gefle—
Bala jernvägsbolag, anslås till anläggning af en bibana från Herrljunga station å
vestra stambanan öfver Wenersborg lill Uddevalla.
Härförutan bär Utskottet fått emottaga en af Herr Landshöfdingen m. m. Grefve
E. Sparre till Utskottet ingifven skrift, innefattande anmälan, att reglemente eller bolagsordning
för det bolag, som bildat sig för utförande af berörde jernväg, blifvit
af Kongl. Maj-.t i nåder fastställd; att aktier i detta bolag blifvit tecknade till belopp
af En million R:dr; samt att den till följd af det amerikanska kriget inträffade förlägenhet
i de fabriksidkande häraderna inom Westergötland numera nått den höjd,
att deputerade från eli af dessa härader redan här inträffat, för att hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla om understöd, hvilket, för att blifva verksamt, icke skulle
kunna lemnäs annorlunda, än genom statsbidrag för ett större allmänt arbete; och
hafva bemälde deputerade jemväl uti en till Utskottet inlemnad skrift anfört, att utaf
sex uppgifna socknar inom Marks härad, hvilka ega en befolkning af 28,000 menniskor,
nära hälften uteslutande sysselsatt sig med tillverkande af bomullsväfnad, hvilken
industri jemväl för den återstående hälften af befolkningen i mer eller mindre
mån lemnade bidrag till utkomst; alt genom stegringen i bomullspriset denna tillverkning
till stor del afstadna!; att antalet af de arbetare inom dessa pastoraler,
hvilka af välnadsslöjden haft sin hufvudsakliga eller rättare enda näring, uppginge
till 10,470 personer; att de fattige, som dessutom af kommunerne njuta understöd
och till hvilkas underhåll desse enligt lag vore förbundna bidraga, utgjorde 2,455;
att kommunerne redan af fattigvården vore så betungade, att de omöjligen kunde
emottaga ytterligare 10,470 personer hvarigenom fattigpersonalen komme att utgöra
12,925 eller närmare hälften af befolkningen, hvars inkomster redan genom
den allmänna stagnationen i rörelsen högst betydligt nedsatts, enär ganska få kunde
lefva på sitt lilla jordbruk; att, vid sådant förhållande, icke ålerstode annan utväg,
ån att anropa statsmagterna om understöd, hvilket lämpligast kunde lemnäs till befordrande
af allmänna arbeten; att den hjelp, som i sådant hänseende redan blifvit
orten lemnad, vore otillräcklig för denna befolkning, som af väfnadsslöjden, enligt beräkning,
hittills uppburit årligen 672,000 R:dr i arbetslöner, förutom de inkomster,
som deraf i öfrigt på olika sätt tillfallit ortens innevånare; samt att. med afseende
härå och då ett understöd för allmänt nyttiga företag vore al högsta gagn för orten,
deputerade anhöllo, att Stats—Utskottet måtte egna detta ärende den uppmärksamhet,
som det förljenade.
Hvad nu först beträffar frågan om en jernvägsanläggning från Uddevalla öfver
Weners
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
25
Wenersborg till Herrljunga station å vestra stambanan, så, och ehuru Kongl. Majit,
med afseende derå alt, vid den tid Dess nådiga Proposition i ämnet till Rikets Ständer
afgafs, något bolag ior arbetets utförande icke ännu hunnit bildas, ansett Sig
icke böra föreslå Rikets Ständer alt till denna jernvägsanlåggning anvisa några medel,
har dock, sedan ett sådant bolag numera blifvit bildadt och erhållit Kongl. Majit?
nådiga stadfästelse, Utskottet funnit frågan desto heldre böra komma under noggrannt
öfvervägande, som den ifrågavarande jernvägsanlåggningen onekligen är af stor vigt
icke blott för de trakter, den skulle komma att genomlöpa, ulan ock för alla till
sjön Wenern angränsande orter. Alt en fortsatt jernvägsförbindelse emellan den
punkt, der Borås-jernvågen tillstöter vestra stambanan och lämplig punkt vid sjön
Wenern,, skulle för provinsen Westergötland icke blott medföra stor lättnad vid utförandet
af dess produkter utan ock underlätta tillförseln från Wermland af skogsoch
bergsprodukter samt andra förnödenheter, lärer icke kunna bestridas. Likaså
skulle jernvägens fortsättande till Uddevalla underlätta den betydliga rörelse, som nu
sammantränges å Trollbätte-kanal, och för hvilken denna kanal, under de 7 månader
af året densamma vanligen kan hållas öppen, snart börjar blifva alldeles otillräcklig.
Det skulle ock vara af stor vigt, om de fartyg, som uteslutande afse traGken
å Wenern, icke, så«om nu är fallet, behöfde konstrueras för Trollhåtte-kanal,
ulan i stället kunde erhålla ökade dimensioner, hvarigenom frakterna öfver Wenern
kunde betydligen nedsättas, helst fartygen, genom att undvika passagen mellan 'Wenersborg
och Göteborg, hvartill ofta åtgår ganska lång tid, kunde göra flera resor
mellan Wenerns hamnar ån de kunna medhinna till Göteborg. Härtill kommer, att
seglationen på kanalen vanligen måste upphöra långt innan Wenern eller hafsvikarne
isbeläggas, hvadan transporterna från Wenerns hamnar till Uddevalla skulle kunna
höstetiden fortsättas vida längre, än nu kan ega rum mellan Wenersborg och Göteborg.
För alla de orter, som angränsa sjön Wenern, medförde det alltså icke ringa
fördel, om genom en jernväg mellan Wenersborg och Uddevalla, varorna kunde, med
besparing af tid och utan äfventyr för sjöskada, på en 24 mil lång jernväg föras till
exportorten.
Men ehuru således anläggandet af en oafbruten jernvägsförbindelse från Herrljunga
öfver Wenersborg till Uddevalla är af så stor vigt, att densamma icke borde
stå tillbaka för någon annan del af de enskilda jernvägsanläggningar, för hvilkas utförande
iåneunderstöd blifvit begärda, har dock Utskottet vid det förhållande att aktieteckningen
ännu icke uppgår till mera än ungefärligen En Million R:dr R:mt, trott,
att medel för hela det ifrågavarande jernvägsarbete! icke borde vid innevarande riksdag
anvisas. Anläggningen kan dessutom rätteligen anses omfatta två väsendtligen
olika vägsträckningar: den ena emellan Uddevalla och Wenersborg, hvilken, framgående
öfver en svårare terräng, har en längd af 2 mil 16,000 fot och en anläggningskostnad
af 2,060,000 R:dr; den andra mellan Wenersborg och Herrljunga, hvilBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afä. 2 Band. 4 Haft. 4
26
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 88.
ken, 6 mil 11,050 fot lång, framgår öfver en lättare terräng och har en anläggningskostnad
af 2,000,000 R:dr. Ehuru Utskottet ingalunda förbisett dels alt, ifall
den sednare linien först bearbetades, en längre vägsträcka skulle åstadkommas för
en jemförelsevis mindre kostnad, än genom byggandet af Uddevalla—Wenersborglinien,
dels att, då linien Herrljunga—Wenersborg utgör en fortsättning af Boråsjernvägen,
deraf möjligen kuude uppkomma någon lättnad vid utförande af arbetet
å Herrljunga—Wenersborgs-iinien, har dock Utskottet ansett desto vigtigare, alt don
mera svårarbetade linien Uddevalla—Wenersborg först bringas till utförande, som
densamma onekligen komme alt gagna ett vidsträcktare område och är af större allmän
vigt än Herrljunga—Wenersborg-linien, hvilken förnämligast är afsedd att underlätta
rörelsen inom Westergötland. Utskottet har ock ansett den gjorda framställningen
om nöden inom Westergötlands fabriksdistrikter destomindre böra ega
något inflytande på denna frågas afgörande, som, äfven om arbetsförtjenst i vidsträcktare
mån skulle genom Herrljunga—Wenersborg-liniens bearbetande kunna beredas
befolkningen i dessa distrikter, någon hjelp derigenom dock sannolikt icke under
innevarande år kuude densamma tillskyndas, enär ifrågavarande jernvägsarbete
icke förr, än under nästa år torde medhinna alt påbörjas. Af alla dessa skäl har
Utskottet, som är af den åsigt att jernvägsaniäggningen mellan Uddevalla och Wenersborg
först bör komma till utförande, funnit sig böra hemställa:
8:o.
att Rikets Ständer, för byggande af en till begagnande med ångkraft
afsedd jernväg mellan Uddevalla och Wenersborg, måtte
bevilja det för denna jernvägs anläggande bildade bolag ett mot
| af den till 2,000,000 R:dr beräknade kostnaden svarande lån,
alt från Riksgälds-konlorct utgå med En Million Trehundrasjuttio
Tusen (1,570,000) R:dr, hvilket lån må räntelritt innehafvas
under tre år ifrån den dag hvarje särskild del af lånet
blifvit lyftad, hvarefter å lånebeloppet skall inom hvarje kalender-års
slut inbetalas fem procent elter år räknadt, hvaraf för
hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas 4 procent
årlig ränta, och återstoden utgör kapital—afbetalning; börande i
allt öfrigt de vilkor och bestämmelser, som blifvit meddelade
för det till Ystad—Eslöf-banan anvisade lån, äfven för delta lån
lända lill efterrättelse.
Vidkommande derefter Herr Rhodins hemställan, att Rikets Ständer för anläggning
af en grenbana mellan Håkantorp och Lidköping måtte anvisa § af den derför
erforderliga kostnad, hvilken blifvit beräknad till 850,000 R:dr I\:mt, så, och ehuru,
enligt till Utskottet ingifna handlingar, för delta arbetes utförande numera lärer vara
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 88.
27
bildadt ett bolag, uti hvilket aktier till belopp af 128,G00 Ralr blifvit tecknade, har
likväl Utskottet, vid det förhållande att Utskottet icke funnit sig köra förorda det
för jernvägsanläggningen från Herrljunga öfver Håkantorp till Wenersborg begärda
låneunderstöd, ansett anvisandet af lån till en grenbana från Håkantorp nu icke kunna
ifrågakomma; hvadan Utskottet hemställer;
9:o.
att Herr Rhodins i berörda hänseende gjorda framställning må
lemnäs utan afseende.
6:o Angående anläggning af en bibana emellan Askersund och vestra stambanan.
Af Riksdagsfullmägtigen Anders Persson från Örebl o län har den framställning
blifvit gjord (uti motion N:o 578), att Rikets Ständer måtte bevilja erforderligt anslag
till anläggande af en bibana emellan Askersunds stad och den punkt på vestra
stambanan, som af vederbörande ansåges lämpligast; men, enär motionären synes
åsyfta, att denna bana borde genom Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad
anläggas, får Utskottet, som erkänner ifrågavarande jernvägsanläggnings stora
vigt och betydelse, men anser att densamma icke bör genom Statens omedelbara
försorg utföras, hemställa;
10:o.
att förenämnda motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Slutligen har Utskottet, i sammanhang med de nu behandlade frågorna om
statsbidrag för enskilda jernvägsanläggningar, förehaft en af Herr G. C. Witt inom
Borgare-Slåndet väckt motion (N:o 18 i), deri han föreslagit, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet begära, att undersökning klefve verkställd
lill utrönande af lämpligaste rigtningen för en ändamålsenlig jernväg mellan södra
stambanan och Carlskrona och kostnaden för en sådan väg, samt att Rikets Ständer
ville lemna eli förslagsanslag till undcrsökningskostnadernas bestridande, hvartill, enligt
motionären lemnad uppgift, en summa af 9,500 Riksdaler vore fullt tillräcklig.
Då Utskottet är öfvertvgadt att Kongl. Majit, utan någon från Rikets Ständer
derom framställd begäran, vidtager nödiga åtgärder lör tillvägabringande af ifrågavarande
undersökning, om och når densamma anses af behofvet påkallad, torde ifrågavarande
motion
H:o.
böra lemnäs utan afseende.
Stockholm den 20 April 1863.
38
Siats-Utskottets Utlåtande K:o 88.
Reservationer:
Af Herr Adelsköld, C . ”Rikets Höglofliga Ständers Stats-Utskott, sorn, i afseende
på bibanorna, för öfrigt vidhållit den efter min åsigt fullkomligt rigtiga princip
att Staten med sin kredit bör understödja dylika anläggningar, både fö? att derigenom
tili aflägsnare trakter sprida hufvudjernvägarnes nyttiga verkningar, och på
samma gång leda trafiken till dessa lillämnade pulsådror för landets rörelse, bar likväl
ansett sig ej kunna tillstyrka det begärda låneunderstödet för en bibana från
Herrljunga station å vestra stambanan till Wenersborg.
Detta beslut tycks vara så mycket mera inkonseqvent, som denna bana, —- hvilken
skulle komma att genomskära en af landets bördigaste och mest befolkade orter,
förena stambanan med tvänne hamnar, bereda tillfälle till lättadt utbyte mellan
Westergötlands jordbruksalster och manufakturvaror med Wermlands jern och öppna
en vidsträckt afsättning för norra Bohusläns rika fisken, — måste blifva af synnerlig
vigt för alla dessa provinsers innevånare, men ej mindre för Staten genom den ökade
trafikinkomst, som genom densamma otvifveiaktigt skulle tillföras vestra stambanan.
Kostnadsförslaget till ifrågavarande jernväg, om 6j mils längd, uppgår till ej högre
belopp än 2,800,000 R:dr. Statens bidrag skulle således, under förutsättning alt
lånebidrag lemnades till | af den beräknade anläggningskostnaden, mot 4 procent
ränta och 1 procent amortering, komma alt uppgå till endast 18,666 R;dr årligen,
under den tid amorteringen varade, för åvägabringande af 6i mil allmännyttig jernväg,
hvilket jemförelsevis ringa belopp väl ingen vill bestrida skulle Staten flerdubbelt
återgäldas, indirekt genom ökad rörelse och välmåga, inom de orter, som
genom denna bibana ställdes i förbindelse med landets hufvudkommunikations-leder,
och direkt genom ökad trafikinkomst på Statens egna jernvägar. Om man således
med al! säkerhet torde kunna antaga att det allmännas vinst på della företag skulle
blifva mångfaldigt större än den obetydliga uppoffringen, hvarför skulle Slaten genom
dröjsmålet med utlemnandet af detta lån, som icke kan vara annat än en tidsfråga,
helst då fortsättningen af hanan från Wenersborg till Uddevalla föreslås till understöd,
fördyra anläggningen i sin helhet, försvåra bolagets verksamhet, och försena för
sig sjelf skörden af de frukter, som stambanan måste hemta af denna anläggning?
Jag har ej kunnat finna något enda, för min uppfattning af saken, giltigt skäl
emot denna bibana, som uti Kongl. Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
underdåniga förslag, blifvit salt främst bland de kommunikations-företag, som
af Rikets Ständer borde kunna påräkna understöd, och vågar derföre föreslå:
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 88.
29
att Rikets Ständer för en bibana från Herrljungastation åt Wenersborg
måtte i form af lån bevilja f af den för detta förelags
utförande beräknade kostnad med 4,866,666§ R:dr Rmt,
emot 4 procents ränta och t procent amortering samt räntefritt
under den till 3 år beräknade arbetstiden.
Af Professor Carlson, hvilken ansåg att Rikets Ständer icke borde höja statslånesumman
utöfver det belopp. Kongl. Maj:t föreslagit, och såsom sin reservation upptog
Rjksgälds-afdelningens förslag till utlåtande, af följande lydelse:
”Vid det förhållande, alt summan af de aktier, hvilka lör jernvägsanläggningen
melian Herrljunga oell Uddevalla sålunda uppgifvits vara tecknade, icke uppgår till
fullt £:del af den för arbetets utförande beräknade kostnad samt att denna aktieteckning
i följd deraf ieke kan anses innefatta tillräcklig säkerhet för företagets
bringande till verkställighet, samt enär grenbanan från Håkantorp till Lidköping icke
i och för sig sjelf lärer kunna ifrågakomma till utförande, har Utskottet, utan att
förneka vigten af de ifrågavarande jernvägsanläggningarne, funnit sig icke kunna till
de uti ofvanberörda motioner gjorda framställningar tillstyrka bifall.”
Af Herr Björck: ”Ehuru det utan tvifvel är för Staten fördelaktigare och med
mindre äfventyr förenadt, att genom låneunderstöd befordra anläggning af jernvägar,
ån att på egen kostnad och för egen räkning tillvägabringa dylika anläggningar,
måste dock låneunderstöden, så väl som öfrige utgifter, begränsas inom filigångarne.
Örn än dessa skola skapas genom lån, får det likväl icke förbises, att landets produktion
icke kan tillvexa lika hastigt, som skuldsättningen kan ökas, och att om
icke produktionen iemnar öfverskott lill gäldande af de ökade utgifter, som skuldsättningen
föranleder, den nödiga jemnviglen störes på ett betänkligt sätt. Såsom
ofta blifvit erinradt ligger det större fara i en hastigt ökad skuldsättning, än i en
stor, som tillkommit i mån som den ökade produktionen förmår bära den. Den
under loppet af några få år tillkomna utländska skuldsättningen till belopp, sorn för
den nuvarande produktionen måste anses högst betydliga, har redan företett olägenheter,
som icke af någon kunna förnekas. Också var mait vid sistlidna riksdag
lemiigen ense derom alt skuldsättningen åtminstone för en tid skulle afslulas med
det då beslutade statslånet, och att något utländskt lån vid denna riksdag icke
borde ifrågasättas. Vid riksdagens början visade sig dock omöjligt att tillbaka—
hålla anspråken på jernvägsanläggningar genom Statens försorg eller medverkan och
en hvar, som trott lån kunna undvikas, fann sig föranlåten alt inskränka sina förhoppningar
till en nedsättning i lånebeloppet i jemförelse till det sednast upptagna
lånet. Den Kongl. Propositionen föreslog dock ett lån, som i sjelfva verket skulle
komma att med Fem Millioner öfverstiga det sednast i utlandet upptagna lånet; men
icke eller denna tillökning har förnöjt anspråken, ulan föranleda Utskottets förslag
30
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 88.
en ytterligare förökning af skulden med icke mindre än 1,432,000 Riksdaler
Riksmynt.
Denna behandling af frågan rörande Statens medverkan för jernvägsanläggningar
synes mig så mycket mera olämplig, som det kan vara tvifvel underkastadt,
om tillgångar i verkligheten finnas för åstadkommande af de för ränta och amortering
nödiga medlen, utan att beviilningen ökas eller beskattningen på annat sätt
förhöjes. Väl visar den utredning af Itiksgälds-kontorels ställning, som förekommer
i den Kongl. Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof, att ett belopp af
5,059,939 R:dr skulle under den ingående statsregleringsperioden vara för berörda
ändamål tillgängligt. Denna kalkyl grundas dock på den förutsättning, att Statsverkets
inkomster för sistlidet och innevarande år skulle lemna öfverskolter, tiil beräknade
belopp, hvilka upptagits tillhopa minst En Million Riksdaler högre, ån sorn
efter nu kända förhållanden kan i kalkylen bibehållas. Det påråkneliga beloppet
synes således böra upplagas till 4,650,000 R:dr. som lernnar en tillgång för hvarje
år af 1,550,000 R:dr i stället för 1,887,000 R:dr, som den under andra omständigheter
tillkomna kalkylen visar såsom årlig tillgång. Om det vidare antages, att
dc anslag, som icke i beråkningarne ingått, men sedermera lill icke obetydliga belopp
ifrågakomma och blifvit eiler blifva beviljade, komma alt beläckas af motsvarande
nedsättning i de anslagsfordringar, som i förenämnda Kongl. Proposition blifvit
upptagne; så vill det väl synas, som om utväg funnes att anslå hvad som efter
hittills följd beräkning, fordras lill ränta och amortering af ett lån å 25,835,000
R:dr, hvilket belopp Stats—Utskoitets förslag dock öfversliger med 600,000 R:dr.
Om man nu ock vill medgifva, att i kalkylen kan finnas plats för de felande 56,000
R:dr, så måste man dock tillika antaga, att, såsom föreslaget blifvit, Rikets Ständers
Rank skall lemna bidrag af Fem Millioner ulan anspråk på ränta, hvilken mening
dock icke lärer gjort sig gällande inom den afdelning af Banko-Utskottet, der frågan
förevarit till förberedande behandling. Hvad som i hvarje händelse synes böra
komma under betraktande är dock att, efter en sådan disposition, ingen tillgång finnes
alt i någon män lemna understöd af Riksgålds-kontorets medel åt andra företag,
än dem, hvarför anslag i meranämnda Kongl. Proposition blifvit beräknade,
och alt man helt och hållet för framtiden beröfvar sig den nödvändiga friheten i
dispositionen, då man till yttersta skärfvel! använder tillfälliga öfverskott för ett- ändamål,
som framkallar ett oafvisligt anspråk på anslag under många år till föga
minskadt belopp. Deita synes vara så myckel vådligare, som vid denna riksdag
Statsverkets inkomster beräknats betydligt högre än förut och sålunda blifvit eller
antagligen blifva höjde med nära 2,500,000 R;dr, som utgör den summa, hvartill
öfverskollen för hvartdera åren 1862 och 1865 upptagits i den Kongl. Propositionen,
ehuru samma öfverskott nu måste betydligt derunder nedsättas. Den tillökning,
sorn kan förväntas, är således redan tagen i anspråk och vid nästa statsreglering
måste tillgångarne vara 7,500,000 R:dr mindre ån nu, om icke, emot hvad
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 88.
31
sora synes sannolikt, öfverskott uppstå, oaktadt den betydliga förhöjniugen i beräkningen
af inkorasterna.
Den utredning, sora bestämt Utskottet alt tillstyrka låneunderstöd åt de ifrågavarande
enskilde jernvägsföretagen, har, så vidt behandlingen i Utskottets plenum
angår, icke hafi tili syfte att utröna om förslagen grundas på någon antaglig sannolikhet
att företagen skola komma att bära sig. Man syntes trygga sig dervid, att
bolag för företagens utförande bildat sig och alt inbetalningar på grund af teckning
redan skett. I sistnämnda hänseende lära dock icke alla bolagen hafva kommit lika
långt. Det bolag, som har lill föremål utförandet af en jernväg mellan Herrljunga
och Uddevalla, lärer ännu icke bragt teckningen lill mera ån några hundra lusen
Riksdaler utöfver dé 600,000 R:dr, som städerna Uddevalla och Wenersborg tillhopa
tecknat. Då teckuingen för hela vägen, beräknad efter jjidel af koslnadssumman,
skulle utgöra 1,620,000 R:dr, synes det icke hafva varit, olämpligt om med hela
saken fått anstå lil' en kommande riksdag, helst någon sannolikhet att företaget
skall bära sig icke förefinnes, så vidt nu kan bedömas. En prospekt, som innehades
af en ledamot i Utskottet och benäget lemnades lill påseende, befanns så
uppställd, att inkomstberäkningen var grundad derpå, att allt, som komme att forslas
på banan, skulle förås hela vägen. Allt det från Wermland påräknade godset var
sålunda upptaget till afgift för hela liniens begagnande. En bland de största inkomstposterne
för träeffekler, som syntes mig efter de bestämda priserna, böra beräknas
efter 3i öre centnern, var upptagen efter 14 öre centnern; 200,-000 centner
jern voro antagne alt föras hela banan, ehuru sannolikt ingen qvantitet jern,
som förtjenar ali särskildt komma under beräkning, kan komma på banan. För
jordbrukets behof af kalk beräknades en transport af 800,000 tunnor, hvilket förutsätter,
att jordbruket i trakten af Uddevalla skulle endast för kalk bära en utgift,
som sannolikt bör skallas till cirka 1* million Riksdaler årligen. Omkring en tredjedel
af inkomsterna berodde af denna förutsättning. Om nu denna tryckta prospekt
tjenat till grund för beräkningarne vid teckning till deltagande i bolaget, torde både
de, som redan tecknat sig, och hela den ort, som står på väg alt för en osäker
fördel beröfva sig de medel, som ortens näringar icke kunna undvara, ulan att för
lång tid lillbakasältas, i sinom tid med tacksamhet erkänna, om nu beredes dem
rådrum att närmare öfverväga de grunder, hvarpå förelaget är bygdt. I allt fall
bör Statens medel icke användas ulan en föregående undersökning om beskaffenheten
af de företag, hvaraf äfventyret till en icke ohelydlig del faller Slaten till last.
Den af en ledamot i Utskottet bestämdt uttalade och som del syntes, af Utskottet
godkända satsen, att företagets räntabilitet icke utgjorde föremål för Utskottets undersökning,
utan vore bolagets ensak, är så vådlig att den icke bör vinna häfd.
I annat fall skall förr eller sednare* Staten få vidkännas bördan af mer än en origiig
beräkning, och då sannolikt hädanefter den nu beträdda vägen att genom låneunderstöd
befordra jernvägsanlägguingar, kan komma att utsträckas vida utöfver
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
hvad man nu kan förutse, är det af vigt, att i tid bestämma de förhållanden, hvarunder
dessa understöd böra lemnäs. En pröfning, som alser alt utreda, att fördelarne
af ett sådant förelag icke stå i ett allt för ogynnsamt förhållande lill kostnaderne,
synes mig vara påkallad och höra utgöra ett vilkor för meddelande af understöd
å Statens sida.
I öfrigt tillåter jag mig fästa uppmärksamheten på innehållet af 7 punkten
bland lånevilkoren, hvars sista sats torde böra erhålla följande lydelse:
”Skulle åter, efter jernvågsanläggningens fullbordande, jernvägen icke så underhållas,
att den framgent kan begagnas, eller betalningsskyldigheten för det erhållna
”lånet icke kunna af Bolaget fullgöras, kommer jernvägen alt hemfalla tili Staten,
”utan rättighet för aktie-egarne att. till större eller mindre del utaf det allmänna
”erhålla ersättning för sina tillskott.”
Af Herr Ekholm: ”Ehuru nyttan af bibanors anläggande till och ifrån stambanorna
icke kan ifrågasättas, lärer dock böra tagas i allvarligt begrundande, huruvida
de mågta igenom en lifligare trafik återgälda de uppoffringar, Staten igenom
lånebiträde dertill kan komma att underkastas. Hvad nu beträffar anläggning af fyra
bibanor i provinsen Skåne har jag varit af olika mening med Stats-Uiskottets fleste
ledamöter och måhända ensam i mina åsigter, rörande den fortsatta anläggningen af
jernvägar på Statens bekostnad, och i synnerhet den enligt mitt förmenande obilliga
fördelningen af anslagen emellan rikets proyinser, belägne söder eller norr om sjö—
arne Wenern och Mälaren.
För det första anser jag att med understöd till bibanorna lämpligen kunnat
anstå till dess stambanorna i deras helhet blifvit fullbordade, emedan man först då
kunnat vinna erfarenhet om de sistnämnda bära sig och kunna tåla vid den afledning
af rörelsen, som igenom grenbanor på olika punkter derifrån borlföres. Enligt
de uppgifter, som lemnats angående varutrafiken i Skåne, befinnes att hufvudsakliga
föremålet för transport utgöres af jordbruksprodukter. Det är väl icke sannolikt,
att under hela sommartiden någon synnerlig qvantitet deraf skulle komma att befordras
på jernväg, då de flesta transporterna med större fördel verkställas sjöledes.
Hvad särskildt bibanan lill Ystad beträffar, torde väl obetydligt af gods komma
att från stambanan ditforslas, då afståndet till Malmö år kortare. Man har visserligen
ordat mycket om postkommunikalionen med Tyskland och den viga befordringen,
sedan hamnen vid Jasmund blifvit färdig tillika med jernvägen derifrån till
Berlin; men dessa sednare anstalter äro ännu icke färdige och knappt påbörjade.
Den föreslagna bibanan till Christianstad, hvilken stad ännu icke har sjöfartsförbindelse
med hafskusten, torde väl icke eller förtjena särdeles afseende. För min del
anser jag således, om någon bibana för närvarande skulle anläggas i Skåne, att den
förordade bibanan tili Landskrona—Helsingborg från Eslöf förtjenar mesta uppmärksam
-
Stais- Utskottets Utlåtande N:o 88.
33.
S9Öiheieu. sä vä! af framhållna merkantila som politiska skäl. Härigenom torde
också provinsen Skåne hafva blifvit gynnad på ett sätt, som, relativt till andra provinsers
lika berättigade anspråk, billigtvis borde tillfredsställa den rådande jernvägsJtungern.
Om man kastar en blick på Sveriges karta och betraktar hela det breda bältet
emellan breviken till Carishamn och Carlskrona, hvarest ännu icke någon bibana
blifvit föreslagen eiler förordad, och inom hvilket vida större qvantitet af hvarjehanda
produkter och månglaldigare slag1 föTefinnas till af- ’oeb omsättning/lärer man utan
tvifvel inse befogenheten af denna min framställning^
Beträffande dernäst det hitintills iakttagna fö/farandet vid distribuerande af
statsmedel till jeriibaim-änläggiviirgar. hvilket enligt Stats—Utskottets förslag vid innevarande
riksdag skulle ytterligare komma att i samma rigtning fortsättas, borde väl
en någorlunda billig fördelning hofva egt rum emellan de rikets landskap, hvarest
behofvet, nyttan och möjligheten af sådane anläggningar kunnat komma i fråga.
Vid jemförelse emellan rikets mellersta och södra delar, lärer del icke undfalla någon
att de förra häfva flera vigliga ecb tunga produkter för utländska marknaden att
erbjuda, jemte större inbördes behof för utbyte af varor, likasom de äfven i anseende
till längre vintrar kunna desto kortare tid begagna sig af sjökommunikationer. Åtminstone
lärer man få medgifva, ali inom dessa landskap behofvet af jernvägsförbindelser
är fullkomligt lika stort, sorn söderut, samt utsigterna för inkomsterna af
jernvägstrafiken lika hoppgifvande. Folkmängden förhåller sig, enligt sista statistiska
tabellerna, sålunda, att densamma i de södra landskapen utgör 2,344,000 personer,
men i de mellersta 1.120,000 personer, då man icke dertill inräknar de fyra norrländska
provinserna, som halva en folkmängd af 327,000 personer, och hvarest
man väl lör närvarande kan anta gr alt (likasom på Gotland) några jernbanor icke
tillsvidare kunna bära sig eller ifrågakomma, åtminstone icke i rigtning från norr
lill söder. Folkmängden i mellersta Sverige, norr om 31älaren och Wenern, utgör
således nära hälften mot antalet i det södra. Låtom oss nu tillse huruledes denna
del af riket blifvit delaktig eller, efter nuvarande Stats—Utskotts förslag undfår del af
jeruvågsanlåggningarnas fördelar,
Statsamlag lill stambanor söder om Wenern och Mälaren:
Hittills beviljade circa. . .
Denna riksdag: södra banan.
östra banan .
IV.dr 52,000,000:
„ 10,150,000:
12 180,000:
Transport: 60,180,000:
Bih. till B. St. Fröt. 1862 é 1863. i Sami 1 Åfd. 2 Band. 4 Haft.
u
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 88.
Transport: R;dr 66,180,000;
Statsanslag till bibanor;
Emellan Ystad—Eslöf , . . . , R:dr 2,450,000:
Landskrona i „ n
„ , , > —Eslof
„ 2.300,000;
Helsingborg j ” 1 ’
Christianstad—Hessleholm ........ „ 720,000:
Wesiö—södra banan
216,000:
Uddevalla—Wenersbolg
„ 1.575,000: 7.050.000:
Totalsumma: R:dr 73,239,000:
Statsanslag till stambanor norr om tVenern och Mälaren:
Hittills beviljade
. R:dr 0,000,000:
Vid denna riksdag:
Norra banan
„ 5,754,000
Christinehamn—Porla
5,374,000
Arvika-Norge  „ 1,000,000:^. <08,000:
Till bibanor:
Emellan Köping—Uttersberg
500,000:
Totalsumma: I':dr 12,608,000:
Hvaraf alltså visar sig alt mellersta Sverige, med en folkmängd af nära hälften emot
den södra delen af riket, visserligen skulle nu komma i en såvida förbättrad ställning,
att det hugnades med något mera än en sjettedel af statsanslagen till jernvägs
anläggningar,
ehuru man likväl bort föreställa sig, att, derest en rättvis fördelning
skett, enär anspråken äro fuilt lika berättigade å ena sorn andra sidan, anslagen
till jernbanor i mellersta Sverige nu borde beviljas till omkring 55,000,000 lt:dr,
för att åstadkomma en biiiig proportion.
Man hänvisar gemenligen till framtiden för att jenina detta förhållande, men
det kan icke rimligtvis antagas, alt Staten oupphörligen skall kunna framgå på den
beträdda skuldsåltningshanan, hvadan alltså förespeglingarne om blifvande understöd
mäste med misstroende betraktas, Beati possidentes — väl dem, som redan bekommit
brorslotten, och måtte det lända till fäderneslandets fromma, ehuru starka
tvifvelsmål i många afseeuden kunna hysas, huruvida den riglning, hvaruti stambanorna
blifvit ledda, blifvit bestämd efter en välbetänkt plan, så genialisk den äfven
må af somliga beundras, och hvarom vä! framtiden kanske snart nog kommer att
fälla domen.
Stais- Utskottets Utlåtande ]Sr:o 88.
35
För min del håller jag före, att det ännu är tid för Rikets Höglofliga Ständer
att skipa någon rättvisa i det angifna missförhållandet. Någon nedprutning i anslagen
tili de påbörjade stambanorna är väl icke skäl att ifrågasätta, emedan Staten
utan deras slutliga fullbordan kunde gå i mistning af de inkomster, hvilka igenom
deras anläggande blifvit påräknade. Deremot torde alia skäl förefinnas att tillsvidare
inställa bidragen till åtskilliga af de nu föreslagna bibanorna. Sålunda har jag trott,
att med anslag lill anläggning af följande bibanor kan utan våda för närvarande
anstå, nemligen:
hvarigenom en besparing vinnes af 4,5-45,000 R.dr R:mt, som jag vördsammast yrkar
må tillfalla stambanorna i mellersta liket, hvilket eljest skulle blifva alltför mycket
vanlottad!, och hvarigenom utvägar bereddes, så vä! alt draga norra banan närmare
till Sala, i den sigtning Kongl. Jfaj:t föreslagit, som ock att på ett eller anna* vis
åstadkomma jernvägsförbitidelse emellan Stockholm och Upsala.
Man bör väl icke gynna åtskilliga landsdelar på de öfriges bekostnad, då samtlige
landels invånare solidariskt få ansvara för de iån, som upptagas, och i proportion
af folkmängd få deltaga i kostnaderna för jernvägsanläggningar samt kapital- och
räntebetalningar. Medan liden ännu tillåter den rättelse, som påtagligen erfordras
och i någon mån kan vinnas, dristar jag således härutinnan påkalla Rikets Ständers
uppmärksamhet och förorda återremiss för ernåendet af rättvisare beslut.”
Af Herr Grenander: ”Då Utskottet erkänt denna bana vara af stor vigt och
dä densamma, hvilken finnes såsom tillämnad statsbana betecknad redan i det ursprungliga
s. k. jernvägs-systemet ooh sedermera såsom sådan blifvit af Jernvägskomitéen
förordad, otvifvelaktig^ är af en framstående allmän betydelse i många
afseenden och särskildt i strategiskt hänseende, genom dess belägenhet i förhållande
till landets centralfäsfning Carlsborg m. m., samt då numera äfven under vintertid
sjökommunikationen emellan Wetterns hamnar uppehälles förmedelst isbrytande jernångfartyg,
så och enär icke något enskildt bolag för denna banas byggande lärer
komma till stånd, synes mig Utskottet, så framt andra jernvägar möjligen komma
alt på Statens bekostnad äfven framdeles anläggas, icke hafva bort söka för al!
framtid göra denna banbyggnad uteslutande beroende af enskildt bolags bildande genom
att uttala den åsigt ”alt en så beskaffad bana icke bör af Staten byggas”;
och får jag alltså påyrka endast den förändring i hvad Utskottet hemställt: alt, då
denna bana anses icke böra af Staten nu byggas, motionen icke för närvarande föranleder
till någon åtgärd.”
Till Ystad—Eslöf-banan
,, Christianstad—Hessleholrn-banan .
„ Uddevalla—Wenersborg-banan
R:dr 2,450,000:
720,000;
„ 1,573,000:
R:dr 4,543,000,
36
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
Rårförutan reserverar jag mig mot Utskottets afstyrkande af låneunderstöd för
en bibana från Herrljunga öfver Håkantorp till Wenersborg.”
Af Riksdagsfullmägligen G. Bjerkander, från Skaraborgs län: ”Under öfver
jäggningarne
inom Stals—Utskottet, i fråga om Statens medverkan till bibanors anläggande,
bar jag uttalat den åsigt, att låneunderstöd borde beviljas åt alla, sorn
derom gjort ansökan, så snart de visat alt kostnadsförslag blifvit behörigen uppgjcrdt,
bolag bildadt oell aktieteckning verkställd. Jag bar gjort della, så mycket
heldre, som jag från början ansett att aila jernvägar bort på detta sättet åstadkommas.
Jag har gjort det, i full öfverensstämmelse med 1856 års jernvägskomités
ecb Rikets Ständers antagna grundsats. Jag bar gjort det, emedan det
ligger i Statens sanna intresse att få så många utgreningar från stambanorna som
möjligt, på- det att de sistnämnda måtte kunna lemna tillräcklig inkomst för betäckande
af ränta och underhållskostnad. Jag har gjort det, emedan landet eljest
aldrig kan få den nytta af dessa dyrbara anläggningar, som dermed åsyftas. Jag bar
gjort det, emedan det största bevis för en orts verkliga behof ai lättade kommunikationer
bäst visas deraf, att den sjelf vill göra uppoffringar för detta ändamål. —
Jag bar gjort det derföre, att rättvisa mätte vederfaras alia, hvilket eljest icke alltid
sker, då den ena orten gynnas och den andra tillbakasältes, allt som dea ena eller
andra har mägtiga förespråkare; och jag har slutligen gjort det derföre, alt Slaten
aldrig med mindre uppoffring kan få eli jernvägsnät ulbredt öfver hela landet, då
den jemförelsevis ringa uppoffringen mångdubbelt ersältes både direkt, enligt hvad
ofvan är anlydt, och indirekt genom landets stigande kultur och deraf följande högre
bevillning.
Hvad nu landets södra delar angår, så hafva desse inom Utskottet haft så många
förespråkare, att de fått allt hvad de önskat till sina många bibanor; och jag har,
1 öfverensstämmelse med de åsigter jag förklarat mig hysa, icke motsatt mig det;
förhoppandes att när ordningen kom till den ort, som ligger mig närmare, denna
skulle med lika välvilja omfattas, emedan den hade fullt ut lika rättmätiga anspråk,
men då först började man att tala om den stora skuldsättningen och alt det icke
gick an alt öfverskrida den summa, som Kongl. Majit i sin nådiga Proposition föreslagit,
ehuru detta redan var gjordt. — lief var bibanan från Herrljunga öfver Wenersborg
till Uddevalla, sorn på en sträcka af öfver nio mil genomlöper Skaraborgs,
Elfsborgs och Bohus län, som skulle blifva styfmoderligt behandlad, ilhy att endast
2 mil 16,000 fot deraf, eller emellan Wenersborg, och Uddevalla hugnades med
understöd, ehuru, på sätt Chefens lör Civil-deparlementet underdåniga yttrande till
det Statsråds-protokoll, som åtföljde Kongl. Majlis nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, upplyser, Styrelsen öfver allmänna Väg- och Vattenbyggnader
anmält detta förelag i första rummel bland dem, som ansetts förtjenle af statsunderstöd,
och förthy hemställt, att för detsamma måtte anvisas ett låneunderstöd
af 5,240,000 Riksdaler, och ehuru så väl Chefen för Statens jernvägs-byggnader
8tats-Utri:ottets Utlåtande N:e 88,
förordat detsamma, som Majoren och Riddaren Adelsköld derom yttrar: afl ''bland
de många projekterade jernvägare bär i landet knappast lärer kunna uppletas någon,
sorn, i förhållande till sin längd, skulle medföra så mångå fördelar som denna.
— Att nu, på sätt Stals-Utskottet föreslagit, afbryta fortsättningen af den snart
färdigbyggda Borås-banan, och i stället börja alt bygga på det isolerade stycket
emellan Wenersborg och Uddevalla, skulle icke allenast för bolaget medföra drygare
kostnader, enär särskild jernvägs-maferiel då måste anskaffas, utan tillika för orten
medföra långt mindre fördelar, än som kunnat vinnas om jernvägsarbete! fått fortsätias
från Herrljunga, enär under bela den långa tid, som Wencens hamnar äro
tillfrusna, den stora mängd af varor, hvaribland bufvudsakligasl sill och andra fisksorter,
som från Bohuslänska skärgården till Wenersborg anlända, mäste förås på
axel öfver 6 mil innan deri trällår jernvägen, och likaså all den spanmåi och andra
jordbrukets alster, som från Westergötlands bördiga slättbygd kunde komma den
fattiga befolkningen i stargården till godo, nu måste uteblifva och i stället söka afsättning
på andra orter. — Äfven statens stambana skal! härigenom icke allenast
gå i mistning af den inkomst, som den kunnat erhålla om hela det begärda understödet
hade beviljats, utan lill och med få en minskning i den inkomst den nu har,
emedan denna vägbit i viss män blir en afledare från stambanan.
En annan omständighet förefinnes äfven, sorn talar lör fortsättningen från Herrljunga.
nemligen den herrskande nöden i fabriksorlerna till följd af det Amerikanska
kriget. 10 å 12,000 menniskor hafva härigenom blifvit utan arbetsförtjenst och
dessa måste i alla fall al Staten understödjas, men det mest ändamålsenliga understöd
är utan tvifvel lem nåd t tillfälle till sysselsättning. — Arbetet å Borås-banan har
hittills betydligt lindrat nöden, men detta arbete har redan betydligt minskats och
är snart slut, och sedan återstår endast de beviljade GO.OflO Riksdaler för en väganläggning
i Marks härad, men dessa förslå icke långt. —• Hade nu hela det begärda
låneunderstödet beviljats, så, om också detta icke genast utfallit, hade likväl
genom aktie-egarnes tillskott eller upplagande af lån, redan i år kunnat beredas
arbetsförtjenst genom ifrågavarande jernvägs-anläggning, till hvilken de nu beqvämt
kunnat fortskaffa sig på den färdigbyggda Borås-banan, i stället för att gå den 6 å 7
mil långa vägen till Wenersborg. — Följden torde nu blifva alt Staten får lemna
ett ganska betydligt understöd utan återbetalning.
Man har påstått att folket i fabriksorterna icke skulle vara duglige till jernvägsarbeten,
och att det följaktligen icke skulle tjena något till alt bereda dem sådan
förtjenst, men della vederlägges af den redan gjorda erfarenheten vid Boråsvågen,
der man sett både män och qvinnor sysselsatte, och de hafva nu blifvit invande vid
detta slags arbete, så att de äfven dermed kunna förtjena sitt bröd.
Jag vet väl alt ett mägligt intresse söker alt motarbeta denna jernvägsanläggning,
af fruktan för att i Uddevalla få en farlig medtäflare, men jag är öfvertvgad
derom alt denna farhåga är alldeles onödig, och jag hoppas derföre att bcarbetnin
-
38 Stats-> Utskottets Utlåtande N:o dd.
garne från delta båll icke skal! hindra ett förelag, hvars nylla och nödvändighet
blifvit vitsordad af män, som äro fullt kompetente alt döma i denna sak och sorn
äfven af Utskoltet blifvit fullkomligt erkand, el;ttr,l såsom skäl för uppskof med anläggningen
af Herrijunga-Wcnersborgs-banan blifvit anfördt del ganska besynnerliga
påståendet, alt denna skulle varå lil! nyilå för en mindre vidsträckt ort, än den bit,
sorn nu blifvit förordad, ehuru den förstnämnda är tre gånger iängre än den sednare
och derjemte öppnar förbindelse med hela landet medelst anslutning till stambanan.
Ganska mycket skulle kunna anföras såsom bevis på det gagn, denna jernvägsanläggning
kommer att medföra för mer än en fjerdedel af hela Sveriges befolkning,
men denna reservation torde redan hafva blifvit alltför lång, och jag får således
hänvisa dem, som vilja taga skäl, till den skrift, som blifvit biand Riks-Ståndens
samtlige ledamöter utdelad under benämning: ”Om låneunderstöd till en bibana från
Uddevalla öfver Wenersborg till Herrljunga” af Eric Sparre. För andre är ali bevisning
förgäfves, huru öfverlvgande den än må vara. —- Jag vill endast nämna, alt
enligt de beräkningar, som blifvit gjorda öfver den trafik, som vore att påräkna på
denna bana, skulle en inkomst af 483,000 Riksdaler kunna emotses, motsvarande
tio procent af anläggningskostnaden, som i allmänhet anses erforderligt for att betäcka
så väl trafikomkostnaden, som ränta på anläggningskostnaden.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att Rikets Högiofliga Ständer
måtte besluta:
att, till anläggande af jernväg af fyra fots spårvidd från Herrljunga
öfver Wenersborg till Uddevalla, måtte beviljas ett låneunderstöd
af 5,240,000 Riksdaler, mot erläggande af 4 procent
ränta och en procent amortering, samt för öfrigt på de vilkor,
som af Utskoltet blifvit föreslagna för banan emellan Wenersborg
och Uddevalla.
Och torde, i händelse detta bifalles, Betänkandet böra tili Utskottet återlemnas,
med anmodan att förändra detsamma i öfverensstämmelse med delta beslut.”
8taiS'Utskottets Betänkande jSf:o 89.
N;o 89.
Arik. till Exp.-Utsk. den 21 April 1863, kl. 12 midi.
Betänkande, i fråga om anskaffande af medel lill jerntågsbyggnader.
rit. å )
Stats-Utskottet, som onder (len 16 och 20 innevarande månad afgifvit särskilda
utlåtande»} dels angående fortsalt utförande af jernvägsarbete» för Statens räkning
och anvisande af dertill erforderliga medel} dels angående gjorda framställningar
örn statsbidrag för enskilda jernvägsaniåggningars företagande, får härmed afgifva
sitt betänkande i fråga om anskaffande af erforderliga medel, såväl tili de jern—
vägsbyggnader, hvilka Rikets nu församlade Ständer anse böra för Statens räkning
utföras, som eck till de enskilda jernvägsanläggningar. som skola med statsbidrag
understödjas.
Härvid anser sig Utskottet först böra erinra om innehållet af Kongl. Majda i
delta ämne under den 25 sistlidne November aflålua och uti Hillänget tili Riks—
Ståndens Protokoll under N:n 56 intagna nådiga Proposition, deruti Kongl. Maj:t,
beträffande de financiela frågor, som hafva gemenskap med järnvägsbyggnaderna, på
anförda skäl, föreslagit:
l:o alt till fortsättning af jernvågsarbetcna å Statens stambanor intill 1866
års slut må anvisas en summa af 26,315,000 R:dr jemte det öfverskott, som gellon!
räntevinst på slatslånefondens medel, efter slutlig realisering af denna fonds Annu
utestående fordringar, kan komma att uppstå;
2:o att vidare malte anvisas 5,000.000 R:dr såsom lån till åtskilliga bolag,
hvilka bildat sig för anläggning af bibanor, derest dessa bolag ingå på* de vilkor,
som i sådant hänseende stadgas;
3:o alt lill bestridande af dessa utgifter i första rummet användes det i Itiksgålds-kontorel
befintliga öfverskott å jernvägsmedlen, 1,315,000 R:dr;
4:o all af Rikets Ständers banks vinstmedel anvisas såsom bidrag till Riksgälds
-
4u
Stats-Utskottets Betänkande N:o 88.
kontoret under åren i863—1866 en sunarna af 1,250,000 R:dr årligen, elier tillsammans
för alla 4 åren 5,000,000 R:dr;
5;o att återstoden, eller 25,000,000 It;dr anskaffas genom fonderadt statslån,
söui årligen amorteras med 4 procent af primitiva beloppet;
6:o att detta statslån upptages å det ställe, vare sig inom eiler utom riket,
der det på de för Statsverket förmånligaste vilkor kan erhållas;
7:o alt, derest länet varder upptaget utom riket, Riksgälds-kontoret skall, enligt
gällande kurs, härstädes tillhandahålla ränta, äfvensom liqvid för amorterade obligationer
åt de inom Sverige boende obligaUousinnebafvare, som sådant önska och på
förhand derom göra anmälan;
8:o alf, utöfver de för delta ändamål nu befintliga medel, anvisas till fortsättande
. af arbetena å Statens stambanor under år 1865 en summa af 5,815,000
R:dr, jemte uppkommande öfverskott på statsiånefomien, samt att återstoden, 22,500,000
R:ur, ai de beräknade lillgångarne lika fördelas mellan de tre åren 1864, 1865 och
1866, med den jemkning i do årliga beloppen, sorn nf Kongl. Maj t i Dess nådiga
Proposition^ rörande jernvågsarbetenas bedrifvande, blifvit föreslagen.
De af Kongl. Maj:t sålunda framställda förslag grunda sig på följande uti den
nådiga Propositionen närmare utvecklade omständigheter och lörhåUanden:
beträffande försl Statens stambanor,, så hade Rikets Ständer vid sislförllutne
riksdag till dessa ai beten anslagit 25,000,000 R:dr. Då denna summa skulle fördelas
på fyra år, eiler åren 1860—1865, belöpte sig på hvarje år Oj millioner
P.:dr. Den arbetsstyrka, sorn härtill erfordrats, hade, efter hvad erfarenheten ådagalagt,
med lätthet och ulan olägenhet för jordbruk och andra näringar kunnat anSkaffas.
Skulle derföre medel blifva tillgängliga lill ett förökadt årligt anslag för
jernvågsarbetenas fortsättande, så ansåg Kongl. Maj t något hinder af berörda omständighet
icke mota för dessa arbetens bedrifvande äfven i något vidsträcktare skala
än hittills. Men härvid borde icke förbises, dels att större orovexlingar i della hänseende
icke kunde vara önskliga, dels ock ali en förhöjning i arbetsstyrkan krälde
en motsvarande tillökning af arbetsbefäi och ingeniörer, och ali, derest arbetet sedermera,
under en påföljande period, å Statens jernbanor Klefve inskränkt, denna
personal måhända icke lika lätt, sora den vanlige, arbetaren, skulle kunna liona tillfälle
till utkomst på annat sätt. Ehuru således Statens tillgångar kunde medgifva
én förhöjning i årliga anslaget för arbetena å Statens stambanor, borde likväl, enligt
Kongl. Maj:ts åsigt, detta anslag icke okas lill mera än omkring 1\ millioner
R:dr.
Redan vid sistlidne riksdag anslogo Rikets Ständer medel för jernvägsbyggnad
den under år 4 863. Nu skulle derföre penningar egentligen blott behöfvas för de
tre åren 1864, 1865 och 1866, och den summa, som för dessa 5:ne år erfordrades,
efter beräkning af 7s millioner om året, skulle således utgöra 22j millioner
. ' R:dr.
Stats-Utskottets Betänkande N:o 89.
41
R:dr. Genom arbetenas påskyndande under de två sisla åren voro dock endast
1,900,000 R:dr öfriga att för arbetena under 1863 användas. Vid sådant förhållande
och då det icke vore förenligt med klok hushållning, om arbetet på Statens
jernvägar skulle under ett år så betydligt inskränkas, för att sedermera under påföljande
än ytterligare utvidgas, samt ett dylikt förfarande dessutom tilläfventyrs
kunde komma att menligt inverka på arbetslöner och arbetstillgång åtminstone inom
de orter, der jernvägsarbetena påginge, borde en del af de medel, som skola anskaffas
för jernvägsarbetenas fortsättande, användas till förstärkning af befintliga tillgångar
för arbetenas bedrifvande under år 1803. För alt höja sistnämnda tillgång
till del belopp, som ursprungligen varit afsedt för samma års arbeten, eller 6i millioner,
erfordrades alltså ett tillskott af 4,350,000 R:dr. Hela behofvet för arbetena
å Statens stambanor intill slutet af nästa statsregleringsperiod, eller slutet af
år 1806, blefve således efter dessa beräkningar mellan 2G och 27 millioner R:dr.
Härtill skulle kunna användas följande tillgångar, nemligen:
dels den odisponerade behållning, som å räkningen öfver jemvägsmedlen uppkommer,
sedan bela den summa af 25,000,000 R:dr, som Rikets Ständer vid sist—
lidne riksdag anvisade för jernvägsarbetena, blifvit af Riksgälds-kontoret utbetald, och
hvilken behållning beräknats till t,315,000 R:dr;
dels behållna räntevinsten å slalslånefonden, hvilken behållning, enligt Rikets
sednast församlade Ständers beslut, skall tillfalla Riksgälds-kontoret. Då denna räntevinst,
hvilken antagits komma att uppgå lill omkring 400,000 R:dr, egentligen uppkommit
derigenom alt, sedan Riksgälds-kontoret vid 1860 års slut infriat då oguldna
delen af statslånefondens utländska skuld, Banken från början af år 1861 varit be
friad
från ränteutgift för samma del af skulden, och tillgången följaktligen kunde anses
såsom en ytterligare räntevinst på de år 1860 till jernvägsanläggningar upplånade
medel, syntes den ock rätteligen böra användas till det härmed afsedda ändamålet,
för så vidt samma tillgång icke vid slutlig utredning af statslånefonden beliöft
anlitas för betäckande af möjligen uppkommande förluster vid indrifning af fondens
återstående fordringar.
Härförutan har Kongl. Majit ansett, att Rikets Ständers Bank nu, likasom vid
sistlidne riksdag, lämpligen kunde af sina vinstmedel under tiden från och med år
1863 intill slutet af nästa statsregleringsperiod till fortsättning af Statens jernvägsarbeten
lemna ett bidrag, som Kongl. Majit föreslagit till 5,000,000 R:dr.
Om nu för samma ändamål derjemte upplånades 20,000,000 R:dr, så skulle
tillgångarne för fortsättning af arbetena å Statens stambanor blifva:
l:o Behållningen i Riksgälds-koMoret. . . R:dr 1,315,000:
2:o Bidrag från Rikets Ständers Bank . . ,, 5,000,000:
5:o Statslån
20,000,000:
eller tillsammans R:dr 26,315,000.
Bih. till JR. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Betänkande N:o 89.
Förutom det ännu ej till siffran kända, men sannolikt lill omkring 400,000 R:dr
belöpande öfverskott, som vid slutlig redovisning för statslånefonden kan uppkomma;
och om häraf ansloges 7J millioner för hvartdera af åren 1064, 1865 och 1866,
skulle återstoden kunna användas till fyllnad i anslaget för år 1865, hvilket anslag
derigenom komme att i det närmaste motsvara den summa, som från början varit
afsedd för jernvägsarhetena under sistnämnde år.
Så vidt fråga vore om Statens egna stambanor, skulle således jernvägsarhetenas
fortsättande intill slutet af nästa statsregleringsperiod icke påkalla större upplåning
än 20,000,000 R:dr. Men då Kongl. Majit uti särskild nådig Proposition föreslagit
Rikets Ständer, alt till belopp af omkring 5,000,000 R:dr, mot 3 procent ränta och
skyldighet att bestrida amorteringen efter arbetstidens slut, bevilja låneunderstöd åt
bolag, som bildat sig för anläggning af bibanor, vore det nödvändigt alt, för anskaffande
af denna summa, förhöja upplåningen med motsvarande belopp, eller till
25,000,000 Ridr.
Kongl. Majits nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof utvisade
att, sedan alla såväl ordinarie som tillfälliga anslag, hvarom Kongl. Majit i samma
Proposition gjort framställning, äfvensom räntor och amorteringar å förut upptagna
jernvägslån blifvit, jemte Riksgälds-kontorets öfriga utgifter, från tillgångar och inkomster
afdragna, Riksgälds-kontoret likväl skulle hafva ett årligt öfverskott under nästkommande
statsregleringsperiod af 1,887,000 Ridr, hvaraf ränta och amortering för
elt nytt statslån kunde bestridas. Då nu räntan och amorteringen å de 25 millioner,
som upplånades 1860, utgör 1,466,000 Ridr, och närvarande förhållanden i
afseende på penningetillgång och räntefot icke gåfve anledning antaga, att de årliga
utgifterna för elt under år 1865 upptaget nytt amorteringslån skulle blifva högre,
utan man fastheldre hade skäl förmoda, alt lånet skulle kunna erhållas på billigare
vilkor, borde årliga utgifterna för ränta och amortering af de 20,000,000 Ridr,
som nu skulle erfordras för Statens stambanor, efter samma grunder beräknas till
1,172,800 Ridr. Då vidare de bolag, som komme att erhålla låneunderstöd af Staten
till anläggning af bibanor, skulle på dessa lån erlägga 5 procent ränta jemte
amorterings-procenten efter arbetstidens slut, och den förlust, eller skilnaden emellan
räntan å en upplåning af 5,000,000 Ridr, å ena sidan, samt ränteinkomsten från
jernvägsbolagen efter 3 procent på samma belopp, å den andra, som härigenom
drabbade Statsverket, följaktligen icke uppginge lill fullt 2 procent eller 100,000
Ridr; så skulle Riksgälds-kontorets hela årliga utgift för en ny upplåning af 25
millioner Ridr, deraf 5 millioner åter utlånades till enskilda jernvägsbolag, blifva omkring
1,270,000 Ridr, med tillägg likväl för tiden då bibanorna byggas, eller under
de första två åren, af amorterings-procenten för sistnämnda 5,000,000 Ridr,
eller 50,000 Ridr för hvartdera året. Sedan Riksgälds-kontoret bestridi dessa utgifter,
återstode således i allt fall tillsammans för de tre åren under nästa stats
-
Stats-Utskottets Betänkande N:o 89.
43
regleringsperiod en summa af omkring 1,750,000 Ridr att använda lill andra statsbehof.
Beträffande sältet för anskaffande af statslånet, hade Kongl. Majit icke förbisett
den fördel, som skulle vinnas, om lånet kunde erhållas inom riket och räntan således
komma alt stanna inom landet. Denna fördel skulle emellertid icke kunna
ernås under annan förutsättning, än altt obligationerna, sedan de en gång blifvit i
penningemarknaden utsläppta, åtminstone lill större delén qvarstannade inom riket.
Då emellertid statsobligationer äro af sådan beskaffenhet, alt de, hvad ock erfarenheten
hos oss redan visat, snart nog söka sig väg till de platser, der penningelillgången
är störst och räntan följaktligen lägst, och då det vidare är nogsamt
kändt, att räntefoten inom riket är högre, än på flera utländska platser, kunde icke
antagas, att statsobligationerna skola qvarstanna inom landet blott derföre, att statslånet
här afslutades. Det vore visserligen sannt, att man kanske skulle kunna, åtminstone
för någon lid, lyckas qvarhålla de sålda obligationerna inom riket, om
Staten icke, på sätt hittills skett, afslutade kontrakt med vissa personer om hela
lånet, utan sjelf öfvertoge omsorgen med deras successiva försäljande på flera spridda
ställen inom landet, och obligationerna i sådant fall utställdes på jemförelsevis låga
belopp. Men då penningarne måste, för bestridande af dermed afsedda utgifter,
vara att tillgå till vissa belopp på bestämda tider, skulle en sådan utväg för lånets
upptagande, äfven om dervid ej mötte andra våsendtliga svårigheter och betänkligheter,
icke nu kunna begagnas. Dessutom skulle ett statslån, som afslutades inom
riket och utställdes i obligationer på Svenskt mynt och språk, förmodligen blifva
dyrare, bland andra orsaker derföre, alt obligationer af nyssnämnda beskaffenhet
ej kunde betinga sig lika vidsträckt marknad, som andra statsobligationer; och i
betraktande af allt detta, borde någon bestämd föreskrift i afseende på stället för
lånets upptagande, vare sig till hela beloppet eller någon del deraf, ej meddelas,
utan Riksgälds-kontorels Fullmägtige erhålla uppdrag att afsluta lånet på de för
Statsverket förmånligaste vilkor, detta måtte nu ske inom eller utom riket; dock
borde, i sednare händelsen, lill lättnad för de obligations-innehafvare, hvilka äro i
Sverige boende och sådant åstunda, stadgas, att ränteuldelning äfvensom liqvid för
amorterade obligationer vid behöriga tider skall utbetalas äfven i Biksgälds-kontoret.
Sedan Kongl. Majit derefter, på anförda skäl, yttrat den åsigt, att den summa
af 5,000,000 Bidr, som under loppet af åren 1863—'1866, enligt Kongl. Majlis
förslag, skulle af Rikets Ständers Bauk tillhandahållas Biksgälds-kontoret för jernvägsarbetenas
bedrifvande, ej borde utgå i form af lån, såsom vid sistförflutna riksdag
egde rum, utan såsom bidrag med 1,250,000 Ridr om året, har Kongl. Majit,
beträffande tiden, då statslånet behöfver anlitas, slutligen erinrat alt, ehuru de ofvan
uppgifna påräknade lillgångarne för år 1863 utgjorde från Riksgälds-kontoret 1,3 15,000
Ridr och från Banken 1,250,000 Ridr, eller tillsammans endast 2,565,000 Ridr
och således med 1,250,000 Ridr understiga det ytterligare anslag 3,815,000 Bidr,
44
Stats-TJtskottets Betänkande N:o 89.
som förutom öfverskottet på statslånelonden, enligt Kongl. Maj:ts förslag, skulle erfordras
för jernvägsarbetenas fortsättande under år 1863, skulle denna summa kunna
utan svårighet förskjutas från liiksgälds—kontoret af redan influtna och framdeles
inflytande öfverskott på Statsverkets inkomster eller andra disponibla tillgångar; i
följd hvaraf de medel, som komme att genom lån anskaffas, icke behöfde linnas att
tillgå förr än i början af år 4 864.
I sammanhang härmed har Utskottet tagit under öfvervägande följande inom Riks—
Stånden väckta och till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
inom Ridder skåpet och Adeln:
af Friherre Raab. C. A., som (uti motion N:o 34) yrkat, att Rikets Ständer
måtte besluta, att utländska lån för jernvägsbyggnadernas fortsättande för närvarande
icke må ifrågakomma, samt att ett inhemskt statslån å 50 å 50 millioner R:dr
succesive i mån af behof skall upplagas i ändamål alt dermed betacka kostnaderna
intill nästa riksdag för stambanorna och tjena lill låneunderstöd för enskilda företag
i denna rigtning; och har motionären vidare föreslagit, dels ali obligationerna
skulle ställas i sådana mindre valörer, ända till 4 00 l\:dr, att de blelve föremål
för allmänhetens ”åtrå och behof”, dels alt obligationerna, som skulle tillhandahållas
vid postkontoren, Landtränterierna och hos Kronofogdarne, borde löpa med 4 pro
cents
ränta och 4 procents amortering och försäljas med kapitalrabatt efter omständigheterna
samt af Riksgälds-kontoret hållas i kurs genom dertill anvisade anslag,
dels att af tullmedlen måtte anvisas erforderliga belopp för den årliga
räntans och amorteringens bestridande, och dels att, ifall upplåningen till en
början icke skulle motsvara jernvägs-styrelsens behof af penningar, särskildt anslag
af tullmedlen eller annan Statsverkets tillgång måtte härtill anvisas;
af Friherre Tersmeden; W. F., som (uti motion N:o 4 88) föreslagit, att vederbörande
Utskott må erhålla uppdrag alt, i sammanhang med frågan om ett nytt
jernvägslåri, taga under öfvervägande och föreslå de åtgärder, som böra och kunna
vidtagas för att i utlandet befordra Svenska Statens kredit och böja priset å kurserande
Svenska obligationer, i hvilket afseende motionären exempelvis hemställt,
om ej utväg lunnes, att, utan för ust, före amorteringstidens slut inlösa de många
serierna af Hypolheks-löreningarnes obligationer; — om ej förvaltningen af Rikets
Ständers Rank, Riksgälds-kontoret och llypolheks-banken kunde i viss mån understödja
hvarandras financiela bemödanden; — om ej kännedom angående Sveriges
ekonomiska och financiela förhållanden kunde på utländsk ort befrämjas; — om ej
hindren mot spridning af Svenska kreditpapper till andra länder med större kapitaltillgång
kunde undanrödjas genom, bland annat, utverkadt medgifvande hos vederbörande
af notering å de större Börserna utaf de Svenska obligationerna, samt
Stats- Utskottets Betänkande N:o 89.
45
godkännande af dessa papper såsom säkerhet för omyndiges och allmänna inrättningars
kapital;
inom Bonde-Ståndet:
af Per Persson från Wermlands län, som (i motion N:o 586) föreslagit, alt
Rikets Ständer mätte besluta att öka det vid sisllidne riksdag lill tre milioner beslämda
kredit- eller fond-system-lånet till tio millioner, och att Riksgålds-kontoret
måtte bemyndigas låta tillverka och utgifva statsobligationer med dess och regeringens
garanti å ytterligare sju millioner R:dr, på valörer af minst 40 å 50 R:dr
Runt och derefter högre belopp samt löpande med olika ränta af 5, 41 eller 4
procent och lämplig kapitalrabatt i förhållande till den olika räntan; och borde vid
hvarje obligation fogas tio års ränlekuponer, hvaraf en efter hvarje års förfallotid
frånskiljes, och derefter såsom lagligt mynt eller mynlbevis i all Kronans uppbörd
skulle emottagas, hvarförutan obligationerna, för alt blifva mera begärliga, borde
kunna användas såsom grundfond vid åtskilliga banker samt ega företräde alt såsom
hypothek i låneväg begagnas; samt
al Anders August Andersson från Östergötlands län, som (uti motion N;o 159)
yrkat: att hälften af all den för bränvinstillverkning inflytande skatt måtte uteslutande
anslås till jernvägsbyggnaderna inom riket och för sådant ändamål få af Riksgäld
s—kontoret disponeras, på det sått Rikets Ständer närmare bestämma.
Innan Utskottet ingår i pröfning af frågan om och till hvad belopp medel för
jernvägsanläggningarne böra genom lån anskaffas, får Utskottet först till besvarande
upptaga dels det af Friherre Raab framställda förslag, att af tullmedlen måtte anvisas
erforderliga belopp för bestridande af den årliga räntan å och amorteringen
af de i hans motion omförmälda obligationer, samt ali, ifall upplåningen till en
början icke skulle motsvara behofvet, särskildt anslag af tullmedlen eller annan
Statsverkets tillgång måtte dertill användas, dels Riksdagsfullmägtigen A. A. Anderssons
yrkande, alt hälften af bränvinsluånnings-medlen måtte anslås lill jernvägsbyggnaderna
och för sådant ändamål få af Riksgäids-konloret disponeras. I afseende
på dessa yrkanden anser sig Utskottet endast böra hänvisa till de skäl, som
vid de tre sistförflulna riksdagarne blifvit af dåvarande Stats-Utskotl anförda mot
de i enahanda syftning framställda förslag. Sålunda erinrades, uti Stats-Utskottets
den 7 Maj 1857 afgifna Utlåtande N:o 62, alt den grundsats sedan lång tid tillbaka
iakttagits och, genom förändring af fordna deremot stridande förhållanden, mer
46
Stats-UtsJcottets Betänkande N:o 89.
och mer tillämpats, att Statens alla håde ordinarie och extraordinarie inkomster
skola gemensamt användas för statsutgifternas samfälda bestridande; att sålunda ingen
viss inkomst-titel borde anslås och utgå för ett eller annat särskildt föremål;
att genom det nu iakttagna förfaringssättet ordning, reda och enkelhet uti Svenska
Drätselverket i hög grad befordrats; samt att ett frånträdande af sagde grundsats
i afseende på bränvinsbrännings-medlcns användande för jernvägsanläggningarne så
mycket mindre kunde ega rum, som dessa medel icke kunna undvaras för de vanliga
statsutgifternas bestridande.
Då nuvarande Stats-Utskoltet till alla delar instämmer i dessa åsigter, hvilka
ock af Rikets Ständer under de sednaste riksdagarne blifvit gillade, anser sig Ut
skottet
böra hemställa:
l:o
alt de uti ofvanberörda hänseende framställda yrkanden och
förslag icke må af Rikets Ständer bifallas.
Utskottet öfvergår nu till utredning af frågan om det belopp, som må afses
alt under innevarande och hvarldera af de derpå följande 5 åren utgå till fortsättande
af jernvägsbyggnaderna. I sådant alseende får Utskottet hänvisa lill sin uti
Utlåtandet N:o 87 gjorda hemställan, dels att för fortsättande af arbetena å södra
stambanan skulle, utöfver de vid sistförflutna riksdag dertill anslagna medel, under
innevarande år få användas R:dr 5,815,000: —
dels alt lill förberedande arbeten å de nya jeruvägsstambanor,
till hvilkas påbörjande anslag vid denna riksdag varda anvisade,
må under innevarande år utgå ” 750,000: —■
eller tillhopa R:dr 4,565,000: —
samt att för hvarldera af åren 1864, 1865 och 1866 må
utbetalas 7,107,666| R:dr, eller tillhopa R:dr 21,523,000: —
förutom blifvande vinsten å statslånefonden;
utgörande således tillhopa R;dr 25,888,000: —
hvarjemte Utskottet hemställt, att Kongl. Maj:t må ega, ifall omständigheterna dertill
föranleda, för hvart och ett af åren 1864 och 1865, utöfver de för hvarldera året
bestämda anslag, använda högst En Million R:dr, som i sådant fall komma att å
1866 års anslag afräknas.
Härförulan har Utskottet uti Utlåtandet N;o 88 hemställt, att åtskilliga, deri
omföimälda, enskilda jernvägsanläggningar måtte understödjas med lån lill ett sam
manråknadt
belopp af R:dr 7,559,000: —
Transport l\:dr 7,559,000: —
Stats-UtsJcotiets Betänkande N:o 89.
47
Transport R:dr 7,559,000: —
och då härtill lägges ofvanstående R:dr 25,888,000: —
visar sig alltså att den summa, som Utskottet hemställt
mätte till jernvägsanläggningar anvisas, oberåknadt blifvande
räntevinslen å stalslånefonden, uppgår till R:dr 33,447,000: —
af hvilken summa blifvit anvisade:
för Statens egna jernvägsbyggnader . . . 24,708,000 R:dr
samt såsom lönebidrag för enskilda jernvägsanläggningars
utförande (med inberäkning af
lånet för jernvägsanläggningen emellan [Kålhammar
och Upsala  8,739,000 R:dr 33,447^000 R:dr.
Då Kongl. Maj:t föreslagit, alt till fortsättning af jernvägsarbetena å Statens
stambanor malte anvisas R:dr 26,315,000: —
men härtill, enligt Utskottets förslag, endast skulle användas " 24,708,000: —
understiger följaktligen denna sednare summa Kongl.
Maj:ts förslag med R:dr 1,607,000: —
Deremot har Utskottet hemställt, att såsom lån för enskilda bibanor mätte få
användas 3,759,000 ll:dr utöfver de 5,000,000 R:dr, som Kongl. Maj t för sådant
ändamål afsett. Summan af de medel, Utskottet ansett böra dels för Statens jernvägsbyggnader,
dels såsom lån till enskilda jernvägsanläggningar användas, uppgår
alltså till 2,132,000 Il:dr utöfver den summa af 31,315,000 R:dr, som uti Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition N:o 46 blifvit för jernvägsbyggnaderna äskad.
Vidkommande de tillgångar, som härtill må vara att påräkna, har Utskottet uti
sitt nyssnämnda Utlåtande N:o 87 redan hemställt, alt blifvande räntevinsten å stats—
lånefonden, af Kongl. Majit beräknad till omkring 400,000 R.dr, mätte, alltefter som
densamma till Riksgälds-kontoret inflyter, få, i mån af behof, utaf Kongl. Majit disponeras
för påbörjande af arbetena å nordvestra stambanan från riksgränsen; i följd
hvaraf något vidare yttrande derom från Utskottets sida nu icke är behöfligt. Deremot,
och enär Utskottet, lika med Kongl. Maj:t, anser, alt den uti Riksgälds-kontoret
innestående behållning af de för jernvägsbyggnaderna upplånta medel bör till det
uppgifna beloppet, 1,315,000 R:dr, användas för de jernvägsanläggningar, till hvilka
Rikets Ständer vid denna riksdag beviljat medel, får Utskottet hemställa:
2:o
alt Rikets Ständer malte till Kongl. Majlis förslag i denna del
lemna sitt bifall.
Beträffande nu bestämmandet af det belopp, som bör upplånas, får Utskottet,
48
Stats-Utskottets Betänkande N:o 89.
under erinran dels att Utskottet uti ofvan åberopade Utlåtandet N:o 87 föreslagit,
att, af nu i Riksgälds-kontoret inneslående samt ytterligare uppkommande behållning
på trafiken, 500,000 R:dr för den förflutna tiden och 100,000 R:dr årligen under
innevarande och derpå följande tre år, eller tillhopa 700,000 R:dr må användas till
fortsättande af arbetena på Statens jern vägsbyggnader; dels att det icke tillkommer
Utskottet alt afgifva yttrande om och lill hvad belopp samt under hvilka vilkor
Rikets Ständers Bank må lemna något tillskott till jernvägsanläggningarne, vördsamt
föreslå:
3:o
att, sedan från sammanräknade beloppet af de anslags- och
lånesummor, som vid denna riksdag varda beviljade, dels för
utförande af Statens jernvägsbyggnader, dels lör understödjande
af enskilda jernvägsanläggningar, afdragits följande härtill påräknade
tillgångar, nemligen:
a) det i Kongl. Maj:ts Proposition N:o 40 beräknade, i Riksgäldskontoret
iuneståendc, öfverskollet å jernvågslånemedlen,
1,515,000 R:dr;
b) det blifvande öfverskotta å stalslånefonden;
c) den summa af 700,000 R:dr utaf trafik-inkomsterna, hvilken
Utskottet ansett böra för jernvägsbyggnaderna användas; samt
d) det bidrag från Rikets Ständers Bank, som Rikets Ständer
tilläfventyrs kunna finna för godt alt, till bestridande af Statsverkets
utgifter, öfverlemna, ulan återbetalningsskyldighet;
återstoden bör genom lån anskaffas.
I händelse af bifall härtill skulle alltså för jernvägsanläggningarne finnas en
tillgång af  2,015,000 R:dr;
hvarjemte, derest det bidrag, sora från Rikets Ständers Bank kan
komma att aflemnas, beräknas till det uti Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition föreslagna belopp  5,000,000 R:dr,
uppkommer en tillgångssumma af  7,015,000 R:dr.
Isådant full uppginge således det belopp,som måste upplånas, till 20,452,000 R:dr.
Ruut 3374X7,000 R-dr.
Den af Kongl. Maj:t föreslagna lånesumman, 25,000,000 R:dr, skulle, efter
denna beräkning och till följd af tillökningen i lånen lör enskilda jernvägsanläggningar,
komma att ökas med 1,432,000 R:dr.
Som
Stats-Utskottets Betänkande N:o 89.
49
Som likväl del belopp, som bör upplånas, är beroende af Rikets Sländers blifvande
beslut ej mindre i fråga om de anslag och lån, som för jernvågsanläggningar
varda anvisade, är ock om och lill hvad belopp samt under hvilka vilkor bidrag
af Rikets Ständers Banks tillgångar dertill varder anslaget, skall Utskottet, sedan
Rikets Ständers beslut i berörda hänseenden blifvit fattade, inkomma med bestämd
uppgift på det belopp, som skall upplånas, samt derjemte föreslå den tid, hvarifrån
den för lånets förräntning och amortering erforderliga årliga anslagssumma
skall utgå.
I fråga om sättet och vilkoret) för anskaffande af den för ifrågavarande ändamål
erforderliga lånesumma bar dels blifvit yrkadt, att något utländskt lån icke
må ifrågakomma, utan i stället ett inhemskt statslån å 50 å 50 millioner R:dr
successive i mån af behof upptagas, dels att Riksgälds-kontoret måtte bemyndigas
utlärda inhemska statsobligationer å ytterligare Sju Millioner R:dr på valörer af minst
40 å 50 R:dr R:mt samt löpande med olika ränta af 5, 4| eller 4 procent och
lämplig kapitalrabatt.
Utskottet, som nogsamt inser de stora fördelar, som skulle uppkomma, om
någon del af de för jernvägsanläggningarne erforderliga medel kunde inom riket
upplånas, och som, med afseende å vigten deraf att ett ändamålsenligt ordnadt inhemskt
stalslånesystem må komma till stånd, anser att, vid jemförelsen mellan kostnaderna
för den inhemska och utländska upplåningen, fördelarne alt i svenskt mynt
kunna liqvidera förfallna räntor och obligationer samt sålunda undvika kursförluster,
provisioner, remiss-umgälder m. m., icke böra förbises, bar dock, vid det förhållande,
alt hufvudsaklig! afseende bör fästas dervid, ali lånemedlen må erhållas mot de
vilkor, som på det hela åro för Staten förmånligast, icke trott sig kunna tillstyrka,
att en sådan upplåning ovilkorligen till större eller mindre del skall ske inom landet.
Utskottet är ock af den öfvertygelse, att så länge landets behof af rörelsemedel, utaf
mångahanda skäl och deribland äfven i följd af den i alla rigtningar stigande industrien,
fortfar att vara så betydligt, som på sednare åren varit fallet, samt så länge
räntefoten inom riket är högre, än i flera andra Europeiska länder, kan man, på
sätt i Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition jemväl linnes anmärkt, icke förutsätta, ”alt
statsobligationerna skola qvarstanna inom landet blott derföre, att statslånet här afslulades.
” Men ehuru Utskottet hyser denna åsigt, synes det dock antagligt att, om
obligationerna utställdes äfven i Svenskt mynt, dessa kunde betinga sig lika vidsträckt
marknad och lika hög kurs, som derest endast utländsk myntsort i dem finnes utsatt.
Om nemligen obligationerna voro skrifna såväl på Svenska, som på sätt hittills
iakttagits i våra statsobligationer, äfven på något annat, allmänt kändt Europeiskt
språk, samt i öfrigt så inrättades, alt de åskådliggjorde huru mycket en obligation,
t. ex. å 100 Riksdaler Svenskt Silfver specie, vore värd i Mark Hamburger Banko
eller Preussiska Thaler, efter beräkning af den vigt finsilfver, som i hvardera af
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Haft. 7
50
Stats-Utskottets Betänkande N:o 89.
dessa myntslag ingår, så skulle en så beskaffad obligation, enligt Utskottets förmenande,
ilall den innehölle försäkran derom alt den, efter sådan beräkning, på utländsk
ort hos vissa uppgifna bankirer vid förfallotiden inlöstes, och att årliga räntan
på enahanda sätt godtgjordes, blifva i utlandet lika gångbar, som om obligationen vore
utställd endast i någon af de ofvan uppgifna utländska myntsorterna. Men fördelen
af obligationens utställande i Svenskt myntslag vore dock obestridlig, enär densamma
blefve begärligare för Svenska kapitalister, helst innehafvaren af en dylik obligation
— ifall, såsom antagligt är, åtminstone någon del af obligationerna här cjvarstannade
—• kunde, i händelse af behof, föryttra densamma på den utländska penningemarknaden.
Man undveke ock härigenom tväune slags Svenska statsobligationer, nemligen
Svenska, så kallade inhemska, möjligen löpande med en kurs och Svenska utländska,
löpande med en annan. Måhända skulle ock obligationernas förskrifning i Svenskt
mynt, mera än något annat, medverka dertill alt kursen å valutor i Svenskt mynt
blefve noterade på de utländska börserna.
Då emellertid den invändning torde göras, att dylika obligationer icke kunde i
utlandet blifva gångbara, anser sig Utskottet böra upplysa, alt Östgöta Hypoteksförening,
efter dessa grunder, genom Johan Holm och Jones & Komp. år 1854 afslutat
ett lån, för hvilket obligationerna äro ställda i Svenskt Silfver specie samt
skrifna på Svenska och Tyska språken, men alt deri icke linnes utsatt någon utländsk
myntsort, utan blott uppgift på huru mycket en Svensk specieriksdaler utgör i köl—
nisk mark jemte försäkran alt obligationen, om den hos låneöfvertagaren företes och
derefter förses med en uppgifven namnstämpel, inlöses på viss uppgifven utländsk
ort; och dessa obligationer, hvilka haft god afsättning både inom och utom Sverige,
noteras fortfarande på utländska börser till samma pris, som andra endast i utländsk
myntsort förskrifna obligationer af i öfrigt samma beskaffenhet. Likaså torde icke eller
böra förbises, att det år 1857 emellan Riksgälds-kontoret och Jones & Komp. afslulade,
ehuru, i följd af den samma år inträffade penningekrisen, förfallna lane—
kontrakt å 20,000,000 R:dr R:mt, afsåg ett lån i endast Svenskt riksmynt, utan
utsättande af annan myntsort.
Utskottet vill väl icke inlåta sig i närmare utredning af frågan huruvida obligationerna
för det lån, som nu erfordras, böra, på sätt Utskottet ofvan antydt, utfärdas
både i Svenskt och utländskt mynt samt efter visst på förhand bestämdt förhållande
mellan det Svenska och utländska myntet göras betalbara både i Sverige
och å utländsk ort, men Utskottet anser dock denna fråga af så stor vigt, alt den
torde vara förtjent att före lånets afslutande tagas i öfvervägande.
Då emellertid Utskottet på nu antydda skäl, linner lämpligast, att Rikets Ständer,
i likhet med hvad under de två sednaste riksdagarne egt rum, utan meddelande
al några inskränkande föreskrifter, uppdraga åt Fullmäglige i Riksgälds-kontoret att,
vid lånets upptagande, förfara på sålt Fullmäglige linna ändamålsenligast för beredande
af de för Svenska Staten, såsom låntagare, mest förmånliga vilkor; har Ut
-
Stats- Utskottets Betänkande N:o 89.
51
skottet, sora, i följd deraf, icke anser någon bestämd föreskrift böra meddelas hvarken
om de språk eller myntsorter, som vid obligationernas utfärdande böra begagnas,
och således icke eller kan tillstyrka bifall till de af Friherre Raab och Riks—
dagsfullmägtigen Per Persson uti ofvanberörda motioner gjorda framställningar, om
ovilkorlig! utgifvande af endast Svenska obligationer, trott sig, med hufvudsaklig ledning
af de vid sednasle tvänne riksdagar i fråga om då beslutade statslåns upptagande
lemnade föreskrifter, böra, i afseende på nu ifrågavarande upplåning, föreslå,
att Rikets Ständer må meddela följande stadganden:
4;o.
l:o. Med iakttagande af Rikets Ständers beslut, angående
lånesummans belopp och de obligationer, som derför komma
att utgifvas, ega Fullmägtige i Riksgälds-kontbret alt upptaga lån
på det sätt Fullmägtige finna lämpligast och ändamålsenligast
för beredande af de för Svenska Staten, såsom låntagare, mest
fördelaktiga vilkor.
2:o. Upplåningen sker emot fonderade, till innehafvaren ställda
och å dennes sida icke uppsägbara, räntebärande obligationer,
hvilka å Rikets Ständers vägnar af Fullmägtige utfärdas.
5:o. Fullmägtige ega för öfrigt bestämma:
a) språk och myntsort, hvarå obligationerna komma alt utfärdas;
b) den årliga ränta, som i obligationerna skall förski ifvås;
c) den kapitalrabatt, som må beviljas, då Fullmägtige tinna
sådan rabatt böra ega rum.
4:o. Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering kommer
att af Rikets Ständer anvisas elt särskildt årligt anslag,
hvilket skall motsvara ej allenast den för hela ursprungliga
skuldsumman belöpande ränta, utan äfven minst en procent af
det i obligationerna förskrifna kapital; kommande detta anslag
att, med oförminskadt belopp, fortfara till dess hela skulden
blifvit i stadgad ordning betald.
5:o. Omförmälda årliga ränte-och amorteringsanslag bör ingå
till en särskildt redovisad liqvidalions- och amortissements-fond,
hvars behållning skall, för det med dessa medel afsedda ändamål,
oförryckt tillhandahållas och användas, så alt ränteliqviderna
vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda
och skuldens betalning i föreskrifven ordning verkställd. De
till liqvidations- och amortisseroents-fonden influtna medel böra,
52
Stats-Utskottets Betänkande N:o 89.
så vidt ske kan och denna fond åliggande liqvider medgifva
städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
6:0. Sältet och ordningen för verkställandet af skuldens årliga
amortering ega Fullmågtige att bestämma; dock att för lån,
som upplages inom landet, amorteringen skall ske genom uppköp
och icke genom ulloltning.
7:o. De beslut och stadganden, som af Rikets nu församlade
Ständer meddelas rörande ifrågavarande upplåning, skola
underställas Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, med underdånig anhållan,
alt Kongl. Majit, vid denna upplånings företagande, täcktes
lemna Fullmågtige i Riksgälds-kontoret sin nådiga bemedling och
medverkan för den erforderliga lånesummans erhållande emot
så fördelaktiga vilkor för Svenska Statsverket, som vid lånetransaktionernas
uppgörande kunna beredas, samt alt Kongl.
Majit dessutom täcktes meddela sin garanti å det eller de lån,
som, i öfverensstämmelse med dessa beslut, varda af Fullmågtige
upptagna.
8:0. Fullmågtige i Riksgäls-kontoret må vara obetaget att,
0111 sådant finnes lämpligt eller nödvändigt för lånetransaktionernas
afslutande, utse vissa ombud för bedrifvande af dervid
erforderliga underhandlingar, äfvensom att åt särskilde deputerade
uppdraga bestyren med lånemedlens indragning samt ränleoch
amorterings-liqvidernas verkställighet, jemte härmed förenade
åligganden.
Beträffande det af Kongl. Majit framställda förslag att till lättnad för de obliga—
tionsinnehafvare, hvilka äro i Sverige boende och sådant åslunda, måtte stadgas
att förfallna räntor och obligationer skulle vid behöriga tider liqvideras äfven i Riksgälds-kontoret,
så anser visserligen Utskottet, alt alla de åtgärder, som afse alt på
ett naturligt och ändamålsenligt sått underlätta och befordra obligationernas gångbarhet
inom landet, böra vid deras utfärdande iakttagas. Men Utskottet har härvid
icke eller kunnat förbise den omständigheten att, om lånet varder upptaget i utländskt
myntslag, det vid mångfaldiga tillfällen skulle medföra svårigheter och olägenheter
icke blott för obligalions-innehafvaren, utan ock för Riksgälds-kontoret, örn för
sådana inom riket placerade obligationer räntan härstädes finge lyftas, såsom i Kongl.
Majits Proposition blifvit föreslaget, ”enligt gällande kurs”, helst det oftast vore svårt
att bestämma denna kurs, synnerligast om obligationerna vore utfärdade i sådant
myntslag, som icke på Stockholms börs noteras, eller hvaraf icke någon större om
sättniDg
förekomme, så att kursen derå holle sig någorlunda jemn. Dessutom skulle
deraf blifva en följd, att obligalions-innehafvaren, som för eli visst belopp i Svenska
penningar inom landet köpt obligationen, icke kunde beräkna hvarken huru stor
Ståts-Utskottets Betänkande N:o 89
53
ränta eller huru mycket kapital, han, vid obligationens förfallotid, erhölle i Svenskt
mynt, enär liqviden alltid vore underkastad det utländska myntslagets kursförändringar
härpå platsen. En Svensk obligations-innehafvare blefve alltså ställd i en
sämre ställning, än den utländske, hvilken köpt obligationen mot sitt lands mynt och
vid hvarje liqvid af såväl ränta som kapital lillinge valutan i samma slags mynt,
som han sjelf vid obligationens inköp erlagt.
Af dessa skäl har Utskottet, som hvarken finnér nödigt, att liqviden af förfallna
obligationer och räntor, då den göres här i Sverige, ovilkorligen skall ske
efter gällande kurs, eller anser lämpligt, att rättigheten till liqvids erhållande härstädes
skall inskränkas till endast de obligations-innehafvare, som inom Sverige äro
boende, ansett sig böra föreslå:
5:o.
att, derest lånet upptages utom riket, hör Riksgälds-konloret
härstädes i Svenskt mynt tillhandahålla ränta äfvensom liqvid
för amorterade obligationer åt dem, som sådant önska.
Beträffande slutligen de af Friherre Tersmeden framställda förslag, så, och ehuru
det visserligen vore önskligt, om några särskilda åtgärder kunde vidtagas för befordrande
af Svenska Statens kredit och höjandet af priset å kurserande Svenska obligationer,
anser likväl Utskottet, vid det förhållande, att motionären icke närmare utredt
på hvad sätt de särskilda af honom exempelvis framställda önskningsmål skulle
kunna vinnas, sig drslomindre böra i delta ämne framställa några förslag, som Utskottet
är öfverlygadt, att de åtgärder, som från Statens sida böra, för vinnande af
bättre kurs i Svenska obligationer, vidtagas, bäst kunna inses och verkställas af Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret, sorn icke lära underlåta att egna frågan all den uppmärksamhet,
densamma onekligen förtjenar; och Utskottet hemställer derföre, att Friherre
Tersmedens ofvanberörda framställning
6:o.
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockolm den 21 April 1865.
54
Stats-Utslcottets Betänkande N:o 89.
Reservationer:
Af Herr L. J. Hierta: ”Jag får anmäla min reservation emot Utskottets pluralitets
beslut att åt Herrar Fullmägtigcs i Riksgälds-konloret eget afgörande öfverlemna
huruvida någon del af det för jernvägsbyggnaderna erforderliga lån bör inom
landet upptagas, och anser alt en bestämd föreskrift härom bort meddelas i afseende
på det belopp, som öfverskjuter Tjugo millioner.
Om tillfälle bereddes lill tecknande af ett sådant lån, genom subskription emot
obligationer å låga valörer, dock å minst 100 R:dr, oell Ii\procents ränta, och hvarå
ränta och amortering betaltes inom landet, så hetviflar jag icke alt fem eller sex
millioner med lätthet skulle erhållas ulan alt sådant förorsakade någon märkbar svårighet
för den öfriga penningemarknaden. Man hör nemligen ihågkomma, dels alt
penningarne icke skrinläggas, utan komma åter ut i rörelsen till mer än hälften i
form af arbetsförtjenst, dels ock, att obligationer på så små valörer, om de också
icke kunna användas i butik- eller torghandeln, likväl ofelbart blifva begärliga såsom
liqvidalionsmedel i en mängd större affärer, då de hafva en daglig kurs i penningemarknaden,
och således när som helst kunna realiseras, om ock någongåug med en
obetydlig uppoffring. Henna förmodan öfverensståmmer ock med den erfarenhet man
har från England, som under ett af sina svåraste tidskiften under krigen emot Napoleon,
då den yttre handeln var starkt blottställd och industrien till en stor del låg
i lägervall, det oaktadt kunde inom landet upplaga ofantliga lånesummor, utan alt
denna omständighet syntes tillbakasätta landels förkofran. Det vore således, enligt
mitt förmenande, stort skäl alt försöka på delta sätt tillvägabringa ett inhemskt fondsystem,
hvarpå jag för min del i öfrigt icke sätter något värde annorlunda, än såvida
det erbjuder tillfälle alt med lätthet göra en mängd mindre behållningar räntebärande
på ett bcqvämare samt af uppsägning och föränderlig räntefot mindre beroende
sätt, än genom depositioner i bankerna eller genom utlåning till enskilde mot
pant eller inteckning, och sålunda lemnar en uppmuntran till sparsamhet och klok
hushållning.
I händelse det här framställda förslag att en del af lånet bör upptagas inom
landet, skulle vinna afseende hos Rikets Ständer, anser jag dock för min del icke
böra stadgas såsom vilkor, att obligationernas inlösen skall ske efter utloltning, ulan
jemväl uppköp kunna ega rum, på sätt förut skett, när nemligen Herrar Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret kunde finna sådant fördelagtigt.”
Stats-Utslcottets Betänkande N:o 89.
55
Af Herr A. W. Björck: ”Viii sistlidne riksdag synles Rikets Ständer hafva kommit
till insigt derom, att genom den utländska skuldsättningen landets ekonomiska
och financiela ställning kan åfventyras. Åtminstone erkändes det, på sätt 228 § i
Reglementet för Rikets Ständers Riksgälds-kontor visar, att en fördelaktigare inflytelse
på de ekonomiska förhållandena skulle vara att vänta af ett ändamålsenligt
ordnadt och fortsatt inrikes statslåne-system; och föreskrifter lemnades i syfte alt
tillvägabringa ett sådant. Della skulle hafva till ändamål, till och med i främsta
rummet, alt småningom förvandla den utländska statsskulden lill inhemsk och vidare
att anskaffa medel för utförande af mera omfattande produktiva arbetsförelag. I
afseende på denna upplåning lemnades i öfrigt stadganden, rörande summan, hvar
till
lånet Unge uppgå, samt om uppsägningsrätten, räntan, obligationernas valörer,
liqviderna af räntor och amorleringsbeloppen, samt om sättet för amorteringen. Ett
dylikt lån till det högst medgifna beloppet har ock upptagits i följd af dessa föreskrifter;
och del förekommer icke den ringaste anledning att antaga, alt denna låne-operation
medfört någon olägenhet. I stället alt föreslå Rikets Ständer att fullfölja den beträdda
vägen och alt i verkligheten fortsätta det påbörjade inhemska statslånesystemet
har Stats—Utskoltet framställt ett förslag, som, ehuru välment det må vara,
dock förbiser den väsendtliga skilnad, som finnes emellan den utländska och inhemska
skuldsättningen. Likasom dessa transaktioner till sina verkningar äro högst
olika, så förefinnes ock emellan dem en betydlig skiljaktighet med hänsigt till de
vilkor, som för hvarldera af dem höra anses såsom ledande. Om nu det kan gillas,
alt, såsom Stats—Utskottet afsett, det lemnäs åt Herrar Fullmägtige i Riksgäldskontoret
att bestämma dessa vilkor, utan all vara bundne vid några speciela föreskrifter,
så synes det deremot icke höra eller kunna gillas, att bestämmelserna
lemnats i sådan form, alt följden kan och sannolikt skall blifva, icke en fortsättning
af det inhemska lånesystemet, utan tvärtom ett afbrott deri. Om man ock lemnar
åsido allt det, till större delen obefogade klander, som drabbade den afslulade
inhemska låneoperationen och förutsätter att Herrar Fullmägtige oförvillade deraf
skola uppfatta bestämmelsen, alt lån skall tagas lill del för Slaten billigaste pris,
på det sätt alt provisioner, ränte- och kursförluster m. m., som åtfölja utländskt lån,
jemväl skola komma under beräkning, äfvensom å andra sidan de fördelar, som den
inhemska skuldsättningen framför den utländska bereder Slaten; så hör man dock
icke förtänka Herrar Fullmägtige, om de, derest penningar från utlandet erbjudas, vid
en tid, då sådana måhända endast till högt pris stå alt inom riket erhålla, afsluta
låneoperationen på en gång och sålunda befria håde sig och Sländerna från besväret
att anställa vidare jemförelser. De hafva dertill så mycket större skäl, som de
måste söka alt undvika 2 eller flera utländska lån, och möjligen se en fördel deri,
att lånesumman är högre.
På det alt utländsk skuldsättning må i möjligaste måtto undvikas och det inhemska
slatslåne-systemet fortsättas och bringas till den stadga, alt det kan be
-
56
Stats- Utskottets Betänkande Nio 89.
gagnas, om det gäller att samla landets maleriela och (mandela krafter Ull ett mål,
synes mig Utskottets förslag höra alldeles omarbetas och erhålla annat innehåll,
icke mindre än en annan form.
Icke för alt förvandla den utländska skuldsättningen till inhemsk, hvarmed ännu
länge får anstå, utan för att bereda medel till utförande af de beslutade jernvägsanläggningarne,
böra Fullmägtige bemyndigas att upptaga inhemskt lån under förbehåll
alt amortering icke får ske genom ullotlning samt med de vilkor i ölrigl som
Fullmägtige bestämma.
Derjemte bör åt Fullmägtige öfverlemnas att afsluta utländskt lån till det belopp,
som Fullmägtige finna nödigt alt sålunda anskaffa, för att fylla hvad som
icke inora riket kan upplånas; dock bör den inskränkning göras, att utländskt lån
icke må upptagas till högre belopp än 20 millioner R:dr, så alt det icke må öfverstiga
den summa, hvartill det sednast i utlandet upptagna lånet uppgått.”
Uti denna reservation hafva instämt: Herrar A. A. Berger och A. Grenander.
Af Herr A. 0. Wallenberg: ”Då det visat sig, att alla de 5 föregående statslånen
i utlandet sammanflutit till en och samma notering och sålunda samma fördelar
deraf uppkommit, som om de 3 lånen varit ett enda, anser jag af stor vigt
för låntagaren att vid nya lån få bibehålla samma räntefot, som blifvit för de äldre
bestämnd.
Svårigheterna att erhålla lån torde vara nog stora under lörhanden varande förhållanden
för ali aflägsna alla tankar på billigare vilkor än vid de sednast upptagna
lånen. Att en stat upptager en mångfald af olika beskaffade lån, skadar dess kredit
så mycket, alt der upplåningen i äldre tider sålunda bedrifvits, har man med stora
kostnader slräfvat att förvandla flera lån till en och samma räntefot. Den tidpunkt
då Sverige med någon sannolikhet att lyckas kan tänka på en ränlekonvertering är
sannolikt aflägsen. Förrän den regulier! livart tredje år återkommande upplåningen
afslutats, kan icke Statens kredit anses väsendtligen förbättrad. Man klagade allmänt
och klagar ännu öfver den långa listan å Svenska papper vid kursnoleringar i
Hamburg. Om nu en annan räntefot antoges för det blifvande statslånet, så ökas
jemväl denna lista, ty det nya lånet kan icke i noteringarne sammanflyta med de
äldre. Jag ber derföre få vördsamt föreslå att Rikets Ständer måtte besluta:
att, för det eller de lån, som till följd af vid innevarande riksdag
fattade beslut om upplåning, komma att upptagas, räntefoten
bestämmes till fyra och en half procent, som halfårsvis
erlägges.
Beträffande beloppen, som skola upplånas, anser jag att högst 20 milioner
Riksdaler Riksmynt må upptagas medelst utländskt lån, samt allt hvad derutöfver
kan erfordras, upplånas mot inhemska statsobligationer. Med inhemskt lån bör förstås
-
Stats-Utskottets Betänkande N:o 89.
57
stås, att obligationen icke allenast skall vara utställd i Svenskt mynt, utan jemväl
innehålla att ränta och kapital, enligt fastställd plan, endast erlägges i Riksgäldskontoret
och öfriga lämpliga ställen inom landet, som Fullmägtige i Riksgäldskontoret
ega bestämma. Derigenom undvikas kursförluster vid liqviderna. Vid inhemskt
låns upptagande anser jag af framstående vigt, att amorteringen sker genom inköp
ända till dess obligationerna uppnått pari, då utlottning måste vidtaga. På grund
af hvad jag nu i korthet anfort ber jag vördsamt få föreslå det Rikets Ständer
må besluta:
att högst 20 millioner R:dr R:mt må upptagas i form af utländskt
lån, samt
att hvad, som derutöfver till följd af Rikets Ständers beslut
i jernvägsfrågan erfordrades, upplånas mot inhemska obligationer
i ett eller flera lån, direkt eller genom bemedling, på sätt
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret finna lämpligast.”
Häruti har Herr Wistelius instämt.
Bih. till B. St. Brot. 1862 dt 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Haft. 8
STOCKHOLM, tryckt
Stats-Ulskolltls Uttalande N:o 90.
1
iV.-o 90-
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 April 1863, kl. 12 midd.
Ulla ta ncle, i anledning af vacht motion angående förändring i tiden
för uppbörds stämmors hållande å Oland. (I. A.)
Riksdagsfullmägtigen Erik Johan Rudberg från Calmar län, med hvilken
förenat sig Riksdagsfullmägtigen Nils Petter Bäckström från samma län, liar
uti en hos Bonde-Ståndet väckt oeh till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o
83) förnyat ett vid flere föregående riksdagar framstäldt förslag, att tiden för
k ronouppbördsstäm mornäs på Oland hållande måtte framflyttas från Februari och
M ars månader till Juni eller början af Juli månad. Yäl vore genom Kongl.
Stats-kontorets kungörelse den 8 December 1836 föreskrifvet, det Konungens
Befallningshafvande egde, att, efter sig företeende omständigheter, förordna om
uppbördsstämmors hållande å någon lämplig tid inom Januari, Februari eller
Mars hvarje år, eller, der särskilda omständigheter någon gång kunde gifva anledning
till längre anstånd, sist inom medlet af April månad; men för Öland,
som under denna tid vore beröfvadt all kommunikation med fasta landet, vore
denna uppbördstid särdeles olämplig, synnerligast af det skäl att, då öns enda
afkastning utgjordes af spahmål, genom försäljning hvaraf medel till kronoutskyldernas
gäldande mäste förskaffas, öboerne antingen nied fara för lif och egendom
nödgades uppsöka en afsättningsort å fastlandet, eller ock till de få spanmålshandlande,
som funnos å ön bosatte, emot vanpris afyttra sin spanmål, hvaraf
till utskyldernas betäckande, enligt motionärens beräkning efter tio R:dr tunnan
erfordrades icke mindre än 6,000 tunnor.
Enligt Utskottets åsigt, lärer nödigt rådrum icke saknas för de skattskyD
dige att redan före vinfrens inbrott afsätta sin spanmål, liksom det med någorlunda
visshet torde kunna antagas att trygg kommunikation mellan Öland och
fasta landet antingen öfver is eller å öppet vatten icke eller fattas under hela
den långa tidrymd af 3* månader, inom hvilken uppbördsstämmors hållande
lagligen medgifvesoch då, på sätt föregående Stats-Utskott anfört, uppbördsstämmornas
framflyttande till Juni eller Juli månad, en tid, som väl behöfver
egnas åt jordbruket, icke skulle medföra någon fördel för de skattdragande,
Bih. (ill R. St. Prot. 1S62 & 1S63, i Sami. 1 Afd. 3 Band. S Haft.
2
Stali-Unkoitets Utlåtande N:o 9t.
samt, enligt Kongl. Resolutionen den 30 Januari 1830, det vore vederbörande
medgifvet att, då särskilda omständigheter något år gjorde anstånd nied uppbördsstämmas
hållande nödigt, derom med underdånig ansökning för tillfället
inkomma, anser jemväl nuvarande Stats-Utskott sig böra hemställa,
det motionärens framställning måtte af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
Stockholm den 11 April 1863.
il:o 93.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Ap.il 18C3, kl. 12 midd.
(Jtift tande, i anledning af väckt motion om eftergift af 1857 och
1858 årens återstående arrende för kungsladugården
Borgholm på öland. (I. A.)
Sedan, i anledning af en utaf Arrendatorn af Borgholms kungsladugård i
Repplinge socken på Öland, f. Handlanden C. H. Hultenberg derom i underdånighet
gjord ansökning samt i öfverensstämmelse med hvad vederbörande myndigheter,
i ämnet hörde, tillstyrkt, Kongl. Majit uti nådig Proposition till Rikets
sednast församlade Ständer föreslagit, att Arrendatorn Hultenberg, hvilken, efter
att hafva å egendomens förbättring och försköning nedlagt betydliga kostnader,
under tre efter hvarandra följande år lidit missvext, så att han och hans familj
vore nära att bringas till tiggarstafvcn, måtte erhålla eftergift af då återstående
tredjedelen utaf 1857 års saint andra tredjedelen af 1858 års arrende för kungsladugården,
tillsammans 2,703 R:dr 25 öre Iiant; så hade Stats-Utskottet uti
afgifvet Utlåtande, Nio 116, till denna nådiga framställning tillstyrkt Rikets
Ständers bifall, samt' såsom skäl härtill anfört dels arrendatorens vitsordade,
betryckta ekonomiska ställning, orsakad ej mindre genom de å egendomen inträffade
missvexterna, än äfven genom de betydliga odlings-, byggnads-, förbättrings-
och försköningsarbeten, hvaribland särskildt omnämnts uppförandet af en
ny, utmärkt vacker och kostbar karaktersbyggning samt anläggningen och bebyggandet
af 15 jordtorp, dels ock den omständighet, att då arrendetiden för
Stats-Utfkoltets Utlåtande N-.o 91.
S
Hultenberg' tilländaginge redan den 14 Mars 1863. frukten af dessa arbeten
och kostnader icke skulle komma Hultenberg till godo, utan Staten, som, till
följd af egendomens genom berörda förbättringar ökade värde, kunde påräkna
en högre arrendeafgift.; och hade Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
godkänt Utskottets omförmälda utlåtande, sorn deremot blifvit afslaget af Borgare*
och Bonde-Stånden, i följd hvaraf frågan ansetts hafva förfallit.
Med omförmälande af hvad sålunda vid sist hållna riksdag i ärendet förekommit
samt med hänvisning i öfrigt till Stats-Utskottets deruti afgifna ofvanberörda
Utlåtande, hade Riksdagsfuilmägtigen Erik Johun Rudberg från Calmar
län, uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 222) ånyo upptagit Kongl. Majrts omförmälda Proposition om efterskänkande
till Arrendatoren Hultenberg förmån af 1857 och 1858 årens återstående
arrende, 2,703 R.dr 25 öre R:mt, samt såsom skäl härför andragit ej
mindre Hultenbergs fortfarande betryckta ställning, än äfven den behandling, som
vid sisthållna riksdag vederfors Kongl. Majrts nådiga framställning, hvilken, enligt
motionärens förmenande, bort behandlas på samma sätt som öfriga Kongl.
Propositioner, som ha afseende ä Statsverkets utgifter eller minskade inkomster
och förty, sedan två Stånd stannat emot två, lätteligen skolat förekomma till
afgörande uti förstärkt Stats-Utskott.
I afseende å denna fråga har Stats-Utskottet inhemtat, att Borgholms kungsladugård,
hvilken varit utarrenderad frän midfastan 1833 till samma tid innevarande
år emot ett årligt arrende af 306 tunnor 12 kappar spanmål, hälften
råg och hälften korn, sedermera blifvit genom kontrakt den 20 Oktober 1862
på 20 års tid, räknad från den 14 Mars 1863, ånyo utarrenderad till C. H.
Hultenberg utan annan förändring i afseende å förutvarande kontraktsvilkoren,
än att ofvanberörda spanmålsarrende bestämts till motsvarande 1,930 kubikfot;
och enär sålunda antagas kan, att Hultenberg genom åtnjutande under ytterligare
20 år af samma arrendevilkor, som varit gällande redan för 30 år sedan, torde
blifva ersatt för sina å egendomen nedlagda kostnader samt några nya bevekande
omständigheter icke förekommit, som kunnat gifva Utskottet anledning att
förorda motionärens framställning, hemställes att den nu väckta motionen ina
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm 11 April 1863.
4
Slats-Vtskotlets Utlåtande N:o 92.
X:o 92.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 April ISO3, kl. 12 nildd.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, angående de till komministrars
och kapellpredikanters aflöning anslagna hemmans
och lägenheters befrielse från ränta och kronotionde.
(I. A.)
Sedan, i anledning af gjord framställning derorp, att alla för Presterskapets
aflöning i sednare tider tillkomna, anslagna eller inköpta hemman och Lägenheter,
af hvad jordnatur som helst, måtte förunnas enahanda förmåner och friheter,
sorn alla af ålder varande dylika boställen enligt författningarne åtnjuta,
Pikets Ständer funnit den sålunda antydda skattefriheten vara för kyrkoherdarne,
såsom i allmänhet bättre aflönade, mindre behöflig, men deremot med kännedom,
hurusom det lägre Presterskapet åtnjöte ringa och ofta otillräckliga löneinkomster,
ansett Statsverkets uppoffring genom afståendet af ifrågavarande räntor
och kronotionde från komministrars och kapellpredikanters löningshemman
icke vara af någon betydenhet i förhållande till det vigtiga ändamål, sorn derigenom
skulle befordras ; så och emedan då icke tillika varit utredt hvarken antalet
och beskaffenheten af berörda boställshemman och lägenheter, beloppet af
deraf utgående räntor, tionde, andra afgifter, eller de omständigheter i öfrigt,
som voro oundgängliga för att noggrannt pröfva den väckta frågan, hade Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse den 22 Augusti 1857 anhållit, det. Kongl.
Maj:t antingen matte åt den komité, sorn med anledning af Rikets Ständers derom
särskildt framställda begäran, torde blifva utsedd för att afgifva förslag till allmänt
ordnande af Presterskapets aflöning, tillika i nåder uppdraga att dervid
jemväl taga denna fråga i öfvervägande eller ock på annat sätt förordna om
en fullständig utredning af ärendet, äfvensom att derefter till Rikets Ständer af
låta
nådig framställning i ämnet. Väl hade, enligt hvad ofvanberörda, hos PresteStåndet
af Doktor Björkman väckta och till Stats-Utskottet remitterade, motion
(N:o 54) vidare innehåller, Kammar-kollegium erhållit nådig befallning att
afgifva underdånigt utlåtande i ämnet, men den 22 November sistlidet år hade
sådant utlåtande ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit. Emellertid hade redan
under den 1 i förutgångne Juli utfärdats en förordning angående allmänt ordnande
af Presterskapets inkomster, dock utan att åt de för sådant ändamål utsedda
nämnder uppdrag gifvits att vid beräkningen af komministrars och kapellpredikanters
inkomster fästa något afseende på deras boställens ifrågaställda befri
-
Stals-Ulskollets Utlåtande N:o 93.
5
else från räntor och öfriga utskylder. Då likväl denna åtgärd erbjöde det lättaste
sättet till beredande af den afsedda löneförbättringen samt såsom säkert
kunde antagas, det de tvänne utvägar, hvarpå, utan anslag af ytterligare statsbidrag,
nämnda löneförbättring skulle vinnas, nemligen genom förminskning af pastors inkomster
eller: genom öfverflyttning från annan församling af der befintliga, icke behöfliga
statsmedel, icke komme att för ändamålet förslå, hade motionären ansett tjen 1 igast
att räntor och tionde, som utginge från merherörda boställen, genast efterskänktes,
samt föreslagit: »att Rikets Ständer uti förnyad underdånig skrifvelse ville
förklara, att den nådiga framställning om detta ärendes utredning, hvarom de
den 22 Augusti 1857 anhöllo, icke vidare erfordras; — att Rikets Ständer för
sin del måtte, för underlättandet af det nådigst påbudna allmänna ordnandet af
Presterskapets inkomster, utan några förbehåll bevilja de boställen och lägenheter,
som användas till aflöning åt komministrar och kapellpredikanter samina
befrielse från räntor, kronotionde och andra afgifter, som de af ålder varande
prcstboställen enligt författningarne åtnjuta, samt derjemte uttala den underdåniga
önskan, att denna befrielse, vid nu förestående reglering af Presterkapets
löner, måtte få ingå i beräkningen af berörda boställens afkastning»; — och
hade härutinnan med motionären instämt Doktorerne Landgren och Säve, Kontraktsprosten
Lundholm och Kommini tern Afzelius.
Enär Rikets, åren 185G—1858 församlade Ständer för ärendets hufvudsakliga
pröfning ansett nödigt erhålla fullständig upplysning angående alla de omständigheter,
som kunna på frågan inverka, men en sådan utredning icke blifvit
verkställd, anser sig Utskottet, i afvaktan derå, nu ieke kunna företaga ärendet
till pröfning, utan hemställer,
att Rikets Ständer måtte lemna motionärens framställning
utan afseende.
Stockholm den 11 April 18G3.
jYo ,93.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 April 1 863, kl. 10 f. ro..
Utlåtande, dels i anledning af Kongl. Maj:Is nådiga Proposition,
angående upplåtelse lill Weiler shorgs stad af en Kronan
tillhörig tomt derstädes och dels till följd af enskild motionärs
framställning i ämnet. (I. A )
Af högstberörda nådiga Proposition, införd under N:o 71 i lista Samlingen
6
Slali-Ulskotteli Utlåtande N:o 93.
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll inhemtas, hurusom, sedan Tullförvaltaren
G. S. Karström hos Drätselkammaren i staden Wenersborg anmält behofvet
af annan lokal för tullkammare samt väg- och packhus derstädes i stället
för den nuvarande, hvilken vore för ändamålet otillräcklig och mindre lämplig
samt i sådant hänseende hemställt, att staden måtte söka att af en, Landshöfdingen
i Elfsborgs län anslagen, tomt i qvarteret Blomman få köpa eller arrendera
å vestra delen, som vore obebyggd, en i alla afseenden tjenlig plats utmed
hamnen för uppförande af andra tullkammarelägenheter; så och efter det
Drätselkammaren förklarat sig anse 100 fot i längd och 50 fot i bredd, eller
50 qvadratstänger af tomterna N:ris 416 och 417 i nämnda qvarter böra frän
Kongl. Maj:t och Kronan för ändamålet inköpas, helst några andra f jeniign tomtplatser
icke funnes att tillgå, hade, efter stadens innevånares hörande och å
deras vägnar, Magistraten i Wenersborg hos Kongl. Majrt i underdånighet anhållit
om nådigt tillstånd att få inköpa ifrågavarande tomtedelar.
Sedan uti infordrade underdåniga yttranden dels Landshöfdingen i länet,
Grefve Erik Sparre, tillstyrkt att ansökningen måtte beviljas emot det, att Wenersborgs
stad erlade en årlig afgift af 50 eller 75 R:dr till Landshöfdingen,
dels ock Öfver-Intendents-ernbctet, jemte dess tillstyrkan, alternativt föreslagit
tomternas försäljning till staden mot en köpeskilling af 1,500 R:dr, så hade
Landshöfdinge-embetet afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet samt dervid tillika
öfverlemnat åtskilliga handlingar, hvaraf inhemtades, att vid verkställd besigtning
befunnits, det tomterna N:ris 416 och 417, hvilka uppgifvits tillhöra Kongl.
Maj:t och Kronan, i stället egdes af enskilde personer, som derå uppfört byggnader,
men att i samma rote, eller den 4:dc i qvarteret Blomman, vore belägen
en till Landshöfdingens disposition anslagen tomt N:o 414, utgörande i
längd 84 och i bredd 25 alnar, eller tillsammans 2,100 qvadratalnar, hvaraf
28T:delar i öster, 72 fot i längd och 50 fot i bredd, gränsade till Residensgatan
samt vore bebyggd med stall och för öfrigt inrättad till vedgård, hvadan Landshöfdingen
förklarat sig icke kunna utan skada för den bebyggda delen aflåta
mer än vestra delen, eller £f:delar af tomten, gränsande intill Hamngatan, och
hvilken tomtdel, endast omgärdad med plank och obebyggd, innehölle 96 fot i
längd och 50 fot i bredd, tillsammans 1,200 qvadratalnar eller 48 qvadratstänger;
att stadens innevånare enhälligt yttrat den önskan, hvari Magistraten
jemväl instämt, att åtkomma sistnämnda tomtdel, hvilken med inhägnad värderats
till högst 1,500 R:dr R:mt, efter den sålunda gjorda uppskattningen, dock
helst genom köp, hvarmedelst staden kunde på en gång vinna full eganderätt
dertill; samt att Landshöfdinge-embetet tillstyrkt, att staden måtte komma i
besittning af samma tomtdel emot en årlig afgäld af 75 R:dr.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
1
Med förmälan, att tomten N:o 414 om 2.100 qvadratalnar blifvit inköpt
den 13 Mars 1837 mot en köpeskilling af 202 R:dr 10 sk. 8 r:st B:ko i ändamål
att användas till uthusbyggnader för landshöfdingeresidenset i Wenersborg,
å hvilket köp fastebref erhållits den 23 derpå följande Oktober, hade Kongl.
Kammar-kollegium, med hänsigt ej mindro till ändamålet, för hvilket platsen
erfordrades, än äfven dertill, att hela tomten icke kostat Staten mer än förberörda
202 R:dr 10 sk. 8 r:st B:ko, hvadan på den andel deraf om 1,200 qvadratalnar,
som till lokal för tullkammare behöfdes och icke vore för Landshöfdingeresidenset
nödig, icke belöpte mycket mera än 100 R:dr samma mynt af
köpeskillingen, i underdånighet hemställt, om icke platsen måtte till staden Wenersborg
utan afgift upplåtas, eller, för den händelse detta icke skulle vinna
nådigt bifall, till staden försäljas för den summa af 1,500 R:dr R:mt, hvartill
den blifvit i värde uppskattad; äfvensom att ersättning måtte bestämmas för
nuvarande Landshöfdingen i Elfsborgs län att af honom, så länge han embetet
innehade, tillgodonjutas med 75 R:dr R:mt årligen, utgörande 5 procent af berörda
uppskattningsvärde, men hvilken ersättning, såsom icke i Landshöfdingelönen
inberäknad, borde vid hans afgång från embetet upphöra: och hade Kongl.
Maj:t, med afseende derå, att den vestra obebyggda delen af den Kronan tillhöriga
och till Landshöfdingens i Elfsborgs län disposition upplåtna tomten,
N:o 414, i qvarteret Blomman inom Wenersborgs stad vore hvarken för bemälde
embetsman, som för egen räkning hittills uthyrt densamma åt enskilde personer
eller för något Kronans behof erforderlig, men dess förvärfvande deremot
vore af vigt för staden, som derigenom komme att erhålla passande vid hamnen
belägen plats till uppförande af en utaf behofvet påkallad nybyggnad för
tullkammare samt våg- och packhus, föreslagit, att nämnda tomtdel, innehållande
en areal af 48 qvadratstänger, måtte till Wenersborgs stad för all framtid
öfverlåtas mot en årlig afgäld till Landshöfdingen i länet af 75 R:dr R:mt.
I sammanhang med förevarande, från samtliga Riks-Stånden hit remitterade
nådiga Proposition, har Stats-U,skottet förehaft en hos Borgare-Ståndet af
Herr J. Börjeson väckt motion (N:o 309), deruti föreslagits, att inerberörda
upplåtelse finge ske utan annan eller vidare afgift, än att staden Wenersborg
till nuvarande Landshöfdingen i Elfsborgs län, så länge han berörda embete innehade,
utbetalade räntan å tomtens uppskattningsvärde med 75 R:dr R:mt.
Till stöd härför hade motionären beropat sig å Kammmar-kollegii tillstyrkan att
tomten måtte utan någon ersättning till staden öfverlåtas, hvilket förfaringssätt,
enligt motionärens förmenande, vore med billighet förenadt om i betraktande
toges, dels att hela tomten blifvit af staden såld till Kronan för den ringa köpeskillingen
af 202 R:dr 10 sk. 8 r:st B:ko; dels att ifrågavarande del deraf
icke vore för Landshöfdingen behöflig; dels ock att tomtdelens nuvarande högre
8
Slals-UlskoUett Ull&landi iV:o 93.
värde uppkommit derigenom, att staden låtit der nedanför med betydliga kostnader
anlägga en hamnbrygga för sjötrafikens behof.
Hvad sålunda blifvit föreslaget och frainstäldt, har Stats-Utskottet tagit i
öfvervägande, finnande att, då lägenheten icke för något Kronans behof erfordras,
men deremot erbjuder en särdeles lämplig plats för uppförande af tullkammare
samt våg- och packhus i Wenersborg, densamma må till nämnda
stad upplåtas; och enär, i fråga om vilkoren för öfverlåtelsen, lägenheten, enligt
hvad Kammar-kollegium upplyst, uti inköp kostat Kongl. Majit och Kronan
allenast omkring 100 R:dr B:ko, anser Utskottet berörda tomtdel billigtvis böra
till staden öfverlåtas på de af Herr Börjeson föreslagna vilkor samt hemställer förty
att ifrågavarande del af tomten N:o 414, om 48 qvadratstänger,
uti qvarteret Blomman i Wenersborgs stad må till
staden öfverlåtas mot det, att staden förhinder sig att uti
ersättning derför åt nuvarande Landshöfdingen i Elfsborgs
län under hans tjenstetid årligen utgifva ett belopp af 75
R.dr Runt;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåtas.
Stockholm den 13 April 1863.
Hatt el .v c:
Uti Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 81 böra följande på sidan 27, raderna
33 — 35 uppifrån förekommande, i full kolumn satta, ord : * huruvida Rikets
Ständer ej må finna skäl att härå fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet,
på det att vid afgörande t af detta vigtiga ärende dessa frågor må kunna
tagas i betraktande*, vara indragne.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Slats-Utskottels Memorial M 94.
1
JVsO 94.
Ank, till Exp.-Otsk. den 2S April 1863, kl. 2 e. m.
Memorialangående bestämmandet af dels aflöningen får RiksStåndens
och Utskottens kansli- och vaktbetjening, dels
godtgårelsen af vissa kostnader i följd af tryckningen utaf
Ri/cs-Ständens protokoller jemte dertill hörande Bihang.
(R, A.)
I likhet med hvad under föregående riksdagar egt rum, får Stats-Ulskottet,
sedan Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän redan uti skrifvelse af den 16
sistlidne Mars framställt sitt förslag i afseende på beloppet af de arfvoden och dagtraktamenten,
som borde tillerkännas den hos Riks-Stånden och Utskotten under innevarande
riksdag anställde kansli-personal och vaktbetjening, härmedelst underställa
detta ärende Rikets Ständers pröfning och afgörande.
Uti berörda skrifvelse har blifvit föreslaget, att dessa arfvoden och dagtraktamenten
mätte bestämmas att med nedanuppgifna belopp utgä ifrån hvar och ens
inträde i tjenstgöring samt upphöra, för Riks-Ståndens Sekreterare och de Notarier,
hvilka deltaga i uppsättningen af Ståndens protokoller, samt två vaktbetjeuter hos
hvarje Riks-Stånd, sedan fjorton dagar efter riksdagens afslutande tilländagått, samt
för Riks-Ståndens öfriga betjening och Utskottens samtlige tjenstemän och vaktbetjenter
med den dag, då hvar och ens tjenstgöringsskyidighet slutar, nemligen:
För Sekreteraren i Bonde-Ståndet, arfvode i månaden 550: —
jemte hyresersättning i månaden  90: —
Sekreterarne i de öfriga Riks-Stånden, hvardera i arfvode i månaden 650: —
Sekreteraren i Stats-Utskottet, arfvode i månaden  500: —
Sekreterarne i Konstitutions-, Bevillnings-, Banko-, Lag-, Allmänna
Besvärs- och Ekonomi- samt Expeditions-Utskotten, äfvensom Sekreterarne
i Stats-Utskottet för Riksgäidsverket rörande ärender, samt
det särskilda Utskottet för Sjölagsförslagets behandling, hvardera,
arfvode i månaden  400: —-
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 6 Bäft. 1
2
Slals-Ulslcotlets Memorial M 94.
för Sekreteraren i Sammansätta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, arfvode i månaden 230: —
» Kamereraren hos Stats-Utskotlet, dagtraktamente  8:-23.
» Föreståndaren för Expeditions-Utskottets Kanslis Tryckeri-afdel
ning,
d:o  8: —
» Nolarierne i Riks-Stånden, hvardera, d:o  8: 23.
» Nolarierne i Stats-Utskottet, hvardera, d:o  8: 23.
» Notarierne i de öfriga Utskotten, hvardera, d:o  6: 30.
» Kanslisterne i Riks-Stånden, hvardera, d:o  5: 50.
» Kanslisterne i Stats-Utskottet, hvardera, d:o ....... 5: 50.
» Kanslisterne i de öfriga Utskotten, hvardera, d:o  4: 50.
» Vaktmästarne bos Riks-Stånden och Utskotten, hvardera, d:o . . 2: 50.
Vid granskning af det sålunda framställda förslaget, har Utskottet funnit de
deri upptagna aflöningarnes belopp hufvudsakligen öfverensstämma med hvad Rikets
sednast församlade Ständer, genom bifall till dåvarande Stats-Utskotts memorial M
110, anvisade att, dels såsom månadlligt arfvode, dels såsom dagtraktamente utgå
till dåvarande kanslipersonal och vaktbetjening. Härvid förekommer dock att, på sätt
samma memorial innehåller, Utskottet förbehöll sig att innan riksdagens slut få inkomma
med hemställan om lämplig ersättning för Sekreteraren hos Fullmägtige i
Rikets Ständers Riksgälds-kontor, hvilken, utan att vara såsom tjensteman hos StatsUtskottet
anställd, likväl hade erhållit uppdrag alt hos Utskottets Afdelning för
Riksgäldsverket rörande ärender tillhandagå med upplysningar och i öfrigt erforderligt
biträde. Detta arfvode blef sedermera, genom bifall till Utskottets Memorial
JV2 220, bestämdt till 2,000 R:dr R:mt. Sorn emellertid den hos Utskottets Riks—
gälds-afdelning under innevarande riksdag anställde Sekreterare, hvilken i egenskap
af tjensteman i Riksgälds-kontoret är i tillfälle lemna Utskottet de upplysningar och
det biträde, för hvilket berörda särskilda vedergällning under förra riksdagen beviljades,
åtagit sig att härmed tillhandagå, samt någon sådan särskild vedergällning i
följd deraf under innevarande riksdag icke behöfver utgå, har Utskottet, vid det
förhållandet att den hos nämnda Afdelning under 1855—1854 års riksdag anställde
Sekreterare, jemlikt dåvarande Stats-Utskotts Memorial JVs 380, ansetts böra
komma i åtnjutande af samma aflöning som Stats-Utskottets Sekreterare, somt att
afven vid 1856 —1858 års riksdag, då, likasom vid sistlidna riksdag, Utskottets
Sekreterare erhöll särskild gratifikation, vid den förra af 800 R:dr och vid
den sednare af 600 R:dr, till Riksgälds—afdelningens Sekreterare vid förstnämnda
riksdags slut utgick ett särskildt fyllnadsarfvode af 1,000 R:dr utöfver den månatliga
ersättning, som för denna befattning var bestämd, ansett sig böra nu taga under
öfvervägande om och till hvad belopp någon tillökning i den för Sekreteraren
hos oflanämnda Afdelning föreslagna aflöning borde ega rum. 1 delta afseende
anser sig Utskottet böra erinra, att vid såväl sislförflutna som innevarande riksdag
Stats-Utskottets Memorial J>? 94.
3
ingen sökande till den ifrågavarande befattningen hos Utskottet sig anmält, hvilket
sannolikt haft sin grund deri, att befattningen ansetts mera trägen och ansvarsfull,
än de flesta andra Sekreterare-befattningarne hos Rikets Siänders Utskott. Då
dertill kommer, att någon särskild Notarie icke är till tjenstgöring hos Riksgälds
afdelningen
anställd, utan Sekreteraren måste ständigt vara närvarande vid Afdelningens
allo sammanträden, hvilka under innevarande riksdag vanligen hållits fyra dagar
i veckan, samt honom derjemte åligger icke blott att, genom införskaffande af
nödiga upplysningar och utredningar, bereda de hos Afdelningen förekommande ärenden
samt uppsätta alla från Afdelningen utgående förslag till utlåtanden och memorialer
m. m., utan ock att i Utskottets plenum öfvervara alla af Afdelningen behandlade
ärenden samt vidtaga de ändringar i Afdelningens förslag, hvilka af Utskottet
varda beslutade, har Utskottet, som anser att någon gratifikation då icke bör
för den å Riksgälds- afdelningen anställde Sekreterare ifrågakomma, funnit rättvisa och
billighet fordra, att bemälde Sekreterare erhåller en aflöning af 500 R:dr i månaden.
I öfrigt har Utskottet icke funnit anledning förorda någon annan förändring
uti de aflöningsbelopp, som af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän blifvit
föreslagna, än att den bland Stats-Utskottets Kanslister, hvilken tillika hos Utskottet
tjenstgör såsom Registrator och i sådan egenskap har en mera trägen och ansvarsfull
befattning, än öfriga Kanslisterna, måtte, i likhet med hvad under sistförflutne
riksdag egde rum, åtnjuta ett dagtraktamente af 7 R:dr 50 öre; och får
Utskottet, som från vederbörande infordrat och erhållit uppgifter på den tid, då
hvar och en antagits och hvarifrån aflöningen ansetts böra beräknas, alltså hemställa:
att den aflöning, hvilken under nuvarande riksdag tillkommer RiksStåndens
och Utskottens Sekreterare, äfvensom den öfriga hos Stån
den
och Utskotten anställde Kansli-personalen samt Yaktbeljeningen,
måtte af Rikets Ständer bestämmas att utgå med följande belopp
samt få beräknas från här nedan uppgifna dagar, nemligen:
Hos Ridderslsapet och Adeln:
för Riddarhus-Sekreteraren i egenskap af detta Stånds Sekreterare,
arfvode i n ånaden Rmt 550: —
» Nio Notarier, hvardera, dagtraktamente » 8: 25.
» Sex Kanslister, » »  » 5: 50.
» Sex Vaktmästare, » »  » 2: 50;
varande vid denna likasom vid sednast förflutna eiksdagar, ej mindre Riddarhus
Sekreteraren
än 7 Notarier jemte Kanslisterne och Vaktraästarne, hvilkaljföre Riksdagens
början af Riddurhus-direktionen antogos och i tjenstgöring inträdde, berättigade
alt beräkna sin aflöning från och med fjerde dagen'! ^re ^en’ hvilken
Rikets Ständer sammankallats, eller från och med den fl Oktober nästlidet
4
Stats-Utskottels Memorial M 94.
år. De 2 öfrige Notarierne blefvo först antagne enligt Ridderskapet och Adelns
beslut den 1 Mars detta är.
Hos Preste-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden ......... R:mt 550: —
» Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente  » 8: 25.
» Tio Kanslister » »
» 5: 50.
» Fyra Vaktmästare » »
» 2: 50,
hvilken aflöning får beräknas för Sekreteraren och två Notarier frän och med
den 15 samt för en Notarie och en Kanslist frän och med den 20 Oktober och
för den öfriga kansli-personalen, eller för en Notarie och nio Kans'ister, från och
med den 1 November sistlidet år samt för tre Vaktmästare från och med den 11
och för den fjerde från och med den 20 i sistförflutna Oktober månad.
Hos Borgare-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 550: —•
» Sex Notarier, hvardera, dagtraktamente  » 8: 25.
» Atta Kanslister » »
» 5: 50.
» Sju Vaktmästare » » ........ 2: 50;
att beräknas för Sekreteraren från och med den 21 samt för 4 Notarier och 4
Kanslister från och med den 22 Oktober sistlidet år, för 4 Kanslister från och
med deri [12 påföljande November, för 2 Notarier från och med den 14 Mars
detta år samt för två Vaktmästare från och med den 11 Oktober, för fyra från
och med den 22 i samma månad samt för den öfrige från och med den 8 November
sistlidet år.
IIos Bonde-Ståndet!
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 550: —
jemte hyresersättning  » 90: —640:
» Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente  8: 25.
» Fjorton Kanslister » »  5: 50.
» Sju Vaktmästare » »  2: 50.
Aflöningen och hvres-ersättningen för Sekreteraren får beräknas från och med
den 19 September nästlidet år, eller den dag, då kan af Kongl. Maj.t blef i
nåder förordnad att denna befattning bestrida; kommande traktamentena för Notarierna
och Kanslisterna att utgå från och med följande dagar, nemligen: för 2
Notarier och 4 Kanslister från och med den 15, för 2 Notarier och de öfrige
Kanslisterne från och med den 30 Oktober nästlidet år samt för 2 Vaktmästare
rån och med den 9 och för 5 Vaktmästare från och med den 15 i samma månad.
Stats-Ulskotlels Memorial M 94.
5
Hos Konstitulions-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —
» En Notarie, dagtraktamente  » 6: SO.
» Två Kanslister, hvardera, dagtraktamente  » 4:. 50.
» Två Vaktmästare » »
» 2: 50,
af hvilka tjenstemän en Kanslist och en Vaktmästare antogos den I, Sekreteraren
den 10, samt en Notarie, en Kanslist och en Vaktmästare den 11 November
sistlidet år (Konstitutions-Utskottets memorial JV2 1).
Hos Siats-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 500: —
» Sekreteraren för Riksgäldsverket rörande ärender, arfvode i
månaden  » 500: —
» den hos detta Utskott anställde Kamererare, dagtraktamente » 8: 25.
» Två Notarier, hvardera, dagtraktamente  » 8: 25.
» En Kanslist och Registrator
» 7: 50.
» Fem Kanslister, hvardera  » 5: 50.
» Fem Vaktmästare  » 2: 50,
hvilken aflöning hör utgå för Sekreteraren, Registratorn och Vaktmästarne från
och med den 31 Oktober, för Sekreteraren å Riksgälds-afdelningen, Kamereraren,
2 Notarier och 2 Kanslister från och med den 10 November, samt för 2 Kanslister
från och med den 12 December sistlidet år och för en Kanslist från och
med den 23 Februari innevarande år (Stats-Utskottets Memorialer N:ris 2 & 12).
Hos Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden  R:mt 250: —
Denne tjensteman antogs den 27 sistlidne Januari (Sammansatta Utskottets
Memorial JVs 1.)
Ilos Bevillnings-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —
» Tre Notarier, hvardera, dagtraktamente » 6: 50.
» Tre Kanslister, » »  , . » 4: 50.
» Tre Vaktmästare » »
» 2: 50,
hvilken aflöning bör utgå för Sekreteraren och en Vaktmästare från och med den
1, för 1 Notarie och 1 Vaktmästare från och med den 10 November, för 2
Notarier från och med den 1 December sistlidet år, för 2 Kanslister från
och med den 12 Januari samt för en Kanslist och en Vaktmästare från och med
den 19 Januari innevarande år (Bevillnings Utskottets Memorial 1).
Stals-Utskottets Memorial M 94.
IIos Banko-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —
» Två Notarier, hvardera, dagtraktamente  » 6: SO.
» Två Kanslister » »
» 4: SO.
» Tre Vaktmästare » »
o 2: SO;
skolande Sekreterarens, Notariernes och två Vaktmästares aflöning beräknas från
och med den 1 samt två Kanslisters och en Vaktmästares från och med den 10
November nästlidet år (Banko-Utskottets Memorial N:o 2).
Hos Lag-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —
» Två Notarier, hvaraf den ene tjenstgör hos Sammansatta Lag
samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvardera,
dagtraktamente  » 6: SO.
» En Kanslist, dagtraktamente  » 4: SO.
» Två Vaktmästare, hvardera, dagtraktamente  » 2: SO.
Denna aflöning bör utgå för Sekreteraren, en Notarie, Kanslisten och Vaktmästarne
från och med den 31 Oktober sistlidet år samt för den andre Notarien
från och med den 13 Januari innevarande år (Lag-Utskottets Memorial N:o 1).
Hos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden .  R:mt 400: —
)> Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente  » 6: SO.
» Två Kanslister » »
» 4: SO.
» Fyra Vaktmästare » »
» 2: SO,
hvilken aflöning beräknas för 1 Notarie och 1 Vaktmästare från och med den 1,
samt för Sekreteraren, 3 Notarier, Kanslisterne och 3 Vaktmästare från och med
den 7 November sistlidet år (Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 1).
IIos Expeditions-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —
» Föreståndaren för Utskottets Kanslis Tryckeri-afdelning, dagtraktamente
» 8: —
» En Notarie, dagtraktamente  » 6: SO.
» Tretton Kanslister, hvardera, dagtraktamente  » 4: SO.
» Tre Vaktmästare  » - 2: SO.
och beräknas Sekreterarens arfvode äfvensom dagtraktamentet för Tryckeriföreståndaren,
en Kanslist och Vaktmästarne från och med den 1, för No
-
Slals-Utskottels Memorial J)I 94.
7
tarien och 10 Kanslister frän och med den 10 November samt för 2 Kanslister
från och med den 1 December sistlidet år (Expedilions-Utskottets Memorial N:o
1). För de till detta Utskotts disposition ställda aflöningsmedel, hvilka möjligen
af Utskottet annorlunda lördelas, bör, i likhet med hvad under flera föregående
riksmöten iakttagits, särskild redovisning vid riksdagens slut till Riksgälds-kontoret
afgifvas.
Hos Särskilda Utskottet för Sjölags-förslagets behandling:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —
att utgå från och med den 27 sistlidne Mars (Särskilda Utskottets Memorial
N:o 1).
Vidkommande tiden för samtliga här ofvan föreslagna arfvodens och dag
traktamentens
upphörande, så och under förutsättning, att den utaf Riks-Stånden
och Utskotten antagna tjenstemanria-persona! och vaktbetjening, i den mån de återstående
riksdags-ärendenas vederbörliga behandling medgifver, varder förminskad,
får Stats-Utskottet tillstyrka bifall till det af Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän i afseende härå föraslagna stadgande, eiler
att Riks-Ståndens Sekreterare och de Notarier, hvilka deltaga i
uppsättningen af Ståndens Protokoller, äfvensom två Vaktbetjenter
hos hvarje Riks-Stånd må beräkna och uppbära de för dem bestämda
arfvoden och traktamenten för en tid af fjorton dagar efter
riksdagens afslutande, samt att arfvodena och traktamentena för
Riks-Ståndens öfriga betjening och Utskottens samtlige tjenstemän
och vaktbetjenter må beräknas och utgå till och med den dag,
då hvars och ens tjenstgöringsskyldighet hos vederbörande RiksStånd
eller Utskott upphör.
Vidkommande åter tiden för alla nu ifrågavarande arfvodens och traktamentens
utbetalning, får Utskottet föreslå:
att dessa arfvoden och traktamenten, under iakttagande af förut
meddelade föreskrifter och efter afdrag af hvad i afräkning å
samma arfvoden och traktamenten redan fått förskottsvis utbekornmas,
må af Riksgälds-kontoret utbetalas för den redan förflutna
tiden till och med innevarande April månads utgång, så
snart Rikets Ständers beslut i anledning af förevarande framställningar
blifvit meddelade och genom Utskottets Fullroägtige i Riksgälds-kontoret
tillkännagifna, samt, för den derpå följande tiden
intill riksdagens slut, efter hvarje månads förlopp; hörande, innan
sista andelen af meranämnde arfvoden och traktamenten utbetalas,
vara behörigen styrkt, att vederbörande tjenstemän i föreskrifven
ordning aflemnat de Utskottens särskilda arkiver tillhörande böcker
och handlingar, som af dessa tjenstemän under riksdagens
lopp emottagits.
8
Stals-Ulskottets Memorial JY! 94.
Uti sin ofvanomförmälda skrifvelse hafva Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän, i afseende på dels korrekturläsningen vid den tryckning af Riks-Ståndens
Protokoller jemte Registren dertill, som kan återstå då innevarande riksdag
slutas, dels upprättandet af Registren öfver samma Protokoll, föreslagit, att såsom
ersättning för besörjandet af nämnde korrekturläsning m. m. vid såväl Protokollernas
som Registrens tryckning, måtte beviljas 2 R:dr 25 öre för hvarje efter
riksdagens slut tryckt ark af Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
Protokoller samt l R:dr 75 öre för hvarje tryckt ark af Borgare- och BondeStåndens
Protokoller, äfvensom att vedergällningen för Registrens upprättande likaledes
måtte bestämmas till 36 R:dr för hvarje tryckt ark af de till Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Ståndets Protokoller hörande Register och till 27 R:dr
för hvarje tryckt ark af Registren till Borgare- och Bonde-Ståndens Protokoller.
Enär den föreslagna godtgörelsen såväl för omförmälda korrekturläsning, som
för upprättandet af de ifrågavarande Registren under de föregående riksdagarne
utgått efter enahanda, på jemförelse mellan skiljaktigheterna i stilar och tryck
samt papperets storlek grundade, beräkning, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad i ofvanberörda hänseende
blifvit föreslaget.
Beträffande ordningen och sättet för liqviderande af här ofvan omförmälda
jemte öfriga med tryckningen af innevarande riksdags Protokoller förenade kostnader,
hemställer Utskottet,
att samma beslut, som vid de sednare riksdagarne i detta hänseende
varit fattade, måtte fortfarande tjena till efterrättelse, så att
kostnaderna för tryckningen och häftningcn af Riks-Ståndens Protokoller
böra af Riksgälds kontoret omedelbart godtgöras på enahanda
sätt, som i afseende på andra riksdags-utgifter blifvit af
Rikets Ständer föreskrifvet, samt att Boktryckarnes och Bokbindarnes
räkningar skola grunda sig på gjorda och af vederbörande
Riks-Stånd antagna anbud eller enligt Ståndets beslut upprättade
kontrakter och, hvad det verkställda arbetet beträffar, vara af
Ståndets Sekreterare till rigtigheten bestyrkta.
I sammanhang med sina nu gjorda framställningar har Utskottet trott sig
upplysningsvis böra meddela, att upplagorna af Stånds-protokollerna under denna
riksdag, enligt inhemlade officiela uppgifter, utgöra följande antal exemplar,
nemligen:
upplagan af Ridderskapet och Adelns Protokoller  500 exemplar.
» af Preste-Ståndets d:o
500 »
» af Borgare-Ståndets d:o
250 »
» af Bonde-Ståndets d:o
400 »
Vid
-
Stats-Utskoltets Memorial M 94.
9
Vidkommande åter Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller eller de af\Ut
O
ur3
skotten afgifna Betänkande» samt de inom Riks-Stånden väckta motioner och
derifrån expedierade protokolls-utdrag jemte Expeditions-Utskottets förslag till underdåniga
skrifvelser, så, och enär Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, på grund af
263 g i Riksgälds-kontorets reglemente, före riksdagens början låtit i föreskrifven
ordning upprätta kontrakter om verkställandet af den härför ifrågakommande
tryckning m. m., erfordras nu derom ingen föreskrift; dock har Utskottet ansett
sig böra meddela den upplysning, att utaf de 1,330 exemplar, som upplagan af
nämnde Bihang under denna, likasom under flera förutgående riksdagar utgjort,
aflemnas
till Ridderskapet och Adeln  430 exemplar.
» Preste-Ståndet 73 »
» Borgare-Ståndet  87 »
» Bonde-Ståndet 140 »
» Utskotten 33 »
» några af Stats-departcmentena samt åtskilliga embetsverk och
embetsmän  29 »
hvarjemte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas för att prenumeranter
tillhandahållas 40 »
tillsammans 854 exemplar.
Utaf de öfverblifna exemplaren komma  400 »
att tillställas Riksgälds-kontoret, för att, enligt de föreskrifter,
som derom blifvit af Rikets Ständer meddelade,
antingen genom nämnde Kontors försorg utdelas eller till
framtida disposition derstädes förvaras.
Härefter återstående  96 »
äro afsedda att hos Expeditions-Utskottet, vid skeende särskilda
reqvisitioner från vederbörande Utskott, finnas att tillgå.
Summa 1,350 exemplar.
BW» *
Stockholm den ’25 April 1862.
Reservationer:
af Herrar G. H. Stråle och A. W. Björck samt vice Talmannen And. Ericson,
hvilka reserverat sig emot Utskottets beslut att tillstyrka arfvodesförhöjning åt Sekreteraren
på Utskottets Riksgälds-afdelning.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 6 Höft. 2
10
Sluts-Utskottets Utlåtande M 95.
]%:0 »5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 April 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande;, angående anslag till beredande af arbetsförtjenst för
de behöfvande inom Marks härad af Elfsborgs län,
(R. A.)
Sedan, i anledning af Prosten Rabes inom Högvördiga Preste-Ståndet väckta
motion derom, att Rikets Ständer, dels till beredande af arbetsförtjenst åt den, i
följd af den inträffade bomullsbristen, arbetslösa befolkningen inom Marks härad,
måtte bevilja anslag til! omläggning af allmänna landsvägen emellan Borås och
Sundholms gästgifvaregård, dels anvisa ett anslag af 20,000 R:dr till understöd åt
den stora mängd utfattiga personer i samma härad, hvilka genom den saknade
arbetsförtjenst!) råkat i verklig nöd, Stats-Utskottet, uti sitt den 24 sistlidne
Februari afgifna memorial, tillstyrkt bifall till det för berörde vägomläggning begärda
anslag, samt derjemte förbehållit sig att framdeles få afgifva yttrande öfver
motionärens framställning om berörde fattigunderstöd, har Kongl. Maj:t genom
nådig Proposition af den 17 innevarande månad (intagen under JYå 101 i lista Sami.
af Bihanget till Riks Ståndens Protokoll) gifvit Rikets Ständer tillkänna huruledes
Örby, Thorestorps, Surteby, Berghems, Sätila och Seglora pastorater inom nämnde
härad, genom dertill å allmänna kommunalstämmor utsedde ombud, hvilka i hufvudstaden
sig inställt, hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning om en snar
mellankomst från det allmännas sida till lindrande af den talrika fattiga och arbetslösa
befolkningens ställning. Af de lill Kongl. Majit ingifna, på husförhörslängderna
grundade förteckningar öfver de personer inom ofvannämnda pastoraler,
som af väfnadsslöjden baft sin hufvudsakliga utkomst, inhemtades, alt desse personers
antal uppginge till 10,470, deraf likväl 1,021 personer vore fabriksarbetare,
till hvilkas underhåll fabriksegarne äro skyldige att bidraga. De återstående
9,449 utgjordes af inhyseshjon, backstugusittare och utfattige torpare, af hvilka
de förstnämnde icke egde någon jord att bruka, hvaremot de sednare väl innehade
sådan, men hvilken, till följd af dess svaga beskaffenhet och innehafvarnes
oförmåga att ål jorden gifva behörig vård och skötsel, i allmänhet lemnade blott
ringa afkastning, hvadan omförmälda befolkning, derest tillfälle till arbetsförtjenst
ej varder för densamma beredt, komme att hemfalla till fattigvården. Men då
attigvården * inom ofvannämnde kommuner, hvilkas hela befolkning uppginge till
StaH-Utskottels Utlåtande Jtä 95.
11
omkring 28,000 personer, redan lemnade understöd åt 2,466 underhållstagare,
samt penningeförlägenheten hos de smärre hemmansbrukarne äfven vore ganska
stor, så att någon hjelp till de nödlidande icke kunde af dem påräknas, skulle det
icke blifva tor kommunerna möjligt att bära denna ökade fattigvårds kostnader.
Pä grund häraf och då det utaf Rikets Ständer till vägförbättringar inom häradet
redan anvisade anslag af Sextiotusen Ridr, deraf en betydlig del åtgår till betäckande
af expropriationskostnader m. m., icke blefve på långt när tillräckligt att
bereda sysselsättning och arbetsförtjenst åt den behöfvande befolkningen derstädes,
hade ofvan bemälda menighets ombud i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t
mätte af Rikets Ständer äska ett ytterligare anslag af Sextiotusen Riksdaler utan
återbetalningsskyldighet, att fördelas emellan meranamnde pastorater, för att an
vändas
till väganläggnirigar och vägförbättringar, för hvilka planer och kostnadsförslag
redan finnas upprättade, jemte andra för kommunerna nyttiga företag, af
den beskaffenhet att icke allenast män och qvinnor, utan äfven vuxna barn dervid
må kunna erhålla sysselsättning och arbetsförtjenst. Vid öfvervägande af denna
framställning hade Kongl. Maj:l funnit den nödställda belägenhet, hvaruti en stor del
af deri idoga befolkningen inom Marks härad blifvit utan eget förvållande försatt,
vara i hög grad förtjent af behjertande och påkalla det allmännas kraftiga hjelp.
Statens mellankomst för att bispringa de samhällsmedlemmar, som vid inträffande
allmänna missvexter hemsökas af brist och lidande, hade redan länge ansetts vara
nödig och medel för sådana tillfällen hafva blifvit ställda till Kongl. Majits disposition;
men de förhållanden, hvilka nu beröfvat ifrågavarande befolkning dess
snart sagdt enda utväg att genom arbete förskaffa sig en tarflig bergning, syntes
vara af enahanda ömmande beskaffenhet och gifva samma befolkning giltiga an
språk
på understöd från det allmännas sida för att skyddas från hunger och elände,
helst ett snart öfvergående af omförmälda förhållanden icke ännu syntes kunna
emotses; Och har Kongl. Majit, som ansett att de medel, hvilka för ifrågavarande
ändamål erfordras, lämpligen kunde anvisas till utgående från den för behöfvandes
undsättning i missvextår afsatta fond, hvilken, enligt Rikets Ständers derom aflåtna
underdåniga skrifvelse, har en disponibel tillgång af 1,260,699 R:dr 26 öre, föreslagit,
att å nämnda fond till Kongl. Majits disposition anvisa ett belopp af Sextiotusen
Riksdaler, att användas till beredande af arbetsförtjenst åt de behöfvande
inom Orby, Thorestorps, Surteby, Berghems, Sätila och Seglora pastorater af
Marks härad.
I sammanhang härmed har Kongl. Majit föreslagit, att dessa medel, hvaraf
en tiondedel eller 6,000 Riksdaler, borde få fördelas emellan sådane behöfvande,
hvilka i mer eller mindre mån sakna krafter alt genom arbete förtjena sitt uppehälle,
eller användas till inköp af lifsförnödenheter för deras underhåll, bordo
ställas under en för ifrågavarande sex pastorater gemensam förvaltning eller Direktion,
så sammansatt, alt hos densamma kunde förenas kännedom af aila lokala
12
Stats-Utskotlets Utlåtande M 95.
förhållanden med elt upplyst nit och lifligt intresse för medlens användande på
ändamålsenligaste sätt och hvilken utan omgång eller iidsutdrägt vore i tillfälle
att genast träda i verksamhet; hvarjemte Kongl. Maj:t, som i korthet angifvit
denna Direktions blifvande organisation, gifvit Rikets Ständer tillkänna, att Kongl.
Maj:t, på det åtgärder skyndsamt må kunna till de behöfvandes bispringande vidtagas,
anbefallt Stats-kontoret att till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Elfsborgs
län disposition förskottsvis utanordna elt belopp af Tiotusen Riksdaler.
I sammanhang med behandlingen af Kongl. Maj:ts berörda nådiga proposition
har Utskottet jemväl till pröfning förehaft såväl Prosten Rabes ofvanomförmälda
motion, som en af Riksdagsfullmägligen E. Andersson från Elfsborgs län inom
Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion [JVs 191), innefattande framställning af
den nödställda belägenhet, hvari befolkningen inom Marks härad, i följd af den
inträffadelf bomullsbristen j|och deraf föranledd minskning i arbetsförtjenst, blifvit
försatt; och har motionären hemställt, det Rikets Ständer med afseende härpå
måtte anslå ett belopp af 80,000 R:dr, deraf 60,000 R:dr borde användas lill
den ofvanomförmälda vägomläggningen mellan Borås och Sundholmen och ålerstodeu^till
understöd för^sådane^medellöse personer inom berörde härad, som till
följd af saknad arbetsförtjenst jvore i verkligjgnöd '|ocli saknade alla gmedefIntill
utkomst.
Härförutan har r. Chefen för.Kongl.^Civil-departementet. före nflåtnndel®af of
vanberörda
nådiga proposition, till Utskoltet låtit öfverlemna en från Landshöfdingeembete!
i Elfsborgs län ' i underdånighet gjord, af åtskilliga handlingar, som närmare’
: styrka de uppgifna förhållandena, åtföljd framställning om behofvet att, till
förekommande af nöd bland befolkningen inom Marks härad, tillfälle lill arbete blefve
beredt* medelst anvisande af statsbidrag för verkställande af vägförbättringar inom
... 11
nämnde härad; samt att derjemte ett anslag af Tio lusen R:dr malle varda be
viljadtjaf!
utan åter bet alningsskyidighel användas till understöd för sådane behöfvande,
sorn icke kunde vid berörda vägarbeten sysselsättas.
Utskottet, sorn lagil under öfvervägande de i detta ämne sålunda gjorda framställningar,
har icke kunnat annat än dela de deruti uttryckta meningar om beliofvet
af Statens mellankomst, dels för att åt den arbetsföra delen af ifrågavarande
befolkning bereda arbetsförtjenst, dels för att lindra nöden bland dem, som genom
omständigheterna blifvit försatte i sådan ställning, att de, äfven om arbetstillfälle
erbjudes, icke förmå alt sig försörja; och som de af Kongl. Majit för vinnande af
detta ändamål föreslagna åtgärder synts Utskolle! ändamålsenliga, har Utskottet icke
tvekat tillstyrka Rikets Ständer
att, utaf de för undsättningar vid missvexler eller felslagna skördar
afsedda och i Riksgälds kontoret innestående medel anvisa ett belopp
af Sexliolusen Riksdaler, atl, på sätt och i den ordning Kongl.
Slats-Utskotlets Utlåtande JU 96.
13
Maj:t föreslagit, användas till beredande af arbetsförtjenst samt understöd
åt de behöfvande inom Örby, Thorestorps, Surteby, Berghems,
Sätila och Seglora pastoraler af Marks härad; äfvensom att Rikets
Ständer matte öfverlemna åt Kongl. Maj:t alt meddela de föreskrifter
i afseende på dessa medels användande, som kunna finnas erforderliga
och ledande till det åsyftade ändamålets vinnande.
Stockholm den 25 April 1863.
\:0 96.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 23 April 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående anvisande af medel till ett vägarbete i Norrbottens
län, för afböjande aj der befarad hungersnöd.
(R. A.)
Enligt berörda den 17 innevarande månad aflåtna nådiga Proposition (intagen
under JVs 102 i l:sta Sami. af Bihangel till Riks-Ståndens Protokoll) har Kongl. Majus
Befallningshafvande i Norrbottens Ian, uti skrifvelse den 12 nästlidne Mars hos
Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning om medels anvisande för utförande af
en föreslagen väganlåggning mellan Skröfeifven och Gellivara kyrkoplats. För detta
arbetsföretag, hvarmed afsåges att från Skröfvens by, der Skröfeifven, en bigren till
Kalix eif, upphör att vara med båt farbar, erhålla en 12 fot bred väg af 6 mil
13,800 fots längd till nämnde kyrkoplats och sålunda genom en oafbruten kommunikationsled
sammanbinda denna plats med kustlandet, hade redan år 1860 af
Löjtnanten R. Schough blifvit upprättade plan och kostnadsförslag, upptagande
lör vägen emellan Gellivara och Lejpojerf, 2 mil 20,800 fot . . R:dr 30,859:
» d:o från Lejpojerf till Rackas, 2 mil 1,000 fot ... » 23,150:
och d:o från Hackas till Skröfven, 1 mil 28,000 fot ... » 23,730:
eller tillsammans R:dr 77,739;
och har Kongl. Majlis Befallningshafvande på anförda skäl, hvilka uti den nådiga
Propositionen finnas intagne, i underdånighet hemställt, att af tillgängliga medel
u
Siats-Utskottets Utlåtande M 00.
målte anvisas, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, hela den af Löjtnanten
Schough beräknade koslnadssumman, 77,739 R:dr, till utförande af väganläggningen
emellan Gellivara och Skröfven, elier ock att, derest hinder häremot skulle möta,
dock för sträckningen emellan Lejpojerf och Skröfven måtte beviljas den derför
uppgifna summan af tillsammans 46,880 R:dr samt att blifvande anslaget, i stället
för att öfvertagas af den Direktion, som till arbetets utförande skulle bildas, måtte,
enär denna Direktion syntes icke blifva i tillfälle alt anskaffa borgen lill säkerhet
för detsamma och för arbetets utförande, ställas till disposition af Kongl. Majlis
Befallningshafvande, som lämpligast borde, vid sommarens inträdande, åt nybyggarne,
hvilka då icke förmådde aflägsna sig till nedre landet för att söka arbetsförtjenst,
bereda sådan på stället och draga försorg om lifsrnedels anskaffande och trans
porterande
lill orten.
Sedan Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader blifvit i ämnet hörd.
har Kongl Majit, då sistlidet års missvext inom Norrbottens län varit så omfattande,
att det allmännas mellankomst funnits nödig för afböjande af för hela orten
menliga, långvariga följder af densamma, och lämpligaste sättet dervid syntes vara,
att anskaffa arbetsförtjenst ål den nödställda befolkningen, genom utförande af allmänt
nyttiga arbeten, föreslagit Rikets Ständer, att för verkställande, i enlighet med
Löjtnanten Schoughs öfvar! omförmälda plan, af ifrågavarande vägonläggoing, dock
för närvarande icke i större utsträckning, än för den del, som komme att löpa
mellan Skröfven och Lejpojerf, måtte anvisas ett anslag utan återbetalningsskyidighet,
hvilket, då fullgörande af menighetens förut gjorda åtagande att till arbetet bidraga
med en fjerdedel af beräknade kostnaden, icke numera, med hänsigt till den nödställda
belägenhet, hvari samma menighet sig befinner, torde kunna skäligen på
fordras,
men icke eller hela deri äskade summan syntes erforderlig, enär dagsvcrkspriset,
om arbetsförtjenst saknas, icke kunde antagas komma alt bibehålla sig vid
del i förslaget upptagna höga belopp af 1 Ridr 73 öre, Kongl. Majit ansett kunna
lämpligen bestämmas till Fyratiotusen Riksdaler och utgå af de lill behöfvandes
undsättning vid missvexter afsedda, i Rikets Ständers Riksgälds-kontor innestående
medel, utgörande i början af innevarande år 1,260,699 Ridr 23 öre, samt, i en
lighet
med hvad föreslaget blifvit, ställas till Kongl. Majlis Belällningshafvandes disposition;
och har Kongl. Majit, i afbidan på Rikets Ständers beslut, anbefallt Statskontoret
alf, på det åtgärder skyndsamt må kunna vidtagas till de behöfvandes
bispringande, af under händer varande mede! till Kongl. Majlis Befallningshafvandes
i länet disposition för ändamålet förskottsvis anordna ett belopp af 8,000 Ridr.
Stats-Utskottet, som för sin del anser hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit vara
af bebofvel högeligen påkalladt, får alltså vördsamt tillstyrka i
att, utaf de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar
afsedda och i Riksgälds-kontorel innestående medel, må, lill bere
-
Stats-Utskottets Utlåtande JV? 96.
15
(lande af arbetsförtjenst medelst anläggning af väg mellan Skröfven
och Lejpojerf inom Norrbottens län, såsom anslag utan återbetalningsskyldighel
anvisas ett belopp af Fyratiotusen Riksdaler Riksmynt,
för att, under behörig redovisningsskyldighet, ställas till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i Norrbotttens län disposition.
Stockholm den 25 April 1863.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Stats-Utskottets Memorial N:o 97.
1
M:o ?n.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den so April 18G3, kl. 12 midd.
Memorial, angående anvisande af arfvode för befattningen med
tryckta riksdag shandlingarnes mottagning, vårdande och
utdelning.
(R. A.)
Från längre tid tillbaka kafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret egt att tilldela
den tjensteman vid nämnde Kontor, som baft sig uppdraget att mottaga, vårda,
utdela och redovisa de till detta verk afiemnade tryckta riksdagsprotokoller,
jemte dertill hörande handlingar, särskildt ari vode, hvars belopp varit för viss bestämd
tidrymd af Rikets Ständer faststäldt. Under hvardera af de två sednast
förflutna riksdagarnc bestämdes detta arfvode till 1,200 R:dr, med hvilket belopp
detsamma, enligt Rikets sist församlade Ständers beslut, skulle få utgå under tiden
från 1860 års början till nyssförlidet års slut, hvarunder arfvodet följaktligen
utgjort 400 R:dr för år räknadt.
Under åberopande af sednaste riksdags Stats-Utskotts, rörande omförmälda
arfvode, under N:o 208 afgifna memorial samt deruti anförda förhållanden, och då
de med mottagningen och vården samt utdelningen och redovisandet af ifrågavarande
handlingar förenade besvärliga och tidsödande göromål förut funnits icke
lämpligen kunna såsom tjenstepligt åläggas någon bland innehafvarne af de på
Riksgälds-kontorets aflöningsstat uppförda och med deruti bestämda löner och arfvoden
försedda tjenster, utan särskild vedergällning städse varit beviljad för dessa
göromåls besörjande, hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, uti en till Stats-Utskottet
den 22 sistlidne Januari aflåten skrifvelse, tillkännagifvit att Fullmäsrtiffe
. . Ö O
ansett sig jemväl vid innevarande riksdag böra i vaulig ordning söka bereda sig
rättighet, att äfven under den nästkommande tiden kunna med dylikt särskildt
arfvode godtgöra den tjensteman vid Riksgälds-kontoret, som finge sig uppdraget
att fullgöra ofvanomförmälda bestyr och dermed förenade åligganden, helst de under
sednare åren ansenligt ökade göromålen inom detta verk nu, vida mindre än
förr, medgåfve, att dessa bestyr och åligganden, hvilkas besvärlighet genom många
tid efter annan tillkomna nya komité-betänkanden och andra handlingar äfven
betydligen förökats, förklarades tillhöra någon viss tjenste-inuehafvare, utan annan
godtgörelse för desamma än den aflöning, som, enligt förut åberopade stat, är för
hans tjenst anslagen. Af sådan anledning hafva Fullmägtige — som förklarat sig
Bih. till R. St. Prot. 1862 cy- 1863. 4 Sami. 1 Å/d. 2 Band. 7 Haft.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o .97.
icke eg-a anledning föreslå förändring uti eller tillägg till de, i afseende på de
tryckta riksdagshaudlingarnes atiornnaude till Riksgälds-kontoret ock utdelning
derstädes samt vilkoren för ifrågavarande arfvodes åtnjutande ock tiden för dess
utbetalning, hittills gällande stadganden — hemställt, att Ett Tusen Tvåhundra
Riksdaler Riksmynt må, på enahanda sätt, som vid sistförflutna riksdag stadgades,
af Eullmägtige få för ifrågavarande ändamål disponeras; och anser sig Utskottet,
på de af Eullmägtige sålunda anförda skäl, böra tillstyrka
att ett belopp af Ett Tusen Tvåhundra Riksdaler må af Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret få disponeras till arfvode, under
tiden från början af innevarande år till och med 1865 års slut,
åt den tjensteman vid Riksgälds-kontoret, som af Eullmägtige
fått eller hädanefter får sig uppdraget att mottaga, vårda, utdela
och redovisa ej mindre alla de tryckta Riksdags-protokoller
med dertill hörande bihang, som, till följd af Rikets
Ständers beslut, redan blifvit eller framdeles varda till Riksgälds-kontoret
aflemnade, än äfven alla andra från trycket utgifna
handlingar, hvilka, för att bland Riks-Ståndens ledamöter
utdelas, äro eller varda af Riksgälds-kontoret emottagna;
börande den, som erhåller detta arfvode, vara förpligtigad att,
utan särskild ersättning, dels vaka deröfver, att då, under tiden
mellan riksdagarne, sådana handlingar, som skola intagas
i Bihanget till Riks-Ståndens protokoller, komma att tryckas,
det för sådant ändamål erforderliga antal exemplar varder afdraget,
dels ock mottaga samma exemplar efter deras tryckning
och vederbörligen tillhandahålla dem vid riksdagens
början.
I händelse hvad Utskottet nu tillstyrkt varder bifallet, torde, angående tiden
för ifrågavarande arfvodes utbetalning, af Rikets Ständer böra föreskrifvas:
att halfva arfvodes-beloppet får utbetalas sedan de öfverblifna
exemplaren af Riks-Ståndens protokoller för nu pågående riksdag
blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade, men att den
återstående hälften icke får utgifvas förr än under år 1865,
sedan ofvanbemälda åligganden blifvit vederbörligen fullgjorda.
Stockholm den 30 April 1863.
Rättelse
i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
Sid. 35 framför Herr Grenanders reservation införes:
Angående anläggning af en libana emellan Askersund och vestra stambanan.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Stais- Utskottets Utlåtande iV;0 gg.
1
N:o 98.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Maj 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående ytterligare anslag för det inom Rikets Ständers hus inrättade
Riksdags-arkiv. (R. A.)
Sedan Rikets Ständer under de sednast förflutna Riksmötena beviljat särskilda
anslag för bildande samt förökning och komplettering af det inom Rikets Ständers
hus, under benämning ”Riksdags-arkivet”, inrättade bibliothek, bestående af tryckta
riksdagshandlingar samt författningssamlingar äfvensom juridiska, kamerala, statistiska
och topografiska m. 11. arbeten, utgöres detta bibliothek, på sätt Herr Stuart,
C. G., uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Stals—Utskottet remitterad
motion (N.o 227) iörmålt af närmare 5,000 band. Af de vid sednasle riksdag för
bibliotheket anslagna 1300 R:dr har, enligt motionärens uppgilt, en del blifvit använd
till inbinduing af böcker och handlingar, och större delen af återstående beloppet
medtagits för bestridande af kostnaderna för ytterligare bokinköp. För att
framgent kunna komplettera och öka ifrågavarande arkivs bokförråd, sorn är tillgängligt
ej allenast för Rikets Ständer och deras Revisorer, utan äfven för tillsätta Komitéer,
• allmänna embetsverk samt enskilde personer, har bemäide motionär föreslagit,
att Rikets Stäuder måtte för tiden intill nästa riksdags slut bevilja ett anslag
ä enahanda belopp, som vid sednaste riksdag, eller 000 R:dr, lör att, enligt
Fullmägtiges i Riksgäld s-kontoret disposition, användas dels till fortsatt anskaffning
af de tili detta arkivs föremål hörande och derstädes icke befintliga tryckta böcker
och skrifter samt kartor, som ej utan särskild kostnad kunna erhållas, och dels till
dervarande böckers och skrifters inbindning jemte andra för samma arkivs räkning
förefallande oundgängliga utgiiter.
Vid behandlingen af detta ärende har Utskottet icke förbisett, att, då vid 1047
—1040 års riksdag lraga, i följd af enskild motionärs framställning, först uppstod
om inrättande af ett arkiv i Rikets Ständers hus, dermed förnämligast afsågs att
undanrödja de hinder och svårigheter för riksdagsärendenas behandling, som för
orsakades
deraf, att inom Rikets Ständers hus icke fanns någon för de ofrälse Riks—
Stånden och Utskotten gemensamt tillgänglig samling hvarken af Svenska författningar
eller af Riks-Ståndens vid föregångna riksdagar förda protokolier med dertill
Bih. till B. St. Fröt. 1862 dr 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 8 Haft.
3
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 98.
hörande bihang. Det var ock förnämligast för att afhjelpa detta behof, som dåvarande
Stats-Utskott, uti sitt den 50 Juni 1848 afgifna och af Rikets Ständer gillade
Utlåtande (N:o 229), bland annat, föreslog:
”Att ett särskildt arkiv, bestående af tryckta, äldre och nyare riksdagshandlingar
samt författningar och lagsamlingar jemte andra dithörande böcker och skrifter måtte
inrättas för att till upplysningars erhållande vara att tillgå för representationens medlemmar
och de vid riksdagarne anställde tjenstemän.”
I följd häraf har ock ifrågavarande arkiv, hvilket, i enlighet med de uti Statsutskottets
den 20 December 1850 afgifna Memorial (N:o 6) föreslagna och af Rikets
Ständer antagna stadgandet), allt sedermera hållits tillgängligt, förnämligast halt
för ändamål att samla och tillhandahålla, förutom det s. k. riksdagstrycket, äfven
juridiska, kamerala, statistiska och topografiska m. fl. dylika arbeten. Nuvarande
Stats-Utskott, som fullt uppskattar de fördelar, hvilka med ifrågavarande boksamling
afses och äfven uti icke ringa mån vunnits, har dock ansett af vigt, icke blott
att Rikets Ständer kraftigare, än hittills egt rum, bidraga till denna boksamlings
komplettering och utvidgning i flera rigtningar, utan ock bereda möjlighet lör grundläggande
al ett mot tidens fordringar svarande och för representationens behof afpassadt
bibliothek, hvilket innehöile en någorlunda fullständig samling af de mera
behöfliga, värdefulla arbeten i ofvan antydda ämnen, lili hvilka arbeten ständigt till—
vesande antal det tillförene gifna ringa anslagsbeloppet kommer i ett allt större
missförhållande. Som likväl, derest Riksdags-arkivet skall kunna erhålla en sådan
utsträckning, det torde blifva nödigt, icke blott att en fullständig plan i afseende ä
bibliothekets blifvande omfattning samt sältet för bestämmande af erforderliga bokinköp
m. m. uppgöres, utan ock att åtskilliga andra lörberedande åtgärder — såsom
tilläfventyrs tillvägabringaudet af en rymligare lokal, anställande af en' bibliothekarie,
m. m. — vidtagas, har Utskottet ansett sig nu icke kunna tillstyrka Rikets
Ständer att i ofvanautydde hänseende lätta beslut, utan hemställer blott:
att ett belopp af Ett Tusen Sexhundra Riksdaler må ställas till
Fulimägtiges i Riksgälds-kontoret disposition, för att under ti
den
iutill nästkommande riksdag användas tili Riksdags-arkivets
underhåll och komplettering, samt att bemälde Fullmägtige
måtte få sig uppdraget att till Rikets näst sammanträdande
Ständer inkomma med fullständigt förslag och plan
för tillvägabringande af en sådan utvidgning utaf ifrågavarande
arkiv, att derigenom efterhand må kunna bildas ett mot re,
presentationens behof och anspråk svarande bibliothek inom Ri
kets
Ständers hus.
Stockholm den 7 Maj 1805.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1865.
Slats-Utskotlets Utlåtande M 99.
1
Hisö 99.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Maj 1863, kl. 11 f. m.
Ullålandeangående regleringen af utgifterna under Ri/cs-Stalens
Sjette Hufvudtitel.
(U. A.)
För denna Hufvudtitel, som omfattar anslagen till Civil-departementet, upptager
nu gällande Riks-stat:
penningar
2,014,708: 44.
indelta räntor, förslagsvis beräknade enligt markegång till
166,177: 76.
indelt spanmål, 8,581 kub.-fot, värderade, efter 2 R:dr kub.-folen,
till
17,162: —
oindelt spanmål, 4,450 kub.-fot 9 kannor, efter enahanda värde... 8,901: 80.
tillsammans R:dr 2,206,950
För de förändringar, som å denna Hufvudtitel ifrågakommit i följd af dels Kongl.
Maj:ts nådiga Propositioner, dels bos Riks-Stånden väckta motioner eller hos Utskottet
gjorda framställningar, får Utskottet här nedan redogöra, följande dervid den
ordning, som af uppställningen i Riks-stalen föranledes.
Dcpartcments-cliefcu.
l:o. Som den våning i Kommers-kollegii hus, hvilken förut varit såsom boställe
åt Chefen för Civil-departementet upplåten, nu mera, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga beslut, begagnades af vissa embetsverk, i följd hvaraf nuvarande Departementschefen
fått en årlig hyresersällning af 2,000 R:dr från 6:te Hufvudtitelns anslag
Bih. lill R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Häll. 1
2
Stals-Ulskottels Ullålande JYs 99.
till extra utgifter sig tillsvidare i nåder tillagd, liar Kongl. Maj:t äskat att å samma
Hufvud titel, till utgående från början af nasta statsregleringsperiod måtte uppföras
en årlig hyresersättning åt bemälde Departements-chef till lika belopp, som blifvit
Cheferna för Finans- och Ecklesiastik-deparlementen beviljadt, eller 2,000 R:dr.
Enär ifrågavarande Departements-chef genom omförmälda nådiga beslut gått
i mistning af förut åtnjuten bostadsförmån, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte den äskade hyresersättningen med 2,000
R:dr årligen bevilja.
Departementets Expedition.
2:o. För befrämjande af göromålens gång inom bemälde Expedition har Kongl
Älaj:t begärt att det årliga anslaget »lill gratifikationer åt extra-ordinarie tjenstemän
och vak thel jente» matte förhöjas med 1,000 R:dr.
Af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Civil-ärenden
den 14 Oktober nästlidet år inhemtas att, med afseende å det »tora antalet af
extra-ordinarie tjenstemän inom Civil-departementets expedition, för närvarande 16
tillstädes, af hvilka de fleste, till följd af göromålens mängd, måste anlitas jemväl
för bestridande af åligganden, som af ordinarie tjenstemanna-personalen icke medhunnes,
det på Expeditionens stat »till gratifikationer åt extra-ordinarie tjenstemän
och vaktbetjente» uppförda anslag af 1,000 R:dr vore otillräckligt, för att kunna
åt bemälde extra-ordinarie tjenstemän tilldela en någorlunda anständig vedergällning
och uppmuntran, helst en del af nämnda anslag äfven måste användas till ersättning
åt erforderlige extra vaktbetjente; och får vid sådant förhållande Utskottet
tillstyrka,
alt ifrågavarande anslag må från dess nuvarande belopp, 1,000
R:dr, till 2,000 R:dr årligen förhöjas.
Koimucrs-kollcgiuiii.
3:o. Som tre af de på Kollegii stat uppförde vaktmästare åtnjöte i aflöning
endast 450 R:dr hvardera, har Kongl. Maj:l föreslagit, att nämnde tre vaktmästares
löner måtte ökas med 50 R:dr för hvardera eller tillsammans 150 R:dr.
1 likhet med hvad Utskottet förut, vid afgifvande af utlåtanden angående reg
ering
af utgifterna under Riks-statens 4:de och 5:le Hufvudtitlar, för vaklbetjeningen
hos Krigs-kollegium och Förvaltningen af Sjö-ärendena tillstyr! t, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer mätte de föreslagna lönetiliökningarne med tillhopa
150 R :dr bevilja.
Stats-Utslcollets Utlåtande JYi 99.
3
Statistiska Tabell-kommissionen.
4:o. I fråga om della embetsverk bar Kongl. Maj:t funnit sig föranlåten att
förnya sin vid nästföregående två riksdagar hos Rikets Ständer gjorda framställning,
att Chefens för Statistiska Centralbyrån aflöning måtte, till närmare likhet med lönerna
för andra i vigt jemförliga befattningar, bestämmas till 5,000 R:dr och således
nuvarande beloppet, 4,500 R:dr, ökas med 500 R:dr; och bar Utskottet, med hänseende
lill de med ifrågavarande Chefsbefattning förenade tiägna göromål och vid
jemförelse af de lör likartade tjenster inom andra embetsverk uppförda aflönings
belopp,
ansett den begärda förhöjningen vara med billighet öfverensstämmande, hvadan
Utskottet tillstyrker,
alt den begärda lönetillökningen, 500 R:dr, måtte af Rikets Ständer
beviljas.
5:o. För en mera omfattande bearbetning af de till Statistiska Centralbyrån
ingående statistiska uppgifter har Kongl. Maj:t föreslagit att nuvarande reservationsanslaget
»till arfvoden åt tillfälliga biträden», 4,250 R:dr, måtte ökas med
3,000 R:dr.
Beträffande denna fråga, inhemtas af förut åberopade Statsråds-prolokoll (pag.
3—5) att, uti ett till Chefen för Civil-departemenlet den 15 Augusti nästlidet år
aflåtit memorial, tillförordnade Chefen för Statistiska Centralbyrån anfört, bland annat,
att hvad befolknings—statistiken vidkomme, han ansett för en oeftergiflig pligt att söka
införa den method, som numera ensamt kunde vinna erkännande, nemligen nominativ
census eller folkräkning, och nominativa uppgifter öfver vigde, födde och döde
m. m., hvilken genomgripande förändring, — som, efter vidt omfattande förberedelser,
anbefalldes genom nådiga Kungörelsen den 4 November 1859, jemte flera deraf
framkallade special-föreskrifter, och som, efter Englands föredöme, tillika afsåge att fylla
behofven för en fullständig civilstånds-registration medelst utdelning af formulärblanketter
till alla uppgifter och dessas insändande lill, samt förvarande i ett central-arkiv
för hela riket, — dock toge i anspråk Byråns arbetskrafter i ojemförligt
vidsträcktare mån, än hvad i förslaget af den 18 Juni 1856 varit afsedt;
att vid jemförelse af de anslag och de arbetskrafter, som i andra länder blifvit
för befolknings-statistikens bearbetning efter denna method ställde till de statistiska
embetsverkens förfogande, och vid öfvervägande af det högst betydliga arbete, som
kräfdes för alt granska och i en mångfald af detalj.er sammanräkna flera millioner
uppgifter, det skäligen icke kunde ifrågasättas, att det anslagna beloppet af 4,250
R:dr, till arfvode åt tillfälliga biträden, skulle kunna möjliggöra det rika materialets
bearbetning på det sätt, som önskvärdt vore;
att, hvad statistiken om vårt land beträffade, så erbjöde detsamma, med hän
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 99.
sigt till den administrativa indelningens oregelbundenheter och den stora bristen i
kännedom om arealen och dennas fördelning i flera hänseenden, ett särdeles rikt fält
äfven för Statistiska Centralbyråns omedelbara elier medelbara verksamhet, hvilken
redan härför tagits i icke ringa anspråk och komme att betydligt stegras, i den mån
frågan om jordmatriklars utgifvande i sammanhang med ekonomiska karteverkets
fortgång bragtes närmare sin lösning;
att, ehuru jordbruks-statistikens möjlighet berodde af en tillförlitlig kunskap om
deu odlade jordens areal, hvilken kunskap ännu här i landet saknades, hade dock
frågan om tillvägabringandet af en sådan statistik redan blifvit genom det statistiska
embetsverket väckt och af Kongl Maj:t gjord till föremål för pröfning af samtlige
Dess Befallningshafvande och länens Hushållnings-sällskaper;
alt, ehuru ännu ej kunnat beräknas, hvad härtill vore erforderligt, syntes dock
säkert att framgången åtminstone tillsvidare nära sammanhängde med den arbetskraft,
som åt detta ämne fortfarande kunde egnas i Statistiska Centralbyrån och i följd
deraf med de medel, som till dennas disposition blefve ställda;
att, i afseende å statistiska uppgifter rörande kommunikationsanstalter, finanser,
fattigvård, kommunalväsende, m. 11. ämnen, som antingen icke eller blott delvis utgöra
föremål för någon viss centralmyndighets nuvarande underdåniga berättelser och
redogörelser, komme bearbetningen af desamma att upptaga icke ringa arbetstid;
att, i betraktande af dessa anförda förhållanden, t. f. Chefen ansåge embetsverket
vara i stort behof af ökade arbetskrafter för den mängd göromål, som kräfde
särdeles stor tid, såsom primäruppgifternas granskning och sammanräkning, renskrifning,
expedierande af formulärblanketter och annat tryck m. m., samt att ökad erfarenhet
hos t. f. Chefen ytterligare stadgat den öfvertygelsen, att begagnandet af
tillfälliga biträden erbjöde ganska stora fördelar, när tillräckliga medel förefunnes till
uppmuntran åt de skickligaste och till antalets förstärkande vid behof.
Utskottet har tagit Kongl. Maj.ts ofvanberörda nådiga framställning i öfvervägande;
och får, med afseende å de till stöd för densamma i Statsråds-protokollet
omförmälda skäl, tillstyrka,
att nuvarande reservationsanslaget, 4,250 R:dr, »till arfvoden åt tillfälliga
biträden vid Statistiska Centralbyrån» måtte okas med 3,000
R:dr och utgå med 7,250 R:dr om året.
Landtmäteri-staten.
6:o. Kongl. Maj:t har äskat att Landtmäteri-sekreterarens lön, nu utgörande
3,000 R:dr, måtte höjas till enahanda belopp, som i aflöning för Sekreterarne i Rikets
Kollegier vore i allmänhet bestämdt, eller 3,500 R:dr.
Slats-Ulskottels Utlåtande JY§ 99.
5
Af Statsråds-protokollet inhemtas, att Öfver-direktören vid Landtmäteriet, uti
ett den 19 September nästlidet år ingifvet underdånigt memorial anfört, bland annat,
att Landtmäteri-sekrclcraretjcnsten, hvilken redan för tio år sedan ansetts särdeles
betungande, numera blifvit så ansträngande, att nuvarande innehafvaren deraf, på det
hans helsa icke skulle genom ett längre qvarstannande vid tjensten alldeles förstöras,
sett sig föranlåten söka befordran till en ledig Förste landtmätaretjenst; att, då
ifrågavarande sekreteraretjenst vore af synnerligt stor vigt och följaktligen alltid borde
vara besatt med en man af framstående skicklighet, aflöningen borde bestämmas så
tillräcklig, att Sekreteraren, utan hinder af tryckande näringsbekymmer, måtte kunna
egna all sin tid åt tjensten, samt att denne tjenstemans inkomster af sportler blifvit
till 1862 års bevillningstaxering uppgifna att utgöra 668 R:dr.
Då, vid betraktande af Landtmäteri-sekreterarens trägna och ansträngande göromål
och tjenstgöring, någon förhöjning i den hittills för honom bestärfida aflöning
synes vara af billighet påkallad, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte den äskade lönetillökningen med 500
R:dr bevilja.
7:o. Vidare har Kongl Maj:t begärt att aflöningen för General-Landtmäterikontorets
fem Ingeniörer, nu utgörande 1,200 R:dr för hvardera, må fördelas i två
lönegrader samt för de tre äldre höjas till 1,800 R:dr, eller med 600 R:dr för
hvardera.
I afseende å desse tjenstemän är i nvssberörda memorial anfördt, att, ehuru
den för dem nu bestämda aflöning vore otillräcklig för en anständig bergning, de
högst sällan kunde, jemte ingeniörstjensten, bestrida någon tjenst i annat embetsverk,
enär, äfven om de dertill skulle vara kompetente, ingeniörsgöromålen vore af den
beskaffenhet, att de måste verkställas i General-Landtmäteri-kontoret, med begagnande
af Kontorets kartor och handlingar, samt att de knappt kunde ega något hopp
att vid en mera framskriden ålder vinna förbättrade inkomster genom befordran till
högre aflönade tjenster vid Landtmäteri staten, — den enda befordringsväg, som kunde
sägas vara för dem öppen, — emedan få sådana tjenster funnos vid General-Landtmäteri-kontoret
och Ingeniörer, som längre tid afhållit sig från landtmäteriets praktiska
utöfning, högst sällan vore lämplige att bekläda Förste landtmätaretjenster,
hvilka tjenster dessutom eftersträfvades af många skicklige Landtmätare i länen, de
der, såsom saknande lön på stat, lika mycket som Ingeniörerne vore i behof af högre
och framförallt säkrare aflöningsvilkor.
Utskottet, som, med hänseende till de sålunda anförda förhållanden, icke funnit
något att vid den föreslagna löneförhöjningen erinra, tillstyrker alltså,
att, med bifall till den nådiga Propositionen, den begärda anslagstillökningen
med tillhopa 1,800 R:dr må beviljas.
6
Slats-Utskollets Utlåtande M 99.
8:0. Såsom lön för ytterligare en Ingeniör, hvars hufvudsakliga åliggande
skulle blifva att tillhandagå Landtinäteri-sekreteraren och Landtmäteri-fiskalen, har
Kongl. Maj:t hegart ett belopp af 1,200 R:dr, att i staten uppföras i stället för nu
»till skrifvarebiträde vid Kontoret» anslagne 1,000 R:dr
Uti ofvanåberopade memorial har Öfver-direktören i afseende å denna fråga
anfört, hurusom Landtinäteri-sekreteraren och Aktuarien Tedan länge haft stort behof
af arbetsbiträde, utan att någon sakkunnig person dertill kunnat erhållas för ens
hela det »till gratifikationer åt e. o tjenstemän och vaktbetjente» anslagna belopp
af 1,000 R:dr, och som äfven Landtmäteri-fiskalen borde undfå biträde vid åtskilliga
bokföringsgöromål, hvarigenom han skulle kunna odeladt använda sin tid på
ämnen af större vigt, deribland arfvodesräkningars granskning när sådant erfordrades,
ansåge Öfver-direktören berörda anslag böra höjas till 1,800 R:dr eller ock ett
motsvarande belopp uppföras såsom lön för ännu en Ingeniör, med skyldighet att
lemna ofvanberörda arbetsbiträde.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (JV2
174) har Riksdagsfullmägtigen C. G. Sköldbc g från Örebro län, — under anförande
hurusom det vore ådagalagdt att landtrnäteriarfvodestaxar ofta blefve, till stort
men för jordegare, af Landtmätare origtigt tillämpad, i följd hvaraf det vore afvigt
att Landtmäteri-fiskalen, hvilken, genom Kongl. Maj:ts ofvanberörda förslag att anställa
ytterligare en Ingeniör, icke erhållit nödigt arbetsbiträde för åstadkommande
af någon vidsträcktare tillsyn än hittills öfver Landtmätarnes tjenstgöring och arfvodestaxans
tillämpning, blefve satt i tillfälle att utöfva sådan kontroll, — föreslagit,
att, med bibehållande af anslaget till skrifvarebiträde vid Landtmäteri-kontoret åt,
bland andra, Landtmäteri-fiskalen, Rikets Ständer måtte anvisa 2,000 R:dr årligen att
å Kontorets ordinarie stat uppföras till aflöning åt särskild Amanuens eller biträde
hos Landtmäteri-fiskalen.
Af Statsråds—protokollet (pag. 9) inhemtas beträffande denna fråga, bland annat,
ali, sedan Landtmäteri-fiskalen hos Justitie-Kanslers-embetet gjort framställning om
behofvet af jemkning i Landtmäleri-fiskalens göromål samt i sådant hänseende andra
g'b alt Fiskalens tid för närvarande upptoges af så mångfaldiga bestyr, att han
icke kunde med vederbörlig noggrannhet granska alla från Landtmätarne i orterna
till General-Landtmäteri-kontoret inkommande arfvodesrnkningar, men att en sådan
granskning dock vore desto mera nödvändig, som i de jemförelsevis få fall, då dylika
räkningar blifvit af Landtmäteri-fiskalen granskade, erfarenheten visat, att Landtmätare
ofta i sina räkningar påförde vederbörande jordegare vida högre arfvode,
än hvartill de, enligt gällande taxa, vore berättigade; i anledning hvaraf Landtmäterifiskalen,
för att komma i tillfälle att egna en mera ständig tillsyn öfver Landtmätares
sätt att tillämpa arfvodestaxan, begärt Justitie-Kanslers -emhetels medverkan dertill
att Fiskalen dels blefve befriad från åtskilliga nu honom åliggande göromål, hvilka
kunde på andra tjenstemän inom Kontoret öfverflytt as, dels ock finge åt sig an
-
Ståls-Utskottets Utlåtande JYs 99.
7
slaget elt biträde med lön på stat till så stort belopp, att den person, som blefve till
Fiskalens biträde antagen, kunde offra bela sin tid åt de göromål, som honom af
Fiskalen ombetroddes; så hade Justitie-Kanslfers-embetet uti en den 30 Juli nästlidet
år till Kongl. Maj:t ingifven underdånig promemoria anfört, bland annat, att JustitieKanslers-embetet,
som icke kunnat undgå att fiona det Landtmäteri-fiskalens göromål
på sednare tiden blifvit ökade och att en persons tid och arbetsförmåga svårligen
torde vara tillräckliga att med tillbörlig noggrannhet fullgöra alla de åligganden,
som nu tillhörde denna tjenst, ansett sig icke böra underlåta alt i viss mån
understödja Landtmäteri-fiskalens ofvan anmärkta framställning; och då en stor del af
de bestyr, som nu ålåge Landtmäteri-fiskalen, vore af den beskaffenhet, att de utan
svårighet kunde, under Fiskalens tillsyn, af ett biträde fullgöras, samt om ett sådant
biträde honom tilldelades, Landtmäteri-fiskalen bereddes tillfälle ali handhafva den
honom åliggande kontroll öfver Landt.mätarnes atfvodesräkningar, — hvilken kontroll
dock, enligt Justitie-Kanslers-embetels åsigt, endast borde afse att i de fall,
der anledning till misstanka om orätt tillämpning af taxan förefunnes, undersöka
förhållandet och då fel upptäcktes, desamma beifra och såmedelst söka åstadkomma
en i möjligaste måtto lika tydning af de i taxan förekommande stadganden, —
hemställde Justitie-Kanslers-ernbetet, det Kongl. Maj:t malte hos Rikets Stander
göra nådig framställning om anvisande af 2,000 R:dr årligen såsom lön åt en
Amanuens eller biträde åt Landtmäteri-fiskalen i alla de göromål, som tillhörde dennes
tjenstebefattning, men vore af beskaffenhet att kunna af ett sådant biträde
fullgöras.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Ofver-direktören för Landtmäteriet,
under åberopande, bland annat, deraf att, på sätt närmare utvecklats,
Staten icke egde någon skyldighet att låta på sin bekostnad kontrollera rigtigheten af de
landtmäteriarfvodesräkningar, som till enskilde jordegare utgifvas, hvilka dessutom
sjelfve, med hänsigt till beskaffenheten af de bestämmelser, som numera funnes
meddelade i afseende på grunderna för arfvodets debiterande och sättet för räkningarnes
uppställning, utan svårighet kundo verkställa en sådan kontroll, hvars ulöfvande
icke eller vore Landtmäteri-fiskalen såsom tjenstepiigt ovilkorligen ålagdt, i
underdånighet afstyrkt nådigt bifall till Justilie-Kanslers-embetets nyssberörda framställning.
Men då det icke kunde förnekas, att Landtmäteri-fiskalstjensten kräfde
mycket arbete af sin innehafvare, bade Ofver-direktören ansett sig böra i underdånighet
anmäla, att, derest aflöningen till det biträde, som vid General-Landtmälerikontoret
erfordrades, komme alt, jemlikt Ölver-direktörens särskildt afgifna underdåniga
förslag till förändrad stat för Kontoret, höjas till det belopp, att till biträde
kunde erhållas en sakkunnig person, hvars hela arbetskraft kunde för GeneralLandlmäteri-kontorets
räkning skäligen tagas i anspråk, Ofver-direktören bade för
afsigt att låta detta biträde äfven tillhandagå Landtmäteri-fiskalen vid böckers och
diariers förande m. m., hvarigenom han kunde odeladt använda sin tid på tjenste
-
8
Stats-Vtskollels Ullålande M, 99.
ärenden af större vigt och deribland äfven granskning af Landtmälarnes arfvodesräkningar,
när sådan granskning i förekommande fall erfordrades.
Hvad sålunda förekommit har Ulskottet tagit i noggrannt öfvervägande och,
genom hvad af vederbörande ar vordet i saken anfördt äfvensom af hvad Utskottet
i öfrigt haft tillfälle inhemta, funnit ådagalagdt att Landtmäteri-fiskalen, derest han
skall kunna egna erforderlig verksamhet åt den honom, enligt gällande instruktion
tillkommande närmare och speciela eftersyn, huru de till Landtmäleri-staten hörande
tjenstemän uppfylla dem i tjensten åliggande skyldigheter,samt dervid icke allenast undersöka
rigtigheten af sådana räkningar å arfvode för landtmäteri förrättningar, hvaraf granskning
utaf vederbörande påkallas, utan oc egna en, af sådan anmälan oberoende
fortgående kontroll deröfver, att jordegare icke obebörigen betungas genom felaktig
tillämpning af arfvodestaxan, har behof af biträde vid handläggningen af öfriga hans
befattning tillhörande göromål; men då den Ingeniör, till hvars aflöning Kongl.
Majit äskat att, med indragning af det »till skrifvarebiträde vid Kontoret» i staten
nu uppförda anslag af 1,000 R:dr, ett belopp af 1,200 R:dr måtte anvisas, skulle,
enligt hvad Utskottet antagit, i främsta rummet få till åliggande att vid Kontoret
ombesörja all den renskrifning, för hvars bestridande berörda särskilda anslag hittills
varit afsedl, torde det biträde han derutöfver kunde lemna Landtmäteri-sekreteraren
och Landtmäteri-fiskalen icke kunna förväntas blifva af den betydenhet, att någon
väsendtlig lättnad i göromålen dymedelst desse tjenstemän bereddes; i följd
hvaraf Utskottet, scm öfvertyga! sig om nödvändigheten deraf, att nyssberörda
Landtmäteri-fiskalen åliggande kontroll verksamt handhafves, icke tvekat att ofvan
omförmälde
motionärs framställning understödja och sålunda tillstyrka,
att, med bibehållande af det på Landtmäteri-kontorets stat »till
skrifvarebiträde vid Kontoret» upptagna anslag 1,000 Ridr, Rikets
Ständer på nämnde stat måtte jemväl uppföra ett belopp af 1,200
R:dr såsom lön för en till biträde åt Landtmäteri-fiskalen afsedd
Amanuens.
9:o. 1 lönen för andre vaktmästaren har Kongl. Majit föreslagit förhöjning
från 450 till 500 Ridr; och lår Utskottet, i likhet med hvad här ofvan i fråga
om Kommers kollegii vaktbetjening är vordet tillstyrkt, hemställa,
alt den begärda lönelillökningen mätte med 50 Ridr af Rikets Ständer
beviljas
lOio. Till arfvoden åt Lärare för Landtmäteri-elever, har Kongl. Majit begärt
ett årligt anslag af 3,000 Ridr.
Uti förut åberopade memorial hade Ofver-direktören, beträffande denna fråga
anfört, att, sedan Kongl. Majit dels, enligt nådigt beslut af den 28 Maj 1856,
icke funnit skäl bifalla Öfver-direktörens förslag om landtmäteriexamens förläggande
till
Slals-Utskottels Utlåtande M 99.
9
till Universiteten, dels ock under den 27 Sept. 1860, förklarat den väckta frågan
oin meddelande vid Skogsinstitutet af undervisning äfven åt Landtmäteri-elever för
närvarande böra förfalla, ingen annan utväg syntes återstå för bibringande åt nämnde
elever af den teoretiska bildning, som fordrades för godkännande i landtmäteri
examen,
än att de, såsom hittills, undervisades i hufvudstaden genom särskildt dertill
af Ofver-direklören anskaffade lärare; men att, då Landfmäteri-eleverna i allmänhet
vore i hög grad medellöse, samt icke blott alla andra ynglingar, sorn ämna
inträda på den civila embetsmannabanan, undervisas på allmän bekostnad, utan Sta
ten
äfven aflönade lärare vid skogs-, landtbruks-, navigations- och tekniska läroverk,
ifrågavarande elever jemväl borde hugnas med undervisning på allmän bekostnad,
hvartill ock medel blifvit under sednare åren af Kongl. Maj:t i nåder anvisade;
varande för omförmälda ändamål af Ofver-direktören beräknade 3,000 Ridr
årligen, hvarmed skulle aflönas sex särskilde lärare, och genom bv.lka medels beviljande
tillfälle skulle beredas att, till gagn för landtmäteri-yrket, öka fordringarne
för godkännande i Landtmäteri-examen
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt, får Ulskottef, som anser
billigheten fordra att Landtmäteri-elever, ej mindre än öfrige, som bereda sig för inträde
i Statens tjenst, kostnadsfritt erhålla den derför erforderliga undervisning, tillstyrka
att Rikets Ständer måtte till arlvoden åt lärare för Landtmäteri
elever
bevilja ett årligt anslag af 3,000 R:dr, att på Landtmäteri
kontorets stat uppföras.
ll:o. I ändamål att de ekonomiska karte-arbetena måtte såväl i medlersta
Sverige som i Norrbottens län kunna med erforderlig skyndsamhet fortsättas, har
Kongl. Majit äskat, att det på Sjette Hufvudtiteln för Rikets ekonomiska karteverk
uppförda anslag af 6,000 Ridr måtte för instundande statsregleringsperiod ökas ej
blott med ett mot det under den innevarande från Riksgälds-kontoret utgående årliga
anslag af 13,730 Ridr svarande belopp, utan äfven med ytterligare 18,230
Ridr eller tillsammans 34,000 Ridr, hvarigenom hela det å ordinarie staten för of
vannämnde
karteverk utgående anslag komme att uppgå till 40,000 Ridr.
Enligt hvad det vid den Kongl. Propositionen fogade Statsråds-protokoll innehåller,
hade Styresmannen för det ekonomiska karteverket, under erinran derom, att
statistiska uppgifter förlora sitt egentliga värde, då de blifva gamla; att de borde
åtminstone någorlunda samtidigt anskaffas, emedan de eljest icke kunde begagnas för
anställande af sådana jemförelser, som med deras samlande åsyftats; att stora före
tag,
utförda på kortare tid med tillräcklig arbetsstyrka, på det hela kostade mindre,
än om de af färre arbetare skulle på längre tid verkställas, och att det således vore
misshushållning med Statens medel, om dessa, när de i allt fall biefve af nöden, ej
årligen anvisades till fullt belopp, som af verkligt behof påkallades, samt med anBih.
lill B. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 2
10
Stals-Utskotlets Utlåtande J\s 99.
märkning tillika att, enligt hvad de två tilländagångna arbetsårens erfarenhet gåfve
vid handen, karteläggning af en yta om Upsala läns storlek, med lika befolkningsoch
odlingsförhållanden, skulle, derest samma omsorg om detaljerna och ernående af
säkerhet i kartans sammansättning, som dittills varit afsedd, fortfarande blefve använd,
komma att i koncept, med inberäkning af areal-uträkningar och beskrifningar,
kosta omkring 44,000 Riksdaler (utöfver hvad som erfordrats för inköp af instrument
och effekter) samt i gravering och tryckning omkring 16,500 R:dr, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet tillkännagifvit, det Styresmannen, till åstadkommande af den
skyndsamhet i kartverkets bearbetande, som för vinnande af det dermed afsedda syftemål
vore önskvärd, ansåge kartografernas antal, som dittills utgjort fyra, böra ökas
till tolf samt dessutom anställas fyra extra biträden för ritning och färgläggning,
hvarigenom, med bibehållande för Styresmannen och kartograferne af enahanda arfvodesbelopp,
som de ditintills åtnjutit, årliga aflöningen till Styresmannen och tolf kartografer
komme att uppgå till 25,600 R:dr, och utgifterna till fyra extra biträden,
flitpenningar för öfverarbeten, ritmaterialier, arbetslokal m. fl. dylika poster, beräknats
till ett sammanräknadt belopp af 10,400 R:dr, så att härtill årligen skulle erfordras
tillhopa 36,000 R:dr.
På grund häraf hade Styresmannen, under förmälan tillika att årliga kostnaden
för kartornas gravering, som dittills medtagit en utgift af omkring 12,500 R:dr,
icke kunde med visshet beräknas, enär densamma måhända inom kort blefve betydligt
förminskad genom tillämpning af en annan method för kartornas mångfaldigande,
grundad på användande af fotografi och öfvertryck från lithografisk touch, men att
deremot Styresmannen icke kunnat förbise, att, efter vissa år, aflöningen för kartograferne
borde, om de under tjenstgöringen ådagalagt flit och skicklighet, ökas, äfvensom
att dagtraktamente, såväl under resorna, som under hela den tid af året, då
arbete påginge ute på marken, borde dessa tjenstemän tillgodokomma, i underdånighet
hemställt, att Kongl. Maj:t måtte täckas af Rikets Ständer äska, för ekonomiska
karteverkets fortsatta bearbetande, en rund summa af 50,000 R:dr årligen under
nästkommande statsregleringsperiod, hvarvid Styresmannen i sammanhang härmed
tillika förmält, att, ehuru det icke med anspråk på fullkomlig säkerhet kunde beräknas,
vid hvilken tidpunkt kartearbetena, derest de dertill föreslagna medel blefve
att. tillgå, kunde hinna fullbordas, Styresmannen likväl ansåge antagligt, att kartor
och beskrifningar öfver ett helt län skulle kunna hvartannat år fardiggöras och från
trycket utgifvas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Öfver-direktören vid Landtmäteriet
yttrat, att, med antagande deraf, att särskilda medel komme att behöfvas
för det under utarbetning varande karteverket öfver Norrbottens län, hvaröfver inseendet
blifvit i nåder uppdraget åt Landshöfdingen i samma län, S. P. Bergman, den
af Styresmannen föreslagna summan syntes under förhanden varande förhållanden icke
vara för högt beräknad, helst det säkerligen icke vöre möjligt att emot ringare af
-
Slals-Ulskottets Utlåtande M 99.
11
löning än 1,900 R.dr om äret vid karteverket fästa flitiga och skickliga Landtmätare
eller med dem jemförligt sakkunnige personer.
Och hade derjemte Landshöfdingen Bergman hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält alt för att efter den dittills följda planen kunna inom Norrbottens län fortsätta
karteverksarbetet samt tillika ombesörja gravering och tryckning af de karteblad,
som under loppet af innevarande år och framgent kunde blifva fullbordade, erfordrades
bibehållandet af enahanda årliga anslag som hittills, nemligen 14,750 R:dr,
af hvilket anslag likväl 4,000 R:dr beviljats ifrån andra, endast för innevarande stats—
regleringsperiod för ändamålet tillgängliga, medel, än de för ekonomiska karteverket
afsedda; hvarefter Departements-chefen, som ansett arbetena för kartverket i Norrbottens
län böra fortsättas till enahanda omfattning, som under den förlidna tiden,
icke för det dåvarande funnit skäligt förorda den af Styresmannen ifrågasatta förhöjning
i de till kartograferne utgående arfvoden, men deremot, i händelse förökadt
anslag beviljades och arbetenas utsträckning deraf blefve en följd, funnit Styresmannens
arfvode böra med 500 R:dr förökas; hemställt, att, med afseende å ena sidan
af det önskvärda i karteverkets fortskyndande, men å den andra derå att besparing i
kostnaderna för kartornas gravering och tryckning synts kunna ernås, till kartearbetenas
fortsättning såväl i medlersta Sverige som i Norrbottens län, för instundande
statsregleringsperiod af Rikets Ständer måtte äskas den tillökning uti ifrågavarande
anslag, som Kongl. Maj:t nu begärt.
I sammanhang med ifrågavarande nådiga framställning har Utskottet till pröfning
förehaft en af Herr C. E. Ljungberg hos Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet
remitterad motion, JV2 243, angående öfverlåtande åt Topografiska korpsen
att utföra det ekonomiska kartearbetet.
Uti nämnda motion, till hvilken Utskottet, till undvikande af alltför stor vidlyftighet
får hänvisa, har Herr Ljungberg till en början lemnat en framställning af
de åsigter, som af vederbörande myndigheter tid efter annan uttalats i afseende å
det ekonomiska karteverkets# ändamålsenliga ordnande, för hvilken framställning Utskottet
ansett sig böra i korthet redogöra.
Sedan genom Landtinäteri-instruktionen den 4 Maj 1827 först stadgats, det
socknekartor jemte dertill hörande beskrifningar borde upprättas af Ofver-ingeniören
och de fem Jngeniörerna i Landtmäteri-kontoret samt Förste och Andre Landtmätaren
i de särskilda länen äfvensom af de vice Kommissions-landtmätare, som önskade
att blifva Kommissions-landtmätare, men dessa föreskrifter icke kommit till verkställighet,
hade Kongl. Maj:t, i sin nådiga Proposition till Rikets Ständer den 19
Juli 1844, för verkets befordrande äskat ett årligt anslag af 3,000 B:dr Banko.
Detta anslag hade af Rikets Ständer beviljats, hvaruppå Kongl. Maj-.t den 12 December
1845 utfärdat nya föreskrifter i ämnet; men då äfven dessa visat sig icke
motsvara det dermed åsyftade ändamålet, hade Öfver-direktören vid Landtmäteriet i
underdånigt memorial den 11 Maj 1852 hemställt, att socknekarteverket måtte, till
12
Stals-Utskollets Ullålande JVs 99.
gagn för det allmänna och stor besparing af tid och kostnad, bearbetas antingen af
Topografiska korpsen, erforderligt förstärkt, eller ock, hvilket förslag Öfver-direktören
likväl ansett mindre lämpligt, utföras af en särskild rekognoscör-korps, ställd under
Öfver—direktörens befäl. Något beslut i anledning af denna underdåniga framställning
hade dock icke fattats, men, efter det Rikets Ständer vid 1856—1858 årens
riksdag, i likhet med hvad Kongl. Maj:t då äskat, för socknekarteverkets bearbetande,
beviljat för derpåföljande statsregleringsperiod ett årligt anslag af 21,750 R:dr, hade
Kongl. Majit infordrat Utlåtanden i ämnet ej mindre af Öfver-direktören vid Landtmäteriet
än ock af Cheferne för Statistiska Centralbyrån och Topografiska korpsen.
] anledning häraf hade Öfver-direktören i underdånighet anfört, att som Landtmätarnes
ställning dåmera blifvit väsendtligen förbättrad dels genom förhöjda löne—
vilkor och dels genom Kongl. Majits förnyade Landtmäteri-taxa af den 12 Maj 1857,
hvartill komme att då rekognoscörstjensterna icke kunde besättas för längre lid än
3 år, enär större delen af det beviljade anslaget, eller 15,750 R:dr, icke blifvit uppfördt
på ordinarie stat, stora svårigheter säkerligen skulle möta för dessa tjensters
anförtroende åt skickliga personer, derest icke deras årsarfvoden höjdes, men att åter
genom en sådan åtgärd det kunde befaras alt det beviljade anslaget skulle blifva
otillräckligt, synnerligast i händelse de många stomkartor öfver länen, som Topografiska
korpsen upprättat icke komme att begagnas till grund för socknekartornas
författande.
Chefen för Statistiska Centralbyrån hade underdånigst hemställt, att då GeneralLandtmäteri-kontorel,
som vore upptaget icke blott af det vidlyftiga och magtpåiiggande
skiftes- och egodelningsverket utan ock af justeringen af mått, mål och
vigter, icke kunde afse en tillräckligt stor personal med erforderlig kunskap och
skicklighet för det ifrågavarande kartearbetet, att såsom stam för den blifvande förstärkningen
eller s. k reeognoscör-korpsen öfvertaga dess bildande och öfvervaka dess
arbeten, den särskilda personal, åt hvilken för ifrågavarande karteverks utförande anslag
beviljats, måtte, enär detta kartverk, redan derigenom att sjelfva stommen för
dess kartor måste lånas från Topografiska korpsen vore stäldt i ett ganska stort
beroende af denna korps, komma att anslutas till densamma såsom stam, helst i sådant
fall nödig kunskap och färdighet då kitt kunde meddelas af Topografiska korpsens
utmärkta stam af lärare och officerare; nödig tillsyn och ordning städse handhafvas
af dessa sednare, samt i öfrigt en stor lättnad vid arbetenas utförande och minskning
i kostnaderna derför derigenom beredas.
Chefen för Topografiska korpsen hade jemväl uti underdånigt memorial af den
6 November 1858 förordat att utförandet af det ekonomiska karteverket malte å
nämnde korps öfve r la tas och till stöd derför hufvudsakligen andragit, att arbetena
för de topografiska och ekonomiska kartornas upprättande vore hufvudsakligen gemensamma
samt afl aila arbeten skedde med mera skyndsamhet, drift och under
